Den framtida jordbrukspolitiken

_V)N©

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Arkivexemplar STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966: 30 Jordbruksdepartementet

DEN FRAMTIDA JORDBRUKSPOLITIKEN BETÄNKANDE AVGIVET AV 1960 ÅRS JORDBRUKSUTREDNING

A Bakgrunden

Stockholm

ifate*

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966 Kronologisk

förteckning

1. Svensk ekonomi 1966—1970. Esselte. 294 s. Fl. 2. Export och import 1966—1970. Bilaga 1. Esselte. 92 s. Fi. 3. Yrkesutbildningen. Berlingska boktryckeriet, L u n d . 560 s. E . 4. N y m y n t s e r i e . B e c k m a n . 87 s. Fi. 6. I n t e r n a t i o n e l l t f r e d s f o r s k n i n g s i n s t i t u t i Sverige. N o r s t e d t & Söner. 61 s. U. 6. F ö r e n k l a d statsbidragsgivning till hälso- och s j u k v å r d e n . H å k a n O h l s s o n s boktryckeri, Lund. 158 s. S. 7. U t s ö k n i n g s r ä t t IV. E s s e l t e . 147 s. J u . 8. T i l l g å n g e n på arbetskraft 1960—1980. Bilaga 2. Esselte. 67 s. F i . 9. O m s o r g e r om p s y k i s k t u t v e c k l i n g s h ä m m a d e . Esselte. 187 s. S. 10. H a n d e l n s a r b e t s k r a f t s - och i n v e s t e r i n g s b e h o v fram till 1970. E s s e l t e . 82 s. Fi. 11. Tygförvaltningens centrala organisation. Svenska R e p r o d u k t i o n s A B . 164 s. F ö . 12. R e n b e t e s m a r k e r n a . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s AB. 273 s. + 1 k a r t b i l a g a . J o . 13. U t v e c k l i n g s t e n d e n s e r inom u n d e r v i s n i n g , h ä l s o och s j u k v å r d s a m t socialvård 1966—1970. Bilaga 6. Esselte. 51 s. F i . 14. H y r e s l a g s t i f t n i n g . U t k o m m e r s e n a r e . 15. U n d e r s ö k n i n g a n g å e n d e h y r e s s p l i t t r i n g e n . Utkommer senare. 16. N y l o l k b o k f ö r i n g s f ö r o r d n i n g m.m. Esselte. 241 8. Fi. 17. A r b e t s p r o m e m o r i o r i författningsfrågan. Esselte. 18. Strategi' i väst och öst. E s s e l t e . 174 s. F ö . 19. S t a t l i g a b e t ä n k a n d e n 1961—1965. K i h l s t r ö m . 170 s. F i . 20. D e c e n t r a l i s e r i n g av n a t u r a l i s a t i o n s ä r e n d e n m. m. N o r s t e d t & Söner. 49 s. J u . 21. Oljebranschen. E s s e l t e . 71 s. F i . 22. L a g s t i f t n i n g m o t r a d i o s t ö r n i n g a r . Esselte. 91 s. H . 23. M a r k f r å g a n I. N o r s t e d t & Söner. 330 s. J u . 24. M a r k f r å g a n I I . Bilagor. N o r s t e d t & Söner. 231 s. Ju. 25. Sällskapsresor. Haeggström. 229 s. H . 26. B o s t a d s a r r e n d e m. m. E s s e l t e . 247 s. J o . 27. Skeppsholmens f r a m t i d a a n v ä n d n i n g . K i h l s t r ö m . 114 s. + 1 utviksblad. F ö . 28. L ä k e m e d e l s f ö r m å n e n . B e c k m a n . 228 s. S. 29. A t o m a n s v a r i g h e t I I I . N o r s t e d t & Söner. 391 s. J u . 30. Den f r a m t i d a j o r d b r u k s p o l i t i k e n . A. B e r l i n g s k a B o k t r y c k e r i e t , L u n d . 361 s. J o .

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966:30 Jordbruksdepartementet

DEN FRAMTIDA JORDBRUKSPOLITIKEN BETÄNKANDE AVGIVET AV 1960 ÅRS JORDBRUKSUTREDNING

A Bakgrunden

BERLINGSKA BOKTRYCKERIET LUND 1966

Innehåll

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet

. . .

9 D I R E K T I V OCH Ö V E R S I K T E R Kapitel I. Utredningsdirektiven

11 Kapitel II. Jordbruksnäringens ställning i samhällsekonomin 1. Jordbruket och den ekonomiska utvecklingen A. Jordbrukets marknadsvillkor B. Jordbruksregleringarna 2. Jordbruket och det svenska näringslivet A. Långsiktiga utvecklingstendenser i svensk samhällsekonomi . . . . B. Jordbrukets roll i svensk ekonomi C. Samspelet mellan jordbrukets och det övriga näringslivets strukturförändringar m.m

17 17 17 22 24 24 28

Kapitel III. Svenskt

jordbruk

i internationellt

perspektiv

1. Den internationella produktions- och handelsutvecklingen för jordbruksprodukter 2. Jordbruket i det internationella ekonomiska samarbetet 3. Jordbruket inom EEC A. Huvuddragen i EEC:s jordbrukspolitik B. Produktions- och konsumtionstendenser inom EEC 4. Konsekvenser för svenskt jordbruk av EEC:s tillkomst A. Sverige står utanför EEC B. Sverige anknyts till EEC:s jordbrukspolitik 5. Det svenska jordbrukets konkurrenskraft A. Konkurrenskraftens innebörd B. Jordbrukets naturliga förutsättningar C. Storleksstruktur och arronderingsförhållanden D. Effektivitetsutvecklingen E. Pris- och kostnadsutvecklingen F. Sammanfattande synpunkter P R O D U K T I O N S - OCH

35 39 45 45 49 53 53 58 60 60 61 63 65 66 70

MARKNADSFÖRHÅLLANDEN

Kapitel IV. Befolknings- och strukturutvecklingen 1. Befolkning och arbetskraft 2. Företagsstrukturen

i jordbruket

73 73 75

Del B, Mål och medel, se SOU 1966: 01, i vilken också samtliga reservationer och särskilda yttranden finns införda. — Kapitelhänvisningarna i föreliggande del av betänkandet avser uteslutande kapitel i samma del.

4 Kapitel V. Produktionen

av jordbruksråvaror

1. Hittillsvarande utveckling A. översikt B. Jordbruksjord och husdjursstam C. Kapitalvaru- och förnödenhetsanvändning D. Vegetabilie- och animalieproduktion 2. Produktionsprognoser A. Inledning B. Arealförändringar C. Växtodlingsinriktning och hektarskördar D. Fodermedelsförsörjningen E. Animalieproduktionen

85 85 88 89 93 98 98 99 104 110 112

Kapitel VI. Konsumtionen

av livsmedel

1. Hittillsvarande konsumtionsutveckling A. Översikt B. Livsmedelskonsumtionen under krigsåren och efterkrigstiden (1939—63) 2. Prognoser för livsmedelskonsumtionen fram till 1975 A. Inledning B. Pris- och inkomstelasticiteter C. Konsumtionsprognoser

116 116 117 125 125 127 130

Kapitel VII. Förädling och distribution

av livsmedel

1. Bakgrund och problematik 2. Utvecklingsdrag efter 1950 för svensk livsmedelsindustri och livsmedelshandel A. Inledning B. Livsmedelsindustrin C. Livsmedelsdistributionen 3. Integration inom livsmedelssektorn A. Olika former av integration B. Integrationens konsekvenser 4. Konkurrensförhållanden inom livsmedelsindustri och livsmedelshandel . . 5. Pris- och marginalförhållanden för svenska jordbruksprodukter och livsmedel 6. Orsakerna till att jordbrukets andel i livsmedelsutgifterna minskat . . . A. Förändringar i konsumtionssammansättning och priser B. Förändringar i varustandarden C. Orsakerna till prisstegringen inom förädling och handel 7. Konsekvenser av ökande förädlings- och handelsmarginaler på priser och avsättning för jordbruksprodukter 8. Framtida utvecklingstendenser inom livsmedelsindustri och -handel av betydelse för svenskt jordbruk Kapitel VIII. Sveriges 1. 2. 3. 4.

försörjningsläge

Utrikeshandeln med livsmedel Beredskapsbehov och självförsörjningsgrad Den tidigare försörjningsutvecklingen Försörjningsläget i början av 1960-talet

133 135 135 136 137 138 138 138 140 144 148 148 150 151 152 153 156 156 158 160 161

5 A. Under fredsmässiga förhållanden B. Vid handelspolitisk avspärrning C. Sammanfattning och analys 5. Livsmedelsförsörjningen under krig 6. Prognoser i fråga om försörjningsläget 7. Produktions- eller lagringsberedskap

.

162 163 170 172 174 175

U T V E C K L I N G S L I N J E R (i lantbruk och på landsbygd) Kapitel IX. Effektiviseringsvägar

för lantbruket

1. Företagsstruktur och driftsformer vid modern teknik A. Inledande översikt B. Internationella jämförelser C. Olika effektiviseringsvägar 2. Utvecklingsproblem i lantbruket

179 179 180 182 189

Kapitel X. Skogsbruksfrågor

av betydelse för lantbruket

1. Inledande översikt 2. Nuläge och utvecklingstendenser i skogsbruket A. Organisation och drift B. Industrins råvaruförsörjning C. Arbetskraftsbalansen 3. Bondeskogsbrukets villkor . A. Struktur och sysselsättning B. Synpunkter på framtiden

193 194 194 199 202 207 207 212

Kapitel XI. Jordbruket

och landsbygden

215 Näringslivets struktur på landsbygden Befolkningsutvecklingen på landsbygden Stora och små orters roll för landsb}'gden Allmänna synpunkter på industrilokalisering till landsbygd A. Industrilokalisering till glesbygd B. Industrilokalisering till landsbygdens små orter 5. Jordbruksrationaliseringens näringsskapande effekter A. Industrialstrande överflyttningar B. Servicealstrande överflyttningar C. Framtida lokalisering av överflyttningarna 6. Befolkningens framtida lokalisering A. Förutsättningar för befolkningsframskrivning B. Tendenser för olika bebyggelsetyper C. Regionala olikheter i befolkningsutvecklingen 7. Samhällsplaneringen på landsbygden . . . . . A. Resetidsavstånd till serviceorter B. Persontransporternas utveckling C. Godstransporternas utveckling på landsbygden D. Vägnätets tillstånd och utvecklingstendenser . E. Landsbygdsdistributionen av varor och tjänster . F. Samhällsservice på landsbygden

215 219 221 222 224 224 227 227 228 229 229 230 230 231 232 233 234 235 235 236 237

1. 2. 3. 4.

.

.

.

.

6 G. Landsbygdens kostnadsförhållanden H. Bebyggelseplanering 8. Avslutande synpunkter

240 241 243

J O R D B R U K S P O L I T I K E N OCH DESS V E R K N I N G A R Kapitel XII. Huvuddragen

i den hittillsvarande

jordbrukspolitiken

1. Inledning 2. Den jordbrukspolitiska utvecklingen före 1947 A. Jordbrukspolitiken i äldre tider — instrument för andra intressen än jordbrukets B. Jordpolitikens utveckling till 1947 C. Prispolitikens utveckling till 1947 D. Särskilda stödåtgärder för jordbrukare i Norrland samt småbrukarstödet 3. 1947 års jordbrukspolitiska riktlinjer A. Bakgrunden B. 1942 års jordbrukskommitté och 1947 års riksdagsbeslut C. Sammanfattning av 1947 års jordbrukspolitiska program — konstruktionen 4. Den jordbrukspolitiska utvecklingen efter 1947 . A. Inkomstmålsättningen B. Prisregleringens utformning efter 1947 C. Rationaliserings- och jordpolitiken efter 1947 D. Småbrukarstödet efter 1947 E. Skördeskadeskyddet

265 266 266 271 272 275 276

Kapitel XIII. Lantbrukets

pris- och inkomstutveckling

244 245 245 245 247 251 251 251 252

1. Prisutvecklingen på produkter och produktionsmedel i lantbruket under efterkrigstiden A. Jordbruksprodukternas internationella prisutveckling samt deras bytesvärde åren 1950—64 B. Prisutvecklingen på jordbruksprodukter i Sverige under efterkrigstiden C. Prisutvecklingen för jordbrukets produktionsmedel under efterkrigsåren 2. Inkomstutvecklingen inom lantbruket A. Inledning, översikt för tiden fram till 1959 B. Jämförelser med andra befolkningsgrupper C. Inkomstspridningen inom lantbruket

278 282 285 288 288 290 299

Kapitel XIV. Erfarenheter

av prispolitiken

1. Inledande översikt A. Målsättningen 1947 med senare modifieringar B. Har 1947 års jordbrukspolitiska program kunnat uppnås? 2. Prisregleringens hittillsvarande konstruktion samt pris- och småbruksstödets direkta kostnader A. Huvuddragen i prisregleringens konstruktion och finansiering . . . . B. Storleken av de medel som använts för prisreglerande ändamål . . . C. Gränsskyddets utveckling och storlek D. Småbruksstödets storlek 3. Prispolitikens hittillsvarande syften

306 306 307 308 308 312 314 314 317

7 4. Prispolitikens verkningar A. Prispolitiken och inkomstutvecklingen i jordbruket B. Prispolitiken och effektivitetsutveoklingen

322 322 325

Kapitel XV. Erfarenheter

av rationaliseringspolitiken

1. Inledande översikt 2. Den yttre rationaliseringen i jord- och skogsbruket A. Inledning B. Förvärv av tillskottsjord C. Utökning genom arrende D. Yttre rationaliseringsmedel hos lantbruksnämnderna E. Yttre rationaliseringsmedel hos lantmäteriet F. Sammanfattning och bedömning 3. Den inre rationaliseringen i jordbruket A. Inledning B. Olika former av inre rationalisering C. Sammanfattning och bedömning 4. Driftsrationaliseringen i jordbruket A. Inledning B. översikt av kursverksamheten m.m C. Sammanfattning och bedömning 5. Inre rationalisering och driftsrationalisering i skogsbruket A. Inledning B. Olika verksamhetsgrenar C. Sammanfattning och bedömning 6. Särskilda rationaliseringsinsatser i vissa delar av landet (»KR-verksamheten») 7. Rationaliseringsåtgärdernas inbördes sammanhang A. Samordningen mellan olika rationaliseringsåtgärder B. Rationaliseringsverksamheten i relation till övrig jordbrukspolitik . .

336 336 336 338 338 339 344 345 346 346 346 349 349 349 350 352 353 353 354 356 357 359 359 360

Föreliggande del av betänkandet har färdigställts under vintern 1965/66. I några avsnitt av framställningen har denna inte förts fullständigt å jour.

Till Herr Statsrådet och Chef en för Kungl.

Jordbruksdepartementet

Genom beslut den 27 maj 1960 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst 21 sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken m.m. Antalet sakkunniga utökades sedermera till 24. De för utredningsarbetet gällande direktiven framgår av departementschefens anförande vid meddelandet av förstnämnda bemyndigande (se kap. I). Ordförande för de sakkunniga, som antagit benämningen I960 års jordbruksutredning, var fram till årsskiftet 1961/62 verkställande direktören i Sveriges kreditbank Carl-Henrik Nordlander. Fr.o.m. den 1 januari 1962 har landshövdingen Gösta Netzén varit utredningens ordförande. Övriga ledamöter i utredningen har varit: Advokat Ture Bengtsson, Sveriges Lantbruksförbund Förbundsordförande Folke Edblom, Riksförbundet Landsbygdens Folk (t.o.m. 20/3 1964) Förbundsordförande Sune Eriksson, Sveriges Arbetsledareförbund Agronom Einar Haeggblom, f. ledamot av riksdagens II kammare Lantbrukare Nils G. Hansson, ledamot av riksdagens II kammare Agr. lic. Sven Holmström, Jordbrukets Utredningsinstitut (fr.o.m. 23/9 1960) Direktör Harald Håkansson, Sveriges Lantbruksförbund Förbundsordförande Ewald Jansson, Svenska Lantarbetareförbundet Förbundsordförande Anton Johansson, Svenska Livsmedelsarbetareförbundet Generaldirektör Folke Johansson, Kungl. skogsstyrelsen (fr.o.m. 30/6 1961) Byråchef Lars Juréen, statens jordbruksnämnd (tillika utredningens huvudsekreterare) Professor Börje Kragh, Konjunkturinstitutet (fr.o.m. 17/4 1962, t.o.m. 17/12 1963) Professor Assar Lindbeck, Handelshögskolan (fr.o.m. 17/12 1963) Direktör Carl Lindskog, Kooperativa Förbundet Agr. lic. Oas-Erik Odhner, Landsorganisationen i Sverige Förbundsordförande Sigge Oscarsson, Riksförbundet Landsbygdens Folk (fr.o.m. 20/3 1964) Lantarbetare Sven Persson, ledamot av riksdagens II kammare Förbundsordförande Yngve Persson, Svenska Träindustriarbetareförbundet, ledamot av riksdagens I kammare Professor Ingvar Svennilson, Stockholms universitet (fr.o.m. 23/9 1960, t.o.m. 17/4 1962) Agronom Waldemar Svensson, f. ledamot av riksdagens II kammare Direktör Kurt Söderberg, Sveriges Industriförbund

10 Expeditionschef Karl-Olof Wahlfisk, Kungl. jordbruksdepartementet Överdirektör Hans Wetterhall, Kungl. lantbruksstyrelsen Direktör Sten Zachrison, Hushållningssällskapens Förbund Direktör Halvdan Åstrand, Sveriges Jordbrukskasseförbund Generaldirektör Lars öjborn, Kungl. lantmäteristyrelsen (fr.o.m. 30/6 1961) Såsom utredningens huvudsekreterare har tjänstgjort ledamoten byråchefen Lars Juréen. Biträdande sekreterare, som deltagit i utarbetandet av betänkandet, har varit; Lantbruksdirektör Åke Anderson, lantbruksnämnden i Kalmar län Agronom Ingvar Lindström, Jordbrukets Utredningsinstitut Kanslirådet Björn Lundblad, Kungl. jordbruksdepartementet Direktör Erik Swedborg, Sveriges Lantbruksförbund Utredningsarbetet har i stor utsträckning bedrivits i arbetsgrupper, i vilka ingått såväl ledamöter som särskilt tillkallade experter. Förteckning över arbetsgrupperna och experterna finns i del B av detta betänkande. Där finns också en lista över specialundersökningar, som utförts på vårt uppdrag och som tryckts. Vissa ej tryckta undersökningar finns med i listan. Tidigare h a r vi avlämnat delbetänkandet »Organisationen av rationaliseringsverksamheten m.m. på jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens område» (SOU 1964: 55). Vidare har vi med skrivelse den 19 augusti 1964 avlämnat en hemlig promemoria med förslag rörande den fortsatta beredskapslagringen samt åtgärder för att säkerställa livsmedelsförsörjningen i krig. över ett flertal riksdagsmotioner och framställningar har vi på anmodan avgett yttranden. Ett stort antal skrivelser har överlämnats till oss för att tas i beaktande. Dessa skrivelser får anses besvarade med föreliggande betänkande. Härmed får vi vördsamt överlämna vårt slutbetänkande Den framtida jordbrukspolitiken. Betänkandet omfattar två delar, del A Bakgrunden och del B Mål och medel. Flera ledamöter har avgett reservationer eller särskilda yttranden. Dessa, som berör både del A och del B, finns intagna sist i del B av betänkandet. Stockholm den 23 maj 1966

Gösta Netzén Bengtsson

Sune

Eriksson

Einar

Haeggblom

Nils G. Hansson

Sven

Holmström

Harald

Håkansson

Ewald

Anton

Johansson

Folke

Johansson

Assar

Lindbeck

Carl Lindskog

Ture

Jansson

Lars Juréen Clas-Erik Yngve

Odhner Persson

Sigge Oscarsson Waldemar

Karl-Olof

Wahlfisk

Hans

Halvdan

Åstrand

Lars

Svensson

Wetterhall öjborn

Sven

Persson

Kurt

Söderberg

Sten

Zachrison I Lars Juréen

KAPITEL I

Utredningsdirektiven

Vid 1959 års riksdag behandlades ett förslag angående prissättning på jordbrukets produkter under sexårsperioden 1 september 1959—31 augusti 1965. (Prop. 147.) Förslaget grundades på en mellan statens jordbruksnämnd och Jordbrukets Förhandlingsdelegation träffad överenskommelse. Riksdagsbehandlingen (JoU 29, rskr 283) utmynnade i ett beslut om godkännande i princip av överenskommelsen, det s. k. sexårsavtalet. I ett hänseende innebar dock riksdagsbeslutet ett frångående av sexårsavtalet i den form det godtagits av regeringen och framlagts i proposition nr 147. I avtalet hade förutsatts en övergång från storleksgruppen 10—20 ha (»basjordbruk») till storleksgruppen 20—30 ha (»normjordbruk») som underlag för prisstödsbedömningen vid utgången av den angivna prissättningsperioden. I denna fråga tog riksdagen inte ställning. Jordbruksutskottet förordade, efter att ha anfört vissa synpunkter på utformningen av den framtida jordbrukspolitiken m. m., att en utredning om riktlinjerna för denna politik skulle ske. Detta blev också riksdagens beslut. Det må nämnas, att riksdagen 1959 även fattade beslut om nya bestämmelser om det statliga stödet till jordbrukets rationalisering (prop. 148, JoU 30, rskr 284) samt om utformningen av det särskilda stödet åt det mindre jordbruket. (Prop. 149, JoU 31, rskr 285.) Utredningsdirektiven är dagtecknade den 27 maj 1960. De inleds med en över-

sikt av den tidigare jordbrukspolitiska utvecklingen: Sedan statsmakterna år 1947 tog ställning till riktlinjerna för jordbrukspolitiken, har utvecklingen inom såväl jordbruket som samhället i övrigt medfört betydande förändringar, vilkas karaktär eller omfattning inte kunde förutses år 1947. Som exempel kan erinras om den opåräknat snabba mekaniseringen inom jordbruket samt utvecklingen i fråga om jordbruksbefolkningens åldersstruktur och förändringarna beträffande företagsstrukturen ävensom om ändringarna i produktionsinriktning, varibland märkes införandet av oljeväxtodlingen som en bestående del i växtföljden samt övergången till kreaturslös eller kreaturssvag drift, samt nya eller väntade nya organisationsformer för produktion och saluförande. Åtskilliga nya problem har följaktligen kommit i brännpunkten och det har blivit alltmera angeläget att utreda det svenska jordbrukets roll och framtida ställning i samhällsekonomien. Enligt 1947 års riksdagsbeslut sattes som ett mål för den statliga jordbrukspolitiken att bereda den i jordbruket arbetande befolkningen samma möjligheter som utövarna av andra näringar att uppnå en skälig inkomstnivå och att bli delaktig i den allmänna välståndsstegring, som kunde ske i fortsättningen. I detta syfte skulle siaten dels främja och stödja en fortsatt rationalisering av jordbruket, dels lämna jordbruksproduktionen ett prisstöd, vilket skulle avvägas efter förhållandena vid varje särskild tidpunkt. Omfattningen av stödåtgärderna måste emellertid bli beroende av huru stor jordbruksproduktion man på längre sikt önskade uppehålla. Bland annat på grund av vikten av att gränsskyddet skulle bli fullt effektivt borde man vid lämnande av stöd

12 åt rationaliseringsåtgärder utgå från att produktionen ej borde vara större än att den utan svårighet kunde avsättas inom landet. Av beredskapsskäl skulle det dock vara nödvändigt att under normala förhållanden uppehålla en produktion av sådan storlek, som skulle erfordras för att trygga landets försörjning i en avspärrningssituation, även om en dylik produktion rent ekonomiskt sett ej skulle vara konkurrenskraftig i förhållande till utlandets. Vidare räknade man med att det under en övergångstid skulle bli nödvändigt att lämna ett särskilt stöd åt innehavarna av sådana brukningsenheter, vilka i sitt befintliga skick inte erbjöd tillfredsställande försörjningsmöjligheter och vilkas brister endast kunde avhjälpas genom en strukturrationalisering. Detta stöd skulle syfta till att åtminstone delvis utjämna dessa brukningsenheters bristande lönsamhet under övergångstiden. I fråga om rationaliseringsåtgärderna inom jordbruket skildes mellan åtgärder för yttre rationalisering, åtgärder för inre rationalisering och åtgärder för rationalisering av driftsförhållandena. Rationaliseringsarbetet ansågs vara en jordbrukets egen angelägenhet, som i huvudsak skulle ske på frivillighetens väg. Statsmakterna skulle bland annat främja forsknings- och försöksverksamheten samt genom undervisning och upplysning söka skapa ökad förståelse hos jordbrukarna för rationaliseringens betydelse. I den yttre rationaliseringen, vilken berör såväl jordbruk som skogsbruk, har statsmakterna — utöver låne- och bidragsverksamheten samt aktiv inköpspolitik från de statliga rationaliseringsorganens sida — medverkat genom lagstiftningsåtgärder för att undanröja hinder för av jordbrukarna planerade rationaliseringsåtgärder. Av 1959 års riksdag har beslutats åtgärder i syfte att ge den statliga verksamheten för jordbrukets rationalisering en mera tidsenlig inriktning. Den närmare utformningen av nu gällande system för det allmänna prisstödet på jordbruksområdet, vilket i huvudsak lämnas i form av gränsskydd, har fastställts av 1955 och 1959 års riksdagar. Den nu gällande prissättningen avser i enlighet med en mellan statens jordbruksnämnd och jordbrukets förhandlingsdelegation träffad, av statsmakterna godtagen överenskommelse sexårsperioden 1 september 1959—31 augusti 1965.

Utöver gränsskyddet lämnas ett kontant stöd till jordbruket i form av allmänt mjölkpristillägg över riksstatens driftsbudget, för närvarande omkring 95 milj. kr per år. För lagring av jordbruksprodukter m. m. står till förfogande dels vissa under fonden för förlag till statsverket anvisade investeringsanslag, dels viss rörlig kredit m. m. Staten medverkar vidare vid uppbörden av vissa interna avgifter samt vid upprätthållandet av vissa exportorgan m.m. Det särskilda stödet åt innehavare av vissa mindre brukningsenheter lämnas enligt beslut av 1959 års riksdag i form av arealtillägg, leveranstillägg för mjölk samt extra mjölkpristillägg i norra Sverige. Ett av skördeskadeutredningen år 1958 framlagt förslag till ett permanent system för reglering av skördeskador har inte kunnat läggas till grund för något förslag till riksdagen från Kungl. Maj:ts sida. I avvaktan på ett ställningstagande i frågan har statsmakterna under senare år lämnat vissa utfästelser om kompensation intill ett belopp av 50 milj. kr per år i anslutning till en modifierad tillämpning av den s. k. 4procentregeln. En inom jordbruksdepartementet utarbetad promemoria med synpunkter och förslag till grundlinjer i ett system för permanent skördeskadeskydd har emellertid den 18 maj 1960 remitterats till ett antal myndigheter och organisationer för yttrande. 1 En successivt stigande levnadsstandard har varit ett kännetecknande drag för efterkrigstidens samhällsutveckling, ökad internationell handel och en bättre internationell arbetsfördelning torde i väsentlig mån ha bidragit härtill. Av central betydelse har emellertid varit en fortsatt omfördelning av de inhemska produktionsresurserna mellan olika näringsgrenar och en fortskridande rationalisering av olika delar av vårt näringsliv. Den snabba expansionen av de s. k. stadsnäringarna har därvid möjliggjorts genom bland annat befolkningsomflyttningen från landsbygden. Jordbruksbefolkningen har därvid kommit att minska i snabbare takt än vad man på 1940-talet räknade med vid utformningen av riktlinjerna för jordbrukspolitiken Den starka minskningen av jordbruks1

Efter remissbehandling och överbearbetning framlades förslag i ämnet till 1961 års riksdag, som också godkände förslaget. (Prop. 94, JoU 22, rskr 22.)

13 befolkningen har relativt sett i första hand gällt den inom jordbruket lejda arbetskraften. Enligt en sammanställning på grundval av de arbetsvolymundersökningar, vilka gjorts av statistiska centralbyrån, har under åttaårsperioden 1952—1959 den lejda arbetskraften inom jordbruket minskat med i genomsnitt 8,6 °/o per år eller sammanlagt 47,2 %>. För jordbruksföretagarna själva, som visar den lägsta relativa minskningen, uppgår nedgången till 3,0 °/o per år eller sammanlagt 19,0 %. Enligt nyligen utförda beräkningar ökade produktiviteten inom industrien under sjuårsperioden 1952—1958 med i medeltal •4,0 %> per år. Motsvarande tal för jordbruket har angivits till 4,6 %>. Sistnämnda ökning är större än tidigare. Under perioderna 1921—38 och 1938—55 ökade produktionen per arbetare inom jordbruket med genomsnittligt 2,6 respektive 3,2 %>. ökningen i takten inom jordbruket torde delvis sammanhänga med att allt fler uppgifter har förts över från jordbrukets egen arbetskraft till andra näringar. Denna överföring sker numera inte endast liksom tidigare till livsmedelsindustrierna utan även till specialarbetare i samband med byggnads- och anläggningsarbeten m. m. Den vidgade mekaniseringen har varit en mäktig hävstång i produktivitetshöjningen inom jordbruket. Mekaniseringstakten har alltsedan krigsslutet varit synnerligen snabb och betydligt snabbare än vad man allmänt räknade med vid tillkomsten av det gällande jordbrukspolitiska programmet. Mekaniseringens fördelar kan till fullo utnyttjas endast vid större och bättre arronderade brukningsenheter. På strukturrationaliseringens område har också under de gångna åren väsentliga förändringar kunnat registreras. Sedan år 1947 har följaktligen gränserna för familjejordbruket förskjutits uppåt i snabbare takt än vad då kunde förutses. I konsekvens härmed har, såsom förut nämnts, statsmakterna beslutat en viss anpassning av såväl prisstödet som stödet till jordbrukets rationalisering till dessa ändrade förhållanden. I 1947 års riksdagsbeslut preciserades inte den önskvärda storleken av jordbruksproduktionen. Det angavs emellertid, att den nedre gränsen inte borde understiga vad som erfordrades för att trygga landets försörjning i en avspärrningssituation. Härmed torde ha avsetts en produktionsvolym, motsvarande vad som i 1942

års jordbrukskommittés betänkande betecknats som ett minimialternativ ur näringsfysiologisk synpunkt. Vad den övre gränsen angår betonades, att det även var i jordbrukarnas eget intresse, att en betryggande marginal fanns mellan det normala inhemska avsättningsutrymmet och produktionen. Det förutsattes nämligen, att de priser, som enligt inkomstmålsättningen skulle upprätthållas inom landet, skulle ligga högre än priserna på världsmarknaden. Vid överskottsproduktion skulle därför en del av produktionen avsättas utomlands till priser, vilka skulle verka tryckande på den inländska prisnivån. Ett fullt effektivt prisstöd i form av gränsskydd krävde således, att produktionen låg inom ramen för den inhemska förbrukningen. Befolkningsökningen och stagnationen i jordbruksproduktionen borde i och för sig ha medverkat till att hålla produktionen inom ramen för den inhemska förbrukningen. Emellertid har självförsörjningsgraden i fråga om de livsmedel, som i huvudsak produceras av det svenska jordbruket, inte sjunkit nämnvärt under loppet av 1950-talet. Om man räknar med normal skörd, har nämligen självförsörjningsgraden legat omkring 105 °/o. För åren närmast före det andra världskriget har motsvarande tal angivits till 96 %>. Jordbruksproduktionen har sålunda hittills legat på en högre nivå än den, som 1947 års riksdag ansåg lämplig med hänsyn till avsättningsförhållandena, och avsevärt över vad man i 1942 års jordbrukskommitté betecknade som ett minimialternativ. Liksom tidigare har produktionen i viss omfattning baserats på import av fodermedel och handelsgödsel. Därutöver har under efterkrigstiden tillkommit ett betydligt ökat beroende av importerade flytande bränslen. Höjningen av självförsörjningsgraden sammanhänger bland annat med att konsumtionen per capita av de livsmedel, som producerats av det svenska jordbruket, under 1950-talet visat en nedåtgående tendens. Utvecklingen synes sammanhänga med en höjning av jordbruksprodukternas realpriser, vilken medfört en konsumtionshämmande effekt trots en fortgående realinkomstökning. Samtidigt med denna utveckling har förbrukningen alltmera förskjutits från billigare till dyrare och mera förädlade livsmedel. I detta sammanhang bör också nämnas den i allt snabbare takt gående överflytt-

14 ningen av livsmedelsberedningen från hushållen till industrien. Denna utveckling har redan medfört och kan i framtiden komma att i ännu högre grad medföra särskilda problem vid genomförandet av prisregleringar på jordbruksområdet. I fråga om inkomstläget inom jordbruket må erinras om att vid mitten av 1940talet en påtaglig klyfta ansågs föreligga mellan 10—20 ha åker (basjordbruk) och inkomsterna för jämförliga befolkningsgrupper. Klyftan beräknades i början av 1950-talet i huvudsak ha utjämnats. Vid överläggningarna våren 1959 om prissättningen för sexårsperioden 1959/60—1964/65 visade emellertid tillgängligt material att en ej oväsentlig klyfta mellan industriarbetarnas årsförtjänst och jordbrukarnas årsförtjänst på basjordbruket i slättbygderna återigen förelåg. En del av denna har utjämnats genom justering av gränsskyddsnivån sistlidna höst, medan rationaliseringsvinsten inom jordbruket beräknas successivt under sexårsperioden utjämna återstoden. I motioner till 1959 års riksdag framställdes yrkanden om utredning av jordbrukets ekonomiska förhållanden m. m. I anledning av dessa och i samband med behandlingen av den för sexårsperioden 1959/60—1964/65 träffade överenskommelsen om prissättningen på jordbrukets produkter anförde riksdagens jordbruksutskott i sitt utlåtande 1959: 29, till vilket torde få hänvisas, vissa synpunkter på utformningen av den framtida jordbrukspolitiken m. m. samt förordade, att en utredning om bland annat riktlinjerna för jordbrukspolitiken skulle ske och slutföras i god tid före utgången av den sexåriga avtalstiden. Den av riksdagen sålunda önskade utredningen synes enligt min mening böra komma till stånd redan nu. Såsom skäl härför må framhållas, att det frågekomplex, som utredningen skall behandla, är av betydande omfattning och torde kräva ingående och långvariga undersökningar och överväganden. Utredningsarbetet kan följaktligen inte koncentreras till en mera begränsad tidsperiod. Utredningen bör därför tillkallas snarast möjligt och härigenom beredas tillfälle att utan tidsnöd planera och genomföra erforderliga undersökningar. Efter denna redogörelse anges riktlinjerna för utredningens arbete:

Enligt de gällande allmänna riktlinjerna för den svenska jordbrukspolitiken har, såsom förut närmare berörts, det närmaste målet för de statliga åtgärderna angivits vara, att den i jordbruket arbetande befolkningen skall få samma möjligheter som utövarna av andra näringar att uppnå en skälig inkomstnivå och att bli delaktiga i den allmänna välståndsstegring som kan ske. Någon bestämd riktpunkt beträffande storleken av den jordbruksproduktion, som bör eftersträvas på lång sikt, har inte angivits. Stöd skall dock inte utgå för en produktion, som överstiger det totala inhemska konsumtionsutrymmet. Det torde få förutsättas, att Sverige alltjämt under överskådlig tid kommer att ha en jordbruksproduktion, som täcker vårt huvudsakliga behov av jordbruksråvaror. Man torde vidare böra utgå från att jordbrukspolitiken bör syfta till att bereda inkomstlikställighet åt dem, som driver ett med hänsyn till rådande tekniska och ekonomiska betingelser rationellt jordbruk. Från dessa allmänna utgångspunkter bör utredningen närmare överväga frågan om den lämpliga storleken av den framtida jordbruksproduktionen och de krav, som i fortsättningen skall ställas på rationalitet. Vid övervägandena angående den framtida jordbruksproduktionens lämpliga storlek bör hänsyn tagas till — förutom kraven på en ur rent ekonomiska synpunkter så riktig användning som möjligt av samhällets produktionsresurser •— även andra synpunkter, såsom de befolkningspolitiska och sociala. Utredningen bör i detta sammanhang inte heller förbise de allmänna problem, vilka har samband med den inverkan, som bland annat jordbrukets strukturförändringar har på landsbygdens samhällsliv. Samråd bör i dessa spörsmål äga rum med den av chefen för socialdepartementet enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 december 1959 tillkallade utredningen rörande den samhälleliga lokaliseringsverksamheten. Skäl finnes också att, såsom jordbruksutskottet framhållit, överväga olika landsdelars behov och förutsättningar. Vidare bör vid nyssnämnda överväganden beaktas beredskapsfrågan, vilken mot bakgrund av utvecklingen utav bland annat transport- och lagringstekniken samt de militära stridsmedlen synes böra ingående omprövas. I sammanhanget bör vidare självfallet hänsyn tagas till den inverkan vårt lands medlemskap i Euro-

peiska frihandelssammanslutningen, bildandet av Sexstatsunionen, de pågående strävandena att åstadkomma ett närmande mellan de två grupperna ävensom den internationella handelspolitiska utvecklingen överhuvudtaget kan få för vårt jordbruks avsättningsmöjligheter. Priserna på jordbrukets produkter i internationell handel har under 1950-talet rätt väsentligt understigit de inhemska producentpriserna i flertalet viktiga produktions- och konsumtionsländer. Genom agrarprotektionistiska åtgärder har man på flertalet håll sökt anpassa de inhemska producentpriserna till de under rådande förhållanden existerande produktionskostnaderna. Åtgärderna har mångenstädes medfört ökad produktion, vilket ytterligare reducerat det redan förut förhållandevis begränsade området för internationell handel med jordbruksprodukter. Priserna på den s. k. världsmarknaden har också successivt sjunkit och påkallat förstärkta nationella skyddsåtgärder. En jämförelse mellan våra producentpriser och producentpriserna i andra länder visar, att den svenska producentprisnivån vid en internationell jämförelse inte är särskilt hög. Av länderna i Västeuropa är det sålunda endast Danmark och Nederländerna, som har producentpriser, som tämligen genomgående ligger lägre än i Sverige. I dessa länder går en väsentlig del av jordbruksproduktionen till export och trots en viss differentiering mellan inlandsoch exportpriserna, blir ändock de i internationell handel utvunna priserna i hög grad bestämmande för den inhemska producentprisnivån. I övriga västeuropeiska länder ligger producentpriserna på samma eller i flertalet fall högre nivå än i Sverige. De förhållandevis låga producentpriserna i Danmark och Nederländerna återspeglas i en förhållandevis låg konsumentprisnivå. Även i vissa andra västeuropeiska länder är konsumentpriserna, trots högre producentpriser, lägre än i Sverige beroende på en betydande statlig subventionering. Särskilt gäller detta Storbritannien, som tilllämpar den s. k. lågprislinjen med statliga producentpristillägg. Den förut berörda utvecklingen på världsmarknaden har medfört, att i Sverige, liksom i flertalet andra västeuropeiska länder, klyftan mellan producentpriserna på jordbruksprodukter och de priser på dylika produkter, som betalats i den

internationella handeln, successivt ökat. Till belysning härav kan nämnas att, medan de inhemska producentpriserna sedan år 1953/54 stigit med i runt tal 15 %>, har priserna i internationell handel sjunkit med omkring 8 °/o. Vidare må nämnas, att det totala gränsskyddet, som för år 1953/54 av jordbruksprisutredningen angavs till ca 20 °/o, redan år 1954/55 hade stigit till 25 °/o. Vid förhandlingarna om det nya systemet för prissättningen på jordbrukets produkter våren 1956 beräknades det totala prisstödet per den 1 september 1956 till nära 32 %. Vid överläggningarna om prissättningen våren 1959 angavs prisstödet per den 1 september 1959 med från denna tidpunkt gällande införsel- och kompensationsavgifter uppgå till drygt 43 °/o. Enligt reglerna i nu gällande prissättningssystem kan stödnivån stiga ytterligare. Jordbrukets gränsskydd har sålunda ökat avsevärt och är av en helt annan omfattning än inom andra näringsområden. Samtidigt har ändock svårigheter förelegat att genom det generella prisstödet tillgodose den uppställda målsättningen i fråga om inkomstbildningen inom jordbruket. Vad nu anförts tyder enligt min mening på att tiden är inne att närmare undersöka möjligheterna att finna nya vägar för utformningen av jordbruksprisregleringen. Det nuvarande prissystemet brukar benämnas högprislinjen, då stödet främst lämnas i form av gränsskydd, varigenom såväl producent- som konsumentprisnivån generellt höjes. På detta sätt tillföres jordbruksbefolkningen de inkomster, som motiveras av programmet om inkomstlikställighet. I anslutning till vad jag nyss anfört om svårigheterna att medelst det nuvarande generella gränsskyddssystemet infria den i 1947 års riksdagsbeslut uppställda målsättningen om inkomstlikställighet bör vid översynen prövas för- och nackdelarna av att helt eller delvis tillämpa en s. k. lågprislinje, dvs. ett system, där importpriserna blir bestämmande för prisnivån inom landet, medan stödet till jordbruket utgår i form av direkta statliga bidrag. Vid övervägandena beträffande prissystemets utformning torde också böra beaktas livsmedelsindustriens utveckling och ställning som en allt större avnämare av jordbrukets produkter. En annan fråga, som ävenså bör uppmärksammas och undersökas, är spörsmålet om prisändringarnas fortplantning i olika fabrikations- och

1(5 distributionsled vid varierande producentpriser på jordbrukets produkter. Vid översynen bör emellertid först en närmare genomgång ske av de gångna årens utveckling inom jordbruket och därmed sammanhängande områden. Genomgången bör utgöra grundvalen för en analys av verkningarna av den under perioden tillämpade jordbrukspolitikens mål och medel. Resultatet av analysen bör därefter kunna utgöra en av utgångspunkterna för en diskussion av olika alternativ för utformningen av den framtida jordbrukspolitiken och av sättet för dennas genomförande. I nära anslutning till de förslag i fråga om jordbruksproduktionens framtida omfattning och kraven på rationaliseringsgrad ävensom de förslag till stödsystem, som utredningen kan komma fram till, torde utredningen närmare böra undersöka förutsättningarna och formerna för statens fortsatta medverkan i jordbrukets och skogsbrukets rationalisering. Utredningen bör därvid vara oförhindrad att upptaga frågan om jämkningar i den jordpolitiska lagstiftning, som gäller eller kan komma att beslutas på grundval av de förslag, som 1958 års jordlagsutredning kommer att framlägga. Vidare bör den tekniska utvecklingens nya anspråk på rådgivningsoch konsulentverksamheten inom jordbruket beaktas. Mot bakgrunden av det anförda torde också det nu utgående statliga stödet till det mindre jordbruket böra omprövas.

Utredningsuppdraget täcker, som framgår av direktiven, ett mycket vidsträckt ämnesområde, däribland främst frågorna om jordbruksproduktionens lämpliga storlek, kraven på rationalitet inom jordbruket, inkomstnivån för dem som bedriver ett rationellt jordbruk samt prissättningssystemets utformning. Utöver dessa i refererade delar av direktiven återgivna jordbrukspolitiska frågeställningar har utredningen haft i uppdrag att verkställa översyn av organisationen av den statliga och statsunderstödda rationaliseringsverksamheten. (Till den del direktiven har avseende på denna fråga har de inte medtagits i ovanstående referat.) Resultatet av denna översyn har vi redovisat i det tidigare avgivna delbetänkandet »Organisationen av rationaliseringsverksamheten m. m. på jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens område» (SOU 1964: 55). Med utgångspunkt från detta betänkande har statsmakterna våren 1965 fattat ett principbeslut om ändrad organisation av rationaliseringsverksamheten på jordbrukets och trädgårdsnäringens område. (Prop. 100, JoU 17, rskr 256.) Utredning pågår för närvarande (maj 1966) om det praktiska genomförandet av omorganisationen.

KAPITEL II

Jordbruksnäringens ställning i samhällsekonomin

1. Jordbruket utvecklingen

och den

ekonomiska

A. Jordbrukets marknadsvillkor Försörjningen med livsmedel är jämte fredsfrågan det viktigaste problem mänskligheten i dag står inför. Huvuddelen av jordens befolkning är fortfarande undernärd. Den stora frågan för framtiden är, om livsmedelsproduktionen skall kunna ökas till en sådan nivå, att den kan bilda underlag för en standardhöjning för de stora folkmassorna. Jordbrukets ställning och problem i olika delar av världen rymmer i dagens läge starka motsatsförhållanden. I de flesta u-länder har utvecklingsplaneringen hittills i hög grad inriktats på industrialisering. Man är dock mångenstädes medveten om jordbrukets stora betydelse och nödvändigheten av att sörja för en balanserad ekonomisk utveckling och en förbättrad livsmedelsförsörjning. Inom östblocket görs av samma skäl stora ansträngningar för att på olika sätt åstadkomma en ökning av jordbruksproduktionen. Avskärmar man bilden till industriländerna i Västeuropa och Nordamerika, är situationen emellertid den motsatta. I dessa länder är livsmedelsbehovet per capita relativt väl tillgodosett och produktionsökningen är i allmänhet snabbare än efterfrågeökningen. För de överskott, som därvid uppkommer, finns för närvarande ingen köpkraftig efterfrågan, eftersom u-länderna måste använda sina 2

begränsade valutaresurser till investeringar som är avgörande för deras ekonomiska utveckling. Trots ett omfattande samhällsstöd till jordbruket har bytesvärdet för jordbruksprodukter försämrats i industriländerna och inkomsterna för jordbruksbefolkningen sjunkit jämfört med andra yrkesgruppers. Detta är tecken på trögheten i näringslivets strukturomdaning och har medfört en utdragen kris för jordbruket i dessa länder. Livsmedelspriserna på världsmarknaden och därmed u-ländernas exportinkomster pressas till en orimligt låg nivå av industriländernas försök att, trots stora ekonomiska förluster på världsmarknaden, lyfta ut överskott, som tynger de inhemska marknaderna. Följaktligen har man i några av industriländerna under senare år i jordbrukspolitiken alltmer kommit in på åtgärder, som syftar till att begränsa produktionen så att den bättre håller sig inom ramen för den inhemska efterfrågan och säkerställda exportmöjligheter. Trots skillnader i försörjningsförhållandena mellan u-länder och rika industriländer finns ur inkomstsynpunkt en gemensam nämnare, nämligen att lönsamheten är svag och ersättningen till i näringen sysselsatt arbetskraft låg — antingen absolut som i u-länderna eller relativt övriga näringar såsom i de industrialiserade staterna. Detta medför även att attraktiviteten för nytt kapital för modernisering av produktionen är ringa. Den grundläggande orsaken till dessa

18 förhållanden har man att söka i de olika teknisk-ekonomiska utvecklingsstadier som länderna befinner sig i. I ii-ländema beror den låga ersättningen till arbetskraften på låg produktivitet i en tekniskt mycket efterbliven produktion och en närmast helt agrar näringsstruktur, med huvuddelen av befolkningen sysselsatt i jordbruket utan alternativa sysselsättningsmöjligheter i andra näringar. Den produktivitetsökning inom jordbruket, som måste utgöra första steget i framåtskridandet och som både skapar och frigör resurser för annan produktion, går i många u-länder mycket långsamt på grund av föråldrade institutionella förhållanden, utbredd okunnighet, vidskepelse och konservatism, en ineffektiv administration samt knappa tekniska och ekonomiska resurser och särskilt brist på utbildad arbetskraft. Den produktionsökning, som ändå uppnås, motsvarar ofta ej ens befolkningstillväxten. I andra u-länder, som kommit något längre med sin industrialisering men som har låg livsmedelsstandard på grund av otillräcklig inhemsk produktion, hålls levnadsstandarden och då inte minst efterfrågan på livsmedel ofta medvetet nere för att upprätthålla råvaruexporten eller begränsa importen och därigenom få valutaresurser till fortsatt industrialisering. I de västerländska industristaterna har den ekonomiska tillväxten och standardökningen hunnit så långt, att livsmedelsbehovet per capita i stort sett är tillfredsställt — i varje fall kalorimässigt sett. ökande utgifter för livsmedel går i dessa länder främst till ökad industriell bearbetning av livsmedlen, bättre förpackningar osv., dvs. till tjänster som lämnas av livsmedelsindustri och distribution. Den totala ökningen i efterfrågan är också i flera av dessa länder svag på grund av att befolkningstillväxten är

relativt liten. Medan sålunda efterfrågan på livsmedelsråvaror stagnerar, medför den snabba tekniska utvecklingen i jordbruket i förening med en alltför långsam minskning av de i näringen insatta produktionsresurserna, att produktionsökningen tenderar att bli större än efterfrågans tillväxt. På grund av efterfrågans låga priselasticitet 1 för jordbruksprodukter leder även små överskott till en stark press på producentpriserna. Produktionsfaktorernas och då särskilt arbetskraftens otillräckliga rörlighet är i första hand orsaken till de långsiktiga jordbruksproblemen i industriländerna. Vad gäller jordbruksproduktionens kostnadssida har den tekniska utvecklingen i industriländerna lett till att en allt större mängd produktionsmedel köps av jordbruket från andra sektorer av samhällsekonomin. Priserna på dessa produktionsmedel — maskiner, gödsel1 En varas efterfrågeelasticitet med avseende på priset (priselasticiteten) kan definieras som den procentuella minskningen (resp. ökningen) av efterfrågad mängd vid en procents prishöjning (resp. prissänkning). Är elasticiteten större än 1 (dvs. om den efterfrågade mängden vid en prisändring ändras procentuellt mer än priset), sägs efterfrågan vara överelastisk; i motsatt fall oelastisk (eller underelastisk). På motsvarande sätt kan efterfrågans inkomstelasticitet definieras som den procentuella förändringen av efterfrågad mängd vid en procents inkomstökning. Utbudselasticiteten anger den procentuella förändringen av utbjuden mängd vid en procents prisförändring. Man talar även om substitutionselasticitet (eller korselasticitet) som uttryck för varornas inbördes beroende i fråga om priser och efterfrågade mängder. Detta begrepp kan definieras som den procentuella förändringen av efterfrågad mängd på en vara vid en procents prisändring på en annan vara. Om två varor enligt köparnas uppfattning lätt kan ersätta varandra, kommer exempelvis en prishöjning på den ena varan att leda till en stor överflyttning av efterfrågan till den andra och substitutionselasticiteten blir hög. Vid låg substitutionselasticitet å andra sidan kommer effekten av en prisändring för den ena varan på efterfrågan på den andra att bli ringa.

19 medel, bränsle etc. — bestäms av kostnadsutvecklingen inom dessa sektorer och då främst av de expansiva sektorerna i samhällsekonomin. Även löneutvecklingen bestäms främst av produktivitets- och efterfrågeförhållandena i de expansiva branscherna. Med en fortlöpande expansion inom dessa sektorer och branscher samt konkurrens om arbetskraft och kapital kommer jordbrukets produktionsmedelspriser att i stort sett följa prisutvecklingen för övriga industrivaror. Resultatet för jordbrukets del av den här skildrade utvecklingen i industriländerna — tendens till pressade produktpriser och ökande kostnader och löner — måste självfallet bli relativt sjunkande inkomster. Denna pris- och kostnadspress på jordbruket är i en fri marknadsekonomi en signal från konsumenterna om att alltför stora produktionsresurser är knutna till näringen. I ett i övrigt expansivt samhälle med full sysselsättning och knapphet på produktionsresurser är den ekonomiskt riktiga utvägen för en näringsgren med stagnerande efterfrågan att fortlöpande minska mängden insatta produktionsmedel i sådan takt, att produktionsökningen ej blir större än efterfrågeökningen. Jordbruksnäringen är givetvis ej ensam om att råka ut för detta det ekonomiska framåtskridandets »negativa tryck». Samma utveckling möter även andra branscher inom näringslivet. Dynamiken bakom dessa förändringar är den tekniska utvecklingen och den ständigt fortgående förskjutningen i konsumtionsmönstret. Ny teknik möjliggör ökad produktivitet, vilket ger utrymme för en standardökning. Nya konsumtionsbehov tillkommer allt eftersom realinkomsterna per capita stiger. Strukturomdaningar och anpassningar inom alla sektorer är där-

för ett normalt inslag i framåtskridandet. Konsumtionen av sådana nödvändighetsvaror som livsmedel ökar jämförelsevis litet med stigande inkomster, medan däremot efterfrågan på sådana varor och tjänster som varaktiga konsumtionsvaror (bilar, TV, hushållsmaskiner m. m.), nöjen, rekreation och resor ökar snabbt. Konsumtionsbenägenheten för olika varor och tjänster vid stigande inkomster brukar uttryckas genom inkomstelasticiteter. I länder med låg inkomst- och konsumtionsstandard (u-länderna eller läget i Sverige längre tillbaka i tiden) är inkomstelasticiteterna för nödvändighetsvaror höga. Vid en realinkomstökning används därför en relativt stor del av inkomstökningen till ökade livsmedelsköp. I länder där inkomst- och konsumtionsstandarden är hög används däremot endast en relativt liten del av inkomstökningarna till ökade livsmedelsköp. Inkomstelasticiteterna för livsmedel sjunker följaktligen vid stigande levnadsstandard. Därtill kommer att den i och för sig ringa del av efterfrågeökningen, som vid stigande standard riktar sig mot livsmedlen, främst kommer till uttryck som ökade krav på vidareförädling, förpackning och tillagning. Husmödrarna köper därigenom fritid eller tid för förvärvsarbete utom hemmet. Detta innebär att inkomstelasticiteterna för de konsumtionsfärdiga livsmedlens råvarudel är betydligt lägre än för livsmedlen i den form konsumenterna köper dem i handeln eller vid restaurangförbrukning. Detta förhållande är en av anledningarna till att råvarornas andel (jordbrukarandelen) i konsumenternas livsmedelsutgifter fortlöpande minskar (se vidare kap. VII). Branscher som producerar varor eller tjänster med högre inkomstelasticiteter har följaktligen en bättre position. Vid fortsatt realinkomststegring möter dessa

20 branscher en starkt växande efterfrågan och kan därför utvidga sin produktion och dra nytta av stordriftens fördelar, där sådana finns, samtidigt som motståndet mot eventuella prishöjningar blir svagt vid stark efterfrågan. Branscher, som producerar varor eller tjänster med låg inkomstelasticitet, har en betydligt ofördelaktigare position. Särskilt gäller detta jordbruksprodukterna, för vilka inkomstelasticiteterna är nvycket låga eller understundom negativa. Det sistnämnda förhållandet beror på att ökande inkomster medför en omläggning avkonsumtionen. Något utrymme för en produktionsökning, som kan avsättas på den inhemska marknaden, föreligger då inte annat än i den mån befolkningen ökar. Eftersom befolkningsökningen är liten i Sverige, är möjligheterna att avsätta en utvidgad jordbruksproduktion inom landet små. Det finns dock för jordbruket ett visst utrymme för fortsatt utvidgning — förutom export — genom en fortsatt konsumtionsförskjutning mot animalieprodukter, vilka kräver mer resurser per producerad enhet än vegetabilieprodukter. De genom förändringar i konsumtionsmönstret nödvändiggjorda strukturomdaningarna leder till anpassningssvårigheter av olika slag. För den enskilde individen medför utvecklingen ofta krav på en ekonomisk och social anpassning, som är alltför djupgående för att han enbart med egna resurser skall kunna genomföra den. Stöd från samhället måste i sådana fall insättas för att underlätta omställningen. Är då anpassningsprocessen i jordbruket svårare än i andra näringar? Vi har redan pekat på vissa karakteristika på efterfrägesidan för jordbruksprodukter, nämligen de låga pris- och inkomstelasticiteterna, som för näringen leder till avsättningsproblem och i en helt fri marknad till starka prisfluktuationer.

Denna marknadssituation är dock ej unik för jordbrukssektorn och behövde ej a priori leda till svårare anpassningsproblem såvida ej vissa faktorer på produktionssidan funnes, som försvårade en anpassning till efterfrågans förändringar. Det är denna kombination som gör anpassningsprocessen besvärligare för jordbruket än för övriga näringar. De faktorer på produktionssidan som verkar hämmande på jordbrukets anpassning är främst följande: 1) produktionsfaktorernas bristande rörlighet, 2) svårigheterna att kunna utnyttja vissa av de frigjorda resurserna i annan produktion, 3) näringens struktur med många oberoende småföretagare med åtföljande bristande samordning i produktionsplaneringen samt 4) det biologiska beroendet. Jordbruksproduktionens anpassningssvårigheter brukar ofta uttryckas så, att utbudselasticiteten på kort sikt är låg, dvs. produktionen förändras relativt litet vid förändrade priser. Detta gäller framför allt för den totala produktionen, medan utbudet för enskilda produkter visar betydligt större reaktion på prisändringar. Produktionsvolymens stelhet är särskilt påfallande vid sjunkande produktpriser. Orsakerna härtill är dels att de fasta kostnadernas andel av totalkostnaderna är mycket stor, dels att många resurser är fast bundna till jordbruket — antingen till det enskilda företaget eller till jordbrukssektorn. Sedan dessa resurser en gång investerats, saknar de ofta alternativ användning i annan produktion. Följaktligen behöver vid en prisnedgång endast de rörliga kostnaderna täckas för att produktionen ändå skall fortgå. Då, som nämnts, andelen rörliga kostnader är liten — relativt sett också mindre vid småbruk än vid större jordbruk — blir det endast ett mindre antal företag som slås ut vid en mer kortsiktig konjunkturförsämring. Till detta kom-

21 mer dessutom, alt vissa av dessa rörliga kostnader är direkt korrelerade med lönsamhetsutvecklingen i själva jordbruket — faller t.ex. animaliepriserna, sjunker i regel också priserna på de vegetabilier som används vid animalieproduktionen. Även vid relativt långa perioder av prisfall kan på grund av dessa speciella förhållanden produktionsnedgången totalt sett bli relativt begränsad. På kort sikt är totalproduktionen rätt okänslig även för prisstegringar, medan den däremot på längre sikt är känsligare härför än för prisfall. Ökade inkomster vid prisstegringar ger nämligen jordbrukarna större resurser för att införa ny, mer kapitalkrävande men också effektivare produktionsteknik. Jordbruksnäringens struktur med många små, inbördes oberoende företagare verkar också oförmånligt på hela sektorns inkomstutveckling. Detta förhållande gör sig särskilt påmint vid en snabb teknisk utveckling. Orsakskedjan är därvid följande. Nya tekniska framsteg, som möjliggör att större produktion kan åstadkommas med oförändrad insats av produktionsmedel, medför vinster för de jordbrukare, som först inför den nya tekniken, 2 eftersom produktionskostnaden vid dessa företag dä sjunker, medan det ökade utbudet från deras produktion är så litet att det knappast påverkar produktpriserna. Dessa företagare kan sålunda fortfarande räkna med priser baserade på en äldre och ineffektivare produktionsteknik samtidigt som de själva kan sänka sina produktionskostnader genom den nya tekniken: Allt eftersom fler jordbrukare inför den nya tekniken, medför den åtföljande produktionsökningen ofta sänkta produktpriser. 3 Resultaten kan därför bli, att vinsterna från den nya tekniken i stor utsträckning går förlorade för jordbruket och kommer andra grupper till godo. Samma förhållande gäller emellertid för alla branscher

inom näringslivet, som ej har en monopolistisk ställning på marknaden. Det biologiska beroendet påverkar jordbruksproduktionens storlek och anpassning på i huvudsak tre sätt. För det första leder det till att planerad och verklig produktion ej sammanfaller. Detta gäller speciellt för vegetabilieproduktionen, där vädret är en starkt påverkande faktor, som gör alt det faktiska skördeutfallet kan komma att variera betydligt från den planerade produktionen. Det på grund av vädret växlande skördeutfallet leder i förening med produkternas låga priselasticiteter till starka prisvariationer på en fri marknad. Denna prisvariation kan delvis utjämnas genom olika marknadsreglerande åtgärder men ej helt elimineras. Ekonomisk planering i jordbruket är därför betydligt svårare än i andra näringar inte enbart genom prisosäkerheten, som också finns för andra sektorer, utan på grund av osäkerhet i produktionsutfallet. För det andra påverkas också produktionsanpassningen i jordbruket av att produktionsperioden är lång. För vegetabilier är den Hi—1 år och för animalier upp till flera år (t.ex. mjölkproduktionen). Kortsiktiga prisförändringar kan därför ej få en snabb produktionsstyrande effekt utan anpassningen kommer att ta lång tid, under vilken kanske helt andra prisrelationer uppstått än de man utgick från vid planeringen. För det tredje tillkommer för vegetabilierna vissa andra biologiska restriktioner, t. ex. växtföljdsfrågan. Det biologiska produktionsberoendet i jordbruket utgör därför en väsentligt försvårande faktor i anpassningen, även om 2

För definition av begreppet ny teknik, se 2: B-avsnittet i detta kapitel. 3 Ny teknik behöver ej alltid leda till en produktionsökning, ökad mekanisering kan t. ex. enbart föra till en kostnadssänkning, men ofta är förhållandena även vid mekaniseringsåtgärder sådana, att jordbrukarna måste finansiera mekaniseringen genom en utökad produktion.

22 dess inflytande verkar mer på kort och medellång sikt. Jordbrukets läge i olika delar av världen i dag sammanhänger således med olika stadier i den teknisk-ekonomiska utvecklingsprocessen från det renodlade agrarsamhället — där huvudparten av befolkningen är knuten till och sysselsatt i jordbruket och detta därför är den dominerande sektorn i samhället, men där livsmedelsförsörjningen ändå är knapp — fram till det utpräglade industrisamhället, där sådana primära behov som föda redan är tillfredsställda och en fortsatt ökning av konsumtionen inriktas på andra behov. Den ekonomiska tillväxten i industriländerna har därmed nått en nivå, där }'tterligare framåtskridande ej främjar jordbrukssektorn på samma sätt som flertalet andra sektorer i samhället —• även om produktivitetsökningen i jordbruket i dessa länder skulle vara av samma storleksordning som inom industrin. Jordbrukets anpassningsproblem är således på lång sikt en följd av den ekonomiska tillväxten. Det är följaktligen ej fråga om någon tillfällig krisföreteelse — som man tidigare ansåg •— utan om en fortlöpande omställning framtvingad av det ekonomiska framåtskridandet, som leder till att allt mindre resurser behövs för produktion av s. k. primära produkter, till vilka jordbruksråvarorna räknas. Trycket på en näringsgren med å ena sidan svaga expansionsmöjligheter och å andra sidan fortgående produktivitetsökning, som medför att allt mindre resurser behövs för att producera önskad volym, blir givetvis hårt och förstoras än mer genom bristande rörlighet hos produktionsfaktorerna samt oförmågan till en gemensam utbudsplanering. B. Jordbruksregleringarna Anpassningsproblematiken på lång sikt för jordbruket i de industrialiserade län-

derna kan i korthet uttryckas på följande sätt: Hur skall jordbruksnäringen utformas för att den i framtiden skall kunna lämna största bidrag till det ekonomiska framåtskridandet utan att därför överskott uppstår, som pressar priser och därmed inkomster för de i näringen sysselsatta till en relativt övriga grupper lägre nivå? När dessa långsiktiga anpassningssvårigheter för jordbruksproduktionen för första gången mer på allvar gav sig till känna under mellankrigsperioden uppfattades de helt naturligt som tillfälliga, inte minst därför att de kom i dagen i anslutning till den stora arbetslöshetskrisen. De möttes därför också med mer eller mindre tillfälliga protektionistiska åtgärder i praktiskt taget alla industriländer. När jordbrukskrisen visade sig bli långvarigare än man från början tänkt sig — inte minst bidrog samspelet mellan de olika ländernas skyddsåtgärder härtill — utvidgades och sammanfogades dessa tillfälliga åtgärder successivt till omfattande nationella jordbruksregleringar, utan att man därvid beaktade den principiella skillnaden mellan kortsiktiga och långsiktiga stödåtgärder. Denna utveckling avbröts av det andra världskriget och dess livsmedelsbrist med höga priser och stark efterfrågan. Når den första efterkrigstidens knapphet åter förbyttes i en relativ överproduktion, återinfördes i industriländerna såsom någonting helt självklart protektionistiska regleringar av i stort sett samma typ som de under mellankrigsåren tilllämpade. Jordbruksregleringarna hade genom utvecklingen inte minst under kriget och de närmaste efterkrigsåren vunnit en så stark politisk och institutionell förankring, att de inte längre kunde sättas i fråga, trots den avveckling av andra regleringar och den liberalisering av utrikeshandeln med inriktning på anpassning och tillväxt, som i övrigt präg-

2:5 lat näringspolitiken i de flesta länder under efterkrigstiden. Styrkan i denna förankring framgår inte minst av att samordningen av jordbruksregleringarna visat sig vara ett av de mest svårlösta problemen i den västeuropeiska marknadsintegrationen. (Jfr kap. III.) Den viktigaste orsaken härtill är givetvis, att jordbruksproduktionen ändå fortfarande berör så många människor — och berörde ändå fler i ett tidigare skede, från vilket de flestas föreställningar genom en naturlig eftersläpning härrör sig. Det var endast i ett fåtal länder, däribland Sverige, som den tanken kom till ett om ock mycket ofullgånget uttryck, nämligen att en långsiktig jordbrukspolitik borde ha till syfte att anpassa jordbruksnäringen till den ekonomiska utvecklingen i samhället och inte enbart ha till syfte att i möjligaste mån avskärma den från verkningarna av denna utveckling. Därför återstår i stort sett ännu i alla industriländer att också för jordbruket genomföra den moderna näringspolitikens principer med tonvikt på ekonomisk tillväxt för samhällsekonomin som helhet, full och produktiv sysselsättning samt rörlighet och anpassning till de ekonomiska utvecklingstendenserna. Förutom det nu nämnda långsiktiga anpassningsproblemet för jordbrukssektorn i industriländerna har näringen i en fri marknad, dvs. numera i huvudsak på världsmarknaden, att brottas med vissa kortsiktiga instabilitetsproblem, som tar sig uttryck i att priser och inkomster starkt varierar när de är beroende av en sådan marknad. Genom att efterfrågan på jordbruksprodukter i industriländerna har mycket låg priselasticitet, medför även mindre utbudsvariationer på en fri marknad stora prissvängningar på dessa produkter. Dessa prisvariationer blir på en sådan marknad betydligt större än mot-

svarande prissvängningar för de flesta övriga varor och tjänster. Varierande utbud av jordbruksprodukter uppkommer dels genom vädrets inverkan (årsmånsvariationer), dels genom av andra faktorer orsakade periodiska växlingar i produktionsvolymen för enskilda produkter. Tidigare var också svängningar i efterfrågan beroende på konjunkturbetingade inkomstvariationer av väsentlig bet3'delse, men med stigande levnadsstandard och effektivare konjunkturpolitik har efterfrågan stabiliserats. De periodiska växlingarna i produktionsvolymen, s. k. produktionscykler, som kan spåras bl. a. i potatis- och fläskproduktionen, orsakas av att en framtida produktion planeras på grundval av dagens prisrelationer. På grund av vissa produkters bristande lagringsduglighet medför dessa kortsiktiga variationer i produktionsvolymen, att utbudet varierar i takt med produktionen. Sådana kortsiktiga utbudsvariationer leder på en fri marknad utan dämpande faktorer (t. ex. prisreglering eller utjämnande utrikeshandel) till starka pris- och inkomst variationer och en betydande osäkerhet för den enskilde producenten. Dessa prisvariationer leder i sin tur till minskad effektivitet genom att jordbrukarna i sin produktion måste »bygga in» riskutjämnande faktorer, vilket ökar produktionskostnaderna. Att minska de starka kortsiktiga prissvängningarna på jordbruksprodukter, som föranleds av förändringar i utbud och efterfrågan, var också ett av jordbruksregleringarnas första mål. Genom att industriländernas nationella jordbruksregleringar genomgående inriktas på att »exportera» anpassningsproblemen till andra länder, leder de gemensamt till en världsmarknad, där mycket extrema utbuds- och efterfrågeförhållanden råder. De nationella jordbruksregle-

24 ringarna har oftast en mycket kortsiktig målsättning. De medel som tillämpas •— importregleringar, exportsubventioner etc. — resulterar i att utvecklingen på den internationella marknaden bestäms av försäljningen av tillfälliga överskott, där vederbörande tar det pris som för dagen kan uppnås. Den internationella handeln med livsmedel karakteriseras därför av häftiga och stora prisvariationer med starka spekulativa inslag. Å andra sidan föreligger sedan lång tid internationella strävanden att stabilisera priserna på världsmarknaden och liberalisers handeln samt att söka omfördela livsmedelsöverskotten till u-länderna (jfr kap. III). Från de u-länder. som till stor del hämtar sin utlandsvaluta genom försäljning av vissa livsmedelsråvaror, föreligger särskilt starka krav på ökad prisstabilisering och liberalare handelsförhållanden i importländerna. Även sett ur industriländernas synvinkel vore en sådan internationell prisstabilisering och omfördelning av överskotten önskvärd. Med hänsyn till vad som ovan framhållits om den starka prioriteringen av investeringsvaror vid fördelningen av de knappa valutatillgångarna, torde man knappast ha anledning förvänta någon betalning från u-ländernas sida vid en sådan omfördelning. Många länder synes till och med vara tveksamma att motta överskotten som gåvor, eftersom de med sin bristfälliga administration ej kan hindra att de inverkar ogynnsamt på den lokala livsmedelsproduktionen. Flera länder torde i detta hänseende ha ogynnsamma erfarenheter av bilateral livsmedelshjälp. Det »World Food Program» som 1963 startades i FN:s och FAO:s regi utgör emellertid ett försök att bl.a. finna lämpliga och för den lokala produktionen oskadliga former för att använda livsmedelsöverskotten för att främja utvecklingsinvesteringar. Ifall detta program blir framgångsrikt, borde åt-

minstone en del av överskotten pä detta sätt kunna få en nyttig användning. Jordbruksprodukternas internationella terms of trade har under efterkrigsperioden förändrats till jordbrukets nackdel med undantag för en kort period i början på 1960-talet. Rörande den framtida utvecklingen föreligger olika åsikter pä grund av skilda uppfattningar om den framtida globala balansen mellan köpkraftig efterfrågan och utbudets storlek. Enighet synes emellertid råda om att denna balans bara kan förbättras genom en balanserad utveckling i u-länderna, som stärker både den köpkraftiga efterfrågan genom industrialisering och ökar utbudet av jordbruksprodukter genom en effektiviserad jordbruksproduktion. Industriländernas viktigaste bidrag till denna utveckling kommer att bli industriell utrustning, tekniskt, organisatoriskt och administrativt kunnande samt utbildningshjälp. Livsmedelshjälp torde komma att få en mer sekundär karaktär, även om den i speciella situationer kan bli betydelsefull. Bidrag i form av livsmedel kan sättas in i exempelvis sådana fall, där ett u-lands egen produktion ej har några möjligheter att under utbyggnadsperioden klara efterfrågeökningen, eller i rena katastroflägen. För bedömningen av den framtida globala livsmedelsbalansen hänvisas till kapitel III.

2. Jordbruket näringslivet

och det

svenska

A. Långsiktiga utvecklingstendenser i svensk samhällsekonomi Sveriges näringsliv har under de senaste 150 åren genomgått djupgående strukturomvälvningar, som förvandlat landet från ett tämligen statiskt bondesamhälle till ett högt utvecklat industriland. Den industriella kapaciteten och de produktionsmöjligheter denna ger har

25 givetvis endast kunnat byggas upp till priset av fortgående omfattande och genomgripande förändringar av näringslivels struktur, av arbetsmiljö och av samhällsliv. En samhällsekonomisk expansion kan ej äga rum inom ramen för ett en gång för alla givet näringsliv. Tvärtom kräver den omställningar och anpassningar på alla punkter och inom alla samhällssektorer. Nya näringsgrenar, produkter och produktionsmetoder tillkommer och expanderar och gamla avvecklas, sjunker tillbaka och försvinner i en oavbruten process av omdaningar och omflyttningar. Till en början dominerade folkökningen utvecklingen i Sverige på liknande sätt som den nu gör i u-länderna, även om den i sistnämnda länder numera •— på grund av de medicinska framstegen — har en större explosiv kraft. Det största problemet blev att livnära den växande befolkningen och jordbruksproduktionen drevs under 1800-talet ut på de marginella arealerna i landets glesbygder. Många av de åkerjordar och brukningsdelar särskilt i landets avlägsnare glesbygder, som lagts igen till skog under efterkrigsåren eller som på grund av låg avkastning och dålig arrondering måste komma att tas ur bruk som jordbruksjord under de närmast kommande decennierna, uppodlades under denna epok under trycket av folkökning och livsmedelsbrist. Jordbruksbefolkningen nådde i Sverige sitt maximum så sent som omkring 1880. Den odlade jorden nådde sin största omfattning under 1920-talet. Det var nöden och det tvång den skapade, som ledde till denna uppodling lika väl som till inflyttning till industrisamhällena med deras långa arbetsdagar, hårda och osunda livsvillkor samt till emigration under strapatser och umbäranden, som människor på en högre standard inte skulle varit villiga att un-

derkasta sig även om målet varit lockande. Den industriella expansionen gick ända fram till första världskriget tämligen långsamt, men ökade i takt under mellankrigsperioden. Denna utveckling i förening med den under 1930-talet stagnerade befolkningstillväxten medförde, att den grundläggande situationen i samhällsekonomin på några decennier fullständigt förändrades. Från att ha karakteriserats av mycket berättigade farhågor — det visar inte minst den ihållande emigrationen — för att den industriella och agrara expansionen inte skulle gå tillräckligt snabbt för att landet skulle förmå sysselsätta och föda den växande befolkningen, slog läget om till arbetskraftsbrist och livsmedelsöverskott. Svensk samhällsekonomi har under tiden efter andra världskriget präglats av en ytterligare förstärkt ekonomisk expansion, som möjliggjort en fortlöpande stegring av levnadsstandarden. Denna ekonomiska expansion har varit förenad med stabil ekonomisk jämvikt och full sysselsättning. Expansionen har ej varit lika stark inom alla sektorer. Tillväxten har skett främst inom vissa huvuddelar av industrin samt inom handel, servicenäringar och den offentliga sektorn. Detta har lett till en fortsatt och intensifierad strukturomvandling, som gjort att olika sektorers relativa betydelse kommit att förändras. Särskilt gäller detta jordbruket, vars andel i samhällsekonomin stadigt minskat under hela efterkrigsperioden. I stort sett har jordbrukets produktionsvolym varit oförändrad under denna tid sedan produktionsminskningen under kriget återhämtats, men genom en fortlöpande rationalisering har framför allt insatsen av arbetskraft kunnat minska med drygt hälften. (Jfr kap. IV.) Den frigjorda arbetskraften har funnit sysselsättning i andra näringar. Denna överflyttning har

26 varit av väsentlig betydelse för den ekonomiska expansionen. Orsaken till att omflyttningarna fått en sådan omfattning under efterkrigstiden får främst sökas i en samverkan mellan de expansiva krafterna i näringslivet och den ekonomiska politiken, vilken senare syftat till att underlätta omflyttningarna bl. a. genom sysselsättningspolitiken. Trots de ekonomiska framstegen under tidigare perioder kvarstod de ekonomiska kriser och depressioner, som tämligen regelbundet för en längre eller kortare tid avbröt framstegen och som särskilt hårt drabbade industri- och lantarbetare samt jordbrukare. Det var en hård och kostnadskrävande metod att frampressa utrensningar av dåliga företag och framtvinga kapitalets och människornas förflyttning till mer expansiva områden av näringslivet. Strukturomvandlingen styrdes av högkonjunkturerna, men deras kortvarighet och depressionernas häftighet medförde tillsammans med arbetskraftens trögrörlighet, att expansionen aldrig fick värka ut i en motsvarande omflyttning av arbetskraft. Även under de kortvariga topparna i högkonjunkturerna var en arbetslöshet på 10 °/o tämligen normal, bortsett från den dolda arbetslösheten genom tillbakahållen omflyttning. När därför fullsysselsättningspolitiken tog vid fanns det en stor arbetskraftsreserv och ett ändå större omflyttningsbehov, som tidigare hållits tillbaka. Näringslivets utveckling kan aldrig bli något avslutat helt utan är en alltid pågående process. Faran av att göra prognoser enbart genom att framskriva trender ur det förgångna är uppenbar. A andra sidan kan man räkna med att de grundläggande krafter, som driver fram dessa utvecklingstendenser, kan vara och ofta är bestående. Dynamiken består men förändringen byter långsamt karaktär. Vilka krafter kommer då sannolikt att

vara dominerande under de närmaste decennierna? Det är särskilt fyra olika faktorer vi här skulle vilja nämna, varav två gamla med förstärkt aktualitet och två tämligen nya. De gamla är för det första den tekniska utvecklingen i vidaste bemärkelse, som sannolikt i accelererad takt kommer att resultera i nya uppfinningar och upptäckter, som leder till omdaningar i näringslivets struktur. De är inte längre resultatet av sporadiska initiativ av enskilda individer med oftast mycket begränsade ekonomiska resurser utan av ett systematiskt, av samhället eller stora koncerner bekostat forskningsarbete. För det andra avser vi förändringar i efterfrågan och köpvanor till följd av den snabba produktivitets- och levnadsstandardhöjning, som bl. a. den tekniska utvecklingen medför. De båda nya faktorerna är de allt intensivare strävandena till internationell ekonomisk samverkan i olika former mellan industriländerna och den växande insikten i de rika länderna, att det är nödvändigt att bistå u-länderna i deras utvecklingssträvanden. Den regionala frigörelsen av handeln och även strävandena till en mer allmän liberalisering — vi vill här endast hänvisa till de olika marknadsorganisationerna och då särskilt EFTA och EEC samt till arbetet inom GATT — kan väntas få en betydande strukturomdanande effekt på de olika branscherna i de deltagande ländernas näringsliv. Stödet till den ekonomiska utvecklingen i de fattiga länderna måste, förutom de direkta bidragen, ske i form även väsentlig ökning av varuutbytet med dessa länder. Detta ökade varuutbyte kommer att få verkningar på näringslivets struktur. Ovan nämnda dynamiska utvecklingskrafter kommer främst att ställa krav på rörlighet och snabb anpassning inom näringslivet. Vid de förhandlingar under

27 efterkrigstiden, som föregått de nya marknadsbildningarna och liberaliseringen av den internationella handeln, har de deltagande länderna så långt möjligt slagit vakt om sina protektionistiska åtgärder. Detta kan i och för sig vara nödvändigt för att tvinga andra länder att avskaffa sina, men många har dessutom trott, att de största fördelarna av den internationella ekonomiska integrationen skulle komma att tillfalla de länder, som vid förhandlingarna lyckas bevara den mesta protektionismen. Rent ekonomiskt sett är detta felaktigt. I princip innebär protektionismen, att man ersätter en billigare import med en dyrare inhemsk produktion. Skälet för importhinder är i allmänhet, att man av olika orsaker vill undvika en annars nödvändig strukturanpassning inom näringslivet. De största fördelarna av en friare handel kommer emellertid i längden att tillfalla de länder, som snabbast förmår anpassa sin produktion till förändrade förhållanden. Kravet på anpassning reses såväl gentemot kapitalet, dvs. företagen som sådana, som gentemot arbetskraften. Först och främst är det dock ett krav gentemot myndigheterna att föra en sådan politik som gynnar och påskyndar rörlighet och anpassning. Det gäller såväl den generella ekonomiska politiken •— handelspolitik, penningpolitik och finanspolitik m. m. — som de speciellt rörelse- och anpassningspåverkande åtgärderna, dvs. de näringsfrihetsfrämjande åtgärderna och arbetsmarknadspolitiken. Det är inte vår uppgift att ange riktlinjer för denna politik — de har redan skisserats i flera andra vitredningar, såväl i statliga som i sådana som utarbetats av näringslivets organisationer. Ur de i stort sett samstämmiga slutsatserna från dessa utredningar vill vi endast anföra några av de riktlinjer, som synes oss komma att få en avgörande betydelse för den fram-

tida strukturutvecklingen inom det svenska näringslivet och då särskilt i sådana hänseenden som berör jordbruket och dess framtida ställning och som därigenom kommer att utgöra den samhällsekonomiska ram, inom vilken den fram tida jordbrukspolitiken skall bedrivas. 1) En stigande materiell levnadsstandard för alla kommer även i framtiden att vara det dominerande målet för såväl den kortsiktiga konjunkturpolitiken som den långsiktiga strukturpolitiken. Därför måste den ekonomiska politiken inriktas på att främja en snabb ekonomisk expansion. En begränsande faktor i Sverige för en snabb framstegstakt utgör de allt knappare arbetskraftsreserverna. Den från jordbruket friställda arbetskraften har under efterkrigsåren varit en av de främsta rekryteringskällorna för den arbetskraft som behövts inom expanderande sektorer. Någon överflyttning av samma omfattning som skett under efterkrigsåren är givetvis ej mer möjlig på grund av att jordbruksbefolkningen numera endast utgör omkring 1 0 % av totalbefolkningen. Med de starkt begränsade arbetskraftsresurser som står till buds för fortsatt expansion kommer ändå det fortsatta arbetskraftsbidraget från jordbruket att bli av stor betydelse. Ett väsentligt inslag i den ekonomiska politiken måste därför bli ett aktivt omställningsstöd för att underlätta en fortsatt överflyttning till expansiva sektorer av den arbetskraft, som ej erfordras i ett rationellt jordbruk. 2) Fullt och effektivt utnyttjande av alla produktionsfaktorer och då särskilt av arbetskraften är givetvis nödvändigt, om en snabb ekonomisk tillväxt skall kunna uppnås. Full, produktiv och fritt vald sysselsättning för arbetskraften är också ett mål i sig självt. 3) Ifall en tillfredsställande tillväxt och full sysselsättning skall kunna uppnås och vidmakthållas, måste den kortsiktiga

28 ekonomiska politiken kunna upprätthålla en viss yttre och inre balans i samhällsekonomin. 4) Strukturpolitiken som en del av den svenska ekonomiska politiken har under de senaste åren alltmer kommit att inriktas på att underlätta rörlighet och anpassning till långsiktiga tekniska och ekonomiska förändringar. Det är att räkna med att så än mer kommer att bli fallet i framtiden. Det kan vara anledning att ytterligare något kommentera den sista punkten, eftersom jordbruksproblemet för närvarande i allt väsentligt är och åtminstone under det närmaste decenniet kommer att förbli ett strukturproblem. Strukturpolitiken tilldrar sig ett växande intresse såsom ett nödvändigt element i strävan att nå de samhällsekonomiska målen. Den rörlighetsfrämjande arbetsmarknadspolitiken är ännu i sin begynnelse. Man torde få räkna med att större insatser på detta område kommer att göras i framtiden liksom att även övriga ekonomisk-politiska medel — handelspolitik, kreditmarknadspolitik, finanspolitik m. fl. — kommer att ges en mer strukturfrämjande inriktning. I en samhällsekonomi, som har en snabb ekonomisk expansion som sitt dominerande mål och där full sysselsättning vidmakthålls genom växande utrikes och inrikes efterfrågan, finns det inga allmänna motiv för att skydda svaga näringsgrenar, branscher eller företag. Det skulle kunna ställas det kravet på strukturpolitiken, att individen i välfärdssamhället skall ha rätt till trygghet för sin materiella existens, rätt till arbete och rätt till ersättning för de kostnader, som omställning och anpassning till den ekonomiska utvecklingen medför för honom. Av dem som vill bli delaktiga i denna sysselsättnings- och inkomstgaranti bör samhället i gengäld kunna fordra, att de accepterar sådana förändringar av yrke

och bostadsort, som är nödvändiga som ett led i denna strukturomvandling, så länge dessa förändringar också är ekonomiskt gynnsamma för dem själva. På dem som avstår från denna garanti kan givetvis inte heller några motkrav ställas. Trygghetsgarantin kan ej omfatta annat än de enskilda individerna. Den kan ej utsträckas till företagen som sådana, vilket skulle bli resultatet ifall individerna även garanterades att alltid få kvarbli i sitt yrke och på sin bostadsort. En sådan garanti skulle som sin yttersta konsekvens medföra ekonomisk stagnation. B. Jordbrukets roll i svensk ekonomi I föregående avsnitt har i ett historiskt perspektiv redovisats dels vissa långsiktiga utvecklingstendenser i svensk samhällsekonomi, dels den allmänna samhällsekonomiska ram, inom vilken jordbruksnäringens framtida anpassning måste ske. I detta avsnitt skall den roll som jordbruksnäringen spelar i vårt ekonomiska liv mer konkret redovisas. Framställningen har begränsats till utvecklingen under efterkrigsåren. 4 Bruttonationalprodukten ökade från 1946 till 1964 i löpande priser från ca 23 miljarder kr till ca 98 (1965 prel. 107) miljarder kr. Räknat i fasta priser var ökningen 102 °/o. Inom ramen för de växande resurserna har under efterkrigsperioden skett en förskjutning från konsumtion till investering och från privat till offentlig sek4 Källor för framställning och tabeller i detta avsnitt: Nationalräkenskap 1946—62, Konjunkturinstitutet 1963. Nationalräkenskap 1950—64, SCB, Stat. medd. nr V 1965: 7. Nationalräkenskaper: Reviderade beräkningar 1960—64 samt preliminära uppskattningar för 1965, SCB, stat. medd. nr V 1966:1. Svensk ekonomi 1966—1970, 1965 års långtidsutredning, SOU 1966: 1.

29 Tabell II: 1. Produktionen

(förädlingsvärdet)

inom olika näringsgrenar

1950—65

Procentandelar Miljarder kr 1965 (prel.) 1950

1965 (prel.)

Industri och hantverk Kraftverk och eldistribution Bvggnads- och anläggningsverksamhet Jordbruk och fiske Skogsbruk S:a varu- och kraftproduktion

g

33 3

9 4 4 56

9 8 4 58

8 4 4 52

Bostadsny ttj ande Varuhandel Samfärdsel Privata tjänster Offentliga tjänster 1 .S':rt tjänster

6 15 10 7 13 51

5 13 9 6 9 42

6 14 9

\ationaIprodukten totalt

/ 12 48

1 De stats- och kommunalanställdas insatser inom den verksamhet som går under benämningen offentlig konsumtion, dvs. främst undervisning, sjukvård, försvar och förvaltning. tor. Investeringarnas andel av totalproduktionen har ökat från 2 6 % 1946 till 32 % år 1964, medan den totala konsumtionsandelen minskat från 74 % 1946 till 68 °/o år 1964. Såväl för konsumtion som investering gäller, att ökningarna varit större inom den offentliga sektorn än inom den privata. Offentlig konsumtion och investeringar har sålunda i procent av bruttonationalprodukten ökat från 17 år 1946 till 28 år 1964. Produktionsutvecklingen inom olika sektorer redovisas i tabell II: 1. Av tabellen framgår framför allt servicesektorns (de tjänsteproducerande näringsgrenarnas! snabba tillväxt och jordbrukets starkt minskande betydelse i vår samhällsekonomi. Nationalproduktens volym ökade under 1950-talet med ca 3,5 % per år. Enligt 1965 års långtidsutredning (SOU 1966: 1) har denna takt ökats till 4,9 % under aren 1960—65.

För åren 1966—70 har 1965 års långtidsutredning bedömt, att tillväxttakten i den svenska nationalprodukten kommer att bli drygt 4 % per år. Genom fortsatt resursminskning i jordbruket i förening med ökade insatser av förnödenheter köpta från andra sektorer kommer enligt långtidsutredningen jordbrukets andel i bruttonationalprodukten att nedgå från ca 4 °/o år 1964 till ca 3 % omkring 1970. Produktionsökningen under efterkrigstiden har främst orsakats av ökad produktion per sysselsatt och endast till ringa del av ökat antal sysselsatta. Tillväxten i produktion per sysselsatt beror i sin tur dels på förbättrad teknik, dels på ökad kapitalinsats och dels på s. k. överföringsvinster genom att ai'betskraft flyttas från sektorer med lägre produktivitet till verksamhetsgrenar med högre produktivitet. Den förbättrade teknikens betydelse är svår att statistiskt mäta men alla beräkningar pekar på att den utgör en mycket väsentlig faktor i det ekonomiska framåtskridandet.

30 Tabell 11: 2. Bruttoinvesteringarnas

fördelning.

Inkl. reparationer

och

underhåll

Miljarder kr 1964

1938/39

1964 Industri och hantverk Kraftverk och eldistribution Jordbruk, skogsbruk, fiske S:a varu- och kraftproduktion

6,8 1,5 1,5 9,8

19,4 3,4 8,2 31,0

19,6 3,9 8,1 31,6

20,7 5,7 6,7 33,1

21,5 5,0 4,8 31,3

Bostäder Samfärdsel Varuhandel Civila offentliga tjänster Försvaret

6,5 7,3 1,3 4,1 2,4

30,3 24,7 2,5 7,6 4,0

32,1 22,1 1,1 6,2 6,9

20,8 24,4 2,4 10,5 8,8

20,8 23,3 4,1 13,0 7,5

31,4

100 Summa

»Teknikfaktorn» innefattar i sig ett helt komplex av företeelser. Dess innebörd kan sägas vara, att nya kunskaper och ny mänsklig skicklighet börjar tillämpas i produktionen, varigenom utbytet av insatta resurser ökas. 1959 års långtidsutredning (SOU 1962: 10) hänför följande faktorer till > teknikfaktorn», nämligen: naturvetenskapliga och tekniska upptäckter (forskningens bidrag) och uppfinningar som leder till nya produktionsprocesser och produkttyper; införandet av dessa förändrar kapitalutrustningens tekniska egenskaper; en förbättrad utbildning; en av olika skäl ökad arbetsintensitet; en effektivare organisation av produktionen. Investeringsaktiviteten har som förut nämnts fortlöpande stigit under efterkrigstiden. Under 1930-talet uppgick sålunda investeringarna till ca 20 % av totalproduktionen, medan de under senare år överstigit 30 °/o. Bruttoinvesteringarnas omfattning och fördelning på olika områden framgår av tabell II: 2. Jordbrukets andel i investeringarna (exkl. skogsbruk och fiske) har fortlöpande sjunkit under efterkrigstiden och torde 1964 ha rört sig om ca 3 °/o. Konsumtionsutvecklingen. Investeringarnas andel av bruttonationalprodukten har som förut nämnts ökat under efter-

Procentandelar

krigsperioden och därmed begränsat utrymmet för konsumtionsökningen. Genom att produktionsutvecklingen varit gynnsam har det ändå varit möjligt att bereda utrjmme för en stor konsumtionsökning. Den totala konsumtionen steg från 1946 till 1964 volymmässigt med 77 %>, dvs. 3,2 °/o per år. Räknat per capita blir procenttalen 57 resp. 2,6. Utvecklingen har emellertid ej varit likartad i fråga om privat och offentlig konsumtion. Den offentliga konsumtionen har sålunda vuxit betydligt snabbare än den privata. Av totalkonsumtionen år 1946 gick 13 °/o till offentlig konsumtion, medan motsvarande tal 1964 var 21 °/o. Till väsentlig del orsakas ökningen av den offentliga konsumtionen av överföring av olika försörjningsuppgifter från den privata till den offentliga sektorn. Utvecklingen av den privata konsumtionen för olika konsumtionsområden framgår av tabell II: 3 Volymförändringarna i den privata konsumtionen har tillsammans med inträffade prisförändringar lett fram till den utgiftsstruktur för den privata konsumtionen som redovisas i tabell II: A. (Den genomsnittliga hushållsbudgetens fördelning.)

31 Tabell

II: 3.

Den privata

Livsmedel 1 Sprit och tobak Hyra, bränsle och lyse Kläder och skor Inköp och drift av fordon Resor med buss, tåg etc. Möbler och annan hemutrustning övrigt Totalt 1

konsumtionens

utveckling

Milj. kr 1964

14 500 3 900 7 300 5 700 5 300 1 600 4 400 8 900

100 100 100 100 100 100 100 100

107 113 116 122 201 122 122 110

129 157 211 165 958 114 228 179

177 Volymindex: 1946 == 100

Offentlig konsumtion av livsmedel kan för 1964 beräknas till ca 440 milj. kr.

Av den redovisade andelen för livsmedel utgörs drygt 60 % av livsmedel från egentliga jordbruksprodukter av inhemskt ursprung. Livsmedelskonsumtionens andel i den privata konsumtionen har fortlöpande minskat under efterkrigsperioden. En långsam konsumtionsförskjutning har ägt rum dels mot s. k. högvärdiga livsmedel, dels mot ökade köp av industriellt bearbetade och förädlade produkter. (Se vidare kap. VI och VII.)

C. Samspelet mellan jordbrukets och det övriga näringslivets strukturförändringar in. ni. I föregående avsnitt har de väsentligaste strukturella utvecklingsdragen i svensk ekonomi under efterkrigstiden redovisats. Utvecklingen under denna tidsperiod har karakteriserats av: 1. en produktivitetsökning som framför allt ny teknik i olika former möjliggjort; 2. en ökad levnadsstandard som blivit följden av produktivitetsökningarna;

Tabell II: A. Den privata konsumtionens

sammansättning Procentandelar

Livsmedel, samtliga därav livsmedel från svenska j ordbruksprodukter Sprit och tobak Hyra, bränsle och lyse Kläder och skor Inköp och drift av fordon Resor med buss, tåg etc. Möbler och annan hemutrustning Övrigt Totalt Varaktiga varor Icke varaktiga varor Tjänster Totalt

1938/39

5 17 14 4 5 7 15

7 13 16 2 5 8 15

9 14 11 10 3 8 17

11 60 29 100

10 64 26 100

15 59 26 100

19 Anm. Andelarna har beräknats med utgångspunkt från värden i löpande priser.

32 3. de förskjutningar i konsumtionen som den ökade standarden medfört; 4. den ändring i näringslivets och samhällets struktur som den ökade konsumtionen och ändrade konsumtionsvanor fört med sig, förskjutningar mellan olika sektorer i näringslivet; ändrad relation mellan privat och offentlig konsumtion, betydande befolkningsomflyttningar.

Denna utveckling har vidare varit en följd av eller medfört ökad ekonomisk integration och arbetsfördelning inom näringslivet samt ett starkt konjunktursamband mellan näringsgrenarna och med utlandet. För jordbrukets del har den ökade integrationen och arbetsfördelningen inneburit, att en stor del av produktionen, förädlingen och marknadsförandet överflyttats till andra sektorer. Genom denna omfördelning har arbetskraft kunnat frigöras från jordbruket till andra sektorer, samtidigt som konsumenternas behov av livsmedel i allt högre förädlat skick kunnat tillgodoses. I produktionen av jordbruksprodukter har sålunda industrin fått och får allt större betydelse genom att inköpen av industriellt framställda produktionsmedel fortlöpande ökar (maskiner, handelsgödsel och växtskyddspreparat samt elektricitet och drivmedel). Även serviceföretag har kommit att spela en viktig roll för jordbruket. Uppsamling, vidarebearbetning och marknadsförande har också under efterkrigsperioden praktiskt taget helt övertagits av transportsektorn, livsmedelsindustrin och handeln. Även dessa sektorer är givetvis för sina kostnader beroende av den allmänna prisutvecklingen på arbetskraft och kapitalvaror. Framställningen av livsmedel från svenska jordbruksråvaror kan därför numera sägas försiggå i tre led, nämligen: 1) industriell produktion av maski-

ner, handelsgödsel, drivmedel m. m., 2) produktion av råvaror inom jordbruksföretagen (där jordbruket tillhandahåller jord och arbetskraft samt 3) transport, vidareförädling och distribution av de färdiga livsmedlen fram till konsumenterna. Ersättningen till produktionsmedels- och förädlingsindustri, transportföretag och handel är i denna produktionskedja rätt oberoende av avsättningsvolymen. Detta gör att jordbrukarledet i stort sett i en fri marknad skulle få bära de prisvariationer, som uppstår på grund av varierande utbud och efterfrågan. 5 Då jordbrukets andel — dvs. livsmedelskostnaderna reducerade med de delar därav som går till produktionsmedelsindustri, transport, förädling och handel — fortlöpande minskar, kommer jordbrukets inkomster (dvs. ersättningen till jord och arbetskraft) — såvida ej några reglerande åtgärder tillgrips — att bli starkt påverkade av prisändringar i konsumentledet. Den ökade omfördelningen av arbetsuppgifter inom livsmedelsproduktionen från det egentliga jordbruket till industrin, transportsektorn och handeln har således gjort jordbruket känsligare för pris- och kostnadsutvecklingen inom nämnda näringsgrenar. Den betydande effektivisering, som ägt rum i jordbruket under efterkrigsåren (se kap. IV och V), har väsentligen skett genom en substitution av arbetskraft mot kapital i form av maskiner etc. Vinsterna av effektiviseringen har kommit samhället till godo dels genom att prisstegringarna på livsmedelsråvarorna kunnat begränsas, dels genom de insatser den friställda arbetskraften kunnat prestera i andra samhällssektorer. Gjorda under5 Detta följer av att det led i denna kedja, som har den lägsta utbudselasticiteten — i detta fall jordbruket — får bära huvudparten av de ekonomiska förluster (men även tillgodogöra sig eventuella vinster), som nämnda förändringar för med sig.

33 sökningar" pekar på att den sistnämnda insatsen under efterkrigsåren varit av stor betydelse för den svenska ekonomiska utvecklingen under denna tid. Nedgången i jordbrukets arbetskraftsvolym beror på en kombination av suget» från det övriga näringslivet i form av arbetstillfällen och bättre löner än i jordbruket samt »trycket» på jordbruket från ny teknik och ändrade prisrelationer mellan arbetskraft och andra produktionsmedel, som tvingar jordbruket att frigöra arbetskraft och ersätta denna med framför allt industriellt framställda produktionsmedel. Utflyttningen av arbetskraft från jordbruket påverkas av den allmänna konjunkturutvecklingen och då särskilt sysselsättningsläget. Vid »konjunktursvackor» har utflyttningen minskat, medan den ökat igen under »konjunkturtoppar». Sambandet mellan lönekrav och livsmedelspriser samt jordbruksregleringens roll härvidlag har ofta framhållits i den ekonomiska debatten. Genom jordbruksprissättningens bundenhet till löneutvecklingen för länt- och industriarbetarna har prissättningen på jordbruksprodukter ansetts vara en av de drivande krafterna i inflationsförloppet. Jordbruksprisernas faktiska betydelse härvidlag torde emellertid ha överskattats. Dels utgör det svenska jordbrukets andel i hela livsmedelposten endast ca 30 % — dvs. ca 10 % av hela den privata konsumtionen — och dels har prisstegringarna på tjänster från förädling och livsmedelshandel under 1950-talet varit större än för jordbruksprodukter (se vidare kap. VII). Med hänsyn till vad som förut sagts om industrins ökande roll i framställningen av jordbruksprodukter kan här erinras om att löneökningar inom industrin, som ej ryms inom produktivitetsökningens ram, kan medföra stigande produktpriser i jordbruket på grund av ökande priser på de produktionsmedel, 3

som jordbruket köper från industrin. I realiteten torde förhållandena därför närmast kunna karakteriseras så, att jordbruket på grund av sin utbudsstruktur har ett ogynnsammare utgångsläge än övriga i livsmedelsframställningen deltagande led, när det gäller att få täckning för ökande kostnader. Genom sin påtagliga och ofta dramatiska karaktär torde emellertid prisförhandlingarna rörande jordbruksprodukter ha spelat en viss psykologisk roll i löneförhandlingarna. Industrins beroende av jordbruket har förut kortfattat berörts. Mängden industriellt framställda produktionsmedel som jordbruket köper har fortlöpande stigit. Totalt har jordbruket i medeltal under 1960-talets början köpt varor och tjänster från andra sektorer för ca 2 400 milj. kr per år, vilket utgör ca 50 % av jordbrukets bruttoomsättning. I den nämnda summan ingår emellertid till betydande del kostnader för importerade varor. Jordbrukets köp av inom landet producerade industrivaror (frånsett köpfodermedel samt service och reparationskostnader) torde vara av storleksordningen 800 milj. kr. Denna utveckling har givetvis medfört, att sysselsättningen i vissa industrier blivit starkt beroende av jordbrukets inköp. Jordbrukssektorns inköp av dessa produkter visar ett visst samband med näringens lönsamhetsutveckling. Industrisysselsättningens beroende av jordbrukets inköp får dock ej överskattas. Även om industrins roll i jordbruksproduktionen fortlöpande ökar, utgör berörda industrier endast en rätt liten del av hela industrin. Försäljningen till jordbruket torde sålunda endast utgöra ett par procent av industrins hela tillverkningsvärde. Beroendet är också 6 G. österberg: En empirisk studie av överflyttningsvinster i Sverige åren 1950— 1960; Nat.ekon. inst., Stockholms universitet.

34 mer kortsiktigt. På längre sikt bör en nedgång i jordbrukets köp för industrin kompenseras genom att andra behov uppstår för de människor, som övergår från jordbruket till andra näringar. Jordbrukets roll i konjunktur förloppet är numera ganska obetydlig och dessutom i stort sett helt passiv. Under tidigare perioder, då jordbruksproduktionen och den däri sysselsatta arbetskraften utgjorde en mer väsentlig del av nationalprodukten resp. av den totala arbetskraften, var samspelet mellan jordbruket och övriga näringar av väsentligt större betydelse för konjunkturförloppet. Mellankrigstidens starka konjunktursvängningar medförde betydande variationer i efterfrågan på jordbruksprodukter genom de starka inkomstminskningar för konsumenterna som dessa konjunktursvängningar ledde till. 1930-talets jordbrukskris var sålunda resultatet av en kombination av växande produktionsöverskott och vikande efterfrågan. Med den högre levnadsstandard, som nu råder i de flesta industriländer, och med den dämpning av de internationella konjunktursvängningarna, som kommit

till stånd genom en riktigare konjunkturpolitik, spelar inkomstvariationerna knappast längre någon större roll för efterfrågan på jordbruksprodukter. I konjunkturrörelser av den typ, som varit förhärskande under efterkrigstiden, och med det skydd mot inverkan från världsmarknaden, som jordbruksnäringen har i de flesta industriländer, blir påverkan på denna näring jämförelsevis ringa. Den väsentligaste effekten blir de tidigare omnämnda variationerna i »suget» efter arbetskraft till andra näringar. Vissa svängningar på världsmarknaden kan också, trots skyddet, göra sig märkbara inom landet, främst genom förändringar i förutsättningarna för att avsätta överskott på världsmarknaden. Dessa svängningar synes emellertid i sin tur ha ett ganska svagt samband med den allmänna industrikonjunkturen. De svängningar i råvarupriserna och råvaruländernas avsättningsförhållanden och valutainkomster, som fortfarande följer denna konjunktur, hänför sig mest till andra råvaror än livsmedel såsom textilråvaror, metaller, kautschuk m.m.

KAPITEL III

Svenskt jordbruk i internationellt perspektiv

J. Den internationella produktionsoch handelsutvecklingen för jordbruksprodukter Världsproduktionen av livsmedel och fodervaror från jordbruket är för närvarande (1965) drygt 6 0 % större än under förkrigstiden. Produktionen per capita är ca 15 % större. Ett karakteristiskt drag i utvecklingen är dock, att det främst är i de redan välförsörjda områdena som produktionen per capita stigit, medan flertalet u-regioner i stort sett legat kvar på den redan låga förkrigsnivån. Vid en jämförelse mellan tabellerna III: 1 och / / / : 2 finner man, att detta inte beror på att totalproduktionen stagnerat eller ökat mindre inom u-regionerna än annorstädes utan på den starka befolkningstillväxten i dessa regioner.

Även inom de stora kontinentala områdena finns betydande olikheter. Bland de industrialiserade staterna intar sålunda Sverige en unik ställning såtillvida, att jordbruksproduktionen stagnerat sedan början av 1950-talet med följd att produktionen per capita ständigt sjunkit. Som jämförelse kan nämnas, att jordbruksproduktionen per capita i Danmark vid 1960-talets ingång var omkring en fjärdedel större än under förkrigstiden, i Storbritannien ungefär en tredjedel och i EEC-området ca 15 % större. Det är knappast troligt, att den hittillsvarande tendensen i fråga om världsproduktionens regionala utveckling avsevärt kommer att ändras under överskådlig framtid. I de områden, som bildas av västerlandets ekonomiskt avancerade stater, finns onekligen fortfarande stora

Tabell 111: 1. Den totala jordbruksproduktionen (Index; 1934/38 = 100)

Västeuropa Därav Sverige Osteuropa Nordamerika Latinamerika Afrika Mellersta Östern Fjärran Östern (utom Kina) Oceanien Hela världen (utom Kina)

1948/53

1953/58

1958/63

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65 (prel.)

105 111 106 139 126 129 116

126 106 129 152 149 148 142

141 110 165 168 170 161 167

144 110 163 168 170 165 166

144 114 168 167 173 161 166

151 112 172 171 174 170 177

155 108 165 179 177 171 181

155 115 176 176 180 175 175

106 112

126 122

145 149

148 149

149 151

151 162

154 166

155 177

169 Källa: FAO, The State of Food and Agriculture.

36 Tabell III: 2. Jordbruksproduktionen (Index; 1934/38 = 100)

Västeuropa Därav Sverige Osteuropa Nordamerika Latinamerika Afrika Mellersta Östern Fjärran Östern (utom Kina) Oceanien Hela världen (utom Kina)

per capita

1948/53

1953/58

1958/63

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1904/65 (prel.)

96 99 110 116 94 104 97

110 91 124 116 97 108 105

119 91 148 118 97 104 109

122 91 146 118 97 106 109

119 94 149 114 96 101 106

124 91 150 116 94 103 110

125 88 145 120 93 103 110

124 93 151 118 93 103 105

88 94

94 91

98 98

100 98

99 97

98 103

97 103

96 107

112 Källa: FAO, The State of Food and Agriculture. produktionsreserver, som. relativt lätt skulle kunna mobiliseras. Jordbrukets »industrialisering» kan fortsättningsvis väntas även resultera i en starkt stegrad avkastning. En fortsatt produktionsökning är också att vänta. Svårigheten att vid den redan höga livsmedelstandarden få lönsam avsättning för produktionsökningen håller dock tillbaka denna, särskilt som också befolkningstillväxten i dess länder i regel är lägre än annorstädes. I Östeuropa och främst då Sovjetunionen har produktionen stigit avsevärt sedan förkrigstiden, framför allt genom uppodling av nya arealer. Men då livsmedelsstandarden i Östeuropa i jämförelse med den i Västeuropa varit relativt låg och då en i allmänhet stark folkökning i kombination med en snabb industrialisering gett stegrad efterfrågan, har en krissituation helt motsatt den i västerlandet uppstått i form av ett marknadsmässigt bristläge. I motsats till vad som gäller för flertalet u-länder är dock i de europeiska öststaterna livsmedelsstandarden ur näringsfysiologisk synp u n k t i stort sett tillfredsställande. I flertalet u-regioner kommer av allt att döma under överskådlig framtid för-

sörjningsproblemet att förbli brännande. Både energitillförseln, mätt i kalorier, men i ännu högre grad födans kvalitativa sammansättning, som brukar anges i mängden animalisk äggvita, är otillfredsställande. I tabell III: 3 återges av FAO gjorda uppskattningar över konTabell III: 3. Konsumtionen olika områden 1957/59 Område

Sverige EEC-staterna Europeiska medelhavsområdet (utom Italien) övriga Västeuropa Nordamerika Latinamerika (utom Argentina och Uruguay) Argentina och Uruguay Mellersta Östern och Afrika Fjärran Östern (utom Japan och Kina) Japan Oceanien

per capita i

Kalorier per dag

Animalisk äggvita, g per dag

2 940 2 850

52 41

2 655 3 217 3 118

23 47 66

2 300

3 100

2 400

1 980 2 220 3 250

7 16 62

Källa: FAO, Agricultural Commodities Projections for 1970. Rom 1962.

31 sumtionen per capita i olika områden. I tabellen är bl. a. de europeiska öststaterna samt Kina inte redovisade. Det beräknas att av världens befolkning mellan 300 och 500 miljoner lider av hunger i den meningen, att kaloritillförseln är för låg och att ytterligare 1 miljard är undernärda genom otillfredsställande sammansättning av födan, särskilt på grund av brist på animalisk äggvita. Produktionen per capita säger dock inte allt om försörjningsläget, eftersom hänsyn måste tas även till exporten och importen. Strukturförskjutningar har nämligen ägt rum inom den internationella livsmedelshandeln. Medan importen till u-regionerna ständigt stigit, har exporten från dem stigit mindre eller avtagit. Produktionen av och handeln med vete och ris illustrerar påtagligt strukturförskjutningarna. Medan världsproduktionen av vete, som har sin tyngdpunkt i Europa och Nordamerika, sedan förkrigstiden ökat med ca 50 % , har världsexporten två- till tredubblats; de senaste årens stora amerikanska veteleveranser har medfört en avsevård reduktion av överskottslagren. Som jämförelse kan nämnas att risproduktionen, som främst sker i Asien, ökat med ca 60 °/o, medan världsexporten under hela efterkrigstiden inte nått upp till mycket mer än hälften av förkrigstidens export. Det är troligt att den tendens till förskjutning av exportförmågan till industriländerna och importbehovet till u-länderna, som dessa exempel illustrerar, kommer att fortsätta. I varje fall utgör detta en förutsättning för en rikare och jämnare försörjning för världen i dess helhet. Försörjningen i u-regionerna har således utvecklats något bättre än vad som framgår av produktionssiffrorna i tabellerna 1 och 2. En viss genomsnittlig ökning kan beräknas ha ägt rum i förhållande till förkrigstiden. Ökningen har

dock huvudsakligen varit kvantitativ, dvs. gällt kaloriförbrukningen. Tillgången på äggvita, särskilt animalisk, har däremot med några få undantag varit oförändrad eller t. o. m. sjunkit. U-regionernas andel av världsimporten är dock alltjämt relativt liten. Om Kina på grund av avsaknaden av tillförlitlig statistik undantas (och naturligtvis Sovjetunionen och övriga europeiska öststater, som ju inte brukar betecknas som u-länder), var u-regionernas andel 1960 drygt 30 °/o, medan Västeuropa och Nordamerika med sin långt mindre befolkning så gott som helt svarade för resten. Västeuropa är det dominerande importområdet med drygt hälften av världsimporten. Dess dominans framträder ännu tydligare, om man tar i betraktande att det svarar för så gott som all nettoimport av animalier. Den export, som sker från västeuropeiska länder, går främst eller med omkring två tredjedelar till andra länder inom området. Världshandeln med livsmedel och fodervaror ökade volymmässigt med ca 50 % från genomsnittet för åren 1948— 52 fram till 1960. För 1963 beräknas uppgången preliminärt till ca 80 °/o. Värdemässigt blev ökningen dock mindre. För 1960 var den ca 30 °/o beroende på prisfall från det relativt höga prisgenomsnittet 1948—52. (Jämfört med förkrigstiden blir bilden annorlunda. Volymen ökade med ca 50 % , medan värdet mellan tre- och fyrdubblades.) Till följd av en kraftig prisuppgång mellan 1962 och 1963 låg värdet sistnämnda år ca 70 °/o över genomsnittet 1948—52. Därefter har återigen ett prisfall ägt rum, som nu (1965) fört ner priserna till den tidigare låga nivån. Exportens realvärde har nedgått betydligt till följd av en försämring av jordbruksprodukternas bytesvärde eller deras köpkraft i förhållande till industrivarorna. År 1965 var sålunda bytesvärdet ca 20 °/o lägre än femton år

38 tidigare. Marknadsmässigt tyder detta på att den köpkraftiga efterfrågan på världsmarknaden ej hållit takt med utbudet. Världsmarknadspriserna vid export och import motsvarar emellertid ingenstädes inom de ekonomiskt avancerade länderna de nationella prisnivåerna, som skyddas genom olika regleringssystem. Dessa har givetvis ett politiskt och socialt syfte, nämligen att i görligaste mån ge ett inkomstskydd åt jordbruksbefolkningen under den anpassningsprocess som är en följd huvudsakligen av den ekonomiska tillväxten i samhället. (Jfr framställningen i kap. II.) Samtidigt är det ofrånkomligt, att man med regleringarna konserverar eller kanske t.o.m. skärper den marknadsmässiga spänningen med ytterligare utbudstryck på världsmarknaden och ökad olikhet mellan världsmarknadsprisnivån och de nationella prisnivåerna som följd. Världsmarknaden blir den »avstjälpningsplats» dit alla länder med hjälp av exportsubventioner lyfter ut de överskott, som pressar priserna på deras inhemska marknader och därigenom äventyrar deras egna jordbrukspolitiska målsättningar. Resultatet blir en genomsnittligt mycket låg prisnivå, i allmänhet dålig lönsamhet även för de effektivaste producenterna men också starka fluktuationer i denna nivå. Att finna balansen mellan å ena sidan det av kortsiktiga politiska och sociala motiv betingade stödbehovet och å andra sidan det långsiktiga kravet att anpassa produktionen till marknadens efterfrågeutveckling, detta är så gott som överallt i de utvecklade länderna ett centralt problem inom jordbrukspolitiken. Efterfrågeökningen på livsmedel beror av två faktorer, nämligen befolkningstillväxten och inkomstökningen per capita. Den andel av inkomstökningen som medför ökad efterfrågan på livsmedel kan, som angetts i kapitel II, uttryckas

genom den s. k. inkomstelasticileten. I ekonomiskt avancerade länder är inkomstelasticiteten för livsmedel som helhet låg och ofta även befolkningstillväxten, vilket ger låg efterfrågeökning. I u-regionerna däremot är befolkningstillväxten hög, varierande mellan 1,5 och 3 °/o per år, och enbart den ställer stora krav på jordbrukets produktionsökning. Kommer så härtill en ekonomisk expansion med stigande penninginkomster ökas efterfrågan ytterligare, då inkomstelasticiteten är hög vid låg levnadsstandard. Bristande valutatillgångar eller önskan att reservera valutatillgångarna för kapitalvaruimport åstadkommer emellertid, att det latenta köpbehovet i stor utsträckning inte kan resultera i faktisk import. I stället blir resultatet inhemsk prisuppgång eller ransonering. Den globala livsmedelssituationen illustreras slående av vissa bedömningar av produktions- och konsumtionsutvecklingen, som FAO gjort med uppdelning på låg- och höginkomstländer. 1 Två alternativa uppskattningar har gjorts. Den ena förutsätter en årlig tillväxt av bruttonationalprodukten för världen i dess helhet (undantagandes Kina och Sovjetunionen) med i genomsnitt 4 °/o (4,1 °/o i låginkomstländerna och 3,9 °/o i höginkomstländerna), vilket i stort sett motsvarar tendensen under 1950-talet med korrigering för speciella faktorer sådana som återuppbyggnadsarbetet efter kriget. Det andra alternativet förutsätter en årlig tillväxt på i genomsnitt 5 %> (5,2 °/o i låginkomstländerna och 5 % i höginkomstländerna), vilket bl. a. ansluter sig till en del nationella planer. Med utgång från det lägre alternativet beräknas efterfrågan på livsmedel under 1960-talet för världen i dess helhet stiga med i genomsnitt 2,5 °/o per år. Detta motsvarar i stort sett produktionstillväx1 FAO, Agricultural Commodities — Projections for 1970. Rom 1962.

39 ten under 1950-talet. För höginkomstländerna är vid det högre alternativet den uppskattade årliga efterfrågeökningen fram till 1970 mindre än den procentuella produktionsökning som registrerats under 1950-talet. I låginkomstländerna skulle emellertid en sådan efterfrågeökning kräva en produktionsökning, som vore nära 25 % större än den nuvarande. Med utgångspunkt från det högre alternativet skulle i dessa länder krävas en produktionsökning av nära 50 °/ o. Inför den fördubbling av världsbefolkningen som väntas ske redan före detta sekels slut, dvs. på ca 35 år, ger nyssnämnda beräkningar av efterfrågeökningen under den korta tiden fram till 1970 ändock inte en tillräckligt tydlig bild av världsförsörjningsproblemets storlek. För att fram till sekelskiftet kunna bibehålla nuvarande livsmedelstandard, vilken innebär att två tredjedelar av världsbefolkningen är undernärd, krävs enligt FAO en fördubbling av livsmedelstillgångarna. För att ge hela världsbefolkningen en tillfredsställande försörjning med livsmedel skulle redan nu livsmedelsproduktionen behöva fördubblas och fram till sekelskiftet behöva bli fyra gånger större än den nuvarande.

2. Jordbruket i det internationella ekonomiska samarbetet Uppgiften för de internationella ekonomiska samarbetsorgan, som bildats under efterkrigstiden, har schematiskt sett varit dels att främja handelsutbytet staterna emellan, dels att organisera bistånd åt behövande regioner eller länder, till en del i form av rent humanitärt bistånd men främst i form av teknisk och finansiell hjälp för deras ekonomiska uppbyggnad. Dessa två uppgifter är givetvis ej oberoende av varandra,

även om än den ena och än den andra stått i förgrunden. Vidgade exportmöjligheter för u-länderna skulle väsentligt främja deras ekonomiska utveckling. Detta var bl.a. huvudtemat för FN:s världshandelskonferens och blir huvuduppgiften för den nya handelsorganisation som den ledde till. För den svenska jordbrukspolitikens utformning är det samarbetsträvanden med syfte att f r ä m j a h a n d e l u t b y t e t som är betydelsefullast, både med hänsyn till landets eget intresse, t.ex. i fråga om den samlade exportens möjligheter, och med hänsyn till de bindningar för den egna jordbrukspolitiken eller andra förpliktelser som ett deltagande i samarbetet kan medföra. De organ det här gäller är främst GATT (General Agreement on Tariffs and Trade, Allmänna tull- och handelsavtalet) samt i viss mån även OECD (Organisation for Economic Cooperation and Development, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) och EFTA (European Free Trade Association, Europeiska frihandelssammanslutningen). Även FN:s nya handelsorganisation kan i detta sammanhang bli av betydelse. Det allmänna tull- och handelsavtalet, GATT, uppställer som sina allmänna syften att höja levnadsstandarden, att åstadkomma full sysselsättning, att fullt utnyttja världens naturtillgångar samt att öka produktionen och varuutbytet. Dessa syften skall främjas genom överenskommelser om väsentlig nedsättning av tullar och andra handelshinder samt avskaffande av diskriminerande behandling i den internationella handeln. I enlighet härmed tillåter GATT i princip inte något annat skydd för inhemsk produktion än reguljära tullar, vilkas höjd bör vara föremål för förhandlingar och koncessioner vid återkommande tullförhandlingar. I princip görs ingen åtskillnad mellan industri- och jordbruks-

40 produkter. I en del särbestämmelser tas dock hänsyn till de speciella förhållandena på jordbruksområdet. Viktig i detta sammanhang är artikel XI 2 c, som bl.a. ger medlemsländer möjlighet att under vissa betingelser kvantitativt begränsa importen av sådana jordbruks- och fiskeprodukter, för vilka produktionsbegränsande åtgärder är i kraft i vederbörande land. Av betydelse är vidare avtalets regler beträffande subventioner, som i den ena eller andra formen ingår i de flesta jordbruksregleringar. För rena producentsubventioner finns inte något förbud, men en omfattande anmälnings- och konsultationsskyldighet gäller. Ej heller för exportsubventioner finns, i den mån de avser »råvaror», något direkt förbud. Dock föreskrivs den begränsningen, att om en medlemsstat tillämpar exportsubventioner dessa ej får medföra, att landet erhåller »mer än skälig andel av världsexporten» av råvaran, varvid som grund läggs bl. a. statistiskt material från en representativ basperiod. För andra produkter än »råvaror» gäller dock förbud mot exportsubventioner. Generell möjlighet ges också att vidta motåtgärder i form av särskilda s. k. utjämningstullar, dock under villkor att subventioneringen förorsakat eller hotar att förorsaka väsentlig skada. Reglerna rörande exportsubventioner har blivit anledning till stora motsättningar inom GATT. Starka krafter har varit i rörelse för att införa skärpta bestämmelser. Även reglerna beträffande kvantitativa importrestriktioner har på senare år börjat ställas på sin spets. Enligt GATT:s artikel XII äger medlemsland rätt att kvantitativt begränsa importen, då detta är nödvändigt för att skydda betalningsbalansen. I och med att de västeuropeiska länderna under 1950-talet successivt förbättrat sitt valutaläge, har emellertid nämnda artikel blivit svårare att åberopa för kvarstå-

ende restriktioner på jordbruksområdet och krav har rests inom GATT på en snar avveckling av dessa. Å andra sidan har också dessa propåer kritiserats som motsägelsefulla och orealistiska, varvid man hänvisat till att GATT för vissa medlemsländer (t. ex. Förenta Staterna och Västtyskland), som länge haft stark betalningsbalans och likväl ansett sig behöva skydda jordbruksnäringen genom kvantitativa importrestriktioner, »legaliserat» förhållandet genom omfattande undantagsmedgivanden på jordbruksområdet (s. k. waivers). Även på annat sätt har diskussionen i jordbruksfrågan under senare tid i viss mån skärpts inom GATT. Anledningen är klagomål från medlemsländer med utpräglade exportintressen för jordbruksprodukter, att GATT-principerna ej fullt tillämpas på jordbruksområdet. Det har därvid framhållits, att även om de protektionistiska åtgärderna ej formellt står i strid med GATT, de likväl är oförenliga med GATT:s anda och syften. Tendensen härvidlag är alltså en strävan bort från de legala aspekterna och en formell avtalstolkning mot ett mer praktiskt främjande av avtalets huvudsyften att utveckla den internationella handeln. Ett uttryck för denna strävan var beslutet 1958 om ett program för världshandelns utveckling. Enligt detta skulle ansträngningarna koncentreras till tre kommittéer, varav en, den s.k. Kommitté II, skulle undersöka verkningarna på den internationella handeln av medlemsländernas jordbrukspolitiska åtgärder. Ett intensivt utrednings- och konsultationsarbete har tidvis ägt rum i denna kommitté. Då emellertid kommittéarbetet, bl.a. på grund av motsättningar mellan agrar- och industriländer, åtminstone temporärt råkade i dödläge, beslöts 1961 att man för viktigare varor skulle inrätta studiegrupper med endast ett mycket begränsat antal medlemmar. Avsikten var

41 att söka komma fram till överenskommelser om praktiska åtgärder, genom vilka jordbruksprodukterna skulle få tillträde till de nationella importmarknaderna på fördelaktigare villkor än dittills. Arbetet inleddes i februari 1962 med ett studium av spannmålsproblemen. Denna verksamhet har sedan helt inriktats på att inom ramen för den s.k. Kennedyrundan (se nedan) åstadkomma världsomfattande varuavtal. Ytterligare studiegrupper har tillsatts, för kött resp. mejeriprodukter. Arbetet inom dessa grupper har dock ännu (hösten 1965) inte resulterat i några gemensamma konkreta förslag till dylika avtal. I samband med strävan att se inte endast till den formella avtalstolkningen utan även till de praktiska resultaten för den internationella handeln har det alltmer utbredda bruket av rörliga importavgifter blivit föremål för skärpt uppmärksamhet inom GATT. Därvid har även Sverige kommit i blickpunkten. Då den svenska jordbrukspolitiken år 1960 examinerades i Kommitté II, begagnade de transoceana exportländerna tillfället att framföra en stark kritik av importavgiftssystemet som sådant. Detta skedde innan EEC:s regleringsystem, som huvudsakligen bygger på rörliga importavgifter, ännu vitformats i detalj. (EEC = European Economic Community, Europeiska ekonomiska gemenskapen.) Att sedan just tillkomsten av detta regleringssystem bidragit till att skärpa uppmärksamheten inom GATT på importavgifterna torde vara obestridligt. Hur den gemensamma jordbrukspolitiken i EEC kommer att förlikas med GATT och dess program för världshandelns utveckling får under alla omständigheter stor betydelse även för Sveriges förhållande till GATT på jordbruksområdet. En första mer grundlig examinering av EEC:s marknadsregleringar ägde rum på hösten 1962, då de dittills utfärdade för-

ordningarna angående spannmål, fläsk, ägg, fjäderfäkött samt frukt och grönsaker ventilerades i Kommitté II. Senare tillkomna marknadsregleringar, såsom för kött, mejeriprodukter och ris, blev föremål för konsultationer i början avår 1965. Konsultationerna har hittills främst tagit sikte på innebörden av regleringarna och de praktiska konsekvenserna härav för andra länder, medan de juridiska frågorna, förenligheten med GATT etc. tills vidare hållits öppna. Redan på ett tidigt stadium har man på svensk sida haft uppmärksamheten riktad på jordbruksproblemen i samband med en svensk GATT-anslutning och nödvändigheten att undvika legal konflikt med avtalets regler. I samband med förarbetena till GATT-avtalet hade Sverige vissa möjligheter att bevaka sina intressen, vilket bl. a. tog sig vittryck i vissa protokollsanteckningar om lagligheten av olika regleringsåtgärder på jordbruksområdet. När Sverige sedan genom det s. k. Annecyprotokollet 1949 fick sin provisoriska anslutning till GATT, skedde detta under vissa förbehåll. Man förband sig att tillämpa Del II av avtalet endast i den utsträckning detta ej stod i strid med vid tidpunkten för anslutningen gällande svensk lagstiftning. Senare har man från svensk sida till organisationen redovisat den gällande nationella lagstiftning, som kan komma att åberopas under förbehållet, och härvid inbegripit främst den svenska jordbruksregleringen sådan den vitformats på grundval av 1947 års riksdagsbeslut. Utvecklingen inom GATT har dock gjort värdet av detta förbehåll svagare både ur legal och framför allt ur praktisk synpunkt. Ehuru Sverige fram till årsskiftet 1958/59 liksom flertalet västeuropeiska länder kunde åberopa betalningsbalanssvårigheter som skäl för att upprätthålla kvantitativa importregleringar, var en anpassning av jordbrukspolitiken

42 till GATT-reglcrna på längre sikt dock oundviklig. Det avgörande steget i denna riktning togs 1956 vid tillkomsten av det s. k. treårsavtalet (se kap. XII), genom vilket de kvantitativa importregleringarna i mycket stor utsträckning avvecklades. Importen blev i princip fri mot erläggande av importavgifter. Då emellertid avgifternas höjd grundades på noteringarna i ett antal västeuropeiska länder, måste till en början den kvantitativa regleringen upprätthållas för importen från länder utanför Västeuropa, främst öststaterna samt Nord-, Mellan- och Sydamerika. Ansträngningarna efter 1956 att anpassa de svenska regleringarna till GATT har därför främst inriktats på att successivt minska det inslag av diskriminering som funnits kvar inom ramen för importregleringen. Betydande framsteg har gjorts, men vissa diskriminerande importbestämmelser återstår, framför allt på animalieområdet, gentemot ett antal GATT-länder, företrädesvis i den västra hemisfären. Det finns emellertid exempel på att även andra länder, som Inte heller längre kan åberopa betalningsbalanssvårigheter, tillämpar diskriminerande importbestämmelser eller på annat sätt upprätthåller importbegränsningar av en art som måste anses strida mot GATT-principerna. Organisationen h a r sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad på dessa förhållanden. Konsekvenserna för framtiden av GATT-engagemanget för Sveriges vidkommande beror givetvis i stor utsträckning på hur de strävanden inom GATT utvecklas, för vilka tidigare redogjorts. Ännu större betydelse i detta sammanhang kan den s. k. Kennedy-rundan komm a att få. Enligt det principbeslut som fattats vid ett ministermöte inom GATT skall förhandlingarna uttryckligen även omfatta jordbruksprodukter. Även om metodiken för förhandlingarna i stort sett fastställts och vissa länder planenligt

inkommit med förhandlingserbjudanden har några egentliga förhandlingar ännu inte kommit i gång. Det är en öppen fråga, vilka resultat som kan nås inom ramen för Kennedy-rundan. Från länder med omfattande export av jordbruksprodukter •—• bland dem främst Förenta Staterna — har med skärpa framhållits, att en förutsättning för en uppgörelse på industrisidan är, att reciproka åtaganden kommer till stånd inom jordbrukssektorn. Härvid har åsyftats bl. a. sänkning av tullar och importavgifter, avskaffande av kvantitativa restriktioner, etablerande av avsättningsgarantier etc. Dessa krav har som väntat i många importländer betecknats som oförenliga med resp. lands nationella jordbrukspolitik. Från EEC:s sida har hävdats, att förhandlingarna — vid sidan av ingående av världsomfattande avtal för vissa produkter — i första hand bör syfta till att åstadkomma en bindning av det utgående totala jordbruksstödet för resp. produkt. På grund av de motsättningar som visat sig i dessa frågor — bortsett från det komplicerade läge, som uppstått på grund av den interna »EEC-krisen» sedan sommaren 1965 — är det alltjämt ovisst, vilka praktiska resultat som till slut skall kunna uppnäs i förhandlingarna inom jordbrukssektorn. I detta sammanhang torde även böra erinras om den verksamhet som 1964 inletts genom FN:s s. k. världshandelskonferens och som närmast tar sikte på utvecklingsländernas problem. Konferensens resultat av intresse ur jordbrukssynpunkt avser bl. a. vissa principöverenskommelser om råvaruarrangemang, rekommendationer om att avstå från höjningar eller att reducera eller avskaffa handelshinder för produkter av intresse för u-länderna samt vissa institutionella arrangemang, såsom en periodiskt återkommande världshandelskonferens och tillsättande av ett permanent

43 organ för handelsfrågor (Trade and Development Board) med bl.a. en speciell kommitté för behandling av råvaruprpblemen. Den verksamhet som sålunda inletts bedöms på många håll komma att åtminstone på längre sikt få stor betydelse för en reglering av de handelspolitiska relationerna mellan de industrialiserade länderna och utvecklingsländerna. GATT torde för närvarande vara det internationella samarbetsorgan, som åstadkommer de starkaste handelspolitiska bindningarna. Tidigare skulle detta omdöme för jordbrukets vidkommande snarare ha gällt Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete, OEEC, främst vad gäller frilistning, begränsning av importrestriktioner m.m. Bundenheten av den nationella politiken till följd av medlemskapet i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, som efterträtt OEEC, är däremot i varje fall för närvarande mindre. Jordbruket anges visserligen få en mycket viktig roll att spela även inom ramen för OECD:s arbetsprogram, men detta bygger närmast på samverkan samt genom notifikationer och konsultationer rörande medlemsländernas jordbrukspolitik i avsikt att få största möjliga harmsmisering. Ansträngningarna inriktas även på att få till stånd förbud mot eller begränsningar av exportsubventioner, importrestriktioner m. m. Genom beslut av jordbruksministerkommittén i maj 1961 har OECD övertagit vissa tidigare av OEEC antagna »allmänna principer för jordbrukspolitiken». Dessa principer, som skall vara vägledande för arbetet även inom OECD, berör bl. a. målsättningen (vilken bör syfta till att tillförsäkra jordbruksbefolkningen en i förhallande till den allmänna nivån inom landet rimlig levnadsstandard), strukturförbättringar, speciellt stöd till småjordbruk, investeringar och kredit, rationali-

sering av marknadsföring, prisstödjande åtgärder och utrikeshandeln. På längre sikt kan måhända OECD också bli av betydelse genom den hjälp till utvecklingsländerna, som hör till organisationens huvuduppgifter. Enligt arbetsprogrammet för OECD skall nämligen en av de viktigaste arbetsuppgifterna vara att undersöka, hur överskotten av jordbruksprodukter i vissa länder på bästa sätt kan komma de länder till godo som lider brist på livsmedel, utan att normala handelskanaler störs. Även i fråga om Europeiska frihandelssammanslutningen, EFTA, är bundenheten i vad gäller jordbrukssektorn jämförelsevis liten, eftersom jordbruksprodukterna — varmed förstås sådana varor som upptagits i en särskild bilaga till EFTA-fördraget — i princip undantagits från fördragets allmänna bestämmelser om avveckling av handelshindren. Målsättningen beträffande jordbruket är helt allmänt att, under hänsynstagande till medlemsländernas traditionella jordbrukspolitik, främja handeln med jordbruksvaror så att de medlemsländer, som i särskilt hög grad är beroende av sin jordbruksexport, får rimliga fördelar av samarbetet. Ett uttryck för denna målsättning är de bilaterala avtal angående handeln med jordbruksprodukter, som Danmark och Portugal slutit med andra medlemsländer inom EFTA, bl. a. med Sverige. Aktiviteten på jordbruksområdet inom EFTA har emellertid under det senaste året avsevärt intensifierats. Sålunda har 1964 resp. 1965 en översyn av medlemsländernas handel med jordbruksvaror företagits och meningen är att en sådan översyn — såsom även förutses i konventionen — skall upprepas varje år. Härvid har medlemsländernas jordbrukspolitik examinerats och en bedömning skett av regleringarnas inverkan i praktiken på handelsutvecklingen. Särskild uppmärksamhet har

44 ägnats faran för oekonomisk överskottsproduktion i vissa medlemsländer. I samband härmed har även vissa speciella frågor aktualiserats, såsom önskvärdheten av ett närmare samarbete för att neutralisera skadeverkningarna av subventionerad export från tredje länder. En annan viktig uppgift för EFTA på jordbruksområdet har varit att söka komma till rätta med exportsubventionsfrågan inom sammanslutningen. Verksamheten har här inriktats på att konkretisera konventionens avsikt att etablera regler för ett successivt avskaffande av exportsubventionering som skadar andra medlemsländer. I och med att de västeuropeiska valutorna blivit konvertibla och handeln gradvis liberaliserats, har det tidigare systemet med bilaterala kontingenter för det internationella varuutbytet minskat i betydelse. På grund av de särskilda förhållanden som kännetecknat jordbruket har dock utvecklingen från kontingentering ofta gått betydligt långsammare inom denna sektor än inom andra näringsgrenar. Mot bakgrunden av det importregleringssystem, som infördes i Sverige 1956, blev det naturligt att man från svensk sida i fortsättningen sökte undvika kontingentåtaganden. I full utsträckning har detta lyckats gentemot länder från vilka importen formellt och reellt varit fri, dvs. i regel de s. k. OEECländerna. Vad avser handeln med de östeuropeiska staterna, som alltjämt är bilateralt reglerad, har avtalskontingenter i viss utsträckning bibehållits. Kontingenterna har dock inte inneburit något köpåtagande från svensk sida utan endast en utfästelse, att myndigheterna på ansökan av importörer skall utställa licenser upp till den kvantitet eller det värde som kontingenten omfattar. Det kan tilläggas, att importen från öststaterna fr.o.m. den 1 oktober 1965 i viss utsträckning frilistats men att detta en-

dast i begränsad omfattning avser jordbruksreglerade varor. Då ett flertal länder alltjämt tillämpar kvotering av importen av jordbruksvaror, har det å andra sidan varit ett svenskt intresse att främja jordbruksexporten genom att söka få avtalskontingenter inskrivna i varuutbytesavtalen eller åtminstone vissa utfästelser om icke diskriminerande behandling. Särskilt viktig i detta sammanhang har varit handeln med Västtyskland, och kontingenter har här tillämpats för en rad produkter, bl. a. spannmål, fläsk och slaktsvin samt mejeriprodukter. Sedan EEC:s marknadsförordningar för vissa jordbruksprodukter trätt i kraft under 1962 och 1964, är det emellertid inte längre realistiskt att räkna med sådana separata handelsuppgörelser med Västtyskland eller annat land inom EEC. Även vid export av jordbruksprodukter till öststaterna, t.ex. Östtyskland, har systemet med kontingenter haft viss betydelse. Trots att sådana kontingenter inte inneburit köpåtagande för importländerna, torde kontingenternas blotta existens ha spelat viss roll, då vederbörande myndighet gjort upp sina försörjnings- och importplaner. Inom b i s t å n d s v e r k s a m h e t e n är FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO (Food and Agriculture Organisation) det främsta organet i vad gäller jordbruket, även om också OECD efter ombildningen från tidigare OEEC tagit upp hjälpen till utvecklingsländerna som en huvuduppgift. Åtminstone indirekt skulle biståndsverksamheten kunna få stor betydelse även för jordbrukspolitikens utformning, om nämligen de nationella regleringssystemen kunde uppmjukas. Eftersom dessa system i stor utsträckning har sin grund i bristande balans på världsmarknaden mellan köpkraftig efterfrågan och tillgång, skulle förutsättningen för sådana indirekta

45 verkningar vara, att hjälpverksamheten bedrevs i så stor skala och under sådana former, att bättre balans uppstod. Bistånd i form av direkta livsmedelssändningar har dock hittills bedrivits huvudsakligast på bilateral basis, främst av Förenta Staterna. Ett första steg att få dylika sändningar även multilateralt organiserade togs 1961 genom att en internationell livsmedelsfond, som skulle disponera 100 milj. dollar under en treårig försöksperiod, inrättades på initiativ av FN och FAO. Sverige bidrog därvid med sammanlagt 2 milj. dollar (»World Food Program»). I december 1965 beslöts en förlängning av World Food Program och en utvidgning av bidragen av 275 milj. dollar åren 1966—68. 3. Jordbruket

inom

EEC'

A. Huvuddragen i EEC:s jordbrukspolitik 3 Enligt artikel 38 i EEC-stadgan (det s. k. Rom-fördraget) skall den gemensamma marknaden omfatta även jordbruket och handeln med jordbruksvaror. Med jordbruksvaror förstås enligt stadgan förutom jordens och boskapsskötselns även fiskets produkter ävensom förädlade varor i första bearbetningsledet, som har direkt samband med dessa produkter. I bilaga II till fördraget specificeras de varor, som skall räknas till jordbruksprodukter. Den allmänna målsättningen presenteras i artikel 39: 1, där det heter att den gemensamma jordbrukspolitiken skall ha till syfte: a) att öka produktiviteten inom jordbruket genom att främja det tekniska framåtskridandet, genom att rationellt utveckla jordbruksproduktionen ävensom att på bästa möjliga sätt utnyttja produktionsfaktorerna, särskilt arbetskraften, ;b) att på så sätt tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig 4 levnadsstan-

dard, särskilt genom att öka medelinkomsten för dem som arbetar i jordbruket, c) att stabilisera marknaderna, d) att trygga livsmedelsförsörjningen, e) att tillförsäkra konsumenterna försel till skäliga priser.

till-

Man kan här lägga märke till att innebörden av »skälig levnadsstandard» ej är närmare preciserad såsom i den svenska jordbrukspolitiska målsättningen genom anknytning till inkomsutvecklingen hos någon jämförbar samhällsgrupp (jfr kap. XII). Av intresse i sammanhanget är dock vissa uttalanden av kommissionen i den s. k. reviderade Mansholt-planen av den 30 juni 1960. Enligt dessa uttalanden ser man inom kommissionen jordbrukspolitiken som ett medel att närma arbets- och levnadsvillkoren inom familjejordbruket till dem som gäller för andra jämförbara grupper. Familjejordbruket definieras som ett jordbruk, vilket sysselsätter åtminstone en till två heltidsarbetande. Ett centralt medel, när det gäller att förverkliga Rom-fördragets allmänna målsättningar, är det system av marknadsregleringar för olika jordbruksprodukter som utarbetats och som bl.a. h a r till syfte att bereda vägen för och sedan vidmakthålla en gemensam prisnivå för dessa produkter. De första marknadsregleringarna (avseende spannmål, fläsk, 2 Det bör observeras, att kapitlet avslutades hösten 1965. Sakuppgifterna i framställningen kan förmodas på en del punkter bli snabbt föråldrade. Problematiken torde däremot vara av mer varaktigt intresse. 3 Se vidare jordbruksavsnitten i de redogörelser för och utredningar om Rom-fördraget, som publicerats genom handelsdepartementet: Europeiska ekonomiska gemenskapen, del I—IV, Sthlm 1962—1964. 4 Det är omtvistat, huruvida ordet »skälig» bäst återger franska grundtextens »equitable >. »Rättvis» eller »billig» (det senare ordet i en numera rätt sällan använd betydelse) utgör en mer ordagrann översättning.

