Det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar : undersökning

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1963:66 Jordbruksdepartementet

DET SVENSKA LANTBRUKETS EFFEKTIVISERINGSVÄGAR UNDERSÖKNING UTFÖRD PÅ UPPDRAG AV 1960 ÅRS J O R D B R U K S U T R E D N I N G AV PROFESSOR LENNART

HJELM

I SAMRÅD MED EN E X P E R T G R U P P INOM UTREDNINGEN

Stockholm 1963

> '"

m

_

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963 Kronologisk förteckning 1. E n t e k n i s k I n s t i t u t l o n Inom S t o c k h o l m s u n i v e r sitet. S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 114 s. E. 2. K o m m u n a l f ö r b u n d e n s l å n e r a t t . I d u n . 44 s. I. 3. U t r i k e s f ö r v a l t n i n g e n s o r g a n i s a t i o n och p e r s o n a l b e h o v . I d u n . 90 s. U. 4. A d m i n i s t r a t i v o r g a n i s a t i o n Inom u t r i k e s f ö r v a l t n i n g e n I d u n . 95 s. U. 6. F ö r s v a r s k o s t n a d e r n a b u d g e t å r e n 1963/87. I d u n . 130 s. Fö. 6. I n d e l n i n g s - o c h s a m a r b e t s f r å g o r 1 G ö t e b o r g s och M a l m ö o m r å d e n a . I d u n . 212 s. I. 7. U t l ä n n i n g s t i l l t r ä d e till offentlig t j ä n s t . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 43 s. J u . 8. P r e l i m i n ä r n a t i o n a l b u d g e t för fir 1963. M a r c u s . I V + 97 s. F l . 9. U n i v e r s i t e t e n s o c h h ö g s k o l o r n a s o r g a n i s a t i o n och f ö r v a l t n i n g . H a e g g s t r ö m . 509 s. E. 10. U n i v e r s i t e t s v ä s e n d e t s o r g a n i s a t i o n . Haeggström. 190 s. E. 11. U p p e h å l l s t i l l s t å n d m . m . för u t l ä n d s k a s t u d e r a n d e . I d u n . 54 s. I. 12. ö v e r s ä t t n i n g a v f ö r d r a g a n g å e n d e u p p r ä t t a n d e t av E u r o p e i s k a e k o n o m i s k a g e m e n s k a p e n och t i l l h ö r a n d e d o k u m e n t . M a r c u s . 283 s. H. 13. U t b i l d n i n g a v l ä r a r e för j o r d b r u k och skogsb r u k s a m t f o r t b i l d n i n g av l ä r a r e 1 y r k e s ä m n e n . I d u n . 269 s. E. 14. U n d e r s ö k n i n g a v t a x e r i n g s u t f a l l e t . I d u n . 155 s. Fl. 15. V ä g e n g e n o m g y m n a s i e t . I d u n . 815 s. E. 16. Sveriges s t a t s s k i c k . Del 1. Lagförslag. I d u n . 206 s. Ju. 17. S v e r i g e s s t a t s s k i c k . Del 2. Motiv. I d u n . 522 s. J u . 18. S v e r i g e s s t a t s s k i c k . Del 3. Motiv. F ö r s l a g till r i k s d a g s o r d n i n g . I d u n . 220 s. J u . 19. Sveriges s t a t s s k i c k . Del 4. Bilagor. I d u n . 311 s. J u . 20. B ä r g a r l ö n e n s f ö r d e l n i n g , sjöförklaring m. m . I d u n . 111 s. J u . 21. S j u k h u s och ö p p e n v å r d . I d u n . 486 s. I. 22. K r a v e n p å g y m n a s i e t . I d u n . 367 s. + 1 2 s. ill. E. 23. Förslag till lag om vissa g e m e n s a m h e t s a n i ä g g n i n g a r m. m . I d u n . 290 s. J u . 24. M e n t a l s j u k h u s e n s p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n . Del I. Intervju- och frekvensundersökningar m. m. I d u n . 259 s. I. 25. P a p p e r o c h a n n a n s k r i v m a t e r i e l . K i h l s t r ö m . 74 s. H. 26. R e l i g i o n e n s b e t y d e l s e som s a m h ä l l s f a k t o r . A B W i l h e l m s s o n s B o k t r y c k e r i . 211 s. E. 27. T r a f i k m å l . B e c k m a n . 237 s. J u . 28. U t s ö k n i n g s r ä t t II. N o r s t e d t & Söner. 119 s. J u . 29. K o m m u n a l a r e n h å l l n i n g s a v g i f t e r . B e c k m a n . 81 s. I 30. D e n statliga k o n s u l e n t v e r k s a m h e t e n p å socialv å r d e n s o m r å d e . B e c k m a n . 119 s. S. 31. F ö r s v a r och f i s k e r i n ä r i n g . N o r s t e d t &. Söner. 235 s. F ö .

32. L i s t e r l a n d e t s ålfisken. K i h l s t r ö m . 67 s. J o . 33. S k a d e s t å n d I. N o r s t e d t & S ö n e r . 81 s. J u . 34. U - l ä n d e r och u t b i l d n i n g . I d u n . 201 s. U. 35. L ä r a r e p å g r u n d s k o l a n s m e l l a n s t a d i u m . Ic 36. 91 s. E. Malmen 1 Norrbotten. Svenska Reprodukt 37. A B . 150 s. H. K o m m e r s i e l l t och h a n d e l s p o l i t i s k t utvecklii 38. b i s t å n d . I d u n . 151 s. U. 39. A r b e t s f ö r e l ä g g a n d e . I d u n . 97 s. S. 40. K y r k o r o c h s a m f u n d i S v e r i g e . I d u n . 308 s 41. A r b e t s l ö s h e t s f ö r s ä k r i n g e n . I d u n . 248 s. I. S p e c i a l u t r e d n i n g a r om g y m n a s i e t . Beckn 42. 318 s. E. 43. E t t n y t t g y m n a s i u m . I d u n . 949 s. E. 44. L ä r o p l a n för g y m n a s i e t . Haeggström. 776 s. E 45. A k a d e m i k e r n a s s k u l d s ä t t n i n g . M a r c u s . 107 s 46. B e f o l k n i n g s u t v e c k l i n g och n ä r i n g s l i v i J ä l a n d s l ä n . I d u n . 456 s. + 1 u t v i k s k a r t a . I. 47. Y r k e s m e d i c i n s k a s j u k h u s e n h e t e r — b e h o v 48. o r g a n i s a t i o n . K i h l s t r ö m . 91 s. I. 49. Å l d r i n g s v å r d e n s läge. I d u n . 295 s . + 20 s. ill 50. B ä t t r e s t u d i e h j ä l p . I d u n . 220 s. E. 51. A k t i v lokaliseringspolitik. Bilaga I. I d u n . 392 2 st. u t v i k s k a r t o r . I. 52. F a c k s k o l a n . Haeggström. 782 s. E. 53. De offentliga t j ä n s t e m ä n n e n s f ö r h a n d l i n g s i M a r c u s . 115 s. C. 54. O m å t g ä r d e r m o t s k a t t e f l y k t . I d u n . 288 s. I 55. S t u d e n t r e k r y t e r i n g och s t u d e n t e k o n o m i . K s t r ö m . 131 s. E. 56. N å g r a valfrågor. K i h l s t r ö m . 75 s. J u . R e v i d e r a t förslag till j o r d a b a l k m . m . Norstec 57. S ö n e r . 459 s. J u . D o m s t o l s v ä s e n d e t . 1. R å d h u s r ä t t e r n a s förs 58. l i g a n d e . I d u n . 261 s. J u . ö v e r s ä t t n i n g av f ö r d r a g a n g å e n d e u p p r ä t t a n 59. a v E u r o p e i s k a kol- och s t å l g e m e n s k a p e n . M c u s . 157 s. H. 60. A k t i v lokaliseringspolitik. B e t ä n k a n d e . Id 457 s. I. 61. Tillfällig h a s t i g h e t s b e g r ä n s n i n g i motortrafi] u n d e r å r e n 1961 och 1962. I d u n . 163 s. K 62. S v e n s k a h a n d e l s f l o t t a n s k r i g s f ö r l u s t e r u n d e r a n d r a v ä r l d s k r i g e t . M a r c u s . 185 s. H. 63. O r g a n i s a t o r i s k a å t g ä r d e r för r y m d v e r k s a m t e n s f r ä m j a n d e . K i h l s t r ö m . 119 s. E. 64. A k t i v lokaliseringspolitik. Bilaga II. I d u n . 45! + 5 st. k a r t o r . I. 65. U t v e c k l i n g s t e n d e n s e r i modernt skogsbr I d u n . 80 s. J o . 66. Landstingens organisation och arbetsforr m . m. K i h l s t r ö m . 195 s. I. T o t a l f ö r s v a r e t s r e g i o n a l a l e d n i n g . I d u n . 210 Fö. D e t s v e n s k a l a n t b r u k e t s effektiviseringsväs I d u n . 241 s. J o .

A n m . Om s ä r s k i l d t r y c k o r t ej a n g l v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m .

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1963:66 Jordbruksdepartementet

DET SVENSKA LANTBRUKETS EFFEKTIVISERINGSVÄGAR UNDERSÖKNING UTFÖRD PÅ UPPDRAG AV 1960 ÅRS J O R D B R U K S U T R E D N I N G AV PROFESSOR LENNART

HJELM

I SAMRÅD MED EN E X P E R T G R U P P INOM UTREDNINGEN

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG AB STOCKHOLM 1963

Innehåll

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. J o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . . .

5 Förord

7 Kap. 1. Inledning 1.1. Undersökningens syfte och omfattning 1.2. Allmänna antaganden rörande utvecklings- och effektiviseringsförloppet i lantbruket

9 9 10

Kap. 2. Utvecklingen av lantbruksföretagens teknik, organisation och produktivitet inom olika länder 2.1. Förenta Staterna 2.2. Sovjetunionen 2.3. Storbritannien och Nord-Irland (U.K.) 2.4. Frankrike 2.5. Västtyskland 2.6. Danmark 2.7. Sverige 2.8. Jämförande analys

14 14 20 24 27 30 34 38 46

Kap. 3. Produktiviteten av olika produktionsmedel 3.1. Material och uppläggning 3.2. Analysresultat

65 65 69

Kap. 4. Utvecklingslinjer för enskilda lantbruksföretag (programmering typgårdar inom olika områden vid 1960 års teknik) 4.1. Studiernas uppläggning 4.2. Resultat av programmeringen för olika områden 4.21. Gss-området 4.22. Gmb-området 4.23. Gsk-området 4.24. Gns-området 4.25. Ss-området 4.26. Ssk-området 4.27. Nn-området 4.28. Nö-området

för

Kap. 5. Utvecklingslinjer vid stark specialisering samt vid fortsatt förbättrad teknik 5.1. Specialiserad djurhållning 5.11. Djurskötsel utan ekonomisk anknytning till växtodlingen 5.12. Nötköttproduktion och fårskötsel 5.13. Mjölkproduktion med specialiserad grovfoderodling. . . .

76 76 82 82 88 92 98 103 108 113 118 123 123 123 129 131

4 5.2. Programmering vid 1975 års teknik 5.21. Gss-området 5.22. Ss-området 5.23. Ssk-området 5.24. Sammanfattning

132 132 136 139 142

Kap. 6. Jämförande bedömning av olika effektiviseringsvägar 6.1. De olika rationaliseringsåtgärdernas lönsamhetsstegrande effekt 6.11. Tekniska-organisatoriska förbättringar på kort sikt. . . . 6.12. Utbyggnad av företagens storlek 6.13. Sammanfattande synpunkter 6.2. Det rationella lantbrukets konkurrenskraft gentemot andra näringar 6.21. Jämförelser med industri- och lantarbetare 6.22. Företagarfamiljens ersättning 6.23. Amorterings-och skattekonsekvenser 6.3. Risk och osäkerhet 6.31. Riskvariationer i avkastning och priser 6.32. Osäkerhet rörande teknisk utveckling 6.33. Osäkerhet rörande långsiktig prisutveckling 6.34. Osäkerhet rörande prispolitikens framtida utformning . . 6.4. Möjligheterna a t t vid enskilda lantbruksföretag genomföra behandlade effektiviseringsåtgärder 6.41. Produktionstekniken 6.42. Arbetstekniken 6.43. Driftsorganisationen 6.44. Markanskaffningen 6.45. Kapitalanskaffningen , 6.5. Integration 6.51. Horisontell integration 6.52. Vertikal integration

145 145 146 148 156

172 172 174 177 181 184 186 187 187

Kap. 7. Sammanfattning

191 Rilaga 1. Förutsättningar för programmeringen Rilaga 2. PM angående bedömning av den maskintekniska utvecklingen . . . Bilaga 3. Programmeringens teknik Bilaga 4. Beräkningar över möjligheterna a t t realisera vissa långsiktiga produktionsprogram med hänsyn till amorterings- och skattekonsekvenser

203 226 230

157 158 160 160 163 163 165 165 169

235 I särskild stencilerad upplaga redovisas vissa kalkylmässiga förutsättningar för programmeringen, nämligen: Bilaga SI. Bidragskalkyler för olika produktionsgrenar Bilaga S2. Grundkalkyler för specialiserad djurhållning Bilaga S3. Grundkalkyler för beräkningar angående amorterings- och skattekonsekvenser

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Jordbruksdepartementet

Arbetet inom 1960 års jordbruksutredning har hittills i stor utsträckning bedrivits inom expertgrupper, som på utredningens uppdrag bereder de frågor, som utredningen enligt direktiven har att behandla. Resultaten av expertgruppernas arbete kommer i allmänhet att redovisas i utredningens huvudbetänkande eller i bilagor, som publiceras samtidigt med huvudbetänkandet. Vissa av de av expertgrupperna utförda undersökningarna är emellertid av sådan natur, att utredningen funnit en publicering i förväg icke innebära något föregripande av utredningens förslag och ej heller medföra någon olägenhet i övrigt. Till dessa undersökningar hör undersökningen »Det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar», vilken utförts av professor Lennart Hjelm i samråd med arbetsgruppen rörande lantbruksföretagens organisationsformer. För innehållet i undersökningen svarar i första hand professor Hjelm. De synpunkter, som framförs i densamma, behöver icke nödvändigtvis delas av gruppmedlemmarna eller av utredningens ledamöter. Under åberopande av det anförda får jordbruksutredningen härmed överlämna »Det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar». Stockholm den 1 november 1963. 1960 års jordbruksutredning Gösta

Netzén

Föreliggande undersökning, som utförts på u p p d r a g åt 1960 års jordbruksutredning, h a r tillkommit genom ett samarbete mellan olika experter. I första h a n d h a r en arbetsgrupp tillsatts av utredningen för att följa dessa frågor. I denna h a r ingått professor Lennart Hjelm, Lantbrukshögskolan (ordf.), direktör K. Olov Andersson, Sveriges Lantbruksförbund, lantbruksdirektör Åke Anderson, Lantbruksnämnden i Kalmar län, riksdagsman Birger Isacson, Horndal, agronomie doktor Ulf Renborg, Jordbrukets Utredningsinstitut, direktör Nils Allan Svensson, RLF (tiden januari—maj 1961) samt agronom Olof Nilsson, RLF (tiden efter maj 1961). Arbetsgruppen har fortlöpande sammanträtt och behandlat undersökningens uppläggning och genomförande. Samarbete h a r vidare ägt rum med vissa andra arbetsgrupper inom jordbruksutredningen och med dess sekretariat. Utarbetandet av det tekniska underlaget för olika rationaliseringsvägar h a r skett under medverkan av professorerna Sven L. Jansson, Lantbrukshögskolan och Erik Åkerberg, Sveriges Utsädesförening (växtodlingen), laborator Arvid Hellberg, Lantbrukshögskolan (husdjursskötseln), direktör Harald Arson Moberg, Statens maskinprovningar (maskiner och arbetsteknik),

SFL, LBF och Lantbruksstyrelsens byggnadsbyrå (byggnader) samt civiljägmästare Solve Thulin, Jordbrukets Utredningsinstitut (skogen). Underlaget för bedömning av olika specialiseringsvägar inom djurskötseln h a r i stor utsträckning hämtats från undersökningar inom Jordbrukets Utredningsinstitut (meddelandena n r 2—60, 4—61, 7—61) och Lantbrukshögskolans företagsekonomiska institution (fyra skilda examensarbeten). Kapitel 3 h a r sammanställts av agronomie licentiat Eje Sandqvist och bygger på en av honom utförd licentiatavhandling vid Lantbrukshögskolan. Sandqvist h a r under tiden januari—• februari 1961 även varit arbetsgruppens sekreterare. Sedan mars 1961 har agronom Bertil Johnsson, Lantbrukshögskolans företagsekonomiska institution, varit sekreterare i arbetsgruppen. Han h a r också handhaft ledningen av kalkylarbetet för programmeringen rörande nya organisationsformer och utarbetat bilaga 1. Agronomie licentiat Paul Grabö, RLF, h a r redovisat synpunkter rörande den vertikala integrationens betydelse för jordbrukets effektiviseringsutveckling. Vid utarbetande av länderöversikten h a r medverkat agronom Mårten Carlsson, Lantbrukshögskolans företagsekonomiska institution.

Uppsala i

lars 1963.

Lennart

Hjelm

KAPITEL 1

Inledning

J . J . Undersökningens omfattning

syfte och

Användning av ny teknik, utbyggnad av företagen, specialisering och rationellare organisation av produktionen karakteriserar näringslivets utveckling i det moderna samhället. Förloppet h a r beskrivits i utvecklingsteorier eller i modeller för ekonomisk tillväxt. 1 I det följande skall vissa allmänna hypoteser uppställas r ö r a n d e effektiviseringsförloppet 2 i lantbruket. Dessa kommer sedan att testas eller exemplifieras och ytterligare preciseras i en länderanalys för de senaste 20 åren. Denna h a r begränsats till Förenta Staterna, England, Frankrike, Västtyskland, Danmark, Sovjetunionen och Sverige. I första h a n d lämnas en redogörelse för varje land och därefter görs en jämförande analys. Med ledning därav torde mera underbyggda allmänna slutsatser kunna dragas över utvecklingsförloppet, varjämte vissa framträdande effektiviseringsvägar synes kunna urskiljas. Denna analys h a r begränsats till råvaruproduktionen (lantbruksföretagen), varav följer att marknaden och förädlingsföretagen lämnats utanför. De fortsatta undersökningarna kommer sedan att koncentreras på enbart svenska förhållanden. För att ytterligare penetrera det svenska lantbrukets utgångsläge och erhålla underlag för en bedömning av olika effektiviseringsvägar skall därvid utnyttjas en under-

sökning, som utförts vid Lantbrukshögskolans företagsekonomiska institution rörande olika resursers produktivitet. Det är här fråga om en analys av räkenskapsmaterialet från Lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning, varvid genom regressionsanalys marginalproduktiviteten härletts för ett 15-tal olika produktionsmedelsgrupper. Kännedom härom bör ge orientering rörande vilka resurser svenska lantbruksföretag främst bör utvidga respektive inskränka i syfte att öka produktiviteten. 3 Undersökningarna i de två första avsnitten kan endast ge en allmän information om lantbrukets effektiviseringsvägar. De fortsatta studierna kommer mera i detalj att söka belysa effektiviseringsmöjligheterna för enskilda lantbruksföretag i Sverige. Dessa studier — som utgör huvudavsnittet — är av syntetisk art och tar direkt sikte på framtida förhållanden. Därvid kommer såväl tekniska som organisatoriska ut1 Se exv. Penrose, Edith Tilton: The Theory of 2the Growth of the Firm, Oxford 1959. Med effektivisering kommer i denna undersökning i mera allmänna sammanhang att förstås åtgärder som syftar till att minska insatserna av produktionsmedel för framställning av viss produktionsvolym. I vissa situationer kan dock åtgärder, som ökar insatserna per produktenhet betraktas såsom effektiva från företagarens synpunkt, dvs. om outnyttjad kapacitet föreligger och produktionsökningen har ett större värde än kostnadsökningen (jfr punkt 1:2). 3 Med produktivitet avses avkastning i relation till visst eller vissa produktionsmedel.

10 vecklingsvägar att behandlas och organisationsplaner omfattande företagens storlek, produktionens inriktning och intensitet samt mekanisering och utrustning med andra tekniska anläggningar att utarbetas för olika förutsättningar. Med ledning därav bör även underlag erhållas för bedömning av det svenska lantbrukets konkurrenskraft samt dess behov av resurser.

detta särskilt fallet beträffande mark, växter och djur. En utveckling av ovan beskrivet slag kan även erhållas genom specialisering, vertikal integration och andra organisatoriska förbättringar såväl i framställnings- som i marknadsledet. Dessa kan leda både till kostnadssänkning och produktprishöjning och följaktligen medföra att företagen vandrar från K^ (1) till K^ (2) eller utmed K| ( 1 ) .

1.2. Allmänna antaganden rörande utvecklings- och effektiviseringsförloppet i lantbruket

På längre sikt anskaffas mera effektiva anläggningar (särskilt m a s k i n e r ) , som emellertid är begränsat delbara och därför kräver ökade arealer och/ eller större besättningar per gård. Det sker således en utbyggnad av produktionsapparaten och givetvis även h ä r bättre organisatoriska anpassningar av produktionen. Därvid framkommer nya kostnadskurvor (K k f ( 3 ) —K k ( 4 ) ). Den långsiktiga styckkostnadskurvan (planeringskurvan) i samband med produktionsapparatens utbyggnad (KjS(1)) tangerar de kortsiktiga kurvorna på sätt som belyses i diagram 1: 2.

På kort sikt finns i lantbruksföretagen en fast produktionsapparat (mark, byggnader, m a s k i n e r ) , vilken kan utnyttjas på olika sätt beroende på tekniska framsteg i lantbruket eller prisförändringar på produkt- eller produktionsmedelssidan. De senare förändringarna är också i sin tur ofta ett resultat av den tekniska utvecklingen. Det är således i första h a n d produktionstekniska förbättringar, som leder till högre utnyttjande av produktionsapparaten. Företagen v a n d r a r därvid dels utefter styckkostnadskurvan K^ i diagram 1:1 eller också från kurva K£ (1) till K£ (2) . Samtidigt äger emellertid ofta förändringar r u m i kostnadernas sammansättning och produktionens inriktning. Även förskjutningar i prisrelationerna mellan p r o d u k t e r och produktionsmedel kan medföra, att företagen vandrar utefter kurvan K^(1) i diagram 1 : 1 . Att företagen överhuvudtaget i regel ej befinner sig i kostnadsminimum utan söker driva u p p produktionen mot ett högre kapacitetsutnyttjande sammanhänger med förekomsten av en fast produktionsapparat, vilken endast på lång sikt kan förnyas och att teknisk-ekonomisk utveckling efter h a n d möjliggör ett bättre utnyttjande av denna. I jordbruket är

I och med att produktionstekniken förbättras så att kostnaderna faller vid viss produktionsvolym erhålles andra långsiktskurvor ( K j ^ ) , Lantbruksföretagen skulle således vandra dels från K k(1) till K k ( 2 ) eller till K k ( 3 ) e t c , dels utmed dessa kurvor. Huruvida den långsiktiga planeringskurvan verkligen h a r ett minimum och sedan ökar föreligger delade meningar om. Vissa empiriska undersökningar h a r företagits; dock utan entydiga resultat. 4 I regel är det andra begränsningar som stoppar utvecklingen än en stark ökning av kostnaderna. Det föreligger nämligen en betydande tröghet i anpassningsprocessen. Detta 4 Jfr Heady, Earl O. and Dillon, John L.: Agricultural Production Functions, Ames 1961, Ch. 17.

11 Diagram

1:1

Produktionsvolym

gäller både på kort och lång sikt. Många faktorer bidrar härtill, bl. a. följande: 1) Annan målsättning för företagets bedrivande än vinstmaximering. Därvid torde bl. a. brukarens ålder spela stor roll. 2) Okunnighet, varvid företaget liksom vid under punkt 1 rådande förhållanden kan befinna sig både till vänster och höger om ekonomiskt optimum på kostnadskurvan. Utbildningens och upplysningsverksamhetens omfattning Diagram

och effektivitet är h ä r betydelsefulla bestämmande faktorer. 3) Den fasta produktionsapparaten, vilken det ofta är ekonomiskt riktigt att utnyttja även om effektivare anläggningar framkommit. 4) Knapphet på kapital och a n d r a resurser, topografiska hinder. 5) Tillgången på sysselsättningar utanför jordbruket torde spela stor roll för anpassningen mot m i n d r e arbetskrävande former. 6) De olika effektiviseringsstadiernas 1: 2

K

Produktionsvolym

12 riskfylldhet och möjligheterna att med skilda åtgärder eliminera riskerna. 7) Institutionella faktorer. 8) Marknadens organisation och anpassningsbarhet. Nu berörda förhållanden leder till att företagens långsiktiga utbyggnad sker efter kurvan Kj ( a ) i diagram 1: 2. Ett tvärsnitt av ett antal företag av olika storlek bör därför ge kurva K j ( a ) i stället för Kj (1) med den teknik som vid visst tillfälle kan tillämpas. Om det således generellt kan sägas att det är de tekniska och organisatoriska förbättringarna samt produktionsapparatens utbyggnad som främst karakteriserar effektiviseringsförloppet i lantbruket, kan det för en närmare konkretisering och testning vara lämpligt att specifisera dessa vägar i följande: 1) Produktionstekniska förbättringar. Härmed förstås växt- och djurförädling, rationellare utfodring av djuren, bättre bruknings- och växtodlingsmetoder, torrläggning och bevattning av marken samt rikligare gödsling och användning av andra förnödenheter som ökar tillväxten eller minskar sjukdomar och skadeinsekter. Genom dessa åtgärder stegras i regel insatserna av vissa produktionsmedel inom ramen av den fasta produktionsapparaten (intensifiering). I allmänhet förbättras därvid produktionsresultatet per ha eller djurenhet. I praktiken har ofta även totalproduktionen ökat härigenom. 2) Arbetstekniska förbättringar. Här är det i första hand fråga om maskin- och byggnadstekniska anordningar i syfte att främst minska insatsen av arbetskraft och hästar. I vissa fall sker härigenom även en ökning av produktionsresultatet. Ofta är dessa anordningar begränsat delbara och utvecklingen karakteriseras av att allt större

och effektivare konstruktioner framkommer, vilka är svåra att adoptera i jordbruket utan en utbyggnad av det egentliga produktionsunderlaget (arealer, besättningar). Genom förbättrad arrondering av fastigheterna, bättre vägar och rationellare arbetsorganisation kan också arbetsförbrukningen nedbringas. 3) Utbyggnad av företagens storlek. I princip är det de totalt förbrukade produktionsresurserna under viss period, som borde utgöra måttstocken för företagsstorleken. Ofta har även omsättningen använts för att beskriva företagets storlek. Då enligt ovan såväl produktions- som arbetstekniska förbättringar kan leda till ökad insats eller ökad omsättning, innebär även dessa åtgärder i princip en utbyggnad av företagsstorleken. I mera begränsad bemärkelse kommer h ä r i första h a n d en ökning av areal (markkomplettering eller nyodling) och djurantal att betraktas såsom utbyggnad av företaget. Dess produktionsram utgörs således av viss areal och/eller visst djurantal, vilken således vidgas vid företagets utbyggnad. Som mått på företagsstorleken kommer emellertid även att användas insatsen av arbetskraft (1, 2 eller 3 mansjordbruk etc). 4) Driftsorganisatoriska förbättringar. Med driftsorganisatoriska förbättringar avses en rationell anpassning av produktionens inriktning överhuvudtaget till föreliggande pris- och produktivitetsförhållanden. Under senare år h a r på detta område specialiseringen tilldragit sig stor uppmärksamhet. Därmed förstås en koncentration av resurserna på färre produktionsgrenar, eventuellt delar av vissa grenar. I princip är det då fråga om att överföra arbetsuppgifter från lantbruk till andra näringar eller att omfördela lantbruksproduktio-

13 nen så att de enskilda företagen blir mindre mångsidiga i sin produktion. Specialiseringen kan i vissa stadier av en näringsgrens effektivitetsutveckling betraktas såsom en betydelsefull effektiviseringsväg. Vid en mycket långt gående utbyggnad av företagsstorleken, kan det däremot bl. a. av marknadsskäl vara nödvändigt att expandera på flera produkter. Även de ökade riskerna nödvändiggör en mera mångsidig produktionsinriktning. 5) Integration. Härmed förstås ett samgående mellan olika företag. Med horisontell integration avses ett samgående mellan företag inom samma bransch och med vertikal integration menas ett samgående mellan olika led längs varans väg från råvaruproducent till detaljist — i vissa fall mellan ett industriföretag som tillverkar förnödenheter för jordbruket och enskilda lantbruksföretag. Hit kan även jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse föras, även om den icke kommer att behandlas i sammanhanget. Den ver-

tikala integrationen kan betraktas såsom den f. n. sista etappen i lantbruksföretagens utbyggnads- och effektiviseringsprocess. Framför allt är den en följd av de större företagens ökade risker samt behov från såväl råvaruproducenternas som förädlingsindustrins sida att närmare samgå för att lättare lösa komplicerade kvalitets- och andra produktionstekniska frågor. Med hänsyn till naturliga förutsättningar, institutionella faktorer, samhällets allmänna utvecklingsnivå, forsknings- och upplysningsverksamhetens utbyggnad m. m. har lantbruket i olika länder mer eller mindre beträtt nu behandlade effektiviseringsvägar. Därvid torde även skillnader föreligga i fråga om näringens produktivitet. I länderanalysen kommer en översikt att lämnas av olika effektiviseringsåtgärder — vilket intresse man ägnat desamma, i vilken ordning man beträtt de olika effektiviseringsvägarna samt vilka resultat som uppnåtts på skilda områden.

KAPITEL 2

Utvecklingen av lantbruksföretagens teknik, organisation och produktivitet inom olika länder

Det är en nästan omöjlig uppgift att göra en jämförande länderanalys över utvecklingen av lantbruksföretagens teknik, organisation och effektivitet. Statistiska uppgifter saknas på många vitala punkter. Där sådana förekommer är de ofta osäkra och svåra att jämföra mellan länderna. Jordbruket företer av klimatologiska skäl stora årsvariationer i avkastningen, vilket medför svårigheter att bestämma en utvecklingstendens. Inom varje land föreligger ofta betydande skillnader i lantbruksproduktionens förutsättningar och bedrivande. Eftersom det här i regel endast varit möjligt att arbeta med rikssiffror, blir förhållandena schematiskt beskrivna och bilden ofullständig. Då en länderanalys likväl företagits är syftet inte att ingående statistiskt redovisa lantbrukets tekniska och organisatoriska utveckling. Avsikten är endast att med hjälp av visst statistiskt material påvisa förekommande effektiviseringsvägar, deras relativa betydelse och deras produktivitetsstegrande effekt. Därvid har i regel utvecklingen från förkrigsåren till omkring 1960 studerats. Något försök att närmare analysera orsakerna till att olika vägar blivit mer eller mindre framträdande i skilda länder h a r ej gjorts. En sådan analys måste även ingå på ländernas ekonomiska, politiska och sociala förhållanden, vilket ansetts ligga utanför denna undersökning att behandla.

2.1.

Förenta

Staterna

Endast omkring 7 proc. av befolkningen är sysselsatt i verklig jordbruksdrift, vilken ändå är av sådan omfattning att viss överskottsproduktion utöver inhemskt behov föreligger. Redan denna låga siffra — vilken sannolikt även innefattar vissa deltidsarbetare — antyder en effektiv jordbruksproduktion. Att i en kort beskrivning söka teckna utvecklingen u n d e r 20—25 år är givetvis förenat med stora svårigheter. Här kan endast mera framträdande effektiviseringstendenser grovt anges. Under tiden 1939—60 h a r de i jordbruket insatta resurserna förändrats på i tabell 2 : 1 redovisat sätt. Tabell 2:1. Förändringen av årligen insalta produktionsresurser i amerikanskt fordbruk 1939—60 Procentuell förändring Totalt Per år1 — 50 —3,6

Arbete Mark och anläggningar i jordbruksfastighet + 9 +0,4 Maskiner och dragkraft.... + 158 + 4,6 Handelsgödsel + 368 + 7,6 Foder, utsäde o. d + 173 + 4,9 övrigt + 50 + 2 , 0 Totalt + 9 +0,4 Källa: Changes in Farm Production and Efficiency USDA.

1 Den här och i det följande redovisade procentuella förändringen per år avser den årsvisa förändringen.

15 Som synes h a r de totala insatserna av resurser endast ökat med 9 proc. sedan 1939. Däremot h a r insatserna av handelsgödsel, foder, utsäde m. m. ökat väsentligt. Det h a r således skett en intensifiering av driften. En betydande insatsstegring torde dessutom ha ägt rum i fråga om utbildning och upplysning, varigenom nya forskningsresultat rörande driftens bedrivande förts ut till jordbrukarna och i hög grad adopterats av dessa. Även nya grödor (sojabönan) och väsentligt högre avkastande sorter (hybridmajs) h a r införts, överhuvudtaget har produktionstekniken väsentligt förbättrats på många områden. Resultatet av dessa förbättringar har blivit en starkt ökad produktion. Totalproduktionen h a r stigit drygt 65 proc. under åren 1936/38—1958/60 (2,4 proc. per å r ) . För vissa animalier är ökningen betydligt större. Men det har också skett en produktivitetsstegring. Avkastningen per produktionsenhet 2 h a r ökat på följande sätt i proc. per å r :

Majs Korn Potatis Sockerbetor Mj ölk

» » » » »

ningen av vete har sålunda i staterna Michigan, Illinois och Wisconsin stigit med 2,4 proc. per år. Mjölkavkastningen per ko h a r i staterna Michigan, New York och Wisconsin gått upp med 38 proc. eller 1,7 proc. per år. Den totala produktionsökning, som redovisats för 1940- och 1950-talen, är enligt vad som kan utläsas av ovanstående tablå icke enbart betingad av en avkastningsstegring per ha och per djurenhet. I en undersökning inom USDA3 h a r man sökt härleda produktionsökningen ur tre huvudkällor, nämligen minskning av hemmaproducerad dragkraft, ökad animalieproduktion och stegrad hektaravkastning. Förhållandet belyses av tabell 2: 2, som även visar att förstnämnda faktor har varit mera betydelsefull tidigare än under senare år. Av tabell 2: 1 framgår vidare att en betydande mekanisering ägt rum i amerikanskt jordbruk under de senaste 20 åren, trots att man redan på 1930-talet genomförde en omfattande traktorise-

1936/38— R ä t linj 1958/60 ... 2,9 2,3 » . . . ... 3,6 3,1 » . . . ... 1,6 1,5 » . . . ... 4,4 5,6 » . . . ... 1,8 2,2 ko

(1936/38—1957/59).

1,6

2 Avkastningsstegringen är svår att mera exakt mäta i jordbruket även för en relativt lång period beroende på stora årliga skördevariationer. Här har i regel gjorts två beräkningar. Den ena avser stegringen från de tre första till de tre sista åren i perioden; den andra utgör stegringen enligt en rät regressionslinje. Stegring per år är den från år till år beräknade. 3 Changing Sources of Farm Output. Production Research Report no. 36, USDA Febr. 1960.

1,7

Produktionsstegringen varierar ganska mycket mellan olika stater. AvkastTabell 2:2. Produktionsökning

Årlig produktionsökning 1947/49 = 1 0 0

i

i amerikanskt

%

jordbruk och därpå inverkande

1919/25— 1938/40

1940/41— 1951/52

0,77

1,86

faktorer

1951/52—1955

om 2,00

Därav genom a) Minskning av hemmaproducerad dragkraft b) Ökad animalieproduktion c) Ökade hektarskördar d) Förändrad areal

51 15 34 0

24 22 43 11

19 31 46 4

Summa

100 Procent

16 ring. I stort sett finns n u tekniska möjl i g h e t e r för e n l å n g t g å e n d e m e k a n i s e ring av samtliga produktionsgrenar. D e t t a ä r ä v e n fallet i d j u r s k ö t s e l n , d ä r byggnadstekniken samtidigt utvecklats mot relativt enkla och anpassningsbara k o n s t r u k t i o n e r . Å r e n 1940 r e s p . 1961 fanns följande antal större m a s k i n e r : 1 000-tal 1940 1961 Traktorer Skördetröskor Majsplockare Höpressar Slåtterlastare Gårdar med mjölkningsmaskin

1 545

190 110

n o m s n i t t n ä r a 70 p r o c . s t ö r r e ä n 1939, vilket kan studeras i tabell 2: 3.

805 710 305

725 Resultatet av dessa tekniska förbättr i n g a r h a r i första h a n d blivit en väs e n t l i g reducering av arbetsförbrukningen (se t a b e l l 2 : 1 ) o c h d ä r m e d sannolikt en b e t y d a n d e k o s t n a d s s ä n k n i n g . A r b e t s k r a f t s m i n s k n i n g e n ä r givetv i s o c k s å e n följd av a t t v i s s a a r b e t s u p p g i f t e r f ö r f l y t t a t s f r å n j o r d b r u k e t till a n d r a näringar. Vidare torde arbetsförenkling och rationellare organisation av a r b e t e t h a b i d r a g i t till d e n k r a f t i g a r e duceringen av insatsen.

2:4.

Arealer

100 100 100 100 100 100

168 397 720 420 77 168

Källa: Department of Agriculture och Family Farms in a Changing Economy, USDA Inf. Bul. No 171. 4

»Commercial farms».

Vid s i d a n o m den ovan b e r ö r d a intensifieringen är företagens utbyggnad till s t o r d e l b e t i n g a d a v ökat djurantal och utökade arealer. Driftsekonomiskt sett h a r a r e a l ö k n i n g e n varit av c e n t r a l b e t y d e l s e . M e d e l a r e a l e n av all m a r k v i d »commercial farms» har u n d e r tiden 1939—54 ö k a t f r å n 90 till 135 h a o c h t o r d e n u u p p g å till o m k r i n g 150 h a . Proportionen mark—maskiner h a r därv i d inte blivit så o g y n n s a m s o m p å många a n d r a håll.

D e n m a s k i n e l l a u t v e c k l i n g e n h a r varit av sådan omfattning att den även krävt en u t b y g g n a d av företagens storlek i syfte a t t e l i m i n e r a d e h ö g a m a s k i n kostnaderna och sysselsätta j o r d b r u k a r f a m i l j e n m e d p r o d u k t i v t a r b e t e . De p e r g å r d f ö r b r u k a d e r e s u r s e r n a ä r n u i geTabell

protal

Areal och b y g g n a d e r . . . . Maskiner Handelsgödsel Fodermedel, utsäde o. d. Arbete Totalt

4 800 1 070

— —

Tabell 2: 3. Förändringen av insatta duktionsresurser per gård*, relativa

Som framgår av tabell 2: 3 h a r , trots utbyggnaden av arealer och besättn i n g a r , 23 p r o c . a v a r b e t s k r a f t e n p e r g å r d frigjorts. Detta i n n e b ä r att m y c k e t stora företag inte h a r bildats i n ä m n v ä r d u t s t r ä c k n i n g . Vissa s å d a n a f ö r e k o m m e r i n o m fjäderfä- o c h k ö t t p r o d u k tionen samt inom spannmålsodlingen.

och produktion

vid olika gårdstyper

i

Areal i ha per gård

Förändring av areal per gård från 1939 till 1954, %

Procentuell fördelning av försålda produkter

Storjordbruk

+ 44

31 Familj ej ordbruk Större Mindre

129 47

+ 59 + 22

63 6

Alla »Commercial farms»

+ 53

100 Källa: Family Farms in a Changing Economy, op. cit.

USA

17 Men familjejordbruket är alltjämt dominerande ehuru ständigt växande i fråga jom areal och besättningar. Genomgående rör man sig med väsentligt större [enheter än vad vi i allmänhet räknar med i Sverige. Tabell 2: 4 visar förhållandena 1954 för de kommersiella jordbruken. Det är inte möjligt att belysa åkerarealens storlek vid de kommersiella jordbruken. Dylik statistik finns endast för samtliga gårdar. För dessa var medelarealen 98 ha 1954, varav 32 ha åker. Om motsvarande relationer mellan åker loch övrig mark skulle föreligga för komimersiella jordbruk, skulle åkerarealen Idär uppgå till 45 ha. Sannolikt var den större. Sedan 1954 h a r medelarealen för

samtliga jordbruksföretag ökat ytterligare och var vid jordbruksräkningen 1959 ca 120 ha, varav ca 40 ha åker. Stegringen 1939—59 uppgår till 65 proc. för åkerarealen och 70 proc. för totalarealen. Det är givetvis svårt att bedöma företagsstorleken på grundval av arealsiffror från ett land med så skiftande förutsättningar som Förenta Staterna. I spannmåls- och ranchdistrikten är arealinnehavet av betydande storlek. Detta gäller i viss mån även i södern. I områden liknande våra bättre jordbruksbygder dominerar familjejordbruket. Detta har numera vid en arbetsinsats av ca 5 000 mt per år ungefär följande areal och besättningsstorlek:

30— 50 mjölkkor 200— 300 göddjur per år 500— 600 svin » i 10 000—15 000 kalkoner » » 25 000—50 000 broilers » i

Genom arealutvidgningen har antalet jordbruksfastigheter krymt starkt sam-

man. Tabell 2: 5 visar utvecklingen 1939 —54. Som synes har kommersiella jord-

Tabell 2: 5. Antal jordbruksfastigheter

Klass

Kommersiella gårdar Klass I II III IV V1. . . VP Icke kommersiella gårdar Deltidsjordbruk 2

i USA

1939—54

1954 Försäljningsvärde i dollar (1954 års priser)

25 000 och över 10 000—24 999 5 000— 9 999 2 500— 4 999 1 200— 2 499 250— 1 199

60 252 585 1 015 1 070 1 283

103 381 721 882 661 717

Summa

4 265

Förändring i proc. 1939—1954 Totalt

Per år

134 449 707 811 536 463

+ 123 + 78 + 21 — 20 — 50 — 64

+ 5,5 + 3,9 + 1,3 — 1,5 — 4,5 — 6,6

3 465

3 100

— 27

— 2,1

1 181 504

1 670 247

1 507 175

+ 28 — 65

+ 1,7 — 6,4

Summa

1 685

1 917

1 682

±

o

± o

Totalt

6 097

5 382

4 782

— 22

-1,7

< 2 500 < 250

Tusental

147 Utgår genom ändrad def. . . 1

4 0 - - 80 ha åker 6 0 - -100 » » 6 0 - -100 » » 6 0 - -100 » » 4 0 - - 60 i i

Brukaren har ej 100 dagars arbete utanför jordbruket och försäljningsvärdet från detta är större än familjeinkomsten från andra förvärvskällor. 2 Brukaren arbetar 100 dagar och mer utanför jordbruket och familjeinkomsten av andra förvärvskällor är större än försäljningsvärdet från jordbruket. Källa: Family Farms in a Changing Economy, op. cit. 2 — 318273

18 Tabell 2: 6. Antal jordbruksfastigheter 1959 1954 års def.

1959 Ny def.

Tusental

i USA 1959 Förändring i procent 1939—59

1954—59

Totalt

Per år

Totalt

Per år

Totala antalet jordbruk

3 936

3 704

— 35

— 2,1

— 18

— 3,9

Kommersiella Försäljning: 2 500 $ och mera 10 000 | » » 5 000—9 999 $ 2 500—4 999 $

2 065 794 654 617

2 065 794 654 617

+

+ 0,4 + 4,8 + 0,5 — 2,4

— 2 + 36 — 8 — 24

— 0,4 + 6,4 — 1,7 — 5,3

1 871

1 639 348 1 291 883 408

Försäljning mindre än 2 500 $ . Kommersiella Icke kommersiella Deltidsiordbruk Övriga

b r u k minskat med 27 proc. De mindre av dessa har emellertid reducerats med 50—60 p r o c , medan en kraftigare ökning redovisas för antalet större »commercial farms». Den 1959 företagna jordbruksräkningen är ej på alla punkter jämförbar med föregående räkningar. Antal jordbruksenheter enligt denna redovisas i tabell 2: 6. Sammanlagt h a r antalet jordbruksfastigheter minskat med 35 proc. sedan 1939. Minskningstakten per år var 3,9 proc. 1954—59 mot 2,1 proc. 1939—54. En särskilt stark nedgång visar antalet enheter med en årlig försäljning av m i n d r e än 2 500 $ per år, medan däremot antalet företag med över 10 000 $ i årsförsäljning h a r ökat drygt 150 proc. sedan förkrigstiden. Under krigsåren ökade antalet deltidsjordbruk (part time farms) kraftigt, men h a r sedan 1949 visat en nedgång. Minskningstakten synes ha stegrats efter 1954. Deltidsarbete förekommer emellertid även vid brukningsenheter, som i jordbruksräkningen ej benämnes såsom deltidsjordbruk. Många personer med full sysselsättning i andra näringar h a r jordbruket såsom bisyssla eller i kompanjonskap med annan person, ev. helt

+ 154 + 11 — 39 (-52)

(— 3,6)

utarrenderat. Dessa företagsformer är delvis ett resultat av ökat kapitalbehov och svårigheter att skaffa detta för brukaren. Det amerikanska jordbruket har alltid varit mera specialiserat än det europeiska och specifika produktionsområden har ofta utbildats. Men även i regioner där specialiseringen varit mindre framträdande är man nu på väg mot specialisering av driften. Delvis är detta betingat av den begränsning av antalet produktionsgrenar, som de höga maskininvesteringarna nödvändiggör. Den ovan berörda arealökningen h a r icke varit tillräcklig för att åstadkomma ett tillfredsställande utnyttjande av nuvarande maskinella hjälpmedel. Specialiseringen har drivits på även av dagens alltmer komplicerade produktionsteknik. De driftsorganisatoriska åtgärderna överhuvudtaget ägnas f. n. stor uppmärksamhet i Förenta Staterna och man söker få till stånd en bättre individuell regional anpassning av produktionen till föreliggande förutsättningar. En typisk utvecklingsgång för specialiseringen vid animalieproducerande jordbruk i »Corn Belt» eller »Lake States» är följande:

19 Familjejordbruk — rel. små arealer I Familjejordbruk — arealökning

I i Familj ej ordbruk — större arealer I Familjejordbruk — » » Specialiseringen har även gått långt inom vegetabilieproduktionen. I Californien förekommer ofta endast ett enda fruktträdslag och i »Corn Belt» övergår nian på många jordbruk till enbart majs. Samtidigt med och som ett led i specialiseringen har kvalitetsfrågorna ägnats stor uppmärksamhet. Detsamma gäller inriktningen av produktionen på specialitéer med en gynnsam efterfrågeutveckling. Även i fråga om företagsformerna har under senare år skett stora förändningar. Åtskilliga yngre jordbrukare börjar sin bana som deltidsjordbrukare. Man a r r e n d e r a r eller köper en bit mark, som man driver vid sidan om annat arbete för att samla erfarenhet och kapital. Arrendeformen är överlag mycket framträdande (ca 35 proc. av värdet av all m a r k och byggnader a r r e n d e r a s ) . Därutöver förekommer arrende- och bolagsformer för maskiner och kreatur. 1 många fall är brukarna endast delägare av fastigheterna. I andra fall förekommer kombinationer av ägare- och arrendeformer. Vanligt är att man köper en m i n d r e fastighet och samtidigt arrenderar sin faders gård och kanske också djur och maskiner. De större och specialiserade företagens ökade riskkänslighet har delvis eliminerats genom vertikal integration. Denna förekommer dels såsom kontraktsodling mellan jordbrukare och foderförsäljnings- eller förädlingsföretag (privata eller kooperativa), dels såsom ägareintegration, där förädlings-

mångsidig drift 2—3 djurslag och utbyggnad av besättningarna 1 djurslag del av produktionen av 1 djurslag företaget själv tagit h a n d om råvaruproduktionen. Denna specialisering och integration h a r ofta resulterat i stark effektivitetsstegring i råvaruledet och således ytterligare sänkt produktionskostnaderna. Men jordbrukarna h a r i större eller mindre utsträckning blivit starkt bundna till de stora företagen och synes förlora mer och mer av driftsledningen. Det är oklart h u r omfattande den vertikala integrationen är och det r å d e r olika uppfattningar rörande dess framtida utveckling. I allmänhet torde ägareintegrationen vara av ringa betydelse och viss tillbakagång kan där konstateras. Kontraktsproduktionen torde däremot vara mycket framträdande. I första hand gäller detta specialitéer av skilda slag med liten marknad samt många lätt förstörbara produkter som kräver vidareförädling. Man räknar med att den vertikala integrationen omfattar 90—100 proc. av marknaden inom socker, grönsaker för djupfrysning, utsäde, tobak, bomull och vissa fruktodlingar. Det anses att uppfödningen av broilers till 95 proc. sker mot kontrakt eller i ägareintegration. Kontraktsproduktionen h a r också stor omfattning inom kalkonuppfödningen (minst 50 p r o c ) . Den förekommer däremot endast i ringa utsträckning inom mjölk-, ägg-, kött- och fläskproduktionen. Vertikal integration förekommer huvudsakligen mellan råvaruproducenter och privata företag, överhuvudtaget är

20 jordbrukarnas egna ekonomiska föreningsrörelse dåligt utbyggd. I huvudsak har råvaruproduktionen även där vertikal integration föreligger bibehållits i familjejordbruket. På animaliesidan h a r den dock i viss utsträckning koncentrerats till ganska stora specialiserade företag, vilka arbetar i nära kontakt med förädlingsindustrin men är dock självständiga enheter. Dylika företag finns i mindre omfattning i mjölkproduktionen (500—1 000 k o r ) , i något större omfattning inom ägg- och fjäderfäköttproduktionen men framför allt inom fläsk- och köttproduktionen. Ett par exempel kan illustrera detta. I Californien h a r 90 proc. av gödningen av »feed cattle» nu koncentrerats till 275 »feed lots» med en genomsnittlig gödning av 14 000 djur per år. I Minnesota var kalkonuppfödningen 1955 till endast 1 p r o c . koncentrerad till företag med mer än 50 000 kalkoner per år. För 1960 var motsvarande procenttal 10. Det är tänkbart att det mera ordinära familjejordbruket kan få svårigheter att på längre sikt hävda sig i konkurrensen med dessa större företag inom vissa produktionsgrenar. Att det hittills lyckats i stor utsträckning synes sammanhänga med att där föreligger en icke nedsliten produktionsapparat, att det h a r vissa outnyttjade resurser (särskilt arbetskraft), vilka ej värderats så högt, men kanske framför allt genom stark progressivitet och vaken blick för utvecklingen. En stark effektivitetsstegring h a r skett i råvaruledet. Under perioden 1939—60 h a r produktionen per enhet totalt insatta resurser (effektiviteten) -ökat ca 50 proc. eller 2,0 proc. per år.

2.2.

Sovjetunionen

Vid revolutionen 1917 fanns i Ryssland ett betydande antal storjordbruk

med omfattande spannmålsodling, från vilken även förekom ett stort exportöverskott (ca 30 proc. av världshandeln 1909/13). Även animalieproduktionen var av sådan omfattning att export kunde ske. Under den första 10-årsperioden efter revolutionen sönderstyckades många av storgodsen och försämring skedde av driftens effektivitet. Överhuvudtaget satsades inga större resurser på jordbruket. Produktionskraften kunde därför inte upprätthållas. Även de första 5-årsplanerna kännetecknades av ringa intresse för jordbruksproduktionen; i stället var det den tunga industrin som omhuldades. Sommaren 1929 likviderades emellertid den förda sönderstyckningspolitiken beträffande jordbruksegendomarna och ett nytt program antogs, som avsåg en kollektivisering och socialisering av företagen och driften. De små brukningsenheterna sammanslogs till kollektivjordbruk (kolchoser) och i vissa fall till statliga jordbruk (sovchoser). Kollektiviseringen fördes vidare under 1930-talet, då också maskinstationer utbyggdes. Andra världskriget medförde på många områden en förödelse av jordbruket — i vissa fall en upplösning av kolchossystemet men framför allt en förstörelse av produktionsapparaten. Krigsslutet gav territoriella vinster av ungefär 12 milj. ha åker (8 proc. av förkrigsarealen). Under 1940-talets sista år torde brödsädesproduktionen åter ha kommit upp i förkrigstidens nivå, vilket däremot ej var fallet med den animaliska produktionen. Efterkrigstiden och särskilt 1950-talet h a r emellertid kännetecknats av större intresse för jordbrukets utbyggnad och effektivisering. Av den sysselsatta befolkningen finns dock nära 40 p r o c . i jordbruket, medan jordbruksbefolkningen utgör 50 proc. av totala folk-

21 mängden. Följande åtgärder torde inneb u r i t e n n y giv i m å n g a a v s e e n d e n . 1) Nyodling. U n d e r t i d e n 1950—60 h a r s o m s y n e s av n e d a n s t å e n d e t a b l å c a 50 m i l j . h a m a r k l a g t s u n d e r p l o g e n , 5 f r a m f ö r allt ö s t e r o m U r a l . A v k a s t n i n g e n från dessa m a r k e r t o r d e d o c k v a r a låg och m y c k e t v a r i e r a n d e år från år. 1940 1950 1959 1960 Åkerareal, milj. ha (170) 181 219 Besådd areal, milj. ha 150 146 196 203 2) Intensifiering. Viss u t b y g g n a d h a r skett av handelsgödselindustrin och större r e s u r s e r satsas n u p å forskning i syfte a t t h ö j a j o r d b r u k e t s a v k a s t n i n g . U n d e r t i d e n 1940—59 h a r i n s a t s e n a v handelsgödsel ökat enligt följande: Procentuell stegring Totalt Per år Kväve Kali Fosforsyra

339 260 226

8,1 7,0 6,4

T o t a l t sett ä r dock handelsgödselförb r u k n i n g e n a l l t j ä m t r i n g a ( o m k r i n g 10 — 1 5 k g v ä x t n ä r i n g m o t c a 80 k g för Sverige räknat per h a ) . De genomsnittliga hektarskördarna h a r s e d a n f ö r k r i g s t i d e n ö k a t m e d följande procenttal:

Höstvete Vårvete Korn Majs Potatis Sockerbetor

(1940—1958/60)... (1940—1958/60)... (1940—1958/60)... (1940—1958/60)... (1938/40—1958/60) (1938/40—1958/60)

G e n o m att u t g å n g s å r e t 1940 r e d o v i s a d e f ö r h å l l a n d e v i s l å g a s k ö r d a r , t o r d e stegringstakten vara något överdriven. Den animaliska produktionen h a r und e r de senaste åren ökat relativt kraftigt o c h l å g 1960 c a 70 p r o c . h ö g r e ä n i b ö r j a n a v 1950-talet. I f ö r s t a h a n d h a r d e t t a s k e t t g e n o m a t t s t ö r r e a r e a l e r s t ä l l t s till d e s s förfogande. Men även a v k a s t n i n g e n p e r d j u r e n h e t h a r ö k a t till följd a v b ä t t -

re utfordring och djurmaterial. Sålunda h a r avkastningen p e r ko gått u p p från 1 100 till 1 900 k g e l l e r c a 75 p r o c . t o t a l t o c h 3,0 p r o c . p e r å r u n d e r d e s e n a s t e 20 å r e n . 8 D e t f ö r t j ä n a r f r a m h å l l a s a t t c a 50 p r o c . a v d e n a n i m a l i s k a p r o d u k t i o n e n h ä r r ö r från k o l c h o s a r b e t a r n a s egen produktion. Totalt h a r jordbruksproduktionen i Sovjetunionen under efterkrigstiden ö k a t 6—7 p r o c . p e r å r . D e t b ö r e m e l l e r tid observeras att totalproduktionen 1946 v a r l å g o c h s e d a n 1 9 1 3 h a r j o r d brukets produktionsvolym endast ungefärligen fördubblats. U n d e r s a m m a tid har industriproduktionen drygt 40dubblats. Folkmängden h a r ökat med n ä r a 70 p r o c . 3) Mekanisering. En betydande mekan i s e r i n g h a r ägt r u m i n o m j o r d b r u k e t o c h 1960 f a n n s f ö l j a n d e s t ö r r e m a s k i ner:

Traktorer Skördetröskor Lastbilar

Tusental

Per 100 ha

1100 500 800

0,5 0,5 (spannmål) 0,4

Traktoriseringen har dock inte hunnit s å l å n g t s o m i n o m USA, d ä r a n t a l e t t r a k t o r e r p e r 100 h a ä r 2,5. D e l v i s s a m m a n h ä n g e r dock d e n n a skillnad m e d att

....

Totalt

Per år

43 proc. 34 » 10 » 34 » 29 »> 39 »

1,9 proc. 1,6 » 0,5 » 1,5 » 1,3 » 1,7 »

5 Där ej annat sägs har i det följande redovisad statistik h ä m t a t s från Statistisk årsbok för Sovjetunionen 1960 (Narodnoje chozjaistvo SSSR v 1960 godu. Statisticeskij jezegodnik, Moskva 1961), SSSR:s lantbruk, Statistisk handbok 1960 (Seljskoje chozjaistvo SSSR. Statisticeskij Sbornik, Moskva 1958) och SSSR i siffror år 1960, kort statistisk handbok (SSSR v cifrach v 1960 godu. Kratkij statisticeski sbornik, Moskva 1961). 6 Under 1950-talet har stegringen u p p g å t t till ca 6 proc. per år.

22 arealerna per företag är väsentligt större i Sovjet än i Förenta Staterna och maskinerna bör därvid vara bättre utnyttjade. För sovchoserna beräknas att mekanisering är helt genomförd i vad avser plöjning, sådd och spannmålsskörd. Vid kolchoserna är däremot spannmålsskörden endast mekaniserad till ca 90 proc. Då det gäller skörd av potatis och sockerbetor torde mekaniseringen endast omfatta ca 50 proc. av arealerna. Endast 60 proc. av kolchoserna är elektrifierade. Mjölkningen var 1955 blott mekaniserad till 26 proc. vid sovchoserna och 1 proc. vid kolchoserna. 7 Som ovan påpekats koncentrerades maskinbeståndet under 1930-talet till särskilda maskinstationer. Dessa har emellertid undan för undan upplösts under 1950-talet och maskinerna har överförts till kolchoserna. Beståndet var dock på många områden bristfälligt och trots ökad investeringstakt under senare år torde mekaniseringen alltjämt lämna mycket i övrigt att önska. År 1961 skall ca 10 proc. av samtliga nylevererade traktorer och andra lantbruksmaskiner ha återsänts beroende på defekter (Pravda 4/s 1962). Även arbetsorganisationen är ofta bristfällig, varjämte ägoavstånden blivit stora genom stark utbyggnad av arealerna. Den relativt starka nybyggnadsverksamhet, som måste ha skett vid jordbrukets reorganisering, torde ha resulterat i arbetstekniska förbättringar. Arbetseffektiviteten är låg, vilket framgår bl. a. av det ovann ä m n d a förhållandet, att av sysselsatt befolkning finns ca 40 proc. i jordbruket. I stort sett är arbetsinsatsen i jordbruket nu densamma som 1939. 4) Utbyggnad av företagsstorleken. Under de senaste 20 åren h a r en väsentlig utbyggnad skett av jordbruksföretagens storlek. Delvis sammanhänger detta med nyodlingen, delvis h a r över-

tagandet av maskinerna motiverat större företagsenheter. Mot bakgrunden av den relativt rika tillgången på arbetskraft och de alltjämt stora bristerna i mekaniseringen, kan man anta, att denna ökning av företagens storlek även h a r andra orsaker än driftsekonomiska. Den kan vara politiskt betingad, men den kan också vara ett försök att beträda vägar, som man tror blir fruktbringande på lång sikt. Företagens utbyggnad avser såväl arealer som djurbestånd och berör både kolchoser och sovchoser. Tabell 2: 7 belyser utvecklingen av kolchoserna 1940 —60. Som synes har antalet kollektivjordbruk minskat från 237 000 till 45 000. Samtidigt har besådd areal per kolchos ökat från ca 500 till drygt 2 700 ha eller 450 proc. Djurantalet h a r emellertid ökat med 800 proc. Tabell 2: 7, Utvecklingen av kolchoser i Sovjetunionen 1940 1960 Antal kolchoser, tusental.. . . 236,9 45,1 Besådd areal, milj. ha 117,7 123,0 rel. tal 100 105 Antal husdjur i storboskapsenheter, milj. st 20,1 36,2 rel. tal 100 180 Per kolchos: Åkerareal, ha 614 2 974 rel. tal 100 484 Besådd areal, ha 492 2 745 rel. tal 100 554 Husdjur i storboskapsenheter, st 85 807 rel. tal 100 938 Därav kor 24 286 rel. tal 100 1 191 Därav svin 35 609 rel. tal 100 1 740 Kring den höga genomsnittssiffran 2 700 ha besådd areal per kolchos föreligger en stor spridning, över 30 p r o c . har arealer med mindre än 1 000 ha, 7

KuvSinov, I.S. et. al.: Ekonomika socialistiöeskogo seljskogo chozjaistva, Moskva 1959.

23 men även stora företag med över 5 000 ha förekommer. Framför allt synes topografiska förhållanden o. d. bestämma gränserna. Däremot tolereras ägoavstånd på 10—15 km. Fördelningen av kolchoserna efter besådd areal belyses av nedanstående tablå: Proc. 7,8 5,8 18,3 27,9 29,2 11,0

Under 200 ha 200— 500 » 500—1 000 » 1 000—2 000 » 2 000—5 000 » Över 5 000 »

Tabell 2: 8 redovisar data om sovchosernas utveckling. Där h a r skett en ökning av antalet företag, delvis genom nyodlingar och delvis genom socialisering av kolchosjord. År 1940 låg endast 9 proc. av besådd areal i sovchoser mot 35 proc. 1960. Den per sovchos besådda arealen visar mindre procentuell ökning än för kolchosernas del. Men medelarealerna för de förra är väsentligt större än för de senare nämligen 9100 resp. 2 700 ha.

Tabell 2: 8. Utvecklingen av sovchoser i Sovjetunionen 1940 4 159 11,6 100

1960 7 386 67,2 579

2,46 100

14,46 588

2 800 100

9 099 325

592 100

1 958 331

Därav kor rel. tal

229 100

689 301

Därav svin rel. tal Årsarbetare rel. tal

459 100 285 100

1 716 374 715 251

Totala antalet Besådd areal, milj. ha rel. tal Antal husdjur i storboskapsenheter, milj. st rel. tal Per sovchos: Besådd areal, ha rel. tal Husdjur i storboskapsenheter, st rel. tal

Det torde kunna sägas att jordbruksföretagens väldiga utbyggnad i Sovjetunionen är ett av de mest framträdande dragen i jordbruksnäringens strukturella utveckling under senare år. 1 Moskva-Leningradområdet eftersträvas numera företag om 500—2 500 ha, i Ukraina 5 000—10 000 ha och längre österut ännu större arealer. Någon motsvarande utbyggnad förekommer inte på något annat håll i världen, även om man är inne på liknande vägar i andra öststater. Företagens utbyggnad har i större utsträckning berört sovchoserna än kolchoserna. I regel synes även produktionens effektivitet vara väsentligt högre vid sovchoserna än kolchoserna. Genom den betydande arealökningen har specialiseringen av driften inte blivit så framträdande i Sovjetunionen. De höga anläggningskostnaderna kan ändå slås ut på ett stort produktionsunderlag och specialister i olika grenar kan anställas. Under senare år h a r dock spannmålsodlingen i stor utsträckning överförts till de nya odlingsområdena öster om Ural, medan animalieproduktionen byggts ut på andra håll. Därvid h a r majsodlingen blivit av stort intresse och en utökning h a r skett från 5 till 15 milj. ha under 1950-talet. Viss specialisering på exv. frukt- och vinodling, bomullsproduktion eller äggproduktion h a r förekommit särskilt vid sovchoserna. Förhållandena kan studeras i tabell 2: 9. Tabell 2:9. Antalet sovchosföretag fördelade efter produktionsinriktning Spannmålsodlingar Bomullsodlingar Spec, odlingar Frukt, vinodlingar Mjölk- och köttproduktion . . Fläskproduktion Fårbesättningar Fjäderfäbesättningar övriga

1940 476 203 43 62 496 870 666 201 101 197

1955 985 198 108 92 1 210 1 874 551 616 246 180

24 Sedan 1955 sker ingen central planering av jordbruksproduktionen. Centrala planer utarbetas dock för statliga leveranser och tilldelning av resurser, varvid givetvis centraldirigeringen ändå blir mycket framträdande. Ifrågavarande planer utarbetas för republikerna, vilka i sin tur gör fördelning på regioner och mindre områden, varifrån resurstilldelning sker till de enskilda kolchoserna och sovchoserna.

arealer frigjorts för livsmedelsproduktion (uppemot 1 milj. ha jordbruksjord). Samtidigt har produktionstekniken överlag förbättrats, bl. a. genom rikligare användning av handelsgödsel och andra förnödenheter, rationellare produktionsmetoder samt bättre växt- och djurmaterial. Förbrukningen av handelsgödsel har ökat enligt följande:

2.3. Storbritannien

Kväve Fosforsyra Kali

och

Nord-Irland

(U.K.)* Endast 4—5 proc. av befolkningen i U.K. är sysselsatt i jordbruket. Som bekant är också den totala jordbruksproduktionen relativt liten i förhållande till inhemskt behov av livsmedel och självförsörjningsgraden uppgår knappt till 50 proc. 9 Kring detta tal föreligger dock stora variationer för olika produkter. Före kriget var emellertid självförsörjningen endast omkring 30 proc. och under de senaste 20 åren h a r följaktligen en betydande produktionsökning åstadkommits. Totalproduktionen låg 1958/60 ca 58 proc. över förkrigsperiodens nivå. Denna produktionsstegring beror i första hand på att stora gräsmarksarealer lagts under plogen och utnyttjats för intensivare drift. Utvecklingen belyses av tabell 2:10. 10 Vidare h a r hästantalet nedbringats med drygt 1 milj. djur, varigenom stora Tabell 2:10. Jordbruks jordens omfattning och användning i U.K. 1939 Åkerjord i cirkulation 3 601 Åkerjord i temporär vall 1 692 Permanent v a l l . . . 7 588 Ängsmark 6 668 Summa 19 552

1 000 ha 1950

5 160

4 525

2 187 5 167 6 921 19 435

2 779 5 184 7 405 19 893

Ökning 1935/39— 1959/60 i proc. Totalt Per år 600 9,7 175 4,9 475 8,7

Insatsökningen är som synes mycket betydande, ehuru genom ägoslagsförändringen svår att bedöma i relation till arealen jordbruksjord. Motsvarande stegring företer även vissa a n d r a förnödenheter i växtodlingen. Härigenom har i första h a n d produktionsresultatet ökats. Avkastningen per ha åker h a r gått upp på följande sätt sedan förkrigstiden: ökning i proc.

Vete Korn Sockerbetor Potatis

1936/38— E " 1 , e n 1958/60 r a t . r e g " ' ressionsTot. Per år linje 60 2,1 2,1 51 1,9 2,0 72 2,5 2,1 18 0,8 0,8

Stegringen i hektaravkastningen är likväl mindre än vad man skulle väntat genom den starka gödselintensifieringen. Här bör emellertid observeras, att även den odlade arealen utökats drygt 30 proc. och totalproduktionen av handelsväxter med 80 proc. sedan förkrigs8 I vissa fall måste begränsning göras till Storbritannien eller England och Wales genom att statistik saknas. 9 OEEC, Agricultural and Food Statistics. 10 Där ej annat sägs har de statistiska uppgifterna i detta avsnitt hämtats från den officiella statistiken: Agricultural Statistics.

25 tiden. Handelsgödseln torde även h a substituerat arbetskraft i viss utsträckning. I n o m djurskötseln h a r också en intens i f i e r i n g o c h u t b y g g n a d ä g t r u m . Avk a s t n i n g e n p e r k o h a r s t i g i t m e d 19 p r o c . e l l e r 0,9 p r o c . p e r å r 1 9 3 6 / 3 9 — 1956/59 (1,4 p r o c . p e r å r e n l i g t r e g r e s sionslinjen). Men samtidigt h a r besättningarna byggts ut och totalproduktionen av olika p r o d u k t e r visar följande utveckling: ökning i proc. sedan förkrigstiden till 1958/59—1960/61 Totalt Per år Mjölk Ägg Nötkött Fårkött Fläsk

50 89 31 16 63

1,8 2,8 1,2 0,7 2,2

Källa: NFU: Information service, vol. 17 nr 1. D e n n a u t b y g g n a d ä r i c k e ett r e s u l t a t av ö k a d i m p o r t av fodermedel utan bygger helt p å stegrad i n h e m s k p r o d u k t i o n a v f o d e r . I m p o r t e n av k r a f t f o d e r ä r n u l ä g r e ä n före k r i g e t . Liksom i Förenta Staterna fanns red a n 1939 ett b e t y d a n d e a n t a l t r a k t o r e r i U.K., d v s . t o t a l t c a 50 000 o c h p e r 100 h a c a 1. S ä r s k i l t u n d e r e f t e r k r i g s t i d e n h a r e m e l l e r t i d mekaniseringen fortskridit s n a b b t . Av s t a t i s t i s k a s k ä l k a n e n d a s t Tabell

2:11.

Mekaniseringsutvecklingen England och Wales

Traktorer D ä r a v 2-hjuliga eller mindre än 10 h k r . . Skördetröskor H ö - och halmpressar.. Kompletta potatisupptagare K o m p l e t t a sockerbetsupptagare Grönfoderlastare M j ölkningsmaskinanläggningar 1

utvecklingen i England och Wales belys a s . I t a b e l l 2 : 11 r e d o v i s a s f ö r e k o m s t e n a v s t ö r r e m a s k i n e r 1942 o c h 1960. Mekaniseringen och sannolikt även andra arbetstekniska förbättringar (främst av organisatorisk n a t u r ) h a r frigjort arbetskraft från j o r d b r u k e t i b e t y d a n d e utsträckning u n d e r senare år. Efter den u p p g å n g i jordbruksbefolkningen som ägde r u m u n d e r kriget h a r utvecklingen därefter varit följande: Sysselsatta i jordbruk, skogsbruk och fiske 1 000-tal Rel. tal 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960

1960 416 720

6 060 940 2 170

46 990 47 930 1 66 440

—

2 420

— —

9 400 13 610 2

23 860

300 390

Varav sj älvgående > 8 fot 25 530. 2 1958.

100 100 98 96 94 92 91 90 87 86 85 84 (81)

Källa: Annual Abstracts of Statistics. Genom u p p l ö j n i n g av b e t e s m a r k e r o c h s a m m a n l ä g g n i n g av b r u k n i n g s e n h e ter h a r den b r u k a d e arealen ökat något i d e t e n g e l s k a j o r d b r u k e t u n d e r d e n senaste 10-årsperioden. Medelarealen per brukningsenhet av åker och p e r m a n e n t vall framgår av följande tablå: Ha

i

107 560

1281 1278 1 262 1234 1204 1178 1 164 1 154 1120 1110 1 090 1078 (1045)

Brukningsenheter över % acre Åker Jordbruksjord Brukningsenheter över 5 acres 1 Åker Jordbruksjord

14 24

15 26

17 29

19 32

1 1 proc. av jordbruksjorden har antagits tillhöra brukningsenheter under 5 acres.

Som synes av tablån är medelarealern a r e l a t i v t s t o r a för g å r d a r ö v e r 5 a c r e s . D e m i n s t a e n h e t e r n a h a r u n d e r d e n sen a s t e 10 å r s p e r i o d e n m i n s k a t r ä t t v ä -

26 Tabell 2:12. Antal brukningsenheter

i olika storleksklasser i U.K. Förändring i procent

Areal

%— 5 acres 5— 15 » 1 5 _ 50 » 50—100 » 100—150 »> 150—300 > >300 » Totalt >

5 acres

Summa

— 11,5 — 15,9 — 11,2 — 6,0 — 6,6 — 2,2 + 11,6

529 657

478 160

— 9,7

— 1,1 — 1,6 — 1,1 — 0,6 — 0,6 — 0,2 + 1,0 — 0,9

426 088

386 453

— 9,3

— 0,9

19,2 19,5 25,2 16,3 7,8 8,5 3,5

Jordbruks. , ,, *... .. (beräknat) 1 3 13 19 16 30 18

100,0

100 Tabell 2:14. Fördelning

Per år

91 707 93 352 120 244 77 994 37 299 40 600 16 964

med 150 acres (60 ha) eller mer. Förhållandena belyses i tabell 2: 13. Det har även skett en utbyggnad av kreatursbesättningarnas storlek. För England och Wales 11 h a r antalet gårdar med mindre än 10 kor minskat från 25 proc. 1948 till 11 proc. 1958, under det att antalet gårdar med över 70 kor ökat från 3 till 10 proc. Medelantalet höns per besättning h a r ökat från 67 till 131 och antalet svin från 8,8 till 37,7. Många av brukningsenheterna h a r dock relativt extensiv drift och kan vid normal arbetsförbrukning 1 2 inte sysselsätta en man. Tabell 2: 14 belyser dessa förhållanden för England och Wales. Ungefär hälften av de engelska jord-

Tabell 2:13. Procentuell fördelning av brukningsenheter och jordbruksjord i U.K. 1960

1— 5 a c r e s . . . 5— 15 » 15— 50 » 50—100 100—150 » 150—300 » >300 »

Totalt 103 569 110 981 135 452 82 992 39 938 41 519 15 206

sentligt. Förhållandena belyses i tabell 2: 12, vilken dock bygger på relativt osäkert material. Huvudparten av fastigheterna över 5 acres har arealer på 50 acres (20 ha) eller mer och inte mindre än 48 proc. av jordbruksjorden ligger på fastigheter

o , . Brukningsenheter

11 12

Agricultural Economics, Dec. 1961. Förbrukningen vid medelgården.

av brukningsenheter efter sysselsättningen brukning) i England och Wales 1957

(normal

arbetsför-

Mansdagsverken per år Acres

< 20 20—100 100—150 150—300 >300 Totalt Medelareal, ha

Totalt

150 och därunder

151—275

276—450

32 2

6 4

3 8 1

3 19 9 9 4

44 33 10 9 4

2,6

69 Källa: Agriculture, March 1959.

451 och däröver

27 bruksfastigheterna har likväl en storlek som vid föreliggande mekaniseringsförhållanden kan betraktas såsom 2-mansjordbruk eller mera. I fråga om driftsorganisationen i övrigt kan för Englands del konstateras att en utbyggnad skett av såväl brödsädssom fodersädsodlingarna. Särskilt de senare h a r ökat kraftigt och skapat underlag för den betydande produktionsstegringen i djurskötseln. Vidare bör nämnas att rapsodlingen introducerats och erhållit en areal av ca 50 000 ha. Någon ökning av grönsaks- och fruktodlingarna h a r däremot inte skett — i stället h a r dessa gått tillbaka under efterkrigstiden. Detta gäller såväl fältmässiga odlingar som produktion under glas. Inom såväl den animaliska som vegetabiliska produktionen synes en viss specialisering ha skett. Detta gäller såväl regionalt som individuellt. Särskilda ansträngningar h a r gjorts för en regional specialisering. Kreaturslösa jordbruk, huvudsakligen spannmålsproducerande, har ökat i antal och vidare har m a n ofta koncentrerat sig på en eller ett fåtal grenar inom djurskötseln. En Tabell 2:15. Fördelning av jordbrukstyper i östra England (vid ett urval av gårdar) 1938 1956 Proc. Proc. Cirkulationsjordbruk med ringa djurskötsel Huvudsakligen spannmål Blandad produktion Summa Cirkulationsjordbruk med djurskötsel Huvudsakligen mjölkproduktion Huvudsakligen svin och fjäderfä Mjölkkor, svin och fjäderfä Blandad djurskötsel Summa Totalt

16 32 48

25 12 37

6 21 52 100

11 16 63 100

undersökning från östra England grundad på ett urval av gårdar ger ett visst siffermässigt underlag för utvecklingstendenserna (tabell 2: 15). Som ovan visats har en mycket kraftig ökning skett av ägg- och fläskproduktionen särskilt genom stark utbyggnad av besättningarna vid m i n d r e gårdar, varvid produktionen i huvudsak baserats på inköpt foder. Bortsett från den integration, som föreligger mellan jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse och r å v a r u p r o ducenterna, har den vertikala integrationen ännu inte fått större omfattning då det gäller de dominerande stapelvarorna. För sockerbetor och specialitéer av skilda slag förekommer dock liksom i många andra länder kontraktsproduktion. Detsamma gäller ägg och gödkyckling, där en betydande utbyggnad skett. I fråga om ägg är England nu ungefär självförsörjande mot en i m p o r t av ca 30 proc. före kriget. Gödkycklingproduktionen har ökat från 19 milj. st. 1953/54 till 108 milj. st. 1959/60. 2.4.

Frankrike

Jordbruksbefolkningen uppgick 1957 till 26 proc. av totala folkmängden 1 4 — således en relativt hög siffra för ett industrialiserat land, som ändå h a r en ganska obetydlig jordbruksexport. Dessa förhållanden skulle tyda på att det franska jordbruket bedrivs mindre effektivt. Förhållandena är emellertid mycket växlande mellan olika regioner. I vissa distrikt dominerar ett primitivt 13 P. E. Graves and D. B. Wallace: The Changing Farming P a t t e r n , Agriculture, February 1958. 14 I första hand har statistiska d a t a för Frankrike h ä m t a t s från »Anuaire Statistique de la France», »Statistique Agricole» och »L'Economic Agricole Francaise 1938—1958» samt ur serien »Agrarstatistik» från Statistisches Amt der Europäischen Gemeinschaften, Briissel.

28 småbruk på 2—3 ha, delvis såsom deltidsjordbruk men även utan andra sysselsättningar, ehuru då i mycket arbetsintensiv drift (vin- och grönsaksomr å d e n a ) . Dessa småbruk är mycket dåligt utrustade med tekniska hjälpmedel. I Bretagne h a r t. ex. endast 1 proc. av gårdarna elektrisk ström och 3 proc. r i n n a n d e vatten. I vissa regioner finns däremot övervägande större jordbruk om 100 ha och mer med inriktning på vete, sockerbetor och köttproduktion — ofta i mycket rationell drift. Mellan dessa ytterligheter förekommer ett avsevärt antal familjejordbruk om 20—60 ha med blandad vegetabilisk och animalisk produktion. Under senare år h a r stora ansträngningar gjorts för att effektivisera jordbruksproduktionen. I första h a n d har detta skett genom skilda produktionstekniska förbättringar. Handelsgödselanvändningen har företett följande stegring sedan förkrigstiden.

Kväve Fosforsyra Kali

Procentuell förändring i totala insatsen från förkrigstiden till 1959/60 Totalt Per år 132 4,1 105 3,5 138 4,2

Samtidigt h a r växtmaterial och brukningsmetoder förbättrats och insatserna av andra förnödenheter ökats. Motsvar a n d e utveckling h a r förelegat även inom animalieproduktionen. Tabell 2:16. Avkastningsstegring

Resultatet av denna intensifiering har blivit en ganska kraftig ökning av avkastningen per ha, vilket tabell 2: 16 visar. Alltjämt är dock den faktiska skörden per ha låg för många grödor — för spannmål och majs 20—25 dt p e r h a och för potatis och sockerbetor 150 resp. 300 dt. Förhållandena växlar dock starkt mellan olika regioner. Inom mjölkproduktionen h a r avkastningen per ko stigit med 15 p r o c . sedan förkrigstiden, vilket motsvarar 0,7 proc. per år. Den genomsnittliga avkastningen per ko uppgår dock till endast 2 300 kg. Totalt har den franska jordbruksproduktionen ökat med 30 proc. u n d e r tiden 1934/38—1958/60, motsvarande 1,1 proc. per år (enl. en rät regressionslinje blir emellertid stegringen 1,8 p r o c . per å r ) . Den största uppgången visar animalieproduktionen (47 p r o c ) , medan vegetabilieproduktionen endast ökat 13 proc. (19 proc. exkl. vinproduktionen). Uppgången h a r varit något kraftigare under 1950-talet, då en total produktionsstegring av omkring 2 proc. p e r år förelegat. Det franska jordbruket h a r en förhållandevis dålig utrustning av arbetstekniska hjälpmedel och alljämt förekommer hästdrift o. d. i stor omfattning. Nedgången i antalet hästar sedan förkrigstiden uppgår endast till 37 p r o c . Under 1950-talet h a r dock mekaniseringen gått snabbare framåt. Antalet traktorer var före kriget 35 000 och öka-

per ha i Frankrikes

jordbruk sedan

Enligt en rät regressionslinje

1936/38—1958/60

Vete Korn Majs Sockerbetor Potatis

förkrigstiden

Total

Per år

Per år

54 67 82 25 33

2,0 2,4 2,8 1,0 1,3

2,9 3,5 4,5 14 2,4

29 de till 132 000 1950, men h a r sedan dess gått upp till 765 000 (1960). Antalet skördetröskor h a r ökat från 5 000 1950 till 54 000 1960. F ö r bedömning av dessa siffror bör beaktas att antalet brukningsenheter över 5 ha åker uppgår till ca 1,5 milj. och att dessa h a r ett arealinnehav av ca 30 milj. ha. Mekaniseringen av mjölkproduktionen är ringa utvecklad. Antalet mjölkningsmaskiner har visserligen stigit från 40 000 till 120 000 under 1950-talet, men antalet brukningsenheter med 5 kor och däröver är drygt Vi milj. Ett betydande h i n d e r för mekanisering av jordbruksdriften utgör ägosplittringen och det stora antalet småbruk. Det beräknas att ca 30 proc. av åkerarealen är i behov av omarrondering. Förhållandena i detta avseende skiftar dock väsentligt mellan olika områden. De förbättringar som skett på det arbetstekniska fältet h a r möjliggjort att arbetsinsatsen kunnat nedbringas med 1,9 proc. per år sedan förkrigstiden. Jordbruksbefolkningen h a r däremot totalt minskat med endast 0,7 proc. om året. Utvecklingen av deltidsarbete o. d. måste därför ha varit rätt betydande. Under 1950-talet h a r jordbrukets arbetsförbrukning minskat med 1,5—2 proc. per år. Det föreligger inte uppgifter, som mera bestämt belyser storleksrationaliseringen i det franska jordbruket. SanTabell 2:17.

