SOU

Den framtida jordbrukspolitiken remissyttranden över betänkande av 1960 års jordbruksutredning

Beteckning: SOU 1967:7
Typ: SOU

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Arkivexemplar

Sa U

.wa-Män STATENS OFFENTLIGA UTREDNINCAR 1967:7

Jordbruksdepartementet

DEN FRAMTIDA

J ORDBRUKSPOLITIKEN

REMISSYTTRANDEN ÖVER BETÄNKANDE AV 1960 ÅRS JORDBRUKSUTREDNING

Stockholm 1967

STATENS

OFFENTLIGA UTREDNINCAR 1967

Kronologisk förteckning

Kommunal bostadstörmedllng. Haeggström. I. . Allmänna arvsfonden. Esselte. Ju.

»anv

. Utsöknlngsrätt VI. Esselte. Ju. Ny domkretsindelnlng för underrätterna. Esselte. Ju. w statlig publicering. Norstedt 8: söner. Fi. Utkommer senare. 9 Finansiella lángtldsperspektiv. Esselte. Fi. 4 . Den framtida jordbrukspolltiken. Svenska Reproduktions AB. Jo.

Anm. om särskild tryckort ej anges, är tryckorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967:7 Et

Jordbruksdepartementet

DEN FRAMTIDA

J ORDBRUKSPOLITIKEN

REMISSYTTRANDEN ÖVER BETÄNKANDE AV 1960 ÅRS JORDBRUKSUTREDNING

SVENSKA REPRODUKTIONS AB. STOCKHOLM 1967

1960 års jordbruksutrednings huvudbetänkande benämnt Den framtida jordbrukspolitiken (SOU 1966:30-31) avlämnades i juni 1966. Betänkandet har rcmissbehandlats. Yttranden har avgetts av lantlantbruksstyrelsen, mäteristyrelsen, Skogsstyrelsen, domänstyrelscn, statens jordbruksnämnd, statens jordbruksnämnds för lantbrukskonsumentdelegation, styrelsen högskolan, jordbrukets forskningsråd, jordbrukets upplysningsnämnd, styrelsen för internationell utveckling, överbefälhavaren, bankinspektionen, konjunkturinstitutet, kommerskollegium, statens pris- och kartellnämnd, Överstyrelsen för ekonomisk ombudsmannaämbetet för försvarsberedskap, näringsfrihetsfrâgor, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms,

Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Krono-bergs, Kalmar,

Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bo-

hus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorr-

lands, Jämtlands, Västerbottens, Norrbottens, Värmlands och Västmanlands län, arrendelagsutredningen, fullmäktige i riksgäldskontoret, fullmäktige i riksbanken, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation, Svenska Lantarbetareförbundet, Svenska Livsmedelsarbetareförbundet, Svenska Skogsarbetareförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen, Skogs- och Lantarbetsgivareföreningen, Riksför- Sveriges Lantbruksförbund, bundet Landsbygdens Folk, Småbrukarnas Industri- Riksförbund, Sveriges förbund, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild handel och industri, Kooperativa förbundet samt Sveriges Allmänna Hypoteksbank. Remissyttrandena återges i det följande. Härvid har uteslutits vissa bilagor och av remissinstanscrna bifogade yttranden från av dem hörda organ.

Kungl. Jordbruksdepartementet

” Süjüfsif» v

Remissyttranden

Lantbruksstyrelsen:

Remiss 23.6.1966 av 1960 års betänkande »Den framjordbruksutrednings tida jordbrukspolitiken» (SOU 1966: 30 och 31). Med överlämnande i tre exemplar av dels yttranden från lantsamtliga bruksnämnder och hushållningssällskap dels en sammanställning av dessa yttranden får lantbruksstyrelsen anföra följande.

Den internationella bakgrunden

Utredningen redovisar dels de snabbt växande potentiella livsmedelsbehoven i u-länderna, dels bristen på köpkraftig efterfrågan i dessa länder på kort och även på något längre sikt. sikt vad Utvecklingen på lång gäller denna efterfrågan är däremot mer oviss. En ekonomisk i u-länutveckling derna kan förorsaka en väsentligt utökad som efterfrågan på livsmedel, med hänsyn till försörjningsproblemen och folkökningen i u-länderna måste tillfredsställas. I vilken utsträckning de nuvarande industriländerna, vilka samtidigt har det högst utvecklade jordbruket, kommer att bidraga till att tillfredsställa denna vara efterfrågan, synes enligt utredningen synnerligen svårt att avgöra. Lantbruksstyrelsen anser att utredningen något underskattat verkningarna för världens livsmedelsmarknad av de växande livsmedelspotentiella behoven i u-länderna. Utvecklingen går dessutom mycket snabbt, och bilden har redan förändrats betydligt sedan behandlingen i jordbruksutredningen. Det sedan ett par år uppkomna behovet av i Kina och spannmålsimport vissa östblocksländer väntas komma att bestå. Behovet av Ökad livsmedelshjälp till u-länderna under lång tid framöver både för att möta hungerkatastrofer (ex. Indien 1965 66) och som ett led i för ekonomisk hjälpen och social utveckling framstår allt klarare. Exempel är FN:s och härpå FAO:s beslut att och det internationella förlänga utvidga livsmedelsprogrammet och Förenta Staternas beslut att särskilt i samband med Indienhjälpen kraftigt utvidga sin livsmedelshjälp ävensom det av FAO i dagarna framlagda förslaget om ett Food Production Resource Programme. Det år 1not denna bakgrund att vi är n1ot en ökad anledning antaga på väg dels kommersiell efterfrågan på livsmedel från de u-länder, vilkas ekonomiska utveckling går snabbast, och dels en Ökad förståelse för en mer solidarisk i livsmedelsförsörjning i världen.

Världens överskott av vete, som under 1950-talet växte med 10 milj. ton per år och 1960 uppgick till 130 milj. ton, håller nu på att tömmas och vad beträffar Förenta Staterna så har dess överskottslager av olika slag av livsmedel ned till vad som betecknas som eller därgått beredskapslager under. President Johnson har som bekant härav och sett mot på grund bakgrunden av behovet av fortsatt livsmedelshjälp till u-länderna framlagt ett jordbruksprogram, som innebär ett successivt ianspråktagande av, i vart fall delvis, de arealer som tillförts den s. k. jordbanken samt förklarat att en ny kursinriktning är aktuell för världens jordbruk. Den just nu rådande prissituationen på världsmarknaden för livsmedel kan därför komma att förändras även på relativt kort sikt. Lantbruksstyrelsen väntar icke så stora förändringar på kort sikt, att den svenska jordbruksproduktionen utan stöd skulle bli konkurrenskraftig världsmarknaden, men de kan bli stora att böra beaktas vid beräkpå nog ningen rörande den samhällsekonomiska vinsten av alternativ användning av arbetskraft och kapital. Även inom den gemensamma marknaden har åtskilligt hänt sedan jord-

avslutade sitt arbete. Övergången till en gemensam jord-

bruksutredningen bruksmarknad med allt vad det innebär synes nu vara tämligen klar. Sannolikheten talar väl för att vårt land liksom övriga Efta-länder förr eller senare kommer med i EEG-marknaden med den prissituation som vid sådant fall bör bilda underlag för beräkningen av den samhällsekonomiska vinsten av alternativt utav och arbetskraft. utnyttjande kapital Med det anförda har lantbruksstyrelsen velat framhålla att beräkningen av den samhällsekonomiska vinstens storlek vid överförande av arbetskraft från till andra inte får på en relativt kortjordbruket näringar grundas varig och av irrationella faktorer föranledd prissituation. Ett sådant förfaringssätt kan leda till överdrivna förväntningar och på längre sikt en felaktig inriktning av den ekonomiska politiken.

Den samhällsekonomiska bakgrunden delar jordbruksulredningens uttalande att ett Principiellt lantbruksstyrelsen första syfte för den samhällsekonomiska politiken är, att grundläggande denna skall främja en fortsatt ekonomisk expansion genom ett fullt och av landets resurser med därav följande krav på produktivt utnyttjande och rörlighet av arbetskraft och kapital inom alla sektorer av anpassning inklusive jordbruket och att den dessutom bör syfta till en rimnäringslivet lig inkomstfördelning mellan olika grupper i samhället. Det statistiska underlaget och värderingsmöjligheterna för att bedöma produktiviteten i olika näringar är som utredningen påpekar bristfälliga. Dessutom är inom flera sektorer starkt påverkad av prisbildningen viktiga ekonomiska regleringar av olika slag. Vidare är som tidigare anförts priserna särskilt för jordbrukets råvaror ofta instabila och starkt varierande

vilket måste beaktas vid jämförande värderingar. Det synes dock ostridigt

att jordbruket i dag - trots en stark minskning under senare år - fort-

farande har visst överskott av arbetskraft och att en fortsatt Överföring kan ske från jordbruket till andra näringar, som kan ge arbetskraften en bättre ersättning. Styrelsen vill dock påpeka, att volymen av den arbetskraft, som kan överflyttas till andra näringar, ej är så stor, som utredningen i vissa sammanhang synes göra gällande. En stor del av minskningen av arbetskraft i jordbruket i framtiden kommer att omfatta brukare, som lämnar sina jord-

bruk genom pensioner-ing eller dödsfall. Överflyttningsvinsterna är härvid

redan inkasserade genom att dessa brukares tänkbara efterträdare inom

familjen redan övergått till andra näringar. V

Parallellt med Överflyttning av arbetskraft från jordbruket måste struk-

turanpassningen fortgå och intensifieras. Vidare måste man räkna med

fortsatt utbyte av arbetskraft mot kapital, effektivare utnyttjande av det

investerade kapitalet samt fortsatta förbättringar av produktionstekniken.

Betydande marginella nlarkresurser måste tas ur produktionen. Effektivi-

seringen bör vidare ske på sådant sätt att produktionsöverskott i förhållande

till den svenska marknaden undvikes.

Effektiviseringsprocessen inom jordbruket torde även vid en mera långsiktig bedömning av prissituationen medföra samhällsekonomiska vinster

i form av bättre utnyttjande av arbetskraften och rationellare jordbruksproduktion. Dessa vinster måste dock vägas mot de samhällsekonomiska

kostnaderna för bostäder och anna kapitalutrustning för den arbetskraft

som flyttar och som därvid lämnar på kortare eller längre sikt användbara bostäder, och serviceutrustning, som helt

produktionskapital samhällelig

eller delvis blir oanvända. Vidare uppkommer kostnader för samhället för omskolning och annan omställning av flyttande arbetskraft. Storleken av här nämnda samhällsekonomiska kostnader torde vara syn-

nerligen svår att uppskatta och utredningens majoritet har ej heller försökt

att göra en sådan uppskattning. Även om kostnaderna är betydande får detta emellertid icke utgöra ett hinder för omställningsprocessen men de måste givetvis beaktas i diskussionen, särskilt i fråga om den takt i vilken omställningen skall genomföras. Omställningen är nämligen så angelägen, att en betydande aktivitet från samhällets sida är nödvändig för att ytterligare

underlätta den fortsatta jordbruksrationaliseringen och överföringen av den övertaliga arbetskraften. Utredningen har också föreslagit en utvidgad dylik

aktivitet, till vilken styrelsen återkommer.

Jordbruksprodulctionens omfattning och den jordbrukspolitiska målsättningen

Utredningens överväganden om jordbruksproduktionens lämpliga omfatt-

ning har i främsta rummet grundat sig på samhällsekonomiska värderingar

och en bedömning av beredskapsbehovet av livsmedel. Därjämte har bl. a. världsmarknadens utveckling samt lokaliserings- och befolkningspolitiskzi jämte sociala spörsmål beaktats. Lantbruksstyrelsen har i det föregående kritiskt granskat utredningens utgångspunkter och slutsatser i dessa delar. Utredningen har på grund av sina bedömningar främst beträffande de samhällsekonomiska vinsterna funnit anledning att som första punkt uppställa en produktionsmålsättning innebärande att självförsörjningsgradeu fram till 1970-talets slut successivt skall sänkas till 80 °/0 av full försörjning. I sista hand skall prispolitiska medel användas för att nedbringa självförsörjningsgraden till anförda nivå. Som lantbruksstyrelsen tidigare uttalat ger utredningen av skäl som åberopats ett delvis orealistiskt uttryck för storleken av dessa vinster. Dessutom visar självförsörjningsgraden en nedåtgående trend vilken torde komma att fortsätta. Som anförts motiverar den tekniska och ekonomiska utvecklingen samt skillnaderna i lönsamhet mellan jordbruket och andra näringsgrenar (sainhällsekonomisk bedömning) vid nuvarande världsmarknad att ytterligare produktionsresurser, arbetskraft och mark, överföres från jordbruksproduktionen. En normalisering av världsmarknaden kan dock ske på något längre sikt eller vårt land kan komma att inträda i EEG-marknaden. Därvid skulle jordbrukets samhällsekonomiska konkurrensförmåga ökas och kravet på en stor och snabb krympning skulle icke komma att framstå fullt lika starkt. Styrelsen har den uppfattningen att de samhällsekonomiska värderingsgrunderna i främsta rummet motiverar ett påskyndande av jordbrukets effektiviseringsprocess, som bl. a. innebär att marginella produktionsresurser överföres från jordbruket. Rationaliseringsmålsättningen, d. v. s. bildandet av optimala företag som ges möjlighet att utnyttja tidsenlig teknik, bör således sättas i förgrunden. Huvudmålet bör därför bli att i största möjliga utsträckning borttaga väsentliga hinder för rationaliseringen och att med effektiva statliga insatser underlätta bildandet av tidsenliga och för framtiden ytterligare utvecklingsbara lantbruksföretag, varvid även fördelarna med kombinationen jord och skog inom samma företag bör tillvaratagas. En bindande målsättning för utvecklingen av produktionsvolymens storlek synes däremot böra komma i andra hand, eftersom denna målsättning i hög grad är beroende av världsmarknadens utveckling och därmed även av de handelspolitiska avgöranden, so-m inom en inte alltför avlägsen framtid torde beröra även vårt land och som kan förändra marknadsbilden. Styrelsen vill i sammanhanget även erinra om att utvecklingen under de senaste åren tyder på att krympningen av jordbrukets resurser pågår i en alltmer accelererad takt. Sålunda tyder exempelvis inventeringar i vissa län under de senaste åren på att nedläggningen av åkerjord fram till 1975 kommer att förlöpa snabbare än vad den av styrelsen år 1962 gjorda inventeringen visade.

Styrelsen vill starkt understryka, att enligt dess erfarenheter kan bestämmelserna och riktlinjerna för det statliga samt rådrationaliseringsstödet givnings- och upplysningsverksamheten i betydande grad utveckpåverka lingen inom jordbruket och därmed också produktionsvolymens storlek. De åren 1959 och 1963 ändrade bestämmelserna för rationaliseringsvcrksamheten samt de under senare år ökade resurserna för företagsekonomisk upplysning och rådgivning torde verksamt ha till den under de bidragit senaste åren accelererade takten i av resurser från överföringen jordbruket. Möjligheterna att påverka jordbrukets utveckling i önskad riktning torde enligt styrelsens uppfattning vara betydligt säkrare och verksammare genom en rätt av och inriktning rationaliserings- rådgivningsverksamheten än genom skilda prispolitiska åtgärder, vilkas verkningar på produktionsvolymen kan vara svåra att förutse. Som i skilda synnerligen utredningen sammanhang påpekat kan exempelvis sänkta producentpriser resultera i att många brukare på grund av de bundna produktionsresurserna utökar sin produktionsvolym. Vad beträffar produktionsvolymen ur beredskapssynpunkt anser lantbruksstyrelsen i likhet med utredningen att den inte bör understiga 80 0/0 vid en viss förutsatt lagring av livsmedel. Utredningen synes bl. a. göra en riktig bedömning, när man låter de påfrestningar, som ransoneringskan tåla vid en systemet avspärrning, utgöra en viktig faktor vid de gjorda avvägningarna. Även om styrelsen godtar den gjorda bedömningen bör dock några ytterligare påpekanden göras vad gäller Denna måste bercdskapsmålsättningen. l›l. a. förutsätta, att tillräcklig mängd kvalificerad arbetskraft kan behållas i det alltmer krävande även vid kunskapsmässigt jordbruket en avspärrning. Vidare behövs för framtidens livsmedelsproduktion på grund av den allt större i samhället, att olika utanför arbetsfördelningen många företag själva jordbruket kan fungera. Dit hör givetvis livsmedelsindustrierna men även maskinverkstäder, foderfabriker, m. m. Med de allt transportföretag större effektivitetskraven skulle även en till för den övergång gengasdrift nu jämfört med andra världskriget mångdubbelt större traktorparken innebära betydande svårigheter och tidsförluster, vilket understryker den synnerliga vikten av fullgod drivmedelsberedskap. Även beroendet av den elektriska kraften är nu ännu större. Livsmedelsberedskapen vid krigstillstånd kommer att starkt påverkas av jordbrukets och livsmedelsindustriens lokalisering. Detta motiverar att jordbruksproduktionen alltfort ges en betydande geografisk lrilket spridning? bör kunna förenas med den önskvärda av marginella arealer nedläggningen jordbruksjord.

Rationaliseriizgen och dess planering

har framhållit att en stor del av Sveriges omkring 200 000 före- Utredningen

uppbyggda och därför saknar förutsättningar att effektivt tag är orationellt

känd och väntad teknik. Det är rationaliseringens uppgift att av-

utnyttja hjälpa bristerna vid de utvecklingsbara enheterna och även om ansvaret härför främst själva så bör även i fortsättningen

ligger på jordbrukarna bedrivas en statligt administrerad rationaliseringsverksamhet.

instämmer häri liksom i att målet för den på det Lantbruksstyrelsen enskilda företaget inriktade rationaliseringsverksamheten bör vara att åstadkomma en ekonomisk optimal kombination av arbetskraft, mark och kapital. Styrelsen vill emellertid samtidigt framhålla att denna målsättning, med till lantbrukets nuvarande struktur, i allmänhet endast kan hänsyn en successiv av företagen. Hur snabbt denna

uppnås genom uppbyggnad

uppbyggnad kan ske beror i väsentlig utsträckning av omfattningen av de resurser - ekonomiska såväl som - som ställs till rationalise-

personella

ringsorganets förfogande. finner det också angeläget framhålla att man inom stora delar Styrelsen av landet endast kan nå den ekonomiskt kombinationen av ar-

optimala betskraft, mark och kapital om lantbruksföretagen är grundade på lämplig

kombination Det är därför av största vikt att arbetet med

av jord och skog. (len rationaliseringen i betydande omfattning är direkt sammanskogliga

kopplad med jordbrukets rationalisering. Lantbruksstyrelsen vill starkt understryka behovet av en utvidgad pla-

såväl centralt som Vad utredningen föreslagit beträffande nering regionalt.

och inriktning av verksamheten överensstämmer med den pla-

utformning

som nu bedrivs inom Den nu-

neringsverksalnhet lantbruksorganisationen.

varande nämligen till att för

planeringsverksamheten syftar ge underlag

diskussioner om effektiviseringsvägar och målsättningen för olika delar

av landet, att av behovet av åtgärder samt att ange riktlinjerna

ge analys för vill särskilt framhålla betydelsen av rationaliseringsarbetet. Styrelsen som del av i

att planeringen utformas en integrerad samhällsplaneringen stort och inordnas i dess allmänna ram. I samband med den genomgristrukturomvandlingen måste insatserna på jord- och skogsbrukets

pande område under som rör samhällsutvecklingen i stort.

göras överväganden Särskilt blir det med bedömningar i fråga om angeläget gemensamma arbetskraftsfrågor och markdispositionsfrågor. Lantlokaliseringsfrågor, bruksnämnderna får genom den översiktliga planeringen goda möjligheter

att och intressen inte minst att visa

klargöra jord- skogsbrukets genom vilka resurser i mark och arbetskraft som även fortsättningsvis behöver Det är alltså att nämnderna får ett tillräckligt fast

disponeras. angeläget underlag för sina bedömanden avseende den framtida markanvändningen. De hittillsvarande erfarenheterna vid handen att nämnderna bör ger också

medverka vid mot andra intressen. avvägningen En utredning med bedömning av med till ofta markanvändningen hänsyn jordbruksintressena utgör en viktig del i en Översiktlig i en större kommun eller planering region, bygd. Det bör över huvud taget tillhöra lantbruksnämndens att uppgifter svara för att från verksamheten bearbetas och sakuppgifter införskaffas, ställs till förfogande för samhällsplaneringen. Inom den ram som i stort utformar bör lantbrukssamhällsplaneringen organisationen svara för den fortlöpande som innebär att de planeringen, allmänt formulerade för m. m. omsätts i en riktlinjerna jordbrukspolitiken relativt konkret för olika avvägd målsättning regioner. En viktig uppgift är därvid att belysa Litvecklingsvägar för de enskilda företagen och utreda de ekonomiska För det arbetet behövs förutsättningarna. praktiska en precisering och från tid till annan av vad som för exemplifiering varje företagstyp kan betraktas som rationellt. Avvecklingen av mindre och Överföretag gång till annan sysselsättning och av mark är som bör frigörande frågor ägnas särskild uppmärksamhet. De som bör handlingsprogram planeringen utmynna i bör inrymma diskussion av av och inriktningen rationaliseringsrådgivningsarbetet, behovet av åtgärder och de medlens antillgängliga vändning. Av vikt är att planeringsarbetet bedrivs i intimt samarbete mellan berörda länsorgan och likaså med kommunerna. Samråd bör likaså ske med jordbrukets och skogsbrukets ekonomiska samt vid fackliga organisationer diskussion av utvecklingstendenser och och vid anpassningsmöjligheter överväganden rörande handlingsprogram. De samrådsgruppei som föreslås för detta ändamål vill styrelsen tillstyrka. Erfarenheten har visat att det, för att nå fram till realistiska riktlinjer, är nödvändigt att det redan från ett tidigt stadium ömsesidigt lämnas information och synpunkter, varigenom näringsutövarna får tillfälle att ta till och som ställning planer förslag, är under och och nämnderna blir inforutformning, lantbruksstyrelsen merade om intentioner i om näringsutövarnas fråga uppbyggnad av produktions-, förädlings- och distributionsföretag m. m. och därmed sammanhängande investeringar. Styrelsen vill också i detta framhålla av sammanhang nödvändigheten att den regionala samordnas centralt. kan bl. a. planeringen Härigenom uppnås en överblick över utvecklingen i riket i dess helhet och en koordinering av tillämpningen av de allmänna för arriktlinjerna lokaliserings-, betsmarknads- och jordbrukspolitiken. Jordbrukets anpassningsmöjligheter i olika delar kan också härigenom bedömas under till de hänsynstagande samlade resurser som står till buds. Jordbrukets och lokaliseomfattning ring kan vidare ses mot bakgrunden av jordbrukets totala avsättningsförhållanden. Underlaget i form av statistiska uppgifter och och prognoser behovsanalyser kan systematiskt läggas upp och samordnas. Erfarenheterna visar att genom en sådan ordning mycket är att vinna i om fråga

arbetsbesparing och ökad säkerhet i materialet. En annan viktig uppgift för den centrala planeringen blir att analysera behovet av olika åtgärder och värdera effekten av insatta rationaliseringsmedel. Underlaget för denna del av verksamhetsplaneringen bör bl. a. erhållas från utvecklingsplaneringen i de olika länen. Lantbruksstyrelsen vill starkt framhålla behovet av särskilt avdelad personal för såväl centralt som regionalt. Styrelsen återplaneringsuppgifterna kommer härtill i sitt yttrande över organisationsutredningens betänkande. Utredningen har föreslagit att 200 000 kronor ställs till lantbruksstyrelsens förfogande för och vidare att lantbrukshögskolan uppdragsforskning ges ett årligt anslag av 200 000 kronor för forskning rörande jordbrukets produktionsresurser m. m. Styrelsen vill tillstyrka förslagen men förutsätter att den som i detta fall inom lantbrukshögskolan forskning upptages sker i samråd med bl. a. lantbruksstyrelsen. Styrelsen tillstyrker utredningens förslag om inrättande av ett företagsregister. Ett sådant synes vara ett värdefullt instrument för lantbruksnämnderna, inte minst i samband med översiktliga planeringar och då det gäller att följa Litvecklingen. I fråga om registrering och bedömning av effekten av insatta åtgärder anser lantbruksstyrelsen som tidigare att det är angeläget att de påpekats administrativa myndigheterna har möjligheter att utföra sådana värderingar. Styrelsen vill således tillstyrka utredningens förslag att styrelsen ge-mensamt med statens jordbruksnämnd fortlöpande skall följa och registrera effekten av insatta rationaliserings-, omställnings- och prispolitiska medel samt på den grundvalen överväga behovet av ändringar i bestämmelser och Det torde böra ankomma de båda ämbetsverken att anordningar. på närmare utforma formerna och metoderna härför.

M arkanskaffnings- och /inansieringsfrägor vill understryka att den kanske viktigaste och besvär- Lantbruksstyrelsen är svårigheten att ligaste tröghetsfaktorn i jo-rdbrukets anpassningsprocess anskaffa mark för rationaliseringsändamål. Lösningarna av de problem, som sammanhänger därmed, framstår därför som synnerligen angelägna. instämmer i att olika insatser av markpolitisk art behövs för Styrelsen att underlätta rationaliseringen. Vad först gäller 1963 års markvårdeskom- - - komma markmittés förslag kan detta om det genomföres att dämpa värdestegringen och därmed de förväntningar om höjda värden, som håller tillbaka utbudet av mark. Förslaget kan dock även i vissa fall verka hämmande till markanskaffning genom att försena fastighetspå möjligheterna affärerna och att lokalt i vissa sammanhang bidraga till en höjning genom av markvärdena. Risken härför to-rde emellertid reduceras om markdispo-

sitionsplaner upprättas i samråd mellan de kommunala bl. a.

organen och

lantbruksnämnderna samt förköpsrätten inskränkes till de områden som enligt dessa planer skall utnyttjas för bebyggelse. Styrelsen vill understryka, att kan avsevärt undermarkanskaffningen lättas om kan erhålla annan mark säljaren i utbyte eller får möjligheter att placera sitt lösgjorda kapital på annat värdebeständigt sätt. Redan i nuvarande verksamhet tillämpas att lämna annan mark i utförfaringssättet byte. Möjligheterna till värdebeständig av lösgjort är av placering kapital så väsentlig betydelse för att av markanskaffningen, tillskapandet nya dylika placeringsformer enligt styrelsens uppfattning bör ytterligare övervägas. Vad gäller rationaliseringsorganens aktiva inköps- och försäljningsverksamhet tillstyrker styrelsen förslaget om att tillföres jordfonden ytterligare 100 milj. kr under en treårsperiod. Det bör i sammanhanget understrykas att den möjlighet som därvid till ökad aktivitet också kräver ökade uppstår personalresurser inom rationaliseringsorganen. För det administrativa genomförandet av den framtida strukturrationaliseringen är det av vikt att den föreslagna nya fastighetsbildningslagstiftningen snarast genomföres och att därmed det rättsliga förfarandet förenklas. Styrelsen tillstyrker av samma orsaker om utredningens förslag ökade att bilda s01n inte möjligheter registerfastigheter, är kompletta företagsenheter utan tills vidare ingår som delar i sådana. Vidare tillstyrkes förslaget om att möjligheter skapas att som ett led i rationaliseringsarbetet utbyta äganderätt mot andelar i gemensamhetsskog. Styrelsen instämmer även i utredningens uttalande om att behovet att underlätta strukturrationaliseringen genom ökade är arrendemöjligheter stort och att nuvarande innebär hinder för detta i flera avsearrendelag enden. bör därför Arrendelagsutredningen få i uppdrag att i sina förslag särskilt beakta lagens inverkan Därvid bör på jordbrukets rationalisering. hänsyn tagas till dels att att utarrendera bör markägamas benägenhet jord stimuleras, dels att arrendatorerna med ges tillräcklig trygghet bl. a. möjligheter till mera långsiktig av sina planering investeringar. Styrelsen vill understryka den stora betydelse som bestämmelserna för och handläggningen av det stödet till i statliga investeringar ekonomibyggnader, bostäder och markanläggningar visat sig ha för strukturrationaliseringen, markanskaffningen och takten i nedläggningen av icke bestående jordbruksjord. Slutligen vill styrelsen även kraftigt poängtera den betydelse som en rätt samhällsekonomisk och upplagd företagsekonomisk upplysnings- och rådgivningsverksamhet har för och strukturrationaliseringen ” markanskaffningen. I likhet med utredningen vill styrelsen även att den starka understryka, ökningen av kapitalinsatsen per sysselsatt och utflödet av från kapital

vid generationsväxlingar orsakat att finansieringsfrägorna blivit näringen mycket brännande och svärlösta problem i jordbrukets rationaliserings-

process. På grund av det stora kapitalbehovet och med nuvarande amorteringsbestämmelser för lån och gällande skattelagstiftning kan dessutom likviditeten bli även vid sett lönmånga gånger ansträngd företagsekonomiskt samma företag. om åtgärder för en ökad andel s. k. Utredningens förslag stående lån från landshypoteksföreningarna och om förlängda amo-rteringstider för finner därför synnerligen angelägna. Lantgarantilån styrelsen bruksstyrelsen vill utöver utredningens förslag förorda att amorteringstidcn för för förvärv av tillskottsmark i likhet med amorteringstiden garantilän för jordförvärvslän förlänges till högst 40 år. om att bestämmelser för kredit- Styrelsen tillstyrker förslaget gällande så att som konstainstitutens kapitaltäckning ändras, de fastighetsvärden, teras vid särskilda värderingar, i större utsträckning än som nu är fallet kan bilda underlag för belåning. En för den fortsatta intensifierade rationaliseringen är giförutsättning vetvis med finns däratt tillräckligt kapital tillgängligt. Styrelsen tillstyrker för förslaget om ökade möjligheter för Sveriges allmänna hypoteksbank att emittera för att kunna lämna län även mot obligationer därigenom säkerhet av inteckning i jordbruksfastighet mellan 60 och 75 °/0 av värdet. Vad gäller utredningens förslag till ändrad skattelagstiftning vill styrelatt nuvarande för sen kraftigt understryka, avdragsregler värdeminskning av vilka förutsätter en ekonomibyggnader i jordbruket, avskrivningstid av 67 år, är helt föråldrade och snarast bör ersättas med bestämmelser med till ekonomiska livslängd, vilken i allmänhet anknytning byggnadernas torde kunna uppskattas till högst 25-35 år. De nuvarande bestämmelserna innebär, att amortering av lån, som upptages för investeringar i ekonomii stor måste ske med beskattade inkomster. Med byggnader, utsträckning de stora som uppbyggnaden av rationella företag nybyggnadsinvesteringar, blir denna av stor för viljan och möjligheterna att kräver, fråga betydelse önskvärda effektiviseringsåtgärder i jordbruket. genomföra Styrelsen tillstyrker utredningens förslag om att skördeskadeersättningar ur bör få betraktas som utbetalda under skadeåret. I annat skattesynpunkt fall kan uppkomma genom att inkomster besvärliga marginalskatteeffekter motsvarande i extrema fall inemot två års skördar måste redovisas för samma beskattningsår. anför att skäl ej föreligger att inrätta Utredningsmajoriteten tillräckliga s. k. i vill dock framjordbrukskonto skatteutjämnande syfte. Styrelsen att den fortsatta utökningen av jordbruksföretagen samt övergången hålla, driftsformer - vilket oftast torde medföra större till allt mer specialiserade intäktsvariationer mellan olika är - förorsakar ett större behov av möjtill mellan olika beskattningsår. Detta behov accen» ligheter skatteutjämning

tueras ytterligare, om vid

skördeskadeersättningarna beskattningen icke

skulle kunna betraktas som utbetalda under skadeåret. Styrelsen förordar att frågan om vidgade möjligheter till skatteutjämning blir föremål för ytterligare överväganden. Styrelsen, som haft tillfälle att till och dess utredningen arbetsgrupper framföra synpunkter på bestämmelserna om det statliga ekonomiska stödet till och etablering rationalisering, kan i huvudsak tillstyrka de av utredningen framlagda förslagen i dessa l)etta innebär frågor. bl. a. att styrelsen tillstyrker att de statliga ökas kreditgarantierna betydligt i omfattning. Statsbidragen till i investeringar ekonomibyggnader och markanläggningar bör däremot begränsas till att till dels kostnadskräutgå speciellt vande investeringar, som eljest inte kan realiseras med hänsyn till bl. a. sökandens likviditet, dels vid investeringar brukningsenheter, som till följd av genomgripande yttre rationalisering eller fastighetsreglering har ett spe-

ciellt stort och i tiden koncentrerat som investeringsbehov, kan antas innebära påfrestningar på sökandens dels större likviditet, torrläggningsföretag av allmänt intresse, för vilka stimulansbehovet för företagets genomförande bedömes vara stort, dels som förutom investeringar, av bl. a. företagsekonomiska skäl även motiveras av lokaliseringspolitiska hänsynstaganden. Genom bör dessutom Övergångsbestämmelser möjligheter skapas för att infria före de nya bestämmelsernas ikraftträdande genom formella beslut gjorda utfästelser om statsbidrag. Med de förutsättningar för av som beviljande statsbidrag, ovan skisserats, torde bestämmelserna o1n maximala storlek statsbidragens lämpligen kunna förenklas. föreslår att Styrelsen bidrag i princip skall kunna utgå till såväl som markanläggningar ekonomibyggnader med högst 25 °/0 av godkänd kostnad. Därjämte bör dock om maximalt biövervägas ej ett dragsbelopp till varje bör fastställas med ekonomibyggnadsföretag hänsyn till de betydande det skulle bidragsbelopp eljest kunna bli fråga om i enskilda fall. Eventuellt bör dock med maximibelopp hänsyn till inriktningen av den kommande sättas rationaliseringsverksamheten avsevärt högre än det som nu gäller.

De föreslagna för i huvudsak förutsättningarna bidrag synes överens,stämma med de under förutsättningar, vilka bidrag nu kan beviljas utan behovsprövning med stöd av bestämmelserna i 12 § tredje stycket och 14 § tredje stycket rationaliseringskungörelsen. Av denna orsak torde enligt styrelsens mening några bestämmelser om detaljerade behovsprövning inte behöva införas i den Däremot bör vid nya författningen. fastställandet av bidragsprocenten i de enskilda fallen hänsyn tagas till vederbörandes ekonomiska ställning. Styrelsen vill sålunda särskilt framhålla att ett angivande av en maximal procentsats för inte skall bidragsberäkningen innebära att bidragen regelmässigt skall utgå enligt denna. Utöver ovan nämnda vill att bidragsformer styrelsen föreslå, bidrag även

skall kunna med hela kostnaden eller del därav för försök i praktisk utgå drift vid enskilda lantbruk med ny teknik i samband med byggnadsinveste-

och markanläggningar. Sådana bidrags-

ringar, inomgårdsrationalisering

som bör administreras centralt, bedömes av styrelsen kunna

möjligheter,

bli ett verksamt medel för att rationaliseringen och snabbt kunna

påskynda

och föra hithörande områden. En försöksverksamhet

pröva ut ny teknik på i traditionell blir dessa områden synnerligen tidsödande och mening på

dyrbar. att bestämmelserna om ekonomiskt stöd till såväl Styrelsen tillstyrker

etablering som rationalisering sammanföres till en kungörelse. De bestäm-

melser för av stödet, som utredningen angiver, tillstyrkes. handläggningen

beredd att senare medverka vid utarbetandet av mera I övrigt är styrelsen detaljerade anvisningar. förutsätter att bestämmelserna om ekonomiskt stöd till träd- Styrelsen att motsvara de

gårdsnäringens rationalisering i möjligaste mån bringas

nya bestämmelserna för sådant stöd till jordbruket. bör som utredningen föreslår i likhet med vad som Finansieringsstödet nu är fallet till det ekonomiska effektivitetskravet. Härför fordras knytas en omfattande ekonomisk Den utökade omfatt-

kalkyleringsverksamhet.

stödet och den centrala som detta har för ningen av det statliga betydelse

effektiviseringsprocess orsakar att ännu större krav än tidigare

jordbrukets

måste ställas lönsamhets- och säkerhetsbedömningar samt på projekpå

inom här aktuella sektorer av

teringsverksamheten. Arbetsbelastningen

verksamhet kommer därför att öka. Allt detta rationaliseringsorganens

ställer större krav kvantitet och kvalitet vad gäller rationaliseringsorgapå

nens personalresurser.

Den hittillsvarande s. k. för rätt till vissa kreditgarantvåfamiljsgränsen

tier och till och i olika avseenden svår att tillämpa. statsbidrag är otidsenlig därför utredningens förslag om slopande av denna Styrelsen understryker kan dock bli så omfattande, att stora

gräns. Anspråken på garantiramarna

i enskilda fall inte helt kan tillfredsställas. Av denna

kreditgarantibehov

kan diskuteras, om icke ett maximibelopp för enskilda låne-

anledning

för borde fastställas. Styrelsen har emellertid

garantier jordförvärvslån

vid sina av denna i stället ansett sig böra förorda, att

överväganden fråga av för jordförvärvslän överstigande ett visst bebeviljande kreditgarantier

500 000 tills vidare skall underställas

lopp, i nuläget förslagsvis kronor, styrelsens prövning för att därigenom underlätta fördelningen av tillgäng-

liga ramar. av drifts- och rörelsekapitalet har med de hittillsvarande

Finansieringen att erhålla driftslån ofta erbjudit speciella be-

otillräckliga möjligheterna att slopa för driftslä-

svärligheter. Utredningens förslag maximigränsen

nens storlek därför vara väl motiverat. Det torde i detta sammansynes

böra att den lagen om företagsinteckning väsentligt ökar hang påpekas nya

möjligheterna att ställa ur allmän synpunkt godtagbar säkerhet för stora driftslån. Styrelsen tillstyrker också att maskinlånefonden avskaffas och ersättes med kreditgaranti för driftslån. I anslutning hårtill vill styrelsen framhålla att vid utformningen av de nya särskild finansieringsreglerna uppmärksamhet bör ägnas frågan om till olika former av gemenfinansieringsstöd sam maskinanvändning liksom till gemensam produktion, och torklagring ning av jordbruksprodukter. Speciellt torde det vara med en närangeläget mare avgränsning av vilka aktiviteter inom livsmedels- och fodermedelsframställningen som skall anses falla inom begreppet lantbruk och som därmed skall kunna få statligt finansicringsstöd i förevarande ordning. Styrelsen vill i detta endast sammanhang peka på de gränsdragningsproblem som uppstått vid av och tillämpningen rationaliserings- lagerhuskungörelserna till följd av de senaste årens utveckling i om fråga torkning, pelletering m. m. av grovfoder. Även om lagerhuskungörelsen i övrigt inte beröres av förestående ändringar av reglerna för det statliga finansieringsstödet torde bestämmelserna däri böra i sistnämnda avseende till dem anpassas som kommer att införas i en ny rationaliseringskungörelse. Utredningens förslag om fortsatta s. k. koncentrerade rationaliseringsinsatser i vissa delar av landet och med i huvudsak oförändrade bestämmelser tillstyrkes. har vidare att från det eko- Utredningen uttalat, avsteg nomiska effektivitetskravet kan bli motiverade av lokaliseringspolitiska eller andra skäl, varvid de särskilda skälen skall klart vill anges. Styrelsen som kommentar till detta konstatera, att lönsamhetskravet vid kalkyleringen för den hittillsvarande KR-verksamheten innefattat tillfredsställande förräntning och möjligheter till normal avskrivning även av den del av investeringarna, som motsvaras av statliga bidrag. Enligt styrelsens mening bör avsteg från denna princip i framtiden ske endast när de lokaliseringspolitiska skälen för investeringar är starka. synnerligen Enligt uttalande av utredningen bör för låntagare med litet eget kapital nöjaktiga yrkeskunskaper uppställas som villkor i samband med beviljande av vill till detta lånegarantier. Styrelsen uttala, att god yrkesskicklighet bör krävas av samtliga jordbrukare, som erhåller eller lånegaranti statsbidrag. Absolut krav på speciell teoretisk yrkesutbildning bör däremot ej ställas. Till utredningens om storleken av förslag behövliga lånegarantiramar vill styrelsen endast anföra, att ramen för för förvärv av kreditgarantier tillskottsmark enligt styrelsens uppfattning inom är torde behöva några uppgå till ca 100 milj. kr. Dessutom bör fortfarande finnas att möjligheter efter beslut av Kungl. Majzt under löpande ändra budgetår fördelningen mellan olika kreditgarantiramar. Vad gäller föreslagna bidragsramar vill styrelsen att rationalipåpeka, seringsanslaget hittills utnyttjats även för KR-verksamheten, nämligen för de bidrag till investeringar i ekonomibyggnader och markanläggningar vid

KR-företag, som kunnat rationaliseringskungörelsens bestämutgå enligt melser. Den av utredningen föreslagna ramen om 6 milj. kr för bidrag ur rationaliseringsanslaget till investeringar i ekonomibyggnader och markkommer dock styrelsens uppfattning att i sin helhet anläggningar enligt behövas för bidrag till företag utanför KR-verksamheten. föreslår i anslutning hårtill, att bidrag till KR-verksamheten Styrelsen i helt bestrides ur det för verksamheten fortsättningen speciella anslaget i Detta bör förenkla den administrativa handläggningen och är även fråga. motiverat av att dessa bidrag såsom ovan anförts i viss utsträckning skall kunna beviljas enligt andra grunder än dem som gäller för bidragsgivningen ur rationaliseringsanslaget. och avser det De av utredningen angivna lånegaranti- bidragsranlarna beräknade behovet, när den nyinriktade verksamheten kommit i gång. Styrelsen anser i likhet med utredningen att uppräkningexi av lånegarantiramarna bör ske successivt under två eller tre budgetår. Detta är bl. a. motiverat av den av rationaliseringsorganen, som avses komma omorganisation att ske den l juli 1967, och av att full effekt av utökade personalresurser kan erhållas först efter en viss Vidare måste ett utökat beövergångstid. viljande av lånegarantier till investeringar i ekonomibyggnader och markav en utökad projekteringsverksamhet, som i sin tur anläggningar föregås inte kan beräknas komma i i full utsträckning omedelbart efter den gång 1 juli 1967. har till sitt Lltlåtandt: över 1965 års lant- Lantbruksstyrelsen i anslutning bruksorganisations betänkande ingivit kompletterande anslagsäskanden och orbeträffande de anslag m. ma som berörs av jordbruksutredningens förslag. Styrelsen får beträffande behovet av kreganisationsutredningens och bidragsrzunar för budgetåret 1967/68 hänvisa till nyssditgarantinämnda äskanden.

Forskning, utbildning och rådgivning - mån Utredningen framhåller önskvärdheten av en sammanföring i den det är - av närbesläktad och statsunderstödd och möjligt statlig forskning lantbrukets område. En sammanföring av insatserna högre utbildning på skulle enligt utredningen innebära mindre risker för dubbelarbete. En koncentration till större institutioner skulle också medföra möjligheter till en rationell teknisk utrustning, som är svår att åstadkomma om verksamheten är uppdelad på ett sto-rt antal små institutioner. vill i detta sammanhang understryka betydelsen av Lantbruksstyrelsen att inom lantbrukssektorn inte splittras på alltför små forskningsresurserna institutioner. Uppdelningen tre självständiga högskolor på lantbrukets på område utöver den utbildning av lantmätare som sker vid tekniska högi Stockholm innebär tre mindre institutioskolan samtidigt en splittring på

ner av vissa identiska ämnesområden. En av mindre instisammanföring tutioner inom högskolorna och mellan dessa, där närbesläktad forskning bedrivs, borde vara ägnad att uppnå större slagkraft i hela verksamheten. vill därför Styrelsen understryka betydelsen av en god samordning mellan högskolorna. Vinsterna av en samm-anföring och koncentration till större institutioner även av den målinriktade som nu bedrivs vid flera forskning, statsunderstödda institutioner, finner lantbruksstyrelsen inte lika självklara. Den forskning, som bedrivs vid dessa institut och institutioner, kan som regel ges en klarare avgränsning och målinriktning än forskningsverksamheten vid högskoleinstitutionerna. En sammanföring till större enheter av sådan klart definierad som olika eller statsundermålforskning, statliga stöd(la institutioner kan innebära bedriver, en fördröjning av planeringen och genomförandet av olika forskningsinsatser. Utredningen framhåller att en fördubbling av de reala insatserna för forskning- och utvecklingsarbete har skett sedan slutet av 1950-talet, men att under samma tid motsvarande för någon utökning ej skett att i praktisk tillämpning föra ut framkomna och försöksresultat. För forsknings- jordbrukets vidareutveckling är det enligt utredningen att ytterst väsentligt ökade resurser satsas härpå och att resurser bästa tillgängliga utnyttjas på sätt. Den starkaste för att snabbt få och förbegränsningsfaktorn forskningssöksresultaten omsatta i praktisk drift är f. n bristande lokala rådgivningsresurser. Dessa har sedan slutet av 1950-talet varit i stort sett oförändrade. Initiativverksamheten hämmas därför f. n. starkt av otillräckliga personalresurser och viktiga arbetsuppgifter släpar efter. Emedan massmedia och andra informationskällor numera effektivt bevakar praktiskt användbara nya rön, sprids snabbt en allmän kännedom om dessa. Tilllämpningen i praktiken av ny teknik och organisation vid de enskilda företagen sker dock oftast först efter kontakt med i de lokala rådgivarna rådgivningsorganen, då de nya rönen alltid måste inpassas i de enskilda företagens produktions- och investeringsplaner. Styrelsen vill med hänsyn till här påtalade förhållandena starkt om understryka utredningens förslag en utökning av åtgärderna att föra ut och försöksverksamhetcns forskningsresultat i praktisk och av att i det sammantillämpning nödvändigheten hanget förstärka de lokala rådgivningsresurserna. Det behov, som här föreligger, redovisas i styrelsens utlåtande över beorganisationsutredningens tänkande. I särskilt yttrande av herrar Ericson m. fl. har framförts att förslag upptaga försöksverksamhet med en lokal rådgivningsorganisation, som med erforderlig omfattning kan ställa tekniker till förfogande för de små företagen inom jordbruket. Om erfarenheterna därav skulle visa sig positiva borde enligt förslagsställarna organisationen därefter succesbyggas upp sivt. Av förslaget man till med »små framgår ej vad syftat företag›.

Lantbruksstyrelsen avstyrker det framförda förslaget om att tillskapa en särskild statsunderstödd rådgivningsorganisation vid sidan av lantbruksnämnderna. En sådan splittring av rädgivningen står i stark motsatsställning till den sammanföring av de allmännas insatser för rådgivning. som varit grundläggande för 1965 års organisationsbeslut. Däremot måste det vara jordbrukarna obetaget att på egen bekostnad driva rådgivning genom sina organisationer eller i rådgivningsringar. Beträffande den utbildningen och vidareutbildningen rent grundläggande allmänt vill styrelsen tillstyrka vad utredningen anfört och understryka vikten av att som erfordras för lantbruksundervisningen ges de resurser att den skall kunna svara för sin del av jordbrukets omställning och utveckling. Styrelsen har i sitt utlåtande över yrkesutbildningsberedningens betänkande om Yrkesutbildningen (SOU 1966: 3) behandlat utbildningens uppläggning inom jordbruket, de utbildningskrav, som en yrkesverksamhet inom jordbruket kommer att ställa på sina utövare samt beräknad efteroch därav krav på resurser. Yttrandet bifrågan på utbildning betingade lägges och styrelsen vill hänvisa till vad styrelsen där anförtl. I berörda yttrande har styrelsen också under rubriken Vuxenutbildning utförligt för den vuxenutbildning som inom jordbruket ges på redogjort olika nivåer. Styrelsen vill i detta sammanhang något kommentera fortbildningen och då särskilt den del av denna som avser grupprådgivning. I den av som numera sker inom länsprogramplanering rådgivningen, nämndernas ram och som bl. a. syftar till att inordna olika rådgivningsformer i en mer verksamhet, utgör kursverksamheten ett programbunden medel. medel kan i emot den effekt man viktigt Varje planeringen avvägas kan räkna med att För vissa rådgivningsprojekt kommer kursforuppnå. men att vara ett om över huvud projektet skall nödvändigt hjälpmedel taget kunna genomföras. föreslår en viss av denna form av rådgivning till Utredningen minskning förmån för mer individuell rådgivning. Styrelsen delar jordbruksutredningens att de individuella kontakterna, som syftar till att ge uppfattning företagarna biträde med planering av olika delar av verksamheten, ger det mest resultatet. Men är det klarlagt att ett samspel påtagliga samtidigt mellan olika media i stärker effekten. Styrelsen anser rådgivningsarbetet därför att i form av kurser måste utgöra en viktig del av gruppkontakter lantbruksnämndernas verksamhet och att de är nödvändiga för att bana väg för en mer individuell kontakt. anser att liksom hittills måste ha möj- Styrelsen rationaliseringsorganet att bedriva en del av sin rådgivningsverksamhet i form av fortligheter -och att medel måste ställas till lantbruksstyrelsens förfobildningskurser

1 Bifogas ej avskrifter.

gande för att täcka därmed förenade eventuella kostnader för lärare, under-

visningsmateriel, lokalhyror samt bidrag till deltagarna. I sitt utlåtande över har yrkesutbildningsberedningens betänkande styrelsen också framhållit det nära sambandet Inellan skolornas undervisning och den rådgivning, som kommer att bedrivas av lantbruksnämnderna.

Utöver vad nu anförts on1 vill i om den rådgivningen styrelsen fråga individuella rådgivningen framhålla att en viss del av denna bör kunna bedrivas utan att avgift härför uttas. Detta bör kunna gälla exempelvis sådana fall, då initiativet tas av lantbruksnämnden vid av vissa uppföljning kurser, i omställningsfrågor, i samband med etc. finansieringsstöd, För att skall rådgivningsverksamheten kunna bedrivas effektivt bör också lantbruksstyrelsen ges utökade resurser för utvecklingsarbete i om fråga rådgivningsmetoder, planering av verksamheten, central anskaffning av hjälpmedel m. m. Den av radio- och utvidgning TV-programmen utredningen föreslår anser styrelsen väl motiverad. Styrelsen vill på denna punkt understryka be-

tydelsen av nära kontakter mellan radio-TV och rationaliseringsorganen. En nära samverkan år här eftersom i naturlig, programverksamheten radio-TV i första hand syftar till att information till ge en allmän näringsutövarna. Den typ av program, som kan ininnehållsmässigt ge en bred formation, torde enligt styrelsens vara bäst till dessa uppfattning anpassade media. I samarbete mellan och Radio-TV har fortlantbruksstyrelsen Sveriges bildning i radio-TV-kunskap för påbörjats rådgivare. Fortbildningen avser främst att utbilda ett visst antal inom rådgivare varje regionalradiodistrikt som kontaktmän mellan regionalradion och I vissa rationaliseringsorganen. fall skall de som denna även genomgått utbildning själva producera program. Erfarenheterna från denna verksamhet är den mycket goda _och påbörjade fortbildningen i radio-TV-kunskap av bör fortsätta. rådgivarna Det är styrelsens att inom lantbruksnämnd bör uppfattning varje finnas en särskilt utsedd kontaktman med radio-TV.

Utredningen har uppskattat kostnaden för 25 år sändningstimmar per i TV och till kompletterande radioprogram 2 milj. kr. Den totala kostnaden per sändningstimme i TV har uppskattats till 60 000 kr. Jämfört med produktionskostnaden för och med till rådgivningsfilmer hänsyn TVzns stora genomslagskraft, anser styrelsen produktionen av särskilda rådgivningsprogram för TV kostnadsmässigt den trakonkurrenskraftiga gentemot ditionella Det har visat att

filmframställningen. sig betydande resultat

kunnat uppnås i de fall det varit att radio-TV möjligt utnyttja i de upplysningskampanjer, som râdgivningsorganisationen bedriver eller medverkar i. För den lantbruksnämnderna kommer att rådgivning bedriva vill styrelsen starkt understryka önskvärdheten av att särskilda medel rådges för givningsprogram i TV. Direkta paralleller föreligger här med skolöver-

verksamhet beträffande skol-TV för vilken speciella medel står styrelsens till förfogande. Lantbruksstyrelsen föreslår att en försöksverksamhet snarast möjligt för särskilda rädgivningsprogram i TV, riktade till lantlwukare upptages med medverkan från styrelsen vid av programmen och att

planläggningen

medel härför ställes till Goda erfarenheter av liknande verkförfogande. samhet har vunnits inom den danska FV:n, där särskilda xruxenutbildnings-

program till lantbrukare bedrivits i samverkan med rådgivningsorgaiiisa-

tionen.

Omställzzizzgsfrágor

Lantbrt1ksstyrelser1 har icke [någon principiell erinran mot den diskussion

som utredningen fört kring omställningsfrågorna. Det synes styrelsen ange-

att nämnderna får resurser för att mer aktivt än hittills medverka läget till att underlätta en omställning av arbetskraft. Således blir en viktig uppi att underlätta omställningen för den som

gift rådgivningsverksamheten inte kan en tillfredsställande utkomst på sitt jordbruk. En sådan påräkna bör bedrivas såväl som individuell rådgivning som rådgivningsverksamhet

Information bör även ske genom massmedia. Lantbruks-

grupprådgivning.

nämnden kommer i sitt arbete i kontakt med ett stort antal jordbruk, som har eller ovissa förutsättningar att bestå och utvecklas. Förutogynnsamma för dessa att bestå eller motsatsen bör bli bedömda

sättningarna företag bl. a. i samband med den individuella rådgivningen och vid uppgörande av driftsplaner och investeringsplaner. Dessa frågor bör också belysas i grupp-

Redan nu har hushållningssällskap och lantbruksnäninder

rådgivningen.

en kursverksamhet för sådana brukare av mindre jordbruk, som kan ha för avsikt att till andra näringsgrenar. Det synes angeläget att denna

övergå kursverksamhet kan utvidgas.

att lantbruksnäinnderna att in- Utredningens förslag ges befogenheter

i det (lirekta syftet att avveckla svaga jordbruk i bygder köpa fastigheter

med förutsättningar tillstyrkes. Dessa befogenheter torde särogynnsamma

skilt i norra och i vissa delar av mellersta Sverige, där efterfrågan på svaga

är komma att ha en rätt betydande effekt för att underlätta

jordbruk ringa,

för ägarna till dessa fastigheter att sälja till ett pris som står i rimlig protill de som eller det värde fastigheten haft för

portion investeringar gjorts

honom och bostad. bör kunna

son1 försörjningsunderlag Ägaren härigenont

som belastar och medel som han

få täckning för lån fastigheten lösgöra

har bundna ett sådant sätt att inte

själv i företaget på fastighetsinnehavet

blir hinder för honom att därifrån. ett avgörande flytta Lantbruksnämnderna söker redan nu i bygder där kompletterande syssaknas underlätta en ökad av under-

selsättningsmöjligheter anpassning

arbetskraft vid När som önskar flytta innehar

sysselsatt jordbruk. personer

jordbruksfastighetei* som kan användas som ett led i lantbruksnämndernas verksamhet för jord- och skogsbrukets rationalisering kan lantbruksnälnnderna sådana med medel inköpa fastigheter i jordfonden. Köpeskillingen får härvid bestämmas med beaktande av det värde som dittills fastigheten har som och som bostad åt sin brukare. Vid senare försörjningsunderlag försäljning för rationaliseringsändamål får givetvis priset av såpåverkas dana förändringar som t. ex. att lwggnader och blir överflöanläggningar diga och odlad jord läggs ner och bör omföras till annan användning. Likaså har lantbruksnämnderna befogenhet att stimulera till direkta överlåtelser i från rationaliseringssyfte en ägare till en annan genom att lämna s. k. värdeutjälnningsbidrag motsvarande skillnaden mellan å ena sidan en skälig ersättning för fastigheten sådan den är i säljarens hand och å andra sidan det värde kan anses den till vilken fastigheten äga för brukningsenhet den skall läggas. Erfarenheterna visar att därest arbetskraft enpå svaga heter med skall dåliga utvecklingsmöjligheter få tillräckliga möjligheter att byta verksamhet är det angeläget att lantbruksnåmnderna, såsom utredningen vid sina om föreslagit, överväganden inköp av fastighet respektive vid beviljande av även skall kunna beakta allmänvärdeutjämningsbidrag nyttan av att arbetskraft kan överflyttas till andra näringsgrenar. Styrelsen vill starkt vikten av att nämnderna understryka i fortsättningen erhåller sådana befogenheter. I fråga om det av utredningen föreslagna omställningsstödet vill styrelsen för sin del konstatera behovet av ett sådant. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna samt lantbruksnänlndernas inköpsverksamhet, utformad på sätt som ovan berörts och med ökad av s. k. värdekompletterad anvåindning utjämningsbidrag, torde visserligen i ett flertal fall möjliggöra för brukare å mindre enheter att frigöra från bundenheten vid den nuvarande fassig tigheten och att genomföra en till annat Det torde emellerövergång yrke. tid finnas åtskilliga fall där dessa medel icke är tillräckliga. Utöver de medel so111 ovan berörts föreligger således enligt styrelsens mening behov av någon form av s. k. omställningsstöd för att i vissa fall möjliggöra en omflyttning eller stimulera till en sådan. Behov av sådant föreligger enligt styrelsens mening såväl i de vikande bygderna som i jordbruksbygderna. Vad de vikande bygderna beträffar torde, även om nämnderna får befogenhet till en prissättning vid de riktlinjer inköpet enligt som ovan nämnts alltjämt komma att finnas fall där skillnaden mellan fastighetspriset och det belopp innehavaren behöver för att avveckla sitt företag blir så stor, att mellanskillnaden bör täckas särskilda genom bidrag. Så kan särskilt vara fallet när skuldsättningei) är hög till följd av tidigare investeringar. Vidare kan inträffa att innehavaren nödgas avhända sig maskiner och redskap till mycket i samband med av låga priser avvecklingen den fasta egendomen. Även i jordbruksbygder föreligger enligt styrelsens skäl att unmening

derlätta omställningen genom särskilda Stimulansbidrag i sådana fall där mark behövs frigöras inom ett område där lantbruksnämnden vidtar intensifierade åtgärder för en snabb strukturrationalisering. Vill man ha en snabb takt i förändringarna bör man alltså vara beredd att ge en stimulans som kan förmå vederbörande att utan längre dröjsmål avveckla sitt jordbruk och ta steget över till annan verksamhet. Särskilda ekonomiska insatser i sådant syfte bör ses som en omkostnad som det allmänna tar på sig för att nä den åsyftade vinsten av att arbetskraft utan onödigt dröjsmål överförs till annan mer produktiv verksamhet och att strukturralionalisering av de bestående enheterna kan ske så snabbt som möjligt. I fråga om konstruktionen av det omställningsstöd utredningen föreslagit vill lantbruksstyrelsen tillstyrka att bidraget bör kunna avvägas med hänsyn till den effekt son1 väntas bli Mot den av utredningen föreuppnådd. slagna utformningen i övrigt synes såsom bl. a. framhållits i reservationer av herrar Söderberg och Wahlfisk resp. herr Svensson, åtskilliga erinringar kunna göras. En förutsättning för att omställningsstödet skall kunna handläggas smidigt och över huvud taget fungera anser styrelsen vara att relativt fasta former utarbetas för tillämpningen. I fråga om de av utredningen på sid. 125_126 angivna förutsättningarna för att kontant skall kunna beviljas bör enligt styrelsens omställningsstöd mening kriteriet nr 2 och ersättas av bestämmelser som medger tillutgå lämpning av stödet i såväl jordbruksbygd som vikande bygder. Även i fråga om kriteriet nr 5 bör enligt styrelsens mening viss omformulering ske så att sökandens behov av särskilt stöd för att genomföra omställningen blir avgörande för möjligheterna att erhålla sådant. Vad gäller handläggning av stödet har styrelsen i likhet med reservanterna Folke Johansson m. fl. funnit att det med hänsyn till dess karaktär bör handläggas av arbetsmarknadsorganen i samråd med lantbruksorganisationen. Därest särskilt omställningsstöd ej införes vill styrelsen ytterligare understryka vikten av att nämndernas befogenhet vid inköp av fastigheter i syfte att underlätta blir så utformad att verksamheten kan omställningen bedrivas effektivt. Styrelsen vill i detta sammanhang behandla det speciella s. k. småbrukarstödet. Utredningen har i kap. X föreslagit att det nuvarande arealtillägget och avvecklas vid utgången av 1966/67, varvid leveranstillägget på mjölk dock arealtillägget bör upphöra först sedan tillägget avseende 1967 utbetalats. Det speciella småbrukarstödet kan enligt styrelsens erfarenheter i enskilda fall trots de relativt sett begränsade beloppen vara av ej oväsentlig ekonomisk betydelse för mottagaren. Sociala hänsyn bör därför enligt styrelsens mening motivera en mjukare avveckling än vad utredningen föreslagit. Vid denna avveckling bör dock hänsyn tagas till dels utgående

25-

folkpensionsförmåner, dels till eventuellt utvidgat omställningsstöd från samhällets sida. Styrelsen föreslår att areal- och i sin nuvarande form leveranstillägg utbetalas under år 1967, varvid avser år 1966. Efter denna arealtilläggexi utbetalning bör de båda stödformerna sammanföras till ett produktneutralt småbrukarstöd som i de enskilda fallen _- om nedan villkor år angivna uppfyllda uppgår till ungefär samma belopp som de båda tidigare stödformerna tillsammantzigna. Detta småbrukarstöd bör endast till nya utgå dem som före varit till eller leveransomläggningen berättigade arealtillägg och till tillägg begränsas en tidsperiod o1n förslagsvis fem år för att sedan helt avvecklas. Det på så sätt omformade småbrukarstödet bör till brukare av ej utgå jordbruksfastighet s0n1 uppnått 67 års ålder och således uppbär folkpension. Brukare som uppnår denna ålder under skall därefter icke femårsperioden vara berättigad till stödet. Bestämmelserna för stödet bör göras så enkla som för att därmöjligt igenom underlätta det administrativa arbetet. Sålunda torde det till varje enskild brukare kunna hållas konstant årligen utgående beloppet under femårsperioden. Bidragsrätten och beloppets storlek torde få bestämmas med av dels som avlämnas ledning ansökan, i början av 1968 och med i huvudsak samma innehåll som nuvarande ansökan om dels arealtillägg, uppgifter om medelutbetalningen till brukaren av ifråga leveranstillägg på mjölk under de närmast tre åren. förslagsvis föregående Bidragsbeloppet bör dock utbetalas först efter årligen återkommande behovsprövning vad gäller såväl inkomst som i huvudförmögenhet enligt sak samma bestämmelser so1n nu gäller för prövningen av rätten till arealtillägg. Fördenskull torde ansökan böra erfordras varje år, i lämpligen samband med avlämnandet av självdeklaration. För stödet motverka bör

att ej skall strukturrationaliseringen möjlig-

heter finnas för ägare eller brukare av vilken är berätjordbruksfastighet, tigad att erhålla småbrukarstödet i dess nya form, att vid sådan avveckling av fastighetens hela åker- och som lantbruksnämnden kan skogsinnehav, godkänna, kunna erhålla det sammanlagda småbrukarstödet för återstoden av femårsperioden, dock längst intill det år vederbörande 67 år. fyller

Prispolitiken och priserna

Utredningen har ingående diskuterat olika och metoder utgångspunkter för den framtida prissättningen. Följande fyra principiellt olika modeller för prissättningen har därvid behandlats för de mål man jordbrukspolitiska främst vill nå. Det nu gällande systemet med en en viss inkomstmålsättning, prisnivå, en viss prisnivå för att förverkliga produktionsmålsättningen samt slutligen en fri avvägning (ramavtal). Efter diskussion och av de värdering

olika modellerna har utredningen att, intill (less den av utred-

föreslagit produktionsmålsättningen nåtts, systemet med en viss ningen föreslagna

skall I kapitel III har utredningen förordat att (lenna

prisnivå tillämpas.

skall vara lika med den som rått under perioden 1956-65 mätt

prisnivå

som kvoten

i realpriser. Realprisnivån för jordbrukets produkter (mätt mellan jordbruksnämndens producentprisindex och konsumentprisindex)

föll under denna med år. Efter en av

period 0,2 °/0 per övergångsperiod tre år räknat från 1 september 1967 skall effekten av den förda prispoli-

tiken samt det föreslagna utvidgade rationalistêrings- och omståillningsstödet och och därest icke

registreras analyseras det uppställda produktionsmålet

kunna förverkligas inom föreslagen tid, slutet av 1970-talet, skall synes för jordbrukets kunna komytterligare sänkning av realpriserua produkter

ma ifråga. Som anförts har utredningen angivet att den föreslagna realprisiiivån

skall mätas som kvoten mellan och

jordbruksnämndens producentprisindex

När utredningen i kapitel X närmare utvecklar pro-

konsumentprisindex. till den allmänna i framtiden utgår den ducentprisets ankirvtning prisnivån från kvoten nlellan jordbruksnämndens producentprisindex och en konsu-

som rensats för indirekta skatter, alkoholhaltiga drycker och mentprisindex tobak, bostad utom bränsle och lyse samt den andel av livsmedel, som

av jordbruksnäinndens producentprisindex, utan att närmare

representeras undersöka och redovisa vilken realprisändring en sådan konstruktion med- 1959-65

för. Sedermera har emellertid statistiska centrzillgvrån för perioden

beräknat och redovisat rensad konsumenten enligt utredningens förslag prisindex. Den rensade konsumentprisindexen har under perioden stigit med 16,9 °/0 eller 2,6 °/0 per år medan den orensade stigit med 24,1 °/0 eller

i medeltal 3,7 °/0 per år. Härav följer att om den rensade konsumentpris-

indexen användes får man under realpriser för

perioden ifråga stigande

produkter men fallande om man zinvändei den orensade. Skulle jordbrukets

grundas den rensade konsumentprisindexeil leder realprisberäkningen på

vil-

det till en ogynnsannnare prisutveckling än Litredningen själv förordat, ket icke kan ha varit Lantbruksstyrelsen utgår ifrån att detta

meningen.

beror på ett förbiseende.

Även om ett oförändrat användes vid beräkning av

konsumentprisindex

för blir detta ändå tämligen osäkert som

realpriset jordbrukets produkter för eftersom ett löpande konsumentprisindex kan pågrund prispolitiken

verkas av faktorer som är irrelevanta i sammanhanget. Styrelsen anser dessutom att mätare kan ensamt användas. Produktions-

knappast någon

kostnaderna och de faktiskt inkomsterna måste bl. a. komma in

uppnådda

i bilden som indikatorer. Styrelsen återkommer härtill. viktiga

Vad beträffar utredningens förslag om en omprövning av jordbrukspoli-

tiken efter tre år anser att underlag härför icke kan lantbruksstyrelsen efter en så kort härtill är dels att det gäller

föreligga period. Anledningen

stora och

långsiktiga investeringar och produktionsonilâiggningar inom jordbruket, vilka tar relativt lång tid att planera och genomföra och vilkas före-

tagsekonomiska effekt kan mätas först när produktionen kan pågå mera ostörd av investeringsverksamheten. Vidare en viss besynes övergångstid

hövlig innan fullt kan sina ökade resurser.

rationaliseringsorganen utnyttja

Hänsyn måste a. tas till de av

bl. begränsade rekryteringsmöjligheternzi

kvalificerad personal för dessa organ. Styrelsen vill i sammanhanget understryka att full effekt av den utvidgade rationaliseringsverksainheten kan erhållas först sedan de föreslagna Ökade resurs- och rationaliseringsmedlen kunnat sättas in. Däremot bör utvecklingen kontinuerligt följas och nödvändiga smärre

justeringar göras. ;Möjligheterna att registrera rationaliseringsverksainhetens förlopp och bör och förl,›ätteffektiviseringeiis utveckling tillvaratagas

ras som utredningen också förordat. Resultatet härav kan i ändutmynna

ringar av bestâiminelsernzi för rationaliserings- och omställningsstöd. Som

styrelsen tidigare anfört är just detta stöd ett verksamt medel att styra

Litvecklingen.

l kapitel IX har utredningen diskuterat prissättningen för olika produk-

ter och relationerna dem emellan varvid fyra olika metoder behandlats,

nämligen världsmarknadspriserna, priser som ger marknadsbalans, EECzs

priser och produktionskostnaderna. har stannat för att för-

Utredningen orda anpassning till världsmarknadspriserna med samtidigt aktgivande på

marknadsbalans. Vid detta ställningstagande har från

utredningen utgått

att de, som ämnar satsa på sådana företag. kunna räkna på att få produk-

tionskostnadernzi täckta. Lantbruksstyrelsen anser denna förutsättning ytterst viktig. Oftast är det om unga eller utbildade fråga jordbrukare jord-

brukareungdomar som planerar att åign-a sig åt jordbruket. De har till skill-

nad från många äldre jordbrukare alternativ och det är orealistiskt att

tänka sig att de skulle ägna sig åt att bygga upp rationella jordbruksenheter om kalkylern-a icke ger täckning av kostnadtern-a inklusive deras eget arbete.

Enligt nu gällande bestämmelser skall lantbruksnämnderna i princip avslå ansökningar om investeringsstöd om åtgärden icke är lönsam. ifråga

Dessa bestämmelser torde komma att gälla även i fortsättningen. Därest priserna icke får anslutning till kostnaderna vid rationella kan företag sådana icke komma till stånd och det hjälper då icke hur mycket investeringsstöd som än anvisas. Även ur denna synpunkt är det nödvändigt med anknytning till produktionskostnaderna. Tidigare, när jordbruket var in-

riktat på blandad produktion vid de enskilda brukningsenlieterna, har med

viss rätt hävdats att det var svårt att åstadkomma rättvisande produktionskostnader för enskilda produkter. Läget har nu helt förändrats sedan spe-

cialiseringen fått så stor omfattning. I en specialiserad produktion, exem-

pelvis mjölkproduktionen, är problemet med de fasta kostnadernas fördel-

ning mellan olika produktionsgrenar praktiskt taget eliminerat. Dessutom har under senare år ett betydande utvecklingsarbete ägt rum i fråga om kalkyleringsmetoderna det företagsekono-miska området b-åde inom lantpå bruksstyrelsen och av olika forskningsinstitutioner, vilket lett till bättre möjligheter att säkrare och mera exakt beräkna produktionskostnader och lönsamhet av planerade eller behövliga investeringar. Ilärtill kommer att den ekonomiska rådgivningen verksamt bidragit till ökad förståelse för en sådan kalkylering samt till ett vidgat företagsekonomiskt betraktelsesätt bland jordbrukarna. Man kan därför från deras sida räkna med stor förståelse för användning av kostnadskalkyler som ett medel vid prisbeståmningen. Lantbruksstyrelsen vill här något närmare belysa hur mjölkproduktionen kan komma att utvecklas samt hur man kan tänka sig att produktionskostnadskalkylen kan användas i exempelvis mjölkproduktionen. Enligt inom Svenska mejeriernas riksförening uppgjorda prognoser, till vilka utredningen hänvisar, kommer antalet mjölkkor att 1975 gå ned till 680 000 mot nära en miljon 1965 och mjölkproduktionen till 3060 milj. kg mot 3861 milj. kg i medeltal åren 1956 60. Vid nuvarande prisläge kommer nedgången med all sannolikhet att gå betydligt snabbare. Antalet småproducenter minskas i stegrad takt dels på grund av att mjölkproduktionen måste läggas ned i glesbygden, därför att transportkostnaderna blir för höga och dels på grund av den ökade avgången av till

sådana producenter

större följd av hög ålder. Men av än större betydelse är att besåttningar alltjämt slås ut i betydande utsträckning och att ytterst ringa nyuppsåttning sker av en eller tvåmanshesâttningar, vilket bekräftas av den blygsamma nyinvesteringen i sådana anläggningar. Tillkomslen av rationella en- eller tvåmansföretag som uppställes som ett mål, varom alla synes vara eniga, har vid nuvarande prisläge endast liten omfattning. Det synes sålunda uppenbart att om det av utredningen uppställda målet, uppbyggande av rationella brukningsenheter i snabbare takt än för närvarande, skall kunna måste en mera realistisk av priserna till kost» uppnås, anknytning naderna vid sådana företag ske inom den ram som upprätthållande av marknadsbalans medger. Enligt senaste redovisning (1965) av mjölkkobesättningarnas storlek uppantalet med högst 3 kor till 48 000, med 4-9 kor till gick besättningar 86 000, med 10--24 kor till 27 000 samt med mer än 24 kor till mindre än 2 000. De allra flesta i den första gruppen behöver icke räkna med några kostnader för stallar, de finns redan och sakna alternativ användning. Många av brukarna på dessa enheter har inga alternativa sysselsättningsmöjligheter. Mjölkproduktionen påverkas därför i ringa grad av priset. På grund av hög ålder upphör de i snabb takt med mjölkproduktion och även med jordbruket över huvud taget. Detsamma gäller delvis för nästa storleksgrupp och särskilt för dem som ha 4 till 6 kor medan en mindre del i

gruppen utvidgar sina Bland (lem som befinner besättningar. sig i den tredje gruppen (10-24 kor) utvidgar en del sina besättningar. Vid otillfredsställande mjölkpris förekommer också här att slås besättningar ut, särskilt bland dem som har lejd arbetskraft. Den än fjärde gruppen (mer 25 kor) består av dels sådana jordbrukare som sedan länge haft besätt-

ningar dels sådana som byggt rationella för upp nya brukningsenheter specialiserad mjölkproduktion. De. sistnämnda är som redan anförts ett litet fåtal. Även inom denna förekommer grupp utslagning av besättningen av ej ringa omfattning. Sammanfattningsvis kan man säga att producent-

prissättningen för mjölk verkar i olika för olika men riktning producenter att nuvarande pris som redan anförts sannolikt medför att mjölkproduktionen kommer att ned snabbare än den förut gå åberopade prognosen visar. Utredningen har anfört att produktionskostnaderna är mycket olika under olika vilket produktionsbetingelser ingen bestrider. Därför måste man uppgöra flera kalkyler utgående från olika sådana för betingelser förslagsvis en- eller och redan efter tvåmansbesåttxiingai noggrant övervägande använda den för prisbestånming som kan förväntas stimulera till nyskapande av sådana som och brukningsenheter målsättningen anger på samma gång ej ger anledning till nämnvärda i marknadsbalansen. störningar Lantbruksstyrelsen anser sålunda att kan produktionskostnadskalkyler och bör användas som för i första hand när det underlag prissättningen gäller mjölk men även och som ett för spannmål hjälpmedel övriga jord- För fastställande bruksprodukter. av priser för vissa andra produkter såsom fläsk och ägg och fjäderfän, torde böra om inte det inom övervägas EEG-marknaden tillämpade systemet med relationstal mellan fodermedelsoch kunde användas. produktpris Oberoende vilka metoder som används för måste utfallet prissättningen följas upp genom efterkalkyler och ekonomiska undersökningar. I detta sammanhang kan hänvisas till styrelsens uppföljning genom efterkalkyler rörande utfallet av insatserna i de s. k. KR-jordbruken i Norrland. Liknande uppföljning torde i vart fall genom styrelsens försorg i begränsad omfattning böra ske rörande utfallet av de insatser som kommer att vid göras utbyggnad av rationella enheter andra håll i landet. vill här på Styrelsen vidare i anslutning till rörande jordbruksutredningens förslag omprövning av den jordbruksekonomiska förorda att denna undersökningen utredning snarast bör komma till stånd.

Prisregleringeizs utformning

Utredningen har i kapitel IX övervägt och rörande avgivit förslag prisregleringens utformning. Lantbruksstyrelsen tillstyrker att som hittills i huvudsak högprislinjen tillämpas och att sålunda som prisstödet utgår ett gränsskydd. Som anfört motiveras detta bl. a. med utredningen själv hänsyn till

det samarbetet. Styrelsen har förut anfört att ett beaktande av

europeiska EEG-marknadens vid bestämmande av prisrelationerna mellan prisstruktur

olika produkter skulle för vårt land underlätta en framtida anslutning och detsamma kan sägas om valet av prislinje och prisstödform. om bibehållande av systemet med mittprisei och

Utredningens förslag

liksom liksom

prisgränser i princip att fasta införselavgifter (med undantag

för närvarande för fodermedel och socker) bibehålles tillstyrkes ävenledes

av styrelsen. Förslaget om beräkningen av realprisnivån för jordbrukets har förut behandlats. Denna ävensom frågan om vilka produkter fråga

prisindex och indexkombinaiioner, som skall ligga till grund för ändringar och torde böra vidare

av införselavgifter respektive mittprisei prisgränser

i samband med de mellan staten och jordbrukets

övervägas överläggningar

organisationer som torde böra komma till stånd. att de som nu hand-

Lantbruksstyrelsen tillstyrker marknadsregleringar

överföres härför

has av producentkooperativa organisationer i princip på inrättade ävensom att kompensation lämnas för geregleringsföreningar

nom förorsakade höjda råvarukostnader till industri som

prisregleringen

förlorar sitt gränsskydd avveckling inom EFTA. genom om ett bibehållande av nuvarande möjligheter att Utredningens förslag interna av styrelsen ävensom förslaget

uttaga regleringsavgifter tillstyrkes

om att liksom f. n. bör av kontakter och överlägg-

prissättningen föregås

mellan representanter för konsumenningar jordbrukets organisationer, terna och staten. har vid olika tillfällen understrukit det nära sam- Lantbruksstyrelsen

band som råder mellan produktions- och avsättningsfrågornzi. Styrelsen

vill därför utredningens förslag rörande ökat samarbete livligt tillstyrka mellan och bl. a. genom gemensamt övervästyrelsen jordbruksnâimnden minst om eventuella i gällande gande en gång om året av frågan ändringar bestämmelser inom de båda myndigheternas verksamhetsområden.

illarknczdsregleriztg för särskilda produkter

att en successiv av gränsskyddet sker för Utredningen förordar, begränsning och att erforderlig import koncentreras till vegetabiliska provegetabilier

dukter, medan i det närmaste full tillämpas för de anima-

självförsörjning liska produkterna. Styrelsen delar på denna punkt utredningens förslag. En effektiv marknadsövervakning för att undvika överproduktion av pro-

som avsättas utan är dock nödvändig, med

dukter, ej kan exportförluster till de starka samband, som föreligger mellan spannmålspriserna

hänsyn

och omfattning. Övergången till mer specialiserade

animalieproduktionens

inom (fläsk, ägg och broiler) innebär, att en

företag animalieproduktionen,

av ett ännu snabbare utslag i zinimalie-

förändring spannmålspriserna ger

produktionens omfattning än tidigare. Styrelsen vill därför även biträda förslaget, att rörliga avgifter för fodermedel bibehålles för en nödvändig styrning av animalieproduktionen (jfr även vad son1 förut anförts om relationstal mellan priserna på fodervaror å ena sidan och aniifrågavarande maliska produkter å den andra). Beträffande sockerregleringen vill lantbruksslyrelsen i avvaktan på den utredning som nu pågår tillstyrka I jordhruksutredningens förslag. fråga om avvaktar fabrikspotatisregleringen styrelsen pågående utredning. Utredningen förordar en genomgripande omläggning av mjölkregleringen. föreslås avvecklade med Utjåmningsavgifterna 1/7 per år fram till 1972 då resterande 2/7 omedelbart borttas och ersätts med en allmän mjölkavgift. Det allmänna mjölkpristillåigget föreslås avvecklat med 1/3 per år räknat fr. o. m. 1967/68. Leveranstillägget för föreslås fr. 0. m. mjölk slopat regleringsåret 1967/68 medan det extra mjölkpristillägget enligt utredningen bör bibehållas tills vidare och efter tre år från den omprövas 1 september 1967. Lantbruksstyrelsen har i ett tidigare avsnitt behandlat leveranstillägget för mjölk och därvid föreslagit att det under en övergångstid fortsättningsvis skall utgå såsom ett produktneutralt bidrag. Utredningen räknar med att den skall kunna föreslagna avvecklingen ske med endast en mycket effekt obetydlig på avräkningspriset. I själva verket anger utredningen själv att första året skulle avräkningspriset nedgå med ca 2 öre per kg och för de (lärefter åren med som följande belopp, icke kan anges därför att underlag saknas för sådana beräkningar (sid. 232, 233 i betänkandet). Den inverkan avvecklingen av mjölkprisregleringsstödet får på avräkningspriset för mjölk skulle i stort enligt utredningen sett kompenseras av att den i föranleder nedgången mjölkproduktionen minskade kostnader i form av för smör och att det ;Jristillägg exporterat inhemska smörpriset successivt under en skulle till 12 femårsperiod höjas kr per kg. Lantbruksstyrelsen har tidigare kommenterat den föreliggande produktionsprognosen för mjölk och därvid framhållit att mjölkproduktionen vid nuvarande mjölkpris kan väntas i ännu snabbare takt. Det är emelnedgå lertid att märka att detta mjölkpris enligt kalkyler som utarbetats av såväl lantbrukshögskolan som lantbruksstyrelsen icke täcker produktionskostnaderna för rationella och effektiva (optimala) konföretag. Kalkylerna på sumtionssidan är också osäkra. Bl. a. har man att räkna med en ökad konsumtion av skummjölk på den vanliga K-mjölkens bekostnad. Inverkan av smörprisets höjning på konsumtionen av smör har utredningen beräknat på grund av en priselasticitet av -- 0,8 vilket grundar sig på undersökningar i vårt land vid de prisnivåer som varit rådande. Med stor sannolikhet är priselasticiteten större vid en av smörbetydligt höjning priset till så mycket. som 12 kr. Härtill kommer att en sådan prishöjning

hög priskvot mellan smör och margarin vilket, som utred- ,ger en mycket anfört dessutom, smörkonsumtionen. Det är sålunda ningen själv påverkar sannolikt att smörkonsumtionen skulle komma att bli betydligt lägre än den av utredningen beräknade. Den tidtabell, som för avskaffande av det allutredningen uppställt, männa mjölkpristillägget och torde sålunda icke kunna utjämningsavgiften utan en betydande sänkning av Däremot angenomföras avräkningspriset. ser lantbruksstyrelsen en successiv avveckling eller i vart fall reducering vara fastän det icke kan ske så snabbt som utredningen förutsatt. möjlig tidtabell får därför icke uppställas i förväg. l stället bör man vid Någon beakta vad beden årliga översynen av jordbrukets situation utvecklingen träffar och konsumtion samt genomföra därav påkallade mjölkproduktion justeringar i mjölkprisregleringen. Ett i liknande ställningstagande vill lantbruksstyrelsen förorda princip beträffande rörande det extra mjölkpristillägget. Det utredningens förslag förefaller troligt att även detta bidrag på sikt kan reduceras utan att lönsamheten beroende och konsumtionens äventyras, på mjölkproduktionens men det är icke möjligt att ange någon bestämd tidtabell härutveckling, för. statsmakterna därför böra avstå från att göra något bestämt utsynes talande om av om bibehållande efter tre år. omprövning frågan bidragets Utöver vad som anförts rörande avveckling eller reducering av utjämvill lantbruksstyrelsen anföra följande principiella synningsförfarandet har motiverat sitt förslag om utjämningsförfarandet punkter. Utredningen bl. a. med att varje enskild mejeriprodukt skall prissättas efter produktionskostnaden. Härvid förutsättes att råvaran, mjölken, är lika priset på med avräkningspriset. Till detta kan anföras att det inom industrien torde vara att i blandad vid bestämmande av priset på de olika vanligt produktion även andra synpunkter (bl. a. marknadsmässiga) kommer slutprodukterna in än de direkta vilka dessutom liksom inom produktionskostnaderna, är svåra att exakt fastställa bl. a. därför att för olika färmejeriindustrien olika ämnen i råvaran kommer till användning. Dessutom tdigprodukter och viktigare är: 1. att ju mer minskas i desto grad kommer smörmjölkproduktionen högre mjölken att utgöra en regleringsprodukt nödvändig för att konsumtionsvid och skall kunna tillmjölkbehovet varje tidpunkt på varje plats godoses. 2. att en större under sommarhalvåret då del av smörmjölken produceras produktionskostnaden och även avräkningspriset är lägre. 3. del av smöret av smörfett som framkommer att en ej ringa produceras vid av konsumtionsmjölken till lägre fetthalt (närmast Standardisering en biprodukt). Det därför vara att belasta smöret med lägre synes principiellt riktigt råvarukostnad än konsumtionsmjölken. Hur stor prisskillnaden exempelvis

för råvaran vid användning till smör

resp. konsumtionsmjölk rätteligen

borde vara bör prövas mot av de anförda faktorerna. bakgrunden Lantbruksstyrelsen vill understryka önskvärdheten av att i samband med

jordbruksregleringen inflytande införselavgifter och andra avgiftsmedel

även ställes till

framgent förfogande för genomförande av sådana uppgifter,

som år ägnade att underlätta av inom avsättningen jordbruksprodukter riket, förbättra produktionens kvalitet och effektivisera Som produktionen.

exempel på dylik tidigare användning av ifrågavarande medel må nämnas

insatser för

effektivisering av matpotatisodlingen, för vissa kostnader för

mjölkavkastningskontroll samt för upplysningsverksamhet ino111 olika in-

tresseområden i jordbruket.

I fråga om införselavgifter olika anser att all impå produkter styrelsen

port av hästar (inte bara slakthästar) skall med

beläggas införselavgift. Sty-

relsen anser att all produktion av hästar i likhet med av en del produktion andra husdjur bör erhålla det stöd en innebär.

införselavgift

Vissa bl. a. av vallväxter har icke omfattats

fröslag av gränsskyddet. Trots

detta har utsädesbehovet i om de flesta av dessa hittills i

fråga växtslag

huvudsak kunnat täckas med vara som inom landet. Detta samproduceras manhänger med att importen är kvalitativt reglerad. Med stöd av regle-

ringen utestängs sådana sorter av berörda som icke växtslag är lämpliga för svensk växtodling. Så de för svenska förhållanden sorterna länge lämpade

icke odlats utomlands har alltså kunnat bibehållas inom landet.

fröodlingen

Starka tendenser finns emellertid f. n. till att denna alltmer

odlingen flyttas

över till områden med lägre produktionskostnader än i vårt land. I den mån

växternas inneboende odlingsegenskaper icke av att sker påverkas odlingen

i utlandet är en sådan i och för icke till skada för

utveckling sig jordbruket på annat sätt än att växtvalet begränsas och ökas. Å

växtföljdsproblemet zmdra sidan kan reproduktionen utomlands medföra utsädeskostnalägre der. För att tillgodose jordbruket med utsäde i

lämpligt avspärrningstider

synes det emellertid inte vara att undvara inhemsk

möjligt utsädesproduk-

tion i fredstid. En sådan fordrar som

odling nämligen specialkunskaper

måste vidmakthållas Mot här redovisade föreslår

fortlöpande. bakgrund

lantbruksstyrelsen att utsäde av andra växtslag än sådana som endast kan fröodlas utomlands och som f. n. icke

åtnjuter gränsskydd medtages i jordbruksregleringen.

Lantbruksstyrelsen vill slutligen förorda att om den framöverläggningar

tida mellan staten

prisregleringen och jordbrukets organisationer upptagas så snart möjlighet därtill finnes. Såsom anförts torde vissa böra frågor ytter-

ligare utredas innan en överenskommelse kan träffas för tiden efter utav nuvarande den

gången provisorieavtal 31 augusti 1967.

tf. Ytter-

l handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektör born, tf. överdirektör Åkerman, särskilda ledamöterna Hofvendahl, Isacson

och Nordenstam, samtliga Holdar och Norr-

byråchefer, byrådirektörerna

bom samt hyrådirektöi Dahlqvist.

G. R. Ytterborn Tf. generaldirektör Sven Dahlqvist Byrådirektör

Lantmäteristyrelsen: Genom remiss 1966 har anbefallts att avgiva den 23 juni lantmäteristyrelsen utlåtande över 1960 års betänkande Den framtida

jordbruksutrednings

1966: 31). Med anledning härav får lantmäteri-

jordbrukspo-litiken (SOU

styrelsen med överlämnande av från överlantmätarna i Stockholms, Upp-

sala, Kronobergs-, Göteborgs och Bo-hus, Värmlands, Örebro, Kopparbergs,

Västernorrlands och Norrbottens län inhämtade vördsamt an-

yttranden* föra följande. Lantmäteristyrelsen biträder i allt väsentligt utredningens förslag angående

för den För att skapa så

målsättningen långsiktiga jordbrukspolitiken.

effektiva som krävs betydande ekonomiska och admiföretag möjligt nistrativa insatser område. Dessa böra inriktas

på rationaliseringspolitikens

dels för att i ökad takt mark för rationalise-ringen av

på åtgärder frigöra

dels för att förbättra snabbare än vad nu

jordbruket, fastighetsstrukturen

är Givet är att i det sistnämnda avseendet lantmäteriets resurser

möjligt.

och en kommer att bli av

ändamålsenlig fastighetsbildningslagstiftning

men även när det gäller att i ökad takt frigöra mark

avgörande betydelse,

för storleksrationaliseringen kommer lantmäteriets resurser och fastighets-

både direkt och indirekt att spela en betydande bildningslagstiftningen

roll. och av mark måste tex ofta kombineras med av- Inköp försäljning av fastigheter. Det är angeläget skiljande av brukningscentra och delning att dessa kunna verkställas utan tidsutdräkt.

åtgärder Utredningen har i sitt arbete ej haft i uppdrag att beakta skogsbruks-

inom jordbruket hänger emellertid intimt frågorna. Strukturomvandlingen samman med beträffande rationaliseringen inom skogsbruket. utvecklingen I det är det därför ofta omöjligt att

praktiska rationaliseringsarbetet

behandla intressen isolerade från skogsbruksintressena. Förejordbrukets varande emellertid böra bli föremål för slutliga övervä-

spörsmål synas ganden fö-rst i samband med att skogspolitiska utredningen framlägger

resultatet av sitt arbete.

1 Bifogas ej.

Strukturutveeklingen och rationaliserixlgen inom jordbruket torde såsom utredningen framhållit medföra att under de närmaste åren betydande arealer åkerjord i vissa komma bygder att tagas ur jordbruksproduktionen.

Då det ur samhällsekonomisk synpunkt är angeläget att produktionsmöj-

ligheterna på bästa sätt utnyttjas bör emellertid samtidigt tillses att mar-

kerna snarast erhålla så god användning som möjligt. Ofta torde därvid överförande av marken till skogsmark vara mest ändamålsenligt, och det är då givetvis angeläget att skogsodling snarast kommer till stånd. Staten bör härvid medverka genom aktiva insatser.. har ett Utredningen övervägt

sk jordbanksprogram men funnit att i vårt land för ett

förutsättningar sådant av amerikansk saknas. I stället har uttalats att man typ i rådgiv-

ningsverksamheten bör stimulera till åtgärder syftande till mer extensiva

brukningsmetoder i de delar av landet där sådana är lämpliga. Vissa av de marker som kunna förväntas bli ur bruk som åker skulle tagna

såsom lantmäteristyrelsen i skrivelse till den 4 februari föreslog Kungl Maj:t

1963 (exp nr J24) med vissa för ratio-

synpunkter på verksamheten yttre nalisering område - med fördel kunna användas på jo-rd- och skogsbrukets såsom betesmark för uppfödning av nötkreatur eller köttproducerande

får. Härigenom skulle även ur landskapsvårdande vinnas den för-

sypunkt delen att det mera öppna landskapet so-m inne-bär bibe-

jordbruksbygden

hålles. Betesdrift skulle vidare föranleda en markvård med fortlöpande bi-behållet odlingsvärde hos markerna som följd. Dessa skulle därigenom i ett snabbt och utan alltför omfattande

ansträngt försörjningsläge ånyo åtgärder kunna tas i för anspråk jordbruksproduktion. De fastigheter eller delar av fastigheter som omfattas av betesmarken böra då i fall många

sammanföras till samma sätt som sker

gemensamhetsbeten på då gemensamhetsskog bildas. Betesmark av åsyftad art skulle måhända kunna

utnyttjas som gemensamhetsbete till vilka

jordbruksföretag ej nödvändigt-

vis behövde vara belägna i omedelbar närhet av betesmarken. Fn finns

ej något förrättningsinstitut för bildande av gemensamhetsheten men i

1954 års fastighetsbildningskommittés förslag till ny fastighetsbildningslag

(SOU 1963: 68) finnes däremot behovet tillgodosett. Då det gäller att mäta effekten av de från det

rationaliseringsinsatser

allmännas sida som måste - såsom ock framhållits.

utredningen föreslår,

i ett särskilt yttrande av herrar Folke Johansson m fl é beaktas att dessa insatser till övervägande del äro sådana som kan verka först

på något

längre sikt och att de ytterligare resurser som

enligt utredningens förslag skall tillföras rationaliseringsverksamheten blir och får effekt tillgängliga

först successivt. De jordbrukare som ko-mma att till andra

övergå näringar

behöva i allmänhet tid för och

någon att planera förbereda omställningen,

skaffa bostad i anslutning till den arbetsplatsen, viss utbildnya genomgå

ning eller omskolning osv. Vidare viss tid för av den åtgår omdisponering

friställda marken samt för

effektiviseringsåtgärder i övrigt inom de kvar-

blivande Erfarenheten visar att rationaliseringsinsatser av den företagen. föreslagit i sto-r utsträckning äro sådana som verkar först typ utredningen

sikt. Den av utredningen föreslagna övergångstiden av på något längre

tre år för av rationaliseringsinsatsernas verkningar synes därbedömning för vara alltför kort. Såsom framhållit måste den planerade verksamheten för utredningen utformas såsom e-n integrerande del av sam-

jordbrukets rationalisering

i stort och inordnas i dess allmänna ram. Detta gäller

hällsplaneringen

såväl den centrala som den regionala planeringen. Det ligger i sakens natur som handhar den blir, liksom

att det organ regionala jordbruksplaneringen

alla inom ram, bundet av de rikt-

övriga länsorgan samhällsplaneringens

inom som utarbetas under länsstyrelsens led-

linjer samhällsplaneringen

i stort -- främst de som äro av lokaliseringsning. Jordbruksfrågorna karaktär - mäste helt i detta ledande arbete bedömas i zinslutnaturligt

till de lokaliseringspolitisk-a och tätbebyggelning arbetsmarknadspolitiska,

semässiga ävensom naturvärden. Under det ledande organet

Synpunkterna

det länsstyrelsen, får därvid de olika

på översiktliga planeringsområdet, länsorganen (speciella planmyndigheter av olika slag, lantbruksnämnden,

sina dels var fö-r lantmäteriet m fl) jämsides aktivt fullgöra funktioner, dels under samarbete direkt och inom ett länsråds ram. Samordsig och mellan lantbruksnämnde-rnas och lantmäteriets verksamhet har ningen närmare beslut av 1965 års vårriksdag (prop 1965: 100). reglerats genom Därvid har förutsätts en samverkan mellan lantmäteriet och utvidgad lantbruksnämnderna. Ett samarbete har därvid tryggats genom

organiserat att överlantmätaren eller den han sätter i sitt ställe ingår som ledamot i

lantbruksnämndens strukturdele-gation. För att underlätta studiet av resursanväxidningen inom lantbruket har

att det skall inrättas ett företagsregister, som fort-

utredningen föreslagit beskriver Ett sådant register torde »komma

löpande jordbruksföretagen. att få med det nya fastighetsregister som är under många beröringspunkter

utarbetande inom Vid fortsatta övervägan-

fastighetsregisterutredningen.

den ett därför kontakt böra äga rum med

angående företagsregister synes

sagda utredning.

förordar att lantbruksnämndernas inköp och försäljning Utredningen

av för att underlätta strukturrationalisering skall ökas jordbruksmark För att möjliggöra detta föreslås att jordfonden ökas med

väsentligt.

100 kr under en första treårsperiod. Härutöver föreslås en ytterligare milj med 30 kr för inköp av vissa ofullständiga jordbruk. Dessa

utökning milj

komma att medföra ökade krav på insatser från lantåtgärder givetvis

mäteriets sida i form av av olika I anslut-

fastighetsbildningsätgärder slag.

till vad förut nämnts samordningen mellan lantmäteriet

ning angående

och lantbruksnämnderna kan nämnas att inom flertalet län särskilda speci-alenheter ställts till överlantmätarens förfogande för att biträda denne i

arbetet med j0-rd- och skogsbrukets och för att utföra därav rationalisering föranledda För att har lantmäteriförrättningzlr. trygga samordningen vidare bestämmelser härom i lantmäteriinstruktionen och arbetsintagits ordningen för lantmäteristaten. Då det får anses vara av synnerlig vikt att fastighetsbildningsåtgärder i samband med jo-rd- och skogsbrukets rationalisering kan genomföras snabbt har styrelsen föreskrivit att sådana förrättningar skola behandlas med förtur. Detta har medfört att dylika förrättningar i allmänhet kunnat handläggas tämligen omgående. För att detta förhållande skall kunna bestå vid en kraftig utökning av jordfonden måste förstärkning ske av lantmäteriets resurser. Detta har i viss utsträckning beaktats vid de överväganden som legat till grund för lantmäteristyrelsens anslagsäskanden för budgetåret 1967/68. De i äskandena begärda förstärkningarna ha dock i första hand motiverats av lantmäteriets arbets-uppgifter i samband med bostadsbyggandet. Några Överlantmâtare ha i sina yttranden framhållit de olägenheter för rationaliseringsverksamheten som uppstå då fastigheter långsiktigt behållas av dödsbon. Tendensen vara att antalet Ökar. synes dödsbofastigheter Detta är till stort men för då bla omsättrationaliseringsverksamheten ningen av dödsboägda år svår att stimulera. fastigheter Lantmåteristyrelsen har med och den gemensamt lantbruksstyrelsen Skogsstyrelsen 27 september 1962 gjort framställning till med hemställan om viss Kungl. Majzt lagstiftningsåtgärd avse-ende dödsbo. Genomförandet av den omfattande som torde strukturrationzllisering vara erforderlig inom det svenska jordbruket kommer att medföra ett mycket betydande arbete för de olika och då icke rationaliseringsorganen minst för lantmåteriet. Med hänsyn till de samlade kraven samhällets på resurser är det därför nödvändigt med viss av de angelägenhetsgradering objekt s0n1 påkalla medverkan från samhällets sida. Rationaliseringsorganens resurser synes därvid i första hand böra inriktas att förbättra på brukningsenheterna och driftsförhållandena inom de egentliga jordbruksbygderna till vilka jordbruket numera i allt större koncentreutsträckning ras. Insatser för att exempelvis förbättra arronderingexi av jordbruksjorden inom bygder där jordbruket kan väntas minska starkt eller helt upphöra kan däremot - även om de ur andra synpunkter te sig befogade ofta ge förbättringar av endast begränsad varaktighet. Det är icke nämligen säkert att de vid bildade enheterna kommer att vara omarronderingen lämpliga vid ändrad markanvändning. Med av igångsättandet fastighetsrationalisering i sådana fall bör därför i dagens situation stor försiktighet iakttagas. Endast sådana objekt böra väljas där insatserna med säkerhet kan bedömas ge en bestående effekt. söker numera Lantmäteristyrelsen i möjligaste mån beakta dessa förhållanden i sin verksamhet. Omfattningen av rationaliseringsarbetet medför också att resurserna i första hand måste koncentreras på det som är väsentligt. Detta innebär att

förtur bör där effekten blir stor i förhållande till de

ges åt sådana objekt

insatta resurserna. av are-almässigt stora bruk-

Uppbyggnaden tillräckligt

ningsenheter torde ofta få ske successivt allteftersom tillskottsmark blir har mot de-nna bakgrund framfört önskemål om en tillgänglig. Utredningen

fria=re av fastighetsbildningsreglerna så att det blir möjligt att tillämpning i ökad omfattning bilda registerfastigheter som ej äro kompletta företags-

enheter. Samtidigt har utredningen den försening av fastighets-

påtalat bildningsärendena som kravet på sammanlåggning medför. Beträffande

möjligheten att bilda registe-rfastigheter som ej äro kompletta företagsenheter, dvs uppvisa brister i fråga om storlek, ägoszunmansättning och arrondering, må framhållas att det i jorddelningslagen finns särskilda undantagsbestämmelser med stöd av vilka det är tillåtet att genom avstyckjordbruksfastigheter som icke skulle få bildas enligt huvudning tillskapa Så är bl a fallet när en delning kan anses oundgångligen erforreglerna. för att i annat hänseende vinna en i jämförelse med olägenheterna derlig av delningen betydande fördel för jordbruksnäringen. En i viss mån liknande bestämmelse finns för ägoutbyte. Berörda bestämmelser har utfor-

mats bla för att möjliggöra en successiv rationalisering av jordbruket.

icke fritt när De synas emellertid ge tillräckligt utrymme ration-aliserings-

verksamheten, för att fortlöpande kunna tillvarataga uppkommande möj-

i ännu högre grad än hittills måste ske stegvis. Skall rationaliligheter,

seringsverksamheten kunna bedrivas på ett smidigt sätt är det nödvändigt att de jordpolitiska reglerna i fastighetsbildningslagstiftningen äro sam-

ordnade med den Inålsättning som fastställes av statsmak-

jordpolitiska

terna. En översyn av åtminstone nyssnämnda bestämmelser i jorddelnings-

lagen är därför påkallad. Det materiella resultatet av en sådan översyn torde senare få inarbetas i den nya fastighetsbildningslagen. Av väsentlig

betydelse i sammanhanget är även att arbetet med den nya fastighetsbildningslagen snarast bringas till ett slut. Det lagförslag som ligger till grund

för arbete är i övrigt på sådant sätt att en ratiosagda nämligen uppbyggt

nalisering av jordbruket i enlighet med utredningens förslag i hög grad

syftar därvid främst fastighetsregleringsinstitutet och främjas. Styrelsen på

därtill anslutande bestämmelser. Lagen bör kunna bli ett effektivt verktyg i rationaliseringsverksamheten. Jordbruksutredningen har funnit en ändring av arrendelagsliftningen angelägen då utredningen anser att ett för ändamålet anpassat arrende-

in-stitut skulle kunna fylla en stor uppgift i lantbrukets strukturrationali-

Lantmäteristyrelsen anser att en arrendelagstiftning -anpassad till sering. strukturrationaliseringsverksamheten i jordbruket kortsiktigt skulle vara ett bra i denna verksamhet d v s när lösningen av markdispo-

hjälpmedel

icke framstå såsom slutliga. Någon principiell ändring av

sitionsf-rågorna

hittillsvarande strävanden att ernå en nära överensstämmelse mellan den officiella och i ekonomiska enheter kan

fastighetsindelningen indelningen

av olika skäl inte genomföras. En huvudanledning härtill är kreditsynpunkterna, som synas bli av särskild betydelse vid den tillämnade upprustningen av de jordbruk som komma att kvarstå; ett anlitande av såväl fastighetsinteckniitgar som företagsinteckningar synes medföra ett tungrott och invecklat system för kreditbehovens tillgodoseende. Vidare komma

svårigheter alltid att uppstå om det allmänna skall söka på en gång styrra både fastighetsindelningen och indelningen i ekonomiska enheter. Dessa

svårigheter boltna bl a i att den grundläggande lagstiftningen i jordabalken

utgår från fastighetsindelningen och att det då all-tid uppstår svårighet att i sekundär lagstiftning, förvaltningsföreskrifteur m m rörande markanvändning övergå till att knyta bestämmelserna till indelningen i hruknings enheter. För att underlätta för jordbrukare att övergå till annan verksamhet

föreslår utredningen ett på visst sätt utformat kontant omställningsstöd.

Vissa ledamöter av utredningen ha ifrågasatt om icke arbetsmarknads-

myndigheterna bör handha detta stöd, givetvis i nära samverkan med bl a

lantbruksstyrelsen och l-antbruksnämndern-a. Lantmäteristyrelsen stöder

denna uppfattning.

Utredningen anser att ökade resurser bör satsas på forskning, utbildning och rådgivning på jordbrukets 0n1råde. Lantmäteristyrelsen anser härvid att det mest angelägna är att utbildningen och rådgivningen för det praktiska jordbruket föres fram på bred front. Med hänsyn till strukturfrågor-

n-as stora betydelse för det framtida jordbruket är det angeläget att en ökad samordning kommer till stånd mellan den forskningsverksamhet inom ämnesområdet som bedrives å lantmäterisektionen vid tekniska högskolan i Stockholm och motsvarande verksamhet inom lantbruks- och skogshögskolorna.

Den av utredningen förordade jordbrukspolitiska målsättningen torde

i praktiken leda till att jordbruket än mera än nu koncentreras till de

större jordbruksbygderna i södra och mellersta Sverige. Starka närings-

politiska, befolkningspolitiska och sociala skäl samt beredskapssynpunkter tala emellertid för att ett rationellt bedrivet jordbruk som “bereder sina bruka-re godtagbar lönsamhet bör bevaras även i Norrland. Såsom ett ytter-

ligare skäl härför må pekas på problemen för de jordbrukare som under

de senaste årens KR-ve-rksamhet investerat stora belopp i sina företag.

I syfte att skapa förutsättningar för ett lönsamt jordbruk i Norrland föreslår herrar Folke Johansson m fl i e-tt särskilt yttrande angående kapitel

XH, förslag till omläggning av mjölk och fettregleringarna, att i Norrland skulle för mjölk och andra färskvaror uttagas ett på grund av transporterna marknadsmässigt betingat merp-ris. Lantmäteristyrelsen anser förslag

i denna riktning vara väl värda att pröva.

I handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektörens ställ-

företrädare överingenjören Magnusson, överingenjö-rerna Corlin, lVallner

och Linder-Aronson, föredragande. Överingenjören Wallner har avgivit

särskilt yttrande på sätt framgår av bifogade utdrag av styrelsens pro-to-

koll.

Under generaldirektörens frånvaro:

Ralf Magnusson

L Linder-Aronson

Utdrag ur Kungl lantmäteristyrelsens protokoll för år 1966

A § 2048

Överingenjören Linder-Aronson föredrog ärende med dnr 1065/66 och

beslöts yttrande av det innehåll exp 1107/66 utvisar.

Överingenjören Wallner anmälde skiljaktig mening och anförde därvid

följande.

uttalanden i är i allt väsentligt enhälliga. Endast i

Styrelsens yttrandet ett avseende har jag anledning kommentera ett av jordbruksutredningen framställt önskemål på annat sätt än som skett i yttrandet. Det-ta gäller utredningens önskemål om en friare tillämpning av fastighetsbildningsreg-

Ierna så att det blir möjligt att i ökad omfattning bilda registerfastigheter som ej omedelbart är kompletta företagsenheter och i anslutning döirtill utredningens pátalande om den försening av fastighetsbildningsärenrlena som kravet på sammanläggning medför. De bristerna i och i första hand

angivna lagstiftning organisation synes böra undanröjas genom att skapa medel mot lång handläggningstid. Såvitt

gäller sammanförande av mark från skilda fastigheter till lämpligt företag innebär fastighetsbildningskommitténs förslag att rationaliseringsvinsten i arbetshänseende skulle ligga i att sammanläggningsinstitutet, som inte sål-

lan är tidsödande, skall i stor utsträckning i praktiken ersättas av möjligheterna att ensidigt öve-rföra mark från en fastighet till en annan, ett för-

farande som skulle bli till ytterlighet enkelt i här avsedd-a fall. Denna

ofta skulle kunna undvikas, kan

möjlighet, varigenom sammanläggning

införas i gällande rätt genom att endast upphäva sista satsen i 8 kap 4 § första stycket, ev också sista satsen i 13 kap 2 a § första stycket jorddelningslagen. Som jag framhållit i den av mig upprättade och den 21 ja-

nuari 1966 dagtecknade promemorian med

utredning angående möjligheterna att påskynda slutförandet av skiften pågående laga i Kopparbergs

län (s 111 och 112) skulle bl a denna enkla i särskilt lagtekniskt lagändring

hög grad skapa underlag för en effektivisering av fastighetsbildningsverk-

samheten och vara välmotiverad i lantmäteriets ansträngda perso-nalsituation. Genom en sådan lagändring skulle man också komma till rätta med

de av jordbruksutredningen påtalade bristerna.

Är det inte möjligt att detta

skapa effektiviseringsbefrämjande lagstift-

ningsunderlag partiella lagändringar är av naturliga skäl mindre önsk-

värda ju närmare tiden för den allmänna revisionens man genomförande kommer - i andra

synes hand fråga uppkomma att i enlighet med utredningens linje inte tillåta de jordpo-litiska kraven hindra fastighetsbildning

etapp-vis. Goda skäl finns även för detta. Det dock böra framhållas synes att e-n ev lagändring för detta ändamål tyvärr inte skulle få någon nämn-

värd betydelse i hänseende. e-ffektiviseringsbefrämjande I 19 kap jo-rddelningslagen är det jordpolitiska regelsystemet synnerli-

gen invecklat upp-byggt. Mera genomgripande inom partiella ändringar ramen för detta regelsystem är härav svåra att och

på grund genomföra

skulle inte slå igeno-m vid laga skifte och Är det endast ägoutbyte. fråga om de skilda re-glema av undantagskaraktär, varav en omtalats i lantmä-

teristyrelsens yttrande, kan det. ifrågasättas huruvida inte det önskade

resultatet kan vinnas utan Dessa är utformade lagändring. regler i syfte att vara elastiska för att kunn-a ansluta till aktuella jordpolitiska riktlinjer. Ett uttalande av statsmakterna angående den innebörd undantagsreglerna

idag vid tillämpning bör ges skall omedelbart vid efterlevas /rtstighetsbild-

ning.

Som ovan

Gudrun Tossman

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

V. Nyberg

Skogsstyrelsen:

Genom remiss den 23 juni 1966 har anmodats

Skogsstyrelsen avge utlåtande

över 1960 års betänkande »Den framtida

jordbruksutrednings jordbruks-

politike-n» (SOU 1966: 30, 31) och får i härav anföra

anledning följande. Skogsvårdsstyrelserna har beretts tillfälle avge yttrande i ärendet och

styrelserna i Jönköpings, Kristianstads, Älvsborgs, Värmlands, Kopparoch Jämtlands län har insänt yttranden, vilka bifogasl.

bergs För del får anföra följande. Utredningens betänkanegen Skogsstyrelsen de är i tvenne delar varav del A »Bakgrundem är i huvudsak uppdelat

och innehåller värdefull dokumentation om jordbruket

deskriptiv mycken vissa data som är knutet till Denna

och även om det skogsbruk jordbruket.

del innehåller emellertid även vissa bedömanden och prognoser. I den mån dessa -till i del B »Mål och medel» kommer ämbetsanknyter förslagen verket att ta upp dem ti-ll behandling i det sammanhanget. Red-an här bör dock kommenteras utredningens uttalanden i kap något

A XV under ö c (Inre ration-aliseriitg och driftsrationalisering i skogsbru-

kommit att ket). Utredningen påpekar t ex att skogsbrukets rationalisering flera den lantbruksnämnder och lantmäteri, den

ligga på organ; yttre på

inre och Därefter uttalas

driftsrationaliseringen på skogsvårdsstyrelserna.

klart formulerad inte funnits och att att någon gemensam målsättning de-t förefaller sannolikt att verksamheten därigenom blivit mindre effektiv: men konkreta motiv för uttalandet läggs fram. Enligt skogsstyrelsens inga

erfarenhet har det inte kunnat påvisas att rationaliseringsarbetets organi-

satoriska medfört någon effektivitetsminskning. Eventuella

uppdelning brister i effektiviteten kan naturligtvis till någon del bero på avsaknaden

av ett klart formulerat mål men torde främst ha sin orsak i gemensamt andra förhållanden tex bristfälliga resurser, oklarhet i arhetsfördelningen och min. mellan de offentliga organen skogsägarnas egna organisationer uttalande torde därför vara i huvudsak av erfa-

Utredningens påverkat

renheter från inom vilket sambandet mellan yttre rationali« jordbruket, och är mycket starkare än inom sering övriga rationaliseringsinsatser av de tekniska förbättringarna inom skogsbruket. Några väsentligaste t ex och torrläggning kan sålunda utföras ganska

skogsbruket vägbyggande

oberoende av Detsamma gäller i stor utsträckning

fastighetsstrukturen.

som samverkan över ägogränserna gör stora driftsrationaliseringen, genom även där strukturrationaliseririgen släpar efter. framsteg I samma avsnitt även andra uttalanden om skogsbrugör utredningen kets vilkas kan anses diskutabel. Hår skall endast rationalise-ring riktighet

beröras att råd- och på skogens om« uppgiften upplysningsverksaniheten

råde i huvudsak endast skulle ha omfattat tekniska frågor. Som stöd för sitt uttalande utredningen viss statistik, vilken dock inte redoåberopar I den mån härmed avses för-

visats i betänkandet. skogsvårdsstyrelsernas rättningsstatistik, vilket är troligt, bör påpekas att denna inte är upplagd

efter ett som den av utrednignen behandlade aspekten på

systern belyser

verksamheten. Alla statsunderstödda förbättringsåtgärder på skogsbruke-ts har emellertid - till skillnad mot förhållanden på jord-

omrâde tidigare brukssektorn - förutsatt ekonomiska analyser av företagens lönsamhet.

1 Bifogas ej.

Då dessutom som

skogsvårdslagstiftningeit, utgjort en grundval för rådgivning och upplysning, bygger så torde man få på lönsamhetsprincipexl, anse att skogsvårdsstyrelserna i sin verksamhet sökt ha den eko-

ständigt nomiska aspekten aktuell. Med skogsbrukets vikande lönsamhet under de

senaste 10-15 åren har de ekonomiska Synpunkterna fått en allt mer framträdande roll i

rationaliseringsverksamheten. Skogsstyrelsen vill här

också erinra om att i samarbete med

skogsvårdsstyrelserna främst hushållningssällskapens ekonomikonsulenter numera bedriver företagsekonomisk rådgivning rörande de kombinerade jord--skogföretageir

När Skogsstyrelsen så att behandla i del B »Mål

övergår utredningens

och medel» framlagda förslag, bör förutskickas att ämbetsverket funnit de frågor som behandlas i kapitlen VIII XII ligga utanför dess intresse-

och kompetensoinråden. Det gäller nämligen här nästan uteslutande den tekniska utformningen av pris- och

marknadsregleringarna, förhandlings-

fomier odyl.

Utredningens övriga förslag berör även de av naturliga skäl alldeles

övervägande rena Jordbruk

jordbruksfrågor. och skogsbruk har emellertid

i stora delar av landet nära beröring ur och

lokaliserings- befolkningspoli-

tiska synpunkter och i viss utsträckning även ett direkt samband ägareoch driftstekniskt. En del mässigt av förslagen i betänkandet kan därför direkt eller indirekt få verkningar för

skogsbruket.

Så är tex fallet med vissa uttalanden

i kap II, jordbruksproduktionens lämpliga omfattning. Ifråga om jordbruksproduktionens framlokalisering

hålles att det ekonomiska kriteriet i första hand bör vara men avgörande

att hänsyn självfallet bör tas till de lokaliseringspolitiska målsättningarna. Inom »åke-rgleszl» och vissa »skogsbetonade termi-

mellanbyggder» enligt nologin i betänkandet »Lantbrukets det

strukturutveckling» synes enligt Skogsstyrelsen önskvärt att en viss lokaliserixigssynpunkterna ges tyngd.

Möjligheterna att åstadkomma ett tillråckligt för ett

betfolkningsunderlag rimligt antal servicece-ntra är i sådana trakter - företrädesvis vissa om-

råden i Norrland _- beroende av ett mera differentierat än det näringsliv som skulle bli följden om jordbruket helt lades ner. Med ett kvarblivande

jordbruk torde också följa vissa mindre förädlingsindustrier.

Härjämte bör vikt läggas vid det värde som i ett bibehållande av en allmänt ligger sett trivsammare miljöstruktur, en effekt som kanske får större

betydelse än den relativt måttliga ökning av som befolkningsunderlaget jordbruket

ger. För skogsbruke-t kan miljöfaktorn bla att betyda skogsarbetskraften kan bibehållas bosatt inom rimligt avstånd från arbetsplatserna.

Frågan om jordbrukets som fått stor i produktionsmålsätttning, tyngd

utredningen, är även den av visst intresse för såtillvida att skogsbruket

skogsbruket behöver för sin planläggning av arbetskraftens lokalisering

mm veta hur ooh var och av

krympningen nedläggningen jordbruket

kommer att ske och även i vilken takt den beräknas är

förlöpa. Intresset

denna koncentrerat till de regionala utvecklingstenpå punkt naturligen

denserna men den samlade målsättningen har ju betydelse som underlag för de re-gio-nala bedömandena. rörande har lett

Utredningens överväganden produktionsmålsättningen till ett majoritetsförslag att fram till slutet av 1970-talet självförsörjnings-

graden bör sänkas till 80 °/0, en nivå som bestämts med utgångspunkt från beredskapssynpunkter och som förutsätter en ökad beredskapslagring. emellertid av att mål- I åtskilliga reservationer ifrågasätts lämpligheten medvetet inrikta Skälen

sig på en så långt gående produktionsminskning. till de olika åsikte-rna till stovr del hero på skilda

på denna punkt tycks av den framtida utvecklingen på världsmarknaden för livsbedömningar medel. finner att vissa av de i reservationerna framförda Skogsstyrelsen kan vara värda beaktande och att man inte borde nu för Synpunkterna hårt binda Emellertid ut-

sig vid den 80-procentiga försörjningsgraden. synes ha varit inne på liknande tankegångar, när den

redningens majoritet själv

under 6 i sammanfattningen på sid 248 talar om föränderligheten

punkt i alla de faktorer som och då särskilt

påverkar produktionsmålsättningen det på världsmarknaden och lagvärldspolitiska läget, prisutvecklingen

Under förutsättning att utredningens i samband härmed ringste-kniken.

uttalande om att en omprövning av produktions-

gjorda angelägenheten kommer till stånd vinner statsmakternas beakmålsättningen fortlöpande

tande, kan Skogsstyrelsen emellertid ansluta sig till majoritetsförslaget på

de-nna punkt.

I detta sammanhang vill styre-Isen ansluta sig till utredningens negativa

rörande sk jordbank och därvid gjorda uttalande att ställningstagande man i i stället bör stimulera till mer extensiva

rådgivningsverksamheten

för köttproduktion i de delar av landet

brukningsmetoder (bete odyl)

där detta kan anses vara ett och ekonomiskt rimligt alternativ

lämpligt till av Med utgångspunkt från hittills fullständig nedläggning jordbruket.

erfarenheter om de reella förutsättningarna att omföra nedlagd

gjorda till vore en viss uppbromsning av takten jordbruksjord skogsproduktion

av åker till önskvärd. Det hittills ha i nedläggning skog synes nämligen varit svårt att parallellt med alla andra angelägna investeringar i sko-gsbruket även kunna ändamålsenligt sätt snabbt beskoga de åkerarealer

på som tills dato och en kraftigt ökad nedläggningstakt torde skärpa

övergetts

de nuvarande Även för landskapsvården skulle vissa extensiva problemen. vid av svaga jordbruksmarker vara av stort brukningsformer utnyttjande

såsom närmare utvecklat i öve-r motioner i

värde, Skogsstyrelsen yttranden

till 1965 och 1966 års riksdagar. söker nu i sam-

frågan Skogsstyrelsen

arbete med lantbruksstyrelsen och berörda regionala organ att få ett bättre om vilka som definitivt övergivits av jordbruket, hur stor grepp arealer,

del av dessa som bör och orsakerna till att skogsodlingen på

skogsodlas åker Ett omfattande arbete med f n tycks ha för liten omfattning. upprät-

tande av inte bara grova utan även

Översiktsplaner tillräckligt detaljerade markanvändningsplaner kommer att bli allt nödvändigare om en ur sam-

hällsplaneringssynpunkt god sammanvägning av jordbrukets, skogsbrukets, tätbebygge-lsens, friluftslivets och landskapsvårdens krav skall bli

möjlig.

Utredningens förslag rörande en av intensifiering rationaliseringsverk-

samheten och de statliga insatserna område kan i på detta Skogsstyrelsen stort sett tillstyrka. Särskilt de skisserade för att bättre

åtgärderna kunna

följa resursanvändningen inom lantbruket synes vara mycket Vid angelägna. inrättandet av det i sådant bör även

syfte föreslagna företagsregistret

skogsbrukssektorn inom de kombinerade företagen kartläggas. Därvid är

det viktigt att inte stanna vid enbart en redovisning av ägaremässiga -sam-

band mellan Särskilt _jord och skog. ur skogsbrukets synpunkt är det nödvändigt att närmare analysera i vilken och sätt drifutsträckning på vilket

ten pä jordbruksdele-n och är samordnad visavi

skogsbruksdelen fö-retagsledning, arbetskraftens och maskinernvas utnyttjande etc. Vissa överslags-

undersökningar som några utfört visar att den skogsvårdsstyrelser gängse på ägaregemenskap grundade stastistiken är missvisande.

I detta kan inte underlåta att

sammanhang Skogsstyrelsen beklaga en

brist i den framlagda utredningen. På ställen i betänkandenzt

åtskilliga

talas om vikten av att kombinerade

jordbruks-skogsbruksenheter byggs

upp, men det saknas en närmare av denna

analys fråga och ett genomtänkt ställningstagande till frågan om vilken roll bör och kan

skogsbruket spela för jordbruket i framtiden. Man redovisar

undersökningar av prof Hjelm

om olika resurskombinatio-ner so-m visar resultat för en del gynnsamma alternativ med skogskombination, men dessa en teknik och

bygger på mekaniseringsgrad som redan är på väg att bli omodern. I andra avsnitt av utredningen beskrivs mot allt starkare behov av heltidsutvecklingen

anställd, specialutbildad personal för maskiner av olika slag, säsongutjåm-

ning etc. Den svåra frågan hur ett kombinerat skall i jord-skogfövretag

det framtida skogsbruket med förändrade tekniska och organisatoriska

förutsättningar kunna få den kompletterande som vintersysselsättning,

anses vara kombinationens största har inte närmare utretts. Inte styrka, heller synes man ha behandlat och beroende av skogsbrukets jordbrukets varandra för att i glesbygderna skapa för en me-d

underlag bosättning

tillfredsställande social Problemet torde väl

miljö. nu få tas upp -av skogspo-litiska utredningen, men det synes i avseenden ha bort beväsentliga handlas i föreliggande utredning.

Enligt utredningen bör under en år effekterna

övergångsperiod på tre

av det utvidgade och

rationalise-rings- omställningsstödet i förening med

den avsedda prisnivåns verkan i olika avseenden successivt registreras och analyseras. På underlag av det sålunda framkomna materialet skall där-

efter övervägas vilka ytterligare åtgärder som kan krävas. Ledamöterna

Folke Johansson m fl har i anslutning till detta förslag avgivit ett särskilt

yttrande (sid 265), vari påpekas att åtskilliga av de föreslagna åtgärderna

kan verka först sikt och att åtgärderna för att skapa effektiva på längre

företag är beroende av markpo-litiska insatser utanför utredningens förslag

inte kan väntas bli ännu flera

samt av ny lagstiftning som genomförd på

år. ansluter nämnda vari krävs att dessa

Skogsstyrelsen sig till yttrande

fakta beaktas när en av den första tidens verksamhet skall bedömning

ske och ytterligare åtgärder övervägas.

förslag i kap V Markanskaff- Skogsstyrelsen tillstyrker utredningens och och uttalar sin särskilda tillfredsställelse

nings- finansieringsfrågor

sid 100 om vissa förenklade

med punkterna 3 och 4 i sammanfattningen på vid fastighetsbildning och bildande av gemensamhetsskog. tillvägagångssätt

Mot förslagen till intensifiering och utvidgning av forskning, utbildning och område har styrelsen intet att erinra.

rådgivning på jordbrukets

Detsamma i stort sett utredningens behandling av omställningsgäller Ãmbetsverket ställer sig emellertid tveksam inför det föreslagna frågorna. kontanta Detta torde bli svåradministrerat och man omställningsstödet.

kan inte bortse från riskerna för vissa negativa psykologiska verkningar

betonade som inte lär kunna undvikas. pga de subjektivt bedömningar Om ett stöd av detta anses och inte kan ersättas av mera slag omistligt grundade ersättningar tex genom en samhällsekonomiskt grunobjektivt det under alla förhållan-

dad värdering av frånträdda jordbruk, så synes

låta få hand om

den vara lämpligare att arhetsmarkn-adsmyndigheterna

ärendena i samarbete med lantbruksnämnderna. Verksamhet naturligtvis av denna art torde närmare till för dem so-m administrerar andra ligga former av vill slutligen i detta samman-

omställningshjälp. Skogsstyrelsen hang framhålla betydelsen av att arbetsmarknadsmyndigheterna ägnar

och andra särskilt intresse åt problemet att genom omskolnings- åtgär-

de-r överföra den från jordbruket friställdva personal, som lämpar sig härför,

till skogsbruket.

I detta ärendes slutliga avgörande har förutom undertecknad general-

direktör ledamöterna Frändén, von Heideken och Sve-ddeltagit .ågebro,

berg. Föredragande har varit byråchefen Hjorth.

Mot ovanstående anmälde ledamoten Frändén avvikande meningt i avseende som rörande pro-

på det stycke började »Utredningens överväganden

och slutade denna punkt» och med-

duktionsmålsättningen...» »...på

delade att han om anslöt sig till uttalan-

ifråga produktionsmålsättningen

dena denna i reservation» till utredningens betän-

på punkt »jordbrukets

kande.

Fredrik Ebeling

Ragnar Hjorth

Domänstyrelsen:

Genom remiss den 23 juni 1966 har anmodats

domänstyrelsen avgiva

utlåtande över 1960 års betänkande »Den framtida

jordbruksutrednings jordbrukspo-litiken» (SOU 1966: 30 och 31). Utredningen har funnit, att samhällsekonomisk vinst vid

föreligger

krympning av jordbrukets oc.h produktionsapparat produktionsvolym.

Fram till slutet av 1970-talet bör av samhällse-ko-

självförsörjningsgraden

nomiska och skäl successivt sänkas

marknadsmässiga till ca 80 procent

av full vilket icke bör

försörjning, proce-nttal underskridas med hänsyn

till vid eventuell

beredskapskravet avspärrning av importen.

Inom ramen för bör den

produktionsmålsättningen långsiktiga jord-

brukspolitiken leda till skap-ande av så effektiva som företag möjligt. S-amhället kan därigenom erhålla lägsta kostnader för livsmedelsproduktionen. För förverkligande av kan och

målsättningen rationaliserings- rörelse-

stimulerande medel användas. av måste fort-

Omprövning målsättningen

löpande komma till stånd med hänsyn till i det förändringar världspolitiska läget, och

prisutvecklingen på världsmarknaden lagringstekniken. Då målsättningen för produktionen uppnåtts skall

enligt utredningen en

produktionsmålstyrd prissättning på jordbruksprodukter kunna tilläm-

pas.

Styrelsen får med anledning härav anföra följande.

Jordbrukspolitilc

Det torde vara nödvändigt, att i första hand utformas

jo-rdbrukspolitiken

med hänsyn till

jordbrukets företagsekonomiska utveckling och möjlig-

heter att

producera en given kvantitet livsmedel till lägsta möjliga k0stn-a-

der. Földverkninlarna av strukturomvandlinen - omskolninvs- och omb D

flyttningsverksamhet etc - är sociala problem, som bör lösas

på samma sätt som vid exempelvis omlokalisation av industrin. Dessa följdverk-

ningar, som kan betraktas som samhällets till förändrad före-

anpassning tagsstruktur, bör sålunda behandlas vid sidan om

jordbrukspolitiken.

Lantbrukets yttre rationalisering

Utredningen har föreslagit Ökade resurser åt lantbruksnämnde-rna för in-

köp av mark. Enligt styrelsens är denna

mening förstärkning befogad,

därest skall kunna

omstruktureringen genomföras på ett ändamålsenligt

sätt och inom rimlig tid. Det är även att nämnderna i första hand viktigt, söker påverka den av utan att naturliga omstruktureringen fastigheter

förvärv behöver tillgripas.

i nämndernas arbete förutsätter, att nämnderna vid pla-

Objektiviteten

av i ökad omfattning tager hänsyn till stornering markanvändningen Detta får för domänverkets del

skogsbrukets rationaliseringssträvanden.

icke inne-bära mellan nämndernas och verkets marknågon integration Domänverket måste lokalisera markinköpen med hänsyn till sina inköp. Strukturomvandling av domänfondens

företagsekonomiska bedömningar.

inriktas förvärv av enklaver samt

fastigheter på rågångsarronderingar,

av markinnehavet i områden med ej helt utnyttjad lokal förstärkning Försäljning sker av ensamliggande skiften. Sträng administrationskapacitet. av förvärvsobjekten är för närvarande nödvändig. urskiljning

Igenplanlering av åkermark

För större delen av den åkermark, som icke erfordras för jordbruksproduk-

kommer att bli naturlig. Då det i allmänhet gäller

tion, skogsplantering

som efter är anser styrelsen

mark, skogsplantering högproduktiv skogsmark,

att denna av av staten. I annat fall

det angeläget, omföring åkerjord stödjes

torde stor risk att arealer kommer att bli bevuxna med

föreligga, betydande

improduktiva slyskogar.

Fastigheter i nedläggningsbygcler

har att samhälle-t bör stimulera nedläggning av Utredningen framhållit, sådana som icke kan utvecklas till effektiva enheter,

jordbruksförettag, att lämna bidrag till omställningskostnader.

genom små i till

Sannnanförande av många fastigheter nedläggningsbygderna effektiva medför ofta stora kostnader för igenpl-axitering skogsbruksföretag av åker, av skogsbruket för modern maskindrift, vägbyggnad, anpassning

mm. Genom att icke s-alubjudes vid samma maskininköp fastigheterna

blir att dessa begränsade. Ur tidpunkt möjligheterna vidtaga åtgärder

samhällets är det emellertid av vikt, att även dessa fastigheter

synpunkt

och sättes i för att kunna leverera råvara till

omhändertages produktion

skogsindustrin.

Det hade varit önskvärt, att utredningen i större utsträckning penetrerat konsekvenserna av vid omstruktu-

samhällsutvecklingen på l-andsbygden

detta norra delen av Svealand samt reringen av jordbruket. Speciellt gäller Norrland. Med minskat arbe-tskraftsbehov i och blir

jord- skogsbruket

i stora områden otillräckligt för bibehållande av befolkningsunderlaget tätorter med tillfredsställande servicemöjligheter.

Kom bi nati onsföretagen jord bruk-skogsbruk

inom och 1not allt rationellare drift och

Utvecklingen jord- skogsbruket går

i samband därmed ökad De stora maskinernas lägre kostmekanisering. nader vid effektiv medför ett behov av

per p-roduktenhet sysselsättning

t stora arealenheter och leder till ökad specialisering. Härav följer i sin tur minskade möjligheter till utbyte av maskiner och arbetskraft mellan

jord- och skogsbruket. Inom skogsbruket pågår en snabb omställning till helårssysselsâttning

av arbetskraften. Detta är en nödvändighet för att erhålla och bibehålla en arbetskraft med hög effektivitet och för att kunna tillgodose industrins

Ökade krav på kontinuerlig tillförsel av råvara. Ett behov av säsongarhets-

kraft beräknas dock finnas kvar under sommarmånaderna för fullgörande

av nödvändiga reproduktionsåtgårder. Även inom det effektiva jordbruket pågår en säsongutjämning. Repara-

tions-, underhålls- och förbättringsarbeten förläggs till vintermånaderna, varvid den tidigare do-lda arbetslösheten till stor del kan undvikas. För familjejordbrukets del sker därjämte en kompensation unde-r vintermånaderna för översysselsättning under vegetationsperioden. I deteffektiva

jordbruket blir därför utrymmet för utförande av skogsvårdsåtgärder

under sommaren litet. I detta sammanhang bör även nämnas, att ökad

satsning på nötkreatursskötsel ger lägre säsongvariation samtidigt som beredskapsmässiga fördelar vinnes.

Förhållandena medför, att näringarna jordbruk-skogsbruk fjärmar

sig från varandra i de egentliga vid jordbruksbygderna tilltagande egen-

domsstorlek. Sambandet mellan dem upplöses alltmera, vilket styrelsen

tidigare framhållit bl a i yttrande över jordbruksutredningens betänkande »Organisationen av rationaliseringsverksamheten m m på jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens område» (SOU 1964: 55). Bildande av

skogsbrukso-mråden synes vara ett tecken härpå. Ägarnas möjligheter till arbetsinsatser minskar och skogsinnehavet övergår till kapitalpl-acering.

Styrelsen anser det därför vara betydelsefullt, att samhället underlättar

bildandet av rena jordbruksföretag med tillräcklig areell omfattning genom

förenklad fastighetsbildning, större lantmäteriteknisk kapacitet, finansieringskrediter m m. I vissa lägen kan tom tvångsinlösen av sprängfastig-

heter vara önskvärt eller nödvändigt.

Natur- och landskapsvård Inom överblickbar tid torde

enligt utredningen ca 1 milj ha åkterjord att böra nedläggas. Huvuddelen av jordbruksproduktionen kommer i fortsättningen att ske i de bättre jordbruksbygde-rna dvs i Götalands och

Svealands slättbygder. Ur skilda synpunkter måste det emellertid anses att delar av kulturlandskapet angeläget, i nedläggningsbygderna bevaras.

Styrelsen anser det därför önskvärt, att en inventering om arte-n och omfattningen av ett dylikt bevarande kommer till stånd. Av kostnadsskäl

kommer endast en ringa del av det nuvarande odlingslandskapet i skogs- 4

bygdema att kunna bevaras. Det blir nödvändigt, att stat och kommun engagerar sig i kulturlandskapets utformning och bidrager till kostnaderna härför.

Sammanfattning

Utredningen har baserat sina ställningstaganden och värderingar på ett omfattande siffermaterial. Specialutredningar har utförts beträffande vissa

ämnesområden. Styrelsen ansluter sig till huvuddragen i utredningens rekommendationer ooh förslag. Statsmakterna bör öka intresset för och underlätta bildandet av det renodlade jordbruksföretaget.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt natur- och landskapsvårdsprob-

lemen samt omhändertagande av småfastigheter i nedläggningsbygderna.

I detta ärendes handläggning har, förutom undertecknad, deltagit över-

direktöaren, Ho-lmstedt, Nyström, Olsson och Nilsson samt

byråchefema byrådirektören Wolgast, föredragande.

Stockholm den 3 november 1966.

P Sköld

Britt Chronqvist

Statens jordbruksnämnd:

Genom remiss den 27 1966 har Kungl. Majzt anbefallt statens jord-

juni bruksnämnd »att avge utlåtande över det av 1960 års jordbruksutredning betänkandet »Den framtida jordbrukspolitikem, SOU 1966:30 avgivna

(A) och 1966:31 (B).

För besvarande av remissen har jordbruksnämnden bl. a. inhämtat upplysningar och synpunkter under hand från de på jordbrukets område

verksamma regleringsföreningarna. torde uttalande från sida

I anledning av remissen jordbruksnämndens få anses påkallat i följande avseenden.

Visst statistiskt underlag

Jo-rdbruksnämnden har verkställt en genomgång av det material m. m.,

som utgjort det väsentliga statistiska underlaget vid jordbruksutredninge-ns ställningstagande vad angår den jordbrukspolitiska målsättningen. I regel

har det vid denna visat statistiskt material

genomgång sig att nytt (som

icke har varit för icke nämnvärt förändrar den

tillgängligt utredningen)

statistiska b-akgrunden. Ett par viktiga und-antag föreligger emellertid. Beträffande mjölkproduktionen har nya prognoser fram till år 1975 gjorts av såväl svenska mejeriernas riksförening som kalkylsakkunniga. Dessa prognoser ger vid handen, att den totala år 1975

mjölkproduktionen

blir ungefär lika stor som den räknat med. De senaste årens utredningen

utveckling antyder emellertid att nedgången av koantalet kommer att bli

väsentligt större än man tidigare har förutsatt. Å andra sidan väntas avkastningen per ko bli större än utredningen räknat med. Nu nämnda omständigheter (som även behandlas längre fram i detta utlåtande under

»Mjölkg mejerip-roduktew) kan få viss betydelse vad beträffar foderför-

brukningen och framför allt vad Om den

angår arbetsförbrukningen.

sjunkande trenden i koantalet i får samma so-m för

fortsättningen styrka

närvarande kan man räkna med att det totala behovet av arbetskraft i

jord-

bruket blir icke oväsentligt lägre än det behov, som skulle o-m föreligga

utredningens produktio-nsprognoser hleve förverkligade.

Den andra av större i detta är

omständigheten betydelse sammanhang befolkningsutvecklingen. Utredningen förutsätter en med 0:a folkökning

10 °/0 åren 1960-4975. Enligt de prognoser, som senast utförts av statistiska skulle

centralbyrån, folkmängden år 1975 bli 2 ä 3 °/0 högre än utredningen

har antagit. Vidare har nettoinvandringsöverskottet ökat under senare- år från cza 10 000 år unde-r 1950-talet till närmare per 20 000 personer 1961- 1965. Om denna senare- trend fortsätter kan folkmänden år 1975 väntas stiga med ytterligare omkring 1°/0. En följd av detta blir att de beräkningar, som gjorts beträffande den totala konsumtionens slo-rlek av livs-

medel år 1975 ligger i underkänt. Konsekvensen härav blir bl. a. att utred-

ningens beräkningar av självförsörjningsgraden för år 1975 av på grund

nu nämnda förhållanden ligger 2 ä 4 enheter för högt.

Försörjningsgrad och Iivsmedelsberedsktzp

Utredningen har (på sid. B 42) satt upp vissa (llhnfinnrt mål för livsmedelsberedskapen inför avspärrning och krig. överensstämmer Målsättningen med vad som utredningen redan har skrivelse till chefen föreslagit enligt för jordbruksdepartementet den 18 augusti 1964 ang. livsmedelsförsörjningen i m. m. (Dznr H Denna krig 8/6). målsättning med strykning av

orden »i mån» - har

görligaste av jordbruksnämnden tillstyrkts i yttrande

till chefen för den

jordbruksdepartementet 12 januari 1965. De av jord-

bruksnämnden sålunda målen bör nämndens fast-

tillstyrkta enligt mening

ställas. Utredningen har låtit utföra vissa kalkyler för av

belysning försörjnings-

lägets tänkbara utveckling vid en avspärrningsperiod tre år. Det måste

på

att kalkylerna, såsom av betänkandet (sid. A 164

understrykas, framgår

o. f., sid. B endast är avsedda som exempel. Förutsättningarna kan

42),

ändras radikalt icke minst i sådant fall att man räknar med givetvis väsentligt mindre eller större skördenedsättning än den av utred-

väsentligt

under »år I». Även de fakto-

ningen antagna 20-procentiga nedsättningen

rer om den som bildar

i fråga fredsmässiga produktionen, utgångspunkt

för utredningens kalkyler, kan under den ständiga omvandlingen av jordbrukets struktur och under de skiftande förutsättningarna för produktionen förändringar. Att observera är

uppenbarligen undergå väsentliga

bl. a. att den av utredningen förordade kalorimässiga självförsörjningsmellan och axiima-

graden av 80 procent bygger på relationen vegetabilisk lisk produktion under »normåret» 1962/63 (sid. B 58, 59, 247). Bindningen

vid en sådan relation torde även innebära, att importen av fodermedel förutsätts icke vara större än under normåret, cza 3 procent av hela f0de-rsid. mellan och aniförbrukningen (jfr A 159). Relationerna vegetabilisk malisk är, såsom också har angivits i utredningen, underkas-

produktion

tade variationer från år till år.

starka

Andra faktorer i utredningens räkneexempel, däribland förutsättningarna för i en krissituation, torde i dagens läge väsentligen ha produktionsomställningar förlorat sin aktualitet. - Det i fråga om socker förutsätts, att har, exempelvis, i fred skall omfatta 50 000 har och att vid avspärrning redan sockerbetsodlingen under andra året 10000 har skall kunna ställas om till dylik odling. ytterligare är emellertid f. n. endast c:a 40000 har. Möjligheterna att Sockerbetsodlingen snabbt till den sålunda torde vara öka sockerproduktionen antagna omfattningen starkt begränsade av knappheten på maskinella resurser och på reservkapacitet inom sockerbruksindustrien.

Vissa allmänna har redovisats i

synpunkter på självförsörjningsgraden bifogade1, inom nämndens utredningsbyrå upprättade promemoria ang.

-- 80 °/o

»innebörden av den föreslagna produktionsmâlsättningen själv-

jämte därvid tablåer (Bilaga 1). Av denna fram-

försörjningsgrad» fogade

-- i -

går bl. a. att till följd av ändringar produktionsinriktningen bety-

dande avvikelser från talet 80 kan uppkomma utan att för den skull pro-

duktionsmälsättningen frängås. För bedömning av den erforderliga omfattningen av en försörjnings-

(lagringsbehovet m. m.) måste självfallet alltid föreligga aktuberedskap

ella beräkningar av omfattningen och inriktningen av den jordbruksproduktion med vilken landet inträda i ett avspärmingsläge och en

antages

realistisk av de minskningar i denna produktion, som kan uppskattning

komma att orsakas av avspärmingen. Ej mindre viktigt är, att försörjningsaktuella av befolkningsunderlaget och

beredskapen bygger på beräkningar

att efter indi-

en krisförsörjning planläggs näringsfysiologiskt godtagbara

viduella kostnorlmer.

1 Bifogas ej.

De av utredningen (sid. B 44-47) använda »kriskostnormernm (innebärande bl. a. en 10 kalorimässig konsumtionsbegränsning på °/o) synes tills vidare kunna bilda en för fortsatta Det utgångspunkt bedömningar. torde få ankomma att i samråd med andra berörda på jordbruksnämnden myndigheter i - under till de fortsättningen fortlöpande hänsynstagande kraven w söka kostnormerna i förhållandenärings-fysiologiska avväga till beräknade tillgångar och risker och vid behov föreslå Kungl. Maj:t (eller i fråga om mindre jämkningar själv vidtaga) de ändringar, som kan be-finnas påkallade av utvecklingen. Utredningen har med de av utredningen använda även utgångspunkterna anfört räkneexempel på, vilka ökningar av med beredskapslagren som, tanke skulle på ett avspärrningsläge, möjliggöra en krympning av den no-rmala jordbruksproduktionen ned till en, allmänt sett, 80-pr0centig självförsörjningsgrad (sid. B 47). Såvitt nämnden nu kan bedöma är de sålunda angivna ökningama icke i alla avseenden för att tillräckliga kompensera den minskning av i ett

självförsörjningsgraden avspärrningsläge, som kan

bli följden av den av utredningen förutsätta produktionsminskningen. Med den av utredningen antagna allmänna torde i fall för minskningen varje socker erfordras en större väsentligt ökning av beredskapslagringen. I avsaknad av närmare för riktpunkter bedömning av jordbrukets kommande to-rde det att utveckling ej vara möjligt nu precisera den för framtiden erforderliga och ännu mindre hur denna beredskapslagringen lagring successivt bör utvecklas. torde (För en ev. ökning i varje fall föreligga ganska goda tekniska För en ratio-nell och ekonomisk handförutsättningar.) läggning av beredskapslagringen är det likväl att angeläget verksamheten, bl. a. anskaffningen av lämpliga kan lagringslokaler, planläggas på något längre sikt. Annan lagringsverksamhet inom det ekonomiska försvaret, exempelvis o-ljelagringen och av förnödenheter - däribland lagringen handelsgödsel genom försorg av Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, är för närvarande baserad i huvudsak Det på ö-årsplaner. synes lämpligt att även beredskapslagringen av livsmedel, livsmedelsråvaror och fodervaror planeras efter samm-a tidsschema. Sedan och Kungl. Maj:t riksdagen meddelat beslut om den framtida torde jordbrukspolitiken jordbruksnämnden få utarbeta och framlägga förslag till en lagringsplan gällande i stort sett den närmaste Planen bör avse behoven ö-årsperioden. _- även behoven av lämpligen handelsgödsel för försörjning såväl vid avspärrning som i krig behandlade (krigsbehoven i utredningens förut nämnda skrivelse till den 18 augusti För Kungl. Maj:t 1964). de varuslag,som i planen förordas till torde lagring, få anges de kvantiteter, som skall föreligga vid â-årsperiodens och behovet av utgång, därjämte investeringsmedel och de kostnaderna såväl för helt som ungefärliga utbyggda lager för lagringen under det närmaste Planen bör revideras budgetåret. årligen och därvid föras fram ett år (s. k. rullande kan

plan). Översynen lämpligen

med eller till återkommande om ske i samband i anslutning överväganden jordbruksproduktionens fortsatta inriktning (se härnedan). I bör, vid av en jordbruksnämndens beredskapsarbete genomförande i ökad omjordbrukspolitik efter de av utredningen uppdragna linjerna, få en planläggning av jordbruksproduktionen fattning ingå fortlöpande vid Beräkningar och »handlingsmönstem torde få upprättas avspärrning. som förberedelser för omställning av till en på högsta möjliga jordbruket inriktad en produktion son1 dessutom, försörjningsgrad krisproduktion, kan ske med till kraven en tillfredsså långt den lämpligen hänsyn på ställande sikte ökad och över folkkost, tager på vegetabiliepro-duktion huvud en med minsta möjliga »förädlingss\ri1111» och taget på produktion förädlingskostnader; även upptagandet av ev. erforderliga specialotdlingzu o. dyl. torde få ingå i planläggningen. Vad särskilt beträffar för ett tänkt krigsfull försörjningsberedskapen med Sverige som krigsskådesplats (sid. A 172-173, B 42) vill jordbruksnämnden att här kräver speciella och understryka, beredskapsinsatserna Självfallet måste, särskilt när det gäller komplicerade överväganden. dessa insatser även anknyta till den försörjningslivsmedelslagringen, -- och beredskap, som tager sikte på avspärrningsfallet. Planeringen uppav måste sålunda, vad härovaxi har läggningen beredskapslagren enligt i om en för taga sikte angivits fråga lagerplanering avspärrningsfallet, även på förhållandena i krig. Den av som har förutsatts av utredkrympning jordbruksproduktionen, är f. sakens natur att komplicera förningen, enligt ågnad ytterligare

i torde i första hand komma att

sörjningsproblemen krig. Krympningen gå ut över jordbruket i områden med redan nu svag jordbruksproduktion. Den kan som konsekvens även medföra att en minskning i dessa områden lokala för kommersiell och induuppstår i den kapaciteten uppsamling strie=ll av Krisförsörjningen inom de produkförädling jordbruksprodukter. vilka till stor del torde sammanfalla med de tänkta tionssvaga områdena, för från tätorter, kan som följd inkvarteringsområdena krigsevakuerade av en sådan i motsvarande mån komma att försämras. Förutveckling blir relativt sett, allt mer koncentrerade till sörjningsresurserna samtidigt, de mera med därav följande ökad produktionsstarka jordbruksområdena, risk för den totala i händelse av kapacitetsbortfall och folkförsörjningen Säkerställandet av en godtagbar krigslagerförluster genom krigsskador. kan därför efter hand komma att kräva bl. a. ökad beredförsörjning särskilt i förberedelser för en mera skapslagring inkvarteringsområdena, omfattande undanförsel av livsmedel från stora och en produktionscentra industriell d. v. s. förberedelser för att vid skador långt gående beredskap, inom livsmedelsområdet kunna verkpå viktiga industriföretag överflytta samhe-ten till i fred förberedda reservplatser.

O! O!

Längden av en ev. »övergångsperiod »

För att erfarenhetsmässigt utröna verkningarna av ett tänkt rationalise-

rings- och omställningsstöd och pröva sig fram till

ändamålsenligt prisstöd

behöver man enligt utredningen en övergångstid av »minst tre år» jämte »ytterligare någon tid» för att få fram en statistisk redovisning av gjorda erfarenheter _ Det (sid. B 61). synes enligt jordbruksnämnden realistiskt att för erhållande och bedömning av sådana erfarenheter, som avses av

utredningen, inte räkna med kortare »övergångstid» än omkring fem år.

Återkommande omprövning av produktionsnzål m. m.: informationsmaterial

Utredningen har föreslagit en fortlöpande omprövning av produktionsmål-

sättningen (sid. B 59 och 64). Huruvida utredningen har avsett att så skall

ske redan under den täinkta övergångsperioden av minst 3 år framgår icke klart. Enligt jordbruksnämndens mening talar starka skäl för att möjligheterna till en hålls från

omprövning öppna början.

Ett par tre år har redan förflutit sedan utredningen på då föreliggande statistiskt material och då gjorda beräkningar tog ställning till produktionsmålsättningen. Beräkningarna i fråga torde ha uppgjorts utan samband med de överväganden om produktionsinriktningen, som sedermera togs upp av utredningen. Icke heller hade vid utredningens ställningstagande några särskilda om utredningar företagits fabrikspotatis och socker.

Därest omprövninge-n skall få äga rum först efter

övergångsperiodens

slut, skulle detta, med den här ovan förutsätta av minst

övergångsperioden

fem är, innebära ett fastlåsande av direktiven för en tid av minst sex år. Vid de återkommande omprövning-arna av

produktionsmålsättningen

för jordbruket och därmed sammanhängande det

beredskapspolitik synes

önskvärt, att det aktuella informationsmaterial, som vid varje tillfälle läggs till grund för i mån till det av utred-

bedömningen, möjligaste anknyter ningen utformade materiale-t. Jordbruksnämnden bör därför för de kom-

mande

bedömningarna bl. a. få lägga upp beräkningar av samma slag so-m

de, vilka utredningen har redovisat, och fortlöpande få föra fram och ytter-

ligare utveckla sådana »räkneexempeh son1 de av utredningen anförda (beräkningar till belysande av relationerna mellan i självförsörjningsgrad

fredstid och vid avspänning, aktuella kriskostnormer, erforderliga beredskapslager m. m.). Vid fortsatta överväganden om det lämpligaste informationsmaterialet

för en fortlöpande bedömning av beredskapen på livsmedelsförsörjningens

område torde även böra beaktas en av försvarets

forskningsanstalt (FOA)

den 3 oktober 1966 till berörda med

myndigheter avgiven rapport »förslag

till av ekonomi i olika krissituationer».

undersökning Sveriges I rapporten, som här bifogas* (Bilaga 2), uppdrages skisser för med avanundersökning

1 Bifogas ej.

cerade metoder av bl. a. förutsättningarna för jordbruksproduktion och livsmedelsförsörjning i Övrigt. Frågeställningarna i en dylik undersökning skulle enligt rapporten vara, att fastställa vilken produktion som är möjlig i olika krislägcn, då ekonomin arbetar under olika restriktioner, och ställa denna produktion i relation till befolkningen, samt att finna den bästa fördelningen av en given ekonomisk försvarsbudget i fredstid i avsikt att underlätta försörjningen i ett eventuellt krisläge. Matematiska metoder för analys av hithörande resursproblem har enligt FAO-rapporter utvecklats i Amerikas Förenta Stater. Metoder av liknande torde enligt vad jordbruksnämnden har sig bekant ha utarbetats och slag kommit till användning även i Schweiz. Ett närmare studium av dylika metoder kan antagas komma att ge ett värdefullt bidrag till den fortsatta planläggningen av beredskapsarbetet i Sverige. Vad särskilt beträffar (den på jordbrukares bokföring grundade) jordbruksekonomiska undersökningen finner i likhet med jordbruksnämnden att undersökningen, med utgångspunkter för jordbruksutredningen nya politiken, måste bli föremål för omprövning. I samband med en sådan hör nämndens mening till övervägande älven upptagas omprövning enligt lämpliga alternativ till en undersökning enligt nu gällande grunder. Förslaget om upprättande av ett fortlöpande register över jordbrukets sid. behandlas av i företagare (utredningen B 75-77) jordbruksnämnden yttrande den 11 oktober 1966 i anledning av betänkande om lantbruksnämndernas nya organisation m. m. (SOU 1966: 49). Utredningen föreslår, att statistiska centralbyrån och

jordbruksnämnden,

skall »l å 2 om året upprätta redogörelser för lantbruksstyrelsen gånger» utveckling och för försörjningssituationen (sid. jordbruksrationaliseringens B Nämnden och lantbruksstyrelsen bör enligt utredningen »minst en 73). om året› om ev. ändringar i »bestämmelser och gång gemensamt överväga anordningar» inom deras verksamhetsområden (sid. B 193, 195). - Såvitt kan bedöma blir sådana redogörelser och sådana överjordbruksnämnden väganden, som här avses, i normalfallet knappast påkallade med tätare mellanrum än ett år. Dessemellamsynes redogörelser och överväganden av räckvidd endast bli aktuella i produktions- eller försörjningslägen principiell av alldeles speciell karaktär. (Årliga s. k. försörjningsöversikter har sedan länge upprättats inom jordbruksnämnden.)

Forskning, utbildning och rådgivning En ökad och försök bör utredningen även omsatsning på forskning enligt fatta studier av hur livsmedelsförsörjningen påverkas av jordbruksrationaliseringen och (sid. B 72). - Sådana studier kan enligt lagringstekniken bli av mycket stort intresse för den fortsatta jordbruksnämndens mening

beredskapsplaneringen. Särskilt när det gäller lagringstekniken kan de bli ett mycket viktigt led i det arbetet löpande på livsmedelsbereds-kapens område.