46 ägg, fjäderfäkött, frukt och grönsaker samt vin) trädde i kraft sommaren 1962. Ytterligare regleringar (avseende nötkött, mejeriprodukter och ris) har trätt i tilllämpning hösten 1964. Härefter återstår ännu några planerade regleringar (hl. a. för socker, fettvaror och potatis). Senast 1 januari 1970 skall enligt hittillsvarande beslut den gemensamma marknaden för jordbruksprodukter vara fullt genomförd. För vissa produkter, nämligen spannmål, fläsk, ägg och fjäderfä, har man enats om att påskynda förverkligandet av den gemensamma marknaden till den 1 juli 1967. Det bör anmärkas, att ikraftträdandet av de angivna marknadsregleringarna inte innebär, att för hela marknaden gemensamma priser ännu genomförts. Det viktigaste steget mot förverkligandet av gemensamma priser togs emellertid genom den överenskommelse som i december 1964 träffades om spannmålspriserna. Jordbruksregleringen inom EEC kan karakteriseras som en form av »högprislinje». Man syftar alltså till att för flertalet centrala jordbruksprodukter gradvis etablera en på grundval av bl.a. produktionskostnadsberäkningar fastställd gemensam partihandelsprisnivå, som förutskickas komina att ligga över världsmarknadsprisnivån. Detta utesluter inte, att generella produktsubventioner i vissa fall kan få förekomma, men användningen härav torde bli mycket begränsad. Som exempel må nämnas, att mejerireglementet förutser möjligheten av nationella subventioner för att upprätthålla riktpriset på mjölk, dock endast under övergångstiden. Enligt förslaget till fettrcglemente kan även producenterna av oljeväxtfröer vid behov erhålla ett direkt stöd, detta i syfte att upprätthålla de inom Gemenskapen odlade fröernas konkurrenskraft gentemot substituerbara produkter från tredje länder.

Medlet att upprätthålla den högre prisnivån är i främsta rummet rörliga importavgifter och i vissa fall tullar. Mot medlemsland avvecklas avgifterna respektive tullarna successivt under övergångstiden, samtidigt som avgiftsnivåerna (tullnivåerna) utåt mot tredje land harmoniseras och den gemensamma prisnivån uppnås. För spannmål skall avgifterna avpassas så, alt ett bestämt partihandelspris. kallat b a s r i k t p r i s (avseende den 1 juli), uppnås inom det största behovsområdet. Nämnda riktpris fastställs varje år före höstsådden och med avseende på en viss standardkvalitet. Vid bestämmandet av importavgifterna utgår man frän ett likaiedes årligen bestämt s.k. t r ö s k e l p r i s i importlandet. Vid import från tredje land blir avgiften lika med skillnaden mellan det cifpris som baseras på det lägsta världsmarknadspriset och tröskelpriset, vid import från annat medlemsland under övergångstiden skillnaden mellan produktpriset i exportlandet (fritt gränsen) och tröskelpriset. I senare fallet görs dock ett under övergångsperioden växande avdrag i syfte att > gradvis och regelmässigt utveckla handeln fram till etablerandet av en gemensam marknad». Avdraget ger en särskild preferens åt exporterande medlemsland. Tröskelpriset fastställs så, att försäljningspriset för den importerade varan på den marknad, där det största behovet föreligger, inte understiger riktpriset. I syfte att ytterligare garantera de inhemska producenterna avsättning till priser som nära ansluter sig till riktpriset finns ett i n t e r v e n t i o n s p r i s , som skall ligga 5—10 °/o under riktpriset och till vilket vederbörande marknadsorgan är skyldiga att inlösa av producenterna offererad spannmål av inhemskt ursprung. I slutstadiet skall endast ett gemensamt basriktpris för hela Gemenskapen tillämpas, liksom ett enda tröskelpris, en enda importhamn för bestämmande av cif-priserna samt givetvis också en och samma importavgift. Avgifterna för vissa bearbetade produkter, där spannmål ingår, grundas dels på ett rörligt element som står i relation till avgifterna för basprodukterna och dels på ett fast element som syftar till att skydda förädlingsindustrierna.

47 Liknande bestämmelser som för spannmål med basrikt-, tröskel- ocli interventionspriser samt importavgifter har föreslagits för socker. Även regleringen för mejeriprodukter har stora likheter härmed. Bl. a. inkluderar systemet särskilda interventionspriser för färskt smör. För animalieprodukterna fläsk, ägg och fjäderfä fastställs inte något partihandelspris (riktpris), som skall uppnås genom regleringsmekanismen. En gemensam prisnivå förutsätts dock även här successivt komma till stånd, främst beroende på en harmonisering av foderpriserna. För fläsk, ägg och fjäderfä eller de produkter härav som ingår i respektive reglering utgörs skyddet av en importavgift. Denna konstrueras dels med hänsyn till skillnader i produktionskostnader sammanhängande med olika fodersädspriser och dels med hänsyn till olika marknadspriser inom medlemsländerna på ifrågavarande animalieprodukter under en viss jämförelseperiod. Härtill kommer vid import från tredje land ett fast belopp, som successivt höjs från -— under systemets första år — 2 °/o av det pris, som i genomsnitt betalats i Gemenskapen under det föregående året vid import från tredje land, till i slutstadiet 7 °/o. Avgifterna gentemot medlemsland avvecklas efter hand. Här förutsätts också, att ett enhetligt fodersädspris så småningom skall förverkligas. I slutstadiet återstår alltså en för hela området enhetlig importavgift utåt, bestående — förutom av det fasta beloppet på 7 °/o — av ett rörligt element motsvarande den skillnad i produktionskostnad, som har sin grund i annat och lägre fodersädspris på världsmarknaden än inom Gemenskapen. Som ytterligare medel att skydda den inhemska prisnivån och undvika marknadsrubbningar fastställs s.k. s l u s s p r i s e r . Dessa är ett slags minimipriser, under vilka import ej får ske. Sjunker importpriset under det fastställda slusspriset, skall skillnaden korrigeras genom erforderlig höjning av importskyddet. Den nya marknadsregleringen för nötkött skiljer sig i flera avseenden från övriga regleringar på animalieområdet. Gränsskyddet utgörs här inte av rörliga importavgifter utan av tullar — som i vissa fall dock kompletteras av avgifter. Tullarna avvecklas successivt i den interna handeln. Slusspriser förekommer inte men väl interventionspriser och vidare s.k. o r i e n t e r i n g s p r i s e r , vilka senare har betydelse för faststäl-

lande av nämnda extra avgifter. Orienteringspriserna i de olika länderna skall årligen närmas varandra så, att det i slutskedet blir ett gemensamt pris. Enligt förslaget till marknadsreglering för vegetabiliska och marina fetter (animaliska fetter och oljor sorterar under fläsk- och köttregleringarna) skall för olivolja rörliga importavgifter uttas, medan för övriga produkter den gemensamma tulltariffen skall tillämpas. En jämfört med övriga marknadsregleringar ny bestämmelse i förslaget är att s.k. m å l p r i s e r fastställs för olivolja samt för inom Gemenskapen odlade oljeväxtfröer (raps-, rybs- och solrosfrö). Förslaget innehåller en i övriga marknadsregleringar inte förekommande bestämmelse om direkt stöd till producenterna i syfte att garantera dem målpriset. En särskild fettavgift, motsvarande den svenska regleringsavgiften, skall uttas på inhemska eller importerade produkter avsedda för livsmedelsindustrin. Ett viktigt steg mot förverkligandet av den gemensamma jordbrukspolitiken togs som tidigare nämnts i och med den överenskommelse, som nåddes i december 1964 om gemensamma spannmålspriser den 1 juli 1967, alltså före övergängstidens slut. (Samtidigt beslöts att jordbrukarna i Västtyskland, Italien och Luxemburg, för vilka prisöverenskommelsen medför ett inkomstbortfall, skall erhålla kompensation för detta ur den gemensamma orienterings- och garantifonden.) Spannmålsprisernas nyckelställning generellt sett beror på att priserna på brödsäd och fodersäd i hög grad är bestämmande för prisnivån, på jordbruksprodukterna över huvud. Brödsädspriserna och priserna på andra handelsväxter måste fastställas under hänsynstagande till att de konkurrerar med varandra i produktionsprogrammet. Fodersädspriserna är av omedelbar betydelse för produktionen av främst fläsk och ägg och utgör ett medel att styra produktionen av dessa. Genom att storleken av gränsskyddet för fläsk, ägg och fjäderfä i betydande utsträckning bestäms av foder-

48 åtgång och foderpris föreligger ett direkt samband mellan fodersäds- och animaliepriserna. Jämför man regleringssystemet i EEC med det svenska finner man, att EEelsystemet syftar till en fast produktprisnivå och att medlet härför är rörliga importavgifter, som ändras allt efter variationerna i världsmarknadspriserna, medan i det svenska regleringssystemet importavgifterna i stor utsträckning är fasta och produktprisnivån varierar inom ramen för prisgränserna. Vidare saknas i EEC:s regleringssystem sådana kriterier för ändring av importavgifterna, som motsvarar treprocentregeln i det svenska sexårsavtalet (se kap. XII). Ej heller finns någon motsvarighet till inkomstregeln. Det förutsätts emellertid, att priserna från tid till annan skall omprövas. Detta gäller även de spannmålspriser för 1967, som fastställdes i december 1964. För att möjliggöra export till tredje land till världsmarknadspris kan inom EEC exportsubventioner (»restitution») utgå. Medel härför liksom till intervenering genom stödköp på den gemensamma marknaden erhålls ur den nyssnämnda orienterings- och garantifonden (i fortsättningen benämnd »agrarfonden»). Bidrag till täckande av dylika kostnader får medlemsländerna redan under övergångstiden och då i en successivt ökande utsträckning. Såsom maximal bas för beräkning av bidrag gäller den subsidiering som tillämpats i det medlemsland som har de lägsta subsidierna. I slutstadiet — då en gemensam prisnivå etablerats — skall fonden svara för de totala kostnaderna för subventioneringen (liksom för interventioner). Fonden finansieras med bidrag från medlemsstaterna dels enligt fördelningsgrunderna i artikel 200: 1 av Rom-fördraget och dels på grundval av varje medlemslands nettoimport från tredje land av marknadsreglerade produkter. Fördelnings-

grunderna för finansieringen har hittills fastställts endast för de tre första övergångsåren. I den svenska jordbruksregleringen får jordbrukarna i viss mån bidra till eventuellt erforderligt exportstöd. Dessa bidrag inkluderas dock inte i målsättningens jämförelseinkomster (jfr kap. XII). Inom EEC däremot bar man som ovan framhållits förutsatt, att exportsubventionering i slutstadiet i full utsträckning skall ske med medel ur agrarfonden. De marknadsregleringar, beslutade eller endast föreslagna, för vilka här en schematisk översikt lämnats, utgör det centrala innehållet i EEC:s jordbrukspolitik. Av kommissionen har emellertid understrukits, att man kan lägga fyra huvudaspekter på jordbrukspolitiken, nämligen struktur-, marknads-, handelsoch socialpolitiska, och att alla dessa griper in i varandra. I fråga om åtgärder av mer direkt socialpolitisk karaktär kan hänvisas till artikel 42 i Romfördraget om hjälpåtgärder, som ministerrådet må medge »till skydd för jordbruk, som är missgynnade genom strukturella eller naturbetingade omständigheter». Följande uttalande av kommissionen må också citeras: Även om den gemensamma jordbrukspolitiken syftar till att höja de individuella inkomsterna för dem som arbetar i jordbruket, kan genomförandet av den gemensamma politiken få till följd, att i vissa regioner eller för vissa typer av jordbruk särskilda problem uppkommer vad beträffar upprätthållandet av levnadsstandarden för den aktiva jordbruksbefolkningen. När sociala överväganden motiverar detta, eller om varaktigheten av omvandlingsoperationer eller strukturförbättringar gör det nödvändigt, kan särskilda stödåtgärder, under vissa villkor, visa sig nödvändiga för att upprätthålla inkomsterna för regionerna eller jordbruken i fråga. Strukturpolitiken syftar givetvis till att åstadkomma bättre betingelser för en

49 rationell jordbruksproduktion. Enligt uttalande av kommissionen måste strukturpolitiken bl. a. bidra till att reducera och utjämna jordbrukets produktionskostnader inom unionen och till att åstadkomma en rationell anpassning av produktionen till marknadstendenserna. Bidrag till strukturf örbättringsprogram skall xxnder vissa villkor kunna erhållas xxr den s. k. Europeiska sociala fonden. Likaså skall agrarfondeix till en del användas härför, nämligen för åtgärder som syftar till föx-bättring av produktionsvillkoren, anpassning och orientering av produktionen och xnarknadsföring samt till fi-ämjande av avsättningen av jordbruksprodukter. För ett visst projekt får det anslag som beviljas ur fonden inte överstiga 25 °/o av de totala kostnaderna härför. Strukturpolitiska åtgärder är också i fortsättningen avsedda att bli i främsta rummet en nationell angelägenhet, även om man kan förvänta aktiv medverkan från Gemenskapens organ, särskilt när det gäller att stimulera och koordinera insatserna. Den omständigheten, att strukturpolitiken alljämt i främsta rummet blir en nationell angelägenhet, medan px'ispolitiken blir en överstatlig, kan förväntas stimxilera till betydande nationella insatser. Det är inom strukturpolitiken man har »frihet i konkurrensen» att skapa gynnsamma betingelser för det egna jordbruket. I princip tillåtna och fullt föx-enliga med Rom-fördraget synes här också statliga bidx'ag vara. I praktiken måste det dock vara svåxt att dra en exakt gräns mellan dylika bidrag och sådana produktjonsföx-billigande sxxbventioner, som kan anses »snedvx-ida handeln» och alltså stå i strid med den gemensaxxmia marknadens idé. En hel del möjligheter till olika tolkningar lämnas således. I komxnissionen böx-jade man 1962 att göra upp ett fullständigt inventax-ium över inom medlemsländerna re4

dan förekommande subventioner på produktionssidan. Arbetet härmed pågår fortfarande (hösten 1965). Avsikten är, att rådet på grundval av materialet skall kunna ta ställning till vilka subventioner som skall medges i fortsättningen och kunna tillämpas på ett ur den gemensamma marknadens synpunkt icke diskriminei - ande sätt. Som xxnderstrukits av kommissionen bildar givetvis de olika grenarna av jordbrukspolitiken en integx-erad helhet. I detta sammanhang kan också nämnas en rapport, som på uppdrag av kommissionens vicepresident, S. L. Mansholt, och tyske jordbruksministern, W. Schwarz, utax-betats av åtta professorer och framlagts 1962. Uppdraget gällde att belysa konsekvenserna i inkomsthänseende för det tyska jordbruket vid en eventuell anpassning av den tyska producentprisnivån till det lägre genomsnittet för hela EEC-området. I rapporten görs vissa rekommendationer oxn olika samhälleliga insatser för att undex-lätta anpassningen och motverka ekonomiskt betungande återverknixxgar för enskilda individer. Dessa rekomnxenderade insatser är dels av utpräglat struktux-politisk karaktär, t. ex. hjälp att åstadkomma lämpliga investeringar, och dels — särskilt för den äldre arbetskraften •— av mer renodlat socialpolitisk kax-aktär. Någon ställning till rapporten har dock aldrig officiellt tagits. B. Produktions- och konsumtionstendenser inom EEC Försörjningsutvecklingen inom EEG är av intresse även för de utomstående länder som exportex-ar jordbruksprodukter till medlemsländerna. I tabell III: 4 redovisas självföx-sörjningsgraden inom EEC för olika jordbrxxksprodukter och i tabell III: 5 självförsörjningsgraden ländervis. Det har varit svårt att få fram jämförliga uppgifter för förkrigstiden.

50 Tabell III: A. Självförsörjningsgraden för olika jordbruksprodukter inom EEC

Varuslag

Genomsnitt 1957/581959/60

1962/63

Vete Foderspannmål Potatis Socker (raffinerat) Nöt- och kalvkött Fläsk Smör Ost Ägg

93 78 100 98 92 96 101 100 90

108 75 100 86 93 101 99 99 95

Källa: Jordbruksstatistik från EEC:s statistiska byrå. Självförsörjningsgraden har emellertid otvivelaktigt ökat under senare år. Den torde för mitten av 1960-talet kunna uppskattas till totalt sett 90 å 95 °/o. Endast i Västtyskland har den sjunkit sedan förkrigstiden, vilket hänger samman med de stora flj'ktingstrommarna öster ifrån. — Det bör anmärkas, att eftersom uppgifterna i tabellen avser enstaka år kan de ha påverkats av onormala skördeförhållanden och därför mindre väl avspegla »normala» förhållanden. Skulle EFTA-staterna anslutas till Gemenskapen, sjunker självförsörjningen något för vete och foderspannmål. Detsamma gäller i fråga om kött. För smör förvandlas den nuvarande fullständiga

Tabell 111: 5. Självförsörjningsgraden

Varuslag

självförsörjningen till ett underskott, medan den för fläsk bibehålls praktiskt taget oförändrad. Däremot inträffar för ägg en viss ökning av självförsörjningsgraden. Allt detta gäller, om nuvarande produktionsstruktur inom de enskilda länderna bibehålls, en förutsättning som naturligtvis är mycket osäker. Bedömningarna i fråga om produktions- och konsumtionsutvecklingen under de närmaste åren går allmänt ut på en fortsatt ökning av självförsörjningsgraden. Sådana bedömningar måste dock tas med stor försiktighet och kan aldrig bli annat än räkneexempel, som visar tendenser under vissa bestämda förutsättningar. Tillkomsten av EEC:s egen enhetliga jordbrukspolitik påverkar naturligtvis utvecklingen. Kommer den industriella expansionen, såsom ofta förmodas, att ge en extra stimulans till produktionsökning, särskilt i Frankrike, som har de flesta outnyttjade resurserna? Eller kommer den tack vare hela den gemensamma marknadens tillkomst att få en sådan styrka och medföra en sådan sugning av arbetskraft från jordbruket, att produktivitetsökningen där huvudsakligast äger rum genom minskad arbetsvolym och mindre genom ökad totalproduktion, alltså i stil med vad som skett i Sverige sedan början av 1950talet? Att ge ett bestämt svar på dessa

ländervis

i EEC för vissa

Västtyskland

Nederländerna

jordbruksprodukter

BelgienLuxemburg

Hela EEC

1960/ 1962/ 1960/ 1962/ 1960/ 1962/ 1960/ 1962/ 1960/ 1962/ 1960/ 1962/ 61 63 61 63 61 63 61 63 61 63 61 63 Vete Fodersäd Socker Nötkött Fläsk

82 85 107 85 93

77 79 76 90 96

116 124 178 109 95

139 110 101 107 99

75 64 82 75 102

104 52 78 67 85

Källa: Jordbruksstatistik från EEC:s statistiska byrå.

41 31 135 106 162

49 37 80 108 156

70 45 149 95 106

78 48 110 95 109

89 82 126 95 99

108 75 86 93 101

51 frågor låter sig inte göra. Båda delarna är för övrigt möjligt samtidigt. Medan i länder och områden med en ekonomisk struktur liknande Sveriges — de nordvästra delarna av EEC — en parallell till den svenska utvecklingen inte är osannolik, förefaller det tills vidare rimligast att räkna med att omflyttningen av folk från jordbruket till andra näringar inom övriga delar av EEC inte får någon produktionshämmande effekt. En annan »osäkerhetsfaktor» både på tillgångs- och efterfrågesidan är vad som kan bli följden av ett samgående med EFTA och då särskilt en anslutning av den engelska marknaden. På tillgångssidan gäller frågan vilka möjligheter samväldesexporten kommer att få, på efterfrågesidan vilka konsekvenserna blir på den engelska hemmamarknaden vid en övergång till EEC:s prisregleringssystem. I Storbritannien tillämpas för viktigare jordbruksprodukter det s. k. lågprissystemet, dvs. hemmamarknadspriserna i konsumentledet får bestämmas av världsmarknaden, medan producenterna erhåller tillskott av statsmedel. En övergång till det kontinentala högprissystemet skulle — särskilt för det priskänsliga smöret — medföra en prishöjning och därmed även en efterfrågeminskning på den brittiska marknaden. I tabell III: 6: a—c återges uppskattningar av produktions- och konsumtionsstorleken år 1970.3 Det lägre alternativet förutsätter en årlig tillväxt av bruttonationalprodukten på i genomsnitt 3,9 °/o, det högre alternativet en årlig tillväxt på i genomsnitt 5 °/o. Med tanke på de stora svårigheter som möter en framskrivning särskilt av produktionsutvecklingen bör än en gång osäkerheten understrykas. Siffrorna avser endast att ange tendenser mot bakgrunden av vissa bestämda förutsättningar. (Se även not 5.) För spannmål förutses som synes, att underskottet på vete inom EEC förvand-

las till ett överskott vid 1970-talets ingång, medan däremot underskottet på fodersäd ökar. Produktionsprognosen bygger på förutsättningen, att den besådda arealen blir densamma under 1960-talet som i slutet av 1950-talet men att arealavkastningen fortsätter att stiga. Sockerproduktionen täcker redan nu i stort sett konsumtionen. Genom ökad avkastning väntas produktionen kunna hålla takt med konsumtionen på en nivå något över den fulla självförsörjningen. Den förväntade produktionsökningen är dock mindre än vad som motsvarar hittillsvarande tendens. Produktionsprognosen har nämligen gjorts mot bakgrunden av de inom EEC aviserade förslagen att söka motverka uppkomsten av svårsålda exportöverskott. Efterfrågan på kött har även i höginkomstländerna en relativt stor inkomstelasticitet, och konsumtionen per capita stiger alltjämt med realinkomsten. Även med avsevärt ökande produktion väntas därför underskottet bestå inte endast för EEC utan för Västeuropa som helhet. För fläsk och fjäderfäkött kan dock en produktionsökning åstadkommas betydligt lättare än för nötkött och leda till marknadsrubbningar. Att göra en bedömning av produktionsoch konsumtionsutvecklingen för mjölk och mejeriprodukter erbjuder särskilt stora vanskligheter. Den i tabellen återgivna prognosen bygger på tidigare produktionstendenser och förutsätter vidare oförändrade prisförhållanden. Den illustrerar vilka marknadssvårigheter som vid dessa förutsättningar kan inträffa. Inom EEC uppstår ett överskott på mer 5 Uppgifterna för 1970 utgör framskrivningar av prognoser för 1965. Redan nu ser man, att folkökningen går snabbare än väntat. Vid tidpunkten för sättningen av detta betänkande (hösten 1965) pågick översyn av i tabell 111:6 redovisade prognoser. Resultatet av denna översyn var då ännu inte offentliggjort.

52 Tabell III: 6. Varubalansen inom EEC-staterna m. fl. länder (Milj. ton; + överskott, —underskott) a) S p a n n m å l o c h s o c k e r Antaganden för 1970

Genomsnitt 1957/59

Högalternativ

Lågalternativ Produktion

Konsumtion

Vete Fodersäd

24,9 25,6

26,8 33,0

Summa Socker

5,02

4,96

1 Produktion

Konsumtion

Balans

Produktion

Konsumtion

Balans

31,2 -1,9 33,7 -7,4 -9,3 + 0,06! 6,43

28,6 43,6

+ 2,6 -9,9

31,2 33,7

28,8 44^9

+ 2,4 -11,2

6,23

-7,3 + 0,20

6,60

6,40

— 8,8 + 0,20

Balans

En viss nettoimport förekom som emellertid uppvägdes av en något större lagerökning.

b) K ö t t o c h f l ä s k (slaktad vikt) 1 Antaganden för 1970

Genomsnitt 1957/59

Högalternativ

Lågalternativ

EEC Storbritannien övriga Västeuropa Summa 1

Produktion

Konsumtion

Produktion

Konsumtion

Balans

Produktion

Konsumtion

Balans

Balans

7,11 1,86

7,36 3,38

-0,25 -1,52

. 10,30 2,23

10,38 3,89

-0,08 -1,66

10,52 2,27

10,97 4,25

-0,45 -1,98

3,46

2,69

+ 0,77

4,57

3,61

+ 0,96

4,81

3,82

|

+ 0,99 -1,44

— 0,78

— 1,00

Omfattar nöt- och kalvkött, fläsk, får- och lamm- samt fjäderfäkött.

c) M e j e r i p r o d u k t e r (omräknade till mjölk) Antaganden för 1970 (jfr texten)

Genomsnitt 1956/60

EEC Andra europeiska länder 1 Summa

Produktion

Användning

Balans

Produktion

Användning

Balans

58,2

56,4

+ 1,8

77,5

68,9

+ 8,6

45,2

50,0

-4,4

54,8

57,8

-3,1

|

-2,6

+ 5,5

Omfattar Danmark, England, Finland, Irland, Norge, Polen, Schweiz, Sverige och Österrike. Källa: FAO, Agricultural Commodities — Projections for 1970, Rom 1962.

53 än 1 0 % . För Västeuropa som helhet förvandlas det nuvarande underskottet till ett överskott. Jämsides med dessa bedömningar av produktions- och konsumtionsutvecklingen inom EEC och Västeuropa kan det vara skäl att erinra sig motsvarande, som FAO gjort för världen i dess helhet med uppdelning på låg- och höginkomstländer och som tidigare anförts. I låginkomstländerna skulle det redan vid det lägre av de alternativ som utförts krävas en produktionsökning betydligt större än den nuvarande för att täcka den väntade ef terf rågeökningen. 4. Konsekvenser för svenkt av EEC:s tillkomst

jordbruk

Den gemensamma marknadens tillkomst har konsekvenser för svenskt jordbruk, oavsett om Sverige anknyts eller ej. Med anknytning förstås här närmast en associering, som innebär att jordbruket inordnas i den gemensamma marknadsregleringen. Det är också klart, att konsekvenserna av en sådan anknytning blir beroende av innehållet i det avtal, genom vilket denna kommer till stånd. Konsekvenserna av EEC:s tillkomst framstår emellertid klarast, om man utgår från dels en situation där jordbruket kommer utanför och dels en situation med en (fullständig) anknytning i jordbrukspolitiskt hänseende. .*Det skall här till sist för undvikande av missförstånd påpekas, att frågan om en anslutning av Sverige till EEC för närvarande (hösten 1965) inte är aktuell. Frågan har dock i ett tidigare skede varit föremål för överväganden och debatt och måste åtminstone på längre sikt tas med i bilden. Det har därför ansetts befogat att här diskutera detta alternativ. A. Sverige står utanför EEC I händelse Sverige kommer utanför EEC, gäller frågan främst, hur landets export

av jordbruksprodukter påverkas. 6 I tabell III: 7 redovisas Sveriges jordbruksoch livsmedelsexport 1962 och 1963 med fördelning på avnämarområden. Som framgår av tabellen har EEC under senare år mottagit drygt 40 °/o av exporten, med tyngdpunkten förlagd till Västtyskland. Om man vid jämförelsen begränsar sig till »egentliga» jordbruksprodukter (dvs. i huvudsak de varor som omfattas av den svenska jordbruksregleringen), visar det sig att den svenska exporten 1962—63 totalt uppgick till ca 550 milj. kr per år, varav 40—45 °/o gick till EEC och 35°/o till EFTA. Tendensen under senare år har varit en viss förskjutning av exporten — från.EEC till EFTA och öststaterna. Det må erinras om att exporten är en relativt liten del av den saiiilade jordbruksproduktionen, ungefär 6—8 °/o. Drygt 90 % av hela jordbruksproduktionen går sålunda till j hemmamarknaden. Exporten kan hänföras till vad man brukar kalla marginalproduktion. Denna marginalproduktion ger upphov till överskott antingen mera varaktigt eller under vissa perioder—- med import under andra perioder-—beroende på olikheter i årsmån eller 'på »säsongvariationer. Exporten av spannmål men också av en del andra produkter måste också ses mot bakgrunden av det förhällandet, att import kan förekomma för att tillgodose särskilda kvalitetskrav. För t-ex. brödsäd var nettoexporten under; 1950-talet 40 milj. kg i genomsnitt per år. Variationerna var dock stora med'en maximal nettoexport 1953/54 på 481 milj. kg och en maximal nettoimport 1951/52 på 345 milj. kg- I fi'aga om fodersäd förelåg nettoimport. För smör var nettoexporten 0 I och för sig tänkbart är naturligtvis också, att EEC-länderna kan komma att exportera jordbruksprodukter till Sverige. Den export som förekommit bar åtminstone hittills (hösten 1965) varit rätt obetydlig.

54 ^

^^

^^ ^^ a?

cN

« £

•w

3 GO

-i.

°o N O! CO T " o N n fl; t s O © CM CO TH TH CM CM r-i

CM CO CO t > o •>* •O 00 CM Tl« p TH 00 <*> TH CO TH "-I

TH

© ©

q

"S 00 Irt CO CO co

«0 CO ©

CM O 00 O TH CM T I

» c n i ö T j

°0 O

^ • < * CO *H"©"I-T 1

»-i

co © o ' © co

co

O;

°e »C5

0-1 »-•5

it

*i

91 US

i ^

co

Q

««

h«

•«*

4» O

US

• t-

Oljeha tiga fröer o frukte

CM

©

m CO

'»

£

O CO i n

« o " 1 c " coco"

©

1 1 c" 1

CM"

TH

<L>

•94

S

J? T3

>

>

(O

oT „ i< +J o o

» © O © c» O O O

c O. H

Cn

.

W2 ^ ~ . 15 <s r*> £ CS

L> t -

•5

<*

O

, © 1 o

N i t H O "i c © ©

co

<•

1 TH

|

Q

C»

cf

©

© ©

°c co

*L «

CM

co C l TH co O c "3 CM O O O o

»^ m © e j © CO CM " * ©

*•<_ O O »"i O o <=T o © O o " o

"-H t > TH T H

CO ©

««S © CM ©

1 o"©'

<=>_ 00 i n CO O • * CM" o " O O O © "

"S CO ©

*-< TH

CM

o ©

CM

©

T H

b

^w £ Z:

°E

'S 2 ss G ._ o »

S j G =0 :<S "3 ^c E

3 C3 .3 _| > T3 1)

1 CO

JC

f 3

so

^

Frukter köksväxter

C/2

•

o> t-> :c4 C

•Q

o

«

Spannmål 0. varor därav

t»

»9

•••5 o

>a £

6 _

CM

<-T> © l > CO

© o

"

a i. v

(9) •O

•«,

Q

o o

<M TH © ©

g* g .2 "C <u

N

o CM TH

co O © " © "

*H cc co o

°o T}< CO © CO ©

«o m o m TT c <Ä l > T H

**• O) O T - o l > "5 © O O O m

1-1

"o co

CS CO T-i CM © CM •» CM © © »»H

© CO

C«J T-I T>< T-i

O

^

O

"I

co O O

T-l

o

H T f

TH

•o i n CM 00 © 00 CM ^ O t O f © © © CM

TH

*5 CO © 00 © <5> ©

©

•tt

m

O

„.

^

£12 c "C c "-3-SPg 3

1—1

iC st

OJ

i*

«!

eo

••l

T>H TH

CM

IS

•««

9]

© ©_

CO

CM

1 CM © "

»^ "*

»O

H

O

1 ©"©"

•« 6

« ».•f

s CO

*

O

asr

CO

3 ."ti tat) .2 r* <" £ S•H3 '5 'S h o a° C ?-

IS

t

©

c.

"£ g C3

E3

•a

> ^

c 6 '£

CS

CO

^iT

CM

°o TC CM TH «. © ©

<=>"

e<5

co

"o

<»

m co

TH ©

*H CO TH 00 <Ä TH O -<t

T3 C 4<S c

^ ©

«T o f CM r f © © " T H "

a

5, o

a

t .

.g)

^ CS

e H

E-

62,3 (11 o/0)

63,0(11 %)

<»" in d ^ d d i-T

cvf

»O* eo*

°o M O O f l l T f

«0 O CO CO

Ncoddno"

^ d r t d

Ö O O M H O C

^ OT i> in o

«>

'"i

IS

<=T

<=T

m

T* o

=0

•-<

e

^ co 0 o_ 0 "N»J 1 o " o " o "

*^ in 0 0 (MO e i 0" TH" 0" 1 H O

<» «T

*V

°o CM O SO O " f e o o 0 1 0"

Oiunaom 0 0 »THTfd 1d o

^ «T

•» ^o"

0 •#

^ r t d d

««ONO

1d o

«T

>«r

e»

»O 00 CO 00

CO -*f

<»

»O

Diverse livsmedel

O

1 lo

Vissa fodermedel

565,4

205.6 (36 %) 23,6 39,3 125,2 2,1 9,1 6,2

"sroToro'o'o

Kaffe, te, kakao, kryddor m.m.

Oljehaltiga fröer o. frukter

Anim. o. veg. oljor o. fetter

234.5 (42 o/0) 121,6 25,9 3,2 13,5 70,3

£

° r-'

ii

1 1

Frukter, köksväxter

° £ *"

» T C i n r f O O l «T 00 © d d T-T e^ 1-H

<>i

^ H t o f l 00 rf *£ c£ ci •*-* i-* <o tlCJrl

N N O O i n O ^ N ^ 00 c d 00 CM © © >« H r l

O «T CO

« W O r f » I H N

O N

O O " N

«5~

«?

00 «?

«S 'o" *»l

pa tC »J«

O

N ^ O f f l O M O

«>

=*_

°o* d

c d in" d

«sT

»d*

"*

co

T ^ cd"

$£

°o i> 00 co © © "j'lndd't^d

<o^ 00 CM CM n o "Tofoinli-Td

fl 5 > -c

"* © i—' C O I>

M C O N O

T-IT-I

N o d d d n

^0*00

1d o

Östeuropa

Öoriga länder

©

EFTA

vi

«T

»H

EEC Västtyskland Nederländerna Belgien Frankrike Italien

"* c o

*? csf of in 1 d i-T

Kött, fläsk m.m.

Mejeriprod., ägg m.m.

Spannmål o. varor därav

C/3

•» •a"

*• °d

tys ®f

*•»

l^

**

<aT

<aT •$

Totalt

Norge Danmark Storbritannien Portugal Schweiz Österrike

4)

56 15 m i l j . kg i g e n o m s n i t t p e r å r . N e t t o e x p o r t e n av fläsk v a r i g e n o m s n i t t 13 m i l j . k g p e r å r m e n steg r ä t t väsentligt fr. o. m . 1957/58. F ö r t. ex. k ö t t o c h s o c k e r förelåg e n n e t t o i m p o r t p å i g e n o m snitt 13 r e s p e k t i v e 62 m i l j . kg p e r å r . Även om alltså exporten är en liten del av den totala jordbruksproduktionen, är det klart att ett bortfall av exporlmöjligheterna eller starkt försämrade förutsättningar kan få återverkningar på jordbrukets inkomstmöjligheler. Redan från Romfördragets ikraftträdande den 1 Januari 1958 och fram till den 30 juli 1962, då de första marknadsregleringarna inom E E C sattes i funktion, synes en viss försämring av de allmänna förutsättningarna för den svenska jordbruksexporten ha ägt rum. Detta hänger 1 bl. a. samman med de tullsänkningar, som efter h a n d gjorts i den interna handeln inom EEC för jordbruksvaror liksom för andra varor. Nämnas kan sålunda, att den 1 januari 1962 den interna tullavvecklingen för icke-liberaliserade jordb r u k s v a r o r uppgiék till 35 °/o och för liberaliserade jordbruksvaror till 30 %>, samtidigt som en anpassning av vederbörande tullar för tredjelandsimporten skett mot den gemensamma yttre tulltariffen. Praktiskt h a r följderna härav blivit, att exportörer inom andra länder i EEC vid export till Sveriges viktigaste marknad, Västtyskland, k u n n a t få ut ett bättre p r i S ) eftersom deras v a r o r belastats med mindre tull än de svenska. I vissa fall torde dessa preferenser också h a utnyttjats av exporterande medlemsland till att "stärka konkurrensförmågan i prishänseende. En a n n a n faktor, som också redan torde ha verkat försämrande p å exportmöjligheterna, är åtgärder i syfte att harmonisera de veterinära gränsskyddsbestämmelserna inom EEC. Härigenom får medlemsländer, som tidigare av veterinärhygieniska skäl vid export inom animalieo m r å d e t varit praktiskt taget utestängda från den tyska marknaden, möjlighet att bjuda Sverige och tredje land överhuvudtaget k ä n n b a r konkurrens. Även en psykologisk faktor kan verka i samma riktning och försämra förutsättningarna, nämligen en allmän strävan att i Rom-fördragets anda i första hand utveckla den interna handeln inom EEC. De n ä m n d a verkningarna är naturligtvis svåra att kvantitativt uppskatta. >Ian kan

inte helt isolera dem från verkningarna av a n d r a faktorer, som också funnits under tiden men som ej behöver hänga samman med den gemensamma m a r k n a d e n s tillkomst. Sålunda steg den svenska exporten av levande svin till Västtyskland ganska påtagligt fr. o. m. 1959, men detta torde kunna hänföras dels till ett temporärt ökat importbehov i Västtyskland —- importen av levande svin och fläsk från medlemsländerna steg även mycket kraftigt •— och dels till en förbättringsklaijsul i det svensk-lyska handelsavtalet. Sedan den gemensamma jordbrukspolitiken börjat tillämpas, kan som tidigare n ä m n t s med största sannolikhet sådant avtal ej längre slutas med enskilt EEC-land. I fråga om smör kan konstateras en stark ökning av exporten till Västtyskland från exporterande medlemsländer (Nederländerna och Frankrike), detta alltså innan ä n n u någon m a r k n a d s reglering för smör beslutats. Att förutom produktionsökningen i Europa de allmänna strävandena a t t stärka den interna handeln i enlighet med Rom-fördragets målsättning bidragit härtill torde vara : otvivelaktigt. Vid en summering av olika utvecklingstendenser under detta första skede efter tillkomsten av Rom-fördraget.-' synes det intrycket'överväga, att skadeverkningarna för tredje land dock varit ganska begränsade. I varje fall kunde den svenska exporten i stort sett hävda sin ställning. Ett betydligt kärvare kliriiat inträdde efter tillkomsten i mitten av 1962 av-de särskilda marknadsregleringarna för spannmål, fläsk, ägg och fjäderfä. De nya regleringarna innebar bl. a., att de tidigare tullarna ersattes med rörliga importavgifter, vilka konstruerades så att de gav en successivt ö k a n d e preferens åt medlemsländerna. Vjdare infördes för fläsk, ägg och fjäderfä systemet med slusspriser och extra avgifter i vissa lägen, vilket ytterligare ökade diskrimineringen mot tredje land och vid några tillfällen gjorde all export till EEC praktiskt taget utesluten. E n påtaglig känning av dessa nya h a n delshinder fick den svenska exporten kort efter det att marknadsregleringen för fläsk trätt i tillämpning. Följden blev att den svenska exporten av slaktsvin till Västtyskland kraftigt minskade för att omkring å r s skiftet 1962/63 helt upphöra. Lyckligtvis gick den svenska fläskproduktionen samtidigt ned och tillgängliga överskott k u n d e temporärt avsättas i vissa andra l ä n d e r

57 (utom och inom EEC), varför skadeverkningarna i dåvarande läge i stort sett kunde bemästras. Erfarenheterna av regleringens sätt att verka medför dock att utsikterna för en framtida export till EEC-området ter siij rätt mörka. Ett annat område där man även haft negativa erfarenheter av EEC-regleringarna är ägg. Under vissa perioder har det sålunda — på grund av det tillämpade slussprissystemet — varit praktiskt taget omöjligt att exportera till Västtyskland, som eljest varit Sveriges traditionella avsättningsmarknad för denna produkt och dit exporten tidigare kunde dirigeras utan andra hinder än relativt måttliga tullar. Vad avser spannmål har utvecklingen däremot hittills inte medfört någon direkt försämring. I fråga om den svenska veteexporten — som traditionellt brukar gå till Västtyskland och där i huvudsak disponeras för tillverkning av »exportmjöl» avsett för länder utanför Europa — bedöms de fortsatta möjligheterna dock såsom osäkra. Detta sammanhänger dels med den ökande produktionen inom EEC som tenderar mot självförsörjning och dels med "de ändrade förutsättningarna för de tyska mjölexpörtörerha att erhålla tidigare utgående1 exportstöd. Väd gäller 'fodersäd bedöms å andra sidan exportmöjligheterna som relativt gynnsamma även för framtiden. Ett tredje skede i fråga om genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EEG kan sägas ha börjat den 1 november 1964, då marknadsregleringar infördes även för mejeriprodukter och nötkött. Vilka konsekvenserna härav skall bli lör den svenska exporten är det för tidigt att uttala sig om. Rent allmänt kan dock sägas att, med erfarenhet av de tidigare införda regleringarna och med kännedom om den väntade produktionsutvecklingen inom EEC, utsikterna speciellt vad gäller smörexporten ter sig mycket osäkra. I fråga om nötkött torde å andra sidan EEC även i fortsättningen vara underförsörjt, varför det svenska köttöverskottet normalt torde kunna placeras på denna marknad så länge ett sådant överskott kommer att föreligga. Uppfattningarna har växlat från tid till annan om möjligheterna till fortsatt export till EEC-länderna och att för dessa länder, i den mån förutsättningarna för svensk export försämras eller

rent av försvinner, finna fullvärdiga ersättningar, t. ex. i Storbritannien och andra EFTA-länder, inom östblocket eller inom u-länderna. I början av 1960talet såg man i allmänhet rätt pessimistiskt på dessa möjligheter. Utvecklingen under de allra senaste åren har emellertid varit mindre ogynnsam än vad sålunda tidigare förväntats. Detta gäller exporten på såväl EEC-länderna som på Storbritannien, i viss utsträckning även exporten till östblocket. I u-länderna har däremot inte öppnat sig några nya exportmarknader. Alltfort gäller dock i fråga om östblocket, att det rör sig om mer eller mindre tillfälligt uppkommande importbehov, och i fråga om u-länderna, att de har svaga valutaresurser, vilket hämmar deras möjligheter till livsmedelsimport. Det förhållandet, att det svenska jordbruket i viss utsträckning får bidra till finansieringen av eventuella exportförluster, är bl. a. avsett att motverka uppkomsten av exportöverskott. Även på annat sätt har man inom jordbruksregleringens ram sökt stimulera produktionsinriktningen så, att den skall balansera gentemot hemmamarknadens behov. En intensifierad strävan i den riktningen är tänkbar som medel att motverka konsekvenserna av försämrade expoi-tmöjligheter. Men samtidigt måste konstateras, att utrymmet för en sådan politik är begränsat. Även om de genomsnittliga exportöverskotten på brödsäd, fodersäd, smör och fläsk är relativt små i förhållande till totalproduktionen, så gäller detta också normalt om importöverskotten på sådana produkter som kött och socker. Andra förhållanden att ta hänsyn till är att jordbruksproduktionen till sin karaktär är sådan, att den är utsatt för betydande årsvariationer och att en avsevärd utbyteshandel med både import och export förekommer, bl. a för att tillgodose särskilda kvalitetsönskemål in-

58 om landet. Exportutsikterna torde med hänsyn till vad som framhållits i det föregående få bedömas som osäkra, även om de för närvarande (hösten 1965) ter sig ljusare än de gjorde för några år sedan. Skulle exportmöjligheterna mer varaktigt försämras, måste, om omfaltande exportförluster skall kunna undvikas under gynnsamma skördeår, antingen den genomsnittliga självförsörjningsgraden på livsmedel sänkas under den nuvarande genom minskning av totalproduktionen, eller årsvariationerna balanseras genom lagring, i den mån detta är möjligt med någorlunda bibehållen kvalitet hos de lagrade produkterna. Att en sådan lagring inte endast är förenad med kostnader utan dessutom är svår att genomföra så att en verklig utjämning åstadkoms framgår av undersökningar, som företagits inom statens jordbruksnämnd. B. Sverige anknyts till EEC:s jordbrukspolitik Eftersom knappt 10 % av den svenska jordbruksproduktionen exporteras, är det givetvis långt väsentligare hur förutsättningarna blir för återstående dryga 90 °/o vid en anknytning till EEC än vad som sker med exporten i händelse det svenska jordbruket stannar utanför. Dessutom går ju inte hela exporten till EEC-området, inte ens om Storbritannien skulle inkluderas. Den centrala frågan vid en anknytning är, hur jordbruksbefolkningens inkomstnivå skulle påverkas. Detta i sin tur är beroende av hur prisutvecklingen blir inom EEC. Varje bedömning härav är givetvis ytterst vansklig. Jordbrukspolitiskt sett har man att ta ställning till vad som kan vara en acceptabel pris- och inkomstutveckling. I Sverige har hittills som mål för jordbrukspolitiken satts en på visst sätt definierad inkomstlikställighet (se kap. XII).

Möjligheterna att uppnå detta mål beror bl. a. på de priser jordbrukarna får. Vid en anknytning till EEC blir därför priserna på den gemensamma marknaden av stor jordbrukspolitisk betydelse. Man kan här tänka sig olika fall. Prisnivån inom EEC kan exempelvis vid tidpunkten för en svensk anknytning komma att lägst motsvara prisnivån inom Sverige. De reala förutsättningarna att förverkliga inkomstlikställigheten försämras då ej genom anknytningen. Skulle prisnivån inom EEC bli högre än ett inhemskt svenskt avtal skulle ha gett, förbättras de givetvis. Begreppet prisnivå inkluderar då också skillnaderna i kostnader för exportstöd i de båda fallen. Eftersom anknytningsförhållandena ej är kända, kan dessa skillnader ej bedömas. Slutligen kan de svenska priserna efter en anknytning komma att ligga på en nivå, som är lägre än vad som krävs för att nå det uppställda inkomstmålet. Möjligheten att nå detta blir då beroende av om utrymme erhållits inom associationsavtalets ram för nationella åtgärder, genom vilka antingen den svenska producentprisnivån kan höjas utöver den i EEC eller inkomster på annat sätt tillföras jordbruket. Den genomsnittliga producentprisnivån i Sverige har under senare delen av 1950talet och därefter undergått en relativ höjning gentemot den inom EEC (jfr tab. III: 11). Med reservation för den osäkerhet som alltid vidlåder en sådan jämförelse kan konstateras, att den svenska producentprisnivån i början av 1960-talet i stort sett motsvarade den inom Italien rådande, låg något under Västtysklands prisnivå men över övriga EEC-länders. Av redovisade västeuropeiska länder hade 1962/63 endast Schweiz, Finland, Norge och Västtyskland högre producentpriser. En väsentlig orsak till den i förhållande till Sverige relativa sänkningen av den västeuropeiska pro-

59 ducentprisnivån var sannolikt de fallande världsmarknadspriserna, som man hade mindre möjlighet att skydda sig mot än vad fallet var i Sverige genom automatiken i den svenska jordbruksregleringen. Om alltså som utgångspunkt tas genomsnittspriserna inom EEC vid 1960talets början, skulle resultatet av en anknytning till EEC:s jordbrukspolitik då ha blivit ett inkomstbortfall för det svenska jordbruket. Givetvis är det här tillämpade betraktelsesättet mycket statiskt. Väsentligare är, hur förutsättningarna för prisutvecklingen kan väntas bli framöver. Ej heller är producentpriserna ensamma avgörande för jordbrukets inkomstvillkor utan även kostnadsläget och inte minst graden av effektivitet. Vissa omständigheter talar för att prisanpassningen inom EEC sker mot en prisnivå, som ligger över det nuvarande genomsnittet (vilket inte nödvändigtvis behöver innebära, att man når upp över den svenska prisnivån). Härför talar för det första själva syftet med den gemensamma jordbrukspolitiken, nämligen att åstadkomma skäliga inkomstförhållanden för jordbruksbefolkningen samt för det andra — i varje fall som en tänkbar faktor — en allmän expansion inom näringslivet i dess helhet till följd av den gemensamma marknadens utveckling med reallönestegringar och sugning av arbetskraft från jordbruket som följd, vilket i sin tur drar jordbrukets arbetskostnader uppåt. Å andra sidan finns faktorer som verkar i motsatt riktning i vad gäller prisnivån. Det finns en risk att särskilt i Frankrike, där producentprisnivån ligger under den västtyska men där också de största produktionsresurserna finns, genom prisanpassning uppåt en produktionsökning stimuleras fram som leder till besvärande avsättningsproblem för marknadsområdet i dess helhet. För brödsäd utgör den i

december 1964 beslutade prisanpassningen en kompromiss mellan högsta prisnivån, den i Västtyskland, och den lägsta, som gäller i Frankrike. Sammanfattningsvis synes det för närvarande (hösten 1965) mest sannolikt, att anpassningen inom EEC kommer att ske mot en prisnivå, som visserligen ligger högre än det nuvarande genomsnittet men som samtidigt ligger något lägre än den svenska. Även utvecklingen av de inbördes prisrelationerna mellan produktslagen är betydelsefull och kan leda till lönsamhetsförskjutningar mellan olika produktionsgrenar inom jordbruket vid en associering. Ogynnsammast både med hänsyn till marknadsprognoserna och med hänsyn till nuvarande producentpriser inom EEC är situationen för mjölkproduktionen. Den är något gynnsammare för övriga animalieprodukter. För fläsk är visserligen självförsörjningen i stort sett fullständig inom EEC och risken för överskott alltså näraliggande, men fläskpriset är sammankopplat med fodersädspriset, som kan väntas hållas uppe genom underskottet på fodersäd. Enligt den svenska jordbrukspolitiken får jordbruket i viss mån bidra till finansieringen av eventuella exportförluster, medan motsvarande i varje fall enligt vad som framgår av hittills uppdragna riktlinjer ej gäller inom EEC. En anknytning till EEC:s fonder för exportfinansiering skulle alltså betyda en viss lättnad för det svenska jordbruket. Överhuvudtaget kan man räkna med att det lilla svenska exportöverskottet ej längre skulle erbjuda några bekymmer i en europeisk stormarknad. A andra sidan förlorades de importavgiftsmedel, som nu inflyter vid import till Sverige. Hela svenska folkhushållet skulle vidare få bidra bl. a. till finansieringen av eventuella exportförluster vid export till tredje land och andra överskottsopera-

6-0 tioner, oavsett var inom hela EEC-området exportöverskotten uppstått. På kostnadssidan är några mera påtagliga direkta verkningar av en svensk anknytning till EEC knappast att förvänta. Indirekt däremot kan man naturligtvis räkna med det förbilligande av olika produktionsmedel, som allmänt kan följa av utvecklingen mot en mera specialiserad stormarknad. Eftersom i Sverige inga subventioner förekommer på förnödenheter till jordbruket, om man bortser från skatterestitutionen på bensin, medan sådana tillämpas i en del andra länder (jfr tab. III: 12), kan här en harmonisering medföra en viss om än liten höjning av konkurrenskraften för det svenska jordbruket. Beträffande maskiner och redskap bör vidare en kostnadsnedpressning kunna äga rum genom det successiva tullbortfallet, men detta sker redan inom EFTA, och det är från ett EFTA-land, nämligen Storbritannien, som den största maskinimporten kommer. Hur det inom Rom-fördraget förutsatta sociala stödet till »skydd för jordbruk, söm är missgynnade genom strukturella eller naturbetingade omständigheter», i praktiken kommer att tillämpas blir också betydelsefullt. En jämförelse med det svenska småbruksstödet och det särskilda stödet till Norrlandsjordbruket ligger nära till hands. Slutligen må något nämnas om den del av den svenska jordbrukspolitiken, som baserats på jordförvärvslagen och bolagsförbudslagen (se kap. XII). Som tidigare nämnts är strukturpolitiken, till vilken nämnda lagstiftning i princip bör kunna hänföras, även i fortsättningen avsedd att bli i främsta rummet en nationell angelägenhet inom EEC, även om en betydande samordning eftersträvas även på detta område. Själva kriteriet på om en svensk anknytning skall få konsekvenser med krav på ändringar eller har-

monisering ligger dock i om lagstiftningen verkar diskriminerande mot juridiska och fysiska personer i andra länder och därigenom motverkar den gemensamma marknadens utveckling. Så kan ej anses vara fallet, eftersom varken de tidigare jordförvärvs- och bolagsförbudslagarna eller den nya jordförvärvslag, som den 1 juli 1965 efterträtt dessa båda lagar, har bestämmelser eller inskränkningar, som är beroende av nationaliteten. De synpunkter beträffande konsekvenserna för svenskt jordbruk av en anknytning till EEC, som här redovisats, gäller främst korttidsperspektivet. De mera långsiktiga konsekvenserna, som är de kanske mest intressanta, är naturligtvis ännu svårare att precisera. Som ovan antytts bör jordbruksbefolkningen, liksom andra samhällsgrupper, kunna räkna med att få del av de allmänna ekonomiska fördelar i form av effektivare produktion och billigare varor, som kan följa med utvecklingen mot én stormarknad. Även direkt för jordbruket kan fördelar uppstå genom samordningen i ett större marknadssystem, bättre förutsättningar för ekonomiskt lönande specialisering, kvälitetskönkurrens etc. Eftersom det svenska jordbruket ur effektivitetssynpunkt (jfr följande kapitelavsnitt) ligger relativt väl till enligt västeuropeisk måttstock, borde det även vara rimligt att Sverige fick bidra till att täcka underskotten inom den här diskuterade västeuropeiska stormarknaden. Härigenom skulle det bli möjligt att bättre utnyttja den förefintliga produktionsapparaten med däri bundna fasta produktionsresurser. 5. Det svenska jordbrukets konkurrenskraft A. Konkurrenskraftens innebörd Ett fullt och effektivt utnyttjande av alla produktionsfaktorer och då särskilt ar-

61 betskraften är som utvecklats i kapitel II nödvändigt om en snabb ekonomisk tillväxt skall kunna ske. I detta sammanhang är det av stor betydelse, att produktionen inriktas på sådana näringsgrenar, som är konkurrenskraftiga, internationellt och inom landet. I stort sett medför den fria konkurrensen, att resurserna dras till näringsgrenar och företag med god konkurrenskraft och lönsamhet. I den mån av särskilda orsaker den fria konkurrensen mer eller mindre sätts ur spel, gäller för samhället att följa utvecklingen inom berörda näringar och företag och från tid till annan pröva, om effektiviteten ändock upprätthålls på en nivå som kan betraktas som ur allmän synpunkt godtagbar. Med hänsyn till det starka skydd som statsmakterna av olika skäl funnit, riktigt att ge jordbruket anser vi det självklart, att man vid en omprövning av riktlinjerna för jordbrukspolitiken söker klargöra, hur det svenska jordbruket står sig i fråga om konkurrenskraft. Till jordbrukets naturliga: förutsättningar hör sådant som jordmån, klimat, topografi osv. En mångfald andra faktorer bildar tillsammans vad som skulle kunna kallas de tekniska förutsättningarna. Dessa senare bestämmer den effektivitet, med vilken de naturliga förutsättningarna kan utnyttjas. Hit hör i främsta rummet yrkesskickligheten och denna är i sin tur beroende på forskningsoch upplysningsverksamheten samt utbildningsstandarden. Den lagstiftning som reglerar fastighetsbildningen och möjligheterna till upplåning för rationaliseringsändamål kan vidare nämnas. Av betydelse är också tillgången på kapitalvaror och förnödenheter till rimliga priser, vilket förutsätter effektiva inhemska industrier och fri import. Ytterligare må här nämnas tillgång på kvalificerad och billig service, exempelvis maskinreparationer och transporter.

Av väsentlig betydelse är dessutom, att produkterna kan, omhändertas av en effektiv förädlings- och distributionsapparat. I ett fritt näringsliv är det i huvudsak alla dessa förutsättningar av olika slag som är bestämmande för jordbrukets konkurrenskraft, både internationellt och inom landet. Av skäl som behandlats i kapitel II är jordbruket, både i Sverige och i praktiskt taget alla andra länder, föremål för statliga regleringar, vilka i högre eller lägre grad sätter den fria konkurrensen ur spel. En inkomstomfördelning till jordbrukets förmån sker från andra samhällsgrupper i form av gränsskydd, statssubventioner e. dyl. Internationellt ökar naturligtvis jordbrukets konkurrenskraft inte därför, att det tack vare ett omfattande jordbruksstöd har ett relativt sett högt inkomstläge. Inom landet har emellertid detta genom särskilda åtgärder åstadkomna inkomstläge såtillvida en betydelse, att det ökar jordbrukets förmåga att konkurrera med andra näringsgrenar om arbetskraft och andra produktionsresurser. I fortsättningen analyseras några av de förutsättningar, som är av betydelse för bedömning av jordbrukets konkurrenskraft. Det kan givetvis ej bli fråga om en detaljerad analys. Avsikten är endast att belysa några väsentliga drag som underlag för internationella jämförelser. Betydande svårigheter möter dock härvid. Det faller sig exempelvis ofta svårt att avgöra i vad mån det statistiska materialet är jämförbart de olika länderna emellan. B. Jordbrukets naturliga furutsättningar Nyttoväxterna utgör den primära grunden för varje jordbruksproduktion, och endast där sådana växter kan odlas, kan därför jordbruk i egentlig mening bedrivas. Klimat, jordmån och topografi är avgörande faktorer för odlingsmöjlig-

62 heterna. Envar av dessa faktorer utgör emellertid i sin tur ett rikt strukturerat komplex av talrika komponenter, t. ex. i fråga om klimat sådant som värme, solstrålningstid, nederbörd, nederbördens fördelning under året osv. Att de naturliga förutsättningarna består av ett sådant komplex av högst olikartade komponenter gör, att de knappast exakt kan mätas med hjälp av någon gemensam måttstock. Härtill kommer också det förhållandet, att även växternas krav varierar. En del produkter kan som bekant odlas endast i ett tropiskt eller ett subtropiskt klimat. För den intensiva jordbearbetning, som spannmålsodlingen numera kräver, lämpar sig däremot jordarna i de tropiska områdena mindre väl. För mycket värme och för stark solstrålning skapar, i lika hög grad som för litet, problem för ett sådant traditionellt jordbruk. Även inom de enskilda länderna växlar betingelserna högst avsevärt. Inte minst gäller detta ett land som Sverige med dess stora utsträckning och mycket varierande topografiska och klimatiska förhållanden. Norrland och särskilt dess övre delar intar i klimathänseende givetvis en särställning. I vad gäller de övriga delarna av landet, som svarar för i runt tal 90 °/o av den totala produktionen, och då särskilt slättbygderna i Götaoch Svealand, som svarar för 2lz av densamma, torde uppfattningen att klimatet skulle vara mindre gynnsamt för jordbruksproduktion knappast kunna vidhållas vid en mer ingående bedömning, även om raps- och brödsädsodlingen under senaste decenniet mött betydande svårigheter inom Mälarlandskapen. Det nordvästeuropeiska jordbruksområdet, till vilket södra och mellersta Sverige kan hänföras, har ett i jämförelse med andra områden i världen mycket jämnt klimat. Det är inte utsatt för extrem torka, översvämningar eller häftiga stor-

mar på samma sätt som många andra områden. Jordförstöringen är inget betydande problem. Klimatet tillåter dock inte odling av mer krävande grödor såsom majs, ris, bomull och tobak för att inte nämna de tropiska grödorna. Ett klimat möjliggörande odling av sådana växter är emellertid ofta till nackdel för andra viktiga produktionsgrenar, främst mjölkproduktionen. Många av de ifrågavarande grödorna är dessutom tämligen arbetskrävande och lönerna i de viktigaste produktionsområdena ännu så länge så låga, att en svensk konkurrens ändå vore otänkbar. Inom det nordvästeuropeiska området finner man, att de ur helhetssynpunkt av naturen mest gynnade områdena är att finna inom ett bälte från Skåne över Danmark, nordvästra Tyskland, Holland och Belgien till norra Frankrike och södra England. I jämförelse med dessa områden, som torde vara bland de bästa i världen, ligger övriga delar av Sverige mindre gynnsamt till. En jämförelse av arealskördarna för de växtslag som odlas i Sverige ger emellertid snarast intrycket att produktionsbetingelserna inom de bättre områdena av Sverige skulle vara relativt gynnsamma. Betestiden är visserligen kortare i Sverige än i många andra länder, men med undantag från några områden med extremt maritimt klimat såsom Irland, Normandie, La Plata-området i Sydamerika och Nya Zeeland, ledsagas längre betestider av högre sommartemperatur och länga torkperioder, som har en mycket menlig inverkan på produktionen. Det kan inte enbart vara en tillfällighet, att mjölkproduktionen i Förenta Staterna är koncentrerad till de områden, där klimatet är mest likt det nordvästeuropeiska. Vidare skulle de styva lerjordarna i Sverige bli betydligt mer svårodlade om de inte frös sönder på vintern. Vinterkylan begränsar också spridningen av inånga besvärliga insek-

63 ter och sjukdomar på såväl växter som djur. Här kan som exempel nämnas coloradoskalbaggen, svartrost samt muloch klövsjuka. Det är givet att det finns mycket betydande områden i Sverige, där de topografiska förhållandena lägger absoluta hinder i vägen för en rationell jordbruksdrift. Den sammanlagda åkerarealen inom dessa områden är emellertid inte så stor. Den alldeles övervägande delen av den svenska åkerjorden är nämligen belägen i slättbygderna nedanför den marina gränsen eller i mindre, lokala slättbygder i anslutning till sjöar och vattendrag inom skogsbygdsområdena. Inom dessa slättbygder lägger ofta ägostrukturen men mer sällan de topografiska förhållandena hinder i vägen för en rationellare jordbruksdrift. Vidare kan konstateras, att framstegen inom växtförädling m. m. ger vidgade möjligheter att anpassa jordbruksdriften till de naturliga förutsättningarna. Jordbruket har numera många effektiviseringsvägar, som är mer eller mindre oberoende av klimat och jordmån. C. Storleksstruktur och arronderingstorhållanden För ett effektivt utnyttjande av den moderna teknikens möjligheter spelar brukningsenheternas storlek och arrondering Tabell III: 8. Fördelning Land Storbritannien Danmark Frankrike Nederländerna Sverige Västtyskland Belgien Schweiz Norge

en betydelsefull roll. Enbart arealens storlek säger dock föga, om man inte sätter den i relation till en rad andra betydelsefulla faktorer, främst produktionsinriktningen. Det är klart, att en effektiv och lönsam produktion kräver större enheter, om produktionen huvudsakligen utgörs av spannmål än om en intensiv trädgårdsodling bedrivs. Å andra sidan gäller, att det europeiska joidbruket från äldre, förindustriella tider ärvt en struktur i fråga om brukningsenheternas storlek och utformning, som i stora delar skapat svårlösta anpassningsproblem. Flertalet enheter har inte den storlek, som vid rådande produktionsinriktning och tillgänglig teknik möjliggör en sådan lönsamhet som anses önskvärd. I flera länder görs också stora ansträngningar för att minska antalet jordbruk både genom sammanslagning och nedläggning. Takten i denna minskning bestäms främst av i vilken utsträckning sysselsättning kan erhållas utanför jordbruket. I t.ex. Sverige, Storbritannien och Västtyskland var minskningen ca 1 % om året under 1950-talet, i Danmark 0,5 °/o. I Frankrike var takten till en början rätt långsam men har under de senaste åren ökat. I Italien har av sociala och sysselsättningspolitiska skäl förekommit en viss uppdelning av de största enheterna. Som jämförelse med

i procent av brukningsenheterna jordbruksjord

efter

arealen

1 - 5 ha

5 - 2 0 ha

2 0 - 1 0 0 ha

över 100 ha

30,0 15,6 30,3 39,8 44,2 48,7 58,8 46,9 66,7

32,7 52,9 47,5 49,1 44,8 42,5 35,9 48,5 30,6

32,9 30,4 21,2 11,0 10,3 8,6 5,2 4,5 2,7

4,4 1,1 1,0 0,1 0,7 0,2 0,1 0,1

Källa: OEEC, Statistical Bulletins.

-

64 Europa kan nämnas Förenta Staterna, där nedgången varit ca 2 °/o om året under efterkrigstiden. Under de allra senaste åren har i Sverige minskningen av antalet brukningsenheter. starkt,ökat och utgjort 5 °/o om .året, eller mer (jfr kap. IV). , I tabell 111:8 anges brukningsenheternas procentuella fördelning efter arealen jordbruksjord i, ett antal västeuropeiska länder. Uppgifterna hänför $ig till tiden omkring 1960. Då de olika ländernas definition av jordbruksjord ej är entydig blir emellertid jämförelsen länderna emellan ganska osäker. Att för Sveriges vidkommande hänsyn endast tas till åkerarealen, drar sålunda avsevärt ned den genomsnittliga storleken. En betydelsefull faktor att ta hänsyn till vid jämförelsen är också, i vilken utsträckning skog finns som lättillgänglig källa för inkomster åt jordbruksbefolkningen. Så är av de redovisade länderna framför allt fallet med Norge och Sverige. A andra sidan finns i många länder med sämre förutsättningar i fråga om skogsarbete i växlande utsträckning tillfälle för jordbruksbefolkningen till biförtjänster av turism, hantverk och vinterarbete inom industrin m.m. — Länderna h a r i tabellen ordnats efter det relativa antalet brukningsenheter med mer än 20 ha. I Storbritannien och Danmark kommer

ungefär en tredjedel över denna gräns, i Belgien, Schweiz och Norge däremot endast ca 5 % eller ännu mindre. I Sverige räknas vanligen enheter under 2 ha inte som jordbruksfastigheter. Utesluts de under. 2 ha,, erhiUls följande, fördelning av brukningsenheterna efter åkerarealen avseende,I960: 2—5 ha 32,2 °/o; .5—2Q ha 52,9 °/o;: 20^-100 ha 13,9 °/o samt öyer 100 ha 0,8 °/o. .. Även om alitså betydande olikheter .finns inom Västeuropa i vad, gäller storleksstrukturen, kan chock generellt sägas att den överallt erbjuder anpassningsproblem. Av intresse är emellertid inte endast brukningsenheternas procentuella fördelning utan även jordinnehavets .fördelning på de olika storleksklasserna. Denna senare fördelning framgår av tabell III: 9. Det kan nämnas, att Italien utgör extremfall i fråga om koncentrerat jordinnehav. Där har inte fullt 1 %> av brukningsenheterna, de med över 100 ha. mer än en tredjedel av all jord, medan omkring två tredjedelar med mindre än 5 ha får dela på inte fullt en femtedel av all jord. 7 Under sådana omständigheter synes rationaliseringen mindre bli en 7 Det bör observeras, att de italienska latifundierna i stor utsträckning inte utgör brukningsenheter i svensk mening utan snarare en samling av i brukningshänseende rätt självständiga smågårdar under en gemensam ägare.

Tabell III: 9. Jordbruksjordens

procentuella

1 — 5 ha

5 - 2 0 ha

2 0 - 1 0 0 ha

över 100 ha

2,7 4,8 2,9 13,8 10,7 14,7 22,0 18,5 33,4

13,8 32,4 35,0 43,1 51,9 49,2 49,9 64,5 50,6

57,5 47,5 54,9 32,4 35,6 32,3 25,8 16,0 15,5

26,0 15,3 7,2 10,7 1,8 3,8 2,3 1,0 0,5.

Land Storbritannien Frankrike Danmark Sverige Nederländerna Västtyskland Belgien Schweiz Norge

Källa: OEEC, Statistical Bulletins.

fördelning

på

storleksklasser

65 fråga om sammanslagning till större enheter utan fastmer en fråga om att skaffa extra sysselsättningsmöjligheter åt den stora småbruksbefolkningen samt att göra småbruken till deltidsjordbruk. Svårigheten att förverkliga en sådan utveckling ligger däri, att jordbruksbefolkningen alltjämt utgör nära 30 % av totalbefolkningen och att befolkningstillväxten är jämförelsevis hög inom denna befolkningsgrupp. I övriga länder är jordfördelningen jämnare. I Storbritannien, Danmark och Frankrike har åkerarealen sin tyngdpunkt vid medelstora och/eller större jordbruk, medan i de återstående länderna produktionsunderlaget i större utsträckning består av mindre fastigheter. Betydande delar av det kontinentaleuropeiska jordbruket kännetecknas av en besvärande ägosplittring. I Frankrike beräknas ca 30 °/o av arealen vara i behov av omarrondering. I Västtyskland förekommer i medeltal 10 skiften per brukningsenhet, och störst är splittringen inom det mindre och medelstora jordbruket. Stora ansträngningar har dock under efterkrigstiden gjorts för att åstadkomma en förbättring. Det är troligt, att den rationaliseringspolitik, som ingår i EEC:s jordbrukspolitiska program och som även i fortsättningen kommer att handhas av de enskilda staterna med stöd och samordning från det gemensamma jordbruksorganets sida, i hög grad kommer att inriktas på att förbättra arronderingen. D. Effektivitetsutvecklingen För den produktmängd jordbrukaren erhåller vid givna arbetsinsatser är ett flertal faktorer avgörande. Så är t.ex. skördeavkastningen per arealenhet beroende av de naturliga förutsättningarna i form av jordmån och klimat men också av den intensitet, med vilken det under givna pris- och kostnadsrelationer är lönsamt 5

att sätta in kapital- och arbetsinsatser i jordbruket. En mycket betydelsefull faktor är givetvis jordbrukarnas kunnighet att utnyttja rådande naturliga och tekniska förutsättningar. Ett visst mått på effektiviteten har man i arbetsproduktiviteten, dvs. produktionen per sysselsatt. Sådana beräkningar är visserligen behäftade med många vanskligheter men torde dock kunna ge vissa upplysningar om allmänna tendenser. I tabell III: 10 återges beräkningar rörande produktivitetsutvecklingen i ett antal länder under 1950-talet. Enligt dessa beräkningar har Förenta Staterna och Sovjetunionen haft den kraftigaste produktivitetsökningen, vilken för det senare landets del huvudsakligen åstadkommits genom produktionsökning, främst uppnådd genom nyodlingar. Även i Västtyskland har arbetsproduktiviteten ökat starkt. Skillnaden mellan Danmark, Storbritannien och Sverige är enligt dessa beräkningar liten, medan Frankrike visar en långsammare stegring. I Sverige har produktivitetsökningen uteslutande erhållits genom minskning av arbetsvolymen, medan i övriga länder även en avsevärd produktionsökning bidragit. Tabell III: 10. Totalproduktionens och arbetsproduktivitetens stegring i procent per år

Land

TotalArbetsprodukproduktionen tivitet 1936/381958/60 1 9 5 0 - 6 0

Sverige Danmark Västtyskland Frankrike Storbritannien Sovjetunionen 1 Förenta Staterna 1

0,1 1,6 1,4 1,1 2,2 6,0 2,4

4,3-4,7 4,6-5,6 5,7-6,3 2,8-3,5 4,2-4,5 6,0 6,3-6,0

För perioden 1950—60.

Källa: SOU 1963: 66, Det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar.

66 Arbetsproduktiviteten enligt nu refererade beräkningar ger vissa allmänna upplysningar om tendenser men är ändock ett rätt ofullständigt effektivitetsmått, eftersom ökningen kan ha uppnåtts på olika sätt och genom mer eller mindre dyrbara produktionsmedel. Där produktivitetsökningen främst erhållits genom stora insatser av maskiner för att spara arbetskraft, kan man anta att den köpts dyrare än där den i större utsträckning åstadkommits tack vare produktionsökning genom ny produktionsteknik eller andra relativt billiga produktionsinsatser. Ett bättre effektivitetsmått skulle därför neltoproduktiviteten vara, som erhålls efter det att produktvärdet minskats med kostnaderna för de ökade insatserna av andra produktionsmedel än arbetskraft. Beräkningar av nettoproduktiviteten som utförts (se källhänvisning till tab. III: 10) avser dock endast Danmark, Sverige och Västtyskland. Enligt dessa beräkningar, som dock är högst osäkra, skulle ökningen i arbetets nettoproduktivitet ha varit störst i Danmark eller 3,0 °/o om året under de senaste 20 åren mot 1,7 °/o i Sverige och Västtyskland. De anförda beräkningarna gäller utvecklingen under viss tid. Den absoluta produktiviteten per sysselsatt är ännu vanskligare att bestämma. För 1955 har av de tyska jordbruksekonomerna Herlemann och Stamer gjorts vissa beräkningar, i vilka jordbruksproduktionen omräknats i »spannmålsenheter». 8 Även enligt dessa beräkningar intar Sverige en mellanställning. Värdena för Sverige torde dock dras ned genom att produktionen i skogsbruket inte medräknats. Förenta Staterna har den högsta siffran. Trots att i Sovjetunionen expansionen under 1950-talet synes ha varit stark, är produktionen per sysselsatt inom jordbruket alltjämt låg i jämförelse med den i Förenta Staterna och Västeuropa. Ett annat mått, som ger en viss upp-

fattning om effektiviteten, är förhållandet mellan självförsörjningsgrad och den andel av befolkningen, som är sysselsatt i jordbruket. Med självförsörjningsgrad förstås den andel av den totala livsmedelskonsumtionen, som det egna landets jordbruksproduktion motsvarar (jfr kap. VIII). Vid en jämförelse måste hänsyn tas till bl. a. olikheter i livsmedelsstandarden, då det givetvis är lättare att nå självförsörjning ju lägre livsmedelsstandarden är. Enligt inom EEC utförda sådana beräkningar skulle Sverige komma efter Nederländerna och Belgien men före övriga EEC-länder. Det bör understrykas, att resultaten av nu sist redovisade jämförelser liksom de förut i kapitelavsnittet relaterade får bedömas med stor försiktighet, beroende på svagheter i såväl metod som material. Resultaten ger dock viss vägledning i fråga om jordbrukets effektivitetsutveckling i skilda länder.

E. Pris- och kostnadsutvecklingen I tabell III: 11 redovisas på basis av prismaterial från FAO den genomsnittliga producentprisnivåns utveckling i Västeuropa för' ett antal jordbruksprodukter från mitten av 1950-talet till början av 1960-talet. Det underliggande prismaterialet avser i princip de faktiska priserna utan avdrag för subventioner. Utöver de prisstöd, som direkt kan hänföras till en viss vara, utgår emellertid i ett flertal länder betydande subventioner av annan karaktär, varför det inte enbart av producentprisstatistiken går att dra alltför långtgående slutsatser om jordbrukets kostnadstäckning eller priskrav i olika länder. 8 Herlemann, Hans-Heinrich vind Stamer, Hans: Produktionsgestaltung und Bertriebsgrösse in der Landwirtschaft unter dem Einfluss der wirtschaftlich-technischen Entwicklung. Kiel 1958.

07 ^abell III: 11. Den genomsnittliga

producent prisnivån i Västeuropa1 (Index Sverige = 100)

för

jordbruksprodukter

Område och land

1956/57

1957/58

1958/59

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

EFTA Sverige Danmark Norge Storbritannien Schweiz Österrike Portugal Samtliga2

100 78 107 105 126 93 93 100

100 76 113 106 137 97 96 101

100 77 112 103 132 93 89 99

100 78 114 99 127 89 94 97

100 78 107 93 119 85 92 94

100 71 114 95 129 87 98 94

100 71 103 88 125 82 89 89

100 96 88 90

108 93 95 94

105 82 87 91

104 87 94 87

100 85 91 85

109 88 93 89

103 89 88 86

103 97

110 101

104 95

104 96

96 93

102 98

99 95

ÖVRIGA Finland Irland Spanien Grekland

141 76 100 103

106 84 120 109

109 79 127 107

115 81 89 106

116 74 83 101

117 77 89 107

110 71 89 98

Västeuropa2

9(»

9G

93 EEC Västtyskland Frankrike Belgien Nederländerna Luxemburg Italien Samtliga2

1 Vägt medeltal för vete, sockerbetor, mjölk, nötkött, fläsk och ägg. Som vägningstal har använts produktionen i Västeuropa av resp. vara. 2 Vägt medeltal. Som vikter har använts produktionen i resp. land. Källa: Jordbruksekonomiska Meddelanden. Även svårigheten att få jämförbara priser och att sammanväga dem till medeltal gör, att försiktighet måste iakttas vid bedömningen. Sålunda kan priserna för en produkt hänföra sig till något skilda kvaliteter. De officiella växelkurserna återspeglar ej alltid exakt valutornas inbördes köpkraft. För Frankrike påverkas jämförbarheten mellan 1956/57 och följande år av kursändring i augusti 1957, som de facto innebar en devalvering, och en devalvering i december 1958. I mars 1961 revalverades de tyska och nederländska valutorna. Penningvärdets skiljaktiga utveckling i olika länder bör också beaktas även i den mån den inte tar sig uttryck i kursändringar.

Vissa slutsatser bör trots de anförda reservationerna dock kunna dras. De länder som har den relativt största jordbruksexporten, nämligen Danmark och Irland, har genomgående den lägsta producentprisnivån. Det svenska producentprisläget har (som redan påpekats i tidigare sammanhang) relativt sett stigit under de senare åren i jämförelse med genomsnittsnivån inom EFTA, EEC resp.' hela Västeuropa. Enligt de i tabell III: 11 redovisade beräkningarna låg den 1956/ 57 i stort sett vid genomsnittsnivån men 1962/63 ca 7 °/o över denna. 0 9 Enligt preliminära uppgifter för 1963/ 64 skulle några större förändringar inte ha skett sedan närmast föregående år.

68 De relativa kostnaderna i tabell III: 12 för ett antal förnödenheter har beräknats inom statens jordbruksnämnd på basis av prismaterial från dels FAO, dels IFAP (den internationella jordbruksorganisationen) och dels officiell statistik från respektive land, vilket i vissa fall kompletterats med direkta förfrågningar. Prisskillnaderna beror på olikheter i produktions- och transportkostnader samt på förekomsten av tullar och avgifter eller subventioner. I Sverige finns inga andra subventioner än restitution på bensinskatten för traktorer och skördetröskor. För t. ex. handelsgödsel synes priset till jordbrukare i Sverige ganska genomgående ligga något över priset i EECländerna. Genomsnittspriset är i EFTA något högre än i EEC, men genom att vissa länder tillämpar lägre pris till jordbruket än i handeln, kommer även inom EFTA genomsnittspriset till jordbruket för kväve och fosfor att ligga något under motsvarande i Sverige. De osubventionerade handelsgödselpriserna ligger genomsnittligt sett på ungefär samma nivå i de redovisade västeuropeiska länderna som i Sverige. I fråga om drivmedel beror prisskillnaderna främst på olikheter i beskattningen. Det inom EEC-länderna i jämförelse med Sverige höga bensinpriset till jordbruket beror således dels på ett allmänt högre bensinpris och dels på, med undantag för Frankrike, frånvaro av skatterestitution. För dieselolja, som kostnadsmässigt är av långt större betydelse för det svenska jordbruket än bensinen, tillämpas i Sverige samma pris i handeln som till jordbruket, medan subvention i form av skatteåterbäring förekommer i några andra länder. I det nordeuropeiska jordbruket dominerar familjeföretagen och den lejda arbetskraften utgör därför i allmänhet en mindre del av den samlade arbets-

styrkan. I Sverige svarar lantarbetarna för närvarande (1965) för 1 0 — 1 5 % av hela arbetsstyrkan inom lantbruket. De växlande förhållandena gör, att lantarbetarlönen inte kan utnyttjas som entydig indikator vid bedömning av det relativa kostnadsläget i olika länders jordbruk (t. ex. vid en jämförelse mellan svenskt och italienskt jordbruk), lika litet som uppgifter om priserna på kapitalvaror och förnödenheter. Vid ett företagsekonomiskt betraktelsesätt, vilket är naturligt om man vill studera lönsamheten i jordbruket, kan jordbrukarnas arbetsersättning betraktas som en kostnad. Den är dock inte i likhet med lantarbetarlönen en direkt utgift för jordbrukaren. För en bedömning av konkurrenskraften i olika länders jordbruk skulle emellertid jämförelser mellan brukarens arbetsersättning vara av värde vid sida av andra jämförelser. Tyvärr saknas internationell statistik över jordbrukarnas arbetsersättning. Anledningen är de stora svårigheter, som föreligger att för denna företagargrupp framskaffa uppgifter som är jämförbara på ett meningsfyllt sätt. Den internationella lönestatistiken innefattar även lantarbetare. Jämförelser grundade på sådan statistik får göras med försiktighet, och endast stora differenser ger underlag för säkra slutsatser. I tabell III: 13 återges uppgifter enligt två skilda källor om lantarbetarlönen 1962/63. Tabellen bygger dels på FAO-material och dels på material som insamlats av internationella jordbruksorganisationen IFAP. FAO-uppgifterna är för Sveriges vidkommande baserade på socialstyrelsens statistik, medan IFAP-uppgifterna grundas på kollektivavtalens löner. I bägge fallen görs tillägg för av arbetsgivaren erlagda socialavgifter. Den svenska lantarbetarlönen ligger som synes väsentligt över motsvarande löner i de andra länderna. Detsamma

69 S

|H

s-Q

s

3C/3 O

Q

33 -G co

oo o

—> o B o o

Q

c c

O H h h h W O 00 O) O (O *

00 I > m "# i-H «3 © CO I-H 00 l>tt

OO co

l!5 ©

1-H

1-4

1—1

^-N

i-l

33 -O

c '<« c

TH

Oi-ni>t>-i>'Ä 0 00 0 1 0 ) t ^ ^ i-i i—i '-t

co i > m ••* co <M tCOJrt » • * O CN TH CN >-i

co CO TH

et SO i-i

O 0 5 © f l N « © oo i > co i > °o TH

t O W t O lO t ^ « co TJI m o <» ^ Plrtrl *-<

<N oo i-H

M si w

O 0O M S

(M a i-H

X W COC! • * * CM TH TH CN ~ i

«S"

TH

T-<

oo

O

TH

»H

*H

o

o

rt

o a i-H

o

«o

t > ® m * H H h

C O M O C S

os

ee

o i o o o t o o ° o rtrlNrtNI

M

co i-l

•* *•*

fflTftomm o n o oo o

^i *

oo o

I>I et

TH >-H

1-H

o

ffl

2 "33

•-

o t s o o - * o °o o o i o o o o t^°o 1-H

T H 1-H

CO

C "3

O i O M O ^ 1 * O O O O T H O »

.5 °

å-S

O O

v 5

2-3 * "0

1-H

-ooO M ,3 0-| •B

u 33 .O

35 X I

-o ^

1-H

TH

T H 1-H

n a i O ^ O l 1o o h O X O N »

>"-l

CO o

T H T H

T

-H o H

-

1 H

So TH CB LO • * M O 0 0 O

1-H 1-C 1-H »H

CM • »

TH

co O

O O

TH

*H

O

CO

X3

>

g -ö *

_ 3;" G n

O j ^ 5C 3 o n f f l H o o w © © i> i> © o

O O O O H O O » co co i ^ © oo °o

•>* o

tri et

•

9 «M

2 t

: 0 00 00-Ött Ii

O

o

O

"3 ° o ^ fa

«H

M

OJ

o 1-H

CO T»< 00 * H •

O O 0 0 H

N H O ^ 1-H 1-H 1-H »H

O

ro

r»

TH

O

<M •«>

01 TH

OI CO

B u a oo

"B «o

CO CO

. ^ c

a "3 Z •a ec

33 -Q ; - -C

1 O . *

co S

>2

© t > oo »H oo ^ o ra [ ^ o M TH

ft

o r^ o CQ T H ^ oo «> O) o ) oo os

a co

CO £ ao » B D

eo et

i 19 e si till

>© ,2P

M O ' * * • H H O «

TH

B 3

n C3

~ B fo

^4

••—» Co ."B

:<S ^ > u k>

CO

Ä

a,

É.S 2-3 2 XJ •0

t?

o o TH

ooooo M • i ^ o N * rlrl 1

cTor^mcM o i o i o i o

<o • a

•

°cs ec O t t j j

co 1 ~ 3 -B •^

© 00 03 l > - * co © CD co co © oo

O O n f l i h N N 00 OO l > a °o

CD

TH

TH

TH

TH

ee et

TH

aprilni ev. har ej

o

et se

~ co

t^

o m w o o °o o o o o i O T j f t

m TJI t o oo m ^ M t ^ o O) oo «

TH

TH

TH

TH

rt* oo

U

cs et

0 93 •3

OC

•cd

rt

H O S o yj O

UN

Hl

m

o O

•ea ta

E O

s "?

2 **

a

e ^•Cgoc-g^§ ^ S ^ o ^ K) c/5 Q £ c/5 oo

Cl

A3

=« "*

« « 4J S. uSa-5i,«.Sc 03:82-3^3^ Kl > fa CQ Z £

_•

* 1 fa

I

CO

- 2

Cfl

3 r^ M r^! i-H

TH

"g

-r. G 0> G C

i •-

o m IN G O) B BC ~? C

den isst nsy

o

3.3c

§ o 3 a

J:

!D

t-

70 Tabell III: 13. Genomsnittslön

länder

Ej specialutbildade lantarbetare

Djurskötare

Land

Sverige Danmark Finland Norge Storbritannien 1 Schweiz Västtyskland Frankrike Belgien Nederländerna Italien

till lantarbetare i ett antal västeuropeiska 1962/63 (Index: Sverige = 100)

Enligt FAO

Enligt IFAP

Enligt FAO

Enligt IFAP

100 57 37 54 58 45 54

100 64 41 73 63 56 2

100 60 52 71 72 54 62

100 61 46 78 63

51 40

56 57 57 46 3

58 67 49

39 54 60

Anm.: Det bör observeras, att lantarbetarnas andel av den totala arbetsstyrkan i jordbruket varierar starkt mellan olika länder, varför lantarbetarlönen inte utgör en indikator på det relativa kostnadsläget inom näringen. (Jfr texten.) 1 England 2 1961. 3

och Wales.

Vintermånad 1961/62.

torde i allmänhet vara fallet även i fråga om arbetsersättningen till annan arbetskraft i jordbruket. Om detta högre inkomstläge enbart vore en följd av motsvarande höga arbetsproduktivitet, skulle det inte utgöra något tecken på svag konkurrenskraft. Som framgått av tidigare redogörelse i detta kapitel synes visserligen det svenska jordbruket genomsnittligt sett ligga ganska väl till i fråga om såväl arbetsproduktivitetens utveckling som dess absoluta höjd men dock knappast på ett sätt som motsvarar det i förhållande till övriga länder höga löneläget och kravet på arbetsersättning till brukarna. Arbetsersättningarna i svenskt jordbruk måste därför främst ses mot bakgrunden av det allmänt höga löneläget i Sverige. Detta beror i sin tur på den höga tekniska standarden inom näringslivet och därmed följande höga produktivitet. Särskilt betydelsefull är produktiviteten i de viktigare exportnäringarna. Den svenska

industrin ligger mycket väl till internationellt sett. Detta innebär givetvis en belastning för jordbruket, ej blott för företag med anställda. Inte heller för familjeföretagens egen arbetskraft kan ju inkomstanspråken ses oberoende av det allmänna löneläget (jfr den svenska inkomstmålsättningen). Å andra sidan möjliggör den höga produktiviteten i näringslivet i övrigt en betydande inkomstomfördelning till jordbrukets förmån. F. Sammanfattande synpunkter De jämförelser som här gjorts i fråga om naturliga förutsättningar och produktivitetsläge m. m. synes ge vid handen, att huvuddelen av det svenska jordbruket intar en mellanställning i Västeuropa och en ganska gynnad ställning i världen i dess helhet. Varje sådan jämförelse måste dock göras med stor försiktighet. Att sysselsättningen i skogen är en viktig inkomstkälla för en betydande del av den svenska jordbruksbefolkningen gör,

71 att produktivitetsjämförelser lätt blir missvisande för Sveriges del, om jämförelse görs med länder där arbetsinsatserna viteslutande eller i större utsträckning än här gäller jordbruket. Såsom framgått av det föregående saknar jordbrukarna i sydligare delar av Europa visserligen inte biinkomster, men dessa torde som regel inte spela samma roll som skogsinkomsterna för de svenska jordbrukarna. I fråga om storleksstruktur och arronderingsförhållanden är Sveriges position såtillvida fördelaktig, att de skiften (storskifte, enskifte) som här företagits redan under tidigare sekler på många håll i Västeuropa i stor utsträckning ännu är ogjorda. A andra sidan har i Sverige (liksom i vissa andra länder) ända in i sen tid skett en uppspjälkning på ett stort antal mindre eller mycket små brukningsenheter, som först genom sammanslagning kan uppnå en storlek som gör dem väl lämpade för modern teknik. I detta hänseende är förhållandena gynnsammare i en del men långt ifrån i alla andra västeuropeiska länder. Rent tekniskt bedrivs det svenska jordbruket effektivare än jordbruket i Västeuropa i allmänhet. Ur lönsamhetssynpunkt finns det anledning förmoda, att det varit till nackdel för det svenska jordbruket, att ökningen av arbetsproduktiviteten under efterkrigstiden nästan helt måst åstadkommas genom arbetskraftsbcsparande mekanisering och endast i begränsad utsträckning kunnat åstadkommas genom produktionsökning och utvidgning av brukningsenheterna. Där en produktionsökning bidragit till produktivitetsuppgången, kan denna ha »köpts» billigare än som varit fallet i Sverige. Under fri konkurrens skulle förhållandet mellan jordbruksbefolkningens inkomster och inkomsterna inom andra jämförbara yrkesgrupper kunna tas som

ett uttryck för jordbrukets konkurrenskraft inom landet. Inkomsterna i jordbruket upprätthålls dock till stor del genom ett gränsskydd åt näringen och genom att det allmänna svarar för en del av exportförlusterna. Det är självklart, att inkomstanspråken blir stora också i jordbruket i ett land som Sverige med dess mycket höga allmänna inkomstläge. Kostnaderna för den lejda arbetskraften, lantarbetarlönen, återspeglar detta. För en jämförelse mellan länderna måste som redan nämnts jordbruksstödets omfattning också tas med i bilden. Stödet är betydande i de flesta västeuropeiska länder och kommer att förbli så även i den gemensamma marknaden. Även om produktiviteten i det svenska jordbruket vid en internationell jämförelse kan sägas vara förhållandevis god, torde den dock vid en sådan jämförelse inte ligga lika väl till som för den svenska industrin. Därtill kommer att man i andra länder åtminstone hittills synes ha reagerat mindre starkt mot större inkomstskillnader mellan olika befolkningsgrupper överhuvud och därmed även lättare accepterat sådana skillnader mellan jordbruk och andra näringar. Av bl.a. denna orsak får det betecknas som osäkert, huruvida den prisnivå EEG-länderna kan komma att enas om för framtiden skulle ge arbetskraften i det svenska jordbruket en arbetsersättning, som med hänsyn till det allmänna inkomstlaget i Sverige kan betraktas som tillfredsställande. Tills vidare är det, som framgått av det föregående, dock inte känt vilken denna prisnivå kan komma att bli. Såvitt för närvarande (hösten 1965) kan bedömas med utgångspunkt från nu gällande prisrelationer kommer EEC-priserna på jordbruksprodukter att ligga lägre än de svenska. Det är troligt — t.ex. som följd av de ekonomiska integrationssträvandena — att på längre sikt en mer eller mindre

72 långtgående utjämning kommer till stånd inom det europeiska jordbruket såväl i fråga om arbetskostnader de olika länderna emellan som i fråga om skillnaden inom länderna mellan lantarbetarlöner och jordbrukarinkomster å ena sidan och

industriarbetarlöner å den andra på det sätt som eftersträvats i Sverige. En sådan utjämning skulle stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft i jämförelse med nuvarande förhållanden.

K A P I T E L IV

Befolknings- och strukturutvecklingen i jordbruket 1

1. Befolkning

och

arbetskraft

Ända in i sen tid har jordbruksbefolkningen i Sverige varit den största folkgruppen i landet. Först vid mitten av 1930-talet passerades jordbruket av industrin i befolkningshänseende. År 1940 hade Sverige 6 371 000 invånare, varav 2 162 000 eller 33,9 % inom jordbruk med binäringar. Efterkrigstiden har kännetecknats av en fortsatt stark minskning av jordbruksbefolkningen, varvid även yrkesgruppen handel och samfärdsel passerat jordbruket. År 1950 uppgick totalbefolkningen till 7 042 000 personer, varav 1 729 000 eller 24,6 % i jordbruk med binäringar. Fördelningen 1960 på befolkningens huvudgrupper var följande:

Näringsgren

Antal personer

/o

Jordbruk med binäringar Industri och hantverk Handel och samfärdsel Offentliga tjänster

16,0

47,0

1725000 1050000

23,0 14,0

Hela befolkningen

100,0

Befolkningen inom jordbruk med binäringar har sålunda minskat mycket kraftigt sedan förkrigstiden. Under 20årsperioden 1940—60 nedgick den med ej mindre än 962 000 eller ca 45 °/o av befolkningen inom näringen vid periodens början. Särskilt snabb har utflytt-

ningen varit under tiden sedan början av 1950-talet, då industri och andra s. k. stadsnäringar haft en hög och tidvis överfull sysselsättning och kunnat erbjuda goda lönevillkor. Samtidigt med denna omflyttning mellan olika sektorer i samhället har skett en geografisk förskjutning till ett fåtal starkt expansiva områden, främst Mälarregionen med Bergslagen, Göteborgsdistriktet och västra Skåne. Omflyttningen har medfört en utglesning av befolkningen särskilt inom övriga delar av landet. 2 Befolkningstillväxten i Sverige under senare årtionden får betecknas som måttlig jämfört både med den som försiggått inom flertalet andra industriländer och med den som tidigare skett inom landet. Med den avstannande folkökningen och stigande medellivslängd har följt en kraftig förskjutning uppåt i åldersstrukturen, vilken varit särskilt stark inom jordbruksbefolkningen. Eftersom sistnämnda förskjutning i åldersstrukturen främst beror på utflyttning 1 Framställningen i detta kapitel bygger i väsentliga delar på »Lantbrukets strukturutveckling», SOU 1964:37. Förutom ur däri redovisade undersökningar samt officiell statistik har uppgifter till förevarande kapitel hämtats ur »1961 års struktur- och befolkningsutredning» (SOB-utredningen), som redovisas i Meddelanden från Jordbrukets Utredningsinstitut, n:ris 5 och 6 1964. Jfr även G. R. Ytterborn, »Strukturförändringar i jordbruket» (Jordbruksekonomiska Meddelanden, nr 1965:5). 2 Beträffande befolkningsutvecklingen på landsbygden hänvisas till kap. XI.

74 Tabell IV: 1. Den förvärvsarbetande befolkningens procentuella näringsgrenar 1940, 1950 och 1960x

Industri och hantverk Kraftverk och eldistribution Byggnads- och anläggningsverksamhet Jordbruk, skogsbruk och fiske därav jordbruk, ca

fördelning

på olika

28 1 6 29 25

32 1 8 20 17

35 1 9 14 11

kraftproduktion

59 Varuhandel Samfärdsel Privata tjänster därav arbetshjälp i hemmet övrigt Offentliga tjänster

10 7 11 5 6 8

12 8 9 4 5 10

12 7 9 2 7 13

S:a tjänster

41 Totalt

100 S:a vara- och

1 Folkräkningarna tillåter endast en ungefärlig fördelning inom samlingsgruppen offentliga och privata tjänster, varför de för dessa angivna deltalen får betraktas som osäkra. Källa: Folkräkningarna (med viss bearbetning).

till andra yrken av människor i de produktiva åldrarna (särskilt kvinnor) har den medfört, att antalet yrkesverksamma inom lantbruket sjunkit förhållandevis kraftigare än totalbefolkningen i näringen. De förvärvsarbetandes fördelning på olika näringsgrenar vid några olika tidpunkter kan närmare studeras i tabell IV: 1. Som synes uppvisar de varuproducerande yrkesutövarna en sjunkande andel av samtliga, något som emellertid helt förklaras av arbetskraftsminskningen inom jordbruk med binäringar. Bortsett från arbetshjälp inom hemmet visar alla i tabellen redovisade yrkeskategorier inom gruppen tjänster en successivt ökande andel av den förvärvsarbetande eller yrkesverksamma befolkningen. År 1940 uppgick antalet i jordbruk med binäringar verksamma till 864 000 personer eller 29 °/o av samtliga yrkesverksamma. År 1960 hade antalet sjunkit till 447 000 eller knappt 14 °/o. Nedgången på 20 år omfattade sålunda ej

mindre än 417 000 eller bortåt halva antalet yrkesutövare i näringen. Av de 1960 inom jordbruk med binäringar yrkesverksamma var omkring femtedelen (ca 3 % av samtliga) sysselsatt inom skogsbruk och fiske. (Beträffande utvecklingen inom skogsbruket, se närmare kap. X.) Jordbruk och boskapsskötsel räknade 345 000 personer 3 eller 11 % av totalantalet. Den därefter fortgående starka minskningen torde ha medfört, att den inom jordbruk och boskapsskötsel sysselsatta yrkesverksamma befolkningen för närvarande (1965) torde utgöra i runt tal 275 000 personer eller ca 8,5 °/o. Gränsdragningen mellan egentligt jordbruk (jordbruk och boskapsskötsel) och »binäringarna», framför allt skogsbruket, är rätt osäker. I verkligheten torde, 3 Frånräknas trädgårdsskötsel, renskötsel och pälsdjursskötsel m. m. sjunker för 1960 antalet förvärvsarbetande inom jordbruk och boskapsskötsel till 320 000 personer.

75 främst på grund av att den jordbrukande befolkningen dock samtidigt brukar en betydande del av landets skog, antalet sysselsatta omräknade till helårsarbetande inom den egentliga jordbruksdriften vara något lägre än vad de sist angivna talen anger. Denna slutsats står sig, även om hänsyn tas till dem som har jordbruk som binäring men är bokförda i andra yrkesgrupper. Beträffande befolknings- och arbetskraftsutvecklingen inom jordbruket må vidare anföras följande. Antalet företag inom jordbruket (vare sig antalet mäts med antalet företagare eller med antalet brukningsenheter, jfr det följande) har tills nyligen nedgått relativt litet. Nedgången har dock gått fortare under de senaste åren och visar inte någon tendens att avstanna. Detta innebär, att den kraftiga folkminskningen och reduktionen av antalet sysselsatta inom näringen hittills främst gällt andra kategorier än företagarna. Under tiden 1953—63 nedgick arbetskraftsvolymen inom jordbruket med i genomsnitt 3,6 % per år (i relation till basårsvolymen; vid »räntapå-ränta»-beräkning erhålls procenttalet 4,4). För brukarna redovisades samtidigt en minskning med 3,0 °/o årligen, för övriga familjemedlemmar» 3,3 % samt för den lejda arbetskraften ej mindre än 5,4 °/o. Under hela perioden nedgick den totala arbets krafts volymen med drygt en tredjedel. Familjens andel minskade med ej fullt en tredjedel och den lejda arbetskraften med drygt hälften av respektive gruppers arbetskraftsvolym vid periodens början. Den lejda arbetskraften svarade i början av 1960-talet för 17 °/o av den totala arbetskraftsvolymen inom jordbruket mot ca 25 % tio år tidigare. Åldersfördelningen inom jordbruket är ogynnsam speciellt vid de mindre gårdarna. År 1960 var inom gruppen 2—5 ha åker 55 °/o av brukarna 55 år eller mer. Motsvarande tal för gruppen 5—10

ha var 45 % och för gruppen 10—15 ha 38 % . År 1960 redovisades ca 180 000 brukningsenheter med 2—15 ha åker. På dessa fanns endast ungefär halva detta antal pojkar under 16 år, vilket visar att rekryteringen inom dessa storleksgrupper blir mycket svag. Med hänsyn till den aktuella åldersfördelningen inom jordbruket är det troligt, att av de 1960 i nu nämnda grupper redovisade brukarna betydligt mindre än hälften inom tio år kvarstår i yrket. — Åldersstrukturen är mindre ogynnsam inom södra och mellersta Sveriges slättbygder än i landets skogs- och mellanbygder. Det är också i dessa senare bygder som nedläggningen av jordbruk även i fortsättningen väntas ske snabbast. 1965 års långtidsutredning förutsätter i sitt betänkande (SOU 1966: 1), att antalet yrkesutövare inom jordbruket minskar med 6 °/o per år under senare hälften av 1960-talet. På basis härav skulle yrkesutövarnas antal från förut angivna omkring 275 000 fram till 1975 sjunka långt under 200 000 personer eller kanske till ca 5 % av den totala då yrkesverksamma befolkningen. Några år in på 1980-talet skulle enligt av överdirektören G. R. Ytterborn i lantbruksstyrelsen utförda prognoser antalet ha sjunkit till ca 165 000 eller 5 % av den yrkesverksamma befolkningen. Av angivna 165 000 personer skulle 100 000 utgöras av brukare, 25 000 av »blivande brukare», 10 000 av andra familjemedlemmar och 30 000 av lejd arbetskraft. 2.

Företagsstrukturen

Det mest framträdande draget i det svenska jordbrukets omvandling under senare decennier utgör givetvis den belysta kraftiga nedgången av befolkning och arbetskraft. Parallellt med folkminskningen och i växelverkan med denna har skett betydelsefulla ändringar

76 i företagsstrukturen, hur detta begrepp än definieras. I de omfattande undersökningar rörande strukturutvecklingen, som vi låtit företa och på vilka framställningen i förevarande kapitelavsnitt delvis bygger (jfr den första fotnoten i detta kapitel), avses med begreppet strukturutveckling förändringar i företagsstrukturen huvudsakligen i följande avseenden, nämligen varaktiga förändringar i utnyttjandet av de produktiva markerna (jordbruk — skogsbruk — andra ändamål), ändringar i jord- och skogsbruksenheternas antal, storlek, ägoslagsfördelning och arronderingsförhållanden samt i äganderätts- och brukningsförhållanden. — Företagsstrukturen kan naturligtvis även anges på annat sätt, t. ex. så att man vid analys av denna även söker belysa storleksförändringar mätt med arbetskraftsinsatsen, bruttoomsättningen eller annat dylikt företagsekonomiskt mått. Ägar- och brukarförhållanden förbigås här i stort sett. Nämnas må dock, att av landets åkerjord ca 90 °/o ägs av enskilda personer (fysiska personer och sterbhus), en andel som länge varit oförändrad. Även beträffande arrendenas omfattning, för närvarande ca 30 °/o av den totala åkerarealen, har förändringarna varit relativt små. Däremot har skett stora ändringar inom arrendesektorn, genom att antalet självständigt brukade arrendegårdar minskat medan de mer eller mindre kortsiktiga tillskottsarrendena starkt ökat i antal. I övrigt hänvisas till redogörelser i förut angivna strukturundersökningar. Ägarförhållandena i skogen beskrivs närmare i kapitel X. Företagsstorleken har genomsnittligt ökat, mindre genom utvidgning av den brukade arealen per brukningsenhet än genom nedgång av antalet små enheter och ökad omsättning på de kvarstående. Antalet brukningsenheter med minst 2

ha åker uppgick 1937 till 307 000. Med brukningsenhet förstås jordbruk, som med avseende på driften utgör ett och samma företag och som drivs med en och samma arbetsstyrka. Enligt senast tillgängliga uppgifter, vilka avser 1964, hade antalet brukningsenheter sjunkit till 209 000. Antalet kan för närvarande (hösten 1965) uppskattas till ca 200 000. Den svenska jordbruksproduktionens värde enligt totalkalkylen över jordbrukets intäkter och kostnader uppgick 1938/39, mätt i 1963 års produktpriser, till i runt tal 4 800 milj. kr. Är 1963 var motsvarande tal enligt preliminära uppgifter 4 900 milj. kr. Med ledning av dessa uppgifter kan beräknas, att på 25 år bruttointäkterna per brukningsenhet, trots det senaste årtiondets marknadsmässigt betingade åtgärder att hålla produktionen tillbaka, ökat från 15 600 till 22 300 kr (i 1963 års penningvärde) eller med ca 40 % . Bruttooinsättningen i fast penningvärde på jordbruk med 10—20 ha åker (ingående i lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning, JEU) kan under perioden 1938/39—1961 beräknas ha ökat med 44 %. (På grund av bristande material har motsvarande ökningstal för storleksgruppen med 20—30 ha inte kunnat uträknas.) Framställd produktmängd per yrkesverksam inom jordbruket har givetvis stigit betydligt kraftigare (se härom vidare kap. V). Det hittills anförda torde ha klargjort, att strukturutvecklingen — om detta begrepp fattas så vitt som skett i det föregående — inte låter sig mäta enbart genom jämförelser mellan antalet företag (eller brukningsenheter) och arealstorleken vid olika tidpunkter. Som en utgångspunkt för den fortsatta beskrivningen av strukturutvecklingen anförs emellertid, i brist på annat bättre statistiskt material, i tabell IV: 2 vissa uppgifter om antalet brukningsenheter i

77 Tabell IV: 2. Antal brukningsenheter med mer än 2 ha åker aren 1937, 19U, 1951, 1956 och 1961 Storleksgrupp

1961 1

25 ha 5 - 10 » 1 0 - 15 »> 15— 20 » 2 0 - 30 »> 3 0 - 50 i 50-100 » över 100 »

113722 97298

107776 94144

17518 10969 5077 2294

17030 10710 5065 2325

95945 89755 (39599 (20191 17719 11234 5419 2325

87554 83246 38931 20630 18479 11667 5373 2221

66635 75017 33164 20282 18266 11960 5410 2186

Summa

1 Uppgifterna avser hösten 1961. Enligt en uppskattning grundad på arealinventeringen i juni 1964 skulle antalet brukningsenheter då ha utgjort 209 000. Att döma av dessa uppgifter skulle antalet enheter under senare år ha nedgått med ca 10 000 årligen.

Källa: Jordbruksräkningarna.

Sverige 1937—61. Såsom framgår av tabellen har de största förändringarna gällt de mindre gårdarna, som särskilt under senare år nedgått mycket kraftigt i antal. Av den totala nedgången 1951— 61 på ca 50 000 brukningsenheter hänför sig sålunda ca 30 000 till gruppen 2—5 ha. I detta sammanhang må också nämnas, att antalet företagare i näringen sjunkit kraftigare än antalet brukningsenheter. Medan antalet brukningsenheter 1961 enligt tabellen utgjorde ca 233 000 (enligt SOB-utredningen något färre eller ca 218 000) redovisades samma år endast 208 000 företagare i jordbruket. Differensen förklaras dels av att ett antal företagare driver två eller flera brukningsenheter, dels av att rätt många brukningsenheter drivs av personer, som på grund av annan näringsutövning i befolkningsstatistiken inte hänförts till gruppen företagare i jordbruket (jfr längre fram redovisad statistik). Förändringarna i antalet brukningsenheter har skett med olika styrka i skilda landsdelar. Den största relativa nedgången har inträffat i Svealands slättbygder, i samma områdes skogsbyg-

der samt i nedre Norrland. Orsaken till de starka förändringarna inom just dessa områden är närheten till stora industricentra med hög efterfrågan på arbetskraft. Skogfattiga enheter har upphört i större utsträckning än enheter med relativt god skogstillgång. Väl så intressant som den nu belysta utvecklingen i fråga om antalet företag eller brukningsenheter samt dessas fördelning på storleksgrupper är förändringsprocessen som sådan, inte minst på grund av att denna ger vägledning om den framtida utvecklingen. Strukturomvandlingen tar många olika former. Den tillgår ofta så, att jordbrukaren helt slutar med sin näring och därvid antingen upphör att vara yrkesverksam eller övergår till annan sysselsättning. Detta sker inte sällan genom en successiv förändring i det att brukaren så småningom skiftar från traditionellt jordbruk till deltidsjordbruk och ytterligare om några år helt flyttar till annat näringsfång. Utmärkande för en sådan utveckling är ofta, att jordbruket till en början läggs om till kreaturssvag och så småningom till helt kreaturslös drift. Kreaturslöshet

78 vid småbruk utgör vanligen ett tecken på att en total produktionsnedläggning är att förvänta; under en övergångstid sköter brukaren därvid ofta även ett arbete vid sidan av jordbruket. Av de jordbruk, som under perioden 1956—61 försvann som självständiga enheter, brukades ungefär hälften under tiden närmast före upphörandet på ett sådant sätt, att de redan då befann sig under successiv avveckling. Det sätt, på vilket strukturförändringarna sker, bestäms i stor utsträckning av om fastigheten är belägen i en utpräglad jordbruksbygd eller i en bygd med starkare skogsinslag. Inom de åkertätare bygderna finns i regel jord, som i och för sig skulle kunna friställas för storleksrationalisering av kvarvarande brukningsenheter. En sådan utveckling försvåras eller förhindras dock ofta av de på grund av efterfrågan på realvärden och av andra skäl uppdrivna jordvärdena. Inom skogsbygderna utgör inte sällan de topografiska förhållandena ett hinder. I sådana bygder betyder nedläggning av ett jordbruk ofta, att det lämnas mer eller mindre obrukat (eller planteras med skog). Så väntas i ökad utsträckning bli fallet under de närmaste decennierna. Den jordbrukande befolkningens intresse för markkomplettering inriktar sig i skogs- och mellanbygderna främst på skogsmark. Jordbrukets strukturomvandling kännetecknas som redan antytts främst av en rätt betydande nedläggning av brukningsenheter, särskilt små sådana. Endast i mindre utsträckning har omvandlingen hittills tagit sig uttryck i förändringar i medelarealen per gård. Under tiden 1937—61 har sålunda den genomsnittliga arealen åker endast ökat från 11,7 till 14,2 eller med 2,5 ha per enhet. (Räknat per företagare utgjorde medelarealen 1961 ca 16 ha.) Storleksrationaliseringen har nämligen i många fall

tagit sig uttryck däri, att — samtidigt som brukningsenheter sammanslagits — lågt avkastande eller dåligt belägna åkerjordar tagits ur produktionen, varigenom jordbrukarnas produktionsunderlag förbättrats utan några arealökningar. Såvitt framgår av SOB-utredningen skulle under femårsperioden 1956—61 av 243 000 vid periodens början befintliga brukningsenheter 190 900 (79%) ha förblivit oförändrade, 14 850 (6%) ha uppflyttats och 11 700 (5 %) ha nedflyttats från en storleksgrupp till en annan. På grund av de vid storleksgrupperingen i denna statistik relativt vida arealgränserna döljs dock alla sådana förändringar som inneburit, att fastighet inte kommit att påverkas i den omfattningen, att arealen nått förbi de uppsatta gränserna. Dylika förändringar skulle enligt annan statistik under angivna år ha skett i ca 26 000 fall, berörande drygt 10% av de vid periodens början befintliga gårdarna. För riket i dess helhet gäller, att arealförstärkningarna med påföljande synliga förändringar överväger för gårdar under 15 ha, medan arealminskningar dominerar bland de större jordbruken särskilt i skogsbygderna. I övrigt visar dessa förändringar ingen påtaglig tendens. Ökningen av företagsarealen kan ske både med åker och med skogsmark. Vid komplettering av jordbruksjord förekommer dels köp av tillskottsmark, dels arrendering av ytterligare jord. Arrendeformen har hittills varit den vanligaste. Under tioårsperioden 1951—61 utnyttjades enligt SOB-utredningen ca 300 000 ha åker för komplettering. Härav skulle enligt sanima utredning arrenden ha svarat för 73 % och köp för 27 °/o. Dessa uppgifter har emellertid angetts vara behäftade med stor osäkerhet. Enligt jordbruksräkningarna ökade totalarealen sådan arrendejord, som ingick i enheter med både ägd och arrenderad jord, under perioden 1956—61 med endast ca 100 000 ha. Eftersom de rena arrendegårdarnas totalareal minskade med drygt 75 000 ha, begränsar sig nettoökningen i arrendejord till inemot 25 000 ha.

79 De förändringar, som betecknats som arrendetillskott, kan till en del omfatta sådan jord, som redan tidigare (1956) var utarrenderad. I större utsträckning torde förändringarna bestått i att jordbruksjorden till småjordbruk utarrenderats som sidoarrenden. Det finns inget statistiskt material som belyser i vilken utsträckning arealkompletteringen genom arrende har resulterat i långsiktigt lämpligt sambruk. I stor utsträckning synes arrendetillskotten vara av tillfällig art, och de i statistiken angivna förändringarna synes också i åtskilliga fall ha inneburit, att tillskottsarrenden upphört och den återlämnade arrendejorden återförts till ägarnas jordbruk. De små tillskottsarrendena synes också omfatta åskilliga arealer, som är på väg mot nedläggning. Tillskottet av skogsmark var under femårsperioden 1956—61 enligt SOB-utredningen 282 000 ha. På senare år har förändringarna genom förvärv ökats avsevärt. Under år 1962/63 tillfördes sålunda enligt lantbruksorganisationens statistik ca 36 000 ha åker och 100 000 ha skogsmark befintliga enheter som förstärkning. Företagsstrukturen inom jordbruket i början av 1960-talet — arealer åker och skogsmark tillika med uppgifter om förvärvsarbete vid sidan av jordbruket m.m. — belyses ytterligare i tabell IV: 3i Del blir här endast fråga om redogörelse för de stora dragen. I övrigt hänvisas till de förut angivna strukturundersökningarna (SOU 1964:37 samt Meddelanden från Jordbrukets Utredningsinstitut, n:ris 5 och 6—1964 samt, i fråga om kombinerade lantbruk, även till framställningen i kapitlen X och XIII om bondeskogsbrukets framtida villkor resp. inkomstutvecklingen inom lantbruket). Skogens betydelse för en betydande del av lantbrukarna klargörs ofta bäst i samband med en analys av inkomstförhållandena. Är 1960 uppgick enligt tabell IV: 3 antalet brukare med ett innehav av minst 2 ha åker till nära 240 000. Därav hade 27 000 sin huvudsysselsättning i

annat yrke. Därtill kom ca 12 000, som också räknades som anställda i andra lantbruksföretag. Antalet jordbruksföretagare med huvudförtjänsterna utom det egna företaget skulle alltså då ha uppgått till ca 40 000. För denna kategori är jordbruket närmast att betrakta som en binäring vid sidan av den huvudsakliga förvärvsverksamheten. Beteckningen deltidsjordbrukare är här oftast på sin plats. Borträknas denna grupp jordbrukare kvarstår omkring 200 000. Denna grupp av egentliga jordbrukare är emellertid långt ifrån enhetlig. För det första är ca 23 000 redovisade som ej förvärvsarbetande. Av de förvärvsarbetande jordbrukarna inom storleksgrupperna 2—5 ha och 5—10 ha åker med huvudsysselsättningen inom det egna företaget, vilka kan uppskattas till 92 000, var 13 000 65 år eller äldre. Flertalet av dessa torde få betecknas som pensionärer. Det kan med hänsyn till det svaga försörjningsunderlaget starkt sättas i fråga, om något större antal av de minsta brukningsenheterna kommer att bestå som självständiga enheter, sedan den nuvarande brukaren frånträtt (jfr den tidigare framställningen om åldersstrukturen). Undantag får naturligtvis göras framför allt i de fall, där skogsinnehavet är betydande. Bortses från de kategorier jordbrukare, som på goda grunder kan betecknas som deltidsjordbrukare eller som pensionärer (av de senare närmast sådana som saknar efterträdare på gården), kvarstår av tabellens 240 000 brukare i runt tal 165 000. Ifrågavarande brukare uppdelas här schematiskt på följande tre kategorier: a) Jordbrukare 65 år och yngre, som brukar 2—10 ha åker: ca 79 000. 4 Det bör observeras, att uppgifterna i denna tabell hämtats ur annan .källa än de som redovisas i tabell IV: 2, vilket förklarar vissa differenser.

80 Tabell IV: 3. Antal jordbrukare den 1 november 1960 fördelade efter åker- och skogsareal1 samt ålder" och förvärvsverksamhet2

Därav

Brukare efter ålder

Åkerareal, ha

2-5

Skogsareal, ha

35-44 45-54 55-64

65-

-10

10-25 25-50

752 571 578

4998 2252 1610 1629

9015 3872 2693 2487

10575 4635 3088 2685

9779 4419 2859 2461

50-

Antal brukare

36256 15930 10821 9840

Ej förvärvsarbetande

795 842

9613 3338 1965 1785

6936 2853 1857 1825

0.

skogsbruk

4249 1181

3 790

16 701

-10

2263 952

1131 1056

7655 4488 4487 3908

7781 4795 4323 3556

4773 3239 2935 2713

27362 16305 15802 14068

10-25 25-50

4890 2831 2926 2835

555 527 559

2891 1900 1652 1383

2072 1456 1307 1430

7 826

6265 Summa 5-10

-34

Förvärvsarbetande i övriga näringar

Anställda i jord-

50-

5 402

-10

10-25 25-50

532 533 567

3716 1402 1454 1387

4778 2190 1926 1867

4052 1944 1695 1548

1665 1035 925 971

16181 7103 6533 6340

3 602

4 596

-10

299 260 252

928 755 679

2886 1210

10-25 25-50

954 953

983 830 784

849 446 376 385

9760 3866 3175 3053

622 206 250 233

753 546 476 490

864 520 492 598

Summa

6 003

4 749

2 056

20-30

-10

293 248 212

698 676 574

2881 1005

10-25 25-50

740 676 615

648 305 280 276

9830 3041 2738 2423

Summa 10-15

50-

Summa 15-20

50-

50-

4 729

5 490

3 963

-10

10-25 25-50

129 148 166

388 392 441

480 508 517

323 411 420

430 162 130 206

6670 1482 1589 1750

265 83 90 96

206 73 79 146

384 136 159 191

Summa 30-50

50-

Summa 50-

858 746

-10

10-25 25-50 50-

Summa Totalt

2 422

601 42 52 169

1107 170 184 643

261 42 61 264

146 158 464

662 127 162 463

76 14 9 93

48 5 14 109

65 12 22 80

42895 238858

23259 Källor: 1) Enligt RLF:s jordbruksregister. 2) Enligt 1960 års folkräkning.

527 617

81 b) J o r d b r u k a r e 65 år och yngre, som brukar 10—20 ha å k e r : ca 45 000. c) J o r d b r u k a r e som b r u k a r minst 20 ha åker: ca 36 000. Den första av de tre grupperna motsvarar till numerären drygt hälften av de jordbrukare, som i tabellen redovisas som brukare med 2—10 ha åker. Det är här fråga om brukare, som visserligen inte k a n betraktas som överåriga men bland vilka dock medelåldern är rätt hög. Bortsett från de lantbrukare tillhörande denna grupp, som äger mer betydande arealer egen skog (eller som mer allmänt taget b r u k a r bärkraftiga kombinerade fastigheter), är det här i stor utsträckning fråga om en kategori, som med tiden torde komma att antingen glida in i gruppen stödjordbrukare (deltidsjordbrukare) eller helt lämna näringen. Enligt tabellen skulle av brukare med 2—10 h a åker 20 000 å 25 000 inneha minst 50 ha skogsmark. Flertalet av dessa torde kunna anses driva gårdar med samma bärkraft som enheter med 10—20 ha åker men en skogsareal under 50 ha. Tyngdpunkten inom det egentliga jordbruket ligger inoni de båda övriga grupper, som enligt den nyss redovisade uppställningen tillhopa omfattar i runt tal 80 000 brukare. Härtill k a n läggas de mindre gårdar, där åkerarealen visserligen är ringa men innehavet av skog inkomstmässigt kompenserar den ringa arealen åker. Det nyss angivna talet torde därför böra ökas till minst 100 000, vilket skulle utgöra det ungefärliga antalet familjejordbruk och större gärdar, vilkas brukare helt eller huvudsakligen är beroende av vad gården ger i avkastning från åker såväl som skog. Åldersfördelningen på arbetskraften på dessa brukningsenheter är i stort sett normal, vilket torde utgöra ett tecken p å att nya brukare tillträtt vid den senast avgångna brukargenerationens frånträde. Jämvikt råder i de nu behandlade grupperna mellan brukare i 35—44- resp. 45—54-årsåldern, medan i den först behandlade gruppen det relativa antalet brukare i den yngre av de båda åldersgrupperna är litet i förhållande till antalet i den äldre av dem. Brukningsenheter med 10—20 h a åker synes numera i allmänhet kunna betecknas som övergångsjordbruk, vilka inte k a n väntas bli bestående, om deras innehavare gör a n s p r å k på en standard likvärdig den hos de industriarbetargrupper man tidigare jämfört dem med (jfr 1959 års jordbruksöver6

enskommelse om övergång från bas- till normjordbruket som underlag för prisbestämningen). Detta behöver ej gälla de gårdar, som på grund av skogstillgång, hög intensitet etc. utgör fastigheter med s a m m a ekonomiska bärkraft som större j o r d b r u k r ä k n a t efter arealen åker. Svårigheter att följa med i inkomstutvecklingen för innehavare av basjordbruk enligt 1947 års jordbrukspolitiska terminologi kommer utan tvivel alt medföra en rätt stark avgång, främst i samband med generationsskiftena. P å dessa brukningsenheter finns för närvarande ett stort antal medelålders b r u k a r e , som — i den mån de inte helt övergår till a n n a t yrke — för sin framtida skäliga bärgning i allt högre grad blir beroende av möjligheterna att förstärka brukningsenheten eller att skaffa sig inkomster vid sidan av jordbruket.