Fördelning

nolikt h a r minskningen av antalet mindre jordbruk varit ganska obetydligt. Under tiden 1942—55 h a r följande förändringar ägt rum. 15 Proc. 1— 5 ha 5— 10 » 10— 20 » 20— 50 » 50—100 » >100 » Totalt

Strukturförhållandena 1955 redovisas i tabell 2: 17. Som synes finns ett betydande antal småbruk i Frankrike — över 50 proc. av brukningsenheterna h a r m i n d r e än 10 ha jordbruksjord. Medelarealen per brukningsenhet är 15 ha, varav åker 10 ha. Tabellen visar emellertid att huvudparten av arealen ändå ligger på relativt stora enheter. Något över 60 proc. av jordbruksjorden är fördelad på brukningsenheter med 20 ha och däröver och 25 proc. med 50 ha och däröver. Problemet med småbruken i Frankrike blir därför främst en sysselsättningsfråga för därvarande befolkning. Huvudparten av marken torde vid övergång till andra yrken komma att användas såsom deltids- eller hobbyjordbruk. 15

Agrarwirtschaft, Sonderheft 15, 1962 (Ej fullt jämförbar statistik mellan 1942 och 1955.)

av brukningsenheter

och jordbruksjord

Brukningsenheter

1—• 5 ha 5 10 » 10— 20 » 20 50 i) 50—100 i >100 »> Summa

+ 4,4 — 6,3 — 1,4 — 1,4 — 3,3 —22,6 — 1,2

i Frankrike

1955 Jordbruksjord

Antal (1 000-tal)

procent

Ha (1 000-tal)

procent

640,8 470,8 530,1 373,8 74,7 20,2

30,4 22,3 25,1 17,7 3,5 1,0

1710,8 3 458,6 7 536,1 11 167,2 4 968,2 3 234,0

5,3 10,8 23,5 34,8 15,5 10,1

2 110,4

100,0

32 074,9

100,0

30 Mjölkproduktionen bedrives i regel vid mycket små besättningar, vilket följande tablå visar för 1955:

Antal kor/gård

Procentuell fördelning av antalet jordbruk

0 1 2— 4 5— 9 10—19 20— Ej spec

34,8 7,0 28,3 21,1 6,7 0,9

1,2

Det medelstora franska jordbruket har sedan länge bedrivit en ganska mångsidig produktion. Däremot har småbruken i vissa distrikt varit specialiserade på vin, frukt eller grönsaker och större jordbruk på spannmål och köttproduktion. Sedan förkrigstiden h a r betydande förändringar i produktionsinriktningen ägt rum. Totalproduktionens procentuella sammansättning framgår av tabell 2: 18. Denna visar att vegetabilieproduktionens relativa omTabell 2:18. Förändringar i det franska jordbrukets produktionsinriktning sedan förkrigstiden Totalproduktionens procentuella sammansättning

Vete Sockerbetor Grönsaker Frukt Vin Andra vegetabilieprodukter. .

Förkrigstiden

1959/ 1960

16,5 2,5 4,5 11,5 3,5 12,5 4,0

8,0 2,0 3,0 7,5 3,0 8,0 4,5

Summa vegetabilieprodukter

55,0

36,0

Kött och fläsk Mjölk Fjäderfä och ägg Andra animalieprodukter. . . .

21,0 12,0 11,5 0,5

32,0 20,5 10,5 1,0

Summa animalieprodukter

45,0

64,0

fattning starkt minskat. Särskilt gäller detta veteodlingen, men även grönsaker och vin. En betydande utbyggnad har å andra sidan skett av den animaliska produktionen, vilken sedan förkrigstiden ökat sin andel från 45 till 64 proc. av totalproduktionen. Den kraftigaste ökningen föreligger för kött och fläsk samt mjölk. På kött- och fläskområdet har ganska stora specialiserade besättningar utbyggts. Även i Frankrike visar den vertikala integrationen vissa framsteg under senare år. Framför allt gäller detta köttområdet och där särskilt fjäderfä. Gödkycklingproduktionen h a r ökat från 170 000 st 1954 till 23,7 milj. st 1960. Nära hälften av denna är lokaliserad till Bretagne, där större förädlingsföretag utbyggts och till ca 50 proc. organiserat kontraktproduktion med därvarande småbrukare. De anförda uppgifterna antyder, att det franska jordbruket alltjämt befinner sig på en låg effektivitetsnivå, även om stora regionala variationer föreligger. Under senare år har dock rationaliseringstakten avsevärt stegrats bl. a. genom statliga åtgärder. Man söker nu genom regional specialisering av produktionen, arronderingsförbättringar och intensifiering öka produktiviteten. Storleksrationaliseringen uppmuntras genom goda lånevillkor, ökade sysselsättningsmöjligheter utanför jordbruket och förtidspensionering av jordbrukare. 2.5.

Västtyskland

Genom krigsslutet erhöll Västtyskland endast ca 60 proc. av åkerarealen i förkrigstidens Tyskland mot över 70 p r o c . av befolkningen. Omkring 20 proc. var då sysselsatt i jordbruket, mot ca 15 proc. f. n. Vid krigsslutet låg dessutom en stor del av jorden obrukad och djurbeståndet hade minskat kraftiut. Ännu

31 Tabell 2:19. Handelsgödselanvändningens

procentuella ökning

Hektarförbrukningen

Totalförbrukningen

Kali

Totalt

Per år

Totalt

Per år

+ 115 + 94 + 90

3,4 2,9 2,8

+ 120 + 98 + 94

3,5 3,0 2,9

1948/49 var jordbruksproduktionen drygt 20 proc. lägre än före kriget. Den räckte ingalunda till för en nöjaktig inhemsk försörjning och stor import av livsmedel förekom från flera länder. I detta läge ansågs det framför allt angeläget att genom intensifiering söka öka produktionen. I första hand h a r detta skett genom en relativt stor arbetsinsats och högavkastande grödor. Under första delen av efterkrigstiden var arbetskraftsminskningen relativt måttlig i det västtyska jordbruket. Liksom i a n d r a länder h a r också handelsgödselanvändningen ökat, vilket tabell 2: 19 visar. 10 Samtidigt h a r en betydande ökning också skett av insatsen av andra förnödenheter i växtodlingen (växtskyddsmedel o. d.). Delvis har dessa ersatt arbetskraft, men de torde även ha varit produktionsstegrande. I såväl växtodling som husdjursskötsel har förbättrat Tabell 2: 20.

1935/38—1959J60

växt- och djurmaterial samt rationellare produktionsmetoder ökat effektiviteten. Inom animalieproduktionen har insatserna ökat kraftigt av importerade fodermedel. Från 1935/38 till 1958/61 h a r förelegat en uppgång med ca 120 proc. Resultatet av denna intensifiering har blivit en relativt kraftig ökning av avkastningen per produktionsenhet. Förändringen sedan förkrigstiden belyses av tabell 2: 20. Med all sannolikhet har denna avkastningsstegring väsentligt ökat effektiviteten i jordbruksproduktionen. Totalt h a r denna gått upp med drygt 35 proc. sedan förkrigstiden, delvis även betingat av en reducering av hästantalet med nära 1 milj. Förhållandena belyses av följande tablå: 16 Där ej annat sägs är de statistiska uppgifterna hämtade från Statistisches Jahrbuch iiber Ehrnährung, Landwirtschaft und Forsten 1960.

Avkastningsstegring i Västtysklands sedan förkrigstiden

jordbruk

Ökning i procent 1935/38—1958/60

Vete, per ha Korn, » » Sockerbetor, 1 per h a . . . Potatis, per ha Mjölk, per ko 2 (4 % ) . . . Ägg, per höna 1 2

Enligt en rät regressionslinje

Totalt

Per år

Per år

62 42 12 32 31 29

2,1 1,5 0,5 1,2 1,3 1,1

3,0 2,0 0,6 1,2 1,5 1,1

Hänsyn har ej tagits till förändring i sockerhalt. Perioden 1935/38—1956/59.

32 Vegetabilier Animalier Totalt

Procentuell stegring 1935/38—1957/60 36 35 35

Det västtyska jordbruket har särskilt under 1950-talet genomgått en rätt snabb mekanisering. Antalet traktorer uppgick sålunda 1949 till 90 000, men steg redan 1954 till 334 000. Därefter h a r ökningen fortsatt och år 1960 registrerades 800 000 traktorer i jordbruket. 1 7 Många av dessa är dock små (50 proc. är mindre än 18 hkr och en stor del av dem av typen trädgårdstraktorer). Antalet skördetröskor h a r från 1949 till 1960 ökat från några hundra till 46 000, men alltjämt är det endast ca 30 proc. av spannmålsarealen som avverkas med skördetröska. Maskinell mjölkning var i slutet av 1940-talet relativt sällsynt (ca 5 600 g å r d a r ) , men 1960 fanns maskinmjölkning vid 260 000 jordbruk. Det finns emellertid 208 000 jordbruk med mer än 5 kor och 500 000 med mer än 4 kor, varför sålunda många måste sakna mjölkningsmaskiner. Man kan därför konstatera att såväl inom växtodlingen som husdjursskötseln är mekaniseringsgraden alltjämt låg vid många jord-

bruksföretag — givetvis framför allt vid de många små enheterna, där inte heller arronderingen möjliggör maskindrift i större utsträckning. Ett väsentligt hinder för en effektiv jordbruksproduktion i Västtyskland utgör den långt gående ägosplittringen. I genomsnitt för varje brukningsenhet finns 10 skiften och inom de olika storleksklasserna redovisas följande antal skiften i medeltal per driftsenhet: < 5 ha 5— 10 »> 10— 20 » 20— 50 » 50—100 » >100 »> Totalt

7,6 15,1 14,3 11,5 8,8 8,8 10,1

Under senare år h a r dock stora ansträngningar gjorts för att åstadkomma en förbättring på detta område. Sedan 1950 har dessa åtgärder berört ca 2 milj. ha, men man r ä k n a r dock med att det fortfarande återstår minst 5 milj. ha, som behöver bli föremål för dylik strukturförbättring. Mekanisering och förbättrad arron17 Det finns 1 158 400 brukningsenheter över 2 ha åker och 769 500 med över 5 ha åker.

Tabell 2: 21. Arbetskraftsminskningen

vid det västtyska

jordbruket

Fullt sysselsatta årsarbetare vid brukningsenheter över 0,5 ha Per 100 ha jordbruksjord Totalt 1 000 årsarbetare 1939 1950/51 1959/60 1960/61 Minskning i proc. 1939—1959/60 totalt , per år 1950/51—1959/60 totalt per år ,

vid brukningsenheter sammanlagt under 5 ha

över 5 ha

3 852 3 885 2 561 2 417

28,0 29,0 19,5 18,4

56,6 62,1 44,9 43,0

21,5 24,7 15,2 14,6

33,5 2,0

30,4 1,8

21,1 1,2

28,8 1,7

34,1 4,5

32,8 4,3

29,0 3,7

29,5 3,8

33 dering h a r i första hand frigjort arbetskraft från jordbruket. Förhållandena belyses av tabell 2: 21. Arbetskraftsminskningen är under hela perioden 1939—1959/60 relativt måttlig (2,0 proc. per å r ) . Strax efter kriget ökade jordbruksbefolkningen genom flyktingströmmen från Östtyskland. Avflyttningstakten har emellertid varit betydligt större under 1950-talet, då industrins utbyggnad skapat nya sysselsättningsmöjligheter. Minskningen under tiden 1950/51—1959/60 var 4,5 proc. per år. Alltjämt utgör dock jordbruksbefolkningen ca 15 proc. av totala folkmängden, oaktat självförsörjningen endast uppgår till något över 75 proc. Mekaniseringen har vidare möjliggjort och nödvändiggjort en struktur-

rationalisering av det västtyska jordbruket. En sådan har också kommit till stånd i viss omfattning. Tabell 2: 22 belyser utvecklingen av antalet jordbruksfastigheter mellan 1949 och 1960. Som framgår har en ganska kraftig minskning i brukningsenheternas antal förelegat i grupperna under 10 ha. Alltjämt är dock huvudparten av brukningsenheterna små. Medelarealen jordbruksjord är endast 8,1 ha, varav ca 5 ha åker. Undantages gruppen under 2 ha stiger medelarealen till 10,9 ha. Tabell 2:22 visar dessutom att endast 37 proc. av jordbruksjorden finns å fastigheter med en areal av 20 ha och däröver. Även djurproduktionen är i Västtyskland uppdelad på ett stort antal små en-

Tabell 2: 22. Antal brukning senheter i Västtgskland

och fördelning i procent

Förändrin g i procent Fördelning i procent 1949

0,5— 2 ha 2— 5 i 5 — 1 0 »> 10— 20 » 20— 50 » 50—100 i > 1 0 0 »> Totalt

1960 Totalt

Per år

— 2,3 — 3,2 — 1,5 + 1,0 + 0,7 + 0,7 — 1,1 -1,4

604,6 555,1 404,5 256,9 112,7 12,7 3,1

467,6 388,9 343,8 287,1 122,2 13,7 2,7

— 22,7 — 29,9 — 15,0 + 11,8 + 8,4 + 8,0 — 11,2

1 949,6

1 626,0

-16,6

Tabell 2: 23. Antal svin i Västtyskland

Brukningsenheter

Jordbruksjord

28,8 23,9 21,1 17,7 7,5 0,8 0,2

3,8 9,9 18,9 30,4 26,7 6,8 3,5

100,0

100,0

1959 Antal svin

Brukningsenheter med stark svinhållning (Brukningsenheter < 2 ha med > 3 svin och gårdar > 2 ha med > 4 svin per ha) Brukningsenheter med svag svinhållning (Brukningsenheter < 2 ha med 1—2 svin och gårdar > 2 ha med > 4 svin per ha) Alla svinbesättningar 3—318273

Totalt

Proc. av hela svinbeståndet

Medelbesättningsstorlek

2 195,4

14,8

13,6

12 680,4 14 875,7

85,2 100,0

7,9 8,4

34 heter. För mjölkproduktionens del föreligger en besättningsstorlek av 4,5 kor 1959 (mot 3,5 kor 1949). Omkring 2/3 av koantalet finns vid besättningar med 5 kor och mindre. Inom fläskproduktionen har dock en viss ökning av antalet större besättningar ägt rum under senare år, men alltjämt är produktionen i huvudsak förlagd till mycket små besättningar, vilket för 1959 belyses av tabell 2: 23. Av den företagna översikten kan således konstateras att det västtyska jordbruket under den senaste 20-årsperioden i hög grad effektiviserats genom produktionstekniska förbättringar. Produktiviteten per djur- och arealenhet har därvid starkt ökat. Alltjämt är dock mekaniseringen i genomsnitt låg och arbetsförbrukningen hög. På dessa områden h a r emellertid 1950-talet visat nya utvecklingsvägar. Samma sak gäller företagens utbyggnad med mera mark och flera djur. Denna etapp i utvecklingen kan nyligen sägas ha påbörjats och huvudvikten synes just nu läggas därvid (jfr Der Griine Plan 1959, Gruner Bericht 1960). Lönsamhetsskillnaderna mellan olika storleksklasser är också sådana att denna utveckling nu stimuleras, vilket följande tablå visar. Arbetsersättning i DM per arbetskraftsenhet 1959/60

1960/61

Nordväsltyskland under 20 ha 20—50 »> över 50 »

3 694 4 514 5 180

4 423 5 134 6 026

Sydtyskland under 20 ha 20—50 i över 50 »

3 499 4 563 5 547

3 960 5 101 6 022

Den specialisering och integrering av produktionen, som har kunnat konstateras för Förenta Staterna, är ännu ringa framträdande, om man undantar de sedan länge specialiserade vindistrikten. Grönsaksodlingen har visserligen

byggts ut något under 1950-talet, men är ändå inte av större omfattning än 1939. Viss utbyggnad h a r också skett av svin- och fjäderfäskötseln, ehuru specialiserad stordrift sparsamt förekommer. Under senare år har vertikala integrationstendenser framträtt inom vissa produktionsgrenar. Särskilt är detta fallet beträffande gödkyckling, ägg och vissa specialgrödor. Vid bokföringskontrollerade jordbruk har bruttoproduktionen per arbetskraftsenhet ökat med 96 proc. 1936/39— 1957/60 (3,3 proc. per år) och nettoproduktionen med 43 proc. (1,7 proc. per å r ) . l s

2.6.

Danmark

Den danska jordbruksproduktionen är sedan länge känd för att ligga på en hög intensitetsnivå. Men även under den senaste 20-årsperioden har skett en ytterligare förbättring av produktionstekniken. Inom växtodlingen kan ökningen av handelsgödselanvändningen karakterisera utvecklingen på insatssidan. 19

Kväve Fosforsyra Kali

Förändring i procent från 1938/39 till 1959/60 Totalt Per år 216 5,6 68 2,5 302 6,8

Avkastningen per ha av olika grödor har stigit enligt tabell 2: 24. Det bör anmärkas att hänsyn ej tagits till den förbättring av sockerhalten som skett för sockerbetornas del sedan förkrigstiden. 18 K. Padberg und H. Scholz: Die Entwieklung der Produktivität in der Westdeutschen Landwirtschaft. Berichte u. Landw. Heft 4, 1961. 19 Där ej annat sägs har de statistiska uppgifterna hämtats från Danmarks officiella statistik, dvs. Statistisk Aarbog for Danmark och Landbrugsstatistik.

35 Tabell 2:24. Hektaravkastningens

förändring i

Danmark

Förändring i procent 1936/38—1958/60

Vete Sockerbetor

Enligt en rät regressionslinje

Totalt

Per år

Per år

30 16 — 6 17

1,2 0,7 — 0,3 0,7

1,8 0,9 — 0,3 0,7

Inom animalieproduktionen har bättre djurmaterial och rationellare utfodring starkt ökat produktiviteten. Bl. a. kan hänvisas till att ensileringen av grovfodret varit på stark frammarsch. Ensileringssilornas volym h a r ökat från 18 300 m 3 1941 till 3 217 000 m 3 1958. Samtidigt har importen av kraftfoder ökat drygt 100 proc. och förbrukningen av dylikt foder uppgår nu till ca 40 proc. av hela kraftfoderförbrukningen och nära 15 proc. av den totala foderåtgången. I mjölkproduktionen har avkastningen per ko stigit med 21 proc. eller 0,9 proc. per år under tiden 1936/38—• 1957/59. I fläskproduktionen visar svinstamskontrollen en förbättring i tillväxt per fe av 10 proc. frän åren 1936/39— 1957/60. Totalt har den danska jordbruksproduktionen ökat 41 proc. från 1936/38 till 1958/60. Då åkerarealen inte ökat utan i stället minskat med 5 p r o c , är produktionsstegringen helt ett resultat av intensifiering genom bättre produktionsteknik och större insatser av inköpta förnödenheter samt utslagning av hästar. Liksom i de flesta västeuropeiska länder hade mekaniseringen ringa omfattning före kriget. Antalet traktorer uppgick till ca 10 000 och skördetröskor saknades praktiskt taget. Under de se-

naste 15 åren h a r emellertid danskt jordbruk genomgått en kraftig mekanisering, vilket belyses av följande tablå för 1960: Antal traktorer » gårdar med traktor » » o » i % av alla över 5 ha » skördetröskor » gårdar med skördetröskor . » » » » i % av alla över 5 ha » gårdar med mjölkningsmaskin » gårdar med mjölkningsmaskin i % av alla gårdar 1 1959.

111 321 100 093 59 8 895 8 242 5 138 3831 701

Under senare år har även andra arbetstekniska förbättringar genomförts. Bl. a. gäller detta i byggnaderna samt organisatoriska förenklingar överhuvudtaget (exv. förenkling av mjölkningsarbetet, betskötseln och spannmålsskörden). Dessa åtgärder har tillsammans med mekaniseringen möjliggjort en reducering av arbetsinsatsen och av antalet hästar. De senares antal var 1960 171000 mot 577 000 1939, således en nedgång med 70 proc. Antalet helårsarbetare h a r under perioden 1938/39 —1959/60 nedbringats från 478 654 till 300 025 eller med 37 proc. Detta motsvarar en nedgång med 2,2 proc. p e r år. I Danmark h a r någon nämnvärd ökning av jordbruksföretagens genomsnittliga storlek icke skett sedan för-

36 Tabell 2: 25.

Antal brukningsenheter

i Danmark

1937 och 1960 samt fördelning

1960 Förändring i procent Fördelning i procent Ha jordbruksjord

0,55— 5 5— 10 10— 15 15— 30 30— 60 60—120 >120 Summa

Totalt

Per år

— 1,7 + 0,2 + 0,5 + 0,1 — 0,4 — 1,1 — 0,6 — 0.1

54 786 51 439 28 407 46 991 21 429 3 764 1 007

37 140 54 346 32 671 48 482 19 622 2 948 867

— 32,2 + 5,6 + 15,0 + 3,2 — 8,4 — 21,7 — 13,9

207 823

196 076

— 5,7

krigstiden. Däremot har en koncentration ägt rum på de medelstora företagen, varvid antalet brukningsenheter förändrats enligt tabell 2: 25. Det bör anmärkas att år 1946 fanns i gruppen 5—10 ha 55 690 enheter. Fram till 1960 har således även här skett en minskning, uppgående till 2,5 proc. Vid brukningsenheter om 0,55—5 ha arbetade 1960/61 23 proc. av brukarna utanför den egna gården med i medeltal 185 dagsverken. Medelarealen per brukningsenhet i Danmark är 16 ha för samtliga gårdar och 19 ha för gårdar över 5 ha. Huvudparten av brukningsenheterna har en areal av över 10 ha och åkerjorden är Tabell 2: 26. Husdfursbeståndets

0 1— 7 8— 14 15— 19 20— 29 30— 39 40— 49 50— 74 75— 99 >100 Summa

100,0

Växtprod. 8 35 29 28

<10ha 10—30 »> 30—60 »> >60 »>

3,5 12,6 12,7 33,1 24,9 7,3 5,9

100,0

100,0

Djurprod. 23 48 21 8

Totalt 20 46 23 11

Även husdjursbeståndet är till stor del koncentrerat på medelstora besättningar (tabell 2: 26). I mjölkproduktionen har dock 50 proc. av besättningarna ett koantal av 1—7. En stor del av höns- och

Egendomar

[

3,2 100,0

|

17,1

Egendomar

Djur

14,1 9,9 11,4 7,8 14,4 11,0 7,8

26,4 39,6 13,5 12,5 3,6 1,2

i

Höns

Svin Djur

16,6 43,7 28,5 6,0 3,9 0,8 0,2 0,3

18,9 27,7 16,7 24,7 10,0 1,5 0,4

procentuella fördelning efter besättningsstorlek Danmark 1961

Egendomar

|

Åkerareal

till 58 proc. fördelad på det medelstora familjejordbruket 15—60 ha. Förhållandena belyses av tabell 2: 26. Den totala danska jordbruksproduktionen är fördelad på storleksklasser enligt följande tablå:

Kor Antal djur per besättning

Brukningsenheter

Djur

29,2 1,1 3,5 3,7 10,1 10,8 9,9

•

35,3

•

•

15,0

26,5

32,7

20,4

6,5

28,2

15,1

58,5

100,0

100,0

100,0

100,0

|

37 svinantalet ligger däremot på förhållandevis stora besättningar. Tabell 2: 26 visar också att många gårdar saknar kor, svin eller höns i det danska jordbruket. Det danska familjejordbruket har en mycket rationellt utvecklad produktionsteknik och därigenom en betydande konkurrenskraft. Likväl har de större brukningsenheterna under flera år kunnat uppvisa bättre räntabilitet än de mindre, vilket illustreras av följande tablå från de danska räkenskapsresultaten : Förräntning av investerat kapital i %

skillnader som kan konstateras mellan olika storleksklasser synes främst härröra från växtodlingen, där mekaniseringen hunnit relativt långt. Dess ekonomi enligt räkenskapsresultaten 1959/GO belyses i följande tablå: Kr per ha FöreKost- tagareIntäkter nader vinst < 15 ha 15—. 30 » 30— 50 » 50—100 » >100 »

1 342 1 419 1 387 1 404 1 465

1 759 — 417 1 636 — 217 1 559 — 172 1 532 — 128 1 415 + 50

1956/57—1960/61 < 10 ha. 10— 20 » . 20— 30 » . 30— 50 » . 50—100 »> . >100 » .

2,3 3,7 4,7 4,4 4,8 4,9

Källa: Undersogelser over landbrugets driftsforhold, 1961—62. 1 del. Skillnaderna mellan 20—50 ha:s och större gårdar är dock obetydliga. De Tabell 2:27. Mjölkproduktionens Arealstorlek 10 ha 20 » 41 » 87 » 267 »>

ekonomi vid danska besättningar

63 102 198 254

1959J60

Besättningsstorlek

Arbetskostnader kr/bruksenhet

Nettoförädlingsvärde öre/fe

2— 8 kor 8—15 » 15—30 »> 30—60 » >60 »

387 277 267 255 331

15,7 21,4 19,3 18,7 16,5

I fläskproduktionen har för samma år uppnåtts i nedanstående tablå redovisad företagarevinst per slaktsvin: Besättningsstorlek (prod, svin)

Motsvarande lönsamhetsförbättring med ökad gårdsstorlek föreligger även för tidigare år. I mjölk- och fläskproduktionen har storleksfaktorn inte haft samma betydelse. För 1959/60 h a r mjölkproduktionen visat följande arbetskostnader samt nettoförädlingsvärde för grovfodret med stigande besättningsstorlek:

Företagarevinst kr 17 28 16 20

En analys av de danska räkenskapsundersökningarna ger sålunda vid han-

den att det ordinära familjejordbruket — gårdar med 20—50 ha åker och en relativt omfattande animalisk produktion (10—30 kor och ett h u n d r a t a l svin) — dels gett ett bättre ekonomiskt resultat än småbruket, dels ganska väl förmått hävda sig mot det större jordbruket. Förhållandena är således analoga med dem i Förenta Staterna, ehuru det danska familjejordbruket arbetar med något mindre arealer och besättningar,

38 men i regel med intensivare produktion per ha och per djurenhet. Det danska jordbruket är relativt mångsidigt och någon längre gående specialisering h a r ännu ej genomförts. Vissa specialiseringstendenser föreligger dock. Sålunda har viss övergång till kreaturslös (eller kolos) drift ägt rum. Antalet jordbruk utan kor h a r sedan 1955 utvecklats på följande sätt: 1955 1961

21 728 32 627

Av dessa utgöres */s av gårdar med mindre än 10 ha. Exempel finns även på kooperativ drift av mjölkproduktionen, vilken under senare år företett viss expansion. Vidare har utökning skett av specialgrödor. Grönsaksodlingarna h a r dock under de senaste 10 åren hållit sig vid omkring 10 000 ha. Arealförskjutningarna 1937/39 till 1958/60 belyses av nedanstående tablå:

Spannmålsgrödor Rotfrukter därav potatis » sockerbetor Specialgrödor Vallgrödor

Procentuell förändring 1937/39—1958/60 + 4 + 8 +13 +67 +83 — 10

Samtidigt har kobeståndet nedbringats med 12 p r o c , medan svinantalet ökat med 91 proc. Ytterst få större specialiserade besättningar finns på detta område. Leverantörerna till andelsslakterierna hade följande fördelning på leveranskvantiteter 1960: > 3 000 svin 2 000—3 000 »> 1 000—2 000 » 500—1 000 »> 200— 500 »>

1 2 60 400 4 500

Ga 85 proc. av totala leveransen kom från leverantörer under 200 svin. Några större förändringar i äggproduktionen har icke skett. Däremot har en stark ökning inträffat i produktionen av fjäderfäkött:

1957 1958 1959 1960 1961 (prel.)

29 000 ton 35 000 » 45 000 » 56 000 • 80 000 »

I fråga om specialprodukter bör vidare nämnas att minkproduktionen avsevärt utbyggts och omfattade 1960 1 232 000 djur, fördelade på 2 400 besättningar. Det danska jordbruket har sedan länge varit inriktat på kvalitetsproduktion och stora ansträngningar görs från dess föreningsrörelses sida att stimulera denna produktion. Jordbruket h a r också genom sina föreningar hand om rådgivningsverksamheten, även om denna är statsunderstödd. Vertikala integrationstendenser av amerikansk modell är mera sällan förekommande, men en nära kontakt råder mellan jordbrukarna och deras föreningar, vilka även handh a r rådgivningsverksamhet. Det förtjänar vidare att framhållas att de danska jordbrukarna överlag h a r en god yrkesutbildning. Genom att danskt jordbruk i stor utsträckning arbetar för export torde det däremot vara svårt att uppnå de prisgarantier, som på andra håll i viss utsträckning följt med ett nära samgående mellan råvaruproduktionen och förädlingsindustrin. I Danmark kan för senare år vissa tendenser till samgående mellan jordbrukarna konstateras. Särskilt är detta fallet beträffande maskinanvändningen samt inom animalieproduktionen (andelsladugårdar) .

2.7.

Sverige

De senaste 20 årens förändringar på insatssidan i svenskt jordbruk belyses av tabell 2: 28. Det framgår därav att totalt insatta resurser h a r minskat med ca 20 proc.

39 Tabell 2: 28. Förändring av årligen insatta produktionsresurser i svenskt jordbruk 1938/39—1959/60 i fasta priser1 Indextal 1959/60 om 1938/39 = 100 Hela jordbruket Per gård Arbete 2 Byggnader och fasta anläggningar Maskiner, drivmedel, elkraft etc Fodermedel Handelsgödsel och kalk Räntor Diverse Summa Mark (jordbruksjord)

230 205

304 271

239 104 146 79

315 137 193 105

120 Genom att de ökade i n s a t s e r n a av n u berörda produktionsmedel i hög grad använts i substitutionssyfte, h a r avkastningen per h a visat ringa stegring eller t. o. m . m i n s k a t , v i l k e t e m e l l e r t i d o c k s å delvis kan b e r o p å a n d r a faktorer.20 F ö r h å l l a n d e n a b e l y s e s i t a b e l l 2 : 29.

1 Beräkningarna är grundade på uppgifter från jordbrukets totalkalkyl. Då vissa omläggningar ägt rum är det svårt a t t mera exakt följa utvecklingen. Indextalen är därför ungefärliga. 2 I arbetet ingår även vissa kostnader för underhåll av byggnader, maskiner etc.

S o m s y n e s av t a b e l l 2 : 28 h a r e n kraftig insatsökning skett av handelsgödsel och vissa a n d r a f ö r n ö d e n h e t e r . Produktionstekniska förbättringar enligt tidig a r e r i k t l i n j e r h a r s å l e d e s ägt r u m ä v e n u n d e r 1940- o c h 1 9 5 0 - t a l e n . L i k s o m t i digare t o r d e även b ä t t r e växt- och djurm a t e r i a l , b ä t t r e b r u k n i n g s - o c h utfodr i n g s m e t o d e r e t c . b i d r a g i t till en effektivare drift, även o m n u b e r ö r d a åtgärder varit m i n d r e f r a m t r ä d a n d e än u n d e r tidigare skeden. Den ö k n i n g som skett Tabell

2:29.

av f ö r b r u k n i n g e n av h a n d e l s g ö d s e l o c h andra förnödenheter h a r dessutom i m i n d r e u t s t r ä c k n i n g ä n f ö r r e n b a r t syft a t till en s t e g r i n g a v h e k t a r a v k a s t ningen. Därjämte h a r dessa p r o d u k t i o n s m e d e l i n s a t t s för a n d r a , d y r b a r a r e sådana.

D e t ä r t r o l i g t att v i s s a u n d e r s k a t t n i n g a r av produktivitetsförbättringen skett i ovanstående b e r ä k n i n g , beroende p å s t r u k t u r f ö r ä n d r i n g a r o c h att v i s s a s ä m r e arealer avförts u r p r o d u k t i o n e n u t a n att d e t t a r e d o v i s a t s i a r e a l s t a t i s t i ken. V i d a r e h a r p r o d u k t i o n e n u n d a n för u n d a n extensifierats å vissa m a r k e r och e n ö v e r g å n g till s k o g s b r u k ä r p å v ä g . E n l i g t t a b e l l 2 : 28 h a r a r e a l e n j o r d b r u k s j o r d m i n s k a t m e d 10 p r o c . s e d a n förkrigstiden (åker 4 p r o c , bete och ä n g 32 p r o c . ) . I v e r k l i g h e t e n t o r d e d o c k m a r k r e s u r s e n m i n s k a t m e r a än vad den officiella s t a t i s t i k e n v i s a r . Man k a n sål e d e s säga a t t i n k ö p t a f ö r n ö d e n h e t e r a v s k i l d a slag ä v e n e r s a t t m a r k i v i s s uts t r ä c k n i n g . D e n i t a b e l l 2 : 29 r e d o v i s a d e 20 Försämrad markstruktur genom mekaniseringen, försämrad torrläggning och ev. en klimatförsämring.

Hektaravkastningens

förändring

i

Sverige

Procentuell förändring 1936/38—1959/60

Vete Korn Sockerbetor 1 Potatis

Enligt en rät regressionslinje

Totalt

Per år

Per år

1 9 6 —7

0,1 — 0,5 0,3 — 0,3

0,8 0,8 0,0 — 0,4

Ej korrigerad för förbättrad sockerhalt.

40 Tabell 2: 30. Skördeökningen

per ha och år i genomsnitt hushållningssällskapsområden1

för hela Sverige

och inom

vissa

Årlig förändring i kg per ha

Hela Sverige I proc. av medelskörden för perioden Malmöhus Hallands Jönköpings Östergötlands Älvsborgs län södra. Uppsala Gävleborgs Jämtlands Norrbottens

Höstvete

Vårvete

Korn

Sockerbetor

Potatis

Vallhö

21,1

19,7

20,4

283,5

88,6

18,0

0,9

1,1 24,4 26,3 9,0 26,5 7,4 17,2

20,2 25,7 12,9 23,8 7,3 23,5

1,0

0,8

0,7

0,5

26,7 25,7 14,8 28,8 11,7 20,9 6,8 21,6 13,1

292,6 361,6

98,4 151,4 99,2 38,7 69,1 25,8 62,6 86,6 13,6

19,9 6,1 32,9 0,2 11,2 14,3 23,1 24,4 20,1

1 Skördeförändringarna är av Statistiska Centralbyrån beräknade länsvis genom en linear utjämning av de normaliserade hektarskördarna för perioden 1922—60.

avkastningsstegringen påverkas starkt av e x c e p t i o n e l l a f ö r h å l l a n d e n under krigsåren och dåliga skördebetingelser v i s s a å r p å 1950-talet. U t v e c k l i n g e n u n d e r en l ä n g r e p e r i o d g e r s t a r k a r e ö k n i n g s t a k t , v i l k e t t a b e l l 2 : 30 v i s a r . D e n na belyser även utvecklingen inom vissa l ä n . S o m s y n e s f ö r e l i g g e r s t o r a skilln a d e r i u t v e c k l i n g s t a k t s å v ä l m e l l a n länen som mellan olika grödor. Inom mjölkproduktionen h a r avkastningen p e r ko ökat m e r a än avkastningen i växtodlingen, nämligen med ca 25 p r o c . eller 1,1 p r o c . p e r å r s e d a n förkrigstiden. Samtidigt har koantalet m i n s k a t m e d 30 p r o c . P r o d u k t i v i t e t s f ö r bättringen torde sammanhänga både m e d bättre djurmaterial och rationellare utfodring. Avkastningsstegringen var s ä r s k i l t f r a m t r ä d a n d e u n d e r 1940-talet, m e n d ä r e f t e r h a r en v i s s s t a g n a t i o n i n t r ä f f a t . D e t ä r m ö j l i g t att d e t t a r e s u l t a t sammanhänger med strukturförändringar. Koantalet h a r nedbringats särskilt starkt vid bättre b e s ä t t n i n g a r i s l ä t t b y g d e r n a . U n d e r tiden 1954—61 h a r avkastningsstegringen p e r ko varit följande i n o m olika b e s ä t t n i n g a r :

Genomsnittsjordbruket . Räkenskapsgårdarna. . . Kontrollanslutna gårdar

Kg 4 %-ig mjölk

%

272 386

10 12

12 Även i fläsk- o c h k ö t t p r o d u k t i o n e n t o r d e en u t b y t e s f ö r b ä t t r i n g s k e t t , e h u r u d e n n a ä r s v å r t att b e l y s a . S v i n s t a m k o n trollen visar en stegring i kg tillväxt p e r fe a v 15 p r o c . s e d a n f ö r k r i g s t i d e n . Efterkrigstiden h a r i Sverige karakter i s e r a t s av en s t a r k t f r a m t r ä d a n d e arbetsrationalisering — i första h a n d betingad av m e k a n i s e r i n g m e n även av a n d r a tekniska förbättringar, exv. i byggnaderna, förbättrad arrondering och effektivare a r b e t s m e t o d e r . Enligt t a b e l l 2 : 28 h a r k o s t n a d e r n a för m a s k i n e r , d r i v m e d e l e t c . s t i g i t m e d 130 p r o c . i fasta p r i s e r s e d a n 1938/39. M e k a n i s e r i n g s u t v e c k l i n g e n b e l y s e s ä v e n a v följande tablå: Traktorer.... Skördetröskor. Hästar

23 000 100 617 000

153 000 25 000 192 000

Vid sidan av m e k a n i s e r i n g e n h a r särskilt u n d e r s e n a r e å r b ä t t r e p l a n l ö s n i n g

41 av byggnaderna, övergång till lösdrift etc. inneburit en arbetsrationalisering. För sådana arbetstekniska förbättringar som sammanhänger med förbättrad arrondering finns ingen tillgänglig statistik över utvecklingen. Sannolikt har jordbrukarna själva här åstadkommit avsevärd rationalisering genom att ej längre bruka små åkerfält eller dåligt arronderade delar av ett fält. Inom lantmäteriets distriktsorganisation finns uppgifter om förrättningar, vilka till stor del inneburit arronderingsförbättringar. Följande tablå belyser utvecklingen. 21

År 1949—52 1953—56 1957—60

Laga skiften skiftad areal Ägoutbyten ha ha 95 941 4 771 84 447 75 084 148 628 137 257

Därutöver kommer vissa avstyckningar också med samma syfte. Huvudparten av förrättningarna avser skogsmark. Vad dessa förrättningar i verkligheten inneburit i arronderingsförbättring går tyvärr ej att kvantitativt fastställa. På skogsområdet torde de efter hand bildade skogsbruksområdena ha medfört arbetstekniska fördelar av motsvarande art som en sammanläggning av arealerna. Givetvis h a r även den pågående stor' eksrationaliseringen inneburit arronieringsförbättringar. Förhållandena på detta område kommer närmare att belysas längre fram. Här skall dock hänvisas till att med lantbruksnämndernas bistånd storleksrationaliserade företag har visat följande utveckling under senare ar:

1957 1958 1959 1960 1961

Antal brukn.enheter 2 280 2 160 2 517 2 618 2 797

Areal efter åtgärd SkogsÅker mark 34 617 105 426 35 666 110 227 47 025 131 745 48 082 160 758 54 546 159 116

Enligt en inom Lantmäteristyrelsen 1957 företagen översiktlig inventeringöver behovet av fastighetsrationaliseringsåtgärder framgår att dylikt behov skulle föreligga för 4,9 milj. ha skogsmark och 0,6 milj. ha jordbruksjord. Av detta var 3,6 resp. 0,4 milj. ha trängande. Ca 90 proc. därav var lokaliserat till Norrland, Dalarna och Värmland. Sannolikt torde en stor del av denna åkerjord vara av sådan beskaffenhet att ett rationellt jordbruk överhuvudtaget ej kan bedrivas å densamma. I fråga om arbetsorganisatoriska förbättringar och förenklade arbetsmetoder kan för de senaste 10—15 åren hänvisas till bl. a. följande åtgärder: Slopande av eftermjölkning och övergång till mjölkning endast 2 gånger per dag Bättre planlösning av djurstallarna Viss gemensam maskinanvändning i växtodlingen Enmanshässjning i vallodlingen Förenklad sommarskötsel av sockerbetor bl. a. genom övergång till enkornsfrö Centraliserad skörd av exv. konservärter. Den anpassning som skett av arbetskraft, mark och andra produktionsmedel i samband med adopterandet av ny produktionsteknik och ökade insatser av bl. a. handelsgödsel har i Sverige till skillnad från övriga undersökta länder varit så betydande, att totalproduktionen visat ringa stegring. Med hänsyn till att vissa senare år har varit ogynnsamma skördeår i flera landsändar är dock en mer exakt beräkning av »normalproduktionens» utveckling svår att genomföra, överslagsmässigt torde det vara rimligt att räkna med en ökning av ca 5 proc. från förkrigstiden och fram till 1959/60. Det bör emellertid observeras att hästantalet samtidigt nedgått med drygt 2/s och därvid frigjort arealer för avsaluproduktion. Om hänsyn tas härtill torde totalproduktionens ökning vara mycket ringa. 21 22

SOU 1959: 30. SOU 1959: 30.

42 S o m f r a m g å t t av t a b e l l 2 : 28 h a r p r o duktionsmedelsinsatsen minskat minst 20 p r o c . s e d a n f ö r k r i g s t i d e n , v a r v i d ä n d å b e a k t a t s de produktionsmedel, som ersatt h ä s t a r n a . Den totala effektivitetsförbättringen skulle således u p p g å t t till c a 35 p r o c . Mekaniseringen har skärpt kraven på utbyggnad av jordbruksfastigheterna. E n l i g t t a b e l l 2 : 28 h a r d e p e r g å r d i n satta resurserna (företagsstorleken) ökat med ca 5 p r o c . sedan förkrigstiden. D e t f ö r e l i g g e r d o c k en s t ö r r e ö k n i n g av a r e a l e r o c h d j u r s a m t v i s s a f ö r n ö denheter. Arealökningen per gård är följande: Åker per gård, totalt » » i vid gårdar över 5 ha

1937 11,7

1961 14,2

16,5

18,4

V i d b e d ö m n i n g av m e d e l a r e a l e n p e r g å r d b ö r h ä n s y n ä v e n t a g a s till b e t e s och ängsmark. Den reducerade arealen j o r d b r u k s j o r d u p p g å r d å till 14,6 h a 1960. G e n o m s i d o a r r e n d e n a v tillfällig n a tur torde arealen per brukningsenhet ökat något m e r a än vad ovan a n g i v n a siffror ger v i d h a n d e n . F ö r j o r d b r u k e t i dess helhet föreligger ringa f ö r ä n d r i n g av djurantalet p e r g å r d , v i l k e t f ö l j a n d e tal v i s a r : 1937 5,7 4,2 20,3

Kor. . Svin.. Höns. Tabell 2: 31. Förändring ningsenheter i Sverige

1960 4,7 7,1 23,3

av antalet bruk1937—1961 Förändring i procent —41,4 —22,9 —11,6 +4,2 +9,4 + 6,5 — 4,7

2— 5 ha åker 5— 10 » » 10— 20 » » 20— 30 » » 30— 50 » » 50—100 »> »> >100 » » Summa

—24,2

G e n o m ö v e r g å n g till k o l o s d r i f t i viss utsträckning har dock koantalet per gård ökat vid övriga gårdar. B r u k n i n g s e n h e t e r n a s a n t a l h a r förä n d r a t s enligt tabell 2: 3 1 . T a b e l l 2 : 32 b e l y s e r f ö r d e l n i n g e n av b r u k n i n g s e n h e t e r och arealer p å olika s t o r l e k s k l a s s e r . D e t f r a m g å r d ä r a v att alltjämt är s m å b r u k e n antalsmässigt dom i n e r a n d e . M e r ä n 60 p r o c . a v a n t a l e t e n h e t e r h a r a r e a l e r u n d e r 10 h a o c h 75 p r o c . u n d e r 20 h a . V i d d e s s a fastigh e t e r finns m e r än hälften av åkerjorden. Tabell 2: 32. Fördelning av brukningsenheter och areal åker på olika storleksklasser i Sverige 1961 i proc.

5 ha. 5— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 >100 Summa

Bruknings enheter

Åkerareal

28,7 32,3 22,9 7,8 5,1 2,3 0,9

7,6 17,4 24,0 13,9 14,0 11,3 11,8

100,0

100,0

De små b r u k n i n g s e n h e t e r n a s svårigh e t e r att u t a n a n d r a s y s s e l s ä t t n i n g a r bereda jordbruksbefolkningen en skälig i n k o m s t b e l y s e s av d i a g r a m 2 : 1 s a m manställd från räkenskapsresultaten 1954—61. I genomsnitt var löneförmåg a n i j o r d b r u k e t u n d e r d e s s a å r följande:

5—10 ha. 10—20 »> . 20—30 »> . 30—50 »> .

Kr/tim

Rel. tal

1,35 1,80 2,10 2,55

100 135 155 190

Genom skogsbruk och deltidssysselsättningar h a r dock m å n g a b r u k a r e av m i n d r e f a s t i g h e t e r s k a p a t sig s t ö r r e i n komster. Medelarealen skogsbruk p e r b r u k n i n g s e n h e t ä r 30 h a , v i l k e t u r s y s selsättningssynpunkt inte betyder m e r

43 Diagram

2:1. Löneförmåga, kr per timme i jordbruket + körslor vid olika stora gårdar under perioden 1954—1959. Sammanvägda tal för hela riket

Kr/ mt

ningar i näringar utanför det egna lantbruket är icke närmare belyst. Inom skogsområdena torde dock sådana stå till buds i stor utsträckning. Detta framgår av det förhållandet, att en stor del av jordbrukarnas taxerade nettointäkter i många områden härstammar från inkomstkällor utanför jordbruksfastigheten. För åren 1953—59 h a r följande procenttal av lantbrukarnas taxerade nettointäkter härstammat från källor utanför lantbruksfastigheten:

än ca 3 ha åker vid medeljordbruket. Skogsarealen är dock mycket varierande, vilket i någon mån visas i tabell 2: 33. Därav framgår också att åtskilliga mindre gårdar saknar skogsmark. I skogsområdena är bilden gynnsammare, ehuru även i ett område som Norrland 25—30 proc. av fastigheterna med mer än 2 ha åker har högst 10 ha skogsmark och 40—50 proc. har högst 25 ha skogsmark. Förekomsten av deltidssysselsätt-

Tabell 2: 33. Antal brukningsenheter i Sverige fördelade procentuellt på efter arealen åker och skogsmark 1956

storleksklasser

Storleksklass, ha skogsmark

Storleksklass ha åker 2— 5 5—10 10—15 15—20 20—30 Över 30 Totalt

0—10

10—25

25—50

50—100

över 100

Totalt

17,0 12,2 6,8 4,0 3,9 4,2

6,9 6,8 2,8 1,4 1,1 0,7

4,7 6,5 2,5 1,2 1,0 0,8

2,4 3,8 1,4 0,7 0,6 0,7

1,6 1,8 0,8 0,4 0,3 0,8

32,6 31,1 14,5 7,7 6,9 7,2

48,1

19,7

16,7

9,8

5,7

100,0

44 1953— 1956— 1955 1958

1959 Södra och mellersta Sveriges slättbygder 2— 5 ha 5—10 »> 10—20 »

40 16 7

48 19 9

54 23 11

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder 2— 5 ha 5—10 »> 10—20 »>

21 12 8

35 15 9

41 19 11

Norra Sverige 2— 5 ha 5—10 » 10—20 »>

41 22 14

46 27 19

56 34 25

Källa: Nekby, Bengt A.: Inkomstvariationen i det mindre lantbruket, Medd. från Ekonomiska institutionerna, Lantbrukshögskolan, Mars 1962.

De stora ekonomiska problemen synes sålunda främst knutna till företag där jordbruket i huvudsak är den enda inkomstkällan. Storleksrationaliseringen framstår där såsom en mycket betydelsefull utvecklingsväg. Även andra utvecklingstendenser torde där kunna skönjas. Som en följd av ändrade prisrelationer jord-skogsprodukter, stigande arbetslöner och svårigheterna att mekanisera brukningen av illa arronderade fält har viss skogsplan-

tering på åker förekommit under senare tid. För tiden 1951—1958 redovisas en nedläggning av 32 000 ha eller 0,9 proc. av åkern till skogsmark. 23 I verkligheten torde dock överförandet till skog vara större beroende på ofullständig redovisning. Inom jordbruket h a r viss specialisering av driften skett under senare år. Sålunda har övergång i viss utsträckning ägt rum till kolos eller kreaturslös drift. Antalet brukningsenheter över 2 ha åker utan kor h a r sedan förkrigstiden ökat sin procentuella andel på följande sätt: Procent 2,8 5,0 6,9 9,7 21,4

1937 1947 1949 1956 1960

För år 1960 har inom Statistiska centralbyrån gjorts en mera ingående analys av djurinnehavets omfattning. Förhållandena belyses i tabell 2: 34. Det framgår därav att ca 13 proc. av brukningsenheterna helt saknar djur. Denna 23 Utredning angående överförandet av sämre jordbruksmark till skogsmark av Kungl. Lantbruksstyrelsen och Kungl. Skogsstyrelsen Stencil 1958.

Tabell 2: 34. Antalet brukningsenheter i Sverige med mer än 2 hektar åker med fördelning efter djurinnehavets omfattning i juni 1960 Procentuell fördelning efter innehav av husdjur Utan nötkreatur Helt utan djur 2— 5 ha 5— 10 »> 10— 20 » 20— 30 i 30— 50 » 50—100 » >100 i Summa

Med nötkreatur

Med Ungnöt andra och andra djur än djur än nöt nöt

Med kor 1 ko

2 kor

3 kor

4 kor eller flera

25,9 9,3 4,1 3,1 3,4 6,0 6,3

9,6 6,0 4,8 6,2 9,2 13,3 13,1

0,9 1,1 1,2 2,0 4,8 8,3 9,2

6,3 2,5 1,8 2,0 2,5 2,4 0,7

18,1 7,5 2,8 2,1 2,5 2,3 1,4

19,4 12,3 3,7 1,8 2,3 1,5 0,8

19,8 61,3 81,6 82,8 75,3 66,2 68,5

12,6

7,3

1,5

3,5

9,0

11,1

55,0

45 Tabell

2: 35. Strukturförändringar

Besättningsstorlek (antal svin)

1— 5 6— 20 2 1 — 50 51—100 ö v e r 100 Summa

Proc. fördelning av antalet svin exkl. suggor och galtar på olika besättningsstorlekar

59,0 29,4 9,6 1,4 0,6

40,8 33,0 19,5 4,8 1,9

40,9 34,0 19,1 4,3 1,7

14,8 33,4 29,7 10,2 11,9

5,5 21,5 34,0 18,1 20,9

4,9 22,5 33,6 16,6 24,4

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

Samtidigt m e d d e n n a ö k n i n g av totalp r o d u k t i o n e n h a r även vissa strukturf ö r ä n d r i n g a r ägt r u m . F ö r h å l l a n d e n a b e l y s e s i t a b e l l 2 : 3 5 , v i l k e n g r u n d a r sig p å s v i n r ä k n i n g a r n a i a p r i l för G ö t a l a n d , Svealand och Gästrikland. Tabellen visar en kraftig m i n s k n i n g av antalet m i n d r e svinbesättningar, m e d a n de större i stället ökat i antal och ä v e n i fråga o m a n d e l e n s v i n . U n g e f ä r 40 p r o c . av s v i n a n t a l e t i b e r ö r d a o m r å 2: 36. Hönsskötselns

struktur Antal besättningar

Stora besättningar jordbruket

fläskproduktion

Proc. fördelning av antal besättningar inom olika storleksklasser

andel är större vid m i n d r e fastigheter o c h i n o r r a S v e r i g e . O m k r i n g 45 p r o c . av b r u k n i n g s e n h e t e r n a h a r f ä r r e ä n 4 kor. I s a m b a n d m e d ö v e r g å n g till k o l o s eller k o s v a g a r e d r i f t h a r fläskproduklionen u t b y g g t s . U n d e r å r e n 1959/61 u p p g i c k totala fläskproduktionen till 220 m i l j . k g p e r å r , v i l k e t ä r en ö k n i n g i f ö r h å l l a n d e till 1938/39 m e d 50 p r o c . o c h i f ö r h å l l a n d e till 1950/51 m e d c a 40 p r o c .

Tabell

inom svensk

d e n faller n u p å b e s ä t t n i n g a r m e d ö v e r 50 s v i n m o t ca 20 p r o c . i b ö r j a n a v 1950-talet. A n t a l e t s v i n p e r b e s ä t t n i n g h a r u n d e r d e s e n a s t e 10 å r e n d r y g t fördubblats. Även köttproduktionen h a r utbyggts vid vissa g å r d a r . Visserligen är den totala p r o d u k t i o n e n av ungefär s a m m a o m f a t t n i n g s o m å r e n n ä r m a s t före k r i g s u t b r o t t e t . Men i n o m d e n n a h a r s t o r a s t r u k t u r f ö r ä n d r i n g a r ägt r u m . E n kraftig n e d g å n g h a r inträffat i p r o d u k t i o n e n av kött från utslagskor, s p ä d k a l v och g ö d k a l v s a m t får o c h h ä s t . I s t ä l l e t h a r a n n a n nötköttsproduktion ökat. Enligt h u s d j u r s r ä k n i n g a r n a i juni h a r följande u p p g å n g i a n t a l e t u n g n ö t för s l a k t förelegat: 1952 1953 1954 1955 1956

i Götaland,

31700 37 240 45 720 63 630 67 290 Svealand

1957 1958 1959 1960 1961

83 300 119 710 158 940 170 340 196 760

och Gästrikland

Procentuell fördelning

1961 Per besättning Kycklingar

Höns

Kycklingar

Höns

6,7

40,3

3 635

14 850

5,7

1,5

26,6

4,4

8 120

3,1

1,1

26,4

6,1

136 480

84,5

57,1

42,8

18,1

utanför

Små besättningar å annan faslighet än jordbruk å jordbruk med högst 2 ha åker Besättningar vid jordbruk med mer än 2 ha åker

4(3 I fråga om hönsskötseln kan anföras att under tiden 1951—60 har antalet besättningar i Göta- och Svealand (ej Gästrikland) minskat med 35 proc. Framför allt var nedgången stark av små besättningar. Vid aprilräkningen 1961 förelåg i tabell 2: 36 redovisade struktur inom denna gren. Den övervägande delen av hönsbeståndet finns vid jordbruk med mer än 2 ha åker. Besättningarna utanför jordbruket är dock relativt stora med i genomsnitt 966 höns per besättning. Då det gäller kycklingarna fanns icke mindre än 40 proc. av antalet utanför jordbruket. Framför allt är det där fråga om gödkycklingsuppfödning. På vegetabiliesidan är det framför allt tillkomsten av oljeväxter som förändrat produktionsstrukturen. Arealerna har emellertid växlat kraftigt år från år men för 5-årsperioder uppgått till i genomsnitt följande antal h a : 1946—50. 1951—55. 1956—60.

91 870 ha 125 800 »> 67 580 »

För skilda specialodlingar belyses utvecklingen i tabell 2: 37 (gårdar över 2 ha å k e r ) . Av särskilt intresse är här de fältodlade köksväxterna, vilka visat följande utveckling: 1938 1950 1960 Fältodlade köksväxter 3 900 9 800 13 500 därav märgärter 190 1 450 5 200 spenat 80 190 500 gurkor, gröna . 190 470 1 000 bruna bönor... 500 1 560 2 000

Genom den starka ekonomiska föreningsrörelsen i svenskt jordbruk h a r sedan länge en vertikal integration förekommit, även om denna ej varit produktionsdirigerande och rådgivande. En direkt kontraktsbunden produktion har förekommit sedan långt tillbaka beträffande sockerbetor (100 p r o c ) , fabrikspotatis (närmare 100 p r o c ) , utsädesvaror och vissa grönsaker. Under senare år har en utbyggnad skett av kontraktsodlingarna av grönsaker och bär, särskilt konservärter. För år 1960 omfattade kontraktsodlingarna av viktigare grönsaker drygt 90 proc. av produktionen på åker. Kontraktsproduktionen förekommer även på gödkycklingsomrädet, där emellertid en stor del av produktionen också sker vid förädlingsindustrierna. För år 1960/61 producerades ca 50 proc. av antalet gödkycklingar vid dessa industrier, ca 40 p r o c såsom kontraktsproduktion och ca 10 proc. av enskilda företagare utan kontrakt. I fråga om samgående mellan lantbrukare kan hänvisas till gemensam maskinanvändning samt vissa integrationstendenser inom djurskötseln. Under senare år har även ett omfattande samgående ägt rum i skogsbruket (skogsbruksområden). 2.8. Jämförande

analys

Liksom inom allt näringsliv sker även i jordbruket en fortlöpande effektivisering och utbyggnad av produktionen, även om utbyggnaden till följd av be-

Tabell 2:37. Specialodlingar

inom svenskt

jordbruk

Hektar 1937 Köksväxter på åker Jordgubbar » » . . . . Spånadsväxter på åker. Frukt, bär o. d. på åker Plantskolor på åker.. ..

1951 7 599 1099] 4 8161 9 668116 943 1360J

14 485

47 Diagram 2: 2. Förbrukningen av handelsgödsel i kg per ha, gödselåret 1959—1960

Kg/h £ ^ 200

-

KzO

=

P

2°5

= N

-

100 -

gränsat marknadsutrymme inte kan bli av samma totala omfattning som inom industrin. Däremot kan givetvis en betydande koncentration till färre företag och således stark utbyggnad av de enskilda företagen äga rum. Från början har jordbruksföretagens utbyggnad i huvudsak varit förknippad med nyodlingsverksamhet. Icke alltid har denna resulterat i större företag utan i stället i flera sådana. Även en direkt sönderstyckning av arealerna har som bekant ägt rum under tidigare ske-

den. Under den 20—25-årsperiod, som ovanstående redogörelse i stort begränsats till, har nyodlingen (liksom sönderstyckningen) varit ett avverkat stadium i de flesta undersökta länder. I stället h a r man sökt sammanlägga jordbruksfastigheter och förbättra ägostrukturen. I många fall har samtidigt en minskning skett av åkerarealen, delvis genom skogsplantering, delvis genom annan användning eller nedläggning. Sovjetunionen utgör emellertid ett väsentligt undantag, eftersom åkerarealen där ökat

48 med 40 proc. genom nyodling, ehuru ur produktionssynpunkt icke alltid förstklassiga marker därvid tagits i bruk. Genom dessa arealer har framför allt nya företag skapats, men det har i vissa områden även skett en arealökning av äldre sådana, varigenom ett bättre produktionsunderlag per företag torde ha erhållits. I viss mån har en liknande utveckling ägt rum i England genom att gamla och dåligt utnyttjade gräsmarker lagts under plog. Även detta har ökat produktionskapaciteten i företagen. I fråga om intensifiering och förbättrad produktionsteknik överhuvudtaget h a r utvecklingstakten även under de senaste 20—25 åren varit snabb i många länder. Den har betingats av nya forskningsresultat rörande jordbruksproduktionens bedrivande, av nya förnödenheter samt av prisförskjutningar som möjliggjort en ökad intensitet eller en billigare produktionsmedelskombination. En framträdande åtgärd, vilken är lätt att statistiskt belysa, har varit ökad användning av handelsgödsel. Den har emellertid i sin tur möjliggjorts av tillgång till växtmaterial med högre produktionsförmåga samt bättre brukningsoch växtodlingsmetoder etc. och steg-

ringen kan således illustrera samtliga dessa effektiviseringsvägars utveckling. Den procentuella totala uppgången per år i handelsgödsel!örbrnkning inom undersökta länder har varit följande: Danmark Förenta Staterna Sovjetunionen Sverige U.K Vättyskland Frankrike

Variationen mellan länderna belyser inte skillnaden i stegrad tillförsel av växtnäring per ha, eftersom skillnader också finns beträffande utvecklingen av jordbruksjordens omfattning, djurskötselns storlek och därmed stallgödseltillgången etc. Vidare bör även den absoluta nivån beaktas. Denna belyses i diagram 2: 2, vilket givetvis måste tolkas med stor försiktighet, eftersom jordar och klimatbetingelser m. m. är mycket varierande och därmed delvis även ekonomiskt optimal gödselinsats. Avkastningsstegringen per ha resp. per ko kan ge en viss total uppfattning om utvecklingstakten i intensifieringen. För de olika länderna kan i tabell 2: 38 angivna sammanfattning göras.

Tabell 2: 38. Avkastningsstegring1 Danmark

Frankrike

4,4 proc. 7,1 » 7,5 » 4,3 » 7,3 »> 3,3 » 3,9 »

i proc. per år 1936—60

Förenta SovjetStaterna unionen

Sverige

U.K.

Västtyskland

Per ha i växtodlingen Vete Korn Majs Sockerbetor 3 Potatis

1,2—1,8 2,0—2,9 2,9—2,3 0,7—0,9 2,4—3,5 1,6—1,5 2,8—4,5 3,6—3,1 + 0 , 3 - 0 , 3 1,0—1,1 1,8—2,2 0,7-0,7 1,3—2,4 4,4—5,6

1,92 0,5 1,5 1,7 1,3

0,3—0,0 2,5—2,1 0,5—0,6 + 0 , 3 - 0 , 4 0,8—0,8 1,2—1,2

Per ko i mjölkprod.4 1936—1959

0,8—1,5 0,7—

2,9 5

1,1—1,1 1,0—1,4 1,3—1,5

1,6—1,7

0,1-0,8 2,1—2,1 2,1—3,0 0,5-0,8 1,9—2,0 1,5—2,0

Stegringstakten är beräknad dels såsom den faktiska skillnaden mellan åren 1936/38—1958/60 (första siffran), dels utifrån en rät regressionslinje för perioden 1936—60. För Sovjetunionens del avser beräkningen endast skillnaden mellan åren 1940—1958/60. 2 Höstvete. För vårvete redovisas en stegring av 1,6 proc. per år. 3 Hänsyn till förändring i sockerhalt har ej tagits. 4 Fetthaltskorrigering till 4-proc. mjölk har endast gjorts för Sverige, Västtyskland och USA. 6 Under 1950-talet uppgår avkastningsstegringen till ca 6 procent.

49 Diagram 2: 3. Hektarskördarnas utveckling enligt regressionslinjen, 1936—60 Dt/ha

Dt/h-E Vete

Korn

40-

40 -

30 -

30-

20 -

10 -

I 1936 Dt/ha 400

I960 Sockerbetor

T

/

300 -

1936 Dt/ha

y

400T

x < - ~~

300_

200 "

100 -

4—318273

1960 I960

Potatis

1936 Sverige

United Kingdom

Västtyskland

Frankrike

I960 Danmark USA

50 Stegringstakten i växtodlingen är med h ä n s y n till s t o r a å r s v a r i a t i o n e r s v å r a t t b e s t ä m m a . D e n s y n e s d o c k f ö r d e flesta grenar varit högst i Förenta Staterna medan den däremot varit obetydlig i S v e r i g e . S o m f r a m g å t t a v t a b e l l 2 : 30 f ö r e l i g g e r d o c k för v å r t l a n d s v i d k o m m a n d e en kraftigare stegring om beräkning görs p å en längre p e r i o d . I diag r a m 2 : 3 b e l y s e s u t v e c k l i n g e n för v i s s a g r ö d o r i sex u n d e r s ö k t a l ä n d e r . Det ä r givetvis svårt att göra n å g r a meningsfulla jämförelser mellan länderna i avseende på dagens produktionst e k n i k . M e d e l t a l s b e r ä k n i n g a r för ett stort land är alltid schematiska och svårtolkade. Skillnaderna mellan länderna b e r o r även p å naturliga produkt i o n s b e t i n g e l s e r . T a b e l l 2 : 39 g ö r e n d a s t a n s p r å k p å att v a r a en m y c k e t grov orientering. Även o m v i s s a a v d e s k i l l n a d e r m e l lan l ä n d e r n a , som redovisas i tabell 2 : 39 b e r o r p å k l i m a t o c h j o r d m å n , t o r Tabell

2:39.

Avkastningstal

de m a n ä n d å k u n n a draga den slutsatsen a t t a d o p t e r a n d e t av n y p r o d u k t i o n s t e k n i k och n y a hjälpmedel för intensifier i n g gått l ä n g s t i D a n m a r k av h ä r s t u derade länder. Orsakerna härtill torde v a r a flera. S e d a n l ä n g e h a r j o r d b r u k e t varit en d o m i n e r a n d e n ä r i n g i D a n m a r k och d ä r v i d naturligt stått i c e n t r u m beträffande rationaliseringssträvandena. M a n h a r o c k s å v a r i t s t a r k t p r e s s a d att e f f e k t i v i s e r a j o r d b r u k s d r i f t e n f ö r att kunna möta försämrade prisrelationer. Det ä r v ä l k ä n t att d e n d a n s k a u p p l y s n i n g s v e r k s a m h e t e n ä r i n t e n s i v o c h att n y a r e s u l t a t från i n - o c h u t l ä n d s k a forskningsinstitutioner snabbt förts ut till p r a k t i s k t j o r d b r u k . Det h a r o v a n f r a m g å t t , a t t i n t e n s i f i e r i n g s t a k t e n v a r i t s n a b b ä v e n i USA o c h m a n h a r u n d e r d e s e n a s t e 10 å r e n n ä r m a t sig d a n s k a r e s u l t a t p å f l e r a o m r å d e n . Även i d e t t a l a n d h a r u p p l y s n i n g s verksamheten varit progressiv och nära kontakt h a r funnits mellan d e n n a och I9601

i olika länder Dt/ha

Danmark Frankrike Förenta Staterna ^ » , delstater 4 Sovjetunionen Sverige » normskördar, objektiv nivå 8 Skåne-Halland Malmöhus län, objektiv nivå 6 U.K Västtyskland.

2 Majs

Sockerbetor

25 31

340 314 396

198 157 211

188 351

91 127

218 148

Vete

Korn

41 24 15 20 12 5 23

36 23 16 19 12 23

—

33 7 29

26 31

—

388 34 32

36 31 29

— —

— 19

321 354

Potatis

231 198 232

Kg/ko3 (1959) 3 500 2 100 2 770 3 350 2 000 2 950

2 990 2 960

1 Talen för 1960 är framräknade med ledning av den räta regressionslinjen för åren 1936—60 utom för Sovjetunionen, där avkastningen är ett medeltal av åren 1957—60. 2 Ej korr. för sockerhalt. 3 Ej fetthaltskorrigerad. 4 För vete och korn staterna Michigan, Illinois, Wisconsin. För mjölk staterna Michigan, Wisconsin, New York. 5 Höstvete. För vårvete 14 dt/ha. • 1961. 7 Höstvete. För vårvete 26 dt/ha. 8 Höstvete. För vårvete 34 dt/ha.

51 forskningen. Den senare h a r erhållit stora resurser under senare år (i förhållande till produktionsvärdet har satsats ungefär dubbelt så mycket på jordbruksforskning i USA som i Sverige). Detta torde starkt ha bidragit till det amerikanska jordbrukets kraftigt förbättrade produktionsteknik. Ett ökat intresse för produktionstekniska förbättringar kan också konstateras för jordbruket i Frankrike, England och Västtyskland u n d e r 1950-talet. Som ovan framgått har arbetstekniska förbättringar varit starkt framträdande effektiviseringsvägar inom många länder. I första h a n d gäller detta mekaniseringen. Den fick redan under 1930talet relativt stor omfattning i Förenta Staterna, som 1940 hade 0,8 traktorer och 0,2 skördetröskor per 100 ha, mot 0,6 resp. 0 i Sverige. Även i U.K. förekom relativt många traktorer 1940, nämligen 1,8 p e r 100 ha. I övriga länder h a r maskindriftsepoken startat först efter krigsslutet. Det är svårt att göra jämförelser mellan länderna i fråga om mekaniseringsgraden. Ofta användes antalet maskiner per 100 ha som ett jämförelsemått. Men

detta är även betingat av antalet jordbruksföretag. Tabell 2: 40, som visar antalet traktorer och skördetröskor p e r 100 ha år 1959, ger endast en översiktlig orientering. Den h a r även kompletterats med relationen mellan antal hästar och traktorer. I stort sett torde man kunna säga att traktoriseringen är 100-procentigt genomförd i England och Förenta Staterna. Den h a r också genomförts i mycket stor utsträckning i Sverige och Danmark, medan hästdrift (och andra dragare) alltjämt förekommer i Frankrike, Västtyskland och Sovjetunionen. Ungefär motsvarande skillnader mellan länderna råder även i fråga om spannmålsskördens mekanisering; dock med något bättre läge för Sovjetunionen, där mycket stora och högmekaniserade spannmålsproducerande företag skapats i nyodlingsdistrikten. Grönfoderodlingens mekanisering är alltjämt obetydlig i de flesta länder med undantag av Förenta Staterna och England. Samma sak torde kunna sägas om mekaniseringen av många arbetsmoment i animalieproduktionen. Mjölkningsmaskiner förekommer dock uppemot 100

Tabell 2:40. Data rörande mekaniseringen

1959 Relationen

Per 100 ha

Danmark Frankrike Sovjetunionen Sverige U.K., totalt därav traktorer > 10 nkr Västtyskland, totalt därav traktorer > 17 hkr 1

Traktorer

Skördetröskor per 100 ha spannmål

Traktorer: hästar 1

3,5 2,9 2,5 0,5 4,1 7,0

0,8 0,6 1,4 0,5 1,8 1,6

0,5 0,3 1,7 0,1 0,7 5,0

6,3 8,3

1,2

4,5 0,7

4,2

0,3

Vid beräkningar av antalet hästar har för vissa länder hänsyn även tagits till kor, oxar, mulor och åsnor, vilka använts för dragkraft.

52 Tabell 2:41. Arbetskraftsminskningen Danmark

1938/39—1959/60 1950/51—1959/60 Frankrike 1950/51—1959 Förenta Staterna 1939—60 1950—58 Sovjetunionen 1939—59 Sverige 1938/39—1959/60 1950/51—1959/60 U.K. 1950—60 Västtyskland 1939—1959/60 1950/51—1959/60 proc. i Förenta Staterna, England, Sverige och Danmark. Utöver mekaniseringen h a r bl. a. arronderingsförbättringar av fastigheterna varit framträdande effektiviseringsvägar. Särskilt gäller detta Västtyskland och Sverige. På det arbetstekniska området förtjänar vidare rationellare byggnadskonstruktioner och skilda arbetsorganisatoriska åtgärder att uppmärksammas. Det är här svårt att rangordna länderna, men sannolikt har sådana åtgärder varit mest framträdande, där arbetskraften varit knapp och dyr såsom i Förenta Staterna, Sverige och England. Mekaniseringen och övrig arbetsrationalisering h a r i första hand möjliggjort en minskning av mänsklig arbetskraft i jordbruket. Den procentuella nedgången per år under de senaste två decennierna beskrives i tabell 2: 41. Vid bedömning av arbetskraftsminskningen enligt tabell 2: 41 bör även observeras att i Sovjetunionen är ca 40 p r o c . av befolkningen sysselsatt i jordbruket, i Danmark och Frankrike omkring 20 p r o c . (Danmark h a r dock stor överskottsproduktion), i Sverige och Västtyskland 12 resp. 15 proc. (i Västtyskland täcker emellertid jordbruksproduktionen endast 75 proc. av behovet) samt i Förenta Staterna och England mindre än 10 proc. (i England täcker dock jordbruksproduktionen endast halva behovet).

i jordbruket 2,2 2,9 1,7 3,6 3,7 0,2 2,9 4,0 1,9 2,0 4,5

Förenta Staterna h a r trots stark mekanisering även före kriget starkt nedbringat arbetsförbrukningen i jordbruket jämväl under senare år. Under 1950talet visar dock det västtyska och svenska jordbruket den högsta minskningstakten. Skillnaden mellan länderna är givetvis icke enbart beroende av mekaniseringens utveckling utan även och kanske i hög grad på skillnader i sysselsättningsmöjligheterna utanför jordbruket. Givetvis beror även skillnaderna på den allmänna målsättningen för jordbruksproduktionen. I Frankrike, England och Sovjetunionen h a r av försörjningspolitiska skäl eftersträvats en stark utbyggnad av jordbruksproduktionen och arbetskraftsförändringarna måste även ses mot bakgrund därav. Mekaniseringen h a r även medfört en stark minskning av hästbeståndet. Detta h a r i sin tur friställt arealer för produktion av avsalugrödor eller foder för annan animalisk produktion. Därigenom h a r totalproduktionen i jordbruket — mätt genom försålda produkter — ökat eller kunnat upprätthållas även vid minskning av a n d r a resurser. I många fall torde mekaniseringen varit av sådan omfattning att arbetskraften, maskinerna och det kvarstående hästbeståndet blivit dåligt utnyttjat. Detta förhållande h a r blivit allt mera framträdande beroende på att arbetskraften blivit mera odelbar (den består snart endast av brukaren och dennes

53 Tabell 2: 42. Strukturförändringar

i

Förändring i antalet brukningsenheter per år i proc.

Danmark 0,55 ha och däröver Frankrike 1 ha och däröver. . . Förenta Staterna Kommersiella Samtliga Sovjetunionen Kolchoser Sovchoser

Sverige 2 ha och däröver.

Tidsperiod

/o

1937—1960 1950—1960

— 0,2

jordbruket

Medelareal jordbruks]ord 1 Ha 1937 1950

16 15

Västtyskland 0,5 ha och däröver.. 2,0 ha och däröver.. Skogsareal

Ha

1960 1960

16 16

— 0,5 1942—1960 — 0,1

1939—1954 1939—1959

— 2,1 — 2,1 — 3,7 — 6,0 — 3,0 + 1,1 + 6,2 + 2,9

40»

1940 1953 1940 1940 1953 1940

492 1407 492 2 752 3 120 2 752

1953 1960 1960 1953 1960 1960

1 407 2 745 2 745 3 120 9 082 9 082

1937—1961 1951—1961

— 1,2 — 1,9

1937 1951

12 13

1961 1961 1960

15 15 30

1950—1960 1950—1960

— 1,1 — 1,0

1950 1950

24 29

1960 1960

26 32

1949—1960 1949—1960

— 1,4 — 1,2

1949 1949 1949

7 10 6

1960 1960

8 11

1940—1953 1953—1960 1940—1960 1940—1953 1953—1960 1940—1960

Skogsareal. United Kingdom y4 acre och däröver. 5 acres och däröver.

År

1 De olika ländernas definition av jordbruksjord är ej entydig, varför jämförelser dem emellan blir osäkra. 2 Avser »crop land». Medelarealen åker för kommersiella jordbruk torde vara väsentligt större men kan ej beräknas på grundval av jordbruksräkningarna. Sannolikt är den betydligt över 50 ha. Det kan vidare erinras om a t t de kommersiella jordbruken redovisade 1940 resp. 1954 en medelareal av all mark av 90 resp. 135 ha, dvs. en stegring med 50 proc. Motsvarande stegring för samtliga var denna period 39 proc.

familj) o c h a t t m a s k i n k o n s t r u k t i o n e r n a efterhand h a r blivit större. Nu berörda f ö r h å l l a n d e n h a r v a r i t i n c i t a m e n t till e n utbyggnad av företagen — i första h a n d av arealerna, m e n även av besättningarn a . I v i s s a fall h a r deltidsarbeten varit e n v ä g att lösa u n d e r s y s s e l s ä t t n i n g e n . Det h a r i det föregående inte varit möjligt att belysa h u r totalt insatta res u r s e r f ö r ä n d r a s p e r f ö r e t a g m e r ä n för USA och Sverige. Istället h a r främst brukningsenheternas areal måst använd a s s o m ett m å t t p å f ö r e t a g s s t o r l e k e n .

D ä r v i d h a r framgått att en väsentlig red u c e r i n g a v a n t a l e t m i n d r e e n h e t e r ägt r u m o c h a t t s a m m a n l ä g g n i n g s k e t t till större företag. Sammanfattningsvis bel y s e s f ö r h å l l a n d e n a i t a b e l l 2 : 42. Den ojämförligt kraftigaste ökningen a v f ö r e t a g s s t o r l e k e n h a r ä g t r u m i Sovjetunionen, där väldiga enheter skapats, v i l k a ofta s y s s e l s ä t t e r e n m y c k e t s t o r a r b e t s s t y r k a . Även i USA h a r m å n g a g å r d a r f ö r s v u n n i t ( c a 2 p r o c . p e r å r sedan förkrigstiden). Därvid h a r också ganska stora fastigheter bildats, ehuru

Diagram 2: 4. Antalet jordbruk över 1 ha i Västeuropa fördelade på olika storleksgrupper 1-5 ha

5-10 ha

10-20 ha

20-50 ha

Över 50 ha

QUE Procent Danmark Irland Storbritannien

0 Frankrike

Österrike Nederl. Sverige Finland Schweiz

Västtyskland Bel.-Lux.

Italien

Norge Portugal Grekland 100

Horisontell axel p r o c . fördelningen, inom r e s p . land, v e r t i k a l axel p r o c . fördelningen inom V ä s t e u r o p a .

55 Diagram 2: 5. Jordbruksjorden i Västeuropa fördelad på storleksklasser 1-5 ha

5-10 ha

10-20 ha

20-50 ha

Över 50 ha

- 20

- 40

_60

-80

100 Horisontell axel p r o c . fördelning inom r e s p . land, v e r t i k a l axel p r o c . fördelning inom V ä s t e u r o p a .

56 mekaniseringen där gått så långt att dessa likväl i regel kan brukas av jordbrukarfamiljen. De i tabell 2: 42 angivna medelarealerna per gård för USA ger icke en rättvisande bild av det egentliga familjejordbrukets arealinnehav. Det stora antalet »part time farms» drar ner genomsnittsarealerna. Som ovan visats kan man nu i bättre jordbruksdistrikt räkna med arealer av 50—100 ha åker per gård, vartill ofta ändå knyts ett djurbestånd som sysselsätter Va—1 man. Här har skett ungefär en fördubbling av företagsstorleken sedan förkrigstiden. Minskningstakten i antalet jordbruk har för 1950-talet uppgått till ca 1 proc. per år för Sverige, U.K. och Västtyskland. Medelarealen jordbruksjord per gård är dock drygt dubbelt så stor i U.K. som i Sverige. Längst ner kommer Västtyskland. I de senare länderna finns dock inom vissa områden skogsbruk knutet till jordbruket. För Danmark redovisas en lägre minskningstakt i antalet jordbruk än inom övriga berörda länder. Danmark har dock en medelareal av 16 ha, även om brukningsenheter ner till 0,55 ha medtages. Därtill kommer ganska stora djurbesättningar, delvis baserade på importerat foder. Minskningen i antalet jordbruk i Frankrike torde hittills varit obetydlig. Den genomsnittliga arealen per gård är ungefär densamma som i Danmark. För att bedöma jordbrukets konkurrenskraft och rationaliseringsmöjligheter med utgångspunkt från gårdsstorleken är uppgifter om medelarealerna inte tillräckliga. Av intresse är även att studera fördelningen av brukningsenheterna och åkerarealen på olika storleksklasser. Förutom den redovisning häröver som ovan gjorts för varje land lämnas i diagrammen 2: 4 och 2: 5 en sammanställning för hela Västeuropa, grundad på undersökningar inom

OEEC.24 Diagram 2: 4 visar fördelningen av brukningsenheterna ner till 1 ha jordbruksjord. Därav framgår att i Danmark och U.K. är ungefär 40 proc. av dessa mindre än 10 ha, i Frankrike ca 50 p r o c , i Sverige, Nederländerna och Västtyskland ungefär 70 proc. Motsvarande siffra för Italien och Norge är ca 85 proc. Diagram 2: 5 visar emellertid att icke mindre än 00 proc. av jordbruksjorden i U.K. finns på gårdar med över 50 ha och 80 proc. vid gårdar med över 20 ha. I Danmark och Frankrike är drygt 60 proc. av arealen fördelad på brukningsenheter med över 20 ha. Förhållandena är betydligt ogynnsammare för Sverige, Västtyskland och Nederländerna, där inte mycket mer än 40 proc. av jordbruksjorden ligger på gårdsstorlekar över 20 ha. I detta avseende befinner sig även Italien och Österrike i ett gynnsammare läge, med 60 resp. 70 proc. av marken vid företag om över 20 ha. Diagrammen 2 : 4 och 2 : 5 ger två aspekter på anpassningsfrågan. Ett land som Italien har visserligen många småbruk, men likväl en stor del av jorden samlad på företag om mer än 20 ha. Även om en del av dessa bestar av flera enheter borde rationaliseringen där främst vara ett problem att skapa andra sysselsättningsmöjligheter för den stora småbruksbefolkningen. För rationalisering av livsmedelsproduktionen synes däremot arealerna vid småbruken bereda mindre problem. Även om det ur sysselsättningssynpunkt f. n. sker viss sönderstyckning av större enheter för att komplettera de mindre, torde dock utvecklingen pä längre sikt leda till att dessa jordbruk främst blir av typen deltidsjordbruk eller hobbyjordbruk. I ännu högre grad kan detta bli fallet med småbruken i Danmark, Frankrike, U.K. 24 Yates, P. L.: Food, Land and Manpower in Western Europe, London 1960.