Beskattningsfrägor Enligt utredningens uppfattning bör skördeskadeersáttning beskattas för skördeåret (och ej som nu för året därefter). Jordbruksnämnden vill såtillvida biträda denna att nämnden vill förorda en fakultativ uppfattning, för den enskilde att möjlighet skattskyldige få ersättningen beskattad för skördeåret. Resultaten från statistiska centralbyråns av skördeskadeersättberäkning ningarna har hittills alltid tagit så läng tid i att icke anspråk, utbetalning har kunnat ske tidigare än i slutet av mars året efter skördeåret. Det är ej realistiskt att räkna med att tidpunkten ytterligare förbättring geno-m av arbetsrutinerna skall kunna så tidigt, läggas att ersättningen skall enligt nuvarande Skatteregler kunna redovisas som inkomst under skördeåret. En tillbakaflyttning av tiden för inlämnande av skördeskadeanmälan från nuvarande tidpunkt vid månadsskiftet september/oktober till mitten av juni (varom förslag föreligger) kan, med hänsyn bl. a. till nödvändigheten att avvakta och bearbeta uppgifter från prissättningen under hösten m. m., uppenbarligen icke heller skapa möjlighet till en så tidig utbetalning.

Öve-rvägas bör i stället sådan ändring i skattelagstiftningen, att. skörde-

skadeersättningen får, om så av den behandlas påkallas skattskyldige, såsom utbetalad under skördeåret (här kan tänkas form av e-fternågon taxering). Inom skördeskadeskyddet finns för övrigt redan nu utarbetade rutiner för underrättande av om skattemyndigheterna (och jordbrukarna) utfallen ersättning. Något hinder torde icke föreligga för att dessa rutiner åtminstone delvis utnyttjas i o-medelbar anslutning till utbetalningen i stället för - som nu - först inför deklarationstillfället året efteråt.

Vissa handelspolitiska aspekter, m. m.

Utredningen föreslår, att priserna på olika jordbruksprodukter skall i princip avvägas efter vissa fasta regler. Avvägningen skall ske ›med hänsyn till de prisrelationer, som sikt världsmarknadem. på lång gäller på Man bör, enligt i överensstämmelse härmed eftersträva ett i utredningen, princip ›1ikf0rmigt» gränsskydd. Från dessa regler skulle, såvitt framgår av utredningens fö-rslag, avvikelser få företagas med hänsyn till gällande beredskapspolitik och till angelägenheten att begränsa besvärlig överskottsproduktion (sid. B 154-463). Undantag från kravet på följsamhet till världsmarknaden kan emellertid bli även av andra skäl. påkallade Relationerna mellan världsmarknadspriserna kan kort sikt fluktuera på oregelmässigt och snabbt. Priserna och prisrelationerna påverkas bl. a.

av politiska förhållanden och av mer eller mindre tillfälliga varuöverskott,

som säljs till priser utan motsvarighet i de verkliga produktionskostnaderna. Problematiken kring och annan starkt dumpingimport prispressande import av jordbruksprodukter har av över huvud icke utredningen taget upptagits till närmare Bärande skäl behandling. synes i varje fall icke kunna anföras för att man i ett kommande regleringssystem avhänder sig sådana instrument för som i den hittillsvarande importregleringen, jordbruksregleringen normalt har fått tillgripas mot import av nyss an-

tydda slag. Åtgärd-er för mötande av kortfristiga prissvängningar torde

lika litet som de av utredningen förutsatta eller överberedskapshöjande skottsminskande få hindras av en stel åtgärderna regel om anpassning till världsmarknaden. Ett prisregleringssystem måste uppenbarligen få lämna ett tillräckligt utrymme för gradering av gränsskyddet (eller annat även med prisstöd) hänsyn till handelspolitiska intressen. Reglerna för får prisavvägningen givetvis icke utesluta sådana avvikelser, som följer av redan multigjorda laterala eller likartade eller hinder i vägen för åtaganden, lägga avgiftsdifferensieringar, som framdeles kan befinnas påkallade ur handelspolitisk synpunkt. Utredningen har för sin del icke föreslagit någon ändring i hittills tillämpat system för kvantitativa restriktioner i importen till vårt land. Jordbruksnämnden vill i denna fråga endast erinra om betydelsen av att de kvantitativa restriktionernas användningsområde och omfattning i den kommande jordbrukspolitiken fastställs under beaktande av föreliggande handelspolitiska Särskilt torde böra i vad mån aspekter. övervägas, de enligt GATT om hinder gällande reglerna icke-diskriminering lägger i vägen för fortsatt upprätthållande (i enlighet med Kungl. beslut den Majzts 12 maj 1961) av sådana kvantitativa importinskränkningar, som f. n. för vissa varuslag (en del animalier och - enbart stärkelse) upprätthålls 1n0t dollarländerna. Därest s. k. diskriminatoriska befinns inskränkningar i fortsättningen icke böra tillämpas, aktualiseras emellertid om en frågan sådan avvägning av importavgifterna för berörda varuslag, att ett jordbruket tillerkänt importskydd icke till följd av bortfallet av de kvantitativa begränsningarna i motsvarande mån försvagas. i det - även i avsnitten Handelspolitiska aspekter anläggs följande om prisgränsintervallerna, regleringsåret, kompensationsavgifterna, regleför fettvaror och av ringsavgiften användningen medel, so-m inflyter genom upptagande av införselavgift.

Prisgrånsizttervaller

Inför en ny jordbrukspolitik med bibehållet är det naturprisgränssystem ligt, att de olika prisgränsnivåerna omprövas med från utgångspunkt rådande prisförhållanden och från uppställda aktuella mål för prissättningen. I likhet med utredningen anser därför att jordbruksnämnden,

nuvarande prisgränser icke uta11 en allmän översyn kan överflyttas i ett

nytt prissystem. Då utredningen närmast ifrågasatt en krympning av pris-

gränserna, har jordbruksnänmden låtit undersöka, hur ofta det s. k. prisbevakningspriset för olika varor under perioden 1959/60-1965/66

skulle ha tangerat eller legat utanför prisgränserna vid en något trängre intervall mellan dessa än den faktiskt fastställda (krympning på vardera sidan med 3 å 4°/0). Undersökningen redovisas i tablåer i bilaga 31. Som

därav framgår, skulle prisgränserna ha tangerats eller över- eller under-

skridits i väsentligt större utsträckning än i verkligheten har blivit fallet. Med de täta ändringarna av införselavgifterna, son1 skulle bli följden av en krympning av prisgränserna, uppnår man visserligen större stabilitet i den inhemska prisnivån och kanske även lättare anpassning när så kan bli aktuellt, till det rörliga avgiftssystemet i EEG. Mot ett system med täta avgiftsändringar talar dock den ökade arbetsbelastningen hos pris-

regleringsmyndigheten och hos tullverket liksom svårigheten för handeln

att hålla sig orienterad om inträffande ändringar. Varje avgiftsändring skall av generaltullstyrelsen vidarebefordras till samtliga berörda tullmyndigheter. Detta sker normalt genom utsändande per post av stencilerat ändringsblad till bilaga 2 i Tullverkets Författningshandbok, del I: 2. Antalet tullmyndigheter, som på detta sätt skall underrättas, är närmare 200. Enligt överenskommelse mellan generaltullstyrelsen och jordbruksnämnden skall besked om avgiftsändring meddelas generaltullstyrelsen senast 2 V2 dag innan ändringen träder i kraft. Vid ändring med kortare varsel eller i speciella fall kan avgiftsändringar meddelas direkt från jordbruksnämnden till berörda tullmyndigheter, genom utsändande av stenciler eller per telefon eller telegram.

zivgiftsazipassning efter ändringar i producentprisindex och/eller konsument-

prisindex htvåprocentregelm)

Utredningen föreslår (sid. B 61), att prisnivån för jordbruksprodukter under övergångsperioden ej skall få stiga fullt så snabbt som den allmänna

för - mätt som kvoten mel-

prisnivån. Realprisnivån jordbruksprodukter

lan och jordbruksnämndens producentprisindex konsumentprisindex har enligt utredningens för 1956-1965 fallit me-d

beräkningar perioden i genomsnitt ca 0,2 °/0 per år. Denna prisutveckling anser utredningen böra bibehållas unde-r övergångsperioden. Utredningen förordar dock att man övergår till att mäta den allmänna prisnivån med en konsumentprisindex

som rensats från indirekta skatter, posterna bostad (utom :bränsle och lyse), sprit och tobak samt sådana livsmedelskostnader som är att hänföra till svenska jordbruksprodukter. För att icke avvikelserna från målsättningen skall bli för stora föreslår

jordbruksutredningen en spärregel, här benämnd tvåprocentregeln, som skall ersätta de nu gällande reglerna, inflationsskyddet och treprocent-

regeln. Förslaget om en tvåprocentregel (sid. B 182) innebär att justeringar

1 Bifogas ej.

av gränsskyddet skall ske när kvoten mellan producentprisindex och kon-

sumentprisindex, rensad på ovan angivet sätt och reducerad med den föror-

dade under två månader

realprissånkningen, i följd ändrats med mer än

2 °/0 jämfört med den kvot som gällde i ingångsläget eller vid förlegående

justeringstillfålle. En konsumentprisindex, fanns då

rensad på angivet sätt, ej tillgänglig

utredningen skrev sitt betänkande. På begäran av jordbruksnämnden har

en sådan konsumentprisindex sedermera framräknats av statistiska cen-

tralbyrån för tiden september 1959-juni 1966 (med 1959 som

aug/sept.

basperiod). För tillvägagångssättet vid rensningen redogörs närmare i bilaga 41 till denna skrivelse jämte därvid fogat bihang. Den rensade indexserien har under perioden 1959-1966 stigit betydligt svagare än den icke rensade serien (se bilagan). En anknytning av jordbrukets priser under denna period till den rensade serien skulle ha givit en nära 10 l/o lägre prisnivå än den, som i verkligheten

uppnåddes.

Till övervägande delen beror den skilda mellan den rensade utvecklingen

och den icke rensade indexserien på borttagande av effekten av omsätt-

ningsskatten i den förstnämnda. Om de indirekta skatterna i fortsättningen icke stiger eller stiger endast obetydligt, kommer rensad och orensad index att löpa så gott som parallellt (härvid förutsätts att övriga bortrensade poster, framför allt bostadsposten, liksom tidigare i stort sett kommer

att stiga i samma takt som to-talindex). Skulle emellertid den rensade se»

rien även i fortsättningen

stiga långsammare på grund av ytterligare höj-

ning av den indirekta kommer vid ett

beskattningen, jordbrukspriserna tillämpande av den av utredningen förordade metodiken att pressas nedåt på ett sätt som strider mot utredningens målsättning om en i stort sett

oförändrad prisnivå. Även om orensad och rensad konsumentprisindex i fortsättningen ej nämnvärt avviker från varandra, kan emellertid denna komma

målsättning att äventyras beroende på prisutvecklingen för jordbrukets produktions-

medel. Genom kostnadsindexandelen

i treprocentregeln har jordbrukspriserna under den här redovisade perioden påverkats av kostnadsökningarna i vad gäller produktionsmedel. Kostnadsprisindex för jordbruket har se-

dan 1959 stigit ungefär lika mycket som orensad konsumentprisindex men endast i mindre grad höjts av omsâttningsskatten, vars effekt beräknas till 3 ä 4 indexenheter. En från kompensation för omsättningsskatten rensad producentprisindex skulle alltså ha ökat kraftigare ån rensad konsumentprisindex och mätt som kvoten mellan dessa rensade indexserier skulle realprisnivån för sålunda visat under

jordbruksprodukter ökning

perioden 1959-4966. Om jordbrukskostnaderna även framdeles ökar snabbare än de allmänna levnadskostnaderna, kommer alltså den av

utredningen föreslagna prisanknytningen till en rensad och med den av

1 Bifogas ej.

utredningen förutsatta realprissänkningen reducerad konsumentprisindex att ge en för jordbruket ofördelaktigare prisutveckling, än so-m tidigare kunnat uppnås.

Jordbruksnämnden har gjort hypotetiska beräkningar av den inverkan,

som en tvåprocentregel skulle ha fått under tiden september 1959-juni 1966. Dessa har utförts med ledning av (lels nämndens producentprisindex, som rensats från den beräkningsmässiga effekten av utlösningar av inkomstregeln (resp. inflationsskyddet) och av treprocentregeln, dels rensad och reducerad konsumentprisindex. För resultaten redovisas närmare i tabellerna 1 och 2 till nyssnämndzi bilaga 4. Av dessa framgår bl. a., att tvåprocentregcln tekniskt sett skulle ha kunnat fungera väl. Under den undersökta perioden om i det närmaste sju år skulle tvåprocentregeln ha utlösts 13 gånger, d. v. s. lika många gånger som nu gällande treprocentregel. Beräkningarna visar dessutom, att tvåprocentregeln vid varje utlösningstillfälle skulle ha verkat i samma riktning, när det gällt ändring av importavgifterna, som de facto varit fallet vid tillämpningen av treprocentregeln. Jordbruksutredningen utgår från att vid tillämpning av tvåprocentregeln införselavgiftsändringar skulle behöva ske en 51 två gånger per år. Denna förmodan bekräftas av de beräkningar som jordbruksnämnden nu har gjort. Teoretiskt kan man tänka sig att de ändringar av importavgifterna som tillämpningen av tvåprocentregeln i och för sig skulle föranleda icke finge träda i kraft omedelbart utan »hopsamladew under ett helt år varvid avborde företas vid från ett giftsändringar lämpligen Övergången regleringsår till det nästföljande. Detta skulle emellertid kunna medföra betydande olägenheter sett ur såväl konsument- som producentsynpunkt. Man behöver bara ta i beaktande den situation som skulle uppkomma vid en allmän prisuppgång respektive prisnedgång på världsmarknaden tämligen omedelbart efter ingången av ett regleringsår. Konsumenter respektive producenter skulle då få vänta bortåt ett år innan lämpliga anpassningsåtgärder vidtogs. Jordbruksnämnden finner den av jordbruksutredningen föreslagna metodiken vara mer elastisk. Den ger möjlighet att vid lämplig tidpunkt anpassa skyddet mot utlandet så att den egna prisnivån på kortare sikt icke tillåts variera alltför starkt. Jordbruksnämnden utgår från, att de generella avgiftsändringarna, när de än skall skall med motsvarande avvikelse från principen genomföras, om w av förelikformigt gränsskydd få företagas under beaktande jämväl liggande marknadsmässiga och beredskaps- eller handelspolitiska synpunkter (se ovan under »Handelspolitiska aspekter», m. m.).

Budgetåret som regleringsâr Skördeåret, i allmänhet närmare definierat som tolvmånadersperioden sephar hittills i stor använts som tidsenhet, s. k. tember-augusti, utsträckning regleringsår, för de i jordbruksregleringen ingående prissättn-ingsperioderna

och för beräkningar och bedömningar i och jordhrukspolitiska jordbruksekonomiska sammanhang. Budgetanslagen inom jordbruksnämndens verksamhetsområde avser visserligen numera i regel utgifterna under budgetår (juli-_junil Regleringsåret utgör underlag endast för beräkning av leveranslillägget för mjölk. Jordbruksnämndens räkenskaper avslutas likaledes per budgetår. Nämndens årliga redovisningar till Kungl. Maj:t över (och riksdagen) uppbörden och dispositionerna av införselavgifter omfattar däremot regleringsåret (september-augusti). Avgifterna redovisas därvid så långt möjligt under det de förfaller till regleringsår betalning (oaktat de inflyter i regel minst en månad senare). Av regleringsföreningarna inom nämndens verksamhetsområde har f. n. endast Svensk kötthandel regleringsåret september som bokföaugusti ringsår. Svensk spannmålshandel har ett bo-kföringsår, som med tanke på spannmålsregleringens naturliga årsrytm omfattar det normala skördeåret för brödsäd, tiden augusti-juli. Räkenskapsåret är i stärkelseföreningen april-mars, i övriga regleringsföreningar överensstämmer det med budgetåret. Den statistik över omsättning och priser, som för de centrala jordbrukssammanställs och - i Jordbrukseko-nomiska Meddelanregleringsvarorna den - publiceras av jordbruksnämnden, redovisas i årsserier, som omfattar regleringsår. Detsamma gäller även annat material, som ingår i totalkalkylerna över jordbrukets inkomster och utgifter. Med en övergång till budgetår inom all ovan berörd bokföring och statistisk redovisning sid. B 183) synes, bortsett från det mer- (utredningen arbete, som måste följa med själva omläggningen, och från de skäl, som kan motivera ett speciellt regleringsår för spannmålsregleringen, övervägande fördelar vara att vinna. Arbetet skulle avsevärt förenklas med sådana beräkningar och sammanställningar, som omfattar årsredovisning både av budgetmedel och av avgiftsinkomster och utgifter genom regleringsföreningarna. De gemensamma marknadsregleringarna för jordbruksprodukter i EEC bygger bortsett från för nötkött och regleringarna mejeriprodukter på tolvmånadersperioden juli-juni. Samma tidsperiod gäller för den euro»peiska orienterings- och garantifonden, so-m svarar för finansieringen av EEC:s _ Flertalet länder redovisar sinjordbrukspolitik. västeuropeiska statistik angående t. ex. jordbruksproduktion och priser på jordbrukets. produkter och förnödenheter på perioder, som sammanfaller med det svenska budgetåret. FAO förodar för alla länder norra halvklotet i på första hand denna redovisningsperiod. Vid en omläggning av torde det bli att prisregleringsåret ofränkomligt, åtskilliga av de statistiska årsserier, som enligt vad ovan har angivits ut-arbetas inom jordbruksnämnden, omräknas till att avse den nya period-

indelningen för ett antal år bakåt i tiden. För omräkningsarbetet kan beräknas åtgå, förutom personal för arbetsledning i erforderlig utsträckning, ett biträde under fyra månaders tid.

Prisregleringsföreninguma Jordbruksnämnden är givetvis beredd att medverka vid bildandet och upp-

organiserandet av de nya regleringsföreningar (för mejeriområdet, fabriks-

potatisområdet), som kan komma att bli beslutade med anledning av

utredningens förslag. Jordbruksnämnden vill även utgå från att nämnden,

liksom i de hittillsvarande regleringsföreningarna, blir företrädd i nytillkommande föreningar.

Övervägande skäl synes tala för att innehållet i stadgarna för samtliga

regleringsföreningar, liksom fallet redan är i fråga om föreningen Svensk

spannmålshandel, vid övergången till ett nytt prissättningssystem under-

ställs Kungl. Majzt, som genom prövning och fastställelse av stadgarna för varje särskild förening tager ställning till frågan om föreningars. och

föreningsstyrelsers lämpliga sammansättning. De marknads- och prisreglerande uppgifter, som vid inrättandet av en

regleringsiörening på mjölkområdet skall överflyttas från Svenska mejeriernas riksförening, to-rde under alla förhållanden bli sådana uppgifter, som med - med av

sammanhänger avsättningen bidrag tillgängliga regle--

_ av överskott av olika utländsk och

ringsmedel mejeriprodukter på

inhemsk marknad, däribland utbetalningen av exportstöd för smör och

andra mejeriprodukter, kvalitetsh-etalning för ost, bidrag till fryshuslag-

ring av överskott av smör, utbetalning av smörrabatt till allmänna inrättningar och täckandet av kostnader för allmän konsumtionsbefrämjande reklam för mjölk- och andra mejeriprodukter. Mejeriernas riksförening har emellertid allt sedan sin tillkomst, under

regleringsmyndighetens tillsyn, även handhaft vissa sådana, rent statliga

uppgifter, som inom andra icke har anförtrotts där

regleringsområden

verksamma regleringsföreningar eller producentkooperativa sammanslutningar. Sålunda handhar riksföreningen mot ersättning av budgetmedel och av regleringsmedel utbetalningen av mjölkbidrag samt uppbörden av utjämnings- och möjlkavgifter liksom den centrala kontrollen av avgifternas rätta inbetalning och därjämte den officiella mejeristatistiken.

Någon anledning synes icke föreligga att från riksföreningen öve-rflytta dessa statliga uppgifter till den ifrågasätta regleringsföreningen på mejeri-

området, De arbetsuppgifter, som avser avgiftsuppbörd, utbetalning av mjölkbidrag och därmed sammanhängande kontroll, torde (särskilt om en huvudpart av dessa uppgifter i enlighet med utredningens förslag inom ett

fåtal år skall avvecklas) övergångsvis kunna av praktiska skäl kvarligga

hos riksföreningen. Det yttersta ansvaret för ett riktigt handhavande av dessa uppgifter bör givetvis liksom nu åvila jordbruksnämnden, som emel-

lertid även torde ha att undersöka möjligheterna att vid lämpligt tillfälle och med minsta nämndens och om-

möjliga merbelastning på avlöningskostnadsanslag i egen regi övertaga uppgifterna i fråga. Såsom även utred-

ningen i annat sammanhang har framhållit (sid. B 184, 185), måste en klar gränsdragning eftersträvas mellan den statliga regleringen och den verksamhet, som bedrivs av jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse. Vad särskilt beträffar den statistik som handhas av mejeriernas riksförening, vill jordbruksnämnden erinra om att Kungl. Majzt (finansdepartementet) den 30 mars 1951 har förordnat, att statistiska centralbyrån ej längre skall själv utarbeta den årliga mejeristatistiken utan i stället skall träffa överenskommelse med riksföreningen om vilka statistiska sammanställningar riksföreningen bör utarbeta till statistisk årsbok. Kungl. Majzt (handelsdepartementet) har vidare den 16 november 1951 bemyndigat centralbyrån och kommerskollegium att var för sig eller gemensamt träffa överenskommelse med riksföreningen i syfte att säkerställa publicering av vissa mejeristatistiska - i enligproduktionsuppgifter. Riksföreningen upprättar het med sålunda träffade överenskommelser, för hela mejeriområdet, en fullständig och aktuell tillverknings-, försäljnings- och prisstatistik, vilken grundar sig på uppgifter i mejeriernas månatliga deklarationer för mjölkregleringen. Statistiken publiceras till en del i Jordbruksekonomiska Meddelanden. Till kostnaderna för ifrågavarande arbetsuppgift får riksföreningen, såsom ovan har berörts, ersättning av vissa allmänna medel. -- Med bidrag av regleringsmedel iordningställei härjämte sedan ett flertal år den riksföreningen närstående föreningen Svensk Husdjursskötsel visst statistiskt material rörande mjölkproduktionen på grundval av uppgifter ifrån landets vkontrollrföreningar. Materialet torde stå till förfogande för användning till statliga ändamål. Tillräckliga skäl syne-s nu icke föreligga för ändring i de gällande anord-

ningarna på mejeristatistikens område. Frågan torde emellertid få bli föremål för jordbruksnämndens och statistiska centralbyråns fortlöpande

uppmärksamhet och för ytterligare överväganden i samband med inträffande förändringar på mjölk- och mejeriregleringens område.

K om pensationsavgi fterna

Den av utredningen väckta frågan om en inarbetning av kompensatio-ns-

avgifterna i de egentliga införselavgifterna (sid. B 188, 189) har redan i samband med förarbetena till 1959 års principbeslut om den fortsatta

jordbruksregleringen övervägts av jordbruksnämnden. Trots de arbetstekniska nackdelarna av två avgifter på importen stannade man då vid att ej förorda en inarbetning. Kompensationsavgiftens natur av en med de

interna produktionsavgifterna jämställd skatt ansågs böra även i fort-

sättningen klart markeras. Skälen för en separat redovisning kvarstår enligt jordbruksnämndens mening alltjämt oförminskade. Kompensationsavgiften torde, såsom i princip utgörande en ekvivalent till beskattningen av inhemsk vara, i internationellt sammanhang icke vara underkastad samma värderingar och samma behandling som införselavgiften i egentlig mening.

Användningen av avgiftsmedel

Utredningen uttalar att behovet skall vara avgörande för fördelningen av

införselavgiftsmedel och av medel, som inflyter genom upptagande av interna avgifter (sid. B 189, 190). En sådan princip bör enligt jordbruksnämndens mening icke utesluta att medelstilldelningen. till en regleringsförening, liksom hittills, får ske icke blott för tillgodoseende av ett dagsaktuellt behov utan även under vederbörligt beaktande av föreningens

behov av viss fondbildning för mötande av oförutsedda svårigheter på

marknaden. Utredningen förordar vidare (sid. B 191) att införselavgiftsmedel i princip liksom hittills icke bör få användas för att täcka exportförluster. Nämnden vill i detta sammanhang framhålla att det hittills icke förelegat något direkt förbud från statsmakterna mot att använda införselavgiftsmedel för att täcka exportförluster. I den praktiska tillämpningen av gällande

regleringsanordningar har jordbruksnämnden dock haft och har alltjämt

den av utredningen uttalade principen som en allmän riktlinje. Avsteg från

principen _har gjorts beträffande viss utbytesexport som kan vara lämplig

ur regleringssynpunkt och som även kan vara förmånlig ur det allmännas

synpunkt. Likaså har införselavgiftsmedel som härrör från import av

foder fått användas till finansiering av förluster vid motsvarande export

av aninialieprodukter. Det måste förutsättas att så även framdeles får ske. Utredningen tänker sig uppenbarligen, att inflytande införselavgifter liksom hittills skulle få tillgodoföras jordbruket inom en fixerad ram och

att hittills gällande belopp av 160 milj. kr. skulle vara en lämplig utgångspunkt för bestämmandet av en dylik ram. Enligt utredningen bör denna

ram icke överskridas »utan starka skäl». -- Jordbruksnämnden vill för sin

del utgå från att till dessa skäl i varje fall skall få räknas en inflatorisk prisutveckling, som märkbart försämrar rambeloppets penningvärde.

Jordbrulcsnämndens organisation. Jordbruksförlzandlingar

Utredningen har bland majoritetsförslagen redovisat ett förslag om, att överläggningarna angående jordbrukets prisregleringar för statens räkning i fortsättningen skall föras av »särskilt delegerade» och ej av jord-

bruksnämnden, och att nämnden skall ombildas till »verkstyrelse med

lekmannainslag». Mot förslaget har i reservatio-ner och särskilda yttranden

framförts av talrika ledamöter av -

invändningar utredningen. Förslaget saknar motivering och har till sin innebörd ej kunnat närmare bedömas

av jordbruksnämnden. De skäl, som har utvecklats i re-servationer och

särskilda yttranden, synes enligt nämndens mening, till stor del förtjänta

av beaktande vid fortsatta överväganden i ämnet. Jordbruksnämnden förutsätter, att ändring i nuvarande ordning i varje fall icke företages utan 5

att nämnden erhållit tillfälle att dessförinnan få framföra närmare synpunkter.

M jölk; mejeri produkter På mejeriproduktionens område kännetecknas utvecklingen sedan flera

år av en fortlöpande nedgång i kostammen, vilken åtföljts av minskning i

såväl totalproduktionen som invägningen av mjölk vid mejeri. Denna utveckling väntas enligt aktuella beräkningar komma att fortsätta i varje fall fram till år 1975. Kalkylsakkunniga inom jordbruksnämnden har sålunda våren 1966 efter vissa trendframskrivningar beräknat, att koantalet,

från nuvarande nivå av något under en år 1975 skulle ha miljon, nedgått

till cirka 680 000. På grund av stegrad produktivitet per ko beräknas nedgången i mjölkproduktionen dock inte bli lika accentuerad som ned-

gången i koantal. Beträffande mjölkproduktionens omfattning år 197.5

föreligger ganska stor samstämmighet i uppfattningen mellan jordbruksutredningen, kalkylsakkunniga och svenska mejeriernas riksförening. Pro-

duktionen i fråga beräknas, uttryckt i mjölk med 4 procents fetthalt, av samtliga till ungefär 3000 000 ton, vilken siffra kan jämföras .med cirka

3606000 ton under år 1965. I samtliga beräkningar utgår man därvid från i huvudsak oförändrade prisrelationer mellan mjölk och andra jordbruksprodukter. Enligt utredningens bedömningar (sid. B .228-234) kommer med de

föreslagna prispolitiska åtgärderna överskottsproblemen på mejeriområdet

att vara eliminerade omkring år 1975. De olika konsumtionsalternativ

beträffande smör, som utredningen har framräknat med hjälp av pris-

elasticitetsberäkningar, leder sålunda i samtliga fall utom ett till ett visst av smör. _ Jordbruksnämnden vill för sin del i detta sammanimportbehov hang endast understryka svårigheten att göra hållbara prognoser för en tidpunkt, som ligger åtskilliga år fram i tiden. Nämnden anför i det följande

några synpunkter på de aktuella korttidsaspektcrna, vilka givetvis är lättare att bedöma. (Korttidsaspekterna synes icke kunna förbigås vid en utformning och bedömning av regleringsåtgårderna under en s. k. övergångstid.)

Översko-ttsproblemen på mjölkområdet hänför sig så gott som uteslu-

tande till mjölkfettet och yttrar sig i svårigheter att avsätta den kvantitet smör, som framkommer sedan behovet av konsumtionsmjölk, grädde, 0st och övriga mejeriprodukter blivit tillgodosett. Avsättningssvårigheterna för smör synes under den senaste tiden ha accentuerats genom att nya faktorer kommit in i bilden. Erfarenheterna från den s. k. smörkrisen år 1958, »smörrealisationen» i början av år 1964 och vissa andra överskottssituationer fram till våren 1965 gav stöd för uppfattningen, att avsättningen av smör relativt lätt

kunde styras. med prismekttnismen. Efter perioder med vikande smörkonsumtion kunde man då bryta den nedgående tendensen och få till stånd

en från till smör prissänkniitgar och tillfälliga övergång margarin genom

Det är tydligen under hösten 1964 och våren 1965,

prisnedsättningar. läget

som har varit utgångspunkt för utredningens beräkningar och ställnings- - Förhål-

taganden i fråga om prispolitiska åtgärder på mjölkområdet.

landena har emellertid sedan dess ändrats avsevärt. Riksno-teringen för smör utgjorde i början av år 1965 7 kronor 25 öre per kilogram och konsumentpriset var då cirka 8 kronor 60 öre per kilogram. Riksföreningen har därefter i etapper måst sänka riksnoteringen med tillhopa 2 kronor, så att denna för närvarande (fr. 0. m. den 4 oktober 1966) utgör 5 kronor 25 öre per kilo-gram. Priskvoten mellan smör och margarin, beräknad på

de av statistiska centralbyråns insamlade månadsmedelpriserna, har från

februari 1965 till augusti 1966, före den senaste partiprissänkningett på

smör med 50 öre, sjunkit från 2:41 till 1: 94. Trots de nu anförda förhållandena har konsumtionen av smör visat en klart vikande tendens, vilken icke heller har brutits av de smörrealisationer, som har företagits vid två tillfällen under innevarande år. Sammanlagt har dessa realisationer

omfattat 8500 ton och prisnedsättningen i förhållande till ordinarie pris

har utgjort cirka 2 kronor per kilogram. Orsakerna till den nuvarande avsättningskrisen för smör är svåra att entydigt ange, även om lanserandet av nya margarinsorter, vilka är base-

rade på vegetabiliskt fett och har en god bredbarhet även vid kylskåps-

temperatur, måste anses utgöra en viktig omständighet. Nämnden vill i

varje fall av nuvarande situation dra den slutsatsen, att förhållandena

ännu icke är så stabiliserade, att man med hjälp av pris- och efterfrågeanalyser med framgång nu kan företa hållbara beräkningar rörande om-

fattningen av framtida smörkonsumtion. Beräkningarna synes ännu någo-n

tid böra anslå i avvaktan, bland annat, på resultatet av de motåtgärder av

olika slag, som under den närmaste tiden kan

producentorganisationen förväntas komma att företa för höjande av konsumtionen av smör. Utslaktningen av kor ligger för närvarande på en mycket hög nivå och detta jämte vissa andra omständigheter talar för att nedgången i kostam-

men fram till år 1975 kan komma att ske med större andel under de när-

maste åren än som motsvarar det beräknade genomsnittet. I fråga om

avkastningen per ko har emellertid stora framsteg kunnat registreras

under de senaste åren och det finns anledning antaga, att denna tendens blir bestående under de närmaste åren. Härför talar bl. a., den omständigheten att i första hand antas omfatta kor, vilkas avkastning

utslaktningen

ligger under riksgenomsnittet, och att som i nuvarande

nyrekryteringen, situation givetvis är lägre än avgången, avser djur, som genom seminavelns framsteg kan förutsättas ha en bättre genetisk konstitution än de utslagna korna. Härtill kommer en fortsatt övergång till moderna utfordrings-

metoder. Då i koantal sålunda till del balanseras av av-

nedgången ej obetydlig

kastningsökningen per ko, kan smörproduktionen, i varje fall fram till omkring år 1970, antas komma att alltjämt ligga på en relativt hög nivå. Med de tidigare anförda tendenserna i om smörkonsumtionen och fråga med den starka av som redan för ett begränsning exportmöjligheterna, antal år sedan inträtt icke minst till följd av utbyggnaden av EEC, torde det knappast vara realistiskt att för de närmaste åren räkna med möjligheten att, genom ökat gränsskydd, åstadkomma en nämnvärd reell höjning av smörpriset inom landet. Vid de nyss berörda förhållandena på smörmarknaden torde det, om utjämningssystentet på mejeriområdet avvecklas i enlighet med utredningens förslag, icke heller bli i varje fall under den möjligt att, s. k. övergångstiden, uppnå den utveckling beträffande avräkningspriset för mjölk, som utredningen har skisserat. Avräkningspriset skulle i sänkande riktning starkt påverkas av de av utredningen förordade prissänkningarna på konsumtionsmjölk, grädde och 0st utan att en erforderlig kompensation kunde erhållas genom höjt smörpris. Skall för olika Litjämningsavgifterna slag av mejeriprodukter avvecklas, måste därför andra lösningar sökas, om icke avräkningspriset skall bli lägre än utredningen har avsett. Av intresse i detta sammanhang är att söka bedöma den effekt, som ett genomförande av utredningens förslag beträffande mjölkprisregleringen (prissänkningrar som endast i ringa om ens i torde kunna någon grad motverkas genom höjning av priset skulle få vad beträffar den på smör) genomsnittliga producentprisnivån för samtliga jordbruksprodukter. Beräkningar härav har sammanställts i bilaga 51. Enligt beräkningarna kommer ingreppet i mjölkregleringen i och för sig att medföra en sänkning av totala - trots att till den avräkningsprisindex hänsyn samtidigt tagits fortlöpande förskjutningen i marknadsutvecklingen från smör till andra vilken verkar - med mejerivaror höjande på avräkningspriset på mjölk cirka 1 2/3 °/o år 1967/68, med närmare 11/3 °/o under vart och ett av de följande 2 åren och med cirka 2/3 °/0 under vart och ett av de därefter följande 2 åren. Den sammanlagda sänkningen under 5 år uppgår enligt beräkningarna till mer än 5 °/o. Mot detta skall ställas den årliga sänkning av realprisnivån med 0,2 °/0 under övergångsperioden, som utredningen förordat. Det är uppenbart, att denna målsättning inte kan nås utan starka helt mycket (sannolikt orealistiska) ändringar i prisrelationerna mellan mejeriprodukter och andra jordbruksvaror. Jordbruksnämnden vill i detta sammanhang även beröra den teknik, som tillämpas vid utjämningen utpå mejeriområdet. Mejerierna erlägger jämningsavgifter vid försäljningen och i vissa fall vid tillverkningen av sådana produkter, som bedöms lönsamma i förhållande till avräkningspriset på mjölk [konsumtionsmjölk (lr-mjölk), grädde, ost]. Härigenom insamlade medel används bl. a. till vis-sa för mejerinäringen gemensamma 1 Bifogas ej.

avsättningsbefrämjande ändamål såsom expo-rtstöd, lagringskostnader, kvalitetsarbete och reklam. Av medlen utgår vidare ett bidrag, varigenom smörtillverkande mejerier »garanteras» ett smörpris, som är oberoende av det aktuella försäljningspriset. Omkring detta garanterade pris, den s. k. svängtappen, byggs en prisutjämning upp på sådant sätt, att en balans i lönsamheten åstadkoms mellan smörproduktionen och produktionen av k-mjölk och andra mejeriprodukter. Garantipriset, sedan hösten 1964 kr. 7: 25 per kilogram, motsvarar f. n. kostnadsmässigt ett mjölkpris, som ligger ej oväsentligt under för den genomsnittligt avräkningspris invägda mjölken. Det ifrågavarande bidraget, benämnt smörpristillägg, utgör skillnaden mellan garantipriset och det aktuella mejeripriset på smör, riksnoteringen. Eftersom smönnejerierna vid nuvarande relativt låga »svängtapp› ej enbart med detta pristillägg kommer upp i ekonomisk paritet med kmjölks- och ostmejerierna, kräver utjämningen att relativt höga utjämningsavgifter tas ut av de sistnämnda. Med utjämningsavgifter, som beräknas med utgångspunkt från »svängtappen», insamlar man sålunda ganska betydande merbelopp utöver vad som krävs för täckande av de ovan nämnda gemensamma kostnaderna jämte bidrag till de smörtillverkande me jerierna. Frånsett en viss differentiering mellan södra och norra Sverige återbetalas merbeloppen till mejerierna med lika belopp per kilogram invägt smörfett i form av s. k. utjämningsbidrag. Dessa bidrag används av mejeriema till att förstärka avräkningspriset på mjölk. Genom att smörmejeriema på detta sätt får ett visst (ytterligare) nettotillskott och får övriga mejerier vidkännas en nettobelastning, som motsvarar större delen av erlagd utjämningsavgift, åstadkommer man kring »svängtappen» en slutlig balans mellan mejerinäringens olika produktionsgrenar. Genom att utjämningsbidraget får utgå med olika belopp under olika tider på året uppnår man därjämte en variation i avräkningspriset, vilken medverkar till en önskvärd utjämning i mjÖ-lkproduktionen mellan olika årstider. Något hinder för jordbruksnämnden att lägga garantipriset på smö-r (›svängtappen>›) på en högre nivå än som nu tillämpas. föreligger icke. En höjning av denna under i ö-vrigt oförändrade förhållanden medför ett

högre smörpristillägg. En höjning av smörpristillägget ökar visserligen behovet av utjämningsavgiftsmedel till detta ändamål. Ökningen bestrids

emellertid då av i utjämningsavgifterna redan ingående »me-rbelo=pp». Uttagningen av sådana merbelopp, som insamlas för uppnående av fortsatt balans mellan mejerigrenama, kan och bör dessutom i motsvarande mån minskas för att k-mjölks(grädd-)- och o-stmejerierna genom minskad avgiftsbelastning skall få en förmån motsvarande smörmejeriernas Ökade smörpristillägg. Utjämningsavgifterna på de avgiftsbelagda produkterna kan härvid sänkas. - Under år 1965 utbetalades inemot ej oväsentligt 450 milj. kr. i utjämningsbidrag (utöver smörpristilläggen). För att nå en önskvärd säsongdifferentiering av avräkningspriset krävs endast omkring

kr. Med inräknande av vissa inkomster av införselavgiftsinedel 100 milj. och med beaktande av ovan angivna gemensamma utgifter för riksförregleringskassa jämte ett utjämningsbidragsbelopp (utöver smöreningens 100 kr. skulle f. n. balans mellan pristilläggen) av omkring milj. per år, de olika och mellan inkomster och i kassan kunna

mejerigrenarna utgifter

uppnås vid, exempelvis, en svångtapp för smör av omkring kr. 8: 50 per kilogram och vid som då kunde nedsättas med omkring Litjämningsavgifter, 20 procent under beloppet för nuvarande avgift. Jordbruksnämnden har med detta räkneexempel velat visa, att Litgångspunkterna för en avveckling av utjämningsavgiftei och Litjåmningsbidrag påverkas av hur utjämningen rent tekniskt konstrueras inom ramen för nu gällande system. En avveckling av mjölkbidragen, d. v. s. mjölkpristillâiggen och utjämningsbidragen, aktualiserar frågan om den fortsatta regleringen av de olika som mejerierna nu har att fullgöra såsom villkor för skyldigheter, 1948:632). Till den del mjölkbidrag (enligt mjölkpristilläggskungörelsen år av kvalitetsvårdande natur, torde frågan vara under skyldigheterna övervägande i samband med pågående Översyn av livsmedelslagstiftningen. Av hithörande - avseende bl. a. övriga skyldigheter mjölkmottagning, leveranser och - torde förbudet att överskrida viss prissättning prisgräns ur ekonomiska vara det viktigaste. I vilken utsträckning de synpunkter i fortsättningen skall bibehållas och hur ifrågavarande skyldigheterna kvarstående förpliktelser skall juridiskt utformas, torde närmare få undersökas efter ett beslut om avveckling av mjölkbidragen. I en sådan undersökning är jordbruksnämndeii beredd att medverka.

F ettvaruregleringen Utredningen har föreslagit eller ifrågasatt, att regleringsavgiften för fettvaror skall tas bort och, att en ny, lägre mätare skalLinföras på rapsolje- (sid. B 234, 235). Ett genomförande av dessa uppslag är ägnat att priset inverka på möjligheterna att med inflytande medel bestrida kostnaderna för stödet av oljeväxtodlingen och för de regleringsbidrag, som erfordras för upprätthållandet av en lågprislinje för tekniskt fett. (Regleringshidraget för inhemskt slakterifett, c:a 10 milj. kr. per år, bekostas av regleringsavgiftesmedel även i vad det avser en avlyftning av införselavgiftsfördyringen.) Givetvis påverkas även möjlighterna att bestrida kostnaderna för sådana av regleringsavgiftsmedel hittills finansie- _rade utgifter som »EFTA-ersâttningarna» till Danmark, liksom möjligheterna att med regleringsmedel från fettvaruområdet bidra till andra regleringsområden inom jordbruket. (Kostnader, som hittills har fått bestridas av och införselavgifter på fettvaruområdet regleringsavgifter redovisas i bilaga 61.) Jordbruksnämnden framlägger i det följande några 1 Bifogas ej.

till belysande av storleksordningen av nu berörda konsekvenberäkningar ser. av liksom den av utredningen i annat sam-

Slopandet regleringsavgiften

föreslagna avvecklingen av mjölksubventioner är av natur att manhang avsättningsutrymme för margarinet. Utredningen tänker sig också ge ökat

en ökning av odlingen av oljeväxter. Ett genomförande av utredningens

förslag kan även härigenom i olika avseenden inverka på regleringsför-

ekonomi och på behovet av anslags- och regleringsmedel. Tillaningens förutsättningar emellertid på nuvarande stadium icke föreräckliga synes ligga för en beräkning av storleken av sådan inverkan.

att till grund för priset på in-

Noteringar läggas hemskt oljeväxtfrö. Priset som vid nu

på det oljevfixt/rö, margarinindustrien gällande system åtar sig att inköpa, beräknas med ledning av världsmarknadspriserna på

jordnöts- och sojaolja. utredningen skulle ett riktigare underlag vara

Enligt

rapsolja. Det förordas, att får

uärldsmarknadspriset för jordbruksnämnden i att närmare undersöka vilken mätare på oljepriset som hör använuppdrag

das i fortsättningen.

Jordbruksnämnden delar givetvis utredningens uppfattning om att en

direkt av världsmarknaden i och för sig är

avläsning rapsoljevärdet på önskvärd. Anledning till att man vid systemets genomförande valde att gå ett medeltal av jordnöts- och sojaoljenoteringarna var bristen på tillpå

och tillräckligt ofta förekommande noteringar för rapsen. Numera förlitliga

förekommer i London regelbundet två noteringar för rapsolja, den ena avseende »utan och den andra olja från EEColja ursprungsbeteckning»

området. Den sistnämnda, vilken har tillkommit så sent som i oktober avser EEC-förtullad vara. Med hänsyn till de variationer, som kan 1965, förekomma i EEC-tullarna, synes denna notering knappast vara användbar

för här »utan ursprungsbeteckning» avser ifrågavarande syfte. Noteringen

leverans ex tank Rotterdam, varför man vid användning av densamma för svenska förhållanden får göra ett tillägg för frakt- och försäkringskostnader m. m. Vidare får, därest den svenska oljan har ett högre kvalitetsmässigt värde, ett tillägg göras för denna faktor. I bilaga 71 lämnas en redogörelse för utfallet av hittills tillämpad beräk-

ningsmetodik och för utfallet av direkta rapsoljenoteringzir jämte en jämfö-

relse mellan utfallet av den hittillsvarande metodiken och av en metod som »utan fallen utan

bygger på rapsnoteringen ursprungsbeteckning» (i båda

för fraktkostnader och utan korrigering för ev. kvalitetsskillnader).

tillägg

Över de senare framställ-

år tillämpade rapsoljenoteringarna ges en grafisk

ning i bilaga 81. Vid vissa tillfällen har, såsom framgår av framställningen,

förekommit i »utan ursprungsbeteckning». Man uppehåll rapsnoteringen måste vid en notering ha tillgång tydligen prisbasering på nyssnämnda

även till en »reservnoterinm (att tillämpas även i fall där förekommande 1 Bifogas ej.

rapsoljenotering av någon anledning uppenbarligen ej är som tillförlitlig prismätare). Förslagsvis skulle man i sådant fall liksom nu kunna tillämpa medeltalet av jordnöts- och sojaoljenoteringarna (med korrierforderliga geringar). Det förut redovisade materialet kan motivera att man räknar med att rapsoljenoteringen ligger genomsnittligt cra 15 öre lägre än den notering som följt av hittills tillämpade beräkningsmetoder. Intäkter av införselavgifter och för »pristillägg› f e t t. Utredningen anger generellt att som grund för prissättningen bör de ligga mittpriser och införselavgifter, som råder vid andra provisorieårets utgång den 31 augusti 1967 (sid. B 182). Generella införselavgiften för fett för oktober 1966 är 79 öre per kg, vilket överensstämmer med normalinförselavgiften mellan prisgränserna. Om av intill stegringen införselavgiftsnivån utgången av augusti 1967 antages bli drygt 10 procent, får man, vid i övrigt oförändrade en den förhållanden, införselavgift per 1 september 1967 av 87 öre per kg. Ett »pristillägg», motsvarande av införselavgiften, erläggs margarinindustrien vid Övertagande av svensk rapsolja. Den nettokvantitet fettvaror (efter avdrag för fett till tekniskt bruk och till export, m. m.), för vilken egentliga införselavgifter inflyter, kan beräknas till normalt ca 88 500 ton per år. Margarinindustriens inköpsåtagande motsvarar f. n. ca 45 000 ton olja. Nettointäkten av införselavgiftsmedel (efter avdrag för regleringsbidrag) blir under dessa förutsättningar [0,87 X (88 500 000 + 45 000 000) =] 116,1 milj. kr. En avgiftssats av 87 öre/kg skulle emellertid, såsom av vad framgår ovan har anförts, vid övergång till »rapsoljenotering» ge ett gränsskydd för en prisnivå, som ligger ca 15 öre kg lägre än det hittills per gällande. En mot försämringen av skyddet svarande av till hö-jning införselavgiften, (87 + 15 =) 102 öre/kg, skulle under förut angivna förutsättningar i övrigt ge en nettointäkt av regleringsmedel av (l,0›2 X 133 500 000 =) 136,2 milj. kr. Utöver de här redovisade tillkommer den regleringsmedlen speciella införselavgiften för margarin, vilken vid nuvarande avgiftssats om kr. 262,50 per ton ger 1,3 samt vissa smärre för milj. kr., belopp import av särskilda fetthaltiga produkter. Utgifter och intäkter för Sveriges oljeväxtintressenters förening. Utgiftssidan för regleringsföreningen Sveriges oljeväxtintressenter omfattar inlösenkostnaderna för det svenska fröet samt kostnaderna för dettas omhändertagande. Av bilaga 91 framgår storleken av skördad oljeväxtareal samt hur skörden har utfallit kvantitativt under olika år. Till för utgångspunkt beräkningarna 1 Bifogas ej.

läggs här en tänkt årsskörd av 200 000 to-n torkad frövara, motsvarande

ca 230 000 ton otorkad vara. Vid ett inlösenpris av 90 öre/kg för oljeväxt-

fröet, räknat för otorkad vara (något överstigande preliminärt inlösenpris för 1967 års skörd) blir inlösenkostnaden (0,90 X 230-000 000 =) 207 milj. kr. Härtill kommer kostnader för omhändertagande och tork-

ning m. m., ca 10 öre/kg, eller 23 milj. kr. Regleringsföreningens utgifter blir sålunda 230 milj. kr.

Regleringsföreningens intöikter består i första hand av den likvid margarinindustrien betalar för fröet samt den inkomst som kan utfås vid export av öve-rskottsproduktionen. Om man till grund för värderingen av det

svenska fröet lägger den notering för rapsolja »utan ursprungsbeteckning»,

som i genomsnitt gällt under åren 1961-1965, kr. 1,28 (jfr bilaga 7), samt tillämpar hittills gällande grunder för värdering av rapsmjölet och av oljefabrikens bearbetningskostnader, erhåller man ett frövärde för fabriken av 69 öre per kg torkad vara. Vid nuvarande margarinproduktion, ca

120000 ton, övertar margarinindustrien ca 105 000 ton frö, torkad vara.

Likviden härför utgör (0,69 X 105 000 000 =) 72,5 milj. kr. Det exportpris,

som under senare år genomsnittligt har erhållits för fröet, uppges till

55 öre/kg. Vid en exportkvantitet av (200 000_105 000 =) 95 000 ton mot-

svarar de-tta pris en likvid av 52,25 milj. kr.

Enligt ovanstående beräkningar blir sålunda regleringsföreningens kostnader 230 miljoner kr. och dess intäkter (72,5 + 52,25 =) 124,75 miljoner kr. Det är differensen, cza 105,25 milj. kr., som skall täckas av införsel-

avgifter och pristillägg. Bibehållande i viss omfattning av reglerings-

avgiftssystemet. Utredningens förslag om borttagande av regleringsavgift omfattar uppen-

harligen endast sådan avgift, som avser förbättring av smörets konkurrensläge gentemot margarinet. Ett genomförande av förslaget skulle sålunda icke innebära ett slopande av de regleringsavgifter, som för speciella behov nu uttages med stöd av fettregleringsförfattningarna, eller av möjligheterna

att i fortsättningen uttaga dylika avgifter.

Liksom kompensationsavgifterna torde regleringsavgifterna i internatio-

nella sammanhang närmast betraktas som ett slag av »interna› avgifter och

som sådana vara underkastade andra regler och annan bedömning än införselavgifterna.

Smågrisreglering

Under motivering att behov av en särskild smågrisreglering icke har före-

legat de senaste fyra åren föreslår utredningen, att denna stödform avskaffas (sid. B 240, 242). Jordbruksnämnden vill i detta. sammanhang erinra om att utslaktning av smågrisar tillgripits som ett led i ansträngningarna

att med »alla till buds stående medel» skydda den nedre prisgränsen för

fläsk inför befarade betydande prisfall. utesluter, att en sådan Ingenting

- även om så icke har varit fallet under de allra

prisstödjande åtgärd

Senaste åren -- i kan komma att visa

fortsättningen sig erforderlig.

Ullstödet Skäl för avskaffande av prisstödet på ull kan enligt jordbruksnämndens

uppfattning anföras på det administrativa planet. Det besvär, som förorsakas

uppköpare och beredare genom fördelningen, redovisningen och kontrollen

av de förhållandevis små pristilläggsbeloppen, torde, i varje fall i jämförelse

med det administrativa arbetet med ett pristilläggsförfarande för fårkött. få betraktas som tämligen kännbart.

Fröodlingen

En fråga s0n1 icke har närmare belysts av utredningen är förutsättningarna

att på sikt upprätthålla en inhemsk odling av utsäde för i synnerhet vallväxter och även köksvâxter. Den inhemska utsädesfröodlingen omfattar för

närvarande omkring 25 000 hektar. Odlingen har icke något gränsskvdd.

Den är utsatt för en allt mer hårdnande konkurrens från utlandet, vilket lett till att den tenderar att minska. Såväl ur växtföljdssynpunkt som av beredskapsskäl är problemet värt beaktande och bör enligt jordhruksnåiinndens mening bli föremål för fortsatt uppmärksamhet.

Detta ärende har på föredragning av byråcheferna Tolstoy, Olsson, Hul-

ting, Larson och Lindman, avdelningsdirektörerna Kristensson, Ekström och Lagerfelt samt byrådirektörerna Helleberg, Lebert och Sylvan-Johnson,

avgjorts av generaldirektören samt ledamöterna Grabö och Nohrlander.

Ledamöterna Odhner och Håkansson, vilka varit ledamöter av jordbruks-

utredningen, samt ledamoten Brangmo, vilken medverkat vid utarbetande

av remissyttrande över betänkande från i

utredningens Samarbetsorganet jordbruksfrågor för enskild handel och industri, hade anmält att de ansåg

sig icke böra deltaga i avgörandet.

Stockholm den 18 oktober 1966.

Underdånigst

S.-G. Jonzon

N. Tolstoy

Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation:

Statens konsumentdelegation, som av Statsrådet och Che-

jordbruksnämnds fen för anmodats att avge utlåtande angå-

Kungl Jordbruksdepartementet ”Den framtida (SOU 1966:30 och 31) får i anled-

ende jordbrukspolitiken”

ning härav anföra följande. får framhålla, att det ej har varit Inledningsvis konsumentdelegzitionen alla de områden som (JU)

möjligt att i detalj granska jordbruksutredningen

behandlat. Därför kommer endast de ur konsumentdelegzitionens synpunkt väsentligaste att beröras.

frågeställningarna

1. Sjálvförsörjziingsgrrtdezz

har i sitt betänkande som ett primärt mål för jord- Jordbruksutredningen

att i fråga om jordbruksprodukter brukspolitiken självförsörjningsgraden

bör sänkas till 80 °/0 före av 1970-talet. Samtidigt bör en struktur-

utgången

rationalisering genomföras inom det svenska jordbruket.

Huvudmålsättningen för jordbrukspolitiken bör enligt konsumentdelega-

tionens vara att med olika medel skapa ett ur samhällsekonomisk mening rationellt svenskt Detta innebär med all säkerhet också synpunkt jordbruk.

för den närmast överblickbara framtiden emminskning av självförsörjanser det dock mindre lämpligt att på det sätt

ningsgraden. Delegationen till en visst sätt

s0n1 utredningen gjort lcnyta produktionsmålsättnixtgen på preciserad självförsörjningsgrad. För det första är självförsörjningsgraden

ett i detta icke tillräckligt klart definierat begrepp. Dess innesammanhang man räknar med i om

börd beror i hög grad av den sammansätlniitg fråga

både produktion och konsumtion, exempelvis fördelningen på vegetabilier och animalier. För det andra avhänger den uppställda målsättningen uppen-

om att radikal av

barligen av utredningens antagande någon förändring

internationella inte sker under det när-

jordbruksprodukternas bytesvärde maste decenniet. Även om argument kan anföras för en sådan uppfattning,

inte utesluten. För det tredje måste bedömär givetvis en annan utveckling också av hur snabb blir inom det

ningen påverkas produktivitetsökningen

svenska Blir den så stor att svenskt jordbruk kan konkurrera jordbruket.

världsmarknaden, blir en viss högsta självförsörjningsgrad givetvis inte på något Inål.

2. Rationalisering

med rationaliseringen är i första hand att på lång sikt skapa så effek-

Syftet tiva att dessa dels kan konkurrera med andra näringar jordbruksföretag om arbetskraft och och dels liknande villkor bli konkurrens-

kapital på

med utländsk För att åstadkomma detta ford-

kraftiga jordbruksproduktion. ras samhälleligt rationaliseringsstöd och även ett aktivare omställningsstöd

än hittills. Målet för är dels att åstadkomma

rationaliseringsverksamheten

en inom hela landet och dels inre

lämplig företagsstruktur genom rationalisering av de enskilda åstadkomma en i mån jordbruksföretagen möjligaste

ekonomiskt optimal kombination av arbetskraft, mark och kapital. I den Hjelmska utredningen ha bl. a. betonats att måste ske

driftsrationalisering

hand i hand med för att effektiva skall kunna

storleksrationalisering företag

skapas”. Optimala enheter torde i framtidens alltmera specialiserade jordbruksdrift kunna uppnås såväl inom familjejordbrukets ram som i stor-

driftsföretag. Särskilt torde detta vara fallet beträffande

animalieproduktionen, medan man vid en mera diversifierad måste räkna produktionsform med relativt stora företagsenheter. Dylika företag är ingalunda alltid mera

rationella än familjeföretag endast på grund av sin utan

storleksordning främst genom att man vid dessa kan ha större att åstadkomma

möjligheter en mera ändamålsenlig kombination av produktionsfaktorerna. I vissa av-

seenden är dessa storföretag mera flexibla än att

familjeföretagen genom

man kan specialisera sig på flera och åstadkomma en produktionsgrenar

utjämning vid eventuella misslyckanden, medan det specialiserade

familjeföretaget inte har samma möjligheter härvidlag. Å andra sidan är storföretagen i större utsträckning beroende av fasta eller fasta kostnader

språngvis

och sålunda mera priskänsliga, medan i detta avseende är

familjeföretaget

mindre känsligt, i synnerhet i de fall där en

många byggnadskapitalet utgör

i det närmaste fri nyttighet. Även om detta sistnämnda förhållande är ett

övergångsfenomen, är det likväl en omständighet som man måste

ta hänsyn till vid bestämmande av lämplig rationaliseringstakt. Över huvud taget

synes jordbruksutredningen icke tillräckligt ingående ha analyserat tidsfaktorns betydelse bl. a. med hänsyn till rationaliseringsarbetets lämpliga

bedrivande -t. ex. med hänsyn till den ekonomiska varaktigheten av redan gjorda fasta investeringar och till lämpligt tidsschema för en successiv

ökning av investeringarna i nya byggnader. En förutsättning för att man skall kunna bibehålla och åstadkomma önskade rationella jordbruksföretag är att man åtminstone sikt kan på lång uppnå lönsamhet i dessa jämförbar med alternativ i andra näinvestering ringar. Detta innebär att man vid effektiva rationella skall kunna företag

betala likvärdiga löner och att man får en tillfredsställande

förräntning på kapitalet förutom möjligheter till skälig vinst. Förefinns inte denna stimulans till investeringar på sikt i jordbruket, kommer det heller inte att bli

möjligt att skapa de rationella företag som man eftersträvar. Det är härvid klart att sambandet mellan och är

rationaliseringsprocessen prispolitiken

av synnerligen stor betydelse. Å ena sidan medför en relativt hög generell prisnivå förbättrad lönsamhet och stimulans till och

nyinvesteringar produktionsökning samtidigt som markvärdena stiger och produktionsfaktorernas trögrörlighet förstärks. Å andra sidan torde en relativt låg allmän

prisnivå leda till särskilda påfrestningar för företag med höga kostnader. En konsekvent tillämpad prisdifferentiering för produktionen mellan stora och små leverantörer kan leda till en produktionsökning vid stora och rationella företag samtidigt som produktionen minskar vid små och orationella företag. I detta sammanhang vill konsumentdelegationen nämna en betydelsefull konsekvens av en relativt snabbt bedriven strukturrationalisering och som icke behandlats av JU. Detta gäller de merintäkter som kan uppnås som följd av överföringsvinster av arbetskraft och kapital från den livsmedelsindustri (t. ex. mejerier) som nu tvingas fortsätta driften grundad på leveranser från ett stort antal små leverantörer. En snabbare bedriven rationaliseringsprocess inom råvaruledet skulle kunna möjliggöra en snabbare strukturrationalisering inom t. ex. För att belysa dett-a kan mejeriindustrin. nämnas att enligt Industri 1963 hade över hälften av antalet mejerier upp till 10 arbetare och endast 5 mejerier hade mer än 100 arbetare. Totalt sys-

selsatte mejeriindustrin 1963 ca 6.000 arbetare. Över huvud taget är det

något förvånande att JU ej tillräckligt beaktat livsmedelsindustrins stora möjligheter att påverka jordbruksproduktionens rationalisering och lokalisering. Vid en samhällsekonomisk totalkallcyl borde man räkna med den sammanlagda effekten av en snabbare bedriven strukturrationalisering inom råvaruledet och de vinster som kunde uppnås inom förådlings- och distributionsleden. Det är troligt att man vid en dylik totalkalkyl skulle få belägg för att en icke oväsentlig påskyndning av rationaliseringstakten inom jordbruket skulle kunna medföra betydande överföringsvinster för samhället. Det bästa för att effektivt svenskt tillvägagångssättet uppnå jordbruk torde vara att skapa ett rationaliseringsvänligt klimat bl. a. genom rörlighetsstimulerande åtgärder kombinerat med en återhållsam prispolitik. De åtgärder av allmän karaktär som bl. a. berör planeringen av rationaliseringsverksamheten som JU föreslår i kap. IV anser konsumentdelegationen vara välbetänkta. Icke minst gäller detta olika statistikfrågor och utbyggnaden av företagsregistret, som bör kunna ge god information som grundval beslut om och av lämpliga framtida

för_ revidering komplettering

jordbrukspolitiska åtgärder.

3. Zllarkaziskaffnings- och finansieringsfrâgor Konsumentdelegationen tillstyrker i stort sett de åtgärder som JU föreslagit beträffande markanskaffningen och dess finansiering. Den kanske besvärligaste trånga sektorn vid storleksrationaliseringen utgörs av markanskaffningen, som kompliceras i flera hänseenden. Här kan nämnas att förutom svårigheten att anskaffa lämplig jord är markanskaffningen både tids- och kostnadskrävande.

Det är givetvis att kraftiga insatser erfordras för att lösa markriktigt bl. a. genom av den och anskaffningsfrågan en utbyggnad statliga inköpsfår även understryka

försäljningsverksamheten. Konsumentdelegationen

det angelägna i att den pågående arrendelagsutredningen beaktar de synpunkter som JU framfört, så att arrendeformen kan bli ett effektivare instrument än hittills vid jordbrukets strukturrationalisering. l)et väsentliga i detta sammanhang är ej vem som äger jorden utan under vilka former den brukas. Vid såväl arrendering av jord som vid kontraktsproduktion kan finansieringen väsentligen underlättas för den enskilde företagaren. Den föreslagna höjningen av anslagen till jordfonden och av de statliga lånegarantierna till 288 milj. kr per år anser konsumentdelegationen väl befogad. Konsumentdelegationen får även föreslå att garantiramen höjs, om det visar sig behövligt. Det torde vidare vara ändamålsenligt att under ett antal år prioritera anskaffningen av lämplig mark och då vara återhållsam

beträffande lånegarantier vid nyinvestering särskilt i byggnader för sådan_

animalieproduktion där man för närvarande har exportöverskott. När till-

räcklig del av befintlig äldre byggnadskapacitet definitivt försvunnit, bör

de statliga lånegarantierna för nyinvesteringar i denna kategori av byggnader kraftigt Öka. Konsumentdelegationen får slutligen beröra ett speciellt problem i samband med nedläggningen av mark. JU har uppskattat att ca 1 milj. ha åker kan komma att tas ur jordbruksproduktionen fram till slutet av 1970-talet. Oavsett hur man kommit fram till denna siffra är det av väsentlig betydelse att denna mark överförs planmässigt till annan produktion, vare sig det blir fråga om skogsplantering eller betesbruk. I varje fall bör dessa betydande arealer inte lämnas ontnyttjade. De torde i viss åtmin-

utsträckning

stone under en övergångstid kunna användas för mer extensiv drift t. ex. i

form av betesmark, som i första hand kan utnyttjas för produktionen av t. ex. nöt- och fårkött. En sådan stegvis överföring av för ändamålet lämpliga jordar kan närmast betraktas som en form av jordbank, vilken under

en tidsbegränsad Övergångstid skulle kunna återtas som äkerjord t. ex. om

det internationella läget påkallade detta. Även om JU har underkänt ett generellt jordbanksalternativ enligt amerikansk modell, ifrågasätter konsumentdelegationen om man icke kunde tänka sig utbetala särskilda arealbidrag under viss tid för att åstadkomma en dylik omläggning beträffande

härför lämpade jordar med lämpligt geografiskt läge. Sannolikt skulle detta

komma att nedläggningen av marginell åkerjord samtidigt som

påskynda

man finge en viss riskmarginal med hänsyn till osäkerheten beträffande det internationella skeendet. Härvid skulle även landskapsbilds- och naturvårds-

frågorna kunna tillgodoses i betydligt högre grad än eljest.

4. Forskning, utbildning och rådgivning Statens och näringslivets forskningsinsatser inom inkl.

jordbrukssektorn

livsmedelsindustrin är relativt sett än inom industrin i sin

betydligt lägre

helhet. I gengäld svarar staten för en större del av resurserna för forskning och utvecklingsarbete på jordbrukssidan än vad fallet är för industrin. JU anser att den målinriktade forskningen skall ökas i syfte att höja jordbru-

kets produktivitet samt inriktas såväl på råvaruledet som på förädlingen.

Konsumentdelegationexi får understryka angelägenheten av att tillräckliga resurser ställs till forskningens förfogande. Konsumentdelegationen anser vidare att det är väsentligt, att forsknings-

och försöksresultatet på ett snabbt och lättfzittligt sätt kan föras ut till jord-

brukarna. Konsumentdelegationen finner med tillfredsställelse att rådgivningsverksamheten av JU föreslås bli utvidgad till att även omfatta omställningsverksamheten. JU:s förslag angående en väsentligt utbyggd utbildningsverksamhet i olika stadier anser konsumentdelegationen vara en förutsättning för att man i en relativt nära framtid skall kunna räkna med ett rationellt svenskt jord-

bruk. Däremot ifrågasätter konsumentdelegationen om det är vare sig rättvist eller rationellt att begränsa möjligheterna till vuxenutbildning till bru-

kare som är under 45 år och har företag med minst 20 ha åker. När det

t. ex. gäller lånegarantier har man icke satt någon sådan gräns, och vidare

har JU i annat sammanhang framhållit ofullständigheten av att basera åt-

gärder på arealstorlek. Specialiserade animalieproducenter utan någon åker

skulle sålunda enligt JU:s förslag icke vara berättigade att få särskild yrkesutbildning. Mot bakgrunden av det ovan sagda angående utbildningsverksamheten får konsumentdelegationen föreslå att man mer i detalj undersöker denna

fråga baserad på en realistisk bedömning av utbildningsbehov och utbildningsformer för olika kategorier sysselsatta inom jordbruksnäringen och

sedermera reviderar det framlagdzl förslaget i tillämpliga delar.

5. Rörlighetsbefröimjande åtgärder

Konsumentdelegationen anser i likhet med JU att en av bristerna i den hit-

tills förda jordbrukspolitiken har utgjorts av alltför svaga insatser på det

arbetsmarknadspolitiska området. Som tidigare nämnts är syftet med den

framtida jordbrukspolitiken att på olika sätt främja rationaliseringen och att underlätta anpassningen till ändrade samhällsekonomiska förhållanden.

Konsumentdelegationen anser att de arbetsmarknadspolitiska insatserna huvudsakligen bör ha långsiktsperspektivet som ledstjärna vid bedömning-

en av lämpliga åtgärder och till begränsad del kortsiktiga av typen beredskapsarbeten m. m. Som regel avser de senare f. att vara av kompletteringsnatur och sålunda tidsbegränsade. De nya arbetsmarknadspolitiska

riktlinjer, som innebär att en förvärvsarbetande som löper risk att förlora sin sysselsättning skall få samhällsstöd att finna nytt arbetstillfälle, med-

för att stöd- och stimulansåtgärder också kommer de jordbrukare till del

som vill övergå till annan verksamhet. Genomförandet av de nya arbetsmarknadspolitiska åtgärderna område förutsätter konsu-

på jordbrukets

mentdelegationen kommer att bedrivas med största energi. Förslaget om kontant omställningsbidrag finner konsumentdelegationen däremot tveksamt m. h. t. dess effekt i rationaliseringssyfte. Om man överhuvud skall ha ett kontant omställningsbidrag, anser konsumentdelegationen att det skall behovsprövas. Vidare bör om förslaget genomförs viss restriktivitet iakttas och enhetliga principer gälla för hela landet för de allmänna organ son1 skulle omhänderha denna verksamhet. Det kan för om icke länsarbetsnämnderna vore bäst skickade att

övrigt ifrågasättas

administrera en dylik verksamhet. Ur principiell synpunkt ställer sig konsumentdelegationen som ovan nämnts dock tveksam till lämpligheten av en dylik stödform, finansierad med statliga medel, eftersom det kontanta omställningsstödet icke överensstämmer med hittillsvarande praxis som gäller för andra näringar (t. ex. butiker, småindustrier). Vidare kan detta

avgångsvederlag i viss mån betraktas som en förtidspension och kan få

pre judicerande betydelse för andra grupper i samhället.

6. Prisreløltionerna JU konstaterar att det genomsnittliga gränsskyddet f. n. är drygt 60 0/0, varav de viktigaste animalierna haft ett relativt lägre gränsskydd, medan vegetabilierna haft ett betydligt högre gränsskydd än genomsnittet. JU kon-

staterar att spridningen ökat under perioden och anger som förklaringar

dels impulser på världsmarknaden, dels att i samband med överläggningar

vid de automatiskt verkande spärreglerna fördelningen på olika produkter varit olikformad och delvis förestavats av kortsiktiga bedömningsgrunder. JU har undersökt 4 olika normer för att fastställa prisrelationerna men

konstaterat att ingen kan användas i renodlad form, om man samtidigt skall

kunna tillgodose uppställda målsättningar. JU framhåller att avvägning av

prisrelationerna bör ske enligt en plan med en varaktighet av 5-10 år och som fastställts vid överläggningar mellan jordbruket och staten. Ett krav

för att uppnå en rationell jordbruksproduktion är en betydande stabilitet i

prisutvecklingen, inte minst för sådana produkter som mjölk och kött, vilka kännetecknas av tämligen långa produktionsperioder. För att en stabil prispolitik skall kunna genomföras krävs att produktionen hålls på en sådan nivå att inte överproduktionen styr prissättningen utan prissättningen

i stället kan styra produktionen, vilket innebär att man först genomför en

begränsning för de produktområden där man f. n. har exportöverskott. JU framhåller att prisrelationerna i medeltal på mycket lång sikt på världs-

marknaden har varit tämligen oförändrade på de flesta produkter utom

nötkött, medan däremot väsentliga kortsiktiga fluktuationer har förekommit och förväntas göra det även i framtiden. Man räknar även med att hit-

tillsvarande relation mellan vegetabilie- och animaliepriser på världsmark-

naden kommer att bli bestående i framtiden. JU konstaterar att prisrelationen mellan animalier och vegetabilier är mindre gynnsam för animalieproduktionen i Sverige än på världsmarknaden men mer gynnsam än i EEG-länderna. Därför skulle en anpassning till världsmarknadens prisrelationer sannolikt medföra en kraftig ökning av fläsk-, ägg- och broilerproduktionen i Sverige. JU:s

förslag utmynnar i att prisavvägningen i stort sett och på sikt bör

anpassas till världsmarknadens prisrelationer, inon1 ramen för de krav

som ställs av produktionsberedskapen för olika varor. Målsättningen bör

sålunda vara att eftersträva ett gränsskydd som inte alltför starkt avviker från principerna om väntar hår-

likformighet”. Utredningen sig i anslutning

till en sådan av priser och produktion inom landet att erforder-

utveckling

lig import koncentreras till vegetabiliska produkter, medan för de animaliska produkterna tillämpas i det närmaste full

självförsörjning.

Det finns anledning att fråga sig huruvida en till mera lik-

övergång formigt gränsskydd med nuvarande prisrelationer på världsmarknaden

verkligen kan väntas medföra den av utredningen emotsedda begränsning-

en på den inhemska vegetabilieproduktionen. Om man bortser från bl. a.

sockerbetsodlingen, som säkerligen skulle komma att påverkas i hög grad,

en av gränsskyddet

skulle omläggning främst bli av betydelse för prissätt-

ningen på brödspannmål. Den svenska prisnivån skulle nämligen kunna

tänkas sjunka högst avsevärt. Eftersom den areal som nu används för att

odla brödspannmål i stort sett omfattar bättre är det inte jordbruksjord, troligt att den i nämnvärd grad kommer att tas ur produktionen, även om

det inträffar en sådan Vad som i första hand kan förmodas

prissänkning.

ske är att det kommer att bli en viss till så-

övergång fodersädsproduktion,

vida icke också sänkes. En

priset på foderspannmål sänkning av priset på brödspannmål som ej åtföljs av en motsvarande sänkning av priset på foder-

säd kan däremot inte beräknas leda till

någon verkligt betydande minskning

av den totala spannmålsproduktionen, i all synnerhet som den eftersträvade

begränsningen av mjölkproduktionen kan komma att medföra att vissa

arealer överförs från produktion av grovfoder till produktion av fodersäd.

Ifråga om prissättningen på fodersäd skulle emellertid handlingsfriheten

enligt utredningsförslaget bli begränsad, såtillvida som det föreslås att fodermedelspriserna i den framtida jordbruksreglerixigen fortfarande skall

kunna fungera som en regulator för För att mot-

animalieproduktionen.

verka att alltför stora exportöverskott på animalier kan fodersädesuppstår priserna inte tillåtas sjunka alltför mycket. Genom att man hålla

tvingas uppe priset på fodersäd kan komma att motverkas, efterrationaliseringen

som det torde odlas mera fodersäd än brödsäd på marginella jordar. I så

fall kan man räkna med en större produktionsökning av fodersäd på tidi-

gare brödsädsjordar än den minskning av fodersädsproduktionen som kan

ernås på mera marginella jordar. Då skulle man få ökade exportöverskott av fodersäd, som skulle ytterligare förstärkas om andelen av importerade

fodermedel av högenergityp ökar i framtiden, vilket är sannolikt med tanke på den produktivitetsförbättring som eftersträvas på animaliesidan. Om

man samtidigt som brödsädspriserna sänks även lät foderspannmålspriset

nedgå men icke lika mycket, kan man förvänta sig en väsentlig produktionsökning av animalier i Sverige, vilket kunde leda till exportöverskott

som vore svåra att avsätta på världsmarknaden till rimliga priser. Vid nu-

varande världsmarknadsläge skulle förmodligen exportförlusterna bli mindre vid export av fodersäd än vid export av animalier. Prisavvägningen mellan fodersäd och brödsäd, mellan foder-

respektive

säd och animalier torde sålunda även i framtiden komma att innefatta ett starkt inslag av marknadsanpassning. Slutsatsen av detta resonemang blir att den av JU förordade principen om ett i stort sett likformigt gränsskydd kan komma att visa sig bli svår att förverkliga i praktiken.

7. Val av prislinje

JU har allmänt diskuterat högpris- mellanpris- eller lågprislinje, helt

resp. eller partiellt. Man konstaterar vissa fördelar och nackdelar med de olika linjesystemen, varvid bland nackdelarna för anförs att ett

lågprislinjen högprissystem dominerar i Europa och att en lågprislinje torde vara mer administrativt betungande än en högprislinje. Emellertid ifrågasätter JU

om icke kan i Sverige för att vinna erfarenhet och

lågprissystemet prövas i så fall beträffande sådana varor där är låg. Vidare självförsörjningsgraden

föreslår JU att bör i den mån

frågan om en generell lågprislinje omprövas

utvecklingen ger anledning härtill.

Konsumentdelegationen anser att denna fråga borde ha belysts mera ingående av utredningen. Bl. a. framgår icke för vilka varor med låg själv-

försörjningsgrad som JU tänkt sig att man skulle kunna pröva en lågpris-

linje. Som exempel en produkt för vilken självförsörjningsgraden är

på lägre än genomsnittligt kan nämnas vegetabiliska oljor för margarintill-

verkningen, vilka till betydande del är typiska U-landsprodukter. Beträf-

fande höstraps (i olja) uppgår införselavgiften för närvarande till närmare

60 °/0. Vid en ren lågprislinje skulle priserna på de vegetabiliska oljorna och på margarinet kunna sänkas avsevärt jämförda med nuvarande priser.

Även om konsumentdelegationen delar JUzs uppfattning att en generell

det hela för närvarande icke är att förorda - med

lågprislinje på taget

till en sannolik framtida till EEC - borde konsekvenserhänsyn anslutning

na av en lågpris- eller s. k. mellanprislinje för olika varor klarare ha belysts

av utredningen, så att man mera konkret fått klart för sig vad ett sådant

prislinjealternativ skulle ha inneburit i olika avseenden.

8. Pris-politiken förts under har till stor del dominerats Den prispolitik som efterkrigstiden att uppnå för med andra av tankegången inkomstlikställighet jordbrukarna

grupper i samhället. Till en början påverkades utformningen av krigsårens

erfarenheter, men 1956 fick man en modifiering av prissättningssyvstemet, vilket innebar en viss Ökning av prisrörligheten. Härutöver fastställdes en viss som tänktes kunna och som skulle

prisnivå, ge inkomstlikställighet

möjliggöras genom ett grånsskydd. Detta kompletterades med vissa spärrregler, som korrigerades 1959, då det visat sig att en ökad inkomstklyfta

hade uppstått mellan jåmförelsegrupperna. För att minska denna konstrue-

rades en särskild inkomstregel, som emellertid borttogs efter ö-årsavtalets slut men då ersattes av ett speciellt inflationsskydd, som skulle ge jordbrukarna visst skydd för penningvärdeförsåmringen. Prispolitikens utformning och tillämpning under de två senaste decennerna har i ringa grad varit samordnad med rationaliseringspolitiken och snarast motverkat den ytterligare rationalisering som kunnat ske om man i högre grad tagit hänsyn till prisernas produktionsstyrande effekt. I stället har vi idag ett läge med icke oväsentliga, delvis förlustbringande exportöver-

skott, särskilt inom vissa varuområden. Dessutom har prisnivån på jordbruksprodukter ökat till cza 8 0/0 över den genomsnittliga europeiska prisnivån, samtidigt som gränsskyddet stigit till drygt 60 °/o för samtliga jord-

bruksvaror. Den idag rådande prisnivån särskilt för vissa produkter torde till stor del vara ett resultat av den automatik i prisförändringarna som den

hittillsvarande jordbrukspolitiken medfört. Konsumentdelegationen kon-

staterade f. ö. i samband med att överenskommelse träffades om det första provisorieåret med tillfredsställelse att en del av denna automatik kunde

brytas efter ö-årsavtalets tttgång genom att den s. k. inkomstregeln avskaf-

fades. Fillämpningen av spärreglerna har under årens lopp bl. a. bidragit till

att prisrelationerna mellan olika produkter kommit att ändras. Konsument-

delegationen anser därför att man i samband med det nya jordbrukspolitiska systemets ikraftträdande nästa år bl. a. bör söka uppnå mer realistiska prisrelationer mellan olika jordbruksprodukter. Enligt JU:s förslag skall den genomsnittliga prisnivå som råder vid det andra provisorieavtalets slut

tillämpas vid ingången till det nya systemet. Genom de av JU föreslagna reglerna för ändring av införselavgifter och prisgränser bibehålls åtmin-

stone under övergångstiden en viss automatik i prissättningen, vilken i och för sig dock innebär en betydande förenkling av tidigare tillämpade spärr-

regler. Bl. a. får man endast en regel, 2 °/0-regeln, att ta hänsyn till vid ändring av införselavgifterna, och denna tänkes återspegla såväl den in-

hemska penningvärdeförsämringen som ändringar i världsmarknadspriserna. Enligt inom jordbruksnämnden skulle denna beräkningar gjorda

2 °/o-regel, om den tillämpats sedan 1959, ha utlösts lika många gånger som

3 Wo-regeln har gjort. I vilken utsträckning detta kommer att medverka till

att gränsskydd och prisnivå för jordbruksprodukter kommer att ytterligare

stiga under de närmaste åren sammanhänger till stor del med den inhemska utvecklingen av penningvärdet och med världsmarknadsprisernas förändringar. I varje fall skapas ingen garanti för att gränsskyddet ej kan komma

att ytterligare höjas under övergångstiden. Visserligen har jordbruksutred-

ningen i sin prispolitiska målsättning utgått ifrån att priserna på jordbru-

kets produkter skall stiga något långsammare än övriga priser. men detta

har även varit fallet under det senaste decenniet. Konsumentdelegationen ställer sig tveksam till ett prisregleringssysteni, som bygger på automatiskt verkande regler. Den reella innebörden i utred-

ningens förslag är också svår att överblicka. I föreliggande läge vill kon-

sumentdelegationen ifrågasätta om man inte för de närmaste åren kunde nöja sig med ett system av en typ, som ansluter sig till vad herr Wahlfisk föreslagit i en reservation, Iiämligen ett fastställande av avgifter, mittpriser

och prisgränser för ett år i taget. Härvid borde en långt gående förenkling

kunna genomföras, möjligen ända därhän att endast importavgifter fastställdes, som skulle ändras efter fastlagda regler vid större förändringar i import- och världsmarknadspriser. Om marginalerna mellan förändrings- - - skulle man få en viss automatisk lägena vidgades vidgade prisgränser anpassning till de internationella priserna och utrymme för ökad rörlighet

på den svenska marknaden. Vid den årliga översynen av importavgifterna och prisgränserna kan hänsyn tagas till bl. a. produktions- och kostnads-

utvecklingen. Under de närmaste åren torde parallellt härmed en utredning verkställas rörande utformningen av en sådan mera långsiktig plan för

prisavvägningen som utredningen förordat.

9. Speciella prisfrågor

I den offentliga debatten har det, särskilt från jordbrukarhåll, ofta hävdats att inte ens den nuvarande genomsnittliga prisnivån ger lönsamhet åt exi-

sterande rationella företag. Att så kan vara fallet beror dock icke nödvän-

digtvis på att prisnivån är för låg utan till viss del på vilka avräkningspriser

som olika kategorier av jordbrukare kan erhålla. I den mån som man t. ex.

tillämpar en likaprisprincip oberoende av levererade kvantiteter eller andra

prestationer (i stället för pris efter prestation) innebär nämligen ett dylikt

system i sig självt ett socialt inslag via avråkningspriserna, som icke har en önskad stimulerande verkan på effektiva jordbruksföretag. Konsumentde-

legationen anser det sålunda synnerligen angeläget att en ändamålsenlig

prisauvägning för jordbruksprodukter sker v-id leverans till livsmedels-

industri och handel, så att den med allmänna medel stödda rationaliseringsverksamheten ej motverkas. Konsumentdelegationen får vidare framhålla betydelsen av den för priser och konkurrens icke ringa inverkan som noteringsverksanzheten har och vilken f. n. till viss del omhänderhas av jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse. Det är i och för sig korrekt att man inom ramen för hittillsvarande jordbruksavtal har haft rätt att tillämpa en sådan prispolitik som syftat till att i olika marknadssituationer maximera överskotten för jordbruket. Särskilt inom sådana varuomrâden där det förekommer en viss, om än ofullständig, konkurrens torde dock den möjlighet att bestämma partipriserna som de jordbrukskooperativa organisationerna haft (t. ex. kött, ägg etc.) kunnat utnyttjas i konkurrensen med enskilda och konsumentkooperativa företag. I syfte att upphäva denna tänkbara konkurrensbegränsning föreslog konsumentdelegationen i samband med det första provisoriska jordbruksavtalet att pris- och kartellnämnden skulle få i uppdrag att övervaka och följa noteringsxrerksamheten. I proposition nr 95 år 1965 sades härom följande: ”Jordbruksnämnden har överenskommit med statens pris- och kartellnämnd om att denna skall följa Sveriges Lantbruksförbunds noteringsverksamhet för att klarlägga hur denna bedrivs och på vilket underlag noteringarna baseras”. I realiteten har detta förslag ännu ej effektuerats och konsumentdelegationen får därför framhålla angelägenheten av att detta sker så snart som möjligt. . Konsumentdelegationen vill även föreslå, att och kartellnämnden prisnärmare utreder -de speciella problem vilka för övrigt aktualiserades i samband med arbete - som avser och distributionsgruppens prissättningskvalitetsfrägor i samband med råvaruleveranser från t. ex. de jordbrukarägda slakterierna till dels de i egen regi bedrivna följande leden i vidareförädlingen, dels till härmed konkurrerande enskilda och konsumentkooperativa företag. Enligt konsumentdelegationens uppfattning är det givet att konkurrensen skall ske på lika villkor, grundade bl. a. bestämmelserpå na i 1953 års JU anför härom ”Den konkurrensbegränsningslag. följande: statliga marknadsregleringen bör bli fristående från jordbrukets föreningsrörelse, så att föreningsrörelsen i konkurrenshänseende kan bedömas enligt samma normer och från samma som i övutgångspunkter näringslivet Det torde främst falla och kartellnämnden rigt”. på pris- att löpande övervaka att så sker bl. a. i ovannämnda hänseende och till skillnad från på NO, vad som hittills varit att möjligt, ta upp till behandling eventuella avsteg från dessa principer. Som följd av dojordbrukskooperationens utpräglade minans inom många väsentliga varuområden, särskilt inom animaliesidan, torde det främst vara dessa som kan komma i blickfältet, men konsumentdelegationen anser att det är ett primärt och i och för sig självklart konsumentintresse att dessa principer bör äga generell giltighet, bortsett från under vilka organisationsformer företagandet bedrivs.

10. Förhandlingsførzner Under rubriken 111.111. framför JU förslag om att ”Förhandlingsformer

av de spörsmålen bl. a. bör kunna gemensam beredning jordbrukspolitiska

minst en om året

ske så att lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden gång

bestämmelser m. m. Konsument-

överväger frågor om ev. ändringar gällande

anser att dessa verk bör ha en mera fortlöpande kontakt i delegationen syfte att samordna verksamheten inom resp. områden.

Beträffande avseende prisregleringen får konsument-

förhandlingsformer delegationen anföra följande.

JU föreslår att beslut rörande prissättningen bör föregås av överlägg-

förhandlingsformerna förordnar JU att förhandlings-

ningar. Angående funktionen den sidan anordnas skild från jordbruksnämnden på statliga

att staten företräds av särskilt delegerade eller på annat sätt. I samgenom band därmed bör nämndens ombildas till en verksstyrelse med lekledning mannainslag”.

delar JUzs angående de framtida Konsumentdelegationen uppfattning

att m. m. i

förhandlingsformerna förhandlingar angående prisregleringen

framtiden bör ske mellan och skild från Den

två parter jordbruksnämnden.

som under de två senaste åren och som haft förhandlingsform tillämpats karaktär av under medverkan av jordbruksnämn-

trepartsförhandlingar och förhandlingsdelegation har i

den, konsumentdelegationen jordbrukets varje fall under denna tid som regel ej visat sig vara ändamålsenlig. Därför får konsumentdelegationen föreslå att förhandlingar om prisregleringen och hithörande frågor i framtiden förs mellan två parter, nämligen å ena sidan och en konsumenternas för-

jordbrukets förhandlingsdelegation

å andra sidan. Den sistnämnda kunde ha en liknande

handlingsdelegation

sammansättning som konsumentdelegationen har men vid dessa förhand-

kunde också de ledamöter i jordbruksnänindens tilltänkta leklingar ingå

som företräder förbrukarintressena (eller vid nuvarande mannastyrelse

företrädarna för konsumenter och handel som ingår i

sammansättning

Som ordförande (och förlikningsman) borde jordbruksnämnden). opartisk

för leda förhandlingarna och teknisk

generaldirektören jordbruksnämnden expertis från jordbruksnämndexi skulle stå till förfogande. En dylik ordning

skulle bl. a. ha den fördelen framför nuvarande system att parterna mera direkt kunde att som ibland har varit fallet hittills ha överläggningar utan

förhand vara bundna av eventuella diskussioner inom jordbruksnämnpå

den.

11. illarknadsregleringczr

Syftet med prisreglering på jordbruksprodukter är att uppnå en av statsmakterna fastställd prisnivå, grundad på ett i förhållande härtill avvägt gränsskydd. Härutöver krävs olika slag av marknadsreglerande åtgärder, som hittills fått vidtagas av de s. k. regleringsföreningarna. Till stor del har

arbetet bestått i att av överskottsproduktion, så att

ombesörja avsättning kunna den inhemska JU hävdar ”att

denna ej skall påverka prisbildningen.

mera radikal av inte är möjlig

någon omläggning prisregleringssystemet

bör tas upp då mer vä-

f. n. och att frågan om en omläggning produktionen

JU:s förslag skall marknadssentligt understiger förbrukningen”. Enligt även i fortsättningen få fullgöras av de särskilda reglereglerande åtgärder

men under Överinseende av prisregleringsmyndigheten.

ringsföreningarna

Två föreslås inrättade, nämligen en för mejeripronya regleringsföreningzir

dukter och en för och vilket konsumentdelegatio-

potatis potatisprodukter,

nen anser vara riktigt. föreslås av JU bestå av 3 företrädare för RegIeringsföreningczrnrts styrelser jordbrukskooperationen, 3 representanter för industri och handel, 2 statliga samt dessutom av en företrädare för det direkta konsumentrepresentanter intresset, vilken senare bör utses av Kungl Majzt. Med hänsyn till att reglefortfarande kommer

ringsföreningarnas inflytande på prisutvecklingen

att bli och med till att livsmedelsposten är den tyngst väväsentligt hänsyn i konsumenternas budget, anser konsumentdelegationen JU:s förslag gande välbelänkt. JU anser de interna regleringsaugifterna som t. ex. förmalningsavgift, m. m. tillsvidare nödvändiga att bibehålla, men att de bör slaktdjursavgift avvecklas när minskar eller försvinner. Vidare hävdar JU exportbehoven att av interna för att konkurrensskillnader i uttagande avgifter utjämna

olika delar av landet i princip icke bör förekomma. De tidigare kompensa-

föreslås framdeles falla inom ramen för målsättningen för tionsavgifterna ansluter sig till JU:s uttalanden

prisrelationerna. Konsumentdelegationen

om och liksom även till förslaget en översyn av exportstödets utformning anser vidare i likhet med JU att bör pröva över-

prisregleringsmyndigheten av inkomster från interna avgifter till regleringsföreningarna med föring

till behovet, varvid skall beaktas att inte högre än

hänsyn avgiftsnivån görs

nödvändigt. De .subventioner som f. n. är av två nämligen dels medel som

utgår slag, anvisas över statsbudgeten och dels sådana som utgår av införselavgifts-

medel. Av har under senare år fått disponeras intill införselavgiftsmedel

160 kr för på jordbrukets område (normalraxiten), och milj. prisreglering

dispositionen av dessa medel understålls Kungl Majzt och riksdagen. Hittills har införselavgifterxia för fodermedel fördelats mellan resp. produkefter samråd mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förtionsgrenar

handlingsdelegation. Med hänsyn till att införselavgifterxia måste betraktas

som statliga medel i likhet med tullinkomster och till att fördelningen av dessa medel anses böra behovsprövas i framtiden anser konsumentdelegationen att även vid denna fördelning konsumentintresset bör vara företrätt. Konsumentdelegationen förutsätter att det av JU angivna maximibeloppet på 160 milj. kr icke får överskridas.

JU anför angående subventioner att sådana endast bör kunna utgå under begränsad period och bara i undantagsfall och att bidragen bör knytas till brukaren personligen. Konsumentdelegationen delar denna uppfattning och föreslår att man närmare studerar möjligheterna att använda subventioner i t. ex. det sätt som rationaliseringssyfte, på föreslagits av konsumentdelegationen (sid. 5). Däremot anser konsumentdelegationen ej att särskilt differentierat arealtillägg generellt bör utgå i syfte att stimulera rationaliseringsverksamheten. Industrins råvarukostnadsutjämning förordas av JU snarast bli föremål för en särskild utredning av handelspolitisk och tullteknisk natur. En sådan utredning pågår enligt uppgift och konsumentdelegationen får därför anhålla att få yttra sig on1 de framlagda förslagen när utredningen föreligger.

12. zllarkzzadsregleringen för vegetabilier JU framhåller betydelsen av att för utmarknadsregleringen spannmål formas så att den inte hindrar en krympning av produktionsvolymen”. En mer genomgripande ändring av torde dock först prisregleringssystemet kunna bli aktuell i samband med att produktionen mera permanent understiger den inhemska förbrukningen. JU föreslår dels att prisortssystemet överses och att den kompensationsavgift som uttas vid import i stället för förmalningsavgift byggs in i införselavgiften. Systemet med rörliga införselavgifter för fodervaror måste enligt JU bibehållas i framtiden med hänsyn till dessas effekt Konsuproduktionsstyrande på animalieproduktionen. mentdelegationen delar i princip utredningens uppfattning i dessa hänseenden, men får beträffande prisrelationerna dels mellan olika vegetabilier och dels mellan fodersäd och animalier hänvisa till vad som under sagts avsnittet om prisrelationerna. V Beträffande marknadsregleringen för socker och har JU fabrikspotatis visserligen i viss mån tagit ställning, men eftersom båda dessa varuområden är föremål för avstår nu från specialutredningar konsumentdelegalionen att göra några uttalanden. Samtidigt förutsätter konsumentdelegationen, att tillfälle ges att framföra synpunkter när utredningarna föreligger.

13. Alarknadsregleringen för animalieprodukter I fråga om mjölk- och fettregleringarna syftar utredningens förslag till en begränsning av mjölkproduktionen som skall minska smöröverskottet och (i förening med en höjning av det inhemska smörpriset) göra det möjligt att sänka priset på konsumtionsmjölk. Konsumentdelegationen hälsar detta program med stor tillfredsställelse. I)et sedan förkrigstiden rådande förhållandet att mjölk- och margarinkonsu-menterna skall tvingas subventionera en oekonomisk mjölkproduktion för en smörtillverkning som ej behövs inom landet framstår för som konsumentdelegationen

en anomali. Därför får konsumentdelegationen framhålla betydelsen av att mjölk- och fettregleringen snarast revideras på sätt som JU föreslagit. Särskilt beträffande avvecklingen av får konsumentutjämningsavgifterna delegationen understryka att krafttag bör tas för att så snart som möjligt få en sådan begränsning av produktionen, att succesutjämningsförfarandet sivt kan avvecklas. Det kan emellertid tänkas att det med hänsyn till den inhemska produktions- och inte blir att den av JU konsumtionsutvecklingen möjligt följa uppställda tidtabellen för utjämningsavgifternas avveckling. Om smöröverskottet blir större än utredningen beräknat, torde en alltför snäv maximering av utjämningsavgifterna kunna få endera av två tänkbara konsekvenser. 1) Jordbrukarpriset på mjölk i mejeriområden med låg konsumtionsmjölksandel kan komma att bli betydligt lägre än i omjordbrukarpriset råden med och skillnaden hög konsumtionsmjölksandel, i pris skulle härvid kunna bli väsentligt större än vad som kan motiveras med till olikhänsyn heter i om transportkostnader fråga o. dyl. 2) Priset på konsumtionsmjölk får lov att sänkas väsentligt mera än vad utredningen beräknat. Med till detta förhållande kan det tänkas hänsyn att avvecklingen ej kan förverkligas på planerat sätt, men konsumentdelegationen förutsätter att i så fall åtminstone tidtabellen för sänkningen av priset på konsumtionsmjölk hålles. Huruvida den föreslagna höjningen av verkliimportavgifterna på smör gen kommer att till fullo utnyttjas för en höjning av det inhemska smörpriset blir bl. a. beroende av smöröverskottets storlek, exportprisets läge samt mejeriorganisationernas av den inhemska bedömning efterfrågans priselasticitet. Konsumentdelegalionen tillstyrker emellertid att införselavgifterna för smör får höjas enligt fastän utredningens förslag gränsskyddet därigenom väntas komma att stiga högt över genomsnittet. Beträffande de olika får mjölktilläggens avveckling konsumentdelegationen tillstyrka JUzs Detta även förslag. gäller förslaget att regleringsavgiften för fetter och fettråvaror skall borttas nästa år. no- Konsumentdelegationen terar f. ö. med tillfredsställelse att JU tanken frångått på en produktionsanpassad konsumtion på mejerivaruområdet och skulle även framhålla vilja värdet av att man så kan få ett korrektiv den inhemska småningom på produktionens effektivitet genom viss ökning av t. ex. importmöjligheterna, beträffande ost. Vidare anser det att man konsumentdelegationen riktigt uttryckligen behandlat mjölk- och köttproduktionen ur marknadsmässiga synpunkter som två fristående produktionsgrenar, och att det därför under normala förhållanden är att fördelaktigare importera en marginell köttkvantitet än att av hänsyn till köttförsörjningen upprätthålla en onödigt hög mjölkproduktion.

Angående kött- och fläskregleringexi får konsumentdelegationen tillstyrka

för kött och fläsk i prin-

utredningens förslag att det statliga lagringsstödet

endast under vilket för

cip bör utgå då priserna ligger mittprisnivån, övrigt

var fallet före 1963/64. JU:s är bl. a. att ”kan

motivering lagringsstödet

verka lindrande av till efterfrågan inom lan-

på en anpassning produktionen

det”. Härvid bör av de samhällsekonomiska kostnabl. a. en bedömning derna för med kostnaderna för export vara väglelagringsstöd jämförda dande. JU:s att den framtida ä g g r eg l e r i n g e n i stort sett bibehålls förslag Konsumentoförändrad tillstyrkes i princip av konsumentdelegalionen. får dock anföra att, om för broiler i fram-

delegationen fryslagringsbidrag

tiden skall härför överensstämmer med dem som föreslås utgå, reglerna för kött och fläsk. Det kan för övrigt med hänsyn till broilerprodukgälla tionens karaktär om överhuvudtaget är be-

ifrågasättas fryslagringsbidrag

hövliga, bl. a. därför att möjligheterna till en markiradsanpasszid produkoch under året år avsevärt större än tionsplanering en jämn produktion vad fallet är för nötkött.

Sammanfattning av Iconsunzezztdelegaiionens förslag och synpunkter

anser att huvudmålet för den framtida jordbruks- Konsumentdelegationen politiken bör vara att med olika medel skapa ett ur samhällsekonomisk rationellt svenskt jordbruk.

synpunkt

understryker tidsfaktorns betydelse för rationaliseringsar- Delegationen betets bedrivande. En konsekvent tillämpad för

lämpliga prisdifferentiering

kan leda till vid stora och rationella före-

produktionen produktionsökning

samtidigt son1 minskar vid små och orationella företag.

tag produktionen

inom jordbruket kan också möjliggöra rationali- Strukturrationaliseringen

seringsvinster ino111 livsmedelsindustrin, t. ex. mejerihanteringen.

om markanskaffning och finansieringsstöd tillstyrks. Dele- Förslagen framför tanken särskilda arealbidrag under viss tid för sådana

gationen på

som tas ur åkerdrift och i stället används för extensiv drift i form

jordar

av betesmark, där detta är lämpligt. av stödet till forskning, utbildning och rådgivning under- Betydelsen går emot begränsningen av möjligheterna till vuxenstryks. Delegationen till brukare som är under 45 år eller har företag med minst 20

utbildning

hektar åker. Utbildningsbehovet och utbildningsformerna behöver närmare

penetreras. Ökade insatser det området erfordras. Där-

på arbetsmarknadspolitiska

emot finner delegationen förslaget om kontant omställningsbidrag tveksamt.

Delegationen finner att den av jordbruksutredningen förordade principen

om ett i stort sett likformigt kan komma att visa sig svår att

gränsskydd förverkliga i pr-aktiken.

finner kunna acceptera att man fortsätter Delegationen sig i huvudsak att i stort sett tillämpa en s. k. men förordar närmare analys av

högprislinje på vilka områden en lågprislinje skulle kunna komma i fråga.

Beträffande ställer sig delegationen tveksam till prisregleringssystemet utredningens automatiskt verkande regler och förordar närmast en ordning med årsvis fastställda avgifter, mittpriser och prisgränser. Med vidgade prisgränser skulle man kunna få en viss anpassning till de internationella priserna och utrymme för Ökad rörlighet på den svenska markn-aden. Vid den årliga av importavgifterna och prisgränserna kan hänsyn tas översynen till bl. a. produktions- och kostnadsutvecklingen. Delegationen förordar pris efter prestation vid leveranser från jordbruken till livsmedelsindustri och handel. Det är angeläget att den utlovade insynen i den s. k. noteringsverksamheten genom pris- och kartellnämxiden effektueras och att jordbrukets föreningsrörelse i konkurrenshänseende bedöms enligt samma normer som näringslivet i (ivrigt. Prisförliandlingar föreslås föras mellan två parter, jordbrukets förhand-

lingsdelegation och en konsumenternas förhandlingsdelegation. I den senare kan därvid bl. a. ingå de ledamöter i jordbruksnämndens tilltänkta lekman-

nastyrelse som företräder förbrukarintressena. Generaldirektören för jordbruksnämnden bör som opartisk ordförande och förlikningsman leda förhandlingarna. Delegationen tillstyrker utredningens förslag att marknadsreglerande åtgärder i fortsättningen skall fullgöras av särskilda regleringsföreningar med en särskild företrädare för konsumentiiltresset i styrelsen. Det maximibelopp av 160 milj. kronor av importavgiftsniedel som hittills fått disponeras för prisregleringsändamål får ej ökas. Delegationen understryker betydelsen av att mjölk- och fettregleringen

snarast revideras på sätt som utredningen föreslagit och förordar att man

under alla förhållanden följer en viss tidtabell för sänkning av priset på

konsumtionsmjölk.

Delegationen anser det också riktigt att behandla mjölk- och köttproduktionen ur marknadsmässiga synpunkter som två fristående produktionsgrenar. Under normala förhållanden är det fördelaktigare att importera en marginell köttkvantitet än att av hänsyn till köttförsörjningen upprätthålla en onödigt hög mjölkproduktion.

Stockholm den 14 oktober 1966.

Jordbruksnämndens konsumentdelegation

Gustav (Jederwall

/ Bengt Kristensson

I handläggningen av detta ärende har deltagit förutom undertecknade, leda-

möterna Bo Bergström, Erik Brandt, Lillemor Erlander, Lars Lindberger, Börje Lindgren, Harry Sjöström, Henry Svensson och Thord \Vallén (som suppleant för Sune Eriksson).

Styrelsen för lantbrukshögskolan:

Genom remiss den 23 juni 1966 har statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet anbefallt styrelsen för lantbrukshögskolan att avgiva yttrande över 1960 års betänkanden Den framtida

jordbruksutrednings jordbruks-

politiken (SOU 1966:30 och 31). Högskolans styrelse, son1 i ärendet hört kollegienämnden, har sedan vissa

utgångspunkter för yttrandet angivits i huvudsak samlat sina synpunkter

som kommentarer till betänkandets del B, mål och medel för den framtida

jordbrukspolitiken.

Lantbrukshögskoløzns Iztgångspunkter och allmänna -

program Målet för den samhällsekonomiska politiken är att främja en balanserad

ekonomisk utveckling som möjliggör en stigande levnadsstandard för samt-

liga befolkningsgrupper. Detta förutsätter att näringslivet fortlöpande an-

passas- till inträffande förändringar. Jordbrukspolitiken bör därför ha till mål att, som ett led i hela näringslivets till ändrade förhållananpassning den, underlätta den fortsatta omställningen i lantbruket, som är motiverad av ekonomiska skäl och även ur andra synpunkter befinnes önskvärd.

Vid angivandet av målsättningen för jordbrukspolitiken talar den kort-

siktiga utvecklingen på världsmarknaden för livsmedel för en stark krympning av den totala produktionsvolymen i svenskt jordbruk. Å andra sidan

föreligger i vårt land en bestämd önskan att upprätthålla en betydande livs-

medelsberedskap. Utredningens egna analyser jämte senare tillgänglig internationell statistik visar vidare, att den globala livsmedelsförsörjningen på lite längre sikt går mot stora bristsituationer, vilket kan leda till ökad

efterfrågan på jordbruksprodukter.

Omvårdnaden av landskapsmiljön tilldrager i välståndssamhållet sti-

sig

gande intresse. Med ökad levnadsstandard är man uppenbarligen beredd att satsa samhällsresurser för att upprätthålla en ur trivselsynpunkt positiv sådan miljö. Bibehållandet av öppna, icke skogbevuxna arealer är ur denna synpunkt av värde i stora delar av landet. Denna kan

miljömässiga tillgång

icke utan alltför stora kostnader bevaras med mindre än att ett jordbruk ett rationellt sådant självfallet av någorlunda omfattning bedrivs. Nu berörda förhållanden talar emot en stark av jordbrukets

krympning produktionsvolym. En kvantitativ precisering och en av ovannämnda faktorer avstämning

finner styrelsen icke att göra. Med hänsyn härtill och mot bakgrunmöjlig den av nuvarande insats av produktionsfaktorer i svenskt jordbruk synes frågan om resursutnyttjandet vara av större intresse än frågan om produktionsvolymen. Ur såväl samhällets som näringens synpunkt är det önskvärt att starkt minska insatserna i jordbruket av produktionsfaktorer som inte kan utnyttjas på ett ekonomiskt effektivt sätt. Därvid kan vid en snabb rationalisering produktivitetsstegringarna i jordbruket bli så stora, att nedskärningen av faktorinsatserna inte leder till någon nämnvärd krympning av produktionsvolymen. Eftersom hög produktivitet är en grundläggande förutsättning för jordbrukets konkurrensförmåga på längre sikt anser styrelsen att jordbrukspolitiken bör inriktas på främjandet av en så snabb effektivitetshöjning som möjligt inom näringen. Om under anpassningsperioden produktionsvolymen sjunker långsammare än avsett är detta enligt styrelsen en mindre nackdel än om rationaliseringstakten bromsas. Med denna utgångspunkt blir en väsentlig hur den inhemska fråga jordbruksproduktionen skall kunna ske under så rationella former som möjligt. Då detta under biologiskt, tekniskt och ekonomiskt framåtskridande förutsätter långtgående förändringar i näringen som en framträdande ingår del i jordbrukspolitiken att befrämja produktionsresursernas omställning både inom näringen och mellan denna och andra näringar samt att underlätta för berörda befolkningsgrupper att anpassa sig till de ändrade betingelserna. Rationaliseringsverksamheten bör sikta på en förbättring av näringens företagsmässiga och regionala struktur. Härvid är av central betydelse att skapa rationella lantbruksföretag med möjligheter att successivt följa med i den biologiska, tekniska och ekonomiska utvecklingen. Viktigt är även att befrämja uppkomsten och utvecklingen av ett effektivt produktions-, transport- och förädlingsmönster för livsmedelsråvarorna. Rationaliseringsinsatserna bör även sikta på att skapa en sådan miljö, att jordbrukets krav på ny kunskap fortlöpande kan tillgodoses. Härför fordras en medveten och kraftfull satsning på insamling och utnyttjande av biologiska, tekniska och organisatoriska nyheter inom och utom landet, på forsknings- och utvecklingsarbete samt på en effektiv spridning av ny kunskap till näringsgrenens utövare. Hittills har såväl av insamling nyheter som forsknings- och utvecklingsarbete samt upplysningsverksamhet på jordbrukets område ägnats ett allt för begränsat intresse i vårt land för att möjliggöra en tillfredsställande rationalisering av näringen. En effektiv satsning på måste kombineras med rationaliseringsområdet åtgärder för att öka rörligheten hos mark och arbetskraft. Detta är nödvändigt för att skapa expansionsutrymme för de utvecklingsbara företagen. Av olika skäl föreligger inom stor områden. Samjordbruket tröghet på dessa hället bör därför närmare överväga skilda att öka markresurmöjligheter sernas och arbetskraftens rörlighet.

I fortsättningen kommer de enskilda kapitlen i utredningen att behandlas utifrån ovan redovisade allmänna grundsyn.

B I. Allmänna utgängjsptznkter för den frazniida jordbrukspolitiken

Kapitel konstaterar att det finns motstridiga huvudtendenser för den Utredningen internationella livsmedelsförsörjningen och att dessa olika tendenser gör en Å ena sidan har man de på grund av framtidsbedömning ytterst vansklig. befolkningstillväxten snabbt växande potentiella behoven i u-länderna, vilka täckas av den förväntade Å andra sidan

ej kan produktionsökningen.

bristen och u-ländernas strävan att Öka synes på köpkraftig efterfrågan sina exportinkomster komma att leda till svårsålda livsmedelsöverskott i de västerländska industriländerna. För de närmaste 10 åren anser utredatt den efterfrågan livsmedel att över-

ningen köpkraftiga på ej kommer

varför i stort sett det nuvarande läget på den interstiga produktionen, nationella marknaden kommer att bestå under denna tidrymd. delar utredningens uppfattning om det internationella läget un- Styrelsen der de närmaste åren. På längre sikt måste utvecklingen bedömas såsom mera oviss och mera osäker än vad utredningens analyser visarl. En ommot världsmarknadspriser kan komma tidigare än beräksvängning högre varvid om blir

nat, frågan nedpressning av jordbrukets produktionsvolyni

ett andrahandsintresse. Utredningen förordar, efter ett samhällsekonomiskt resonemang, att Svestöder u-ländernas annat sätt än genom direkta livsme-

rige utveckling på

delsleveranser. vill ansluta sig härtill men anser dock att frågan Styrelsen om u-ländernas livsmedelsförsörjning har betydligt större dimensioner än

vad som av utredningen. Utan att itärmare ingå härpå vill styrelsen framgår

att de överskott som tid efter annan kan understryka utredningens förslag - trots _ bör kunna

uppkomma i Sverige sjunkande självförsörjningsgrad

de allmänna som för denna

utnyttjas i u-landshjälpen enligt riktlinjer gäller

och de internationella organisationernas verksamhet. hjälpverksamhet

Det är dock enligt styrelsens mening främst angeläget att ägna ökad uppmärksamhet åt teknisk hjälp i syfte att få till stånd en radikal höjning av

produktiviteten inom jordbruket i u-länderna. Viktiga faktorer i denna

produktivitetsöknirtg är ökade insatser i för u-länderna anpassad jordbruks-

forskning och utbildning. Sverige torde ha förutsättningar att på dessa områden kunna göra en betydande insats.

Ett omfattande projekt, vari bl. a. ingår forskning och utbildning på jordbrukets område, håller för närvarande på att planeras i Etiopien i SIDA:s

medverkan av personal från lantbrukshögskolan. För en utregi och under

byggnad av dylika projekt erfordras emellertid enligt styrelsens mening

ökade resurser för utbildning av svenska i

specialister på jordbruksproblem

1 Jfr uttalanden av OECD:s generalsekreterare, professor T.. Kristensen.

u-länderna och för forskning om tropisk jordbruksdrift med alla de problem som denna brottas med. Ur effektivitetssynpunkt kan det i vissa fall

vara lämpligt att forsknings- och undervisningsprojekt organiseras på en

bredare internationell bas, där högskolan kan medverka inom de områden som ur samverkans synpunkt ger bästa resultat.

Kapitel B 3. Den jordbrukspolitiskrl målsättning/tält

Produktionsmålsättningen Till grund för utredningens bedömning av den framtida jordbruksproduktionens omfattning har bl. a. legat beredskapsmotivet och utvecklingen av världens försörjningsbalans (vårldsmarknadsprisernas utveckling). Utredningens beräkningar och bedömningar av erforderlig fredstida produktion för att klara en avspärrning är baserade på en rad antaganden rörande möjligheterna till produktionsomställning och omläggning av konsumtionsvanorna. Därvid synes utredningen ej tillräckligt ha klarlagt de tekniska möjligheterna att vid en avspärrning snabbt ställa om en intensiv

animalieprodttktion till en intensiv spannmålsodling. För att kunna genom-

föra en sådan omställning måste det finnas en tillräcklig maskinpark för

spannmålsodling och tillräcklig torkningskapacitet. Det nuvarande förhål-

landet med en totalt sett ganska stor överkapacitet vad beträffar skördetröskor och andra maskiner kan knappast förväntas bestå i de framtida, stora och rationella lantbruksföretagen. Utredningen har ej heller tillräckligt beaktat att den tekniska utvecklingen medför att jordbruket blir allt känsligare för en avspärrning. Det är viktigt att tillräckliga drivmedelslager finns, liksom förråd av reservdelar till de importerade maskinerna. Vidare krävs ett kontinuerligt utvecklingsarbete för att få fram lämpliga ersättningsdrivmedel för traktorerna vid zivspärrning. Utredningen synes vidare ha utgått från att förändringarna i de nuvarande kostvanorna nästan enbart är föranledda av en höjd konsumtionsstandard. De är emellertid också i hög grad beroende av den allmänna livsföringen och samhällsstrukturens

förändringar. En jämförelse med förhållandena under andra världskriget

hade varit Därvid skulle bl. a. ha

på sin plats. framgått, att gifta kvinnor nu i långt högre grad än tidigare är sysselsatta utanför hemmet, och färdiglagad och på olika sätt förberedd mat spelar i nära nog alla hushåll en långt

mer dominerande roll än tidigare. En radikal av matvanorna

omställning

blir därför säkerligen svår att genomföra. I dagens urbaniserade samhälle torde det också vara svårare för den enskilde att utdryga livsmedelstill-

gången genom egen odling, kaninuppfödning, hushållsgrisar, fiske etc.,

som skedde i icke ringa omfattning under sista kriget. Den av utredningen föreslagna sänkningen av självförsörjningsgraden till

ca 80 procent är följaktligen en uppskattning, byggd på ovissa och diskutabla förutsättningar. Utredningen har ej heller klart preciserat vad den

avser med har man inte heller tillfreds- 80 procent självförsörjning. Likaså ställande visat vilka samhällsekonomiska vinster som skulle erhållas genom

en En mera bedömning av produktionsvolyproduktionskrympning. saklig

mens storlek är därför svår att göra på grundval av utredningens material. Enligt beräkningar som utförts vid lantbrukshögskolan skulle en ned-

bantning av den totala produktionen från nuvarande sjålvförsörjningsgrad till 80 procent ungefär minska produktionsmedelsåtgången av arbetskraft

med 13 procent, av mark med 15 procent och av kapital exkl. mark med 12 procent. I dessa beräkningar har då förutsatts att nuvarande teknik bibeliålles, att en likformig minskning _sker av hela produktsortimentet och att

minskningen sker på marginalen. I kalkylen måste därjämte importkostna-

derna för ifrågavarande livsmedelskvantitet beaktas. Som bl. a. visats i SOU 1963:66 föreligger i genomsnitt ett betydande av-

stånd mellan känd och tillämpad produktionsteknik inom jordbruket. Vid

lantbrukshögskolan har under senare år företagits studier i syfte att närmare analysera de totala resursbehoven för produktion av inhemsk livsmedelsförbrukning 1975. Enligt de utförda beräkningarna skulle med rationell produktionsteknik detta behov kunna tillgodoses med en resursmängd som innebär att 40 procent av arbetskraften och ungefär 35 procent av marken skulle kunna frigöras för andra ändamål. Jäniväl de långsiktiga kapitalbehoven blir avsevärt mindre.

Man finner sålunda att de potentiella, samhällsekonomiska vinsterna i

fråga om frigörandet av mark och arbetskraft är väsentligt större vid övergång till rationell teknik och vid insats av ny teknik än vid den krympning

av självförsörjningsgraden, som utredningen diskuterat. Enligt styrelsens uppfattning bör sålunda målsättningen för jordbrukets

framtida storlek formuleras son1 en krympning av faktorinsatserna i kom-

bination med en snabb rationalisering och icke primärt som en krympning av produktionsvolymen.

Målsättning för rationaliseringspolitiken och prispolitiken.

Styrelsens synpunkter på målsättningen för rationaliseringspolitiken redo-

visas i följande avsnitt om rationaliseringen och dess planering medan syn-

punkter på målsättning framföres i kapitel B 8: Utgångspunkprispolitikens

ter för prispolitiken.

Kapitel B 4. Rationaliseringen och dess planering

Utredningen anser att den långsiktiga rationaliseringspolitiken bör ha till

mål att skapa så effektiva företag som möjligt. För att underlätta såväl effektiviseringen inom jordbruket som utflyttningen av resurser från näringen erfordras enligt utredningen såväl ett fortsatt samhälleligt rationali-

seringsstöd (i traditionell mening) som ett aktivt omställningsstöd.

I utredningen Det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar (SOU 1963:

66) konstaterades, att jordbruket i Sverige ökat sin nettoproduktivitet (in-

sats -- med

avkastningsrelationen) ca 1,5 procent per år från tiden före

kriget till slutet av 1950-talet. Detta innebar ungefär samma Ökning som i övriga länder i Västeuropa, medan däremot Danmark och USA visade en

något större förbättring. Dessutom konstaterades i denna utredning att pro-

duktionsvärdet per arbetare var lägre i Sverige än i såväl USA som Danmark och Storbritannien. Under senare år har utvecklingstakten i svenskt jordbruk varit högre, ca 2,5 procent per år. Detta är dock inte i nivå med genomsnittet för svensk industri (drygt 3 procent). Även om det i jordbruket finns grupper som rationaliserat starkare, torde dessa ändå inte kunna komma upp i den expansiva industrins produktivitetsförbättring. Den rationalisering som skett i jord-

bruket har huvudsakligen måst användas till att öka inkomsterha för den

låglönegrupp som jordbruket utgjort, medan relativt ringa del kommit kon-

sumenterna till godo.

Mot bakgrunden av nu angivna förhållanden är det enligt styrelsens me-

ning synnerligen angeläget att intensifiera rationaliseringen dels för att förbättra det ekonomiska resultatet i jordbruket, dels för att på längre sikt

kunna sänka konsumenternas livsmedelskostnader. Härvid erfordras avsevärda insatser genom samhällets medverkan. Enligt SOU 1963:66 föreligger eftersläpning dels om strukturratio-

ifråga

naliseringen, dels ifråga om avkastningsstegringen per hektar och djuren-

het. Däremot ligger svenskt jordbruk tämligen väl framme när det gäller

mekaniseringen. För att kompensera dessa brister erfordras betydande insatser med syfte att öka företagens storlek och att genom forskning och

försöksverksamhet få fram en bättre produktionsteknik. Det erfordras vi-

dare stora insatser på rådgivnings- och utbildningsområdena för att få den-

na teknik snabbt känd och tillämpad bland

jordbrukarna. I anslutning till B 3 redovisade de vinster och resurskapitel styrelsen minskningar som effektiviseringen genom införandet av ny teknik kan för-

väntas ge upphov till. Därav framgick att vid rationell teknik torde själv-

försörjning vid förväntad konsumtion 1975 kunna uppnås med ett resursbehov som understiger behovet idag med ca 40 procent för arbetskraften och

ca 35 procent för marken. En allmän övergång till en rationell teknik kommer emellertid att kräva en mycket omfattande strukturrationalisering och

en starkt ökad investeringsverksamhet. Om man förutsätter en genomsnittlig arbetsinsats per företag av ca 5.000 arbetstimmar och rationell teknik, skulle det endast erfordras ca 40.000 företag för att klara

självförsörjningen.

Mer än halva åkerarealen skulle därvid behöva strukturrationaliseras. Vidare skulle detta kräva mycket stora investeringar, vilka emellertid

på lång sikt visserligen blir lägre än vid nuvarande företagsstruktur men som vid

genomförandet ändå kräver ett nytt av 10-15

kapitaltillskott miljarder

kronor. Dessa måste beaktas vid bedömningen av

betydande kapitalbehov vilka låneramar som erfordras för rationaliseringsverksamheten.

Styrelsen vill med stöd av ovanstående understryka betydelsen av att jord-

utformas så att den främjar uppbyggandet av en rationell

brukspolitiken Det är härvid inte lämpligt att fastlägga några särproduktionsapparat. skilda som mål för En optimal resurs-

företagstyper rationaliseringsarbetet.

kräver till förhållanden.

användning en ständigt fortgående anpassning nya

Vidare blir de lokala förhållandena till stor del för vilken

mycket avgörande

företagsform och driftsinriktningsom är bäst. Vad beträffar utformning framför utredningen flera förslag planeringens till men i stort sett utan större av nuvarande för-

påbyggnad någon ändring hållanden. Styrelsen vill i anslutning till de framförda Synpunkterna göra

följande kommentarer. Vad den centrala vill framhålla gäller och regionala planeringen styrelsen i samråd med berörda institutioner att planerna bör uppgöras vetenskapliga och att dessa inte endast skall tjäna som underlag för lantbruksplaner nämndernas arbete utan även kunna vara till ledning för de enskilda jord-

brukarnas handlande,

I det fortsatta rationaliseringsarbetet kommer de statliga lånegarantierna

att vara ett viktigt medel. Med stöd av dessa får lantbruksnämnderna stora att Styrelsen vill framhålla att

möjligheter påverka rationaliseringsarbetet.

stora krav då måste ställas på den personal, som skall handha detta arbete. För detta krävs en kännedom om rationaliseringsmöjligheter och

ingående

rationaliseringsvägar. Tillfälle måste därför beredas dem att fortlöpande

följa den och jordbruksekonomiska utvecklingen, så att jordbrukstekniska

arbetet ej stelnar i formerna. Utredningen föreslår att Statens Jordbruksnämnd, Statistiska Centraltillsammans utarbetar för

byrån och Lantbruksstyrelsen årliga redogörelser ifråga om livsmedel. Styrelsen vill här påpeka att

försörjningssituationen denna redogörelse inte endast bör vara historisk utan även bör bestå av en

framåtsyftande prognosdel, stödd av forskning på prognossidan.

Utredningen konstaterar att naturvårds- och fritidsintressena i viss mån

kan konkurrera med jordbruk och skogsbruk i fråga om marktillgångarna. Vanligtvis torde emellertid såväl jordbruks- och skogsbruksintressena

som naturvårds- och fritidsintressena kunna samordnas. På grund av den ökade fritidsverksamheten i skog och mark blir det dock för varje år allt med en planeringsverksamhet, vid vilken alla de berörda inangelägnare tressena kan vägas mot varandra. Styrelsen delar denna uppfattning och vill i detta sammanhang understryka nödvändigheten av att dessa frågor integreras med övrig samhällsplanering. Härför erfordras en förstärkning

av resurserna för forskning och undervisning varvid, som nedan närmare ut-

vecklas, lantbrukshögskolan torde kunna bli en naturlig bas för denna expansion.

l)en av markresurser som nu pågår, tar sig friställning från jordbruket, ofta former som är otillfredsställande ur landskapsvårdande synpunkt och

med hänsyn till fritidsintressena. Frågan om hur ett ur samhällelig syntillfredsställande av dessa friställda arealer skall åstadpunkt utnyttjande kommas är hittills mycket ofullständigt belyst. Biologiska och estetiska pro-

blem men även samhälls- och företagsekonomiska samt juridiska frågor

kräver här sin lösning, liksom planeringsverksamhetens innehåll och organisation. Forskningen vid lantbrukshögskolan har hittills främst varit inriktad att ett effektivt av jordbrukets markre-

på möjliggöra utnyttjande

surser i växtodling och djurskötsel. Styrelsen önskar förorda att forskoch undervisningen vid lantbrukshögskolan utvidgas att även omningen

fatta ansvaret för studier av möjligheterna att på ett ur samhälletstsynpunkt

tillfredsställande sätt utnyttja de markresurser, som nu friställes från jord-

bruket. Denna expansion, vartill ökade resurser självfallet krävs, torde vara särskilt lämplig att genomföra vid lantbrukshögskolan, eftersom det där redan finns specialister som arbetar i nära angränsande områden såsom grundläggande naturvetenskapliga ämnen, markvård, växtodlingslära, träd-

gårdskonst och naturvård samt ekonomi.

Utredningen föreslår inrättandet av ett företagsregister, vilket skall kunna användas i det direkta rationaliseringsarbetet, i den officiella jordbruksstatistiken och för skördeskadeskyddet. Dessutom kan det vara ett hjälpmedel vid uppskattningar av det totala resursbehovet i jordbruket samt vid

studier över produktionens lokalisering. Enligt styrelsens uppfattning bör

ett företagsregister ha stor betydelse både för rationaliseringsarbetet och tör forskningen.

Kapitel B 5. MarIcanskufinings- och /inunsieringsirågor

Utredningen konstaterar att det i Inånga av våra bästa jordbruksbygder kan

vara svårt att till godtagbara priser förvärva mark för rationaliseringsända-

mål, medan det i mindre välbelägna bygder långt från tätorter och med mins-

kande antal arbetstillfällen ofta kan vara svårt att avyttra icke utvecklings-

bara brukningsenheter. Allt som allt inverkar givetvis dessa förhållanden

ogynnsamt på rationaliseringsverksamheten genom att utbudet av mark för rationaliseringsändamål hålles tillbaka, genom att arbetskraft bindes

vid icke rationella enheter och genom att priset på mark pressas upp utöver den nivå jord- och skogsbruket kan förränta. Utredningen anser också att

kraftiga insatser bör göras för att lösa jordbrukets markanskaffningsproblem och konstaterar att för ändamålet behövs olika samverkande åtgärder.

Möjligheterna att förvärva mark och trygga kapitalförsörjningen kom-

mer utan tvekan att vara av stor betydelse när det gäller att påverka rationaliseringsutvecklingen, varför styrelsen helt delar utredningens uppfatt-

ning att kraftiga insatser bör göras för att lösa jordbrukets markanskaff-

ningsproblem. Styrelsen finner det dock synnerligen tveksamt om de av

för att få loss de stora

utredningen föreslagna åtgärderna är tillräckliga

arealer som erfordras för av rationella Lik-

uppbyggandet jordbruksföretag.

artade synpunkter framföres också i en reservation av herr Lindbeck m. fl.,

där på sid. 289 sägs:

”För att målet för strukturrationaliseringen skall kunna uppnås är det nödvändigt att få till stånd en rörlighet i markdispositionen av en helt ann-an storleksordning än som hittills förekommit. Utredningen borde enligt vår uppfattning trängt djupare in i detta problemkomplex och kommit fram till mer genomgripande åtgärder. Styrelsen vill framföra följande synpunkter rörande markanskaffning och finansiering.

anser det önskvärt med en ändring i arrendelagstiftitingen i

Utredningen den riktningen, att utarrendera ökar. att markägarnas benägenhet jord Styrelsen delar denna och vill framhålla att arrendeinstitutet bör uppfattning kunna få en allt större i lantbrukets rationalisering. Dc framtida uppgift blir med och genom ett arrende-

företagen nödvändighet kapitalkråvande,

system kan finansieringsbehovet för den enskilde jordbrukaren begränsas. Anpassningen av företagets markresurser kan härigenom enkelt regleras. kommer också till stånd mellan och En riskutjämning ägare företagare. Nuvarande arrendelagstiftning verkar dock återhållande på jordägares benägenhet att arrendera ut, särskilt då genom de sociala arrendebestämmelserna om för samt optionsrätt och lös-

byggnadsskyldighet jordägare

för arrendator. En ändrad bör därför ge

ningsrätt arrendelagstiftning

gynnsammare förutsättningar än de nuvarande för strukturrationalisering arrende. En praktiskt lämplig avvägning mellan olika intressen ingenom nebärande ökad avtalsfrihet mellan jordägare och arrendator samt ändrad fördelning av byggnadsskyldigheten torde vara möjlig. delar utredningens uppfattning att läneramarna bör utökas,

Styrelsen

men anser med till vad som tidigare anförts om de stora investehänsyn ringar, som erfordras för att få fram rationella företag, att de föreslagna höjningarna är väl blygsamma. Utredningen anser det inte motiverat att ändra den nuvarande ordningen att endast enskild skall kunna få och driftslån. Sty-

person jordförvärvslån

relsen har inte kunnat finna ekonomiska motiv härför och anser att även juridisk person i vissa fall, t. ex. aktiva jordbrukare, som önskar driva jordbruk gemensamt i bolagsform, skall kunna komma i åtnjutande av

dessa lån. Styrelsen förutsätter härvid att även till rena skogsfastigheter skall kunna utgå garantilån.

Vad beträffar det särskilda statsstödet för de koncentrerade rationalise-

ringsinsatserna (KR-verksamheten) föreslår utredningen att verksamheten

skall fortsättas och utvidgas. Styrelsen vill framhålla vikten av att noga analysera hittillsvarande verksamhet innan beslut fattas om utvidgning av den-

samma, detta inte minst med tanke på en eventuell prisdifferentiering till

förmån för mjölkproduktionen i norra Sverige.

En av grundförutsättningarna för att kunna följa rationaliseringsverksamhetens effekt och därvid rationaliseringstakten och för att kunna bedöma eventuella lönsamhet investeringars är att företagens ekonomiska resultat registreras på ett tillfredsställande sätt. Mycket få jordbrukare har emellertid för närvarande en ordnad Man räknar med att enredovisning. dast 25.000-30.000 jordbrukare för regelbundna om inanteckningar komster och utgifter. Av dessa är det bara ungefär 10 procent som fullföljer räkenskaperna med bokslut och ekonomisk resultatanalys. Allvarligast är emellertid att de bokslut som blir föremål för statistisk bearbetning (den s. k. jordbruksekonomiska undersökningen) är koncentrerad till vissa storleksgrupper (5- 50 ha åker). Med hänsyn till de relativt stora statliga insatserna i form av lånegarantier vill styrelsen framhålla angelägenheten av att stimulera en bokföringsverksamhet där en tillfredsställande även från större resullatanalys ingår gårdar.

Kapitel B 6. Forskning, och utbildning rådgivning F 0 r s k n i n g

I fråga om behovet av och försöksverksamhet anför forskning utredningen bl. a. följande: ”Utvecklingstakten i jordbrukets rationalisering bestäms på lång sikt i hög grad av de resurser, som satsas på forskning och försöksverksamhet. Genom den snabba tekniska ställs alltfler utvecklingen effektiviseringsvägar till jordbrukets förfogande. Med hänsyn till den stora betydelsen av och försöksverksamhet forskning för jordbrukets vidareutveckling är det ytterst väsentligt, att ökade resurser satsas härpå och att resurser bästa sätt. Vi anser tillgängliga utnyttjas på det också betydelsefullt, att målinriktad d. v. s. forskning ges ökat utrymme, forskning, som direkt är inriktad att öka på jordbrukets produktivitet. Forskningen måste omfatta hela produktionskedjan, d. v. s. även förädlingen av råvarorna, samt vara anpassad till olika jordbruksområdens specifika förutsättningar.” Styrelsen delar helt utredningens och vill framuppfattning ytterligare hålla att i ett långsiktigt perspektiv främst produktivitetsförbättringen synes bli av betingad utvecklingen av nya biologiska och tekniska framsteg. Som tidigare påpekats i detta yttrande framkommer emellertid sådana för närvarande icke så snabbt att jordbruket eller det kombinerade jord-sk0gsbruket kan hålla samma som svenskt i utvecklingstakt näringsliv övrigt. Sedan länge har också utvecklingsarbetet mindre ägnats uppmärksamhet i lantbruket än inom industrin. De direkta insatserna i högre utbildning, forskning och försök uppgick under 1950-talet för jordbrukets del till en-

i råvaruledet. Genom de senaste årens

dast 0,5 procent av produktionsvärdet

och försöksverksamheten är motsvarande pro-

upprustning av forsknings-

centtal nu ca 1 procent mot ca 2 procent inom industrin. Då forskning och kommer att vara av stor betydelse för resultatet av raförsöksverksamhet måste vid en rationell avvägning av resurserna

tionaliseringspolitiken större insatser än för närvarande krävas på området, om näringen

sentligt sikt skall kunn-a konkurrera med industrin om arbetskraft och ka-

på längre

undvikande av dubbelarbete är det härvid viktigt med en sampital. För

av statlig och statsunderstödd forskningsverksanihet på lantbru-

ordning

kets område, vilket utredningen även påpekat.

Av världens totala insatser och försöksverksamhet svarar på forskningsliten del. av de resultat som framkommer Sverige för en mycket Då många

utomlands även kan Lltnyttjas i vårt land är det för jordbrukets utveckling

i framtiden nödvändigt med ökande insatser för insamling av nyheter inom i andra länder. Här kan olika vägar följas. I första försök och forskning hand bör detta ske ytterligare anslag till dokumentationsverksamgenom bör ökade resemedel ställas till förfogande för forskarna och het. Vidare

anslag för gästforskare utökas. Enligt styrelsens uppfattning

högskolornas

är en starkt ökad utefter dessa linjer på insamling av i utlandet

satsning och rationellt sätt att öka introduktionen

framkommande nyheter ett billigt av ny teknologi i jordbruket.

De totala och utbildningsanslagen till statliga och halvstalliga forskningsfördelade olika ämnesomrfidexi

institutioner på jordbrukets område, på

1965/66 framgår av följande tablå.

Väøctområdet

Mil j. kr Procent

Växtförädling 8,6 16,5 i 1,7 3,3

Växtpatologi

Växtodling, markvetenskap etc. 13,4 25,7 5,0 28,7 9,6 55,1

Trädgårdsodling

Husdjursområdet

1,7 3,3

Husdjursförädling

Veterinärmedicin	11,3	21,7 .
Utfodring och fysiologi	4.9 17,9 9,2 34,2
Teknik		3,2	6,1
Ekonomi		2,3	4,6
Totalt		52,1	100,0

Som satsas för närvarande endast en femtedel så mycket på djur-

synes som växtförädling. Om denna sätts i relation

förädling på anslagstilldehiing till omfattningen av och de utvecklingslinjer för respektive produktions-

som utredningen framlägger, finner man att en klar felavvägning grenar, anser det angeläget att denna disproportion i medelsföreligger. Styrelsen mellan olika produktionsgrenar rättas till, bl. a. genom att den tilldelningen av Wiadutredningen (Jo 1964:10) föreslagna upprustningen av husdjursför-

kommer till stånd. Av ovanstående tablå framgår vidare att för-

ädlingen hållandevis små resurser satsas på växtskydd i förhållande till veterinärmedicin. Bland övriga problem, som kräver ökad uppmärksamhet vill styrelser:

peka samt företagsekonomiska och byggnads-

på de anpassningsproblem

tekniska frågor, som sammanhänger med jordbrukets strukturomvandling. Jordbruksföretagens ökade specialisering har vidare medfört svårigheter att bevara och höja markens produktionsförmåga. Som ovan framhållits står utnyttjandet av naturresursernzi inför många problem, vilka måste

beaktas i samband med jordbruksrationaliseringen. Ökade forskningsresur-

ser krävs därför såväl ifråga om markvård som naturresurser i vidare be-

märkelse.

Yrkesutbildning Utvecklingen i jordbruket leder mot allt större och allt mer komplicerade

företag, vilket också är helt i överensstämmelse med rationaliseringsmål-

sättningen. Men denna utveckling medför också allt större krav på goda

yrkeskunskaper hos de i jordbruket verksamma. Den nuvarande utbildningen vid lantbruksskolorna är dock otillräcklig för ledare av dessa större företag. En mer omfattande yrkesutbildning ges för närvarande -vid lantmästarut-

bildningen på Alnarp. Årligen utexamineras därifrån ett hundratal lant-

mästare. Av dessa går dock inte mer än ca en fjärdedel till praktiskt jord-

bruk i form av egna företagare eller som anställda vid större jordbruksför; valtningar. I framtiden bör man dock räkna med att ett betydligt större antal erfordras i det praktiska jordbruket. Styrelsen vill därför starkt understryka utredningens förslag om en utökad lantmästarutbildning. Det effektivaste och minst kOStIIEIÖSkFäViIDÖB torde därvid vara att bygga ut den

nuvarande lantmästarutbildningen på Alnarp.

Många av de nuvarande jordbrukarna saknar yrkesutbildning vid lant-

bruksskola. Utredningen föreslår därför att möjligheter bör öppnas för re-

dan yrkesverksamma att få särskild yrkesutbildning till ett antal av omkring

500 årligen under en tioårsperiod. Styrelsen vill kraftigt betona behovet av

en sådan grundläggande utbildning av redan yrkesverksamma och anser att särskilt stor vikt bör läggas vid denna fråga och att den planeras för ett

större antal jordbrukare än det av utredningen föreslagna.

Med hänsyn till de snabba förändringarna i teknik och ekonomi och då en stor del av eleverna i de grundläggande kurserna i fortsättningen ej

kommer att ägna sig åt lantbruk biträder styrelsen utredningens förslag att

den grundläggande utbildningen i högre grad än nu kompletteras genom specialkurser inom olika ämnesområden. Därvid bör även jordbruksutbildningen för lantbrukarhustrur observeras.

Styrelsen vill också påpeka den möjlighet som finns att påverka utbild-

ningens omfattning genom att i större utsträckning än för närvarande göra en god yrkesutbildning till en förutsättning för statliga kreditgarantier.

Fortbildning Utredningen konstaterar att en kontinuerlig fortbildning är nödvändig inom lantbruket liksom inom näringslivet i övrigt samt diskuterar olika slag av medel, som kan användas i denna fortbildning, nämligen massmedia, grupp-

media och individuell rådgivning. Utredningen påpekar också att resultaten

av fortbildningen är beroende av dengrundläggande utbildningens utform-

ning och omfattning och att de även beror av samordningen av olika hjälp-

medel i fortbildningsverksamheten och att denna sker på ett planmässigt

sätt.

Styrelsen anser att utredningen ej närmare penetrerat de problem som hör

samman med en samordning av skilda hjälpmedel och en planmässig an-

vändning av dem och vill påpeka att de tjänstemän, såväl de centralt pla-

cerade som de fältarbetande, som skall utföra denna samordning och planering behöver kunskap om hur detta skall göras. Utbildningen inom detta ämnesområde är här i Sverige emellertid mycket eftersatt. Den inskränker

sig för de nuvarande rådgivarna i bästa fall till en eller två veckors kurser.

Vid de nyligen påbörjade pedagogiska grundkurserna för lantbrukslärare

undervisas i rådgivningslära under ett 30-tal timmar, vilket dock måste be-

traktas som helt otillräckligt för blivande rådgivare.

Man torde sålunda kunna påstå att vi i Sverige så gott som helt saknar

utbildning i rådgivningslära, att vi i hög grad saknar den forskning, som

skall vara grunden för sådan utbildning och att diskussioner i detta ämne är förhållandevis sällsynta. Styrelsen vill därför framhålla vikten av att en

avsevärd förbättring av utbildningen i rådgivningslära och därmed sam-

manhängande forskning snarast kommer till stånd.

I utredningen framhålles att den individuella rådgivningen är den effektivaste. Detta påstående liksom de slutsatser, som dras därav, är ej verifierade. Som regel måste man för att på ett effektivt sätt nå ett rådgivningsmål

sätta in både mass-, grupp- och individuella media och problemet är närmast att finna den bästa kombinationen av dessa. När det gäller massmedia föreslår utredningen att lantbruksprogrammen

i radio och TV bör utökas väsentligt. Styrelsen instämmer i utredningens

men vill framhålla vikten av att radio- då beförslag, och TV-programmen

handlas som en integrerad del av hela fortbildningsverksamheten. En för-

utsättning för ett riktigt utnyttjande av radio- och TV-program är dessutom en betydligt utökad utbildning i bland tjänstemän, vil-

rådgivningskunskap

ket även tidigare berörts. Även och individuell rådgivning anser utredningen bör

grupprådgivning

ges ökade resurser och utformas så, att den utöver jordbrukets biologiska, tekniska och ekonomiska frågor också kommer att behandla omställningsproblematiken. Styrelsen delar denna uppfattning och vill framhålla att stor vikt härvid bör läggas på att snabbt och i lämplig form föra ut forsk-

ningsresultaten från vetenskapliga institutioner till rådgivare och jordbru-

kare. Vid lantbrukshögskolan finns sedan några år en arbetsgrupp för detta

ändamål, specialrådgivningen. Styrelsen har i årets anslagsframställning

föreslagit att denna ombildas till ett fast informationsorgan. Utredningen anser att den individuella rådgivningen bör komma till stånd antingen på initiativ av lantbrukarna eller av rationaliseringsorganet och att den jordbrukarna beställer i princip bör betalas liksom

rådgivning

övriga tjänster son1 står till jordbrukarnas förfogande. Styrelsen delar i stort denna uppfattning och anser att riktlinjen bör vara att samhället skall svara för kostnaderna dels för en effektiv apparat att föra ut forskningsresultaten till rådgivare och jordbrukare samt för framställning av basmaterial, dels för sådana specialiserade rådgivare, som främst koncentrerar sig via massmedia och Däremot bör jordbruket

på rådgivning gruppmedia.

självt i större utsträckning än för närvarande stå för kostnaderna för indi-

viduell rådgivning, vilken då torde kunna komma till stånd genom på privat eller kooperativt initiativ upprättade servicebyråer, som kan lämna råd rörande byggnads- och maskinfrågor, växtodlings- och husdjursfrågor samt

redovisnings- och driftsekonomiska frågor.

I utredningens betänkande sägs ingenting om behovet av studier beträf-

fande rådgivningsarbetets effekt. Däremot föreslås i kapitel B 4 (rationaliseringen och dess planering) att effekten av insatta rationaliserings-, omställnings- och prispolitiska medel fortlöpande skall redovisas. Styrelsen

anser det minst lika motiverat att sådan redovisningsskyldighet föreligger även för rådgivningen och att de personer, som är sysselsatta i rådgivnings-

arbetet får utbildning i hithörande frågor och att forskningsverksamheten

på detta område byggs ut så att viss utredningsservice kan ges åt konsulenterna på fältet.

Kapitel B 7. Omställnizigsfrågor

Rådgivning i avveeklings- och omställningsfrågor.

vill starkt understryka utredningens förslag att lantbruksnämn-

Styrelsen

dernas personal görs så förtrogen med de arbetsmarknadspolitiska medlen

att den kan biträda med råd och anvisningar i samband med avveckling av lantbruksföretag och att nämnderna därvid kan behöva förstärkas med sär-

skild personal för rådgivning i dessa frågor.

Det är här frågan om en rådgivning, som både till metodik och innehåll avsevärt avviker från lantbruksnämndens hittillsvarande verksamhet. Närmast kan man hämta erfarenhet från holländarna, som sedan en tid bedrivit

social rådgivning på detta område med särskilt socialt utbildade rådgivare.

Enligt deras uppläggning sker denna rådgivning i tre faser. För det första tar den sikte på att fästa gruppens uppmärksamhet på omställningsproblemen och stimulera till diskussion så att de blir ordentligt genomtänkta. För det andra ger rådgivaren upplysningar eller hänvisar till andra personer, som kan ge upplysning, när gruppen nått så långt i sitt tänkande att den behöver ytterligare information. Den tredje fasen gäller det egentliga beslutet att lämna jordbruket. Då krävs det samarbete med speciella myndig«

heter, som rådgivaren kan förmedla kontakten till. Rådgivningsmetodiken på det här området spänner i Holland över ett mycket brett register. För-

utom radio, TV och press omfattar den utställningar, exkursioner, diskussionsaftnar, kurser och hemmamöten. I detta sammanhang vill styrelsen erinra om att genom medel från Kellogg Foundation ett särskilt anpassningscenter inrättats vid lantbrukshög-

skolan med syfte att följa jordbrukets anpassningsfrågor och informera

därom. Det synes angeläget att nära kontakt etableras mellan denna verksamhet och Iantbruksnämnderna.

Kontant omställningsstöd

I utredningens förslag anges syftet med ett speciellt omställningsstöd vara

att skapa förutsättningar för en överflyttning av arbetskraft från lantbruk till andra näringsgrenar. Utredningen pekar på att åtskilliga förhållanden

hindrar en övergång till annan verksamhet och nämner som exempel sam-

bandet mellan yrkesutövandet och bostaden, psykologiska hinder samt rent ekonomiska svårigheter, som inte gör en övergång tillräckligt attraktiv. För

att underlätta överflyttningen anser utredningen att det behövs en stimu-

lans utöver den som en överflyttning till annat arbete kan innebära. För ett

sådant omställningsstöd anger utredningen fyra skäl, nämligen behovet av

att underlätta överflyttningen av arbetskraft, behovet av att friställa mark,

kravet på att friställa jordbruksjord för annan användning än jordbruksproduktion och kravet på att underlätta omställningsproblemen för de som

flyttar. Vad beträffar behovet av att underlätta överflyttningen av arbetskraft och kravet på att underlätta omställningsproblemen för de som flyttar kan givetvis särskilda bidrag i och för sig vara berättigade. Ur samhällsekonomisk

synpunkt synes det dock riktigare att dessa frågor löses med mera rationella medel såsom rådgivning, arbetsmarknadspolitik och inköpspolitik.

st-arkt betonat att att förvärva mark Styrelsen har ovan möjligheterna

när det gäller att på-

utan tvekan kommer att vara av avgörande betydelse Vid en bedömning av den effekt ett om-

verka rationaliseringsutvecklingen.

tas till att förhållandena är helt ställningsstöd i detta fall kan få bör hänsyn

olika i vikande och bygder. l de vikande bygderna pågår

expanderande

av och utflyttning av arbetsredan en snabb nedläggning jordbruksföretag

det är tveksamt om det stödet nämnvärt kan påkraft, varför föreslagna I de bygderna däremot

skynda den önskade utvecklingen. expanderande stora att frigöra mark för rationaliseringsändzimål.

föreligger svårigheter ett skulle få en viss effekt i Det är möjligt att kraftigt omställningsstöd De 5000-420000 föreslagit. torde dock dessa områden. kr, som utredningen vara ett zilltför litet belopp för att stödet skall få någon större betydelse.

Kapitel B 8. Lltgângspunlcter för prispolitiken

finner inte att ta direkt ställning till prissättningssy-

Styrelsen anledning stemets Den önskar dock framhålla att utredningens konstateutformning. kombinerad med ökande om-

rande, att en svagt nedåtgående realpristrend skulle till en avsedd minskning av produktions-

ställningsslöd ge utsikter vara med särskilt studier. Det kan volymen ej synes underbyggt ingående om tagit tillräcklig hänsyn till svåexempelvis ifrågasättas utredningen att olika fortsatta reaktion inför righeterna förutsäga jordbrukargruppers Vid av effekten av olika

en sjunkande realprisnivå. en bedömning prispolitiska åtgärder måste hänsyn tas till att planeringssituationen ej är densamma vid alla av företag och att därför reaktionen på prisändringar

typer blir olika. De mindre jordbruksföretaigen, där brukarens ålder ofta är hög

och och där man kan räkna med höga fasta kostnader,

skuldsättningen låg

- i _-

kommer så länge dessa brukare har förmåga att arbeta jordbruket

att vara för och kan knappast väntas rea-

tämligen okänsliga prisändringar

med Större, rationellt skötta företag med drif-

gera produktionsmixiskning. tiga, högt skuldsatta brukare kommer däremot att bli mycket priskänsliga.

Det är därför att utformas så, att lönsamheten vid

väsentligt prispolitiken

effektiva företag kan upprätthållas. I annat fall kommer förutsättningar

för en med hjälp av riskvilligt kapital och

fortlöpande rationalisering

mänsklig ledarförmåga att saknas. Med hänsyn till nu berörda förhållanden och att utredningen uppställt

flera nlål för det handlandet vill styrelsen frågasätta om jordbrukspolitiska

från alla de mål som sålunda kan

inte prissättningen i praktiken måste utgå

för Därvid skulle särskilt prispolitik och ra-

uppställas jordbrukspolitiken.

starkt Om uppgifter rörande rationa-

tionaliseringspolitik sammanknytas.

får en central ställning i torde detta komma

liseringstakten prispolitiken att verka stimulerande på rationaliseringsorganens verksamhet. Av stor betydelse på sikt torde här också vara att en sådan utgångsnågot längre

punkt bör kunna medverka till att stärka det svenska jordbrukets inter-

nationella konkurrensförmåga. Därmed gynnas näringens beredskap inför

en sannolikt kommande period med öppnare och större marknader för livsmedel än vi nu har, regionalt i Europa och även globalt.

Rationaliseringstakten torde kunna följas genom studier av produktivi-

tetsutvecklingen samt nyetableringstakten och nybyggnadsverksamheten vid olika typer av företag i olika liksom

regioner, genom undersökningar

av takten i utslussningen av resurser till andra näringsgrenar. Produktivitetsutvecklingen torde kunna jämföras med motsvarande utveckling för andra näringsgrenar samt för andra länders jordbruk och den registrerade

rationaliseringstakten med optimalt möjlig takt. De jordbrukspolitiska med-

len synes kunna vara desamma som utredningen föreslår nämligen prisnivåns höjd och rationaliseringsstöd. Enligt utredningen bör under en övergångstid på tre år effekten av det

utvidgade rationaliserings- och omställningsstödet, i förening med den av-

sedda prisnivåns verkan i olika avseenden, successivt registreras och analyseras. Det sålunda framkomna materialet skall därefter tjäna som under-

lag för överväganden rörande vilka ytterligare åtgärder som kan krävas.

I reservation av hrr Johansson, Zachrisson och

Persson, Wetterhall, Öjborn

framhålles att de rationaliseringsinsatser från det allmännas sida, som ut-

redningen föreslår, till övervägande del är sådana s0n1 kan verka först på något längre sikt och att de ytterligare resurser, som enligt utredningens förslag skulle tillföras rationaliseringsverksamheten blir tillgängliga och

får effekt först successivt. Även styrelsen anser att tre år är en alltför kort tid för att man under densamma skall med tillräcklig grad av säkerhet kunna

mäta effekten av insatta rationaliseringsâtgärder. Övergångsperiodens

längd torde ur ren mätningsteknisk synpunkt sannolikt behöva ökas för att

bedömningarna av rationaliseringsåtgärdernas effekt skall bli meningsfyllda. I varje fall torde det vara angeläget att lägga ner stor omsorg på da-

tainsamlingen för dylika mätningar och att göra de slutliga bedömningarna med stor försiktighet.

Kapitel B 9. Relationerna mellan priserna på olika produkter

Utredningen förordar att man eftersträvar en anpassning av prisrelatio-

nerna inom landet till världsmarknadens, men att man beaktar samtidigt de krav, som produktionsberedskapen uppställer och att svåravsättbara överskott undviks. Man framhåller att innebörden härav sikt kan på längre beräknas bli att erforderlig import koncentreras till vegetabiliska produkter medan för animalier tillämpas i det närmaste full

självförsörjning. Styrelsen delar utredningens uppfattning på dessa punkter, men Önskar

samtidigt framhålla att en dylik anpassning av prisrelationerna till världsmarknadens - inom villkor angivna Övriga eller de andra prisrelationer

som bedöms realistiska i framtiden, t.ex. EECzs - sannolikt kommer att

få mycket stora konsekvenser för produktionsmönstret på enskilda företag ooh i olika regioner. Sålunda kommer starkt ändrade prisrelationer mellan

vegetabilier och animalier sannolikt att medföra stora anpassningsproblem för jordbruket i Götalands norra slåttbygder och i Svealands slättbygder samt för vissa typer av animalieproduktion. Regionala produktionsmönster

samt inriktningen och utformningen av rationella företagstyper kommer

sannolikt att ändras till följd härav. Dessa konsekvenser har inte närmare undersökts av utredningen. Styrelsen förordar därför att dylika undersökningar kommer till stånd innan starka ändringar i prisrelationerna genomföres och att prisrelationsförändringarna sedan genomföres i sådan takt att orationella ändringar i resursutnyttjandet inom jordbruket i möjligaste mån undvikes. I detta sammanhang stöder styrelsen även utredningens förslag att rullande planer för prisavvägningarna uppgöres på 5 ä 10 års sikt. Det är särskilt viktigt att härvid i planerna ange storleken av de prisrelationsförskjutningar, som man beräknar genomföra. Ett dylikt system av rullande planer

för prisavvägningen mellan olika produkter torde kunna bli av stort värde

för planeringsverksamheten inom näringen.

Kapitel B 10. Prisregleringezzs utformning

Gränsskyddets utformning

Utredningen förordar ett system med inom vissa gränser fasta införselavgifter för aktuella produkter utom fodersäd och socker, att med systemet mittpriser och prisgränser bibehålles, varvid man dock bör överväga en

krympning av prisgränserna samt att införselavgifterna ändras enligt vissa

spärregler kopplade till utvecklingen av producent- och på visst sätt rensat

konsumentprisindex. Styrelsen stöder principen med inom vissa gränser fasta införselavgifter,

men förordar att man en så stark genomför krympning av prisgränserna som ur praktiska synpunkter är genomförbart. Detta för att kunna upprätthålla en så stabil prisnivå inom landet som Därvid underlättas före-

möjligt.

tagarnas planering och därigenom ett så rationellt utnyttjande som möjligt av näringens produktionsresurser.

Det synes enligt styrelsens uppfattning möjligt att starkt förenkla proce-

duren vid justeringen av införselavgifterna. Styrelsen ansluter till

sig här den av herr Wahlfisk framförda reservationen vilken

enligt införselavgif-

ter, prisgränser och mittpriser bör omprövas endast en Den-

gång årligen.

11a omprövning torde då kunna ske i enlighet med den allmänna målsätt-

ningen för jordbrukspolitiken, varvid hänsyn kan både till rationali-

tagas seringstakt och och till av kon-

produktionsvolym ej enbart utvecklingen

sument- och I konsekvens med den för

producentprisindex. målsättning

prispolitiken, som styrelsen tidigare förordat, synes det lämpligt att lant-

bruksstyrelsen som företrädare för rationaliseringsverksamheten, deltager

i denna översyn.