Redan denna analys av n u v a r a n d e f ö r h å l l a n d e n v i s a r otvetydigt, a t t s t r u k turutvecklingen i det svenska j o r d b r u k e t ä v e n u n d e r de n ä r m a s t e å r t i o n d e n a k o m m e r a t t f o r t g å i s n a b b t a k t . Att j o r d bruksbefolkningen k o m m e r att fortsätta att starkt minska har redan framhållits, m e n d e n n a m i n s k n i n g k a n v ä n t a s bli k o m b i n e r a d i helt a n n a n utsträckning ä n hittills m e d en a v s e v ä r d n e d g å n g i a n t a l e t jordbruksföretag. Den framtida rationaliseringsprocessen k o m m e r liksom den hittillsvarande uppenbarligen att inneb ä r a , att företag försvinner samtidigt som arealen på bestående fastigheter utv i d g a s . V a d s o m hittills s k e t t i f r å g a o m s t r u k t u r e n s y n e s t y d a p å att en allt s n a b bare utveckling i sistnämnda hänseende k o m m e r a t t ske, o a v s e t t v i l k a å t g ä r d e r s o m v i d t a s för att y t t e r l i g a r e f r ä m j a e n sådan utveckling. Antalet brukningsenheter (med över 2 ha åker) inom jordbruket uppgick 1961 s o m f ö r u t n ä m n t s till ca 230 000. O m m a n n ö j e r sig m e d en f r a m s k r i v n i n g m e d utgångspunkt från antalet enheter 1961 i n o m o l i k a p r o d u k t i o n s o m r å d e n och storleksgrupper under antagande av s a m m a årliga minskning, som registre-

82 rats för 1956—61 (enlig SOB-utredningen), erhålls ett antal brukningsenheter 1975 av i runt tal 175 000 eller omkring 55 000 färre än i början av 1960talet. Vid en framskrivning på samma sätt av antalet företagare inom jordbruket erhålls en nedgång till mellan 150 000 och 125 000 (jfr den föregående beskrivningen av nuvarande strukturförhållanden) . Arealen åker per företagare komme då (vid den förutsatta minskningen av totalarealen, jfr kap. V) att utgöra 18— 19 ha mot ungefär 16 ha för närvarande. Vid beräkningen av dessa medeltal har åkerjorden vid deltidsjordbruk inte medtagits. De nu anförda uppgifterna om den framtida strukturen har erhållits genom en mekanisk framskrivning på grundval av trenderna under den senaste femårsperiod, för vilken uppgifter föreligger. Förut i anslutning till kommentaren till tabell IV: 2 anförda uppgifter tyder på en årlig minskning av antalet brukningsenheter med 10 000. De senaste årens mycket starka nedgång av antalet mjölkleverantörer (drygt 10 000 per år) pekar också på en sådan nedläggningstakt. Eftersom minskningen av antalet brukningsenheter alltså synes ske i accelererad takt är det högst troligt, att antalet enheter vid mitten av 1970-talet skulle komma att vara lägre och troligen rätt avsevärt lägre än de redovisade framskrivningarna tyder på. Detta skulle också medföra en väsentlig »automatisk» ökning av brukningsenheternas medelarealer (liknande den som försiggått i Förenta Staterna under efterkrigstiden). Antalet enheter vid mitten av 1970-talet komme vid en fortsättning av den aktuella nedläggningstakten att sjunka till nedåt 100 000, dvs. ungefär hälften av antalet i nuläget. Det kan emellertid förmodas, att nedläggningarna successivt kommer att minska i absoluta tal, allteftersom de minsta brukningsenheterna

sjunker i antal. Enligt av överdirekttören G. R. Ytterborn i lantbruksstyrelsen utförda prognoser skulle därför antalet brukningsenheter komma att passera 100 000-strecket först några år in på 1980-talet. Medelarealen åker komme därvid att ligga vid 25—30 ha. De länsutredningar som utförts styrker att en mycket snabb strukturomvandling är att vänta. Länsutredningarna anger dessutom — även om de inte alltid sinsemellan är direkt jämförbara — att nedläggningen kommer att gå snabbare i skogsoch mellanbygderna, särskilt i Norrland, än i landets slättbygder. Inom lantbruksstyrelsen har i samråd med oss och med anlitande av särskilt från lantbruksnämnderna insamlat material gjorts en hela landet omfattande undersökning för belysning av olika utvecklings- och anpassningslinjer för jordoch skogsbruket. 5 Undersökningen har utförts på så sätt, att man inom varje län regionalt redovisat rådande förhållanden, de hittillsvarande förändringarna samt den sannolika framtida utvecklingen beträffande markanvändning och antalet företagsenheter m. m. Uppdelningen på regioner har varit den följande: 1) Jordbruksbygd. — Bygd där den bebyggelse, som är knuten till areell produktion, primärt är ekonomiskt motiverad av förekomsten av åker — dvs. en åkertät bygd, bestående bygd. Jordbruksföretagen minskar i antal genom en successiv, yttre rationalisering. 2) Mellanbygd. A. Åkergles bygd. — Jord- och skogsbruksbygd — mellanbygd — där den bosättning, som är knuten till areell produktion, primärt är motiverad av jordbruk i samband med skogsbruk eller annan sysselsättning. En betydande förändring i markanvändningen förekommer. Relativt stark tillbakagång i antal företag. Bärkraftiga kombinerade företag kan byggas upp. B. Skogsbruksdomincrad mellanbygd. — Bygd, där den bosättning, som är knuten 5

Se SOU 1964:37, bilaga 10.

83 Tabell IV: 4. Förväntad

procentuell minskning av antalet brukningsenheter början av 1960-talet och 1975

mellan

Jordbruksbygd

Åkergles bygd

Skogsbruksdominerad mellanbygd

Speciella mellanbygder

Stockholms Uppsala Södermanlands

20 16 30

40 35 30

50 31 40

45 50

50 Östergötlands Jönköpings Kronobergs

20 20 15

21 20 20

30 25 30

30 20 15

25 30 25

Kalmar Gotlands Blekinge

30 13

40 Kristianstads Malmöhus Hallands

22 30 35

20 30 50

40 Göteborgs o. Bohus Älvsborgs, norra delen Älvsborgs, södra delen

20 40

30 15 25

20 20

Skaraborgs Värmlands Örebro

35 30 20

30 25 20

30 40 20

Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs

40 Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

30-50 40 35 50

30-50 30 40 40

Län

Skogsbruksbygd

30 40

30 50 40

40 30 30

20 30 50 30 60

25 70 40

30 50 50

Källa: SOU 1964: 37, bilaga 10. till areell produktion, främst är motiverad av kombinationsföretag med tyngdpunkt i skogsbruket. Mindre goda förutsättningar för jordbruksdrift. Rationaliseringsgången präglas av förändringar i markanvändningen. Kombinerade företag tenderar att övergå till rena skogsföretag. C. Speciella mellanbygder. — Skärgårdsbygder, småindustribygder, tätortsinfluerade bygder etc. 3) Skogsbruksbygd. — Bygd, där det redan nu i första hand är tillgången på skog som gör den till areell produktion knutna bebyggelsen ekonomiskt motiverad (4) Fjällbygd.)

F r a m till 1975 förväntas enligt den nu refererade undersökningen inom landets södra och mellersta jordbruksbygder antalet brukningsenheter minska med mellan 15 och 35 %>. För jordbruksbygderna i Norrland anges 4 0 — 5 0 % . Inom landets åkerglesa mellanbygder väntas nedgången ske i starkt växlande omfattning eller med 2 0 — 5 0 % . För de skogsbruksdominerade mellanbygderna tyder prognosen på en minskning av antalet enheter med 30—50 % . I skogsbruksbygderna skulle nedgången omfatta ej mindre än

84 50—60 % av det nuvarande företagsbeståndet. Undersökningens uppläggning, framför allt svårigheterna att åstadkomma enhetliga bedömningsnormer mellan länen, gör starka reservationer nödvändiga. Detta gäller i än högre grad de tal belysande den regionala utveckling, som redovisas i tabell IV: 4. Det bör anmär-

kas, att nedgången i arealen åker torde bli väsentligt svagare i jordbruksbygderna och i de åkerglesa bygderna än reduktionen av antalet brukningsenheter. Inom övriga bygder väntas däremot ske en minskning av ; den brukade arealen, som procentuellt sett flerstädes nära sammanfaller med nedgången av antalet enheter.

KAPITEL V

Produktionen av jordbruksråvaror

1. Hittillsvarande

utveckling

A. Översikt Under 1800-talet och hittillsvarande del av 1900-talet har den svenska jordbruksproduktionen i stort sett oavbrutet ökat. Tillfälliga avbrott i denna utveckling ägde rum i samband med de två världskrigen och har naturligtvis inträffat även vid felslagna skördar. Den totala produktionen har emellertid numera upphört att öka och en stagnation inträtt, vilken delvis hänger samman med en allt snabbare minskning av åkerarealen. Produktionsutvecklingen kan följas rätt tillförlitligt sedan mitten av 1870talet. I tabell V: 1 har sammanställts uppgifter om produktionen av viktigare livsmedel (uttryckt i kalorier) totalt, per arbetare inom jordbruket samt per invånare av totalbefolkningen. Av tabellen framgår, att den totala produktionen ökat ca 2 V2 gånger under den belysta 90-årsperioden. (Väger man samman animalier och vegetabilier med vikterna 6 och 1, vilket ger en riktigare bild av insatsen av produktionsmedel och produktionens effektivitet, erhålls en trefaldig stegring.) Per yrkesverksam i näringen är produktionen numera gott och väl 10-falt större. Räknat per invånare i riket begränsar sig emellertid ökningen till knappt 50 °/o. Befolkningsutvecklingen har tidigare utförligt behandlats (kap. IV). Här må erinras om att jordbruksbefolkningen och förmodligen också antalet yrkesverk-

samma inom denna nådde sitt maximum omkring 1880. Den efterföljande produktionsstegringen har alltså försiggått under ständigt minskande arbetsinsats. Jämsides med produktionsökningen har skett en överföring av förädling och distribution av jordbruksprodukter och livsmedel från det egentliga jordbruket till andra näringar ävensom en övergång till inköp av kapitalvaror och driftsförnödenheter från dessa näringar. Bl.a. av denna anledning har inte arbetsproduktiviteten (och långt mindre nettoproduk-i tiviteten, se kap. IX) inom jordbruket stigit så kraftigt som de i tabellen anförda uppgifterna om produktionen per arbetare antyder. Vad gäller de båda övriga produktionsfaktorerna, alltså jord och kapital, kan den långsiktiga utvecklingen någorlunda mätas endast för den förra. Det har däremot visat sig praktiskt taget omöjligt att göra några meningsfyllda mätningar av insatsen av kapital. I fråga om jorden försvåras visserligen en jämförelse bakåt i tiden av den starka förskjutning, som skett i relationen mellan åker och äng, men en grov sådan jämförelse är dock möjlig att göra. Avkastningen per arealenhet äng kan anges till en tredjedel av avkastningen från åkern. Omräknas de faktiska ängsarealerna med tillämpning av detta relationstal till s. k. reducerad äng och läggs denna till åkern, får man ett grovt mått på jordbruksjordens totala areal (se tabell V: 2). Under

86 Tabell V: 1. Produktionen

av viktigare livsmedel1 i kalorier totalt, per arbetare och per invånare 1876—1966

1 otal produktion, miljarder kalorier

Produktion ner (års-) arbetare. 1000-tal kalorier

Produktion per invånare, 1000-tal kalorier

Årligen Vege- Anima- Summa Vege- Anima- Summa Vege- Ani ma- Summa lier tabilier tabilier lier lier tabilier Absoluta tal 1876/85 1886/95 1896/05 1906/15 1920/29 1930/39 1950/59 2 1962/63 (normaliserat) 3 1960/64 1965/66 (normkalkyl) 3 Relativa tal 1876/85 1886/95 1896/05 1906/15 1920/29 1930/39 1950/59 2 1962/63 (normaliserat) 3 1960/64 1965/66(normkalkvl) 3

1841 2136 2583 3108 3008 3567 4196

912 1185 1610 2025 2402 2855 2972

2753 3321 4193 5133 5410 6422 7168

1165 1338 1656 2132 2245 2892 6338

578 743 1032 1389 1793 2316 4489

1743 2081 2688 3521 4038 5208 10827

405 446 504 564 500 573 578

200 248 314 367 399 458 409

605 694 818 931 899 1031 987

4353 4052

3047 2952

7400 4 7004

9402 8828

6581 6431

15983 15259

574 534

402 389

976 923

6 736

100 116 140 169 163 194 228

100 130 176 222 263 313 326

100 121 152 186 197 233 260

100 115 142 183 193 248 544

100 129 179 240 310 401 777

100 119 154 202 232 299 621

100 110 124 139 123 141 143

100 124 157 184 200 229 204

100 115 135 154 149 170 163

236 220

334 324

269 254

807 758

1139 1113

917 875

142 132

201 194

161 153

1 Mjöl av vete och råg, socker och sirap, mat- och fabrikspotatis, kött och fläsk, konsumtionsmjölk, smör och ost. Fr.o.m. 1950/59 även matnyttiga oljeväxter (ingår i vegetabilier) ocn agg. 2 Vid kaloriberäkningarna har nyare kalorital använts från och med perioden ip50/o9. 3 I normkalkylerna har förutsatts normskördar och normala produktionsförhållanden i övrigt. 4 Vid användning av de äldre kaloritalen i normkalkylen 1962/63 erhålls 7 794 miljarder kalorier (varav 4 514 för vegetabilier och 3 280 för animalier). Källa: Inom 1942 års jordbrukskommitté utförda beräkningar (med komplettering för senare tid från statens jordbruksnämnd). senare hälften av 1870-talet uppgick den bruksjord har dock under den här behandlade tiden inte på långt när förtotala jordbruksarealen, beräknad på anändrats så mycket som arbetsinsatsen. tytt sätt, till ca 3,5 milj. ha och vid Tack vare stegrade insatser av kapital sekelskiftet till ca 4,0 milj. ha. Maximum (i vid mening), förbättrad teknik och nåddes omkring 1920 med 4,2 milj. ha. År 1961 utgjorde motsvarande tal ca 3,5 ökad yrkeskunnighet har emellertid avmilj. ha (varav 3,3 milj. ha åker). Fram kastningen från åkern ökat. Samtidigt till mitten av 1960-talet torde en ned- har av liknande skäl även skett en förgång ha skett med ytterligare några bättring av utbytet inom husdjurssköthundratusental hektar. Insatsen av jord- seln. Vid sidan av den förbättrade yrkes-

87 T abell V: 2. Arealen

åker

och reducerad

Areal, 1000 ha

Relativ fördelning

Årligen

1876/80 1881/85 1886/90 1891/95 1896/00 1901/05 1906/10 1911/15 1916/20 1921/25 1926/30 1931/35 1936/40 1950/59 1961

äng1

Åkerjord

Red.äng

Summa

Åkerjord

Red.äng

2831 2992 3205 3369 3476 3566 3630 3692 3 792 3803 3738 3729 3737 3588 3342

635 640 580 523 490 474 444 434 430 426 409 360 335 227 170

3466 3632 3 785 3892 3966 4040 4074 4126 4222 4229 4147 4089 4072 3815 3512

81,7 82,4 84,7 86,6 87,6 88,3 89,1 89,5 89,8 89,9 90,1 91,2 91,8 94,0 95,2

18,3 17,6 15,3 13,4 12,4 11,7 10,9 10,5 10,2 10,1 9,9 8,8 8,2 6,0 4,8

1 Beträffande begreppet reducerad äng, se textframställningen. Källa: Inom 1942 års jordbrukskommitté utförda beräkningar (med komplettering från statens jordbruksnämnd). Tabell V: 3. Arealen åker inom naturliga produktionsområden (1 000 ha)

1937, 1951 och 1961

Förändring Område

Götalands södra slättbygder (Gss) Götalands mellanbygder (Gmb) Götalands skogsbygder (Gsk) Götalands norra slättbygder (Gns) Svealands slättbygder (Ss) Svealands skogsbygder (Ssk) Norrland, nedre (Nn) Norrland, övre (Nö) Riket

1937 - 6 1

1951 - 6 1

1000 ha

%

1000 ha

%

-21 -28

-5,3 -7,5 -15,0

-14 -19 -87

-3,6 -5,2 -11,3

-18 -55 -49 -46 -20

-3,6 -7,0 -15,2 —16,4 -8,5

— 306

— 8,4

396 375 805

389 366 771

375 347 684

509 823 341 280 202

494 790 323 281 235

476 735 274 235 215

-33 -88 -67 -45

+ 13

-6,5 -10,7 -19,6 -16,1 + 6,4

3 731

— 390

— 10,5

-121

Källa: Jordbruksräkningarna. skickligheten hos brukare och anställda l)ör särskilt framhållas bättre mekanisk utrustning, tillkomsten av växtsorter och djurmaterial med högre avkastning samt ökad tillförsel av handelsgödsel. Vid mitten av 1870-talet dominerades näringstillförseln helt av naturlig gödsel och endast fosforhaltig handelsgödsel användes i nämnvärd omfattning. Det dröjde

rätt länge innan handelsgödseln fick lika stor betjdelse som den naturliga. I fråga om tillförseln av kali dominerar för övrigt alltjämt den naturliga gödseln. I det följande koncentreras framställningen till tiden efter det senaste världskriget. Återblickar sker dock i flera fall på förhållandena omedelbart dessförinnan.

B. Jordbruksjord och husdjursstam Nyodlingsverksamheten i Sverige har numera så gott som helt avstannat och det areella underlaget (åker och äng) för jordbruksproduktionen krymper med varje år. Enligt såväl 1937 som 1944 års jordbruksräkningar uppgick den totala åkerarealen till 3,7 milj. ha. Sedan dess har skett en nedgång, som dock hittills varit relativt begränsad. För åren 1951, 1956 och 1961 redovisas 3,65, 3,60 och 3,34 milj. ha. Uppskattningsvis kan för 1965 anges 3,15 milj. ha. Den produktivt utnyttjade ängsmarken har relativt sett minskat mycket starkare än åkern. Förändringarna i åkerarealen har långt ifrån varit likformiga över landet. I tabell V: 3 har 1937 och 1961 års åkerarealer fördelats på naturliga produktionsområden (jordbruksområden). Man finner, att åkerarealen sedan tiden närmast före kriget nedgått i alla naturliga produktionsområden med undantag av övre Norrland, där viss nyodling förekom ännu in på 1950-talet. ökningen mellan 1937 och 1961 i detta omiåde begränsade sig dock till 6 °/o. I stark kontrast härtill står den starka reduktionen av åkerarealen i nedre Norrland, 16 °/o. Betydande arealkrympning redovisas därjämte i Svealands slättbygder (11 %) och i dess skogsbygder (20 °/o) samt i Götalands skogsbygder ( 1 5 % ) . Inom övriga områden har förändringarna varit förhållandevis små. Ängsmarken är numera ingenstädes av särskilt stor omfattning. Sin största betydelse har ängs- och betesmarken för närvarande i Götalands skogsbygder, alltså inte som tidigare i Norrland. Det svenska jordbruket är sedan länge främst inriktat på produktion av animaliska livsmedel. Detta avspeglas tydligt i åkerns användning för olika växtslag. Skiljer man mellan foderväxter och handelsväxter (en gränsdragning som inte är skarp, då vissa växtslag kan odlas

för såväl konsumtions- som foderändamål) finner man, att i runt tal 80 °/o av åkern utnyttjas för foderväxter. Denna andel har inte nämnvärt förändrats sedan förkrigstiden. Anmärkas bör, att foderväxtodlingen till viss del är inriktad på produktion av foder till hästarna, som har sin största betydelse som dragare och som endast i mindre mån bidrar till köttförsörjningen. Omedelbart före kriget beräknas omkring 14 °/o av den totala åkerarealen ha använts för odling av hästfoder, 1963 endast ca 4 % . Eftersom handelsväxtodlingens andel av åkern praktiskt taget inte förändrats mellan 1937 och 1961 har den areal, som står till förfogande för odling av foderväxter för animalie produktion, starkt ökat, nämligen från 66 till 77 °/o av totalarealen. Sistnämnda båda tal inkluderar alltså inte den areal som kan beräknas ha utnyttjats för odling av hästfoder. Förskjutningarna i växtodlingens inriktning sedan förkrigstiden framgår i övrigt av efterföljande tablå. I denna redovisas den procentuella fördelningen på olika växtslag under femårsperioderna 1936/40 och 1960/64 (brukad areal): Växtslag

1936/40

1960/64

6,6 2,1 5,4 3,8 1,5

Handelsväxter Höstvete Vårvete Råg Potatis Sockerbetor Oljeväxter övriga handelsväxter Summa handelsväxter

0,8 20,2

5,9 3,0 2,1 3,2 1,4 2,4 1,1 19,1

Foderväxter Korn Havre Blandsäd Foderrotfrukter Vallväxter Övriga foderväxter Summa foderväxter

2,9 18,7 7,4 2,0 45,8 3,0 79,8

12,5 16,6 6,3 0,5 43,3 1,7 80,9

14 66

4 77

100,0

100.0 Därav För hästfoder, ca För övrigt foder, ca Samtliga (exkl. träda och obrukad åker)

89 Tillkomsten av oljeväxtodling i kommersiell skala är den enda väsentliga nyheten i växtodlingen sedan förkrigstiden. Den fältmässiga odlingen av grönsaker har visserligen ökat starkt men upptar fortfarande förhållandevis små arealer. I övrigt innefattar förändringarna enbart omfördelningar mellan redan tidigare odlade växtslag. Veteodlingen har fått ökad betydelse på bekostnad av rågen. Brödsädsodlingens och potatisodlingens nedgång är relativt begränsad, att döma av förändringarna av dessa odlingars relativa andel av den samlade växtodlingen. I absoluta tal rör det sig dock om rätt stora arealförändringar. På foderväxtsidan är förskjutningarna mer betydande. Särskilt markant är kornets frammarsch, medan havrens tillbakagång inte alls motsvarar den kraftiga nedgången av hästantalet. I övrigt märks en minskning av vallväxtarealen, som relativt sett inte är särskilt betydande men som i absoluta tal motsvarar ungefär halva den totala arealnedläggningen sedan förkrigstiden. Denna nedläggning omfattar till stor del vallar på dåliga och ofta illa belägna marker. Förskjutningarna i växtodlingen sedan förkrigstiden sammanhänger till stor del med förändringarna i husdjursskötseln. Antalet hästar har sålunda från drygt 600 000 före kriget sjunkit till omkring 135 000 år 1964. En del av hästbeståndet utnyttjas i andra näringsgrenar, särskilt skogsbruket, varför antalet hästar i jordbruksdrift är lägre än de anförda talen anger. Avhästningen har som framgått av det föregående friställt åker för odling av foderväxter, varigenom bl. a. möjliggjorts en utvidgning av svinuppfödningen, utan att någon ökning av foderimporten behövt ske. Antalet svin uppgick före krigsårens utslaktning till bortåt 1 V2 milj. st. År 1964 räknade svinstammen 1,9 milj. djur, varav nära X U milj. avelssvin. Nötkreatursstammen

har däremot minskat, från ej fullt 3 milj. före kriget till 2,4 milj. nyssnämnda år. Det är framför allt koantalet som sjunkit, nämligen från 1,9 till 1,1 milj. För att man bättre skall kunna tillgodose den ökande efterfrågan på kött av nötkreatur har »kalvreserven» måst utnyttjas för slaktdjursuppfödning, vilket förklarar att trots minskningen av kostammen antalet ungnöt och kalvar stigit. Fårstammen omfattade före kriget ca 350 000 djur. Efter en nvycket stark nedgång har under senare år skett en ökning av antalet och stammen räknade 225 000 djur 1964. Efter den kraftiga nedskärning av antalet höns, som skedde under krigsåren, steg antalet mycket snabbt för att nå ett maximum i början av 1950talet med ca 9 milj. djur (exkl. kycklingar). Därefter har skett en nedgång, vilken lett till att antalet höns numera begränsar sig till omkring 7 milj. På grund bl.a. av att hönsens fördelning på åldersgrupper förskjutits har emellertid produktionskapaciteten totalt sett inte sjunkit. C. Kapitalvaru- och förnödenhetsanvändning Av den totala omsättningen i det svenska jordbruket av ca 4 900 milj. kr (1963) motsvarar sammanlagt ca 2 600 milj. kr eller drygt hälften ersättning för varor och tjänster från andra näringar. Bortses från husdjuren får den reproduktion av realkapital, som sker inom jordbruket, med varje år allt mindre betydelse. Av förnödenheter för jordbruksdriften är det numera egentligen endast foder som produceras inom lantbruksföretagen. Övriga förnödenheter köps i huvudsak utifrån. I det följande lämnas på några undantag när uppgifter endast om kostnader för sådana kapitalvaror och förnödenheter (samt tjänster), som anskaffas genom köp från andra näringar. Under tidigare skeden försiggick i

90 jordbruket en betydande kapitaluppbyggnad i form av grundförbättrande åtgärder av olika slag. Omkring 1 milj. ha av åkerjorden är täckdikade, huvudsakligen med tegelrör. Någon nämnvärd ökning av täckdikningen har emellertid inte skett sedan förkrigstiden. Längden av större, öppna diken utgör — enligt en numera dock rätt gammal uppgift — i runt tal 65 000 km. De årliga kostnaderna för täckdikning och underhåll av de större, öppna dikena uppgår för närvarande till drygt 40 milj. kr per år, varav ca 5 milj. kr täcks genom statsbidrag. I fråga om nu nämnda och andra grundförbättrande åtgärder kan sedan rätt länge konstateras en stagnation, vilken sammanhänger med att de är arbetskrävande samt vidare att de är starkt kapitalkrävande utan att ge omedelbar förräntning. Vidare föreligger viss oklarhet om hur dräneringssystemet bäst bör vara beskaffat. Den fortlöpande mekaniseringsprocessen med dess krav på allt större behandlingsytor utgör eljest en drivfjäder för utvidgad täckdikning. Kalkningen av jorden har under senare år gått starkt tillbaka. Från att i början av 1950-talet ha legat vid ca 300 milj. kg har mängden tillförd jordbrukskalk sjunkit till ca 70 milj. kg (1963/64). Det anses i allmänhet vara de ökade arbetskostnaderna som medfört den minskade insatsen, även om tveksamhet om kalkens värde i växtodlingen dessutom kan ha bidragit. Ekonomibyggnader har lång varaktighet, vilket gör att det äldre, nu ofta otidsenliga byggnadsbeståndet i hög grad fortfarande dominerar. Enligt inom dåvarande statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader (numera statens lantbruksbyggnadsförsök) utförda undersökningar uppgick årskostnaderna för ekonomibyggnader under åren 1956—60 till i medeltal ca 1100 milj. kr. Härav utgjorde räntekostnaden den dominerande

delen eller ca 620 milj. kr (räknat efter 5 °/o ränteanspråk på byggnadernas saluvärde). De årliga underhållskostnaderna uppskattades samtidigt till 190 och avskrivningarna till 290 milj. kr. Vid oförändrad driftsinriktning och normal förnyelse av byggnadsbeståndet borde avskrivning och nybyggnad motsvara varandra, vilket emellertid ingalunda är fallet. Observeras må dock, att reduktionen av häststammen samt övergång i många fall till kreaturslös eller kreaturssvag drift gör jordbruket mindre byggnadskrävande än tidigare. Under de första åren av 1960-talet höll sig kostnaderna för nybyggnader (ekonomibyggnader) vid 60 milj. kr mot ungefär 80 milj. kr vid 1950-talets början. Tas hänsyn till penningvärdets fall, uppgår reduktionen under perioden ifråga till ca 45 °/o. Investeringar i nya ekonomibyggnader motsvarade åren 1962—63 endast 0,2 % av den behövliga byggnadsvolymens återanskaffningsvärde, medan man för normal avskrivning räknar med minst 1,5 °/o av samma värde. Det är alldeles uppenbart, att det sedan lång tid försiggår en förslitning av ekonomibyggnaderna inom lantbruket. Förklaringarna är många. Man har pekat på ett dåligt ekonomiskt läge för näringen, de höga nybyggnadskostnaderna (i allt mindre utsträckning sker nybyggnad med utnyttjande av material och arbetskraft från den egna gården) samt inte minst ovissheten om de framtida kraven på byggnadsbeståndets omfattning och beskaffenhet. Med den fortgående strukturomvandlingen, såsom övergång till skördetröskning och krympning av animalieproduktionen, sjunker dock såsom antytts behovet av ekonomibyggnader starkt. Detta synes till väsentlig del förklara den minskade nybyggnadsverksamheten. Utvecklingen på jordbrukets byggnadsområde har hittills endast i ringa omfattning lett fram till fabrikation av mon-

1)1 teringsfärdiga byggnader. Nyheterna har tills vidare främst gällt byggnadsmaterielen. Man torde emellertid kunna räkna med en ökad industriell tillverkning av standardiserade byggnadselement för jordbruket och måhända även av kompletta, monteringsfärdiga ekonomibyggnader. I fråga om siloanläggningar och spannmålstorkar är denna utveckling redan i full gång. Vid traditionell husdjursskötsel med bundna djur medför byggandet av nya ladugårdar höga kostnader, inför vilka jordbrukarna av lättförklarliga skäl ofta tvekar. I detta sammanhang är det s. k. lösdriftssystemet en intressant utvecklingslinje. Detta system utbyggt i större skala har ansetts kunna medföra reducerade byggnadskostnader för ladugårdar. Detta behöver dock inte innebära, att lösdriftssystemet i och för sig är ekonomiskt överlägset traditionell djurhållning. Elektrifieringen på landsbygden har skapat helt andra förutsättningar än tidigare för maskinell drift i ladugårdar och andra ekonomibyggnader. Ännu torde dock inomgårdsmekaniseringen med utnyttjande av elkraft endast befinna sig i ett inledande stadium. Lantbrukets utnyttjande av elkraft, som volymmässigt endast steg med ca 20 °/o under 1950talet, uppgår för närvarande (1964) till knappt 100 milj. kr årligen. Hur de fördelar sig på belysning i ekonomibyggnader och andra arbetsplatser, på torkanläggningar och övriga fasta el-drivna anläggningar samt på mjölkningsmaskiner och dylika redskap är inte närmare känt. Årskostnaderna för avskrivning och underhåll av maskiner och redskap för jordbruket uppgår för närvarande (1964) till ca 610 milj. kr (jfr tabell V: A). Härav hänför sig uppskattningsvis 360 milj. kr eller nära 60 % till traktorerna och ca 250 milj. kr till övriga maskiner och redskap. Traktoriseringen har under efter-

krigstiden förlöpt mycket snabbt och utgör otvivelaktigt det mest revolutionerande som hänt inom jordbruksdriften under senare decennier. Traktoriseringen (och tillkomsten av skördetröskor) har förutom stora årskostnader för avskrivning och underhåll fört med sig ökade utgifter för driv- och smörjmedel. Dessa senare utgifter svarar för närvarande (1964) för ett årsbelopp av i runt tal 145 milj. kr eller mer än för elkraften. Bland köpförnödenheterna intar fodermedlen den främsta platsen kostnadsmässigt. Under senare år har jordbrukets årskostnader för köpfoder uppgått till omkring 350 milj. kr, varav 70 °/o fallit på kraftfoder (importerad fodersäd, kli, oljekraftfoder) och återstående 30 °/o på animaliskt foder och fabriksavfall m. m. Därtill kommer de fodermedel som går i handel mellan jordbrukarna (direkt eller via handlare) och som inte medtagits i dessa uppgifter. Importfodermedlen svarade under 1950talet för omkring 3 % av den totala produktionen av jordbruksprodukter (kalorimässigt) mot närmare det dubbla under åren närmast före det andra världskriget. Under de första åren av 1960talet har emellertid nettoimporten av foder på grund av stora inhemska spannmålsskördar tidvis förbytts i ett exportöverskott. Huruvida man här står inför en bestående förändring är ovisst. Under de senaste åren har importen av oljekraftfoder starkt ökat. Handelsgödsel inköper jordbrukarna för närvarande årligen för omkring 310 milj. kr (och kalk för 5 milj. kr). Den ökade användningen av handelsgödsel (se tabell V: 5) beror inte blott på en fördjupad insikt om betydelsen av att tillföra jorden näring i tillräcklig utsträckning och på den minskade tillgången på stallgödsel, utan även på handelsgödselns i motsats till flertalet andra produktionsresurser måttliga prissteg-

92 Tabell V: A. Jordbrukets

kända inköp av samt kostnader (Milj. kr)

för maskiner

Inköpsvärde i löpande priser

och

redskap

Kostnader Avskrivning

År

1938 39 1946 47 48 49 1950 51 52 53 54 55 56 57 58 59 1960 61 62 63

Övriga maskiner Traktorer och redskap

21,0 22,1 29,8 54,0 90,2 102,2 120,9 141,7 164,8 164,2 162,6 118,6 119,3 142,6 148,0 161,5 148,1 186,4 193,1 224,9

42,0 52,5 95,2 105,4 125,8 130,5 141,7 165,7 164,2 168,5 167,1 154,4 143,8 152,2 143,8 157,3 211,1 245,1 269,2 294,3

Summa

Traktorer

63,0 74,6 125,0 159,4 216,0 232,7 262,6 307,4 329,0 332,7 329,7 273,0 263,1 294,8 291,8 318,8 359,2 431,5 462,3 519,2

4,9 7,2 16,0 18,0 25,1 31,9 40,0 49,9 56,2 62,1 68,5 76,1 85,9 96,6 107,1 119,6 131,6 146,0 159,8 170,8

övriga

Underhåll

Summa

29,9 34,3 57,5 64,5 73,9 81,0 95,7 116,5 127,2 133,5 138,6 151,0 164,5 176,8 182,4 193,0 207,1 221,8 232,5 239,3

43,2 48,4 96,0 106,2 115,2 119,9 125,8 141,9 160,3 151,8 154,7 159,5 167,7 176,7 171,7 184,3 188,8 207,6 204,9 202,3

78,0 89,9 169,5 188,7 214,2 232,8 263,3 308,3 343,7 347,4 361,8 386,6 418,1 450,1 461,2 496,9 527,5 575,4 597,2 612.4

maskiner och redskap

Källa: K. M:ts prop. 1950:245 (kompletterad inom utredningen) ring. De totala årliga inköpen av handelsgödselmedel var vid 1960-talets ingång ungefär 2 V* gånger så stora som vid tiden närmast före andra världskriget. Det bör dock anmärkas, att mängden växtnäring tillförd genom stallgödsel sedan förkrigstiden visserligen minskat men ändock fortfarande motsvarar närmare hälften av den totala mängden växtnäring tillförd i form av gödsel. Totala tillförseln av växtnäring ökar således inte i takt med stegringen av handelsgödselgivorna. Man får också beakta, att handelsgödsel i stor utsträckning tagits i anspråk för intensiva odlingar i södra Sverige, varför den redovisade totalökningen av tillförseln inte nödvändigtvis innebär att det skett en förbättring av näringstillståndet i jorden inom svagare jordbruksbygder. Oljeväxtodling-

en och en del grönsaksodlingar med stora gödselgivor har också tillkommit. Inom sockerbetsodlingen har handelsgödselgivorna ökats mycket starkt jämfört med tiden före kriget. Som framgår av tabell V: 5 har förbrukningen av fosfor-, kalium- och kvävegödsel ökat i olika takt sedan förkrigstiden. Kraftigast har stegringen varit i fråga om kvävegödsel, varefter följer kaliumgödsel och fosforgödsel. I detta sammanhang må nämnas, att för fosfor- och kaligödsel numera de s. k. sammansatta gödselmedlen dominerar, medan dessa fortfarande spelar en underordnad roll för kväveltillförseln. Den strukturella och tekniska utvecklingen har även i övrigt medfört vissa förskjutningar i användningen av olika förnödenheter (i ökande utsträckning

93 Tabell V: 5.

Förbrul ningen av handelsgödselmedel

År

1936 40 ( = 1936/37-1939/40) 1950 51 1951 52 1952 53 1953,54 1954 55 1955/56 1956 57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961 62 1962/63 1963,64

Fosforgödsel

i dtryckt

Kaliumgödsel

i rent P20:i, t K20 och A7 Kvävegödsel

Milj. kg

Index

Milj. kg

Index

Milj. kg

Index

57,3 105,5 103,1 103,8 109,6 104,1 104,0* 107,6 100,7 97,9 108,4 103,6 105,8 103,0 109,5

100 184 180 181 191 182 182 188 176 171 189 181 185 180 191

32,6 54,4 60,9 69,0 73,9 83,3 86,2 l 100,4 85,0 79,0 86,2 83,5 85,6 84,7 92,8

100 167 187 212 227 256 264 308 261 242 264 256 263 260 285

27,2 68,0 63,6 71,5 79,0 77,2 83,8 89,5 85,5 88,8 104,0 106,2 111,5 117,1 128,8

100 250 234 263 290 284 308 329 314 326 382 390 410 . 431 474

1 Häri torde ingå ca 22 milj. kg PjOs och 22 milj. kg K20, som åtgått för 150 milj. kj kalisuper. Källa: Statens jordbruksnämnd.

köpförnödenheter) inom jordbruksdriften och i fråga om ianspråktagande av tjänster från utomstående. Dessa förskjutningar förklaras också delvis av förändringar i prisrelationerna. Inte på alla områden kan utvecklingen infångas genom statistik för inköp och förbrukning. Totalt sett rör det sig i nu avsedda fall dock om kostnader eller utgifter, som vid sidan av de förut behandlade stora posterna ej är särskilt betydande. Av stort intresse — inte minst med hänsyn till verkliga eller förmenta biverkningar — är den starkt ökade användningen av växtskyddsmedel av olika slag. F r å n mycket obetydliga belopp före kriget har användningen av dessa medel ökat så att de numera drar en (varu-) kostnad av ca 30 milj. kr årligen. Seminkostnaderna har på ett årtionde i det närmaste tredubblats till för närvarande (1964) ca 16 milj. kr årligen. För maskinlegorna redovisas ungefär samma belopp. Torkningskostnaderna för

brödsäd utanför gården växlar givetvis från år till år; genomsnittet för senare år ligger vid ca 5 milj. kr. Mjölkfrakter och andra transportkostnader har inte undergått några nämnvärda volymförändringar under senare tid.

D. Vegetabilic- och animalieproduktion I översikten av den långsiktiga produktionsutvecklingen i början av detta kapitel lämnades några uppgifter om den totala produktionens ökning från mitten av 1870-talet till mitten av 1960-talet. Produktionen mättes härvid i slutprodukternas kalorivärde, den enda mätningsmetod som stått till buds vid en beskrivning av långstidsutvecklingen. Metoden får emellertid ur vissa synpunkter anses diskutabel, eftersom resultaten i hög grad blir beroende av om relationen mellan vegetabilie- och animalieproduktionen är konstant eller inte. Utvecklingen kännetecknas av en förskjutning

94 från vegetabiliska till animaliska livsmedel, vilket som antytts i kommentaren till tabell V: 1 medfört en undervärdering av den produktionsökning som redovisats i denna tabell. »Missvisningen» kan elimineras genom att man anger produktionens värde i konstanta priser.

relativa fördelningen av jordbrukets produktionsvärde på olika produkter, mätt i 1954/55 års produktpriser. Förskjutningarna inom de båda huvudgrupperna är som synes mindre för vegetabilier än för animalier. Medan i fråga om spannmålen (främst brödsäd,

1938/39

1949/50

1963/64 (prcl.)

Vegetabilier Spannmål Potatis och sockerbetor Övriga växtslag (till avsalu) Summa

12,2 9,9 0,3 22,4

10,1 9,1 3,9 23,1

10,4 8,2 3,7 22,3

Animalier Mejeriprodukter Kött m.m. Fläsk Ägg Summa

42,6 16,7 14,0 4,3 77,6

44,5 12,7 14,8 4,9 76,9

33,9 18,3 19,0 6,5 77,7

Samtliga

100,0

100,0

100,0

Varuslag

(En alternativ metod är att vid summeringen väga kalorierna från vegetabilieresp. animalieproduktionen på sätt angetts i kommentaren till tabell V: 1.) I tabell V: 6 grundas uppgifterna på totalkalkylen över jordbrukets intäkter och kostnader (se kap. XII). Av tabellen framgår bl. a., att produktionsvolymen i fasta priser alltsedan början av 1950talet legat 5—10 °/o högre än under förkrigstiden. Per arbetstimme i jordbruket redovisas samtidigt mer än en fördubbling av produktionsvärdet i fasta priser eller en ökning med ca 3 V2 °/o per år. (Beträffande produktivitetsförändringarna i jordbruket, jfr framställningen i kap. III och IX.) De långsiktiga förskjutningarna inom jordbruksproduktionen från vegetabilier till animalier tycks under de senaste decennierna ha avstannat. Detta framgår av ovanstående tablå, som anger den

men även vissa mängder korn och havre för olika industriella ändamål) den värdemässiga andelen av produktionen något sjunkit, har den stigit för övriga växtslag», dvs. i huvudsak oljeväxter. Mejeriprodukterna dominerar inte längre på samma sätt som före kriget, vilket sammanhänger med nedgången i mjölkproduktionen samt på den ökade betydelsen av övrig animalieproduktion. I tabell V: 7 har sammanställts uppgifter om totalskördens storlek. I fråga om brödsäden har tidigare berörts den jämfört med förkrigstiden minskade odlingen av råg och den utvidgade veteodlingen (i förhållande till början av 1950-talet har odlingen av vete — närmast vårvete — under senare år starkt sjunkit). I fråga om potatis anges i tabellen vid sidan av skörden uppgifter om (netto-) avsättningen av mat- resp. fabrikspotatis. Från förkrigstiden h a r

95 Tabell V: 6. Jordbrukets

Produktionsår

1938/39 39/40 1940/41 41/42 42/43 43/44 44/45 45/46 46/47 47/48 48/49 49/50 1950/51 51/52 52/53 53/54 54/55 55/56 56/57 57/58 58/59 59/60 1960/61 61/62 62/63 63/64 (prel.)

produktionsvolym och produktion 1938/39—1963/64

per

arbetstimme

Produktionsvärde ProdukProduktionsvärde Produkper timme i 1954/55 års tionsi 1954/55 års prisnivå tionsprisnivå värde per värde, milj. timme, kr i kr i löpande Index Index löpande (1938/39 = priser Milj. kr (1938/39 = Kr priser 100) 100) 1362,2 1521,7 1697,7 1723,5 1800,5 2095,0 2085,5 2239,4 2362,2 2520,2 2809,9 3141,1 3266,0 3766,5 4060,1 3957,4 3909,7 4063,5 4206,2 4278,0 4202,7 4421,5 4576,4 4724,0 4818,4 5030,4

3603,8 3582,4 3210,6 2795,5 2911,0 3325,9 3285,6 3476,3 3580,4 3391,5 3712,1 3948,1 3920,4 3819,7 3905,8 3917,6 3898,7 3639,0 3796,6 3833,0 3665,4 3888,5 3752,6 4003,3 3895,2 3698,3

100 99 89 78 81 92 91 96 99 94 103 110 109 106 108 109 108 101 105 106 102 108 104 111 108 103

1,11 1,25 1,41 1,45 1,53 1,81 1,82 1,98 2,16 2,37 2,72 3,13 3,36 4,03 4,53 4,60 4,79 5,28 5,67 5,84 5,95 6,58 7,16 7,85 8,40 9,22

2,92 2,94 2,67 2,35 2,48 2,87 2,87 3,07 3,27 3,19 3,60 3,94 4,03 4,09 4,36 4,55 4,78 4,73 5,11 5,23 5,19 5,78 5,87 6,65 6,79 6,77

100 101 91 80 85 98 98 105 112 109 123 135 138 140 149 156 164 162 175 179 178 198 201 228 233 232

Källa: Meddelande från Jordbrukets Utredningsinstitut 6—1957 (med kompletteringar inom utredningen).

den totala skörden (under normalår) nedgått kraftigt, starkare än den sammanlagda avsättningen av mat- och fabrikspotatis. Medan försäljningen av fabrikspotatis ökat obetydligt, har avsättningen av svenskproducerad matpotatis sjunkit starkt, till vilket bidragit både en minskad inhemsk konsumtion och en stegrad import. I fråga om skörden av sockerbetor har någon större förändring inte skett sedan förkrigstiden, förrän under de senaste tre åren, då odlingen visat en nedgång. Odlingen av oljeväxter, som inte förekom före kriget, har under senare år nedgått betydligt i förhållande

till den första efterkrigstiden. Höstrapsen, som numera är den ojämförligt viktigaste oljeväxten, svarar för omkring 2/s av den totala skörden av oljeväxtfröer. Av tabell V: 8 framgår, att hektarskördarna för samtliga redovisade grödor var högre under senare hälften av 1950-talet och därefter än under femårsperioden närmast före kriget, detta trots det svaga skördeutfall som kännetecknat vissa år under den senare jämförelseperioden. Detta tyder på en fortsättning av den sekulära skördestegringen även under den här behandlade perioden. Det må nämnas, att den till statistiska cen-

96 Tabell V: 7. Skörden av brödsäd, potatis, sockerbetor (Milj. kg) 1936/40 1950/54 1955/59

och oljeväxter

1936—65

\ äxtslag

1965 (prel.)

Höstvete Vårvete Råg Summa brödsäd

536 137 344 1017

449 349 258 1056

473 289 210 972

593 231 229 1053

503 309 185 997

625 247 175 1047

448 195 83 726

709 257 116 1082

1099 Potatis; Totalskörd

1 219

743 244 1894

730 228 1831

619 268 1810

646 338 2414

581 289 2001

593 286 1442

656 399 1574

641 262 1731

221 Utnyttjande: Matpotatis1 Fabrikspotatis1 Sockerbetor Oljeväxtfröer (18 % vattenhalt)

1 Netto.'I totalskörden ingår också utsäde, lagringspotatis utnyttjad för utfodring. Källa: Den officiella jordbruksstatistiken.

och sorterings-) förluster samt

Tabell V: 8. Skörd per hektar av olikgL, grödor (Deciton) ,*/..*•, Växtslag

Höstvete Vårvete Höstråg Korn Havre Blandsäd Potatis Sockerbetor Vallhö Höstraps

762 170 167

1936—65

1936/40

1951/55

1956/60

1965 (prel.)

23 18 18 20 18 21 144 361 34

25 18 20 22 16 21 126 326 37 19

25 21 21 23 18 22 135 382 36 20

33 26 25 28 24 26 142 401 43 25

30 23 24 26 21 24 138 308 42 25

28 24 21 26 23 24 174 390 38 21

38 32 27 30 26 26 152 393 39 27

33 29 27 30 25 26 171 349 40 30

Källa: Den officiella jordbruksstatistiken. — Uppgifterna avser hektarskördar enligt äldre skördestatistik metod (jfr däremot tab. V: 14). tralbyrån knutna skördestatistiska nämnden fortfarande räknar med stigande normskördar för alla viktigare grödor. Undantag ansågs åtminstone tidigare föreligga i fråga om sockerbetorna, för vilken gröda dock en ökning skett på 1960-talet. Som väsentlig förklaringsgrund härtill kan emellertid anges en följd av år med relativt dålig årsmån, varför en fortsatt långsiktig ökning av hektarskördarna även av betor svnes

möjlig. Det har också hävdats, att handelsgödseltillförseln visserligen sedan flera år skulle kunna betecknas som optimal, men att samtidigt mekanisering m.fl. arbetsbesparande åtgärder verkat minskande på den tillvaratagna skördens storlek. Kostammens tillbakagång sedan förkrigstiden har medfört en reduktion även av mjölkproduktionen, fastän denna till följd av den ökade avkastningen per ko

97 Tabell V: 9. Produktionen Varuslag etc. Total mjölkproduktion Invägning vid mejeri | lörbrukning av konsumtionsmjölk; Förbrukad kvantitet Helmjölk i Förbrukning av grädde; Tjock 1 unn Summa konsumtionsmjölk och grädde uttryckt i helmjölk 1 Tillverkning av; Smör 2 Ost Fet torrmjölk Mager » Fet kondensmjölk Mager »

av mjölk och mejeriprodukter (Milj. kg)

1950—65

1950/51

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

4737 3858

3885 3348

3810 3325

3972 3533

3798 3401

3665 3309

3611 3296

1547 1363

1309 1101

1282 1069

1248 1028

1223 1002

1215 983

1220 981

13,5 30,6 1635 110,2 53,8 6,08 3,04 0,98 0,10

25,7 20,0 1447 83,3 55,0 8,46 15,76 0,74 2,86

27,7 20,0 1436 81,0 55,4 8,28 18,65 0,75 2,88

29,0 19,1 1403 91,9 55,7 8,24 26,90 0,62 3,41

29,5 18,9 1380 86,0 54,9 9,44 25,45 0,51 4,30

30,7 18,8 1371 81,5 56,8 9,81 22,78 0,53 5,21

32,1 18,5 1381 79,7 57,4 11,07 29,71 0,56 5,04

1 Inkl. svinn vid mejerier. Inkl. lantsmör. Källa: Jordbruksekonomiska Meddelanden. 2

varit mindre kraftig än minskningen av koantalet. Särskilt under de senaste åren har avkastningen per ko stigit mycket starkt. Under åren närmast före det senaste världskriget uppgick mjölkproduktionen till nära 4,8 milj. ton. Under efterkrigstiden nådde den upp till samma nivå först i början av 1950-talet, varefter den dock undergått en i stort sett oavbruten tillbakagång (se tabell V: 9). Under de senaste åren har den legat vid 3,6 milj. ton, vilket innebär en nedgång med 2 0 — 2 5 % sedan början av 1950talet. Till följd av minskad förbrukning av mjölk för olika ändamål på gården respektive för försäljning direkt från producent till konsument har invägningen vid mejerier inte minskat lika mycket från början av 1950-talet som totala mjölkproduktionen. Minskningen stannar vid 10—15 % mot som nyss nämnts

20—25 % för den totala produktionen. En kraftig nedgång av mjölkinvägningen har dock skett i flera delar av landet under denna tid, framför allt i södra och mellersta Sveriges slättbygder, i mellersta Sveriges skogsbygder samt i vissa delar av norra Sverige. På Gotland och i delar av västra Sverige har mjölkinvägningen däremot ökat sedan början av 1950-talet. Antalet mejerileverantörer har minskat från 255 000 år 1950/51 till 160 000 år 1963/64 (uppgifterna hämtade från statens jordbruksnämnd). Detta förklarar, varför invägningen per leverantör, trots reduktion av den totala tillförseln, ökat från ca 15 000 till ca 21000 kg. I fråga om produktionen och avsättningen av mejeriprodukter märks sedan början av 1950-talet en i stort sett oavbruten nedgång av den mängd helmjölk som utnyttjas som konsumtionsmjölk

98 Tabell V: 10. Varuslag

Produktionen av kött och fläsk (Milj. kg)

1950/51

1959/60

960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

88,7 23,4 13,5

110,1 20,5

103,6 18,9

121,0 18,7

138,2 19,2

136,6 20,2

130,7 17,3

6,3 1,3 8,8

5,8 1,2 7,5

5,2 1,3 7,5

4,7 1,4 7,6

2,4 1,8 9,2

161,4

K ö t t av storboskap » » större kalv » » mindre i » » får » • häst Summa kött

11,8 139,7

147,0

137,0

153,7

171,1

3,3 1,6 9,1 170,8

Index Fläsk 1 Index Summa kött och fläsk

100,0 165,6 100,0 305,3

105,2 228,6 138,0 375,6

98,1 213,9 129,2 350,9

110,0 221,8 133,9 375,5

122,5 209,0 126,2 380,1

122,3 206,2 124,5 377,0

115,5 212.3 128,2 373,7

100,0

123,0

114,9

123,0

124,5

123,5

122,4

Index 1

2,3

Inkl. export av levande slaktdjur.

Källa: Jordbruksekonomiska Meddelanden.

och grädde; dock har avsättningen av tjock grädde ökat. Framställningen av ost har något ökat sedan början av 1950talet. Tillsammantaget har mängden helmjölk som används för nu nämnda produkter ökat sin andel av all producerad mjölk. Tillverkningen av smör har som en följd härav, bortsett från en tillfällig återhämtning 1961/62, oavbrutet minskat. Framställning av smör tillgrips i stort sett först i den mån marknaden för mer lönande produkter (en marknad som på kort sikt inte brukar förändras mycket) inte tillåter större produktion av dessa. Svängningar i mjölkproduktionen ger därför i första hand utslag på smörproduktionen. En stark produktionsökning har under senare år noterats för torrmjölk och kondensmjölk, särskilt den magra. En viktig anledning till att produktionen av (mager) torrmjölk ökat så starkt är, att jordbrukarna i ökande utsträckning föredrar att utnyttja torrmjölk i foderblandningar framför att direkt utfodra med skummjölk. •— I detta sammanhang må nämnas, att den inhemska tillverkningen av margarin (till bortåt 3/i byggd på importerade råvaror)

starkt ökat, även om ökningen för en tid avstannade i och med en återhämtning av smörförbrukningen efter en omläggning av prispolitiken för smör som skedde i maj 1958 i samband med den då akuta smörkrisen. Produktionen av kött och fläsk [tabell V: 10) var i början av 1950-talet fortfarande ungefär lika stor som under förkrigstiden men har därefter ökat med ca 25 °/o. ökningen har varit kraftigare för fläsk än för kött. Slakten av storboskap avser numera i betydligt större utsträckning än tidigare ungdjur uppfödda för slakt. De senaste årens starka minskning av kostammen har dock temporärt tagit sig uttryck i en betydande utslaktning av äldre mjölkkor. Vad till slut angår produktionen av ägg steg denna från drygt 90 milj. kg i början av 1950-talet till 98 milj. kg år 1964 (prel.).

2.

Produktionsprognoser

A. Inledning Jordbrukspolitiskt har produktionens storlek en stor betydelse, eftersom de

99 statliga stödåtgärderna i princip anknyter till en produktionsvolym understigande det inhemska avsättningsutrymmet (se närmare kap. VIII och XII). Vid den prövning av de jordbrukspolitiska riktlinjerna, som vi har oss förelagd, är det därför av vikt att klarlägga de aktuella produktions- och konsumtionstendenserna och att med utgång från dessa söka göra en prognos för försörjningslägets utveckling. I föreliggande kapitel behandlas produktionsprognoserna, medan prognoserna rörande livsmedelskonsumtionen samt för försörjningen i dess helhet återges i kapitel VI resp. kapitel VIII. Bakom stagnationen av den totala svenska jordbruksproduktionen ligger en utveckling som innebär att de produktionsstimulerande faktorerna motverkats av hämmande faktorer. Den framtida produktionens storlek och sammansättning blir beroende av hur dessa i olika riktningar verkande faktorer förändras i fortsättningen. Det komplicerade samspelet mellan dessa gör produktionsprognoser rätt osäkra. De produktionsprognoser, som utförts inom jordbruksutredningen (främst av dess struktur- och produktionsgrupper 1 ), bygger i huvudsak på de långsiktiga förändringar (»trender»), som konstaterats för vissa bestämmande faktorer bakom den hittillsvarande produktionsutvecklingen (exempelvis åkerareal, hektaravkastning, avkastning per ko). I den mån de faktorer, som utformat trenden, kan väntas påverka den fortsatta utvecklingen med i stort sett oförändrad styrka föreligger starka skäl att utforma prognoserna som mekaniska framskrivningar av trenden. Endast om de senaste årens utveckling tydligt avvikit från trenden eller om andra uppenbara skäl förelegat att frångå denna, har en friare bedömning lagts till grund för prognoserna. Av praktiska skäl har visst be-

stämt år — 1975 — valts som slutar för prognoserna. Det egentliga syftet med dessa är naturligtvis inte att söka fixera produktionens storlek och sammansättning just 1975 utan snarare att söka ge en uppfattning om utvecklingstendenserna för rätt lång tid framöver. Det angivna årtalet kan om man så vill betraktas som mittpunkten i en längre prognosperiod. — Vid sidan av de nu åsyftade inom utredningen utförda prognoserna har på sina ställen anförts data ur senare utförda prognoser (gäller särskilt animalieproduktionen). B. Arcalförändringar Nuvarande arealförhållanden framgår av tabell V: 11. I denna redovisas åker, kultiverad betesmark och naturlig äng på brukningsenheter med över 2 ha inom åtta naturliga produktionsområden samt i hela riket med fördelning på storleksgrupper efter åkerarealen. Gränsdragningen mellan åker, som varaktigt utnyttjas i verklig jordbruksproduktion, och sådan åker som håller på att utgå ur produktionen är rätt oklar. Den varaktigt obrukade åkerjorden, som utgör omkring 200 000 ha, har ej medtagits i tabellen. Förändringarna i arealens fördelning på ägoslag föranleds av faktorer både inom och utom lantbruket. Samhällsutvecklingen innebär ett ökat behov av mark för bostäder, industrier, vägar, flygfält, fritidsbebyggelse etc. Speciellt 1 Prognoserna har utförts av professorerna Erik Åkerberg och Sven Jansson samt laborator Arvid Hellberg. (Ingår i stencilerade promemorior.) Arealuppgifterna har hämtats ur Lantbrukets strukturutveckling SOU 1964:37. Det bör anmärkas, att prognoserna i allmänhet färdigställdes vintern 1963/64, delvis ännu tidigare. Om prognoserna utförts senare, skulle resultaten på enstaka punkter troligen kommit att avvika från de här publicerade. I de fall senare utförda prognoser gett påtagligt avvikande resultat har detta anmärkts.

100 Tabell V: 11. Åkerareal,

kultiverad betesmark och naturlig äng vid enheter över 2 ha inom olika produktionsområden 1961 Storleksgruppe r, ha

Område och ägoslag

2-5

5-10

10-20

20-30

30-50

50-100

100-

Gss Åker Kult. bete Nat. äng

6546 141 304

23374 589 980

77704 1601 2659

61979 1315 2487

74122 1364 2365

54401 1231 1965

74895 3265 3204

373021 9506 13964

Gmb Åker Kult. bete Nat. äng

9861 398 1467

35007 1586 4877

88788 3854 12335

64000 2677 8584

65476 2652 7759

38959 1979 4171

41385 2756 4983

343476 15902 44176

Gsk Åker Kult. bete Nat. äng

79110 12283 20857

201578 26867 42030

206745 19832 32786

71742 5200 10762

53308 3842 8161

38240 2581 6029

24984 1672 2710

675707 72277 123335

Gns Åker Kult. bete Nat. äng

10918 269 1021

40038 1418 3627

110756 3970 8570

79207 2519 6663

84649 2674 7382

75036 2654 6286

73052 3619 6804

473656 17123 40353

Åker Kult. bete Nat. äng

9134 334 1204

33473 1021 3185

122510 3415 10027

122211 2910 7120

152118 3160 7882

139685 3563 8289

153227 6091 10081

732358 20494 47788

Ssk Åker Kult. bete Nat. äng

29197 975 5481

60609 2331 7251

74374 2705 6221

36180 1260 2174

28006 1166 2082

21590 1019 1693

20776 1422 1543

270732 10878 26445

Nn Åker Kult. bete Nat. äng

52080 1873 10565

85837 3459 11599

60244 1862 5171

15317 434 865

5564 186 185

3209 253 109

1053 38 8

223304 8105 28502

Nö Åker Kult. bete Nat. äng

54430 2817 12105

92468 3517 9687

48484 1249 2074

6246 147 167

1607 32 68

636 3

293 2 30

204164 7767 24131

Hela riket Åker Kult. bete Nat. äng

251276 19090 53004

572384 40788 83236

789605 38488 79843

456882 16462 38822

464850 15076 35884

371756 13283 28542

389665 18865 29363

3296418 162052 348694

Ss

Källa: Jordbruksräkningen se tabell V: 3.

1961. — Beträffande

gäller detta i närheten av de större tätorterna. Genom denna utveckling minskas den areal, som står till jord- och skogsbrukets förfogande. Utvecklingen torde med tiden komma att bli alltmer

Samtliga

betydelsen av

områdesbeteckningarna,

framträdande även i områden med avsevärda avstånd från dessa orter. E n artskild utvecklingslinje utgör den minskning i åkerarealen, som är en följd av att jord, som är dåligt belägen eller

101 av dålig kvalitet, tas ur växtföljden för att överföras till bete eller skogsmark eller lämnas helt outnyttjad. De ökande företagsekonomiska anspråken innebär således krav inte endast på större enheter utan också på att åkern skall ge viss minsta avkastning per ytenhet. På jordar som tas ur växtföljden — i huvudsak belägna inom landets skogsoch mellanbygder — framstår skogsplantering ofta som ett alternativ. Uppskattningsvis överförs för närvarande (mitten av 1960-talet) årligen ca 20 000 ha jordbruksjord till skog genom plantering. Konkurrensen mellan jordbruk och skogsbruk om marken blir, vid de långsiktiga överväganden det här är fråga om, beroende av en rad olika faktorer såsom produktivitetsutvecklingen inom jord- resp. skogsbruket samt prisutvecklingen på de båda näringsgrenarnas produkter och produktionsmedel. Betraktar man prisutvecklingen i stort under efterkrigstiden finner man, att denna länge varit gynnsammare för skogsbruks- än för jordbruksprodukterna. Förutsättning-

av dessa, vilka vi anser ge en god bild av den sannolika utvecklingen fram till mitten av 1970-talet, redogörs i det följande. I samband med arealinventeringen den 1 juni 1960 införskaffades uppgifter om hur stor del av åkerarealen som enligt jordbrukarnas uppfattning var lämplig för rationell jordbruksdrift. Följande indelning av åkerjorden skedde vid inventeringen. Klass 1. Godartade, välbelägna jordar, lämpade för maskindrift. Klass 2. Åkerjord, som med olika insatser skulle kunna göras mer lämpad att brukas såsom åker (t. ex. jord med stor ägosplittring, ofullständigt dränerad jord, jord med isolerat läge eller olämplig skiftesform. Åkerområden, som genom sammanläggningar kan ingå i mer samlade komplex eller vilkas fältform kan förbättras, ingår i denna grupp.) Klass 3. Åkerjord med låg avkastning på grund av förhållanden, över vilka brukaren ej kan råda (såsom dålig jordmån, grund jord eller vattensjuk jord, som bedöms vara för dyr att dränera). Åkerjordens procentuella fördelning på de tre kategorierna enligt ifrågavarande inventering har för de skilda produktionsområdena sammanställts i efterföljande tablå:

Åkerjord av klass

Produktionsområden

Götalands södra slättbygder (Gss) Götalands mellanbygder (Gmb) Götalands skogsbygder (Gsk) Götalands norra slättbygder (Gns) Svealands slättbygder (Ss) Svealands skogsbygder (Ssk) Norrland, nedre (Nn) Norrland, övre (Nö) Totalt

arna för att bedriva jordbruk på marker, som är lågt avkastande, avlägset belägna eller svåra att bruka med maskinella hjälpmedel, synes bli allt mindre. Detta bestyrks av olika undersökningar, som företagits under senare år. För några

91,2 76,2 70,9 84,9 84,0 71,7 74,4 66,5

2,7 9,4 15,8 9,7 9,3 15,0 13,2 18,4

6,1 14,4 13,3 5,4 6,7 13,3 12,4 15,1

78,6

11,3

10,1

Såvitt framgår av denna inventering skulle alltså drygt 20 °/o av landets åkerareal år 1960 ha varit av sådan beskaffenhet, att den inte kunde betecknas som godartad, välbelägen jord lämpad för maskindrift. Härav skulle emellertid ungefär hälften med olika insatser kunna göras mer lämpad att brukas som åker, medan

102 för återstoden någon höjning av avkastningen knappast skulle k u n n a stå att uppnå med ekonomiskt försvarbara insatser. Såsom framgår av tablån är det framför allt i skogs- och mellanbygderna detta senare ofta är fallet. I syfte att skapa en bättre uppfattning om den långsiktigt brukbara växtföljdsåkerns storlek och om i vad m å n de topografiska förhållandena medger, att relativt sammanhängande områden av viss storlek bildas, har också genomförts en särskild undersökning på stickprovsbasis. Den utfördes under 1962 och omfattade 140 församlingar med tillhopa 366 000 ha åker. Själva inventeringen gjordes av lantbruksnämnderna med stöd av den ekonomiska kartan, annat kartmaterial samt redan befintligt inventeringsmaterial. Som en allmän utgångspunkt gällde att avgränsa sådana åkerområden, som kunde väntas utgå fram till 1975 på grund av att det med hänsyn till jordens naturliga beskaffenhet, arrondering och belägenhet ej kunde anses företagsekonomiskt möjligt att i fortsättningen bruka dem som växtföljdsåker med nu känd teknik och föreliggande priser. Avgränsning skulle således ske av åkerjord, som antingen ur jordartssynpunkt eller av arronderings- och belägenhetsskäl inte kunde anses odlingsvärd på längre sikt. I sistnämnda hänseende ställdes bl. a. kravet, att storleken av det enskilda fältet inte borde understiga ca 2 ha. Resultatet av undersökningen framgår av följande tablå:

Produktionsområden

Götalands södra slättbygder (Gss) Götalands mellanbygder (Gmb) Götalands norra slättbygder (Gns) Svealands slättbygder (Ss) Götalands skogsbygder (Gsk) Svealands skogsbygder (Ssk) Norrland, nedre (Nn) Norrland, övre (Nö) Hela riket 1

I procent av arealen 1956.

Arealen växtföljdsåker bedöms alltså enligt denna undersökning fram till 1975 komma att minska med 25 °/o, varav 22 °/o av den orsaken att den inte ansetts ha ett sådant värde i jordbruksproduktionen, att ett långsiktigt utnyttjande som växtföljdsåker ansetts sannolikt. Som framgår av tablån väntas emellertid förhållandena växla starkt mellan de olika produktionsområdena (och naturligtvis, k a n det tilläggas, även i stor utsträckning inom de olika områdena). Med u t n y t t j a n d e a v n u r e d o v i s a d e undersökningar, jordbruksräkningarna o c h S O B - u n d e r s ö k n i n g e n (se k a p . IV) h a r åkerarealens storlek framskrivits totalt o c h för d e e n s k i l d a g r ö d o r n a till o m k r i n g 1975. A v s i k t e n h a r h ä r v i d v a r i t att b e l y s a de f ö r ä n d r i n g a r i m a r k a n v ä n d ningen, s o m k a n f ö r v ä n t a s o m d e n u föreliggande f ö r u t s ä t t n i n g a r n a (ekonomiska och andra) antas gälla oförändrade även i fortsättningen. T v å alternativ har framräknats. Alternativ I. I d e t t a a l t e r n a t i v h a r m a n u t g å t t f r å n a r e a l i n v e n t e r i n g e n 1960, l a n t b r u k s n ä m n d e r n a s b e d ö m n i n g a r 1962 o c h vissa l ä n s u t r e d n i n g a r . I d e s s a s e n a r e h a r b e a k t a t s d e n t e n d e n s till a c c e l e r e r a n d e n e d l ä g g n i n g , s o m f r a m t r ä t t u n d e r slutet av 1950-talet o c h i b ö r j a n av 1960-talet.

Åker, som väntas upphöra som växtföljdsåker och övergå till betesmark eller skogsmark

Åker, som väntas tas i anspråk för vägbyggnad m. in.

o/l /o

/O

o/l

Summa åker som väntas upphöra som växtföljdsåker o/l /o

7,3 9,3 8,4 20,6 38,5 31,3 25,3 30,5

4,9 2,9 2,1 2,3 4,3 2,4 2,2 2,5

12,2 12,2 10,5 22,9 42,8 33,7 27,5 33,0

22 1

3,0

25,1

103 Tabell V: 12. Areal åkerjord (exkl. betesvall på åker) åren 1961l och 1975 på brukningsenheter med över 2 ha åker (1 000 ha) Brukad åker Område 1961

3 Därav: slåttcrvall på åker 1975

1975 Betesvall på åker 3 1961

Alt. I

Alt. II

1961 Alt. I

Alt. II

Kultiverad betesmark 4 1961

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

353,1 317,0 625,8 451,6 692,0 251,9 212,7 195,7

19,9 26,4 49,9 22,1 40,4 18,8 10,6 8,5

350,0 300,0 470,0 440,0 580,0 205,0 165,0 140,0

355,0 315,0 540,0 450,0 665,0 230,0 180,0 165,0

61,0 85,4 268,5 127,2 191,3 114,6 139,1 145,8

71,8 79,5 173,9 117,5 161,8 80,4 79,7 75,7

77,7 91,0 223,0 123,8 196,8 91,8 97,2 97,0

9,5 15,9 72,3 17,1 20,5 10,9 8,1 7,8

Summa

3 099,8

196,6

2650,0

2 900,0

1132,9

840,3

998,5

162,1

1 Enligt 1961 års jordbruksräkning. - Enligt inom utredningen utförda prognoser. Reducerad för betesvall på åker. Det har förutsatts att arealerna för betesvall på åker och kultiverad betesmark kommer att successivt minska fram till 1975. Avkastningen från dessa arealer beräknas dock utgöra en betydande foderreserv. 3 4

Den kvarstående åkerarealen 1975 skulle enligt detta alternativ uppgå till ca 2,65 milj. ha eller 0,65 milj. ha mindre än 1961. Alternativ 11. Om man i stället utgår från åkerarealen 1961 på 3,3 milj. ha och antar, att det årliga bortfallet av åker blir detsamma som i SOB-utredningen för perioden 1951—61 i medeltal registrerats på grundval av jordbrukarnas egna uppgifter, kommer man fram till en minskning på ca 0,4 milj. ha. Den kvarstående åkerarealen 1975 enligt detta alternativ skulle sålunda komma att uppgå till ca 2,9 milj. ha. I tabell V: 12 har den totala åkerarealen 1961 och 1975 enligt de båda alternativen fördelats på produktionsområden. Härvid har från totalarealen dragits betesvallen på åker, som 1961 omfattade i det närmaste 0,2 milj. ha. De båda alternativen för 1975 skiljer sig främst i fråga om slåttervall på åker,

där alternativ I upptar 0,16 milj. ha mindre areal än alternativ II. I fråga om handelsväxter och fodersäd m. m. är skillnaden däremot rätt liten. I de nu refererade prognoserna har vallarealen ej uppdelats på slåttervall och bete.svall. Orsaken härtill är, att det är svårt att förutsäga den framtida vallodlingens utformning. Mycket synes tala för att vall på åker blir använd både för slätter och .för. bete. Däremot torde en mer permanent betesvall rätt sällan komma att utläggas på ren åkerjord. Det har vidare uttalats tveksamhet om i vilken utsträckning den kultiverade betesmarken framdeles kommer att utnyttjas. Det är av denna anledning som några prognoser för dessa markkategorier inte insatts i tabellen. I fråga om ängen har det bedömts ännu svårare att göra några arealprognoser. Troligen kommer ängens roll i den framtida jordbruksproduktionen att bli mycket blygsam.

104 C. Växtodlhigsinriktning och hektarskördar I de för utredningens räkning utförda prognoserna rörande den svenska jordbruksproduktionens storlek 1975 (i stort sett trendberäkningar) har man anknutit till nyss angivna två arealalternativ (alt. I = 2,65 milj. ha; alt. II = 2,90 milj. ha). Stor betydelse för den inhemska växtodlingens inriktning kommer liksom hittills konsumtionsutvecklingen att få, i den mån denna ger utslag i produktpriserna. Bestämmande blir därjämte andra faktorer, som under senare år utövat inflytande på jordbrukarnas val av kulturväxter. Inom växtodlingen väntas kostnaderna för maskiner bli alltmer betydande. Sålunda blir exempelvis maskinerna alltmer differentierade för olika grödor, varför en växtodling med stor variation i fråga om ingående växtslag erfordrar flera dyrbara maskiner med åtföljande dryga maskinkostnader. Det stora kapitalbehovet vid nybyggnader återverkar framför allt på animalieproduktionens inriktning och omfattning, och därmed även på foderväxtodlingen. 2 I fråga om brödsäd har förut omnämnts det tilltagande intresset för vete samtidigt som rågen minskat i betydelse. — Rågen har ett svagare strå än vetet, och strået hlir på vissa jordar väl långt med följande svårigheter vid skördetröskning. Därtill kommer att rågen med hittills till buds stående sortmaterial är utsatt för mältningsskador, vilka under de senaste åren varit synnerligen allvarliga. Å andra sidan må bland fördelarna för rågen framhållas en avkastningsförmåga, som på flertalet jordar väl mäter sig med höstvetets, och en motståndskraft mot parasiter, som är tydligt överlägsen vetets. Den minskande rågarealen är också mer följden av det vikande konsumentintresset än ett för lågt odlingsvärde. Vetet, både höst- och vårvetet, har tydliga fördelar vid ett mekaniserat jordbruk. Nuvarande sortmaterial utmärker sig för god stråstyrka, föga benägenhet för dråsning m. m. Nackdelarna framträder i fråga om känslighet för vissa växtföljdsparasiter, strå-

knäckare och roldödare, samt för vårvelet i fråga om mognaden, som för detta inträffar väl sent, särskilt i Mellansverige, med risk för skördeskador som följd. Utvecklingen under senare år har inneburit en stark minskning av rågarealen. För rågen gynnsammare prisrelationer i förhållande till vete kan emellertid liksom nya förbättrade sorter förändra denna trend. Redan nu finns mältningsresistenta sorter under prövning. Av fodersäden har kornarealen som förut nämnts ökat markant, medan havren uppvisat en inte obetydlig minskning. Den minskade havrearealen är främst en följd av att hästbeståndet kraftigt decimerats. Liksom i fråga om råg talar de senaste årens utveckling för en fortgående minskning. Orsaken till kornodlingens ökning är bl. a. dess högre avkastningsförmåga och lämplighet för skördetröskning. Kornet är emellertid mera känsligt för växtföljdsparasiter än havren, vilken ofta odlas för växtföljdssanering. Inom en del områden, bl. a. södra Norrland och norra Svealand, har dock havreodlingen gått tillbaka på grund av svåra angrepp av virus m. m. Trindsäden — ärter och vicker för odling till mognad — upptar en förhållandevis liten areal, som växlat i storlek mellan olika år men snarast visat tendens att minska. Orsaken härtill torde närmast vara att söka i svårigheter att mekanisera skörden, även om aktningsvärda möjligheter till förbättring kunnat anvisas. Trindsäden har stort förfruktsvärde i växtföljden och ger därtill en proteinrik skörd, varför den borde hållas kvar med sin nuvarande arealandel i den framtida växtodlingen. Även potatisen har ur växtföljdssynpunkt många fördelar. Rätt skött har grödan högt förfruktsvärde. För potatisodlingen krävs oftast stor insats av manuellt arbete, vartill även kommer höga utsädeskostnader. Hektarskördarna visar stor variation och ligger som genomsnitt för landet ej särskilt högt. Potatisodlingens framtida omfattning blir därför förutom av avsättningsmöjligheterna beroende av möjligheten att höja hektarskördarna och att nedbringa arbetskostnaderna. Förutsättningar för bådadera synes finnas. Det bör därför finnas anledning att 2 Det följande »packade» avsnittet följer mycket nära framställningen i den utnyttjade källan. De värderingar som görs behöver inte nödvändigtvis delas av utredningens ledamöter.

105 räkna med en ganska betydande framtida odling av potatis, särskilt som det på jordar lämpade härför ofta är svårt att finna alternativgrödor. Betydelsefullt för den framtida potatisodlingen är att i inte oväsentlig grad underlätta lagringen och minska förlusterna vid denna. Odlingen av sockerbetor h a r hittills ansetts vara av stort värde för växtföljden. Det djupgående rotsystemet är fördelaktigt för jordstrukturen liksom också hackningen, och en effektiv ogräsrensning har god efterverkan. Numera h a r emellertid den uppfattningen vunnit spridning, att fördelarna för växtföljden ej skulle vara så stora. Den starka tillpackningen av jorden med tunga maskiner under skörden anses innebära allvarliga nackdelar för efterföljande gröda. Sockerbetsodlingens nuvarande växtföljdsvärde behöver ytterligare klarläggas, men det förefaller som om m a n på sistone överdimensionerat odlingens nackdelar. För att uppnå eftersträvad variation i den sydsvenska växtodlingen h a r sockerbetan stor betydelse. Sockerbetsarealen h a r nedgått under de allra senaste åren, vilket i hög grad sammanhänger med att behovet av manuell arbetskraft fortfarande är mycket stort, trots att skördemekaniseringen gjort stora framsteg. Odlingen av oljeväxter h a r visat stora variationer i areal under senare år som följd av ogynnsamma betingelser vid sådd och stark utgång under vintern. För odling av raps, rybs och senap föreligger emellertid ett stort intresse bland jordbrukare. Dessa oljeväxter är samtliga föga arbetskrävande; nästan hela odlingen från sådd till skörd kan genomföras med maskinella hjälpmedel. Växtslagen låter sig väl och med fördel inpassas i de svenska växtföljderna och ger en variationsmöjlighet, som är angelägen vid de ensidigt stråsädesodlande jordbruken. Ur allmän växtodlingssynpunkt har sålunda de n ä m n d a oljeväxterna mycket stort intresse och värde. Om odlingen kan göras mer säker — för vilket mycket talar — k o m m e r otvivelaktigt arealen att öka. En förutsättning härför är dock, alt avsättningen k a n öka utan större prissänkning. Pågående kvalitetsundersökningar, vilka avser att klargöra om större användning av olja ur svenska oljefröväxter kan ske vid vår margarinproduktion, är därför av utomordentlig betydelse. De har redan gett värdefulla resultat. Odlingen av spånadsväxter — lin och

hampa — upptar för närvarande de arealer som erfordras för nuvarande beredningsverk. Båda växtslagen är av inte obetydligt värde ur växtföljds- och växtskyddssynpunkt inom de områden där de odlas. Såväl lin- som hampodlingen är ganska väl mekaniserad, men vissa arbetskraftsproblem föreligger vid skörden. — Därest statligt stöd komme att lämnas i fortsättningen, kunde förväntas en framtida odling motsvarande den hittillsvarande. Statsmakterna har emellertid 1966 beslutat avveckla stödet åt lin- och hampodlingen. Den fältmässiga köksväxtodlingen har i vissa delar av landet väsentligt ökat i omfattning genom utvecklingen av konservindustrin. De därvid förekommande växtslagen har mestadels goda växtföljdsegenskaper. Då odlingen och skörden också i hög grad mekaniserats, är intresset för densamma stort. Odlingen är emellertid genomgående kontraktsbunden, och omfattningen är helt avhängig av konservindustrins arealteckning. I de här redovisade prognoserna har antagits viss arealökning, särskilt i södra Sverige. Vallen på åkerjord, dvs. egentliga växtföljdsvallar, fleråriga slåtter- och betesvallar, intar som förut framhållits en dominerande ställning i svensk växtodling, även om dess betydelse minskat under efterkrigstiden, särskilt inom slättbygdsområdena. Bidragande härtill är i första hand den minskande kreaturshållningen. Vallodlingen h a r också vissa nackdelar, bland vilka det stora arbetskraftsbehovet vid skörden särskilt skall nämnas. Hektarskörden h a r i en del områden legat lågt, vilket dock ofta varit en följd av otillräcklig och oriktig insats av lönsamma produktionsfaktorer (utsäde, gödsling). Den framtida vallodlingen blir givetvis främst avhängig av animalieproduktionens omfattning. Vallen har under vissa förutsättningar ett högt växtföljdsvärde, vilket svårligen k a n kompenseras genom a n d r a växtslag. Där vallen utesluts ur växtföljden, vilket är fallet vid flertalet kreaturslösa jordbruk, riskeras ogynnsamma följdverkningar på humushalt och jordstruktur m. m. Den framtida omfattningen av sådant inflytande och den ekonomiska betydelsen härav, möjligheten till kompensation för utelämnad vallodling genom andra grödor m. m., allt detta är ännu otillräckligt klarlagt. En kreaturslös drift utan vallar förutsätter emellertid ännu noggrannare växtodlings-

106 Tabell

V: 13.

Grödfördelning 1956—-60 (1 000 h a )

och

1975 IS 75 Växtslag etc.

1956 — 60 Alt. I

Alt. II

Höstvetc Vårvete Råg Havre Korn och blandsäd Arter och vicker Summa spannmål

197,1 135,0 106,2 537,3 547,9 23,5 1547,0

190,9 80,2 83,5 343,7 553,1 21,5 1272,9

190,0 88,5 90,9 429,6 525,4 22,6 1346,9

Olje- och spånadsväxter Potatis Sockerbetor Köksväxter på åkern Slåttervall Vallfrö Ettåriga foderväxter Bete Andra växtslag Träda, obrukad åkerjord Varaktigt obrukad åkerjord

69,4 120,9 51,3 10,7 1228,9 39,4 92,5 194,8 11,8 181,8 59,4

106,9 83,2 49,6 15,3 840,3 23,0 177,1

96,1 91,3 50,4 14,4 998,3 29,6 171,0

81,7

102,0

3 607,91

2 650,0

2 900,0

Summa

åkerjord

1 Summan blir 3 341,9 exkl. bete, »andra växtslag» och varaktigt obrukad åker vilka arealer ej upptagits 1975).

(för

Alt. I: Totalarealen 2,65 milj. ha. Alt. II: Totalarealen 2,90 milj. ha.

planering ur biologisk synpunkt än där vallar k a n medtas. Vallens värde i växtföljden är starkt avhängigt av h u r den sköts. Endast välskötta vallar har egenskaper, som blir av positivt värde för växtföljden. — Den framtida vallväxtodlingen behandlas närmare i det efterföljande kapitelavsnittet om fodermedelsförsörjningen. Av övriga foderväxter, foderrotfrukter och ettåriga grönfoderväxter, är arealen för rotfrukter starkt minskande. Trots att m a n kan erhålla mycket höga foderenhetsskörd a r av rotfrukter synes det ej möjligt att ä n d r a trenden, och detta är en följd av odlingsgrenens stora behov av arbetskraft. Annorlunda är situationen för vissa ettåriga grönfoderväxter. Intresset har också tydligt ökat för sådana växtslag som fodermärgkål, foderraps och grönfodermajs. Detta är delvis en följd av förenklade skördemetoder genom nya maskiner, t.ex. slaghacken. Dessa växtslag kan lämna höga skördar och de är också av värde ur växtföljdssynpunkt. Efter hand som odlingstekniken blir bättre

klarlagd, har m a n därför anledning anta en tilltagande odling av desamma, särskilt vid de intensivt skötta kreaturshållande jordb r u k e n inom slättbygderna. P å g r u n d v a l a v ö v e r v ä g a n d e n av n u a n f ö r t slag h a r för v a r t o c h ett av r i k e t s åtta p r o d u k t i o n s o m r å d e n upprättats progn o s e r över a r e a l a n v ä n d n i n g e n 1975 enligt de båda arealalternativen. Genom summering h a r erhållits de rikstal som redov i s a s i tabell V: 13.3 I n o m u t r e d n i n g e n h a r på några p u n k t e r ifrågasatts, h u r u v i d a de f ö r ä n d r i n g a r i a r e a l a n v ä n d ningen som angetts i prognosen är realistiska. S k u l l e u t v e c k l i n g e n p å d e s s a p u n k t e r k o m m a att f ö r l ö p a a n n o r l u n d a ä n som antagits, k o m m e r dock den fram3 Den regionala fördelningen finns utförd i den använda källan.

107 tida produktionen, totalt sett, att föga påverkas. Hektarskördarna växlar starkt från område till område i landet. Till stor del är detta utryck för olikheter i fråga om klimat och jordmån. Variationerna återspeglar också i vilken utsträckning skördepåverkande produktionsfaktorer utnyttjas. Inom vissa områden eller delområden föreligger härvidlag en tydlig eftersläpning — delvis som följd av att ekonomiska möjligheter ej funnits till erforderliga investeringar (t. ex. för dränering), delvis som följd av otillräcklig yrkeskunskap. Det är svårt att uttrycka effekten av denna eftersläpning i siffror. Mycket tyder på att den är förhållandevis störst inom mindre utpräglade jordbruksområden (de nordligare delarna av landet, skogsbygderna i Göta- och Svealand i. Eftersläpningen kommer måhända efter hand att mer och mer inhämtas, med ökning av hektarskördarna som följd för på längre sikt kvarblivande jordbruk. För jordbruk, som ej kan tänkas bli varaktigt bestående, kommer sannolikt växtodlingen att bedrivas extensivt — såsom i-edan nu sker i många fall. Den åker, som väntas bli tagen ur bruk, representerar i allmänhet sämre jordar, varför i och med arealminskningcn de genomsnittliga skördarna i riket automatiskt ökar. Växtföljdens sammansättning influerar på avkastningen genom det förfruktsvärde — i positiv eller negativ riktning — kulturväxterna har. Den under senare år starkt tilltagande stråsädesodlingen inom slättbygdsområdena har sannolikt haft en ogynnsam verkan, vars konsekvenser ännu ej kan överblickas men dock tydligt spåras, i form av växtföljdssjukdomar, försämrad jordstruktur ra. m. Uppmärksamheten är från forsknings- och försöksverksamhetens sida nu starkt inriktad på växtföljdsproblemen. Om de kan helt bemästras för framtiden

kan ej sägas. Man får därför ej bortse från risken av skördesänkningar på grund av ensidigheten i växtodlingen inom vissa av landets jordbruksområden. Ökande maskinanvändning och ytterligare minskad tillgång på manuell arbetskraft kan likaledes medföra sämre tillvaratagande av skörden, särskilt i de fall där t. ex. dålig arrondering försvårar rationell maskindrift. Å andra sidan får växtförädlingens framtida möjligheter att framställa sorter med ökat odlingsvärde betecknas som goda. Vidare bör i fråga om vissa växtslag en skördestegrande effekt kunna uppnås genom en kvalitativ förbättring av utsädet, bl. a. till följd av ökad användning av statsplomberad vara. Ogräsoch parasitbekämpningen torde få ytterligare betydelse, ökade kunskaper avseende grundförbättring och jordbearbetning bör kunna möjliggöra både produktionsökningar och minskad känslighet för klimatpåverkan. Skörde- och lagringstekniken har utan tvivel ett stort inflytande på skördeförlusterna. Detta gäller främst växtslag som konserveras (vallväxter,' ettåriga grönfoderväxter) men även exempelvis potatis. Genom nyare konserveringsmetoder (ensilering, skulltorkning m. m.) är man tydligt på väg att minska förlusterna, varför en viss ökning i producerade skördeenheter bör kunna ske för nu berörda växtslag. Av central betydelse för den fortsatta utvecklingen av hektarskördarna är växtnäringstillförseln. I fråga om huvudgrödorna (stråsäd, vallväxter) gäller, att växtnäringstillförseln i det stora hela är mindre än optimal. För stråsädens del är den nära optimal endast i södra Götalands slättbygder. I fråga om vallarna synes den överallt kraftigt understiga den optimala. Inom alla de områden, där gödslingen inte är optimal, medför en optimalisering dels en omedelbar höjning av

108 skördenivån, dels en långsam allmän produktionsökning, åstadkommen genom gödselns samverkan med övriga produktionshöjande faktorer. Sistnämnda effekt kan man räkna med även inom områden, där gödslingen redan nått optimal storlek. I vad gäller huvudgrödorna talar ingenting för att den övre gränsen för denna allmänna produktionsökning inom överskådlig tid skulle vara uppnådd ens i våra bäst utvecklade jordbruksområden. I de områden, där den totala gödseltillförseln hittills varit obetydlig, kan på längre sikt en avsevärd allmän produktionsökning uppnås. Beträffande vissa specialgrödor är läget väsentligt annorlunda. Här gäller att växtnäringstillförseln redan nu är generellt ungefär optimal. Någon mer påfallande korttidseffekt av förstärkt gödsling är därmed ej att vänta. Däremot torde en långsiktig, allmän produktionsökning vara möjlig även för specialgrödornas del. Beträffande oljeväxterna kan den troligen bli avsevärd. I fråga om sockerbetorna har det ibland uttalats tveksamhet, om någon ytterligare höjning av avkastningsnivån kan komma att ske (jfr den tidigare framställningen). Vad som i detta fall kommit in i bilden — och som kan komma att så småningom gälla även andra grödor — är bl. a. en hotande försämring av odlingsjordarnas fysikaliska egenskaper. En fortsatt gynnsam utveckling av avkastningen per hektar för såväl huvudsom specialgrödor förutsätter att vid sidan av ökad gödsling (och helst även en ökning av kalktillförseln) sker förbättringar i mullhalten, dräneringsförhållandena och markstrukturen. Risken för minskade hektarskördar är påtaglig i de bäst utvecklade produktionsområdena genom den ökade ensidigheten i jordbruksdriften. Det gäller åtgärder av förment rationaliseringsbefrämjande slag, men som i själva verket innebär nedslit-

ning av befintligt jordkapital och som kanske med viss överdrift kan betecknas som rovdrift. Den utveckling av hektarskördarna fram till 1975, som i det följande anges, förutsätter att de skisserade missförhållandena i någon mån bemästras genom lämpliga åtgärder. Prognoserna rörande hektarskördarnas storlek år 1975 bygger på trenden för nära fyra decennier (1922—60). Vid sidan härav har emellertid — utan att resultaten satts in i prognoserna •— i fråga om stråsäden gjorts en uppskattning av möjliga skördestegringar på grund av tillkomsten av nya sorter, förbättrad näringstillförsel samt »övriga åtgärder». De sålunda uppskattade stråsädesskördarna ligger i så gott som alla fall över dem som framkommer vid en trendberäkning. Att döma härav skulle ett utnyttjande av trenden knappast innebära risk för att man gjort en alltför optimistisk uppskattning av skördestegringen fram till 1975. I tabell V: 14 har sammanställts prognoser över de genomsnittliga hektarskördarna i riket 1975. Tre olika alternativ redovisas. Totalproduktionen av viktigare grödor, framräknad på grundval av areal- och hektarskördeprognoserna, har sammanställts i tabell V: 15*1 stort sett är de relativa förskjutningarna desamma som för arealförändringarna, varför kommentaren kan göras kortfattad. I fråga om brödsäden har tidigare talats om den fortsatta ökningen av odlingen av vete på bekostnad av råg. Den överflyttning från vår- till höstvete som förutsatts komma att ske motiveras av att i stora delar av landet höstvete 4 Arealprognoserna (särskilt alt. I) grundas på bedömning av den fortsatta takten i nedläggning av bl. a. vallen, en bedömning som givetvis skett med beaktande av utvecklingstendenserna i nötkreatursskötseln. I grund och botten är därför skillnaden mellan de båda prognosmetoderna inte så stor.

109 Tabell V: U.

Hektaravkastningen 1960 (normskörd) (Dt/ha)

och 1975

1975 Växtslag etc.

Höstvete Vårvete Råg Korn Havre Ärter och vicker , Oljeväxter Potatis Sockerbetor Hö från odlad jord 1 Ettåriga foderväxter 1

31 25 25 25 23 17 17 341 20

Alt. A x

Alt. A 2

Alt. B

35 29 30 31 28 19 23 245 398 32 53

35 28 28 29 27 19 22 235 396 29 51

34 27 27 28 25 18 22 228 394 27 50

Här upptas i motsats till i tabell V: 8 skördarna enligt den s.k. provytemetoden för bestämning av skördens storlek. 1

100 fe par ha.

Alt. Ai innebär att hektarskördar beräknats under beaktande av trend, arealförskjutning (2,90—2,65 milj. ha) och förändringar i yrkeskunnighet. Alt. A2 innebär att hektarskördar beräknats under beaktande av trend och arealförskjutning (2,90—2,65 milj. ha). Alt. B innebär att hektarskördar beräknats under beaktande av trenden (arealen 2,90 milj. ha). Tabell V: 15. Den vegetabiliska Växtslag etc.

Höstvete, 1000 ton Vårvete, 1000 ton Råg, 1000 ton Havre, 1000 ton Korn och blandsäd, 1000 ton Trindsäd, 1000 ton Potatis, 1000 ton Oljeväxter, 1000 ton Slåtter- och betesvall, milj. ske Ettåriga grönfoderväxter, milj. ske

1960 (normalskörd)

produktionen

1975 1975

Alt. A x

x

Alt. A;;1

Alt. B 1

613,5 343,5 262,9 1235,7

679,3 236,3 246,1 977,7

660,2 227,1 233,0 925,4

652,3 244,1 245,0 1085,1

1340,4

1697,3 41,5 2040,8 236,8

1616,8 40,3 1957,4 229,8

1463,1 41,5 2083,3 200,9

2674,8

2427,8

2697,5

933,1

902,0

853,1

1981,9 3642,6

Beträffande sockerbetor, se texten! 1

Beträffande innebörden av de olika alternativen, se tabell V: 14.

ger högre skörd än vårvete. (Under de allra senaste åren har i själva verket skett en så stark minskning av vårveteodlingen, att åtgärder för närvarande — hösten 1965 — övervägs för att sti-

mulera denna odling.) I fråga om fodersäd skulle enligt de här refererade prognoserna normalskörden 1975 komma att bli av ungefär samma storlek som för närvarande, med ytterligare markerad

110 förskjutning av tyngdpunkten från havre till korn. Att döma av de allra senaste årens utveckling förefaller en ökning av den totala fodersädsskörden trolig. Beträffande potatis motvägs den förutsatta arealminskningen i stort sett av en antagen ökning av hektarutbytet, varigenom någon nämnvärd förändring av totalskördens storlek inte skulle komma till stånd. Den i prognosen angivna ökningen av skörden av oljeväxter bygger på antagandet om tillkomsten av kvalitativt bättre sortmaterial, vilket skulle möjliggöra en ökad användning av svensk olja inom den inhemska margarinindustrin. Inom utredningen har emellertid uttalats viss tveksamhet, huruvida ökningen skall komma att bli så stor som i prognosen anges. I fråga om sockerbetsskörden har i prognosen räknats med en skörd 1975 av ca 2 000 000 ton från en areal av ca 50 000 ha. Inom utredningen har, med hänsyn till odlingens tillbakagång i början av 1960-talet (då den några år omfattat endast drygt 40 000 ha), satts i fråga om den vid mitten av 1970-talet skulle komma att bli av nu angiven storlek. — Fodermedelsskörden behandlas i närmast efterföljande kapitelavsnitt. D. Fodermcdelsförsörjningen Den svenska växtodlingen är som förut nämnts främst inriktad på fodersäd och andra foderväxter. Omkring 80 °/o av åkerjorden utnyttjas för odling av foderväxter av olika slag, varvid dock märks att fodersäden i viss utsträckning utnyttjas för utfodring av hästar. Vidare används fodersäd för direkt konsumtion, vanligen omkring 5 % av kornet och 2 % av havren. Vid sidan av fodersäden är den svenska foderväxtodlingen sammansatt av följande grödor, nämligen växtföljdsvall (använd för hö och ensilageberedning samt bete), permanent vall på åker (använd huvudsakligen för bete), kultiverad betesmark (anlagd på ej plöjd

mark), naturlig äng (använd huvudsakligen för bete), ettåriga grönfoderväxter (vallväxtblandningar, raps, fodermärgkål, majs, samtliga använda till ensilage eller bete) samt foderrotfrukter (huvudsakligen till vinterutfodring). Den totala utnyttjade skörden 1961 av de nämnda foderväxterna uppgick till 4 300 å 4 500 milj. ske (skördeenheter), varav endast några få procent föll på annat än vall- eller ängshö. I fråga om foderväxtodlingen på åkern väntas som tidigare nämnts dels en fortsatt minskning av vallarealerna, särskilt i slättbygderna, dels ett utökat utnyttjande av vissa ettåriga foderväxter (fodermärgkål, raps, majs m. m.). I vissa skogsbygder har intresset för mångårig vallodling för bete och slätter ökat, med övergivande av bl. a. stråsädesodlingen. Inom slättbygderna däremot går tendensen mot kortvariga, intensivt skötta slätter- och betesvallar samt odlingar av ettåriga foderväxter. För odlingen av foderrotfrukter väntas överallt fortsatt tillbakagång. Betesvallen på åker, den kultiverade betesmarken och ängen förväntas i de nu refererade prognoserna alla komma att minska i betydelse (jfr vad som tidigare anförts beträffande betesvall på åker och den kultiverade betesmarken). Särskilt gäller detta ängen. Endast om de nämnda marktyperna genom gödsling kan bringas upp i någorlunda skörd — minst 1500 a 2 000 skördeenheter per hektar — förväntas de bli bestående. Den kultiverade betesmarken torde ha större förutsättningar än ängen att bestå, åtminstone där den kan lämna tillräcklig avkastning för göddjursuppfödning. Även om arealen kultiverad betesmark kommer att minska i samband med nedläggningen av jordbruk, har man skäl att vänta sig att en del av den åker, som framdeles tas ur produktionen som växtföljdsåker, kvarstår som flerårig vall, varvid den tillsammans med den perma-

Ill ncnta betesmarken kommer att utgöra en ej föraktlig fodertillgång. Den beräknade totala skörden av fo-

derväxter (exkl. fodersäd) 1975 har sammanställts i följande tablå:

Alternativ I A,

IA2

II B

Växtföljdsvallar, slåttcr och bete Diverse foderväxter Summa, milj. ske

2672 930 3603

2433 902 3335

2700 853 3553

Flerårig vall och kultiverad betesmark Totalsumma, milj. ske

600 4 203

600 3935

500 4 053

Alt. I: 2,65 milj. ha åker. Alt. II: 2,90 milj. ha åker. Alt. Ai: Hektarskördar beräknade under beaktande av trend, arealförskjutning (2,90—2,65 milj. ha) och förändringar i yrkeskunnighet. Alt. A»: Hektarskördar beräknade under beaktande av trend och arealförskjutning (2,90— 2,65 milj. ha). Alt. B: Hektarskördar beräknade under beaktande av trenden.

De anförda totalskördarna avser bärgad skörd. Lagringsförluster, däribland konserveringssvinn för ensilage, har sålunda ej fråndragits. Gör man detta sjunker exempelvis den för utfodring disponibla grovfodertillgången enligt alternativ I A2 (exkl. foder från flerårig vall och kultiverad betesmark) från i tablån intagna 3 335 milj. ske till 3 043 milj. ske. Detta alternativ har betraktats som mest sannolikt och har därför tagits som utgångspunkt för prognoserna rörande animalieproduktionen. (Observera, att skillnaden mellan de tre alternativen är rätt liten). Sistnämnda grovfoderförbrukning motsvaras av animaliealternativ 1 i det följande. I alternativ 2 har grovfoderförbrukningen satts 600 milj. ske högre, beroende på att den kultiverade betesmarken och annan mark utanför åkern i detta fall förutsatts bli tagen i anspråk för grovfoderproduktion. Detta betyder, att alternativ 2 för animalieproduktionen korresponderar med foderalternativ I A2 (inkl. foder från flerårig vall och betesmark). Bland övrigt i tabellen ej redovisat grovfoder märks

potatis, sockerbetsavfall, halm samt diverse industriavfall. Bortsett från halmen, vilken torde komma att utnyttjas allt mindre, har inte befunnits anledning att förutsätta annat än ungefär oförändrade tillgångar vid mitten av 1970talet. Prognoserna för 1975 innebär i fråga om grovfodertillgångarna en minskning fram till 1975 med ca 1 150 (alt. 1) resp. 550 milj. foderenheter (fe) (alt. 2). F r a m till 1975 förväntas i prognoserna viss nedgång av den för utfodring disponibla spannmålstillgången. Nedgången har dock antagits bli begränsad till ca 75 milj. fe. I fråga om införseln av fodersäd förutsätts inte någon förändring jämfört med nuvarande förhållanden. Vid en sådan förutsättning uppnås jämförbarhet vid kalkylerna rörande självförsörjningsgraden mellan nuläget och situationen år 1975 (jfr kap. VIII). Även i vad gäller de protein- (äggvite-) rika fodermedlen (oljekraftfoder) förutsätts i prognoserna en i stort sett oförändrad import. Totalt sett väntas även förskjutningarna i förbrukningen av proteinrika fodermedel bli rätt obetydliga

112 (några tiotal milj. fe mindre i alt. 1 och lika mycket mer i alt. 2). I fråga om mjölk och vassle har saknats anledning räkna med någon mer påtaglig förskjutning i de kvantiteter som går till utfodring. Den totala fodertillgången (foderförbrukningen) utgör i prognoserna för 1975 i alternativ 1 ca 6 700 milj. fe och i alternativ 2 ca 7 300 milj. fe jämfört med ca 7 950 i den använda basperioden (1956—60). Fråndras hästfodret erhålls för alternativ 1 6 400 och för alternativ 2 7 000 mot basperiodens 7 400 milj. fe. För animalieproduktion disponibla fodermängder väntas alltså komma att nedgå i båda alternativen. E. Animalicproduktionen Den animaliska produktionens framtida storlek kan bedömas från olika utgångspunkter. En av dessa, och det gäller närmast mjölkproduktionen och den med denna förbundna köttproduktionen, är utvecklingstendenserna i fråga om djurstammen. En annan och här i främsta rummet använd utgångspunkt är de inhemska tillgångarna på foder, främst då grovfoder. Väl kan tänkas, att det inhemska grovfodret ej till fullo utnyttjas. Däremot bör man inte räkna med en import av grovfoder för komplettering av den inhemska skörden. I fråga om övrigt foder, främst fodersäd och oljekraftfoder, kan såväl överskotts- som underskottssituationer tänkas uppstå alltefter skördeutfallet. De i det följande redovisade prognoserna är uppgjorda under förutsättning av normala skördeförhållanden. Anledningen till att i prognoserna inte räknats med någon nämnvärd förändring av importen (nettoimporten) har förut berörts. Härtill kommer, att antaganden rörande importen måste bli ytterst osäkra. Det är i och för sig möjligt att tänka sig en produktion av animalier, som i ökad ut-

sträckning kräver införsel av fodersäd och oljekraftfoder. Inom möjligheternas gräns ligger lika väl en produktion av sådan storlek, att fodersäd på grund av minskad inhemsk efterfrågan måste exporteras i ökad utsträckning. (En nettoexport av oljekraftfoder förefaller däremot mindre trolig.) Den framtida fota/volymen av animaliska produkter bestäms i prognoserna av de beräknade inhemska (och importerade) fodertillgångarna. Dessa tillgångar ger visst spelrum i fråga om fördelningen av fodret på olika produktionsgrenar, exempelvis mjölk och nötkött resp. fläsk. Vid denna fördelning synes naturligt att anknyta till de senaste årens utvecklingstendenser inom husdjursskötseln. Särskilt måste beaktas den utveckling som är att förvänta i fråga om antalet mjölkkor och därav betingat antal födda kalvar som kvarstår för speciell köttproduktion. För att på basis av förut angivna foderkvantiteter kunna beräkna den däremot svarande animalieproduktionen behövs uppgifter om foderförbrukningen per producerad enhet av olika produkter, med andra ord effektiviteten ur fodersynpunkt. Förbättrat djurmaterial och ökad kunnighet i fråga om utfodringsmetoder kan generellt förväntas leda till en högre avkastning. Vidare behövs tal som anger relationen i foderförbrukning för jämförbara produkter, t. ex. relationen mellan mjölk och ungnötskött, som båda produceras huvudsakligen på grovfoder. Relationen mellan foderförbrukningen per framställd mängd fläsk och ägg är ett annat exempel. Har man sådana relationstal kan man direkt omräkna en viss kvantitet mjölk till kött etc. I fråga om flertalet produktionsgrenar föreligger inte något säkert underlag fölen skattning av effektivitetsförbättringen med avseende på foderutnyttjandet. Man

113 är alltså hänvisad till allmänna överväganden rörande dels strukturförändringarna, t. ex. bortfallet av småbesättningar, dels den fortgående utvecklingen mot enhetligare och bättre förutsättningar, t. ex. förbättrat djurmaterial, ökad användning av vitaminer, foderkoncentrat, färdigblandat foder etc. Man kan peka på seminavelns fortsatta utbredning, det ökade utbytet av avels- och bruksdjur mellan olika besättningar och områden samt framför allt den ökade handeln med fodermedel. Till detta kommer givetvis upplysnings- och rådgivningsverksamheten, som bl. a. skall vidarebefordra framstegen på olika vetenskapliga och tekniska områden. Möjligheterna till höjt foderutbyte är i de flesta fall mycket stora. I allmänhet synes man kunna räkna med en skillnad på omkring 10 % mellan resultat, uppnådda under goda försöksmässiga betingelser, och foderutbytet under fullt rationella praktiska förhållanden. Klyftan mellan sistnämnda fall och det aktuella genomsnittet i landet kan beräknas uppgå till ytterligare 1 5 — 2 0 % . Det är därför sannolikt, att resultaten skall komma att förbättras väsentligt fram till 1975. Vid en uppskattning av möjliga effektivitetsförbättringar måste man emellertid även tå hänsyn till negativa faktorer, som främst betingas av den minskade arbetsinsatsen. Förskjutning av mjölkningstider och övergång till mjölkning och utfodring endast en gång under helgdagarna är exempel på åtgärder med negativ effekt. I det följande anförs några synpunkter på effektivitetsutvecklingen i animalieproduktionen. 5 I fråga om mjölkproduktionen gäller, att förbättringen i foderutnyttjandet blir allt mindre, ju mer produktionen drivs i höjden. Den är sålunda mindre vid ökning från 4 000 till 5 000 kg mjölk per ko och år än vid ökning från 3 000 till 4 000 kg. Om avkastningen på förhand är ganska hög, 8

kan en ytterligare ökning till och med resultera i försämrat foderutnyttjande. Det finns alltså en optimal avkastning, som ger den bästa möjliga effekten av det omsatta fodret. Detta optimum ligger olika högt beroende på kornas inneboende produktionsförmåga. Enligt utförda beräkningar skulle en ökning från 3 000 till 3 500 kg mjölk per ko och år betyda en merproduktion per enhet omsatt foder av 6,2 °/o mjölk och 4,2 °/o kött från utslagskor. Avkastningen per ko och år beräknas 1975 ha stigit till 3 400 kg 4 °/o-ig mjölk (vilket sistnämnda tal uppnåtts redan 1964). Genom interpolering av beräkningarna för 3 000 resp. 3 500 kg mjölk erhålls 852 kg mjölk och 12,6 kg nötkött av utslagskor per 1 000 fe. Detta betyder en effektivitetsförbättring med ca 5 % jämfört med nuvarande förhållanden. I fråga om produktionen av ungnötskött finns inte några hållpunkter för uppskattning av effektivitetsökningen fram till 1975. Då detta är en relativt extensiv produktionsgren, kan man utgå från att framstegen, jämfört med vad som nu är en hygglig standard, inte kan bli särskilt stora. Tar man emellertid hänsyn till att denna produktionsgren är relativt ny och att uppfödarna därför kan väntas göra betydande framsteg i uppfödningstekniken under den närmaste tiden, torde det inte vara orealistiskt att även här räkna med en effektivitetsförbättring av 5 °/o. Med utgångspunkt från en foderförbrukning per djur av 2 310 fe och en slaktvikt av 190 kg erhålls med 5 °/o effektivitetsförbättring en produktion av 86,4 kg kött per 1 000 fe. Slaktvikten företer dock en tydligt stigande tendens och uppgick år 1961 till något över 200 kg. Man skulle därför kunna räkna med en stegring till 210 kg år 1975. — Inom Sveriges Slakteriförbund håller man det inte för otroligt med en slaktvikt 1975 på något sådant som 240 kg. Beträffande produktionen av fläsk visar utförda beräkningar, att under senare hälften av 1950-talet åtgått 6,16 fe per kg slaktad vikt. I detta värde inkluderas foder till suggor och smågrisar. Man kan räkna med 5

Det följande »packade» avsnittet följer mycket nära framställningen i den använda källan. Såsom framgår av den efterföljande framställningen har effektivitetsökningen inom mjölkproduktionen gått mycket snabbare än vad som ännu för några år sedan, när den referade undersökningen utfördes (1962/63), ansågs sannolikt.

114 Tabell V: 16. Den animaliska produktionen (Milj. kg)

1975 Prognosi;er 1975 Alt. 1

Alt. 2

Mjölk, 4 % fett

3570 Kött av kor Kött av ungnöt Kalvkött Summa nölkrealurskött

56,6 43,7 28,0 128,3

45,1 48,0 15,6 108,7

52,6 62,2 17,0 131,8

Hästkött Fårkött Fjäderfäkött, inkl. slakthöns Fläsk Summa kolt och fläsk

8,5 1,3 10,0 215,9 364,0

2,6 2,2 45,0 243,4 401,9

2,6 2,2 45,0 220,2 401,8

105 Agg Se texten.

samma effektivitetsförbättring inom fläskproduktionen som i förut behandlade produktionsgrenar, och därför har procenttalet satts till 5, vilket betyder att foderförbrukningen per kg fläsk sänks från 6,16 till 5,85. — Även i detta fall anser man inom Sveriges Slakteriförbund en större effektivitetsförbättring inte vara osannolik. Foderförbrukningen per kg ägg har beräknats till 4,97 fe. Förbättringen för äggens vidkommande har satts till 5 %, varvid ovanstående tal sänks till 4,73 fe. Till viss del torde detta resultat komma att uppnås genom den fortgående minskningen av antalet små och föga rationellt skötta besättningar. Tillgången på grovfoder 1975 enligt alternativ 1 och alternativ 2 medför olika prognosresultat i fråga om antalet kor nämnda år. Från i medeltal 1330 000 åren 1956—60 (1 150 000 år 1963) skulle kostammen nedgå till 900 000 enligt det förra och 1050 000 enligt det senare alternativet. Enligt inom Svenska Mejeriernas Riksförningen (SMR) utförda prognoser skulle koantalet fram till 1975 komma att sjunka vinder 700 000 djur. Man räknar alltså inom SMR med en snabbare nedgång av koantalet men för-

utsätter samtidigt en betydligt starkare ökning av avkastningen per ko. Antalet ungnöt för slakt förutses i de nu refererade prognoserna öka från 224 000 till 229 000 resp. 296 000. Slutresultatet av prognoserna rörande animalieproduktionens storlek år 1975 har sammanställts i tabell V: 16. Produktionsprognoserna tarvar på några punkter en ytterligare kommentar. Att produktionen av mjölk och kött blir större i alternativ 2 än i alternativ 1 följer direkt av den olika mängd grovfoder, som antagits stå till förfogande. För att erhålla balanserade foderstater har förutsatts, att åtgången av fodersäd för att erhålla den ökade mängden mjölk och kött enligt alternativ 2 är större än motsvarande åtgång enligt alternativ 1. Detta förklarar, varför fläskproduktionen är mindre i alternativ 2 än enligt alternativ 1, trots att alternativ 2 totalt sett ger större animalieproduktion. Det är dock möjligt, att man kan komma att uppnå en lika stor fläskproduktion vid en inhemsk fodertillgång i alternativ 1 som fläskproduktionen en-

115 ligt alternativ 2. En förutsättning härför utgör emellertid en ökning av importen av fodersäd. Vidare må framhållas, att man i fråga om fläsk- och äggproduktionen kan tänka sig andra relationer än i de i tabellen angivna prognoserna. — Det bör i detta sammanhang nämnas, att de allra senaste årens starka utslaktning av kor tyder på att mjölkproduktionen kommer att snabbare nå den lägre storlek som i prognoserna förutsatts för 1975. De inom SMR utförda prognoserna, som har 1975 som slutar, ansluter i fråga om totalproduktionen rätt nära till alternativ 1 enligt de här redovisade prognoserna. Inom Svergies Slakteriförbund uppgjorda prognoser (som dock ej sträcker sig fram till 1975) pekar i fråga om nötkött närmast på alternativ 2 som ett minimialternativ. Kombinationen av

alternativ 1 i fråga om mjölkproduktionen och alternativ 2 beträffande produktionen av nötkött förutsätter bl.a., att »kalvreserven» praktiskt taget helt utnyttjas för uppfödning av ungdjur till slakt. Så kommer redan om något år med all sannolikhet att bli fallet. Till slut må nämnas, att några prognoser rörande animalieproduktionens regionala fördelning 1975 inte utförts. Inom SMR har gjorts prognoser, avseende 1970, i fråga om den regionala utvecklingen av mjölkproduktionen. 8 I fråga om kött- och fläskproduktionen har däremot veterligen inte utförts några regionala långsiktsprognoser. 8 »Mejeriindustrins regionala områdesindelning», Delbetänkande avgivet av SMR:s planeringsutredning. — Dessa prognoser har sedermera i sin tur reviderats.

KAPITELVI

Konsumtionen av livsmedel

1. Hittillsvarande

konsumtionsutveckling

A. översikt Förbrukningen av jordbruksprodukter Och aindra livsmedel i Sverige var ännu föl- några generationer sedan inom vida befolkningsgrupper både kvantitativt och kvalitativt otillräcklig, om man utgår från moderna näringsfysiologiska krav på kosthållet. Situationen är numera helt förändrad, då befolkningen praktiskt taget undantagslöst har möjlighet att uppnå en näringsstandard, som fyller de krav man ur medicinska och andra synpunkter kan ställa. Det är ej längre undernäring av stora grupper som inger bekymmer utan snarare de allt tydligare tendenserna till överkonsumtion, speciellt av fett. Bland livsmedlen intar vad som här i landet brukar betecknas som livsmedel från egentliga jordbruksprodukter (produkter, som i huvudsak framställs eller kan framställas i det svenska jordbruket) 1 en dominerande ställning, såväl kalori- som värdemässigt. I fråga om förbrukningen av sådana jordbruksprodukter kan utvecklingen tack vare inom 1942 års jordbrukskommitté utförda undersökningar följas rätt långt tillbaka i tiden. I tabell VI: 1 redovisas konsumtionen av jordbruksprodukter i kalorier per invånare och dag från och med mitten av 1870-talet. Då tabell VI: 1 endast avser jordbruksprodukter enligt nyss angiven definition, ingår bland de vegetabiliska livsmedlen inte sådana varor som grönsaker, frukt och bär samt bland ani-

malierna ej fisk. Vidare är kaffe och andra kalorimässigt rätt betydelselösa kolonialvaror uteslutna. Trots de gjorda uteslutningarna omfattar uppgifterna i tabell VI: 1 i kalorier räknat över 90 % av den totala konsumtionen. I pengar räknat är andelen betydligt mindre. Förbrukningen i kalorier per capita ökade kraftigt fram till första världskriget. Under mellankrigsåren stagnerade kalorikonsumtionen. Under efterkrigsåren har den sjunkit. Uppgången från 1876/85 till 1906/15 utgjorde 31 %. Denna ökning i kalorikonsumtionen ger fog för det inledningsvis fällda omdömet, att konsumtionen av livsmedel ännu för några generationer sedan var kvantitativt otillfredsställande. Så sent som under 1800-talets sista decennier kunde en felslagen skörd medföra, att den fattigare befolkningen i berörda landsdelar drabbades av hungersnöd. Sitt maximum nådde förbrukningen i kalorier per capita under 1930-talet. Efter detta årtionde har en nedgång inträtt, vilken till 1963 uppgått till drygt 10 %. Nedgången beror främst på ändrad åldersstruktur hos befolkningen samt 1 I denna framställning används följande terminologi för olika livsmedelsgrupper: 1. Gruppen alla livsmedel omfattar samtliga livsmedel men ej tobak, vin och spritdrycker. 2. Gruppen livsmedel från egentliga jordbruksprodukter omfattar följande livsmedel: mjöl, gryn, bröd; potatis, torkade ärter och bönor; socker, sirap; konsumtionsmjölk, mejerivaror; kött, fläsk, charkuterivaror; fjäderfä, ägg.

117 på mindre kalorikrävande arbete. Mekaniseringen inom näringslivet och bilismens frammarsch medför också att kravet på tunga och energikrävande arbetsinsatser och förflyttningar minskar och reducerar därmed behovet av kaloririka livsmedel. Om man i stället för per capita räknar per konsumtionsenhet, blir dock kaloriförändringarna ej så markerade. Under de allra senaste åren har kaloriförbrukningen per capita endast obetydligt minskat. (Från år till år noteras ibland förskjutningar, som delvis torde vara att tillskriva brister i det statistiska materialet.) Detta kan tyda på att den antydda utvecklingen mot sjunkande förbrukning per capita står inför sin avslutning eller i varje fall att de största stegen redan har tagits. En orsak till att den beräknade kalorikonsumtionen (som mäts i konsumtionsledet) ej gått ned under senare år kan vara, att det statistikt omätbara spillet ökat både genom ökad uteätning och i hemmakonsumtionen. Beträffande förbrukningens utveckling kvalitativt för de egentliga jordbruksprodukterna framgår av tabell VI: 1, att det skett en oavbruten förskjutning i relationen animalier/vegetabilier. Under slutet av 1800-talet svarade animalierna för mindre än fjärdedelen av kostens näringsvärde i kalorier räknat. Omedelbart före första världskriget hade andelen ökat till ungefär tredjedelen. Under 1930-talet närmade den sig hälften av konsumtionen för att under 1950-talet nå upp till denna nivå. Denna förskjutning i konsumtionen av jordbruksprodukter från enklare vegetabiliska födoämnen till vad som brukar betecknas som högvärdiga animaliska livsmedel utgör ett framträdande drag i utvecklingen under hela den behandlade tiden. I fråga om de s.k. enklare vegetabilierna nåddes i Sverige kulmen redan under tiden närmast före det första

världskriget. Konsumtionen har sedan successivt avtagit både absolut och relativt sett och gör så alltjämt. Det kan i detta sammanhang nämnas, att i Förenta Staterna nåddes maximum i förbrukningen av enklare vegetabiliska livsmedel redan omkring sekelskiftet, dvs. omkring tio år tidigare än i Sverige. Animalierna ökar däremot i Förenta Staterna alltjämt både absolut och relativt. Samma förhållande noteras i andra länder. Ökningstakten blir emellertid vid stigande välstånd allt svagare. B. Livsmedelskonsumtionen under krigsåren och efterkrigstiden (1939—64) Konsumtionen i Sverige av jordbruksprodukter och andra livsmedel bygger i huvudsak på inhemsk produktion. Av hela livsmedelskonsumtionen 1964 utgjorde livsmedel från egentliga jordbruksprodukter värdemässigt ca 65 % (tabell VI: 2). Detta procenttal har varit rätt oförändrat sedan 1950. Före kriget var den värdemässiga andelen jordbruksprodukter i livsmedelskonsumtionen högre. Införseln av livsmedel är mindre betydande kalorimässigt än om man ser till värdet, vilket beror på att den dels utgörs av livsmedel med högre beredningsgrad, dels av sådana kalorifattiga varor som frukt, kaffe, kakao etc. Utrikeshandelns betydelse för den svenska livsmedelsförsörjningen behandlas i inledningen till kapitel VIII. I den redogörelse som nu närmast följer för utvecklingen av konsumtionen sedan 1939 skiljs ej mellan inhemsk produktion och import, vitan konsumtionen behandlas utan hänsyn till varornas ursprung. a. — Livsmedclskonsumtionens värdemässiga utveckling m.m. 1939—64. — Som framgår av tabell VI: 2 har den totala privata konsumtionen, mätt i löpande priser, mer än femdubblats under pe-

118 co co CO l-O C l

r H CO

CO 00

O

CS>

m m

*><

O r *

co co CM

o

>>

m i O 00 r f C l T i

co CO

"C

Öl

c

CO

m

O CN i n

T H

O r f

CM

TH

T i

CM

rH r f C l co CO r f

'O •O

T i

CM

T H

CN 00 m rf

C l

T i

rf

m

<-1

CSl

" i

Cl

«

M

m

B

in oo" r f

r » co CO l > m rf

T i

C l

m

rf

cs>

CO r f m rf

ca. cs>

" 1

CO

C l T i

Cl

co o co

o o co i> o co

c»

C l

T i

T H

"5

O CO 0 0

O C l i-i

C»

T i

T i

•9

O

o

CS>

1 T H

Q

CN

o

(M Cl

T i CD

C l CO » i

Ti

Ti CO

Cl Cl Cl o

Cl

Ti

o

•a ss t.

**

i> co CO CO 1

CM

1-H

m o co Cl 00

o o r f C l

CO 00

O CN 00

O

CS

*>. ?^

0 0 r> CO

cs " 1

CM

os a IQ 01 CO

00 oo

T I

*9

CO

rx

in m t > CN

•ca p CS Ti

CM

9 X)

c

«e C" 00

O o co m i> m Ti

CS oo

CO 1>

r f CN »-1

CM

sd e O

CM

'C

•Ä :Ct • -

B

•O -3" ÖB

3 Js

O

.!§ u .s — «^ « as "^ "^ e

a o s C o C

4*

s o>

S Ö K

£

.£ « « "a « S «u <u

OJ

*><

C

c

S

g t/3

si

119 Tabell VI: 2. Livsmedelskonsumtion1 och total privat konsumtion i milj. kr resp. indextal (1950 = 100)

i Sverige

1964 Total privat konsumtion löpande priser indextal för löpande priser 1959 års priser indextal för 1959 års priser

8 738 45 20500 2 72

19362 100 28301 100

28154 145 32103 113

47660 246 41591 147

51638 267 43 794 155

Alla livsmedel exkl. tobak, starköl, vin och sprit löpande priser indextal för löpande priser 1959 års priser indextal för 1959 års priser

2879 46 8342 87

6220 100 9590 100

9225 148 10118 106

13974 225 11280 118

14834 238 11606 121

Egentliga jordbruksprodukter3 löpande priser indextal för löpande priser 1959 års priser indextal för 1959 års priser

1985 49 5654 86

4045 100 6572 100

5848 145 6492 99

8 785 217 6758 103

9178 227 6807 104

Alla livsmedel exkl. tobak, starköl, vin och sprit i % av total privat konsumtion

32,9

' 32,1

32,8

29,3

28,7

Egentliga jordbruksprodukter total privat konsumtion

22,7

20,9

20,8

18,4

17,8

i % av

1 I den totala livsmedelskonsumtionen har medräknats den offentliga konsumtionen av dessa varor. Värdet härav uppgick 1939 till ca 2 % och 1963 till ca 3 % av det totala konsumtionsvärdet för livsmedel. 2 Volymutvecklingen 1939-50 har beräknats ifrån Benzel m.fl. Den privata konsumtionen i Sverige 1931-1965, Industrins utredningsinstitut. Siffran för 1939 är sannolikt ej fullt jämförbar med övriga siffror i denna rad. 3 Mjöl, gryn, bröd, potatis, ärter, bönor, socker, sirap; konsumtionsmjölk och mejerivaror; kött, fläsk, charkuterivaror; fjäderfä och ägg.

rioden 1939—64. Volymmässigt (med konsumtionen mätt i 1959 års priser) har ökningen dock stannat vid ungefär en fördubbling under den angivna perioden. Även livsmedelskonsumtionen har, mätt i löpande priser, nära nog femdubblats under samma period. I fasta priser har konsumtionsökningen för livsmedel varit ca 35 %. Den redovisade volymökningen för livsmedel beror dock endast till mindre del — 5—10 % — på en konsumtionsstegring i form av ökad total kaloriförbrukning, men är

främst orsakad av en förskjutning i konsumtionen från billigare till dyrare livsmedel. Man ökar ej sin kalorikonsumtion, men man köper kalorierna dyrare både genom en övergång till s.k. högvärdigare (i varje fall mer attraktiva) livsmedel och genom att köpa livsmedlen i allt högre industriellt bearbetat och förpackat skick (jfr kap. VII). Ett markant exempel på denna utveckling är konsumtionen av djupfrysta livsmedel. Dessa livsmedel introducerades på den svenska marknaden omkring 1950. Kon-

120 sumtionen har därefter i accelererad takt stigit, så att den år 1964 uppgick till nära 50 000 ton, främst fisk, broiler och grönsaker. Den förändring som skett och sker i förädlingsgrad, varusortiment etc. redovisas vidare i kapitel VII. Vid bedömningen av tabellinnehållet, liksom av övriga uppgifter om den totala konsumtionen, måste beaktas, att Sveriges befolkning sedan 1939 ökat med ca 20 %. Prisutvecklingen för olika livsmedel under perioden 1950—63 redovisas i figur VI: 1. Som framgår av figuren har livsmedelsprisindex under perioden stigit kraftigare än hela konsumentprisindex.

Inom livsmedelsgruppen har prisstegringarna varit störst för grupperna kött-, fläsk- och charkuterivaror samt förtäring utom hemmet. Minsta prisökningen visar grupperna margarin, ägg, frukt och bär samt specerier (i sistnämnda grupp ingår här bl.a. socker). b. — Konsumtionsidvecklingen för olika varugrupper. — Om den långsiktiga förskjutningen i relationen vegetabilier/animalier har förut talats. Denna belyses mera i detalj såväl kvantitets- som värdemässigt i tabellerna VI: 3—7.

Tabell VI: 3. Konsumtionen

av födo- och njutningsämnen 1960 och 1963 Löpande priser (milj. kr)

1939. 1950, 1955,

Varuslag

1939 1

1963 Mjöl, gryn och bröd m.m. Potatis Rotfrukter och grönsaker Frukter och bär Specerier därav socker Mjölk och grädde därav mejerimjölk » direktförsåld och hemmaförbrukad mjölk Smör och margarin därav smör Ost Glass Kött och fläsk därav kött » fläsk » charkuterivaror Ägg Fisk Malt- och läskedrycker Spritdrycker Tobak

370,8 83,0 64,6 239,9 423,7 125,9 389,3

751,3 183,1 166,0 709,5 977,6 239,4 666,9 313,9

1202,9 287,1 233,3 976,5 1500,6 293,8 827,0 454,5

1 694,4 313,9 281,6 1139,9 1661,9 358,8 1150,0 707,4

2124,2 409,3 424,3 1343,5 2019,3 435,9 1 334,2 851,0

538,9 190,8 184,7 163,4 93,8 108,7 192,4 270,4 193,2

209,1 663,8 525,5 153,5 18,4 1133,0 397,9 354,6 380,5 232,8 222,1 341,8 776,9 586,4

200,6 819,9 524,8 268,7 67,2 1794,0 607,8 601,4 584,8 322,3 378,0 517,6 1248,5 891,6

219,6 781,8 449,5 359,0 130,5 2235,3 752,4 725,9 757,0 376,6 471,4 624,5 1608,7 1252,0

201,2 838,4 516,2 432,5 162,2 2966,9 993,1 990,2 983,6 474,6 562,5 792,0 2114,1 1 550,0

Totalt

3 343,0

7 583,1

11335,8

14 082,2

17548,2

Index (1939 = 100) Index (1950 = 100)

100 44

227 100

339 149

421 186

525 231

298,9 213,9 75,4

1 På grund av ändrad beräkningsmetodik är uppgifterna för vissa varugrupper 1939 icke direkt jämförbara med uppgifterna för senare år. Detta gäller främst gruppen mjöl, gryn och bröd m.m.

121 lauiuidi] uiojn SUIJKJJO^ [OV)C| IJOO J D j p A j p a q s t r j

JDUDDDCIS IJDO . l a j p o c

j u q i p o J^nj-i J3>|BSUOj8 q DO J9^>jnjJ}Oy JDAJDSUO>p[S[I qDO 3J8JJ jDAj3suoin;o>[ qDO joJBAUDjmjjeq;) H t«

tc C

•3 •r.

QC ted

"a, ~

•*5j

V

z; cr -c

^8?ld

*O-»

U<?M

a !/3 O

ra ~ Ct o i

• ^

88 v JO LUS u i o ; n j j a i i c K

Jdj^npojcludfej^

o

CO

*** M >4* O V 'O

£ , , o C O

o eo

c tvec kli

v ÖS

3 Ti TS

o Ä l/J

C eö

ha

cd a. &

^ 52,

p o j q qDO U A J S '19 fl V

122 Tabell VI: 4. Konsumtionen

1 2 3

av födo- och njutningsämnen 1960 och 1963 (Milj. kg)

1939, 1950, 1955,

Varuslag

1963 Mjöl, gryn och bröd m.m. 1 Potatis Rotfrukter och grönsaker Frukter och bär Specerier därav socker Mjölk och grädde 2 därav mejerimjölk 2 » direktförsåld och hemmaförbrukad mjölk 2 Smör och margarin därav smör Ost Glass Kött och fläsk därav kött » fläsk » charkuterivaror Ägg Fisk (färsk + konserver) Malt- och läskedrycker 3 Spritdrycker 3 Tobak

612,5 738,0 141,4 271,2 393,2 290,0 1533,3 479,3

608,2 765,0 187,0 410,8 438,8 285,0 1642,3 738,1

561,4 719,0 182,0 473,4 405,9 242,8 1490,0 762,6

533,3 659,0 233,1 569,5 411,7 240,8 1390,1 746,0

526,9 639,0 262,8 587,6 428,1 236,9 1335,0 735,5

747,5 120,0 68,5 36,6

622,4 148,9 95,7 48,9 2,2 321,1 103,9 104,3 112,9 72,6 118,8 434,7 51,2 10,0

431,4 150,5 75,8 47,3 7,8 340,6 106,7 114,3 119,6 82,0 138,3 510,3 72,2 10,5

305,4 161,7 69,4 49,0 15,6 345,8 107,4 113,9 124,5 87,0 133,0 474,7 77,1 11,8

230,7 166,0 73,4 51,7 22,8 363,3 114,9 118,3 130,1 88,4 135,2 504,6 94,2 12,5

283,5 102,8 100,6 80,1 55,7 110,8 371,8 41,3 8,9

Kvantiteten avser totalkonsumtion räknad i mjöl. Kvantiteten uttryckt i helmjölk, milj. liter. Kvantiteten uttryckt i milj. liter.