57 och Österrike. Åkerarealen har där sin tyngdpunkt vid medelstora och/eller större jordbruk, vilka redan nu möjliggör en ganska effektiv produktion. En sammanläggning av nuvarande medelstora enheter ger dessutom på en gång förhållandevis stora företag. Detta har varit fallet även i Förenta Staterna och sannolikt bidragit till den snabba storleksrationaliseringen där under senare år. Förutsättningarna är ogynnsammare i exv. Sverige, Västtyskland och Nederländerna, där produktionsunderlaget till stor del består av mindre fastigheter. En storleksrationalisering måste i dylika fall avse sammanläggning av åtskilliga mindre enheter för att skapa företag med sådant arealinnehav att våra dagars maskinteknik kan utnyttjas. I viss mån kan ett bättre sådant utnyttjande åstadkommas genom specialisering av produktionen. Den företagna länderanalysen visar att utvecklingen är p å väg mot ökad specialisering i jordbruket. Men snabbaste förändringarna på detta område visar likväl det land, där storleksrationaliseringen gjort ett av de största framstegen, nämligen i Förenta Staterna, överhuvudtaget h a r driftsformernas anpassning till förändr a d e förutsättningar där börjat ägnas stor uppmärksamhet. Liknande driftsorganisatoriska förbättringar framstår även på andra håll som väsentliga effektiviseringsvägar. Särskilt inom OEEG h a r metoder och åtgärder för rationellare produktionsplanering blivit föremål för stort intresse u n d e r senare år. 25 I många länder h a r upplysningsverksamheten på det driftsekonomiska området starkt intensifierats under 1950talet, konsulentverksamheten h a r utbyggts, studiejordbruk h a r tillskapats, metoder och data för driftsplanering h a r förbättrats. I många länder i Västeuropa h a r kun-

nat konstateras övergång till kreaturslös drift vid vissa jordbruksföretag liksom utbyggnad av djurhållningen och ibland koncentration till ett djurslag vid andra företag. Vidare finns tydliga tendenser till ökning av vissa kvalitetsvaror och specialitéer (kött, ost, pälsdjur, grönsaker e t c ) . Det ur uppenbart att i ett centraldiri* gerat land som Sovjetunionen frågan rörande produktionens inriktning ägnas stort intresse och i och för sig torde omläggningar där lätt kunna genomföras. Målsättningen synes därvidlag främst ha varit av försörjningskaraktär och mindre inriktad på företagsekonomisk lönsamhetsmaximering. Vissa intressanta utvecklingslinjer kan dock skönjas under senare år, vilka delvis är av samma art som i Förenta Staterna. 1 första hand söker man överföra stora delar av spannmålsodlingen till de nya odlingsområdena öster om Ural. I Ukraina och Moskva-Leningraddistrikten får animalieproduktionen större plats och överhuvudtaget söker man nu åstadkomma en kraftig ökning av denna. Samma sak gäller vin-, frukt- och bärodlingarna — alltså en ökning av kvalitetsproduktionen. Det förhållandet att företagen blir större och mera specialiserade medför ökad riskkänslighet. Samma effekt h a r de större prisvariationer som blivit en följd av dålig balans mellan produktions- och konsumtionsstegringen på livsmedel. Som ovan framhållits h a r vidare produktionsprocessen blivit mera komplicerad och efterfrågan stigit för kvalitetsprodukter. Detta h a r skärpt kraven på produktionsrådgivning. I vissa fall h a r den vertikala integrationen möjliggjort en i sammanhanget önskvärd trygghet i avsättning och priser och en nödvändig effektivisering av 26 Se »Documentation in Food and Agrculture».

58 produktionen. Den har således blivit ett led i jordbruksföretagens effektivitetsutveckling. Detta även därigenom att det för modern jordbruksdrift allt större kreditbehovet i vissa fall bättre kunnat tillgodoses. Den nära kontakt som sålunda uppnåtts mellan råvaruproducenter och förädlingsindustrin h a r i sin tur stimulerat utvecklingen mot fortsatt specialisering individuellt och regionalt. Bl. a. h a r det därigenom blivit möjligt att hålla kostnaderna för rådgivning och uppsamling inom rimliga gränser. Därvid är man emellertid även inne på marknadssidan — som h ä r ej behandlats — men som givetvis u n d e r den senaste 20-årsperioden också väsentligt rationaliserats. En utbyggnad av den ekonomiska föreningsrörelsen och en koncentration av förädlingsföretagen är där framträdande utvecklingstendenser. På vissa områden föreligger även integrationssträvanden mellan jordbrukarna. Detta gäller i första h a n d maskinanvändningen, ehuru omfattningen av gemensam maskindrift ändå är relativt blygsam. Ett visst samgående kan på vissa håll konstateras inom den animaliska produktionen. För Sveriges vidkommande förtjänar den snabba utvecklingen av »skogsbruksområdena» att uppmärksammas i detta sammanhang. Det är oerhört svårt att göra en jämförande analys beträffande det totala resultatet av lantbruksföretagens utbyggnads- och effektiviseringsprocess. Data finns inte över allt tillgängliga som möjliggör beräkningar av adekvata effektivitetsmått, exv. avkastning per totalt insatta produktionsmedelsmängder. Vid det försök, som h ä r skall göras att belysa effektiviseringsprocessens resultat i de undersökta länderna, kommer därför olika mått och material att användas. Var för sig ger dessa en ofullstän-

Tabell 2: 43. Totalproduktionens stegring i jordbruket i proc. per år Enligt en rät 1936/38- - regressions1958/60 linje .. .. Förenta Staterna.. .. Sovjetunionen 1 .... U.K Västtyskland

..

1,6 1,1 2,4 6,0 0,1 2,2 1,4

2,5 1,8 2,1 0,5 2,5 1,9

dig bild av utvecklingen. Genom ett samtidigt hänsynstagande torde dock en relativt god orientering kunna erhållas. I första hand lämnas i tabell 2: 43 en sammanställning av totalproduktionens stegring i de olika länderna. Den räta regressionslinjen ger i regel större procentuell stegring än skillnaden mellan de tre första och sista åren och sannolikt torde en något för snabb stegringstakt ha erhållits för vissa länder genom en dylik anpassning. Utan att pressa materialet torde dock kunna sägas att en ganska betydande produktionsökning ägt rum i samtliga länder med undantag för Sverige. Detta ger dock en mycket ofullständig bild av effektivitetsutvecklingen. För att bedöma denna måste även insatssidan beaktas. I regel är detta väsentligt svårare. En jämförelse mellan länderna kan emellertid göras genom att det viktiga produktionsmedlet arbetskraft införes i bilden. En beräkning h a r h ä r gjorts över arbetsproduktivitetens utveckling (produktionsstegringen i relation till arbetskraftsminskningen). Med utgångspunkt från den ovan företagna analysen h a r i tabell 2: 44 redovisade produktivitetsförbättring erhållits. Som synes visar P'orenta Staterna och Sovjetunionen den kraftigaste procentuella stegringen. För det senare landet är detta i huvudsak betingat av produktionsökningen, vilken relativt sett varit betydande men som

59 Tabell 2: 44. Arbetets produktivitetsförbättring Sedan förkrigstiden

per år 1950-talet

4,6—5,6 3,9—4,8 Danmark 3,0—3,7 2,8—3,5 Frankrike 6,2—5,9 6,3—6,0 Förenta Staterna. 6,0 Sovjetunionen 3,1—3,5 4,3—4,7 Sverige 4,2—4,5 U.K — 3,5—4,0 6,2—6,7 Västtyskland. Anm.: Avkastningsstegringen är beräknad dels såsom skillnaden mellan 1936/38—1958/60, dels enligt en rät regressionslinje. Den därvid erhållna procentuella uppgången per år har använts lör såväl den längre som den kortare perioden (första resp. sista siffran). Arbetsförbrukningens minskning har beräknats såsom skillnaden mellan de första och sista åren i resp. perioder.

ännu icke medfört avkastningstal jämförbara med Förenta Staternas. Under 1950-talet h a r arbetets produktivitet ökat starkt i Västtysklands jordbruk. Skillnaderna mellan Danmark och U.K. är ej stora. Däremot företer Frankrike en långsammare produktivitetsstegring. Med hänsyn till att stegringen i arbetsproduktiviteten åstadkommits på skilda sätt i olika länder bör resultaten i tabell 2: 44 användas med försiktighet. Där maskiner och annat kapital insatts i stora kvantiteter för att spara på arbetskraft ger ifrågavarande produktivitetsstegringar icke samma effektivitetsför-

bättring, som där resultatet åstadkommits främst genom tillämpning av ny produktionsteknik. Den absoluta produktiviteten p e r arbetare är vansklig att bestämma. F ö r år 1955 h a r en beräkning gjorts av Herlemann och Stamer. De h a r beräknat totalproduktionen i jordbruket i »spannmålsenheter» (även den animaliska varvid foderåtgången tagits som n o r m ) . Då många invändningar kan resas mot detta tillvägagångssätt, bör de anförda produktivitetstalen inte pressas särskilt hårt. Detta även med hänsyn till vissa oklarheter beträffande uppskattningen

Tabell 2:45. Arbetsproduktiviteten

i jordbruket 1955

Sysselsatt arbetskraft i jordbruket per 100 ha

Danmark Frankrike Sverige U.K USA Sovjetunionen (1952) . . Västtyskland

Totalt

Därav manliga

16 16 14 9 3,7 23 37

12 10 11 5 1,3 5 15

Jordbruksproduktion i spannmålsenheter per arbetare

198 98 134 (165)1 227 384 40 74

Källa: Herlemann, Hans-Heinrich und Stamer, Hans: Produktionsgestaltung und Betriebsgrösse in der Landwirtschaft unter dem Einfluss der wirtschaftlich-tecknischen Entwicklung. Kiel 1958. 1 Då Sverige hade ett mycket ogynnsamt skördeår 1955 är jämförelsen inte rättvisande om detta år läggs till grund. En omräkning har gjorts till skördeutfallet 1951—55, varvid ca 165 spannmålsenheter erhålles.

60 av arbetsinsatsen. De synes dock ge viss ledning för rangordningen av länderna (tabell 2: 45), varvid dock även skillnader i mekaniseringsgrad bör observeras. En jämförelse mellan USA och USSR i fråga om arbetsförbrukning per produktenhet har gjorts av Kuvsinov 26 1959. Denna redovisas i tabell 2: 46, som visar stor överlägsenhet för det amerikanska jordbruket i detta avseende. Den ökning av arbetets produktivitet som ovan redovisats kan ha uppnåtts på olika sätt och åstadkommits genom mer eller mindre dyrbara produktionsmedel. De billigare av dessa är i första hand tekniska forskningsrön av skilda slag, vilka i regel fritt ställts till jordbrukets förfogande. Dit hör även organisatoriska förbättringar. Produktionsökningen och arbetskraftsminskningen kan även ha uppnåtts genom större insats av handelsgödsel, fodermedel, maskiner etc. Arbetsproduktiviteten enligt ovanstående beräkning är därför ett ganska ofullständigt effektivitetsmått. Genom att minska produktvärdet med kostnaderna för de ökade insatserna av olika produktionsmedel erhålles ett mått som kan sägas belysa arbetets nettoproduktivitet. Utvecklingen härav kan endast studeras för Danmark, Sverige och Västtyskland. För de senaste 20 åren har följande procentuella produktivitetsförbättring uppnåtts per å r :

Danmark Sverige Västtyskland

Beräkningarna är osäkra men torde ändå visa, att Danmark företett en snabbare utvecklingstakt än de båda andra länderna, sannolikt beroende på att man där i stor utsträckning använt sig av billiga produktionsmedel för effektivisering av driften (tekniska forskningsrön, vissa förnödenheter o. d.). Motsvarande resultat erhålles vid jämförelse med Förenta Staterna. Mellan detta land och Sverige kan utvecklingen av relationen »värdeproduktion i fasta priser: totalt insatta resurser i fasta priser» belysas. För den senaste 20-årsperioden h a r följande stegringstakt redovisats i proc. per år: Förenta Staterna. . . Sverige

24 Kuv&inov, I.S. & Gumerov, M. N. & Lokov, J. A., Economika Socilistiéeskogo selékogo chozjaistva, Moskva 1959.

per

produktenhet

Mt per dt USSR USA

1,0 1,0 0,5 18,8 4,7 7,9 6,3

2,0 1,5

För Danmark, England, Sverige och Västtyskland h a r Skovgaard beräknat nettoproduktionsvärdet per arbetare (nettoproduktionsvärde = totalt produktionsvärde — inköpt foder och handelsgödsel). Beräkningen är utförd i danska kronor, dels efter danska priser, dels efter landets egna priser. Resultatet framgår av tabell 2 : 4 7 för åren 1956/57—1957/58.

Tabell 2:46. Arbetsförbrukning

Spannmål Potatis Sockerbetor Bomull Mjölk, inkl. rekr Storboskap Svin

3,0 1,7 1,7

Sovchoser

Kolchoser

1,8 4,2 2,1 29,8 9,9 52 43

7,3 5,1 3,1 42,8 14,7 112 103

61 Tabell 2:47. Nettoproduktionsvärde per arbetare i jordbruket, danska kr Per helårsarbetare

Danmark Sverige U.K

Per sysselsatt

Danska priser

Landets priser

Danska priser

Landets priser

17 200 9 300

17 200 14 600

13 500

13 500

12 800

19 400

6 500

9 700

Källa: Skovgaard K.: Dansk Landbrugs Muligheder, Odense 1960. Som synes kan ifrågavarande länder beträffande produktionsvärde per arbetare grupperas i ordningen Danmark, U.K., Sverige, Västtyskland. Motsvarande rangordning h a r erhållits i en undersökning inom FAO för 1955 över produktionsvärdet per man. 27 Även om ovan redovisade produktivitetstal är osäkra och inte alltid jämförbara, synes dock följande slutsatser kunna dragas. I Förenta Staterna h a r produktionstekniska förbättringar varit starkt framt r ä d a n d e under senare år och medfört att totalproduktionen ökat med drygt 2 proc. per år. I vissa områden ligger man dock alltjämt lågt i avkastning per h a och per djurenhet. Mekaniseringen och utbyggnaden av företagen h a r drivits långt, varigenom arbetsförbrukningen kunnat nedpressas väsentligt. Det bör observeras att endast ca 7 proc. av befolkningen nu sysslar med råvaruproduktion av livsmedel, vilken är mer allsidig än i de flesta undersökta länder och dessutom större än landets eget beh o v av många produkter. Under de senaste åren h a r även driftsformerna fått en mera rationell anpassning till förutsättningarna. Effektiviteten h a r gen o m dessa åtgärder snabbt ökat och även om stora variationer finns inom landet, måste dock dess jordbruk ändå betecknas som ett av världens mest effektiva.

Sedan länge h a r Danmark haft ett högt utvecklat jordbruk med framför allt en intensiv produktion i växtodling och husdjursskötsel. Även under senare år h a r utvecklingen på dessa områden varit snabb, varigenom totalproduktionen ökat med ungefär 2 proc. per år. Mekaniseringen har under 1950-talet varit relativt framträdande. Någon nämnvärd ökning av gårdsstorleken har däremot ej förekommit och minskningen av arbetsinsatsen har varit väsentligt lägre än i Förenta Staterna. Produktionen per arbetare är också i genomsnitt mindre. Även om storleksrationaliseringen ej varit så framträdande i Danmark bör observeras, att jordbruket där har en ganska god struktur, med huvudparten av åkerarealen fördelad på fastigheter med över 15 ha, vid vilka dessutom finns ett betydande djurantal delvis baserat på inköpt foder. Genom skilda produktionstekniska åtgärder h a r det engelska jordbrukets totalproduktion ökat med över 2 proc. per år sedan 1939. Produktionsresultatet per arbetare är där numera i nivå med det danska. I Danmark är dock föreliggande produktionstekniska möjligheter bättre utnyttjade, medan i England fastigheternas arealer är större med inte mindre än 80 proc. av åkerjorden fördelad på gårdar med över 20 ha. Meka27 Output and Expenses of Agriculture, ECE/FAO Second Report, Geneve 1955.

62 niseringen har därför kunnat drivas längre. Det torde dock föreligga ganska stora variationer mellan olika jordbruk och det är sannolikt att det danska familjejordbruket uppvisar bättre produktivitet än det engelska. Även i Västtyskland h a r jordbruket företett en snabb effektivisering under senare år, vilken yttrat sig i en betydande produktionsökning och en kraftig minskning av arbetsinsatsen. Produktionen per arbetare har ökat med icke mindre än 6 proc. under 1950-talet. Det absoluta produktionsresultatet per arbetare är ändå lågt, framför allt beroende på ett stort antal brukningsenheter och därmed följande många jordbruksarbetare. Ungefär 15 proc. av befolkningen är alltjämt sysselsatt i jordbruket, som endast är självförsörjande till 75 proc. Frankrikes jordbruk företer icke samma höga produktivitetsförbättring som Västtysklands under 1950-talet. Totalproduktionen och avkastningen per ha och per djurenhet visar dock ungefär samma ökning som i Västtyskland, men arbetsförbrukningen har minskat ganska obetydligt. Frankrike har dock en gynnsammare storleksstruktur, med 60 proc. av åkerarealen vid brukningsenheter över 20 ha. Den fortsatta storleksrationaliseringen är där främst en fråga om andra näringars utbyggnad. I Sovjetunionen h a r totalproduktionen ökat med 6 proc. per år under 1950-talet. Ungefär samma stegringstakt företer arbetsproduktiviteten. Sannolikt är dessa tal osäkra, varjämte bör uppmärksammas att produktionen var förhållandevis låg även efter krigsslutet. Företagen h a r byggts ut i en omfattning, som saknar motstycke i världen. Men omkring 40 proc. av befolkningen är fortfarande sysselsatta i jordbruket, varför produktionen per arbetare ändå är låg och lägst bland h ä r undersökta länder. Med föreliggande starka produkti-

vitetsökning torde dock eftersläpningen ganska snabbt kunna väsentligt nedbringas. En viktig faktor blir därvid industrins utbyggnad, varigenom det stora arbetskraftsöverskottet i jordbruket kan reduceras. Vad slutligen Sverige beträffar har mekaniseringstakten varit livlig och arbetsförbrukningen h a r kunnat starkt nedskäras. Däremot synes de produktionstekniska förbättringarna varit mindre framträdande under senare år. Produktiviteten h a r därför ej ökats så snabbt som i Förenta Staterna, Västtyskland och Danmark. Absolut sett är produktionen per arbetare lägre i det svenska jordbruket än i Förenta Staterna, Danmark och England men högre än i Frankrike, Västtyskland och Sovjetunionen. Det bör vidare observeras att huvudparten av Sveriges åkerareal är fördelad på fastigheter med mindre än 20 ha, medan i Förenta Staterna och Sovjetunionen samt i de större jordbruksländerna i Västeuropa den övervägande delen av jordbruksjorden är fördelad på fastigheter med över 20 ha — ofta väsentligt över 20 ha. Vid bedömning av utvecklingstakten i jordbrukets produktivitet bör uppmärksammas att den samhällsekonomiska målsättningen för jordbruksproduktionen ej varit lika i undersökta länder. Där inhemsk brist förelegat i livsmedelsförsörjningen eller där sysselsättningssvårigheter funnits h a r åtgärder som medför ökad totalproduktion särskilt stimulerats. Bl. a. h a r stora resurser satsats på kapitalanskaffning samt på försök, forskning och upplysningsverksamhet. Ofta h a r även genom höga priser intensifieringen och utbyggnaden av anläggningarna stimulerats. I Sverige h a r målsättningen varit inriktad på ungefär självförsörjning med allt vad detta innebär i fråga om priser och annan investeringsstimulans m. m. To-

63 talproduktionen h a r inte heller nämnvärt ökat sedan förkrigstiden, medan en stegring av 1,5—2 proc. per år redovisats i de flesta andra undersökta länder. Ofta torde det vara lättare att öka produktiviteten om åtgärderna främst avser stegrad intensitet än om de mera avser kostnadsreducering och överförande av arbetskraft och mark från jordbruket till andra näringar. Ovanstående analys avser genomsnittsförhållanden i resp. länder. Det är emellertid välbekant att stora variationer finns även inom de olika länderna. För Sveriges vidkommande h a r sålunda framgått att effektiviseringstakten på flera fronter under senare år varit snabbare, där man redan tidigare uppnått goda resultat, än där en låg effektivitetsnivå förelegat. Även i fråga om de absoluta produktivitetstalen finns stora skillnader inom landet. I den fortsatta analysen kommer dessa att närmare studeras. Vad angår de fortsatta effektiviseringsmöjligheterna i svenskt jordbruk och dettas konkurrenskraft överhuvudtaget får man givetvis icke bortse ifrån att de naturliga förutsättningarna i vissa områden är mindre gynnsamma. Starkt varierande naturbetingelser råder dock i de flesta länder. Vidare bör uppmärksammas att jordbruket numera h a r många effektiviseringsvägar, som är ganska oberoende av klimat och jordmån. Möjligheterna att fortsätta och öka takten i fråga om förbättring av produktionstekniken bedöms tekniskt sett vara goda. De är i hög grad oberoende av de insatser som görs i fråga om forskning och upplysningsverksamhet. Den företagsekonomiska effekten av desamma är för näringen i dess helhet i en sluten m a r k n a d betingad av möjligheterna att minska produktionsunderlaget i takt med intensifieringen. Detta har som ovan visats varit möjligt under de se-

naste 20 åren, men svårigheterna kan givetvis bli större om en snabbare effektivisering är önskvärd för att förbättra jordbruksbefolkningens inkomster. På mekaniseringsområdet står sig Sverige väl i jämförelse med andra länder och redovisar nu en relativt låg arbetsförbrukning i jordbruket. Tekniskt sett torde ändå betydande möjligheter finnas att gå vidare även på detta område liksom ett bättre utnyttjande av maskinparken framstår som en viktig effektiviseringsväg. Utvecklingstakten synes emellertid främst betingas av sysselsättningsmöjligheterna i andra näringar och förutsättningarna att öka företagsstorleken. De senare förutsättningarna är för svenskt jordbruk mindre goda beroende på att huvudparten av åkerarealen är fördelad på mycket små brukningsenheter. Även en ganska snabb minskning i antalet småbruk leder som erfarenheten visat för senare år till en ganska obetydlig ökning av arealstorleken. I vissa fall torde genom specialisering vissa av nu påtalade olägenheter kunna elimineras. Det stora intresse som specialiseringen f. n. ägnas inom svenskt jordbruk tyder på att denna effektiviseringsväg nu börjar accepteras och utvecklas. Det är dock uteslutet att specialiseringen skall kunna ersätta storleksrationaliseringen. Genom begränsning av antalet produktionsgrenar kan maskinkostnaderna och eventuellt byggnadskostnaderna nedbringas per produktenhet. I vissa fall torde även kunna förväntas en rationellare produktionsteknik. Men om företaget är litet blir sysselsättningen ändå låg, såframt inte en kraftig utbyggnad kan ske av framför allt den animaliska produktionen. Därvid kan företagsstorleken öka utan arealutvidgning, genom att driften i stor utsträckning baseras på inköpta produktionsmedel. Det egna arealinnehavet

64 kan då bli betydelselöst eller kostnadsstegrande, om fodret kan köpas billigare än vad det kan framställas för i ringa skala (exv. fodersäd till fläskproduktion e n ) . I många enskilda fall finns givetvis dylika utvecklingsmöjligheter. Men det är orealistiskt att tänka sig en generell lösning av småbruksproblemet efter sådana linjer. Detta måste då innebära antingen en väsentligt utvidgad import av fodermedel eller en omfördelning av produktionen så att det större jordbruket endast p r o d u c e r a r spannmål och oljeväxter och det mindre animalier. Det förra alternativet skulle leda till starkt ökad totalproduktion, det senare torde i större skala ej kunna genomföras utan produktionsdirigering. Det skulle ej heller öka jordbrukets samlade konkurrenskraft. En viss specialisering är dock att betrakta såsom en effektiviseringsåtgärd. Detta gäller såväl mindre som medelstora företag. Härigenom ökar emellertid riskerna i företagen. En utbyggnad av den vertikala integrationen kan dock leda till en bättre stabilisering av priserna och möjliggöra den produktionsrådgivning, som krävs för att nedbringa avkastningsvariationerna. En minskning av de höga maskinkostnaderna kan även åstadkommas genom ett samgående i olika former mellan jordbrukarna eller utnyttjande av maskinstationer.

Samtliga här berörda effektiviseringsvägar, som kan öka det svenska jordbrukets konkurrenskraft är i hög grad beroende av de åtgärder som sätts in för att utveckla desamma. Det är fråga om insatser i försök och forskning, upplysningsverksamhet, samhälleliga åtgärder för att stimulera sammanslagning av brukningsenheter och ökad sysselsättning i andra näringar, kreditmöjligheterna och åtgärder från de ekonomiska föreningarnas sida att åstadkomma ett närmare samgående mellan producenten och förädlingsföretaget. Men sist men inte minst är effektivitetsutvecklingen naturligt nog betingad av jordbrukarnas egen progressivitet, investeringsbenägenhet etc. Denna är givetvis beroende av prisrelationerna och prisernas stabilitet, men den sammanhänger även med den yrkesutbildning de kunnat skaffa sig. Det bör vidare observeras att nutidens mest framträdande effektiviseringsvägar i hög grad är genomgripande för företagens storlek, organisation och kapitalutrustning. Planeringsverksamheten blir därför i fortsättningen mera krävande och måste för att felinvesteringar skall undvikas samtidigt omfatta såväl driften som anläggningarna och arealerna. Detta ställer i sin tur stora krav på upplysningsverksamheten.

KAPITEL 3

Produktiviteten av olika produktionsmedel

Som en introduktion till en mera direktgående analys av framtida effektiviseringsmöjligheter inom svenskt lantbruk har det ansetts angeläget att presentera en bristanalys av nuvarande företagsorganisation. Av särskilt intresse är därvid att erhålla en orientering rörande olika produktionsresursers produktivitet vid nuvarande företagsstruktur, varigenom allmänna utvecklingsvägar bör kartläggas. En omfattande sådan analys, grundad på bokföringsmaterial, h a r utförts vid lantbrukshögskolans företagsekonomiska institution. Analysen redovisas i sin helhet i ett särskilt meddelande från institutionen. 1 I det följande ges en sammanfattning av resultaten. 3.1. Material

och

uppläggning

Analysen h a r utförts på räkenskapsmaterial från lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning för år 1956. Sammanlagt h a r räkenskaper från 1788 gårdar med 2—100 h a åker ingått i analysen. Det h a r visat sig vara lämpligt att gruppera materialet dels efter förekomsten av skogsbruk i gårdar med skog respektive gårdar utan skog, dels efter geografiska läget i 8 produktionsområden. Särskild analys h a r utförts på varje grupp. Antalet gårdar i grupperna framgår av tabell 3 : 1 . Analysen bygger på följande principer. Som framgår av tabellerna 3 : 2 — 3 : 4 föreligger betydande variationer mellan olika gårdars totalintäkter. I 5—318273

t. ex. Gss är sålunda intäkterna vid några gårdar 13—15 gånger så höga som vid gårdarna med de lägsta intäkterna. I övriga områden är spridningen något mindre men dock av samma storleksordning. De stora variationerna i intäkterna torde till viss del bero på skillnader i de naturliga förutsättningarna för lantbruk, såsom skillnader i markbonitet och klimat. Grupperingen av materialet h a r utförts bl. a. i syfte att bilda så homogena grupper som möjligt med avseende på de naturliga förutsättningarna. Vidare h a r år 1956 valts, därför att de geografiska variationerna i den totala hektarskörden det året var mindre än något av övriga år, som kunde komma i fråga. Den del av intäkternas spridning, som inte beror på skillnader i de naturliga förutsättningarna, måste ha sin förklaring i att insatsen av produktionsmedel är olika stor och h a r olika sammansättning vid de skilda gårdarna. Analysen h a r avsett en bestämning av sambandet mellan intäktsvariationerna och bakomliggande variationer i produktionsmedelsinsatsen — med a n d r a ord en bestämning av produktionsfunktionen. En förutsättning för att en sådan analys skall lyckas är, att de analyserade gårdarna uppvisar tillräckligt stora skillnader inte bara i fråga om intäkterna 1 Sandqvist, Eje: Analys av produktivitetsförhållandena i svenskt landbruk. Meddelande från ekonomiska institutionerna, Lantbrukshögskolan, Uppsala 7, augusti 1961.

66 Tabell

3:1. Antal

gårdar som ingått i undersökningen

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

1 Summa

grupper1

Gårdar utan skogsbruk

Gårdar med skogsbruk

Storleksgrupp

Storleksgrupp

Område I

i olika

II

III

IV

V

VI

S:a

I

33 11 12 7 3 4

98 34 25 32 23 17

53 10 15 28 20 10

30 7 14 21 17 8

8 3 3 8 1 5

222 65 70 15 96 64 44 9

229 136 97

561 24

III

IV

V

16 61 85 148 12 68 13 85 35 69 46 99 50 60

36 40 34 61 43

19 8 16 5 22 6 36 11 16 3

140 309 142 206 166 154 110

257 590 214 109 33

1 227

II

VI

S:a

1 Områdes- och storleksklassbeteckningarna avser: Gss = Götalands södra slättbygder Gmb = > mellanbygder Gsk = » skogsbygder Gns = » norra slättbygder Ss = Svealands slättbygder Ssk = » skogsbygder Nn = Nedre Norrland Nö = övre »

I = 2— 5 ha II = 5— 10 ha III = 10— 20 ha IV = 20— 30 ha V = 30— 50 ha VI = 50—100 ha

Tabell 3:2. Intäkter från fordbruket. Gårdar utan skog

0— 9 999 10 000— 19 999 20 000— 29 999 30 000— 39 999 40 000— 49 999 50 000— 59 999 60 000— 69 999 70 000— 79 999 80 000— 89 999 90 000— 99 999 100 000—109 999 110 000—119 999 120 000—129 999 130 000—139 999 140 000—149 999 150 000—159 999

Gss

Gmb

8 28 43 42 26 22 20 15 3 5 1 5 2 1 1

5 16 16 8 7 5 3 1 1 1 1

— 1

— —

utan även vad avser produktionsmedelsinsatserna. En undersökning av spridningen i insatsernas storlek och kombination visar, att denna är mycket stor. Som exempel anges i tabell 3 : 4 minsta och största samt genomsnittliga insatsen av olika produktionsmedel i Gmb, gårdar med skog.

Gsk

Gns

Ssk

2 9 17 18 10 2

2 12 17 24 17 9 6 4 2

2 12 11 6

— 2 2

— — — — — — —

— — — 1 1 1

—

2 2 2 1 1

— — — — — —

I analysen har alla intäkter från jordbruk och skogsbruk samt så gott som samtliga produktionsmedelsinsatser medtagits. Insatserna h a r i vissa fall mätts i fysiska enheter. I a n d r a fall h a r det visat sig lämpligt att använda kostnaderna som mått på insatsen. I avsikt att eliminera de tillfälliga väx-

67 Tabell 3:3. Intäkter från jordbruk och skogsbruk. Gårdar med skog Gmb

Gsk

Gns

Ssk

Nn

Nö

1 14 29 33 24 13 13 7 3 2 1

6 57 104 63 49 11 7 3 3 3

2 26 39 29 21 12 5 1 2 2 2

2 36 55 43 18 6 2 2 1 1

11 45 43 27 14 12 2

13 43 45 7 2

0 — 9 999 10 0 0 0 — 19 999 20 0 0 0 — 29 999 30 0 0 0 — 39 999 40 0 0 0 — 49 999 50 0 0 0 — 59 999 60 0 0 0 — 69 999 70 0 0 0 — 79 999 80 0 0 0 — 89 999 90 0 0 0 — 99 999 100 000—109 999 HOOOO—119 999 120 000—129 999 130 000—139 999 140 000—149 999 150 000—159 999

—204 330

Tabell 3:4. Genomsnittliga samt minsta och största insatsen av skilda produktionsme de i Gmb, gårdar med skog Insatsens storlek i Produktionsmedel genomsnitt

Jordbruksjord, ha/gård Handelsgödsel, årskostn., kr/ha jbj 1 Total gödselinsats, årskostn., kr/ha jbj Inventariekostnader, årskostn., kr/ha jbj Arbete i växtodlingen, årskostn., kr/ha jbj Diverse insatser, årskostn., kr/ha jbj Investeringar i djur, 100-tal kr Ekonomibyggnader, årskostn., kr/100-tal kr inv.2 i djur Arbete i djurskötseln, årskostn., kr/100-tal kr inv. i djur Inköpt foder, årskostn., kr/100-tal kr inv. i djur... Hemmaprod. foderspannmål, kg/100-tal kr inv. i djur Hemmaprod. grovfoder, fe/100-tal kr inv. i d j u r . . . . Produktiv skogsmark, ha Virkesförråd, m3 (sk) Arbete i skogsbruket, kr/ha 1 2

minsta

största

25 131 154 312 421 127 193

7,7 13 35 97 114 45 23

36 28

14 10

134 169

67 108 22 109 61

10 30 1 31 0

260 260 128 213 660

80,0

287 318 577 1180

426 553

jbj = jordbruksjord. inv. = investering.

lingarna hos underhållskostnaderna har dessa periodiserats. Intäkterna från skogsbruket h a r korrigerats för överoch underavverkningar. Produktionsmedlen h a r sammanförts i grupper enligt följande översikt.

Produktionsmedelsgrupper 1. Areal jordbruksjord, ha a) åker b) red. betesmark = skörd pa åker i fe (sk)/2 600

ej

€8 2. Produktionsinriktningsindex total areal \ jordbruksjordy

för växtodlingen, proc. / a r e a l potatis, sockerbetor \ l och foderrotfrukter I

(

x

total areal jordbruksjord 3. Total gödselinsats, kr a) handelsgödsel b) kreatursgödsel = 1,5 öre per fe (sk) totalfoder (Kostnader för kommande grödor ingår. Kalk och strömedel ingår e: \ 4. Maskiner .

och redskap

(kostnader),

driv- och smörjmedel inventarier, avskrivning inventariehyror underhåll och ränta beräknade ..„ .... , procent. av o. till följande ateranskaffningsvärdet: Storleksgrupp II III IV V VI underhåll... 2,7 3,0 3,3 3,9 4,0 ränta 2,64 2,64 2,64 2,64 2,64

f) elström g) bokföring, porto och tel. h) personbil 7

'

Investeringar i djur, 100-tal kr Medeltal av in- och utgående balanser (alla djur).

(kostnader), kr och underhåll

{2

P r O C ' P å återanskaffnings' b) ränta (2 P r o c ' a v återanskaffningsvärdet) c) — h ä s t a r n a s andel

a) b) c) d)

summa

5,34

5,64

6,54

6,64

' ' e) hästkostnader, beräknade nedan: avskrivning och ränta . . stall skötsel foder 6 dt spannmål 165 hfe grovfoder övriga kostnader (inköpt foder)

' enl.

5. Arbete i växtodlingen, a) växtodling b) trädgård

5,94

kr

6. Diverse insatser, kr a) utsäde b) strömedel c) diverse för växtodlingen d) vägar och broar e) stängsel

f

var

150 —-—-

e

9. Arbete i djurskötseln, kr Bokförda kostnader minskade med hästarnas andel 10. Inköpt v

foder, ...

kr . . .

a) mjölkprodukter b) kraftfoder och vitaminpreparat c ) minerald) diverse för husdjuren e) — hästarnas andel

180 190 400

' Ekonomibyggnader a) avskrivning

11- Hemmaproducerad foderspannmål, kg Skörd — försäljningar + inköp + ing. lager — utg. lager — förbrukn n i g i eget hushåll — hästarnas andel (all spannmål) 12

« Hcmmaproducerat grovfoder, hfe Skörd — försäljning + inköp + in S - l a g e r — u t g - l a g e r — hästarnas andel a) hö b) bete och grönfoder c) ensilage d) foderrotfrukter, betmassa och blast e) potatis

69 13. Produktionsinriktningsindex i djurskötseln, proc. I områdena Gss och Gmb: intäkter a v svinskötsel X 100 t o t a l a animalieintäkter I övriga o m r å d e n : totala animalieintäkter — intäkter a v svinskötsel X 100 totala animalieintäkter 14. Areal produktiv skogsmark, ha (vid medelbonitet) Bonitetstalet areal produkX

Medelbonitetstalet ' ' tiv skogsmark Medelboniteter Gmb 4,8 m 3 (sk)/ha Gsk 5,3 » » Gns 5,1 » » Ss 4,9 » » Ssk 4,9 Nn 3,7 No 3,2 m 3 (sk)

15 Virkesförråd,

IG

Arbete i skogsbruket, kr Bokförd kostnad för avverkning och vård

17. Brukarens

ålder, år

Produktion

18. Totalintäkter, kr a) intäkter från växtodling b) » » djurskötsel c) » » skogsbruket I intäkterna ingår ej bostadsförmån, leveranstillägg och arealbidrag. Bland produktionsmedlen h a r inte dragkraft och inventarier i

I II III IV

v VI

skogsbruket medtagits. Kostnaderna för ifrågavarande produktionsmedelsinsatser h a r i stället dragits från intäkterna. 3.2.

Analysresultat

Genom regressionsanalys av räkenskapsmaterialet h a r produktionsfunktioner härletts för gårdar med respektive utan skog i de 8 produktionsområdena. Med utgångspunkt från funktionerna h a r sedan de olika produktionsmedlens marginalprodukt beräknats. Med marginalprodukt avses produktionens förändring vid en variation av insatsen med en enhet. Om värdet av marginalprodukten ställes mot kostnaden för en enhet av ifrågavarande produktionsmedel, erhålles intäktsförändringen vid 1 kronas förändring av insatsen. Sådana beräkningar h a r utförts med utgångspunkt från de genomsnittliga produktionsmedelsinsatserna i storleksgrupperna II och V. Härvid h a r kostnaden för jordbruksjorden beräknats till 4 proc. på marknadsvärdet för bebyggd åkerjord. 2 De beräknade kostnaderna har sammanställts i tabell 3 : 5. 1 analysen h a r byggnaderna tagits upp som särskild faktor, varför värdena på obebyggd jord borde ha utgjort basen för kostnadsberäkningen. De beräknade kostnaderna för jordbruksjorden torde med hänsyn härtill vara högre än de verkliga kostnaderna för obebyggd 2 Beräknade genom uppräkning av taxeringsvärden med köpeskillingskoefficienten.

Tabell 3: 5. Beräknade årskostnader per hektar

jordbruksjord

Gss

Gmb

Gsk

Gns

Ss

Ssk

267 252 263 238 267

194 166 129 130 95

224 167 146 137 117 142

141 130 129 132 145

115 109 98 105 116

126 110 100 103 102

Nn

Nö

231 146 143

186 134 130

70 Tabell 3:6. Beräknade Område

Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

värden och kostnader för skogsmark

Taxerat skogsmarksvärde, kr/ha

Beräknat marknadsvärde, kr/ha

Beräknade kostnader, kr/ha

73 105 95 88 70 35 20

128 185 167 154 123 62 35

5,1 7,4 6,7 6,2 4,9 2,5 1,4

jord. Att så är fallet, framgår av lantbruksnämndernas sammanställningar av kända köp av jord utan byggnader. Detta material har dock inte ansetts vara tillräckligt för medeltalsberäkningar, varför kostnaderna ej har kunnat baseras på detsamma. Genom att räntekostnaderna beräknats efter 4 proc. torde dock effekten av de höga markvärdena eliminerats. Kostnaderna för skogsmark h a r beräknats till 4 proc. på ett marknadsvärde, som erhållits genom u p p r ä k n i n g av taxeringsvärdena med 76 proc. Taxeringsvärden, beräknade marknadsvärden och kostnader h a r sammanställts i tabell 3 : 6. Virkesförrådet h a r värderats till 20 kr per m 3 (sk), varefter kostnaden beräknats till 4,4 proc. på detta värde (medelräntan för 1956). Kostnaderna för investeringar i djur h a r satts till 6 proc. på investerat kapital. Den hemmaproducerade foderspannmålen har värderats till 33 kr/dt och grovfodret till 18 kr/hfe. Intäktsförändringen vid 1 kronas förändring av respektive produktionsmedelsinsats har, som tidigare nämnts, beräknats för storleksgrupperna II och V i de 8 produktionsområdena. Då analysresultatet i sina huvudrag är relativt enhetligt, h a r de 13 funktionerna sammanvägts till en genomsnittsfunktion

för hela landet. Marginalprodukterna (Mp) för en kronas insatsförändring h a r även beräknats med utgångspunkt från genomsnittsfunktionen för hela landet och de genomsnittliga insatserna i storleksgrupp III. I det följande presenteras först dessa riksgenomsnitt. I första kolumnen i tabell 3 : 7 h a r de genomsnittliga insatserna i storleksgrupp III enligt räkenskapsresultaten sammanställts. Härav framgår, att arbetskraften klart dominerar den totala produktionsmedelsinsatsen. Arbetet i växtodlingen utgör 16 proc. och arbetet i djurskötseln drygt 14 proc. av kostnaderna för den totala produktionsmedelsinsatsen. Hela arbetsinsatsen i lantbruket utgör Vs av de totala produktionskostnaderna vid dessa gårdar. Trots detta är insatsen av maskiner och redskap stor. De samlade inventariekostnaderna uppgår till 13 proc. av totalkostnaderna. De tre fodermedelsgrupperna svarar i likhet med byggnadskostnaderna för vardera 7—8 proc. av totalkostnaderna. Av storleksordningen 5 proc. är gödselinsatsen, diverse insatser samt skogsmarken med växande skog. Kostnaderna för investeringarna i djur uppgår endast till 2 proc. Jordbruksjorden svarar för 6 proc. av den totala produktionsmedelsinsatsen. I tabellens andra kolumn anges marginalprodukten vid genomsnittlig insats, dvs. vilken intäktsökning den sista kro-

71 Tabell 3: 7. Genomsnittliga insatser i kr per gård samt marginalprodukter i kr per ha vid varierande insatser (riksgenomsnitt för storleksgrupp III) Insats i storleksgrupp I I I , beräknat Marginalprodukt genomsnitt för hela vid genomsnittlig insats enligt landet, årskostnad kolumn 1 kr/gård

Gödsel Inventarier Arbete i växtodl Diverse insatser i växtodlingen Investeringar i d j u r . . . Ekonomibyggnader... Arbete i djurskötseln . Inköpt foder Hemmaprod. foderspannmål Grovfoder Skogsmark med växande skog Arbete i skogen

Marginalprodukt vid nedanstående förändring från genomsnittet av en insats - 2 0 % —io% + 10% + 2 0 %

2 290 1 820 4 930 6 040

2,89 1,73 0,42 0,47

3,42 2,12 0,52 0,58

3,13 1,91 0,46 0,52

2,68 1,59 0,38 0,43

2,51 1,48 0,35 0,40

1 820 800 3 030 5 420 3 340

1,14 5,43 0,67 0,05 1,20

1,40 6,56 0,83 0,07 1,45

1,26 5,94 0,74 0,06 1,31

1,04 5,01 0,62 0,05 1,10

0,96 4,65 0,57 0,04 1,02

2 560 2 920

0,96 0,95

0,94 0,94

0,95 0,95

0,96 0,96

0,96 0,96

1 580 860

1,28 0,64

1,60 0,79

1,43 0,71

1,17 0,58

1,07 0,53

nan av respektive insats givit. I de tre sista kolumnerna i tabellen visas hur marginalprodukten förändras, då insatsen ökas eller minskas, ökas insatsen av ett produktionsmedel utan någon annan justering, faller marginalprodukten för ifrågavarande produktionsmedel men stiger något för övriga. En ökning av arealen med 20 proc. ger enligt tabellen till resultat, att marginalprodukten för denna resurs minskar med 13 proc. Samtidigt ökar marginalprodukten för övriga produktionsmedel med cirka 4 p r o c . Den funktionstyp som använts vid regressionsanalysen h a r mycket låg flexibilitet och ger osäkra skattningar av marginalprodukternas förändring vid stora förskjutningar i insatsen. Siffr o r n a har angivits närmast för att ge en uppfattning om h u r marginalprodukten förändras vid förändring av insatsens storlek kring medeltalet samt för att illustrera sambandet mellan marginalprodukterna och produktionsmedelskombinationen.

Intäktsökningen för den sist insatta kronan av de olika produktionsmedlen visas i form av staplar i diagram 3 : 1 . Staplarnas bredd anger respektive insats andel av de totala produktionskostnaderna (den procentuella andelen anges i siffror under staplarna). Produktionen bedrivs i ekonomisk mening effektivast, när de skilda produktionsmedlen insättas i sådana kvantiteter och kombineras på sådant sätt, att samtliga marginalprodukter blir lika med 1, dvs. när intäktsökningen för den sist insatta enheten av varje särskild resurs precis täcker kostnaden för denna enhet. Av de 13 produktionsmedelsgrupper som upptagits i tabellen torde endast 5, nämligen gödsel, diverse insatser samt de tre fodermedelsgrupperna, kunna betraktas som fullt rörliga och delbara vid de förhållanden som råder i vårt land. För 3 av dessa grupper är marginalprodukten omkring 1, dvs. resursinsatsen är i det närmaste optimal. För gödseln är emellertid marginalproduk-

72 Diagram 3:1. Marginalprodukter beräknade med utgångspunkt från en genomsnitts funktion för hela landet samt beräknade genomsnittliga insatser i storleksgrupp III, kr utbyte per kr insats Mp

Insats i procent av hela produktlonskostnaden

12 5*

<>

ten väsentligt över 1, vilket tyder p å att insatsen av denna resurs är oekonomiskt liten i förhållande till insatsen av övriga resurser. Det ekonomiska resultatet av gödslingen är emellertid mycket beroende av årsmånen och den erhållna marginalprodukten kan därför i viss mån vara specifik för året 1956. Även reslutat från gödslingsförsök tyder emellertid på att en ökad gödselinsats många gånger skulle vara lönande. Gödselinsatsens bristande anpassning till de ekonomiska förutsättningarna kan tänkas bero på en viss försiktighet i spelet med klimatfaktorerna; man nöjer sig med en i genomsnitt något lägre skörd i avsikt att undvika en negativ effekt av gödslingen vissa år. Bristande kännedom om produktivitetsförhållandena är sannolikt också en bidragande orsak till att insatsen är ofullständigt anpassad. Även insatsen av inköpt foder synes vara dåligt anpassad efter de ekono-

OQ

g

tro

o

o- 3

S3 33 3 P

x o £ tro

miska förhållandena. Då en m ä r k b a r brist på grovfodermedel rådde 1956 på grund av den torra sommaren 1955, kan analysresultatet för fodret vara i viss mån specifikt för året. Det är emellertid sannolikt, att en större insats av inköpt foder hade varit lönande 1956. Såväl erfarenheterna från praktiken som resultaten från a n d r a undersökningar tyder på att foderstaterna i många besättningar är dåligt balanserade. Eftersom grovfoderskörden 1955 var en ovanligt god kvalitet, är det inte otroligt, att en produktivitetsanalys på ett material från ett annat år skulle ha givit ännu större skillnader mellan de inköpta och övriga fodermedels marginalprodukter. Utmärkande för de mera odelbara eller fasta resurserna är, att en del av dessa ger mycket höga marginalprodukter, medan de övriga ger mycket låga resultat. Sålunda är marginalprodukten för jordbruksjord, investeringar i djur

73 och skogsmark med växande skog höga. Marginalprodukten för investeringar i djur är sannolikt överskattad på grund av kvalitetseffekter. I analysen har det ej varit möjligt att justera insatserna i djur till samma kvalitet å dessa, varför marginalprodukten är ett resultat av både en kvantitativ och kvalitativ förändring. Inventarierna, arbetet och ekonomibyggnaderna ger däremot en mycket låg marginalprodukt. Uppenbarligen är det just dessa resursers bristande rörlighet och delbarhet som är orsak till den bristande anpassningen. Lantbrukets mekanisering h a r gått snabbt. Utvecklingen härvidlag h a r säkerligen inte drivits av enbart ekonomiska krafter, även om dessa varit framträdande. Avgången av arbetskraft från jordbruket h a r varit betydande. Vid de mindre och medelstora gårdarna utgöres arbetskraften emellertid till större delen av familjemedlemmar, varför den delvis friställda arbetskraften torde ha svårigheter att finna sysselsättning. Till detta kommer den tröghet som givetvis finns i en sådan omställningsprocess. Resultatet h a r blivit en omfattande undersysselsättning med produktivt arbete. Med mekaniseringen h a r också följt behov av större arealer. Detta behov har inte fyllts eller kunnat fyllas i takt med mekaniseringen. Följden av utvecklingen h a r blivit den som kan utläsas av tabell 3 : 7 och diagram 3 : 1 . Med ett överdimensionerat inventariebestånd och undersysselsatt arbetskraft följer givetvis låga marginalprodukter för dessa resurser och i motsvarande grad förhöjda marginalprodukter för de resurser som ökar sysselsättningen för inventarier och arbetskraft. Produktionsapparaten h a r blivit disharmonisk, dvs. dess olika delar är icke ekonomiskt anpassade till varandra. Diagram 3: 1 belyser vilken betydande missanpassning som föreligger

mellan jordbrukets olika resurser vid ett medelstort företag i vårt land. Vilka åtgärder kan då vidtagas för att förbättra harmonien? I princip är två olika vägar tänkbara: antingen måste man öka insatsen av mark och djur samt justera de rörliga insatserna h ä r efter eller också måste insatsen av arbetskraft och inventarier minskas. Sannolikt är båda dessa vägar möjliga att gå i viss omfattning. Minskning av arbetsinsatsen kan ske genom att ökade möjligheter till lämpligt deltidsarbete skapas. Maskininsatsen kan minskas genom gemensam maskinanvändning. Vägen mot minskade insatser i ett enskilt företag torde dock vara svårframkomlig och i viss mån motverkas sådana åtgärder av tekniska—ekonomiska krafter. En förbättring av harmonien mellan lantbruksföretagens olika resurser genom ökad insats av produktionsmedel med hög marginalprodukt synes däremot vara en mera allmängiltig lösning. Vid bedömningen av sådana åtgärder på grundval av analysresultatet måste man beakta, att analysen utförts med utgångspunkt från ett statiskt betraktelsesätt. Sambanden mellan produktionens storlek och priserna h a r nämligen ej beaktats. Ett enskilt lantbruksföretags åtgärder påverkar inte priserna, men så snart åtgärderna företages så allmänt, att de märkbart påverkar totalproduktionen i landet, måste man räkna med kraftiga prisreaktioner, eftersom många jordbruksprodukter h a r låga priselasticiteter. De framräknade marginalprodukterna gäller därför inte i de fall åtgärderna kan antagas påverka totalproduktionens storlek. Det är därför inte troligt, att en omfattande intensifiering medelst ökad insats av exempelvis gödsel, djur och foder är ekonomiskt lönande, om denna åtgärd vidtages mera allmänt. En ökad insats av mark genom sammanläggning av olika lantbruks-

74 företag, åtföljd av erforderliga justeringar av övriga resurser, synes vara den väg som i dagens läge säkrast och mera allmänt leder till en mera ekonomisk lantbruksproduktion. Det bör dock observeras, att en sammanslagning av två eller flera lantbruksföretag i regel inte torde vara driftsekonomiskt motiverad, om den inte medför en minskning av arbets- och inventarieinsatsen per produktenhet absolut sett. Analysresultatet visar nämligen, att proportionell ökning av alla insatserna i växtodling eller djurskötsel i regel ger en marginalprodukt lägre än 1. Med utgångspunkt från genomsnittsfunktionen och genomsnittsinsatserna i grupp III kan således marginalprodukten vid proportionell förändring av insatserna i driftsgrenarna beräknas till: växtodling 0,99 djurskötsel 0,88 skogsbruk 1,07 Om man däremot kalkylerar med oförändrad insats av arbetet och inventarier och proportionell förändring av de övriga insatserna, erhålles följande marginalprodukter: växtodling 2,00 djurskötsel 1,23 skogsbruk 1,29 En dylik anpassning torde vara realistisk i praktiken inom vissa gränser. Ett flertal exempel i det analyserade materialet visar, att även andra omkombinationer av resurserna i lantbruket är möjligt att genomföra i praktiken och att en sådan skulle ge ett väsentligt förbättrat ekonomiskt utbyte. Dessa förhållanden ger klart belägg för att storleksrationaliseringen av fastigheterna måste ske under noggrant beaktande av de driftstekniska och driftsekonomiska förutsättningarna, om den väsentligt skall kunna öka jordbrukets lönsamhet.

Som framgått ovan ger en proportionell förändring av insatserna i skogsbruket en marginalprodukt som är något över 1. Marginalprodukten för skogsmark är mycket hög, medan den för växande skog och arbete i skogen ligger under 1 kr. Svårigheterna att beräkna marginalprodukten från dessa insatsfaktorer i skogsbruket bör leda till stor försiktighet i tolkningen av ifrågavarande skillnader. De kan dock bero på att virkesförrådet per hektar är för stort. De låga marginalvärdena för arbetet i skogen torde bero på, att arbetsinsatsen i mycket ringa grad användes för avverkning och effektiv skogsvård. Till mycket stor del avser det insatta arbetet huggning av husbehovsved. Av analysen h a r framgått, att såväl växtodlingens som djurskötselns inriktning har ett betydande inflytande på produktionsresultatet. De erhållna marginalprodukterna gäller därför endast vid traditionell inriktning av produktionen. Vid starkt specialiserad drift är det möjligt, att resursproduktiviteten avviker betydligt från det resultat, som erhållits i föreliggande analys. Det bör vidare observeras att driftsledningen inte h a r kunnat beaktas på ett tillfredsställande sätt vid analysen. Om ett samband h a r förelegat vid de analyserade gårdarna mellan storleken av någon insats och brukarens skicklighet, kan detta ha lett till felskattningar. Vidare kan produktionsmedlens effekt på produktionsresultatet vara beroende inte bara av årsinsatsens storlek utan även i hög grad av fördelningen under året och detaljorganisationen i övrigt. Även h ä r spelar brukarens skicklighet en avgörande roll. Då denna icke kunnat mätas i räkenskapsundersökningen föreligger ett representativitetsproblem. Om urvalet av brukare i jordbruksekonomiska undersökningen, vilket ofta framhålles, är bättre än genomsnittet, kan

75 detta ha medfört, att marginalprodukterna blivit högre än de skulle ha blivit på ett genomsnittsmaterial. Som ovan framhållits är en mera ingående analys av räkenskapsmaterial svår att göra beroende på en lång rad faktorer. Den h ä r redovisade analysen omfattar dessutom endast ett år, vilket ytterligare understryker vikten av att använda resultaten med viss försiktighet. Å andra sidan h a r undersökningen icke givit några resultat som strider

mot allmän lantbruksekonomisk erfarenhet. Vidare skall hänvisas till att motsvarande analyser företagits i flera andra länder vilka givit liknande resultat. 3 3 Giaever, Harald: Forskjellige investeringsobjekters ekonomiske avkastning. NJ. Hefte 3, 1962. Rasmussen, Knud: Variance and Production function Analyses of Farm Accounts, Oxford, 1962. Norges Lantbruksokonomiske Institut: Saermelding nr 11, Oslo, 1957.

KAPITEL 4

Utvecklingslinjer för enskilda lantbruksföretag (programmering för typgårdar inom olika områden vid 1960 års teknik)

4.1.

Studiernas

uppläggning

De undersökningar, som förut redogjorts för, h a r endast avsett att ge viss allmän information angående lantbrukets effektiviseringsvägar. Därvid h a r bl. a. upplysning erhållits om de stora huvudlinjerna för en lämpligare kombination av lantbrukets resurser. De fortsatta studierna h a r inriktats på att mera i detalj penetrera de potentiella effektiviseringsvägarna för typer av enskilda lantbruksföretag, varvid hänsyn h a r tagits till olika områden av landet. I första h a n d h a r beaktats de möjligheter som adopterandet av en modernare teknik och rationellare organisation erbjuder. Vidare h a r effekterna av företagens utbyggnad studerats. Slutligen h a r prisets roll i effekliviseringsprocessen något penetrerats. Utgångspunkten har varit 1960 års prisnivå och prisrelationer. Genom att undersökningen h a r måst genomföras inom en relativt kort tidsperiod, h a r det inte varit möjligt att därutöver arbeta med många prisalternativ. En generell produktprissänkning med 10 proc. har genomförts i beräkningarna och vidare har vissa mindre prisjusteringar företagits för enskilda produkter. Likaså h a r vissa prisrelationer på världsmarknaden studerats. Studien är syntetisk och avser att klarlägga vilka organisationsformer typ e r av enskilda svenska lantbruksföretag skulle ha under olika förutsättningar

i fråga om resurser, teknik och priser, därest organisationen utifrån en företagsekonomisk målsättning anpassats till förutsättningarna. Målet h a r därvid bestämts vara högsta möjliga ersättning för insatt arbetskraft. Undersökningen skall således visa de ekonomiskt optimala organisationsformerna u n d e r skilda förutsättningar. Dessa h a r bestämts med hjälp av linear programmering.1 Denna metod arbetar med bl. a. följande förutsättningar och syften: 1) Begränsade och bestämda resurser. I föreliggande undersökning gäller detta någon eller samtliga av resurserna mark, kapital, arbetskraft och byggnadsutrymmen. 2) Restriktioner rörande produktionsgrenarnas omfattning. Dessa restriktioner sammanhänger med att metoden förutsätter dels ett lineärt samband mellan de genomsnittliga särkostnaderna och produktionens storlek, dels att avkastningen inte påverkas av förskjutningar i grenarnas relativa omfattning. Detta är i jordbruket icke fallet. Därför måste restriktioner införas rörande växtföljden och överhuvudtaget produktionsgrenarnas omfattning. Inom viss storlek kan man exv. arbeta med en bestämd genomsnittlig maskin- och arbetskostnad, men över- eller underskrides 1 Se exv. Heady and Chandler: Linear Programming Methods, Ames, Iowa 1958. I bil. 3 anges en modell för lösning av ett planeringsproblem med hjälp av linear programmering.

77 denna storlek måste en justering av enhetskostnaderna göras. Detta är räknetekniskt möjligt inom praktiskt tillfredsställande marginaler. Inom ramen för vissa växtföljdsrestriktioner har förutsatts att produktionsinriktningen kan variera utan att avkastningen per produktionsmedelsinsats förändras. För att underlätta programmering h a r i vissa fall kombinerade driftsgrenar införts, vilka innehåller grödor så att en långsiktigt tillfredsställande växtföljd kan uppnås. 3) För varje produktionsgren utarbetas kalkyler över intäkter och särkostnader. Skillnaden utgör grenens bidrag till vinst och täckande av företagets samkostnader. 4) Inom ramen för resurserna och övriga restriktioner maximeras bidraget till företagets vinst och täckande av samkostnader. Detta sker genom lämplig kombination av resurserna och produktionsgrenarna. Organisationsformerna h a r beskrivits p å följande sätt: 1) Område av landet enligt Lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning (se n e d a n ) . 2) Resurser (R) Mark, ha jordbruksjord ha skogsmark. Kapital, totalt investerat kapital med uppdelning på fastighet och driftstillgångar (i vissa fall mark inkl. markanläggningar samt byggnader och driftstillgångar) . Arbetskraft, manstimmar (mt) per år. 3) Teknik (T) Häri innefattas samtliga de komponenter som ingår i intäkts- och kostnadskalkylerna för resp. grenar, dvs. insats och kombination

av produktionsmedel, avkastning, mekanisering, byggnadsförhållanden o. d. 4) Prisalternativ (P) Dessa alternativ avser varierande produkt- och produktionsmedelspriser vid gården. 5) Produktionsprogram Detta beskrives med markens användning och omfattningen av olika djurslag. 6) Lönsamhet Denna uttryckes såsom ersättning för i företaget insatt arbetskraft. I nudriften och vid kortsiktsplaneringen medtages även arbetsersättning av körslor o. d. Alternativt har denna ersättning för kortsiktsplaneringen bestämts utan hänsyn till fasta kostnader för byggnader och markanläggningar. Eftersom anpassningen till teknisk och ekonomisk utveckling inom lantbruket till stor del måste ske utifrån den redan existerande produktionsapparaten och tekniken, blir lantbrukarnas bedömning av effektiviserings- eller anpassningsåtgärderna och dessas lönsamhet i hög grad beroende av förhållandena i nudriften. Dennas utseende och lönsamhet måste därför först klarläggas. Enligt de direktiv, som erhållits för undersökningens uppläggning, skulle organisationsformerna vid de bokföringskontrollerade jordbruken i Lantbruksstyrelsens j ordbruksekonomiska undersökning anses svara mot nudriften. 2 Dessa jordbruk utgör icke något slumpmässigt urval bland de svenska lantbruken. Endast med avseende på geografisk belägenhet kan gårdarna sägas utgöra ett representativt urval av samtliga gårdar inom de olika område2 Räkenskapsresultat från svenska lantbruk. Medd. från Kungl. Lantbruksstyrelsen.

78 na. 3 Räkenskapsmaterialet är upplagt på följande område och storleksklasser. 3 Götalands södra slättbygder » mellanbygder » skogsbygder » norra slättbygder Svealands slättbygder » skogsbygder Nedre Norrland Övre Norrland

(Gss) (Gmb) (Gsk) (Gns) (Ss) (Ssk) (Nn) (Nö)

II 5,1—10,0 ha åker I I I 10,1—20,0 » »> IV 20,1—30,0 » » V 30,1—50,0 > »

I föreliggande undersökning h a r beteckningarna, Gss, Gsk etc. resp. II—V använts för områden resp. räkenskapsgårdarnas storleksklasser. Nuläget h a r bestämts såsom medeltalet för räkenskapsgårdarna under åren 1956—60. Vid fastställandet av lönsamheten h a r dock en schematisk justering gjorts av större intäkts- och kostnadsposter till 1960 års prisnivå. För varje område (enl. ovan) beskrives nuläget (nu) på följande sätt: Resurser. Räkenskapsgårdarnas i medeltal för åren 1956—60 insatta resurser i genomsnitt för resp. storleksklasser (RII, RIII etc). Teknik. Räkenskapsgårdarnas genomsnittliga produktionsmedelsinsatser och avkastning 1956—60 i resp. storleksklasser (Tnu). Priser. Schematisk uppräkning till 1960 års prisnivå (P 60). Produktionsprogram. F ö r varje storleksklass genomsnittlig markanvändning och djurantal avseende åren 1956—60. Lönsamhet. Total ersättning för all arbetskraft i jord- och skogsbruk samt tidredovisat arbete utanför dessa driftsgrenar. Efter beskrivningen av nuläget har organisationsformerna och lönsamheten under successiva förändringar i teknik, resurser och priser studerats. Därvid kan följande etapper urskiljas.

Kortsiktiga

anpassningar

Dessa avses kunna företas inom ramen av föreliggande resurser, dvs. bokföringsgårdarnas genomsnittliga arealer, byggnadsutrymmen, kapitaltillgångar och arbetsstyrka. Nedanstående anpassningar har h ä r studerats, varvid effekter på produktionsprogram, lönsamhet och verkligen utnyttjade resurser belysts. 1) Tekniska förändringar i nudriften. Denna första etapp innebär endast att en modernare teknik, som här benämnts 1960 års teknik 4 (T 60), appliceras på bokföringsgårdarnas produktionsprogram. Någon optimering h a r således icke gjorts av resursfördelningen vid dessa, utan deras lönsamhet h a r endast omräknats utifrån de bidragskalkyler för olika produktionsgrenar, som upprättats för 1960 års teknik. 2) Organisatoriska anpassningar till 1960 års teknik. Här har även gjorts en omplanering av driften utifrån 1960 års teknik, fortfarande inom ramen för räkenskapsgårdarnas resurser. Därvid sker förändringar såväl i produktionsprogram som lönsamhet och i utnyttjandet av tillgängliga resurser. Den lineära programmeringens teknik möjliggör även ett studium av produktionsprogrammens stabilitet, dvs. inom vilka gränser täckningsbidraget (således priser och teknik) kan variera för olika grenar utan att programmet förändras. 3) Organisatoriska anpassningar till lägre teknik eller priser. Det är givetvis vanskligt att göra en uppskattning av den teknisk-ekonomiskt optimala teknik, som skulle kunna anses möjlig att arbeta med 1960 inom olika jordbruksgrupper. Uppenbart är vidare 3 Jfr s. 6—10 i Medd. nr B, 41 från Kungl. Lantbruksstyrelsen. 4 Innebörden i 1960 års teknik beskrives i bil. 1.

79 att den fixerade nivån icke kan uppnås på sämre marker och hos mindre skickliga lantbrukare. Med hänsyn härtill har det ansetts angeläget att studera produktionsprogram, lönsamhet och utnyttjade resurser vid en 10 proc.:s lägre avkastningsnivå för samtliga produktionsgrenar. Då det här endast är fråga om ett räkneexempel, har det gjorts enkelt och hänsyn h a r icke tagits till att sänkt avkastning samtidigt kan möjliggöra minskad insats av produktionsmedel. Exemplet kan i denna form även användas för att belysa effekten av 10 proc.:s prisförsämring på produktsidan. Det h a r vid planeringen visat sig att fläskproduktionen enligt gjorda förutsättningar lätt kommer in i stor omfattning i programmen. Detta h a r också varit fallet under senare år i praktisk jordbruksdrift. Med hänsyn till att priset här är starkt beroende av produktionens omfattning, h a r alternativa planeringar företagits, där fläskpriset sänkts med 5 och i vissa fall 10 proc. I vissa områden h a r även äggpriset sänkts.

Långsiktiga

anpassningar

Här förutsattes en mera anpassningsbar produktionsapparat. I princip räknas med obegränsad tillgång på mark och kapital, men begränsning görs av arbetsinsatsen till 3 000, 5 000 och 7 000 mt per företag och år. Detta begränsar givetvis även behovet av mark och kapital. Ur beräkningsteknisk synpunkt har det ansetts lämpligt att arbeta med tre olika alternativa insatser av dessa produktionsresurser för varje arbetsinsats. Det mest lönsamma av dessa alternativ h a r redovisats i det följande. Det h a r vid planeringen visat sig att arbetsrestriktionen i vissa fall är mera begränsad än vad som är fallet i praktiken. F ö r att undvika orealistiska program h a r därför förutsatts, att extra

arbetskraft kan anskaffas under toppperioderna till ett pris av 20 kr per mt. För varje arbetsinsats h a r följande alternativ studerats: 1) Organisatoriska anpassningar till 1960 års teknik. Här har gjorts en planering av driften samt av fastigheternas och anläggningarnas storlek utifrån 1960 års teknik, men inom ramen av de tre arbetskraftsalternativen. Därvid har företagets utrustning med kapital samt med mark, byggnader och maskiner beskrivits. Vidare h a r fastställts produktionsprogram och lönsamhet. Även h ä r h a r ett studium av produktionsprogrammens stabilitet genomförts. I den mån vissa av de viktigare produktionsgrenarna i svenskt jordbruk ej kommit in i produktionsprogrammen, h a r de tvingats in, varefter effekterna på lönsamhet och resursbehov studerats. Detta h a r t. ex. varit fallet med mjölkproduktionen men även med vissa andra grenar. 2) Organisatoriska anpassningar till lägre teknik och priser. Även vid långsiktsplaneringen h a r det ansetts angeläget att studera produktionsprogram, resursbehov och lönsamhet vid en 10 proc. lägre avkastningsnivå för samtliga produkter. Detta räkneexempel kan även användas för att studera motsvarande prisförändring på produktsidan. Liksom vid kortsiktsplaneringen h a r arbetats med alternativa fläskpris, dvs. ytterligare alternativ h a r framräknats med 5 resp. 10 proc. lägre fläskpris än i ursprungsalternativet. I vissa områden h a r även äggpriset sänkts. I nedanstående tablå finns en sammanfattning av de olika organisationsalternativ, som h a r studerats för varje produktionsområde. För vart och ett av dessa h a r beräknats produktionsprogram, utnyttjade resurser och lönsam-

80 Studerade organisationsalternativ

för varje område

Resurser (R)

Teknik (T)

Priser (P)

II 1 III IV

nu nu nu nu

60 60 60 60

nu nu nu nu

60 60 60 60

60 60 60 60

nu nu nu nu j

60 60 60 60

60 60 60 60

60 opt. Vissa alternativa 60 » program under va60 » rierande förutsättningar

Produktionsprogram

Nuläget

v Kortsiktsplanering 1) Tekniska förändringar i nudriften

II III IV

v 2) Organisatoriska anpassningar till 1960 års teknik

II III IV

3) Organisatoriska anpassningar till 10 % lägre avkastning eller priser

II III IV

v

Alt. -- io %

» —- io % » —- 1 0 % » —- io %

v Långsiktsplanering 1) Organisatoriska anpass- 3 000 m t ningar till 1960 års 5 000 m t 7 000 m t teknik 2) Organisatoriska anpass- 3 000 m t ningar till 10 % lägre 5 000 m t avkastning eller priser 7 000 m t

60 60 60

60 60 60

Alt. -- i o %

n

60 (— 10 %) 60 (—10 %) 60 (— 10 %) 60 (— 10 %) 60 opt. Vissa alternativa 60 » program under va60 » rierande förutsättningar 60 (—10 %)

60 (—10 %) » —- io % 60 (—10 %) » —- io % 1 De romerska siffrorna anger att det är fråga om räkenskapsgårdarnas resurser vid storleksklasserna II—V.

het. Det bör vidare observeras, att alternativt h a r program studerats, där vissa produktpriser sänkts och vidare h a r alternativt en del grenar tvingats in i programmet varjämte ytterligare restriktioner gjorts för andra grenar. I programmeringen h a r följande produktionsgrenar kunnat konkurrera med varandra: 1) Arbete utanför lantbruket 2) Kapitalplacering utanför lantbruket 3) Skogsbruk med för området normalt bestånd och normal tillväxt 4) Kreaturslös drift 5 med a) maximal areal handelsväxter samt b) huvudsakligen foderodling (fodersäd och vall)

5) Mjölkproduktion inklusive rekrytering och bete 6) Köttproduktion (storboskap) inklusive bete 7) Fläskproduktion ] (slaktsvin) U l t . en gren 8) Smågrisproduktion J 9) Äggproduktion 10) Nyplantering av skog på åker För produktionsgrenarna 1—2 erfordras inga egentliga lönsamhetskalkyler. Beträffande de egentliga produktionsgrenarna är det däremot nödvändigt att utföra kalkyler för olika stor omfattning av respektive grenar. Dessa kalky5 Växtföljden sammansatt i samråd med prof. Erik Åkerberg.

81 ler belyser produktionsgrenens (alternativt de sammansatta grenarnas) intäkter o c h särkostnader (bidragskalkyler). En redogörelse för uppläggningen av dessa kalkyler lämnas i bil. 1. Här skall sammanfattningsvis endast anföras följande. Som redan framgått h a r i första h a n d förutsatts en relativt hög produktionsteknisk s t a n d a r d i växtodling och husdjursskötsel. Avkastning per ha och per djurenhet ligger ungefär vid den nivå, som uppnåtts vid högsta fjärdedelen bland de bokföringskontrollerade jordbruken. Det är således en teknik, som de flesta jordbrukare i vårt land ännu icke tillämpar och som f. n. inte heller är möjlig att uppnå på vissa jordar. Att denna höga nivå valts som utgångspunkt beror givetvis på att det h ä r är fråga om att bl. a. söka visa vilka möjligheter till lönsamhetsförbättring dagens kända teknik erbjuder. För att belysa produktionsteknikens betydelse kommer dock som ovan framhållits alternativt att prövas en 10 p r o c . lägre avkastningsnivå vid oförändrad insats av produktionsmedel. 1 fråga om mekanisering och arbetsförbrukning h a r grundtanken varit densamma som beträffande produktionstekniken, nämligen att studera vad hittillsvarande maskintekniska utveckling h a r för effekt på jordbrukets organisationsformer och lönsamhet. Det bör dock observeras, att skillnaden mellan den h ä r valda mekaniseringsgraden och föreliggande mekaniseringsförhållanden i svenskt jordbruk är m i n d r e än motsvarande skillnader på den produktionstekniska sidan. Svenskt jordbruk h a r som bekant under senare år starkt mekaniserats. Beräkningen av kostnaderna för olika produktionsgrenar h a r skett efter konventionella principer. Vid långsiktsplaneringen h a r dock i regel de kalkylmässiga kostnaderna räknats ekonoQ—318273

miskt strängare än i Lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning. Detta gäller särskilt avskrivning, underhåll och räntor. Anledningen härtill är att nya och mera riskfulla organisationsformer då avses prövas; För byggnader har räknats med en avskrivnings- och underhållsfäktor av 4,5 proc. och för maskiner h å r denna satts till 14 proc. Ränteberäkningen h a r vid långsiktsplaneringen grundats på en räntefot av 6 proc. för kapital investerat i mark och byggnader samt 7 proc. för övrigt kapital. Vid kortsiktsplarieririgen h a r använts räkenskapsresultatens räntefot. Genom att lönsamheten uttryckts såsom en arbetsersättning h a r något pris icke åsatts den fasta arbetskraften i kalkyleringen. Vid beräkningen av samkostnaderna vid långsiktsplaneringen har jordbruksjord inklusive markanläggningar värderats till 1960 års marknadspris för bebyggd jord. Allmänna omkostnader h a r beräknats till 5 proc. av intäkten. Vid kortsiktsplaneringen h a r räkenskapsgårdarnas samkostnader använts i kalkylerna. Bidragskalkyleringen avser att fastställa intäkter och särskostnader för enskilda produktionsgrenar. En dylik uppdelning av lantbruksföretaget är alltid vansklig att göra. Särskilt svårt är att bestämma nötkreatursskötselns sanna täckningsbidrag, efter som denna gren h a r många komplementära och supplementära fördelar. I möjligaste mån h a r dock dessa beaktats och på flera punkter har sannolikt en strängare kalkylering genomförts för växtodlingen än för nötkreatursskötseln. Då 1960 års prisläge i första hand lagts till grund för beräkningarna är av intresse att jämföra detta med de närmaste årens priser. Följande tablå belyser 1960 års priser för olika produkter och produktionsmedel uttryckta i relation till genomsnittspriserna under åren

82 /

1960 års pris

Produkter Produktionsmedel Vete 106 Arbete 115 Fodersäd1 107 Räntor 109 Potatis 96 Maskiner 108 Sockerbetor 97 Byggnader . . 110 Nötkött 107 Handelsgödsel 98 Fläsk 97 Kraftfoder . . . 100 Ägg 100 Mjölk 105 Producentprisindex 103 1 Här använt pris medeltal för 1958—60. Produktpriserna för 1960 ligger som synes i genomsnitt något högre än för åren 1956—60, ehuru rätt stora skillnader finns mellan olika produktslag. Vissa mindre inbördes förskjutningar i produktpriserna torde spela mindre roll för lönsamhet och produktionsplaner. Som ovan framgått kommer däremot konsekvenserna av en 10 proc.:s sänkning av hela produktprisnivån att prövas. Produktionsmedelspriserna ligger också högre än 1956—60 års nivå. De inbördes förskjutningarna på detta område torde vara av mera långsiktig natur.

4.2. Resultat av programmeringen för olika områden 4.21. Gss-området

Resultaten av programmeringen för Gss-området redovisas i diagram 4 : 1 a— b och tabell 4: 2. Produktionsprogram Kort sikt. Den kortsiktiga planeringen h a r som ovan framgått skett inom ramen för räkenskapsgårdarnas resurser av mark, byggnader, kapital och arbetskraft. Detta innebär givetvis en avsevärd bundenhet i planeringen och produktionsprogrammet blir således i hög grad beroende av föreliggande resurstillgång. Särskilt sätter befintligt byggnadsutrymme gräns för djurskötselns

omfattning. Utöver dessa bindningar h a r även vissa växtföljdsrestriktioner införts. Sålunda har grödgruppen spannmål, oljeväxter m. m. bestämts till 20 proc. vete, 40 proc. fodersäd, 20 proc. oljeväxter och 20 proc. konservärter (som prototyp för en lång r a d specialodlingar i detta o m r å d e ) . Vidare h a r restriktioner införts beträffande arealen av sockerbetor. Denna gröda kan också betraktas såsom prototyp för vissa andra odlingar, t. ex. potatis. Tabell 4 : 1 redovisar de olika restriktionerna. Dessa h a r i vad avser växtföljden även använts i långsiktsprogrammen, dock med den ändringen att sockerbetsarealen minskats till ca 15 proc. I diagram 4 : 1 a görs en jämförelse mellan produktionsprogrammen vid kortsiktsplaneringen. Vid studium härav bör beaktas de i tabell 4 : 1 uppställda restriktionerna. Vid jämförelse mellan dessa finner man, att maximal sockerbetsareal ingår i T 60 vid grupperna II, III och V, medan grupp IV ej kunnat utnyttja hela det tekniska utrymmet för sockerbetor. I T 60 (—10 %) h a r sockerbetorna ej kommit in i programmet. En 10-procentig långsiktig nedsättning av skörden utan någon förändring av kostnaderna torde vara orealistiskt för denna gröda. Byggnadsrestriktionen h a r för samtliga grupper begränsat djurantalet. Om produktionsprogrammen jämförs för olika förutsättningar finner man, att även de optimala programmen i regel innehåller en ganska mångsidig driftsplan. En sänkning av avkastningen (eller produktpriserna) med 10 p r o c . h a r dock i vissa fall gett mera specialiserade former. Om fläskpriset sänks med 5 proc. sker i vissa fall en minskning av fläskproduktionen. I a n d r a fall måste en 10-procentig prissänkning företas för att minska dess omfattning. Vid jämförelse med räkenskapsgårdar-

83 Diagram

4: la. Produktionsprogram

och resursutnyttjande

vid kortidsplaner,

Gss

P 60*, P 6 0 " fläskpris — 5 resp. —10 procent Tältodling ha.

spannmål m.m.

•

30.

sockerbetor

I l e j utnyttjad areal

20_

potatis

vall

10-

Djurskötsel ne

i w höris I—I e j u t n y t t j a d byggnad

Arbete t

Kapital 1000 kr

J e 3 utnyttjat arbete

([mark, byggnader och driftskapital _] ej utnyttjat kapital

300 200-

• •• I Hl

100 Teknik Priser Program Resurser

Tnu Tio fii0

Pl>0

Tu

Pt0

A/u OU Cf/. f?2T

Tnu TU> no Tto ^ Pi0 riå Pbo M> °/^- Off. Opf. RUI

Tnu

Pto M,

T60

T66

Ti0

__ -a-A Pto Pto fto Op/. O/,/. O?/. /?UT

Tnu

Tio

Tio

T

i°

-m Pto Pto fiöK Pto A/u o^/. Op/. O-/. RY

84 Diagram 4: lb. Produktionsprogram

och resursutnyttjande

vid långsiktsplaner,

P 60 x , P 6 0 " fläskpris — 5 resp. — 10 procent

Djurskötsel ne

Arbete mt

fast

• arbetskraft

tillfällig arbetskraft

6000 4000 " 2000 -

1 Kapital 1000 kr. övrigt driftskapital

1200 -

T e k n i k no

rbo T6O no '/OX mlHk

TbO

Priser Pto pto* Pbo PLO Resurser /? 2>oao

pto

TbO T60 TbO ~/0y. mjili Pbö" Péo pio / ? SO00

TiO PtO

Tt>0 TbO TbO ~/0V. mjölk Pio"" PéO Piö

/? 7000

Gss

85 Tabell 4:1.

1 Tekniska restriktioner

för olika produktionsgrenar Gss-området

vid

kortsiktsplanering,

Storleksgrupp Produktionsgren Spannmål, oljeväxter m. m., % av åker Sockerbetor, % av åker Vall med insåningsgröda (20 %), % av åker. Mjölkkor, st Suggor, st Slaktsvin, st/år Slaktnöt, st/år Värphöns, st Kreatursenheter, st/år

II

III

IV

100 25 100 9 11 150 12 410 12

100 25 100 14 16 225 18 620 18

100 25 100 21 25 340 27 940 27

100 25

100 26 30 418 33 1 150 33

Anm.: Restriktionerna för olika djurslag avser byggnaden och gäller om denna helt utnyttjas för endera av dessa djurgrenar. 1 Högsta tillåtna omfattning av resp. grenar. na kan vissa karakteristiska skillnader utläsas. Sålunda h a r slaktdjur och värphöns icke i något fall kommit in i de optimala planerna. I regel visar dessa planer vid T 60 större animalisk produktion än Tnu och dessutom större sockerbetsareal. Detta innebär ett högre utnyttjande av förefintliga resurser. Vid T 60 ( — 1 0 % ) har med ett undantag mjölkproduktionen ej ingått i programmet. För att de grenar, som ej ingår i de optimala programmen (T60:P60), skall ha chans att komma med krävs en höjning av täckningsbidraget. Den erforderliga höjningen uttryckt i proc. av totalintäkten för resp. grenar redovisas i nedanstående tablå för T 60 : P 60. RII 28 2 13

RIII 29

R IV 29

RV 32

—

—

—

14 Som synes krävs en ganska stor intäktshöjning (eller kostnadsminskning) för kött- och äggproduktionen för att dessa grenar skall komma in i programmen. En analys har även gjorts av produktionsprogrammens stabilitet genom att

studera inom vilka gränser täckningsbidraget kan variera för ingående grenar utan att programmet förändras. Därav framgår att förskjutningar kan inträffa vid rätt små ändringar av täckningsbidragen för dessa produktionsgrenar. Långt sikt. Vid studium av långsiktsprogrammen bör uppmärksammas, att planeringen skett inom ramen för 3 000, 5 000 resp. 7 000 mt/år. Som ytterligare restriktioner h a r använts växtföljdsbindningarna vid kortsiktsplaneringen. I ett särskilt alternativ har mjölkproduktion av viss bestämd omfattning tvingats in i programmet (T 60 mjölk). Planeringen ger vid handen att de optimala alternativen vid T 60 består av handelsväxter, sockerbetor och fläskproduktion — således relativt specialiserade driftsformer. Fläskproduktionen h a r dock inte fått större omfattning än vad som i regel möjliggörs genom gårdens egen fodersädsodling. Där stora åkerarealer ingår i programmen h a r sockerbetorna stor konkurrenskraft. 1 de fall mjölkkorna tvingats in i programmet finns i regel fortfarande någon fläskproduktion ehuru av väsentligt mindre omfattning. Vidare ingår betyd-

86 ligt mindre arealer handelsväxter och sockerbetor. För att de grenar som ej ingår i T 60: P 60 skall ha chans komma in i programmen krävs följande procentuella höjning av intäkterna för resp. grenar.