Subvcntioner

Utredningen föreslår att det renodlade småbrttkarstödet i form av arealoch leveranstillägg för mjölk avvecklas under 1967, att det allmänna tillägg avvecklas successivt fram till 1969/70 men att det extra mjölkpristillägget i norra bibehålles tills vidare och omprövas år 1970. mjölkpristillägget Sverige Styrelsen vill här framhålla att stödformer av utpräglat social karaktär lätt kan resultera i snedvridning av produktions- och rationaliseringsutvecklingen

om de därtill bindes till De uppställda lnålcn för jordbruksproduktionen. politiken kan därför lättare nås on1 generella medel inom socialpolitikens

ram tillämpas. Det extra mjölkpristillägget i norra Sverige utgör uppenbar- Det

ligen en viktig styrande faktor i ett mycket komplicerat problemkomplex.

sålunda en till förmån för i en

utgör prisdifferentiering mjölkproduktionen

viss landsdel och därmed mjölkproduktionens och hela jordbrukspåverkar näringens rationella lokalisering. Samtidigt har det Lippenbarligen väsentlig

för lönsamheten vid det övervägande flertalet jordbruk i norra Svebetydelse där och dominerar driftsinriktningen och al-

rige, vallodling mjölkproduktion

ternativa produktionsgrenar är få. Härigenom spelar det en stor roll i landsändans och och har även stor social

lokaliserings- sysselsättningsproblematik Det styrelsen viktigt att hela detta problemkomplex snarast

betydelse. synes till en samlad i ett eller så

upptages behandling utrednings- forskningsarbete,

att en hållbar för en konstruktiv lösning av detsamma kan åstadkomgrund mas. Inte minst är detta med hänsyn till om samhällets fort-

viktigt frågan satta den s. k. Kil-verksamheten i landsändan i fråga. I)et föresatsning på faller att detta arbete inte till omprövningen år styrelsen viktigt uppskjutes

1970. ärende har herrar Eke-

I styrelsens handläggning av detta deltagit Hjelm,

rot, Erikson, Brofalk och Andersson. På styrelsens för lantbrukshögskolan vägnar:

Lennart Hjelm

Ulla Johansson

Jordbrukets forskningsråd:

Genom remiss den 23 juni 1966 har Jordbrukets anmodats forskningsråd avgiva utlåtande över 1960 års betänkande ”Den fram-

jordbruksutrednings tida jordbrukspolitiken” (A Bakgrunden och B Mål och medel, SOU 1966: 30

-31). I anledning härav får forskningsrådet med bifogande av tre kopior av utlåtandet i ärendet anföra följande. Rådet begränsar sitt utlåtande till den del av betänkandet, i vilken forsk-

ningen behandlas, nämligen kapitel VI i betänkandets del B, samt till sär-

skilt yttrande och reservation av herrar Bengtsson, Hansson, Holmström, Håkansson, Oscarsson och Åstrand (s. 352-411 i samma del) i vad det gäl-

ler forskningsfrågor.

Rådet biträder helt utredningens å sidan 112 under punkterna 1, 2 och 3 (kap. VI) sammanfattade förslag, vilket innebär (1) en ökning av resurserna

för forsknings- och försöksverksamheten sam-

på jordbruksområdet, (2) ett manförande av närbesläktad statlig och statsunderstödd forskningsverksamhet samt (3) en vidgad livsmedelsteknisk med särskild forskning inriktning på kvalitetsproblemen. Rådet konstaterar med tillfredsställelse, att utredningen (s. 101 andra spalten) uttryckligen framhåller betydelsen av att den målinriktade forsk- -

ningen i fortsättningen omfattar hela produktionskedjan :illtså även för-

av råvarorna - och till de olika ädlingen anpassas jordbruksområdenas specifika förutsättningar. l fråga om utredningens uttalande om den mål-

_inriktade forskningens omfattning anser rådet, att detta uttalande bör ges

en ganska vid innebörd, vilket skulle betyda, att icke endast de större sam-

manhängande och ur strukturrationaliseriIigssynjmnkt välgynnade slätt-

bygdernzl i landets mellersta och södra delar här hör avses utan även de sedan gammalt väl hävdade jordbruksbygderna i landets norra delar och då främst kustbyg(lerna men även åtskilliga typiska i jordbruksregioner inlandet. Rådet delar utredningens uppfattning (s. 102 andra spalten) att den rent

tekniska rationaliseringen inom jordbruket är längre hunnen än utveck-

lingen av de biologiska produktionsprocesserna. Utredningen framhåller

särskilt, att ökade forskningsinsatser synes erforderliga på husdjursområdet, något som rådet i sin verksamhet även sedan flera år beaktat och efter förmåga sökt åstadkomma. Otvivelaktigt finns på denna ekonomiskt myc-

ket betydelsefulla forskningssektor avsevärda framsteg att göra om blott

verkligt kraftfulla och långsiktiga forskningsinsatser kan göras. Hittills har

det emellertid icke varit möjligt för rådet att stödja forskningsprojekt av den storleksordning det här gäller. Rådet anser sålunda, att i nuläget väsentligt förhöjda anslag till husdjurs-

forskningens samtliga grenar är en av de allra verksammaste hävstängerna

vid jordbruksnäringens rationalisering och ekonomiska höjande. Utred-

ningen har enligt rådets uppfattning icke tillräckligt starkt betonat detta faktum i de mycket kortfattade uttalandena i kapitel VI under 2 Forskning och högre utbildning.

Att utredningen särskilt framhåller den livsmedelstekniska forskningens

stora betydelse för den kommande utvecklingen (s. 102 första spalten) finner rådet mycket tillfredsställande men vill att också

samtidigt understryka,

andra för utvecklingen ekonomiskt lika betydelsefulla forskningsområden

även i fortsättningen måste uppmärksammas. Ett tekniskt högrationaliserat

och optimalt omstrukturerat jordbruks lönsamhet kommer alltjämt att bero av bland annat sådana grundläggande förutsättningar som växtföljdens rätta planering, tillförseln av växtnäring och jordens bearbetning. Dessa mycket viktiga faktorer måste studeras betydligt mera grundligt än hittills. Erinras bör också om den kemiska bekämpningen av djur- och växtpara-

siter på grödorna, ett område på vilket helt nya problemställningar på se-

nare tid anmält sig och pockar på en snabb och praktisk lösning. Även

andra betydelsefulla forskningsområden kan andragas, för vilka ett under-

stöd är lika aktuellt som för den livsmedelstekniska forskningen. Enligt rådets instruktion (1945 med ändring 1965) § 2 har rådet bland annat - - ”att samarbete mellan staten och däri inbe-

främja enskilda, gripet jordbrukets föreningar, till fromma för forskningen på jordbrukets

område” - - samt - - ”att samarbeta med och statliga myndigheter organ, vetenskapliga sammanslutningar samt näringslivets organisationer inom de områden, som beröra rådets verksamhet” -. Under rådets hittillsvarande verksamhet har ett intimt och gott samarbete också ägt rum

icke minst med jordbrukets föreningar, andra forskningsråd samt organisa-

tioner inom Detta samarbete har tagit sig många uttryck och

näringslivet. främst väl däri, att anslag till åtskilliga forskningsprojekt i fullt samförstånd kunnat delas mellan rådet och intresserade organ. Detta har i vissa fall på

grund av rådets begränsade resurser till och med varit förutsättningen för

att ett forskningsprojekt över huvud taget skulle kunnat igångsättas och

genomföras. Denna praxis har rådet tillämpat konsekvent i dylika fall och

detta tillvägagångssätt har också visat sig lämpligt när det gällt anslag till

forskning vid jordbrukets halvstatliga branschforskningsinstitut.

I det särskilda yttrandet och reservationen av herrar Bengtsson, Hansson, Holmström, Håkansson, Oscarsson och Åstrand (del B s. 384 andra spalten

och s. 385 första spalten) kommenteras den blivande forsknings- och försöksverksamhetens finansieringsfrågor mot bakgrunden av utredningens förslag och uttalanden efter linjer, som först måhända synes avvika från

rådets nyss relaterade linje i fråga om enskilda bidrag. Reservanterna anför

bland annat, att all forsknings- och försöksverksamhet som icke har direkt kommersiellt bör av statsmedel eller - om

syfte i princip bekostas jord-

böra bidra - Re-

bruksnäringen anses genom en avgift på produktionen.

servanterna finner något längre fram i sin argumentering (s. 34 första

spalten) skäligt att den grundläggande forsknings- och försöksverksam-

heten helt bekostas av statsmedel”. Reservanterna slutligen icke accepterar

tanken på branschforskningsinstitut till hälften finansierade av staten och till hälften av jordbruket ”annat än i speciella fall, där det kan vara svårt att särskilja grundforskning från en direkt kommersiell produktionsutveck-

lingsverksamhet. Under framhållande av att dylika av reservanterna anförda speciella fall, där det kan vara svårt att särskilja etc.” sannolikt torde vara eller kan hävdas vara rätt många (beroende på hur man avgränsar begreppet kom-

mersiell produktionsutvecklingsverksamhet), vill rådet emellertid för sin

del icke ur dessa reservanternas uttalanden utläsa någon negativ inställning till den praxis i fråga om enskilda bidrag, som rådet hittills tillämpat. Rådet anser sig med andra 0rd vilja och kunna förutsätta, att lantbrukets olika organisationer liksom hittills i princip är villiga att i förekommande fall

efter förmåga samverka med rådet i vad det gäller anslag till sådana forsk-

ningsprojekt, som har den karaktären och det syftet, att även ett enskilt bidrag kan anses motiverat.

Vad slutligen beträffar själva stödet åt branschforskningsinstituten är

rådet övertygat om att de stora lantbruksorganisationerna när den saken

blir aktuell är villiga att stödja dessa institut genom att bidraga med medel.

Stockholm den 21 oktober 1966.

För Jordbrukets forskningsråd

B. Fallenius

Kåre Fröier

Jordbrukets upplysningsnämnd:

Av naturliga skäl har Jordbrukets i sitt härmed upplysningsnämnd avgivna utlåtande över förslagen från 1960 års jordbruksutredning funnit det lämp-

ligt att närmare diskutera endast de delar av betänkandet, som berör nämndens verksamhetsområde. Nämnden har därför begränsat sitt yttrande till vad utredningen säger beträffande förmedlingen av kunskaper och information till näringsutövarna. Det svenska lantbruket befinner sig mitt uppe i en genomgripande om-

daningsprocess, som redan medfört mycket stora förändringar såväl i fråga om antalet sysselsatta som företagens struktur. Denna som utveckling, bely-

ses av redogörelsen i betänkandets del A, kommer säkerligen att ytterligare

påskyndas, när de av utredningen i betänkandets del B framlagda förslagen

att stimulera jordbrukets rationalisering och omställning blir realiserade. 8

Målet för den långsiktiga vara att jordbrukspolitiken anger utredningen skapa så effektiva företag son1 möjligt, lämpligt uppbyggda företag där

produktionsfaktorerna kan bättre samordnas och fortlöpande anpassas till den tekniska utvecklingen. Genom ökade statliga insatser skall rationaliseringen och omställningen främjas och det skall göras lättare för dem som stannar inom näringen att skaffa mark och kapital. Skall dessa få

åtgärder

önskat resultat krävs medverkan från de enskilda lantbrukarna, som därför effektivt måste informeras om alla de möjligheter som står till buds beträffande t. ex. markförvärv, lånegarantier, ny produktionsteknik, omställningsstöd osv. Utredningen har i kapitel VI i del B, ”Forskning utbildning och rådgivning, framhållit att ökade resurser bör satsas på jordbrukets forskningsoch försöksverksamhet, framför allt på målinriktad forskning. Jordbrukets upplysningsnämnd finner all anledning instämma i detta förslag. Nämnden finner det också i hög grad angeläget att den vid olika högskolor och institutioner bedrivna -- w

forskningen i enlighet med vad utredningen uttalat

effektivt samordnas och avväges så, att inget område av betydelse för jordbrukets effektivitetsutveckling försummas. Ytterst måste all jordbruks-

forskning ha till syfte att utvinna sådana resultat som kan komma till nytta i det praktiska jordbruket. Härav följer också att forsknings- och försöks-

resultaten för att få något värde måste föras ut till den enskilde närings-

utövaren och därför kräver den ökade satsningen på forskning och försök också större resurser för utbildning, rådgivning och upplysning. De effektiva jordbruksföretag, som den framtida jordbrukspolitiken en-

ligt utredningen vill skapa, kommer utan tvivel att ställa mycket stora krav

på företagarens och de anställdas kunskaper. Jordbrukets upplysningsnämnd vill understryka det av utredningen framförda önskemålet, att alla företagare inom lantbruket ges möjlighet till såväl grundutbildning som behövlig special- och vidareutbildning vid lantbrukets skolor. Det torde bli nödvändigt att kräva att de företagare som skall beviljas omfattande lånegarantier äger en fullgod yrkesutbildning. Utredningen förutsätter vidare att statliga organ i fortsättningen liksom

hittills skall stå jordbrukarna till tjänst med råd och upplysning, planering och kalkylering. Jordbrukets upplysningsnämnd finner det naturligt att

det inom ramen för den framtida jordbrukspolitiken ges Ökat utrymme för statliga insatser för rådgivning och upplysning. Lokalt torde denna verk-

samhet få läggas på de nya lantbruksnämnderna i nära samarbete med

jordbrukets skolor samt lantbrukarna själva och deras organisationer. Utredningen har särskilt betonat vikten av individuell rådgivning och antytt

att all rådgivning efter hand bör leda till en analys av det enskilda företaget.

Upplysningsnämnden vill emellertid framhålla, att man även vid personlig rådgivning inte torde kunna undvara det skrivna ordet. Personalresurserna

torde också i fortsättningen komma att inverka begränsande på antalet

gårdsbesök och personliga konsultationer, vilket gör att den muntliga råd-

givningen måste kompletteras med andra metoder. I och med att företagarna kan väntas få bättre grundutbildning och ökade kunskaper får de ju

dessutom större förmåga att dra nytta av exempelvis grupprådgivning, kompletterad med broschyrer 0. d. Det är därför nödvändigt att rådgivarna på

lantbruksnämnderna får god tillgång till hjälpmedel av olika slag, som

lämpligen bör produceras centralt i lantbruksstyrelsens regi. Erfarenheterna från nämndens verksamhet talar för att väl samordnad, central produk-

tion av upplysningsmaterial ger bra resultat till relativt låg kostnad.

Även i framtiden torde lantbruksföretagen bli så många och av så skiftande karaktär att den nödvändiga fortbildningen av företagarna inte kan tillgodoses med den av rådgivarna förmedlade rådgivningen i grupp eller individuellt. Utredningen har också förutsatt att massmedia liksom nu kommer att utnyttjas för information till näringsutövarna och har särskilt framhållit radions och TVzns betydelse i sammanhanget. I betänkandet har föreslagits en utökning av lantbruksprogrammen, såväl regionala i radion

som allmångiltiga i TV, till en beräknad kostnad av ca 2 milj. kr. Jordbru-

kets upplysningsnåmnd vill livligt tillstyrka att en sådan utbyggnad kommer till stånd och vill understryka betydelsen av att TV-programmen kan

samordnas med övriga fortbildnings- och rådgivningsinsatser.

Utan tvivel kan man genom program i TV åstadkomma en synnerligen

slagkraftig upplysning och samtidigt nå fler människor än med något annat

medel. Genom TV kan man dessutom förmedla effektiv information 01n jordbruket till andra befolkningsgrupper. Utredningen förefaller dock i sitt

avsnitt om massmedia ha uppehällit sig något ensidigt vid radio och TV

och i viss mån förbisett det skrivna ordet, förmedlat av dags- och fackpress samt broschyrer, foldrar o. d. Programmet i TV kan ge tittaren värdefulla impulser och väcka hans intresse, men det bör följas upp genom att han ges tillfälle att läsa om närmare detaljer efteråt. I samband med upplysnings-

kampanjer har upplysningsnämnden erfarenhet av att den största effekten nåtts då ett kort TV-program kompletterats med regionala radioprogram och samtidig utsändning av pressmaterial till dags- och fackpress. Den ak-

tuella TV-sändningen har bidragit till att i varje fall landsortstidningarna,

som i detta sammanhang har den största betydelsen, utan undantag publicerat det utsända materialet. Det finns anledning framhålla att man här

når en omfattande spridning till låg kostnad. Upplysningsnämnden vill där-

för starkt understryka att staten också bör satsa på en central lantbruks-

information, som via dags- och fackpress samt egna publikationer i form

av populära, lättlästa broschyrer etc. kan förmedla aktuell upplysning till

näringsutövarna. Det gäller här att nå ut till så många som möjligt med be-

griplig information inte bara om ny produktionsteknik utan också om

andra rationaliseringsfrågor, nya författningsbestämmelser, omställnings-

problem osv.

Slutligen vill Jordbrukets upplysningsnämnd kraftigt understryka vad

utredningen anfört om angelägenheten av en effektiv och god samordning

av all den rådgivning och upplysning, som riktar sig till den inom jordbruket och trädgårdsnäringen verksamma befolkningsgruppen. Kravet på sam-

ordning framhäves av det faktum att det här gäller att sprida information om hela insatsen från samhällets sida, i vilken flera olika ämbetsverk, högskolor och institutioner deltar. Inte minst måste de komplicerade omställningsproblemen uppmärksammas. Det gäller vidare att försöka samordna

de statliga insatserna med den rådgivning och upplysning som närings-

utövarnas egna organisationer svarar för. Under senare år har ett rikspro-

gram för rådgivningen årligen upprättats av lantbruksstyrelsen i samråd

med såväl berörda högskolor och myndigheter som näringens organisatio-

ner. Jordbrukets upplysningsnämnd har god erfarenhet av att detta riks-

program varit till nytta även vid planeringen av upplysningsinsatser inom

ramen för nämndens verksamhet. Nämnden vill framhålla att det för den centrala informationen, som via massmedia riktar sig direkt till näringsutövarna, finns ett utomordentligt starkt behov av ett samarbetsorgan, som kan bilda plattform för ett samråd mellan alla berörda parter. Både med hänsyn till effektiviteten och kravet att nå goda resultat till rimliga kostnader är det synnerligen önskvärt med en gemensam planering av riksomfattande upplysningsinsatser och av materialframställning i samband därmed. Upplysningsnänlnden vill här hänvisa till vad som sägs om samordning

av den centrala informations- och upplysningsverksamheten på lantbrukets och trädgårdsnäringens områden i det av 1965 års lantbruksorganisations-

utredning avgivna betänkande (SOU 1966:49), över vilket nämnden avger

särskilt utlåtande.

Vördsammast

Per Eclcerberg

Allan Holdar

SIDA: Med anledning av i skrivelse den 23 juni 1966 begärt utlåtande över betän-

kande avgivet av 1960-års jordbruksutredning, Den framtida jordbruks-

politiken, får SIDA anföra följande.

SIDA har studerat betänkandet under hänsynstagande till de frågor äm-

betsverket har att bevaka, nämligen hur sociala och ekonomiska framsteg i

u-länderna bäst kan befrämjas genom internationellt samarbete. De i ut-

redningen framlagda slutsatserna har bedömts med hänsyn till den väntade

effekten på u-ländernas Vid denna har SIDA utveckling. bedömning tagit

sin

utgångspunkt i följande förhållanden beträffande den globala livsmedelstillgången och jordbrukssituationen i u-länderna, vilka också berörs i

betänkandet. l. För att få till stånd en i u-ländernas

produktivitetsökning jordbruk,

som både kan möjliggöra en förbättrad och bilda livsmedelsförsörjning underlag för den fortsatta ekonomiska i dessa krävs utvecklingen länder, enligt de flestas mening inte endast att ökad vikt tillmätes utjordbrukets inom ramen för veckling det egna framstegsarbetet utan också att flödet av bistånd från de rika länderna starkt ökas. Detta sistnämnda stöd måste till betydande del inriktas på att åstadkomma i produktivitetsförbättringar jordbruket genom en teknisk modernisering alltifrån

jordbearbetningsme-

toderna till

skördelagringen.

2. De fattiga ländernas strävan att trots livsmedelsbrist egen exportera livsmedelsråvaror för att tjäna valutor till sin utveckling har mötts med

ökat jordbruksskydd i de rika länderna och medfört

ytterligare press på världsmarknadens priser. De handelspolitiska diskussionerna har därför alltmer präglats av kravet, att industriländerna skall sina marknader öppna för u-ländernas produkter. En av den internationella livsme-

liberalisering

delshandeln vore ett väsentligt stöd till u-ländernas ekonomiska

utveckling.

3. Man kan räkna med

knappast att produktionstillvâxten för livsmedel

i u-länderna kommer att motsvara förväntade behov. I stället interpekar nationella

prognoser på att gapet mellan tillgång och efterfrågan på livsme-

del i dessa länder kommer att vidgas under de närmaste decennierna med

ett tilltagande livsmedelsunderskott som följd.

4. Inför detta perspektiv har, särskilt i Förenta den staterna, uppfattningen kommit till uttryck, att industriländerna i framtiden torde komma

att spela en väsentlig roll även för u-ländernas livsmedelsförsörjning. Denna

uppfattning har uppkommit under av å ena sidan den starka tekintryck

niska utvecklingen av industriländernas och dess växande

jordbruk potentiella produktionsförmåga och å andra sidan att få till stånd svårigheterna

en tillfredsställande i u-ländernas Alla an-

produktionsökning jordbruk. strängningar borde därför göras för att inom ekonomiskt rimliga gränser tillvarataga och utveckla i industriländernas produktionspotentialen jordbruk. Livsmedelshjälpen till u-länderna måste dock, menar man,

ges i så-

dana former att den ej verkar störande livsmepå mottagarländernas egen

delsproduktion. Som framhålles i betänkandet är för

Sveriges förutsättningar jordbruks-

produktion av olika skäl begränsade. Det är realistiskt att tänka

knappast

sig, att vårt land skulle kunna göra mera insats för u-

någon betydande ländernas försörjning med föda att upprätthålla

genom en egen Överskotts-

produktion för överföring till sådana länder. Uppenbart är att kan Sverige

lämna ett mera betydelsefullt till deras dels en

bidrag utveckling genom

resursöverföring, som syftar till att Inöjliggöra för u-länderna att själva öka sin livsmedelsproduktion, exempelvis genom att ställa konstgödsel.

pesticider, redskap, moderna lagringsmöjligheter och kunnande till förfogande, dels genom bistånd på andra utvecklingsområden, där våra egna för-

utsättningar ligger bättre i linje med hjälpbehoven. SIDA finner det också riktigt att utredningen lägger särskild vikt vid sådana handelspolitiska åtgärder, som kan underlätta u-ländernas utförsel av exportgrödor och som medverkar till en Stabilisering av priserna på dylika. I likhet med vad som utsäges i betänkandet anser SIDA, att de överskott som tid efter annan kan uppkomma, trots sjunkande självförsörjningsgrad, liksom hittills bör kunna utnyttjas i den svenska u-landshjälpen enligt de allmänna riktlinjer. som gäller för denna hjälpverksamhet och de internationella organisationernzis verksamhet.

Anders Iforsse

/Sirten Heppling

Överbefälhavaren:

Genom remiss 23/6 1966 har jag anmodats avge utlåtande över 1960 års jord-

bruksutrednings betänkande ”Den framtida jordbrukspolitiken.

Jag har inhämtat synpunkter i ärendet från försvarets intendenturverk. Med skrivelse 18/8 1964 framlade utredningen till Kungl Majzt förslag till fortsatt beredskapslagring m. m. Av utredningen i detta sammanhang upprättad har varit föremål för särskild remissbehand-

hemlig promemoria

ling. Från har att företräda får anföra

de synpunkter jag jag härmed följande.

Jag ansluter mig till vad som framhålls i betänkandet (del B, sid. 42), där anför att en tillfredsställande livsmedelsberedskap även utredningen bör ses som en del av det försvar, som är en förutsättning för Sveriges alliansfria politik i fredstid och dess neutralitet under krig”. Omfattningen av erforderlig livsmedelsberedskap åvilar statsmakterna att fastställa. Det är därvid av utomordentlig betydelse att den eventuella

minskning av den inhemska jordbruksproduktionen under nuvarande självi fred, som kan komma att fastställas, kompenseras på de

försörjningsgrad områden där så blir en beredskapslagring och en pro-

nödvändigt genom s0n1 till att säkerställa försörjningen såväl i ett duktionsberedskap, syftar

som vidare framhålla att en sänkning avspärrnings- i ett krigsläge. Jag vill av inom färskvaruområdet icke bör ske till en

självförsörjningsgraden

än vad som erfordras för att tillgodose konsumtions-

lägre genomsnittsnivå

behovet i krig.

En fastställd målsättning bör ligga till grund för olika beredskapsåtgårder

inom livsmedelsområdet. Denna målsättning, för vilken jag anser underlag finnas i den framlagda utredningen, måste ses från totalförsvarssynpunkt.

Med hänsyn till de speciella krav som ställs på krigsmakten bör planlägg-

ningen av beredskapslagring m. m. ske i nära samarbete med militära myndigheter. Jag vill i sammanhanget erinra om utredningens tidigare uttalande (promemorian, sid. 3-4): ”Vid den säkerligen betydande allmänna minskning av konsumtionen, som redan i ett tidigare skede kan bli nöd-

vändig vid krigsfall, bör, för att upprätthålla det militära försvarets effektivitet, motsvarande långtgående konsumtionsminskning så vitt möjligt icke

genomföras inom krigsmakten. Då utredningen med skrivelse 18/8 1964 framlade förslag till fortsatt beredskapslagring m. m. anmäldes att lagringens allmänna omfattning och inriktning skulle bli föremål för ytterligare prövning i slutbetänkandet. Så vitt jag kan bedöma överensstämmer av utredningen nu gjorda uttalanden

vad beträffar med livsmedelsberedskapen sammanhängande frågor i prin-

cip med förslagen i tidigare avlämnad promemoria, varför jag hänvisar

till mitt tidigare yttrande (Fst/Kvm 14/1 1965 nr H 500) beträffande livs-

medelsförsörjningen i krig m. m. En på grund av jordbruksnäringens bristande lönsamhet fortsatt uttun-

ning av befolkningen i vissa redan nu befolkningsfattiga delar av landet främst Västerbotten och Gotland - medför från Norrbotten, beredskaps-

synpunkt ökade olägenheter vid rekrytering av krigsmaktens förband. Jag

vill därför även i detta sammanhang framhålla angelägenheten av att ratio-

nella åtgärder i for111 av lokaliseringsstöd e. d. kommer till stånd så att en

så stor bofast befolkning som möjligt kan bibehållas i dylika regioner.

T. Rapp

/Bo Varenius

Bankinspektionen: Genom remiss den 23 juni 1966 har Herr Statsrådet anmodat bankinspektionen att avge utlåtande över 1960 års jordbruksutrednings slutbetänkande ”Den framtida jordbrukspolitiken (SOU 1966: 30-31). Med anledning

härav får bankinspektionen anföra följande. Eftersom de jordbrukspolitiska frågorna i allt väsentligt ligger utanför

bankinspektionens ämbetsområde har den verkställda granskningen givit

inspektionen anledning till uttalanden endast i fråga om ett par avsnitt av

betänkandet.

Finansieringsfrågorna har helt naturligt tilldragit sig inspektionens sär-

skilda intresse och ämbetsverket vill vikten av att understryka kapitalan-

skaffningen till jordbruket underlättas. Redan den strukturompågående vandlingen inom denna näringsgren har ställt och ställer stora på anspråk

kreditmarknaden och en

forcering av rationaliseringsverksamheten förut-

sätter, att kapital i ökad omfattning genom kreditgivning och på annat sätt ställes till jordbrukets

förfogande. V De av utredningen föreslagna åtgärderna för att underlätta strukturratio-

naliseringen och påskynda den i samband därmed stående produktionsbe-

gränsningen inom jordbruket kommer sannolikt att i vissa fall påverka fas-

tighetsvärdena i negativ riktning. Särskilt gäller detta brukningsenheter, som saknar alternativt värde. En sådan kommer därför att intimt utveckling beröra även -de kreditinstitut, som finansierat sådana jordbruk oftast sparbanker eller jordbrukskassor. Inspektionen vill därför understryka vikten av att lantbruksnämnderna att ges befogenhet inköpa jordbruksfas-

tigheter, som annars inte kan säljas utan stora förluster för ägarna och

kanske också för långivarna.

Härutöver vill inspektionen något beröra ett uttalande på sid. 88 i del B.

Där framhålles att kreditinstituten i stor använder alltjämt utsträckning

taxeringsvärdena som underlag för belåning. En bidragande orsak härtill

säges vara att gällande bestämmelser för kreditinstitutens inlåningsrått an-

knyter till taxeringsvärden på belånade fastigheter. Det vore därför önsk-

värt, framhålles det vidare, att till

kapitaltäcknvingskraven finge anknyta

uppskattade värden, varvid lantbruksnämndernas värderingar kunde i

ökad utsträckning läggas till grund för belåningen,

Till utredningens nyssnämnda Önskemål kan inspektionen för sin del

icke ansluta sig. Kreditinstitutens inlåningsrättsregler har ju tillkommit för

att skapa trygghet åt insättarna och det är därför naturligt, att avgräns-

ningen av de placeringar, för vilka gällt reducerat täckningskrav eller icke

något täckningskrav alls, skett med stor försiktighet. Såvitt avser fastighetsbelåningen har det synts angeläget att utgå från fastighetsvärden som

fastställs i betryggande ordning efter såvitt möjligt objektiva grunder. Från denna synpunkt har taxeringsvärdena otvivelaktigt fyllt en viktig funktion i vårt samhälle som grund för och indirekt också för

fastighetsbelåningen beräkningen av institutens inlåningsrätt. Inspektionen är fullt medveten om att fastighetstaxeringen under efterkrigstiden resulterat i alltför låga

och därtill ojämna värden och att detta skapat problem för kreditinstituten.

Korrektivet häremot är emellertid icke att offra taxeringsvärdena som grund för fastighetsbelåningen och ersätta dem med i annan ordning fastställda

värden utan fastmera en reformering av taxeringsförfarandet. Enligt in-

spektionens på lång erfarenhet grundade uppfattning är det av stor betydelse, att värden som generellt kan läggas till grund för belåning av fastig-

heter åsättes dessa av en fristående instans, vars bedömning kan ske med

bortseende från sådana för en realistisk värdering ovidkommande omständigheter som inlåningsrättsregler, servicesynpunkter, konkurrensförhållanden m. m. Till vad inspektionen sist anfört vill verket det att krefoga påpekandet ditgivning till de större företagsenheter, som skapas strukturomgenom vandlingen inom jordbruket, får en delvis annan karaktär än den man hittills vanligen med till d. v. s. till förknippat kreditgivning jordbruket, familjejordbruk av traditionell typ. I stället för kreditgivning bred bas på till många mindre där kan föreföretag, ägarens egen livsföring påverka tagets möjligheter att klara ekonomiska krissituationer, blir det fråga om kreditgivning med i stort sett samma risker som vid finansiering av industri- och Kreditinstituten måste med dessa ökade handelsföretag. kalkylera risker och, om man icke skall eftergiva det principiella kravet på betryggande säkerhet vid kreditgivningen, torde utrymmet för en av behöjning låningsvärdena vara begränsat. Av det sagda framgår, att inspektionen icke anser sig kunna tillstyrka sådana ändringar i kreditinstitutens att inlåningsrättsregler, kapitaltäckningskravet vid belåning av lättas. jordbruksfastigheter väsentligt I behandlingen av detta ärende har förutom undertecknade deltagit, Wulff och Ãsell, den senare föredragande, bankinspektören Hanström, sparbanksinspektören Oredsson, biträdande ledamoten Sjöberg samt byråchefen Ström.

Stockholm den 27 oktober 1966.

K. Wulff

B. ÅseIl

Konjunkturinstitutet: Genom remiss den 23 juni 1966 har konjunkturinstitutet anmodats yttra sig över betänkandet ”Den framtida jordbrukspolitiken” (SOU 1966:30 och SOU 1966:31). Med anledning härav anför konjunkturinstitutet följande. Institutet anser sig inledningsvis böra påpeka att flertalet av de frågor som behandlas av 1960 års faller utanför institutets jordbruksutredning analys- och forskningsområde. För att kunna yttra sig om de strukturfrågor som behandlas i utredningen måste man ha en ingående kännedom om och marknadsförhållanden jordbrukets produktions- en dylik sakkunskap besitter inte institutet. Dessutom hänför sig den framtida jordbrukspolitiken till ett sammanhängande problemkomplex där olika bedömningar

och avvägningar griper in i varandra på ett sätt som gör att man vid diskussion av en delfråga riskerar att bedöma denna ur en alltför trång eller en felaktig synvinkel. Med anledning härav har institutet ansett sig böra avstå från att redovisa synpunkter kapitel-för-kapitel eller ta ställning till de olika förslagen om jordbrukspolitikens framtida utformning. Institutets yttrande skall därför begränsas till nâgra påpekanden som närmast är uttryck för den uppfattningen att vissa i och för sig betydelsefulla frågor inte blivit tillräckligt utredda eller uppmärksammade i betänkandet. Institutet är medvetet om att hela problemområdet år mycket stort och att man inte

kan utreda i oåndlighet. Jordbruksutredxiingen har förvisso också på många

punkter framlagt ett mycket utförligt material. En eventuell brist på balans i detta material kan emellertid i och för sig tendera till att ge slagsidzl åt de slutsatser man kommer fram till på basis därav. En första punkt avser integreringen av de jordbruksekonomiska problemställningarna i det vidare perspektiv som anläggs av 1965 års långtidsutredning. Det förefaller som kontaktytorna mellan de två utredningarna varit mycket små. De två utredningarna har hämtat en del material från varandra (t. ex. SOU 1966:30, sid. 240 f.) men till någon gemensam problembehandling synes man inte ha kommit fram. Dessa två utredningar har dock tidsmässigt i stort sett sammanfallit. I första hand skulle man vilja ha belyst det sätt på vilket jordbruksfrågorna kommer in i de vidare perspektiven för arbetskraftsutveckling och produktivitet, Utrikeshandel och finansiering. Dessa frågor är nu i jordbruksutredningen ganska ensidigt behandlade ur jordbrukets synvinkel. Ur långtidsutredningens synvinkel återigen har de i stort sett kommit bort på grund av den traditionella inriktningen på industrins och den offentliga sektorns problem och, kan man förmoda, i förvissningen om att frågorna varit föremål för behandling i annan utredning. Någon konfrontation av den partiella och den globala ansatsen föreligger alltså ej.

En andra punkt institutet finner anledning beröra avser också jordbruks-

frågans insåittande i ett vidare perspektiv, i detta fall det internationella. Under det att relativt stort utrymme ägnas åt att diskutera de svenska intressen som sammanhänger med gemenskap i de västeuropeiska handelsblocken relativt liten uppmärksamhet åt de intressen som omvärlden och i ägnas första hand u-länderna kan ha av den svenska jordbrukspolitikens utform-

ning. (Denna senare fråga behandlas ihuvudsak i SOU 1966:31, sid. 16-322.)

Sistnänmda intressen synes överhuvudtaget ej beaktats vid målsättningarnas formulering. Det hävdas att ”på kort och även något längre sikt, bristen på köpkraftig efterfrågan och u-ländernas strävan att Öka sina exportinkomster, liksom under större delen av efterkrigstiden, kommer att leda till svårsålda Överskott i de västerländska industriländerna”. Utvecklingen på längre sikt anses mera oviss. ”Den sammanhänger i hög grad med möjligheterna och vil-

jan att ekonomiskt utveckla u-länderna. I den mån dessa ansträngningar

skulle krönas med framgång, kommer utan tvivel en väsentligt ökad inter-

nationell efterfrågan på livsmedel att göra sig gällande” (sid. 20). Några direkta slutsatser av dessa prognoser synes man ej ha dragit. Alan räknar emellertid tydligen med en övervägande sannolikhet för att på längre sikt - - och jordbrukspolitikens egentliga perspektiv världsmzirknadspriserna

xrärldsmarknadsefterfrågan på livsmedel skall stiga. Implikationen är att

(lagens läge inte bör tagas som utgångspunkt för en bedömning av jord-

brukets lönsamhet och av Sveriges roll som potentiell exportör av livsmedel. Dessa zirgument återkommer ofta i den offentliga debatten och det hade varit önskvärt att utredningen klarare diskuterat hela frågan. Enligt institutets mening kan det mycket väl tänkas att man på längre sikt för u-länderna skulle kunna räkna med ökad och sam-

självförsörjning

tidigt ökad export av livsmedel. Att tendensen hittills varit den motsatta beror dels på protektionismen i Västeuropa, dels på felaktig balans i uländernas - även denna senare delvis beroende investeringsfördelning på i-ländernas handelspolitik. Om handelshindren revs, skulle u-ländernas export till i-länderna kunna öka avsevärt. l själva verket skulle det behövas en relativt liten Ökning av u-ländernas exportandel i Västeuropas konsumtion för att de därav valutorna - även vid oförändrade livsmedelsintjänta - skulle motsvara hela den priser egentliga u-landshjälpen.

Om vidare i u-lånderna relativt mer satsades på investeringar och ratio-

naliseringar i jordbruket och relativt mindre resurser avdelades för högkapitaliserade industriinvesteringar skulle ett bättre tillvaratagande av de

relativa produktionsfördelarna och bättre livsmedelsförsörjning uppnås i

u-länderna. Detta torde stå helt klart i teorin och har alltmer bekräftats av erfarenheten. I)et är svårt att. se att vid en sådan utveckling ”kommer utan

tvivel en väsentligt ökad internationell efterfrågan på livsmedel att göra sig

gällande. Det är emellertid härvidlag viktigt att skilja mellan olika slags jordbruks-

produkter. Även vid ökad satsning på jordbruket i u-läitderna kommer des-

sa att ha brist på vissa för den elementära behovstillfredsställelsen nödvändiga livsmedel såsom spannmål. Detta behov bör och kan suppleras av de

i-länder som med hänsyn till sina produktionsförutsättningar är mest lämp-

liga härför, i första hand Förenta staterna, Canada, Nya Zeeland och Australien. hör inte till dessa länder - bör vi emel-

Sverige uppenbart givetvis

lertid på annat sätt än genom livsmedelsexport bidraga till att betala dylik behovstäckning för u-länderna. En andra grupp av livsmedel avser sådana varor av vilka u-länderna rimligen inte kan konsumera hela sin produktion eller som inte kan räknas till elementära livsförnödenheter. Dit hör de rent tropiska produkterna (kaffe, kakao m. m.) och sådana produkter för vilka produktionsförutsätti u-länderna - socker och ningarna är uppenbart gynnsamma matnyttiga

oljor är här viktiga Protektionismen hindrar emellertid den exempel. mycket stora som här exportökning är möjlig och som skulle ge u-lånderna valutaintäkter som bas för accelererad utveckling. Sverige hör till de länder som har det högsta prisstödet. Som en tredje viktig punkt anmäler sig frågan om allokeringsvinster både totalt sett och för enskilda varor vid en omflyttning av resurser från jordbruket till andra näringsgrenar. Även område hade det varit på detta önskvärt med mer utförliga kalkyler; kalkyler som dessutom systematiskt

kunde satts in i långtidsutredningens i sammanhanget relevanta perspektiv.

Men även när det gäller enskilda produkter är behandling utredningens kortfattad och Särskilt detta av kostnaderna

ofullständig. gäller värderingen

för tillfredsställande av det som i

”beredskapsmotiv” ingår målsättning-

arna, och som får vägas mot omallokeringsvinsterna. Institutet vill här an-

sluta sig till de påpekanden som gjorts av herr Lindbeck i hans särskilda

yttrande (SOU 1966: 31, sid. 259-260). Det förefaller märkligt att lagringsalternativen blott beräknats med hänsyn till att be-

möjligheterna tillgodose

hovet av den del av livsmedlen som för närvarande produceras inom landet på ”marginella arealer” dvs. på åker som bedöms närmast till ligga

hands för nedläggning (SOU 1966:30, sid. 176-478). Därigenom har hela

frågan om sockerproduktionen och sockerlagring förts ur bilden, eftersom socker förutsatts produceras på icke ”marginella arealer. Detta är desto märkligare eftersom sockerproduktionen har det högsta prisstödet (om- 100 - och ur den kring procent) synpunkten är verkligt ”marginell och dessutom, enligt utredningen, den längsta lagringstiden och lägsta lag-

ringskostnaden. Denna frågeställning har överhuvudtaget inte beaktats i det avsnitt om sockerregleringen där man med hänsyn till prisutveckling,

kostnadsbesparingar, västeuropeiska marknadsplaner m. m. kommer fram

till slutsatsen att någon egentlig reduktion av den svenska sockerproduktionen nu inte bör äga rum (SOU 1966:31, sid. 207).

Stockholm den 13 oktober 1966

Börje K mgh

Kommerskollegium:

Genom remiss den 23 juni 1966 har Herr Statsrådet anmodat kommerskollegium att avge utlåtande över ett av 1960 års

jordbruksutredning avgivet

betänkande om den framtida jordbrukspolitiken (1966:30 och 31). Överlämnande från handelskamrarna i Stockholm, Malmö, Norrköping, Jönköping och Visby till kollegium inkomna yttranden får kollegium anföra följande.

Inledningsvis må framhållas att kollegium icke förfogar över den sak-

kunskap som krävs för ett bedömande av jordbrukstekniska Kol-

frågor.

legium får därför begränsa sig till att beröra de spörsmål som är av mera allmän karaktär eller anknyter till handelspolitiska förhållanden. Kollegium har i skilda sammanhang understrukit att det för ett rationellt utnyttjande av samhällets resurser är av största vikt att konkurrensen inom näringslivet får största möjliga spelrum och att statliga regleringar bör tillgripas endast om så är påkallat av samhälleliga skäl eller för att eljest gagna allmänna intressen. Utan statligt ingripande och stöd skulle det svenska jordbruket i stort knappast kunna på något längre sikt hävda sig gentemot andra i näringar vårt land, framför allt beroende

därpå att världsmarknadspriserna på jord-

bruksprodukter avsevärt understiger de priser som de svenska jordbrukarna måste kräva för att kunna driva en lönsam verksamhet. Hittills torde i stort sett enighet rått därom att det av olika skäl

är angeläget att upprätthålla en tämligen omfattande jordbruksproduktion. Härvid har bl. a. beredskaps-

intresset gjort sig gällande. Det har sagts att om icke borde

Sverige möjligt

göra sig beroende av import. Inom vårt land har sålunda den meningen hittills varit förhärskande, att principen om obunden konkurrens ej kan upprätthållas på jordbrukets område, eftersom då från allmän synpunkt ej önskvärda följder skulle uppstå. Såsom utredningen framhållit och handelskammaren i Stockholm beto-

nat, har jordbruksregleringen varit förenad med nackdelar av påtagliga

skilda slag, och olägenheterna har mot bakgrunden av den snabba samhällsutvecklingen kommit att te sig allt större. delar därför utred-

Kollegium

ningens uppfattning, att det är av vikt att hithörande spörsmål

omprövas. Enklast vore självfallet att slopa alla statliga regleringar och låta de fria krafternas - i samma

spel få utsträckning som inom andra näringsgrenar

avgöra utvecklingen på jordbrukets område. Lika med utredningen anser

kollegium det dock vara att heträda alltjämt omöjligt en dylik väg. Produktionen skulle bli avsevärt än som uppenbarligen lägre är försvarligt ur samhällets synvinkel. Det kan också erinras om att antalet övervägande industriländer sett sig nödsakade att olika

genom statliga åtgärder skydda sina jordbruksnäringar.

Det av utredningen angivna huvudskälet för ett bibehållande av

statlig stödverksamhet på jordbrukets område är, att det behövs en tillfredsställande inhemsk livsmedelsförsörjning i händelse av från till-

avspärrning försel utifrån och att därför - i allt fall under en avsevärd

försörjningen

tid framåt - till delen måste baseras

övervägande på en inhemsk livsme-

delsproduktion.

Kollegium biträder uppfattningen att beredskapsintresset har betydelse i sammanhanget, men kollegium anser ej att hänsynen till detta intresse bör

vara ensamt avgörande för Det svenska är numera

bedömningen. jordbruket

i så hög grad beroende av flytande drivmedel och andra importerade pro-

duktionsmedel att en tillfredsställande trygghet i fråga om försörjningen

med livsmedel under krig eller avspärrning under alla förhållanden måste

grundas på en väsentligt ökad livsmedelslagring. Hur zivvåigningen mellan beredskapslagringen och ett bibehållande av produktionsresurserna bör

ske, är omöjligt för kollegium att bedöma, men enligt kollegii mening skulle det innebära ett stort risktagande om man i alltför hög grad förlitade sig på möjligheterna att upprätthålla en oförändrad jordbruksproduktion under krig eller en längre avspärrningsperiod. Utöver beredskapssynpunkten finns emellertid vägande skäl som talar för en väsentlig svensk jordbruks-

produktion. Mycket tyder sålunda på att världens tillgångar på livsmedel på något längre sikt kommer att bli så knappa i förhållande till efterfrågan

att det skulle framstå som oklokt, om vårt land väsentligt minskade sin jordbruksproduktion. Frågan huruvida det svenska jordbruket på längre sikt kommer att te sig lönsamt eller ej torde bestämmas icke främst av förhållandena i den svenska ekonomin utan i hög grad av utvecklingen ifråga om världens tillgångar på livsmedel samt av de dominerande konsumentlän-

dernas jordbrukspolitik. Med hänsyn härtill skulle det enligt kollegii åsikt-

även bortsett från - vara att för en näberedskapssynpunkten vanskligt

ringsgren som kräver långsiktig planering låta (lagens konkurrensläge vara bestämmande för prövningen av spörsmälet huruvida statligt stöd skall

utgå till jordbruket eller ej. På grund av det anförda biträder kollegium utredningens uppfattning, att

staten i dag icke kan undandraga det svenska jordbruket sitt stöd. Beträffande omfattningen av detta stöd så har utredningen uppställt som riktpunkt att stödet bör avpassas så att vår självförsörjningsgrad fram till

slutet av 1970-talet fortlöpande sänkes till 80 procent av full försörjning.

l)et är vanskligt att uttala sig om huruvida denna målsättning är riktig eller kan snabbt leda till »väsentliga förändringar i förutej. Utvecklingen

sättningarna, som kräver en omprövning av denna målsättning för jord-

brukspolitiken. Ovissheten om de framtida förhållandena bör enligt kolle-

giets mening mana till försiktighet när det gäller att utforma jordbrukspoli-

kan -- som förut _ i denna ansluta

tiken. Kollegium antytts fråga sig till

handelskammarens i Norrköping åsikt, att spörsmälet om den lämpliga förborde upptagas till förnyat övervägande med jämna melsörjningsgraden lanrum. När för bör det gäller den övre gränsen produktionens omfattning riktmärket vara att överskott av livsmedel som måste avsättas till underpris ej skall uppkomma. Utredningen har bedömt läget så, att den eftersträvade sänkta försörj-

ningsgraden icke skulle kunna uppnås utan påskyndande särskilda åtgär-

der från statens sida. Handelskamrarna i Malmö och Norrköping anser emellertid starka skäl tala för att kommer att stegvis

produktionsvolymen

minska av den naturliga utvecklingen inom jordhruksnäringen

på grund

och att statsmakterna bör nöja sig med att följa denna utveckling och fort-

löpande anpassa sina åtgärder därefter. Också denna fråga är vansklig att

bedöma. Det synes dock vara väsentligt att denna produktionsminskning kan uppnås under en utveckling som leder till ökad rationalisering med förstärkt konkurrenskraft för jordbruket. Efter allt att döma krävs härför en politik som är klart inriktad härpå.

Handelskamrarna i Malmö, Norrköping och Visby lämnar vidare en rad

exempel på de nackdelar av både samhällsekonomisk och social natur som enligt deras mening kan befaras uppstå, om statsmakterna

påskyndade minskningen av jordbruksproduktionen. Kollegium delar i stort sett de far-

hågor handelskamrarna hyser härvidlag och självfallet måste faktorer av detta slag väga tungt vid en prövning av spörsmålet om en lämplig utformning av den framtida åsikt är det

jordbrukspolitiken. Enligt kollegiets

framförallt den ogynnsamma inom som be-

åldersfördelningen jordbruket gränsar möjligheterna att genomföra i och för sig verksamma åtgärder.

Ä andra sidan är det omöjligt att bortse från vikten av att söka undanröja de påtagliga olägenheter av allmän natur, som följer med den nuvarande

jordbruksregleringen, samt att bygga upp en ordning som borgar för effek-

tivitet och rationell produktion inom finner

jordbruksnäringen. Kollegium att en jordbrukspolitik med den av förordade

utredningen inriktningen skulle till väsentligt bidraga förverkligandet av ett dylikt mål och därmed gagna konsument- och samhällsintresset. Detta innebär emellertid icke, att kollegium är berett att till alla delar tillstyrka utredningens Förförslag. delarna måste mot de nackdelar nämligen vägas som enligt vad ovan antytts kan väntas följa med alltför hastigt verkande åtgärder. Även i detta fall leder vägningen till den bedömningen att en viss återhållsamhet är ofrånkomlig. Enligt kollegiets uppfattning bör statens åtgärder inriktas främst på att verksamt underlätta för utövare

jordbruksnäringens att smidigt anpassa

sig efter utvecklingen och samhällets krav på att det svenska jordbruket skall vara rationellt som möjligt och alltså icke att genom alltför bråd-

på

störtade till som -- sedda ur åtgärder tvinga jordbrukarna omställningar samhällets intresse i dess helhet - framstår som olägliga. En ytterligare anledning till försiktighet är ovissheten om hur de handelspolitiska förhållandena kan komma att utvecklas. Till en början bör framhållas att den internationella handeln med jordbruks- och livsmedelsindustriprodukter har kommit att tilldraga sig ett växande intresse under efterkrigstiden. Detta sammanhänger bl. a. med att den frigörelse av handeln, vartill arbetet inom OEEC (OECD) lett och som senare fortsatt genom tillkomsten av de stora handelsblocken, icke har kommit att i samma utsträckning avse varor inom jordbrukssektorn som inom den egentliga industrisektorn. De jordbruksproducerande länderna har härigenom ansett sig ej ha fått samma fördelar av frigörelsearbetet som mer utpräglade industriländer. Detta har i sin tur lett till en press på dessa senare länder att mildra

restriktiviteten i sin Av skilda skäl - och eko-

jordbrukspolitik. politiska

nomiska _ har dessa önskemål icke kunnat tillgodoses i en utsträckning som varit tillfredsställande ur jordbrukslåndernas synvinkel. Sådana mothar såväl vid inom GATT -sättningar gjort sig gällande tullförhandlingar icke minst inom den s. k. Kennedy-ronden som i arbetet inom EFTA och EEC.

Frågor berörande den internationella handeln med jordbruks- och livs-

medelsindustriprodukter har i olika organ kommit att få en framskjuten

plats också vid behandlingen av u-landsproblemen. Saken har här gällt dels ökningen av jordbruksproduktionen, och dels prissättningen på sådana pro-

dukter som härrör från u-länderna, exempelvis kaffe, kakao och socker.

Prisfrågan berör givetvis icke enbart producent- utan även konsumentlän-

derna. Genomförandet av s. k. världsvida avtal har därför under senare tid aktualiserats för ett växande antal råvaror inom jordbrukssektorn. Arbetet har hittills varit inriktat - förutom de nämnda varorna kakao på kaffe, och socker - vete och annan samt i viss mån fetter och spannmål oljor. Inom Kennedy-ronden eftersträvas dylika avtal också beträffande kött och mejeriprodukter. Även andra internationella organ är inriktade på arbete av denna typ, främst FN (UNCTAD) och FAO.

Även i samband med arbetet på att utvidga och stärka EFTA har jordbruksfrågorna intagit en framskjuten plats. Härvid har främst de danska

önskemålen om utvidgning av samarbetet både inom EFTA och i förhållande till icke-EFTA-länder satt sin prägel på diskussionerna. I och för sig kan ur ekonomisk synvinkel ej anföras tillräckligt starka

skäl för en annan principiell syn på jordbruksprodukter än på industripro-

dukter, då det gäller arbetsfördelningen mellan länder. Med andra utgångs- - främst och - kan dock punkter sociala, politiska beredskapsmässiga önskemålet att behålla en viss, ej lönsam jordbruksproduktion även i mer

utpräglade industriländer av Sveriges typ te sig naturligt. Denna grundsyn på jordbruksproblemen har mötts av en viss förståelse från de jordbruks-

exporterande ländernas sida. Att det handelspolitiska trycket ändock till- - förutom med den ovan berörda

tagit sammanhänger integrationsutveck-

- med länder bl. a. som en lingen att självförsörjningsgraden i flera ökat,

följd av en långtgående rationalisering.

Det internationella samarbetet på handelns område har under senare tid

alltmer övergått från förhandlingar om tullsänkningar vara för vara till

blockbildningar och diskussioner om ett allmänt borttagande eller en minskning av gränshinder av alla slag. Detta har medfört att jordbrukssektorn icke kan isoleras på samma sätt som tidigare vid den handelspolitiska bedömningen. Till belysande av denna utveckling må framhållas att USA inom Kennedy-ronden i flera olika sammanhang betonat vikten av att

pågående förhandlingar leder till väsentliga koncessioner också på jord-

bruksområdet för att en uppgörelse skall komma till stånd. Den ameri-

kanska värderingen av europeiska koncessioner inom jordbrukssektorn måste tillmätas stor betydelse för förhandlingarna inom Kennedy-ronden.

De länder som berörts av det amerikanska önskemålet om koncessioner är främst de stora konsumtionsländerna - EEG-länderna och Storbritannien, I de hittills förda diskussionerna har emellertid det amerikanska in- Japan. tresset av att erhålla koncessioner avsett också mindre länder. Hårjämte har exempelvis Australien, Nya Zeeland, Kanada och Israel sökt erhålla sådana koncessioner. Den roll som sätt kommit att få för det han-

jordbrukssektorn på detta delspolitiska samarbetet i dess helhet ökar kraven på en jordbrukspolitik

där både och medel kännetecknas av rörlighet, man måste

målsättning m. a. 0. vara beredd att snabbt ompröva jordbrukspolitiken på ett helt an-

nat sätt än tidigare. Icke minst betydelsefullt är i detta sammanhang för Sveriges vidkommande det framtida förhållandet till EEC. Vid svenska måste allt-

en bedömning av den framtida jordbrukspolitiken

så de internationella förhållandena tillmätas stor betydelse. Det gäller ej blott att se till att åtgärderna icke kommer i strid med redan gjorda åtaganden inom EFTA, GATT, m. m. utan även att utvecklingen styrs så att ett internationellt samarbete som i sin helhet kan bedömas som gynnsamt för

kommer till stånd. I vissa delar dryftas dessa spörsmål ingående av Sverige

utredningen medan andra hithörande problem behandlas endast ytligt. Till

de senare hör exempelvis frågan om medverkan till råvaruavtal samt spörsmålet om Sveriges möjligheter att inom ramen för en given jordbrukspolitik

avge attraktiva bud vid tullförhandlingar av exempelvis Kennedy-rondens

karaktär. Även till jordbruksproblemen inom EFTA borde

Sveriges ställning

ha undersökts närmare.

Beträffande de närmare handelspolitiska Synpunkterna på den framtida jordbrukspolitiken får kollegium hänvisa till en i särskild ordning över-

lämnad promemoria.

Såsom av den tidigare framställningen torde framgå finner kollegium i

likhet med utredningen samt handelskamrarna i Stockholm, Malmö och

Norrköping angeläget att rationaliseringen inom jordbruket främjas så långt möjligt. Kollegium kan i stort sett tillstyrka de förslag som utredning-

en framlagt härvidlag. På de skäl som handelskammaren i Malmö närmare utvecklat ställer sig kollegium dock tveksam inför förslaget att kontanta omstållningsstöd skulle kunna i vissa fall. kan kollegium bi-

utgå Ej heller träda tanken att kreditinstitutet på jordbrukets område skulle få förtur när

det gäller rätten till utlåning under tider med kreditrestriktioner. Kollegium delar utredningens åsikt att det ofrånkomliga prisstödet till

jordbruket bör utformas i huvudsak som ett i princip enhetligt gränsskydd,

vilket innebär att den nuvarande högprislinjen behålles. Det finns dock vägande skäl för en innebärande att stödet skulle utgå i form av lågprislinje, direkta subventioner till jordbrukarna. Ett sådant system har den påtagliga

fördelen att det är enkelt att fastslâ vad det svenska jordbruket i verkligheten kostar, som skulle underlätta en

något otvivelaktigt förutsättningslös

debatt kring och sannolikt vara

jordbruksfrågorna ägnat att förebygga miss-

förhållanden och avarter. Ett i höjda inbakat stöd bidra-

konsumentpriser ger till att dölja sakförhållandet, nämligen att det är fråga om subventione-

ring. Att ändock ansett förorda

kollegium sig böra högprislinjen samman-

hänger främst med den inom EEC förda En svensk an-

jordbrukspolitiken.

slutning till EEC torde förutsätta, att vår i det jordbrukspolitik väsentliga ansluter sig till denna. Utredningen har funnit angeläget att snarast möjligt en särskild utredkommer till stånd med ning syfte att ompröva i vad mån den svenska livsmedelsindustrin bör mot som ställer den skyddas import i ogynnsamt läge, därför att konkurrensen med motsvarande utländska industri ej sker på lika villkor. I anslutning härtill vill kollegium framhålla, att en sådan under-

sökning pågår.

Såsom Stockholms handelskammare framhållit är det av vikt slutligen att jordbruksstödet begränsas till produktionen och icke utsträckes till förädling och distribution. För dessa båda bör verksamhetsgrenar eljest gällande princip om fri konkurrens inom vara i alla av-

näringslivet tillämplig

seenden. Såvitt kollegium kan bedöma, har den till jordbruket knutna för-

eningsrörelsen i hägn av det nuvarande regleringssystemet kunnat undan-

draga sig prövning 1953 ärs

enligt konkurrenslag av fråga, huruvida en viss konkurrensbegränsning är att betrakta som skadlig från allmän synpunkt

eller ej. Denna lag bör gälla även om för-

föreningsrörelsen, Litredningens

slag att producentkooperativa organ befrias från alla statliga regleringsuppgifter icke skulle genomföras.

I handläggningen av detta ärende har - förutom generaldirektören Swärd och kommerserådet -

Lindstedt, föredragande avdelningschefen Lindqvist

samt kommerserådet Sahlin varit närvarande.

Bertil Swöird

.ánders Lindstedt

/ Jon Personne

Statens pris- och kartellnämnd: Genom remiss av den 27 juni 1966 har statens pris- och kartellnämnd an-

modats avge yttrande över 1960 års jordbruksutredxiings betänkande ”Den

framtida jordbrukspolitiken” (SOU 196630-31). I anledning härav vill nämnden anföra följande.

I yttrandet har särskild uppmärksamhet ägnats ät hur jordbrukspolitiken inverkar på prisbildningen på olika slag av produktionsfaktorer vid rådan-

de faktorknapphet, åt regleringarnas betydelse för pris- och inkomstbildning och i samband därmed konkurrenssituationen på livsmedelsområdet,

åt högpris- och lågprisproblemzitiken samt åt prisets roll i den framtida

jordbrukspolitiken. Inledningsvis vill nämnden beröra de allmänna förutsättningar som ligger till grund för den svenska jordbrukspolitiken.

U-Iäindemtts Iivsntedelssitzltltion ägnas stor uppmärksamhet i betänkandet. Att den svenska sätts in i ett internationellt samman-

jordbrukspolitiken

_ vid ett eventuellt - och koordinehang utöver handlandet krigsutbrott ras med andra åtaganden inom internationella organisationer måste anses eftersträvansvärt.

Rent kvantitativt torde det för världens livsmedelsproduktion i dag inte

större roll vilken Sverige väljer. Det väsent-

spela någon jordbrukspolitik

ligaste i detta sammanhang torde dock vara inte den omedelbara kvantitativa effekten av den ena eller andra åtgärden, utan att Sverige även inom område för en internationell solidaritet. l

jordbrukspolitikens ger uttryck

härmed bör och inom den svenska

enlighet pris- produktionsmålsättningar

jordbrukspolitiken kunna anpassas efter internationella rekommendationer och detta är en av de faktorer, som bör vara vägledande vid utformningen

av den framtida jordbrukspolitiken.

kommer även framgent att spela en framträdande roll Beredsknpsmotivet i den svenska Med dagens lagringsteknik behöver bered-

jordbrukspolitiken. dock inte kräva samma självförsörjningsgrad som tidigare. Ur skapsmålet

denna inte några invändningar kunna resas mot utredsynpunkt synes

ningens långsiktiga målsättning om en självförsörjningsgrad på 80 procent.

Däremot synes det vara av väsentlig betydelse i prisbildningssamman-

hang huruvida kan uppfattas som ett för hela riket ”självförsörjningsgrad” eller om det mäste uppfattas regionalt. Majoriteten använ-

enhetligt begrepp der det i den förra betydelsen, medan det från reservanthåll hävdas, att man måste se till inom mindre områden än hela riket.

självförsörjningsgraden

Särskilt mjölken synes spela en väsentlig roll i detta sammanhang. Om det kan att för vissa produkter

klarläggas, självförsörjningsgraden

inom olika delar av riket inte bör underskrida ett visst procenttal och som måste bestå till av

en följd härav viss slags produktion priset produktions-

kostnader klart över genomsnittet, så är det av att dessa väsentlig betydelse produktionskostnader inte blir för utslagsgivande producentprisnivån. Det är att räkna med, att genomförandet av den framtida jordbrukspolitiken, syftande till bl. a. en mera än f. n., marknadsanpassad prispolitik kommer att medföra vissa sociala problem. Särskilt torde dessa beröra äldre brukare, vilkas andel av totalantalet är tämligen stor. I den mån särskilt stöd kommer att till äldre brukare under utgå en övergångstid bör detta dock inte påverka producentpriserna.

Utredningen presenterar en rad om hur skall kunförslag produktiviteten na höjas i jordbruket och hur arbetskraft skall kunna friställas därifrån för i mer branscher. Det är sysselsättning produktiva obestridligt, att man härigenom på lång sikt ett mer rationellt uppnår utnyttjande av tillgängliga produktionsresurser och totalt sett en större produktion. De omedelbara effekterna är emellertid delvis av annat slag. Det hade därför varit önskvärt att utredningens framställning med kompletterats en analys av återav verkningøzrna zztflyttzzingen bl. a. på prisbildningen inom andra sektorer. Allmänt man ha nöjt sig med att konstatera synes att en överflyttningsvinst kommer att göras. Reservanterna har däremot vilka uppehållit sig vid tjänster de avflyttade kommer att efterfråga och framhåller då särskilt och bostadsefterfrågan hur inflyttningen till tätorter kommer att medföra en förvärrad bostadsbrist. Härtill skall de icke läggas obetydliga investeringar i bl. a. byggnadsoch maskinkapital som erfordras för att en rationalisering inom jordbruket skall kunna komma till stånd. Dagens svenska ekonomi kännetecknas av hög tillväxttakt och starkt inflationstryck särskilt inom vissa branscher, bland vilka byggnadsbranschen förtjänar att nämnas. Flaskhalsproblemens betydelse i den svenska ekonomin under de närmaste åren av det betänkande som framgår (SOU 1966:1) 1965 års långtidsutredning (LU) Det måste betecknas som nyligen framlagt. en svaghet att jordbruksutredningen inte utnyttjat LU:s material och analyserat hur den politik utredningen förordar skulle den samhällspåverka ekonomiska balansen vid den utveckling som är att förutse under de kommande åren. Den målsättning om stabilt som LU från avser rimpenningvärde utgår ligen hela prisnivån. Om det kan påvisas att som till åtgärder, syftar prissänkning på vissa varor, följs av ett ökat inflationstryck för andra kan detta en att utgöra anledning tillgripa de prissänkande åtgärderna i begränsad omfattning. Allmänt gäller att byggnadsindustrins resurser är hårt liksom ansträngda också att de som lämnar jordbruket kan förutsättas stora efterfråga mångder nytt byggnadskapital i form av bostäder, skolor, affärer etc.

Överefterfrågan på byggnadsarbetskraft är emellertid ojämnt fördelad

och störst inom storstadsregionerna. I den mån de som lämnar jordbruket kan förutsättas in till dessa och inte vidtas för flytta nödvändiga åtgärder att möjliggöra ett ökat kan det inte uteslutas att man driver fram byggande en Ökad inflation inom som t. 0. m. kan mer än byggnadsindustrin betyda de prissänkningar som åstadkoms I detta bör på livsmedel. sammanhang även beaktas det av hyresutredningen nyligen framlagda förslaget (SOU 1966:14, 15) om friare prissättning på bostäder. Om det däremot kan förutsättas att de som lämnar jordbruket till orter där huvudsakligen flyttar förutsättningarna för ett ökat byggande är goda finns inte samma anledning att räkna med inflationseffekter av detta Dock kvarstår även i detta slag. fall jordbrukets ökade för att den önskaefterfrågan på olika slag av kapital de skall kunna rationaliseringen genomföras. När det gäller produktivitetsvinsterna vid av arbetskraft från flyttning landsbygd till stad möter man av liknande flaskhalsproblem slag. Omflyttningen kommer att medföra en ökad efterfrågan en redan på ansträngd faktormarknad - inte minst vad avser maskin- och byggnadskapital. Även här torde samma slutsats kunna dras som att ovan, de regionala expansionsmöjligheterna i synnerhet för byggnadskapitalet måste beaktas vid användningen av de medlen. I fall om rörlighetsstimulerande varje *man ser till de närmaste åren synes vissa av utredningsledamöters bedömningar vilka produktivitetsvinster som kan av arbetsgöras genom omflyttning kraft alltför med tanke optimistiska på den ansträngda kapitalmarknaden. Dessa bedömningar synes inte för att kunna åberotillräckligt vålgrundade pas som motiv för den framtida jordbrukspolitiken. Man måste härav dra den slutsatsen att de bör regionala förutsättningarna beaktas vid av den framtida När utformningen jordbrukspolitiken. i sig önskvärda åtgärder i kostnadssänkande kan ha som sannolik konsesyfte kvens att de från jordbruket in i orter med avflyttade flyttar utpräglade köproblem kan detta motivera ett mer bruk av

sparsamt ifrågavarande åt-

gärder.

Det torde väl till stor del få tillskrivas utredningsdirektiven att utredningen framför allt kommit att ägna uppmärksamhet åt i prisbildningen första ledet av livsmedelsproduktionen och de heoffentliga regleringarnas tydelse i detta sammanhang. De enskilda regleringarnas betydelse för vertikal prisbildning och för behandlas i huvudbetänkanmarknadsuppdelning det mer summariskt. Totalkostnaderna i de olika framproduktionsleden går av den specialutredning vars resultat redovisades i SOU 1965:27. Det framgår av denna att kostnaderna för och distribution åren 1950 förädling -1961 stigit snabbare än kostnaderna för produktionen av jordbruksprodukter.

I huvudbetänkandet behandlas i producentledet såsom

prissättningen

fristående från prissättningen i senare led. Av SOU 1965:27 framgår emellertid att detta måste anses vara orealistiskt. Producenterna är som medlemmar i ekonomiska föreningar delägare i företag i de följande leden. I är detta samband starkt men i vissa fall synnerhet i förädlingsledet mycket kontrolleras även distributionen från producentledet. Den distinktion mellan producentled och de därefter följande leden som utredningen gör synes inte kunna uppråtthållas, i varje fall inte i en pris- och inkomstanalys. Förutom vad som framgår av SOU 1965:27, ett material som synes ha utnyttjats alltför ofullständigt som diskussions- och förslagsunderlag i huvudbetänkandet, vill nämnden i detta sammanhang hänvisa till den kartläggning av kartellstrukturen i livsmedelsindustrin som redovisats i Pris-

och kartellfrågor (PKF) 196428/9 och till den promemoria av den 20.8 1965 som utarbetats inom ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor.

Nämnden vill i detta sammanhang särskilt understryka konstaterandet i SOU 1965:27 att avräkningspriset inkl. utbetalad efterlikvid kan betraktas

som en restpost, som framkommer sedan från partipriset (med tillägg av förekommande inkomster av biprodukter) dragits företagens kostnader för

driften samt de medel som reserverats för önskad kapitalbildning. Då vart och ett av företagen inom en bransch av områdesuppdelnixigexi år

på grund

befriad från konkurrens från angränsande företag kan härvid riskeras att variationer i effektivitet och kostnader blir konserverade lättare än vid ett friare skulle vara fallet. Även om nämnden ingalunda unkonkurrensläge derskattar betydelsen av de faktorer, som i samma utredning anföres såsom modifierande de ogynnsamma verkning-arna av nyss berörda förhållanden,

finnes det ändå anledning att understryka den långt gående bundenhet som

kännetecknar marknadsföringen av ett flertal viktiga livsmedel framställda av svenska jordbruksprodukter. Betydelsen härav ökas i den mån de statmed som

liga regleringsåtgärderna byggas på konknrrensbegränsningar, avser icke endast leveransförhållandena för primära jordbruksprodukter utan även omfatta produktion. De långt gående förädlingsindustriernas

beträffande sådana produkter som glass och konkurrensbegränsningar som tillkommit under senare år, kan anföras som ett exempel

torrmjölk,

härpå. Prissättningen i olika led måste ses i samband med denna marknadsstruktur. marknaderna för skummjölk är

Exempelvis prissättningen på de olika

av stort intresse i detta sammanhang. Olika priser tillämpas för olika kö-

och för skummjölk är sålunda ca 4 gånger högre parkategorier partipriser

än det pris jordbrukarna betalar för återtagsmjölk.

förordar att man i den svenska jordbrukspoliti- Utredningens majoritet

ken skall en fortsatt och avvisar införandet av en tillämpa Ilögprislinje

Iågprislizzje. Som främsta motiv för en fortsatt högprislinje anförs att en sådan tillämpas inom EEC, och att en svensk anslutning härtill härigexiom underlättas. Majoriteten jämför i sin analys de svenska priserna på jordbruksproduk-

ter med priserna på världsmarknaden. Reservanterna i utredningen hävdar

däremot att de svenska priserna på jordbruksprodukter i stället bör jämföras med priserna inom EEC. Såväl för majoriteten som för reservanterna torde det framför allt vara produktivitetsresonemang som ligger till grund för respektive jämförelser. Om man jämför de svenska priserna med dem på världsmarknaden framstår gränsskyddet som oroväckande högt (f. n. 63 procent). Om man däremot gör en jämförelse med priserna inom EEC

kan konkurrensförutsättilingarna för större delen av det svenska jordbru-

ket - även -- betraktas som enligt majoritetens uppfattning ganska goda. Produktivitetsaspekten förefaller emellertid inte vara den mest relevanta vid beslut i denna fråga. Det är ändå inte tal om att inom en snar framtid driva ned produktionskostnaderna inom det svenska jordbruket så att

detta kan konkurrera på världsmarknaden. Här liksom i många andra stora frågor är det i huvudsak fråga om att eftersträva en synkronisering mellan

jordbrukspolitiken och övrig näringspolitik.

I enlighet härmed framstår den handelspolitiska (zspekten som den sentligaste. Vilka handelspolitiska bindningar kan förutsättas bli starkast under exempelvis den kommande tioårsperioden, med allmänna internationella -- i detta fall EFTA och åtaganden huvudsakligen u-landspolitiken - eller med den gemensamma marknaden? Solidariteten med internationella organisationer har ovan framhållits. Vad beträffar en svensk anslutning till EEC kan en sådan knappast komma till stånd med mindre än att även Storbritannien och Danmark ansluter sig.

För båda dessa länder gäller att de driver en lågprislinje och att jordbru-

kets omställningsproblem där torde bli betydligt större än för Sveriges del. Därest frågan om en brittisk ansökan aktualiseras torde förhandlingarna bli mycket utdragna. Det förefaller därför inte som om starka skäl skulle föreligga att i dag

utforma den svenska jordbrukspolitiken speciellt med tanke på att åstad-

komma en hög ”anslutningsberedskap. Om och när en anslutning till EEC aktualiseras kan det förutsättas att förhandlingar härom kommer att föras

parallellt med brittiska och danska sådana och att man kan förutsätta en

lika lång anpassningsperiod som för Storbritannien och Danmark.

I dagens läge synes det därför mer motiverat att utgå från priserna på jordbruksprodukter på världsmarknaden och inte priserna inom EEC vid utformningen av den svenska jordbrukspolitiken. Detta innebär dock i11te,

att världsmarknadens prisstruktur utan vidare godtas som normerande. Utredningsmaterialet klarlägger att inslaget av dumping på världsmarknaden

är starkt och att dumpinggraden är olika för olika varor. En vara för vilken

det nuvarande helt missvisande världsmarknadspriset synes är socker, medan priserna för andra - vissa slag av jordbruksprodukter slag av spannmål t. ex. - bättre svarar mot Det är därför nödproduktionskostnaderna. vändigt, att vid jämförelser utgå från en prisstruktur som något skiljer sig från den som återspeglas i dagens världsmarknadspriser, och som innebär att man utgår från där eliminerats. normalpriser dumpingeffekter Det förord efter utredningen en längre diskussion ger åt högprislinjen motiveras i första hand med, att en sådan inon1 EEG, och att en tillämpas svensk anslutning härtill härigenom underlättas. Då den slutsats som här dragits är, att en svensk anslutning till EEG f. n. inte kan anses vara så omedelbart förestående, att detta väsentligt bör påverka benärliggande slut om jordbrukspolitikens att detta skäl inte bör vara utformning, följer, avgörande för valet mellan högpris- och lågprislinje. För en lågprislinje med av stödet till finansiering skattevägen jordbrukarna talar bl. a., att det i första hand är beredskaps- och socialpolitiska skäl som åberopas för att bevara de kostsammare delarna av det svenska jordbruket. Härigenom torde de bästa förutsättningarna skapas för att klarlägga var de beredskaps- respektive skälen och socialpolitiska väger tyngst med vilken kraft olika medel bör sättas in för att nå uppställda mål. Om lågprislinje tillämpas vid kan detta också förutsättas prissättningen ge priskonkurrensen ökad betydelse som medel i jordbrukspolitiken. Det saknar i detta sammanhang inte intresse att notera att i den specialundersökning som utredningen utfört om det svenska rationalisejordbrukets ringsvägar (SOU 1963:66) konstateras, att bland fem europeiska länder jordbrukets i de två - Danmark och Storbritanproduktivitet låg högst nien - som en tillämpar lågprislinje, och lägre i de - Sverige, Västtyskland och Frankrike - som tillämpar en högprislinje. Skillnaderna i per capita produktion totalt sett samt de förhållandena torde snarare klimatologiska ha bidragit till att utjämna än öka skillnaderna i produktivitet inom jordbruket mellan lågpris- och högprisländer. Slutligen talar, enligt nämndens mening, för lågprislinjen det faktum att utvecklingen av konsumentprisindex spelar en central roll vid lönebildningen. Kostnadsstegringen inom jordbruksproduktionen, som med det nuvarande systemets utformning slår igenom på livsmedelspriserna får en multiplikatoreffekt via höjningar av löner, pensioner m. m. Även om det relativa fall av världsmarknadspriserna på jordbruksprodukter som ägt rum skulle upphöra ges det dock med nuvarande gränsskydd över 60 på procent ett avsevärt utrymme för att hålla de svenska jordbrukspriserna på en tämligen stabil nivå med en allmänt prisstabiliserande effekt som följd. Nämnden förordar sålunda en övergång till lågprislinje som huvudprincip i jordbrukspolitiken. Dock torde detta få ses som en långsiktig målsätt- Redan stödets -- ning. omfattning ca 2 miljarder kronor är sådan, att det av skattetekniska skäl torde vara omöjligt att snabbt gå över till en låg-

prislinje. Som ett första dock stödet till vissa kostnadskrävande steg torde enheter, vilkas existens enbart kan motiveras med och social-

beredskaps-

politiska skäl överföras till budgeten, så att inflytande från sådana produktionsenheter på jordbrukets elimineras. producentpriser Det bör vidare framhållas att inte

ens på lång sikt torde en lågprislinje

helt kunna genomföras. Av olika skäl - framtida

specialisering inom jordbruksproduktionen, näringsfysiologiska hänsyn, olika lagringsförutsätt-

ningar för olika produkter och de varierande av inslagen dumping på världsmarknaden - måste man förutsätta att ett visst gränsskydd kommer att behövas, dels som dels för

”skvalpskydd”, att skydda produktionen

av vissa som ej kan lagras. varor, I enlighet härmed kan nämnden tillstyrka

utredningens förslag om ett som en mållikformigt gränsskydd långsiktig

sättning. Vad beträffar

utformningen av ett budgetfinansierat jordbrukarstöd sy-

nes det -av utredningen diskuterade men hittills oprövade _ systemet

med anknytning till inkomstdeklarationerna ha stora En när-

förtjänster. mare utredning av detta systems lämplighet med till andra hänsyn tagen i - -

målsättningar jordbrukspolitiken bl. a. specialiseringen jämfört med

det i flera länder med stödet knutet till

tillämpade systemet varuleveranser

skulle dock vara innan

erforderlig slutligt ställningstagande sker.

I betänkandet diskuteras priser och prisreløztioner för vissa varor särskilt

utförligt, bl. a. smör, mjölk och socker. I enlighet med vad ovan anförts

förordas att tas till likare för den

världsmarknadspriserna svenska prisstrukturen för jordbruksprodukter, med modifikationer bl. a. för

priser på

varor, där dumpinginslaget är starkt.

Vad beträffar sockerpriset och den framtida av socker-

utformningen regleringen samt stödet till fahrikspotatisen vill nämnden återkomma med

synpunkter i yttranden över särskilda utredningar härom. Nämnden stöder

utredningens förslag om slopande av Ieverunstillägget för

och successiv mjölk avveckling av utjöimningsrziøgifterna för mejeriprodukter.

Av vad tidigare anförts följer att, i den mån beredskapsstöd kan åberopas,

det extra nämndens t. v. bevaras i en-

mjölkpristillägget enligt uppfattning

lighet med I så fall bör dock

utredningens förslag. en omprövning av reg-

lerna för dess utgående ske längre fram så att de moti-

beredskapspolitiska

ven framträder tydligare.

En överblick av prisbildningen livsmedel försvåras den flora på genom av offentliga regleringar som under årtionden vuxit

upp.

Utredningen föreslår att en rad av dessa regleringar slopas inom kort eller

avvecklas successivt. De allmänna - med modifika-

principer lågprislinje

tioner som är motiverade av lagringsskäl m. m. som enligt nämndens

uppfattning bör vara vägledande för prisstrukturen för jordbruksprodukter

har redovisats ovan. I den mån bidrag till brukare i vissa områden eller i vissa åldersklasser är motiverade kommer dessa lämpligen till-stånd via budgeten. En sådan förändring av formerna för stödets utanordnande kan betraktas som ett första steg mot övergång från högpris- till lågprislinje. Utredningens förslag om avveeklingen av de offentliga regleringarnzi grun- Nämnden stöder - utan att das på förutsättningen om fortsatt högprislinje. gå in på enskildheterna de förslag om avveckling av vissa regleringar som utredningen framlagt. Som en följd av nämndens förordade lågprislinjø:

som slutmål, betraktar den härvidl-ag utredningens förslag som ett etappmål

i en långsiktig politik. Det kan antas att prioriteringen vid regleringsavveckli11gen i viss män blir beroende av huruvida en bevarad högprislinje eller

en lågprislinje är slutmålet. För förberedande av en övergång till lågprislinje

synes det därför nödvändigt att en teknisk utredning _qöres länzpligen av

jordbrulcsnämnden. Vid uppställning av lämpliga etappmål bör då beaktas

ej endast de ekonomiska faktorer som redovisats i SOU 1966:30-3l utan även lokala flaskhalsproblem och de marknadsstörningar som f. n. existerar som följd av rådande konkurrensbegränsningar i enlighet med vad som anförts ovan.

omedelbara av väsentlig betydelse som en följd av Några prisförändringar en ändrad jordbrukspolitik är knappast att räkna med. Det torde krävas en

avsevärd tid innan förutsättningarna för en mer dämpad prisutveckling för

jordbruksprodukter blivit uppfyllda. Det finns därför skäl att ägna särskild

uppmärksamhet åt de åtgärder som berör prisutvecklingen på sikt.

Utredningen visar, att priset som inkozns-tpolitzlskt medel inte har varit särskilt effektivt. Ersättningarna till producentledet har i sig inte tillförsäkrat detta en tillfredsställande inkomststandard. Med hänsyn till den marknadsstruktur som beskrivits ovan synes det emellertid motiverat att vid bedömningen av inkomstutvecklingen även ta hänsyn till den snabba expansionen i förädlingsledet. De arbetsmarknadspolitiska m. fl. medel som nu står till buds för att

komma till rätta med branschstruktur- och läginkomstproblem, samt det

faktum att jordbrukarnas andel av samtliga förvärvsarbetande har nedgâtt från 30-40 procent 1930-talet till ca 7 procent idag har skapat gynn-

på sammare förutsättningar för att använda mer specificerade medel än priset

för att uppnå inkomstmål i jordbrukspolitikexi.

vill upplösa det nuvarande sambandet mellan Utredningens majoritet och De förordar i

kostnadsstegringar prisstegringar pä jordbruksprodukter.

stället, att beroende av ett på lämpligt sätt rensat

producentpriserna görs

dock så att förändringarna i konsumentprisindex inte

konsumentprisindex, tillfullo slår igenom i Detta innebär att priserna på jordjordbrukspriserna.

bruksprodukter i Sverige även i fortsättningen skulle i huvudsak bestämmas

utan hänsynstagande till prisutvecklingen på världsmarknaden, vilket enligt

nämndens mening kan medföra betydande olägenheter. Reservanternas främsta invändning mot utredningens förslag om princi-

perna för prissättningen på jordbruksprodukter är. att dessa skulle verka hämmande på investeringar i rationaliseringssyfte. De höga produktions-

kostnaderna inom jordbruket skulle härigenom komma att bevaras. Reservanterna understryker prisets roll i rationaliseringspolitikezt. För att rationaliseringsittvesteringar skall komma till stånd är det nödvändigt, hävdar reservanterna, att jordbrukarn-a kan räkna med god avkastning på investeringarna. Så blir icke fallet enligt dessas mening om staten

beslutar sig för att hålla pristrenden nere.

Att avsevärda mängder kapital erfordras för att åstadkomma önskad

rationalisering inom jordbruket är obestridligt. Däremot framstår det som

tvivelaktigt, huruvida det härför nödvändiga sparandet såsom reservanternzt förutsätter lämpligast kommer till stånd genom bevarade höga priser. Konkurrenssituationen inom jordbruket och efterföljande produktionsled synes inte vara sådan, att det kan förutsättas, att det åstadkomma sparandet utnyttjas för kostnadssänkartde rationaliseringsinvesteringar.

Allmänt sett bör, enligt izämndezzs zzppiaitning, prisbildningsprobIemet i framtiden angripas från mer generella zztgângsptznkter än dem utredningen

anlagt. I själva verket bör producentpriserna ses som en del av de priser som för konsumenterna är en realitet - dvs. En sådan livsmedelspriserna. syn

på prisbildningen på livsmedel är naturlig inte minst med tanke på den ver-

tikala marknadsstruktur som råder i livsmedelsonirådet.

Beträffande de förslag Lttredniugen framlagt om administrationen av den

framtida jordbrukspolitiken finner nämnden inte anledning att gå in på de-

taljer härvidlag. Nämnden biträder huvuddragen i utredningens förslag. Även vid utformningen av administrationen av den framtida jordbrukspolitiken är det av vikt att det samband, som finns mellan marknadsregleringarna och näringsfriheten beaktas. Vid en omprövning av mål och medel

i jordbrukspolitiken är det angeläget att söka utforma de marknadsreglerade åtgärderna så, att varje tvivel undanröjes om att en viss enskild reglering

är en medelbar följd av en offentlig reglering. De offentliga prisregleringarna bör helt särskiljas från enskilda regleringar, så att åtgärder och situa-

tioner i konkurrenshänseende på livsmedelsområdet kan behandlas och bedömas enligt samma normer och utifrån samma förutsättningar som inom

det övriga näringslivet.

- I handläggningen av detta ärende har förutom ttndertecknad generaldirektör och - kommerse-

byrädirektören Waldén, föredragande deltagit

rådet Bouvin, byråcheferna Wiedesheim-Paul, Elm, Frankenberg och Malmström.

Stockholm den 9 november 1966.

Helmer Olsson

Torsten Elm

/ Lars Johan Waldén

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap: Med anledning av ovanstående remiss får Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap anföra följande. Yttrandet begränsas till utredningens synpunkter och förslag som har samband med det ekonomiska försvaret.

RIKTLINJER FÖR JORDBRUKSPOLITIKEN Kapitel I. Allmänna utgångspunkter för den framtida jordbrukspolitiken Utredningen framhåller (sid. 15) vad angår riskerna för en konfliktsituation med åtföljande handelspolitisk avspärrning att man under överskådlig framtid torde kunna vänta sig fortsatt spänning mellan de maktblocken politiska och att därför beredskapsfrågan måste tillmätas stor betydelse vid våra jordbrukspolitiska ställningstaganden. Utredningen konstaterar att detta inne-

här att den svenska livsmedelsförsörjningen till övervägande del måste ba-

seras på en inhemsk livsmedelsproduktion.

Överstyrelsen biträder utredningens bedömning och slutsats samt vill dess-

utom särskilt framhålla den betydelse en tillräcklig livsmedelsproduktion har när det gäller våra möjligheter att fullfölja vår alliansfria politik. Några garantier för att vi i en konfliktsituation skulle kunna komplettera den inhemska produktionen med leveranser utifrån på villkor, som vore förenliga med neutraliteten, torde inte kunna erhållas. En god livsmedelsberedskap måste följaktligen, som utredningen också framhåller ett flertal ställen i på betänkandet, även framgent upprätthållas som en oundgänglig del av landets totala försvar.

Kapitel II. Jordbruksproduktionens lämpliga omfattning Utredningen föreslår (sid. 42) följande allmänna målsättning för livsmedelsberedskapen: ”Beredskapen i fråga om livsmedel bör enligt vår mening ha en sådan och vara - omfattning så ordnad, att den oavsett årstid dels möjliggör en tillfredsställande livsmedelsförsörjning under en förhållandevis lång av-

spärrning, dels ständigt oberoende av längden av en eventuell föregående avspärrning i görligaste mån säkerställer en godtagbar försörjning i hän-

delse av krigsutbrott. skall

Livsmedelsberedskapen även innefatta möjliga

åtgärder, som syftar till att under och efter ett krig ge befolkningen en efter förhållandena anpassad näringsstandard.”

Överstyrelsen tillstyrker utredningens förslag till allmän för

målsättning

livsmedelsberedskapen, vilken sålunda bör fastställas att till

ligga grund för erforderliga åtgärder livsmedelsområdet. För på konkret planläggning fordras emellertid en närmare i vad precisering avser både omfattningen (varuslag m. m.) och den tidsmässiga uthålligheteil av livsmedelsberedska-

pen vid såväl avspärrning som

krig. Överstyrelsen föreslår att sådan preci-

sering kommer till stånd, varvid givetvis sammanhanget med totalförsvarets övriga försörjningsområden måste uppmärksammas.

Utredningen erinrar om (sid. 41 och att den 42) genom skrivelse till Kungl. Blajzt den 18 augusti 1964 (hemlig) framlagt förslag rörande den fortsatta samt om

beredskapslagringen åtgärder för att så långt nlöjligt

säkerställa

livsmedelsförsörjningen i krig. Utredningen anger vidare att den

i det uteslutande följande behandlar avspärrningsfallet. Så vitt Överstyrelsen kan finna överensstämmer utredningens i föreliggande betänkande gjorda uttalanden rörande beredskapslagringens omfattning och inriktning samt om för att Övriga åtgärder säkerställa livsmedelsförsörjningen vid krig i princip med i ovannämnda förslagen skrivelse. Överstyrelsen får därför i dessa frågor hänvisa till sitt den 8 januari 1965 avgivna utlåtande över “PM angående

livsmedelsförsörjningen i krig samt beredskapslagring av livsmedel. Till frågan om med

beredskapslagringens hänsyn till produktionsmålsättningen erforderliga omfattning återkommer Överstyrelsen i det följande.

Utredningen har övervägt, huruvida av åker kan nedläggning ske i sådana former, att marken ånyo utan alltför omfattande åtgärder och kostnader samt tillräckligt snabbt kan tas i anspråk för jordbruksproduktion. Utred-

ningen har kommit till slutsatsen att förutsättningar för ett sådant s. k. jordbanksprogram icke föreligger.

Överstyrelsen delar utredningens uppfattning.

Kapitel III. Den jordbrukspolitiskrz nzålsättningen

Utredningen har utförligt redovisat de undersökningar och bedömanden som resulterat i att utredningens förslag självförsörjningsgraden (relationen mellan produktion och konsumtion i kalorier) under vissa förutsättningar successivt fram till slutet av 1970-talet bör sänkas till ca 80 °/0 av full försörjning. De förbehåll utredningen redovisar som förutsättning för förslagets genomförande är dels att de från jordbruket resurserna frigjorda kan få en bättre alternativ och användning att sänkningen sker i samband med

anlitande av särskilda medel för m. m., dels att i

omställning nedgången

en i förhållande till nuläget självförsörjningsgraden kompenseras genom utökad till den kvalitativa och kvantitativa livsmeberedskapslagring upp som kan under en avspärrning utan alltför stora delsstandard, accepteras Med till föränderligheten i

påfrestningar på ransoneringssystemet. hänsyn

alla de som för och bered-

faktorer, påverkar målsättningen produktion skapslagring och då särskilt det världspolitiska läget. prisutvecklingen på

världsmarknaden och måste framhåller inredningen (sid. lagringstekniken, en Omprövning av målsättningen fortlöpande komma till stånd. 59) Från beredskapssynpunkt är det nödvändigt att den fredsmässigzt jordtillsammans med av livsmedel och

bruksproduktionen heredskapslagringen

kraven den livsmedelsberedskap, som

jordbruksförnödenheter uppfyller på

behandlats samman-

i föregående kapitel. Beroende på beredskapslagringens sättning och omfattning behöver således den fredsmässiga jordbruksproduk-

tionen i sådan att livsmedelsförsörjningen blir

upprätthållas utsträckning

ur och att omställningen från ani-

godtagbar näringsfysiologisk synpunkt

malisk till konsumtion relativt sett icke behöver drivas längre vegetabilisk än vad som skedde under andra världskriget. Den nödvändiga jordbruksproduktionen skall vara rationellt utformad och lönsam samt ha tillgivetvis

Från dessa allmänna utgångspunkter vill Överstyrelsen

räcklig uthållighet. konstatera att av från nuva-

föreslagen sänkning sjålvförsörjningsgraden

rande ca 94 °/0 till innebär en försämrad livsmedelsberedca 80 °/0 givetvis har emellertid mot utredningens för-

skap. Överstyrelsen ingen invändning

bl. a. för att säkerställa livsmedelsför-

slag till åtgärder, beredskapslagring,

vid och krig, varför styrelsen kan godta utredning-

sörjningen avspärrning ens förslag om en successiv sänkning av den fredsmässiga självförsörjnings- Huruvida sänkningen skall kunna ske till ca 80 °/0 av full försörjning

graden.

torde få klarläggas i samband med den fortlöpande omprövning av produk-

som böra komma till stånd och tionsmålsättningeit, utredningen föreslagit

som även anser Vid en sådan omprövning torde

Överstyrelsen nödvändig.

bl. a. relationen mellan den från beredskapssynpunkt erforderliga produk-

tionen och få behandlas (sid. 43).

beredskapslagringen

förutsätter att åtgärder för att säkerställa

Överstyrelsen ifrågakommande

kommer att behandlas i ett sammanhang för både livsmedelsförsörjningen

:ivspärrningsfallet och krigsfallet. Beträffande för måste den givetvis, beredskapslagringen avspärrningsfzillet

och göras beroensom utredningen också framhåller, fortlöpande omprövas och omfattning i fred och den pro-

de av jordbruksproduktionens inriktning som härav kan åstadkommas vid zivspärrning genom duktion, på grundval

av avvägningen mel-

olika ornställningsåtgärder. En fortlöpande omprövning

av handelsgödsel eller

lan å ena sidan lagring produktionsmedel, exempelvis

och å andra sidan av livsmedel torde ävenledes beråvaror härför, lagring ett rationellt och ekonomiskt riktigt handhahöva ske. För att möjliggöra

Vaude av är det emellertid

beredskapslagringen enligt överstyrelsens mening

nödvändigt att utformas som lagringsplanerna flerårsplaner omspännande förslagsvis en ö-årsperiod. Det bör :inkomma statens att på jordbruksnämnd i samråd med bl. a. Överstyrelsen utarbeta och framlägga förslag till sådana

lagringsplaner omfattande både krigsreserv och Planeravspärrningsreserv. na bör revideras och därvid årligen föras fram ett år (s. k. rullande planer).

Överstyrelsen har tidigare framhållit att målsättningen för

beredskapsåtgärdernzi på livsmedelsområdet måste ses i sammanhang med totalförsvarets

Övriga försörjningsområden. Utredningen har också uttalat (sid. 58) att annan än av livsmedel lagring är nödvändig om produktionsberedskapen för livsmedel skall vara meningsfull och framhållit behovet av en tillspeciellt fredsställande lagring av drivmedel för behov.

jordbrukets Överstyrelsen

vill för sin del uttalande och understryka utredningens därjämte framhålla betydelsen av i fred vidtagna åtgärder för att snabb miâjliggöra Övergång till gengasdrift och säkra tillgång på handelsgödsel.

RATIONALISERING OCH OMSTÄLLNING

Kapitel IV. Rationaliserizzgeiz och dess planering

Utredningen föreslår (sid. 71) att bör utformas som en jordbruksplaneringen rullande planering, d. v. s. regelmässigt överses, eftersom utgångsläget och

målsättningens konkreta innehåll befinner Inom sig i ständig förändring. den ram, som den jordbrukspolitiska målsättningen anger, hör planeringen föra fram till överväganden och såväl centralt handlingslinjer som regionalt. Planeringen bör bl. a. ge om var och i vilken anvisningar omfattning åkerjorden skall tas i anspråk. Den centrala bör ankomma planeringen på lanthruksstyrelsen, den regionala på lantbruksnämnderna. förordar Utredningen vidare (sid. 72) att till dessa nämnder för myndigheter knyts rådgivande samråd mellan berörda och företrädare för olika intressen myndigheter inom näringslivet i större och viktigare planeringsfrågor.

Överstyrelsen anser det angeläget att planering i enlighet med av utred-

ningen förordade riktlinjer kommer till stånd. Av särskild från betydelse beredskapssynpunkt blir därvid om var och i vilken frågan omfattning åkerjorden skall tas i anspråk. Med hänsyn till som cenöverstyrelsens uppgift tral för den förvaltningsmyndighet ekonomiska försvarsberedskapen bör styrelsen vara representerad i den rådgivande nämnd, som skola föreslagits knytas till lantbruksstyrelsen. Utredningen uttalar (sid. 72) att den anser det vara med fortangeläget löpande studier över jordbruksrationaliseringens och andra bl. a. faktorers, lagringsteknikens utveckling, inverkan på försörjningsläget. Utredningen föreslår för den skull att vid forskningen lantbrukshögskolan för detta ändamål ges 200.000 kr. årliga anslag, förslagsvis

delar att de angivna frågorna är

Överstyrelsen utredningens uppfattning av så stor betydelse för de fortsatta jordbrukspolitiska ställningstagandena att särskilda medel bör reserveras för forskning på omrâdet.

Utredningen föreslår (sid. 73) att det uppdras åt statens jordbruksnämnd,

statistiska och att utarbeta recentralbyrån lantbruksstyrelsen gemensamt

en å två rörande rationaliseringsutvecklingen och dogörelser gånger årligen

beträffande livsmedel.

försörjningssituationen

redogörelser kommer

Överstyrelsen tillstyrker förslaget. Ifrågavarande

att vara av stort värde för bl. a. i dess egenskap av samord- Överstyrelsen inom det ekonomiska försvaret.

ningsmyndighet

konstaterar att det som hittills stått till buds vid Utredningen underlag i rationaliseringsärenden ofta varit ofullständigt. Ut-

bedömning exempelvis

föreslår härför 76) inrättande av ett företagsregister över redningen (sid. och dess Förutom att utgöra ett

jordbruksföretagen produktionsresurser.

värdefullt instrument för i dess arbete med att lantbruksorganisationen och leda inom skulle registret också

stödja rationaliseringsarbetet jordbruket

bl. a. komma till i den officiella och kunna

användning jordbruksstatistiken till för erforderlig beträffande jordbrukets tjäna vägledning planläggning

Sammanställning av framkommaiide material bör

arbetsblocksorganisation. ske fortlöpande och föreslås närmast böra ankomma på lantbruksstyrelsen

och statens jordbruksnämnd. Förutom de användningsområden ut- Överstyrelsen tillstyrker förslaget.

redovisat torde bli av stort värde även för sådan

redningen företagsregistret

som beräkningar av arbetskrafts- och

beredskapsplanläggning jordbrukets drivmedelsbehov, för produktionsomställnixig vid avspärrning planläggning

samt av Med hänsyn till registrets värde även

planläggning djurundanförsel.

för inom det ekonomiska försvaret bör Överstyrelsen beredas

planläggningen tillfälle att framföra synpunkter på registrets Lippläggning.

VI. Forskning, utbildning och rådgivning Kapitel

framhåller (sid. 103) att förädlingsvärdet i livsmedelsframställ- Utredningen

till Forskningsresurserna på tillhörande områningen uppgår miljardbelopp.

den har dock hittills varit begränsade. Utredningen finner det därför mycket att bygga upp en vidgad livsmedelsteknisk forskning. angeläget biträder utredningens förslag. Forskningsinsatserna bör gi-

Överstyrelsen

livsmedelsindustrin kan komma att ställas inför vetvis även avse de problem

vid avspärrning och i krig.

Kapitel VII. Omställningsfrågor

framhåller (sid. 126-127) att sysselsättningsskapande åtgärder,

Utredningen allt kan behöva aktualiseras i de fall då lokal

framför beredskapsarbeten,

bundenhet hinder i vägen för omställning till annat arbete och flyttlägger

ning till annan ort. Som sådana arbeten nämner exempel på utredningen naturvårdsarbeten, anläggningsarbeten för friluftsliv, skogsvårdsarbeten (speciellt i södra samt av Sverige) byggandet skogsbilvägar _i de egentliga skogslänen. Utredningen föreslår att vidtas snarast för att invenåtgärder möjligt tera tillgången på arbeten att för beredande av komlämpliga igångsättas pletteringsarbete inom områden med vikande sysselsättning inom jord. och skogsbruk.

Överstyrelsen har ingen erinran mot utredningens förslag. Om beredskaps-

arbeten skulle bli aktuella bör, i de fall valmöjlighet föreligger, byggandet av skogsbilvägar ges en då sådana arbeten kan komma framskjuten plats, att vara av betydelse om vi i ett avspärrningsläge nödgas övergå till inhemska bränslen.

MARKNADS- OCH PRISREGLERINGAR

Kapitel XII. illarknadsregleringen för särskilda produkter Animalier

Utredningen erinrar om att det särskilda stödet (sid. 242) åt ullproduktionen i form av ett statligt som sedan den 1.9.1957 2 kr pristillägg, utgör per kg ull, tillkom år 1948 av beredskapsskäl för att stimulera av tillvaratagandet svensk ull. Utredningen anser några skäl beredskapspolitiska knappast längre föreligger med hänsyn till bl. a. de olika slag av syntetfiber, som nu finns att tillgå, varför utredningen föreslår att stödet till ullproduktionen avvecklas.

Överstyrelsen biträder utredningens förslag, men vill samtidigt framhålla

att tillgång på ull alltjämt är nödvändig från för tillberedskapssynpunkt verkning av bl. a. Skulle uniformstyger. nedgången av ullproduktionen till följd av ullstödets bli betydande torde viss av nuvarande avveckling ökning beredskapslagring av ull bli ofrånkomlig. Årskostnaden härför torde dock avsevärt komma att understiga det belopp, ca 600.000 kr, som f. n. utbetalas i form av statligt pristillägg.

I av detta ärende handläggningen har deltagit, förutom undertecknad generaldirektör, ledamöterna Danielson, Gyllö (föredragande), Krantz, Rylander,

Segrell och Önnesjö samt byrådirektören Bartoll i egenskap av

tjf byråchef.

Sten Lundberg

/Sture A. Gyllö

Näringsfrihetsombudsmannen:

Genom remiss den juni 1966 har anmodats

23 näringsfrihetsombudsmannen

avge utlåtande över 1960 års jordbruksutrednings betänkande Den framtida -

jordbrukspolitiken” (SOU 1966230-31). I anledning härav får jag med huvudsaklig inriktning av intresse från konkurrensbegränspå frågor

- anföra

ningssynpunkt följande. Inledningsvis vill jag med tillfredsställelse konstatera att jordbruksutredningen vid utformningen av den framtida jordbruksregleringen strävat efter

att lägga huvudvikten vid en anpassning av produktionen efter konsumtio-

nens inriktning och lämpliga storlek. Detta torde skapa möjligheter till en

utveckling som bättre än nuvarande ordning ansluter sig till målsättningen

inom näringslivet i övrigt, främst en anpassning av struktur och produktion till teknisk och ekonomisk utveckling. Utredningen har förordat, att jordbruksproduktionen vid slutet av 1970-

talet bör ligga på en nivå som tillåter en sjöilvförsörjningsgrad av ca 80 °/o av full För att en sådan produktionsnivå fordras försörjning. upprätthålla emellertid på grund av de i förhållande till de svenska produktionskostnaderna låga världsmarknadspriserna på jordbruksprodukter även fortsättningsvis en reglering av med syfte att uppehålla en viss jordbrukssektorn prisnivå. Även om detta i och för sig strider mot eljest vedertagna frikon-

kurrensprinciper och med medför stora kostnader för folk-

nödvändighet

hushållet, anser till de av utredningen anförda skälen

jag mig med hänsyn

kunna biträda ställningstagandet beträffande I sam-

självförsörjningsgraden.

manhanget bör dock framhållas att den nu förordade regleringen innebär undantag även i fortsättningen för jordbrukets vidkommande från inom större delen av näringslivet i övrigt rådande konkurrensvillkor. Den avfrämst som också

skärmning av importkonkurrensen genom införselavgifter denna kommer att medföra innebär även en begränsning av konreglering

kurrensen inom förädlingsindustri och handel. Detta senare sammanhänger

med att jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse i fråga om många jord-

bruksprodukter dominerar och förädlingen. Invägningen av

uppsamlingen är sålunda i det närmaste helt koncentrerad till mejerier, anslutna till

mjölk Svenska slakterierna svarar för Mejeriernas Riksförening. De föreningsägda drygt 85 °/0 av all marknadsförd slakt i landet. Av partihandeln med spannmål och fodermedel beräknas ungefär 70 °/0 ombesörjas av centralföreningar anslutna till Svenska Lantmännens Riksförbund. Konkurrensförutsättär vidare beskurna att föreningsrörelsen integrerat framåt. ningarna genom Därför blir effektivitet också av väsentlig de egna affärsföretagens betydelse

för jordbrukarnas möjligheter att tillgodogöra sig det statliga jordbruksstö-

det. Med till dessa förhållanden bör vid utformningen av den nya hänsyn de ekonomiska faktorerna tillmätas särskild betydelse.

regleringen Inom jordbrukssektorn förekommer ett stort antal konkurrensbegränsande

överenskommelser. Sålunda är drygt en tredjedel eller ca 370 av gällande i kartellregistret införda överenskommelser att hänföra till varugruppen jordbruks- och trädgårdsprodukter samt livsmedelsindustrins tillverkningar. Ungefär 60 0/0 av dessa avtal berör ett eller flera som tillhör företag jordbrukets ekonomiska I denna föreningsrörelse. andel ingår emellertid många avtal av mindre ur allmän betydelse konkurrenssynpunkt. Inom NO-ämbetet har under årens lopp ett stort antal ärenden rörande handlagts jordbrukssektorn. Dessa ärenden har redovisats i en till utredningen Överlämnad sammanställning. Vidare har jag på grundval av en inom NO-ämbetet upprättad promemoria av den 20 augusti 1965 till framfört utredningen principiella konkurrensrättsliga synpunkter på de i sammanhanget vanligast förekommande

konkurrensbegränsningarna områdesindelning, leveransplikt och likapris-

sättning. Det har i praktiken mött stora svårigheter att tillämpa konkurrenslagstiftningen på konkurrensbegränsningar inom jordbruksområdet. Detta har i första hand berott på att den statliga jordbruksregleringen inte såsom nu föreslås bli fallet - hållits skild från jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse utan delvis förutsatt medverkan i regleringsverksamheten från denna rörelses sida. har det ofta Härigenom visat sig vanskligt att avgöra, om och i vad mån vidtagna konkurrensbegränsningar ägt sådant samband med den statliga regleringen att de på denna grund ej kunnat anses skadliga i lagens mening. Mot denna bakgrund vill helt biträda jag utredningens uppfattning att de bör marknadsreglerande åtgärderna utformas så, att varje tvivel uteslutes, huruvida en viss privat reglering är en omedelbar följd av en statlig reglering och därmed i princip undantagen från bestämmelserna i

konkurrenslagstiftningen. Inte heller i den mån de

statliga regleringarna bygger på föreningsrörelsens prispolitik och prisnoteringar bör detta kunna åberopas som ett sådant samband med den statliga som förhindregleringen rar ingripande enligt tolkar konkurrenslagstiftningen. Jag utredningens inställning i denna från konkurrenssynpunkt mycket väsentliga fråga så, att ingripande mot konkurrensbegränsning inom kan jordbrukssektorn göras även om det skulle kunna leda till att produktpriset i fråga sjunker, kanske till och med under den för undre produkten gällande prisgränsen. Konkurrensbegrånsningen kan förutom nämligen, att den upprätthåller en viss prisnivå, som ligger inom prisgränserna, även medföra en mindre rationell struktur inom exempelvis än som skulle vara fallet förädlingsledet vid en friare konkurrens. Vidare kan andra försvåras. företags näringsutövning I fall, där dessa kriterier på skadlig verkan hedömes bör föreligga, ingripande sålunda kunna ske. I enlighet härmed bör åtgärder jämlikt konkurrensbegränsningslagen kunna vidtagas exempelvis gentemot den inom mejerinäringen tillämpade områdesindelningen på distributionssidan. Föreningsrörelsen motiverar denna av bl.a. med att typ konkurrensbegrånsning den är nödvändig för att upprätthålla det av statsmakterna sanktionerade högre priset på konsumtionsmjölk än på mjölk avsedd för 0st- eller smörtillverk-

ning. Enligt utredningens förslag skall i framtiden prissättningen på mjölk baseras på förädlingskostnaderna och icke som nu differentieras med hänsyn till de olika produkternas priskänslighet. Under förutsättning att områdesindelningen upphör skapas därvid möjligheter för konkurrens mellan olika mejerier, vilket kan pressa prisnivån på färdigprodukter utan att jordbrukarnas inkomster fördenskull i motsvarande utsträckning behöver minska. En annan möjlig konkurrenseffekt är att konsumenterna får ökade möjligheter att välja mellan olika produkter och förpackningar. Strukturrationtzliseringen inom jordbruket har under den hittillsvarande regleringen påtagligt eftersatts, i följd varav medelarealen endast långsamt ökat. Samtidigt har emellertid på flera områden inom jordbrukssektorn, på grund av bl. a. tilltagande automatisering. den optimala företagsstorleken ökat I sammanhanget må blott erinras om att medelantalet kor kraftigt. per djurbesättning uppgår till endast 7, medan ett rationellt familjejordbruk har 50-60 kor och jordbruk med anställd personal ungefär det dubbla antalet. För att uppnå en accelererande strukturomvandling måste nedläggningen av orationella brukningsenheter påskyndas. En sådan utveckling synes på sikt ligga ej enbart i konsumenternas utan även i producenternas intresse. Den av utredningen formulerade målsättningen för rationaliseringspolitiken, skapande av effektiva väl till konkurrensmöjligast företag, anknyter lagstiftningens syften. Jag har icke funnit anledning att närmare granska alla av utredningen nämnda medel för att uppnå detta mål. På några punkter kan det dock från finnas skål till invändningar och konkurrenssynpunkt kommentarer. har uttalat vissa be- Utredningen vid analysen av lantbrukets finansiering tänkligheter mot som för min del penningbidrag finansieringsform. Jag vill riskerna för att sådana bidrag motverkar en utveckling mot understryka mer rationella Som exempel på särskilda fall, där enligt jordbruksföretag. utredningen bidrag emellertid skall kunna lämnas, nämnes investeringar i byggnader och då dessa drar stora kostnader ensamt eller markanläggningar i kombination med förvärv av tillskottsmark och då investeringen bedöms vara av den storlek realiseras med till bl. a. att den eljest inte kunde hänsyn sökandens likviditet. Enligt min mening kan dock ifrågasättas, om icke statliga bidrag i dylika fall medverkar till en snedvridning av konkurrensförutsättningarna inom jordbruket och om icke de för bidragen erforderliga statsmedlen blir mer rationellt utnyttjade om de användes till den generellt verkande stödform som statsgaranterade lån utgör. Utredningens förslag att i lägen, då riksbanken tillämpar skärpta krav på och likviditetskvoter, viss prioritering av kreditinstitut av särplaceringsskild för jordbrukets kreditförsörjning bör tillämpas, anser jag betydelse mig med hänsyn till den snedvridning av resursfördelningen detta skulle kunna medföra i en ekonomisk situation, om vilken man i förväg ej har kännedom, icke kunna biträda.

Jordbruksrepresentanterna inom utredningen har i reservation och särskilt yttrande framhållit, att bör inriktas bildanrationaliseringspolitiken på det av Inom stora delar

familjeföretag. av näringslivet i övrigt har den fria

konkurrensen under efterkrigstiden drivit fram vilka nya företagsformer, verksamt bidragit till en som kommit också konsumenterna effektivisering till godo. Det skulle vara om inom olyckligt regleringarna jordbrukssektorn utformades så att de förhindrade eller mer än nödvändigt verkade återhållande på en liknande inom denna utveckling del av näringslivet. Även om, vilket utredningen har utgått från, kommer att förbli den familjejordbruket dominerande företagstypen, torde den fortgående automatiseringen medföra att också inom jordbruket vissa stordriftsfördelar bäst kan av andra uppnås företagsformer än familjeföretaget. för en ökad Förutsättningar utveckling av sådana företagsformer kan åstadkommas främst att genom regleringen ej utformas eller tillämpas så att den gynnar vissa företagstyper. Jag vill därför motsätta mig den av jordbruksrepresentanterna förordade inriktningen av vilken skulle innebära ett åsidosättande av rationaliseringspolitiken, effektivitetskriteriet och medföra en konservering av företagsstrukturen inom I stället bör -- med till det ansvar för näringen. hänsyn jordbruksnäringens som medför - stimulans till utveckling statliga ingripanden uppkomsten av nya och rationella företagsformer inom jordbruksnäringen lämnas i form av t. ex. statlig och försöksverksamhet. forskning I fråga om har att en utprispolitiken utredningens majoritet hävdat, fästelse att hålla en för att tillräckligt hög prisnivå produktionsmålsätiningen skall uppnås borde vara tillräcklig för att tillförsäkra effektiva jordbrukare en sådan lönsamhet, att deras skulle resulteframtidsbedömningar ra i för rationaliseringsverksamhet Jordbrukserforderliga investeringar. representanterna har emellertid ansett det nödvändigt med en utfästelse om en prisnivå, som ger lönsamhet för rationella för att inom företag jordbru_ksnäringen åstadkomma de önskvärda investeringarna och den eftersträvade strukturomvandlingen. Om det senare förslaget skulle läggas till för den framtida grund prispolitiken, skulle inom jordbrukssektorn komma att cn metod tillämpas mycket lik den form av prissättning som är vid Inom karteller vanlig priskarteller. med horisontell prissamverkan hävdas i regel att priset fastställes vid den nivå, som ger ett rationellt företag en normal vinst. Det är emellertid min uppfattning att prisnivån ofta främst påverkas av de mindre effektiva företagens kostnader. Om prissamarbetet i sådana fall slår igenom i prissättningen samt de samarbetande företagen tillsammans intar en dominerande ställning på marknaden och ej från annat håll utsätts för aktiv konkurrens, får samarbetet en konserverande inverkan strukturen med därav på följande negativa verkningar på effektiviteten inom branschen. Med hänsyn till den avskärmning av utländsk konkurrens som kännetecknar jordbruksnäringen skulle en »reglering i enlighet med jordbruksrepresentanternas förslag

trots den förutsätta - medföra stora risker för en statliga priskontrollen långsammare strukturutveckling än den av majoriteten föreslagna produktionsstyrda prissättningen, vilken mer ansluter sig till marknadshushällningens principer. En tillämpning av det i reservationen framlagda förslaget skulle vidare innebära en lönsamhetsgaranti utan motsvarighet inom andra delar av näringslivet och även medföra större risker än majoritetsförslaget för påverkan av icke företagsekonomiska överväganden. Det av majoriteten föreslagna prissättningssystemet innebär samma garanti för rationella företags lönsamhet som förefinns in0n1 näringslivet i övrigt, d. v. s. ersättningen till producenterna måste hållas på sådan nivå att den beslutade produktionsstorleken uppnås. Jag ansluter mig således till utredningsmajoritetens förslag om Övergång till en produktionsmålstyrd prissättning. Enligt utredningens mening krävs emellertid på grund av produktionsfaktorernas trögrörlighet en övergångstid beräknad till 3 ä 4 år, innan prokan understryka vikten av duktionsmålsâttningen börja tillämpas. Jag vill att denna övergångsperiod icke utsträckes samt instämma i majoritetens uppfattning att ytterligare åtgärder bör kunna vidtagas om resursutflyttningen och under övergångsåren ej får åsyftad omfattproduktionsminskningen ning. Utredningen har vid prisregleringens utformning stannat för ett bibehållande Skäl saknas helt visst icke för att av den nu tillämpade högprislinjen. även i fortsättningen basera stödet till på detta sätt. Från konjordbruket kurrenssynpunkt måste emellertid starka betänkligheter framföras mot högprislinjen, främst på grund av att en sådan ofta kräver marknadsregleringar. Trots att utredningen föreslår en avveckling av vissa gällande regleringar, kommer också enligt förslaget flera av dem att bli bestående. Dessa reglenatur men mot ringar är vanligen av konkurrensbegränsande ingripanden direkta verkningar därav från de konkurrensvårdande myndigheternas sida lär ej heller i framtiden kunna ske, eftersom dylika verkningar icke såsom lagen förutsätter, torde kunna bedömas som otillbörliga ur allmän synpunkt. Det gränsskydd som en högprislinje förutsätter läggs i stor utsträckning förädlade Genom att det på så sätt ofta blir den av jordbrukets på produkter. föreningsrörelse ägda förädlingsindustrin som mottager jordbruksstödet, kan industrin använda detta stöd till finansiering av sin expansion, medan avsedd Jordbrukarna erhåller såproducentledet ej uppnår intäktsökning. lunda endast sikt det stödet. kan krav på mycket lång statliga Härigenom resas på högre vilket innebär ökat jordbruksstöd och högre gränsskydd, Den konkurrens inom förädlingsledet, som skulle skapa en livsmedelspriser. viss säkerhet för att investeringarna fick en effektiv placering, saknas såsom förut nämnts inom många produktområden. Det är därför angeläget som för framtiden i mån medverkar till att att åtgärder vidtages möjligaste stödet omfattar endast produktionssidan. Då det är konsumenterna som ytterst får betala måste de kunna kräva att detta blir det jordbruksstödet,

lägsta möjliga inom ramen för produktionsmålsättningen. Det säkraste sättet härför vore att skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens inom förädlings- och distributionsleden. En övergång till lågprislinje skulle skapa sådana förutsättningar. Det skydd för förädlingsindustrin som marknadsregleringarna hittills medfört får anses ha verksamt bidragit till att skapa de monopolställningar, som föreligger inom flera produktområden. Härigenom har regleringarna också underlättat den monopolistiska prissättning som förekommer på vissa produkter och som motverkar en ekonomiskt lämplig anpassning av produktionen. Till detta spörsmål återkommer jag i det följande. Här berörda nackdelar ur konkurrenssynpunkt av en prispolitik enligt högprislinjen synes ej mera ingående ha diskuterats av utredningen. Sett enbart från nämnda synpunkt skulle en vara att lågprislinje otvivelaktigt föredraga. Om emellertid de olika skäl som talar för ett bibehållande av högprislinjen bedöms väga tyngre, bör den framtida produktionsminskningen motivera omprövningar av de föreslagna marknadsregleringarna. I)et skulle i sådana sammanhang måhända också vara lämpligt att NO-ämbetet bereddes tillfälle att framföra synpunkter utifrån sina erfarenheter av jordbruksregleringens konkurrensbegränsande verkningar. Vid behandlingen av frågan om konstaterar mjöllcreglering jordbruksutredningen att det genomsnittliga antalet kor per djurbesättning är långt ifrån optimalt. Med tanke på den hittills tillämpade regleringen synes detta icke ägnat att förvåna. En radikal förändring av strukturen inom mejerinäringens producentled lär vara nödvändig för att i framtiden ge mjölkproducenterna en acceptabel inkomst till en för konsumenterna rimlig kostnad. Utredningsmajoritens förslag rörande avvecklingen av utjämningsavgifterna, leveranstillägget och det allmänna mjölkpristillägget samt den förordade omprövningen av det främst i Norrland utgående extra torde mjölkpristillägget kunna bidraga till en sådan omstrukturering av mjölkproduktionen. Jag biträder därför utredningens förslag i dessa avseenden liksom förslaget om slopande av den speciella regleringsavgiften på margarin. Även majoritetens

uppfattning att mjölkproduktionen på sikt bör anpassas till den efterfrågan

som råder vid en prissättning, baserad på kostnaderna för förädlingen av den vid mejeri invägda mjölken, ligger helt i linje med de effektivitetsfrämjande principer som NO-ämbetet har att beakta. I sammanhanget må endast i korthet framhållas att interna avgifter som användes för täckning av exportförluster och för intern prisutjämning inom nuvarande jordbruksreglering till stor del drabbar konsumenterna, eftersom minskade realinkomster för jordbrukarna medför ökade krav på stöd med åtföljande prishöjningar. De interna avgifterna motverkar nämligen i många fall en lämplig anpassning till gällande ekonomiska och kan därför hämma strukförutsättningar turrationaliseringen. Regleringen på mejeriområdet, som härrör från tiden före konkurrensbe-

gränsningslagens tillkomst, innebär att mejeriprodukternas priser anpassas efter marknadens förutsättningar för varje produkt enligt principerna för monopolistisk prisdifferentiering. Inom mejerisektorn har emellertid prisdifferentieringen på vissa produkter uppenbarligen drivits längre än vad som varit motiverat enbart av hänsyn till fastställda utjämningsavgifter. Som exmpel härpå kan nämnas prissättningen på skummjölk. En av statens pris- och kartellnämnd på min hemställan verkställd utredning rörande Semper AB och dess konkurrensbegränsningar visar, att år 1964 priset på skummjölk varierade högst avsevärt, beroende av användningssätt, och att det fastställdes efter köparens kategoritillhörighet. Sålunda var partipriset på skummjölk, som avsattes genom detaljhandeln till human konsumtion, 39,3 öre per kg, medan priset vid försäljning som återtagsmjölk till jordbrukare uppgick till i genomsnitt 6,6 öre per kg och priset vid till torrförsäljning mjölksfabriker utgjorde i genomsnitt 9 öre per kg. Utjämningsavgiften i det förstnämnda fallet, d. v. s. vid försäljning till human konsumtion, var 19,5 öre. Tilläggas må att en avsevärd höjning av priset på skummjölk avsedd för human konsumtion nyligen företagits trots att utjämningsavgifterna ej motiverat någon ändring. Det torde vara överflödigt att framhålla att den återgivna prisdifferentieringen går långt utöver vad som påkallas av utjämningsavgifterna och att en sådan prispolitik motverkar en kostnadsanpassad och effektiv produktionsinriktning. Det synes angeläget att statsmakterna genom den kommande regleringen icke medverkar till en prissättningspolitik som från icke kan när konkurrenssynpunkt accepteras det gäller företag med etablerad monopolställning inom andra delar av näringslivet. Förutom på distributionssidan har föreniingsrörelsen inom mejerisektorn en utpräglad ensamställning även i vad gäller den insamlande handeln. Denna monopolställning är baserad på avtal om områdesuppdelning och leveransplikt för producenterna. I skydd av sin dominans har föreningsrö-

relsen kunnat tillämpa en likaprissättning, som missgynnat mjölkproduktion

vid stora, rationella och ur avsättningssynpunkt välbelägna jordbruk. Ett avskaffande av denna prissättningspolitik skulle rimma med utredningens uppfattning att en i möjligaste mån kostnadsanpassad prissättning främjar en effektiv inriktning av jordbruksproduktionen. Kött- och fläskregleringen bör enligt utredningen bibehållas med de ändringarna att det statliga lagringsstödet för produkterna i första hand bör utgå endast då priserna ligger under mittpriset, att kompensationsavgifterna inarbetas i de ordinarie införselavgifterna samt att stödet till smågnis- och ullproduktionen avskaffas. Jag vill tillstyrka de föreslagna ändringarna men samtidigt erinra om att den pågående reduceringen av kostammen minskar basen för den framtida nötköttproduktionen. Balans mellan produktion och konsumtion beräknas föreligga vid slutet av 1960-talet eller början av 1970talet. Med hänsyn härtill bör redan nu kunna fastställas en tidsplan för avveckling av gällande slaktdjursavgifter beträffande köttprodukter. En sådan

avveckling skulle väl ansluta till åsikt att utredningens regleringsavgifterna bör avvecklas, när exportbehovet minskar eller försvinner. Av betänkandet framgår att den svenska ett sockerproduktionen åtnjuter mycket starkt stöd. Detta av den stora skillnaden mellan betingas de höga framställningskostnaderna för inhemskt socker och priset på importerat socker. Med hänsyn till utvecklingen beträffande för produktionskostnaderna svenskt betsocker torde det vara förmoda att kostnadsrelationeranledning na mellan inhemskt och importerat socker icke inom tid komöverskådlig mer att ändras så att fortsatt produktion inom landet skulle ställa sig ekonomiskt fördelaktigare än tidigare. Vid sådana förhållanden lär betydande samhällsekonomiska vinster vara att hämta genom en nedskärning av den svenska sockerproduktionen. De goda för socker inlagringsmöjligheterna nebär att produktionen av hållas samma beredskapsskäl ej behöver uppe på nivå som produktionen av andra torde också jordbruksprodukter. Lagningen möjliggöra en viss utjämning av verkningarna av världsmarknadsprisernas fluktuationer på den inhemska prisnivån. Starka skäl får således anses tala för att gränsskyddet för socker successivt sänkes. Eftersom konsekvenserna av en begränsning eller av den svenska särskilt avveckling sockernäringel] utretts är det emellertnid anledning återkomma till frågan vid remissbehandlingen av nämnda utredning. Gränsskyddet för brödsâd har stigit kraftigare än för andra jordbruksvaror. Den inhemska produktionen överstiger vad som av beredskapspolitiska skäl kräves. En väsentlig strävan måste därför vara att minska produktionsvolymen genom en sänkning av gränsskyddet. Så snart som möjligt efter en sådan minskning av produktionen bör min en enligt uppfattning avveckling eller reducering av nu tillämpade regleringsâtgärder genomföras. Jag biträder utredningens förslag om att kompensationsavgiften bör inräknas i införselavgiften och tas med i bedömningen av gränsskyddets storlek och framtida utformning. Vad gäller stödet till har funnit en fabrikspotatisodlingen utredningen närmare prövning i särskild ordning böra ske. Jag inskränker mig här till att påpeka att odlingen stöd i form åtnjuter kraftigt av höga införselavgifter och omfattande Motiven vid tillkomsten av det nuvamarknadsregleringar. rande skyddet torde vara för handen och en restriktiv ej längre omprövning synes därför vara på sin plats. Avslut-ningsvis må här framhållas att inom stora delar av näringslivet konkurrens-begränsningar av olika slag, som varit ägnade att konservera strukturen, i stor inte minst utsträckning undanröjts genom självsanering. Produktion och varudistribution har rationaliserats. i stora en- Tillverkning heter och distribution i nya har har företagsformer tilltagit. Utvecklingen medfört att små företagsenheter fått svårare att hävda sig i konkurrensen och i stor avvecklats. utsträckning I jämförelse härmed har företag inom jordbruket på det hela taget arbetat i en från konkurrens skyddad miljö.

Det måste anses vara ett samhällsintresse av vikt att för framtiden även

inom jordbruksnäringen förutsättningar för ökad konkurrens tillskapas. De

av utredningen framlagda förslagen synes ge utrymme härför. Systemet bör dock fortlöpande överses så att regleringsbestämmelser av konkurrensbegränsande natur ej bibehålles längre än som med hänsyn till andra samhällsintressen än den fria konkurrensen är nödvändigt.

Stockholm i näringsfrihetsombudsmannens kansli den 19 oktober 1966.

Åke .Simdquist

/Olof Tranell

Eric .Sahlin

Arbetsmarknadsstyrelsen:

Inledningsvis bör framhållas att styrelsen ansett sig böra inskränka sitt ytt-

rande till att endast behandla de frågor i utredningens betänkanden som har nära anknytning till styrelsens arbetsuppgifter. Strukturomvandlingen inom jord- och skogsbruket kommer att medföra

en fortsatt minskning av arbetskraftsbehovet. l den senaste långtidsutred-

ningen beräknas sålunda att antalet förvärvsarbetande inom jord- och skogsbruk kommer att minska med 85.000 mellan 1965 och 1970 och med sammanlagt 220.000 personer fram till 1980. Antalet förvärvsarbetande inom

jord- och skogsbruket 1980 skulle härigenom uppgå till 115.000 personer.

Till grund för långtidsutredningens kalkyl över antalet förvärvsarbetande

1980 ligger antaganden för 1970-talet om dels en produktionsminskning med 20 °/0 inom jordbruket respektive produktionsökning med 30 °/0 inom

skogsbruket, dels en fördubbling av produktionen per sysselsatt inom såväl

jordbruket som skogsbruket. Den faktiska minskningen inom jord- och skogsbruket har beräknats till 110.000 personer mellan 1960 och 1965 och till sammanlagt 285.000 personer mellan 1950 och 1965. Antalet personer som berörts av det minskade arbetskraftsbehovet är dock betydligt större. De senaste årtiondenas snabba ekonomiska tillväxt och den härmed sammanhängande allmänt sett starkt ökade efterfrågan på arbetskraft inom samhället har underlättat för arbetskraften inom jord- och skogsbruket att

övergå till andra näringsgrenar. Knappheten på arbetskraft väntas öka under de närmaste åren. Många sektorer av näringslivet kommer för sin ex-

pansion att vara beroende av möjligheterna att kunna rekrytera arbetskraft.

Detta förhållande kommer att underlätta den fortsatta av ar-

överflyttningen

betskraft från jord- och skogsbruket till andra näringsgrenar. Bortfallet av arbetstillfällen inom jord- och skogsbruket kommer emellertid att medföra stora omställningsproblem för den berörda befolkningen. Lösandet av dessa omställningsproblem förutsätter insatser av

kraftfulla

arbetsmarknadspolitiska medel. Mot bakgrund härav utarbetade arbetsmarknadsstyrelsen 1965 efter samråd med lantbruksstyrelsen, parterna på jord-

brukets arbetsmarknad samt jordbrukets organisationer ett nytt arbetsmark-

nadspolitiskt jordbruksprogram. I detta program anges riktlinjer för läns-

arbetsnämndernas och för att underlätta an-

arbetsförmedlingens åtgärder

passningen och sysselsättningen för den inom jordbruket arbets- Övertaliga kraften. Programmet innehåller också allmänna riktlinjer för arbetsmarknadsorganens samverkan med olika intressenter område. Ett

på jordbrukets

liknande program har tidigare även antagits för skogsbruket.

Till arbetsmarknadsstyrelsen finns vidare knutna tvâ för

delegationer

jordbruks- respektive skogsfrågor. Organisationer och myndigheter på jord-

och skogshrukets område är representerade. Båda delegationerna har till uppgift att samråda om och föreslå åtgärder som från arbetsmarknadsverkets och organisationernas sida borde vidtagas med anledning av utvecklingen inom jord- och skogsbruket. För bl. a. bevakning av och information om utvecklingen inom jordbrukets arbetsmarknad finns också länsar-

på betsnämndernas initiativ inom varje län sedan något år en särskild samarbetsgrupp med representanter från organisationer och myndigheter på

jordbrukets område. I detta sammanhang finner

arbetsmarknadsstyrelsen

också angeläget att understryka behovet av att komplettera informationen om de olika medel so111 finns för att underlätta av

överflyttningei] jordbru-

kets arbetskraft till annan verksamhet med upplysningar om jordbrukets

aktuella och framtida rekryteringsbehov. A En rad arbetsmarknadspolitiska medel, i första hand Omskolning, lokali-

seringspolitiska insatser, rörlighetsstimulerande medel och beredskapsarbe-

ten står till för att underlätta arbets-

arbetsmarknadsstyrelsens förfogande

kraftens omställning i samband med strukturomvandlingen inom

näringslivet. En successiv förstärkning av arbetsförmedlingens personella resurser

har vidare skett under senare år.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning måste jord- och skogsbruksbefolkningens omställningsproblem lösas genom ett samspel av olika arbets-

marknadspolitiska medel. Omskolningsverksamheten fyller en

härvidlag

viktig funktion, som dock inte bör överskattas vad gäller främst äldre ar-

betskraft. Omskolning och annan i form av yrkesutbildning fortbildning

m. m. kan av arbetsmarknadsstyrelsen beredas personer vilka är eller löper

risk att bli arbetslösa eller är svårplacerade på arbetsmarknaden. En förut-

sättning är att stadigvarande arbete inte skulle kunna erhållas förutan den-

na utbildning.

Under 1965 påbörjade 2.357 personer inom lantbruket omskolning till

andra yrken. Enbart under de första fyra månaderna av 1966 omplacerades

genom arbetsförmedlingen 2.335 personer från lantbruksarbete till andra yrken. Under samma period hade 1.516 personer påbörjat omskolning.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser också i likhet med utredningen det önsk-

värt med en utökad yrkesutbildning för den kvarvarande och tillträdande arbetskraften inom jordbruket. I samverkan med lantbruksstyrelsen har ar-

betsmarknadsstyrelsen anordnat fortbildningskurser dels under vintern för

lantarbetare, dels för brukare av jordbruk där en väsentlig förändring av

produktionens omfattning eller inriktning kunnat förutses eller bedömts

lämplig. Under 1965 deltog ca 300 personer i sådana fortbildningskurser. På _ motsvarande sätt har inom skogsbruket i samverkan med Skogsstyrelsen anordnats fortbildningskurser i vilka ca 250 personer deltog 1965. Tack vare omskolningsverksamheten kan friställd arbetskraft inom jordoch skogsbruket i viss utsträckning utbildas till yrken inom vilka det råder en otillfredsställd efterfrågan. Inom den jord- och skogsbygd som ligger inom pendlingsavstând från tätortsområden med en differentierad arbetsmarknad har befolkningen i arbetsför ålder möjlighet att få arbete utanför

jord- och skogsbruksnäringen utan att behöva flytta. Övergången av arbets-

kraft från jord- och skogsbruket till andra näringsgrenar torde också inom

dessa delar av landet ske successivt och lantbruksarbetet därigenom för

många ha karaktär av bisyssla.

Inom södra och mellersta Sverige ligger stora delar av och

jord- skogsbygdsområdena inom pendlingsavstånd från tätortsområden med en differentierad arbetsmarknad. Norra Sverige uppvisar en annan bild. I betydligt

högre utsträckning än i övriga Sverige kommer därför jord- och skogsbru-

kets utveckling i norra Sverige att kräva särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser för att lösa omställningsproblemen.

En förhållandevis stor andel av befolkningen i norra Sverige är fortfaran-

de sysselsatt inom jord- och skogsbruket. Näringslivets strukturomvandling berör emellertid även andra yrkesgrupper än jordbrukare och skogsarbe-

tare. En tendens till minskat arbetskraftsbehov föreligger inom vissa för

norra Sverige betydelsefulla industrisektorer. Inom sågverk och hyvlerier som ofta även erbjudit jordbrukare och skogsarbetare kompletterande sys-

selsättning minskade sålunda antalet sysselsatta i Västerbottens och Norrbottens län sammantagna med 21 °/o mellan 1955 och 1964 medan syssel-

sättningsminskningen inom gruvindustrin under samma period uppgick till

nära 10 °/0. År 1964 var dock alltjämt 10 °/o av de industrisysselsatta verk-

samma inom sågverk och hyvlerier och 20 °/0 inom gruvindustri i de två

länen. Inom massa_ och som svarar för mer

nordligaste pappersindustrin än var tredje industrisysselsatt i Västernorrlands län pågår en koncentra-

tion till större företagsenheter. För flertalet former av service krävs vidare ett allt större En minskande befolkning påskyndar där-

befolkningsunderlag.

för nedgången i antalet inom servicesektorn sysselsättningstillfällen i glesbygdsområdena. Arbetsmarknadsstyrelsen_ delar utredningens att uppfattning näringsliv och samhällsservice i allt större kommer att lokaliseras till utsträckning större eller medelstora centralorter eller till områden som har förbingoda delser med sådana orter. Avgörande för denna utveckling är bl. a. de fördelar son1 en större ort i form ger befolkningen av goda utbildningsmöjligheter, en differentierad arbetsmarknad och välutbyggd social och kommersiell service. Det är därför inte realistiskt att räkna med att i sysselsättningsproblemen glesbygdsområdena och de mindre tätorterna skall kunna lösas lokagenom liseringspolitiska insatser. Dessa måste väsentligen inriktas på att främja utvecklingen inom de livskraftiga tätortsområdena i stödområdet. Jämsides med lokaliseringspolitiska insatser måste sålunda rörlighetsstimulerande medel användas. Av de 21.144 personer som 1965 erhöll starthjälp hade 1.901 lant-, skogs- och fiskeriarbete. Av dessa 1.901 var 1.727 från de s. k. skogslänen. Utredningen föreslår att en jordbrukare skall jämställas med en arbetslös om han själv anser sin ekonomiska situation göra en övergång till annan sysselsättning önskvärd. Möjligheterna att erhålla flyttningsbidrag har utökats fr. o. m. den 1 juli 1966. kan numera till bl. a. den Flyttningsbidrag utgå som bor inom ett område med särskilt arbetslöshet, tillhör hög och långvarig ett yrke med vikande sysselsättning och fått stadigvarande anställning i annan ort. I anledning av vad utredningen anfört vill arbetsmarknadsstyrelsen understryka att de rörlighetsstimulerande medlen redan nu kan oberoutgå ende av om vederbörande är anställd eller egen företagare. Inom ramen för den försöksverksamhet arbetsmarknadsstyrelsen bedriver med inlösen av egna hem i landets län kan i vissa fall även fyra nordligaste jordbruksfastighet inlösas då det gäller småjordbruk som med hänsyn till läge, obetydlig areal eller dylikt saknar betydelse för lantbruksnämndernas rationaliseringsverksamhet. Förutsättningen för inlösen är att fastighetsägaren är arbetslös eller undersysselsatt och att detta förhållande inte kan lösas på annat sätt än genom utflyttning från hemorten. Såväl denna försöksverksamhet som den inköpsverksamhet som i bedrivs av rationaliseringssyfte lantbruksnämnderna sker i nära samarbete mellan lantbruksnämnder och länsarbetsnämnder. Utredningen föreslår att lantbruksnämnderna skall få befogenhet att med särskilda medel ur jordfonden köpa jordbruksfastigheter även utan rationaliseringssyfte. En aktivare och i samråd med inköps- försäljningsverksamhet länsarbetsnämnderna skulle enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening i många fall verksamt kunna underlätta en önskvärd från områutflyttning den med arbetskraftsöverskott till områden med underskott arbetskraft. på För att underlätta och stimulera överföring av arbetskraft från jordbruket

till andra näringar, friställa mark för rationaliseringsändamål, påskynda produktionsminskningen i jordbruket och ekonomiskt underlätta en övergång till annan verksamhet föreslår utredningen att jordbrukare vid övergång från jordbruk till andra näringar skall kunna erhålla ett kontant omställningsbidrag varierande mellan 5.000 och 20.000 kr. Styrelsen vill starkt understryka angelägenheten av att enskilda arbetstagare inte handikappas av den för samhällets utveckling nödvändiga strukturomvandlingen inom näringslivet. Byte av yrke och arbetsplats innebär för många arbetstagare stora påfrestningar som inte helt kan kompenseras inom ramen för nuvarande arbetsmarknadspolitiska medel. AGB-systemet som innebär ett i viss mån utvidgat omställningsstöd berör inte stora delar av de sysselsatta inom glesbygdens näringsliv. Det föreslagna omställningsstödet har av utredningen i första hand motiverats med jordbrukspolitiska skäl men måste enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning även bedömas på grundval av mera allmänna arbetsmarknadspolitiska förhållanden. Under de senaste åren har från styrelsens sida i ökad utsträckning eftersträvats en förskjutning i beredskapsarbetenas sammansättning mot mindre kostnadskrävande arbetsobjekt som ger bl. a. ringa eller ingen sekundär effekt på den allmänna efterfrågan på arbetskraft. Från dessa synpunkter har skogliga arbeten, naturvårdsarbeten, uppförandet av friluftsanläggningar m. m. visat sig vara lämpliga beredskapsarbeten. Tillgången på sådana objekt är emellertid begränsad. Enligt en utredning av jordbrukets utredningsinstitut skulle våren 1966 nära 45 °/0 av alla enskilda brukare inom lantbruket vara mellan 50 och 65 år och 18 °/0 65 år och däröver. Avgång genom pensionering och dödsfall kommer således under de närmaste åren att innebära en inte obetydlig minskning av den nuvarande kåren av enskilda brukare. I detta sammanhang finns anledning att understryka att de arbetsmarknadspolitiska medlen bör inriktas på att lösa inte enbart lantbrukarens utan även familjemed-

lemmarnas omställningsproblem. Övergången från funktionen som medhjäl-

pande familjemedlem till anställning inom industrin eller annan näringsgren kommer speciellt för lantbrukarhustrurna att i många fall innebära stora omställningsproblem som måste lösas genom särskilda aktiveringsåtgärder insatta vid snarast möjliga tidpunkt. Hög ålder, nedsatt arbetsförmåga och lokal bundenhet i förening med brist på arbetstillfällen i vederbörandes hemort är de vanligast förekommande anledningarna till att en person inte kan beredas arbete i öppna marknaden. Mot bakgrund av den skeva åldersfördelningen hos jord- och skogsbruksbefolkningen och koncentrationen av denna till glesbygdsområ-

den kommer många som friställes att tillhöra denna kategori. Övergångsvis

kommer det därför att föreligga ett stort behov av beredskapsarbeten och andra former av skyddad sysselsättning. I den slutliga handläggningen av detta ärende har deltagit Olsson, gene-

raldirektör och chef, undertecknad Montell, överdirektör, ledamöterna Tore Karlson. Tage Jönsson, Einar Karlsson, Nordenskiöld, Almquist, Ekendahl och Fälldin samt ersättarna Sandell och Seregard. Därjämte har närvarit byråcheferna Rooth, Lidgren, Bergh, Erici, Canarp, Ove Jönsson och Burman samt chefen för försvarssektionen överstelöjtnant Bergelin. Ärendet har föredragits av byrådirektören von Heland.

ARBETSMARKNADSSTYRELSEN

Erik MonteII

C. Canarp

Björn von Heland

Länsstyrelsen i Stockholms län: Genom remiss den 23 juni 1966 har länsstyrelsen i Stockholms län anmodats avgiva yttrande över 1960 års jordbruksutrednings betänkande ”Den framtida jordbrukspolitiken” (SOU 1966:30). Med anledning härav får länsstyrelsen, med överlämnande av infordrade yttranden från lantbruksnämnden, hushållningssällskapet, kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor, regionplanenämnden, skogsvårdsstyrelsen, länsarkitekten och överlantmätaren, anföra följande. Länsstyrelsen kan i stort ansluta sig till innebörden av utredningsmajoritetens målsättning för den framtida jordbrukspolitiken. ifråga om produktionsvolymen, med inriktning att mot slutet av 1970på talet tillgodose 80 °/o av landets behov av jordbruksprodukter, kan länsstyrelsen ansluta sig till vad lantbruksnämnden anfört, nämligen att det torde vara realistiskt att räkna med att en jordbruksproduktion av ungefär den volym som motsvarar målsättningen torde bli resultatet av utnyttjandet av lämplig mark för rationell jordbruksdrift; volymen kan alltså tänkas bli reglerad, enligt målsättningen, av markförhållandena. Länsstyrelsen vill emellertid i anslutning till den diskussion som förekommit rörande lämplig självförsörjningsgrad med jordbruksprodukter i vårt land framföra vissa reflexioner. I utredningens betänkande har om ifråga världens i sin helhet begränsade livsmedelsresurser och behovet av livsmedelshjälp just nu till u-länderna bland annat framhållits att vårt land kan göra betydligt större hjälpinsatser på andra områden än jordbrukets. De undersökningar som gjorts genom internationella organ om den framtida efterfrågan på jordbruksprodukter i världen torde emellertid ha klarlagt att

även om alla resurser inom jordbruksproduktionen mobiliseras. tillgängliga kan man räkna med att kunna tillgodose den ökning av efterfrågan,

knappast

som kommer att följa av strävandena att komma till rätta med underförsörj-

ningen av livsmedel i stora delar av världen. Sett mot denna bakgrund kan det rent principiellt diskuteras, om man bör vidta åtgärder för att begränsa

i vårt land, och dessutom om man inte på sikt har

livsmedelsproduktionen

anledning tro ökade världshandelspriser för även jordbruksprodukter. på Länsstyrelsen delar utredningsmajoritetens uppfattning om att så långt det

är möjligt jämställt: jordbruksnäringens och andra jäznförbarrz ziáringarss allmänna villkor som för den näi enlighet med den utveckling accepterats i vårt land. Därav följer också behovet av att ge

ringspolitiska utvecklingen

de sysselsatta i rationellt drivna samma möjlighet till stan-

jordbruksföretag

som allmänt gäller och att underlätta omställningen till följd dardstegring av rationaliseringen av vid jordbruket friställd personal. Såsom bland andra framhållit möter jordbruket i

regionplanenämnden

tätortsregionerna alldeles speciella Framtidsköpen av mark för

problem.

en eventuellt kommande bebyggelse kan inte sällan innebära att jordbruksdriftens rationella bedrivande försvåras även inom områden i en tätortsre-

gion som sakligt sett kunde stå till förfogande som jordbruksmark under

överblickbar framtid. Det har från företrädare för aktiva jordbrukare inom sådana områden ofta framhållits att den intresserade och framtidsmedvetne här lever under besvärande osäkerhetstillstånd som

jordbrukaren ett mycket kan innebära svåra avväganden när det gäller satsning på rationell jord-

bruksdrift. Lantbruksnämnden har i sitt yttrande också berört dessa förhålatt det vore om man - med beaktande av landen och framhållit värdefullt, - kunde till särskilt

bebyggelseintressena uppta övervägande förutsättningarna för jordbruk inom storstadsregionerna.

om Iantbruksföretagens har lantbruksnänmden bland

Ifråga effektivisering annat framhållit den grundläggande betydelsen av tillgång till lämplig ratio-

naliseringsmark och i samband därmed nämnt behovet av vägledande kom-

munal Med den konkurrens om markanvändningen för olika änplanering. damål, som hör ihop med en expansiv region, är det naturligt att problemen med tillräcklig rationaliseringsmark för jordbruket blir särskilt framträdande.

Länsstyrelsen har redan berört detta och nämnt förväntningsköpen av mark -- över - inom en vidsträckt del av Jord-

jordbrukspriserna tätortsregionen. bruksintressena kan bli ställda åt sidan även inom geografiska områden, där

detta ur annan markanvändningssynpunkt inte visar sig vara motiverat. Markspekulantens inköp kan tyvärr vara motiverat av erfarenheten att

markinnehavet medför möjlighet till planläggning och bebyggelseutnyttjande

av marken - utan störande aktivitet från vederbörande kommun. Läns-

styrelsen är väl medveten om att så i en del fall har kunnat ske beroende på att kommunen inte haft någon handlingsplan för markanvändningen inom sitt område. Det har också varit svårt för regionala planmyndigheter att i

avsaknad av kommunal planering få en ordentlig grund för sina överväganden. Regionplanen har här knappast kunnat ge någon ledning annat än inom de nära tätbebyggelseområdena. Länsstyrelsen har i medvetande om detta sedan en del år tillbaka enträget uppmanat kommunerna att genomföra en översiktlig planering inom sina områden. Glädjande nog har också så skett eller håller på att ske inom länets kommuner. Länsstyrelsen har själv låtit genomföra en översiktlig länsplan för länets glesbygdsområden. Blockplaneringen och sammanläggningen till större och kraftfullare kommunala enheter kommer ytterligare att förstärka möjligheterna att påverka markanvändningen så att den i varje läge kan sakligt motiveras. Länsstyrelsen vill slutligen understryka vad lantbruksnämnden anfört rörande av småbrukarstödet. Vissa delar av Stockholms län -avvecklingen och - har liknande dem som att utred- Roslagen skärgården problem gjort ningen föreslagit behällandet av ett särskilt norrlandsstöd. Småbruket kan vara väl motiverat som del i en försörjningskombination, sådan man kan finna på åtskilliga håll inom främst de nämnda delarna av länet. Det är också, som lantbruksnämnden framhållit, bland dessa jordbruksutövare man finner en för omställning till ny verksamhet ogynnsam åldersfördelning. Till sådana speciella jordbrukargrupper bör det enligt länsstyrelsens mening vara motiverat att, i varje fall under en övergångstid, lämna fortsatt småbrukarstöd. Länsstyrelsen har med det anförda velat lämna synpunkter och understryka vissa förslag i anslutning till vad som framförts i infordrade yttranden. I länsstyrelsens handläggning av detta ärende har, förutom undertecknade, deltagit byrådirektören Lager. Stockholm å landskansliet den 31 oktober 1966.

Underdånigst

På länsstyrelsens vägnar

Gösta Falk / Bengt Sparrman

Länsstyrelsen i Uppsala län: Genom Kungl. Maj :ts remiss den 23 juni 1966 har länsstyrelsen i Uppsala län anmodats att avge utlåtande över 1960 års jordbruksutrednings betänkande Den framtida jordbrukspolitiken” (SOU 1966: 30, 31). Uppsala länsförbund av RLF, som av länsstyrelsen beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet, har till länsstyrelsen avgivit ett yttrande, vilket bifogasl. För egen del får länsstyrelsen anföra följande. Utredningen anger, att jordbrukspolitiken bör ha till mål att till minsta 1 Bifogas ej. 11

samhällsekonomiska kostnad - innefattande bl. a. ett av till-

främjande

komsten av rationella w åstadkomma en av

jordbruk jordbruksproduktion önskad storlek och samtidigt göra det möjligt för de i jordbruket sysselsatta

att bli delaktiga av den allmänna standardstegringen”. Det torde råda en all-

män uppslutning kring den målsättningen. Länsstyrelsen vill därför endast

deklarera sin anslutning till denna målsättning och koncentrerar sitt yttrande på en del synpunkter på en ökad rationaliseringstakts konsekvenser på olika

samhällsområden.

SjäIv/örsörjzzingsgrad och prispolitik

Såvitt länsstyrelsen kan bedöma är det väsentligt, att den inhemska jordbruksproduktionen hålles vid en sådan nivå, att man vid samtidig avspärr-

ning och missväxt skall kunna upprätthålla en godtagbar näringsstandard

för hela landets befolkning. Den av utredningen föreslagna självförsörjningsgraden synes ur den synpunkten kunna godtagas.

Länsstyrelsen önskar vidare framhålla, att prispolitiken inte får utformas

så att de större jordbruken, som samhällsekonomiskt sett bör förbli i produktion, hämmas i sina rationaliseringssträvanden.

Rationaliseringsverksaznheten i L7ppsaIa län

Förutsättningarna för genomförande av utredningens målsättning för jordbrukets rationalisering får för Uppsala läns del bedömas som goda. Enligt

lantbruksnåmnden har jordbruksföretagen inom de bestående jordbruksbygderna redan nu en medelareal av över 40 hektar åker. Fram till 1975 beräknar lantbruksnämnden, att 13 °/0 av länets åkerareal år 1961 skall ha tagits ur produktionen. Ungefär hälften av denna areal är belägen inom slättbygder medan resten bortrationaliseras i de jordbrukssvaga områdena.

Efterfrågan på arbetskraft inom länet i andra näringsgrenar kommer inom

överblickbar framtid att vara mycket stor särskilt inom länets södra delar. Det gör, att utflyttningen av arbetskraft från jordbruket kan ske relativt

snabbt. I norra delen av länet kan dock vissa omställningsproblem väntas uppstå på grund av den svaga tätortsstrukturen och den stora andelen jordbrukare. I Tierpsblocket var enligt den senast år publicerade folkräkningen,

1960, nära 40 °/0 av de förvärvsarbetande sysselsatta inom jordbruket (om

man undantar industrikommunerna Tierps köping och Söderfors). Problemen i länet torde dock inte bli så svårartade som på många andra håll i

landet.

Arealminskningen och samhällsplaneringen Jordbrukets åkerareal beräknas minska dels genom att olönsamma jordar

skogsplanteras, dels genom att jordbruksmark tas i anspråk för tätortsbebyggelse, flygfält, vägar och dylikt. Man kan ifrågasätta om inte utredningen har

för som tätorternas

undervärderat de regionala problem jordbruket expan-

sion kan komma att medföra. i en utredning med en fördubbling av areal-

Byggnadsstyrelsexi kalkylerar

till sekelskiftet. I den kon-

behovet per stadsinnevånare i Sverige fram privata

sumtionen mot en större bostadsyta per hushåll samtidigt

går utvecklingen som de större, äldre hushållen delar sig i självständiga mindre enheter.

upp ställer större krav lek- och friluftsområden, vägar och

Stadsbefolkningen på

och avskrädesytor och dylikt. Industri-

parkeringsytor, reningsanläggningar erna och varuhusen allt mer i form av envåningsbyggnader med stora

byggs för arbetande och med och reservområden för

ytor varje parkeringsplatser

För sina krävande anlägg-

expansion kring byggnaderna. ytmässigt mycket

ningar behöver de jämn mark, vilket betyder att det i regel blir jordbruks-

mark som tas i anspråk.

Tillväxten och stadsareal kommer under de närmaste av stadsbefolkning

decennierna sannolikt att till allra största delen äga rum på de mellansvenska slätterna och i Skåne, d. v. s. de för jordbruk mest lämpade områdena. på

Förutom de rent regionala konsekvenser för som detta medför,

jordbruket

det att kommer att ta ur stora area-

betyder tätortsexpansionen produktionen ler av den värdefullaste jordbruksmarken i Sverige. I vilken grad detta kan

minskad - minskad

tänkas avspeglas i relationen jordbruksareal jordbruks-

produktion saknar länsstyrelsen möjligheter att bedöma. Den förväntade stora ökningen av städernas ytbehov gör, enligt länsstyrel-

sens det att jordbrukets synpunkter på ett uppfattning, mycket angeläget, stadium tas upp till i den planläggningen. Vid

tidigare behandling fysiska

utarbetande av översiktliga planer är det väsentligt, att man undersöker vilka

som av lönsamhetsskäl i första hand kan utmönstras ur produktio-

jordbruk nen och vilka brukningsenheter som bör bli kvar, innan man väljer mellan

alternativa utbyggnadsriktningar av större tätorter. I de trakter, där den bortrationaliserade marken tas i anspråk för skogsplantering, kommer andra in. Den som ”typisk svensk” betraktade problem

landskapstypen med omväxlande åker och skog, som har visat sig så attraktiv bland och andra friluftskonsumenter, förefaller att

fritidsbebyggelseägare

finna former att vara dömd att försvinna i många trakter. Man bör försöka bevara delar av den gamla kulturmiljön, samtidigt som man effektiviserar

näringslivet.

Rationuliserizigen och glesbygdens serviceförsörjzzing

En ökad rationaliseringstakt i jordbruket med nedläggning av de ogynn-

sammaste brukningsenheterna får olika regionala konsekvenser för jordbruksbefolkningen. Majoriteten av de nuvarande jordbrukarna bor relativt nära större tätorter och för dem finns goda möjligheter att stanna i den in-

vanda miljön och ändå få tillfälle till omskolning och verksamhet inom

andra näringsgrenar än jordbruk.

Ett stort antal bor emellertid jordbrukare i bygder, som ligger långt från tätorter och som med en ökad kommer att sakna jordbruksrationalisering underlag för olika former av samhällelig och kommersiell service. För jordbrukarna, som ur rent företagsekonomiska synpunkter kan bedriva lönsamt jordbruk i dessa glesbygder uppkommer svårartade serviceproblem. Dessa avfolkningsbygder präglas i regel också av en mycket stor andel äldre personer, som mer än andra är i behov av närhetsservice och kollektiva transportmedel. Ur samhällsekonomisk synpunkt kan det anses uteslutet att kosta på dessa trakter en orimligt dyr transportservice. Samhället bör enligt länsstyrelsens uppfattning i dessa fall om möjligt genom användande av medel söka tillföra området lokaliseringspolitiska nya företag, som ger arbetstillfällen och ett differentierat näringsliv som i sin tur kan ge möjligheter till olika former av serviceunderlag. I annat fall bör samhället överväga att avstå från kravet i dessa på helårsbosättning glesbyggda trakter och aktivt medverka till att stimulera befolkningen att flytta till tätorter, där de kan tillförsäkras en godtagbar service.