Vad som speciellt noteras är skillnaderna mellan vegetabilier och animalier i fråga om utvecklingen av total kalorikonsumtion och volymutveckling (i fasta priser). Medan sålunda den totala konsumtionen (i kalorier) av vegetabilier — och då särskilt av egentliga jordbruksprodukter — nedgått under efterkrigsåren, har konsumtionsvotymen i fasta priser ökat starkt. Detta är som förut nämnts ett uttryck för den starka förskjutning, som ägt och äger rum från per kalori räknat billigare till dyrare vegetabiliska livsmedel — i främsta hand från inköpt mjöl till färdigbakat bröd. I fråga om animalier är ökningen i volym också något större än total kaloriökning, men för denna grupp har kon-

sumtionsförskjutningen mot dyrare varor ej alls varit så påtaglig som inom vegetabilieområdet. Inom vegetabiliegruppen märks den fortgående minskningen av den totala förbrukningen, i kilogram och kalorier, av m j ö l , g r y n och b r ö d m.m. Utvecklingen har emellertid varit olikformig för de skilda varor som ingår i gruppen. Särskilt stark minskning noteras för mjöl och gryn till direkt konsumtion (för bakning etc. i hemmen). I fråga om mjukt matbröd pågår en ökning av konsumtionen och beträffande kaffebröd, konditorivaror m.m. till och med en mycket kraftig ökning. Potatisförbrukningen har minskat betydligt, medan däremot kon-

123 Tabell VI: 5. Indextal över konsumtionen av livsmedel 1939, 1950, 1955, 1960 och 1963 (1950 = 100) Varuslag

i

kalorier1

1963 Mjöl, gryn och bröd m.m. Potatis Rotfrukter och grönsaker Frukter och bär Specerier därav socker

94 96 82 67 103 102

100 100 100 100 100 100

95 94 99 102 87 85

94 86 115 119 90 85

93 84 123 121 90 84

'Summa vegetabilier därav egentliga jordbruksprodukter

87 81 72 97 78

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

90 101 79 140 102 300 106 103 110 104 113 117

84 109 73 174 106 625 107 104 109 106 120 111

80 111 77 174 112 925 111 105 110 115 124 109

Mjölk och grädde Smör och margarin Smör Hushållsmargarin Ost

Glass Kött och fläsk (inkl. charkuterivaror) Kött Fläsk Charkuterivaror

—

Fisk och fiskkonserver

82 96 961 62 77 101

Summa animalier därav egentliga jordbruksprodukter

92 Malt- och läskedrycker

122 Summa livsmedel därav egentliga jordbruksprodukter

90 90

90 Agg

1 Kaloriberäkningar gjorda enligt de s.k. nya kaloritalen (jfr tabell VI:1). Förändringarna mest märkbara för fläsk, som enligt den äldre kaloriskalan för 1939 borde ha fått kaloritalet 132 i stället för ovan redovisade 96.

sumtionen av g r ö n s a k e r och r o tf r u k t e r stigit. I fråga om f r u k t e r och b ä r , särskilt de importerade, noteras en fortgående stark konsumtionsökning. Detsamma gäller även flertalet s p e c e r i e r , där sockret dock utgör det viktigaste undantaget. Trots folkökningen har den totala förbrukningen av m j ö l k och g r ä d d e nedgått sedan förkrigstiden. Under 1950talet har i fråga om konsumtionsmjölk och tunn grädde skett en oavbruten minskning, medan för tjock grädde noterats en ökning.

Av särskilt intresse är konsumtionsutvecklingen för m a t f e t t . Jämfört med förkrigstiden har den totala förbrukningen av smör ökat med 7 %, samtidigt som för margarin noteras en ökning med ej mindre än 80 %. Under 1950-talet sjönk konsumtionen av smör till en början successivt för att från och med 1958, efter en stark prissänkning i maj detta år och en därefter följande rörlig prissättning, återvinna viss del av sin tidigare under efterkrigstiden förlorade marknad. Smörets andel av matfettskonsumtionen (hushållsmargarin och smör), som

124 Tabell VI: 6. Indextal över konsumtionen av livsmedel 1939, 1955, 1960 och 1963 i 1939 resp. 1959 års priser (1950 = 100) 1959 års prisei

1939 års prisei Varuslag

1963 Mjöl, gryn och bröd Potatis Rotfrukter och grönsaker Frukter och bär Specerier därav socker

82,1 96,9 70,4 65,9 107,8 100,9

107,8 93,9 97,5 117,1 104,5 84,9

115,4 86,1 124,8 138,5 125,7 84,4

120,0 83,6 143,1 143,4 140,7 81,9

84,1 96,5 70,2 65,7 109,8 100,9

109,4 94,0 97,7 116,2 104,0 85,0

121,7 86,1 124,2 138,0 125,2 84,5

126,0 83,5 142,4 142,8 140,1 81,9

Vegelabilier därav egentliga jordbruksprodukter

85,3

107,7

123,0

131,3

89,4

106,9

122,8

130,7

87,6

101,6

106,4

107,9

89,9

101,5

107,6

108,8

83,9 77,4 71,6 96,8 78,1

86,1 95,4 72,5 173,5 107,0 711,9

83,8 98,8 76,7 174,0 112,4 1035,9

83,8 77,5 71,6 96,8 76,0

—

91,0 93,1 79,2 140,4 103,1 354,3

—

90,9 93,6 79,2 140,4 99,1 355,3

85,9 96,3 72,5 173,5 102,7 710,0

83,0 i 99,7 76,7 174,1 108,2 1037,9

88,7 102,6 96,4 71,0 76,9 93,2

105,0 99,1 109,6 105,9 113,0 116,4

107,4 102,1 109,2 110,3 121,1 114,6

112,8 109,0 113,4 115,2 121,7 124,1

90,7 104,0 96,5 70,9 76,7 97,7

104,6 98,9 109,6 105,9 112,9 116,5

106,9 101,7 109,2 110,3 121,2 118,0

112,2 108,1 113,4 115,2 121,8 121,5

Mjölk och grädde Smör och margarin Smör Hushållsmargarin Ost

Glass K ö t t och fläsk (inkl. charkuterivaror) Kött Fläsk Charkuterivaror

Agg Fisk och fiskkonserver Animalier därav egentliga jordbruksprodukter

83,1

102,6

102,7

113,1

85,4

101,5

103,9

107,4

82,5

96,6

98,0

98,2

84,2

97,5

99,8

99,5

Malt- och läskedrycker

78,9

124,4

115,4

126,0

82,1

120,1

114,3

121,9

Summa livsmedel därav egentliga jordbruksprodukter

83,7

106,2

111,7

121,3

8«,9

10i,8

112,3

117,9

84,0

98,1

100,6

101,1

86,0

98,8

102,3

102,5

1939 och 1950 uppgick till 58 resp. 64 %, sjönk fram till 1957 till 40 % på grund av bl.a. ökad prisspänning smör/margarin. Genom den ovannämnda förändringen i prisrelationen smör/margarin har andelen smör därefter stigit och uppgick 1964 till ca 43 %. Konsumtionen av o s t har sedan förkrigstiden ökat betydligt. Beträffande k ö t t och f l ä s k har sedan förkrigstiden till 1963 skett en betydande kvantitetsmässig ökning. För-

skjutningarna inom varugruppen är betydande. Per capita har konsumtionen av helt kött fallit något och för fläsk varit praktiskt taget oförändrad under åren 1939—63, medan däremot förbrukningen av charkuterier ökat starkt. Dessa förskjutningar torde till stor del bero på att prisstegringen på kött och fläsk varit större än på charkuterier och betydligt större än på flertalet övriga livsmedel. I fråga om ä g g redovisas en ökning av totalförbrukningen sedan förkrigsti-

125 Tabell VI: 7. Konsumtionen

av olika livsmedel per capita i Sverige 1939, 1950, 1960 och 1963 (Kg per år resp. index 1939 = 100) Kj

Varuslag

Mjöl (dir. kons.) » (totalt) Matbröd, mjukt Kaffebröd Matpotatis Socker (ej ingående i andra produkter) Konsumtionsmjölk Tjock grädde Tunn » Smör Margarin, totalt därav hushållsmargarin Ost Kött (med ben) Fläsk( » » ) Charkuterivaror Ägg Grönsaker och rotfrukter Frukter och bär därav import

per pei son och år

Inde> (1939 == 100)

1960 T 963

55,1 85,8 23,7 2,8 116,7

40,5 , 79,6 32,1 9,1 109,1

24,5 66,2 30,9 11,5 88,1

23,1 64,1 30,6 11,6 84,0

74 93 135 325 93

44 77 130 411 75

42 75 129 414 72

45,8 194,0 3,7 1,6 10,8 9,4 8,1 5,8 16,3 15,9 12,7 8,8 22,4 38,7 14,5

40,6 216,0 1,8 4,7 13,6 11,0 7,6 7,0 14,8 14,9 16,1 10,4 26,7 • 52,6 19,3

32,2 164,6 2,9 2,7 9,3 15,7 12,3 6,6 14,4 15,2 16,6 11,8 31,0 69,4 29,7

31,2 151,4 3,4 2,5 9,7 15,4 12,2 6,8 15,1 15,6 17,1 11,6 34,6 70,6 32,2

89 111 49 294 126 117 94 121 91 94 127 118 119 136 133

70 85 78 169 86 167 152 114 88 96 131 134 138 179 205

68 78 92 156 90 164 151 117 93 98 135 132 154 182 222

För mjölk och grädde, liter.

den till 1963 med drygt 60 %. Konsumtionsökningen torde ha starkt påverkats av att prisstegringen på ägg under perioden varit liten i förhållande till övriga livsmedel. ' - Beträffande övriga i tabellerna angivna varugrupper noteras bl.a. följande. I fråga om f i s k o c h f i s k k o n s e r v e r har sedan förkrigstiden skett en volymmässig uppgång ungefär motsvarande folkökningen, men med vissa förskjutningar inom gruppen; bl.a. har den salta sillen minskat i betydelse. Det stigande välståndet i landet har vidare medfört en uppgång av konsumtionen av maltoch läskedrycker samt, trots den allt hårdare beskattningen, även av förbrukningen av spritdrycker och tobak. De nu anförda och till tabellerna VI: 2—6 anslutna uppgifterna avser i huvud-

sak den totala förbrukningen, alltså utan hänsyn till befolkningsutvecklingen. Uppgifter om kvantitetsutvecklingen per capita redovisas i tabell VI: 7. För näringsfysiologiska synpunkter på den svenska livsmedelskonsumtionen hänvisas till kapitel VIII. 2. Prognoser för fram till 1975

livsmedelskonsumtionen

A. Inledning Mot bakgrunden av de förändringar av konsumtionsvanorna inom livsmedelssektorn, som ägt rum på lång sikt och som i korthet beskrivits tidigare i detta kapitel, kan ställas två frågor. Den första gäller, i vilken mån ekonomiska faktorer föranlett förändringarna. Med ekonomiska faktorer avses den fortgående stan-

126 dardförbättring, som brukar uttryckas i realinkomststegring och vidare prisrelationerna mellan livsmedel och andra varor och tjänster liksom också prisrelationerna inom livsmedelssektorn. En första uppgift är att mäta hur stor del av förändringarna i konsumtionsutvecklingen, som kan hänföras till de nämnda faktorerna. Den andra frågan är, om dessa faktorer för framtiden kommer att verka med samma styrka som hittills vad gäller konsumtionsnivå och konsumtionsval. Vid besvarande av bägge dessa frågor kan en efterfrågeanalys, grundad på empiriskt material, ge vägledning. Efterfrågeanalysens primärmaterial består dels av löpande marknadsstatistik, dvs. ekonomisk-statistiska tidsserier, som redovisar utvecklingen av kvantiteter, priser, inkomster och andra ekonomiska faktorer, dels av hushållsbokstatistik (»tvärsnittsstatistik»), som bygger på uppgifter från ett antal i statistisk mening representativt utvalda hushåll. Den förra typen av material kan utgå från begränsade marknader (t.ex. enskilda företag eller vissa regioner) eller från statistiska data avseende genomsnitt för hela riket. Endast data av det sistnämnda slaget har använts i det följande. — Hushållsbokstatistiken ger möjlighet att studera konsumtionsvanorna inom olika inkomstklasser, i socialgrupper, inom olika familjetyper etc. En efterfrågeanalys av det empiriska materialet ger resultaten som redovisas i s.k. elasticitetstal. (Se närmare kap. II.) I ord kan en priselasticitet definieras som kvoten mellan relativa förändringar i efterfrågan och relativa förändringar i priset. På samma sätt definieras inkomstelasticiteten som kvoten mellan relativa förändringar i efterfrågan och relativa förändringar i inkomsten. Om priset på en vara ökar med 10 % från en tidpunkt till en annan, medan efterfrågan som följd härav under samma tid minskar

med 5 %, erhålls en priselasticitet som har värdet ca —0,5 (pris- och efterfrågeförändringarna går i detta exempel •— liksom i flertalet faktiska fall — i motsatt riktning). På samma sätt erhålls vid en inkomstökning med t.ex. 10 % och en därav orsakad ökning av efterfrågan på en viss vara med 2 % en inkomstelasticitet för varan av ca + 0 , 2 . Efterfrågereaktionen betraktas som normalelastisk, överelastisk eller underelastisk beroende på om dess elasticitet är lika med, större eller mindre än 1. Om efterfrågan för en vara är normalelastisk med avseende på priset, innebär detta att en förändring av priset medför proportionellt samma (men i motsatt riktning gående) förändring av konsumtionen. Konsumtionsutgiften blir i detta fall konstant från tid till annan. Vid överelastisk efterfrågan förändras konsumtionen i hastigare takt än priset. Konsumtionsutgiften stiger (sjunker) vid fallande (stigande) pris. Vid underelastisk efterfrågan däremot förändras konsumtionen i mindre utsträckning än priset. Konsumtionsutgiften sjunker (stiger) vid fallande (stigande) pris. Är elasticitetsvärdet lika med 0 medför prisrörelser ingen förändring i efterfrågan; konsumtionsutgiften ändras relativt lika med priset. Efterfrågan kan väntas vara underelastisk för nödvändighetsvaror — till vilka flertalet livsmedel hör — och överelastisk för lyxbetonade varor. (För efterfrågans reaktion med avseende på inkomsten gäller motsvarande resonemang.) Av betydelse är, att pris- och inkomstelasticiteternas värden inte kan väntas vara oberoende av utvecklingen av reala pris- och inkomstnivån under en viss observationsperiod. I regel kan sägas, att ju högre varupriset i genomsnitt är under perioden, desto högre är varans priselasticitet. En successiv höjning av inkomstnivån medför däremot en succés-

127 siv minskning av varans inkomstelasticitet. En viktig fråga är huruvida de trender, som det empiriska materialet uppvisar, är att hänföra enbart till pris- och inkomstutvecklingen eller om även andra faktorer har bidragit. Man kan beträffande det senare slaget av faktorer skilja mellan sådana, som verkar på kort och medellång sikt, och sådana, som verkar på lång sikt. Till mera kortsiktiga ting hör inverkan på konsumtionsvalet av annonsering och annan konsumentupplysning. Som exempel kan nämnas, att de förskjutningar i konsumtionsvanorna för smör och margarin som ägt rum under senare decennier endast till ringa del kan förklaras av ekonomiska faktorer (priser, inkomster). För att ta ett annat exempel kan den betydande minskning av konsumtionen av socker för direkt förbrukning, som ägt rum under efterkrigstiden, inte nöjaktigt förklaras enbart med utgångspunkt från pris- och inkomstutvecklingen. Riksstatistiken uppvisar även trender på lång sikt, som inte direkt har att göra med de ekonomiska faktorerna. Konsumtionsvanorna är inte desamma på landsbygden och i städerna, varför den fortgående befolkningsomflyttningen i och för sig får en inverkan på utvecklingen av den genomsnittliga konsumtionen av olika livsmedel i riket. Likaså har den fortgående inkomstutjämningen i samhället en effekt på konsumtionen, som kommer till uttryck i de genomsnittsdata, vilka gäller för riket. I fråga om trender på lång sikt av nu nämnt slag gäller, att dessa inte kvantitativt kan skiljas från trender, som beror av den genomsnittliga inkomstutvecklingen. Detta innebär med andra ord, att om en analys utförs, avsedd att bestämma inkomstelasticiteterna ur empiriskt material från tidseriedata, så »inlagras» i koefficienterna effekten av befolknings-

omflyttningen och inkomstutjämningen. Dessa effekter uppkommer däremot givetvis inte vid analys av tvärsnittsdata ur hushållsboksundersökningarna. I dessa »inlagras» å andra sidan skillnader i konsumtionsvanor mellan olika samhällsgrupper, såvida inte en s.k. stratifiering av materialet företas. De nu angivna skiljaktigheterna har betydelse vid uppgörandet av prognoser angående konsumtionsvanorna på längre sikt. Används elasticitetstal, erhållna ur tidseriematerial för riket, innebär detta i själva verket, att man förutsätter en fortsatt befolkningsomflyttning och inkomstutjämning i ungefär samma takt som tidigare. Används däremot elasticitetstal ur tvärsnittsdata, bör — åtminstone i princip — viss korrigering göras med utgångspunkt från väntad effekt av fortsatt koncentration av befolkningen till tätorterna och fortsatt omfördelning av inkomsterna i samhället. B. Pris- och inkomstelasticiteter Undersökningar av pris- och inkomstelasticiteternas storlek för livsmedel grundade på svenskt material h a r tidigare utförts av bl.a. Herman Wold och Lars Juréen. 2 Resultaten från dessa undersökningar kom till användning vid den bedömning av den framtida konsumtionsutvecklingen, som på sin tid gjordes av 1942 års jordbrukskommitté. Undersökningarna avsåg i främsta rummet att belysa efterfrågans förändringar under mellankrigsperioden 1920—39. Vidare utfördes elasticitetsberäkningar grundade på material från hushållsundersökningarna 1913, 1923 och 1933. På uppdrag av jordbruksutredningen har fil. lic. G. Stoikovic utfört motsvarande undersökningar grundade på material från efterkrigsåren 1950—61 samt på material från den senaste större hus2 Wold — Juréen: Demand Analvsis (New York 1952).

128 hållsundersökning, som utförts här i landet sedan 1933; denna avsåg att belysa konsumtionsvanorna 1958. Som framgår av följande tablå har betydande förändringar av konsumtionsvanorna inom olika inkomstgrupper ägt rum mellan 1933 och 1958. På 1930-talet var det egentligen bara cerealier och potatis (den senare varan redovisas ej i tablån) som uppvisade negativa inkomstelasticiteter, dvs. konsumtionen sjönk allt eftersom man gick upp i högre inkomstskikt. År 1958 visade av de viktigare produkterna endast ost och nötkött (jämte kalv, ej medtagen i tablån) ökad konsumtion vid stigande inkomst. Minskningen av konsumtionen av vete och råg har blivit mer accentuerad än tidigare. .Vidare' har sockerkonsumtionen, från att tidigare ha varit oelastisk, nu en påtaglig tendens • ätt avta. vid stigande inkomst. Mjölk; ägg, matfett och fläsk, som tidigare visade ökad konsumtion, går nu svagt tillbaka vid stigande inkomst enligt hushållsboksmaterialét. Det bör emellertid beaktas, att beräkningarna är baserade på ett heterogent material för respektive år med betydande skillnader i konsumtionsvanor (hushåll inom olika socialgrupper med olika barnantal e t c ) .

Som tidigare nämnts är de kvantitetselasticiteter, som erhålls ur hushållsstatistiken, dessutom opåverkade av bl.a. befolkningsomflyttningen och inkomstutjämningen i samhället. De resultat, som lämnats i tablån nedan, kan därför endast sägas ange tendenserna i utvecklingen under en 25-årsperiod. Det är dock av intresse, att en påtagligt större konsumtion av de ur proteinsynpunkt värdefulla födoämnena ost och kött alltjämt kan konstateras i de högre inkomstskikten. Koefficienterna för 1958 kan inte utan vidare läggas till grund för överväganden angående den framtida konsumtionsutvecklingen. De kan endast ge en vägledning. En utförlig analys av rikskonsumtionens utveckling under efterkrigsåren 1950—61 har gjorts av Stoikovic. 3 Tidsperioden är relativt kort, varför resultaten förses med rätt stora felmarginaler. En viss kontroll av elasticitetstalen har emellertid kunnat genomföras genom att tillämpa de funna talen vid de pris- och inkömstförhållanden som rådde 1962. 0 Resultaten finns redovisade i en stencilerad promemoria (med beteckningen JBRUTR 45), vilken förvaras hos statens jordbruksnämnd.

Inkomstelasticiteter (kvantitetselasticiteter) ur hushållsundersökningar

Vete och råg1 Socker Mjölk och grädde Ost Ägg Smör Smör och margarin Nötkött Fläsk Räknat i mjöl.

-0,6 0,0 0,1 0,2 0,4 0,6 0,2 0,1 0,2

-1,1 -0,7 -0,1 0,4 -0,2 -0,3 -0,1 0,4 -0,1

129 Tabell VI: S. Beräknad

och verklig konsumtion

1962 Prognosvärde, kg/capita

Observerat värde, kg/capita

Differens, kg/capita

Direktkonsumtion Mjöl Mjöl+ g r y n + bröd m.m. Knäckebröd Mjukt matbröd Kaffebröd Torra bakverk Konditorivaror Socker Mjölk Grädde, tjock » ,tunn Smör Margarin Ost Nötkött Kalvkött Fläsk Charkuterivaror K ö t t + fläsk Agg

21,73 77,98 6,65 30,90 11,83 4,33 4,91 28,25 157,40 3,52 2,32 8,91 12,53 6,68 9,48 2,94 17,38 17,22 45,92 11,64

23,67 70,62 6,57 30,61 11,62 3,31 4,34 31,26 160,42 3,28 2,51 9,47 12,35 6,72 9,27 3,03 15,93 17,32 47,61 12,06

-1,94 + 7,36 + 0,08 + 0,29 + 0,21 + 1,02 + 0,57 -3,01 -3,02 + 0,24 -0,19 -0,56 + 0,18 -0,04 + 0,21 -0,09 + 1,45 -0,10 -1,69 -0,42

Total konsumtion Mjöl Socker S:a konsumtionsmjölk + grädde S:a matfett Storboskap Kalv Summa kött Fläsk Summa kött + fläsk

62,81 40,09 183,20 26,42 15,78 3,97 22,34 25,47 47,24

65,46 41,13 189,76 26,66 15,88 3,91 21,66 25,68 47,34

-2,65 -1,04 -6,56 -0,24 -0,10 + 0,06 + 0,68 -0,21 -0,10

Varuslag

Man har sålunda beräknat en teoretisk konsumtion per capita med utgångspunkt från elasticitetstalen och jämfört denna konsumtion med den faktiska. Detta test har som framgår av ovanstående tabell {tabell VI: 8), gett ett tämligen gott resultat. Differenserna mellan teoretisk och observerad konsumtion är icke större än att elasticitetstalen i och för sig kan betraktas som rimliga. Å andra sidan skall framhållas, att konsumtionsförändringarna på kort sikt i regel går långsamt, varför värdet av testet inte får överskattas. På längre sikt kan dess9

av livsmedel

utom elasticitetstalen komma att förändras rätt väsentligt. Detta har klart framgått av den tidigare angivna utvecklingen under 25-årsperioden 1933—58. Tabell VI: 9 visar inkomstelasticiteter för viktigare jordbruksprodukter för mellankrigsperioden 1920—39 och för efterkrigsåren 1950—61 samt värden som använts för de prognoser, vilka redovisas i följande avsnitt. De största avvikelserna mellan prognosvärdena och värdena för efterkrigsåren visar vete och råg, socker samt konsumtionsmjölk och grädde. Dessa justeringar har skett med

130 Tabell VI: 9. Inkomstelasticiteter

använda för prognos 1975 Inkomstelasticiteter

Varuslag för 1 9 2 0 - 3 9

för 1 9 5 0 - 6 1

för prognos 1975

-0,4 -0,5 + 0,3 0,01

-0,7

-0,5 -0,5 -0,3

Vete och råg Potatis Socker (raff.) Konsumtionsmjölk Grädde Ost Smör Margarin Summa smör och margarin Kött Fläsk Ägg

stöd av ett teoretiskt 1'esonemang, som har viss bekräftelse i empiriska data* Enligt detta resonemang inträffar, när inkomstelasticiteterna i tiden övergår från positiva till negativa värden, att detta till en böljan sker i långsam takt. Under en övergångsperiod ökar därefter de negativa elasticitetstalen snabbare för att därefter så småningom återigen sjunka till dess — på mycket lång sikt — ett jämviktsläge uppnås, då koefficienterna ligger omkring värdet 0. I övrigt må här endast tilläggas, att koefficienterna för smör resp. margarin är att betrakta som konventionellt valda. De har i detta sammanhang endast använts för att få ett begrepp om den totala konsumtionen av matfett som en del av den totala konsumtionen av livsmedel. I samband med att utredningen i del B i betänkandet behandlar mjölk- och matfettsregleringen kommer utförliga elasticitetsberäkningar för smör och margarin att redovisas, varvid bl.a. görs alternativa antaganden om prisrelationerna mellan dessa varor. C. Konsumtionsprognoser Förutom elasticitetstal fordras för en bedömning av den framtida konsumtio-

-0,8

+ 0,1 j

-0,6 ]

-0,3

+ 0,4 ( + 0,5) ( + 0,8) + 0,6 + 0,3 + 0,3 + 0,6

+ 0,4

+ 0,4 ( + 0,2) ( + 0,2) + 0,2 + 0,4 + 0,3 + 0,2

+ 0,2 + 0,4 + 0,3 + 0,2

nen av livsmedel, att prognoser ställs upp rörande befolknings- och inkomstutvecklingen. Enligt prognoser utförda av statistiska centralbyrån väntas folkmängden i landet öka med ca 10 % mellan 1960 och 1975, dvs. med omkring 0,7 % per år. Om man i stället på konventionellt sätt uttrycker ökningen i antal konsumtionsenheter, erhålls ungefär samma resultat. Det kan emellertid anmärkas, att enligt undersökningar som utförts på senare år konsumtionen hos åldringar i kalorier räknat ligger betydligt lägre än för övriga vuxna. Med hänsyn till den förskjutning i åldersstruktur som äger rum i vårt land kan det därför inte uteslutas, att talet 10 % som mått på ett ökat avsättningsutrymme för en 15-årsperiod till följd av folkökningen kan ligga något i överkant. I fråga om realinkomstökningen har som huvudalternativ antagits 3 % per år och capita, dvs. närmare 4 % totalt sett (inkl. folkökningen). Prognosernas resultat lämnas i tabell VI: 10 för de viktigaste jordbruksprodukterna. Redovisningen sker för varorna i det skick de lämnar jordbruket eller också på ett tidigt förädlingsstadium. 4

Se Wold — Juréen: Anf. arb. kap. XVI tö.

131 Tabell VI: 10. Efterfrågan

på jordbruksprodukter

1960 och 1975

'Konsumtion i rfkét, milj. kg Varuslag

Vete och råg Potatis Socker (raff.) Konsumtionsmjölk Grädde Ost Smör Margarin Summa smör och margarin Kött Fläsk Ä gg

1975 exkl. . folkökning

• i 650 . 659 327 1459

1975^ inkl. folk-. ökning

: 521 > 573 Sv 528 581 '286 315 '•1277 •" 1405

56,6 72,5 92,3 164,8 156,9 184,3 87,0

67,6 79,2 100,9; ! 180,1 187,3 210,7 954

, , :

;, Förändring .1960-75

Milj. kg

);'•

-\:

O'

,o

' ' ' > 1 ' ' '•

-12 --a4"i- •

-12 -12 - 4 - 4

74,4,. ..4-17,8 87,1'" ' +14,6 111,0 ' r ' + l 8 , 7 1 : 198,1 + 33,3 206,0 + 49,1 231,8 + 47,5 104,6 '+17,6 ,

-31 -20 -20 -20 -31 -26 -20

i

Anm.: Folkökningen är beaktad.

Sålunda avser uppgifterna vete och råg och inte mjöl, gryn och bröd. Kött och fläsk redovisas före tillverkningen av charkuterivaror etc. På grundval av tabell VI: 10 har i de två följande tabellerna gjorts sammanfattande beräkningar av konsumtionen av vegetabilier och animalier totalt sett, dels räknat i kalorier, dels i mittpriser. 5 Prisrelationerna har alltså i dessa prog-

Tabell VI: 11. Efterfrågan

nöser anknutits till aktuella förhållanden (jfr vad som förut nämnts om alternativa smör/margarinprognoser). Den totala kaloriförbrukningen väntas under 15-årsperioden stiga med endast 5 Vid beräkningarna har man utgått från mittpriserna per 19.6.64. överslagsberäkningar med användande av mera aktuella priser (hösten 1965) visar en praktiskt taget oförändrad bild av konsumtionsvärdets sammansättning.

på jordbruksprodukter räknad i kalorier (Milj. kel) 1960

(enligt tab. VI: 10)

1975 Ändring i % 1960-75

Fördelning, %

Vegetabilier Animalier exkl. margarin

3584 2794

3246 3138

56,2 43,8

50,8 49,2

- 9,4 + 12,3

Summa

6 384

100,0

100,0

+

Vegetabilier Animalier inkl. margarin

3584 3502

3246 3989

50,6 49,4

44,9 55,1

- 9,4 + 13,9

Summa

7 086

100,0

100,0

+

0,1

2,1

132 ett par procent. Detta innebär med andra ord, att kaloriförbrukningen per capita väntas visa en fortsatt nedåtgående tendens, även om denna blir svagare än under det senast förflutna decenniet. För de varor som redovisas i tabell VI: 10 kommer ungefär hälften av kaloriförbrukningen på vegetabilier och hälften på animaliska livsmedel inklusive margarin. Detta gällde utgångsläget 1960. För 1975 väntas denna relation förskjutas till omkring 45 % för vegetabilier och 55 % för animalier. Förskjutningen kan förefalla tämligen obetydlig men får

i själva verket ganska stora konsekvenser. Detta framgår bl.a. av tabell VI: 12, där konsumtionen värderats i mittpriser. Relationen mellan vegetabilier och animalier blir här ungefär 18: 82 för 1960 och 14,5:85,5 för 1975. Denna förskjutning från vegetabilier till animalier leder till att avsättningsutrymmet växer avsevärt mera om konsumtionen räknas i pengar i stället för i kalorier. Ökningen i konstanta priser väntas sålunda bli 13,5 % mellan 1960 och 1975, dvs. närmare 1 % per år.

Tabell VI: 12. Konsumtionen av jordbruksprodukter (enligt tab. VI: 10) värderad i mittpriser (priser per 19.6.1964) (Milj. kr) 1960

1975 Fördelning, %

Ändring i

1960-75

0/

Vegetabilier Animalier exkl. margarin

1000 4220

910 4990

19,2 80,8

15,4 84,6

- 9,0 + 18,2

Summa

5 220

100,0

100,0

+ 13,0

Vegetabilier Animalier inkl. margarin

1000 4490

910 5320

18,2 81,8

14,6 85,4

- 9,0 + 18,5

Summa

6 230

100,0

100,0

+ 13,5

KAPITEL VII

Förädling och distribution av livsmedel

J. Bakgrund och problematik Av den i föregående kapitel lämnade redogörelsen över konsumtionsutvecklingen för livsmedel i Sverige har framgått att två huvuddrag präglat denna utveckling. För det första pågår en långsam konsumtionsförskjutning mot vad man brukar benämna högvärdiga livsmedel, som samtidigt är bättre anpassade till ett lättare, mindre kalorikrävande arbete än tidigare konsumtion. För det andra sker jämsides med denna förskjutning i kostens sammansättning en ändring i köpvanorna, som innebär att livsmedlen köps i industriellt alltmer bearbetat och paketerat skick. Konserver, djupfrysta, färdiglagade och förpaketerade livsmedel ökar snabbt sin andel i livsmedelsposten. Beredningen av livsmedel i hemmen överflyttas alltmer till livsmedelsindustrin, som även övertar uppgifter från andra led i livsmedelskedjan. Denna utveckling innebär att livsmedlen kommer att innehålla en allt större andel hushållstjänster. Man köper ej enbart en livsmedelsråvara utan i allt större utsträckning även tjänster från förädlingsindustri och handel. Medan ökande inkomster i Sverige numera endast i mycket begränsad utsträckning används till att öka per capita-konsumtionen av själva livsmedelsråvarorna, växer efterfrågan på i livsmedlen ingående hushållstjänster snabbt med stigande inkomster. Den andel av rcalinkomstökningen, som går till öka-

de livsmedelsutgifter används därför till större delen för att köpa tjänster från förädling och handel i form av livsmedel med högre förädlingsgrad än tidigare. Man köper fritid och bekvämlighet eller tid till förvärvsarbete utom hemmen. Stigande realinkomster och ökade arbetstillfällen för de gifta kvinnorna medför möjligheter och behov av att öka livsmedlens förädlingsgrad. Utvecklingen i riktning mot en allt högre förädlingsgrad för livsmedlen sker givetvis ej enbart på grund av konsumenternas krav härpå utan genom en ömsesidig påverkan mellan konsumenter, handel och förädlingsindustri. Genom utveckling av nya produkter och förpackningar, genom att uppväcka latenta och skapa nya köpbehov påverkar livsmedelsindustrin och handeln aktivt konsumtionsvanorna. Den nu skildrade utvecklingen innebär att »avståndet» mellan råvaruproducenter och konsumenter ökat, medan livsmedelsindustri och handel fått ökade uppgifter. Men särskilt livsmedelsindustrins växande roll i livsmedelsförsörjningen beror ej enbart på att den i vidgad utsträckning övertar hemmens livsmedelsberedning. Den tekniska utvecklingen och ändrade prisrelationer för olika produktionsmedel har sedan lång tid stimulerat livsmedelsindustrin att i ökad utsträckning också överta arbetsuppgifter, som tidigare utfördes inom råvaruproduktionen och inom handeln.

134 Denna överflyttning av arbetsuppgifter från särskilt råvaruproduktion till förädlingsindustri och distribution hade i stor utsträckning redan kommit till stånd före den arbetsomfördelning mellan hushåll och förädlingsindustri som nu präglar utvecklingen. Med en viss tillspetsning kan det sägas, att konsumenterna numera endast i mycket begränsad omfattning köper jordbruksprodukter i ordets bokstavliga mening. Jordbruket levererar spannmål — konsumenterna köper mjöl, bröd och andra livsmedel, i vilka spannmål ingår. Jordbruket levererar slaktdjur — konsumenterna köper olika styckningsdelar av kött och fläsk, charkuterivaror, köttkonserver etc. Jordbruket levererar mjölk — konsumenterna köper smör, ost och olika sorters konsumtionsmjölk. Jordbruksprodukterna har med andra ord i växande ^utsträckning blivit råvaror för en livsmedelsindustri, som i sin tur av dessa råvaror framställer ett ökande antal varuvarianter för konsumenternas skiftande behöv. För framställning av dessa senare produkter åtgår stundom även andra råvaror och framför allt erfordras för densamma även andra produktionsmedel; anläggningar med maskinell utrustning, arbetskraft, bränsle, elström etc. Det ligger i sakens natur att ju längre denna förädlingsprocess drivs desto större blir åtgången av dessa andra produktionsmedel i förhållande till åtgången av den ursprungliga råvaran. Desto större blir också den roll, som dessa andra kostnadselement kommer att spela för priset på den slutliga produkten — eller omvänt desto mindre blir råvarans andel i det pris konsumenten betalar för livsmedlen. Även i de fall då den vara som konsumenten köper praktiskt taget är identisk med den växa som jordbrukaren levererar, är det tydligen på det sättet, att konsumenten inte bara köper och be-

talar själva varan utan också de tjänster, som erfordras för att varan skall finnas tillgänglig på den plats, i den form och under de omständigheter i övrigt under vilka konsumenten efterfrågar den. Man köper inte bara ägg utan också de tjänster som är nödvändiga för att äggen skall finnas tillgängliga i butiken; transport, lagring, sortering, kontroll, packning, kylning etc. Den minskande roll som såväl råvaruproducenter som hushåll spelar vid framställning och beredning av livsmedel och den motsvarande tillväxten i distributionens och förädlingsindustrins betydelse, har under senare år kommit att tilldra sig allt större uppmärksamhet i den jordbrukspolitiska debatten inte enbart i Sverige utan i praktiskt taget alla de västerländska industristaterna. Snabbt minskande andel för råvaruproducenterna i konsumenternas livsmedelsutgifter har härvid ofta tolkats som att förädlingsindustri och handel oskäligt ökat sina marginaler. Särskilt har man frågat sig vilka konsekvenserna blir för råvaruproducenternas avsättnings- och prisförhållanden av dels den pågående ökningen av konsumenternas efterfrågan på tjänster från förädlingsindustri och handel, dels också den strukturförskjutning särskilt inom distributionen mot större maktblock som äger r u m . Nu nämnda problematik, i vad avser förhållandena i Sverige, har inom jordbruksutredningen varit föremål för undersökningar av en särskild expertgrupp 1 under ordförandeskap av generaldirektör Helmer Olsson, statens pris- och kartellnämnd. Arbetsgruppen benämns i det följande distributionsgruppen. Framställningen i fortsättningen av detta kapitel anknyter till ifrågavarande undersökning. Distributionsgruppens väsentligaste ar1 Arbetsgruppens undersökning har publicerats i SOU 1965: 27.

135 betsuppgifter har för det första varit att belysa, hur råvaruproducenternas respektive förädlingens och distributionens andelar i konsumenternas livsmedelsutgifter förändrats i Sverige under efterkrigsåren, för det andra att söka analysera orsakerna till denna utveckling bl.a. mot bakgrund av inträffade förändringar i fråga om förädlingsgrad och marknadsförande samt för det tredje att söka ange, vilka eventuella konsekvenser denna utveckling hittills fått och i framtiden kan väntas få på jordbruksprodukternas pris- och avsättningsförhållanden. I sina undersökningar har distributionsgruppen vidare sökt bilda sig en uppfattning om hur sambandet partipris-konsumentpris fungerar på kort sikt. Distributionsgruppens undersökningar har endast omfattat utvecklingen i Sverige för livsmedelsgruppen egentliga jordbruksprodukter,2 dvs. huvudsakligen sådana livsmedel i vilka svenska jordbruksprodukter hittills utgjort den primära råvaran. Av de totala konsumtionsutgifterna för livsmedel 3 (värderade i detaljhandelspriser) går ca 65 % till egentliga jordbruksprodukter. Detta procenttal har hållit sig ungefär oförändrat under hela efterkrigspezioden. Tidsmässigt har gruppens utredningsarbete i huvudsak avgränsats till att omfatta perioden 1950—61. I en efterföljande särskild bearbetning har inom statens pris- och kartellnämnd (SPK) även vissa beräkningar gjorts för åren 1962— 6i.4 I åtskilliga fall har det visat sig svårt att för hela perioden erhålla fullt enhetliga tidsserier, varför förhållandena under den tidigare delen av 1950-talet ej kunnat belysas med samma fullständighet och säkerhet som fallet varit för senare år. I sitt arbete har gruppen utgått från de förändringar i fråga om storleken och sammansättningen av konsumtionen av inom landet producerade livsmedel, som

ägt rum under nämnda period. Grundmaterialet till gruppens undersökningar är detsamma som tidigare redovisats i kapitel VI. I det följande redovisas distributionsgruppens väsentligaste resultat.

2. Utvecklingsdrag efter 1950 för svensk livsmedelsindustri och livsmedelshandel A. Inledning Det svenska jordbrukets avsaluproduktion används till övervägande del för livsmedelskonsumtion inom landet. Förädling och distribution av livsmedel handhas av ett stort antal företag med sammanlagt över 200 000 sysselsatta. Den process, varigenom råvaran bearbetas och överförs i konsumentens hand, inrymmer ett flertal olika moment såsom insamling, sortering m. m. av jordbrukets produkter, förädling eller bearbetning i ett eller flera led, förpackning, partiförsäljning, detaljförsäljning och eventuellt servering. Denna kedja blir allt längre och mer förgrenad och de tjänster den lämnar alltmer omfattande. Ersättningen till industri- och distributionsleden ökar givetvis som följd av denna utveckling. Livsmedelsindustrins och distributionens växande roll i livsmedelsförsörjningen leder till att dessa led får ökat inflytande på avsättnings- och prisförhållandena på jordbruksprodukter. Massproduktionsteknik och märkesvaruförsäljning medför vidare ökade krav på att råvaran kan levereras i goda och jämna kvaliteter. 2 Till denna grupp brukar räknas följande livsmedel: mjöl, gryn, bröd; potatis, ärter, bönor; socker, sirap; k-mjölk och mejerivaror; kött, fläsk, charkuterivaror; fjäderfä och ägg. 3 I gruppen livsmedel medräknas ej starköl, vin och spritdrycker samt tobak. 4 Jordbruksprodukternas distributionsoch marginalförhållanden. En undersökning av jordbrukarpriser och jordbrukarandelar på viktigare jordbruksvaror åren 1962—64 (stencil SPK, maj 1965).

136 Utvecklandet av nya livsmedelsprodukter som leder till ändrad konsumtionsinriktning kan också föra med sig, att efterfrågan på en viss jordbruksprodukt ändras till förmån för andra jordbruksprodukter eller andra kvaliteter av samma produkt.

B. Livsmedelsindustrin Livsmedelsindustrins allt viktigare ställning i livsmedelsförsörjningen har förut berörts. Den svenska livsmedelsindustrin har hittills varit en utpräglad hemmamarknadsindustri med särskilt inom vissa branscher många och industriellt sett relativt små arbetsställen. Industrins regionala fördelning följer i stort sett jordbruksproduktionens fördelning. Det samlade saluvärdet av den svenska livsmedelsindustrins tillverkning (arbetsställen med minst fem sysselsatta) utgjorde 1963 nära 10 miljarder kr. Därav kom drygt hälften på mejeri- och slakteriindustrierna. Det s. k. förädlingsvärdet, som utgör ett visst mått på de insatser och tjänster, som livsmedelsindustrin åstadkommer, uppgick samma år till ungefär 2,3 miljarder kr. Även om livsmedelsindustrins betydelse i livsmedelsförsörjningen starkt ökat under hela 1950-talet, har dock ökningen i produktionsvolymen (23 %>) varit något lägre än för industrisektorn i dess helhet ( 3 0 % ) . Störst volymökning uppvisar karakteristiskt nog konservindustrin (100%), medan exempelvis mejeriindustrins tillverkning minskat. Livsmedelsindustrin bedrivs i olika organisationsformer. Livsmedelsindustrier ägda av jordbrukets föreningsrörelse svarade 1960 för ca 46 % av det redovisade salutillverkningsvärdet, medan konsumentkooperationen svarade för 11 % och enskilda företag för 43 % . Utgår man från förädlingsvärdet, blir motsvarande värden för nämnda organisa-

tionsformer respektive 30 %, 11 % och 59 %. Fördelningen är dock mycket varierande inom olika produktgrupper med stark dominans för de jordbrukskooperativa företagen inom slakteri- och mejeriområdena och motsvarande övervikt för enskilda och konsumentkooperativa företag beträffande de flesta övriga områden. De olika gruppernas andelar undergår en viss förändring, dels på grund av den förutnämnda konsumtionsförskjutningen inom sortimentet och dels som följd av integrationssträvanden mellan industri och handel. En väsentlig företagskoncentration inom livsmedelsindustrin har ägt rum under 1950-talet. Antalet arbetsställen (med minst 5 sysselsatta) var 2 600 år 1950, men hade år 1963 sjunkit till ca 1 800. Samtidigt har företagsstorleken, mätt i antalet anställda per företag, ökat med 43 %. Undersökningen visar att det främst är de mindre företagen som lagts ner. Relativt små enheter återfinns dock inom bl. a. bagerisektorn, som svarar för nära hälften av alla arbetsställen inom livsmedelsindustrin, medan socker-, margarin- och kvarnindustrierna redovisar förhållandevis stora företagsenheter. En inte obetydlig produktivitetsförbättring inom livsmedelsindustrin synes under 1950-talet ha ägt rum. Sålunda ökade förädlingsvärdet per anställd med 72 % under perioden 1952—60, vilket är något mer än genomsnittet för all industri. Särskilt inom sockerindustrin och kvarnindustrin har förädlingsvärdet per anställd ökat kraftigt. Mätt som produktionsvolym per arbetstimme har livsmedelsindustrin å andra sidan inte uppnått samma resultat som övrig industri. Dessa båda mått ger dock ej en fullständig bild av hela produktivitetsutvecklingen, enär man härav ej kan dra några definitiva slutsatser om de olika produktionsfaktorernas nettoproduktivitet. Produktivitetsutvecklingen synes vi-

137 dare ha varit rätt olika inom olika branscher. Bland livsmedelsindustrins kostnader dominerar råvarukostnaden. Den utgjorde år 1963 75 % av saluvärdet mot 82 % år 1952. Lönekostnaden har under samma tid ökat från 7,9 till 9,2 %. Dess andel är dock lägre än inom övrig industri.

C Livsmedelsdistributionen Traditionellt skiljer man inom varudistributionen mellan partihandels- och detaljhandelsföretag. Genom tillkomsten av nya, integrerade företagsformer samt olika slag av gruppbildningar är denna distinktion nu inte längre lika klar. Inom konsumentkooperationen föreligger således på flera varuområden en ekonomisk gemenskap över båda leden, som i åtskilliga fall också är integrerad till fabrikationen. Ica-företagen bedriver partihandel i form av inköpscentraler, som ägs av kunderna, dvs. de enskilda detaljisterna. En del kolonialvarugrossister inom ASK-sektorn har till sig knutit andra enskilda köpmän i s. k. frivilliga kedjor. Också mångfilialföretagen av typ Tempo, Epa, Metro m. fl. täcker såväl partihandelssom detaljhandelsledet inom berörda varuområden, överhuvudtaget finns det i dag relativt få livsmedelsbutiker, som inte har någon form av ekonomisk samverkan med partihandelsledet. En mycket väsentlig del av särskilt den insamlande men även av den distribuerande partihandeln med jordbruksprodukter omhänderhas av jordbrukets ekonomiska föreningar. Rationaliseringen inom livsmedelsdistributionen har under efterkrigsperioden varit betydande. Den har delvis möjliggjorts genom att vissa arbetsuppgifter kunnat överflyttas från parti- och detaljhandeln till förädlingsindustrin, bl.a. i

samband med industrins mekanisering och den därmed sammanhängande förbättringen av förpackningstekniken. Utvecklingen mot mera konsumentförpackade livsmedel, ofta av märkesvarukaraktär, har utgjort en grundförutsättning för självbetjäningsbutikernas uppkomst. Lönekostnadernas stegring har påskyndat självbetjäningssystemets fortlöpande utbredning inom livsmedelshandeln. Konsumenternas inköpsvanor har givetvis påverkats av denna utveckling. Inom partihandeln har rationaliseringen inriktats på en effektivisering av lager- och hanteringsfunktionerna och har även tagit sig uttryck i en förändrad företagsstruktur. Exempel härpå är uppbyggnaden av konsumentkooperationens lager centralsystem och den pågående företagskoncentrationen inom den enskilda kolonialvarugrosshandeln. Utvecklingen karakteriseras vidare av en betydande sortimentsökning inom livsmedelsområdet. Omsättning och butiksantal inom detaljhandeln med livsmedel (1964) redovisas i tabell 171:1. Genom konkurrensens tryck sker vidare en snabb strukturell omvandling inom detaljhandeln med livsmedel. Antalet butiker minskade under 1963 med ungefär 1 600. Dessa i allmänhet små affärer har ersatts med ett mindre antal nya försäljningsställen med oftast höga omsättningssiffror (en eller flera milj. kr). Kännetecknande för de nyetablerade butikerna är att de i allmänhet för ett mycket allsidigt sortiment samt konsekvent tillämpar självbetjäning. Kostnadsnivån inom livsmedelshandeln, mätt med s. k. kostnadsprisindex för detaljhandeln, har stigit med 140 % under åren 1950—63 på grund av lönehöjningar, hyresstegringar m.m. Eftersom personalkostnaderna utgör den största omkostnadsposten, har rationaliseringsarbetet i första hand inriktats på

138 Tabell VII: 1. Omsättning

och

butiksantal mom detaljhandeln

Konsumentkooperationen Jordbrukskooperationen Mångfilialf öretag Övrig enskild detaljhandel Expeditionshandel (samköp m.fl.) Totalt

att spara manuell arbetskraft. Detta h a r bl.a. skett genom införandet av självbetjäning. Vid årsskiftet 1963/(34 beräknades ca Vs av samtliga butiker med över hälften av totalomsättningen ha självbetjäning. ,

3. Integration

inom

livsmedelssektorn

A. Olika former av integration Ett utmärkande drag inom svensk livsmedelsproduktion och -distribution är en omfattande såväl vertikal som horisontell integration. Särskilt stor omfattning har den vertikala integrationen i Sverige inom konsumentkooperationen och jordbrukskooperationen. För konsumentkooperationen kan man tala om vertikal integration bakåt, vilken börjar i de av medlemmarna skapade företagen i detalj- och partihandelsleden och fortsätter via industriell framställning av en mångfald livsmedel bakåt ända till råvaruproduktion i några fall. Det främsta exemplet på integration framåt utgör den svenska jordbrukskooperationen, som med utgångspunkt från jordbrukarna och den av dem skapade ekonomiska föreningsrörelsen byggt upp en betydande del av svensk livsmedelsindustri. Dessutom kontrollerar jordbrukskooperationen en stor del av särskilt den insamlande och även av den distribuerande parti-

med livsmedel

1964 Antal försäljningsställen

/o

Omsättning, milj. kr

0/ /o

4141 1001 334 15583 200 21259

19,5 4,7 1,6 73,3 0,9 100,0

3142 423 1046 7588 140 12 339

25,5 3,4 8,5 61,5 1,1 100,0

handeln och bedriver även i viss utsträckning detaljhandel med livsmedel. Vid sidan av dessa exempel på en genomförd vertikal integration inom vissa varuområden gör sig strävanden gällande såväl inom handeln som inom livsmedelsindustrin att genom vertikal integration söka kontrollera tidigare eller påföljande led i distributionskedjan. Med undantag för den jordbrukskooperativa förädlingsindustrin är förekomsten av vertikal integration framåt relativt begränsad inom svensk livsmedelsindustri. Integration bakåt från företag förekommer i vissa fall. Parallellt med den vertikala integrationen förekommer ofta horisontell integration, som avser att sammanfoga enheter, vilka utför liknande uppgifter inom samma led. I många fall är det klart att vertikal och horisontell integration har gått hand i hand och att det är svårt att åtskilja dessa två former av integration. Totalt kommer en betydande del av produktionen inom svensk livsmedelstillverkning från mer eller mindre integrerade företag.

B. Integrationens konsekvenser Distributionsgruppen har även berört integrationens konsekvenser ur olika as-

139 pekter. Vi har på denna fråga velat lägga följande synpunkter. Beträffande den kombination av vertikal och horisontell integration, som karakteriserar jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse anser vi, att denna intima samverkan mellan råvara-, förädlings- och distributionsleden har stor betydelse ur det samlade jordbrukets synvinkel. Jordbrukarna tillförsäkras en tryggad avsättning för sina produkter samtidigt som de jordbrukskooperativa livsmedelsindustrierna erhåller en säker råvarubas för sin livsmedelsproduktion. Härvid erhålls även en fördelning av vissa riskmoment mellan jordbrukarna och deras ekonomiska föreningar. Genom denna intima samverkan mellan jordbrnkar- och förädlingsleden har man vidare i betydande utsträckning kunnat samordna transporterna såväl av jordbruksråvaror som av färdigvaror, varvid bl. a. fördyrande korstransporter till stor del kunnat undvikas. Genom att en ofta dominerande del av utbudet kan administreras genom en organisation, får jordbruket ökad kontroll över marknadsföringen i senare förädlings.- och distributionsled. Detta har möjliggjorts bl. a. genom centralt koordinerad lagring av flera jordbruksprodukter i olika bearbetningsstadier. Härigenom åstadkoms även större möjligheter att genom kollektiva insatser, inom den ram som jordbrukspolitiken anger, inverka på prissättningen bl. a. genom att utjämna säsongmässiga och andra variationer i produktionen. En direkt påverkan kan därför ske från jordbrukets sida på såväl jordbrukarinkomsternas stabilitet som deras storlek. Även dessa förhållanden torde medverka till en gynnsammare fördelning av de ekonomiska riskmomenten mellan jordbrukarna och de jordbrukskooperativa företagen. Sett enbart ur de föreningsägda livs-

medelsindustriernas synvinkel kan bestämmelserna om respektive föreningars mottagningsskyldighet av medlemmarnas produktion dock medföra den konsekvensen, att omfattningen och tempot i strukturrationaliseringen, särskilt inom vissa industribranscher, måste samordnas med utvecklingen av jordbrukarnas råvaruproduktion. Detta återhållande inflytande på rationaliseringsutvecklingen inom de föreningsägda livsmedelsindustrierna motverkas dock å andra sidan av andra faktorer, som tenderar att driva fram en liknande produktivitetsutveckling som inom övriga sektorer av näringslivet. För de enskilda jordbrukarna har integrationen i dess olika former sin största betydelse genom att den tryggar avsättningen av deras produktion. Detta innebär inte endast att man på förhand skaffar säkerhet för att produkterna överhuvudtaget kan säljas utan även en viss garanti i fråga om priset. Emellertid får jordbrukarna räkna med att denna ökade trygghet i fråga om avsättningen medför en viss bundenhet. Detta är i större eller mindre utsträckning fallet vare sig integrationen tar sig uttryck i ett relativt fast organisationsförhållande på längre sikt eller i mera kortsiktiga kontraktsarrangemang. Under senare år har den form av integration som bygger på kontrakt mellan förädlingsindustrier eller handel å ena sidan och odlare å andra sidan fått en växande betydelse. Stora skillnader beträffande omfattningen av jordbrukarnas kontraktsåtaganden existerar mellan olika varuområden. Dessutom förefinns olika varianter inom dessa. Som exempel kan å ena sidan nämnas de mindre långtgående kontraktsöverenskommelserna, som t. ex. för matpotatis, och å andra sidan kontraktsproduktion av specialgrödor som t. ex. .ärter, spenat, morötter etc. Denna sistnämnda kontraktsform,

140 där kontraktsvillkoren är väsentligt mera långtgående än i det förstnämnda fallet, förekommer främst i Skåne i samarbete mellan enskilda jordbrukare och bl. a. Felix, Findus och KF. Å ena sidan kan följande fördelar för jordbrukarna med dessa senare kontraktsarrangemang nämnas: a. Garanterad avsättning. b. Riskfördelning, bl.a. genom att en betydande del av finansieringen kan frikopplas från jordbrukarens ansvar. c. Kostnadssänkande och/eller intäktsökande effekt för jordbrukaren genom tillhandahållande av effektiv produktionsteknik, lämpligt utsäde, expertrådgivning m. m. Detta kan innebära möjligheter till en högre förräntning på investerat kapital och bättre nettoresultat för berörda jordbrukare. Inte minst kan detta bli fallet, om det integrerande företaget genom en progressiv produktutveckling lyckas öppna nya marknader för dessa varor och sålunda öka sin råvaruefterfrågan. d. Kvalitetsproduktion kan premieras vid prissättningen, och därvid har odlarna ofta även visst medinflytande. Följande nackdelar kan å andra sidan nämnas: e. Viss grad av bundenhet och beroendeställning reducerar de alternativa produktions- och försäljningsmöjligheterna på kort sikt. f. Ökat risktagande, dels som följd av en långtgående specialisering, dels därför att råvarupriserna kan utsättas för tryck vid ett ansträngt konkurrensläge för färdigvarorna. Ur samhällets synpunkt kan å ena sidan vinsten av integration primärt anges vara att man uppnår en mera ända-

målsenlig fördelning och ett bättre utnyttjande av de produktiva resurserna. De effektiviseringsvinster som uppstår av integrationen bör, om inte begränsningar i konkurrensen lägger hinder i vägen, på längre sikt väsentligen komma konsumenterna till godo, samtidigt som råvaruproducenterna får bl. a. stabilare avsättningsmöjligheter. Å andra sidan leder integrationssträvandena ofta till en ökad ekonomisk maktkoncentration. Särskilt betydelsefull blir denna, om integrationen drivs därhän att ifrågavarande företag erhåller en monopol- eller oligopolställning, då det incitament till effektivisering, som konkurrensen utgör, kan komma att minska. Mot en utveckling av detta slag kan emellertid på längre sikt ökad utländsk konkurrens och den allt intensivare substitutionskonkurrensen väntas utgöra ett verksamt korrektiv. I övrigt behandlas hithörande konkurrensproblem närmare i följande avsnitt.

4. Konkurrensförhållanden inom livsmedelsindustri och livsmedelshandel Redogörelserna för livsmedelsindustrins och livsmedelshandelns utveckling efter 1950 och deras nuvarande struktur har bl.a. visat, att en tendens till ökad koncentration och integration under denna tid gjort sig starkt gällande. Även om en sådan tendens inte är något för livsmedelsområdet speciellt karakteristiskt, torde densamma där ha framträtt förhållandevis starkt. Vi har ansett nämnda utveckling vara av stort intresse inte endast genom de inverkningar på rationaliseringsgrad och effektivitet inom förädlingen av och handeln med jordbruks^ produkter och livsmedel, som berörts i det föregående, utan också genom de konsekvenser denna utveckling haft för konkurrenssituationen på detta område. Distributionsgruppen har därför sökt be-

141 lysa även sistnämnda förhållanden. Gruppen har härvid utgått från gällande näringsfrihetslagstiftning. (Lag om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet, år 1953 med ändringar år 1956.) Lagen syftar till att > främja en ur allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom näringslivet», dels genom förbud mot vissa former av konkurrensbegränsning, dels genom att skapa möjligheter till att genom förhandling undanröja skadlig verkan av konkurrensbegränsning. Som ett led i övervakningen av konkurrensbegränsningen förs ett i huvudsak offentligt register över konkurrensbegränsande överenskommelser (kartellregistret). Det bör anmärkas att införandet av en konkurrensbegränsande överenskommelse i kartellregistret inte innebär något uttalande om skadlig verkan av densamma. Vi vill här framhålla, att det inte kan ankomma på jordbruksutredningen att yttra sig om eventuell skadlig verkan av sådana konkurrensbegränsningar, som förekommer inom förädling eller distribution av jordbruksprodukter och livsmedel. Detta tillkommer näringsfrihetsrådet. Vi har emellertid funnit det angeläget att söka belysa konkurrenssituationen på detta område med hänsyn till den betydelse konkurrensförhållandena har för relationen mellan producentpriserna och priserna på livsmedel vid försäljning till konsument. Framställningen har i huvudsak anknutits till det material härom, som finns i kartellregistret. Genom avtal, stadgar eller föreningsbeslut åstadkomna begränsningar i konkurrensen förekommer inom såväl den insamlande partihandeln med och förädlingen av jordbruksprodukter som inom övrig partihandel och detaljhandel med livsmedel. En särställning har i viss mån en del av de konkurrensbegränsningar, som finns inom de förstnämnda områdena, såtillvida som de till sitt ursprung

äger ett visst samband med de statliga regleringsåtgärder på jordbrukets område, som genomfördes under 1930-talets jordbrukskris. I anslutning till dessa regleringsåtgärder lämnades nämligen ett mindre statligt stöd för grundläggande organisationsarbete inom jordbrukarnas ekonomiska föreningsrörelse, som under detta decennium nyorganiserades och i huvudsak erhöll den organisationsform den för närvarande har. Motivet härför var delvis att man därigenom ansåg sig underlätta regleringarnas genomförande. De konkurrensbegränsningar som är en direkt förutsättning för regleringsverksamheten har också varit undantagna från prövning enligt gällande lag. Av den tidigare framställningen har framgått att uppsamling och förädling av jordbruksprodukter numera i hög grad är koncentrerad till jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse, samlad i Sveriges Lantbruksförbund. För alla jordbruksprodukter sammanräknade beräknas ungefär 85 % av partihandeln för närvarande ske genom förmedling av jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse, till vilken så gott som alla utövande jordbrukare på ett eller annat sätt anslutit sig. Ett framträdande drag i uppbyggnaden av jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse har varit föreskriften om medlemmarnas skyldighet att till föreningarna leverera hela den saluförda delen av sin produktion av respektive produkter, den s. k. leveransplikten. Sin största ekonomiska betydelse har denna föreskrift numera inom mejeri- och slakteriorganisationerna. Inom vissa andra organisationer har motsvarande bestämmelser slopats eller kommit att sakna praktisk betydelse. Vid underlåtenhet att fullgöra leveransplikten stipuleras skadestånd, bestående av förlust av vederbörande eljest tillkommande efterbetal-

142 ning och/eller visst belopp, i regel avvägt i viss proportion till den underlåtna leveransens värde. Mot denna leveransskyldighet från medlemmarnas sida svarar från föreningarnas sida skyldighet att motta erbjudna leveranser. En ytterligare konkurrensbegränsning utgör föreskrifterna om områdesuppdelning, vilka medför att olika föreningar inom en viss bransch inte kan konkurrera med varandra. Försäljningen av de kvantiteter, som inte kan avsättas inom det egna verksamhetsområdet, skall i regel överlåtas till vederbörande huvudorganisation för försäljning på underskottsområden inom landet eller för export. Dessa förhållanden är för olika branschområden fylligt redovisade i kartellregistret, genom däri intagna stadgar och avtal. Genom de där redovisade bestämmelserna har konkurrensen om jordbrukets produkter i uppsamlingsledet försvagats och i vissa fall praktiskt taget helt eliminerats. Särskilt på de för jordbrukets inkomstförhållanden dominerande mejeri- och slakteriområdena har priskonkurrensen om jordbrukarnas produkter kommit att begränsas starkt. Mot jordbrukarnas skyldighet att leverera till föreningarna svarar, som förut nämnts, dessas skyldighet att motta sina medlemmars leveranser. F r å n början torde härvidlag den s. k. likaprisprincipen ha framstått som en naturlig regel, även om den ej helt genomgående tillämpats. Enligt densamma har alla medlemmar erhållit samma priser oavsett produktions- och leveransförhållanden. Sedan lång tid tillbaka har däremot tillämpats differentierade priser med hänsyn till produkternas kvalitet och tidpunkten för leveranserna (säsongprissättning). Vad som därför i regel avses med likaprisprincip på detta område är att priserna ej är differentierade efter leveransstorlek, leveranssätt och transportavstånd. Utan tvivel har likapris-

principen spelat en stor ekonomisk och psykologisk roll under föreningsrörelsens uppbyggnadsperiod. Under denna period var föreningarna rätt små och medlemmarna skötte ofta själva intransport resp. hämtning av förnödenheter. Den tekniska utvecklingen och de snabba förändringarna i produktionsstrukturen såväl i jordbruket som i' livsmedelsindustrin •— större, centraliserade anläggningar — samt i fråga om transporterna har emellertid medfört att vissa ekonomiska nackdelar av denna princip för betalning av medlemmarnas leveranser framträtt. En konsekvent tillämpad likaprisprincip gör det sålunda svårare att åstadkomma en rationell leveransoch orderstruktur, vilket för förädlingsoch uppsamlingsleden numera spelar en större roll än tidigare genom centralisering till större anläggningar och som följd därav ökade transportkostnader. Ur leverantörens synpunkt innebär ^en sådan brist på differentiering'av priserna att rationellare leveransförhållandén, vunna exempelvis genom specialiserad produktion, ej föranleder bättre priser.; liksom att orationella och för mottagaren kostsamma leveransförhållanden inte leder till prisreduktioner. Till de ur rent företagsekonomisk synpunkt .mindre gynnsamma verkningarna av likäprism principens tillämpning kan salunda-komma även en viss hämmande effekt av densamma på rationaliseringstakten inom jordbruket. Å andra sidan har lika-pris med hänsyn till transportavstånd otvivelaktigt underlättat medlemmarnas anslutning till den omfattande strukturrationalisering, som ägt runi inom t. ex. mejerihanteringen. Likaprisprincipens tillämpning har a\v dessa skäl under senare år alltmer kommit att uppfattas såsom mindre lämplig, och betydande uppmjukningar har successivt skett.. Längst i detta hänseende synes man ha kommit inom central-

143 föreningarna (inköp av spannmål och potatis, leveranser av förnödenheter). Prisdifferentieringar förekommer där såväl efter leveransstorlek, leveranssätt som transportavstånd. Även inom- ägghandelsorganisationen har införts prisdifferentiering efter leveransens storlek. Inom övriga branscher av föreningsrörelsen (mjölk och slakt) förekommer dylika system mer sporadiskt. F.n. (1965) är frågan om likaprisprincipens tillämpning föremål för en ingående prövning av en särskild utredning inom Sveriges Lantbruksförbund. De möjligheter, som föreligger för föreningsrörelsens branschorganisationer att utnyttja sin dominerande ställning inom förädling och partihandel till att genomföra höjningar av partipriserna på jordbruksprodukter, begränsas ytterst av den internationella konkurrensen på livsmedelsområdet och av utformningen av de statliga åtgärder, som vidtagits för att skydda jordbruket mot denna konkurrens. Av vikt i detta sammanhang är vidare att partiprisförändringarnas genomslag i de avräkningspriser, som erläggs till jordbrukarna, i sin tur bestäms av bl. a. sådana faktorer som kostnadsutvecklingen inom de föreningsägda förädlings- och partihandelsföretagen samt självfinansieringens omfattning. Den risk, som föreligger för att variationer i effektivitet mellan de föreningsägda företagen inom samma bransch lättare kan konserveras och döljas än vad som vid ett friare konkurrensläge skulle vara fallet, har man sökt motverka på olika sätt. Bl. a. har man skapat möjligheter till en jämförande granskning av de olika föreningarnas driftsförhållanden. Vid en bedömning av här berörda förhållanden bör, enligt vår uppfattning, beaktas de ökade möjligheterna att dels utnyttja stordriftens fördelar, ,dels åstadkomma en planmässig samordning av marknaden — stabiliserat utbud, und-

vikande av korstransporter etc. Dessa möjligheter har inneburit förutsättningar för avsevärda ekonomiska vinster i form av kostnadsbesparingar och produktivitetsförbättringar. Ett speciellt problem i konkurrenshänseende utgör den integration framåt i detaljhandelsledet, som ägt rum inom mejeri- och slakteribranscherna. Denna integration håller numera efter allt att döma på att få en relativt mindre omfattning än tidigare och intresse synes på sina håll inom föreningsrörelsen föreligga för en successiv minskning av dess engagemang i detaljhandeln. Å andra sidan saknas inte exempel på en utveckling i motsatt riktning. Denna integration kan tänkas verka på olika sätt. Ä ena sidan kan förekomsten av föreningsägda butikskedjor innebära en konkurrensfaktor och därmed bidra till att påskynda en kostnadssänkande rationalisering inom handeln. Å andra sidan får man beakta att konkurrensen mellan föreningsägda butikskedjor och annan detaljhandel ej kan betecknas som en konkurrens på lika villkor, eftersom handeln för sin anskaffning av vissa viktigare livsmedelsvaror är praktiskt taget helt beroende av föreningarna. Under normala förhållanden torde nyssnämnda beroende sakna praktisk betydelse. Vid knapphet på vissa varuslag kan emellertid konkurrensläget komma att snedvridas genom att den övriga detaljhandeln då måste konkurrera med sina; egna leverantörer. De. konkurrensbegränsningar, som föreligger inom förädling och distribution av livsmedel, hänför sig emellertid ej enb a r t till den ekonomiska föreningsrörelsen. if!$-2 c På spannmålsområdet märks : sålunda förhållandevis vittgående konkurrensbe^ gränsningär inom kvarnindustrin. Inom denna har inte endast skett en förhållandevis stark koncentration till större före-

144 tagsenheter, utan samtidigt härmed har ett samarbete mellan de olika grupperna utanför den konsumentkooperativa sektorn av industrin byggts upp. Beträffande mjukt bröd förekommer en inskränkning av priskonkurrensen genom den riktprissättning, som äger rum i branschen. Denna hade tidigare karaktären av vertikala riktpriser, utfärdade av Sveriges Bageriidkareförening. Denna utfärdar emellertid numera endast nettoprislistor till föreningens medlemmar, under det att riktprissättningen på bröd inom detaljhandeln övertagits av detaljhandelns organisationer. Detaljhandeln med livsmedel har sedan början av 1950-talet kommit att i växande grad kännetecknas av ett omfattande system av horisontell riktprissättning. Denna äger rum genom riktprislistor, utfärdade dels av distriktseller lokalorganisationer av Sveriges Livsmedelshandlareförbund till dess medlemmar, dels genom vissa av de inom enskild detaljhandel organiserade frivilliga kedjorna (ICA, Favör). Även inom de kooperativa lagercentralerna utarbetas riktprislistor avsedda för föreningar anslutna till lagercentralerna. Följsamheten till dessa riktprislistor är enligt undersökningar av pris- och kartellnämnden mycket hög. Tidigare förekom i betydande utsträckning att leverantörer fastställde de priser på bl. a. vissa livsmedel, som skulle tillämpas av återförsäljarna. Dylik s. k. bruttoprissättning är numera förbjuden enligt 1953 års näringsfrihetslagstiftning. De fasta bruttopriserna ersattes till att börja med i åtskilliga fall av vertikala riktpriser, dvs, rekommenderade priser, satta av leverantörerna. Under de senaste åren synes inte minst på livsmedelsområdet en förskjutning ha ägt rum från vertikal till horisontell riktprissättning. Dessa förändringar har haft intressan-

ta verkningar, som här kan beröras endast i den mån de mera direkt avser konkurrensförhållandena inom handeln med livsmedel. Förbudet mot fasta bruttopriser har haft en påtaglig konkurrensstimulerande effekt, i synnerhet som det dragit med sig ett slopande av den tidigare tillämpade privata kontrollen av nyetableringar inom handeln. Leverantörernas inflytande på prisbildningen inom detaljhandeln har reducerats även genom att de vertikala riktpriserna ofta slopats. På köttvaruområdet spelar dock de kalkylrekommendationer, som utfärdats av Sveriges Slakteriförbund, alltjämt en inte oväsentlig roll för prissättningen på dessa varor i detaljhandeln, ehuru något mindre påtagligt nu än tidigare. Den strukturella omdaning av detaljhandeln, som behandlats i det föregående, har lett till att konkurrensen i växande utsträckning förvandlats från en konkurrens mellan ett större antal självständigt opererande företag till en konkurrens mellan ett mindre antal fast sammansvetsade block. Denna utveckling har till att börja med skärpt konkurrensen, men man kan inte bortse från att denna utveckling kan leda till en oligopolsituation med en avtrubbning av konkurrensviljan som följd.

5. Pris- och marginalförhållanden svenska jordbruksprodukter och livsmedel

för

Konsumenternas utgifter för sådana livsmedel, vars råvaror utgörs av jordbruksprodukter, kan grovt sett uppdelas i två komponenter, nämligen 1) ersättning till jordbrukarna för i livsmedlen ingående råvara och 2) ersättning till livsmedelsindustri och distribution för de tjänster, som lämnas av dessa sektorer. De undersökningar som distributionsgruppen utfört har huvudsakligen om-

145 fattat en långsiktsanalys av pris- och marginalutvecklingen under perioden 1950—61 för varorna mjöl och bröd, matpotatis, socker, mejerivaror, ägg samt kött, fläsk och charkuterivaror, dvs. i stort sett de livsmedel som brukar benämnas egentliga jordbruksprodukter. Som förut nämnts har statens pris- och kartellnämnd sedermera delvis fullföljt dessa beräkningar för åren 1962—64. Konsumtionsutvecklingen under perioden 1939—64 för livsmedelsgruppen egentliga jordbruksprodukter har redovisats i kapitel VI. Värdemässigt har konsumtionen för denna livsmedelsgrupp såväl som för samtliga livsmedel mer än fördubblats under perioden 1950—64. Pris- och volymmässigt har emellertid utvecklingen för livsmedel från egentliga jordbruksprodukter varit rätt olika jämfört med motsvarande utveckling för övriga livsmedel. Medan realpriserna 5 (för konsument) på övriga livsmedel under perioden 1950—61 sjunkit med ca 9 %, har realpriserna på livsmedel från egentliga jordbruksprodukter ökat med ca 18 % . Genom att sistnämnda varugrupp väger tyngst i hela livsmedelsgruppen, har realpriset i genomsnitt för samtliga livsmedel under perioden 1950—61 ökat ca 8 °/o. Den starkare prisstegringen på livsmedel från egentliga jordbruksprodukter torde för de mer priskänsliga varorna ha varit en bidragande orsak till att volymökningen för denna grupp under perioden i fråga endast uppgått till ca 3 %, medan den för övriga livsmedel varit betydande. Räknat per capita har konsumtionsvolymen av livsmedel från egentliga jordbruksprodukter minskat under 1950-talet. Prisstegringarna på livsmedel från svenska jordbruksprodukter har även efter 1961 varit betydligt större än för övriga varor och tjänster. 6 Prisstegringen för sagda livsmedel uppgick under perioden november 1961—november 1964 10

till 32 % . Samtliga livsmedel har under samma period ökat med 19 % och hela konsumentprisindex med 12 % . ökningen i den genomsnittliga konsumentprisnivån för livsmedel från egentliga jordbruksprodukter kan bero på följande faktorer: 1. stigande priser till jordbrukarna för levererade jordbruksprodukter, 2. stigande priser på de tjänster som livsmedelsindustri och handel lämnar (kostnadsökningarna kan t. ex. ha varit större än produktivitetsökningen), 3. ändrad varustandard (ändrad kvalitet, t. ex. magrare fläsk, homogeniserad mjölk; ändrad service), 4. ändrad konsumtionssammansättning (konsumtionen kan ha förskjutits i riktning mot varor med högre bearbetnings- och förpackningsgrad; t. ex. från mjöl till bröd), 5. ändrade indirekta skatter. De tre sistnämnda förändringarna kan medföra ökande konsumentpriser och utgifter för livsmedel — liksom sjunkande jordbrukarandel 7 — trots att såväl priserna på jordbruksprodukter som på tjänster från förädling och handel för5 Priserna deflaterade med konsumentprisindex. 6 Källa: Pris-aktuellt, information från statens pris- och kartellnämnd, febr. 1965. 7 Arbetsgruppen har definierat begreppet jordbrukarandel att avse hur stor procentuell del av antingen konsumentpriset på ett visst livsmedel (t. ex. potatis eller ägg) eller konsumtionsvärdet av viss varugrupp (mjöl och bröd) som tillfaller jordbrukarna. Jordbrukarandelen kan i de flesta fall ej beräknas direkt på grundval av data över avräkningspriser och konsumentpriser. Avräkningspriserna till jordbrukare är nämligen i de flesta fall påverkade av värdet från biprodukter, sorterings- och spillförluster samt statliga bidrag och s. k. interna regleringsavgifter. Jordbrukarandelen kan vidare beräknas exkl. och inkl. varuskatt. I framställningen anges om varuskatt har medräknats eller ej.

146 blir oförändrade. I allmänhet torde förskjutningar ske inom alla ovan nämnda faktorer. Så har varit fallet under den undersökta perioden. Tolkningen av beräkningsresultaten och statistiska data blir därför ofta svår. Särskilt gäller detta beräkningar rörande jordbrukarandelens utveckling. Pris- och andelsutvecklingen inom de undersökta livsmedelsgrupperna redovisas i det följande. Mjöl och bröd. Konsumtionsvärdet för mjöl och bröd exklusive jordbrukarnas hemmaförbrukning och importerat bröd uppskattas för 1961 till 1 671 milj. kr, varav 1 479 milj. kr för förädlade mjölprodukter, ökningen från 1950 till 1961 var ca 900 milj. kr. Av denna ökning utgjordes ca 580 milj. av rena prisstegringar, medan volymökningen var drygt 320 milj. Prisstegringarna på bröd och bakverk har under perioden varit betydligt större än för de jordbruksprodukter som ingår som råvaror. Särskilt stark har denna ökning i förädlings- och distributionsmarginalerna varit 1963 och 1964. Hela volymökningen ligger på färdigköpt kaffebröd och konditorivaror, medan hushållens inköp av mjöl minskat betydligt. Det kan nämnas att av volymökningen 1950—61 på drygt 320 milj. kr har endast ca 25 milj. använts till ökade rå varuköp; dock ej spannmål/mjöl, som minskat, utan sådana varor som socker, mejeriprodukter och ägg. Gruppen mjöl och bröd utgör således ett slående exempel på hur ökande realinkomster främst används till köp av mera tjänster från livsmedelsindustri och handel och endast till mindre del för ökade råvaruköp. Med denna förskjutning i inköpsvanorna mot varor med allt högre bearbetnings- och förädlingsgrad samt de relativt större prisstegringarna i industri- och handelsleden än på råvaror är det klart att jordbrukarandelen måste sjunka. I genomsnitt för hela gruppen mjöl och bröd har jordbrukarandelen (värdet av samtliga jordbruksråvaror) under perioden minskat från 29 °/o år 1950 till 19 % 1964 (räknat exkl. varuskatt). Anmärkningsvärt är att jordbrukets andel i mjölpriserna har hållit sig rätt oförändrad, omkring 50 %, under perioden 1950—61 och faktiskt stigit några procent 1962—64.

Matpotatis. Variationerna mellan olika år såväl beträffande priser som jordbrukarandel är betydande. År 1959 var sålunda jordbrukarandelen 59%, medan den 1964 uppgick till 31 %>. Orsaken härtill är att konsumtionen är praktiskt taget okänslig för prisändringar i konsumentledet. Detta medför att priserna kommer att variera starkt vid ändrade skördeutfall. Genom att handelsmarginalerna påverkas relativt litet av saluförda kvantiteter, kommer prisvariationerna nästan i sin helhet att återföras till producentledet. Någon klart utläsbar trend vad beträffar jordbrukarandelens utveckling under perioden 1950—64 kan därför knappast konstateras. Socker. Sockerpriserna har under åren 1950—64 varierat kraftigt. Särskilt stora var prisvariationerna åren 1962—64 i samband med Kubakrisen. Prisökningen på socker under perioden 1950—61, som visar en stabilare pristrend, uppgick i genomsnitt till 60 öre pr kg. Av denna ökning kan 43 °/o hänföras till indirekta skatter, 4 3 % till handels- och förädlingsmarginaler och 14 % till jordbrukarna. Medan jordbrukarandelen räknat exklusive varuskatt sakta sjönk 1950—61 från 5 0 % till 42%, uppvisar 1962—64 ingen tydlig trend (variation 41— 50 % ) . Mejerivaror. Beräkningarna har omfattat konsumtionsmjölk, grädde, smör och ost. Konsumtionen av dessa mejeriprodukter uppgick 1961 till ca 1 700 milj. kr. Volymmässigt har totalkonsumtionen nedgått något under den undersökta perioden. Utvecklingen för konsument- och jordbrukarpriser har under perioden varit mycket oenhetlig för de ingående varorna. Medan konsumentpriserna på k-mjölk och ost stigit avsevärt, har prishöjningen på smör och grädde varit mindre. Genom mjölkregleringen och den omfördelning denna medfört försvåras jämförelser mellan prisutvecklingen i konsument- och producentleden. På det hela taget har konsumentpriserna för de olika mejeriprodukterna ökat relativt mer än jordbrukarpriserna. Jordbrukarandelen sjönk sakta under 1950-talet för samtliga redovisade produkter. Särskilt stor blev sänkningen för ost beroende på en kraftig ökning av handelsmarginalerna på denna produkt. Totalt för samtliga mejeriprodukter sjönk jordbrukarandelen åren 1950—61 från 69 till 6 6 % (räknat exkl. varuskatt). Denna kontinuerliga nedgång har ej fortsatt under åren

147 1962—64, då den genomsnittliga jordbrukarandelen legat konstant. Prisökningarna i jordbrukar- resp. förädlings- och handelsleden synes under åren 1962—64 ha varit ungefär lika stora. Ägg. Totalkonsumtionen av ägg har under perioden 1950—61 ökat med 20 %. Prisstegringen i konsumentledet under samma period uppgår till 4 5 % , vilket innebär att realpriset på ägg sjunkit avsevärt under perioden i fråga. Åren 1962—64 har prisstegringen varit obetydlig. Av konsumentprishöjningen under perioden (154 öre/kg) utgjordes 20 öre eller 1 3 % av allmän varuskatt, ökningen i svensk äggnotering (avser producentpris i södra Sverige) var 70 öre, vilket utgör 4 5 % av nämnda prishöjning. Resten (64 öre eller 42 %) skulle sålunda utgöras av höjda handelsmarginaler. Det faktiska partipriset är dock högre än svensk äggnotering och den exakta distributionsmarginalen har därför ej kunnat fastställas. Jordbrukarandelen (exkl. varuskatt) har från 1950 till 1961 sjunkit från 76 till 69 %. Under åren 1962—64 har andelen varierat mellan 65 och 70 %. Kött, fläsk och charkuterivaror. Det totala konsumtionsvärdet har från 1950 till 1961 ökat från drygt 1 000 milj. kr till drygt 2 400 milj. kr. ökningen i konsumtionsvärdet har dock underskattats genom att en ökad andel i konsumtionen av färdiglagad mat, konserver etc. ej kunnat beaktas i beräkningarna på grund av bristande statistiskt material, ökningen i konsumentpriserna för kött, fläsk och charkuterier har under perioden varit större än för livsmedelsvarorna i allmänhet. Särskilt stark har denna ökning varit under åren 1959— 64. Prisstegringen i konsumentledet har varit något större än i producentledet.

Jordbrukarandelen, i genomsnitt för det medtagna sortimentet av kött, fläsk och charkuterivaror, höll sig under större delen av 1950-talet oförändrad vid drygt 60%, men har efter 1960 nedgått några procent. I syfte att mera översiktligt belysa jordbrukarprisernas andel i priserna på färdiga livsmedel har arbetsgruppen vidare beräknat den genomsnittliga jordbrukarandelens utveckling 1950—61 genom att varugrupperna sammanvägts. Dessa beräkningar har inom statens prisoch kartellnämnd fullföljts för åren 1962—64. Resultaten från dessa beräkningar måste tolkas med ändå större försiktighet än de varugruppsvisa kalkylerna. Beräkningarna visar att jordbrukarandelen från 1950 till 1961 i genomsnitt för de undersökta varugrupperna sjönk från 58 till 5 0 % (räknat exkl. varuskatter; inräknas varuskatter blir procenttalen 57 resp. 48; se vidare tabell VII: 2). Denna sjunkande trend i jordbrukarprisernas andel av konsumentpriserna synes ha avbrutits åren efter 1962. För tiden därefter kan någon påtaglig förändring ej avläsas av tillgängligt material. Hur länge detta avbrott i den till 1961 sjunkande trenden skall bestå är ovisst. Sannolikt torde emellertid de krafter, som medverkar till att råvaruandelen i konsumentpriserna blivit mindre, ånyo efter viss tid göra sig gällande.

Tabell VII: 2. Jordbrukarandel uttryckt i procent av konsumtionsvärdet från egentliga jordbruksprodukter (exkl. varuskatt) Varuslag Mjöl och bröd Potatis Socker Mjölk och mejeriprodukter Ägg Kött och fläsk Genomsnitt

för

livsmedel

29 59 50 69 76 62

27 66 45 66 72 65

21 44 42 66 69 60

19 30 41 66 65 59

148 Av hela sänkningen 1950—61 i den genomsnittliga jordbrukarandelen kan ca en tredjedel hänföras till konsumtionsförskjutningar o. dyl., medan två tredjedelar sammanhänger med relativt sett höjda ersättningar till tjänster från förädling och handel. Nedgången i jordbrukarandelen åren 1950—61 torde i realiteten vara något större än vad dessa procenttal anger. Konsumtionsvärdet har sålunda troligen underskattats genom att man i beräkningarna ej kunnat fånga in den stigande förädlingsgraden, som särskilt gjort sig gällande under periodens senare år. Som förut redovisats har livsmedlens andel i den totala privata konsumtionen nedgått från ca 32 °/o år 1950 till ca 29 °/o år 1964. Distributionsgruppens kalkyler gör det möjligt att också beräkna hur stor del av konsumtionsutgifterna som går till de svenska jordbrukarna. Dessa kalkyler visar att av värdet på den totala livsmedelskonsumtionen gick åren 1950—61 ca 35 % till jordbrukarna, Motsvarande procenttal hade 1964 sjunkit till ca 30 %>. Av hela den totala privata konsumtionen nämnda år utgjorde 8—9 °/o ersättning för svenska livsmedelsråvaror. 6. Orsakerna till att jordbrukets livsmedelsutgifterna minskat

andel i

Som framgått av den föregående redogörelsen har distributionsgruppens undersökningar gett till resultat, att jordbrukets andel i livsmedelsutgifterna reducerats under perioden 1950—61 och varit ungefär oförändrad under åren 1962—64. Denna utveckling, som är påtaglig i alla västerländska industriländer, är en naturlig konsekvens av den allmänna teknisk-ekonomiska utvecklingen. För att få närmare klarhet i vilka faktorer som starkast påverkat utvecklingen har arbetsgruppen låtit utföra

vissa analyser avseende utvecklingen under åren 1950—61. För åren 1962—64 har endast överslagsmässiga beräkningar kunnat göras. Påverkan från följande faktorer har därvid belysts, nämligen: 1) förändringar i konsumtionssammansättningen, 2) prisutvecklingen i förädlings- och handelsleden (jämförd med prisutvecklingen på jordbruksprodukter) samt 3) ändrad varustandard (förädlings- och förpackningsgrad m. m.). A. Förändringar i konsumtionssammansättning och priser Som tidigare redovisats är jordbrukarandelens storlek för olika varugrupper varierande. Även inom en varugrupp kan jordbrukarandelen, för häri ingående varuslag, vara olika stor, t. ex. ca 50 %> för vetemjöl men endast ca 10 °/o för kaffebröd. Dessa skillnader beror självfallet framför allt på att varorna saluförs på olika bearbetnings- och förpackningsnivåer. En övergång i konsumtionen till livsmedel med högre bearbetnings- och förpackningsgrad får till följd att den genomsnittliga jordbrukarandelen minskar, även om priserna på såväl jordbruksprodukter som tjänster från förädlingsindustri och distribution är oförändrade. Å andra sidan kan en förskjutning av konsumtionen vid stigande standard mot större andel animaliska livsmedel med en högre råvaruandel i detaljhandelspriset medföra en motsatt tendens. För att belysa vilken roll förändringar i konsumtionssammansättning och priser har spelat för jordbrukarandelens nedgång, har konsumtionsvärdesutvecklingen 1950—61 för gruppen livsmedel från egentliga jordbruksprodukter räknats om med fasta kvantiteter. Man har alltså beräknat vilken ökning i konsumtionsvärdet som skulle ha uppstått, om konsumenterna hela tiden köpt lika stora kvantiteter av varje vara som i genom-

149 snitt under åren 1950—52. På motsvarande sätt har jordbrukarvärdet (ersättningen till jordbrukarna) räknats om i fasta kvantiteter. Dessa beräkningar ger följaktligen en bild av såväl volymfaktorns som prisfaktorns inverkan. Resultaten sammanfattas i följande tabell VII: 3.

labell VII: 3. Förändringar

i jordbruks-

lanskillnaden, 1 412 milj. kr, kan följaktligen betraktas som den från volymförändringar rensade ökningen i den totala ersättningen till förädling och distribution. Här nämnda tal anger således hur stor den genomsnittliga prisstegringen på ifrågavarande livsmedel varit under perioden 1950—61. / relation till bas-

och konsumtionsvärde

1. I faktiska kvantiteter och priser 2. I 1950—52 års kvantiteter (priskomponenter) 3. Differens, i 1961 års priser (volymkomponenten)

Resultaten kan tolkas på följande sätt. Konsumenternas faktiska utgifter (exkl. varuskatter) för livsmedel från egentliga jordbruksprodukter har under åren 1950—61 ökat med 3 119 milj. kr eller med 96 % . (Inkl. varuskatter är ökningen 3 431 milj. kr eller 105%.) Samtidigt har jordbrukarnas intäkter av i dessa livsmedel ingående jordbruksprodukter ökat med 1 307 milj. kr. Skillnaden däremellan, 1 812 milj. kr, motsvarar det sammanlagda värdet av de ersättningar som förädlings- och handelsleden uppburit. Hur dessa utgiftsökningar fördelar sig på volym- resp. prisstegringar framgår av följande. Prisutvecklingen 1950—61 i olika led. Om några volymförändringar ej hade inträffat, utan produktion och konsumtion hade bibehållits vid oförändrad sammansättning och på samma nivå som 1950—52 (rad 2 i tabell VII: 3), skulle det totala konsumtionsvärdet av livsmedel från egentliga jordbruksprodukter ha ökat med 2 578 milj. kr och den totala ersättningen till jordbruket för samma produkter med 1 166 milj. kr. Mel-

är 1950—61 (milj. kr)

Konsumtionsvärde exkl. varuskatter

Ersättning för ingående jordbruksprodukter

Differens (ersättning till förädl. o distribut.)

+ 3119 + 2578

+ 1307 + 1166

+ 1812 + 1412

+ 541

+ 141

+ 400

perioden 1950—52 har sålunda konsumentpriserna för ifrågavarande livsmedel i genomsnitt stigit med 80 °/o.8 Den genomsnittliga prisstegringen på ingående jordbruksprodukter utgjorde under samma tidsperiod 63 °/o. Priserna på tjänster från förädling och distribution har under samma period ökat med 102 °/o. Volymutvecklingen. Differensen i rad 3 i tabell VII: 3 uttrycker approximativt volymkomponenterna 9 till värdeförändringarna 1950—61. På konsumentsidan redovisas således en ökning av 541 milj. kr, som huvudsakligen ej sammanhänger med prisförändringar. Denna ökning framkommer genom en ökad konsumtion beträffande vissa varuslag (ibland på bekostnad av andra), vilka förändringar ofta innebär en relativ förskjut8 Konsumentprisindex har under samma period, räknat inkl. varuskatt, ökat med 78 °/o. 9 Begreppet volym har av arbetsgruppen använts i en något vidare bemärkelse än vanligen är fallet. Vid aggregering av kvantiteter av olika varuslag är det nödvändigt att räkna om kvantiteterna med priser. Med volym avses här alltså värden uttryckta i fasta priser.

150 ning av konsumtionen till mera bearbetade och paketerade produkter. Också på jordbrukarsidan har kvantitetsmässiga förändringar ägt rum, som dock — vad gäller den del av produktionen, som används för framställning av livsmedel, konsumerade inom landet — inte är av samma storleksordning totalt sett. Volymkomponenten på jordbrukssidan visar således en ökning av 141 milj. kr, motsvarande 26 °/o av volymförändringen i konsumentledet, ökningen i konsumtionsvärdet på livsmedel från svenska jordbruksråvaror har således resulterat i en ganska begränsad stegring av avsättningsvärdet på råvaror från det svenska jordbruket. För de undersökta produkterna är det främst varugrupperna kött, fläsk och charkuterivaror samt ägg som bidragit till ökade intäkter för jordbruket.

B. Förändringar i varustandarden De förändringar i konsumtionsvolymen, som redovisats i närmast föregående avsnitt, har inbegripit förskjutningar i konsumtionen mellan olika varor eller varugrupper, t. ex. övergång från mjöl till färdigt bröd. Det förekommer emellertid också att själva varan ändrar karaktär så att en tidigare variant mer eller mindre snabbt utträngs av en ny. Principiellt skulle också sådana fall kunna betraktas som konsumtionsförskjutningar. Förändringar inom en och samma vara betraktas emellertid här som förändringar i varustandarden. Detta kan ta sig olika uttryck. Kvaliteten kan förändras, t. ex. vid övergång till »stjärnkött», magrare fläsk, homogeniserad mjölk etc. En annan faktor, som påverkat standarden, är förpackningen. Den hygieniska standarden blir som regel högre och ofta är den ändrade förpackningstekniken sammankopplad med förbättringar i hållbarheten (konservering,

djupfrysning). Även på jordbrukarsidan skulle man kunna tala om förändringar i varustandarden, t. ex. bättre köttkvaliteter, sorterad potatis. Arbetsgruppen har sökt analysera vilken roll förbättringar i varustandarden av här antytt slag spelat för prisutvecklingen i förädlings- och handelsleden för de livsmedel, som framställs av svenska jordbruksprodukter. Syftet har varit att söka klarlägga om den relativt starka prisstegringen på tjänster från förädling och distribution delvis kunde ha orsakats av att varorna ändrat standard av det slag, att ändringarna medfört kostnadsstegringar för de förädlings- och distributionsled, som svarar för dem. Möjligheterna att beräkna värdet av den totala standardhöjning, som inträffat för ifrågavarande sortiment, har dock av olika skäl varit begränsade. Även om resultaten av de gjorda beräkningarna därför ej får tolkas för snävt, synes de dock böra tolkas så, att av den förut redovisade totala ökningen i förädlingsoch distributionskostnaderna under perioden 1950—61 är den del, som ej beror på ändrad konsumtionssammansättning, dvs. 2 578 — 1 166 = 1 412 milj. kr, närmast helt beroende på prisförändringar inom förädlings- och distributionsleden. Ändrad varustandard har sannolikt spelat en mindre roll för prisutvecklingen. Samtidigt torde emellertid konsumtionsberäkningarna enligt distributionsgruppen ej helt återspegla den faktiska konsumtionens standardmässiga förändringar. De representantvaror, som används för prisnoteringarna, har varit alltför fåtaliga för att kunna fånga sådana standardförändringar, som sammanhänger med konsumtionsförskjutningar från ett varuslag till en annan variant eller närbesläktat varuslag. Representantvarorna har under perioden i stor utsträckning bibehållits oförändrade. En annan omständighet, som innebär

151 att konsumtionsberäkningarna underskattar den faktiska utvecklingen av konsumenternas livsmedelsutgifter, är att åtskilliga högförädlade produkter på grund av bristen på data prissatts till värden avseende en lägre förädlingsnivå. Dessa faktorer torde tillsammans ha medfört en viss mindre underskattning av konsumtionsutvecklingen. Då ersättningen till jordbruket för i livsmedlen ingående jordbruksprodukter av arbetsgruppen anses vara beräknad med större säkerhet, innebär det nu nämnda dels att jordbrukarandelen för senare år skulle ha varit något lägre än vad beräkningarna utvisar, dels att ersättningen till förädling och handel i milj. kr varit större än vad som förut redovisats. En annan faktor, som kan ha bidragit till prisutvecklingen i handelsledet, är ändrad service (hemsändning, ökat öppethållande, självbetjäning, sortimentsstorlek, butiksinredning e t c ) . Det har emellertid ej varit möjligt att göra några kalkyler över vilken verkan en ändrad service kan ha haft på den förut redovisade prisutvecklingen. C. Orsakerna till prisstegringen inom förädling och handel Som framgått av det föregående har prisstegringen inom livsmedelsindustri och handel huvudsakligen varit orsakade av andra faktorer än ändrad varustandard och service. Förändringar i förädlings- och handelsmarginalerna, som ej sammanhänger med ändrad varustandard eller service, kan vara orsakade av någon av följande faktorer. 1. Förändringar i framställnings- respektive distributionsprocessen. 2. Förändringar i vinsterna. 3. Förändringar i faktorkostnaderna. Beträffande de två första faktorerna har det ej varit möjligt att kvantitativt

belysa deras inverkan på pris- och marginalutvecklingen även om vissa uppgifter om lönsamhetsutvecklingen inom livsmedelsindustri och handel föreligger. Enligt distributionsgruppen synes dock den huvudsakliga orsaken till de prisoch marginalhöjningar som ägt rum inom förädlingsindustri och handel ha varit den betydande ökning i faktorkostnaderna som ägt rum under perioden. Inom detaljhandeln har sålunda faktorkostnaderna 1950—62 mer än fördubblats, inte minst på grund av att lönerna stigit starkt. Kostnadsstegringarna har sannolikt varit större än produktivitetsökningen. I fråga om prisstegringarnas storlek i olika förädlings- och handelsled har distributionsgruppen endast kunnat genomföra en analys för mejeriprodukter samt kött-, fläsk- och charkuterivaror. Beräkningsresultaten tyder för dessa varugrupper på att detaljhandelns marginaler under åren 1950—61 procentuellt ökat mer än uppsamlings- och förädlingsmarginalerna. Delvis kan dock sagda marginalökning inom detaljhandeln förklaras av att under perioden en viss omstrukturering av marginalerna ägt rum för att få en företagsekonomiskt riktigare marginalsättning. I samband härmed har marginalerna speciellt för många färskvaror ökat. Till denna grupp hör bl. a. flera livsmedel från gruppen egentliga jordbruksprodukter. Å andra sidan har många av de tjänster som tidigare utfördes inom detaljhandeln, t. ex. paketering, styckning e t c , överflyttats till partihandel och förädling. Detta förhållande jämte den ökade självbetjäningsgraden borde därför i och för sig ha verkat sänkande på detaljhandelns kostnader för ifrågavarande livsmedel. År 1961 var detaljhandelsmarginalen för bl. a. k-mjölk, grädde, ägg och socker lägre än den genomsnittliga detaljhandelsmarginalen. Högre marginaler än

152 genomsnittet redovisades för t. ex. kött och charkuterivaror, ost och mjukt bröd. Detaljhandelsmarginalen för samtliga i analysen medtagna jordbruksprodukter var 1961 i genomsnitt ungefär densamma som för hela livsmedelssortimentet eller 18—20 % av konsumentpriset. Efter 1961 har nämnda marginal ökat med ett par procentenheter. Sammanfattningsvis kan sägas att jordbrukarandelen, räknat i genomsnitt för samtliga i distributionsgruppens undersökning medtagna livsmedel från egentliga jordbruksprodukter, sjunkit från ca 58 % år 1950 till ca 50 % år 1961 (räknat exkl. varuskatter och andra indirekta skatter). Av denna nedgång med ca 8 procentenheter kan ungefär en tredjedel hänföras till förskjutningar i konsumtionen mot varuslag med relativt hög bearbetnings- och förädlingsgrad. Resterande två tredjedelar motsvarar ökningen av förädlings- och handelsledens andel av försäljningsvärdet. Denna ökning har främst orsakats av prisstegringar på tjänster från förädling och handel men kan möjligen även inbegripa en viss höjning av varornas standard och den allmänna servicenivån. 7. Konsekvenser av ökande förädlingsoch handelsmarginaler på priser och avsättning för jordbruksprodukter Någon ingående analys av de konsekvenser som ökande förädlings- och handelsmarginaler kan få på priser och avsättning för jordbruksprodukter har ej utförts. Resonemangsvis anför distributionsgruppen härom i stort sett följande. Vad först beträffar inverkan på produktpriserna har gruppen utgått från vad som kan ske under nuvarande prisregleringssystem. I det nuvarande prisregleringssystemet sker prissättningen i huvudsak i parti-

prisledet. Systemet förutsätter att partipriserna på jordbruksprodukter i stort sett skall ansluta sig till utvecklingen avvärldsmarknadspriser plus införselavgifter. Partipriserna på flertalet produkter kommer härigenom som regel att sättas rätt oberoende av marginalförhållandena i efterföljande led. Producentprisnivån kommer följaktligen att i första hand bli beroende av partiprisutvecklingen. Man kan dock därav ej dra den slutsatsen att förädlings- och handelsmarginalernas storlek ej skulle utöva något inflytande på jordbrukets produktpriser eller vara av underordnad betydelse för jordbrukets inkomstutveckling. Producentprisernas utveckling i förhållande till partiprisutvecklingen är i korta drag beroende av följande samband. Mellan jordbrukaren och partiprisstadiet försiggår en kostnadskrävande uppsamling och förädling och den ersättning som utgår härför måste dras av från partipriserna, innan man kommer ned till det pris (av arbetsgruppen benämnt kalkylerat jordbrukarpris) som jordbrukarna skulle erhålla för de produkter som avsätts på den svenska marknaden. 10 Den del av den totala förädlings- och handelsmarginalen, som utgörs av skillnaden mellan det pris jordbrukarna erhåller och partipriset (noteringen) på den berörda jordbruksprodukten, har således en direkt inverkan på jordbrukarnas produktpriser och inkomster. Ju större (mindre) detta marginalelement är desto lägre (högre) blir vid givna partipriser priserna till jordbrukarna. Reträffande förädlings- och handels10 Det pris som faktiskt utbetalas till jordbrukarna (avräkningspriset) behöver ej överensstämma med partipris minus kostnader för uppsamling och förädling. Avräkningspriserna är nämligen påverkade bl. a. av förekommande subventioner, interna regleringsavgifter, exportförluster, värdet av biprodukter m. m.

153 marginalernas inverkan på avsättningsvolymen för jordbruksprodukter torde följande kvinna anföras. Även vid nuvarande prissättningssystem har den del av förädlings- och handelsmarginalerna som ligger ovanpå partipriserna inflytande på jordbrukets inkomster. I den mån efterfrågan på livsmedel överhuvud taget besitter någon priselasticitet, kommer nämligen varje höjning av konsumentprisei-na, som kan tänkas inträffa till följd av marginalökningar räknat från noteringen, vid i övrigt givna inkomst- och prisförhållanden, att medföra någon begränsning av livsmedelskonsumtionens sammanlagda volym inom landet. Detta kan för berörda jordbruksprodukter framtvinga ökad export med åtföljande risk för exportförluster. I fråga om den inverkan, som den relativt stora realprisökningen på tjänster från förädling och distribution och den därav följande marginalökningen för livsmedel under 1950-talet kan ha haft på livsmedelskonsumtionen, är det troligt att marginalhöjningen i fråga verkat återhållande på den utveckling mot ökad konsumtion av mera högvärdiga och högförädlade livsmedel, som likväl ägt rum. Eftersom konsumtionsökningen haft sin tyngdpunkt förlagd till förädlingssidan (köp av tjänster i form av ökad förpacknings- och bearbetningsgrad), är det också sannolikt att det främst varit för högförädlade livsmedel som den återhållande effekten gjort sig gällande. Det förtjänar slutligen understrykas att marginalutvecklingen i det föregående har diskuterats såsom en isolerad företeelse utan samband med inkomstoch prisutvecklingen i övrigt. I verkligheten måste de inträffade marginalökningarna till stor del anses bestämda av kostnadsförändringar, som i sin tur står i samband med den allmänna inkomstutvecklingen. Denna har i och för sig

haft en positiv inverkan på efterfrågan på jordbruksprodukter.

8. Framtida utvecklingstendenser inom livsmedelsindustri och -handel av betydelse för svenskt jordbruk Avslutningsvis redovisas några data och resonemang rörande den framtida utvecklingen inom livsmedelsindustri och livsmedelshandel och dess konsekvenser för svenskt jordbruk. De hittillsvarande tendenserna i fråga om glesbygdens avfolkning, tätorternas expansion och fortsatta löneökningar torde komma att göra sig gällande även i fortsättningen. Denna utveckling påskyndar strukturomvandlingen av livsmedelshandeln mot stora självbetjäningsbutiker. Som följd av bl. a. konkurrensen inom handeln anses utvecklingen vidare gå mot ökad integration i olika former mellan parti- och detaljhandel. Härigenom torde livsmedelshandeln i högre grad än hittills i framtiden komma att domineras av ett relativt litet antal stora organisationer. Framtidsutvecklingen inom partihandeln med livsmedel anses komma att präglas av ytterligare sortimentsbreddning och paketering, särskilt i fråga om tagande av arbetsuppgifter som förut ombesörjts av detaljhandeln (t. ex. styckning och paketering särskilt i fråga om färskvaror). Det är också tänkbart att åtminstone de stora handelsföretagen i ökad utsträckning kommer att föra egna varumärken. Utvecklingen inom detaljhandeln mot större och färre självbetjäningsbutiker kan förväntas fortsätta. Det anses sålunda ej osannolikt att Sverige i början av 1970-talet inte har mycket mer än hälften av de ca 24 000 livsmedelsbutiker som fanns i början av 1960-talet. Förpacknings- och självbetjäningsgraden i

154 livsmedelsbutikerna kommer säkerligen att ytterligare öka. Utvecklingen inom livsmedelsindustrin torde särskilt inom vissa branscher, t. ex. inom bageri-, charkuteri- och mejeriindustrierna, komma att gå mot en fortsatt strukturomvandling innebärande större och färre enheter med ökad mekanisering och följaktligen större produktionsvolym och förädlingsvärde per anställd. Nya tekniska metoder kommer att ge flera livsmedelsvarianter. Livsmedelsindustrin torde vidare få ökade möjligheter att påverka livsmedelskonsumtionens inriktning, vilket får konsekvenser för jordbrukets produktionsinriktning och avsättningsmöjligheter. Den framtida importen av livsmedelsråvaror och färdiga livsmedel beror i första hand på handels- och jordbrukspolitikens utformning. Man torde dock kunna utgå från att svenska jordbruksvaror under överskådlig framtid kommer att utgöra huvudparten av den svenska livsmedelsindustrins råvaruinköp. Vad man kan vänta är att livsmedelsindustrin i framtiden kommer att kräva högre, jämnare och mer specificerade råvarukvaliteter än i dag, särskilt inom vissa varuområden. Detta krav kan leda till att industrin får ett ökat intresse av att mera direkt påverka råvaruproduktionen. En sådan påverkan kan ske på olika sätt, t. ex. genom ökad integration i skilda former. Huruvida vertikal integration bakåt från livsmedelsindustrin och handeln till råvaruledet i form av råvaruproduktion på egna jordbruk kommer att få någon väsentligt ökad utbredning är ovisst även med den ändring som nu skett i jordförvärvslagstiftningen. Utvecklingen i bl. a. USA tyder på att integrationen där mer tar sikte på att kontraktsvägen påverka råvarornas kvalitet och säkra tillförseln. Beträffande vissa produkter är det ej osannolikt att handelsleden kommer att

ytterligare integrera bakåt mot livsmedelsindustrin t. ex. beträffande vissa varuområden (bageri- och köttstyckningscentraler, sorteringsanläggningar för potatis, egna äggpackerier e t c ) . Dessutom är det möjligt att jordbrukskooperationen kommer att finna det önskvärt med ytterligare integration framåt inom vissa förädlingssektorer. Såvitt man nu kan bedöma torde därför större delen av de svenska jordbruksprodukterna även under förutsebar framtid komma att passera genom den traditionella förädlings- och distributionsapparaten, även om varuvägarna för vissa jordbruksprodukter och färdiga livsmedel kommer att förändras. Jordbrukarandelens framtida utveckling. Både inom förädling och distribution föreligger starka tendenser, som pekar mot att dessa båda leds andelar tillsammans av konsumenternas livsmedelsutgifter kommer att fortsätta att öka. Distributionsgruppen har under olika antaganden kalkylmässigt sökt ange vad denna utveckling kommer att innebära för jordbrukets del. Beräkningarna är ej egentliga prognoser utan har närmast karaktär av alternativa räkneexempel. En ren trendberäkning grundad på hittillsvarande tendenser pekar mot att jordbrukets andel i konsumenternas utgifter för livsmedel skulle fortsätta att sjunka från ca 5 0 % år 1961 till drygt 40 % omkring år 1970. Som framgått av den tidigare redovisningen har den nedåtgående trenden i jordbrukarandelen under 1950-talet avbrutits åren 1962— 64. Prisstegringarna i producentledet resp. förädlings- och handelsleden synes under sagda år ha varit procentuellt lika stora. Sannolikt är dock detta avbrott bara temporärt. De långsiktiga faktorer, som påverkar jordbrukarandelen i nedåtgående riktning, torde efter viss tid ånyo komma att göra sig gällande. Det kan i anslutning till dessa resonemang

155 om den framtida utvecklingen erinras, att såväl i USA som i Kanada hade jordbrukets andel för ungefär motsvarande livsmedelssortiment redan 1964 sjunkit till 35—40 °/o. Det bör avslutningsvis understrykas, att en fortsatt minskning av jordbrukarandelen inte i och för sig behöver innebära en försämring av jordbrukarnas ekonomiska ställning. Jordbrukarande-

lens utveckling är nämligen, som tidigare nämnts, beroende av en rad faktorer, av vilka endast vissa kan få ogynnsamma verkningar på jordbrukets avsättnings- och prisförhållanden. Jordbrukarnas ekonomiska läge är dessutom, förutom av prisutvecklingen på försålda produkter, bl. a. beroende av produktionsmedelspriserna samt jordbruksföretagens rationaliseringsgrad.

K A P I T E L VIII

Sveriges försörjningsläge

J. Utrikeshandeln

med

livsmedel

Det svenska jordbruket är i huvudsak en hemmamarknadsnäring. På flera varuområden förekommer dock regelmässig export, samtidigt som det även sker import, ibland av samma produkter som är föremål för utförsel. Förutom egentliga jordbruksprodukter importeras födo- och njutningsämnen av huvudsakligen tropiskt eller subtropiskt ursprung. 1 Sveriges utrikeshandel med livsmedel (egentliga jordbruksprodukter, övriga livsmedel, njutningsämnen) uppvisar, som framgår av efterföljande tablå, ett betydande värdemässigt importöverskott (milj. k r ) :

Import Export Importöverskott

sedan förkrigstiden. Av livsmedelsimporten 1938 svarade egentliga jordbruksprodukter för 53 % , en andel som 1963 sjunkit till 41 °/o.2 I fråga om exporten utgjorde andelen 9 4 % 1938 och 7 6 % 1963. Procenttalen kan givetvis variera från år till år, men de anförda talen speglar dock tendensen i utvecklingen sedan förkrigstiden. Medan alltså exporten domineras av egentliga jordbruksprodukter, intar dessa på importsidan en förhållandevis underordnad plats. Detta gäller värdemässigt. Räknat i kalorier betyder importen av sådana produkter mer än införseln av övriga livsmedel.

327 141 186

1712 483 1229

1724 544 1180

1880 647 1233

2087 688 1399

Livsmedlens andel i den totala utrikeshandeln utgjorde förkrigsåret 1938 16 % av importen och 8 % av exporten. År 1963 svarade livsmedlen för ej fullt 12 % av importen och för drygt 4 % av exporten. Värdemässigt har sedan förkrigstiden dels skett en nedgång relativt sett i utrikeshandeln med livsmedel, dels i denna skett en förskjutning mot ökad betydelse för importen i förhållande till exporten. I absoluta tal (värdevolym i fast penningvärde) har dock såväl importen som exporten av livsmedel ökat

Utrikeshandeln med egentliga jordbruksprodukter nyss angivna år framgår av denna sammanställningen på omstående sida (milj. k r ) : 1 I förevarande kapitel behandlas utrikeshandeln enbart för att ge en bakgrund till de inom utredningen utförda kalkylerna rörande Sveriges försörjningsläge. De handelspolitiska aspekterna har granskats i kapitel III, där bl. a. exportens länderfördelning redovisats. 2 Beträffande gränsdragningen mellan egentliga jordbruksprodukter och övriga livsmedel, se kapitel VI.

157 Import Export Importöverskott

175 132 43

709 375 334

653 422 231

688 494 194

849 524 325

Även i fråga om de egentliga jordbruksprodukterna gäller alltså, att importen är större än exporten. I tabell VIII: 1 har gjorts en uppspjälkning av Tabell VIII: 1. Importen

utrikeshandeln med egentliga jordbruksprodukter på tre huvudgrupper, nämligen animaliska produkter, vegetabiliska produkter (exkl. fetter och oljor) samt

och exporten av egentliga jordbruksprodukter 1960—631 1961

1960 Varuslag

Levande djur och animaliska produkter (exkl. fett och oljor) Levande djur Kött, fläsk och andra ätbara djurdelar Kött- och fläskkonserver m.m. Tarmar Mjölk, mejeriprodukter, ägg Vegetabiliska produkter (exkl. fett och oljor) Potatis Brödsäd Fodersäd Vissa slag av mjöl och gryn Maltextrakt, makaroner, majsflingor, bakverk m.m. Socker av olika slag, sirap, melass m.m. Hö, lusernmjöl m.m. Torkade ätliga ärter, bönor o.d., malt, stärkelse Djupfrysta ärter Kopra och palmkärnor Jordnötter och sojabönor m.m. Linfrö Raps-, rybs- och senapsfrö Vallväxtfröer m.m. Kli o.d. Oljekraftfoder m.m. Fett, oljor och vax av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung Sjödjursoljor, även härdade Rå linolja Raps-, rov- och rybsolja Övriga Samtliga 1

Import

113,6 4,8

55,7 11,4 16,1 25,8

m.m.

Import

Export

220,7 34,2

183,6

83,8

103,5 16,7 18,5 39,6

1,0 9,2

92,5

5,3

Export

182,0 34,8 68,2 1,9

10,7 66,4

469,3 110,9 354,4 189,4 22,8 (73,0) 10,2 (37,9) — — 50,5 (155,0) 40,2 (125,8) 70,3 (219,6) 83,9 (271,0) 75,7 (238,3) 5,5 (13,3) 17,2 (55,3) 53,6 (225,2) 4,7

0,1

5,3

0,1

23,2

15,2

27,6

22,3

26,8

2,7 0,1

16,4

0,9 0,1

15,8

2,4

10,3

2,2

0,1

17,1

—

14,6

4,3

1,8

80,7 (68,4) 4,7 (6,3) 0,6 (0,7) 0,3 (0,2)

— — —

18,0 (25,1)

75,0 (82,4) 4,8 (6,7) 0,3 (0,4) 0,4 (0,3)

5,1 (7,4)

3,5

8,9

4,2

5,6

— — —

28,4 (92,2) 127,2 (292,5)

—

0,7(1,5)

7,4 (27,5) 103,2 (247,2)

126,0 37,9 (40,1) 18,0 (13,0) 1,0 (0,9) 69,1 709,1

43,0 10,4 (9,9) 0,3 (0,2) 8,9 (7,7) 23,4 374,6

115,0 32,9 (38,9) 13,5 (9,3)

50,3 12,0 (12,6)

—

6,7 (4,7) 31,6 421,7

Uppgifterna avser milj. kr, de inom parentes dock milj. kg.

Källa: Jordbruksekonomiska Meddelanden.

68,6 653,0

—

1,0 (2,7)

—

158 Tabell

VIII: 1 (forts.) 1962

1963 Varuslag Import Levande djur och animaliska produkter (exkl. fett och oljor) Levande djur Kött, fläsk och andra ätbara djurdelar Kött- och fläskkonserver m.m. Tarmar Mjölk, mejeriprodukter, ägg Vegetabiliska produkter (exkl. fett och oljor) Potatis Brödsäd Fodersäd Vissa slag av mjöl och gryn Maltextrakt, makaroner, majsflingor, bakverk m.m. Socker av olika slag, sirap, melass m.m. Hö, lusernmjöl m.m. Torkade ätliga ärter, bönor o.d., malt, stärkelse Djupfrysta ärter Kopra och palmkärnor Jordnötter, sojabönor m.m. Linfrö Raps-, rybs- och senapsfrö Vallväxtfröer m.m. Kli o.d. Oljekraftfoder m.m. Fett, oljor och vax av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung Sjödjursoljor, även härdade Rå linolja Raps-, rov- och rybsolja övriga Samtliga

Export

Import

Export

139,4 6,2

249,4 19,0

143,8 6,1

265,8 14,4

65,9 14,6 17,0 35,7

113,1 2,6 12,2 102,5

66,4 17,4 19,0 34,9

127,3 6,2 11,9 106,0

421,3 182,4 577,4 196,1 39,1 (99,4) 0,2 (0,3) 29,2 (65,9) 0,1 (0,2) 70,2 (200,0) 66,2 (223,3) 115,2 (316,7) 69,0 (244,9) 48,8 (156,9) 49,4 (174,8) 23,7 (69,8) 43,9 (150,6) 2,6 0,1 5,5 0,2 33,0

29,0

39,1

29,8

32,9 2,9

2,3 1,7

96,1 6,3

4,3 2,2

12,6 0,1 27,3 (31,7) 12,6 (19,8) 0,1 (0,1) 0,6 (0,5) 5,0 10,0 (32,2) 123,5 (269,9)

4,3 13,3 0,2 (0,3) 1,1 (2,0)

15,7 0,8 56,7 (61,6) 5,4 (3,8) 0,4 (0,4) 1,0 (1,0) 7,1 10,4 (35,6) 155,1 (318,5)

4,8 15,4

127,5 29,1 (43,7) 14,3 (9,8)

61,8 13,0 (16,0)

61,6 16,3 (19,5)

—

19,3 (18,4) 29,5 493,6

127,9 40,0 (60,0) 16,0 (13,3) 0,1 71,8 849,1

84,1 688,2

fetter och oljor. För den första av grupperna redovisas genomgående exportöverskott (år 1961 vägde dock importen och exporten ungefär jämnt), medan motsatsen är fallet med de båda andra. I fråga om de i tabellen redovisade mindre varugrupperna eller enskilda varuslagen finner man ofta omkastningar år från år, beroende på fluktuationer i det inhemska skördeutfallet och variationer i den inhemska animalieproduktionen.

—

9,6 (15,5) 4,3

—

0,7 (1,6)

—

2. Beredskapsbehov försörjningsgrad

—

1,3 (1,9)

—

18,1 (30,8) 5,7

—

1,3(2,9)

—

15,9 (14,9) 29,4 523,5

och själv-

Livsmedelsberedskapen som skäl för att upprätthålla och stödja en inhemsk jordbruksproduktion, som var större än som motiverades enbart av samhällsekonomiska skäl, spelade en väsentlig och kanske utslagsgivande roll för 1942 års jordbrukskommitté, när denna angav sitt s. k. medelalternativ som en riktpunkt för produktionsstorleken. (Jfr kap. XII.)

159 Vid 1947 års riksdag fastställdes emellertid inte någon preciserad målsättning för produktionens storlek. Riksdagen nöjde sig med att uttala, att det ur såväl det allmännas som ur jordbrukets synpunkt måste framstå som angeläget, att produktionen ej skulle överstiga det totala inhemska avsättningsutrymmet, minskat med en viss marginal. Denna marginal angavs dock inte närmare. Det av 1942 års jordbrukskommitté angivna medelalternativet för produktionens storlek anknöt till inom kommittén utförda beräkningar av självförsörjningsgraden under normala fredsförhållanden. I det nämnda medelalternativet, som förutsatte en viss införsel av fodermedel, angavs självförsörjningsgraden till 92 °/o. Då »självförsörjningsgrad» är ett i jordbrukspolitiska sammanhang ofta utnyttjat begrepp, torde det vara lämpligt med ett klarläggande av dess innebörd. Kort uttryckt förstås med ett lands självförsörjningsgrad den totala produktionen av livsmedel i landet, uttryckt i procent av den totala konsumtionen, båda angivna i kalorier. Genom en beräkning av självförsörjningsgraden skapas en utgångspunkt för bedömning av den produktionsvolym, som erfordras för att säkerställa livsmedelsbehovet under en total handelspolitisk avspärrning. Vid en bedömning av den fredsmässiga produktion, som tillika med befintliga lager behövs för att försörjningsberedskapen skall anses vara tillfredsställande, räcker det dock inte' att räkna fram den aktuella självförsörjningsgraden, såsom skall framgå av det följande. Risken ligger nära att dra felaktiga slutsatser om försörjnings- och beredskapsläget, om bedömningen enbart grundas på uppgifter om självförsörjningsgraden, utan att man är fullt på det klara med h u r dessa uppgifter skall tolkas. En första förutsättning för att beräk-

ningar av självförsörjningsgraden avseende exempelvis olika tidpunkter (eller lägen) skall vara jämförbara är, att man kalkylerar med samma import (nettoimport) av fodermedel och andra produktionsmedel eller att man i varje fall beaktar skillnader i import, när man söker bedöma innebörden av beräkningsresultaten. Lämpliga tillvägagångssätt kan härvid vara antingen att utgå från den produktion, som skulle ha erhållits, om någon import inte kommit till stånd, eller att kalkylera med lika stor import i de olika fall man avser att jämföra. I det följande är det i allmänhet »bruttosjälvförsörjningsgraden» som redovisas, dvs. den faktiska eller kalkylerade självförsörjningsgraden vid viss import av fodermedel. (1942 års jordbrukskommittés förut angivna medelalternativ •— 92 % — anknöt till denna beräkningsmetod.) Vid sidan härav kommer emellertid även att på sina ställen anges resultatet av beräkningar av »nettosjälvförsörjningsgraden», vid vilka man utgått från den produktion som skulle ha erhållits, om någon import av foder ej ägt rum. (Beräkningar av nettosjälvförsörjningsgraden med beaktande av importen även av andra produktionsmedel än fodermedel — främst handelsgödsel — är möjliga att utföra men ger rätt osäkra resultat.) En andra och minst lika viktig förutsättning för att man skall kunna rätt bedöma innebörden av beräkningar av självförsörjningsgraden är, att m a n för såväl produktionen som konsumtionen känner och tar hänsyn till fördelningen på animaliska och vegetabiliska produkter. Skulle exempelvis den svenska jordbruksproduktionen framdeles i högre grad än för närvarande komma att inriktas på spannmål och andra handelsväxter medan samtidigt animalieproduktionen minskade, uppnåddes (vid oförändrad konsumtionsinriktning) automa-

160 tiskt en förhöjd självförsörjningsgrad enligt förut angiven definition. Därmed är emellertid inte givet, att försörjningsläget inför en handelspolitisk avspärrning skulle ha förbättrats, eftersom möjligheterna att vid en avspärrning ställa om produktionen ytterligare från animalier till vegetabilier minskat (jfr den fortsatta framställningen). I detta och liknande fall avspeglar alltså förändringar i självförsörjningsgraden inte nöjaktigt växlingarna i försörjningsläget sett ur beredskapssynpunkt. Mellan totalproduktionens ur beredskapssynpunkt erforderliga storlek i fredstid samt det behov av animaliska livsmedel som anses böra uppställas som riktpunkt för en avspärrning råder ett i stort sett lineärt samband. Ställer man kravet på försörjningen med animalier under en avspärrning högt, erfordras under fredsmässiga förhållanden en totalproduktion som är relativt stor. I den mån man sänker kravet i fråga om animalier i en avspärrningssituation, minskas också fordringarna på totalproduktionens storlek i fredstid. Sambandet mellan kravet på försörjningens kvalitet (andelen animalier, särskilt animalisk äggvita, jfr dock framställningen längre fram i kapitlet) vid en avspärrning och den erforderliga beredskapsproduktionen i fredstid är inte en given konstant. Man kan med utgångspunkt från lagrens storlek (och dessa måste som framgår av det följande i huvudsak bestå av vegetabiliska produkter) välja mellan vilka kombinationer som helst, som bedöms lämpliga och erforderliga. Storleken av den ur beredskapssynpunkt behövliga totalproduktionen varierar alltså efter anspråken på livsmedlens standard under en avspärrning. Antalet alternativ man därvid har att välja mellan är som nyss antytts principiellt obegränsat. Vid en mera exakt analys av beredskapsläget måste emellertid detal-

jerade kalkyler utföras, i vilka med utgång från den normala fredsmässiga försörjningssituationen närmare prövas, i vad mån produktionsresurserna och lagren kan beräknas vara tillräckliga för att tillgodose det inhemska livsmedelsbehovet vid en avspärrning. Ett antal sådana alternativa kalkyler, betecknade som räkneexempel, presenteras senare i detta kapitel. Även andra alternativ än de sålunda granskade alternativen hade naturligtvis kunnat väljas. För att belysa avspärrningsproblematiken har vi emellertid ansett det tillfyllest med de räkneexempel som utförts. 3. Den tidigare utvecklingen

försörjnings-

Under 1930-talet svarade det svenska jordbruket för i medeltal 96 °/o av den inhemska förbrukningen av egentliga jordbruksprodukter (»bruttosjälvförsörjningsgrad»). Tas hänsyn till nettoinförseln av fodermedel, sjunker talet till 91 % (»nettosjälvförsörjningsgrad»). Till 5 °/o byggde alltså produktionen då på importerade fodermedel. Beaktas det importöverskott av frukt och grönsaker m. m., som Sverige redan hade då, erhålls en självförsörjningsgrad för alla livsmedel tillhopa, som ligger ytterligare någon procent lägre. Krigsåren och de första efterkrigsåren må här förbigås. Under 1950-talet utgjorde självförsörjningsgraden för alla livsmedel tillsammantagna (egentliga jordbruksprodukter, frukt och grönsaker m. m.) i medeltal 93 °/o. För jordbruksprodukterna enbart var talet 95 °/o. Härvid bör observeras, att den inhemska produktionen visserligen i mindre grad än före kriget men dock till ca 3 % byggde på (netto-) import av fodermedel. Fråndras denna del av produktionen, erhålls 90 °/o, dvs. praktiskt taget samma tal som på 1930-talet. Försörj-

161 ningsläget skulle sålunda inte ha påtagligt förändrats mellan de båda perioderna. Det bör dock observeras, dels att självförsörjningsgraden under de sista åren av 1930-talet på grund av några goda skördar låg rätt väsentligt över sist angivna procenttal, dels att under 1950-talet en rad dåliga skördeår verkat i sänkande riktning. Det synes därför sannolikt, att vid mera normala skördeförhållanden en höjning av självförsörjningsgraden hade kunnat noteras. Därtill kommer, att den förskjutning i konsumtionen mot animalier som ägt rum mellan jämförelseperioderna medför, att en oförändrad självförsörjningsgrad innebär viss faktisk förbättring av försörjningen. Det kan ha sitt intresse att se, h u r självförsörjningsgraden för egentliga jordbruksprodukter förändrats år från år under 1950-talet och senare:

skördeutfallet som berörts i kapitel V. För åren 1962/63 och 1963/64 förklaras nedgången till stor del av den minskade brödsädsodlingen. Nettosjälvförsörjningsgraden, vid vars beräkning hänsyn också tas till (netto-) importen av fodermedel, visar i stort sett samma utveckling. Uppgången i självförsörjningsgrad 1964/65 sammanhänger med 1964 års stora brödsädsskörd. Årsmånens och övriga kortsiktiga produktionsändringars nu belysta starka utslag gör det nödvändigt att vid beräkningar till grund för bedömning av försörjningsläget utgå från s.k. normskörd och normala produktionsbetingelser i övrigt. 4. Försörjningsläget 1960-talet

i början av

Det aktuella försörjningsläget har kartlagts genom undersökningar, utförda av

År

Brutto

Netto

År

Brutto

Netto

År

Brutto

Netto

1950/51 51/52 52/53 53/54 54/55 55/56

96 90 101 105 101 88

93 88 100 103 98 83

1956/57 57/58 58/59 59/60 60/61 Medeltal

98 96 79 96 97 95

96 94 76 90 94 92

1961/62 62/63 63/64 64/65 (prel.)

95 92 84 103

93 89 81 100

Växlingarna från år till år är betydande och sammanhänger naturligtvis främst med det varierande skördeutfallet; det låga talet för 1958/59 beror främst på 1958 års mycket dåliga veteskörd. Anmärkningsvärt är, att (brutto-) självförsörjningsgraden legat över 100 endast under de fyra produktionsåren 1952/53—1954/55 och (preliminärt) 1964/65. Orsaken till att full självförsörjning endast undantagsvis uppnåtts under de senaste tio åren ligger dels i en rad dåliga skördeår (vilket redan antytts) men dels också i den stagnation i produktionsutvecklingen oavsett 11

beredskapsgruppen. 3 Det första ledet i dessa undersökningar har varit en kartläggning av den fredsmässiga försörjningen under normala produktionsförhållanden. Med utgång härifrån har vidare gjorts några räkneexempel, som avser att belysa de sannolika följderna för försörjningen av en avspärrning liknande den som tidvis förelåg under andra världskriget (jfr resonemanget tidigare i kapitlet). Förutsättningarna för att under en utrikespolitisk konflikt med 3 Utförlig redogörelse för undersökningarna återfinns i stencilerat manuskript (förvarat hos statens jordbruksnämnd).

162 Sverige som krigsskådeplats upprätthålla en med hänsyn till omständigheterna tillfredsställande livsmedelsförsörjning är naturligtvis omöjliga att ange ens i form av räkneexempel. Några allmänna synpunkter i detta ämne redovisas emellertid i ett särskilt kapitelavsnitt. A. Under frcdsmässiga förhållanden Beräkningar rörande Sveriges försörjningsläge i början av 1960-talet har sammanställts i tabell VIII: 2. Självförsörjningsgraden för egentliga jordbruksprodukter utgör enligt dessa beräkningar 98,5 (»bruttosjälvförsörjningsgra-

den»; »nettos jälvförsör jningsgraden» ligger några procent lägre). 4 Erinras må att 1942 års jordbrukskommittés s.k. medelalternativ låg vid 92 °/o, alltså klart lägre. Nettoimporten av andra livsmedel än * Statens jordbruksnämnds kalkylsakkunniga har i februari 1966 offentliggjort reviderade kalkyler för 1962/63 med i vissa detaljer ändrade beräkningsgrunder. Dessa beräkningar har gett som resultat 97,8 °/o självförsörjningsgrad. Kalkylsakkunniga har samtidigt gjort en preliminär normberäkning för 1965/66, varvid — vid samma relation mellan produktionen av animalier och vegetabilier som normåret 1962/63 — erhållits 94,0 °/o självförsörjningsgrad. Nettoimporten av foder anges vara ungefär densamma 1962/63 och 1965/66.