Mjölkkor Slaktnöt Värphöns

R3000 R5000 R 7000 30 33 28 27 13 30 27 35 4

Som synes är dessa erforderliga intäktsökningar (eller kostnadsminskningar) i regel så stora, att ovanstående grenar icke utan speciella förhållanden h a r chans att ingå i programmen. Detta är särskilt förvånansvärt för nötkreatursskötselns del, eftersom god tillgång på s. k. absolut kreatursfoder finns i detta område. Omfattningen av de grenar som ingår i de optimala programmen kan lätt påverkas av pris- och teknikförändring. F ö r R 7000 är dock fläskproduktionens och sockerbetsodlingens omfattning ganska stabil. Resursanvändning Kort sikt. Diagram 4 : 1 a redovisar även föreliggande resurser vid räkenskapsgårdarna och utnyttjandet av dessa. Därav framgår att marken överlag helt utnyttjats. Vid T 60 finns i regel vissa mindre outnyttjade kapitalbelopp (dessa torde dock ligga inom felgränserna för beräkningarna). Däremot redovisar T 60 (—10 %.) i regel större outnyttjade kapitalresurser. Genomgående h a r tillgänglig arbetskraft ej kunnat utnyttjas. Diagrammet visar att ganska stora potentiella möjligheter finns redan vid T 60 att frigöra ytterligare arbetskraft om man förutsätter att den insatta arbetsstyrkan helt skall utnyttjas. I praktiken torde emellertid dessa möjligheter vara begränsade av arbetskraftens odel-

barhet och produktionsunderlagets storlek. Ett bättre utnyttjande kräver antingen deltidsarbete utanför jordbruket eller ökad företagsstorlek. Lång sikt. Behovet av mark- och kapitalresurser för långsiktsplanerna är betydande. Arealerna uppgår vid de optimala programmen till 60, 120 resp. 150 ha åker, medan de minskar avsevärt då mjölkproduktionen tvingats in. Kapitalbehovet är mycket högt, främst sammanhängande med de höga markvärdena (här satta till 7 000 kr/ha för obebyggd å k e r ) . För att klara säsongvariationen i arbetsbehovet h a r viss tillfällig arbetskraft insatts. Denna h a r vid programmeringen köpts för 20 kr/mt. Något program utan mark har ej analyserats. Konkurrenskraften hos ensidiga djuralternativ skall belysas längre fram. Lönsamhet Kort sikt. Lönsamheten uttryckt i arbetsersättning per mt redovisas i tabell 4 : 2 för de olika alternativen, där jämförelse gjorts med räkenskapsgårdarna, dels vid nuvarande teknik (Tnu) och produktionsplan, dels vid T 60 och nuvarande produktionsplan. Man finner då att en uppräkning av de tekniska förutsättningarna till T 6 0 : s nivå ger rätt obetydlig lönsamhetsförbättring (ca 0,50 kr per mt i genomsnitt), givetvis beroende på att jordbruket i detta område redan arbetar med hög teknisk standard och att T 60 ej skiljer sig så mycket därifrån. De organisatoriska förbättringarna ger större ökning av arbetsinkomsten för grupperna III—V, medan det vid de minsta jordbruken inte finns utrymme för några större förändringar inom ramen av föreliggande resurser. Vid studium av lönsamheten vid T 60 bör observeras, att all arbetskraft, för vilken här räknats timersättning, ej är utnyttjad. I den mån

87 Tabell 4:2. Arbetsersättning,

kr per mt i Gss-området T60

Teknik.

-10 %

Pris.

P.«

Resurser: Rn Rm.... Riv. • • • Rv

Optimala

2,60 3,52 3,35 3,93

2,66 3,49 4,26 4,49

R3000 m t R5000 m t R7000 m t 1

Pgo

— 5% fläsk

Nu

Produktionsprogram.

T.o mjölk

3,04 4,27 5,72 6,41 11,78 14,85 14,38

4,24 5,50! 5,99

1,48 2,05 2,91 3,19

9,92 13.83 1 13,07*

7,26 9,68 9,38

4,59 6,89 8,26

Fläskpris — 10 %.

deltidsarbete eller annat produktionsunderlag finns skulle en något högre arbetsinkomst kunna uppnås i dessa alternativ. En sänkning av intensitetseller produktprisnivån med 10 proc. ger som synes en mycket kraftig lönsamhetsförsämring och visar att jordbruket i dessa organisationsformer ej kan bära en dylik intäktsminskning. Analysen visar, att arbetsinkomsten för de optimala produktionsalternativen stiger väsentligt med ökad gårdsstorlek. Lång sikt. Det föreligger en betydande stegring av arbetsinkomsten då företagsstorleken ökar från 3 000 till 5 000 mt, medan någon förbättring ej uppnåtts därutöver. Det framgår vidare att arbetsinkomsten faller kraftigt om mjölkproduktion tvingas in i produktionsplanerna. Även h ä r visar den lägre pris- eller intensitetsnivån betydligt lägre arbetsinkomster. En jämförelse mellan kort- och långsiktsalternativen ger vid handen, att arbetsinkomsten ligger avsevärt högre för de senare än för de förra. Detta samm a n h ä n g e r med att vid de förra större arealer och mera kapital knutits till en man än vad som f. n. är fallet och att därvid mera lönande produktionsgrenar

kommit att dominera i programmen. Om mjölkproduktionen tvingas in blir skillnaderna mindre men ändå rätt betydande vid samma arbetsinsats. På förutsatt rationalitetsnivå h a r mjölkproduktionen svårt att konkurrera med flera andra grenar inom Gssområdet. Detta torde även gälla ur risksynpunkt, eftersom avkastningsvariationerna i växtodlingen är låga i Sydsverige. Så långt marknadsutrymmet tillåter torde därför jordbruket i detta område inriktas på spannmål, oljeväxter, sockerbetor, konservärter och andra s. k. specialodlingar. Till dessa grenar kopplas främst fläskproduktion och först vid försämrade konjunkturer för denna andra husdjursgrenar (mjölkeller kött- eller ägg produktion etc). Detta utesluter naturligtvis inte att de senare grenarna är konkurrenskraftiga under vissa för dem gynnsamma förutsättningar. I vissa fall torde jordarna ej möjliggöra här använd avkastningsnivå i handelsväxtodlingen. Därvid framstår grovfoderodling och mjölkproduktion som ett lämpligare alternativ. På vissa marker torde skogsodling konkurrera ehuru detta alternativ ej undersökts för Gss-området.

88 4.22. Gmb-området Resultaten av programmeringen redovisas i diagram 4: 2 a—b och tabell 4: 4. Produktionsprogram Kort sikt. Inom detta område är ganska stor del av åkerjorden av sådan kvalitet att de förutsatta skördarna ej torde kunna uppnås ur företagsekonomisk synpunkt. Vissa marker kan redan a priori bedömas utgå u r cirkulationsjordbruket. Med stöd av jordbrukarnas egna uppskattningar vid arealinventeringen 1960 rörande åkerarealens lämplighet för rationell jordbruksdrift, h a r 15 proc. av åkerjorden ansetts kunna användas endast för bete eller skogsplantering (klass 3 enligt inventeringen). Även en viss del av återstående åkerjord torde ej kunna ge optimala skördar för alla grödor. Därför h a r räknats med ett alternativ avseende lättare jordar (L), i vilket sockerbetor uteslutits och något lägre skördeavkastningar förutsatts än i huvudalternativen. De tekniska restriktionerna för olika grenar redovisas i tabell 4 : 3 . Med spannmål och oljeväxter m. m. förstås h ä r e n kombination av 45 proc. fodersäd, 20 proc. höstsäd, 15 proc. oljeväxter, 10 proc. klöverfrö och 10 proc. helträda. Detta är endast en prototyp Tabell 4:3. Tekniska

för en grödkombination, inom vilken vissa förskjutningar är möjliga utan större ekonomiska konsekvenser. I konkurrens med handelsväxter kan uppträda sockerbetor till 15 p r o c . (i huvudalternativen), potatis 25 p r o c . eller vall med insåningsgröda till 100 p r o c . Produktionsprogrammen för kortsiktsplaneringen ger ett heterogent intryck. Som mera allmän regel gäller emellertid att mjölkkorna h a r relativt lätt för att hävda sig och ingår i samtliga program. Vid större g å r d a r h a r fläskproduktionen stor konkurrenskraft, Det är anmärkningsvärt att potatisodlingen icke förmår hävda sig mer än i L-alternativen. Där bättre j o r d a r och höga skördar för a n d r a grödor kan förutsättas, kommer den ej att ingå i programmen. Vid R V krävs dock en ringa intäktshöjning för att potatisodlingen skall ingå i produktionsplanerna, Förhållandet belyses i nedanstående tablå, som visar erforderlig procentuell intäktshöjning för att grenar som ej förekommer i de optimala programmen (T 60) skall ha chans ingå: R

Potatis slaktsvin " " Värphöns....

M

R III

RIV

RV

2 1 8

5 — 4

3 — 4

1 — 9

restriktioner för olika produktionsgrenar Gmb-området

vid

kortsiktsplanering,

Storleksgrupp

Pro duktionsgren Spannmål, oljeväxter m. m., % av åker Sockerbetor, % av åker Potatis, % av åker Vall med insåningsgröda (20 %), % av åker Mjölkkor, st Suggor, st Slaktsvin, st/år Slaktnöt, st/år Värphöns, st Kreatursenheter, st

II

III

IV

V

100 15 25 100 8 10 138 11 379 11

100 15 25 100 13 15 213 17 586 17

100 15 25 100 18 21 288 23 793 23

100 15 25 100 23 27 375 30 1 034

30 Anm.: Restriktionerna för olika djurslag avser byggnaden och gäller om denna helt utnyttjas för endera av dessa djurgrenar.

89 Diagram 4:2a. Produktionsprogram och resursutnyttjande vid kortsiktsplaner, Gmb P 60 x , P 6 0 " fläskpris — 5 resp. — 10 procent Växtodling ha

spannmål

ra.m.

sockerbetor

I vall L J e j utnyttjad areal

potatis

Djurskötsel ne

mjölkkor

{^jhöns I|ej utnyttjad byggnad

Skogsbruk ha_

_ I egen avverkning

.—. | |rotförsäljning

Kapital 1000 k r T

|

mark, byggnader och d r i f t s k a p i t a l

I | ej utnyttjat kapital

Teknik

T»U TU rto rto

,,

„

.

-10/.

P r i s e r pto Pta Pio tHo Program A/u Opt. Op,L L Resurser t?J7

T»U no rso rto TU «« -M

PiO Pio Pio Pio P60 M, Opt. Cpt. Opt. L /?m

TW no rto Tio rio „ -/OX

Tnu no no no no _ -MX

pto pto Pie Péo Pio PM Pio pu> Péo Pio A/u Opt- Opt. Opt. L. //o Opt. Opt O^t. i_ t? JST /?jf

90 Diagram

4:2b. Produktionsprogram

och resursutnyttjande

vid långsiktsplaner,

Gmb

P 60 x fläskpris — 5 procent Växtodling ha

spannmål m,m. liilJ skogsplantering

160"

sockerbetor

140potatis

120-

vall

100 80-

60 4: 4020-

Djurskötsel ne mjölkkor

slaktnöt

80-

il 1

604020-

Arbete mtb T

i1 M

fast | arbetskraft

__ tillfällig ^ arbetskraft

1il

gg, rmj ^

_

„

6000-

Illlllllll

4000 2000

Kapital 1000 kr övrigt driftskapital

Teknik

T6o

Triser pia Besurser

no

Tto Tio -/0V. mjölk

no L.

Tio

Pio* p(A Pé.o pto / ? <3OO0

fiO

Tio

Tio Tt>o Tio -my. mjé/k L PLO* PéO P60 P60 R S000

Tbö

TiO TiO -/ä7.

TiO T&ö mjö/i L

PiO

Pio" PéO piö /? 7ÖOÖ

P60

91 Denna tablå liksona det förhållandet att det för sockerbetor och mjölkkor endast krävs en intäktssänkning av någon procent för att grenarna skall minska i omfattning, visar att produktionsplanerna är ganska instabila i detta område. Förutsättningarna är därjämte mycket växlande och h ä r kan sannolikt uppträda många olika produktionsformer, som ger ungefär samma ekonomiska resultat. Lång sikt. Vid långsiktsplaneringen räknas med samma arealrestriktioner som för kortsiktsplanerna. Här förutsattes dock att även klass 2 enligt 1960 års arealinventering endast kan användas för bete eller skogsproduktion (sam-

Sockerbetor, utgår Potatis, ingår Mjölkkor, ingår Slaktnöt, ökar » minskar Slaktsvin, ökar » minskar Värphöns, ingår Särskilt bör uppmärksammas att potatisodlingen ingår vid 2—3 proc. högre avkastning, vilket torde kunna uppnås på många jordar. Resursanvändning Kort sikt. Av föreliggande resurser vid räkenskapsgårdarna är kapitalet helt utnyttjat, medan i vissa fall betesmarken ej helt använts i jordbruksdrift. Likaså finns vissa överskott av arbetskraft, ehuru dessa måste bedömas med stor försiktighet, därest inte under året ojämnt fördelade deltidsarbeten föreligger. Lång sikt. Långtidsplanerna ger ganska varierande arealbehov i detta område. F ö r R 3000 uppgår detta endast till 15 h a jordbruksjord vid mjölkproduktion. Här förutsattes att stora mäng-

manlagt 25 proc. av arealen). I de framräknade programmen för lång sikt h a r skogsplantering uppträtt såsom ett konkurrenskraftigt alternativ. Det gäller marker enligt klasserna 2 och 3. Slaktnöten h a r relativt god förmåga att hävda sig och likaså ingår fläskproduktionen ofta i ganska stor omfattning i planerna — i vissa fall baserad på inköpt foder. Mjölkproduktionen h a r sämre konkurrenskraft och detsamma gäller potatisodlingen. Liksom vid kortsiktsplaneringen är dock produktionsprogrammen ganska instabila. Vid följande procentuella förändring av intäkterna kan programmet förändras:

R 3000

R 5000

R 7000

— 2 + 2 + 17 + 2 — 3 + 3 — 1 + 11

— 6 + 3 + 19 + 1

— 7 + 3 + 18 + 1

+ 4 — 1 + 12

+ 4 — 1 + 12

der grovfoder (betmassa eller potatisavfall) kan inköpas. I R 7000 och lägre fläskpris har arealinnehavet sprungit upp till 180 ha jordbruksjord. Kapitalbehovet är också mycket varierande — från 200 000 till nära 1 milj. kr. Mjölkproduktionsalternativen är genomgående mindre kapitalkrävande än övriga produktionsprogram. Lönsamhet Kort sikt. Arbetsersättningen redovisas i tabell 4: 4. Den förbättrade produktionstekniken höjer i genomsnitt timersättningen med 0,60 kr och organisationsförbättringen med 0,50 kr. Av intresse är att en sänkning av fläskpriset — som medför ändringar i produktionsprogrammen mot framför allt mera slaktnöt — ej nämnvärt minskar arbets-

Tabell 4: 4. Arbetsersättning,

kr per mt i Gmb-området

Teknik. Pris.

T60 P.o

P.o

Produktionsprogram, Resurser: Rn Rni.... Rrv . . • • Rv

P.o -5% fläsk

R3000 m t R5000 m t R7000 m t

P.c

P.o

P.o

Optimala

Nu 2,28 2,53 2,64 3,18

T6, mjölk

-10<

2,34 3,07 3,79 3,82

2,55 3,15 4,30 4,87 6,64 8,85 8,97

3.15 1 4.03 1 4.49 1

1,75 1,91 2,51 3,42

2,47 2,95 3,78 4,36

5,66 8,83 8,62

2,79 4,86 5,01

3,95 5,30 6,16

3,41 5,15 5,39

Fläskpris — 10 %. ersättningen. Däremot faller denna med i genomsnitt 0,40 kr per tim. i L-alternativen. En sänkning av pris- eller avkastningsnivån med 10 proc. sänker timersättningen i vissa fall under nudriftens nivå. Arbetsinkomsten ökar successivt med gårdsstorleken. Lång sikt. Arbetsersättningen i långsiktsplanerna stiger kraftigt för samtliga alternativ upp till R 5000. Gårdsstorleken är således av stor betydelse för lönsamheten, men utöver en arbetsinsats av 5 000 mt per år är förbättringen ringa eller ingen alls. Även h ä r är skillnaderna små mellan P 60 och det alternativ där fläskpriset sänkts, vilket även i dessa planer leder till en ganska omfattande köttproduktion. Arbetsinkomsten är mycket känslig för en 10procentig sänkning av pris- eller avkastningsnivån. Om mjölkproduktion tvingas in i programmen blir lönsamheten sämre, ehuru mindre kapitalkrävande. Som ovan framgått är produktionsprogrammen mindre stabila inom detta område. Arbetsersättningstablån visar dessutom att timinkomsten ej varierar så mycket mellan olika produktionsin-

riktningar. Det är därför h ä r svårt att göra några generella uttalanden rörande sannolik utveckling av produktionsplanerna. Företagsstorleken är av stor betydelse, men av tabell 4: 4 framgår att arealinnehaven kan förete betydande växlingar. Inom detta område krävs följaktligen en mycket noggrann anpassning av arealer och driftsformer mot varandra och mot naturliga förutsättningar.

4.23. Gsk-området Resultaten av programmeringen redovisas i diagram 4 : 3 a—b och tabell 4:6. Produktionsprogram Kort sikt. Även inom detta område måste vissa marker med de uppställda förutsättningarna bedömas utgå ur cirkulationsjordbruket. Med stöd av arealinventeringen 1960 h a r ca 15 p r o c . av åkerjorden ansetts v a r a av sådan kvalitet att den endast kan användas för bete eller skogsplantering (klass 3 enligt inventeringen).

93 Diagram

4:3a. Produktionsprogram

och resursutnyttjande

vid kortsiktsplaner,

Gsk

x

P 60 , P 6 0 " fläskpris—5 resp.. —10 procent VSitodling hal

|spannmål m.m.

\lej utnyttjad areal .

egen avverkning

| Irotföreäljning

Djurskötsel ne

Skogsbruk ha

Arbete

mark, byggnader och driftskapital 300

l I ej utnyttjat kapital

200100 Teknik _

.

Tnu TM no

no,

Tnu no

TIO,

_» -/OX

-/OX

Priser Pio pto Pi<? pbo Program //„ 0/>t. Opt. Opt Resurser RM

Pu pu Péo A/u Opt. O/J. RM

nu HM

T™ TU no

TU

,

-/OX

PU Péo Pio Péo A/u O/J. Opt. Op/. R B

Tnu TU no TU, m

"MX

Pio PiO Péo Pio A/u Opt Opt. O/J. R F

94 Diagram 4:3b. Produktionsprogram och resursutnyttjande P 6 0 " fläskpris —10 procent Växtodling ha. spannmål m.m. • potatis

vid långsiktsplaner, Gsk

_. outnyttjad 1—'areal

vall

ILLl skogsplantering

Djurskötsel ne 80-

mjölkkor

slaktnöt

svin

höns

il i 11

604020.

SKogsbruk ha

egen avverkningU rotförsäljning

Arbete

Kapital 1000 kr Imark 1200"

övrigt driftskapital

I byggnader

800400-

Teknik

no rto Tio Tio no Tio Tio Tio Tio Tto T60 no Tio Tio Tio Téo Tio Tio TiO Tio

Priser

pio pto p^o Piö Pio Pi0 fib Pio Pio PiO Pio Pio pio Péo PiV Pit Pio Pio fio pto

-/OY. mjl/A SOJio U.sky ikcj

Hesurser

/? 3000

~/0'/. nyo/Å Silha Otk.t iiof

JQCOOO

-/#/. mp/A SH\a u-i&f tioj

/? 70O0

95 Tabell 4:5.

Tekniska

restriktioner för olika produktionsgrenar Gsk-området

vid

kortsiktsplanering,

Storleksgrupp Produktionsgren

Potatis, % av åker Vall med insåningsgröda, % av åker Mjölkkor, st Suggor, st Slaktsvin, st/år Slaktnöt, st/år Värphöns, st Kreatursenheter, st

II

III

IV

V

100 25 100 9 11 150 12 414 12

100 25 100 13 15 213 17 586 17

100 25 100 17 20 275 22 759 22

100 25 100 22 26 363 29 1000 29

Anm.: Restriktionerna för olika djurslag avser byggnaden och gäller om denna helt utnyttjas för endera av dessa djurgrenar. De tekniska restriktionerna för olika grenar redovisas i tabell 4: 5. Med spannmål m. m. förstås h ä r en kombination av 25 proc. höstråg, 12,5 p r o c . vårvete, 37,5 proc. fodersäd och 25 proc. vall för frö och foder eller liknande gröda. I konkurrens med handelsväxter kan uppträda potatis till 25 proc. eller vall med insåningsgröda upp till 100 proc. Som framgår av diagram 4 : 3 a h a r handelsväxterna svårt att hävda sig vid

mindre gårdar, där istället mjölkproduktionen h a r större konkurrenskraft. Vid grupperna IV och V dominerar däremot handelsväxter, potatis och svin i produktionsprogrammen. Men redan vid en mindre fläskprissänkning kommer mjölkkorna in i planerna på svinens bekostnad. För en förändring av program T 60 : P 60 krävs följande i n täktsförändring i procent:

RII

Handelsväxter, ingår » minskar. Potatis, ökar • minskar... Mjölkkor, ingår Slaktnöt, ingår Slaktsvin, minskar... Värphöns, ingår

RIII

R IV _

_

— 2 + 11 — 18

—1 + 2 —1 + 1 + 6 —1 + 1

—4 + 1 —3 + 2 + 8 —1 + 1

+ 28 —

+ 11 — 10 —

+ 16 — 10 + 4

Tablån visar att produktionsplanerna vid. R IV och R V är instabila och lätt kan förändras vid små prisförskjutningar eller ändring av andra förutsättningar. Lång sikt. Här h a r förutsatts att 30 proc. av åkerarealen endast kan användas till bete eller skogsplantering (klasserna 2 och 3 enligt 1960 års inventer i n g ) . Växtföljdsrestriktionerna är i de allmänna fallen (T 60 : P 60 resp. T 60

—

+ 13 —

+ 7

RV

mjölk) desamma som vid kortsiktsplaneringen. I dessa fall h a r vidare förutsatts att jordbruksjord och skogsmark förekommer i proportionen 1:1,5 (ungefär nuvarande relationer). Alternativt h a r dessutom förutsatts antingen att skogsmark ej finns, eller att skog kan ingå i programmen till 100 proc. (T 60 skog). Slutligen h a r körts ett program i vilket villkoren för jordbruksdrift förutsatts vara ogynnsammare än i de all-

96 manna fallen, dvs. handelsväxternas avkastning h a r sänkts med 5 p r o c , svin och potatis tillåts ej ingå i produktionsplanerna och vidare h a r arealen jordbruksjord begränsats till 50 ha (sämre arronderingsförhållanden). Av de redovisade produktionsprogrammen framgår, att om jord- och skogsbruk fritt får konkurrera med vara n d r a disponeras resurserna helt i skogsbruk. I enskilda fall kan givetvis en sådan förutsättning vara realiserbar men knappast generellt, åtminstone på kort sikt. Vid bestämda kombinationer mellan jordbruksjord och skogsmark (dvs. nuvarande kombinationer) är ovannämnda åkerareal i klasserna 2 och 3 i regel lönande att skogsplantera i stor utsträckning. De optimala jordbruksprogrammen (T 60 : P 6 0 ) leder under dessa förutsättningar i samtliga fall till ganska stora arealer av handelsväxter och potatis samt ofta till en betydande svinbesättning. Denna produktionsplan i jordbruket har kombinerats med angivna skogsareal, vilken i regel avverkas med egen arbetskraft, varigenom en bättre arbetsfördelning erhålles. Jordbrukets produktion kan här lätt förändras mot köttproduktion och i vissa fall mot mjölkproduktion vid ganska små intäktsförändringar, vilket framgår av nedanstående tablå, som visar erforderlig intäktsförändring i procent. I ett produktionsprogram där fläskpriset sänkts med 5—10 proc. har slaktnöt och ganska stor potatisareal kommit med i planerna. I produktionsplaner utan skog h a r fläskproduktion och

Potatis, minskar.... Mjölkkor, ingår Svin,

minskar....

uppfödning av slaktnöt ingått i stor omfattning. Mjölkproduktionen h a r även i detta område i regel måst tvingas in i programmen. I vissa fall h a r denna produktion kombinerats med slaktnöt. Vid de lägre resursalternativen h a r arbetskraften därvid ej varit .tillräckligt stor för egen skogsavverkning av hela arealen. I många fall torde jordbruksjorden vara av sådan arrondering att upp mot 100 ha ej kan sammanföras i detta område. Inte heller kan ifrågasatta skördar uppnås. Det är därför av intresse att studera ett program där maximering gjorts till 50 ha jordbruksjord. Därvid har som ovan framgått även förutsatts att handelsväxterna lämnar 5 proc. lägre avkastning och att potatis och svin ej får ingå i driften. Under dessa relativt ogynnsamma förutsättningar är vid resursalternativen 5 000 och 7 000 mt skogsplantering av marken i klasserna 2 och 3 ej konkurrenskraftig. Marken utnyttjas istället till bete för köttproduktion och ibland för mjölkproduktion, överhuvudtaget blir dessa program ganska mångsidiga (även äggproduktion ingår i vissa fall). En sänkning av intäktsnivån i jordbruket med 10 proc. (T 60 — 10 proc.) ger produktionsplaner, som innehåller spannmål, potatis, i vissa fall slaktnöt samt skogsplantering på åker och skogsbruk.

Resursanvändning Kort sikt. Diagram 4 : 3 a redovisar resurserna vid räkenskapsgårdarna och

R3000

R5000

R7000

— 7 + 19 + 3

— 11 + 8 + 3 — 2 + 6

— 15 + 8 + 2 — 2 + 6

+ 11

97 utnyttjandet av dessa. Det framgår att kapitalet är helt utnyttjat, medan vissa betesmarker inom ramen av föreliggande kapitalresurser är svåra att utnyttja. En del överskott av arbetskraft föreligger därjämte, ehuru dessa givetvis i många fall är fiktiva. Lång sikt. Behovet av mark för långsiktsplanerna är mycket varierande och orsakerna härtill har berörts i det föregående. Även kapitalbehovet företer stora variationer mellan de olika programmen. Där skog ingår i stor myckenhet och där samtidigt åkerarealen genom extensiv jordbruksdrift blir omfattande, har kapitalbehovet blivit mycket högt. Det är i allmänhet obetydligt lägre i mjölkproduktionsalternativen. Däremot kräver ren skogsdrift mindre kapital per arbetare (diagram 4 : 3 b ) . Lönsamhet Kort sikt. Arbetsersättningen i kr per mt framgår av tabell 4: 6. Den förbättrade produktionstekniken har ökat ersättningen med i genomsnitt ca 1 kr och organisationsförbättringen med omk r i n g 0,50 kr ytterligare. En sänkning av avkastnings- eller prisnivån med 10 proc. leder till ungefär samma timerTabell 4:6. Arbetsersättning, Teknik.

sättning som i nualternativet. Däremot uppnås ungefär samma arbetsinkomst i produktionsplanerna, där fläskpriset sänkts med 5—10 p r o c , som vid T 60 : P 60. Utan beaktande av de fasta anläggningskostnaderna kan på kort sikt en relativt god arbetsersättning uppnås. Lång sikt. Vid långsiktsplanerna erhålles en arbetsinkomst i rent skogsbruk av 7,60 kr. Därvid har ändå förutsatts att ca 10 proc. av tillgänglig arbetskraft ej kan utnyttjas i skogsbruk. Vid kombination med jordbruk faller arbetsinkomsten 1—2 kr i bästa alternativen och 4—5 kr i de sämsta. I T 60 : P 60 föreligger visserligen en arbetsersättning av 5—7 kr per mt, men dessa planer ä r ganska extrema med stora åkerarealer och potatisodlingar samt i regel stora svinbesättningar. Som framgår av tabellen är de dessutom mycket känsliga för en sänkning av pris- eller avkastningsnivån med 10 proc. Mjölkproduktionsprogrammen ger som synes låga arbetsinkomster i jämförelse med T 60 : P 60 och det rena skogsbruket. I det arealmaximerade programmet T 60 (50 h a ) , där även sämre avkastande marker förutsatts och fläskproduktion och potatisodling ej tillåtits ingå i planerkr per mt i Gsk-området

T60

*60

-10 % Pris.

Peo

* 60

T

T-60

50 ha

mjölk

Peo

-5% fläsk Produktionsprogram, Resurser: Rn Rra-... Riv . . . . Rv ^3000 mt R5000 m t R7000 m t

Fläskpris —10 %. 7—318273

Nu 2,37 2,48 2,60 2,82

T 80 *60 skog u.skot P60

^60

7,62* 7,60 7,61

4,46 4,34 5,01

Optimala 2,89 3,30 3,80 4,13

3,57 3,63 3,81 4,14 5,45 5,90 6,57

3.55 1 3,67 4.13 1

2,86 2,84 2,74 2,59

5,38! 6.26 1

3,51 3,62 4,48

2,96 4,29 4,56

3,82 3,94 3,26

98 na, blir arbetsersättningen lägre än 4 kr per tim. Man kommer h ä r i nivå med mjölkproduktionsalternativet. I de fall skogsplantering skett av åkerjorden enligt klasserna 2 och 3 h a r i arbetsersättningen inräknats den diskonterade ersättningen från skogsbruket å motsvarande areal. På kort sikt föreligger emellertid ej någon realiserbar intäkt utan istället enbart kostnader. Den kortsiktiga arbetsersättningen blir därvid ungefär 25 öre lägre per mt för alternativen med störst omfattning av skogsplantering. Analysen för Gsk-området kan sägas ge vid handen att i sådana delar av området, där åkerarealen kan utbyggas och där potatisodling kan bedrivas, är mera renodlad jordbruksdrift i stor skala relativt konkurrenskraftig. I andra delar — och de torde utgöra huvudparten av området — ger ren skogsdrift väsentligt större arbetsersättning än de kombinerade planer som h ä r framräknats. Detta kan emellertid ur företagsekonomisk synpunkt inte utan vidare tagas till intäkt för att i större omfattning nedlägga jordbruket. Vid anskaffning av mark förekommer i genomsnitt jordbruksjord-skogsmark i relationen 1 : 1,5. För den förra h a r i långsiktsplanerna räknats med ett markvärde exkl. markanläggningar av ca 2 000 kr per ha. Skulle skogsbruket bära kostnaderna härför, blir givetvis arbetsersättningen ej 7,60 kr. Den skulle istället falla till 3,11 kr per tim. utan skogsplantering av jordbruksjorden. Om denna planteras blir arbetsersättningen på kort sikt 2,44 kr (avdrag för räntekostnaderna av halva planteringskostnaden) och på lång sikt (med hänsynstagande till diskonterade intäkter från skogsbruket) 4,39 kr per tim. Ett ur inkomstsynpunkt bättre alternativ kan i vissa fall bli att arbeta med mindre egna lantbruksföretag, exv. mot-

svarande R II eller R III, extensifiera driften i dessa och arbeta större delen av året utanför företaget. Detta förutsätter givetvis deltidsarbeten som kan kombineras med jordbruk. På förhand kan därvid sägas att arbetsinkomsten i så fall stiger med ökad omfattning av arbete utanför lantbruket. Därest allt familjearbete ej kan användas i deltidssysselsättningar (exv. skogsbruk) kan dock årsinkomsten bli större i en kombinerad sysselsättning. En närmare analys häröver skall göras i kap. 6.

4.24. Gns-området

Programmeringens resultat redovisas i diagram 4: 4 a—b och tabell 4: 8. Produktionsprogram Kort sikt. De tekniska restriktionerna för olika produktionsgrenar redovisas i tabell 4: 7. Med spannmål och oljeväxter m. m. förstås h ä r en kombination av 37,5 p r o c . fodersäd, 25,0 proc. vete, 12,5 proc. oljeväxter och 12,5 proc. klöverfrö. Vidare förutsattes att 12,5 proc. av åkerarealen trädas. Vissa andra grödor och grödkombinationer har analyserats och givit ungefär samma resultat. I konkurrens med handelsväxter kan uppträda en vallodling med 20 proc. insåningsgröda (fodersäd). Av de redovisade produktionsprogrammen för kortsiktsplaneringen framgår, att i storleksklass II h a r driften huvudsakligen specialiserats på vall och mjölkproduktion. Vid övriga storleksklasser h a r mjölkproduktionen haft svårare att hävda sig — så vitt kan bedömas genom att föreliggande resurser icke är tillräckliga för denna gren vid den förutsatta intensitetsnivån. Istället har handelsväxter och fläskproduktion fått stort utrymme i produktionsplanen. Vid en sänkning av fläskpriset kommer dock mjölkproduktionen in i

99 Tabell

4: 7. Tekniska

restriktioner

för olika produktionsgrenar Gns-området

vid kortsikts plane

ring,

Storleksgrupp Produktionsgren

Spannmål, oljeväxter m. m., % av åker. . . . Vall med insåningsgröda (20 % ) , % av åker. Mjölkkor, st Suggor, st Slaktsvin, st/år Slaktnöt, st/år Värphöns, st Kreatursenheter, st

II

III

IV

V

100 100 8 9 125 10 345 10

100 100 11 13 175 14 483 14

100 100 15 18 250 20 690 20

100 100 22 25 350 28 965 28

Anm.: Restriktionerna för olika djurslag avser byggnaden och gäller om denna helt utnyttjas för endera av dessa djurgrenar. större omfattning och i grupp V även värphöns. F ö r d e g r e n a r s o m ej i n g å r i d e o p t i m a l a p r o g r a m m e n ( T 60) s k a l l h a c h a n s att u p p t r ä d a k r ä v s f ö l j a n d e p r o c e n t u e l l a intäktshöjning:

Slaktnöt. Värphöns, Slaktsvin.

R II

R III

R IV

R V

30 16 5

27 10

24 10

16 12

Såväl kött- som äggproduktionen kräv e r f ö l j a k t l i g e n s t o r i n t ä k t s h ö j n i n g för att ingå i p r o g r a m m e n . Ifråga o m de i n g å e n d e g r e n a r n a v i s a r a n a l y s e n att förskjutningar i omfattningen kan ske vid rätt små i n t ä k t s f ö r ä n d r i n g a r . Mindre förskjutningar ger d o c k små lönsamhetsvariationer. Lång sikt. D e t e k n i s k a a r e a l r e s t r i k tionerna är desamma som vid kortsiktsp l a n e r i n g e n . V i d p r o g r a m m e r i n g e n för l å n g sikt h a r i f ö r s t a h a n d b e g r ä n s n i n g g j o r t s till r e n j o r d b r u k s d r i f t . I n o m d e n n a h a r m j ö l k p r o d u k t i o n e n ej fullt s a m ma konkurrenskraft som handelsväxter o c h f l ä s k p r o d u k t i o n o c h d e n h a r ej k o m m i t m e d u t a n att d e n t v i n g a t s i n i p l a n e r n a . D e t s a m m a gäller v ä r p h ö n s e n o c h i m å n g a fall k ö t t p r o d u k t i o n e n . F ö r a t t i n g å i p r o g r a m T 60 : P 60 k r ä v s följande intäktshöjning i p r o c e n t :

Mjölkproduktion. Slaktnöt Värphöns

R3000

R 5000

R 7000

25 8 13

28 9 13

28 9 13

T a b l å n v i s a r e m e l l e r t i d att g a n s k a måttliga intäktsförändringar kan leda till att k ö t t p r o d u k t i o n e n f ö r m å r k o n kurrera med ingående grenar. I normalfallet h a r likväl handelsväxt e r o c h f l ä s k p r o d u k t i o n l ä t t att k o m m a in i s t o r o m f a t t n i n g i p r o g r a m m e n — för d e n s e n a r e g r e n e n d o c k ej m e r a ä n v a d s o m m ö j l i g g ö r s a v egen f o d e r s ä d s o d l i n g . V i d en s ä n k n i n g a v f l ä s k p r i s e t uppträder slaktnötsuppfödning i produktionsplanerna. Den omfattande hand e l s v ä x t o d l i n g e n g e r en o g y n n s a m a r betsfördelning u n d e r året. Det t o r d e i n t e a l l t i d v a r a m ö j l i g t att e r h å l l a e x t r a a r b e t s k r a f t för 20 k r p e r m t s o m förutsatts vid p r o g r a m m e r i n g e n . Effektern a h ä r a v k o m m e r att n ä r m a r e s t u d e r a s i k a p . 6. Alternativt h a r körts program, där skogsareal också kan ingå. Resultatet h a r d ä r v i d b l i v i t a t t i R 3000 d o m i n e r a r s k o g s b r u k e t h e l t , i R 5000 h a r å k e r o c h b e t e s a r e a l e n m i n s k a t f r å n 120 till ca 50 h a o c h i s t ä l l e t 108 h a s k o g s m a r k t i l l k o m m i t , m e d a n i R 7000 s k o g e n ej h a r samma konkurrenskraft som jordbruket om arbete och kapital.

100 Diagram 4:4a. Produktionsprogram

och resursutnyttjande

vid kortsiktsplaner,

Gns

P 60 x , P 60 xx fläskpris — 5 resp. —10 procent Växtodling ha

Djurskötsel ne

tssj höns

mjölkkor

I I ej utnyttjad byggnad

Arbete mt_

I 1 ej utnyttjat arbete

6000-

Kapital 1000 kr

Teknik

.__ H i mark, byggnader och driftskapital

Tnu

Priser péo P r o g r a m #„ Resurser

TU)

TLO

-/o-/. Péo P&o OpA 0/>t. #1T

Tnu

TtO

Tto v

Pto A/u

Pto Pio Opl Op/ IM

TLO

Tnu

-/o/. pio öp/.

TéO

T60

, -/o/. P&o p&o p&o Pé>o A/u Op/. Opt. Op/. RUT

TtO

Tnu

Téä

Téå

fib Aii

*x J2* P&o Péo P&o OpA Op/. Op/ #?

Tio

Diagram 4: 4b. Produktwnsprogram och resursutnyttjande vid langsiktsplaner, Gns Tåxtodling ha

Teknik

yéo

P r i s e r Pio Resurser

rto

Tto

Téo no

-/O/,

mjölk skoo

FM Pto Pto péO R 0000

no

no

P£o Pio

no

no

-/OY. mjM

no

skoj

pio Péo Pio R sooo

no pio

Tio Tio

no

-/o'/.

mjölk

péd pio R ?ooo

Pio

102 Resursanvändning Kort sikt. Som framgår av diagram 4 : 4 a har praktiskt taget mark och kapitaltillgångarna helt utnyttjats. Däremot finns vissa överskott av arbetskraft. Detta torde vara fallet även vid flera av nualternativen om full delbarhet hade förelegat eller deltidssysselsättningar funnits. Lång sikt. Långsiktsplanernas behov av mark blir vid de optimala programmen 60, 120 resp. 150 ha, medan det minskar till 30, 60 resp. 90 om mjölkproduktionen tvingas in. Förhållandena då skog medtagits som alternativ h a r ovan kommenterats. Kapitalbehovet uppgår till omkring 350 000—850 000 kr i de optimala programmen, men faller med ca V3 i mjölkproduktions- och skogsalternativen. Tillfällig arbetskraft har u n d e r toppmånaderna måst anskaffas i ganska stor utsträckning i T 60. En betydligt jämnare arbetsfördelning föreligger i T 60 mjölk och T 60 skog. Lönsamhet Kort sikt. Som synes av tabell 4: 8 ökar den förbättrade produktionstekniken timersättningen relativt obetydligt utom Tabell 4: 8. Arbetsersättning, Teknik Pris

^60

Resurser: Rn Rm R iv Rv R3000 mt R5000 mt R7000 mt 1

Fläskpris — 10 %.

kr per mt i Gns-området T60

T60 "eo

*60

Produktionsprogram

i grupp V. Även organisationsförbättringen medför ringa ökning av arbetsinkomsten. En sänkning av pris- eller avkastningsnivån med 10 p r o c . sänker timersättningen till ungefär nudriftens nivå. Arbetsinkomsten ökar med stigande gårdsstorlek. Det bör observeras att all arbetskraft, för vilken räknats timersättning vid T 60, ej är utnyttjad. I den mån andra sysselsättningar och delbarhet finns skulle timinkomsten ökat något. Lång sikt. Vid långsiktsalternativen stiger arbetsersättningen kraftigt upp till R 5000 för samtliga produktionsplaner. Gårdsstorleken har således väsentlig betydelse för arbetsinkomsten. Om mjölkproduktion tvingas in i programmen blir lönsamheten avsevärt sämre, ehuru mindre kapitalkrävande. Likaså är arbetsinkomsten känslig för en sänkning av pris- eller avkastningsnivån. Skogsalternativen ger lägre arbetsinkomster än handelsväxter och fläskproduktion, men högre än mjölkproduktion. Det är uppenbart att de optimala långsiktsalternativen är riskfullare än T 60 mjölk resp. T 60 skog. I detta område är dock avkastningsvariationerna

Peo - 5 % fläsk

1 60 mjölk

"eo

Peo

Teo skog

Optimala

Nu 1,68 2,17 2,55 2,83

-10 %

2,26 2,87 3,72 4,43

2,35 2,93 4,01 4,99 7,28 9,53 9,61

2,93 3,83 4,38*

1,68 2,00 2,60 3,29

5.901 8.021 7,82*

4,00 5,67 5,77

3,24 4,88 6,18

6,98 7,65

103 mindre framträdande, varför handelsväxter kombinerade med fläskproduktion torde vara ett konkurrenskraftigt alternativ även vid viss sänkning av fläskpriserna. I det högre resursalternativet, som möjliggör en besättningsstorlek av 35 kor, h a r dock mjölkproduktionen sannolikt möjlighet att hävda sig vid många gårdar.

4.25. Ss-området Programmeringsresultatet redovisas diagram 4: 5 a—b och tabell 4: 10.

i

Produktionsprogram Kort sikt. De tekniska restriktionerna för olika produktionsgrenar redovisas i tabell 4: 9. Grödgruppen spannmål och oljeväxter m. m. omfattar här 25 p r o c . vete, 40 p r o c . fodersäd, 10 proc. oljeväxter, 12,5 p r o c . klöverfrö och ärter. Vidare förutsattes att 12,5 proc. av åkerarealen trädas. Den vid respektive storleksgrupper ingående skogsarealen förutsattes oförändrad. Vid studium av produktionsprogrammen i diagram 4 : 5 a bör beaktas de i tabell 4: 9 uppställda restriktionerna. Därav framgår att endast för storleksklass V hela tekniska utrymmet för hanTabell 4: 9.

Tekniska

delsväxter utnyttjats. I övrigt är växtodlingen ganska mångsidig och innehåller även vallar samt i vissa fall potatis. Restriktionerna för denna grödas omfattning har dock gjorts relativt hårda. I de optimala produktionsprogrammen vid mindre gårdsstorlekar dominer a r mjölkproduktionen och i regel mera än i nudriften. Detta är även fallet vid de alternativa pris- och intensitetssituationerna. Vid storleksklasserna IV och V har fläskproduktionen lätt för att slå ut korna. Priskänsligheten för denna gren är dock stor och vid sänkt pris kommer mjölk- eller äggproduktionen in i programmen. För att de grenar som ej ingår i de optimala programmen (T 60) skall ha chans att komma med krävs följande procentuella höjning av intäkten: R II Slaktnöt 29 Värphöns 7 Handelsväxter . . . 15 Potatis —

R III R IV R V 25 31 16 8 11 1 — — — — — 17

För köttproduktionen erfordras ganska stor intäktshöjning, om den skall ingå i programmen. Äggproduktionen ligger gynnsammare till särskilt vid större gårdar och den har där också

restriktioner för olika produktionsgrenar Ss-området

vid

kortsiktsplanering,

Storleksgrupp

Produktionsgren Spannmål, oljeväxter m. m., % av åker.. .. Potatis, % av åker Vall med insåningsgröda (20 %), % av åker Mjölkkor, st Suggor, st Slaktsvin, st/år Slaktnöt, st/år Värphöns, st Kreatursenheter, st

II

III

IV

V

100 5 100 8 9 125 10 345 10

100 5 100 10 12 163 13 448 13

100 5 100 13 15 213 17 586 17

100 5 100 19 23 313 25 862 25

Anm.: Restriktionerna för olika djurslag avser byggnaden och gäller om denna helt utnyttjas för endera av dessa djurgrenar.

104 Diagram 4: 5a. Produktionsprogram

och resursutnyttjande

vid kortsiktsplaner,

Ss

P 6 0 \ P 60*x fläskpris —5 resp. — 10 procent Växtodling ha

spannmål m.m.

De,j utnyttjad areal

potatis

Djurskötsel ^ ^ ne_ I mjölkkor

Skogsbruk ha

egen avverkning

| | rotförsäljning

40-

•• II ••

20-

Arbete

mt

• ej utnyttjat arbete

6000"

4000-_

-1111111

Kapital 1000 kr 300-

H

mark, byggnader och driftskapital

I | ej utnyttjat kapital

200-

°l_u_i_JLI

T e k n i k rnu T to T to Tio „, , -/o-/ T3^j„„_ Priser pto f%o Pio Pto Program Mu 0/J- OfJ. OjJ. Resurser /?#

Tnu Tto Tto -/ox pto pto pto A/0 Cp/. Op/. /?JH

m i Ull

Tnu T tö rto Tto Tnu Té>o Tto Tto „ -/o/. _, -/ox Pio Pto pio* Pto péå P6o Pio P60 Mo O^,/. Op/. Op/. Mo OpJ. OpA Op/. /? 27 /? 7

105 Diagram 4: 5b. Produktions program och resursutnyttjande vid långsiktsplaner, P 60 x , P 60 xx fläskpris — 5 resp. -— 10 procent Växtodling ha spannmål num.

Teknik

Tio

P r i s e r Pio Resurser

T6o

rio

Tto

~/ö'A

m/o/Å *KOJ sko mjoir.

pio* f»to Pio / ? 3000

rto pto

| | outnyttjad areal

rto Pto

Téo

no

rto

-/OX -/ax

mjilk mfélk ikoQ ikoQ

pio* pto Pio /? S000

no PiO

T60

Tio

T&0 -/0Z

Téo mjiä

Tio Jcof

pio

Pto"Pio Péo /? 7000

pto

Ss

106 ingått i driften vid fläskprissänkning. Analysen har visat att omfattningen av de i programmen ingående grenarna kan ändras i många fall vid rätt små intäktsförändringar. Lång sikt. De tekniska restriktionerna för olika produktionsgrenar är desamma som vid kortsiktsplaneringen. Av långsiktsplaneringens olika produktionsprogram framgår, att mjölkproduktionen har svårt att hävda sig och framför allt dominerar handelsväxter samt viss fläskproduktion. Denna ingår dock icke i större omfattning än vad som väl ryms inom ramen av egna fodersädsresurser. Men absolut sett är ändå omfattningen väsentligt större än f. n. En sänkning av fläskpriset bör därför vara en realistisk kalkylförutsättning och detta medför som framgår av tabellen en minskning av produktionens omfattning. I stället kommer uppfödning av slaktnöt ,in i programmen — vid R 3000 även värphöns. Alternativt h a r mjölkproduktionen tvingats in i planerna men även i dessa fall förekommer i regel viss fläskproduktion. För att de grenar som ej ingår i T 60 : P 60 skall ha chans att gå in i programmen krävs följande procentuella intäktshöjning: Potatis Mjölkproduktion. Slaktnöt Värphöns

R 3000 R 5000 15 18 0,2 25 8 8 9 9

R 7000 19 26 8 9

Potatisodlingens konkurrenskraft är vid de förutsättningar som gjorts ringa. Detta gäller även för mjölkproduktion i de större resursalternativen. Slaktnöten har lättare att komma in i programmen, vilket också är fallet vid sänkning av fläskpriserna. I genomsnitt är arealen skogsmark låg per gård i Ss-området. Vid planeringen har därför i första hand skogen ej medtagits såsom ett alternativ. Det

h a r emellertid ansetts vara av intresse att köra ett program, där skog kan ingå. Detta visar att i R 3000 skogen helt konkurrerar ut jordbruksdriften och att den i övriga resursalternativ kommer in i rätt stor omfattning. Därvid sker ett bättre utnyttjande av arbetskraften samtidigt som driften blir mindre riskfull. Resursanvändning Kort sikt. Som synes av diagram 4 : 5 a h a r marken inte helt utnyttjats vid R V. Det gäller främst betesarealen, eftersom mjölkproduktionen utgått ur driften. Vissa mindre outnyttjade kapitalresurser föreligger främst vid R II. I övrigt synes kapitalet vara en betydande knapphetsfaktor inom detta område. Genomgående har tillgänglig arbetskraft ej kunnat utnyttjas då rationell teknik och organisation tillämpats. Lång sikt. I långsiktsplanerna uppgår arealerna vid T 60 (jordbruksdrift) till 60, 120 resp. 150 ha åker och bete, medan de minskar avsevärt då mjölkproduktionen tvingats in i programmen. Då skog medtagits som alternativ har arealresursen väsentligt ändrat karaktär. Kapitalbehovet uppgår till 300 000—800 000 kr i de optimala programmen, men minskar med ca Vs i mjölkproduktionsalternativen. Även då skog ingår minskas kapitalbehovet per arbetare avsevärt. Extra arbetskraft måste anskaffas i jordbruket vid samtliga program utan skog. Detta har också varit lönande vid ett pris av 20 kr per mt. I vissa fall torde emellertid icke dessa möjligheter föreligga. Då skogsmark ingår sker en utjämning av arbetskurvan och behovet av extra arbete elimineras. Lönsamhet Kort sikt. Arbetsersättningen i kr per mt redovisas i tabell 4: 10. Därav fram-

107 Tabell 4:10. Arbetsersättning, T 60

Teknik. Pris.

kr per mt i Ss-området

Peo

ieo

Tgo

1 60

*60

-10 %

mjölk

skog

2,97 4,48 5,17

7,77 7,31 8,41

" 60

— 5% fläsk Isru

Produktionsprogram. Resurser: Rn Rm Riv.... Rv

1,65 1,98 2,13 2,32

Optimala

1,90 2,71 3,24 3,88

R3000 m t R5000 m t R7000 m t 1

2,65 3,21 3,78 4,09

2,65 3,65 3,92!

1,97 2,25 2,53 2,72

6,20 8,34 8,46

4,51 6.71 1 6,57!

3,13 4,67 4,80

Fläskpris — 10 %.

går att den förbättrade tekniken ökar timersättningen med ca 1 kr. Organisationsförbättringen medför en ytterligare höjning av timersättningen med 0,50 kr. Kring dessa medeltal finns vissa variationer mellan storleksgrupperna. En sänkning av pris- eller avkastningsnivån med 10 proc. försämrar arbetsinkomsten avsevärt, dock inte så kraftigt att man kommer ner i nudriftens nivå. Arbetsinkomsten ökar successivt med stigande gårdsstorlek. Lång sikt. I långsiktsplanerna ökar arbetsinkomsten kraftigt med stigande företagsstorlek. Detta gäller för samtliga produktionsplaner. Tabell 4: 10 visar emellertid att arbetsersättningen faller väsentligt, då mjölkproduktionen tvingas in i programmen. Detsamma gäller för den lägre pris- eller intensitetsnivån. Ur ren lönsamhetssynpunkt har således mjölkproduktionen svårt att hävda sig gentemot handelsväxter och fläskproduktion. Dessa grenar är dock riskfulla och ur likviditetssynpunkt är sannolikt T 60 (mjölk) överlägset T 60 (svin-handelsväxter). I vissa fall kan även resurserna ge mjölkproduktionen vissa favörer (goda beten e. d. i större omfattning än vad

som här räknats m e d ) . Ett realistiskt produktionsprogram för detta område torde vara R 7000 med kombinationer av handelsväxter, fläskproduktion och mjölkproduktion. En delning av resurserna på tre grenar inom denna storleksklass ökar enhetskostnaderna obetydligt. Arbetsinkomsten torde uppgå till 6—7 kr per mt. Riskerna blir väsentligt mindre än i handelsväxt-fläskproduktionsalternativet. Långsiktsalternativen ger bättre arbetsersättning än kortsiktsplanerna. Detta sammanhänger med att arbetskraften blivit mera fullständigt utnyttjad genom att större areal och mera kapital knutits till densamma. Vid en jämförelse mellan arbetsersättningen i jordbruket och i den kombinerade jord-skogsdriften bör observeras, att den förra även innefattar arbetsersättning åt tillfällig arbetskraft å 20 kr per mt. Om denna ersättning utrensas i program T 60 : P 60 erhålles en timinkomst av 4,62, 7,25 resp. 7,53 kr. Skogsalternativen ger i förhållande härtill något bättre lönsamhet för R 3000, medan ungefär samma arbetsinkomst som för jordbruket erhålles vid de båda övriga resursalternativen. Dessa in-

108 neb är dock fördelar ur risksynpunkt, vilket är betydelsefullt i Ss-området med stora årliga avkastningsvariationer i växtodlingen. De mest sannolika organisationsformerna för Ss-området på lång sikt torde sålunda bli företag, som sysselsätter minst 7 000 mt per år, och i vilka produktionen antingen baseras på en kombination av handelsväxter, fläsk och mjölk eller på en blandad skogs- och jordbruksdrift, varvid den senare mera kan specialiseras mot handelsväxter och fläskproduktion. Givetvis kan köttoch äggproduktion konkurrera i vissa fall under speciella förutsättningar.

4.26. Ssk-området Resultatet av programmeringen för Sskområdet redovisas i diagram 4: 6 a—b och tabell 4: 12. Produktionsprogram Kort sikt. På grundval av arealinventeringen 1960 och av jordbrukarna därvid lämnade uppgifter om jordarnas kvalitet har 15 proc. av åkerjorden bedömts kunna användas endast för bete eller skogsplantering (klass 3 enligt inventeringen).

De tekniska restriktionerna för olika grenar redovisas i tabell 4: 11. Med spannmål m. m. förstås där antingen 25 proc. höstråg, 50 p r o c . fodersäd, 12,5 proc. vall och 12,5 proc. träda eller 12,5 proc. höstråg, 25 proc. potatis, 50 proc. fodersäd, 12,5 proc. vall. Dessa båda växtföljder kan således konkurrera med varandra och med vallodling inkl. insåningsgröda. Produktionsprogrammen på kort sikt ger relativt små avvikelser gentemot nudriften. Dock ingår genomgående något större koantal, under det att fläskproduktion ej kommit med i programmen. Dessa är ganska stabila och för grenar som ej ingår krävs följande intäktshöjning i proc. för att de skall inkomma i planerna: R II 45 15 32

Slaktnöt Slaktsvin Värphöns

R III 35 14 26

R IV 30 9 20

Anledningen till mjölkproduktionens förhållandevis goda konkurrensförmåga i detta område är främst högre mjölkpris. Lång sikt. Här har förutsatts att 30 proc. av åkerarealen endast kan användas till bete eller skogsplantering

Tabell 4:11. Tekniska restriktioner för olika produktionsgrenar Ssk-området

vid

kortsiktsplanering,

Storleksgrupp

Produktionsaren Spannmål ni. m., I, % av åker Spannmål med potatis, II, % av åker Vall med insåningsgröda, % av åker. . Mjölkkor, st Suggor, st Slaktsvin, st/år Slaktnöt, st/år Värphöns, st Kreatursenheter, st

II

III

IV

100 100 100 6 7 100 8 276 8

100 100 100 11 13 175 14 483 14

100 100 100 15 17 238 19 655 19

Anm.: Restriktionerna för olika djurslag avser byggnaden och gäller om denna helt utnyttjas för endera av dessa djurgrenar.

109 Diagram 4: 6a. Produktionsprogram och resursutnyttjande vid kortsikts planer, Ssk Växtodling b- a

llllll s p a n n m å l m,m.

|

| ej utnyttjad

areal

Arbete

4000-

Kapital 1000 kr

mark, byggnader och driftskapital

I I ej utnyttjat kapital

300'

Teknik

H

1 • • HI Tnu

P r i s e r Péo P r o g r a m /Vu Resurser

T60 T*>o -/ox Péö PéO Ö^J. Op/. /?U

Tnu

P60 A/u

TiO

T60 -/oy. P60 PéO Of•/ OpA

III PéO PiO PiO A/u Of,/. Of/.

110 Diagram 4: 6b. Produktionsprogram och resursutnyttjande vid långsiktsplaner, P 60*, P 60 xx fläskpris — 5 resp. —10 procent Växtodling ha spannmål m.m.

B

vall

potatis

i—I skogsplantering

60 40 20

mM

Djurskötsel ne

2000 Kapital 1000 kr mark 1200 "

övrigt

driftskapital

•byggnader

800 400

Teknik Téo réo Téo Téo rto TSO ~/0'/.

T60

nya/A u.siof &koo

P r i s e r Pto Péo'Péo péo Péo Péo Resurser /f'3000

PéO

Téo

Tbo

TéO

Té>o

-/OX u.siy

skoj

PéO*P60

rfsooo

PéO

PéO

Téo

Tio

TéO

Téä

Téo

Téo

~/åX SOJ,a C sky eko» PiO

PéO PéO

PéO PéO

/? 7ooo

PéO

Ssk

Ill (klasserna 2 och 3 enligt 1960 års inventering). Växtföljdsrestriktionerna i jordbruket är desamma som vid kortsiktsplaneringen. Det har i första hand antagits att jordbruksjord och skogsmark förekommer i proportionen 1: 2 (ungefär nuvarande proportioner vid räkenskapsgårdarna). Alternativt har dessutom antagits att skogsmark ej finns eller att skog och jordbruk fritt kan konkurrera. I R 7000 har körts ett alternativ där jordbruksjorden begränsats till 50 ha. Av diagram 4 : 6 b framgår att där jord- och skogsbruk fritt få konkurrera med varandra disponeras arbetskraften och kapitalet helt i skogsbruk. Företaget skulle då omfatta 180, 300 resp. 420 ha skogsmark i resp. resursalternativ. Det är uppenbart att en sådan produktionsplan ej är realiserbar i större omfattning på kort sikt. Vid nuvarande kombinationer mellan jordbruksjord och skogsmark blir i regel ovannämnda åkerareal i klasserna 2 och 3 lönande att skogsplantera. De optimala produktionsprogrammen leder till något varierande resultat i de olika resursalternativen. I R 3000 blir åkerarealen endast 15 ha och driften baseras huvudsakligen på nötkötts- och fläskproduktion med inköpt foder samt 30 ha skogsmark med egen avverkning. I R 5000 blir produk-

tionsinriktningen av liknande slag, ehuru åkerarealen här blir 50 ha och producerar därvid erforderlig fodersäd. I R 7000 har mjölkkor ingått i programmet istället för slaktnöt. Planernas stabilitet framgår av följande tablå. Programmen kan som synes lätt förändras vid ganska små intäktsvariationer. Diagram 4 : 6 b visar även program där fläskpriset sänkts 5—10 proc. Därvid utgår fläskproduktionen helt och istället ingår slaktnöt eller mjölkkor. I alternativ där skogsmark ej medtagits disponeras resurserna i stor utsträckning på fläskproduktion och handelsväxter. Även mjölkproduktion ingår då i vissa program. Denna får stor omfattning i R 7000, om åkerarealen begränsas till 50 ha. Överhuvudtaget har mjölkproduktionen även i långsiktsprogrammen ganska stor konkurrenskraft. Resursanvändning Kort sikt. Diagram 4 : 6 a redovisar även resurserna vid räkenskapsgårdarna och utnyttjandet av dessa. Det framgår att kapitalet är helt utnyttjat, medan vissa betesmarker ej kunnat användas inom ramen av övriga resurser. Vissa överskott av arbetskraft föreligger. Lång sikt. I långsiktsplanerna är arealen jordbruksjord av mindre omfattning Erforderlig intäktsförändring i procent för att produktionsprogrammet skall ändras

Spannmål med potatis, II, ökar (el. ingår) » » ' * II, minskar.. . . Mjölkkor, ingår (el. ökar) » minskar.... Slaktnöt, ökar (el. ingår) » minskar.. .. Slaktsvin, ökar » minskar... . Yärphöns, ingår

R 3000

R 5000

R 7000

+ 3

—

+ 1

+ 8

—1 + 1

+ 5 —3 + 1 —4 + 5

+ 4 —1 + 1 —1 + 7

—7 + 9 —1 + 3 + 1 —7 + 3

112 Tabell 4: 12. Arbetsersättning, Teknik. Pris.

kr per mt i Ssk-området T 60 1 60 *eo T- 60 10% m j ölk u. skog skog

1 60

"eo

PÖO

^60

-5% fläsk Produktionsprogram. Resurser: Rn Rm Riv....

Peo

3,53 4,57 4,68

8,25 8,25 8,25

Optimala

Nu 2,33 2,21 2,22

Peo

3,44 3,28 3,70

R3000 m t R5000 m t R7000 m t

4,34 4,64 4,87

4,38 5,46 5,66

3,73 3,75 3,83 3,87 5,39* 5.50 1

2,38 3,87 3,69

3,72 5,41 2

Fläskpris — 10 %. Areal jordbruksjord maximerad till 50 ha. än i exv. Gsk-området, men å andra sidan är till den i regel knuten en större skogsareal. Kapitalinsatserna varier a r mellan 200 000 och 500 000 kr. Lönsamhet Kort sikt. Tabell 4: 12 visar arbetsersättningen i kr per mt. Som synes har den förbättrade tekniken ökat ersättningen med drygt 1 kr per mt och organisationsförbättringen med ytterligare drygt 1 kr. En sänkt pris- eller avkastningsnivå med 10 proc. i jordbruket minskar arbetsinkomsten med ca 1 kr per mt i förhållande till T 60 : P 60. Lång sikt. I långsiktsplanerna uppnås den högsta ersättningen vid rent skogsbruk (ca 8 kr per m t ) . Därvid har ändå förutsatts att 10 proc. av tillgänglig arbetskraft ej kan utnyttjas. Vid kombination jordbruk-skogsbruk faller arbetsinkomsten till omkring 5,50 kr i de högre resursalternativen. En sänkning av pris- eller avkastningsnivån med 10 proc. ger h ä r mycket låga inkomster. I ren jordbruksdrift blir ersättningen per mt ca 1 kr lägre än i kombinationsplanerna. I de fall skogsplantering skett av

åkerjord enligt klasserna 2 och 3 har i arbetsersättningen inräknats den diskonterade ersättningen från skogsbruket å ifrågavarande areal. På kort sikt föreligger emellertid ej någon realiserbar intäkt utan istället enbart kostnader. Den kortsiktiga arbetsersättningen blir därvid omkring 25 öre lägre per mt för alternativen med störst omfattning av skogsplantering. Analysen för Ssk-området ger sammanfattningsvis vid handen att ren skogsdrift lämnar den största och ren jordbruksdrift den lägsta arbetsersättningen. Båda dessa former är inom området riskfulla med ganska stora årliga intäktsvariationer. Kombinationsjordbruken ligger däremellan och ger i rationell produktion en arbetsersättning, som ligger väl i nivå med lantarbetarlönen. Det är sannolikt att man i vissa fall kan uppnå en något högre arbetsinkomst för jordbrukarfamiljen om huvudparten av arbetet utgöres av skogsarbete och jordbruket bedrives mycket extensivt av familjen eller som fritidssysselsättning. Därvid kan dock timantalet bli ett annat per företagare än det h ä r förutsatta och jämförelser-

113 na blir ej rättvisande. Om i T 60 : P 60 för R 3000 fläskproduktionen ersattes med arbete utanför eget lantbruk och detta betingar ett pris av 7 kr per mt, erhålles en total arbetsersättning av 16 360 kr, vilket per timme ändå inte är mer än 5,45 kr, dvs. detsamma som i ovan redovisade kombinationer för R 5000 och R 7000. Alternativet innebär en kombination av skogsarbete samt av jordbruksdrift om 15 ha, varav 4,5 ha skogsplanteras och på resten bedrivs köttproduktion.

4.27. Nn-området

der kan konkurrera med varandra eller med ren vallodling med insåningsgröda. De kortsiktiga produktionsprogrammen ger ganska små avvikelser gentemot nudriften. Dock ingår något större koantal, medan svin och höns ej kommer med i programmet. Planerna är förhållandevis stabila. För ingående grenar krävs en intäktsförändring av i regel 10—20 proc. för att omfattningen skall ändras. För grenar som ej ingår erfordras följande intäktshöjning i proc. för att de skall ingå i planerna. R II 36 14 14

R III 36 6 11

Programmeringens resultat redovisas i diagram 4: 7 a—b och tabell 4: 14.

Slaktnöt Slaktsvin Värphöns

Produktionsprogram Kort sikt. Med ledning av arealinventeringen 1960 har 15 proc. av åkerjorden bedömts kunna användas endast för bete eller skogsplantering (klass 3 ) . De tekniska restriktionerna för omfattningen av olika grenar redovisas i tabell 4: 13. Med spannmål m. m. förstås där antingen 60 proc. fodersäd, 30 proc. vall för foder och 10 proc. vallfrö (I) eller 70 proc. fodersäd och 30 proc. potatis (II). Dessa båda växtfölj-

Det är naturligt att mjölkproduktionen har god konkurrensförmåga på kort sikt i detta område med relativt högt mjölkpris. Lång sikt. Här har förutsatts att 30 proc. av åkerarealen endast kan användas till bete eller skogsplantering (klasserna 2 och 3 enligt inventeringe n ) . Växtföljdsrestriktionerna är desamma som vid kortsiktsplaneringen. Det har i första hand antagits att jordbruksjord och skogsmark förekommer i proportionen 1: 7, dvs. i samma om-

Tabell 4:13. Tekniska restriktioner för olika produktionsgrenar vid kortsikts planer ing, Nn-området Storleksgrupp Produktionsgren

Spannmål m. m. I, % av åker Spannmål med potatis II, % av åker Vall med insåningsgröda, % av åker Mjölkkor, st Suggor, st Slaktsvin, st/år Slaktnöt, st/år Värphöns, st Kreatursenheter, st

II

III

100 50 100 8 9 126 10 348 10

100 50 100 10 12 163 13 448 13

Anm.: Restriktionerna för olika djurslag avser byggnaden och gäller om denna helt utnyttjas för endera av dessa djurgrenar. 8— 318273

114 Diagram 4: 7a. Produktionsprogram och resursutnyttjande vid kortsiktsplaner, Nn Växtodling ha. 20-

spannmål m.m.

S i vall

potatis

I I ej utnyttjad areal

10-

Djurskötsel ne_

kSl höns

| mjölkkor

I I ej utnyttjad "byggnad

30slaktnöt

~i_l I

Skogsbruk ha

egen avverkning

| I rotförsäljning

100-

Arbete mt_ 4000" 2000

.—i I I ej utnyttjat arbete

III H l

Kapital 1000 kr

1 mark, "byggnader och I I ej u t n y t t j a t

driftskapital

kapital

100 H BB H Teknik

/-„„

Tto TLD -/ov. P r i s e r Pio PéO P6o P r o g r a m //u Op/. OpA Resurser /?H

H—H—H_ Tnu PtO tfu

Tio Ti>0 -/o/. Piå PéO OpA. OpA

am

Diagram 4: 7b. Produktionsprogram x

P 60 , P 60

xx

och resursutnyttjande

vid langsiktsplaner,

Nn

x

fläskpris — 5 resp. —10 procent, P 6 0 " äggpris — 5 procent

Växtodling ha spannmål m.m. 140 -

[TT] s k o g s p l a n t e r i n g

potatis

120 -

vall

100 80 -

60 " 40 20 Djurs k ö t s e l ne

I i I I I

Skogsbruk ha

300 200 100 Arbete mt 6000 ~

fast arbetskraft tillfällig arbetskraft

4000 2000 Kapital 1000 kr mark 1200 "

övrigt driftskapital

byggnader

800 400

Teknik T60 Té.t> no Téo Tbo Téo us&of -/OX 0,-ikcf u.tibt slcoo

P r i s e r P*c no Pio p&Vpitf'P6o Hesurser /? 3000

T(,a réo no Tio réo rto u.ikey-10'/.

u.shf

t/.iky ajuo

Pio p60 P6o fltfAtSPio /R SOOo

Tio no T*o Tio Tio T60o.*U» -/0'/. t/.shf

u.siot

-iif

PIO Pio Péo P6o"'péS*pio R fooo

116 fattning som vid räkenskapsgårdarna. Även jordbruksräkningen redovisar dessa proportioner för enskilda företag. Alternativt h a r dessutom antagits att skogsmark ej finns eller att skogsoch jordbruk fritt kan konkurrera med varandra. Om jord- och skogsbruk fritt får konkurrera disponeras arbetskraften och kapitalet helt i skogsbruk. Företagen skulle då omfatta ca 200, 350 resp. 500 ha skogsmark i resp. arbetskraftsalternativ. Det är självklart att dylika produktionsplaner ej är realiserbara i många områden på kortare sikt. I de kombinerade företagen omfattar de optimala produktionsprogrammen (T 60 : P 60) 20, 34 resp. 50 ha jordbruksjord samt 7 gånger större skogsareal. Därvid blir emellertid ovannämnda åkerareal i klasserna 2 och 3 lönande att skogsplantera (30 p r o c . av jordbruksjorden överföres således till skogsbruk). I jordbruket disponeras åkerarealen på fodersäd, potatis och vallodling. Fodret utnyttjas helt för u p p födning av slaktnöt. Av alternativkalkyler som gjorts framgår att fårskötseln är ett likvärdigt alternativ i jordbruksdriften — i vissa fall bättre än slaktnöten om kalvanskaffningen innebär större svårigheter. Företagets huvudsakliga produktion och sysselsättning är dock knuten till skogsbruket, vilket följaktligen kombinerats med en relativt extensiv jordbruksdrift. Den erhållna produktionsplanen i jordbruket är emellertid inte särskilt stabil. Ingående grenar kan förändra omfattning vid 1—5 proc:s intäktsförändring och mjölkkor, slaktsvin och värphöns kan inkomma i planerna vid endast omkring 1 proc:s intäktshöjning. Diagram 4 : 7 b redovisar även produktionsprogram utan skogsbruk. Som synes har värphöns därvid inkommit i stor omfattning. Denna gren är dock

känslig för intäktsförändring och av diagrammet framgår att en sänkning av äggpriset (som i detta område är relativt högt) med 5 proc. leder till att värphöns utgår ur programmen. Istället ingår slaktsvin. Även denna produktionsgren minskar lätt i omfattning vid en prissänkning. I regel ingår mjölkproduktionen i planerna om skogsbruk ej förekommer. Resursanvändning Kort sikt. Diagram 4 : 7 a över resursanvändningen på kort sikt bygger på räkenskapsgårdarnas tillgångar av mark, arbetskraft och kapital. I regel utnyttjas dessa resurser helt i produktionsplanerna genom att ganska stora skogsarealer står till förfogande. Lång sikt. Arealen skogsmark i de rena skogsalternativen h a r redan berörts. För denna krävs ett kapital av 150 000, 250 000 resp. 350 000 kr. Vid proportionen 1:7 mellan jordbruksjord och skogsmark kan som ovan visats endast 20, 34 resp. 50 ha jordbruksjord insättas inom ramen av föreliggande arbetskraftstillgångar. Till denna areal fogas dock 140, 240 och 350 ha skogsmark. Kapitalinsatsen blir 50 000—100 000 kr större än i den rena skogsdriften. I den mån endast jordbruksjord får ingå i planerna, uppgår denna till 10 resp. 45 ha, då en större hönsbesättning ingått i driften. Vid övervägande mjölkproduktion blir arealerna väsentligt större. Lönsamhet Kort sikt. Tabell 4: 14 visar arbetsersättningen i kr per mt. Som framgår h a r den förbättrade produktionstekniken ökat ersättningen med 1—1,50 kr i detta område. Organisationsförbättringen ökar arbetsinkomsten med ytterligare drygt 1 k r per mt. En sänkt pris-

117 Tabell

4:14.

Arbetsersättning,

kr per mt i

Teknik.

Teo

Pris.

Peo

*60

Produktionsprogram.

T6o u. skog

Nn-området 1 60 Teo 1 0 % u. skog u.skog 3

P

Peo

r

skog P«c

60 Optimala

Nu

Resurser: RH

Piin....

3,09 3,01

4,23 4,51

^3000 m t R5000 m t R 7000 m t

5,38 5,76 5,66 5,67 6,11

4,73 5,00 3,50 4,16 4,19

5,07 5,08 5,38

2,77 3,94 4,13

2,55 3,73 3,862

8,04 8,07 8,06

fläskpris — 5 % (och ej höns) t —10 % » » » äggpris — 5 % och avkastningsnivå i jordbruket minsk a r ersättningen m e d ca 1 kr, vilket är f ö r v å n a n s v ä r t l i t e m e n b e r o r p å att j o r d b r u k e t i N n - o m r å d e t är av relativt ringa omfattning gentemot skogsbruket. Lång sikt. T a b e l l 4 : 14 r e d o v i s a r ä v e n arbetsersättningen vid långsiktsplaneringen. Den högsta ersättningen u p p nås som synes i ren skogsdrift (ca 8 k r p e r m t ) . D ä r v i d h a r f ö r u t s a t t s a t t 10 p r o c . a v t i l l g ä n g l i g a r b e t s k r a f t ej k a n u t n y t t j a s . I v i s s a fall k a n d e t t a m e d h ä n s y n till b l . a. o t j ä n l i g a v ä d e r l e k s f ö r h å l l a n d e n v a r a e n för l å g siffra. O m 25 p r o c . a v a r b e t s t i m m a r n a ej h a r u t n y t t j a t s ( c a 225 a r b e t s d a g a r p e r m a n o c h å r ) faller t i m e r s ä t t n i n g e n till 7 k r . Vid kombination jordbruk-skogsbruk ( T 60 : P 60) b l i r a r b e t s i n k o m s t e n o m k r i n g 6 k r p e r mt. Den stiger något m e d ökat resursinnehav, e h u r u förhåll a n d e v i s l i t e , b e r o e n d e p å att m y c k e t s k o g s m a r k i n g å r o c h att t i m i n k o m s t e n d ä r a n t a g i t s i s t o r t s e t t u t v e c k l a s lin e ä r t med arealen. E n s ä n k n i n g av p r i s - eller avkastningsnivån i j o r d b r u k e t m e d 10 p r o c . g e r l i k s o m i k o r t s i k t s alternativen ca 1 k r : s s ä n k n i n g av arbetsinkomsten. Om även priserna sänks m e d 10 p r o c . i s k o g s b r u k e t faller a r betsersättningen med ca 2 k r p e r mt. I

d e fall s k o g s p l a n t e r i n g s k e t t av å k e r j o r d enligt klasserna 2 och 3 h a r i arbetsersättningen inräknats den diskonterad e ersättningen från skogsbruket å ifråg a v a r a n d e areal. P å k o r t sikt föreligg e r e m e l l e r t i d ej n å g o n r e a l i s e r b a r i n täkt utan endast kostnader. Den kortsiktiga arbetsersättningen blir därvid e n d a s t 10 ö r e l ä g r e p e r m t . I de p r o g r a m d ä r skogsbruk uteslutits blir arbetsersättningen väsentligt lägre än i den k o m b i n e r a d e driften (ca 2 k r p e r t i m ) . De lägsta e r s ä t t n i n g a r n a u p p n å s i de alternativ d ä r m j ö l k p r o d u k tionen dominerar. A n a l y s e n för N n - o m r å d e t g e r s a m manfattningsvis vid h a n d e n att r e n skogsdrift lämnar den största ersättningen p e r mt (ca 8 kr) o c h ren jordbruksdrift den lägsta arbetsinkomsten (3—4 k r ) . De k o m b i n e r a d e företagen enligt n u v a r a n d e p r o p o r t i o n e r mellan j o r d b r u k s j o r d o c h skogsmark ger ca 6 kr per mt. Därvid v a r i e r a r ersättningen obetydligt antingen produktionsp l a n e r n a i j o r d b r u k e t baseras p å kötte l l e r m j ö l k p r o d u k t i o n , e v e n t u e l l t fläskeller äggproduktion. Driften vid dessa företag ä r i regel m i n d r e riskfull än i d e rena j o r d b r u k s - eller skogsalternativen.

118 4.28. No-området Programmeringens resultat redovisas i diagram 4: 8 a—b och tabell 4: 16. Produktionsprogram Kort sikt. Med ledning av arealinventeringen 1960 h a r 15 proc. av åkerjorden bedömts kunna användas endast för bete eller skogsplantering (klass 3 ) . De tekniska restriktionerna för omfattningen av olika grenar redovisas i tabell 4: 15. Med spannmål m. m. förstås där antingen 60 proc. fodersäd, 30 proc. vall för foder och 10 proc. vallfrö (I) eller 70 proc. fodersäd och 30 proc. potatis (II). Dessa båda växtföljder kan konkurrera med varandra eller med ren vallodling med insåningsgröda. I förhållandet till nudriften har kortsiktsplaneringen medfört att handelsväxtodlingens omfattning minskat, medan ett större koantal ingår. Svin och höns har i regel ej kommit med i programmet. För ingående grenar krävs en intäktsförändring av följande procentuella omfattning för att planerna skall ändras: R II

Handelsväxter Mjölkkor.... + 5 7 resp.

R III 4- 5 resp. 10 —resp. -

För grenar som ej ingår erfordras följande intäktshöjning i p r o c . för att de skall ingå i planerna. R II 33 17 11

Slaktnöt Slaktsvin Värphöns

Lång sikt. Här har förutsatts att 30 proc. av åkerarealen endast kan användas till bete eller skogsplantering (klasserna 2 och 3 enligt inventeringen). Växtföljdsrestriktionerna är desamma som vid kortsiktsplaneringen. Det h a r i första hand förutsatts att jordbruksjord och skogsmark förekommer i proportionen 1: 5, dvs. i samma omfattning som vid räkenskapsgårdarna. Alternativt h a r dessutom antagits att skogsmark ej finns eller att skogs- och jordbruk fritt kan konkurrera med varandra. Om jord- och skogsbruk fritt får konk u r r e r a disponeras arbetskraften och kapitalet helt i skogsbruk. Företagen skulle då omfatta ca 270, 450 resp. 630 ha skogsmark i resp. arbetskraftsalternativ. Det är självklart att dylika produktionsplaner kan vara svåra att realisera. Vid förutsatt kombination mellan jordbruksjord och skogsmark ( 1 : 5 )

Tabell 4:15. Tekniska restriktioner för olika produktionsgrenar vid kortsiktsplanering, Nö-området Storleksgrupp Produktionsgren

Spannmål m. m. I, % av åker Spannmål med potatis II, % av åker Mjölkkor, Suasor. Slaktsvin, Slaktnöt,

st st st/år st/år

R III 36 20 4

II

III

100 50 100 7 8 113 9 310 9

100 50 100 10 11 155 12 428 12

Anm.: Restriktionerna för olika djurslag avser byggnaden och gäller om denna helt utnyttjas för endera av dessa djurgrenar.

119 Diagram

4:8a.

Yäxtodling ha 30-

Produktionsprogram,

och resursutnyttjande

llllll s p a n n m å l m.m.

k\\l

1 1 ej utnyttjad

potatis

vid korsiktsplaner,

vall areal

20-

• yH

10-

Djurskötsel n

_ .

%

I mjölkkor

EvO höns I I ej utnyttjad byggnad

30i slaktnöt

20 10H

ill

Skogsbruk

ill

_

—

ha

| egen avverkning

| | rotförsäljning

t

I I ej utnyttjat arbet

Arbete

6000 4000 200O

Kapital 1000 kr

mmm

B H mark, byggnader och driftskapital

D ej utnyttjat kapital

2C0-

uu

100-

T e k n i k r„u Tio Téo, P r i s e r Péo /=60 pt>0 P r o g r a m /i/u ^ , / . ^ / . Resurser /?£

Tou

Téo T6o -/o-/.

p&o pu> no //u

Of/. Of, A

R2Z?