Arbetskraftsrekryteringen Ur samhällsekonomisk är det av stor vikt synpunkt att näringslivets alla grenar får en tillfredsställande föreslår, arbetskraftsrekrytering. Utredningen att man genom en medveten prispolitik skall driva fram en ökad takt på jordbrukarnas övergång till andra yrken. Det kan emellertid om ifrågasättas, inte en dålig ekonomisk lönsamhet för jordbrukama skulle kunna rege till sultat en kvantitativt och kvalitativt dålig nyrekrytering av unga brukare. Med tanke på jordbrukarkårens ålderssammansättning med dess markanta övervikt för de äldre åldersgrupperna, kan bli ett av de svånyrekryteringen raste problemen för det framtida jordbruket. I fråga om markanskaffning och och finansiering, forskning, utbildning rådgivning önskar länsstyrelsen i allt väsentligt tillstyrka förutredningens slag. I av detta ärende har landssekreteraren Sune handläggningen deltagit Lundborg, 1:e länsassessorn Stig Heimer och bitr. länsplaneraren Claes Sjöblom, den sistnämnde föredragande.

Underdånigst

På länsstyrelsens vägnar:

Sune Lundborg

/Claes Sjöblom

Länsstyrelsen i Södermanlands län:

Genom remiss den 23 juni 1966 har

länsstyrelsen anbefallts avge yttrande

över rubricerade betänkande och får med härav anföra anledning följande. På längre sikt bör den svenska ha till mål att näringspolitiken skapa självbärande företag inom jordbrukets område likaväl som inom övriga näringsgrenar. Rationella jordbruksföretag bör i framtiden inte behöva riskera att få konkurrera med mindre rationellt skötta sådana, vilka hålls vid liv med

statliga subventioner och andra konstlade medel.

En dylik utveckling kommer emellertid att kräva en lång förverkligandetid. Modernäringens är av stora dimensioner och anpassningsproblem jordbrukspolitiken måste därför utformas med beaktande av dessa omställnings_ svårigheter. Det torde vara realistiskt att inställa sig att fortsatt på statligt stöd till jordbruket i en eller annan form kommer att bli kort erforderligt på sikt i vårt land såväl som inom andra västerländska länder. Dock måste även den aktuella politiken ges former som icke försvårar den mera långsiktiga målsättningen. Ehuru Södermanlands län i vissa avseenden avviker från riksfördelaktigt genomsnittet vid de jämförelser, som brukar beträffande göras brukningsenheternas struktur, torde det dock även i detta län vara så att föreåtskilliga tag är för små för att tillåta ett effektivt av inneutnyttjande jordbrukets boende resurser. Den rådande små enheter medför utan tvivel splittringen på ett orationellt utnyttjande av såväl arbetskraften som det som investekapital rats i och Generellt sett bör sålunda eftersträvas anläggningar maskinpark. en minskning av antalet brukningsenheter för att vinna de fördelar som modern teknik och forskning ställt till de svenska jordbrukarnas och vilförfogande ka endast tillfullo kan som har större åkerutnyttjas på lantbruksföretag areal än vad som är fallet. idag vanligen Visserligen pågår en i ett inte minst sammanläggningsprocess högt tempo, i Södermanlands län, men om andelen självbärande inom jordbruksföretag en någorlunda tid skall rimlig uppnå idealmälsättningen 100 procent, måste onekligen denna de som utförts utveckling påskyndas. Enligt beräkningar, av lantbruksnämnden i Södermanlands delvis en enkätlän, byggande på undersökning, kommer antalet att med cza 1/3 fram brukningsenheter nedgå till mitten av 70-talet, om inte den allmänna radikalt konjunkturutvecklingen förändras. Minst hälften av de sörmländska har för närbrukningsenheterna varande en åkerareal, som understiger 25 hektar. Om den rationaliangivna seringstakten kommer att hållas hänger dessutom samman med jordbrukspolitikens konsekvenser för prisutvecklingen på Den jordbrukets produkter. är dock kanske främst beroende arten och av på omfattningen de åtgärder, som sätts in för att främja rationaliseringsverksamheten, såsom stimulans till yttre och inre rationalisering och en effektivt insatt upplysningsverksamhet. Länsstyrelsen får därför tillstyrka de som innebär utredningsförslag, att

lantbruksnämndernas insatser på inköp- och försäljningsområdet ytterligare liksom att sättes i förgrun-

intensifieras, kapitalanskaffningsfrägorna alltmer

den. Ökade möjligheter bör sålunda skapas när det gäller kapitalahskaffning i samband med såväl som inre rationalisering samt vid förvärv av ekoyttre nomiskt bärkraftiga jordbruksenheter. Det är modet att karaktärisera det svenska samhället med termen ”utpå att endast en bildningssamhället. Ur den synpunkten är det högst allvarligt - mindre - för minoritet främst företag av nytillträdande jordbrukare på närvarande har formell utöver den obligatoriska skonågon skolutbildning torde vara för rationaliselan. Goda yrkeskunskaper en primär förutsättning insats är därringsåtgärder och en väsentlig samhällelig på utbildningssidzin för nödvändig. En utökning av den individuella rådgivningsverksamheten inom existerande med av de resurser som organisationsformei komplettering radio kan även till att förbättra situatidningspress, och tv erbjuder bidraga tionen denna Dessutom torde behovet av statliga insatser på forskpå punkt. fält snarare öka än minska i framtiden. Inte minst gäller det att klarningens arten med behovet av industriella företagsformer inom jordbruket, lägga med inom rörande andra näringsgrenar, seranalogt utvecklingen forskning

vicenäringarna ej undantagna. har om det svenska framtida om- Utredningsmajoriteten ifråga jordbrukets stannat i11för att rekommendera en ner till en fattning produktionssänkning En sänkning av skul- 80-procentig självförsörjningsgrad. dylik produktionen att den odlade arealen skulle minska utöver den naturliga avle få till följd som sker i stora delar av landet (inklusive Södermanlands län) beträfgång, fande och annan svårbrukad mark. För denna del av lanmossjordsarealer dessutom det av som sker det tillkommer iansprâkstagzmde jordbruksmark och ökad fritidsbebyggelse. Det är, enligt länsstyrelsens genom urbanisering fullt att redan denna markavgång på sikt skulle mening, möjligt naturliga komma ner till den nivån. Det är dock att bringa försörjningsgraden angivna av nationalekonomiska skäl fullt försvarsbart att därutöver begränsa antalet

lokaliserade mindre och länsstyrelsen finner olämpligt brukningsenheter, det sålunda att avveckla den av småbrukarstöd, som har en lämpligt typ konserverande effekt omställningsprocessen. Självfallet är detta ett propå -- inre Norrland _blem som främst rör norra delarna av landet i synnerhet

och som dessutom är intimt sammankopplat med de aktuella arbetsmark-

nads- och lokaliseringspolitiska åtgärderna. har i andra sammanhang uttalat den åsikten, att Länsstyrelsen därvidlag de största samhällsekonomiska vinsterna ligger däri att de rörlighetsbefrämförstärkes. Eftersom i dagens samhälle är jande åtgärderna kapitalbristen ett faktum och det kapitalet bör ge en så god avkastning påtagligt nedlagda som är det högst tveksamt att såsom nu är fallet, använda begränmöjligt sade till lokaliseringsstöd i regioner och orter i de inre delarkapitalresurser na av norra när samtidigt arbetskraftsbristen i stora delar av det Sverige,

övriga landet i stället starkt talar för en på de rörlighetsytterligare satsning stimulerande åtgärderna. Målet för i dessa delar av riket jordbrukspolitiken torde å andra sidan behöva bli avhängigt av samtiförsvarspolitiska hänsyn digt som befolkningens eget behov av vissa animalier behöver täckas. Beträffande de äldre personer av befolkningen inom det s. k. norra stödområdet vilka riskerar att få lämna jordbruksnäringen, bör främst socialpolitiska istället för insatser sättas in. För Södermanlokaliseringspolitiska lands län, liksom för stora delar av södra Sverige gäller att medelåldern hos jordbruksutövarna är så pass hög att omställningsproblemen vid jordbruksnedläggningar ofta löser sig av sig själva. Dessutom skapar inte avståndsfaktorn så stora problem som i norra stödområdet. Brukarnas höga ålder innebär emellertid att rationaliseringsprocessen på jordbrukets område inte längre nämnvärt bidrager till att häva arbetskraftsbristen inom stadsnäringarna. Noteras bör för skull fullständighetens att de omställnings- och anpassningsproblem som drabbar enskilda jordbrukare inte är unika i dagens samhälle. Samma svårigheter gäller för dem som är sysselsatta inom andra näringar, vilka drabbas av strukturförändringar. Det finns inga rationella argument som talar för att de enskilda individernas situation i detta avseende skulle variera från näringsgren till näringsgren, så att någon form av särbehandling ur samhällets synpunkt skulle ges utövare. Måljust jordbrukets sättningen bör enligt länsstyrelsens mening vara att alla individer så långt det sig göra låter ur samhällsekonomisk synpunkt skall få stanna kvar i förvärvsarbete till pensionsålder uppnåtts. från den Senaste

Erfarenheternzr

tidens arbetsmarknadspolitiska insatser har för övrigt visat att det med god framgång går att omskola även personer som uppnått relativt hög ålder. En förutsättning för vår utrikes- och försvarspolitik är bl. a. detta att vår jordbruksproduktion jämte lagringskomplettering skall ligga på en sådan nivå att försörjningen är tillräcklig vid en eventuell avspärrning. Även om de tekniska förutsättningarna för ökad lagerhållning av livsmedel förbättrats under senare tid, liksom också möjligheterna att genom maskinell insats relativt snabbt återtaga i produktion nedlagd åkerjord vid en krigsavspärrning, är det uppenbart att statliga subventioner och gränsskydd beträffande jordbrukspriser kommer att vara erforderliga även under den närmaste framtiden. Samtidigt som jordbrukarnas levnadsnivå inte bör försämras i relation till andra grupper i samhället, måste dock jordbrukspolitiken även ta stor hänsyn till konsumentintresset. Utan att vilja gå in i detalj på prissättningsfrågorna, vill länsstyrelsen framhålla att regleringssystemet beträffande mjölkprodukter bör förändras. Denna reglering synes ha resulterat i en prissättning på mjölkprodukter, som medfört en överproduktion. 1930-talets krisläge inom jordbruk och andra näringsgrenar krävde drastiska lösningar av kortsiktig natur utan hänsynstagande till strukturella långtidseffekter. Länsstyrelsen finner det vara föga rationellt att de metoder bibehålles, som en

- i ett helt annat - infördes för att gång konjunkturläge uppehålla jordbrukarnas köpkraft och levnadsnivå. En av hittillsvarande förändring regleringssystem, innebärande en närmare anpassning av priserna till produktionskostnaderna, skulle uppenbarligen leda till en avsättningsminskning för smör och en ytterligare av konsumtionen mot Redan förskjutning margarin. den pågående torde i och för att innerationaliseringsprocessen sig komma bära en minskning av smöröverskotten, genom att de mindre jordbruksföretagen för närvarande svarar för en stor del av mjölkproduktionen. De kritiska synpunkter, som framförts beträffande den svenska sockerproduktionen förefaller bestickande. Kritiken har främst framhållit det anmärkningsvärda i att denna produktion bedrives några av landets främsta på jordbruksjordar, samtidigt som gränsskyddet och prisstödet har medfört ett sockerpris för de svenska konsumenterna som tidvis legat mer än dubbelt så högt som världsmarknadspriset. Avsevärda vinster skulle sålunda finnas att hämta i dagsläget genom att radikalt nedskära den inhemska produktionen och ersätta densamma med import och beredskapslagring av socker. Mycket talar emellertid för att det nuvarande världsmarknadspriset ligger på en konstlat låg nivå. Länsstyrelsen får dock instämma i utredningens försiktigt avfattade rekommendation om att prövning inom några år bör ske beträffande omfattningen av den svenska sockerproduktionen, sedd i relation till utvecklingen inom världsmarknaden. Beträffande de system som reglerar priset på skilda jordbruksprodukter må dessutom den allmänna kommentaren att det vore ur demokratisk göras synpunkt önskvärt om dessa system förenklades därhän att deras innebörd blev klarare för gemene man och inte reserverades för ett fåtal Prisinvigda. frågorna har ju kommit att spela en allt större roll i den allmänpolitiska dehatten. Utredningen föreslår att till lantbruksnämnderna skall knytas rådgivande nämnder för samråd med berörda myndigheter och företrädare för olika intressen för näringslivet m. m. i viktigare planeringsfrågor. Enligt länsstyrelsens uppfattning borde de sedan den 1 1965 existerande juli planeringsråden vid länsstyrelserna kunna på ett tillfredsställande sätt i detta avsefungera ende. Planeringsrådens allsidiga sammansättning och vidsträckta arbetsuppgifter på lokaliserings- och planeringsområdet synes väl svara mot de krav som skulle ställas på dylika rådgivande nämnder. Denna form av kontakt har för övrigt i Södermanlands län redan initierats i och med att lantbruksnämndens cheftjänsteman, liksom även överlantmätaren, regelmässigt deltager i den beredning av allmänna planeringsfrågor som förekommer inom länets planeringsråd samt i överläggningar i det s. k. länsrådet. I handläggningen av detta ärende, vilket föredragits vid planeringsrådets sammanträde inför länsstyrelsen den 14 oktober 1966, har deltagit landshövdingen Ossian Sehlstedt, landssekreteraren Lennart Almén, förste läns-

assessorn Erik Waldemarsson och länsplaneraren Kjell O. Granström, föredragande.

Nyköping i landskansliet den 20 oktober 1966.

Underdånigst:

Ossian Sehlstedt

/ Kjell O. Granström

Länsstyrelsen i Östergötlands län:

Genom remiss den 23 1966 har juni länsstyrelsen anmodats avge yttrande över betänkandet Den framtida 1966:30 jordbrukspolitiken” (SOU och 31). Med anledning härav får anföra länsstyrelsen följande. Länsstyrelsen finner sig ej böra i alla de av tekniskdetalj granska förslag ekonomisk innebörd, som utan jordbruksutredningen framlagt, förutsätter att sådan sker av vederbörande granskning fackinstanser. Länsstyrelsen inskränker därför sitt yttrande till att beröra vissa principiella problemställningar samt frågor, som behandlar i samband med planeringen genomförandet av den föreslagna jordbrukspolitiken. Rent principiellt ansluter till sig länsstyrelsen utredningens huvudtankegång, att genom en mera aktiv jordbrukspolitik få till stånd en samhällsekonomiskt sett bättre fördelning av en del av de produktionsresurser, som för närvarande är bundna inom jord- och skogsbruket. Med hänsyn till jord- och skogsbrukets mycket betydelsefulla roll också i framtidens svenska näringsliv, är det emellertid också av stor att övervikt, av produktionsresurser - föring främst i form av kapital underlättas från andra till och Det näringsgrenar jord- skogsbruk. måste dock i sista hand alltid förbli den enskilda individens rätt att och ta ansvar för själv välja inom vilken näringsgren han och hans vill söka sin utkomst och finna familj användning för sin arbetskapacitet och sina övriga resurser. Liksom jordbruksutredningen vill starkt länsstyrelsen understryka planeringens roll i strävandena att vidareutveckla ett såväl samhälls- som privatekonomiskt motiverat jord- och har skogsbruk. Utredningen särskilt betonat, att planeringen inom jord- och måste ses som en del av den skogsbruket helhetsplanering för utveckling av och som näringsliv befolkning, enligt statsmakternas direktiv numera bedrivs inom länen under av länsledning styrelse och planeringsråd. delar helt Länsstyrelsen utredningens syn på denna fråga. Det är emellertid för närvarande svårt att mycket i praktiken genomföra

det integrerade planeringsförfarande, som skisserats i utredningen, av den

anledningen att länsstyrelsens resurser för sådan verksamhet fortfarande är

alltför begränsade. En viss upprustning har skett genom att länsplaxierarut men denna organisation har för närvarande icke organisationen byggts

den ställning och styrka, att den kan svara för den integrerade samhällsplaneringen i länet. Situationen är alltså den, att en av de sektorer, som skall

ingå i denna planering, föreslås få betydande resurser för sin verksamhet. innan ännu den mera av vilken sektorplaneringen i översiktliga planering,

hög grad är beroende, fått sin slutliga utformning. Länsstyrelsen finner det svårt att för närvarande ta ställning till om Litredningens förslag rörande

och roll i den översiktliga samhällsplaneringen kan an-

jord- skogsbrukets ses realistiskt, enär den saknar kännedom om hur den kommande länsförvaltningen i stort kommer att fungera i här berörda avseenden.

Som en konsekvens av vad som anförts i föregående stycke, framstår den

om minst tre år, räknat från den 1 september 1967, under

övergångsperiod vilken de rationaliserings- och rörlighetsstimulerande medlens samt prispoli-

tikens skulle studeras, såsom mindre lämplig. Under denna tid verkningar kan icke hinna så långt, att den i önskvärd utsträckning kan

planeringen

effekt Vad som händer under en kort över-

få en styrande på utvecklingen.

gångsperiod, kan till stor del förklaras som en utlösning av fördröjnings-

effekter, som skapats under den långa utredningstiden, och kan därför inte

i någon högre grad få tillåtas påverka jordbrukspolitikens målsättning.

vill framhålla, att och

Sammanfattningsvis länsstyrelsen jord- skogsbru-

kets framtida är nära förknippad med utvecklingen i övrigt av utveckling

näringsliv och befolkning. En helhetssyn på denna fråga är nödvändig.

möjligheter till denna helhetssyn bör förstärkas. Ett skede

Länsstyrelsens av intensivt planeringsarbete bör inleda genomförandet av en ny jordbruks-

Först sedan dessa planer följts under åtskilliga år, kan effekten

politik. upp

fastslås och eventuella av insatta medel bli av vidtagna åtgärder ändringar aktuella. ärende har förutom landshöv- I handläggningen av detta undertecknade, och den sistnämnde föredragande, deltagit landssekreding länsplanerare, teraren Åke Lindeberg samt förste lånsassessorn Arne Beskow.

slott i landskansliet den 6 oktober 1966.

Linköpings

Per Eckerberg

/ Erik Berggren

Länsstyrelsen i Jönköpings län:

Genom remiss den 23 juni 1966 har anmodats att utlålänsstyrelsen avge tande över ovannämnda betänkande. Med härav får anledning länsstyrelsen

anföra följande.

Länsstyrelsen instämmer i den allmänna målsättning för jordbrukspoli-

tiken, som utredningen uppställer och som syftar till att till minsta samhällsekonomiska kostnad anpassa jordbruksnäringen till en lä111plig produktion

och skapa effektiva företag som ger jordbruksbefolkningen del av den all-

männa standardstegringen. Mycket emellertid vad man här vill hänger på

ifråga om produktionens omfattning och vilka krav man vill ställa

på effektiviteten samt slutligen på den allmänna för samhällsut-

målsättning vecklingen, under vilken jordbrukspolitiken måste inordnas. I förstnämnda

del har omkring 80 °/o av full under vissa

självförsörjning förutsättningar

satts som riktmärke. Länsstyrelsen finner en sänkning av självförsörjningsgraden vara motiverad av samhällsekonomiska och marknadsmässiga skäl och vill ej motsätta sig den angivna även om denna ur vissa procentsatsen, synpunkter kan synas låg; för att tillgodose de beredskapssynpunkter som

måste ligga under torde den vara tillfyllest. Ifråga om tidpunkten då den an-

givna produktionsmålsättningen under alla förhållanden skall vara förverk-

ligad synes det emellertid ej vara nödvändigt att nu binda sig. Det praktiska förverkligandet av de uppställda målen för

jordbrukspoliti-

ken kommer att under en svåra

lång Övergångstid erbjuda många problem,

och länsstyrelsen kan ej gå in en diskussion av dessa. heller

på allsidig Ej

är en granskning i detalj här möjlig av alla de medel som anvisats för att

uppnå målen. Länsstyrelsen vill därför koncentrera sitt yttrande i främsta

rummet på den inverkan, som förändringarna inom jordbruket kan väntas få på samhällsutvecklingen i allmänhet och speciellt i glesbygderna mot bak-

grund av de förhållanden som gäller inom län. Huruvida de an-

Jönköpings

visade medlen generellt sett kan anses lämpliga undandrar

sig länsstyrelsens

bedömande.

Utredningen har i betänkandets första del behandlat sambandet mellan jordbruket och landsbygdsfrågorna tämligen ingående (främst kap. XI) och

framlagt ett värdefullt och intressant material även angående samhällsplaneringen på landsbygden i allmänhet. I diskussionerna kring de åtgärder som föreslås i del B, synes däremot effekten av de jordbrukspolitiska medlen

på samhällsutvecklingen i allmänhet i glesbygderna inte ha blivit föremål för några mer ingående överväganden. En brist i detta sammanhang är att utredningen i så ringa grad behandlat de mycket varierande förutsättningar,

som gäller för olika områden. Ett viktigt led då det gäller att förverkliga de uppställda målen ligger därför i utarbetandet av de med nödvändighet regio-

nalt varierande riktlinjer, som måste ligga till grund för jordbruksadministrationens arbete på det lokala planet. Stora krav kommer härvid att ställas på

samordning med annan samhällelig planering inom olika områden.

Problemen kan relativt väl i illustreras av de förhållanden son1 gäller

Jönköpings län. Antalet brukningsenheter i länet vid jordbruksräkuppgick ningen 1961 till drygt 12.000. På ungefär 3/4 av dessa enheter uppgick åker-

arealen till högst 10 hektar, och endast en åkerareal som över- 6,5 °/0 hade steg 20 hektar. Medelarealen åker utgjorde 9,5 hektar. per brukningsenhet Jordbruket får sin prägel av att länet omsluter de centrala och högsta delarna av sydsvenska höglandet. Klimatet blir därigenom relativt strängt och till

följd härav blir antalet odlingsvärda grödor i huvuddelen av området be-

gränsat. Beträffande vissa grödor kan dock länet hävda sig mycket väl. Främst gäller detta vallen. de normskördar som 1965 av

Enligt tillämpades skördeskadeskyddet ligger totalskörden vallhö per ha på 6.330 kg, en siffra

.som endast överträffades av sex andra län. Även när det gäller matpotatis, kan länet hävda

skördemässigt sig väl. På grund av de naturliga betingel-

serna har jordbrukets tyngdpunkt kommit att ligga på och

mjölk- köttpro-

duktion. Antalet mjölkkor har under efterkrigstiden minskat rätt avsevärt och även den totala mjölkproduktionen har tillbaka dock inte i samma

gått

grad, eftersom avkastningen per ko ökat kraftigt. Den 1 juni 1965 uppgick antalet kor i länet till ca 59.000. Endast fem andra län siff-

uppvisar högre ror. I en av Svensk Husdjursskötsel beräknas antalet kor i gjord prognos Jönköpings län år 1975 till 42.000. Detta utgör för perioden 1964-1975 en minskning på 33 procent. Minskningen för riket i dess helhet uppskattas en-

ligt prognosen till 27 procent under samma tidsperiod men län

Jönköpings

skulle likväl år 1975 komma att inta när det antal

sjätte platsen, gäller

mjölkkor i landet. Intresset för av ungnöt och får har under

uppfödning

senare år ökat väsentligt, vilket innebär en bättre anpassning till förutsättningarna.

Med den starka expansion som skett inom näringslivet i övrigt under 1960talet är det naturligt, att avgången från ett jordbruk med den här i korthet

antydda strukturen varit betydande. Under åren 1956-1961 minskade antalet brukningsenheter med ca 1.650. Enligt

preliminära beräkningar, gjorda i samband med den pågående länsutredningen, på basis av de senaste årens

kan antalet i länet vid mitten av 1970-talet -

utveckling brukningsenheter utan att hänsyn tagits till eventuella åtgärder som kommer att påskynda

- antas komma att av omstruktureringen gå ned väsentligt. Minskningen

antalet sysselsatta i jordbruket har i nämnda sammanhang fram till samma

tidpunkt beräknats variera mellan 45 och 65 °/o i olika kommunblock jämfört med 1960.

För stora delar av länet kommer krympningen av näringsgrenen under de närmaste årtiondena att innebära mycket besvärande förändringar i befolkningsunderlag m. m. Detta gäller naturligtvis i all synnerhet den tredjedel

av de nuvarande kommunerna som har största delen av sin befolkning arbe-

tande inom jordbruk med binäringar. Svårigheterna kan primärt väntas ta

sig uttryck inte endast i en minskning av antalet innevånare utan även i en

förskjutning mot högre medelålder. 1960 var Enligt folkräkningen närmare

hälften av brukarna i länet i åldern 55 år eller mera. Ytterligare drygt en

fjärdedel befann sig i åldersklassen 45--54 år. Man kan förvänta att en re-

lativt liten del av dessa grupper är benägen att lämna jordbruksnäringen och

övergå till annan förvärvsverksamhet. Det omställningsstöd som föreslagits

av utredningen synes ej vara så konstruerat, att det i högre grad ökar benä-

genheten härför.

Övergången till andra näringsgrenar torde därför liksom

hittills framförallt komma att beröra den successivt minskande andel av den

förvärvsarbetande

jordbruksbefolkningen som befinner sig i lägre ålders-

grupper. Eftersom dessa redan nu kan antas grupper utgöra en relativt liten

del av de sysselsatta i jordbruket, kan totalt omställningsstödet sett väntas få

en rätt begränsad för länets omfattning vidkommande.

För att uppnå en önskad effekt borde omställningsstödet ges en betydligt

generösare utformning än den föreslagna. Denna behandlas fråga mera in-

gående av lantbruksnämnden och i länet

hushållningssällskapet i deras ge-

mensamma, här bilagda1, remissutlåtande till lantbruksstyrelsen över före-

varande betänkande. ansluter Länsstyrelsen sig till de synpunkter och för-

slag rörande omställningsstödet som där redovisas.

Även de jordbrukare som kvarstannar inom näringen till dess de av ål-

dersskäl upphör med förvärvsverksamhet, bör enligt länsstyrelsens uppfatt-

-- inte minst ning med hänsyn till de målinriktade generellt verkande medel

för en begränsning av jordbrukets omfattning, som utredningen föreslagit

beröras av positiva av olika åtgärder slag, som underlättar anpassningen

till de ändrade förhållandena. Den till hänvisning den allmänna socialpolitiken, som utredningen gör (del B: sid. 50), berör endast en del av hithöran-

de problematik. I den allmänna kan översiktliga planeringen redan spåras

tendenser att det vikande inom

försörjningsunderlaget vissa områden med-

för svårigheter i fråga om och annan samhällelig service. Det synes rimligt

att man inom områden av denna karaktär mildrar de kortsiktiga svårigheterna härvidlag genom att ej påskynda avgången från den kvarvarande

äldre jordbrukarkåren.

Åtgärderna borde under en övergångsperiod kunna

så avpassas, att en sänkning av lönsamheten icke blir för dessa följden ändå

i längden icke bestående företag. Eftersom mjölkproduktionen i allmänhet

har en stor relativ för betydelse brukningsenheter av det här slaget, torde

en långsammare av avveckling utjämningsavgifterna för mejeriprodukter och

pristilläggen för mjölk vara ett av de medel som kunde användas härför.

Beaktansvårda synpunkter på mjölkprisutjämningen anföres av lantbruks-

nämnden och i deras

hushållningssällskapet ovan åberopade yttrande, och

länsstyrelsen vill också hänvisa härtill. De som åtgärder ovan föreslagits

bedöms av icke ha länsstyrelsen någon avsevärd menlig inverkan på möj-

ligheterna att på längre sikt arbeta på uppbyggnaden av effektiva lantbruks-

företag, som kan inpassas i ett i framtiden mera tätortsinriktat samhälle.

1 Bifogas ej.

- - an.

I denna del är det med den målsättning som uppställts självfallet

redan från söker erhålla en så snabb tillväxt som geläget, att man början

Det är därvid - som länets lantbruksnämnd

möjligt av rationella jordbruk. - såväl för jordbrukarna som framhållit i sitt avgivna yttrande nödvändigt att vid rationella jordbruk, som

för rationaliseringsorganet, de företagare

- får

- och som bedöms vara företagsekonomiskt riktiga

gör investeringar

eller annat sätt erhåller ränta-

en utfästelse, att de genom prissättningen på

Utan sådana kommer lant-

bilitet på de gjorda investeringarna. garantier

att stimulera till utbyggnad av rationella jord-

bruksnämndens möjligheter

bruksenheter att i hög grad försvåras.

likväl till vad ovan anförts vara realistiskt att accep- Det torde med hänsyn

tera en viss fortsatt tröghet i storleksrationaliseringen under en övergångs-

kan komma att sträcka sig en ganska lång tid period, som synbarligen

vara medveten om att inom stora områden åkerareaframåt. Man får också

att är för en areal-

lens arrondering innebär, förutsättningarna begränsade

stora De vägar, som utred-

mässig omstrukturering till jordbruksenheter.

att underlätta storleksrationaliseringen kan i och för sig ningen anvisat för

vid den tillämpningen i skogs- och mellan-

tillstyrkas, men får praktiska

ett sådant sätt, att de förutsättningar som finns,

bygdsområdena utnyttjas på

inte

för t. ex. driftsspecialisering eller kombination av jord- och skogsbruk,

vill därför framhålla av att en ak-

spolieras. Länsstyrelsen nödvändigheten tiv verksamhet bedrives för att allsidigt belysa de långsiktiga förutsättning-

och inom olika områden. Inte minst viktigt torde

arna för jord- skogsbruk och sker i samråd med jordbrukarna härvid vara att utredning planering själva och deras organisationer.

till att en

Länsstyrelsen ansluter sig sålunda .utredningens uppfattning, intensifierad regional planering rörande jordbruket är angelägen. långsiktig

är inte minst i områden, där det kombinerade

En sådan planering viktig

förhärskande. Den bör syfta mot relativt konkommer att vara

jordbruket differentierade handlingsprogram, som fortlöpande omprövas

kreta, regionalt

I detta sammanhang vill

mot bakgrunden av den allmänna utvecklingen. i den allmänna jord-

länsstyrelsen framhålla, att effekten av ändringarna

bedömas sätt redan efter tre

kunna på ett tillförlitligt brukspolitiken ej synes

En måste av flera år, såsom utredningen föreslagit. något längre tidsperiod

innan en av riktlinjerna kan ske. skäl förflyta, omprövning

Med till vad ovan anförts beträffande jordbruksfrågornas bety-

hänsyn under överskådlig framtid, är delse för den allmänna samhällsutvecklingen

framhållit (del A sid. 243), den regiodet väsentligt att, såsom utredningen

område som en integrerad del i en nala på jordbrukets ingår planeringen

driven Härvid måste konsekvenser-

länsplanet allmänt samhällsplanering. på

och dessa områdens behov och förhållanden särskilt upp-

ua för glesbygderna

märksammas.

faller också natur- och land-

lnom ramen för denna samhällsplanering

skapsvården. Denna kommer ofta att ställas inför svåra problem som sammanhänger med inom strukturomvandlingen jordbruket. Aktiva samhälleliga insatser på landskapsvârdens område är motiverade, och länsstyrelsen vill här hänvisa till de som framförs i det förslag, bifogade yttrandet av lantbruksnämnden och

hushållningssällskapet.

Som delvis framgått av den tidigare framställningen, bör man utgå från att de på längre sikt bärkraftiga lantbruksföretagen i länet i stor utsträckning måste bygga på kombinationer av verksamhetsgrenar, i de flesta fall inom jord- och skogsbruk. Det därför synes angeläget att det omfattande program för upplysning, och rådgivning, utbildning forskning som utredningen föreslagit och som länsstyrelsen i vill i princip tillstyrka, erforderlig utsträckning får en för dessa företagsformer Dessa lämplig inriktning. frågor behandlas tämligen av lantbruksnämnden utförligt och hushållningssällskapet, och länsstyrelsen vill även i denna del ansluta sig till vad av dem anförts. I av detta ärende handläggningen har förutom landshövdingen deltagit byrådirektören Lars-Axel Glimberg, samt föredragande, byrådirektören Bernt Wlilson.

Sven al Geijerstam

/ Lars-Axel Glimberg

Länsstyrelsen i Kronobergs län:

Genom remiss den 23 1966 har juni länsstyrelsen anmodats avgiva utlåtande över 1960 års betänkande jordbruksutrednings Den framtida jordbrukspolitiken. I härav har anledning länsstyrelsen inhämtat yttranden i ärendet från överlantmätaren och länsarbetsnämnden i länet samt Kronobergs länsförhund av RLF. Yttrandena biläggasl. Härjåmte har lantbruksnämnden och i länet tillhushållningssällskapet hadahållit länsstyrelsen av deras till kopia lantbruksstyrelsen avgivna gemensamma yttrande över betänkandet. Länsstyrelsen får för egen del anföra, att länsstyrelsen i huvudsak ansluter sig till vad Iantbruksnämnden och hushållningssällskapet andragit i deras förenämnda yttrande, dock med för vad som anförts undantag i fråga om s. k. avgångsvederlag. I denna finner fråga länsstyrelsen ytterligare överväganden nödvändiga från statsmakternas sida. Härutöver finner sig föranlåten framhålla länsstyrelsen följande synpunkter. Förhållandena inom län är sådana att Kronobergs man uppenbarligen 1 Bifogas ej.

måste i stor sikta mot med en lämplig kombi-

utsträckning företagsenheter nation av åker och Detta förhållande borde ha mera ingående skogsmark. belysts av utredningen. Utredningen har föreslagit, att till lantbruksnämnderna knyts rådgivande nämnder för samråd mellan berörda och företrädare för olika

myndigheter

intressen inom m. m. i större och viktigare l)et

näringslivet planeringsfrågor.

må att lantbruksnämnderna redan nu har medlemmar med framhållas, om de synpunkter och intressen, som jordbrukets och skogsgod kännedom brukets verkar för. Det kan väl också med fog zmtagas, föreningsrörelse att får en som medför än de nya lantbruksnämnderna sammansättning, bredare av skilda intressen. Härvarande lantbruksnämnd

representation

har med fördel prövat möjligheten att formlöst knyta till sig reprejämväl scntanter för olika RLF och ekonomiska förenings-

rationaliseringsorgan,

rörelsen och områden för verkställande av

på jordbrukets skogsbrukets

Till finns numera knutna som

viss utredning. länsstyrelserna planeringsråd,

har att för länsstyrelsernas be-

ge länsstyrelserna vägledande synpunkter slut i av stor vikt eller principiell betydelse. Länsstyrelserna planeringsfrågor har även möjlighet att till sina överläggningar med planeringsråden inbjuda

för skilda intressen inom näringslivet och således även för representanter och Med hänsyn till dessa förhållanden finner länsstyrelsen

jord_ skogsbruk.

behovet av de föreslagna nämnderna för lantbruksnämndernas

rådgivande del vara och att det bör mot den risk för överorganisation som

ringa vägas finnes.

uppenbarligen finner böra angelägenheten av att Länsstyrelsen sig slutligen understryka man håller i minnet de konsekvenser för landskapsbilden som den fortgående

Genom - varvid

från landsbygden medför. skogsplantering avflyttningen

-- överblivna åkrar och betes-

granen torde blir det dominerande inslaget på

marker kommer det för friluftslivet och turistnäringen attraktiva odlingsatt ändra karaktär. En hel del utsätts för risken att

landskapet bebyggelse

lämnas åt sitt öde och få förfalla.

i att i mån hålla det gamla odlingslandskapet

Åtgärder syfte möjligaste

och bevara trivselbefrämjande miljöer bör enligt länsstyrelsens upp-

öppet

övervägas och vidtagas parallellt med åsyftad strukturomvandling

fattning

på jordbrukets område.

I av detta utlåtande har jämväl landssekreterare Tage

handläggningen Kilander deltagit.

Gunnar Helén

/ Olof Lönegren

Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen begränsar sitt utlåtande i ärendet till att avse följande avsnitt. Jordbrulcspolitikens riktlinjer Jordbruksutredningen har som ett primärt mål för den framtida jordbrukspolitiken angivit att självförsörjningsgraden till slutet av 1970-talet under vissa förutsättningar sänkes till c:a 80 °/0 av full försörjning. Länsstyrelsen delar -- i likhet med lantbruksnämnden och hushållningssällskapet i länet - att av samhällsekonomiska och utredningens uppfattning produktionen marknadsmässiga skäl bör ligga under full försörjning. Länsstyrelsen anser dock för sin del att ett angivande av viss självförsörjningsgrad icke bör vara ett förstahandsmål för jordbrukspolitiken. Det primära målet för jordbrukspolitiken bör i stället vara att skapa så effektiva som jordbruksföretag möjligt. Denna målsättning har utredningen angivit såsom sekundär. Länsstyrelsen ansluter sig på denna punkt till den uppfattning, som kommit till uttryck i den av herrar Bengtsson m. fl. avgivna reservationen.

Rationaliserizrg och omställning För att förverkliga den jordbrukspolitiska målsättningen kan enligt utredningen användas dels rationaliserings- och rörelsestimulerande medel dels prispolitiska åtgärder. Eftersom man nu ej med säkerhet kan bedöma hur dessa medel kommer att verka, bör enligt utredningen under en övergångstid av minst tre år räknat från 1 september 1967 vissa av utredningen angivna åtgärder vidtagas. Länsstyrelsen tillstyrker de av utredningen föreslagna rationaliseringsåtgärderna. Beträffande utredningens förslag om rörelsestimulerande medel (omställningsåtgärder) vill länsstyrelsen tillstyrka de av utredningen förordade åtgärderna med undantag av det föreslagna konstanta omställningsbidraget av 5000-20000 kronor. På denna punkt anslutersig länsstyrelsen till den av herrar Bengtsson m. fl. avgivna reservationen (s. 389-391). Den av utredningen angivna övergångsperioden finner dock länsstyrelsen alltför kort. På denna punkt ansluter sig länsstyrelsen till det särskilda yttrande som avgivits av herrar folke Johansson m. fl. Utredningens förslag beträffande markanskaffnings- och finansieringsfrågor samt forskning, utbildning och rådgivning lämnas av utan länsstyrelsen erinran. Prispolitiken I detta avsnitt ansluter sig länsstyrelsen till de synpunkter och förslag som redovisats i den av herrar Bengtsson m. fl. avgivna reservationen. I handläggningen av detta ärende har undertecknad, landshövding och landssekreterare, föredragande, deltagit. Ivar Persson / Gösta Hanning 12

1 78

Länsstyrelsen i Gotlands län:

Genom remisskrivelse den 23 juli 1966 har Herr Statsrådet anmodat länsstyrelsen i Gotlands län att avgiva yttrande över 1960 års jordbruksutrednings huvudbetänkande Den framtida jordbrukspolitiken, del A Bakgrunden och del B Mål och medel. Med anledning härav får länsstyrelsen vördsamt anföra följande. Den principiella inriktningen av den framtida redojordbrukspolitiken visas av jordbruksutredningen i de tre första kapitlen av betänkandet B. Den skiljer sig rätt väsentligt från den nu gällande, huvudsakligen på 1947 års jordbruksprogram grundade politiken. För den senare var det centrala målet en inkomstlikställighet med industriarbetare i vissa ortsgrupper, ett mål som kunnat förverkligas endast under några år i början av 1950-talet. Nu sättes i stället som centralt mål en sänkning successivt fram till slutet av 1970-talet - av av landets med graden självförsörjning jordbruksprodukter ned till 80 procent av full försörjning. Medlen att nå detta n1ål är av dels rationaliserings- och rörelsestimulerande, dels prispolitisk art. För den föreslagna sänkningen av självförsörjningsgraden åberopas samhållsekonomiska och marknadsmässiga skäl. En rätt stor samhällsekonomisk vinst anses nämligen av utredningen kunna inkasseras vid en krympning av produktionsapparaten och produktionsvolymen inom jordbruket. De pressade världsmarknadspriserna på livsmedel ger oss enligt utredningen möjlighet att genom ökad import få en lägre än om vi helt litade för vår förprisnivå sörjning till den inhemska produktionen. Procenttalet 80 har ej framkommit som resultat av någon utredningens beräkning av vilken storlek jordbruksmed av ekonomiska kriterier - vilka av utredproduktion-en tillämpning ningen eljest ställs i förgrunden borde ha. Från nämnda utgångspunkter borde enligt utredningen en kraftigare sänkning av produktionsvolymen eftersträvas. Att utredningen emellertid stannat vid procenttalet 80 beror på hänsynen till kravet på en livsmedelsberedskap vid avspärrning eller krigsfall. Vid ett samlat bedömande av - som här reutredningens principförslag fererats i högst komprimerad form uppställer sig en serie svåra och vittutseende frågeställningar. Ett grundligt intrångande i alla uppkommande aspekter är det redan på grund av tidsbrist omöjligt för länsstyrelsen att prestera. Å andra sidan är utformningen av den framtida jordbrukspolitiken för Gotland som landets mest jordbruksdominerade län av så central betydelse att länsstyrelsen anser sig pliktig att tämligen utförligt ge sin belysning av huvudingredienserna i utredningens principförslag. Detta kan lämpligen ske i form av uppställandet av vissa frågor med därtill följande kommentarer till desamma. 1) Vad inträffar om rationaliseringstakten eller produktionsvolymen ej dirigeras med prispolitiska medel? 2) Vilka biverkningar har de föreslagna prispolitiska medlen?

3) Har den SO-procentiga några nackdelar för

självförsörjningsgraden

landet?

4) Behöver produktionsmålsättningen påverkas av u-landsproblematiken? ad 1) Fråga nr 1 berör som synes endast effekten om de föreslagna pris-

politiska medlen ej sätts in. De rationaliserings- och rörlighetsstimulerande medlen är sålunda icke tänkta bort ur bilden. .Anledningen till den sålunda

formulerade frågeställningen torde framgå av kommentaren till fråga nr 2. Det är naturligt att man vid Övervägandet av vilka framtida åtgärder som

behöver vidtagas för att höja jordbrukets rationalitet eller begränsa produktionsvolymen blickar tillbaka på den hittillsvarande takten i jordbrukets

omvandling. Faktorer av olika slag kan härvid nyttjas.

En sådan faktor är den genomsnittliga arealen åker. Denna har under tiden 1937_l961 endast Ökat från 11,7 till 14,2 eller med 2,5 har per enhet; härvid är dock att märka att samtidigt som brukningsenheter samman- - eller

slagits lågt avkastande dåligt belägna âkerjordar tagits ur produktio-

nen. Det kan med hänsyn till det sist sagda måhända vara av större intresse

att studera nedgången i antalet brukningsenheter med 2 har åker och mera.

Antalet, som 1951 utgjorde 269.000, nedgick mellan 1951 och 1956 med 9,7 procent, mellan 1956 och 1961 med 10,1 procent och mellan 1961 och 1966 med 14,5 procent samt uppgick sistnämnda år till 186.000. En annan faktor är antalet i jordbruk med binäringar verksamma. Detta antal uppgick 1940 till 864.000 personer eller 29 procent av samtliga yrkesverksamma men hade 1960 sjunkit till 447.000 eller knappt 14 procent. 1965

års långtidsutredning förutsätter att antalet yrkesutövare inom jordbruket

under senare hälften av 1960-talet skall minska med sex procent per år. Jordbrukarnas ålderssamnlzinsättning är i sammanhanget av intresse. Är 1960 var inom gruppen 2-5 har åker 55 procent av brukarna 55 år eller mer. Motsvarande tal för gruppen 5-10 har var 45 procent och för gruppen 10-15 har 38 procent.

Frågorna omkring produktionsvolymen intar en tätplats i utredningens överväganden. Det finns därför anledning att även återge några fakta härom. Jordbruksproduktionen har sedan förkrigstiden fram till ett normalår i mitten av 1960-talet Ökat med några få procent, räknat i såväl fasta priser som kalorier. Under senare delen av perioden har emellertid produktionen stag-

nerat. Vad angår konsumtionen per capita har den successivt så att

nedgått,

den för närvarande ligger cirka 10 procent under den som redovisades för

åren närmast före kriget. Då befolkningen ökat med 20 procent, har den totala förbrukningen stigit med cirka 10 procent. Självförsörjningsgraden för

egentliga jordbruksprodukter har beräknats till cirka 98 procent för ett nor-

malår omkring 1962/63 och till cirka 94 procent normåret 1965/66. Detta

gäller den s. k. bruttosjälvförsörjningsgraden. Nettosjälvförsörjningsgraden,

d. v. s. med avdrag av den produktion som grundas på importfoder, anses ligga cirka 3 procent lägre.

Givetvis finns många fler relevanta fakta att redovisa, men det skulle föra för långt att nyansera de olika statistiska data. Når det gäller utmärkes den hittillsvarande utveckrationaliseringstakten lingen, om man ser den på något längre sikt, av att ju närmare man kommer nuläget dess snabbare blir takten i fråga om ökningen av antalet nedlagda brukningsenheter och av antalet personer som lämnat jordbruksnäringen. Med stor säkerhet kan antagas att denna tendens kommer att fortsätta och förstärkas. Härför talar kanske främst åldersstrukturen bland näringens utövare och det kända förhållandet att de brukare av mindre enheter som av åldersskäl lämnar sina gårdar i mycket stor omfattning icke har några barn som är villiga övertaga brukandet av gårdarna. Man frågar sig då om tidsförlusten blir särskilt stor om nedläggningstakten dirigeras av rationaliserings- och rörelsestimulerande medel utan insättande också av prispolitiska medel; hur pass relevant denna fråga kan vara beror på bedömarens inställning till sistnämnda slag av medel. Såvitt länsstyrelsen kunnat finna har utredningen i de nu behandlade kapitlen ej gjort något uttalande härom, vilket torde bero på att utredningens intresse i så övervägande grad är fixerat vid en krympning av produktionsapparaten och produktionsvolymen. Frägan berörs emellertid i ett par reservationer (av herr Svensson och av herr Bengtsson m. fl.). Den förstnämnde uttalar att den stora centrala uppgiften ingalunda är att övertyga människor om att de bör lämna jordbruket utan att det snart kan bli fråga om huruvida ett tillräckligt stort antal yngre människor vill ägna sig åt detta yrke. En liknande tankegång återfinns i den andra reservationen. En prognos härom måste bygga på flera ej fullt säkra antaganden, bl. a. om en fortsatt god konjunktur för vår industri. Med hänsyn till det i utredningens båda betänkanden framlagda materialet och till utvecklingstcndenserna inom det gotländska jordbruket är länsstyrelsen för sin del av den uppatt inom fattningen rationaliseringstakten jordbruket d. v. s. sammanslagningen av brukningsenheter och nedgången av antalet i jordbruk verksamma - under åren fram till mitten av 1970-talet kommer att bli så personer stark att, för den händelse allvarliga betänkligheter kan resas mot de föreslagna prispolitiska medlen, tillräckligt vägande skäl ej kan anses föreligga för ett insättande av dem.

Vad nu sagts om rationaliseringstakten kan ej utan vidare anses gälla pro-

duktionsvolymen. Såsom utredningen påpekar omfattar nedläggningen av åker främst sämre jordar, varför effekten därav på den vegetabiliska produktionen väntas bli betydligt mindre än proportionell mot den nedlagda arealen. Prognoserna för det närmaste årtiondet tyder enligt utredningen på en under normala förhållanden oförändrad totalproduktion. Ett par siffror från 1960-talet på produktionsvolymen, mätt i självförsörjningsgrad, har anförts i det föregående. Intressant i sammanhanget är att oförändrad totalproduktion och försvagad försörjningsbalans förutses trots att det samtidigt förut-

ses ökning av de hektarskördarna och förbättrade metoder genomsnittliga inom animalieproduktionen. I fråga om måste, såsom framhåller, produktionsvolymen utredningen prognoserna bli osäkra; vad beträffar prisfaktorn, som ju kan starkt ändra trenden, förutsätts i detta nuvarande Utredningen resonemang prisrelationer. har i kap. III en rad faktorer som framdragit påverkar jordbrukets produktionsvolym. Resonemanget ger intryck av en strävan att framhäva de faktorer som anses motverka den anpassning av i förhållanproduktionsvolymen de till konsumtionen som finner önskvärd för att bättre utredningen underlag skall erhållas för slutsats att den den nedutredningens ej anser spontana gång av självförsörjningsgraden, som väntas ske under det närmaste decenniet, tillräcklig. Fog synes finnas för reservanten Svenssons uttalande att denna utredningens tar för lite till vad som inträffat seuppfattning hänsyn dan början av 1960-talet och till de allmänna tendenser som klart framträder. Något kategoriskt svar kan icke lämnas på den av länsstyrelsen ställda frågan om vad som inträffar om eller rationaliseringstakten produktionsvolymen ej dirigeras med medel. har ställt prispolitiska Länsstyrelsen frågan närmast för att belysa om risk fanns att framöver jordbruket fjärmade sig från de om förväntningar rationalisering och de antaganden om självförsörjningsgrad som redovisades av 1942 års jordbrukskommitté. kun- Därpå synes na svaras att till och med 1950-talet förefallit utvecklingen gå andra vägar än de antagna, men att den hittillsvarande delen av 1960-talet inneburit dels en allt starkare från med 9.000 resursutflyttning jordbruket (personellt personer om året, bortsett från dödsfall och pensionering), dels en anmärkningsvärd av sänkning självförsörjningsgraden (med 4 procent under en tidsperiod av tre år). Länsstyrelsens är att dessa tendenser komuppfattning mer att under de här antagna icke blott bestå utan även förutsättningarna i förstärkas. ad att från och med den 2) Utredningen föreslår, 1 september 1967 prisnivå för jordbruksprodukter ej bör tillåtas fullt så snabbt som den allstiga männa prisnivån. Om rationaliserings- och omställningsverksamheten efter en av minst övergångsperiod tre år ej fått önskad effekt ur samhällsekonomisk måste synpunkt, enligt utredningen ytterligare sänkning av realpriserna på jordbruksprodukter kunna komma ifråga. Denna metod att med prissättningen som vapen tvinga en stor del av jordbruksbefolkningen att överge sina gårdar har i den allmänna debatten varit föremål för starkt delade meningar i om metodens med sofråga förenlighet cial välfärdspolitik. Å ena sidan har att industrins arbetare får åberopats finna sig i att lämna bostadsort och om det anställning, yrkesgren företag, inom vilket de arbetar, ej längre förmår göra produktionen lönsam. Å andra sidan har pekats på att från till inomställningen egen jordbruksföretagare dustriarbetare är, ej minst mera omvälvande. Denmiljömässigt, ojåmförligt na aspekt på realprissänkningen skall länsstyrelsen emellertid ej ingå på.

Att en prisavvägning med utrymme även för realprissänkningzu* är ett effektivt dirigeringsinstrument synes otvivelaktigt. När dess biverkningar

efterfrågats, har därmed avsetts verkningar som går i annan riktning än den av utredningen utstakade och som ej främjar denna. Det främsta motivet för realprissänkningen synes vara att därmed utmönstra de företag som bedömes ha mindre god rationalitet; den bristande

rationaliteten behöver hänföras till brukarens personliga förutgivetvis ej

sättningar. är emellertid mången gång små även

Lönsamhetsmarginalerna

vid rationella företag. En som siktar mot som mindre ratio-

prisavvägning

nella ansedda företag kommer att minska lönsamheten även vid de rationella. Är för många av dessa marginalen så liten att den ej förmår bära en påkommer utmönstringen att drabba fler företag än som bjuden prissänkning, varit avsett. Prisinstrumentet är ej ett så finslipat instrument att risk inte för en icke planerad som måhända även utredningen

föreligger avtappning

skulle finna betänklig.

Det torde ej erfordras några sifferbelägg för påståendet att den reella stan-

darden för landets befolkning stigit starkt under efterkrigstiden. Den s. k. standardjakten har medfört en benägenhet att låta det inkomst-

genomgående

erhållas vara det starkast drivande motivet vid valet av sysselläge som kan sättning, åtminstone i den mån de individuella förutsättningarna ger valfrihet. Utan att låta det ekonomiska motivet vara avgörande har dock många valt därför att de känt sig dragna lill den frihet, under vil-

jordbrukaryrket

mellan dessa båda

ken yrket utövas, och till landsbygdens miljö. Spänningen

- -

synpunkter ekonomin och trivseln får dock icke bli för stark. Om jord-

brukarna genom ändrad politik från statsmakternas sida medvetet pressas

ner ekonomiskt, medan alla andra får det bättre, kommer nyrekryteringen till efter vad tror att bli helt otillräcklig. Särskilt

jordbruket länsstyrelsen kommer detta att visa sig i fråga om dem, vilkas personliga förutsättningar

verklig frihet vid valet av yrke. Och det är tillräckligt många av ger dem

denna som behöver om det skall motsvara de krav på kategori jordbruket

effektivitet som ställer. har icke förbisett utred-

utredningen Länsstyrelsen

uttalande att en av den storleksordning, som nu

ningens realprissänkning

inte innebär en reell inkomstsänkning för som helhet be-

antytts, jordbruket

med det - i den

traktat eftersom, prissystem vi förordar, producenterna

mån marknadsförhållandena det - i huvudsak bör kunna behålla medger sina och därigenom fort-

rationaliseringsvinster (produktivitetsförbättringar)

kunna förbättra sitt inkomstläge. I vilken omfattning detta sker blir löpande beroende insatser. För dem vilka skulle som av producenternas egna pro-

ducenter bli berörda av den föreslagna framtida jordbrukspolitiken väger ett sådant uttalande lätt i förhållande till den bistra propån om sänkning av

realpriserna på jordbruksprodukter. ad Den frågan förutsätter, att den 80-procentiga självförsörj- 3) tredje nås inom rimlig tid endast med prispolitiska medel. Det blir då ningsgraden

nödvändigt med större import än som varit behövlig. I reservation-sn

eljest

av herr Hansson m. fl. har denna fråga berörts (B s. 365 och 366). Till vad där sägs har länsstyrelsen icke något att tillägga. Förhållandet mellan självförsörjningsgrad och beredskapskrav har av ut-

redningen ägnats en utförlig behandling. Länsstyrelsen vill icke ifrågasätta

riktigheten i utredningens bedömningar eller att den fredsmässiga jordbruks-

produktionen skulle, vid viss utökning av beredskapslagren, kunna nedgå till

cirka 80 procents självförsörjningsgrad utan risk för att påfrestningarna vid

en avspärrning skulle bli övermäktiga. Nämnda nedgång av självförsörjnings-

graden skulle sålunda vara godtagbar vid en handelspolitisk avspärrning, som icke även innebar att vårt land var indraget i krigshandlingar. Men vid

krigsfall tillkommer en faktor, nämligen lokaliseringen av försörjningsre-

surserna. Utredningens inställning är att det kvarvarande jordbruket bör ligga inom de områden som har de bästa odlingsbetingelserna, d. v. koncen-

treras till södra Sveriges slättbygder. Även i fråga om lokaliseringen av de

erforderliga ökade lagerutrymmena torde utredningens inställning vara att låta det ekonomiska kriteriet vara avgörande; en sådan lokalisering kommer säkerligen icke att överensstämma med den från beredskapssynpunkt ända-

målsenligaste. I fråga om lagerutrymmena kan saken ju ekonomiskt ordnas genom att låta försvarets intressen få inflytande på lokaliseringen. I fråga

om lokaliseringen av jordbruksproduktionen kan ett liknande hänsynstagande däremot icke ske utan att rubba grundvalen för det av utredningen uppbyggda systemet. Det är enligt länsstyrelsens mening synnerligen angeläget att vid ställningstagandet till utredningsförslaget den synpunkten beaktas att

en i fråga om geografisk utbredning begränsad jordbruksproduktion är me-

ra sårbar och därför inbjuder till bekämpning i större utsträckning än ett mera utbrett jordbruk.

En härmed nära sammanhängande fråga år den försvarspolitiska verkan av den starka uttunning av den bofasta befolkningen som en kraftig bortrationalisering inom jordbruket medför. Synpunkten har aktualitet icke

minst

för Gotland. Om friställningen inom det gotländska jordbruket icke möts med skapandet på olika områden av ett företagsvänligt klimat som kan locka till nyetablering utan medför utflyttning från ön, blir dess värnkraft på ett oroväckande sätt försvagad.

Nedläggning av jordbruk i den takt utredningen vill åstadkomma har

också konsekvenser för naturvård och landskapsbild. Den forna åkerjorden

tillåts växa igen med buskvegetation för att så småningom erövras av sko-

gen. Det för stora delar av vårt land typiska landskapet med växling mellan öppen mark och skog kommer att förmörkas och förfulas. Problemet blir,

om nedläggningen skall gå i den forcerade takt som utredningen önskar, av den storlek att tillnärmelsevis tillräckliga aktiva landskaps- och miljövårdande åtgärder knappast är att räkna med.

Den förut berörda uttunningen av den bofasta befolkningen lands-

på

bygden kommer givetvis att skapa problem när det gäller att tillhandahålla en rimlig service åt dem som blir kvar i jordbruket. Det blir en förstärkning i accelererad takt av de som redan den hittillsvarande utservicesvårigheter vecklingen skapat på landsbygden. ad 4) Frågan om formerna för vårt lands bidrag till att avhjälpa den bristande livsmedelstillgången inom u-länderna beröres både av utredningen och reservationsvis. Det är en mycket svår fråga att ta ställning till, särskilt som man även här måste laborera med mer eller mindre osäkra faktorer. En uttömmande behandling av ämnet skulle bli alltför utförlig. Vad härom anförts i de remitterade betänkandena har för länsstyrelsens del utlöst följande reflexioner. Utredningen har i annat sammanhang uttalat att de jordbrukspolitiska åtgärderna måste, med hänsyn till de verkningar de får, grundas på bedömningar som sträcker sig över decennier. Detta uttalande, som länsstyrelsen helt instämmer i, har givetvis sin tillämpning även på den nu behandlade Av skäl, till vilka återkommer, bör man därför göra frågan. länsstyrelsen klart för sig ej bara hur nuläget är i fråga om försörjningen av u-ländernas befolkning utan även hur läget kommer att vara ett eller annat decennium framöver. I fråga om nuläget beräknas att av världens befolkning mellan 300 och 500 miljoner lider av hunger i den meningen att kaloritillförseln är för låg och att ytterligare 1 miljard är undernärda genom otillfredsställande sammansättning av födan, särskilt på grund av brist på animalisk äggvita. Redan före 1980-talet kommer befolkningen i u-länderna att ha ökat till minst 3 miljarder, vilket innebär en ÖO-procentig ökning sedan 1960. För att fram till sekelskiftet kunna bibehålla nuvarande livsmedelsstandard krävs en fördubbling av livsmedelstillgångarna. För att ge hela världsbefolkningen en tillfredsställande försörjning med livsmedel skulle redan nu livsmedelsproduktionen behöva fördubblas och fram till sekelskiftet behöva bli fyra gånger större än den nuvarande. Utredningens inställning är den att Sveriges förutsättningar för jordbruksproduktion är så pass begränsade vid en internationell jämförelse, att landet kan göra betydligt större insatser på andra områden och därigenom också främja handelsutbytet med dessa länder. Premisserna för detta utredningens ställningstagande är i grova drag följande. U-länderna vill i första hand utnyttja sina knappa valutor för inköp av kapitalvaror och först i mycket trängda lägen för inköp av livsmedel. Globalt sett torde produktionsökningen ej komma att motsvara tillväxten av de reella behoven genom folkökningen. Men för de närmaste 10 åren synes man böra utgå från att den köpkraftiga efterfrågan på livsmedel ej kommer att överstiga produktionen. De rika ländernas stöd måste till betydande del inriktas på att åstadkomma produktivitetsförbättringar i jordbruket inom u-länderna. Några för jordbrukspolitikens utformning väsentliga förändringar av nuvarande förhållanden

anser utredningen inte sannolika, i varje fall ej under det närmaste decenniet. Uppfattningen att biståndet från de rika länderna, till vilka Sverige hör, främst bör inriktas på att åstadkomma produktivitetsförbättringar i u-ländernas jordbruk är i nuläget säkerligen riktig. Beskrivningarna av den faktiska situationen i fråga om det globala livsmedelsläget år sannolikt också korrekta. Men länsstyrelsen är av den uppfattningen att befolkningsexplosionen kommer att inom kortare tid än en fram ett radi- 10-årsperiod skapa kalt ändrat läge. När stora delar av kategorin hungrande kommer att dö av svält och stora delar av kategorin undernärda kommer att bli hungrande kommer denna eller att miljon- miljardmassa skapa ett tryck som i det avseende varom här är fråga till en sekundär plats förvisar sådana som frågor omsorgen om valutan eller efterfrågans egenskap att vara köpkraftig. Det primära kommer att bli att sätta en damm för hungerkatastroferna. Spannmålsöverskotten kommer att gå åt men hjälpbehovet att bara stiga. Något nämnvärt bistånd in natura från vårt land torde ej vara att räkna med. Däremot finns ingen anledning att de länder som kan lämna sådant bistånd ensamma skall stå för kostnaderna. Om den här gjorda framtidsteckningen är realistisk, hur uppstår frågan den påverkar bedömningen av utredningens och produktionsmålsättning dess metoder att nå denna. Vad som nyss sades om att bistånd in natura från vårt land är att räkna med innebär att ej ju vi ej skall inrikta oss på en s jälvförsörjningsgrad som i normala fall ger exportöverskott. Men att sätta in alla krafter på att snabbt komma ned i 80 procents självförsörjningsgrad är, med hänsyn till den alltmer ödesdigra försörjningssituationen i världen, en för länsstyrelsen oacceptabel tanke. Bekymret är icke i första hand att nivån på världsmarknadspriserna om ett fåtal år kan komma att så stiga mycket, att den samhällsekonomiska vinsten för oss av affären rebetydligt duceras. Bekymret är att vi skulle undandra de svältande folken en livsmedelskvantitet, motsvarande en femtedel av vår konsumtion. Sedan finns det ju åtskilliga varianter mellan å ena sidan full eller mer än full och å andra sidan 80 procents Så som situationen är för självförsörjningsgrad. närvarande vill länsstyrelsen icke avråda från ökade insatser på rationaliseringspolitikens område, inklusive det föreslagna Men i likhet med omställningsstödet. vad som skedde vid 1947 års riksdag bör man enligt länsstyrelsen ej ta ställning till frågan om och bör produktionsmålsättningen, prisavvägningen då ej heller inriktas på att åstadkomma sänkt självförsörjningsgrad. Länsstyrelsen utesluter kan till ej att världsförsörjningsläget tvinga en omprövning av dessa men då i en motsatt handlingslinjer riktning den utredningen tänkt sig. Med de ovan gjorda kommentarerna till de uppställda torde länsfrågorna styrelsen ha i det väsentliga redovisat sin till inställning ,utredningens principförslag. Den måste betecknas som övervägande kritisk. Detta dock betyder

att också kritiserar utredningens uppläggning att

ingalunda länsstyrelsen med från jordbruket som en del av det svenska näringslivet

utgångspunkt

ha samma som annan ekonomisk verksamhet. Det

synsätt på jordbruket på

ekonomiska kriteriet kan dock komma i konflikt med andra på jordbruket mål. Utredningen har gjort halt endast inför de försvarspolitiska hänsynen. Vad som och länsstyrelsens bedömningar är främst att skiljer utredningens gjort halt även inför att vårt land i en alltmera akut livsmelänsstyrelsen delsbrist i världen skulle import ta i anspråk en - om än procengenom tuellt - del av livsmedelstillskottet till u-länderna. ringa I fråga om de följande kapitlen i betänkandet B tar länssgyrelsen ej upp uttalanden vilka redan i det företill behandling i frågor, om länsstyrelsen en från avvikande eller en kritisk synpunkt. Sågående angivit utredningen som icke fackmyndighet anser sig länsstyrelsen icke kunna ta ställning till

en hel del regleringstekniska frågor och kommer därför att i fortsättningen

endast framföra några spridda synpunkter.

Iforskning, zztbiltlzzing och rådgivning

att utbyggnaden av och över-

Utredningen understryker jordbruksföretagen till driftsformer ställer utomordentligt stora krav på företagagången nya

för nya rön och därmed också hans

rens kunnighet och öppenhet på yrkesut- Önskvärt är att alla ges en grundläggande yrkesutbildning mot-

bildning. svarande minst den nuvarande yrkeskursen om 21 veckor.

grundläggande

Innehav av sådan bör utredningen beaktas vid beviljande utbildning enligt av mer omfattande lån och bidrag från lantbruksorganisationens sida. Länsstyrelsen instämmer i vad utredningen anfört om det alltmer markerade behovet av för skötseln av ett modernt jordbruksföre-

yrkesutbildning

Intresset härav för staten som kredit- eller bidragsgivare är uppenbart. tag.

Enligt länsstyrelsens mening bör ett direkt krav på grundläggande yrkesut-

för mera omfattande lån och bidrag; kravet bör införas

bildning uppställas

i vederbörande författning. Var gränsen nedåt för mer omfattande lån och bidrag därvid skall gå kan länsstyrelsen inte bedöma. På tal om vuxenutbildningen säger utredningen att denna är särskilt angelägen för brukare *under 45 år, vilka har företag med minst 20 har åker. Ehuru uttalandet ej är kategoriskt, kan det vid framtida tillämpning komma

att som dels ett åldersstreck, dels ett krav på minimiareal. Åldersuppfattas

strecket vill länsstyrelsen ha bort, eftersom en person i den övre 40-årsåldern i allmänhet har tillräckligt många yrkesverksamma år framför sig för att hans skall anses valuta. Arealgränsen kan länsstyutbildning ge tillräcklig relsen däremot acceptera.

Omställnizigsfrâgor de i detta åtgärderna bör vidtagas endast i

Samtliga kapitel föreslagna nya samförstånd med den som blir föremål för åtgärden. Detta kan jordbrukare

synas så självklart att det ej behöver nämnas. Länsstyrelsen har emellertid

ett intryck att i den aktivitet, som utredningen kräver av lantbruksnämnd och länsarbetsnämnd för att hålla den önskade forcerade takten i om

fråga resursutflyttningen från jordbruket, har tänkts ingå en viss grad av påtryck-

ning. Mot varje övertalningsförsök från myndigheternas sida vill länsstyrelsen emellertid bestämt varna. Avgörandet bör helt vara den enskildes sak, sedan myndigheterna framlagt fakta utan att dessa. sammanväga Frågan om att lämna ett jordbruk och övergå till annan icke sysselsättning avgörs enbart efter den lösning en matematisk räkneoperalion ger. Det är samhället ovärdigt att försöka blanda sig i om en jordbrukare vill stanna kvar i sin bygd, oaktat hans inkomstnivå skulle bli högre vid flyttning till en tätort och vid industri därstädes. -

anställning någon I ett sammanhang hänvisar

dock utredningen till jordbrukarens önskemål, nämligen då den säger, att

en jordbrukare skall jämställas med arbetslös, då han själv anser den ekonomiska situationen göra övergång till en annan sysselsättning önskvärd. En

vidgning av arbetslöshetsbegreppet har länsstyrelsen inte något emot. Detta begrepp bör dock avgränsas av objektiva kriterier, bedömda av arbetsmark-

nadsmyndigheterna, och ej bestämmas efter den enskildes önskningar.

Underskott kan givetvis uppkomma i lantbruksnämndernas hittillsvarande

inköps- och försäljningsverksamhet, ehuru i allmänhet, såvitt länsstyrelsen

har sig bekant, endast då ratio11aliseringsvinsten ansetts så avsevärd att den så att säga uppvägt den beräknade förlusten. I det av utredningen under 4.D.c. framlagda förslaget är vad man vinner genom mera inköpet mycket oklart. Det skall utgöras av dels nyttan ur allmän synpunkt av att arbetskraft omställes till n1er effektiv sysselsättning, dels den som nytta på sikt kan nås genom ändrad disposition av fastigheten. Vad detta kommer att

kosta statsverket beror på tillämpningen, som med de anförda hållpunkterna kan bli hur generös som helst. Länsstyrelsen anser sig icke kunna tillstyrka denna utvidgade inköpsverksamhet. På sikt, d. v. s. vid nästa

generationsskifte, kommer sannolikt de fastigheter det här är fråga om ändå att

försvinna som självständiga brukningsenheter.

Länsstyrelsen har redan förut sagt att den inte avråder från det

föreslagna omställningsstödet. Uppmärksamheten må emellertid fästas vid att stödet så tillvida skiljer sig från det stöd som utgår i de i betänkandet Omnämnda

länderna att i alla dessa länder stödet helt eller delvis - Givetutgår per år. vis innebär länsstyrelsens ställningstagande till det stödet att

föreslagna

länsstyrelsen ställer sig avvisande till de betydligt större stödinsatser som föreslås i reservationen av herr m. fl.

Bengtsson

Utredningen diskuterar frågan on1 att bereda den arbetskraft som blir

friställd inom jordbruket fortsatt utkomst på den ort eller i det område, där den är bosatt. Det sätt, på vilket utredningen angripit detta problem, är

emellertid beklämmande. Den arbetskraft, som med priset som vapen dri-

vits bort från jordbruket och ej kan anvisas sysselsättning och bostad i nå-

del av landet, hänvisas till av i

gon annan av utredningen beredskapsarbete första hand dagsverksbillig karaktär, exempelvis tillfälliga städningsarbeten

i skog och mark. Länsstyrelsen vill häremot anföra följande. Man måste räkna med att arhetsmarknads- och bostadsförmedlingsorganen misslyckas med att anvisa både och bostad som efter av realsysselsättning åt många av dem sänkning inom kan få sin utkomst inom denna näring.

prisnivån jordbruket ej längre

Man måste vidare anse det son1 ett primärt samhällsintresse att befolkningsuttunningen av den som utredningens för-

på grund jordbruksnedläggning

slag driver fram icke lika som resursutflyttningen från jordbruket

går långt

inom vederbörande område; detta gäller i särskild grad Gotland, där i annat

fall uttunningen skulle få karaktären av en begynnande utrymning av Ön. Av båda dessa skäl är det helt otillräckligt med arbetsmarknadspolitiska medel i form av uppspärandet av arbetsobjekt inom naturvärden o. dyl. att

tjäna som beredskapsarbeten. Om utredningens principförslag i huvudsak bli att godtages av statsmakterna, måste en av konsekvenserna i varje

fall i de områden där jordbruksnedläggningen relativt mest påverkar nä-

_ arbetstillfällen inom området bereds den från ringslivet reguljära jord-

bruket utflyttade arbetskraften. Möjligheter härtill får i första hand sökas genom pä de berörda områdena inriktade insatser i hägnet av den nuvarande och, om resultat inte kan näs på denna väg, Iokaliseringspolitiken

genom dylika insatser i statlig regi.

Utgángspunkter för prispolitiken

Utredningen förordar att prissättningen i första hand avvägs så, att produktionsmålsättningen realiseras. Då en omedelbar övergång till en sådan prissättning anses föreslås att under den övergångstiden låta ej möjlig, treåriga en svagt sjunkande realprisnivå bestämma prisutvecklingen.

Länsstyrelsen har förut sagt sig icke kunna acceptera den av utredningen

föreslagna produktionsmålsättningen. Om emellertid denna målsättning

fastställes, synes det länsstyrelsen som o1n det val utredningen gjort mellan olika utgångspunkter för utformning av ett framtida prissystem skulle vara välgrundat.

M arknatlsregleringen för uegetabilier En särskild utredning om den svenska sockernäringen har tillsätts. Denna

skall inom kort framlägga förslag, som, såvitt länsstyrelsen förstår, i fråga

om ämnesområdet sammanfaller med det i jordbruksutredningens betänkan-

de B kap. XI 2. behandlade. Då länsstyrelsen förutsätter att den genom remiss

får tillfälle avge yttrande över förstnämnda förslag, förbigår länsstyrelsen i

detta sammanhang de delar av de nu remitterade betänkandena som behandlar sockerregleringen.

M animalier arknadsregleringen för

Marknadsregleringen för animalier är ytterligt invecklad och vittförgrenad. Länsstyrelsen, som i sin ordinära verksamhet inte kommer i med beröring dessa frågor, anser sig ej kunna överblicka av och verkningarna samspelet mellan de många olika Detta att regleringsâtgärderna. betyder länsstyrelsen icke kan annat än genom en jämförelse mellan utredningens och olika reservanters uttalanden bilda sig Denna blir dock någon egen uppfattning. alltför osäker för att kunna i ett remissvar redovisas som ett ställningstagande. Endast en mera allmän kan därför bedömningsbakgrund ges. har förut - av skäl - Länsstyrelsen som där anförts uttalat att prisavvägningen inte bör inriktas på att åstadkomma sänkt självförsörjningsgrad. Men länsstyrelsen har att av godtagit bedömningen jordbrukspolitikens utformning sker efter ekonomiska blott kriterier, det ej uppstår en målkonflikt, där andra - för hänsyn länsstyrelsen i det aktuella fallet hänsynen till den förutsedda globala livsmedelssituationen _ anses böra väga över. Länsstyrelsen har i förevarande uppfattat utredningens ställningstaganden kapitel så, att vissa av dessa är direkta för att nå den utstakade hjälpmedel produktionsmålsättningen, medan andra har inget eller endast löst samband därmed och i stället är direkt samhällsekonomiskt såsom motiverade, exempelvis i fråga om mjölkregleringen. ställningstaganden av det senare slaget biträder länsstyrelsen i princip, medan de förra med ej går att förena länsstyrelsens inställning till den föreslagna graden av vår livsmedelsförsörjnings beroende av import. Nämnda dock icke inställning betyder ett avståndstagande från sådana åtgärder som att av med odling grödor högt gränsskydd minskas 1n0t en utökad som kan oljeväxtodling, leda till större exportkvantiteter av 01 jeväxtfrö och olja.

Visby i landskansliet den 12 oktober 1966.

lllartin WahIbäcIc

/ Steffan Trysén

Länsstyrelsen i Blekinge län:

Genom remiss den 23 1966 har juni länsstyrelsen anmodats avgiva utlåtande över 1960 års betänkande ”Den jordbruksutrednings framtida jordbrukspolitiken (SOU 1966:31). I härav får anledning länsstyrelsen anföra följande. Länsstyrelsen delar i princip utredningens att uppfattning, självförsörjningsgraden inom det svenska jordbruket kan till cza 80 °/0 utan nedgå risk för att vid påfrestningarna en avspärrning blir övermäktiga. En sådan målsättning för jordbrukspolitiken förutsätter på sätt utredningen uttalat

- på lagringsområdet. Läns-

att erforderliga beredskapsåtgärder vidtages anser för icke en-

styrelsen emellertid, att målsättningen jordbrukspolitiken

beroende av en av 80 °/o. Enligt läns-

bart bör göras självförsörjningsgrad

bör bestämmas av

styrelsens mening jordbrukets produktionsvolym jämväl

Dessa förutsättningar bör

företagsekonomiska produktionsförutsättningar. vara för omfattning i vårt land även om självförsörjvägledande jordbrukets

härigenom kommer att bli något större än 80 °/0. Med hänsyn ningsgraden till torde dock en av cza 80 °/0 icke

beredskapsskälen självförsörjningsgrad

för närvarande böra underskridas. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang - nämnframhålla att - åtminstone för detta läns vidkommande någon värd arbetskraftsreserv icke torde stå till förfogande vid en minskning av

länets under den tidsperiod, som utredningen närmast siktat på. jordbruk

Verkställda utredningar har visat, att medelåldern för de inom det blekingska är förhållandevis hög. Möjligheterna att omskola den-

jordbruket sysselsatta

na arbetskraft till annan verksamhet torde bl. a. därför enligt länsstyrelsens

mening vara mycket begränsade. Vad de medel till förverkligande av en framtida jordbrukspolitik, angår

har i allt väsentligt inga erinringar som utredningen diskuterat, länsstyrelsen att framföra. - vilka har särskild

Beträffande sockerbets- och fabrikspotatisodlingarna

inom län - har anledning att i annat sam-

betydelse Blekinge länsstyrelsen manhang framföra synpunkter.

I av detta ärende har landshövdingen Thure

handläggningen deltagit landssekreteraren Swanstein och byrådirektören Lennart

Andersson, Stig Palmqvist, den sistnämnde föredragande.

Thure Andersson

/ Lennart Palmqvist

Länsstyrelsen i_ Kristanstads län:

av Herr Statsrådet anmodad Genom remisskrivelse den 23 juni 1966 avgiva utlåtande över 1960 års slutbetänkande (SOU 1966:31)

jordbruksutrednings

efter hörande av Skånes Handelskammare och efter att ha får länsstyrelsen

från lantbruksnämnden i länet vördsamt anföra följande.

delgivits yttrande län 20 °/0 av befolkningen inom det I Kristianstads är omkring sysselsatt

Länet kan betecknas som ett av de mera utpräglade egentliga jordbruket.

med Jordmånen växlar inte

jordbrukslänen ett ganska heterogent jordbruk.

sällan endast från trakt till trakt utan även ofta inom de enskilda brukav olika storlek är allt ifrån stora,

ningsdelarna. Företag representerade

enheter till små sådana, som till övervägande del skötas

högmekaniserade

manuellt. Ett markant i utgör de enheter, som bil-

inslag företagsstrukturen

dades då de statliga åtgärderna på omrâde hade social karaktär. jordbrukets Medelarealen åker är så låg som 16-17 har och 80 °/o av bruksamtliga ningsdelar har en åkerareal, som understiger 20 har. Länet kan i stor utsträckning karakteriseras som ett småbrukslän, där huvudparten av jordbruken sköts av ägaren och hans familj. Den arbetskraft, som är knuten till har ofta en arfamiljeföretagen, lång betsdag med tungt arbete. Bundenheten till det egna företaget har medfört, att denna icke erhållit den i form befolkningskategori arbetstidsförkortning av semester eller annan fritid, som kommit stora inon1 befolkningsgrupper andra näringar till del. På byggnadsområdet har lett att kostnadsutvecklingen till, jordbrukets byggnader icke på långt när kunnat förnyas i samma takt som förslitningen ägt rum. Å många är icke annat jordbruk driftsbyggnaderna än ett slags provisoriska anordningar, vars begagnande medför stor arbetsåtgång. Särskilt vid de mindre jordbruken är, såsom bostadsbostadsundersökningar visat, standarden avsevärt lägre än för andra jämförbara befolkningsgrupper. Jordbruket har under senare år blivit en kapitalkrävande näring av stora Inått. I det effektiva jordbruket kan under de förhållanden, som råder i länet, behovet av kapital per individ sysselsatt uppskattas till 300.000- 500000 kronor. Denna utveckling har medfört, att nytillträdande jordbrukares skuldsättning i allmänhet blivit mycket och hans ekonomiska ställhög ning labil. Även vid stora specialiserade som varit i jordbruksföretag, gång med produktionen någon tid, synes lönsamheten icke vara bättre än att tämligen små förskjutningar i inkomst- eller kan kostnadsläget ge anledning till ekonomiska bekymmer. Utvecklingstendenserna för länets jordbruk torde i sina icke huvuddrag uppvisa något för landets jordbruk i övrigt starkt avvikande mönster. Årligen drages i länet arealer sämre betydande jordbruksjord ur produktionen. Jordbruksföretagen sammanslås till större enheter. Driften specialiseras och mekaniseras. Enligt lantbruksnämnden minskade under 1950-talet länets âkerareal med ca 14.000 har. har fortsatt under Nedläggningen 1960-talet, troligen i accelererad takt. Det är i första hand de svårbrukade i länets och jordarna skogsmellanbygder, som beröras av denna nedläggning. Inom lantbruksnämnden gjord prognos tyder på att åkerarealen vid slutet av 1970-talet kan komma att ha minskat med ca 20 0/0 från nuvarande 200.000 har till i runt omkring tal 160.000 har. Vid sistnämnda skulle de tidpunkt enligt föreliggande bedömningarna huvudparten av åkerjorden ha nedlagts i länets skogsbygder och i mellanbygderna skulle finnas endast ca 25.000 har åker kvar. Utredningen har uttalat, att den framtida till hujordbruksproduktionen vudsaklig del bör lokaliseras till slättbygderna. Här i länet är denna målsättning på väg att förverkligas i en takt, som icke behöver påskyndas. För länsstyrelsen ter den framtida sig jordbruksrationaliseringen som vä-

en om vilka de å de bättre jordbruksjordarna be-

sentligen fråga på vägar

skola kunna tillföras stimulans till ökad ekonomisk effektilägna företagen vitet och bli delaktig i den allmänna välståndsökjordbruksbefolkningen ningen. Länsstyrelsen finner det uppenbart, att för förbättring av jordbruvillkor att för framtiden starka krafter kets ekonomiska är det nödvändigt inriktas att omvandla Länsstyrelsen föreställer sig att på företagsstrukturen. den som en stor del av länets ställs inför, är snarlik situation, jordbrukare som för hantverkets folk vid det industriella genombrottet. den, uppstod För ett ekonomiskt av känd teknik är att många av läutnyttjande tydligt, nets som ovan är allt för små. På sikt bör en rätt inriktad jordbruk, antytts, och ledd kunna lätta på jordbruksbefolkningens arbetsyttre rationalisering börda och även leda till en sanering av jordbruksbebyggelsen. I vilken takt förslag till olika åtgärder kan komma att påutredningens effektivisering är enligt länsstyrelsens mening skynda jordbruksnäringens att på område torde i stor vanskligt förutsäga. Utvecklingen jordbrukets komma att av förhållanden, varmed utredningen icke utsträckning styras att såsom bostäder för dem, haft taga befattning, exempelvis tillgången på som vill lämna jordbruket. till avveckling av småbruksstödet och införandet av Utredningens förslag torde här i länet i viss mån komma att öka utbudet av omställningsstöd mindre I likhet med lantbruksnämnden anser länsstyrelsen, att jordbruk. effekten av skulle bli större, om detta icke i beskattningsomställningsstödet hänseende betraktades som inkomst utan gavs karaktären av kapitalomflytt- Jordbrukets anser länsstyrelsen dock vara så trögpåning. företagsstruktur att större effekt icke är att emotse vid en sådan ändring i verkad, någon för av stödet. För många innehavare av mindre jordreglerna beskattning bruk åldern en starkt begränsande möjlighet för omskolning utgör nämligen torde även många och byte av yrke. Vid fortsatt penningvärdesförsämring behålla det som ett jordbruk dock jordbrukare i det längsta söka realkapital,

i eminent grad utgör. har i det föregående något berört jordbruksnäringens kapi- Länsstyrelsen talbehov. Det till vidgade kreditmöjligheter, som utredningen framförslag anser vara Redan i dagsläget är jordbrukarlagt, länsstyrelsen otillräckligt. nas initiativ till kvalificerade rationaliseringsåtgärder så betydande, att tillmed för ändamålet icke kan Länsstyrelsen vill räckligt kapital uppbringas. kraftigt understryka nödvändigheten av att jordbrukets kapitalförsörjning all vid risk att rat-ional-iseringsarbetet, som ägnas möjlig uppmärksamhet områden lett till stora förändringar, eljest kommer att bromsas på många

upp. vill länsstyrelsen betona betydelsen av en förbättrad yrkesutbild- Slutligen inom En av utbildningsanstalterna är otvivelning jordbruket. upprustning en av förutsättningarna för att de jordbrukspolitiska målsättningarna aktigt skall kunna realiseras.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknade landshövding och förste länsassessor, jämväl landssekreterare G. Lundborg. Kristianstad i landskansliet den 25 oktober 1966.

B. Petri

/ N. Elcblom

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Genom remiss den 23 juni 1966 har länsstyrelsen i Malmöhus län anmodats inkomma med yttrande över 1960 års jordbruksutrednings betänkande om den framtida jordbrukspolitiken, del A och del B. Med anledning härav får länsstyrelsesn anföra följande. Länsstyrelsens svar har koncentrerats till följande punkter. l. Målsättningen. 2. Medel för att nå målsättningen. 3. J ordbruksproduktionens lokalisering i riket. 4. J ordbruksplaneringen och den översiktliga samhällsplaneringen. 5. Registreringen. 6. Uppföljningsstudier. I det följande har jordbruksutredningen förkortats med J U.

l. M âlsättitingezz. Länsstyrelsen accepterar JU:s allmänna utgångspunkter för den framtida jordbrukspolitiken. Den jordbrukspolitiska målsättningen måste utformas i nära överensstämmelse med ett totalt samhällsekonomiskt program, i vilket hänsyn även tages till heredskapssynpunkterna. Enligt länsstyrelsens mening kan självförsörjningsgraden minskas på sätt utredningen föreslagit utan egentlig olägenhet för vår försörjning i ett avspärrningsläge om -- som produktionsminskningen utredningen angivit kompenseras med beredskapslagring och andra i erberedskapsåtgärder forderlig omfattning. Länsstyrelsen vill emellertid understryka att en omfattande av av utbyggnad beredskapslagringen jordbruksprodukter är ytterligt angelägen för det ekonomiska försvaret. Utvecklingen går emot beredskapsintressena genom den pågående omlokaliseringen av förädlingsenheter och lager till de produktiva områdena. Om inte beredskapsintressena beaktas i erforderlig grad i dessa sammanhang kan vårt ekonomiska försvar allvarligt skadas. 13

är väl medveten om att den produktionskrympning utred- Länsstyrelsen förordat - 15 °/o till slutet av 1970-talet - medför en strukturomningen vandling av ansenliga mått. Arealmässigt sett torde produktionsminskningen innebära att minst en av landets totalareal å 3,2 miljoner ha åker fjärdedel nedlägges. Om ett jordbruk med mellan 2,0 och 2,5 miljoner ha åker eftersträvas, vilket omräknat i brukningsenheter på 100 ha innebär ca 20-25000 företag mot nuvarande 200.000, nedgår den i jordbruk sysselsatta arbetskraften från dagens 200.000 till ca 60-75000 årsarbetare. Länsstyrelsen vill emellertid erinra om att nyutkommen statistik visar, att det redan nu pågår en snabbt accelererande nedgång av antalet brukningsenheter i jordbruk. I meddelande 4-66 från jordbrukets utredningsinstitut anges sålunda att nettominskningen av antalet brukningsenheter enbart under perioden 1961-66 uppskattas till ca 33.000.

2. Medel för att nå mâlsâittzziztgezz Beträffande de medel, som JU föreslår skall brukas för att nå målsättningen, vill länsstyrelsen anföra följande. under senare år har oroande tendenser. I Livsmedelspriserna uppvisat konsumentprisindex visar delposten livsmedel den avgjort största stegringen. Så steg exempelvis denna delpost från juni 1962 till juni 1966 med 44 enheter. Sänkningen av konsumentprisindex mellan juni och juli månader i år med 1 enhet torde vara var endast en tillfällighet. I verkligheten sänkningen 0,3 enheter. Den prisnivån på jordbruksprodukter inom EFTA genomsnittliga var 1964/65 15 °/0 lägre och inom EEC 8 °/0 lägre än i Sverige. Det är utomordentligt vanskligt att konstruera ett prissystem, som är både rörligt och och som kan bättre än det nuvarande tilllönsamhetspådrivande samtidigt godose såväl beredskapskravet som behovet av statsfinansiell återhållsamhet. Enligt länsstyrelsens mening är det emellertid ytterst angeläget att stora ansträngningar göres för att vi skall erhålla ett för våra förhållanden välanpassat Länsstyrelsen vill även understryka vikten av att vid prissystem. kommande ställningstaganden i prisregleringsfrågan tvära kastningar undvikes. Hänsyn till den jordbrukande befolkningens trygghet kräver detta. Utvecklingstakten mot större och rationellare jordbruksföretag torde också påskyndas, om prissystemets verkningar på längre sikt kan överblickas av den enskilde. Om den av utredningen uppställda målsättningen skall kunna ernås är det av vikt att lantbruksnämnderna erhåller erforderliga personella och ekonomiska resurser för sin verksamhet. Även lantmäteriet behöver ytterresurser för att snabbt kunna genomföra förrättningar, vilka föranligare leds av den yttre rationaliseringen. Länsstyrelsen vill vidare föreslå att arbetsmarknadsmyndigheterna får ha hand om alla former av omställningsstöd.

3. .lordbruksprorluktioziens lokalisering i riket JU har i sina betänkanden intc närmare behandlat frågan om de konsekvenser i fråga om jordbrukets framtida lokalisering och den regionala sysselsättningen inom jordbruket, som den föreslagna jordbrukspolitiken kommer att leda till. Upplysningar härom är nödvändiga för att samhällsplaneringen på såväl riksnivå som de olika regionala nivåerna skall kunna bedrivas ratinellt. Brist på tillräckliga informationer i dessa frågor medför risker för betydande felinvesteringar inom samhällsbyggandet. Kunskaper om jordbrukets lokalisering och sysselsättning behövs också vid planeringen av arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiska åtgärder liksom av åtgärder för upprätthållande av en rimlig servicenivå i glesbygden syftande till att kom-

ma till rätta med de omställningsproblem som regionalt kan befaras på ar-

betsmarknaden vid en ökad rationalisering inom jordbruket. Slutligen vill länsstyrelsen framhålla lokaliseringsfrågornas stora betydelse när det gäller beredskapsplaneringen. Enligt länsstyrelsens mening är det därför synnerligen angeläget att frågan om jordbrukets framtida lokalisering och regionala sysselsättning snarast möjligt blir föremål för ingående studier och att jordbruksorganens planeringsavdelningar erhåller de personalförstärkningar som behövs för genomförande av en översiktlig jordbruksplanering. Denna planering bör utformas som en integrerande del av samhällsplaneringen i Övrigt. Jordbruket bör självfallet koncentreras till de från odlingssynpunkt mest lämpade områdena och i princip bör ingen speciell ske prisdifferentiering för att gynna vissa landsdelar. Länsstyrelsen är emellertid medveten om att det åtminstone under en övergångsperiod kan vara nödvändigt att genom olika prisreglerande åtgärder och mera direkta bidrag underlätta omställningsprocessen i vissa landsdelar. Därvid måste dock beaktas risken för att det sker investeringar i ett jordbruk som ändå sikt inte kan bestå. på längre

4. Jordbruksplazieringen och den översiktliga samhällsplruzeringezi Länsstyrelsen vill i detta sammanhang erinra om de planeringsfrågor, där en samverkan mellan lantbruksnämnderna och länsplanerarna och Övriga länsexperter är nödvändiga. Det är och kommer att bli synnerligen viktigt med löpande kontakter mellan de jordbruksplanerande organen såväl på riks- som regionnivå och övriga seketorsplanerande myndigheter i de fall, då stora inom en snar framtid kommer landsbygdsområden att tagas i anspråk för tätortsfunktioner såsom bebyggelse, kommunikationsytor, fritidsområden o. s. v. De jordbruksplanerande organen bör självfallet inte hjälpa till med att bygga upp bärkraftiga brukningsenheter i sådana geografiska lägen, där en snabb tätortsexpansion kommer att radikalt förändra förutsättningar för företagen. Särskild försiktighet måste iakttagas i fråga om

lokalisering av långsiktiga investeringar t. ex. täckdikningar, jordbruksbyggnader, silos, m. m. Även om den enskilde företagaren blir väl ekonomiskt kompenserad i samband med försäljning av jordbruksmark, som skall bli är det ur samhällsekonomisk synpunkt inte försvarbart med tätortsutnyttjad, investeringar i jordbruksföretag endast några år före deras nedläggning till följd av tätortsexpansionen. Hela denna problematik berör i högsta grad stora delar av Västskåne. Utförda beräkningar (Hägerstrand, Regionalplanering. SNS 1964) visar att tätortsarealen mellan 1963 och 1980 sannolikt kommer att fördubblas i Västskåne. Det bör tilläggas att tätorternas konsumtion av landsbygdsarealer, i Västskåne av helåkersbygd, endast till en del sammanhänger med den snabba i städerna. Av en annan utredning framgår att i 200 befolkningstillväxten undersökta tätorter eller konurb-atio-ner under perioden 1900-1960 den våldsamma arealökningen beror endast till ca 25-30 °/0 på själva folkökningen. Inte mindre än mellan 70 och 75 °/0 av tätorternas areella tillväxt sammanhänger mod en allt större utrymmeskonsumtion per tätortsinvånare. Den främsta orsaken till stadsbygdens rumsliga expansion är självfallet den ökade levnadsstandarden. Dessa frågor har sitt stora intresse

inte

endast ur planeringssynpunkt utan också ur produktions- och beredskaps- Flera av våra snabbt växande storstadsområden är belägna i disynpunkt. rekt kontakt med landets ledande jordbruksbygder. Frågan berör inte endast

Öresundsregionen utan också t. ex. Halmstads-, Örebro-, Norrköpings/Lin-

och Det finns skäl att anta av köpings- Uppsalaregionerna. att nedläggning landets bästa åkerarealer på grund av urbaniseringsprocessen i dessa och andra sydsvenska områden t. o. m. är större, mätt i antalet hektar nedlagd åker, än nedläggningen av perifera och dåligt arrenderade jordar i mellanoch skogsbygden. Frågan om urbaniseringsprocessens inverkan på åkerarealen i Malmöhus län belyses ytterligare av en bifogad PM, författad av byrådirektören Philip Moding. vill på en annan fråga som inte heller mer än i allmän- Länsstyrelsen peka na ordalag beröres i JU, nämligen att den pågående jordbruksutvecklingen i mycket hög grad kommer att påverka kulturlandskapets framtida utseende i icke önskvärd riktning. Konsekvenserna för kulturlandskapet av den pågående snabba strukturförändringen får enligt länsstyrelsens mening inte ses som ett perifert problem i förhållande till jordbrukspolitiken. Vårt samhälle har kommit till ett ekonomiskt utvecklingsstadium, där vi också bör kunna börja räkna med en annan avvägning än hittills mellan vad som är direkt ekonomiskt försvarbart och vad som är miljöpolitiskt försvarbart på sikt. De jordbruksplanerande och naturvårdande organen bör tilldelas ökade resurser för att skydda landskapet från alltför skadliga verkningar av jord-

brukets rationalisering.

5. Registreringen Det är av stor betydelse att den nuvarande jordbruksstatistiken, som är oer-

hört omfattande, göres till föremål för en genomgripande och förutsättningslös granskning. Det går att få reda på en mängd detaljdata i svensk jord-

bruksstatistik men däremot saknas säkra uppgifter om det verkliga antalet brukningsenheter. JU har med fullt fog angripit detta problem och föreslår förbättringar. Det av JU föreslagna företagsregistret måste bli ett värdefullt källmaterial inte endast för de jordbruksplanerande utan också för övriga samhällsplanerande myndigheter. Länsstyrelsen vill framhålla vikten av att lanbbruksnämnderna får resurser att sammanställa färska och tillförlitliga data över jordbruksstrukturen i olika delar av sitt verksamhetsområde samt göra prognoser över väntad utveckling inte bara i länet i sin helhet utan även i kommunblock och kommuner. På så sätt skulle övriga sektoriellt arbetande organ samt länsstyrelsen

och kommunstyrelserna få värdefulla data från jordbrukssektorn. Sådana

data behövs för en bättre och mer realistisk såväl läns- som kommunblocksplanering.

6. Uppföljningsstudier

Jordbrukspolitiken i alla dess former bör bli föremål för uppföljningsstu-

dier, som går ner i enskilda åtgärdsdetaljer och enskilda, gärna slumpvis, valda regioner. För dessa uppföljningsstudier kräves det en metodik som är helt

annorlunda den som i allmänhet hittills brukats. Enligt länsstyrelsens me-

ning skulle det därför vara värdefullt om noggranna uppföljningsstudier utfördes med syfte att i detalj, gärna i slumpvis valda områden, analysera eventuella differenser mellan mål och resultat i de rationaliseringsbefrämjande

åtgärder, som de jordbruksplanerande organen svarat för.

I detta ärendes handläggning har deltagit, förutom undertecknade, lands-

sekreterare och planeringsdirektör, byrådirektören Philip Moding.

Malmö i landskansliet den 24 oktober 1966.

På länsstyrelsens vägnar:

K.-G. Hjelmqwist

/ Torsten Buregren

Länsstyrelsen i Hallands län:

Genom nådig remiss den 23 juni 1966 har länsstyrelsen anmodats att inkomma med yttrande över jordbruksutredningens betänkande ”Den framtida jordbrukspolitiken” (SOU 1966:30 och 31). Med anledning härav får

länsstyrelsen överlämna* inkomna yttranden från Hzillands läns hushållningssällskap och Hallands läns landsting. För egen del får länsstyrelsen anföra följande. Den nationalekonomiska vinsten av en överflyltning av arbetskraft och från mindre expansiva näringsgrenar till livskraftigare sådana är kapital En bör eftersträvas och understödjas. En viss uppenbar. dylik omplacering försiktighet samt en noggrann planering är dock nödvändig för att undvika svårare sociala och ekonomiska följdverkningar. Länsstyrelsen vill rekommendera, att den av utredningen föreslagna övergängsperioden om tre år görs något längre samt att effekten av de intensifierade rationaliseringsoch rörelsestimulerande samt prispolitiska åtgärderna noga studeras. Ett slopande av småbrukarstödet och av leveranstillägget för mjölken torde vara nödvändigt för att åstadkomma den avsedda rationaliseringerl av icke bärkraftiga enheter. Ett bidrag synes dock böra utgå till småbrukare, som ännu vill göra en produktiv insats men på grund av åldersskäl har svårt att byta yrke. J ordbruksrationaliseringen bör planeras och följas inte blott av företrädarna för lantbruksnäringen utan även av dessa i samarbete med olika länsexperter på planeringsområdet. Nedläggning i stor skala av brukningsexihetei berör nämligen många delar av samhällslivet. Den medför vikande underlag för bostadsbyggande, serviceanläggningar och vägar i glesbygderna och motsvarande press på resurserna i de större tätorterna. Ett samarbete med planeringsenheterna på länsstyrelserna är viktigt bl. a. för att större jordbruksinvesteringar skall undvikas i områden som på längre sikt måste tagas i anspråk för andra ändamål, t. ex. för industrier eller bostäder i expanderande tätorter eller för trafikanläggningar. För Hallands del innebär småorternas försvinnande endast i mindre mån en försämrad service. Tidsavstånden från skogsbygden till de större orterna eller vid kusten i allmänhet en timme. I

på slättbygdexi understiger Hallands

län kommer däremot de större orternas expansion att få en kraftig inverkan på det framtida jordbruket. Detta sammanhänger med att tätorternashmarkbehov har ökat avsevärt under senare år, vilket orsakats dels av ökande inflyttning och dels av ett, av denna oberoende, växande ytbehov för bostäder. skolor, arbetsplatser, grönområden m. m. Om tätortsbefolkningen i Sverige ökar med 1,2 °/0 per år under perioden 1960-1980 så kan tätortsarealen beräknas öka med 5,25 °/o per år (K. Byggnadsstyrelsen: Ökande ytbehov i stadsbygden. 1965). Tätorterna i Halmstads kommunblock kommer under de närmaste årtiondena att ta mer åkermark i anspråk än som förutsätts bli nedlagd som växtföljdsäker av j0rdmåns-, arronderings- och lägcsskäl (enl. Plan för Halmstads kommunblock. Aug. 1966). Andra sifferkolumnen i tabellen på s. 102 i SOU 1966:30 torde behöva justeras uppåt beträffande flera produktions- 1 Bifogas ej.

områden. De genom tätortstillväxten försvunna jordbruksarealerna är ofta,

som i Halmstadblocket, från utmärkt mark med cen-

jordvbrukssynpunkt

tralt läge, goda lutningsförhållanden i Öppen terräng, förmånliga arrondeoch utmärkt marknadsläge. Eftersom avkastningen från ringsmöjligheter dessa områden är mycket hög, kommer tätortstillväxten att innebära en stark att

minskning av jordbrukets totala produktion. Länsstyrelsen anser,

om tätorternas expansion i de bättre bör när-

frågan jordbruksonlrådena

mare Lösningen av detta problem kan nämligen bli av avgöranpenetreras. av och för bedöm-

de betydelse för styrningen jordbruksrationaliseringen

ningen av den beredskapsgrad, som skall sättas som mål.

En eller beskärning av den svenska jordbruksproduktionen torde

Ökning

ha en mycket ringa inverkan på livsmedelssituationen i världen. Betydligt

större effekt lär kunna uppnås, om en del av den vinst, som en omfattande i vårt land kan medföra, användes direkt till att

jordbruksrationalisering höja i själva U-länderna. produktionen

tillstyrker den av utredningen föreslagna framtida jord- Länsstyrelsen

målsättningen med beaktande av de påpekanden, som ovan brukspolitiska anförts. Avvecklingstakten bör drivas med nödig försiktighet så att sociala

skadeverkningar undvikes. Hänsyn bör också tagas till varierande lokala förutsättningar. I handläggningen av detta ärende har förutom undtrecknade, landshövding och deltagit landssekreteraren Segrell.

byrådirektör,

Halmstad i landskansliet den 11 oktober 1966.

Underdånigst

Ingvar Lindell

/ Harald Rydberg

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Genom remiss 1966 har i Göteborgs och Bohus län den 23 juni länsstyrelsen

anmodats avgiva yttrande över 1960 års jordbruksutrednings betänkande

Den framtida jordbrukspolitiken (SOU 1966: 30 och 31). Till efterkommande härav får länsstyrelsen anföra följande. De strukturella förändringarna inom näringslivet har framför allt tagit sig

i en stark av arbetskraft från jordbruket till Övriga uttryck överflyttning näringar. Att denna överflyttning ännu ej avslutats framgår av utredningens att antalet yrkesverksamma inom jordbruk och boskapsskötsel

beräkningar 8 ä 9 procent av alla mot cirka 13 °/0 fem i dag omfattar yrkesverksamma väntas antalet för-

år tidigare. Enligt av utredningen gjorda framräkningar värvsarbetande *fortsätta att sjunka för att år 1975 vara nere i 6 °/0 av den

totala då yrkesverksamma befolkningen.

Inom Göteborgs och Bohus län är andelen förvärvsarbetande inom jordbruket mycket andelen år 1960 lågt. Enligt tillgängliga uppgifter understeg fem procent av totala antalet förvärvsarbetande. Flera orsaker påverkar självfallet detta förhållande bland annat att större delen av den starkt industrialiserade Göteborgsregionen ligger inom länet. En annan orsak är viktig storleksstrukturen inom det bohusländska jordbruket där är småjordbruket det helt dominerande. Av 8.000 redovisade har endast 550 brukningsenheter en åkerareal överstigande 20 ha och mer än 50 ha åker har endast 50 enheter. En undersökning av hos länets visar åldersfördelningen jordbrukare att 60 °/o av dessa år 1960 var 45 år eller äldre och att nära 40 °/0 var över 55 år. Utredningens förslag rörande den fortsatta rationaliseringspolitiken kommer självfallet att i hög grad förändra strukturen inom länets jordbruk. Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att betydande vinster kan göras genom att produktionsfaktorerna, arbete och kapital utnyttjas inom näringslivets mest expansiva grenar. Med hänsyn till de förhållanden som råder inom länets anser jordbruk länsstyrelsen det dock motiverat med en viss återhållsamhet i omställningsprocessen, för undvikande av sociala och ekonomiska Inom följdverkningar. lantbruksnämnden gjorda visar att år 1970 kommer undersökningar omkring hälften av jordbruken med mindre än 20 ha åker, omfattande cirka 40 0/0 av länets åkerareal, att innehas av jordbrukare som är 55 år eller äldre. Utredningen förutsätter, att efter en övergångsperiod av minst tre år räknat från den 1 september 1967, skall betydande ekonomiska och administrativa insatser på rationaliseringspolitikens område vidtas, vilka i första hand kommer att innebära en omställning av den arbetskraft som vill till övergå annan verksamhet. Dessutom föreslås -att småbrukarstödet i nuvarande former avskaffas. Vidare förordas att för prisnivån jordbrukets produkter ej skall få stiga fullt så sabbt som den allmänna prisnivån. - Enligt länsstyrelsens uppfattning är det knappast troligt och har väl ej heller varit avsikt - att de utredningens föreslagna arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i form av omskolning till andra yrken kommer att få någon nämnvärd effekt på den ovan redovisade stora gruppen av jordbrukare. Ej heller kan man förvänta att dessa människor, mot bakgrunden av utredningens prispolitiska målsättning, skall vara benägna att vid rationaliseringar vid så hög ålder göra nämnvärda investeringar i byggnader, maskiner etc. Man bör därför enligt länsstyrelsens mening öka den föreslagna övergångsperiodens längd, varvid den naturliga avgången från jordbruket kommer att innebära en kraftig reduktion av brukningsdelarnas antal. En ökning av periodens längd skulle också medföra att kommuner och länsorgan skulle få en längre frist för att lösa en rad viktiga frågor inom framför allt glesbebyggelseområdena. De strukturella förändringarna kommer nämligen att få betydande följd-

verkningar inte minst för länets norra delar där kommunerna redan nu arbetar med stora i om att service inom svårigheter fråga upprätthålla sjukvård, skolväsende, affärsverksamhet m. m. liksom att få tillräckligt underlag för godtagbara allmänna kommunikationer etc. Det är av den anledningen väsentligt att

jordbruksnäringens integration med övrig samhällsplanering

beaktas. I den regionala som i länet och där planering pågår utgångspunkten är en av centralorterna i de blivande utveckling kommunerna, måste de planerade jordbruksföretagens läge i förhållande till dessa orter uppmärksammas. Det är vidare av väsentlig att en betydelse förstärkning av Övrigt näringsliv inom området äger rum med inom jämsides rationaliseringen jordbruket. Enligt länsstyrelsens uppfattning har utredningen alltför lättvindigt gått förbi detta problem. Här måste man ifrån att ett intimt samutgå arbete etableras i dessa frågor mellan å ena länsstyrelsens planeringsorgan sidan och lantbruksnämnderna ä den andra. Men jordbruksplaneringens förhållande till har också samhällsplaneringen en annan sida. Länets södra delar, med som ett av Göteborg centrum, utgör landets ur industriell synpunkt mest områden. unexpansiva Nyligen gjorda dersökningar, främst av prof. Godlund visar att tätortsarealen växer mycket snabbare än tätortsbefolkningen. Bakom det ökade inom tätheytbehovet byggelsen ligger välståndsökningen som resulterar i en bostadsstandard höjd och en allt lägre hoendetäthet, liksom behov av stora fria för och ytor sport friluftsliv, för handel, lagercentraler, industri samt för gator, parkeringsutrymmen och övriga trafikanläggningar. Inom en betydande zon i storstadens närhet får man därför från att utgå jordbruksjorden kommer att tas i anspråk för här berörda ändamål. Det är därför viktigt att man i tar fasta jordbruksplaneringen på länsplanet på detta förhållande och ej i expansiva bebyggelseområden gör dyrbara investeringar i byggnader, jordförbättringar m. m. enheter vilka senare på omöjligen kan bestå beroende på att marken behöver användas för andra och viktigare ändamål. I handläggningen av detta ärende har förutom undertecknade även stf. landssekreteraren Sandberg deltagit.

Göteborg i landskansliet den 17 oktober 1966.

Per Nyström

/ Lennart Grönberg

Länsstyrelsen i Älvsborgs län:

Sedan länsstyrelsen i Älvsborgs län genom remiss den 23 juni 1966 amnodats

utlåtande över 1960 års betänkande Den fram-

avgiv-a jordbruksutrednings

tida 1966:30 och 31), får länsstyrelsen anföra

jordbrukspolitiken” (SOU

följande. ansluter helt till uppfattningen, att den framtida jord-

Länsstyrelsen sig

måste ske och rationella Sådana

bruksproduktionen i bärkraftiga företag. enheter måste att jordbruket lockar handlingskraftiga och dugande

skapas, och att och vill satsa också skall ha

ungdomar de, som vågar på jordbruket, en reell att Det förefaller, som om familjejordbruket inne-

möjlighet lyckas. fattar den som för närvarande den bästa avkastningen i företagsstorlek, ger

förhållande till insatta resurser, men framtidens kan möjligen komjordbruk

ma att bestå av än större enheter. Problemkomplexet innehåller emellertid

alltför många osäkra och okända faktorer för att man, enligt länsstyrelsens nu bör låsa fast utvecklingen vid en given arealgräxis. Detta har

uppfattning, skett med resultat, att den förda politiken motarhetat önskvärd

tidigare till bör således finnas

strukturomvandling. Möjlighet sammanläggningar

även för de större enheterna. Utvecklingen och förhållandena i det enskilda fallet bör få visa, hur stort det framtida jordhruksföretaget lämpligen bör

vara. att de företag, som skapas med hjälp av statliga medel, blir Målsättningen, bestående och torde dock medföra, att godtaglönsamma, utvecklingsbara, bara enheter inte kan skapas i alla nu bestående bygder och att de regioner, således förklaras för icke står inför hotet om av-

som jordbruk lämpliga”, Oaktat denna utveckling kort sikt kan vara smärtsam, bör prinfolkning. på

i av till - förutom landets ekonomi

cipen om lönsamhet jordbruket hänsyn

-- den del av vår som framdeles vill ägna sig åt denna näring, inte ungdom,

eftersättas. Det kommande rationaliseringsarbetet bör därför få större in-

av urval, och finner det önskvärt, att

slag lokaliseringspolitiskt länsstyrelsen

de mer än hittills inkopplas i detta arbete.

länsplanerande organen För att rätt kunna »bedöma här förevarande spörsmål måste emellertid även till skogens roll i vårt näringsliv. Utredningen har visser-

hänsyn tagas

i ett mindre avsnitt angivit riktlinjerna för den tänkbara utvecklingen

ligen inom men dock i stort sett bortsett från det viktiga ekonomiska

skogsbruket som skogen utgör till jordbruket, samt det intima samband,

komplement, som nu råder mellan jord och skog. Då en närmare analys av detta samband bör är det önskvärt, att detta göres i den pågående utredningen företagas, om den framtida Att med ledning av nu föreliggande

skogsbrukspolitiken.

material bedöma utformning i skogs- och mellanbygderna är allt-

jordbrukets

för I den mån man framdeles tänker sig jordbruk, kombinerade vanskligt.

med kan samma regler om företagsstorlek och liknande komplex givet-

skog, vis inte råda som för de rena Då skogsbruket för lä-

jordbruksfastighelerna.

nets del inom i vart fall landskapet Dalsland är en viktig integrerad del av jordbruket, skulle länsstyrelsen med tillfredsställelse motse en närmare analys av denna frågeställning. Vad härefter angår frågan om beaktar lämplig omställningstakt, länsstyrelsen den utveckling, som ägt rum inom länet och som kan siffermässigt följas, samt den trend, som fram till år 1980 kan beränas rörande antalet brukningsenheter och erforderlig arbetskraft. (Siffrorna härrör från jordbruksräkningarna 1951, 1956 och 1961. Indextzilen beräknade.)

1. Antalet brukningsenheter (åkerareal). Hela lånet

	1951	1956	1961	1980
2- 5 ha	7.649	7.037	5.516	2.800
index	100	92	78	36
5--10 ha	7.219	6.844	6.261	4.500
index	100	95	87	62
10-15 ha	2.983	3.078	2.742	2.300
index	100	103	92	77
15-20 ha	1.270	1.342	1.421	1.700
index	100	106	112	135
20-\\ ha	1.488	1.556	1.568	1.700
index	100	105	105	115

S0n1 framgår av nedanstående exempel. utvisar länets olika delar olikartad utveckling. Dalslands bergsbygtl

	1951	1956	1961
2*- 5 ha	1.221	1.111	925
index	100	91	76
5--10- ha	835	859	777
index	100	103	93
10-15 ha	185	201	172
index	100	109	93
15-20 ha	61	60	51
index	100	98	84
20-W ha	46	51	51
index	100	lll	111

Dalslands slättbygtl

	1951	1956	1961
2-- 5 ha	1.170	1.047	796
index	100	89	68
5-10 ha	1.748	1.587	1.411
index	100	91	81
10-15 ha	1.254	1.245	1.062
index	100	99	85
15-20 ha	679	710	714
index	100	105	105
20-W ha	849	893	924
index	100	105	109

Dalbygderna i södra Iânsdelen

	1951	1956	1961
2- 5 ha	337	313	265
index	100	93	79
5-10 ha	250	236	249
index	100	94	100
10-15 ha	141	143	124
index	100	101	88
15-20 ha	76	79	76
index	100	104	100
20-NV ha	99	99	95
index	100	100	96

Höglandet i södra länsdelen

	1951	1956	1961
2- 5 ha	3.815	3.550	2.748
index	100	93	72
5-10 ha	2.899	2.808	2.613
index	100	97	90
10-15 ha	838	888	851
index	100	106	102
15-20 ha	244	267	327
index	100	109	134
20--W ha	276	287	276
index	100	104	100

2. Beräknat behov av arbetskraft. Enligt SOS: ”Jordbruk och boskapsskötsel 1960” samt SOS: ”Jordbrukssta-

tistik årsbok 1965 beräknas åtgångstalen (= antal årsarbetskrafter/IOO

hektar åker) vara följande:

Åtgångstal 1970 1975 1980 Bruknings-

enheter	män kvinnor		män kvinnor	män kvinnor
2- 5 ha	15,11	11,80	12,54 9,79	10,41 8,13
5-10 ha	11,61	8,82	10,45 7,94	9,41 7,15
10-20 ha	7,37	5,31	6,71 4,78	6,11 4,30
20-\V ha	2,86	1,56	1,94 1,06	1,32 0,72

Vid en sådan av inom

utveckling arbetskraftsåtgängen jordbruket samt

vid oförändrad trend enligt ovan kan inom länet år 1980 bejordbruket räknas ge sysselsättning åt följande antal personer:

Män Kvinnor Summa 0- 5 ha 700 600 1.300 N 5-10 ha 3.200 2.400 5.600 10-20 ha 3.600 2.500 6.100 20-W ha 700 400 1.100 14.100

År 1960 var 24.154 årsarbetskrafter.

arbetskraftsåtgången Detta antal kan

.således beräknas minska med omkring 40 har härvid inte procent. Hänsyn tagits till bland som år 1961 var

åldersfördelningen	brukarna,	följande:
Ålder	Antal	Procent
under 35 år	1.404	7,3
35-44 år	3.212	16,6
45-54 ål	4.946	25,5
55-64 ål	5.170	26,5
över 64 år	4.598	23,8

Det kan således förutsättas, att den utveckling, som trenden utvisar, kommer att bli snabbare. av antalet torde Avvecklingen jordbruk komma att bli högre och antalet sysselsatta färre. Tendensen mot större enheter är tydlig. I stort sett råder om framtida enighet jordbrukspolitikens målsättning. En av utredningens främsta uppgifter hade då varit att anvisa vägar till en så

harmonisk anpassning som av till dess tänkta möjligt jordbruket framtida struktur. Utredningsmajoriteten, som förordar en snabb har fört omställning, omfattande teoretiska samt sökt största samresonemang presentera möjliga hällsekonomiska vinst av en sådan Om emellertid större delen omställning. av det svenska jordbruket skall omstruktureras inom av loppet nägra år, torde svårigheterna bli Stora krav kommer att ställas betydande. på de personella resurserna hos inte blott lantbruksnåmnderna utan även inom lantoch mäteriorganisationen domsagorna ägodelningsdomarna. En förstärkning inom endast det första administrativa ledet vore inte tillräckgivetvis lig, emedan rationaliseringstakten komme att bromsas i de därefter upp följande. Av hänsyn till den kända bristen kvalificerad på personal förefaller det orealistiskt att utan vidare länsstyrelsen utgå från att en tillräckligt stor och differentierad kader extra kunde ställas till tjänstemän förfogande. Ej heller inbjuder tätorternas bostadsköer till åtgärder, som medför en än stridare tillströmning till dessa, och inom kapitalmarknaden synes för närvarande inte finnas plats för det kolossala lånebehov för rationaliseringen, som räknats fram. I den reservation, som av herrar angivits Bengtsson

med har resonemang förts längre, och den av

flera, utredningsmajoritetens framräknade vinsten har därvid reducerats betydligt i förhål-

majoriteten lande till den vinst, som kan tänkas vid den av reservanterna förordade lägre De sistnämndas bedömningar av den tänkbara utveckomställningstakten. finner vara mer realistiska för detta läns vidkommande. lingen länsstyrelsen Vid torde i många enskilda fall kunen lägre omställningstakt problemen

na lösas, innan de blivit akuta. Som ett delresultat av den pågående utveck-

lingen torde också kunna förväntas ett högre utbud av mark, som åtminstone delvis för och om med olika är lämplig arrondering, därjämte avflyttning och andra åtgärder underlättas för dem, som önsarbetsmarknadspolitiska kar torde även omstruktureringen kunna bedrivas i

byta sysselsättning,

accelererat Emellertid måste länsstyrelsen konstatera, att den mark, tempo. som till delen torde ligga i inte tttvecklingsbara om-

utbjudes, övervägande

råden. Arbetskraft friställes men marken kan endast delvis anvisserligen, vändas mark i välför rationalisering. De, som nu äger för jordbruk lämplig är i allmänhet inte benägna att byta ut värdebeständig fast

belägna bygder,

mot kontanta medel, vars värde ständigt sjunker. Om ett fastare egendom skulle utbudet av mark, som kan användas inom

penningvärde uppnåddes,

strukturomvandlixig, sannolikt öka i sådan takt, att markan-

jordbrukets framdeles skulle bli av betydligt mindre dimensioner

skaffningsproblemen än för närvarande. vill således framhålla önskvärdheten i Sammanfattningsvis länsstyrelsen att kvarvarande bedrives i rationella och företags-

jordbruksproduktion ekonomiskt vars utveckling dock får ske etappvis och med

riktiga företag, hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet, att hänsyn framdeles tages till rationaliseringspolitiska synpunkter, att roll i det framtida jordbruket närmare analyseras samt skogens

att redan för närvarande inte behöver päskyndas pågående omställning

medel i olika former till som önskar med andra än hjälp dem, byta syssel-

sättning. av detta utlåtande har Mats Lemne, I avgivandet deltagit landshövdingen landssekreteraren Åke A. Lindberg samt länsassessorn Stig Dahlbom, den

sistnämnde föredragande.

i landskansliet den 14 oktober 1966. Vänersborg

Mats Lemne

/ Stig Dahlbom

Länsstyrelsen i län: Skaraborgs

Genom remiss den

23 juni 1966 har länsstyrelsen anmodats att avge utlåtande

över 1960 års betänkande

jordbruksutrednings ”Den framtida jordbrukspoli-

tiken” A och B (SOU 1966:30 och 31). Länets har den

hushållningssällskap 6 september 1966 genom sitt förvalt-

ningsutskott till

lantbruksstyrelsen avgivit yttrande över betänkandena. Kopia av förvaltningsutskottets överlämnas

yttrande härmedK

Förvaltningsutskottet har sökt bedöma hur ett

genomförande av utredningens förslag skulle komma att verka inom län samt vilka Skaraborgs förutsättningar som här finns för att på den tid, som riktutredningen uppsatt märke, genomföra den omgestaltning av jordbruket som utredningen syftar till.

Länsstyrelsen vill för sin del helt instämma i vad hushållningssällskapet

anfört i sitt yttrande.

I länsstyrelsens handläggning av ärendet har deltagit landshövdingen Fal-

lenius och landssekreteraren Paulsson, föredragande.

Mariestad i landskansliet den 13 september 1966.

B. IMUenius Åke Paulsson

Genom remiss den 28 juni 1966 har anmodat Skara-

lantbruksstyrelsen borgs läns att över hushållningssällskaj) avgiva yttrande 1960 års jordbruks-

utrednings betänkande om den framtida Med

jordbrukspolitiken. anledning

härav får sitt

sällskapet genom förvaltningsutskott anföra följande. Utredningens förslag kommer _ om det i sin helhet -

genomföres att medföra stora beträffande struktur

förändringar jordbrukets och l0ka-1isering. Det kommer även att ställa mycket stora krav staten som på såväl på jordbruksbefolkningen. , För förvaltningsutskottet faller det att försöka hur

sig naturligt bedöma, detta skall komma att verka inom

sällskapets arbetsområde, Skaraborgs län,

samt vilka som här kan finnas för att den

förutsättningar, på tid, utredningen uppsatt såsom riktmärke, genomföra den av omgestaltning jordbruket, som utredningen syftar till.

Skaraborgs län år ett av landets mest utpräglade med en

jordbrukslän relativt stor del av

befolkningen sysselsatt i jordbruket. Följande uppgifter

kan i någon mån belysa förhållandena. Länet innehåller (1961) 304.000 har och har 15.800

åkerjord bruknings-

delar med över 2 har. Detta att i länet finns 0/0 av landets åkerbetyder, 8,5 areal och 8,8 °/0 av dess jordbruksenheter. Av den förvärvsarbetande befolk-

ningen i länet hörde år 1960 hela 24,2 °/0 hemma inom med binä-

jordbruk 1 Bifogas.

ringar, medan motsvarande siffra för hela landet var 13,8 0/0. Om man härtill - service och lägger den arbetskraft, som betjänar näringen förädlings- - minst yrken av olika slag kommer man till, att troligtvis en tredjedel av i detta län direkt eller indirekt vid denna tidpunkt var knuten

befolkningen

till jordbruksnäringen. Jordbruket är här förhållandevis starkt animalieinriktat. Enligt senast tillgängliga uppgifter skulle c:a 9,3 0/0 av antalet nötkreatur, 10,2 °/o av antalet svin och 9,8 °/0 av antalet höns i landet finnas inom detta lån. Hårvidlag har det under senare årtionden skett avsevärda förändringar. Länets andel i lan-

dets har sålunda från 1937 till 1965 stigit från cza 8 0/0 animalieproduktion

till c:a 10 °/0. Länets betydelse för landets livsmedelsförsörjning har sålunda successivt ökat.

Bakgrunden härtill är de naturliga förutsättningar, varunder jordbruket

drives. Skaraborgs län har förhållandevis stora sammanhängande slätter. Jordförhållandena i landet och har därär ganska goda. Länet ligger sydligt med också ett relativt Dessa omständigheter tillsam-

gott jordbruksklimat.

mans att man bör kunna räkna med att, även om landets odlade areal gör, så kommer - om de

skall reduceras på det sätt, som utredningen förutsatt,

ensamt skall bli -

ekonomiska förutsättningarna avgörande nedläggningen

i detta och inom de rena slättav åkerjord att få en mindre omfattning län, son1 omfattar den större delen av länets åkerareal,

bygdsområden, avgjort torde nedläggningen bli ganska obetydlig.

Det västsvenska klimatet med sin förhållandevis nederbörd gör, att höga

vallodlingen här har hög konkurrenskraft samt att den animalieproduktion,

av vallgrödor, får relativt stor Inom stora

som bygger på förädling betydelse. delar av länet kan man därför räkna med ett jordbruk helt utan

knappast nötkreatursskötsel och heller utan Dessa anta-

knappast mjölkproduktion.

överensstämmer väl med den prognos, som utförts av föreningen ganden Svensk och som finnes redovisad i dess meddelande nr 6

husdjursskötsel

år 1965. denna bedömes Skaraborgs län fram till 1975 få en reduce- Enligt av antalet med alternativt 15 eller 23 °/0, när motsvarande för ring mjölkkor hela landet uppskattas till 27 eller 35 °/0. Ovanstående kan sammanfattas så, att för Skaraborgs läns vidkommande att även om man här får en minskning av den odlade arealen -är det troligt,

med 10 15 °/0 och stora förändringar ifråga om struktur och produktions-

former, så torde det inte bli aktuellt med någon mera betydande minskning av den totala eller av den animala produktionen. jordbruksproduktionen

- och talar för att Om ovan redovisade bedömningar är riktiga mycket vara fallet _ åkerså bör skulle, om utredningens målsättning förverkligas,

arealen i lånet endast en mindre reducering, men av de 15.800 brukundergå

med en medelareal av cza 19 har skulle skapas ett avsevärt reningsdelarna

ducerat antal med större areal och mångdubbelt störjordbruk mångdubbelt

re för den animala Av dessa enheter måste av

anlåggningar produktionen.

klimatiska och jordartsbundna skäl ett relativt stort antal -- mer än troligen hälften - baseras på förädling av vallgrödor, och därvid troligen till över-

vägande del på mjölkproduktion. Detta kan såsom en arbetshypotes uttryc-

kas så här. I länet skall av mindre genom sammanslagning enheter byggas

upp kanske 4.000 nya enheter. Av dessa skall kanske halva antalet utrustas

för mjölkproduktion och förses med rationella ladugårdar, foderutrymmen

m. m. Ytterligare bortemot ett tusental enheter skall utrustas med byggnader

för annan animalisk produktion.

Omläggningen förutsätter mycket genomgripande Den komförändringar.

mer att bli mycket betungande för alla berörda Att parter. lägga ned åker-

jord och plantera åker med skog, är en relativt enkel Helt annat procedur.

blir det när man skall skapa som över nya jordbruksenheter, byggs upp de

gamla ägogränserna med helt andra krav på skiftesstorlek, vägar, dikning,

_ byggnation m. m. Detta ställer stora anspråk på de naturliga förutsättning-

arna på platsen och arbetskraft på tillgången på i uppbyggnadsskedet.

Det kräver också såväl riskvilligt kapital, av privat natur som kapital, som

tillhandahålles genom staten. Enbart dessa krav bli synes så stora, att det

kan starkt ifrågasättas, om det finns att dem. Vad möjligheter tillgodose

det här blir fråga om är alltså motsatsen till ett beräknat av frigörande kapi-

tal för annan produktion. De största torde dock svårigheterna möta på det

mänskliga planet. Dels när det gäller att skaffa fram de som har företagare,

kunskaper, initiativkraft och mod att ikläda de risker och sig arbetsbördor,

som det här blir fråga om, dels ock när det blir om att förmå de nufråga

varande brukarna att avflytta och bereda för plats strukturrationaliseringen.

Här kan man - om man skall respektera rättssamhällets principer

-ginte

komma fram fortare än vad till de berörda hänsynen människorna medger.

För att underlätta och torde det fordras påskynda skeendet, mycket större

insatser från den sidan än vad statliga utredningen föreslagit.

Utskottet delar i princip att det bör till utredningens uppfattning, skapas

storlek mera rationella enheter, som kan ge brukaren skäligt arbetsunderlag

och även inkomst. Mot av ovan därmed skälig bakgrunden redovisade för-

hållanden i detta län delar utskottet inte vad utredningens förslag gäller

hastigheten i denna omställning och medlen för dess befrämjande.

Vad först gäller tiden har utredningen två en treuppställt riktperioder,

årig, efter vilken man skall försöka avläsa den i vilken takt, anpassningen

sker, och en 13-årig fram till 1970-talets slut för själva omställningen.

Utskottet anser dessa vara för korta. tidsperioder Det är inte troligt, att man

skall kunna avläsa redan efter tre år och med utvecklingen ledning därav

vidtaga prispolitiska åtgärder. Inom en näring med så många självständiga

utövare tar det med förhållandevis naturnödvändighet lång tid att genomföra

utåt märkbara förändringar. Den snabba ifrågasätta förändringen förutsätter

dessutom stora statliga insatser, främst de ombildade lantbruksnämngenom

derna. All

tidigare erfarenhet säger, att det måste ta minst tre år innan

dessa institutioner får sådan personaluppsättning, arbetsrutin, lokalkånnedom och kontakt med sin bygd, att de blir fullt funktionsdugliga. Att lantbruket under sådana förhållanden skall kunna hinna så långt i sin omställning, att detta är klart märkbart, är inte möjligt. Härtill kommer, att de av klimatet betingade årsvariationerna i produktionen är så stora,.att de för en så kort tidsperiod kan helt dölja den verkliga utvecklingen. Även den 13-åriga målsättningen måste, såvitt utskottet kan finna, betecknas såsom alltför optimistisk. All erfarenhet säger, att det inte kan vara möjligt att åstadkomma så stora förändringar på så kort tid. Man kan därvid när senast t. ex. peka på hur lång tid som behövdes, Sveriges jordbruk skiftades om - ooh då gick man fram med metoder, som vi inte är beredda att acceptera i det nutida samhället. Om man sammanfattar detta för Skaraborgs läns vidkommande, så skulle under en 13-årsperiod 12.000 jordbrukare lämna sin nuvarande sysselsättning, en del för att flytta till andra platser med ofta svårlösta bostadsproblem, en del, och av åldersskäl troligen de flesta, för att bo kvar på samma plats, antingen med sysselsättning på annan ort eller såsom pensionärer. Genom sammanslagning skall omkring 4.000 jordbruk utökas med vardera På dessa 4.000 skall i stor tre jordbruk. nya brukningsdelar omfattning byg- - ofta både bostadshus och gas nya vägsystem, uppföras nya byggnader ekonomihus _- som skall dikas, stenmurar bortforslas, samtidigt åkerjorden gränsdiken läggas igen m. m. En närmare eftertanke säger, att detta inte inom gräns. Resurserna räcker inte till och ingreppen ligger möjligheternas fordrar en medverkan från de berörda människorna, som IOO-procentig man troligtvis inte kan Påfrestningarna på de berörda bygderna påräkna. kommer också att bli mycket stora. Härtill kommer, att utredningen tänkt sig, att detta skall kunna ske samtidigt som man försämrar lönsamheten i mjölkproduktionen, ytterligare vilken har en i sammanhanget. Det har sedan otvivelaktigt nyckelställning varit klart, att det är omöjligt att erhålla en räntabel länge praktiskt taget med mjölkpris, om man skall belasta produktiomjölkproduktion gällande nen med förräntning och amortering av byggnadskapital. Mjölkproduktion så rationella har icke att få räntabel, såvida i aldrig nybyggnationer gått man inte in det fallande Ett i beräkningarna lagt penningvärdet. tillvägakan kallas ekonomiskt sunt. Den avveckgångssätt, som knappast föreslagna av -- framförallt den snabba takt, vari denna är lingen mjölkregleringen avsedd att - skulle därför komma att bli en effektiv broms på genomföras den önskade utvecklingen. Dessa båda den snabba takten i omställningen och avvecklingen punkter, - den snabba takten - måste av även härvid allra främst mjölkregleringen utskottet därför bestämt motsätta sig. härtill vill utskottet erinra om sambandet mellan I anslutning mjölkproduktion och En avsevärd minskning av mjölkproduktionen köttproduktion.

och därmed också kostammen kommer att leda till en av försvagning rekryteringsunderlaget för köttproduktionen, vilken man kan förutse kommer att leda till underskott inom en snar framtid. Utredningen har satt som primär för den framtida målsättning jordbrukspolitiken att begränsa till jordbruksproduktionen en 80-procentig självförsörjningsgrad. Enligt utskottets mening bör i stället vara att målsättningen bygga ett rationellt som upp jordbruk, är ägnat att ta vara på landets förutsättningar för modern jordbruksdrift i rationella enheter. Detta jordbruk bör som ges den lönsamhet, är nödvändig för att tillräckligt kapital och villiga företagare skall tillföras jordbruket. Den som dessa produktionsstorlek, förutsättningar leder till, är väl motiverad, inte minst med tanke det i på flera avseenden ovissa internationella läget. Av huvudbetänkandets 250 sidor ägnas 12 åt frågor rörande utforskning, bildning och rådgivning. Det är högst att här först märkligt, utredningen konstaterar, att utvecklingstakten i jordbrukets rationalisering bestäms på lång sikt i hög grad av de resurser, som satsas försök och utpå forskning, bildning” och sedan avverkar dessa En större frågor på 12 sidor. uppmärksamhet ät dessa problem hade enligt utskottets varit bemening synnerligen fogad. I den slutliga handläggningen av detta ärende har ledamöterna deltagit Onsjö, Lindén, Karlsson, Lake, Essunger, Olshammar, Elgemark, Beijer och Hallerfors.

På förvaltningsutskottets vägnar

J. Onsjö v. ordf.

/ Jllartin Hallerfors

Länsstyrelsen i Örebro län:

Genom remiss den 23 juni 1966 har i Örebro län anmodats att länsstyrelsen avgiva utlåtande över 1960 års betänkande ”Den framjordbruksutrednings tida jordbrukspolitiken, SOU 1966: 30 och 31. Med härav vill anledning länsstyrelsen anföra följande. Länsstyrelsen har i egenskap av sett som regionalt lokaliseringsorgan sin viktigaste uppgift att granska de avsnitt som närmast berör samhällsplaneringen och därmed sammanhängande och förutsätter frågor att de jordbrukstekniska och ekonomiska frågorna granskas av expertorgan.

Allmänt

Allmänt vill länsstyrelsen understryka att jordbruket inte bör utgöra något från att det svenska näringslivet skall utformas så att föreundantag regeln - oavsett -- blir så effektiva som Detta innebär

tagen näringsgren möjligt.

att all verksamhet som är oekonomisk, sett i större sammanhang, bör ned-

och resurserna i om arbetskraft och kapital sättas in på områläggas fråga

den där vårt näringsliv kan hävda sig i den internationella konkurrensen. Det finns dock områden där man av beredskapsskäl måste ta vissa speciella

och till dessa områden hör jordbruket. Inom industrin och transport-

hänsyn

väsendet är en snabb omställning till beredskapsläge möjlig, medan däremot en omställning av jordbruket i ett avspärrningsläge är svår att genomföra i

den mån ur åkermark åter skall odlas upp.

jordbruksproduktion tagen Ett rationellt och ur alla ekonomiskt bör givetvis synpunkter jordbruk

eftersträvas. bör inte något undantag från nä- Därvidlag jordbruket utgöra Inom detta att små och orationella,

ringslivet i övrigt. gäller ensligt belägna inte står med effektiva, välbelägna företag. I de

företag sig i konkurrensen

flesta har stor, ibland utslagsgivande näringsgrenar transportkostnaderna

för Till av vissa irrationella bestämmelser har betydelse lokaliseringen. följd inte fått så att de dåligt små en-

transportkostnaderna slå igenom belägna,

heterna får bära sina och distributionskostnader. Bland verkliga transportannat av här nämnda skäl är det ett starkt önskemål att ett kraftigare ratio-

naliseringsstöd sätts in för jordbruksnäringen med syfte att skapa effektiva

enheter där arbetskraft och bästa sätt.

kapital utnyttjas på möjliga

Illinskningen av jordbruket

Arbetskraften

hos de förvärvsarbetande sådan den kom-

Ãldersfördelningen jordbrukarna, mer till i 1960 års förkortad FR 1960), är mycket synes folkräkning (nedan

eller nära 36 °/o av i

ogynnsam (kap A IV). Mer än en tredjedel jordbruk

alltså förvärvsarbetande män i ri-

(näringsgren 01; skogsbruk ej medräknat) ket var 55 är eller däröver del IX tab 4). Ytterligare 25 °/0 var i

(FR 1960 åldern 45--54 år. brukare RLFzs blir talen än Går man på de uppgifter som gäller enligt register 47 °/o i åldern 55 år och äldre och nära 27 °/0 i åldern 45-54 år mer ogynnsamma: antalet brukare, närmare 269.000, var dock endast 2/3 (FR 1960 X: 17). Av totala förvärvsarbetande företagare inom jordbruket medan knappt 14 °/o var ej förvärvsca 20 °/o, var förvärvsarbetande i annan näringsgren dvs arbetande och återstoden, i praktiken lämnat jordbruksnäringen.

Delas i företagare, tjänstemän och arbetare de manliga jordbrukarna upp

finner man att 43 °/0 av företagarna var 55 är eller äldre

(FR 1960 IX:4)

och ca 28 °/o i åldern 45-54 år. I absoluta tal rörde det sig om ca 90.000 58.000 Beträffande arbetarna var motsvarande tal ca 22 °/0 resp. personer.

(21.900) och ca 15 °/o (14700). Länsstyrelsen anser det inte att man troligt kan påräkna nämnvärd av arbetskraft från någon överflyttning de kategorier som har 55 års ålder. Särskilt torde detta uppnått gälla företagarna. Möjligheterna för en yrkesväxling hos de i åldern 45-54 år är givetvis något större, men enligt länsstyrelsens åsikt har man inte heller från denna åldersgrupp att vänta större ström av arbetskraft. Den någon yngsta åldersgruppen manliga arbetare, upp t. 0. m. 19 år, uppgick 1960 till 21.100. Nästa femårsklass, 20-24 år, omfattade däremot endast 11.700. År 1965 hade den förstnämnda gruppen, som då blivit 20-24 år, med all säkerhet minskat till under 11.000. år torde till största delen Gruppen (15)-19 nämligen utgöras av hemmavarande söner som efter fullgjord första i värnpliktstjänstsgöring stor utsträckning till annat Denna har sina fäder bland övergår yrke. grupp jordbrukarna i 40-55 års ålder (år 1960 - det uppskattningsvis 77.000) torde höra till att barn till ovanligheterna befolkning i stadsnäringarna går

till Åldersgruppen 35-49

jordbruket. år år 1960 var betydligt mindre (uppskattningsvis 67.000) och från denna grupp har ,under tiden 1961-1965 dessutom ett stort antal av de yngre över till andra Antalet gått näringar. män i åldern (15)-19 år i jordbruk år 1965 är därför än betydligt lägre 20.000 och denna kan också förväntas bli allt mindre framdeles. åldersgrupp Enligt en skulle ca 70.000 förvärvsarbetande under inuppskattning manliga nevarande årtionde gå över från jordbruk till annan näringsgren. Mycket talar för att mer än hälften av detta antal redan lämnat jordbruket. Det kan med hänsyn till det anförda diskuteras om under stadsnäringarna den närmaste framtiden har så stora arbetskraftsreserver att från tillgå jordbruket.

Arealminskningen

En betydande sker och kommer under de närmaste årtionarealminskning dena att ske till av att äldre brukare lämnar mindre utan att följd jordbruk få ersättare. Dessa åkerarealer kommer alltså att gårdars antingen övergå till annan brukare genom arrendering eller som ratiotillskottsjord (yttre nalisering) eller helt utgå ur jordbruksproduktionen. En av den nedgång brukade arealen med 10 °/o från läget år 1961 (senaste jordbruksräkningen) innebär en reduktion med ca 330.000 ha åker. Detta kan mycket, men synas ställt i relation till åkerinnehavet hos brukningsenhetema om 2-10 ha, ca 820.000 ha, får det bedömas som sannolikt att denna reduktion även utan särskilda åtgärder är genomförd på kort tid. Den tröghet som dock finns i denna omställningsprocess kan i betydande utsträckning övervinnas genom de åtgärder utredningen föreslår i B VII. Med förekap. omställningsbidrag, trädesvis till sådana brukare i övre medelåldern som kan ges annan sysselsättning, bör nedläggningen kunna påskyndas. Brukare, som inte kan övergå till annan verksamhet på grund av åldersskäl, kan emellertid väntas fort-

sätta med sitt jordbruk tills de av hälsoskäl inte längre kan arbeta. Deras produktionstillskott är inte önskvärt. För att få bort” deras produktion

skulle alltså erfordras antingen ett ”produktionsförbud”, något som inte torde vara realistiskt i vårt land, eller att rent affärsmässiga principer får

slå igenom inom jordbruket, beträffande både dess leveranser och dess inköp av förnödenheter. Med affärsmässiga principer ooh med det föreslagna borttagandet av småbrukarstödet skulle de mindre jordbruken, särskilt de sämre belägna, enligt länsstyrelsens mening inte längre bli lönsamma. Brukarna

skulle få större anledning att söka sig över till annan verksamhet eller upp-

höra med Jordbruket skulle därmed också bli mer jämstsällt

produktionen.

med näringslivet i övrigt. Jordbrukarnas åldersfördelning medför alltså en automatisk minskning av den brukade arealen och därmed produktionen. Detta kommer uppenbarligen att främst ske i skogs- och mellanbygderna, d. v. s. på de sämre kommer med all sannolikhet inte att stå i

jordarna. Produktionsnedgången

direkt proportion till arealminskningen. Större verkan kan tillämpandet av

affärsmässiga principer beräknas få. Länsstyrelsen anser det därför angeläget att sådana principer kommer till snar användning även inom jordbruket. För att åstadkomma detta är det möjligt att prispolitiska åtgärder

måste tillgripas.

Med hänsyn till vad ovan sagts om åldersfördelning anser

jordbrukarnas länsstyrelsen att den samhällsekonomiska vinsten av en krympning av pro-

och -volymen (sid. Bz4l) kanske inte kan bli så stor vad duktionsapparaten

gäller möjligheterna att överföra arbetskraft från jordbruket till andra nä-

ringar.

Användningen av nedlagda jordbruks bostadshus

Lantbruksnämndemas föreslagna rätt att inlösa jordbruksfastigheter även

när de inte behövs för rationalisesring bör komma till användning framför allt beträffande de mindre och de spridda brukningsenheterna i skogs- och mellan-bygderna. vissa förhållanden som bör beaktas och som

Länsstyrelsen vill *här peka på har samband med frågor om fritidsbebyggelse, inkvartering vid utrymning och landskapsvård. Efterfrågan på fritidshus är stor och väntas stiga betyd-

Önskan om en relativt isolerad fritidsbostad kan numera sällan till-

ligt.

godoses I vissa delar av landet, t. ex. Bergslagen, är

genom nybebyggelse.

därför bostadshus stor, men

efterfrågan på nedlagda jordbruksfastigheters

en köpare kan inte väntas vara villig köpa hela fastigheten. Denna omfattar förutom nästan undantagslöst även skog. Här bör lantbruks-

jordbruksmark

nämnderna kunna träda till i den mån ägaren inte kan sälja skogen till an-

gränsande skogsägare. Bostadshus på ifrågavarande gårdar är alltid vinterbonade och kan beräknas bli hållna i stånd av den som köper huset för fri-

tidsändamål. Härigenom bibehålles ett ur värdefullt utrymningssynpunkt bestånd av inkvarteringshus. Landskapsvården kan beaktas på så sätt att all nu öppen mark inte bör planteras med barrskog. De svenska skogsbygderna bör inte få bli en ur dagens måhända men skogsindustrisynpunkt lämplig enformig barrskog. Länsstyrelsen vill därför föreslå att man undersöker möjligheterna att låta en köpare få större öppen mark än vad som i och för sig erfordras som egentlig tomt utan att för den skull större ersättningen görs än vad som är motiverat med hänsyn till byggnadsvärde och normal tomtstorlek. I gengäld skulle köparen förbinda sig att inte låta barrträd växa upp på tomten. På detta sätt skulle en mer omväxlande landskapsbild erhållas. Genom dessa åtgärder skulle måhända full täckning för lantbruksnämndens kostnader för förvärv av inte erhållas. Skillnaden skulle jordbruksfastigheten bli det samhälleliga bidraget till den omväxlande landskapsbilden.

- Jordbruksplanering samhällsplanering

Vad jordbruksplaneringen i stort beträffar vill att länsstyrelsen understryka den måste ses som en integrerad del av Huvuddelen av samhällsplaneringen. planeringsarbetet för jord- och skogsbruk bör rimlingen ligga hos lantbruksnämnd och skogsvårdsstyrelse. Länsstyrelsen måste dock möjlighet att ges nära följa dessa organs planerande verksamhet, eftersom den får betydande följdverkningar för hela samhällsplaneringen och i särskilt i fråga om servicenåringar, vågplanering och trafikfrågor. Det fortsatta nedläggandet av jordbruk i glesbygderna kommer att medföra en ökad utarmning av dessa. kommer kanske att bli Följdverkningarna minst lika stora som den direkta verkan av Lantjordbruksnedläggelserna. handeln kommer att påverkas ytterligare i negativ riktning liksom all* annan service inklusive busstrafiken. Utredningen har påpekat att de små serviceorterna mister en stor del av sitt när och underlag jordbruks- skogsbruksbefolkningen tunnas ut. Detta är av stor bl. a. eftersom det problem betydelse, i dessa orters bostadshestånd är bundet ett stort kapital, som inte kan få lämplig användning. Den befolkning som där mister sin utkomst måste söka denna i större tätorter, där det ofta råder en bostadsbrist, som man har svårt att tillgodose på grund av bl. a. knappa Det är därför ett kapitalresurser. starkt önskemål att det ges rimliga möjligheter för den som så befolkning önskar att kvarbo i de mindre tätorterna men arbeta annan ort. Med på andra ord skulle åtgärder för underlättande av pendlingen vara välkomna i sådana fall. Glesbygdsproblemen är emellertid föremål för undersökning av professor Bylund, Umeå.

J ordbruksregistret

Vad beträffar registreringen av jordbruken och av utvecklinguppföljningen en vill länsstyrelsen anföra Det som nu förs av RLF och följande. register

som kom till användning vid FR 1960 är mindre bra genom att det av olika skäl upptar brukare till gårdar som lagts ned. Utredningens förslag om täta, helst årliga jordbruksräkningar hälsar därför med (sid. B:62) länsstyrelsen stor tillfredsställelse och vill också varmt tillstyrka sådana. De är nämligen ett viktigt instrument i den planeringsverksamhet, vilken, såsom utredningen också påpekar, det numera åligger länsstyrelsen som regionalt lokaliseringsorgan att handha. Genom sin grundläggande betydelse för lokalisering av serviceanläggningar, väginvesteringar och trafikfrågor, har jord- och skogsbruk en så väsentlig roll, att tillförlitliga data över dess utveckling måste fås oftare än vart femte år, som nu är intervallen mellan de olika år gjorda folkräkningarna och jordbruksräkningarna. Ur de synpunkter länsstyrelsen har att företräda är det därvid med om nödvändigt uppgifter brukningsenheternas antal och innehav av åker, ängsmark, skogsmark etc., maskinsamt - vilket inte -park ingår i vanliga jordbruksräkningar uppgifter om brukarna, deras familjer och anställd arbetskraft, ålder och sysselsättningsförhållanden. Utredningen föreslår också ett jordbrukets företagsregister (kap B IV 3), upplagt på hålkort eller band. Ett sådant register är också mycket användbart. Länsstyrelsen vill därför tillstyrka även det liksom att lantbruksnämnd skall ha ett exemplar därav. Länsstyrelsen vill dock föreslå att registret, som fortlöpande skall hållas aktuellt, bör vara grundstommen i jordbruksräkningarna. De senare bör t. 0. m. kunna utgöra sammanställningar av jordvarvid förutsåttes att det senare bruksregistret, göres tillräckligt detaljerat. Den nedersta gränsen för medtagande i registret bör sättas vid lägst 2 ha åker. Registret måste innehålla de ovan för jordbruksräkningarna angivna uppgifterna. I handläggningen av detta ärende har deltagit landshövdingen Valter Åman, t. f. landssekreteraren Karl-Erik Johanson samt länsplaneraren Nils Hultin, föredragande.

Örebro slott i landskansliet den 14 oktober 1966.

Valter Åman

/Nils Hultin

Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Genom remiss den 23 juni 1966 har länsstyrelsen i Kopparbergs län anmodats avge utlåtande över 1960 års jordbruksutrednings betänkande ”Den framtida jordbrukspolitiken. Med anledning härav får länsstyrelsen anföra följande.

Inledningsvis vill länsstyrelsen uttala sin anslutning till den allmänna målsättningen för den framtida som jordbrukspolitiken utredningen givit uttryck åt, innebärande att denna politik bör ha till mål att till minsta samhällsekonomiska kostnad - innefattande bl. a. ett främjande av tillkomsten av rationella - åstadkomma en jordbruk jordbruksproduktion av önskad storlek och samtidigt det för arbetskraft göra möjligt jordbrukets att följa med i den allmänna Likaså såvitt länsstandardhöjningen. synes, styrelsen kan bedöma, förslaget om en successiv av sänkning självförsörjningsgraden till 80 °/0 fram till slutet av 1970-talet, allt under förutsättning av viss ökning av beredskapslagren, kunna godtagas. Härutöver må anföras följande. Utredningen speglar på ett belysande sätt den utveckling som sedan lång tid ägt rum och alltjämt pågår inom jordbruket. Det kan i detta sammanhang erinras om att den omvandling område som inon1 på jordbrukets pågår

Kopparbergs län är av genomgripande omfattning och väntas fortgå utan

att nämnvärt minska vare sig i eller Sålunda fanns omfattning hastighet. inom länet år 1960 10.500 i jordbruk sysselsatta. År 1965 hade antalet nedgått till 7.600. Man räknar med att i jordbruk år 1970 skall ha sysselsatta minskat till 5.000 och år 1975 till 3.000 En personer. väsentligt bidragande orsak till denna starka i länets torde vara nedgång jordbruksnäring den ägosplittring som är så utmärkande för länet jämte den omständigheten att betydande delar av för jordbruk lämplig mark av dödsbon, vilkas deläges ägare bor på annan ort, icke så sällan utomlands. Mot härav bakgrunden är det i hög grad angeläget att lantbruksnämnden ges ökade möjligheter att genom inköp av mark medverka till skapandet av större jordbruksenheter. Men en förutsättning för att lantbruksnämnden skall ha i denna framgång verksamhet är att man kan få fram förenklade former för sammanläggning av mark. Länsstyrelsen har sökt verka för en bättre ordtidigare tingens ning på detta område. Den år 1962 tillkomna lagen om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av i vissa fall i

fastigheter Kopparbergs län,

vilken i hela tillkom lag numera gäller riket, i syfte att i länet skapa klarare äganderättsförhållanden och påskynda skiftesverksamheten. Lagen har redan visat sig ha stor betydelse i detta hänseende. Kvar står emellertid att lagstiftningen ännu icke kunnat komma till rätta med hur en snabbare frågan av dödsbon skall åstadkommas utan upplösning att legitima intressen skadas. Innan så skett kommer det stora antalet dödsbon inom Dalarnas jordbruk att försvåra en sund utveckling. Länsstyrelsen har ingen erinran att göra mot den ökning av rationaliseringsverksamheten som föreslås ooh ej heller mot den föreslagna ökade satsningen på yrkesutbildningen. Båda aktiviteterna bedömer länsstyrelsen som nödvändiga om man överhuvudtaget skall kunna åstadkomma effektiva och bärkraftiga jordbruk.

Förslaget att de jordbrukare som driver orationella och inte

utvecklings-

bara enheter och därför önskar övergå till annat yrke bör kunna få del av

de generella arbetsmarknadspolitiska stödåtgärderna vinner länsstyrelsens

gillande. Det bör dock ihågkommas att, såvitt gäller Kopparbergs län, många av dem som driver nu nämnda typ av jordbruk är överåriga eller snart upp-

når denna ålder och av det skälet knappast torde kunna omskolas. Det kan här inskjutas att åldersfördelningen bland de i jordbruk sysselsatta i länet är mycket ojämn med en markant tyngdpunkt mot de äldre åldersgrupperna. Detta förhållande torde givetvis medföra den konsekvensen att nedläggandet av jordbruk i detta län på ett naturligt sätt mycket snabbt anpassar sig till utvecklingen. När det gäller dem som alltjämt är i produktiv ålder men önskar övergå från jordbruk till annan verksamhet är det självklart att dessa skall åtnjuta samma förmåner som vilken annan arbetstagare som helst vilken till följd av omständigheter varöver han själv inte råder nödgas

söka annan utkomst. Att tvinga den enskilde att lämna sitt jordbruk genom

användande av prispolitiska medel bör dock icke enligt länsstyrelsens förmenande komma ifråga.

Det bör för samhället vara en angelägen uppgift att söka skapa sysselsätt-

ningsmöjligheter för den arbetskraft inom jordbruket, som önskar lämna detta men som av ålder eller andra skäl icke utan vidare kan omskolas för annan verksamhet. Här må nämnas bl. a. arbetsuppgifter inom landskaps-

vården, arbetsuppgifter som till följd av den inverkan på landskapet som

av medför i negativ riktning skulle kunna bli till

nedläggningen jordbruk

verkligt gagn för kulturlandskapets bevarande.

I handläggningen av detta ärende har deltagit landshövdingen Gösta t. f. landssekreteraren Sven Göran Odéen, föredragande, samt byrå-

Elfving, direktören Åke Etsare.

Falun i landskansliet den 10 oktober 1966.

Gösta Elfving

/S. G. Odéen

Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Genom remissresolution den 23 juni 1966 har länsstyrelsen anmodats att utlåtande över 1960 års betänkande rörande den

avge jordbruksutrednings framtida jordbrukspolitiken. I anledning härav får länsstyrelsen anföra följande.

till av de olika faktorer - internatio- Med hänsyn mängden nationella, - som måste komma att inverka i saken anser länsstyrelsen nella, globala det för sin del vara utan mening och värde att nu diskutera huruvida en

viss avsedd självförsörjningsgrad, att gälla vid en så avlägsen tid som slutet av 1970-talet, kan läggas till grund för under jordbrukspolitiska åtgärder den närmaste framtiden. Enligt länsstyrelsens bör icke endast ur mening samhällsekonomiska och marknadsmässiga synpunkter utan även ur sociala försvarspolitiska och konstitutionellt juridiska fastställas vissa synpunkter principer, som måste beaktas vid en tid efter annan skeende av omprövning produktionsmålsältningen. Länsstyrelsen, som tagit del av lantbruksnämndens i länet till lantbruksstyrelsen avgivna yttrande över det föreliggande betänkandet, ansluter sig i allt väsentligt till innehållet i detta yttrande och vill vad därjämte åberopa länets hushållningssällskap i sitt till samma anmyndighet avgivna yttrande fört rörande smäbruksstödet, mjölk- och samt ullstödet. fettregleringarna I kapitel IV om rationaliseringen och dess planering har utredningen anfört, att de av statsmakterna fastlagda för riktlinjerna lokaliseringsverksamheten i allmänhet och de i härav inom bildade oranledning länsstyrelserna ganen böra utgöra grunder jämväl för organisationen av jordbruksplaneringens samband med övrigt näringsliv och annan Såsom samhällsplanering. även av vissa i samma äro framgår redogörelser kapitel de angivna organen osjälvständiga enheter inom länsstyrelserna. Länsstyrelsen vill därför framhålla, att, om avsikten är att länsstyrelserna skulle vid sidan av lantbruksstyrelsen och “lantbruksnämnderna åläggas uppgifter på jordbruksplaneringens område innan statsmakterna tagit till ställning länsförvaltningsutredningens kommande förslag, ytterligare utredning i detta avseende torde vara nödvändig. I av detta ärende ha handläggningen deltagit undertecknade landshövdingen Hjalmarson och t. f. landssekreteraren Mattsson, föredragande.