Tabell VIII: 2. Självförsörjningsgraden i normalläget

Vete och rågmjöl Havregryn Korngryn Matpotatis Fabrikspotatis Socker och sirap Vegetabilier K-mjölk, stand. » ostand. Grädde, tjock » tunn Ost, helfet » halvfet Smör Summa mjölk och mejeriprodukter Nötkött Kalvkött Fårkött Hästkött Summa kött Fläsk Summa kött och fläsk Ägg

Margarin Animalier » exkl. margarin

Produktion

Konsumtion

Produktion

Konsumtion

627 16 5 600 290 254

480 16 5 640 290 335

62 18 515 249

62 18 549 249

1016 4 080

1340 3 917

295 29 20 53 4 86

295 29 20 55 4 73

630 198 110 32 201 10 675

630 198 110 32 208 10 573

1 856

1 761

112 23 1 7 143 225 368 95 55

117 30 2 14 163 ISO 353 90 122

152 27 2 10 191

159 36 4 19 218 920

Samtliga 1

jordbruksprodukter

Miljarder kalorier

Milj k g

Varuslag

för egentliga 1962/63

»Bruttosjälvförsörjningsgrad».

Självförsörjningsgrad 1 131 100 100 94 100 76 104 100 100 100 100 97 100 118

1089 1280

144 434

137 964

3 714

4 000

105 96 75 50 53 88 118 112 105 45 93

9»,5

163 jordbruksprodukter motsvarar kalorimässigt ca 3 °/o av den totala livsmedelskonsumtionen. Vid en avspärrning förutsätts detta kaloribehov bli täckt i huvudsak av inhemska jordbruksprodukter. Vid ett hänsynstagande härtill erhålls självförsörjningsgraden i fråga om alla livsmedel tillsammantagna, vilken alltså kan anges till 95,5 %. Det för (brutto-) självförsörjningsgraden för egentliga jordbruksprodukter angivna procenttalet 98,5 har erhållits genom att den totala produktionen, beräknad till 7 794 miljarder kalorier, sammanställts med konsumtionen, 7 917 miljarder kalorier (jfr tabell VIII: 2). Självförsörjningsgraden för vegetabilier utgör 104 %>, medan den för animalier är 9 3 % (108% för animalier exkl. margarin). För produktion av konsumerade kvantiteter vegetabiliska livsmedel (inkl. margarin), 4 881 miljarder kalorier, kan beräknas ha åtgått en skörd på ca 5500 miljarder kalorier; differensen motsvaras av utsäde, svinn och avfall m. m. Produktionen av förbrukade kvantiteter animalier (exkl. margarin), 3 036 miljarder kalorier, beräknas ha framställts med utnyttjande av en foderskörd på ca 19 300 miljarder kalorier. Den stora differensen förklaras till övervägande del av den energiförlust, som sker vid förvandlingen av vegetabiliskt foder till animaliska födoämnen. Omvandlingstalet från viss mängd foder mätt i kalorier (eller annat energimått) till animaliska produkter utgör i genomsnitt ca 0,15. För framställning av 1 kg smör beräknas åtgå 47 400 kalorier fodermedel, för tillverkning av 1 kg margarin 8 700 kalorier (vegetabiliska) margarinråvaror. För tillverkning av viss mängd smör erfordras alltså — grovt räknat — 5 å 6 gånger så stor skörd (eller areal) som för tillverkningen av råvaror till motsvarande kvantitet margarin. Det bör emellertid erinras om att produktionen av mjölk i hög grad är kombinerad med produktion av kött, varför smör- och margarinframställningen inte utgör utbytbara produktionsgrenar med mindre man förutsätter, att kött i nöjaktig utsträckning kan erhållas från andra djur än mjölkproducerande nötkreatur. De i tabell VIII: 2 redovisade beräkningarna av självförsörjningsgraden byg-

ger på en produktion och en konsumtion i »normalläget» 1962/63. Produktionen är således den som skulle ha uppnåtts detta år vid s. k. normskördar och normala produktionsbetingelser i övrigt. Även konsumtionen har normaliserats där så varit behövligt. På grund av normaliseringen kan beräkningsresultaten, i vad gäller alla produkter tillhopa, anses representativa även for åren kring 1962/ 63. (Jfr dock prognoserna längre fram i kapitlet, som tyder på en sakta sjunkande självförsörjningsgrad.) Av tabellen framgår, att självförsörjningsgraden växlar från varugrupp till varugrupp. I de fall självförsörjningsgraden ligger över 100, finns normalt ett överskott, i motsatt fall ett underskott. De faktiska över- och underskottens storlek växlar från år till år. Vid normaliseringen av produktionen hade naturligtvis kunnat göras andra antaganden än dem som gjorts vid utförandet av de i tabellen redovisade beräkningarna. Måttliga förskjutningar i produktionsinriktningen (och några andra bestående sådana kan det på kort sikt ej gärna bli fråga om) påverkar ej nämnvärt slutresultatet, dvs. den för alla (egentliga) jordbruksprodukter tillsammantagna framräknade självförsörjningsgraden.

B. Vid handelspolitisk avspärrning Såsom inledningsvis framhållits ger den fredsmässiga självförsörjningsgraden inte nöjaktigt besked om i vad mån jordbruket vid en avspärrning kan tillgodose det inhemska livsmedelsbehovet. Upplysning härom förutsätter, att man klargjort den sannolika utvecklingen i ett sådant läge av flertalet av de faktorer som har betydelse för försörjningen. Detta har skett genom de räkneexempel, som utförts av beredskapsgruppen. Det första av dessa har genomförts med utgång från den fredsmässiga normalproduktion, som re-

164 dovisats i det föregående, det andra med utgång från reducerade normer i fråga om kaloribehovet. Beredskapens omfattning och inriktning, vare sig det gäller förberedelser för ett sådant läge, att Sverige inte är krigförande part men handelspolitiskt avspärrat, eller för det fall att Sverige indras i krigshandlingar, måste bestämmas utifrån vissa antaganden om en framtida storkonflikts längd och formerna för densamma. Beträffande den sannolika längden av en dylik konflikt och efterföljande skede med störningar i världsekonomin och den internationella livsmedelshandeln kan på förhand ingenting med bestämdhet sägas. Man kan här tänka sig olika fall. Vid en storkonflikt, där atomstridsmedel samt biologiska och kemiska stridsmedel (ABC-stridsmedel) kommer till full användning, kan de egentliga krigshandlingarna förväntas bli av relativt kort varaktighet. Förstörelsen av den civila produktionsapparaten, främst den industriella men även — om än inte i samma omfattning — den råvaruproducerande, skulle då kunna bli av avsevärd omfattning, varemot dock sannolikt måste ställas att befolkningen i ett sådant fall komme att minska. Det har emellertid också anförts skäl, enligt vilka en framtida storkonflikt komme att försiggå uteslutande med anlitande av konventionella stridsmedel och varaktigheten av krigsoperationerna därför bli längre, kanske ungefär densamma som under de båda världskrigen. I de av beredskapsgruppen utförda räkneexemplen belysande försörjningsläget vid en avspärrning har räknats med att denna skall räcka i tre år, varav det första blir dåligt ur skördesynpunkt. a. Räkneexempel med produktionen som utgångspunkt. — Vid en total handelspolitisk avspärrning (det är detta ytterlighetsfall som behandlas i de efterföljande räkneexemplen) bortfaller all

import av livsmedel, vilket som förut nämnts vid oförändrad produktion och konsumtion inom landet innebär, att försörjningsgraden kan beräknas sjunka från 98,5 % till 95,5 °/o, om kaloribehovet skall tillgodoses av det svenska jordbruket. Vid en sådan avspärrning upphör vidare importen av fodermedel och handelsgödsel. Härigenom kan produktionen rätt snart beräknas sjunka, så att självförsörjningsgraden under de i räkneexemplen tillämpade förutsättningarna nedgår med 8 å 9 %, varav 5 å 6 % beror på reducerad tillförsel av handelsgödsel och ca 3 % förorsakas av minskad fodertillgång. Detta innebär, att vid en avspärrning den inhemska jordbruksproduktionen endast skulle förmå täcka 85—90 % av den normala fredsmässiga kalorikonsumtionen av jordbruksprodukter och andra livsmedel (inkl. importerade livsmedel). Vid tillgodoseendet av livsmedelsbehovet kan emellertid även statliga beredskapslager tas i anspråk, dock naturligtvis inte de delar av dessa som reserverats för krigsfall. Beredskapslagren omfattar för närvarande (förutom oljekraftfoder och handelsgödsel) bl.a. ca 300 milj. kg brödsäd, ca 50 milj. kg socker och ca 20 milj. kg matnyttig olja. Kalorivärdet av dessa lager motsvarar 15 %> av ett års totalkonsumtion eller 5 °/o utslaget på vart och ett av tre avspärrningsår. Vad som i produktionshänseende kan inträffa vid en total avspärrning beror på en rad olika omständigheter, inte minst på den militära beredskapens omfattning. Hur stor produktionsnedgång som följer på minskad tillgång på arbetskraft, kapitalvaror och förnödenheter (andra än de nyss nämnda) kan inte på förhand anges. Det har i varje fall visat sig omöjligt att direkt mäta den sannolika storleken av antydda produktionsresursbortfall. Sannolika verkningar av trolig reduktion av arbetskraft och av

165 minskad tillgång på drivmedel har emellertid diskussionsvis kunnat anges och hänsyn till verkningarna har också tagits vid slutsteget i beräkningarna. (Jfr det följande.) Årsmånsriskerna har varit lättare att infånga i kalkyler av räkneexemplets karaktär. I dessa har som redan nämnts förutsatts, att Sverige under tre år (åren I—III i det följande) blir helt hänvisat till egna resurser, främst produktionen men även beredskapslager av måttlig storlek ( = de nuvarande), och att under år I Sverige blir drabbat av en 20procentig skördenedsättning. Senast en skördenedsättning av denna storlek inträffade var 1955. Sannolikheten för att två missväxtår skall följa omedelbart på varandra är mycket liten. Åren II och III antas därför skörden bli normal men nedsatt av förut angivna skäl (avspärrningens följder). Under alla åren förutsätts i det nu refererade räkneexemplet, att den totala konsumtionen räknat i kalorier upprätthålls vid sin fredsmässiga storlek. I räkneexemplet har man utgått från att myndigheterna i ett avspärrningsläge vidtar vissa åtgärder i produktionsomställande syfte, främst övergång från animalie- till vegetabilieproduktion. Åtgärderna får först så småningom (år III) full effekt. Under år I har räknats med en nedslaktning av 15 °/o av kostammen, vilket medför en slaktökning med 75 %. Samtidigt sker dock 5 % minskning av slaktvikten. Mjölkproduktionen har förutsatts minska med 20 % (till reduktionen av kostammen med 15 % har förutsatts komma en avkastningsminskning med 5 % ) . Antalet ungnöt och kalvar har antagits bli reducerat med 20 °/o samt svin- och hönsstammarna med 30 %. Under år II har räknats med en utvidgning av produktionen av vegetabilier för direkt förbrukning. Det genom den reducerade djurstammen minskade foderbehovet har beräknats möjliggöra friställande av en areal av i runt tal 400 000 ha. Av denna areal har närmare 10 000 ha förutsatts bli utnyttjade för odling av sockerbetor, omkring 100 000 ha för oljeväxtodling, 15 000

ha för utökad potatisodling och ca 150 000 ha för utökad odling av brödsäd. De växtodlingsexperter vi anlitat har ansett, att man av odlingstekniska skäl inte kan gå längre i fråga om omställningar på produktionssidan. Inom utredningen har vidare av olika skäl ifrågasatts realismen i den förutsatta ökningen av sockerbetsodlingen och i den kalkylerade förhållandevis kraftiga ökningen i odlingen av oljeväxter. Återstående »friställd areal» har antagits delvis bli använd för foderproduktion, varigenom möjliggjorts en viss rekrytering av kostammen. Viss del av den friställda arealen har förutsatts inte ge något tillskott till försörjningen. Det har ansetts motiverat att förfara så, då det, som förut nämnts, inte varit möjligt att direkt mäta storleken av produktionsbortfall på grund av brist på arbetskraft etc. Under år III har odlingsinriktningen förutsatts vara densamma som under närmast föregående år. Återuppbyggnaden av kostammen har antagits fortsätta. Även antalet svin och höns har beräknats öka. Under år I i räkneexemplet kommer produktionen att nedgå till 80 °/o kalorimässigt i förhållande till fredsmässig konsumtion. Genom ianspråktagande av beredskapslager kan emellertid detta behov i huvudsak täckas. Vid de under åren II och III förutsatta normala väderleksförhållandena och tack vare vinsterna av produktionsomställningarna uppnås under dessa år ungefär full självförsörjning (något lägre år II, något högre år III). Genom vissa besparingsåtgärder (högre utmalningsprocent för brödsäd, ianspråktagande av fodersäd i ökad utsträckning, inställd brännvinsbränning etc.) skulle man kunna uppnå ytterligare vinster, ungefär motsvarande 5 °/o av självförsörjningsgraden, i fall skörden något av dessa år ej skulle fullt nå den nivå som vid avspärrningen normalt kunde förväntas. Kostens näringsvärde per person och dag skulle under i räkneexemplet angivna förutsättningar (bl. a. obeskuren fredsmässig totalkonsumtion i kalorier) bli den i tabell VIII: 3 angivna. Av utredningen anlitade näringsfysiologiska experter har inte haft några erinringar mot de i räkneexemplet angivna förändringarna i kosten, varvid de förutsatt, att de individuella avvikelserna från angivna medeltal genom ransonering eller på annat sätt blir i stort sett oförändrade jämfört med förhållandena vid fri tillgång på livsmedel.

166 De sätter dock frågetecken för tillförseln av C-vitaminer under avspärrningsåren, vilken betydligt understiger den av Statens institut för folkhälsan rekommenderade dagsmängden. Med anledning därav torde beredskapsbehovet av C-vitamin eventuellt få tillgodoses genom lagring (eller inhemsk produktion av syntetiskt C-vitamin).5

medelstillgång. Det genom dessa faktorer sänkta kaloribehovet motverkas emellertid till en del av att kaloribehovet under en avspärrning på grund av ökad omfattning av tyngre kroppsarbete, minskad biltrafik och sämre uppvärmning av bostäderna stiger jämfört med normala förhållanden. Därtill måste viss marginal finnas för att vid en ransonering säkerställa det individuella minimibehovet av kalorier. I fråga om vissa näringselement skulle en nedskärning utöver 10 % vara möjlig. Detta gäller även den betydelsefulla animaliska äggvitan, dock under förutsättning att samtidigt kaloribehovet inte sjunker under den angivna normen

b. Räkneexempel med reducerad kaloriförbrukning som utgångspunkt. •— Frågan om produktionens ur beredskapssynpunkt behövliga storlek har som förut nämnts även belysts genom räkneexempel, vilka baserats på normer för önskvärd tillförsel av kalorier och andra näringselement enligt rekommendationer från Statens institut för folkhälsan. Enligt chefen för födoämneshygieniska avdelningen vid folkhälsoinstitutet skulle den under fredstid för konsumtion tillgängliga livsmedelmängden utan men för befolkningens arbetsförmåga och hälsa kunna skäras ned med 10 %. En viktig faktor, som betyder att den för konsumtion tillgängliga kalorimängden kan reduceras, är att livsmedlen bör kunna tillvaratas betydligt bättre än som sker i fredstid, då förlusten vid hanteringen beräknas till mellan 15 och 25 %. Andra faktorer är inskränkning av kalorikrävande fritidssysselsättningar och anpassning på annat sätt till en beskuren livs-

Tabell

5 Vid pågående revidering av beräkningarna av kaloriinnehåll och innehåll av vitaminer och andra näringselement i olika födoämnen har påtagliga avvikelser från förut använda tal skett endast i fråga om A-vitamin. Enligt reviderade beräkningar skulle för A-vitamin erhållas följande serie i stället för den i tabellen upptagna: Normalår 33,0 Avspärrningsår: I 26,1 II 27,2 III 27,8 I en på reviderade labellvärden byggd kalkyl skulle A-vitamintillförseln enligt de näringsfysiologiska experterna under avspärrningsåren ej helt motsvara den önskvärda tillförseln. Med hänsyn till den relativt korta tidsperiod det här är fråga om anser de dock bristen inte innebära några påtagliga risker.

VIII: 3. Räkneexempel med produktionen som Kostens näringsvärde per person och dag Äggvita

Vitaminer

Vegetabilisk

Aniraalisk

Totalt

Fett

Kolhydrater

g

g

g

g

g

mg

mg

100 IE

mg

mg

3 082

33,7

48,1

81,8

131,4

365,7

992,7

12,4

44,0

2,0

80,6

3 082 3 082 3 082

43,7 42,4 41,0

49,2 45,2 44,7

92,9 87,6 85,7

100,3 106,2 111,5

403,6 418,1 408,0

973,8 964,9 964,1

12,9 12,3 12,0

36,9 37,5 38,8

2,1 2,0 2,0

54,7 54,7 54,7

Kalorier

Normalår Avspärrningsår I II III

utgångspunkt.

Kalcium

Järn

A

Bl

C

167 Tabell VIII: A. Räkneexempel med reducerad utgångspunkt. Kostens näringsvärde Äggvita

som

Vitaminer

Fett

Kolhydrater

Kalcium

Järn

A1

Bl

C

g

g

g

mg

mg

100 IE

mg

mg

48,1

81,8

131,4

365,7

992,7

12,4

44,0

2,0

80,6

37,5 38,4

46,6 41,5

84,1 79,9

101,3 98,0

357,8 369,7

870,0 870,0

11,9 11,6

34,2 35,7

2,0 1,9

50,3 54,8

36,6 41,0

45,5 39,5

82,1 80,5

103,8 88,8

354,0 390,2

863,5 871,2

11,4 11,6

36,0 33,1

1,9 1,9

48,2 54,8

Animalisk

Totalt

g

S

3 082

33,7

2 774 2 774

2'774

Kalo- Vegetabirier lisk

Xormalår AM. A Avspärrningsår; I II

kaloriförbrukning per person och dag

Alt. B Avspärrningsår; I II 1

2J774

Jfr närmast föregående textnot.

och att den animaliska äggvitan ersätts med vegetabilisk äggvita med en ur näringsfysiologisk synpunkt lämplig aminosyresammansättning. Vilken reduktion av produktionen en nedskärning av angiven storlek av konsumtionen motsvarar beror bl. a. på beredskapslagrens storlek. För att belysa en dylik nedskärnings produktionsmässiga innebörd har utförts beräkningar med två olika alternativ i fråga om lagren. I alternativ A förutsätts ett beredskapslager av nuvarande storleksordning, dvs. spannmål 300, socker 50 och matnyttig olja 20 milj. kg. Alternativ B baseras på inte oväsentligt större beredskapslager; spannmål 400 ( + 100), socker 100 ( + 50) och matnyttig olja 50 ( + 3 0 ) milj. kg. Enligt beräkningarna skulle den normala fredsmässiga produktionsvolymen, räknat i slutprodukternas kalorivärde, kunna nedgå eller begränsas med 11 resp. 18 °/o enligt de båda alternativen. Annorlunda uttryckt skulle den fredstida (brutto-) självförsörjningsgraden för egentliga jordbruksprodukter i normal-

fallet kunna sjunka eller sänkas från tidigare angivna 98,5 till ca 87,5 resp. 80,5 % utan att man (med undantag för C-vitamin) komme under de förut angivna kostnormerna. Härvid har bl. a. förutsatts, att den inhemska produktionen av andra livsmedel än jordbruksprodukter (fisk, frukt och grönsaker) bibehåller sin fredsmässiga volym. Vidare har liksom i tidigare redovisat räkneexempel under det första avspärrningsåret antagits ske en 20-procentig nedsättning av skörden. Som ett första led i de beräkningar, som avser att belysa vad som kan förutses inträffa under en avspärrning, när den fredstida produktionen i alternativ A resp. B når angiven storlek, har produktionsnedgången i förhållande till normalläget antagits ske procentuellt likformigt i förhållande till nuvarande produktion, dvs. några speciella omställningar mellan olika grenar har inte förutsatts. I övrigt har i huvudsak samma räkneschema följts som i det tidigare räkneexemplet, där den nuvarande produktionen utgjorde utgångspunkt, dock med den skillnaden att i förevarande fall besparingar antagits ske genom högre utmalning än normalt av brödsäd etc. Resultatet redo-

168 Tabell VIII: 5. Räkneexempel med reducerad kaloriförbrukning gångspunkt. Procentuellt likformig nedskärning av den nuvarande Konsumtion i gram per person och dag

Normalår Alt. A Avspärrningsår; I II Alt. B Avspärrningsår; I II

Veteoch Socker Potaoch rågtis mjöl sirap

173,3

120,9

238,2 237,9

234,6 262,8

Fläsk

Summa kött och fläsk

Ägg

Ost

36,9

50,0

86,9

32,5

18,0

47,3 53,1

36,8 28,1

47,3 36,8

84,1 64,9

27,4 21,7

9,4 9,4

53,5 44,7

36,8 23,4

43,6 33,9

80,4 57,3

25,3 19,9

9,4 9,4

Smör

Margarin

Summa matfett

Kött

231,0

26,4

44,0

70,4

87,7 90,6

285,9 335,7

27,8 21,7

19,5 31,4

91,0 92,8

262,4 335,7

21,7 16,2

31,8 28,5

visas i tabell VIII: A, som uppställts på samma sätt som tabell VIII: 3. Försörjningen med livsmedel enligt detta räkneexempel har, bortsett från C-vitaminet, bedömts vara ur näringsfysiologisk synpunkt fullt acceptabel. Däremot uppstår, i synnerhet i alternativ B, en så stark ändring av kostsammansättningen, att den — sett utifrån möjligheterna att upprätthålla en funktionsduglig ransoneringsapparat — torde bli rätt svår att genomföra; särskilt gäller detta matfett och socker. För matfett skulle k o m m a att ske en nedskärning från ca 70 g per person och dag i normalfallet till omkring 50 g (olika stark nerskärning i de två alternativen och under de två redovisade avspärrningsåren). För socker skulle reduktionen ske från ca 120 g till ca 90 g. I tabell VIII: 5 anges konsumtionen i gram per person och dag. Med hänsyn till den i räkneexemplet ur ransoneringssynpunkt mindre önskvärda starka reduktionen av socker- och matfettskonsumtionen har som ett nästa led i beräkningarna kalkylerats med en mindre radikal ändring av kostsammansättningen än den som följer av en procentuellt likformig nedskärning av produktionen. För att vidmakthålla en ur ransoneringssynpunkt tillfredsställande matfetts- och sockerförsörjning h a r därvid förbrukningen förutsatts behöva utgöra för socker 100 och för matfett 60 g per person och dag (mot ca 90

som utproduktionen.

resp. 50 g i det nyss angivna fallet). Samtidigt har antagits en jämfört med det första exemplet mindre mjöl- och potatisförbrukning. De vägar, som vid beräkningarna prövats för att uppnå den nyssnämnda ur ransoneringssynpunkt mer tillfredsställande försörjningsnivån för socker och matfett innebär bl. a., att m a n frångått de tidigare anförda antagandena om beredskapslagrens storlek och/eller en oförändrad produktionsinriktning (procentuellt likformig reduktion av nuvarande produktion). Några av de utförda beräkningsalternativen redovisas i tabell VIII: 6, där de kursiverade talen avser förutsättningarna i fråga om produktion och lager för de olika alternativen. Ytterligare kombinationer är naturligtvis tänkbara. Väljer m a n exempelvis i fråga om socker en inhemsk produktion motsvarande normalproduktionen 1962/63, en med l l ° / o reducerad mjölk- (och kött-) produktion samt en oförändrad produktion av oljefröer, behöver m a n öka beredskapslagret avsocker med 10 milj. kg och av matnyttig olja med 30 milj. kg för att under en avspärrning säkerställa en daglig per capitakonsumtion av 100 g socker och 60 g matfett, vilket varit utgångspunkten för n u redovisade kalkyler. Vid den sålunda förutsatta relationen mellan p r o d u k t i o n och lager av socker och matfett k a n produktionen av brödsäd, fläsk och ägg nedgå 15 °/o under

169 Tabell

VIII: 6. Räkneexempel med reducerad gångspunkt. Olika förutsättningar i fråga Förutsättningar

kaloriförbrukning om produktion och

lager

Förbrukning per capita och dag, g

Normalproduktion i förhållande till nu, %

Lagerbehov åren I—III, milj. k g 1

100 100

89 100

136 60

Socker a) Normalproduktionen 1962/63 minus 11 % b) Normalproduktionen 1962/63 c) Produktionen av den storlek som behövs vid 100 milj. kg lager Matfett a) Normalproduktionen 1962/63 av mjölk och oljefrö minskad med 11 % b) Normalproduktionen 1962/63 av mjölk och oljefrö c) Normalproduktionen 1962/63 av mjölk nuvarande lager av matnyttig olja d) Normalproduktionen 1962/63 av mjölk minskad med 11 %, oförändrad produktion av oljefröer

som

ut-

100 Mjölk

Oljefrö

54 Raffinerat socker resp. matnyttig olja.

normalproduktionen 1962/63 för att vid en avspärrning vara tillräcklig för att tillgodose en med 10 °/o nedsatt kalorikonsumtion. (Beredskapslagret av brödsäd skulle då kunna nedskäras med 65 milj. kg.) Den fredsmässiga självförsörjningsgraden för egentliga jordbruksprodukter utgör förut angivna 87,5 % . Vid en produktion av beskriven storlek k a n under de förutsättningar som tidigare angetts under de första åren av en avspärrning upprätthållas den i tabell VIII: 7 an-

givna förbrukningen av olika livsmedel per person och dag. I händelse av att exceptionella förhållanden skulle k o m m a att råda (i form av exempelvis en kraftig skördenedsättning), kan befolkningen under så kort tid som ett år tänkas acceptera en sämre fettförsörjning än eljest, t. ex. 50 eller 45 g. Lagerbehovet för fettråvaror k a n då reduceras eller oljeväxtodlingen minskas i normalläget och m a n skulle ändock kunna möta påfrestningarna under en avspärrning.

Tabell VIII: 7. Räkneexempel med reducerad kaloriförbrukning gångspunkt. Procentuellt olikformig nedskärning av den nuvarande Konsumtion i gram per person och dag

Hue

Normalår Avspärrningsår; I II

VeteSocker och Potaoch rågtis sirap mjöl

Smör

173,3

120,9

231,0

203,9 224,2

100,0 102,5

273,3 288,8

som utproduktionen.

Fläsk

Summa kött och fläsk

Ägg

Ost

36,9

50,0

86,9

32,5

18,0

36,8 28,1

45,3 35,3

82,1 63,4

26,0 20,2

9,4 9,4

Margarin

Summa matfett

Kött

26,4

44,0

70,4

27,8 21,7

32,1 38,3

59,9 60,0

170 C. Sammanfattning och analys Såvitt framgår av beredskapsgruppens nu anförda kalkyler skulle Sveriges fredstida jordbruksproduktion vid en i stort sett oförändrad beredskapslagring kunna i viss grad begränsas eller nedgå i normalläget i förhållande till nu (mitten av 1960-talet) utan några risker ur beredskapssynpunkt. Såsom framhållits i det föregående är storleken av denna beredskapsmarginal beroende av de krav man ställer på försörjningens kvalitet under en avspärrning, närmast då andelen av animalier och särskilt animalisk äggvita i kosten. Att döma av ett av de räkneexempel, som redovisats i det föregående (med utgång från en nedskärning av konsumtionen till den förut angivna reducerade nivån) skulle normalproduktionen i fred kunna nedgå med i runt tal 10 °/o utan att förskjutningarna i kosten under en avspärrningsperiod — med beaktande av skördenedsättning, produktionsomställningar m. m. — blir så stora, att upprätthållandet av en effektiv ransonering äventyras. Med hänsyn till de näringsfysiologiska nedre gränserna för näringsämnen skulle inom vissa gränser kunna ske en ytterligare övergång från animalier till vegetabilier. I detta sammanhang må framhållas, att den angivna reducerade konsumtionen inte representerar en svältkost utan ett kosthåll på en sådan nivå, att den inte kan befaras medföra några men för framtiden. Det bör påpekas, att även tillförseln av animalisk äggvita skulle kunna nedgå väsentligt (utöver 1 0 % ) , under förutsättning att den ersätts med vegetabilisk äggvita, som har en ur näringsfysiologisk synpunkt lämplig aminosyresammansättning (varför det ej är tillfyllest med ersättning enbart med spannmålsäggvita). Risken för en ojämn fördelning och därtill otillfredsställande konsumtion inom delar av befolkningen genom alltför stora påfrestningar på ran-

soneringssystemet bör dock beaktas. Det är som redan understrukits detta förhållande som får bedömas utgöra den avgörande faktorn vid en prövning av frågan, hur långt den fredsmässiga jordbruksproduktionen skulle kunna nedgå utan risk för försörjningen med livsmedel under en avspärrning. Ifall beräkningarna enbart byggde på de näringsfysiologiska miniminormerna skulle nedskärningen kunna drivas längre. Bruttosjälvförsörjningsgraden i normalfallet skulle vid 10 % produktionsminskning komma att nedgå från tidigare angivna 100 å 95 % (noga taget 98,5 %) för egentliga jordbruksprodukter till 90—85 %. (Vid ökad beredskapslagring naturligtvis längre, jfr det följande.) En dylik nedgång synes emellertid förutsätta, att det redan i normalläget sker vissa i det föregående antydda ändringar i produktionsinriktningen samt att man vidtar en del ändringar även i beredskapslagringens sammansättning. Allt fortfarande — alltså även efter en 10-procentig nedgång av den fredsmässiga jordbruksproduktionen — skulle livsmedelskonsumtionen under en avspärrning kunna hållas på en acceptabel nivå. Vid bedömningen av frågan om vilken lägsta normalproduktion, som vid oförändrad beredskapslagring kan förväntas under en avspärrning ge utrymme för en konsumtion med jämfört med normalläget godtagbara förskjutningar i näringstillförsel och kostsammansättning, faller det sig naturligt att anknyta till förhållandena under den senaste krigstiden. På grund av de starka förändringarna i kostvanorna, som sedan dess successivt ägt rum, är det emellertid därvid inte den då rådande absoluta konsumtionsnivån som är av främsta intresse. Väsentligare synes vara att jämföra med den relativa förskjutningen i kostsammansättningen, som ägde rum under krigstiden i förhållande till förkrigstiden.

171 I det senare av de i det föregående angivna räkneexemplen (A-alternativet, se tabell VIII: 5) beräknas ändringen i näringstillförseln bl. a. medföra, att vegetabilieandelen i kosten under avspärrningsperioden ändras från nuvarande 50 % till ca 56°/o. Motsvarande andel ändrades under kriget från 56 % 1938/39 till 61 % som högst lår 1942). Fettandelen i kaloritillförseln nedgår i räkneexemplet från nuvarande 40 % till ca 35 °/o, vilket ur näringsfysiologisk synpunkt är en gynnsam utveckling. Den av näringsfysiologerna rekommenderade fetttillförseln är 25—35 kaloriprocent. Under kriget sjönk den fettandelen från 33 till 30 °/o. Härvid bör dock observeras, att bl. a. fettkonsumtionen under kriget nedskärs från en i förhållande till nu låg förbrukning. De största relativa förändringarna i konsumtionen av viktigare livsmedel i förhållande till normalläget visar i räkneexemplet, utom för vete- och rågmjöl, god överensstämmelse med motsvarande ändringar under krigsåren:

i Största relativa ökning resp. minskning Åren 1 9 4 0 - 4 5 jämfört med 1939, % Avspärrningsåren I eller II jämfört med normalläget, %

en avspärrning komme att ske allvarliga störningar i livsmedelstillförseln eller uppstå men för folkhälsan. Vid angivandet av detta procenttal har förutsatts, att produktionsbalansen vegetabilier/animalier är i stort sett densamma som under det normalår man kalkylerat med samt att beredskapslagren har ungefär nuvarande omfattning men måhända något ändrad sammansättning. Beredskapslager behövs även om produktionsberedskapen är god, nämligen vid ett dåligt skördeutfall under avspärrning och för att ha till hands om landet skulle indras i krig. Frågetecken inför den situation som beskrivits i räkneexemplen kan möjligen sättas för den starka ökning av bröd- och mjölmatskonsumtionen som förutsatts, nära 30 % i förhållande till den fredsmässiga mot endast 5 °/o under andra

Veteoch rågmjöl

Socker

Potatis

Matfett

Kött och fläsk

Agg

Ost

+ 5

-251

+ 36

-14

-34

-36

-65

+ 29

-171

+ 25

-15

-27

-38

-48

Uppgifterna inte jämförbara, se texten.

Beträffande socker må framhållas, att den reella konsumtionen 1939 inte var så hög som statistiken utvisar. Detta sammanhänger med att det 1939, bl. a. på myndigheternas uppmaning, ägde rum en upplagring av bl. a. socker i de enskilda hushållen. Att döma av de nu gjorda jämförelserna synes de av beredskapsgruppen utförda räkneexemplen ha en realistisk innebörd. Produktionsvolymen i normalläget skulle alltså kunna nedgå eller inskränkas i förhållande till nuläget med i varje fall 10 % utan risk för att under

världskriget. Den antydda kraftiga ökningen av konsumtionen av bröd och mjölmat skulle ändå inte innebära, att man kom upp till samma höga förbrukning per capita som under 1940-talets försörjningskris eller ens till vad som var normalt före andra världskriget. Under förutsättning av utökad beredskapslagring skulle reduktionen av produktionsvolymen naturligtvis kunna fortgå längre än som framgår av det hittills behandlade räkneexemplet. Vid en ökning av beredskapslagren med exempel-

172 vis (för att anknyta till ett annat av beredskapsgruppens räkneexempel, Balternativet i tabell VIII: 5) till för spannmål 400 ( + 100), socker 100 ( + 50) och matnyttig olja 50 ( + 3 0 ) milj. kg synes produktionsvolymen utan risk för folkhälsan kunna nedgå eller begränsas ined 15 a 20 °/o. Ur fördelningssynpunkt komme dock i detta fall att uppstå vissa svårigheter på grund av den relativt starka ytterligare ökningen av mjölförbrukningen och minskningen av sockeroch matfettskonsumtionen i relation till fredsmässiga förhållanden. För att bemästra svårigheterna i dessa avseenden skulle man i det nu avsedda fallet (alltså vid en i jämförelse med för närvarande på visst sätt utökad lagring) få tänka sig antingen, att man sökte redan i fredstid bibehålla både sockerbetsodlingen och odlingen av oljeväxter vid sin nuvarande storlek (rättare sagt — sin i räkneexemplen förutsatta storlek, resp. 50 000 och 90 000 ha) eller att man ökade beredskapslagren av socker och matnyttig olja utöver vad som nyss angetts och vid en avspärrning övervägde en standardisering av konsumtionsmjölken till lägre fetthalt än under fredstid. En åtgärd av sistnämnda slag ökar visserligen inte den totala kalorimässiga tillgången på livsmedel, men kan beräknas ge det i detta fall behövliga tillskottet till matfettsförsörjningen. Med hänsyn till det mycket stora behovet av arealer för foderproduktion vid en matfettsförsörjning baserad på smör innebär varje ökning av oljelagringen en minskning i behovet av produktionsberedskap. Åtminstone tills vidare får dock de tekniska och ekonomiska möjligheterna för en omfattande oljelagring med hänsyn till omsättningsbehovet betecknas som relativt begränsade (jfr det sista avsnittet i kapitlet). Givetvis gäller också, att en matfettsförsörjning, som i ökad utsträckning bygger på inhemsk oljeväxtodling, tar i anspråk

mindre av produktionsresurser än den nuvarande försörjningen med matfett. Tänker man sig, att den inhemska smörproduktionen minskas redan i fredstid och framställningen av margarin grundad på inhemska råvaror i motsvarande mån ökas, kan i och för sig uppnås en viss bestämd självförsörjningsgrad vid en minskad insats av produktionsresurser. Samtidigt skulle emellertid inträda en försvagning i försörjningsberedskapen, eftersom omställningsmöjligheterna under en avspärrning från animaliska till vegetabiliska livsmedel därigenom minskar. Vad nu sagts innebär naturligtvis inte, att en övergång från smör till margarin i och för sig skulle vara ofördelaktig ur beredskapssynpunkt, utan endast att man i försörjningsplanerna för avspärrning måste beakta följdverkningar av antytt slag.

5. Livsmedelsförsörjningen

under

krig

Såsom redan framhållits ställer det sig svårt att på förhand närmare ange förutsättningarna att upprätthålla en tillfredsställande livsmedelsförsörjning för det fall Sverige skulle bli krigsskådeplats. Detsamma gäller i viss mån även det fallet, att Sverige vid en framtida konflikt visserligen inte indras i själva krigshandlingarna, men att det svenska jordbruket och livsmedelsförsörjningen ändock drabbas av verkningarna av de moderna stridsmedlen, om dessa kommer till användning mellan de stridande parterna. Bland beredskapsgruppens arbetsuppgifter har bl. a. ingått att söka bedöma hur dessa stridsmedel — det gäller både de konventionella stridsmedlen och ABC-stridsmedlen — kan tänkas inverka på livsmedelsförsörjningen i olika situationer. Från sakkunnigt militärt håll har framhållits, att redan vid ett avspärrningsläge den inhemska jordbruksproduktionen kan

173 komma att skadas genom radioaktiv beläggning från kärnvapenexplosioner utanför landets gränser samt genom sabotage. Biologiska och kemiska stridsmedel kan redan under fred användas mot livsmedelsförsörjningen i syfte att psykologiskt påverka motståndsförmågan. Det ligger i sakens natur, att skadornas omfattning vid utnyttjande av ABC-stridsmedel inte kan på förhand anges. Storleken av skadeverkningarna sammanhänger främst med om och i vilken utsträckning dessa stridsmedel kommer till användning mot angränsande landområden eller mot landet samt med effektiviteten hos skyddstjänstorganisationen och upplysningsverksamheten. Enligt militär uppfattning talar övervägande skäl mot att en motståndare i större utsträckning använder sina stridsmedel (kanske med undantag för de biologiska och kemiska) för att genom bekämpning av jordbruksproduktionen söka bryta ned motståndsförmågan. Jordbrukets utbredning försvårar således bekämpningen av näringen och kräver sannolikt en vapeninsats, som inte torde stå i proportion till eventuella fördelar. En ödeläggelse av väsentliga delar av jordbruket skulle dessutom för en motståndare, som avser att ockupera hela landet eller del därav, vara till direkt men för försörjningen av både hans egna stridskrafter och av ockuperad befolkning. Med undantag av de väsentliga skador, som avsiktlig bekämpning med biologiska och kemiska stridsmedel kan åstadkomma på framför allt animalieproduktionen, anses det därför vara sannolikt, att de militära stridsmedlens inverkan på jordbruksproduktionen till övervägande del blir att betrakta som en följd av dessa stridsmedels insatser mot andra objekt. Även om jordbruksproduktionen således inte kan anses utgöra ett primärmål för en motståndares vapeninsats, kan krigsskadorna — fortfarande enligt den militära uppfattningen — bli så omfattande, att landets livsmedelsförsörjning både på kort och lång sikt blir avsevärt försvårad. Möjligheten att motverka eller minska skadeverkningarna genom åtgärder av teknisk natur, vidtagna i fred eller vid krigsfara eller krig, bedöms vara begränsad. Särskilt produktionen av ur lagringssynpunkt ömtåliga livsmedel synes vara svår att skydda mot verkan av ABCstridsmedel. Det anförda skulle möjligen kunna tolkas så, att den svenska jordbruksproduktionen

enligt militär uppfattning har ett begränsat beredskapsvärde jämfört med lagring, och att beredskapsbehovet därför inte borde tillmätas någon större betydelse vid övervägandena om jordbruksproduktionens storlek. Samtidigt har emellertid från samma håll anförts några omständigheter, som skulle tala i motsatt riktning. För det första framhålls, att i krig liksom i ett avspärrningsläge en inhemsk produktion, som helt eller till väsentlig del möjliggör en tillfredsställande självförsörjning, får anses vara av största betydelse för hävdande av landets oberoende. För det andra betraktas en till storleksordning och geografisk utbredning begränsad jordbruksproduktion som mer sårbar och inbjuder därför till bekämpning i större utsträckning än ett omfattande och mera utbrett jordbruk. För det tredje anförs, att i ett krig de väsentligaste skadorna uppstår, om ABC-stridsmedel används mot landet, en eventualitet beträffande vilken man är oviss. Om ABC-stridsmedel kommer till användning, drabbar verkningarna i första hand färskvaruproduktionen och bortfallet härav kan endast tillgodoses genom ny produktion. Såsom framgår av det anförda är i krigsfallet, i motsats till vad som i och för sig gäller vid en avspärrning, produktionens lokalisering av stor betydelse. Detsamma gäller även lokaliseringen av den industri, som bearbetar jordbruksråvaran till färdigprodukt. Särskilt industrilokaliseringen är för närvarande allt annat än ändamålsenlig ur beredskapssynpunkt. Inte mindre än 70 °/o av brödsädsförmalningen sker vid kvarnar lokaliserade till orter och områden, som är planerade för utrymning vid krig eller krigsfara. I fråga om kött och fläsk är motsvarande siffra 60 °/o och för smör ca 40 %>. Härdningen av olja för margarintillverkning är koncentrerad till en enda plats, och margarintillverkningen sker nästan helt i utrymningsorter. Av totalkvantiteten invägd mjölk faller emellertid endast 30 °/o på dylika orter. Behovet av livsmedel i krig bör i princip nära överensstämma med det beräknade behovet vid en avspärrning, dvs.

174 ligga vid de 10 % under nuvarande per capita-konsumtion som förut redovisats. Även om detta skulle uppsättas som mål kan krigshändelserna självfallet medföra, att alla planer kastas omkull och att stora delar av befolkningen kortare eller längre tid får finna sig i en starkare inskränkning av konsumtionen. Mot ett alltså i förhållande till avspärrningsfallet åtminstone principiellt oförändrat konsumtionsbehov svarar under krig en produktion, om vilken på förhand ingenting med bestämdhet kan uttalas — allt beror på hur krigshändelserna utvecklas, under vilken årstid krigsutbrottet sker etc. De direkta krigshandlingarna, alltså ockupation av betydelsefulla produktionsområden och skador vid insats av militära stridsmedel, kan naturligtvis medföra produktionsbortfall av betydande storleksordning. Även om de direkta skadeverkningarna skulle utebli eller starkt begränsas, kan bristen på arbetskraft, minskad tillgång på produktionsmedel och försämrade reparationsmöjligheter etc. nedsätta produktionen. Svårigheterna stannar emellertid inte vid detta. Vid ett krigshot kan enligt föreliggande planer miljoner människor komma att flyttas bort från sin fredsmässiga bosättning till andra orter och platser. De utrymda kommer till den alldeles övervägande delen att flyttas från orter och områden med överskottsproduktion av jordbruksprodukter, med väl utvecklad livsmedelsindustri och med omfattande kommersiell lagerhållning av livsmedel. Inkvarteringen sker i stor utsträckning inom områden, som har underskott redan i fredstid i fråga om såväl jordbruksproduktion som förädling och lagring av livsmedel. Alla dessa nu antydda omständigheter skapar speciella problem, vilkas lösande på ett tillfredsställande sätt måste förberedas under fred. Genom skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 augusti 1964 (hemligstämplad)

har vi framlagt förslag rörande den fortsatta beredskapslagringen samt om utökade åtgärder i övrigt för att säkerställa livsmedelsförsörjningen i krig.

6. Prognoser i fråga om ningsläget

försörj-

Inom beredskapsgruppen har också upprättats försörjningsprognoser avseende tiden fram till omkring 1975. Dessa anknyter till de i huvudsak på trender grundade produktions- och konsumtionsprognoser, som redovisats i kapitlen V och VI. De bygger alltså liksom dessa bl. a. på förutsättningen av oförändrade prisrelationer. Vidare har antagits en i jämförelse med nuläget i stort sett oförändrad nettoimport av fodermedel. I tabell VIII: 8 redovisas försörjningsprognosen, uttryckt som självförsörjningsgrad, varvid för jämförelses skull medtagits motsvarande uppgifter för nuläget (jfr tabell VIII: 2). Enligt prognosberäkningarna skulle fram till 1975 vara att vänta en nedgång av självförsörjningsgraden med 4 a 5 °/o jämfört med nuläget (»normalåret 1962/ 63») eller till en nivå något över medelalternativet enligt 1942 års jordbrukskommitté. 0 Nedgången i självförsörjningsgraden pekar på en successiv försvagning av försörjningsläget inför en avspärrning jämfört med den aktuella situationen. Denna prognos bestyrks av de beräkningar som av beredskapsgruppen företagits för att belysa den situation, som omkring 1975 kan väntas in6 Inom jordbruksnämndens kalkylsakkunniga våren 1966 upprättade prognoser för 1975 överensstämmer i fråga om produktionen av mjölk med den prognos som utnyttjats vid dessa beräkningar. I fråga om spannmål pekar kalkylsakkunnigas prognoser på en snabbare ökning av hektaravkastningen än vad man tidigare räknat med. Arealnedgången sker emellertid också snabbare. Någon fullständig försörjningsprognos för 1975 har kalkylsakkunniga inte utfört.

175 Tabell VIII: 8. Prognos i fråga om

försörjningsläget

Nuläget (1962/63) Produktion

Konsumtion

Prognos för 1975

Självförsörjningsgrad %

Miljarder kalorier

Produktion

Konsumtion

Självförsörjningsgrad %

Miljarder kalorier

Vcgctabilier Animalier (D:o, exkl. margarin)

4 080 3 714 (3 280)

3 917 4 000 (3 036)

104 93 (108)

3 636 3 768 (3 104)

3 378 4 510 (3 396)

108 84 (91)

Samtliga

7 794

7 917

98,5

7 404

7 888

94,0

träda vid en avspärrning. Beräkningsmetodiken har härvid varit densamma som i de förut redovisade räkneexemplen avseende en avspärrning i nuläget. Av särskilt intresse i prognoserna är utvecklingen i fråga om matfett. Den inhemska produktionen av smör skulle enligt dessa till 1975 (i det mest sannolika alternativet) sjunka så lågt, att den skulle komma att motsvara ungefär halva den konsumtion av smör som, vid en i jämförelse med i sexårsavtalet oförändrad prisrelation till margarin, samtidigt förväntas; underskottet komme att uppgå till ca 40 milj. kg (jämfört med ett överskott normalåret 1962/63 av 12 a 13 milj. kg). Skulle smörpriset vid mitten av 1970-talet baseras på mjölkens genomsnittliga avräkningspris till producent och man förutsatte, att regleringsavgiften på margarinråvaror då vore slopad, komme smörunderskottet att praktiskt taget försvinna. Om smörpriset höjdes med ett belopp motsvarande det allmänna mjölkpristillägget fördelat på smörproduktionen och förutsattes liksom nyss, att regleringsavgiften på margarinråvaror slopades, kvarstod ett underskott av ca 30 milj. kg. Den försvagning av försörjningsläget som enligt prognoserna kan väntas ske till mitten av 1970-talet synes knappast innebära, att produktionen då skulle ha nedgått under den nivå, som erfordras ur beredskapssynpunkt. Det bör understrykas, att försörjningsprognosen inte bör sammanblandas med en målsättning

för produktionens önskvärda omfattning. Den fortsatta produktions- och konsumtionsutvecklingen blir givetvis beroende även av de jordbrukspolitiska åtgärder som kan komma att vidtas.

7. Produktions-

eller

lagringsberedskap

Beredskapsgruppen har undersökt möjligheterna att med nu känd och i större skala prövad teknik utbygga beredskapslagringen. Härvid har man räknat med lagringsalternativ som bedömts vara praktiskt genomförbara under en inte alltför lång tidsrymd. Beredskapslagringen omfattar på produktionssidan, som framgått av det föregående, för närvarande främst brödsäd, socker och matnyttiga oljor. Härtill kommer i fråga om förnödenheter bl. a. oljekraftfoder. Som villkor för beredskapslagring av livsmedel har uppställts kravet, att varorna omsätts medan de ännu är av sådan kvalitet, att de kan utbjudas på marknaden i konkurrensdugligt skick jämsides med den löpande produktionen. (Brödsäd kan dock efter mycket lång lagringstid utnyttjas som fodervara.) Det kan nämligen inte gärna komma ifråga att i större utsträckning avsätta livsmedel av sekunda kvalitet på den inhemska marknaden eller att utbjuda sådana livsmedel för export. Till-

176 frågad expertis har i fråga om viktigare jordbruksprodukter vid nu känd och i kommersiell skala tillämplig teknik angett följande erforderliga omsättningshastighet för lagren, nämligen för socker 10 år, för brödsäd 5—3 år (jfr dock ovan), för äggmassa 2 år, för fettråvaror 1 år, för fläsk och kött V2 år, för smör 15 veckor samt för ägg 1 vecka. Det bör anmärkas, att uppfattningarna om de krav som bör ställas på omsättningshastighet varierar med kraven på kvalitet hos lagervarorna. Vidare gäller, att nya och bättre lagringsmetoder kan komma att medföra en utsträckning av lagringstiden. I fråga om produkter, för vilka omsättningshastigheten utgör ett år eller mer, får de teknisk-ekonomiska förutsättningarna för storlagring bedömas som relativt gynnsamma. Till denna grupp hör främst brödsäd och givetvis även fodersäd, socker och vissa fettråvaror. Bortsett från äggmassan, som endast i mindre utsträckning kan betraktas som substitut för färska ägg, fordrar däremot animalierna vid nu känd teknik en så snabb omsättningshastighet, att någon mer betydande lagring får anses vara utesluten. Ändrade tekniska förutsättningar för lagring av animalier kan dock som antytts komma att påverka denna bild. Fodersäd och oljekraftfoder kan utan olägenhet lagras under ganska många år. En mera omfattande dylik lagring förutsätter emellertid, att det inom landet finns en husdjursstam, som vid en avspärrning kan utnyttja lagren. I viss utsträckning sker som nämnts redan nu en lagring av oljekraftfoder. I stort sett gäller, att en kreatursstam, som under fredsmässiga förhållanden kan tillgodose det huvudsakliga behovet av animaliska produkter, utgör den bästa beredskapen inför en avspärrning i fråga om sådana produkter.

För att belysa möjligheterna att utvidga lagringsberedskapen har beredskapsgruppen sökt beräkna de samhällsekonomiska kostnaderna för alternativa sätt att tillgodose behovet av den del av livsmedlen som för närvarande produceras inom landet på »marginella arealer». Med marginella arealer förstås åker, som bedöms ligga närmast till för nedläggning (jfr kap. V). Man har räknat med två fall, nämligen I, enligt vilket arealnedläggningen omfattar 500 000 ha åker, och II, enligt vilket den nedlagda åkern omfattar dubbla denna areal. Som förutsättning för beräkningarna har bl. a. uppställts kravet på tre års beredskap (jfr de tidigare i kapitlet redovisade räkneexemplen). De alternativa vägar som står till buds för att tillgodose ett livsmedelsbehov motsvarande produktionen på marginella arealer är 1) alternativa kombinationer av import (med lagerhållning) och intensitetsökning, 2) intensitetsökning på kvarvarande arealer utan ökad lagring (intensitetsökning på den åker som kvarstår sedan marginalarealerna bortfallit) samt 3) fortsatt produktion på marginella arealer. Resultatet av beräkningarna redovisas i tabell VIII: 9. Importen har därvid värderats dels till importpriser (alt. A), dels till inhemska priser (alt. B). Det bör starkt understrykas, att beräkningarna på många punkter varit schematiska och approximativa. Resultaten får därför inte hårdras. De torde dock ge en i stort sett riktig bild av vad de avser att belysa. Det bör framhållas, att importpriserna (vid världsmarknadspriser, alt. A i tabellen) hänför sig till början av 1960-talet (för närvarande — våren 1966 — är importpriserna lägre i förhållande till inhemska priser och produktionskostnader). Det alternativ (1 a) som förutom nedläggning av marginalarealer innefattar

177 Tabell VIII: 9. Beräknade samhällsekonomiska kostnader för alternativa sätt att anskaffa varukvantiteter, som produceras på marginella åkerarealer Milj. kr Fall II Fall I (reduktion av (reduktion av åkerarealen med åkerarealen med ytterligare 500 000 ha 500 000 ha) utöver fall I) Ai Bi Ai Bi

Alternativ

1. Alternativa kombinationer av lagring och intensitetsökning a — Nedläggning av marginalarealer; import och lagring av produkter motsvarande marginalproduktionen b — Nedläggning av marginalarealer; import och lagring av lagringsbara produkter motsvarande marginalproduktionen c — Nedläggning av marginalarealer; import och lagring av fodersäd; produktion inom landet av produkter motsvarande marginalproduktionen genom ökat djurantal och viss omläggning i växtodlingen h d — Lika med l e , men brödsäd importeras och lagras i stället för fodersäd 2. Intensitetsökning på kvarvarande arealer m.m. Nedläggning av marginalarealer; ingen import och lagring (fodersäd importeras dock i fall II); intensitetsökning på kvarvarande arealer samt hos kvarvarande djur; ökning av djurantalet '. Produktion på marginalarealer

orealistiskt

orealistiskt

orealistiskt

1206 A = Världsmarknadspriser. B = Inhemska priser.

import och lagring av produkter motsvarande hela produktionen på de marginella arealerna är, som anges i tabellen, orealistiskt. Anledningen härtill är främst, att alternativet förutsätter en betj'dande lagring av animaliska produkter, något som enligt vad som förut sagts inte är genomförbart. En åtminstone i fall I tänkbar men ändock rätt svårgenomförbar variant (1 b) innebär, att importen och lagringen begränsas till lagringsbara produkter. För fall I har det ansetts meningsfullt att i tabellen ange ett kostnadstal, medan, med hänsyn till den bristande realismen, för fall II så ansetts inte böra ske. övriga hithörande 12

alternativ är realistiska (alternativen 1 c, 1 d och 2 i tabellen). I alternativen 1 c och 1 d är intensitetsökningen i animalieproduktionen kombinerad med viss lagring av brödsäd eller fodersäd (väl att märka en lagring som går betydligt utöver nuvarande beredskapslagring). I alternativ 2 avses intensitetsökning på kvarvarande arealer. Nederst i tabellen återfinns det alternativ (3), enligt vilket produktion förutsatts ske på marginalarealerna på i huvudsak samma sätt som hittills. Såvitt framgår av den nu refererade undersökningen är det uteslutet att i annat än begränsad omfattning i relation

178 till den samlade konsumtionen ersätta inhemsk produktion av animaliska produkter med lagerhållning. Främsta anledningen härtill är, att kraven på omsättning av lagrade varor gör lagerhållningen oproportionerligt dyr och dessutom innebär, att man i fredstid av vissa produkter måste konsumera enbart lagrade varor. För vegetabiliska produkter, med undantag för färskvaror, potatis och vissa margarinråvaror, är det tekniskt möjligt att lagra hela konsumtionsbehovet, eftersom dessa produkter kan lagras under lång tid. Kombinationsalternativen intensitetsökning i animalieproduktionen och ökad import och lagring av fodersäd eller brödsäd (1 c och 1 d) är vid i undersökningen antagna priser ungefär likvärdiga med intensitetsökning på kvarvarande arealer (alt. 2). Den anförda undersökningen tyder alltså på att det vid oförändrad sammansättning av konsumtionen är samhällsekonomiskt fördelaktigast att tillgodose

ett marginellt livsmedelsbehov antingen genom en intensitetsökning i vegetabilieproduktionen (såväl handelsprodukter som fodermedel) i de bättre jordbruksbygderna och på de bättre jordarna, eller genom att väsentligt öka lagringen av importerade vegetabilier (inkl. fodermedel), i båda fallen i kombination med en ökning av animalieproduktionen i dessa områden. Kostnaderna för dessa alternativ synes ungefär lika stora. I den mån man anser sig kunna acceptera en förskjutning av konsumtionen mot större andel vegetabiliska produkter i ett avspärrningsläge blir naturligtvis möjligheterna att sörja för beredskapen genom lagring väsentligt större, vilket vi närmare utreder i del B av betänkandet. Det dyraste alternativet att tillgodose det marginella livsmedelsbehovet är uppenbarligen produktion på marginalarealer (=dåliga eller illa belägna jordar) på sätt som nu sker.

KAPITEL IX

Effektiviseringsvägar för lantbruket

1. Företagsstruktur modern teknik

och driftsformer

vid

A. Inledande översikt Förändringarna i lantbrukets driftsförhållanden avspeglar i mångt och mycket näringslivets utveckling i allmänhet. Denna utveckling kännetecknas framför allt av att maskinella hjälpmedel ersätter kroppsarbete samt att dessa hjälpmedel blir allt mer effektiva och arbetsbesparande. I det moderna industrisamhället utgör övergången till ny teknik en ständigt fortlöpande process. Näringslivet förmår inte omedelbart anpassa sig till vad som enligt forskning och praktiska rön kan betecknas som optimal teknik, dvs. den med hänsyn till känd teknik fördelaktigaste insatsen av arbete och kapital samt andra produktionsfaktorer. Det är för övrigt inte alltid säkert att de företag, som har den modernaste maskinutrustningen, kan uppvisa den bästa lönsamheten. De kan nämligen under en övergångstid ha större totalkostnader än företag med inte fullt så modern kapitalutrustning men lägre kostnader för denna utrustning. I sin helhet uppvisar hela näringslivet och envar produktionsgren i varje ögonblick en skala av modernt och mindre modernt utrustade och arbetande företag. För lantbrukets del har de senaste decenniernas tekniska utveckling främst inneburit, att hästarna ersatts av traktorer. I anslutning härtill har skett en övergång från enklare till mer kompli-

cerade maskiner och redskap i fältarbetet. Elektrifieringen har möjliggjort mekanisering även av arbetsprocesserna vid och i ladugårdar och andra ekonomibyggnader. Utvecklingen har dock här kommit senare i gång och har därför inte hunnit så långt som i fråga om fältarbetet, beroende bl. a. på att en mera långtgående mekanisering av djurskötseln är mer kapitalkrävande än mekaniseringen av fältarbetena. Den sålunda pågående tekniska utvecklingen ställer allt större krav på lantbrukaren och det företag han sköter. Ett familjejordbruk av ordinärt slag ser i dag annorlunda ut än för 10, 20 eller 30 år sedan. Företagsstorleken, mätt med bruttoomsättningen i fast penningvärde, har som nämnts i kapitel IV ökat med i genomsnitt 40 å 45 °/o sedan förkrigstiden, samtidigt som arbetsstyrkan nedgått med hälften. Den effektivitetsförbättring, som sålunda skett, har emellertid inte varit tillräcklig för att tillförsäkra brukarna inkomstlikställighet i jordbrukspolitisk mening (se kap. XIII). Orsak härtill är bl. a. att minskningen av arbetsvolymen skett till priset av ökade kostnader för inköp av kapitalvaror och förnödenheter samt för anlitande av tjänster av olika slag. Det har av oss betraktats som angeläget, att föreliggande brister i lantbrukets struktur och driftsformer analyseras samt att det klargörs, på vilka vägar det är möjligt att förbättra strukturen, effektivisera driften och på så sätt öka

180 lönsamheten. I detta syfte har på vårt uppdrag professor Lennart Hjelm vid lantbrukshögskolan i samråd med en av oss tillsatt arbetsgrupp utfört en undersökning rörande det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar. 1 Vår framställning i fortsättningen bygger i stor utsträckning på denna undersökning.

B. Internationella jämförelser I undersökningen ingår jämförande analyser mellan utvecklingen i jordbruket i Sverige och andra länder (jfr kap. III), nämligen främst Danmark, Västtyskland, Frankrike, Storbritannien, Förenta Staterna och Sovjetunionen. Det framhålls inledningsvis, att nyodlingsverksamheten i alla de nämnda länderna utom i Sovjetunionen numera är ett avverkat stadium. I fråga om intensifiering och förbättrad produktionsteknik över huvud har utvecklingstakten under de senaste decennierna varit snabb. Bland de studerade västeuropeiska länderna synes man i vad gäller utnyttjande av ny produktionsteknik och nya hjälpmedel genomsnittligt sett nått längst i Danmark. I de delar av Sverige, som har med Danmark jämförbara naturliga förutsättningar, torde utvecklingen ha gått väl så långt som i detta land. I Förenta Staterna har man på vissa områden kommit längre än annorstädes. Variationerna är emellertid mycket stora inom amerikanskt jordbruk. Både i Danmark och Förenta Staterna torde satsas betydligt mera på forsknings- och upplysningsverksamhet inom jordbrukets område än i t. ex. Sverige. Arbetstekniska förbättringar har varit starkt framträdande effektiviseringsvägar inom många länder. I stort sett är traktoriseringen numera helt genomförd i Storbritannien och i Förenta Staterna. Den har också genomförts i stor utsträckning i Danmark och Sverige, medan hästdrift i betydande utsträckning alltjämt förekommer i Frankrike, Västtyskland och Sovjetunionen. Ungefär motsvarande skillnad mellan länderna råder även i fråga om spannmålsskördens mekanisering (något bättre läge för Sovjetunionen, särskilt i nyodlingsområdena) . Vallf oderodlingens mekanisering

är alltjämt obetydlig i de flesta länder med undantag av Förenta Staterna och Storbritannien. Samma sak torde kunna sägas om mekaniseringen av många arbetsmoment i animalieproduktionen. Mjölkningsmaskiner förekommer dock nästa hundraprocentigt i de nämnda två länderna samt i Danmark och Sverige. Utöver mekaniseringen har bl. a. arronderingsförbättringar av fastigheterna varit framträdande effektiviseringsvägar. Särskilt gäller detta Västtyskland och Sverige. Där arbetskraften varit knapp och dyr, såsom i Förenta Staterna, Storbritannien och Sverige, har framstegen på det arbetstekniska området varit särskilt framträdande. Arbetskraftsminskningen i jordbruket har jämfört med förkrigstiden varit särskilt påfallande i Förenta Staterna och Sverige samt under 1950-talet även i Västtyskland. Storbritannien och Sovjetunionen har av försörjningspolitiska skäl eftersträvat en stark utbyggnad av produktionen, vilket får beaktas när man bedömer innebörden av att arbetskraftsreduktionen där gått relativt långsamt. I början av 1960-talet var jordbrukets andel av den förvärvsarbetande befolkningen i Sovjetunionen ca 40 °/o, i Danmark (med stor export) och Frankrike omkring 20 %, i Västtyskland (med 75 °/o självförsörjningsgrad) 14 °/o, i Sverige 10 °/o, i Förenta Staterna 8 och i Storbritannien 5 °/o (i Förenta Staterna stora överskott, i Storbritannien ca 50 % självförsörjningsgrad). I alla dessa länder har jordbrukets befolkningsandel under den gångna delen av 1960-talet ytterligare nedgått. I många fall torde mekaniseringen ha varit av sådan omfattning, att arbetskraften, maskinerna och det kvarstående hästbeståndet blivit dåligt utnyttjade. Detta förhållande har framträtt alltmer beroende på att arbetskraften blivit mera odelbar (den består flerstädes snart endast av brukaren och dennes familj) och att maskinkonstruktionerna efter hand blivit allt större. Nu berörda förhållanden har varit incitament till utbyggnad av företagen, i första hand av arealerna men även av djurbesättningarna. På många jordbruk har deltidsarbete inom andra företag och näringar varit en väg att lösa undersysselsättningens problem. Den ojämförligt kraftigaste ökningen av företagsstorleken har skett i Sovjetunionen. 1 Det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar, SOU 1963:66.

181 (Här avses enbart företagsstorleken mätt i åkerareal, jfr kap. IV.) Nedgången i antalet jordbruksföretag sedan förkrigstiden har skett snabbast i Förenta Staterna och Sverige, ö k n i n g e n av medelarealen h a r endast i Sovjetunionen och Förenta Staterna varit mer betydande; i sistnämnda land från 24 till 40 h a åker. Den främsta orsaken till den amerikanska arealökningen är en nedgång av antalet brukningsenheter från 6 till 3 1 l 2 milj. I Storbritannien och Sverige h a r gårdsstorleken arealmässigt ökat med ett par hektar åker (till 20 resp. 15 h a ) , medan i övriga jämförda länder några förändringar knappast skett. Bortser m a n från dellidsjordbruket erhålls överallt högre ökningstal. I Förenta Staterna kan m a n i genomsnitt r ä k n a med en fördubbling av familjejordbruksföretagens åkerareal. Jämförelserna i fråga om företagsstorleken försvåras exempelvis för Sveriges del av att skog är knuten till jordbruket och i Danmarks fall av att en rätt betydande foderimport ger vidgat sysselsättningsunderlag för den till lantbruksföretagen k n u t n a arbetskraften. För att bedöma jordbrukets internationella konkurrenskraft och rationaliseringsmöjligheter med utgångspunkt från gårdsstorleken är uppgifterna o m medelarealerna inte tillräckliga. Av intresse är även att studera fördelningen av brukningsenheterna och av åkerarealen på olika storleksklasser. I D a n m a r k och Storbritannien är ca 50 °/o av brukningsenheterna mindre än 10 ha, i F r a n k r i k e ca 55 °/o, i Sverige 60 % , i Nederländerna 55 °/o och i Västtyskland ca 70 % . Motsvarande siffra för Norge är 90 °/o. Inte mindre än 60 °/o av jordbruksjorden i Storbritannien finns p å gårdar med över 50 ha, 80 °/o på gårdar med över 20 ha. (Härvid bör dock observeras, att bergsområdenas fårbeten m. m. räknats in i arealsiffrorna.) I D a n m a r k och F r a n k r i k e är drygt 60 % av arealen fördelad på brukningsenheter med över 20 ha. Förhållandet är betydligt ogynnsammare för Sverige, Västtyskland och Nederländerna, där inte mer ä n 40 °/o av jordbruksjorden ligger på gårdsstorlekar över 20 ha. I de flesta västeuropeiska länder, där produktionsunderlaget till stor del består av mindre företagsenheter, måste en storleksrationalisering i högre grad än i t.ex. vissa transoceana länder avse sammanläggning av många mindre enheter till företag med sådant arealinnehav, att våra dagars maskinteknik k a n utnyttjas. Förutsättningarna för

en snabb storleksrationalisering blir därför rätt ogynnsamma. I viss utsträckning kan ett bättre utnyttjande av maskinteknikens möjligheter åstadk o m m a s genom specialisering av produktionen. I många länder i Västeuropa h a r övergång till kreaturslös drift vid vissa jordbruksföretag kunnat konstateras, liksom utbyggnad av djurhållningen och ibland koncentration till ett djurslag vid andra. Vidare finns tydliga tendenser till produktionsökning för vissa kvalitetsvaror och specialiteter (kött, ost, pälsdjur, grönsaker e t c ) . I vissa fall har den vertikala integrationen möjliggjort en önskvärd trygghet i avsättning och priser samt påskyndat en effektivisering av produktionen. E n jämförande analys mellan olika länder beträffande det totala resultatet av lantbruksföretagens utbyggnadsoch effektiviseringsprocess är vansklig att genomföra. Med reservation för bristande jämförbarhet hos materialet kan likväl följande uppgifter anföras beträffande arbetsproduktivitetens utveckling (produktionsstegring i relation till arbetskraftsminskningen). Där visar Förenta Staterna, Sovjetunionen och Västtyskland den starkaste ökningen under 1950talet (6 å 7 % årlig stegring). E n något svagare takt (4 a 5 %) uppvisar Danmark, Storbritannien och Sverige. Frankrike redovisar den svagaste ökningen av arbetsproduktiviteten bland de jämförda länderna (ca 3 %). Vid bedömningen av dessa tal får m a n hålla det varierande utgångsläget i minnet. Arbetsproduktiviteten är av olika skäl ett ganska ofullständigt effektivitetsmått. Genom att reducera ökningen av produktvärdet med k o s t n a d e r n a för de ökade insatserna av olika produktionsmedel erhålls ett mått som k a n sägas belysa arbetets nettoproduktivitet. Utvecklingen härav h a r endast kunnat studeras för tre länder. Under de senaste 20 åren h a r nettoproduktiviteten i Danmark ökat med ca 3 % per år samt i Västtyskland och Sverige med 1 1 / 2 å 2 °/o. Beräkningar r ö r a n d e produktionsvärdet per arbetare visar för fyra undersökta länder rangordningen Storbritannien, Danmark, Sverige och Västtyskland. Allmänt bedömt ligger produktionen per arbetare lägre i det svenska jordbruket ä n i Förenta Staterna, D a n m a r k , Storbritannien och Nederländerna m e n högre ä n i Frankrike, Västtyskland och Sovjetunionen. Det är emellertid välbekant, att stora variationer föreligger mellan olika delar av dessa länder. Detta

182 gäller inte minst Sverige. För Sveriges del försvåras jämförelserna också av att jordbruk och skogsbruk i stor utsträckning bedrivs gemensamt. C. Olika effektiviseringsvägar Vad angår de fortsatta effektiviseringsmöjligheterna i svenskt jordbruk och dettas konkurrenskraft över huvud får man inte bortse från att de naturliga förutsättningarna i vissa områden är mindre gynnsamma. Starkt varierande naturbetingelser råder dock även i de flesta andra länder. Såsom påpekats i kapitel III ger framstegen inom växtförädling m. m. numera dock vidgade möjligheter alt anpassa jordbruksdriften till de naturliga förutsättningarna. I fråga om mekanisering står sig Sverige väl i jämförelse med andra länder och redovisar nu en relativt låg arbetsförbrukning i jordbruket. Tekniskt sett torde ändock betydande möjligheter finnas att gå vidare även på detta område, lika väl som när det gäller att förbättra utnyttjandet av maskinparken. Utvecklingstakten synes emellertid främst betingas av sysselsättningsmöjligheterna i andra näringar och förutsättningarna för att öka företagsstorleken. Ur topografisk synpunkt är hindren för utökning av företagsstorleken i allmänhet inte särskilt påfallande. Institutionella förhållanden, vilka berörs längre fram i kapitlet, gör dock att förutsättningarna för att utvidga företagen i svenskt jordbruk ändå får betecknas som i allmänhet mindre goda. Även en ganska snabb minskning i antalet småbruk leder nämligen, som erfarenheten visar, till en ganska obetydlig ökning av arealstorleken hos företagen (jfr kap. IV). Det är uppenbart, att lantbruket numera fått flera rationaliseringsvägar att välja mellan än tidigare, då främst produktionstekniska förbättringar stod till buds i form av växt- och djurförädling,

rationellare växtodlings- och utfodringsmetoder, bevattning, torrläggning m. m. Arbetsrationalisering (mekanisering, effektivare byggnader, bättre arbetsorganisation, förbättrad arrondering e t c ) , storleksökning och specialisering tilldrar sig ett allt större intresse. I detta sammanhang kan också nämnas strävandena till vertikal och horisontell integration. Under de senaste decennierna har produktivitetsförbättringarna i svenskt jordbruk inte i samma utsträckning som i flertalet andra länder i Västeuropa tillkommit genom stegrad intensitet. Produktionstekniska förbättringar har skett, men utan att leda till nämnvärt ökad totalproduktion. Industrins vitbyggnad och den höga sysselsättningen har drivit fram en stark reduktion av arbetskraften inom jordbruket och därmed en livlig mekanisering. Såsom framgått av redogörelsen i kapitel V har totalproduktionen vid normala produktionsförhållanden under senare år varit i stort sett oförändrad. För framtiden förutses stagnation eller nedgång. Det torde ofta vara lättare att öka produktiviteten om åtgärderna koncentreras till att stegra intensiteten än om tyngdpunkten läggs på kostnadsreducering och överförande av främst arbetskraft från jordbruket till andra näringar. Dylika åtgärder är helt naturligt förenade med stora anpassningsproblem både med avseende på företagsstrukturen och för arbetskraften. Den ökade användningen av maskinella hjälpmedel i lantbruket har kommit till stånd för att ersätta dragdjur och mänsklig arbetskraft. Inte alltid har inköpen av traktorer och andra mekaniska hjälpmedel varit rationella i den mening, att de lett till ökad lönsamhet. De har emellertid framtvingats av den utflyttning av folk som följt med industrins utbyggnad och den höga sysselsättningen. Maskinanskaffningen har därför i stor utsträckning

183 skett utan att de nya hjälpmedlen varit anpassade till de gårdstyper, där de kommit att utnyttjas. Anskaffandet medför lätt outnyttjad kapacitet av såväl tekniska anordningar som i vissa fall av arbetskraft. Företagen riskerar att få en disharmonisk produktionsapparat med dålig lönsamhet som följd. I vissa fall, exempelvis vid specialisering (bl. a. kreaturslös drift), har detta lett till ökad säsongvariation i arbetsförbrukningen. En viktig väg för svenskt lantbruk att effektivisera driften och öka lönsamheten vore att åstadkomma ett bättre utnyttjande och en bättre samordning av produktionsfaktorerna. I den undersökning som här refereras ingår en analys, grundad på material från Lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning (JEU), som syftar till att belysa det marginella utbyte (ökat netto i förhållande till varje nytillskott av produktionsmedel) olika produktionsresurser kan ge vid ytterligare ökning av insatsen för ett 15-hektars-jordbruk. För gårdar i storleksgruppen 10—20 ha åker kan redovisas följande resultat för 1956 och 1961: 2

Jordbruksjord Arbetskraft i växtodlingen Maskiner Gödselmedel Div. förnödenheter i växtodlingen Investeringar i djur Arbete i djurskötseln Ekonomibyggnader Inköpt foder Hemmaproducerat foder Skogsmark med växande skog Arbete i skogsbruk

2,90 0,50 0,40 1,70

1,76 0,32 0,34 2,06

1,10 5,40 0,10 0,70 1,20 1,00 1,30 (0,60)

1,60 5,30 0,00 0,25 1,09 0,85 0,89 (0,44)

Det är självfallet, att dessa produktivitetstal är osäkra (de betingas bl. a. delvis av de prisrelationer som rådde de år undersökningen avser). Variationerna mellan olika områden är dock små. Liknande resultat har erhållits även från

andra länder. Undersökningsresultaten visar, att marginalprodukten är ringa för maskiner, arbetskraft och byggnader, där outnyttjad kapacitet föreligger. Den är däremot hög för åkerjord och skogsmark, djur och vissa förnödenheter. Orsaken till detta är att insatsen av dessa faktorer är för liten i förhållande till arbetskraft och mekanisk utrustning. De låga marginalvärdena för arbetet i skogen anses bero på att arbetsinsatsen i mycket ringa grad använts för avverkning och effektiv skogsvård. Till mycket stor del har det insatta arbetet avsett huggning av husbehovsved. Den slutsats som dras av undersökningsresultaten är, att det blir en angelägen uppgift för lantbruket att vid de enskilda företagen åstadkomma ekonomiskt lämpligare proportioner mellan tillgänglig arbetskraft, mark och realkapital än vad som för närvarande är fallet. De senaste årens utveckling har ofta medfört, att balansen mellan dessa produktionsfaktorer förskjutits på ett ur ekonomisk synpunkt mindre gynnsamt sätt. Det finns i princip två vägar, som är tänkbara för att åstadkomma en bättre balans mellan insatsen av olika produktionsfaktorer. Antingen måste man öka insatsen av mark och djur samt justera de rörliga insatserna härefter eller måste man minska insatsen av arbetskraft och inventarier. Sannolikt är båda dessa vägar möjliga att gå. Vägen mot minskade insatser i ett enskilt företag torde dock vara svårframkomlig och i viss mån motverkas sådana åtgärder av tekniskaekonomiska krafter. En förbättring av balansen mellan olika resurser genom ökad insats av produktionsmedel med hög marginalprodukt förefaller därför vara en mera allmängiltig lösning. 2 År 1961 ingick inte i den ursprungliga undersökningen.

184 Det bör understrykas, att det framräknade marginalutbytet inte gäller i de fall åtgärderna kan antas påverka totalproduktionens storlek. En ökad insats av mark genom sammanläggning av olika lantbruksföretag, åtföljd av erforderliga justeringar av övriga resurser, anges därför vara den väg som säkrast och mera allmänt leder till en mera ekonomisk lantbruksproduktion. För att detta resultat skall uppnås erfordras vidare, att storleksrationaliseringen sker under noggrant beaktande av de driftstekniska och driftsekonomiska förutsättningarna. Tyngdpunkten i undersökningen utgör försöken att klargöra hur till nu användbar teknik anpassade lantbruksföretag bör vara uppbyggda och organiserade under skilda produktionsförutsättningar, ävensom hur denna anpassning bör framdeles fortskrida med hänsyn till förväntad teknisk utveckling. Med Sveriges starkt växlande betingelser för jordbruksdrift är det självklart, att en dylik undersökning endast kan vara allmänt orienterande och främst antyda vilka utvecklingsvägar som är mest lönsamma. Vid skisseringen av de nya organisationsformerna har erfarenheterna från de internationella jämförelserna och från den nyss redovisade räkenskapsanalysen utnyttjats. Kalkyleringen har varit syntetisk, grundad på räkenskaps- och försöksmaterial, arbetsstudier och tekniska överväganden av anlitade experter. Driftsplanerna har i regel framräknats med hjälp av den s. k. lineära programmeringsmetoden, varvid syftet varit att maximera ersättningen för viss bestämd mängd arbetskraft. En expansion i den förut antydda riktningen erfordrar i stor utsträckning nya arbetsformer för de enskilda lantbruksföretagen. De vägar, som leder i denna riktning, avser produktions- och arbetstekniska förbättringar, storleksrationalisering samt specialisering och in-

tegration. Återstoden av detta kapitelavsnitt ägnas en beskrivning av de nya vägarna för effektivisering inom lantbruket. I den refererade undersökningen har analysen genomförts i två steg. Man har först frågat sig, vilken lönsamhetsökning som kan erhållas genom tekniska förbättringar inom ramen av de vid företagen befintliga resurserna. Därefter har man studerat effekterna på företagsstorlek och lönsamhet av en utbyggnad av företagen, så att en optimal mängd andra resurser kombineras med viss arbetskraftsmängd.

a. Omdisponering

av befintliga

resurser.

— Vad först angår den sannolika effekten av som möjliga bedömda produktions- och arbetstekniska förbättringar av befintliga lantbruksföretag har utgångspunkten för kalkylerna varit bokföringskontrollerade lantbruk i storleksgrupperna 5—50 ha åker. Inom ramen för dessa gårdars genomsnittliga resurser har i undersökningen introducerats en mera rationell teknik (»Teknik 60») än den som några år in på 1960-talet genomsnittligen varit för handen. Med Teknik 60 förstås den produktions- och arbetsteknik, som då ansetts bäst och som befunnits möjlig att arbeta med i praktisk-ekonomisk drift. Den på så sätt beräknade avkastningen i växtodling och husdjursskötsel har i praktiken i stort sett uppnåtts vid den bästa fjärdedelen av bokföringsgårdarna. Det kalkylerade hektarutbytet har dock ansetts uppnåeligt endast på ca 2/3 av de arealer, som kan förväntas bli brukade på längre sikt. På grundval av Teknik 60 och räkenskapsgårdarnas genomsnittliga resurser har också utarbetats en ekonomiskt optimal driftsinriktning. Beräkningarna har baserats på 1960 års priser och prisrelationer. Enligt beräkningarna skulle vid ut-

185 nyttjande av optimal teknik ersättningen för all insatt arbetskraft (brukaren, familjen, anställda) kunna höjas med i runt tal 35 °/o. Ytterligare 15 % förbättring skulle uppnås om driftsinriktningen blev optimal. En omläggning till optimal driftsinriktning synes emellertid medföra en sådan snedvridning av den totala produktionen, att det är tveksamt om man vid en bedömning för jordbruket i dess helhet kan medräkna sistnämnda procenttal. Ökningen av ersättningen till arbetskraften blir något större i de sämre jordbruksområdena än i bättre bygder, vilket är naturligt med hänsyn till standarden i utgångsläget. I allmänhet är förskjutningarna i produktionsinriktningen små. Inom ramen av föreliggande produktionsapparat och resurser i övrigt är driften nämligen ganska bunden. I regel blir dock djurantalet något högre än i nudriften, varigenom resurserna utnyttjas bättre. I de flesta områden har mjölkproduktionen vid använt beräkningssätt ganska god konkurrenskraft gentemot andra produktionsgrenar. Den högre avkastning per areal- och djurenhet, som »Teknik 60» innebär, och det i vissa områden något utökade djurantalet per gård vid optimal driftsorganisation skulle, om den genomfördes omedelbart vid samtliga jordbruk, resultera i en produktionsökning gentemot nudriften av 15 % för spannmål, 70 °/o för mjölk och 20 % för fläsk. En omedelbar övergång till de företagsformer och den tekniska nivå, som medför dylika produktionsstegringar på lantbruksföretagen skulle alltså, vid nuvarande totala resurser i form av mark, arbete etc. få stora konsekvenser på den totala produktionsvolymen och därmed på marknadspriserna och lönsamheten i jordbruksföretagen. För att få dessa konsekvenser belysta har på vårt uppdrag på företagsekonomiska institutionen vid lantbrukshögskolan som komple-

ment till undersökningen gjorts ett försök att sammanföra de optimala planerna för enskilda företag i olika delar av landet till en totalkalkyl för hela landets jordbruksproduktion. En dylik kalkyl har emellertid av olika skäl bedömts synnerligen vansklig att genomföra. I stället har man fått gå tillväga på ett annat sätt för att få fram resultat, som skulle kunna ge en uppfattning beträffande det problem, som vi velat ha belyst. Vid lantbrukshögskolan pågår sedan några år studier rörande jordbruksproduktionens optimala lokalisering. En första, metodologisk del i denna studieserie har tidigare publicerats. 3 Denna studie baseras på samma material som arbetsgruppens undersökning om effektiviseringsvägar i svenskt lantbruk. Studien kan — med i det följande angivna reservationer — ge ett begrepp om hur stor del av nuvarande resurser i form av åker, arbetskraft (och byggnader), som behövs för att med hjälp av »Teknik 60» (eller »Teknik 56—60») fylla det totala konsumtionsbehovet i landet. Från lantbrukshögskolans sida har framhållits, att beräkningarna ger en starkt förenklad bild av verkligheten. Sammanfattningsvis ger beräkningarna vid handen, att om genomsnittlig teknik vid JEU-gårdarna 1956—60 (»Teknik 56— 60») kunde genomföras och produktionen samtidigt kunde lokaliseras optimalt, en jordbruksproduktion motsvarande nuvarande konsumtionsvolym skulle kunna framställas med betydligt mindre insats av mark, arbetskraft och byggnader än som för närvarande utnyttjas för jordbruksproduktion. Beräkningarna har också utsträckts att avse läget i mitten av 1970-talet. Om nuvarande utvecklingstendenser består i framtiden kan man anta, att det 1975 finns 3 Birowo, A. T.: Programming models for regional planning: An approach to the problem of regional specialization in Swedish agriculture. Dept. of Agricultural Economics. Agric. College of Sweden, Uppsala 7, 1963.

186 tillgängliga inom jordbruket 2,65 å 2,90 milj. ha åker och arbetskraft motsvarande ca 320 milj. manstimmar — jfr de i kapitel V redovisade prognoserna. Dessa resurser skulle enligt beräkningarna räcka väl till för produktion av landets behov av jordbruksprodukter om »Teknik 60» då vore en genomsnittsteknik och om optimal lokalisering av jordbruksproduktionen förelåg. Det vore sannolikt, att de 1975 tillgängliga resurserna skulle räcka till även om endast »Teknik 56—60» hade uppnåtts respektive om produktionen inte lokaliserats fullt optimalt. Det bör understrykas, att ett fullt utnyttjande av modern teknik och en helt optimal driftsorganisation naturligtvis aldrig kan uppnås — något som för övrigt gäller för alla näringar. Bl. a. föreligger inte alltid tillräckliga personliga förutsättningar hos brukarna att utnyttja denna teknik. Också en övergång till en i och för sig möjlig rationellare teknik och driftsinriktning skulle emellertid automatiskt medföra stora överskott för vissa produkter och därmed verka starkt pristryckande, om den inte åtföljdes av åtgärder syftande till krympning och omfördelning av de samlade produktionsresurserna. b. Optimala resurskombinationer. — Som en andra etapp i den refererade arbetsgruppens undersökning har prövats effekten av en utbyggnad av de enskilda lantbruksföretagens storlek jämfört med nuläget. Härvid har arbetskraftsresurserna antagits utgöra alternativt 3 000, 5 000 resp. 7 000 manstimmar per år. Det förtjänar särskilt understrykas, att man utgått från en viss arbetsinsats och att man alltså frångått åkerarealen som mätare av jordbruksföretagens storlek. Med denna arbetskraft har kombinerats mark (åker och/eller skogsmark), djur och annat kapital i ekonomiskt optimala proportioner. Kalkyleringen har gjorts på grundval av »Teknik 60» och 1960 års priser; denna

förutsättning är hållbar endast om det totalt sett inte sker någon produktionsökning som medför en marknadssituation med pressade priser. Trots att variationen i förutsättningarna begränsats avsevärt i förhållande till faktiska betingelser inom svenskt lantbruk har man kommit fram till mycket varierande företagsstorlekar och driftsformer. Flera huvudsakligen på kreatursskötsel inriktade alternativ synes ha goda förutsättningar att hävda sig ekonomiskt även om fodret helt skulle inköpas och inga åkerarealer erfordras. Detta gäller dock ej grovfoderkonsumerande djur utan främst gödsvin och gödkycklingar. I produktionsplaner med växtodling för slättbygderna uppgår arealen jordbruksjord vid de tre arbetskraftsalternativen till 60, 120 resp. 150 ha, om produktionen i huvudsak baseras på handelsväxter och i viss utsträckning på uppfödning av slaktsvin. Dessa program är genomgående de ekonomiskt mest lönande med undantag av vissa specialiserade djuralternativ. Mjölkproduktionen — som kräver mindre arealer — har vid full rörlighet i resurserna sämre konkurrensförmåga i slättbygderna. För att den skall ingå i programmen krävs en intäktshöjning av 20—30 %>. Detta har gett anledning till en specialstudie av mjölkproduktionens ekonomiska förutsättningar. En tillfredsställande lönsamhet synes inte kunna uppnås vid 1960 års priser utan en mycket effektiv produktion och specialiserad drift med hög avkastning i grovfoderodlingen. Inom skogsområdena förekommer ofta mjölkproduktion och köttproduktion i de ekonomiskt optimala programmen för kombinerade jord skogsbruksföretag. Åkerarealerna varierar därvid (i olika kombinationer) från 20 till 80 ha och skogsarealerna från 30 till 250 ha per företag, beroende på arbetsstyrka och driftsinriktning. Vid rena skogsbruk, som också studerats, uppgår skogsarealen till 100—200 ha per man. Ren jordbruksdrift ger inom skogsbygderna i allmänhet låg arbetsersättning, såframt den inte kombineras med ett väl betalt deltidsarbete. En kombination med skogsbruk är företagsekonomiskt önskvärd även i vissa slättbygder genom att arbetsfördelningen under året blir jämnare och vissa risker elimineras. För att exempelvis kunna utnyttja

187 arbetskraften mera fullständigt inom Gnsoch Ss-områdena krävs ca 100 ha skogsmark vid de studerade handelsväxtalternativen.

Såsom framgår av denna redogörelse påverkas företagens kalkylerade optimala driftsinriktning starkt av förutsättningarna i fråga om bl. a. prisnivå och prisrelationer. Det behövs ofta mycket stora insatser av mark och kapital per man för att nå en tillfredsställande arbetsersättning. I regel uppnås inte god lönsamhet förrän företaget sysselsätter minst två man; vid specialiserad animalieproduktion kan dock en man vara tillräckligt. Proportionerna växlar starkt med naturliga betingelser, driftsinriktning och teknisk nivå. Driftsrationalisering måste ske hand i hand med storleksrationalisering för att effektiva företag skall kunna skapas. Det krävs en ömsesidig anpassning mellan företagets storlek och kapitalutrustning å ena sidan samt driftsinriktning och teknik å den andra. Den tekniska utvecklingen leder eljest lätt till disharmoni i detta hänseende. En anpassning kan lättast komma till stånd vid tidpunkten för nybyggnad och arealkomplettering. Om en sådan ej sker, kan stora felinvesteringar lätt göras. Noggranna överväganden erfordras i fråga om markanvändning, kombinationen jordbruk/skogsbruk, anläggningarnas konstruktion och omfattning etc. Som utgångspunkt för dessa överväganden krävs en väl genomtänkt drifts- och utvecklingsplan. Trots en allmänt genomförd storleksrationalisering kan den förbättrade produktionstekniken, som förut berörts, leda till ökat utbud och därmed verka pristryckande. Särskilt gäller detta för fläsk, gödkyckling, spannmål och oljeväxter. Mjölkproduktionen har under angivna förutsättningar svårare att hävda

sig än i en kortsiktig planeringssituation. De större företagen är därtill mycket känsliga för prisvariationer. En genomgående ökning eller sänkning av produktpriserna med 10 °/o ändrar arbetsersättningen med 30—50 °/o. Företagsstorleken har en väsentlig inverkan på lönsamheten och arbetsersättningen. Först vid en årlig omsättning av 100 000—150 000 kr i företagen beräknas »Teknik 60» mera fullständigt kunna utnyttjas och en lönsamhet uppnås som ger insatt arbete och kapital en ersättning som motsvarar dess värde vid alternativ användning. Undersökningen har ej gett belägg för att mycket stora företag i lönsamhetsavseende skulle vara väsentligt överlägsna rationella familjeföretag med nämnd omsättning. Inte heller de större företagen synes kunna existera utan en hög teknik. c. Specialisering och integration. — På grund av att förutsättningarna för en snabb utbyggnad av lantbruksföretagens storlek är mindre goda, beroende främst på att huvuddelen av åkerjorden är fördelad på små brukningsenheter, har i undersökningen intresset även varit inriktat på andra åtgärder än de hittills berörda, som kunde resultera i ett bättre utnyttjande av fasta resurser. I första hand gäller detta specialisering av produktionen, varvid djurskötseln är av särskilt intresse. Det synes dock orealistiskt att tänka sig en generell lösning för alla nu bestående mindre jordbruk genom en utbyggnad av djurhållningen. Detta skulle kräva en högst väsentligt utvidgad import av fodermedel och nödvändiggöra en omfördelning av produktionen, så att det större jordbruket endast producerade spannmål och oljeväxter och det mindre animalier. Alternativet skulle leda till starkt ökad totalproduktion och torde i större utsträckning inte kunna

188 genomföras utan produktionsdirigering. Det skulle ej heller öka jordbrukets samlade konkurrenskraft. I detta sammanhang behandlas i undersökningen även integrationen. En vidgad horisontell integration (gemensam maskinanvändning, skogsbruksområden m. m.) är en väg att nedbringa höga anläggningskostnader och utnyttja skickliga driftsledare bättre. I viss mån kan den ekonomiska föreningsrörelsen inom jordbruket betraktas som ett led i integrationen. Den vertikala integrationen är av betydelse bl. a. ur avsättningssynpunkt och för att stabilisera prisnivån, varigenom riskerna minskar. I vissa fall kan den också leda till en effektivisering av produktionen. Den är tills vidare av störst intresse för sådana lättförstörbara produkter som kräver hög och enhetlig kvalitet även i råvaruledet. cl. Förbättrad teknik. — Vad som hittills sagts i fråga om den tekniska utvecklingens krav på jordbruket gäller i huvudsak vid 1960 års teknik. Utvecklingsmöjligheter för jordbruket belyses i undersökningen även för förväntad teknisk utveckling (»Teknik 75»). Denna utveckling, vilken givetvis är svårbedömbar, kan få konsekvenser även i fråga om företagsstorlek, produktionsinriktning och lönsamhet. Av undersökningen framgår, att om »Teknik 75» tillämpas på JEU-gårdarnas nuvarande resurser, små förändringar sker i produktionsinriktning och ringa förbättring av lönsamheten. Motsvarande erfarenheter ger den faktiska utvecklingen vid JEU-gårdarna under senare år. Även om arbetskraften successivt kan frigöras i takt med en ny tekniks krav skulle arbetsersättningen enligt undersökningen endast kunna förbättras med ca 1 % per år. Särskilt med hänsyn till att arbetskraften i praktiken inte kan frigöras i

takt med införandet av den nya tekniken och till att årlig ändring i teknik är omöjlig att genomföra till följd av högre anpassningskostnader, kräver detta för jordbrukets framtid allvarliga perspektiv särskilt beaktande. Det anges i undersökningen, att en mera väsentlig förbättring av arbetsersättningen först kan påräknas, när resurserna anpassats till den tekniska utvecklingen. Vid en successivt skeende sådan anpassning skulle arbetsersättningen kunna öka med ca 4 % per år. Därvid krävs en ständig utbyggnad av företagen, dvs. att arbetskraften kombineras med allt större mängd mark och kapital. På 15 år skulle arealerna och kapitalet i optimala produktionsplaner och vid en arbetsstyrka av 5 000—7 000 manstimmar härvid behöva öka 50— 100 °/o. Det förtjänar därför starkt understrykas, att storleksrationaliseringen inte får betraktas som en engångsåtgärd utan ständigt måste fortgå i takt med den tekniska utvecklingen. Det bör slutligen än en gång anmärkas, att en fullständig anpassning till den tekniska utvecklingen naturligtvis inte kan äga rum i verkligheten, bl.a. beroende på oklarhet om utvecklingen, höga anpassningskostnader, brist på resurser, risker m.m. Vidare måste uppmärksammas, att långfristiga investeringar lätt binder produktionen. Delar av rationaliseringsvinsten torde också vandra över till konsumenterna. Den långsiktiga, praktiskt möjliga förbättringen av arbetsersättningen torde därför ligga väsentligt under förut angivna teoretiskt beräknade 4 % om året. Den verkliga produktivitetsförbättringen (netto) har under de senaste 20—25 åren i genomsnitt uppgått till ca 2 % per år. Vi anser det dock troligt, att en något snabbare takt kan förväntas framdeles, om insatserna i utvecklingsarbetet ökar.

189 2. Utvecklingsproblem

i

lantbruket4

Den undersökning rörande det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar, som i det föregående presenterats, anser vi vara värdefull vid planeringen av den fortsatta rationaliseringsverksamheten inom lantbruket, både den som sker med stöd från det allmännas sida och den som sker utan sådant stöd. De arbetsformer i modellform som beskrivits klargör enligt vår uppfattning några av de vägar man bör kunna gå i utvecklingsarbetet inom näringen i syfte att stegvis öka effektiviteten och därmed förbättra lönsamheten. Även om undersökningsresultaten måste bedömas med försiktighet, ger de dock enligt vår mening underlag för ett konstaterande, att det genom tillämpning i ökad utsträckning av rationell teknik och driftsorganisation samt genom utbyggnad av företagsstorleken finns förutsättningar för en väsentlig höjning av arbetsersättningen i lantbruket. Den förbättrade produktionstekniken kan emellertid, såsom redan framhållits, lätt leda till överskott och pristryck, om den inte kombineras med en krympning av produktionsapparaten. Såsom framgått av kapitel V försiggår viss sådan krympning. I vad mån denna sker med tillräcklig snabbhet för att utan marknadskomplikationer möjliggöra en rimlig effektiviseringstakt inom jordbruket tillhör de frågor, som vi tar upp till behandling i den senare delen av detta betänkande. Vi vill emellertid redan i detta sammanhang framhålla, att ökade insatser för att främja en utbyggnad av lantbruksföretagen och en förbättring av deras organisation och den teknik som där tillämpas förutsätter ökade insatser för att överföra arbetskraft till andra näringar.

varit att föreliggande tekniska landvinningar kan utnyttjas i en utsträckning som är att anse som ekonomiskt rationell. Såsom framgått av det föregående förutsätter vidare en utbyggnad av lantbruksföretagen till rationellare enheter i mycket stor utsträckning väsentligt större markinnehav än vad som för närvarande i genomsnitt finns inom det svenska lantbruket. I produktionsplanerna med växtodling på slättbygderna uppgår den behövliga arealen åker vid de tre tidigare angivna arbetskraftsalternativen till 60, 120 resp. 150 ha i de fall produktionen i huvudsak baseras på handelsväxter men därjämte i viss utsträckning på uppfödning av slaktsvin. Mjölkproduktionen kräver visserligen mindre arealer, men ger å andra sidan sämre lönsamhet. Inom skogsområdena krävs i de kombinerade jordbruks/skogsbruksföretagen från 20 till 80 ha åker och från 30 till 250 ha skogsmark per företag, allt beroende på och varierande med arbetsstyrka och driftsinriktning. Det arealunderlag, som sålunda behövs i ett rationellt lantbruksföretag, kan förefalla högt för familjeföretag under svenska förhållanden. Ett lantbruk, som skall kunna utnyttja föreliggande tekniska möjligheter, måste emellertid otvivelaktigt sikta mot betydande markinnehav. I de flesta bygder torde också i dag redan förekomma exempel på de företagstyper som här skisserats. Det är uppenbart, att utbyggnad till de företagsstorlekar, som vid undersökningen framkommit såsom önskvärda, erbjuder stora svårigheter. Särskilt gäller detta med tanke på att fortfarande ca 90 °/o av alla brukningsenheter har åkerarealer mindre än 30 ha och att omkring hälften av dessa antingen saknar skogsareal eller har högst

Vid planeringen för de i undersökningen belysta nya organisationsformerna i lantbruket har en utgångspunkt

* Problem speciella för de kombinerade jordbruks/skogsbruksföretagen behandlas i kapitel X.

190 10 ha skogsmark. En utbyggnad av företagsstorleken genom sammanläggning av fastigheter synes visserligen pågå i ökande utsträckning. Takten måste dock väsentligt påskyndas för att möjliggöra ytterligare effektivisering och därmed förbilligande av driften och ökad lönsamhet. Till de problem som sammanhänger med markanskaffningen återkommer vi i den senare delen av detta betänkande. Markanskaffningen och storleksrationaliseringen i övrigt medför ett väsentligt ökat kapitalbehov per företag. I de i undersökningen skisserade företagsformerna anges medelinvesteringen per helårssysselsatt vid kreaturslös drift till ca 200 000 kr i mellersta Sverige och till ca 400 000 kr i södra Sverige. Vid mjölkproduktion blir i dessa landsdelar kapitalbehovet i allmänhet mindre än vad nu angetts. Detsamma gäller generellt företagen i norra Sverige. Vid specialiserad djurhållning kan kapitalbehovet lätt uppgå till 150 000—300 000 kr per sysselsatt. Räknat i dagens (1966 års) penningvärde blir beloppen högre än vad som sålunda angetts i undersökningen. Med dessa stora kapitalbehov är det uppenbart, att finansieringsproblemet kommer att kräva väsentligt ökad uppmärksamhet. Anskaffningen av kapital erbjuder därvid kanske inte så stora problem som återbetalningen. Då lönsamheten inte kan beräknas bli så hög, att den lockar till chanstagande, är det inte sannolikt att ifrågavarande företag kommer att bli förverkligade i större utsträckning utan att tillfredsställande kreditmöjligheter står till buds. Lantbrukets hittillsvarande kapitalutveckling och nytillträdande lantbrukares finansiella problem har på vårt uppdrag kartlagts och analyserats av arbetsgruppen rörande jordbrukets kreditförsörjning. Resultaten har tidigare publicerats, 5 men återges här i korthet.

Arbetsgruppens undersökning rörande lantbrukets kapitalutveckling visar, att av enskilda personer brukade jordbruksfastigheters taxeringsvärde (vari ej ingår de utarrenderade fastigheterna) stigit från 7 900 milj. kr 1952 till 10 700 milj. kr 1960. Vid en uppskattning av fastighetsvärdena till marknadsvärden ökas dessa beopp till 11 900 resp. 14 400 milj. kr. Andra tillgångar än jordbruksfastigheter (husdjur, inventarier, förråd, föreningsandelar, bankmedel och övriga tillgångar) uppskattades för 1952 till 6 700 milj. kr och för 1960 till 8 900 milj. kr. Skuldsättningsgraden i lantbruket har något höjts från 1952 till 1960. Genomsnittligt för samtliga brukarkategorier innebär detta, att skuldprocenten (summa skulder i förhållande till summa tillgångar) stigit från 29 till 30 %> (vid taxeringsvärdering av fastigheterna) resp. från 23 till 25 %> (vid marknadsvärdering av fastigheterna). För självägande var motsvarande skuldprocent vid taxeringsvärdering 29 såväl 1952 som 1960, medan den vid marknadsvärdering steg från 23 till 24 %. Skuldprocenten för arrendatorer steg från 27 till 31. I investeringarna har vissa förskjutningar ägt rum under den studerade perioden. Sjunkande investeringar redovisas sålunda för markanläggningar i jordbruket (diken, vägar m.m.). De statistiskt kända nyinvesteringarna i sådana markanläggningar uppgick 1952 till 63 milj. kr och 1961 till 49 milj. kr. En ännu kraftigare sänkning redovisas för lantbrukets nybyggnadskostnader. Dessa sjönk från 129 milj. kr 1950 (därav ekonomibyggnader 78 milj. kr) till 88 milj. kr 1961 (därav ekonomibyggnader 57 milj. kr). Beaktas penningvärdets fall blir nedgången ännu mer markant. Sammanlagt har under åren 1950—61 nyinvesterats 772 milj. kr i ekonomibyggnader och 558 milj. kr i bostadshus för lantbruket. En ökande tendens visar investeringarna i markanläggningar för det enskilda skogsbruket (nyplantering av skog samt anläggning av skogsvägar och skogsdiken). Beloppet av sådana nyinvesteringar kan för åren 1950—61 uppskattas till 218 milj. kr. — Lantbrukarnas skogskapital tycks ha sjunkit i värde under den aktuella perioden, vilket främst beror på de sänkta rotvär5 Kapitalutvecklingen i det svenska lantbruket, SOU 1964:8; Ny till trädda lantbrukares finansiella problem, Meddelande nr 6—1963 från Jordbrukets Utredningsinstitut.

191 dena på skogen (sänkta bruttopriser på skogsprodukter, ökade avverkningskostnader). — Husdjurskapitalet h a r däremot stigit i värde från 2,3 till 3,3 miljarder kr. Den kraftigaste investeringsökningen redovisas för inventarier. Det årliga beloppet för inventarieanskaffningar beräknades för 1950 till 263 milj. kr och för 1961 till 431 milj. kr. Sammanlagt för åren 1950—61 h a r de kända investeringarna i inventarier för jordbruket uppskattats till 1 875 milj. kr i traktorer och 1 917 milj. kr i andra inventarier. — En kraftig ökning redovisas också för insatskapitalet i jordbrukets ekonomiska föreningar (från 223 milj. kr 1950 till 612 milj. kr 1961). År 1961 utgjorde lantbrukets kända kreditvolym 4 899 milj. kr. De största kreditgivarna var sparbanker (1562 milj. k r ) , landshypoteksföreningar (1 390 milj. kr) och jordbrukskassor (1 111 milj. k r ) . Affärsbankernas krediter till enskilda lantbrukare uppskattades till 521 milj. kr och försäkringsbolagens till 17 milj. kr (de senare redovisade därutöver 294 milj. kr som belåning av jordbruks- och skogsfastigheter ägda av aktiebolag m. fl.). Vidare uppgick de statliga jordbrukskrediterna till 298 milj. kr. F r å n 1950 till 1961 h a r flertalet kreditgivare ökat sina lån till jordbruket. De statliga lantbrukskrediterna uppgick dock till samma belopp (298 milj. kr) budgetåret 1949/50 som budgetåret 1960/61. Utvecklingen har inneburit en förskjutning i utlåningsökningen mellan kreditgivarna. F r å n 1950 till 1961 har landshypoteksföreningarnas utlåning sålunda ökat med 90 °/o, sparbankernas jordbrukskrediter med 68 °/o, jordbrukskassornas utlåning till enskilda lantbrukare med 186 °/o och affärsbankernas lantbrukskrediter med 32 % . Nyutlåningen från flertalet av de statliga lånefonderna för lantbruksändamål har num e r a avvecklats. Det statliga stödet till lantbrukets kreditförsörjning utövas i stället genom kreditgarantier för i enskilda kreditinrättningar upptagna lån. Arbetsgruppens undersökning rörande nytillträdda lantbrukares finansiella problem bygger på intervjuuppgifter från 154 ny tillträdda lantbrukare, som börjat som företagare under tiden 1958, 1959 och första halvåret 1960. Av dessa var 66 helt självägande, 78 helt arrendatorer och 10 »biandbrukare» (med både ägd och arrenderad å k e r ) . Av de undersökta brukningsenheterna

omfattade 40 °/o storleksgruppen 5—10 ha åker, 44 °/o storleksgruppen 10—30 ha och 16 °/o storleksgruppen 30—100 ha. De självägande och »biandbrukarna» hade i 80 % av fallen förvärvat gården genom köp. Förvärv genom enbart arv eller gåva var relativt sällan förekommande, övertagandet efter föräldrar var mycket vanligt. Utarrendering mellan föräldrar och b a r n var ett vanligt sätt att lösa generationsväxlingsfrågan. Medelåldern vid frånträdandet för gårdens förutvarande (för arrendegårdar nuvarande) ägare var 62 a 63 år (med stor spridning). Den genomsnittliga tillträdesåldern för de nya brukarna var 31 år. Endast 26 av de 154 intervjuade hade genomgått lantmannaskola (och 5 folkhögskola). Värdet av lantbrukstillgångarna (fastighet, husdjur, inventarier, lager, växande gröda samt andelar i jordbruksekonomiska föreningar) samt skulderna vid tillträdet framgår av tabell IX: 1 (där parentes antyder att uppgiften avser genomsnittet för mindre än 10 enheter). Huvuddelen (87 °/o) av lantbruksskuldern a var reverslån, med tyngdpunkten hos självägande på kreditinrättningar av olika slag och hos arrendatorer på enskilda personer. Drygt 40 °/o av de intervjuade ansåg sig ha fått avstå från erforderliga investeringar (maskin-, husdjurs- och byggnadsinvesteringar) till ett genomsnittligt värde av nära 10 000 kr. Som orsak till att investeringarna ej k u n n a t k o m m a till stånd angavs i praktiskt taget alla fall kapitalbrist. Härvid märks dock att 2/3 av de som svarat så angav, att de inte tagit reda på vilka lånemöjligheter m a n skulle ha kunnat utnyttja. Inkomsterna från lantbruket hade för drygt 40 °/o av de nytillträdda ej räckt till de första årens löpande utgifter. För att klara de löpande utgifterna fick m a n i bortåt 3/4 av fallen ta av andra inkomster. Som orsaker till betalningssvårigheterna nämndes främst skördeskador samt vidare skatteoch ränteutgifter samt att gården var för liten. F r å n tillträdet (vilket som förut nämnts skett under tiden 1958, 1959 och första halvåret 1960) fram till 1960 års slut hade tillgångarna ökat med i genomsnitt 12 600 kr. Till övervägande del hade tillgångsökningen skett med hjälp av eget kapital, vilket medfört en minskning av den genomsnittliga skuldprocenten från 62 till 54.

192 Tabell IX: 1. Nytillträdda

lantbrukares

tillgångar och

skulder

Storleksgrupp ha åker

Summa tillgångar

Summa skulder

Eget kapital

Skuldprocent

Antal brukningsenheter

Självägande

5 - 10 1 0 - 30 30-100 5-100

70 200 109 600 (133 100) 88 300

40 500 79 300 (117 300) 58 700

29 700 30 300 (15 800) 29 600

58 72 (88) 66

37 27 2 66

Arrendatorer

5 - 10 1 0 - 30 30-100 5-100

19 200 37 300 75 000 42 300

10 800 20 800 45 200 24 500

8 400 16 500 29 800 17 800

56 56 60 58

20 38 20 78

Biandbrukare

5 - 10 1 0 - 30 30-100 5-100

(42 900) (82 700) (99 800) 66 200

(24 100) (42 400) (22 000) 29 200

(18 800) (40 300) (77 800) 37 000

(56) (51) (22) 44

5 3 2 10

Samtliga

5 - 10 1 0 - 30 30-100 5-100

51600 68 000 81900 63 300

29 600 45 000 49 300 39 500

22 000 23 000 32 600 23 800

57 66 60 62

62 68 24 154

Brukarekategorier

Utbyggnaden till större, kapitalkrävande lantbruksföretag medför stegrade ekonomiska risker för företagen därigenom, att riskerna för likviditetskriser på grund av avkastnings- och prisvariationer ökar. Driften vid dessa företag måste baseras på stora insatser av främmande kapital. Företagens arbetsersättning utgör också en allt mindre del av totalintäkten. Redan dessa omständigheter gör att riskproblemet blir mer brännande än tidigare. De långsiktiga investeringarna medför dessutom betydande risk och osäkerhet. Vid en utbyggnad av större företag av de i undersökningen skisserade typerna förtjänar därför också de föreliggande amorterings- och beskattningsförhållandena att uppmärksammas. Utan relativt

stora egna kapital blir amorteringarna betydande och den ersättning, som kvarstår efter skatt och amortering, liten. Utbyggnaden av företagen och övergången till nya driftsformer ställer vidare ökade krav på företagarens kunnighet och progressivitet och därmed på yrkesutbildningen. Den långsiktiga utvecklingstakten i lantbrukets rationalisering bestäms slutligen i mycket hög grad av de resurser som satsas på forskning och försöksverksamhet. Utvecklingsproblemen inom lantbruket, som sålunda är både många och stora, har här endast i korthet antytts. Problemen blir föremål för närmare prövning i betänkandets senare del.

KAPITEL X

Skogsbruksfrågor av betydelse för lantbruket

1. Inledande

översikt

Skogsbruket intar sedan länge en nyckelställning i svenskt näringsliv. Trots verkstadsindustrins mycket starka expansion med inriktning inte minst på utrikes avsättning svarar skogsprodukterna värdemässigt alltjämt för omkring tredjedelen av den totala svenska utförseln. Av skogsindustriernas totalproduktion gick i början av 1960-talet drygt hälften på export. Under överskådlig framtid förväntas den svenska skogen och den därpå byggda industrin kvarstå som en av de väsentligaste källorna till det ekonomiska framåtskridandet. Sveriges skogsmark omfattar enligt den åren 1953—57 genomförda andra riksskogstaxeringen 22,9 milj. ha eller 56 % av den totala landarealen. Virkesförrådet uppgick enligt samma taxering till 2 116 milj. m 3 sk, a varav kom på tall 40, på gran 45 och på lövträd 15 % . Den årliga tillväxten uppskattades samtidigt till 68 milj. m 3 sk. De svenska skogstillgångarna kan fördelas på tre huvudkategorier efter ägare, nämligen kronoskogar och övriga allmänna skogar, aktiebolagsskogar samt privatägda skogar. Av totalarealen produktiv skogsmark, nyss angivna 22,9 milj. ha, utgör 5,9 milj. ha ( 2 6 % ) allmänna skogar (härav 4,4 milj. ha kronoskogar), 5,5 milj. ha ( 2 4 % ) bolagsskogar samt 11,5 milj. ha ( 5 0 % ) privatägda skogar. 2 På grund av att den privatägda skogen dominerar inom södra 13

och mellersta Sverige med där rådande förhållandevis starka tillväxt och korta transportavstånd svarar denna skog för en högre andel av skogstillgångarnas värde än vad arealuppgifterna antyder, nämligen för 59 % . Nu nämnda proportioner mellan olika kategoriers skogsinnehav har under senare decennier föga förändrats, vilket inte minst beror på det intill den 1 juli 1965 gällande förbudet for bolag att förvärva bondeskog (jfr kap. XII). Vid sidan av sin allmänna ekonomiska betydelse för svenskt näringsliv såsom råvarukälla till en omfattande industri, vars produktion som förut nämnts till drygt hälften avsätts på export, intar skogen en viktig ställning som sysselsättnings- och inkomstunderlag inom lantbruket i de flesta delar av landet. Den dubbla ställning som skogsbruket därmed kommit att inta i näringslivet gör dess förhållanden rätt komplicerade och ger anledning till problem i bl. a. jordbrukspolitiken. I förevarande kapitel ägnas det första avsnittet nuläge och utvecklingstendenser i skogsbruket i allmänhet, såsom bakgrund till framställningen om bondeskogsbruket i det sista kapitelavsnittet. 1 Skogskubikmeter. Härmed avses hela trädstammens volym ovan stubben inkl. bark. 2 Privatägda skogar domineras av bondeskogarna. I allt större utsträckning återfinns emellertid i denna kategori skogar, som ägs och drivs av andra än lantbrukare. (Jfr framställningen längre fram i kapitlet.)

194 2. Nuläge och utvecklingstendenser

i

skogsbruket Förevarande kapitelavsnitt ägnas främst en redovisning av innehållet i de tidigare offentliggjorda undersökningar, som på vårt uppdrag utarbetats av skogsbruksgruppen 3 och strukturgruppen. 4 Den förra gruppens uppgift har varit att belysa vissa utvecklingslinjer och rationaliseringstendenser i modernt skogsbruk, klarlägga dess krav på driftsformer samt utreda innebörden i de fordringar skogsindustrierna i framtiden kan beräknas ställa på skogsbruket i vad avser kontinuitet i leveranserna och deras sammansättning m. m. Den senare gruppen har bl. a. kartlagt företagsstrukturen i bondeskogsbruket och belyst arbetskraftsbalansen i detta och i annat skogsbruk. A. Organisation och drift Viss statistik rörande den totala skogsarealens fördelning på ägarekategorier har redovisats tidigare (kap. IV). Beträffande fastighetsstrukturen i skogen lämnas här några uppgifter, av vilka flertalet hämtats ur strukturgruppens undersökningar. I tabell X: 1 redovisas efter 1951 års jordbruksräkning skogsmarkens fördelning på storleksgrupper och ägarekategorier. 5 I södra och mellersta Sverige dominerar privatskogsbruket som där omfattar ca 70 °/o av den samlade skogsarealen, något mer på slättbygderna, något mindre 'i skogs- och dalbygderna. I norra Sverige utgör motsvarande tal 40 °/o. Kronoskogarna jämte andra samfällighetsskogar intar i södra och mellersta Sverige en relativt undanskymd plats. I norra Sverige svarar de för 31 °/o av skogsmarken. Ungefär lika stor andel kominer på bolagsskogarna. Bolagen äger nämligen där 29 °/o av arealen mot i södra och mellersta Sveriges skogs- och

dalbygder 19 % av densamma. På slättbygderna begränsar sig bolagsinnehaven till 11 °/o av skogsmarksarealen. Tabellen belyser skogsmarkens fördelning på redovisningsobjekt (i regel taxeringsenheter). Storskogsbrukets innehav torde vanligen redovisas som en taxeringsenhet för varje kommun. Bedovisningsobjekten kan vara splittrade på åtskilliga skiften. Av bl. a. dessa skäl möjliggör uppgifterna i tabellen inte ett bestämt omdöme om ägosplittringen inom de olika grupperna. I de norra delarna av landet täcker på många håll krono- och bolagsskogarna tillsammans större sammanhängande områden. Inom dessa är dock ägoblandningen oftast stor mellan kronan och bolagen och mellan de olika bolagen. Härtill kommer att i vidsträckta områden statens och bolagens marker också ligger blandade med ett stort antal spridda skiften tillhörande privatskogsbruket. Nu nämnda förhållanden illustreras av ett flertal kartor i SOU 1964:37. I de södra delarna av landet är kronans och bolagens innehav i allmänhet inte samlade i stora block utan fördelade på smärre grupper. Särskilt bolagen har där en betydande del av sina arealer inom eller i anslutning till jordbruksbygd. Inom det privatägda skogsbruket har uppdelningen på små enheter gått mycket långt med i många landsdelar dålig utformning av skiften. Av de 11,3 milj. ha, som 1951 föll på det privatägda 3 Utvecklingstendenser i svenskt skogsbruk, SOU 1963:63. 4 Lantbrukets strukturutveckling, SOU 1964: 37. 5 Motsvarande uppgifter har inte sammanställts i 1956 och 1961 års jordbruksräkningar. En mer ingående redovisning av privatskogsbrukets fördelning på olika storleksgrupper har för de kombinerade jordbruks/skogsbruksföretagens del erhållits genom specialbeärbetning av sistnämnda räkning i samköming med RLF:s jordbruksregister. Resultat härifrån redovisas i avsnitt 3 A i detta kapitel.

195 Tabell X: 1. Totala skogsmarkens procentuella fördelning ägarekategorier år 19511 Ägarekategori

Södra och mellersta Sveriges slättbygder Staten Andra samfälligheter Aktiebolag Privata ägare Summa Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder Staten Andra samfälligheter Aktiebolag Privata ägare Summa Norra Sverige Staten Andra samfälligheter Aktiebolag Privata ägare Summa Hela riket Staten Andra samfälligheter Aktiebolag Privata ägare Summa 1

på storleksgrupper

och

?,?ISt 25 ha

25—100 ha

100—400 ha

Över 400 ha

Areal skogsmark, ha

1,6 4,3 0,7 26,3

8,4 16,1 2,6 36,8

23,3 30,3 7,9 19,6

66,7 49,3 88,8 17,3

150 933 231 291 272 043 1 778 943

(19,8)

(29,2)

(19,5)

(31,4)

2 433 210

0,4 2,5 0,4 22,0

1,7 13,5 1,5 49,8

9,9 36,8 5,8 19,8

88,0 47,2 92,3 8,4

410 644 303 505 1 059 492 3 805 179

(15,2)

(35,1)

(17,3)

(32,3)

5 578 820

0,04 0,5 0,1 9,2

0,14 2,1 0,3 36,4

0,44 7,3 1,3 41,2

99,38 90,1 98,3 13,2

3 586 494 905 219 4 248 169 5 734 150

(2,7)

(14,7)

(17,3)

(64,3)

14 474 032

0,1 1,5 0,2 16,2

0,6 6,8 0,6 41,0

2,2 17,2 2,5 30,6

97,1 74,5 96,7 12,2

4 148 071 1 440 015 5 579 704 11 318 272

(8,3)

(21,3)

(17,5)

(52,8)

22 486 062

I 1961 års jordbruksräkning redovisas inte motsvarande uppgifter. Jfr föregående textnot!

Källa: Jordbruksräkningen 1951.

skogsbruket (11,9 milj. ha 1961, jfr närmast föregående textnot), rymdes 1 6 % på enheter med högst 25 ha skogsmark. Dras gränsen vid 100 ha, föll tillhopa 57 % under densamma. Bolagens och domänverkets redovisningsenheter (taxeringsenheter) är ofta splittrade på åtskilliga skiften. Därför ger tabellen en missvisande föreställning om att kronooch bolagsskogarna skulle vara väl sam-

lade och väl arronderade. Även dessa skogar är i stor utsträckning i framträdande behov av strukturrationalisering, så att de genom sammanköp till samlade områden och genom omarrondering bättre kan anpassas till moderna skogsbruksmetoder. Som framgått av den lämnade beskrivningen av fastighetsstrukturen kan denna inte för någon av de olika ägarekate-

196 gorierna betecknas som tillfredsställande. Enligt en av lantmäteristyrelsen år 1957 genomförd inventering skulle omkring femtedelen av den totala skogsarealen vara i behov av omstrukturering för att bättre motsvara de krav modern skogsdrift ställer. Förhållandena växlar emellertid inom olika delar av landet och därmed även behovet av strukturförändringar. I de södra delarna av landet är förhållandena i allmänhet bättre än norrut, där särskilt Kopparbergs och Västernorrlands län kännetecknas av stark ägosplittring. Under senare år har arbetats åtskilligt för att åstadkomma förbättringar i fastighetsstrukturen i skogsmark. Vissa riktlinjer för denna verksamhet har vuxit fram. Det har ansetts angeläget att häva ägoblandningen mellan ägarekategorierna och i viss utsträckning de stora bolagen emellan. I detta syfte har skett omgrupperingar, s. k. intressearronderingar. Sådana har hittills mest avsett kronoskogar och bolagsskogar inbördes. Intressearronderingen skulle skapa bättre utgångsläge för fortsatt strukturomvandling även inom privatskogsbruket, om den kunde utsträckas till detta, men den löser givetvis inte alla strukturproblem. Inom privatskogsbruket har det visat sig möjligt att genom samverkan i viss mån undanröja de olägenheter, som följer med att fastigheterna är små och ofta illa arronderade. 6 En förutsättning för att denna samverkan skall möjliggöra full rationalitet i fråga om såväl skogens skötsel som avverkningarna är, att driften sker under enhetlig ledning med bortseende från skiftenas ägaridentitet. Parallellt med samverkan av nu antytt slag fordras emellertid omfattande åtgärder för att förbättra strukturen, främst i fråga om storleken men även i vad gäller arronderingen på enheterna. Det kan förmodas, att tillkomsten av skogsbruks- och andra samverkansom-

råden bidrar att lösa strukturfrågorna snabbare än eljest. Strukturförbättringar genomförs vanligen successivt, och det är då för privatskogsbruket naturligt, att en primär åtgärd för rationalisering av skogsbruket är att bilda skogsbruksområden med deras relativt mindre långtgående integrering av skogsdriften. Som ett längre gående steg på integreringens väg kan bildandet av gemensamhetsskogar med betydande arealer och central driftsledning bli av betydelse. Nyligen framlagda lagförslag har bl. a. inriktats på att underlätta strukturrationaliseringen i skogsmark. Fastighetsbildningskommittén har i sitt betänkande (SOU 1963:68) bl. a. föreslagit ett enklare förfarande, som i viss utsträckning skulle kunna ersätta avstyckning och sammanläggning för genomförande av avtalade överlåtelser. Vidare avser kommittén, att ett föreslaget nytt institut för fastighetsbildning — fastighetsreglering — skall ersätta bl. a. laga skifte och ägoutbyte. Vid fastighetsreglering av sådan art föreslås en skyldighet för ägare till ofullständiga fastigheter att under vissa förutsättningar avstå sin fasta egendom mot ersättning i pengar. I fråga om inrättande av gemensamhetsskogar, dvs. samlandet av flera mindre skogsinnehav i större enheter, vari de tidigare skogsägarna blir ägare till andelar, innebär kommitténs förslag, att vidsträckt avtalsrätt skall gälla men att i vissa situationer möjligheter skall föreligga att bilda gemensamhetsskog utan frivillig medverkan av alla berörda markägare. Jordlagsutredningen lämnade år 1961 förslag till ny jordlag (SOU 1961:49) avsedd att ersätta såväl jordförvärvslagen som 1925 års bolagsförbudslag 6 En redogörelse för skogsbruksområden och andra samverkansformer i skogsbruket återfinns i »Utvecklingstendenser i svenskt skogsbruk», SOU 1963:63, sid. 18 f.

197 (jfr kap. XII). 1965 års riksdag har antagit en ny jordförvärvslag, som avlöser såväl tidigare lag i ämnet som bolagsförbudslagen. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1965. Den nya lagen öppnar i princip möjlighet för skogsägare att förvärva mark, om förvärvet förbättrar hans tidigare innehav. Skogsindustriföretagen får i motsats till tidigare rätt att förvärva sådan mark, som de behöver för sin råvaruförsörjning. Även enskild person, som själv vill ägna sig åt skogsbruk och kan försörja sig därav, får inköpsrätt. Möjligheterna enligt förutvarande jordförvärvslag att avslå förvärvsansökan, om förvärvsobjektet behövs för strukturrationalisering, kvarstår och har utsträckts att gälla vid alla förvärv, som faller under prövning enligt lagen. Rationaliseringsorganen blir i så fall — liksom tidigare — skyldiga att på anfordran lösa till sig fastigheten. Nödvändigheten av moderna driftsformer i skogsbruket kommer sannolikt att framtvinga såväl långtgående samverkan mellan skogsägare som förbättringar i fastighetsstrukturen för samtliga kategorier. Särskilt de senare årens allmänna kostnadsutveckling m. m. har medfört en hårdare ekonomisk påfrestning på skogsbruket, ett förhållande som i sin tur blivit drivfjädern till en alltmer omfattande och genomgripande driftsrationalisering. Denna process går fram efter olika huvudlinjer, som var för sig har betydelse ur effektiviseringssynpunkt och där effekten av åtgärderna ytterligare stärks genom ett direkt samspel. Ett första drag i handlingsmönstret utgör en ändamålsenlig och målmedveten planläggning av alla slags åtgärder på längre eller kortare sikt. Hit hör också arbetet i det mindre skogsbruket för utvidgad funktionell samverkan över fastighetsgränserna. Vidare kan nämnas strävandena efter en kostnadsminskande koncentration av de

praktiska driftsåtgärderna ute i markerna i vad gäller både skogsvård, avverkning och virkestransport. Slutligen ersätts den manuella arbetskraften i allt större omfattning av maskiner med hög kapacitet, vilka i sin tur ur lönsamhetssynpunkt kräver ett effektivt utnyttjande. Skogsbrukets egenskap av en till areal knuten produktion torde, vid sidan av den tidigare goda tillgången på arbetskraft, ha varit en av orsakerna till att driften länge haft en utpräglat manuell inriktning. På grund av terrängförhållandena är arbetsuppgifterna ofta av sådan art, att de är svåra att utföra annat än med mänsklig arbetskraft. Denna svårighet är emellertid på väg att övervinnas i mekaniseringens och specialiseringens tecken. Det fortgående ersättandet av hästen med mekanisk dragkraft hör även till den nutida bilden. Produktionsinriktningen i skogsbruket har sedan sekelskiftet undergått stora förändringar. Medan då endast 1/3 av det avverkade virket avsattes till träförädlande industrier, forslas nu 5/6 till sådana. Denna utveckling har inte blott inneburit en ökning av transportavstånden utan även medfört förändringar i fråga om virkets tillredning i skogen. Även om långtransporterna av virke genom flottning och på lastbil eller järnväg fortfarande är av mycket stor betydelse för skogsnäringen, är de arbeten inom det egentliga skogsbruket, som föregår dessa långtransporter, av mycket större vikt i kostnadshänseende. Långtransporternas andel av den totala arbetsåtgången för leverans av virke från stubbe till förädlingsindustri uppskattas sålunda endast till 1/4, medan virkets upparbetning i skogen och utforsling till bilväg eller flottled kräver 3/4 av arbetsinsatsen. Av den totala utdrivningskostnaden för leverans till industri torde långtransporter svara för högst 1/3. Hittills har mekaniseringen fortskridit

198 snabbare i jordbruket än i skogsbruket. Förklaringen härtill torde främst vara, att bristen på arbetskraft tidigare gjort sig gällande inom jordbruket. Därtill kommer, att det varit lättare att mekanisera jordbruksdriften. Inom jordbruket har för övrigt mekaniseringen i stor omfattning inriktats på att reducera behovet av arbetskraft under de relativt korta toppbelastningsperioderna. Av största betydelse för skogsdriftens effektivisering har varit de förbättrade kommunikationerna från avverkningsplatsen till den ort, där virket skall förbrukas. Förbättringarna har främst möjliggjorts av den starka utbyggnaden av skogsbilvägnätet, som utgör en förutsättning för mekanisering av virkestransporter och andra arbetsprocesser. Dessutom underlättas arbetskraftens dagliga förflyttning till och från arbetet. Härigenom har behovet av särskilda skogsförläggningar minskat samtidigt som skogsdriftens planläggning och praktiska utförande även underlättats. Dragkraften vid skogstransporter har hittills främst varit hästar hörande till jordbruksfastigheter. Dessa hästar utgör fortfarande den dominerande dragkraften inom skogsbruket. Under efterkrigstiden har jordbrukstraktorer, ofta försedda med specialutrustning för lastning och lossning, i stigande utsträckning kommit till användning, där markförhållandena varit någorlunda gynnsamma. Specialbyggda terränggående traktorer har däremot först under de senaste åren börjat tas i bruk. Den fortgående utbyggnaden av skogsbilvägnätet medför, att lastbilar kan komma allt närmare avverkningsplatserna, vilket också minskar behovet av hästar i skogen. Även om utforslingen av virket från skogen till bilväg eller flottled ännu till övervägande del utförs med häst, pågår en snabb utveckling mot ökad traktoranvändning. I fråga om huggningsarbetet märks

främst, att motorsågarna slagit igenom under efterkrigstiden. Endast obetydliga kvantiteter virke fälls numera med handsågar. Den manuella skogsbarkningen har samtidigt minskat i omfattning, dels genom att industrierna i ökad utsträckning tar emot obarkat virke, dels genom utvidgad maskinell barkning vid bilvägar och flottleder. Under de senaste trettio åren torde arbetsåtgången per m 3 sk i svenskt skogsbruk ha minskat med genomsnittligt ungefär en procent om året eller kanske något mer. En jämförelse med förhållandena i konkurrentländerna (främst Förenta Staterna. Kanada och Sovjetunionen) visar, att man där mångenstädes ehuru långt ifrån genomgående uppnått en högre mekaniseringsgrad. Orsakerna härtill skiftar. Ofta kan skogsbruket drivas extensivt på grund av mindre komplicerade strukturförhållanden. Dessutom synes man hittills i stor utsträckning ha underlåtit att vidta återväxtåtgärder. I viss mån torde uttagen även ske på bekostnad avskogarnas biologiska produktionstillstånd. Fastän mekaniseringen inom skogsbruket, som framgått av det föregående, inte är någon ny företeelse, är det dock först under 1950-talet som maskinanvändningen på allvar trängt in i själva avverkningsarbetet, det arbetsmoment som dominerar i fråga om arbetsåtgång. Det är naturligt, att det med den fortgående foi'dyringen av arbetskraften blivit mer lönande att mekanisera. Anläggningar, maskiner och andra kapitalföremål nödvändiggör nya och förändrade arbetsformer för att de i samverkan med övriga produktionsfaktorer skall ge bästa möjliga resultat. Den pågående och förutsebara tekniska utvecklingen i skogsbruket ställer krav, som av skogsbruksgruppen schematiskt sammanfattas i följande tre punkter:

199 1. Hög utnyttjandegrad av det i mer betydande anläggningar och maskiner bundna kapitalet. Förverkligandet av detta krav leder bl. a. till att skogsbruket blir mindre säsongbundet. 2. Organisatoriskt och tekniskt tillrättaläggande av driften, så att hög verkningsgrad i arbetet uppnås. 3. Ökade krav på yrkeskunnig och specialutbildad arbetskraft. De i punkterna 2 och 3 angivna fordringarna har i tillämpliga delar giltighet även på andra delar av skogsdriften än den rent mekaniska. Kravet på hög utnyttjandegrad av maskinerna medför, att arbetsobjekten vid slutavverkning måste vara stora. För det mindre skogsbruket kan gemensam maskinanvändning eller någon form av entreprenörverksamhet bli nödvändig. Tillämpningen av den nya tekniken inom skogsvården kan även förväntas medföra krav på stora arbetsobjekt. De ökade kostnaderna för manuell arbetskraft torde komma att medföra, att arbetskrävande och svårmekaniserade röjningar och gallringar inskränks. Skogsskötseln måste då inriktas på tidiga plantröjningar och färre men starkare gallringsuttag. Inom industriskogsbruket, som är inställt huvudsakligen på massa- och sågtimmerproduktion, torde denna inriktning sannolikt komma att drivas ganska långt. Inom det mindre skogsbruket kan det vara ekonomiskt motiverat att i viss utsträckning driva skogsbruket mer intensivt för att utöver standardsortimenten möjliggöra produktion även av specialsortiment, som kräver en mer arbetsintensiv insats än produktionen av sågtimmer och massavirke. Som framgår av det anförda pekar kravet på ekonomisering i vad gäller såväl skogsvård som avverkning och transport fram emot ett behov av större,

koncentrerade behandlingsytor ävensom mot modifierade skötselmetoder överhuvud. En förbättring av strukturförhållandena skulle kunna leda till betydande kostnadsminskningar och produktionsökningar. Genom skogsbruks- och andra samverkansområden öppnar sig möjligheter, särskilt om horisontell integration av skogsdriften drivs längre än vad hittills vanligen är fallet, att även för privatskogsbrukets del uppnå vissa av de fördelar som större behandlingsytor erbjuder. I gällande skogslagstiftning stadgas, att fastighet skall drivas på ett sådant sätt, att större rubbningar i avkastningens jämnhet undviks. Detta stadgande kan många gånger hindra sådana omfattande engångsavverkningar i småskogsbruket, som blir nödvändiga om de skall inordnas i en starkare integrerad samverkan.