Nö

Diagram 4: 8b. Produktionsprogram och resursutnyttjande P 60 xx äggpris — 10 procent

vid langtidsplaner,

Nö

Växtodling

140 Jspannmål m.m.

120 Jpotatis

100 LiJ skogsplantering

hall

80 60 40 20

ML Djurskötsel ne

.mjölk- p_,slakt-

|kor

vQn'6\

Skogsbruk ha

|egen avverkning 300

j | rotförsälin

ii. i.ii i

100 Kapital1000 kr övrigt driftskapital

:mark 1200 -

byggnader

800 400 TiO Ti6

TtO TU)

y,n

r,A

JiO

Tio

Tte

T4å

Téo

Tia

Ti0

Té0

TéO Tia

Teknik ju ra -/<?/ atty %%Q eky Ti0 T6a -/or. v-*y ^fft **'/ "M usij ?£% •**"$ P r i s e r PU> pte"Pto no fto Pio pio pin" P&° Pto Pto pto Piafi&J*P6o pto P60 PAO Resurser /? Zooo /? fooo R ?ooo

121 kommer de optimala produktionsprogrammen (T 60 : P 60) att omfatta 10, 20 resp. 45 ha jordbruksjord, varav en stor del blir lönande att skogsplantera. I jordbruket disponeras åkerarealen på fodersäd, potatis och vallodling. Produktionsplanen omfattar ett stort antal värphöns, i regel av sådan storleksordning att arbetskraften främst blir sysselsatt i d e n n a gren, varvid rotförsäljning måste ske av skogen i stor utsträckning. Företagets huvudsakliga produktion och sysselsättning är således här knuten till äggproduktion utan underlag för produktion av fodersäd. Detta program betingas av relativt goda äggpriser. Det förändras redan vid ca 1 proc. prisförändring. Om äggpriset sänks 10 p r o c . ingår mjölkproduktionen i planerna. Denna har således ganska stor konkurrenskraft inom området. Produktionsprogram utan skogsbruk omfattar ganska många mjölkkor, men även h ä r har värphöns inkommit i stor omfattning. Denna gren är dock känslig för en intäktsförändring. I ett program, där såväl skog som höns uteslutits, innehåller planerna 20, 50 resp. 75 ha jordbruksjord. Denna disponeras främst för en omfattande mjölkproduktion. I R 3000 ingår även fläskproduktion i driftsplanen. Resursanvändning Kort sikt. Resursinnehavet på kort sikt bygger på räkenskapsgårdarnas tillgångar av mark, arbetskraft och kapital. Genom knapphet på kapital utnyttjas inte jordbruksjorden och arbetskraften helt. Lång sikt. Arealen skogsmark i de rena skogsalternativen h a r redan berörts. För denna krävs ett kapital av 100 000, 200 000 resp. 275 000 kr. Vid proportionen 1: 5 mellan jordbruksjord och skogsmark ingår ett myc-

ket varierande antal ha mark i planerna inom ramen av föreliggande arbetskraftstillgångar. Den bestämmande faktorn är djurslag och djurantal. Kapitalinsatsen blir betydligt större än i den rena skogsdriften, men varierar starkt med driftsinriktningen. I den mån endast jordbruksjord får ingå i planerna, ligger denna mellan 20 resp. 75 ha, beroende på arbetskraftstillgång och driftsinriktning.

Lönsamhet Kort sikt. Tabell 4: 16 visar arbetsersättningen i kr per mt. Som framgår har den förbättrade produktionstekniken ökat ersättningen med 1—1,50 kr i detta område. Organisationsförbättringen ökar arbetsinkomsten med ytterligare omkring 1 kr per mt. En sänkt pris- och avkastningsnivå i jordbruket minskar ersättningen med ca 0,50 kr, vilket är förvånansvärt lite men beror på att jordbruket i Nö-området är av relativt ringa omfattning gentemot skogsbruket. Lång sikt. Tabell 4: 16 redovisar även arbetsersättningen vid långsiktsplaneringen. Den högsta ersättningen uppnås som synes i ren skogsdrift (ca 7,50 kr per m t ) . Därvid har förutsatts att 10 proc. av tillgänglig arbetskraft ej kan utnyttjas. I många fall kan detta med hänsyn till bl. a. otjänliga väderleksförhållanden vara en för låg siffra. Om 25 proc. av arbetstimmarna ej har utnyttjats faller timersättningen till 6,20 kr. Vid kombination jordbruk-skogsbruk (T 60 : P 60) blir arbetsinkomsten omkring 6,50 kr per mt vid en omfattande äggproduktion. Den faller till 4,50— 5,50 kr vid 10 proc. sänkning av äggpriset och visar då viss ökning med resursinnehavet. En sänkning av priseller avkastningsnivån i jordbruket ger

122 Tabell 4: 16. Arbetsersättning,

kr per mt i

Teo

T 60

Teknik

Nö-onvådet 1 60

T60

Teo

-10 % u. skog u.skog skog 0. höns

Pris

•^60

Produktionsprogram Resurser: Rn Rm

P '

2,40 2,44

Peo

P l

Peo

Peo

2,75 4,13 4,26

7,46 7,46 7,46

Optimala

Nu 3,76 3,73

R3000 m t R5000 m t R7000 m t 1

^60

4,19 3,73 6,59 6,45 6,69

3,65 3,08 4,52 5,15 5,56

3,89 4,02 4,40

3,34 4,29 4,32

Äggpris — 10 %.

ca 2 kr:s sänkning av arbetsinkomsten. I de fall skogsplantering skett av åkerjord enligt klasserna 2 och 3 h a r i arbetsersättningen inräknats den diskonterade ersättningen från skogsbruket å ifrågavarande areal. På kort sikt föreligger emellertid ej någon realiserbar intäkt utan endast kostnader. Den kortsiktiga arbetsersättningen blir därvid omkring 16 öre lägre per mt. I de program där skogsbruk uteslutits blir arbetsersättningen betydligt lägre än i den kombinerade driften. Skillnaderna mellan de två undersökta driftsinriktningarna (ägg- och mjölkproduktion resp. mjölkproduktion) är dock här inte så stora. Arbetsinkomsten

ökar som synes starkt från R 3000 till R 5000. Analysen för Nö-området ger sammanfattningsvis vid handen att ren skogsdrift lämnar den största ersättningen per mt (ca 7,50 kr) och ren jordbruksdrift den lägsta arbetsinkomsten (3—4 k r ) . De kombinerade företagen — som är mindre riskkänsliga — ger enligt nuvarande proportioner mellan jordbruksjord och skogsmark 5—6 kr per mt. Därvid erhålles den högsta ersättningen vid stor omfattning av äggproduktionen. I allmänhet torde dock detta alternativ vara orealistiskt och i så fall blir mjölkproduktionen den dominerande produktionsgrenen.

KAPITEL 5

Utvecklingslinjer vid stark specialisering samt vid fortsatt förbättrad teknik

I det föregående redovisade produktionsprogram h a r framkommit vid en programmering där olika grenar haft möjlighet konkurrera med varandra under lika tekniska förutsättningar (T 60). Det är tänkbart att vissa andra resultat skulle erhållas om man från början r ä k n a r med specialiserad drift i ena eller andra riktningen och därvid utgår från något högre effektivitet i respektive grenar. Det har synts angeläget att analysera vissa sådana program inom djurskötseln. Dessa avser dels specialiserade stordriftsalternativ inom olika djurgrenar utan hänsynstagande till växtodlingen (som förutsätts bedrivas separat), dels specialiserad köttoch mjölkproduktion anknuten till en likaså specialiserad växtodling (grovfoder) . I detta kapitel kommer även att presenteras en programmering för förväntad teknik 1975 (T 75). Denna har begränsats till områdena Gss, Ss och Ssk och avser endast att antyda den tekniska utvecklingens konsekvenser ifråga om driftsinriktning, resursbehov och lönsamhet.

5.1. Specialiserad

djurhållning

5.11. Djurskötsel utan ekonomisk anknytning till växtodlingen

I det föregående h a r företagen begränsats till en omfattning, som ger syssel-

sättning åt högst 7 000 timmar per år. Därvid h a r för svenskt lantbruk förhållandevis stora arealer i vissa fall ingått i programmen, medan animalieproduktionen blivit av relativt ringa storlek. Några starkt specialiserade djuralternativ har icke heller framkommit. Av stort intresse synes emellertid vara att närmare undersöka konkurrenskraften hos större besättningar i specialiserad drift. Sådana organisationsformer har uppstått h ä r och var under senare år, även i vårt land. Deras utvecklingsmöjligheter skall i detta sammanhang belysas. Med hänsyn till att större djurbesättningar dock ännu är ringa förekommande i Sverige, är det svårt att på samma sätt som vid programmeringen för olika områden, erhålla ett empiriskt material för intäkts- och kostnadskalkylerna. Inom Jordbrukets utredningsinstitut och vid Lantbrukshögskolans företagsekonomiska institution har emellertid nyligen utförts en rad undersökningar över lönsamheten i specialiserad djurproduktion i större skala. Dessa h a r grundats på såväl företagna analyser av tillgängligt svenskt material från dylika besättningar som på utländska erfarenheter och vissa syntetiska beräkningar. Den fortsatta bedömningen kommer helt att baseras på material från dessa undersökningar. I den stencilerade bilagan (bil. S2) har vissa grundkalkyler sammanställts

124 för olika produktionsgrenar, varvid resultaten från ifrågavarande undersökningar omräknats till de prisförhållanden som tillämpats för områdesprogrammeringen. I samtliga kalkyler har tillämpats en arbetslön av 6,50 kr per tim., vilket ungefär motsvarar industriarbetarlönen i ortsgrupp III 1960. Mjölkproduktion Den vid Jordbrukets utredningsinstitut företagna undersökningen över stor-

drift inom mjölkproduktionen bygger på förutsättningen att avkastningen per ko är 4 750 kg 4-proc. mjölk för SRBdjur, att arbetsförbrukningen vid lösdrift uppgår till 58 mt per ko från en 1-mansbesättning och uppåt samt att årskostnaderna för byggnader och maskiner företer minskning med ökat djurantal. Vid värdering av grovfodret till 30 öre per fe erhålles då följande ekonomiska resultat:

Besättningsstorlek

Företagarevinst, kr per ko Förädlingsvärde, öre per fe grovfoder

Då man kommit upp i en 1-mansbesättning skulle storleksfaktorn enligt denna undersökning därefter ha ringa inverkan på företagarresultatet. Undersökningen visar dessutom att en dylik specialiserad mjölkproduktion knappast ger ett förädlingsvärde för grovfodret, som mera allmänt möjliggör uppbyggandet av större besättningar. Under speciella förutsättningar torde dock en dylik produktionsform ge en konkurrenskraftig ersättning för grovfodret och av vissa fasta resurser, exv. då vallodling måste hållas ur växtfcljdssynpunkt. Tabell 5:1. Ekonomiskt

50 kor

200 kor

400 kor

— 116 25

— 102 25

— 95 26

I senare undersökningar inom LBF och vid Lantbrukshögskolans företagsekonomiska institution h a r dock bedömts möjligt att sänka arbetsförbrukningen ytterligare vid ökning av besättningsstorleken upp till 200 resp. 400 kor. Dessa bedömningar vilar emellertid på mindre säkert material (amerikanska undersökningar och arbetsstudier från ett fåtal besättningar). Den fortsatta minskningen i arbetsförbrukningen kräver större investeringar i maskiner. Liksom vid programmeringen för områdena bör det kunna förutsättas, att avkastningen per ko kan hö-

resultat vid specialiserad

mjölkproduktion Besättningsstorlek

Företagarvinst, kr per ko Baskalkyl Vid 10 % lägre avkastning. Vid 10 % högre avkastning Förädlingsvärde, öre per fe Baskalkyl Vid 10 % lägre avkastning. Vid 10 % högre avkastning

50 kor

200 kor

400 kor

— 116 — 255

— 19 — 157 + 102

+ 43 — 95 + 164

25,9 20,2 30,2

29,3 23,6 33,6

31,6 26,1 35,7

+

125 jas till 5 000 kg även i specialiserad stordrift. Med utgångspunkt från dessa antaganden jämte smärre korrigeringar av vissa andra kostnadsposter erhålles i tabell 5: 1 redovisade företagarvinster och förädlingsvärden. Mellan 50 och 200 kor förbättras företagarvinsten med 97 kr per ko och mellan 200 och 400 kor med 62 kr. Dessa beräkningar är som påpekats osäkra. De erfarenheter tabellen bygger på antyder dock att mjölkproduktionens ekonomiska resultat torde kunna förbättras något vid ökning av besättningsstorleken över det antal djur som kan skötas av 1 man. Däremot är det icke sannolikt, att produktion i mycket stor skala är väsentligt överlägsen 1—2-mansbesättningar. Tabell 5: 1 visar även lönsamhetens beroende av kornas avkastningsnivå. Som synes är denna betydelsefull även vid stora besättningar. Likaså blir mjölkpriset där en viktig lönsamhetsfaktor. Genom att förädlingsvärdena för grovfodret även i denna kalkyl är förhållandevis låga — exempelvis gentemot marknadsvärdet för fodersäd och handelsväxter — och varierar starkt med bl. a. avkastningsnivån kan mjölkproduktionens konkurrenskraft mot Tabell 5: 2. Ekonomiskt

andra grenar icke heller i h ä r förutsatta organisationsformer bedömas som genomgående god. Slaktsvinproduktion De analyser som i bilaga S2 presenterats över intäkter och kostnader i specialiserad fläskproduktion bygger på insamlat räkenskapsmaterial från olika besättningar i Sydsverige. Kalkyler h a r upprättats för besättningar om 20, 50, 200 och 1 000 slaktsvin per gång, varvid räknats med tre omgångar per år. För de tre mindre storlekarna h a r alternativt räknats med egen fodersäd resp. inköpt foder. Det har förutsatts att inköp sker av smågrisar. Utifrån kalkylförutsättningarna har i tabell 5: 2 angivna företagarvinster i kr per svin erhållits. Besättningsstorleken har som synes ganska stort inflytande på företagarvinsten. Här h a r ändå räknats med samma foderförbrukning. De större specialiserade besättningarna torde ofta ha lägre foderförbrukning än huvudparten av svenska svinbesättningar. Genom en intensiv upplysningsverksamhet har det dock visat sig vara möjligt att uppnå hög fodereffektivitet även vid mindre besättningar. Foderförbruk-

resultat vid specialiserad

20 Företagarvinst, kr per svin Inköpt foder Baskalkyl Vid 10 % högre foderkostnad Vid 10 % lägre foderkostnad. Vid 10 % lägre fläskpris Vid 10 % högre fläskpris Eget foder Baskalkyl Vid 10 % högre foderkostnad Vid 10 % lägre foderkostnad. Vid 10 % lägre fläskpris Vid 10 % högre fläskpris Arealbehov fodersäd, ha

fläskproduktion

Besättningsstorlek per gång 1 000 200 50

18 7 30

— 43

— 36

— 25

— 8

— 17 — 29

— 10 — 23

1 — 11

14 4 24

— 28

— 21

— 12

24 4

31 10

40 40

— 2 — 12

—

— — — — —

126 ningen per kg tillväxt är som synes en viktig lönsamhetsfaktor i fläskproduktionen. En 10-procentig variation i foderförbrukningen, medför en variation i företagarvinsten per svin med 12 kr vid besättningsstorleken 1 000 slaktsvin per omgång eller nästan lika mycket som ökning av antalet svin från 200 till 1 000. I den mån man kan basera utfodringen på eget foder, och därvid inbespara handelsmarginalerna, kan som framgår av tabell 5: 2 mindre besättningar bli konkurrenskraftiga gentemot större sådana. Denna konkurrenskraft kan vara högre än vad ovanstående beräkning visar, om uppfödningen även baseras på egna smågrisar med lägre dödlighet eller om fodret h a r lågt alternativvärde — ev. kan inköpas billigt på hösten. En förutsättning är dock att foderförbrukningen per kg tillväxt kan hållas nere. Det bör vidare observeras att om man producerar 200 svin per gång med egen fodersäd och 3 omgångar per år krävs en fodersädsareal av 40 ha. De mindre jordbruken torde således ha svårt att konkurrera med de stora svinbesättningarna, om samma arbetsersättning och kapitalförräntning erfordras. De större besättningarna är emellertid mycket riskkänsliga. Det är ett livsvillkor för dem att hålla en foderförbrukning av 3,6 fe per kg tillväxt eller lägre. De kan lätt göra stora förluster vid en sänkning av fläskpriset. Inom Tabell 5: 3. Ekonomiskt

ramen av föreliggande prisgränser synes dock prisriskerna vara mindre framträdande.

Broiler En ingående undersökning över fjäderfäproduktionens ekonomi i specialiserad drift h a r företagits vid Jordbrukets utredningsinstitut. På grundval därav har i bilaga S2 upprättats standardkalkyler för broiler vid en flockstorlek av 1 000, 4 000 resp. 16 000 per gång (4 omgångar per å r ) . På detta område föreligger betydande praktiska erfarenheter, varför kalkylen kan bedömas såsom relativt säker. Den ger vid de olika besättningsstorlekarna de företagarvinster som redovisas i tabell 5:3. Enligt standardkalkylens förutsättningar föreligger en betydande storlekseffekt — företagarvinsten per 100 djur ökar med 49 k r från 1 000 till 16 000 djur per flock. Därvid h a r räknats med samma produktpris i samtliga alternativ. Det är främst kostnader för arbete, byggnader och foder som beräknats sjunka med besättningsstorleken. Sannolikt kan en fortsatt minskning förväntas vid ökning av antalet djur över 16 000 per flock. Det skall påpekas att en besättning av 16 000 djur endast ger sysselsättning till ungefär en man. Den vid större besättningar relativt goda företagarvinsten

resultat vid uppfödning

av broiler

Besättningsstorlek

Företagarvinst, kr per 100 djur Baskalkyl Vid 10 % lägre foderpris "Vid 10 % högre foderpris Vid 10 % högre produktpris. . . Vid 10 % lägre produktpris.. . . Total sysselsättning, tim. per å r . .

1 000

4 000

16 000

— 13 13 — 39 34 — 60 330

13 38 — 12 60 — 34 960

36 61 11 83 — 11 2 370

127 har med all sannolikhet stimulerat utvecklingen mot verklig stordrift, som i ett par fall föreligger inom vårt land. Tabell 5: 3 visar dock att riskkänsligheten är stor. En försämrad fodereffektivitet eller ett sänkt produktpris kan lätt medföra att vinsten väsentligt krymper. Det bör observeras att kapitalinsatsen vid starten uppgår till ca 250 000 kr vid en 1-mansbesättning.

stor och företagarresultatet kan som synes bli starkt negativt vid ogynnsamma priser eller dålig fodereffektivitet. Kalkylen visar dock att äggproduktion i specialiserad stordrift h a r väsentligt större förutsättningar att konkurrera om arbetskraft och kapital än i den blandade produktion som blev ett resultat av programmeringen för områdena.

Äggproduktion

Sammanfattning

I bilaga S2 angivna standardkalkyl bygger också på utredningsinstitutets undersökningar. Där h a r räknats med ett äggpris av 3,25 kr, k r i n g vilket föreligger rätt stora regionala variationer. Särskilt bör pekas på att högre priser i regel uttagits 1960 i Stockholmsområdet och i Norrland. Kalkylen ger i tabell 5: 4 redovisade vinster vid olika besättningsstorlekar. Som synes förbättras företagarvinsten väsentligt vid ökad besättningsstorlek. Detta sammanhänger med minskade kostnader för arbete, byggnader och foder. Kalkylen ger dock överlag inte särskilt gynnsamma resultat. Som ovan påpekats är det emellertid möjligt att på vissa orter uttaga överpriser på äggen. En höjning av äggpriset med 10 proc. ger för den större besättningen en företagarvinst av 390 kr p e r 100 djur. Riskkänsligheten är emellertid där

Föreliggande analys av specialiserad stordrift inom olika djurgrenar bygger på en lång rad undersökningar. Det h a r icke ansetts befogat att mera ingående redovisa dessa. Syftet h a r endast varit att ge en sammanfattande bild av specialiseringens och storleksfaktorns ekonomiska betydelse inom djurskötseln, särskilt med hänsyn till att denna produktionsform ej blivit företrädd i de programmerade planerna för olika produktionsområden. I stort synes den slutsatsen kunna dragas att kostnaderna faller väsentligt och lönsamheten ökar i motsvarande grad då besättningarna byggts ut till 1—2-mansbesättningar och i enstaka fall något större. Det är först då som en företagsekonomiskt vettig kombination kan uppnås mellan arbetskraft, maskiner och byggnader. Ofta kan även vissa marknadsmässiga fördelar erhål-

Tabell 5: 4. Ekonomiskt resultat vid specialiserad äggproduktion Antal värphöns per besättning

Företagarvinst, kr per 100 djur Baskalkyl Vid 10 % lägre foderkostnad... Vid 10 % högre foderkostnad. . Vid 10 % högre äggpris Vid 10 % lägre äggpris Total sysselsättning, tim. per å r . .

1 400

5 000

— 776 — 562 — 990 — 405 — 1 147 585

— 302 — 92 — 512 — 69 — 673 1 512

19 225 — 187 390 — 352 3 500

128 Tabell 5: 5. Kapitalbehov vid specialiserad

djurhållning

Totalt kapitalbehov i medeltal för avskrivningsperioden, kr

Behov per m a n (2 200 tim.), k r

252 000 679 000 1 266 000

162 000 149 000 155 000

200 svin per gång 1 000 svin per gång

10 000 23 000 80 000 350 000

81000 84 000 98 000 342 000

Broiler 1 000 djur per gång 4 000 djur per gång 16 000 djur per gång

14 000 46 000 159 000

93 000 105 000 149 000

Värphöns 300 djur 1 400 djur 5 000 djur

10 000 35 000 111 000

38 000 51 000 70 000

Mjölkkor 50 kor 200 kor 400 kor Slaktsvin (inköpt foder) 20 svin per gång

las vid större produktionsvolym — främst på fodersidan. Med den teknik som f. n. är känd och utprovad i praktisk drift är det oklart huruvida ytterligare mera framträdande vinster framkommer vid ökning av besättningarna utöver en storlek som sysselsätter 1—2 man. Motsvarande erfarenheter har gjorts även i Förenta Staterna. Såvitt kan bedömas torde det dock i vissa fall vara möjligt att introducera en teknik som sänker kostnaderna ytterligare vid fortsatt utbyggnad av besättningarna. Men denna teknik är ofta mycket kapitalkrävande. Redan för 1—2-mansbesättningar krävs investeringar av mycket stora belopp. Förhållandena i vissa alternativ belyses av tabell 5: 5 (medelkapital). I regel h a r förräntningen av detta kapital inte blivit så hög att stora investeringar uppmuntras. Det bör även uppmärksammas att riskerna ofta är stora i dessa företagsformer och betydande förluster kan inträffa redan vid ganska små prisförsämringar eller en ringa effektivitets-

nedgång. Ett starkt riskvilligt kapital torde i första hand inte söka sig till en produktion med genomsnittligt så höga risker och så låg förräntning som här är fallet. Vissa undantag finns naturligtvis från detta allmänna konstaterande, exempelvis broiler. Likaså torde stordrift ha förutsättningar i andra grenar under speciella marknadsbetingelser eller goda förutsättningar för foderförsörjningen. Den företagna analysen har också sökt visa den specialiserade djurhållningens ekonomiska förutsättningar överlag. Det h a r emellertid varit svårt att beräkna de effekter specialiseringen har på produktionseffektiviteten, varför denna analys givetvis har många brister. Den antyder dock att specialisering inom djurskötseln i vissa fall kan ge goda resultat. Detta är exempelvis fallet inom fjäderfä- och fläskproduktionsområdena. För mjölkproduktionens del synes en långt gående specialisering utan växtodling icke ge ett tillfredsställande resultat om fodret h a r ett högt pris.

129 5.12. Nötköttproduktion och fårskötsel Nötköttproduktion Vid programmeringen har endast uppfödning av storboskap för slakt medtagits som produktionsgren inom nötköttproduktionen. Det h a r icke heller här ansetts befogat att ingå på andra djurslag, för vilka kan hänvisas till en specialundersökning företagen vid Lantbrukshögskolans företagsekonomiska institution. Vad uppfödningen av storboskap beträffar har programmeringen givit vid handen att denna gren i många områden haft svårt att i större utsträckning ingå i produktionsplanerna med där angivna förutsättningar. Med hänsyn härtill och då köttproduktionen är av stort intresse ur företagsekonomisk och ur försörjningssynpunkt h a r det ansetts angeläget att något ytterligare penetrera dess ekonomi. Utgångspunkten är därvid ovannämnda undersökning. I bilaga S2 h a r redovisats vissa intäkts-kostnadskalkyler hämtade därifrån. I dessa har förutsättningarna varit att slaktnöt uppfödes i två besättningsstorlekar och att produktionen är förlagd till syd- och mellansvenska Tabell 5: 6. Ekonomiskt

skogsbygder samt alternativt under sommarhalvåret baserad på åker- respektive ängsbete. Det senare kan sägas utgöras av beten på marker som vid långsiktsplaneringen hänförts till klasserna 2 och 3 enligt 1960 års arealinventering. Tabell 5: 6 belyser det ekonomiska slutresultatet för uppfödning av slaktungnöt under vissa variationer i förutsättningarna. Som framgår av tabell 5: 6 ger vid förutsatta foderpriser nötköttproduktionen icke full kostnadstäckning vid uppfödning av 20 djur per år. Resultatet blir dock betydligt gynnsammare vid 100 -slaktnöt per år. Viss osäkerhet vidlåder dock denna differens mellan besättningsstorlekarna. Sannolikt kan emellertid viss sänkning av arbets- och byggnadskostnaderna påräknas med stigande antal djur per besättning. Det skall påpekas att 100 djur per år sysselsätter endast 2 000 timmar. Tabell 5: 6 ger vidare upplysning om att en variation i foderkostnaderna av ± 10 proc. leder till en variation i företagarvinsten av ungefär ± 60 kr per djur. Resultatet är således i ganska hög

resultat vid uppfödning

av slaktnöt 100 st per år

20 st per år Företagarvinst, kr per djur Baskalkyl Vid 10 % högre foderkostnad Vid 10 % lägre foderkostnad Vid fasta avskrivningskostnader för byggnader Vid fasta byggnads- och arbetskostnader Täckningsbidrag för arbete och byggnader i % av kostnaderna Förädlingsvärde, öre per fe Grovfoder Baskalkyl Vid fasta avskrivningskostnader för byggnader. Vid fasta arbets- och byggnadskostnader Bete (30 öre per fe för hö) Baskalkyl Vid fasta avskrivningskostnader för byggnader Vid fasta arbets- och byggnadskostnader 9—318273

Åkerbete Ängsbete Åkerbete Ängsbete 160 234 86 18 165

—30 — 91 31 112 295

67 141 7 32 176

63 2 124 162 306

12 21 32

12 21 32

18 24 33

18 24 33

8 19 33

8 19 33

15 23 34

15 23 34

130 grad beroende av priset per fe och effektiviteten i utfodringen. Tabellen visar att tillgång till billiga naturliga beten är en betydelsefull lönsamhetsfaktor i nötköttproduktionen. Ifråga om utfodringseffektiviteten ger försöksresultat vid handen att under gynnsamma förhållanden något lägre foderförbrukning än 5,8 fe per kg kan uppnås. I praktisk drift kan dock betydligt sämre resultat föreligga, varför det oftast kan vara skäl räkna med det i tabell 5: 6 angivna högre kostnadsalternativet för foder. Vid tillgång på speciellt gödfoder, som saknar alternativanvändning, kan däremot en lägre foderkostnad vara motiverad. Detta kan gälla fabriksavfall av skilda slag, men det kan också vara fallet beträffande beten och foder från slåttervallar, som måste hållas ur växtföljdssynpunkt. Vid många gårdar finns outnyttjade byggnader, som lätt kan användas för köttproduktion. I vissa fall är även arbetskraften icke fullt utnyttjad under vinterhalvåret. Som synes av tabell 5: 6 kan nötköttproduktionen ge ganska god ersättning för dessa resurser. Den företagna specialundersökningen över slaktnötuppfödningen visar sammanfattningsvis att den har goda förTabell 5: 7. Ekonomiskt

utsättningar att hävda sig under speciella förhållanden. Framför allt gäller detta om svårigheter föreligger att utnyttja byggnader, arbetskraft och vissa foderresurser. Erfarenheten från praktiken visar att detta ofta är fallet f. n., särskilt där mjölkproduktionen nedlagts. Vid många gårdar har då köttproduktionen utbyggts. Den ger därvid en ersättning för ifrågavarande resurser, som annars icke skulle ha erhållits. De utförda analyserna visar emellertid att vid förutsatt effektivitet och prisläge är köttproduktionens konkurrenskraft mindre god, om omfattande nyinvesteringar skall göras för densamma eller om hög ersättning krävs för markerna och arbetskraften. Vid Jordbrukets utredningsinstitut har företagits undersökningar över fårskötselns ekonomi. Dessa visar att köttproduktionens ekonomi är ungefär densamma inom fårskötseln som inom nötkreaturskötseln. Under sämre betesbetingelser synes fårskötseln t. o. ni. ge något gynnsammare resultat än uppfödningen av storboskap. Pälsfår Under senare tid h a r intresset ökat för uppfödning av pälsfår och en analys

resultat vid uppfödning

av

pälsfår

100 tackor

1 000 tackor

Företagarvinst 1 , kr per tacka Baskalkvl Vid 10 % högre foderkostnad Vid 10 % lägre foderkostnad Vid 10 % lägre skinnpris Vid 10 % högre skinnpris

8 1 15 3 13

51 44 57 46 56

Förädlingsvärde för grovfoder, öre per fe Baskalkvl Vid 10 % högre foderförbrukning.. Vid 10 % lägre foderförbrukning . . Vid 10 % lägre skinnpris Vid 10 % högre skinnpris

17 15 19 16 18

28 26 32 27 29

Vid 30 öre per fe hö och 10 öre per fe bete.

131 över ekonomien i denna produktion har företagits vid Jordbrukets utredningsinstitut. På grundval därav h a r i bilaga S2 presenterats en rad kalkyler för 100 resp. 1 000 tackor. Dessa ger i tabell 5: 7 angivna slutresultat. Kalkylen visar ett relativt gynnsamt ekonomiskt resultat, vilket antyder utvecklingsmöjligheter för produktionsgrenen. Stora variationer torde dock föreligga i praktiken ifråga om arbetsförbrukning, foderutnyttjande, skinnkvalitet m. m. Produktionen är relativt okänslig för 10 proc. variation i foderförbrukning och skinnpriser. Kalkylen visar att besättningsstorleken är en betydelsefull lönsamhetsfaktor. I praktiken finns dock exempel på att man även vid relativt små besättningar har kunnat nedbringa arbetsförbrukningen till inemot samma antal timmar per tacka som för 1 000-tackorsbesättningen.

5.13. Mjölkproduktion med specialiserad gro vfoderodling Med hänsyn till de resultat som framkommit i det föregående vad mjölkproduktionen beträffar h a r det ansetts angeläget att analysera ytterligare alternativ för densamma. I bilaga S2 har redovisats en undersökning, där mjölkproduktion kopplats till en specialiser a d grovfoderodling. Därvid h a r räknats med en besättningsstorlek av alternativt 60 resp. 135 kor med inköp av rekryteringsdjur. Grovfoderarealen

(inkl. träda) uppgår till 49 resp. 107 ha. Det har antagits att denna är belägen i ett område, där markvärdet exkl. byggnader uppgår till 3 000 k r per ha. I förutsättningarna har ingått att företaget skall ha en hög mekaniseringsgrad i syfte att bl. a. nedbringa arbetsförbrukningen och utjämna säsongvariationen. Arbetsbehovet p e r ko h a r beräknats till 50 resp. 45 mt och totalt för företagen till 4 430 resp. 8 830 mt per år. Det h a r förutsatts en hög p r o duktionseffektivitet med en avkastning per ko av 5 000 kg och i slåttervallen av 4 000 ske netto. Förutsättningarna kan således sägas avse en specialiserad mjölkproduktion baserad på egen grovfoderodling och utan anknytning till andra grenar. Produktions- och arbetseffektiviteten h a r antagits vara mycket hög. Det ekonomiska resultatet vid 1960 års privnivå redovisas i tabell 5: 8. Tabellen visar att företagarvinsten är ungefär ± 0 vid 60 kor men ökar avsevärt vid en utbyggnad till 135 kor. Den är ganska känslig för förändringar i avkastningsnivå och foderförbrukning. Ersättningen för allt arbete blir vid 60 kor 7,60 kr per mt och vid 130 kor 10,40 kr. Om anställd arbetskraft värderas till 6,50 kr blir brukarens arbetsinkomst ca 20 000 resp. 40 000 k r i de båda alternativen. Den specialisering som h ä r behandlats blir relativt kapitalkrävande, dvs

Tabell 5:8. Ekonomiskt resultat vid mjölkproduktion specialiserad grovfoderodling

Företagarvinst, kr per företag Baskalkyl , Vid 10 % lägre avkastning. Vid 10 % högre avkastning, Vid 10 % lägre mjölkpris Vid 10 % högre mjölkpris. .

med

60 kor

135 kor

808 9 000 6 000 — 14 608 13 000

22 878 4 000 38 000 8 200 53 900

— —

132 med ett medelkapital av ca 410 000 resp. 820 000 kr (per man 200 000 k r ) . Det är uppenbart att den också bl. a. som en följd härav blir riskfull. Vid de amorterings- och skatteregler som f. n. föreligger är 60-korsalternativet icke realiserbart utan stora egna kapital.

som för T 60 genomförts inom ramen av räkenskapsgårdarnas genomsnittliga resurser utom för driftskapital som höjts med 10 proc. Långsiktsplaneringen har begränsats till arbetskraftsalternativen 5 000 och 7 000 mt. Restriktioner i övrigt har varit desamma som för T 60.

5.21. Gss-området

5.2. Programmering

vid 1975 års

teknik

Ett försök har gjorts att uppskatta den tekniska utvecklingens förväntade landvinningar fram till 1975. Utgångsläget har varit T 60 (rationell teknik 1960), vilken framskrivits med hänsyn till förväntade förbättringar på de produktionstekniska och arbetstekniska områdena. Därvid erhållen teknisk nivå redovisas i bilaga 1. Det är uppenbart att en dylik framskrivning är mycket svår att göra. Den kommer därför endast att som exempel prövas på tre produktionsområden (Gss, Ss, Ssk) med syfte att ge antydning om vilka effekter den tekniska utvecklingen kan förväntas få under 15 år ifråga om arealstorlek, kapitalbehov, arbetsförbrukning, produktionsprogram och lönsamhet. Med hänsyn till svårigheterna att göra riktiga avvägningar i teknisk utveckling mellan olika produktionsgrenar, blir produktionsprogrammen tentativa. Det bör vidare uppmärksammas att prisnivån fixerats till 1960 års, varigenom programmens utveckling fram till 1975 icke får uppfattas såsom en prognos. Störst intresse tilldrar sig h ä r företagsstorleken och lönsamheten. De resultat som erhålles för särskilt den senare bli dock osäkra även såsom uttryck för enbart teknisk utveckling. Förändrade priser kan givetvis sedan ge en helt annan lönsamhet i verkligheten. Kortsiktsprogrammeringen har lik-

Produktionsprogram Kort sikt. De erhållna produktionsprogrammen redovisas i diagram 5 : 1 a. Som synes är skillnaderna inte så stora gentemot T 60. Generellt h a r dock konkurrensförmågan ökat något för mjölkkorna och försämrats något för fläskproduktionen. Detta resultat får enligt vad ovan framhållits inte pressas alltför hårt. För att slaktnöt respektive värphöns skall ingå i programmen krävs en intäktshöjning i vederbörande grenar av 30 respektive 15 p r o c . Lång sikt. I det ekonomiskt optimala programmet utan andra restriktioner än som angivits för T 60 h a r produktionen inriktats på handelsväxter och sockerbetor varvid förutsatts att extra arbetskraft står till förfogande under skördeperioden till ett p r i s av 20 kr p e r mt (diagram 5 : 1 b ) . F ö r att mjölkkor, svin eller höns skall ingå i programmen krävs följande procentuella höjning av intäkterna:

Mjölkkor Slaktsvin Värphöns

R 5 000 28 18 40

R 7 000 28 18 40

Den redan i T 60 goda lönsamheten för handelsväxter i detta område h a r ytterligare förbättrats. Det ä r givetvis inte realistiskt att förutsätta en dylik produktionsform för hela Gss-området. Mjölk- och fläskproduktion h a r därför tvingats in i programmen. I den där-

Diagram 5:1 a. Produktionsprogram

och resursutnyttjande

Valtodling ha.

vid kortsiktsplaner.

vall

Djurskötsel ne

^^ Bjmjölkkor

Arbete mt

I |ej utnyttjat arbete

6000 4000 2000

III Ml

Kapital 1000 k r

300 "

H p a r k , byggnader och driftskapital I—I ej utnyttjat kapital

200 "

100 T e k n i k Tnu P r i s e r P60 P r o g r a m A/u Resurser

Tio r?s Péo Pio q^. aj. /?//

77>u Tio T?S PU> P6o P60 A/u O , / 0/=/-

Tr,u TiO T7S PtO péO PéO A/u Of/- OP/-

km

km

Tnu TiO T?5 PéO PtO PéO A/U On/ Op/.

Gss

134 Diagram 5:1 b. Produktionsprogram och resursutnyttjande vid långsiktplaner, Gss Växtodling ha_ Jspannmål m.m. 3sockerbetor

Ivall

Djurskötsel ne

mjölkkor

[•utnyttjad fast [arbetskraft outnyttjad fast arbetskraft

D

tillfällig arbetskraft

mark byggnader övrigt driftskapitaL

Teknik Priser

Resurser

no

T7S TJ[n. T?*

T*s

c^.ari, ftisk

mjilk

/%o PAo Pio

/? $000

P&o p&c

no

T7S-

Péo

PiO

T

?S

T7S

'

T

&-

cjf.qrb. f/o'±Jc

mjölk

PéO

PéO

PéO

/p ?ooo

135 vid e r h å l l n a d r i f t s i n r i k t n i n g e n ingår h a n d e l s v ä x t e r n a likväl i stor omfattning. Resursanvändning Kort sikt. Av d i a g r a m 5 : 1 a f r a m g å r att a r b e t s k r a f t e n b l i v i t ä n n u s ä m r e utn y t t j a d ä n i T 60. D ä d e n n a f r ä m s t b e s t å r a v f a m i l j e a r b e t s k r a f t , k r ä v s en väsentlig r e d u c e r i n g a v familjerna eller ö k a d f ö r e t a g s s t o r l e k för a t t ett b ä t t r e utnyttjande skall k u n n a åstadkommas. Långt sikt. S o m s y n e s av d i a g r a m 5 : 1 b blir arealinnehavet mycket bet y d a n d e (230 r e s p e k t i v e 321 h a ) . A r betskurvan blir dock ojämn och undersysselsättning föreligger i viss utsträckning under vinterhalvåret. Om möjlighet att anskaffa extra arbetskraft ej f i n n s , m i n s k a r a r e a l e n t i l l 169 r e s p e k t i v e 235 h a , m e n ä r ä n d å b e t y d l i g t s t ö r r e ä n v i d T 60. G e n o m d e t s t o r a arealinnehavet h a r också kapitalbehovet ö k a t k r a f t i g t (1,9—2,5 m i l j . k r p e r f ö r e t a g ) . I p r o g r a m m e d m j ö l k k o r eller fläskproduktion faller arealinnehavet till o m k r i n g 100 r e s p e k t i v e 160 h a v i d R 5000 r e s p . R 7000. Även k a p i t a l b e h o vet b l i r a v s e v ä r t l ä g r e ( 1 — 1 , 5 m i l j . k r ) .

Tabell

5: 9. Arbetsersättning,

D i a g r a m m e t v i s a r o c k s å att p r o g r a m m e d d j u r s k ö t s e l g e r en j ä m n a r e a r b e t s f ö r d e l n i n g o c h s å l e d e s m e r a full s y s s e l s ä t t n i n g åt d e n fasta a r b e t s k r a f t e n . Vid mjölkproduktion h a r dock viss extra arbetskraft anskaffats u n d e r skördeperioden. Lönsamhet Av t a b e l l 5 : 9 f r a m g å r att v i d p r o g r a m m e r i n g e n p å k o r t s i k t g e r 1975 å r s t e k n i k i n t e n å g o n s t ö r r e ö k n i n g av a r b e t s e r s ä t t n i n g e n . I n o m r a m e n f ö r förel i g g a n d e r e s u r s e r k a n följaktligen en ytterligare förbättrad teknik knappast u t n y t t j a s . O m d e t ä r m ö j l i g t att m i n s k a p å r e s u r s e n a r b e t s k r a f t till d e t v e r k liga behovet ökar lönsamheten något ytterligare. En väsentligt större ökning erhålles o m en m e r a h a r m o n i s k p r o duktionsmedelsutrustning kan skapas g e n o m att m a r k - o c h k a p i t a l r e s u r s e r n a kan utvidgas (långsiktsprogrammen). Tabellen visar att förhållandevis höga arbetsinkomster per mt därvid uppnås. Ganska stora skillnader föreligger dock mellan handelsväxtodling och program m e d mjölkkor eller svin. S k i l l n a d e r n a kan emellertid vara något överdrivna.

kr per mt i

Teknik.

T i

Pris Produktionsprogram. Resurser: Rn Rin • • • • Riv . . . . Rv R3000mt • R5000 m t • R7000mt • 1

Gss-området

*60

T 75 mjölk

Feo

P60

18,97 20,11

13,50 15,09

^60

Optimala

Nu

2,48 3,39 3,17 3,55

T 75 T 75 fläsk u. extra arbete

2,66 3,49 4,26 4,49

3,04 4,27 5,72 6,41

3,48 4,83 6,63 7,17

14,85 14,38

28,26 28,24

3,92 4,97 7,08 7,58 23,01 22,99

Arbetsersättning om friställd arbetskraft 1960—75 kan erhålla annan sysselsättning.

136 5.22. Ss-området Produktionsprogram Kort sikt. D e e r h å l l n a p r o d u k t i o n s p r o g r a m m e n v i d T 75 ( d i a g r a m 5 : 2 a ) a v v i k e r i n t e så m y c k e t f r å n p r o d u k t i o n s p l a n e r n a v i d T 60. M j ö l k p r o d u k t i o n e n h a r ö k a t n å g o t i g r u p p IV, m e d a n för g r u p p V en i n t ä k t s h ö j n i n g av 2 p r o c . k r ä v s för att d e n s k a l l i n g å i p l a n e r n a . Dess k o n k u r r e n s f ö r m å g a h a r d o c k stigit i f ö r h å l l a n d e till T 60. Lång sikt. Av d i a g r a m 5 : 2 b f r a m g å r att p r o g r a m m e n för l å n g s i k t s p l a n e r i n g e n v i d r e s u r s a l t e r n a t i v e t R 5000 koncentreras produktionen på handelsv ä x t e r o c h s v i n , l i k s o m v a r fallet v i d T 60. Det k r ä v s d o c k e n d a s t 1 p r o c . : s i n t ä k t s h ö j n i n g för att m j ö l k k o r s k a l l i n g å . Även i R 7000 i n r i k t a s p r o d u k tionen i första h a n d p å h a n d e l s v ä x t e r o c h svin. P r o g r a m m e t är d o c k labilt och mjölkkor ingår vid obetydlig intäktsökning. Likaså kan slaktnöt lätt i n g å (2 p r o c . : s i n t ä k t s ö k n i n g ) . O m e x t r a a r b e t s k r a f t ej k a n a n s k a f f a s u n d e r skördeperioden ökar mjölkproduktionens konkurrenskraft. Alternativt har 2 program utarbetats, där mjölkkor och slaktnöt tvingats in i p l a n e r n a . F ö r v ä r p h ö n s k r ä v s en i n t ä k t s h ö j n i n g av

Tabell

5: 10. Arbetsersättning,

Teknik Pris Produktionsprogram Resurser: Rn Rin Riv Rv R3000 mt RöOOOmt R7000mt 1

10 p r o c . o m g r e n e n s k a l l grammen.

Kort sikt. Av d i a g r a m 5 : 2 a f r a m g å r att ett s t o r t a n t a l m a n s t i m m a r ej k a n utnyttjas i kortsiktsplanerna. Huruvida dessa kan frigöras från företaget b e r o r p å m ö j l i g h e t e r n a att u t j ä m n a s ä s o n g v a r i a t i o n e n o c h a t t i v i s s a fall e r h å l l a deltidsarbete. Lång sikt. S o m f r a m g å r a v d i a g r a m 5 : 2 b ö k a r a r e a l i n n e h a v e t f r å n 120 till ca 210 h a v i d R 5000 m t o c h från 150 till d r y g t 270 h a v i d R 7000 m t , d å T 75 i n t r o d u c e r a s . S a m t i d i g t s t i g e r k a p i t a l b e h o v e t till c a 950 000 r e s p e k t i v e 1 250 000 k r v i d d e b å d a r e s u r s a l t e r n a t i v e n . D i a g r a m m e t v i s a r o c k s å att v i s s a r b e t s k r a f t — l o k a l i s e r a d till v i n t e r h a l v å r e t — ej k a n u t n y t t j a s . E n k o m bination med skogsbruk skulle i detta o m r å d e givit e n j ä m n a r e a r b e t s k u r v a o c h en h ö g r e a r b e t s e r s ä t t n i n g . Lönsamhet Arbetsersättningen redovisas i tabell 5 : 10. P å k o r t s i k t b l i r f ö r b ä t t r i n g e n o b e t y d l i g , o m a r b e t s k r a f t ej k a n frigör a s . Men ä v e n o m så ä r fallet u p p n å s

kr per mt i

^60

Ss-området TV

*60

T75 mjölk

T 75 kött

9,18 10,37

12,25 12,25

"so

Optimala

Nu

1,61 1,87 1,95 2,15

i pro-

Resursanvändning

*60

P60

inj

1,90 2,71 3,24 3,88

2,65 3,21 3,78 4,09

3,20 3,99 4,60 4,80

8,34 8,46

13,69 13,32

3,68 4,72 4,89 5,37

Arbetsersättning om friställd arbetskraft 1960—75 kan erhålla annan sysselsättning.

137 Diagram 5:2 a. Produktionsprogram och resursutnyttjande vid kortsiktsplaner, Ss Växtodling ha

HlJ spannnål m.m.

30 H

^ potatis

vall

10 -

| | ej utnyttjad areal

III

Djurskötsel ^— ne_

B mjölkko: I lej utnyttjad byggnad

slaktnöt

20 10

fa Skogsbruk ha

egen

avverkning

_Jrotförsäljning

40 -

••• ••• •••

20 -

Arbete mt

I |ej utnyttjat arbete

6000 " 4000 2000 ~fl

BSL Kapital 1000 kr

300 ~

B m a r k , b y g g n a d e r och d r i f t s k a p i t a ! i

lej u t n y t t j a t

T e k n i k Tnu TéO T?s P r i s e r f>éo p&ö pt,o P r o g r a m //u O^/ Op/. Resurser /RM

kapital

Tnu

TiO

T7S

Tnu

TbO

T75-

Tnu

T60

/ ?S

Péo

péo

P&o

P60

PéO

F6ö

PéO

Pia

P60

A/u

Op/.

Op/.

A/u

Op/

Op/

fi/o

Op/.

Op/.

/? M

/? F

138 Diagram 5:2 b. Produktionsprogram och resursutnyttjande vid långsiktsptaner, Ss Växtodling ha LLLLLJ s p a n n m å l m . m .

I vall I I outnyttjad

areal

Djurskötsel ne

mjölkkor

slaktnöt

•

utnyttjad fast arbetskraft outnyttjad fast arbetskraft tillfällig arbetskraft

mark byggnader övrigt driftskapital

Teknik

no

r?s

P r i s e r péä

T?5 T7S mjsik kl/f PéO PéO P60

Resurser

R Såöö

no PéO

r?s

T/S 7"W

PéO PéO PéO R

?Ö00

139 en arbetsinkomst som blott med ca 1 kr per mt överstiger 1960 års. Först i långsiktsplanerna sker en mera betydande ökning, dvs. till ca 13 kr per mt i de optimala programmen oberoende av resurser. Om en jämnare sysselsättning kunde erhållas på vintern genom exv. skogsbruk, skulle arbetsersättningen per mt öka med ytterligare ca 1 kr. För p r o g r a m med mjölk- och köttproduktion blir arbetsersättningen något lägre. 5.23. Ssk-området

Produktionsprogram Kort sikt. Diagram 5 : 3 a visar att programförändringarna från T 60 till T 75 är praktiskt taget obefintliga. Av bidragskalkylerna framgår visserligen att mjölkproduktionens konkurrenskraft ökat, men redan vid T 60 var byggnadsutrymmet utnyttjat. För att andra djurgrenar skall ingå krävs ganska stora intäktshöjningar, nämligen med följande p r o c e n t : R

Slaktnöt Slaktsvin Värphöns

u 55 20 37

R

in 50 12 28

R

iv 39 14 25

Lång sikt. Vid programmeringen har arbetats dels med förutsättningen att jordbruksjord och skogsmark ingår i proportionen 1: 2, dels att endast jordbruksjord finns. Produktionsplanerna i jordbruket h a r blivit lika i båda fallen (diagram 5 : 3 b ) . Där skog finns blir emellertid arbetet bättre utnyttjat. Vid de förutsatta resurserna och förhållandet jordbruksjord-skogsmark 1:2 kan inte hela skogsarealen avverkas med gårdens arbetskraft, varför rotförsäljning ingår i programmet. I jordbruket har driften helt specialiserats på mjölkproduktion. För att a n d r a grenar skall ingå krävs följande intäktshöjningar i procent:

Handelsväxter . . . Slaktnöt Slaktsvin Värphöns

R 5000 7 6 8 17

R 7000 6 6 8 17

För att kunna genomföra avverkningarna med egen arbetskraft måste exv. köttdjur insättas. I diagram 5 : 3 b har redovisats ett sådant alternativ för R 5000, vilket emellertid ger betydligt lägre timersättning än övriga alternativ. En krympning av åkerareal och koantal samt ökade egna arbetsinsatser i skogsbruk är en annan modifikation av programmet, som ger ungefär samma lönsamhet men mindre riskfull produktion. Resursanvändning Kort sikt. Även i skogsbruksområdet blir arbetskraften inte utnyttjad vid kortsiktsplaneringen. Diagram 5 : 5 visar att ganska stora outnyttjade resurser föreligger vid T 75. Lång sikt. Av diagram 5 : 3 b framgår att jordbruksjorden ökar från 50 till 60 ha i R 5000 och från 60 till 85 ha i R 7000. Därtill kommer två gånger så mycket skogsmark. Kapitalbehovet per företag stiger vid införandet av T 75 med ca 180 000 kr vid R 5000 och med 290 000 kr vid R 7000. Diagrammet visar vidare att om skog ej ingår kan ca 500 mt ej utnyttjas. Lönsamhet Arbetsersättningen ökar enligt tabell 5: 11 obetydligt vid införande av T 75, om detta sker inom ramen av föreliggande resurser. Kan outnyttjad arbetskraft frigöras ökar ersättningen med ca 1—1,50 kr per mt i förhållande till T 60. Långsiktsprogrammen — där full rörlighet föreligger i produktionsmedelssammansättningen — ger emellertid en betydligt större arbetsinkomst, nämligen ca 11 kr per tim. i samtliga

140 Diagram

5: 3 a. Produktionsprogram

Växtodling ha

SKOT s e j .

och resursutnyttjande

I

| ej utnyttjad

Hmjölkkor

^ ^ höns

30 -

Usvin

I—I e j u t n y t t j a d

20 -

yVA s l a k t n ö t

III

Skogsbruk ha

40 20

Arbete mt

areal

_

ne

10 -

vid kortsiktsplaner,

byggnad

I I I 111

I egen avverkning

| | rotförsäljning

US Ml I I I I |ej utnyttjat arbete

6000 4000 2000

Kapital 1000 kr

H m a i > k , byggnader och driftskapital I lej utnyttjat kapital

300 200 100

Hl

T e k n i k Ta, P r i s e r pio P r o g r a m //„ Eesurser

Téo T7S Péo Pio Op/. Of/. /?U

II III

Thu TéO T7S. PéO PéO PM M> Op/. Op/.

Tnu Té>0 T?S Pia PéO P60 f/u Op/. Op>/.

/?ir

Ssk

Diagram 5: 3 b. Produktionsprogram

och resursutnyttjande

vid langsiktsplaner, Ssk

spannmål m.m. vall potatis LLLI skogsplantering

Teknik

réo

T7S T?S r?f u-aJror

Priser

pio

Resurser

kött

p#> PM pu> R &O00

Téo

T?s T?s uskof PéO Péö P16 /?' ?O60

142 Tabell

5: 11. Arbetsersättning, Tnu

Teknik.

T 65 u.skog

Resurser: Rn Riv Rv

^60

Optimala

Nu

2,23 2,12 2,08

RHI

T 75 kött

Peo

^60

Produktionsprogram.

Ssk-området

•^60

1 60

Pris

kr per mt i

3,44 3,28 3,70

R3000mt • RöOOOmt • R7000mt •

4,34 4,64 4,87

4,76 5,36 5,81

5,46 5,66

10,65 10,83

5,33 5,96 6,46

9,30 9,52

5,96

Arbetsersättning om friställd arbetskraft 1960—75 kan erhålla annan sysselsättning. p r o g r a m med skog. Om produktionen b e g r ä n s a s till e n b a r t j o r d b r u k s d r i f t fall e r e r s ä t t n i n g e n till 9—10 k r p e r m t . Å sämre jordar blir jordbrukets relativa lönsamhet givetvis lägre. Särskilt gäller detta o m driften extensifieras mot k ö t t p r o d u k t i o n . Därvid blir skogsd r i f t ett m e r a b e t y d e l s e f u l l t k o m p l e m e n t . R e n s k o g s p r o d u k t i o n g e r ca 10 kr per mt i arbetsersättning.

5.24. Sammanfattning P l a n e r i n g e n v i d 1975 å r s t e k n i k ä r s o m f r a m h å l l i t s o s ä k e r o c h får e n d a s t b e t r a k t a s s å s o m ett r ä k n e e x e m p e l för att ge a n t y d a n o m d e n t e k n i s k a u t v e c k lingens konsekvenser ifråga o m företagsstorlek, p r o d u k t i o n s p r o g r a m och Tabell

5:12.

Procentuell

ökning

l ö n s a m h e t . D e t h a r d å f r a m g å t t att i n o m r a m e n för 1960 å r s r e s u r s e r (mark, kapital, arbetskraft) sker inga egentliga f ö r ä n d r i n g a r i p r o d u k t i o n e n . Lönsamheten ökar obetydligt såframt inte arbetskraft kan frigöras. Om detta kan ske i den omfattning arbetstekniken möjliggör, ökar d o c k arbetsersättningen p å i f r å g a v a r a n d e 15 å r e n l i g t tabell 5 : 1 2 . Om större rörlighet förutsattes i p r o d u k t i o n s a p p a r a t e n får d e n n y a t e k n i ken betydande konsekvenser. Arealinnehavet ökar kraftigt, vilket framgår a v t a b e l l 5 : 13. V i d s t u d i u m a v d e n n a b ö r o b s e r v e r a s att r e s u l t a t e t i v i s s u t s t r ä c k n i n g b l i r b e r o e n d e av m ö j l i g heterna att anställa extra arbetskraft u n d e r s k ö r d e p e r i o d e n . O m d e t t a ej ä r

av arbetsersättningen T 60 och T 75

vid kortsiktsplanerna

mellan

Procentuell ökning T 60—T 75

Gss Optimalt program

R II

R III

R IV

R V

13 Ss Ssk Optimalt program

143 Tabell 5:13. Procentuell ökning av arealinnehavet per företag mellan T 60 och T 75 enligt långsiktsplanerna Procentuell ökning T 60—T 75 R 5000

R 7000

Gss Optimalt program Mjölkproduktion

92 60

114 74

Optimalt program Mjölkproduktion

76 50

80 54

Ssk Optimalt program

realiserbart begränsas arealökningen särskilt för Ss-området. Vid mjölkproduktionsalternativen blir arealen i hög grad beroende av antalet mjölkkor, eftersom planeringen sker inom ramen av en fast arbetsinsats. Även behovet av kapital företer en kraftig ökning, vilket tabell 5: 14 visar. Ifråga om produktionsplanerna är förutsättningarna relativt osäkra och alltför få program har framräknats för att en mera klarläggande bild av den tekniska utvecklingens konsekvenser skall erhållas. Programmeringen antyder dock att mjölkproduktionens relativa konkurrenskraft har ökat något vid T 75. Inom Gss-området h a r dessutom specialodlingar av olika slag lätt att vinna stor omfattning på lämpliga

jordar. I Ss-området kan fläsk- och köttproduktion lätt ingå i programmen. I Ssk-området är mjölkproduktionens konkurrenskraft mycket betydande. Äggproduktionen har däremot icke i något fall kunnat konkurrera om resurserna vid ifrågavarande förutsättningar. Här synes den specialiserade driften vara en mera rationell utvecklingsväg. Den tekniska utvecklingens betydelse för lönsamheten (arbetsersättningen) kan givetvis inte mera exakt fastställas. Enligt de resultat som erhållits vid programmeringen skulle arbetsersättningen kunna förväntas öka enligt tabell 5: 15 vid införandet av T 75. Om man förutsätter att ifrågavarande förbättring av tekniken framkommer

Tabell 5:14. Procentuell ökning av kapitalinsatsen per företag mellan T 60 och T 75 enligt långsiktsplanerna Procentuell ökning T 60—T 75

Gss Optimalt program Mjölkproduktion

R 5000

R 7000

80 56

98 63

60 39

61 43

54 Ss Optimalt program Mjölkproduktion Ssk Optimalt program (innefattar mjölkproduktion)....

144 Tabell 5:15. Procentuell ökni, T 60 och T 75 enh

av arbetsersättningen långsiktsplanerna

mellan

Procentuell ökning T 60—T 75 R 5000

R 7000

88 96

94 83

Optimalt program Mjölkproduktion.

64 105

57 100

Ssk Optimalt program

91 Gss Optimalt program Mjölkproduktion. Ss

på 15 år skulle arbetsersättningen i runda tal öka med 4 p r o c . per år. Denna siffra får emellertid inte pressas. Det bör vidare uppmärksammas att den erhållits utifrån förutsättningen att resurser och produktionsprogram optimalt anpassats efter den tekniska utvecklingen. En dylik omedelbar anpassning torde sällan förekomma i praktiken inom någon näringsgren.i Det skulle förutsätta, att forskningsresultaten omedelbart kunde överföras till företagen och att företagarna hade möjlighet att skaffa härför erforderliga mark- och kapitalresurser samt ta de risker, som är förknippade med ett snabbt adopterande av ny teknik. Speciella svårigheter torde föreligga att successivt anpassa produktionsapparaten. Framför allt gäller detta maskiner och byggnader. När investeringar gjorts i dessa, blir driften på många punkter bunden under lång tid och kan ej förändras även om ny teknik framkommer. Å andra sidan bör beak-

tas att jämförelsen avser optimal teknik och organisation även 1960. Skulle anpassningen försvåras mellan dessa båda optimalprogram, kommer en allt större skillnad att föreligga mellan praktisk drift och vad som är möjligt uppnå utifrån föreliggande teknik. Även om den analys som h ä r gjorts rörande den förväntade tekniska utvecklingens konsekvenser är osäkra, ger den dock på en punkt en mycket bestämd vägledning. Om man vid T 75 skulle arbeta med samma innehav av mark, kapital och arbetskraft per gård som vid T 60, skulle lönsamheten öka mycket obetydligt. Även om arbetskraften har reducerats i proportion till minskningen i behovet, blir ökning i arbetsersättning blott ca 1 proc. per år. Om däremot innehavet av mark och kapital successivt kan anpassas efter den tekniska utvecklingen, skulle vid optimal driftsorganisation arbetsersättningen öka väsentligt mera. 1

Jfr Penrose op.cit.

KAPITEL 6

Jämförande bedömning av olika effektiviseringsvägar

Den företagna undersökningen syftar till att belysa det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar. I första hand har gjorts en historisk analys av effektiviseringsutvecklingen inom vissa länder (kap. 2). Därav framgår att lantbruket sedan 1930-talet fått flera rationaliseringsåtgärder att välja mellan än tidigare, då främst produktionstekniska förbättringar stod till buds. Numera tilldrar sig även arbetsrationalisering, storleksökning och specialisering ett betydande intresse, likaså vertikala och horisontella integrationssträvanden. I kap. 3 har lämnats en sammanfattning av en tidigare utförd undersökning rörande det svenska lantbrukets produktivitetsförhållanden, baserad på räkenskapsmaterial från bokföringskontrollerade gårdar. Denna visar att lantbruken i vårt land i allmänhet har en disharmonisk produktionsmedelsutrustning. Mekaniseringen h a r medfört stor outnyttjad kapacitet av såväl tekniska anordningar som i vissa fall av arbetskraft. Marginalproduktiviteten är ringa för dessa produktionsmedel, medan den däremot är hög för mark, djur och vissa förnödenheter, vilka möjliggör ett ökat utnyttjande av befintliga resurser. Undersökningarnas tredje etapp har sökt belysa fortsatta effektiviseringsvägar utifrån bestämda, preciserade förutsättningar (kap. 4 och 5). Därvid har rationaliseringsprogram utarbetats för en lång rad olika typfall. De åtgärder som studerats är tekniska för10—318273

bättringar (produktions- och arbetstekniska), organisatoriska förändringar i driften samt utbyggnad av företagens storlek. De förra har hänförts till kortsiktiga planeringsåtgärder, medan företagens utbyggnad har inrymts under benämningen långsiktsplanering. Effekterna av dessa åtgärder i vad avser produktionsprogram, resursbehov och lönsamhet har studerats genom syntetiska kalkyler grundade på räkenskapsoch försöksmaterial, arbetsstudieresultat och skilda tekniska överväganden av anlitade experter. I det följande görs en sammanfattande analys av de resultat, som särskilt framkommit i kap. 4 och 5. Speciellt intresse ägnas därvid de olika rationaliseringsåtgärdernas lönsamhetsstegrande effekt och det rationella lantbrukets konkurrenskraft om arbete och kapital gentemot andra näringar. Vidare kommer att diskuteras nödvändiga förutsättningar för att de framlagda organisationsformerna skall kunna realiseras inom svenskt lantbruk.

6.1. De olika rationaliseringsåtgärdernas lönsamhetsstegrande effekt De i det föregående utarbetade organisationsplanerna h a r ur lönsamhetssynpunkt jämförts med resultaten från lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning (räkenskapsgårdarna). Därvid h a r arbetsersättningen beräk-

146 näts enligt allmänna företagsekonomiska principer för intäkts- och kostnadsberäkningen. Detta förfaringssätt avviker på vissa punkter från de kalkyler som utarbetas såsom underlag för prisförhandlingarna. Bl. a. beräknas där icke räntekostnaderna, liksom här varit fallet, på fastighetens hela marknadsvärde och vidare värderas vissa naturaprestationer efter konsumentpris. Det har dock i förevarande sammanhang icke ansetts lämpligt att anknyta till denna beräkning, eftersom programmeringen avser nya organisationsformer, vilkas konkurrenskraft måste bedömas efter en företagsekonomiskt hållbar kalkyl. Det skall dessutom redan från början understrykas, att en kalkylmässig uppskattning av ett företags ekonomiska resultat aldrig kan göras exakt. Vidare erinras om att »Nu-alternativet» avser ett medeltal av räkenskapsresultaten för åren 1956—60, relativt schematiskt uppräknat till 1960 års prisnivå. Av kap. 4 framgår att arbetsersättningen i nudriften vid räkenskapsgårdarna i grova drag varierar mellan

2—4 kr per mt. Den är högst i Gssområdet och lägst i Ss-området. I regel ökar den med arealstorleken (jfr fig. 2 : 1 ) . Under 1960 uppgick lantarbetarlönen till i genomsnitt ca 4,50 kr per mt och industriarbetarlönen för manliga arbetare över 18 år i dyrort III till 6,30 kr. Gentemot dessa timlöner är den sålunda beräknade arbetsinkomsten i lantbruket låg. Här skall dock erinras om att jordbrukarna har relativt stora kapitalinkomster och att beräkningarna av kalkylmässiga kostnader utförts efter företagsekonomiska principer.

6.11. Tekniska-organisatoriska förbättringar på kort sikt

Den i de syntetiska beräkningarna för kortsiktsplaneringen använda produktionstekniken — som i stort sett svarar mot vad som f. n. är möjligt uppnå i rationell drift inom ramen av föreliggande företag — ger i tabell 6: 1 redovisade förbättring av arbetsinkomsten i lantbruket. Som synes är denna relativt sett högre i de sämre än i de

Tabell 6: 1. Förändring i arbetsersättning vid övergång till rationell teknik respektive optimal produktionsinriktning inom ramen av räkenskapsgårdarnas genomsnittliga resurser

Område

Förbättrad teknik

Förbättrad produktionsinriktning

Totalt

Ytterligare förbättring av arbetsersättningen om hänsyn ej tas till fasta kostnader för byggnader och markanläggningar

(Förändring (Nu -> T60) 10 21 29 40 44 50 41 56

(Förändring T60 -> Opt.) 29 11 15 6 17 32 27 8

42 34 48 48 68 98 79 68

(Förändring i % gentemot kol. 4) 16 21 21 26 28 18 15 18

Ökning i proc. som följd av

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

147 bättre jordbruksområdena, vilket är naturligt med hänsyn till förutsättningarna. Det har inte ansetts möjligt att göra en meningsfull analys av förändringarna inom olika storleksklasser. Om driften med hjälp av den lineära programmeringsmetoden omplaneras vid räkenskapsgårdarna i syfte att maximera ersättningen för fasta resurser inom ramen av föreliggande produktionsapparat, sker en ytterligare ökning av arbetsersättningen. Tabell 6: 1 redovisar också denna förbättring, vilken är något mindre än vad som skulle kunna åstadkommas genom införandet av rationell teknik. Det skall emellertid påpekas, att en exakt åtskillnad mellan effekterna av tekniska och organisatoriska förändringar ej kan göras. De i vissa fall oenhetliga områdessiffrorna ger uttryck härför. Det bör vidare observeras att inom ramen av föreliggande resurser är det svårt att helt utnyttja modern produktionsteknik. Särskilt försvårar kapitalbristen en anpassning av produktionen efter resurserna i övrigt. Även om den förbättrade tekniken och driftsorganisationen avsevärt höjer arbetsersättningen — enligt tabell 6: 1 med i genomsnitt 50 proc. — uppnås ändå icke överlag en arbetsersättning motsvarande lantarbetarlön. 1 Inom ramen av föreliggande genomsnittliga resurser är det följaktligen svårt att genom rationalisering av driften erhålla en konkurrenskraftig inkomst. Likväl har här förutsatts en ganska avancerad produktionsteknik och en matematiskt optimal driftsorganisation, vilket ej kan förväntas i praktiken. Den analys som företagits över effekterna av förväntade tekniska framsteg till 1975 visar, att motsvarande bild erhålles även i ett långsiktigt perspektiv om resursramen ej utökas. För de tre analyserade områdena (jfr kap. 5) skulle de tekniska

framstegen endast möjliggöra ca 1 proc. årlig stegring i arbetsersättningen vid räkenskapsgårdarnas nuvarande resurser av mark och kapital. Därvid har ändå förutsatts att arbetskraften kan nedbringas i takt med införandet av ny teknik. Detta torde i praktiken ej vara möjligt överallt beroende på arbetskraftens odelbarhet. På kort sikt föreligger i lantbruket vissa fasta resurser med låga alternativvärden. Härigenom kan nuvarande företagsform och teknik framstå som rationell för företagaren, även om den icke ger full täckning av kostnaderna. I varje fall skulle nya organisationsformers konkurrenskraft framstå såsom mindre framträdande. I tabell 6: 1 har även beräknats den ytterligare stegring av arbetsersättningen i optimalplanerna, som erhålles om hänsyn ej tas till fasta kostnader för byggnader och markanläggningar. Som synes skulle arbetsersättningen härigenom bli 15—25 proc. högre. Med den arbetsteknik som förutsatts vid programmeringen skulle visst antal manstimmar kunna frigöras även på kort sikt. Omfattningen därav framgår av tabell 6: 2, vilken antyder att det föreligger ganska stora outnyttjade arbetskraftreserver vid nuvarande företagsstruktur. En stor del av denna arbetskraft är dock av hög ålder. Det blir dessutom allt svårare att frigöra densamma, eftersom den huvudsakligen utgöres av familjearbete. I beräkningarna har genomgående förutsatts att 1

Det skall erinras om att arbetsersättningen avser allt arbete och att den ej beräknas enligt grunder som använts vid jordbrukets prisförhandlingar. En spridningsanalys av räkenskapsmaterialet ger vidare vid handen att många gårdar uppnår högre arbetsersättning än vad som framkommit i de syntetiska beräkningarna vid rationell teknik och organisation. Dessa gårdar har dock ofta större insatta resurser än genomsnittet och i vissa fall högre avkastning per ha eller djurenhet än vad som motsvarar T60.

148 Tabell 6: 2. Outnyttjad arbetskraft vid optimala program. Kort sikt

(T60:P60)

Outnyttjad arbetskraft i proc. av tillgänglig Område

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

RII

RIII

RIV

RV

Medeltal

13 21 10 22 14 15 1 13

15 29 16 38 13 10 7 26

9 20 29 33 30 13

8 20 23 27 39

12 24 14 31 22 13 3 16

Tabell 6: 3. Ökning av arbetsersättningen gentemot rationell teknik och optimal tion (kort sikt), om outnyttjad arbetskraft helt kan friställas, proc. Område Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

organisa-

RII

RIII

RIV

RV

Medeltal

15 26 10 28 16 18 1 15

17 42 18 62 16 11 7 35

10 25 40 49 43 15

9 25 30 37 64

14 32 16 46 29 15 3 20

arbetskraften är fast. Om emellertid denna förutsättning slappes, kan i tabell 6: 3 angivna inkomststegring per mt erhållas i förhållande till optimalplanerna. En så omfattande reducering av arbetsinsatsen som där förutsatts torde dock vara helt orealistisk vid mindre gårdar, såframt inte till jordbruksdrift väl anpassade deltidssysselsättningar föreligger.

6.12. Utbyggnad av företagens storlek

Produktivitetsanalysen i kap. 3 ger en klar antydan om att marginalprodukten för mark (jordbruksjord och skogsmark) samt för vissa kapitalresurser (särskilt djur) är hög i ett normalt svenskt lantbruksföretag. En utbyggnad av detta — i första hand med sådana produktionsmedel som har högt marginalvärde — skulle således vara en betydelsefull effektiviseringsåtgärd. Den

lineära programmeringsstudien h a r givit liknande resultat. I första hand kan man från kortsiktsplaneringen få ytterligare material, vilket liksom produktivitetsanalysen antyder lämpliga utvecklingsvägar. Genom att denna planering för varje område avser olika arealstorlekar, kan effekterna av stigande arealer studeras på grundval av dessa planer. Diagram 6: 1 belyser hur arbetsersättningen vid de optimala planerna ökar med stigande areal inom slättbygdsområdena. Jämförelser har där även gjorts med trenden i räkenskapsresultaten för åren 1956—60 (uppräknade till optimalplanernas n i v å ) . Båda dessa serier visar en betydande ökning av arbetsersättningen med stigande areal och andra produktionsresurser som ökar med arealstorleken. Den syntetiska beräkningen synes därvid ge något större stegring än räkenskapsmaterialet. Detta

149 Diagram 6: 1. Arbetsersättning vid optimala kortsiktsplaner för slättbygdsområdena och beräknad arbetsersättning vid räkenskapsgårdarna 1956—60 uppräknad till optimalplanernas nivå Arbetsersättning

£r/mt Räkenskapsresultat

Optimala planer vid T60:P60

ha jord— bruksjord

Gmb

ha j o r d bruksjord

Gns

ha j o r d bruksjord 5 T

Ss

21-

mr 10

i

ha j o r d bruksjord

150 Tabell 6: 4. Marginalproduklivitet

för resurserna (kort sikt)

åkerjord,

skogsmark

och

kapital

Marginalproduktivitet (kr per kr) Område

Mark

Storleksgrupp

Kapital Åker Gss

II III IV V

Gmb

II III IV

Gsk

II III IV

Gns

II III IV

Ss

II III IV

Ssk

II III IV II III

Skog 1,00 1,00 1,72 1,00

2,31 2,63 2,59 2,55

5,44 6,00 6,00 4,66

v 1,44 0,18

v v

Nn Nö

v

II III

torde delvis bero på att räkenskapsgårdarnas rationalitet gentemot genomsnittsjordbruket minskar något med ökad gårdsstorlek. Vidare h a r de större fastigheterna förhållandevis stora outnyttjade byggnadsutrymmen, vilka vid programmeringen möjliggjort en kraftigare utökning av djurbesättningarna. I kortsiktplanernas lösningar enligt den lineära programmeringsmetoden (Simplextablån) kan också marginalprodukterna av olika resurser erhållas. Tabell 6: 4 redovisar dessa produkter för mark och kapital. Vid studiet av denna tabell bör observeras att i vissa

3,45 3,30 3,23 3,15

4,12 6,26 7,20 8,44

2,28 2,80 2,16

1,00 1,00 1,00 2,78

3,04 1,42 2,50

1,00 3,66 1,00 9,28

1,39

4,34 4,12 4,10

1,00 4,56 5,10

2,27 2,37

5,63 5,63

1,00 1,00

6,53 6,60

6,24 5,92

områden h a r kapitalet varit så knappt att all mark ej kunnat utnyttjas vid föreliggande produktionsteknik och driftsinriktning. Några marginalvärden kan i så fall ej redovisas för marken. Tabellen visar överlag höga marginalvärden för åker och skogsmark. Även kapitalet har i vissa områden ett mycket högt värde. Denna analys verifierar följaktligen de resultat som på regressionsanalytisk väg erhållits i kap. 3. Liksom där skall emellertid även i detta sammanhang understrykas, att denna analys endast ger antydningar om lämpliga utvecklingsvägar. Långsiktsplane-

151 ringen är ett försök att mera ingående söka klarlägga storleksfaktorns ekonomiska betydelse. Resultatet är i hög grad beroende av vilka kapitalresurser som insattes, den produktionsinriktning som tillämpas och den harmoni som överhuvudtaget kan uppnås i företaget. I långsiktsplaneringen har, mot bakgrunden av produktivitetsanalysen, främst insatserna av kapital och mark tillåtits öka. Däremot har arbetskraftsresursen, som företedde låg marginalprodukt, i regel begränsats till 3 000, 5 000 resp. 7 000 mt per år. Endast i vissa specialiserade djuralternativ har medgivits en större insats av arbetskraft. Då det är svårt att arbeta med den totala resursinsatsen såsom uttryck för företagets storlek kommer först omsättningen att användas som ett sammanfattande storleksmått. Diagram 6: 2 beDiagram G: 2. Arbetsersättningens

lyser sambandet mellan omsättningen per företag och arbetsersättningen per mt. Därvid h a r medtagits samtliga kortsikts- och långsiktsplaner, men ej de specialiserade djuralternativen. Som synes föreligger ett mycket markerat samband mellan ifrågavarande variabler. Diagrammet visar dessutom att i regel kan en arbetsinkomst av 5—6 kr per tim. ej uppnås förrän omsättningen uppgår till 100 000 kr eller mer. En ökad omsättning kan uppnås på skilda sätt och det är därför angeläget att underkasta denna faktor ytterligare granskning. I diagram 6: 3 har sambandet mellan arbetsersättning och insatsen av kapital belysts. Kapitalets betydelsefulla lönsamhetsstegrande effekt är där mycket framträdande (kapitalet omfattar här även fastigheterna). En arbetsersättning av 5—6 kr kan i genomsnitt inte erhållas förrän vid kapitalinsatser av minst 200 000 kr per föreberoende av omsättningens

storlek

Kr,/mt 14

a

-

A

G O

A

A

&a

•

f

B

?• D*4 fc A D

£

ify

R> n

a

A

s*

+o

•

Gsa Grab Gsk

A

Qns S3

A

Sak Un Hö

X

•

•

A o •

A •

1 50

350 400 Omsättning, 1000 kr per för*tag

152 Diagram 6: 3. Arbetsersättningens beroende av kapitalinsatsen Kr/mt

14-

12"

A D A

A

A

*

*_

•*

*

*

800 Gss Gmb Csk Gris

* G • A

Ss Ssk Sta B*

O • • T

1 1 WV~T 1000 1100 1300 K a p i t a l i n s a t s , 1000 kr per företag

Diagram 6: 4. Arbetsersättningens beroende av insatserna av jord och skog (2 ha skogsmark = 1 ha jordbruks jord) Xr/mt

T X

x A •

•/F 9

o A

X öib • Gsk Gn3 A Ss o Ssk • Nn A N3 • GES

A

•

•

200 Aroal, ha per företag

153 tag. Enligt programmeringen i kap. 4 har Gss-området givit särskilt höga arbetsinkomster, men diagram 6:3 visar att kapitalinsatsen vid företagen i detta område är mycket stor. Diagram 6 : 3 visar liksom diagram 6: 2 en betydande spridning. En ökad insats av kapital är således icke en generell väg för ökad lönsamhet. Även kapitalet kan som framgått av det föregående vara olika produktivt. Särskilt har kapital investerat i mark och djur visat sig ha en stark lönsamhetsstegrande effekt. Vidare bör särskilt observeras, att vissa specialiserade program företer stora avvikelser från den allmänna trenden i diagram 6: 3. Det synes även vara av intresse att belysa arbetsersättningen som en funktion av arealinnehavet. Diagram 6: 4 redovisar dessa förhållanden. Även arealinsatsen har som synes en starkt stegrande effekt på arbetsersättningen. Spridningen är dock större än i dia-

Diagram 6: 5. Arbetsersättning

R3Q00

grammen 2 och 3, vilket är naturligt med hänsyn till de stora skillnader som råder ifråga om markens kvalitet. I diagram 6: 5 har ett försök gjorts att för Gss-området (långsiktsplanerna) belysa hur lönsamheten beror av variationer i såväl areal som driftskapital och arbetsinsats. De skillnader i arbetsersättning som föreligger mellan olika företag, beror delvis på driftsorganisationen. Denna företer vid långsiktsplanerna stora variationer med åtföljande växlingar i resursinnehav och lönsamhet. I första hand skall påpekas att vissa specialiserade djuralternativ har gett relativ hög arbetsersättning. Därvid har inget arealunderlag i företagen förutsatts. I andra fall har specialiseringen krävt stora arealer i extensiv drift. Resursinnehav och lönsamhet vid specialiserad djurskötsel belyses av tabell 6: 5. Därav kan dras den slutsatsen att flera djurgrenar synes ha stora förutsättning-

vid varierande insats av arbete, jordbruksjord och driftskapital, Gss R 7000

R 5000

Kr/mt

Kr/mt

154 Tabell 6: 5. Resursinnehav

och lönsamhet

Djurantal

Mjölkproduktion, utan foderodling Dito Dito

50 kor 200 »> 400 i

Mjölkproduktion, med grovfoderodling.... Dito

60 »> 135 »

Nötköttproduktion, med grovfoder (åkerbete) Dito Pälsfår, med grovfoder (åkerbete) Dito Svin, utan foderodling. Dito Dito Dito Broiler, utan foderodling Dito Dito Äggproduktion foderodling Dito Dito

Areal, ha

vid specialiserad

djurskötsel

Ersätt- Ersättning per mt vid Kapital ning per 10 % lägre avkastning 1 000 kr mt, kr eller produktpris

252 000 679 000 1 260 000

5,58 7,62 9,13

1,40 3,02 4,02

49 107

410 000 820 000

7,60 10,40

4,49 6,88

20 slaktdjur/år 100 »

20 50

87 000 359 000

1,76 4,80

— 1,20 1,10

100 tackor 1 000 i

11 110

69 000 596 000

4,91 16,15

2,78 10,48

10 000 23 000 80 000 350 000

3,16 4,41 7,52 33,46

0,45 1,36 3,45 17,19

14 000 46 000 159 000

4,94 8,67 16,21

1,93 4,51 9,45

10 000 35 000 111 000

1,85 3,70 6,77

0,36 0,27 1,48

20 slaktsvin/gång 50 » 200 » 1 000 »> 1 000 djur/ gång 4 000 16 000

)> »>

utan 350 h ö n s 1 400 »

5 000

»

a r att u t v e c k l a s till s p e c i a l i s e r a d e föret a g . S ä r s k i l t g ä l l e r d e t t a fläsk-, b r o i l e r och äggproduktion samt fårskötsel. P r o g r a m m e r i n g s r e s u l t a t e n för o l i k a o m r å d e n f ö r e t e r en m å n g s k i f t a n d e b i l d med skilda resurskombinationer, driftsinriktningar och lönsamhet. Förhålland e n a h a r s a m m a n s t ä l l t s i d i a g r a m 6 : 6. Som synes föreligger såväl i n o m o m r å dena som mellan d e s a m m a stora lönsamhetsskillnader och samtidigt också stora skillnader i resursinnehav och resurskombination. Stora skillnader finns o c k s å b e t r ä f f a n d e d r i f t s i n r i k t n i n g , vilk a ej i d e s s h e l h e t b e l y s e s a v d i a g r a m m e t . F ö r s k o g s o m r å d e n a h a r t. e x . i c k e medtagits driftsformer med enbart

s k o g s b r u k (jfr i s t ä l l e t t a b e l l 6: 2 1 ) . D e t ä r i c k e m ö j l i g t att u t ö v e r v a d s o m o v a n gjorts d r a n å g r a generella slutsatser beträffande sambanden mellan lönsamhet och olika faktorer. F ö r h å l l a n d e n a är mycket skiftande mellan områdena beroende på jordarnas produktionsförm å g a , t i l l g å n g till s k o g s m a r k , d j u r s k ö t selns förutsättningar etc. I regel visar m j ö l k p r o d u k t i o n e n vid långsiktsplaneringen dålig konkurrensförmåga. De lägsta lönsamhetsalternativen i d i a g r a m 6: 6 omfattar i regel m j ö l k p r o d u k t i o n . Det är d o c k möjligt att e n a l l t f ö r o g y n n s a m b i l d e r h å l l i t s , b e r o e n d e p å s v å r i g h e t e r n a att u p p s k a t ta mjölkproduktionens k o m p l e m e n t ä r a

155 Diagram

6:6.