Gävle i landskansliet den 18 november 1966.

Jarl Hjalmarson

/ Yngve Mattsson

Länsstyrelsen i Västernorrlands län:

Genom remiss den 23 juni 1966 har länsstyrelsen anmodats utlåtande avge över 1960 års betänkande rörande den framtida jordbruksutrednings jordbrukspolitiken. Med anledning härav får länsstyrelsen anföra följande.

Målet.

målsättning

Utredningen föreslår som allmän för att jordbrukspolitiken självförsörjningsgraden fram till slutet av 1970-talet successivt sänkes till

cirka 80 0/0 av full försörjning samt att inom denna produktionsram det långsiktiga syftet skall vara att skapa så effektiva företag som möjligt. Länsstyrelsen ansluter sig till denna målsättning. En anpassning nedåt av produktionen synes ligga i linje med pågående utveckling inom jordbruket och bör, såsom utredningen visar, innebära en samhällsekonomisk vinst genom den av sänkningen uppkomna möjligheten till överföring av resurser till andra näringar. Den torde med den föreslagna produktionsnivån ökning av lagringen, som förutsätts, även vid avspärrning vara fullt betryggande. Riktigt synes också vara att produktionsmålsättningen ej föreslagits fix utan förutsätts fortlöpande skola omprövas med hänsyn till föränderligheten i de faktorer som måste tillmätas - särskilt det betydelse världspolitiska läget, världsmarknadsutvecklingen och lagringstekniken. Det är också tillfredsställande att i förgrunden för målsättningen nu skall träda jordbrukets strukturrationalisering och effektivitet i stället för den hittillsvarande inkomstmålsättningen.

Medlen. Utredningen avser att åstadkomma rationaliseringar inom jordbruket genom ökade insatser av rörlighetsstimulerande medel samt genom prispolitiska åtgärder. De förslag utredningen framlagt i dessa hänseenden synas i allmänhet lämpliga. Länsstyrelsen finner det sålunda välbetänkt att under en övergångsperiod av minst tre år först pröva effekten av de föreslagna utvidgade rationaliserings- och omställningsåtgärderna, medan under samma tid prisnivån för jordbruksprodukter ej får stiga fullt så snabbt som den allmänna prisnivån. Utformningen av de prispolitiska åtgärderna för tiden efter övergångsperiodens slut har utredningen helt naturligt ej kunnat taga ställning till utan måste bedömas mot bakgrunden av effekten av de insatta rationaliseringsåtgärderna. kommer enligt utredningen att till syftet Prispolitiken anpassas att på läng sikt bibehålla produktionen vid den eftersträvade produktionsnivån, vilket synes vara riktigt. Utredningen har föreslagit, att det extra mjölkpristillägg, som utgår främst i Norrland, skall bibehållas under den föreslagna övergångsperioden men därefter omprövas. Länsstyrelsen erinrar med anledning härav om mjölkproduktionens stora vikt i det norrländska jordbruket. Ur lokaliseringssynpunkt får man tillmäta Norrlands jordbruk en icke oväsentlig betydelse. Det norrländska har samma naturliga förutsättningar som södra jordbruket ju icke och mellersta Sverige. Den rationaliserings- och utvecklingstakt, som man skisserat för svenskt jordbruk, är svår att applicera på norrländska förhållanden. En lugnare omdaning i dessa hänseenden än för övriga landet framstår därför ur norrländsk synpunkt såsom önskvärd. Det synes därför finnas skäl att långsiktigt bibehålla detta Norrlandsbidrag. vägande

Prisregleringen föreslås även i utformad som en fortsättningen högprislinje. De skäl, som utredningen anför för en högprislinje, främst vara synes att E-E.C. vid en eventuell svensk kommer att ställa som villkor anknytning att samarbete inom jordbrukssektorn skall ske med från det utgångspunkt av E.E.C. tillämpade högprissystemet. Länsstyrelsen kan för sin del ej i denna tillstyrka utredningens förslag del, uta-n förordar en till Denna övergång lågprislinje. regleringsform har, såsom utredningen också framhåller, fördelar. Den är förmånbetydande ligare för de lägre som använder inkomsttagarna, en betydande del av inkomsterna till livsmedel, det sker en synlig i av redovisning statsbudgeten kostnaderna för jordbruksstödet och kan inskränkas till prisregleringen själva jordbrukssektorn. Vid den tidpunkt, när en eventuell svensk till E.E.C. blir akanslutning tuell, kan frågan om en annan regleringsform därest sådana prövas på nytt, krav framställas. Länsstyrelsen vill starkt understryka av att insatserna nödvändigheten från samhällets sida för ökas strukturrationaliseringen i enlighet med utredningens förslag. Erfarenheterna av den hittills förda verksamheten synes vara att den inre rationaliseringen inom medfört märkbara framjordbruket steg, medan den yttre rationaliseringen givit ett sämre resultat. Det fortsatta rationaliseringsstödet bör därför inriktas att större och bärkrafpå skapa tiga enheter inom jordbruket. bör inte endast Strukturrationaliseringen bestå i nedläggning av mindre utan fastmer en sammanbrukningsenheter läggning av små och medelstora enheter till större På bärkraftiga företag. grund härav bör, enligt länsstyrelsens ökas uppfattning, jordfonden kraftigt för att en aktiv och möjliggöra inköps- försäljningsverksamthet i de nya lantbruksnämndernas regi. För att Överflytta arbetskraft från jordbruket till andra näringar föreslår utredningen ett särskilt omställningsbidrag. har i icke Länsstyrelsen princip Iiågot att erinra mot ett sådant bidrag men för förutsättningarna bidraget och storleken av detsamma kan behöva ytterligare av prövas. Möjligheten en uppdelning av bidraget på flera år bör därvid övervägas. Skäl synes tala för attbidraget administreras av arbetsmarknadsmyndighetema, som eljest handha verksamhet av detta slag. Utformningen av den framtida kommer att jordbrukspolitiken påverka länet. Lokaliseringsverksamhetens ökar och betydelse härigenom frågorna om åtgärder till gagn för glesbygden blir än mer angelägna. I handläggningen av detta ärende har undertecknade landshövdeltagit ding och landssekreterare, föredragande.

Härnösand i landskansliet den 4 november 1966.

Hjalmar Nilsson

/ Harald Ljungh

Länsstyrelsen i Jämtlands län:

Genom remiss den 23 juni 1966 har Kungl. Jordbruksdepartementet anmodat länsstyrelsen i Jämtlands län att avgiva utlåtande över 1960 års jordbruksutrednings betänkande angående den framtida jordbrukspolitiken, SOU l966:30-31. Med anledning härav får länsstyrelsen anföra följande. Näringslivet i Jämtlands län präglas i hög grad av jordbruk. Medan tillverkningsindustri år 1960 sysselsatte knappt 15 0/0 av de yrkesverksamma i länet svarade jordbruksnäringen för mer än 18 0/0. Jordbruk är sålunda länets viktigaste näringsgren. Tillsammans med skogsbruket, med vilket nåringen i Jämtlands län har ett nära samband, sysselsatte jordbruket närmare en tredjedel av länets förvärvsarbetande befolkning. De areella nåringarnas betydelse för länets näringsliv förstärks av att såväl jordbruket som skogsbruket även utgör basen för en förhållandevis stor del av länets förädlingsindustri. Den inom landet sedan flera år pågående strukturomvandlingen av näringslivet har bland annat medfört en successiv krympning av sysselsättningen inom jordbruksnäringen. Denna utveckling, som även gällt skogsbruksnäringen, har i Jämtlands län under en följd av år resulterat i ett avsevärt arbetskraftsöverskott, som ej kunnat sysselsättas inon1 länet. Eftersom jordbruksenheterna i Jämtlands län i stor utsträckning utgörs av mindre lämpligt arrenderade småbruk yttrar sig den fortskridande nedgången i antalet brukningsenheter även i en ej successiv av areaobetydlig minskning len odlad mark. Minskningen av antalet brukningsenheter har under 1950talet varit relativt svag med hänsyn till jordbrukets struktur i länet. Preliminära om utvecklingen under 1960-talet visar emellertid en stark uppgifter minskning av arealen brukad jord under senare år. Prognoser rörande den erforderliga arbetsvolymen inom länets jordbruksnäring tyder på en mycket betydande nedgång i sysselsättningen under den närmaste tioårsperioden. En sådan utveckling ter sig desto mera sannolik som jordbruksbefolkningens ålderssammansättning i länet är mycket ogynnsam med en anmärkningsvärt hög medelålder hos brukarna. Under den angivna tidsperioden kan man sannolikt också räkna med en avsevärd, spontan reducering av den nu brukade arealen. Man har sålunda anledning att vänta sig att jordbruksnäringen i Jämtlands län under det närmaste decenniet kommer att visa inte endast en starkt minskande sysselsättning utan också en krympande produktionsvolym även med bibehållande av nuvarande jordbrukspolitiska förhållanden. Det är ej osannolikt att jordbrukets arbetskraftsreserver i länet inom övertid kommer att uttömmas så att svårigheter uppstår vid nyrekryteskådlig ring av brukare och övrig arbetskraft för att upprätthålla en önskvärd jordbruksproduktion i länet. delar utredningens uppfattning att jordbrukspolitiken bör Länsstyrelsen samordnas med den samhällsekonomiska politiken i övrigt och sålunda syfta

till effektivast av samhällets möjliga tillvaratagande produktionsresurser. Det långsiktiga målet för bör därför vara att så jordbrukspolitiken skapa effektiva jordbruksföretag som möjligt. En sådan mot mera bärutveckling kraftiga produktionsenheter torde vara en viktig förutsättning för ett upprätthållande på längre sikt av ett livskraftigt i Jämtlands län. jordbruk För att så snart som möjligt nå detta mål erfordras enligt länsstyrelsens bedömande i första hand betydande insatser av olika att underlätta slag för jordbruksnäringens rationalisering, vilken även framliålles av utredningen. Det måste sålunda anses vara en av stor vikt att med samhällsangelägenhet olika medel undanröja hindren för en fortsatt och stistrukturrationalisering mulera tillkomsten av rationella brukningsenheter. Länsstyrelsen tillstyrker därför i princip utredningens om ekonomiska och administrativa införslag satser område liksom ett intensifierat på rationaliseringspolitikens utnyttjande av tillgängliga medel för att underlätta arbetsmarknadspolitiska arbetskraftens yrkesmässiga och geografiska rörlighet. vill i detta Länsstyrelsen sammanhang även understryka betydelsen av en aktiv statlig lokaliseringspolitik med syfte att söka industrier och andra arbetstillfällen i de tillskapa bygder, där arbetskraft friställts genom jordbrukets I anrationalisering. slutning till önskar utredningens förslag länsstyrelsen i övrigt särskilt framhålla följande. Jordbrukets utveckling sammanhänger till väsentlig del med utvecklingen inom andra samhällssektorer exempelvis ifråga om näringslivets lokalisering, arbetskraftsefterfrågan m. m. Rationaliseringen inom jordbruket såutgör lunda en väsentlig del av hela näringslivets utveckling. Planeringen av jordbruksrationaliseringen bör därför, som utredningen framhåller, utformas som en integrerad del av samhällsplaneringen i stort och inordnas i dess allmänna ram. anser Länsstyrelsen det naturligt att den regionala jordbruksplaneringen handnhas av lantbruksnämnden och ansluter till åsikt att sig utredningens länsstyrelsen och planeringsrådet bör utgöra grunden för organisationen av jordbruksplaneringens samband med övrigt näringsliv och annan samhällsplanering. Utredningens förslag att till lantbruksnämnderna knyta särskilda rådgivande nämnder för samråd med myndigheter och företrädare för olika intressen inom näringslivet m. m. i därväsentligare planeringsfrågor synes emot ej övertygande motiverat och länsstyrelsen bedömer inrättandet av sådana rådgivande nämnder såsom varken behövligt eller lämpligt. Med den ägare- och storleksstruktur som råder inom jordbruket i Jämtlands län anser länsstyrelsen det mycket angeläget att lantbruksnämndernas möjligheter att bedriva en aktiv inköps- och försäljningsverksamhet av jordbruksfastigheter ytterligare förbättras, eftersom detta torde vara en väsentlig förutsättning för att större och lämpligt arrenderade skall brukningsenheter kunna tillskapas. Ifråga om de beskattningsfrågor som diskuteras i betänkandet framhåller utredningen att de i jordbruk och skogsbruk icke sällan ojämnt inflytande

inkomsterna skapar marginalskatteproblem, vilka emellertid såvitt gäller skogsbruket i *huvdsak lösts genom tillkomsten år 1954 av bestämmelserna om så kallade skogskonton. Utredningen tar upp frågan om att införa en motsvarighet härtill inom egentligt jordbruk, så kallade jordbrukskonton. Med hänsyn till att växlingarna i inkomster mellan skilda år icke är lika stora för jorhruk som för skogsbruk och till att gällande föreskrifter om bland annat skördeskadeskydd och om bokföringsmässig redovisning vid beskattning av inkomst av jordbruksfastighet medger viss inkomstutjämning anser utredningen emellertid att tillräckliga skäl ej föreligger att inrätta jordbrukskonton i skatteutjämnande syfte. I särskilt yttrande och reservation av herrar Bengtsson m. fl. understrykes däremot betydelsen av att ett system med jordbrukskonton tillskapas. Utformningen borde i så fall enligt reservanterna anknytas till reglerna för för aktiebolag m. fl. konjunkturutjämningsfonder att i första hand tagas i anspråk vid ny- och ombyggnad av driftbyggnader. Länsstyrelsen delar majoritetens uppfattning att gällande bestämmelser i stort sett får anses inrymma till resultatutjämning erforderliga möjligheter inom jordbruksdrift. Särskilt vill länsstyrelsen understryka de möjligheter härutinnan övergång till bokföringsmässig redovisning erbjuder. Att övergång till sådan redovisning skett i så ringa utsträckning torde främst förklaras av att detta medför att de vid kontantmässig redovisning föreliggande möjligheterna till skattefri realisation av kreatur går förlorad. Om det med hänsyn till behovet av att stimulera till ökad ny- och ombyggnad av driftbyggnader anses böra övervägas att införa konjunkturinvesteringsfonder inom jordbruket bör detta i vart fall inte komma ifråga annat än i samband med bokföringsmässig redovisning. Även med denna begränsning ställer sig länsstyrelsen emellertid tveksam till tanken att för i princip 100.000-tals skattskyldiga införa så regler som systemet med konjunkturinvesteringskomplicerade fonder innebär. Under alla förhållanden torde i så fall begränsning böra ske så sätt att tillämpliga endaste på jordbrukare med viss på reglerna gjordes lägsta årsomsättning e. d. Beträffande den inkomstutjämnande effekten av skördeskadeersättningarna framhåller att det är angeläget att dessa utbetalas så att de utredningen kan redovisas som inkomst i självdeklaratioinen för skadeåret. Så torde emellertid för närvarande endast undantagsvis ske. Regelmässigt torde skörutbetalas tidigast i mars månad året efter skadeåret. deskadeersättningarna är medveten härom och uttalar att skattelagstiftningen borde Utredningen ändras så att ersättningarna likväl kunde beskattas såsom om de utbetalats under skadeåret. Detta torde emellertid icke vara möjligt annat än om ersättutbetalades senast i av februari året efter skadeåret. Huruningarna början vida ett är sig länsstyrelsens bedylikt påskyndande möjligt undandrager dömande. måste emellertid vara känt när självdeklarationen upp- Beloppet rättas och det kan givetvis icke komma ifråga att beträffande varje jordbrukare, som att skördeskadeersättning, medgiva anstånd hoppas på uppbära

med avlämnande av självdeklarationen. Det förtjänar vidare framhållas att önskemålet ur om att skall utbeskattningssynpunkt skördeskadeersättning betalas under skadeåret främst lärer vid skada gälla å avsalugrödor där ersättningen sålunda skall träda i stället för likvid för den som om gröda, skadan ej inträffat, skulle ha sålts. Om skadan i stället drabbar foderväxter lärer effekten ofta bliva ökad av kreatur eller - under året efter utslaktning skadeåret - ökade för av foder och utgifter inköp i dylika fall föreligger icke intresse att beskatta ersättningen redan under skadeåret. Då sålunda i realiteten motsatta intressen kunna i föreligga fråga om beskattningsäret för skordeskadeersättningar och då hänförande av desamma till ett tidigare beskattningsår än det, som skulle gälla enligt bestämmelserna i 41 § andra stycket kommunalskattelagen, skulle såsom ovan framhållits innebära väsentliga komplikationer, vill länsstyrelsen bestämt motsätta sig åsyftat avsteg från tillämpningen av kontantprincipen. Beträffande de skattemässiga uttalar att avskrivningsreglerna utredningen anknytning av dessa regler till ekonomiska borde investeringarnas livslängd ha en verkan. förordar därför att rationaliseringsbefrämjande Utredningen av skattelagsakkunniga i en promemoria av den 11 mars 1963 framlagda förslag till ändrade bestämmelser om avdrag för värdeminskning å jordbrukets driftbyggnader genomföres. I dessa delar hänvisar till bilänsstyrelsen lagda* den 3 oktober 1963 dagtecknade yttrande över promemorian. Härtill förtjänar emellertid fogas den upplysningen, att vid 1965 års allmänna fastiginom Jämtlands län hetstaxering tillämpades systemet att uppskatta särskilda värden för jordhruksfastigheternas vilket underlätdriftbyggnader, system tade taxeringsarbetet och bedömande ledde till enligt länsstyrelsens ett godtagbar resultat. En utbyggnad av jordbruksföretagen och till driftsformer övergång nya torde ställa stora krav på jordbruksföretagarnas kunnighet. Utredningen framställer därför goda yrkeskunskaper hos de i jordbruket verksamma såsom ett grundvillkor för en anframgångsrik rationalisering. Länsstyrelsen sluter sig till denna uppfattning och förordar en utvidgad lantbruksutbildning i form av dels grundläggande för såväl blivande utbildning yrkesutövare som redan yrkesverksamma inom lantbruket, dels fortbildning genom rådgivning och på annat sätt. För att underlätta ett deltagande i en mera omfattande grundläggande yrkesutbildning vill länsstyrelsen liksom utredningen förorda visst ekonomiskt stöd till de studerande i enlighet med vad som gäller vid annan fackskolemässig eller Länets lantbruksyrkesutbildning omskolning. nämnd och har om information till hushällningssällskap ifråga jordbruksföretagare särskilt framhållit den individuella rådgivningens stora betydelse. Länsstyrelsen ansluter sig till denna mening och vill därför understyrka vikten av ökade resurser för detta ändamål inom personella de regionala jordbruksorganen. 1 Bifogas ej. 15

Utredningen har för att stimulera jordbrukare av ej utvecklingsbara och orationella enheter att övergå till annan verksamhet bland annat föreslagit införandet av ett kontant omställningsstöd, vilket under vissa förutsättningar skulle kunna lämnas till jordbrukare. Länsstyrelsen vill ej förneka att motiv för ett särskilt omställningsstöd i många fall kan tänkas föreligga, men stä-ller sig ändock tvekande inför förslaget bland annat av hänsyn till svårigheterna att rättvist fördela detta stöd. Länsstyrelsen ifrågasätter i likhet med länets lantbruksnämnd och hushållningssällskap huruvida ej syftet bättre skulle nås om lantbruksnämnderna i stället gavs möjlighet att inom vissa gränser tillämpa generösare villkor vid inköp av jordbruksfastigheter. Förutsättningarna för jordbruk i Jämtlands län kan betecknas såsom gynnsamma i flera avseenden. De klimatiska förhållandena medför en inriktning företrädesvis på animalieproduktion, varvid särskilt m jölkproduktionen är av stor betydelse. Även för framtiden torde ett bibehållande av denna huvudsakliga inriktning på mjölkproduktionen vara ett livsvillkor för länets jord-

bruk. Länsstyrelsen anser att utredningens förslag om en omprövning av frå-

gan om det extra mjölkpristillägget efter en treårsperiod räknat från år 1967 kan befaras inverka menligt på jordbrukarnas vilja till långsiktiga investeringar för mjölkproduktion och sålunda verka hämmande i arbetet på att tillskapa större brukningsenheter med denna produktionsinriktning. Då en sådan utveckling måste anses ödesdiger för jordbruket i Jämtlands län vill länsstyrelsen föreslå att det extra mjölkpristillägget bibehålles. Utredningens ifråga om jordbrukspolitikens medel innebär bland förslag annat att effekten av de och

rekommenderade rationaliserings- rörlighetssti-

mulerande samt prispolitiska åtgärderna skall studeras under en övergångsperiod omfattande minst tre år räknat från den 1 september 1967 och att den fortsatta jordbrukspolitiken därefter får utformas med ledning av jordbrukets utveckling under denna Länsstyrelsen vill i detta sammanhang period. som sin framhålla att en observationsperiod om tre år ej rimligtvis mening kan vara tillräckligt för att ge erforderligt underlag för ett beantagas lång dömande av den föreslagna jordbrukspolitikens effekter. Avslutningsvis vill länsstyrelsen understryka vikten av att även med hänsyn till en ej obetydlig livsmedelsproduktion under beredskapssynpunkter överskådlig tid kan upprätthållas inom Jämtlands län. I av detta ärende har deltagit landshövdingen Anders handläggningen Tottie, landskamreraren Bengt Bohman, förste taxeringsintendenten Folke Sundkler samt planeringsdirektören Hans Åkerlund, föredragande. III Ä-4-66.

Östersund i landskansliet den 19 oktober 1966.

Anders Tottie

/ Hans Åkerlund

Länsstyrelsen i Västerbottens län:

Genom remiss den 23 juni 1966 har länsstyrelsen anmodats att utlåavgiva tande över 1960 års betänkande ”Den framtida jordbruksutrednings jordbrukspolitiken”. Med anledning härav får länsstyrelsen med överlämnande av infordrat yttrande från överlantmätaren i länet samt avskrift1 av detta som lantyttrande, bruksnämnden avgivit till lantbruksstyrelsen, som eget yttrande vad åberopa lantbruksnämnden däri anfört. Därutöver får länsstyrelsen anföra följande.

I. Riktlinjer för jordbrukspolitiken

a) Allmänna synpunkter

Länsstyrelsen vill till en början konstatera, att betänkande under framlagts en tid, då det är synnerligen svårt att taga definitiv ståndpunkt till riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken. Under den tid då utredningsarbetet pågått har konjunkturen tidvis varit överhettad, åtminstone i rikets södra och mellersta delar. Det har där rått en betydande brist på arbetskraft, varför det funnits goda säl att överföra arbetskraft från mindre näproduktiva ringsgrenar, bl. a. från jordbruket, till andra mera produktiva. Det är emellertid ingalunda säkert att denna för svensk industri kommer högkonjunktur att bestå. Tecken en svagare har redan visat på konjunktur sig. Vårt näringsliv kommer att få en alltmer internationell med en hårdnande konprägel kurrens på såväl hemma- som exportmarknaden. Konkurrensförhållandena med minskande vinstmarginaler kommer att medföra mycket omfattande strukturrationaliseringar med åtföljande friställning av arbetskraft. De mest lönsamma industrierna får sålunda till uppgift att ta hand om friställd arbetskraft, inte endast från jordbruket utan även från nedlagda industrier. Detta måste ske i en tid, som kommer att utmärkas sannolikt av stor penningknapphet och säkerligen av betydande bostadsbrist. Det synes vara mindre väl betänkt, att i allt för hög grad basera den framtida jordbrukspolitiken på de senaste årens livsmevärldsmarknadspriser på del. Förhållandena på världsmarknaden och den stora befolkningsökningen gör det troligt att livsmedelspriserna kommer att stiga på längre sikt. En annan oäkerhetsfaktor är om - i en eller frågan Sveriges anknytning annan form - till den marknaden. Man måste väl räkna gemensamma med att en sådan anknytning kommer till stånd förr eller senare. Vid sådant förhållande är det angeläget, att riktlinjerna för jordbruket icke fastlåsas så, att en anknytning försvåras genom en förnyad omställningsprocess. Länsstyrelsen tror inte, att man för jordbrukets del behöver hysa några farhågor för en anknytning till E.E.C. Tvärtom är det måhända inte uteslutet att förhållandena för jordbruket kan något förbättras genom ett för tullområdet gemensamt gränsskydd och mindre konkurrens inom området. Det l Bifogas ej.

föreligger risk för stor kapitalförstöring, om man nu alltför mycket skär ner en produktion, som kan bli lönsam vid en anknytning, till E.E.C. (Bl. a. sockerproduktionen.) I detta sammanhang må framhållas, att produktiviteten hos det svenska jordbruket internationellt sett icke kan betecknas som låg. Om produktionsvärdet per sysselsatt i jordbruket sättes till 100 i Sverige, är den visserligen 141 i Danmark men blott 65 i Frankrike, 48 i Västtyskland och 31 i Italien. Även om produktiviteten är betydligt lägre i Norrland än i övriga delar av landet, finnes dock förutsättningar för det norrländska jordbruket därest detta drives rationellt och med de lämpligaste grödorna. Skördarna av exempelvis potatis och gräs (första skörden) uppgives av jordbrukets utredningsinstitut vara lika höga i Tornedalen som i Skåne och Danmark. svårigheterna för det norrländska jordbruket beror till betydande del på att brukningsenheterna är för små och starkt spridda, att vegetationsär kort, vilket medför att arbetskraften under stor del av året måste perioden söka utanför samt att jordbrukarna bl. a. på sig sysselsättning jordbruket grund av har svårigheter att med önskvärd snabbhet tillgodogöra kapitalbrist sig tekniska och vetenskapliga framsteg. Dessa svårigheter bör i viss utsträckkunna undanröjas koncentrerad rationalisering, därvid skogsning genom innehavet (bl. a. för utjämning av sysselsättningen) samt genom tillgodoses en förbättrad Som förutsättes ett utbildning. av det följande framgår jämväl visst stöd, betingat av de klimatiska förhållandena.

b) JordbrLzksprodulctionens lämpliga omfattning Beredskapsfrågor Inom är man bl. a. ur överens om behovet inredningen beredskapssynpunkt av ett effektivt jordbruk. Däremot råder oenighet om försörjningsgraden. Länsstyrelsen vill härutinnan blott konstatera, att det måste bli mycket svårt tillfredsställande mått av vid att nå ett ur näringssynpunkt självförsörjning Av klimatiska och ekonomiska tillämpningen av de föreslagna åtgärderna. skäl kan icke alla få tillnärmelsevis samma självförsörjproduktionsgrenar och förhållandena mellan de olika måste växla från tid ningsgrad grenarna av införseln måste det till annan. I händelse av krig eller avspärrning uppstå om är svag inom en gren även om allvarliga svårigheter självförsörjningen den skulle vara bättre inom en annan, i synnerhet som det måste ta avsevärd Vidare måste det stora olikheter mellan tid att lägga om produktionen. uppstå olika delar av landet, olikheter som är svåra att utjämna under krigsförhållanden. kommer att medföra en ännu mera markerad Genomförande av förslaget koncentration av till sydligare delar av landet än vad nu jordbruksnäringen är fallet. En alltför utveckling i sådan riktning medför emellertid allkraftig risker för försvaret och i Norrland. I händelse av varliga folkförsörjningen försvåras eller omöjliggöres tidvis livsmedelsförsörjningen söderifrån. krig

För Västerbottens län innebär detta, att länet samtidigt med dessa

svårig-

heter, måste svara för icke endast av den

försörjningen egna befolkningen

utan även av här inkvarterade människor och av här befintlig krigsmakt. Att i en sådan situation i alltför hög grad lita torde vara

på beredskapslagring

orealistiskt. Vidare skulle en alltför stark utglesning av befolkningstalet med-

föra allvarliga konsekvenser för försvaret. Länsstyrelsen ansluter

sig till vad reservanten Hansson härutinnan anfört (sid. 340 i betänkande Nu B). anförda förhållanden talar för att i Norrlandslänen icke

jordbruksunderlaget utsättes för en alltför påtaglig reducering.

Utan hinder av det anförda är länsstyrelsen i likhet med lantbruksnämnden _ fullt införstådd med den nedläggning av små och orationella

enheter, som särskilt i inlandet pågår och kommer att pågå inom länet med eller utan särskilda ingripanden.

Enär utredningen ej anser sig kunna bedöma, huru de av densamma före-

slagna rationaliserings- och rörelsestimulerande medlen kommer att verka, föreslår man en försöksperiod på minst tre år. l likhet med reservanterna

Folke Johansson m. fl. (sid. 265 i betänkande B) anser det orealänsstyrelsen

listiskt att räkna med att man på så kort tid skall kunna bygga upp ett tillräckligt stort antal verkligt effektiva företag och därav vinna erfarenheter att

läggas till grund för den fortsatta jordbrukspolitiken. Säkerligen fordras det

mycket längre tid. Med hänsyn till kapitalinsatserna måste man arbeta på

lång sikt och iakttaga stor försiktighet i fråga om tillfälliga fördelar. (Det

sagda hindrar icke att en viss omprövning kan bli ofrånkomlig vid en anknytning till E.E.C.)

II. och annan

Jordbruksplanering planering

I likhet med lantbruksnämnden vill länsstyrelsen att

understryka, planeringen av jordbrukets rationalisering måste bli en integrerad del av samhällspla-

neringen. Om man vid denna planering i vårt län skall kunna räkna med ett

för servicen tillräckligt befolkningstal på landsbygden och tätorterna stort (i

sett nuvarande kommuncentra) erfordras en ökad industrilokalisering. Ty-

värr visar erfarenheterna, att det möter stora svårigheter att lokalisera indu-

strier till länets inland. Samhällena där är typiska servicecentra för gles-

bygden. Vid en ytterligare minskning av befolkningstalet i omgivande bygder

kommer dessa centra i en mycket bekymmersam situation. Endast i enstaka undantagsfall kan det bli möjligt att i dylika samhällen bygga upp industrier

av sådan art och omfattning, att samhällena så att säga kan leva sitt på eget

näringsliv och bli i mindre grad beroende av en omgivande bygd (såsom nu är förhållandet med gruv- eller brukssamhällen). Under sådana förhållanden,

måste man gå varsamt fram och ej för mycket påskynda utvecklingen med

mindre man är beredd att skapa nya möjligheter att lösa glesbygdens och ser-

vicesamhällenas problem, vilket är n1ycket svårt.

Länsstyrelsen ifrågasätter huruvida det kan vara erforderligt att till lantbruksnämnden knyta en särskild rådgivande nämnd för samråd med berörda myndigheter och företrädare för olika intressen inom näringslivet m. m. i mer väsentliga planeringsfrågor. Länsstyrelsen finner det naturligt att samråd ändock alltid sker, då anledning därtill föreligger. Länsstyrelsernas planeringsråd utgör ett lämpligt samrådsorgan och att därutöver skapa en rådgivande nämnd måste utgöra en överorganisation.

III. Prisreglerizigens utformning Inför utvecklingen av det europeiska ekonomiska samarbetet har utredningen i princip förordat högprislinjen såsom gränsskydd. Däremot har man icke velat acceptera gemensamma marknadens system med rörliga importavgifter utan i stället förordat fasta med rörliga avgifter syftar till avgifter. Systemet en fast produktionsnivå inom tullområdet och har i sådant hänseende vissa fördelar. Då länsstyrelsen saknar tillräcklig sakkunskap för att bedöma vilketdera system, som är att föredraga, kan länsstyrelsen ej göra något uttalande thärutinnan. Det skulle dock vara av intresse att få närmare belyst, huruvida det vid en anknytning till E.E.C. skulle möta svårigheter att övergå till det rörliga systemet eller om skillnaden mellan systemen icke är större än att man med en gång skulle kunna väl ja det av E.E.C. tillämpade.

IV. Marknadsregleringen för särskilda produkter, mjöllc- och fettregleringarna För det norrländska jordbruket är det extra mjölkpristillägget av synnerlig betydelse. Detta bör principiellt skiljas från småbrukarstödet. Avpristillägg sikten med pristillägget är att kompensera för högre produktionskostnader, beroende i första hand på den korta vegetationsperioden samt de längre och hårdare vintrarna, alltså på förhållanden, som inte kan utjämnas genom strukturrationalisering. Borttagande av det extra mjölkpristillägget skulle skapa synnerligen svåra följdverkningar för Norrland, där mjölkproduktionen, bl. a. av och är nödvändig. I likhet geografiska- beredskapssynpunkter, med lantbruksnämnden vill länsstyrelsen understryka situationens allvar, om detta stöd skulle bortfalla efter en övergångstid. Enbart risken därför torde starkt försvåra en fortsatt verksamhet för koncentrerad rationalisering. Länsstyrelsen motsätter sig därför förslaget, att frågan om det extra mjölkpristillägget skall omprövas på sätt utredningen föreslagit. Såsom länsstyrelsen här ovan anfört måste man vid uppbygganden av ett rationellt jordbruk med stora kapitalinsatser kunna basera sina kalkyler på en långsiktig och lönsam verksamhet. I annat fall vågar man ej göra de stora insatserna i kaoch arbete inför risken av framtida förluster. pital I likhet med reservanten Svensson anser länsstyrelsen, att ett norrlands-

bidrag lätt bör kunna försvaras vid en eventuell anknytning till E.E.C. Ett sådant bidrag betyder nämligen ytterst ringa för ett stort gemensamt tullområde, medan det är av synnerlig vikt för Norrland.

V. Betänkandet i övrigt Härutinnan har betänkandet icke föranlett något länsstyrelsens uttalande. I handläggningen av detta ärende ha deltagit landshövdingen Karl G. Samuelson och landssekreteraren Lennart Lindblad, den sistnämnde föredragande.

Ume i landskansliet den 24 oktober 1966.

Karl G. Samuelson

/ Lennart Lindblad

Länsstyrelsen i Norrbottens län: Genom remiss den 23 juni 1966 har länsstyrelsen anmodats avgiva utlåtande över 1960 års jordbruksutrednings betänkande Den framtida jordbrukspolitiken” (SOU 1966:30). Med anledning härav får länsstyrelsen överlämna infordrade yttranden* från överlantmätaren ochlänsarbetsnämnden samt för egen del anföra följande.

Produktionsmålsöittning och prispolitik Vid behandlingen av de grundläggande frågorna omproduktionsmålsättningen och prispolitiken för har från en jordbruksnäringen utredningen utgått samhällsekonomisk grundsyn och analyserat de målsamband och målkonflikter, som kan uppkomma mellan målsättningar för produktionsstorlek och inkomst - eller och dislevnadsstandardlikställighet. Utredningens analys kussion av dessa frågor är klargörande och värdefulla som underlag för behandling av de jordbrukspolitiska frågorna. Då det gäller själva slutsatserna och förslagen i dessa delar synes framställningen något ofullständig bl. a. ifråga om ställningstagande till kravet på lönsamhet för rationella jordbruk. I sin diskussion synes dock utredningen, enligt uttalanden på skilda ställen i betänkandet, ta som en grundförutsättning för jordbrukspolitiken att prispolitiken skall bli sådan att jordbrukarna stimuleras att rationalisera sina företag. Enligt länsstyrelsens mening kan detta ej uppnås med mindre heltidslantbruk med rationell teknik kommer att erhålla en lönsamhet som medger företagarfamiljen en med andra jämförliga grupper liknande levnadsstandard. Särskilt med hänsyn till att jorbruksnäringen i viss omfattning är 1 Bifogas ej.

nödvändig att upprätthålla bl. a. ur beredskapssynpunkt framstår det för

länsstyrelsen som en självklar förpliktelse för statsmakterna att med lämplig kombination av prispolitik och rationaliseringspolitik söka att detta

uppnå lönsamhetskrav tillgodoses. Länsstyrelsen kan i det väsentliga ansluta sig till utredningens bedömning av produktionsmålsättningen, men vill kraftigt understryka utredningens ut-

talanden under punkt 6 å sidan 64 om att en av pro-

fortlöpande omprövning duktionsmålsättningen måste komma till stånd med hänsyn till de ändringar i förutsättningarna som kan uppkomma. Utredningen synes även själv räkna

med en betydande grad av osäkerhet i bedömningen av den framtida prisut-

vecklingen på världsmarknaden m. m.

Jordbruket i Norrbottens län undergår nu en utvecklingsprocess innebärande att rationella heltidslantbruk i betydande omfattning byggs ut i de bättre

jordbruksbygderna medan jordbruket i stor omfattning läggs ner på sämre

jordar och i avlägset belägna mindre odlingsområden i inlandet. Länsstyrelsen anser att jordbruket i länets jordbruksbygder bör bibehållas och utvecklas i sådan omfattning att landsdelens behov av de viktigaste jordbrukspro-

dukterna täckes. Ett jordbruk av sådan storleksordning är här motiverat av

olika särskilda skäl, såsom behovet av alla de fullvärdiga arbets- och för-

sörjningstillfällen, som näringslivet kan ge i detta län, allmänna lokalise-

ringspolitiska skäl, m. m. Det bör även beaktas att

beredskapssynpunkter jordbruksproduktionen i länet bör ha sådan storlek att ekonomiskt underlag

finnes för en lönsam förädlings- och distributionsverksamhet. Länsstyrelsen vill f. ö. framhålla att ett ställningstagande av regeringen i

dessa frågor för övre Norrlands del föreligger genom jordbruksministerns svar på riksdagsman Uno Hedströms interpellation i ämnet vid årets riksdag.

Jordbruksministern uttalade härvid bl. a.: »Enligt min mening måste vid fastställandet av nya riktlinjer för jordbrukspolitiken stor hänsyn tas till de särskilda skäl som finns för fortsatt jordbruksproduktion i bl a övre Norrland. Likaså anser jag att det är angeläget att även i fortsättningen beakta behovet av särskilda insatser för en snabb och effektiv rationalisering i de jordbruksbygder i Norrland, där förutsättningar finns för ett bestående jordbruk. Vid lämplig produktionsinriktning är dessa förutsättningar gynnsamma. Självfallet mäste grunden för ett sådant rationaliseringsprogram för det norrländska jordbruket vara att jordbruksproduktionen vid rationella brukningsenheter är lönsam. Mot denna bakgrund anser jag att tex de jordbrukare, vilkas företag omfattas av den pågående särskilda rationaliseringsverksamheten, inte behöver hysa oro inför den omprövning av jordbrukspolitiken som nu förestår›.

Rationaliseringen och dess planering.

Länsstyrelsen finner att utredningens synpunkter och förslag i dessa avse-

enden är värdefulla och starkt ägnade att befordra en gynnsam utveckling.

Länsstyrelsen tillstyrker i stort dessa förslag. Länsstyrelsen vill understryka vad utredningen anfört om sambandet mellan jordbruksplaneringen och an-

nan planering. I de mera där bejordbruksbetonade bygderna, jordbruket dömes klart bestående på lång sikt, tar sig väl detta samband främst uttryck i överväganden i för planering aktuella områden hur markanvändningen skall fördelas på olika förekommande ändamål, tätbebyggelse, fritidsbebyggelse, jordbruk, skogsbruk etc. I sådana bygder som Norrbottens läns inland synes själva frågan om jordbrukets och fortsatta jordbruksbosättningarnas bestånd utgöra en del av den samlade bedömning ur som näringslivssynpunkt, måste komma till stånd för dessa bygder och bl.a. leda till ställningstaganden rörande eventuella statliga initiativ för utvecklingen. Länsstyrelsen återkommer i dessa frågor i anslutning till av behandlingen rationaliseringsåtgärdernas finansiering. Utredningen har närmare berört ej skogsmarken i planeringshänseende, utan hänvisa till att särskild om utredning pågår skogspolitiken. Länsstyrelsen vill emellertid att kraftigt understryka en grundläggande linje i planeringen i detta län måste vara heltidslantbruk bestående av en lämplig kombination av jord och skog. Länsstyrelsen anser att en sådan är starkt princip ägnad att för framtiden konsolidera jordbruksbygderna. Det bör jämväl framhållas att en lämplig skogstilldelning till jordbruken i form av enskild skog eller, som här i länet ofta praktiseras, gemensamhetsskog, icke lär kunna befaras försvåra strävandena till samverkan i skogsbruket som för framtiden blir allt mera nödvändig. Länsstyrelsen vill jämväl understryka att planeringen av rationaliseringsverksamheten inom jord- och skogsbruket bör bli en integrerad del av samhällsplaneringen på landsbygden och utformas i anslutning till denna planering. Då det gäller formerna för denna samordning har utredningen uttalat att de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna för lokaliseringsverksamheten i allmänhet och de i anledning härav inom länsstyrelserna bildade organen bör utgöra grunden jämväl för organisationen av jordbruksplaneringens samband med övrigt och annan För del näringsliv samhällsplanering. länsplanets synes sålunda samrådet i berörda frågor mellan lantbruksnämnden och företrädare för övriga näringslivsintressen till stor del få ske i anknytning till sistnämnda organs verksamhet. Länsstyrelsen vill understryka utredningens synpunkter- på förenkling av lantmäteriförfarandet i samband med Vidare vill strukturrationaliseringen. länsstyrelsen framhålla vikten av att lantmäteriets i länet personalresurser utbygges, så att åtgärderna för strukturomvandlingen inom jordbruket snabbt kan följas upp med erforderliga lantmäteriförrättningar.

.llarkanskczffnings- och finansieringsfrägor

Länsstyrelsen vill understryka förslaget att lantbruksnämndernas markinköps- och försäljningsverksamhet utbygges. Rationaliseringsorganen bör få de resurser som behövs för att inköpa den jord som friställs genom avflytt-

ning från småjordbruk och sedermera förmedla den till rationaliserande företag. Om detta skulle innebära att lantbruksnämnden under vissa kortare tidsperioder kommer att -ansamla tämligen betydande markinnehav är detta enligt länsstyrelsens mening icke någon olägenhet. Snarare ökas ju härigenom förutsättningarna att genomföra mera genomgripande sanering av fastighelsstrukturen. I fråga om lantbrukets f i n a n s i e r i n g vill länsstyrelsen med tanke på förhållandena i detta län, anföra följande. I detta län har verksamheten med de koncentrerade rationaliseringsinsatserna (KR) blivit den huvudsakliga metoden att tillskapa rationella heltidslantbruk. Från början startades väl denna verksamhet i viss mån på försök. Emellertid fick den starkt gensvar från de rationaliseringsintresserade jordbrukarna i länet. Eftersom verksamheten åsyftar att skapa heltidslantbruk uppbyggda med bästa kända teknik, och fastighetsbeståndet i länet, sånär som på ett relativt fåtal enheter, ligger under denna rationaliseringsnivä, kommer verksamheten ifråga att utgöra det rationaliseringsprogram, som över huvud taget föreligger för jordbruket i länets jordbruksbygder. Detta bör beaktas så att erforderliga medel ställes till lantbruksnämndens förfogande för ett snabbt fortskridande av denna rationaliseringsprocess, som just i detta län startat på ett så lovande sätt. Länsstyrelsen har uppmärksammat att utredningen tänkt sig att bidragsstöd i skall förekomma endast till åtgärder av typen KR-insatfortsättningen ser. Utifrån sina har anledning ingå härpå med synpunkter länsstyrelsen tanke förhållandena i länets inlandsområden. Härvid bör bl. a. uppmärkpå sammas utredningens uttalande å sid. 95 att avsteg från grundregeln om det till samhällsekonomiska kravet på de åtgärder, som skall anses berättigade finansieringsstöd, kan vara motiverade av lokaliseringspolitiska eller andra skäl mening bör finnas att ge visst låne- och bi- Enligt länsstyrelsens möjlighet till i inlandet även om förhållandena därstädes som regel dragsstöd jordbruk är sådana att förutsättningarna för jordbruksföretag av KR-typ med större jordbruksdel ej föreligger. Det bör här framhållas att frågan om inlandsjordbruket i övre Norrland och enkannerligen i Norrbottens län knappast kan anses som en jordbrukspolitisk fråga i egentlig mening. Ty de dispositioner som vidtas vid dessa absolut sett mycket *begränsade jordbruksarealer lär icke kunna få nämnvärd inverkan och förpå jordbrukspolitikens principer härom sålunda få betraktas som en lopp sett ur rikssynpunkt. Frågan synes för denna landsdel och ingående som en delfråga i det näringsspecialfråga och som det s. k. inlandsproblearbetsmarknadspolitiska problemkomplex, centralt om met utgör. Länsstyrelsen har sig bekant att överväganden pågår i samband härmed. inlandsproblemet och närings- och lokaliseringspolitiken anser beträffande i detta sammanhang att Länsstyrelsen jordbruksfrågan tiden bör vara att vad investeringsstöd m. m. ta ställning till mogen gäller

frågan om särregler, som kan vara befogade och önskvärda för dessa landsdelar, sett mot bakgrund av allmänna näringspolitiska och även synpunkter andra samhällssynpunkter såsom försvarets intressen m. m. Sådant stöd tänkes härvid i huvudsak komma till i anifråga jordbruket till de större slutning byarna och agglomerationerna i inlandet. I dessa orter torde i allmänhet bestånd vara beroende jordbrukets av en utveckling av det övriga näringslivet och de bosättningar, som grundar sig härpå. Hur utvecklingen nu än kommer att bli sikt i sådana orter på lång ter det sig i många fall orealistiskt att räkna med en avfolkning och nedläggning i större skala inom överskådlig tid. Om lokaliseringsstöd eller stöd i annan form avses att givas till näringslivet därstädes bör givetvis få motsvarande stöd. jämväl jordbruket Sådant stöd bör därvid framförallt komma till ifråga förbättringsåtgärder beträffande kombinerade av beskaffenhet att de för jordbruk-skogsbruk överskådlig tid bedömes kunna ge jordbrukarfamiljen en skälig försörjning. Vidare bör sådant stöd i där brukaren är i sådan ålder att en många fall, till annat och till annan ort anses vara omställning yrke flyttning ej en praktisk lösning, kunna vara den lämpliga formen av stöd sett jämväl ur arbetsmarknadsmyndigheternas synpunkt. Härför föreligger väl även i viss mån liknande motiv som beträffande förbättringslånen för hem. Det bör egna härvid bl. a. beaktas att, med hänsyn till sysselsättningssituationen i länet, en omställning ofta förutsätter jämväl avflyttning till andra delar av riket, vilket i dylika fall kan innebära betydande personliga svårigheter.

Omställnizigsfrâgor

Utredningen har belyst omställningsfrågornas stora både ur vederbetydelse börande personers synpunkt och med hänsyn till intresset av att friställa jord för vill härtill framhålla

jordbruksrationaliseringen. Länsstyrelsen att sär-

skilt från mitten av 1950-talet och framåt har betydande omställningsproblem uppstått för småhrukarna i Norrbottens län. Dessa har i stor utju tidigare sträckning kunnat komplettera sin inkomst från brukningsenheten med lönearbete vid sidan därom. Under senare år har emellertid arbetsmarknaden i i glesbygderna hög grad påverkats av sysselsättningsförhållandena i statens och bolagens skogar. Dels har inom medfört rationaliseringen skogsbruket färre arbetsmöjligheter, dels har utvecklingen i storskogsbruket alltmer gått i den riktningen att man har helårsanställd specialiserad arbetskraft. Härigenom har försörjningssituationen för småbrukaren ofta starkt försämrats och en omställning till annat blir därför ofta aktuell - där småbrukaren yrke ej har möjligheter att utveckla sitt till heltidslantbruk. företag Vid sin granskning av utredningens förslag till har länsomställningsstöd styrelsen emellertid funnit att stödet i stort sett ej skulle bli i de tillämpligt områden där främst efterfrågan på tillskottsjord föreligger, d. v. s. i jordbruksbygderna. Stödet skulle alltså ej få funktion som rationågon egentlig

naliseringsbefrämjande faktor. Länsstyrelsen vill sålunda föreslå att ytterligare utredning av denna fråga sker i syfte att tillskapa en stödform som dels tillgodoser vederbörande personers intresse att få skälig hjälp till omdeIs ock intresset för Vid en ställning, av att jord friställs rationaliseringen.

sådan utredning bör även beaktas möjligheten att i lämplig form tillämpa en

konstruktion som, liksom den av ledamoten Svensson föreslagna, förenar stimulans till snar omställning med till visst årligt stöd övergångsvis

möjlighet till sådana som ej har praktisk möjlighet att omställa sig. En sådan kon-

struktion vore av intresse för detta län eftersom det som ovan berörts ofta torde vara svårt, särskilt för de äldre småbrukarna, att byta till nytt yrke.

I detta ärendes handläggning har, förutom undertecknade landshövding

och förste länsassessor deltagit landssekreteraren L. Hultman.

Luleå i landskansliet den 14 oktober 1966.

R. Lassinantti

/ Börje Persson

Länsstyrelsen i Värmlands län: Genom remiss den 23 juni 1966 har länsstyrelsen anmodats att avge yttrande

över 1960 års betänkande Den framtida jordbrukspolijordbruksutrednings

tiken. Skogsvårdsstyrelsen och länsarbetsnämnden i länet har yttrat sig i ären-

det. Med Överlämnande av dessa yttranden får länsstyrelsen för egen del

anföra följande. Utredningen anger som en långsiktig målsättning för jordbrukspolitiken skapandet av så effektiva företag som möjligt inom den ram produktions- Om denna allmänna målsättning lär ej råda några demålsättningen anger.

lade meningar. Det bör emellertid understrykas att den intensiva rationaliseringsverksamhet som blir erforderlig för att realisera utredningens jordinte endast berör där framdeles beräknas

bruksprogram de bygder jordbruk

kunna bedrivas under överskådlig tid utan även får betydande återverkning-

såväl som i de bygder där rationell jordbruksdrift ar, kortsiktiga långsiktiga,

sikt möjlig, alltså inom skogsbygder och stora delar av lan-

på lång ej -blir

dets mellanbygder. Värmlands län utgör till större delen av sådana skogs- och mellanbygder. Där sker visserligen en uttunning av befolkningen men utredning-

fortgående

klart för ar som länsstyrelsen gjort visar att betydande befolkningsgrupper

1 Bifogas ej.

överskådlig tid kommer att finnas kvar inon1 länets Den fortglesbygder. gående minskningen av befolkningen i dessa bygder emellertid stora skapar problem. Både det allmänna och näringslivet ställs sålunda inför allt större svårigheter när det gäller att med krympande för olika befolkningsunderlag servicefunktioner söka ge invånarna del av den allmänna standardhöjningen; en allmän målsättning för vår som även dessa välfärdspolitik ju måste gälla befolkningsgrupper. Både skogsägare och det allmänna måste också inför den fortgående räkna med avfolkningen betydande insatser för att lösa olika sysselsättningsproblem. I detta sammanhang måste särskilt beaktas att Värmlands län är ett inkvarteringslän för 100.000-tals invånare från Stockholmsområdet. Det måste ur beredskapssynpunkt vara angeläget att länets att ta emot möjligheter dessa evakuerade inte väsentligt minskas. Bostadsresurserna länets landspå bygd spelar därvid en framträdande roll. Vidare är det för i turistnäringen länet av utomordentligt intresse att det värmländska får bibehålla landskapet sin karaktär av kulturbygd. av och Nedläggningen brukningsenheter igenskogningen har redan aktualiserat detta problem. Utredningen framhåller att den regionala måste jordbruksplaneringen ingå som integrerad del i en på länsplanet allmänt driven och samhällsplanering att den lokala inom måste rationaliseringsverksamheten jordbruket samordnas med den som sker för vill planering landsbygden. Länsstyrelsen livligt understryka detta. Det är emellertid uppenbart att om man skall kunna på sådant sätt ställa in dess olika nivåer i ett större jordbruksplaneringen på sammanhang så måste man ha en klar om hur uppfattning landsbygdens olika problem skall lösas och man måste också ha långsiktigt möjlighet att bedöma den samhällsekonomiska effekten sikt av som på längre åtgärder vidtages inom olika sektorer av Det finns risker för att näringslivet. eljest åtgärder som ur en viss synvinkel låter sig väl motiveras bedömda i ett större samhällsekonomiskt sammanhang likväl totalt negativ effekt. Alltför ger en litet har gjorts för att klarlägga och de konsekvenserna av belysa långsiktiga den utveckling vi nu upplever och detta gäller i särskild grad glesbygdsfrågorna. Det hade varit önskvärt när en så seknäringspolitiskt betydelsefull tor som jordbruket nu blir föremål för en långsiktig planering att man haft möjligheter att bedöma återverkningarna av olika inom åtgärder de bygder där en jordbruksrationalisering kanske efterlämnar huvudsakligen negativa effekter. Snarast möjligt bör dessa ytterst betydelsefulla centralt bli frågor föremål för ett noggrant studium. I av detta ärende har Nilsson handläggningen deltagit landshövdingen och landssekreteraren Thyreen.

Karlstad i landskansliet den 14 oktober 1966.

Gustaf Nilsson /NiIs Thyreen

Länsstyrelsen i Västmanlands län:

Genom remiss den 23 1966 har länsstyrelsen anmodats yttra sig om juni jordbruksutredningens betänkande, SOU 1966:30 och 31. Bifogande en från RLFzs länsförbund inkommen skrift ävensom de yttranden som lantbruks-

nämnden och hushållningssållskapet avgivit till lantbruksstyrelsen* får läns-

styrelsen anföra följande.

Inledning

Länsstyrelsen kan inte underlåta att till en början beklaga det skick i vilket resultat redovisats. Utredningen synes väl motsvara jordbruksutredningens den klassiska definitionen på en kommitté såsom en samling allvarliga persom inte förhastar - förrän i sista stund. Under år har

soner, sig många

åt studier, redovisade efter hand i en

utredningen ägnat sig djuplodande

serie värdefulla ävensom i förra delen av det nu

ytterst specialutredningar

slutbetänkandet. vill gärna betyga det stora

föreliggande Länsstyrelsen värdet av dessa undersökningar, som utgör viktiga bidrag till belysning av

villkor och verkningar. När det gällt att

jordbrukets jordbrukspolitikens

ur hela detta material dra slutsatser, däremot tiden inte ha räckt till synes

för att diskutera igenom sina ståndpunktstaganden. Detta fram-

utredningen både av att i många avseenden framstår som otill-

går majoritetsförslagen

och av att till dessa fogats inte mindre än 150 sidor räckligt genomarbetade reservationer och särskilda av flertalet av utredningens ledamöter.

yttranden

Det är för läsaren därvid nära att räkna ut hur mycket härav nog ogörligt som avvikande Likväl har ett be-

är uttryck för uppfattningar. länsstyrelsen

stämt av att en samstämmighet inom utredningen förelegat i icke intryck och att denna med tid och möda borde ha

ringa omfattning någon ytterligare

kunnat resultera också i gemensamma förslag och rekommendationer.

Utredningen har formulerat följande sammanfattande målsättning: bör utformas så, att den får samma huvudsyften, som den all- Jordbrukspolitiken männa samhällsekonomiska d. v. s. att främja fortsatt ekonomisk tillväxt politiken, levnadsstandard och medverkan till att alla för att möjliggöra en stigande grupper blir i denna Jordbrukspoli-tiken bör därför ha till mål att delaktiga standardökning. samhällsekonomiska kostnad - innefattande bl. a. ett främjande av tilltill minsta komsten av rationella _- åstadkomma en jordbruksproduktion av önskad jordbruk storlek och det för arbetskraft att följa med i samtidigt göra möjligt jordbrukets den allmänna standardstegringen. (B s. 247-248.)

vill för sin del instämma häri och understryka vikten av att

Länsstyrelsen bedöms efter samma grunder som andra ekono-

jordbrukets angelägenheter miska frågor i vårt samhälle.

- om så behövs - kunna hämta ur detta förhållande. De bör uppmuntran Men talar för att omfattning, nära nog obe-

allting jordbruksproduktionens

roende av vilken som kommer att föras, kommer att ligga

jordbrukspolitik

1 Bifogas ej.

avsevärt över detta minimum under hela den tid - ett eller annat decennium - som nu kan överblickas och som diskussionen gäller.

Beredskapskravet

definierar därför inte

någon produktionspolitisk målsättning. Det är länsstyrelsens att hela diskussionen uppfattning om den 80-procentiga självförsörjningsgraden varit onödig och missvisande, inte därför att beredskapssynpunkter skulle motivera en högre nivå _ är snarare

motsatsen

fallet - utan därför att produktionsmålen realistiskt sett måste bedömas utifrån andra än

beredskapssynpunkter.

Produktionsmålsättning och rationaliseringstakt

Jordbruksutredningen synes själv medveten om beredskapskravens otill-

räcklighet för att definiera målet. Den andra i

punkten utredningens sammanfattning lyder nämligen:

”Inom den ram som produktionsmålsättningen anger bör den långsiktiga jordbrukspolitiken ha till mål att skapa så effektiva företag som möjligt. Utformningen av sådana företag bör successivt anpassas efter den tekniska och ekonomiska utvecklingen. Genom en sådan politik tillgodoses det ur samhällsekonomisk synpunkt centrala kravet, att kostnaderna för de framställda livsmedlen blir så låga som möjligt, d. v. s. att de resurser, som tas i anspråk för den önskade produktionen, till ett nedbringas minimum. (B s. 248.)

Trots att det ofta talas om en successiv

anpassning är utredningens tänke-

sätt likväl i alltför stor statiskt. Man utsträckning synes föreställa sig en viss

omfattning och en viss struktur av svenskt som den mest

jordbruk ekonomiska. Detta ”målet som sedan med olika medel anger skall eftersträvas.

Enligt länsstyrelsens uppfattning skulle en mera dynamisk av uppläggning

hela analysen varit mera fruktbar.

En sådan skulle från den

uppläggning utgå snabba anpassning, som försiggår inom svenskt jordbruk. anför Utredningen uppgifter på förändringarna ifråga om produktion, och

arbetskraftsåtgång företagsstruktur, vilka

tyder på en accelerad under senare tid. förskjutning Dessa uppgifter har senare kompletterats med nyare data bl. a. från jordbrukets utredningsinstitut, vilka pekar i samma Det heter ofta att riktning. den pågående utvecklingen

kommer att fortsätta i samma och kanske också i samma

riktning eller snab-

bare takt nära av vilken som föres.

nog oberoende jordbrukspolitik Under så-

dana förhållanden skulle det ha varit motiverat att som

utgångspunkt för resonemangen ha en bedömning av utvecklingen framöver vid oförändrad

politik (närmare definierad Härmed

på lämpligt sätt). borde därefter jämföras de

resultat som man anser sannolika som av i denna

följd förändringar politik.

Först en sådan - som måste avse två eller

jämförelse flera förlopp i tiden

kan visa i vad mån resultaten är värda de insatser som måste göras för att nå dem.

Eller formulerat ett annat sätt.

på något Enighet råder i stort sett om att acceptera den anpassningsprocess som är i full Diskussionen gång. gäller när-

mast i vad mån man kan och bör söka den.

ytterligare påskynda Man måste

med kräver sina kostnader såsom ratiodärvid räkna att varje acceleration

naliseringsbidrag, investeringar i nya jordbruksenheter, flyttningskostnader

för dem som till annan verksamhet, bostadsanskaff-

och omskolning övergår

får däremot ställa de samhällsekonomiska vinster, som en ning, etc. Man av främst arbetskraft, till andra

snabbare Överföring produktionsfaktorer,

kan innebära. En förutsättning är också i vårt svenska

näringar självklar

att all de enskilda medborgarnas fria val,

samhälle, anpassning bygger på

olika former av ekonomiska förmåner men

som väl kan påverkas genom aldrig upphävas och ersättas av några samhälleliga tvångsåtgärder. En sådan skulle kunna utgå från de regionala bedömningdynamisk analys

olika håll rörande och takten i den fortsatta

ar som gjorts på omfattningen

av mindre Länsstyrelsen vill hänvisa till

nedläggningen bärkraftiga jordbruk.

den sammanställning som i detta län utförts av lantbruksnämnden.

borde kunna realistisk om storleken av de

Detta ge en mera uppfattning

som skulle kunna komma att bli för andra

arbetskraftsresurser, tillgängliga Med till den starka i sysselsättningen inom jordnäringar. hänsyn nedgång

redan och till åldersfördelningen hos den kvarvarande bruket som ägt rum bör man inte överdrivna föreställningar om vad arbetskraften göra sig alltför Ur samhällets kan det heller inte vara något in-

som kan vinnas. synpunkt

att från mota bort äldre som knappast kan göra

tresse jordbruket personer, större insats på annat håll. någon

På samma sätt borde man söka bild av förändringarna göra sig en konkret Särskilda att förmå mindre brukare i fråga om markanvändningen. åtgärder inte böra komma ifråga såvida inte mycket starka att överge sin jord torde anföras d. v. s. om de konstituerar allvarliga hinder för uppskäl kan därför,

av rationella enheter eller för en ur samhällets synpunkter mycket byggandet

Vid den konkreta bedömningen måste värdefullare alternativ användning. tas till till naturvärden, till möjlig-

givetvis också hänsyn landskapsbilden,

dem som stannar landet fullgod samhällelig service

heterna att erbjuda på

etc.

av är också påkallad vad gäl- En konkret bedömning övergångsproblemen

I en tid av kan

ler det i jordbruket investerade kapitalet. kapitalknapphet vara ändamålsenligt att utnyttja i jordbruket det ur samhällets synpunkt

både i maskiner och kanske framför allt i byggtidigare gjorda investeringar, som ekonomiskt och därmed skjuta de nya innader, så länge detta bedöms av storleksordning, som erfordras för att åstadkomma

vesteringar betydande

krav fullt rationella brukningsenheter, nå-

enligt dagens eller morgondagens

i tiden. got framåt anförts inte till att reducera betydelsen av ett intensifierat

Vad här syftar

Detta är inte bara önsk-

arbete på att fullfölja rationaliseringssträvandena.

vill man diskussionen kan detta bara ske värt utan nödvändigt. Men fördjupa av konsekvenserna av en snabbare takt en mera konkret behandling genom i utvecklingen.

L241

Länsstyrelsen är klar över att en sådan mera dynamisk analys ställer sig utomordentligt svår. I icke torde man ringa grad få reducera ambitionerna att med större noggrannhet kunna göra precisa prognoser för en längre tidsperiod och i stället vara hänvisad till att uppmärksamt fortlöpande följa och analysera utvecklingen. Men länsstyrelsen är lika om att vid övertygad ett sådant sätt att nalkas om frågorna jordbrukspolitikens uppläggning, skulle motsättningarna mellan olika komma att uppfattningar framstå som tämligen ringa.

Rationaliseringspolitiken

Det är mot denna som bakgrund länsstyrelsen vill se föreslagna modifikationer beträffande rationaliseringspolitiken och främjande av rörligheten på arbetsmarknaden. Det är karakteristiskt att vad utredningen härutinnan föreslagit bärs upp av en stor inom enighet utredningen och allmänt synes ha godtagits på olika håll. Härvid åsyftas först om utredningens förslag forskning, utbildning och rådgivning. Ökade resurser bör satsas och på forskning försöksverksamhet för jordbrukets vidareutveckling. Forskningsresurserna har hittills i vårt land varit mycket i förhållande begränsade till förädlingsvärdet inom livsmedelsframställningen. På grund av det stora antalet företagare måste staten

påtaga sig ett särskilt ansvar för även den forskningen, tillämpade, och ge den ett större stöd än som förekommer andra områden. på Länsstyrelsen vill understryka behovet av både

grundläggande yrkesutbildning och efterutbild-

ning av redan inom jordbruket verksamma. Bärkraftiga jordbruksföretag kräver av sådan

kapitalinvesteringar omfattning att mycket höga krav måste

ställas på kunnande. jordbruksföretagarnas Stödet bör överensstämma med de riktlinjer som eljest tillämpas på utbildningsområdet och inom arbetsmarknadspolitiken. Även de framförda om ökade förslagen resurser för rådgivningsverksamheten tillstyrkes. Av betydelse är den statliga lantbruksorganisationens verksamhet för planering av och dess insatser omställningsprocessen för att stödja markanskaffning och av rationella finansiering jordbruksenheter. Det står alldeles klart att ökade resurser måste sättas in härför. Det gäller organisationens personella resurser. Det gäller lantbruksnämndernas inköps- och försäljningsverksamhet, som grundas på och för jordförvärvslagen vars bedrivande en förstärkning av jordfonden föreslås. Det gäller nya regler för det finansieringsstöd som föreslås kunna utgå i form av och lånegarantier driftslån och vidgade ramar för denna verksamhet. Utredningens förslag syns härvid vara väl genomarbetade och den ifrågasätta av medelsbehovet höjningen väl motiverad. Länsstyrelsen vill för sin del tillstyrka förslagen härutinnan, även om man måste beakta att av dessa verkningarna åtgärder på sätt som framhållits i det särskilda yttrandet kommer på sid. 265 - att visa sig först efter hand.

av medel för Arbetsmarknadsmyndigheterna har en betydande uppsättning att underlätta rörlighet och skapa sysselsättning på arbetsmarknaden. Länsstyrelsen vill i likhet med utredningen förorda, att alla de medel, som härvid står till förfogande, effektivt utnyttjas för att främja övergången från jordbruket till mera lönsamma näringar. Det innebär att en jordbrukare, som själv finner en till annat yrke önskvärd, skall kunna påräkna allt Övergång bistånd från arbetsmarknadsorganen. Länsstyrelsen ställer sig däremot mera frågande till utredningens förslag om kontant omställningsstöd. Framställningen härom är så knapphändig att det är svårt att bedöma innebörden av förslaget. Principiellt synes det tveksamt att detta område införa ett komplement till de medel varpå speciella med den arbetsmarknadspolitiken eljest arbetar, ett rörlighetsbefrämjande komplement som man knappast är beredd att godtaga i andra sammanhang. sidan - till Det synes mera vara den positiva av förändringen övergången annan sysselsättning, som underlättas av arbetsmarknadsmyndigheternas stödformer, eller överförandet av jorden till mera rationella produktionsen- - som förheter, som kan ske via lantbruksnämndernas inköpsverksamhet att än en om att införa ett extra pensionsstöd med ganska tjänar stödjas fråga sociala Strävan bör vara att komma bort ifrån att bespeciella aspekter. handla jordbruket på annat sätt än andra näringar.

Prispolitiken Medan i stort sett ansluter till och fullföljer hittillsrationaliseringspolitiken varande riktlinjer, synes på prispolitikens område en omläggning erforderlig. Man kan att under efterkrigstiden främst syftat till att säga prispolitiken viss inkomstmålsättning. målet har därvid inte nåtts realisera Det uppställda och framstår över huvud alltmer som ett olämpligt och oanprissättningen vändbart medel i detta sammanhang. Däremot har den förda prispolitiken haft verkningar på produktionens omfattning och inriktning ogynnsamma och - framför allt - lett till konsekvenser för vår utrikeshandel, som blivit allt orimligare. Detta framträder tydligast vid en jämförelse mellan världsmarknadspriser- De förra har under na och den svenska prisnivån för jordbrukets produkter. nu närmare halvannat decennium totalt sett varit påtagligt stabila utan nådeciderad tendens vare sig uppåt eller nedåt. Samtidigt har de olika gon mera som i vårt land, medfört en fortgående stegring av de regler, tillämpats svenska priserna Ännu i mitten av 1950-talet låg på jordbruksprodukterna. de svenska ”bara” 20-25 °/0 högre än importprisnivån och i det priserna s. k. 3-årsavtalet ingick som förutsättning att importskyddet endast i undanskulle få till mer än 25 °/0 av importvärdet. Mot slutet av 50tagsfall uppgå talet måste denna dock och under innevarande årtionde har princip frångås successivt försämrats för att leda fram till ett gränsskydd som för närläget varande i rör 60 °/0, om över 100 °/0 för spannmål genomsnitt sig om cirka

och om mer än dubbelt så mycket för socker. Bekant är att de interna priserna i flertalet länder olika hålls genom regleringsåtgårder på en högre nivå än den, som för de relativt tillämpas begränsade partier av jordbruksprodukter som går i internationell handel. Men även vid en jämförelse med de interna priserna i andra länder har en kraftig försämring ägt rum. De uppgifter som återges i förra delen av utredningens slutbetänkande är härvid något föråldrade, men pekar tydligt i denna Det svenska riktning. producentprisläget har . . . relativt sett stigit under de senare åren i jämförelse med genomsnittsnivån inom EFTA, EEC resp. hela Västeuropa. Enligt de i tabell III:11 redovisade beräkningarna låg den 1956/57 i stort sett vid genomsnittsnivån men 1962/63 ca 7 °/0 över denna torde vara (A s. 67). Idag läget än högre. ”Såvitt för närvarande (hösten 1965) kan bedömas med från utgångspunkt nu gällande prisrelationer kommer EEG-priserna på jordbruksprodukter att ligga lägre än de svenska (A s. 71), en slutsats som ett år senare framstår som än mera säkerställd. Redan här refererade förhållanden utgör en allvarlig belastning för ett land som Sverige med en traditionellt utpräglad frihandelsbetonad inställning. Att i olika internationella sammanhang försvara en så höggradig protektionism på jordbruksområdet har framstått som en allt svårare ständigt uppgift. Den omfattande inhemska produktionen har medfört att vårt importbehov blivit konstlat lågt, samtidigt som avsättningen av tillfälliga eller permanenta produktionsöverskott medfört stora handelspolitiska svårigheter och betydande förluster. På detta sätt har jordbrukspolitiken kommit att gå stick i stäv mot våra ansträngningar att inom GAT T, EFTA och i det europeiska samarbetet i övrigt åstadkomma en friare handel. Från olika håll har i uttalats den uppfattningen, jordbruksdiskussionen att en lägre självförsörjningsgrad skulle kunna Öka svårigheterna att nå balans i vår utrikeshandel. Länsstyrelsen är för sin del övertygad om att motsatsen skulle vara en rimligare ståndpunkt: att våra exportansträngningar på andra områden skulle bli framgångsrikare om vi kunde nå en uppmjukning av den extremt protektionistiska politiken på jordbruksområdet. Det borde vara ett minimiönskemål att se till att klyftan mellan de svenska och utanjordbrukspriserna priserna för vårt land inte fortsatte att vidgas utan att en anpassning till vad som kan bedömas vara en genomsnittlig europeisk nivå snarast inleddes. Sammanhållningen inom EFTA och möjligheterna att nå en önskvärd uppgörelse med EEG hänger i hög grad på att en sådan utveckling kommer till stånd. Prispolitiken kan emellertid också ses ur andra synpunkter. De uppgifter utredningen anfört tyder på att en allmänt sett för hög prisnivå och i någon mån olyckliga prisrelationer varit bidragande orsaker till de produktionsöverskott på exempelvis smör och ägg, som förorsakat betydande exportförluster och motiverat interna marknadsregleringar, som man snarast skulle önska komma ifrån. Härtill återkommer länsstyrelsen i det följande. Prispolitiken har dessutom medfört att rationaliseringstakten dämpats.

Bland annat har den successiva höjningen av markvärdena, som reflekterat en diskontering av fortsatt prisstegring på jordbrukets produkter, försvårat markanskaffningen till rationella företag. Om det statliga rationaliseringsstödet skall byggas ut på det sätt som utredningen föreslagit och länsstyrelsen i det föregående tillstyrkt, måste det samtidigt också tillses att effekten av dessa åtgärder inte motverkas av en prispolitik, som leder till en alltför kraftig ytterligare uppgång av markvärdena. Även om teoretiska motiv skulle kunna anföras för en övergång till en lågprislinje, synes dock övervägande skäl tala för bibehållandet i huvudsak av en sådan högprislinje, som hittills tillämpats och som också numera vunnit tillämpning inom EEG. Med en framtida anknytning dit i blickfältet skulle det nu vara oklokt att byta system härvidlag. Däremot borde en utjämning av klyftan mellan våra priser och den genomsnittliga europeiska nivån på förut anfört sätt uppställas som ett väsentligt önskemål. Länsstyrelsen är medveten om att de prispolitiska avvägandena rör vid frågor, där motsatta intressen kan göra sig gällande och där förhandlingar mellan olika grupper i vårt samhälle torde få förutsättas. Länsstyrelsen har för sin del heller icke möjlighet att överblicka alla de faktorer, som måste beaktas vid konstruktionen av ett nytt prispolitiskt system. Länsstyrelsen vill därför nöja sig med de antydda utgångspunkterna. De uppställda önskemålen skulle provisoriskt kunna tillgodoses om man lä.t den svenska producentprisnivån i stort sett ligga stilla i avvaktan på att den berörda klyftan skulle utfyllas eller en säkrare bedömning av tendenserna på världsmarknaden möjliggjordes. En maximering av grånsskyddets storlek och en successiv sänkning av ett tak härvidlag skulle också beteckna steg i rätt riktning. Ett önskemål synes därjämte vara att komma bort från sådana indexregler som hittills tillämpats eller som utredningen för sin del förordat.

M arknadsregleringttrna Vad slutligen gäller marknadsregleringarna för olika varuområden, noterar länsstyrelsen att särskilda utredningar fått i uppdrag att ytterligare bearbeta frågorna rörande dels socker, dels fabrikspotatis. Något ställningstagande rörande dessa varor påfordras sålunda inte nu. Länsstyrelsen vill däremot understryka önskvärdheten av att steg vidtagas för att så snart sig göra låter avveckla mjölkregleringen. Denna är i första hand en direkt följd av ett produktionsöverskott och borde sålunda försvinna i och med att detta överskott försvinner och därmed behovet av mjölkregleringen bortfaller. Ansträngningar bör därför inriktas på att produktionens omfång nedbringas i önskvärd grad. I och med att överskottet bortfaller, bör det vara möjligt att samtidigt höja avräkningspriset till leverantörerna och sänka konsumtionsmjölkpriset till förbrukarna, ta ut ett däremot svarande smörpris och minska den punktbeskattning på margarin, som nu är till för att stödja smörpriset.

Som utredningen visat har den andel, som till producentpriset jordbrukarna utgör av vad konsumenten betalar, tenderat att sjunka. För konsumenterna är det därmed av stigande att förädlingsindustrin och varudistribetydelse butionen arbetar så effektivt och med så låga kostnader som möjligt. En effektiv konkurrens mellan olika företag och företagsformer synes härvidlag erbjuda de bästa garantierna för att konsumenternas berättigade Önskemål blir tillgodosedda. Länsstyrelsen vill därför i princip instämma i utredningens synpunkter på marknadsregleringarnas utformning.

Sammanfattning

Enligt länsstyrelsens mening skulle det vara oklokt att nu alltför hårt fastlägga utvecklingen vid en viss Den förproduktionsmålsättning. föreslagna stärkningen av rationaliseringspolitiken och den rörlighetsbefrämjande arbetsmarknadspolitiken tillstyrkes. Dock ställer sig länsstyrelsen frågande till förslaget om ett extra omställningsstöd. En omläggning av prispolitiken synes påkallad, varvid en anpassning till en genomsnittlig europeisk prisnivå och en maximering och successiv nedtrappning av det abnormt höga gränsskyddet bör inledas. Länsstyrelsen förordar även en av avveckling mjölkregleringen och en effektiv konkurrens inom förädlingsindustrin och handeln.

Gustav Cederwall

/ C.-O. Ekdahl

Arrendelagsutredningen: Arrendelagsutredningen har den 23 juni 1966 anmodats att avge utlåtande över 1960 års betänkande Den framtida jordbruksutrednings jordbrukspolitiken (SOU 1966:30, I därav får som 31). anledning arrendelagsutredningen, begränsat sitt yttrande till frågor av omedelbart arrenderättsligt intresse, vördsamt anföra. Arrendefrågor behandlas av jordbruksutredningen särskilt i del A sid. 247, 338 samt del B sid. 82 ff (majoriteten) och sid. 387 (reservation av herr Bengtsson m. fl.). Reservationen tar i denna del icke avstånd från majoritetsförslaget. Det är därför svårt att exakt ange vad den denna på punkt åsyftar. Det synes finnas grund för antagandet att reservanterna icke i samma utsträckning som majoriteten har velat binda sig för konkreta lösningar men att även reservanterna på det stora hela biträder det syfte som uttalas av ma- - Den fortsatta i detta joriteten. framställningen yttrande utgår från majoritetsförslaget.

Den debatten i har - om man ser till det sista

jordbrukspolitiska Sverige

århundradet _ hittills omtanke om det präglats av en påtaglig självägda jordbruket. Det har framstått som det nästan självklara idealet för lantbru-

karens markdisposition. Trots att omkring en femtedel av brukarna varit ar-

rendatorer och den utarrenderade arealen varit förhållandevis ännu större,

har arrendeformen i regel betraktats som ett sämre men ofrånkomligt alter-

nativ. Någon allmän frilösningsreform av arrendegårdar har icke skett i vårt land. (Här bortses från den år 1701 inledda försäljningen av kronojord till skatter och vad därav sedan följde.) I stället har de verkställda arrenderefor-

merna präglats av önskemålet att förbättra arrendatorernas ställning gent-

emot jordägarna. Det gäller i synnerhet om den sista arrendereformen, som

gjordes år 1943. Det är obestridligt att den åsyftade effekten i betydande mån Det är emellertid också tydligt att arrendereformerna, särskilt den

uppnåtts.

i sin mån medverkat till i mycket stort av-

sista, att jordägarna utsträckning

vecklat bestående arreden och/eller avhållit sig från att göra nya upplåtelser arrende där detta hade varit Även andra orsaker har

på eljest naturligt.

verkat i samma riktning, t. ex. den Ökade maskinanvändningen inom jordbruket och ovissheten om vilket innehåll fideikommissavvecklingen slutligen skulle medföra. Frågorna kommer närmare att belysas i arrendelagsutredningens huvud-betänkande, som är under utarbetande. Jordbruksutredningens betänkande kan i arrendepolitiskt avseende sägas

innebära en strömkantring i den hittillsvarande jordbrukspolitiska debatten.

vill få till stånd ett utvidgat arrendebruk; det gäller Jordbruksutredningen både och sådana arrenden som endast

uppenbarligen egentliga arrendegårdar omfattar jord utan byggnader eller med ofullständigt byggnadsbeståxid (”sidoarrenden, ”tillskottsarrenden, tillarrenden”) liksom olika förekomman-

de blandformer av brukningsenheter bestående av jord som brukaren till en

del äger och till en del arrenderar. Anledningen till denna nya satsning på arrende är att det enligt jordbruksutredningens uppfattning är lättare att ge-

nom arrende än genom äganderättsförvärv åstadkomma de större bruknings-

enheter, som nu allmänt som ett av de viktigaste målen för jord-

uppfattas

brukets rationalisering. En som delvis sammanfaller med den nyss

synpunkt

anförda är lättare att finansiera ett

är att det enligt jordbruksutredningen

om marken innehas med arrende än om den innehas med

jordbruksföretag,

äganderätt.

Det är obestridligt att en mycket stor del av de befintliga brukningsenhe-

terna sina arealer arrendeförvärv och det finns mycket utvidgat genom stora att också i framtiden använda sig av denna form av stor-

möjligheter leksrationalisering. Metoden går dock icke helt fri från kritik. Sålunda måste

beaktas att en brukare som utvidgar sitt ägoinnehav med sido-

självägande

arrenden icke har att utnyttja den arrenderade de-

någon praktisk möjlighet

len av brukningsenheten som underlag för kredit. Vidare uppkommer genom sidoarrenden ibland med mindre arrondering. I

brukningsenheter lämplig

sådana fall motverkas lantmäteriets och lantbruksnämnderxias gagnande verksamhet för bildande av mera välarronderade enheter. Trots här framförda invändningar finns det dock knappast anledning att försöka motverka den som sker ökat bruk av sidoarrende. storleksrationalisering genom Även inom de traditionella arrendegodsen har icke sällan en rationalisering kunnat ske på så sätt att arrendegårdar sammanslagits antingen med varandra eller med en under varande _ Gäljordägarens eget bruk huvudgärd. lande lag hindrar icke storleksrationalisering genom upplåtelse av sidoarrenden. Även i det fallet att en godsägare vill sammanslå en arrendegård med en huvudgärd under eget bruk kan arrendelagen icke sägas lägga hinder i vägen. Däremot kan det dock alltjämt under vissa förhållanden möta svårigheter att sammanslå flera arrendegårdar till en (jfr 53 § AL och 2 § uppsiktslagen med förarbeten). Alla dessa olika former av storleksrationalisering bör dock enligt arrendelagsutredningens mening för framtiden underlättas eller i varje fall icke hindras. Medan arrendelagsutredningen sålunda i stort sett delar jordbruksutredningens uppfattning om att arrendet innefattar stora möjligheter när det gäller underlättande av den fortsatta storleksrationaliseringen, ställer sig arrendelagsutredningen mera tveksam till jordbruksutredningens tes att arrende underlättar finansieringen. Om man därmed åsyftar det förhållandet att det erfordras mindre kapital vid själva etableringen är påståendet riktigt. Vill man däremot göra gällande att arrende på sikt sett skulle vara billigare än äganderättsförvärv kan pâståendet icke tillerkännas generell giltighet. Det är givet att arrende även på sikt sett i vissa fall kan vara billigare än äganderättsförvärv, men också motsatsen inträffar. De flesta i Sverige består av såväl åkerjordbruksfastigheter jord som skogsmark. Arrendena omfattar i praktiken så gott som aldrig skogen och skogsmarken. Gällande förvärvsbestämmelser lägger i regel hinder mot av enbart åkerjordsdelen eller enbart skogsmarksäganderättsförvärv delen till en viss fastighet. Detta förhållande kan givetvis komma att uppfattas som om arrende (utan skog) är billigare än ägaderättsförvärv (med skog). Men icke ens i de fall där arrendet och äganderättsförvärvet avser samma objekt, torde det vara berättigat att hävda att arrende (på sikt) är fördelaktigare än ägadenrättsförvärv. En jordbruksarrendator som etablerar sig som företagare för köpeskilling för fastigheten. Mot ny slipper utlägget denna bör ställas för till jordägaren. I fråga om “besparing” utgiften lega legosättningen råder i stort sett avtalsfrihet. Det är icke sannolikt att jordägarna i allmänhet begär en lega som är lägre än vad jorden skulle inbringa vid annat användningssätt, exv. eget bruk. Därtill kommer att - oavsett - arrendatorn vad legan är under den första avtalsperioden i regel icke har för att icke under kommande avtalsperioder bliva avkrävd vänågon garanti sentligt högre legobelopp. (En viss spärr finnes härvidlag vid optionsrättsutrustade sociala arrenden, 54--55 AL.) Även om man bortser dels från den

mindre säkerheten i som utmärker arrenderätten

besittningen i jämförelse

med äganderätten, dels från arrenderättens i praktiken obefintliga kreditvärde, måste man likväl säga sig att det saknas för

fog uppfattningen att ar-

rende sett är

på sikt billigare än ägande. Det kan i sammanhanget också finnas anledning att erinra om även om för

att, rättsläget arrendatorerna för-

bättras, de ekonomiska förutsättningarna för att klara och moförbättringar derniseringar i allmänhet är större vid gårdar som än vid

ägs av brukaren - Det är

arrendegårdar. beklagligt att jordbruksutredningen icke i sam-

manhang med spörsmälet om jordbrukets till

finansiering tagit upp dis-

kussion frågan om en av sambandet mellan

liberalisering jord och skog. Det är nämligen sannolikt att man kan finna större

på den punkten möjligheter

att underlätta finansieringssvårigheterna.

Vad som i ändå

finansieringssammanhang i dagens situation kan sägas tala

till förmån för arrende är dels det förhållandet att

penningmarknaden före-

ter flera onormala drag (inflation och dels

kreditrestriktioner), det rådande

stränga sambandet mellan jordbruksmark och skogsmark. Ser man spörsmå- Iet från detta mera begränsade finns det därför anledperspektiv onekligen att - -

ning om än icke propagera för arrende likväl avlägsna åtskilliga av de spärrar som finns i den gällande arrendelagstiftningen och som otvivelak-

tigt medfört att som

många jordägare, i och för sig har haft intresse att ut-

arrendera, likväl avstått därifrån. Ett ytterligare rent för praktiskt argument

jordbruksutredningens ståndpunkt är det förhållandet att stora arealer god

jordbruksmark, särskilt i närheten av större och växande städer, på fastig-

hetsmarknaden betingar sådana värden att de - oavsett

om jordbruket är utarrenderat eller icke i praktiken icke kan tänkas bli förräntade genom avkastningen från jordbruket. Förhållandet är särskilt

påtagligt i sydvästra

Skåne. marken här

Prissättningen på påverkas av planer eller förväntningar

om alternativ och mera intensiv t. ex. för bostads- eller in-

markanvändning, dustribebyggelse och dylikt. (Betr. motsvarande problem vid

lägenhetsarren-

de, se SOU 1966:26 s. 217 f.) Med denna kompletterande kan även motivering arrendelagsutredningen

instämma i önskemålet om ett ökat utbud av Även om arrende

arrendejord.

icke kan sägas utgöra en för dock

fullgod ersättning ägande, gör rådande

speciella förhållanden att en politik som stimulerar till ökat utbud av arrendejord framstår som angelägen eller i varje fall bör kunna tolereras. Inom det svenska jordbruket har sedan ganska tid en femtedel av

lång omkring brukningsenheterna utgjorts av arrendegårdar. Den nedgång i detta tal som

sedan 1943 års reform kunnat konstateras och vars orsaker berörts tidigare framstår i dagens läge såsom icke önskvärd. En vändning av utvecklingen i

riktning mot tidigare gällande proportioner mellan av brukaren ägda och

arrenderade gårdar framstår därför som eftersträvansvärd. Företagsekonomiska synpunkter bör här ges ökat utrymme. Som främsta medel att ökat utbud

uppnå av arrendejord anvisar jord-

bruksutredningen en utvidgad avtalsfrihetf Som utgångspunkt kan även detta

godtagas av arrendelagsutredningen. Jordbruksutredningen ger vissa anvis-

ningar om på vilka punkter den ökade avtalsfriheten bör förverkligas. (Lättnader i fråga om optionsrätt, och lösningsrätt byggnadsskyldighet, ”särskilt i

samband med

tillskottsarrende”.) Samtidigt betonar jordbruksutredningen

vikten av att arrendatorn erhåller tillräcklig trygghet i Det såbesittningen. lunda skisserade programmet torde väl ganska låta sig förena med de all-

männa utgångspunkter som arrendelagsutredningen hittills haft i sitt arbete

och som kort uttryckt kan å ena sidan sägas vara ett förbättrat besittnings-

skydd för arrendatorn, i första hand sådana gårdsarrendatorer som hittills

icke haft optionsrätt, å andra sidan ett ökat mått av rörelsefrihet för arren-

departerna beträffande den mera ekonomiska sidan av utpräglat avtalet.

Förverkligandet av ett sådant program innebär att man samtidigt minskar skillnaden mellan de sociala och de icke-sociala arrendebstämmelserna.

Ser man till en början till sidoarrendena utmärkes de av att upplåtelsen i allmänhet icke omfattar några byggnader. Härmed kan jämställas det

fallet att arrendet omfattar ett ofullständigt byggnadsbestånd. Lagens reg-

ler om och

byggnadsskyldighet byggnadsunderhåll kan här av

naturliga skäl icke samma sätt tillämpas på som vid upplåtelse av egentliga arrende-

gårdar. Eljest är för sidoarrendena rättsläget f. n. i viss mån osäkert (jfr NJA 1953 s. Man måste 212). onekligen säga att de sociala Synpunkterna

i fråga om sidoarrenden i allmänhet är mindre framträdande än i fråga om

gårdsarrenden. Det kan vara tvivel underkastat om sidoarrendena alls bör

vara förenade med form någon av optionsrätt. Arrendelagsutredningen är

dock redan nu det klara med att en eventuell på optionsrätt i varje fall måste

utformas så att den icke hindrar en önskvärd strukturrationalisering eller utbudet -av arrendejord. Jordbruksutredningen Önskar lättnader också betr.

”nuvarande - - lösningsrätt”. Vad därmed

jordbruksutredningen avser

är ej alldeles tydligt. Arrendelagstiftningen innehåller flera olika slag av lösningsrätt för arrendatorn eller för lösningsskyldighet jordägaren. Arrende-

lagsutredningen räknar med att jordbruksutredningen icke sådana åsyftar rättsinstitut som exv. arrendatorers andra (och nyttjanderättshavares) rätt

att lösa till den sig upplåtna marken enligt ensittarlagen och icke heller de

olika varom talas lösningsrätter i exv. 8 § andra stycket, 18 § eller 19 § arren-

delagen. Vad jordbruksutredningen kan är sannolikt antagas syfta på 17 och

57 §§ arrendelagen och den till sistnämnda lagrum anslutande om arlagen rendators förköpsrätt.

(Att jordbruksutredningen icke syftar enbart på 17 §

- till ersättning arrendatorn för av honom gjorda förbättringar bestyrkes av att särskilt jordbruksutredningen framhåller att man ur arrendelagen bör

avlägsna sådana regler som tvingar till jordägaren investeringar som icke är

försvarbara.)

Lagstiftningen om arrendators förköpsrätt har hittills endast i tillämpats ett ringa antal fall. Om den i fall något tillämpats beträffande sidoarrende är

icke känt för Efter 1953 års nyss omnämnda rättsfall

arrendelagsutredningen.

kan också vid sidofår det dock anses fastslaget att förköpsrätt ifrågakomma

arrende. Risken för att detta skall hända torde ha varit ett mycket verksamt

motiv för berörda att avhålla sig från att upplåta sido-

jordägare (se 49 § AL)

arrenden.

Både för att avlägsna det hinder som den gällande arrendelagstiftningen

om sidoarrende och därför att skälen för en förköpsrätt i innebär i fråga

samband med sidoarrende även från arrendatorns synpunkt i regel är svagare vid denna av arrenden, är inställd på att förtyp arrendelagsutredningen

i samband med sidoarrende i framtiden icke bör förekomma. köpsrätt

Önskemål om en större avtalsfrihet vid jordbruks-

Jordbruksutredningens emellertid icke enbart sidoarrenden. är å andra si-

arrende gäller Uppenbart

dan ökar när det att den antydda att betänkligheterna gäller fullfölja nyss

också beträffande Här tillkommer den betydelsefulla linjen gårdsarrendena.

och Jordbruksutredningens uttalande att lagen

byggnads- underhållsfrågan. icke bör tvinga jordägaren att göra investeringar som från företagsekonomisk

icke är försvarbara bör emellertid tillerkännas även här.

synpunkt giltighet Den har arrendelagsutredningen för sin del redan

ifrågavarande synpunkten fasta och underhållsregler, är icke

tidigare tagit på. Arrendelagens byggnadstill de omfattande förändringar som f. n. sker inom jordbruket. anpassade

- - medför särskilt inom Detta mer än någon annan del av arrendelagen i stor utsträckområdet för de sociala arrendebestämmelserna att jordägarna

avvecklat arrendeställen, dels avhållit att göra ning dels befintliga sig från därför vill sikt me-

nya arrendeupplåtelser. Om man på en gång förhindra på

och till fortsatt utarrendering torde det ningslösa investeringar uppmuntra av de byggnads- och under-

vara ofrånkomligt med en liberalisering gällande vid sociala Redan arrendelagsutredningens hållsreglerna jordbruksarrenden.

direktiv för ett sådant synsätt. Det har emellertid genom jordger uttryck Det är helt naturligt att

bruksutredningens förslag ytterligare poängterats.

med vad ovan kommer att innefatta en dylik liberalisering i enlighet antytts om ersättning till

en översyn också av lagens bestämmelser besittningsskydd,

Vad den sistnämnda beträffar arrendatorn för förbättringar och förköpsrätt. närmast med tanke kommunala arrenden

har en betydande liberalisering på samtidigt ifrågasatts av 1962 års markvärdekommitté. Arrendelagsungefär

redovisas Det må här

utredningens syn på den frågan i bifogade yttrande.

kan bli av icke ovätilläggas att en liberalisering av förköpsrätten antagas också för den fortsatta storleksrationaliseringen inom skogs-

sentlig betydelse

och under-

bruket. Den närmare utformningen av arrendelagens byggnadsoch här berörda bestämmelser ämnar arrendelagsutred-

hållsregler övriga redovisa i sitt kommande huvudbetänkande. Trots att arrendelagsutningen som har samband med

re(lningens direktiv uttryckligen undantager frågor

_ so1n

är emellertid arrendelagsutredningen

den s. k. yttre rationaliseringen, - beredd att instämma i ut-

framgått av det sagda jordbruksutredningens

gångspunkter när det gäller att lösa hithörande Särskilda frågor. tilläggsdirektiv för arrendelagsutredningen på sätt är jordbruksutredningen ifrågasatt vid dessa förhållanden icke erforderliga. I detta yttrande, som är har enhälligt, arrendelzigsutredningens samtliga ledamöter deltagit.

Stockholm den 30 september 1966.

Björn Widegren

/ Mauritz Båärnhielm

Fullmäktige i riksgäldskontoret:

Medelst remiss den 23 1966 har juni fullmäktige i riksgäldskontoret beretts tillfälle att avgiva yttrande över 1960 års slutbetänkanjordbruksutrednings de Den framtida jordbrukspolitiken. Med härav får som ur de anledning fullmäktige, synpunkter fullmäktige har att särskilt beakta ansett sig böra sitt huvudsakligen begränsa yttrande till vissa finansiella spörsmål, i ärendet anföra följande. Jordbrukets finansieringsproblem rymmer speciella aspekter, som bl. a. är avhängiga av samhällsekonomiens utveckling i stort, jordbruksnäringens struktur och vissa hänsynstaganden av statsmakterna har beredskapsnatur. hittills funnit anledning att olika sätt finansiellt denna på stödja näringsgren. Om och i vilken staten bör utsträckning i fortsättningen engagera sig i en stödverksamhet på förevarande område måste bli beroende av den jordbrukspolitiska målsättning man vill uppställa. I jordbruksutredningens betänkande framlägges, mot bakgrunden av en på näringslivets skilda områden starkt en expanderande Samhällsekonomi, mångfald förslag i syfte att genom statens medverkan underlätta jordbrukets under en ankapitalförsörjning given målsättning, som förutsätter en fortsatt snabb rationalisering och strukturomvandling inom jordbruksnäringen, samtidigt som beredskapssynpunkter på vår livsmedelsförsörjning beaktas. Förslagen innebär ett avsevärt ökat engagemang från statens sida, främst i form av vidgade lånegarantiramar, och därmed med all sannolikhet en ökad den redan nu hårt belastning på utnyttjade kapitalmarknadens resurser. Jordbruksnäringen kommer här i konkurrens med många andra samhällsekonomiskt utomordentligt viktiga kapitalanspråk och kan knappast räkna med att under alla förhållanden få

sina investeringsbehov fullt ut tillgodosedda, i vart fall icke så länge det totala sparandet i samhället ligger på nuvarande klart otillräckliga nivå. Fullmäktige har emellertid i princip icke något att invända mot att jordbruket beredes tillgång till de kapitalresurser, som ett förverkligande av målsättningen för jordbrukspolitiken kan påkalla. Även jordbruksnäringen bör dock underordnas den av riksbanken enligt av riksdagen uppdragna riktlinjer förda penning- och kreditpolitiken; i konsekvens härmed torde en ur särskilda synpunkter såsom nödvändig ansedd åtstramning på detta område också få vissa återverkningar för jordbruksnäringen. Som nämnts har jordbruksutredningen framlagt ett flertal förslag för att underlätta finansieringen av lantbruksföretagen, deras avsättning och rationalisering. Fullmäktige avser icke att ingå på en detaljbedömning av dessa olika förslag, vilka till sin principiella innebörd så vitt fullmäktige kunnat finna i stort sett icke innebär några mer väsentliga ändringar i förhållande till vad som hittills gällt. Fullmäktige finner emellertid här särskilt angeläget framhålla betydelsen av att i rationaliseringssyfte äganderättsöverlåtelser och av jordbruksmark allt sätt underlättas. Förslaget att arrendeupplåtelser på genom modifieringar i gällande avskrivningsregler få en bättre anknytning till vad som i sådant hänseende tillämpas i fråga om andra produktionsgrenar också väl ägnat att tillgodose rationaliseringssynpunkter. I likhet synes med utredningen anser fullmäktige vidare, att nuvarande rationaliseringsstöd i form av bidrag, avskrivningslån och direkta statliga lån från lånefonder bör minska, medan om billiga krediter för jordbrukarna bör till-

_önskemålet

godoses genom statliga kreditgarantier i ökad utsträckning och inte genom direkt räntesubventionering. Det må emellertid härvid beaktas, att möjligheten till statliga lånegarantier icke i och för sig innebär, att i ett givet kreditmarknadsläge krediter också kan ställas till förfogande för den verkligen lånesökande. Jordbruksutredningens förslag om utökning av amorteringstiderna för och driftslån föranleder icke någon erinran från fullmäktiges jordförvärvslån sida. Ett i förevarande sammanhang intressant uppslag innebär förslaget att allmänna skall möjligheter att emittera Sveriges hypoteksbank ges ökade obligationer för att kunna tillgodose behov av bunden sekundärjordbrukets kredit. För ändamålet föreslås en utbyggnad av hypoteksbanken resp. hypoteksföreningarna, så att de kan ta upp lån mot säkerhet av inteckning i jordmellan 60 och 75 °/0 av värdet och så att föreningarna kan bruksfastighet bevilja lån med bunden ränta mot denna säkerhet. Fullmäktige vill för långa sin del förorda en utökning på angivet sätt av hypoteksbankens möjligheter att förse med krediter, vilket bl. a. torde vara ägnat att i jordbruksnäringen motsvarande mån minska behovet av statsgaranterade lån och samtidigt åstadkomma omfattande i ett avlyft i jordbrukskassornas engagemang primärlånegivning.

I detta ärendes har behandling deltagit fullmäktiges ordförande och vice ordförande samt herrar Fredriksson, Johansson och Nilsson ävensom riksgäldsdirektören.

Stockholm den 20 oktober 1966.

På fullmäktiges vägnar:

Lars Lindmark

/ Torsten Bjerlöw

Fullmäktige i Riksbanken:

Genom remiss den 23 juni 1966 har fullmäktige i riksbanken beretts tillfälle att avgiva yttrande över 1960 års jordbruksutredningsbetänkande Den framtida jordbrukspolitiken 1966:30 och (SOU 31). Med anledning därav vill fullmäktige, som begränsat sin till de delar granskning av betänkandet som gäller jordbrukets kreditförsörjning, anföra följande. Utredningens behandling av kreditproblemen vid en fortsatt och intensifierad rationaliseringsverksamhet berör först hänsynstagandet till lantbrukets kreditbehov vid av utformningen kreditpolitiken, vidare det statliga kreditstödet till lantbruket och för slutligen reglerna landshypoteksorganisationens verksamhet. I betänkandet behandlas möjligheterna att skydda lantbruket från ur jordbrukspolitisk synpunkt icke önskvärda effekter av en restriktiv kreditpolitik. Utredningen vill icke föreslå, att jordbrukskrediter ges en direkt förmånsställning genom att de vid tillämpningen av likividitets- och placeringskvoter bland ingår de prioriterade tillgångarna. I stället understrykes ett uttalande av

kreditmarknadsutredningen, att jordbrukets speciella lånebehov,

så långt ske kan, beaktas dels vid meddelande av tillstånd för hypoteksbanken att emittera dels vid obligationer, fastställandet av likviditets- och placeringskvoter för de grupper av kreditinstitut, som är av särskild betydelse för jordbrukets I sin kreditförsörjning. sammanfattning väljer dock utredningen formuleringen, att riksbanken hör tillämpa viss av prioritering sådana kreditinstitut. I propositionen 1962:62 rörande den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen avvisade föredragande tanken att departementschefen andra kreditbehov än statens och bostädernas skulle inrangeras i den prioriterade sektorn och riksdagen senare detta godtog ställningstagande. Riksbankens erfarenheter av kreditreglerande ävenledes ingrepp pekar på att någon breddning av den formella prioriteringen icke bör förekomma. Den ekonomiska politiken måste i stället inriktas sådana på att skapa förhållanden på kreditmarknaden, att kommunernas, jordbrukets och industriens odiskutabelt samhälls-

viktiga investeringar kan finansieras inom ramen för samhällsekonomisk balans utan att regleringssystemet bygges ut. Det förtjänar emellertid att observeras att riksbanken hittills vid likvidi-

tets- och som riktats till kreditinstituten, givit samtliga s. k. placeringskrav, däribland en prioriterad ställguldkantade obligationer, hypoteksbankens,

Denna av överensstämmer med den på kapi-

ning. gradering obligationerna talmarknaden traditionella, och innebär en klar förmån för jordbruket, så

mera som den av riksbanken tillämpade emissionskontrollen icke kan mycket

sägas ha hindrat hypoteksbankens obligationsförsäljningar.

har en översyn av det statliga kreditstödet till jord-

Utredningen företagit bruket statliga lånefonder, kreditgarantier och direkta statliga bidrag

genom av föreslår här dels vissa föränd-

kapitalsubventionskaraktär. Utredningen

i formerna för detta dels en betydande ökning i dess ringar och reglerna stöd,

omfattning. har i allmänhet en motivering, och en bedöm-

Förslagen jordbrukspolitisk

från allmänna är av mindre intresse. I flera ning kreditmarknadssynpunkter har riksbanken emellertid, mot bakgrunden av det allmänna sammanhang understrukit behovet av snabbast möjliga amor-

läget på kreditmarknaden, Mot denna är det tveksamt, om amorteringstiden för stats-

tering. bakgrund föreslår 30 till 40 år för

garanterade lån bör utsträckas som utredningen (från

och från 15 till 20 år för att de med

jordförvärvslån driftslån). Argumentet lånen finansierade har ett bestående värde synes icke avgörande. tillgångarna Dels torde det vara svårt att bedöma värdet på längre sikt inom en näringsunder snabb även om går till de bästa gren strukturomvandling, garantilånen

dels kan det lika väl hävdas att tillgångar med bestående värde

projekten, bör balanseras av ett växande Vad vidare angår den av utredeget kapital. för (från 133 till

ningen föreslagna höjningen av beloppsramen lånegarantier

kronor fullmäktige det angeläget att en stor en- 288 miljoner per år), finner kan förutses vara hårt

gångshöjning undvikes i ett läge då kreditinstituten

en eventuell av bör ske successivt.

pressade; ökning lånegarantierna

har behandlat huruvida förändringar i de Utredningen slutligen frågan,

för och landshypoteksföreningargrundläggande reglerna hypoteksbankens nas verksamhet kan bidraga till en mera ändamålsenlig jordbruksfinansie- I detta föreslår utredningen att landshypoteksorganisa-

ring. sammanhang

tionen skall få att ge lån mot inteckning i jordbruksfastighet upp möjlighet

mot nuvarande 60 °/0; Fullmäktige har genom remiss från till 75 °/o av värdet erhållit ett av styrelsen över Sveriges allmänna hypofinansdepartementet teksbank den 12 oktober 1966 betänkande, i vilket bl. a. belånings-

avgivet

avser att återkomma till denna fråga i gränsen behandlas, och fullmäktige

yttrande över detta.

Stockholm den 24 november 1966.

Å Fullmäktiges vägnarzl

Krister Wickman /Karin Winberg

1 I ärendets behandling i fullmäktige har herr Hansson ej deltagit.

LO:

Genom remiss den 26 juni 1966 har Landsorganisationen i Sverige beretts tillfälle avge yttrande över betänkande ”Den

jordbruksutredningens framtida jordbrukspolitiken 1966: 30 och (SOU 31) och får med anledning härav an-

föra följande.

En allmän bakgrund

En av de för den

viktigaste förutsättningarna ekonomiska utvecklingen i Sverige och andra högt industrialiserade länder har varit en snabb och fort-

löpande omfördelning av produktionsresurserna från jordbruk till industri

och andra näringar. Denna har varit markant utveckling speciellt under

efterkrigstiden. För del har jordbrukets detta, sett i ett längre tidsperspektiv,

inneburit att allt färre människor sysselsätts i denna s01n näring samtidigt bättre teknik, växtsorter och djurraser har från och höjt avkastningen jord

boskap. Betydande produktions- och produktivitetsökningar har således

uppnåtts, även om dessa inte alltid har kunnat mäta sig med den snabba utvecklingen inom andra näringsgrenar i landet. Därigenom har fått en jordbruket minskande relativ andel av det samlade produktionsvärdet. Det ökade utbudet i de ekonomiskt

på jordbruksprodukter utvecklade län-

derna har icke motsvarats av en av vilket har

tillräcklig ökning efterfrågan,

varit fallet inom andra näringar. Överskottet har man då sökt för avsättning genom export. Inte heller har behovet i de fattiga länderna, där livsmedelsbristen är betydande, motsvarats av en Dessa länder

köpkraftig efterfrågan.

har inte valutor att betala en som motsvarar behovet. I

livsmedelsimport,

stället har dessa länder sökt sälja en del av sin produktion till de industrialiserade länderna, vilka starkt begränsat sin import av dessa varor oligenom ka former av gränsskydd.

Överproduktionen i industriländerna, som sålts

på världsmarknaden till starkt reducerade priser genom subventioner och

u-ländernas försäljning av har tillsammans jordbruksvaror pressat priserna på den internationella marknaden och lönsamheten inom har min-

näringen skat. Den härav föranledda marknadssituationen kan kanske betraktas som

onaturlig. Den är dock en realitet och kommer LO:s någon förändring enligt bedömande icke att ske inom överskådlig tid, varför måste jordbrukspolitiken

utformas med dessa förhållanden som bakgrund. Inom jordbruket har en avsevärd

anpassning av produktionen eller produk-

tionsmetoderna skett, men den har inte varit för att motsvara kra-

tillräcklig

vet från i marknadssituationen. Man har

förändringarna då genom ett allt-

mer ökande skydd för näringen sökt undvika sociala och ekoogynnsamma nomiska förhållanden för har i likhet med

jordbruksbefolkningen. Sverige andra industrialiserade länder i sin jordbrukspolitik avskärmat hemmamarknaden för jordbruksprodukter genom olika former av Detta

gränsskydd. gränsskydd har efterhand ökat i

omfattning.

En dylik politik har varit nödvändig och förståelig, när sådana förhållanden rådde, att annan sysselsättning inte kunde erbjudas de människor, som med en snabbare rationaliseringstakt inte kunde finna sin utkomst inom jordbruksnäringen. Men det har alltmer inneburit en orationell användning av produktionsresurserna. Den förda politiken har i sin tur återspeglats på livsmedelspriserna och på skatterna. Den allmänna ekonomiska situationen är i dag en annan och förutsättningarna för annan resursanvändning bättre. Den ekonomiska utvecklingen under efterkrigstiden har inneburit väsentliga förändringar i förutsättningarna för jordbrukspolitiken. Genom ökade insikter om de ekonomiska sammanhangen har en hög expansionstakt upprätthållits och produktionsresurserna har nu mer effektivt och i större omfattning kunnat tagas tillvara. har de socialpolitiska i Därigenom aspekterna dag inte samma innebörd som tidigare. Ambitionsnivån innebär nu inte bara att sysselsättningen upprätthålles, utan även att produktionen bedrivs på de områden där den bästa effekten uppnås. Detta är väsentligt för att nå den önskade snabba välståndsstegringen och undvika betydande skillnader i inkomster och levnadsstandard, men denna politik ställer också stora krav på förmåga till anpassning efter förändringar i marknadssituationen. Jordbrukets andel av det totala produktionsvärdet inom landet är visserligen liten och är i avtagande. Det är dock betydelsefullt att även här nå så effektiva driftsformer som möjligt för att målen för den ekonomiska politiken skall Därför måste den framtida jordbrukspolitiken inriktas efter uppnås. den moderna näringspolitikens principer med tonvikt på snabb ekonomisk tillväxt för samhällsekonomin i dess helhet, full och produktiv sysselsättning samt rörlighet och anpassning till den ekonomiska utvecklingen. Denna allmänna inställning kommer också till uttryck i såväl utredningens principdiskussion och förslag som i de avgivna reservationerna. Den gemensamma inställningen till jordbrukspolitikens principiella utformning, som numera råder mellan konsumenter och producenter, utgör en god utgångspunkt för den praktiska utformningen. LO vill också helt tillstyrka att den framtida jordbrukspolitiken utformas med inriktning på rörlighet och anpassning till

marknadsförhållandena.

Produktionsmälsättningen Av utredningsmaterialet framgår att betydande samhällsekonomiska vinster kan göras om minskas till sin volym och de sämsta jordbruksproduktionen jordarna tas ur bruk. Ytterligare vinster står att uppnå genom att omfördela produktionsresurser till de geografiska områden och till de produkter, där de bästa finns. Genom rationella företagsenheproduktionsförutsättningarna ter skapas förutsättningar för en avkastning, som kan jämföras med andra näringars. Genom att bättre disponera mark och kapital samt att överföra .arbetskraft till produktivare sysselsättningar bör ett gynnsamt resultat för samhällsekonomin erhållas.

Den ekonomiska kalkylen blir då ledande för jordbrukets produktionsmålsättning i den framtida jordbrukspolitiken. Mot denna kan sedan bakgrund andra målsättningar eller bedömas och den värderingar påverka praktiska utformningen.

Beredskapskravet

För att ge den svenska och reell innebörd måste neutralitetspolitiken tyngd även landets livsmedelsförsörjning kunna vid en krissituation. Det tryggas är givetvis vanskligt att förutse hur framtidens krig kommer att gestalta sig, men utredningens att en måste kunna klaförutsättning, treårig avspärrning ras utan alltför stora för eller för påfrestningar livsmedelstillgången behovet av omställning till krigsförhållanden, finner LO rimlig. De två viktigaste metoderna att klara skulle då vara inhemsk livsmedelsförsörjningen produktion och beredskapslagring. Praktiskt oberoende av hur en taget konfliktvgestaltar sig för Sveriges del, erbjuder en betydande lagring fördelar både ur beredskapssynpunkt och ur ekonomisk synpunkt jämfört med en hög inhemsk produktion. En central fråga för upprätthållandet av livsmedelsproduktionen under en avspårrning är lagringen av motorbränsle. Om inte tillgången på drivmedel är tryggad för under jordbruket en avspårrning kan produktionen knappast upprätthållas i tillräcklig omfattning. Utredningen har emellertid endast mycket lätt snuddat vid denna fråga. Utredningen har funnit att 80 °/0 av den framtida konsumtionen under fredstid, mätt i kalorier, bör produceras inom landet för att trygga försörjningen under en Denna måste avspårrning. produktion då kompletteras med en ökad LO vill om inte lagring, ifrågasätta, de beräkningsmetoder, som utredningen använt för att uppskatta behovet av inhemsk vid en produktion avspärrning, är alltför begränsade. Genom att man bara har gjort två punkthar man endast kalkyler, kartlagt två av ett oändligt antal möjliga alternativ i stället för att klarlägga den fortlöpande skalan av alternativ i avvägningen mellan livsmedelsstandarden under en och kravet och avspärrning på lagring fredsproduktion. Beredskapsmålet bör innebära att så många produktionsfaktorer finns i jordbruket under fredstid, att livsmedelsförsörjningen kan klaras under en avspärrning efter diverse omställningar i jordbruket. Genom att betydligt fler kalorier kan erhållas från en given produktionsinsats vid vegetabilisk produktion än vid animalisk, kan tillfredsställas vid en beredskapsbehovet avspärrning efter en omläggning av produktionen även om fredsproduktionen understiger detta behov. Detta är speciellt betydelsefullt med till att hänsyn den framtida produktionen inom svenskt att en jordbruk synes innebära, förskjutning kommer att ske från vegetabilisk produktion mot animalisk. LO vill därför föreslå, att i utredningens beräkningar fortsättningen utvidgas, så att de täcker flera och helst hela skalan av alternativ av krav möjliga på 17

kostens kvalitet vid en som man kan komma att ställa i komavspärrning, bination med produktionsberedskap och lagring. Med hänsyn till att det 80 °/0-iga målet knappast kan uppnås inom de närmaste åren genom användandet av acceptabla strukturomdanande medel, vill dock LO acceptera utredningens målsättning som ett etappmål. Då såväl förbättringar successivt kan väntas i både produktions- och lagringsteknik som förändringar i det utrikespolitiska läget, vill LO understryka och instämma i növändigheten av att produktionsmålet blir föremål för en fortlöpande omprövning med hänsynstagande till nya beräkningsmetoder och ändrade förutsättningar.

lÃ-Iandsbistánd Den rådande livsmedelsbristen i världen har ibland tagits som intäkt för att man borde upprätthålla en högre livsmedelsproduktion än vad som skulle vara ekonomiskt motiverat. En hög svensk produktion skulle innebära att vi tog en mindre del av andra länders i anspråk för vår livsmedelsproduktion Överskott skulle kunna överlämnas till de fattiga länderna som försörjning. Enligt L0:s mening emellertid den effektivaste hjälpen inom hjälp. utgör denna sektor till dessa länder ett tekniskt bistånd, som stödjer effektiviseringen av u-ländernas och distribution av livsmedel. Ett utökat handelsjordbruk utbyte med dessa länder ger dem också möjligheter att sälja och köpa de varor, som de själva bedömer vara mest angelägna för den ekonomiska tillväxten och sociala utvecklingen. Om tillfälliga svåra situationer uppstår för dessa länders kan av valuta för köp på den interförsörjning hjälpen ges i form nationella marknaden. En sådan form av hjälp är effektivare än att upprätthålla en orationell svensk Sveriges möjligheter att jordbruksproduktion. blir större, om våra resurser används effektivt i andra näringar. Nahjälpa hindrar detta icke att en direkt hjälp kan att man på turligtvis ges genom kort sikt utnyttjar den befintliga överskottskapaciteten för livsmedelshjälp, så länge detta inte fördröjer strukturanpassningen.

Rationaliseringskravet Det och kravet på effektiva företagsenheter inuppställda produktionsmålet nebär att betydande rationaliseringar måste komma till stånd inom jordbruksnäringen i fråga om såväl markanvändningen som tillämpningen av modern jordbruksteknik. Det kan inte förutsättas att denna ökning i rationaliseringstakten kommer till stånd utan väsentliga ökningar av de statliga stödåtgärderna på detta område. En stor del av den sämre som nu brukas måste tas ur drift och en jorden,

betydande omarrondering måste ske på de bättre jordarna för att skapa förutsättningar för modern teknik och brukningsmetoder. Detta innebär i sin tur att en betydande del av den nu i jordbruk sysselsatta arbetskraften måste beredas sysselsättning i andra yrken, vilket innebär att och omställningsflyttningsbidrag i olika former får stor betydelse för att denna form av rörlighet verkligen skall komma till stånd. Skapandet av effektiva företagsenheter innebär i de flesta fall ett utökande av den disponibla marken. Detta kan dock endast ske genom en påskyndad företagsnedläggning. Under efterkrigstiden har den trängsta flaskhalsen för en snabb varit det begränsade utbudet av mark. Ratiostrukturomvandling naliseringspolitiken måste därför utformas på ett sådant sätt att en ökad rörlighet i markdispositionen verkligen uppnås. Detta, att uppnå en tillräcklig rörlighet i markdispositionen, är nog den största svårigheten i arbetet för rationellare jordbruksföretag med hänsyn till den bundenhet som av ekonomiska, traditionella m. fl. skäl föreligger. Det kan tänkas att erfarenheter kommer att ge vid handen att starkare medel blir än de hittills erforderliga föreslagna. Genom olika samverkande faktorer utanför jordbruket är risken också att markvärden i vissa fall drivs över den nivå, som kan förräntas i jordbruk. En klarare planering från samhällets sida över markens framtida disposition och användning kan motverka detta. Framsynta köp av samhället skulle ytterligare dämpa priserna och motverka markspekulation. Den aktiva inköps- och försäljningsverksamheten hittills ha varit synes ett bra medel vid har skett snabbt storleksrationaliseringar. Omsättningen och verksamheten har varit men har i förhållande till behovet betydande, ändå varit alltför begränsad. Genom vidgade möjligheter för lantbruksnämnderna att genom jordfonden köpa mark av ägare, som önskar avveckla sitt jordbruk eller från ägare som inte själv utnyttjar marken, kan takten i strukturrationaliseringen ökas. Utredningens förslag om att 30 kronor miljoner skall kunna användas till av inköp ofullständiga jordbruk i bygder med ogynnsamma förutsättningar för produktion, bör underlätta omflyttningen från de områden, där svårbemästrade glesbygdsproblem råder. LO vill därför en med totalt tillstyrka utvidgning 130 miljoner av jordfondens verksamhet enligt de riktlinjer utredningen föreslår. Arrenden av mark har tidigare använts i en för utbetydande omfattning vidgning av jordbruksföretagens storlek och därigenom medverkat gynnsamt i Hittills har strukturrationaliseringen. de t. o. m. spelat en större roll för utvidgningen av befintliga enheter än köp. Genom att minska de socialpolitiska inslagen i arrendelagstiftning och den bundenhet detta och i stället skapar öka avtalsfriheten skulle en ökad omfattning av arrende bidra till strukturrationaliseringen. Den nuvarande utformningen av arrendelagen motverkar denna utveckling genom att framtvinga avtal som icke artillfälliga tryggar rendatorns krav på en långsiktig disposition, vilket måste vara underlaget för rationella åtgärder i driften.

Kapitalbelzovet Den strukturförbättring och rationalisering av jordbruket av den omfattning som måste komma till stånd för att nå det uppsatta effektivitetsmålet kräver De tillgängliga resurserna måste då disponeras i

en betydande kapitalinsats.

överensstämmelse med den uppställda målsättningen. Genom att kapitalstödet nu i huvudsak knyts till kreditgarantier minskar samhällets direkta bidrag

till effektiviseringen och lönsamhetskriteriet skjuts i förgrunden vid investe-

ringarna. Utredningen har icke beräknat det totala kapitalbehovet hos jordbruket

under omställningstiden, men föreslår en rad förändringar inom det nuva-

rande systemet för att underlätta jordbrukarnas upplåning. LO finner för-

slagen motiverade och vill därför tillstyrka att de tillämpas under den överav tre år som utredningen föreslår. Efter denna tid bör med hänsyn

gångstid till vunna erfarenheter även en ökning av kapitaltillgången övervägas för

jordbruket, om det skulle visa sig erforderligt och ekonomiskt lönsamt.

Yrkesundervisning och forskning

Den förväntade utvecklingen mot större och rationellare företag inom jord-

bruket innebär att kravet på brukarens yrkeskunskaper Ökar. En väsentlig upprustning på detta område synes erforderligt om jordbrukarna effektivt

skall kunna sköta företag av den storlek, som krävs för en rationell drift. Upp-

rustningen av undervisningen bör då icke endast omfatta yrkesutbildningen

för utan även vuxenutbildning efter samma normer som inom andra yngre näringar.

En fortsatt utveckling av jordbrukstekniken och jordbrukets produkter

kan inte komma till stånd utan fortsatta insatser inom forskningen. Det är

dock viktigt, att de redan inom forskningen gjorda rönen kommer i praktisk

Denna av kunskaperna kan förbättras genom en in-

tillämpning. spridning tensifierad rådgivning för att föra ut nya idéer till jordbrukarna.

Ansvaret och avgörandet för de åtgärder som måste vidtas, oavsett det gäl-

ler avvecklingen eller en utvidgning av ett företag, måste ytterst vila på jord-

brukaren Rationaliseringstakten kommer i betydande del att bestäm-

själv.

mas av kunskap om ekonomiska förhållanden och tekniska förändringar,

varför den kommande utvecklingen kommer att ställa stora krav på infor-

mationsverksamheten. En god hjälp i besluten om erforderliga åtgärder i driften är tillgång på information om de krav man måste ställa på företagets

storlek och drift. De statliga organen kan i detta sammanhang göra en värdefull insats och måste då erhålla erforderliga medel så att den tekniska och

ekonomiska utvecklingen kan följas under omställningen och på lämpligt

sätt föras vidare till företagarna.

Med hänsyn till den eftersläpning, som enligt LO:s bedömande föreligger

mellan den bäst kända tekniken och den tillämpade inom jordbruket samt

nödvändigheten av goda yrkeskunskaper för att rationaliseringsmöjligheterna skall kunna tas tillvara, vill LO om är ifrågasätta utredningens förslag tillräckligt långtgående inom dessa områden. En ytterligare utbyggnad av undervisning och rådgivning genom statligt stöd synes kunna ge betydande effektivitetsvinster.

Onzställningsstöd Den önskade omställningen av jordbruksproduktionen måste ske under acceptabla sociala och ekonomiska villkor för de människor som måste söka sin utkomst i andra näringar. Den numera erkända principen, att individernas ekonomiska och sociala trygghet icke äventyras vid strukturförändringar inom samhället, måste även gälla inom jordbruket. I den gällande jordbrukspolitiken har man från att utgått omställningen inom jordbruket inte behöver gå fortare än att man löste strukturomvandlingen genom generationsskiften. Genom att sysselsåttningssvårigheterna utanför jordbruket under förkrigstiden ännu stod i färskt minne bedömde man i 1947 års jordbruksprogram att sysselsättningen och den ekonomiska tryggheten bäst tryggades genom ett till ägaren knutet småbrukarstöd. Något särskilt omställningsstöd ansågs inte erforderligt. Småbrukarstödet har genom sin utformning utgjort ett konserverande moment i jordbrukspolitiken. Det är därför mindre lämpligt under en tid då omställningen måste gå snabbare och bör avskaffas. Genom att i stället använda ett utvecklat omställningsstöd tryggas den ekonomiska och sociala tryggheten för dem, som inte längre kan få tillräcklig från arbeavkastning tet vid sitt jordbruk. Den genom rationalisering friställda arbetskraften bör i första hand genom den ordinarie arbetsmarknadspolitiken få hjälp att finna en annan mer produktiv sysselsättning. Det kan emellertid förutsättas att i omställning många fall kommer att innebära större problem inom denna näring genom en i genomsnitt högre levnadsålder och mindre kunskap om tillgängliga hjälpformer. Denna yrkeskategori är också genom sin bundenhet till ägandet av brukningsenheter mer känslomässigt och ekonomiskt bunden till sin nuvarande verksamhet. En intensifierad informationsverksamhet från de statliga myndigheternas sida om de möjligheter som står till buds genom den allmänna arbetsmarknadspolitiken, kan i väsentlig grad bidra till en ökad yrkesmässig rörlighet. LO är väl medveten om de svårigheter, som skapas av att en stor del av den arbetskraft, som måste byta arbete och i vissa fall bostadsort år äldre. En hög levnadsålder är ju speciellt vanlig bland brukarna av de små enheterna, där omvandlingen har sina största återverkningar. I vissa fall kan dessa människor ha svårigheter att finna lämplig sysselsättning och att anpassa sig i

andra yrken. I stor utsträckning torde dock den i jordbruket sysselsatta arbetskraften även ha erfarenheter från annat arbete, vilket underlättar arbetsoch miljöbyten. Mot dessa svårigheter måste vägas nödvändigheten av strukturrationaliseringen och produktionsmålsättningen samt att samhället i många fall får bättre möjligheter att ge medborgarna en bättre service i en mer centralt belägen ort. Utredningen föreslår att man skall överföra arbetskraft från mer avlägset belägna jordbruk till beredskapsarbete i form av t. ex. skogsplantering 0. dyl. Det är enligt LO:s mening icke en lämplig åtgärd att vidga omfattningen av beredskapsarbeten. Det måste vara arbetsmarknadspolitikens mål att överföra arbetskraften till mer produktiva arbetsuppgifter. I många fall kan en Ökad inlösen av mark och fastigheter genom jordfonden, med den generösare värderingen av avlägset belägna och dåliga småbruk, som utredningen föreslagit, öka benägenheten och resurserna för omställning eller i vissa fall för tidigare pensionering. I de fall speciella svårigheter föreligger bör också det av utredningen föreslagna omställningsstödet (5.000-20.000 kr) kunna komma i fråga. LO har inget att erinra mot de förutsättningar, som utredningen presenterar för att ett kontant bidrag skall kunna utgå, men anser bestämmelserna alltför allmänt formulerade. Därför bör en speciell arbetsgrupp tillsättas för att närmare ange de regler, som skall gälla för utbetalningar. I detta arbete bör man åstadkomma en till likvärdig behandling i omställningsstödet jordbrukare och industriarbetare vid strukturförändringar i näringslivet. Det gäller i båda fallen att slå vakt om individernas ekonomiska och sociala trygghet.

Prispoliiiken I den tidigare jordbrukspolitiken under efterkrigstiden har prispolitikens huvudsakliga uppgift varit inkomstomfördelningen mellan jordbrukare och övriga grupper i samhället. Genom det uttalade målet om inkomstjämställdhet mellan brukare av en viss areal och industriarbetare i lägsta dyrortsgruppen kom prispolitiken att främst knytas till inkomstomfördelningen. De beräkningar, som låg till grund för dessa jämförelser och den förda prispolitiken var mycket komplicerade och innebörden svårtolkad. Förhållandet mellan på ett företags och företagets avkastning är inte priserna produkter enkelt och entydigt. Med hänsyn till att en företagares ställning i inkomstavseende dessutom är väsentligt annorlunda än en löntagares, kan det ifrågasättas om dylika jämförelser går att genomföra på ett meningsfullt sätt. Trots betydande realprisstegringar har den åsyftade inpå jordbruksprodukter komstmålsättningen icke uppnåtts, utan den s. k. inkomstklyftan har enligt beräkningarna ökat. De viktigaste orsakerna till att det åsyftade inkomstmålet icke uppnåtts har

varit prisutvecklingen på den internationella marknaden och prispolitikens effekt på produktions- och rationaliseringsutvecklingen. svårigheterna bottnar i att den förda prispolitiken inte medverkat till den nödvändiga anpassningen till den fortlöpande tekniska och ekonomiska utvecklingen. De vidtagna administrativa åtgärderna för en rationalisering av jordbruket har ensamma icke varit tillräckliga för att uppnå den erforderliga anpassningen till utvecklingen inom näringen. Det torde enligt L0:s uppfattning icke vara möjligt att i den framtida jordbrukspolitiken upprätthålla en inkomstjämförelse och målsättning av hittillsvarande typ. Det skulle innebära prisökningar i sådan omfattning att det inte kan betraktas som realistiskt. Dessutom skulle svåra olägenheter framkomma vid prisavvägningen och målkonflikter skulle uppstå, om en rationellare resursanvändning samtidigt skall eftersträvas. En sådan målkonflikt skulle även uppstå, om man i prispolitiken skulle binda sig för någon annan liknande norm som riktpunkt för prissättningen, t. ex. lönsamhet för rationella företag. Förutsättningen att en viss produktion skall upprätthållas i beredskapssyfte torde i och för sig innebära en lönsamhetsgaranti. Man kan inte räkna med att företagare eller arbetskraften kommer att stanna i näringen i tillräcklig omfattning om inte avkastningen från jordbruket motsvarar vad som kan erhållas inom andra näringar. Prispolitiken utgör det viktigaste medlet för att nå de jordbrukspolitiska målen - effektivitetsmålet och inkomstmålet. När man produktionsmålet, inom jordbrukspolitiken vill acceptera principen om en konsekvent och fullständig anpassning av produktionen enligt de principer, som gäller för näringslivet i övrigt, innebär detta att prispolitikens huvuduppgift måste förskjutas från inkomstfördelningsfunktionen till att användas som ett anpassnings- och styrningsinstrument. Detta gäller såväl för produktionen i dess helhet som för de särskilda produkterna. Prispolitiken måste sålunda utformas, så att en högre produktivitet främjas och på så sätt minska samhällskostnaderna för produkterna. Den måste också minska produktionsöverskottet totalt och inom speciella varuområden. Den måste initiera ett rationaliseringsarbete och en omställning av arbetskraft och produktionsresurser vid de sämsta jordbruken. Med de starka tendenser som råder till en produktionsökning inom jordbruket på grund av det rådande gapet mellan den bästa kända tekniken och den nu tillämpade kommer stora krav att ställas på prispolitiken, om den önskade produktionsminskningen skall nås. Prispolitiken måste därför utformas så att stor återhållsamhet iakttages med prishöjningar på jordbruksprodukter. Då effekterna av dels prispolitiken och dels omställnings- och rationaliseringsstödet ännu är okänt, bör, såsom utredningen föreslagit, åtgärderna prövas under en övergångstid och erforderliga justeringar i politiken vidtas. Det är emellertid betydelsefullt att redan under omställningstiden en produktionsbegränsning sker och en omfördelning av resurserna börjar.

Prisrelatiozzerna och gränsskydd

Den hittillsvarande har inneburit skillnader prispolitiken väsentliga i prisstödet för olika produkter. Stödet har varit speciellt för där de högt produkter, svenska produktionsförutsättningarna, i förhållande till världsmarknadspriserna, varit sämst. Exempelvis gäller detta socker och spannmål. Det lägsta prisstödet återfinns för animalier, där vi i stort sett har de bästa produktionsbetingelserna. Därigenom har en specialisering på de områden, där Sverige har sina bästa produktionsbetingelser inte kommit till stånd utan produktionsinriktningen har påverkats mot en spridning till praktiskt taget alla sektorer. Avvägningen mellan de olika produkternas prisstöd är emellertid en viktig fråga när det gäller att begränsa de samhällsekonomiska kostnaderna för jordbruksproduktionen. Prisstödet bör inriktas så att, inom beredskapskravets ram, produktionen styrs mot de områden, där vårt land har de bästa produktionsförutsättningarna. Detta innebär, att ett i princip likformigt gränsskydd i förhållande till bör utformas. Även världsmarknadspriserna om dessa priser varierar starkt har dock relationerna sikt visat på lång sig stabila, varför en anpassning till dessa kan väntas väsentliga fördelar. ge En renodlad tillämpning av världsmarknadens prisrelationer skulle kunna innebära överskott, framför allt inom animalieproduktionen, vars avsättning på den internationella marknaden skulle innebära betydande exportförluster, då marknaden för dylika är begränsad genom andra länders skyddsåtgärder. Det är därför motiverat att anpassa gränsskyddet sä att produktionen av speciella produkter inte blir större än att de kan avsättas på den inhemska marknaden eller kan exporteras utan speciellt exportstöd. Detta skulle innebära att det höga gränsskyddet på vegetabilier anpassades nedåt, medan produktionen på animaliesidan anpassades efter utrymmet den inhemska markpå naden. Det är dock betydelsefullt att en dylik anpassning får formen av en långsiktig plan så att producenterna får den nödvändiga tiden till omställningar i sin Planen kan då få den produktion. lämpligen av utredningen föreslagna varaktigheten av 5-10 år med successiva förändringar. Det prisregleringssystem, som hittills använts har varit mycket svåröverskådligt och tekniskt komplicerat. En till världsmarknadspriserna mer anpassad prispolitik och en strävan att lösgöra jordbrukspolitiken från inkomstmålsättningen bör kunna skapa förutsättningar för att förenkla regleringssystemet och göra det mer överskådligt. Valet av prislinje är av fundamental betydelse för jordbruksstödets praktiska utformning, även om det för det totala skyddets omfattning inte behöver innebära någon skillnad. Både hög- och lågprislinjerna har såväl försom nackdelar. Utredningen har, med huvudsakligen en eventuell framtida gemensam jordbruksmarknad inom EFTA eller hela Västeuropa som argument, valt att förorda högprislinjen. Det innebär emellertid beprincipiella

tänkligheter att upprätthålla en subvention till jordbruket, som belastar indi-

viderna olika beroende på av omfattningen livsmedelskonsumtionen. Med hänsyn till att det i huvudsak är en borde kostnaderna beredskapsfråga falla lika på individerna. blir nu relativt större Trycket på de lägre inkomsttagarna och barnfamiljerna, som har en relativt större andel livsmedelskonsumtion av sin inkomst. Med hänsyn till att detta kan via skatter kompenseras eller direkta anser dock bidrag LO att den av utredningen framförda motiveringen för en tills vidare högprislinje kan accepteras.

Möjligheterna för Sverige och övriga EFTA-länder att vinna en anslutning till EEC-marknaden är ju för ovissa. Det är emellertid dagen mycket angeläget, att man för en sådan jordbrukspolitik att jordbruket i Sverige, som ju ekonomiskt spelar en relativt liten roll, inte i sista hand kommer att visa sig vara den stötesten, som hindrar en svensk i form till anslutning någon EEC eller en av samarbetet i EFTA. utvidgning Jordbrukspolitiken måste därför utformas på ett sådant sätt, att den mera allmänt underlättar en anpassning. Villkor härför är för det första att produktionen nedbringas mot den 80 °/0iga målsättningen, så att det finns ett att EEC avsättningsutrymme erbjuda eller EFTA-ländernas vilket kommer att vara ett trumfkort jordbruksexport, i För det andra förhandlingarna. att prisnivån i Sverige hålls på ett sådant läge, att en inte föranleder alltför stora anslutning omställningar. Det gäller både prisnivåns höjd och prisrelationerna. Man måste vara helt på det klara med att det vid en anslutning inte kommer att bli om fråga förhandlingar, där EEC i någon mån kan jämka sin för att jordbrukspolitik tillgodose svenska intressen, utan det kommer att bli frågan om att acceptera eller inte. När det gäller prisavvägningen är det ju särskilt angeläget att Sverige då inte utvecklar stora exportöverskott där man även på just de produkter, har stora exportöverskott inom EEC med avsättningssvårigheter. När det gäller tekniska gränsskyddets utformning i övrigt så finner LO inte anledning att gå in på de och många komplicerade detaljproblem, som här föreligger, men anser sig i stort kunna acceptera utredningsmajoritetens förslag. För ett varuområde innebär en radikal jordbruksutredningens förslag omläggning av det nuvarande Det och fettvaregleringssystemct. gäller mejeriror. För socker och föreslår fabrikspotatis utredningen speciella utredningar. På alla dessa områden kvarstår till väsentlig del regleringar från 1930-talets början; regleringar, som var avsedda att vara med att korttidsåtgärder syfte försöka anpassa konsumtionen till men som sedan har blivit produktionen, bestående och medfört mycket betydande i både snedvridningar produktions- och LO instämmer helt konsumtionsinriktningen. med utredningsmajoritetens förslag till en av den planmässig avveckling nuvarande mejeriregleringen och en minskning av belastningen på margarinråvarorna. LO finner även att en betydande minskning av sockerskyddet i Sverige vore fördelaktigt. Då denna fråga och stödet till fabrikspotatisproduktionen

har anförtrotts förutsätter LO, att organisationen får speciella utredningar återkomma senare till dessa problem.

Stockholm den 24 oktober 1966.

LANDSORGANISATIONEN I SVERIGE

Arne Geijer

/ Bert Ekström

TCO:

har remiss av den 23 Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) genom 1966 beretts tillfälle inkomma med yttrande över 1960 års jordbruksutjuni betänkande ”Den framtida 1966:30 och rednings jordbrukspolitiken” (SOU 31). TCO vill med anledning härav anföra följande. TCO vill sin tillfredsställelse över att ett mer saminledningsvis uttrycka hällsekonomiskt betraktelsesätt som underlag för den föreliggande utlagts än som varit fallet med många av dess föregångare. Utredningen redningen som vilken i likhet med alla behandlar sålunda jordbruket en näringsgren, andra har att rätta efter det ekonomiska livets näringsgrenar skyldighet sig villkor. De enda från denna som utredningen förordar, m0avstegen princip, tiveras dels av den målsättningen beträffande självförberedskapspolitiska under en dels av den målsättsörjningen avspärrning, fördelningspolitiska som från att under inte skall ning utgår jordbrukarna övergångsperioden bli hänvisade till på grund av hög ålder och låg rörlighet utkomstmöjligheter sämre än för andra TCO delar utredningsom är väsentligt samhällsgrupper. ens att huvudmålsättningen för den framtida jordbrukspolitiken uppfattning bör vara att skall göras så effektiv att fullvärdiga livsmejordbrukssektorn del kan produceras till konkurrenskraftiga priser.

F Örsör jnizzgsberedskapezi finner att är större än vad som Utredningen jordbrukets produktionsvolym är motiverat av samhällsekonomiska skäl och uttalar sig därför till förmån för av Efter en bedömning av beredskapsbeen nedskärning produktionen. hovet av livsmedel, under en avspärrningsgrundad på kaloriförbrukningen av tre år, förordar utredningen att man inte nedbringar produktionsperiod under av full Denna målsättning bör volymen 80 procent självförsörjning.

kunna uppnås vid slutet av 1970-talet. En fortlöpande bör dock omprövning ske med hänsyn till föränderligheten i sådana förhållanden som det världs-

politiska läget, världsmarknadspriserna, lagringstekniken etc.

TCO vill vikten

kraftigt understryka av att en dylik omprövning kommer

till stånd. Man bör därvid också sådana för ompröva förutsättningar kalkylen som kaloribehovet samt dettas i form sammansättning av vegetabiliska och animaliska födoämnen. TCO vill vidare förorda att omprövningen skall

gälla frågan huruvida försörjningsgraden skall upprätthållas

genom produk-

tion eller genom lagring samt att denna omprövning sker mot av

bakgrund sannolikheten av olika alternativ i händelse av ett skärpt världspolitiskt läge,

en fråga som kan väntas bli föremål för av t. ex. 1965 års för-

bedömning svarsutredning. Räknar man med att en av livsmedels-

långvarig avspärrning

tillförseln från utlandet är mindre sannolik, kan detta leda till en annan avvägning av lagring i förhållande till produktion, än om man som utredning-

en gör ständigt utgår från förutsättningen att en treårig handelspolitisk av-

spärrning verkligen kommer att inträffa.

I dessa beräkningar bör kostnaden för mot den samhällsekolagring vägas

nomiska kostnaden för att upprätthålla en onödigt stor

jordbruksproduktion,

och den riskteoretiska analysen skulle kunna huruvida den försäkbelysa

ringspremie som dessa kostnader

utgör verkligen år skälig med hänsyn till

risken att det ifrågavarande TCO är avspärrningsalternativet förverkligas.

medveten om det vanskliga i dylika och vill föreslå att försök i

beräkningar

denna riktning till en början utförs inom ramen för den

forskning som enligt

utredningens förslag skall utföras som ett underlag för

rationaliseringsplaneringen på längre sikt.

Den globala Iivsmedelssituøztionen

TCO vill framföra några reflexioner av natur med av principiell anledning utredningens bedömning av det globala försörjningsläget i fråga om livsme-

del. Den livsmedelsbrist som råder i

många av utvecklingsländerna, framför

allt i Asien, bör enligt TCO:s behandlas med av de

mening högsta prioritet

rikare länderna. Den lösning som man i första hand bör eftersträva måste härvid vara att sätta i stånd utvecklingsländerna att själva producera de livsmedel som behövs för att klara Detta bör

försörjningsbehoven. ske genom ett

väsentligt utvidgat tekniskt och finansiellt bistånd från

på jordbruksområdet

de rikare ländernas sida. I situationer då de komparativa produktionsförutsättningarna skulle göra det lönande för att

utvecklingsländerna exportera

en del av sin produktion till industriländerna, måste de sistnämnda dessutom vara beredda att öka importen av livsmedel, även om detta skulle innebära

tillfälliga omställningssvårigheter för vissa hemmamarknadsnäringar.

TCO vill vidare uttala sitt stöd åt tanken att de rikare länderna tillsammans bör finansiera ett omfattande program för åt de länder som

livsmedelshjälp

är sämst ställda i försörjningshänseende. Dylika insatser torde inom över-

skådlig tid vara erforderliga, även om det tekniska biståndet på jordbruks-

området intensifieras, och skulle möjliggöras genom utnyttjande av den överskottskapacitet som för närvarande existerar inte enbart inom industriländerna utan också i vissa utvecklingsländer, om än i mer dold form. Om ett av detta slag i framtiden skulle kunna förverkligas, anser TCO att program

detta bör kunna föranleda en höjning av den av jordbruksutredningen före-

TCO vill däremot starkt understryka, att

slagna produktionsmålsättningen.

en oeftergivlig förutsättning för en sådan omprövning är att bestämda ga-

rantier föreligger för att överskottsproduktionen verkligen kommer utveck-

lingsländerna till godo.

Rationaliseringsverksamheten

TCO vill starkt understryka vad utredningen anför på tal om behovet av en

samlad av inom Om de

planering rationaliseringsverksamheten jordbruket. målsättningarna skall kunna förverkligas, mäste nya jordbrukspolitiska rationaliseringsinsatserna alla nivåer samordnas med de prispolitiska åtpå och med samhällets lokaliserings- och arbetsmarknadspolitik. Be-

gärderna tydande samhällsekonomiska vinster torde kunna göras genom en sådan och TCO vill bestämt förorda att den föreslagna forskningen rö-

planering, rande och dessas utnyttjande får sådana rejordbrukets produktionsresurser

surser att sambandet mellan insatser och vinster i rationaliseringsverksamheten kan belysas klarare än hittills. Skulle forskningsresultaten visa, att den samhällsekonomiska avkastningen av vissa rationaliseringsåtgärder är större än man hittills räknat med, måste vidare enligt TCO:s mening statsmakterna

vara beredda att öka sina insatser utöver vad jordbruksutredningen föresla-

Medan den inre rationaliseringen inom jordbruket medfört märkbara git.

framsteg, har den yttre rationaliseringen under efterkrigstiden givit ett påfallande resultat. Det fortsatta rationaliseringsstödet måste därför

magert

enligt TCO:s uppfattning främst inriktas på att genomföra en kraftig om-

daning av företagsstrukturen inom jordbruket. Denna strukturrationalisebestå endast i av de allra minsta bruk-

ring bör inte som hittills nedläggning ningsenheterna utan också i sammanläggning av små och medelstora enheter

till större enheter. TCO av denna anledning att ökas kraftigt

tillstyrker förslaget jordfonden

för en aktiv och i lantbruksatt möjliggöra inköps- försäljningsverksamhet

nämndernas regi. Det är också angeläget att lånemöjligheterna för struktur-

förbättras, och TCO finner flertalet av de förslag som framrationaliseringen förts i detta väl motiverade. TCO kan dock inte ansluta sig till utredsyfte

att kreditförsörjning borde prioriteras i ningens uppfattning, jordbrukets av allmän kreditåtstramning. Liknande prioriteringskrav skulle i så

lägen fall med samma rätt kunna resas från åtskilliga andra näringsgrenar.

Forskning, utbildning och rådgivning

TCO delar helt utredningens uppfattning att kraftigare insatser av forskning, utbildning och rådgivning är för att nödvändiga påskynda rationaliseringen inom jordbruket. Med till hänsyn de mycket påtagliga brister som för när-

varande råder i detta avseende, anser TCO dock att utredningen på vissa punkter har underskattat de insatser som är för erforderliga att åstadkomma den som effektivitetshöjning åsyftas. Detta gäller framför allt i om fråga utbildningen av TCO vill företagsledare. erinra om att även dagens nytillträdande jordbrukare har en genomsnittlig yrkesutbildningsnivå som inom andra skulle betraktas näringsgrenar som oacceptabelt låg. Denna brist torde

knappast undanröjas genom utredningens förslag. Tyngdpunkten i utbildning av nytillträdande jordbrukare måste enligt TCO:s mening i riktförflyttas ning mot längre och mer och en fördjupade kurser, kraftigare utbyggnad av lantmästarutbildningen än som kommer därför föreslagits att bli nödvändig. TCO anser vidare att möjligheterna till vuxenutbildning av yrkesverksamma jordbrukare måste byggas ut väsentligt mer än till de 500 utföreslagna bildningsplatserna per år. Detta blir desto mer angeläget med hänsyn till att

deltagande i dylik fortbildnings- och rådgivningsverksamhet kommer att

ställas som villkor för erhållande av visst rationaliseringsstöd. TCO delar helt den som till uppfattning ligger grund för en sådan villkorlighet i fråga om att samhället rationaliseringsstödet, nämligen har rätt att begära att jordbrukarna engagerar sig i rationaliseringssträvanden i utbyte mot de ekonomiska stöd som samhället dem. En ger förutsättning för att detta engagemang verkligen skall kunna bli är emellertid att ömsesidigt, vuxenutbildningsmöjligheterna blir tillgängliga för fler betydligt än den f järdedels procent per år som innebär i förhållande förslaget till samtliga jordbrukare i landet. TCO vill också särskilt att dessa understryka möjligheter även måste stå öppna för de kvinnor som tillhör jordbruksnäringen utan att vara vare

sig företagsledare eller anställda.

I fråga om den lokala rådgivningsverksamheten vill TCO underkraftigt stryka att en samordnad och målmedveten verksamhet av detta slag är nödvändig för att forskning och skall avsätta planering praktiska resultat. TCO vill uttala sitt stöd för de som tankegångar utvecklas i särskilt yttrande av hr Eriksson m. fl. och som syftar till skapandet av en lokal rådgivningsorga-

nisation, som i erforderlig också kan omfattning ställa teknisk expertis till förfogande för

jordbruksföretagen. Redan innan en dylik lokal rådgivnings-

organisation hunnit byggas upp, bör för övrigt enligt TCO:s mening en inten-

sifierad teknisk kunna bedrivas rådgivning med utnyttjande av de möjligheter till bättre information som utredningen anvisar, exempelvis via radio och television, kursverksamhet samt kollektiv och individuell rådgivningsverksamhet.

Omställningsfrågor avseende ett utvidgat stöd till jordbru- TCO tillstyrker utredningens förslag avveckla sina och till annan verksamhet. Särkare som vill företag övergå TCO:s att arbetsmarknadsverket bereds skilt viktigt är enligt uppfattning att omskola denna arbetskraft och där så erfordras även vidgade möjligheter orter där mer finnes. TCO delar inte flytta den till produktiv sysselsättning vissa håll rådande att till skillnad från den på föreställningen jordbrukare till eller för en dylik omställning. andra yrkesgrupper är ovilliga olämpliga däremot TCOzs skäl att satsa en del av anslagen för Det finns enligt mening såväl som arbetsmarknadsforskning på

jordbruksrationaliseringsforskning

hur skall kunna underlättas för den enatt undersöka omställningsprocessen skilde och hans samt till vilka yrken, näringar och orter jordbrukarna familj bör stimuleras att söka sig för att de största samhällsekonomiska lämpligen vinsterna skall kunna göras. former av förordar TCO att myn- Även beträffande övriga omställningsstöd en under ett ingående studigheterna under övergångstid prövar sig fram som kan med olika TCO tillstyrker det dium av den effekt uppnås åtgärder. framförs i om kontanta samt inlösen förslag som fråga omställningshidrag via De totala kostnadsramarna bör dock av jordbruksfastigheter jordfonden. inte fixeras alltför hårt i förväg, ej heller bör man reenligt TCO:s mening dan nu binda omstållningsbidragen efter en åttaårsperiod. sig för att avveckla ett helt annat sätt än det hit- Med tanke på att de föreslagna åtgärderna på är både och tidstills tillämpade småbrukarstödet rationaliseringsfrämjande förslag avskaffas, fibegränsat bör, då småbrukarstödet enligt utredningens nansiellt finnas för ett mer omfattande bruk av dessa åtgärder. utrymme

Prispolitiken när det innebär att tanken på en Utredningens förslag gäller prispolitiken lönsamhet eller för vissa av jordbruk inte garanterad inkomstgarantier typer för svensk Erfarenheten visar längre utgör en målsättning jordbrukspolitik. att är ett mycket ofullkomligt medel prissättningen på jordbruksprodukter sådana i all som mycket för att förverkliga inkomstmålsättningar, synnerhet stora inkomstvariationer alltid förekommer mellan de olika jordbruksföretaett år till ett annat. En som syftar till att säkerställa gen och från prissättning lönsamheten för vissa kan vidare verka starkt hämmande på företagsformer rationaliseringen inom näringen. helt ansluta de som utredningen framför i TCO kan sig till synpunkter Det att jorddetta stycke. är enligt organisationens uppfattning angeläget, i hänseende så behandlas på samma bruket näringspolitiskt långt möjligt i landet. En företagarinkomst av sätt som övriga näringsgrenar garanterad inom inte inom någon andet slag som tidigare åsyftats jordbruket tillämpas och TCO:s en anomali i ett ekononan näringsgren är enligt uppfattning

miskt system, där det företagarinkomsten utgör viktigaste incitamentet till strukturomvandling. Utredningens överväganden utmynnar i förslaget att man efter en treårig övergångsperiod skall bedriva en på lång sikt produktionsmålstyrd prispolitik. Denna skall först ha till med syfte att i förening rationaliseringspolitiken påskynda effektiviseringen och minska till dess att en produktionsvolymen åttioprocentig självförsörjningsgrad uppnås, vilket enligt beutredningens dömningar väntas inträffa vid slutet av 1970-talet. skall därefter Prispolitiken anpassas till att på lång sikt bibehålla vid denna nivå. Priserna produktionen på de olika produkterna bör i mot varandra ett sådant princip avvägas på sätt. att man uppnår ett i stort sett med de avvikelser likformigt gränsskydd, som kan vara nödvändiga med till hänsyn produktionsberedskapen för olika varor. De som kan resas mot invändningar principen att produktionsmålsättningen skall styra är emellertid prissättningen enligt TCO:s uppfattning synnerligen allvarliga. Som också är utredningen själv påpekar, prissättningen på olika jordbruksprodukter ett mycket trubbigt och osäkert instrument för att åstadkomma ett visst bestämt utbud av dessa produkter. Jordbrukarnas reaktion på en viss är svår att förutse prisförändring och kan ofta gå i en riktning som är samhällsekonomiskt irrationell. Variationer i skördeutfallet på grund av väderleken och andra opåverkbara faktorer kan likaså bidra till att skymma effekten av en vidtagen prisförändring. Härtill kommer att, när

produktionsvolymen väl reducerats till den nivå som den av beredskapsskäl inte kan tillåtas måste understiga, någon form av lönsamhetsgaranti återinföras för att produktionen skall kunna upprätthållas på just denna nivå. TCO kan tillstyrka att en produktionsmålstyrd prispolitik tillämpas under den period då målet är att reducera till produktionsvolymen en nivå som svarar mot En beredskapsbehovet. dylik kombination av prispolitik och rationaliseringspolitiska - med åtgärder särskild vikt lagd vid de senare torde vara nödvändig för att en av den strukturomvandling åsyftade storleksordningen skall kunna åstadkommas. Så snart produktionsmålsâttningen uppnåtts, bör emellertid enligt TCO:s en av mening omprövning prispolitikens målsättning äga rum. En ytterligare målsättning vid sidan av ett bevarande av produktionsvolymen bör härvid vara att olika prisnivån på jordbruksvaror inte skall vara i vårt land än i andra påtagligt högre länder med jämförbara produktionsförutsättningar. För att tillgodose även denna målsättning bör vissa långsiktiga fluktuationer i självförsörjningsgraden kunna tillåtas. Även starkt Ökade punktinsatser inom rationaliseringsverksamheten kan bli erforderliga för att inte produktionsvolymen permanent skall sjunka under målsättningsnivån.

Den lämpligaste vägen att uppnå denna prispolitiska målsättning är enligt TCO:s uppfattning en friare handel med länderna jordbruksprodukter emellan. Härigenom möjliggörs för producenterna i varje land att specialisera sig

de för vilka förutsättningarna är gynnsammast, samtidigt som på produkter, förekomsten kan minskas. TCO:s av dumpad överskottsproduktion Enligt bör man inte utesluta att Sverige kommer att i någon bedömning möjligheten form till EEG, och detta kanske redan innan den planerade redukanknytas tionen av har realiserats. Under sådana omständigheter produktionsvolymen kommer en av att bli nödvändig för att självfallet omprövning prispolitiken en till marknadsförhållandena inom EEG. Skulle nåmöjliggöra anpassning sådan icke bli aktuell för Sveriges del, anser TCO att statsgon anknytning makterna bör undersöka andra möjligheter till vidgat handelsutbyte på jordbruksområdet med syfte som här angivits.

Förlzandlingsformer När vid statens fortsatta handläggning av det gäller förhandlingsformerna vill TCO uttala sin tveksamhet inför utredningens förslag att prispolitiken bör från statens jordbruksnämnd genom att förhandlingsfunktionen skiljas staten företrädes av “särskilda eller på annat sätt. TCO delar delegerade den som framförts i reservation av hrr Lindskog och Odhner, uppfattning att statens förhandlingsdelegation bör bestå av jordbruksnämndens nämligen

konsumentrepresentanter jämte andra delegerade. TCO förordar att de sist-

nämnda i första hand utses inom nämndens konsumentdelegadelegerade tion, som härigenom kan undergå en välbehövlig aktivering.

Marknadsregleringen för socker

När förordar att sockerdet gäller sockerregleringen utredningsmajoriteten liksom hittills bör baseras en sockerbetsareal av ca 40.000 har. näringen på är medveten om, att önskemål föreligger från mindre Utredningen visserligen utvecklade länders sida att till vårt land sälja en del av sin rörsockerproduktion samt att detta för närvarande kan ske till väsentligt lägre priser än som är fallet med den inhemska Prisdifferensen mellan betsockerproduktionen. u-ländernas rörsocker och det inhemska betsockret väntas emellertid av utminskas å ena sidan en förebådad rationaliseredningens majoritet genom av i landet samt å andra sidan en stegring av rör-

ring betproduktionen

som förorsakas av krisförhållanden i u-länderna sockerpriserna, politiska och en av skål” betingad motvilja från svensk sida att köpa ”principiella u-låndernas produkter till dumpingpriser. TCO kan inte dela bedömning av framtidsutsikterutredningsmajoritetens na för den starkt protektionistiska syn på vilsockerproduktionen, ej heller ken sina krav ett fortsatt gränsskydd för socutredningen grundar på högt Skulle utredningens bedömning av de framtida produkkerproduktionen. tionskostnaderna för betsocker i förhållande till rörsocker visa sig riktig, borde detta för innebära att de betingade skälen för övrigt protektionistiskt skulle Eftersom sockret kan såväl lagras som ett högt gränsskydd försvagas.

substitueras på ett annat sätt än flertalet andra

jordbruksprodukter, kan TCO

dock över huvud inte finna skäl

taget några till att upprätthålla en större

sockerproduktion i landet än som kan vid

göra sig gällande ett rent dumpingskydd.