B. Industrins råvaruförsörjning Den svenska skogsindustrin täcker sitt råvarubehov dels i egna skogar och dels genom köp från andra kategorier skogsägare, alltså främst lantbrukare och domänvei-ket. I mindre omfattning sker köp även från grannländerna. Eftersom bolagens skogsmarksinnehav begränsar sig till omkring fjärdedelen av totalarealen skog, tillgodoses deras råvarubehov i övervägande grad genom köp. Skogsindustrins huvudprodukter är pappersmassa, sågade trävaror och papper, av vilka de båda förstnämnda produkterna utgör råvaror för vidare förädling. Skogsindustrin är i sin egenskap av exportnäring mycket känslig för svängningar i läget på världsmarknaden, något som kunde förmodas återverka på skogsbruket som råvaruleverantör till industrin. Enligt riksskogstaxeringarnas stubbinventeringar har under perioden 1953—61 årsavverkningarna varierat ungefär ± 15 °/o kring medeltalet. In-

200 dustriproduktionen har kvantitativt sett grovt taget visat ungefär samma variationsvidd. En jämförelse mellan det privata skogsbruket å ena sidan och övriga ägaregrupper å den andra visar, att några nämnvärda skillnader i variationsvidden inte föreligger. Bondeskogsbrukets avverkningar kan i viss utsträckning påverkas av skördeutfallet med det därav följande växlande behovet av kontanta medel för driften och för hushållet. Möjligheterna till insättning och uttag på s. k. skogskonton bör dock verka återhållande på virkesuttag av denna anledning. Nu anförda uppgifter visar, att konjunktursvängningarna för industrierna endast i relativt begränsad omfattning kan ha inverkat på skogsbruket, om man ser detta i dess helhet; lokala variationer med större utslag förekommer givetvis. Omvänt synes med stöd av samma uppgifter även kunna göras gällande, att det som regel inte sker så starka variationer i utbudet av skogsråvara, att de verkar störande på den industriella verksamheten. Vad nu sagts innebär emellertid inte, att förhållandena på den inhemska virkesmarknaden skulle kunna betecknas som i allo tillfredsställande. För att belysa förhållandena på virkesmarknaden har genom skogsbruksgruppens försorg gjorts en enkät hos såväl köpare- som säljaresidan, närmast skogsindustrier och det privata skogsbruket. Variationerna i industrins behov att köpa virke från privatskogsbruket med hänsyn till konjunkturer m. m. uppskattas till i allmänhet + 10 å 15 %>. De variationer i utbudet, som industrin anser sig kunna acceptera, anges till likaledes + 10 å 15 °/o av det normala utbudet. Från båda sidor har framhållits, att svårigheter i viss utsträckning förekommit i fråga om anskaffning respektive avsättning av virke. Det har även uttalats önskemål om någon form av

långtidsavtal för att stabilisera förhållandena. Samtidigt har emellertid de tekniska svårigheterna att utforma sådant avtal betonats. Virkesmarknaden är en fri marknad, där priser och kvantiteter blir föremål för förhandlingar mellan köpare och säljare och resultatet i sista hand blir beroende av rådande tillgång och efterfrågan. Det torde därför vara oundvikligt, att det uppstår intressemotsättningar och att uppfattningen om orsakerna till förekommande svårigheter divergerar. Det synes ligga i sakens natur, att det sker en viss eftersläpning i anpassningen till förändrade marknadsförhållanden. Industrin måste därför ligga inne med ett visst lager för att utjämna variationerna i tillförsel och förbrukning av råvaran. Denna lagerhållning verkar i viss grad accentuerande på variationerna i virkesköpen. Såsom otillfredsställande betecknas av båda parter i enkäten de i viss utsträckning förekommande och onödigt fördyrande korstransporterna av virke. Som en följd av förväntningar om ökade virkesbehov i takt med cellulosaindustrins utbyggnad tycks det enligt enkäten vara en tendens, särskilt hos de större företagen, att utsträcka virkesfångstområdet för att försäkra sig om råvara. Industrienheterna har inte heller den geografiska fördelning, som skulle möjliggöra lägsta möjliga totala självkostnad för framställning och leverans av de färdiga produkterna. Inom underskottsområdena blir det därför nödvändigt att införa virke från överskottsområden, som ligger utanför det naturliga försörjningsområdet. Inom utredningen har dock framhållits, att omfattningen av korstransporter av virke ofta överdrivs och att bolagen emellan ofta sker virkesbyten för att hindra sådana transporter. Med utgångspunkt från den struktur och geografiska belägenhet skogsin-

201 dustiin har skulle, framhåller skogsbruksgruppen, i och för sig stora besparingar kunna göras genom en uppdelning av marknaden mellan de olika virkesköpande företagen. Inom utredningen har emellertid ifrågasatts, om inte en marknadsuppdelning skulle komma i konflikt med gällande näringsfrihetslagstiftning, som ger prioritet åt ett allmänt intresse att inte beskära den fria konkurrensen. För att möjliggöra en bedömning av skogsindustrins råvaruförsörjning på längre sikt har skogsbruksgruppen med utgångspunkt från tidigare virkesutredningar utfört och redovisat riksomfattande virkesbalanser. Sådana balanser, grundade bl. a. på senast kända kapacitetssiffror (för 1964) visar, att råvarutillgångarna är mer än tillräckliga för att tillgodose industrins behov, under förutsättning att lövvirke och klenvirke av barrträd kominer till användning i ökad utsträckning. Regionalt beräknas överskott föreligga i norra Götaland samt i Mälarlänen, medan i övriga delar av landet skulle föreligga brist, särskilt markerad i Värmland och i mindre skala även i de nordligaste industriområdena. Prognoserna sträcker sig fram till mitten av 1970-talet. Under senare delen av 1950-talet uttogs endast ca 70 °/o av de avverkningsbara kvantiteterna. Såvitt kan bedömas var underavverkningen störst inom de n}^ss nämnda områdena i södra och mellersta Sverige, där prognoserna för det närmaste årtiondet pekar på en fortsatt underavverkning. Eftersom privatskogsbruket dominerar i dessa delar av landet, där skogsindustrin hittills varit otillräckligt utbyggd, förefaller det troligt att underavverkningen genomsnittligt är stor på skogar tillhörande denna ägarekategori. I detta sammanhang må dock erinras om att den pågående och planerade utbyggnaden av skogsindustrier i

södra Sverige kan leda till ökad avverkning genom att skapa bättre avsättningsmöjligheter. När den utökade kapaciteten hos massaindustrin efter hand börjar att kunna utnyttjas, kommer en avsevärd ökning av de årliga avverkningskvantiteterna att erfordras. Särskilt i de delar av landet, där kapaciteten bedöms vara förhållandevis stor i relation till avverkningsmöjligheterna, alltså främst i norra Sverige, har farhågor yppats för att avverkningarna inte skall öka i tillräcklig omfattning. Förutsättningarna bedöms vara något olika för skilda ägarekategorier. Det av domänverket och skogsbolagen bedrivna skogsbruket kännetecknas av ett relativt litet antal företag med centraliserad ledning. Som regel bör därför inom dessa kategorier beslut om ökade avverkningar relativt snabbt kunna effektueras. Inom privatskogsbruket ligger ofta förhållandena något annorlunda till, beroende på de många oberoende ägarna. Den regulator, som i första hand styrt utbuden från privatskogsbruket vid varierande efterfrågan från skogsindustrin, har varit virkespriset; skogsägareorganisationerna har också medverkat genom upplysning bland medlemmarna om marknadsläget. Det vill synas som om denna mekanism hittills i stort sett fungerat tillfredsställande. Omställningen till väsentligt ökade avverkningar, särskilt i södra Sverige, kan dock väntas medföra en del övergångsproblem. En i praktiken väl prövad åtgärd för att på ett rationellt sätt stimulera en ändamålsenlig avverkningsökning på skogsfastigheter är att medelst en s. k. skogsbruksplan upplysa ägaren om hans skogstillgångars beskaffenhet och behov av avverkning resp. andra åtgärder. Upprättandet av sådana planer, vilkas ändamål är att tjäna skogsägaren till vägledning, försiggår numera i förhål-

202 landevis stor utsträckning genom skogsvårdsstyrelsernas och skogsägareföreningarnas försorg både på skogsbruksoch andra samverkansområden och på fristående fastigheter. Skogsägarna får även medverkan och handledning direkt vid planens genomförande. Erfarenheterna av denna verksamhet, som är i starkt stigande, visar att man därigenom ökar intresset för både skogsvård och avverkning. En utvidgad samverkan inom privatskogsbruket borde överhuvud kunna leda till stegrade avverkningar och smidigare anpassning till marknadsläget.

C. Arbetskraftsbalansen 7 Arbetet inom skogsbruket bedrivs dels av helårsanställda, dels av säsongarbetare. I den senare gruppen ingår både anställda arbetare och skogsägare jämte familjemedlemmar. Flertalet av dem är under övriga tider på året sysselsatta inom jordbruket. Det har beräknats, att i början av 1960-talet under högsäsongen i februari inalles ca 185 000 personer var sysselsatta i skogsarbete. Under lågsäsongen på sommaren sjönk antalet betydligt, kanske till något mindre än hälften. Inom utredningens strukturgrupp och skogsbruksgrupp har upprättats kalkyler — med delvis olika syften — över det framtida behovet av arbetskraft i skogen. Ur dessa redovisas här några huvudresultat. Skogsbruksgruppens överslagsberäkningar (redovisade i SOU 1963: 63) har gett som resultat en arbetskraftsinsats vid nuvarande avverkningskvantiteter i skogsbruket motsvarande ca 110 000 helårsarbetare (beräkningarna avser läget i början av 1960-talet). Huggningen beräknas härav ta ca 60 000 årsarbetande i anspråk. För utforsling av virke från

stubbe till bilväg eller flottled beräknas ca 20 000 samt för skogsvårdsåtgärder, vägunderhåll och andra arbeten i skogsförvaltningarnas eller i skogsägarnas regi ca 30 000 årsarbetare. Den framtida arbetsåtgången i skogsbruket blir beroende av omfattningen av avverkningar och skogsvårdsåtgärder samt av effekten av den utökade tilllämpningen av arbetsbesparande metoder vid avverkning och virkestransporter etc. Vad först gäller den framtida avverkningsvolymen väntas denna enligt nu refererade kalkyler från omkring 50 milj. m 3 sk i början av 1960-talet kunna öka med 30 å 40 % till ca 65 milj. m 3 sk omkring 1970. (60 milj.-strecket har uppnåtts vid mitten av 1960-talet.) Härvid har förutsatts, att utvecklingen går i önskad riktning mot eftersträvad balans mellan tillväxt och utnyttjande av skogsbeståndet. I motsatt riktning, alltså mot en minskad arbetsåtgång, verkar en rad olika faktorer, såsom den fortgående effektiviseringen av traditionella arbetssätt, nya arbetsmetoder, ökad mekanisering, övergång till mindre arbetskrävande produkter (exempelvis obarkat i stället för helbarkat virke). En bedömning av hur behovet av arbetskraft för huggning kommer att utvecklas är mycket vansklig. Inom skogsbrukets arbetsstudieorganisationer har man bedömt, att minskningen i relativ arbetsåtgång blir genomsnittligt 3 å 5 % per år under 1960-talet. Skogsbruksgruppen har sammanfattat sina kalkyler rörande arbetskraftsbalansen (räknat i antal årsarbetare) på följande sätt:

7 De kalkyler beträffande arbetskraftsvolymen, som redovisas i detta kapitelavsnitt, har tillkommit vid olika tidpunkter, vilket utgör förklaringsgrund till skilda antaganden om årliga virkesuttag m. m.

203 ökning av avverkningarna Minskad barkning Rationalisering

1960—65

1966—70

+ 12 000 — 3 000 — 12 000

+ 6 000 — 3 000 — 10 000

— 3 000

— 7 000

Arbetskraftsbehovet för huggning skulle sålunda enligt denna prognos sjunka med ca 10 000 under 1960-talet eller med ca 1 000 om året. Som jämförelse kan nämnas, att den årliga minskningen under 1950-talet, då kvantiteterna avverkat virke ökade med endast 10 %, uppskattats till 1 600 årsarbetare. — I beräkningarna har förutsatts, att minskningen i den relativa arbetsåtgången kommer att ske något snabbare i bondeskogsbruket än i övrigt skogsbruk, beroende på att det förra synes ha en större volym lättinhämtade arbetsvinster att göra genom minskad barkning i södra och mellersta Sverige, ökning av slutavverkningarna, fördelar av olika samverkansformer etc. Behovet av arbetskraft för avverkning är mer konjunkturkänsligt än behovet för andra arbetsprocesser i skogen eller i skogsindustrin. Goda skogskonjunkturer åtföljs av ökade avverkningar, som till betydande del avser arbetskrävande klenvirke och i Norrland jämväl av ökade avverkningar inom avlägset belägna områden. Behovet av arbetskraft för de första transporterna, alltså utforsling av virke från stubbe till bilväg eller flottled kan, genom fortsatt utbyggnad av bilvägar, mekanisering och andra åtgärder, förväntas nedgå. Under 1960-talet förefaller en minskning med några tusental årsarbetare trolig. Däremot torde man kunna räkna med att behovet av arbetskraft för skogsvårdsåtgärder, vägunderhåll samt andra arbeten i skogsförvaltningarnas eller skogsägarnas regi snarare kommer att öka än att minska. Vad

slutligen angår behovet av arbetskraft för flottning samt transport med lastbilar (»långvägatransporterna») kan med hänsyn till olika på arbetskraftsbalansen varandra motverkande företeelser resultatet bli ett tämligen oförändrat arbetskraftsbehov. Skogsbrukets behov av arbetskraft enligt skogsbruksgruppens beräkningar skulle alltså innebära en minskning under 1960-talet från ca 110 000 i decenniets början till ca 100 000 årsarbetare vid dess slut. Trots denna nedgång kan man räkna med att den arbetskraft, som är verksam i skogsbruket 1970, skall kunna avverka en ca 30 °/o större virkesmängd än tio år tidigare. Skogsbruksgruppen bedömer det som realistiskt att anta, att ur industriell synpunkt inga hinder härför föreligger. Utredningens strukturgrupp har med anlitande av särskilda experter låtit genomföra en specialundersökning avseende arbetskraftsförsörjning och arbetskraftsstruktur inom skogsbruket (se SOL" 1964:37). Syftet har närmast varit att översiktligt belysa dels vilken arbetskraftsvolym i skogsbruket som kan väntas bli tillgänglig för säsongarbetande arbetskraft, dels sambandet mellan arbetskraftsutveckling och strukturrationalisering. Som underlag för undersökningen har legat dels en omfattande enkät till skogsindustriföretagen, dels en av skogsstyrelsen gjord snabbundersökning av sysselsättningsförhållandena inom privatskogsbruket. I de nu refererade kalkylerna har gjorts två alternativa antaganden om avverkningsvolymen 1970, nämligen 58 (alt. A) resp. 52 milj. m 3 sk (alt. B) per år. (Även A-alternativet överträffades i själva verket vid mitten av 1960-talet.) Båda dessa tal ligger under den volym som skogsbruksgruppen räknat med, dock med angivande av vissa bestämda förutsättningar. Utgångspunkter har för

204 båda arbetsgrupperna varit de årsavverkningar som förekom i början av 1960talet, ca 50 milj. m 3 sk. Strukturgruppens alternativ skiljer sig från skogsbruksgruppens avverkningstal och från varandra huvudsakligen i fråga om bedömningen av möjligheterna att utta klenvirke och lövvirke. Dagsverksåtgången per m 3 sk har av strukturgruppen bedömts nedgå med i genomsnitt 25 % under 1960-talet. Effekten av avverkningsökningen och minskningen av arbetskraftsåtgången under 10årsperioden fram till 1970 skulle bli en minskning med 2,75 (alt. A) resp 4,25 (alt. B) milj. dagsverken. Efter 225 arbetsdagar per år skulle minskningen uttryckt i årsverken bli 12 000 resp. 19 000. Inom storskogsbruket övergår man alltmer till kontinuerligt sysselsatt arbetskraft. Enligt strukturgruppens enkätundersökning har från industriskogsbrukets sida utvecklingen bedömts så, att arbetsinsatsen av fasta skogsarbetare och tillfällig arbetskraft kommer att minska kraftigt fram till 1970. År 1960 utfördes inom storskogsbruket ca 25 °/o av arbetet av heltidsanställda (med mer än 200 dagsverken per år), ca 35 °/o av fasta säsongarbetare (101—200 dagsverken) och 40 % av tillfällig arbetskraft. Man syftar inom skogsindustriföretagen till att vid ingången av 1970-talet den fast anställda arbetskraften skall komma att utföra 70—80 °/o av avverkningsoch skogsvårdsarbeten m. m. och 50—60 % av körningsarbetena. Det totala arbetskraftsbehovet inom privatskogsbruket beräknas enligt strukturgruppens alternativ A bli ungefär lika stort 1970 som i början av 1960-talet, men enligt det lägre avverkningsalternativet B sjunka, dock endast med 0,7 milj. dagsverken. (Se figur X: l.)8 Avverkningsökningarna och arbetsrationaliseringen skulle alltså i privatskogsbru-

ket i stort sett komma att balansera varandra. Inom arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) pågår sedan några år utredningar både på riks- och länsplanet rörande de omställningsproblem, som väntas följa av den pågående och förväntade rationaliseringen inom skogsbruket. Som ett led i denna utredningsverksamhet har utförts dels en preliminär prognos i oktober 1963 om det framtida arbetskraftsbehovet inom skogsbruket på 1960-talet och dels en mer genomarbetad prognos, som publicerats i januari 1965. Dessa prognoser tyder, liksom de nyss redovisade, på en fortgående minskning av behovet av arbetskraft i skogsbruket. De olika prognoserna skiljer sig delvis från varandra i fråga om utnyttjat undersökningsmaterial (AMS riktade en enkät till storskogsbruket jämte skogsägareföreningar, tillhopa representerande arbetsgivaremässigt nära 2/3 av den totala årsavverkningskvantiteten i landet) samt beträffande gjorda antaganden om framtida avverkningsvolymer och om den fortsatta rationaliseringstakten, dvs. utvecklingen avantalet mansdagsverken per avverkad m3sk. (Bl. a. den snabba tekniska utvecklingen gör, att den sistnämnda bedömningen påverkas kraftigt av vilket år olika enkäter eller prognoser gjordes; skogsbruksgruppen januari 1963, strukturgruppens enkät 1962 och prel. prognos november 1962, åtgångstal delvis från domänverkets utredning 1959, slutgiltig prognos november 1963, AMS:s enkät 1963, prel. prognos oktober 1963, slutgiltig prognos januari 1965.) AMS förutsåg i sin preliminära prognos en minskning av totala antalet i skogsbruk sysselsatta (såväl helårssysselsatta som tillfälliga arbetare) med 50 000 från 1962 till 1970 om antalet fysiska personer i skogsarbete (i brist på tillförlitlig statistik) uppskattas för år 1962 till 125 000 som ett medeltal per år. Den slutgiltiga AMS-prognosen avser perioden 1960—70. Då ovannämnda medeltal för antalet arbetare inte kan tillämpas i den praktiska arbetsförmedlingsverksamheten, redovisas i detta sammanhang det totala, på enkätmaterial och andra källor baserade antalet fysiska personer som gör minst ett dagsverke per år i skogen. Då 8

Denna figur kommenteras mer ingående i närmast efterföljande kapitelavsnitt.

205 Figur X: 1. Andelen av den totala arbetsvolymen inom skogsbruket som enligt olika alternativ är tillgänglig för den till jordbruket knutna befolkningen 65%

BÖRJAN AV 1960-TALET Norrland

Hela riket

Södra Sverige

(RI - R I I I )

(Riv -

R V)

Privatskogsbruket (35*/.)

Storskogsbruket (3BV.)

Storskogs bruket (65 V . )

12,1 milj dagsv. 3

(24,2 m i l j . m s k )

, dagsv^-^skogsbruket(53V.)

10,0 milj.dagsv. 3

22,1 milj. dagsv.

(21,6 milj. m s k )

(45,8 m i l j . m 3 s k )

1970ENLALT.AI Storskogsbruket

Privatskogs bruket (54 V.)

Prrvatskogs bruket (42 V . )

?Stor/skogs''bruket "(58 V . )

10,1 milj. dagsv.

9,2 milj.dagsv.

m3sk)

(31,7 m i l j . m 3 s k )

(26,7 m i t j .

19,3 milj.dagsv. (58.4 milj.

m3sk)

1970 ENLALT. Bil

Storskogsbruket v(31V.)

Privatskogs bruket (42 V . )

Privat skogs bruket (55*/.)

SJorskogsbruket .(45 V . )

Storskogsbruket ( 58 V . )

9,1 milj. dagsv.

8,7 milj. dagsv.

(24,4 m i l j . m 3 s k )

(27.7 m i l j . m 3 s k ) x) Därav: Säsongväxlande arbetskraft

17,8 milj.dagsv. (52.1 m i l j .

m3sk)

206 erhåller m a n för år 1960 215 000—232 000 (för norra Sverige 97 000—107 000 och södra Sverige 118 000—125 000) skogsarbetare, beroende på om avverkningsvolymen 1960 sätts till 51 eller 55 milj. m 3 sk. Minskningen fram till år 1970 skulle då uppgå till 64 000 + 56 000 - 120 000 eller 70 000 + 60 000 = 130 000 under förutsättning alt övriga faktorer vore som nedan beskrivs. Enligt ett annat, försiktigare alternativ (företagens ursprungliga bedömning av åtgångstalet) skulle minskningen bli 96 000 —103 000. Skogsbruksgruppens prognos visade, som framgått av det föregående, på en minskning av antalet årsarbetare med ca 10 000 under samma tid. Strukturgruppens båda prognosalternativ slutade p å en minskning av 12 000 resp. 19 000 helårsarbetare. Skillnaden mellan prognoserna förklaras i det följande. Skogsbruksgruppen räknade med en avverkningsvolym 1970 av 65 milj. m 3 sk, strukturgruppen med 58 resp. 52 milj. m 3 sk. AMS har stannat för en 20-procentig ökning (1960—70) i norra och 30-procentig i södra Sverige, varvid den totala avverkningen i landet 1970 skulle bli 63,7—68,7 milj. m 3 sk beroende på om utgångsläget v a r 51 resp. 55 milj. m 3 sk (den preliminära prognosen förutsatte endast 12- resp. 15procentig ökning). Åtgångstalet per m 3 sk förutsattes av skogsbruksgruppen minska från 0,50 till 0,35 (av strukturgruppen med ca 25 % ) . Redan i sin preliminära prognos räknade AMS med lägre tal (1970 0,25 dv/ m 3 sk i norra och 0,30 i södra Sverige). I den slutgiltiga versionen återfinns förutom dessa försiktigt hållna åtgångstal även alternativ, vilka resulterar i ännu lägre tal. Den snabba rationaliseringen hittills på 1960talet och under endast ett å r (1963/64) gör att bedömningen vid årsskiftet 1964/65 ger en prognos för 1970 på 0,18 dv/m 3 sk i norra och 0,27 i södra Sverige (denna senare siffra k a n givetvis förutsättas n ä r m a sig norra Sveriges åtgångstal men fram till 1970 har hela skillnaden kanske inte utjämnats änn u ) . För hela landet skulle åtgångstalet enligt AMS då kunna bli 0,22—0,23, vilket förutsätter en över 5-procentig rationaliseringstakt per år (i början av 1960-talet h a r takten varit hög enligt AMS, 6 % 1960—65 i norra och nära 5 % i södra Sverige). Vid en omräkning av antalet dagsverken till årsarbetare måste dagsverksantalet per årsarbetare tillmätas en stor vikt. Skogsbruksgruppen räknade med 250 för både 1960

och 1970. Strukturgruppens motsvarande tal var desamma även om för 1970 även 225 dagsverken anfördes resonemangsvis. Omräkningarna i AMS:s prognoser h a r skett enligt 240 dagsverken 1960 och 200 1970 (på grund av längre semester, större antal 5-dagars-veckor samt bortovaro från arbetet till följd av sjuk-, koj- och spilldagar under 15 °/o av antalet möjliga arbetsdagar per år). Om samma antal dagsverken per årsarbetare skulle tillämpas för år 1970 som för 1960 skulle behovsminskningen i antal personer räknat bli större. AMS:s senaste prognos förutser en minskning av det teoretiska antalet årsarbetare på 33 000— 36 000 (21 000—23 000 i norra och 12 000— 13 000 i södra Sverige). Enligt det försiktigare alternativet (i vad gäller åtgångstalet) skulle minskningen kunna bli 14 000—15 000 (11000—12 000 resp. 3 000). Om rationaliseringen skulle komma att bli snabbare i södra Sverige än vad m a n hittills sett resultat av skulle minskningssiffrorna bli avsevärt större. Det försiktigare alternativet i AMS-prognosen skulle relativt väl överensstämma med skogsbruksgruppens minskningstal på 10 000 och strukturgruppens 12 000—19 000 årsarbetare trots olika utredningsresultat på skilda punkter. Däremot ligger det första alternativet, som AMS torde hålla som mer realistiskt, avsevärt högre än vad andra prognoser har kalkylerat med.

V a r k e n s k o g s b r u k s g r u p p e n eller s t r u k t u r g r u p p e n h a r sökt g ö r a n å g o n b e d ö m n i n g a v n e d g å n g e n u n d e r 1960-talet a v t o t a l a a n t a l e t i s k o g s b r u k e t sysselsatta. Skogsbruksgruppen h a r som n ä m n t s angett d e t t a t o t a l a n t a l i b ö r j a n av 1960talet till ca 185 000 u n d e r h ö g s ä s o n g e n o c h k n a p p t h ä l f t e n h ä r a v u n d e r lågsäsongen. O m a n t a l e t sysselsatta s k u l l e n e d g å m e d d e a v AMS a n g i v n a 50 000, k o m m e antalet i skogsarbete under högs ä s o n g e n s y s s e l s a t t a 1970 a t t u t g ö r a ca 135 000; att a n g e det troliga a n t a l e t s y s selsatta u n d e r l å g s ä s o n g ställer sig v a n s k ligt, m e n r i m l i g e n b ö r n e d g å n g e n i f r å g a om denna kategori vara förhållandevis svagare. Säkerligen k o m m e r nämligen en allt s t ö r r e del av s k o g s a r b e t e t i f r a m t i -

207 den att utföras av heltidsanställd eller annan fast anställd arbetskraft. Enligt strukturgruppens beräkningar (jfr figuren) skulle i början av 1960talet arbetskraftskvantiteten i privatskogsbruket och den arbetsvolym, som inom storskogsbruket var tillgänglig för inte fast anställd arbetskraft, ha uppgått till (10,5 + 3,6 = ) ca 14 milj. dagsverken per år. År 1970 förväntas motsvarande antal dagsverken ha sjunkit till (10,5 + 1,9 = ) ca 12 1/2 eller alternativt (9,8 + 1,0 = ) ca 11 milj. År 1960 utfördes ca 8 milj. dagsverken av inom storskogsbruket helårsanställda arbetare, ett tal som 1970 väntas sjunka till ca 7 milj. dagsverken (enligt båda alternativen). Säsongvariationerna i arbetet är särskilt stora inom privatskogsbruket. Detta sammanhänger därmed, att drygt hälften av arbetet inom detta utförs av gårdarnas eget folk och att skogsarbetet koncentreras till de delar av året, då jordbruket kräver en ringa arbetsinsats. Inom storskogsbruket pågår en utjämning av säsongvariationerna. En sådan utjämning är medvetet eftersträvad bl. a. för att bereda de i skogsbruket verksamma en högre och jämnare sysselsättning och därmed ökad trygghet. De större skogsbolagen har härvid i regel krävt, att anställningen skall avse arbete året runt, medan domänverket även i viss utsträckning fastanställt säsongarbetare. Storskogsbruket söker på så sätt tillförsäkra sig en fast arbetarstam med större yrkesskicklighet. Även inom privatskogsbruket kan i någon mån skönjas en motsvarande utveckling, i det skogsbruks- och andra samverkansområden nämligen eftersträvar i vidgad utsträckning anställning av kontinuerligt sysselsatta skogsarbetare som komplettering till gårdarnas egen arbetskraft. Vidare inriktar sig allt fler lantbrukare på att utöka sin arbetsinsats

i skogen på bekostnad av insatsen i jordbruksdriften. Skogsarbetaravtalet 1962 är genom sin konstruktion —/ ackordspriser baserade på barmarksförhållanden och tillägg för försvårande förhållanden under vinterhalvåret — ägnat att särskilt i Norrland medföra en minskad efterfrågan på säsongarbetare från jordbruket. 3. Bondeskogsbrukets

villkor

A. Struktur och sysselsättning Kombinationen jordbruk/skogsbruk är i Sverige mycket vanlig och flertalet brukningsenheter inrymmer skog. Arbetet i skogen, både egen och andras, utgör för stora delar av lantbruksbefolkningen en inkomstbringande sysselsättning under de tider på året, då jordbruksdriften kräver en relativt begränsad arbetsinsats. För de lantbrukare som äger skog är denna dessutom ett värdebeständigt kapital med riskutjämnande betydelse. Kombinationen mellan jord- och skogsbruk innebär vidare för företagen bättre möjligheter till resultatutjämning mellan olika år än vad som är möjligt vid enbart jordbruk. Under vissa tider har skogen tillfört sina ägare avsevärda värdestegringsvinster. Särskilt var detta fallet under den förra hälften av 1950talet. Utvecklingen därefter har i stort sett varit mindre gynnsam. Det kombinerade jordbruks/skogsbruksföretaget bidrar genom att det möjliggör ett fullständigare utnyttjande av arbetskraften inom lantbruket till en sänkning av arbetskostnaderna per producerad enhet inom jordbruket. Detsamma gäller också kostnaderna för dragkraften, i den utsträckning denna kan utnyttjas i såväl jordbruket som skogsbruket. Vidare torde kostnaderna för vissa byggnader och vägar, allmänna omkostnader samt kostnader för driftsledning kunna sänkas per producerad

208 enhet genom att såväl jord- som skogsbruk förekommer i samma företag. Den ojämna arbetskraftsförbrukningen i den egentliga jordbruksdriften belyses i figur X: 2.9 I denna redovisas arbetsförbrukningens storlek per vecka i norra Sverige, mellersta Sverige samt södra Sverige (Skåne). Det undersökningsmaterial, på vilket figuren grundar sig, representerar familjejordbruk med 5—21 ha. Det hänför sig till produktionsåret 1947/ 48, och är alltså rätt gammalt. (Tyvärr synes nyare material inte föreligga.) Sedan slutet av 1940-talet torde arbetsåtgången ha minskat med omkring hälften. Arbetsförbrukningstalen skulle därför kunna anges representera gårdar med ungefär dubbla den förut nämnda arealen. Olika bedömningar förekommer i frågan huruvida säsongvariationerna skärpts eller mildrats. Med reservation för osäkerheten härvidlag torde dock kunna förutsättas, att figuren i det stora hela avspeglar även nu rådande förhållanden i lantbruket. Som framgår av figuren förlöper husdjursskötselns arbetskurva förhållandevis jämnt under hela året, dock med en svacka under sommaren. Växtodlingens arbetskurva har markerade toppar vid vårbruk samt hö- och spannmålsskörd. På grund av klimatet ökar den tid, under vilken nämnvärt arbete i växtodlingen kan bedrivas från norr till söder. I Skåne är det i stort sett endast under tre månader av året, som nämnvärt arbete i växtodling ej kan bedrivas, i norra Sverige sex månader. »Övriga jordbruksarbeten» utfyller viss del av den övriga tiden. Lågsysselsättningen under vintern inom den egentliga jordbruksdriften ökar i stort sett från söder till norr. I den på vårt uppdrag utförda undersökningen om det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar 10 uttalas, att en kombination av jord- och skogsbruk är av betydelse för att ekonomiskt utveck-

lingsbara lantbruksföretag överhuvudtaget skall kunna skapas i skogsbygderna. (Därmed har inte utsagts, i vilken utsträckning jordbruk bör bedrivas i skogsbygderna.) Den teknik och organisation synes, uttalas det, för närvarande inte vara känd, som vid den i undersökningen tillämpade prisnivån (1960 års) i allmänhet ger en tillfredsställande arbetsersättning i ren jordbruksdrift med växtodling i skogsområdena. I samma undersökning anges det dock samtidigt som möjligt att med en långt gående extensifiering av jordbruket skapa en bättre kombination med skogsbruk än som i allmänhet är fallet med för närvarande gängse driftsinriktning. Vid en driftsplanering, där jordbruket huvudsakligen inriktas på fodersäd, vallväxter och slaktnöt, ökar arbetsersättningen väsentligt i förhållande till kombinerade företag med intensivare jordbruksdrift. Den tekniska utvecklingen friställer successivt arbetskraft i jordbruket. I och med att det därvid i fortsättningen främst blir fråga om delar av brukarens och dennes familjs arbetskraft, kan det vara svårt att överflytta densamma till andra näringar. Den kan ofta bättre utnyttjas inom eget eller näraliggande skogsbruk. I detta sammanhang behandlas de företagsekonomiska skillnaderna mellan arbete i egna eller andras skogar. Det framhålls, att det innebär fördelar för brukaren, om han själv kan bestämma över tiden för sitt arbete i skogen och dess omfattning. Ur arbetsfördelningssynpunkt synes enligt den nu refererade undersökningen ett eget skogsbruk vara överlägset arbeten i andras skogar. Det kräver å andra sidan större kapitalinvesteringar och kunnighet i skogssköt9 Efter Nils Westermarck (bl. a. i Kungl. lantbruksakademins tidskrift 1949:2). 10 SOU 1963:66.

209 Figur X: 2. Arbetskraftsförbrukningens

säsongvariationer

Norrländska gårdar

Mellansvenska gärdar

Skånska gårdar

I |2|3|41g|6|7|8|9|l0|ll|l2ll3|l4[i5 II3IDIQIDE3I0E3SSE3SElElE0BlS2EBE2EES3EaE]fcaE]HIEEllE[E23B]IBIi2E Vecha Husdj ursskötsel 14

~1 Växtodlingsarbeten

~JÖvriga jordbruksarbeten

210 sel. Vad nu sagts gäller i synnerhet skogsbygderna och mellanbygderna. Arbetsfördelningen under året är emellertid ofta ojämn även i slattbj'gderna. Som ytterligare bakgrund till följande avsnitt av detta kapitel lämnas här närmast en huvudsaklig statistisk beskrivning av det kombinerade jordbruks/ skogsbruksföretaget, belysande dess förekomst och struktur inom skilda delar av landet samt dess roll i arbetskraftshänseende. Skogens betydelse som inkomstkälla för lantbrukarna berörs också i den allmänna inkomstredogörelsen i kapitel XIII. Omkring 75 °/o av alla brukningsenheter med över 2 ha åker redovisade 1961 en större eller mindre skogsareal. Av dessa hade i sin tur drygt hälften högst 25 ha skogsmark, ej fullt fjärdedelen 25—50 ha och ungefär lika många minst 50 ha skogsmark. Av den privatägda skogsmarken — som förut i detta kapitel nämnts omfattar denna omkring hälften av den totala skogsarealen i landet — brukades samtidigt ej fullt 70 °/o i samband med jordbruk om minst 2 ha åker. Av den samlade skogsarealen, ca

22,5 milj. ha, beräknades ca 7,5 milj. ha eller omkring tredjedelen ingå i kombinerade jordbruks/skogsbruksföretag med mer än 2 ha åker. Sammansättningen av jord och skog i dessa kombinerade företag växlar mycket starkt, såsom framgår av tabell X: 2, vilken redovisar antalet brukningsenheter 1961 med och utan skogsmark samt fördelning efter åker- och skogsareal. Utöver den totalareal skogsmark, som tabellen täcker, ca 7,5 milj. ha, finns ca 1,8 milj. ha skogsmark, som ingår i fastigheter med jord och skog men där skogen i brukningshänseende är skild från åkern genom att den senare är utarrenderad. Särskilt vanligt synes detta senare vara fallet vid stora brukningsenheter. Lantbrukarnas skogsmarksinnehav växlar givetvis starkt mellan olika delar av landet och från gård till gård. Tabell X: 3 belyser sambandet åker/skogsmark inom skilda naturliga jordbruksområden. Uppgifterna avser brukningsenheter som drivs i samband med jordbruk med minst 2 ha åker.

Tabell X: 2. Antal brukningsenheter (med över 2 ha åker) med och utan skogsmark 1961 Antal brukningsenheter

Antal brukningsenheter med skogsmark fördelade på storleksgrupper efter skogsmarksinnehavets areal

utan skogsmark

med skogsmark

högst 10 ha

11—25 ha

26—50 ha

2,1— 5,0 ha 5,1—10,0 » 10,1—20,0 » 20,1—30,0 » 30,1—50,0 » 50,1—100,0» över 100,0 i

16 118 13 605 15 916 7 390 5 757 2 881 929

52 226 57 842 38 719 11 187 6 545 2 757 1 224

17 962 12 784 9 081 2 669 1 295 408 73

14 772 15 620 10 581 3 120 1 621 490 108

10 074 15 331 9 524 2 851 1 732 577 126

5 542 9 445 6 517 1 715 1 236 657 197

2 830 3 525 2 345 650 487 425 245

1 046 1 137 671 182 174 200 475

Summa

62 596

170 500

44 272

46 312

40 215

25 309

10 507

3 S8Ö

Storleksgrupper efter åkerarealen

51—100 101—200 över ha ha 200 ha

233 096

Källa: Specialbearbetning av 1961 års jordbruksräkning i samköming med RLF:s jordbruksregister.

211 Tabell X: 3. Sambandet

åker/skogsmark

inom naturliga jordbruksområden

Sambrukad skogsmark

Antal brukningsenheter Område

1961 Totalt

I sambruk med skog

D:o i % av alla

Per enhet, ha

Totalt, ha (avrundat)

Gss Gmb Gns Gsk Ss Ssk Nn Nö

15 325 17 690 21 668 65 922 26 201 23 510 31 806 30 974

2 467 9 545 13 289 53 357 18 399 19 000 26 855 27 588

16 54 61 81 70 81 84 89

27 29 17 33 40 40 64 73

66 500 277 600 230 000 1 772 900 738 100 766 500 1 709 000 2 008 300

Rikel

233 096

170 500

7 56S 900

Källa: Samma som till tabell X:2.

Antalet kombinerade jordbruks/skogsbruksfastigheter är som framgår av tabell X: 3 förhållandevis litet i Götalands södra slättbygder. Det genomsnittliga skogsmarksinnehavet vid dessa är dock relativt stort, särskilt om man tar hänsyn till den goda årliga tillväxt dessa skogar som regel kännetecknas av. Redan i Götalands mellanbygder stiger antalet kombinerade enheter till över hälften av det totala antalet brukningsenheter. I stort sett ju längre norrut i landet man sedan kommer, desto större andel utgör de kombinerade brukningsenheterna av det totala antalet enheter, samtidigt som medelarealen skogsmark ökar. Tas hänsyn till den mot norr avtagande årsavkastningen per hektar, låter det sig sägas, att vid de kombinerade företagen skogsinnehavets betydelse som arbetsobjekt genomsnittligt sett inte visar några anmärkningsvärda skillnader, om man jämför mellan- och skogsbygderna i södra och mellersta Sverige med norra Sverige. Det är främst i fråga om arbetstillfällena i andra skogar än de som är knutna till lantbruksföretagen som det föreligger stora och typiska skillnader mellan de båda områdena. Mellan dessa går det naturligtvis inte att dra någon

skarp gräns, men Bergslagen skulle kanske med grov förenkling kunna betecknas som en gränszon dem emellan. I det södra området dominerar privatskogsbruket, medan storskogsbruket intar en relativt undanskymd plats. I början av 1960-talet (se figur X: 1) beräknas ha åtgått 10,0 milj. dagsverken i skogsbruket i detta område, varav ej mindre än 6,2 milj. föll på privatskogsbruket (inom vilket bondeskogsbruket dominerar). Drygt halva arbetsinsatsen i privatskogsbruket eller 3,8 milj. dagsverken försiggick i egna skogar; till övervägande del säkerligen såsom säsongarbete som komplement till arbete inom jordbruket. Med stor sannolikhet har det även i övrigt varit säsongväxlande arbetskraft, som fullgjort det antal dagsverken inom privatskogsbruk som inte utförts i egen skog eller (6,2 — 3,8 =) 2,4 milj. dagsverken. I storskogsbruket beräknas 1,4 milj. dagsverken ha fullgjorts av säsongväxlande arbetskraft. På helårsanställda skogsarbetare inom storskogsbruket kom samtidigt (3,8 — 1 , 4 = ) 2,4 milj. dagsverken. Även om det inte är möjligt att exakt ange, hur stor del av arbetet inom skogsbruket i det nu behandlade området som i början av 1960-talet utfördes av helårsanställd arbetskraft, är det tydligt, att det inte kan ha rört sig om mycket mer än fjärdedelen. Prognosen för 1970 tyder på — oavsett vilket av de två alternativen för avverkning man väljer — att de helårsanställda även

212 då alltjämt inom det södra av de två områdena kommer att svara för en mindre del av skogsarbetet än den säsongväxlande arbetskraften. En direkt uppskattning av arbetsinsatsrelationen helårsarbetande/säsongväxlande har gjorts endast i fråga om storskogsbruket, och den visar en förskjutning till helårsanställdas förmån. Att en viss förskjutning kommer att ske även inom privatskogsbruket är rätt säkert, men den blir av allt att döma inte så stark som inom storskogsbruket. Bromsande faktor i utvecklingen mot helårsanställd arbetskraft utgör här det förhållandet, att lantbrukarna äger betydande del av skogsarealen och därför i stor utsträckning kan inrikta sig på att även i fortsättningen utnyttja dödsäsongen i jordbruket för att utföra arbete i skogen, främst den egna men även sådan som ägs av andra lantbrukare. På grund härav och till följd av de ökade virkesuttagen kommer sysselsättningsmöjligheterna i skogen för säsongväxlande arbetskraft fram till 1970 i det nu behandlade området troligen att blott obetydligt minska. Inom norra Sverige ligger förhållandena något annorlunda till. Av figur X: 1 framgår, att i början av 1960-talet inalles 12,1 milj. dagsverken utfördes inom skogsbruket. Härav föll 4,2 milj. på privatskogsbruket, med 2,1 milj. dagsverken på såväl egen som andras privatskog. Storskogsbruket med sina 7,9 milj. dagsverken gav åt den säsongväxlande arbetskraften 2,2 milj. dagsverken. Uppskattningsvis kan för hela skogsbruket i norra Sverige de helårsanställdas andel av den totala arbetskraftsåtgången anges till drygt hälften, mot som nämnts ungefär fjärdedelen (kanske något drygt) i övriga delar av landet i genomsnitt. Prognosen för 1970 ger även för norra Sverige besked om en förskjutning mot helårsanställd arbetskraft, men kanske inte så kraftig som man med hänsyn till storskogsbrukets dominans skulle ha haft anledning förmoda. Både absolut och relativt väntas dock en starkare nedgång av arbete utfört av säsongväxlande arbetskraft än inom övriga delar av landet. Till följd av att antalet dagsverken inom privatskogsbruket väntas nedgå förhållandevis litet (mindre än inom storskogsbruket), dämpas emellertid takten i förskjutningen mot helårsanställd arbetskraft något. Slutresultatet för norra Sverige blir dock för den säsongväxlande arbetskraftens del en ganska kraftig nedgång i sysselsättningsvolymen.

Resultatet av strukturgruppens nu refererade prognoser visar otvetydigt, att den minskning av det totala arbetskraftsbehovet inom skogsbruket, som även vid rätt stark ökning av avverkningsvolymen kommer att känneteckna den framtida utvecklingen, liksom hittills blir förenad med en fortsatt säsongutjämning och minskat behov av arbetskraftstillskott av säsongarbetare under vintern. Särskilt inom storskogsbruket planerar man, såsom förut framhållits, att i ökad grad anlita helårssysselsatt arbetskraft. Denna utveckling medför uppenbarligen, att lantbrukare med traditionell driftsinriktning får allt svårare att erhålla kompletterande arbetstillfällen i annans skog under vinterhalvåret. Prognoserna visar dock samtidigt, att ett betydande utrymme för säsongväxlande arbetskraft fortfarande kommer att kvarstå, särskilt i de delar av landet där privatskogsbruket dominerar. Det bör vidare beaktas, att den fortsatta minskningen av antalet lantbruksföretag och till dessa knuten arbetskraft automatiskt medför, att antalet av dem som för sin bärgning är beroende av skogsarbete under vinterhalvåret blir allt mindre.

B. Synpunkter på framtiden Den svenska skogen kommer enligt vår uppfattning att under överskådlig framtid alltjämt utgöra en av de främsta källorna till ett fortsatt ekonomiskt framåtskridande. Vi anser det därför vara av yttersta vikt, att skogsbrukets utveckling befrämjas. Förutom sin allmänt ekonomiska betydelse för det svenska samhället intar skogen som belysts i det föregående en viktig plats vid ett mycket stort antal kombinerade lantbruk. Särskilt gäller detta familjejordbruket i Norrland och i de skogrika bygderna i södra och mellersta Sverige. Även för det större jord-

213 bruket, särskilt om det är kreaturslöst eller kreaturssvagt, är det av betydelse att arbetskraften under vinterhalvåret har tillgång till arbete i skogen (eller till annan alternativ sysselsättning). Det är ett samhällsekonomiskt intresse, att skogsbruket likaväl som jordbruket bidrar till att största möjliga nationalprodukt uppnås och att i dessa produktionsgrenar insatta resurser ger samma avkastning som vid alternativ användning. Ur beredskapssynpunkt kan dock finnas anledning att vidmakthålla en jordbruksproduktion — frågan om storleken av denna behandlas i betänkandets senare del — som innebär, att en del av de i jordbruket verksamma resurserna inte uppnår denna avkastning. Den förhållandevis korta vegetationsperioden i Sverige utgör för landets jordbruk en belastning, särskilt om jämförelse görs med jordbruket i länder där denna period upptar en större del av året (jfr kap. III). Produktionen av vegetabiliska produkter, såväl handelssom foderväxter, kräver en relativt koncentrerad arbetsinsats under korta perioder, medan denna del av jordbruksdriften under året i övrigt fordrar en ganska ringa insats av arbete. Det kan därför anses betydelsefullt, både ur det allmännas och den enskilde lantbrukarens synpunkt, att arbetskraften under lågsäsongen har inkomstbringande sysselsättning att tillgå vid sidan av jordbruksdriften. Detta gäller ur allmän synpunkt givetvis endast så långt som produktionen av jordbruksråvaror erfordras av beredskapsskäl. Sett ur den enskildes synpunkt utgör full sysselsättning under hela året en förutsättning för uppnående av tillfredsställande inkomster. Den arbetskraft, som ändock behövs för jordbruksdriften, kan alltså genom arbete i skogen undvika en inte önskvärd undersysselsättning på vintern. Det bör emellertid framhållas, att vid det

stora flertalet av de mindre brukningsenheterna den största arbetsbelastningen faller på animalieproduktionen, som ger en jämnare sysselsättning över hela året än vegetabilieproduktionen. Skogsbruksgruppens och strukturgruppens förut redovisade undersökningar rörande utvecklingstendenser i modernt skogsbruk illustrerar, hur det svenska skogsbrukets behov av arbetskraft per avverkad mängd skogsråvara nedgår i samband med införandet av moderna och mer arbetsbesparande metoder. Om takten i den fortsatta utvecklingen på detta område kan råda delade meningar, vilket också avspeglar sig i de båda nämnda arbetsgruppernas och i AMS:s prognoser. Det totala arbetskraftsbehovet blir också beroende av uttagen av virke och därmed ytterst av konjunkturutvecklingen. I allmänhet bedöms avsättningsmöjligheterna under överskådlig framtid som rätt goda, även om en konjunkturen avmattning då och då kan inträffa. Även under gynnsamma konjunkturer för produkter framställda av skogsråvaror kommer arbetskraftsförbrukningen inom skogsbruket att nedgå snabbt under den tid som nu kan överblickas, detta på grund av den stegrade effektiviteten. Samtidigt kan även förväntas ske en fortsatt utjämning av arbetskraftsåtgången mellan olika tider på året i bondeskogsbruket och ökad användning av helårsanställda skogsarbetare i storskogsbruket och inom skogsbruksområden. De faktorer, som hittills lett utvecklingen i denna riktning, kommer utan tvekan att vara verksamma också i fortsättningen. Här kan nämnas administrativa förenklingar, bättre planering av arbetet, utnyttjande i arbetsbesparande syfte på lämpligt sätt av säsongväxlingarna, de allt större kraven på yrkesskicklighet, mekaniseringen och dess fordringar på hög utnyttjandegrad, kon-

214 struktionen av löneavtalen för skogsarbetare (med fördyring av vinterarbetena) m. m. Den skisserade utvecklingen innebär, att det framdeles i högre grad än tidigare blir en angelägen uppgift för arbetsgivarna att erbjuda skogsarbetarna jämn sysselsättning under året samt på längre sikt även svara för bosättning, uttransporter till arbetsställen m. m. Ur ren skogsbrukssynpunkt underlättar systemet med helårsarbetare i skogsbruket dettas fortsatta mekanisering. För den jordbrukande befolkningen innebär det, att arbetstillfällena i skogen utanför den egna gården minskar i hastigare takt än vad som i och för sig betingas av den fortgående minskningen av det skogliga arbetskraftsbehovet. Vi vill dock i detta sammanhang framhålla, att med den fortsatta minskningen av antalet yrkesverksamma inom jordbruket även behovet av kompletterande sysselsättning i skogsbruket sjunker. Utvecklingen i skogsbruket torde framdeles liksom hittills komma att i många hänseenden bestämmas av krafter, som statsmakterna endast i begränsad utsträckning kan påverka genom sina åtgärder. Oavsett vilken omfattning arbetskraftsbehovet framöver kommer att få och oavsett hur relationen mellan helårsarbetare och säsongarbetare i detsamma kan komma att utvecklas, bör enligt vår uppfattning det allmänna söka främ-

ja en omvandling i skogsbruket i den riktningen, att den möjliggör användning av skötselmetoder och tekniska möjligheter i skogsbruket, som forskning och erfarenhet kan komma att rekommendera. Vad särskilt beträffar arronderingsförhållandena i den svenska skogen lämnar dessa, som framgått av det föregående, mycket övrigt att önska. Den rådande splittringen av skogsinnehaven såväl inom storskogsbruket som inom det mindre skogsbruket har en ogynnsam inverkan på strävandena att fullt ut utnyttja produktionsunderlaget och att nedbringa arbetsåtgången. Det kan i detta sammanhang vara anledning att beröra den samverkan över ägogränserna, som förekommer inom skogsbruksområden och andra samverkansområden. Genom sådan samverkan kan nackdelarna med små brukningsenheter och ägosplittringen inom skogsbruket i någon mån motverkas. Skogsbruksområden och samverkansområden täcker för närvarande (1965) ca 15 % av den privatägda skogen, och denna andel ökar snabbt för varje år. Det torde ligga i bondeskogsbrukets eget intresse, att utbyggnaden av sådana områden påskyndas och att man söker utveckla samarbetsformerna i riktning mot en längre gående integration för att i ökad utsträckning kunna utnyttja stordriftens fördelar.

KAPITEL XI

Jordbruket och landsbygden

Enligt direktiven för utredningsarbetet bör vi i samband med övervägandena om jordbruksproduktionens lämpliga storlek inte förbise de allmänna problem, vilka har samband med den inverkan, som bl. a. jordbrukets strukturförändringar har på landsbygdens samhällsliv. Vi har låtit sammanställa ett rätt omfattande material avsett att belysa denna sida av utredningsuppdraget. Materialsammanställningen har getts en större bredd än som i och för sig erfordras för att klargöra det direkta sambandet mellan utvecklingen av jordbruket och dess konsekvenser för landsbygden. I förevarande kapitel redovisas även uppgifter och belyses förhållanden, som sålunda inte har direkt beröring med vårt uppdrag. Särskilt gäller detta huvuddelen i avsnitt 7 i kapitlet. Vi har emellertid ansett det stoff som sammanbragts vara av allmänt intresse och funnit, att en redovisning av detsamma i denna del av betänkandet kan vara på sin plats.

1. Näringslivets

struktur på

landsbygden

Vid en analys av näringslivets struktur på landsbygden är man hänvisad till offentliga statistiska källor såsom folk- och företagsräkningar samt inkomststatistik. I dessa är landsbygden ett administrativt begrepp, vars motsats är städerna. I näringsekonomiskt sammanhang är detta ett för vitt begrepp för skildringen av den miljö, i vilken jordbruksproduktionen bedrivs. I stället skall här, så långt

det är möjligt, analysen avgränsas till glesbygden. Av statistiska och senare redovisade ekonomiska skäl har häri utöver ren glesbebyggelse inräknats tätorter med upp till 500 invånare (ca 150 hushåll). Som exempel på skillnaderna mellan begreppen må nämnas, att enligt 1960 års folkräkning endast 1/7 av antalet städer bestod av enbart tätbebyggelse och endast 1/10 av landsbygdskommunerna bestod av enbart glesbebyggelse. Befolkningens fördelning framgår av följande tablå: Tätorter m e d över 500 invånare

Städer Landsbygd Summa

Glesbygd

Summa

3 726 000 136 000 3 862 000 1 445 000 2 188 000 3 633 000 5 171000 2 321000 7 495 000

Av befolkningen på administrativ landsbygd bor sålunda ca 40 % i tätorter med mer än 500 invånare. Befolkningen i glesbygd i här definierad mening utgjorde 1960 1/3 av den totala folkmängden i riket. I denna glesbygd är vanligen lantbruksnäringarna de dominerande. Det kan beräknas, att ca 60 °/o av de förvärvsarbetande på glesbygden tillhör dessa näringar. Eftersom lantbrukets struktur ingående behandlas på annan plats i betänkandet (särskilt kapitlen IV. IX och X), lämnas den åsido här. Framställningen i det följande inriktas på det övriga näringslivet i glesbygden. Den utförligaste källan om detta nä-

216 ringslivs struktur är 1951 års företagsräkning. På grund av den snabba utveckling som skett är uppgifterna från denna föråldrade. Jämförande studier med inkomststatistik och folkräkning har dock gett vid handen, att vissa särdrag i fråga om glesbygdens näringsliv, som kan härledas ur företagsräkningen, fortfarande står sig. I tabell XI: 1 redovisas hur stor del av näringslivet (exkl. jordbruket) som 1950 var förlagd till glesbygden. Det framgår därvid, att i glesbebyggelse och tätorter med upp till 500 invånare låg 1/4 av samtliga företag i landet, men de hade endast 1/8 av samtliga sysselsatta och 1/12 av omsättningen. Det innebär att glesbygdsföretagen i genomsnitt dels var mindre med avseende på arbetsstyrkan, dels hade lägre omsättning per sysselsatt än tätortsföretagen. Detta beror inte på att till glesbygden var koncentrerade näringsgrenar, som kännetecknas av få sysselsatta per företag eller låg omsättning per sysselsatt. Tvärtom var glesbygdens andelar av antalet företag

störst i branscher, som ofta h a r stort antal sysselsatta, såsom skogsbruk, samfärdsel och byggnadsverksamhet. Jämförs näring för näring visar det sig, att i samtliga branscher hade glesbygden färre sysselsatta per företag med 2—-3mansföretaget som det typiska. I genomsnitt hade tätortsföretagen 8 1/2 sysselsatta jämfört med 3 1/2 för glesbygdsföretagen. Även omsättningen per sysselsatt var i tätortsföretagen, oavsett bransch, större än i glesbygdsföretagen. I genomsnitt för samtliga branscher var omsättningen per sysselsatt 2/3 större för de förra. Denna skillnad var dock i allmänhet större än skillnaderna inom varje bransch för sig, sammanhängande med att partihandeln, som är en typisk tätortsbransch, genom sin höga omsättning per sysselsatt drar upp genomsnittsomsättningen för tätortsföretagen. Med ledning av inkomststatistiken kan det göras sannolikt, att några avsevärda förskjutningar i dessa strukturskillnader inte skett under 1950-talet. Inkomststa-

Tabell XI: 1. Näringslivet

Näringsgren

Trädgårdsskötsel Skogsbruk Industri o.hantverk Byggnads- och anl. verks. Partihandel Detaljhandel Samfärdsel Övr. verksamhet Summa

i glesbygden

19501 Glesbygdens andel av hela riket, %

Antal syssel- Omsättning satta per per sysselsatt, företag 1000 kr

OmFöre- Sysselsätttag satta ning

Glesbygd

Tätorter

Glesbygd

Tätorter

7,4 24,9 129,7

37,8 68,2 30,6

34,5 44,4 12,7

26,8 38,2 10,8

2,9 17,8 5,4

3,3 47,9 16,3

6,9 11,3 24,3

10,0 13,9 29,1

27 15 18

28,4 4,2 35,1 36,7 12,4

39,0 10,6 19,5 49,1 13,3

11,7 3,6 11,9 16,2 6,2

8,5 1,8 11,6 8,3 3,2

2,7 2,2 2,2 2,1 2,0

12,8 7,0 3,9 10,5 4,7

12,3 99,3 45,8 9,4 6,9

17,7 196,2 47,1 20,1 13,4

22 35 35 70 33

278,8

26,7

12,8

8,2

3,5 1 8,7

22,5

37,3

28 Antal sysselsatta i glesbygd, 1000-tal

Exkl. jordbruket, se texten. Innefattar även skillnader på grund av deltidsanställning. Källa: 1951 års företagsräkning.

Löneskillnad 2 o/ /o

217 tistiken är visserligen endast uppdelad på städer och administrativ landsbygd, men då glesbygdsandelen av landsbygdsuppgifterna uppgår till ca 40 % för de behandlade näringarna, skulle större förskjutningar knappast undgått att komma till uttryck. Exempelvis skulle en eftersläpning av inkomstutvecklingen i glesbygden ha förutsatt en väsentligt gynnsammare inkomstutveckling i de icke-administrativa jämfört med de administrativa tätorterna, vilket inte synes sannolikt. I tabell XI: 2 har förändringar i antalet inkomsttagare mellan 1952 1 och 1960 återgetts för olika näringsgrenar. Man kan av uppgifterna konstatera, att dessa förändringar varit likartade för landsbygden och städerna. I genomsnitt för alla näringsgrenar exklusive jordbruk har antalet inkomsttagare ökat procentuellt praktiskt taget lika mycket

Tabell XI: 2. Antal inkomsttagare

på den administrativa landsbygden som i städerna. Industriyrkena samt speciella yrkesgrenar som allmän förvaltningstjänst och fria yrken har fått störst ökning av inkomsttagarna på landsbygden, medan å andra sidan byggnadsverksamhet och samfärdsel fått en gynnsammare utveckling i städerna. Skillnaderna i utvecklingstendenser är inte stora, utom för de nämnda speciella yrkesgrenarna, men inkomsttagarna i dem utgör å andra sidan en relativt liten del av det totala antalet inkomsttagare. Inte heller ändringarna i företagarantalet t. ex. beträffande industri är sådana, att man har anledning sluta sig till några större skillnader mellan landsbygden och städerna. Detta skulle innebära, att förskjutningen 1 Att 1952 valts i stället för 1950 beror på att uppdelningen mellan byggnadsverksamhet och övrig industri gjorts först från detta år.

1960 jämte förändringar

1000-tal 1960 Näringsgren etc.

Jordbruk med binäringar Byggnadsverksamhet Industri och hantverk i övrigt Samfärdsel Handel Allmän förvaltningstjänst Fria yrken Husligt arbete övriga Summa Icke yrkesverksamma Samtliga Förvärvsarb. exkl. jordbr. 1

Landsbygd

Index 1952 = 100

Städer

Landsbygd

Städer

Företagare

Anställda

Företagare

Anställda

Företagare

Anställda

Företagare

Anställda

254,1 14,6

206,1! 134,1

13,2 8,3

19.8 1 130,5

84 107

73 115

88 109

86 119

32,4 16,5 34,9

448,4 94,4 150,8

30,0 8,6 55,0

654,6 156,9 447,7

87 108 106

113 95 129

88 97 105

106 99 126

10,5

2,5

151,0 15,0 47,1 8,4

359,9

1255,4

4,8

1,5

333,4 28,2 27,8 8,0

127,0

1806,0

152 195 76 118

140 124 70 57

104 100 98

294,0 1 909,4

346,5 2 298,3

154 107

151 118

1155,1

1 900,8

114 Avser huvudsakligen skogsarbetare.

Källa: Skattetaxeringarna.

1952—60

218 Även i inkomststatistiken förekommer liknande inkomstskillnader, trots uppblandningen med tätorter i landsbygdsuppgifterna. Detta illustreras av tabell XI: 3. Inkomststatistiken visar att inkomstskillnaderna även gäller företagare. Vidare har medelinkomsterna utvecklats parallellt på landsbygden och i städerna, varför inkomstskillnaderna i stort sett kommit att bestå. Strukturen av näringslivet i glesbygden skulle sammanfattningsvis kunna karakteriseras på följande sätt. Det består huvudsakligen av småföretag med typstorleken 2—3 personer sysselsatta, ofta på deltid. För den skull har glesbygden i förhållande till näringslivets omfattning ett stort antal företag. Den bransch, som har de största företagen, är skogsbruket med ett 20-tal sysselsatta i genomsnitt. Naturligen har skogsbruk och trädgårdsskötsel näst jordbruket den

mot större företagsenheter gått i ungefär samma takt på glesbygden och i tätorterna. Med den lägre omsättningen per sysselsatt följer också lägre löner. Ur företagsräkningen har framkalkylerats utbetald lön per anställd. Därav härledda löneskillnader återfinns i tabell XI: 1. Det framgår av tabellen, att inkomstskillnaderna i basnäringarna är av storleksordningen 1/5, medan de i servicenäringarna är av storleksordningen 1/3 eller mer. Delvis beror dessa inkomstskillnader på förekomst av deltidsarbete. Speciellt markant är detta inom samfärdselgruppen, som 1950 dominerades av järnväg, post och telegraf, där på glesbygden deltidsarbete snarare var regel än undantag. Vidare har tätortsföretagen ett större antal löntagare inom höglönegrupper såsom tjänstemän och specialarbetare.

Tabell XI: 3. Inkomstskillnader

Näringsgren etc.

Jordbruk med binäringar Byggnadsverksamhet Industri och hantverk i övrigt Samfärdsel Handel Allmän förvaltningstjänst Fria yrken Husligt arbete Övriga Summa Icke yrkesverksamma Samtliga Förvärvsarb. exkl. jordbruk

Källa: Skattetaxeringarna.

och inkomstförändringar

Inkomstskillnader (landsbygd i % av städer) I960, % Företagare

Anställda

34 15 17 24

19 16 17 26 14 13 12 16

—

—

29 17

1952—60

Inkomster 1960 Index 1952 = 100 Städer

Landsbygd Företagare

Anställda

Företagare

Anställda

125 168 169 176 142

139 171 166 166 146

145 156 152 149 149 152 176 138 161

150 154 154 149 148 138 142 131 131

139 145 151

137 147 150

219 starkaste företagskoncentrationen till glesbygden. Men i fråga om sysselsättningen väger dock industrin näst jordbruket tyngst och svarar uppskattningsvis för 1/5 av det totala antalet sysselsatta i glesbygden. Relativt sett svagast företrädda på glesbygden är partihandeln och serviceverksamheter av typ banker, restauranger, nöjesindustri och samhällsservice. Med låg omsättning per sysselsatt följer låga inkomster såväl för anställda som för företagarna. Särskilt markant är detta för servicenäringarna, medan basnäringar av typ skogsbruk och industri i samband med gynnsammare struktur hävdar en mindre inkomstklyfta gentemot de tätortslokaliserade företagen.

2. Befolkningsutvecklingen landsbygden

tistiken så, att den inte är fullt jämförbar mellan räkningarna. I tabell XI: A har likväl sammanställts några befolkningsuppgifter för perioden 1920—60. Ur dessa kan härledas, att befolkningsminskningen på glesbygden under denna period praktiskt taget helt berott på nedgången i den till det egentliga jordbruket hänförliga befolkningen. Snabbast har den förvärvsarbetande delen av sistnämnda befolkningsgrupp minskat, med ca 65 % på 40-årsperioden, medan antalet av övriga inom gruppen reducerats något långsammare. Befolkningen i skogsbruk liksom i flertalet övriga näringsgrenar i glesbygden kan däremot beräknas ha förblivit ungefär oförändrad eller minskat ganska litet. Storleksordningen för glesbygdsbefolkning i andra näringar än jordbruk och boskapsskötsel i början av 1960-talet torde kunna uppskattas till 1 1/4 milj. personer. Denna stabilitet hos befolkningen inom tätortsnäringarna på glesbygden bör sammanställas med den livliga småortsbildning som förekommit på landsbygden under perioden. I tabell XI: 5 illustreras detta. En del av den tidigare

på

Det förhållandet, att tätortsnäringarna på landsbygden haft ungefär samma utvecklingstendenser som stadsnäringarna, bör givetvis återspeglas i de befolkningsmässiga förskjutningarna. Tyvärr förhåller det sig beträffande yrkes- och bebyggelsegrupperingen i befolkningssta-

Tabell XI: 4. Befolkningsutveckling i jordbruk och glesbebyggelse (1000-tal personer) Förvärvsarbetande befolkning År

1920 1930 1940 1950 1960

Jordbr. Skogsoch bo- bruk skapsoch skötsel fiske 963 936 749 540 354

95 105 115 92 93

övrig befolkning

1920—60

Befolkning

Övriga näringar

Jordbr. Övriga Summa med näbinär. ringar

Glesbe- TätbeSumma bygbyggelse 1 gelse

1888 2195 2136 2473 2797

2946 3236 3000 3105 3244

2958 2906 3371 3937 4251

1472 1305 1217 980

1486 1601 2154 2957

3233 3164 2 790 2186 1852

2671 2 978 3581 4856 5643

Total befolkning

5904 6142 6371 7042 7495

1 Avser ren glesbebyggelse jämte tätbebyggelse med högst 200 invånare inom landskommuner. Glesbebyggelse inom köpingar och städer innefattar 1950 och 1960 197 resp. 189 tusen personer.

Källa: Folkräkningarna.

220 Tabell XI: 5. Antal tätorter av olika storlek

1920—60

Antal invånare

1960 Folkmängd 1960, 1000-tal personer

200— 499 500— 999 1 000— 4 999 5 000— 9 999 10 000—49 999 50 000—

411 1 279 227 40 35 4

430 262 233 38 38 5

535 309 263 46 46 6

1076 459 405 51 55 10

889 399 387 69 64 13

283 279 812 476 1 286 2 318

Samma

5 454

över 250 invånare.

Källa: Folkräkningarna.

tätortsökningen torde ha uppkommit genom ändrade redovisningsgrunder — särskilt gäller detta 1950 års folkräkning. Under 1950-talet har förändringarna varit relativt små. År 1960 fanns det nära 1 700 orter med 200—5 000 invånare, omfattande en befolkning om 1,4 milj. personer. Sannolikt är en mycket stor del av den icke jordbrukande befolkningen i glesbygden bosatt i gruppbebyggelse av något slag, varför gränsen mellan sådan bebyggelse och vad som i statistiken hänförts till tätorter om minst 200 invånare är ganska flytande, inte minst i ett längre tidsperspektiv. Det borde då vara befogat att — såsom ovan av statistiska skäl i viss utsträckning gjorts beträffande glesbygden — i landsbygdsbilden infoga de små orterna. Gör man det, får man fram en expansion av den ej jordbrukande delen av landsbygdsbefolkningen under den berörda tidsperioden. Dock har denna expansion inte kunnat uppväga minskningen av jordbruksbefolkning (sannolikt av storleksordningen 1,4 milj. under perioden). Utvecklingen under 1950-talet har också inneburit en splittring i de små orternas expansionstakt på så sätt, att ett ganska

stort antal (ett par hundra) på grund av befolkningsminskning upphört att räknas som tätorter med minst 200 invånare, medan andra vuxit samman till större orter och ytterligare ett antal (ett tiotal) tillkommit som helt nya tätorter. Tätorternas storleksfördelning är av intresse för en diskussion av landsbygdens inre struktur. Nära en tredjedel av landets befolkning var 1960 bosatt i ett 10-tal tätorter med minst 50 000 invånare. Hälften var bosatt i ett 80-tal tätorter med minst 10 000 invånare (de föregående inräknade). Dessa orter kan sägas utgöra en från landsbygden klart skild stadsbebyggelse. Ytterligare en femtedel av landets befolkning var bosatt i ca 850 orter med 500—10 000 invånare med bebyggelsestruktur varierande mellan stad och landsbygdsbetonad jordbruksbygd. I fråga om bosättningen för den återstående tredjedelen, som här avgränsats som glesbygdsbefolkning, förekom vidare ca 900 tätorter med 200 —500 invånare och ett okänt men troligen betydligt större antal smärre gruppbebyggelser med starkare eller svagare tätortskaraktär. Omflyttningen mellan landsbygd och

221 stad har också medfört betydande befolkningsförskjutningar regionalt sett. Dessa förskjutningar har, såsom framgår av tabell XI: 6, inneburit en koncentration av befolkningen till Mälardalen och vissa delar av Västsverige, medan befolkningsmängden i sydöstra Sverige och i Vänerlänen nästan stått stilla under 1900-talet. Koncentrationen till de båda förstnämnda områdena kan helt tillskrivas storstadsbildningen. Borträknas nämligen befolkningsökningen i det tiotal städer i dessa områden, som 1960 hade minst 50 000 invånare, återstår inga nämnvärda regionala befolkningsförskjutningar i hela södra och mellersta Sverige. I norra Sverige har det däremot under 1900-talet förekommit en betydande befolkningsstegring, trots avsaknad av storstadsbildningar, vilket sammanhängt med en ökning inte blott i tätortsnäringarna utan — till omkring 1950 •— även i jordbruket.

Tabell XI: 6. Regionala Område

Mälardalen 1 Sydöstra Sverige 2 Västra Sverige 3 Vänerområdet* Norra Sverige 5 Summa Städer över 50000 invånare 1960 Mälardalen Västra Sverige

övriga

3. Stora och små orters roll för landsbygden Om man inte nöjer sig med en rent administrativ gränsdragning mellan landsbygd och städer — som ur analytisk synpunkt är klart otillfredsställande, när ett stort antal större orter med stadsfunktioner växt fram utan att erhålla administrativ rang av stad — uppkommer som berörts statistiska svårigheter att avgränsa vad som är att anse som ren landsbygd. Varje tätort har, oavsett storlek, en viss serviceutrustning som naturligen utnyttjas inte blott av tätorternas egna invånare utan i större eller mindre utsträckning även av den omgivande glesbebyggelsens befolkning. Landsbj-gden kan inte fungera utan serviceorter, ett förhållande som man kanske bäst kan studera i Norrland, där kommunikationerna och kontakterna inom näringslivet är orienterade efter

befolkningsförskjutningar

Antal län

1900—60

1 000-tal personel

Procent

6 6 4 2 6

1387 1008 1168 495 1078

1683 1061 1361 512 1287

1921 1073 1497 507 1373

2517 1135 1796 541 1506

27 19 23 10 21

34 15 24 7 20

434 232 53

652 391 67

894 547 76

1304 777 105

Antal 7 4 2

1 Stockholms stad och län, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Örebro och Västmanlands län. 2 Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge och Kristianstads län. 3 Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län. * Skaraborgs och Värmlands län. 5 Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Källa: Folkräkningen den 1 nov. 1960, del V.

222 handelsorterna, medan tätorter uppkomna t. ex. i samband med upptagande av gruvdrift har ganska svagt utbyggda servicefunktioner. Däremot kan man tänka sig tätorter som fungerar utan omgivande landsbygd, åtminstone i vad avser näringslivet. Gränsen mellan vad som skall räknas som landsbygd och som stad skulle då kunna dras vid en så stor tätort, att den även utan stöd av efterfrågan från omgivande glesbebyggelse kan bära en egen serviceutrustning. En utgångspunkt för att fastställa denna storlek är att undersöka vilket kundunderlag som krävs för att bära upp en basservice. Exempelvis kräver en enda modern livsmedelsbutik för att kunna anses bärkraftig ett befolkningsunderlag på ett tusental personer. Det innebär, att för att en ort skall kunna bära ett enbart på sitt eget befolkningsunderlag baserat någorlunda differentierat butiksnät, bör den ha flera tusen invånare. Antalet sådana tätorter i landet är begränsat. Exempelvis är antalet orter med minst o 000 invånare ca 150. Ett flertal av orterna med en sådan folkmängd fyller emellertid samtidigt servicefunktioner åt omgivande landsbygd, vilket ger orten ett större efterfrågeunderlag än om enbart ortens eget basnäringsliv skulle betinga servicebehovet. Tätorter med eget basnäringsliv och därtill hörande basservice, som skulle kunna fungera utan efterfrågan från omgivande landsbygd, benämns fortsättningsvis stororter. Av småorterna kan urskiljas tre huvudtyper. Den vanligaste och för landsbygden ojämförligt viktigaste typen utgörs av orter, som huvudsakligen fyller serviceuppgifter åt omgivande glesbygd och därmed är integrerande delar av landsbygden. Minskar den omgivande glesbygdens befolkning, viker också dessa orters försörjningsmöjligheter, såvida inte samtidigt en utbyggnad av deras bas-

näringsliv sker eller bostadsbebyggelsen omflyttas från gles- till tätbebyggelse utan ändring i näringslivet. Ofta har sistnämnda utvecklingstendenser t. o. m. varit starkare än effekten av att omlandsbefolkningen vikit, vilket lett till den nämnda expansionen för småorterna. Utöver de landsbygdsberoende småorterna finns det ett par ytterligare grupper av mindre orter, nämligen dels sådana som baseras på enstaka råvarubunden industri, t. ex. vissa bruksorter, dels sådana som är bostadsorter för i en närliggande storort verksam befolkning, s. k. satellitorter. Även dessa typer av småorter brukar räknas in i landsbygdsbegreppet, för såvitt det inte rör sig om stadsliknande förorter till större städer. Tätortens servicefunktion gentemot omgivande bygd har varit utgångspunkten vid urvalet av centralorter i sådana områdesindelningar som arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) regionsystem och kommunblocken. Eftersom antalet kommunblock uppgår till 282, blir flertalet av deras centra av småortskaraktär. Regionindelningen enligt AMS innefattar tre steg, A, B och C, varvid som riktpunkt valts regionernas totala folkmängd (lägst 30 000, 15 000 resp. 7 500 invånare) och inte primärt centralortens storlek. Antalet C-centra är ungefär detsamma som antalet kommunblockscentra, antalet B-områden hälften och antalet A-centra ett 90-tal, dvs. till antal ungefär detsamma som antalet stororter. Emellertid är de inte desamma som stororterna, beroende på kravet på en utbredning över hela landet och en riklig serviceutrustning, som ju inte behöver sammanfalla med krav på ett stort basnäringsliv för orten. 4. Allmänna synpunkter på lokalisering till landsbygd

industri-

I samband med den utglesning av landsbygden, som följt med jordbruksbefolk-

223 ningens tillbakagång, har diskuterats olika möjligheter att befrämja bosättningen i övrigt på landsbygden. I och för sig har jordbruksrationaliseringen haft en självständig näringsskapande effekt. Den har, såsom närmare behanlas i nästa kapitelavsnitt, föranlett en viss närhetslokalisering och en relativ ökning av andra näringar på landsbygden. Även i övrigt har, som förut berörts, näringarna på landsbygden utom jordbruket utvecklats positivt. Men därutöver har eftersträvats en aktiv lokalisering av basnäringar till landsbygden, framför allt industri, varvid såsom »multiplikatoreffekt» skulle följa erforderliga servicenäringar. De samhällsekonomiska motiven härför skulle dels vara behovet att utnyttja det överskott på arbetskraft som uppkommit på landsbygden genom jordbruksrationaliseringen, dels avse att undvika samhälleliga kapitalförluster, t. ex. genom att bostäder och serviceanläggningar skulle komma att stå oanvända trots att de inte var helt avskrivna. Vidare har pekats på de olägenheter för den sociala miljön på landsbygden som uttunningen medför. Genom lämpliga lokaliseringspolitiska åtgärder skulle de företagsekonomiska förutsättningarna för en nyetablering skapas. Tankegångar av detta slag ligger bakom riksdagsbeslutet hösten 1964 om riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik, 2 ett beslut som tillkommit på grundval av betänkande av kommittén för näringslivets lokalisering (SOU 1963:58). Lokaliseringspolitiken bör enligt riksdagsbeslutet medverka till en sådan lokalisering av näringslivet, att landets tillgångar på kapital och arbetskraft blir fullt utnyttjade och fördelade på sådant sätt, att ett snabbt ekonomiskt framåtskridande främjas. Den bör vidare syfta till en rättvis fördelning av det stigande välståndet; sålunda bör en tillfredsställande social och kulturell service erbju-

das människorna i olika delar av landet. Den bör beakta de försvarspolitiska synpunkterna. Ytterligare bör den ta sikte på att värna de enskilda individernas trygghet och minska deras anpassningssvårigheter i samband med den strukturomvandling och den ekonomiska expansion som pågår. Det lokaliseringspolitiska stödet är enligt riksdagsbeslutet avsett att utgå i främsta rummet till de nordliga delarna av Sverige. Beträffande frågan om i vilka orter inom detta s. k. norra stödområde (eller i särskilda fall utanför detta) som stödet skall sättas in innebär beslutet, att det skall inriktas på orter där det från samhällelig synpunkt befinns mest angeläget att utvecklingen främjas och som har goda förutsättningar att bära en industriell verksamhet och fungera som centra för samhällelig service. Även om härför i första hand krävs ett visst befolkningsunderlag, skall dock inte endast sådana företagslokaliseringar som skett i större tätorter kunna bli föremål för stöd. Några bestämda krav på storlek och karaktär hos de orter och regioner, där stödåtgärder skall vidtas, har dock inte uppställts. En lämplig handlingslinje har emellertid angetts vara att vid den fortsatta lokaliseringsplaneringen välja orter för stödet bland kommunblockscentra. Varje sådan centralort skall dock inte automatiskt kunna påräkna stöd, utan försiktighet bör iakttas när det gäller små centralorter i svaga kommunblock. Å andra sidan bör det inte vara uteslutet att lämna stöd även i sådana tätorter vid sidan av kommunblockscentra, som bedöms ha goda utvecklingsmöjligheter. Till förverkligande av den nyss angivna lokaliseringspolitiska målsättningen förutsätts tre slag av medel, nämligen samhällsplanering, upplysnings2

Prop. 1964: 185, BU 48.

224 och rådgivningsverksamhet samt statliga ekonomiska stödåtgärder. De senare omfattar för den femåriga försöksperiod, varom riksdagen 1964 fattade beslut, ett belopp av 800 milj. kr, varav 300 milj. kr blivit anvisade för investeringsbidrag och 500 milj. kr för långivning. För att kunna föra en diskussion om möjligheterna för en lokaliseringspolitik måste först klargöras, vilken innebörd den får i fråga om bebyggelse och övriga samhällsfunktioner. Det första som måste konstateras är att varje industri, oavsett var den läggs, i sig själv är tätortsskapande. Redan etablerandet av en medelstor industri, med ett 60-tal anställda innebär genom »multiplikatoreffekter» av olika slag bildandet av en tätort av storleksordningen 300 invånare. Är industrin sedan expansionskraftig, vilket den bör vara om man skall basera en hel orts tillskapande på den, växer orten snart till en sådan dimension, att den inte längre kan anses tillhöra landsbygd i inskränkt mening, dvs. glesbygd. Det är därför skäl att i diskussionen skilja på lokalisering till egentlig glesbygd och till landsbygdens småorter.

A. Industrilokalisering till glesbygd För en lyckad industrilokalisering krävs inte blott tillgodoseende av råvaru-, kraft-, transport- och arbetskraftsförsörjning utan också bostäder och serviceutrustning av allehanda slag. Detta drar vid en glesbygdslokalisering med sig en omfattande anläggningsverksamhet utöver industribyggandet och en hel samhällsplanering i stället för enbart en industriplanering. Eftersom t. ex. serviceutrustningen måste tas till i liten skala i början, blir initialkostnaderna per enhet höga. Vidare tvingas den initiativtagande industrin ofta själv satsa kapital och arbete i den samhälleliga delen av planeringen. Lokala resurser och erfa-

renheter härför är otillräckliga. Detta är en av förklaringarna varför industrier, om inte speciella skäl såsom lokala råvarufyndigheter tvingar dem därtill, föredrar lokalisering till i fråga om samhällsfunktionerna redan välutrustade tätorter. Då det gäller mindre industriföretag är de ofta komplementära till andra t. ex. så att de utför vissa delar av en förädlingsprocess eller utför vissa funktioner åt en större industri eller system av industrier. Dessa företag, som på grund av sin litenhet inte skulle bli nämnvärt tätortsskapande, om de lokaliserades till glesbygden, har ett starkt behov av närhet till den industri eller industrigrupp de betjänar. Såväl tids- som kostnadsmässiga aspekter på kommunikationen mellan industrierna kommer här in i bilden. Det krävs sålunda speciella förutsättningar för att lokalisering av en industri till glesbygd skall kunna bevara eller öka bosättningen på landsbygden utan att förläggningsplatsen förlorar sin karaktär av glesbygd och samtidigt industrin kan bibehålla sin konkurrenskraft gentemot tätortslokaliserade industrier. Det bör finnas lokala fördelar, t. ex. råvarufyndigheter, god tillgång på arbetskraft eller liknande, och produktionen utgöras av en relativt självständig, avslutad process, som är tillräckligt högt mekaniserad för stordrift och samtidigt kan skötas av en begränsad arbetsstyrka. B. Industrilokalisering till landsbygdens små orter Om problematiken beträffande industrilokalisering inte begränsas till glesbygd utan även till mindre orter, vars näringsliv är beroende av omgivande bygd, inkluderas i landsbygdsbegreppet, kan den angripas på ett mer differentierat sätt. Det har i den föregående analysen av

225 näringslivets och befolkningens struktur framkommit, att tätortsnäringarna i småorterna utvecklats i en lika snabb takt som i de större tätorterna och att detta gällt även industrin. En viktig anledning härtill torde vara att finna i den svenska industrins inriktning mot verkstads- och trävaruindustri, för vilken en uppdelning i små driftsenheter har gynnsammare förutsättningar än i flertalet andra industrigrenar. Inom dessa branscher har det dessutom funnits lokala traditioner att bygga på. Ett relativt välutvecklat kommunikationsnät har underlättat konkurrensen med de till de större tätorterna lokaliserade företagen. Vidare har man genom olika organisatoriska åtgärder, såsom underleverantörssystem, kunnat sammanhålla planeringen även av lokalt åtskilda produktionsenheter. Illustrerande för dessa förhållanden är en översikt av nyetableringar, flyttningar och filialutläggningar av industrier med minst 25 anställda under åren 1946—61, som utförts av den förut nämnda kommittén för näringslivets lokalisering. Den gav vid handen, att drygt 40 % av antalet anläggningar med 1/3 av antalet anställda lokaliserades till orter med mindre än 5 000 invånare, medan etableringar utanför tätorter var ovanliga. Ca 1/10 av anläggningarna lokaliserades till glesbygd i här avgränsad mening. Särskilt gruvindustri, jordoch stenindustri, träindustri, massa- och pappersindustri samt råvarubunden livsmedelsindustri lokaliserades till småorter, varvid ca 2/3 av såväl antalet anläggningar som anställda förlades till orter med mindre än 5 000 invånare. I fråga om omlokaliseringar utfördes dessa till större delen som filialutläggningar med flyttningsriktning från storstadsområdena, främst från Stockholms-området. Motivet för omlokaliseringarna har enligt uppgifter från företagen huvudsakligen varit arbetskraftsbrist och valet axis

lokaliseringsort har ofta avgjorts av tillgång på en ledig industrilokal. Innefattas de av glesbygden avhängiga småorterna i landsbygdsbegreppet, torde sammanfattningsvis kunna påstås, att industrier hittills lokaliserats till landsbygden i en ganska stor omfattning. Huruvida detta även framdeles kommer att kunna bli fallet sammanhänger med fyra faktorer, nämligen utvecklingstendenserna beträffande tillverkningsenheternas storlek, kommunikationssystemens utformning och relativa kostnader, löneläget och standardkravens utseende. Faktorer som talar för att småorternas konkurrensförmåga kan bibehållas eller rent av förbättras är vägnätets, transportmöjligheternas och telekommunikationssystemens utbyggnad. Det beräknas, att redan nu 90 % av landets befolkning är bosatt inom en mil från riksvägarna. Småorter, som är förlagda längs dessa, bör ur kommunikationssynpunkt bli likställda eller överlägsna större orter som har en omfattande inre trafik, vilken är hastighetsbegränsad och ofta drabbas av stockning. Tendenserna på transportområdet innebär fortsatt relativ kostnadssänkning, vilket även kan förväntas på telekommunikationsområdet. Exempel härpå är riksautomatisering och större taxeområden för telefonnätet. Telextransmission för intern information och dataöverföring, kommunikationsradio, industri-TV m. fl. nya kommunikationssystem innebär inte blott reduktion av avståndsfaktorn utan även relativa kostnadssänkningar för funktioner som tidigare ställde sig kostnadsmässigt särskilt ogynnsamma för spridda produktionsenheter. Genom den industriella automatiseringen minskar i och för sig antalet arbetare per arbetsställe och därmed ges gynnsammare förutsättningar för lokalisering till småorter. Detta gäller så länge automatiseringen begränsas till del-

226 processer, vilket torde förbli vanligt åtminstone inom verkstadsindustrin. Dessa synpunkter torde också gälla den landsbygdsinriktade anläggningsverksamheten. Mer omfattande automatisering, s. k. automation, är däremot naturligen förbehållen de stora anläggningarna, som förutsätter eller skapar stora orter. Den administrativa automationen ställer också krav på stora förvaltningsenheter, och telekommunikationssystemen verkar i detta avseende närmast förstärkande på centraliseringstendenserna. Men detta behöver av samma skäl inte innebära krav på stora tillverkningsenheter. Viktigare för dimensionering av de sistnämnda blir i stället utvecklingsplanering, som kräver tjänstemannainsatser. Eftersom denna funktion är särskilt omfattande inom verkstadsindustrin på grund av snabbt skiftande tillverkningsprogram, är detta en faktor som verkar i centraliserande riktning. Avgörande för koncentrationstendenserna torde bli det relativa löneläget, valmöjligheterna på arbetsmarknaden och de anställdas intresse i övrigt i fråga om bostadsortens belägenhet. En väsentlig orsak till småorternas hittillsvarande konkurrensförmåga torde ha legat i bättre tillgång på arbetskraft, det lägre löneläget samt lägre fastighetskostnader. Dessa fördelar har uppvägt nackdelarna av högre kommunikations- och transportkostnader och mindre företagsenheter. Löneskillnaderna synes som nämnts ha bibehållits under 1950-talet, vilket kan sammanhänga med de relativt rikliga tillskott av arbetskraft som småorterna fått från jordbruket under denna period. Eftersom den fortsatta tillbakagången i jordbruksbefolkningen kan väntas ge tämligen små sådana tillskott, bör utbudet av arbetskraft komma att åtstramas med åtföljande tendens till löneutjämning. Ansträngningarna som görs på avtalsområdet att särskilt för-

bättra de lågavlönades ställning bör verka i samma riktning. Med hänsyn till de förut nämnda kostnadstendenserna i övrigt torde en löneutjämning i någon mån kunna tålas lönsamhetsmässigt, varför ur dessa aspekter småorternas konkurrensförmåga skulle kunna bibehållas. Däremot kvarstår begränsningen i valmöjligheter beträffande arbete, utom i sådana fall där småorterna är s. k. satellitorter eller ligger så nära varandra, att flera småorter tillsammans bildar en större arbetsmarknad. Med en decentraliserad tillverkning och en centraliserad planläggning, som den administrativa automationen tänks förutsätta, skulle följa en ytterligare geografisk skiktning i socialklasserna, så att arbetarna tenderar att orienteras till småorterna, medan tjänstemännen i än högre grad än nu orienteras till de större orterna. Därav skulle följa motsvarande skillnader i genomsnittsinkomst med verkningar bl. a. på skatteunderlaget. Att bo i småorter innebär större avstånd till differentierad service av olika slag, som i välfärdssamhället tillmäts en växande betydelse. Inom ett givet avstånd blir vidare valmöjligheterna härvidlag liksom t. ex. i fråga om skolutbildning smärre. Småorternas läge i förhållande till de större orterna blir av det skälet en väsentlig faktor för deras attraktionskraft. Tillkomsten av satellitorter får ses som ett uttryck för strävanden att förena fördelarna av småortsboendet med närhet till differentierad service. För småorter på större avstånd blir i stället deras karaktär av servicecentrum för ett omland utslagsgivande för attraktionskraften. Den intensiva dragkampen mellan kommuner att få förlagt utbildningsanstalter och andra välfärdsanordningar till just deras centralorter är exempelvis uttryck härför. Gentemot det nu förda resonemanget kan göras en del invändningar. En auto-

227 matisering av industrin på det sätt som förutsatts bör rimligen få konsekvenser även för lönebildningen. Det fåtal arbetare, som behövs för att sköta spridda automatiserade industrier, måste vara högt utbildade och de får därför sannolikt högre löner än många av de tjänstemän, som kanske utför rutinarbete på centraliserade kontor. Mot en utspridning talar också ökade kostnader för den centrala administrationen samt stegrade transportkostnader. Härtill kommer att tröghetsmoment av olika slag nog ändå kommer att hindra en sådan utspridning av små automatiserade enheter i småorter, även i fall den skulle vara tekniskt möjlig. Det kan ifrågasättas, om företagen vågar sig på experimentet. De kommer troligen, i den mån en decentralisering överhuvud är aktuell, ändå att satsa på större orter eller närmast på vad som här kallas stororter. Frågan är om de positiva sociala värden i form av t. ex. bostadsmiljö och närhet till naturen, som boendet i småorter har, kommer att kunna uppväga de negativa sidorna. Utan att gå in på en närmare bedömning härav kan ställas spörsmålet, om inte avgörandet beträffande småorternas konkurrenskraft i framtiden kommer att bestämmas främst av valmöjligheterna beträffande arbete, utbildning samt social och kommersiell service, när skillnaderna i ekonomiskt avseende mellan att bo i småort och storort, som ovan antytts, blir mindre.

5. Jordbruksrationaliseringens skapande effekter

närings-

Jordbrukets rationaliseringsprocess innebär delvis en överflyttning av verksamhetsområden och funktioner till andra näringsgrenar. På naturahushållningens tid var produktsortimentet mycket stort, då det omfattade de allra flesta av sam-

hällets verksamhetsområden. Den överflyttning som skedde gällde till en början huvudsakligen det varusortiment, som ligger utanför livsmedelssektorn. Sedermera har även verksamheten inom denna mer och mer begränsats till råvaror. Parallellt därmed har framställning av produktionsmedlen och övriga förbrukningsartiklar överflyttats eller nya utanför jordbruket framställda varor tagits i anspråk. Medan inskränkningen i produktsortiment och därmed i relativ produktionsvolym liksom även verksamheten i lanthushållet är svår att få mått på, kan däremot funktionsöverflyttningen på produktionsmedelssidan illustreras med skillnaden mellan arbets- och totalproduktivitetens förändringar. Medan arbetsproduktiviteten ökat med 3 å 5 % om året under de senaste tjugu åren, har nettoproduktiviteten begi-änsats till 1 å 2 °/o om året. Då den totala produktionsvolymen varit ungefär oförändrad, utgör differensen 2 å 3 % ett uttryck för den totala relativa överflyttningsvolymen. Det intressanta ur landsbygdssynpunkt är var de näringar, till vilka överflyttningarna sker, lokaliseras. Man kan därvid skilja mellan industrialstrande och servicealstrande överflyttningar. Vidare kan det vara lämpligt att hålla isär överflyttningar från jordbrukssidan och från lanthushållssidan. A. Industrialstrande överflyttningar Livsmedelsindustrins utveckling har inneburit dels ett övertagande av primära förädlingsprocesser från jordbruket i syfte att göra produkten marknadsför, dels en vidareförädling som övertagit arbetsuppgifter i konsumenthushållen. Till en början lokaliserades dessa verksamheter på landsbygden; bymejerierna och småkvarnarna är exempel härpå. En stark koncentration till stora enheter be-

228 bygdslokaliserade. Dit hör i främsta rummet åkerier, maskinstationer och maskinhållare. Även reparationsverkstäderna har kunnat räknas dit, även om den ökade anknytningen till maskinhandeln särskilt för mer komplicerade maskiner lett till en starkare storortslokalisering. Service av typ foder- och utsädesberedning, bokföring och veterinärhjälp har utvecklats snabbt i riktning mot storortslokaliserad verksamhet. För att få ett sammanfattande mått på hur till jordbruket inköpta produktionsmedel, tjänster och konsumtionsvaror fördelar sig på landsbygds- och storortslokaliserad verksamhet har ett försök till en grov överslagsberäkning utförts för de totala utgifterna enligt deklarationerna för inkomst av jordbruksfastighet. Därvid blev resultatet att uppskattningsvis hälften av de kontanta utgifterna kunde beräknas gå till landsbygdslokaliserade näringar. De särdrag som under senare tid skilt lanthushållen från övriga hushåll har i första hand betingats av omhändertagandet av produkter från husbehovsproduktion. Även om husbehovsproduktionen fortfarande är av en sådan omfattning, att naturakonsumtionen uppgår till en tredjedel av hela livsmedelskonsumtionen i lanthushållen, har den minskat betydligt i samband med jordbrukets specialisering. (Det bör observeras, att uppgifterna hänför sig till år 1958.) Detta har ökat behovet av livsmedelsinköp, vilket torde ha medfört en relativ utvidgning av lanthandeln i fråga om detta sortiment och därmed en landsbygdslokaliserande effekt. Med hänsyn till att anskaffningen av kapitalföremål till lanthushållen är begränsad i förhållande till livsmedelskostnaderna är det B. Serviccalstrande överflyttningar sannolikt, att strukturförändringarna i lanthushållen haft en näringsskapande De serviccalstrande funktionsöverflytteffekt som företrädesvis varit landsningarna från jordbrukssidan kan också bygdslokaliserad. i stor vitsträckning anses ha varit lands-

lägna i större orter har kännetecknat den senare utvecklingen, vilken otvivelaktigt fortgår i oförminskad takt under trycket av stordriftsfördelar och transportekonomiska krafter. Enstaka avvikande tendenser såsom upprättande av lokala mottagningsstationer för spannmål och närhetslokalisering av industrier beroende av färskvaror, såsom grönsaker, förtar föga det allmänna intrycket av en landsbygdsflyende lokalisering för livsmedelsindustrin. Ännu starkare är intrycket av storortsorientering på produktionsmedelssidan. Jordbruksmaskins- och gödselmedelsindustrierna är i alldeles övervägande grad lokaliserade till stadsbebyggelse. Den tillverkning, som fortfarande sker ute på jordbruken eller vid småverkstäder av särskilt företagssamma och uppfinningsrika företagare, torde snarare bidra till idéexport än landsbygdslokaliserad tillverkning. Resurser att bygga upp större fabrikation och en försäljningsorganisation saknas oftast, varför de nya tillverkningarna tas vipp av redan etablerad storortsindustri. I fråga om anläggningsarbeten såsom byggenskap, dikning, väg- och brobyggande kan man däremot hävda, att den hittillsvarande verksamheten varit i huvudsak landsbygdslokaliserad. Framför allt har detta avsett arbetskraften som dels till stor del bestått av jordbrukens egen arbetskraft, dels hämtats från en stor kår av landsbygdsbosatta byggmästare, snickare m. fl. fackkunniga. Även byggnadsmaterialen, särskilt de grövre, har i stor vitsträckning härrört från landsbygdslokaliserade företag såsom sågar, grustag, tegelbruk och smidesverkstäder.

229 C. Framtida lokalisering av överflyttningarna Vilka är då de aktuella och framtida utvecklingstendenserna på detta område? Exempel på aktuella sådana tendenser i fråga om produktsidan är utflyttning av potatislagringen och -sorteringen, övergång till tankhämtning av mjölk, utveckling av ägg-, gödkycklings- och fläskfabriker samt konservindustriernas kontraktsodlingar. En del av dessa tendenser verkar storortslokaliserande, men huvuddelen torde dock leda till landshygdsorienterad verksamhet. Det synes naturligt, att när utflyttningen börjar gälla själva råvaruproduktionen en landsbygdslokalisering bibehålls. A andra sidan kan på produktionsmedelssidan de storortslokaliserande tendenserna framdeles komma att förstärkas. Särskilt gäller detta anläggningsverksamheten. Genom att de mekaniska elementen för intern automatisk transport, hantering och lagring kan väntas utgöra en större del av den framtida byggnationen och även huskropparna bestå av fabrikstillverkade material och byggnadselement, torde man på detta verksamhetsområde få räkna med en förskjutning mot storortslokaliserande efterfrågan. Även i fråga om övrig anläggningsverksamhet finns det skäl att förvänta en dylik förskjutning. Exempel som övergång till plaströr vid dikning, aluminium trummor vid brobyggen och anläggning av bevattningssystem tyder härpå. De alltmer komplicerade maskiner som vinner insteg i jordbruket förutsätter en avancerad serviceutrustning, som gärna blir storortslokaliserad. Servicebilar stationerade vid större verkstäder ersätter småverkstäderna. För de enklare redskapen innebär utvecklingstendenser, som kännetecknas av slagord såsom köp, slit och släng» och »gör det själv», att också tidigare manuell service ersätts

med fabrikstillverkade ersättningsdelar och därmed förskjutningar mot storortslokaliserad verksamhet. Även om åkeriverksamheten alltfort kommer att ha stark landsbygdsorientering i samband med transporterna av tungt gods såsom grus- och jordmaterial, skogsprodukter, gödselmedel och spannmål, innebär sådana tendenser som flaskhämtningens ersättning med tankhämtning och direktdistribution av varor med firmabilar ett uppenbart avbräck i transportapparatens landsbygdslokalisering. Det dominerande draget i lanthushållets strukturförändringar framöver kan väntas förbli inskränkningen i naturakonsumtionen. Detta skulle i och för sig kunna leda till fortsatt stark efterfrågan på lanthandelstjänster. Men den ökade hållbarheten hos livsmedlen genom djupfrysning och emballageteknik samt tillgången på goda lagerutrymmen och egen bil lockar lanthusmödrarna att företa storköp i de större orternas mer välsorterade och billigare affärer, varför en inte ringa del av nämnda efterfrågeökning kan få en storortslokaliserande effekt. Sammanfattningsvis kan jordbruksrationaliseringen framdeles bedömas få en näringsskapande effekt som i mindre utsträckning än hittills leder till landsbygdslokaliserad verksamhet. Att precisera storleken härav är givetvis vanskligt, men det synes inte osannolikt att inom en tioårsperiod hälften av jordbrukens intäkter kommer att gå tillbaka till storortslokaliserade verksamheter. 6. Befolkningens

framtida

lokalisering

Det har i det föregående visats, att tillbakagången av glesbygdsbefolkningen helt kan tillskrivas arbetskraftsutvecklingen inom jordbruk och boskapsskötsel. I fråga om de övriga näringarna har både sysselsättnings- och befolkningsut-

230 vecklingen varit positiv. Detta har kunnat återföras dels på att en del av de näringar som ersatt den bortrationaliserade verksamheten vid jordbruken varit landsbygdslokaliserad, dels på allmänt stor konkurrensförmåga hos det småortslokaliserade näringslivet. Vad de fortsatta utvecklingstendenserna beträffar skulle det enligt de anförda synpunkterna vara sannolikt, att den framtida jordbruksrationaliseringen i mindre grad än hittills kommer att befordra det övriga näringslivet på landsbygden. Det småortslokaliserade näringslivet skulle åtminstone i vissa avseenden kunna förbli konkurrenskraftigt. Möjligheterna att på småorterna tillgodose de växande levnadsstandardkraven har bedömts bli en viktigare faktor i framtiden. Därvid får kostnaden för och tillgången på modern service vägas mot värdet att bo i en landsbygdsbetonad miljö. Dessa frågor skall här belysas på två sätt. Närmast redovisas en framskrivning av befolkningens fördelning på bebyggelsetyper och regioner. I ett följande avsnitt inventeras de problem som möter när man söker bereda service enligt tätortsstandard åt landsbygdsbefolkningen. A. Förutsättningar för befolkningsframskrivning En särskild befolkningsframskrivning har utförts för vår räkning. 3 I detta sammanhang behandlas endast vad som är av intresse för landsbygdsfrågorna. Som förutsättningar för framskrivningen har antagits, en fortsatt nedgång i dödligheten, en fortsatt sänkning av giftermålsåldern, ett oförändrat barnantal per genomlupen fertilitetsperiod och en fortsatt befolkningsomflyttning antingen i samma procentuella takt som under 1950-talet (alternativ 1), eller i hälften så snabb takt (alternativ 2). Döds- och

födelsetalen har förutsatts lika regionalt sett, men differentierats på femårsklasser och kön. Flyttningsantagandena har dessutom differentierats regionalt, t. ex. för glesbygd på 12 zoner, med beaktande av geografiska variationer i flyttningstakten. Till glesbygd har räknats glesbebyggelse samt agglomerationer med upp till 500 invånare. Gränsen har dikterats av kravet på att orten skall bilda ett tillräckligt självständigt underlag för åtminstone en livsmedelsbutik. Till storortsbebyggelse har räknats det hundratal tätorter som bildar en- eller flerkärniga centralorter i AMS:s 91 s. k. A-regioner. De övriga tätorterna har sammanfattats i begreppet tätbygd. Den använda framskrivningstekniken innebalen successiv uppsamling av flyttningsvinsterna från glesbygd till allt störreorter efter en bestämd ordning. B. Tendenser för olika bebyggelsetyper Resultaten av framskrivningarna summerade för bebyggelsetyperna framgår av tabell XI: 7. Enligt alternativ 1 för flyttningstakten skulle glesbygderna förlora 1/6 av sin befolkning till 1970 och 1/3 till 1980. Förlusterna gäller åldrarna under 65 år, medan pensionärerna tvärtom skulle öka i antal och därigenom 1980 utgöra ca 1/4 av hela glesbygdsbefolkningen. Även om flyttningstakten skulle bli hälften så snabb, bleve förlusterna betydande, 1/10 till 1970 resp. 1/5 till 1980, och pensionärerna öka väl så mycket i antal. Tätbygderna skulle göra en del befolkningsvinster, ungefär lika stora oavsett flyttningsalternativ. Vinsten skulle bli av storleksordningen 1/10 till 1970 och 1/5 till 1980. Antalsmässigt skulle 3 Odd Gulbrandsen: Sveriges befolkning 1980. Prognos för regioner och bebyggelsetyper. Utförd på uppdrag av 1960 års jordbruksutredning. Stencil 1963. Se även Plan nr 2:63: Var bor vi 1980?

231 Tabell XI: 7. Bef olkningsf ramskrivning (1000-tal personer)

1960—80

Alternativ 1 Bebyggelsetyp

Glesbygd Tätbygd Centralort Hela riket

Alternativ 2

0—64 65— 0— 0—64 65— 0— 0—64 65— 0— 0—64 65— 0—

1977 347 2324 1132 145 1277 3489 405 3 894 6598 897 7495

1537 365 1902 1222 192 1414 4055 567 4622 6814 1124 7938

1185 369 1554 1278 245 1523 4636 769 5405 7099 1383 8482

1704 385 2089 1201 185 1386 3847 552 4399 6 752 1122 7874

1447 407 1854 1263 235 1498 4265 737 5002 6975 1379 8354

Källa: Se närmast föregående textnot.

dock dessa ökningar inte kunna uppväga nedgången i glesbygdsbefolkningen. Om alternativ 1 betraktas, skulle glesbygderna förlora 3/4 milj. invånare mellan 1960 och 1980, medan tätbygderna vunne 1/4 milj., varför nettoförlusten för landsbygden i vid mening (glesbygder plus tätbygder) bleve 1/2 milj. invånare. Vid hälften så snabb flyttningstakt skulle landsbygdsförlusten bli 1/1 milj. invånare. Vilka av dessa framskrivningsresultat kan sägas svara mot de framtida tendenser i fråga om näringsliv och bosättning som tidigare anförts? Det bör då först påpekas, att alternativ 1 endast i formell mening representerar en lika snabb flyttningstakt som under 1950-talet. På grund av ändrade principer i tätortsavgränsningarna i folkräkningarna innebär detta alternativ i realtiteten en ökad omflyttning. Det skulle därför kunna illustrera det fallet, att de storortslokaliserande tendenserna fortsättningsvis överväger utan att småorternas konkurrensförmåga likväl avsevärt försvagas. För alternativ 2 gäller då motsvarande, nämligen att det avser en flyttningstakt som är något mer än hälften

av den verkliga hittills. Detta alternativ förutsätter, att de mindre agglomerationerna på glesbygden erhåller en sådan attraktionskraft, att de kan kompensera en stor del av minskningen i jordbruksbefolkningen eller att jordbruksbebyggelsen i ökad utsträckning kan utnyttjas som bostäder för övriga befolkningsgrupper. Sistnämnda frågekomplex är av särskild betydelse för bedömningen av pensionärsprognosen. Det kan nämligen finnas skäl fundera över reaktionerna hos de äldre, när de aktiva åldrarna i deras omgivning starkt decimeras och de samtidigt genom pensionsförmåner av olika slag erhåller ekonomiska möjligheter att välja bostad. Det intressanta här blir. huruvida de små agglomerationerna kan visa sig tillräckligt konkurrenskraftiga inför pensionärernas val mellan hembygdsmiljö samt service och vårdmöjligheter. C. Regionala olikheter i befolkningsutvecklingen De regionala skillnaderna i flyttningstakt har varit ganska betydande, varför det inte är överraskande att en fram-

232 skrivning av desamma leder till stora olikheter mellan regionerna i fråga om befolkningsutvecklingen. För glesbygderna skulle befolkningsförlusterna i de olika regionerna komma att variera mellan 1/5 och 1/2, räknat från 1960 till 1980 i alternativ 1. Den största tillbakagången beräknas för Bergslagsbygderna, nedre Norrland och vissa delar av småländska höglandet. De lägsta förlusterna skulle avse västkusten och vissa delar av övre Norrland. Att skogsbygderna kan komma att drabbas av stark folkminskning synes med hänsyn till jordbrukets ringa bärkraft sannolikt. Att västkusten med dess åtminstone i de södra delarna bärkraftiga jordbruk och med en utbredd villabebyggelse kan komma att uppvisa små förluster är också troligt. Däremot förefaller det mer tveksamt, att glesbygden i övre Norrland skulle få så små förluster framöver som framgår av beräkningarna. Det bör därvid erinras om att vändpunkten i jordbruksbefolkningens utveckling i övre Norrland inträffade först omkring 1950, då kolonisationsverksamheten avlöstes av övergång till kreaturslöshet, innebärande nedläggningar av jordbruk. 1950-talet har sålunda kännetecknats av en acceleration i befolkningsavtappningen från jordbruket, vilket bör få till följd en ökning av förlusterna även framdeles. De olika regionernas tätbygder skulle få än mer varierande utveckling. Detta sammanhänger delvis med rent prognostekniska förhållanden men återspeglar i huvuddrag betydelsefulla tendenser. Sålunda skulle tätbygderna i Mälardalen och på västkusten bli särskilt expansiva, i flera regioner med folkökningar med mera än 50 % på en tjuguårsperiod. Detta synes sannolikt med hänsyn till influensen såväl från storstäderna som från ett rikt differentierat näringsliv i övrigt i dessa områden.

En negativ befolkningsutveckling skulle däremot äga rum i flertalet av de norrländska tätbygderna. Uppenbarligen har de norrländska småorterna i första rummet varit serviceorter åt den omgivande glesbygden med begränsad förmåga att dra åt sig de funktionsöverflyttningar som jord- och skogsbrukets rationaliseringsprocess medfört. En fortsättning av de negativa tendenserna innebär ett allvarligt memento för den norrländska bosättningen, då avstånden medför att det utbredda punktsystem av tätorter som allmänt krävs för att tillgodose landsbygdens behov bör vara särskilt välutvecklat. Koncentrationen av landets befolkning till Mälardalen och västra Sverige beräknas bli än mer accentuerad och liksom tidigare föranledd av utvecklingen för storstäderna inom dessa områden. Städerna med minst 50 000 invånare skulle få ett befolkningstillskott som är större än den totala befolkningsökningen mellan 1960 och 1980 i riket, varför områden utan sådana städer finge vidkännas befolkningsminskningar. Detta framgår av tabell XI: 8, där regionerna hopgrupperats så långt detta varit möjligt i samma områden som i tabell XI: 6. 7. Samhällsplaneringen

på

landsbygden*

Modern levnadsstandard, som grundar sig på specialiserad och standardiserad massproduktion, massförsäljning och masservice, upprätthålls i de avseenden den förutsätter fysiska transporter naturligen billigast vid koncentrerad bosättning, där ett stort antal konsumenter kan nås med ett minimum av transportarbete. Problemet för glesbebyggelsen blir då att välja en sådan uppbyggnad av sam4 Jfr karakteristiken i kapitlets början av (huvuddelen av) förevarande kapitelavsnitt. De delar, som med hänsyn till utredningsuppdraget ansetts mera perifera, har satts tätare och med mindre stil.

233 Tabell XI: 8. Befolkningsframskrivning regionalt (1000-tal personer)

1960—801

Bebyggelsetyp Område

Centralorter

Tätbygd

Glesbygd

Samtliga

1980:1

1980:1

1980:1

1980:1

Mälardalen Sydöstra Sverige Västra Sverige Vänerområdet Norra Sverige

1729 346 1119 171 529

2386 448 1529 231 811

303 250 249 127 348

438 290 279 154 362

432 469 485 263 675

262 314 340 176 462

2464 1065 1853 561 1552

3086 1052 2148 561 1635

Hela riket

5 405

2 324

7495 S4S2

1 Beträffande områdesindelningen, jfr tabell XI: 6. Källa: Se närmast föregående textnol. Städer med över 50000 invånare 1960 hället att merkostnaderna minimeras. Vidare behöver beaktas, i vilka avseenden standarden kan ges ett sådant innehåll, att den medför mindre behov av fysiska transporter. Eftersom den glesa bebyggelsens avstånd till tätorter av erforderlig storlek är mycket varierande, kan ingen enhetlig merkostnadsberäkning upprättas, ej heller något enkelt recept för den ekonomiskt mest fördelaktiga standarden anvisas. I stället skall de problem som avståndsfaktorn skapar belysas med visst utredningsmaterial och en del allmänna synpunkter anföras på aktuella och kommande landsbygdsplaneringsfrågor. A. Resetidsavstånd till serviceorter Ett enkelt sätt att belysa tillgängligheten för glesbygdens befolkning av de varor och tjänster, som bjuds i tätorterna, är att studera resetidsavstånden. Eftersom bilarna redan dominerar vid persontransporterna och användningen därav är i oavbrutet stigande, bör en kartläggning av resetidsavstånd med bil ge en god belysning av de framtida förhållandena härvidlag. En företagen sådan kartläggning visar, att centralorterna (AMS:s 91 A-orter), som med få undantag är rikt serviceutrustade, kan nås med en timmes bilfärd i praktiskt taget hela södra och mellersta Sverige samt i norra Sveriges kustland. Ogynnsammare

1980:1

Mälardalen Västra Sverige övriga

1512 867 127

2091 1134 190

Summa

läge har vissa skärgårdsområden, norra delarna av Uppland och Värmland och i övrigt stora delar av Dalarna och det inre av Norrland. Begränsas anspråken på ortens serviceutrustning till att avse sådan som fyller dagliga behov, är korta restider önskvärda. Av kartläggningen framgår, att inom ungefär samma områden som nyss anförts samt på sina håll även inom de övriga mera ogynnsamt belägna områdena kan dylika orter nås med 15 å 30 minuters bilfärd. Antalet orter, som därvid beaktats, uppgår till närmare 400 och nedre gränsen för ortstorleken motsvarar ungefär 1 milj. kronors detaljhandelsomsättning per år. Av glesbygdsbefolkningen kan i södra och mellersta Sverige 2—5 % beräknas ha längre resetidsavstånd än de nu angivna, medan i norra Sverige motsvarande tal springer upp till 30 å 40 °/o. Ur resetidssynpunkt skulle sålunda tillgängligheten av tätortsservice såsom den här definierats i främsta rummet vara ett norrländskt problem. Eftersom skogsbruket är den dominerande näringen i de tätortsavlägsna områdena, gäller frågan närmast standardmöjligheterna för skogsarbetskraften. Delta

234 pekar på angelägenheten att angripa bosättnings- och transportfrågorna för denna arbetskraft, så att m a n till lägsta kostnad k a n trygga den norrländska skogsproduktionen.

B. Persontransporternas utveckling Inte blott landsbygdens avfolkning utan även och sannolikt i högre grad bilismen som sådan har ryckt undan underlaget för de kollektiva persontransporterna. Detta h a r framtvingat nedläggningar i ökande omfattning av såväl järnvägs- som busslinjer. Exempelvis nedlades av SJ:s n ä t 656 km mellan 1950 och 1959, medan enbart under de tre följande åren 1 504 km nedlades. Plan e r n a är inriktade på en fortsatt omfattande nedläggning av olönsamma bandelar. För busstrafikens del gäller, att trafikunderlaget minskat med 3 å 4 % per år under 1950-talet. Enligt en undersökning 1948 bodde 95 % av landets befolkning högst 2 km från närmaste väg med busslinje, 4 %> 2—4 km från sådan väg och 1 °/o på längre avstånd. 5 Trots nedgången i trafikunderlaget ökade linjenätet fram till 1957, då det var ca 110 300 km. Detta h a r medfört en stark försämring av bussföretagens ekonomi, varför nedläggningar av linjer och minskning av turtäthet sedermera förekommit i accelererande omfattning. Eftersom bussföretagen, särskilt på landsbygden, utgörs av små enheter, h a r behovet av strukturrationalisering och ökad samplanering av trafiken kommit att bli framträdande. 6 Försämringen av busstrafikens lönsamhet h a r ansetts så allvarlig, att ett statligt stöd aktualiserats. Detta stöd, som utgick första gången 1961, får motsvara i regel högst 2 kr per vagnmil på olönsamma busslinjer. Av ca 2 000 landsbygdslinjer har bidrag sökts till 1/3 och bidragen har täckt knappt 30 % av underskotten i de sökandes trafikrörelse. Ungefär hälften av bidragen har fallit på de fyra nordligaste länen. För 1965/66 beräknas ett totalt bidrag av 6,5 milj. kr. T Vilken dominerande roll bilismen fått för persontrafiken illustreras av en beräkning för 1958, enligt vilken de privata personbilarna skulle ha svarat för 61 % av det totala persontransportarbetet i landet. Motsvarande tal skulle för busstrafiken ha varit 1 1 % och för järnvägarna 1 6 % . Skulle en liknande beräkning göras enbart för landsbygden, kommer personbilstransporterna

att svara för ett än högre procenttal, vilket bl. a. kan utläsas av jämförelser mellan j o r d b r u k a r n a s och a n d r a befolkningsgruppers resvanor. Eftersom antalet personbilar fortsatt att öka med ca 15 % om året, medan transportvolymen för järnväg och buss ökat med endast några procent om året eller vad beträffar landsbygden sannolikt minskat, torde problemen med personbefordran på landsbygden framdeles huvudsakligen hänföras till bilismens villkor. Att m a n på landsbygden blir hänvisad till biltransport kan i och för sig betraktas som ett standardtecken, men å andra sidan ställer sig sådan transport väsentligt dyrare än kollektiva former. Vidare verkar denna utveckling diskriminerande på vissa befolkningsgrupper, nämligen de som på grund av ålder eller fysiska brister ej har rätt eller förmåga att framföra bil och som sålunda blir hänvisade till samtransport eller droskbil. Därigenom uppkommer en kategoriklyvning dels mellan familjer som har råd till och kan framföra egen bil och övriga, dels inom familjerna mellan körkortsberättigade och övriga, särskilt barnen. Vilka skillnader det rör sig om kan exemplifieras med att vid individuell resa buss kostar ca 1 kr per mil vid resor över 1 mil, personbil 3 å 4 kr per mil och taxi 10 a 12 kr per mil. För att inte dessa kategoriklyvningar skall leda till ogynnsammare standardförhållanden för de sämre lottade är det angeläget att olika former för samtransporter utvecklas. Skolskjutsarna är ett exempel. Ett stort antal småhussar har under senare år anskaffats för detta ändamål och utgör en latent reserv för flerpersontransporter under de tider av dagen skoltransporterna ej pågår. Detta ger utrymme för nya former av beställningstrafik. En utvidgad rätt till samåkning i privat personbil har berörts bl. a. av 1953 års trafikutredning (SOU 1961:23). Vid 1963 års riksdag har sådan rätt medgetts och avser resor till och från arbetsplats. Däremot har frågan om tillstånd för bilägare att på landsbygden och till och från tätorterna skjutsa andra perso5 Sven Godlund: Busstrafikens framväxt och funktion i de urbana influensfälten. Lund 1954. 6 Se exempelvis Strukturfrågor inom busstrafiken. Rapport avgiven av Bussrationaliseringsnämnden. Stencil. Stockholm sept. 1962. 7 Statsverkspropositionen 1964: bil. 8.

235 ner mot ersättning underkastats en vidare prövning inom kommunikationsdepartementet. Otvivelaktigt är en sådan möjlighet en angelägen landsbygdsuppgift att få tillgodosedd. C. Godstransporternas utveckling på landsbygden Som framgått av det tidigare avsnittet om näringslivets struktur fanns i glesbygden 1950 hälften av samtliga samfärdselföretag, trots att dessa svarade för endast 1/12 av omsättningen. Dessa förhållanden m a r k e r a r de små lastbilsåkeriernas dominerande roll i glesbygden. Då enligt inkomststatistiken antalet företagare ökat och antalet anställda minskat inom samfärdselsektorn på landsbygden, torde den slutsatsen kunna dras, att utvecklingen inom landsbygdsåkerierna har gått i riktning mot enmansföretag. Några speciella uppgifter om landsbygdsåkeriernas transportarbete står inte att få. Man kan dock sluta sig till att utvecklingen varit mindre progressiv än för övrig lastbilstrafik därför att fjärrtrafiken, som företrädesvis går mellan de större städerna och är kännetecknad av mycket tunga lastbilar, och lokaltrafiken med lätta firmabilar ökat mest både i antal bilar och transportarbete, medan antalet medeltunga bilar, som är vanligast hos landsbygdsåkerierna, minskat i antal.

ofta endast r ä k n a r med de rörliga kostnaderna. Denna konkurrenssituation kan ytterligare skärpas i den m å n 1953 års trafikutrednings förslag till lastbils- och traktortågtrafikens liberalisering genomförs. 8 Eftersom traktorernas konkurrensförmåga är störst vid de kortdistanta transporterna och konkurrensen frisläpps på dessa avstånd, är det sannolikt att en omfördelning av de lokala glesbygdstransporterna till traktorernas fördel kommer att äga rum. Detta torde minska motiven för glesbygdslokaliserade åkerier, då dessa i stället får koncentrera sig på transporterna mellan de något större tätorterna och glesbygden.

D. Vägnätets tillstånd och utvecklingstendenser Med bilismens utveckling har vägnätets omfattning och standard blivit avgörande för näringsliv och bosättning på landsbygden. Därvid är det i mindre grad riksvägarna och de genomgående länsvägarna, som förbinder de större tätorterna, än de övriga länsvägarna och de enskilda vägarna s o m spelar roll. Det enskilda vägnätets totala omfattning är inte känt. I den översikt av vägnätet som presenteras här nedan h a r endast medtagits de bidragsberättigade vägarna. Våglängd,

km

Statliga utgifter 19C3/G4 for anläggningar milj. k r

underhåll, milj. k r

Riksvägar Genomgående länsvägar övriga länsvägar Enskilda vägar

13 000 15 000 68 000 54 000

42 Totalt

150 000

482 Anledningen till en långsammare utveckling på landsbygden skulle inte ligga i transportbehovet, som tvärtom måste ha ökat väsentligt, bl. a. i samband med anläggningskoncentrationen inom de verksamheter som försörjer jordbruket med varor och är avnämare av dess produkter. I stället får den sökas i den växande konkurrensen från jordbrukarna, n ä r dessa övergått till traktordrift. Svårigheten att konkurrera med j o r d b r u k a r n a s egna traktortransporter är påtaglig, särskilt då dessa

207 Landsbygdsvägarna utgör över 80 %> av det 150 000 k m långa vägnätet. På grund av låg trafikintensitet — enligt en undersökning i åtta län 1961 hade 80 % av det enskilda vägnätet en lägre trafikintensitet än 50 fordon per sommarmedeldygn 9 — blir underhållskostnaden låg. För det enskilda vägnätet k a n den beräknas vara ca 1/6 av 8

SOU 1962:35. Svensk trafikpolitik III. SOU 1962:6. Statsbidrag till enskild väghållning, m. m. 9

236 kostnaden per km för det allmänna vägnätet. Förbättringsverksamheten är än obetydligare, då motsvarande relation per km för investeringsvolymen är 1/11. Med avfolkningen av glesbygden är det i och för sig att vänta att ett minskat behov av enskilda vägar skall uppstå, vilket bör yttra sig i ett lågt investeringsbehov. Å a n d r a sidan ökar det enskilda vägnät, som åtnjuter statsbidrag, med ca 2 000 km årligen, vilket borde strida mot nyssnämnda utveckling. Det sannolika är emellertid, att de enskilda väghållarna, vilka bl. a. i väsentlig utsträckning är jordbrukare, söker få bidrag till de betungande väghållningskostnaderna och att den låga investeringsverksamheten är ett uttryck för sparsamhet även med den återstående kostnadsdel de själva får svara för. Man kan alltså misstänka, att det enskilda vägnätets standard inte förbättras i samma grad som det allmännas och att eventuellt även i en del fall en nedslitning sker. Huruvida utvecklingen härvidlag kommer att medföra en eftersläpning i förhållande till det framtida behovet går dock inte att avgöra utan n ä r m a r e utredning. Man skulle därför behöva h a en vägplan för det enskilda vägnätet motsvarande den som upprättats för det allmänna (1958 års vägplan), både för att undvika felinvesteringar och för att tillgodose de glesboendes framtida behov. Sett mot bakgrunden av den redan n u starka koncentrationen av landets befolkning till riksvägarna, som tidigare anförda uppgifter innebär, och den fortsatta koncentrationen till de större orterna som befolkningsprognoserna tyder på, är det att vänta att större delen av det enskilda vägnätet och även stora delar av det allmänna i framtiden företrädesvis kommer att tillgodose jord- och skogsbrukets transportbehov samt inom en del områden även utnyttjande för fritidsändamål. En samordning mellan rationaliseringspolitiken för dessa näringar, planeringen av fritidsfrågorna och planeringen beträffande detta vägnät blir då aktuell, inte minst vad avser fördelningen av det statliga stödet. Medan de allmänna vägarnas kostnader är helt statligt finansierade, utgår till det enskilda vägnätet statsbidrag efter procentuella grunder. Bidragen höjdes 1963 till i allmänhet 70 °/o, i vissa fall 85 °/o.10 Ett förstatligande var under övervägande men avvisades med hänvisning till vägarnas inbördes skiftande art och beskaffenhet samt de

krav på kostnadskrävande upprustning som då skulle aktualiseras. Frågan är emellertid, om inte framdeles n ä m n d a samordningsbehov mellan närings- och vägpolitik kan leda till förnyade överväganden häröver. Viktiga faktorer därvidlag är de stigande kostnaderna för att utöva väghållning i liten skala, jämfört med kostnaderna för väghållning i stordriftsformer samt att de vägar med förhållandevis låg trafikintensitet det här är fråga om i stor utsträckning trafikeras även av långväga trafikanter.

E. Landsbygdsdistributionen av varor och tjänster Vid köp av varor och tjänster yttrar sig avståndsfaktorn för glesbygdsborna i större transportkostnader, antingen direkt genom utläggen för inköpsresor eller indirekt genom högre priser, lägre rabatter eller debitering av rese- och fraktersättningar från leverantörerna. Den tar sig också andra uttryck, som kan exemplifieras med dagligvaruhandelns struktur och utvecklingstendenser. De tre huvudformer som konkurrerar om dagligvarudistributionen på glesbygden är lanthandel, butiksbussar och glesbygdsbornas egna inköpsresor till tätorternas butiker. Lanthandeln kännetecknas av ett brett men grovt sortiment med en ganska låg omsättningshastighet. Både på grund av långa partitransporter och begränsade möjligheter alt köpa stora partier erhåller lanthandeln högre inköpspriser och lägre partirabatter än en tätortsbutik. En del av dessa för lönsamheten ogynnsamma faktorer motvägs av lägre löne- och lokalkostnader så att vid en årsomsättning jämförlig med tätortsbutikerna lönsamheten blir ungefärligen lika hög. Emellertid är också årsomsättningen låg i lanthandeln, vilket medför en svag lönsamhet. Den ur konkurrenssynpunkt intressanta frågan för framtiden är, om en bättre strukturerad lanthandel k a n bibehålla sin konkurrensförmåga när även lönenivån utjämnas. E n med tätortsbutikerna likvärdig lönsamhet måste på grund av transportmerkostnaderna förutsätta högre försäljningspriser. E n ä r en lanthandel vid tillräckligt stor årsomsättning bör kunna erbjuda ungefär samma sortimentsstandard, kan kundens val grundas på en jämförelse mellan merkostnaden för egna resor till en 10

Statsverkspropositionen 1963: Bil. 8.

237 tätorlshandel och vinsten i form av lägre priser. Eftersom ett transportsystem grundat på lanthandel och hemsändning medger en större grad av samsändning, bör det ställa sig billigare än de egna resorna. Butiksbussarna utgör trots deras begränsade sortiment viktiga konkurrenter till den nuvarande lanthandeln. De erbjuder en hög grad av köpbekvämlighet och kan, särskilt om de är filialer till välsorterad tätortshandel, på beställningsbasis även ge ett fullt sortiment. Systemet medför emellertid en betydande manuell service och begränsningar i den möjliga omsättningsvolymen, vilket innebär höga kostnader och därför på längre sikt begränsad konkurrensförmåga gentemot rationellt ordnad bofast handel. Om inte en snabb strukturomvandling av lanthandeln k o m m e r till stånd, är det möjligt att den standardklyfta mellan bilburna och billösa glesbygdsbor som tidigare berörts ytterligare ökas. De bilburna finner det nämligen ofta mest fördelaktigt att handla stora partier åt gången av dagligvaror i välsorterade tätortsbutiker — t. ex. i samband med resor, som de av andra skäl ändock skulle företagit — medan de billösa hänvisas till lanthandel och butiksbussar, som på grund av vikande kundunderlag tvingas att ta ut allt högre priser för att täcka sina kostnader. Då de billösa i stor utsträckning är äldre personer, ofta med låga inkomster, innebär en sådan utveckling en ytterligare försämring av deras ekonomi. För att undvika detta kan de bli nödgade att flytta in till tätorterna, i den m å n nu detta är möjligt med hänsyn till bostadsbristen och höga hyror. Det kan k o m m a att krävas samhälleliga insatser för lanthandelns omstrukturering, om m a n önskar undvika nu antydda utvecklingstendenser. I fråga om varor och tjänster av sällanköpskaraktär är koncentrationen till tätorterna sedan gammalt stark och problemet ligger närmast i konkurrensen mellan en förläggning till små- och stororter. Ur transportekonomisk synpunkt är det för glesbygden givetvis gynnsammast med en spridning på småorterna. Men om samtidigt de lönsamhetsbestämda kraven p å tillräckligt stor omsättningsvolym i de enskilda företagen skall k u n n a uppnås, fordrar en stor spridning en omsorgsfull planering av företagens ortsfördelning och distriktsuppdelning i varje bransch och därmed föl-

j a n d e begränsningar i konkurrensen. För kunderna är det vidare ur rese- och inköpssynpunkt angeläget, att ett stort antal branscher finns tillgängliga på samma ort. För att skapa en för glesbygdsborna optimal servicestruktur krävs då en långtgående samordning av samhällelig och branschvis lokaliseringsplanering. Sådana förutsättningar finns nu endast i begränsad utsträckning och deras tillskapande motverkas bl. a. av lagstiftningen mot konkurrensbegränsade åtgärder. De samhälleliga lokaliseringsinitiativen är väsentligen en angelägenhet för kommunerna, som i sin inbördes tävlan h a r begränsade perspektiv i n ä m n d a avseenden. De statliga lokaliseringsmyndigheternas planeringsinstrument är i huvudsak begränsade till rekommendationer och hindrande av uppenbara fellokaliseringar. De helstatliga eller statligt dirigerade serviceformerna planeras visserligen centralt men är inte inbördes samordnade. Exempelvis bedrivs skollokaliseringen, som torde ha ett starkt sekundärt inflytande på åtskillig a n n a n näringsoch bebyggelselokalisering, helt fristående från övrig planering. P å branschsidan förekommer en del landsomfattande företag, t. ex. konsumentkooperationen, som bedriver en egen lokaliseringspolitik och även en viss etableringsövervakning och distriktsuppdelning, men i allmänhet är samordningen liten. Under sådana förhållanden h a r de lägre etableringsriskerna i stororterna ofta blivit utslagsgivande vid företagslokaliseringen i det enskilda fallet och lär fortsättningsvis bli det i än högre grad, eftersom m a n vet, att på småorterna möter ett vikande kundunderlag.