Lönsamhetens

beroende av resurstillgång områden

ar'ce t a e r S ä 1 1 r. 1 n -T , kr/mt

i organisationsplanerna

i

1 nikM ill i i M M

50-

i

'.ojsr.ark, i

i högst

niillll M

H

för olika

JU

nlllkft

Jill nrllH

^

2C0' 100' irital,

.o

" "?200-

n 600040002000kreatursenheter,

i

II

MJ ull B -ftft

Jki

aÉ_M I III afl II jkHI GES

jJk

atflj

a»IM a»lil

IM

»

o c o

M O O O (-1 O O O

M o M O

Gsk

33 19 28 8

Ss Ssk Nn Nö

o o O O

o o o

fördelar. I de flesta områdena krävs emellertid mycket stora intäktsökningar för att den skall ingå i optimalplanerna. Följande tablå belyser dessa i procent: Gss Gmb

nmflfl

Bjujj

atMIII HaiIII

nffllft n.rll mftfll ^ i l JLIJ nrlrl J M

w Sa w

o o o o o o

ni

nn

25 1 1 1

Detta har givit anledning till en specialstudie av mjölkproduktionens ekonomiska förutsättningar (se kap. 5). Som framgår därav kan en bättre lönsamhet (Ss-områdets förutsättningar) inte uppnås utan mycket effektiv produktion (minst 5 000 kg mjölk per ko, minst 100 kor p e r besättning) och i specialiserad drift med hög avkastning i grovfoderodlingen. Denna produktionsform blir emellertid å andra sidan riskfull och svår att finansiera.

sa ta sa M O O O

W O O O H O O O

w o n o

o o o o

I diagram 6: 6 jämföres även långsiktsplanerna med de kortsiktiga optimala planerna för storleksklass III (RIII T 60 : P 60 opt.). Det bör därvid observeras att arbetsinsatsen vid RIII är ungefär densamma som vid R 5000, medan R 3000 har lägre och R 7000 h a r högre arbetsinsats. Stora skillnader i insatserna av kapital och mark föreligger däremot mellan RIII och långsiktsplanerna. I regel h a r dessa genom en mera optimal kombination av olika produktionsmedel gett en väsentligt högre lönsamhet än i RIII. Därvid har även produktionsinriktningen påverkats. Generellt kan sålunda sägas att långsiktsplanernas stora överlägsenhet i lönsamhetshänseende gentemot kortsiktsalternativen är ett resultat av en mera harmonisk kombination av resurser och ett bättre kapacitetsutnyttjande samt en

156 mera lönande kombination av produktionsgrenar. Ifråga om resurskombinationen skall särskilt framhållas att kring arbetskraften har kombinerats betydligt större mark- och kapitalresurser än i RIII. Driftsinriktningen är inte så mångsidig som i kortsiktsplanerna utan mera anpassad efter förutsättningarna. I vissa fall har emellertid driften en så extrem inriktning att den ej förefaller realistisk för ett större antal gårdar. Om sålunda arbetsersättningen ökar starkt med stigande resursinnehav eller med ökad omsättning, är det av intresse att söka klarlägga huruvida en optimal företagsstorlek föreligger. Av diagram 6: 6 framgår att arbetsersättningen i regel ökar obetydligt, då resursinnehavet är större än vid R 5000, vid vilket alternativ dock ryms arealer av 20—120 ha åker och kapital av 225 000—1 000 000 kr. Även de specialiserade djuralternativen ger i många fall liknande resultat (tabell 6 : 5 ) . Vissa undantag från denna regel finns dock, exv. stora insatser av produktiv mark i Gss-området och vissa grenar inom djurskötseln. Nu berörda förhållanden visar att vid föreliggande teknik har de mindre lantbruken större potentiella rationaliseringsmöjligheter än de större. Det bör emellertid observeras att planering ej gjorts för verkligt stora företag. Det bör vidare beaktas, att även om arbetsersättningen per mt ej ökar så mycket, då företagets storlek överstiger en arbetsinsats av 5 000 mt, kan företagarersättningen likväl öka. Detta blir genomgående fallet om den anställda arbetskraften kan erhållas till lägre timlön än den genomsnittliga u p p n å d d a arbetsersättningen. I flera planer är detta möjligt. Vid huvudparten av de framräknade planerna är dock företagarvinsten obetydlig och den synes i

varje fall icke kraftigt stimulera till utbyggnad av mycket stora företag. Liknande erfarenheter finns även i Förenta Staterna, där familjejordbruket dominerar trots goda institutionella möjligheter att utbygga större företag. Detta utesluter givetvis inte att vid en rationell organisation, hög teknik och gynnsamma markförhållanden det kan vara lönsamt utbygga företagens storlek längre än till de arealer och arbetsinsatser som ovan redovisats. Samma sak torde i vissa fall gälla inom djurskötseln. Exempel på dylika företag finns inom vårt land. Vid bedömning av långsiktsplanerna och deras relativt goda lönsamhet bör beaktas att där genomgående förutsatts icke enbart optimal organisation utan även rationell teknik. I samband med programmeringen har undersökts effekterna av en 10-procentig sänkning av avkastningsnivån. Konsekvenserna därav skall närmare diskuteras längre fram, men redan här kan understrykas att detta i många fall leder till en sådan sänkning av arbetsersättningen, att långsiktsplanernas lönsamhet obetydligt avviker från kortsiktsplanernas. Detta visar att utbyggnaden av företagen icke får den ovan erhållna inkomststegrande effekten utan att den sammankopplas med en rationell organisation och produktionsteknik.

6.13. Sammanfattande synpunkter

Som ovan framgått visar den företagna analysen att ingen effektiviseringsåtgärd generellt kan sättas främst, då det gäller att höja jordbrukets lönsamhet. Beräkningarna ger dock belägg för att resurskombinationen ofta är mindre väl anpassad. Särskilt krävs att till arbetskraftens förfogande ställs mera produktivt kapital och i regel även mera mark för att den skall erhålla en till-

157 fredsställande ersättning. Men proportionerna mellan olika resurser företer stora växlingar med förutsättningarna. Vidare spelar driftsinriktning och teknisk nivå stor roll för resultatet även i långsiktsprogrammen. Därav följer att driftsrationalisering måste ske hand i hand med storleksrationalisering för att rationella företag skall kunna skapas och att det därvid blir fråga om en ömsesidig anpassning, vilken har särskilt goda möjligheter att komma till stånd vid tidpunkten för nybyggnad och arealkomplettering. Om så ej sker kan stora felinvesteringar lätt göras, såväl ur den enskildes som ur samhällets synpunkt. En utbyggnad av företagens storlek måste i ett långsiktigt perspektiv te sig än mer betydelsefull. På längre sikt kan förväntas en allt mer avancerad och komplicerad produktionsteknik, som inte torde rationellt kunna behärskas och snabbt adopteras mer än av mera framstående företagare. Det är givetvis svårt att kalkylmässigt visa driftsledarförmågans betydelse härvidlag och i föreliggande undersökning h a r räknats med samma teknik oberoende av företagsstorleken. Vid bedömning av jordbrukets utvecklingsvägar bör likväl nu berörda förhållanden tillmätas stor vikt. Givetvis ökar detta också kravet på en effektivisering av utbildnings- och upplysningsverksamheten.

6.2. Det rationella lantbrukets konkurrenskraft gentemot andra näringar Vid utarbetandet av de olika rationaliseringsalternativen och beräkningen av deras konkurrenskraft har mark och kapitalföremål värdesatts efter 1960 års marknadspriser, varvid räntekostnaderna i långsiktsplanerna beräknats efter en räntefot av 6 proc. för kapital in-

vesterat i mark och byggnader och 7 proc. för driftskapital. I kortsiktsplanerna har byggts på räkenskapsgårdarnas kostnadsberäkningar härvidlag. Det ekonomiska resultatet har sedan uttryckts såsom ersättning för arbetskraften. Diskussionen om konkurrensförmågan gentemot andra näringar kommer därför att främst bli en diskussion rörande konkurrensen om arbetskraft, varvid emellertid bör beaktas nyssnämnda värdesättning av övriga resurser. Enligt vad ovan framgått är det huvudsakligen långsiktsplanerna —• där optimal kombination av resurser och produktionsgrenar förutsatts vid 1960 års teknik —• som ger en mera väsentlig höjning av arbetsersättningen i lantbruket. Vid ett studium av lantbrukets konkurrensförmåga gentemot andra näringar tilldrar sig därför dessa planer störst intresse. Det skall redan på förhand understrykas att långsiktsprogrammen endast får betraktas såsom modeller för vissa angivna förutsättningar och att det i verkligheten finns en långt större variation i dessa än vad som kunnat beaktas i programmeringen. Med hänsyn härtill måste de erhållna resultaten användas med stor försiktighet. Detta även med hänsyn till att programmen är de matematiskt optimala vid ifrågavarande förutsättningar och att en dylik exakt anpassning icke kan åstadkommas i praktiken. Det skulle innebära ständigt full rörlighet och möjlighet till anpassning efter teknisk-ekonomisk utveckling. Som redan framhållits h a r vissa svårbedömbara konventioner måst göras vid kostnadsberäkningen. Särskilt skall påpekas att marken i regel åsatts ett värde motsvarande 1960 års marknadsvärde för bebyggd jord. Anledningen härtill har varit att de erforderliga arealerna

158 per företag i regel ej torde kunna uppnås i praktiken utan sammanläggning av åtskilliga mindre fastigheter. Därvid uppstår många anpassningsproblem, vilka här ej beaktats. Likaså är det svårt att utnyttja föreliggande byggnadsbestånd, även om detta ej är nerslitet. Det är dock troligt att undantag härifrån kan förekomma, särskilt beträffande bostäderna. Under sådana förhållanden torde det vara rimligt att räkna med något lägre fastighetsvärden. Vad detta innebär beträffande arbetsersättningen skall exemplifieras. Om fastighetsvärdet sänkes med 1 000 kr per ha vid slättbygdernas optimala organisationsformer ökar arbetsersättningen med följande belopp per mt:

6.21. Jämförelser med industri- och lantarbetare

olika områden. I diagram 6 : 7 a görs även en jämförelse med nudriften. Vidare har i båda diagrammen inlagts den genomsnittliga timförtjänsten för industri- och lantarbetare 1960. Som synes föreligger stora skillnader mellan de senares arbetsförtjänster och lantbrukets arbetsersättning i såväl nudriften som i kortsiktsplanerna. Den vid programmeringen tillämpade tekniken och organisationen ger således icke, vid räkenskapsgårdarnas genomsnittliga resursinnehav och 1960 års priser, i större delen av landet en arbetsersättning motsvarande industriarbetarlön. Det är tänkbart att en något högre teknik i vissa fall skulle kunna tillämpas (jfr kap. 5 vid specialiserad mjölkproduktion), men i allmänhet måste i undersökningen använda avkastningstal etc. betraktas såsom höga f. n. Bilden förändras emellertid väsentligt i diagrammet för långsiktsplanerna. Genomgående ger de optimala planerna för R 5000 och R 7000 en arbetsersättning som ligger i nivå med eller överstiger industriarbetarlönen. För resursalternativet R 3000 är detta däremot icke överallt fallet. Det bör vidare observeras att mjölkproduktionsprogrammen ofta ger en låg arbetsersättning. Inom skogsbygdsområdena ger ren jordbruksdrift i regel lägre ersättning än lantarbetarlön. Genom kombination jord-skog eller i ren skogsdrift uppnås dock ersättningar av 6—8 kr per mt. Som framgått av det föregående har vissa specialiserade djuralternativ gett arbetsersättningar som väsentligt överstiger industriarbetarlönen (tabell 6: 5). Om ränteläget sänks med 1 proc. förbättras lantbrukets relativa konkurrenskraft något (i långsiktsplanerna 1— 2 kr högre arbetsersättning per mt).

Diagrammen 6 : 7 a och 6 : 7 b redovisar en sammanställning av arbetsersättningarna vid samtliga planer (T 60) inom

Den analys som företagits rörande den tekniska utvecklingen fram till 1975 är osäker och bristfällig. Det är

R3000 R5000 R 7000

1,20 kr 1,50 kr 1,30 kr

Kan dessutom vissa byggnader utnyttjas efter en storleksrationalisering, skulle ytterligare någon inkomstförbättring erhållas. Mot detta måste emellertid ställas ovannämnda anpassningssvårigheter. I undersökningen har räknats med 1960 års ränteläge. Sedan 1960 h a r räntefoten återigen sänkts, varför det kunde vara motiverat att i kalkylerna för nya organisationsformer alternativt räkna med lägre räntefot. Förhållandena på detta område kan dock växla. Det har därför ansetts tillräckligt att exemplifiera hur 1 proc. sänkning av räntefoten påverkar arbetsersättningen. Därvid stiger arbetsersättningen i regel med ca 15 proc. Något högre tal erhålles i allmänhet för mjölkproduktionsalternativen och något lägre för övre Norrland.

159 Diagram 6: 7 a. Arbetsersättning

vid nudrift och i kortsiktsplanerna för tant- och industriarbetare

jämförd med

timförtjänst

Kr/mt Oss Eli

Gnb

HIII

RIV

RV

RII

RIII

Gslc RIV

RV

RII

RIII

RIV

RV

arbetare lantarbe-

7Ay mu liUli IIIJ * if

K* if £ K' if £ if if $

'•8/<t /-fAS /

As*/I / As A /

V* >A A V

/i:/f?

*•

d

'* ?/ ?4

if if £ /f if $

^

" ^ ^^é If

Diagram 6:7 b Arbetsersättning Kr/mt

Gss .R5000

K' if *>

'*'*$

R3000

fgf/

'«"/? '*'* 'F'*

k if $ £ if $ K if

if if

i

f

Z

tf if

vid långsiktsplanerna jämförd tant- och industriarbetare Gmb

R7000

>f if c £ ? «? £ /<? A-C * *

//A? / /C/

^ C $ tfif$ffi?i*>fifi*£

14- R3000

i" a $

R5000 R7000

R3000

Gsk R5000

'*'i? '*'$ '£ r. if if

ff i"

if if

med timförtjänst

för

Gns

R7000

R3000

R5000

R7000

12-.

10T

8-

? R3000

R5000

R7000 1

&\

&"*. ^V

KNÄ*

v^vc V^A

/AV/£& t initjH R5000

R3000

R5000

JJ7000

H7000

A

V^<N

k

ii t Ht i i

R30(

ikriri---l.7t1r.l1:

<^ c?>?

•IIIIIIlllllllll

B5000

R7000

160 icke skäl att pressa densamma allt för hårt. För de områden som analyserats (Gss, Ss och Ssk) pekar dock beräkningarna på att inom ramen för 1960 års resurser ökar arbetsersättningen obetydligt från T 60 till T 75. Om arbetskraft kan frigöras i takt med införandet av ny teknik blir ökningen i genomsnitt ca 1 proc. per år. Förutsattes däremot full rörlighet i resurskombinationen skulle arbetsersättningen vid fasta priser stiga ca 4 proc. per år i genomsnitt. Därvid synes lönsamhetsutvecklingen bli relativt gynnsam i mjölkproduktionen. I detta sammanhang skall dock påpekas att förutsättningen om fasta priser och omedelbar anpassning synes orealistisk. I verkligheten torde en del av rationaliseringsvinsten vandra över till konsumenterna. En optimal anpassning till teknisk utveckling torde icke heller kunna uppnås mer än i begränsade områden. Den tekniska utvecklingen kan dock bli snabbare än ovan förutsatts, om större resurser satsas på forskning och försök. Möjligheterna att sedan undvika alltför stor eftersläpning sammanhänger i hög grad med rådgivningsverksamhetens utformning, tillgång till krediter, sysselsättningsförhållandena utanför lantbruket, prisstabiliteten m. m.

6.22. Företagarfamiljens ersättning

Även om arbetskraften i genomsnitt erhåller en ersättning motsvarande industriarbetarlön, är därmed inte sagt att företagen är konkurrenskraftiga gentemot andra näringar särskilt beträffande driftsledaren och kapitalet. Ifrågavarande företag kräver betydande kapitalinsatser (0,5—1,5 milj. kr) och fordrar stor kunnighet och progressivitet hos brukaren. Det är därför av intresse att belysa arbetsersättningen för företagaren och dennes familj (3 000

m t ) . Detta görs i tabell 6: 6 utifrån förutsättningen att all arbetskraft över 3 000 mt kostnadsberäknats efter lantarbetarlön 1960 (5 kr p e r m t ) . Som synes därav redovisas för R 3000 en arbetsersättning för företagaren och dennes familj, vilken i flera fall ej torde vara konkurrenskraftig. Däremot erhålles relativt höga ersättningar för större resursalternativ i flera områden. Skogsområdena ligger dock ogynnsammare till än slättbygderna, särskilt mot beaktande av att anställd arbetskraft där ofta icke kan erhållas för lantarbetarlön. Likaså redovisar mjölkproduktionsalternativen i mera mångsidig drift låga arbetsinkomster för brukaren. De i vissa fall höga arbetsersättningarna vid specialiserade djuralternativ (tabell 6:6) antyder att företagarersättningen där är relativt gynnsam. En sänkning av ränteläget med 1 proc. ökar företagarersättningen med 15—25 proc. Även om sålunda vissa organisationsformer — särskilt i de bättre slättbygderna och såsom specialiserad djurhållning — ger förhållandevis god arbetsinkomst för företagaren och dennes familj och förväntad teknisk utveckling antyder en gynnsam prognos beträffande lantbrukets produktivitet, kan dessa organisationsalternativ likväl vara svåra att driva såsom ekonomiska företag under lantbrukets specifika förhållanden. Framför allt sammanhänger detta med där gällande amorterings- och skatteregler. Det h a r därför även ansetts nödvändigt att belysa vilken inkomst brukaren kan förväntas erhålla efter skatt och amortering.

6.23. Amorterings- och skattekonsekvenser

Undersökningens uppläggning redovisas i bilaga 4. Den h a r begränsats till långsiktsplanerna för Gss, Ss och Ssk (R 3000 och R 5000 optimalt och mjölk-

161 Tabell

6: 6. Arbetsersättning

till

förelagaren

och dennes familj

om övrig

arbetskraft

värderas till lantarbetarlön. Kr per år

Område

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn No

R 3000

R 5000

R 7000

Organisationsform

Organisationsform

Organisationsform

Opt.

Mjölk

OptT60-10%

Opt

Mjölk

36 852 20 315 16 393 22 606 19 013 13 133 16 987 19 767

13 729 10 175 8 738 9 498 8 635 11 015 7 305 2 13 526

22 284 8 026 10 454 11 661 8 759 7 129 15 203 11 672

65 734 34 914 19 532 39 718 33 235 17 301 18 350 22 269

24 462 15 775 11 397 14 387 12 293 16 959 8 309 2 15 778

Opt T60-10 % Opt. 39 105 14 265 8 102 18 678 13 174 9 272 15 408 10 114

Mjölk

82 143 37 832 43 617 17 762 25 965 11 839 49 776 23 554 41 161 16 260 19 627 18 538 22 796 6 602 2 26 859 18 965

66 kor

135 kor

Specialiserad injölkproduktion(Ss) 24 451

47 357

OptT60-10% 46 308 15 072 11381 20 811 13 500 5 801 17 627 10 813

1 För områdesprogrammen och för specialiserad mjölkproduktion (60 kor) 3 000 mt, för specialiserad mjölkproduktion (135 kor) 2 000 mt. 2 Utan skog.

alternativ) samt till två specialiserade djuralternativ (60 och 135 kor med egen grovfoderodling). Därvid har i första hand antagits att företagaren h a r ett eget kapital av 10 proc. av behovet samt att familjen i regel arbetar 3 000 mt per år i manuellt arbete och härför erhåller i tabell 6: 6 angivna arbetsinkomst. Alternativt h a r räknats med en något större insats av eget kapital. Företagen har antagits kunna finansieras till stor del med hjälp av statliga lånegarantier. Vissa borgenslån h a r dock ansetts erforderliga (se bilaga 4 ) . Amorteringarna h a r beräknats enligt nu gällande gynnsammaste amorteringsregler. Vid skatteberäkningarna h a r för den statliga inkomstskatten tillämpats de skalor som gäller från 1/1 1962 och kommunalskatten h a r beräknats efter 15 proc. ATP h a r beräknats på nettointäkten, varvid basbeloppet satts till 4 500 kr. Undersökningen h a r belyst dels företagarens över- och underskott u n d e r en 15-årsperiod utifrån vissa anI l — 318273

taganden rörande levnadskostnaderna, dels vad som kvarstår till privat konsumtion och sparande sedan skatter, ATP och föreskrivna amorteringar erlagts. Beräkningarna h a r utförts på såväl ägare- som arrendebasis. Tabell 6: 7 visar att vid optimalprogrammen i Gss-området erhålles även i det minsta resursalternativet (R 3000) en ersättning till levnadskostnader efter skatt som kan anses vara relativt god. Företag med mjölkproduktion ger dock ej särskilt hög levnadsstandard ens i Gss. Inom Ss-området ä r konkurrenskraften vid mjölkproduktionsalternativen sämre. Förhållandena ä r däremot bättre för Ssk-området. Beräkningarna visar emellertid att under 6—10-årsperioden blir ersättningen till levnadskostnader i många alternativ mycket låg. Detta sammanhänger med att amorteringar och räntor blir höga under denna period. Tabell 6: 7 visar följaktligen att även om den kalkylmässiga arbetsersättningen för brukaren är relä-

162 Tabell

6: 7. Företagarens och dennes familjs överskott till levnadskostnader efter (amorteringar företagna enligt föreliggande amorteringsregler), kr Eget kapital 10 proc.

Område och produktionsalternativ

Eget kapital 50 000 resp. 100 000 kr 1

Period i år 1—5

6—10

11—15

1—15

Med. per år 1—15

Medeltal per år Gss R 3000: T 60: P 6 0 Opt. alt. Köp » Arrende.... Mjölkalt. Köp » Arrende... .

31000 24 000 13 000 10 000

16 000 18 000 5 000 7 000

18 000 20 000 9 000 10 000

22 000 21000 9 000 9 000

20 000 24 000 11 000 13 000

Gss R 5000: T 60 P 6 0 Opt. alt. K ö p . . . » Arrende Mjölkalt. K ö p . . . » Arrende

50 000 35 000 22 000 13 000

23 000 25 000 6 000 8 000

26 000 28 000 12 000 13 000

33 000 29 000 13 000 11000

31 000 37 000 16 000 20 000

Ss R 3000: T 60: P 60 Opt. alt. Köp i Arrende... Mjölkalt. Köp » Arrende...

19 000 15 000 9 000 7 000

8 000 9 000 3 000 4 000

13 000 13 000 6 000 6 000

13 000 12 000 6 000 6 000

15 000 16 000 9 000 10 000

S s R 5 0 0 0 : T 60 P 6 0 Opt. alt. K ö p . . . » Arrende Mjölkalt. K ö p . . . » Arrende

30 000 22 000 13 000 8 000

11000 12 000 1000 2 000

18 000 18 000 7 000 7 000

19 000 17 000 7 000 6 000

22 000 25 000 13 000 15 000

Ss/cR 3000: T 60: P 6 0 Extensivt alt. Köp Mjölkalt. Köp

9 000 11000

5 000 5 000

9 000 7 000

8 000 8 000

10 000 10 000

Ss/cR 5000: T 60: P 6 0 Extensivt alt. Köp. Mjölkalt. Köp

15 000 15 000

4 000 5 000

9 000 9 000

9 000 10 000

15 000 16 000

Specialiserad produktion 60 kor 135 »>

17 000 25 000

8 000 9 000

12 000 16 000

12 000 16 000

12 000 16 000

skatt

mjölk-

Eget kapital 50 000 kr för alternativen R 3000 och 60 kor. » » 100 000 » » » R 5000 och 135 kor.

tivt god, försvårar n u v a r a n d e a m o r t e r i n g s - o c h s k a t t e r e g l e r m ö j l i g h e t e r n a att u p p n å en r i m l i g l e v n a d s s t a n d a r d . S ä r s k i l t ä r d e t t a fallet v i d e n o m f a t t a n d e mjölkproduktion, vilken kräver stora byggnadsinvesteringar. Dessa b e h a n d las relativt ogynnsamt ur skattesynpunkt och värdeminskningsavdragen är därvid betydligt lägre än vad som h ä r

ansetts svara mot ekonomisk varaktighet. Därest det egna kapitalet uppgår t i l l m e r ä n 10 p r o c . av b e h o v e t , b l i r r e s u l t a t e t g y n n s a m m a r e . T a b e l l 6: 7 a n t y d e r o c k s å , a t t a r r e n d e f o r m e n ger b ä t t re existensmöjligheter än ägandeformen, då kapitaltillgångarna är begränsade. Om ränteläget sänks m e d 1 p r o c , ö k a r ö v e r s k o t t e t till l e v n a d s k o s t n a d e r

163 efter skatt med ca 15 proc. vid opt. alt. (köp) och med 20—30 proc. vid mjölkalt, ( k ö p ) .

6.3. Risk

ter och prisets beroende därav samt den osäkerhet som råder rörande prispolitikens fortsatta utformning. 6.31. Riskvariationer i avkastning och priser

och osäkerhet

Det h a r inte varit möjligt att genomföra en mera fullständig riskanalys för långsiktsplanerna. Vid programmeringen h a r dock för de optimala planerna studerats h u r arbetsinkomsten minskar genom en 10-procentig sänkning av intäkten (vilket innebär antingen 10 proc:s nedgång i produktpriset eller omkring 10 p r o c s lägre avkastning). I förhållande till de optimala programmen vid 1960 års teknik och priser (T 60 : P 60) har därvid i tabell 6: 8 angivna procentuella sänkning av arbetsersättningen erhållits. Tabellen redovisar även motsvarande konsekvenser för kort&iktsprogrammen. Tabellen visar i regel en mycket kraftig minskning i arbetsersättningen vid ifrågavarande försämring i skördeutbytet eller i produktpriserna. De låga siffr o r n a för Nn beror på att programmet innehåller skog i stor omfattning och att motsvarande reducering av dess intäkter icke gjorts. Liknande risker föreligger dock även i skogsbruket. I genomsnitt kan man följaktligen konstatera att en 10-procentig intäktsminsk-

Även om långsiktsprogrammen under normalår ger en relativt god lönsamhet, kan variationerna mellan åren vara så stora att likviditetskriser lätt kan uppstå. Riskerna härför ökar med stigande företagsstorlek genom att driften då måste baseras på stora främmande kapital och att företagarens arbetsersättning samtidigt utgör en allt mindre del av totalintäkten. Likaså ökar riskkänsligheten med stigande investeringar i byggnader för vilka avskrivningsreglerna vid inkomstdeklarationen ej svarar mot ekonomisk varaktighetstid varvid samtidigt ofta krävs en snabb amortering av lånemedlen. De utarbetade långsiktsplanerna blir således känsliga för stora årliga variationer i avkastning och priser. Genom att de förutsätter uppbyggnad av en ny produktionsapparat med ganska lång teknisk varaktighet, blir de också känsliga för långsiktiga förändringar i priser och teknik. Speciellt bör h ä r uppmärksammas produktionsprogrammens egen inverkan på utbudet av jordbruksproduk-

Tabell 6: 8. Procentuell nedgång i ersättning för allt arbete vid 10 proc. lägre eller avkastningsnivå i jordbruket Resursalternativ Område

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö 1

pris

Rn

Rni

Riv

RV

R3000

R 5000

R 7000

51 31 20 29 26 14 12 13

52 39 22 32 30 19 13 17

49 42 28 35 33 21

50 30 37 34 34

38 (40) 1 58 (60) 36 (36) 45 (48) 50 (54) 46 (46) 10 (11) 41 (41)

35 (41) 45 (59) 39 (59) 41 (53) 44 (60) 29 (46) 10 (16) 38 (55)

35 (44) 44 (65) 32 (56) 40 (58) 43 (67) 35 (70) 12 (23) 34 (60)

Siffrorna inom parentes avser nedgång i företagarens arbetsersättning.

164 Diagram

6:8. Arbetsersättningens minskning vid 10 proc. lägre pris eller avkastningsnivå bruket. T 60—10 proc. jämfört med T 60 optimala planer

Kr/mt

.

-

.

-

r

03 S Gnt G sk

X

Gns Ss 3 sk

A

Rn

A T

Nö

"T 200

ning medför i långsiktsplanerna en sänkning av arbetsersättningen med 35—50 proc. Arbetsinkomsterna blir därvid ofta obetydligt större än i nudriften. Förhållandena illustreras även av diagram 6: 8. Riskvariationens konsekvenser på de specialiserade djuralternativens lönsamhet kan studeras i tabell 6: 5. En 10-procentig sänkning av priser eller avkastning är ej något unikt förhållande i jordbruket. Genom undersökningar av Gulbrandsen2 har visats att en prisvariation av 10—20 proc. har förelegat för olika produkter under åren 1935—58, då priserna ändå varit reglerade. Ifråga om avkastningsvariationen har Hjelms belyst att denna i växtodlingen för hela växtföljden uppgår till 10—20 proc. och för mjölkproduktionen till 10—15 proc. av medelavkastningen. Den totala intäktsvariationen för ett företag med relativt mångsidig

•

•

o

•

400 350 O m a ä t t r i>"'S, 1 0 0 0 k r

pe

drift uppgår enligt Gulbrandsens beräkningar till 10—15 proc. av medelintäkten för en följd av år. Detta innebär i stort sett att under ett år av sex kan företagen utsättas för ett intäktsbortfall av denna storlek. Som ovan visats resulterar r e d a n en intäktsminskning av 10 proc. i en väsentlig sänkning av arbetsersättningen. Vid resursalternativen R 5000 och R 7000 erhåller företagaren i dylika fall obetydliga arbetsinkomster. Redömt även gentemot analysen i tabell 6: 7 måste hans likviditetssituation därvid bli ytterst ansträngd, såframt han ej har stora egna kapital. F ö r att stimulera effektivitetsutvecklingen och för att överhuvudtaget göra det möjligt för 2 Guldbrandsen, Odd: A model of profit calculation under price uncertainty, Stencil, Uppsala 1961. 3 Hjelm, Lennart: Avkastningsvariationen som riskfaktor i jordbruket. Medd. nr 8—54 från Jordbrukets Utredningsinstitut.

165 företagaren att skaffa sig relativt stora lantbruk utan betydande egna kapital, är åtgärder som minskar den årliga intäktsvariationen av utomordentlig betydelse. Hit hör driftstekniska åtgärder av skilda slag (bevattning, torrläggning, mindre riskkänsligt växt- och djurmaterial, bättre bruknings- och odlingsmetoder o. d.). F ö r utveckling av sådana åtgärder spelar insatserna inom försök och forskning stor roll. Genom försäkringar kan vissa produktionstekniska risker elimineras eller minskas. Vidare kan en flexibel produktionsapparat och produktionsplan nedbringa vissa risker. Möjligheterna att göra skattemässiga förskjutningar i intäkterna ä r också av betydelse. Slutligen följer av det föregående att ett prisregleringssystem, som dämpar den årliga variationen i intäkterna icke oväsentligt torde stimulera jordbrukets effektiviseringssträvanden. Detsamma gäller en god marknadsorganisation som kan utjämna utbuden genom lagring m. m.

6.32. Osäkerhet rörande teknisk utveckling

Vid bedömning av olika rationaliseringsvägar måste även den långsiktiga utvecklingen av priser och teknik beaktas, dvs. den osäkerhet som betingas av ifrågavarande utveckling. Vad tekniken beträffar ä r framför allt förändringar på maskin- och byggnadssidan av intresse. Det h a r inte varit möjligt att erhålla en mera preciserad bild rör a n d e lantmannabyggnadernas framtida konstruktioner. På detta område föreligger stor osäkerhet och detta torde i många fall avskräcka för stora investeringar. Om nybyggnad i större omfattning skall komma till stånd för resursalternativen R 5000 och R 7000, är det angeläget att mera bestämda svar kan lämnas beträffande djurstallarnas konstruktion och planlösningar.

Vad maskinerna beträffar har i bilagorna 1 och 2 redovisats en prognos för utvecklingen fram till 1975. Denna visar genomgående att konstruktionerna blir större och effektivare men samtidigt dyrbarare. Härigenom försvåras delbarheten och möjligheterna att utnyttja den tekniska utvecklingens landvinningar vid m i n d r e företag. På detta område kan således dels en prognos göras, dels ger denna antydan om att en utbyggnad av företagen är ett medel att minska vissa teknologiska risker.

6.33. Osäkerhet rörande långsiktig prisutveckling

Ifråga om prisutvecklingen skall först erinras om det välkända förhållandet att arbetslönerna företer en förhållandevis stark stegring år från år. Detta stimulerar anskaffandet av arbetsbesparande anläggningar av skilda slag och därmed också till utbyggnad av företagen. Vad jordbrukets produktpriser beträffar skall främst deras beroende av utbudet i ett land med låga efterfrågeelasticiteter diskuteras. En mycket stor del av de framräknade programmen på såväl kort som lång sikt förutsätter en högre intensitet i de olika produktionsgrenarna än vad som f. n. är fallet vid genomsnittet av svenska jordbruk. Många program h a r dessutom inneburit en utbyggnad av fläskproduktionen. Ett snabbt realiserande av de effektiviseringsalternativ som framlagts i det föregående skulle antagligen leda till en betydande ökning av totalproduktionen. Det har icke ansetts möjligt att göra någon mera ingående analys av effektiviseringens inverkan på utbudet, beroende bl. a. på att en prognos knappast kan uppställas över vare sig takten i tilllämpningen av ny teknik eller frekvensen av de skilda rationaliseringsalterna-

166 Tabell 6: 9. Avkastning

Område Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

i växtodlingen vid T 60 i jämförelse med normskördar 1960- 61 (rel. tal, normskörd —100)

Höstvete Vårvete 124 136 123 127 131 110 119

125 113 136 119 116 93 103

Råg

Korn

Havre

Potatis

Vall

125 148 134 127 132 130 121 110

131 127 133 134 140 133 158 138

124 117 139 133 126 120 117 89

117 116 121 106 130 118 119 111

88 103 113 103 106 113 121 117

tiven. Att bedöma utvecklingen av långsiktsplanerna torde vara helt omöjligt. I det följande kommer utbudskonsekvenserna endast att tentativt diskuteras. Vad först avkastningen per ha beträffar redovisas i tabell 6: 9 den beräknade ökningen då 1960 års teknik introduceras i dess helhet. Jämförelse har där gjorts med 1960 års normskördar. Tabellen visar som synes en kraftig avkastningsstegring per ha, vilken givetvis kan resultera i utbudsökning. För mjölkproduktionens del skall erinras om att vid programmeringen för T 60 räknats med en avkastning per ko av 4 000—5 000 kg mot ca 3 000 f. n. i genomsnitt. Förändringarna på utbudssidan sammanhänger naturligtvis även med förskjutningar i produktionsinriktningen och tillgången på resurser. Någon mera meningsfull analys häröver är svårt att göra. De ekonomiskt optimala organisationsformerna som framkommit vid programmeringen antyder endast produktionsinriktningen i stort vid ett antal typfall utifrån vissa bestämda resurstillgångar. Den har dock särskilt på kort sikt givit vissa erfarenheter som kan vara av betydelse att åberopa i detta sammanhang. I allmänhet är förskjutningarna i produktionsprogrammen på kort sikt små. Inom ramen av föreliggande produktionsapparat och resurser i övrigt är

driften ganska bunden. Mindre förändringar i densamma påverkar icke heller lönsamheten i nämnvärd grad. I regel leder de optimala kortsiktsplanerna till ett något högre djurantal än i nudriften, varigenom resurserna utnyttjas bättre. Detta överensstämmer med de erfarenheter som framkommit av produktivitetsanalysen i kap. 3. I de flesta områden h a r därvid mjölkproduktionen ganska god konkurrenskraft. Vid större gårdar har den dock i vissa fall fått ge vika för fläskproduktion och handelsväxter. På kort sikt h a r däremot kött- och äggproduktionen svårt att i större utsträckning ingå i produktionsplanerna. Genom särskilda undersökningar h a r emellertid visats att nötköttproduktionen har god konkurrenskraft under vissa specifika betingelser och att fjäderfäskötseln h a r förutsättningar att utbyggas i specialiserad drift. Vid programmeringen för de olika områdena inom ramen av föreliggande resurser h a r driften blivit ganska mångsidig. I följande tablå har gjorts en sammanställning över de totala produktionsförändringarna för vissa produkter vid övergång från nudriften till optimal teknik och organisation i kortsiktsplanerna: Spannmål + 1 6 proc. Mjölk +71 » Fläsk +20 »

167 Som synes skulle detta föranleda en ganska stor ökning av produktionen vid ifrågavarande gårdstyper. Beräkningen får dock ej betraktas såsom en prognos. Ovan h a r påpekats att stor tröghet föreligger i anpassningsprocessen. Vidare bör observeras att programmeringen gjorts under förutsättning att ca 15 proc. av åkerjorden i skogsområdena endast kan användas för bete eller skogsdrift. Senare analyser h a r visat att de förutsatta skördarna icke kan utvinnas vid T 60 å fullt så stor del av åkerjorden (jfr sid. 174). Det skall vidare erinras om att programmen överlag ger dålig arbetsersättning, varför stimulansen till utbudsstegring vid många gårdar likväl är svag. Istället torde arbetskraften övergå till andra yrken. Långsiktsprogrammens effekt på produktion och utbud är ytterst svårt att analysera. Genomgående h a r arbetats med en teknik som ökar avkastningen per ha och per djurenhet i samma omfattning som i kortsiktsprogrammen (se tabell 6 : 9 ) . Vidare h a r förutsatts att 25—30 proc. av åkerjorden i skogsområdena endast kan användas till skog eller bete. Ifråga om förändringar i produktionsinriktningen kan endast vissa allmänna slutsatser dras. I slättbygdernas långsiktsplaner har oljeväxter och spannmål, sockerbetor och köksväxter (i Gss) och fläskproduktion en hög konkurrenskraft. Mjölkproduktionen h a r svårt att hävda sig i långsiktsplanerna, då nya anläggningar krävs för densamma. Detsamma gäller även kött- och äggproduktionen. Där tillgång till skog finns kommer d e n n a lätt in som en med jordbruket kombinerad gren, varvid arbetsfördelningen under året blir jämnare. I mellan- och skogsbygderna har produktionsprogrammen blivit av mycket varierande utseende. Oftast förändras de lätt vid små förändringar i förutsätt-

ningarna. Å bättre jordar hävdar sig handelsväxterna väl och i vissa fall även potatisen. Mjölk- och köttproduktionen har där större relativ konkurrenskraft än i slättbygderna. På vissa marker uppträder skogsplantering som ett realistiskt alternativ. Skogsbruket h a r i dessa områden överlag stor förmåga att konkurrera om arbetskraften. Vidare ger i regel kombinationen jordskog högre ersättning än ren jordbruksdrift. Jordbrukets produktionsinriktning blir därvid extensiv — ofta endast fodersäd, köttproduktion med grovfoderodling eller i vissa fall äggproduktion. De långsiktiga programmen visar sålunda att de flesta av jordbrukets olika grenar är svåra att bedriva i lönsam produktion inom skogsbygderna, därest resurserna måste förnyas. Från dessa områden torde inte några produktionsstegrande tendenser av allvarligt slag föreligga. Tvärtom är det sannolikt att totala utbudet av jordbruksprodukter där minskar genom nedläggning av åkerjord. Inom slättbygderna synes däremot teknisk och organisatorisk anpassning lätt kunna öka produktionen av handelsväxter, köksväxter och fläsk. Undersökningarna rörande specialiserad drift antyder att detta även kan bli fallet med produktionen av ägg och fjäderfäkött. Däremot är det sannolikt att mjölkproduktionen minskar. Som ovan framgått krävs en intäktsförbättring av 20—30 proc. i slättbygdsområdena för att den skall ingå i programmen. Den relativt höga konkurrenskraften för handelsväxterna kan måhända vara överdriven. På lång sikt kan vid ensidig drift försämringar uppstå i markens produktionsförmåga, vilka h a r varit svåra att beakta i kalkylerna. Det skall emellertid erinras om att grödgruppen »handelsväxter» icke i något

168 fall omfattat ren spannmålsodling utan kombinerats med oljeväxter, vallfrö, ärter och i vissa fall grovfoderodling. Handelsväxtodlingens goda lönsamhet kan reduceras något om arbetsbehovet ej kan tillgodoses på det sätt som förutsatts i kalkylerna, dvs. att extra arbetskraft kan erhållas för 20 kr per mt. Om fasta arbetare istället måste anställas för hela året sjunker konkurrensförmågan väsentligt. En kombination med skogsbruk stimulerar därvid till en utbyggnad av handelsväxtodlingen. I vissa fall torde det ur risksynpunkt vara nödvändigt kombinera handelsväxterna med mjölkproduktion, varvid den senares konkurrensförmåga ökar. Fläskproduktionens goda lönsamhet vid 1960 års prisrelationer är allmänt omvittnad. Den är emellertid känslig för en försämring av priserna och fodereffektiviteten. Effekterna av en 5— 10-procentig prissänkning h a r belysts vid programmeringen. Därav framgår att vid mindre besättningar utgår ofta fläskproduktionen vid denna prissänkning och vid större besättningar sker kraftiga reduceringar i antalet svin per år. Vid sidan om nu behandlade förändringar genom övergång till 1960 å r s produktionsteknik och företagens anpassning till denna, förekommer en successiv utveckling av ny teknik. Ett försök h a r gjorts att uppskatta därav betingade avkastningsförändringar fram till 1975. Detta visar att en icke obetydlig avkastningsstegring kan förväntas (10—15 proc.) för olika grenar, om de nya tekniska möjligheterna utnyttjas. Detta synes under i övrigt oförändrade förhållanden möjliggöra en stegring av jordbrukets konkurrenskraft. Sammanfattningsvis kan således sägas att den förbättrade produktionstekniken i och för sig lätt kan leda till ökat utbud av jordbruksprodukter. To-

talt sett synes dock lönsamheten i jordbruket vid 1960 års priser — med undantag för Gss-området — inte bli så hög även i de nya organisationsformerna att den i längden utövar stor dragningskraft på kapital och arbete. Vad nu sagts innebär inte att risker ej finns för stegrat utbud av vissa p r o dukter. Det föreligger stor tröghet i anpassningsprocessen och i den mån effektiviseringen påskyndas i jordbruket utan motsvarande nedbantning av produktionsapparaten kan totalproduktionen lätt öka. Detta kan särskilt bli fallet med fläsk, gödkyckling, oljeväxter och spannmål. I samband därmed kan en utbyggnad ske av nötköttproduktionen, eftersom denna gärna blir en kompletterande gren till handelsväxtodlingarna. På kort sikt — dvs. inom ramen för den fasta produktionsapparaten — är en ökad animalisk produktion överlag ekonomiskt motiverad. Med jordbrukets låga efterfrågeelasticiteter kan detta givetvis verka pristryckande, särskilt om exportmöjligheterna minskar. Den lönsamhetsstegrande effekten av effektiviseringsåtgärderna blir då den ovan beräknade endast för föregångsmännen, medan en mera omfattande anslutning till dessa åtgärder från lantbrukarnas sida är riskfull. I en större marknad kan förhållandena för Sveriges del givetvis bli annorlunda. Vad utvecklingen av skogspriserna beträffar blir exportförhållandena av stor betydelse. Det har icke ansetts nödvändigt för bedömning av redovisade utvecklingsplaner, d ä r skog ingår, att göra någon analys häröver. Hänvisning kan i sammanhanget göras till en undersökning inom FAO. 4

4 World Demand for Paper to 1975.

169 6.34. Osäkerhet rörande prispolitikens framtida utformning

De framtida produktpriserna i jordbruket blir naturligtvis i hög grad beroende av jordbrukspolitikens framtida utformning. Det h a r emellertid inte ansetts ligga inom ramen för denna undersökning att n ä r m a r e behandla olika jordbrukspolitiska program och deras konsekvenser på produktionsplanerna etc. En analys har dock företagits med vissa alternativa prisförutsättningar, nämligen världsmarknadens prisrelationer respektive förväntade EEC-priser. Därvid h a r belysts effekten på produktionsprogram, resursbehov och lönsamhet. Denna del av programmeringen har begränsats till produktionsområdena Gss, Ss och Ssk.

Kalkylerat »världsmarknadspris» (med genomsnittligt gränsskydd av 51 % ) i procent av 1960 års priser Vete 111 Råg 1 106 Korn 108 Socker 87 Raps 102 2 Mjölk 97 Ägg 106 Nötkött, kor 106 ungdjur 107 Fläsk 104 1 Beräknat som medeltal av vete- och rågprisändringen. 2 Under förutsättning av oförändrat smörpris. en mycket grov skattning. Följande procentuella prisändringar gentemot 1960 års priser h a r föreslagits av jordbruksutredningens presidium: Produktslag

Priser De vid programmeringen använda världsmarknadsprisrelationerna h a r beräknats med utgångspunkt från skillnaderna mellan svensk prisnotering 1960 och medeltalet av motsvarande utlandsnotering 1959/60—1961/62. De vid lönsamhetskalkylerna för 1960 använda p r i s e r n a har med ledning härav justerats till en beräknad världsmarknadsprisnivå. Så erhållna priser h a r emellertid räknats u p p med ett genomsnittligt importskydd av 51 p r o c , så att den totala prisnivån för jordbruksprodukter blir oförändrad vid 1960 års nivå. Det är således endast effekten av förä n d r a d e prisrelationer som belyses i denna del av programmeringen. Nedanstående tablå visar den procentuella skillnaden mellan så beräknade »världsmarknadspriser» och 1960 års p r i s e r i lönsamhetskalkylerna. P å grund av svårigheterna att erhålla ett samlat uttryck för prisnivån på jordbruksprodukter inom EEC-området får vid denna del av programmeringen a n v ä n d a priser endast betraktas som

Spannmål Animalier

Procentuell förändring gentemot 1960 års priser +10 — 10

För övriga produkter räknas med oförä n d r a d e priser. Produktionsprogram Kort sikt. I området Gss sker betydande förskjutningar i produktionsprogrammen vid prisförändringar mot världsmarknadsrelationer (VM-priser) respektive EEC-priser. Sockerbetsodlingens konkurrenskraft försämras avsevärt och denna produktion utgår ur produktionsprogrammen vid VM-priser och i vissa fall även vid EEC-priser. I stället ökar odlingen av spannmål, oljeväxter m. m. i betydande utsträckning. Vid VM-priser ökar fläskproduktionens konkurrenskraft ytterligare, vilket leder till att denna gren kommer att dominera produktionsplanerna. EEC-prisalternativet, som innebär en genomgående sänkning av animaliepriserna med 10 p r o c , leder i storleksgrupperna III och V till ungefär samma produktionsplaner som VM-prisalterna-

170 Tabell 6: 10. Procentuell förändring av produktionsvolymen vid VM-prisrclationer och EEC-priser jämfört med programmering för T 60: P 60 (kortsiktsprogrammen) EEC-priser

VM-priser

Område Gss Ss. Ssk

Spannmål

Mjölk

Fläsk

Spannmål

Mjölk

Fläsk

+ 125 + 21

— 100 — 33

+ 211 + 64

+ 68 + 6

— 50

+ 102 — 3

±

± o

± o

±

tivet, dvs. ökad spannmålsodling och fläskproduktion. I storleksgrupperna II och IV däremot bibehålles mjölkproduktionen i oförändrad omfattning jämfört med T 60 : P 60. Produktionsprogrammen är emellertid instabila och även små prisförskjutningar leder lätt till nya alternativ. Även produktionsprogrammen i Ssområdet företer vissa förändringar, i synnerhet vid prisförskjutningar mot VM-priser. Mjölkproduktionen dominer a r i storleksgrupperna II—III och fläskproduktionen grupperna IV—V vid samtliga prisalternativ. Vid VM-priser ökar i vissa fall fläskproduktionen ytterligare på mjölkproduktionens bekostnad. Programmeringen vid T 60 : P 60 för Ssk-området tyder på att mjölkproduktionens konkurrensförmåga på kort sikt är mycket stark i detta område. Prisförskjutningar mot VM-priser respektive EEC-priser ger ej heller några förändringar i produktionsprogrammen och bekräftar således resultatet av programmeringen vid T 60 : P 60. Tabell 6: 10 visar procentuell förändring i produktionen av vissa produkter vid prisförskjutningar mot VM-priser respektive EEC-priser. Anledningen till att spannmålsproduktionen ökar mer vid VM-priser än EEC-priser sammanhänger dels med fläskproduktionens starka konkurrenskraft vid de förra prisrelationerna och att spannmålsodling lätt kombineras

o

o

± o ± o

±

o

med fläskproduktion, dels med sockerbetsodlingens ringa konkurrenskraft vid VM-priser (Gss-området). Lång sikt. Produktionsprogrammen på lång sikt påverkas endast i mindre grad av prisförskjutningar mot VM-priser eller EEC-priser. De optimala produktionsplanerna T 60 : P 60 domineras av spannmålsodling, oljeväxter m. m. samt fläskproduktion och ovan antagna prisförskjutningar förstärker ytterligare dessa produktionsgrenars konkurrenskraft. Vid EEC-priser förutsattes visserligen ett 10 procent lägre fläskpris men samtidigt reduceras övriga animalier också med 10 proc. varför fläskproduktionen ändå förmår hävda sig. Vissa skillnader föreligger dock mellan olika produktionsområden. I Gssområdet utgår sockerbetodlingen ur produktionsprogrammen vid VM-priser, medan spannmålsodlingen och fläskproduktionen ökar. Vid EEC-priser däremot sker som regel inga förändringar gentemot programmen T 60 : P 60. VM-prisalternativet ger i Ss-området oförändrade produktionsprogram jämfört med T 60 : P 60. Vid EEC-priser reduceras fläskproduktionen ca 35 p r o c . och viss potatisodling ingår i produktionsprogrammen. I Ssk-området resulterar prisförskjutningar mot VM-priser i regel i ökad produktion av slaktnöt och i vissa fall något större odling av fodersäd och potatis jämfört med T 60 : P 60. Fläsk-

171 Tabell 6: 11. Långsiktiga produktionsprogram enligt 1960 års pris respektive marknadsprisrelationer och EEC-priser R3000

Gss Spannmål, ha. . Sockerbetor, ha Slaktsvin, st/år. Ss Spannmål, ha. . Potatis, h a . . . . Slaktsvin, st/år. Ssk Spannmål, ha. . Potatis, ha Mjölkkor, st/år. Slaktnöt, st/år. Slaktsvin, st/år.

P60 opt

pris

VM

56 R 5000

EEC pns

P60 opt

50 10 109

105 15 204

54 3

16 5 10

20 290

29 240

produktionens omfattning ändras ej nämnvärt trots ett högre fläskpris. EECprisalternativet ger vid R 3000 en relativt extensiv produktion av fodersäd, potatis och slaktnöt. Vid R 5000 och R 7000 ingår mjölkkor i produktionsprogrammen, eftersom fläskproduktionen vid detta prisläge visar dålig konkurrenskraft inom området. Tabell 6: 11 visar omfattningen av vissa produktionsgrenar vid olika prisalternativ och resurstillgång. Resursanvändning På kort sikt, där programmeringen sker inom ramen av räkenskapsgårdarnas nuvarande resurser, sker inga större förändringar i resursanvändning varken vid VM-priser eller EEC-priser. Resurserna mark, byggnader och kapital utnyttjas som regel till 100 proc. oberoende av prisalternativ vid programmeringen. I likhet med programmeringen för T 60 : P 60 föreligger även vid här prövade prisalternativ överskott på arbetskraft som ej kan utnyttjas inom ramen av övriga resurser. Även p å lång sikt, där programmeringen sker i n o m ramen av viss ar-

världs-

R 7000

VM

EEC

pris

pris

P60 opt

105 15 204

130 20 361

107 6

133 7

26 9

26 9

4 20

8 20

30 10

7 176

32 133

176 VM

EEC

pris

pris

130 20 361

7 23

49 196

betskraft men med i övrigt variabel tillgång på resurser, föreligger inga större skillnader i resursåtgång jämfört med T 60 : P 60. Innehavet av åker och skogsmark per gård påverkas ej i sådan omfattning att programmeringen resulter a r i förändrad gårdsstorlek för områdena Gss och Ss. Detsamma gäller även för Ssk-området med undantag av R 3000, där EEC-prisalternativet medför viss arealökning av både åker och skog. Även i fråga om kapital föreligger små skillnader mellan de olika prisalternativen. Lönsamhet På kort sikt medför som regel prisförskjutningar mot VM-priser och EECpriser en avsevärt försämrad ersättning för arbetsinsatsen, varvid h ä r använda EEC-priser har givit den lägsta lönsamheten. Inom räkenskapsgårdarnas nuvarande ram av resurser är det således ej möjligt att kompensera här förutsatta prisändringar enbart genom anpassning av produktionsinriktningen. De procentuella lönsamhetsförändringarna på kort sikt jämfört med T 60 : P 60 framgår av tabell 6: 12. Lön-

172 Tabell 6: 12. Procentuell förändring i arbetsersättning vid VM-prisrelationer priser jämfört med 1960 års priser (kortsiktsprogram)

Gss VM-priser EEC-priser Ss VM-priser EEC-priser Ssk VM-priser EEC-priser

RII

RIII

RIV

RV

Medeltal

— 20 — 24 — 2 — 20 — 2 — 10

— 16 — 40 + 7 — 14 — 2 — 14

— 14 — 15 + 12 — 10 — 2 — 15

— 16 — 31 + 17 — 8

— 16 — 29 + 9 — 12 — 2 — 12

samhetsförbättringen för Ss-området (RIII—RV) vid VM-priser sammanhänger med ökad fläskproduktion. På lång sikt däremot synes förutsättningarna gynnsammare att genom anpassning av företaget kunna bibehålla lönsamheten vid h ä r prövade prisalternativ. Den gynnsamma prissituationen för fläsk och spannmål vid VM-priser resulterar för slättbygdsområdena Gss och Ss i en ökning av arbetsersättningen med 20 proc. jämfört med T 60 : P 60. EEG-prisalternativet ger i Gss- och Ss-områdena en något sänkt arbetsersättning jämfört med alternativen T 60 : P 60. I Ssk-området, där möjligheterna att utvidga handelsväxtodlingen är begränsade, visar EEC-prisalternativet däremot en avsevärd lönsamhetsförsämring (20 proc.) gentemot T 60 : P 60. De vid programmeringen på lång sikt erhållna optimala produktionsplanerna med en relativt extrem handelsväxtodling och fläskproduktion är givetvis ej

möjliga att realisera överallt, icke ens i slättbygdsområdena. Det h a r därför ansetts angeläget att även belysa lönsamhetsförhållandena vid alternativ där viss mjölkproduktion ingår i produktionsprogrammen. F ö r dessa p r o g r a m visar VM-prisalternativet ungefär samma eller en något förbättrad lönsamhet jämfört med T 60 : P 60. EEC-prisalternativet däremot med 10 p r o c . försämring av samtliga animaliepriser i n n e b ä r för dessa program en väsentlig lönsamhetsförsämring. De procentuella förändringarna i lönsamhet vid olika program och prisalternativ framgår av tabell 6: 13. 6.4. Möjligheterna att vid lantbruksföretag genomföra effektiviseringsåtgärder

enskilda behandlade

6.41. Produktionstekniken

Som framgått av det föregående h a r planeringen för nya organisationsfor-

Tabell 6: 13. Procentuell förändring i arbetsersättning vid VM-prisrelationer priser jämfört med 1960 års priser (långsiktsprogram) R 3000

Gss VM-priser EEC-priser Ss

VM-priser EEC-priser

Ssk VM-priser

och EEC-

R 5000

och EEC-

R 7000

Opt. progr.

Mjölk progr.

Opt. progr.

Mjölk progr.

Opt. progr.

Möjlk progr.

+ 17 — 5 + 25 — 8

+ 7 — 14 — 1 — 33

+ 16 + 4 + 22 — 6

+ 2 — 17

+ 21

± o

+ 8 — 19

+ 6 — 26

+ 20 — 13

+ 6 — 23

+ 14 — 21

+ 11 — 18

+ 7 — 21

173 mer utförts under den förutsättningen, att föreliggande tekniska landvinningar kan utnyttjas inom lantbruket i en utsträckning som ungefärligen är att anse såsom ekonomiskt rationell. Detta innebär vid T 60 en avkastningsnivå i växtodlingen som överstiger 1960 års normskördar med 10—30 proc. för spannmål och potatis (jfr tabell 6 : 9 ) . I allmänhet ligger de bättre slättbygdsområdena närmare T 60 :s skördenivåer än vad skogsbygderna gör. Vallskördarna enligt T 60 skulle ligga relativt nära normskördarnas nivå. Detta är dock något missvisande, beroende på att de i föreliggande undersökning använda skördesiffrorna avser nettovärden med lagringsförluster fråndragna. För mjölkkornas del h a r följande avkastningsnivåer kommit till användning i T 60: Gss, Gmb Gsk, Gns, Ss, S s k . . . Nn, Nö

5 000 kg 4 %-ig mjölk 4 500 » 4 » » 4 000 » 4 » »

Medelavkastningen vid samtliga kor uppgick 1961 till ca 3 100 kg p e r ko. F ö r de kontrollerade besättningarna (A och B kontroll) redovisas följande avkastningstal 1960/61: SLB SRB SKB SJB

5 018 kg 4 %-ig mjölk 4 365 » 4 » » 3 429 » 4 » » 4 399 » 4 » »

I bilaga 1 h a r undersökts h u r T 60 :s skördar överensstämmer med avkastningsnivåerna vid de bokföringskontrollerade jordbruken 1960. Därav framgår att avkastningen per ha och per ko vid de 25 proc. bästa bokföringsgårdarna ungefärligen uppgår till T 60 :s nivå eller högre. Särskilt i Gss- och Gmbområdena låg avkastningen vid dessa gårdar 1960 ofta högre än T 60, medan förhållandena är mera ogynnsamma för vissa grenar inom andra områden. Det är uppenbart att »teknik 60» ej

mera allmänt kan uppnås inom överskådlig tid utan en intensiv utbildningsoch upplysningsverksamhet bland jordbrukarna. Effektiviseringstakten på detta område bestämmes i hög grad av de resurser som satsas på ifrågavarande verksamhet. Vid T 75 h a r förutsatts att avkastningen genom nya tekniska framsteg ökar med följande procenttal gentemot T 60: Vete Råg Korn Havre

8 proc. 7 » 10 » 7 »

Potatis Vall Mjölk

10 proc. 13 » 15 »

Denna utvecklingstakt bestämmes givetvis i första hand av forskningsresurserna, men blir också beroende av vilka möjligheter som står till buds att överföra forskningsresultaten till det praktiska jordbruket. De i kalkylerna använda avkastningstalen för växtodlingens del torde icke med ekonomisk fördel kunna uppnås på vissa marker även vid en mycket intensiv upplysningsverksamhet. I långsiktsprogrammen h a r förutsatts att åkerjorden i klasserna II och III enligt 1960 års arealinventering endast kan användas för betesdrift eller skogsplantering. Detta motsvarar för landet i dess helhet 21 proc. av hela åkerarealen. De uppgifter, som finns från 1960 års arealinventering rörande jordarnas kvalitet, bygger på lantbrukarnas egen bedömning. I syfte att ytterligare penetrera dessa förhållanden har genom hushållningssällskap och lantbruksnämnder företagits en stickprovsundersökning över jordarnas produktionsförmåga. Därvid har uppgifter lämnats angående hur stor del av åkerjorden som på längre sikt (fram till 1975) kan förväntas upphöra såsom växtföljdsåker samt h u r stor del av denna brukbara åker som vid T 60 :s gödsling och växtmaterial etc. kan förväntas ge T 60 :s skördar per ha. Resultaten av denna

174 Tabell 6: 14. Förväntad förändring i åkerarealens användning fram till 1975 samt den brukbara åkerns avkastningsförmåga Åker som väntas upphöra såsom växtföljdsåker 1

Åker som väntas tas i anspråk för vägbyggn. m. m.

Del av brukbar Åker som 1975 väntas brukas som åker å vilken T 60:s växtföljdsåker skördar kan erhållas (brukbar åker)

Procenttal Gss Gmb Gns Ss Gsk Ssk Nn Nö Totalt . .

7 9 8 21 39 31 25 36 22

5 3 2 2 4 2 2 3 3

88 88 90 77 57 66 73 67 75

60 62 82 58 64 67 72 85 67

1 I begreppet växtföljdsåker ingår långvariga vallar, som dock upplöjs efter vissa år, varvid marken tillfälligt odlas med annan gröda. enkät redovisas för områden i tabell 6:14. Det säger sig självt att de tal som presenteras i tabell 6:14 är osäkra. I stora drag synes man kunna dra den slutsatsen att ca 25 proc. av nuvarande åkerareal kan fram till 1975 förväntas övergå från cirkulationsjordbruk till annan användning (skog, bete, vägmark e t c ) . Å ca 2/3 av återstående areal torde det f. n. vara möjligt uppnå T 60 :s avkastningstal i växtodlingen. Detta ger antydan om att siffran 75 p r o c , som avser b r u k b a r åker 1975, är i överkant utifrån ett företagsekonomiskt betraktelsesätt. Kring dessa siffr o r föreligger stor spridning mellan olika områden. Skogsbygderna har ofta väsentligt sämre förutsättningar än slättbygderna att driva en intensiv växtodling. För animalieproduktionens del har det inte varit möjligt att göra motsvarande analys av T 60 :s avkastningsdata. Praktiska erfarenheter visar dock att ifrågavarande produktivitetstal torde kunna uppnås vid en stor del av nuvarande djurmaterial. Den norrländska nötkreatursstammen synes dock kräva

en väsentlig förnyelse om förutsatt avkastning skall kunna realiseras.

6.42. Arbetstekniken Den arbetsteknik som legat till grund för kalkylerna h a r baserats på en av direktör Moberg, Statens Maskinprovningar, utarbetad maskinutrustning och på ett byggnadsbestånd vilket närmare utformats i samråd med SFL, lantbruksstyrelsen och LBF. Det är givet att skattningen av denna teknik är förenad med stora svårigheter och att det kring densamma kan föreligga betydande variationer. I många enskilda fall torde exempelvis mekaniseringen kunna ordnas billigare än vad h ä r förutsatts (gamla maskiner, gemensam maskinanvändning e t c ) . Å andra sidan kan arbetsförbrukningen i så fall lätt bli högre. Erfarenheterna från praktiken visar emellertid att mekaniseringen även kan bli dyrbarare än vad här förutsatts, bl. a. sammanhängande med angelägenheten av att arbeta med viss överkapacitet för ogynnsamma skördeår. I vissa fall torde genom utnyttjan-

175 det av äldre byggnader kostnaderna härför kunna nedbringas på kort sikt. Men även då kan arbetsförbrukningen lätt öka. Det är naturligtvis också svårt att fixera en mot föreliggande mekaniseringsgrad och byggnadsteknik adekvat arbetsförbrukning och timanvändning av maskinerna. Utgångspunkten h a r varit arbetsundersökningar utförda vid SLA och av arronderingsutredningen, varjämte viss ledning erhållits av räkenskapsgårdarnas arbetsredovisning. På detta område föreligger dock stora variationer beroende på arbetets organisation, arbetskraftens duglighet, arronderingsförhållandena m. m. Särskilt skall framhållas att h ä r använda förbrukningstal förutsätter relativt god arrondering och en dränering, som möjliggör skördearbete även under ogynnsamma väderleksförhållanden. Arronderingens betydelse i sammanhanget skall något belysas med material hämtat från arronderingsutredningen. s Denna h a r genom arbetsstudier och beräkningar sökt belysa kostnadernas beroende av fältstorlek, fältform och ägoavstånd. Variationer i fältstorlek och fältform påverkar bruknings- och transportkostnaderna samt leder till skillnader i dubbelsådd och dubbelgödsling å vändtegar jämte skör de variation er på fältkanterna. För ifrågavarande intäkter och kostnader h a r av arronderingsutredningen införts begreppet arronderingstal. Detta skall h ä r belysas för ett antal typfall. Därvid har följande förutsättningar ansetts föreligga. Mekanisering. Alt. 1. = normal mekanisering för 15—20 ha, dvs. 1 30-hkrtraktor, 2-skärig buren plog, självbindare för stråsäd, bogserad skördetröska för oljeväxter (maskinstation). Alt. 2. = normal mekanisering för 50 —100 ha, dvs. 1 30 hkr-traktor, 1 40

hkr-traktor, 2-skärig buren plog, bogserad skördetröska. Priser. Per mt 5 kr, per traktortimme 6 kr, per skördetrösktimme 8 kr (merpris). Grödkombination. Vall 33 p r o c , stråsäd 50 p r o c , oljeväxter 17 proc. Skördenivå. 2 500 ske per ha i genomsnitt. I diagram 6: 9 anges arronderingstalet för brukningskostnader, dubbelsådd och dubbelgödsling samt fältkantverkan. Därav kan bl. a. följande slutsatser d r a s : a) Vid högre mekanisering (alt. 2) h a r arronderingen större betydelse än vid lägre mekaniseringsgrad. b) En förbättring av storleken på fält av dålig form sänker arronderingstalet kraftigare än på fält av god form (jfr fält 1, 3 och 5). c) Brukningshinder å ett fält ökar kraftigt arronderingstalet (jfr fält 1 samt 7, 8 och 9). En igenläggning av öppna diken h a r exempelvis stor kostnadssänkande effekt. För de gårdsstorlekar, som programmeringen fört fram till, torde fältstorleken automatiskt bli över 4—5 ha, varvid ytterligare stark kostnadssänkning genom ökad fältareal ej kan uppnås. I bygder där dylika fält ej kan skapas, synes en ökning av gårdsstorleken ej vara ekonomiskt genomförbar. Vid en fältstorlek av 4—5 ha och däröver kan de ogynnsamma fältformer som presenterats i diagram 6 : 9 medföra 20—25 kr högre brukningskostnader än den gynnsamma formen fält 1. Detta sänker arbetsersättningen med 0,25—0,50 kr per mt. Även ägoavståndet är av betydelse för kostnaderna och därmed också för arbetsersättningen. Undersökningar här5 Undersökning rörande den ekonomiska effekten av varierande fältutformning, Sthlm 1962.

176 o\ CM

11 II

1-1

in

fn.

CM H

rH r-i

m

vo m

ft

o ir\

CO

U/

CM

'i

H

•a

^t rH

VO CM r-i

ri-

CT\

VO

^r

m

ft

s

00 ON

i-H rH rH

CM

•H

DH

H

8 r-i

vö CM

V

r-l

N y^

y^*-*

s«—• r v tf> CM

-C

f

vo 00

ir\

o\ os

co VO

r"\

K\ CO

tm

^*-

r-i

CVJ

•=r

00 O H

rH

Q. CM

c-

m

in

(a

t^

^*" ,_, O .^10

t^\

ro»

VO

&

fc

CM

-vf t>

o in

•=r

00 VO

vo

rH

^i-

m

VO CM

m

VO

00 KN.

VO CM

CM

rH

^^ rH **-~*

vO

>

iH

VO

4r

rH

-=t-

s

s " ^ • ^

VO CM r-i

V-O

t-

m

vo

.=1rH

ill/

r-i

VO VD

00 CA

rH

^.^

CM

OJ

rH

rH CM

n r-l

m

in o-

o m

m

•A CM

,_^ CM

— ' * H-> r-i CO

Xdl

s

i e

+> 5

/

rH O X :cö t u / (X4 X 1 •

X

X X

/ <0

o

o

o

O

rH

CM

•=*-

;

s

x r-l •* ^OJ C J

;n» + <U

fri

OTr H

-

177 Extensiv Medelintensiv Intensiv

växtföljd... » »

Ensamliggande fält

Fält inom ett större åkerområde

Fältareal, ha

Fältareal, ha

47 50 63

27 28 31

26 25 26

42 42 55

27 26 27

26 23 26

över h a r gjorts av Carlegrim. Ovanstående tablå belyser kostnadsökningen i kr per ha vid 1 km:s ökning av ägoavståndet. Beräkningarna förutsätter normal ägo vägsstandard, traktordrift och relativt hög mekanisering samt ett pris p e r mt av 5 kr och per tt av 7—9 kr. Kostnaderna varierar 20—25 proc. kring dessa medeltal beroende på vägbeskaffenhet. Vid bedömningen av desamma bör observeras att inom en radie av 1 km r y m s 314 ha i ett sammanhängande åkerområde. Vidare skall erinras om att vid övergång till skördetröskdrift och direktleverans av grödan till centrala lagerhus är avståndet till gården av mindre betydelse. Istället spelar vägförhållandena till lagerhusen större roll. Detsamma gäller också vid odling av andra grödor som levereras direkt från fältet, exv. sockerbetor, konservärter, köksväxter etc.

6.43. Driftsorganisationen

Den driftsorganisation, som framkommit vid programmeringen för olika områden, är den med hänsyn till förutsättningarna ekonomiskt optimala. Det kan utan särskilda undersökningar konstateras att denna organisation är svår att exakt uppnå i praktisk drift, där hänsyn måste tas till risker, bindningar mellan åren, relativiteten i begreppet ekonomiskt optimal produktionsinriktning under en följd av år etc. Även om sålunda lönsamhetsstegringen är något överdriven beträffande de 12—318273

organisatoriska förbättringarna, är det ändå sannolikt att en rationellare driftsplan kan väsentligt öka arbetsersättningen vid många gårdar. Erfarenheter från rådgivningsverksamheten under senare år visar att så är fallet. Därvid h a r planering huvudsakligen företagits inom ramen av föreliggande produktionsapparat. Av naturliga skäl kan större omläggningar i regel då inte ske, om de fasta resurserna skall kunna utnyttjas. Möjligheterna för mera radikala omläggningar är långt större vid arealutvidgning och vid förnyelse av anläggningarna. F . n. tilldrar sig därvid specialiseringen stort intresse. Som visats i kap. 2 h a r utvecklingen under senare år medfört en begränsning av antalet produktionsgrenar per företag i många länder, varigenom en högre produktionseffektivitet uppnåtts och vissa resurser h a r kunnat utnyttjas bättre. Den genomförda programmeringen h a r visat att långsiktsplanerna ofta resulterar i stark begränsning av antalet produktionsgrenar i förhållande till nudriften. I vissa fall h a r en specialiserad djurhållning stora förutsättningar. Möjligheterna att i praktiken få till stånd en rationellare anpassning av driftsinriktningen till förändrade förutsättningar sammanhänger i hög grad med upplysningsverksamhetens utbyggnad och inriktning. Hittills h a r den driftsekonomiska rådgivningen saknat personella resurser för att kunna bedrivas i större omfattning. Men även

178 Tabell 6: 25. Omfattning av skogsplantering

i produktionsprogrammen,

lång sikt

Procent av areal jordbruks jord

Opt.

T 60

Mjölk

Opt

Nn Nö 1

22 30 30 30 30

25 30 0 29 30

T 60

Mjölk

T 60

Opt

0 30 30 51 25

25 30 24 29 28

3 30 30 28 28

Mjölk

— io %

- io %

— io % Gmb Gsk Ssk

R 7000

R5000

R3000

Område

0 17 30 61 8

0 29 23 29 29

25 30 20 28 29

10 3 13 16 1 16

Ursprungsalternativ utan skog.

vid en utökning av resurserna blir effekten ringa, om inte en individuell rådgivning kan insättas, då möjligheterna är störst för driftsomläggningar, dvs. vid utbyggnad av arealerna och vid förnyelse av anläggningarna. Demonstrationsobjekt avseende drift, anläggningar och företagsstorlek (studielantbruk) torde dessutom vara av stor betydelse. Vid driftsplaneringen tilldrar sig dels konkurrensen jord-skog, dels kombinationen jord-skog stort intresse i många områden. Konkurrensförhållandet mellan jordoch skogsbruk h a r i denna studie ej ägnats en mera djupgående analys. Vid programmeringen h a r dock skogsplantering på åker varit ett möjligt alternativ. Dessutom h a r för skogsbygderna förutsatts att viss del av åkerarealen ej kan användas för annat ända-

mål än betes- eller skogsdrift. Vid kortsiktsplaneringen h a r därvid skogsplantering ingått å mycket obetydliga arealer. Detta är naturligt, eftersom företagen är uppbyggda för jordbruksdrift och h a r resurser härför. Vissa av dessa skulle bli mycket dåligt utnyttjade vid övergång till skogsbruk. Vid långsiktsplaneringen är rörligheten större och därvid h a r skogsplantering å jordbruksjord inkommit i programmen i den utsträckning som anges i tabell 6: 15. Som synes h a r vid optimalalternativen den vid programmeringen tillåtna övre gränsen 30 p r o c . uppnåtts i många fall. Detta innebär att skogsplantering h ä r är tydligt fördelaktig. Skogsplanteringens konkurrenskraft är dock sämre i mjölkproduktionsprogrammen. En kombination av skogs- och jordbruk är av betydelse för att arbetskraf-

Tabell 6: 16. Outnyttjad arbetskraft vid skogsbygdernas siktsprogram, mt per gård och år

RTT RJJJ

RIV

kort-

Gsk

Ssk

Nn 1

Nö

362 714 1542 1429

542 437 630

42 337

449 1 165

Rv 1 Räkenskapsgårdarna har relativt stora arealer skogsmark, varför arbetskraften i detta område i stort sett blir utnyttjad redan i kortsiktsprogrammen.

179 ten skall kunna utnyttjas mera helt under året och för att ekonomiskt utvecklingsbara företag skall kunna skapas överhuvudtaget i skogsbygderna. För dessa bygder belyser tabell 6 : 1 6 omfattningen av outnyttjad arbetskraft vid räkenskapsgårdarna enligt kortsiktsprogrammen (rationell teknik och organisation inom ramen av föreliggande r e s u r s e r ) . Det är uppenbart att om arbetskraften inte mera helt kan utnyttjas, dess ersättning blir låg. Som ovan framgått h a r kortsiktsplanerna i skogsområden med ringa areal skog per gård gett en arbetsersättning av 2—3 kr per mt. Vid långsiktsplaneringen h a r mera mark knutits till arbetskraften. Därvid h a r i första hand arbetats med följande förutsättningar: a) nuvarande proportioner mellan jordbruksjord och skogsmark b) ren jordbruksdrift c) rent skogsbruk Programmen har i övrigt utformats med syfte att maximera arbetsersättningen. Denna h a r därvid ökat något, ehuru den likväl i många alternativ fortfarande är låg (tabell 6: 17). Tabell 6: 17 visar att rent skogsbruk ger en arbetsersättning som överstiger 1960 års industriarbetarlöner (6,30 Tabell 6: 17. Arbetsersättning

kr per m t ) . Detta gäller emellertid redan uppbyggt skogsbruk. Skogsplanteringskalkylen ger icke så gynnsamt resultat å många av de marker varom h ä r är fråga. Den rena jordbruksdriften ger i de flesta program lägre ersättning än lantarbetarlön. Dessa program är ändå i flera fall ganska extrema med en omfattande handelsväxtodling, fläskproduktion eller äggproduktion. Ungefär 10 proc. av arbetskraften ä r alltjämt outnyttjad. Det kombinerade jord-skogsbruket ger något bättre arbetsersättning, ehuru även detta i vissa alternativ ej lämnar lantarbetarlön för arbetskraften. Så länge jordbruk överhuvudtaget skall kunna bedrivas inom skogsbygderna, är dock en kombination med skog en viktig lönsamhetsfaktor. Den teknik och organisation synes f. n. icke vara känd, som i allmänhet ger en tillfredsställande arbetsersättning i ren jordbruksdrift med växtodling i skogsområdena. Det är möjligt att en långt gående extensifiering av jordbruket ger en bättre kombination med skogsbruk än vad ovan redovisade program gör. I syfte att något belysa dessa förhållanden h a r för två områden (Gsk och Nö) och räkenskapsgårdarnas genomsnittliga resurser planer utarbetats, där jordbru-

vid olika långsiktsprogram

i skogsområdena

Gsk

Ssk

Nn

Nö

3 000 ml per år Skogsbruk Komb. jord-skog, opt Jordbruk

7,60 5,45 4,46

8,25 4,38 3,53

8,05 5,66 2,77

7,46 4,52 2,75

5 000 mtper år Skogsbruk Komb. jord-skog, opt Jordbruk

7,60 5,90 4,34

8,25 5,46 4,57

8,05 5,67 3,94

7,46 5,15 4,13

7 000 mt per år Skogsbruk Komb. jord-skog, opt, Jordbruk

7,60 6,57 5,01

8,25 5,66 4,68

8,05 6,11 4,13

7,46 5,56 4,26

180 Tabell 6: 18. Arbetsinkomst Område Resurser Deltid (mt) Produktionsprogram Fodersäd, ha Vall, ha Slaktnöt, st per år Skogsplantering, ha Skogsbruk, egen avverkning, ha.. Skogsbruk, rotförsäljning, ha . . . . Arbetsinkomst1 a) totala samkostnaden beaktas. . b) endast rörliga samkostnaden beaktas

vid

deltidsjordbruk Nö

Gsk Rn 2 000

3 000

2 000

7,5 8,8 17

3 000 2 000

3 000 2 000

3 000

1,9 4,8 9 1,5 60

8,6 5,7 12

9,4 26

3 6,7 13 6,6 29

5,70

6,44

5,13

6,07

6,42

7,16

5,91

6,85

3,3 6,1 12

Rm

Rn

Rm

47 13

2 5,1 9 7,2 63

5,54

6,63

4,72

6,02

6,24

7,32

5,47

6,77

Arbetskraftens användning Arbetskraft, totalt, mt per år. . 3 800 3 800 4 600 4 600 3 800 3 800 4 500 4 500 870 390 2 150 1 150 1 200 330 1 870 Arbete i jordbruk, mt per år.. . 1390 630 630 410 450 450 470 Arbete i egen skog, mt per år. . 410 600 Arbete utanför lantbruket, mt per år 2 000 3 000 2 000 3 000 2 000 3 000 2 000 3 000 1

Arbete utanför lantbruket har antagits erhålla en ersättning av 7 kr per mt.

ket huvudsakligen är inriktat på fodersäd, vall och slaktnöt. Utgångspunkten h a r således varit räkenskapsgårdarnas innehav av jordbruksjord och skogsmark. Vidare h a r förutsatts att 2 000 alternativt 3 000 mt skall utnyttjas för arbeten utanför lantbruket. Programmeringen har gett i tabell 6: 18 redovisade resultat. Tabellen visar ett antal relativt arbetsextensiva jordbruksprogram, varvid en stor del av arbetsstyrkan kunnat insättas i skogsbruk eller i arbeten utanför lantbruket. Om detta värdesättes efter 7 kr per mt blir den totala ersättningen för arbetskraften 5—6 kr per mt och således mindre än i sysselsättningen utanför lantbruket. Om vissa resurser finns som ej kan utnyttjas för a n d r a ändamål ökar arbetsersättningen med ca 1 kr per timme. Som en övergångsform synes deltidsjordbruket därför komma att uppträda och kan fylla en uppgift även på lång sikt. Tek-

nisk utveckling friställer successivt arbetskraft i jordbruket. I och med att det därvid i fortsättningen främst blir fråga om delar av brukarens och dennes familjs arbetskraft, kan det vara svårt att överflytta densamma till andra näringar. Den kan ofta bättre utnyttjas i deltidsarbete inom eget eller närliggande skogsbruk. Undersökningen har icke behandlat de företagsekonomiska skillnaderna mellan arbeten i egna eller andras skogar. Det är h ä r fråga om bl. a. risk- och kapitalproblem. Ur risksynpunkt synes ett eget skogsbruk vara överlägset arbeten i andras skogar, men det kräver å andra sidan större kapitalinvesteringar och kunnighet även i skogsskötsel. Arbetsfördelningen u n d e r året är ojämn även i slättbygderna. Behov av skogsbruk för en utjämning är således framträdande även där. Givetvis är detta fallet också ur risksynpunkt. Tabell

181 Tabell 6: 19. Behov av skogsmark för sysselsättning av outnyttjad arbetskraft i fordbruket inom Gns- och Ss-områdena Ha per gård

Resursalternativ

Program

R 3000

T 60 opt T 60 mjölk T 60 opt T 60 mjölk T 60 opt T 60 mjölk

R 5000 R 7000

I

II

59 57 62 60 63 62

93 90 95 94 97 96

I. 1 man anställes för att. klara arbetstopparna. Outnyttjad arbetskraft under nov.—mars sysselsattes i skogsbruk. II. 1 man anställes för att klara arbetstopparna, men sysselsattes när som helst under året i skogsbruk.