Dessutom bör enligt TCO:s

mening produktionskostnadsjämförelser göras

också med till alternativa

hänsyn användningsområden inom respektive land

när det gäller de resurser som utnyttjas för sockerproduktionen. Jämförelser av detta slag skulle med största sannolikhet visa att samhällsekonomiska vinster kunde både i

göras Sverige och i rörsockerländerna genom en minskning av de insatta produktionsresurserna i och en Sverige ökning i det sist-

nämnda området. TCO vill därför uttala sitt stöd åt de synpunkter som framförs i reservation av hr Eriksson

m. fl. och som utmynnar i förslaget att en

successiv

nedskärning av gränsskyddet av sockerproduktionen i Sverige bör

genomföras. I vilken takt denna bör

nedskärning äga rum är en fråga som

TCO kommer att återkomma till så snart den särskilda

utredning färdig-

ställts, som tillsätts för att pröva framtida

sockerregleringens utformning.

Stockholm den 11 oktober 1966.

TJÄNSTEMÄNNENS CENTRALORGANISATION (TCO)

Otto Nordenskiöld

/ Gösta Edgren

Svenska Lantarbetareförbundet:

Svenska Lantarbetareförbundet har beretts tillfälle att avgiva yttrande över 1960 års

jordbruksutrednings betänkanden Den framtida jordbrukspoliti-

ken (SOU 1966:30 och SOU Förbundet

1966:31). vill med anledning härav anföra följande:

Jordbruksutredningens förslag gäller en mångfald frågor av

vittgående

natur. Beträffande vissa delområden, såsom

prisreglerings- och marknadsregleringsfrågor, saknar förbundet varför erforderlig expertis, vi begränsar

vårt yttrande till av mera

frågor allmän eller principiell innebörd.

Jordbruksnäringens anpassning till nutidens dynamiska samhällsutveck-

ling har försiggått i förhållandevis snabb takt inom

ramen för den av statsmakterna vid varje tillfälle förda

jordbrukspolitiken. Denna har emellanåt

hämmat takten i

anpassningen, i synnerhet på strukturrationaliseringens om-

råde. Samhällets stöd till olika

rationaliseringsåtgärder, bl. a. utvidgning av jordbruksföretagens areal, har ända till slutet av 1950-talet varit helt inriktade på att bistå resp. skapa företag om högst 20 hektar åker. Sedan spärrar-

har också ökat, även om detta av kända na hävts, strukturomvandlingen skål ännu inte i full utsträckning. så länge tagit sig statistiska uttryck ändock en

Rationaliseringen i övrigt har liksom mekaniseringen legat på

förbundets minst lika hög som inom andra näringshög nivå, enligt mening förhållanden. Detta inte minst av att antalet grenar med jämförbara framgår människor inom det minskat mycket

yrkesverksamma egentliga jordbruket

Av den förvärvsarbetande utgjorde sålunda inom egentkraftigt. befolkningen 25 °/0 år 1940. Denna andel hade till 1960 eller på

ligt jordbruk sysselsatta

11 °/0. Därvidfårman icke att beakta ansträng- 20 år sjunkit till glömma under och de första för att trygga livsme-

ningarna krigsåren efterkrigsåren och omöjligheten att då genomföra mekaniseringsâtgärder delsförsörjningen,

närmast efter 1940 innebar avsiktligt en ökande i m. m. För åren ju detta för en minskande insats av arbetskraft. Det var inte heller ur andra stället önskvärt att under denna tid överflytta arbetskrafts-

samhällssynpunkter

resurser från till andra områden. Ovan angivna minskning av ar-

jordbruk

inom har således i verkligheten ägt rum under endast

betskraft jordbruket

12-15 år. Efter 1960 har av arbetskraft fortsatt. För 1965 beräknar

utflyttningen att endast 8,5 °/0 av den yrkesverksamma befolkningen jordbruksutredningen

Alla bedömare är ense om att

var sysselsatt inom det egentliga jordbruket.

kommer att fortsätta. Förbundet vill tillägga att detta kommer minskningen

att ske även vid en oförändrad prispolitik.

tekniska medför, att den takt, i vilken hittillsvarande Den utvecklingen

fortsätter Takten kan påskyndas om så beminskning försiggått, framgent.

delade råda, nya eller finnes önskvärt, varom inga meningar synes genom med att främja omställningen från arbete

ökade samhälleliga åtgärder syfte

till inom andra Men som be-

inom jordbruk sysselsättning näringsområden.

hinder för att öka Utbild-

kant finns det också åtskilliga utflyttningstakten.

är redan fullt Intresset att

nings- och omskolningskapaciteten ianspråktagen.

i 55-60-årsåldern är och en stor del av

rekrytera arbetskraft mycket svagt,

i som kan förväntas bli överflödig, är i eller över

den arbetskraft jordbruket,

Bostadsbristen i tätorterna är både ett materiellt hinder och dessa åldrar.

verkar psykologiskt avskräckande.

har förslag till omställnings-

Jordbruksutredningen framlagt välgrundade

med all säkerhet, och vid full val-

åtgärder. Deras genomförande möjliggör

en av arbetskraftsresurser från

frihet för den enskilde individen, utflyttning som det är att bereda de utflyttande jordbruket av den omfattning, möjligt till andra yrken och sysselsättning däri liksom att sörja för kom-

omskolning servicefunktioner av olika i tätorterna. En munikationer, bostäder och slag inom detta område kommer enligt förbundets mening att

helhjärtad satsning

medföra den resurseöverföring, som ur allmänna bättre än andra åtgärder samhällsekonomiska bedöms vara önskvärd.

synpunkter

måste samhället med all kraft till-

l takt med resursöverföringen stödja

komsten av större, rationella i vilka insatta

företagsenheter, produktionsre-

surser kan utnyttjas helt och fullt. Det en inom förbundet allgäller enligt mänt förhärskande mening att åstadkomma större och mera

bärkraftiga brukningsenheter och att dessa enheter så lönsamma, att de där

görs sysselsatta skall kunna uppnå samma inkomstnivå, som andra jämförbara grup- För detta ändamål krävs

per. bl. a. att de nya rationaliseringsorganen kan

arbeta utan att vara bundna till en given storleksgräns eller produktionsinriktning och under utvecklande av egna initiativ. Härtill erfordras betydande resurser av personal i och

rationaliseringsorganen betydande kapital för att

kunna förmedla mark till

de nya jordbruksföretag, som eftersträvas. Förbun-

det vill av att statsmakterna

understryka angelägenheten vid uppbyggnaden av de nya rationaliseringsorganen, under vilkas ledning strukturomdaningen skall försiggå, förses med betydande resurser av medel och för att

personal

de nya arbetsuppgifterna skall kunna fullgöras med erforderlig kraft och

snabbhet. För att skapa de nya där insatta resurser kan få en

jordbruksföretag, optimal användning, krävs numera, förutom betydande arealer, även ett stort kapital. Företagen mäste vara utvecklingsbara för att kunna

utnyttja ny framkommande teknik. För att stimulera till sådana insatser krävs goda chanser till

förräntning av i dessa företag investerat kapital. Härtill erfordras

i sin tur framförallt och till prisstabilitet ntöjlighet täckning av de av yttre förhållanden förorsakade, ständigt ökande kostnaderna. Beroende av och känsligheten för kvarstår under alla

årsmånsväxlingarna ju förhållanden

och innebär alltid ett riskmoment.

betydande

Ett generellt verkande medel som en svagare eller rentav

prisutveckling

ett pristryck skulle enligt förbundets starkt försvåra den önskade mening

strukturomdaningen av jordbruket. Man uppnår därmed knappast en utflyttning från jordbruket av de rätta människorna eller de rätta resurserna. I

stället kan förväntas att sådana som det är önskprogressiva näringsutövare, värt att de kvarstannar eller som kunde i

vilja nyinvestera jordbruksföretag, allvarligt betänker sig huruvida de skall använda sitt

kapital i ett jordbruk med oviss framtid eller hellre placera det inom annan Det

företagsamhet.

gäller dock här som i allra största har

företagare, utsträckning valfrihet vid

dispositionen av sina tillgångar. De, som då kan förväntas bli kvar inom jordbruket, är däremot jordbrukare, som innehar oräntabla och alltför små enheter, där modern teknik inte kan utnyttjas och arbetskraften inte syssel-

sättes på ett rationellt sätt.

I detta sammanhang får icke heller förbises de krav man vill uppställa

ifråga om livsmedelsberedskapen. Eftersom enighet råder om att

upprätthålla en betydande sådan, även om kan vara delade om dess ni-

meningarna vå, måste prisfrågorna lösas så att denna beredskapsproduktion också

uppnås. Att så kommer att ske bedömer förbundet inte vara och självskrivet

oavsett hur dessa frågor löses.

Jordbruksnäringen måste kunna erbjuda villkor, som möjliggör att behålla den bästa arbetskraften. Därmed skulle man lättare kunna realisera målsättningen att tillförsäkra denna arbetskraft en med andra grupper likvärdig inkomststandard. Detta gäller inte minst lantarbetarna, som i det framtida kommer att spela en nyckelroll. Att tillförsäkra dem en med andra jordbruket lön blir en kostnadsökning för som man

yrkesarbetare likvärdig jordbruket,

redan nu vet måste komma. En snabb ändring av prispolitiken på jordbruksområdet så att världsmarknadspriserna får en starkare inverkan på prissättkommer att utlösa ett tillstånd, i vilket en sådan ofrånkomlig löneutningen

jämning äventyras. Därigenom riskerar jordbruket att inte längre bli attrak-

tivt för den arbetskraft som erfordras. yrkesskickliga Möjligheten att utnyttja arbetskraften på ett rationellt sätt är i mycket hög beroende av att man kan utjämna de starka säsongsväxlingarna inom grad kräver helt naturligt i stort sett hela arbetsinsatsen jordbruket. Växtodlingen under vegetationsperioden. Sedan länge har vid det moderna slättbygdsjordbruket vissa under vintertid. Dessa svåförelegat sysselsättningssvårigheter har ökat betydligt med ökande mekanisering och vid övergång till righeter eller drift - alltså en av de former av kreaturslös kreaturssvag specialiserad som numera eftersträvas. I de fall, där jordbruket produktionsinriktning, varit kombinerat med har en skett mellan arbete i skog, naturlig växling jordbruket under vegetationsperioden och arbete i skogen under övrig del av året. I södra Sverige, dit huvuddelen av sockerbets- och fabrikspotatisodling varit lokaliserad, har en icke obetydlig förlängning av arbetssäsongen möjhärigenom. Den ordinarie arbetskraften utför numera största delen liggjorts av det snart helmekaniserade vid sådana odlingar. Därupptagningsarbetet och att effektivt utnyttja arbetsigenom föreligger arbetsuppgifter möjlighet kraften i vart fall fram till slutet av december. Med hänsyn till att våren i södra normalt kommer tidigt, återstår därmed endast några få måna- Sverige der med Vill man alltså verka för att den för lägre sysselsättningsintensitet. ett och erforderliga, högt kvalificehögrationaliserat specialiserat jordbruk rade arbetskraften skall finnas måste jordbruket kunna bereda tillgänglig, sysselsättning året runt. Ett bibehållande av det kombinerade jord- och skogsen förstärkning av med verkar bruket och där så är möjligt jordbruket skog, i riktning. Minskande eller upphörande fabrikspotatissäsongsutjämnande och sockerbetsodling, som även under lågsäsong är arbetskrävande grödor, motverkar sådana strävanden. Denna utveckling skulle då gå stick i stäv med vad som numera sker och skett inom andra fack med tidigare starkt säsongsfinner av andra även av detta

betonat arbete. Förbundet sig därför, förutom

böra förslag till sådana prisåtgärder skäl, tillstyrka jordbruksutredningens för fabrikspotatis och sockerbetor, att av sistnämnda produktslag en odling av cirka 40.000 hektar möjliggöres. En starkt från har redan ägt rum och komresursutflyttning jordbruket mer att öka, om de av föreslagna åtgärderna för ökad jordbruksutredningen

277.

omställning m. m. genomföres. Därmed har man all anledning att emotse en successivt minskande självförsörjning med inom landet producerade livsmedelsråvaror. förbundets är därför

Enligt mening angelägenhetsgraden att be-

stämma självförsörjningen till en viss relativ nivå inte särskilt stor. Ny teknik och den nya ekonomiska som alltmera syn på jordbruksproduktionen, vinner insteg, medför en omfattande nedläggning av åkerarealer och jordbruksföretag. Förutsättningarna år begränsade att överallt bygga ut andra jordbruksföretag till sådana driftsenheter, som kommer att krävas för den nya tekniken m. m. Därmed minskas produktionsresurserna automatiskt och önskad nedgång av produktionen av jordbruksprodukter Förbundet uppnås. bedömer det som mera angeläget att huvudvikten i den framtida jordbrukspolitiken förlägges till åtgärder att stimulera omställningen till andra yrken och att skapa rationella företagsenheter, i vilka de insatta resurserna av arbetskraft, kapital och mark får ett optimalt utnyttjande, än att i förväg fixera en viss självförsörjningsgrad. Förbundet vill därför se den av jordbruksutredningen angivna nivån av 80 °/0 mera som ett riktmärke, än som en fixerad produktionsmålsättning. Prissättningen av de slutgiltiga konsumtionsvarorna influeras numera i relativt liten grad av prisändringar de inom landet framställda på jordbruksråvarorna. Uppsamlings-, förädlings-, och distributionskostförpackningsnaderna betyder i stället så mycket mera. Ökad uppmärksamhet måste därför -- inte minst av statsmakterna ägnas åt prisövervaknings- och därmed sammanhängande frågor. Hittillsvarande insatser har varit av det allra blygsammaste slaget. Den förda produktprispolitiken har icke enligt vår mening varit av avgörande betydelse för den starka prisuppgången i konsumentledet. Den relativa försämring av priserna på jordbrukets produkter, som jordbruksutredningen föreslagit, kan inte förväntas utlösa någon egentlig effekt på prissättningen av den slutgiltiga konsumtionsvaran. Ökad rationalisering och effektivisering inom uppsamlings-, förädlings- och distributionsleden får, enligt förbundets mening, i stället med all säkerhet en större inverkan denna på prissättning. Det är därför angeläget att vid utformningen av jordbrukspolitiken dessa viktiga led blir mycket mera uppmärksammade, än vad som hittills varit fallet.

Stockholm den 14 oktober 1966.

Svenska Lantarbetareförbundet

Ewald Jansson

/ K arI E. Andreasson

Svenska Livsmedelsarbetaretörbundet:

Svenska Livsmedelsarbetareförbundet, som har beretts tillfälle att avgiva yttrande över 1960-års jordbruksutrednings betänkande Den framtida jord-

brukspolitiken ber härmed få anföra följande: Till den av jordbruksutredningen uttalade produktionsmålsättningen ”att

till minsta samhällsekonomiska kostnad - innefattande av bl. a. främjandet tillkomsten av rationella - åstadkomma en

jordbruk jordbruksproduktion

av önskad storlek och samtidigt göra det möjligt för de i jordbruket syssel-

satta att bli delaktiga av den allmänna standardstegringen” kan Svenska Livs-

medelsarbetareförbundet ansluta sig. För genomförandet av denna målsätt-

ning föreslås en rad åtgärder, innebärande en radikal omläggning av den hittills förda jordbrukspolitiken. Således skall en successiv minskning av kunna ske ner till en självförsörjningsgrad av 80 °/0. jordbruksproduktionen

Denna sistnämnda gräns har tillkommit av beredskapsskäl, med tanke på eventuell avstängning från import. För ernåendet av denna målsättning före-

slås särskilda åtgärder för stöd åt en snabbare rationaliseringstakt i jord-

bruket, bl. a. lämnas förslag innebärande att särskilt omställningsstöd skall

kunna lämnas den som önskar övergå till annan sysselsättning, likaså stöd

för forskning och täckande av kapitalbehov. För att ernå

yrkesutbildning,

avsett resultat anser vi det vara av största betydelse att prispolitiken utformas sä, att den blir en till önskvärd rationalisering. Den skall såle-

pådrivare

des vara ett komplement till det rationaliserings- och omställningsstöd som föreslås i bör främja rationaliserings- och om-

utredningen. Prispolitiken ställningsåtgärderna och få till följd att prisnivån på jordbruksprodukter ej

kommer takt som den allmänna inom landet. I

att stiga i samma prisnivån

de allmänna målsättningarna kan således vårt förbund instämma, då det oss riktigt att jordbruket inte undantages de allmänna lönsamlietsförsynes utsättningar, som gäller för övriga grenar av landets näringsliv.

För att vår anslutning till de nya linjer, som den ytterligare understryka av jordbrukspolitiken syftar till, vill vi uttala jordbruksutredningen angivna vår anslutning till det särskilda yttrande som avgivits i dessa frågor av leda-

möterna Eriksson, Anton Johansson, Lindbeck, Lindskog, Odhner och Yngve Persson. Då även i fortsättningen enligt förslaget skall utformas

jordbrukspriserna

efter den s. k. blir det nödvändigt med en sådan utformning av

högprislinjen jordbruksråvaror som användes inom livsmedelsinduprissättningen på de strin, att dessa kan erhållas till världsmarknadspriser. Vi avser då de indu-

strier, vars slutprodukter inte omfattas av jordbruksregleringens gränsskydd.

Att en sådan sker, anser vi nödvändigt för att ge de inhemska föutjämning en chans att lika villkor möta utländsk konkurrens. Vi finner

retagen på det angeläget att utformningen av de utjämningsbidrag som erfordras här-

för utformas så enkelt som möjligt. Det synes oss vara lämpligt om detta kunde ske genom införande av en industriell lågprislinje.

I övriga förslag ansluter vi oss således till de synpunkter och huvudlinjer

som framförts av utredningens majoritet..

Stockholm den 15 oktober 1966.

SVENSKA LIVSMEDELSARBETAREFÖRBUNDET

Stig Ögersten

/ Åke Berggren

Svenska Skogsarbetareförbundet: Svenska Skogsarbetareförbundet, som beretts tillfälle att avgiva yttrande

över Jordbruksberedningens betänkande Den framtida jordbrukspolitilcen,

SOU 1966:30 och 31”, får härmed anföra följande. Förbundet vill först med tillfredsställelse notera den nya syn på jordbruks-

politiken, sett ur näringspolitisk synpunkt, som genomsyrar jordbruksutred-

ningens betänkande. Med de reservationer som betingas av en önskan att ur beredskapssynpunkt bevara en så stor jordbruksproduktion att vi kan klara att

en avspärrning, synes utredningen arbeta med målsättningen jordbruket på längre sikt skall ses på samma sätt som vi vill se näringslivet i övrigt.

Det nuvarande gränsskyddet, som avskärmar jordbruket från internationell

konkurrens, har lett till en överproduktion på vissa jordbruksprodukter innebärande betydande förluster på det överskott som exporterats till låga priser.

Detta har inneburit en betydande belastning inte bara för konsumenterna utan även En sänkning av produktionen ter där-

för jordbrukarna själva. sig

för önskvärd. Utredningens förslag om en sänkning av självförsörjningsgraden till 80 °/0 synes därför välbetänkt. Ju snabbare detta kan ske ju bättre måste det vara för alla parter.

Jordbrukspolitiken måste inriktas på att skapa självbärande konkurrenskraftiga företag. Dessa måste göras så stora att teknikens och forskningens landvinningar helt kan utnyttjas. Samhällets åtgärder måste då inriktas på

att samtidigt som produktionen anpassas till den nya produktionsmålsätt-

ningen, så måste samhällets stöd för fortsatt storleksrationalisering intensifieras.

Förbundet skulle gärna ha sett att utredningens överväganden om låg- eller

högprislinje utmynnat i ett förslag enligt förstnämnda linje. Detta skulle otvivelaktigt ha inneburit väsentliga fördelar främst genom att vi därigenom skulle ha fått en öppen redovisning av kostnaderna för vår jordbruksproduk-

tion relativt världsmarknadspriset. har dock Utredningen så goda skäl för sin ståndpunkt att förbundet inte nu vill i yrka på förändringar förslaget. Utredningens förslag att varje vara skall bära sin kostnad hälsas också med tillfredsställelse. Förbundet har nämligen den uppfattningen att den nuvarande ordningen är djupt Vid av och orättfärdig. köp konsumtionsmjölk margarin, som är väsentliga poster i och små barnfamiljers inkomsttagares budget, har priset satts för för att man skulle kunna hålla högt därigenom smörpriset nere. En begränsning av produktionen måste således få positiva verkningar både för jordbrukarna och för konsumenterna även om vi av beredskapsskäl måste satsa på viss utökning av lagerhållningen. Den minskning av produktionen, som måste ske förutsättes, självfallet genom en begränsning av De små och olönsamma produktionsapparaten. jordbruken kommer att läggas ned i snabbare takt, varvid bättre och välmark kan användas belägen för skapandet av bärkraftiga jordbruk och övrig mark kan göras produktiv genom igenplantering med skog. Det nuvarande smâbrukarstödet kommer enligt förslaget att upphöra, vilket torde resultera i ökat utbud mark. För närvarande har cirka 58.000 på företagare inom jordbruket erhållit arealtillägg och har leveransdärjämte tillägg för mjölk utgått. Kostnaden för dessa stödåtgärder torde sammantaget uppgå till 60 kronor har inneburit milj. per år. Arealtilläggen självfallet ett gott stöd åt många småbrukare, men man kan heller inte bortse ifrån att detta stöd varit svårt att administrera och även orättvist, sett ur behovssynpunkt. Det förefaller därför inte vara någon orättvisa om erarealbidraget sättes med mera inom de områden och för progressiva stödåtgärder de jordbrukare där fortsatt stöd bedömes önskvärt eller där avvecklingstakten av arbetsmarknadspolitiska skäl inte kan gå så snabbt. Utredningens förslag om bevarande av det extra m är därjölkpristillägget vidlag enligt vår mening välbetänkt. Distributionstekniska problem är tillräckligt skäl härför. Förbundet har emellertid den uppfattningen att jordbruket har betydelse för glesbygden även varför vi har på något längre sikt, den uppfattningen att mjölkpristillägget kan vara motiverat under tid längre än utredningen föreslagit. Förbundet anser därför att man bör överväga att inte tilläggets fortbestånd fastställes i tiden, utan att riksdagen får förslagsvis för varje femårsperiod bedöma storlek och omfattstödåtgärdens regionala ning. De människor som berörs av nedläggningen måste enligt förbundets mening få allt stöd som samhället kan ge vid till andra verksamhetsövergång Effektiv är den bästa grenar. arbetsmarknadspolitik garantin för att meningsfull sysselsättning skall kunna beredas de friställda jordbrukarna. Därvid måste så att omskolningsresurserna Överses, tillräcklig kapacitet är tillgänglig. Även lokaliseringspolitiken kan ge ett verksamt bidrag för att underlätta omställningsproblemen. För att strukturrationaliseringen inom jordbruket

skall kunna ske så friktionsfritt som vill möjligt, vi understryka behovet av att Arbetsmarknadsstyrelsen, lantbruksnämnderna och övriga berörda myndigheter etablerar ett mycket intimt samarbete.

För de friställda som jordbrukarna, på grund av ålder eller andra omständigheter inte kan överflyttas till annan måste verksamhet, det av utredningen föreslagna bli av stor omställningsstödet betydelse. Framför allt gäller detta i glesbygden och i första hand i Norrland, där avstånden till ur arbets-

kraftssynpunkt expansiva orter år stort och därigenom omställningssvårigheterna är större än på andra håll i landet. Förbundet vill tillstyrka att omställningsstöd utgår. v

Förbundet finner att icke i utredningen tillräcklig grad beaktat den utveckling som för närvarande pågår inom skogsbruket. Mekaniseringen och rationaliseringen inom svenskt skogsbruk är och kommer ännu mera i framtiden att bli den enda för att förutsättningen skogsbruket till rimliga kostnader skall kunna förse förädlingsindustrierna med råvara. Den hårdnande internationella konkurrensen är motiv för tillräckligt en snabb mekanisering och rationalisering i skogsarbetet. Om bondeskogsbruket ekonomiskt skall

kunna hävda sig måste man även inom den sektorn till stor utsträckning frångå den tidigare i arbete mellan växelgången jord och skog. Den ökade takten i tillkomsten av och samverkansområden skogsbruks- motiveras också av rent driftsekonomiska skäl. Denna utveckling innebär att även de privata Skogsägarna kommer att anställa fasta som skogsarhetare, jobbar i ett högmekaniserat skogsbruk året om. Till saken hör också att skogsbruket för alla ägarekategorier måste bli föremål för en långt gående strukturrationalisering, därest stordriftens fördelar skall kunna tillvaratagas. Det anförda således mot pekar att jordbrukarnas framtida möjligheter att

vintertid få arbete i blir mera skogen begränsade än vad utredarna förutsatt. Detta konstaterande kräver då ännu större insatser från samhällets sida för att bereda friställda jordbrukare nya försörjningsmöjligheter. Förbundet hoppas att den tillsatta skogspolitiska snabbt skall kunna utredningen avge synpunkter på denna mycket stora fråga. Skogsarbetareförbundet vill således, utan att i övrigt närmare gå in på ut-

redningens motiveringar, tillstyrka jordbruksutredningens Vi vill

förslag. dock understryka att vi när det gäller sockerregleringen helt ansluter oss till den reservation, som av herrar avgivits Eriksson, Anton Johansson, Lind-

beck, Lindskog, Odhner, Sven Persson och Yngve Persson.

Gävle den 14 oktober 1966.

SVENSKA SKOGSARBETAREFÖRBUNDET

Sixten Bäckström

Svenska Arbetsgivareföreningen:

Genom remiss den 23 juni 1966 har Svenska Arbetsgivareföreningen beretts tillfälle yttrande över 1960 års betänkande ”Den

avge jordbruksutrednings framtida jordbrukspolitiken” (SOU 1966:31).

Med anledning härav får föreningen meddela att den såsom eget yttrande åberopar vad Sveriges Industriförbund anfört i saken.

Stockholm som ovan.

SVENSKA ARBETSGIVAREFÖRENINGEN

Karl-Olof Faxén

Gunnar Högberg

Skogs- och Lantarbetsgivareföreningen:

Skogs- och Lantarbetsgivareföreningen har genom remiss den 23 juni 1966 beretts tillfälle sig över 1960 års betänkande ”Den

yttra jordbruksutrednings

framtida som begränsar sitt utlåtande till

jordbrukspolitiken. Föreningen,

vissa avsnitt av betänkandet, får anföra följande.

Riktlinjer för jordbrukspolitikezi och till I fråga om den internationella livsmedelsförsörjningen möjligheterna en friare handel för livsmedel att framstegen för är utredningens bedömning,

de närmaste tio åren är tämligen begränsade vad gäller stråvandena att stabilisera världsmarknaden och få till stånd en prisbildning som bättre avspeglar

förhållandena de nationella marknaderna. Det framhålles vidare vara

på

realistiskt att räkna med fortsatt protektionism i industriländerna och faktisk livsmedelsbrist i u-länderna. På längre sikt kan emellertid förhållandena

ändras och resultera i en åtstramning på världsmarknaden. Låg prisnivå på världsmarknaden och avsättningssvårigheter är emellertid utredningens slutsatser beträffande för närmaste decenniet. På lång sikt bör för

prognosen den inhemska viss vidmakthållas, där så

försörjningen produktionspotential

kan ske till rimliga kostnader och om avspärrningsrisker finns och kvarstår.

Beredskapsmålsättningen anges till 80 °/0 i fråga om livsmedel. Påfrestningarna vid en avspärrning skulle då icke bli Övermäktiga.

Föreningen inser helt att vårt jordbruk skulle komma i en utomordentligt

allvarlig situation, om baserades på nuvarande världsmarkproduktionen nadspriser. Enligt föreningens uppfattning bör emellertid förutsättningarna

för svenskt jordbruks framtid ses med särskilt beaktande av förhållandena inom Västeuropa och även till i vidare livsmedelsförsörjningen omfattning. Vårt jordbruk har goda produktionsresurser och till möjligheter ytterligare effektivitetsutveckling. Härav följer att det icke torde stöta alltför stora på svårigheter om en anpassning till en utvidgad marknad skulle gemensam aktualiseras. Föreningen bedömer det som sannolikt, att en sådan anpassning förr eller senare kommer att få avgörande för svensk betydelse exportindustri och av svenskt bör därför vara framtidsbedömningen jordbruk avhängig vad som sker inom EEG och till frågan om en eventuell svensk till anslutning detta block. Föreningen anser att målsättningen för vår bör vara att jordbrukspolitik främja och underlätta tillkomsten av rationella som kan jordbruk optimalt utnyttja arbetskraft, mark och kapital och därmed göra det för brumöjligt kare och anställda att uppnå en inkomstnivå med andra samhällsjämförbar gruppers. I detta sammanhang har även konsumenterföreningen självfallet nas krav om rimlig kostnadsnivâ i åtanke. Ãstadkommes rationella brukningsenheter krympes därmed nuvarande produktionsvolym och den enda återhållande faktorn torde vara generationsväxlingen. Utredningen, som vill påskynda omvandlingsprocessen vill i detta syfte använda dels rationaliserings- och rörelsestimulerande medel och dels prispolitiska åtgärder, innebärande bl. a. att realpriserna på jordbruksprodukter minskas under en övergångsperiod av minst tre år. Om effekten av åtgärden icke blir den önskvärda i avseende på resursutflyttning och produktionsutveckling, skall prispolitiska medel i ökad omfattning kunna användas. Föreningen finner åsyftade åtgärder olämpliga, då desamma kan beräknas få en ogynnsam och effekt såväl för utvecklingshämmande de jordbruk som avses skola bestå som även för sådana jordbruk som är under tillblivelse och beräknas tillhöra större och effektivare. kategorien Föreningen, vars över 6.000 medlemmar för jordbruk är företagare med lejd arbetskraft, har alldeles särskild att fästa den verkan anledning uppmärksamheten på sådana åtgärder skulle medföra för de anställda, vilkas lönenivå fortfarande som mindre med vad som uppfattas gynnsam jämförd i genomsnitt gäller inom industrin. Rekryteringen av arbetskraft till jordbruket erbjuder på grund härav svårigheter. Desamma skulle öka om utredningens förslag genomfördes. Den önskade utvecklingen bör enligt kunna föreningens mening åstadkommas - i den mån den nu ej redan pågår i erforderlig takt med andra medel än prispress.

Rutionalisering och onzställniztg

Industrin har i betydande mån fått sin arbetskraft från jordbruket. Detta förhållande har varit till fördel. Den som nu näringarnas ömsesidiga avgång förekommer bedömer föreningen emellertid vara förhållandevis liten. Om-

vandlingsprocessen berör särskilt mindre brukningsenheter och enkannerligen sådana där brukaren är till åren kommen. Föreningen kan icke finna att denna persongrupp är så väsentlig ur arbetskraftssynpunkt att det genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder skulle vara av intresse att påskynda dess avgång från jordbruket. Det framstår för föreningen vara riktigare ur sam-

hällsekonomisk synpunkt att låta omvandlingsprocessen få ett via genera-

tionsväxlingen naturligt förlopp. Det synes föreningen icke vara av intresse

för samhället att draga på sig säkerligen dryga kostnader för en omställning som ändock ofrånkomligt sker. Även om prognoser visat att det på längre

sikt blir brist arbetskraft inom andra områden än jordbruket bör det så-

på

väl med hänsyn till den för närvarande allmänt försvagade konjunkturen som till berörda arbetskraftsreservs situation vara befogat att handla varligt och måttfullt.

Föreningen delar utredningens uppfattning om att betydande ekonomiska och administrativa insatser skall göras på rationaliseringspolitikens område

för att främja hl. a. tillkomsten av rationella jordbruk med förutsättningar

att åstadkomma en produktion av önskad omfattning.

Det är sålunda angeläget att tillkomsten och den successiva utbyggnaden av rationella lantbruksföretag främjas olika sätt. Föreningen ansluter sig

på till följande uttalande av utredningen:

På grund av sambandet mellan rationaliseringsverksamheten och kalkjileringen för denna samt prissituationen måste i princip en sådan prisnivå eftersträvas, som stimulerar skapandet av effektiva jordbruksföretag och ger dem tillräckliga förutsättatt konkurrera om arbetskraft och kapital. Detta måste vara ningar på marknaden ett villkor för att rationella enheter skall kunna byggas upp och för att kvalificerade personer och riskvilligt kapital långsiktigt skall komma att engagera sig i jordbruket. har icke särskilda som mål för

Utredningen angivit några företagstyper Föreningen finner det vara riktigt att så icke skett. rationaliseringsarbetet. Förhällandena varierar avsevärt i fråga om resurser och förutsättningarna för desammas utnyttjande; kombination jord och skog, brukarens jordmån, kvalifikationer, etc. är några av de faktorer som är avkapitalförsörjning för det resultatet. Familjeföretaget bedöms för görande företagsekonomiska

närvarande den anav många som lämpligaste företagsformen. Föreningen det vara att i första hand ser också i sin ordning, strukturrationaliseringen

inriktas att sådana företag bildas. Samtidigt vill föreningen emellertid på

framhålla att större enheter inom i ej mindre mån än inom nä-

jordbruket

bör kunna en och en effekti-

ringslivet i övrigt rimligen uppnå produktivitet

som väl motiverar i sådan storlek blir av särskilt värde vitet att företagstyper i ett omstrukturerat I detta sammanhang har föreningen de större

jordbruk. till driftsrationalisering speciellt i åtanke. möjligheterna Till betänkande är fogat ett särskilt yttrande* med reservation

utredningens 1 Bifogas ej.

av herrar Bengtson, Hansson, Holmström, Håkansson, Oscarsson och Åstrand. I övriga frågor än de som ovan berörts ansluter sig föreningen till de bedömningar och synpunkter som förenämnda reservanter anfört.

Stockholm den 14 oktober 1966.

SKOGS- OCH LANTARBETSGIVAREFÖRENINGEN

C.-B. Stenberg

Riksförbundet Landsbygdens Folk gemensamt med Sveriges Lantbruksförbund: Riksförbundet Landsbygdens Folk och Sveriges Lantbruksförbund har var för sig beretts tillfälle inkomma med yttrande över 1960 års jordbruksutrednings betänkande rörande den framtida jordbrukspolitiken. I anledning härav får de båda förbunden, som beslutat att avge gemensamt i ärenyttrande det, anföra följande.

Yttrandets syfte och zippläggning Till utredningsmajoritetens förslag har fogats ett reservationer och tjugotal särskilda Bland dessa märks yttranden. ett mycket omfattande särskilt yttrande med avgivet av hrr m. fl., representerande reservation, Bengtsson jordbrukets organisationer. Under sådana omständigheter skulle det kunna synas som om förbunden i detta sammanhang kunde ha begränsat sig till att i huvudsak hänvisa till vad som anförts i nämnda reservation. Främst av nedanstående skäl har det dock visat sig ofrånkomligt att i yttrandet mera utförligt behandla vissa betydelsefulla avsnitt. Vid utredningens sista arbetssammanträde in pleno i mars 1966 förelåg beträffande bl. a. mjölkregleringen endast korta punktpromemorior, som förelades utredningen för godkännande. för dis- Några plenarsammantråden kussion av den slutliga texten i dessa liksom i en del andra frågor förekom sålunda ej. Utredningsmajoritetens skrivning, som utsändes till ledamöterna för genomläsning och kommentarer, undergick dessutom under denna procedur ständiga förändringar, vilka ibland kunde uppmärksammas först efter noggranna jämförande textstudier. För dem i utredningen, som vissa på punkter inte kunde godta majoritetens motiveringar och förslag, var detta arbetssätt givetvis ytterst besvärande. Särskilt bör anmärkas, att utformningen av reservationerna, med hänsyn till det tidsschema som förelåg, måste ske under mycket stark tidspress. De komplicerade förhållandena i slutskedet framgår bl. a. av att vissa förslag, som i betänkandet presenterats såsom utredningsmajoritetens, vid närmare granskning av reservationer och

yttranden inte befinns ha stöd av en majoritet inom utredningen. I vissa andra frågor föreligger svårigheter att avgöra vilka som ställt sig bakom ma-

joritetens skrivning.

Vidare föranleder några avsnitt av de övriga särskilda yttrandena och re-

servationerna en del kommentarer. I några avseenden har också nya fakta

och omständigheter ansetts böra redovisas i detta yttrande. Utredningens framställning och förslag har enligt förbundens uppfattning blivit starkt lidande av att det egentliga utredningsarbetet och åsiktsutby-

tena inom kommittén blev avbrutna på ett utredningstekniskt tidigt stadium. Förslagen har härigenom ofta blivit vaga och ofullgångna. Bristen på analys

av konsekvenserna av förslagen i olika avseenden är i några frågor mycket

påtaglig. Förbunden vill här endast som exempel nämna de följdverkningar,

som en långtgående nedbantning av produktionen kommer att få för sam-

hällsutvecklingen på landsbygden liksom för landskapsbilden och därmed

för fritidsbebyggelsen och med denna sammanhängande verksamhet. Ett an-

nat exempel är förslaget om avveckling av mjölkregleringen, som bygger på

oriktiga förutsättningar och vars konsekvenser inte blivit belysta utan endast beledsagats med uttalanden som måste betecknas som fromma förhoppning-

ar. Ej heller har frågan om den svenska jordbrukspolitikens anpassning till en utvidgad europamarknad på ett tillfredsställande sätt utretts och redovi-

sats av utredningen; i detta fall bör dock framhållas, att det avgörande steget mot förverkligande av den gemensamma marknadens jordbrukspolitik tagits först efter det slutfört sitt arbete. Förbunden är också av den

utredningen meningen, att det på åtskilligt fler punkter i betänkandet än som nu antytts

skulle ha behövts en fördjupad analys. Sannolikt hade också kunnat uppnås

större enighet inom utredningen, därest mer tid ägnats diskussionerna av de konkreta förslagen. Förbunden beklagar den sålunda uppkomna situationen. Den innebär att besluten rörande den framtida jordbrukspolitiken »- trots det mångåriga och i flera avseenden förtjänstfulla utredningsarbete som nedlagts -« i väsentliga

stycken kommer att få grundas på summariska utredningar och otillräckliga

analyser. Även om antalet sysselsatta i jordbruket är i sjunkande kommer

jordbruksnäringen att under överskådlig tid vara en mycket viktig basnäring, vars villkor berör stora delar av det övriga näringslivet och geografiskt

sett större delen av vårt land. Det - i är ett rimligt krav att dessa villkor den mån de kan av statsmakterna - bedöm-

påverkas grundas på realistiska ningar. Så har enligt förbundens mening i flera avseenden inte kommit att

ske i de förslag som framlagts av utredningsmajoriteten.

Den internationella bakgrunden Förbunden vill starkt understryka hr Bengtssons rn. fl. uttalande, att världs-

marknadens karaktär och det troliga i att nuvarande priser på världsmark-

naden på längre sikt kommer att stiga gör att det inte kan anses realistiskt

att ta dagens priser som utgångspunkt för jordbrukspolitikens utformning. Denna uppfattning styrks av den senare tidens utveckling. Det är inte osannolikt, att en prisuppgång kan ske relativt snabbt.

I fråga om u-landsproblematiken delar förbunden i stort sett utredningens slutsatser. Förbunden vill emellertid understryka, att Sveriges möjligheter att

finansiellt bidra till livsmedelssändningar till u-länderna med utnyttjande av

överskott i andra länder (främst transoceana) står och faller med att sådana överskott finns disponibla för ändamålet. Genom att USA:s vetelager numera är starkt begränsade torde det vara en tills denna stat inte

tidsfråga längre

kan möta u-ländernas ökade behov av vete, den viktigaste varan i detta sammanhang. Genom sommarens händelser har EEC:s gemensamma

jordbrukspolitik

av allt att döma blivit slutligen stadfäst, vilket aktualiserat de problem som är förenade med en svensk anslutning till en vidgad

västeuropeisk gemensam

marknad. Utöver vad i reservationen anförs om den globala livsmedelssituationen och europamarknadsproblematiken finner förbunden an-

anledning föra följande.

Det globala försörjningsläget har det senaste året - d. v. s. under den tid som gått sedan jordbruksutredningen i stort sett avslutat sitt kartläggningsarbete på detta område - undergått en överraskande snabb förändring. I så gott som alla tidigare prognoser synes efterfrågan på livsmedel ha blivit för lågt beräknad, främst på grund av att befolkningsökningen varit större och takten i u-ländernas produktionsökning mindre än väntat. Utvecklingen, som således i hög grad styrker hr Bengtssons m. fl. uppfattning, är särskilt tydlig på spannmålsområdet men börjar även framträda på andra viktiga varuområden. Enligt all erfarenhet är utvecklingen på spannmålsmarknaden direkt eller indirekt av betydelse även för marknaderna för animalier. Under hela efterkrigstiden har spannmål betraktats som en utpräglad Överskottsvar-a på världsmarknaden. De nordamerikanska lagren har ansetts nästan outtömliga. De fem stora veteexportländerna hade 1961 över 58 milj. ton vete i lager vid produktionsårets slut, en kvantitet som kan jämföras med en total världsexport 1961/62 om ca 47 milj. ton. Under 1966 har dess-a länders till ca vetel-ager sjunkit 30 milj. ton medan världsexporten 1965/66 torde överstiga 58 milj. ton. USA:s vetelager, som 1961 omfattade över 38 milj. ton, har 1966 reducerats till mindre än 15 milj. ton och väntas i slutet av juni 1967 understiga 10 milj. ton. Redan i år bedöms från amerikanskt lagren håll vara betydligt mindre än de ur beredskapssynpunkt önskvärda. Lagren av fodersäd i USA visar samma starka minskning; från närmare 76 milj. ton 1961 till ca 43 milj. ton 1966. För att ytterligare belysa utvecklingen för vete kan anföras, att enligt OECD produktionen i Nordamerika stigit med 100 0/0 på 25 år, i Västeuropa med 30 °/o men i u-länderna med knappt 8 °/0. Sedan 1961 har vetekonsumtionen i världen i årsgenomsnitt varit 5,4 milj. ton större än produktionen. Detta är förklaringen till lagertömningen. I fråga om ris - det viktigaste livsmedlet för nära hälften av världsbefolkningen och produktionslokaliserad till de områden som visar stark befolkningsökning har utvecklingen varit likartad den för vete. Flertalet länder, som tidigare varit utpräglade exportländer, visar nu exportminskning eller har övergått till att vara netto-

importländer. Överskottslagren, som 1961 beräknades till 1,8 milj. ton, har i år

sjunkit till 300.000 ton. I realiteten en betydande föreligger underförsörjning på denna vara. Även i fråga om animalier som för Sverige värdemåssigt har avsevärt större betydelse än vegetabilierna gör sig vissa knapphetstendenser gällande, om än dessa i högre grad berör länder på tröskeln till eller redan inräknade bland industriländerna (mera härom i det följande). Den ändrade situationen på världsmarknaden har redan lett till vissa prishöjningar. Priserna på vete på de nord-amerikanska spannmålsbörserna av låg i början september i år i genomsnitt ca 15 °/0 högre än vid samma tid året förut. EEC:s importprisnoteringar för mjukvete visar lika stor uppgång. Importpriserna för ris till Västeuropa har under samma period stigit med i vissa fall över 30 °/o och för sojabönor, som har stor betydelse för u-ländernas proteinförsörjning, med 22 °/0. Under produktionsåret 1966/67 torde dock världsskörden av såväl bröd- som fodersäd bli ovanligt stor, vilket möjligen kan leda till en viss försvagning jämfört med nuvarande läge på den internationella Å andra sidan kräver spannmålsmarknaden. påfyllnaden av lagren betydande kvantiteter och, som tidigare antytts, efterfrågan från u-ländernas sida kommer alltjämt att öka. På grund av minskningen av vetelagren i USA har beslut där fattats om en ökveteareal ning av landets med 15 °/0 eller 3,1 milj. ha. Vidare har en ökning av risarealen med 10 °/0 skett och en kraftig av sojahönarealen rekommenderats. ökning Detta innebär, att en betydande del av den s. k. jordbank på 22-23 milj. ha, som upplagts i USA, återinsätts i produktionen. Det är här givetvis till stor del fråga om sämre jordar än sådana som legat utanför jordbanken. Alla torde numera vara ense om att industriländerna nu måste inrikta sina ansträngningar på att åstadkomma (förutom familjeplanering och andr-a sociala åtgärder) en produktionsökning i u-ländernas jordbruk, samordnad med en utveckling också av dessa länders Lika övriga näringsliv. uppenbart är emellertid, att livsmedelsleveranser - särskilt av spannmål kommer att få en avgörande betydelse för många u-länders försörjning under överskådlig tid framöver. I många länder är, som World Food Program visat, sådana leveranser påkallade för att överhuvudtaget få i gång den nödvändiga samhällsekonomiska utvecklingen. Förr eller senare bör denna med ökande i utveckling köpkraft skapa nya behov, synnerhet på animalieområdet, vilka innebär att efterfrågan kommer att öka ytterligare. Förhållandena i de länder som inte är u-länder och ej heller kan betecknas som högt industrialiserade har i betänkandet blivit rätt kortfattat belysta (Sovjetunionen och övriga öststater, de sydeuropeiska länderna samt Japan). Härigenom synes en viktig faktor för bedömning av den framtida livsmedelsbalansen i världen har blivit obeaktad. För utvecklingen av den kommersiella handeln med jordbruksprodukter kommer dessa länder av allt att döma att spela en stor, möjligen avgörande roll. Stigande inkomster går, såsom framgår av de senaste årens utveckling i nyssnämnda folkrik-a länder, till stor del till livsmedel. Eftersom dessa länder står på gränsen till en övergång från en ensidig vegetabilisk kost till animalisk krävs för försörjningen stora tillskott av i synnerhet foderspannmål. Kraven kan tillgodoses antingen genom utökad import eller starkt stegrad inhemsk produktion. Det har visat sig, att efterfrågeökningen, i varje fall under en relativt lång övergångstid, inte kunnat klaras

genom egen produktion. Den ökade livsmedelsimporten till öststaterna, vissa medel-

havsländer och Jap-an är exempel på detta. Det senaste decenniets erfarenheter har visat vilka snabba som kan inträffa. torde sålunda förändringar Ingen i början av 1950-talet ha förutsett, att Japan i mitten av 1960-talet skulle vara USA:s främste

köpare av livsmedel. I d-ag går nära 20 °/o av USA:s kommersiella handel med livsmedel till Japan. Ej heller torde man ha väntat sig, att öststaterna och Italien annat än undantagsvis skulle spela den stora roll för livsmedelshandeln som de under de senaste åren gjort. Det finns även andra länder som står nära den utvecklingsnivå, då folkets flertal har råd att konsumera animalier. Det är ovisst, hur snabbt utvecklingen kommer att gå i dessa liksom i vilken takt de ovan angivna länderna komm-er att närma sig de väsentlig-a industriländernas höga livsmedelsstandard. Fortfarande finns givetvis produktionsreserver i världen. Efterfrågeökningen i länder i här angivet utvecklingsstadium kan dock komma att bli för stor för att kunna tillgodoses av utbudet på världsmarknaden. I ett sådant läge kan väntas ytterligare prisstegringar på den internationella marknaden. En av åt-erverkningarna torde bli, att hjälpleveranserna till u-länderna kommer att inskränk-as på bekostnad av den kommersiella handeln, en tendens som för övrigt redan kunnat skönjas. I detta sammanhang torde också böra påpekas, att en avsevärd del av den västliga världens marknadsöverskott av animalier bygger på importfoder från u-ländernna »- i första hand proteinrika fodermedel däribland fiskmjöl. Det bör också erinras om att tillskott av animaliskt - - är en protein fiskmjöl, köttmjöl, skummjölk grundförutsättning för animalisk produktion. Livsmedelsproblemen i världen är sålunda i hög grad en proteinfråga. De högindustrialiserade länderna inte minst i Västeuropa är således för sin åtminstone från tid till annan besvärande överskottsproduktion av animalieprodukter beroende av en riklig tillförsel av billigt protein utifrån. Förbunden vill för sin del varna för uppfattningen, att proteinförsörjningen inom västvärlden på längre sikt kan beräknas fortgå i ungefär oförändrade former. Stora kvantiteter vegetabiliskt protein och animaliskt protein i form av fiskprodukter och mjölkäggvita, som nu används för foderändamål, är eller kan göras direkt användbara för mänsklig konsumtion i de delar av världen, där underförsörjning av äggvita är näringsfysiologiskt katastrofal och där den kommer att bli så i ännu högre grad inom de närmaste årtiondena. Att ett dylikt perspektiv bör få inverka på dimensioneringen av animalieproduktionen synes uppenbart. Inte minst gäller detta mjölk- och nötköttsproduktionen, som är *av dominerande betydelse då det gäller vår försörjning av animaliskt protein och vars n-edskärning därför skulle kunna få mycket allvarliga följder ur beredskapssynpunkt. Man bör av här anförda skäl också i tid ställa in sig på att upprätthålla denna produktion med andra fodermedel än sådana, vilka är mer eller mindre användbara för förbättring av proteinbalansen i världsförsörjningen som helhet. Mot bakgrunden av vad som sålunda inträffat under det senaste året och

den helt förändrade försörjnings- och marknadssituationen som kan väntas föreligga redan om några få år anser förbunden, att riktigheten i utredning-

ens slutsats rörande den globala livsmedelssituationen, att man måste

utgå från att prisnivån på världsmarknaden även i fortsättningen kommer att

vara låg och starkt varierande och att betydande avsättningssvårigheter kommer att föreligga. . .”, kan starkt ifrågasättas. I betraktande av att beslut som träffas med utgångspunkt från jordbruksutredningens synpunkter och för-

slag kommer att få särskilt stor effekt först under 1970-talet, vill förbunden

kraftigt understryka nödvändigheten av att världsförsörjningsfrågan fort-

löpande följs i samband med de jordbrukspolitiska övervägandena, bl. a. i vad gäller produktionens storlek. 19

Beträffande i internationella organ vill förbunden an- Sveriges åtaganden föra följande. w Vad först gäller samarbetet inom EFTA vill förbunden konstatera, att för-

realistiskt sett saknas för en gemensam jordbrukspolitik inom

utsättningar enbart den länderkrets EFTA omfattar. Förbunden vill vidare peka på den roll som samarbetet inom OECD och

GATT spelar för jordbruksproduktionen och för handeln med jordbrukspro-

dukter. Vid de i Kennedy-ronden inom

pågående jordbruksförhandlingarna

ramen för GATT är världsvida avtal för flera produkter en av huvudmål- Avsikten är härvid att åstadkomma en Stabilisering av världssättningarna. marknadspriserna vid en nivå, högre än den nu aktuella. Sådana lösningar skulle även den svenska en mer realistisk bakgrund.

ge jordbruksdebatten Förbunden avser att i annat sammanhang framlägga sina synpunkter på

jordbruksförhandlingarna i Kennedy-ronden.

Konsekvenserna för det svenska av att i en relativt nära fram-

jordbruket

tid inordnas i en större västeuropeisk marknad med en gemensam jordbruksav EEG-mönster jämfört med att alltjämt stå utanför en sådan politik

politik

har endast berörts i utredningen. Denna fråga borde med hänsyn till flyktigt framtida konsekvenserna ha större fram-

de viktiga ägnats uppmärksamhet, för allt med tanke på det angelägna i att undvika sådana jordbrukspolitiska

som i ett ändrat kan försvåra en svensk anslutning till ett vidåtgärder läge

gat västeuropeiskt samarbete.

Hr m. fl. har framhållit, att det svenska jordbrukets konkur- Bengtsson renskraft det sett (kan) he-

gentemot västeuropeiska jordbruket generellt

dömas som F örbunden vill understryka detta konstaterande, då förgod. till att redan i nuvarande hållandet utgör en ytterligare viktig anledning läge förbereda en svensk till ett vidgat västeuropeiskt samarbete. Läanslutning

get blir härvidlag oförändrat i framtiden, om det svenska jordbruket ges att sin med flertalet västeuropeiska möjligheter upprätthålla position jämfört

stater. Detta är en av orsakerna till att det för framtiden är av yttersta vikt

med en hård satsning på rationaliseringsverksamheten.

Problemen med en framtida svensk anslutning till en vidgad

förknippade

marknad med EEG-länderna som kärna har såtillvida beak-

Västeuropeisk tats av utredningen som den valt en högprislinje för prissättningen på jord-

Man har emellertid utan någon närmare framtidsbedömning

bruksprodukter. att den nu mest markanta skillnaden mellan de svenska prisrela-

fastslagit, tionerna och relationerna inom EEC skulle vara, att ”animaliepriserna där är i förhållande till fodermedelspriserna än vad som brukar väsentligt lägre Detta konstaterande i viss mån av vad som hänt

gälla i Sverige”. motsägs

inom EEG sedan behandlade frågan. Sålunda nådde

jordbruksutredningen

medlemsstaternas den 24 1966 överenskommelser om ge-

representanter juli

mensamma för ett flertal vilka priser är avsedda

priser jordbruksprodukter,

att träda i kraft vid olika tidpunkter under 1967 och 1968. Priserna gäller

för ett år i taget, och avsikten är att de skall underkastas en årlig översyn, varvid skall beaktas inkomstläget hos jordbrukarna och andra befolknings-

grupper, marknadsläget m. fl. faktorer. Översynen avses kunna medföra

justering av priserna såväl uppåt som nedåt. Med hänsyn till en trolig fortsatt inflation är prisstegringar det mest sannolika. Det bör att de framhållas, nu preliminärt fastställda EEG-priserna medför, att de prisskillnader son1 för närvarande föreligger i fråga 0n1 animalier mellan EEC och starkt Sverige, reduceras. Eftersom tidigare fastställda nära priser på spannmålssektorn sammanfaller med motsvarande svenska priser än vad utredningen fastslagit om prisrelationen inom EEC vegetabilier/animalier inte helt riktigt i vad gäller de närmaste årens situation. Förbunden vill till slut erinra om att mellan konkurrensläget Sverige och EEC-staterna också är beroende av subventioner I stort på kostnadssidan. sett intar kapitalunderstöd, förnödenhetssubventioner samt speciella sociala åtgärder avseende jordbruksbefolkningen en större inom EEC än i plats Sverige. Förbunden delar med hänsyn till nu behandlade förhållanden hr Bengtssons m. fl. relativt optimistiska av ur bedömning förutsättningarna jordbrukets synpunkt för en svensk till i anslutning en utvidgad västeuropeisk marknad. Förbunden förutsätter i likhet med hr att Bengtsson m.f1., förändringar i svensk jordbrukspolitik med sammanhängande utvecklingen inom EEG och EFTA får föregås av överläggningar mellan statsmakterna och jordbrukets organisationer.

.Samhällsekonomiskct synpunkter

Förbunden finner det självklart, att jordbruket bedöms som en del av det svenska näringslivet och den svenska samhällsekonomin. Utredningen ägnar dock med rätta stort åt de som utrymme speciella förhållanden, ovedersägligen råder inom jordbruket i de industrialiserade däribland Sveväststaterna, rige. Som framhålls av hr Bengtsson m. fl. har emellertid utredningens framställning i hög grad _ enligt förbundens mening i alltför hög grad -- kommit att domineras av de samhällsekonomiska långsiktiga perspektiven. Detta utgör en inkonsekvens med tanke på utredningens ståndpunkt, att man tills vidare bör i huvudsak bortse från de tendenserna långsiktiga i vad gäller förhållandena på världsmarknaden och i det stora hela sina bedömgrunda ningar på den aktuella situationen denna marknad. Förbunden vill på starkt understryka hr Bengtssons m. fl. uttalande om att för en rätt avvägning och tidsmässig anpassning av de framtida det inte jordbrukspolitiska åtgärderna är minst viktigt att ta till konsekvenserna för den mera hänsyn kortsiktiga ekonomiska politiken i av i den hittills övrigt ifrågasätta förändringar förda jordbrukspolitiken. Förbunden delar hr Bengtssons m. fl. uppfattning, att härvidlag föreligger brister i betänkandet liksom att de fråvälfärdspolitiska gorna i detta belysts ofullständigt. Det sistnämnda särskilt om gäller frågan

hur olika inom lantbruket drabbas av följder. Förgrupper utvecklingens bunden återkommer till denna fråga längre fram i yttrandet. finner - och av allt att döma utred- Förbunden det självklart gör även i huvudsak detsamma - att lika litet som näningsmajoriteten jordbruket, inte kan den långsiktiga samhällsekoringslivet i övrigt, på kort sikt uppfylla nomiska om i hushållningen med produktions- Inålsättningen ”optimalitet resurser”, d.v.s. ett ur rent marknadsekonomiska synpunkter effektivaste (lönav Enligt förbundens uppfattsammaste) utnyttjande produktionsresurserna. ning är därför det bollande med lösliga kalkyler om de samhällsekonomiska vinster av som återfinns i betänkandet, rätt meningslöst. Såsom miljardstorlek, att olika hr Bengtsson m. fl. framhåller är det viktigaste, näringsgrenar inte minst - och samhällsekonomin totalt sett och detta gäller jordbruket företer en utveckling mot den resursanvändning och de resurskombinationer, som sikt inom en fri marknadsekonomis ram. på längre ger optimalt utbyte Förbunden har i huvudsak att erinra mot utredningens omfatingenting tande och analys av de två huvudsyftena med den samhällsekobeskrivning nomiska och alltså även med jordbrukspolitiken. Hr Bengtsson politiken till vilken förm. fl. behandlar utförligt dessa två huvudsyften, framställning bunden i det stora hela ansluter sig. Beträffande det första huvudsyftet med jordbrukspolitiken, nämligen att en ekonomisk vill förbunden understryka hr främja fortsatt expansion, m. fl. att inte nöjaktigt beaktat att för- Bengtssons påpekande, majoriteten i måste ses mot av olika mer omeändringar jordbrukspolitiken bakgrunden konsekvenser för inom andra områden. Det är delbara samhällspolitiken framför allt i de närmaste fem till tio årens utveckling som sålunfyra drag da bör bättre beaktas, nämligen 1) arbetskrafts- och bostadssituationen, 2) det stora kapitalbehovet, 3) den växande andelen åldringar samt 4) valutasituationen. en allmän uppfattning ett allvarligt 1) Arbetskraftsbristen utgör enligt för en fortsatt snabb ekonomisk Såsom hr Bengtssin m. fl. hinder expansion. visar emellertid beräkningar utförda av den senaste långtidsutredpåpekar att den sektorn inte enbart är bristen på arbetsningen (SOU 1966:1), trånga utan även bostadssituationen inom områden. Bostadskraft expanderande med andra ord ett hinder för arbetskraftens anpassning till sysbristen utgör som selsättningsmöjligheterna. Takten i omställningen av jordbruket kan, inte bedömas oberoende av läget på bostadshr Bengtsson m. fl. framhåller, Bl. a. ur denna är det viktigt att man genom lokalisemarknaden. synpunkt inom områden ringspolitiska åtgärder skapar nya försörjningsmöjligheter med vikande sysselsättning inom jordbruket. även under det närmaste decenniet Bostadsbristen är i dag och kommer hinder för av arbetskraften och den medatt vara ett allvarligt omflyttning

för ofta svåra sociala problem för dem som av ekonomiskt nödtvång tvingas söka sig andra sysselsättningar i områden med bostadsbrist. Dagens bostadsbyggande ligger på en hög nivå och det kan starkt ifrågasättas, om den kortsiktigt kan höjas ytterligare. Redan nu är från av storavgången jordbruket leksordningen 20.000 personer per år. Därav torde ca 11.000 vara avgång genom dödsfall eller pensionering och ca 9.000 vara en övergång främst av yngre och medelålders personer till andra yrken. Om utredningsmajoritetens realiseras ›- förbunden vill dock här förslag redan framhålla, att de väsentligen ställer sig bakom utredningens förslag i fråga om den långsiktiga målför _ kommer detta sannolikt att sättningen rationaliseringspolitiken innebära en ökad utflyttning från lantbruket och därmed ett ökat tryck på bostadsmarknaden inom många tätortsområden. Utredningens konstaterande, att den svära bostadsbristen i de expansiva tätorterna är ett avsevärt hinder för omflyttningen, förtjänar därför understrykas. 2) Att döma av långtidsutredningens betänkande kommer vidare konkurrensen om Icupitczlresursema att förbli hård under det närmaste decenniet. De kalkyler som gjorts visar klart, att framtidens jordbruksföretag kommer att vara Om mycket kapitalkrävande. exempelvis en mjölkproduktion från 700.000 kor skulle helt baseras på 60-korsladugårdar skulle detta kräva nyinvesteringar i byggnader och maskiner på 4-6 kr.

miljarder Överlags-

kalkyler visar, att 1,5-2 milj. ha åker skulle behöva byta ägare vid en mer allmän övergång till större enheter. Enligt uppskattningar gjorda vid lantbrukshögskolan skulle det totala kapitalbehovet för en omstrukturering och uppbyggnad av ett högrationellt lantbruk uppgå till ca 15 miljarder kr. (Härav torde dock huvuddelen inte innebära ett av nya reella ianspråktagande kapitalresurser utan kostnader för överföring av mark mellan avgående och tillträdande företagare inom lantbruket. Även om marköverföringen inte tar nya reella kapitalresurser i anspråk erfordras dock, att (låne-) erforderligt kapital kanaliseras till nystartade eller expanderande företag.) Såsom hr Bengtsson m. fl. anför måste takten i omställningen inom näringen anpassas även efter den aktuella kapitalsituationen i samhället som helhet. Relationerna framgår exempelvis av att de totala bruttoinvesteringarna i samhället 1964 uppgick till 30,6 och ökningen mellan 1964 och 1965 till 1,8 miljarder kr. Ett kapitalbehov inom jordbruksnäringen av 15 miljarder kr kan alltså tillgodoses först sikt. Totalt bruttoinpå mycket lång uppgick vesteringarna inom jordbruket 1965 (enligt nationalbudgetberåkningarna)

till 753 milj. kr. Ökningen 1964--65 var 70 milj. kr. Man måste enligt för-

bundens mening sträva efter en balanserad utveckling, där kapitalresursernas fördelning inom samhällsekonomin kommer in som en av många bedömningsgrunder och där man, om man strävar efter att nå väsentliga förändringar i nuvarande utvecklingstendenser, också tar rimlig hänsyn till vad dessa förändringar innebär ur mer kortsiktig kapitalfördelningssynpunkt. En ambitiös jordbrukspolitik ställer krav åtminstone för de närmaste 10-15

åren på starkt ökade kapitalresurser för både reella och lantbrukssektorn, krediter för möjliggörande av Enbart marköverföringar. kapitalförsörjningsproblemen gör det tveksamt, om nuvarande kan väsentrationaliseringstakt ligt påskyndas. 3) Under tiden fram till 1980 kommer andelen äldre personer (över 65 år) i landets befolkning att öka starkt. Med hänsyn till att de äldres andel av jorbruksbefolkningen är högre än av befolkningen som helhet kommer denna förskjutning mot äldre årsklasser att vara starkare inom jordbruket än inom andra Redan nu medför såsom näringsgrenar. utvecklingen, hr Bengtsson m. fl. påpekar, betydande problem, särskilt för landsbygdskomlnunerna, när det gäller att upprätthålla åldringsvården och andra sociala funktioner. Med nuvarande utveckling, och utan ökande insatser, hotar samhälleliga den svenska glesbygden att bli vårt största ålderdomshem, utan serrimliga vice- och vårdmöjligheter för de äldre. En snabbare takt i jordbrukets omdaning kan därför befaras i ökad utsträckning medföra antingen att än flera med återstående aktiv livstid ringa flyttar in till tätorterna, där de kommer att ytterligare belasta en redan överansträngd samhällsservice och âldringsvård, eller att åldringsvården på landsbygden blir orimligt eftersatt. Takten i näringslivets omdaning, i den mån samhället kan påverka denna, måste alltså även avvägas så, att människor och kommuner får möjligheter att ur sociala upprätthålla synpunkter acceptabla förhållanden. 4) I långtidsutredningen uttrycks slutligen vissa farhågor för utvecklingen av den svenska valutareserven. Man framhåller att den ekonomiska politiken i varje fall under närmaste femårsperiod måste inriktas på att förstärka vår valutaställning. Bl. a. nämns att vi fram mot 1970 bör sikta till en förbättring av bytesbalansen med 1.250 milj. kr. I den våren 1966 framlagda kompletteringspropositionen har även finansministern varit inne liknande tankepå gångar. I likhet med hr Bengtsson m. fl. vill förbunden understryka, att en sänkning enligt utredningsmajoritetens förslag av vår självförsörjningsgrad med ca 15 °/o innebär ett motsvarande importbehov räknat till dagens låga världsmarknadspriser av ca 600 milj. kr. I den mån de resurser som Överförs från kommer _ direkt eller indirekt -- till jordbruket exportindustrin godo kan givetvis balansen i utrikeshandeln upprätthållas. På kort eller medellång sikt kan emellertid vid en snabb nedskärning av jordbruksproduktionen uppstå en allvarlig försvagning i bytesbalansen genom att de resurser som lämnar jordbruket resurser har inte en- (många något alternativvärde) dast successivt kan beräknas ge upphov till ökade exportintäkter. Denna eftersläpning är troligen större än vad utredningen tycks föreställa sig. Förbunden instämmer helt i hr Bengtssons m. fl. uttalande, att vid jordbrukspolitikens utformning under de närmaste 5 å 10 åren hänsyn måste tas till nu relaterade samhällsekonomiska förhållanden. I och för sig innebär detta inte, att de långsiktiga målsättningarna för jordbrukspolitiken ändras,

endast att politikens utformning anpassas till ekonomiska och sociala realiteter. Förbunden vill starkt understryka, att en realistisk jordbrukspolitik måste utformas i överensstämmelse med de synpunkter som nu anförts. Det andra huvudsyftet med är att tillse, att alla

jordbrukspolitiken grupper inom lantbruket blir delaktiga av den stigande Ievnadsstandarden. Man måste,

som utredningen framhåller, söka mildra de ekonomiska och personliga upp-

offringar som den samhällsekonomiska utvecklingen och den ekonomiska

politiken kan medföra för vissa grupper. Förbunden nödgas emellertid instämma i hr Bengtssons m. fl. uttalande, att utredningsmajoriteten inte tillräckligt

beaktat den välfärdspolitiska aspekten vid utformningen av de konkreta jord-

brukspolitiska förslagen. Det föreligger uppenbara risker för att vissa grup-

per inom jordbruket inte kommer att kunna hävda sin levnadsstandard eller kunna få del av den allmänna levnadsstandardstegringen i samhället, om ut-

redningsmajoritetens förslag i fråga om prispolitiken och småbruksstödet

genomförs. De problem som en anpassning till snabbt ändrade ekonomiska och tekniska förhållanden medför är givetvis särskilt stora för de lantbrukare i huvudsak äldre - som realistiskt sett inte kan anses personer ha fullgoda alternativa sysselsättningsmöjligheter. De har ofta utan eget förvållande råkat i sin nuvarande situation. Denna grupp av merendels äldre jordbrukare

är dessutom ofta negativt prisreagerande; sjunkande priser motverkas främst

genom hårdare arbete för att öka inkomsterna genom ökade försäljningsin-

täkter. Såsom hr Bengtsson m. fl. påpekar kan ihållande prissänkningar på jordbruksprodukter under nuvarande realprisnivå i producentledet mycket

väl leda till en proletarisering av denna grupp av jordbrukare eller om de hålla sina inkomster -

lyckas på en dräglig nivå till en utpräglad exploatering av deras arbetskraft. Förbunden motsätter sig energiskt en jordbrukspolitik, vilken i realiteten kan ge endast tämligen obetydligt sänkta livsmedelsutgifter men som ofrånkomligen skulle komma att medföra en mycket

kraftigare standardsänkning för den stora låginkomstgrupp majoriteten jordbrukare utgörl.

Förbunden vill i detta sammanhang till slut i likhet med hr Bengtsson m. fl. med skärpa framhålla, att nu berörda problem inte får skjutas åt sidan vid utformningen av den framtida under till att

jordbrukspolitiken hänvisning

de är av social och inte av jordbrukspolitisk karaktär. Förslag till

åtgärder

för att tillförsäkra de människor det här gäller en rimlig levnadsstandard måste framläggas samtidigt med att förslag till den framtida

jordbrukspolitikens utformning presenteras, eljest förblir problemen enligt all erfarenhet

olösta.

1 I stort sett gäller, att en sänkning av producentpriserna med 10 °/o för konsumenterna betyder en reduktion av levnadskostnaderna med ej mer än 1 °/o.

.Målen för jordbrukspolitiken

Enligt direktiven för skulle denna jordbruksutredningen ha att utgå från att jordbrukspolitiken bör syfta till att bereda åt dem, som inkomstlikställighet driver ett med hänsyn till rådande tekniska och ekonomiska ratiobetingelser nellt jordbruk. har emellertid Utredningen på lösliga grunder frångått denna målsättning i direktiven, och i stället lagt tyngdpunkten på utvecklingen av den totala produktionens storlek. Beträffande inkomst- och lönsamhetsnivån har Överhuvudtautredningen get inte formulerat någon målsättning. Utredningen har på denna punkt hänvisat till sina om en viss successiv förslag sänkning av realprisnivån på jordbruksprodukter och därefter uttalat att den angivna genomsnittliga realprisutvecklingen bör kunna ge en relativt god företagsekonomisk lönsamhet vid rationella företag och att den även kan väntas bidra till en tillfredsställande levnadsstandard för ett stort antal jordbrukarfamiljer i övrigt. Dock föreslås att berörda statliga verk skall att under den överges i uppdrag föreslagna gångsperioden registrera effekten av den förda politiken bl. a. beträffande inkomst- och lönsamhetsutvecklingen. Den av utredningen angivna för målsättningen jordbrukspolitiken anser förbunden helt otillfredsställande. Inte minst att en sänkt genom totalproduktion uppställts som har huvudmålsättning problemställningen snedvridits. Förbunden anser i likhet med hr Bengtsson m. fl. att uppbyggandet av rationella lantbruksföretag måste vara det centrala med och målet för syftet den framtida Det jordbrukspolitiken. jordbrukspolitiska programmet måste sålunda innehålla en klart uttalad rationaliseringsmålsättning. Uppbyggandet av rationella företag kan emellertid endast ske successivt. Även om insatserna för att främja rationaliseringen ökas så att väsentligt strukturomvandlingen påskyndas kommer processen att ta tid. I takt med den tekniska utvecklång lingen måste dessutom en anpassning av ske. Man kan målsättningen aldrig momentant beräknas uppnå ett teoretiskt mål om en i alla avseenden uppställt rationell eller ekonomiskt - Ett sådant optimal företagsstruktur. idealtillstånd råder för Övrigt inte i någon näring. En förutsättning för att av rationella enheter skall komma uppbyggandet till stånd är en prisnivå, som stimulerar till och I investeringar risktagande. riktlinjerna för den framtida måste därför en lönjordbrukspolitiken ingå samhetsmålsättning av innebörd, att prisnivån på jordbruksprodukter skall avvägas så att rationella företag skall kunna lönuppnå företagsekonomisk samhet. Under överskådlig tid kommer att domineras jordbruket av enheter, som inte uppfyller de villkor på rationalitet, som kan beräknas bli uppställda på sådana enheter som skall kunna erhålla lönsamhet. Den företagsekonomisk för rationella enheter torde emellertid erforderliga prisnivån ge även åtskilliga innehavare av dessa mindre rationella enheter en godtagbar levnadsstan-

dard, broende på att de i stor utsträckning ej behöver ställa samma krav på avskrivning och förräntning, som är vid ofrånkomliga nyetablering och uppbyggnad. Någon garanti härför föreligger dock ej. Enligt förbundens mening bör därför för den framtida riktlinjerna jordbrukspolitiken även innefatta en grundläggande välfärdspolitisk målsättning

eller

Ievnadsstandardmålsättning.

Ett realiserande av den samhällsekonomiska

långsiktiga målsättningen om en rationell resursfördelning kräver enligt förbundens inte en

mening logiskt sänkning av utan som underlättar

produktionsvolymen åtgärder, produk-

tionsfaktorernas, främst arbetskraftens och markens, och som stirörlighet mulerar till en rationell inom

resursanvändning lantbruksnäringen. På grund

av de speciella förhållanden som råder inom jordbruket kräver fullföljandet

av den målsättning förbunden för fram vissa för att satsandet garantier på

rationella företag skall löna sig. Det är därför som det erfordras en klart uttalad rationaliserings- och där det rationella

Iönsamhetsmálsäitnizzg, företaget

sätts i centrum. inom har

Investeringar jordbruket en mycket långsiktig ka-

raktär och är med stora risker

förknippade (bl. a. beroende på osäkerheten om den framtida jordbrukspolitikens Under nuvarande förhålutformning).

landen är det mycket svårt att få till stånd nyetablering och risktagande inom

jordbruksnäringen utan viss långsiktig garanti för lönsaminvesteringarnas

het. Denna garanti kan exempelvis i en överenskommelse

infogas (”ramav-

tal”), enligt vilken statsmakterna förbinder sig att i stort sett hålla en sådan

prisnivå och genomföra andra jordbrukspolitiska åtgärder så, att en tillräck»

lig nyetablering av rationella företag och en tillräcklig byggnadsverksamhet

av rationell typ stimuleras. förbundens har

Enligt mening frågan om produktionsvolynzen som sådan

av tillmätts alltför stor

utredningsmajoriteten betydelse. Takten i resursöverföringen kan inte och bör inte som mätas utredningen föreslagit med produktionsutveeklingen. Det centrala måste som anförts att

vara, de i jordbruket bundna resurserna får en effektiv användning och att de resurser, som kan

frigöras, överförs till andra sektorer inom En

(med resursbrist) näringslivet.

förutsättning är då givetvis, att de frigjorda resurserna på så vis ger ett reellt tillskott till nationalproduktens tillväxt ävensom att de människor

det gäller får en förbättrad inkomstsituation. måste om till

Självfallet frågan övergång

annan verksamhet bli beroende av vars ytterst och ens eget fria val. Även om den effektiva resursanvändningen måste vara det i väsentliga diskussionerna om jordbrukets totala bör dock

produktionsvolym, enligt

förbundens mening, så länge behov av ett förhållandevis högt gränsskydd kvarstår, totalproduktionen hållas inom en ram som innebär, att samhällsekonomiskt kostsamma marknadsöverskott undviks. I detta må sammanhang understrykas, att hänsyn inte endast bör tas till utan äve11

bruttoexporten

till i vad mån import äger rum. En viss torde vara svår att utbytesexport undvika, bl. a. på grund av årsmånsvariationer och av kvalitetsskäl. Sådan

4 4

rv7r*I*7w-4V

utbytesexport utgör inte någon samhällsekonomisk belastning. Målsättning-

en on1 en viss bör därför löpande omprövas med hänsyn

produktionsvolym

till utvecklingen världsmarknaden. I detta sammanhang vill förbunden

på

land som strävar framhålla, att Sverige veterligen är det enda västeuropeiska

efter en nedskärning av sin jordbruksproduktion samt att det är det enda land som hållit en oförändrad produktionsvolym i jordbruket jämfört med

1950-talets början. i -

Av primär betydelse är, att sådana medel utnyttjas jordbrukspolitiken

och sådant sätt - att av rationella

utnyttjas på uppbyggnaden jordbruks-

befrämjas. På längre sikt bör en sådan politik ge de största samhällsföretag ekonomiska vinsterna, även om konsumenterna kortsiktigt skulle kunna göra

vissa vinster en restriktivare prispolitik. En sådan prispolitik skulle

genom

måhända kunna ge brukarna på företag av nu dominerande typ en någor-

lunda levnadsstandard, i den mån dessa bortser från sedvanliga avhygglig skrivnings- och förräntningskrav (eftersom det är en tidsfråga tills de upphör som krav måste däremot ofrån-

självständiga brukningsenheter). Dylika ställas av de företagare, som inriktar sig på att bygga upp större

komligen enheter. föras och effektivare En prispolitik av nyss antytt kortsynt slag kan

till en tid. Den innebär emellertid, att man skjuter de väsentliga jordbrukspo-

litiska och därmed riskerar att samhället längre problemen på framtiden fram ställs inför svårare problem än de som nu föreligger. Sådan betydligt

risk förefinns uppenbarligen redan i fråga om mjölkproduktionen.

Såvitt förbunden kan finna är utredningsmajoriteten medveten om att det inte är realistiskt eller önskvärt att på sätt som tyvärr i stor utsträckning debatt som av betänkandet un-

gjorts i den offentliga följt på publiceringen der alla förhållanden fram som den primära målskjuta produktionsvolymen

Utredningen framhåller nämligen (sid. 64): ”Om trots en snabb sättningen.

av ur jordbruket minskningen i produktionsutflyttning produktionsfaktorer inte skett i den takt vi förutsatt (d. v. s. en nedgång av självförsörj-

volymen

till 80 °/0 mot slutet av 1970-talet), beroende på en snabbare

ningsgraden

stegring av produktiviteten än väntat, blir kravet på en begränsning av pro-

duktionsvolymen inte lika angeläget. Förbunden vill starkt understryka refererade uttalande från utredningens detta mera som kommit i skymundan sida, så mycket synpunkten oförtjänt

i den allmänna debatten. Ett exempel på stigande produktivitet utgör de

gott Senaste årens inom som är ett resultat av ett

utveckling mjölkproduktionen,

målmedvetet avels- och kontrollarbete, som i sin tur lagt grunden för en förbättrad ett allt bättre utnyttjande av de använda foderkvanutfodring jämte titeterna. Här finns emellertid anledning att göra en något närmare granskning av

i mjölkproduktionen. Rationalisering befintliga rationaliseringsmöjligheter

avels- och kontrollarbete samt genom bättre balansering av foderstagenom terna kan ske även i de minsta besättningarna. Det torde vara på dessa om-

råden som de .största förbättringarna åstadkommits under exempelvis de senaste tio åren. Denna utveckling innebärande ökad avkastning per djur och förbättrat foderutbyte leder givetvis automatiskt till en i viss mån förbättrad arbetseffektivitet. En väsentligt större förbättring i arbetseffektiviteten kan emellertid åstadkommas genom ökning av besättningsstorleken, vilket kräver fortsatt strukturrationalisering samt Ökad specialisering på mjölkproduktion, där denna produktion skall bedrivas. Denna utveckling förutsätter betydande investeringar, vilka ej kommer till stånd med mindre än att mjölkproduktionens ekonomi bedöms sådan, att kostnadstäckning enligt företagsekonomiska beräkningar erhålls vid rationella enheter. Fortsatt rationaliserfng av mjölkproduktionen genom åtgärder inom avel, kontroll och utfodring är att betrakta som inte storleksbunden rationalisering. Vinster genom effektivare användning av arbete samt byggnads- och maskinkapital kräver däremot en utökning av besättningarna. Dessa stora företag kräver stora investeringar i jord, byggnader, maskiner, djur och förråd. En snäv prispolitik, som ej stimulerar till bildande av dylika enheter utan i stället binder produktionen till alltför små enheter, blir på lång sikt ur samhällets och konsumenternas synpunkt synnerligen ogynnsam. Det går visserligen troligen att på den vägen pressa mjölkpriserna så länge ett stort antal enheter finns kvar med byggnader som saknar alternativvärde, men vid en tidpunkt då en stor del av den gamla produktionsapparaten ej längre fungerar, kommer man i händelse av en dylik prispolitik att befinna sig i ett mycket ogynnsamt utgångsläge, enär man fördröjt anpassningen till en modernare produktionsapparat. Att genom prispolitiken motverka effektivitetssträvandena skulle vara samhällsekonomiskt oförsvarligt, även om en prispolitik som har till syfte att befrämja denna verksamhet och uppbyggnaden av rationella mjölkbesättningar skulle medföra en mindre snabb takt i produktionsminskningen än den utredningsmajoriteten förutsatt. Förbunden återkommer till m jölkregleringen längre fram i yttrandet. Genom lösamhetsmålsättningen kan enligt förbundens mening det ena av de två - det samhällsekonomiska - tilljordbrukspolitiska huvudsyftena godoses. Det välfärdspolitiskc: huvudsyftet med denna politik kan tillgodoses, om i den överenskommelse (ramavtal”) om den framtida jordbrukspolitiken såsom förut antytts infogas en levnadsstandardmålsättning innbärande att de som är sysselsatta inom jordbruket bör ges möjligheter att uppnå en skälig levnadsstandard och få del av den allmänna standardstegringen i samhället. Detta överensstämmer även med de direktiv som lämnades jordbruksutredningen. Härigenom erhålls också en levnadsstandardmålsättning grundad på de principer om solidaritet mellan olika yrkesgrupper, som är allmänt accepterade i vårt land. Den huvudsakliga grunden för prissättningen på jordbrukets produkter bör emellertid som förut sagts vara en lönsamhetsmålsättning innebärande

att priserna på jordbrukets produkter (och övriga villkor för näringsutövan-

det) utformas så, att rationella företag i jordbruket kan uppnå full företags-

ekonomisk lönsamhet. Härmed avser förbunden att rationella jordbruk skall ges sådan lönsamhet, att de kan konkurrera med andra näringar om arbetskraft och kapital så att uppbyggandet av rationella enheter stimuleras. Frågan om vilka krav som i olika avseenden skall ställas på ett rationellt jord-

bruk torde få hänskjutas till förhandlingar mellan statsmakterna och jord-

brukets organisationer. Förbunden vill dock understryka, att lönsan1hetsberäkningarna måste baseras på material från faktiskt existerande företag. För att man skall kunna bedöma om den uppställda levnadsstandardmål-

sättningen uppnås med den lönsamhetsbetingade prissättningen är det också nödvändigt, att lönsamhets- och inkomstutvecklingen för andra grupper av

jordbrukare än de som läggs till grund för lönsamhetsmålsâttningen fort-

löpande följs. För att korrigera utvecklingen kan olika slag av åtgärder sättas

in, exempelvis ökade insatser för rådgivning och rationalisering, regionala

pristillägg av typen extra mjölkpristillägget etc.

Förbunden kan i detta sammanhang inte underlåta att påtala ett uttalande i det särskilda yttrandet av hr Eriksson m. fl. Där har huvudtankegångarna i majoritetsförslaget sammanfattats i ett antal punkter där dct bl. a. heter ”En annan viktig uppgift för jordbrukspolitiken är att förhindra att jordbruksbefolkningen får en ur social synpunkt alltför låg levnadsstandard i

förhållande till andra grupper. Förbunden tar för givet, att det här rör sig om en illa genomtänkt formulering och att den faktiska ordalydelsen inte ger uttryck för vad man i verkligheten avsett. För undvikande av missförstånd vill dock förbunden framhålla, att en så blygsam målsättning som här anges

självfallet inte kan accepteras.

Vad förbunden här ovan att - när det föreslagit innebär, tyngdpunkten gäller prisavvägningen i fortsättningen inte skall läggas på direkta in-

komstjämförelser mellan en viss grupp jordbrukare och annan yrkesgrupp. Huvudvikten bör i stället läggas vid beräkningar över lönsamheten för ratio-

nella företag. Det erfordras dock även, att man företar inkomst- och levnadsstandardjämförelser, om man skall kunna bedöma huruvida den allmänna standardmålsättningen tillgodoses.

Ratiozzaliseringsverksamheten

Den statliga rationaliseringspolitiken måste enligt förbundens mening ha till syfte att genom olika åtgärder medverka till en successiv förbättring av effektiviteten i produktionen och därmed skapandet av rationella produktionsen-

heter, vilka är anpassningsbara till den tekniska och ekonomiska utveck-

lingen. Några delade meningar om den långsiktiga målsättningen för ratio-

1 Hr Bengtsson m. fl. redovisar bl. a. ett nytt material belysande takten i jordbrukets omvandling. Förbanden hänvisar härtill som bakgrund till den följande framställningen om rationaliseringsverksamheten och omställningsfrågor m. m.

i W

? t t l 301 r naliseringspolitiken synes inte ha förelegat inom utredningen. Förbunden vill emellertid framhålla, att den angivna målsättningen inte får betyda att stela mallar sätts upp rörande areal- och besättningsstorlek, driftsinriktning etc. Hög effektivitet kan uppnås under vitt skilda förhållanden i dessa avseenden. Det är också uppenbart, att all jordbruksproduktion inte kan bli lika effektiv. Stor spridning förekommer inom alla näringar beroende på företagarnas duglighet och prestationsförmåga, de naturliga betingelserna etc. Förbunden vill även slå fast, att rationaliseringspolitiken måste anpassas till den aktuella företagsstrukturen och ålderssammansättningen bland lantbrukarna och att man sålunda måste se till de praktiska realiteterna; till dessa hör även personaltillgången på lantbruksnämnderna. Vad nu sagts betyder bl. a. att uppbyggnaden av rationella företag ofta måste ske stegvis med utnyttjande av de fasta resurser som redan finns. Utredningsmajoritetens ståndpunkt att man i rationaliseringsarbetet endast bör satsa på företag, som tagna såsom helhet beräknas ge minst samma arbetslön och samma ränta på kapitalet som vid alternativ användning av produktionsfaktorerna i andra delar av näringslivet, är som allmän målsättning inte realistisk på kort sikt. Det är även helt otänkbart att bedriva rationaliseringsverksamheten med den utgångspunkten, att man genomgående med en gång skulle skapa exempelvis två-mansföretag. Härför skulle erfordras förutom en oerhörd insats av rådgivare, tekniker och kapital en nästan fri tillgång på mark. Som också av hr Bengtsson att man i understryks m. fl. är det angeläget rationaliseringsverksamheten också tar hänsyn till att etablerade lantbrukare kan finna det ekonomiskt motiverat att stegvis bygga ut eller på annat sätt effektivisera sina företag när möjligheter finns att under en övergångsperiod utnyttja tillgängliga resurser. När en investeringskalkyl visar att en sådan utbyggnad är ekonomiskt motiverad och åtgärden inte hindrar eller påtagligt försvårar en annan lösning som på lång sikt anses böra komma till stånd bör statligt rationaliseringsstöd kunna sättas in trots att företaget totalt sett kalkylmässigt ej ger fullgod lönsamhet; det bästa får ej vara det godas fiende. Det år alltså enligt förbundens mening nödvändigt att i sådana fall se till den marginella effekten av olika åtgärder. Såvitt förbunden kan finna skulle en sådan uppläggning av rationaliseringsinsatserna ofta leda till en snabbare rationaliseringstakt än om man alltid skulle invänta tidpunkter då man kan brukare med areal- och besätt-

kombinera lämplig kalkylmässigt optimal

ningsstorlek. Riskerna för felinvesteringar bör inte överdrivas med hänsyn till de möjligheter som nu finns att planera byggnader för successiv utökning och till den relativt kort avskrivningstid som nu måste tillämpas inte minst på grund av den snabba tekniska utvecklingen. Utredningen har mycket knapphändigt behandlat problemet jord-skog. Förbunden finner anledning understryka nödvändigheten av att tillkomsten av såväl kombinerade och skogsbruksföretag som rena skogsjordbruks«

bruksföretag stödjes genom rationaliseringsverksamheten. I stora delar av

vårt land är det kombinerade jord- och skogsbruksföretaget en driftsform

som är Överlägsen det rena jordbruksföretaget främst med hänsyn till de för-

bättrade möjligheter att effektivt utnyttja arbetskraften. I skogs- och mellan-

bygder är också tillgången på lämplig åkermark begränsad. Genom att kombinera jord ochskog kan man på bästa sätt utnyttja möjligheterna att ändock nå effektiva företagsstorlekar.

En för vårt land realistisk måste »- såsom också rationaliseringspolitik sker i andra stater av liknande _ främst inriktas

samhällstyp på familje-

företag, även om bildandet av andra företagstyper inte kan eller bör motarbetas. Företagsekonomiska undersökningar visar emellertid, att några vä-

sentliga kostnadsfördelar och samhällsekonomiska vinster inte uppnås vid en

ytterligare ökning av lantbruksföretagens storlek. Familjeföretaget har därtill _

bl. a. genom att familjemedlemmarna lättare kan anpassa arbetsin-

satserna efter behov vid - vissa inte för-

företagets arbetstoppar obetydliga

delar framför andra företagsformer, vilket utgör en förklaring till att det även i t. ex. USA utgör den dominerande företagstypen inom jordbruket. En främst av -

arealmässig utbyggnad jordbruken vilken är oundgänglig i ett mycket stort antal fall, eftersom specialisering på animalier av mark-

nadsskäl endast i begränsad omfattning står till buds förutsätter att låne-

kapital på rimliga villkor står till förfogande för den enskilde dels för markköpet, dels för den utökning och förnyelse av maskinparken som blir nöd-

vändig. För detta senare ändamål måste nytt realkapital tillföras jordbruket.

Detta är ännu mer om -

påtagligt ekonomibyggnaderna djurstallar, logar,

silor etc. - skall anpassas till en förändrad fastighetsstruktur.

För växtodlingens del föreligger inte några speciella tekniska problem att

föra samman och bruka flera gårdar som en enhet. Maskinkapaciteten är ofta tillräcklig eller kan anpassas. Ekonomibyggnaderna är däremot sällan

dimensionerade så, att de räcker för en mer omfattande utökning av arealen.

måste därför - även om Nybyggnader ske, varvid de gamla anläggningarna de äri tekniskt skick - blir mer eller mindre värdelösa. Om man en

gott på tioårsperiod skulle önska åstadkomma en mer påtaglig strukturomvandling

måste man, som förut anförts, räkna med att en betydande del av det årliga

kapitalutbudet i samhället får satsas i jordbruksinvesteringar. Dessa syn-

punkter måste ovillkorligen beaktas, om man önskar göra en realistisk framtidsbedömning. _

Utredningen föreslår att det statliga finansieringsstödet praktiskt taget helt skall utgå i form av statlig Iânegaranti och förordar väsentligt utökade ramar

för detta ändamål. Behovet av medel torde i hög grad bli beroende av ratio-

naliseringsverksamhetens omfattning och det är därför svårt att bedöma om

de föreslagna ramarna för lånegarantierna är tillräckliga. Det låter sig ej

heller göra att i förväg bedöma om kreditinstituten kommer att kunna ställa

erforderliga medel till förfogande så att de statliga lånegarantierna kan ut-

nyttjas av jordbrukarna. Om så inte kan ske måste andra vägar prövas, däribland även direkta statliga lån. Förbunden förutsätter, att dessa

frågor ägnas uppmärksamhet, så att rationaliseringstakten inte bromsas på grund

av kapitalbrist. Som utredningen framhåller bör en viss prioritering av jordi

brukslån kunna ske på olika sätt. Förbunden ser med tillfredsställelse på och tillstyrker utredningens förslag om förlängning av amorteringstiden för jordförvärvslånen från högst 30 till

högst 40 år och av driftslånen från högst 15 till högst 20 år. Ävenså tillstyrker

förbunden förslaget om att åtgärder vidtas för att en ökad del av hypoteks-

föreningarnas utlåning skall kunna ske i form av s. k. stående lån, d. v. s. lån utan amortering. I många fall torde beviljandet av sådana lån utgöra

förutsättning för förverkligande av företagsprojekt inom lantbruket, vilka är önskvärda ur samhållsekonomiska synpunkter. I detta sammanhang vill förbunden understryka betydelsen av att villkoren för de obligationslån, som utställs av Sveriges allmänna hypoteksbank, så utformas, och att

försäljningen av dessa obligationer sker på ett sådant sätt, att bankens obligationer inte ter sig mindre attraktiva på obligationsmarknaden än andra jämförbara

obligationer. Vidare ifrågasätter förbunden, om inte Allmänna pensionsfondens placering i hypoteksbankens obligationer bör utvidgas. Jordbruket i egentlig mening svarar för omkring 4 °/o av nationalprodukten. Hypoteksbanken har emellertid att tillgodose en vidare sektor inom näringslivet, näm-

ligen även privatskogsbruket och den i lantbruket sysselsatta befolkningens

andel i bostadsutnyttjandet. Tas hänsyn härtill torde den sektor, som

hypo-

teksbanken har att betjäna, kunna uppskattas till omkring 6 °/0 av nationalprodukten. Förbunden anser, att nu nämnda förhållanden bör beaktas vid dimensioneringen av hypoteksbankens obligationsrätt och vid AP-fondernas medelsplacering. Förbunden vill vidare starkt understryka vad som anförts såväl av utred-

ningen som av hr Bengtsson m. fl. angående avskrivningsreglerna för byggnader och andra anläggningar. Nu gällande avskrivningsregler för byggna-

der och markanlåggningar är helt föråldrade och ytterst otillfredsställande. Reglerna inte endast motverkar tillkomsten av nya moderna driftsbyggnader utan de medför också - vilket inte är minst väsentligt en snedvridning av och utgör ett hinder för en förnuftig framtida planering genom att lantbrukarna av skatteekonomiska skäl föredrar att underkasta befintliga byggnader kostnadskrävande reparationer, vilket ur driftsekonomisk synpunkt på sikt utgör en mycket dålig lösning. Denna snedvridning skulle automatiskt upphöra, om avskrivningsreglerna i tillräcklig grad beaktade den ekonomiska

varaktighetstiden både i fråga om driftsbyggnader och markanläggningar.

En reform av avskrivningsreglerna bör inriktas på dels att i fråga om drifts-

byggnader åstadkomma en förhöjd och mera differentierad avskrivningsprocent på byggnadskroppen som sådan och införa särskilda avskrivningar på

den till byggnad hörande inredningen, dels att för markanläggningar få till

stånd en generell avskrivningsrätt. Förbunden förutsätter i likhet med utred-

ningen, att företagsskatteutredningen beaktar dessa synpunkter i det förslag

som utredningen framlägger rörande avskrivning på fastighet. Vid arvsfall inom jordbruket sker ofta en betydande kapitalavtappning.

Denna beror i viss mån på att i de nuvarande arvsbeskattningsreglema hän-

syn inte tas till latenta skatteskulder, som för lantbrukets del åvilar medel

insatta på skogskonto och dolda reserver i lager, djur, inventarier 0. d. Än

mer framträdande blir denna brist i nuvarande regler, om markvärdekom-

mitténs förslag i fråga om realisationsvinstbeskattningen genomförs, i vilket

fall man har att räkna med att betydande latenta skatteskulder i många fall

kommer att belasta jordbruksfastigheter. Det är därför enligt förbundens

uppfattning angeläget, att den av finansministern i propositionen om aktie-

vinstbeskattningen förebådade översynen av arvs- och gåvobeskattningen

snarast kommer till stånd. Förbunden vill i detta sammanhang understryka värdet för vissa kategorier jordbruk av jordbrukskonton uppbyggda på samma sätt som skogskontona. Det vore även logiskt riktigt och skulle för många brukare vara av värde att skördeskadeersättningar beskattas det år skadorna

uppstått och inte som nu under utbetalningsåret.

Vid sidan av tryggandet av kapitalförsörjningen kommer möjligheterna till markförvärv att vara en avgörande faktor i vad gäller den fortsatta ratio-

naliseringen. De av utredningen föreslagna ökningarna av garantilånera-

marna bör bidra till att underlätta markanskaffningen vid uppbyggnad av areellt större brukningsenheter. I samma riktning bör även det föreslagna

omställningsstödet verka, särskilt om det kontanta avgångsvederlaget eller annan liknande anordning (jfr. senare avsnitt av yttrandet) får en tillfreds-

ställande utformning. Förbunden instämmer slutligen i förevarande sammanhang i utredningens uttalade, att det bör uppdras åt arrendelagsutredningen

att i sitt pågående arbete beakta frågan om jordbrukets rationalisering i en-

lighet med i betänkandet närmare angivna synpunkter. Syftet med denna översyn bör vara att åstadkomma sådana ändringar i arrendelagstiftningen i den riktningen, att markägarens benägenhet att utarrendera jord ökar. I detta sammanhang vill förbunden framhålla, att arrendatorernas situation i vad gäller möjligheterna att företa inre rationaliseringsåtgärder nu är mindre god. Gällande bestämmelser för bidrag och lånegarantier är svåra att

tillämpa på arrendatorer. Förbunden anser, att bestämmelserna bör överses i syfte att underlätta för arrendatorer att vid långtidsarrenden erhålla statlig för inre rationalisering. Ersättningsbidrag bör kunna lämnas för ekohjälp nomibyggnader som ej längre behövs samt för sämre jord som tas ur bruk

etc. Beträffande forskning och utbildning kan förbunden i stort sett ansluta sig till de förslag som utredningen framlagt. Förbunden vill därjämte betona de

synpunkter som hr Bengtsson m. fl. anfört beträffande vuxenutbildning och

speciellt landsbygdskvinnornas utbildning.

I detta sammanhang vill förbunden peka den icke arbetspå registrerade löshet, som förekommer framför allt bland kvinnor i bygder med mycket ensidigt näringsliv. Man borde därför överväga huruvida inte ett särskilt utbildningsprogram är motiverat för denna kategori. En speciell upplysningskampanj rörande arbetsmarknadsmöjligheter och de krav som en ändrad levnadsstandard och levnadsform kan ställa kvinnornas arbetsinsats utanpå för hemmet i framtiden borde också övervägas. Den försöksverksamhet som planeras i bör kunna erfarenheter arbetsmarknadsstyrelsens regi, ge vidgade om hur en sådan verksamhet bör utformas och senare följas med direkta upp åtgärder, inte minst personlig rådgivning i aktuella fall. Beträffande forskningen vill förbunden särskilt framhålla betydelsen av goda kontakter med forskningsorgan i andra länder. Det är av speciell vikt när det gäller omfattande och dyrbara grundforskningsprogram med tillämpning på jordbruket inom ett stort antal länder. Det bör också understrykas att forskning och rådgivning måste samordnas på ett så effektivt sätt som möjligt så att inte forsknings- och försöksverksamhetens resultat fördröjs på vägen mot praktisk tillämpning. Rekrytcringsproblemen inom lantbruket har inte varit föremål för någon mer genomgripande analys i jordbruksutredningen. Av vikt är att yttersta de unga genom prispolitiken och rationaliseringspolitiken uppmuntras att helhjärtat satsa på jordbruket. Från arbetsmarknadsstyrelsen har under den Senaste tiden påpekats, att den arbetskraftsreserv som tidigare funnits inom lantbruket i stort sett har och att man i framtiden kan förvänta utnyttjats sig vissa svårigheter beträffande rekryteringen till näringen. Detta har också verifierats av uppgifter om anmälningar till kommande års vinterkurser vid lantbruksskolorna. Yrkesutbildningen på bl. a. lantbruksområdet är för närvarande föremål för utredning och Förbunden vill

statsmakternas prövning.

i detta sammanhang understryka angelägenheten av att lantbruksundervisningen ges sådana former, att den verkar attraktiv och att den blir anpassad för den arbetskraft och anställda - som behövs i det framtida företagare jordbruket. Dessa frågor torde få tas upp till mer i föringående behandling bundens yttranden över betänkande. yrkesutbildningsberedningens Utredningen har endast i korthet berört lantmästarutbildningen och nöjt sig med ett allmänt uttalande om att denna utbildning bör successivt utvidgas. Även enligt förbundens uppfattning kommer den framtida strukturomvandlingen inom jordbruket att kräva ett ökat antal lantmästare som företagsledare. Jordbrukets rådgivnings- och servicefrâgor saknar förbunden anledning att här närmare ingå på, eftersom dessa frågor varit föremål för utredning i andra sammanhang. En speciell fråga må dock här upptas till behandling. Sedan länge utgår i Sverige (förutom anslaget till lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning) ett bidrag till främjande av bokföring vid gårdar med mindre än 50 ha åker. Ett villkor för är, att bidraget räkenskaps- 20

utdrag insänds till lantbruksstyrelsen. Förbunden anser det viktigt, att före-

tagens ekonomiska resultat registreras och analyseras på ett tillfredsställan-

de sätt. Nu utgående bidrag för dem som deltar i bokföringsverksamheten har varit oförändrat sedan 1949 och utgör endast 50 kr per gård, vilket är för lågt för att ha någon större betydelse. I Storbritannien utgår i liknande sammanhang ett bidrag av ca 1.000 kr eller mer. Förbunden förordar, att en vä-

sentlig höjning sker av de svenska bidragsbeloppen samt att även större jordbruksföretag än 50 ha-gårdar bör kunna erhålla sådant bidrag.

Omställningsfrågor m. m. Såväl i utredningens förslag som i ett flertal reservationer anges syftet med ett speciellt omställningsstöd i första hand vara att främja markanskaff-

ningen för expanderande jordbruksföretag samt att skapa förutsättningar

för en av arbetskraft från lantbruk till andra näringsgrenar.

överflyttning

Hr Bengtssons m. fl. motivering för ett i förhållande till majoritetsförslaget höjt och utvidgat omställningsstöd har framför allt varit behovet av att friställa mark för den strukturrationalisering som utredningen varit enig om. Även hr Svensson har i sin reservation ställt sig positiv till ett speciellt omställningsstöd men har velat sammankoppla det med avvecklingen av små-

brukarstödet under en åttaårsperiod. Förslaget innebär att småbrukare, som

enligt nuvarande bestämmelser kan erhålla detta stöd, skall kunna få hela

beloppet för den närmaste utbetalat på en gång om han säljer åttaårsperioden

sin Mot det av utredningen omställningsstödet har hr

fastighet. föreslagna Svensson framför allt invändningar på grund av svårigheten att administrera

och rättvist fördela de belopp det är fråga om. Hr Haeggblom har i sin reservation framhållit, att det värde som avståndet av en viss fastighet har ur samhällsekonomisk - om den används vid synpunkt strukturrationalisering -- bör in i det som betalas för till nuvarande ägaren.

läggas pris fastigheten

Hr Hansson har i sitt särskilda yttrande liksom hr Bengtsson m. fl. betonat

inflationens negativa inverkan på jordbrukarnas benägenhet att sälja sina

fastigheter. I särskilt yttrande av hr Folke Johansson m. fl. har ävenledes inverkan kapitalkostnader och

penningvärdesförsämringens på jordbrukets

utbudet av mark särskilt betonats och man anser, att en mer ingående be-

handling av värdesäkringsfrågorna hade varit motiverad.

Även förbundens mening finns det flera skäl som talar för att statsenligt

makterna form av söker påskynda strukturgenom någon omställningsstöd förbättringarna i jordbruket i syfte bl. a. att underlätta näringcns anpassning

till modern teknik. Skälen härför har antytts i det föregående. Förbunden skälet - och ett skäl som väl anförts men som vill betona, att det viktigaste blivit understruket _ är att mar-

inte tillräckligt av utredningens majoritet ken härigenom ställs till förfogande för rationaliseringsändamål. Anpassför svenskt lantbruk bör inte i främsta rummet inriktas på

ningsprocessen

;W397

de resurser som skall föras bort från lantbruket utan fastmer på resursöver-

föring inom lantbruket, d. v. s. på åtgärder som stimulerar skapandet en-

heter som man kan påräkna kommer att vara rationella och konkurrens-

kraftiga under en längre tidsperiod. Den kanske viktigaste orsaken till att

den i vissa avseenden snabba strukturrationaliseringen inte gått ännu snabbare är att mark lämplig för tillköp och sammanläggning till större och mer rationella enheter inte funnits tillgänglig i önskvärd utsträckning. Detta är en genomgående erfarenhet från det praktiska rationaliseringsarbetet vid lantbruksnämnderna. Förbunden instämmer i det särskilda yttrandet av hr Eriksson m. fl., när man uttalar att den trängsta flaskhalsen för en snabb strukturomvandling för närvarande ligger i det begränsade utbudet av mark, varigenom en arealutvidgning är svår att åstadkomma. _ 4 _ På grund av snabbt gående inflation har det för flertalet markägare synts

fördelaktigt att behålla marken i egen ägo, oaktat man inte längre har

möj-

ligheter att driva jordbruk i konventionell mening. Även de som har ;ärvt

lantbruksfastigheter och flyttat från bygden har ofta funnit det mer tilltalan-

de att behålla ån att sälja den till kringliggande

fastigheten jordbruksenheter.

Detta har lett till att antalet s. k. sidoarrenden ökat mycket starkt under senare

år. Dessa arrenden är oftast kortsiktiga _- ett år i taget - och registrerasiinte

alltid i statistiken. sker en fördelning av arealerna på flera

Ej sällan gårdar.

Det år uppenbart att en strukturomvandling som tar

sig sådana formlerhen-

dast är en nödlösning, eftersom den omöjliggör en långsiktig

planering. Om

rationella enheter skall kunna måste tillskottsmark kunna

byggas upp köpas

in om det inte, som förbunden förut berört, kan ske genom arrendeformer som skapar bättre förutsättningar för långtidsplanering. För ägare av rationaliseringsobjekt bör förhållandena vara sådana, att det framstår som lockande att sälja marken. Med hänsyn till fördelen att placera kapital i realvärden kan man inte som ekonomiskt försvarbart generellt rekommendera försäljning av mindre fastigheter till rationaliseringsändamål. Det råder föga tvivel om att ett ökat utbud av sådana fastigheter är en av de viktigaste förutsättningarna för en snabbare strukturrationalisering.

Av nu angivna skäl finner förbunden såsom redan antytts nödvändigtgatt

omställningsstödet inte i första hand tar sikte på arbetskraften såsom, den resurs som skall flyttas ut från lantbruket utan att det i minst lika hög grad inriktas på de markarealer som skall göra det möjligt att bygga upp de rationella enheter som eftersträvas; i realiteten nås naturligtvis samtidigt, båda dessa effekter av ett omställningsstöd. Därför är det angeläget att

rationali-

seringsorganen förfogar över instrument, varmed man kan stimulera försäljning av fastigheter för rationaliseringsändamål. Denna stimulans bör vara så utformad, att den har en positiv effekt för såväl dem som lämnar jordbruket som dem som stannar kvar. Detaljutformningen av ett dylikt omställningsstöd kan vålla vissa administrativa svårigheter. Det gäller emellertid här att komma till rätta med ett jordbrukspolitiskt utomordentligt svårt problem och

att vidga den kanske trängsta flaskhalsen för den fortsatta strukturrationaliseringen. Kan man praktiskt utforma omställningsstödet så att det samtidigt får en i viss mån prisstabiliserande effekt på jord och skog (genom det åsyftade ökade utbudet av bör man ha skapat förmark) därigenom ytterligare förhållanden för den som skall träda till

bättrade generation jordbrukare

och för vilka såväl finansieringsmöjligheterna som prisförhållandena utgör en allt annat än positiv stimulans. Omstâllningsstödets storlek och utformning måste enligt förbundens mening anpassas till den effekt man önskar uppnå. Ju högre ambitionsgrad man har i detta avseende desto större måste samhällets insats vara och detta får vara berett att ta vissa praktiska olägenheter. Teoretiskt kan samhället satsa intill gränsen för den samhällsekonomiska vinsten av den forcering av strukturrationaliseringen som uppkommer. Hur stor denna forceringsvinst är låter sig dock knappast beräknas. Slutsatsen blir att man måste söka bedöma olika åtgärders effekt och sedan göra en avvägning med hänsyn till vad man önskar uppnå. Inom utredningen har som redan anförts framlagts flera olika förslag rörande utformningen av ett omställningsstöd. Skillnaderna torde bero på variationer beträffande såväl målsättningen som bedömningen av olika åtgärders effekt. Utredningsmajoriteten har för sin del stannat för ett förslag som innebär en varierande kontantersättning till lantbrukare som lämnar sina brukningsenheter. Man har föreslagit att lantbruksnämnderna erhåller möjlighet att lämna ett kontakt omställningsbidrag avvägt med såväl till som arbetsmarknadens förhållanden och efter hänsyn jordbrukets prövning från fall till fall. Enligt förslaget bör bidraget utgå med belopp va- -rierande mellan 5.000 och 20.000 kr efter de närmare regler som statsmakterna anger. Enligt utredningen torde det vara beskattningsbart på samma sätt som starthjälp, familjebidrag och utrustningsbidrag. Utredningsmajori-

teten har föreslagit tämligen rigorösa regler för utbetalande av detta omställ-

ningsbidrag, vilket enligt förbundens mening kan leda till att förslaget blir verkningrslöst. Hr Bengtsson m. fl. har förordat ett omställningsstöd som består av dels ett avgångsvederlag (närmast motsvarande majoritetens kontanta omställningsstöd) dels ett årligt stöd som bör utgå till lantbrukare vilka inte kan erhålla en rimlig försörjning i annan verksamhet, om de överlämnar sin jordbruksfastighet för rationaliseringsändamål eller nedläggning. Avgångsvederlagets storlek har föreslagits utgå med ett belopp som varierar mellan 10.000 och 40.000 kr. Om avgångsvederlaget beskattas har man förutsatt att belopp under 20.000 kr utbetalas endast i undantagsfall. Vederlaget bör utgå med minst 800 kr/ha åker plus till areal åker reducerad betesmark eller alternativt med 20 °/o av lantbruksfastighetens värde. Man förutsätter att vederlaget inte påverkar prissättningen på fastigheten. Beträffande det stödet föreslås, att detta skall utgå till lantbrukare årliga som inte kan erhålla i annan verksamhet. Man förutsätter att försörjning

stödet lämnas fram till pensionsåldern. Man borde härvid kunna som allmän princip utgå från att jordbrukare över en viss ålder skall hänföras till denna kategori. Det årliga stödet föreslås utgå med ett belopp som motsvarar folkpensionen för ensamstående resp. maka beroende på brukarens civilstånd. Likaså bör bostads-, hustru- och barntillägg utgå efter samma grunder som vid folkpensionering. Vid handläggning av detta omställningsstöd anses angeläget att ärendena får en generös behandling. När det gäller möjligheterna att genom särskilda åtgärder underlätta för dem som är sysselsatta i jordbruket att flytta över till andra näringar och därigenom påskynda strukturrationaliseringen är det angeläget att man tar hänsyn till situationen för varje enskild. Man måste alltså här beakta de sociala och välfärdspolitiska förpliktelser, som samhället har mot grupper och enskilda, som kommer i kläm genom utvecklingen. Det är också uppenbart att en yrkesgrupp, vilken, som fallet är beträffande jordbrukama, under en lång följd av år utsatts för en kraftig åderlåtning, efter hand kommit att innehålla en proportionellt allt större andel svårplacerade. Detta förhållande har bl. a. tagit sig uttryck i en stigande medelålder, för brukare av mindre med stark övervikt för åldersgrupperna över 55-60 år. Problejordbruk, men kan därför inte lösas enbart med sedvanliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Uppenbart är också att omstållningsproblemen för de enskilda människorna hittills - och inte minst av - starkt underjordbruksutredningen skattats. Detta visar bl. a. den som utförts på uppdrag av landsundersökning organisationen och vars resultat nyligen publicerats. Vad som här ovan anförts leder förbunden till den slutsatsen att ett särskilt - utformat efter av hr Bengtsson omställningsstöd de principer som angetts m. fl. bör införas som ett komplement till de allmänna arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. j Detaljutformningen av omställningsstödet och storleken av de belopp som. anses böra ställas till måste som framhållits - bli beförfogande tidigare

roende av den effekt man önskar uppnå. övervägande skäl talar för att man

från början gör en kraftig insats för att sedan eventuellt genomföra en avtrappning. En sådan konstruktion kunde i första hand tänkas i fråga om det särskilda avgångsvederlaget, varvid man som utgångspunkt kunde ta de av hr Bengtsson m. fl. angivna beloppen. Förbunden anser sig i övrigt inte ha anledning att i detalj gå in på de olika förslagen, utan vill begränsa sig till vissa allmänna synpunkter. Vad då först beträffar det föreslagna årliga stödet som skulle kunna utgå till lantbrukare, vilka ställer sina brukningsenheter till förfogande för rationaliseringsändamål eller nedläggning, bör understrykas att det förutsätts, att vederbörande lantbrukare inte kan erhålla rimlig försörjning i annan verksamhet. Det skulle sålunda främst gälla äldre personer eller fysiskt eller psykiskt handikappade. Om en sådan person har ett jordbruk, som är attraktivt ur rationaliseringssynpunkt, borde det vara möjligt att genom erbjudande

3“1ii“-' s

om ett årligt stöd fram till pensionsåldern stimulera en Med hän- i

försäljning.

syn till den samhällsekonomiska vinst som kan beräknas uppstå genom

strukturförbättringen bör ett årligt belopp motsvarande folkpensionen inte kunna anses högt. Förbunden vill framhålla; att även arrendatorer bör kun-

na komma i åtnjutande av denna form av omställningsstöd. i

Förslaget om att ett särskilt avgångsvederlag (engångsbidraget) skall kun-

na utgå syftar som nämnts främst till att stimulera friställandet av mark för

rationaliseringsändamål eller nedläggning. I flera särskilda yttranden har pä-

pekats att den snabbt fortgående inflationen har en starkt återhållande verkan på försäljning av realtillgångar. Detta gäller inte minst jordbruksfastigheter. Förbunden vill starkt understryka dessa Eftersom åtskilsynpunkter. ligaägare till lämpliga rationaliseringsobjekt inte är beroende av inkomsterna från vederbörande och därför normalt inte heller fastighet är benägna att sälja år det angeläget, att en viss del av omställningsstödet utformas så, att även friställandet av sådan mark kan underlättas. Utredningsmajoritetens förslag till avgångsvederlag anser förbunden, såsom redan framhållits, skulle komma att få mycket liten effekt. De föreslagna beloppen är så små, att de endast skulle täcka några få års penningvärdeförsämring och det vore enbart av det skälet knappast möjligt att råda jordbrukarna att tidigarelägga en försäljning. Vidare har uppställts så rigorösa villkor för stödet att det knappast skulle kunna få någon praktisk betydelse. Det bör nämligen observeras, att det i förslaget förutsätts att samtliga fyra angivna Villkor samtidigt skall vara uppfyllda. Som framgår av den tidigare redovisningen har inom utredningen mycket varierande synpunkter framkommit på utformningen av avgångsvederlaget. svårigheterna att finna ett rättvist och administrativt enkelt sätt samtidigt att bestämma vederlagets storlek i de enskilda fallen skall heller inte underskattas. Några reservanter har också avstyrkt förslaget om avgångsvederlag enbart med den motiveringen, att skulle bli föremål för utbetalningen godtycklig behandling av de ansvariga myndigheterna. Förbunden kan emellertid inte finna detta vara ett hållbart skäl för att inte genomföra en i och för sig välmotiverad åtgärd. I varje fall kan inte göras gällande, att föreliggande

utredningar om de administrativa problemen ger underlag för ett avstyr-

i kande; _ Hr Haeggblom har i sin reservation närmast förordat, att omställningsstödet skulle inbakas i fastighetens Även hr Svensson har tänkt försäljningspris.

sig att man bl. a. genom utnyttjandet av skulle kun-

värdeutjämningsbidragen na underlätta omställning. Hr Svensson föreslår dessutom, att småutgående brukarstöd skulle kunna utbeealas som ett vid av engångsbelopp försäljning

fastigheten. Ett omställningsstöd i form av ett påslag på fastighetspriset skulle

ur vissa ha fördelar. är emellertid synpunkter otvivelaktigt Frågan om systemetskullege den avsedda stimulansen till bl. a. märks att det försäljning;

inte kommer att utgå utan särskilda i de fall då lantbruksnämn-

arrangemang

;

derna Stimulansen blirberoende av vilka regler som tillämej är inkopplade. det blir om. Enligt förbundens mening är det nöd-

pas och vilka belopp fråga

blir Det borde förbundens vändigt att reglerna så generella som möjligt. enligt vara att vid av reglerna för omställningsmening möjligt detaljutformningen stödet åstadkomma en syntes mellan majoritetens förslag ävensom de förslag som var för av hr Bengtsson m. fl. samt av hrr Haeggblom och sig framförts

Svensson. Frågan behöver ytterligare utredas;

Beträffande det särskilda stödet tiII det mindre jordbruket arealtillägg

och - instämmer förbunden i de som framförts

leveranstillägg synpunkter

överensstämmer i allt med vad som av hr Bengtsson m. fl. Dessa väsentligt anförts i reservationerna av hrr Svensson och Haeggblom. Förbunden finner föreslår _ omedelbart detta det inte rimligt att - såsom utredningen slopa stöd för den stora människor, som har behov härav. Det är nämligen grupp att de former som föreslagits inte kommer att uppenbart av omställningsstöd kunna av alla nuvarande bidragstagare och att så i vart fall inte utnyttjas kan ske redan första året. Omställningen tar under alla förhållanden tid. Et-t kan alltså inte omedelbart ersätta nuvarande småbrukaromställningsstöd

stöd utan först från den då den stödformen kan utnyttjas av

tidpunkt nya den enskilde. Förbunden finner, att utredningen helt bortsett från dessa problem och att man lämnat åt sitt öde en stor grupp mindre jorddärigenom brukare.

Eftersom utredningen tydligen varit inställd på att areal- och leveranstilläg-

skulle har inte verkställts rörande hur stödet i gen slopas någon utredning skulle kunna vara utformat. Hr Bengtsson m. fl. har begärt att fortsättningen denna skall bli föremål för snabbutredning. Enligt förbundens mening fråga och att nuvarande stödformer inte avvecklas förrär :let angeläget att så sker än denna lösts. Med hänsyn härtill har förbunden inte funnit anledning fråga

att utforma något men vill anföra några allmänna synpunkter detaljförslag

på problemen.

Förbunden anser att areal- och leveranstilläggen skall avvecklas och er-

sättas med e tt eller Detta bör utgå som ett övergångsstöd anpassningsstöd.

till sådana kategorier mindre jordbru-

behovsprövat produktneutralt bidrag

erhållit areal- och/eller och som fortfarande kare, som tidigare leveranstillägg har ett behov av sådant särskilt stöd.

utan främst på grund av den admi- Leveranstillägg utgår behovsprövning

nistrativa detta innebär. Det betyder att bidrag i vissa fall kan förenkling _ - med relativt in-

tillfalla personer exempelvis deltidsjordbrukare goda

komster. Detta som man bör söka komma bort från. Det är en oformlighet, kan i sin helhet efter Förbun-

ske genom att bidraget utgår behovsprövning.

den anser att denna sker efter i huvudsak samma grun-

det rimligt, prövning

som för Eftersom stödet bör av ett der, nu gäller arealtillågget. ges formen inte bör till

produktneutralt övergångsstöd är det givet, att detta utgå nytill-

trädande. Det är avsett för sådana, för vilka ett kvarblivande som småbrukare

fram till pensionsåldern framstår som det enda rimliga alternativet samt för sådana för vilka i annan verksamhet ännu sysselsättning inte hunnit ordnas, och som under mellantiden har behov av stöd.

Genom den snabba av brukare avgången och genom att några nya kategorier inte tillkommer skulle antalet och därmed bidragstagare medelsbehovet snabbt avtrappas. En betydande del av faller enheter mellan 10 och leveranstilläggen på 20 ha. En ny bidragsskala borde därför innefatta denna grupp, men beloppen kan där vara lägre. För 2-10 ha torde gruppen beloppen böra motsvara summan av leverans- och om inte en skall arealtilläggen försämring uppkomma. Nuvarande detaljerade i skulle uppdelning arealgrupper kunna slopas och ersättas med två grupper 2-10 resp. 10-20 ha. Om bidragsbeloppen sätts till 800 resp. 400 kr i de båda grupperna och om man vid behovspröv-

ningen följde de regler, som nu gäller för arealtillägg, skulle det totala medelsbehovet för år 1967/68 bli av 30 kr. Nu anförda storleksordningen milj. skiss till övergångsstöd är enligt förbundens ett tänkbart mening alternativ som bör vid den av övervägas omprövning frågan om småbruksstödet som förbunden i likhet med hr m. fl. anser bör ske före Bengtsson den 1 september 1967.

Landsbygdsfrdgor m. m.

Förbunden nödgas med att beklagande konstatera, utredningen i väsentliga stycken uraktlâtit att analysera för olika landsdelar av sitt följderna förslag rörande jordbruksproduktionens framtida storlek. Landets åkerarcal utgör för närvarande drygt 3 ha. milj. Utredningens strukturgrupp har på grundval av utvecklingen till av 1960-talet vissa början gjort prognoser över den fortsatta minskningen av åkerarealen, vilka denna fram till enligt mitten av 1970-talet skulle komma att reduceras från 3,3 ha åker 1961 till milj. 2,65 å 2,9 milj. ha. Försörjningsprognoserna, enligt vilka självförsörjningsgraden vid oförändrad jordbrukspolitik fram till mitten av 1970-talet skulle nedgå till ca 90 °/0, bygger på dessa arealprognoser. Det är uppenbart, att om självförsörjningsgraden i enlighet med utredningens förslag skall reduceras till 80 °/0, en väsentligt mer omfattande måste komma till stånd arealnedläggning än den som framkommit i nyssnämnda Förbunden förusätter därprognoser. vid ungefär oförändrade relationer mellan och animalisk vegetabilisk produktion. Utredningen har emellertid inte redovisat över några beräkningar vilken åkerareal, som skulle erfordras mot slutet av 1970-talet för att den

eftersträvade krympningen av produktionen skulle åstadkommas. Detta är i och för sig anmärkningsvärt. Än mindre har man var preciserat nedläggningen av åkerareal förutsätts ske, hur stor den beräknas bli inom olika regioner och vilka medel som skall användas för att Hr styra utvecklingen. Lindbeck anger i ett särskilt att man utan risk för livsmedelsberedyttrande, skapen skulle kunna minska den odlade arealen till 2.0 milj. ha utan någon

avsevärd intensitetsökning för kvarvarande areal. Om man ökar intensiteten skulle hr Lindbeck arealminskningen enligt kunna drivas ännu längre. Hr Eriksson m. fl. har anfört, att en krympning av produktionen måste komma att resultera i en av den odlade arealen minskning en minskning som skulle bli ganska omfattande eftersom den bör ut över de minst gå avkastande arealerna. Dessa arealer sägs vara koncentrerade till huvudsakligen de sämre jordbruksområdena i där det skogsbygderna, i betydande utsträckning kunde bli fråga om total av nedläggning jordbruksproduktionen inom ganska stora områden. Vid oförändrade relationer mellan produktionen av vegetabilier och animalier skulle enligt inom förbunden gjorda beräkningar en 80-procentig självförsörjningsgrad kunna uppnås vid mitten av 1970-talet med en åkerareal om ca 2,3 milj. ha. Det förutsätts då att sockerbetsodlingen som ger en mycket hög avkastning i kalorier och foderenheter - inte faller per arealenhet bort. För att nå den av utredningsmajoriteten angivna produktionsvolymen räcker det inte att enbart uppenbarligen lägga ner lågt avkastande och illa belägna åkrar i eftersom skogsbygderna, det jämfört med nu skulle krävas att 700.000 -800.000 ha åker tas ur produktionen. Som kan nämnas att det jämförelse i de sex nordligaste länen tillhopa finns endast 500.000 ha åker. F örbunden är självfallet medvetna om att jordbruk fortfarande bedrivs på marker, som är lågavkastande och som heller inte i övrigt år lämpade för rationellt jordbruk. Det är och ekonomiskt naturligt riktigt att dessa arealer efterhand dras ur produktionen eller att de åtminstone inte som utnyttjas åker. Förbunden vill sålunda inte av en viss ifrågasätta lämpligheten krympning av åkerarealen. Att det skulle vara motiverat sakligt att gå så långt som utredningen genom sitt de

produktionsmålsättningsförslag facto förutsatt,

kan dock förbunden inte Vad förbunden med det anförda acceptera. framför allt önskar framhålla att är, ett genomförande av den föreslagna produk-

tionsmålsättningen skulle komma att radikalt förändra

jordbruksproduktionens lokalisering och därmed förutsättningarna för bebyggelse och näringsliv i stora delar av landet - främst i Norrland men också i skogs- och mellanbygderna i övriga delar av landet. Jordbruket är dock jämte skogsbruket glesbygdens i särklass viktigaste Situationen för dessa näring. stora glesbygdsområden skärps därigenom, att krympningen i väsentlig utsträckning avses skola beröra som är den utan mjölkproduktionen, jämförelse viktigaste produktionsgrenen i dessa bygder. I många områden har redan så starkt att stora produktionen sjunkit svårigheter föreligger att ordna en rationell och ekonomiskt försvarbar insamling av produkter och distribution av förnödenheter till jordbrukarna. Samtidigt föreligger svårigheter att lokalt ordna till rimfärskvaruförsörjningen liga kostnader. Redan ett ganska måttligt ytterligare produktionsbortfall kommer att i ökad av utsträckning framtvinga indragningar mjölklinjer etc., vilket givetvis mycket hårt drabbar de kvarvarande vilka i och enheterna,

för redan är eller skulle ha goda möjligheter att utvecklas till sig kanske

rationella företag. Därmed skärps problemen i fråga om färskvaruförsörj-

för kan detta sätt få

ningen. Åtgärder en krympning av produktionen på

mer långtgående konsekvenser än som avsetts och utvecklingen får mycket lätt ett lavinartat förlopp. Enligt förbundens mening är det utomordentligt angeläget, att konsekvenserna av en reformerad även från de

jordbrukspolitik ingående analyseras

som här berörts och att effektiva åtgärder vidtas för att för-

utgångspunkter

I sammanhanget måste särhindra en hotande förslumning av glesbygderna. observeras försämrade att skilt den gradvis åldersfördelningen, svårigheterna erhålla en med andra områden likvärdig service i olika avseenden, kommunikationsproblemen etc. Ur allmän synpunkt är det också angeläget att beakta de försvars- och konsekvenserna av en koncentration av

beredskapspolitiska

till i Syd- och Mellansverige.

jordbruksproduktionen slättbygdsområdena

Förbunden vill understryka vad som i dessa avseenden anförts i det särskilda yttrandet av hr Hansson. I detta finns också anledning beakta fritidsbebyggelse- och sammanhang Ett landskap, inom vilket befinner sig

naturvårdssynpunkterna. jordbruket

under där förfaller och åkrarna stegvis blir igennedläggning, byggnaderna

vuxna med trist intryck. Det är också uppenbart att skog, ger ett synnerligen

attraktiviteten skulle starkt reduceras om byg-

ur turistsynpunkt exempelvis

den runt Siljan skulle tillåtas växa igen med buskar och skog. förbundens mening krävs en samplanering av alla hithörande pro- Enligt blem. De kan som förutsätta, lösas fristående från inte, utredningen synes varandra. Man bör inte bedriva enbart för

visserligen jordbruk exempelvis

att naturvårdsintressen, men det är angeläget att samhällskostnatillgodose derna för olika alternativ mot varandra. Någon sådan bedömning har vägs inte skett. har i stället nöjt sig med enkla och ytterst ensidiga Utredningen

över de vinster, som samhället skulle uppnå genom en Överslagsberäkningar

av och överföring av resurserna till

nedskåirning jordbruksproduktionen

andra Som visats av hr Bengtsson m. fl. och som tidigare framhålnäringar. dessutom missvisande, efterlits i detta yttrande är dessa beräkningar ytterst som de ger en starkt överdriven bild av överföringsvinsterna. har inom Maj:ts kansli tillsatts en arbetsgrupp med upp-

Nyligen Kungl.

att För gruppens räkning skall också

gift kartlägga glesbygdsproblemen.

vissa utföras. förbundens mening borde

vetenskapliga undersökningar Enligt dessa ha skett inom jordbruksutredningens ram eller pa-

undersökningar rallellt med arbete så att resultaten kunnat beaktas vid ställutredningens inom Förbunden förutsätter att arbetet kommer ningstagandena utredningen. att bedrivas med sådan att materialet kan föreligga innan

skyndsamhet, statsmakterna fattar sina angående den framtida jordbrukspoprincipbeslut

litiken.

Förbunden vill här till sist behandla frågan om nu utgående norrlandsstöd

och dess framtid. Med hänsyn till att det norrländska jordbruket nu genom-

går en intensiv rationaliseringsprocess, men där även i fortsättningen går-

darna i huvudsak blir hänvisade till mjölk- och därmed sammanhängande köttproduktion, är det enligt förbundens att det extra

mening angeläget mjölkpristillägget bibehålls. Samma ståndpunkt intas också de facto av hrr

Folke Johansson, Sven Persson, Wetterhall, Zachrison och i deras

Öjborn

särskilda yttrande om omläggningen av mjölk- och

fettregleringarna. De grundläggande faktorerna för tillkomsten av det extra mjölkpristilläg-

get kvarstår fortfarande, varför det enligt förbundens uppfattning inte finns några motiv för omprövning av om detta skall i fortsätt-

frågan bidrag utgå

ningen. Utredningen framhåller själv, att avvecklandet av det extra mjölkpristillägget skulle för jordbruket i stora delar av berörda områden innebära

en betydande lönsamhetsförsämring, eftersom jordbruket till

övervägande del är inriktat av mjölk på produktion och knappast har alternativa produkt-

grenar. Lönsamhetsförsämringen skulle därför i många bygder medföra en snabbt påskyndad nedläggning av jordbruk med av beåtföljande utglesning byggelsen, uttunning av befolkningsunderlaget för social och kommersiell

service av olika slag. Dessa förhållanden har också understrukits av utredningen. Utredningen anför vidare, att det stöd, som hittills utgått från samhällets sida för att åstadkomma rationella och sikt

på lång bärkraftiga jord-

bruk i Norrland

(den s. k. KR-verksamheten), är en i princip riktig linje. För-

bunden anser som utredningen, att denna verksamhet skall fortsätta och utvidgas. Förbunden vill understryka vad utredningen här anfört. Förbunden anser att utredningens argumentation stöder att det extra uppfattningen,

mjölkpristillägget även framdeles skall bibehållas. Förbunden finner det yt-

terst angeläget, att det redan nu slås fast att en inte skall ske

omprövning

efter tre år. Den ovisshet som kommer att råda under de närmaste åren, om

utredningens förslag vinner gehör, kommer att leda till en av uppbromsning

en fortsatt önskvärd av större rationella i

uppbyggnad mjölkbesättningar

Norrland.

Prisreglerizzgens allmänna Lztformning

Utredningen föreslår i vad gäller prissättningen att på jordbrukets produkter,

prisnivån under en av minst tre år räknat från den

övergångsperiod 1 sep-

tember 1967 inte skall få stiga fullt så snabbt som den allmänna prisnivån.

Efter övergångsperiodens slut bör man enligt kunna använda

utredningen

prispolitiska medel i ökad omfattning i syfte att uppnå produktionsmålsätt-

ningen. Då produktionsmålet (80 °/0 mot slutet av 1970-

självförsörjning talet) uppnåtts, förutsätter utredningen att en produktionsmålstyrd prissätt-

ning” på jordbrukets produkter skall kunna

tillämpas. Enligt utredningens bedömningar innebär den föreslagna prispolitiken,

att producenterna i huvudsak bör kunna behålla sina

rationaliseringsvinster och därigenom fortlöpande kunna förbättra sitt att rationaliseinkomstläge,

ringsprocessen inte kommer att hämmas samt att majoriteten lantbrukare kan upprätthålla en rimlig levnadsstandard. Med utgång från den allmänna målsättningen om en sakta sjunkande realprisutveckling på jordbrukets produkter har utredningen mer i detalj angett det prissystem som föreslås bli tillämpat fr. o. m. 1 september 1967. Förbunden anser, av skäl som framförs i fortsättningen, att det av utredningen föreslagna indexsystemet inte kommer att leda till de inkomstförbättringar som utredningen utgått från vid fastställandet av den allmänna målsättningen. I stället kan prissystemet såsom det tekniskt utformats enligt förbundens uppfattning redan under övergångsperioden komma att leda till en prispress som innebär, att lönsamheten även inom jordbruk med hög rationaliseringstakt kommer att successivt försämras och därmed rationaliseringsverksamheten avsevärt hämmas. Anmärkningsvärt är, att utredningen inte prövat, huruvida dess förslag i fråga om mjölkregleringen med sänkande effekt på mjölk- - allmänna priset är förenliga med nyss för övergångsperioden angivna prispolitiska målsättning. Förbunden här som första punkt det inflationsskydd som utredupptar ningen förordat för i första hand visar, att övergångsperioden. Utredningen realpriserna på jordbrukets produkter mätt med jordbruksnämndens producentprisindex och orensad konsumentprisindex fallit med 0,2 procentenheter perioden 1956-65. Denna baseras i huvudper år under producentprisindex sak i stället med från en avpå partipriser. Om beräkningarna görs utgång (alltså en index baserad på rena producentpriser) blir räkningsprisindex enligt utredningen 0,4 nämnrealprissänkningen procentenheter per år under da Med från det funna sambandet mellan konsumentperiod. utgångspunkt prisindex och den faktiska prisutvecklingen på jordbrukets produkter förordar utredningen i kapitel III, att - i avvaktan på erfarenheter av effekten av andra - denna bör föreslagna jordbrukspolitiska åtgärder prisutveckling i stort sett bibehållas under övergångsperioden. När utredningen i kapitel X preciserar den framtida anknytningen av protill den allmänna föreslås denna ske ducentpriserna prisnivåns utveckling, från och en konmed utgångspunkt jordbruksnämndens producentprisindex sumentprisindex, som rensats för indirekta skatter, alkoholhaltiga drycker och tobak, bostad utom bränsle och lyse samt den andel av livsmedelskostnaderna, som i producentprisindex. Utrepresenteras jordbruksnämndens har dock inte närmare undersökt bakåt i tiden av redningen utvecklingen den rensade index som föreslås skola ligga till grund för produktprisutveckunder övergångsperioden. Inom statistiska centralbyrån har för periolingen -- efter det betänkandet - utförts beräkden 1959-65 nyligen publicerats av en rensad konsumentprisindex. Vidare ningar enligt utredningens förslag har inom Jordbrukets utredningsinstitut gjorts motsvarande beräkning för 1954-65. Sistnämnda beräkning och för åren perioden centralbyråns ger 1959-65 i stort sett samma resultat. Att 1954 valts som utgångspunkt i ut-

redningsinstitutets beräkningar beror på att konsumentprisindex bebörjade

räknas detta år enligt nuvarande . system.

De beräkningar* som utförts av statistiska för 1959

centralbyrån perioden -65 redovisas i tabell 1, kolumn C2. Av tabellen att den rensade framgår, indexen under nämnda med period stigit 16,9 °/0 eller med i genomsnitt 2,6 °/0

per år. Under samma period har den orensade indexen med stigit 24,1 °/o, kolumn A i tabellen. Denna index har således med 3,7 °/o eller med per år ökat 1,1 °/0 mer än den rensade. Skillnaden mellan de båda indexserierna beror

till största delen För den på omsättningsskatten. längre perioden, 19543-65,

är den genomsnittliga skillnaden per år mellan de två indexserierna ungefär

densmma.

Tabell I. Sammanställning av vissa indextal; är = 100.

föreg

Konsumentprisindex rensad för posterna

°Ik°h°“““3a

Orensad drycker, tobak o. indirekta skat- . Produ- Kgisslirxizliâ: p.. .

_ . ter, bostad, l1vs- cent- Å1 konsument- bostad, livsmedels- for ;ordmedelskostn ris_ brukets prisindex kostn. registr. i . . .p registr. 1 pro- index produkrodukcent ris_

inldex samt frllo. m. üonsmedel

1960 även omsåitt- dlzåârlltgâfftiâäex

	A	ningsskatt (JU) 13	byrån) \| c	D I	E
1955	103,1	102,7	-	103,8	102,7
56	104,5	104,1	-	108,5	103,6
57	104,3	104,4	-	99,3	104,1
58	104,8	103,6	-	102,2	104,0
59	100,7	100,0	-	102,5	102,8
60	103,9	100,7	101,1	100,5	103,4
61	102,5	101,9	101,9	102,0	101,2
62	104,3	103,4	103,7	105,1	104,9
63	102,9	102,1	102,6	108,7	103,5
64	103,4	103,1	103,1	102,2	104,3
65	105,0	103,1	103,5	104,3

106,1 Genomsnittlig årlig stegring i procent 1959-65 3,7 2,4 2,6 3,8 3,9 1954-65 3,6 2,7 3,6 3,7 Index 1965 med 1959:100 124,1 115,2 116,9 124,9 125,5 1954:100 147,3 133,2 - 146.2 148.7 1 Jordbruksutredningens förslag innebär, som tidigare anförts, att rensningen av konsumentprisindex skall ske för bl. a. sådana livsmedelskostnader, som är att hänföra till eller baseras på svenska jordbruksprodukter. Rensningen i fråga om sistnämnda post är prcciserad till att gälla prisförändringar, som registreras i producentprisindex, däremot icke postens vikt. Att rensningen inte skall gälla postens vikt torde böra tolkas v så, att man avser att livsmedelspostens vågningstal inte skall rensas för den del av livsmedelskostnaderna, som representeras av förädlings- och handelsmarginaler på svenskproducerade livsmedel. Däremot skulle prisindexen rensas för producentandelen i svenskproducerade livsmedel i vad avser såväl pris som vikt. Rensning har inte kunnat utföras för produktions- och distributionskostnadernas andel i posten alkoholhaltiga drycker och tobak. Denna avvikelse mellan föreslagen och tillämpad rensning av konsumentprisindex synes emellertid ha liten betydelse.

Om den indexkonstruktion, som utredningen på felaktiga premisser med hänsyn till sitt prispolitiska förslag stannat för, hade tillämpats under sexårsavtalet, skulle priserna på jordbrukets produkter mellan 1959 och 1965 tydligen ha ökat med endast 15-16°/0. Härav framgår, att denna indexkonstruktion skulle ha medfört, att den genomsnittliga prisnivån 1965 hade kommit att ligga nära 10 °/0 lägre än den faktisk. Det bör i detta sammanhang även nämnas, att priserna på jordbrukets produktionsmedel (exkl. arbete) enligt jordbruksnämndens kostnadsprisindex under nämnda period ökat med 25,5 °/0 eller med 10 °/0 mer än vad produktpriserna skulle ha ökat om föreslår hade har de regler utredningen tillämpats. Kostnadsprisindex alltså ökat takt såväl som den i ungefär samma som producentprisindex orensade konsumentprisindexen. Av det sagda framgår att den orensade under 1959-65 stigit med konsumentprisindexen perioden 24,1 °/0 eller 1954-65 har uppgången varit 3,7 °/0 per år (för perioden 3,6 °/0 per år), att den rensade under 1959-65 stigit med konsumentprisindexen perioden 16,9 °/0 eller med 2,6 °/o per år (för perioden 1954-65 synes ökningen per år ha varit något större), att och under perioden 1959-65 stiproducentprisindex kostnadsprisindex git med ca 25 °/o, d. v. s. i samma takt som den orensade konsumentprisindexen (även för den längre perioden, 1954-65, har de tre indexserierna följts åt), att till indexkonstruktion under sexen tillämpning av utredningens förslag årsavtalet skulle ha medfört, att 1965 skulle ha komproducentprisnivån mit att ligga ca 10 °/o lägre än den faktiska. Som tidigare anförts har utredningen kommit fram till att realpriserna på jordbruksprodukter under perioden 1956-65 sjunkit med 0,2 °/0 per år. Som mätare för realprisutvecklingen har utredningsmajoriteten emellertid då, som tillämpat en orensad Förbanden finner tidigare sagts, konsumentprisindex. att man vid utformningen av det ytterst anmärkningsvärt, inflationsskyddets teknik föreslår att den om 0,2 °/0 per år, som erhållits vid realprissänkning mellan orensad index och i framtiden skall jämförelse producentprisindex, en rensad än såväl den applicers på index, som stigit betydligt långsammare orensade konsumentprisindexen som producentprisindex och kostnadsprisindex. Om man som mätare för realprisutvecklingen under jämförelseperiodema i stället tillämpar den rensade indexen, har de facto, som framgår av det föregående, en realprisökning ägt rum. Skillnaden i utvecklingen mellan orensad och rensad konsumentprisindex beror, som tidigare nämnts, till största delen på omsättningsskatten. Om denna skatt kommer att förbli oförändrad under de närmaste åren är det sannolikt, att skillnaden mellan orensad och rensad index kommer att bli mindre än under de senaste tio åren. -Om däremot omsättningsskatten höjs

eller mervärdesskatt införs får man räkna med att indexserierna även fort-

sättningsvis kommer att betydligt avvika från varandra.

Av avgörande betydelse i detta sammanhang är, att den faktiska prisutvecklingen på jordbrukets produkter under senare år endast till en obetydlig del direkt påverkats av införande. har

omsättningsskattens Omsättningsskatten

nämligen ej i nämnvärd grad belastat kostnadssidan inom jordbruket. Överslagsberäkningar visar, att priserna på jordbrukets produkter genom kostnadsindex i treprocentregeln endast med ca 1,5 °/0 påverkats av nämnda skatt. Inte heller effekt har inkomstregelns påverkats av omsättningsskatten. Detta innebär i att om omsättningsskatten införts så skulle

princip, ej hade priserna på jordbruksprodukterna under sexårsavtalet likväl ha stigit med i

runt tal 23_24 °/0 mot i verkligheten ca 25 °/0. Bestämmande för prisutvecklingen på jordbrukets produkter har under nämnda period ej varit konsumentprisindex utan i stället inkomstregeln och sådana

prisökningar på jord-

brukets som

produktionsmedel ej är en följd av omsättningsskatten. Det är realistiskt att utgå från att kostnadsprisindex för jordbruket även fortsätt-

ningsvis kommer att stiga snabbare än den rensade indexen. Av vad här ovan anförts framgår, att den indexkonstruktion som fram-

lagts i kapitel X rörande den framtida prissättningen på jordbruksprodukter

kommer att leda till en för jordbruket betydligt ogynnsammare pris_ och lön-

samhetsutveckling än under de senaste tio åren och därmed innebära ett vä-

sentligt avsteg från vad som angetts i det centrala målsättningsavsnittet, alltså

kapitel III. Lönsamheten inom jordbruket har enligt tillgängligt statistiskt material under de senaste tio åren försämrats i jämförelse med lönsamheten i

andra näringar. Hr Bengtsson m. fl. anför ett i vilket konseräkneexempel, kvenserna av utredningens förslag belyses vid en större, rationell gård. Av

exemplet framgår bl. a., att utredningens förslag skulle leda till en i absoluta

tal sänkt arbetsinkomst till trots att man brukaren, i exemplet förutsatt en

produktivitetsökning som enligt professor Hjelms för utredningen ungjorda dersökningar ligger på en mycket hög nivå.

Sammanfattningsvis kan anföras

att realprisutvecklingen på jordbrukets produkter under de senaste tio åren

har varit stigande om man som mätare av

realprisutvecklingen tillämpar den rensade index som utredningen förordar för övergångsperioden,

att utredningens rörande den tekniska av inflationsförslag utformningen

- att skall

skyddet prisutvecklingen på jordbrukets produkter följa en

rensad index, som per år reduceras med 0,2 °/0 - leder till en för jord-

bruket betydligt ogynnsammare pris- och lönsamhetsutveckling än under de senaste tio åren, beroende bl. a. på att priserna på jordbrukets produk-

tionsmedel även fortsättningsvis kan antas komma att Öka snabbare än den rensade konsumentprisindexen,

att utredningens syfte att åstadkomma en prisutveckling på jordbrukets produkter möjliggörande i stort sett samma lönsamhetsutveckling som under senare år således inte kan uppfyllas genom den av utredningen föreslagna indexkonstruktionen. Förbunden vill bestämt hävda, att utredningens förslag rörande prissättningen på jordbrukets produkter varken under övergångsperioden eller därefter kommer att verka stimulerande på rationaliseringen i jordbruket och att alltså utredningens prisförslag direkt motverkar utredningens rationaliseringspolitiska målsättning. En fast långsiktig grundval för prispolitikens utformning måste enligt förbundens mening finnas. Man kan inte räkna med att enskilda jordbrukare i dag skall vara villiga att satsa 100.000-tals kronor i nyinvesteringar om prisnivån i fortsättningen inte ger fullständig förräntning som följd. I motsats till utredningen anser förbunden, att ett långsiktigt ramavtal måste finnas, om man skall uppnå den stabilitet i prisnivån som även utredningen bedömt angeläget. Hur ett dylikt ramavtal lämpligen bör utformas har angetts av hr Bengtsson m. fl. Ramavtalet bör enligt förbundens uppfattning bl. a. innehålla en plan för fortlöpande kollationering av de faktiska ekonomiska resultaten vid enheter, vilka av förhandlingsparterna gemensamt anses fylla rimliga krav effektivitet (lönsamhetsmålsättning; jfr vad förpå bunden tidigare anfört om innebörden av en sådan målsättning). Vidare bör ramavtalet innehålla riktlinjer för en av prisutvecklingen med indexstyrning hänsyn till förändringarna i penningvärdet (inflationsskydd) mellan de justeringar (exempelvis vart år) i den genomsnittliga prisnivån för jordtredje bruksprodukter, som kan anses motiverade på grund av lönsamhetsförändringar i rationella jordbruksföretag. Beträffande lönsamhetsmålsâttningen anser förbunden, att man vid skall från ett urval av fakbedömningen utgå tiskt existerande företag, inte från svårbedömbara teoretiska konstruktioner. Förbanden förordar en omedelbar utredning i syfte att belysa lönsamhetsförhållandena för sådana enheter, som enligt deras uppfattning bör ligga till för Om denna inte kan bli klar före utgrund prissättningen. utredningen av innevarade avtalsår, bör såsom utredingen framhåller mittprisgången nivån den 1 1967 tills vidare vara utgångspunkten för prissättseptember ningen. förslag skall vid beräkning av denna mittprisnivå beak- Enligt utredningens tas av konsumentprisindex till nämnda datum. Däremot skall uppgången av kostnadsprisindex förändring under sexmåmittpriserna ej få påverkas 1 mars-l september 1967. Utredningens förslag innebär i nadersperioden att kostnadsindeac sätts ur kraft redan den 1 mars 1967, d. v. s. praktiken, sex månader före utgången av prisavtalet för år 1966/67, och att förändringar från den 1 mars till den 1 1967 i priserna på produktionsmedlen september således inte kommer att för jordbrukets produkter. Utredpåverka prisnivån ningens förslag denna punkt har inte närmare motiverats och förslagets på innebörd torde ej heller ha stått klar för flertalet utredningsledamöter, efter-

som det ej diskuterats in pleno. Inte heller har sökt utredningen fastlägga storleken av det inkomstbortfall som denna del av förslaget innebär. Med utgång från kostnadsprisindex utveckling under tidigare år kan man dock beräkna, att förslaget kommer att medföra en reducering av jordbrukarnas inkomster med 7:3 milj. sammanlagt kr per år eller en sänkning av realpriserna med 1,2 °/o per år. Förbunden kan inte finna skäl något rimligt att suspendera kostnadsprisindex effekt på för inflationsskyddet perioden mars-september 1967. De mittpriser, som - i brist på av de berörda parterna ungemensamt godkänt derlag för av _ skall bedömning erforderlig prisnivå utgöra utgångsnivån den l september 1967, bör därför enligt som för principer gällande provisorieavlalet uppjusteras med till av såväl hänsyn utvecklingen konsumentprisindex som fram till den kostnadsprisindex 1 september 1967. I syfte att åstadkomma ett löpande inflationsskydd för jordbruket mellan de avsedda av lönsamhetsnivån anser granskningarna förbunden det nödvändigt att även i fortsättningen behålla ett direkt samband mellan de faktiska priserna på de produktionsmedel som (exkl. arbete), ingår i produktionsledet, och priserna på jordbrukets produkter. Prisutvecklingen på dessa produktionsmedel bestäms helt av förhållanden, som inte kan jordbruket påverka. Som tidigare redovisats har jordbrukets under kostnadsprisindex de senaste tio åren stigit med nära 4 °/o per år, vilket i stort sett motsvarar uppgången av den orensade men är mer än 1 0/0 krafkonsumentprisindexen tigare än den rensade indexens är som förut nämnts denökning per år. Det na senare index som enligt utredningens förslag skall tillämpas även för den del av jordbrukets intäkter som för utnyttjas inköp av produktionsmedel. Förbunden föreslår därför, att den del av intäkter vid rationella jordbrukets enheter, som åtgår till inköp av produktionsmedel, skall en kostnadsfölja prisindex enligt i stort sett nuvarande konstruktion. Vidare vill förbunden förorda, att den del av intäkterna, som står till förfogande som arbetsersättning och som används till av konsumtionsvaror och huvudsakligen inköp tjänster, får följa konsumentprisindex. Härigenom uppnås att produktpriserna bibehåller sin köpkraft. Förbunden vill understryka, att här föreslaget som i stort sammansystem, faller med det prissättningssystem, vilket tillämpats under de två senaste åren, endast syftar till sådana att prisökningar på jordbrukets produkter, jordbrukarnas realinkomster kan hållas oförändrade. Det blir först genom rationaliseringsåtgärder brukarna får möjligheter att höja sin levnadsstandard och därmed i inkomsthänseende följa med för beutvecklingen övriga folkningsgrupper. Det bör erinras om att de bedömningar som utredningen gjort beträffande den långsiktiga praktiskt möjliga nettoproduktivitetsökningen inom rationella lantbruksenheter visar, att denna torde under ligga den genomsnittliga inom industrin. Även må att ett tilläggas, inflationsskydd av här föreslagen konstruktion jordbruket endast ger kompensation i efter- 01 ..

hand för redan inträffade Om konsumentprisindex och ovan prisstegringar. nämnd kostnadsprisindex förblir oförändrade höjs vid ett sådant system inte

heller priserna på jordbrukets produkter. föreslår att I syfte att förenkla det prissystem som nu förordats förbunden, kostnadsprisindex för produktionsmedel och konsumentprisinjordbrukets till en Denna index bör månad avstämdex sammanvägs prisindex. nya varje mas med för Om skillnaden mellan producentprisindex jordbruksprodukter. dessa två indexserier överstiger 2 °/0 under två månader bör gränsskyddet ändras så att åter sammanfaller med den på nyss angivet producentprisindex sätt sammanvägda indexen. Såsom av det anförda delar förbunden utredningens tanke på framgår från världsmarknadsprisindex till jordbruksnämndens producentövergång som mätare av världsmarknadsprisernas effekt på prisbildningen prisindex inom landet. till kommer dock att medföra

Övergången producentprisindex

som att innan vissa svårigheter av teknisk natur, det är angeläget klarlägga träder i kraft. Förburnden föreslår därför, att indexkomdet nya prisavtalet mittén inom får till att redan i höst närmare jordbruksnämnden uppgift klarlägga detaljerna kring den föreslagna ändringen. Oberoende av den för konsumtionsznjölken som omläggprissänk-ning av sikt kan komma att innebära bör givetvis kningen mjölkregleringen på erhålla ett inflationsskydd av den art, som är avsett att tillkommjölkspriset nuvarande kma jordbruksprodukterna i övrigt. Enligt system påverkas av och utveckling. Detta mjölkspriset kostnadsprisindex konsumentprisindex” bör i bibehållas. Detta innebär, att kommer att system princip k-mjölkspriset med hänsyn till utvecklingen av den av förbunden föreslagna prisjusteras indexen vid såväl som i samband med upptvåprocentregelns tillämpning av (Regeln om prisgränsernas ändring kommenteras justering prisgränserna. I detta må fästas att under insenare.) sammanhang uppmärksamheten på nevarande avtalsår en av med ca 2 öre i samband med höjning k-mjölkspriset subventionerats av införselavgiftsmedel till ett treprocentregelns utlösningar av 25 kr. När detta belopp den 31 1967 förbrukats bör belopp milj. augusti automatiskt med 2 öre eller ett nytt motsvaantingen k-mjölkspriset höjas rande 25 milj. tillföras SMR:s regleringskassa för 1967/68 belopp (ca kr) och sedan varje år.

fortsättningsvis

Det av förbunden framlagda alternativet för det framtida prissättningsförutsätter i likhet med utredningens förslag en s. k. högprislinje. systemet har också förordat en sådan prislinje med bl. a. den motivering- Utredningen i denna inte kan ske oberoende av utvecken, att ett ställningstagande fråga av det ekonomiska samarbetet. Förbunden delar utredlingen europeiska ningens uppfattning på denna punkt. En kan i vissa fall medföra svårigheter i konkurrenshänseende högprislinje för sådan inhemsk industri, som är beroende av råvaror vilka fördyras genom I delar förbunden utredningens uppfattning, att komregleringen. princip

pensation bör ges till den industri, vars konkurrenskraft successivt försvagas genom tullavvecklingen inom EFTA eller av annan orsak som är av betingad ^ jordbruksregleringen. I detta sammanhang må att under senare år inom livsmedelsinpåpekas, dustrin utvecklats produkter (t. ex. ärter och som visat burkpotatis) sig i motsats till stapelvarorna på världsmarknaden mera konkurrensväsentligt kraftiga på denna marknad. Det torde vara angeläget, att man för dessa industrier skapar sådana förutsättningar, att de genom ökade kan investeringar vidareutveckla sin verksamhet inom landet. För att stimulera till en sådan utveckling synes det önskvärt, att produkter av här slag får antytt möjligheter att erhålla restitution i den mån detta befinns vara för konnödvändigt kurrens på lika fot med industrin i andra länder. Utredningen förordar att prisgrfinser och mittpriser skall justeras när den rensade konsumentprisindexen ändrats med mer än 3 °/o. Detta innebär, att prisgränserna med största sannolikhet kommer att justeras vid tidpunkter, som inte sammanfaller med tillämpning av Motivet för valet tvåprocentregeln. av nämnda procenttal är, att prisgränserna härigenom sannolikt skulle komma att justeras endast en gång Även om detta innebär en o_m året. system viss eftersläpning i den eftersträvade prisanpassningen på jordbrukets produkter, torde den föreslagna principen i stort sett kunna godtas. Förbunden förordar dock, att justeringar av prisgränserna binds till en viss untidpunkt der året, varvid det som då - oavsett om indexutslag, föreligger, tillämpas utslaget uppgår till 3 °/0 eller ej. Lämpligen bör denna sammanfalla tidpunkt med de justeringar som vidtas efter de årliga förbunden föröverläggningar ordar. Naturligtvis bör anpassningen av prisgränserna knytas till den index, som ligger till grund för justeringen av gränsskyddet. Enligt förbundens tidigare anförda förslag skulle således prisgränserna justeras med hänsyn till utvecklingen av en index, som är sammansatt av kostnadspris- och konsumentprisindex. Utredningens förslag innebär, att man bibehåller ett system motsvarande det nuvarande med inom vissa gränser fasta införselavgifter, varvid undantag liksom nu görs för fodermedel och socker. Det föreslagna system betyder att kortsiktiga prisrörelser på utlandsmarknaden får inom påverka priserna landet i den och/eller tillåter. Eromfattning prisgränherna tvåprocentregeln farenheterna under tidigare år visar, att prissvängningarna för enskilda produkter kan vara betydande. Då världsmarknadspriserna i huvudsak bestäms av tillgång och efterfrågan på den internationella marknaden och inte annat än undantagsvis är uttryck för de faktiska produktionskostnaderna inom exportländerna, är det ingenting som talar för att prissvängningarna i framtiden kommer att bli mindre kraftiga än hittills. I princip anser förbunden, att det med hänsyn till produktionsplaneringen i jordbruket är angeläget att i möjligaste mån stabilisera inom lanprisnivån det. Ju större och mer specialiserade företagen är, desto större är deras pris-

att en stabil realprisnivå är en vikkänslighet. Samtidigt gäller någorlunda _tigförutsättning för en fortsatt effektivisering av jordbruksföretagen. Mot bakgrunden härav anser förbunden, att ett system med rörliga importavgifter som tillämpas inom EEC vore att föredra. Förbunden är dock medvetna om att ett sådant i praktiken kan vara svårt att förverkliga, om det inte system med möjligheter till en Vidare är importen till Sveförenas importkvotering. rige så begränsad, att svårigheter att erhålla tillförlitliga importnoteringar som underlag för importavgiftsändringar torde komma att föreligga. Av dessa skäl torde det vara nödvändigt att tills vidare i huvudsak tillämsystem med inom vissa gränser fasta importavgifter. Vad pa hittillsvarande gäller finner förbunden det angeläget att vid kommande förprisgränserna handlingar göra en översyn. ;En viss förbättrad stabilitet i prisnivån i jämförelse med nu gällande system, som också bygger på principen om inom vissa gränser fasta importavgifter, skulle kunna uppnås om avgiftsändringarna vid regelutlösningarna .skedde med hänsyn till världsmarknadsprisernas förändringar för enskilda produkter. Enligt nu gällande system skall avgifterna ändras procentuellt .lika för produkter. Enligt förbundens bedömning har denna princip samtliga vid flera

.varitven betydande svaghet i nu gällandesystem. Förbunden har

tillfällen nu nämnda och kan inte förstå syftet med att påtalat olägenheter världsmarknaden för enskild låta de kortsiktiga prissvängningarna på varje .produkt alltid slå igenom. Ett hänsynstagande till de kortsiktiga förändringarna världsmarknaden är inte om man till en viss anpå meningsfyllt, syftar till denna marknad. passning de långsiktiga prisrelationerna på Utredningen förordar, att prisregleringsmyndigheten ges vidare möjligheter än för närvarande att avvakta den fortsatta prisutvecklingen inom och utom landet, innan åtgärder behöver vidtas i anledning av att prisgränserna eller underskrids. Utredningens förslag denna kommer att för över- på punkt enskilda leda till ännu än hittills. Erfaprodukter kraftigare prisvariationer under senare år visar, att det i stort sett varit praktiskt möjligt

renheterna

att förhindra att prisgränserna över- eller underskrids. Endast för ett par pro- - - att regelmäsdukter potatis och ägg har periodvis förelegat svårigheter mellan Det får anses vara en fördel om kla- .sigt hålla priserna prisgränserna. ra och bestämmelser finns för vilka åtgärder som skall vidtas då entydiga I annat fall lämnas utrymme för godtyckliga åtgärprisgränserna passeras. bland alla berörda gder, som enbart vållar irritation parter producenter, handel, industri och konsumenter. › Enligt att syftet förbundens är det angeläget, med prisgränseruppfattning nämligen att man när någon av prisgränserna över- eller na-.förverkligas, underskrids omedelbart vidtar en anpassning av gränsskyddet, så att priserna åter. kommer att mellan fastställda prisgränser. Liksom hitintills bör ligga sålunda alla till buds stående medel utnyttjas för att förhindra att prisgräneller underskrids. »serna över-

I det föregående har i olika understrukits av en

sammanhang betydelsen

på såväl lång som kort sikt stabil för att stimulera en prisutveckling fortgåi ende effektivisering av produktionen. Förbunden delar därför

utredningens

uppfattning, att en mer och stabil långsiktig någorlunda avvägning av pris-

relationerna bör eftersträvas. har att

Utredningen angett, en plan för pris?

relationerna avseende 5-10 års varaktighet bör utarbetas. Med till hänsyn

de relativt långa som krävs för i främst aniavskrivningstider investeringar malieproduktionen synes det angeläget, att nämnda plan ges en så lång var-

aktighet som av andra orsaker är möjlig.