F. Samhällsservice på landsbygden Avståndsfaktorn påverkar givetvis också den samhälleliga servicens utformning och kostnader på landsbygden. Denna sektor h a r vuxit väsentligt under de senaste femton åren, i samband med genomförandet av en rad stora sociala reformer. Framtidsprogrammen tyder på fortsatta dynamiska tendenser. Att denna service skall tillgodoses till samma standard på landsbygden som i de större orterna får betraktas som en allmänt accepterad målsättning, vilken dock just på grund av avstånden och därmed följande kostnader inte alltid kunn a t uppnås eller fått ett annorlunda innehåll. Uppenbart är att även om beredvillig-

238 heten är stor att skapa likvärdig standard, blir den reala möjligheten att förverkliga denna större ju lägre merkostnaden kan hållas. Den samhälleliga servicen kan i detta avseende sägas lyda samma lagar som de övriga tidigare behandlade servicefrågorna, men uppfyllandet av målen gynnas av en mera enhetlig och samlad planering. I det följande skall de viktigaste serviceområdens nuvarande standard och framtidsproblem för landsbygdens del översiktligt beröras. a. Post och telefon. — P å det postala området kan övergången till den moderna form av motoriserad lantbrevbärning, där brevbäraren kan utföra flertalet av de postala serviceuppgifterna, anses ha inneburit en uppflyttning av denna service till en standard, som är nära jämförbar med tätorternas. Som krav för denna serviceform uppställs för närvarande i regel ett medelavstånd av högst 250 m mellan hushållen. Detta kan komma att bli för litet i rena jordbruksbygder vid mera framskriden rationalisering. Från postalt håll h a r dock uttalats en långtgående målsättning att tillgodose postbefordran oavsett avståndsförhållandena. Anskaffning av telefon kostar för de glesboende lika mycket som för de tätortsboende, trots att investeringskostnaderna på grund av större linjelängd är högre. Kostnadsutjämningen är inte lika hög beträffandet utnyttjandet, då antalet telefonstationsområden, dvs. områden inom vilka samtal får utväxlas med obegränsad periodlängd, är mycket stort, ca 7 000. E n åtgärd till landsbygdens fördel, som genomförts under 1963, är utsträckning av periodlängden för samtal mellan stationsområden inom ett taxeområde, den s. k. närtaxan, från 6 till 9 minuter. Mellan närliggande taxeområden förekommer vidare en taxenedsättning, s. k. bufferttaxa. Antalet taxeområden är ca 200, varför det i regel torde förekomma åtminstone en tätort inom vart och ett av dem, en målsättning som för övrigt är uttalad från telehåll. På längre sikt skulle användning av trådlös överföring av samtal i vissa fall kunna bli billigare alternativ till långa ledningsdragningar. b. Skolor. — Även om en del olägenheter vidlåder skolskjutsarna, torde deras införande få anses ha möjliggjort en liknande standardhöjning för skolgången som den motoriserade lantbrevbärningen inne-

burit på det postala området. Vid den fortgående utglesningen av landsbygden är det rimligt att vänta sig, att skolorna koncentreras till tätorterna och att transportriktningen för de glesboende skolbarnen alltmer sammanfaller med riktningen för övriga glesbygdsresor. Detta torde inte endast gälla för de differentierade undervisningsformerna, dvs. fr. o. m. högstadiet i grundskolan och uppåt, utan framdeles även den lägre undervisningen. Denna utveckling skapar i och för sig ett ökat trafikunderlag och som förut antytts anvisningar om nya former för samtrafik på glesbygden. Det största problemet ligger mindre på den ekonomiska sidan än i de påfrestningar som i synnerhet de mindre barnen kan utsättas för genom stor längd på rese- och väntetider. Att döma av uttalanden som gjorts i utredningar berörande glesbygdens skolfrågor är m a n på skolhåll varse dessa problem och inriktad på att skapa gynnsammast möjliga lösningar för glesbygdsbarnen. 1 1 Även de krav på särskilt utrustade lokaler och på facklärare, som möter vid införandet av grundskolans högstadium, söker m a n lösa genom specialarrangemang för glesbygdsområdena, t. ex. ambulerande lärare, längre resor vissa dagar i veckan till lämpliga lokaler och investeringar i extra utrustning. Eftersom dylika arrangemang ställer krav på den kommunala ekonomin, torde genomförandet av dem liksom i fråga om åtskilliga andra samhälleliga servicefrågor ligga i en utjämning i kommunernas varierande ekonomiska förutsättningar att åstadkomma en likformig standard. I fråga om skolstandard och reseförhållanden på gymnasiestadiet har gymnasieutredningen undersökt olika alternativ. 1 2 Trots den väntade ökningen i elevantal, bl. a. i samband med utbyggnaden av fackskoleundervisning, r ä k n a r den inte med någon större utökning av antalet gymnasieorter. Utöver de nuvarande ca 125 orterna beräknas tillkomma högst något tiotal även om det förutsätts, att i vissa av dessa fall gymnasium och fackskola sammankopplas och valmöjligheterna därför i någon m å n reduceras. Utredningen r ä k n a r emellertid inte med att alla ungdomar därigenom k a n nås utan anser, att det allmänna bl. a. genom studiesocialt stöd och upprättande av II Glesbygdernas skolfrågor. Stencil 1957. Högstadieorganisationen i glesbygd. Stencil 1964. 12 SOU 1963: 42.

239 elevhem bör underlätta för de avlägset bosatta att få gymnasieutbildning. c. Hälso- och sjukvård. — Genom de gällande ersättningsgrunderna i den allmänna sjukförsäkringen för resor till och från läkare och sjukvårdsinrättning kan de glesboendes egna utgifter för sådana resor inte anses vara högre än för tätortsborna. Vid akuta sjukdomsfall är det inte så mycket resekostnaderna som tiden för att komma under läkarvård som är ett väsentligt problem för de glesboende. Detta har bl. a. föranlett kommittén för översyn av hälso- och sjukvård i riket att yrka på en större kader av »allmänläkare». Detta skulle åstadkommas genom utökat antal provinsialläkaretjänster. Den 1 oktober 1964 var antalet 719. Detta antal synes mot bakgrunden av kommunblocksbildningen och den tidigare refererade resetidsundersökningen vara stort. Härtill kommer svårigheter att rekrytera personal till tjänsterna, vilket framgår av det stora antalet vakanser som förekommer redan vid rådande antal tjänster. E n översyn av rikets indelning i provinsialläkardistrikt pågår sedan 1959 inom medicinalstyrelsen. En a n n a n linje som bl. a. på grund av de växande standardkraven varit uppe till diskussion är en utbyggnad av sjukhusväsendet med ett system av läkarstationer. Privata initiativ till sådana läkarstationer h a r också tagits, men de h a r hittills begränsats till en del större orter och avser ganska stora enheter. Ur de glesboendes synpunkt är det angeläget dels att sådana stationer blir många och därför relativt små, t. ex. med 2 å 3 läkare, dels att restiden för dem som bor längst från stationeringsorten i varje distrikt kan hållas så likformig över landet som möjligt. d. Åldrings- och socialvård. — När andelen pensionärer tenderar mot fjärdedelen av glesbygdsbefolkningen, är det uppenbart att åldringsvården blir ett av landsbygdens största problem. Man måste också räkna med att även stora befolkningsgrupper under pensionsåldern kommer att möta betydande anpassningsproblem inför den snabba omvandlingen av näringslivet p å landsbygden och att ökade krav därför ställs p å socialvården därstädes. Genom den allmänna folkpensioneringen h a r visserligen en värdefull standardutjämning åstadkommits för pensionärerna, i åtskilliga fall innebärande en standardhöjning för de lägsta inkomsttagarna p å lands-

bygden. Men för de vårdbehövande har de kommunala resurserna varit utslagsgivande, och sålunda kommunerna med de lägsta beskattningsunderlagen, dvs. landsbygdskommunerna, varit mest återhållsamma. Belysande är att i genomsnitt har landskommunerna endast hälften så stort beskattningsunderlag per invånare som städer och köpingar. Detta har fått återverkningar såväl på pensionärs- och vårdhemmens standard som på bostadstillägg och sociala hjälpåtgärder i övrigt. E n stor del av den kommunala budgeten, främst undervisningsutgifterna, som ofta utgör hälften av densamma, påverkas nämligen i utjämnande riktning genom de standardvillkor som är förknippade med den statliga bidragsgivningen. Därför slår variationerna i beskattningsunderlaget så mycket hårdare ut p å de sektorer, för vilka uniformerade bestämmelser saknas. De största av dessa sektorer är i landsbygdskommunerna vanligtvis utgifterna för åldrings- och socialvård. En utjämning av dessa variationer kan då åstadkommas på två sätt. Det ena är en utjämning av skatteförmågan och skatteintäkterna, i vilken fråga beslut fattats 1965 av riksdagen (prop. 43, andra lagutsk. uti. 44, rskr 230). Sammanslagning av kommuner till större enheter verkar på ett liknande sätt, varför den nya kommunblocksindelningen efter hand kan leda till resultat härvidlag, även om många gånger de i blocken ingående k o m m u n e r n a är så likartade, att syftet med blocken ej uppnås. Det andra sättet är att staten helt eller i huvudsaklig utsträckning övertar finansieringen även av den kvarvarande sociala sektorn och därigenom åstadkommer likformighet. Eftersom avståndsfaktorn i detta sammanhang har begränsad betydelse för kostnaderna, behöver den inte få någon negativ effekt på standardhöjningen, som sålunda för landsbygdens del skulle k u n n a bli avsevärd vid genomförande av likformiga stödprinciper. Ett viktigt steg i denna riktning utgör beslutet vid 1964 års riksdag om lån och statsbidrag för förbättring av bostäder samt statsbidrag till hemhjälp åt åldringar och invalider, särskilt på landsbygden. 1 3 Då det gäller den fortsatta standardutvecklingen för åldringsvården på landsbygden är nya problem att vänta i anledning av den allmänna tjänstepensioneringens införande. Möjligheten att begära undanta13

P r o p . 1964:85 SU 108.

240 gande från denna försäkring har utnyttjats av ca 60 000 personer, de allra flesta företagare i jordbruk eller a n n a n landsbygdssysselsättning. Då de är koncentrerade till typiska småföretagarelän, är det sannolikt att de tillhör de grupper på landsbygden, som h a r att möta den starkaste pressen från näringslivsomdaningen och därför bäst skulle behövt den överkompensation som försäkringen ger åt äldre personer och lägre inkomsttagare.

G. Landsbygdens kostnadsförhållanden I den m å n de merkostnader, som avståndsfaktorn medför på landsbygden för att uppnå en jämförbar standard, inte elimineras genom samhälleliga åtgärder och kostnadsutjämnad prissättning, måste de komma till synes som stegrade levnadskostnader på landsbygden. Denna slutsats synes stå i strid med den allmänna uppfattningen om att det är billigare att leva p å landsbygden. Detta motsatsförhållande h a r flera aspekter. E n är att levnadskostnaderna skall ses i relation till den lönenivå, som k a n u p p n å s i landsbygdslokaliserad verksamhet. I avsnittet om näringslivets struktur påvisades 1 0 — 3 0 % lägre inkomster på landsbygden än i städerna. I förhållande till inkomsterna k a n alltså levnadskostnaderna ställa sig högre även om de absolut sett är lägre. I ett marknadssystem med lika löner för samma arbete skulle avståndsfaktorn få uttryck i högre levnadskostnader även absolut sett, vilket belyses av det tidigare anförda exemplet om lanthandeln. Då det gäller jordbruksbefolkningen tillk o m m e r vissa förhållanden, som åtminstone tidigare inneburit även realt sett lägre levnadskostnader. Dit hör fördelen av naturauttag ur produktionen och arv av tidigare naturaprestationer såsom bostäder. Dessa fördelar bör inte förväxlas med förmenta fördelar av kvardröjande n a t u r a h u s hållning. Den produktion som därvid bedrivs är nämligen mycket arbetskrävande och ger en låg lön, varför den reala kostnaden, dvs. uttagets värde vid en storortsjämförlig lön, för sådana naturauttag är hög. I fråga om bostäder gäller generellt, att enstaka bebyggelse ställer sig dyrare ä n seriebebyggelse både i anläggnings- och driftskostnader. Vid jordbruksbebyggelse existerar emellertid ofta äldre vattenav-

lopps- och vägsystem och vid ny- och ombyggnad k a n i viss utsträckning eljest outnyttjad egen arbetskraft användas även vid m o d e r n byggenskap. Det skulle varit önskvärt att mäta prisoch kostnadsskillnaderna mellan landsbygds- och storortsbosättning vid likvärdig standard och lika lönenivå. Detta kräver emellertid en syntetisk beräkning av komplicerad natur. Genom den prisortsundersökning, som beslutats av 1963 års riksdag, 1 ' k o m m e r en hel del av prisskillnaderna att k u n n a belysas. Det blir då möjligt att kalkylera utfallet för olika budgeter och jämföra detta med lönedifferenserna samt på så sätt erhålla mått på den reala standardkostnaden. I de hittills gjorda undersökningarna på detta område h a r också volymmässiga skillnader fått komma till uttryck. Lägre levnadskostnader har därvid mer inneburit en av lägre inkomster framtvingad standardinskränkning än prismässiga fördelar. Ett på 1958 års konsumtionsundersökning g r u n d a t försök till konsumtionsjämförelse i tabell XI: 9 ger en bild härav. I denna h a r jordbrukarhushållen jämförts med övriga företagarehushåll och arbetarehushåll. F ö r att eliminera prisfördelar och därigen o m renodla volymskillnaderna h a r naturauttag värderats till marknadspris, bostadskostnaden efter lika pris p å varje utrustningsdel och bilkostnaden justerats med ledning av bensinkostnaderna. Det visar sig då att räknat per konsumtionsenhet kostnadsskillnaderna (vid faktisk standard) inte är så stora för livsmedel och bostad, medan 30—40 % lägre kostnader för övriga butiksvaror och tjänster samt resor gäller för jordbrukarehushållen. Med hänsyn till reseavstånden borde m a n i och för sig väntat större resekostnader för sistnämnda grupp, m e n återhållsamhet med tätortsresor h a r sparat både på dessa och butiksbesöken, en återhållsamhet som givetvis är inkomst- och inte levnadskostnadsbestämd. Den största skillnaden föreligger i fråga om skatter, d ä r för j o r d b r u k a r e och övriga företagare redovisas lägre tal än för arbetare. E n tredje aspekt är, att fritidskostnaderna på grund av bosättningen skulle ställa sig lägre för landsbygdsbefolkningen. Riktigheten härav beror helt p å det innehåll som ges åt fritiden. I den m å n fritiden ägnas åt friluftssysselsättningar kan kost14

Prop. 1963:54.

Tabell XI: 9. Konsumtionsjämförelse

1958 Kronor per konsumtionsenhet Jordbrukare

Andra företagare

Arbetare

1492 1228 5941 369 2 747

1522 1857 7401 490 830

1603 1976 6411 516 1200

5 439

5 936

Livsmedel Övriga butiksvaror och -tjänster Bostad, bränsle och lyse Resor Skatter Summa 1

Efter korrektion för standardvärderad bostadsförmån. Efter korrektion för bilköpsutgift svarande mot bensinförbrukning. Källa: SOS. Hushållens konsumtion 1958. 2

naderna bli lägre genom bosättning på landsbygden. Emellertid är fritidsinnehållet långt mera mångfacetterat med ett stort antal inslag av kulturell och tätortsorienterad art. Otvivelaktigt är behovet att ägna fritiden åt sysselsättningar av sistnämnda slag relativt sett större hos en befolkning, som i sin dagliga yrkesverksamhet får uppleva naturen. Därmed kommer fritidsutgifter in i motsvarande grad som för storortsbefolkningen, fastän förflyttningarna går i motsatt riktning. H. Bebyggelseplanering Bebyggelseplaneringen regleras främst genom byggnadslagen. Denna bygger på principen att bebyggelseregleringen i första hand skall ske genom planering. Det allmänna äger att genom planering bestämma var och när tätbebyggelse, dvs. samlad bebyggelse, som nödvändiggör särskilda anordningar för tillgodoseendet av gemensamma behov, skall komma till stånd. Innan tätbebyggelse tillåts, krävs detaljplan (stadsplan eller byggnadsplan) för det ifrågakommande området. Rätten till glesbebyggelse är däremot i princip fri enligt byggnadslagen. En viss reglering av sådan bebyggelse kan dock åstadkommas genom byggnadslagens institut för översiktlig planering och en viss kontroll av be16

byggeisen kan utövas genom s. k. utomplansbestämmelser. Mark kan vidare undantas även från glesbebyggelse genom vissa speciallagar, främst naturvårdslagen. För översiktlig planering anvisar byggnadslagen instituten regionplan och generalplan med primärt syfte att ange de stora dragen beträffande markanvändningen. De översiktliga planerna enligt byggnadslagen är avsedda att kunna omfatta även landsbygden och generalplanen är sedan den fastställts försedd med betydande rättsverkningar. Planmyndigheterna enligt byggnadslagen är kommunalt b3 ? ggnadsnämnderna och statligt länsstyrelserna samt byggnadsstyrelsen. Den översiktliga planeringen har emellertid i praktiken kommit att ske på ett lösligare sätt och i mindre omfattning än vad som torde avses i byggnadslagen. Denna planering har sålunda endast undantagsvis resulterat i framläggande av plan för fastställelse. Planeringen äger dock stor betydelse och sker under samverkan med företrädare för åtskilliga intressen och organ. Fastighetsbildningslagarna är samordnade med byggnadslagstiftningen på sådant sätt, att tillämpningen ger en garanti för att byggnads-

242 lagens planeringskrav blir tillgodosett inte minst då exploatering för tätbebyggelse tenderar att uppträda. Detta leder till att fastighetsbildningsorganen gör betydelsefulla insatser i planeringsverksamheten. Med den tilltagande fritidsexploateringen har lantmäteriet sålunda engagerats alltmer för upprättande av markdispositionsplaner m. m. Bl. a. i verksamheten för statligt finansieringsstöd till bostadsbebyggelse får vidare myndigheterna visst inflytande på bebyggelselokaliseringen, närmast genom länsbostadsnämnderna, som beträffande jordbruksfastigheter samråder med lantbruksnämnderna. Den rådande ordningen beträffande den översiktliga planeringen är emellertid ännu bristfällig och dess företrädare framhåller ofta, att det behövs ökade resurser och bättre samordning. Inte minst bidrar bristen på rättsverkningar hos framlagda översiktliga planer inom glesbebyggelsen till att plangenomförandet blir mindre enhetligt och förenat med stora svårigheter. Den oenhetlighet i plangenomförandet, som sammanhänger med den i princip fria rätten till glesbebyggelse, har i vissa avseenden ogynnsamma effekter på behandlingen av frågor rörande landsbygdsbebyggelsen. En bebyggelse blir lätt ett gränsfall, ett specialfall där det är oklart, i vilken utsträckning de olika myndigheternas allmänna kontroll- och bevillningsprinciper är tillämpliga och där en oklarhet om ansvarsfördelningen mellan myndigheterna lätt uppkommer. Eftersom definitionen i byggnadslagen av begreppet glesbebyggelse är allmänt formulerad, är det i praktiken ofta en svårbedömd fråga, när glesbebyggelse skall anses övergå till att bli tätbebyggelse. Friheten att bygga blir därför oviss och ofullständig och innebär närmast en större osäkerhet om utgången av markförvärvs- och lånebevillningsärenden.

För myndigheterna blir fallen av spridd bebyggelse av nämnda skäl arbets- och tidskrävande. Myndigheterna blir också återhållsamma i fråga om att stödja bebyggelse, vars framtida användning och värde är osäker. Därav följer bl. a., att glesbygden kommer i ett begränsat åtnjutande av bostadspolitiska förmåner såsom familjebostadsbidrag. Trots detta har visserligen byggnadsverksamheten på landsbygden varit relativt sett mer omfattande än stadsbebyggelsen, men detta torde ha sammanhängt med en gynnsammare arbetskraftssituation och större enskild investeringsvilja. Friheten för enstaka bebyggelse kan också missbrukas. En av landsbygdens största tillgångar är naturskönheten, vars attraktionsvärde yttrar sig bl. a. i fritidsbebyggelse. Därvid uppstår risken, att denna bebyggelse själv leder till förstöring av det värde varför den tillkom, om den inte planeras på ett skönhetsbevarande sätt. Denna risk är särskilt påtaglig vid enstaka bebyggelse på ofri grund, då fastighetsbildning ej förekommer och inom område där skyldighet att söka byggnadslov ej föreligger, i vilket fall inplaceringen i naturen helt kommer att bero på den enskildes förmåga. Genom att införa s. k. utomplansbestämmelser kan dock de kommunala myndigheterna få inflytande även på sådan bebyggelse. Eftersom fritidsbebyggelsen redan omfattar 300 000 bostäder, dvs. fler än hela jordbruksbebyggelsen, och beräknas öka med ca 15 000 hus om året, kan dess utformning få väsentligt inflytande på landsbygdens utseende. Frågor rörande fritidsbebyggelsens allmänna utformning och villkor prövas av 1962 års fritidsutredning. Hur jordbruksbebyggelse, som friställts genom rationalisering eller nedläggning av jordbruket, skall ändamålsenligt utnyttjas, torde väsentligen få hänföras till sistnämnda problemområde.

243 I samband med de 1963 antagna riktlinjerna för naturvården har ytterligare en planeringsmyndighet för landsbygden tillkommit, nämligen naturvårdsnämnden. Dess uppgift skall vara att bevaka naturvårdsintressena. Särskilt har betonats behovet att bevara värdefulla naturområden och vissa medel har ställts till förfogande för statliga förvärv av sådana. 15

8. Avslutande

synpunkter

Den anpassning av produktionsapparaten i jordbruket, som tar sig uttryck i bl. a. fortgående minskning av antalet jordbruksföretag och den pågående minskningen av åkerarealen i främst landets skogs- och mellanbygder, följer till sitt förlopp och till sin lokalisering inte enbart de rent produktionstekniska och jordbruksekonomiska förhållandena. I en samhällsekonomi, där arbetskraften är en relativt dyr produktionsresurs, kommer anpassningen av jordbruket att i hög grad bli beroende av de förhållanden utanför jordbruket och de levnadsförhållanden, som kan bjudas arbetskraften vid olika alternativ. Jordbruket i en bygd kan inte ensamt bilda underlag för den kommersiella verksamhet och samhällsservice, som moderna människor kräver. Särskilt i mellanbygder och skogsbygder blir förutsättningarna för en jordbruksdrift, byggd på ett rationaliserat och effektiviserat jordbruk, i hög grad beroende på vilka förutsättningar som finns för annat näringsliv i dessa bygder. Med ett vikande befolkningsunderlag försämras servicemöjligheterna för den till jord-

och skogsbruket knutna befolkningen, vilket i sin tur kan påskynda ett bortfall av enheten och en ytterligare nedgång i arbetskraften knuten till jord- och skogsbruket. Framställningen i detta kapitel har bl. a. avsett att belysa faktorer, som påverkar den framtida bebyggelsestrukturen i landet. Valet av bostadsort kommer givetvis främst att bestämmas av sysselsättningsmöjligheterna och kanske särskilt av tillgången på en arbetsmarknad med alternativa möjligheter. Men bostadsvalet bestäms också av önskemål beträffande standarden på bostäder och kommersiell och social service, av önskemål att vara nära naturen, fritidsmöjligheter och liknande. Ehuru de lokaliseringsingripanden, som samhället gör, givetvis kan påverka utvecklingen i betydande grad, bildar de nyss antydda faktorerna i stort sett de grundläggande förutsättningarna. Lokaliseringen av näringslivet och samhällsverksamheten i stort går otvetydigt, driven av den teknisk-ekonomiska utvecklingen, mot en koncentration till och kring storcentra och områden inom bekvämt räckhåll för dessa storcentra ävensom mindre serviceorter med goda förbindelser. Jordbrukets lokalisering måste ses mot bakgrunden av lokaliseringen av näringslivet och samhällsverksamheten i stort. Planeringen för lantbrukets rationalisering — däri inbegripet bedömningen vilka resurser i mark m. m. som bör överföras till annan användning — måste bli en integrerad del av samhällsplaneringen på landsbygden och utformas i anslutning till denna planering. 15

Prop. 1963: 71.

KAPITEL X I I

Huvuddragen i den hittillsvarande jordbrukspolitiken

1. Inledning Nu gällande jordbrukspolitiska riktlinjer fastställdes i sina grunddrag genom beslut av 1947 års riksdag. De ändringar, som sedermera vidtagits, har ej väsentligt ändrat själva grundtanken i 1947 års program även om de, särskilt beträffande rationaliseringspolitiken, inneburit avsevärda anpassningar till den snabba teknisk-ekonomiska utvecklingen i och utanför jordbruket, vars styrka knappast kunde förutses då 1947 års jordbrukspolitiska riktlinjer utformades. Även om 1947 års jordbrukspolitiska program i många hänseenden innebar en nyorientering av hela jordbrukspolitiken, byggde man dock till stora delar vidare på de jordbrukspolitiska principer, som tillämpats tidigare. Av de regleringar, som ingår i 1947 års jordbrukspolitik — prisregleringen, en på administrativ väg bedriven statlig rationaliseringsverksamhet och den speciella jordpolitiken — hade sålunda både prisreglering och jordpolitik i liknande former funnits före 1947, även om motiven för och utformningen av dem varit växlande. Rationaliseringsbefrämjande åtgärder från samhällets sida var ej heller något nytt 1947. Statliga bidrag till forskning, utbildning och rådgivning m. m., ävensom åtgärder för att underlätta jordbrukets finansiering, kan sålunda redan tidigare sägas ha haft detta syfte. Men avsikten med nämnda bidrag var ej enbart att effektivisera produktionen och

därmed hålla livsmedelspriserna nere, utan de hade dessutom till ändamål en ökad produktion. Det nya i 1947 års program var samordningen av de tidigare regleringarna i syfte att uppnå den i 1947 års beslut fastställda huvudmålsättningen; principen om inkomstlikställighet för jordbruksbefolkningen. Nytt — och av stor betydelse för huvudmålsättningen — var även införandet av en särskild på administrativ väg bedriven, men för jordbrukarna frivillig, rationaliseringsverksamhet — storleks- eller strukturrationaliseringen. Denna verksamhet avsågs bli ett väsentligt instrument dels för att effektivisera jordbruksproduktionen och hålla livsmedelskostnaderna nere samt frigöra arbetskraft till andra näringar, dels för att hålla igen på produktionsvolymens utveckling. Särskilt den sistnämnda effekten bedömdes som en av grundförutsättningarna för att man på längre sikt skulle kunna uppfylla löftet om inkomstlikställighet. Hela den statliga rationaliseringsverksamheten (yttre-, inre- och driftsrationalisering) kom dock att innehålla element som verkade både produktionsökande och produktionsåterhållande (se vidare kap. XV). Till den närmare utformningen av 1947 års jordbrukspolitiska program återkommer vi längre fram. Dessförinnan vill vi emellertid översiktligt redovisa jordbrukspolitikens huvuddrag i Sverige före 1947. Huvudvikten läggs därvid på mo-

245 tiven, vilka återspeglar den genom den teknisk-ekonomiska utvecklingen fortlöpande ändrade synen på jordbruket i samhällsekonomin.

2. Den jordbrukspolitiska före 1947

utvecklingen

A. Jordbrukspolitiken i äldre tider — instrument för andra intressen än jordbrukets I äldre tider var statens intresse för jordbruket främst inriktat på sådana åtgärder som ökade skatteinkomsterna och möjliggjorde en utvidgning av handeln och andra näringsgrenar. Statens åtgärder gentemot jordbruket hade således åtminstone delvis ett rakt motsatt syfte än vad målsättningen har i dagens jordbrukspolitik. Den sedermera ändrade inriktningen återspeglar skillnaderna i jordbrukets roll i ett samhälle, som utvecklats från ett agrarland till en industristat. B. Jordpolitikens utveckling till 1947 Jorden hade en central betydelse i äldre tiders ekonomiska politik, enär jordägandet var grunden för beskattningen. En särskild jordpolitisk lagstiftning blev därför den första svenska jordbrukspolitiska åtgärden. Klyvningen av hemman inskränktes genom förordningar redan under 1500-talet för att förhindra att skatteunderlaget minskade. Den betydande folkökningen under 1800-talet skapade emellertid sådana försörjnings- och sysselsättningsproblem, att en omläggning av jordpolitiken blev nödvändig (1887 års lag om hemmansklyvning). Nyodling ansågs bli stimulerad av hemmansklyvning och bestämmelserna ändrades därför genom 1896 års lag om hemmansklyvning, jordstyckning och ägoavsöndring därhän, att en nära nog oinskränkt jordstyckning till-

läts. Avstyckningen inskränktes dock ånyo genom lagar 1905 och 1926, kompletterade 1937 och 1947. Till jordlagstiftningen bör även räknas de stora skiftesreformerna, (Storskifte, enskifte och laga skifte, som genomfördes i slutet av 1700- och början av 1800talen. Mot slutet av 1800-talet tillkom genom skogsbolagens intresse för att förvärva skogsmark en ny faktor, som starkt kom att påverka jordlagstiftningen. På grund av bristande kunskap om skogens långsiktiga värde frånhände sig bönderna i många skogrika trakter till låga priser delar av sina skogsinnehav. Enda vägen för att förhindra en fortsatt snabb ägoomfördelning, som av många uppfattades som ett hot både mot jordbrukssamhällets bestånd och mot skogens långsiktiga produktionsförmåga (»baggböleriet»), ansågs ligga i en lagstiftning. Den första s.k. bolagsförbudslagen tillkom 1906 och den kompletterades senare av en särskild vanhävdslagstiftning. Syftet med bolagsförbudslagen var att förhindra bolag att förvärva mark. Vanhävdslagstiftningen hade till ändamål att förhindra bolag, ekonomisk förening och enskild person, som innehade fastighet huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen och ej var mantalsskriven på densamma, att lägga ner eller missköta jordbruk. Lagarna avsåg till en början endast Norrland. År 1903 tillkom en särskild skogsvårdslag för det privata skogsbruket. Syftet med lagen var att säkra en tillfredsställande återväxt efter avverkning. Skogsvårdslagen har sedermera ändrats, 1923 och 1948. Enligt 1948 års utformning är syftet med lagen att främja en ekonomiskt lönsam skogsvård. Den starka penningvärdesförsämringen under första världskriget framkallade en stark tendens även hos enskilda att placera tillgångar värdesäkert i jord och

246 skog. För att förhindra spekulationsköp tillkom därför i slutet av första världskriget den första jordförvårvslagen, som emellertid endast hade provisorisk karaktär och som upphävdes när motiven för densamma bortföll efter kriget. Bolagsförbudslagen och vanhävdsövervakningen permanentades i mitten av 1920-talet och utsträcktes till att omfatta hela Sverige. Motiven för att bibehålla lagen ansågs vara i huvudsak desamma som vid lagens tillkomst. Genom tillkomsten av bolagsförbudsoch vanhävdslagstiftningen samt den provisoriska förvärvslagstiftningen hade således jordpolitiken fått en jämfört med tidigare helt annan syftning, nämligen att skydda jordbrukarna mot andra intressen, som ansågs kunna hota deras näringsutövning och ekonomiska läge. önskemålet att bevara en självägande bondeklass som samhällsbevarande faktor ansågs i den samtida debatten vara ett så starkt skäl att det motiverade denna lagstiftning. Denna syn hade sin ideologiska bakgrund i tidens nationalromantiska strömningar, i vilka bondens fria och oberoende liv ansågs vara en garanti för sunt levnadssätt och samhällelig stabilitet. 1 önskemålet att förhindra en jordvärdestegring, som kunde leda till dyrare livsmedel, torde även ha spelat en roll liksom även, beträffande vanhävdsövervakningen, att man önskade hindra en minskning av jordbruksproduktionens storlek. De ekonomiska och befolkningspolitiska realiteter, som djupare sett låg till grund för jordbrukspolitikens — och då särskilt jordpolitikens — utformning under 1900-talets första decennier, var risken att den industriella expansionen i vårt land ej skulle gå tillräckligt snabbt för att skapa sysselsättning åt den växande befolkningen och att jordbruket ej skulle kunna förse denna med livsmedel. Därtill kom önskemålet att för-

bättra den egendomslösa jordbruksbefolkningens ställning. Målet blev därför att kunna sysselsätta så många som möjligt som självständiga företagare i jordbruket. Sådana tankegångar, i förening med den förut omnämnda ideologiska bakgrunden, låg bakom tillkomsten av den s. k. egnahemsverksamheten, som igångsattes i början av 1900-talet. Egnahemsverksamheten expanderade kraftigt i samband med 1930-talets kris och under denna tid skapades ett stort antal s. k. arbetaresmåbruk som ett led i den allmänna kris- och sysselsättningspolitiken. Vissa tvivel gjorde sig emellertid gällande, huruvida ej de genom egnahemsverksamheten bildade jordbruken vore för små för att medge en skälig bärgning. Denna uppfattning stärktes genom den omsvängning i befolkningstillväxten och sysselsättningsläget i förening med fortsatta tendenser till produktionsöverskott i jordbruket, som kännetecknade senare hälften av 1930-talet. Industrin och övriga näringsgrenar hämtade sig snabbt efter depressionen, och behovet av arbetskraft ökade. Dessa tendenser i förening gjorde, att en ny syn på jordbruksnäringens problem började växa fram. Den kom bl. a. till uttryck i en omprövning av egnahemsverksamheten, vilken omorganiserades 1940. Denna skulle enligt de nya riktlinjerna i första hand ta sikte på att bilda bärkraftiga familje- och stödjordbruk. Egnahemsverksamhetens omläggning 1940 kan sägas vara ett steg i riktning mot 1947 års riksdagsbeslut i fråga om den yttre rationaliseringen. Tendenserna till pristryckande överskott, som började göra sig gällande i slutet av 1920-talet, fick genom krisen 1 Se t. ex. O. Gellerman: Staten och Jordbruket 1867—1918, Almqvist & Wicksell. Stockholm 1958, samt Jordkommissionens betänkanden, D. 1 Stockholm 1922.

247 i början av 1930-talet en sådan aktualitet, att hela jordbrukspolitiken under detta decennium kom att domineras av de prispolitiska ingreppen. Jordpolitiken fördes därför under detta årtionde delvis ur blickfältet. Försörjningsproblemen under andra världskriget aktualiserade ånyo önskemålet att säkerställa en tillräcklig jordbruksproduktion. Vanhävdslagstiftningen utsträcktes därför till att omfatta alla ägarekategorier. Med i huvudsak samma motiv, som de vilka lett till en tillfällig jordförvärvslagstiftning under första världskriget, antogs 1945 en ny jordförvärvslag. Nära anknytning till jordlagstiftningen har arrendelagstiftningen. Syftet med denna lagstiftning har varit att stärka arrendatorernas ställning gentemot jordägarna och säkerställa jordens brukning. Särskilt starkt tog sig dessa motiv uttryck i 1943 års bestämmelser om sociala arrenden. Arrendatorer på jordbruk upp till 50 ha erhöll genom dessa bestämmelser trygghet i sin näringsutövning, som endast kunde upphävas om jordägarna själva övertog brukandet. Skiftande motiv har, som framgått av den föregående redogörelsen, präglat synen på den svenska jordpolitikens och därmed jordlagstiftningens utformning. Från att i äldre tider ha varit ett instrument, som närmast brukades med syften som väl knappast låg i den jordbrukande befolkningens intressen — antingen det då gällde skatter eller medel till det övriga näringslivets utveckling — kom den under 1800-talet att utformas för att bidra till den växande befolkningens sysselsättning och försörjning. Som följd av de spekulationsköp av särskilt skogsmark, som ägde rum under slutet av 1800-talet, förändrades lagstiftningens innehåll successivt från början av 1900talet till att i första hand verka som ett skydd för den jordbrukande befolk-

ningen och dess intresse att behålla jord och skog i sin ägo. Utöver dessa önskemål låg även andra motiv till grund för denna speciella näringslagstiftning, bl.a. önskemålet att hålla jordbruksproduktionens storlek på tillräckligt hög nivå (åtgärder mot vanhävd) liksom att förhindra en alltför stark prisstegring på jord, som kunde påverka livsmedelsprisernas utveckling. Genom 1947 års jordbrukspolitiska riktlinjer blev jordpolitiken ett instrument för den statliga rationaliseringspolitiken, men med bibehållande av prioriteten ur förvärvssynpunkt för dem som ville ägna sig åt jordbruk. För besluten 1947 och de förändringar som sedermera ägt rum i jordlagstiftningen redogörs längre fram. C. Prispolitikens utveckling till 1947 Marknadsvillkoren för de europeiska ländernas jordbruksproduktion var i stort sett gynnsamma fram till 1870talet. Genom transportteknikens snabba utveckling växte emellertid tillförseln till den europeiska marknaden av billig spannmål från främst Nordamerika. Detta orsakade en svår kris för det europeiska jordbruket. Följden blev i vissa länder en övergång till animalisk produktion, medan man i andra införde spannmålstullar (i Sverige 1888). Bristen på livsmedel i Europa under första världskriget stimulerade till en ökad jordbruksproduktion i de transoceana länderna. När jordbruket i de avkriget berörda europeiska länderna återhämtat sig under 1920-talet och produktionen i de utomeuropeiska länderna ej sjönk i motsvarande grad, uppkom under 1920-talets senare del ett överskott på främst vegetabiliska produkter, som verkade pristryckande och försämrade inkomstläget för jordbruksbefolkningen. I Sverige hade jordvärdestegringen varit stark under och närmast efter

248 första världskriget, vilket medfört ökade lånemöjligheter för jordbrukarna. Fallande priser och stor skuldsättning ledde till likviditetsproblem. Att några större ingripanden ej gjordes från statens sida — frånsett vissa stödåtgärder för spannmålsproduktionen — torde ha haft flera orsaker. Svårigheterna i jordbruket ansågs vara av övergående art. De uppfattades som ett anpassningsproblem efter första världskriget. Det ekonomiska läget för breda lager av den övriga befolkningen i landet var också svagt. Slutligen torde den då rådande ekonomiska ideologin ha verkat återhållande på statliga ingrepp i näringslivets utveckling. • • Den ekonomiska krisen i början av 1930-talet och det sammanbrott som blev följden för den internationella handeln fick emellertid sådana verkningar i praktiskt taget alla industriländer, att åtgärder blev nödvändiga för att förhindra en ekonomisk katastrof för stora delar av jordbruksbefolkningen. Den genom arbetslöshet och lönesänkningar minskade köpkraften i andra befolkningsgrupper ledde till att efterfrågan minskade, särskilt på de inkomstkänsliga animalieprodukterna. På grund av de produktionsförhållanden som är karakteristiska för jordbruket och som särskilt framträder under en depression, då alternativa sysselsättningar saknas, minskades dock ej produktionsvolymen i jordbruket, vilket ledde till ett betydande prisfall. •-.,, - Med början 1930 växte i Sverige under de följande åren fram den jordbruksprisreglering, för de viktigaste produkterna, vilken i sina grunddrag fortfarande tillämpas. Den inhemska marknaden avskärmades från konkurrens utifrån genom ett gränsskydd, vars former genom åren växlat något, men som i princip bestod av importavgifter och/ eller importbegränsningar av annat slag, t. ex. kvantitativa begränsningar och importmonopol.

Medel för prisregleringarnas finansiering (kostnader för lagring och föiluster vid export m.m.) erhölls genom avgifter på produktförsäljningen (förmalnings-, mjölk- och slaktdjursavgifter), på importerade fodermedel och jordbruksprodukter samt i vissa fall genom direkta statliga bidrag. I fråga om mjölk och mejeriprodukter infördes dessutom ett särskilt clearingsystem med syfte att utjämna lönsamheten för olika produkter, så att mjölkproducenterna erhöll i stort sett samma mjölkpris oavsett vilken användning mjölken fick. Prisbildningen på mejeriprodukter kunde därigenom frigöras från produktionskostnaderna för resp. produkt och i stället anpassas efter efterfrågans priskänslighet och konkurrensläget gentemot substituerande varor. Det sistnämnda var särskilt viktigt för smör genom denna varas konkurrens med margarinet. För att utjämna prisspänningen mot margarin infördes en särskild margarinaccis. Influtna medel från denna accis fick användas till mjölkregleringens finansiering. För administreringen av dessa delvis mycket komplicerade regleringar fordrades centrala organ, som hade förmåga att genom inköp, försäljning och lagring hålla priserna på den inhemska marknaden på önskad nivå. Vidare måste dessa organ kunna reglera tillförseln utifrån och exportera uppkommande överskott. Organen måste dessutom av producenter och importörer kunna uppta erforderliga avgifter för verksamhetens finansiering. Genom att den ekonomiska föreningsrörelsen nyorganiserades under dessa år och i stort sett erhöll nuvarande karaktär, anförtroddes nämnda uppgift för de viktigare varugrupperna till dessa organisationer. Staten utövade dock administrativ kontroll av verksamheten genom särskilda organ. Regering och riksdag bestämde den

249 allmänna prisnivåns höjd liksom importskyddets storlek och beskaffenhet samt regleringens finansiering. Samhället hade således det avgörande inflytandet över regleringarnas utformning och verkan. Under andra världskriget tillkom en särskild förhandlingsordning mellan å ena sidan jordbruket, företrätt av Jordbrukets Förhandlingsdelegation, och å ändra sidan staten representerad av dåvarande statens livsmedelskommission (sedermera statens jordbruksnämnd). Denna förhandlingsform tillämpas fortfarande. De överenskommelser, som därvid träffats rörande prisregleringarna, underställs regering och riksdag för slutligt avgörande och har nästan undantagslöst godtagits. De under åren 1930—34 införda prisregleringarna för olika jordbruksprodukter var till en början ej samordnade. Detta medförde olägenheter bl. a. genom att administrering och kontroll var fördelade på olika organ och stödet blev ojämnt för olika produkter. Åren 1934 och 1935 genomfördes därför en samordning av de olika prisregleringarna och de statliga kontrollorganen sammanslogs till ett enda, statens jordbruksnämnd. I samband med denna samordning och sedan krisens svåraste verkningar på priserna börjat övervinnas tog man upp frågan om vilket mål som regleringarna borde syfta till. Under regleringarnas första år kan deras syfte sägas ha varit att förhindra alltför starka prisvariationer (prisstabilisering) och att tillse att priserna ej sjönk till en alltför låg nivå. Riksdagen accepterade 1934 en allmän prispolitisk målsättning, som gick ut på att den genomsnittliga prisnivån på jordbruksprodukter borde anpassas till att ligga 20—25 % under medelnivån åren 1925—29. Samtidigt framhölls som allmän grundsats, att jordbruksstödet borde anpassas så att varje produktionsgren finge bära sina kost-

nader för regleringen. Målet för det genomsnittliga prisläget i förhållande till 1925—29 års prisnivå höjdes successivt under de följande åren. År 1937 fastställdes att man i genomsnitt borde uppnå 1925—29 års prisnivå. Priserna på de enskilda produkterna skulle få variera + 15 °/o i förhållande till denna medelprisnivå. Skulle dessa gränser överskridas, åtog sig statsmakterna att vidta ytterligare åtgärder. Prissystemet hade i nu nämnda hänseende likheter med det sedan 1956 tillämpade, men hade ej samma fixerade syfte och regler. I den allmänna jordbrukspolitiska debatten synes man i början av 1930-talet ha betraktat jordbrukskrisen som en övergående företeelse. De statliga ingripandena ansågs också böra minskas eller upphävas när krisen var överstånden. Flertalet regleringsingripanden bar också i hög grad tillfällighetens prägel fast många sedermera blivit permanenta. Denna syn på de statliga åtgärderna framkom också i 1935 års prisregleringsproposition (nr 1935: 227), där departementschefen framhöll att »som åtgärd för att övervinna tillfälliga avsättningssvårigheter torde därför föga vara att invända mot densamma», men att systemet i längden medförde den nackdelen, att »ansvaret för produktionens ändamålsenliga inriktning övervältrades å det allmänna». Det framhölls vidare att »prissättningen bör sålunda återfå sitt vägledande inflytande på produktionens inriktning och de åtgärder, som innebära ett fastlåsande av priserna oberoende av produktionens storlek och förefintliga avsättningsmöjligheter, så småningom avvecklas». Statens ingrepp borde syfta till att göra denna övergång mjuk. Den ovan nämnda ändringen i prissystemet 1937, varigenom priserna fick röra sig fritt inom vissa gränser, får ses som ett led mot en mer marknadsberoende prisbildning.

250 Som förut framhållits bidrog den genom depressionen förorsakade köpkraftsminskningen hos stora befolkningsgrupper i hög grad till att skärpa jordbrukskrisen. Kunde denna köpkraftsnedgång avhjälpas borde, ansågs det, läget för jordbruket väsentligt kunna förbättras. Det är mot denna bakgrund man bör se den s. k. krisuppgörelsen 1933, som syftade till att häva arbetslösheten genom allmänna insatser och därigenom höja köpkraften, vilket skulle resultera i bl. a. förbättrade avsättningsmöjligheter för jordbruksprodukter. Den betydande förbättringen i det allmänna konjunkturläget som skedde under 1930-talets senare år medförde även för jordbruket ökad avsättning och förbättrad lönsamhet. Men samtidigt började det stå klart, att jordbrukskrisen fått en annan karaktär. De genom konjunkturuppgången förbättrade avsättningsmöjligheterna var ej så stora att de i längden kunde åstadkomma balans med produktionsökningen. Efterfrågan per capita på livsmedel började mättas och befolkningsökningen stagnerade, medan samtidigt nya tekniska metoder medförde fortsatt produktionsökning. (För närmare analys av dessa orsakssammanhang; se kap. II.) Bilden av ett jordbruk med permanent eftersläpande lönsamhet i en i övrigt blomstrande ekonomi började framträda. Risken för att ej kunna sysselsätta och föda den växande befolkningen dominerade ej längre bilden, även om denna syn ändå rätt länge gjorde sig gällande i den jordbrukspolitiska diskussionen. Mot denna bakgrund började det stå klart, att inkomstläget för den i jordbruket arbetande befolkningen på lång sikt endast kunde förbättras genom ett samordnat jordbrukspolitiskt program, som ej enbart innefattade kortsiktiga prisreglerande åtgärder utan även siktade mot en begränsning av produktionens

storlek och en effektivisering av hela näringens struktur i takt med den teknisk-ekonomiska utvecklingen. Denna syn kom internationellt till uttryck i utredningar inom det dåvarande Nationernas Förbund och i Sverige i bl. a. Befolkningskommissionens betänkande i näringsfrågan (SOU 1938:6) samt i G. Myrdals bok »Jordbrukspolitiken under omläggning» (1938). Samma tankelinjer återfinns även i direktiven till 1938 års jordbruksutredning, som tillkom för att framlägga förslag om jordbrukspolitiken på lång sikt. I dessa utredningsdirektivframhölls, att jordbruksbefolkningen bör ges en i förhållande till andra befolkningsgrupper skälig levnadsstandard, men detta skulle förenas med en effektivitetsbefrämjande prispolitik. Den år 1938 tillsatta jordbruksutredningens arbete avbröts av andra världskrigets utbrott, som helt ändrade problematiken. Medan 1930-talets regleringar syftat till att stödja jordbrukspriserna, kom prisregleringen under hela 1940talet att verka återhållande på jordbrukspriserna. Försörjningspolitiska motiv och konsumentintressen dominerade under dessa år prissättningen. Den under kriget införda priskontrollen på övriga varor fick i viss mån sin motsvarighet för jordbruket i totalkalkylen. Denna kom att användas som prisavvägningsmetod för jordbruksprodukter ända fram till 1956 och användes efter 1947 vid vissa tillfällen även som instrument för att förverkliga den i 1947 års riksdagsbeslut fastställda målsättningen om inkomstlikställighet. I totalkalkylen sökte man behandla hela det svenska jordbruket som en enhet. Intäkter och kostnader avsåg i princip således den yttre omsättningen i hela jordbruket, medan omsättning och tjänster jordbrukarna emellan ej medtogs i kalkylen. I kostnaderna inräknades ersättning för jordbrukarnas, deras familje-

251 medlemmars och den lejda arbetskraftens insats. I prisförhandlingarna gällde som princip att avväga produktpriserna så, att det totala intäktsbeloppet utvecklades i proportion till kostnaderna. Under kalkylens senare år gjordes vissa avsteg från denna grundprincip. För att underlätta jordbrukarnas produktionsplanering infördes 1943 den s. k. vårprissättningen, i vilken priserna för årets vegetabiliska skörd fastställdes före vårsådden. Under kriget tillkom även den s. k. i-procentregeln, enligt vilken jordbruket skulle stå en självrisk för intäktsbortfall, men även fick en vinstchans genom intäktsökning på grund av skördevariationer uppgående till 4 % av totalinkomsterna beräknade utifrån en normskörd. Denna form av kollektiv skördeskadereglering avlöstes 1961 av det mer differentierade skördeskadeskyddet. D. Särskilda stödåtgärder för jordbrukare i Norrland samt småbrukarstödet Förutom det allmänna prisstödet infördes under 1930-talet ett särskilt regionalt stöd till förmån för jordbruket i norra Sverige. Motiven härtill var de ogynnsammare produktionsbetingelserna i detta område. Stödet utgick dels genom särskilda bidrag och dels genom en mjölkprisdifferentiering. Genom införandet av producentbidrag 1938 skapades ett särskilt småbrukarstöd. Båda dessa särskilda stödåtgärder har bibehållits under efterkrigsåren fast med växlande utformning. (Se vidare avsnitt 4. D.) 3. 1947 års jordbrukspolitiska riktlinjer A. Bakgrunden En ny syn på jordbrukspolitiken började, som förut nämnts, ta form mot slutet av 1930-talet. En standardförbättring för jordbruksbefolkningen i takt med övriga befolkningsgruppers ansågs bli möjlig endast genom ett fortsatt gränsskydd. För att inkomstomfördelningen till jord-

brukets favör ej skulle bli för betungande för samhället och konsumenterna fordrades emellertid, att effektiviseringen inom jordbruket bedrevs i så snabb takt som möjligt. Effektiviseringsmöjligheterna hade onekligen ökat med den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, inte minst för stordrift inom flera produktionsgrenar. Effektiviseringen medför emellertid ofta produktionsökning. Fortsatta produktionsökningar skulle — med hänsyn till de begränsade avsättningsmöjligheterna — lätt kunna medföra sådana prissänkningar att någon standardförbättring för jordbruksbefolkningen ej bleve möjlig. Detta förhållande skulle kunna inträffa, även om den svenska marknaden vore skyddad för konkurrens utifrån. En jordbrukspolitik, som syftade till förbättrade inkomster i jordbruket i förening med en effektivisering av jordbruksproduktionen, syntes därför möjlig endast under den förutsättningen, att de i jordbruket insatta produktionsresurserna minskades i sådan takt, att balans mellan efterfrågan och utbud nåddes vid önskad prisnivå. I stort sett låg sådana tankar bakom direktiven till 1938 års jordbruksutredning och har alltsedan dess dominerat den jordbrukspolitiska debatten. För att en sådan jordbrukspolitik skall kunna förverkligas krävs att vissa förutsättningar kan uppfyllas. Väsentligt är att det finns politiska möjligheter att genomdriva den samt att det finns arbetstillfällen för den arbetskraft, som friställs i jordbruket genom en fortlöpande rationalisering. 2 2

Bakom den senare förutsättningen ligger, om man så vill uttrycka det, en tredje förutsättning, nämligen att den tekniska utvecklingens inflytande på produktionsmetoderna i jordbruket i förening med förändrade prisrelationer mellan arbetskraft ocb andra produktionsmedel — främst industriellt framställda — utvecklas så att ett fortlöpande utbyte av arbetskraft mot dessa andra produktionsmedel är lönande.

252 Föl- Sveriges vidkommande syntes dessa förutsättningar föreligga åren före krigsutbrottet. Depressionen i början på 1930-talet och de åtgärder som samhället vidtagit för att förbättra konjunkturläget i förening med en framväxande socialpolitik hade stärkt känslan för solidaritet med i ekonomiskt hänseende eftersatta grupper. Beträffande den andra förutsättningen syntes den avtagande befolkningstillväxten i förening med förväntad fortsatt expansion i andra näringar kunna ge goda sysselsättningstillfällen för från jordbruket friställd arbetskraft. Arbetet inom 1938 års jordbruksutredning avbröts vid krigsutbrottet. En ny jordbrukskommitté tillsattes emellertid 1942 med uppgift att utforma ett lång^ siktigt jordbrukspolitiskt program. Man räknade vid kommitténs tillsättande med att de förändringar i efterfrågan och produktion, som gjort sigtgällande före kriget, skulle återkomma efter dess slut och åter gé upphov till svårigheter för jordbruket. Kommitténs arbete kom i hög grad att präglas av erfarenheterna både under mellankrigsperioden och under krigstidens avspärrning och dess resultat måste bedömas mot bakgrunden härav. Beträffande den samhällsekonomiska bakgrunden till jordbrukspolitiken i fredstid inskränkte sig erfarenheterna huvudsakligen till mellankrigstidens förhållanden; man hade ännu inte sett de djupgående konsekvenserna för strukturomvandlingen av efterkrigstidens bestående högkonjunktur och fullsysselsättningsekonomi. Krigstidens erfarenheter kom huvudsakligast till uttryck genom den vikt som lades vid försörjningsfrågorna. Kommittén avgav sitt betänkande 1946 (SOU 1946:42 och 46). Förslagen lades i allt väsentligt till grund för 1947 års riksdagsbeslut om riktlinjerna för den

framtida jordbrukspolitiken (prop. 1947: 75, särskilda utsk. uti. 1947:2). B. 1942 års jordbrukskommitté och 1947 års riksdagsbeslut a) Allmänna utgångspunkter. Som framgått av det föregående hade jordbrukspolitiken fram till 1947 ej innefattat någon direkt angiven inkomstmdlsättning, även om prisstödet under 1930talet givetvis ytterst syftat till att förbättra inkomstläget i jordbruket. I direktiven till 1938 års jordbruksutredning och i än högre grad i olika uttalanden av bl. a. riksdagen under krigsåren hade emellertid framhållits, att man för den i jordbruket arbetande befolkningen borde eftersträva likställighet i inkomsthänseende med jämförliga befolkningsgrupper. Under krigsåren hade dessutom avspärrningen påtagligt visat behovet av en tillräcklig inhemsk jordbruksproduktion. Beredskapssynpunkten kom därför att spela en mycket stor roll i 1942 års jordbrukskommittés arbete och har även i den därefter förda jordbrukspolitiska debatten haft en framträdande plats. I direktiven till 1942 års jordbrukskommitté angavs, att målsättningen för jordbrukspolitiken skulle vara full lönsamhet för rationellt bedrivna jordbruk. Kommitténs uppgift var bl. a. att konkretisera innebörden i denna målsättning och klargöra vilken betydelse som borde inläggas i kravet på rationell drift samt hur önskemålet om full lönsamhet skulle uppfattas. De allmänna slutsatser, som kommittén drog och som låg till grund för dess förslag, kan sammanfattas sålunda: Möjligheterna att på längre sikt ge jordbruksbefolkningen en med andra befolkningsgrupper likvärdig inkomstnivå sammanhänger i hög grad med den utländska marknadens inflytande, jordbrukspro-

253 auktionens storlek och den fortsatta effektiviseringen av jordbruksnäringen. En produktion under helt fri konkurrens med utlandet ansågs på lång sikt komma att bli av avsevärt mindre omfattning än den Sverige då redan hade. En på detta sätt genomförd produktionsminskning skulle dessutom på kort sikt föra med sig svåra ekonomiska, befolkningspolitiska och sociala problem, vilka kunde medföra stora kostnader för samhället. En produktion av så liten omfattning vore ej heller önskvärd ur beredskapssynpunkt. För att nå den angivna målsättningen om »full lönsamhet för rationellt skötta jordbruk» under samtidigt hänsynstagande till beredskapsmotivet borde statsmakterna därför stödja den inhemska jordbruksproduktionen. Stödet borde utformas som ett gränsskydd mot import av jordbruksprodukter. För att hålla kostnaderna för stödet inom rimliga gränser måste en pristryckande överproduktion undvikas, enär gränsskyddets verkningar annars skulle minska, samtidigt som rationaliseringen i jordbruket måste fortsätta, i Kommitténs tre viktigaste arbetsuppgifter blev därför: 1) Att konkretisera inkomstmålsättningen och fastställa prisstödets storlek (inkomstmålet) ; 2) Att ange jordbruksproduktionens lämpligaste omfattning på lång sikt (produktionsmålet) ; 3) Att utforma förslag till konkret målsättning för och samhällets bidrag till jordhrukets fortsatta rationalisering (effektivitctsmålet). Dessa tre uppgifter, deras inbördes avvägning liksom förekommande målkonflikter, har sedan dess dominerat den jordbrukspolitiska debatten. b) Inkomstmålsättningens konkretisering — prisstödets avvägning. Vid behandlingen av frågan om den rationaliseringsgrad, från vilken statsmakterna

borde utgå vid avvägningen av prisstödet, påpekade kommittén i sitt betänkande inledningsvis bl. a., att målsättningen för den yttre rationaliseringen ej behövde sammanfalla med avvägningen av prisstödet vare sig på kortare eller längre sikt. Kommittén ansåg det sålunda önskvärt att prisstödet utformades så, att vid varje särskild tidpunkt åtminstone större delen av de svenska jordbrukarna kunde uppnå en skälig inkomstnivå. Detta innebar, att man på kortare sikt finge utgå från jordbrukets aktuella struktur och rationaliseringsgrad. Dessa faktorer skulle dock ej betraktas som konstanta. Man borde förutsätta, att arbetet med rationalisering av jordbruket skulle fortgå och att man på lång sikt vid bestämmandet av jordbruksstödets omfattning successivt skulle höja anspråken på jordbrukets rationaliseringsgrad. Kommitténs uppfattning att man vid prisstödets avvägning måste ta hänsyn till jordbruksnäringens faktiska struktur fick dock, ansåg kommittén, ej tolkas så att man ens på kort sikt borde ge full lönsamhet även åt de sämsta jordbruken. En sådan politik skulle enligt kommitténs uppfattning försvåra rationaliseringssträvandena och leda till en överproduktion med åtföljande prisfall, vilket kunde innebära ett sammanbrott för hela jordbrukspolitiken. Stödets omfattning på kort sikt borde därför utformas så att det gav önskad produktionsvolym, ej lade hinder i vägen för strukturrationaliseringen men samtidigt medgav större delen av det svenska jordbruket skälig inkomstnivå. En kombination av prisstöd och sociala bidrag, varvid de senare skulle utgå till innehavare av »irrationella jordbruk» men »endast under den nuvarande brukarens tid», ansåg kommittén därför vara det mest lämpliga. För att utjämna regionala differenser i lönsamheten borde stödet ges varierande omfattning i olika lands-

254 delar, varvid mjölkpristillägg angavs som lämpligt medel. Med stöd av driftsekonomiska undersökningar kom kommittén till den slutsatsen, att jordbruk i storleksgruppen 20—30 ha åker (2-mansjordbruk) ur rationalitetssynpunkt vore de mest önskvärda, enär de, på dåvarande tekniska nivå, i genomsnitt effektivt kunde utnyttja arbetskraft och väl tillvarata mekaniseringens fördelar. Kommittén ansåg också att dessa jordbruk — som benämndes normjordbruk — även ur familjebildnings- och arbetskraftssynpunkt representerade en önskvärd jordbrukstyp. Den fann det dock ej möjligt att då föreslå att normjordbruk lades till grund för prisstödets avvägning. Dessa jordbruk och de i storleksklasserna däröver utgjorde nämligen en så ringa del av det dåvarande antalet brukningsenheter, att endast en mindre del av jordbruksbefolkningen då skulle kunna uppnå den önskvärda inkomstnivån. Den grupp, som därnäst kom ifråga, var jordbruk i storleksklassen 10—20 ha åker. Inom denna grupp och de ovanför densamma låg, vid tiden för kommitténs arbete, ca två tredjedelar av hela den svenska åkerjorden. Med hänsyn till önskemålet om att de jordbruk man skulle bereda full lönsamhet ej borde ha en lägre rationalitetsgrad än vad som då kunde betecknas som någorlunda tillfredsställande ansåg kommittén, att man ej borde gå lägre än till denna storleksgrupp. Som allmän målsättning för prisstödets avvägning förordade kommittén att jordbruk om 10—20 ha åker (basjordbruk), som fyllde rimliga anspråk i fråga om arronderingens och de fasta anläggningarnas beskaffenhet borde ges full lönsamhet. Med begreppet full lönsamhet avsåg kommittén, att den i basjordbruket sysselsatta arbetskraften (lejd och egen) skulle kunna erhålla samma ar-

betsersättning (reallön) som jämförliga arbetargrupper på landsbygden utanför jordbruket och dessutom täckning för övriga kostnader, däri inräknat skälig förräntning på kapitalet. Kommittén ansåg vidare, att man vid bedömandet av det erforderliga stödets storlek för jordbruken i skogsbygderna även borde beakta de inkomstkällor, som avkastningen av den egna skogen och skogskörslorna genomsnittligt utgör. Detta förslag rörande prisstödets avvägning var dock ej ett program på lång sikt. Rörande den innebörd som kommittén inlade i uttrycken »på kortare sikt» och »på lång sikt», kan i detta sammanhang nämnas följande. Med kortare sikt avsåg kommittén förhållandena under den tidrymd, som måste beräknas förflyta, innan man åstadkommit den rationalisering i fråga om jordbrukets struktur, som kommittén förordade i sitt betänkande. Med lång sikt avsåg kommittén förhållandena efter denna övergångstids slut. Kommittén kunde självfallet ej bestämt ange, hur lång denna övergångstid skulle bli. Med hänsyn särskilt till beskaffenheten av de medel, som kommittén föreslog skulle användas för att befrämja den önskade rationaliseringen av jordbrukets struktur, borde man emellertid enligt kommittén räkna med att rationaliseringen i väsentliga delar skulle komma att genomföras successivt i samband med generationsväxling på de enskilda brukningsdelarna och att övergångstiden sålunda till längden minst skulle motsvara den tid, under vilken de dåvarande brukarna skulle sitta kvar på sina brukningsdelar. I princip framlade kommittén även ett program på lång sikt för prisstödets avvägning. Inledningsvis konstaterade kommittén, att några normer för den rationaliseringsgrad man på lång sikt borde eftersträva ej kunde anges. Man hade endast att följa den faktiska ut-

255 vecklingen och söka se till att framstegen tillvaratogs. Kommittén var ej främmande för att man vid prisstödets avvägning så småningom skulle övergå till att avväga detta stöd med hänsyn till behovet i en större storleksgrupp med genomsnittligt lägre produktionskostnader än den från början valda. Den betonade dock, att förutsättningarna för detta vore dels att den yttre rationaliseringen framskridit så långt att höjningen av rationaliseringskravet ej skulle få en ogynnsam effekt på jordbruksbefolkningens inkomstmöjligheter och dels att höjningen ej medförde risk för att produktionen skulle sjunka under den lägsta nivå, som statsmakterna ur beredskapssynpunkt önskade uppehålla, önskvärt ur det allmännas synpunkt vore, att jordbruksstödet på lång sikt kunde baseras på lönsamhetsgraden i gruppen 20—30 ha, dvs. norm jordbruken. Några topografiska hinder att för slättbygdernas del åstadkomma jordbruk i denna storleksklass ansågs ej föreligga. I skogsbygderna och Norrland ansågs detta vara svårare, varför man i dessa trakter redan av topografiska skäl torde få räkna med en framtida fastighetsbildning med jordbruk om 20 ha åker och lägre. I skogsbygderna måste man också, ansåg kommittén, vid genomförandet av den yttre rationaliseringen ta hänsyn till bl. a. skogsbrukets behov av arbetskraft. I princip ansåg därför jordbrukskommittén, att man för södra och mellersta Sveriges slättbygder på lång sikt borde eftersträva en höjning av anspråken på jordbrukets yttre rationalisering därhän att man vid prisavvägningen skulle kunna utgå från jordbruk i storleksgruppen 20—30 ha. I övriga delar av landet borde däremot även på lång sikt avvägningen av stödet ske efter behovet vid något mindre jordbruk.

Jordbrukskommitténs inkomstjämförelser. Med utgångspunkt från sitt förslag att jordbruksstödet borde avvägas så att det gav basjordbrukargruppen full lönsamhet blev kommitténs nästa uppgift dels att konkretisera begreppet »jämförbara befolkningsgrupper» och dels att med utgångspunkt från de valda jämförelsegrupperna söka fastställa vilka inkomstskillnader som existerade mellan jordbruksbefolkningen och de »jämförbara grupperna». Denna uppgift innebar svåra definitions- och värderingsfrågor. Vad först valet av de »jämförliga befolkningsgrupperna» beträffar så kunde kommittén i viss mån stödja sig på bl. a. jordbruksutskottets utlåtande 1943:54 — sedermera godkänt av riksdagen — vari utskottet uttalade som sin uppfattning att reallönen för jordbruksarbetare 3 borde vara jämställd med reallönen för grovarbetare på landsbygden. Kommittén ansåg själv att den i princip ej kunde förorda »att direkt anknyta den i framtiden önskvärda inkomstnivån för basjordbrukets arbetskraft till inkomstnivån för någon viss bestämd grupp av arbetare utanför jordbruket på så sätt, att man skall eftersträva att den i kalkylerna för basjordbruket upptagna nominella arbetsersättningen skall motsvara den nominella arbetsersättningen inom den andra gruppen och att löneförändringar inom den senare gruppen så gott som automatiskt skall föranleda justeringar av jordbruksstödet i syfte att åstadkomma samma ändring av arbetsersättningen för basjordbrukets arbetskraft. Sakligt sett måste det uppenbarligen erbjuda mycket stora betänkligheter att på dylikt sätt göra hela prisutveckligen i fråga om jordbrukets produkter beroende av löneutvecklingen inom en enstaka grupp av arbetare utanför jordbruket.* Detta kommitténs uttalande om »en enstaka grupp arbetare» får en viss förklaring om man ser till de arbetargrupper, som kom att utgöra jämförelsegrupp 3 Här torde ha avsetts all arbetskraft i jordbruket. 4 SOU 1946:46; kap. 16, s. 43.

256 i kommitténs inkomstundersökningar. Dessa arbetargrupper sammanföll i stort med begreppet »grovarbetare på landsbygden». Kommittén uttalade sig också för att en jämförelse borde avse reallönen för de olika grupperna. Vidare ansåg den att hänsyn borde tas till yrkesutbildning och liknande omständigheter. Jämförelsegruppen på jordbrukarsidan borde i enlighet med kommitténs förslag om prisstödets avvägning avse arbetskraften vid basjordbruken, vilken i huvudsak utgjordes av brukarna av dessa jordbruk. Man ansåg det dock mycket svårt att få ett fast grepp om det faktiska inkomstläget för dessa brukare. Kommitténs inkomstjämförelser gjordes därför i tre etapper. Först sökte man fastställa den nominella löneskillnaden mellan den i jordbruket anställda arbetskraften (lantarbetare) och vissa grupper arbetare utanför jordbruket. Därefter sökte man beräkna om det förelåg någon skillnad i arbetsersättningen mellan lantarbetarna och företagarna — basjordbrukarna. Till sist återstod att bedöma i vad mån en skillnad i den nominella inkomstnivån även motsvarades av en skillnad i realinkomsten. Resultaten av beräkningarna ansåg kommittén vara för osäkra för att man exakt skulle kunna ange hur stor klyftan var mellan jordbruksbefolkningen och de jämförliga grupperna. På grund härav och av vad kommittén i övrigt uttalat om svårigheterna att precisera innebörden i begreppet inkomstlikställighet för jordbruksbefolkningen, avstod den från att närmare precisera såväl inkomstlikställigheten som »löneklyftans» storlek. För att emellertid få en praktisk riktpunkt för prisstödets avvägning uttalade kommittén, att man vid denna avvägning under de kommande åren borde utgå från att löneklyftan ej torde understiga 15 °/o av dåvarande lantarbetarlön.

Prisstödet borde avvägas så att denna skillnad successivt utjämnades. Nya undersökningar borde göras för att närmare precisera inkomstklyftans storlek. Det enklaste sättet att tillgodose behovet av för prisstödet vägledande beräkningar var enligt kommittén att för detta ändamål direkt använda räkenskapsresultaten för jordbruk i storleksgruppen 10—20 ha. Det påpekades, att de i den jordbruksekonomiska undersökningen ingående jordbruken genomsnittligt var något bättre än jordbruken i vederbörande grupper i allmänhet. De räkenskapskontrollerade jordbruken kunde därför anses tillgodose rimliga krav på rationalitet med hänsyn till de förutsättningar, som erbjöd sig inom respektive grupper. Genom att man utgick från medeltalen för en viss grupp av jordbruk, konstruerades beräkningsmässigt ett jordbruk (typjordbruk), som representerade gruppen i fråga. Detta typjordbruks resultat skulle bli vägledande för prisbestämningen. Av olika skäl kom det att dröja till år 1956/57 innan typjordbrukskalkyler lades till grund för prissättningen och dessförinnan hade bl. a. jordbruksprisutredningen (jfr det följande) ingående på nytt behandlat dessa frågor. Prisavvägningsinstrument t.o.m. 1955/56 förblev totalkalkylen. Propositionen och riksdagsbeslutet 1947 innebar beträffande prisstödets avvägning på väsentliga punkter ett accepterande av 1942 års jordbrukskommittés förslag. 1 I propositionen formulerades jordbrukspolitikens allmänna målsättning, i överensstämmelse med kommitténs direktiv, sålunda: »Det nämnda målet för de statliga åtgärderna på jordbrukets område bör enligt min uppfattning vara, att den i jordbruket arbetande befolkningen skall få samma möjligheter som utövarna av andra näringar att uppnå en

257 skälig inkomststandard och att bliva delaktig i den allmänna välståndsstegring som kan ske i fortsättningen.» (Prop. 1947:75, s. 123.) I särskilda utskottets utlåtande (1947: 2, s. 11—21) underströks starkt att man främst borde eftersträva att uppnå och bevara likställighet i inkomsthänseende mellan jordbruksbefolkningen och jämförliga befolkningsgrupper. Beträffande prisstödets avvägning följde propositionen och riksdagen kommitténs förslag, dock med följande undantag. Kommitténs uttalande om att man på lång sikt för slättbygdernas del borde eftersträva en höjning av rationalitetskravet till att omfatta jordbruk om 20—30 ha åker ansåg sålunda departementschef och riksdag ej lämpligt att då ta ställning till. 5 Någon anledning att för Norrlands vidkommande grunda avvägningen av det allmänna prisstödet på en lägre storleksgrupp än basjordbruken ansågs ej heller föreligga. För skogsbygdernas och Norrlands vidkommande borde stödet avvägas och utformas så, att jordbrukarna i dessa områden av jordbruk och övriga inkomstkällor finge möjlighet att nå upp till avsedd inkomstnivå. c) Produktionsmålsättningen. I sitt betänkande hade 1942 års jordbrukskommitté framhållit, att det vid ställningstagandet till frågan, hur stor jordbruksproduktion statsmakterna borde söka uppehålla, måste ske en avvägning mellan olika synpunkter. Mot de rent ekonomiska synpunkterna, vilka snarast motiverade en ganska stark begränsning av jordbruksproduktionen, måste i främsta rummet ställas beredskapssynpunkten. Ur denna synpunkt fick det i och för sig anses vara önskvärt att man skulle uppehålla en jordbruksproduktion, som ej blott motsvarade ett näringsfysiologiskt riskfritt minimum utan som även var så stor, att den i en avspärrningssitua17

tion tryggade en försörjning, som så litet som möjligt avvek från det normala och i vart fall ur näringssynpunkt ej innebar någon försämring mot det normala. 6 Två självförsörjningsalternativ diskuterades av kommittén. De benämndes minimialternativet och medelalternativet. Minimialternativet innebar en produktion motsvarande 80 °/o av den för full självförsörjning erforderliga. Motsvarande tal för medelalternativet var 92 °/o. Minimialternativet innebar en produktion av sådan storlek, att den under en avspärrningsperiod möjliggjorde uppehållande av 1942/43 års per capitakonsumtion (med 61 % vegetabiliska produkter i konsumtionen mot 56 °/o det sista förkrigsåret, mätt i kalorier). Uppehållandet av en jordbruksproduktion av denna storleksordning måste därför enligt kommitténs uppfattning anses vara av sådan vikt ur beredskapssynpunkt, att någon nedskärning av densamma för tillgodoseende av andra intressen ej kunde ifrågasättas, så länge man över huvud taget ansåg det nödvändigt att uppehålla en militär beredskap. Avvägningen av beredskapsskälet mot andra synpunkter borde enligt kommittén ske endast i den mån man ifrågasatte en större jordbruksproduktion än minimialternativet. Medelalternativet skiljde sig från minimialternativet främst därigenom, att 5 Särskilda utskottet framhöll i nämnda utlåtande 1947:2, s. 25, att statsmakterna ej heller i sin rationaliseringsverksamhet borde medverka till bildande av större jordbruk än familjejordbruk, utan att det borde ankomma på brukarna själva att bedöma,, när förutsättningar förelåg för sådana åtgärder. Detta uttalande kom att innebära att basjordbruken sattes som mål för den yttre rationaliseringen. 9 Jordbrukskommittén behandlade även frågan, i vilken utsträckning beredskapen kunde tryggas genom lagring. Kommittén ansåg en sådan lösning icke möjlig annat än i starkt begränsad omfattning i form av omställningslagring.

258 man vid medelalternativet ansåg, att den nedskärning av näringsstandarden, med vilken man borde räkna i en avspärrningssituation, borde vara beroende av den före avspärrningen rådande normala konsumtionsinriktningen. Medelalternativet kan uttryckas så, att man enligt detta under normala förhållanden borde ha en produktion, som var så stor att man i en avspärrning skulle kunna uppehålla en i stort sett normal kaloritillförsel med maximalt sådan förskjutning från animalier till vegetabilier, att animaliekonsumtionen nedgick i proportionsvis samma utsträckning som den år 1942/43 nedgick i förhållande till sagda konsumtion närmast före andra världskriget. Medan i fråga om minimialternativet erfordrades en ökning av den fredsmässiga produktionen i takt endast med befolkningsökningen för att vidmakthålla livsmedelsberedskapen, skulle beträffande medelalternativet behöva ske en successiv ökning även med hänsyn till förskjutningarna i konsumtionsvanorna. Enligt vissa inom kommittén företagna beräkningar kunde man med utgångspunkt från prognoser rörande den framtida skörde- och konsumtionsutvecklingen förutsätta, att enligt minimialternativet endast omkring 70 % av den omkring år 1945 i bruk varande åkerarealen år 1970 skulle behöva tas i anspråk för att frambringa erforderlig beredskapsproduktion, medan det vid samma tidpunkt enligt medelalternativet skulle åtgå omkring 95 % av samma åkerareal. Att skillnaden i fråga om erforderliga åkerarealer var större än differensen mellan självförsörjningstalen berodde på att man förutsatte en proportionsvis större köttdjursproduktion i medelalternativet än i minimialternativet. Efter överväganden uttalade kommittén, att det i praktiken måste anses uteslutet att uppställa minimialternativet

som riktpunkt beträffande storleken av den jordbruksproduktion, som borde eftersträvas på lång sikt, och förordade därför medelalternativet. Jordbrukskommitténs sammanfattning rörande produktionsmålsättningen förtjänar att återges in extenso, då endast härigenom erhålls en klar bild av vilka faktorer som kommittén tillmätte avgörande vikt vid sin bedömning. Det bör emellertid framhållas, att kommittén ej uteslutit möjligheten av att man vid en senare företagen avvägning kunde komma till ett annat resultat beträffande den i och för sig önskvärda jordbruksproduktionens storlek: Jordbrukskommittén har för sin del, efter beaktande av samtliga ovan omnämnda faktorer, funnit övervägande skäl tala för att man vid den målsättning på lång sikt, vilken måste finnas bland annat såsom ett underlag för en planering av hur rationaliseringen av jordbrukets strukturförhållanden skall ske, bör såsom en riktpunkt uppställa uppehållandet av en jordbruksproduktion av den storlek som avses i vad som här betecknats som ett medelalternativ. Likaså synes statsmakterna under den övergångstid, som måste åtgå till dess den i detta betänkande förordade rationaliseringen av jordbrukets struktur kunnat genomföras, böra stödja en jordbruksproduktion upp till sagda nivå. Den samhällsekonomiska merkostnad, som kan , uppkomma vid uppehållande av en jordbruksproduktion av denna storlek, synes, ehuru den knappast kan kvantitativt fixeras, ej kunna antagas vara av, sådan storleksordning, att den kan anses utgöra tillräckligt skäl för att man skall avstå från den stora tillgång, det måste anses utgöra att i en avspärrningssituation kunna medelst egna resurser uppehålla en såväl kvantitativt som kvalitativt tillfredsställande försörjning. Som ytterligare skäl för denna ståndpunkt kunna vidare anföras de olägenheter ur befolkningspolitiska och andra synpunkter, som äro förenade med en starkare begränsning av jordbruksproduktionen än som ligger i medelalternativet. I detta sammanhang kan även erinras om vad jordbrukskommittén inledningsvis anfört rörande de gynnsamma biverkningar i form av minskat beroende av

259 internationella konjunkturväxlingar, vilka erhållas vid ett uppehållande av en relativt stor jordbruksproduktion. I ett följande avsnitt av betänkandet preciseras medelalternativet närmare. Kommittén underströk, att det var ytterst svårt att siffermässigt uppskatta betydelsen av de olika faktorer, som kan tänkas komma att inverka på produktionens resp. konsumtionens storlek i en avspärrningssituation. Av skäl, som det här skulle föra för långt att närmare ingå på, angav kommittén såsom riktlinje för utformningen av jordbruksstödet vid en tillämpning av medelalternativet, att prisstöd borde utgå för den jordbruksproduktion, som för andra varor än matfett och socker motsvarade hela det normala avsättningsutrymmet. I fråga om matfett borde lämnas stöd åt en smörproduktion, motsvarande hela det normala avsättningsutrymmet med undantag för omkring 40 000 ton. Av denna kvantitet förutsattes upp till 10 000 ton bli framställda av fettråvaror, erhållna från en med statligt stöd bedriven odling av oljeväxter. Beträffande socker borde stöd i första hand utgå för en sockerbetsodling på mellan 40 000 och 50 000 ha. Vidare borde förutsättas, att fläskproduktionen normalt skulle till en mindre del bygga på importerade fodermedel, exempelvis omkring 75 000 ton. I övrigt borde däremot animalieproduktionen principiellt baseras på inhemska fodermedel, i den mån de inhemska fodertillgångarna därtill förslog och i den mån så var möjligt med uppehållande av kravet på balanserade foderstater. Beträffande jordbrukskommitténs ståndpunkt i fråga om storleken av den produktion som borde stödjas må ytterligare nämnas, att kommittén ansåg sin ståndpunkt i sak ej innebära någon större avvikelse från den före kriget från jordbrukarhåll uttalade uppfattningen,

att det svenska jordbruket borde ha företrädesrätt att avsätta sina produkter på den inhemska marknaden (självförsörjningslinjen). Även om man ville följa sistnämnda linje måste det, framhöll kommittén, finnas en viss marginal mellan den normala produktionens storlek och det normala avsättningsutrymmet. I annat fall skulle man nämligen, så snart produktionen blev något större än normalt, löpa risken av att ett produktionsöverskott skulle uppkomma, vilket ej kunde avsättas utan nedpressning av prisnivån. I yttranden över 1942 års jordbrukskommittés betänkande blev dess förslag till produktionsmålsättning föremål för kritik. I en del yttranden, särskilt från jordbrukarhåll, uttalades att omfattningen av den jordbruksproduktion som skulle stödjas, borde höjas så att den komme att ligga närmare den totala inhemska konsumtionen. I andra yttranden, särskilt från konsumenthåll, gjordes däremot gällande, att riktpunkten satts alltför högt. Denna åsikt framkom redan i en reservation inom utredningen, där nuvarande professorerna Lundberg och Svennilson bl.a. framhöll, att kommittén vid avvägningen mellan de samhällspolitiska och beredskapspolitiska synpunkterna tillmätt de senare alltför stor betydelse. De ansåg det möjligt att tillgodose försörjningen vid en avspärrning även med en lägre produktion, om denna kombinerades med lämplig lagring i fredstid. Det definitiva ställningstagandet till storleken av den produktion, som statsmakterna borde stödja på lång sikt, borde därför uppskjutas tills det internationella läget klarnat. Propositionen och riksdagsbeslutet 1947 följde emellertid ej kommitténs förslag beträffande produktionsmålsättningen. Departementschefen ansåg att man ej borde ta definitiv ställning till denna fråga förrän det internationella

260 läget klarnat och anförde bl. a. följande (prop. 1947: 75, s. 126) Enligt min uppfattning är det vidare för de aktuella uppgifter, som föreligga på jordbrukets område, icke nödvändigt eller ens lämpligt att man, trots de svårigheter som äro förenade därmed, nu skall söka att uppställa någon bestämd riktpunkt beträffande storleken av den jordbruksproduktion, som bör eftersträvas på lång sikt. Alla torde vara ense om att man så länge det internationella läget ej klarnat bör söka uppehålla vår livsmedelsproduktion på en betryggande nivå. Enligt de av jordbrukskommittén verkställda utredningarna rörande produktions- och konsumtionsutvecklingen torde på grund av den väntade konsumtionsökningen självförsörjningsgraden under det närmaste decenniet och något längre snarast komma att bliva förhållandevis lägre än 1930-talets och även lägre än den självförsörjningsgrad, som det av kommittén rekommenderade medelalternativet tager sikte på. Frågan om en begränsning av jordbruksproduktionen (bortsett från den produktion, som bygger på importerade fodermedel) kan under sådana förhållanden ej väntas få aktualitet förrän efter en relativt lång tidrymd. Han framhöll vidare, att han ansåg det uteslutet att inte hela den produktion, som normalt kan beräknas bli producerad, skulle åtnjuta statligt stöd, under förutsättning att den ej vore större än att den rymdes inom ramen för landets normala behov (prop. s. 127). Skulle produktionen visa tendens att stiga över medelalternativets nivå, måste rationaliseringsarbetet intensifieras. Dessa synpunkter underströks ytterligare av utskottet och riksdagen (särsk. utsk. uti. 1947: 2, s. 16), som även framhöll att en produktionsstegring utöver medelalternativet under inga förhållanden skulle få påverka fullföljandet av inkomstmålsättningen, men att det dock ej borde ifrågasättas, att stöd skulle utgå för en produktion överstigande det totala inhemska konsumtionsutrymmet. Åtgärder för att begränsa produktionen.

Såväl 1942 års kommitté som departementschef och riksdag bedömde faran för en överproduktion av svenska jordbruksprodukter som rätt ringa. Kommittén var dock härutinnan något mer pessimistisk och ansåg på grundval av gjorda efterfråge- och produktionsprognoser, att risker för en överproduktion förelåg inom en ej avlägsen framtid. Kommittén diskuterade därför vilka åtgärder som man borde företa för att förebygga uppkomsten av en dylik situation. I princip ville den härvid endast förorda sådana åtgärder, som ej hämmade rationaliseringen och ej medförde att inkomstmålsättningen sattes i fråga. Kommittén avvisade först tanken att genom prissänkningar uppnå en begränsning av produktionsvolymen, även om detta på lång sikt väl vore möjligt. En prispress skulle enligt kommitténs uppfattning under lång tid medföra försämrade levnadsförhållanden för stora delar av jordbruksbefolkningen. En sådan utväg vore ur välfärdspolitisk synvinkel ej acceptabel. Varje form av produktionsbegränsning, som innebure ett hämmande av den vetenskapligt-tekniska och ekonomiska utvecklingen i jordbruket, borde ej heller komma ifråga. En sådan skulle strida mot det allmänna effektivitetskravet. En kvotering av produktionen för enskilda jordbrukare under statlig medverkan ville kommittén ej heller föreslå. Denna utväg ansågs också strida mot effektivitetskravet. För vissa grödor fann dock kommittén att avsteg från principen kunde bli nödvändiga. Den första åtgärd som i stället borde vidtas, då risk förelåg för överproduktion, vore en begränsning av den del av fodermedelsimporten, som översteg vad som oundgängligen krävdes för balanserande foderstater. Importavgifterna för fodermedel skulle tjäna som regleringsinstrument.

261 Kommittén ansåg dock att enbart en fodermedelsreglering ej på lång sikt kunde förhindra uppkomsten av överskott. Enda sättet att undvika en dylik överproduktion vore en extensifiering av driften på vissa jordar eller en nedläggning. I sistnämnda fall kunde marken lämpligen användas för bete eller skogsplanteras. En extensifiering kunde enligt kommitténs uppfattning åstadkommas bl. a. genom att enskilda jordbrukare utvidgade sin areal. Genom en arealutvidgning eller sammanslagning av mindre jordbruk förmodades jordbrukarna komma att övergå till mindre arbetskrävande grödor och en extensivare arealproduktion utan att därför deras inkomster minskades. Produktionen per arealenhet skulle därigenom minska — även om den ej medförde någon mera utpräglad driftsomläggning. En storleksrationalisering av jordbruken skulle därför vara ett av medlen för att på längre sikt undvika tendenser till överproduktion. De nu nämnda åtgärderna i förening med en förväntad minskning av arbetskraften i jordbruket borde enligt kommitténs uppfattning i varje fall under lång tid framöver vara tillräckliga för att undanröja risken för överproduktion. I propositionen och riksdagsbeslutet 1947 hade man i princip inga invändningar mot kommitténs resonemang i fråga om produktionsbegränsande åtgärder. Men man ansåg att risken för överproduktion var så avlägsen att man knappast hade anledning att då befatta sig med dessa problem. d) Rationaliseringsverksamheten. Statligt stöd till rationaliseringsbefrämjande åtgärder i jordbruket hade, som tidigare nämnts, utgått även före 1947, t. ex. till utbildning, rådgivning och forskning men även direkt för åtgärder på de enskilda jordbruken. Dessa bidrag verkade produktivitetsbefrämjande men i många fall också produktionsökande. Någon

tanke på att via en rationalisering påverka produktionsvolymen i begränsande riktning hade man ej haft, snarare motsatsen. I det jordbrukspolitiska långtidsprogrammet enligt 1947 års beslut ingick som en väsentlig del att samhället skulle bidra till en omfattande rationalisering av jordbruket. Såväl 1942 års kommitté som sedermera departementschef och riksdag underströk dock starkt, att rationaliseringen i princip skulle vara en jordbrukarnas egen angelägenhet och genomföras på fri villighetens väg. Statens uppgift skulle vara att samordna och stödja verksamheten. Syftena med den statliga rationaliseringshjälpen var flera. Samhällets prisstöd till jordbruket, för att ge jordbrukarna en viss inkomstnivå, ansågs förutsätta att produktionskostnaderna bleve så låga som möjligt i jordbruket. Fortsatt effektivisering av jordbruksnäringen måste därför bli ett oundgängligt följdkrav av prisstödet. Men samhället hade ytterligare vinster att göra på en fortsatt rationalisering i jordbruket än enbart lägre kostnader för prisstödet (billigare livsmedel). Rationaliseringen skulle komma att frigöra arbetskraft från jordbruket, vilken kunde insättas i andra expanderande sektorer och där bidra till en produktionsökning. Denna överflyttningsvinst genom rationalisering fick ej en så framträdande plats i diskussionen inom 1942 års kommitté, men den har, som vi framhållit i kap. II, varit av vital betydelse för den ekonomiska expansionen i landet under efterkrigsåren. Olika slag av rationaliseringsåtgärder. De åtgärder, som enligt 1942 års kommitté borde vidtas för att främja en fortsatt rationalisering av jordbruket, kunde uppdelas i tre huvudgrupper. Den första huvudgruppen omfattade åtgärder för bildande av med hänsyn till storlek.

262 arrondering och ägosammansättning lämpliga brukningsdelar (yttre rationalisering). Den andra huvudgruppen omfattade mera permanenta förbättringsåtgärder i fråga om jord och ekonomibyggnader på till storlek och gränser givna brukningsdelar (inre rationalisering). Den tredje huvudgruppen slutligen omfattade övriga åtgärder för förbättring av driftsförhållandena och det ekonomiska utbytet av produktionen på till storlek och gränser givna brukningsdelar (driftsrationalisering). Jordbrukskommittén behandlade i sitt betänkande endast frågan om statliga åtgärder för främjande av en fortsatt 3'ttre och inre rationalisering inom jordbruket. Att kommittén avstod från att behandla driftsrationaliseringen berodde ej på någon underskattning av denna del av rationaliseringsverksamheten. Anledningen var i stället främst, att det var nödvändigt för kommittén att begränsa sitt ändock mycket omfattande arbete. Strukturrationaliseringens syfte och omfattning. Särskild vikt skulle vid rationaliseringen läggas på brukningsdelarnas storlek och arrondering. Då prisstödet skulle avvägas efter lönsamheten för basjordbruken, skulle strukturrationaliseringen syfta till att omforma de brukningsenheter, som på längre, sikt kunde väntas ge ett sämre ekonomiskt resultat än basjordbruken, så att de kunde ge sina brukare full sysselsättning och en med basjordbruken jämförbar inkomst (totala inkomsten från jord, skog och annan sysselsättning). Den statliga verksamheten för främjande av den yttre rationaliseringen borde enligt kommitténs förslag principiellt begränsas till att avse sådana brukningsenheter (s. k. övergångs jordbruk), som låg under basjordbrukets nivå och för vilka de sammanlagda inkomsterna från jord- och skogsbruk jämte andra förvärvskällor ej beräknades nå upp till basjordbrukarnas

inkomstnivå. Däremot fanns det enligt kommitténs uppfattning ett stort antal jordbruk med en åkerareal understigande basjordbrukens, för vilka skog eller andra förvärvskällor gjorde att den sammanlagda inkomsten gav tillräcklig bärgning för brukaren och hans familj. Dessa s. k. kombinerade jordbruk och bestående småbruk skulle enligt kommitténs förslag lämnas utanför den statliga verksamheten för yttre rationalisering. Kommittén tog även upp frågan, om den yttre rationaliseringen skulle begränsas till en omvandling av övergångsjordbruken till basjordbruk. Man föreslog att om förhållandena tillät att enheter med normjordbrukens areal kunde tillskapas, skulle dessa möjligheter tillvaratas. I fråga om arealstorleken skulle därför målet vara bas- eller normjordbruk (enfamiljs- resp. tvåfamiljs- eller tvåmans jordbruk). Vid genomförandet av den yttre rationaliseringen skulle först ske en regional planering och därefter i mån av behov en individualplanering för enskilda brukningsdelar eller grupper av brukningsdelar. Den vanligaste formen för den yttre rationaliseringen på lång sikt skulle enligt kommittén omfatta dels ägoutbyten och omskiften m. m. för att få en ändamålsenlig arrondering, dels en sammanslagning av ofullständiga jordbruk och/eller en komplettering av sådana med tillskott av jord och skog från andra enheter. . Kommittén framhöll starkt, att den yttre rationaliseringen borde genomföras på frivillighetens väg, varför ingen som då ägde eller brukade jord skulle tvingas att lämna sin fastighet. Statens medverkan för att underlätta den yttre rationaliseringen skulle bestå av: 1) låne- och bidragsverksamhet; 2) aktiv inköpspolitik; ' 3) förköpsrält för det allmänna till så-

263 dana brukningsenheter som behövdes för rationaliseringens genomförande; 4) expropriation i vissa fall. Expropriation skulle endast i mycket begränsad omfattning få tillgripas i fråga om åkerjord. Däremot skulle förköpsvätt kunna användas vid försäljning av jordbruk. För att komplettera jordbruk med skog ansåg kommittén att expropriation från skogsbolag också i vissa fall kunde få tillgripas liksom även inköp från statens skogar. 1 Beträffande den inre rationaliseringen kunde av naturliga skäl ej en lika preciserad målsättning anges som för i den yttre. Syftet skulle vara att förbilliga produktionen. Staten skulle bidra till verksamheten med lån och särskilda bidrag, om en åtgärd ekonomiskt sett bedömdes lönsam. Den statliga verksamheten för yttre och inre rationalisering skulle handhas av därför särskilt inrättade länsorgan, s. k. lantbruksnämnder. Driftsrationaliseringen skulle däremot fortfarande skolas av hushållningssällskapen. De tidigare egnahemsnämnderna skulle uppgå i lantbruksnämnderna. I 7947 års riksdagsbeslut godtogs i stort sett kommitténs förslag till rationaliseringsverksamhetens målsättning och bedrivande, dock med ett väsentligt undantag, nämligen i fråga om bildandet av större jordbruk än basjordbruk. Riksdagen ansåg att statsmakterna ej borde medverka till bildandet av dylika större jordbruk utan att det borde få ankomma på brukarna själva att bedöma, när förutsättningar förelåge för sådana åtgärder. Detta innebar således, att basjordbruken sattes som mål för den j^ttre rationaliseringen. Därav följande avgränsning av det allmännas insatser för rationaliseringsverksamheten belyses närmare under avsnitt 4: G samt i kap. XV. e) Den prisreglerande verksamhetens utformning. Prisstödet under 1930-talet

hade väsentligen utgått i form av ett gränsskydd, som medförde en höjning av producentprisnivån jämfört med priserna på livsmedel i internationell handel. 1942 års kommitté övervägde i princip två former för. prisstödet. Den ena formen var — liksom under 1930-talet — att statsmakterna genom en importreglering-skulle möjliggöra uppehållandet inom landet av en producentprisnivå som var högre än världsmarknadens (s.k. högprislinje). Den andra innebar att några importavgifter ej skulle finnas, utan prisnivån skulle få sammanfalla med världsmarknadens. Statsmakterna skulle i stället genom särskilda pristilllägg till producenterna ge dessa möjlighet att få ut ett högre pris än världsmarknadens (s.k. lågprislinje). Som medelprislinje betecknade kommittén en kombination av hög- och lågprislinje. Kommittén ansåg att för vissa varor — spannmål och fodermedel — vore en högprislinje den enda tänkbara. Beträffande mjölk och mejeriprodukter skulle en lågprislinje däremot tekniskt sett vara genomförbar. Med svårighet skulle en lågprislinje kunna genomföras för kött.varor men ej alls för ägg. I praktiken kom därför kommitténs val att stå mellen en ren högprislinje och en medelprislinje. Kommittén ansåg att detta val borde ske mot bakgrunden av psykologiska, sociala och näringsfysiologiska och i sista hand statsfinansiella synpunkter. Beträffande de psykologiska skälen anförde kommittén, att ett stöd via budgeten (medelprislinjen) lätt kunde vålla missförstånd och irritation bland både konsumenter och producenter. Man kunde sålunda lätt förbise att stödet endast delvis vore av social natur, medan det väsentligen vore en i hela samhällets intresse vidtagen åtgärd för att trygga uppehållandet av en näringsgren av vital betydelse för landet. Beviljandet av de

264 årliga budgetanslagen kunde också ge upphov till stridigheter. Slutligen erinrade kommittén om det tullskydd som övriga näringar erhöll och som också höjde konsumentpriserna på olika varor. De sociala och näringsfysiologiska synpunkterna ansågs ej utgöra något avgörande hinder mot att huvuddelen av stödet gavs i form av en högprislinje. Rabatteringar kunde användas för att minska livsmedelskostnaderna för vissa befolkningsgrupper. Kommittén kom därför fram till uppfattningen att frågan på vilket sätt kostnaderna för prisstödet skulle täckas — genom höjda konsumentpriser eller via budgeten — endast kunde avgöras i samband med ett allmänt statsfinansiellt övervägande rörande den totala skattebördans storlek och dess fördelning på olika skatter, direkta och indirekta. Denna fråga kunde kommittén ej ta ställning till. Kommitténs konkreta förslag utmynnade därför i en högprislinje, men med modifikationen, att statliga pristilllägg till producenterna skulle kunna lämnas för produktmjölk. Den av statsmakterna stödda inhemska produktionen skulle i skydd av en importreglering kunna avsättas på den inhemska marknaden till priser som gav jordbruket avsedd lönsamhet. Denna importreglering borde handhas så att det svenska jordbruket finge företrädesrätt att avsätta sin produktion på den inhemska marknaden, så länge producentpriserna ej överskred en viss av statsmakterna fastställd nivå. Beträffande sättet att avväga denna prisnivå förordade kommittén en vårprissättning avvägd efter förhållandena vid basjordbruken (s. k. typjordbrukskalkyler). Vid sidan härav borde även liksom tidigare en totalkalkyl upprättas. Som förut nämnts dröjde det till 1956 innan typkalkyler kom att ersätta totalkalkylen som prisavvägningsinstrument.

I fråga om exportstöd uttalade kommittén att i princip något statligt stöd vid export av jordbruksprodukter ej borde lämnas. Undantag kunde göras i två fall. Det ena avsåg jordbruksprodukter som framställts med importerade fodermedel. I den mån dessa fodermedel fördyrats genom uttagande av importavgifter, borde staten restituera motsvarande importavgiftsmedel att användas för exportstöd till t.ex. smör, fläsk och ägg. Det andra fallet avsåg det förhållandet att det ur det allmännas synpunkt kunde vara förmånligt att exportera vissa inhemska produkter mot att importen finge ökas av andra livsmedel, som kunde erhållas till lägre pris (t. ex. utbyte av smör mot margarin). I detta fall ansågs det förmånligt att staten lämnade exportbidrag för att få detta utbyte till stånd. Kommittén underströk, att de nämnda fallen ej innebar en ökning av prisstödets totala omfattning utan endast en restitution eller en förändring av stödets fördelning för att främja ett ur det allmännas synpunkt önskvärt varuutbyte. Propositionen och riksdagsbeslutet 1947 följde i här nämnda hänseenden kommitténs förslag. f) Smdbrukarstödet. Sedan 1938 har särskilda bidrag utgått till mindre jordbrukare. 1942 års kommitté fann starka skäl tala för ett särskilt statligt stöd åt sådana jordbrukare (på övergångsjordbruk), som ej genom det allmänna prisstödet eller genom en rationalisering kunde komma upp i en skälig inkomstnivå. Stödet borde emellertid begränsas till sådana brukare där det av sociala skäl ansågs erforderligt och där ej andra sociala hjälpformer kunde anlitas. Detta särskilda stöd borde utformas så att det ej i alltför hög grad verkade rationaliseringshämmande och ej heller stimulerade till en ur allmänna ekonomiska

265 synpunkter olämplig intensifiering av driften på de berörda brukningsdelarna. Utifrån dessa utgångspunkter föreslog kommittén, att producentbidraget skulle omformas till ett särskilt kontantbidrag för övergångsjordbrukens dåvarande innehavare och endast utgå till brukare som fyllt 30 år vid bidragets införande. Maximibeloppet sattes till 500 kr. För erhållande av bidrag stipulerades dessutom vissa ytterligare begränsningar; arealen skulle ligga mellan 2 och 10 ha och inkomsten understiga 2 600 kronors taxerad nettoinkomst. I propositionen 1947 ändrades emellertid kommitténs förslag till småbrukarstöd. I stället för ett kontantbidrag skulle utgå ett behovsprövat producentbidrag på mjölk. De högsta beloppen skulle utbetalas till jordbruk som till sin ekonomiska bärkraft låg mitt emellan stödjordbruk 7 och basjordbruk. I 1947 års riksdagsbeslut godtogs propositionens förslag men behovsprövningen slopades. C. Sammanfattning av 1947 års jordbrukspolitiska program — konstruktionen Den centrala jordbrukspolitiska målsättningen 1947 — inkomstmålsättningen — skulle effektueras genom en kombination av gränsskydd (prisstöd) och rationalisering samt med restriktion på produktionens storlek. Prisstödets syfte var i första hand att föra upp basjordbruksgruppen till inkomstlikställighet. Rationaliseringen hade två syften, nämligen dels att omvandla ofullständiga jordbruk till bärkraftiga enheter, dels att genom fortsatt effektivisering möjliggöra att jordbruksnäringen ekonomiskt kunde följa utvecklingen inom det övriga näringslivet. Prisstödet skulle utgöra huvudmedlet för att uppnå inkomstlikställighet för

jämförelsegruppen (basjordbruket), medan den yttre rationaliseringen skulle vara medlet att föra upp ofullständiga jordbruk till basjordbrukens lönsamhetsnivå. Förutsättningen för att sedan bevara inkomstlikställigheten var fortsatt inre rationalisering och driftsrationalisering. Rationaliseringen blev därför på lång sikt den avgörande förutsättningen för att inkomstmålet skulle kunna nås. En rationalisering låg givetvis i jordbrukets eget intresse. Men den kom dessutom att uppfattas som ett samhällets krav på en motprestation till utlovat prisstöd. Rationaliseringen skulle dock enligt 1947 års beslut vara helt frivillig och statens uppgift var enbart att samordna och ekonomiskt stödja den. Det väsentligt nya i denna konstruktion var således att man ej prisvägen — genom en prispress som kunde äventyra inkomstmålsättningen — skulle påverka rationaliseringstakten, utan rationaliseringen skulle åstadkommas genom administrativa åtgärder, innefattande bl. a. lån och bidrag. Produktionsbegränsningen motiverades av att ett produktionsöverskott skulle verka pristryckande och på lång sikt undergräva inkomstmålsättningen. Som medel att påverka produktionsvolymen anvisades i första hand en reglering av fodermedelsimporten och i andra en extensifiering och överförande av åker till skog. Dessutom skulle jordbruket självt stå för exportföiiuster, vilket kunde medföra sänkta produktpriser. I följande mål-medel-schema har gjorts ett försök att återge tankegången bakom 1947 års jordbrukspolitiska program. 7 Med stödjordbruk avsåg kommittén småbruk där brukaren måste hämta sin huvudsakliga försörjning genom arbete utanför den egna brukningsenheten.

266 Inkomstlikställighet

Huvudmålsättning: Primära medel: (sekundära mål)

Precisering:

Gränsskydd (prisstöd) -r! Basjordbruk erhåller inkomstlikställighet

!

Rationalisering

4Yttre rationalisering (mål== bärkraftiga ; enheter=basjordbruk)

yr Inre och driftsrationalisering (förbilligande av produktionen)

Genomförande: (åtgärder)

Särskilt prisregleringssystem, regelbundna förhandlingar

Frivilliga åtgärder med statligt bistånd

Admin.

Statens jordbruksnämnd

Lantbruksstyrelsen

myndighet:

Lantbruksnämnder (yttre och inre rational.)

4. Den jordbrukspolitiska efter

utvecklingen

1947 A. Inkomstmålsättningen D e n i n k o m s t m å l s ä t t n i n g för j o r d b r u k e t s o m t i l l k o m g e n o m 1947 å r s r i k s d a g s b e s l u t h a r s e d e r m e r a , g e n o m förhand-l i n g a r o c h r i k s d a g s b e s l u t 1955, 1956 o c h 1959, b l i v i t a l l t m e r p r e c i s e r a d s å v ä l a v s e e n d e m e t o d i k s o m valet a v j ä m f ö r e l s e grupper. D e n f ö r s t a p r e c i s e r i n g e n t i l l k o m gen o m f ö r s l a g från jordbruksprisutredningen (SOU 1 9 5 4 : 3 9 ) . D e n n a u t r e d n i n g h a d e ej i vippdrag att o m p r ö v a h u v u d m å l s ä t t n i n g e n f r å n 1947 u t a n skulle f r ä m s t , enligt d i r e k t i v e n , s ö k a f i n n a e n f o r m för p r i s r e g l e r i n g e n s o m i n n e b u r e a t t d e n n a k u n d e ske efter m e r s c h e m a tiska regler och dessutom i högre grad ä n det dittills t i l l ä m p a d e s y s t e m e t m e d -

I v Restriktion på produktionens storlek ! v Ej överstigande full självförsörjning (med viss marginal) Fodermedelsreglering; event, nedläggning av åker; exportförluster skulle i princip bäras av jordbrukarna själva' Statens jordbruksnämrid

Lantbruksstyrelsen -

4 Hushållningssällskap (driftsrational.)

gav e n s m i d i g a n p a s s n i n g till f ö r ä n d ringar i produktions- och avsättningsf ö r h å l l a n d e n s a m t d e n a l l m ä n n a löneoch kostnadsutvecklingen. Utredningen k o m d o c k a v förklarliga- s k ä l i n p å p r o b l e m , s o m i viss m å n l å g u t a n f ö r d e n i d i r e k t i v e n a n g i v n a r a m e n , t. ex. vid behandlingen av överskottsproblemet och rationaliseringen inom jordbruket. B e t r ä f f a n d e p r i s s t ö d e t s a v v ä g n i n g föreslog j o r d b r u k s p r i s u t r e d n i n g e n att m å l s ä t t n i n g e n f r å n 1947 s k u l l e m o d i f i e r a s såtillvida, a t t m a n i f r a m t i d e n s k u l l e utgå från förhållandena vid basjordbruk i s l ä t t b y g d e r n a . Vid d e s s a j o r d b r u k utgjorde j o r d b r u k s p r o d u k t i o n e n den dom i n e r a n d e i n k o m s t k ä l l a n för b r u k a r e n m e d familj (90 °/o m o t 60 °/o i ö v r i g a o m r å d e n ) . Den övervägande delen av j o r d b r u k s p r o d u k t i o n e n föll o c k s å i n o m s l ä t t b v g d e r n a . M a n u n d v e k , o m slätt-

267 bygdsgårdarna valdes som underlag för prispolitiska avvägningar, de svagheter som måste uppstå, om man även tog med jordbruk, där en mycket betydande del av inkomsten kom från skogsnäringen. Utredningen underströk samtidigt, att man genom att utgå från slättbygdsområdet inte kom att utgå från jordbruk med högre inkomstläge än vad som eljest skulle vara fallet. Den totala inkomstnivån för jordbruk i storleksgruppen 10—20 ha i skogsbygderna låg snarare något högre än inkomsterna för jordbruk i denna storleksgrupp i slättbygderna. Som tidigare nämnts hade 1942 års jordbrukskommitté ej genom sina undersökningar närmare kunnat fastställa, hur jordbrukarnas inkomstläge förhöll sig i förhållande till jämförliga befolkningsgruppers. Kommittén hade ej heller direkt preciserat jämförelsegrupperna. Dessa uppgifter tillkom jordbruksprisutredningen. Eftersom utredningens diskussioner och förslag i nämnda hänseende haft avgörande betydelse för de fortsatta inkomstjämförelserna i samband med treoch sexårsavtalen, redovisas kommitténs synpunkter i det följande rätt utförligt. Jordbruksprisutredningen framhöll inledningsvis, att de inkomstjämförelser som den utfört främst syftat till att belysa om 1947 års inkomstmålsättning förverkligats eller ej. Utredningen påpekade, att det ej varit möjligt att på grundval av en enda undersökning fastslå, huruvida inkomstlikställigheten uppnåtts eller ej. Utredningen hade fått utgå från skilda undersökningar och hade med ledning av dessa sökt bilda sig en uppfattning i frågan. Frågorna om hur man skulle definiera rationella basjordbruk och precisera de grupper som dessa jordbruk skulle jämställas med i inkomsthänseende fick stor plats i utredningens

arbete. Delvis kan dessa frågor sägas ha avgjorts genom det statistiska material som stod till förfogande. Det undersökningsmaterial jordbruksprisutredningen utnyttjade vid sin analys av inkomstläget var den jordbruksekonomiska undersökningen (JEU),taxeringsstatistik samt en specialundersökning rörande levnadskostnaderna. Främst belystes inkomstläget för basjordbruken med material från JEU. I samband härmed uppkom frågan, huruvida de i denna undersökning ingående gårdarna kunde anses representativa för de speciella krav på driftsrationalitet, som 1942 års jordbrukskommitté och 1947 års riksdagsbeslut uppställt. Utredningen anförde att fordringarna på urvalsgårdarna satts lägre än vad som förutsattes i 1947 års riksdagsbeslut. I anvisningarna för urvalet hade nämligen angetts att brukningsenheterna i görligaste mån borde representera ett genomsnitt för respektive område. Detta innebar dock ej att urvalsgårdarna i den jordbruksekonomiska undersökningen i praktiken kommit att representera ett sådant genomsnitt. Då deltagandet vore frivilligt, ansåg utredningen att endast de mer intresserade jordbrukarna däri-^ genom torde ha kommit med, och att dessa gårdar med rätt stor säkerhet torde ligga över genomsnittet i respektive område. Utredningen ansåg därför att »urvalet i den jordbruksekonomiska undersökningen torde vara användbart i föreliggande sammanhang». 8 Vad beträffar jämförelsegrupperna konstaterade utredningen att dessa i enlighet med 1947 års riksdagsbeslut skulle väljas bland andra näringar på landsbygden. Utredningen erinrade om att i 1942 års jordbrukskommittés undersökningar jämförelsegruppen bl. a. omfattat vägarbetare, skogsarbetare, dikningsar8

SOU 1954:39, s. 60 och 118.

268 betare, flottningsarbetare samt grovarbetare inom industrin m. m. Den mer kvalificerade arbetskraften hade sålunda ej medtagits. I de inkomstjämförelser, som gjordes för utredningen, genomfördes inte direkt någon sådan begränsning. Utredningen ansåg därför, att de arbetargrupper, med vilka jordbrukets arbetskraft jämfördes, på grund härav representerade ett högre löneläge än den jämförelsegrupp 1942 års jordbrukskommitté utgått ifrån. Förhållandet motverkades dock delvis genom att varken sociala förmåner eller tillfälliga inkomster kunnat medtas i beräkningarna över industriarbetarnas inkomster. Detta gällde såväl vid undersökningen, som byggde på material från JEU, som vid undersökningen på grundval av taxeringsstatistiken. I den förstnämnda undersökningen hade basjordbrukarnas inkomster jämförts med inkomsterna för industriarbetare i de två lägsta dyrortsgrupperna, medan i den senare undersökningen företagare i jordbruk jämförts med industriarbetare på landsbygden. Jordbruksprisutredningen framhöll vidare, att det var av väsentlig betydelse för resultatet av inkomstjämförelsen, om man utgick enbart från jordbrukarnas arbetsinkomst eller om man även utöver denna tog hänsyn till att en del av avkastningen av det i jordbruket investerade kapitalet gick till jordbrukarna själva i form av kapitalinkomst. Det hänvisades emellertid till att 1947 års riksdag uttalat, att den med uttrycket »full lönsamhet» avsåg att avkastningen av jordbruket skulle förslå till att dels täcka samtliga kostnader för jordbruksdriften, däri inräknat ränta på investerat kapital och erforderliga avskrivningar, dels ge den i jordbruket sysselsatta arbetskraften en ersättning motsvarande jämförliga befolkningsgruppers arbetsinkomst. Jordbruksprisutredningen hade samma principiella uppfattning. Härvid

uppkom frågan, hur man skulle bestämma storleken av det investerade kapitalet, varpå räntekostnaderna skulle beräknas. Ur viss synpunkt ansåg utredningen det berättigat, att jordbrukarna fick tillgodoräkna sig en ränteinkomst för ett kapitalbelopp med samma realvärde som summan av deras tidigare förmögenhet (eget kapital) och löpande sparande. Däremot var det enligt utredningens mening inte berättigat, att de tillgodoräknades ränta på övrigt eget kapital, som framkommit genom prisstegringar. Denna övriga del av det egna kapitalet kunde delvis härröra från starkare värdestegring på tillgångarna än som motsvarade penningvärdesförsämringen, men uppkom i främsta rummet genom att en del av tidigare investeringar varit finansierade med lån, vilka förblev oförändrade samtidigt som realtillgångarnas värde ökades. Vid en jämförelse med andra befolkningsgrupper borde den del av kapitalinkomsterna, som motsvarade ränta på dylikt eget kapital, likställas med arbetsinkomst (senare har för denna del av räntekostnaderna införts den något oegentliga beteckningen »inflationsvinst»). En annan fråga som utredningen behandlade var, huruvida inkomstjämförelserna borde gälla årsinkomster eller timlöner. Under hänvisning till bristfälligheter i arbetsredovisningen i den jordbruksekonomiska undersökningen samt överhuvudtaget svårigheterna att jämföra insatserna mellan företagare—löntagare uttalade utredningen, att inkomstjämförelserna borde begränsas till årsinkomster. Beträffande resultatet av jordbruksprisutredningens inkomst jämförelser hänvisas till kapitel XIII. Vad angår frågan om metodik och statistiskt material för framtida inkomstjämförelser utgick jordbruksprisutredningen från bl. a. den s. k. typjordbruks-

269 kommitténs arbete och förslag. De senare innebar bl. a. en utökning av antalet gårdar i den jordbruksekonomiska undersökningen och utarbetande av metodik för typkalkyler. Införandet av typjordbrukskalkyler för jordbruken i slättbygderna behövde emellertid ej, enligt utredningen, innebära att man vid prissättningen vore bunden till resultatet av dessa kalkyler. Att förhållandena vid basjordbruken i slättbygderna föreslogs som ett centralt underlag för prissättningen innebar endast, att man i huvudsak sökte åstadkomma en prissättning, som genomsnittligt gav en skälig kostnadstäckning för dessa jordbruk. Om däremot andra omständigheter, t. ex. marknadsläget, så påfordrade, borde avvikelser från denna norm kunna accepteras. Bestämningen av gränsskyddet borde alltså bli en fråga, som man borde söka lösa genom förhandlingar mellan staten och jordbrukets representanter. I yttrandena över jordbruksprisutredningens betänkande anförde bl. a. statens jordbruksnämnd, att avsteg gjorts från de tankegångar som kommit till uttryck i 1947 års program. Enligt nämnden representerade sålunda de arbetargrupper utanför jordbruket, som utredningen utgått ifrån, ett högre löneläge än den grupp, med vilken jämförelser tidigare förutsatts skola ske. Nämnden anmärkte vidare på användningen av brukarens arbetsinkomst som inkomstmått i undersökningar grundade på den jordbruksekonomiska undersökningen. Om lantarbetarlönen ökade procentuellt mer än jordbrukarfamiljens totalinkomst, blev ökningen av brukarens beräknade inkomst mindre än stegringen av familjens faktiska totala inkomst. Av detta skäl ansåg nämnden, att brukarens (arbets-) inkomst inte var användbar som mått på de relativa inkomstförändringarna år från år. Lantbruksförbundet och RLF ansåg, att innehavarna av basjordbruk borde jämföras med sådana arbetare inom industrin som låg över genomsnittet. Vidare anfördes skäl mot att »inflationsvinsten» bokfördes som arbetsinkomst. Dessutom borde man ta hän-

syn till att arbetstiden inom basjordbruken var längre än för jämförliga grupper utanför jordbruket. LO ansåg att endast en ingående undersökning av den faktiska konsumtionsstandarden och sparandet kunde lämna erforderligt svar på frågan, huruvida inkomstlikställighet uppnåtts eller ej. Inkomstjämförelser mellan självständiga företagare och löntagare vore av praktiska skäl omöjliga att företa och detta oavsett om de var grundade på lönsamhetskalkyler eller på deklarationsuppgifter. I propositionen till 1955 års riksdag (1955:98) uttalade departementschefen, att jordbruksprisutredningen i väsentlig mån sökt hålla sig till de jämförelsegrunder, som uppställts i 1947 års riksdagsbeslut. Han kunde inte dela den i några yttranden anförda uppfattningen, att utredningen genom att utgå från den genomsnittliga industriarbetarinkomsten i de två lägsta dyrortsgrupperna valt en jämförelsegrupp med högre inkomstläge än vad som avsågs i 1947 års beslut. Genom detta beslut specificerades inte direkt den jämförelsegrupp man framdeles skulle utgå från. Efter en rätt utförlig motivering för denna uppfattning uttalade departementschefen, att med »jämförliga arbetargrupper» näppeligen kunde avses endast den helt okvalificerade arbetskraften. Uttrycket borde i stället fattas så, att man vid jämförelsen skulle utgå från sådana arbetargrupper på landsbygden, vilkas arbetsprestationer i stort sett motsvarade arbetsprestationen vid skötseln av ett basjordbruk. Riksdagsbeslutet 19559 innebar ett godkännande av propositionen. Dock bör anmärkas, att propositionen såtillvida inneburit en oklarhet, att »de två lägsta dyrortsgrupperna» i jordbruksprisutredningens betänkande avsett dyrortsgrupperna 1 och 2, men att den första slopats

9 JoU uti. 39, rskr 387.

270 från 1.1 1954. Utskottet uttalade dock direkt, att andra och tredje dyrortsgrupperna avsågs. Det bör dock här anmärkas, att denna jämkning ej fick någon inverkan på prissättningen för treårsperioden 1.9 1956—31.8 1959 utan först i sexårsavtalet. Prissättningen under treårsperioden 1956—59 fastställdes av 1956 års riksdag1" på grundval av en överenskommelse, som träffats mellan jordbruksnämnden och Jordbrukets Förhandlingsdelegation. Till grund för överenskommelsen låg vissa inkomstjämförelser, väsentligen grundade på dels typkalkyler för slättbygderna och dels totalkalkylen, vid vilka man utgått från inkomstläget under den period som jordbruksprisutredningen avsett då den konstaterat, att inkomstlikställighet förelegat (vilken period som utredningen avsett blev sedan omtvistat). , För det nya avtal — sexårsavtalet — som skulle ersätta det s. k. treårsavtalet fr. o. m. 1959 gjordes nya inkomstjämförelser. Principiellt skedde dessa på samma sätt som 1955/56. Det föreliggande statistiska materialet — främst den förbättrade jordbruksekonomiska undersökningen — ansågs tillåta att man rätt preciserat kunde fastställa inkomstskillnaderna mellan å ena sidan bas- och normjordbrukarnas inkomster (medeltal för dessa grupper) och å andra sidan jämförelsegruppen, industriarbetare i dyrortsgrupperna 2 och 3. (Se härom i kap. XIII.) I avtalet ingick att efter 1965, dvs. vid avtalets utgång, förhållandena vid normjordbruk och ej basjordbruk skulle bilda underlag för den allmänna prisavvägningen. En sådan utveckling hade förutsatts av 1942 års jordbrukskommitté och förhandlingsparterna fann att med hänsyn till den teknisk-ekonomiska utvecklingen inom jordbruket en sådan »uppflyttning» borde ske efter sexårsavtalets utgång.

Propositionen 1959 (nr 147) följde i fråga om övergången från bas- till normjordbruk den träffade överenskommelsen. Riksdagen (JoU uti. nr 29) tog emellertid inte direkt ställning till frågan om hur prisavvägningen skulle ske efter 1965. Den godkände visserligen »i princip» den mellan jordbruksnämnden och förhandlingsdelegationen träffade överenskommelsen, men genom att framföra önskemålet om en allsidig prövning av mål och medel i jordbrukspolitiken sköt utskottet (och riksdagen) ifrån sig frågan om övergång från bas- till normjordbruk, som ju förutsatts komma till stånd först efter det sexårsavtalet utgått. De s.k. provisorieavtalen för 1965/66 och 1966/67. Efter utgången av sexårsavtalet 1959—65 gäller för tiden 1 september 1965—31 augusti 1966 enligt beslut av 1965 års; riksdag en provisorisk reglering av priserna på vissa jordbruksprodukter (prop. 1965:93, JoU 15, rskr 254). Denna provisoriska reglering överensstämmer i sina huvuddrag med den reglering som gällde under sexårsavtalet. Den provisoriska prisregleringen under 1965/66 avviker emellertid i vissa hänseenden från vad som gällde före 1 september 1965. Således har den s.k. inkomstregeln, som medförde att inkomstutvecklingen inom jordbruket knöts till den allmänna löneutvecklingen för industriarbetare, upphört att gälla. I stället har jordbruket tillförts vissa införselavgiftsmedel. Vidare har vissa förändringar vidtagits vid tillämpningen av den s.k. treprocentsregeln. För tiden 1 september 1966—31 augusti 1967 har också framlagts förslag (prop. 1966: 47) till provisorisk prisreglering för jordbruksprodukter. Förslaget innebär i allt väsentligt att nu gällande provisoriska prisregleringssystem tillämpas även för regleringsåret 1966/67. Riksdagen har godkänt propositionen. 10 Prop, nr 165, JoU uti. 30, rskr 316.

271 B. Prisregleringens utformning efter 1947 Enligt det system som utbildades under andra världskriget var totalkalkylen prisavvägningsinstrument. Genom årliga förhandlingar fastställdes priser för enskilda jordbruksprodukter, så att de totala intäkterna kom att visa samma utveckling som kostnaderna i jordbruket enligt principerna för totalkalkylen. Produktpriserna var i princip fasta för regleringsåret, men fick säsongvarieras. De skyddades genom rörliga importavgifter, som anpassades efter förändringarna i världsmarknadspriserna. Kvantitativa importrestriktioner förekom dessutom. Detta system tillämpades t. o. m. produktionsåret 1955/56. I jordbruksprisutredningens arbete ingick att ompröva prissättningssystemet och om möjligt göra detta smidigare och enklare. Stark kritik hade så småningom kommit att riktas mot totalkalkylen som prisavvägningsinstrument. Även om kritiken i vissa hänseenden var överdrivep, var man i jordbruksprisutredningen ense om att söka finna ett annat prisavvägningsinstrument, samtidigt som man även omformade hela prisregleringssystemet. Jordbruksprisutredningen föreslog att prisregleringen skulle utformas som ett system med fasta importavgifter, där priserna fritt finge röra sig inom vissa gränser. Vid jordbruksnämndens råds yttrande över utredningens förslag enades man om vissa modifikationer av detsamma, den s.k. rådskompromissen. Propositionen (1955: 198) och riksdagen (JoU uti. 39; Riksdagens skrivelse 387) följde i allt väsentligt denna rådskompromiss, som avsåg principerna för det nya avtalet, bortsett från att tiden för det nya systemets giltighet sattes till tre år i stället för fem, som föreslagits i kompromissen. Genom fortsatta överläggningar mellan jordbruksnämnden och Jordbrukets Förhandlingsdelegation 1955—56 utformades förslaget mer i

detalj (Prop. 1956: 165; JoU uti. 30; Riksdagens skrivelse 316). Enligt detta s.k. treårsavtal skulle gränsskyddet utgå i form av importavgifter för varje produkt. Dessa avgifter skulle vid systemets igångsättande avvägas så att priserna gav åsyftad inkomstnivå åt basjordbruken (s. k. mittpriser). Importavgifterna skulle i princip vara oförändrade så länge priset på den enskilda produkten rörde sig mellan den övre resp. nedre prisgränsen (i regel + 10—15 % variation kring mittpriset). En viss följsamhet för dé inhemska produktpriserna till världsmarknadsprisernas utveckling var sålunda syftet. Man hoppades därmed att det nya systemet skulle medföra en såväl samhällsekonomisk som för jordbruket riktigare produktionsinriktning och dessutom medföra en »avpolitisering» av jordbrukspolitik ken. Förhandlingar mellan statens jordr bruksnämnd och Jordbrukets Förhandlingsdelegation skulle äga rum vid behov för att justera importavgifter och prisgränser. Justeringar av importavgifter och prisgränser skulle ske enligt vissa fastställda regler. Frånsett prisgränserna fanns nämligen s.k. spärregler, 5-procentsregeln och 6-procentsregeln. Den förstnämnda avsåg skydd för pen* ningvärdesförändringar; den sistnämnda skulle utlösas om den relativa köpkraften för jordbruksprodukter mera markant förändrades. De s.k. interna regleringsavgifterna, dvs. förmalnings- och slaktdjursavgifter samt utjämningsavgifter på mejerivaror, behölls från det tidigare systemet. Vid treårsavtalets utgång 1959 ägde nya inkomstjämförelser rum. Vid dessa utgick man från bas- och normjordbruk i slättbygderna. Brukarens arbetsinkomst med tillägg för vissa kapitalinkomster jämfördes med inkomsterna för industriarbetare i dyrortsgrupperna 2 och 3. Den inkomstklyfta som beräknades föreligga

272 (se kap. XIII) skulle utjämnas och följsamhet till den fortsatta inkomststegringen i samhället tillgodoses dels genom prishöjningar vid systemets ikraftträdande, dels genom att jordbrukarnas arbetsinkomster skulle få utvecklas i samma takt som industriarbetarlönen och dels genom att jordbruket skulle få behålla rationaliseringsvinsterna. Vid prisregleringens utformning för det nya s. k. sexårsavtalet behöll man mycket av principerna från treårsavtalet. Systemet med mittpriser och prisgränser kvarstod sålunda. Vissa väsentliga modifikationer infördes dock, bl.a. för att avlägsna en del av de nackdelar som treårsavtalet befunnits ha. De inhemska produktprisernas nära följsamhet till VM-prisernas utveckling, som var ett av treårsavtalets huvudsyften, fick i sexårsavtalet ej samma betydelse. Dels genom den s. k. treprocentsregelns konstruktion, dels genom att i själva avtalet, vid den s. k. inkomstregelns utlösning, möjligheter förutsattes till avvikelser i gränsskyddsjusteringar för enskilda produkter från den generella justeringsregeln och dels slutligen genom att man vid treprocentsregelns utlösning också ibland i praktiken kommit att variera gränsskyddsjusteringarna för de enskilda produkterna, har variationerna för de inhemska produktpriserna kommit att dämpas jämfört med motsvarande variationer på den internationella marknaden. Importavgifterna i sexårsavtalet blev härigenom rörligare än i treårsavtalet — även om de fortfarande skulle vara fasta inom vissa gränser — genom att avståndet mellan gränserna för den generella justeringsregeln krymptes. Spärrreglerna i sexårsavtalet var två; inkomstregeln och treprocentsregeln. Inkomstregeln syftade till att ge bas- och normjordbrukarna samma procentuella ökning i arbetsinkomsterna som jämförelsegruppen, industriarbetare i dyrorterna 2

och 3. ökningen beräknades som summan av avtalsenliga justeringar, s.k. löneglidningar och vissa andra förmåner. Treprocentsregeln skulle för jordbrukets del motverka effekten av förändringar i prisnivån på världsmarknaden och i kostnadsnivån för jordbruksföretagen. C. Rationaliserings- och jordpolitiken efter 1947 Enligt 1947 års riksdagsbeslut skulle det primära syftet med rationaliseringspolitiken vara att främja bildandet av ändamålsenliga brukningsenheter och avhjälpa brister i jordbruksdriften. Det underströks, att denna verksamhet vore ägnad att motverka tendenserna att lämna jordbruket och att underlätta förhållandena för den kvarblivande jordbruksbefolkningen. Rationaliseringen kunde väntas medföra en nedgång i antalet mindre företag. Det ansågs angeläget att minskningen i jordbrukets arbetskraft ej skulle få till följd en motsvarande nedgång av hela landsbygdsbefolkningen. Jordbruksproduktionen skulle upprätthållas i så stora delar av landet som möjligt, ej blott där produktionskostnaderna vore lägst. Minskningen av produktionsunderlaget borde dock ske på sådant sätt, att inom olika bygder de sämre jordarna och svagare företagen skulle utgå ur produktionen. Det vore önskvärt, att utvecklingen i slättbygderna i viss utsträckning gick mot tvåfamiljsjordbruk, varmed avsågs jordbruk i storleksgruppen 20—30 ha. De statliga rationaliseringsorganens uppgift skulle vara att få till stånd en yttre rationalisering av övergångsjordbruken, men de skulle i princip ej medverka till att utvidga vad som då bedömdes vara fullständiga brukningsenheter, dvs. i stort sett basjordbruken. Lånegaranti eller bidrag för yttre rationalisering fick lämnas endast för sådan förstärkning, att enheterna nådde upp till familje-

273 jordbrukets storlek. Däremot fick ekonomiskt stöd till investeringar för dikning, jordförbättring och byggnader m.m. lämnas i form av lånegaranti till jordbruk av alla storlekar, i form av bidrag däremot endast till jordbruk som inte översteg familjejordbrukets storlek. Omarronderingsfrågorna tillmättes stor vikt, men de behandlades ej utförligt i avvaktan på utredningen om fastighetsbildningslagstiftningen (SOU 1963:63). I anslutning till 1947 års beslut modifierades den år 1945 införda jordförvärvslagen (1948) och infördes en ny s.k. förköpslag (1947), båda tidsbegränsade. Enligt den nya jordförvärvslagen fick sammanköp av brukningsenheter, som bedömdes kunna bestå som enskilda brukningsenheter, ej ske. Det tidigare syftet med lagen — att bevara jorden i jordbrukarnas ägo — kvarstod. Förköpslagen gav Kronan förköpsrätt till jordbruksfastigheter som behövdes för att förstärka ej bärkraftiga jordbruk. Den regionala jordbruksplaneringen begränsades genom riksdagsbeslut 1948 till att omfatta endast ett mindre antal typområden, där behov av och intresse för rationaliseringen redan framträtt. F r å n mitten av 1950-talet har skett en gradvis anpassning av rationaliseringsoch jordpolitiken, som för rationaliseringspolitiken medfört rätt väsentliga förändringar jämfört med 1947 års beslut och lagar och som även i fråga om jordförvärvslagen inneburit uppmjukningar och ett smidigare förfarande. Bakgrunden till förändringarna var dels att jordbruksproduktionen i slutet av 1940-talet expanderade hastigare än vad 1942 års kommitté ansett troligt, trots att utflyttningen av arbetskraft gick snabbare än vad kommittén kunnat förutse, dels att de tekniska framstegen allt tydligare förskjutit effektivitetsoptim u m mot större jordbruk. Överskottsproduktion hotade redan i början av 18

1950-talet att försvåra uppnåendet av 1947 års målsättning, särskilt som den internationella prisnivån från 1951/52 kom att understiga den inhemska och export därför måste ske till lägre priser än de inhemska. < Nu nämnda problem kom därför att även tas upp av jordbruksprisutredningen, även om de ej direkt ingick i utredningsdirektiven. Tre olika vägar till en produktionsbegränsning på lång sikt diskuterades av denna utredning, nämligen dels en begränsning genom minskat prisstöd och därigenom sänkta priser, dels minskad produktionsmedelsanvändning (importfodermedel) och dels en minskning av åkerarealen. Den första utvägen — sänkt prisstöd — ansåg utredningen ej försvarbar dels emedan den skulle leda till sänkt inkomstnivå för jordbruksbefolkningen och därigenom strida mot huvudmålsättningen i 1947 års riksdagsbeslut, dels emedan man ej kunde vänta sig någon större effekt på produktionens storlek av en sådan åtgärd — i varje fall ej på kort sikt. En minskad produktionsmedelsanvändning, främst då i form av minskad import av fodermedel, ansågs ej heller lämplig, enär denna utväg skulle förhindra ett optimalt utnyttjande av övriga produktionsmedel i animalieproduktionen. Återstod då endast en minskning av åkerarealen. Detta var, i kombination med en intensifierad strukturrationalisering, den väg utredningen föreslog. Man borde mera markant sträva efter större enheter, där driften kunde bli mer extensiv. Målsättningen för den yttre rationaliseringen borde därför sättas högre än vid basjordbruk — i varje fall ansåg kommittén att hinder ej borde resas mot att större enheter bildades. Vid 1955 års riksdag uttalade stats-

274 makterna, att inkomstnivån för jordbruket ej kunde vidmakthållas om pristryckande överskott uppstod. En produktionsminskning borde åstadkommas på sätt 1947 års riksdag anvisat, varvid bl. a. möjligheterna att överföra sämre jordbruksjord till skogsmark borde uppmärksammas. Med 1955 års jordförvärvslag möjliggjordes liberalare tillståndsgivning för köp av större egendomar och av fastigheter, som på grund av ringa areal eller eljest ej var lämpade för egentligt jord- eller skogsbruk och ej heller erfordrades för strukturrationaliseringen. Förköpslagstiftningen inarbetades i jordförvärvslagen. Vid 1959 års riksdag gjordes en omfattande anpassning av riktlinjerna för jordbrukspolitiken. Den tekniska utvecklingen hade väsentligt ökat kravet på areal för familjejordbruket. Rationaliseringspolitikens uppgift vidgades därför till att verka för bildande av enheter, som normalt kunde skötas av en eller två män utan anlitande av arbeskraft utanför deras familjer och därtill kunde bereda samma arbetsinkomst som de, som erbjöds inom jämförbara näringar. En väsentlig nyhet 1959 var också att den yttre rationaliseringen borde ske i nära anslutning till driftsplaneringen. Härmed förelåg klara direktiv om en samtidig avstämning av yttre, inre och driftsrationalisering. Den företagsekonomiska helhetssynen inskärptes. Som allmänna förutsättningar för ekonomiskt stöd skulle gälla, att den avsedda investeringen skulle vara räntabel och att åtgärden skulle bli till bestående nytta. Av allmänt jordbruksekonomiska skäl och under erinran om angelägenheten av att ett pristryckande produktionsöverskott inte skulle dämpa takten i den fortsatta höjningen av jordbrukarnas inkomstnivå, beslöts åtgärder för snabbare omförande av sämre åker till skogsmark.