6: 19 belyser det behov av skogsmark som under vissa olika förutsättningar kan sägas föreligga inom Gns- och Ssområdena för att bättre utnyttja arbetskraften i långsiktsalternativen. Den analys som h ä r företagits rörande jord-skogsbruk som kombinationsföretag h a r starkt begränsats till vissa organisatoriska aspekter. Det är uppenbart att många a n d r a frågor av betydelse i sammanhanget bör bli föremål för beaktande vid en mera fullständig bedömning av problemet. Bl. a. gäller detta produktionseffektiviteten och arbetskraftsförsörjningen i skogsbruket. Likaså den betydelse skogsbruket kan ha ur risksynpunkt för större och mera specialiserade jordbruk.

6.44. Markanskaffoingen I långsiktsplanerna för olika områden h a r i allmänhet arbetskraften kombinerats med betydligt större arealer än vad som f. n. är fallet inom svenskt lantbruk. Arbetsersättningens beroende av arealunderlaget belyses bl. a. av diagram 6: 4. Som framgår därav föreligger emellertid stora variationer. Det h a r också i kap. 4 visats att driftsinriktning i jordbruk, skogsbrukets omfattning, mekaniseringsgrad m. m. starkt påverkar arealbehovet. I tabell 6 : 2 0 redovisas markinnehavet vid långsiktsplanerna för slättbygdsområdena. Beroende på produktionens inriktning, arbetsstyrka etc. föreligger som synes en variation mellan 30—150 ha per fö-

Tabell 6: 20. Areal fordbruksford

i ha per företag respektive

Resursinnehav

R 3000

per

man .

Slättbygdsområden

R 5000

R 7000

Produktionsprogram

Opt.

Mjölk

Opt.

Mjölk

Opt.

Mjölk

Gss

per företag per man

60 40

30 20

120 48

60 24

150 43

90 26

Gmb per företag per man

60 40

15 10

120 48

60 24

150 43

90 26

Gns per företag per man

60 40

30 20

120 48

60 24

150 43

90 26

Ss

60 40

28 19

120 48

60 24

150 43

90 26

per företag per man

182 Tabell 6: 21. Areal jordbruksjord

och skogsmark i ha per företag respektive per Skogsbygdsområden

Resursinnehav

R3000 Opt.

Mjölk

Gsk per företag, jbj skogsmark per man, jbj skogsmark

50 75 33 50

30 45 20 30

Ssk per företag, jbj skogsmark skogsmark

15 30 10 20

30 60 20 40

skogsmark jbj skogsmark

20 141 13 94

27 Produktionsprogram

per man,

Nö per företag, jbj skogsmark per man, jbj skogsmark

10 50 7 33

18 20 100 13 67

R7000

R5000 Skog

Opt.

Mjölk

60 90 24 36

60 90 24 36

50 100 20 40

50 100 20 40

34 235 14 94

20 100 8 40

31 156 12 62

113 180 120 207 138 270 180

retag och mellan 20—50 ha per man. Det skall erinras om att en specialiserad mjölkproduktion (60—135 k o r ) , för vilken jordbruket endast lämnar grovfoder kräver en areal av 50—100 ha. I tabell 6: 21 redovisas arealinnehavet för långsiktsplanerna inom skogsområdena. Här föreligger ännu större variationer än inom slättbygderna, dvs. 7—80 ha jordbruksjord per företag och 120—630 ha skogsmark. Även om sålunda arealunderlaget i ett rationellt lantbruksföretag kan förete stora variationer, krävs dock i allmänhet en betydande utbyggnad av nuvarande brukningsenheter för att en väsentligt förbättrad arbetsersättning skall kunna uppnås. De arealsiffror, som presenteras i tabell 6 : 2 0 , kan måhända förefalla höga för familjeföretag under svenska förhållanden. Det skall dock erinras om att i det normala amerikanska familjejordbruket h a r dessa arealer redan uppnåtts (jfr kap. 2). Ett lantbruk som skall kunna utnyttja föreliggande tekniska möjligheter måste sikta mot ett betydande

man.

Skog

281 112 300 120 346 138 450 180

Opt.

Mjölk

80 120 23 34

60 90 17 26

60 120 17 34

60 120 17 34

50 348 14 99

45 225 13 64

50 248 14 71

23 Skog

394 113 420 120 484 138 630 180

markinnehav. De framräknade arealsiffrorna får dock ej uppfattas som exakta normer utan ger endast riktpunkter för utvecklingen. I detta sammanhang skall erinras om att vissa former av specialiserad djurskötsel baserad i huvudsak på inköpt foder ger goda arbetsinkomster i många fall. Därvid sjunker arealbehovet ner mot noll (tabell 6 : 5 ) . Som belysts i kap. 4 kommer den förväntade tekniska utvecklingen att accentuera kravet på arealutbyggnad. Fram till 1975 skulle behovet av mark per företag öka med 60—110 p r o c . i Gss- och 50—80 proc. i Ss-området. Detta ställer stora krav på storleksrationaliseringen och antyder, att denna ej kan betraktas som en engångsåtgärd. Det kommer att krävas en ständig anpassning av arealerna om teknisk utveckling skall kunna utnyttjas. Det är för lantbrukets rationalisering angeläget, att fastighetssystemet och jordpolitiken möjliggör en successiv utbyggnad av fastigheterna. Detta måste uppmärksammas även vid byggnadernas utformning, för vilka krävs anpass-

183 Tabell

6: 22. Åkerjordens fördelning på sammanhängande åkerområden av olika storlek Åkerområdets storlek 300—ha 100-300ha 50-100 ha

Gss... Gmb.. Gns... Ss.... Gsk... Ssk... Nn. . . Nö. . . Totalt

93 78 69 58 25 26 25 18 54

ningsbara konstruktioner i syfte att undvika felinvesteringar. Det är uppenbart, att utbyggnaden av de företagsstorlekar, som framkommit vid programmeringen erbjuder stor a svårigheter, särskilt under beaktande av att 90 p r o c . av antalet brukningsenheter i Sverige h a r åkerarealer m i n d r e än 30 h a och att ca hälften av dessa saknar skogsmark eller h a r en skogsareal av högst 10 ha. En utbyggn a d genom att successivt sammanlägga småfastigheter kommer att kräva lång tid och medföra betydande anpassningsproblem. Skall t. ex. en 50-ha:s brukningsenhet uppbyggas genom att undan för undan sammanlägga 10 ha:s enheter, krävs många omplaneringar av drift och anläggningar under tiden. Anpassningen blir därvid komplicerad och svår att få lönande. Det är exv. icke troligt att byggnadsbeståndet vid någon av de sammanlagda enheterna är av sådant slag, att det i större utsträckning kan användas för de ökade arealerna. Vidtages inga investeringar under uppbyggnadstiden måste gården bedrivas kreatursextensivt eller med en arbetskrävande djurskötsel. Om byggn a d e r uppförs u n d e r någon av de första etapperna, är det inte säkert att en prognos kan uppställas beträffande de

Procent 4 2 18 2 20 6 26 7 26 19 30 20 39 16 28 19 23 10

-50 ha

1 2 5 9 30 24 20 35 13

fortsatta möjligheterna att skaffa mark. De nya byggnaderna blir då h i n d r a n d e för utvecklingen och försvårar fortsatt anpassning. Ett uppförande av relativt stora byggnadsutrymmen i de första etapperna belastar givetvis driften med höga kostnader. Även maskinbeståndets upprustning är svårt att planera rationellt, om markanskaffningen måste genomföras under en lång period. Svårigheter av antydd art torde ej helt kunna undvikas. Delvis synes de dock kunna elimineras. En planmässig inriktning av rationaliseringsverksamheten, differentierad med hänsyn till förutsättningarna i olika bygder kan bidra härtill. Det förefaller också väsentligt, att en effektivare upplysningsverksamhet får bereda marken för rationaliseringsarbetet, så att möjligheterna ökas att inrikta detta på arealmässigt godtagbara lösningar och att avväga stödet till olika slags anläggningar med hänsyn till det långsiktigt hållbara. Planeringen för det enskilda företaget torde i ökad utsträckning samtidigt behöva beakta såväl driftsinriktningen som markinnehav, tekniska anläggningar och kapitalunderlag. Vissa svårigheter synes kunna avlägsnas genom att rationaliseringsorganen bygger upp en betydande markreserv som

184 kan överbrygga mellanstadier i utvecklingen. Byggnadsverksamheten måste inriktas på att skapa mera anpassningsbara byggnader. Felinvesteringar torde i många fall lättare kunna undvikas och storleksrationaliseringen påskyndas, om sammanläggning uppmuntras hos de företagare, som redan h a r relativt stora fastigheter. Angelägenheten att på en gång söka bilda förhållandevis stora enheter framstår i detta sammanhang som betydelsefull. Markanskaffning till företag försvåras ofta av topografiska hinder. Inom lantbruksnämnderna h a r 1962 en enkät företagits i ett stickprov av socknar i syfte att belysa i vilken utsträckning den långsiktigt brukbara åkern är samlad i områden av olika storlek. Förhållandena i olika produktionsområden belyses i tabell 6: 22. Som synes därav är möjligheterna att skapa fastigheter av den storlek som framkommit vid programmeringen relativt gynnsamma. Detta gäller även för de arealstorlekar som den tekniska utvecklingen kan leda till på 15 år.

6.45. Kapitalanskaffningen

Det har ovan framgått att kortsiktsprogrammen genom bl. a. ringa insats av produktivt kapital ej ger en acceptabel arbetsinkomst (jfr diagram 6 : 3 ) . En väsentlig förbättring av det ekonomiska resultatet synes kunna uppnås genom att låta driften bli mera kapitalintensiv och att insatserna därvid ökar av sådant kapital som har en hög marginalprodukt. Långsiktsprogrammen h a r också blivit mycket kapitalkrävande. Beroende på driftsinriktning, intensitet och markens värde föreligger emellertid stora variationer mellan de olika programmen. Diagrammen 6: 10 och 6: 11 ger en sammanfattande översikt av detta.

Liksom tabellerna 6: 20 och 6: 21 ger dessa diagram endast ungefärliga riktlinjer. I första hand skall pekas på de stora skillnader som föreligger mellan produktionsområdena. Särskilt stora kapitalinsatser erfordras för jordbruksdrift enligt ifrågavarande planer i Gss-området, vilket främst sammanhänger med höga markvärden. P e r man (2 000 mt p e r år) är sålunda investeringarna i optimala program ca 400 000 kr mot ungefär 100 000 kr i övre Norrland. Diagram 6: 10 visar även att driftsformer med handelsväxter och eventuellt svin (optimala program i slättbygderna) i regel är mera kapitalkrävande än mjölkproduktionsalternativen. De förra driftsformerna erfordrar väsentligt större arealer per man än de senare, vilket ökar kapitalbehovet. I gengäld uppvisar de dock bättre lönsamhet. överlag redovisas mycket stora kapitalinvesteringar per företag. Därvid har beloppen ändå beräknats såsom genomsnittsvärden under investeringsperioden. Vid uppbyggnad av företagen erfordras större kapital, eftersom byggnader och maskiner då ingår med sina anskaffningsvärden. Diagrammen innefattar inte heller investeringar i bostäder. Här skall emellertid erinras om att markvärdena räknats relativt högt och torde i vissa fall inkludera en del byggnadsinvesteringar (äldre sådana). Den tekniska utvecklingen medför att kapitalbehovet per man ökar undan för undan. De programmeringar som gjorts för T 75 visar att långsiktsplanerna där kräver 50—100 proc. mer kapital än vid T 60. Med denna kapitalintensifiering följer emellertid starkt förbättrad arbetsproduktivitet. Det är uppenbart att finansieringsfrågan blir svår att lösa med de stora

185 Diagram 6:10. Medelinvestering per företag resp. per man vid olika resurs- och produktionsalternativ. Lång sikt Medelinve st e r i n g 1000 kr / f ö r e t a g Mark Byggnader 1 Driftskapital

1000 kr/man 400 200 -

\

hrnm [hl-hrh

1 Resurser Område

R3000 R5000 R7000 R3000 R5000 R7000

Gss

R3000 R5000 R7000 R3000 R5000 R7000

Gmb

Gsk

Gns

Medelinvestering 1000 k r / f ö r ö t a g Mark v& Byggnader II

Driftskapital

mm m m m m Resurser Område

H3000 R5000 R7000 R3000 R5000 R7000 R3000 Ss Ssk

R5000 R7000 R3000 HJOOO R7000 Nn us

186 Diagram 6: 11. Medelinvestering Medelinvestering, 1000 kr 1200 . 1000

-

-

m

I

per företag resp. per man vid djuralternativ

specialiserade

P e r företag •pflrman

m

= U i l II lim-. Mjölkproduktion NötSvin BroiVärputan fbderodl. med gro vf o de ro d l . k ö t t lers höns 200 kor 400 kor 60 kor 135 ««>r 100 djur/år 1000 16000 5000 djur djur/gang djur/gång

investeringar per företag som sålunda krävs i ett framtida rationellt jordbruk. Det ligger emellertid utanför denna undersökning att behandla hithörande frågor. Påpekas skall dock att en snabb anpassning av lantbruket efter tekniskekonomisk utveckling blir i hög grad beroende av de finansieringsmöjligheter som står till buds. Likaså blir amorteringsreglerna betydelsefulla i sammanhanget. Som visats i bilaga 4, ger i regel icke ens de rationella långsiktsplanerna så god lönsamhet, att amortering kan göras i större utsträckning än vad som svarar mot normal avskrivning. En lättnad i föreliggande amorteringsförhållanden synes vara en effektiviseringsstimulerande åtgärd av betydelse i jordbruket. Vid diskussion av kapitalfrågan i lantbruket tilldrar sig arrendeformen stort intresse. Som framgår av diagram 6: 10 utgör markvärdena jämte byggnader den övervägande delen av företagens totala kapitalinsats. I handelsväxtalternativen i Gss-området — där markvärdena är exceptionellt höga — kan ar-

rendeformen nedbringa brukarens kapitalbehov med 80 proc. Men även i motsvarande driftsformer i Ss-området utgör driftskapitalet endast 30 p r o c . av det totalt investerade kapitalet. I mjölkproduktionsalternativen är givetvis förhållandena något annorlunda. För Gsk och Ssk utgör driftstillgångarna 35—40 p r o c . av totala investeringen. I vissa fall kan genom en specialisering av produktionen kapitalbehovet per företag nedbringas. Av olika skäl blir det därvid främst fråga om en begränsning av antalet djurgrenar — i vissa fall utan areal varvid behovet av fastighetskapital elimineras. Som ovan framgått kan dessa företagsformer likväl bli mycket kapitalkrävande. Analyserna i kap. 4 visar, att kapitalbehovet per man ofta är lägre i ett specialiserat skogsbruk än i en mera mångsidig drift. 6.5.

Integration

Det har redan framhållits att långsiktsplanerna blir mycket kapitalkrävande.

187 De kommer vidare att arbeta med ett omfattande maskinbestånd och d e förutsätter en hög produktionsteknik. I många fall måste driften inriktas på ett fåtal produkter eller på delar av en produktionskedja med framställning av kvalitetsvaror. Dessutom blir riskkänsligheten stor i företaget. Nu berörda förhållanden ställer stora krav på p r o duktionsrådgivning, kapitalförsörjning och riskeliminerande åtgärder. Likaså ökar behovet av att gemensamt arbeta med stora och d y r b a r a tekniska konstruktioner. I detta sammanhang tilldrar sig därför horisontell och vertikal integration ett framträdande intresse.

6.51. Horisontell integration Ifråga om den horisontella integrationen synes maskinhållarverksamheten alltjämt äga relevans. Den fortgående tekniska utvecklingen leder ofta till större konstruktioner, visserligen effektivare sådana men samtidigt dyrbara i anskaffning och svåra att helt utnyttja även om företagsstorleken växer. Som framgår av bilaga 2 kan förväntas fortsatt stark utbyggnad av maskinernas storlek. Därvid torde maskinhållarverksamheten skapa goda möjligheter till fortsatt stark mekanisering och till ett samtidigt nedpressande av kostnaderna. Förutsättningarna för en snabbare utveckling på hithörande område synes bl. a. sammanhänga med en rationell lösning av de organisatoriska problemen. Hithörande frågor h a r ännu ägnats ringa uppmärksamhet. Det krävs en i detalj utarbetad organisationsplan, som icke enbart omfattar dagar för arbetets utförande o. d. utan även h u r växtodlingen på de deltagande jordbruken skall anpassas så att maskinerna bättre kan utnyttjas (jfr Findus organisationsplan för skörd av konservänter).

Även inom djurskötseln — särskilt mjölkproduktionen — krävs stora företag för att utnyttja tekniska anläggningar och för att nedpressa byggnadskostnaderna p e r produkt enhet. Programmeringen har vidare visat att mjölkproduktionen h a r svårt att hävda sig utan en hög produktionsteknik, som kräver omfattande kunskaper och erfarenheter av sina utövare. En koncentration av mjölkproduktionen till större enheter är då en sannolik effektiviseringsväg. Därvid kan ett samgående mellan flera jordbrukare (andelsladugård) vara en lämplig organisationsform. Detta kan också minska bundenheten i det större familjejordbruket och samtidigt möjliggöra en rationellare växtföljd, gentemot vad fallet blir om nötkreaturen överhuvud ej inkommer i planerna. På animalieområdet torde en horisontell uppdelning av en produktionskedja för vissa djurslag bli mera betydelsefull i det framtida jordbruket. Detta förutsätter också en rationell organisationsplan. Under senare år h a r horisontella integrationssträvanden blivit starkt framträdande inom bondeskogsbruket (skogsbruksområden). Därvid h a r mekaniseringen underlättats samtidigt som förutsättningarna ökat för uppnående av en rationellare produktionsteknik och en efter marknadsförhållandena bättre anpassad avverkning.

6.52. Vertikal integration

Med vertikal integration avses rent allmänt gemensam kontroll över två eller flera led i förloppet produktion—förädling—distribution. I förevarande sammanhang förutsattes att den primära jordbruksproduktionen, dvs. framställningen av växt- eller djurprodukter utgör ena ledet. Den med efterföljande led gemensamma kontrollen kan upp-

188 nås antingen genom äganderätt eller kontrakt. I detta sammanhang tilldrar sig integration medelst uppfödningseller odlingskontrakt det största intresset. Erfarenhetsmässigt h a r den vertikala integrationen inom jordbruket fått sin största omfattning och betydelse ifråga om sådana produkter där standardisering av kvaliteten och jämnheten i varuflödet till förädlings- eller distributionsföretagen varit av särskild vikt. Det skulle således främst vara faktorerna på marknadssidan, som har stimulerat utbyggnaden av vertikal integration. Den vertikala integrationen inom jordbruket h a r emellertid även varit av betydelse för producenterna och också påverkat råvaruproduktionens effektivisering och inriktning. Sålunda h a r den visat sig i vissa fall kunnat leda till en effektiv och snabb förmedling av kunskap ifråga om produktionstekniken. Samtidigt h a r finansieringen av jordbruksproduktionen kunnat underlättas genom samarbetet mellan jordbruksproduktion och förädling i den vertikala integrationens form. Specialiserad produktion i större skala leder erfarenhetsmässigt till betydande ekonomiska risker. I de fall vertikal integration åstadkommes genom kontrakt mellan exempelvis ett förädlings- eller distributionsföretag och ett antal specialiserade odlare eller uppfödare h a r det visat sig möjligt att i någon mån fördela riskerna mellan företaget och till detsamma knutna odlare eller uppfödare. Integrationen h a r med andra ord visat sig kunna vara ett medel att vid specialiserad produktion uppnå något av den riskfördelning man i traditionellt jordbruk ofta söker u p p n å genom en differentiering av produktionen på flera olika produktslag. Den utveckling rörande jordbruks-

produktionens bedrivande, som synes vara att förvänta enligt föreliggande undersökning, ökar behovet av specialkunskap och produktionsrådgivning. Den medför alltmer svårbemästrade finansieringsproblem och skapar behov av riskfördelning och riskutjämning. Den vertikala integrationen synes kunna ge vissa möjligheter att bemästra dessa problem, varigenom den skulle kunna väntas öka i relativ betydelse inom jordbruket framöver. Det förefaller emellertid som om angelägenheten för jordbruket självt att lösa ifrågavarande problem inte ensam utgör en tillräcklig drivkraft för en snabb ökning av den vertikala integrationens omfattning. Först när de ekonomiska motiven för en gemensam ekonomisk kontroll över flera led i produktionsförloppet förstärks av faktorer på distributionssidan synes man ha anledning räkna med mera omfattande vertikal integration. Befolkningskoncentrationen till större tätorter, som kan väntas fortskrida ytterligare framöver, den stigande levnadsstandarden och därmed följande höjda kvalitetskrav, självbetjäningssystemets landvinningar inom varudistributionen i förening med en utbyggnad av kedjeföretagen inom detaljhandeln verkar emellertid i den riktningen att kraven på sådana organisationsformer inom jordbruksproduktionen, som kan garantera en jämn tillförsel av stora kvantiteter standardiserade jordbruksprodukter av hög kvalitet, ökar. I ett flertal avseenden går sålunda utvecklingen inom såväl jordbruket som varudistributionen i den riktningen att de ekonomiska motiven för vertikal integration förstärks. I de hittills klassiska exemplen på vertikal integration inom jordbruket, i första h a n d produktionen av slaktkyckling och fältmässiga grönsaker som råvara för konservindustrin, karakteri-

189 seras produkterna bl. a. av lättförstörbarhet och av att de i relativt ringa grad kan förändras till karaktär eller utseende i och med att de lämnat jordbruksföretaget. Slaktkyckling kan visserligen styckas, varvid likformigheten i kvalitet och storlek hos utgångsmaterialet minskar i betydelse. Vissa grönsaker undergår bearbetning före konserveringen, men i vissa fall, exempelvis ifråga om konservärter, är den skördade varans karakteristika avgörande för kvaliteten hos slutprodukten. Slaktkyckling, avsedd att försäljas hel och i obearbetat skick samt konservärter, har därmed kommit att utgöra ett p a r av de renodlade exemplen på att drivkrafterna till vertikal integration från jordbruket respektive förädlings- och distributionsleden förenats med en starkt dynamisk utveckling som resultat. Denna utveckling torde kunna väntas fortsätta för dessa och liknande produkter. Så snart den ursprungliga jordbruksproduktens karaktär rutinmässigt förändras under förädlingen, exempelvis genom styckning, bearbetning och förpaketering, rensning eller blandning, minskar drivkrafterna till vertikal integration från förädlings- och distributionssidan. Kvalitetskraven inom köttoch fläskproduktionen är visserligen starka och stigande under moderna förhållanden, men produktionen kan inom rätt vida gränser förändras i förädlingsoch distributionsledet i syfte att möta konsumentpreferenserna. Charkuteritillverkningen ökar dessa möjligheter. Inom exempelvis brödsädesproduktionen kan en hygglig kvarnvara åstadkommas ur till sin kvalitet starkt varierande leveranser genom en lämplig grad av rensning och blandning. Ifråga om dylika produkter torde den vertikala integrationen bl. a. av dessa orsaker under den närmaste framtiden

bli av begränsad omfattning. Därmed blir också möjligheterna att på produktområden inom den vertikala integrationens r a m att lösa rådgivnings-, finansierings- och riskfördelningsproblemen begränsade. Den vertikala integrationen som organisationsform innebär i allmänhet för den enskilde producenten en lösning på avsättningsproblemet, så till vida att en avnämare är given i och med undertecknandet av kontraktet. Vid specialiserad produktion i större skala eller vid produktion av specialgrödor är en dylik förhandsgaranterad avsättningsmöjlighet av största betydelse. I synnerhet för traditionella jordbruksprodukter föreligger dock under svenska förhållanden ett begränsat intresse av dylik avsättningsgaranti genom att de ekonomiska föreningarna, som h ä r svarar för en betydande del av avsättningen, i allmänhet h a r mottagningsskyldighet gentemot sina medlemmar. Medlemskapet i en ekonomisk förening tillhandahåller med andra ord den avsättningsmöjlighet som brukar utgöra en väsentlig del av ett integrationsarrangemang. I den mån den hel- eller halvstatliga rådgivningsverksamheten kan utbyggas och i vissa fall kompletteras av produktionsrådgivning i de ekonomiska föreningarnas regi minskar fördelarna av vertikal integration även på detta område. Möjligen kan föreningsrörelsen i ökad utsträckning medverka vid lösandet av finansieringen och för att bemästra de ökade ekonomiska riskerna inom jordbruksproduktionen. Utvecklingen i dessa avseenden, liksom föreningsföretagens möjligheter att utan direkta kontraktsarrangemang tillgodose kraven på kvalitet och standardisering hos produkterna, torde komma att bli av stor betydelse för den vidare utvecklingen på integrationsområdet. I

190 sista hand kan naturligtvis föreningarna själva ta steget över till direkt kontraktsproduktion om så visar sig ända-

målsenligt. Härvid stöter man emellertid på vissa speciella problem vid nuvarande jordbrukskooperativ praxis.

KAPITEL 7

7.1. Utvecklingen sedan 1930-talet internationellt perspektiv

i

Under de senaste 20—25 åren h a r svenskt jordbruk ökat arbetskraftens produktivitet med ca 2 p r o c . per år. 1 Ungefär samma produktivitetsförbättring visar jordbruket i England och Västtyskland, medan en något snabbare takt kan konstateras för Danmark och Förenta Staterna och en något långsammare för Frankrike. Absolut sett är produktionen per arbetare lägre i Sverige än i Danmark, England och Förenta Staterna men högre än i Västtyskland och Frankrike. De vägar, som beträtts för att öka produktiviteten är visserligen desamma i de olika länderna, men h a r icke genomgående samma tyngdpunkt. I undersökningen konstateras i första hand att jordbruket sedan 1930-talet fått fler a rationaliseringsvägar att välja mellan än tidigare, då främst produktionstekniska förbättringar stod till buds (växt- och djurförädling, rationellare växtodlings- och utfodringsmetoder, bevattning och torrläggning e t c ) . Numer a tilldrar sig även arbetsrationaliser i n g (mekanisering, effektivare byggnader, bättre arbetsorganisation, förbättr a d arrondering e t c ) , storleksökning och specialisering ett betydande intresse, ävensom vertikala och horisontella integrationssträvanden. Inom de flesta av ovan berörda länder h a r även under de senaste 20 åren

produktionstekniska förbättringar fått en dominerande plats bland j o r d b r u kets effektiviseringsåtgärder. Detta h a r också resulterat i stark ökning av totalproduktionen, som i Danmark, Frankrike, Förenta Staterna och England gått u p p med 1,5—2,5 proc. per år sedan förkrigstiden. I Sverige har däremot funnits en medveten strävan att ungefärligen hålla produktionsvolymen inom ramen för självförsörjning. Den h a r också ökat obetydligt sedan 1930-talet. Ofta torde det vara lättare att öka p r o duktiviteten, om åtgärderna främst avser stegrad intensitet (exv. import av kraftfoder och utbyggnad av animalieproduktionen, vilket skett i Danmark) än om tyngdpunkten läggs på kostnadsreducering och överförande av mark och arbetskraft från jordbruket till andr a näringar. Dylika åtgärder är helt naturligt förenade med stora anpassningsproblem inte minst för arbetskraften. Produktivitetsförbättringen i svenskt jordbruk synes följaktligen inte i samma omfattning som i övriga länder ha betingats av produktionstekniska förbättringar (stegrad intensitet). I stället h a r mekaniseringstakten varit livlig och arbetsförbrukningen har kunnat starkt nedskäras. En viktig pådrivande faktor h a r därvid varit industrins utbyggnad och hög sysselsättning över1 Vid beräkningen har justering gjorts med hänsyn till stegrade insatser av andra produktionsmedel som ersatt arbetskraft (maskiner, handelsgödsel m. m.).

192 lag i andra näringar. I första hand har anställd arbetskraft och familjemedlemmar lämnat jordbruket. Men under senare år har även skett en icke obetydlig nedläggning av småbruk. Under 1950-talet h a r antalet jordbruk minskat med ca 1 proc. per år. Motsvarande minskningstakt h a r förelegat även i England och Västtyskland, medan utvecklingen h a r gått väsentligt långsammare i Danmark och Frankrike. Där är emellertid medelarealerna per gård större än i Sverige och 60 proc. av åkerjorden är fördelad på brukningsenheter med över 20 ha mot 40 proc. i vårt land. Motsvarande siffra för England är 80 proc. Vid bedömningen av dessa tal bör uppmärksammas, att till svenskt jordbruk ofta är knutet en icke obetydlig skogsproduktion, vilket något ökar genomsnittlig gårdsstorlek. I Förenta Staterna har storleksrationaliseringen varit mycket framträdande. Under de senaste 20—25 åren h a r antalet jordbruk minskat med 2 proc. per år och medelarealen för kommersiella jordbruk h a r samtidigt nära fördubblats. Utmärkande är där också starka specialiseringstendenser. I viss utsträckning har intresset härför ökat även i Europa under senare år.

7.2. Brister i lantbrukets ringsutveckling

rationalise-

I och med att ny teknik numera i snabbare takt än tidigare ställs till jordbrukets förfogande och att därvid också flera effektiviseringsvägar står till buds, föreligger risk för en ökning av variationerna i rationalitetsgrad mellan olika jordbruk och att flaskhalsar uppstår inom företagen, som försvårar rationaliseringen. Många jordbrukare h a r genom bristande yrkesutbildning och ringa progressivitet svårt att snabbt till-

godogöra sig de tekniska framstegen. Andra saknar erforderliga kapitalresurser eller h a r fastigheter, där naturliga förutsättningar lägger h i n d e r i vägen för utnyttjandet av en rationell teknik. Institutionella förhållanden är också svåra att anpassa i takt med teknisk utveckling. De driftigare företagarna kommer å andra sidan ofta att ligga väsentligt före sina övriga yrkesbröder i lönsamhetsavseende, eftersom de snabbt förmår utnyttja de nya produktionsmöjligheter som i våra dagar framkommer. Det är en allmän erfarenhet — bestyrkt av räkenskapsanalyser från flera länder — att stor spridning nu föreligger mellan olika jordbruk i rationalitetsgrad och ekonomiskt resultat. Införandet av maskinella hjälpmedel i lantbruket — ofta med ringa delbarhet — medför lätt outnyttjad kapacitet av såväl tekniska anordningar som i vissa fall av arbetskraft. Företagen kan lätt få en disharmonisk produktionsapparat. I vissa fall h a r detta också blivit en följd av specialisering (kreaturslös drift), varigenom säsongvariationen i arbetsförbrukningen ökat. Vid lantbrukshögskolans företagsekonomiska institution h a r Sandqvist utfört en analys av räkenskapsmaterial, som söker utreda dessa förhållanden inom svenskt lantbruk. Analysen syftar till att belysa det marginella utbytet som olika produktionsresurser kan ge vid ytterligare ökning av insatsen. För ett 15 ha:s jordbruk h a r därvid erhållits följande resultat i genomsnitt för hela landet under år 1956 (tabell s. 193). Det är självfallet att dessa produktivitetstal är osäkra. Variationerna mellan olika områden är dock små och motsvarande resultat h a r erhållits även från andra länder. De visar att marginalprodukten ä r ringa för maskiner, arbetskraft och byggnader, där

193 Marginalutbyte i kr per en kr insatsökning Jordbruksjord Arbetskraft i växtodlingen Maskiner Gödselmedel Div. förnödenheter i växtodlingen. . . Investeringar i djur Arbete i djurskötseln Ekonomibyggnader Inköpt foder Hemmaproducerat foder Skogsmark med växande skog Arbete i skogsbruk

outnyttjad kapacitet föreligger. Den är däremot hög för åkerjord och skogsmark, djur och vissa förnödenheter, vilka möjliggör ett bättre utnyttjande av produktionsapparaten och en utjämning av arbetets säsongvariation. Expansionsriktningen är ganska klart preciserad härigenom. Analysen visar också att det måste framstå som en angelägen rationaliseringsåtgärd i svenskt jordbruk att åstadkomma ekonomiskt lämpligare proportioner mellan arbetskraft, mark och realkapital än vad som f. n. i regel är fallet. De senare årens tekniska utveckling har ofta medfört, att balansen mellan dessa produktionsfaktorer utvecklats på ett ur ekonomisk synpunkt mindre gynnsamt sätt.

2,90 0,50 0,40 1,70 1,10 5,40 0,10 0,70 1,20 1,00 1,30 0,60

det självklart, att en dylik undersökning endast kan vara allmänt orienterande och främst antyda vilka utvecklingsvägar som är mest produktiva. Vid utarbetandet av de nya organisationsformerna har erfarenheterna från den internationella jämförelsen och från räkenskapsanalysen i kap. 3 utnyttjats. Den direkta kalkyleringen har varit av syntetiskt slag, grundad på räkenskapsoch försöksmaterial, arbetsstudier och tekniska överväganden av anlitade experter. Företagsplanerna har i regel framräknats med hjälp av den lineära programmeringsmetoden, varvid syftet varit att maximera ersättningen för viss bestämd mängd arbetskraft.

7.31. Produktions- och arbetstekniska förbättringar

7.3. Undersökning organisationsformer lantbruksföretag

rörande nya för enskilda

Undersökningen har främst koncentrerats på uppgiften att söka klarlägga h u r anpassade lantbruksföretag bör vara uppbyggda och organiserade under skilda produktionsförutsättningar, ävensom hur denna anpassning bör fortskrida med hänsyn till förväntad teknisk utveckling. Med vårt lands starkt växlande betingelser för jordbruksdrift är 13—318273

I första hand har undersökts effekterna av produktions- och arbetstekniska förbättringar (driftsrationalisering). Därvid har utgångspunkten varit de bokföringskontrollerade lantbruken i grupperna 5—50 ha. Inom ramen av dessas genomsnittliga resurser och driftsinriktning har introducerats en mera rationell teknik (Teknik 60). Med rationell teknik avses här den produktions- och arbetsteknik, som nu är känd och möjlig att arbeta med i praktiskekonomisk drift. Denna har uppskat-

194 tats av olika experters 0 c h testats dels genom en enkät hos hushållningssällskapen, dels genom en spridningsanalys av räkenskapsgårdarnas avkastningsdata. Därav framgår att ifrågavarande avkastningar i växtodling och husdjursskötsel i stort sett uppnås vid den bästa fjärdedelen av bokföringsgårdarna. Jordbrukskonsulenterna har funnit att avkastningen i växtodlingen nu är möjlig att uppnå å ca 2lz av de arealer, som kan förväntas bli brukade på längre sikt. Bokföringsgårdarnas maskinella utrustning avviker obetydligt från »Teknik 60». På grundval av denna teknik och räkenskapsgårdarnas genomsnittliga resurser har också utarbetats en ekonomiskt optimal driftsinriktning. Beräkningarna har baserats på 1960 års priser. Dessa utgör följande relativtal i förhållande till priserna för åren 1956 —60: Produktionsmedel Produkter 106 Arbete Vete 107 Räntor Fodersäd 1 . . 96 Maskiner Potatis.... 97 Byggnader . . . Sockerbetor Nötkött 107 Handelsgödsel Fläsk 97 Kraftfoder Ägg 100 Mjölk 105 Producentprisindex. . . . 103 1 Medeltal för 1958—60.

115 109 108 110 98 100

Den förbättrade tekniken och driftsorganisationen höjer ersättningen för all insatt arbetskraft (brukaren, familjen, anställd) med i runda tal 50 proc. Ökningen är något större i de sämre jordbruksområdena än i bättre bygder, vilket är naturligt med hänsyn till nuvarande tekniska standard. I allmänhet är förskjutningarna i produktionsinriktningen små. Inom ramen av föreliggande produktionsapparat och resurser i övrigt är driften ganska bunden. I regel blir dock djurantalet något högre än i nudriften, varigenom

resurserna utnyttjas bättre. I de flesta områden h a r mjölkproduktionen ganska god konkurrenskraft. Vid ifrågavarande förutsättningar blir driften mångsidig. Den högre avkastning per ko och per djurenhet som Teknik 60 innebär och det i vissa områden något utökade djurantalet per gård, som optimal driftsorganisation medför, resulterar i följande produktionsökning gentemot nudriften: Spannmål Mjölk Fläsk

15 proc. 70 » 20 »

Det är uppenbart att en mera omfattande övergång till Teknik 60 och optimal driftsorganisation skulle verka starkt pristryckande, om denna inte åtföljdes av åtgärder som syftar till en krympning av produktionsapparaten. Det är också naturligt, att jordbrukets rationalisering på grund av riskerna för utbudsökning även måste inriktas på andra vägar än produktionstekniska och driftsorganisatoriska förbättringar. Detta även med hänsyn till att dagens kända teknik utnyttjad i optimal produktionsinriktning icke i genomsnitt kan höja arbetsersättningen med mer än maximalt ca 50 proc. Därvid uppnås i regel icke den inkomst, som svarar mot nuvarande prispolitiska målsättning. I verkligheten kan givetvis ett fullständigt utnyttjande av tekniken och en matematiskt optimal driftsorganisation aldrig helt uppnås.

7.32. Storleksrationalisering

Som en andra etapp h a r undersökts effekterna av en utbyggnad av lant2 Professorerna Erik Åkerberg och Sven L. Jansson (växtodling), laborator A. Hellberg (husdjursskötsel), direktör H. A:son Moberg (maskiner), SFL, L B F och Lantbruksstyrelsens byggnadsbyrå (byggnader), civiljägmästare S. Thulin (skogsbruk).

195 bruksföretagens storlek. Därvid har arbetskraftsresurserna, som f. n. företer en låg marginalprodukt, i regel begränsats till 3 000, 5 000 resp. 7 000 mt per år. Kring denna arbetskraft har kombinerats mark (åker och/eller skogsmark), djur och andra kapitalföremål i ekonomiskt optimala proportioner. Kalkyleringen har gjorts på grundval av Teknik 60 och 1960 års priser och analyser har företagits för varje produktionsområde. Vissa specialiserade djuralternativ har också studerats. De organisationsformer, som erhållits i denna undersökningsetapp, har givit mycket varierande företagsstorlekar och driftsformer trots att variationen i förutsättningarna begränsats avsevärt i förhållande till faktiska betingelser inom svenskt lantbruk. Flera specialiserade djuralternativ synes ha goda förutsättningar att hävda sig ekonomiskt, varvid fodret helt skulle inköpas och inga åkerarealer erfordras. I produktionsplaner med växtodling för slättbygderna uppgår däremot arealen jordbruksjord till 60, 120 resp. 150 ha vid de tre arbetskraftsalternativen, om produktionen i huvudsak baseras på handelsväxter och i viss utsträckning på uppfödning av slaktsvin. Dessa program är genomgående de ekonomiskt mest lönande med undantag av vissa specialiserade djuralternativ. Mjölkproduktionen — som kräver mindre arealer — har vid full rörlighet i resurserna sämre konkurrensförmåga i dessa bygder. För att den skall ingå i programmen krävs en intäktshöjning av 20—30 proc. Detta h a r givit anledning till en specialstudie av mjölkproduktionens ekonomiska förutsättningar. En tillfredsställande lönsamhet synes icke kunna uppnås vid 1960 års priser utan en mycket effektiv produktion (minst 5 000 kg mjölk per ko, helst en 3-mansbesättning och i specialiserad

drift med hög avkastning i grovfoderodlingen). Inom skogsområdena förekommer ofta mjölkproduktion i de ekonomiskt optimala programmen för kombinerade jord-skogsbruksföretag. Åkerarealerna varierar därvid från 20 till 80 ha och skogsarealerna från 30 till 250 ha per företag, beroende på arbetsstyrka och driftsinriktning. Vid rena skogsbruk, som också studerats, uppgår skogsarealen till 100—200 ha per man. Ren jordbruksdrift ger inom skogsbygderna i allmänhet låg arbetsersättning såframt den inte kombineras med ett väl betalt deltidsarbete. En kombination med skogsbruk är företagsekonomiskt önskvärd även i vissa slättbygder, genom att arbetsfördelningen under året blir jämnare och vissa risker elimineras. För att exv. kunna utnyttja arbetskraften mera fullständigt inom Gns- och Ss-områdena krävs ca 100 ha skogsmark vid de studerade handelsväxtalternativen. Undersökningen har således visat, att vid stor rörlighet i resurserna företagens organisationsformer varierar starkt med förutsättningarna. Visserligen krävs ofta större insatser av mark och kapital per man för ökad arbetsersättning och i regel uppnås icke en mera tillfredsställande lönsamhet förrän företaget sysselsätter minst 2 man. Men proportionerna växlar starkt med naturliga betingelser, driftsinriktning och teknisk nivå. Därav följer att driftsrationalisering måste ske hand i hand med storleksrationalisering för att effektiva företag skall kunna skapas. Det krävs en ömsesidig anpassning mellan företagets storlek och kapitalutrustning å ena sidan samt driftsinriktning och teknik å andra sidan. Som ovan framhållits leder teknisk utveckling lätt till disharmoni i detta avseende. En bättre anpassning h a r särskilt goda möjligheter att komma till stånd vid tid-

196 punkten för nybyggnad och arealkomplettering. Om så ej sker kan stora felinvesteringar lätt göras. Noggranna överväganden erfordras över markanvändning, kombination jord-skogsbruk, anläggningarnas konstruktion och omfattning etc. Som utgångspunkt för dessa överväganden behövs en väl genomtänkt driftsplan och utvecklingsplan. Det är uppenbart att den förbättrade produktionstekniken även vid större rörlighet i resurserna (storleksrationaliserade företag) kan leda till ökat utbud av produkter och därmed verka pristryckande. Detta gäller särskilt fläsk, gödkyckling, spannmål och oljeväxter, medan mjölkproduktionen under dessa förutsättningar har svårare att hävda sig än i en kortsiktig planeringssituation. De större företagen är också mycket känsliga för prisvariationer. En genomgående sänkning av produktpriserna med 10 proc. minskar arbetsersättningen med 30—50 proc. Undersökningarna har sökt belysa effekterna på produktionsprogram och lönsamhet vid världsmarknadens prisrelationer och vid vissa antagna EEGpriser. Därvid ökar i regel vegetabilieproduktionens konkurrenskraft något gentemot planerna vid 1960 års priser. I vissa fall gäller detta även för fläskproduktionen. Utifrån räkenskapsgårdarnas resurser försämras i allmänhet arbetsersättningen avsevärt vid införandet av dessa priser. Vid större rörGårdsstorlek vid en arbetsinsats av 3 000 mt 5 000 mt 7 000 mt

lighet i produktionsapparaten kan dock lönsamheten i flera fall upprätthållas genom anpassning av drift och arealer. Vid EEC-priser är emellertid svårigheterna mera framträdande, särskilt för mjölkproduktionens del. Ifråga om storleksfaktorns lönsamhetseffekt visar undersökningen otvetydigt, att företagsstorleken har en väsentlig inverkan på lönsamheten eller arbetsersättningen. Först vid en omsättning av 100 000—150 000 kr i företagen uppnås arbetsersättningar motsvarande industriarbetarlönen. Ersättningen stiger sedan något ytterligare med ökad företagsstorlek, men undersökningen ger ej belägg för att mycket stora företag skulle vara väsentligt överlägsna det rationella familjeföretaget i lönsamhetsavseende. Det bör observeras att resurserna kombinerats i för varje särskilt fall optimala proportioner och driftsinriktningen anpassats efter förutsättningarna. Likaså har arbetats med rationell teknik. En sänkning av avkastningsnivån med 10 proc. medför en nedgång i arbetsersättningen av 30—50 proc. De större företagen synes följaktligen icke kunna existera utan en hög teknik. Om all arbetsinsats över 3 000 mt per år värderas efter lantarbetarlön, blir ersättningen för dessa 3 000 tim. — som kan sägas svara mot brukarens och hustruns insatser — i grova drag av följande storlek i kr per år:

Optimal driftsform

Mj ölkproduktionsalternativ

13 000—35 000 17 000—65 000 20 000—80 000

8 000—15 000 11 000—25 000 12 000—35 000

De högsta talen inom varje arbetskraftsalternativ redovisas för Gss-området, vilket genomgående ger avsevärt högre arbetsersättningar än öv-

riga områden, där företagarens arbetsinkomst vid 2—3-mansjordbruken i regel ligger mellan 20 000—40 000 kr. De optimala planerna har emellertid i

197 många fall en ganska extrem drift med handelsväxter och fläskproduktion. Mjölkproduktionen ger överlag en sämre familjeinkomst. I undersökningen har räknats med 1960 års ränteläge (6 proc. för kapital investerat i mark och byggnader samt 7 proc. för övrigt kapital). Om räntefoten sänks med 1 p r o c , ökar den totala arbetsersättningen med ca 15 proc. För brukaren och dennes familj (3 000 mt) blir ökningen 15—20 proc.

7.33. Specialisering och integration

Genom att förutsättningarna för en snabb utbyggnad av lantbruksföretagens storlek inom Sverige är mindre goda — bl. a. beroende på att huvudparten av åkerjorden är fördelad på mycket små brukningsenheter — riktas intresset även på andra åtgärder som kan resultera i ett bättre utnyttjande av fasta resurser. I första hand gäller detta specialisering av produktionen. Genom begränsning av antalet produktionsgrenar kan särskilt maskin-, byggnads- och arbetskostnaderna nedbringas per produktenhet. I vissa fall torde även kunna förväntas en rationellare produktionsteknik. Men om företaget är litet blir sysselsättningen ändå låg, såframt inte en utbyggnad kan ske av den animaliska produktionen. Därvid kan företagsstorleken öka utan arealutvidgning, genom att driften till stor del baseras på inköpta fodermedel. Även ur risksynpunkt är djurskötsel av särskilt intresse vid övergång till specialiserad drift. Vid många enskilda gårdar finns sannolikt dylika utvecklingsmöjligheter. I undersökningen h a r en analys företagits över de ekonomiska förhållandena inom olika former av specialiserad djurhållning. För brukaren och dennes familj (3 000 mt)

har därvid erhållits följande arbetsersättning i nedanstående grenar: Kr per år Specialiserad mjölkproduktion 60 kor 135 »)

25 000 47 000

Fläskproduktion 1 000 svin per gång

70 000

Broiler 16 000 djur per gång

38 000

Äggproduktion 5 000 höns

20 000

Det synes orealistiskt att tänka sig en generell lösning av småbruksproblemet genom utbyggnad av djurhållningen. Detta skulle antingen kräva en väsentligt utvidgad import av fodermedel eller medföra en omfördelning av produktionen så att det större jordbruket endast producerar spannmål och oljeväxter och det mindre animalier. Det förra alternativet skulle leda till starkt ökad totalproduktion, det senare torde i större skala ej kunna genomföras utan produktionsdirigering. Det skulle ej heller öka jordbrukets samlade konkurrenskraft. Den horisontella integrationen (gemensam maskinanvändning, andelsladugårdar, skogsbruksområden) är en annan väg för att nedbringa höga anläggningskostnader och för att bättre utnyttja skickliga driftsledare. En viss utbyggnad är här på väg inom svenskt lantbruk, men dess konsekvenser har ej analyserats i föreliggande undersökning. Den vertikala integrationen synes främst vara av betydelse ur avsättningssynpunkt och för att stabilisera prisnivån. I vissa fall kan den också leda till en effektivisering av råvaruproduktionen. Den är tills vidare av störst intresse för produkter som lätt kan förstöras och som kräver hög och enhetlig kvalitet även i råvaruledet.

198 7.4. Utvecklingsmöjligheter genom förväntad teknisk utveckling De tekniska experterna har gjort en uppskattning av förväntade produktions- och arbetstekniska framsteg fram till 1975. Det är uppenbart att denna bedömning är osäker. Den har emellertid lagts till grund för en exemplifiering av den tekniska utvecklingens konsekvenser ifråga om företagsstorlek, produktionsinriktning och lönsamhet. Beräkningar har endast genomförts för områdena Gss, Ss och Ssk. Om den nya tekniken tillämpas på räkenskapsgårdarnas nuvarande resurser sker små förändringar i produktionsinriktningen och ringa förbättring av lönsamheten. Motsvarande erfarenheter ger den faktiska utvecklingen vid räkenskapsgårdarna under senare år. Även om arbetskraften successivt kan frigöras i takt med ny teknik — vilket svårligen kan åstadkommas i praktiken, särskilt vid mindre och medelstora företag där företagaren och dennes hustru utgör huvudparten av arbetsstyrkan — skulle arbetsersättningen enligt föreliggande undersökning endast kunna förbättras med ca 1 proc. per år. Detta för jordbrukets framtida existens allvarliga perspektiv kräver särskilda beaktanden. I undersökningen har emellertid visats, att om resurserna anpassas efter teknisk utveckling kan en mera väsentlig förbättring av arbetsersättningen påräknas. Vid fullständig sådan anpassning skulle denna öka med ca 4 proc. per år. Därvid krävs en successiv utbyggnad av företagen, dvs. att arbetskraften kombineras med allt större mängd mark och kapital. På 15 år skulle arealerna och kapitalet i optimala produktionsplaner behöva öka 50 —100 proc. vid en arbetsstyrka av 5 000 —7 000 mt. Därav följer att storleks-

rationaliseringen inte får betraktas såsom en engångsåtgärd utan ständigt måste fortgå som en konsekvens av den tekniska utvecklingen. I verkligheten kan naturligtvis en fullständig anpassning ej äga rum, bl. a. beroende på oklarhet om utvecklingen, brist på resurser, risker m. m. Vidare bör uppmärksammas att långsiktiga investeringar lätt binder produktionen och anläggningsverksamheten. Viss del av rationaliseringsvinsten torde dessutom vandra över till konsumenterna. Den långsiktiga, praktiskt möjliga förbättringen av arbetsersättningen ligger därför enligt denna beräkning sannolikt betydligt under 4 proc. Som ovan framgått har den verkliga produktivitetsförbättringen under de senaste 20 —25 åren i genomsnitt uppgått till ca 2 proc. per år. Det är oklart huruvida en snabbare takt kan förväntas vid nuvarande insatser i utvecklingsarbeten. 7.5.

Utvecklingsproblem

Det har av undersökningen framgått att genom tillämpning av rationell teknik och driftsorganisation samt utbyggnad av företagens storlek finns förutsättningar för en väsentlig höjning av arbetsersättningen i lantbruket. Stora praktiska svårigheter föreligger emellertid att genomföra denna rationalisering. Likaså är större företags möjligheter att existera under lantbrukets specifika produktionsbetingelser förenade med vissa svårigheter, vilka det är angeläget att uppmärksamma samt söka eliminera. För att stimulera effektiviseringen krävs sålunda ett mera rationaliseringsvänligt klimat. Bl. a. gäller detta inom följande områden. 7.51. Produktionsteknik och driftsorganisation

Planeringen för nya organisationsformer har utförts under förutsättningen

199 att föreliggande tekniska landvinningar kan utnyttjas i en utsträckning som är att anse såsom ekonomiskt rationell. Detta innebär en 10—30-procentig ökning av hektaravkastningen och en något större stegring av mjölkproduktionen per ko. Som ovan påpekats skulle en 10-procentig sänkning av dessa avkastningsnivåer minska arbetsinkomsterna med 30—50 proc. Genomförandet av mera fullständig mekanisering kräver god arrondering och rationell arbetsorganisation. I många fall är ett ökat samgående mellan olika lantbrukare en viktig förutsättning för utnyttjande av effektiva maskiner. Möjligheterna att i praktiken uppnå denna höga teknik och däremot svarande optimala driftsorganisation sammanhänger i hög grad med upplysningsverksamhetens omfattning och inriktning.

väsentligt, att en upplysningsverksamhet får bereda marken för rationaliseringsarbetet. Planering för det enskilda företaget måste i ökad utsträckning samtidigt beakta såväl drift som markinnehav, tekniska anläggningar och kapitalunderlag. Vissa svårigheter synes kunna avlägsnas genom att rationaliseringsorganen bygger upp betydande markreserver, som kan överbrygga mellanstadier i utvecklingen — lämpligen också i form av arrenden. Byggnadsverksamheten måste inriktas på att skapa mera anpassningsbara byggnader. Felinvesteringar torde i många fall kunna undvikas och storleksrationaliseringen påskyndas, om sammanläggning även uppmuntras hos de företagare som har relativt stora fastigheter. Angelägenheten av att på en gång söka bilda förhållandevis stora enheter framstår i detta sammanhang som betydelsefull.

7.52. Markanskaffning

Som ovan framgått är det ofta nödvändigt att kombinera arbetskraften med väsentligt större arealer än vad som f. n. i genomsnitt är fallet inom svenskt lantbruk. Det är självklart att detta erbjuder betydande svårigheter, särskilt under beaktande av att 90 proc. av antalet brukningsenheter har åkerarealer m i n d r e än 30 ha och att ca hälften av dessa saknar skogsareal eller har högst 10 ha skogsmark. En utbyggnad genom att successivt sammanlägga småfastigheter kommer att kräva lång tid och medföra stora anpassningsproblem. Likaså kan avsevärda felinvesteringar göras. Svårigheter av nu antydd art torde ej helt kunna undvikas. De synes dock delvis kunna elimineras. En planmässig inriktning av rationaliseringsverksamheten, differentierad med hänsyn till förutsättningarna i olika bygder kan bidra härtill. Det förefaller också

7.53. Kapitalanskaffning

En storleksrationalisering inom lantbruket kräver väsentligt ökade kapitalinsatser per företag. I de organisationsformer som utarbetats i undersökningen uppgår medelinvesteringarna vid kreaturslös drift till 500 000—1 500 000 kr i södra Sverige och till 300 000— 800 000 kr i mellersta Sverige, varvid investeringarna per man ligger' mellan 200 000—400 000 kr. En betydande del av dessa kapitalbelopp utgöres dock av investeringar i fastigheter. Vid mjölkproduktion blir kapitalbehovet mindre vid samma arbetsstyrka, dvs. 300 000—1000 000 resp. 200 000— 600 000 kr. I norra Sverige, där fastighetspriserna är lägre, faller medelinvesteringarna per företag till 200 000—• 500 000 kr. Även vid specialiserad djurhållning blir kapitalbehovet högt och kan lätt uppgå till 150 000—300 000 kr per man.

200 Det är uppenbart att finansieringsfrågan blir svår att lösa med dessa stora kapitalbehov per man och per företag, även om en stor del utgöres av investeringar i fastigheter. Då lönsamheten likväl icke kan beräknas bli så hög att den lockar till chanstagande, är det icke sannolikt att ifrågavarande företag kommer att bli förverkligade i större utsträckning utan att goda kreditmöjligheter står till buds, bl. a. genom samhällets medverkan. Långsiktiga, stående lån synes därvid vara angelägna låneformer för jordbrukets förhållanden. Även andra företagsformer än den allmänt förekommande ägarebrukareformen torde vara önskvärda att pröva. I vissa fall kan genom specialisering av produktionen samt genom gemensamma anläggningar och maskiner kapitalbehovet per företag nedbringas.

nom försäkringar kan vissa produktionstekniska risker elimineras eller minskas. Vidare kan en flexibel produktionsapparat och produktionsplan nedbringa vissa risker. Möjligheterna att göra skattemässiga förskjutningar i intäkterna är också av betydelse. Slutligen torde ett prisregleringssystem, som dämpar den årliga variationen i produktpriserna, icke oväsentligt stimulera jordbrukets effektiviseringssträvanden. Detsamma gäller en god marknadsorganisation som kan utjämna varierande utbud genom lagring m. m. En utbyggnad av vertikal integration kan möjliggöra säkrare prisförväntningar. Den förbättrade produktionstekniken kan emellertid lätt leda till överskott och pristryck om åtgärder icke samtidigt vidtas för en nedbantning av produktionsapparaten.

7.55. Amorteringar och skatter 7.54. Riskutjämning

Jordbruket företer stora årliga variationer i avkastning, varigenom likviditetskriser lätt kan uppstå, även om en gynnsam kalkyl kan presenteras för en följd av år. Riskerna härför ökar med stigande företagsstorlek genom att driften då måste baseras på stora insatser av främmande kapital och att företagarens arbetsersättning samtidigt utgör en allt mindre del av totalintäkten. Lantbrukets förhållandevis långsiktiga investeringar medför också betydande risk och osäkerhet. För att stimulera effektivitetsutvecklingen och för att överhuvudtaget göra det möjligt att bygga ut större kapitalkrävande lantbruksföretag är riskeliminerande åtgärder av stor betydelse. Hit hör driftstekniska åtgärder av skilda slag (bevattning, torrläggning, mindre riskkänsligt växt- och djurmaterial, bättre odlingsmetoder o. d.). Ge-

Trots att de storleksrationaliserade organisationsformerna ger en relativt god kalk}dmässig arbetsersättning till företagaren och hans familj, kan föreliggande amorterings- och beskattningsförhållanden i jordbruket ändå försvåra ifrågavarande företags existens. För att belysa detta har för områdena Gss, Ss och Ssk samt de specialiserade mjölkproduktionsalternativen beräknats vilka överskott som uppstår efter amortering och skatt enligt nu gällande regler. Därav framgår att utan relativt stora egna kapital endast långt specialiserade handelsväxtalternativ i Gss och Ss (5 000 mt) ger ett överskott efter skatt och amortering överstigande 10 000 kr under normalåret. I beaktande av att det här är fråga om företag som kräver kapitalinvesteringar om ca 200 000 kr per man och att stora årliga variationer föreligger i intäkterna, synes detta resultat icke uppmuntra till

201 utbyggnad av dylika företag i stor omfattning. Särskilt ger mjölkproduktionen mindre tillfredsställande existensmöjligheter. Ett lägre ränteläge än vad förutsatts i undersökningen förbättrar dock resultatet något. De berörda förhållandena beror i första hand på att kreditinrättningarna kräver snabbare amortering av lån än vad som svarar mot anläggningarnas ekonomiska livslängd, vilken lagts till grund för avskrivningsberäkningen i kostnadskalkylerna. Gynnsammare amorteringsregler skulle dels ge lantbrukarfamiljen rimligare existensvillkor under dess verksamma tid, dels öka den ekonomiska rörligheten i företagen. Detta skulle sannolikt stimulera rationaliseringssträvandena. Även nuvarande beskattningsregler i lantbruket är icke anpassade till anläggningarnas avskrivningskalkyl. Särskilt gäller detta för byggnader. Ett värdeminskningsavdrag svarande mot byggnadernas ekonomiska livslängd skulle framför allt stärka mjölkproduktionens konkurrensförmåga vid det tillfälle byggnadsbeståndet är nedslitet och planering skall göras för nya organisationsformer.

7.56. Kunskaper

Möjligheterna att realisera framlagda organisationsformer och rationaliseringsplaner beror i stor utsträckning på företagarnas kunnighet och progressivitet. En rationell jordbruksteknik och organisation är redan nu så komplicerad att den icke kan behärskas utan en grundlig yrkesutbildning. Förväntad teknik ställer ännu större krav på företagaren. Därav följer också att lantbruksföretagen måste få ett sådant produktionsunderlag och sådana förutsättningar, då det gäller utbyggnaden av desamma, att de har förmåga kon-

k u r r e r a med andra näringar om kvalificerade driftsledare. I viss utsträckning torde det vara möjligt att ordna en serviceverksamhet, som tillhandahåller lantbrukaren tjänster i vad avser driftsledning och teknisk information i det enskilda fallet. En sådan organisation är exempelvis Lantbruksförbundets driftsbyrå. I första h a n d torde dock den statliga och statsunderstödda upplysningsverksamheten kunna inriktas mera på individuell rådgivning än hittills. Framför allt framstår som angeläget att den individuella rådgivningen kan få större omfattning i samband med investeringar och arealutvidgning. Därvid krävs ett intimt samarbete mellan skilda tekniska experter och ekonomer. Även den allmänna upplysningsverksamheten h a r en stor uppgift att fylla, då det gäller att snabbt förmedla nya forskningsrön till praktiskt lantbruk. Väsentligt är därvid att upplysningsverksamheten omfattar samtliga rationaliseringsvägar — även storleksrationalisering och ekonomi. Radio och TV synes böra i större utsträckning inkopplas i denna verksamhet, varigenom konsulenterna får mer tid över åt individuell rådgivning. För en effektiv upplysningsverksamhet krävs ett utbyggt kontaktorgan mellan försök och forskning å ena sidan samt rådgivning i fältet å andra sidan. Vetenskapsmännen blir efterhand mera specialiserade och deras resultat icke alltid tillgängliga utan en översättning och en samordning av de olika byggstenarna till praktiska handlingsprogram. Den långsiktiga utvecklingstakten i lantbrukets rationalisering bestämmes främst av de resurser som satsas på forskning och försöksverksamhet. Det har konstaterats att svenskt jordbruk härvidlag företer en eftersläpning på

202 vissa områden. Det är angeläget att i fortsättningen utarbeta mera fullständiga rationaliseringsprogram för olika produktionsprocesser. Försöksverksamhetens inriktning och omfattning är därvid en betydelsefull faktor. Likaså krävs en ekonomisk bedömning av försöksresultaten och många gånger en prövning av dessa i praktisk drift. Studiegårdar blir här ett viktigt led i ut-

vecklingsarbetet. Väsentligt större insatser på dessa områden krävs, om jordbruket i ett långsiktigt perspektiv skall kunna hävda sig som en mera självständig näring i vårt land. Endast härigenom kan rationaliseringsverksamheten bli av sådan omfattning, att den även kan tillföra konsumenterna fördelar av större räckvidd.

BILAGA 1

Förutsättningar för programmeringen

1.

vissa produktionsgrenar t. ex. mjölkproduktion av olika omfattning eller skogsproduktion om dessa grenar ej tidigare kommit med i programmet på grund av svag konkurrenskraft, respektive uteslutna produktionsgrenar med mycket stark konkurrenskraft. Vidare belyses vilka produktionsgrenar som genomgående ingår i de olika alternativen, respektive vilka som sällan eller aldrig kommer med. Programmeringsmetodiken möjliggör också ett studium av stabiliteten i de erhållna produktionsprogrammen samt vilka lönsamhetsförbättringar som erfordras för att ej konkurrenskraftiga grenar skall ingå i produktionsplanerna. Den jämförelse, som göres med nudriften enligt räkenskapsgårdarna, belyser lönsamhetsresultatet vid dessa dels med hänsynstagande till de fasta kost-

Programmeringsalternativ

Tabell 1* visar ett schema över de alternativ som studeras i varje produktionsområde. Lönsamhet och organisationsformer enligt dessa alternativ jämföres med lönsamheten enligt Jordbruksekonomiska undersökningen 1956—60 uttryckt i 1960 års penningvärde. För att belysa hur stor del av lönsamhetsdifferensen som kan hänföras till bättre teknik respektive bättre organisation av driften beräknas också lönsamheten enligt JEUgårdarnas nuvarande organisation men vid 1960 års teknik. Utöver här redovisade programmeringsalternativ belyses också specialiserad drift dels genom att direkt studera lönsamheten av vissa djurgrenar, dels genom att i programmet tvinga in

Tabell 1*. Schema över olika alternativ vid Teknik

programmeringen 1960

I960 1

1975 1

världsmarknadspriser

- io % Priser

1960 1960 fläsk — 1 0 %

II III IV V 3 000 mt 5 000 mt 7 000 mt

X X X X

X X X X

X X X X

X X X X

X X X X

X X X

x

X X X

X X X

X X X

Resurser a) Enl. J E U 1956—60 för mark, byggn., arbete, kapital b) Variabel tillgång på mark och kapital c) Specialiseringsalternativ 1

X X

X

Programmeringen begränsas till områdena Gss, Ss och Ssk.

204 naderna, dels utan beaktande av dessa kostnader. Lönsamheten anges både i kort- respektive långsiktsalternativen som arbetsersättning, kr per tim., för gårdens totala arbetsstyrka. 2.

Produktionsgrenar

Programmeringen begränsas till följande produktionsgrenar: 1. Arbete utanför lantbruket (kortsiktsalternativen ) 2. Kapitalplacering utanför lantbruket (kortsiktsalternativen) 3. Skogbruk med för området normalt bestånd och normal tillväxt a) skogsvård och avverkning med gårdens arbetskraft b) rotförsäljning 4. Skogsplantering på åker 5. a) Kreaturslös drift med maximal areal handelsväxter 1 b) Kreaturslös drift med potatis och/eller sockerbetor 6. Kreaturslös drift med huvudsakligen foderväxtodling (fodersäd och vall) 7. Mjölkproduktion inkl. rekrytering och bete 8. Köttproduktion (storboskap) inkl. bete kombinerad 9. Smågrisproduktion produktions10. Fläskproduktion gren 11. Äggproduktion Förutom dessa produktionsgrenar medtages av räknetekniska skäl även aktiviteter för köp och försäljning av foder, smågrisar, kalvar osv. I växtodlingen upprättas bidragskalkyler för enskilda grödor, exempelvis höstvete, vårvete, korn, havre osv. Dessa sammansättes sedan till växtföljder,exempelvis produktionsgrenarna handelsväxtodling, foderväxtodling, varvid för respektive växtföljd beräknas erforderligt maskinkapital och maskinkost-

I

nad. Bidragskalkyler i djurproduktionen uppställes direkt för ovan angivna produktionsgrenar. 3.

Produktionsteknik

Vid programmeringen för 1960 förutsattes en produktionsteknik (T 60), som av experter på skilda områden bedömes vara ekonomiskt-tekniskt rationell och möjlig att införa men som ännu ej mera allmänt adopterats vid lantbruket. Denna teknik ligger därför avsevärt över den genomsnittliga nivån. Detta förhållande gäller speciellt avkastningsnivåerna och effektiviteten i växtodling och djurskötsel, medan däremot den här förutsatta maskintekniken endast i mindre grad avviker från den teknik som tillämpas vid räkenskapsgårdarna i den Jordbruksekonomiska undersökningen. Programmeringen för teknik 1975 (T 75), som givetvis är av mer tentativ karaktär, bygger på skattningar av den förväntade tekniska utvecklingen perioden 1960—1975.

3.1. Avkastningsnivå i växtodlingen

I kalkylerna angivna skördar och gödsling har fastställts av arbetsgruppen rörande produktionsutvecklingen (Åkerberg och Jansson). Till grund för bedömningen av tekniskt-ekonomiskt möjlig skördenivå 1960 ligger dels skördeuppgifter från den officiella skördestatistiken (objektiv skördeuppskattning) samt skördeuppgifter från räkenskapsresultat för svenska jordbruk, dels sammanställningar av gödslings- och sortförsök i skilda delar av landet. Enligt förutsättningarna för skattningen av T 60 skulle det vara möjligt att upp1 2

Oljeväxter, stråsäd och fröodling. I samråd med professor Åkerberg, Sveriges Utsädesförening.

205 Tabell 2*. Medelskörd och gödsling vid »teknik 1960» Gss Gröda

Höstvete Höstråg Vårvete 2 Korn 2 Havre 2 Arter och vicker Potatis ( m a t ) . . . Sockerbetor Höstraps (rybs) . Slåttervall, h f e . . Betesvall, hfe. . . Klöverfrö Timotejfrö Konservärt

Gmb

Höstvete Höstråg Vårvete 2 Korn 2 Havre 2 Ärter och vicker Potatis (mat). . . Sockerbetor . . . . Höstraps (rybs). Slåttervall, hfe. . Betesvall, hfe. . . Klöverfrö Timotejfrö Konscrvärt . . . . 1 2

Gns

Skörd

Gödsl., kg

Skörd

Gödsl., kg

Skörd

Gödsl., kg

Skörd

Gödsl., kg

dt/ha

N

P

K

dt/ha

N

P

K

dt/ha

N

P

K

dt/ha

N

P

46 36 40 44 38 27 215 405 27 31 40 5 7 50

80 60 70 60 60

18 40 18 40 18 40 18 40 18 40 18 80 36 120 36 80 27 80 18 40 18 40 27 60 27 60 36 120

43 36 30 35 30 25 220 360 22 33 40

70 60 50 45 45

27 18 27 18 18 18 36 36 27 18 18

40 40 40 40 40 80 120 80 80 40 40

37 1 33 32 1 34 33 24 220

60 50 50 45 45

40 40 40 40 40 80 120

42 34 29 36 34 28 200

60 50 45 45 45

27 18 27 18 18 18 36

27 40 18 40 27 40 18 40 18 40 18 80 36 120

100 34 100

36 18 18

80 40 40

21 100 31 45 35 100 (4)

60 110 120 45 120 120

60 100 100 45 120

22 35 35 4

Ss Gröda

Gsk

Ssk

Nn

36 18 18 27

K

80 40 40 60

Nö

Skörd

Gödsl., kg

Skörd

Gödsl., kg

Skörd

Gödsl., kg

Skörd

Gödsl., kg

dt/ha

N

K

dt/ha

N

P

K

dt/ha

N

P

K

dt/ha

N

P

K

40 34 28 33 31 25 200

60 50 45 45 45

27 40 18 40 27 40 18 40 18 40 18 80 60 36 120

30 30 20 30 26

35 35 35 35 30

27 18 27 18 18

40 40 40 40 40

26 26 20 30 23

35 35 35 35 30

27 18 27 18 18

40 40 40 40 40

28 21

30 30

18 18

40 40

36 120

90 45 100

36 18 18

80 40 40

29 30

45 90

18 18

40 40

27 30

45 90

18 18

22 29 35

P

100 36 45 18 100 18

80 40 40

200 18 30 35

1 Odlas i begränsad omfattning. Vid insådd reduceras kvävegivan till 70 proc. och skörden till 90 proc.

nå denna avkastningsnivå i genomsnitt under en följd av år. Tabell 2* visar skörd och gödsling (T 60) för olika grödor och olika delar av landet enligt uppgifter från ovan nämnda arbetsgrupp. I tabell 3*—4* jämföres skördenivå och gödsling enligt T 60 med hektarskördar och gödsling enligt räkenskapsresultaten 1956— CO.

I tabell 5* redovisas en bearbetning av avkastningsdata från räkenskapsgårdarna, vilken belyser hur stor del av dessa gårdar, som 1960 uppnådde en avkastningsnivå motsvarande T 60. Med hänsyn till bl. a. svårigheterna att uppskatta tekniskt-ekonomiskt möjlig skörd har det ansetts motiverat att alternativt i kalkylerna pröva en 10 procents lägre skördenivå.

40 40

206 Tabell 3*. Jämförelser

mellan skördenivå enligt JEU (1956—60) nivå vid »bästa teknik 1960», dt per ha

och beräknad skörde-

Område

a Höstvete Höstråg Vårvete Havre Potatis Sockerbetor... . Raps (rybs).. . . Slåttervall, hfe. Betesvall, hfe. .

Gsk

Gmb

Gss

Gröda

b

a

b

a

b

b

a

Ssk

Ss

Gns a

a

b

Nö

Nn b

b

a

a

b

46 43 43 28 37 26 42 30 40 25 30 20 26 18 36 30 36 23 33 24 34 27 34 21 30 22 26 21 40 36 30 27 32 22 29 24 28 22 20 17 20 15 44 39 35 26 34 26 36 27 33 23 30 19 30 19 28 20 38 35 30 27 33 23 34 24 31 22 26 19 23 19 21 19 215 168 220 161 220 159 200 130 200 100 200 103 200 145 200 146 405 403 360 348 27 25 22 13 22 14 24 17 22 15 31 34 33 30 35 28 31 24 29 22 30 22 29 22 27 20 40 29 40 26 35 26 35 24 35 22 35 22 30 22 30 21

a = »teknik 1960» b = J E U 1956—60 Tabell 4*. Beräknade gödslingskostnader vid »teknik 1960» i jämförelse med JEU 1956—60. Driftsinriktning enligt JEU storleksgrupp III 1956—60, kr per ha

Teknik 1960 J E U 1956—60 Teknik 1960 J E U 1956—60 Tabell 5*. Avkastning

Gss

Gmb

Gsk

Gns

Ss

Ssk

Nn

Nö

184 173

175 144

162 103

152 97

144 65

138 69

150 52

149 61

1,06

1,22

1,57

1,57

2,22

2,00

2,88

2,44

i växtodling och mjölkproduktion med »teknik 1960»

enligt JEU

1960 i jämförelse

Produktionsgren Område

Gss

Gmb

Gsk

Höstråg

Vårvete

Havre

Korn

Vall

Mjölkkor

a) Avkastning T 60 dt/enh 46 b) Avkastning vid 25 % bästa JEU-gårdar dt/enh 48 c) Procent av JEU-gårdar med lägst avkastning T 60 34%

33%

53%

55 %

44%

79%

1 17 ' o/ /o

a) Avkastning T 60 dt/enh 43 b) Avkastning vid 25 % bästa JEU-gårdar dt/enh 34 c) Procent av JEU-gårdar med lägst avkastning T 60 5%

15%

37%

49%

31%

59%

2%

a) Avkastning T 60 dt/enh 37 b) Avkastning vid 25 % bästa JEU-gårdar dt/enh 30 c) Procent av JEU-gårdar med lägst avkastning T 60 10%

16%

16%

20%

25%

42%

9%

Höstvete

207 Tabell 5*,

Avkastning

i växtodling och mjölkproduktion enligt JEU 1960 i Jämförelse med »teknik 1960» (forts.) Produktionsgren

Område

Gns

Ss

Ssk

Nn

Nö

Höst- Höstvete råg

Vårvete

Havre

Korn

Vall

Mjölkkor

13%

13%

15%

21%

34%

8%

a) Avkastning T 60 dt/enh 40 b) Avkastning vid 25 % bästa JEU-gårdar dt/enh 30 c) Procent av JEU-gårdar med lägst avkastning T 60 3%

1 1 °/ 11 /o

24%

20%

14%

36%

7%

a) Avkastning T 60 dt/enh 30 b) Avkastning vid 25 % bästa JEU-gårdar dt/enh 24 c) Procent av JEU-gårdar med lägst avkastning T 60 13%

19%

38%

22%

14%

36%

4%

40%

36%

5%

37%

14%

31%

16%

46%

4* °/ /o |

a) Avkastning T 60 dt/enh 42 b) Avkastning vid 25 % bästa JEU-gårdar dt/enh 34 c) Procent av JEU-gårdar med lägst avkastning T 60 4%

a) Avkastning T 60 dt/enh b) Avkastning vid 25 % bästa JEU-gårdar dt/enh c) Procent av JEU-gårdar med lägst avkastning T 60 a) Avkastning T 60 dt/enh b) Avkastning vid 25 % bästa JEU-gårdar dt/enh c) Procent av JEU-gårdar med lägst avkastning T 60

Tabell 6*. Medelskörd och gödsling vid »teknik 1975» Gss Gröda

löstvete löstråg £rvete 2 lorn 2 favre 2 rter och vicker otatis (mat). . . ockerbetor [östraps (rybs) . åttervall, hfe. . etesvall, hfe 3 . . 1

Gmb

Gsk

Gns

Skörd

Gödsl., kg

Skörd

Gödsl., kg

Skörd

Gödsl., kg

Skörd

Gödsl., kg

dt/ha

N

P

K

dt/ha

N

P

K

dt/ha

N

P

K

dt/ha

N

P

50 39 43 48 41 28 240 410 30 35 46

90 70 80 80 70

20 50 20 50 20 50 20 50 20 50 20 80 40 150 40 80 30 80 20 50 20 50

46 38 32 39 32 26 220 370 24 37 46

80 70 60 60 50

30 50 20 50 30 50 20 50 20 50 20 80 40 150 40 80 30 80 20 50 20 50

40 1 35 35 1 37 35 25 240

70 60 60 60 60

45 36 31 40 36 29 240

80 60 60 60 60

30 50 20 50 30 50 20 50 20 50 20 80 40 150

30 50 20 50 30 50 20 50 20 50 20 80 40 150

120 50 110

40 20 20

26 35 40

120 50 110

40 20 20

80 120 150 50 140

80 110 120 50 140

24 40 40

1 Odlas i begränsad omfattning. Vid insådd reduceras kvävegivan till 70 proc. och skörden till 90 proc. 3 För betesvall antages samma procentuella skördeökning som för slåttervall. 2

80 50 50

K

80 50 50

208 Tabell 0*. Medelskörd och gödsling vid »teknik 1975» (forts.)

Gröda

Höstvete Höstråg Vårvete 2 Korn 2 Havre 2 Ärter och vicker Potatis (mat). . . Sockerbetor . . . . Höstraps (rybs). Slåttervall, hfe. . Betesvall, h f e 3 . .

Nö

Nn

Ssk

Ss Skörd

Gödsl., kg

Skörd

Gödsl., kg

Skörd

Gödsl., kg

Skörd

Gödsl., kg

dt/ha

N

K

dt/ha

N

P

K

dt/ha

N

P

K

dt/ha

N

P

Is

43 36 30 36 33 26 222

70 60 60 60 60

30 50 20 50 30 50 20 50 20 50 20 80 80 40 150

32 32 22 33 28

50 50 50 50 50

30 20 30 20 20

50 50 50 50 50

28 28 22 33 25

40 40 40 50 40

30 20 30 20 20

50 50 50 50 50

31 23

40 40

20 20

5 5

40 15

100 50 110

40 20 20

80 50 50

33 34

50 110

20 20

50 50

31 34

50 100

20 20

24 33 40

P

120 40 50 20 110 20

222 20 34 40

80 50 50

1 Odlas i begränsad omfattning. 2 Vid insådd reduceras kvävegivan till 70 proc. och skörden till 90 proc. 3

För betesvall antages samma procentuella skördeökning som för slåttervall. Under perioden 1960—75 förväntas följande avkastningsökningar vara möjliga att realisera dels genom ett bättre sortmaterial, dels genom ett effektivare utnyttjande av övriga produktionsmedel exempelvis handelsgödsel. Vete Råg Korn Havre Potatis Sockerbetor Oljeväxter Rotfrukter Ärter Vallväxter

8% 7% 10% 7% 10% 2,5 % 10 % 7% 5% 13 %

Utifrån dessa skattningar av utvecklingen till 1975 anges i tabell 6* den skördenivå och gödsling som förutsattes vid kalkyleringen för T 75. 3.2. Avkastning i djurskötseln För mjölkproduktionens del h a r produktionsgruppen (Hellberg) i tabell 7* angivit den avkastningsnivå och fodereffektivitet som är möjlig att uppnå vid T 60 respektive T 75. Bedömningen är utförd med hänsyn till avkastningsresultaten i kontrollerade besättningar samt

Tabell 7*. Avkastningsnivå och foderförbrukning duktionen vid T 60 resp. T 75 Kg 4 %-ig mjölk per ko Område

Gss , , Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

i mjölkpro-

Foderåtgång (inkl. rekrytering), fe1

T 60

T 75

T 60

T 75

5 000 5 000 4 500 4 500 4 500 4 500 4 000 4 000

5 750 5 750 5 250 5 250 5 250 5 250 4 750 4 750

4 460 4 460 3 990 3 990 3 990 3 990 3 490 3 490

4 990 4 990 4 500 4 500 4 500 4 500 4 000 4 000

1 Vid lösdrift 5 proc. högre foderförbrukning under stallutfodringsperioden (3 proc. under hela året).

5 5

209 Tabell 8*. Mjölkavkastning vid »teknik 1960» jämfört med avkastningsnivå i kontrollerade besättningar och JEU 1956—60 Avkastning, kg 4 %-ig mjölk per ko Område

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

»Teknik 1960»

Kontrollerade besättningar

Jordbruksekon. undersökningen

5 000 5 000 4 500 4 500 4 500 4 500 4 000 4 000

4 770 4 280 4 100 4 240 4 090 3 820 3 540 3 350

4 240 3 700 3 390 3 420 3 330 3 180 2 910 2 780

med hänsyn till för respektive områden lämpligt djurmaterial. I tabell 8* jämföres här angiven avkastningsnivå (T 60) med motsvarande nivå i kontrollerade besättningar och JEU 1956—60. Vid T 75 förutsattes att fodereffektiviteten i mjölkproduktionen kan förbättras med ca 3 proc. Den årliga avkastningsökningen beräknas h ä r till 1 proc. jämfört med ca 1,5 proc. i kontrollerade besättningar under de sista åren. Den erforderliga foderökningen innefattar också en viss ökning av rekryteringsfodret med hänsyn till att rekryteringsprocenten ansetts böra ökas från 0,25 till 0,28. I tabell 9* lämnas motsvarande avkastnings- och utfodringsdata för kött-, fläsk- och äggproduktion. Tabell 9*. Avkastnings-

I dessa djurgrenar skulle således fodereffektiviteten kunna höjas 5,0—5,5 proc. till 1975. Även för djurskötseln prövas alternativt en 10 proc. lägre avkastningsnivå (för slaktnöt och slaktsvin 10 proc. högre foderförbrukning).