Utredningen framhåller att prisavvägningen bör syfta till dels

en-anpassä till världsmarknadens ning prisrelationer, dels att begränsa produktionen av “ sådana produkter, varav exportöverskott föreligger.

Bakom utredningens om anpassning till världsmarknadens rei

resonemang

lationer ligger den i och för att man bör olika

sig riktiga tanken, utnyttja länders komparativa fördelar. I verkligheten motsvarar emellertid de sÅki

världsmarknadspriserna för de produkter, som är av betydelse vid bedömi ning av vårt jordbruks konkurrensläge (främst animalier), inte de faktiska

produktionskostnaderna i exportländerna. I stället bestäms priserna till stor

del av variationer i tillgång och efterfrågan på en starkt dumpingpåverkad

marknad. Detta förhållande är också huvudorsaken till de stora

prissvängi ningarna på världsmarknaden. En anpassning till världsmarknadspriserna

ger alltså ingen som helst garanti för att man därigenom utnyttjar

långsiki

tiga komparativa fördelar. Förbunden vill i detta att

sammanhang påpeka;

utredningen i sitt förslag i fråga om förutsatt

mjölkregleringen ett pris på

smör som förutsätter ett uppenbart avsteg från om* ett

principen likformigt

gränsskydd. --

Utredningen framhåller, att ett mer konsekvent likformigt gränsskydd skul-

le medföra

lägre priser på vegetabiliska produkter och högre priser på amma-

lier än för närvarande. Förbunden kan inte finna, att en sådan

prisanpassning är möjlig med hänsyn till den kostnads- och produktionsstruktur som

råder i vårt land, om man till

samtidigt syftar att samtidigt uppnå en rimlig lönsamhetsnivå. En prissänkning på fodersäd förenad med en

prishöjning på

animalierna skulle nämligen erfarenhetsmässigt stimulera till en produktionsökning för flertalet där vi för närvarande

animalier, har betydande överi skott. . x Med hänsyn till att en anslutning för till en gemensam västeuro-

Sverige

peisk marknad synes bli alltmer aktuell och på sikt får anses som ett rea-n: listiskt alternativ finner förbunden det angeläget, att man

vid-prissättningen tar större hänsyn till EEC:s prisrelationer än vad utredningen ansett böra-

ske. Jordbruket måste liksom vilken annan näringsgren som helst anpassa? sina efter produktionsresurser de prisrelationer, som gäller eller våntasikomr

ma att gälla under överskådlig framtid. Den produktion man satsar på kräver

investeringar i maskiner, byggnader och andra produktionsmedelmed

- vilka av långa avskrivningstider investeringar på grund specialiseringen inom jordbruket ofta saknar alternativa användningsområden. Om man i Sverige i Ökad utsträckning söker närma sig världsmarknadens prisrelationer, vilka betydligt avviker från EEC:s, skulle produktionsresurserna i jordbruket bindas i en struktur, som komme att ge jordbruket ett dåligt utgångsläge vid en eventuell svensk anknytning till en gemensam västeuropeisk marknad. ,Enligt förbundens uppfattning (ir det överhuvudtaget inte möjligt att låta prisrelationerna bestämmas av generella regler utan dessa mäste bedömas med hänsyn såväl till marlcnadssituationen inom landet och på den internationella marknaden som till försörjningsläget ur beredskapssynpunkt. Enligt nu gällande principer för prisregleringarna skall införselavgifterna på jordbruksprodukter och fodervaror i princip användas för prisreglerande område. Förbunden förutsätter att denna princip hiåtgärder på jodbrukets behålls. För närvarande får jordbruket av avgiftsmedlen disponera ett s. k. rambelopp 160 milj. kr per år. Härtill kommer importavgifter för varor, på som faller under sockerregleringen, samt vissa avgifter belöpande på import av brödsäd och fodermedel. Utredningen anför, att detta maximibelopp bör inte utan starka skäl överskridas. Nämnda rambelopp utgör en del av jordbrukets totala intäkter. Beloppet påverkar i princip inte partipriserna utan endast till De successiva höjningar av avräkningspriserna jordbrukarna. som under de senaste tio åren skett, är således en av orsakerna rambeloppet, till att klyftan mellan parti- och avräkningspriserna inte vidgats mer än som varit fallet. (Lönestegringarna inom livsmedelsindustrin har varit så kraftiga under senare år, att inte kunnat helt motväga kostrationaliseringsvinsterna nadsökningen.) Om rambeloppet framdeles inte anpassas till utvecklingen av partiprisnivån kommer skillnaden mellan parti- och avräkningspriserna att fortsättningsvis öka i snabbare takt än hittills. Även om effekten härav åtminstone kort sikt kan betraktas som liten anser förbunden det inte på vara förenligt med den allmänna målsättningen i övrigt att låta rambeloppet vara oförändrat. Det bör därför tillåtas följa utvecklingen av den genomsnittliga prisnivån på jordbrukets produkter. De som utredningen förordat och som diskuterats i det prissättningssystem, avser under i första hand den övergångsperiod utföregående, prissättningen - tre år. F örbundens bestämda är, att tre redningen föreslagit uppfattning år är en alldeles för kort tid för att konstatera effekten av en ny jordbruks- Förbunden delar den uppfattning, som framförts av hr politik. härvidlag Bengtsson m. fl. samt av hrr Folke Johansson, Sven Persson, Wetterhall,

Zachrison och Öjborn, vilka senare ansett det orealistiskt att räkna med att

ett stort antal effektiva företag skulle kunna hinna byggas upp under verkligt en till tre år övergångsperiod innan prispolitiken enligt utredbegränsad ningens förslag omprövas. Efter övergängsperiodens slut bör enligt utredningen utgångspunkten vara,

att man förutom och rörelsestimulerande skall

de rationaliserings- åtgärderna

kunna använda medel i ökad omfattning. Innebörden av utred-

prispolitiska på denna punkt är, att o1n självförsörjningsgraden inte sjun-

ningens förslag snabbt och rationaliserings- och inte

kit tillräckligt omställningsverksamheten

fått önskad effekt, en kraftigare prispress måste kunna övervägas. Som tidigare utvecklats anser förbunden, att det ofullständiga inflationsföreslår redan för övergångsperioden kommer att ävenskydd utredningen en fortsatt inom jordbruket. Förbunden anser, att en tyra rationalisering i förening med en aktiv ratio-

prisnivå, som gör rationella företag lönsamma,

Iialiseringspolitik, är det effektivaste medlet att nå en önskad strukturanpassning. I enlighet med denna utgångspunkt finner förbunden det helt orimligt

att, om rationaliseringen inom jordbruket under övergångsperioden varit

otillfredsställande, sänka Genom en sådan åtgärd är det

ytterligare prisnivån. visserligen troligt, att självförsörjningen kan komma att snabbare än eljest

till av åsyftade 80 0/0. Enligt förbundens be-

pressas utredningsmajoriteten stämda uppfattning kommer emellertid denna produktion då alltjämt i stor

. omfattning bli förlagd till mindre företag. Mot denna bakgrund kan förbunden inte acceptera utredningens förslag

om en under vissa förutsättningar ökad prispress efter övergångsperioden.

Det måste vara ur samhällsekonomisk synpunkt riktigast att, om rationaliseintensifiera insatserna för rationalisering och omringen går alltför långsamt, Förbunden vill också betona, att enbart vetskapen om möjligheställning. terna till en ökad inom en nära framtid utan tvivel skulle komma att

prispress

verka _- så har som förut redan skett i

rationaliseringshämmande antytts fråga om m jölkproduktionen. har föreslagit att man vid en tidpunkt, då självförsörjnings-

Utredningen till 80 °/o (alltså mot slutet av 1970-talet) samtidigt som bered-

graden sjunkit blivit utökad, skall övergå till en s. k. produktionsskapslagringen väsentligt Utan att närmare gå in på möjligheterna att i praktiken

målstgrd prissättning. en anser förbunden det vara orealistiskt att redan

tillämpa dylik målsättning

nu binda för som man

sig vid ett system prissättningen på jordbruksområdet,

skulle först om ett femtontal år -- allrahelst som metoden börja tillämpa för tvivel om

ifråga är oprövad. Utredningen synes övrigt hysa vissa möjlig-

då den om detta

heterna att tillämpa en produktionsmålstyrd prissättning”, system framhåller, att det är ”lättbegripligt och - om det fungerar (under-

struket _- enkelt”.

här) regleringstekniskt

förbunden skall kunna

För att syftet med det ramavtal tidigare föreslagit

torde det vara nödvändigt med årliga förhandlingar. Vid dessa bör uppfyllas av den samlade inom Till göras en översyn utvecklingen lantbruksnäringen. för denna bör ligga omfattande aktuellt statistiskt material. grund översyn Förbunden vill understryka, att det måste vara fråga om reella förhandlingar mellan statsmakterna och företrädare och inte som nu endast

jordbrukets överläggningar utan formell förhandlingsrätt för jordbruket.

Utredningen föreslår väsentliga förändringar i organisationen av statens

jordbrulcsnämnd. Vid granskning av avgivna yttranden och reservationer har förbunden funnit, att flertalet ledamöter i utredningen inte delar den uppfatt-

ning som på denna punkt redovisas som ma joritetslinje. Ej heller förbunden

kan finna några sakliga motiv för en ändring av nuvarande Organisationsform för jordbruksnämnden och dess nuvarande ställning som förhandlingsorgan. Det må tillfogas, att förslaget om jordbruksnämndens förhandlingsfunktion framfördes vid utredningens sista plenarsammanträde utan att frågan förut behandlats.

Regleringen för särskilda varuslczg I fråga om marknadsregleringarna för brödsäd och fodersád föreslår utredningen endast smärre modifieringar, varom enighet i stort sett förelegat inom

utredningen. Beträffande regleringen av priserna på oljevöixtfröer hänvisar

förbunden till vad som anförs av hr Bengtsson m. fl. Förbunden saknar därför anledning att här särskilt behandla nu angivna varuregleringar. Beträffande sockerregleringen tillstyrker förbunden utredningens förslag. l fråga om fabrikspotatisregleringen ansluter sig förbunden till de uppfatt-

ningar som anförts av hr Bengtsson m. fl.

I fråga om mjölk- och fettregleringarna får förbunden anföra följande. Allmänt. Av har blivit före-

jordbrukets samtliga produktionsgrenar mjölken

mål för den mest omfattande behandlingen i betänkandet och utredningen

föreslår också betydande ingrepp i mjölkregleringen, vilka berör inte endast mjölkens produktionsförhållanden utan även marknadsförhållandena. Med

hänsyn till att 35 å 40 °/0 av de samlade jordbruksintäkterna härrör direkt från _ i norra Svealand och Norrland närmar

mjölkproduktion sig detta procenttal 60 - är det självklart, att sådana förändringar av mjölkreglering-

en som påverkar avräkningspriset får stor betydelse för inkomstförhållandena

inom hela jordbruket. Ännu under överskådlig framtid torde mjölkproduktionen komma att utgöra en av de mest betydelsefulla produktionsgrenarna

inom jordbruket. Antalet mjölkkor och mjölkbesättningar minskar sedan

flera år mycket snabbt. Under de senaste åren har avgången i genomsnitt va-

rit 11.000 mjölkleverantörer per år. Upprättade prognoser visar, att antalet mjölklcverantörer fram till 1975 kommer att minska med hälften eller till ca 70.000. Koantalet väntas sjunka från ca 950.000 år 1966 till ca 700.000 1975.

Samtidigt sker en effektivisering av produktionen genom främst förbättrat

djurmaterial och bättre utfodring. Det starkt minskade koantalet har lett till en successiv minskning av den totala Produktionskurvan har dock i viss utsträckning

mjölkproduktionen. haft ett oregelbundet förlopp, med tillfälliga produktionsstegringar till följd

av variationer i årsmånen och takten i utslaktningen av kor. Prognosen fram

till 1975 visar en fortsatt fallande mjölkproduktion vid oförändrade realpriser. Inte heller i fortsättningen kan man räkna med en regelbunden nedgång i produktionen från år till år. Förbunden vill redan här framhålla, att med den utveeklingstakt som nu föreligger kommer det under 1970-talet att uppstå försörjningssvårigheter för vissa mejeriprodukter, som kontinuerligt framställs av färsk mjölk. Inom vissa områden kommer det t. 0. m. att föreligga underskott pä k-mjölk. Till följd av mjölkproduktionens säsongvariation, vilken är biologiskt betingad och enligt hittillsvarande erfarenheter endast i ringa mån kan av påverkas prisåtgärder, uppstår överskott av mjölk på våren och sommaren. Detta överskott måste förvandlas till smör och torrmjölk för senare konsumtion. Även k-mjölkens Standardisering ger ett icke obetydligt tillskott till smörproduktionen. De beräkningar som inom SMR översIagsvis gjorts för mitten av 1970talet visar på en smörproduktion ca 40.000 ton under det att samtidigt tillgången på mjölk för framställning av andra mejeriprodzzkter säsongvis blir otillräcklig. Den mjölkreglering med utjämningsavgifter som tillämpats sedan lång tid tillbaka syftar till att upprätthålla ett avräkningspris i enlighet med den allmänna målsättningen för jordbrukspolitiken. Utredningen föreslår en omläggning av mjölkregleringen, som innebär att utjämningsavgifterna för mejeriprodukter avvecklas efter en på förhand uppgjord plan under fem är. Samtidigt föreslås, att det allmänna mjölkpristillägget avvecklas under loppet av tre år. Utredningen förutsätter att dess förslag kommer att leda till ett i stort sett oförändrat avräkningspris. Som senare redovisas leder emellertid denna avvecklingsplan obönhörligen till en kraftig sänkning av avräkningspriset. I likhet med utredningen anser förbunden, att prognoserna över mjölkproduktionens utveckling visar att en reducering av utjämningsavgifterna på sikt är möjlig. Förbunden kan dock inte acceptera den av utredningen framlagda .avvecklingsplanen utan anser, att omläggningen av mjölkreglcrizigen måste anpassas till fortlöpande förändringar i konsumtionen av mejeriprodukter och till den faktiska nedgången i produktionen av mjölk. En sådan anpassning är en absolut förutsättning för att avräkningspriset skall kunna upprätthållas på en ur olika synpunkter godtagbar nivå. Som redovisats av hr Bengts son m. fl. gav ej ens det under 1965 rådande avräkningspriset full kostnadstäckning för rationella enheter. Är 1966 kommer avräkningspriset att bli ca 2 öre per kg lägre än 1965. Förbunden avser i det följande att mer i kommentera utredningens detalj förslag och dess konsekvenser för mjölkproduktionen. Vidare kommer förbunden att utveckla sitt förslag rörande mjölkregleringen, vilket bättre än utredningens låter sig anpassas till den förväntade produktionsutvecklingen och de speciella förhållanden inom mejerinäringen som karakteriseras av att tillförseln av råvaran varierar starkt såväl säsongmässigt som mellan olika år.

förslag. Utredningen föreslår följande tidsbundna avvecklings- Utredningens plan:

under en tid av tre år med 1. Avveckling av det allmänna mjölkpristillägget 1/3 per år.

[O . Omedelbar avveckling av leveranstillägget.

med 1/7 per år under fem 3. Avveckling av nuvarande utjämningsavgifter år och omedelbart därefter omläggning av kvarvarande utjämningsavgifter till en s. k. allmän mjölkavgift.

Vidare från att en successiv av smörpriset skall utgår utredningen höjning av ca 12 Detta genomföras under fem år upp till ett detaljhandelspris kr/kg. skulle kunna hållas oförändrat. är en förutsättning för att avräkningspriset Till om för smör vid ett sådant pris återfrågan avsättningsmöjligheterna kommer förbunden senare. Enligt utredningen kommer förslaget att leda till en sänkning av avräkningsmed vart och ett av de tre första åren plus effekpriset 2,9 öre per år under Även för de två åren kommer ten av leveranstilläggets borttagande. följande att leda till Mot detta sätts den prishöjande avvecklingen prissänkningar. effekten av en successiv av vilket ger lägre minskning mjölkproduktionen, och en ökad försäljning av andra och mer lönsamma prosmörproduktion dukter. Effekten härav är enligt utredningen 1 öre per år. Utredningen bygger sina statistiskt material från 1960--61 och delvis 1964. Med beräkningar på från ganska lösliga kalkyler uttalar utredningen, att den föreutgångspunkt av kommer att leda_till en mycket slagna avvecklingen regleringssystemet eller effekt alls Det bör dock påpekas obetydlig ingen på avräkningspriset. att det redan som utredningen redovisar framgår, att avav de kalkyler själv de tre första åren. räkningspriset kommer att sjunka med 1,9 öre per år under slutsats om ett oförändrat avräkningspris är mot bakgrunden Utredningens härav Som i det följande visas innebär dessutom utredningens obegriplig. än 1,9 öre per år, bl. a. till följd av att utförslag en kraftigare prissänkning från flera orealistiska förutsättningar, särskilt vad avser redningen utgått avsättningsmöjligheterna för smör. Med stort mått av säkerhet kan man redan nu förutsäga, vilka parganska som kommer att för och övriga mejeriprodukter den tipriser gälla k-mjölk för har kunnat 1 september 1967. Även produktion och avsättning prognoser som med den fakupprättas, erfarenhetsmässigt ger god överensstämmelse tiska Med från de kalkyler över aktuella kvantiutvecklingen. utgångspunkt kan för den 1 1967 - givetvis på teler och priser som alltså göras september årstidsvarieras -- har årsbasis, då avräkningspriset enligt gällande reglering inom SMR utförts över effekten avräkningspriset av utredberäkningar på Det är här väsentligt att framhålla, att man i beräkningarna ningens förslag. från att hela den tillverkade smörkvantiteten skall kunna avsättas på utgått

hemmamarknaden och att smörpriset härtill. Det resultat som eranpassats

hålls med denna utgångspunkt torde i stort sett överensstämma med en mot-

svarande där man förutsätter beräkning, en viss smörexport.

Beräkningarna visar, att utredningens förslag skulle framtvinga en sänkning av avräkningspriserna den 1 september 1967 med 3,4 öre

(se tabell 2). Även under de tvâ efterföljande åren kommer avvecklingen av utjämningsavgifterna att påverka avräkningspriserna med i stort sett samma öresbelopp.

Samtidigt kan emellertid antas ske vissa i konsumtionen alltförändringar eftersom mjölkinvägningen sjunker. Effekten av de som överföringsvinster härigenom kan uppstå är svår att beräkna, men bör den inne-

prognosmässigt bära ca 1 öre vid slutet av regleringsåret 1967/68.

För de mindre mjölkproducenterna blir

prissänkningen genom borttagandet av leveranstillägget större än ovan angivna

belopp. Orsakerna till att utredningens kommer att medföra en

avvecklingsplan reducering av avräkningspriset av den storleksordning som nu anförts och

att planen således inte kommer att leda till det avräkningspris som utredningen förutsatt är, att den dels inte gjort realistisk

någon avstämning mellan avvecklingsplanen och möjligheterna att avsätta smöret till det högre pris som utredningen förutsätter, dels inte tillräckligt tänkt igenom prisutjämningens

Tabell 2. Sammanställning över intäkter

kvantiteter, och avgiitsreduktioner avseende kalenderåret 1967.

.. ton 1.000 kr Av iftssänkning ore/kg

ölâ/_kg 1000kr

K-mjölk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1.045.000 81,0 846.450 4,1 42.845 Grädde tunn . . . . . . . . . . . . . . . .. 17.500 315,0 55.125 3.745 21,4 ., tjock . . . . . . . . . . . . . . .. 34.400 715,0 245.960 35,0 12.040 Smör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71.600 500,0 358.000 Vasslesmör . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 350,0 350 0st . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 60.600 570,0 345.420 24,2 14.665 Mesvaror . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.000 111,65 8.932 Helmj. till torrmjölkstillverkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25.000 42,82 10.705 Sknmmj till torrmjölkstillverkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 460.000 10,52 48.392

Skum- och kiirnmj. till återl.	807.000 7,25	58.508
,, ,, ,, ,, kons. .. 60.000	52,0	31.200 2,9 1.740
,, ,, ,, ,, indust. .. 35.000	30,98	10.843 1,3 455

Vassle till foder . . . . . . . . . . . . .. 338.800 1,5 5.082 ” Vassleförluster . . . . . . . . . . . . . .. 220.000 - -

3.183.000 2.024.967 75.490

Bruttointäkt per kg inv. mjölk, öre/kg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 63,62 Avgiftsred. per kg inv. mjölk. öre/kg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2,37 Allm. mjlilläggsreduktion 31.830 1,00

Summa 3,37 107.320

funktion, vilket lett till att man fått en orealistisk utgångspunkt för sin av-

vecklingsplan. I det följande tar förbunden upp dessa två frågor till när-

mare granskning. Smörproblenzet. Av de trendberäkningar över m jölkproduktionens utveck-

ling, som bl. a. utförts inom jordbruksutredningen, framgår att mjölkproduk-

tionen fram till 1975 kan väntas komma att sjunka med ca 1,5 °/0 per år. För att utredningens avvecklingsplan skall kunna medföra ett oförändrat avräk- - vid en realistisk att avsätta smöret till ningspris bedömning av möjligheten - under 1967/68 falla med

ett högre pris måste mjölkproduktionen plötsligt

hela 7 °/0. Med andra 0rd innebär detta, att mjölkproduktionen redan detta år måste sjunka till en nivå som motsvarar prognosen för år 1972. En sju-

procentig nedgång innebär en reduktion med 210 milj. kg eller produktionen från ca 60.000 kor med 3.500 kg i avkastning. Samtidigt pågår en avkast-

ningsökning ko och av kobeståndet måste därför bli

per nettominskningen

ännu större - ca 100.000 kor. Under avsnittet kött och

uppskattningsvis

fläsk senare i yttrandet berörs konsekvenserna av en sådan kraftigt ökad utslaktning.

I praktiken är det helt otänkbart, att den årliga nedgången i mjölkproduktionen under de närmaste åren kommer att uppgå till 7 °/0. Ej heller inom ut-

redningen har man från en sådan I stället har man antagit, att

utgått prognos.

skall kunna av sänkningen av

smörpriset höjas så kraftigt, att effekten pri-

serna Då förbunden emellertid anser, att ut-

på övriga produkter uppvägs.

redningens bedömning på denna punkt är helt orealistisk, görs i det följande en närmare analys av utredningens utgångspunkter.

Till utgångspunkt för sina beräkningar har utredningen valt smörmarknaden sådan den tedde sig under 1963 och 1964 med förhållandevis goda priser

och samt en för som

en hög avsättning priselasticitet smör, grundats på ett statistiskt material med relativt begränsade prisförändringar. smörmarkna-

den 1966 är en helt annan med en såväl utländsk som inländsk trög efterfråtrots att riksnoteringen smör

gan och följaktligen ett betydande överskott, på

sedan länge legat under den nedre Under 1966 har två smörrea-

prisgränsen.

lisationer har varit i

om sammanlagt 8.500 ton genomförts. Prisnedsättningen

medeltal 2 kr/kg.

Priselasticiteten för smör har på längre sikt, vid de relativt begränsade pris-

som mestadels ägt rum under de senaste 10-15 åren, varit i geändringar,

nomsnitt -0,8, d. v. s. en lO-procentig prisökning har medfört en S-procentig

har däremot vi-

konsumtionsminskning. På mycket kort sikt priselasticiteten sat sig kunna vara mindre än -0,8. Studium av olika prissänkningstillfällen

var för emellertid, att de största konsumtions-

sig visar prisändringarna gett

som svarat mot en för smör av --1 och numeriskt sett

utslag priselasticitet värden. Så t. ex. gav den starka prissänkningen våren 1958 en pris-

högre elsticitet av _1,1 till Erfarenhetsmaterial av en så kraftig av

_-1,2_ höjning kvoten mellan smör och standardmargarin som skulle bli resultatet av utred-

ningsmajoritetens förslag saknas i Sverige. Utredningen har i sina beräkningra utgått från en priselasticitet Dessutom har på -0,8. utredningen räk-

nat med att matfettskonsumtionen skall allteftersom inkomsterna

stiga ökar.

Förbunden anser dessa

utgångspunkter orealistiska. Sålunda bör man, som

också anförs av hr m. fl., snarast

Bengtsson räkna med en sjunkande per

capita-konsmntion av matfett. Vad sedan gäller anser den priselasticiteten expertis som anlitats, att man under förhållanden kan räkna

inga med lägre

tal än -1,2 vid de

kraftiga prisökningar som utredningens förslag innebär.

Resultatet härav måste bli, att man inte kommer att inom landet kunna avsätta de smörkvantiteter till

de priser utredningen förutsätter. Detta bety-

der att man kommer

antingen att få betydande överskott av smör, som måste

exporteras till lägre priser, eller också måste inom priset på smör landet hållas på en lägre nivå än den utredningen anger. I båda fallen kommer avräk-

ningspriset att få sänkas.

I följande sammanställning redovisas bl. a. de smöröverskott som skulle uppkomma år 1971 om kom

utredningens förslag att tillämpas resp. om man

utgår från oförändrad prispolitik.

Konsumentpris Konsumtion Priskvot B 01k .kr/kg milj. kg tia?” År smör/mar-

.. Mar arin b arin .. M r in Smolgoâer

smm smor s. .O

(stanåkval.) (staäiicizlfâal.) mm kg

1965 8: 17 3: 71 2.2 66.6 102 13 1966 (2za halvåret uppskattat) 7: 07 3: 80 1.8 63 107 12

1971 PrisaIt. I (jordbruksutredningens förslzxg) 12: 50 3: 50 3.6 25 153 33

Prisalt. II (oförändrad prispolitik) 8: 17 l 3: 71 2.2 55 123 3

Som framgår av skulle vid uppställningen prisalternativ I (utredningsförslaget) ett smöröverskott om 33 milj. erhållas då kg 1971, utjämningsförfa-

randet förutsätts vara slopat. För att ytterligare belysa konsekvenserna av

utredningsförslaget anges i nedanstående tablå prognossiffror för smöröver-

skotten åren 1965-75 under

förutsättning att utredningens förslag kommer att tillämpas.

1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1975

Smörproduktion milj. kg . .. 79,3 75 72 68 65 61 58 44

Smörkonsumtion milj. kg 66,6 -63 55 47 40 32 25 25 .smöröverskott milj. Icg . . . . . 12,7 12 17 25 25 29 33 19

Som kommer att minska kontinuerframgår av prognosen smörtillgången under Produktionen av ca 45 milj. kg vid mitten av ligt prognosperioden. 1970-talet kommer att i huvudsak äga rum under sommarhalvåret, då produktionen är som kommer som tidigare berörts svårigheter högst. Samtidigt tidvis att föreligga att klara färskvaruförsörjningen. vilka såsom ovan påpekats bygger på orea- Utredningens egna beräkningar, listiska förutsättningar, visar ett helt annat resultat. Vid samtliga prognosalternativ utom ett skulle man 1975 behöva importera betydande kvantiteter

smör. Sammanfattningsvis anser förbunden, att det inte är möjligt att på sätt uf-

redningen anger genom höjt smörpris kompensera mjölkproducenternrz för som föreslår. de prissänkningttr på övriga mejeriprodulcter utredningen Mjölkregleringen har getts en central plats i utredning- Itljöllcregleringen. om den framtida av villkor. Då ens förslag utformningen mjölkproduktionens som tidigare påpekats inte tillräckligt har analyutredningen uppenbarligen effekt i olika avseenden och därförkommit att baserat prisutjämningens sera sina förslag på orealistiska utgångspunkter finner förbunden det ange-

belysa prisutjämningens funktion. läget att här närmare omsätter sedan mitten av 1950-talet betydande belopp. Mjölkregleringen inte mindre än ca en av de samlade mark- För närvarande passerar fjärdedel nadsintäkterna Det som nu tillbokföringsmässigt regleringskassan. system och som stadfästs av statsmakterna är tekniskt väl utformat och kan lämpas vid de de olika regelutlösningarna ger anledsmidigt anpassas prisändringar Under de år som sedan 1955, då gavs sin nuning till. gått regleringssystemet varande utformning, har huvudparten av de prisförbättringar mjölkproducenterna erhållit till av de avtalen gått via regleringskassan» följd ingångna att uppåt allteftersom marknadsprigenom utjämningsavgifterna anpassats serna höjts. -- kr är uppbyggt på ett fiktivt smörpris 7,25 på Utjämningssystemet räknat ur merintäkterna för grädde och ost i förså sätt, att man k-mjölk, till smörets intäkter vid detta Med utgångspunkt från hållande smörpris. dessa merintäkter i förhållande till smörvårdet har man bestämt utjämningsoch 0st. Eftersom det smörpriset vaavgifterna på k-mjölk, grädde verkliga rierar (men regelmässigt hållit sig under 7,25) är det första steget i utjäm-

att från direkt till smöret utbetala ett smörprisningen regleringskassan det utvunna smörvärdet till 7,25 gällande smörnotering tillägg, som höjer (I sålunda den aktuella smörnoteringen är 6,25 blir + smörpristilläg ). Om 1,00 kr per kg. Av det sagda följer, att utjämningsavgiftersmörpristillägget vid en viss är beroende av vilket smörpris som ligger till nas storlek tidpunkt för Om man som bas för utjämningen valde ett högre grund utjämningen. än 7,25 - ett smörpris som motsvarar det genomsnittliga smörpris exempelvis - skulle för kunna reduceavräkningspriset utjämningsavgifterna k-mjölk fick då smörpristillägget höjas. Det väsentras väsentligt. Samtidigt givetvis

liga är emellertid, att varken eller partipriset på k-mjölk avräkningspriset skulle påverkas härav. Förbunden har med detta önskat exempel påvisa, att. utjåmningsavgifterna inte är ett uttryck för det reella för exemmerutbytet pelvis k-mjölk i förhållande till avräkningspriset. Då utredningens förslag syftar till att anpassa till k-mjölkspriset avräkningspriset är det rimligen detta merutbyte som bör läggas till grund för en successiv avtrappning och inte utjämningsavgiften, vars storlek delvis bestäms av rent fakregleringstekniska torer. Den del av utjämningsavgifterna, som inte för åtgår smörpristillägg, återbetalas till mejerierna i form av s. k. Detta utjåmningsbidrag. bidrag utgår på all invâgd mjölk, alltså även på sådan som utgjort råvara till k-mjölk, grädde och 0st. blir Utjåmningsbidraget därigenom en form av återbåring på inbetalad utjämningsavgift. Skillnaden mellan utjämningsavgiften och utjåmningsbidraget utgör ett grovt mått på det merutbyte som i realiteten uppnås för kmjölken. För att belysa funktion utjämningens och utredningens förslag har nedanstående tablå upprättats. Man har från ett utgått partipris på k-mjölk på 91 öre per liter. Efter avdrag för förpackning, behandling etc. erhålls ett nettopris per kg 3 °/0-ig mjölk av 62,3 öre. Som framgår av tablån överstiger detta pris avräkningspriset Omräknat till 3 °/0-ig mjölk med endast 17,3 öre (62,3- 45,0 öre = 17,3). är Samtidigt utjämningsavgiften 26,6 öre. Enligt förbundens uppfattning skall en eventuell baseras avvecklingsplan på merutbytet beräknat enligt de som av tablån och principer framgår inte på den för tillfället gällande utjåmningsavgiften. Enligt beräkningen i tablån utgör detta merutbyte f. n. ca 17 öre/kg.

Partipris . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 91 öre/liter Förpackning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. --12 öre/liter

Återstår . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 öre Omräknat till kg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76,3 öre/kg K-mjölkens kostnad (behandling, transport) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. -14,0 öre/kg

Nettopris . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62,3 öre/kg Avräkningspris 4 °/0-ig mjölk _ (uppskattat 1966) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 54,0 öre/kg Avräkningspris Omräknat till 3 °/0-ig mjölk . . . . . . . . 45,0 öre/kg Merutbyte (nettopris, 62,3 öre - avräkningspris, 45,0 öre) . . 17,3 öre/kg Utjåmningsavgift . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26,6 öre/kg

Utredningens huvudmotivering för förslaget om att avveckla utjämningsförfarandet är att man av olika skäl önskar komma ifrån nuvarande ordning, enligt vilken de olika lämnar varierande mejeriprodukterna utbyte för rå-

varan. menar att enskild mejeriprodukt skall prissättas Utredningen varje med till varvid det förutsätts att kostnaden hänsyn produktionskostnaderna, är densamma för samtliga produkter och överensstämpå råvaran, mjölken, mer med det avräkningspriset. Förbunden kan inte acceptera genomsnittliga detta resonemang. Som framhållits av bl. a. hr Bengtsson m. fl. och hr Haiggblom varierar för mjölk under året, vilket också till produktionskostnaderna viss del beaktas i avräkningspriset. Det är övergenom säsongvariationen inte att betrakta smörmjölken samma sätt som mjölk, huvudtaget möjligt på vilken används för framställning av k-mjölk. Smöret får på grund av pro-

duktionens i väsentlig utsträckning betraktas som en margisäsongvariation Inom industriell är det för övrigt vanligt att man nalprodukt. tillverkning av den typ som används för tillämpar en marknadsmässig prisdifferentiering Hithörande problem har utförligt behandlats av hr Bengtsmejeriprodukter. son m. fl. och hrr och Svensson, till vilkas reservationer och sär- Hzeggblom skilda yttranden förbunden ansluter sig. Den som förbunden här gjort visar granskning av utredningens förslag

sammanfattningsvis att över för smör vid olika utredningens kalkyler avsättningsmöjligheterna prislägen är orealistiska, haft vid bedömningen av prisutatt utredningen en felaktig utgångspunkt överdrivit dess jämningens storlek inom mjölkregleringen och därigenom

prisutjämnande verkan, att ta som för en proatt det inte är logiskt avräkningspriset utgångspunkt duktionskostnadsberäkning för smör. Inom har under 1966 träffats ett Förbundens förslag. mejeriorganisationen om sammanförande av de nuvarande ca 150 mejeriföretagen principbeslut 5. Dessa fem får vart och ett sådan storlek, att till endast planerade företag skall kunna såväl vad beträffar transbetydande rationaliseringar uppnås Trots att strävan har varit att planera dessa porter som en råvaruförädling. som kommer bl. a. på företag geografiskt så likformigt möjligt de, beroende och olikheter i driftsinriktning, att bli befolkningskoncentration jordbrukets till sin och Fortfarande unganska olika produktions- avsättningsstruktur. tid måste betraktas som tyder relativt lång ett par av dem säsongmässigt

piska överskottsområden. För närvarande innebär en utjämning mellan k-mjölksmjölkregleringen områden och smörmjölkområden i syfte att kunna upprätthålla jämförbara man konsumenten genom ett rationellt avräkningspriser. Samtidigt gagnar marknadsförande av ett begränsat och regleringsmässigt strängt omgärdat och till kostnader. Det torde sortiment som k-mjölk grädde lägsta möjliga man har att fördela markvara angeläget, att fortsättningsvis möjligheter nadsintäkterna efter i samma metodik som för närvarande. princip har inom förbunden både totala och lo- Som förut nämnts gjorts ingående kala över den framtida produktions- och konsumtionsutvecklingen. prognoser fram till 1975, som är med fasta priser I den försörjningsbalans” upprättad

(intagen i tabellerna 3-4), man från att utgår mjölkproduktionen sjunker med ca 1,5 °/0 per år och att konsumtionen av mjölk, grädde och 0st samt mjölkpulver stiger. Resultatet av denna utveckling blir att det redan 1971-72 föreligger importbehov av m jölkpulver samt att 1975 smörproduktionen sjunkit till ca 44.000 ton. Så gott som hela denna smörkvantitet är oundviklig om man skall täcka konsumtionsbehovet av färskvaror underlågproduktionssäsongen. Redan 1971 skulle föreligga lokal brist i Dalarna och Norrbotten. på mjölk År 1975 kommer det att vara svårt att förse södra och mellersta Norrland samt Mälardalen med k-mjölk i november månad. Endast omfattande genom och kostnadskrävande och transporter en noggrann planering och disponering av tillgänglig mjölk kan denna situation avklaras. Den av utredningen berörda s. k. strukturella överproduktionen försvinner utan särskilda åtgärder inom få år. I takt med mjölkproduktionens nedgång kan även om man inte den utjämningen, följer av utredningen föreslagna tidsbundna planen för mjölkregleringens avveckling, reduceras. Förbunden föreslår att man vid den därför, årliga genomgången av jordbrukets situation, som utredningen förordar och som förbunden i annat sammanhang biträtt, studerar den aktuella utvecklingen av mjölkproduktionen och konsumtionen samt att erforderliga ändringar i utjámningsförfarandet då genomförs. Härigenom uppnås på ett smidigt sätt e.n möjlig omläggning av m utan jölkreglerizzgen sänkning av (ivräkningspriset. Särskilda frågor. Utredningen har härutöver vissa tagit upp specialfrågor till som * behandling här skall beröras. Utredningen föreslår, att den marknadsreglerande verksamhet, som SMR Izandhar på statsmakternas alltsedan 1932 under statens uppdrag jordbruksnämnds direkta överinseende överförs till en regleringsförening. Utredningen motiverar sitt ställningstagande från Det anses otillprincipiella synpunkter. fredsställande, att en jordbruksekonomisk förening handhar en marknadsreglering, som grundar sig på statliga bestämmelser. Utredningen har inte anfört, att den stöder sitt ställningstagande några faktiska missförhållanpå den. Tvärtom vitsordas, att regleringsverksamheten skötts på ett helt invändningsfritt sätt. Till dessa utredningens slutsatser vill förbunden endast foga, att jordbruksanslagsutredningen 1957 inte fann framföra erinanledning ringar mot det sätt varpå verksamheten organiserats. Förbunden finner dock i likhet med utredningen det av skäl principiella

vara befogat, att marknadsregleringen i huvudsak handhas

på mejeriområdet av en särskild med från regleringsförening representanter statsmakterna, mjölkproducenterna, handel och konsumenter. Härigenom bör det vara möjligt att undvika en del av den misstro mjölkregleringen utsatts för. Som redan i annat sammanhang framhållits år endast ett tekniskt inmjölkregleringen strument för att de prisöverenskommelser, som statsmakterna och jordbrukets representanter träffat, skall ge det avsedda resultatet för samtliga mjölkproducenter. Vilka praktiska uppgifter som lämpligen bör överföras det på 22

os.

Ex. E; ...nu m.: nä o.: då E:

nå!

E.: S_ än Em m? nä. mi.

www_ :än

a: of Q5 n.: En ...än .Eu å mä.

nä-:

:i an_ m3 så o? wa :a

ma? :www E.:

o.: n.: mä ...s Gm m.: u; 1.:

§1

å_

mmm

å. 2

m2: E; ma. os. 2.»

E3 å: om.: .EE

nä. Q2 m3 3a ...ä m.: man a: 8a än om* om oi

.S25

E.: .S

ef..

å!

95m

:ä

cam

3 Q5 55 .En En En m2

...å s

m: nä. En m: än

:En

azuåäzzöak

å,

_E_

om.: nä;

man man

2: ocg 3a må mä 1:,

E.: o.: E. m8 m3

35.»

...ä

§3

:ä

å?

.w$§|mwmn

0.3 0.8 mi.. 1: Q8 En

E: å. :ä

2x: o.: äs så ...mm m2 m3

:x: 25m 2.3

wozuoum

man d: Q3 mä m? Q3 En 3+ å .E m.: En E os .än .så

3..._ mia s.:

å.:

.Esa

n.: 93 o.: Q3. må .nom mig.

men

ä.. ä

m8 x: m: ...nu

mi: .man nä..

ä.:

namn

man man man men

m...

.E m.: 23 ...å nä. å S.

mä+

må o: E5 m2 :s

was; amg ...amg

ä.:

än

nä.. ma_ 53 n.: mä 13 .En om ä ...am nä_

§+ n: äm å; ...E

ma? E3 måga. ma:

:mmâzcøwazmzmuwwumk

.. .. ..

G00

-smak

.ETBm

45.::

.Eswøox

-Eaåmwñ

møwâmäwm :mEosE xsüusäx

.zä

.Eøxm

.EE

m???

;ning

^+v4_m._o›muo›_=mx_o.._4

..:_.=

värna_

03:2»

m=_.::o:m=:u_moh

ouFEm

.gâocaa

ouøim

»Såå

.gomsszoz

x.._.eää,§..m

33:a

äs

Eouo:_§s..E.z

Ho›:§_5:a

:oo

mszzuuzze

:W525

m=_=.:_.mm.§ äåesxu_ 232335..

mcäzwrzz:

.hyâüñxmmmz .susmsáom

0531:2

vwzEmioå

asså

.m=_=m_.mâ_

.uzsm äoâ Ess :o sam :m: G05 h: .Ezå :SQ Ess

-Eså

.så

:weak

.ao ...mo EE:

fristående och vilka som bör kvarstå hos SMR torde få bli regleringsorganet föremål för särskild utredning. Av vikt är härvid, att onödigt dubbelarbete

undviks. föreslår, att nu fettregleringsavgift om ca 20 öre slo- Utredningen utgående den 1 1967. Eftersom avgiften är så liten har förbunden pas från september i och för erinran mot ett avskaffande. Förbunden vill emellertid ersig ingen inra av som därigenom blir möjlig ytterom att den sänkning margarinpriset försämrar mellan smör och margarin och därmed avsättligare priskvoten för smör. Ett av fettregleringsavgiften innebär ningsmöjligheterna slopande ett inkomstbortfall för statskassan som torde få ersättas annat sätt. även på kommer även i fortsättningen betydande be- Enligt utredningens förslag att tillföras har lopp från införselavgiftsmedel jordbruket. Regelmässigt via tillförda delar av detta belopp. mjölkproducenterna regleringskassan finner det därför att bibehålls och Förbunden nödvändigt, regleringskassan får som hittills för fördelning till olika för även i fortsättningen utnyttjas ändamål. Det bör också framhållas önskmjölkproduktionen gemensamma som statens nu ställer till förvärdheten av att de medel, jordbruksnämnd för även i fortsättningen finns tillgängliga, eftersom fogande smörlagring, stora kvantiteter smör kommer att behöva under somalltjämt djupfrysas

marhalvåret för senare konsumtion. kött- och har hr Bengtsson m. fl. i vissa Beträffande fläskreglerizzgairna en annan än De anför bl. a. hänseenden uppfattning utredningsmajoriteten. att det ur såväl som samhällsekonomisk synpunkt är betydelseprispolitisk att skall kunna även när priserna på kött och fläsk ligfullt lagringsstöd utgå Förbunden vill i denna i första hand hänvisa till ger över mittpriset. fråga m. fl. framfört beträffande Här synpunkter som hr Bengtsson lagringsstödet. må dock ytterligare understrykas, att lagringstödet utgör en mycket betydel-

sefull del i för kött och fläsk. Endast ett effektivt lagprissättningssystemet målsättningen i prispoliringsstöd ger möjligheter att överhuvudtaget uppnå framhåller också den positiva effekt som lagtiken. Utredningsmajoriteten har att den bidrar till att utjämna kraftiga säsongmässiga ringen genom Förbunden anser det nödvändigt, att svängningar i priser och produktion. bevaras att denna effekt, vilket enbart kan nås möjligheterna uppnå positiva oberoende av den rådande och motgenom att lagringsstödet utgår prisnivån Den senaste tidens utveckling av marknadssvarande full kostnadstäckning. främst avses de alltmer prohibitiva regleringförhållandena i Europa, varvid ökade krav en effektiv marknadsreglering i form arna inom EEG, ställer på avnämare av köttvaror kan av lagring. EEG såsom Sveriges huvudsakliga för svensk Åtgärder med vid vissa tillfällen betraktas som helt stängt export. kort varför en tillfredsstäldenna effekt kan sättas i kraft med mycket varsel, inför sådana situationer är utelande planering av den svenska produktionen av skulle med härtill kunna få sluten. En begränsning lagringsstödet hänsyn till i som utredstarkt negativ effekt på priserna producenterna, synnerhet

ningsmajoriteten förutsätter att kompletterande marknadsregleringar från föreningsrörelsens sida inte skall behövas för att stödja priserna. Förbunden anser sig inte heller kunna borttagandet av ullstödet accepter och smågrisstödet på det. sätt utredningen föreslår. Vidare förutsätter förbunden i likhet med hr Bengtsson m. fl., att de förändringar som eventuellt görs beträffande inte får fettregleringen påverka jordbrukets inkomster av kött och fläsk. Även beträffande dessa frågor hänvisar förbunden till vad som framförs av hr Bengtsson m. fl. Som tidigare anförts föreslår utredningen omfattande av förändringar mjölkregleringen. Dessa förändringar kommer, som förut framhållits, att medföra en inte obetydlig sänkning av mjölkpriset med en förbetydande sämring i mjölkproduktionens lönsamhet som följd. Detta tillsammans med den osäkerhet som finns hos producenterna om för en frammöjligheterna tida lönsam mjölkproduktion kommer utan tvekan att medföra en kraftig utslaktning av kor. En sådan är på Den stora utveckling gång. utslaktning som utredningens förslag sannolikt leder till kommer under några år att tillföra marknaden mycket stora kvantiteter nötkött, som måste avsättas utpå landsmarknaden med exportförluster som Då denna utslaktföljd. kraftiga står i samband med av samhället ning påtvingade åtgärder i produktionsomläggande syfte och då en produktionsomläggning i normal takt inte skulle leda till sådana förluster, anser förbunden det motiverat att särskilda medel ställs till förfogande för att finansiera dessa ökade kostnader för jordbruket. Det är naturligtvis omöjligt att redan nu ange omfattningen av den fortsatta utslaktningen. Det må dock erinras om att en utslaktning av 100.000 kor kan beräknas medföra exportkostnader av ca 80 milj. kr - en som omständighet utredningen överhuvud inte berört. Utredningen framlägger inte några förslag till ändring av nuvarande reglering för ägg och äggprodukter samt fjäder/(ilcött. Förbunden förordar också, att regleringen av nämnda produkter sker efter samma linjer som nu tillämpas. Detta innebär bl. a., att regleringsmedel ställs till förfogande för kvalitetsarbete för ägg, för finansiering av export av ägg, äggprodukter och f jäderfäkött ävensom för täckande av lagringskostnader för f jäderfäkött. Vidare är det angeläget att sådana medel även kan fortsättningsvis disponeras för kollektiv konsumentupplysning. Stockholm den 14 oktober 1966.

SVERIGES LANTBRUKSFÖRBUND Gustav Nilsson / Lennart Tiberg RIKSFÖRBUNDET LANDSBYGDENS FOLK

Tage Håkansson

/ Olof Nilsson

Småbrukarnas Riksförbund:

Sedan Småbrukarnas Riksförbund anmodats 1960 års

yttra sig över jordbruksutredning, får vi härmed avge följande utlåtande.

Allmänna synpunkter

lFör en god och framgångsrik utveckling är det alltid bäst att inga stora om-

kastningar sker. Framstegen gynnas alltid av att och komgången tid, nutid

mande tid så jämt som möjligt flyter in i varandra. Detta har särskild stor aktualitet i nuvarande läge med att anskaffa och

svårighet behövligt kapital ett så högt ränteläge som knappast tidigare har förekommit. Även läget på

byggnadsfronten är, minst sagt, ansträngt. Skall strukturrationaliseringen

forseras och drivas i så stark takt som utredningen föreslår, och det skall

ske så att det verkligen blir besparing i arbete vid de nya och stora företag

som utredningen rekommenderar, fordras så stora investeringar framför allt i fråga om byggnader, men även för och andra tekniska maskinutrustning

utrustningar, att detta i och för sig kommer att påverka inflationsutvecklingen i hög grad.

De billigare livsmedlen

Med de stora som måste

investeringar göras i de nya och högrationaliserade jordbruksföretagen, som utredningen föreslår för t. ex. ett tvåfamiljsföretag

av minst V: milj. kr, blir kostnader för räntor, och underhåll amorteringar

så stora, att det synes fullständigt uteslutet att livsmedlen på dessa företag

kan produceras än under nuvarande förhållanden. De måste tvärs

billigare

om bli dyrare. Redan nu har det omvittnats från flera håll, att t. ex. mjölk-

produktionen går med förlust vid moderna företag så stora som upptill 200

mjölkdjur. Detta hänger givetvis också samman med att

inomgårdstrans-

porterna blir längre och dyrare vid de större enheterna, och detta i ännu

högre grad där jorden är splittrad av mellanliggande skogspartier eller andra

ägoslag, såsom ofta är förhållandet i det svenska landskapet.

I detta sammanhang förtjänar också att att den av påpekas, inbesparing

arbetskraft som kan göras vid de stora enheterna, till mycket stor del uppväges av att intresset och den personliga omvårdnaden och omtanken blir större då ägaren är samme person som dem som har skötseln om hand av

jord och djur. Detta gäller framför allt vid djurskötsel. Detta

resonemang

leder hån till att enfamiljsjordbruket fortfarande har framtiden för

sig, men

det står klart även för oss att en familj med de tekniska som nuhjälpmedel

mera står även familjejordbruket till buds, bidrager till att en familj numera

kan sköta en större gård än tidigare. En annan sak är att även

deltidsjordbruket med maskinernas hjälp kan drivas rationellt och ekonomiskt löna sig. Detta gäller åtminstone vid kreaturslös drift eller annan extensiv drift t. ex.

3_4 3

enbart köttproduktion. Deltidsjordbruk praktiseras redan nu på gårdar med upp till 30 har, där endast växtodling förekommer och möjlighet finnes till

arbete under vinterhalvåret. Småbrukareförbundet har den bestämda upp-

fattningen att de billigaste livsmedlen produceras om olika typer och stor-

lekar av jordbruk fritt få tävla med varandra. Strukturrationaliseringen bör

vara frivillig och inga typer eller storlekar av jordbruk favoriseras eller miss-

gynnas av statliga bestämmelser.

.Självförsörjnizzgsgrøzdezz

Utredningen har föreslagit att sjålvförsörjningsgraden skall efter en övergångsperiod nedbringas till 80 °/0. Detta skulle säkerligen betyda att vid av-

spärrning och framför allt krigsberedskap, sjålvförsörjningen mycket snabbt skulle sjunka till 60 0/0 och därunder. Den nuvarande produktionen grundar

sig i mycket hög grad på importerad gödning eller gödningsråvara för växtodling och äggviterika fodervaror för den animaliska produktionen, som vid

avspärrning snabbt blev borta. När därtill kommer att även de personliga re-

surserna vid beredskapsinkallelser även blir reducerade och troligen ranso-

nering av drivmedel för traktorer och transporter mycket fort måste tillgripas, framstår klart att livsmedelsproduktionen måste starkt sjunka, vilket även är historiskt bevisat. Däremot är en stor kreatursstock en stor livsmedelsreserv, som inte fordrar någon kostnad för lagring. För övrigt kan det inte vara rått att planera för att importera livsmedel då livsmedelsöverskottet världsmarknaden är i starkt och säker-

på sjunkande

ligen kommer att absorberas så snart de svältande folken får möjlighet att köpa så mycket livsmedel att de kan bevara livet.

Småbrukareförbundet föreslår att självförsörjningsgraden planeras att bli

så nära totalbehovet som möjligt.

Oavsett vilken riktpunkt man syftar mot som självförsörjningsgrad, torde

inte kunna undvikas att olika årsmål och andra gynnsamma eller ogynnsamma omständigheter inverkar så att vi behöver importera och även exportera vissa slag av livsmedel. Härvid bör förbehållas jordbrukets ekonomiska huvudorganisationer att liksom nu få uttaga avgifter på de aktuella produkter-

na för att användas vid exportförluster. Vi vill dock påpeka att dessa uttag

skall ske så att kostnaden båres gemensamt av de som producera varan och att det är viktigt att varje vara skall bära sina exportförluster. Så har dess värre inte alltid skett.

Prisskmv

I utredningen har föreslagits att om inte rationaliseringstakten går i önskat tempo, bör priset på jordbruksprodukter hållas lägre. En prissånkning kom-

mer enligt vanliga ekonomiska lagar att verka i motsatt riktning. Alla kost-

nadskrävande åtgärder skulle uppskjutas även om lånemöjligheterna ökades

ut. Ingen ikläda framtida vågar sig kostnader för räntor och amorteringar om priserna på jordbruksprodukter inte få följa med Ännu övrig prisrörelse. kraftigare vill vi protestera mot vad son1 antytts av vissa ledamöter i utredningen om att prisskruv skulle sättas in mot produkter från de mindre jordbruken. Ett sådant skulle strida tillvägagångssätt mot hittills respekterade rättfärdighetskrav, vara osolidariskt, oekonomiskt och osunt, då lagen om fri konkurrens, som alltid har ansetts som vårt starkaste vapen mot prisfördyringar, skulle sättas ur spel.

Det särskilda småbrukarstödet

Detta stöd tillkom som en till komplettering den övriga jordbruksregleringen. Motiveringen var ursprungligen att ransoneringen, och senare importavgifter

på kraftfoder drabbade småbruket hårdare än övriga jordbrukare, då småbrukarna använda proportionsvis större kvantiteter kraftfoder än de större

jordbrukarna. Senare har det blivit kallat ett socialt stöd, då det sammanbundits inte bara med jordareal och kvantitet utan även med mjölk, förmögenhet och inkomst samt tidvis även med tillträde jordbrukarens av fastigheten. Vi protestera mot socialt. då vi anse benämningen att det även är en kompensation för att småbrukarna inte kan få förmånen av statlig lånegaranti och därmed lägre räntekostnad. Vi äro emellertid villiga att släppa stödet under förutsättning att de statliga garantilånen inte längre blir arealbundna. Dock bör inte småbrukarestödet omedelbart utan endast efter en slopas övergångstid på några år. För dem som avträda sina är det jordbruk tidigare lämpligt att det med sammankoppla det av utredningen föreslagna omställningsstödet så att småbrukarstödet, som redan är behovsprövat, utgår vid avträdet av egendomen för en tid av t. ex. 8 år eller återstående tid till ägarens pensionsåldern. Något annat omställningsstöd bör knappast utgå utan möjligen för omskolning av yngre jordbrukare som lämna jordbruket. Det s. k. norrlandsstödet bör av skäl fortfarande näringsgeografiska utgå.

De statliga garantilânen

Enligt utredningen har arealbetänkandet men den som kommer till upphört, lantbruksnämnderna med ansökan om garantilån, blir avvisad obönhörligen om inte arealen på det köpta jordbruket är vilken tillräckligt stor, arealgräns har höjts nästan för varje år. Vi föreslå att denna och arealgräns borttages ersättes med att fastigheten skall vara som

taxerad jordbruksfastighet. Det år

klart att lantbruksnämnderna fortfarande måste granska låneansökningarna ur säkerhetssynpunkt. Denna bör i allra vara sökanhögsta grad grundad på dens personliga förutsättningar. Här bör hans och tidigare sysselsättning hans tidigare visade ekonomiska sinne samt även i viss mån hans visade sparsamhet genom något eget sparat kapital vara de starkaste Napredikamenten.

turligtvis kan inte det tilltänkta företagets möjligheter förbises. Sökandens utbildning bör även i hög grad vara utslagsfaktor. Vi äro angelägna att framhålla att teoretisk minst motsvarande vid lantbruksutbildning grundkurs skola bör vara obligatorisk jämte god praktisk utbildning.

Övrigt

Småbrukarnas Riksförbund är fullt ense med utredningen om att forskning, forskningsrönens förmedling till praktikens män samt ren personlig rådgivning bör intensifieras. Detta är säkerligen mycket viktigare än strukturrationaliseringen. Det blir säkerligen i framtiden svårare att få som vill några satsa på dessa dyra, och därför osäkra, men framför allt, trots maskinerna, mycket arhetskrävande jordbruk som utredningen har ritat än att få de upp, nuvarande mindre att lämna jordbrukarna sina gårdar. Det är säkert välbetänkt att i även satsa mindre fortsättningen på jordbruk, i all synnerhet om de äro kombinerade med skog. Slutligen vill Småbrukarnas Riksförbund framhålla vådan av att vid strikt genomförande av jordbruksutredningens stora delar av den svenska förslag, landsbygden blir så uttunnade så att de blir rena ödebygder utan möjlighet för bosättning. De, som möjligen skulle bli kvar, kan inte detta för brist vilja på sådana servisanordningar som nutidens och framtidens människor fordra.

Falköping den 12 oktober 1966.

FÖR SMÅBRUKARNAS RIKSFÖRBUND

Harry Larsson

/ Karl Persson

Sveriges Industriförbund:

Med remiss den 23 juni 1966 har Sveriges Industriförbund beretts tillfälle att avge utlåtande över 1960 års jordbruksutrednings betänkande Den framtida jordbrukspolitiken (SOU 1966:31). Med anledning härav får Förbundet anföra föl jande: Utredningens betänkande är uppdelat på två delar, A och Bakgrunden B Mål och medel. Även om vi icke alla delar bepå punkter utredningens dömningar rörande den hittillsvarande jordbrukspolitikens verkningar m. m., har vi icke ansett det nödvändigt att särskild eller kriingå på någon analys tik av vad som sägs i A-delen. Vårt koncentreras därför till beyttrande tänkandets B-del, ”Mål och medel”.

A. Den internationella bakgrunden Den globala försörjningezi med livsmedel. Världens livsmedelsbalans karaktä-

riseras ju sedan åtskillig tid tillbaka av å ena sidan en närmast katastrofal

underförsörjning i u-länderna och å andra sidan en betydande överproduklion av livsmedel i de europeiska och nordamerikanska industriländerna. Vad beträffar den sannolika framtida utvecklingen delar vi i allt väsentligt den

bedömning som utredningens majoritet gjort. För närvarande präglas värl-

dens livsmedelsförsörjning och därmed också den internationella prisnivån

på livsmedelsråvaror av två motstridiga huvudtendenser. Å ena sidan före-

ligger en tendens till åtstramning genom u-ländernas snabba befolkningsök-

ning och därmed hastigt växande potentiella livsmedelsbehov, vilket avsevärt överstiger den förväntade produktionsökningen, och å andra sidan en ten-

dens till fortsatta överskott av livsmedel och därmed prissänkningar på världs-

marknaden till följd av u-ländernas brist på köpkraftig efterfrågan och deras

strävan att öka sin egen jordbruksexport. Dessa förhållanden gör visserligen en framtidsbedömning ytterst vansklig, men det synes dock rimligt att antaga,

att någon markant förändring av nu rådande pris- och avsättningsförhållan-

den på världsmarknaden knappast kan förväntas under innevarande decen-

nium, medan man på längre sikt har all anledning att räkna med att åtstramningstendenserna kommer att göra sig gällande. Vi delar också utredningens uppfattning vad beträffar lämpliga vägar för att förbättra u-ländernas framtida livsmedelssituation. För att dessa länders livsmedelsförsåirjning på längre sikt skall kunna säkras, finns ingen annan

väg än att de ökar sin egen produktion. Industriländerna kan naturligtvis hi-

draga härtill genom tekniskt bistånd och genom finansiellt bistånd för utbyggnad av av gödningsämnen etc. Det viktigaste torde emel-

produktionen

lertid vara att u-lånderna själva ger jordbruket en mer framträdande plats i sin utvecklingsplanering och inte, som nu år fallet, i så hög grad inriktar sig

snabbast möjliga industrialisering. Ett ökat intresse för familjeplanering på

är självfallet också ofrånkomligt.

Vid de akuta försörjningskriser som utan tvivel kommer att uppstå då och

då i u-länderna, både på kortare och på längre sikt, kan naturligtvis i u-län-

derna tvingas att ingripa med hjälpsändningar, såsom t. ex. redan nu sker

från amerikansk sida i Indien. Det måste emellertid anses orimligt att Sverige

skulle dimensionera sitt jordbruk med utgångspunkt från dylika situationer.

Så länge andra länders jordbruk är så dimensionerat att livsmedelsöverskott i vissa delar av världen kan Sverige bäst lämna hjälp genom konföreligger tanta bidrag för inköp från dessa överskottskällor. De hittillsvarande erfa-

renheterna från den internationella livsmedelshjälpen i bl. a. FAO:s regi har

visat, att de flesta industriländer är villiga att hjälpa med överskottslivsmedel men relativt få med kontanta bidrag trots Önskemål från FAO om sådana. Från är det alltså närmast en fördel om Sverige lämnar bi-

biståndssynpunkt

stånd med kontanter i stället för in natura.

I de internationella handelspolitiska överläggningarna i FN, UNCTAD, GATT etc. har från u-ländernas sida unisont hävdats önskemålet att industriländerna skall mildra restriktiviteten i sin jordbrukspolitik och i högre grad än hittills öppna sina gränser för livsmedel och råvaror från u-länderna. En begränsning av den svenska ökar till självförsörjningsgraden möjligheterna import från bl. a. u-länderna och torde därför vara mycket välkommen från deras synpunkt.

EEG-s gemensamma jordbrukspolitik Det är uppenbart, att en svensk jordbrukspolitik som syftar till att fastlägga 111511 och medel för tiden ända fram till 1980 icke kan utformas utan hänsynstill eventualiteten av en svensk till EEC och tagande anslutning dess gemensamma jordbrukspolitik. Vi vill för vår del kraftigt understryka angelägenheten av att den svenska jordbrukspolitiken icke utformas sådant sätt att på en framtida svensk anslutning till EEC:s gemensamma förjordbrukspolitik svåras. Även med den relativt goda kännedom som man numera, efter de se- 11aste besluten i Bryssel, har om EEC-politikens såväl som demåltsättning taljutformning är det givetvis svårt att ännu bilda sig en uppfattning om i vad mån ett realiserande av jordbruksutredningens olika förslag kan komma att försvåra en framtida anpassning till EEC-regleringarna på jordbruksområdet. Desto viktigare blir det därför att man och analyserar fortlöpande följer utvecklingen vad gäller EECzs jordbrukspolitik och att man vid detaljutformningen av vår egen jordbrukspolitik så långt som möjligt söker undvika åtgärder som kan tänkas försvåra en anpassning till EEC. Vid den allmänna omprövning av vår jordbrukspolitik som vi liksom utredningen förutsätter måste komma till stånd -- se härom mera i det -- bör fortlöpande följande därför självfallet även EEG-aspekten tillmätas betydelse.

B. Allmän målsättning för jordbrukspolitiken Vad gäller den allmänna för har utredmålsättningen jordbrukspolitiken ningens utgångspunkt varit, att denna politik bör utformas så, att den får

samma lhuvudsyften som den allmänna samhällsekonomiska politiken, d. v. s.

att främja fortsatt ekonomisk tillväxt för att möjliggöra en stigande levnadsstandard och medverka till att alla grupper blir delaktiga i denna standardökning. Mot denna bakgrund anges jordbrukspolitikens huvudmålsättning böra vara ”att till minsta samhällsekonomiska kostnad innefattande bl. a. ett av tillkomsten av rationella -- åstadkomma en främjande jordbruk jordbruksproduktion av önskad storlek och samtidigt göra det för möjligt jordbrukets arbetskraft att följa med i den allmänna standardstegringen”. Att jordbrukspolitiken på sätt som föreslår klart i det utredningen infogas allmänna samhällsekonomiska sammanhanget är givetvis framför allt ur re-

sursanvändningssynpunkt av mycket stor betydelse. Vi anser det också rent principiellt vara ett klart framsteg att en precist utformad inkomstlikställighetsmålsättning icke längre skjuts i förgrunden som huvudmål för politiken. Den ovan citerade allmänna målsättningen inrymmer emellertid i sig åtminstone tre olika delmålsättningar en produktionsmälsättning, en effektivitets- och samt rationaliseringsmålsättning en pris- och inkomstmålsättning vilka lätt kan komma i konflikt med varandra. Vad gäller utredningens konkretisering av de olika delmålsättningarna vill vi framhålla följande: Produktiozismålsáttningen. Om man uteslutande tar det rent samhällsekonomiska kriteriet som måttstock för den lämpliga totala storleken av vår jordbruksproduktion hamnar man på en nivå som ligger avsevärt under vår nuvarande självförsörjningsgrad. Den nedre gränsen för självförsörjningsgraden kan emellertid ej bestämmas utan hänsynstagande till beredskapsskäl (på samma sätt som den övre gränsen är fixerad av marknadsmässiga skäl). Utredningen har ingående behandlat frågan om produktionens lämpliga storlek och stannat för att förorda en målsättning, som innebär att självförsörjningsgraden (uttryckt i färdigprodukternas kalorier) fram till slutet av 1970-talet under vissa förutsättningar successivt bör sänkas till ca 80 °/0 av full försörjning. Vi finner denna målsättning rimlig och riktig framför allt mot bakgrunden av den betydande överföringsvinst som på så sätt sannolikt kan göras. Den ej obetydliga nedgång i självförsörjningsgraden som skett under de senaste åren gör det vidare sannolikt, att den ytterligare nedgång, som utredningen föreslår, skall kunna komma till stånd utan nämnvärda skadeverkningar för jordbruket och dess utövare. Vid sidan av de särskilda åtgärder som föreslås för att påskynda en produktionsminskning är det några i sammanhanget betydelsefulla faktorer, som måste särskilt uppmärksammas. För det första ligger det största vikt uppå, att produktionskrympningen inte - såsom ibland befarats -- kommer att ut över rationella fögå välskötta, retag, vilka man givetvis måste söka bibehålla och ytterligare förstärka. För det andra torde det effektivaste och smidigaste medlet att främja en ytterligare nedgång av produktionsvolymen i jordbruket liksom hittills vara att andra näringar, inte minst industrin, får arbeta under sådana betingelser att deras förmåga att växa och draga till sig ytterligare arbetskraft kan bibehållas. För det tredje är det ur beredskapssynpunkt ofrånkomligt att i den mån självförsörjningsgraden fortsätter att sjunka detta kompenseras genom en utökning av befintliga beredskapslager, i vad avser såväl konsumtionsvaror som bränsle och andra förnödenheter för jordbruksproduktionen. Inför en bör man vidare - liksom under de senaste beredskapssituation krigen kunna vidtaga sådana produktionsomläggningar som med en viss given resursanvändning leder till en ökning av det kalorimässiga utbytet. Slutligen är det angeläget att man i tid gör upp planer för hur de betydande jordarealer, som enligt programmet successivt skall friställas, skall kunna komma

till en så ekonomiskt och ur andra synpunkter förnuftig användning som möjligt och vilka medel som kan behöva tillgripas för att främja en sådan användning. Vi vill i anslutning härtill understryka, att produktionsmålsättningen inte får göras till något slags helig ko, som under alla omständigheter och med alla medel skall ges företräde. Med hänsyn till i alla de fakförånderligheten torer som måste tillmätas betydelse vid utformningen av vår framtida jord- - -brukspolitik är det nödvändigt som utredningen också framhåller att produktionsmålsättningen fortlöpande omprövas i ljuset av utvecklingen. Effektivitets- och rationaliseringsmålsättningen. Att på längre sikt skapa så effektiva jordbruksföretag som möjligt är icke minst ur resursanpassningssynpunkt ett väl så viktigt mål som produktionsmålsättningen. Den strukturomvandling inom jordbruket som är en nödvändig förutsättning för att nå detta mål måste av olika skäl bli en långsiktig och framför allt kapitalkråvande process. Det är därför angeläget att man redan från början helhjärtat går in för att skapa de nödvändiga förutsättningarna för en strukturomvandling, bl. a. så att erforderliga medel ställes till jordbrukets förfogande, så att snabbast möjliga effektivisering av produktionen möjliggöres. Så länge de medel som sätts in för att åstadkomma en krympning av den totala jordbruksproduktionen leder till att icke rationella företagsenheter läggs ned eller sammanslås till större, effektivare enheter, torde några mot-

sättningar mellan produktionsmålsättning och rationaliseringsmålsättning

knappast behöva befaras. Direkta målkonflikter kan emellertid uppkomma av andra skäl, t. ex. om den produktivitetsstegring som kan förväntas vid en mera rationell företagsstruktur skulle leda till en total jordbruksproduktion som överstiger det uppställda produktionsmålet. Det gäller därför att vid realiserandet av målsättningarna våga deras inbördes betydelse på sådant sätt att man får ett ur såväl företagsekonomisk som samhällsekonomisk synpunkt optimalt resultat. Varken en volymmässigt för stor jordbruksproduktion av rationella och effektiva företag, som leder till svåravsättbara och sannolikt förlustbringande överskott, eller en fortsatt mera betydande produktion vid mer eller mindre orationella företag är ur allmänt ekonomiska synpunkter tillfredsställande. Vad vi ovan anfört kan sammanfattas sålunda: Vi anser att rationaliseringsmålsâttningen bör ges högsta prioritet och att den 80-procentiga produktionsmålsättningen bör sättas som en allmänt eftersträvansvärd riktpunkt med möjlighet till omprövning så snart utvecklingen motiverar en sådan. Ett realiserande av dessa målsättningar kommer att medföra en överföring av resurser - i första hand arbetskraft -- från till andra näjordbruket ringar, främst industrin. Mot bakgrunden av den rådande och förväntade bristen på arbetskraft är det av mycket stor betydelse för industrin att denna utveckling påskyndas med anlitande av lämpliga rörlighetsstimulerande medel även om man måste ha klart för sig, att de ytterligare arbetskraftsre-

surser som i framtiden kan hämtas från sannolikt inte blir av jordbruket samma storleksordning som hittills, bl. a. beroende den på ogynnsamma åldersfördelningen inom jordbruket. Vi vill i detta sammanhang också peka på den positiva effekt som en av produktionen krympning i förening med en intensifierad strukturrationalisering kan få när det gäller att motverka en nyrekrytering till på sikt icke lönsamma jordbruksföretag. Pris- och Även inkomstmålsâttningen. om den tidigare tillämpade inkomstlikställighetsmålsåttningen avskaffas måste självfallet även i framtiden nåform av gon inkomstmålsättning utgöra ett viktigt element i jordbrukspolitiken. Vad man på detta fält väl rimligen kan sikta till är att åstadkomma en företagsekonomisk lönsamhet för de rationella och en jordbruksföretagen tillfredsställande levnadsstandard för huvuddelen av de jordbrukarfamiljer som stannar kvar i näringen. Den viktigaste för att man skall förutsättningen kunna uppnå detta är utan tvivel, att man realisera lyckas de uppställda produktions- och rationaliseringsmålen. På sikt torde en effektiv lång nämligen jordbruksproduktion av lämpligt avvägd storlek vara den säkraste garantin för att även den önskvärda inkomstmålsättningen skall kunna realiseras. Framför allt under en övergångsperiod kommer emellertid självfallet prispolitiken att i betydande grad påverka inte bara inkomstutvecklingen inom jordbruket utan även takten och omfattningen vad beträffar strukturomläggningen och produktionskrympningen. Utredningsmajoriteten föreslår med avseende på prispolitiken, att riktpunkten under en övergångsperiod på minst tre år, räknat från den 1 september 1967, bör vara, att prisnivån för jordbruksprodukter ej får stiga fullt så snabbt som den allmänna prisnivån. Vid ett sådant förutsätter prissystem man, att jordbrukarna i huvudsak bör kunna behålla sina rationaliseringsvinster. I detta sammanhang finner vi det angeläget att understryka, att utredningen vad angår prisnivåns höjd på ett ställe i betänkandet (sid. B 182) utvecklat denna tanke på sådant sätt att därav synes att man en framgå, åsyftat mera skärpt prispolitik än vad som framgår av det nyss citerade uttalandet. Vi ansluter oss för vår del till målsättningen, sådan den utformats i det centrala målsättningskapitlet (sid. B 61-62). En sådan innebär målsättning f. ö. i realiteten ingenting annat än att man anknyter till och fortsätter den realprisutveckling som ägt rum under den senaste tioårsperioden, inte bara vad utan även - och i starkare -gäller jordbruksprodukter grad ifråga om industriprodukter. Betydligt svårare ställer det sig att i dagens läge - innan man kan stödja sig på någon erfarenhet av de nya rationaliserings- och rörelsestimulerande effekt åtgärdernas på utvecklingen ta ställning till i vilken utsträckning en ökad användning av prispolitiska medel kan komma att bli erforderlig under tiden efter övergångsperiodens slut. Ett ställningstagande underlättas helej ler av det förhållandet, att vitt skilda uppfattningar råder mellan olika grup-

per inom utredningen i fråga om vilken effekt på rationaliseringsverksamheten (i vidsträckt bemärkelse) som de prispolitiska medlen kan tänkas få. Enligt vår uppfattning bör man därför för dagen icke gå längre än att uppställa en långsiktig målsättning för jordbrukspolitiken i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag medan man i om medlen för fråga dess realiserande tills vidare får begränsa sig till att föreslå sådana för övergångsperioden (d. v. s. ökade insatser av rationaliserings- och rörelsestimulerande åtgärder i förening med en fortsatt sakta sjunkande realprisnivå för jordbruksprodukter). Vilka medel som i fortsättningen kan bli erforderliga bör förutsättningslöst bedömas först efter övergångsperiodens slut, sedan man ingående analyserat olika områden och konstaterat efutvecklingen på fekterna av de insatta åtgärderna. Vi instämmer med utredningens majoritet i att det särskilda småbrukarstödet (arealbidrag och leveranstillågg för mjölk) bör avvecklas i samband med övergången till det nya jordbruksavtalet. mån så skulle visa I, den sig påkallat bör dock åtgärder av socialpolitisk art kunna sättas in med syfte att vidmakthålla en tillfredsställande levnadsstandard för sådana brukare som annars skulle drabbas oskäligt hårt.

C. Rationaliserings- och omställningsåtgfirder

Med den centrala roll som effektiviserings- och rationaliseringsmålsättningen måste spela för den framtida jordbrukspolitiken blir det givetvis utomordentligt viktigt, att man skapar tillräckliga incitament för att leda utvecklingen i önskad insatser från det allmännas sida med riktning. Väsentligt vidgade syfte att påskynda och intensifiera såväl strukturrationalisering som driftsrationalisering måste därför bli ett mycket viktigt instrument i fortsättningen. Den hittillsvarande har främst karakteriserats utvecklingen ju av en mycket omfattande utflyttning av arbetskraft från jordbruket och en relativt betydande nedläggning av mindre, oräntabla jordbruk, medan däremot den genomsnittliga arealen för jordbruksföretagen ökat endast obetydligt. Vad som nu krävs är en i egentlig d. v. s. en sammanstrukturrationalisering mening, läggning eller utökning av jordbruksföretag som leder till större och rationellare enheter. Det är självfallet också viktigt, att man samtidigt rörgenom lighetstimulerande åtgärder av olika slag skapar underlag för och underlättar en överflyttning av arbetskraft från jordbruket till andra näringar, även om det främsta incitamentet till en sådan i framtiden - såsom vi överflyttning förut betonat - torde vara en fortsatt aktivitet och hög ekonomisk gynnsamma inom andra sektorer av Enbart konjunkurer näringslivet. en avflyttning av arbetskraft och andra resurser från jordbruket kan emellertid aldrig skaoch effektiv - härför krävs en hård pa en rationell jordbruksproduktion och aktiv satsning inte bara av de enskilda och deras jordbrukarna organisationer utan även från statsmakternas sida i form av direkt rationaliseringssti-

mulerande medel. Utredningen föreslår också en rad åtgärder avsedda att verka i denna riktning. Vi vill kommentera dessa sätt: förslag på följande Driftsrationaliseringen. De åtgärder som i kapitel B: IV föreslås i syfte främst att åstadkomma en effektivisering av driften vid de enskilda jordbruksföretagen anser vi välmotiverade och ägnade att medverka till av uppnåendet det mål som utredningen uppställer på detta område, nämligen att för det enskilda företaget åstadkomma en ekonomiskt optimal kombination av arbetskraft, mark och kapital. Vi instämmer också i utredningens uttalande, att en optimal resursanvändning kräver en ständigt fortgående anpassning till nya förhållanden och att man därför inte kan fastställa några särskilda företagstyper eller resurskombinationer som ett en gång för alla givet mål för verksamheten på detta område. Vi vill i detta sammanhang också understryka vikten av att Ökade resurser satsas på forskning och försöksverksamhet på jordbruksområdet. Inte minst viktig är här den livsmedelstekniska forskningen. En förbättrad inom framstår också som

yrkesutbildning jordbruket

ett alldeles särskilt angeläget önskemål. Markanslcaffnings- och finansieringsfrågor. Ett genomförande av den strukturationalisering inom jordbruket som enligt vad vi tidigare understrukit bör vara den framtida jordbrukspolitikens viktigaste målsättning kräver såväl en genomgripande omfördelning av markresurserna inom jordbruket som en betydande av kapital. Problemen kommer här med så-

ny insats all

kerhet att bli av sådan storleksordning, att det är tvivelaktigt om de av ut- - vilka i och för innebär ett redningen föreslagna åtgärderna givetvis sig - kommer att visa Vad markansteg i rätt riktning sig tillräckliga. gäller skaffningsfrågan är naturligtvis den förstärkning av lantbruksnämndernas möjligheter att bedriva en aktiv inköps- och försäljningspolitik som utredningen föreslår av stor betydelse, men det är enligt vår uppfattning ännu angelägnare, att man med olika medel skapar förbättrade möjligheter för den enskilde jordbrukaren att företaga den arealutvidgning som erfordras för att bygga upp de rationella jordbruksföretag som politiken skall syfta till. En allvarlig svårighet i detta sammanhang utgör givetvis de inte minst i Skåne och andra tättbebyggda delar av landet enormt uppdrivna jordprisern-a, som ofta har mycket litet samband med markens avkastningsförmåga i jordbruket. Att anvisa medel, som skulle möjliggöra för en nytillträdande jordbrukare att förränta och amortera sådana mycket stora markinvesteringar utan höjda produktpriser tillhör förvisso inte de lättaste uppgifterna och faller väl också egentligen utanför jordbruksutredningens direktiv. Vi har emellertid här velat peka på problemet, som i framtiden kan komma att få än större räckvidd. Kapitalanskaffningsfrågan kommer mot bakgrunden av den existerande och förväntade knappheten på kreditmarknaden utan tvivel att bli en annan betydande stötesten när det gäller att bygga upp framtidens effektiva jordbruksföretag. Utredningens förslag rörande utvidgning av det statliga kre-

ditgarantisystemet, höjning av maximibeloppet för statliga driftslån, förlängning av amorteringstiden för jordförvärvslån och driftslån etc. innebär visserligen betydande förbättringar för den enskilde jordbrukaren, men de åtgärder som härutöver föreslås i syfte att förbättra kredit för tillgången på jordbruksändamål torde icke på långt när vara tillräckliga för att relativt på kort tid lösa kapitalanskaffningsproblemen för de nya, rationaliserade jordbruksföretag som politiken syftar till. Finansieringsproblemen för jordbruksnäringen som helhet underlättas visserligen sannolikt i någon mån av de möjligheter som föreligger att frigöra och omstrukturera det kapital som redan finns inom näringen, men ett betydande tillskott av främmande kapital torde under alla omständigheter bli nödvändigt. Mot den här antydda bakgrunden måste inom strukturomdaningen jordbruket uppenbarligen bli en process som kommer att kräva mycket lång tid att genomföra. Ju snabbare man önskar åstadkomma stora och rationella företagsenheter, desto större blir självfallet de extra kraven kreditmarknapå den från jordbrukets sida. En utvidgning av det statliga kreditgarantisystemet skapar ju i och för sig inga nya kreditmöjligheter. Utredningens förslag att Sveriges allmänna hypoteksbank skall ges ökade möjligheter att emittera obligationslån räcker såvitt vi kan förstå inte långt när det gäller att tillfredsställa jordbrukets ökade upplåningsbehov. Kapitalanskaffningsfrågan kan därför bli en mycket besvärlig flaskhals när det gäller att genomföra strukturrationaliseringen. Problemen underlättas inte av att jordbruket härvidlag enligt vår måste sättas in i det allmänna samhällsekonouppfattning miska sammanhanget, vilket bl. a. innebär att det i kapitalanskaffningshänseende bör konkurrera på lika villkor med övriga sektorer inom näringslivet. Utredningens förslag, att viss prioritering av kreditinstitut, som är av särskild betydelse för jordbrukets kreditförsörjning, skall tillämpas i lägen, då riksbanken tillämpar skärpta krav på placerings- och likviditetskvoter, kan vi därför inte ansluta oss till. Som ett lämpligt medel att lätta det totala trycket på den svenska kapitalmarknaden vill vi däremot även i detta sammanhang peka på en liberalisering av kapitalrörelserna med utlandet. Den då och då diskuterade utvägen att i ökad till omfattning övergå att driva jordbruksföretag i aktiebolagsform eller liknane associationsformer kan -- särskilt vid naturligtvis en väsentligt utökad företagsstorlek och därmed ökat - vara värd att närmare risktagande pröva. En självklar förutsättning för att riskvilligt kapital skall söka sig till sådana jordbruksbolag är ju emellertid att förväntningarna om avkastning på det investerade kapitalet bedöms någorlunda likvärdiga med dem som gäller vid en placering inom andra branscher. För att en sådan situation skall kunna uppnås krävs emellertid att lönsamheten inom jordbruket avsevärt förbättras, vilket vid ett givet gränsskydd framför allt kan ske genom ökad Man strukturrationalisering. hamnar alltså i ett slags circulus vitiosus”. De skattemässiga avskrivningsreglerna är, som utredningen framhåller, av 23

stor betydelse för jordbruksföretagens finansiering och likviditet. Vi instäm-

mer helt i utredningens uttalande rörande angelägenheten av att skattelags-

sakkunnigas förslag till ändring av anvisningarna till kommunalskattelagens 22 § genomföres. Vi anser det vidare önskvärt, att en allmän översyn av beskattningsreglerna kommer till stånd, med syfte att tillse, att reglerna ifråga

icke motverkar företagsekonomiskt riktiga investeringar.

Omstállningsfrågor. Det är enligt vår uppfattning av stor vikt att man kan åstadkomma den ökade rörlighet hos produktionsmedlen, särskilt arbetskraften, som krävs för att kunna realisera den grundläggande målsättningen.

nämligen att resurserna i samhället skall användas på ur ekonomisk syn-

punkt lämpligaste sätt. Utredningen har ju också givit en framträdande plats åt en väsentligt utökad användning av rörelsestimulerande medel av olika

slag. Vi instämmer i huvudsak i de förslag som framläggs på detta område.

Vi vill dock reservera oss mot förslaget att kontant omställningsstöd under vissa förutsättningar skall kunna lämnas till jordbrukare. Vi hänvisar på denna punkt till de reservationer som avgivits av herrar Söderberg och Wahl-

fisk samt av herr Svensson. Bortsett från att kontantstöd rent principiellt av

flera skäl kan te sig tveksamt anser vi, att de övriga rörlighetsstimulerande

som föreslår bör vara fullt för att - så åtgärder utredningen tillräckliga inom blir tillfredsställande - medföra

länge konjunkturerna övriga näringar den önskade avgången av arbetskraft från jordbruket och bereda avgående

för att de lämnar denna näring. Den

jordbrukare nöjaktig kompensation

eventuella ytterligare stimulans som de föreslagna kontantbidragen skulle ge

kommer enligt vår att stå i rimlig proportion till de uppfattning knappast

kostnader och administrativa problem av olika slag som systemet skulle

komma att medföra.

D. Prisregleringens utformning

Valet av prislinje. En allmän lågprislinje har enligt vår uppfattning så många och så påtagliga fördelar, att vi i princip skulle velat förorda en övergång till

denna Främst av det skälet att man inom EEC valt en hög-

regleringsform.

har vi emellertid i likhet med utredningen funnit det riktigast, att

prislinje till tills vidare i allt väsentligt får formen av en högprisstödet jordbruket Vi vill också ansluta oss till utredningens uttalande, att lågprissysteprislinje. met bör kunna prövas i fråga om sådana varor där självförsörjningsgraden

är och där ett substitutionsförhållande till andra varor inte lägger hinder

låg i vägen samt att frågan om övergång till en mer generell lågprislinje bör prö-

vas om av det internationella ekonomiska samarbetet

på nytt, utvecklingen och av med jordbruksvaror inom landet skulle ge graden självförsörjning

anledning härtill.

Relationen mellan priserna på olika jordbruksprodukter. Efter att ha dis-

metoder vad beträffar av kuterat olika alternativa den lämpliga avvägningen

prisrelationerna mellan olika produkter stannar utredningen vid ett förslag som innebär att - med reservation för de krav rörande en målsättningen differentierad som kan ställas »produktionsinriktning av beredskapsskäl bör vara att söka anpassa prisrelationerna inom landet till de relationer som på lång sikt råder på världsmarknaden. Detta innebär m. a.0. att man bör eftersträva ett i stort sett likformigt gränsskydd för olika produkter. Eftersom gränsskyddet f. n. procentuellt sett är betydligt högre för vegetabilier än för animaliska produkter skulle således utredningens förslag leda till en relativt kraftig sänkning av gränsskydd och inhemska för priser vegetabiliska produkter och därmed också en krympning av produktionen. Animalieproduktionen förutskickas däremot komma att förbli i stort sett oförändrad. Vi anser denna målsättning med nyss angivna reservation i princip vara rimlig och riktig och kan alltså ansluta oss till densamma. Såsom framgår av det följande har vi härmed inte tagit ställning till frågan om den inhemska sockerproduktionens framtida omfattning. Vi anser vidare att den angivna principen så långt den kan realiseras inte kan genomföras med en gång utan att jordbruket successivt bör få anpassa sig till densamma. Vi vill inte heller underlåta att peka på en tänkbar konsekvens _av den ändring av prisnivån för spannmål som ett realiserande av utredningens förslag skulle innebära. Med hänsyn till eventualiteten av en svensk EEC-anslutning kan en viss följsamhet till EEczs prisrelationer te sig angelägen. Utredningen diskuterar också detta alternativ men anser det av bl. a. beredskapspolitiska skäl mindre Det alternativ som förordas - till världsmarknadens lämpligt. anpassning - kan prisrelationer emellertid, vad spannmål beträffar, komma att avlägsna den svenska prisnivån från EEC:s. För närvarande ligger de svenska brödsädspriserna på i stort sett samma nivå som EEC:s överenskomna gemensamma priser, medan våra fodersädspriser är något lägre än EEG-priserna. Den sänkning av de svenska vegetabiliepriserna som utredningens förslag innebär kommer alltså att leda till att vi i Sverige kanske får väsentligt lägre spannmålspriser än de som nyligen överenskommits för den gemensamma marknadens del. Även om man inte med säkerhet kan bedöma var EECzs spannmålspriser kommer att ligga vid tidpunkten för en svensk EEC-anslutning, förefaller det dock sannolikt, att vi då ställs inför kravet att anpassa våra priser till en nivå som kanske ligger väsentligt högre än den som utbildats i Sverige. Detta kan givetvis medföra problem för det svenska jordbruket bl. a. genom att förutsättningarna för produktionsinriktningen härigenom ändras. Fast eller rörligt gränsskgdd. Utredningen har stannat för att förorda, att det nuvarande sytemet med inom vissa gränser fasta införselavgifter bibehålles. Undantag görs dock för socker och fodermedel, där man anser att rörliga införselavgifter liksom nu bör tillämpas. För vår del finner vi det knappast vara praktiskt möjligt eller ens lämpligt -, att vad jordbruksprodukter beträffar tillämpa vare sig ett helt fast

eller ett helt rörligt gränsskydd. Det är emellertid önskvärt att man undviker

alltför täta ändringar av införselavgifterna. Vi anser därför i likhet med ut-

att - vad andra varor än socker och fodermedel - ett re-

redningen angår

lativt fast gränsskydd, av liknande slag som det nuvarande prisgränssystemet syftar att ge, bör eftersträvas för framtiden. I fråga om metodiken för ändring av införselavgifternas, mittprisernas och prisgränsernas höjd anser vi, att automatiskt verkande regler av hittillsvarande typ i fortsättningen icke bör förekomma vad beträffar de produkter för vilka ett sådant relativt fast gränsskydd föreslås. Den reella innebörden av

de av utredningen föreslagna 2 0/0- respektive 3 °/0-reglerna är svår att över-

blicka. Vi avstyrker alltså införandet av dylika regler och vill i stället före-

slå följande system: Med hänsyn till den rad av snabbt föränderliga faktorer som påverkar utvecklingen på jordbruksområdet är det icke lämpligt att fastlåsa prissättningen för alltför långa perioder. Införselavgifter, mittpris och prisgränser bör

därför fastställas för ett år i taget. Under denna period bör avgifterna vara fasta och endast kunna ändras om detta bedöms vara nödvändigt till följd av att prisgränserna över- eller underskridits under viss icke alltför kort period.

En årlig översyn av införselavgifter, mittpriser och prisgränser bör ske i lju-

set av utvecklingen i fråga om produktion, priser, kostnader, inkomster etc. Vårt här skisserade förslag ansluter sig som synes nära till den reservation

som på denna punkt avgivits av herr Wahlfisk. Det kan f. ö. ifrågasättas, om

man icke vid ett system av det som vi här skisserat skulle kunna avslag

skaffas såväl prisgränser som mittpriser och i stället låta eventuella avgiftsjusteringar bli beroende av om importpriset (eller världsmarknadspriset) för respektive produkt under en viss period mera väsentligt avvikit från det pris

som från början legat till grund för införselavgiftens fastställande. Industrins rävarLzkostnøtdsutjäntzzizig. Denna för industrin utomordentligt

viktiga fråga har av utredningen behandlats relativt kortfattat. Man förordar emellertid, att kompensation för råvarukostnadsfördyringen lämnas den in-

dustri, vars gränsskydd är föremål för avveckling inom EFTA, i den mån

den år beroende av råvaror som fördyras genom jordbruksregleringen och

har att räkna med konkurrens i nämnvärd grad från producenter i andra

länder. Utredningen anser, att de kompletteringar av nu gällande utjämning

som härigenom blir nödvändiga kräver en utredning av handelspolitisk och tullteknisk natur och förordar, att en sådan snarast kommer till stånd. Till denna utredning skulle också hänskjutas den av Industriförbundet för utred-

ningen frågan om urholkning av tullskyddet för andra än EFTApåtalade produkter, baserade på jordbruksreglerande råvaror.

vad Förbundet under hand erfarit har Herr Statsrådet redan tillsatt

Enligt

en särskild vars -- såvitt vi har oss bekant - skall

exportutredning, uppgift

vara att allsidigt utreda de problem som sammanhänger med råvarukostnads-

frågan och framlägga förslag rörande prisutjämningens utformning och om-

i sinom tid kommer att fattning i fortsättningen. Vi utgår ifrån att Förbundet beredas tillfälle att yttra sig över expertutredningens betänkande. I avvaktan härpå har vi i samråd med berörda branschorganisationer den 12 september i år till Herr Statsrådet överlämnat en skrivelse jämte bilagor, vari vi redovisar industrins synpunkter och önskemål i prisutjämningsfrågan. Vi vill tillsvidare inskränka oss till att hänvisa till nämnda skrivelse.

E. Vissa organisatoriska frågor m. m.

lllarknadsregleringarnas samband med närings/rilteten. De konkurrensbe- _ delvis i gränsande åtgärder av olika slag, som jordbrukskooperationen av - kunnat med till sin dohägnet jordbruksregleringen vidtaga hänsyn minerande ställning i vad avser uppsamling, första förädling och partidistribution av de flesta jordbruksprodukter har under de senaste tio åren föranlett vilka redovisats av en rad framställningar till näringsfrihetsombudsmannen, denne i en till utredningen överlämnad skrivelse. Flera av de under årens lopp till NO gjorda anmälningarna avseende koninom torde ha ansetts fylla åtminkurrensbegränsningar jordbruksområdet stone något av de i konkurrensbegränsningslagen angivna skadlighetskriterierna. Det har likväl avskrivits från vidare handläggning, synbarligen emedan bedömts samband med den statliga konkurrensbegränsningen äga sådant att den enligt lagens mening inte kunde anses vara ur jordhruksregleringen, allmän synpunkt otillbörlig. Inte sällan är det synnerligen oklart, huruvida ett samband av detta slag skall anses vara för handen. Det ovissa rättsläget torde inte inom ha bidragit till att ännu någon konkurrensbegränsning jordbruksområdet kommit att prövas av näringsfrihetsrådet. också framhåller - utom- Mot denna bakgrund är det - som utredningen ordentligt viktigt, att på jordbruksområdet i fortsättmarknadsregleringarna utformas så att tvivel huruvida en viss privat reglering är en ningen varje omedelbar av en och därmed i princip undantagen från följd statlig reglering bestämmelserna i är uteslutet. Vi instämmer konkurrensbegränsningslagen, därför i att alla marknadsregleringar bör göras utredningens förslag, statliga så fullständiga, ges en sådan utformning och tillämpas så, att målsättningen område för varje enskild vara kan genomföras utan att detta på prispolitikens behöver förutsätta särskild medverkan i regleringsverksamheten från jordbrukets ekonomiska föreningsrörelses sida. Om en sådan ordning genomföres utgår vi från som självklart, att föreningsrörelsen i konkurrenshänseende skall bedömas samma normer och från samma utgångspunkter som enligt näringslivet i Övrigt. Fördelar av en effektivare konkurrens inom jordbruksområdet torde bl. a. stå att vinna inom produktutveckling och marknadsföring. Konsumenternas efterfrågan har under senare år i allt större utsträckning inriktats mot högförädlade livsmedel; dylika tillverkas av flera industriföretag med produkter

betydande resurser. Samtidigt son1 konkurrensen världsmarknaden beträfpå fande obearbetade jordbruksråvaror hårdnat med försämrade exportpriser som följd, torde till en lönsam möjligheter export av högförädlade livsmedelsprodukter vara för handen. Bl. a. av detta skäl synes det oss väsentligt, att förutsättningar för den svenska livsmedelsindustrin att skaffa råskapas varor från jordbruket på villkor som är lika med dem som för förgäller eningsrörelsens egna industrier. Prisnoteringsverksamheten. För fullföljande av den hittillsvarande inkomst målsättningen har stödet till jordbruksnäringen lämnats på partiprisnivån. Därigenom har prisstödet också kommit att omfatta förinsamling, lagring, ädling m. m. Jordbrukets ekonomiska har vidare kommit att föreningsrörelse för flertalet produkter ensam fastställa inom rapartiprisnivån, visserligen men för Övre och nedre prisgränserna, men med möjlighet att det utnyttja marknadspolitiska läget. Rent principiellt vore det givetvis riktigare att i stödet fortsättningen lägga till jordbruksnäringen på den s. k. avräkningsprisnivån. Praktiska svårigheter torde dock föreligga att genomföra en sådan ordning, varför det torde bli nödvändigt att alltjämt låta det utgå på partiprisnivån även om man härigenom kommer att inkludera även den i verksamföreningsrörelsen integrerade heten i prisstödet. Mot bakgrunden av nyss relaterade förhållanden och med till förhänsyn eningsrörelsens monopolställning vad avser jordbruksråvarorna anser vi det emellertid viktigt, att möjligheter finns till en viss av övervakning partiprisnoteringarna. Redan i samband med slutandet av det första s. k. provisorieavtalet” överenskom - (1965-66) jordbruksnämnden efter framställning av dess konsumentdelegation »« med statens pris- och kartellnämnd att denna skulle följa lantbruksförbundets noteringsverksamhet för att klarlägga hur denna bedrevs och vilket baserades. Vi på underlag noteringarna utgår ifrån att denna överenskommelse kommer att gälla även i fortsättningen. Regleringsföreningarncz. Vi instämmer i utredningens förslag att de marknads- och prisreglerande åtgärderna liksom hittills bör av särskilda fullgöras regleringsföreningar. Vi anser det angeläget att sådana inrättas föreningar även på de områden där de nu saknas, om nämligen ifråga mejeriprodukter samt och Vad beträffar potatis potatisprodukter. sammansättningen av styrelserna för de olika kan vi likaså ansluta oss till utregleringsföreningarna redningens förslag. Förhandlingsformerna och jordbruksnämndcns organisation. Utredningen föreslår att förhandlingsfunktionen på den statliga sidan skall från skiljas jordbruksnämnden och att staten i fortsättningen skall företrädas av särskilt delegerade eller på annat sätt. Vi ställer oss utomordentligt tveksamma till lämpligheten av en sådan förändring. De ofta som skall komplicerade frågor behandlas vid jordbruksförhandlingarna kommer att kräva både ingående kännedom om regleringstekniska, prispolitiska och andra och en spörsmål

kontakt med av regleringen. Att utan att anföra fortlöpande tillämpningen föreslå en så förefaller oss

någon vägande motivering betydelsefull ändring

därför förhastat. Vad beträffar att ombilda ledning till en

förslaget jordbruksnämndens

med saknar vi såväl motivering från utredverksstyrelse lekmannainslag sida som en närmare redogörelse för vad en sådan ombildning i reaningens liteten skulle innebära. Vi anser oss därför inte kunna ta ställning till detta

Oavsett vilken man till sist kan komma att stanna

förslag. Organisationsform

vill vi emellertid starkt av att industrin blir

för, understryka angelägenheten

företrädd i eller hos nämnden genom en egen representant. Mot av vad vi ovan sagt och med hänvisning till det särskilda bakgrunden som denna avgivits av herrar Söderberg och Zaehrison

yttrande på punkt

innebörd såvitt vi kan förstå en av utredningens leda-

(och till vars majoritet möter ansluter vill vi föreslå att frågan om förhandlingsordningen och sig) efter ytterligare utredning får bli föremål jordbruksnämndens organisation

för förnyat övervägande.

F. Marlcnadsregleringar för särskilda produkter

Bortsett från den sänkning av i vart fall relativt

Spannmål. gränsskyddet,

sett, som blir en konsekvens av de tidigare behandlade målsättningarna

och likformigt gränsskydd för alla jordbruksprodukproduktionskrympning

ter - innebär större ändringar av nuvarande reutredningens förslag inga

Vi vill i sammanhanget dock framhålla några speciella syn-

gleringssystem.

punkter. har vilken av ifråga om Utredningen ej ens antytt grad självförsörjning brödsäd som sikt skulle bli om den SO-procentiga målsättpå längre följden realiseras. Vi vill därför understryka vikten av att krympningen ge-

ningen ett sådant icke för industrin att

nomföres på sätt att svårigheter uppkommer

i ett erhålla en tillförsel som möjliggör en framställning av

avspärrningsläge

kommer också - som vi

mjöl av godtagbar kvalitet. Vid en sådan krympning

- en ökad av brödsäd att krävas.

tidigare påpekat statlig beredskapslagring

Eftersom den inhemska redan nu endast täcker ca hälften av rågodlingen landets behov det nyss sagda i särskilt hög grad för knäckebrödsindugäller strins och den övriga kvarnindustrins behov av kvalitetsråg. av införsel- och för vete Frågan om en differentiering förmalningsavgifter

och för också böra eftersom de förhållanden som på sin råg synes omprövas,

tid motiverade att dessa avgifter fastställdes till lika belopp i fortsättningen

knappast torde vara för handen.

vill vi att för vissa förädlingsprodukter av Slutligen påtala, exportbidrag

mixer nuvarande ordning fastställs efter sär-

spannmål (flingor, etc.) enligt

skild i enskilt fall. För av sådan export är det

prövning varje planeringen att mera automatiska i fortsättningen tillämpas på detta om-

angeläget regler

råde. Vid ett sådant med fastare som vi förordat

system införselavgifter bör

det vara möjligt att fastställa även för åtminstone år i

exportbidragen ett

taget. Socker och av den framtida

fabrikspotatis. Utformningen regleringen i frå-

ga om socker och

fabrikspotatis är av mycket stort intresse och av väsentlig

betydelse för olika delar av industrin. Eftersom av Herr särskilda, Statsrådet tillsatta utredningar f. n. behandlar de med

sockerbetsodlingen, sockerindustrin, potatisodlingen och stärkelseindustrin har vi förknippade problemen

utgått från att något yttrande i vad avser dessa icke regleringar nu är påkallat utan att vi får tillfälle att återkomma härtill i ett senare sammanhang. Jlljölk- och fettregleringczrzza. Mjölk- och fettsektorerna har sedan länge i

särskilt hög grad varit av

kringgårdade regleringsåtgärder av olika slag. Dels

sammanhänger detta med mjölkproduktionens centrala roll vad beträffar - inte _

jordbrukets minst de mindre brukningsenheternas inkomster, dels

med den olika lönsamheten mellan å ena sidan smörproduktionen och å

andra sidan övriga Härtill kommer den direkta mjölkprodukter. konkurrens

som mellan smör

föreligger och margarin och som lett till att man ansett sig genom särskilda regleringsåtgärder böra åstadkomma en önskvärd

prisrelation mellan animaliskt och vegetabiliskt matfett. Det år särskilt tre av som

kategorier åtgärder härvid kommit ifråga. För det första utgår direkta subventioner till - allstatliga mjölkproduktionen mänt mjölkpristillägg, extra i Norra mjölkpristillägg Sverige samt leverans-

tillägg. För det andra ett särskilt

tillämpas prisutjämningsförfarande inom mjölksektorn, vars syfte år att subventionera den mindre lönsamma smör-

produktionen genom avgifter som tas ut på mjölk, grädde och ost. För det

tredje slutligen uttages en särskild regleringsavgift på fettvaror i syfte att

genom en fördyring av margarinråvarorna åstadkomma en sådan

prisrelation mellan smör och margarin att avsättningen av smör underlättas. Effekten av dessa olika blir bl. a. att artificiella

regleringsålgärder prisre-

lationer skapas mellan såväl olika inbördes som mellan

mejeriprodukter smör

och margarin. Vidare medverkar de direkta mjölksubventionerna både till att en alltför stor total bibehålles och till att strukturratio-

mjölkproduktion naliseringen motverkas. En omläggning av de nuvarande och

mjölk- fettreg-

leringarna som skapar förutsättningar för en mera marknadsanpassad pris-

sättning framstår därför som ett inte minst för konsumenterna angeläget

önskemål. Utredningen också framlägger ganska långtgående förslag i detta

avseende. Man föreslår sålunda bl. a. att för

utjämningsavgifterna mejeripro-

dukter skall avvecklas med gradvis 1/7 per år under en period av fem år, varefter återstående 2/7 skulle slopas. skulle

Erforderlig marknadsreglering

sedan uteslutande bekostas av den allmänna

mjölkavgift som utgår på all in-

vägd mjölk. Vad beträffar de statliga subventionerna föreslås ett omedelbart

slopande av leveranstillägget och en under en av det avveckling treårsperiod allmänna mjölkpristillägget, medan det extra skulle bibemjölkpristillägget

hållas tills vidare men omprövas före slut.

övergångsperiodens Regleringsav-

giften för fettvaror föreslås skola avskaffas i och med det nya systemets ikraftträdande. Vi instämmer i utredningens vad beträffar och

förslag mjölk- fettregleringens framtida utformning. Vi vill att det inte minst centrala tillägga, på detta

produktionsområde är utomordentligt att - och angeläget, produktpriset därmed till brukaren - bestämmes sådant

avräkningspriset på sätt, att å

ena sidan mjölkproduktionen snarast kommer att avvecklas vid ett stort antal mindre effektiva jordbruk men att å andra sidan sådan som beproduktion, drives vid fullt rationella enheter, kan ernå företagsekonomisk lönsamhet. På detta liksom på andra områden torde av värde kunna utråittas

åtskilligt ge-

nom en intensifierad upplysningsverksamhet via jordbrukets egna organisationer. En förbättrad lönsamhet för rationellt producerande enheter torde i sin mån till ett friare

främjas genom övergång distributionssystem än som är förenligt med gällande privata regleringar Vi har med på mjölkområdet.

tillfredsställelse noterat, att utredningen förordat enhälligt en uppmjukning av sådana regleringar.

I övrigt vill vi beklaga, att frågan om den framtida oljeväxtodlingens stor-

lek icke blivit utförligare och mera framhåller

allsidigt belyst. Utredningen genomgående endast de skäl som talar för en utökad odling men behandlar ej alls de argument som talar mot en utökning. Slutligen vill vi understryka

angelägenheten av att en undersökning snarast kommer till stånd rörande en

eventuell övergång till världsmarknadspriset för som rapsolja utgångspunkt för beräkningen av det pris på oljeväxtfrö som skall er-

margarinindustrin

lägga för sitt inköpsåtagande i fråga om sistnämnda vara.

Kött och flöisk. Vi har inga erinringar mot. de relativt

obetydliga justeringar av nu gällande regleringar som utredningen föreslår. Vi vill emellertid ifråga-

sätta, om man inte just på köttområdet skulle kunna en till pröva övergång

en allmän för vissa - fârkött »- som är av

lågprislinje produkter exempelvis underordnad betydelse för det svenska jordbrukets totala produktion och

inkomstutveckling.

Stockholm den 19 oktober 1966.

SVERIGES INDUSTRIFÖRBUND

Axel I veroth

/ Th. Cederberg

Sveriges Grossistiörbund: Statsrådet och Chefen för jordbruksdepartementet har berett Sveriges Grossistförbund tillfälle över 1960 års be-

att avge yttrande jordbruksutrednings tänkande Den framtida Samarbetsorganet i jordbruksjordbrukspolitiken”.

frågor för enskild handel och industri, i vilket vissa av våra branschföreninghar den 19 oktober 1966

ar ingår som parter, avgivit närslutna, dagtecknade

såsom vårt remissvar innehållet i yttrande i ärendet. Vi ber att få åberopa

Samarbetsorganets yttrande!

Stockholm den 20 oktober 1966.

SVERIGES GROSSISTFÖRBUND

Einar Kördel

Sveriges Köpmannaförbund:

Sedan Sveriges remiss den 23 juni 1966 beretts Köpmannaförbund genom tillfälle att utlåtande över 1960 års jordbruksutrednings betänkande

avge ”Den framtida 1966:31) får vi härmed meddela,

jordbrukspolitiken” (SOU

att vi ansluter i för enskild han-

oss till av Samarbetsorganet jordbruksfrågor del och industri avgivet yttrande. Därutöver vill vi emellertid framhålla att de regler för prisbildningen på

och som av skäl som av sam-

jordbruksprodukter som f. n. tillämpas framgår

kan beräknas komma att i väsentliga hänseenden biarhetsorganets yttrande behållas under de närmaste åren och som brukar karakteriseras som högsom bekant stimulerar till mycket omfattande inköp av olika slags

prislinjen

livsmedel i Danmark. Svensk detaljhandel, framförallt då i Skåne, har härige-

nom utsatts för en konkurrens som inte kan anses ske på rimliga villkor.

försvåras också avsättningen av svenska jordbrukspro- Därigenom givetvis

dukter.

Det är därför att i avvaktan på mer långsiktiga föränd-

ytterst angeläget

av de villkor som avses skola gälla för det svenska jordbruket den av

ringar

oss berörda frågan särskilt behandlas och erhåller en i varje fall provisorisk

som konkurrens lika villkor mellan berörda delar av

lösning möjliggör på den svenska livsmedelsdetaljhandeln och den danska importen.

Stockholm den 18 oktober 1966.

SVERIGES KÖPMANNAFÖRBUND

K. E. Gillberg

1 Redovisas på s. 363.

Samarbctsorganct i jordbruksirågor för enskild handel och industri:

Med remiss den 23 juni 1966 har i för en- Samarbetsorganet jordbruksfrågor skild handel och industri beretts tillfälle utlåtande över 1960 års avge jordbruksutrednings slutbetänkande ”Den framtida jordbrukspolitiken”. Vi får med anledning härav anföra följande.

A. Bakgrund och Lztgängsiörutsättningar

Erfarenheterna av den hittills förda jordbrukspolitiken i kombination med de sedan 1947 radikalt ändrade konjunkturförhållandena med f. n. överfull sysselsättning och hög expansionstakt inom alla områden av näringslivet har ytterst präglat det förslag till huvudmålsättning för den framtida svenska jordbrukspolitiken, som formulerats av utredningen. Utgångspunkten har sålunda varit, att jordbrukspolitiken nu bör utformas så, att den får samma huvudsyften som den samhällsekonomiska politiken, d. v. s. att fortfrämja satt ekonomisk tillväxt för att möjliggöra en stigande levnadsstandard och medverka till att alla grupper i samhället blir delaktiga i standardökningen. Det är naturligt, att jordbruksutredningen vid sina överväganden om den framtida svenska jordbrukspolitikens och också i beinriktning utformning tydande grad tagit hänsyn till den förväntade internationella utvecklingen. Fortsatt protektionism i industriländerna och faktisk livsmedelsbrist i u-länderna, men trots detta växande från de senares exportansträngningar sida, anser vara realistiska vid bedömandet av världsutredningen utgångspunkter marknaden för jordbruksprodukter. Man kan därför enligt utredningen utgå ifrån, att prisnivån på världsmarknaden för jordbruksprodukter även under det närmaste decenniet kommer att vara låg och starkt varierande med betydande avsättningssvårigheter, samtidigt som man sikt bör räkna på längre med att för den inhemska försörjningen vidmakthålla en viss produktionspotential, där detta kan ske till rimliga kostnader. Behovet av en tillfredsställande inhemsk i händelse livsmedelsförsörjning av avspärrning har spelat en avgörande roll i utredningens ställningstaganden. Avspärrningsrisker anses fortfarande föreligga och torde vara att räkna med under avsevärd tid framöver. Den svenska livsmedelsförsörjningen måste, så länge dessa risker kvarstår, i huvudsak baseras på en inhemsk livsmedelsproduktion. Med hänsyn till de låga världsmarknadspriserna anses därför alltjämt ett betydande prisstöd till det svenska jordbruket erforderligt.

B. Huvudmålsätiningen

Den framtida jordbrukspolitiken bör enligt utredningen ha till mål att till minsta samhällsekonomiska kostnad åstadkomma en av jordbruksproduktion önskad storlek och samtidigt göra det för arbetskraft att möjligt jordbrukets följa med i den allmänna standardstegringen.

Av samhällsekonomiska och marknadsmässiga skäl bör därför enligt utredningen fram till slutet av 1970-talet under vissa förutsättningar självförsörjningsgraden successivt sänkas till ca 80 °/0 av full försörjning. Inom produktionsmålsättningens ram bör vidare enligt utredningen den långsiktiga jordbrukspolitiken ha till mål att skapa så effektiva företag som möjligt. Vi anser de av utredningen redovisade utgångsförutsättningarna, gjorda bedömningarna och sammanfattande tankegångarna beträffande huvudmålsättningen för den framtida svenska jordbrukspolitiken i stort sett riktiga och verklighetsgrundade. Med tillfredsställelse konstaterar vi, att utredningen föreslår ett successivt inlemmande av jordbruket i näringspolitiken, efter samma grunder och på samma villkor som andra branscher. Mot denna bakgrund skall det jordbrukspolitiska handlingsprogrammet sikta till uppbyggandet av ett rationellt och ur samhiillsekonomislç synpunkt väldimensiovnerat jordbruk, vilket vi anser vara ett angeläget samhällskrav. Ytterligare samhällsekonomiska vinster torde - vilket också framhåller utredningen kunna göras, genom att arbetskraft och kapital, som friställes i samband med en sådan rationalisering, Överföres till andra grenar av näringslivet med högre avkastning än jordbruket. Samtidigt torde successivt behovet av jordbruksstöd kunna krympas, i den mån som den av beredskapsskäl erforderliga produktionen i Ökande omfattning kommer att produceras vid rationella och effektiva jordbruksföretag. Ett ökat utrymme för prisbillig import av livsmedel möjliggöres, vilket både direkt och indirekt kan förväntas verka återhållande på den inhemska prisnivån, samtidigt som produktutveckling och aktiv marknadsföring stimuleras. Medan i den hittills förda jordbrukspolitiken inkomstmålsättningen stått i främsta rummet, förordar utredningen istället en målsättning för produktio- i u x u nen av jordbruksprodukter. Även om det primära syftet är att effektivisera 1 x och strukturrationalisera jordbruket, anser vi det lika angeläget, att en bestämd ram fixeras för den av beredskapsskäl erforderliga totalproduktionen.

C. Produktionsmâlsfittningen Avsaknaden av en klart utformad kombinerad med produktionsmålsättning en felaktigt avpassad prispolitik har medfört negativa konsekvenser av den hittills förda jordbrukspolitiken. Allvarligast är att rationaliseringen av det svenska jordbruket har fördröjts, samtidigt som stora produktionsöverskott av jordbruksprodukter har måst exporteras och därmed belastat samhällsekonomin. Jordbruksstödet har därför inte endast kommit att omfatta den utan en betydligt större av beredskapsskäl erforderliga produktionen volym. Fallande och betydande svenska exportöverskott har världsmarknadspriser i sin tur medfört ökade krav Ökat till med höjda livspå prisstöd jordbruket medelspriser som direkt följd.

Det har hävdats, att kravet på en bestämd produktionsmålsättning borde kunna eftersättas under förutsättning, att jordbruksproduktionen i Sverige skulle ske genomgående vid rationella jordbruk. Även om detta åtminstone teoretiskt - skulle kunna tänkas bli fallet på lång sikt, är det enligt vår mening ofrånkomligt att ange en bestämd ram, inom vilken en intensifierad rationaliseringsverksamhet och prispolitiska åtgärder skall verka i syfte att skapa självbärande effektiva jordbruksföretag. Utan en fixerad produktionsmålsättning kan ett alltför rigoröst prisstöd komma att hämma rationaliseringstakten i näringen, på samma sätt som ett alltför lågt prisstöd kan komma att minska produktionsapparaten mer än vad som är önskvärt av beredskapsskäl. På relativt lång sikt beräknas världsmarknadspriserna på jordbruksprodukter enligt utredningen fortfara att vara låga, varför en ökad import samhällsekonomiskt är en fördel, i all synnerhet om samtidigt arbetskraft och kapital i jordbruket kan friställas för överflyttning till andra näringsgrenar med högre avkastning. Konsumenterna, som i form av högre livsmedelspriser betalar den ”försvarskostnad utanför statsbudgeten, som - jordbruksstödet onekligen utgör, är naturligtvis eller borde vara angelägna att få veta var gränsen för deras uppoffringar går. Under förutsättning att man kan importera billigare utifrån och samtidigt göra samhällsekonomiska överföringsvinster, genom att arbetskraft och kapital överflyttas till handel och industri, är det angeläget att begränsa produktionen till vad som är erforderligt av beredskapsskäl. Också för att de internationella strävandena att liberalisera hanfrämja deln med bl. a. livsmedelsprodukter måste en fixerad produktionsmålsâttning anses erforderlig. Genom en ökad import skulle vi medverka till förbättrade avsättningsmöjligheter för u-ländernas export av jordbruksprodukter, vilken i betydande grad hämmats av den protektionism, som så gott som genomgående utmärker industriländernas jordbrukspolitik. En ökad efterfrågan på u-ländernas jordbruksprodukter skulle enligt vår mening successivt kunna medföra bättre relationer mellan pris och framställningskostnad. Vi är klart medvetna om de svårigheter som uppstår, då man vid en högprispolitik vill söka uppnå målsättningen med en rationell produktion inom en fastställd produktionsram. Erfarenheterna från den hittills tillämpade jordbrukspolitiken visar också, att ett prisstöd i form av produktbundna subventioner gärna stimulerar till överproduktion. Utredningen har vid fastställandet av produktionsmålsättningen bortsett ifrån befolkningspolitiska och sociala motiv och uteslutande tagit hänsyn till samhällsekonomiska och beredskapsmässiga skäl. Vi anser riktigt att så skett. Vi har utgått ifrån, att de åtaganden av rent social karaktär som kan komma att bli erforderliga genom den påskyndade strukturrationaliseringen kommer att tillfredsställande lösas av myndigheterna med separata, icke jordbrukspolitiska medel. Enligt prognoser för produktions- och konsumtionsutvecklingen har pro-

duktionen fram till 1975 vid oförántlrad jordbrukspolitik beräknats bli tämligen oförändrad, varvid självförsörjningsgraden förväntats komma att minska från f. n. ca 94 °/0 till ca 90 °/0. Då denna självförsörjningsgrzid av utredningen inte bedöms erforderlig ur beredskapssynpunkt, har en krympning av produktionsvolymen ansetts vara ett primärt samhällsekonomiskt intresse, varför en sänkning av självförsörjningsgraden i snabbare takt skall eftersträvas. Vid de beräkningar rörande kravet på livsmedelsberedskap som gjorts av utredningen, har man stannat för en självförsörjningsgrad av ca 80 °/0. En nedgång till denna nivå anses ur beredskapssynpunkt inte föranleda andra åtgärder än en mycket begränsad utökning av beredskapslagringen. Beträffande behovet av att upprätthålla en tillfredsställande grad av livsmedelsberedskap i landet har vi i princip ingen gentemot utredningen avvikande uppfattning. Beredskapens omfattning och utformning blir dock ytterst beroende av vilken typ av avspärrning som skulle kunna bli aktuell och för vilken man vill planera. Utredningen har som utgångspunkt vid sina bedömningar räknat med en avspärrningssituation under tre år, en enligt vår mening ingalunda orealistisk utgångspunkt. I ett krigsläge, vid vilket vi skulle ha att räkna med fullständig avspärrning, kan sådana stridsmedel förmodas komma till användning, att livsmedelsproduktionen i andra länder för tid framöver Produktionsapparaten inom svenskt jordlång omöjliggöres. bruk bör därför vara så stor eller förfoga över så stor reservkapacitet, att vi efter ofrånkomliga omställningar av produktionen i kombination med en tillräcklig beredskapslagring kan klara vår livsmedelsförsörjning under en relativt lång avspärrningstid. _ Utredningen har vid sina beräkningar använt sig av metoden att uttrycka konsumtionsbehovet i kalorier och då utgått ifrån den fördelning av animalisk och vegetabilisk kost, som f. n. gäller, ca 50/50. Anlägger man samhällsekonomiska aspekter på den svenska jordbruksproduktionens totala storlek och sammansättning, bör målsättningen naturligtvis vara, att den inav beredskapsskäl erforderliga produktionskapaciteten

riktas att i fredstid* Det Inäste därför förutsättas, att

på utnyttjas optimalt. sammansättningen av den jordbruksproduktion, som ger bästa samhällsekonomiska resultat och som kommer att upprätthållas under fredstid, blir en annan än den som i ett avspärrningsläge kan anses önskvärd. I synnerhet detta mellan animalier och Utredningen har gäller fördelningen vegetabilier. ifrån, att kosten under avspärrning bör innehålla minimum 40 g aniutgått malisk dag. Mot bakgrund av att framställningen av en kalori protein per animalisk föda tager i anspråk i runt tal fem gånger större produktionsresurser än av en kalori vegetabilisk föda, kan därför betyframställningen dande variationer inom den erforderliga produktionsramen diskuteras. Den s. k. är enligt vår mening ett irrelevant mått självförsörjningsgraden den som under fredstid bör upprätthållas för att i på produktionskapacitet,

händelse av avspärrning kunna tillgodose vårt behov av livsmedel. Utredningen anger på annat ställe i sitt betänkande beträffande prisavvägningen för olika produkter, att man bör söka begränsa överproduktionen av varor, som inte kan avsättas på export, och att som följd härav erforderlig import hör koncentreras i första hand till vegetabiliska produkter. För animaliska produkter som kött och fläsk bör däremot i det närmaste full självförsörjning komma i fråga. Skulle de i utredningen åsyftade prispolitiska åtgärderna medföra, att produktionen inom landet av animalier genom prisstödet stimuleras, medan produktionen av vegetabilier minskar i samma grad, rubbas den uppställda produktionsmålsâttningen. Vid de relationer i produktionskapacitetshänseende som råder mellan produktion av animalier och vegetabilier, skulle exempelvis en utökning av animalieproduktionen från 80 °/o till 90 °/0 självförsörjning komma att medföra, att produktionen av vegetabilier kunde stanna vid 30-40 °/0 av konsumtionsbehovet. Denna s. k. självförsörjningsgrad är, såvitt vi kan bedöma, en annan än den av utredningen föreslagna. Enligt vår mening har den av utredningen föreslagna sjålvförsörjningsgraden framräknats efter överdrivet försiktiga beräkningar rörande möjligheterna att vid en avspärrningssituation kunna minska den nuvarande konsumtionen av animalisk föda och ersätta den med vegetabilisk, av vilken produktionen på relativt kort sikt väsentligt bör kunna utökas. För att upprätthålla en viss produktionsapparat i det svenska jordbruket, med vilken livsmedelsbehovet under en avspärrning skall kunna klaras, erfordras inte nödvändigtvis, att en motsvarande produktionskapacitet upprätthålles i fred. Visserligen kan produktionen av i första hand kött inte med kort varsel utökas, varför även under fredstid en hög självförsörjningsgrad för denna vara måste upprätthållas. Detta ställer i sin tur krav på en relativt hög fodermedelsproduktion och vallodling. För fläsk och vegetabilier är emellertid möjligheterna till produktionsökningar även på kort sikt gynnsamma. Om man i detta sammanhang bortser ifrån behovet av drivmedel och andra förnödenheter, skulle därför kravet på en hög fredsproduktion av dessa produkter kunna i viss mån reduceras under förutsättning, att omedelbart odlingsbara arealer fanns att tillgå vid en avspärrningssituation. Härtill kommer, att utredningen enligt vår uppfattning inte i tillräcklig omfattning beaktat möjligheterna att i större utsträckning tillgodose beredskapsbehovet genom en utökad lagring av främst vegetabilier. Enligt vår mening skulle ytterligare samhällsekonomiska vinster kunna uppnås genom en mera omfattande inskränkning av den egna produktionen av dessa varor samt motsvarande Ökning av beredskapslagringen. Vi föreslår därför, att frågan om en successivt utökad beredskapslagring resp. möjligheterna att i kombination med alternativet att upprätthålla beredskapsarealer” av omedelbart odlingsbar jord kontinuerligt göres till föremål för överväganden. Då utredningen förutsätter, att produktionsmålsättningen med hänsyn till

beredskapsaspekterna skall bli föremål för regelbundna omprövningar samt

de uppenbara svårigheter s01n föreligger att mera exakt ange den av bered-

skapsskäl erforderliga minimikapaciteten i jordbruket, vill vi inte motsätta

oss, att produktionsmålsättningen såsom ett första etappmål fastställes till

ca 80 0/0 självförsörjning vid 1970-talets slut.

D. Mål och medel i rationaliserizzgspolitikezi

I jordbruksutredningens förslag formuleras målsättningen för rationalise-

ringspolitiken sålunda: Inom den ram som produktionsmålsättningen anger, bör den långsiktiga jordbrukspolitiken ha till 111ål att skapa möjligast effektiva företag. Utformningen av sådana företag bör successivt anpassas efter den tekniska utvecklingen. Genom en sådan politik tillgodoses det ur samhållsekonomisk synpunkt centrala kravet, att kostnaderna för de fram-

ställda livsmedlen blir så låga som möjligt, d. v. s. att de resurser som tages i

anspråk för den önskade produktionen nedbringas till ett minimium. Bland utredningens mycket omfattande och detaljerade förslag till åtgärder för att stimulera rationaliseringsverksamheten vill vi i första hand

understryka betydelsen av att den jordbruksekonomiska och jordbrukstekniska utvecklingen noggrant följes upp, så att uppbyggnaden av rationella företag resp. utflyttningen av resurser från jordbruket baseras på riktiga

förutsättningar. En detaljerad planläggning av den förutsatta rationalise-

ringsverksamheten, såväl på kort som längre sikt, är därför ytterst angelägen

som grund för olika insatser från samhällets sida. I konsekvens härmed anser vi det ofrånkomligt, att rationaliseringsarbe-

tet nära samordnas med prissättningen på jordbruksprodukter. Detta anser

utredningen kunna ske genom ett ökat samarbete mellan lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd, vilka verk förutsättes fortlöpande följa och redovisa effekten av insatta rationaliserings- resp. prispolitiska medel. Vi vill

tillstyrka detta förslag och förordar därvid ett betydligt intimare samarbete än de årliga kontakter, som föreslås av utredningen. Vi är medvetna om att möjligheterna att genomföra den långsiktiga mål-

sättningen dock ytterst kommer att bli beroende av de kapitalresurser, som san1hället kan ställa till förfogande i form av direkta bidrag och lån samt de

användbara markresurser som inom produktionsmålsåttningens ram kan

komma att friställas. Enligt vår mening verkar de höga jordvärden, som f.11.

råder starkt hämmande på möjligheterna att åstadpå jordbruksfastigheter, komma den angelägna strukturrationaliseringen. En genom prispolitiska åt-

gärder försämrad lönsamhet i jordbruket skulle visserligen å ena sidan komma att verka sänkande på jordvärdena och därigenom minska kapitalbe-

hovet för nytilltrådande jordbrukare. Å andra sidan skulle redan etablerade

jordbrukare vid en i alltför hög grad försämrad lönsamhet förmås att lämna näringen och övergå till andra delar av näringslivet med högre räntabilitet.

Det förefaller oss emellertid dock inte osannolikt, att den målsättning som utredningen anger för den framtida prispolitiken kan komma att verka återhållande på jordvärdestegringen och därigenom underlätta strukturrationaliseringen. Utredningen föreslår, att lantbruksnämndernas inköp och försäljning av jordbruksmark skall kunna ökas väsentligt och att därför jordfonden bör ökas med förslagsvis 100 miljoner under första treårsperioden. Vidare föreslås, att Sveriges Allmänna Hypoteksbank skall ges möjligheter att emittera obligationer för att bättre kunna tillgodose jordbrukets behov av bundna sekundärkrediter. I lägen, då riksbanken tillämpar skärpta bestämmelser för kreditgivningen, bör enligt utredningen behovet av medel vid kreditinstitut, som är av särskild betydelse för jordbrukets kreditförsörjning, särskilt beaktas. Vi vill beträffande kapitalfrägorna framhålla, att det självfallet är önskvärt, att erforderligt kapital för den angelägna strukturrationaliseringen i tillräcklig omfattning kan ställas till jordbrukets förfogande. Samtidigt bör emellertid denna kreditgivning i ett läge av kreditåtstramning prövas efter samma villkor som gäller för andra delar av näringslivet och sålunda inte någon särskild prioritet lämnas jordbruket. Emot utredningens förslag att underlätta möjligheterna för lantbruksnämnderna att köpa och sälja jordbruksmark samt beträffande möjligheterna för hypoteksbanken att emittera obligationer har vi inga erinringar. Beträffande utbyggnaden av utvecklingsbara jordbruksföretag vill vi framhålla, att möjligheterna till arrendering bör kunna utnyttjas i större utsträckning än hittills. I Holland t. ex. är detta instrument använt i betydligt större omfattning än i Sverige. Vi förutsätter, att den pågående översynen av arrendelagstiftningen skall kunna komma att göra arrendealternativet mera lockande än hittills. Vidare vill vi framhålla de i hittills ringa utsträckning utnyttjade möjligheterna att driva jordbruk i aktiebolagsform. Likaså vill vi erinra om, att livsmedelsindustrins ökande intresse av en industriell jordbruksproduktion kan komma att verka stimulerande på strukturrationaliseringen inom jordbruket och därför bör stödjas och stimuleras, genom att denna form av jordbruk ges samma möjligheter till bidrag och lån som andra jordbruk. Utredningens förslag, att driftslån skall kunna utgå utan att beloppet maximeras och att i samband därmed amorteringstiden bör kunna förlängas, vill vi tillstyrka. Likaså att lånegaranti till etablering och driftanläggning bör kunna utgå utan hänsyn till företagets storlek. Vidare anser vi angeläget, att kommunalskattelagen ändras så, att avskrivning av ekonomibyggnader bättre kan ansluta till byggnadernas faktiska varaktighet. Förbättrad utbildning är en av grundförutsättningarna för att en effektivisering av jordbruksproduktionen skall kunna uppnås. Vi vill därför varmt tillstyrka utredningens förslag om att ekonomiskt stöd bör utgå till yrkesut- 24

bildning och vuxenutbildning på samma grunder som inom andra näringsgrenar. Rådgivningsverksamheten är en annan gren, som enligt vår mening bör intensifieras. Likaså bör inom kunna räkna med forskningen jordbruket ökat samhälleligt stöd. I synnerhet bör därvid produktionsformer i rationell stordrift ägnas Ökad uppmärksamhet. Den klara avgränsning mellan jordbrukspolitik och socialpolitik, som genomgående utmärker utredningens förslag, kulminerar i förslaget, att det hittillsvarande småbrukarstödet i form av arealbidrag och leveranstillägg för mjölk slopas vid utgången av 1966/1967. Vidare föreslår utredningen, att det allmänna mjölkpristillägget avvecklas under treårsperioden 1967-70. För att påskynda strukturrationaliseringen av det svenska jordbruket erfordras en ökad rörlighet av såväl arbetskraft som markresurser. Då småbrukarstödet kan förmodas motverka nedläggningen av icke lönsamma, mindre brukningsenheter, anser vi oss böra tillstyrka utredningens förslag. Likaså vill vi tillstyrka, att det allmänna avvecklas under mjölkpristillägget treårsperioden 1966-1970. Vi vill i detta framhålla av att - i gärna sammanhang nödvändigheten den mån slopandet av småbrukarstödet kan komma att föranleda äldre jordbrukare att lämna sina - tillfredsställande av jordbruk åtgärder vidtages samhället för att trygga ålderdomsförsörjningen för de jordbrukare, som rimligen inte kan förväntas övergå till andra yrken. Vi tillstyrker utredningens förslag, att de generella arbetsmarknadspolitiska stödåtgärderna också skall tillämpas beträffande jordbrukare, som vill övergå till annat yrke. Emot förslaget att lämna ett kontant omställningsstöd till jordbrukare, som vill övergå till annan verksamhet, ställer vi oss efter ingående överväganden avvisande. Visserligen skulle å ena sidan ett sådant omställningsstöd kunna vara ur samhällsekonomisk synpunkt motiverat, om stödet kunde beräknas komma att påskynda en nedläggning av orationella jordbruksfastigheter. Å andra sidan torde det ur allmän rättvisesynpunkt knappast vara försvarbart att ge. ett särskilt omställningsstöd endast åt jordbrukare. I princip kan nämligen liknande omställningsstöd anses befogat även för andra delar av näringslivet, där i stort sett samma förutsättningar som inom jordbruket har varit och år rådande. Under senare år har t. ex. lunda den ekonomiska situationen för åtskilliga företagare inom handeln varit ytterst prekär. På grund av den snabba strukturrationaliseringen inom distributionen har dessa företagare nödgats lämna sin tidigare verksamhet, utan att frågan om omställningsstöd ens varit föremål för diskussion. Ett särskilt omställningsstöd för jordbrukare, som vill lämna sin näring, skulle därför kunna förväntas komma att bli prejudicerande också för andra grenar av näringslivet. Vi vill i detta sammanhang framhålla, att vi anser uppenbara fördelar förknippade med ett kombinerat omställnings- och småbrukarstöd efter i stort sett de riktlinjer som skisserats i särskild till betänkandet gjord reser-

vation av hr Waldemar Svensson, Ljungkile. Ett sådant system skulle enligt vår uppfattning tillgodose såväl de sociala aspekterna som behovet av att påskynda en nedläggning resp. omställning. Emot övriga av utredningen föreslagna åtgärder i strukturrationaliserande syfte har vi inga erinringar.

E. Prispolitikezis mål och medel

I den hittills förda har helt bortsetts ifrån

jordbrukspolitiken prispolitikens

roll som styrmedel för produktionsinrilçtning och strukturrationalisering. Utredningen föreslår emellertid, att jämsides med det särskilda rationaliserings- och omställningsstödct prispolitiska medel i ökad omfattning skall

kunna användas för att åstadkomma den inom produktionsmålsättningens

ram eftersträvade strukturrationaliseringen. Enligt utredningen skulle flera fördelar stå att vinna genom att snarast

avväga prissättningen på sådant sätt, att produktionsmålsättningen kan förverkligas. Med den nuvarande strukturen hos jordbruket skulle emellertid på

kort sikt betydande prissänkningar behöva ske för att påtagligt reducera pro-

duktionsvolymen. Detta skulle medföra betydande inkomstbortfall för jord-

brukarna, vilket i sin tur skulle kunna verka hämmande på strukturrationa- Denna för anses därför först

liseringen. utgångspunkt prispolitiken tillämpbar sedan en betydande krympning av produktionen ägt rum och produktionsfaktorernas rörlighet ökat. Då detta stadium nåtts, vill utredningen förorda, att en produktionsmålstyrande prissättning på jordbruksprodukter tilläm-

pas.

Då det gäller prispolitiken på kort sikt, i första hand under tidsperioden

fram till slutet av 1970-talet, under vilken tid den successiva anpassningen

till produktionsmålsättninge-n skall ske, förordar utredningen en prispolitik,

som i stort sett bibehåller den nuvarande utvecklingen med en svagt sjunkande realprisnivå.

Då effekten av ett utvidgat och delvis nytt omställnings- och rationalise-

ringsstöd är osäker, föreslår utredningen, att under en övergångstid av tre år med början från den 1 september 1967 effekten av dessa åtgärder i kombination med en svagt fallande realprisnivå skall prövas. Om därvid rationalise-

rings- och omställningsverksamheten inte får en ur samhällsekonomisk syn-

punkt önskad effekt, måste enligt utredningen en ytterligare sänkning av realpriserna på jordbruksprodukter kunna komma ifråga.

Enligt vår uppfattning torde man inte kunna räkna med att nå de upp-

ställda målsättningarna rörande strukturrationaliseringen och den önskvärda krympningen av produktionsapparaten i jordbruket, med mindre man jäm-

sides med de särskilda rationaliseringsåtgärderna utnyttjar prispolitiska medel. Prissättningen är enligt vår mening det mest effektiva medlet för att styra såväl produktionens omfattning som dess inriktning på enskilda produkter. Vi är dock medvetna om att i en näring, som f. n. kännetecknas av så bristande rörlighet som jordbruket, effekten av prispolitiska åtgärder blir osäker och svår att förutse. Därför erfordras i första hand ökade ansträngningar för att stimulera rörligheten och därmed öka priskänsligheten. I den mån som prispolitiska åtgärder riktas till producenten blir effekten också mera direkt och mätbar. Nu förutsätter emellertid utredningen, att prisstödet även i fortsättningen skall utgå efter system högprislinje i form av ett gränsskydd, varigenom prisstödet kommer att utgå på partiprisnivå. Härigenom omfattas i icke ringa grad också insamling, lagring, förädling och distribution av prisstödet. Prispolitiska åtgärder, avsedda att påverka strukturrationalisering och produktionsinriktning, kommer härigenom att bli betydligt svårare att avväga och åtgärdernas effekt på jordbrukaren mera osäkra. För ytterligare synpunkter i denna fråga hänvisas till avsnittet ”Val av prislinje. Vi anser, att utredningens förslag att mera långsiktigt söka åstadkomma en produktionsmålstyrd prissättning är välbetänkt och riktigt. Endast härigenom torde den av utredningen formulerade huvudmålsättningen på sikt kunna uppnås. Vi har ingen erinran emot utredningens förslag, att under en övergångsperiod av tre år låta den under senare år svagt sjunkande realprisnivån på jordbruksprodukter fortsätta genom att inte låta priserna på dessa varor stiga i samma omfattning som den allmänna prisnivån. har inte något mått på den effekt som man önskar Utredningen angivit uppnå, utan att en ytterligare sänkning av realprisnivån på jordbruksprodukter skall behöva komma ifråga. Den önskvärda strukturrationaliseringen är helt naturligt en process, som måste ses på förhållandevis lång sikt, i all synnerhet som den hittills förda jordbrukspolitiken knappast stimulerat rationaliseringstakten. Skall strukturrationaliseringen verkligen komma att få avsett resultat erfordras i första hand betydligt utökade kapitalresurser. Huruvida dessa kommer att stå till förfogande kan idag svårligen bedömas. Vi utdärför ifrån att vid den omprövning rörande användningen av de jordgår brukspolitiska medlen, som förutses skola ske efter övergångsperioden, skälig hänsyn tages till de förhållanden som varit rådande på kapitalmarknaden. Under förutsättning härav finner vi ej anledning motsätta oss utredningens förslag, att en sänkning av realprisnivån skall kunna komma ifråytterligare ga. Vi förutsätter emellertid då, att de prispolitiska åtgärderna kommer att utformas med sikte på att i största möjliga mån styra produktionsinriktningen emot de ur samhällsekonomisk synpunkt under fredsförhållanden mest lönsamma produktionsalternativen.

Prisrelationerna mellan olika produkter

I utredningens förslag framhålles vikten av att prisrelationerna mellan olika produkter avpassas så, att överproduktion undvikes. För att möjliggöra en stabil prispolitik anses produktionen böra hållas på en sådan nivå, att inte överproduktionen styr prissättningen, utan att prissättningen i stället kan styra produktionen. Som ett första led i en övergång till en plan för prisrelationerna på längre sikt bör man därför enligt utredningen eftersträva en begränsning på de punkter, där produktionen f. n. överstiger eller tenderar att överstiga avsättningsutrymmet inom landet. Under förutsättning av fri import och export skulle den ur samhällsekonomisk synpunkt bästa produktionsinriktningen i princip uppnås om ett likformigt gränsskydd tillämpades. Härigenom sk11lle vårldsmarknadens prisrelationer också komma att slå igenom på den svenska marknaden och prissättningen komma att ändras i takt med världsmarknadsprisernas förändringar. Då det nuvarande gränsskyddet för vegetabilier är exceptionellt högt men för vissa animalier betydligt lägre än den genomsnittliga nivån, skulle vid en konsekvent tillämpning av det föreslagna systemet importen framdeles komma att styras i första hand emot vegetabiliska produkter, medan för animalier produktionsförutsättningarna inom landet borde bli särskilt fördelak-tiga dels på grund av förbättrat gränsskydd, dels på grund av billigare foder. Härigenom skulle en ökad produktion stimuleras med åtföljande risker för överproduktion. Detta skulle enligt vår mening, vilket också framhållits i kapitlet beträffande produktionsmålsättningen, kunna komma att ställa andra krav på den totala produktionskapacitet, vilken av beredskapsskäl ansetts erforderlig. Den överskottsproduktion, som under senare år hårdast belastat det svenska jordbruket, har i första hand utgjorts av foder- och brödspannmål. I vissa lägen har export av spannmål ansetts mindre förlustbringande än export av exempelvis fläsk, i andra lägen tvärtom. Exporten har dock som regel måst ske med avsevärda exportsubventioner. Den i förhållande till konsumtionsutrymmet alltför stora produktionen av spannmål har stimulerats av ett i förhållande till flertalet andra jordbruksprodukter alltför högt gränsskydd. Samtidigt torde härigenom animalieproduktionen mer eller mindre medvetet ha hämmats. I all synnerhet gäller detta fläskproduktionen, som tidvis medvetet hållits tillbaka genom ett högt foderspanmnålspris. Effekten därav har förstärkts, i samma mån som fläskproduktionen i allt större tttsträckning överflyttats till stora produktionsenheter, typ fiäskfabriker, vars lönsamhet ytterst är beroende av foderpriserna. Av beredskapsskål år en förhållandevis hög självförsörjning av animaliska produkter önskvärd, medan för att tillgodose den av beredskapsskäl erforderliga vegetabilieförsörjningen såväl ökad beredskapslagring som ianspråktagande av tillgängliga markreserver kan tillgripas. För den erforderliga

animalieproduktionen måste dock enligt vår mening i stort sett foderbehovet tillgodoses genom vall- och foderspannmålsodling inom landet. Härigenom begränsas därför att konsekvent möjligheterna tillämpa ett system med ett likformigt gränsskydd. Utredningens bedömningar resulterar i förslaget, att en avvägning av prisrelationerna mellan olika jordbruksprodukter bör ske efter en plan med en varaktighet av 5_10 år, som successivt revideras efter den ekonomiska utvecklingen. Prisstödet skall dock så efter långt möjligt avpassas principen om likformighet. Våra synpunkter beträffande önskvärdheten av ett likformigt gränsskydd överensstämmer helt med utredningens. Härigenom skulle produktionen inom ramen för den av beredskapsskäl fastställda komma att inrikmålsättningen tas på sådana produkter, för vilka vi har de relativt sett bästa produktionsförutsättningarna. En specialiserad produktion av dessa varor skulle avsevärt kunna förbättra lönsamheten i jordbruket och medföra betydande samhällsekonomiska vinster. Vi är emellertid samtidigt medvetna om att en konsekvent tillämpning av principen om ett likformigt gränsskydd skulle komma att medföra risker för en i förhållande till det inhemska konsumtionsutrymmet alltför stor av vissa varor. produktion Möjligheterna att exportera dessa överskott med exportstöd, maximerat till samma som belopp gällande prisstöd, kan enligt vår mening ifrågasättas, varför hänsyn måste till kratagas vet om en önskvärd avvägning till den inhemska efterfrågan. I stort delar vi utredningens om en mera förslag långsiktig prisavvägning efter en plan med 5-10 års varaktighet och som detaljutformas efter överläggningar mellan företrädare för och andra Planen bör jordbruket parter. naturligtvis successivt kunna revideras. Vi förutsätter samtidigt, att i samband med den nya jordbrukspolitikens tillämpning från den 1 september 1967, en genomgång och planmässig jämkning av de nuvarande prisrelationerna för olika jordbruksprodukter genomföres. Härvid bör så långt möjligt en första anpassning till den av utredningen förordade om ett huvudprincipen likformigt gränsskydd tillämpas.

Val av prislinje Utredningen förordar, främst av skälet att vi vid en eventuell framtida anslutning till EEC måste vara beredda att acceptera bl. a. den då inom Gemenskapen tillämpade prispolitiken, att prisstödet även i fortsättningen bör utgå i form av ett gränsskydd efter system högprislin je. Vi är införstådda med, att den framtida svenska bör utjordbrukspolitiken formas så, att en anslutning till EEC inte förhindras eller försvåras. Det torde emellertid vara realistiskt utgå ifrån, att vi vid en anslutning måste fullt ut acceptera det jordbrukspolitiska program, som då tillämpas inom Gemenskapen, vilket under alla omständigheter kommer att medföra omställningspro-

blem av olika slag. Det kan hävdas, att dessa kan reduceras genom en successiv anpassning av den svenska jordbrukspolitiken efter förhållandena inom EEC. Då emellertid enligt vår mening så väsentliga nackdelar är förbundna med en fortsatt jordbruksprodukter, att uppnåendet av de högprispolitik på av utredningen uppställda målsättningarna kan komma att äventyras, vill vi allvarligt om inte EEC-skälen tillmätts överdriven betydelse. Vi ifrågasätta vill nämligen hävda, att den ur svensk synpunkt vid en framtida anslutningsförhandling bästa är, att den av utredningen förordautgångsförutsättningen de strukturrationaliseringen av jordbruket och krympningen av totalproduktionen genomföres. Därför bör enligt vår mening möjligheterna att uppfylla de uppställda målsättningarna sättas i främsta rummet, vilket också kommer att underlätta en framtida anslutning till EEG. All erfarenhet visar, att en högprispolitik verkar stimulerande på produktionen men hämmande på konsumtionen och därigenom oftast leder till en i förhållande till konsumtionsutrymmet alltför stor produktion, som måste finna avsättning genom export. Den av utredningen formulerade produktionsmålsättningen är i första hand ett uttryck för den produktionskapavår kan svåcitet, som av beredskapsskäl ansetts erforderlig. Enligt mening righeter komma att uppstå att inom denna ram begränsa produktionen av enskilda produkter på sådant sätt, att en ur samhällsekonomisk synpunkt önskvärd marknadsbalans kan åstadkommas. Utredningen har för att bl. a. nå denna målsättning föreslagit en successiv övergång till produktionsmålför efter samma mönster som tillstyrande prissättning jordbruksprodukter lämpas inom andra delar av näringslivet, vilket vi anser vara en synnerligen viktig del av utredningens förslag. De reella möjligheterna att medelst prispolitiska omfattning och inriktning på enskilda åtgärder styra produktionens produkter begränsas emellertid enligt vår mening vid ett högprissystem. Den enligt vår allvarligaste nackdelen med en högprispolitik är, att mening prisstödet utgår i icke ringa grad också insampå partiprisnivån, varigenom ling, lagring, förädling och distribution omfattas av jordbruksstödet. Prispolitiska åtgärder avsedda att påverka strukturrationaliseringen och produktionsinriktningen kommer härigenom att bli betydligt svårare att avväga och dess effekt på jordbrukarna beroende av effektivitets- och kostnadsförhållanden inom också distributions- och förädlingsleden. Med rådande marknads- och konkurrensförhållanden kan därför förutsättas, att jordbrukarens andel - en av utesluav jorbruksstödet vilket ju år avsett att upprätthålla motiverad - kommer att tande beredskapsskäl jordbruksproduktion ytterst bli beroende av den ekonomiska effektivitet och markföreningsrörelsens nadspolitik. Detta kan knappast vare sig ur samhällsekonomisk eller ur konsumentsynpunkt anses tillfredsställande. De merkostnader, som konsumenterna direkt åsamkas på grund av jordbruksstödet i form av högre livsmedelspriser, omfattar alltså även andra led än jordbrukaren. Den svaga konkurrensen i distribution och förädling av jordbruksråvaror kan komma att på-

verka kostnadsstrukturen på sådant sätt, att jordbrukarens

ersättning minskar under den gräns, vid vilken den av

beredskapsskäl erforderliga produktionsmålsättningen kan upprätthållas. Detta kan som hittills i sin tur

anledning till högre gränsskydd och därmed högre livsmedelspriser.

Vid ett system av modell är den enda för att konsu-

högprislinje garantin

menternas merkostnader för livsmedel på sikt begränsas och till så stor del som möjligt går till avsett ändamål en fri och effektiv konkurrens inom förädlings- och distributionsleden. En fortsatt förutsätter

högprislinje därför,

att rådande hinder för en sådan konkurrens och att den konkurundanröjes rensövervakande myndigheten beredes reella möjligheter att ingripa inom

jordbruksområdet, på samma sätt som den nu kan göra inom andra delar

av näringslivet. En annan nackdel med ett

allvarlig prissystem av typ högprislinje är att

den svenska livsmedelsindustrin härigenom tvingas betala högre för priser sina råvaror än utländska vilka

konkurrentföretag, i regel har möjlighet att

tillgodose sitt behov av råvaror till världsmarknadspriser. I viss omfattning

har detta visserligen redan beaktats genom ett särskilt med

system prisutjäm-

ning för vissa livsmedelsindustriprodukter. Det är ett angeläget krav, att den

svenska livsmedelsindustrin beredes att

genomgående möjligheter inköpa

sitt behov av jordbruksråvaror till samma priser som står till buds för utländsk livsmedelsindustri. Vi vill i detta sammanhang framhålla, att, samtidigt som konkurrensen världsmarknaden beträffande obearbetade

på jord-

bruksråvaror hårdnat med försämrade som

exportpriser följd, möjligheterna

för en lönsam export av högförädlade svenska måste

livsmedelsprodukter

anses vara

gynnsamma. Konsumenternas efterfrågan har under senare år i

allt större utsträckning inriktats mot högförädlade livsmedel, såväl här i Sveutomlands. Det är därför rige som i hög grad angeläget, att svensk livsme-

delsindustri tillförsäkras möjligheter att villkor kunna konpå likvärdiga

kurrera med utländska såväl

livsmedelsindustriföretag, på utlandsmarknaden som här i Sverige. Om därför inte en allmän lågprislinje nu anses kunna

genomföras, måste snarast en generell industriell

lågprislinje börja tillämpas. Vid en högprislinje påverkas dessutom mellan olika inkomstfördelningen grupper av konsumenter. Lägre inkomsttagare och flerbarnsfamiljer, som

använder en större del av inkomsten till livsmedel, får proportionellt bära en tyngre börda än inkomsttagare med högre inkomster. Högprispolitiken kan

därförs sägas verka på samma sätt som en punktskatt. Detta har i sin tur

medfört, att livsmedelsstandarden i förhållande till standarden andra

på

varor kommit att sänkas. Det höga gränsskyddet kött har sålunda verkat

på starkt återhållande på konsumtionen på samma gång som produktionen sti-

mulerats. Minskad konsumtion har medfört större exportöverskott, som i

sin tur föranlett krav om ytterligare av Det kan därför höjningar prisstödet.

med fog hävdas, att de svenska konsumenterna har fått finansiera inte bara

det svenska jordbruket utan också i viss mån förädling och distribution samt

dessutom subventionerat konsumtionen av högvärdiga livsmedel, som exporterats till andra länder. Detta är enligt vår mening en allvarlig nackdel med högprislinjen. En övergång till lågpris- eller mellanprislinje skulle visserligen komma att innebära, att det erforderliga jordbruksstödet skulle behöva finansieras genom höjda skatter, direkta eller indirekta, och därigenom även i fortsättningen komma att belasta konsumenterna. Häremot skulle emellertid stå möjligheter att kraftigt sänka priserna på livsmedel. Sammanfattningsvis vill vi anföra, att vi anser övervägande skäl tala för en övergång från nuvarande högprislinje till en lågpris- eller mellanprislinje. Det tyngst vägande skälet härför anser vi vara, att en fortsatt högprispolitik kan komma att äventyra uppnåendet av de av utredningen uppställda måldärför - som av sättningarna. Vi vill förorda, att frågan om val av prislinje utredningen enligt vår mening ansetts mer eller mindre självklar, även om för och emot - till föremål för förskäl i viss utsträckning redovisats göres nyade överväganden, varvid i all synnerhet ovan redovisade synpunkter * beaktas. Skulle ändock en fortsatt högprispolitik komma att föreslås, vill vi framhålla önskvärdheten av att en lågpris- eller mellanprispolitik får prövas i första hand för sådana varor, för vilka självförsörjningsgraden är förhållandevis Vi förutsätter samtidigt, att frågan om en framtida övergång till låg. en mera generell eller mellanprispolitik bör omprövas, om utvecklågprislingen av det internationella ekonomiska samarbetet och graden av självförav inom landet skulle anses härsörjning jordbruksprodukter ge anledning till. Under alla omständigheter vill vi förorda, att snarast möjligt en industriell generellt för livsmedelsindustrins behov av lågprislinje börjar tillämpas oavsett rådande konkurrensförhållanden gentemot utjordbruksråvaror, ländsk livsmedelsindustri. Denna fråga behandlas särskilt under Marknadsregleringar för särskilda produkter”, e).