3.3. Avkastningsnivån i skogsbruket Produktionen per hektar vid skogsbruk med normalt bestånd och tillväxt fastställes med utgångspunkt från den beräknade tillväxten vid räkenskapsgårdarna i den Jordbruksekonomiska undersökningen. Bedömningar av skogsexpertis visar att det åtminstone på längre sikt bör vara möjligt att vid ett tekniskt-ekonomiskt rationellt utnyttjande av skogsmarken uppnå en något

och utfodringsdata för kött-, fläsk- och äggproduktion T 60 respektive T 75 Foderåtgång , fe per djur Produktion

Köttproduktion Gss-Gmb » Gsk-Nö Fläskproduktion Äggproduktion

460 kg/nöt 400 kg/nöt 70 kg/gris 11,4 kg/höna

vid

Fe per kg tillväxt

T 60

T 75

T 60

T 75

2 6001 2 3001 255 42

2 4701 2 185 1 240 40

5,7 5,8 3,6 3,7 a

5,4 5,5 3,4 3,5*

Vid lösdrift 5 proc. högre foderförbrukning under stallutfodringsperioden (3 proc. under hela året). 2 Fe per kg ägg.

14—318273

210 högre produktion per hektar (T 60). Följande tablå visar produktion per hektar skogsmark vid T 60 resp. JEU 1956—60. Område Gmb Gsk. Gns. Ss... Ssk. . Nn.. Nö..

derlig maskinuppsättning vid olika gårdsstorlek och driftsinriktning utförd av direktör Moberg 5 , Statens maskinprovningar. För den så erhållna maskinuppsättningen beräknas anskaffningsvärdet i 1960 års priser. Vid mindre gårdar räknas dock i viss utsträckning med begagnade maskiner. Med viss ledning av maskinkostnadsberäkningen i JEU har avskrivningsoch underhållskostnaderna för samtliga maskiner beräknats till 14 proc. av anskaffningsvärdet (vad beträffar begagnade maskiner 14 proc. av ett beräknat anskaffningsvärde för dessa). I tabell 10* redovisas erforderlig investering i maskiner och redskap, kr per hektar, vid olika driftsinriktning och storleksgrupp 1960 under förutsättning att denna driftsinriktning tilllämpas på hela gården. 6 Vid skogsbruk i kombination med jordbruk beräknas investeringen i speciella skogsredskap (motorsåg och

Produktion per ha skogsmark, m 3 sk T 60 JEU 3,7 4,5 4,5 4,3 4,2 3,0 2,3

(4,1) 5,0 (5,0) (4,8) 4,6 3,6 2,8

Enligt en bearbetning av Thulins uppnår 30 proc. av bokföringsgårdarna i skogsbygdsområdena den h ä r angivna avkastningsnivån för T 60. Vid lönsamhetskalkylerna för skogsbruk förutsattes att den årliga avverkningen i genomsnitt motsvarar tillväxten. Skogsplantering på åker beräknas i södra och mellersta Sverige lämna en genomsnittlig produktion av 7,3 m 3 sk per hektar och år och i Norrlandsområdena 4,5 m 3 sk vid en omloppstid av 55 resp. 70 år. 4 4.

3 Thulin, S.: Bearbetning av räkenskapsgårdarna i JEU med avseende på tillväxtgrupper i skogsbruket. Jordbrukets Utredningsinstitut 1962. Ej publicerat material. 4 Nilsson N. E.: Rapport från avdelningen för skogstaxering, Statens skogsforskningsinstitut, 1962. Ej publicerad. 6 Bilaga 2. 6 Vid programmeringen däremot varieras maskinkostnaderna per hektar med hänsyn till resp. produktionsgrens omfattning.

Arbetsteknik

4.1. Maskinteknik och maskinkostnader Som grund för maskinkostnadsberäkningen ligger en bedömning av erforTabell 10*. Investering

i maskiner och redskap vid olika driftsinriktning storlek T 60: P 60, kr per hektar

och företags-

Företagsstorlek, hektar Produktionsgren

Handelsväxter 1 Vallodling 2 Potatis 3 Sockerbetor 4

7,5

2 550 1 850 3 400 2 900

2 050 1 650 2 800 2 150

1 800 1450 2 300 1 750

1 600 1 300 2 200 1 450

1 300 800 1 900 1 700

1 100

1 Oljeväxter, stråsäd och frö vall. 2 Vall -H insåningsgröda (exkl. maskinutrustning för utfodring). 3 Potatisodling 20 proc. av arealen (helautomatisk upptagning f. o. m. 100 ha). 4

Sockerbetor 25 proc. av arealen (helautomatisk upptagning f. o. m. 100 ha).

1 500

211 transportutrustning m. m.) till 70 kr per hektar. Vid skogsbruk utan kombination med jordbruk men inom familjeföretagets ram ökar maskininvesteringen till 170 kr per hektar. Beträffande maskinteknik vid T 75 är den grundläggande synpunkten att praktiskt taget allt handarbete kommer att avvecklas till 1975. Vidare förutsattes att växtförädlingen vid den aktuella tidpunkten har nått fram till sorter med egenskaper som underlättar mekanisering, t. ex. genom tidighet, stråstyvhet och drösfasthet, att markens bärighet förbättrats genom dränering samt ökad planering av fälten för att möjliggöra effektiv användning av maskiner med stor arbetsbredd. Vid mindre jordbruksföretag kan man ej förvänta några radikala förändringar i maskintekniken, t. ex. i form av maskiner med stor effekt och arbetsbredd. Maskinparkens sammansättning torde förbli ungefär densamma. Nuvarande maskintyper torde emellertid bli effektivare, t. ex. genom bättre transmissioner, servomanövrering av redskap etc. Denna effektivisering

Tabell 11*. Maskinkapital

medför att maskinkostnaderna ökar ca 10 proc. Vid större jordbruksföretag kan man förvänta en övergång till maskiner med stor effekt och arbetsbredd. Detta gäller såväl traktorer och bearbetningsredskap som skördemaskiner och medför speciella krav på god arrondering. I djurskötseln kan man framför allt vänta sig effektivare maskiner och redskap för foder- och övriga inomgårdstransporter. I tabell 11* visas beräknade förändringar från T 60 till T 75 i maskinkapital och maskinkostnader för några produktionsgrenar vid gårdsstorlek 40 hektar resp. 200 hektar (100 hektar för vallodling). Investeringarna i specialmaskiner för mjölkproduktion ökar från 300 kr per ko vid T 60 till 850 kr per ko vid T 75 (besättningsstorlek: 50 kor jämte rekryteringsdjur), ökningen består huvudsakligen av utrustning för transport av foder och gödsel. I skogsbruk inom familjeföretagets ram beräknas investeringen i maskiner öka med 10 proc. till 1975.

och maskinkostnad

vid T 60 och T 75 Årskostnad (17,5 % ) , kr per hektar

Maskinkapital, kr per hektar T 60

T 75

ökr [ing kr/ha proc.

T 60

T 75

ökning kr/ha

Gårdsstorlek 40 ha Handelsväxter Vallodling Sockerbetor 1 Potatis 1

1 600 1 300 1 450 2 200

1 760 1430 1 595 2 420

+ + + +

160 130 145 220

+ + + +

10 10 10 10

280 228 254 385

308 250 279 424

+ + + +

28 22 25 39

Gårdsstorlek 200 ha Handelsväxter Vallodling (100 ha) Sockerbetor 1 Potatis 1

1 100 800 1 500 1 560

1310 990 1 640 1 700

+ + + +

210 190 140 140

+ 19 + 24 + 9 + 9

193 140 263 273

229 173 287 298

+ + + +

36 33 24 25

1 Sockerbetor 25 proc. resp. potatis 20 proc. av arealen åker.

14*—318273

212 Tabell

12*. Arbetsförbrukning

i olika grödor vid varierande

skördemetod

och

gårdsstorlek

Gårdsstorlek, hektar Gröda och skördemetod 25

7,5

Höstraps 35 41 52 skördetröskning. . Höstsäd 54 56 62 bindarskörd 35 skördetröskning. . Vårsäd 52 54 60 bindarskörd 34 skördetröskning. . 20 23 30 Konservärter Slåttervall 42 50 51 hö + ensilage 39 46 50 2 ensilageskördar. 90 100 125 Sockerbetor 1 121 138 160 Potatis (handpl.) 2 .. Fröodling 50 52 58 bindarskörd 30 skördetröskning. 44 64 70 Matärter 8 9 10 Betesvall 20 24 33 Träda 1 Tillkommer sommarskötsel och upptagning mot ackordslön, 230 mt. 2 Tillkommer plockningsarbete mot ackordslön, 100 mt. Område

4.2. Arbetsförbrukning Växtodling A r b e t s k r a f t s å t g å n g e n för o l i k a p r o d u k t i o n s g r e n a r v i d T 60 b a s e r a s d e l s p å t i d s s t u d i e m a t e r i a l för o l i k a m a s k i n t e k n i k , dels p å a r b e t s f ö r b r u k n i n g s d a t a f r å n r ä k e n s k a p s u n d e r s ö k n i n g a r . I t a b e l l 12* redovisas så e r h å l l n a arbetsförbrukn i n g s t a l för o l i k a g r ö d o r , s k ö r d e t e k n i k och gårdsstorlek. Arbetskraftsbehovet under perioderna slätter resp. skörd baseras på unders ö k n i n g a r a v SLA a n g å e n d e a r b e t s k r a f t s b e h o v e t s s ä s o n g f ö r d e l n i n g i Götalands södra slättbygder (Gss). Den procentuella andelen av arbetet enligt dessa u n d e r s ö k n i n g a r u n d e r p e r i o d e r n a slätter och skörd tillämpas på ovan n ä m n d a a r b e t s f ö r b r u k n i n g s t a l . I o m r å d e n a Gss, G m b , Gns o c h Ss r ä k n a s m e d 4 v e c k o r s slåtterperiod och 6 veckors skördeperiod. I övriga områden räknas med samma procentuella arbetskraftsbehov men skörde- resp. slåtterperioden reduceras enligt följande tablå.

Gss.. Gmb Gns. Ss... Gsk. Ssk. Nn.. Nö..

48 26

45 22

45 25 17

43 21 14

42 38 85 115

40 30 75 110

44 23 35 7 16

42 19 31 6 14

Slåtterperiod 4 veckor 4 » 4 »

Skördeperiod 6 veckor

4 »> 4 » 4 »> 3,5 » 3,0 i

6 » 5 » 5 » 4,5 » 3,7 »)

6 6

» i

I tabell 13* redovisas arbetsåtgångcn u n d e r slätter och skörd uttryckt i proc. av t o t a l a r b e t s å t g å n g för o l i k a g r ö d o r . Tabell

13*. Arbetsförbrukning

ter, resp.

skörd

i proc. av total

under

slät-

arbetsför-

brukning Gröda

Slätter, proc. Skörd, proc.

Höstraps Höstvete Höstråg Vårsäd Konservärter 1 Potatis Sockerbetor 2 Fröodling Vall Träda 1 Exkl. skördearbete. 2 Exkl. ackordsarbete.

— 2 — 1 5 6 10 mt 5 57 15

41 43 48 37 — 10 3 mt 37 2 10

213 Utvecklingen till 1975 i fråga om betsinsatsen utanför jordbruket. I långmaskinteknik och arbetsorganisation siktskalkylerna förutsattes lösdrift och beräknas kunna medföra en betydande 20 proc. lägre arbetskraftsförbrukning. 8 minskning av arbetsåtgången i växtod- För övriga djurslag tillämpas arbetsnorlingen vid större jordbruksenheter mer enligt tillgängliga specialundersök(R 5000—R 7000). Vid handelsväxtod- ningar. ling (oljeväxter, stråsäd och viss vall1 diagrammen 3*—5* redovisas arfröodling) beräknas således arbetsåt- betsförbrukningskurvor vid T 60 för gången minska med 39 proc. från 23 mt mjölkkor inkl. ungdjur, svin och höns. per hektar (T 60) till 14 mt per hektar Vid slaktnötsuppfödning räknas med 40 (T 75). timmar per slaktnöt vid uppbundna Arbetsförbrukningen vid vallodling djur (kort sikt) resp. 25 timmar per (vall med insåningsgröda 7 ) i stor skala, slaktnöt vid lösdrift (lång sikt). där man med fördel kan utnyttja större Vid T 75 förutsattes vid mjölkprodukmaskinenheter och därtill hörande spe- tion (lösdrift) att en man jämte ersättacialutrustning (exempelvis anordningar re hinner med skötseln av 50 kor med för lastning och avlastning) beräknas rekryteringsdjur, dvs. en minskning au minska från 33 mt per hektar till 23 mt arbetskraftsåtgången från 85 mt per ko per hektar eller 30 proc. Vidare förut(T 60) till 60 mt per ko (T 75) eller 30 sattes huvudsakligen ensilering av vall- proc. Denna minskning skulle främst grödan samt att skördearbetet kan spri- möjliggöras genom ökade investeringar das ut över en period av 2 månader, dvs. i maskinutrustning för hantering av foen väsentlig reduktion av arbetskrafts- der, gödsel och mjölk. Diagram 6* visar toppen för »slåtterperioden». den beräknade arbetskraftsåtgången i I sockerbetsodlingen antages arbets- mjölkproduktionen vid T 60 resp. T 75. åtgången vid större gårdar kunna minsÄven för slaktnöt förutsattes att arka från 175 mt per hektar till 100 mt betsförbrukningen minskar med 30 per hektar främst genom att sommar- proc. till 18 mt per djur vid lösdrift. skötseln förenklas med hjälp av enkornsfrö och lämpliga uttunningsmaski- Skogsbruk ner. Diagram 7* visar arbetsförbrukningen i Vid mindre gårdar med i huvudsak skogsbruk uttryckt i mt per m 3 sk vid samma men något effektivare maskinstigande areal skogsmark. Underlaget utrustning 1975 beräknas arbetskraftsför denna arbetskurva utgöres av beåtgången i växtodlingen minska med räknade arbetskostnader i skogsbruk 10—15 proc. enligt JEU 1956.9 Med hänsyn till att Diagram 1*—2* visar arbetsförbruk- kalkylerna förutsätter viss andel rotförningen i produktionsgrenarna handels- säljning och en något bättre maskinväxtodling och vallodling vid T 60 resp. 7 T 75. Begreppet vallodling kan också innefatta viss odling av andra foderväxter, exempelvis foderraps. 8 Oscarsson, G., och Renborg, U.: FörutsättDjurskötsel ningar för centraliserad mjölkproduktion i För kor och ungdjur tillämpas i kort- stordrift (Hogstadsundersökningen). Meddelande från Jordbrukets utredningsinstitut siktskalkylerna som norm för arbets- 4, 1961. 8 åtgången en på räkenskapsresultaten Jfr Thulin, S.: Avverkningar, arbetsinsatser och nettointäkter i bondeskogsbruk. 1956 baserad arbetskurva för gårdar Meddelande från Jordbrukets utredningsinstimed mer än 10 proc. av den totala ar- tut 3, 1961.

214 Diagram 1*. Arbetsförbrukning vid handelsväxtodling Arbetsförbrukning mt/ha

60 -

50 -

40 T 60

•T 75

-i

1 20

1 40

r —i 60

1 80

r —i 100

1 120

r—r~ 140

—i 160

r 180

Diagram 2*. Arbetsförbrukning vid vallodling Arbetsförbrukning mt /ha

50 -

30 T 75

ioo

215 Diagram 3*. Arbetsförbrukning per mjölkko (inkl. rekryteringsdjur) vid varierande antal djur (JEU 1956) Arbetsförbrukning, rat per ko meä rekryteringsdjur

22020C180160140120 100-

40 20-1 antal kor

40 Diagram 4*. Arbetsförbrukning per slaktsvin vid varierande besättningsstorlek. (Bokföringsmaterial från Sveriges Lantbruksförbund, Driftsbyrån 1958) Arbetsförbrukning mtA;ris

Hgrisar/år 500

216 Diagram 5*. Arbetsförbrukning per höna vid varierande besättningsstorlek Arbetsförbrukning min/djur 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 antal djur i 'besättningen

Diagram 6*. Arbetsförbrukning vid mjölkproduktion (lösdrift) Arbetsförbrukning, mt per ko med rekryteringsdjur HO ' 130 " 120 110 100 90 80 70 • T 75

60 50 40'30 20 10 antal H kor

217 Diagram 7*. Arbetsförbrukning

i skogsbruk (JEU

1956)

Arbetsförbrukning mt/m3 sk

7 "

5 -

utrustning beräknas arbetsförbrukningen i skogsbruk till 80 proc. av nämnda arbetsförbrukningstal vid 50 bektar skogsmark (T 60 och T 75).

Diverse gemensamma

arbeten

Med ledning av uppgifter från JEU och arbetskraftsundersökningar vid Svenska Lantarbetsgivareföreningen kan arbetskraftsåtgången härför ungefär beräknas till följande tal vid kortsiktsalternativen. Storleksgrupp 5—10 ha 10—20 ha 20—30 ha 30—50 ha

Diverse arbeten, mt per hektar 40 25 18 15

I långsiktsalternativen beräknas dessa arbeten till 10 proc. av den totala ar-

_|ha prod. sko=rs:park

9C

betskraftsresursen 7 000 mt.

3 000,

5. Byggnadsteknik kostnader

och byggnads -

5 000

resp.

I kortsiktskalkylerna räknas med gårdarnas nuvarande byggnadsbestånd enligt JEU 1956—60. För samtliga djurgrenar anges därför endast ett beräknat byggnadsunderhåll, 1 proc. av återanskaffningsvärdet. "Vidare förutsattes att djurstallarna är utrustade för mjölkproduktion. För annan djurproduktion tillkommer en beräknad omändringskostnad av byggnaden, som här beräknas till 10 proc. av nybyggnadskostnaden för resp. djurslag och avskrives på 10 år. Med hänsyn till att utfodringen förutsätter en relativt betydande ensilering tillkommer kostnad för siloanläggning vid mjölkproduktion.

218 Tabell 14*. Nybyggnadskostnader

Antal enheter 5 10 15 20 25 40 50 60 80 100 200 350 500 700 1 000 1 400 2 800 5 000

Mjölkkor (kct + rekryt.) uppb. djur

lösdrift

6 900 5 400 4 700 4 400 4 300 4 000

5 300 4 600 4 300 4 100 3 500

—

—

3 900

3 100

— .—. —

2 700

. — . — —

— —

för olika djurslag och omfattning, kr per enhet (1960 års priser) Modersuggor inkl. smågrisar

Slaktnöt lösdrift

2 850 2 000

— •

— —

—

—

Slaktsvin

2 000

1 900

—

—

— —

1 650

1 800

—

— —

— — .—. —

1 500

—. — — .— — —

Vid potatisodling räknas med en byggnadskostnad för lager av 2 500 kr per hektar. 10 I långsiktskalkylerna, där inga restriktioner i fråga om byggnader förutsattes, räknas med lösdrift vid mjölkproduktion ooh nybyggnadskostnader vid olika omfattning och djurslag enligt tabell 14*. Byggnadskostnaderna har beräknats på grundval av material, som erhållits från Lantbruksstyrelsens byggnadsbyrå, Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader och Landsbygdens byggnadsförening. Vid nybyggnad beräknas de årliga kostnaderna för avskrivning och underhåll till 4,5 proc. av byggnadernas anskaffningsvärde. En mera preciserad bedömning av den byggnadstekniska utvecklingen till 1975 har ej varit möjlig att genomföra. Vid programmeringen för T 75 förutsattes därför oförändrade kostnader för den egentliga byggnadskroppen. Däremot förutsattes vid T 75 en väsentligt ökad insats av 'mekaniska hjälpmedel

— —

1 600

—

1 400 1 400

— — — — .—. — —

—

•

•

—

— — — — — — — — — —

— —

3 000

—

2 700

— — —

2 460 2 220 2 080

260 230

— — —

Värphöns 100 st

— —

för transport och hantering av foder, gödsel, mjölk m. m. (Jfr 4.1. ang. maskinteknik.) 6. Produktpriser

och

produktionsmedels-

Programmeringen för både teknik 1960 (T 60), respektive 1975 (T 75) har i första h a n d avsett 1960 års prisnivå (P60) på produkter och produktionsmedel. Därutöver belyses i viss utsträckning hur en generell sänkning av prisnivån på jordbruksprodukter med 10 proc. påverkar produktionsprogram, resursbehov och lönsamhet. Med hänsyn till fläskproduktionens starka konkurrenskraft vid 1960 års teknik och priser har även alternativa program framräknats där fläskpriserna reducerats med 5—10 proc. men med i övrigt oförändrade produkt- och produktionsmedelspriser. 10

Tiberg, L.: Produktionskostnader i potatisodling. Meddelande från Jordbrukets utredningsinstitut 3, 1960.

219 Det har emellertid ansetts angeläget att även belysa effekten på produktionsprogram, resursbehov och lönsamhet vid prisförskjutningar mot världsmarknadspriser respektive sexstatsmarknadens priser på jordbruksprodukter. Denna del av programmeringen har begränsats till produktionsområdena Gss, Ss och Ssk.

6.1. Prisunderlag, områdesdifferentiering och transportkostnader

Underlaget för prissammanställningen h a r hämtats från: Sveriges Lantbruksförbunds noteringsverksamhet (spannmålspris m. m.) Svenska Mejeriernas Riksförbunds prisstatistik (mjölkpris) Sveriges Slakteriförbunds prisstatistik (kött- och fläskpriser) Jordbruksekonomiska undersökningen (skogsprodukter). För Norrlandsområdena och Götalands södra skogsbygder har emellertid inhämtats prisuppgifter för fodersäd och potatis från ett antal centralföreningar i dessa distrikt. Uppgifter om noteringar på matpotatis har dessutom inhämtats från hushållningssällskapen i Malmöhus, Kristianstads, Hallands och Kalmar län. Handelsgödselpriserna för olika områden bygger på gödselmedelsfabrikanternas prisuppgifter.

Samtliga priser gäller i princip fritt gården, dvs. en beräknad fraktkostnad har dragits ifrån respektive lagts till grundpriset vid försäljning respektive köp. Områdesdifferentiering av priserna har endast företagits för produkterna spannmål, potatis, mjölk, kött, fläsk, ägg och skogsprodukter, samt för produktionsmedlen oljekraftfoder, handelsgödsel och fodersäd. För varje produktionsområde har gjorts antaganden om genomsnittliga transportavstånd från gården till leveransort respektive från inköpsort till gården. Vidare förutsattes att samtliga transporter mellan gård och leveransort respektive inköpsort sker med bil. Beräknade transportavstånd och transportkostnader redovisas i tabell 15*. För Gsk har dessutom förutsatts järnvägsfrakt 10 mil från leveransorterna Växjö respektive Jönköping till närmaste hamn, vilket i detta område medför en ytterligare transportkostnad av 1,5 öre per kg.

6.2. Produktpriser

Tabell 16* visar de vid programmeringen använda produktpriserna (P 60) för olika produktionsområden. Principerna för beräkning av dessa framgår av följande beskrivning för respektive produktslag.

Tabell 15*. Beräknade medeltransportavslånd och transportkostnader från brukningscentrum till leveransort Produktionsområde Gss Gsk Gmb Gns Ss Ssk Nn Nö

Beräknat medeltransportavstånd

Beräknad transportkostnad

20 km 40 » 20 » 30 » 30 » 40 »

1,0 öre per kg 1,5 » » » 1,0 » » » 1,3 » » » 1,3 » » » 1,5 » » » 2,0 » » »> 2,0 » » »

220 Tabell 16*. Produktpriser

vid gård, 1960 (öre per kg) Produktionsområde

Produktslag

Höstråg Matpotatis SMAK-prima

Miölk, 4 %-ig

Ägg Skogsprodukter, kr per m3sk .... 1 2

Gss

Gmb

Gsk

Gns

44 46 39 38

44 46 39 38

42 44 37 37

43 45 39 36

27 23 13 8 79 445 410 215 30 44 534 474 397 330 410 330

27 23 13 8 79 445 410 215

28 24 77 445 410 215

43 536 475 398 330 410 335 51

43 530 459 388 330 410 330 52

Ss

Ssk

Nn

Kö

43 45 38 36

42 44 38 35

28 24

29 25

29 25

31 27

79 445 410 215

79 445 410 215

78 445 410 215

445 410 215

445 410 215

45 536 467 389 330 410 330 54

46 525 461 382 330 410 335 54

49 538 467 393 330 410 340 54

52 534 452 386 330 410 355 55

55 524 440 393 330 410 400 50

Fodersäd: medelpris 1958/60. Fritt fabrik.

Brödsäd Prisbestämningen baseras på grundprisnoteringen vid de s. k. prisorterna. För höstvete och vårvete har grundpriset korrigerats för kvalitet enligt tioårsmedeltal av kvalitetsinventeringarna. Härtill kommer korrigering för beräknad fraktkostnad enligt tabell 15*. Fodersäd Utgångspunkt är prisnoteringen i vissa hamnar inom respektive produktionsområde. Härifrån har dragits en beräknad transportkostnad enligt tabell 15*. För Götalands södra skogsbygder och Norrlandsområdena har utgångsläget varit centralföreningarnas avräkningspriser 1960, som därefter i vanlig ordning korrigerats för beräknad fraktkostnad. Matpotatis I produktionsområdena Gss och Gmb har hushållningssällskapens noteringar

på matpotatis för dessa områden legat till grund för prisbestämningen. Detta pris har sedan korrigerats för frakter. För områdena Götalands södra skogsbygder (Gsk) och Norrland (Nn och Nö) bygger matpotatispriserna på uppgifter från centralföreningarna. Fabrikspotatis Pris vid normal kvalitet och fritt fabrik enligt jordbrukskalkylen. Här förutsattes sålunda att jordbrukarna själva ombesörjer frakten till fabrik. Sockerbetor Grundpris enligt jordbrukskalkylen. Till detta har lagts ett beräknat kvalitetstilllägg för högre sockerhalt (10 års medeltal av sockerhalten). Priset gäller fritt fabrik. Höslraps 1960 års notering för rapsfrö korrigerad för frakter.

221 Frö er Prisuppgifterna har erhållits från Svenska Lantmännens Riksförbund (medeltal för våren och hösten 1960). Områdesdifferentiering av dessa priser harr ej varit möjlig att genomföra.

ment baserat på sortimentsfördelningen vid räkenskapsgårdarna. Intäkten per m 3 sk vid dessa under åren 1956—60 uppräknas till 1960 års prisnivå och justeras med 3 kr per m 3 sk för bättre apteringsteknik än den nu allmänt tilllämpade.

Konservärter Priser enligt avtal mellan ärtodlarnas organisationer och Findus m. fl. konservfabriker. Mjölk Områdesdifferentiering av mjölkpriserna har skett enligt SMR:s prisstatistik 1960. Priserna inkluderar efterlikvider men ej s. k. leveranstillägg.

6.3. Produktionsmedelspriser

Produktionsmedelspriserna (P 60) vid programmeringen framgår av tabell 17*. Fodermedel

Områdesdifferentieringen bygger på Sveriges Slakteriförbunds prisstatistik 1960. Priserna inkluderar efterlikvider och är korrigerade för slaktdjursavgifter. Priset för kokött gäller genomsnittlig kvalitet, medan för ungnöt förutsattes klasserna I och högre. Fläskpriserna gäller genomsnittlig kvalitet, men av slakten förutsattes 90 proc. falla i kvalitetsklasserna I och högre. Det här angivna medelpriset för fläsk representerar således i huvudsak kvalitetsklasserna I och högre.

I södra och mellersta Sverige utom Götalands södra skogsbygder har priset baserats på noteringar i för området lämpliga hamnar. Dessa priser har sedan enligt ovan korrigerats för beräknad frakt från inköpsort till gården. För Götalands södra skogsbygder och Norrland har uppgifter inhämtats från centralföreningarna om förbrukarpriser. Dessa priser h a r sedan i vanlig ordning korrigerats för frakter. För vissa produktionsmedel av mindre betydelse t. ex. kalvex- och kalvstartfoder och s. k. proteinfoderblandningar för svin h a r det ej varit möjligt att företa en områdesdifferentiering.

Smågrisar

Handelsgödsel

Priserna gäller s. k. premiegrisar och ingen områdesdifferentiering har företagits.

Priserna grundas på fabrikanternas prisuppgifter för olika s. k. tariffhamnar. Korrigering har därefter företagits för beräknade fraktkostnader.

Kött och fläsk

Å

90 Priser enligt Sveriges Lantbruksförbunds riksnotering för ägg. Priserna inkluderar dock efterlikvider och vissa lokala pristillägg utöver riksnoteringen enligt Sveriges Ägghandelsförbund. Skogsprodukter För skogsprodukter kalkyleras med ett genomsnittspris för olika produktsorti-

6.4. Programmering vid alternativa prisförutsättningar

Världsmarknadspriser De vid programmeringen använda världsmarknadspriserna har beräknats med utgångspunkt från skillnaderna mellan svensk prisnotering 1960 och

222 Tabell 17*. Produktionsmedelspriser

vid gård, 1960 (öre per kg) i

Produktionsområde Produktionsmedelsslag Gmb

Gsk

Gns

Ss

Ssk

Nn

Nö

43 43 54 52 265 265 80 80 70 70 65 65 1,28 1,28 2,35 2,35 2 2 5 5

43 55 265 80 70 65

41 55 265 80 70 65

41 55 265 80 70 65

42 56 265 80 70 65

46 59 265 80 70 65

47 60 265 80 70 65

20 25 34 26

19 24

19 24

19 24 33 25

20 25 34 26

21 27 36 27

37 Tabell 18*. Världsmarknadspriser proc. av 1960 års priser

i

Gss Fodermedel Oljekraftfoder Kalvstartfoder Proteinfoder för suggor Proteinfoder för gödsvin Betblast 2 Halm 3 Handelsgödsel Kalisalt Chilesalpeter Ammonsulfat

18 24 24 32

18 24 33 24 32 31

1 Avser medelpris 1958/60. 2 Gödselvärde + hopsamlingskostnad. 3

Hopsamlingskostnad.

medeltalet av motsvarande utlandsnotering 1959/60—1961/62. Vid lönsamhetskalkylerna för 1960 använda priser har med ledning härav justerats till en beräknad världsmarknadsprisnivå. Så erhållna priser har emellertid räknats upp med ett genomsnittligt importskydd av 51 p r o c , så att den totala prisnivån för jordbruksprodukter blir oförändrad vid 1960 års nivå. 11 Det är således endast effekten av förändrade prisrelationer som belyses i denna del av programmeringen. Tabell 18* visar den procentuella skillnaden mellan så beräknade »världsmarknadspriser» och 1960 års priser i lönsamhetskalkylerna.

Produkt

Vete Råg Raps Mjölk2 Ägg Nötkött, kor Nötkött, ungdjur. . .

Kalkylerat »världsmarknadspris» (med 51 procents genomsnittligt gränsskydd) i procent av 1960 års priser 111 106 108 87 102 97 100 100 107 104

1 Beräknat som medeltal av vete- och rågprisändringen. 2 Under förutsättning av oförändrat smörpris

EEC-priser På grund av svårigheterna att erhålla ett samlat uttryck för prisnivån på jordbruksprodukter inom EEC-området får vid denna del av programmeringen använda priser endast betraktas som en

mycket grov skattning av de skillnader som föreligger. Följande procentuella prisändringar gentemot 1960 års pri11

Vid uppräkningen har vikter enligt producentprisindex använts.

223 ser h a r föreslagits av jordbruksutredningens presidium. Procentuell förändring gentemot 1960 års priser

Produktslag Spannmål. Animalier.

+ 10 — 10

För övriga produkter oförändrade priser.

7. Kapitalåtgång

och

räknas

med

räntekostnader

7.1. Kapitalbehov för enskilda driftsgrenar Växtodling Behovet av driftskapital för respektive gröda beräknas till summan av kostnader för utsäde, handelsgödsel, dragkraft samt vissa diverse kostnader. Vid potatisodling tillkommer 60 proc. av investeringen i lagerbyggnad. Gemensamt för respektive växtföljd tillkommer därutöver 60 proc. av maskinutrustningens anskaffningsvärde. I långsiktskalkylerna tillkommer dessutom 60 proc. av beräknad byggnadskostnad för maskinhallar. Djurskötsel På kort sikt erfordras följande driftskapital: a) mjölkproduktion djurkapital (mjölkko + rekryteringsdjur) lager av foder (kraftfoder m. m.) 60 proc. av siloanläggning samt maskinutrustning b) slaktnötsuppfödning kalv 1 50 proc. av foder, ströme- > x 2 del och diverse kostnaderj 60 p r o c . av maskinutrustning c) smågrisproduktion djurkapital (modersugga) 25 proc. av foder, strömedel och diverse kostnader

60 proc. av maskinutrustning och ombyggnadskostnad d) slaktsvinsuppfödning smågris 50 proc. av foder, strömedel och diverse kostnader 60 proc. av maskinutrustning och ombyggnadskostnad e) äggproduktion unghöns 17 proc. av foder, strömedel och diverse kostnader 60 proc. av maskinutrustning och ombyggnadskostnader I långsiktskalkylerna tillkommer för byggnader 60 proc. av nybyggnadskostnaden. Skogsbruk Driftskapitalbehovet i normalskogsbruk beräknas till 60 proc. av maskinutrustningen jämte 25 proc. av samtliga kostnader exkl. räntor. Vid skogsplantering på åker beräknas kapitalbehovet till 600 kr per hektar (kulturkostnad), varvid dock förutsattes att statsbidrag kan erhållas till 50 proc. av planteringskostnaden. 7.2. Rörelsekapital utöver direkt kapitalbehov för enskilda produktionsgrenar För att kunna klara utbetalning av löner till anställd arbetskraft respektive egna levnadskostnader beräknas ett kapitalbehov av 25 proc. av beräknade lönekostnader för gårdens totala arbetsstyrka. Rörelsekapital för allmänna omkostnader beräknas till 25 proc. av dessa kostnader. 7.3. Mark och markanläggningar I kortsiktskalkylerna värderas mark inkl. markanläggningar och byggnader till marknadsvärden enligt JEU 1960. I långsiktskalkylerna värderas obebyggd mark inkl. markanläggningar till mark-

224 Tabell 19*. Marknadsvärden för bebyggd mark JEU 1960

Område

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö 1 2

Kapital för mark och markanläggningar, kr per hektar Jordbruksjord

Skogsmark

7 000 3 500 1 3 000 3 500 3 000 3 000 2 900 2 2 900 2

900 1 200 1 300 1 000 1 000 600 300

För »sandjordar» 2 900 kr per hektar. Reducering till 85 procent av marknadsvärdet enligt JEU.

nadsvärden för bebyggd mark enligt JEU 1960. Storleken av dessa belopp framgår av tabell 19*. 7.4. Räntekostnader I kortsiktskalkylerna beräknas räntekostnaden till 5 proc. av totalt investerat kapital, vilket motsvarar den genomsnittliga beräknade räntekostnaden i JEU 1960. På lång sikt däremot räknas med 6 proc. ränta på mark och byggnader och 7 proc. på övrigt kapital. Dessa procenttal torde motsvara räntekostnaderna vid nyinvesteringar i 1960 års ränteläge.

Torkningskostnaderna baseras på genomsnittlig vattenhalt enligt kvalitetsinventeringarna och torkningsavgifter för spannmål enligt Statens Jordbruksnämnds cirkulär nr 55, 1954. Som jämförelse kan nämnas att torkningskostnaderna för spannmål vid kalluftstorkning kan beräknas till ungefär 1,50 kr per dt vid 5 proc. nedtorkning resp. 1,70 kr per dt vid 10 proc. Allmänna omkostnader (bil, elström, porto, telefon m. m.) beräknas till 5 proc. av företagets totalintäkt.

9. Kostnader för 8. Diverse

enligt

kostnader

Diversekostnaderna för olika produktionsgrenar baseras främst på bokföringsmaterial från JEU och Sveriges Lantbruksförbunds driftsbyrå. Kostnaderna för bekämpning av ogräs och skadedjur grundas på maskinstationernas taxor för dylika arbeten och innefattar även preparatkostnader.

markanläggningar

Till denna kostnadsgrupp hänföres avskrivning och underhåll av diken, underhåll av vägar och broar, stenröjning m. m. Anläggningskostnaderna för täckdiken har framkommit genom bearbetning av uppgifter från lantbruksnämnderna om beräknade kostnader vid projekterade täckdikningsföretag 1960. Storleken av dessa kostnader framgår av tabell 20*.

225 Tabell 20*. Anläggningskostnader för täckdiken samt kostnader för underhåll av diken och vägar, kr per ha Täckdiken Område

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö 1 2

Anläggn.

Avskrivn. 2 3%

1 800 1 600 1 600 1 400 1 300 1 500 1 600 1 600

54 48 48 42 39 45 48 48

Diken, vägar underhåll 1

Markanläggn. total kostnad

20 21 26 19 28 28 25 25

74 69 74 61 67 73 73 73

Enligt JEU 1960. I kortsiktskalkylerna endast 2 proc. avskrivning av täckdiken.

BILAGA 2

PM angående bedömning av den maskintekniska utvecklingen 1

Grundval för bedömning Föreliggande bedömning av den maskintekniska utvecklingen och den fortsatta mekaniseringen baseras på uppfattningen att priset på arbetskraft även i fortsättningen stiger och därvid stiger i snabbare takt än priset på maskiner och annan teknisk utrustning.

Ändamålet med utvidgad mekanisering Mot bakgrund av ovan relaterade uppfattning framstår som mekaniseringens närmaste huvuduppgift att ytterligare minska behovet av mänsklig arbetskraft. Härtill kommer önskemålet att göra arbetet bekvämare. Man bör räkna med att sett på lång sikt praktiskt taget allt verkligt handarbete kommer att avvecklas inom jordbruket. En ytterligare uppgift för den maskintekniska utvecklingen är att skapa förutsättningar för ett i kvalitetshänseende bättre arbete.

Minskning av arbetskraftsbehovet Man måste hålla i minnet att de största stegen mot arbetsbesparing genom mekanisering redan har tagits. Insättandet av traktorer i stället för hästar representerar därvid ett av de mest betydelsefulla. Övergång till skördetröskning och till allmän användning av luftgummiringar på traktorer, maskiner och vagnar utgör andra exempel på

mekaniseringsåtgärder med stor inverkan på behovet av arbetskraft. Det blir i fortsättningen allt svårare att vinna positiv effekt genom vidgad mekanisering. Detta har två huvudorsaker. Den ena är att all ytterligare minskning av arbetskraften blir mera kännbar efterhand som kvarvarande personal blir mera fåtalig. Den andra är att tekniska konstruktionsförbättringar med reell effekt alltid blir svårare att u p p nå och mera sällsynta efterhand som maskinutvecklingen blir mera avancerad och området mera genomarbetat. Vad här sagts innebär på intet sätt att man nu ej skulle kunna komma vidare. Det betyder blott att utvecklingen går långsammare och kräver avsevärt större insatser än tidigare. En p r i m ä r åtgärd under den närmaste framtiden blir att sätta in redan nu kända maskintyper inom de områden där handarbete alltjämt förekommer och efterhand visar sig bli för dyrbart. Den fortskridande förändringen av kostnadsrelationen mellan arbetskraft och maskiner motiverar en sådan utveckling. Åtgärden får störst aktualitet i de något mindre brukningsenheterna. I de större är huvuddelen av handarbetet redan borta. En ytterligare åtgärd blir att inom ramen för nu förekommande storlekar göra maskinerna effektivare. Ett flertal exempel på sannolika förbättringar av 1

Utarbetad av direktör H. A: son Moberg, Statens Maskinprovningar.

227 detta slag kan ges. övergång till steglös hastighetsreglering i traktorernas transmissionssystem, eventuellt av hydrostatisk typ, torde kunna höja traktorns effektivitet med kanske 10 å 15 proc. övergång från traktordragna eller traktorburna till självgående maskiner kan i några fall tänkas få liknande effekt. Förbättrade konstruktiva lösningar beträffande stenutlösningsanordningar på plogar och andra jordbearbetningsredskap kan skapa förutsättningar för större arbetsprestationer. I samma riktning verkar övergång till hantering av sådana godsslag som spannmål och konstgödsel i tank i stället för i säck. Det torde icke vara felaktigt att räkna med en viss effektstegring i arbetet också därigenom att maskinerna blir bekvämare och mindre tröttsamma att köra. Detta åstadkommes genom t. ex. servomanövrering, bättre placering av föraren, bättre sitsar och genom hytter som ger skydd mot regn, blåst, starkt solsken osv. Ytterligare vinster kan göras om maskinernas allmänna driftssäkerhet och framkomlighet kan förbättras. Det senare kan åstadkommas bl. a. genom bättre hjul. Här kommer man emellertid in på en annan omständighet, viktig att beakta vid bedömning av mekaniseringens framtida möjligheter. Mekaniseringen är beroende ej enbart av den maskintekniska utvecklingen utan också av vad som sker på andra områden inom jordbruket. Så t. ex. spelar det för fortsatt och ökad maskinanv ä n d n i n g en icke oväsentlig roll, om markens bärighet under svåra förhållanden kan förbättras genom dränering. Man bör för framtiden räkna med någon förbättring i detta avseende. Därjämte bör man förutsätta att planer i n g av fälten göres i ökad omfattning för att underlätta användning av maskiner med stor arbetsbredd. En annan

faktor av avgörande betydelse för den fortsatta mekaniseringens effekt är växtförädlingens och växtodlingens möjligheter att få fram sorter och odlingsmetoder som är anpassade till maskindriftens krav. Vid bedömning av möjligheterna 1975 torde man ha rätt att räkna med växtsorter som ifråga om tidighet, stråstyvhet, drösfasthet m. m. underlättar mekaniseringen. Vidare bör man kunna utgå från att växtodlingsplaner, radavstånd etc. anpassats i samma syfte. Även om det finns många möjligheter att inom ramen för en bestämd storlek nå stegrad effekt hos maskinerna, bör man dock icke räkna med att denna effektförbättring under tiden fram till 1975 kan bli större än kanske 10 å 20 proc. En helt annan väg att genom maskinernas hjälp minska arbetskraftbehovet är att öka maskinstorleken och därigenom göra det möjligt för föraren att hinna med mera. Någon maskintekniskt betingad gräns för storleken på jordbrukets traktorer och övriga maskiner finns knappast. Möjligheterna att sälja har däremot givetvis dragit en praktisk storleksgräns i tillverkningen. Denna gräns kommer nu att successivt förskjutas uppåt inom alla gårdsstorlekar. De något mindre gårdarna kan därvid redan nu finna storlekar som för dem innebär ett steg uppåt. För de större gårdarnas behov måste en nyutveckling av större maskintyper ske och den är redan igång. Ökning av maskinstorleken utgör emellertid ingalunda ett enkelt radikalmedel. Ju större maskinerna blir desto svårare blir det att sätta in dem i driften på ett rationellt sätt. Det måste bl. a. finnas ett samband mellan maskinstorlek och fältstorlek. På små fält eller på fält med oregelbundna ytor och olika sorters hinder blir en ökning av"

228 maskinstorleken lätt ett dyrbart slag i luften. Man kan likväl förutsäga att den närmaste framtiden kommer att präglas av att allt större maskiner allmänt sättes in, dock ej i snabbare takt än vad som möjliggöres genom en korresponderande ökning av gårdarnas totalareal och fältstorlek. Det är uppenbart att en specialiserad inriktning av produktionen kan öka möjligheterna att sätta in större maskiner. I detta sammanhang skall påpekas att de minsta gårdarna icke h a r stora möjligheter att radikalt utnyttja en mera utvecklad mekanisering.

Kvaliteten på arbeten

Med maskiner utföres många arbeten på ett sätt som i kvalitativt avseende är överlägset handarbetet. Exempel härpå erbjuder sådd, spridning av gödselmedel samt rensning av spannmål och frö. På åtskilliga områden torde det vara tekniskt möjligt att utveckla maskinkonstruktionerna så att deras arbete i kvalitetsavseende blir bättre än nu. I en del fall kan en sådan ändring också bli ekonomiskt motiverad. Detta gäller utan vidare i de fall då ändringen icke gör maskinen dyrare och icke sänker dess effektivitet. Behovet att minska arbetskraftsåtgången är emellertid så starkt att man säkerligen icke kommer att acceptera maskiner som visserligen gör ett bättre arbete men hos vilka denna egenskap köpts till priset av minskad avverkningsförmåga. Det förefaller ej sannolikt att önskemål om kvalitativt bättre arbete i mera påtaglig grad kommer att prägla mekaniseringens kommande utveckling.

Maskinkostnaden

Kraven på att maskinerna skall bli effektivare och i manöverhänseende be-

kvämare leder till mera komplicerade konstruktioner. Kraven på större driftsäkerhet för med sig att materialslag av högre kvalitet och ofta också mera utvecklade maskinelement kommer till användning. Framtidens maskiner blir av dessa skäl, vid samma penningvärde, dyrare än de nuvarande i motsvarande storlek. En sådan utveckling motverkas i någon mån av den ovan nämnda sannolika förskjutningen mot allt större maskiner. Större maskiner kan nämligen, räknat per meter arbetsbredd, per hästkraft e. d., inom vissa gränser tillverkas billigare än mindre. I motsatt riktning verkar dock den minskning i årsbehovet av nya maskiner som blir en följd av att antalet brukningsenheter reduceras. Det blir visserligen i stort sett samma eller måttligt inskränkt areal som skall odlas men maskinerna blir bättre utnyttjade än i mindre brukningsenheter. Man behöver därför i framtiden ej så många maskiner som nu. Det förefaller ej omotiverat att för år 1975 räkna med minst 10 proc. högre maskinpris som samlat resultat av ovannämnda inflytanden. Vad mekaniseringskostnaderna i övrigt beträffar kan antecknas att en specialiserad jordbruksdrift leder till lägre investering i maskiner samt att den genom växande företagsstorlek ökade årliga användningen och möjligen också de ökade kraven på ostörd drift kan leda till större underhållskostnader.

Kommentarer till de maskinförteckningar som använts för beräkningarna

Såväl ifråga om 1960 som 1975 avser förteckningarna gårdar med för tidpunkten ekonomiskt motiverad, tämligen avancerad teknik. De är sålunda ej ämnade att ge en bild av normalsituationen.

229 Utrustningen beräknas täcka de absoluta behoven och inrymmer sålunda ej sådana reserver som stundom finns genom en viss övermekanisering eller därigenom att äldre maskiner som egentligen ersatts med nya fått stanna kvar. I några fall har investeringsberäkningen baserats på antagandet att man i det aktuella exemplet köpt en begagnad maskin. I några a n d r a fall har ge-

15—318273

mensam maskinanvändning bedömts lämplig. I huvudsak har även beräkningarna för år 1975 baserats på nu kända maskintyper. Det är möjligt att starkt avvikande typer kan finnas i marknaden vid den avsedda tidpunkten. Det är dock icke sannolikt att de redan då skall ha förändrat investeringsbehovet radikalt jämfört med det beräknade.

BILAGA 3

Programmeringens teknik

Genom användande av den lineära pro- past praktiskt möjligt vid användande grammeringsmetoden h a r för typer av av den lineära programmeringsmetoden. enskilda lantbruksföretag beräknats den Bidragskalkylerna för de kombineraekonomiskt maximala organisationsforde grenarna redovisar det vägda gemen. Därvid har skilda förutsättningar valts ifråga om teknik, priser och resur- nomsnittet av intäkter och särkostnaser. Med ekonomiskt maximal organisa- der. Dylika kalkyler har upprättats för tionsplan förstås den plan, som ger varje produktionsområde samt för skilstörst ersättning åt insatt arbetskraft. da storleksalternativ. BidragskalkylerVid planeringen har dock det tekniska nas täckningsbidrag utgör de olika greförfarandet lagts upp så att maximering narnas enhetsvinster vid programmeskett av täckningsbidraget för alla de ringen. Ifråga om resurser har för varje typvid vederbörande typgård fasta resurgård utgåtts ifrån de i schemat på sid. serna. I första hand har bidragskalkyler 203 angivna resurstillgångarna. Vid upprättats för de relevanta produk- långsiktsplaneringen har visserligen i tionsgrenarna (grödor och djurslag). princip förutsatts obegränsad tillgång Dessa grenar h a r emellertid samman- på kapital och mark. Tekniskt har detta satts till kombinerade sådana, innefat- lösts på så sätt att resurserna av mark tande flera grödor eller djurgrenar. An- och kapital successivt ökat till den för arbetsinsats optimala ledningen härtill h a r varit att elimi- vederbörande nera effekterna av ofta förekommande kvantiteten. För varje område h a r ett antal tekkomplementära och supplementära saminförts, vilka redoband i jordbruket. De kombinerade gre- niska restriktioner narna innehåller så många grödor etc. visats i det föregående. Den lineära programmeringen inneatt de kan förekomma självständiga i ett företag utan att exempelvis jordar- bär i detta fall maximering av en linas produktionsförmåga försämras el- near funktion enligt följande: ler att ytterligare komplementära fördelar vinns genom att kombinera dessa J2 CjXj = Z = max., (1) med andra grenar. De olika grenkombinationerna i växtodlingen har upp£*</*/ < hl i - 1 . 2 . . . n (2) gjorts i samråd med professor Erik Åkerberg. Genom detta förfarande blir Xj > 0 (3) givetvis planeringen mera bunden än I den funktion som skall maximeras om varje produktionsgren fritt kan va(1) är Xj antalet enheter av vederböriera i omfattning. Detta är dock knap-

231 rande kombinerade produktionsgrenar och cj är täckningsbidraget per enhet i dessa grenar. Funktion 1 bestämmes av två bivillkor, nämligen att bidragsmaximeringen måste ske inom ramen av ifrågavarande resurser och restriktioner (2) och att antalet enheter i respektive grenar skall vara större än eller lika med noll (3). I den lineära olikheten (2) är dy behovet av resurser per enhet av produktionsgren j (teknisk koefficient) och ^ är mängden av tillgängliga kvantiteter av en viss resurs ( i ) . Restriktionerna kan även avse högsta eller minsta tillåtna areal av viss gröda, antal djur etc. För exemplifiering lämnas i tabell 21* den programmeringsmodell som uppställts för ett område vid kortsiktsplaneringen (Gns V, T 60 : P 60). F ö r lösningen av de problem som

formulerats genom vinstfunktionerna och bivillkoren har använts Simplexmetoden. En Simplextablå för Gns V, T 60 : P 60 har uppställts i tabell 22*. För beräkningen h a r utnyttjats datamaskin vid Uppsala universitet. Det av maskinen framräknade programmet ger upplysning om maximalt täckningsbidrag, produktionsprogram, resursåtgång, marginalprodukten för olika resurser vid ytterligare ökning utöver det maximala programmet samt inom vilka gränser enhetsvinsten (cy) för respektive produktionsgren får variera utan att produktionsprogrammet ändras. F ö r de grenar som ej ingår i det erhållna programmet lämnas upplysning om erforderlig ökning av enhetsvinsten för att de skall bli konkurrenskraftiga. Det framräknade programmet redovisas i tabell 23*.

+J

+J

*->

e s 's4-> u et> o )

O £ •^Jj :ii0 • • »•o rt 3 af aT ej

ed

S3

•O

°>

^

H

OJ >• < «

S

CS

rt 5? *

a) . . . . . +1 Ä t* X X M J4 t - H

«J

©

t-*

l^, ^

n

4-> 2 3

{£>

O I> l> 00 to o i* 00 00 CM -* t> •*f O

O

O

O

I-H

VI VI VI VI VI VI VI II II II II VI

+

+

+ 1-1

+

+

X lH

+

+ X TH

+

+

m X

i-(

1 00

X 1 - C

1 x

t»

lH 00

in

X X Xt - Xr- O N M n

lH

i-i

CN l H i H

+

X T-l

i-l

<N

+++++ + X

X

x X • X•

CM CM ^

» X

m

m

O

o O n »

O

+

X -*

CM

+++++ + + Hl

X I»

X m

o X ht NI M i-t X X T f i-i r f tom

Ci O

£ 5 1-H co

CM lH

j.

+++++ + 1 +

+

i»

i»

X

X

X

X

« O

nm . Ö x" x x o n n ^ Tf O © lH TH I H COTf

+

++++++++ c

n

a

n X

X

X

X

CN CO

•*• X <M CO

O

N

+

+++++++1

n X

« X o X oo m

X CN CM C i 0 0 CO O H » r l r l T-l O

m

X

X ,,10

X

oo i-i i t CO

i j * r l r l H +++ +++ | | x x •*-

1-H " *

- ! t CM

X

X

CO

<~>

- H-r 2t^ rxl i x

O

-< - X X X I-HCftd

' +++ +++

CO CN f*

233 i-H i n CO CO C O -

Ä-S

o

C i i-H 0 0 OO CD

o

co CN m m co

A

C ^

m

J3

-<e l.

!-H

l-H

CO

o

m

3 o in

«

+->

i£

o

l H

CN

* o

TH

o CN

> 3

c

o

m

1—1

o

CN TH

M O CO

co

1-H

M ••o

lK

c

O

o CO CO

o

m

o

1-H

m

-* > > « |

a>

l

1-H

o

K

å

1 00

co m

rt >

m CN t > c o o i T H I-H

o m

i^CN

^

1-H

Ci

o co m

O

1-H

CN

i-H

co

o o o

CO

"<* m

m

O

CN

m

co

I

CVO

1 m

CO

1 ,

l> l>

• *

I> ©

"* H

O

lH

CD T J I m

CN

O

1-H

CO CO 00 1-H

O

co

lO

« >

CM

JS [> CO CN

v*

o

o

o

i-T

CN CO

-# 0 0 CN O I a> i co m CN CO TH CN 1 » co

o

CO CO

o

CN

C» co

i n i - l CO •«* o o -<j<

m CO

o" o

C

u

H

id

BO

«

g

"2 2

in DO

C

1-H l-H i n Tf

m

co

^

x c0)

C

O +1 3 -O O

0*

Oi «* 1-H

TH Tf

r o

90 -r

oo

o

!-H

O

,_| C

CD

m -#

o

•O*

ti DC ca

*••1

i-T

T—1

i-H i-H c o -#

*

"§* rt:5

o*

00 C5

co

~ 1

C/3

1-H 00

1 CN CN r -

o

o 1-H

i>

"" >* t ,i C

O

1-H 00

CA

H

o>rCN

o

CO N

TH

1 r-

i > co oo co o

-*

co oo

"T f *

o

1 O O O O

* 2 cn T i «-l " 3

3 c « —i

K S

O

O

O

co

« -t

• +J

^ a S 2 ess • g SS o c

r-

co CN

: S

fe

irt

. s-

•rt

«

ö .g « O i t. .52 -o a 2 o> > 0 0 C «S 3 o

o '«

o ,-.

^ 3 t. _Q

^ T 3 cn w -t-> "3 « rt 3 OJ 4-> *— * J

O

n

fe .* « ^ " S » r < » CQ <

B l «5 3 > > > Å > 'X hMM% W i ) W W<

!-HCNco->*mcDi>

co

a> o TH r H i-c

CN

i-H

N 1 N

234 Tabell 23*. Produktions program CASE A 4500 (Gns V , T 60 P 60) 53432064151 ACTIVITY 8

LIM V A R

L 0 W E R LIM*

9901000000 9905000000 (Xjo) 7711003600 (x5) 770500398Ö (xx) 7701002370 9906000000 9907000000 (xs) 7703018630 (xa) 7702005460 (xu) 7712001200 (x6) 7706005330 (x18) 7715000050

.7493 207.8566 .8762 7.9230 32.3116 204.9975 1438.4669 7.0332 5.3883 4.5715 50.7074 130.0000

7704 9902 7714 7707 9902 7707 9902 7714 7714 9910 7707 9912

5.6068— .2147—

VAR/C0ST

SHAD PRICE6

9902000000 9909000000 9908000000 (x4) 7704007700 (x7) 7707014810 9911000000 9904000000 (x8) 770800410Ö (x,) 770900145Ö 7710900000 9903000000 9910000000 7713000000 (xM) 7714000500 9912000000

4.9196 3.6000 4.1120 1.8867 7.3060 .9049 4.2290 .5000 .2500 899.0950 1.3890 1.2000 .9049 .8890 .0500

FUNCTIONAL VAR/C0ST 2

LIM V A R

UPPER LIM*

2.8657 8.0401— .0095— 2.1642— .0700— 17.7176 6.6509— .0000 4.6956 .0000

7714 7714 7708 7714 7714 7714 7714 9902 9902 7709 7714 ÖOOO

2.8514 .0531 4.1000 2.3095— 3.5609 .6535 .0130 22.1609 .8513— 1.4500 5.5910 9999.9000

LIM V A R

L 0 W E R LIM

LIM V A R

UPPER LIM

1.3523— 9999.9000— 13.5656— .6234— .1768— 13.8848— .2806— .8762— 4.5715— 253.8445— 2.4034— 9999.9000— 13.8848— 2.4034— 1438.4669—

9905 7711 7711 9901 9901 7706 9901 ÖOOO ÖOOO 7711 7711 7712 7706 7711 7715

1 Maximalt täckningsbidrag (43.206415 8

öooo 7702 7711 7711 7711 7711 7711 7712 7706 9901 ÖOOO 7711 9901 9907

9.0739 .8762 3.2230 2.2269 2.2017 253.8445 2.5423 9999.9000 9999.9000 13.8848 .7237 4.5715 253.8445 .7237 130.0000

x 10s) Variabelidentifikation resp. täckningsbidrag per enhet, t. ex. i sifferkomb. 7701002370 är 7701 = Xj (handelsväxter) och 237 = täckningsbidrag per ha handelsväxter. 8 Antal enheter av produktionsgrenar, som ingår i programmet, exv. handelsväxter (7701) 32.3116 ha. För de olika resursvariablerna (9901, 9905 etc.) anges hur mycket som ej utnyttjats av resp. resurs, av exv. arbetskraftsresursen (9907) utnyttjas ej 1438.4669 mt. * Anger inom vilket intervall täckningsbidrag per enh. får variera utan att produktionsprogrammet ändras. 6 Anger erforderlig ökning av täckningsbidraget för att dessa produktionsgrenar skall komma med i programmet, exv. för värphöns (7707) krävs en ökning av 7,3060 x 10 2 krper 100 höns. Vidare anges marginalprodukten för begränsande resurser, kapital (9903) exv. ger på marginalen 1,3890 x 102 kr per 1 000 kr resursökning.

BILAGA 4

Beräkningar över möjligheterna a t t realisera vissa långsiktiga produktionsprogram med hänsyn till amorterings- och skattekonsekvenser 1

Vid programmeringen på lång sikt har inga restriktioner förelegat beträffande möjligheterna att till en viss given arbetsstyrka knyta en varierande mängd mark och kapital. Detta har framför allt i slättbygdsområdena resulterat i företag med väsentlig ökad insats av mark och kapital per man jämfört med nuvarande förhållanden. Det h a r emellertid ej varit möjligt att direkt vid programmeringen beakta de amorteringsoch skattemässiga konsekvenserna av dessa betydande kapitalinsatser per företag. Ur företagsekonomisk synpunkt är det likväl angeläget att beakta dessa konsekvenser, varför vissa kompletterande beräkningar h a r genomförts för några produktionsprogram vid T 60 : P 60 i områdena Götalands södra slättbygder (Gss), Svealands slättbygder (Ss) och Svealands skogsbygder (Ssk) samt även för några alternativ med specialiserad mjölkproduktion. Beräkningarna begränsas till resursalternativen R 3000 och R 5000 samt inom dessa till optimala produktionsprogram respektive program med mjölkproduktion. Alternativt förutsattes köp och arrende av jordbruksfastigheten. Beräkningarna genomföres för en tidsperiod av 15 år, uppdelad på tre delperioder 1—5 år, 6—10 år och 11—15 år. En mera detaljerad redogörelse för beräkningarna lämnas i bilaga S 3.

1.

Kalkylprinciper

Kapitalbehov och kapitalanskaffning

Tabell 24* visar kapitalbehov för de olika alternativen, varvid mark, byggnader och inventarier genomgående värderas till marknadsvärden respektive anskaffningsvärden. Både beträffande djur och inventarier förutsattes inköp av full djurbesättning respektive inventariebestånd redan första året. Anskaffningskostnaden för bostäder och personbil ingår ej i h ä r beräknat kapitalbehov. Vid arrendealternativen begränsas kapitalbehovet till inventarier, djur och rörelsemedel. Beträffande kapitalanskaffningsmöjligheterna förutsattes att amorteringsfria bottenlån kan erhållas intill 60 proc. av taxeringsvärdet. För resterande kapitalinsats i mark och byggnader erhålles jordbruksegnahemslån, mot en 30-årig amorteringstid och amorteringsfrihet för de första 5 åren. Den egna kapitalinsatsen har i beräkningarna angetts till 10 p r o c . av den totala. Vissa approximativa beräkningar h a r dock genomförts som belyser effekten av variationer i den egna kapitalinsatsen (tabell 6 : 7 ) . Resterande kapital anskaffas genom driftslån med statlig lånegaranti (20 000 kr) och borgenslån. 1 Utarbetad i samarbete med direktör K. O. Andersson, Sveriges Lantbruksförbund.

236 Tabell 24*. Kapitalbehov vid vissa produktionsprogram i områdena Gss, Ss och Ssk samt för specialiserad mjölkproduktion Total investering, kr Område och resursalternativ

Program med mjölkproduktion

Optimalt program Köp

Arrende

Köp

Arrende

Gss R 3000 R 5000

637 000 1 171 000

149 000 253 000

381 000 742 000

93 000 179 000

Ss R 3000 R 5000

374 000 706 000

136 000 236 000

240 000 472 000

80 000 161 000

Ssk R 3000 R 5000

251 000 466 000

75 000 152 000

301 000 461 000

76 000 125 000

Specialiserad produktion 60 kor 135 kor

mjölk-

Intäkter och vissa kostnader

För samtliga alternativ framräknas totala intäkter och kostnader exkl. kostnader för avskrivning, räntor och arrendeavgifter. Brukarens och familjens arbetsinsats beräknas därvid till 3 000 mt per år. 2 Kostnader för anställd arbetskraft kalkyleras till lantarbetarlön 1960, 5 kr per mt. Både intäkter och kostnader beräknas som ett genomsnitt för en 15-årsperiod, varvid förutsattes full produktionsskala samtliga år. I dessa beräkningar tages således ej hänsyn till variationer i intäkter och kostnader betingade av exempelvis goda och dåliga skördeår.

Avskrivning

Avskrivningen på byggnader sker enligt vad som ur skattesynpunkt är tilllåtet, nämligen med 1 proc. på det taxerade jordbruksvärdet. Avskrivningen på markanläggningar beräknas till 2 proc. per år på anskaffningsvärdet.

548 000 1 060 000

~h av kostnaderna för dessa avskrivningar anses vara disponibla för amorteringar, skatter, levnadskostnader etc. Avskrivning på inventarierna sker med 10 proc. per år på anskaffningsvärdet. Det förutsattes att nya inventarier inköps. Utbyte av inventarier beräknas ske från och med år 6. Avskrivningen för hela perioden (15 år) blir i genomsnitt 10 proc. per år på det ursprungliga anskaffningsvärdet.

Ränteutgifter

Bäntesatsen för bottenlån och jordbruksegnahemslån sättes till 6 p r o c , motsvarande kalkylräntan för investeringar i mark och byggnader vid programmeringen. För borgenslån och driftslån med statlig lånegaranti beräknas ränteutgifterna till 7 p r o c . Bänteutgifterna beräknas på de genomsnittliga lånebeloppen under tre femårsperioder 1—5 år, 6—10 år och 11—15 år och 2

Vid specialiserad mjölkproduktion (135 kor) 2 000 mt per år.

237 minskar således i takt med ringen på lånen.

amorte-

Arrendeavgifter För områdena Gss och Ss h a r alternativt räknats ined arrende som företagsform. Därvid h a r följande arrendeavgifter tillämpats. Område Gss Ss

Program Avgift (kr per ha) optimalt 500 mjölk 573 optimalt 240 mjölk ( R 3000) 350 mjölk ( R 5000) 320

Arrendeavgifterna beräknas motsvara räntekostnaderna för fastigheten jämte avskrivning på byggnader. Av denna anledning ökas arrendeavgiften vid mjölkproduktionsalternativen i proportion till den högre byggnadsinvesteringen. Investeringar i ekonomiska föreningar Vid kalkylerna h a r hänsyn tagits till erforderliga investeringar i ekonomiska föreningar vilka beräknats på följande sätt. Centralföreningen 1,5 proc. på leveranser av spannmål och frövaror 5,0 proc. på inköpt handelsgödsel 2,0 proc. på inköpt foder och utsäde

Maximering: 150 kr per hektar åker. Tak vid 20 000 kr Slakteriföreningen 2,0 proc. på leveranser av kött och fläsk Maximering: Inbetalning i högst 25 år. Tak vid 20 000 kr Mejeriföreningen 2,0 proc. på leverans av mjölk Maximering: Insats beräknas på högst 300 000 kg mjölk per år. Tak vid 20 000 kr Skogsägareföreningen 2,0 proc. på leverans av skogsprodukter Maximering: Inbetalning i högst 25 år. Tak vid 20 000 kr.

Skatter, ATP- och folkpensionsavgifter Skatteberäkningarna förutsätter bokföringsmässig deklaration. I samtliga kalkyler räknas med ett ortsavdrag av k 500 kr och 15 proc. kommunalskatt. Den statliga inkomstskatten beräknas med ledning av skatteskalorna för gifta fr. o. m. den 1/1 1962 (tabell 25*). Folkpensionsavgiften har för hela perioden antagits utgå efter samma grunder som f. n., det vill säga med 4 proc. på den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten, max. 600 kr.

Tabell 25*. Statlig inkomstskatt Vid en beskattningsbar inkomst av, kr 0 12 000 16 000 20 000 30 000 40 000 60 000 100 000 150 000

för gifta

inkomstagare

utgör skatten, kr

samt utgår i skiktet närmast däröver med, %

0 1 200 2 000 3 200 7 000

10 20 30 38 43 48 54 59 65

11 300 20 900 42 500 72 000

238 ATP-avgiften h a r beräknats på nettointäkten, varvid basbeloppet satts till Årl 2 3 4 5 6 7 8

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967

3 4 5 6 7 8 8 9

4 500 kr. Följande procenttal har använts. 9 10 11 12 13 14 15

%

Den pensionsgrundande inkomsten maximeras till 7,5 x basbeloppet (4 500 kr).

Levnadskostnader

I levnadskostnaderna ingår bl. a. kostnaden för bostad, privat andel i personbilskostnaden samt sjuk- och riskförsäkring. Beräkningar h a r gjorts för tre olika nivåer av den privata konsumtionen, nämligen för R 3 000, 12 000, 16 000 och 20 000 kr respektive för R 5 000, 16 000, 20 000 och 24 000 kr. Tabell 26*. Företagarfamiljens

2.

R 5000 Köp Arrende Ss R 3000 Köp Arrende R5000 Köp Ssk R 3000 Köp R5000 Köp Specialiserad mjölkproduktion 60 kor 135 kor

Resultatsammanställning

Kalkylresultatet anges i första hand som en restpost, saldo till levnadskostnader efter skatter och amorte-

Prog ram med mjölkproduktion

Ar

Medeltal år 1—15

Medeltal år 1—15

1—5

6—10 11—15

31 100 16 200 18 300 24 000 18 000 20 100

21 900 20 700

13 400 9 700

5 300 8 900 6 800 9 700

9 200 8 800

50 200 22 800 25 900 35 500 24 600 28 000

33 000 29 400

21 600 13 200

6 200 12 300 8 000 13 100

13 300 11400

7 800 12 900 8 500 13 100

13 200 12 400

9 000 6 700

3 500 4 000

6 100 6 300

6 200 5 600

29 500 10 700 17 700 22 000 11 700 18 000

19 300 17 200

12 700 1300 8 000 2 200

6 700 7 000

6 900 5 700

1—5 Gss R 3000 Köp

%

Kontantöverskottet (nettointäkten -f avskrivning på inventarier + 2/3 av kostnaden för avskrivning på byggnader och markanläggningar — inköp av inventarier) skall täcka utgifter för amorteringar, investeringar i ekonomiska föreningar, skatter m. m. och brukarfamiljens levnadskostnader.

överskott till levnadskostnader ringar, kr per år

År

9 9 10 10 11 11 11

Kontantöverskott

Optimalt program Område och resursalternativ

1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974

19 000 15 400

6—10 11—15

8 500

5 200

8 900

7 600

10 900

4 500

7 000

7 400

14 700

4 400

8 600

9 200

15 000

4 900

9 500

9 800

16 800 25 400

7 500 12 300 8 600 15 500

12 200 16 500

239 (tabell 26*), dvs. det kontantbelopp som återstår till levnadskostnader när hänsyn tagits till skatter, amorteringar m. m. Därutöver redovisas över- och underskott vid tre olika antaganden om familjens levnadskostnader (tabell 27*), varvid överskott kan tolkas som ett frivilligt sparande utöver amorteTabell 27*. Företagarfamiljens

ringar m. m. och underskott att det ej är möjligt att upprätthålla den förutsatta levnadskostnadsnivån. I tabell 28* redovisas förmögenhetsutvecklingen under en 15-årsperiod vid viss antagen levnadskostnadsnivå (16 000 resp. 20 000 kr p e r å r ) .

över- eller underskott efter skatter, amorteringar och levnadskostnader, kr per år

Optimalt program Område och resursalternativ

År 1—5

Gss R 3000 Köp levnadskostnad 12 000 19 100 16 000 15 100 20 000 11 100— R 3000 Arrende levnadskostnad 12 000 12 000 16 000 8 000 20 000 4 000 — R 5000 Köp levnadskostnad 16 000 34 200 20 000 30 200 24 000 26 200— R 5000 Arrende levnadskostnad 16 000 19 500 20 000 15 500 24 000 11 500 Ss

Program med mjölkproduktion

År

11—15

Medeltal1 år 1—15

6 300 2 300 3 800 — 1700

10 500 6 500 2 500

6 000 2 000 2 000

8 100 4 100

8 900 4 900

6 800 2 800 1 200

9 900 5 900 1 900

18 200 14 200 10 200

—

8 600 12 100 4 600 8 100 600 4 100

13 800 9 800 5 800

— 2 800 — 8 000— 2 900 — 6 800— 12 000— 6 900 — 1 0 800 — 16 000— 10 900

— 4 500 — 8 500 — 1 2 500

1 500 — 2 500 — 6 500

— 3 000 — 8 500— 5 900 — 7 000— 1 2 500 — 9 900 — 11000 — 1 6 500 — 13 900

— 5 600 — 9 600 — 13 600

— 5 300— 8 000 — 5 700 — 9 300 — 1 2 000 — 9 700 — 13 300— 16 000 — 1 3 700

— 6 300 — 1 0 300 — 1 4 300

6—10

4 200

200 R 3000 Köp levnadskostnad 12 000 7 000 — 4 200 900 16 000 3 000 — 8 200— 3 100 20 000 — 1000 — 12 200— 7 100 R 3000 Arrende levnadskostnad 12 000 3 400 — 3 500 1 100 16 000 — 600 — 7 500— 2 900 20 000 — 4 600 — 11 500— 6 900

— 3 500 — 7 500

1—5

6—10

11—15

Medeltal1 år 1—15

1400 — 6 700— 3 100 2 600 — 1 0 700 — 7 100 6 600— 1 4 700 — 11 100

— 2 600 — 6 600 — 10 600

— 2 300— 5 200 — 2 300 — 6 300 — 9 200— 6 300 — 1 0 300 — 1 3 200 — 10 300

— 3 200 — 7 200 — 11200

— —

5 600 — 9 800— 3 700 — 2 200 1 600 — 1 3 800 — 7 700 — 6 200 2 400— 1 7 800 — 11 700 — 1 0 200

1 Reloppen för olika tidsperioder summerade med ränta på ränta och anges som en annuitet för 15årsperioden.

240 Tabell 27*. Företagarfamiljens

över- eller underskott efter skatter, amorteringar och levnadskostnader, kr per år (forts.) Program med mjölkproduktion

Optimalt program Område och resursalternativ

År 1—5

6—10

11—15

Medeltal 1 år 1—15

År 1—5

6—10

11—15

Medeltal 1 år 1—15

Ss R 5000 K(>P levnadskostnad 1 700 13 500 — 5 300 16 000 9 500 — 9 300 — 2 300 20 000 5 500 — 13 300 — 6 300 24 000

3 900 — 100 — 4 100

— 3 300 — 1 4 700 — 9 300 — 7 300 — 18 700 — 1 3 300 — 11 300 — 22 700 — 17 300

— 8 800 — 12 800 — 1 6 800

R 5000 Ar rende levnadskostnad 2 000 6 000 — 4 300 16 000 2 000 — 8 300 — 2 000 20 000 24 000 — 2 000 — 1 2 300 — 6 000

1 500 — 2 500 — 6 500

— 8 000 — 13 800 — 9 000 — 12 000 — 17 800 — 13 000 — 16 000 — 21 800 — 1 7 000

— 1 0 200 — 14 200 — 18 200

Ssk R 3000 K iP levnadskostnad — 3 500 — 6 800 — 3 100 12 000 — 7 500 — 10 800 — 7 100 16 000 20 000 — 11500 — 14 800 — 11100

— 4 400 — 8 400 — 12 400

— 1 100 — 7 500 — 5 000 — 5 100 — 11 500 — 9 000 — 9 100 — 1 5 500 — 1 3 000

— 4 400 — 8 400 — 12 300

R 5000 K åp levnadskostnad — 1300 — 11 600 — 7 400 16 000 — 5 300 — 15 600 — 11400 20 000 24 000 — 9 300 — 19 600 — 15 400

— 6 500 — 10 500 — 1 4 500

— 1 000 — 11 100 — 6 500 — 5 000 — 15 100 — 10 500 — 9 000 — 19 100 — 1 4 500

— 5 900 — 9 900 — 13 900

60 kor levnadskostnad 12 000 16 000 20 000

300 4 800 — 4 500 800 — 8 500 — 3 600 — 3 200 — 1 2 500 — 7 700

500 — 3 500 — 7 500

135 kor levnadskostnad 16 000 20 000 24 000

500 9 400 — 7 400 — 5 400 — 11400 — 4 500 1400 — 15 400 — 8 500

1000 — 3 000 — 7 000

Specialiserad mjölkproduktion

1 Beloppen för olika tidsperioder summerade med ränta på ränta och anges som en annuitet för årsperioden.

241 C

=s

c

»•a

o

O o o os co

fe c3 'C3 fe o,

O o o co CN

o o o

o o o wm n i 1 TH i H t

•o

C

•g

k,*

o +3

^

3 T3 O U O,

<v T3 8 kl

1 C3 C — * J <u

kl

<

C - ki C3 CS +J

o o o

o o o

o o o

o o o

o

co

co

to

o o o m CO

o o o CN

o o o o o o co co CN CO H r H

t)D~«

w>

!o

I

"Ö a)

H 73

E

C flj

k.

=« ^ . 2 :0 fe o kl b

oj CX

o o o

o o o o m O OS

0 0 0 0 0 0 t-« t > 0 0 -<*i CN

TH

1+

++

o o o o o o

o o o o o o

o o o o o o

0 0 0 0 0 0 l O CO 10 0 *H

a

:0

"3 c flltn cl rt .it) +coJ 4->

0 0 -<f CO l >

< t > CN - f

o o o o o o

o o o o o o

O CO c o •>*

&"0 ec—<

fe > ös

k,* "O

:

Ä 09

SÄ*2 « 35« C23 fe

:0 fe

4)

.C •c;

-a c

C

_

k< kl

*j

ca

03 u

4-»

O

tJD —

a.

w >

'rt

O, O

c

ti

9)

c

fe

++

++

o o o

o o o

o o o

m

m CN

T* -^< T-l <N

o o o o o o

ö

±3 fl

CN l O rtOl

TH

ki

J

i n CO 0 0 CN T H CO

8-"5

s

•o

C J)

k

'C

fe

a,

a.

o o o

o o o o o o

W CO OS CO T H CO

t > TH H r t

++

++

o c o c o c

o o o o o o

o o o o o o

OS • * t > OS

M M

TH

II

CO

, , et)

C

ös

*J

a>

C

'o."ä C3 c3

"^

•<* I > CO i -

to

*t<u-> T3 iD-S

t^ iH CO I >

s 2 °°

o o o c o o

2 om co

lO f CM - ^

«Ä o 3

W >

«

C

>>

c

+ 1 c3

,©

•a 0

c

t""-*

3 19 0 t-4

E

*3

"53 a

c

fl> t 3

c o o co

•c i

c )

flj

Ql

C3

"3

•fe

ö

!-

k,

f-

kt

'~

u

:©

C

fe *-

1fl •t-

*'

co TH

JO

eo PH «0

o

c

c O

o o m

c G

o CO Ic C

Ä eo co

PC (C

c o o co

c

Ä : CC «0 03

Ä

o o m

•2 •2 0 0, 03

<u 3 B. a,

k

kl

a

X,

MM

0 co

m co 1-t

0 0

2 ° o o CO o TH CM

.GL.

l 2 STOCKS

"

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1963 1. 0resunds-forbindelsen. 1. del. 2. Fiske och flottning i gränsvattnen mellan Finland och Sverige. 3. Opprettelse av »Nordens Hus» i Reykjavik. 4. Samarbeid mellom de tekniske hogskoler i Norden. 5. Bolagsbeskattningen i Norden.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963 Systematisk föneckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

1960 års gymnasieutredning. 1. Vägen genom gym siet. [15] 2. Kraven på gymnasiet. [22] 3. Spec utredningar om gymnasiet. [41] 4. Ett nytt gj nasium. [42] 5. Läroplan för gymnasiet. [43] 1958 års utredning kyrka—stat. 1. Religionens be delse som samhällsfaktor. [26] 2. Kyrkor och SJ fund i Sverige. [39] Lärare på grundskolans mellanstadium. [35] Bättre studiehjälp. [48] Fackskolan. [50] , Studiesociala utredningen. 1. Akademikernas ski sättning. [44] 2. Studentrekrytering och stude ekonomi. [53] Organisatoriska åtgärder för rymdverksamhet främjande. [61] Jordbruksdepartementet Listerlandets ålfisken. [32] 1960 års jordbruksutredning. 1. Utvecklingstend ser i modernt skogsbruk. [63] 2. Det svenska U brukets effektiviseringsvägar. [66]

Justitiedepartementet Utlännings tillträde till offentlig tjänst. [7] Författningsutredningen VI. Sveriges statsskick. Del 1. Lagförslag. [16] Del 2. Motiv. [17] Del 3. Motiv. Förslag till riksdagsordning. [18] Del 4. Bilagor. [19] Bärgarlönens fördelning, sjöförklaring m. m. [20] Förslag till lag om vissa gemensamhetsanläggnlngar m. m. [23] Trafikmål. [27] Utsökningsrätt II. [28] Skadestånd I. [33] Några valfrågor. [54] Reviderat förslag till jordabalk m. m. [55] Domstolsväsendet I. Rådhusrätternas förstatligande. [56] Utrikesdepartementet Utrikesförvaltningens organisation och personalbehov. [3] Administrativ organisation inom utrikesförvaltningen. [4] U-länder och utbildning. [34] Kommersiellt och handelspolitiskt utvecklingsbistånd. [37] Försvarsdepartementet Försvarskostnaderna budgetåren 1963/67. [5] Försvar och fiskerinäring. [31] Totalförsvarets regionala ledning. [65]

Handelsdepartementet

Socialdepartementet Den statliga konsulentverksamheten på socialvårdens område. [30] Arbetsföreläggande. [38] Åldringsvårdens läge. [47]

Kommunikationsdepartementet Tillfällig hastighetsbegränsning 1 motortrafiken under åren 1961 och 1962. [59] Finansdepartementet Preliminär natlonalbudget för år 1963. [8] Undersökning av taxeringsutfallet. [14] Om åtgärder mot skatteflykt. [52] Ecklesiastikdepartementet En teknisk Institution inom Stockholms universi1955 års universitetsutredning VH. 1. Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning. [9] 2. Universitetsväsendets organisation. [10] Utbildning av lärare för jordbruk och skogsbruk samt fortbildning av lärare i yrkesämnen. £13]

översättning av fördrag angående upprättandet Europeiska ekonomiska gemenskapen och till rande dokument. [12] Papper och annan skrivmateriel. [25] Malmen i Norrbotten. [36] översättning av fördrag angående upprättandet Europeiska kol- och stålgemenskapen. [57] Svenska handelsflottans krigsförluster under andra världskriget. [60] Inrikesdepartementet Kommunalrättskommittén IV. Kommunalförbund lånerätt. [2] V. Kommunala renhållningsavgif [29] Indelnings- och samarbetsfrégor i GöteborgsMalmöområdena. [6] Uppehållstillstånd m. m. för utländska studerai [H] Sjukhus och öppen vård. [21] Mentalsjukhusens personalorganisation. Del I. tervju- och frekvensundersökningar m. m. [24 Arbetslöshetsförsäkringen. [40] Befolkningsutveckling och näringsliv 1 Jftmtla län. [45] Yrkesmedicinska sjukhusenheter — behov och oi nisation. [46] Kommittén för näringslivets lokalisering. 1. Al lokaliseringspolitik. Bilaga I. [49] 2. Aktiv lok seringspolitik. Betänkande. [58] 3. Aktiv lokal ringspolitik. Bilaga II. [62] Landstingens organisation och arbetsformer m. [64] Civildepartementet De offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt.

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG. ESSELTE AB, STOCKHOLM 1963 .

-

t