Prisregleringens utformning

Då det hittillsvarande prisstödssystemet efter princip högprislinje föreslås

komma att bibehållas, anser utredningen inte skäl föreligga för några påtagliga förändringar av det nuvarande prisregleringssystemets utformning. Vi vill i detta sammanhang framhålla, att vi anser det ytterst angeläget, att det nuvarande prisregleringssystemet i största möjliga mån förenklas. Detta synnerligen invecklade och svåröverskådliga system försvårar nämligen i hög grad möjligheterna att bedöma den reella effekten av vidtagna åtgärder. I första hand gäller detta effekten på producenten/jordbrukaren. Det nuvarande systemet medger möjligheter till åtgärder som kan komma att påverka effekten av de prispolitiska ingripanden, som förutsättes komma att

ske för att styra produktionens omfattning och inriktning på olika produkter.

Vi anser det därför angeläget, att det nuvarande prisregleringssystemets utformning detaljgranskas och att därvid i all synnerhet hänsyn tages till prispolitikens nya roll som produktionsstyrande medel.

Gränsskgddets utformning Det system för gränsskydd som f. n. tillämpas förutsättes av utredningen bi-

behållas även i fortsättningen. Systemet innebär, att införselavgifterna skall

vara fasta, så länge de inhemska priserna håller sig inom vissa

prisgränser. Överskrides prisgränserna, antingen ändras införselavgifterna eller införes

kvantitativa regleringar. Automatiskt verkande spärregler har hittills tillämpats för att justera den inhemska prisnivån för i världsmark-

förändringar nadsprisnivån, i jordbrukets kostnadsläge samt för förändringar av löne-

nivån för industriarbetare. Det är ur flera synpunkter önskvärt att in0n1 landet en så

upprätthålla stabil prisnivå som möjligt under längre tid. Härigenom underlättas i väsent-

lig grad produktionsplaneringen inom jordbruket och livsmedelsindustrin, samtidigt som en bättre planläggning av importen av livsmedel blir möjlig, vilket medför, att fastare kontakter mellan köpare och säljare kan etableras. Det hittills tillämpade systemet, vilket föranlett ofta återkommande ändringar av införselavgifterna, har medfört betydande olägenheter för importhan-

deln och onödigt fördyrat importvarorna.

Vi är medvetna om att tillförlitliga världsmarknadsprisnoteringar inte står att tillgå för ett flertal jordbruksprodukter, varför fasta införselavgifter i

regel bör tillämpas. Däremot bör enligt vår mening för varor som tillfreds-

ställande prisnoteras på världsmarknaden rörliga införselavgifter med fördel

kunna komma ifråga. Utredningen föreslår, att sådana avgifter även i fort-

sättningen skall utgå på socker och fodermedel. Vi vill ifrågasätta, om inte

också för andra varor införselavgifterna skulle kunna göras rörliga efter i

stort sett samma system, som f. n. tillämpas beträffande socker. Möjligheter-

na härtill bör enligt vår mening undersökas och övervägas i samband med

den förutsätta översynen av gällande prisregleringssystem.

Utredningens förslag, att systemet med inom vissa prisgränser fasta in-

förselavgifter även i fortsättningen skall tillämpas, vill vi i princip inte motsätta oss. Enligt vår mening skulle emellertid uppenbara fördelar stå att vinna vid ett system, innebärande, att ändringar av införselavgifterna sker först sedan mera påtagliga förändringar av världsmarknadspriserna inträffat. Tillämpas denna princip skulle de nuvarande prisgränserna kunna slopas. F. n. är de inhemska partiprisnoteringarna i regel avgörande för förändring-

ar av införselavgifterna, vilket vid prisgränserna kan komma att föranleda

avgiftsändringar av andra orsaker än förändringar av världsmarknadsprisnivån. Även denna fråga bör enligt vår mening noga övervägas i samband

med den förutsätta översynen av det nuvarande prisregleringssystemet. Håirutöver bör prisstödet enligt vår mening endast bli föremål för ändringar i samband med de förutsätta regelbundna revideringarna av den långsiktiga plan, efter vilken avvägningen av prisrelationerna mellan olika produkter enligt utredningen i fortsättningen bör ske. I likhet med utredningen anser vi, att automatiskt verkande regler för gränsskyddets förändringar i fortsättningen bör undvikas. Det hittills tilllämpade systemet med vissa s. k. spärregler har medfört icke önskvärda onormala förskjutningar i prisrelationerna mellan olika produkter. Vi vill i detta sammanhang endast framhålla gränsskyddet för brödspannmål, vilket på grund av i första hand dessa automatiskt verkande regler kommit att stiga alltför kraftigt i förhållande till andra produkter. Vi vill därför starkt ifrågasätta lämpligheten av att tillämpa den ”2 *l/o-regel, s01n föreslås av utredningen för den angivna övergångsperioden. En sådan regel skulle, såvitt vi kan finna, komma att fördröja den anpassning till ett likformigt gränsskydd, som i största möjliga utsträckning bör eftersträvas. Skulle man vid den slutliga utformningen av prisregleringssystemet trots allt stanna för utredningens förslag med inom vissa prisgränser fasta införselavgifter, är det angeläget, att den förutsatta granskningen av gällande prisgränser sker, innan det nya jordbrukssystemet träder i kraft den 1 september 1967. Härvid bör även noteringsunderlaget i form av utländska prisnoteringar förutsättningslöst omprövas. Utredningen föreslår, att prisreglesom ringsmyndigheten i fortsättningen inte skall vara lika hårt bunden tidigare av att vidta åtgärder, så snart prisgränserna överskrides, utan att den fortsatta utvecklingen skall kunna avvaktas, innan så sker. Enligt vår uppfattning är detta en avgjord förbättring i förhållande till den nuvarande ordningen. Enligt nu gällande prisregleringssystem skall alla till buds stående medel användas, då prisgränserna underskrides för att återföra prisnivån inom prisgränserna. Detta har medfört, att, även om prisnivån inom landet endast helt obetydligt och tillfälligt underskridit nedre prisgränsen, importbegränsande åtgärder i en eller annan form vidtagits. Vi vill i detta sammanhang framhålla, att på grund av att den inhemska prisnivån i regel fastställes av jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse ensam, denna genom sin prissätthar att förhindra eller försvåra import. Vi vill därningspolitik möjligheter för starkt om den noteringsverksamhet, som f. n. i regel ombeifrågasätta sörjes av ekonomiska föreningsrörelse även i fortsättningen skall jordbrukets vara förbehållen denna. I likhet med vad utredningen förordar beträffande frikopplingen av den statliga marknadsregleringen från jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse och andra producentorgan, anser vi, att de prisstödgrundande partiprisnoteringarna inte uteslutande bör fastställas av de jordbrukskooperativa affärsföretagen. Med nuvarande marknads- och konkurrensförhållanden kan näm-

ligen detta komma att leda till, att de reella importmöjligheterna i varje situation avgöres av dessa. Skulle emellertid det nuvarande systemet bibehållas oförändrat, anser vi -i likhet med vad jordbruksnämndens i samkonsumentdelegation föreslog band med det första s. k. provisorieavtalet att noteringsverksamheten inom jordbruksområdet fortlöpande bör följas.

Regleringsföreningama Utredningen anser marknadsreglerande åtgärder nödvändiga även i fortsättningen och föreslår, att den statliga marknadsregleringen göres helt fristående från jordbrukets och andra så att dessa i föreningsrörelse producentorgan, konkurrenshänseende kan bedömas enligt samma normer och från samma utgångspunkter som näringslivet i övrigt. Marknads- och prisreglerande åtgärder skall enligt utredningen liksom f. n. fullgöras av särskilda regleringsföreningar. För mejeriprodukter samt potatis och förordar utredpotatisprodukter ningen, att särskilda regleringsföreningar tillskapas. Beträffande sammansättningen av föreningarnas styrelser förordar utredningen, att dessa i fortsättningen skall omfatta två av staten utsedda representanter, varav den ena ordförande, tre företrädare för jordbrukskooperationen, tre företrädare för privat och konsumentkooperativ industri och handel samt dessutom en företrädare för det direkta konsumentintresset. De nuvarande förhållandena, speciellt för mejeriprodukter och potatis, är inte tillfredsställande. Vi hälsar därför med tillfredsställelse utredningens om nämnda Likaså förslag förändringar. tillstyrker vi utredningens förslag beträffande sammansättningen av styrelserna i prisregleringsföreningarna. Vi vill också livligt tillstyrka att den markutredningens förslag statliga nadsregleringen göres helt fristående från jordbrukets föreningsrörelse, så att dessa i konkurrenshänseende kan bedömas från samma som utgångspunkter näringslivet i övrigt. Beträffande den nuvarande inom kött- och fläskomregleringsföreningen rådet - Svensk Kötthandel - vill vi framhålla, att vi anser den nuvarande ordningen, innebärande, att det administrativa arbetet vid i första hand exportaffärer handahas av Sveriges Slakteriförbund, otillfredsställande. Vi vill därför förorda, att detta arbete i fortsättningen överflyttas till en helt neutral instans, förslagsvis statens jordbruksnämnd.

Interna avgifter De interna avgifter, som i form av tillverkningsavgifter, förmalningsavgifter, slaktdjursavgifter samt utjämningsavgifter belastar jordbrukarna för att täcka exportförluster och för intern har i den hittills förda prisutjämning, jordbrukspolitiken ytterst kommit att belasta konsumenterna. Minskade real-

inkomster för jordbrukarna har nämligen ställt ökade krav på ytterligare prisstöd med prishöjningar som följd. Behov av interna avgifter för att utjämna vid hempriserna avsättning på mamarknad resp. export kan enligt utredningen förväntas föreligga även i fortsättningen, varför möjlighet att uttaga sådana avgifter måste finnas kvar. Beträffande interna avgifter för att skillnader i lönsamheten melutjämna lan produktion i olika delar av landet anser utredningen, att sådana inte längre bör förekomma. De interna avgifterna har hittills av jordbruksnämnden överförts direkt till resp. regleringsföreningar. Utredningen anser, att överföreningen av dylika medel i fortsättningen bör prövas av prisregleringsmyndigheten med hänsyn till behovet av medel. Enligt vår uppfattning bör liksom hittills exportförluster på grund av överproduktion bäras av jordbrukarna. Så länge sådana avgifter uttages, måste de emellertid vår beaktas vid enligt mening utformningen av prispolitiska åtgärder, emedan de påverkar jordbrukarens nettoresultat. Beträffande interna avgifter för att utjämna skillnader i lönsamheten mellan produktion i olika delar av landet är vi liksom utredningen av den uppfattningen, att dessa motverkar en riktig anpassning till gällande ekonomiska förutsättningar och därmed kan komma att verka hämmande på strukturrationaliseringen. Dessa avgifter bör alltså snarast slopas. Förslaget att prisregleringsmyndigheten i framtiden bör pröva överföringen av interna avgiftsmedel till prisregleringsföreningarna anser vi välbetänkt. Härigenom minskar nämligen prisregleringsföreningarnas möjligheter att för resp. varuområde vidta sådana åtgärder som kan komma att påverka såväl strukturrationalisering som produktionsinriktning.

Subventioner Utredningen förordar, att direkta subventioner endast undantagsvis och i så fall under begränsade perioder bör komma till användning. De argument utredningen anför för ett slopande av småbruksstödet och för att avveckla det allmänna mjölkpristillägget anser vi övertygande och har också på annat ställe tillstyrkt dessa förändringar. En form av subventioner som diskuteras av utredningen om än knapp- - är ett särskilt händigt s. k. arealtillägg. Vi har tidigare framhållit, att den av beredskapsskäl inte erforderliga produktionskapaciteten nödvändigtvis behöver upprätthållas i fredstid. Produktionen av främst vegetabilier och fläsk kan på relativt kort sikt utökas, under att direkt förutsättning odlingsbara jordar står till förfogande. Genom att utbetala ett efter jordens avkastning graderat arealtillägg skulle odlingsbara arealer kunna bibehållas, utan att den önskvärda nedläggningen av sämre jordar skulle påverkas.

Vi anser denna fråga värd att beakta vid de kontinuerliga överväganden, som av utredningen förutsättes komma att ske beträffande produktionsmälsättningen med hänsyn till främst beredskapskravet.

F. Vissa organisatoriska frågor m. m. Konkurrensförhållcznden inom jordbrulcsoznrådet Konkurrensförhållandena inom jordbruksomrädet skiljer sig i åtskilliga hänseenden mot vad som gäller inom andra delar av näringslivet. Vi har därför ansett angeläget att här närmare belysa dessa samt de konsekvenser de har i den nuvarande jordbrukspolitiken. Stödåtgärderna till jordbruket under 1930-talet förutsatte ett ekonomiskt samarbete mellan det vid denna tid mycket stora antalet jordbrukare. Statsmakterna medverkade därför till uppbyggandet av jordbrukarnas ekonomiska organisationer. Administrationen av jordbruksstödet anförtroddes också till stor del åt dessa. I första hand ansågs en samverkan mellan jordbrukarna på uppsamlingssidan erforderlig. Jordbrukskooperationen bereddes därför möjligheter att medelst åtgärder av konkurrensbegränsande karaktär såsom leveranstvång och omrädesindelning omhänderta en ökad andel av utbudet av jordbruksprodukter. Genom jordbrukarnas starka anslutning till de ekonomiska föreningarna samt i skydd av konkurrensbegränsningarna från 30-talet och kristidsregleringen under 40-talet har jordbrukskooperationen kunnat bygga upp en monopolställning i vad avser uppsamling, första förädling och partidistribution av de flesta jordbruksprodukter. I dag beräknas den jordbrukskooperativa slakteriorganisationen sålunda svara för ca 86 °/0 av all slakt i landet, mejeriorganisationen för drygt 98 °/0 av all vid mejerier invägd mjölk, ca 99 °/o av smörtillverkningen och närmare 96 °/0 av osttillverkningen. Ägghandelsorganisationen har bl. a. genom inköp av ett flertal enskilda företag under senare år ökat sin andel av marknaden och torde nu behärska ca 80 °/0 av den organiserade partihandelns invägning, packning och distribution av ägg. Spannmälsorganisationen torde svara för ca 70 °/0 av uppsamling och partiförsäljning av spannmål. Genom att jordbruksstödets fördelning och administration i betydande utsträckning anförtrotts åt jordbrukarnas egna affärsföretag, har jordbrukskooperationen ytterligare stärkt sin dominans. Nämnda förhållande har näm- - tillsammans med medlemmarnas kontanta räntefria insatser i förligen _ resulterat eningarna i en mycket hög grad av självfinansiering på osedvanligt gynnsamma villkor. Medan jordbrukskooperationen under 1930-talet koncentrerade sin verksamhet till att omfatta uppsamling, lagring och första förädling i mejerier, slakterier etc., har verksamheten under årens lopp i allt större utsträckning också kommit att omfatta vidareförädling i charkuterifabriker, konservin-

dustrier, kvarnar etc. samt i också distribution.

betydande utsträckning

Inom vissa varuområden har integrationen utsträckts ända fram till detaljhandeln. Denna - vilken kan förväntas komma att fortsätta integration i synnerhet inom w kan vara i och för

förädlingssidan naturligtvis sig företagseko-

nomiskt motiverad. Det torde emellertid vara högst tveksamt om man från statsmakternas sida verkligen avsett, att jordbruksstödet också skulle komma att omfatta nämnda högst vidgade verksamhet. Så kan nämligen på goda grunder sägas vara fallet. Konkurrensen i uppsamlingsledet är genomgående mycket svag och i vissa fall helt eliminerad. Så gott som samtliga landets jordbrukare är medlemmar i en eller flera affärsföre-

jordbrukskooperativa

tag och därmed på grund av gällande leveranspliktsbestämmelser hänvisade att leverera sina produkter till de egna affärsföretagen och att de acceptera avräkningspriser dessa företag betalar. .Åvräkningspriserna utgör som regel sedan från - vilket också i allmänhet fastställes av restposten, partipriset - full

jordbrukskooperationen fråndragits kostnadstäckning i de egna affärsföretagen samt medel avsatts för önskvärd kapitalbildning. Avgörande för

jordbrukarnas inkomstförhållanden är därför inte endast världsmarknadsprisernas fluktuationer och gällande gränsskydd utan också i hög grad de egna affärsföretagens effektivitet och kostnadsförhållanden samt tillämpade

prisavräkningssystem. F rånvaron av verklig konkurrens försvårar möjlighe-

terna att bedöma graden av effektivitet.

Enligt utredningens förslag är det enda bärande motivet för fortsatta sär-

skilda stödåtgärder för jordbruket, att man av beredskapsskäl önskar upp-

rätthålla en viss produktion av jordbruksprodukter i landet. Vid ett prisstöd av typ högprislinje kommer emellertid ofrånkomligen stödet i icke ringa om-

fattning också att omfatta uppsamling, lagring, förädling och distribution.

Det är i ett sådant läge enligt vår att

uppfattning ytterst angeläget, jordbruksstödet så långt möjligt begränsas till att omfatta endast produktions-

sidan. Konsumenterna, som ytterst får betala jordbruksstödet i form av högre

livsmedelspriser, måste kunna kräva, att detta stöd genom en effektiv konkurrens på likvärdiga villkor blir det lägsta möjliga med hänsyn till den önskvärda produktionsmålsättningen. Den enda möjligheten att få garantier

härför år att slopa alla hinder för en fri och effektiv konkurrens inom förädling och distribution.

Från jordbrukskooperativt håll brukar framhållas, att ökad konkurrens

också medför sämre kapacitetsutnyttjande i de befintliga

produktionsanlägg-

ningarna och ökade kostnader för ”korstransporter. Detta resonemang, som skulle innebära, att det rådande tillståndet vore idealiskt med hänsyn till så-

väl de nuvarande produktionsanläggningarnas lokalisering som dimensione-

ring och kapacitet, kan naturligtvis på kort sikt inte helt tillbakavisas men är på längre sikt inte realistiskt. Inom alla områden av näringslivet kan sålunda exempel redovisas, som belyser, hurusom en fri och effektiv konkur

rens gradvis skapat förutsättningar för kostnadssänkningar och därmed lägre konsumentpriser. Uppenbara fördelar av en fri och effektiv konkurrens inom jordbruksområdet skulle också stå att vinna inom produktutveckling och marknadsföring, såväl inom som utom landet. Konsumenternas efterfrågan har under senare år i allt större utsträckning inriktats mot högförädlade livsmedel. Samma förhållande kan konstateras i andra länder. Samtidigt som konkurrensen på världsmarknaden beträffande obearbetade jordbruksråvaror hårdnat med försämrade exportpriser som följd, torde möjligheterna för en ökad lönsam av högförädlade svenska livsmedelsprodukter vara gynnsamma. l)et export - - förutsättär därför inte minst ur jordbrukets synpunkt väsentligt, att ningar skapas för svenska livsmedelsindustrin att även internationellt sett de_n kunna hävda sig. Enligt vår verkar det nuvarande konkurrensuppfattning läget hämmande härför. I en till överlämnad promemoria, dagtecknad den jordbruksutredningen har redovisat 20 augusti 1965, näringsfrihetsombudsmannen (NO) utförligt och kommenterat konkurrensbegränsningarna inom jordbruksområdet samt de verkningar dessa medför för andra näringsutövare. Av promerian fram- -- exklusivavtalen går bl. a., att de allvarligaste konkurrensbegränsningarna med leverans- och mottagningsplikt, områdesindelningen samt likaprisprin- - inte sällan försvårar annans och hämmar verkcipen näringsutövning inom Att även prisbildningen indirekt påverkas ningsförmågan näringslivet. torde mot bakgrud av ovanstående resonemang vara ostridigt. NO konstaterar - inte minst _likaledes, att konkurrensbegränsningarna likaprisprincipen torde ha verkat konserverande kostnadsutvecklingen inom de jordbrukspå affärsföretagen, som de förhindrat en snabbare och kooperativa samtidigt angelägen strukturanpassning av det svenska jordbruket. Flera av de under årens till avseende konlopp NO gjorda anmälningarna inom jordbruksområdet torde ha ansetts fylla något kurrensbegränsningar eller flera av de i konkurrensbegränsningslagen angivna skadlighetskriterierna. De har likväl avskrivits från vidare handläggning, emedan konkurrensbegränsningarna bedömts samband med den statliga ifråga äga sådant inte kunde anses vara ur jordbruksregleringen, att de enligt lagens mening allmän synpunkt otillbörliga. Bedömningar huruvida en konkurrensbegränshar samband med direkt eller indirekt är för närning jordbruksregleringen varande ofta mycket svåra att göra av det skälet, att jordbruksregleringens och därmed reella omfattning egentligen aldrig klart anjordbruksstödets givits. Vi är medvetna om att konkurrensbegränsningarna inom jordbruksområdet under senare år i viss grad uppmjukats genom frivilliga åtgärder från sida. Det är emellertid enligt vår mening ett vijordbruksorganisationernas talt samhällsekonomiskt intresse att i samband med genomförandet av ett möjligheter till en effektiv och fri konkurnytt jordbrukspolitiskt program

rens inom jordbruksområdet säkerställes. I annat fall

föreligger uppenbara

risker för att den eftersträvade av det svenska

strukturrationaliseringen jord-

bruket kan komma att försvåras. Härtill kommer också de synpunkter vi

utvecklat under rubriken Prisstödets utformning.

Utredningen föreslår, att den statliga marknadsregleringen bör bli helt fristående från föreningsrörelsen, sä att denna i konkurrenshänseende kan bedömas enligt samma normer och från samma utgångspunkter som

närings-

livet i övrigt. Vi vill för vår del tolka detta så, att administrationen av jordbruksstödet i fortsättningen inte bör ske genom jordbrukarnas egna affärs-

företag samt att NO fritt inom jordbruksområdet på samma sätt som inom andra delar av näringslivet skall kunna ingripa i fall där annans näringsut-

övning försvåras och verkningsförmågan inom näringslivet hämmas.

Förhandlings/ormer

Prisreglering förutsättes även i fortsättningen komma att kräva förhållande-

vis täta kontakter mellan staten och jordbruket. Utredningen föreslår utan närmare - att den sidan i

motivering förhandlingsfunktionen på statliga fortsättningen anordnas skild från nämnden, genom att staten vid prisöver-

läggningarna företrädes av särskilt delegerade. I samband med en sådan om-

läggning anser utredningen, att jordbruksnämndens ledning bör omorganiseras till en verksstyrelse med lekmannainslag.

Enligt vår uppfattning torde även i mellan

fortsättningen förhandlingarna staten och jordbruket komma att ställa krav på att de i förhandlingarna del-

tagande parterna besitter vittgående insikter i regleringstekniska frågor. Vi

vill därför förorda, att staten vid kommande

jordbruksförhandlingar representeras på sådant sätt, att detta krav tillgodoses samt att såväl konsument-

intressen som handel och industri även i fortsättningen blir företrädda vid

förhandlingarna.

Förslaget att ombilda jordbruksnämndens ledning till en verksstyrelse med

lekmannainslag har vi i brist på närmare motivering från utredningens sida

svårt att taga ställning till. Även om den nuvarande ledningen borde kunna

befrias från ställningstaganden i detaljfrågor rörande prisregleringssystemets praktiska tillämpning har denna i stort ofta avgörande betydelse för

handelns och livsmedelsindustrins affärsförhållanden. Enligt vår mening

torde - även

knappast om naturligtvis alla ansträngningar bör göras för att

söka åstadkomma detta - ett framtida kunna konprisregleringssystem

strueras på sådant sätt, att tolkningsfrågor och gränsfall kan undvikas.

EEC-aspekter En framtida anslutning till EEC är ett angeläget önskemål för svensk handel

och industri. Också från jordbrukets sida har man förklarat sig se uppen-

hara fördelar i en anslutning till den gemensamma marknaden. Det synes oss därför ofrånkomligt, att vid utformningen av den framtida svenska jordbrukspolitiken sådan hänsyn tages till EECzs gemensamma jordbrukspolitik, att en framtida svensk anslutning inte försvåras eller omöjliggöres. Detta har

också av utredningen särskilt beaktats beträffande val av prislinje, då man, i

medvetande om de uppenbara olägenheter detta system medför i olika av-

seenden, förordat en fortsatt högprispolitik. Huvudmålsättningarna i den av

utredningen förordade svenska jordbrukspolitiken får dock enligt vår mening inte äventyras genom ett alltför överdrivet hänsynstagande till EECpolitiken. Dels är det i dagens läge i hög grad ovisst om och när en ev. anslutning kan komma att bli aktuell, dels torde vid en ev. anslutning kunna förväntas, att vi i ett sådant läge måste fullt ut acceptera de då inom Gemenskapen rådande förhållandena, vilket även för jordhrukspolitikens del säkerligen kommer att medföra åtskilliga omställningsproblem. Det har hävdats, att det svenska jordbruket mycket väl skulle kunna effektivt konkurrera med jordbruket inom EEC och att man därför inför en ev. framtida - inte i alltför skulle behöva anslutning hög grad hysa betänklig-

heter för en i förhållande till produktionsmålsättningen något för stor produktion. Utan att vilja betvivla effektivitetsjämförelserna vill vi hävda, att det enligt vår mening är en avgjord fördel vid en cv. anslutning att kunna

presentera en begränsad jordbruksproduktion, framställd vid högrationella

jordbruksenheter. En nytillträdande medlem i Gemenskapen ses naturligtvis inte endast såsom leverantör utan också som kund. Detta bör isynnerhet ses mot bakgrunden av att produktionsutvecklingen i det starkt skyddade jord-

bruket inom Gemenskapen går mot en snabbt ökande s jälvförsörjning av de

flesta jordbruksprodukter.

G. lllarknadsregleringar för särskilda produkter a) Spannmål Den nuvarande odlingen av brödspannmdl överstiger vid normalt skördeutfall

med ca 30 °/0 förbrukningen i landet. Odlingen har stimulerats av att gräns-

skyddet för brödsäd stigit kraftigare än för andra varor, i första hand en

följd av de automatiskt verkande spärregler, som hittills tillämpats. Bety-

dande kvantiteter brödsäd har därför regelbundet måst avsättas på världsmarknaden till mycket låga priser och med betydande exportstöd. En krymp-

ning av denna odling måste därför ur såväl samhållsekonomiska som be-

redskapspolitiska skäl anses önskvärd.

Odlingen av vete dominerar mycket starkt, medan rågodlingen endast till ca 50 °/0 kan tillgodose knäckebrödsindustrins och kvarnarnas behov av kva-

litetsråg. I konsekvens härmed bör enligt vår mening den erforderliga krymp-

ningen av brödsädesodlingen ske på sådant sätt, att odlingen av vete reduce-

ras, medan rågodlingen snarare bör kunna i viss mån utökas. Den f. n. i för-

hållande till veteodlingen dåliga lönsamheten vid odling av är i första råg hand betingad av rågens utpräglade känslighet för Att mältningsskador. döma av resultaten av pågående forskning bör emellertid relativt snart sådana rågutsädcn finnas tillgängliga, att dessa skador i betydande bör grad kunna reduceras. Den önskvärda av får vår krympningen brödsädesodlingen enligt uppfattning inte tillåtas ske på sådant sätt, att vid ett avspärrningsläge möjligheterna att av inhemska råvaror framställa ett för bageriindustrin och hushållens behov användbart I fredstid mjöl äventyras. är en import av sådana hrödsädeskvaliteter, som inte finns att tillgå i landet, ett erforderligt komplement vid framställningen av högklassigt bagerimjöl och bör därför på alla sätt underlättas. Även om vid en avspärrningssituation relativt kort brödsädesodlingen på sikt kan utökas, bör den förutsätta en nedskärningen kompenseras genom utökad statlig beredskapslagring i fredstid. Detta inste minst beträfgäller fande råg för vilken vara sin knäckebrödstillverkning, genom lagringsduglighet är ett viktigt beredskapslivsmedel. I likhet med utredningen anser vi, att det nuvarande för regleringssystemet i stort sett tillfredsställande spannmål fungerat ur regleringsteknisk synpunkt och bör därför kunna bibehållas tills vidare. vår bör emeller- Enligt mening tid frågan om en differentiering av för vete och förmalningsavgifterna råg

omprövas i samband med den förutsatta

översynen av regleringssystemet. Vi är härvid att en kan

medvetna om, differentiering komma att medföra svå-

righeter ur kontrollsynpunkt, men anser det att rimligt, förmalningsavgiften för vete sättes högre än för då de genom finansieråg, förmalningsavgifterna

rade exportförlusterna så gott som uteslutande avser vete.

Under årens lopp har vi uppmärksammats på åtskilliga nackdelar med det nuvarande prisortsystemet vid inlösen av brödsäd. Vi hälsar därför med tillfredsställelse om en översyn utredningens förslag av systemet med utgångspunkt från rent ekonomiska grunder och med beaktande av de strukturförändringar, som ägt rum inom såväl odling som handel med brödspannmål. För vissa förädlade produkter av spannmål, såsom flingor, mixer etc., utgår f. n. exportbidrag. Dessa bör vår i

exportbidrag enligt mening fortsätt_-

ningen hållas oförändrade under längre perioder för att en bättre möjliggöra planering av exporten än hittills. Den förutsatta successiva av torde krympningen jordbruksproduktionen enligt vår mening också komma att medföra, att den nuvarande alltför stora fodersädesodlingen kommer att reduceras. Det hittills tillämpade systemet med rörliga införselavgifter för havre och korn medger att såväl möjligheter styra produktionen av fodersäd som att reglera fläskproduktionen och bör därför bibehållas. Utredningens förslag att såväl för fodersäd som stödpriser bottenpriser för brödsäd, som användes för foderändamål, i fortsättningen skall handhas av samma beslutande instans, vill vi tillstyrka.

b) Illjölk- och fettregleringarna

Prisutjämningen på mejeriområdethar successivt utformats enligt principer-

na för monopolistisk prisdifferentiering. Genom s. k. utjämningsavgifter har priserna för konsumtionsmjölk, grädde och 0st, för vilka produkter efterfrågan är oelastisk, hållits på en hög nivå. De sålunda insamlade medlen har använts för att subventionera priset smör, för vilken produkt efterfrågan är på priselastisk. Detta har kommit att medföra en för konsumenterna mycket ökad total inköpskostnad jämfört med en kostnadsanpassad prissättning för de olika Denna prispolitik har främst belastat barnfamilmejeriprodukterna. jer och lägre inkomsttagare, som konsumerar relativt mycket mjölk. På mejeriområdet förekommer dessutom statliga subventioner till mjölkproducenterna i form av allmänt mjölkpristillägg, extra mjölkpristillägg inom norra Sverige samt leveranstillägg för mjölk. Samtliga dessa statsbidrag är knutna till den löpande och har tillsammans med den mjölkproduktionen ovannämnda bidragit till att bibehålla en i förhållande till prisutjämningen konsumtionsutrymmet alltför stor mjölkproduktion, samtidigt som en önskvärd strukturrationalisering inom mejeriområdet motverkats. Genom den inom och en sär-

tillämpade prilsutjämningen mejeriområdet

skild fettråvaror har man sökt åstadkomma en sådan prisregleringsavgift på relation mellan smör och margarin, att smöravsättningen underlättats. föreslår nu en stegvis avveckling av prisutjämning- Jordbruksutredningen en under en femårsperiod. Vi tillstyrker utredningens förslag, innebärande, att avvecklas efter en bestämd tidsplan. Vi ansluter oss även prisutjämningen att slopa leveranstillägget, att avveckla det allmänna till utredningens förslag under en treårsperiod, att under en övergångsperiod på tre mjölkpristillägget år bibehålla det extra i norra Sverige, som därefter skall mjölkpristillägget samt att avskaffa nuvarande regleringsavgifter för fettråvaror. omprövas Vi vill tillägga, att vi finner det angeläget, att man från mejeriorganisationens sida snarast möjligt frångår det f. n. tillämpade avräkningsprissystemet, som samma ersättning levererad enhet till mindre leverantörer medger per som till större. En är en förutsättning för att kostnadsanpassad prissättning den önskvärda strukturrationaliseringen och effektiviseringen av mjölkproduktion skall kunna uppnås. beröres av ut- Den framtida odlingen av oljeväøcter mycket knapphändigt Sålunda framhålles endast de skäl som talar för en redningen. genomgående som för med utökad odling av oljeväxter ersättning grödor betydligt högre Den framtida svenska oljeväxtodlingen och därmed förknippade gränsskydd. vår att den i likhet med problem är dock enligt mening en så viktig fråga, socker och bör till föremål för separat utredning, innan fabrikspotatis göras för denna slutgiltigt utformas. regleringssystemet varugrupp av införselavgiften för an- Utredningens förslag att vid beräkning rapsolja vända för denna vara och inte som hittills jordnötsvärldsmarknadspriset och anser vi riktigt och vill vi tillstyrka. sojaolja

c) Socker och fabrikspotatis

Då dessa varuområden är föremål för utredning i särskild ordning har vi i detta inte ansett erforderligt att redovisa våra synpunkter utan sammanhang att tillfälle härtill kommer att beredas oss, sedan resp. utredningutgått ifrån, ar redovisat sina synpunkter och förslag.

d) Kött och fläsk

Flera av nackdelar framträder enligt vår mening mest marhögprispolitikens kant, då man studerar och konsumtionsutvecklingen för nötproduktionskött. Gränsskyddet för kött har under perioden 1959-1965 stigit kraftigare än för fläsk, som världsmarknadspriserna för dessa varor visat samsamtidigt ma tendens. Härav höga konsumentpriser på kött har verkat hämföljande mande konsumtionen, vilken räknat varit i stort sett oförändrad på per capita under har konsumtionen överflyttats på fläsk och i än perioden. Samtidigt större utsträckning på charkuterivaror. Produktionen av kött har de höga stimulerats utöver den genom priserna inhemska vilket förstårkts genom den under senare efterfrågan, ytterligare år betydande utslaktningen av mjölkkor. Ökat behov av exportstöd och medel för har härigenom gjort sig gällande. Detta har i sin utjämningslagring tur medfört ökade krav från sida om ytterligare förstärkning av jordbrukets för kött. Härvid har också åberopats den i och för sig önskgränsskyddet värda av från mjölk- till köttproöverflyttningen produktionsinriktningen duktion. Hade istället till till huvudsaklig del utprisstödet producenterna av icke subventioner skulle enligt vår mening konsumgjorts prispåverkande för kött inte bromsats på det sätt som nu skett, samtidigt tionsutvecklingen som en önskvärd kunnat upprätthållas. Ökad konsumtion köttproduktion inom landet hade samtidigt minskat behovet av exportstöd, varigenom producenternas nettoresultat kunnat en tillfredsställande nivå. upprätthållas på att av kött under senare år ökat Utredningen konstaterar, produktionen att i allt stödde kalvmaterialet utnyttjats för bl. a. därigenom, utsträckning samt att slaktvikterna successivt ökat. Mot bakgrund av ungnötuppfödning den har det ansetts av utredningen formulerade produktionsmålsättningen angeläget att inom landet upprätthålla en förhållandevis hög nötköttsproduk- - 8 ä 9 månader tion. Produktionen av fläsk kan på relativt kort sikt vilket däremot inte kan ske beträffande nötkött. Den i och för sig utökas, önskvärda av kommer att medföra, att ankrympningen mjölkproduktionen talet kalvar successivt kommer att minska. att i än större ut- Möjligheterna tillvarata dessa för hör därför stimuleras, gesträckning ungnötuppfödning nom att för nötkött och kalvkött dimensioneras på såprisstödrelationerna dant att denna I detta sammanhang bör enligt vår sätt, utveckling främjas. att en för köttproduktion ermening möjligheterna framgent upprätthålla

forderlig kalvuppfödning medelst s. k. amkor ägnas särskild uppmärksamhet. Skall den önskvärda produktionen av kött inom landet kunna åstadkommas, torde under alla omständigheter en av levande kalvar för import vara Denna köttdjursuppfödning erforderlig. import bör så långt möjligt underlättas. . Enligt utredningen bör lagringsstöd för kött och fläsk endast utgå, då priserna ligger under mittprisnivån för varor. att erhålla resp. Möjligheterna lagringsstöd bör enligt vår mening bibehållas men med tanke effekt på den på produktionsanpassningen, som denna stödform kan anses ha, vill vi tillstyrka utredningens förslag, vilket innebär en till de villkor för återgång lagringsstödet, som gällde t. o. m. 1963/64. Förutsättningarna för en utökning av får- och i lammköttsproduktionen landet synes oss gynnsamma mot bakgrunden av att icke arealer obetydliga kan förväntas komma att tagas ur den hittillsvarande jordbruksproduktionen, vilka enligt vår mening alternativt borde kunna för nötutnyttjas antingen kötts- eller fårköttsproduktion. Produktions- och konsumtionsutvecklingen för får- och lammkött har varit under senare år och konsummycket svag tionen ligger betydligt lägre än i flertalet andra länder. Den europeiska främsta anledningen härtill är den höga föranledd prisnivån, av ett mycket högt gränsskydd. Utredningen föreslår, att det särskilda stöd till ullproduktionen som hittills lämnats skall slopas. Vi har häremot. Om inga erinringar ett fortsatt stöd till svensk fårskötsel kan anses befogat, är det angeläget, att detta utgår på sådant sätt, att simuleras istället för konsumtionsuvecklingen att som f. n. hämmas. Vi vill därför föreslå, att ett ev. fortsatt stöd försök på under den av utredningen förordade om ca tre år sker i övergångsperioden form av direkta subventioner efter eller system lågpris- mellanprislinje. För charkuterivaror, organvaror och ätbara med undanövriga djurdelar tag för hjärta och lungor, för vilka varor införselavgifterna är fasta, samt för konserver med olika köttinnehåll, utgår f. n. som beräknas till införselavgifter olika procenttal av det ovägda medeltalet av införselavgifterna för ostyckat nötkött och fläsk. Enligt vår bör i samband med den förutsätta mening översynen av gällande prisregleringssystem dessa schablonmässigt fastställda införselavgifter bli föremål för omprövning. I all synnerhet har vi svårt inse till, att t. ex. lever - av vilken vara anledningen efterfrågan tidvis inte kan inom landet -- skall belastas tillgodoses med införselavgifter som utgör mer än 100 °/o av varans importvärde. Erforderliga exportstödmedel bör som hittills ttttas av producenterna i form av slaktdjursavgifter i samband med vid slakterierna. prisavräkningen Vi vill emellertid förorda, att det nuvarande med vissa fastställda systemet avgifter per djur ändras sålunda, att avgiften istället kg slaktad uttages per vikt. Vidare vill vi framhålla önskvärdheten av att i erforderfortsättningen ligt exportstöd för nötkött resp. fläsk belastas av nötkött resp. producenter och fläsk.

Utredningens att det särskilda stödet till smågrisproduktioförslag slopa nen vill vi inte motsätta oss. Jordbruksnämnden bör dock som hittills ha möjatt vid redan inträdda eller förväntade överskottssituationer för fläsk ligheter vidtaga erforderliga åtgärder. Liksom för övriga bör de prisstödgrundande världsjordbruksprodukter för kött och fläsk överses. Som riktpunkt för den marknadsnoteringarna svenska kött användes den danska noteringen. Enligt vår prissättningen på torde det kunna om denna f. n. ensam kan anses vara mening ifrågasättas, representativ såsom världsmarknadsnotering. Vi utgår ifrån, att dessa frågor blir föremål för i samband med den förutsatta översynen av överväganden hela regleringssystemet. Vad import- och exportförhållandena vill vi här upprepa slutligen gäller angelägenheten av att Sveriges Slakteriförbund befrias från handhavandet av det administrativa arbetet vid Detta bör enligt vår mening exportaffårer. neutral instans - statens i fortsättningen överflyttas till en helt förslagsvis

jordbruksnâimnd.

e) Export av specialodladtá jordbruksprodukter

För från av förädlade livsmedel baserade på importerade råexport Sverige vilket innevaror erhålles restitution av erlagda tullar och införselavgifter, här en nedclearing av råvarukostnaderna till världsmarknadspris. Vid av förädlade livsmedel baserade på i Sveirge odlade råvaror sker export enligt nuvarande en nedclearing till världsmarknadspris jordbruksreglering i den mån livsmedel är baserade på ett genom exportbidrag, ifrågavarande antal råvaror av standardkaraktär såsom kött, fläsk etc. För dessa spannmål, råvaror har tillkommit för att möjliggöra en avlastning från exportbidragen den marknaden av omfattar i detta

svenska överskottsproduktion. Exporten

oförädlade råvaror eller med låg försammanhang huvudsakligen produkter iidlingsgrad.

Vid av förädlade livsmedel baserade råvaror såsom

export på specialodlade

t. ex. konservväxter, sker vid nuvarande jordbruksreglering ej någon pris-

vid export. Detta innebär, att den svenska högprislinjen på jordnedclearing belastar denna Härigenom förhindras eller i varje bruksprodukter export. fall av en livsmedelsexport, för vilken Sverige skulle begränsas utvecklingen kunna ha ekonomiska förutsättningar vid en allmän speciellt gynnsamma Dels torde för ett antal växtslag inom området speciallågprislinje. Sverige ha utmärkta klimatiska förutsättningar i förhållande till andra länodlingar för dessa ett relativt sett der i Europa, dels torde specialodlingar gynnsammare nationalekonomiskt kunna med vid odling av utbyte uppnås, jämfört standardiserade dessa specialodlade jordbruksråvaror. Slutligen exporteras råvaror i form av förädlade livsmedel, varvid ett betydande förädlingsvärde utöver tillföres den svenska handelsbalansen. jordbruksråvaruvärdet

Om en nedclearing från den svenska högprislinjen ej sker för specialodlade råvaror, är det naturligt, att denna odling och förädling förlägges utom Sveriges gränser, i varje fall i den mån den avser att täcka efterfrågan i länder utanför Sverige. Eftersom det svenska för denna gränsskyddet typ av jordbruksprodukter är lägre än gränsskyddet i andra länder inom EFTA resp. gentemot EEC och eftersom det i allmänhet är en fördel påtaglig att producera i mycket stor skala, finns dessutom risk för att detta slag av livsmedelsproduktion förlägges utomlands också för den svenska marknadens behov, även i de fall Sverige har lämpliga klimatiska och en för tillfället betingelser väl utvecklad industriell verksamhet inom område. ifrågavarande Att genomföra en till är för nedclearing lågprislinje specialodlade råvaror tekniskt svårare än för standardiserade internatiojordbruksråvaror. Någon nell prisnotering kan ej användas som bas, då sådana saknas. Den råvarufördyring, som den generella svenska medför för högprislinjen specialodlingar, kan beräknas till samma uppgå ungefär belopp per hektar som gränsskyddet per hektar utgör för våra vanligaste odlingar. måste näm- Specialodlingarna ligen i konkurrens med andra odlingar likartad ge jordbrukarna lönsamhet, vilken i allmänhet uttryckes såsom täckningsbidrag per arealenhet. En prisnedclearing av specialodlade konservväxter vid export skulle således kunna ske genom ett bidrag som beräknades med utgångspunkt från det arealbidrag som vid en allmän för det svenska skulle ha erfordrats lågprislinje jordbruket för att möjliggöra spannmålsodling med för jordbruket oförändrad lönsamhet.

f) M atpotatis

I likhet med reservanten, hr anser vi att även borde Lindskog, utredningen ha behandlat förhållandena inom den svenska Under scmatpotatisodlingen. nare år har denna vara i allt större kommit att bli en industriutsträckning råvara för framställning av torkade och konserverade av vilka produkter, avsättningen inom landet kraftigt ökat. Denna kan förväntas komutveckling ma att fortsätta och bli än mera markant. Mot härav bakgrund är det enligt vår mening önskvärt att ägna särskild uppmärksamhet åt detta produktionsområde.

g) Ägg och äggprodukter

Regleringen för ägg förutsätts av utredningen bibehållen i stort sett oförändrad. Vi har inga erinringar emot detta. Beträffande broiler bör enligt vår det nuvarande mening lagringsstödet,

som torde verka hämmande på produktionsanpassningen, göras till föremål för en omprövning. Vi hemställer, att vid den fortsatta behandlingen av detta ärende de av oss anförda Synpunkterna måtte beaktas.

Stockholm den 19 oktober 1966.

SAMARETSORGANET I JORDBRUKSFRÃGOR FÖR ENSKILD HANDEL OCH INDUSTRI i Stig Svensson Börje Lindgren / Walter Brangmo

Kooperativa Förbundet: Kooperativa förbundets styrelse, som av Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet beretts tillfälle avge utlåtande över ”Den framtida jordbrukspolitiken (SOU 1966:30 och 31) får i anledning härav anföra följande.

Utredningens sammanfattning Utredningen har sammanfattat de väsentligaste delarna i en ny jordbrukspolitik och lämpliga medel för dennas förverkligande på följande sätt: 1. Av samhållsekonomiska och marknadsmässiga skäl bör fram till slutet av 1970-talet under vissa förutsättningar självförsörjningsgraden successivt sänkas till ca 80 °/0 av full försörjning. 2. Inom den ram som produktionsmålsättningen anger bör den långsiktiga jordbrukspolitiken ha till mål att skapa så effektiva företag som möjligt. Utformningen av sådana företag bör successivt anpassas efter den tekniska utvecklingen. Genom en sådan politik tillgodoses det ur samhällsekonomisk synpunkt centrala kravet, att kostnaderna för de framställda livsmedlen blir så låga som möjligt., d. v. s. att de resurser, som tas i anspråk för den önskade produktionen, nedbringas till ett minimum. 3. För att förverkliga den jordbrukspolitiska målsättningen kan användas dels rationaliserings- och rörelsestimulerande medel, dels prispolitiska åtgärder. Eftersom vi nu ej med säkerhet kan bedöma, hur dessa medel kommer att verka, bör under en övergångsperiod av minst tre år räknat från 1 september 1967 följande åtgärder vidtas:

a) Betydande ekonomiska och administrativa insatser på rationaliseringspolitikens område. Effektiva åtgärder sätts in för omställning av den arbetskraft som vill övergå till annan verksamhet. Småbruksstödet i nuvarande former avskaffas. b) I avvaktan på att effekten av rationaliserings- och omställningsåtgärderna kan registreras och analyseras bör riktpunkten för prispolitiken under övergångsperioden vara, att prisnivån för jordbruksprodukter ej får stiga så snabbt som den allmänna prisnivån. Vid ett sådant prissystem bör jordbrukarna i huvudsak kunna behålla sina rationalise- - Planer bör för täta ringsvinster. upprättas representativa jordbruksräkningar samt för standardundersökningar för att belysa utvecklingen i jordbruket och andra näringar. . Efter övergångsperiodens slut bör utgångspunkten vara att man, förutom de rationaliserings- och rörelsestimulerande åtgärderna, skall kunna använda prispolitiska medel i ökad omfattning om så bedöms vara erforderligt. Om rationaliserings- och omställningsinsatserna har haft effektiv verkan men målsättningen ej kan väntas bli uppnådd under den tidrymd vi räknar med (fram till slutet av 1970-talet), bör ökade dylika insatser övervägas. Om däremot rationaliserings- och omställningsverksamheten inte har fått önskad effekt ur samhällsekonomisk synpunkt (resursutflyttning och produktionsutveckling), måste ytterligare sänkning av realpriserna på jordbruksprodukter kunna komma ifråga.

. Om trots en snabb utflyttning av produktionsfaktorer ur jordbruket

minskningen i produktionsvolymen inte skett i den takt vi förutsatt, beroende på en snabbare stegring av produktiviteten än väntat, blir kravet på en begränsning av produktionsvolymen inte lika angeläget. 6. Med hänsyn till föränderligheten i alla de faktorer, som påverkar produktionsmålsättningen och då särskilt det världspolitiska läget, prisutvecklingen på världsmarknaden och lagringstekniken, måste en omprövning av produktionsmålsättningen fortlöpande komma till stånd. . Då förut angett produktionsmål uppnåtts, förutsätter vi att en produktionsmålstyrd prissättning på jordbruksprodukter skall kunna tillämpas. Vi utgår därvidlag från att en sådan rörlighet för produktionsfaktorerna och då särskilt arbetskraften har uppnåtts, att produktionsinriktningen och storleken av produktionen i jordbruket kan regleras i huvudsak genom prissättningen. Rationaliserings- och omställningsåtgärder blir givetvis även i fortsättningen nödvändiga. samråd förutsätts mellan de som administrerar . Utvidgat myndigheter rationaliserings- resp. prisregleringsverksamheten. Utöver denna av jordbruksutredningen gjorda sammanfattning kommer under några av de viktigare huvudavsnitten en speciell sammanfattning att göras.

2. Världsförsörjnizzgen med livsmedel

Under decennier är ett av de

kommande allvarligaste och mest svårlösta in-

ternationella problemen att skapa en rimlig försörjning med livsmedel för världens befolkning. Det är först under senare år som denna livsavgörande fråga på ett verkligt påträngande sätt har börjat resultera i handling, t. ex. i multilaterala projekt av typen World Food Program. Livsmedelshjälp från industriländerna till u-länderna löser emellertid i sig själv ej de långsiktiga försörjningsproblemen. Härtill krävs först och främst att u-länderna själva i framtiden måste framställa mångdubblade kvantiteter jordbruksvaror och andra livsmedel, parallellt med en ökning av sin industriprodktion; u-länderna måste även vidtaga åtgärder för att med ett minimum av svinn lagra, förädla och distribuera Detta livsmedelsprodukterna. är i sanning en gigantisk uppgift, där särskilt industriländerna kan göra verkningsfulla insatser främst genom långsiktigt verkande medel som utbildningshjälp, teknisk, ekonomisk och vetenskaplig rådgivning (även familjeplanering), finansiellt stöd etc. En förutsättning för att dessa ansträngningar skall ge önskvärda resultat är att världshandeln med jordbruksvaror och livsmedel liberaliseras. Inte minst gäller det härvid att åtminstone under förutsebar framtid åstadkomma förbättrade möjligheter för u-länderna att kunna exportera vissa jordbruksvaror till rimliga priser och så småningom även industrivaror, särskilt till industriländerna, bl. a. för att erhålla de valutor som är nödvändiga för att kunna inköpa t. ex. kapitalvaror från dessa. För närvarande försvåras dessa möjligheter av industriländernas protektionistiska politik på jordbruksområdet, vilket bl. a. har medfört produktionsöverskott även på jordbruksvaror som u-länderna kan leverera. Detta har bidragit till att särskilt för en del produkter desorganisera världsmarknaden. På lång sikt torde man få räkna med att alla länder uppnår fördelar av en internationell arbetsfördelning, där de olika länderna specialiserar sig främst på de produkter för vilka de har de bästa relativa produktionsbetingelserna. U-länderna torde ha de relativt bästa förutsättningarna att producera produkter som ris, socker, vegetabiliska oljor, kaffe, kakao m. m., medan industriländernzi har de bästa produktionsbetingelserna särskilt för animalieprodukter men även för en del vegetabilier som och potatis. spannmål Styrelsen håller det för - bl. a. med till och troligt hänsyn befolkningsutvecklingen till fördelningen av de för jordbruksproduktion och förädling lämpade resurserna det tekniska - att industriländerna kom- (inte minst på området) mer att spela en mycket betydelsefull roll även för u-ländernas livsmedelsförsörjning under i varje fall de närmaste decennierna. Det i nuläget rådande dilemmat att det världsmarknaden finns stora på exportöverskott, som ej kan avsättas på grund av att köpkraftig efterfrågan saknas, förutser utredningen kommer att gälla åtminstone under det närmaste decenniet. Utvecklingen är dock mycket svårbedömbar, och på ännu

längre sikt anser man att det kan uppstå en viss åtstramning av världsmarknadsläget och en ytterst allvarlig krissituation för Iivsmedelsförsörjningen, särskilt i u-länderna. Det nuvarande mycket låga bytesvärdet för jordbruksskulle då sannolikt komma att stiga. produkter Kooperativa förbundets styrelse håller det inte för otroligt att en sådan åtstramning på världsmarknaden kan uppkomma tidigare än utredningen räknar med. Styrelsen förutsätter därför att den internationella utvecklingen beträffande livsmedelsförsörjningen fortlöpande följes med största uppmärksamhet. Styrelsen vill dock framhålla att även om den intern-ationella utvecklingen kommer att avvika från vad utredningen räknar med, torde detta ej i väsentlig grad komma att påverka de a l l m ä n n a riktlinjerna för den framtida svenska Inom ramen för dessa allmänna riktjordbrukspolitiken. linjer bör det nämligen vara möjligt att ge jordbruksregleringen en relativt flexibel utformning och sålunda möjliggöra en anpassning till successivt inträdande förändringar på världsmarknaden. Styrelsen vill även framhålla betydelsen av att den svenska jordbrukspolitiken utformas så, att den ej försvårar en framtida EEC-anslutning. Detta torde bl. a. innebära att förhandförbättras om Sverige har ett konkurrenskraftigt jordbruk lingspositionen med en så avpassad att åtminstone EEC:s garantifond ej produktionsvolym kommer att belastas genom svenska exportöverskott.

3. Den jordbrukspolitisktt målsättningen Utredningen anför att jordbrukspolitiken bör ha till mål ”att till minsta samhällsekonomiska kostnad - innefattande av tillkomsten bl. a. ett främjande av rationella - åstadkomma en av önskad jordbruk jordbruksproduktion storlek och samtidigt göra det möjligt för de i jordbruket sysselsatta att bli delaktiga av den allmänna standardstegringen. KFzs styrelse stöder helt detta och får understryka att välfårdspolitiska åtgärder principuttalande skall komma jordbruksbefolkningen tillgodo i samma mån som självfallet gäller för andra befolkningsgrupper.

Produktionsmålsättningen (självförsörjningsgraden) Den för utredningens bedömning av den framtida primära utgångspunkten och har varit den förväntade injordbrukspolitikens inriktning utformning ternationella utvecklingen. Mot bakgrunden härav och av samhällsekonomiska skäl föreslår en successiv reducering av en på visst sätt utredningen beräknad ned till 80 °/0 vid slutet av 1970-talet komsjälvförsörjningsgrad binerad med en ökad lagringsberedskap. förbundets är ense med utredningen om att en minsk- Kooperativa styrelse under förutsebar framtid är erforderlig för ning av självförsörjningsgraden att kunna skapa ett ur samhällsekonomisk synpunkt rationellt svenskt jord-

bruk. Däremot ställer sig styrelsen tveksam till om en exakt angiven självförsörjningsgrad bör uppställas som ett primärt självständigt mål för jord- Styrelsen anser att en sålunda preciserad självförsörjningsbrukspolitiken. grad inte ger ett tillräckligt klart uttryck för den produktionsmålsättning man eftersträvar. Utredningen anger själv att man kan uppnå en 80-procentig total självförsörjning genom ett stort antal olika kombinationer, men begränsar dessa att utgå från i det närmaste full självförsörjning för samtidigt genom animalier. I så fall torde en längre gående krympning av vegetabilieproduktionen bli nödvändig (särskilt i fråga om socker, brödsäd o-ch potatis) än sannolikt tänkt sig. Självförsörjningsgraden som ett mått på en utredningen därför icke vara tillräckligt klart delämplig produktionsmälsättning synes finierad; den beror förutom sammansättning även på hur på produktionens konsumtionen utvecklas, t. ex. beträffande dess fördelning på vegetabilier och animalier. Vidare betingas självförsörjningsgraden av utvecklingen beträffande jordbruksprodukternas internationella bytesvärde, och som ovan angivits kan denna svårligen förutses med en nöjaktig grad av säkerhet. Om slutligen produktivitetsstegringen i svenskt jordbruk blir snabbare än förutsett i relation till den internationella utvecklingen, blir kravet på en begränsning av produktionsvolymen, som utredningen själv framhåller, ej lika angeläget. vill vidare framhålla att det i och för sig kan tänkas att man ge- Styrelsen nom olämpliga jordbrukspolitiska åtgärder kan reducera produktionsvolymen till avsedd nivå utan att denna i önskvärd grad kommer att baseras på leveranser från effektiva jordbruksföretag. Slutsatsen torde därför bli att är att med olika medel ett ur samhällsden väsentliga målsättningen uppnå ekonomisk rationellt svenskt jordbruk. Detta torde som tidigare synpunkt nämnts förutsätta en icke oväsentlig av den nuvarande totala krympning pro- Som ett första led i denna bör de förduktionsvolymen, anpassningsprocess lustbringande elimineras. Därjämte bör en med avseende exportöverskotten fäst vid den internationella utvecklingen fortgående prövning äga rum av den långsiktiga produktionsmålsältningen, givetvis även med beaktande av beredskapssynpunkterna. Målsättningen för rationaliseringspolitiken är enligt utredningen att skapa möjligast effektiva företag, vilket på lång sikt innebär att de samhällsekonomiska kostnaderna för livsmedlen blir så låga som möjligt. Rationaliseringsåtgärderna måste sålunda syfta till att övervinna den som resurser, främst arbetskraft och mark trögrörlighet präglar jordbrukets samt på olika sätt underlätta en anpassning till samhällsutvecklingen i stort. Målsättningen för prispolitiken måste åtminstone under den första delen av perioden syfta till att om möjligt medverka till en successiv av hela produktionsapparaten. I synnerhet gäller det härvid krympning att se till att de orationella enheterna successivt bringas ur produktion, samsom man kan bibehålla och successivt vidareutveckla de effektiva företidigt

tagen. Prispolitiken torde därför under en följd av år få präglas av återhållsamhet, eftersom en relativt hög prisnivå resulterar i att minskad rörlighet uppnås, d. v. s. att resurserna vid orationella företag då kvarhålls längre än Önskvärt. Kooperativa förbundets styrelse accepterar den av utredningen föreslagna grunden för prispolitiken, som innebär att prisnivån för jordbruksprodukter under övergångsperioden ej stiger full så snabbt som den allmänna prisnivån. Styrelsen finner det dock osannolikt att man under en så begränsad övergångstid som utredningen utgått ifrån, nämligen 3 år, kan få fram sådana indikationer beträffande t. ex. rationaliseringen och resursomflyttningen, att man på grundval därav kan dra bestämda slutsatser som underlag för en skärpt prispolitik för perioden efter 1970. Styrelsen anser därför att denna övergångsperiod bör bli något längre än jordbruksutredningen tänkt sig som kortaste tid. Utredningen har för övrigt gett utrymme för en sådan förskjutning genom att ange att Övergångstiden skall vara minst 3 år räknat från l september 1967. Att samtliga tillgängliga indikatorer på utvecklingen måste följas med största uppmärksamhet och planerna anpassas härtill är emellertid uppenbart. Beträffande den prispolitik som bör föras efter övergångsperioden avstår styrelsen nu från något definitivt ståndpunkttagande. På längre sikt tänker sig utredningen kunna tillämpa en produktionsmålstyrd prissättning, vilket styrelsen i och för sig anser riktigt. Emellertid har det begränsat värde om man nu binder sig för en viss prispolitik som Sverige vid en EECanslutning kan tvingas revidera.

4. Rationaliseringezz Rationaliseringen avser dels strukturrationalisering, dels inre rationalisering och driftsrationalisering. Målet är dels att åstadkomma en lämplig företagsstruktur inom hela landet och dels att i möjligaste mån åstadkomma en ekonomiskt optimal kombination av arbetskraft, mark och kapital i de enskilda jordbruksföretagen. I den Hjelmska utredningen betonas bl. a. att “driftsrationalisering måste ske hand i hand med storleksrationalisering för att effektiva företag skall kunna skapas”. Sålunda torde effektiva jordbruksföretag i framtidens alltmera specialiserade jordbruksdrift kunna uppnås både inom familjejordbrukets ram och i stordriftsföretagen. Särskilt animalieproduktionen torde vara väl lämpad för båda dessa företagsformer, medan däremot vegetabilieproduktionen, åtminstone vad avser spannmål, kan bedrivas mest effektivt vid större företagsenheter. Kooperativa förbundets styrelse anser att utredningen ej tagit tillräcklig hänsyn till tidsiaktorns betydelse för rationaliseringens lämpliga bedrivande och sålunda för hur disponibla medel bäst bör komma till användning i olika tidsperioder. Sålunda torde man få räkna med att under den första perioden speciellt inrikta sig på att stimulera till en krympning av den marginella

jordbruksproduktionen, speciellt beträffande sådana produktområden där vi för närvarande har exportöverskott (fläsk, smör, brödsäd etc.). Samtidigt är det uppenbart att en intensiv sammanläggiting av härför lämpade jordar måste ske. En av svårigheterna under detta skede av rationaliseringsprocessen torde vara att hålla kvar de nuvarande effektiva jordbruksföretagen och samtidigt stimulera till framskapande av fler rationella företag utan att produktionsökningen vid dessa blir större än den produktionsminskning man åstadkommer vid nedläggningen av de mindre effektiva företagen. Huruvida de föreslagna åtgärderna kommer att visa sig kunna lösa detta dilemma återstår att se. Styrelsen anser att de rationaliseringsbefrämjande medlen måste insättas så att man till att börja med till betydande del utnyttjar produkionskapaciteten i befintliga, fasta investeringar för att så småningom enligt lämpligt tidsschema stimulera till ökade nyinvesteringar i rationella företag. Denna avvägning torde ej kunna uppnås om den enbart skulle grundas på en viss prisavvägning. Särskilt inom en del produktområden inom jordbruksproduktionen har man nämligen den speciella situationen att rationella företag inte på kort sikt kan konkurrera ut de orationella genom lägre priser, bl. a. som följd av kapital- och lönekostnadernas relativa storleksordning. Inom t. ex. äggproduktionen är de flesta av de bortåt 130.000 producenterna mycket små och för dessa torde såväl byggnadskapital som arbetskraft utgöra en i det närmaste fri nyttighet. Inom andra produktområden är dock de kostnadsmåssiga fördelarna av stordriftsproduktionen även på kort sikt så uppenbara, att små och orationella företag inte kan prismässigt konkurrera. Detta torde t. ex gälla vid produktion av broiler, spannmål och i ökande utsträckning för svinproduktionen. Vid rationaliseringens lämpliga bedrivande i tiden utgör även åldersstrukturen bland existerande jordbrukare en faktor, till vilken hänsyn måste tas. I de fall där jordbrukarna är över 55 år torde det nämligen vara svårt att i större omfattning tänka sig en överflyttning till andra näringar. Emellertid kan man även i dessa fall stimulera till en produktionsbegränsning genom olika åtgärder. Samtidigt får man räkna med att inte använda sådana medel som medför en ökad efterfrågan bl. a. inom den redan knappa bostadssektorn. I dessa fall torde det därför vara lämpligt att samtidigt som man stimulerar till produktionsbegränsning också stimulera jordbrukarna att bo kvar på gården. Styrelsen anser att en förutsättning för att kunna uppnå en viss produktionsmålsättning baserad på effektiva företag är att dessa åtminstone på sikt skall kunna uppnå lönsamhet jämförbar med vad investeringar i andra näringar ger. Detta innebär förutom full kostnadstäckning även långsiktig rimlig förräntning samt möjligheter till skälig vinst. Av jordbruksutredningen framgår klart att framtidens alltmer specialiserade jordbruksföretag blir synnerligen kapitalkrävande. Utredningen nämner som exempel att vid kreaturslös drift kan kapitalbehovet per företag vid utnyttjande av modern teknik

bli 0,5-1,5 milj. kr i södra Sverige och 0,3-0,8 milj. kr i mellersta Sverige, d. v. s. 200-400000 kr per helårssysselsatt. Det år därför uppenbart att kapital- och finansieringsfrågorna i framtiden blir av central betydelse. På lång sikt måste sålunda ett på företagsekonomisk grund baserat lönsamhetskriterium kunna uppfyllas för att utgöra ett incitament till investeringar i jordbruksproduktion. Att den prispolitik som i framtiden kommer att bedrivas har stor inverkan hårvidlag är tämligen självklart. Sålunda kan en alltför låg prisnivå på respektive jordbruksprodukter tänkas få den inverkan att tillräckliga kapitalresurser inte kommer att söka sig till jordbruksproduktionen. Eftersom det behövs en väsentlig prisnedgång för att små och orationella företag skall upphöra med produktionen, kan det hända att det i så fall skulle bli svårt att få tillräckligt med riskvilligt kapital som söker sig till jordbruket. Då skulle man icke kunna åstadkomma de rationella företag som man eftersträvar. Å andra sidan medför en relativt hög prisnivå, t. ex. baserad på prissättningen på rationella företag, att trögrörligheten förstärks och att resurser inte söker sig från jordbruket i önskvärd grad. Att man här sålunda står inför ett mycket svårlöst problem är uppenbart. Distributionsgruppen inom 1960 års jordbruksutredning framhöll den Ökande betydelse och den centrala roll som livsmedelsindustrin fyller såväl bakåt mot råvaruleverantörerna som framåt gentemot handel och konsumenter. Det synes styrelsen uppenbart att livsmedelsindustrin i framtiden torde ha en större inverkan på rationaliseringsprocessen och även på jordbruksproduktionens än vad som av jordbruksutredningens belokalisering framgår tänkande. Det torde vidare förhålla sig så, att om livsmedelsindustrin hade möjlighet att och t. ex. binda lämpliga leverantörer välja råvaruproducenter genom kontrakt på sätt som sker inom t. ex. broiler- och grönsaksproduktionen, så skulle livsmedelsindustrin i betydligt högre grad än som idag är möjligt inom vissa branscher kunna verka starkt rationaliseringsbefrämjananser att utöver de som kan vid en de. Styrelsen överföringsvinster uppnås rationalisering av tillkommer de överföringsvinster som råvaruproduktionen, vore möjliga om särskilt vissa industribranscher kunde bedriva en mer dynamisk utan att vara bundna det sätt som man är strukturrationalisering på små råvaruleverantörer. Det torde förhålla sig så att en snabidag av många bare bedriven rationaliseringsprocess inom råvaruledet skulle kunna möjliggöra en mera strukturrationalisering inom Lex. mejeriinlångtgående dustrin. När man därför gör beräkningar över de överföringsvinster som är borde man förutom råvaruledet även innefatta de vinster som kan möjliga, uppnås inom förädlings- och distributionsleden. förbundets styrelse får även beteckna det som en brist att ut- Kooperativa inte sökt mera över de totala redningen göra djupgående överslagskalkyler samhälleliga merkostnaderna respektive merintäkterna som bl. a. särskilt en olika snabb rationaliseringstakt skulle medföra. Även om svårigheterna, osäkerheten vid skulle vara betydande, kunde man respektive dylika kalkyler

då få ett fastare underlag för en av den lämpliga bedömning rationaliseringstakten. Härvid borde även konsekvenserna för olika områden i landet närmare undersökts. Detta skulle metodologiskt kunna ha skett så att utredningen i första hand sökt förutse utvecklingen med i stort sett hittillsvarande jordbrukspolitik enligt ett par alternativa antaganden. Därefter skulle kalkyler gjorts över vad en olika snabb av skulle medökning rationaliseringstempot fört för direkta och indirekta kostnader för samhället (omställningsstöd, produktionsbortfall, rationaliseringskostnader, merkostnader för bostäder, serviceanläggningar etc.). Häremot skulle då ställas de merintäkter som kunde i olika avseenden. kunde man fått uppnås Härigenom ett begrepp om t. ex. optimal” ralionaliseringstakt, d. v. s. när ett alltför snabbt tempo skulle förorsaka större kostnader än intäkter för samhället (och individerna). Sumzzmn/attzzizigsvis vill styrelsen betona att positiva åtgärder för att främja och underlätta i första hand den frivilliga men även strukturrationaliseringen den inre av jordbruket bör tillmätas i rationaliseringen avgörande betydelse det samlade programmet för den framtida jordbrukspolitikens utformning. Prispolitiska åtgärder för att medverka till rationaliseringens befrämjande framstår därför för styrelsen såsom kompletterande vill åtgärder. Styrelsen vidare som sin allmänna uppfattning angående rationaliseringsproblematiken framhålla tidsfaktorns betydelse: I början bör man enligt styrelsens mening koncentrera på åtgärder som stimulerar till nedläggning sig och sammanläggning, varpå en successivt intensifierad satsning bör göras för att stimulera till uppkomsten av alltmera effektiva Det kan Visa jordbruksföretag. sig svårt att åtminstone i början detta i större med en uppnå utsträckning samtidigt krympning av produktionsapparaten. anser att man i detta första Styrelsen skede bör kombinera aktiva med en rationaliseringsbefrämjande åtgärder återhållsam statlig prispolitik, varvid även de affärsdrivande skall företagen ha möjlighet att medverka i rationaliseringen, t. ex. genom en differentierad prispolitik gentemot råvaruleverantörerna. Den framtida samverkan mellan jordbrukarna och livsmedelsindustri och handel torde för övrigt i ökande grad komma att bygga på kommersiell grund i enlighet med det i USA präglade begreppet ”agribusiness”. För att genomföra fordras rationaliseringsprogrammet ett handlingsprogram, som utredningen anser bör utformas som en rullande planering. Styrelsen anser detta riktigt liksom även att man bör ha regionalt differentierade handlingsprogram. Det torde därför vara klart att en del av planeringen bör skötas centralt av staten, medan en del måste ske Eftersom på länsplanet.

rationaliseringen inom jordbruket är en del av samhällsplaneringen i stort,

följer att jordbruksplaneringen måste samordnas med annan planeringsverksamhet i syfte att överhuvudtaget få avsedd effekt. Sålunda anser utredningen att samordning måste ske med och med naturbyggnadslagstiftningen vårdspolitiken bl. a. i syfte att tillgodose fritidsintressena. De åtgärder som utredningen föreslår i samband med planeringen av ratio-

Inte minst värdefullt är förslanaliseringen tillstyrks av styrelsen. härvidlzig mellan de statliga organ som svarar för rationaliscgen om ökad samordning

samt om upprättandet av ett rings-, respektive prisregleringsverksamheten

som kan analyser över hur

särskilt företagsregister, möjliggöra fortlöpande

mark-, kapital- och arbetskraftsresurser utvecklas. Sty-

jordbruksföretagens

relsen anser att den om metoderna för det angeläget föreslagna utredningen snarast kommer till stånd och att

den jordbruksekonomiska undersökningen

särskilda lämnas till Mcd hänvisning till vad

anslg uppdragsforskningT

anförts anser att man vid studier ”lämpliga fö-

som ovan styrelsen angående

m. m.” i helt annan utsträckning än som hittills skett även beakretagsformer tar livsmedelsindustrins möjligheter att aktivt befrämja rationaliseringsverk-

samheten inom jordbruket.

5. .Markanskaffzzitzgs- och finazzsieringsfrâgor

En för att skall kunna väsentlig förutsättning rationaliseringsprogrammet är att i framtiden underlättas. Jordbrukar-

genomföras markanskaffningen nas ohenägenhet att överlåta mark beror delvis på penningvärdeförsämring-

betraktat mark som en värdebeständig tillgång. Givetvis finns en och att man andra orsaker till den som rum, särskilt för också markvärdeshöjning ägt

mark nära och som ofta i ringa grad haft samband med jordens

tätorterna, åkerarealen fö-

avkastningsförmåga. I varje fall har den genomsnittliga per

under det senaste decenniet endast ökat obetydligt (f. n. ung. 16 ha). retag Under det närmaste decenniet kan man räkna med en betydande ökning av ett stort bortfall särskilt av små enheter under 10 ha som följd som följd

av eller nedläggning av andra skäl. Den genomsnittliga generationsväxlingen

åkerarealen kommer också att kunna ökas genom sammanläggper företag enheter. I att intensifiera denna verksamhet föreslår ut-

ning av mindre syfte

att lantbruksnämnderna skall öka den aktiva inköps- och försäljredningen att resurser tre år ökas med 100

ningsverksamheten genom jordfondcns på

kr. KFzs detta förslag och får beträffande det ytter-

milj. styrelse tillstyrker

30 kr för inlösen av ofullständiga jordbruk hänvisa ligare anslaget på milj.

till vad som anförs senare (sid. 19). anser styrelsen i likhet med

I syfte att påskynda strukturrationaliseringen

att arrendeformen i framtiden bör komma till ökad användutredningen,

anser det väsentligt att den pågående arrendelagsutredningen ning. Styrelsen framfört Det avgörande i beaktar de synpunkter som utredningen härvidlag.

utan under vilka former den detta sammanhang är ej vem som äger jorden fördel med arrendeformen för den enskilde jordbrukas, och en betydande

brukaren är liksom vid kontraktsproduktion att finansieringen väsentligen

underlättas. får förbundets även beröra ett

I detta sammanhang Kooperativa styrelse

i samband med nedläggningen av mark. Det är väsentligt

speciellt problem

arealer som kommer att nedläggas i framtiden överförs plan-

att de betydande

mässigt till annan produktion, vare dessa används för sig skogsplantering, betesmark eller annat ändamål. Viss risk förefinns emellertid att betydande arealer kommer att lämnas outnyttjade och sålunda bcväxas med buskvegetation och liknande. Styrelsen ifrågasätter därför om det inte vore med möjligt en stegvis övwrföring av viss åkermark till mer extensiv drift, t. ex. i form av betesmark. En sådan av för ändamålet kan beöverföring lämpade jordar traktas som en form av jordbank, vilken under en tidsbegränsad övergångstid skulle kunna återtas som t. ex. om det internationella åkerjord, läget påkallade detta. Visserligen har utredningen underkänt ett generellt jordbanksalternativ enligt amerikansk modell, men styrelsen får likväl föreslå att man överväger att under viss tid betala särskilda för att åstadkomma arealtillägg en övergång av marginell åkerjord med lämpligt geografiskt läge till betesmark. Det är troligt att man kunde av härigenom påskynda nedläggningen sämre åkerjord, samtidigt som man kunde uppnå en viss med riskmarginal hänsyn till den osäkra internationella utvecklingen. En avgörande förutsättning för att inom rimlig tid kunna åstadkomma ett rationellt svenskt jordbruk är att kan finna finansieringsfrågan en lämplig lösning. Vid lantbrukshögskolan i Ultuna har man beräknat att det under de närmaste 10--15 åren skulle behövas mellan 10 och 15 milinvesteringar på jarder kr för att åstadkomma ett på modern teknik grundat byggnadsinnehav för animalie- och vegetabilieproduktionen. Härtill kommer det kapital som behövs för markanskaffning, m. m. konstadriftsrationalisering Utredningen terar att bland skuldsättningsprocenten jordbrukarna är relativt låg men att behovet av främmande kapital år växande. För att detta krävs möjliggöra borgen, och har därför utredningen föreslagit en utvidgning av det statliga kreditgarantisystemet. Vidare framhålls att amoteringarna kan vara betungande, särskilt för nytillträdande jordbrukare, och utredningen föreslår att en ökad del av skall kunna landshypoteksföreningarnas utlåning bestå av stående lån utan amortering. KF:s styrelse tillstyrker dessa liksom även att direkta till förslag bidrag jordbrukets finansiering i framtiden skall begränsas. nämner Utredningen olika former för möjlig prioritering av jordbrukslån och föreslår att Sveriges Allmänna Hypoteksbank får större möjligheter att emittera obligationer. Styrelsen tillstyrker detta, även om dylika lån kan tänkas räcka förmodligen ej särskilt långt. Däremot anser styrelsen att särskild någon prioritering på kapitalmarknaden ej generellt kan tillämpas för jordbruket och att detta i så fall får avgöras av vederbörande kreditinstitut. Även bör härvidlag jordbruket i princip betraktas som andra i samhället. näringar Utredningens förslag att tillämpa mera särskilt för ändamålsenliga avskrivningsregler, byggnadsbeståndet inom jordbruket, anser vara en för en förestyrelsen förutsättning tagsekonomisk lönsamhetsbedömning. Styrelsen får i detta sammanhang även framhålla önskvärdheten av att allt flera att jordbruksföretag uppmuntras tillämpa bokföringsmässiga grunder i sin redovisning.

framhåller att det ekonomiska effektivitetskravet som regel Utredningen

för till Bort-

måste utgöra grundvalen statligt finansieringsstöd jordbruket.

låne- och anser utredningen att den sett från vissa speciella bidragsformer

normala stödformen skall vara statlig lånegaranti för alla slag av rationalise-

som kan förbättra ett lantbruksföretags lönsamhet.

ringsåtgärder varaktigt

att öka den statliga lånegarantiramen till 288 milj. kr per år anser Förslaget för att en önskvärd rationalisering inom

styrelsen nödvändigt möjliggöra Eftersom kan visa sig vara en betydande jordbruket. kapitalanskaffningen

får styrelsen föreslå att

trång sektor i det framtida rationaliseringsarbetet,

även om detta i och för sig inte

garantiramen höjs om det visar sig behövligt,

tillstyrker även att maximibeloppet skapar nya kreditmöjligheter. Styrelsen

för driftslån ökas och att för dessa och för jordförvärvslån

amorteringstiden

förlängs till resp. 20 och 40 år.

förbundets styrelse får dock ifrågasätta utredningens förslag

Kooperativa

olika ändamål. Enligt förslaget skall

till fördelning av lånegarantierna på

omfatta lån för investeringar i

nämligen hälften av lånegarantierna ungefär

samt driftslän och den andra hälf-

ekonomibyggnader och markanläggningar

och förvärv av tillskottsmark. Med

ten länegarantier för jordförvärvslån

till att det i första hand är strukturrationaliseringen som bör påskyn-

hänsyn

att en större andel av lånegarantierna i begynnelseskedet

das, anser styrelsen Styrelsen är dock medveten om att en förnyelse bör avse markanskaffningen. är varför en större andel

av lantbrukets byggnadskapital mycket behövlig, fram torde böra omfatta byggnadsbeståndet. Styav lånegarantierna längre

medan en

relsen föreslår därför att markanskaffningen i början prioriteras,

bör ske för Därför torde

successiv ökning sedermera byggnadsinvesteringar.

behöva utformas mera

för olika anvåndningsändamål lånegarantiramarna

till föreliggande behov.

flexibelt, så att de kan anpassas i varje skede primärt

6. Forskning, utbildning och rådgivning

konstaterar att insatserna för forsknings- och utvecklingsarbete

Utredningen är ca 1 °/0 av dess bidrag till bruttonatio-

för jordbruk och livsmedelsindustri än för industrin i sin helhet. I gengäld

vilket är relativt lägre

nalprodukten,

större del av än inom in-

svarar staten för en betydligt forskningsinsatserna

i första hand skall vara inriktad dustrin. Utredningen anser att forskningen

och att den även skall omfatta föräd-

på att öka jordbrukets produktivitet inte minst därför att allt fler arbetsmoment överflyttats lingsverksamheten, till livsmedelsindustrin. Styrelsen får understryka betydel-

från råvaruledet

resurser ställs till forskningens förfogande. Beträffande sen av att tillräckliga framhålla att dessa bör inom förädlingsledet får styrelsen

forskningsinsatser

och förutsätter att en här sker

avse hela livsmedelsindustrin gränsdragning det mera kommersiellt inriktade utvecklingsarbetet avseende t. ex. pro-

till

vilket rimligtvis bör falla på de enskilda företagen. Styrelsen

duktutveckling,

anser det vidare att resultaten väsentligt av forsknings- och försöksverksamhet på ett snabbt och lättfattligt sätt kan föras ut i praktisk tillämpning till

resp. jordbrukarna och förädlingsindustrin. inom lant- Iiunskapsspridningen bruket torde härvid vara mer dels som betydligt komplicerad, följd av den relativt låga utbildningsnivån och dels av det stora antalet på grund företagare. Även om grupprådgivning kan ske bl. a. med hjälp av massmedia, torde den individuella vara mest rådgivningen effektiv. I syfte att åstadkomma detta om icke den ifrågasätter styrelsen av utredningen föreslagna centrala och regionala bör rådgivningsorganisationen kompletteras med viss lokal rådgivningsverksamhet, åtminstone i en del områden. Styrelsen får understryka betydelsen av att rådgivningsverksamheten föreslås bli till utvidgad att även omfatta omställningsfrågorna. Utredningen uppskattar att endast en omkring fjärdedel av jordbrukare med mer än 10 ha åker har någon forn1 av yrkesutbildning. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av åldersstrukturen inom jordbruket ifrågasätter styrelsen lämpligheten av att begränsa till unvuxenutbildningen jordbrukare der 45 år och med företag på minst 20 ha åker. Med sådana utgångspunkter skulle specialiserde utan åker animalieproducenter någon icke vara berättigade att få särskild yrkesutbildning. På det hela taget anser styrelsen dock att utredningens beträffande såväl förslag grundläggande yrkesutbildning som och vuxenutbildning fortbildning är principiellt riktiga. Dock förefaller det som om utredningen icke och tillräckligt penetrerat utbildningsbehov utbildningsformer för olika kategorier sysselsatta inom jordbruksnäringen. Styrelsen får därför föreslå att man av denna gör en förnyad granskning fråga och sedermera reviderar i delar. Härvid förslaget tillämpliga torde bl. a. frågan om behövlig till nyrekrytering jordbrukaryrket böra ägnas uppmärki samhet.

7. Omställnizzgsfrågor

Jordbrukets rationalisering är till stor del en om en ekonomiskt fråga riktig resursanvändning i samhället. Detta förutsätter en ökad rörlighet för produktionsmedlen i jord, arbete och kapital. I syfte att underlätta anpassningen inom jordbruket till den allmänna ekonomiska utvecklingen krävs därför rörlighetsbefrämjande åtgärder, som stimulerar till omställning och alltså kan sägas utgöra ett ”omvänt småbrukarstöd. delar Styrelsen utredningens uppfattning härvidlag och att småbrukarstödet tillstyrker bortfaller och ersätts med aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Härvid krävs ett intimt samarbete mellan och arbetsmarknadsorganen lantbruksnämnderna, varvid det ankommer på de senare att bedöma om ett kan utvecklas till ett ratioföretag nellt jordbruk på sikt eller om det bör avvecklas. lämpligen I det senare fallet bör lantbruksnämnderna kunna lämna information om omställningsmöjligheterna och vidare hänvisa till arbetsmarknadsorganen. Styrelsen anser att

insatserna främst bör ha långsik.tsperspektivet de arbetsmarknadspolitiska

medan de kortsiktiga. som ledstjärna vid bedömningen av lämpliga åtgärder

m. m. främst bör vara av som t. ex. beredskapsarbeten, skogsvårdsarbeten

och sålunda främst kan komma att avse äldre jordbrukompletteringsnatur som är störst. Sålunda komkare, för vilka omställningssvårigheterna regel

stöd- och de jordmer de nya arbetsmarknadspolitiska stimulansåtgärderna

riskerar och som önskar övergå brukare till del som att bli undersysselsatta

verksamhet. förutsätter att dessa nya arbetsmarknadstill annan Styrelsen

medel verkligen kommer till intensiv användning på jordbrukets politiska

område.

extra anslaget på 30 milj. Styrelsen tillstyrker det av utredningen föreslagna

för inköp och sekr till att disponeras av lantbruksnämnderna jordfonden,

nare avveckling av ofullständiga jordbruk med ogynnsam geografisk belägen-

om liknande av mark etc. som het. Eftersom det här synes vara fråga typ

kunna komma att omfattas av förslaget om ett kontant omställningsskulle icke det senare kunde ersättas med stöd, får dock ifrågasätta om styrelsen av mark, som anett ökat anslag till jordfonden för inköp ej kan ytterligare skulle visst fastställt underskott medges i vändas i rationaliseringen. I så fall

med denna del av verksamhet. Lantbruksnämnderna samband jordfondens

bedriva en intensivare inköpspolitik i nedläggningssyfte skulle då kunna behöva befara att verksamheten eventuellt utan att i samma grad som hittills

Dessa underskott skulle åtminskulle med underskott. speciellt betingade gå med t. ex. utom normalramen stone delvis kunna täckas införselavgiftsmedel

med medel från statens budget. Styrelsen finoch därutöver, i mån av behov,

om kontant tveksamt, bl. a. därner nämligen förslaget omställningsbidrag

med hittillsvarande som gäller för andra för att det ej överensstämmer praxis

Detta kan i viss näringar (t. ex. butiker och småindustrier). avgångsvederlag

få betydelse för mån betraktas so1n en förtidspension och kan prejudicerande

andra grupper i samhället.

8. Utgångspunkten för prispolitikezz

för de olika som I detta avsnitt redogör utredningen prispolitiska system

under senare decennier. Dessutom diskutekommit till användning i Sverige

som kan tänkas komma rar utredningen olika tänkbara prissättningssystem,

i den framtida Bl. a. framhålls svårigtill användning jordbrukspolitiken.

med varandra så att icke målkonflikter heten att förena olika målsättningar

Vidare konstateras de nästan oöverstigliga svårigheter som föreligger uppstår. skall ett bestämt inkomstmål och med en prissättning som samtidigt uppfylla

ett eftersträvat effektivitets- och produktionsmål.

att inte kan vara delar helt utredningens mening prissättningen Styrelsen ett betingat stöd. något medel att lämna jordbruket välfärdspolitiskt lämpligt medför varken en rättvis inkomstfördelning En inkomstmälstyrd prissättning

bland olika av jordbrukare eller kategorier en lämplig fördelning av jordbruksstödet på olika konsumentgrupper. En dylik prissättning motverkar såväl den man önskar inom som rationalisering jordbruket möjligheterna till en förbåittring av livsmedelsstandarden inom stora och befolkningslager främst lågixikomstgrupperna och hälsar med tillbarnfamiljerna. Styrelsen fredsställelse denna klara deklaration i utredningen, som innebär ett avståndstagande från den prispolitik som tillämpats under en stor del av efterkrigsperioden och särskilt under det senaste decenniet. Styrelsen delar emellertid också utredningens ståndpunkt att prissättningen ej bör användas som ett medel att svälta ut mindre rationella företagare. Å andra sidan får heller inte socialprisavvägningen inrymma något väsentligt politiskt drag, som lätt får till resultat att den nuvarande strukturen konserveras eller i varje fall inte blir så rationell som man eftersträvar. Även prissättning grundad på standardmålsättning för mindre jordbrukare eller en lönsamhetsmålsättning för rationella enheter torde medföra sådana svårigheter att en praktisk tillämpning effekt. Redan i huvudmålsättej får avsedd ningen angavs att samtliga medborgare skall kunna få del av den allmänna standardstegringen, vilket innebär att om en sådan ej kan den uppnås genom ekonomiska verksamheten måste vissa sociala insatser göras. Utredningen framhåller att ett system som grundas på en viss återhållsamhet i prispolitiken förefaller mest lämplig att använda under en då samövergångsperiod, tidigt en måste ske. produktionskrympning På längre sikt räknar utredningen med att prisavvägningen skall ske så att en fastställd produktionsmålsâttning kan realiseras. framhåller Utredningen dock att man i nuvarande läge och under de närmaste åren tänka ej kan sig en produktionsmålstyrd vilket är helt införstådd prissättning, styrelsen med, bl. a. därför att det vid nuvarande jordbruksstruktur och produktionsvolym skulle behövas betydande för att minska den senare. prissänkningar Styrelsen anser sålunda att man under de närmaste åren måste föra en återhållsam för prispolitik jordbruksprodukter för att få en lämplig balans, samtidigt so1n man genom rörlighets- och rationaliseringsbefrämjande åtgärder understödjer den som är nödvändig för produktionskrympning att på sikt kunna använda prissättningen som ett instrument. får dock produktionsstyrande Styrelsen framhålla att dessa möjligheter torde vara betydligt sämre inom jordbruket än inom många andra näringsområden, som bl. a. av beroendet av viss följd växtföljd och av de årliga skördevariationerna. Styrelsen anser sålunda att det även på lång sikt kan bli nödvändigt att komplettera prispolitiken med andra åtgärder, inte minst med hänsyn till att den av jordbrukarna vid tillvarje fälle tillämpade produktionstekniken måste befinna efter den sig ”steget bästa kända tekniken. Man kan sålunda få ett liknande som problem idag men på en högre nivå och i så fall mindre accentuerat än för närvarande. Eftersom utredningen tänker sig att en produktionsmålstyrd prissättning först kan börja tillämpas i slutet på 1970-talet, anser dock att man styrelsen

inte får utesluta möjligheten av att särskilt den internationella utvecklingen under tiden kan ha varit sådan, att man tvingas revidera såväl produktionsmålet som prispolitiken. Särskilt vid en EEC-anslutning torde förutsättningarna bli sådana att en fundamental omvärdering blir nödvändig.

9. Prisrelationema

Utredningen konstaterar att det genomsnittlig-a gränsskyddet i Sverige för närvarande är något över 60 °/0 med stora variationer för olika produkter. Sålunda har de viktigaste animalierna haft ett relativt lägre gränsskydd medan vegetabilierna haft ett högre gränsskydd än genomsnittligt. Utredningen konstaterar att spridningen mellan och animalier ökat under vegetabilier perioden. Jordbruksutredningen har undersökt fyra olika normer för att fastställa men konstaterat att ingen kan användas i renodlad prisrelationerna form, om man samtidigt skall kunna tillgodose uppställda målsättningar. framhåller att avvägning av prisrelañonerna bör ske Jordbruksutredningen av 5-10 år och som fastställts vid överenligt en plan med en varaktighet läggningar mellan och staten. Ett krav för att uppnå en rationell jordbruket i inte minst jordbruksproduktion är en betydande stabilitet prisutvecklingen, för sådana som och kött, vilka kännetecknas av tämligen produkter mjölk långa För att en stabil prispolitik skall kunna genomproduktionsperioder. föras krävs att produktionen hålls på en sådan nivå att inte Överproduktionen styr prissättningen utan prissättningen i stället kan styra produktionen”, vilket förutsätter att man först genomför en begränsning för de produktområden där man f. n. har exportöverskott. Jordbruksutredningen framhåller att i medeltal sikt på världsmarknaden har varit prisrelationerna på mycket lång tämligen oförändrade för de flesta produkter utom nötkött, medan däremot fluktuationer har förekommit och förväntas göra det väsentliga kortsiktiga även i framtiden. Man räknar även med att hittillsvarande relation mellan världsmarknaden kommer att bli beståenvegetabilie- och animaliepriser på de i framtiden. Jordbruksutredningen konstaterar att prisrelationerna mellan animalier och är mindre för animalieproduktionen i vegetabilier gynnsam än världsmarknaden men mer än i EEG-länderna. Där- Sverige på gynnsam för skulle en till världsmarknadens prisrelationer sannolikt medanpassning föra i en kraftig ökning av fläsk-, ägg- och broilerproduktionen Sverige. i att i stort sett och på Utredningens förslag utmynnar prisavvägningen sikt bör till världsmarknadens inom ramen för de anpassas prisrelationer, krav som ställs av för olika varor. Målsättningen bör produktionsberedskapen sålunda vara att eftersträva ”som inte alltför starkt avviker ett gränsskydd från väntar i anslutning härprinciperna om likformighet”. Utredningen sig till en sådan utveckling av priser och produktion inom landet ”att erforderlig koncentreras till vegetabiliska produkter, medan för de animaliska import i det närmaste full självförsörjning”. produkterna tillämpas

I princip kan styrelsen acceptera utredningens tanke att man på lång sikt söker åstadkomma en prisavvägning inom landet som i mån övermöjligaste ensstämmer med världsmarknadens prisrelationer. Styrelsen anser dock att man inte utan vidare kan utgå från att dessa kommer att överensstämma med de nu rådande prisrelationerna. Sålunda måste framtida ändringar av prisrelationerna ske stegvis med hänsyn inte bara till utvecklingen på världsmarknaden utan även med hänsyn till utvecklingen inom EEC, där man har andra prisrelationer. Eftersom utredningen anser att EEC:s prisrelationer i stort sett kommer att bli oförändrade i framtiden, synes det styrelsen olämpligt att av principiella hänsynstaganden till prisrelationerna på världsmarknaden vidta åtgärder som kan försvåra en omställning av svenskt jordbruk vid en sannolik framtida EEG-anslutning. Styrelsen får därför understryka utredningens uttalande att man i den framtida prisavvägningen inte kan använda någon av de fyra angivna grunderna i renodlad form. Till betydande del torde man sålunda även i framtiden få räkna med en marknadsbalanserande t. ex. vid prissättning avvägningen av i första hand priserna på fodersäd och vissa animalier. Enligt utredningens förslag skall nämligen fodermedelspriserna även i framtiden fungera som en regulator för animalieproduktionen. Sålunda kan fodersädspriserna icke tillåtas sjunka alltför mycket, eftersom man då sannolikt skulle få betydande exportöverskott på animalier. En övergång till mera likformigt gränsskydd med nuvarande prisrelationer på världsmarknaden skulle innebära en sänkning av gränsskydd och priser främst för brödspannmål. Eftersom de jordar som används för brödsädesproduktion på det hela taget omfattar bättre jordar, skulle en sådan prissänkning på brödsäd medföra en viss Övergång till fodersädsproduktion. Om icke samtidigt en begränsning av fodersädsproduktionen inträffade på marginella jordar, vore det troligt att man då skulle få ett ytterligare ökat exportöverskott av fodersäd i stället för nuvarande exportöverskott av brödsäd. På kort sikt skulle man sålunda vid en mera betydande sänkning av på som av priset brödspannmâl ej åtföljs en motsvarande sänkning av fodersädspriset inte få någon avsevärd minskning av den totala spannmålsproduktionen i landet. Sålunda torde man inte kunna uppnå en anpassning av vegetabiliepriserna till världsmarknadens nivåer innan man lyckats åstadkomma en väsentlig reducering av fodersädsproduktionen. Denna process kan förväntas bli tidskrävande, inte minst mot bakgrund av att Vissa arealer överförs från produktion av grovfoder till fodersädsproduktion i samband med den pågående begränsningen av mjölkproduktionen. Eftersom priset på fodersäd inte kan tillåtas sjunka alltför mycket (utan att man riskerar exportöverskott på animalier), kan rationaliseringen komma att fördröjas. Mot bakgrund av det ovan sagda ifrågasätter styrelsen om man under de närmaste 10-15 åren bör åstadkomma en så radikal minskning av brödsädsproduktionen som utredningen synes anse önskvärt. Däremot anser sty-

relsen att en väsentlig reducering måste ske och i första hand så, att man eliminerar exportöverskott, särskilt av sämre brödsädeskvaliteter. l)et synes lämpligt att man i högre rad än nu uppmuntrar odling av vårvete och av råg bl. a. genom en lämplig prisavvägning i förhållande till annan spannmål. Sammanfattningsvis får styrelsen framhålla att prisavvägningen mellan fodersäd och brödsäd, resp. mellan fodersäd och animalier, även inom förutsebar framtid till betydande del torde komma att behöva anpassas till den inhemska marknaden. Styrelsen anser sålunda att den av utredningen förordade principen om ett i stort sett likformigt gränsskydd kan komma att visa sig bli svår att förverkliga i praktiken. Styrelsen tillstyrker dock utredningens förslag att prisavvägningeil i fortsättningen bör ske enligt en långsiktig plan som kan garantera viss stabilitet i prisutvecklingen men som bör kunna successivt revideras. Som första etappmål bör en ändrad prisavvägning medverka till en reduktion av nuvarande exportöverskott för aktuella produkter. Styrelsen anser att man i samband med det nya jordbrukspolitiska systemets ikraftträdande nästa år bör söka uppnå mer realistiska prisrelationer mellan olika jordbruksprodukter genom en översyn av mittpriser och prisgränser. Bl. a. har dessa för t. ex. potatis och broiler förskjutits till en för hög nivå, bl. a. som följd av inträffade regelutlösningar.

10. Prisreglerizzgezrs utformning

A. Val av prislinje

Utredningen har allmänt diskuterat liögpris-, resp. mellanpris- eller lågpris-

helt eller Man konstaterar vissa fördelar och nackdelar hos de linje, partiellt. olika prissystemen, varvid bland nackdelarna för lågprislinjen anförs att ett högprissystem dominerar Europa och att en lågprislinje torde vara mer administrativt betungande än en Som väsentliga fördelar för en högprislinje. renodlad lågprislinje i Sverige anförs att den underlättar handelsutbytet över gränserna och att den ger konsumenterna en lägre prisnivå för livsmedel, om kostnaderna för jordbruksstödet finansieras skattevägen, antingen detta sker direkta skatter eller genom indirekta skatter. Särskilt torde härvid genom lägre inkomsttagare få möjlighet att förbättra sin livsmedelsstandard, vilket i och för sig vore eftersträvansvärt. Utredningen ifrågasätter om icke lågprissystemet kan prövas i Sverige för att vinna erfarenhet och i så fall beträffande sådana varor där är låg. Utredningen föresjälvförsörjningsgraden slår även att frågan om en generell lågprislinje bör omprövas i den mån utvecklingen ger anledning härtill. KF:s styrelse anser att denna fråga borde ha belysts mera ingående av utredningen; bl. a. framgår det icke av utredningen för vilka varor med låg självförsörjningsgrad man skulle kunna pröva en lågprislinje. Med tanke på

beroendeförhållanden som råder mellan olika

de ömsesidiga priserna på pro-

dukter svårt att rycka ut en enda vara ur sitt sammanhang synes det styrelsen

utan att följdverkningar uppstår för andra produkter. KF:s styrelse delar utredningens uppfattning att en generell lågprislinje

f. n. inte är att förorda trots de många fördelarna med en sådan. Anledningen är främst den tidigare anförda omständigheten, att den svenska jordbruksen sannolik framtida till politiken i varje fall icke skall försvåra anslutning

EEG. Styrelsen anser att konsekvenserna av en lågpris- eller mellanprislinje

för olika varor klarare borde ha belysts av utredningen, så att man mera konkret fâtt klart för skulle ha inneburit i

sig vad ett sådant prislinjealternativ

olika avseenden.

B. Gränsskgddets utformning

Enligt hittillsvarande system är införselavgifterna för de flesta jordbruksprodukter fasta så länge inom landet ligger mellan de s. k. prisgränserprisnivån

medan

na, med undantag för effekten av utlösning av existerande spärregler,

man för fodermedel har tillämpat ett system med rörliga införselavgifter.

Detta innebär världsmarknaden fått påverka att kortsiktiga prisrörelser på

de svenska endast i viss utsträckning. Med hänsyn till att EEC-

priserna marknaden ett system med rörliga avgifter, har utredningen över-

tillämpar för Sverige, bl. a. därför att detta leder till stabilare vägt ett liknande system

jordbrukarpriser, vilket underlättar produktionsplaneringen. Utredningen

framhåller även fördelen med en stabil för konsumenterna, medan

prisnivå

för handel och industri kan

däremot ett system med rörliga importavgifter innebära nackdelar, t. ex. genom att det spekulativa inslaget i im-

åtskilliga

skulle öka. Tekniskt sett är ett dylikt system sväradministrerat porthandeln och dessutom saknas för flera varor tillförlitliga importprisuppgifter. Utred-

förordar därför för framtiden ett system med inom vissa prisgränser

ningen fasta med för fodermedel och socker. Utredningen

införselavgifter undantag

föreslår att nuvarande 3 och det särskilda in-

spärregler, nämligen °/o-regeln ersätts med en särskild 2 Wo-regel för ändring av införsel-

flationsskyddet, Vidare föreslår ut-

avgifterna och en 3 °/0-regel för ändring av prisgränserna.

att icke som nu tvingas ingripa när

redningen prisregleringsmyndigheten

över- eller underskrids utan tillfälle avvakta den fortprisgränserna ges satta innan åtgärder vidtas.

prisutvecklingen

till ett under

KF:s styrelse ställer sig i princip tveksam prisregleringssystem

som bygger på en betydande grad av automatik. Det kan vis-

övergångstiden

föreslagna systemet till följd av sin konserligen sägas att det av utredningen struktion i mindre få automatiska verkningar och

något grad än hittills synes

att det i mån kan som en buffert mot kortsiktiga fluktuationer

någon tjäna

anser vidare att en förutsättning för att tillpå världsmarknaden. Styrelsen

är att varje regelutlösning icke

lämpa det av utredningen föreslagna systemet

nödvändigtvis tillämpar likformiga justeringar av införselavgifter och priser. Därvid skulle varje regelutlösning bli föremål för förhandlingar med möjlighet till olikformiga ändringar, varvid större frihet ges att successivt uppnå en eftersträvad av gränsskydd avvägning och priser än o1n man krävde likformiga ändringar. En fördel med det föreslagna systemet, jämfört med t. ex.. ett alternativt friare system baserat på årsvisa förhandlingar, är att förhandlingsramen är given. Ett sådant friare system, som i reservation antytts av herr Wahlfisk, och där gränsskydd, mittpriser och prisgränser skulle ändras årligen, förutsätter ävenledes vissa fastställda regler med viss automatik. Att tillämpa ett systern som enbart bygger på ett årligt fastställt gränsskydd för olika produkter utan några prisgränser kunde i och för sig synas attraktivt men skulle avsevärt försvåra möjligheterna att uppnå ställda målsättningar. I ett dylikt mera obundet system kunde ett större inslag av godtycklighet befaras och utrymme lämnas för en större grad av subjektiva värderingar och politiska influenser vid de årliga förhandlingarna. En annan väsentlig nackdel är att prisstabiliteten kunde äventyras genom att kortsiktiga större prisvariationer på världsmarknaden i alltför hög grad kunde påverka priserna inom landet. Utredningens förslag bygger på tanken att i avlämplig grad skärma de kortsiktiga utländska prisfluktuationerna och att uppnå en anpassning på längre sikt till världsmarknadens prisrelationer. En sådan anpassning kan möjligen ske successivt inom ramen för en automatiskt verkande regel, såvida möjligheter ges till olikformiga ändringar av och införselavgifter priser. Rent generellt anser KF:s styrelse att följande krav kan ställas väsentliga på ett ändamålsenligt prisregleringssystem, som kan medverka till att uppfylla ställda målsättningar: 1) Det skall möjliggöra en önskvärd realprisutveckling för jordbruksprodukter. Det bör sikt en önskad 2) på möjliggöra grad av anpassning av prisrelationerna till världsmarknadens långsiktiga prisrelationer. 3) Det bör i viss mån avskärma de inhemska från kortjordbrukspriserna siktiga större prisvariationer på världsmarknaden. 4) Det bör leda till en sådan jämnhet och stabilitet i att denprisutvecklingen na kan utgöra en realistisk grundval för jordbrukarnas produktionsplane- ring bl. a. i syfte att undvika en snedvridning av produktionsinriktningen. 5) Det skall ge utrymme för import av jordbruksråvaror och livsmedel av önskvärd omfattning utan att samtidigt leda till Ökade exportförlustcr för svenska jordbruksprodukter under övergångstiden. 6) Det bör medverka till ökad rationalisering och till skapandet av ett rationellt svenskt jordbruk av lämplig omfattning. 7) Det får ej försvåra en framtida möjlig anslutning till EEC. Styrelsen finner det ovisst om det av utredningen föreslagna automatiskt

verkande systemet i praktiken fyller dessa krav. Därför finner styrelsen det nödvändigt att frågan görs till föremål för ytterligare överväganden, varvid även friare, ej automtiskt verkande system för prisregleringen bör närmare utredas.

(J. Speciella pris/tåget Utredningen framhåller betydelsen av att söka utforma de marknadsreglerande åtgärderna så, att varje tvivel huruvida en viss privat reglering är en omedelbar följd -av en statlig reglering och därmed i princip undantagen från bestämmelserna i konkurrensbegränsningslagen, är uteslutet. Utredningen säger vidare att i den mån de statliga regleringarna bygger på föreningsrörelsens prispolitik och prisnoteringar bör inte heller detta kunna åberopas som ett samband av ovan berört slag. Detta innebär att vi anser att den statliga marknadsregleringen bör bli helt fristående från föreningsrörelsen, så att föreningsrörelsen i konkurrenshänseende kan bedömas enligt samma normer och från samma utgångspunkter som näringslivet i övrigt.” Styrelsen hälsar denna som det synes enhälliga principdeklaration med stor tillfredsställelse. Styrelsen vill dock anföra några omständigheter som i detta sammanhang kan vara av speciellt intresse. Styrelsen vill framhålla betydelsen av den för priser och konkurrens icke ringa inverkan som noteringsverksamheten har och vilken f. n. till stor del omhänderhas av ekonomiska Det är i och för jordbrukets föreningsrörelse. sig korrekt att man inom ramen för hittillsvarande jordbruksavtal haft rätt .att tillämpa en sådan prispolitik som syftat till att i olika marknadssituationer maximera överskotten för jordbruket. Särskilt inom sådana varuområden där det förekommer en viss, om än ofullständig konkurrens torde dock den möjlighet att bestämma partipriserna som de jordbrukskooperativa organisationerna haft (t. ex. för kött och ägg) kunnat utnyttjas i konkurrensen med enskilda och konsumentkooperativa företag. I syfte att upphäva denna tänkbara konkurrensbegränsning föreslog för övrigt jordbruksnämndens konsumentdelegation i samband med det första provisoriska jordbruksavtalet att pris- och kartellnämnden skulle få i uppdrag att övervaka och följa noteringsverksamhetenl proposition nr 951965 sades härom följande: Jordbruksnämnden . . . har överenskommit med Statens pris- och kartellnämnd -om att denna skall följa Sveriges Lantbruksförbunds noteringsverksamhet för att klarlägga hur denna bedrivs och på vilket underlag noteringarna baseras”. I realiteten har detta förslag ännu ej effektuerats och styrelsen vill -därför betona angelägenheten av att detta sker så snart som möjligt. Som komplement härtill vill styrelsen föreslå att man undersöker lämpligheten av att på köttvaruområdet tillsätta ett särskilt prisorgan med allsidig sammansättning från berörda parter inom stat och näringsliv. Denna grupp .skulle t. ex. deltaga vid fastställandet av prisnivå vid infrysning av kött och

storlek och deras införande i tiden och fläsk, ta ställning till frysavdragens i efterhand bedöma den svenska jämfört med bl. a. den partiprisnivån danska. KFzs styrelse vill även föreslå, att och kartellnämnden närmare utreprisder -- vilka för aktualiserades i samband med de speciella problem övrigt arbete - som avser och distributionsgruppens prissättnings- kvalitetsfrågor i samband med råvaruleveranser från t. ex. de jordbruksägda slakterierna till dels leden i vidareföråidlingen, dels till härde i egen regi bedrivna följande med konkurrerande konsumentkooperativa och enskilda företag. Enligt styrelsens uppfattning är det givet att konkurrensen skall ske på lika villkor, baserad bl. a. bestämmelserna i 1953 års konkurrensbegränsningslag. Utpå redningens ovan återgivna uttalande angående konkurrensen på jordbruksvaruområdet är ett viktigt komplement till 1953 års lag. Det torde främst ankomma på pris- och kartellnämnden att löpande övervaka att bestämmelserna följs och på NO, till skillnad från vad som hittills varit möjligt, att ta upp till behandling eventuella avsteg från dessa principer. Som följd av jordutpräglade dominans inom Inånga väsentliga varuombrukskooperationens råden, särskilt inom animaliesektorn, torde det främst vara dessa som kan komma i blickfältet, men anser att det är ett primärt och i och för styrelsen konsumentintresse att dessa principer bör äga generell giltighet, sig självklart bortsett från under vilka företagandet bedrivs. organisationsformer I den debatten har det, särskilt från jordbrukarhåll, ofta hävoffentliga dats att inte ens den nuvarande åt genomsnittliga prisnivån ger lönsamhet existerande rationella företag. Att så kan vara fallet beror dock icke nödvändigtvis att prisnivån är för låg utan till viss del på vilka avräkningspriser på som olika av kan erhålla. I den mån som man t. ex. kategorier jordbrukare en oberoende av levererade kvantiteter eller andra tillämpar likaprisprincip (i stället för efter prestation) innebär nämligen ett dylikt prestationer pris via som icke har system i sig självt en social utjämning avräkningspriserna, en önskad stimulerande verkan effektiva jordbruksföretag. KFzs styrelse på anser det sålunda synnerligen angeläget att en ändamålsenlig prisavvägning för sker vid leverans till livsmedelsindustri och handel, jordbruksprodukter så att den med allmänna medel stödda rationaliseringsverksamheten ej motverkas. Pris efter prestations-principen borde enligt styrelsens uppfattning även i större komma till användning inom föreningsrörelsen vid levegrad ranser från dess livsmedelsindustrier till konsumentkooperativ och enskild livsmedelsindustri och handel.

D. Regleringsföreningarna med för är att uppnå en av stats- Syftet prisregleringen jordbruksprodukter makterna fastställd ett i förhållande härtill avvägt prisnivå, grundad på Härutöver krävs olika slag av marknadsreglerande åtgärder, gränsskydd.

som hittills fått vidtas av de s. k. Till stor del har ar-

regleringsföreningarna.

betet bestått i att ombesörja avsättning av överskottsproduktion, så att den-

na ej skall kunna påverka den inhemska prisbildningen. Utredningen hävdar

”att någon mera radikal av inte

omläggning prisregleringssystemet är möj-

lig f. n. och att frågan om en omläggning bör tas upp då produktionen mer

väsentligt understiger förbrukningen. Exiligt utredningens förslag skall

marknadsreglerande åtgärder åtven i fortsättningen få fullgöras av de särskilda men under Överinseende

regleringsföreningarna av prisregleriitgsmyndigheten. Två nya regleringsföreningar föreslås inrättade, nämligen en för mejeriprodukter och en för potatis och potatisprodukter, vilket styrelsen till-

styrker.

Regleringsiöreningarntts styrelser föreslås av utredningen bestå av tre fö-

reträdare för jordbrukskooperationen, tre representanter för industri och handel, två statliga representanter samt dessutom av en företrädare för det direkta vilken senare bör utses konsumentintresset, av Kungl. Majzt. Med hänsyn till att regleringsföreningarnas inflytande på prisutvecklingen fortfarande kommer att bli väsentligt och med hänsyn till att livsmedelsposten är den tyngst vägande i konsumenternas budget, anser KF:s utredstyrelse ningens förslag välbetänkt.

E. Interna avgifter och subventioner

Utredningen anser de interna regleringsavgiiterna som t. ex. förmalningsavgift, slaktdjursavgift m. m. tills vidare nödvändiga att bibehålla men att de

bör avvecklas när exportbehoven minskar eller försvinner. Vidare hävdar utredningen att uttagande av interna avgifter för att utjämna konkurrensskillnader i olika delar av landet i icke bör förekomma.

princip

KF:s styrelse ansluter sig i stort till uttalanden liksom även

utredningens

till om en översyn

förslaget av exportstödets utformning. I likhet med utredningen anser styrelsen att bör prisregleringsmyndigheten pröva överföring

av inkomster från interna avgifter till med

regleringsföreningarna hänsyn

till behovet, varvid skall beaktas att avgiftsnivån inte än nödvängörs högre digt. De subventioner som f. n. utgår år av två slag, nämligen dels medel som

anvisas över statsbudgeten och dels sådana som av utgår införselavgiftsme-

del. Av har under senare år fått

införselavgiftsmedel disponeras intill 160

milj. kr för område

prisreglering på jordbrukets (normalramen), och dispo-

sitionen av dessa medel underställs Kungl. och Hittills har Majzt riksdagen.

införselavgifterna för fodermedel fördelats mellan

respektive produktionsgrenar efter samråd mellan jordbruksnämnden och förhand-

jordbrukets lingsdelegation. Med hänsyn till att införselavgifterna måste betraktas som statliga medel i likhet med tullinkomster och till att av dessa fördelningen

medel anses böra behovsprövas i framtiden, anser styrelsen att även vid denna fördelning konsumentintresset bör vara företrätt. Styrelsen tillstyrker kr icke förslaget att det av utredningen angivna maximibeloppet på 160 milj. utan starka skäl bör överskridas. Utredningen anför subventioner att sådana endast bör kunna ut-

angående

och att bidragen bör

gå under en begränsad period och bara i undantagsfall

knytas till brukaren personligen och inte till produkten, och att de ej heller

bör verka delar på det hela denna produktionsstimulerande. Styrelsen taget

uppfattning men vill föreslå att man närmare undersöker förutsättningarna

för att använda subventioner i produktionsbegränsande syfte vid rationaliset. ex. det sätt angivit (sid. 15). Däremot anser ringen, på styrelsen tidigare styrelsen att särskilt differentierat arealtillägg icke generellt bör utgå i syfte

att stimulera Styrelsen tillstyrker vidare ut-

rationaliseringsverksamheten. förslag att införselavgiftsmedlen i princip ej får användas för att

redningens

täcka exportförluster.

Industrins rävarzzkostnadsutjáimning förordas av utredningen bli föremål för en särskild utredning av och tullteknisk natur. En sådan

handelspolitisk

och styrelsen utgår från att den beredes till-

utredning pågår enligt uppgift fälle att yttra sig om de framlagda förslagen när utredningen föreligger.

F. Förhundlingsførmer

Utredningen föreslår att beslut rörande prissättningen bör föregås av över-

läggningar. Angående förhandlingsformerna förordar utredningen att för-

den sidan anordnas skild från jordbrukshandlingsfunktionen på statliga nämnden att staten företräds av särskilt delegerade eller på annat

genom

sätt; i samband därmed bör nämndens ledning ombildas till en verkssty-

relse med lekmannainslag”. behandlades i slutskedet av

Eftersom

denna fråga först jordbruksutred-

ningen och eftersom man icke angivit närmare motiveringar till föreslagna

förändringar förhandlingsformer och jordbruksnämndens organiangående

sation, vill KF:s styrelse föreslå att denna fråga göres till föremål för förnyad innan sker. Härvid kan flera alter-

behandling slutgiltigt ställningstagande

nativa lösningar prövas, varvid den närmast till hands liggande är att bygga som under de två senaste åren och som

på den förhandlingsform tillämpats haft karaktär av under medverkan av jordbruksnämntrepartsförhandlingar

Visser-

den, konsumentdelegationen och jordbrukets förhandlingsdelegation.

har denna under denna tid som regel ej varit i allo

ligen förhandlingsform

tillfredsställande men densamma torde kunna förbättras avsevärt, bl. a.

att man fixerar en särskild förhandlingsprocedur, som bl. a. skulle

genom

innebära att delegationerna får en likvärdig ställning.

anser att man även kan tänka sig ett annat alternativ, som byg- Styrelsen

ger på förhandlingar mellan två parter, vilket i så fall skulle överensstämma med den av skisserade utredningen förhandlingsformen, enligt vilken staten skulle företrädas av ”särskilda eller annat sätt”. delegerade på Som motpart till jordbrukets förhandlingsdelegation kunde man då tänka sig en konsumenternas I denna

förhandlingsdelegation. borde förutom företrädarna inom

jordbruksnämnden för förbrukarintressena även från bl. a. ingå delegerade konsumentdelegationen. Vid dessa torde förhandlingar generaldirektören böra fungera som opartisk ordförande (och förlikningsman), varjämte tek- 11isk expertis från jordbruksnämnden givetvis skulle stå till förfogande.

11. lllarknadsregleringen för uegetabilier

Jordbruksutredningen framhåller betydelsen av att marknadsregleringen

för spannmål utformas så att den inte hindrar en krympning av produktionsvolymen”. En mer genomgripande av ändring prisregleringssystemet torde dock först kunna bli aktuell i samband med att produktionen mera permanent understiger den inhemska förbrukningen. föreslår Utredningen bl. a. att prisortssystemet överses och att den som kompensationsavgift uttas vid import i stället för förmalningsavgift in i byggs införselavgiften. Systemet med rörliga införselavgifter för fodervaror måste enligt utredningen bibehållas i framtiden med hänsyn till dessa effekt produktionsstyrande på animalieproduktionen. Styrelsen delar i princip utredningens uppfattning i dessa hänseenden, men får beträffande prisrelationerna dels mellan olika vegetabilier och dels mellan fodersäd och animalier hänvisa till vad som sagts under avsnittet om prisrelationerna. Vidare ifrågasätter styrelsen av att inbaka lämpligheten

kompensationsavgifterna i införselavgifterna, främst av internationella hän-

syn. Beträffande för socker och marknadsregleringen fabrikspotatis har utredningen visserligen i viss mån tagit men eftersom båda ställning, dessa varuområden är föremål för avstår KF:s specialutredningar styrelse nu från att göra några uttalanden.

12. Blarknadsregleringen för animalier

Sedan lång tid tillbaka har haft en situation Sverige på mejerivaruområdet som närmast präglats av tanken en på produktionsanpassad konsumtion. En betydande överkapacitet har förelegat och stora exportöverskott av t. ex. smör har bl. a. som regelmässigt uppstått följd av det skydd näringen åtnjutit. I samband med försämrade och exportmöjligheter minskning av den inhemska konsumtionen har det kommit att framstå som ett alltmera angeläget krav att Detta produktionsvolymen begränsas. är så mycket mer väsentligt som prisavvägningen mellan olika mejerivaror hittillsvarande genom regleringar 27

skett så att och tvingats att subventioner-a mjölk- margarinkonsumentema Dessa har haft en konserverande effekt och smörkonsumenterna. regleringar av som eljest kunsnarast motverkat den rationalisering mjölkproduktionen av att i ende skett, vilket för övrigt belyses mjölkproducenterna genomsnitt dast har ca åtta kor. Det är ett samhällsekonomiskt intresse att i framtiden

en rationell såväl i producent- som förädlingsleden

skapa företagsstruktur

på me jerivaruområdet. KF:s hälsar därför med tillfredsställelse utredningens av nytänkan-

styrelse

de beträffande den framtida mjölk- och fettreglepräglade principförslag det att man behandlat mjölk- och köttringen. Vidare anser styrelsen riktigt som två ur marknadssynpunkt fristående produktionsgrenar. produktionen

under normala förhållanden vara mera fördelaktigt att

Det torde nämligen köttkvantitet än att upprätthålla en onödigt hög importera en marginell som bas för Emellertid kan det visa sig mjölkproduktion köttförsörjningen. erforderligt att importera mera betydande kvantiteter och då kan en ompröv-

behöva Sannolikt får man räkna med en marknadsbalanserande ning göras. för kött-, även i framtiden. prissättning respektive mjölkprodukter med att kom- Utredningen räknar överskottsproblemen på mejeriområdet man dock på vissa mer att vara eliminerade omkring år 1975, varvid bygger om konsumtionen av olika som kan vara svåra antaganden mejeriprodukter, har att kostammen år 1975 komatt bedöma. Kalkylsakkunniga uppskattat 680.000 kor medan avkastningen per djur och år mer att uppgå till ungefär 3.700 Effekten av dessa två väntas öka till c:a 4.400 kg. (1965 ungefär kg). bli av till ommotverkande faktorer beräknas en minskning produktionen ton 4 °/o m Man torde kunna räkna med en större nedgång kring tre milj. jölk. förra delen av än under den senare. av kostammen under den perioden i särskilt under det första ske- Däremot torde nedgången mjölkproduktionen mindre än minskningen av koantalet. Beträffande det bli förhållandevis räknar i sitt alternativ med en konsmörkonsumtionen utredningen lägsta ca 36 hälften av den nuvarande. sumtion år 1975 på milj. kg eller ungefär från ett och en priskvot till Härvid har man utgått smörpris på 10,56/kg under 2,0). Trots nuvarande låga margarinet på 3,10 (för närvarande något en för smör, och styrelsen priskvot till margarinet föreligger avsättningskris att smörkonsumtionen vid de priser utredningen håller det därför för troligt som sannolika kommer att bli betydligt mindre än förutsatt. Den lägsta räknat skulle behövas för att klara försörjningen år årliga mjölkproduktion som till torde uppgå till

1975 av K-mjölk och grädde (inkl. återtag jordbruket)

vilket skulle kräva ca 450.000 kor. I så fall skulle ca 2 milj. ton 4 °/0 mjölk, få ske av ost och smör. En så låg produktionsvolym en betydande import helt bl. a. av men hur mycket anser styrelsen dock orealistisk, beredskapsskäl,

större bör vara på sikt är osäkert. produktionen kan komma att på kort sikt

Även om konsumtionspriset på mjölk sjunka

det styrelsen ovisst om ett lågt pris som en följd av föreslagna åtgärder, synes

kan bibehållas bl. a. med till på längre sikt, hänsyn kostnadssituationen vid effektiva företag. F. n. torde det ofta förhålla så, att nuvarande avräksig ningspriser ej ger lönsamhet vid rationell mjölkproduktion, vilket f. ö. bestyrks av att antalet nyetablerade större är och att viss nedföretag ringa läggning sker av större enheter. Vid en tillämpning av principen pris efter prestation skulle man kunna möjliggöra förbättrad lönsamhet vid stora och effektiva företag och samtidigt uppnå en av krympning mjölkproduktionen vid orationella företag. Utredningen föreslår att gällande för succesutjämningsförfarande mjölk sivt avvecklas enligt en förhand fastställd Motiven härför är att bepå plan. rörda skall kunna och medverka parter anpassa sig till i avvecklingen och i rationaliseringsverksamheten. Enligt den föreslagna planen skall utjämningsförfarandet avvecklas under en tid av fem år, varefter två sjundedelar av nuvarande utjämningsavgifter skulle få tas ut i form av allmän mjölkavgift. KF:s styrelse tillstyrker att utjämningsförfarandet successivt avvecklas och anser det härvid att man sökt principiellt riktigt fastställa en plan härför. Med hänsyn till den inhemska produktions- och konsumtionsutvecklingen anser dock att det kan styrelsen visa sig bli svårt att följa den av utredningen uppställda tidtabellen för utjämningsavgifternas om avveckling, speciellt härvid jordbrukarpriset på mjölk skall kunna hållas Bl. a. torde det uppe. komma att visa sig bli svårt att avsätta avsedda kvantiteter smör till de högre priser som räknat vilket f. ö. medför utredningen med, ett höjt gränsskydd för smöret. anser därför Styrelsen att avvecklingen av utjämningsförfarandet bör omprövas med utgångspunkt från ett mer realistiskt tidsschema än utredningen föreslagit. Styrelsen ifrågasätter även om den av utredningen föreslagna avvecklingen av mjölkregleringen överensstämmer med målsättningen om en årlig sänkning av realprisnivån med på jordbruksprodukter 0,2 °/o. Beträffande de olika mjölktillåggens får avveckling styrelsen tillstyrka utredningens förslag. I fråga om anser att den med fettregleringen utredningen vissa justeringar bör bibehållas. Styrelsen förordnande av att tillstyrker utredningens regleringsavgiften bortfaller men att införselavgifter alla fettvaror. Därutgår på emot ifrågasätter styrelsen utredningens tanke att en ökad oljeväxtodling skulle vara lämplig som för minskad av andra ersättning odling vegetabilier. Oljeväxtodlingen i Sverige synes nämligen främst motiverad av beredskapsskäl. Angående kött- och fläskregleringen vill styrelsen

tillstyrka utredningens förslag att det statliga lagringsstödet för kött och fläsk i princip bör utgå en-

dast då priserna ligger under mittprisnivån, vilket f. även var fallet före 1963/64. Med nuvarande kostar denna bidragsgrunder lagringsverksamhet mellan 10-15 milj. kr per år och administreras av bidragsgivningen jord-bruksnämnden. Den ekonomiska av denna betydelsen lagring är betydande, eftersom den påverkar prisnivån för hela den marknadsförda kvantiteten.

bidrar även till variationer i Lagringsstödet att utjämna säsongmässiga priser och men kan även verka hindrande på en marknadsanpassproduktion inom landet. för användning av bör enligt utning Vägledande lagringsstöd bl. a. vara de samhällsekonomiska kostnaderna för lagring jämfört

redningen

med kostnaderna för export. föreslår att den framtida äggregleringen i stort sett bibehålls Utredningen oförändrad. vill framhålla av att sådana åtgärder Styrelsen angelägenheten vidtas att Styrelsen föreslår att man exportöverskotten på ägg elimineras. närmare utreder att ett restitutionsförfarande för såmöjligheterna genom av främst som ändå är nödvändig för ägg- och broilers-

dan import majs

effektivitet kunna nedbringa produktionskostnaderna för produktionens Förekommande kontroll finge ske hos fodertillverkarna.

producenterna.

skulle och kunna sänkas för t. ex.

Härigenom gränsskydd konsumentpriser

eller av

ägg och broiler. Om ett sådant system visar sig ur kontrollsynpunkt

andra skäl ogenomförbart, vill styrelsen ej motsätta sig utredningens förslag att bibehålls i stort sett oförändrad tills vidare. Beträffande äggregleringen de under senare år för broiler vill styrelsen utgående fryslagringsbidragen att om dessa i framtiden skall härför utformas i överföreslå utgå, reglerna ensstämmelse med dem som föreslås för kött och fläsk. Det kan för gälla med till karaktär ifrågasättas om frys-

övrigt hänsyn broilerproduktionens

över huvud är bl. a. därför att möjlighelagringsbidrag taget nödvändiga, terna till och en jämn produken marknadsanpassad produktionsplanering tion under året är avsevärt större än vad fallet är för nötkött.

Sammanfattning av KF:s förslag och synpunkter fall de närmaste de- KF:s styrelse anser att industriländerna under i varje cennierna kommer att ha för U-ländernas livsmedelsförväsentlig betydelse bl. a. av resursfördelningen och den tekniskt-vetenskap_-

sörjning, på grund

av den internationella handeln med jordliga utvecklingen. En liberalisering bruksvaror bör eftersträvas. för anser bör vara att med till-

Huvudmålet jordbrukspolitiken styrelsen

medel ett ur samhällsekonomisk rationellt svenskt gängliga skapa synpunkt anser att är ett adekvat mått

jordbruk. Styrelsen ej självförsörjningsgraden

och att den därför ej kan utgöra en självpå lämplig produktionsberedskap ständig huvudmålsättning för jordbrukspolitiken. bör under syfta till att prisnivån för jord- Prispolitiken övergångstiden får fullt så snabbt som den allmänna prisnivån. bruksprodukter ej stiga

Övergångstiden torde få bli något längre än utredningen föreslagit.

framhåller tidsfaktorns för rationaliseringsarbetets Styrelsen betydelse Under det första skedet bör man inrikta sig på att stilämpligalbedrivande. av för varor där mulera till en krympning produktionsvolymen, speciellt nu har Sedan bör ökad stimulans ges till uppbyg- Sverige exportöverskott. av rationella, lönsamma företag. anser att livsmedelsindustri

gandet Styrelsen

och handel kan medverka i rationaliseringen bl. a. genom att använda en lämplig prisavvägning för leveranser från jordbrukarna, baserad på pris efter prestationsprincipen. Strukturrationaliseringen inom jordbruket torde medföra rationaliseringsvinster inom livsmedelsindustrin (t. ex. mejerihanteringen), som även bör komma konsumenterna tillgodo. Samverkan mellan jordbrukarna samt förädlings- och handelsföretag torde i framtiden bli alltmera intim. Styrelsen understryker angelägenheten av en intensifierad markanskaffning bl. a. genom ökade anslag till jordfonden. Vidare framförs tanken på särskilda arealtillägg under viss tid för att stimulera till överförande av lämpligt belägen åkerjord till betesmark. Finansieringsfrågornas centrala betydelse understryks av styrelsen, som dock ej anser att särskild prioritering kan tillämpas för jordbruket. Den föreslagna lånegarantiramen bör utvidgas, om detta visar sig erforderligt. Styrelsen föreslår en mer flexibel utformning av garantiramarna för olika ändamål. Härvid bör markanskaffningen i början prioriteras och sedermera investeringar i ekonomibyggnader. Betydelsen av stöd till forskning, rådgivning och utbildning betonas. Forskningsinsatser inom förädlingen bör avse hela livsmedelsindustrin och icke bara jordbrukssektorn. Kunskapsspridningen bör både ske genom massmedia och genom individuell rådgivning. Styrelsen anser att viss lokal rådgivningsverksamhet bör förekomma. Utbildningsbehov och utbildningsformer behöver närmare genomgås och frågan om behövlig nyrekrytering till jordbruket ägnas uppmärksamhet. Ökade arbetsmarknadspolitiska och stödjande åtgärder till omställning kan sägas utgöra ett omvänt småbrukarstöd”, som bör ersätta nuvarande småbrukarstöd. Styrelsen är tveksam angående förslaget om kontant omställningsstöd såsom detta konstruerats av utredningen. Styrelsen är i stället benägen att föreslå en Ökning av anslaget på 30 milj. kr till jordfonden för inköp av mark som kan användas i rationaliseringssyfte. Samtidigt bör visst ej underskott medges som delvis kunde täckas av införselavgiftsmedel över normalramen men därutöver i mån av behov genom ökade anslag över statsbudgeten. Styrelsen anser att inte bör inrymma något väsentligt socialprispolitiken politiskt drag och att den under de närmaste åren bör vara återhållsam. Samtidigt bör den utformas så att en anslutning till EEG ej försvåras. Den av utredningen förordade principen om ett i stort sett likformigt gränsskydd på lång sikt kan under alla omständigheter bli svår att förverkliga i praktiken. En lågprislinje för jordbruksprodukter skulle varit fördelaktig, särskilt för låginkomst- och barnfamiljema. Främst med hänsyn till en framtida trolig EEG-anslutning finner sig styrelsen dock böra acceptera en högprislinje men önskar få belyst för vilka varor som en lågprislinje skulle kunna tillämpas.

Styrelsen ställer sig i princip tveksam till ett automatiskt verkande prisregleringssystem. Flera fördelar finns dock med automatiskt verkande regler, särskilt om olikformiga prisändringar för skilda varor medges. Styrelsen föreslår emellertid en ytterligare Översyn, varvid även friare, ej automatiskt verkande system för prisregleringen bör undersökas. Styrelsen förordar pris efter prestation vid leveranser från jordbruken till livsmedelsindustri och handel. En prisavvägning bör även komma till användning vid leveranser från jordbrukskooperativa livsmedelsindustrier till dessas kunder inom livsmedelsindustri och handel. Det är angeläget att den utlovade insynen i den s. k. noteringsverksamheten genom pris- och kartellnämnden effektueras och att jordbrukets föreningsrörelse i konkurrenshänseende bedöms enligt samma normer som näringslivet i övrigt. Styrelsen föreslår eventuellt tillsättande av särskilt prisorgan inom köttvaruområdet med allsidig sammansättning från berörda parter inom stat och näringsliv. Detta organ skulle t. ex. deltaga vid fastställandet av prisnivå vid infrysning av kött och fläsk, ta ställning till frysavdragens storlek 1n.1n. och i efterhand bedöma den svenska partiprisnivån jämfört med bl. a. den danska. Styrelsen tillstyrker utredningens förslag att marknadsreglerande åtgärder i fortsättningen skall fullgöras av särskilda regleringsföreningai med en särskild företrädare för konsumentintresset i styrelsen. Det maximibelopp av 160 milj. kronor av importavgiftsmedel som hittills fått disponeras för prisregleringsändamål bör ej ökas utan starka skäl. Prisförhandlingar kan ske som f. n. mellan jordbruksnämnden, jordbrukets förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen, varvid en förhandlingsprocedur fixeras och delegationerna får likvärdig ställning. Som tänkl›art alternativ föreslås tvåpartsförhandlingar mellan jordbrukets förhandlingsdclegation och en konsumenternas förhandlingsdelegation. I den senare hör ingå representanter för de s.k. förbrukarintressena i jordbruksnämnden och bl. a. delegerade från konsumentdelegationen. Generaldirektören för jordbruksnämnden bör som opartisk ordförande och förlikningsman leda förhandlingarna. Styrelsen understryker betydelsen av att mjölkregleringen revideras bl. a. genom att utjämningsförfarandet successivt avskaffas enligt en fastställd plan. Styrelsen anser dock ej att utredningens tidsschema är realistiskt och ifrågasätter om ej en viss förlängning av omställningsperioden kan komma att visa sig nödvändig. Styrelsen tillstyrker utredningens förslag beträffande fett-, resp. kött- och fläskregleringarna. Angående äggregleringen föreslår styrelsen att man närmare undersöker möjligheterna till ett särskilt restitutionsförfarande för sådan import av majs som ändå är nödvändig för ägg- och broilerproduktionens effektivitet. Om

ett sådant visar ogenomförbart, får styrelsen system sig ur kontrollsynpunkt att bibehålls oförändrad tills-

acceptera utredningens förslag äggregleringen

vidare.

Stockholm den 31 oktober 1966.

KOOPERATIVA FÖRBUNDET

Styrelsen

Mauritz Bonow Bertil Tronét

/ Bengt Kristensson

Sveriges Allmänna Hypoteksbank:

Genom remiss den 23 juni 1966 har Hypoteksbanken beretts tillfälle att avge

tttlåtande över 1960 års betänkande Den framtida

jordbruksutrednings

Med därav får bankstyrelsen, som bifogar

jordbrukspolitiken. anledning yttranden* i ärendet av Mälarprovinsernas och Norrlands hypoteksförening-

ar, anföra följande. Styrelsen torde närmast ha att yttra sig över de delar av utredningen, som

är av mera direkt betydelse för hypoteksinstitutionens verksamhet, nämligen markanskaffnings- och finansieringsfrågorna, (B, kap. V, sid. 78-100).

till och som Styrelsen ansluter sig i allt väsentligt de synpunkter förslag, i nämnda avsnitt av betänkandet framfört. När det

jordbruksutredningen

krediter till har

gäller åtgärder i syfte att förbättra tillgången på jordbruket

särskilt framhållit önskvärdheten av att Sveriges all-

utredningen (B sid. 90) männa hypoteksbank möjligheter att emittera obligationer. En

ges större önskvärd av kan enligt vad utredningen

prioritering jordbrukskrediterna

anfört åstadkommas genom en liheralare tillståndsgivning för landshypoteks-

institutionens ohligationslån. Såsom anfört är hypotekslånen genom sin förhållandevis låga utredningen

ränta för Det är där-

och sin långa bindetid synnerligen lämpliga jordbruket.

icke fått den ut-

för enligt styrelsens mening att beklaga att hypotekslånen bredning bland jordbrukarna, som i beaktande av de långfristiga krediternas

utomordentligt stora betydelse hade varit i hög grad önskvärd. För närvarande är cza 45.000 vilket innebär att unge-

egendomar hypoteksbelånade, fär var fjärde brukningsenhet i landet har hypotekslån. Styrelsen saknar anledning att i detta sammanhang uppehålla sig vid fråtill att i gångna tider icke utnyttjats i gan om orsakerna hypotekslåneformen

större än som skett. Det kan emellertid konstateras att intresset omfattning

för under de allra senaste åren påtagligt ökat bland jordbrukarhypotekslån

Sl Bifogas ej.

na. Efterfrågan lån är sålunda numera på regelmässigt väsentligt stör-re än tillgången på lånemedel. Detta sammanhänger åtminstone delvis med det under lång tid åtstramade läget vilket på kreditmarknaden, medfört att andra kreditinrättningar ofta hänvisat sökande av bottenlån i jordbruksfastigheter till hypoteksföreningarna. Nämnda förhållande emellertid icke synes utgöra hela förklaringen till den ökade Förbättrad låneefterfrågan. upplys- - till stor del inon1 ning ramen för Lantbruksförbundets studieavdelnings verksamhet - har till att bidragit sprida kännedomen om hypotekslån och till att ett direkt skapa och positivt intresse för denna låneform. Beträffande Hypoteksbankens sker Riksbankens obligationsförsäljning emissionskontroll f. n. på det sättet, att Hypoteksbanken emitterar nya obligationslån först sedan Riksbanken godkänt lånevillkor och för förtidpunkt säljningarnas påbörjande. Sedan Riksbankens godkännande inhämtats, får Hypoteksbanken under hand sälja de belopp av lånet, som kan i placeras marknaden. Hypoteksbanken emellertid till Riksrapporterar kontinuerligt banken försålda och sin emissionskontroll har belopp, genom Riksbanken möjlighet att när som helst ingripa och avbryta om så skulle försäljningarna befinnas motiverat. Någon av maximering obligationsförsäljningarnas omfattning har dock icke förekommit sedan 1960-talets början. Avgörande för möjligheterna att placera Hypoteksbankens obligationer under nu angivna förhållanden är att villkoren för kan beobligationerna dömas som i förhållande till villkoren för konkurrenskraftiga andra, jämförliga obligationer, som samtidigt till i första hand boutbjuds försäljning, stadsobligationerna. Det är givet att de villkor, som från Riksbankens sida godkänts i fråga om emissionerna av bostads- och varit i huvudstatliga lån, sak normgivande även för Hypoteksbankens emissionsvillkor. sistnämnda villkor har emellertid icke alltid varit attraktiva tillräckligt ur obligationsköparnas synpunkt för att banken skulle kunna få sälja sina obligationer i önskvärd omfattning. Av speciellt intresse i detta sammanhang är en jämförelse mellan räntevillkoren för å ena sidan Hypoteksbankens obligationer och å andra sidan de obligationer, s01n emitteras för att finansiera bostadsbyggandet. Fram till slutet av 1965 skilde man vid och sekunbostadsfinansieringen på primärlän därlån. Obligationer för av primärlån emitterades finansiering av Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och för sekundärlån - med obligationer 1/4 °/0 ränta -- av Svenska bostadskreditkassan. högre Försäljningen av Stadshypotekskassans och Bostadskreditkassans obligationer brukade därvid i regel ske på så sätt att den, som köpte Stadshypotekskassans obligationer, därtill fick köpa Botadskreditkassans i viss proportion. erhöll Därigenom köparen en något högre ränta på den sammanlagda placeringen än om enbart Stadshypotekskassans obligationer köpts. Räntenivån för Hypoteksbankens obligationer var emellertid med hänsyn till arten av de ställda säkerheterna densamma som för Stadshypotekskassans. Eftersom Hypoteks-

banken saknade

möjligheter att erbjuda motsvarande favör i form av en något högre ränta på en del av utföll placeringen, en jämförelse ofta till nackdel för Hypoteksbankens Detta har

obligationer. givetvis hämmat möjligheterna att placera de sistnämnda i marknaden.

I slutet av 196.5 emellertid

började nya principer att tillämpas för bostadskreditgivningen. De tidigare primär- och sekundärlånen ersattes av enhets-

lån från botten till upp de tidigare sekundlärlånens övre gräns, d. v. s. 75 °/0

av belåningsvärdet. Den konstruktionen

angivna innebär för stadshypoteks-

och bostadskreditinstitutionernas vidkommande att finansieringen helt sker

via d. v. s. Svenska

sekundärkreditorganisationen, bostadskreditkassan och

bostadskreditföreningarna. Nyutlåning sker sålunda åtminstone tillsvidare

icke genom

primärkreditorganisationen, vilket innebär att verksamheten i Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och stadsypoteksföreningavrna in-

skränkts till att förvalta de tidigare utlänmade lånen. Införandet av enhetslån innebär vidare att de skillnader i om ränta och

fråga övriga lånevillkor,

som tidigare fanns mellan och primärlån sekundärlån, eliminerats. Enhetslånen liksom däremot svarande har hittills med obligationer löpt den tidigare primärlåneräntan.

Försäljningen i s. k. paket av bostadsobligationer jämte obligationer med

1/4 °/0 ränta

högre än primärlåneräntan har emellertid återkommit i annan

form. Boastadskreditkassan och de bostadsfinansierande

inteckningsbolagen emitterar nämligen obligationer i särskilda serier för av kontorsfinansiering

hus, och dessa som

obligationer, säljs jämte bostadsobligationerna i viss

proportion, löper med den högre räntan. Den för

Hypoteksbankens obliga-

tioner ogynnsamma konkurrenssituationen kvarstår sålunda.

Såsom jordbruksutredningen anfört föreslog Hypoteksbanken i skrivelse till jordbruksdepartementet den 18 oktober 1961 inrättande

av ett särskilt

obligationsutgivande organ för tillgodoseende av jordbrukets behov av bun-

den sekundärkredit, av samma karaktär som Svenska bostadskreditkassan inom bostadssektorn. mellan

Samförvaltning det nya institutet och Hypoteks-

banken borde övervägas. till vilken bankens

Jordbruksutredningen, skrivelse

överlämnats, har funnit den

föreslagna utbyggnaden lämplig och önskvärd. Utredningen föreslår en utbyggnad av Hypoteksbanken resp. hypoteksföreningarna så att de kan ta upp lån mot säkerhet av inteckning mellan 60 och

75 °/o av värdet och så att kan lån

föreningarna bevilja långa mot bunden

ränta mot denna säkerhet. De i

förändringar lagstiftningen och i hypoteks-

organisationen, som denna skulle torde utbyggnad kräva, enligt vad jorduttalar - snabbt

bruksutredningen kunna genomföras och utan annan utred-

ning än den som kan åstadkommas av hypoteksinstitutionen själv. Frågan om inrättande av ett särskilt har emel-

obligationsutgivande organ

lertid kommit i ett nytt läge genom ovan berörda nya principer för bostads-

kreditgivningen, vilka innebär att primärlån och sekundärlån sammanslagits

till ”enhetslån”. Som alternativ till inrättande av ett särskilt

obligationsutgi-

sekundärkrediter är det nämligen tänkbart att

vande organ för jordbrukets sådana i bestämmelser för landshypoteksinstituvidtaga ändringar gällande att den nuvarande gränsen för primärlånen, 60 9/0 av belåningsvärdet,

tionen,

höjes. inom med

Under 1965 tillsattes en kommitté landshypoteksinstitutionen att föranstalta om utredning angående behovet av författningsänd-

uppgift ändrade för eller eljest effekti-

ringar i syfte att genom regler pantvärdering visera möjligheter att i sin framtida utlåningsverksamhet hypoteksrörelsens

och över huvud taget landsbygdens intres-

på bästa sätt främja jordbrukets

Kommittén - 1965 års

sen i nuvarande utvecklingsskede. hypoteksutredning

- med förslag till vissa ändringavlämnade den 23 maj 1966 ett betänkande den 4 mars 1955 (nr 110) om Sveriges allmänna hyar i Kungl. förordningen och om jämte förslag till värderings-

poteksbank landshypoteksföreningar stadga för hypoteksförening.

av kommitténs har i skrivelse till Konungen

På grundval förslag styrelsen

vissa i förenämnda förordning. Avden 12 oktober 1966 föreslagit ändringar

skrift av skrivelsen bifogas. Förslagen innebär väsentligen en modernisering

bestämmelser och en viss vidgning av utlåningsmöjligheterna,

av gällande både med avseende vilka objekt, som skall kunna belånas, och i fråga om

på

I sistnämnda avseende har styrelsen

värderingsmöjligheter och lånegränser.

om inrättande av ett särskilt sekundärändrat sitt år 1961 framförda förslag

låneinstitut till att i stället avse förslag om en höjning av bottenlånegränsen

för hypotekslånen. är organisatoriskt väl rustad för att lösa de utvidga- Hypoteksinstitutionen

avseende till lantbruket, som enligt vad

de uppgifter med på kreditgivning

uttalat bör ankomma institutionen. En

jordbruksutredningen lämpligen på

med före-

modernisering av författningsbestämmelserna i enlighet styrelsens

till skulle icke oväsentligt underlätta hyponämnda framställning Konungen att bästa sätt stå lantbruket till tjänst med

teksinstitutionens arbete med på

undersruki är det emellertid en

krediter. Såsom jordbruksutredningen kraftigt

för ökade insatser från institutionens sida i frå-

grundläggande förutsättning till lantbruket att Hypoteksbanken erhåller möjligga om kreditgivningen

för sina Härvid är det av

heter att ernå en ökad avsättning obligationer. villkoren för bankens och för försäljningen största vikt att obligationslån

- som i och

därav kan utformas på ett sådant sätt att bankens obligationer

en förstklassig, ”guldkantad” säkerhet icke ter sig mindre

för sig erbjuder

än andra obligationer. Såväl attraktiva på obligationsmarknaden jämförliga

av villkor kan härvidlag vara av

räntevillkoren som konstruktionen övriga

en snabb och omfattande strukturratiostor betydelse. Att ernå tillräckligt alla förhållanden ett viktigt inslag i den nalisering kommer att under utgöra statsmakterna har att dra riktlinjer för. Av-

framtida jordbrukspolitik upp blir emellertid hur finansieringsfrågor komgörande härvidlag jordbrukets

räknar med att verksamt skall

mer att lösas. Styrelsen Hypoteksbanken

kunna bidraga härtill enligt intentioner om den bejordbruksutredningens redes vidgade möjligheter att emittera både medelst obligationer ett genomförande av de av styrelsen föreslagna författningsändringarna och genom ett beaktande av bankens vid av villkoren för dess särställning utformningen obligationsutgivning. l likhet med och kreditmarknadsutredningen jordbruksutredningen förutsätter vidare styrelsen att jordbrukets kreditbehov beaktas vid fastställandet av eventuella likviditetsoch placeringskvoter för de grupper av kreditinstitut, som är av särskild betydelse för jordbrukets kreditförsörjning. I detta sammanhang torde få beröra Allmänna styrelsen pensionsfondens roll när det gäller lantbrukskrediterna. Det direkta inom lantbrusparandet ket torde vara otillräckligt för att medge den avsevärda ökning av lantbrukskrediterna, som jordbruksutredningen förutsätter för att den av utredningen angivna målsättningen skall upnås, och också från att utredningen synes utgå lantbrukets kreditmarknad måste tillföras medel från källor utanför lantbruket. Härvid måste Allmänna pensionsfonden, som numera har en helt

dominerande betydelse komma på kapitalmarknaden, i blickpunkten. Det enda sätt, på vilket lantbruket tillföres medel från Allmänna pensionsfonden åtminstone för närvarande, är att fonden förvärvar Hypoteksbankens obligationer. Härvid bortses dels från som saknar återlånemöjligheten, praktisk betydelse för lantbruket, och dels från förvärv av reverser, pensionsfondens utfärdade av Lantbruksnäringarnas Primärkredit AB och Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit AB, varigenom pensionsfondens medel kommer livs-

medelsindustrien inklusive de förädlingsindustrier till som baserar godo, sin produktion på råvaror från jordbruket, men icke det lantegentliga bruket. Pensionsfondens placeringar i egentligt jordbruk, d. v. s. i Hypoteksbankens har statistik obligationer, enligt tillgänglig uppgått till mellan 3 och 3,5 °/0 av fondens tillgångar. Sålunda var vid 1964 års utgång 3,4 °/0 och vid 1965 års utgång 3,3 °/0 av fondens tillgångar placerade i jordbruk. Styrelsen räknar med att fondens placeringar i jordbruk skall kunna ökas i proportion till fondens tillväxt, vilket i betraktande av fondens stora mycket och snabbt växande resurser skulle innebära ett betydande tillskott till jord» brukets kapitalförsörjning. I Tabell II:1 (A sid. har 29) jordbruksutredningen lämnat vissa uppgifter om produktionen (förädlingsvärdet) inom olika näringsgrenar 1950-65 Av

tabellen att andelen framgår, i nationalprodukten för år 1965 preliminärt beräknats till 4 °/0 för jordbruk odh fiske. Den sektor av näringslivet, vars behov av långfristiga krediter hypoteksinstitutionen har till att tilluppgift godose, innefattar emellertid icke blott det utan även egentliga jordbruket privatskogsbruket. Till nämnda sektor torde även den i lantbruket sysselsatta befolkningens andel i få räknas. bostadsnyttjandet På grund härav kan den sektor av näringslivet, som Hypoteksbanken skall med med betjäna krediter, en grov uppskattning beräknas svara för minst 6 0/0 av nationalprodukten

av vad ovan anförts det icke vara en orimlig tanke 1965. Mot bakgrund synes

att Allmänna placeringar i Hypoteksbankens obligationer pensionsfondens

bör kunna ökas väsentligt allt efter som fonden växer i storlek. har även föreslagit att åtgärder vidtas för att en Jordbruksutredningen ökad del av utlåning skall kunna ske i form

landshypoteksföreningarnas

av s. k. stående d. v. s. lån utan amortering. Styrelsen instämmer i utlän, att bottenlånen “i största utsträckning bör

redningens uppfattning möjliga

härför är emellertid att även bankens vara amorteringsfria. En förutsättning motsvarande utan amortering. Denna fråga torde enligt

obligationslån löper

böra beaktas i samband med bestämmandet av de för styrelsens mening villkoren.

Hypoteksbankens obligationsutgivning gällande

I av detta ärende ha ordföranden och vice ord-

handläggningen deltagit

föranden samt ledamöterna Berch, Treschow och verkställande direktören

Renlund.

Stockholm den 12 oktober 1966.

FÖR STYRELSEN ÖVER SVERIGES ALLMÄNNA HYPOTEKSBANK

Gösta Renlund

/ Stig Lindström

Innehållsförteckning

Lantbruksstyrelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Lantmäteristyrelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 34 Skogsstyrelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 41 Domänstyrelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 47 Statens jordbruksnämnd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 50 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation . . . . . . . . . . . . . . . . .. 75 Styrelsen för lantbrukshögskolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 Jordbrukets forskningsråd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 111 Jordbrukets upplysningsnämnd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 113 Styrelsen för internationell utveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 116 Överbefälhavaren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 118 Bankinspektionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 119 Konjunkturinstitutet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12l Kommerskollegium . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 124 Statens pris- och kartellnämnd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131 Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap . . . . . . . . . . . . . . .. 140 Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor . . . . . . . . . . . . . . . .. 146 Arbetsmarknadsstyrelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 154 Länsstyrelsen i Stockholms län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 159 Länsstyrelsen i Uppsala län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 161 Länsstyrelsen i Södermanlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 165

Länsstyrelsen i Östergötlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 169

Länsstyrelsen i Jönköpings län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 Länsstyrelsen i Kronobergs län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 175 Länsstyrelsen i Kalmar län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 177 Länsstyrelsen i Gotlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 178 Länsstyrelsen i Blekinge län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189 Länsstyrelsen i Kristianstads län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 190 Länsstyrelsen i Malmöhus län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 193 Länsstyrelsen i Hallands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 197 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 199 Länsstyrelsen i Älvsborgs län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 202 Länsstyrelsen i Skaraborgs län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 207 Länsstyrelsen i Örebro län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 211 Länsstyrelsen i Kopparbergs län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 216 Länsstyrelsen i Gävleborgs län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 218 Länsstyrelsen i Västernorrlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 219 Länsstyrelsen i Jämtlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 222 Länsstyrelsen i Västerbottens län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 227 Länsstyrelsen i Norrbottens län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 231 Länsstyrelsen i Värmlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 236 Länsstyrelsen i Västmanlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 238 Arrendelagsutredningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 245 Fullmäktige i riksgäldskontoret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 251

Fullmäktige i riksbanken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 253 Landsorganisationen i Sverige (LO) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 255 Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 266 Svenska Lantarbetareförbundet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 273 Svenska Livsmedelsarbetareförbundet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 278 Svenska Skogsarbetareförbundet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 279 Svenska Arbetsgivareföreningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 282 Skogs- och Lantarbetsgivareföreningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 282 Lantbruksförbund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 285 Sveriges Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 285 Småbrukarnas Riksförbund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 342 Sveriges Industriförbund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 345 Grossistförbund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 362 Sveriges Sveriges Köpmannaförbund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 362 Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild handel och industri 363 Kooperativa förbundet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 393 Sveriges Allmänna Hypoteksbank . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 423

STATENS

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningar-nas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Allmänna arvstonden. [2] Utsökningsrätt VI. [3] Ny domkretsindelning för underrätterna. [4]

Finansdepartementet statlig publicering. [5] Utkommer senare. Finansiella långtidsperspektlv. [6]

Jordbruksdepartementet Den framtida jordbrukspolitiken. [7]

Inrikesdepartementet Kommunal bostadsförmedling. [1]

. . _ 4. . ,. , N_ __

SVENSKA REPRODUKTIONS AB, STOCKHOLM 1967

wmzrgønuuug4