Rationaliseringsorganen fick i uppdrag att intensifiera sina insatser för strukturrationalisering i skogsmark. Värdet av samverkan i skogsbruket som komplettering till annan rationalisering underströks. Vid 1963 års riksdag uttalades, att ett aktivt intresse från jordbrukarna vore en förutsättning för att statsstöd till rationaliseringen skulle ge ett gott resultat. 1959 års riktlinjer var alltjämt normerande i rationaliseringsarbetet. Restämmelserna angående stödet till förvärv och drift av jordbruksfastigheter utformades så att strukturrationaliseringen fick ytterligare stöd. Egnahemslånen ersattes av jordförvärvslån, som saknade det tidigare sociala momentet. Vikten av en noggrann ekonomisk bedömning av lönsamheten som förutsättning för stöd till fastighetsförvärv och investeringar av olika slag i jordbruket underströks. På grundval av en inom jordbruksdepartementet utarbetad promemoria framlades vid 1965 års riksdag proposition med förslag till ny jordförvärvslag m.m. (Prop. 1965: 41.) Riksdagen godtog förslaget utan ändring i lagtexten men med vissa ytterligare motivuttalanden (Tredje lagutsk. uti. 1965: 22, riksdagens skrivelse 211). Den nya jordförvärvslagen ersatte dels 1955 års jordförvärvslag, vilken upphörde att gälla vid utgången av juni 1965, dels 1925 års s.k. bolagsförbudslag. Till sin allmänna uppbyggnad liknar den nya lagen den till 1965 gällande jordförvärvslagen. Jordbruks- och skogsfastigheter får sålunda inte genom t.ex. köp, byte eller gåva förvärvas utan tillstånd av lantbruksnämnd. Från denna huvudregel, som gäller för både fysiska och juridiska personer, görs åtskilliga undantag i nära anslutning till vad som gällde i tidigare jordförvärvslag. Den nya lagen upptar inte något obligatoriskt förvärvshinder. I stället anges

275 olika fall då förvärvstillstånd må vägras, såsom när egendomen i fråga finnes böra tas i anspråk för att underlätta bildandet av brukningsenheter med ändamålsenlig storlek och ägoanordning. Vägras av sådan anledning tillstånd till köp, äger säljaren i regel påfordra att staten löser egendomen till det av köparen utfästa priset. Förvärvstillstånd må vidare vägras, om det finns anledning att anta att förvärvarens huvudsakliga syfte inte är att själv yrkesmässigt och varaktigt ägna sig åt jordbruk på egendomen eller driva skogsbruk där som stöd åt förvärvaren tillhörigt jordbruk. Denna regel får dock inte utan särskilda skäl tillämpas gentemot förvärvare som industriellt förädlar jordbruks- eller skogsprodukter eller handlar med jordbruksprodukter och vars huvudsakliga syfte med fånget är att varaktigt tillgodogöra sig egendomens alster i rörelsen. Dylik förvärvare är således i huvudsak jämställd med aktiv jordbrukare. Detsamma gäller den som förvärvar en för rationellt skogsbruk lämpad brukningsenhet och ämnar bereda sig stadigvarande inkomst genom eget skogsarbete på egendomen. Motsvarande förmånsställning tillkommer förvärvare av jordbruk, som varken är eller kan bli bärkraftigt, och jord- eller skogsägare som genom tillskottsförvärv rationaliserar sin brukningsenhet. Den nya lagen är till skillnad från de föregående inte tidsbegränsad. Målsättningen för rationaliseringspolitiken har allmänt uttryckt varit densamma under hela efterkrigstiden, nämligen att främja tillkomsten av rationella företagsenheter inom ramen för vad som socialt bedömts acceptabelt. Det rationella familjejordbruket står alltjämt i centrum för rationaliseringsorganens arbete, men innehållet i detta begrepp har ändrats från basjordbruket

om 10—20 ha till tvåfamiljs jordbruket med ofta mer än 50 ha åker. D. Småbrukarstödet efter 1947 För närvarande utgår statliga bidrag till mindre jordbrukare i form av arealtilllägg och leveranstillägg för mjölk. Till småbrukarstödet brukar också räknas det extra mjölkpristillägget i norra och vissa delar av mellersta Sverige. Nämnda bidrag är dock ej begränsat till en viss arealgrupp eller viss storlek på mjölkleveranserna utan är ett regionalt stöd syftande till viss kompensation för ogynnsammare produktionsbetingelser i de delar av landet där detta bidrag utgår. Då emellertid det mindre jordbruket dominerar i norra Sverige, har det extra mjölkpristillägget huvudsakligen kommit att utgå till innehavare av småbruk och sålunda indirekt kommit att fungera som ett småbrukarstöd. Arealtillägget infördes 1959 och ersatte det producentbidrag för mjölk som förut berörts. Sistnämnda bidragsform, som införts 1938, avkopplades 1953 från den löpande mjölkproduktionens storlek, för att undvika bidragets stimulerande effekt på mjölkproduktionen. Enligt de senaste bestämmelserna av 1964 (SFS 250: 59) utgår arealtillägget till jordbrukare som brukar enheter med en areal om 2—10 ha åker. Utbetalningarna utgår per år enligt följande skala: 2— 3 ha 3— 4 » 4— 7 » 7— 8 » 8—10 »

250 kr 375 » 500 » 375 » 250 »

Bidrag utbetalas ej/eller beloppet minskas, om förmögenheten eller nettoinkomsten (enligt inkomsttaxeringen) överstiger visst belopp. För närvarande ligger gränsen vid 50 000 resp. 12 470—13 000

276 kr. Nytillträdande jordbrukare erhåller bidrag endast i undantagsfall. De utbetalda beloppen har under åren 1959— 1963 varierat mellan 25 och 28 milj. kr. Antalet bidragstagare har sjunkit från 88 000 å r 1959 till 66 000 år 1963. Leveranstillägget för mjölk tillkom 1952 och ersatte då clearingtillägg och körlinjebidrag. Sedan den 1 september 1962 utgår leveranstillägg med högst 400 kr per år och lägst 50 kr enligt följande skala: kg mjölk per år

0— 1 000 kg 1 001— 9 000 i 9 001—15 000 » över 15 000 »

leveranstillägg 0

5 öre/kg 400 kr per år 4 öre per kg avdras för överskjutande kvantitet

De utbetalda leveranstilläggen har från 1958/59 till 1963/64 sjunkit från ca 41 milj. kr per å r till ca 31 milj. kr. Antalet bidragstagare har under samma period nedgått från 183 000 till 110 000. Det genomsnittliga bidragsbeloppet har ökat från 226 till 281 kr. Det extra mjölkpristillägget för norra och delar av mellersta Sverige infördes år 1941. Syftet med bidraget är att kompensera producenterna i dessa delar av landet för sämre produktionsförutsättningar betingade av klimat, jordmån m. m. Bidraget är ej begränsat till någon viss storleksgrupp utan utgår till alla mjölkproducenter oavsett leveransernas storlek. Som inledningsvis nämnts dominerar småbruken i dessa delar av landet och bidraget har därför kommit att uppfattas som ett slags småbrukarstöd. Grunderna för bidragets utbetalande har varierat under åren. Nu gällande bidragsskala infördes år 1962. De utbetalda beloppen sjunker i en avtrappad skala från Norrbotten (ca 10 öre per kg mjölk med 3,8 °/o fetthalt) till vissa delar

av Mellansverige (ca 1—2 öre per kg). Från 1958/59 till 1963/64 har de utbetalda beloppen ökat från ca 27 milj. kr till ca 40 milj. kr. Antalet bidragstagare har under samma tid minskat från 71000 till 56 000. Det genomsnittliga bidragsbeloppet h a r ökat från 375 kr till drygt 700 kr. >!.'•'. J E. Skördcskadeskyddet Behovet av ett mer differentierat skördeskadeskydd än vad den under kriget tillkomna 4-procentsregeln gav framstod efter hand allt tydligare. Allmänna prishöjningar var ju en ineffektiv kompensation för skördeskador eftersom de främst tillföll dem som ej lidit några skador och fått en stor produktion att saluföra. De stödlån, som vid skilda tillfällen lämnades till jordbrukare, vilka drabbats av skördeskador, innebar inte heller någon lösning av problemet. Den s.k. skördeskadeutredningen (SOU 1958: 5) föreslog införandet av en individuell skördeskadeförsäkring med kollektiv riskbedömning efter områdesvis bestämda hektarskördar. Försäkringen skulle omfatta praktiskt taget alla grödor. Utredningens förslag blev rätt hårt kritiserat och en ganska grundlig omarbetning av dess förslag gjordes därför inom jordbruksdepartementet. Efter ytterligare modifikationer fastställde riksdagen 1961 (prop. 1961:94) det nya skördeskadeskyddet. Skyddet omfattar alla brukare med en areal om minst 2 ha åker och ersätter skador med undantag av självrisk, som i genomsnitt uppgår till 15,5 % av normskördens värde. Självrisken fastställs med ledning av skördevariationer inom området ifråga och utifrån den enskilda gårdens arealfördelning. Landet är indelat i drygt 400 skördeskadeområden, inom vilka skördarna uppskattas på slumpmässigt utvalda provytor. Skyddet omfattar f. n. spannmål, vallskörd, pota-

277 tis, oljeväxter och sockerbetor. Vid sidan om de genom skördeskadeskyddet utfallande beloppen utgår även i mindre omfattning behovsprövade bidrag. Skyddet finansieras genom en särskild skördeskadefond, till vilken stat och jordbruk tillskjuter belopp i lika proportioner (f. n., 1965, 15 milj. kr vardera). Den genomsnittliga utbetalningen per år beräknas således bli 30 milj. kr.

Jordbrukets bidrag uttas bl. a. genom regleringsavgifter på olika produkter. För att klara statistiska och beräkningstekniska problem i samband med skördeskadeskyddet har en särskild skördestatistisk nämnd knutits till statistiska centralbyrån. ' Staten svarar för kostnader för skördeuppskattningar och administration.

KAPITEL XIII

Lantbrukets pris- och inkomstutveckling

1. Prisutvecklingen på produkter och produktionsmedel i lantbruket under efterkrigstiden Inkomstutvecklingen för de i jordbruksnäringen sysselsatta beror på produktiviteten inom näringen samt på priserna på försålda produkter och inköpta produktionsmelel samt priserna på de varor och tjänster som de i näringen sysselsatta köper för sin privata konsumtion. Produktivitetsutvecklingen inom jordbruket i förhållande till övriga näringar behandlas i kapitel IX. I detta avsnitt av föreliggande kapitel kommer att redovisas prisutvecklingen på jordbrukets produkter och produktionsmedel samt göras vissa jämförelser med den allmänna prisutvecklingen inom och utom landet.

A. Jordbruksprodukternas internationella prisutveckling samt deras bytesvärde åren 1950—64 Den internationella prisutvecklingen för industriprodukter och för livsmedel ( = råvaror) har i figur XIII: 1 sammanställts med den inhemska prisutvecklingen för industri- och jordbruksprodukter, mätt med respektive SCB:s partiprisindex och jordbruksnämndens producentprisindex. Såsom framgår av figuren har priserna på industriprodukter (a) under den belysta perioden i stort sett varit i oavbrutet stigande, medan motsatsen (efter Koreakrisen) varit fallet med priserna på livsmedlen i internationell handel (b). Resultatet har blivit

ett anmärkningsvärt fall i jordbruksprodukternas »terms of trade» på världsmarknaden (c). Som ett resultat av den förda jordbrukspolitiken har de inhemska priserna på jordbruksprodukter stigit på sätt som framgår av figuren (d). Denna utveckling har medfört, att gränsskyddet för jordbruksprodukter för närvarande ligger vid ca 60 %. Det bör dock observeras att även de inhemska priserna på industriprodukter (e) stigit starkare än motsvarande priser på den internationella marknaden. De internationella priserna på jordbruksprodukter (se figuren) hade under 1940-talets sista år börjat gå ned efter det höga prisläget under andra världskriget. I samband med Koreakrisen steg prisnivån igen mycket starkt. Sedan Koreakrisen avvecklats följde ett relativt långvarigt internationellt prisfall på jordbruksprodukter åren 1953—62 — vilket knappast hade någon motsvarighet för andra varor. Detta prisfall torde främst ha orsakats av stegrad produktion med åtföljande ökade utbud i den internationella handeln. Världshandeln med jordbruksprodukter nådde 1950 upp till förkrigsnivån. Volymen steg därefter successivt och låg i början av 1960-talet ca 50 % över förkrigsnivån. Prisfallet på den internationella marknaden under sagda år kom givetvis att utöva ett starkt tryck på de inhemska priserna. Prisregleringar av olika slag har dock inom praktiskt taget alla länder dämpat inflytandet från den internationella markna-

279 Figur XIII: 1. Den internationella prisutvecklingen för och livsmedel ( = råvaror) jämförd med den inhemska för industri- och jordbruksprodukter

industriprodukter prisutvecklingen

(a) Industriprodukter i internationell handel. (b) Livsmedel (främst råvaror), exkl. kaffe, te och kakao o. d:o. (c) Jordbruksprodukternas internationella »terms of trade» (b/a). (d) Jordbruksprodukter på hemmamarknaden (jordbruksnämndens producentprisindex) . (e) Industriprodukter på hemmamarknaden (SCB:s partiprisindex). Index

/

180-1

170-

160-

150-

140-

130-

120-

110-

100-

90-

80-

1 1950

I

I 1955

I

den. Som framgår av figur XIII: 1 och tabell XIII: 1 nåddes den lägsta nivån hösten 1961. Jordbruksnämndens VMindex låg då omkring ca 80 (vegetabilier 100, animalier 76)- 1 Prisnivån steg där-

I

I

I

I 1960

I

I

I

Y~ 1964

efter kraftigt under hösten 1963. Vid årsskiftet 1963/64 nådde nämnda VM-index upp till 111, vegetabilier 147, animalier 1

Basperiod: Sept.—nov. 1959 = 100.

280 Tabell XIII: 1. Jordbruksnämndens

VM-index,

priser och delindex

för

delposterna

Tidpunkterna har valts för att visa variationernas storlek. Sépt.—nov. 1959= 100

Varuslag

Dec. 1956 (max)

Okt. 1961 (min)

Dec. 1963 (max)

Juli 1965

öre/kg

index

öre/kg

index

öre/kg

U}de*.

öre/kg

index

Brödsäd (vete) Socker (raff.) « Oljeväxter (olja) Vegelabilier

45 . 83 215

130 151 162 136

36 47 146

105 86 110 100

33 ; 157 126

96 • 29 286- i i I34 95 144 147

84 62 109 100

Smör Ost Ägg Nötkött Kalvkött Hästkött Fläsk Animalier

549 280 320 262 354 227 422

90 93 103 91 101 155 112 100

348 250 303 229 259 168 302

57 83 97 80 74 115 80 76

543 312 248 318 475 192 413

89 104 80 111 135 131 109 104

80 104 63 143 140 228 92 99

Totalt

J07

104. Prisändringarnas storlek för olika produkter framgår av tabell XIII: 1. Under 1964 och våren 1965 har den internationella prisnivån åter sjunkit; VMindex låg i juli 1965 på 100; lika för vegetabilie- och animalieprodukter. Prisutvecklingen i internationell handel för enskilda jordbruksprodukter avviker i flera fall betydligt från den allmänna trenden och företer också större variationer. För de produkter som är av störst intresse ur svensk synvinkel, dvs. vete, socker, vegetabiliska oljor, mejeriprodukter, kött, fläsk och ägg, framgår utvecklingen sedan 1956 av tabell XIII: 1. Priset på vete har förelett en relativt jämn, sjunkande trend från mitten av 1950talet till 1965. Sockerpriset har varierat starkt med höga pristoppar i samband med Korea-, Suez- och Kubakriserna. Fettråvarorna har haft en med vete liknande prisutveckling. Smörpriserna har också varit mycket instabila. VM-index för smör har sålunda under åren 1956—65 varierat mellan

487 313 218 411 492 333 347

57 och 134. Priserna på ost har varit relativt oförändrade och rätt stabila under 1950talet och den gångna delen av 1960-talet. För nöt- och kalvkött har priserna i stort sett oavbrutet stigit under åren 1950—65. Prisvariationerna från trenden är förhållandevis små. Fläskpriserna företer kraftiga variationer — VM-index har sålunda under åren 1956—65 varierat mellan 80—177. Priserna på ägg är också rätt instabila. Livsmedlens (råvarornas) internationella »terms of trade»2 (figur XIII: 1) sjönk under hela 1950-talet. Under 1962 och 1963 ökade bytesvärdet ånyo till följd av prisstegringar på livsmedelsråvarorna, som ej hade någon motsvarighet för industriprodukter. Dessa förbättringar var dock bara temporära; under 1964 och 1965 har bytesvärdet åter sjunkit. Den internationella prisutvecklingen på jordbruksprodukter återspeglas i de flesta länder i regel ej i prisutvecklingen på de inhemska marknaderna. I fler2 Livsmedlens bytesvärde gentemot industriprodukter.

281 talet stater tillämpas olika prisreglerande åtgärder, som skyddar den inhemska prisnivån mot såväl de mer tillfälliga prisvariationerna som mer långsiktiga prisfall. Systemen är ofta — t.ex. i Sverige — utformade så, att även de förhindrar alltför kraftiga prisstegringar på jordbruksprodukter, om prisnivån i internationell handel skulle stiga starkt. Tillämpningen av dessa prisreglerande åtgärder har i de västeuropeiska länderna samt USA och Kanada medfört, ätt den inhemska prisnivån på jordbruksprodukter sedan början av 1950-talet i genomsnitt legat väsentligt högre än prisnivån på världsmarknaden. Särskilt gällde detta under 1950-talets senare år, då den internationella prisnivån Var mycket låg. Denna utveckling återspeglas också delvis i gränsskyddets utveckling i Sverige, som redovisas i tapell XIII: 2. Den svenska producentprisnivån i förhållande till priserna i olika länder inom Västeuropa belyses i tabell XIII: 3. Av tabellen, som grundas på FAO-statistik, framgår bl.a. att den genomsnittliga producentprisnivån inom EFTA- resp. EECländerna år 1963/64 låg ca 15 resp. 5 %

Tabell XIII: 2. Det svenska

under den svenska. (Motsvarande uppgifter från IFAP blir 12 resp. 4 %.) I tabellen redovisade data får dock ej tolkas för snävt. Priserna avser ej alltid samma kvaliteter och vidare kan jämförelser grundade på de officiella växelkurserna i vissa fall vara missvisande. Jämförbara data rörande kostnadsnivån på använda produktionsmedel i jordbruket är svårare att erhålla. Olika länder tillämpar t.ex. skilda former av produktionsmedelssubventioner och omfattningen av dessa redovisas för knapphändigt för att man skall kunna bilda sig en uppfattning om den faktiska prisnivån. Beträffande löner till anställda i jordbruket finns däremot för de flesta EECf,och EFTA-länder statistiskt material söm kan användas för jämförelser. Av dessa data framgår, att lönenivån för anställda i jordbruket i Sverige ligger mycket högre än i alla de övriga stater som ingår i EEC resp. EFTA. Andelen lejd arbetskraft i det svenska jordbruket är dock rätt liten; 10—15 % av hela arbetsvolymen. I många andra europeiska länder har lejd arbetskraft en betydligt större andel i jordbrukets.'.arbetsvolym

jordbrukets gränsskydd under tiden 1956—65

(exkl.

subventioner)

Värdena avser medeltal för månaderna september—december varje år. Variationerna under resp. år är ofta betydande (jfr jan. 1964)^ •••

1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963

Jan. 1964 (min)

1964 Juli 1965

Enbart införselavgifter

56 Införselavgifter 4- kompensationsavgifter

93 Gränsskydd (i % av importvärdet)

282 Tabell XIII: 3. Den genomsnittliga i

producentprisnivån Västeuropa1

för

jordbruksprodukter

Index med Sverige talet—100 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 EFTA-länder 2 Sverige Danmark Norge Storbritannien Schweiz Österrike Portugal Samtliga 3

100 78 107 105 126 93 93 100

100 76 113 106 137 97 96 101

100 77 112 103 132 93 89 99

100 78 114 99 127 89 94 97

100 73 107 92 119 84 93 93

100 71 114 94 129 87 98 93

100 71 105 88 125 82 90 89

100 71 99 82 115 79 86 85

EEC-länder 2 Västtyskland Frankrike Belgien Nederländerna Italien Samtliga 3

100 96 88 90 103 97

108 93 95 94 110 101

105 82 87 91 104 95

104 87 94 87 104 96

100 84 91 85 96 93

109 90 93 89 102 98

103 90 87 86 98 95

100 90 89 88 102 95

Övriga länder Finland Irland Spanien Grekland

141 76 100 103

106 84 120 109

109 79 127 107

115 81 89 106

116 74 83 101

116 77 89 104

110 71 89 97

109 68 85 89

Västeuropa 3

1 Vägt medeltal för vete, sockerbetor, mjölk, nötkött, fläsk och ägg. Som vikter har använts produktionen i Västeuropa av resp. vara. Till EFTA resp. EEC har hänförts endast de sju resp. sex länder som har fullt medlemskap. Vägt medeltal. Som vikter har använts produktionen i resp. land.

2 3

Källa: Beräkningar inom statens jordbruksnämnd: primärdata FAO-statistik

och därmed större betydelse ur kostnadssynpunkt.

B. Prisutvecklingen på jordbruksprodukter i Sverige under efterkrigstiden Allmän prisutveckling. I figur XIII: 2 redovisas indexmässigt för åren 1950— 64 1) den allmänna konsumtionsprisutvecklingen mätt med konsumentprisindex; 2) prisutvecklingen på livsmedel (mätt med livsmedelsposten i konsumentprisindex) ; 3) två index över pris-

utvecklingen på jordbruksprodukter, nämligen dels jordbruksnämndens producentprisindex och dels en inom Jordbrukets Utredningsinstitut beräknad avräkningsprisindex samt slutligen 4) en index över realprisutvecklingen för jordbruksprodukter, s.k. reell producentprisproducentprisindex \ 1. konsumentprisindex/

(

Som framgår av figur XIII: 2 har livsmedelspriserna i konsumentledet (livsmedelsindex) under perioden ifråga ökat

283 Figur XIII: 2. Prisutvecklingen i Sverige för samtliga varor och tjänster, samt jordbruksprodukter 1950/51—1964/65 (1950/51 = 100)

livsmedel

Index avser produktionsår (1 sept.—31 aug.)

i (a) Allmän prisutveckling enligt konsumentprisindex — — ( b ) Detaljhandelspriser pfi livsmedel enligt konsumentprisindex (samtliga livsmedel) • — (c) Partipriser (i huvudsak) for jordbruksprodukter enligt producentprisindex »••— (d) Avrökningsprisindex f ö r jordbruksprodukter enligt Jordbrukets U t r e d n i n g s institut - - — ( e ) Reell producentprisindex (c/a)

CO

O»

0>

CT*

&t

o*»

o>

cn

mer än genomsnittet för övriga varor och tjänster (konsumentprisindex). I livsmedelsindex ingår såväl sådana varor, som härrör från svenska jordbruksprodukter (s.k. egentliga jordbruksprodukter; drygt 60 %), som varor av annat slag (frukt, grönsaker, kaffe, måltidsdrycker e t c ) . Delar man upp livsmedelsindex på

livsmedel från egentliga jordbruksprodukter och övriga livsmedel, finner man att konsumentpriserna på livsmedel från egentliga jordbruksprodukter under nämnda period stigit betydligt mer än gruppen övriga livsmedel. Att hela livsmedelsindex stigit mer än konsumentprisindex, beror således främst på pris-

284 utvecklingen för livsmedel från de egentliga jordbruksprodukterna. Den starka realprisstegringen på dessa livsmedel under perioden beror främst på att priserna i förädlings- och handelsleden stigit mycket starkt. Som framgår av figur XIII: 2 har däremot producentpriserna i stort sett följt utvecklingen för konsumentprisindex eller t.o.m. stigit något mindre. (Jfr efterföljande avsnitt.) Prisutvecklingen till producenter i Sverige under samma tidsperiod redovisas i figur XIII: 2 genom producentprisindex resp. Jordbrukets Utredningsinstituts avräkningsprisindex. Dessa båda index överensstämmer rätt nära med varandra från 1950/51 fram till 1955/56. Efter detta å r visar producentprisindex en starkare prisstegring än avräkningsprisindex. Förklaringen härtill är följande. Priserna i producentprisindex är i huvudsak partipriser (hela animaliesidan samt matpotatis) och innehåller därför även den ersättning, som utgår för uppsamling, transport och förädling av jordbruksprodukterna från producentledet fram till partihandelsledet. Endast under förutsättning att nu nämnda ersättningar stiger i samma relativa takt som avräkningspriserna till producent bör producentprisindex sammanfalla med avräkningsprisindex. Så har tydligen ej varit fallet efter 1955/56, utan vippsamlings- och förädlingskostnaderna har stigit relativt mer än avräkningspriserna. Men ej heller avräkningsprisindex är helt lämplig för att åskådliggöra förhållandet mellan priset på livsmedel från egentliga jordbruksprodukter i detaljhandeln och det pris jordbrukaren erhåller för i nämnda livsmedel ingående jordbruksprodukter. Avräkningsprisindex är nämligen påverkad av exportförluster på de jordbruksprodukter, som säljs utomlands till lägre priser än på hemmamarknaden (dumpats). De priser som jordbrukarna erhållit för de pro-

dukter, som avyttrats på den svenska marknaden, ligger följaktligen indexmässigt mellan kurvorna för producentprisindéx och avräkningsprisindex. Under åren 1950—61 har enligt utredningens arbetsgrupp för distributionsfrågor (se vidare kap. VII) priserna till jordbrukare för de jordbruksprodukter som konsumerats inom landet ökat med 63 %, dvs. praktiskt taget följt konsumentprisutvecklingen under samma tid. Priserna i detaljhandelsledet för livsmedel från egentliga jordbruksprodukter har ökat med ca 78 %. Att konsumentpriserna på egentliga jordbruksprodukter ökat mer än övriga varor och tjänster under 1950talet beror således praktiskt taget — frånsett varuskatten — helt på ökade priser på tjänster från livsmedelsindustri och distribution. Prisstegringen på nämnda tjänster uppgick enligt distributionsgruppens beräkningar under tiden 1950—61 till 102 %. De betydande prisstegringarna på tjänster från livsmedelsindustri och distribution under nämnda period har främst orsakats av starkt ökande löner för de anställda. Även marginalförskjutningar mellan olika varor har bidragit till prisstegringarna. J ordbruksprodukternas inhemska »terms of trade». Jordbruksprodukternas prisutveckling i Sverige relativt industriprodukter 1951—64 framgår av figur XIII: 3. Jordbruksprodukterna har, som framgår^av figuren, under perioden ökat mer i pris än genomsnittet för industriprodukter. Producentprisutvecklingen i Sverige efter 1945 för enskilda produkter redovisas i tabell XIII: 4. Prisutvecklingen under efterkrigsåren har varit rått olika för skilda produkter. Dessutom är variationerna mellan olika år betydande. Priserna på animalieprodukter har sålunda stigit mer än på vegetabilier. Prisstegringen på oljeväxter och ägg är påfallande liten, medan priserna på stor-

285 Figur XIII: 3. Partiprisutvecklingen i Sverige för jordbruksprodukter och övriga varor 1951—64 (1951 = 100) Index IOU _

~ I504 /

140 -_

y

130-E

l

—

r* -

'

S"~'

S

*

/

i

i

i

i

t

j r

/ /

\

*«...*'

s

120-:

rr* "•»**

z I01H

^^ s ^ss

/ /

/ \ y^ ^ v

&K

/ r - - > ^ ' Ss

IIOE

•t

*f Vv

(a) Samtliga varor: P a r t i p r i s i n dex (SCB) • — — ( b ) Industriprodukter: Partiprisindex (5 C B) •—— (c) 3ordbruksprodukter:Producentprisindex (jordbruksnämnden) - - - — ( d ) Jordbruksprodukternas inhemska "terms of trade" (c/b)

SS* ^r S

•«•

on "

au

.

i

;

i : 1955

i

i

i

i

i I960

i

i

boskap och mjölk stigit starkt. Som jämförelse har även medtagits prisutvecklingen på skogsprodukter. Priserna på skogsprodukter har från krigsslutet stigit väsentligt mer än priserna på jordbruksprodukter. Denna starkare prisstegring på skogsprodukter skedde dock främst under åren 1945—52. Jämför man prisutvecklingen för de båda varugrupperna under tioårsperioden 1952— 62 så har priserna för jordbruks- och skogsprodukter utvecklats ungefär parallellt. Variationerna mellan olika år är dock större för skogsprodukter. C. Prisutvecklingen för jordbrukets produktionsmedel under etterkrigsåren I tabell XIII: 5 redovisas prisindex för kostnadsutvecklingen i jordbruket åren 1944/45—1964/65. (Index är beräknad inom Jordbrukets Utredningsinstitut. Principerna ansluter sig till dem som till-

i

i 196%

lämpas för jordbruksnämndens K-index.) Vidare redovisas i tabellen statistiska centralbyråns index för prisutvecklingen på jordbruksfastigheter. Utvecklingen för totalindex för kostnader påverkas främst av prisstegringen för delposten arbete. Påfallande låg har prisstegringen varit för gruppen förnödenheter och då särskilt handelsgödsel och kalk. Jämfört med prisutvecklingen på jordbruksprodukter har under perioden priserna på arbetskraft nästan tredubblats, och även för ekonomibyggnader och räntekostnader samt underhåll av maskiner stigit betydligt mer än produktpriserna. Förutom på förnödenheter har även priserna på maskiner och redskap stigit mindre än producentpriserna. Totalindex, exkl. posterna arbetskraft och ränta på investerat kapital, har i stort sett följt prisutvecklingen för jordbruksprodukter.

o o o o m n n O O « M ^ ®

s

o

C M I > C O T H I > I > 0 5 C O O C O

o

co

T—( T-< T H T—1 TH

cOTHi>ooa)©r^t>rft^ CMrfeMCMcMCOCMCMcMCM

co co

o m o i T f D I N O TH r f CO 00 CM O O O T* i i CM

THCDc-~mcMOCiincDcrj 0000l>rfCDTHOC^CMt^ c M r f i n m m i > i > c D i > i >

m CM r f 00 CO CM CM r f CD t > 00 00 O) O TH

O 00 l > (M 00 CO O TH CO O rt r f O O O TH CN CM

CMCMTHrfTHOCMrfooCO CMCOOOI>OTHrfcOTHl> cominmcoooooi>oooo

O O t ^ O TH m CM CM TH CM 55 03 O CM CO

o o r i N w r » O 03 mCT>r f 00 0 0 ) 0 0 0 1 »

mTH02COC005rHcMOI> COinoOOOOlrft^THTi 0 3 0 0 0 0 0 0 0 0 0

t^

O CO 00 00 O CO o i-i co CM m oo O O O N N N

inoooscocMooococoin cocMcot^oicMinTiinos c o m i n i n m o o o o o o o o c i

TH T H 1-H T H T H T H

r l r l H r l r l H i H r l r l r l

CO l > CO r f 00 C3 -rt CO CO CO O O O CM r f TH CM CM CM CM

ooffiLomoo © co co m co o O O O r t N N r l H r l r t r l r l

rfI>THlOinrfcOOOCM Ot>rfC0000>C0OOC0 r f c O t ^ I > l > 0 3 0 0 i O C S

TI TH

T^T-lT-<T-lT-iT-lCiT-<C<lT-t

TH o o m CM O 00 CM O TH r f i n CM CM CM CM CM

OOOJOCCirfCNCJCDrfCl COCMinTHCMCMOOCOmrf c M i n r f r f m i > i > i n c o i n

i > m i > co co 00 1 ^ i n r f CM CO LO I > O i 00

OCMrfcDTHCMTHCOCMin int>OTHOCMcMCMCOrf THTHCMCMCMCMCMCMCMeM

co m co TH i > c o o w n o m i n co o co CM CM CM co co

COr-COCMOOCDOCOCOOi

O

C 0 T H C 0 C 0 T I 1 > I > C 0 T 1 C 0

TH

TH

s*

t/1 j -

«-

getabi och nimali totalt

«

CS

> i

amm nima lier

cS

us •o

C/3

•o OS

«

00 00

us

t3 O

:< £4

50 O

:0

^~*

OJ

Ä

TI

t o ca

o

T i T i O M Os TH TH CM TH O

"c3

*5 O © i-O •<,

CS

.

Summ kött o fläsk

0) :03 — y; CD : 0

s c <

q

ej H-1

>

O O

CO CD 00 CO T I CM CO CM CM O

O

O

O

Ti Ti

Ti

l>

2 — , ft

•3 -* cu ^

&£ G0 g

00 £

C

gs *f 3 :0 M 3 O

cS t .

c ec:~J 3 » d C/3 >

—J

CA

SS C u

sCS <D

gg

II

O CO r f r f CM CO O 00 O) O) 00 O o o i o i O N i n Ti

H r l r l

o o O

CM co m

CM CO o oo co m CM O O i O O TH

O O

TH T-l t>

CD CO l > I-» r f CO CO

O 0 0 0 0 Cft T i TH TH TH TH

o m m CM os o O CO CO n I > 1> O

O

O

T i TH T i

o

TH OS co CD

O

TH i n O i I > TH

0 0 C D O 3 T H T H C 0 I > I > I > C M

THCOinrfrfCOCMCOrfr}<

O) TH o o 00 CD O 00 r f r f CO CO CD

I>rfcDCOI>CMt^cMrfrf rf00COI>rfcMrf<M0000 O i c o n O O O O l f f i C O O O

r » r f O l > O) O TH OS r f O O O O CM TH

TH

T-<

rfOrfrfcMI>Ci00CMri cooscocoomocMOO cMcocococomi>t^coi>

TH TH T i TH T I

O i n CO r f O O O T I OS CD r f 00 CM O TH

C/3

*->•

e

" .5

O O Oi 0> l > CM

SS

TH T H

Ti

CDOOrfOOCDCOmOGS C0l>C003CDOC0rfC0C0 cr o c o c M C M r ^ i > 0 5T iH>CoM rT^H l r i r t r l r l i H

O

O I > 00 CD l > CO O O 00 CO O r f O O O i O TH TH

I>ini>cOt>CM03rfcMI> I>nrfcMCOrf00l>CT>O THCOOOOCOlOinrfrfCO

in

m co i > oo os o rf rf rf rf rf in r f i n CO t~» 00 03

THCMC0rfinc0I>0005O i n i n m i n i n m i n i n m c o O-ncNC0rfinc0l>000i i n i n i n m i n i n m m m m

TH

S»

>

•^

0)

m

r » T I CD CD 00 r o CM o m o CM T I CM O CO T i CN CM T I T i

TH TH r f CM r f CO CO O M > CO O O

TH

CM CO r f i n CO CD CO CO CO O TH CM CO rj< CD CD CO CO CD

, ^_^ s * J2 .Sf a> •« CL, »03

In

S

r"

tt • s * « * - * . •« . -—.

— X -i

Tota inde (exk

0 CO I O N OS 7 1 SN

i 0

«

_ —m eo eo x

r» to r« 1 0 01 to l > eo TH r» - H r» '-O cr. M- OS T)< X T f T* Pi ^r - r I O 1 0 eo eo i>

t*> l > T f CM T f r» Tf co os i n

0 0 0

co M. OS 0 eo © , H 10 CN 0

0 0

0 CO OS r^-

•jr

7-1

CO to CM m r> 0 1 CO 0 0 T.

** r~ " ^ TH

ift

~

i3 .S S

«

OS CO O - * T H CO CO rr. 0CM CM CM CM CM

r^ CM CT- O CO 1/3 ee X

C5 X

•M

TH O

t-

X

CM CM CM CM CN

—

1^

X

OS OS

0 CO 1 ^ X t» 0 Tf i n •O 90 OS eo CM x CM T f i n e o c~.OS C^l O CM M CM CM CM

-M

TH cs m

m

T -

— •^ *** '"'

71 T -

H Ti X c; eo eo eo i r t CM m ers to 1 ^ i O 10) CM CO to CO r>» 0 0 C2 CM CM CM CM

CO- X

— >* •a *

OS , i

.

S « c H "2 to — Cl. o 3 « S oo J* • * O)

Si

"g Jo :C

S 03

X » V

W

*5 +-> e :0S g OS

C

i

O

0 0 0

to r - 1 X 1 ^ T t CO C5 ep c; 0» da cr. OS

**

03 Si

<*

0 0 0

0 0 0

co X

71 - 1

O 0

OS 1^

CO

• n

T -

00 0 CN

C Tf

l.O Ifl

~

M

—

<*

0 X

7 4 CM 7 1

TH

co T x CN co O 0 0

T~ i O O 3

0 N CM M CO CO N CO

>*

X

T "

TH

X

O

to eo 10 0 CM e^ in i> CM co CM CM 0 e

CO i n

0 0 LO CO T f

00 TH 1 0 „ 0 co i> to to h- OS O Ceo eo i> M CM CM T H

— 1

T-i

co os eo CM OS TH co eo os -^ co co co co

O

T f TH

CO T f T H T H m I O e o I > <3S CM 7 1 CM CM CM CO

eo co O Tf

X

T H CO CM CM CO CO CM CO T f

- 1

co Tf x in

eo LO e o CM OS CT2 O OS CO OS 7 1 CO CM CO CO

1/3 O

g!

o; ?

03 SS ö C e«j

f M

a

^

Ui

3 g

J2

>

"E ao M C A

>s

CO

0 0 0

ro I O h« OJ co O 7 4 ep O T-i

0 0 0

TH

^_

CN C9 CN

X

Si CJ - H

•—

Ä

' C «c3

S Ä •? 3

0 0 0

:o3

X

to TT" LO N i> 0 co CO

i^

O 0

O

1 1

X

X

0 74 7 i

CM CM CM

<«

TH

O

i c CM T f

t" O

e o T H CM O CO i O e o X 71 CM CM CM CO

71 0 l> eo eo 0 OS CM 90 OS CM T H O -Tf< eo CJS m —H CM 00 CO CO CO T T T f T f LO

02 c s 0

CM eo CM i n — OS

CO

co

m r^ X 0 r- 0

JM **

10 CN

1^ 0 CO

90 as 7 1 1 0

1-H

ep pH CN| TH O

OS

CO ess ^ 1

CO O

O

T H

a> 00 OS

r«

.

0 c- 0

CM CM

m

co

i > Tf r>- CM

O

to eo r~ r* x

• n

<* zr. •* -* CO

CM CM

r^ CO r* co co Tf to m x TH r« iCO O in

CO T- -r

eo eo r»

CO T H OS TH X TH Tf m x 7 1 co co co co

IO

CM cs i n

x

s IO T H I - CM eo l > X X OS OS

a>

0 m T - l CO O T - l

52 5

C/3

TH

OS 0 to to OJ to I O CJ5 CO T f ! > • m to r» 00 OS

H

u

X

Oi m _ NOS 90 r^ OS OQ ep <3s O O CM

«<

T *

03 C

S

O <U

t» LO r> Os eo CO C75 ep T f

0 0 0

0 0

TH

-0

CM

"^

X

TH

0) OS os OS 0

TH

1» LO to m X 0 eo 0 m 0 OS f » OS eo I s - C i CO m <3s TH 0 n C^l Cl r^i CM CO co co Tf

x in CM r» — OS CM X T H T H in CO T f T f m

Tj

4->

s

A si "3

•a

O ro „ ^ O g

c

O . CJ T 3

a; f - 1 •O <£ 03

C 3 •* ä

I

°

0 0 0

02 T f

1^

eo OS CO X OS OS 0 0

m m y—(

** 0

CO 1 0

OS a>

—•90 —

«*

0 CM 0

m t > eo

71 X

O X

OS T f

r» L ^ l > eo i >

N to

CJ O CO co m '30 X X 00 7-1 en

l-O X

0 CM OS CO eo TJ CO T CO eo

1^

0 0

CO

CO eo I f l T-l 0 CO 1 0 to eo

X

X

** p« m

X

1^ 0

IO

a 0

^"

[^ 0 TH eo co I O ep 0 CM X I > OS 3 ^ CJ 0 os cs TH

TH

0 0 0

t> m eo w m eo 0 CM OS 0

m co co *n eo x x os

03 OS OS OS OS

t-I

0 0 0

< <

in —•m

va eo l"x 90 03 0 j * Tf m 5 T?

10 — t C r» yr. 0 *r T f T f TT T - i - Tt"

as

^

CO X

CO CO 0

LO

to

cr T

TH OS OS

OS I > T f X

-r ••£> X CM m >* CM CO r« ~>TH f\ T-l CN CM CO co co co - H

T ^

CM CO Tt< m to I O • O I O LO . 0 LO - 1

r« X

OS

m m m eo C TH T-l CO — • I O eo M » f f l • o lO iO I f l m IO 10 m m m

t>.

• O e o OS CM T f m TH I > TH

T H

' Tf m m eo

—i

CM co T f

m

eo eo eo eo eo Q TH CM eo Tf

ee eo eo eo eo

288 Priserna på jordbruksfastigheter har också under åren efter 1945 stigit mer än produktpriserna. Prisstegringen på fastigheter är mindre i Norrland än i övriga delar av landet. Centralbyråns statistik är dock i flera hänseenden bristfällig. Från grundmaterialet utgallras sålunda köp som ej kan anses »representativa» för prisbildningen på normala självständiga jordbruksfastigheter såsom släktköp, fastigheter med för stort byggnadsbestånd osv. Den redovisade prisserien torde dock ungefär ange den allmänna trenden. Den starka allmänna kostnadsprisstegringen relativt producentpriserna under perioden har delvis kunnat motverkas genom en betydande produktivitetsökning för den insatta arbetskraften och en substitution av produktionsmedel med stark prisstegring mot produktionsmedel med lägre prisstegring.

2. Inkomstutvecklingen

inom

lantbruket

A. Inledning, översikt för tiden fram till 1959 Såsom framhölls i historiken över svensk jordbrukspolitik (kap. XII) avser hittillsvarande inkomstmålsättning en preciserad grupp lantbrukare, vilkas genomsnittliga arbetsinkomster jämförs med medellönen hos en likaledes preciserad grupp (industri-) arbetare. Att jämförelsegrupperna stegvis ändrats h a r också berörts. De inkomst jämförelser som redovisas i detta kapitel utgör först och främst sådana, som hittills haft jordbrukspolitisk relevans. (Jfr den fortsatta framställningen.) Redogörelsen för inkomstutvecklingen har emellertid inte inskränkts härtill utan omfattar även andra brukarkategorier och andra inkomstmått än de som angetts i målsättningen. I detta sammanhang må erinras om att valet av jämförelsegrupp innebär, att det stora flertalet lantbrukare faller utanför

inkomstjämförelserna, eftersom de brukar mindre gårdar än de som ingår i dessa. Vad nu sagts innebär naturligtvis inte, att dessa grupper är jordbrukspolitiskt utanförställda, eftersom gränsskyddet även omfattar deras produktion. Av den efterföljande redogörelsen framgår, att inkomstmålsättningen, såsom den preciserats i skilda riksdagsbeslut, inte kunnat förverkligas, bortsett från en kortare period i början av 1950talet. Den sålunda ur lantbrukets synpunkt mindre gynnsamma inkomstutvecklingen bör ses mot bakgrunden av den mycket snabba stegringen av nationalprodukten och därmed av den allmänna inkomstnivån. En inkomstökning har skett även inom lantbruket, 3 fastän denna inte varit av samma styrka som intäktsökningen inom flertalet andra näringar. Vidare bör beaktas, att lanbrukarnas inkomster i de jordbrukspolitiska sammanhangen mäts på ett speciellt sätt (efter företagsekonomiska grunder). Detta medför att jordbrukarfamiljernas reella levnadsstandard inte behövt släpa efter lika mycket som beräkningarna av inkomstklyftan för brukarna tyder på. Under förkrigstiden utfördes inte några direkta inkomstjämförelser mellan lantbrukare och andra befolkningsgrupper. För att få en ungefärlig uppfattning om storleken av inkomstklyftan — att en sådan existerade betraktades som ett faktum — gjordes inom 1942 års jordbrukskommitté först en beräkning avklyftan mellan lantarbetare och vissa arbetargrupper på landsbygden och se3 I den jordbrukspolitiska terminologin görs i allmänhet inte en klar skillnad mellan »lantbruk» och »jordbruk». Det är för övrigt först på senare år som i den ekonomiska litteraturen skett en distinktion, varvid »lantbruk» fått omfatta jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel. Även i denna litteratur används emellertid de båda orden ofta synonymt (jfr uttrycket »lantbruksstyrelsens jordbruksekonorniska undersökning», JEU).

289 dan med utgångspunkt härifrån en bedömning av relationen mellan lantarbetarlön och basjordbrukarnas arbetsinkomster. På grundval av dessa undersökningar uppskattades löneklyftan mellan de nämnda arbetargrupperna 1943 och 1944 till 15—20 % av lantarbetarlönen. Inkomstskillnaderna mellan basjordbrukarna och arbetargrupperna fann kommittén betydligt svårare att fastställa. Beräkningar grundade på räkenskapsresultaten syntes ge vid handen, att arbetsersättningen till basjordbrukarna i stort sett motsvarade ersättningen efter utgående lantarbetarlön. Levnadskostnaderna fann kommittén vara något lägre för jordbrukarna än för de jämförda arbetargrupperna, men ansåg sig ej säkert kunna fixera storleken av denna skillnad. Slutomdömet från kommitténs sida om de utförda beräkningarna av inkomstklyftan blev, att dessa var för osäkra för att klyftan skulle kunna anges. Jordbruksprisutredningen ansåg det inte vara möjligt att på basis av en enda undersökning fastslå, huruvida den i 1947 års riksdagsbeslut åsyftade inkomstlikställigheten uppnåtts eller ej. På grundval av olika undersökningar drog utredningen den slutsatsen, att inkomstlikställighet i huvudsak hade uppnåtts i början av 1950-talet. Vid de överläggningar, som föregick treårsavtalet (1956 —59), ansågs det då tillgängliga statistiska materialet utvisa, att någon större förskjutning i jordbrukarnas relativa inkomstläge gentemot jämförelsegruppen ej ägt rum från det läge som rådde, dä jordbruksprisutredningen genomförde sina nyss angivna undersökningar. Det statistiska materialet ansågs ej tillåta några absoluta jämförelser av inkomsterna hos basjordbrukare i jämförelsegruppen. Det var först 1959 i samband med de överläggningar, som föregick sexårsavtalet (1959—65), som det statistiska ma19

terialet — främst lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning — JEU (jfr det följande) — betraktades som tillfyllest för att man skulle kunna precisera skillnaderna mellan å ena sidan bas- och norm jordbrukarnas inkomster och å andra sidan jämförelsegruppens, industriarbetare i dyrortsgrupperna 2 och 3. Statens jordbruksnämnd och Jordbrukets förhandlingsdelegation enades om att ange 3 600 kr som ett ungefärligt mått på den inkomstklyfta, som borde utfyllas under sexårsavtalet. Den sålunda fastställda inkomstklyftan var ett medeltal för bas- och normjordbruken. I det följande redogörs för inkomstutvecklingen inom lantbruket sedan 1959 på grundval huvudsakligen av sådana kalkyler som utnyttjats som underlag vid hittills förda diskussioner. Därvid presenteras först resultaten av undersökningar, vilka utförts med tanke på jämförelser med andra befolkningsgrupper. Dessa undersökningar bygger dels på lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning (JEU), dels på befolknings- och taxeringsstatistiken. (Några konsumtionsundersökningar byggda på hushållsräkenskaper har tyvärr inte utförts under senare år.) Slutligen beskrivs inkomstspridningen inom lantbruket. För belysning av denna utnyttjas JEU och taxeringsstatistiken. Av de berörda undersökningarna grundas alla utom JEU på ett omfattande, slumpmässigt urval. I en i januari 1963 publicerad promemoria,* utarbetad av en av chefen för jordbruksdepartementet tillsatt expertgrupp under ledning av professor Lennart Hjelm vid lantbrukshögskolan, erinras om att man vid uttagningen av gårdar för JEU ursprungligen syftade till att få med sådana av 4 PM ang. räkenskapsresultat från svenska lantbruk enligt den jordbruksekonomiska undersökningen. (Stencil.)

290 olika slag, så att de tillsammantagna skulle i görligaste mån motsvara ett genomsnitt för respektive område. Om detta varit möjligt, skulle urvalet kommit att bli representativt, om än inte i strikt statistisk mening. Emellertid torde inte ens detta ha blivit fallet i verkligheten, framhålls det i promemorian, beroende bl.a. på att de lantbrukare, som är intresserade av att delta i undersökningen, i regel också är mer driftiga och yrkesskickliga än genomsnittslantbrukaren. Att JEU-gårdarna genomsnittligt representerar ett positivt urval belyses i den nämnda promemorian genom jämförelser mellan vissa effektivitetstal vid JEU-gårdarna och motsvarande tal för genomsnittsjordbruk enligt officiell statistik. Det framgår av dessa jämförelser bl.a., att JEU-gårdarna i regel har högre hektarskördar än genomsnittsgårdarna. Också mjölkproduktionen per ko är högre. En analys av taxeringsutfallet för 1954 och 1955 visar, att lantbrukarnas genomsnittliga inkomster i slättbygdsområdet då låg för basjordbruket 21 och för norm jordbruket 15 % högre vid JEU-gårdarna än vid genomsnittsjordbruket. Enligt den refererade promemorian skulle dock en utjämning ha skett sedan dess. För 1960 var nämligen motsvarande differens i taxerad inkomst reducerad till 15 resp. 9 %. Några jämförelser för senare år föreligger ej. I detta sammanhang må erinras om att den jordbrukspolitiska målsättningen syftat till inkomstlikställighet för rationellt skötta gårdar, dvs. ett ur effektivitetssynpunkt positivt urval av brukningsenheter. Ur denna synpunkt har JEU ansetts användbar just som underlag för de kalkyler, som behövs för att jämföra jordbrukarnas inkomster med andra befolkningsgruppers. I promemorian redovisas också en granskning av JEU:s intäkts- och kostnadsberäkning. Det påpekas, att denna

undersökning genom den omläggning som skett fr.o.m. 1954 ger en noggrannare redovisning av intäkter och kostnader än tidigare. Vid granskningen hade inte framkommit sådana ofullständigheter i JEU, att de ekonomiska resultaten i högre grad skulle påverkas härav. Samtidigt dras emellertid i promemorian den slutsatsen, att de erhållna resultaten inte är helt exakta. Det påpekas, att det framför allt för brukaren redovisas ett påfallande högt antal arbetstimmar. Detta påverkar dock inte de prispolitiska beräkningarna, så länge dessa avser årsinkomsten. Insatserna av familjemedlemmarna torde i första hand vara koncentrerade till skördeperioder och dylikt. 5 Vidare framhålls i promemorian i fråga om osäkerheten i kalkylerna, att kostnadsberäkningen bygger på vissa konventioner. Det tillämpade kalkylförfarandet medför risker, att kostnaderna för avskrivningar och räntor beräknas till högre belopp än de verkliga utgifterna. I promemorian erinras dock beträffande räntorna, att detta beaktats i de prispolitiska sammanhangen (jfr härom det följande). B. Jämförelser med andra befolkningsgrupper8 Enligt statsmakternas beslut 1959 avser inkomstjämförelserna för lantbrukarnas 5 Detta förhållande bestyrks även av en av fil.kand. Eva Ernest-Börestam på jordbruksutredningens uppdrag företagen undersökning, »Företagarhustrun i lantbruket». (Stencil.) 8 Flertalet av i detta kapitelavsnitt redovisade undersökningar har utarbetats av en av statens jordbruksnämnd tillsatt arbetsgrupp, bestående av chefen för statens jordbruksnämnds utredningsbyrå fil. lic. L. Juréen (ordf.), chefen för Jordbrukets Utredningsinstitut agr. lic. S. Holmström, agr. lic. C.-E. Odhner, LO, och direktören E. Swedborg, Sveriges Lantbruksförbund. — Undersökningarna revideras fortlöpande, varvid även resultaten från andra år än slutåret kan bli ändrade. I förevarande kapitel redovisas resultat av beräkningar utförda t.o.m. hösten 1965.

291 del i princip brukarnas arbetsinkomster från såväl jordbruk som skogsbruk och övriga förvärvskällor vid storleksgrupperna III (10—20 ha åker) och IV (20— 30 ha åker) i de egentliga slättbygdsområdena (Gss, Gmb, Gns och Ss). Vid inkomstjämförelserna sammanvägs brukarinkomsterna för dessa storleksgrupper. Årsarbetsinkomsten för industriarbetarna, med vilka lantbrukarnas inkomster jämförs, avser inkomsterna (inkl. sociala förmåner) i medeltal för manliga industriarbetare i d} ? rortsgrupperna 2 och 3 (dyrortsgrupp 2 har upphört fr.o.m. 1962). Vid beräkningarna av inkomsterna från jordbruk har man utgått från normskördar och normala produktionsbetingelser i övrigt och därför gjort en normalisering av de olika intäkts- och kostnadsposterna enligt JEU. I fråga om flertalet poster har man för bestämning av normvolymer utgått från trenden i JEU under åren fr.o.m. 1954 t.o.m. 1962. Priserna på såväl intäkts- som kostnadssidan har i princip varit de faktiska, men de har dock justerats i den mån priserna märkbart påverkats av en skörd el.dyl., som avvikit från normvolymen. Tillvägagångssättet vid beräkningen av inkomsterna från jordbruket har i övrigt varit följande. Bruttointäkterna har erhållits genom att (norm-) kvantiteter multiplicerats med aktuella priser. Från de sålunda erhållna bruttointäkterna har kostnaderna dragits. I fråga om inköpta förnödenheter såsom kraftfoder (och övrigt köpfoder), handelsgödsel, driv- och smörjmedel m.m. har som regel utnyttjats vid regressionsberäkningar 7 erhållna volymer, varvid utnyttjats JEU och respektive års priser. Vid beräkning av normala kvantiteter fodersäd till försäljning har hänsyn tagits till kraftfoderinköpens avvikelser från beräknade normalinköp samt normal kraftfoderförbrukhing i animalieproduktionen.

Beträffande ekonomibyggnader, traktorer, övriga maskiner och redskap samt diken m.m. har kalkylerats med avskrivning och underhåll. Avskrivningarna har grundats på återanskaffningsvärden och underhållet, utom i vad gäller byggnader, på faktiska utgifter. I den mån underhållet omhänderhafts av gårdens eget folk, har tiden härför ingått i arbetsbokföringen (jfr det följande). Såsom kostnader har även upptagits beräknad ränta på eget kapital, vilken tillhopa med ränteutgifterna utgör de samlade räntekostnaderna. Fastighetskapitalet har vid de nu avsedda kalkylerna beräknats med utgång från taxeringsvärdet för fastigheten exkl. bostad. I årsredovisningen i JEU värderas däremot fastighetskapitalet till marknadsvärde. Driftskapitalet (husdjur, traktorer, övriga inventarier, insatser i ekonomiska föreningar) har upptagits till nuvärde. Till det på så sätt erhållna driftskapitalet har lagts rörelsemedel, upptagna till 25 % av samtliga kostnader i jordbruket, exkl. räntor. Vidare ingår bland kostnaderna, förutom löner till lejd arbetskraft, även det kalkylerade värdet av arbetsinsatsen i jordbruket av brukarens hustru och övriga medhjälpande familjemedlemmar. Insatsernas storlek har erhållits genom arbetsbokföring, varvid hustruns och övriga medhjälpande familjemedlemmars timantal omräknats till fullgoda manstimmar. Värdering av. arbetstiden har skett efter lantarbetarlön. Brukarens arbetsinkomst från jordbruket har erhållits genom att från de beräknade totalintäkterna dragits summan av de på angivet sätt beräknade totalkostnaderna. Till denna arbetsinkomst har före inkomstjämförelsen lagts lant-

7 Med regressionsberäkningar förstås en linjär fram skrivning med utgång från utvecklingen under en följd av år.

292 brukarens övriga inkomster (skogsinkomster, inkomster av arbete vid nyanläggningar, körslor och annan verksamhet) samt den s.k. inflationsvinsten. Sistnämnda post beräknas vid bearbetningen av JEU i prispolitiskt syfte, däremot inte i den kontinuerliga JEU-redovisningen. Anledningen till att så ansetts böra ske har framgått av den i kapitel XII lämnade redogörelsen för jordbruksprisutredningens betänkande. I de prispolitiska beräkningarna har under senare år 30 % av räntan på det i företaget investerade egna kapitalet tillförts arbetsinkomsten under den nyss angivna något oegentliga benämningen »inflationsvinst» (jfr kap. XII). Resultatet av beräkningar, avseende brukningsenheter i storleksgrupperna III, IV och V (10—20, 20—30 resp. 30— 50 ha åker) och utförda med nu angivna metodik, redovisas i tabell XIII: 6. I fråga om den sistnämnda storleksgruppen har beräkningarna delvis utförts efter schematiserad metod. Vid beräkningarna har utnyttjats JEU-material t.o.m. 1963. I tabellen redovisas dels brukarens inkomster (summa A), dels familjeinkomsten (summa B). Det bör anmärkas, att familjen här innefattar även andra familjemedlemmar än hustru och barn under 16 år. I jämförelse med brukarens i sexårsavtalet förutsatta arbetsinkomst 1.9.1959 har enligt tabellen först 1964 skett en ökning av hans arbetsinkomst i grupp III, medan så redan tidigare skett i grupp IV. (I fråga om grupp V föreligger inte några beräkningar för 1.9. 1959.) Familjeinkomsten har utvecklats gynnsammare än brukarinkomsten. Man finner, att den del av familjeinkomsten, som belöper på andra än brukaren, successivt stigit, vilket är en automatisk följd av att vuxna medhjälpande familjemedlemmars arbetsinsats värderats efter lantarbetarlönen, som stigit relativt snabbt. Den här gjorda fördelningen

mellan brukarens och övriga familjemedlemmars intäkter är naturligtvis fiktiv. För bedömning av den standardgrundande inkomstutvecklingen är det den samlade familjeinkomsten och inte dess komponenter som är avgörande. Å andra sidan är det också fullt uppenbart, att arbetsersättningen till den personal, som bistår brukaren, och utvecklingen av denna ersättning på längre sikt är en realitet för varje jordbruksföretagare. I tabellen redovisas även jordbrukarnas kapitalinkomst, i vilken dock inte den förut berörda »inflationsvinsten» ingår (denna har som tidigare framhållits i stället lagts till de egentliga arbetsinkomsterna). I fråga om kapitalinkomsten gäller, att den utgörs av löpande intäkter under året och såtillvida är en del av familjeinkomsten. Naturligtvis kan även den del av intäkterna, som sålunda motsvaras av kapitalinkomsten, utnyttjas för familjens löpande konsumtion eller för andra privatekonomiska ändamål. Det har emellertid enligt 1947 års riksdagsbeslut endast varit (brukarens) arbetsinkomster som ingått i jämförelsen. Kapitalinkomsternas förekomst är dock av stort intresse som förklaring till den konsumtionsstandard, som förekommer i genomsnitt inom jordbrukarhushållen och för vilken arbetsinkomsterna inte förslår. I tabell XIII: 7 har brukarens arbetsinkomst och familjeinkomsten inom storleksgrupperna III och IV sammanställts med industriarbetarlönen, beräknad på förut antytt sätt. (I tabellen redovisas endast de enligt sexårsavtalet relevanta inkomstserierna; en fullständigare redovisning av olika inkomstserier återfinns i tabell XIII: 8.) Differenserna mellan industriarbetarlönen och brukarens arbetsinkomst utgör den s.k. inkomstklyftan. Det bör anmärkas, att med den förstärkning av jordbrukets gränsskydd, som enligt sexårsavtalet ägde rum d e n

co oo 00

CM

O TH

TH

CM

© 00 © CM co a s T f O B h 00 T H

l> r» oo © T-l

CM OS oo ^ in Ml

rt< l > CM •<* T f t O f f l i 1 T f OS l C I > 00

I> ^ t^ O

<so t o cs Tfl CM T H CM l-l

O CM

5785 26515

00 " i c o co © <2> TH ^ »~l

CM CM co •JO

*i ^

© © m © o r j o i n CM o ^ O © © T-l © TH CM O

o

20730 Is

zr.

1965 (prognos)

5571 25931 4404 18934 3800 20883 3459 19893 3199 15135

© > o - r f Os oi TH *-

2674 13122

9 »o CM 00

2222 12507

© <=> r » co CM « s rt C5 »1

3030 17538

>* Ö »1

TH

CM

>-t TH

CM

© "if TH

> CO ©

O

TH

C -4

A

©

T1

©

°5 m

f;

i> Cw

St

I > CM CO 0 0 oo © T - I o o i - i © 1 > •<* © r l

© © CM O)

© m © m

i> •* 00 oo

•r.

••—>

ti)

cs CS cs »1

3 735

«3 oo «*» to

3139 CM

0 0 CM CO 0 0 i n CO TH 1 H © t^ in © co T-i

CM CO ©

a CM

3 u

© i-i i n m © T-l © T f S » i - oo co

O CD ©

O ^-;

se

TI

TH CM

co m

TJ<

© © T-I

i-i © rm

© H ©

*K co co

c» i-o

©

°- m ©

TH

•-«

>< .__ Cv

fc-«.

B. Familjeinkomsten m.m. 1. Familjens arbetsinkomst Därav a) Brukaren (jfr ovan) b) Familjen (hustru och barn under 16 år) 2. Kapitalinkomst (exkl. »inflationsvinst») Summa (B)

cd

ca

c o c

o.

in

bo u a —

ca : C 3

be SJ •CL »ca

O, c

« B— o

2. »Inflationsvinst» Summa (A)

N»J

A. Brukarens inkomster 1. Arbetsinkomster a) Från jordbruket b) Från skogsbruket c) Avnyanl., körslor m.m. d) Av annan verksamhet Summa

>-

o c

— —

•a

l~

-Cl

JA

•-

ö

-r

M

2551 12075

1 O

hl

•-C

>

CM

2093 11188

hi

T-i

o

i*

c

TH

m K) TH

•-r.

^ **4 *< •Q »C! •^

oo CM t > CO CO CO 0 0 © CO

0 Q -4< CJ

•d

CD ©

6385 Ej O

••r.

E EJ 0 -<: B

••<

T3

k. C*

1965 (prognos)

_j

=; ~

o

1501 10687

i>.

C< 3

»O "->

t. tu

2686 16423

3299 2506 4624 4226 3404

© "* oo ©

•<* CM O © © © © CM © © co i n in

co «> Mi »o

•>* © O o

3948 CM

oo c o i n o o O 0 0 0 0 CM H t > - ^ CO m

17061 CO

12024 ÖS

•a

TH

>.

Tf CO ©

-3 o co 1 o

t.

CM

TH

1965 (prognos)

tu

©

oo co

r

~ "~"

co i n co i n O 00 CM

;~~

in m •<* i > TJ< I > CO

CM CD ©

20360 CL,

in TH

3 TH

k,

.Q

o,

CO CM TH

>

•r.

CM CO 0 0 m 00 00 © CO 0 0 CM

•-r.

~c

2 S *°

CO ©

CO

1 o

h, St

in

~~

Cj

3 ed

c^ Ifl © 1—1

©

cd

> t^

-

et _3

"C E

ca ca •Q

3 CJ

hi

:Ä

— -S 3w H M

294 Tabell XIII: 7. Jämförelser

mellan jordbrukar-

och

industriarbetarinkomsterna1

1965 Industriarbetarlön; Kronor Index

11250 100,0

12242 108,8

14421 128,2

16437 146,1

17 769 157,9

Brukarens arbetsinkomst; Kronor Index

7650 100,0

7336 95,9

7396 96,7

11105 145,2

11510 150,5

Inkomstklyfta, kr

1 I fråga om jordbrukarinkomsten medeltal för storleksgrupperna III och IV. I beloppet 7650 brukarens arbetsinkomst 1.9.1959 — har beaktats de korrigeringar, som gjordes vid förhandlingarna våren 1959 med utgång från bl.a. de i tabell XIII:6 redovisade prognossummorna för grupperna III och IV.

1 september 1959, inkomstklyftan då borde ha krympt med 1 100 kr. Denna krympning torde endast delvis ha kommit till stånd. Inkomstklyftan i här avsedd mening har stegvis ökat, bortsett från de allra senaste åren. Orsakerna till klyftans ökning är många. I efterhand har konstaterats, att beräkningarna gav en något missvisande bild av inkomstnivån i utgångsläget, sammanhängande med att JEU-materialet efter den förut nämnda omläggningen och förbättringen endast förelåg för ett fåtal år. På grundval av det säkrare beräkningsunderlag, som senare förelegat, har klyftan i utgångsläget kalkylerats 630 kr större än man tidigare hade anledning anta. En avvikelse mellan beräknad och faktisk industriarbetarlön den 1.9.1959 och 1962 gör vidare 170 kr. Den främsta orsaken till att inkomstklyftan vidgats är dock den starka allmänna löneökning, som skett sedan 1959 och som var oförutsedd när avtalet ingicks. Vid förhandlingarna våren 1959 förutsattes — ehuru detta ej utsädes i avtalet — att en rationaliseringsvinst i jordbruket av ca 550 kr om året skulle dels täcka en timlönehöjning för lantarbetarna med ca 3 % per år, dels under

avtalstiden fram till den 1 september 1965 utjämna en efter höjningen av gränsskyddet beräknad inkomstklyfta av 2 500 kr. Rationaliseringsvinsten skulle uppnås huvudsakligen genom minskade arbetskostnader. I detta sammanhang må erinras om att den kostnadsprisindex, som utgör en av komponenterna i treprocentregeln, därför inte inbegriper arbetskostnader och förräntning av eget kapital. Den starka höjningen av lantarbetarlönen — tre å fyra gånger så stor som förutsatta 3 % — har inte kunnat motvägas av de rationaliseringsvinster som gjorts. Arbetskostnaderna betyder 2 630 kr. Läggs härtill ökade räntekostnader (ökade förräntningsanspråk i fråga om eget kapital), kommer man för tiden t.o.m. 1964 upp till ett belopp av ca 3 100 eller drygt 600 kr om året i sådana ökade kostnader, som inte kompenseras genom treprocentregeln eller på annat sätt. Det är att märka, att effekten av nu berörda kostnadsökningar kumulerats år från år under avtalstiden. En ytterligare orsak till inkomsteftersläpningen har varit en ur producentsynpunkt tidvis ogynnsam utveckling av världsmarknadspriserna på jordbruks-

295 produkter. Det under sexårsavtalets tidigare år ihållande prisfallet på världsmarknaden åstadkom en eftersläpning i den inhemska prisnivån. Denna förstärktes genom ökade svårigheter för avsättningen utomlands. Omsvängningen på världsmarknaden hösten 1962 medförde dock, att trycket i stort sett bortföll. Jordbruket kunde nu dra fördel av en ur dess synpunkt gynnsammare marknadsutveckling. Fortfarande kvarstod (och kvarstår) dock den eftersläpning, som förorsakats av att tillämpningen av kostnadsprisindex i treprocentregeln samt av inkomstregeln sker med viss eftersläpning. Ökningen av inkomstklyftan har motvägts av den rationalisering som skett i

jordbruket. För något år sedan utförda beräkningar syntes visa, att rationaliseringsvinsten uppgått till ca 300 kr per år under 1960—64 mot i förväg kalkylerade 550 kr. Reviderade beräkningar har gett 750 kr som årlig rationaliseringsvinst. Det bör understrykas, att beräkningarna av rationaliseringsvinsten är mycket osäkra (vinsten framkommer som en restpost). Slutligen bör anmärkas, att den förstärkning av gränsskyddet, som företogs i anslutning till den år 1963 träffade tilläggsöverenskommelsen till sexårsavtalet, bidragit till att höja inkomstnivån för jordbruket. Beräkningsmässigt utgör effekten 600 a 700 kr på brukarens arbetsinkomst.

Tabell XIII: 8. Utvecklingen av industriarbetarnas samt jordbrukarnas och jordbrukarfamiljernas arbetsinkomst1

1964 Grupp III Industriarbetarinkomst, kr Index Brukarens arbetsinkomst, kr Index Inkomstklyfta, kr Familjens arbetsinkomst, kr Index

11250 91,8 7050 105,6 4200 11603 107,8

12242 100,0 6677 100,0 5565 10768 100,0

13267 108,4

14421 117,8 6309 94,5 8112 11349 105,4

15682 128,1

16666 136,1 7338 109,9 9328 13008 120,8

Grupp IV . Industriarbetarinkomst, kr Index Brukarens arbetsinkomst, kr Index Inkomstklyfta, kr Familjens arbetsinkomst, kr Index

11250 91,8 8250 103,2 3000 13802 106,3

12242 100,0 7 995 100,0 4247 12981 100,0

13267 108,4

14421 117,8 8322 104,1 6099 14815 114,1

15682' 128,1

16666 136,1 10658 133,3 6008 18467 142,3

Medeltal för grupperna III och IV Industriarbetarinkomst, kr Index Brukarens arbetsinkomst, kr Index Inkomstklyfta, kr Familjens arbetsinkomst, kr Index

11250 91,8 7650 104,3 3600 11654 98,1

12242 100,0 7336 100,0 4906 11875 100,0

13267 108,4

14421 117,8 7316 99,7 7105 13083 110,2

15682 128,1

16666 136,1 8998 122,7 7668 15 738 132,5

1 Beloppen för åren 1959 och 1960 är inte fullt jämförbara med de för åren 1962 och 1964, eftersom någon omräkning av beloppen före år 1962 med hänsyn till metodförändringar ej genomförts.

296 Tabell XIII: 9. Inkomst jämförelser

enligt skilda statistiska

data

Grupp I I I (15 ha)

Grupp IV (25 ha)

A. Enligt typkalkylen (1960, Slb1) 1. Familjens totalinkomst 2 2. Familjens totalinkomst (brukare, hustru och barn under 16 år) 3. Hustruns arbetsinkomst 4. Barns (under 16 år) arbetsinkomst 5. Familjens kapitalinkomst 3 6. Brukarens arbetsinkomst (saldo)

11601 2086 299 2539 6677

13525 1974 474 3082 7995

B. Enligt deklarationsundersökningen (1960, Slb1) 7. Familjens totalinkomst 8. Hustruns arbetsinkomst 9. Barns (under 16 år) arbetsinkomst 10. Familjens kapitalinkomst 3 11. Brukarens arbetsinkomst (saldo)

10742 2086 299 2165 6192

13599 1974 474 2 821 8330

C. Enligt material från 1960 års folkräkning (1960, »Slb*») I. Jordbrukare 12. Familjens totalinkomst 13. Hustruns arbetsinkomst 14. Barns (under 16 år) arbetsinkomst 15. Familjens kapitalinkomst 5 16. Brukarens arbetsinkomst (saldo)

11440 2086 299 2165 6890

13540 1974 474 2821 8271

II. Industriarbetare 17. Familjens totalinkomst (man och hustru) 18. Industriarbetarlön enligt socialstyrelsens lönestatistik 19. Hustruns arbetsinkomst samt familjens eventuella redovisade kapitalinkomst (saldo)

15060 1 1 ' 767 3293

1 Slättbygdsområdet omfattande Götalands södra och norra slättbygder, Götalands mellanbygder och Svealands slättbygder. 2 Data enligt typkalkyler över brukarens och hustruns inkomst av lantbruk och av tjänst samt värdet av barns (under 16 år) och vuxna medhjälpande familjemedlemmars arbetsinsats i lantbruket. Till detta har lagts värdet av brukarens och hustruns inkomster utanför lantbruket exkl. tjänst, vilka även ingår i material B och C och som enligt deklarationsundersökningen uppgår till ca 400 kr i storleksgrupperna III och IV. 3 Exkl. uppskattad inflationsvinst. Denna uppgår enligt typkalkylcn till i grupperna III och IV 916 resp. 1149 kr. I material B och C har den beräknats till 756 resp. 1036 kr i dessa storleksgrupper. 4 Medeltal av värdena för landsbygden i följande län: Malmöhus, Kristianstad, Halland, Blekinge, Skaraborg, Östergötland, Gotland, Örebro, Stockholms län, Uppsala, Södermanland, Västmanland. 5 Enligt deklarationsundersökningen.

Enligt tabell XIII: 7 har brukarens arbetsinkomst vid storleksgrupperna III och IV i genomsnitt — den inkomst som enligt sexårsavtalet jämförts med industriarbetarlönen i dyrortgrupperna 2 och 3 — först under senare delen av den

i tabellen belysta tiden stegrats. Som framgår av tabell XIII: 8 har i fråga om familjeinkomsten utvecklingen varit mindre ogynnsam. Skillnaden innebär dock inte att denna inkomst räknat från avtalstidens början följt uppgången av

297 industriarbetarlönen. Mellan 1960 och 1964 föreligger emellertid praktiskt taget parallellitet mellan familjeinkomsterna inom lantbruket och industriarbetarlönen. Till bilden hör dock, att jordbrukarinkomsterna 1960 var mycket låga. Räknar man i stället från 1959 har inkomstutvecklingen även för jordbrukarfamiljen varit mindre gynnsam än för jämförelsegruppen. I absoluta tal ligger familjens arbetsinkomst klart lägre än jämförd industriarbetarlön. På uppdrag av jordbruksutredningen har inom statistiska centralbyrån utförts en specialbearbetning av 1960 års folkräkning samt av inkomststatistiken (taxerade nettointäkter) för åren 1960, 1961 och 1962. Tack vare detta material (av vilket det sistnämnda dock haft begränsad användbarhet) har det blivit möjligt att utföra fler och mer djupgående inkomstjämförelser än tidigare. 8 I tabell XIII: 9 redovisas inkomstjämförelser baserade på JEU (typkalkyler), deklarationsundersökningarna och nyssnämnda specialbearbetning av 1960 års folkräkning. I tabellen återges familjens totalinkomster för både lantbrukare och industriarbetare, varvid dessa inkomster så långt detta varit möjligt fördelats på inkomster uppburna av eller bokförda på man, hustru och barn samt kapitalinkomster. Samtliga uppgifter avser 1960 (beträffande utvecklingen t.o.m. 1964, se tabell XIII: 10 i det följande). De i tabellen angivna värdena för industriarbetarfamiljens inkomst avser landsbygden i de slättbygdsbetonade länen, varför dessa uppgifter bör vara jämförbara med inkomstuppgifterna för jordbrukarna. Industriarbetarfamiljens totalinkomster 1960 uppgick enligt tabellen till ca 15 500 kr, vilket bör jämföras med i runt tal 11 000 kr för brukarfamiljen tillhörande storleksgrupp III (15 ha) och ca 13 500 kr för familjen i grupp IV (25 ha) (enligt raderna 2, 7 och

12).9 Den totala familjeinkomsten innefattar för jordbrukarna arbetsinkomsten för brukare, hustru och barn under 16 år (däremot ej andra medhjälpande familjemedlemmar) samt kapitalinkomsten. Bortsett från arbetsinkomsten för barn under 16 år inbegriper uppgifterna för industriarbetarna samma inkomster. Värdet av de minderårigas jordbruksarbete utgör ca 300 kr i grupp III och 500 kr i grupp IV. Industriarbetarnas totala familjeinkomst skulle sålunda 1960 ha legat grovt räknat 3 500 kr över totala familjeinkomsten i grupp III och 2 000 kr över inkomsten i grupp IV. Det bör 8 En utförligare redogörelse för sådana jämförelser tillika med en redovisning av undersökningsmaterialet återfinns i Jordbruksekonomiska Meddelanden, april 1965. 8 Det bör anmärkas, att mellan jordbrukarnas inkomster enligt JEU och här redovisade typkalkyler föreligger vissa skillnader, vilka medför att någon direkt jämförelse inte kan göras. Familjeinkomsten enligt typkalkylerna innefattar således inte barnbidrag samt ränteförmåner från eget kapital investerat i bostaden. Detta är däremot fallet i JEU. Inkomstberäkningarna enligt typkalkylerna är i motsats till i JEU dessutom, som nämnts i det föregående, utjämnade till att avse normalskörd. Sedan resultaten enligt JEU minskats med barnbidrag och rensats för bostaden samt utjämnats med hänsyn till årsmånen, erhålls dock för 1960 och 1962 i storleksgrupperna IV och V familjeinkomster, som praktiskt taget helt överensstämmer med dem som redovisas i typkalkylerna. För storleksgrupp III ligger däremot familjeinkomsten enligt typkalkylerna ca 1 500 kr lägre än enligt JEU. Skillnaden beror i första hand på att man i typkalkylerna normerat samtliga intäkts- och kostnadsposter till att avse 15 ha åker (verklig areal 1962 15,9 ha). Normeringen innebär en sänkning av samtliga värdesummor med 6 %, vilket på en familjeinkomst av ca 13 500 kr gör 810 kr. Ytterligare 110 kr av differensen förklaras av att kostnaden för gäldränta ej normerats. Härigenom har kostnaden för gäldränta blivit för högt upptagen. Återstående ca 600 kr torde huvudsakligen bero på olika principer för lagervärderingen. I JEU har den av inflationen betingade värdeökningen på lagret tagits upp som inkomst. Så är ej fallet i typkalkylerna, eftersom ingående och utgående lager där värderats i samma pris.

298 erinras om att familjens totalinkomst innefattar en kapitalinkomst, vilken är väsentligt större i jordbrukar- än i industriarbetarfamiljerna (jfr den följande framställningen). — Familjens totalinkomst i rad 1 inbegriper även vuxna medhjälpande familjemedlemmars arbetsinsats och är därför inte jämförbar med övriga uppgifter om den totala familjeinkomsten. I tabell XIII: 10 redovisas jordbrukarnas inkomstläge 1960, 1962 och 1964 och jämförbara uppgifter för industriarbetare samma år. På grund av karaktären i

jordbruksföretagandet (jfr den tidigare framställningen) kan resas principiella erinringar mot att jämföra totalinkomsterna för jordbrukar- resp. industriarbetarfamiljer. Vid ett företagsekonomiskt betraktelsesätt upptas förräntningsanspråken som en kostnad, vilket hår ej skett. I de fall det inte föreligger några kapitalinkomster för industriarbetare borde därför — vid inkomstjämförelser enligt hittills gällande jordbrukspolitiska principer — industriarbetarnas totalinkomst jämföras med totala arbetsinkomsten för jordbrukarfamiljerna.

Tabell XIII: 10. Utvecklingen av arbets- och familjeinkomsterna för resp. jordbrukare i storleksgrupperna III, IV och V1 1960

1964 Industriarbetarfamiljens totalinkomst Index Industriarbetarinkomst Index

15060 100 11767 100

17970 119 13946 119

20900 139 16191 138

Storleksgrupp III (15 ha), slättbygden Jordbrukarfamiljens totalinkomst 2 Index Jordbrukarfamiljens arbetsinkomst Index Brukarens arbetsinkomst Index Jordbrukarfamiljens kapitalinkomst

11201 100 9062 100 6677 100 2139

12033 107 9550 105 6309 95 2483

13993 125 11369 125 7338 110 2624

Storleksgrupp IV (25 ha), slättbygden Jordbrukarfamiljens totalinkomst 2 Index Jordbrukarfamiljens arbetsinkomst Index Brukarens arbetsinkomst Index Jordbrukarfamiljens kapitalinkomst

13125 100 10330 100 7995 100 2682

15002 114 11731 114 8322 104 3271

18454 141 15031 146 10658 133 3423

18901 14497 11960 4404

23947 19512 16291 4435

Storleksgrupp V (40 ha), slättbygden Jordbrukarfamiljens totalinkomst 2 Jordbrukarfamilj ens arbetsinkomst Brukarens arbetsinkomst Jordbrukarfamilj ens kapitalinkomst 1

industriarbetare

•

1960 års värde är hämtat ur material från 1960 års folkräkning, 1962 och 1964 års värden erhållna genom framskrivning av I960 års värde med index för timlönens ökning för industriarbetare enligt socialstyrelsens statistik. Semestertidens förlängning 1964 beaktad i industriarbetarlönen. 2 Brukare, hustru och barn under 16 år. — I den angivna totalinkomsten ingår inte bostadsvärdet. Detta gäller såväl jordbrukar- som industriarbetarfamiljer. »Bostadsförmånen» (förräntningen av bostadsvärdet) har för jordbrukarfamiljerna beräknats till 1 200 (storleksgrupp III) å 1 500 (IV och V) kr. För industriarbetarna saknas motsvarande uppgifter. Enligt 1960 års jordbruksräkning hade 54 % av alla arbetare på landsbygden (exkl. lantarbetare) egen bostad.

299 (Sker jämförelsen med jordbrukarfamiljens totalinkomst — inkl. kapitalinkomst — blir det, om förräntningsanspråk inte reses, fråga om en standardjämförelse.) I stort sett överensstämmer de differenser man ur tabellen kan utläsa mellan de båda nu avsedda inkomstkategorierna med den förut angivna klyftan mellan industriarbetarnas löner och jordbrukarnas arbetsinkomster. Den nära överensstämmelsen med denna inkomstklyfta beror på att industriarbetarhustrurnas genomsnittliga arbetsinkomst i stort sett överensstämmer med det beräknade värdet av jordbrukarhustrurnas arbetsinsats. Differensen mellan industriarbetarfamiljens totalinkomst och jordbrukarfamiljens arbetsinkomst har mellan 1960 och 1964 i storleksgrupp III ökat från ca 6 000 till ca 9 500 kr och i storleksgrupp IV från 5 000 till 6 000 kr. Därvid märks, att mellan 1962 och 1964 för grupp III skett en relativt liten ökning av differensen och för grupp IV ingen ökning alls. För storleksgrupp V redovisas en nedgång i differensen från 3 500 klår 1962 till 1 500 kr år 1964. Det bör anmärkas, att sistnämnda storleksgrupp inte tillhör jämförelsegrupperna enligt hittillsvarande jordbrukspolitiska riktlinjer. Frågan hur inkomstjämförelser — för denna grupp och andra grupper — i fortsättningen skall utföras upptas till behandling i betänkandets senare del. C. Inkomstspridningen inom lantbruket Begreppet inkomstspridning kan fattas mer eller mindre snävt. Under denna rubrik redovisas här dels skiljaktigheter mellan olika landsdelar i fråga om lantbrukarnas inkomster, dels differenser i inkomsthänseende mellan skilda storleksgrupper i genomsnitt, dels ock inkomstvariationerna inom olika storleksgrupper. (Vanligen brukar begreppet inkomstspridning avse det sistnämnda fallet.)

Det är rent praktiska orsaker som föranlett, att de inkomstjämförelser, vilka enligt statsmakternas beslut skall ligga till grund för de prispolitiska besluten, grundas på JEU-material från slättbygderna. Inom dessa bygder spelar, som förut belysts, inkomsterna från skogsbruk normalt en underordnad roll. Tidigare har de legat vid ca 10 % men har sedermera nedgått till endast ca 5 % av de samlade bruttointäkterna. I tabell XIII: 11 redovisas lantbrukarnas taxerade kontanta (brutto-) inkomsters fördelning (år 1961) på olika inkomstkällor inom skilda delar av landet. Man finner av denna tabell, att av de totala kontantinkomsterna vid norm(resp. bas-) jordbruket i de fyra delområden, som tillsammans utgör slättbygdsområdet, 0,8 (0,0), 2,6 (3,1), 2,3 (3,5) och 8,0 (11,4) % kommer från skogen, medan i norrlandsområdena motsvarande procenttal utgör 37,1 (38,2) och 29,6 (17,3). Svängningar i skogskonjunkturerna inverkar för slättbygdsjordbruken rätt obetydligt på nettointäkterna och alltså i sin tur endast föga på den prisnivå, som erfordras för att ge jordbruket viss lönsamhet. Principiellt avser emellertid de jordbrukspolitiska stödåtgärderna, som tidigare nämnts, lantbruket i hela landet, alltså även i de delar där skogsinkomsterna har en avsevärt större betydelse än på slättbygderna. Tabell XIII: 12 har sammanställts för att belysa de taxerade nettointäkterna i olika storleksgrupper under en följd av år inom de tre riksdelarna södra och mellersta Sveriges slättbygder, samma områdes skogs- och dalbygder samt norra Sverige. För basjordbruket redovisas under den belysta perioden genomgående de högst taxerade nettointäkterna i norra Sverige (dock med relativt större spridning än i övriga delar av landet). Under två av.de tre treårsperioderna har även i södra och mellersta Sveriges skogs- och

300 Tabell XIII: 11. Lantbrukarnas taxerade kontanta inkomster på inkomstkällor (år 1961)

procentuellt

fördelade

Storleksgrupper, ha åker Inkomstkälla

2-5

5-10

10-20

20-30

30-50 50-100

Över 100

Samtliga

Försålda vegetabilier Gss Gmb Gns Ss Gsk Ssk Nu Nö Hela riket

24,8 6,3 2,9 7,2 3,2 2,0 1,7 1,3 3,6

17,1 15,1 5,4 11,9 2,9 3,6 2,1 1,0 5,0

25,4 19,6 10,4 12,7 5,2 5,8 4,0 4,1 11,9

34,3 26,6 18,8 21,0 9,1 11,9 8,3 1,9 21,8

48,0 32,5 30,2 30,1 15,5 20,2

56,7 35,5 53,5 41,5. 33,7 28,2

32,6

41,6

45,5

40,2 25,8 25,9 28,1 6,9 10,1 2,8 1,7 20,2

Försålda animalier Gss Gmb Gns Ss Gsk Ssk Nn Nö Hela riket

72,1 86,2 82,3 64,8 70,6 34,2 38,8 37,8 55,2

79,1 76,6 53,6 63,0 74,5 44,6 47,6 59,5 66,6

72,7 75,0 82,3 67,6 79,2 55,2 48,8 67,2 72,6

63,7 68,1 75,6 62,9 75,3 52,4 46,8 65,2 67,1

49,3 62,2 63,0 55,9 69,1 52,1

41,9 55,7 44,5 42,8 36,8 45,7

33,9 53,5 32,2 36,7 35,9 45,4

58,0

46,0

38,1

Skogsbruket Gss Gmb Gns Ss Gsk Ssk Nn Nö Hela riket

0,0 2,7 4,2 6,1 19,5 36,2 34,1 37,0 25,0

0,6 4,2 4,8 10,5 16,9 30,5 35,2 28,7 19,3

0,0 3,1 3,5 11,4 10,5 25,9 38,2 17,3 10,0

0,8 2,6 2,3 8,0 9,7 25,5 37,1 29,6 6,7

0,2 2,6 2,8 7,3 9,8 19,2

1,2 2,3 3,3 8,4 12,7 15,1

2,9 5,5 6,2 12,5 22,3 16,9

5,0

6,0

9,2

Övriga Gss Gmb Gns Ss Gsk Ssk Nn Nö Hela riket

3,1 4,8 10,6 21,9 6,7 27,6 25,4 23,9 16,2

3,2 4,1 6,2 14,6 5,7 21,3 15,1 10,8 9,1

1,9 2,3 3,8 8,3 5,1 13,1 9,0 11,4 5,5

1,2 2,7 3,3 8,1 5,9 10,2 7,8 3,3 4,4

2,5 2,7 4,0 6,7 5,6 8,5

2,9 4,0 4,7 9,3 25,6 12,2

6,5 5,5 6,1 9,3 8,1 7,5

4,4

6,4

7,2

dalbygder intäkterna överstigit intäkterna på slättbygderna i samma landsdelar. I fråga om normjordbruket noteras de högsta intäkterna ävenledes i norra Sverige, medan de båda övriga jämförda riksdelarna nu bytt plats.

54,0 38,0 47,5 39,5 24,9 27,0 i

. .

55,9 67,7 65,6 53,4 73,0 47,5 45,9 55,0 61,0 0,8 3,2 3,9 9,5 14,2 26,5 35,3 28,7 11,6 3,1 3,3 4,6 9,0 5,9 15,9 16,0 14,6 7,2

Även om man ser på intäktsläget vid de minsta brukningsenheterna (upp till 10 ha) finner man, att de högsta nettointäkterna uppnåtts i norra Sverige; i själva verket är detta inte så underligt, eftersom dessa gårdar rymmer mer skog

301 Tabell XIII: 12. Jordbrukarnas taxerade nettointäkter i olika storleksgruppér 1953—55, 1956—58, 1959—61 samt 1962 och 1963 (Kronor per brukningsenhet) Storleksgrupper, Ila åker År

2-5

5-10

50-100

över 100

1953-55 1956-58 1959-61 1962 1963

5345 6475 6981 8369 9692

Södra och mellersta Sveriges slättbygder 20132 11402 14712 8623 6774 7639 9 751 12275 14990 19142 10887 13384 16381 20808 8470 12569 15437 18390 22892 9 735 13021 16093 18972 24514 10378

37 768 34994 37846 48129 44865

1953-55 1956-58 1959-61 1962 1963

5398 6480 7387 8261 8 700

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder 16634 13216 11927 9157 7084 10092 11882 14642 16719 8080 11092 12990 16168 19504 9001 12813 15269 21074 24605 10189 13138 15 786 18722 21318 10671

37055 33677 1 33034 36566 41681

1953-55 1956-58 1959-61 1962 1963

6750 7289 8196 9163 9970

7804 8396 9595 10554 10921

10493 10121 11385 12331 12905

1953-55 1956-58 1959-61 1962 1963

5944 6822 7669 8661 9381

7221 8072 9070 10205 10693

9050 9925 11028 12625 13045

20-30

10-20

30-50

Norra Sverige 15097 12569 14707 15878 16569 Hela riket 11652 14683 12194 14927 13350 16356 15415 18869 16046 18865

19741 18739 20636 23745 24057

37954 34247 37317 46906 44492

Medeltalet bildat på endast 1956 och 1957 års värden då uppgift för 1958 saknas.

Obs! Reservation får göras för jämförbarheten (i detalj) mellan uppgifterna för 1962 och 1963 samt övriga år.

än gårdar med samma åkerareal längre söderut. Då antalet enheter med mer än 30 ha åker i denna del av landet är synnerligen litet, jämförs i tabellen för de större gårdarna endast de båda övriga områden, i vilka landet är uppdelat. Bortsett från storleksgruppen 50—100 ha, där slättbygderna genomgående noterat högre taxerade nettointäkter än skogs- och dalbygderna, väger inkomsterna i de båda områdena ganska jämnt. Såsom framgår av uppgifterna i tabell XIII: 12 stiger de taxerade nettointäkter-

na med gårdsstorleken. Detta får naturligtvis inte tolkas så, att en gård med större areal alltid kan redovisa ett bättre resultat än en gård med mindre areal. Som regel har emellertid åkerarealen såtillvida en väsentlig betydelse för driftsresultatet, att vid en fördelning på storleksgrupper enligt arealen de genomsnittliga intäkterna ökar med stigande gårdsstorlek. Inom någorlunda enhetliga områden — detta gäller även så stora och i många hänseenden heterogena områden som de i det föregående redovisade tre

302 riksdelarna — är sambandet mellan gårdsstorlek och taxerade nettointäkter uppenbart. Klart är dessutom, att sedan början av 1950-talet och åtminstone fram till början av 1960-talet skett en intäktsutveckling, som varit ogynnsammare för de större än för de medelstora eller mindre brukningsenheterna; tabellens slutar 1963 tycks dock härvidlag ge en något annan bild. Det har med andra ord skett en minskning av inkomstspridningen mellan gårdar av olika storlek. En av orsakerna till att utvecklingen åtminstone tidigare var gynnsammare för de mindre jordbruken än för de större framträder, om man undersöker utvecklingen av intäkterna från jordbruksfastigheten resp. övriga intäkter. Dessa senare har sin största betydelse på de mindre gårdarna och det kan förmodas, att de stigit från år till år på grund av den allmänna löneutvecklingen. I fråga om de större enheterna har däremot de stigande lönerna haft motsatt effekt, då kostnaderna för anställd arbetskraft och utifrån anlitad service på grund av löneökningarna stegrats. Den särskilt för de större slättbygdsgårdarna under den behandlade tiden ogynnsamma inkomstutvecklingen kan också förklaras av andra förhållanden. De upprepade skördeskadorna (särskilt i Mellansverige) har speciellt hårt drabbat de större jordbruken med deras stora spannmålsodling. En annan och rätt väsentlig förklaringsgrund är den skiljaktiga prisutvecklingen för animalier och vegetabilier. Priserna på brödsäd och oljeväxter var i början och mitten av 1950talet förhållandevis höga i förhållande till priserna på animalier. Det kan nämnas, att producentpriset på vete från 1953/54 till 1961/62 sjönk med 10 %, samtidigt som avräkningspriset på mjölk steg med drygt 20 %. Studerar man inkomsterna inom skil-

da riksområden finner man, att för storleksgrupperna upp till 30 ha utvecklingen varit i stort sett densamma inom slättbygderna som i skogs- och dalbygderna i södra och mellersta Sverige. I fråga om de största gårdarna har däremot inkomstutvecklingen varit betydligt gynnsammare i skogsbygderna. Detta torde i huvudsak kunna förklaras av en förhållandevis stark ökning av skogsinkomsterna inom skogsområdena, vilken ökning kunnat ske trots fallande virkespriser. En annan förklaringsgrund till slättbygdsgårdarnas sämre inkomstutveckling är, att kostnaderna i jordbruket ökat något mer på slättbygderna än i skogsbygdsområdena. Kring medeltalen för viss bestämd storleksgrupp finns talrika starkt avvikande plus- och minusvarianter, avspeglande en betydande inkomstspridning vid sidan av de redan behandlade regionala och med gårdsstorleken sammanhängande variationerna mellan olika grupper. Utförda analyser visar, att inkomstspridningen är mycket stor även om fördelning på storleksklasser i stället för efter areal sker efter bruttoomsättning eller efter arbetsinsats. 10 I tabell XIII: 13 redovisas efter taxeringsstatistiken (en specialbearbetning av denna) medianer och kvartiler för samtliga taxerade nettointäkter för 1959—61 (medeltal för de tre åren). Av tabellen framgår, att det övre kvartilvärdet ofta är ungefär dubbelt så stort som det nedre kvartilvärdet. Studerar man inkomstspridningens förändring i tiden finner man, att den ökat mest i grupperna 2—5 ha men minskat i basjordbruksgruppen och hållit sig i stort sett oförändrad i de 10 Dessa analyser har utförts av den förut angivna, av statens jordbruksnämnd tillsatta arbetsgruppen. — Gruppen uttalar dock, att principiella skäl talar för en uppdelning efter den totala arbetsinsatsen, eftersom arbetet är den viktigaste inkomstgivande produktionsfaktorn.

303 LO O -xi TH

CO LO T CO co i-i l > 1-1

Cl

co o i Cl

TH

CO » O S 00 t > 00

LO

O co

O

Cl l >

TH

>-. S oo

§ *2

CD CO T H

cs "33 ° en m T*

Tt< CO 0 0

OJ

l O TJH

LO 0 0

co oo

TH

co

IM lO 00 c i CM m i n © TH 00 rt CO

JA b

fl H

°

5 <s

< 8 i» C oJ . - , - *

^ m

O)

T*

O

TH

CO CO 00 Cl O - H O G I N

C <u ci

S..SP

•als®

I M CO C^ H

H

U

o o o * TH CO T-l oo T H m

4-> ^ O l « :C3 ^ TO T-> ä *H -"

0 0 C l CO

T f l f l H

M lO LO I >

TH

oo co o

Ij^. «

iO 00 c o

o

TH

CO O

CO

H i n « OO CM l >

m co oo

C O H

O)

TH

O l B r t CO O CO T* l > O

lO 00

o

0 0 CO TH LO 0 0 CM

• * H

°o3

"

£££ .2 fl 2 J j * °C3 a> a» cu

o co oo

CM O •»* rf CM CO LO CO l > O CO

1 > LO l O CO CM CO l > TH LO

en CO CO O

LO 0 0 l > -H CD OJ T * CM T H T H IM

N » « T f T f H O Tf 00

Q

A £

Ol

o

m 0 0 CM l~>- T H l O

co i >

o

o o m TH

CM co

- i *i J % * "> s-,

—• K 0 0 I > CM O 00 i n l > lO TH T * CO C l

Cl m CO CO

CO 0 0 oo T H LO CM 0 0 TH

CO 0 0 CM TH T f CO

ci co TH Ol

O M N oo o

•*

co r^ 0 0 CO I M CO

LO LO

-X Cl C5 O TH

O

co O T H t~~ r~ TH l O 0 0 CO 0 0 T * T H T H CM

co co CO TH CO •"* LO TH TH CM

TH O O 0 0 TT1 TT H T* l> T H CM m

o s s k P S •eS i , ^

"3 ^ X!

'£

o c p

£3

c § t:

Cl I> c^

JA

o

»2°»; W H O C O W O l C l 0 0 TH co LO

O 00 TH LO

ci

C l CM C l

m e s co

CM t > CM CO T f C l

CM CO 0 0

0 0 I > TH 0 0 TH LO

O T I K J

CO C l CM

CO 0 0

TH

O

TH I >

lO

r^ oo oo Ol 00 00

TH Cl 0 0 CO LO CO l> O

CM CO -rf l > CO c o 00 co T *

CO C l TH T * CO TH

Cl O Ol l > CO 00

O Ol l > CM c o i n

T f O O H

co m o i

in i>

TH CO O l t > O l CM

o

c o CO

l>

m o t 1 0 0 CM LO

CO

oo i n i n

l>

CO TT I> CM

- X T H CO • * a o C l CO TH

Cl CO 00

" * TH CM CO CM CO OO T H

C l - H IM CM O Cl Tj* C l ^ co co o i T H CM CO

03 CT3

w

« ~

oj a o

•--

C T) g TO s- £ •^ ."a £ -JJ. 03 00 Ö "

sail

co c i m CO CM 0 0 TH l > l > M O O T H CM - t

« S=03

I

e5 •<-> o3 - 5 . B — ) : r t •> C J Ö < * « *j W to £

^

i n m co

co O l T H CO CM O l L O co i n T f CO C l

T * TH T * IM O t> CO C l T H

co co m CO T H [ > 0 0 CM CO [ > TH - H

TH I M TH T H CO CM TH O TH

O

Cl CO l >

o in o

IM IM O IM

CO CM

m co CM Cl

TH 0 0

l> t^ l > CO 00 o l > CO

Ol TH 00 TH m o LO m i> O O CM CM CO TH

C8 "

=03 g lO

B

CO TH I > CM LO TH l > IM

O l TH O T H CO CM T T CO 0 0 X C l CM

CO co co o

O CO Cl

CO TH r» TH m co co i >

o co o m TH I M CD T H TH TH IM T*

CO T H O CO CO CO T H O l CD

IM co TH O IM

LO O CO T H I M CM

0 0 CO m r0 0 T-l 00 00 I M CO

id

C

c

=03

•^

fc

i d :® 5«- '_-J E *-" s —« 3

id TH CM Ol CO

«

.5

fl

as

i> i> o i n o i co O I > » TH 1 > CM CM CO t >

c i i «J 05

:as

id

. et» > $ f l

goo

£

C

o

.-j-J

:

£ -F" fl "5o .£43 £ 5

-ca-

„ > g *t A<D p» I z So

>

•* C •fl a> cs

^ A A

« v

- A <U aS CS

£

flO flIU SJ>

v1 »» > ZSO

2^ c -

•

O IM

o

s >

« JA

s

>~Z ^ . O

§ S §S •fl siÄ-a oo a eg C3

>

XI

J*

O

*>

C3

-

O

e j " *

•C o

fl o

=03 - - ,

:Ä

o

BJA 05

i. >

£v,*^ 5» :ea

CO

2^=03

o

2 fl 3 2

LO

T-l

^QJ 5 to 0) 0J :C

304 större storleksgrupperna. I den högsta inkomstgruppen kan spridningen dessutom påverkas av företagares relativt stora ekonomiska engagemang utanför jordbruksfastigheten. Det bör understrykas, att nu ifrågavarande jämförelser omfattar ett begränsat antal år, varför jämförelseresultatet inte bör hårdras. I den förut nämnda promemorian, utarbetad av en expertgrupp under ledning av professor Lennart Hjelm, gjordes även en spridningsanalys för JEUmaterialet från slättbygdsområdena avseende 1961. Materialet uppdelades därvid i tre inkomstklasser, nämligen den lägsta tredjedelen (1), den mellersta tredjedelen (2) och den högsta tredjedelen (3). Grupperingen gjordes efter a) familjens total- (arbets- och kapital-) inkomst, b) familjens arbetsinkomst och c) brukarens arbetsinkomst. 11 I genomsnitt för slättbygdsområdet erhölls följande totalinkomster för familjen:1' Inkomstklass 1 2 3

III 10 145 15 666 23 783

IV 9 955 18 376 27 394

V 11268 21177 34 077

Spridningen kring genomsnittet företer inte några större skillnader mellan de olika delarna av slättbygdsområdet. Den lägsta familjeinkomsten redovisas för Ss-området (grupp III) med 9 017 kr och den högsta för Gss (grupp V) med 40 733 kr. Skillnaderna mellan de olika inkomstklasserna anges till viss del bero på variationer i inkomster från kapital och för anhöriga över 16 år men till övervägande del på skillnader i brukarens arbetsinkomst. Dessa skillnader betingas i ringa mån av varierande förekomst av arbete utanför lantbruket. De förmodas i stället främst sammanhänga med driftens rationalitet och anpassning till föreliggande resurser samt årsmånen vid de enskilda gårdarna. I

vissa grupper föreligger relativt stora arbetsinkomster för hustrun, vilka härrör från sysselsättningar utanför lantbruket. I fråga om familjens arbetsinkomst erhölls följande klassmedeltal: Inkomstklass 1 2 3

III 4 483 9 958 16 805

IV 2 847 11118 19 286

V 1002 11979 22 641

Spridningen kring medeltalet är något större än för familjens totalinkomst. Beträffande brukarens arbetsinkomst erhölls följande klassmedeltal: Inkomstklass 1 2 3

.

III —1455 5 143 11419

IV —3 591 4 890 13 665

V —1136 6 621 14 224

Den högsta inkomstklassen redovisar en arbetsinkomst för brukaren, som för grupperna III resp. IV är 125 resp. 173 % större än genomsnittet. I den lägsta inkomstklassen har brukaren i regel negativa arbetsinkomster. Förhållandena är likartade i de olika områdena. Mot låga arbetsinkomster för brukaren svarar i allmänhet relativt höga inkomster för familjemedlemmarna i övrigt och för kapital. Därvid uppgår den totala familjeinkomsten till 10 000—15 000 kr, oaktat brukarens arbetsersättning är negativ. Detta ger en antydan om att en relx Den i föregående not nämnda arbetsgruppen har på grundval av analyser omfattande ett flertal år kommit till det resultatet, att årsvariationerna för enskilda gårdar är så stora, att en uppdelning av JEU-materialet på tre olika inkomstklasser på grundval av ett års resultat inte kan anses tillfredsställande när det gäller att få en uppfattning om olika företags rationalitet. En uppdelning i endast två inkomstklasser anser gruppen ge mer rättvisande resultat. 12 Uppgifterna för storleksgrupp V fanns inte i den ursprungliga promemorian utan har sammanställts senare.

305 lativt stor mängd familjearbetskraft står till förfogande i de klasser, där brukaren erhållit låg arbetsersättning. Brukaren är där också äldre och har i regel större egna kapitalresurser. Djurbeståndet och mjölkavkastningen per ko är samtidigt något mindre. I storleksgrupp III är inkomsterna från sysselsättningar utanför lantbruket något högre i inkomstklasserna 2 och 3 än i klass 1. För storleksgrupperna III och IV har för åren 1957—62 gjorts en specialundersökning 13 för belysning av frågan, i vad mån den nu redovisade spridningen på bättre och sämre brukningsenheter kan bero på variationer i skördeutfallet eller liknande tillfälligheter eller om fördelningen på de tre grupperna genomgående avser samma gårdar. Denna specialundersökning tyder på att sådana faktorer som de naturliga förutsättningarna för jordbruksdrift (jordmån, topografi, klimat) och brukarens duglighet i stort sett är utslagsgivande för fördelningen på grupper efter räkenskapsresultaten. Spridningen är emellertid rätt stor, varför även faktorer som årsmånen påverkar fördelningen för de enskilda åren. Om man vill åstadkomma en fördelning, som avser att skilja ut mindre rationella gårdar från övriga, borde denna därför ske med utgångspunkt från en analys lör en följd av år av identiska gårdar.

Vid en sammanfattning av den redogörelse, som nu lämnats för inkomstutvecklingen inom jordbruket, finner man, att den målsatta inkomstlikställigheten, bortsett från en kortare period i början av 1950-talet, inte kunnat uppnås. Även om inkomstjämförelserna inte såsom i tre- och sexårsavtalen sker med utgång från brukarens arbetsinkomst utan från familjens har inkomstklyftan fortlöpande vidgats. Orsakerna till denna utveckling är många; den starka höjningen av industriarbetarnas lönenivå i kombination med den speciella avtalskonstruktionen samt otillräcklig rationalisering för att motverka dessa faktorer synes vara de främsta. Inkomstspridningen mellan jordbruk av samma storlek inom olika landsdelar är ej särskilt betydande. Under en period från början/mitten av 1950-talet fram till början av 1960-talet var intäktsutvecklingen ogynnsammare för de större än för de medelstora eller mindre brukningsenheterna, varigenom inkomstspridningen mellan enheter av olika storlek minskade. Det förefaller dock troligt, att denna utveckling sedermera brutits. Mellan jordbruk av samma storlek inom gruppen föreligger mycket stora differenser i inkomsthänseende, betingade inte blott av skiftande yttre förutsättningar utan även av driftens rationalitet samt årsmånens växlingar. 13

Utförd av den tidigare omnämnda av statens jordbruksnämnd tillsatta arbetsgruppen.

KAPIT

Erfarenheter a

1. Inledande

översikt

I de två närmast föregående kapitlen — XII och XIII — har vi redogjort för huvuddragen i den jordbrukspolitiska utvecklingen i Sverige samt för pris- och inkomstutvecklingen i det svenska jordbruket under efterkrigsperioden. I föreliggande och närmast efterföljande kapitel, XIV7 och XV, söker vi analysera det sätt på vilket den förda jordbrukspolitiken efter 1947 i förening med andra faktorer påverkat det svenska jordbrukets tekniska och ekonomiska utveckling. I en sådan analys kan man givetvis aldrig helt särskilja verkningarna av å ena sidan den förda jordbrukspolitiken och å andra sidan de övriga faktorer som påverkat utvecklingen. Även om de redovisade resultaten därför är osäkra, kan de dock ge underlag för en bedömning av vilket eller vilka medel som är lämpligast för att nå uppställda mål samt av olika målkonflikter. Vad beträffar föreliggande kapitel om erfarenheterna av prispolitiken har prisregleringssystemens mer tekniska verkningar förbigåtts. Dessa frågor har delvis berörts i kapitel XII och kommer att ytterligare behandlas i delen B av vårt huvudbetänkande. A. Målsättningen 1947 med senare modifieringar Den allmänna uppläggningen av 1947 års jordbrukspolitiska program har redovisats i kapitel XII. Som framgår därav

LXIV r

prispolitiken

skulle den jordbrukspolitiska huvudmålsättningen — inkomstmålsättningen — effektueras genom en kombination av gränsskydd (prisstöd) och rationalisering samt med en viss restriktion på produktionens storlek. Prisstödets syfte var i första hand att föra upp basjordbruksgruppen till inkomstlikställighet. Rationaliseringen hade i första hand till syfte att dels omvandla ofullständiga jordbruk till bärkraftiga företag, dels genom fortsatt effektivisering möjliggöra att yrkesutövarna inom jordbruket kunde följa utvecklingen inom det övriga näringslivet. Rationaliseringen, bedriven med statligt stöd, blev därför på lång sikt den väsentligaste förutsättningen för att uppnådd inkomststandard bevarades i paritet med standardstegringen för jämförliga befolkningsgrupper. Men rationaliseringen skulle även ha andrå syften. Den skulle medverka till att hålla prisstödet för jordbruksprodukterna inom rimliga gränser för konsumenterna. En fortlöpande effektivisering av jordbruket kom att betraktas som ett samhällets motkrav för det utlovade prisstödet. Dessutom skulle rationaliseringen frigöra arbetskraft, som hade bättre förutsättningar i andra samhällssektorer, samt motverka en alltför stark produktionsstegring. Eftersom den erforderliga prisnivån ansågs komma att ligga högre än den internationella prisnivån, var det nöd-

307 vändigt att den inhemska produktionsvolymen ej blev så stor att ett exportöverskott uppstod, eftersom detta skulle kunna urholka den utlovade inkomstmålsättningen. Mot bakgrund av å ena sidan kravet på livsmedelsberedskap och å andra sidan den ovan nämnda faran för en urholkning av inkomstmålsättningen genom förluster vid export, hade 1942 års jordbrukskommitté föreslagit en särskild produktionsmdlsättning, enligt vilken den inhemska produktionen i fredstid ej borde understiga drygt 90 °/o av full självförsörjning. Prisstöd skulle dock utgå för en produktion intill full självförsörjning. Skulle produktionen tendera att varaktigt överstiga full självförsörjning, borde man enligt kommitténs mening ingripa med olika åtgärder, dock ej med prissänkningar. Med starkt understrykande av beredskapskravet som en undre gräns för produktionen ville dock regering och riksdag ej 1947 ta preciserad ställning till var den övre gränsen borde ligga. En överskottsproduktion bedömdes av dem som rätt avlägsen. I princip godtogs dock 1942 års kommittés bedömningar. I 1947 års jordbrukspolitiska program sattes, främst av sociala skäl, basjordbruken (10—20 ha åker) som mål för både pris- och rationaliseringspolitiken. Redan 1942 års jordbrukskommitté hade emellertid ansett, att basjordbruket ej fullt motsvarade de krav på effektivitet man då kunde ställa. Först vid jordbruk med 20—30 ha åker (normjordbruk) ansågs dessa krav då kunna uppfyllas. Kommittén ansåg dock, att inkomstmålsättningen av sociala skäl måste knytas till basjordbruken och följaktligen prisavvägningen ske efter lönsamhetsförhållandena vid dessa jordbruk. Inkomstmålsättningen skulle annars ha kommit att omfatta ett alltför litet antal jordbruk. Den tekniska utvecklingen efter 1947 har emellertid snabbt förskjutit effekti-

vitetsoptimum mot allt större jordbruk. Genom riksdagsbeslut 1959 och 1963 har också effektivitetsmålet uppflyttats i takt med den tekniska utvecklingen. Någon fullt motsvarande ändring i inkomstmålsättningen har ej skett. Prisavvägningen kom visserligen genom sexårsavtalet 1959 att uppflyttas till lönsamhetsförhållandena i medeltal för normoch basjordbruken och skulle enligt den 1959 träffade förhandlingsöverenskommelsen ha anknutits till normjordbruken fr.o.m. 1965. Riksdagen tog emellertid ej ställning till denna fråga. Dessa genomförda eller planerade förskjutningar i den prispolitiska avvägningen motsvarade dock ej den uppflyttning som skedde i fråga om målsättningen för strukturrationaliseringen. Härigenom har en skillnad uppstått mellan inkomstmålsättning och prispolitik å ena sidan samt rationaliseringsmålsättning å andra sidan. Det sociala inslaget i prispolitiken, som fanns med redan 1947, har därmed accentuerats. t

B. Har 1947 års jordbrukspolitiska program kunnat uppnås? Ambitionen i 1947 års jordbrukspolitiska program var utan tvekan hög, särskilt om man ser målen mot bakgrund av 1920- och 30-talens ekonomiska erfarenheter. Av 1942 års jordbrukskommittés resonemang framgår att kommittén i stort sett'hade klart för sig de problem, som möter jordbrukssektorn i en industristat under ekonomisk utveckling. Men av förklarliga skäl — inte minst på grund av de tidigare erfarenheterna — kunde man ej förutse att den samhällsekonomiska utvecklingen skulle bli så snabb och få så genomgripande följder som blivit fallet. Genom denna utveckling kom därför så småningom bl. a. de konflikter mellan mål och medel i 1947 års program — som 1942 års kommitté själv var inne på i sin diskussion — att

308 bli större än vad kommittén väntat. Graden av måluppfyllelse måste ses mot denna bakgrund. Den faktiska utvecklingen efter 1947 i fråga om inkomster, produktionsvolym och rationalisering jämte de faktorer som påverkat utvecklingen har redovisats i kapitlen IV, V, XIII och XV. Beträffande inkomstmålsättningen framgår av kapitel XIII, att inkomstlikställighetsmålet så som det definierats ej uppnåtts annat än under en kortare period i början av 1950-talet. Eftersom produktionsmålsättningen ej var klart definierad i 1947 års program, är det svårt att uttala sig, om produktionsutvecklingen efter 1947 varit i linje med ett åsyftat mål. Produktionsökningen blev åren närmast efter 1947 större än vad man räknat med och volymen översteg full självförsörjning i början av 1950-talet. Efter mitten av 1950-talet har produktionsvolymen varit i stort sett konstant, medan inhemsk efterfrågan till följd av folkökningen stigit något. Självförsörjningsgraden har därför sjunkit något under senare år (se kap. VIII). Överskotten av enskilda produkter har tidvis varit besvärande och exportförluster uppkommit, som negativt påverkat inkomsterna och varit en av orsakerna till att inkomstmålsättningen ej kunnat förverkligas (se kap. XIII). Utifrån de allmänna uttalandena 1947 om den önskvärda självförsörjningsgraden torde man kunna säga, att produktionsvolymen i början och mitten av 1950-talet klart överskred vad man syftade till 1947, men att den stagnation som skett under senare år åter fört läget, sett ur självförsörjningsynpunkt, inte långt från de gränser som ungefärligen uppdrogs 1947. I fråga om rationaliseringen har, som framgår av kapitel XV, driftsrationaliseringen gått snabbare än vad man 1947 kunde förutse, såtillvida att den starka mekaniseringen medfört att frigörandet

av arbetskraft blivit betydligt större än vad man ansåg möjligt 1947. Storleksrationaliseringen har i stort sett fram till 1959 följt den 1947 angivna målsättningen, dvs. ett överförande av mindre enheter till basjordbrukens nivå. Detta har dock haft ganska liten omfattning. Det viktigaste är att de mycket små enheterna i stor utsträckning bortfallit ise kap. IV). Som framgår av kapitel XV kom emellertid den tekniska utvecklingen att snabbt göra 1947 års målsättning för strukturrationaliseringen förlegad. Målet för strukturrationaliseringen kom därför från mitten av 1950-talet att utgöra ett hinder för såväl lantbruksnämndernas som jordbrukarnas insatser för fortsatt rationalisering. Genom de ändringar som vidtogs av 1959 och 1963 års riksdagar har målsättningen getts en mer dynamisk inriktning. 2. Prisregleringens hittillsvarande konstruktion samt pris- och småbruksstödets direkta kostnader A. Huvuddragen i prisregleringens konstruktion och finansiering 1 Den nuvarande svenska jordbruksprisregleringens uppbyggnad har i stort sett varit oförändrad sedan tillkomsten av 3-årsavtalet 1956. Systemet går i sina huvuddrag tillbaka på den jordbruksprisreglering, som successivt uppbyggdes i Sverige under 1930-talet. I figur XIV: 1 har schematiskt åskådliggjorts regleringens allmänna konstruktion samt medelsanvisningen. Prisregleringen är i första hand utformad som ett gränsskydd för svenska jordbruksprodukter. Som framgått av kapitel XII utgick 1942 års jordbrukskommitté och 1947 års riksdag från att ett särskilt gränsskydd för den svenska 1 Den historiska utvecklingen av prispolitiken samt de olika tillämpade prissättningssystemens syfte och uppbyggnad m.m. har redovisats i kapitel XII.

fill 3 o fe "3

2 ~ "3 fe 3 • &

C —<

•* ° s &* s § X S3

so st so SO 60

«

fl 6 fl fl Ä

T:

e a j.

:0 a

O i*

p S- -d °

.2 — M

•3 c

> fl -3 2 3 3 3 o o a £ £ "5 O J) ' j Ao > BB & "3 O

o

5= & -i 5 £ E

2 SO X X

a -

.

> 3 s g :2, g Ä Ja 4S< 2 E u ^

'd

t-

..

#. CJ

F

«

4j

i

i »^

3 —. fl - so -ri »-S 3 r- SO 3-s | g | >

— M

ft "3 •B S S3

—

•»

t/5 "5

SO O

3 >

S J b.

s

M

1.1 3 1

0) g 3 fl X w > X >-) T !

"Ö

:2, =! "S ö •§" 3 12

«3 B S3

SO

i

O

S&

3 T3

O

•i t

a 60 B

-T. O

:

3 «

regleri prisut, bidrag

C

^> ja teB O 05 ft -H &

i -S « 3

•i S

so

:5S - ö B S3

>Vg B v "i * g SJ tfl - , >i . ,

H JO o -p o >> . 3 £ •? ~ c/5 C

sä 3 E

w t_ "g

M c

CB •-,

O fl

B 3

t/i

310 jordbruksproduktionen skulle bli erforderligt för lång tid framåt även efter en återgång till fredliga internationella förhållanden. Utan ett sådant skydd ansågs ej de uppställda jordbrukspolitiska målen kunna nås. Tendenser till förnyad internationell överskottsproduktion på livsmedel i förhållande till den köpkraftiga efterfrågan började också göra sig gällande redan några år efter krigsslutet 1945. Genom Koreakriget kom emellertid följderna för jordbrukspriserna av denna utveckling ej att bli synliga förrän några år in på 1950-talet. Det internationella prisfallet på jordbruksprodukter, som började 1952 (jfr kap. XIII), förvärrades ytterligare genom att praktiskt taget alla västeuropeiska och nordamerikanska industriländer, så fort dessa tendenser visade sig, förstärkte sina jordbruksprisregleringar för att skydda sina egna jordbrukare. För Sveriges del har alltsedan 1952 priserna på jordprodukter legat över prisnivån på exportmarknaden. Det egentliga gränsskyddet utgår i form av införselavgifter på importerade jordbruksprodukter (livsmedel), fettråvaror samt fodermedel. Därjämte upptas i vissa fall s. k. kompensationsavgifter. Sistnämnda avgifter på importerade varor utgår för att det faktiska gränsskyddets storlek ej skall minska på grund av de interna regleringsavgifter som upptas på svenska jordbruksprodukter (förmalningsavgifter, slaktdjursavgifter, mjölkavgifter m.m.) och används för intern prisutjämning i jordbruket och finansiering av exportförluster. Därjämte upptas en särskild regleringsavgift på fettvaror för att; skydda avsättningen avsvenskt smör. ! Vid sidan av dessa avgifter utgår över budgeten två större särskilda prisreglerande anslag, nämligen: allmänt mjölkpristillägg samt prisutjämning av vissa jordbruksreglerade råvaror till livsmedelsindustrin. De speciella regleringarna

för olika grupper av jordbruksprodukter redovisas närmare i betänkandets del B. Kvantitativa importregleringar var till 1956 det väsentliga instrumentet för att avskärma den svenska livsmedelsmarknaden för konkurrens utifrån. Sådana regleringar skulle i 3- och 6-årsavtalen dock ej tillämpas annat än i vissa speciella prislägen (när prisgränserna starkt över- resp. underskreds). Över budgeten utgår dessutom särskilt stöd åt det mindre jordbruket, omfattande extra mjölkpristillägg i norra Sverige, leveranstillägg för mjölk samt arealbidrag. Medel för jordbruksregleringens finansiering inflyter sålunda genom avgifter och anslag över budgeten enligt följande: Avgifter:2 Införsel- och kompensationsavgifter vid import av jordbruksprodukter, fettråvaror och fodermedel Interna avgifter på svenska jordbruksprodukter Regleringsavgifter på fettråvaror. Budgetanslag: Allmänt mjölkpristillägg Småbruksstöd Prisutjämning till livsmedelsindustrin. De olika medel som inflyter för prisregleringen fördelas enligt följande. Inkomsterna av de interna regleringsavgifterna på jordbruksprodukter tillförs jordbruket (regleringsföreningarna) efter beslut av regleringsorganet, statens jordbruksnämnd. Även huvuddelen av de influtna införsel- och kompensationsavgifterna, som uppbärs enligt statliga författningar och inflyter till jordbruksnämnden, får, inom en av Kungl. Maj:t 2 Alla avgifter samlas i en specialbudget under jordbruksnämndens förvaltning för att användas enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut.

311 och riksdagen årligen fastställd ram och enligt särskilda direktiv, disponeras för prisreglerande ändamål och tillförs jordbruket (regleringsföreningarna). Vidare överförs det allmänna mjölkpristillägget till jordbruket. Nu nämnda medel får användas för prisförbättringar och intern prisutjämning. För täckande av exportförluster får användas införselavgifter på fodermedel och interna avgifter på svenska jordbruksprodukter. Livsmedelsindustrin och viss annan industri erhåller restitutions- och regleringsbidrag från införsel- och regleringsavgifter på fettråvaror samt anslaget till prisutjämning för vissa jordbruksreglerade råvaror. • Vidare överförs sedan 1960 från regleringsavgifter på fettråvaror vissa belopp till det danska jordbruket enligt en särskild, i samband med EFTA-avtalet, träffad överenskommelse med Danmark. Överskottsmedel från fettregleringen tillförs statskassan. För utformningen av dessa olika avgifter och medlens användning redogörs översiktligt i det följande. I del B av utredningens huvudbetänkande återkommer vi närmare till prisregleringens utformning för enskilda varor eller varugrupper. Införselavgifterna. Till 1956 utgick gränsskyddet i form av rörliga införselavgifter. Därjämte tillämpades som nämnts en kvantitativ importreglering. Efter 1956 — i 3- och 6-årsavtalen liksom i den s. k. provisorieöverenskommelsen 1965 — har skyddet bestått av inom vissa gränser fasta införselavgifter. Avgifterna justeras vid regelutlösningar (inkomst- och 3-procentsreglerna). Kompensationsavgifter, interna regleringsavgifter och exportstödets finansiering. I 1947 års jordbrukspolitiska program ingick som princip att förluster vid export av jordbruksprodukter skulle jordbruket självt stå för. Införselavgifter

på importerade produkter skulle få användas för prisstödjande åtgärder inom landet. Avgifterna fick dock ej — frånsett avgifter på importerat foder — användas för att täcka uppkommande exportförluster. Avgifter på importerat foder upptogs främst för att styra animalieproduktionen. Eftersom dessa avgifter ökade produktionskostnaderna i jordbruket, skulle de få användas för exportstöd. I övrigt skulle exportförluster täckas genom upptagande av interna regleringsavgifter på försålda jordbruksprodukter (förmalningsavgifter, slaktdjursavgifter, mjölkavgifter e t c ) . Den snabba produktionsökningen i det svenska jordbruket åren efter* 1945 medförde att exportöverskott uppstod, som måste avsättas utomlands. När den svenska prisnivån överskred prisnivån på den internationella marknaden i början av 1950-talet, måste de uppkommande exportförlusterna finansieras på sätt som ovan nämnts. För att gränsskyddets verkningar ej skulle urholkas infördes 1955 särskilda s. k. kompensationsavgifter på importerade jordbruksprodukter. I 3-årsavtalet utgick de med samma belopp som de interna regleringsavgifterna, men i 6-årsavtalet låstes avgifterna vid den nivå de hade i ingångsläget 1959. Denna princip har hållits under 6-årsavtalét och i provisorieöverenskommelserna 1965 och 1966. Innebörden av beslutet 1959 om fasta kompensationsavgifter var att ökade exportförluster skulle direkt få slå genom i sänkta avräkningspriser. Regleringsavgifter på fettråvaror, regleringsbidrag till industrin m. m. sammanhänger med fettregleringen, som har till syfte att skydda den inhemska oljeväxtodlingen samt avsättningen avsvenskt smör. Det nuvarande skyddet för oljeväxtodlingen har sedan 1956 varit uppbyggt efter samma principer som gällt för öv-

312 riga produkter, nämligen genom särskilda införselavgifter. Detta skydd är dessutom kompletterat genom ett avtal mellan margarinfabrikanterna och Sveriges oljeväxtintressenter (SOI), varigenom de förstnämnda förbundit sig att överta en viss kvantitet svenskt oljeväxtfrö, som står i proportion till margarinproduktionens storlek. Huvuddelen av influtna införselavgifter på fettvaror går till oljeväxtintressenterna för prisregleringsändamål men används även för utbetalning av regleringsbidrag (se nedan) till fettindustrin, skördeskadeersättning m. m. Ett särskilt avsättningsskydd för svenskt smör ingick redan i 1930-talets prisregleringar. För att skapa ett avsättningsutrymme infördes nämligen 1933 en särskild margarinaccis, varigenom prisskillnaden mellan smör och margarin kunde minskas. Efter 1956 uttas, jämsides med införselavgifter på fettråvaror, en rörlig regleringsavgift på fettråvaror med syfte att åstadkomma den prisnivå för margarin, som statsmakterna från avsättningssynpunkt ansett lämplig i förhållande till priset på smör. Regleringsavgiften utgår även på olja av inhemsk odling. Avgifter på fettråvaror uttas oavsett användningsområde. För att inte dessa avgifter skall medföra att vissa industriprodukter, i vilka dessa råvaror ingår men vilka produkter ej används för livsmedelskonsumtion (t. ex. tvål), skall komma i sämre läge än importprodukter, vilkas tullbeläggning inte avpassats med hänsyn till fettregleringen, utbetalas särskilda regleringsbidrag till ifrågavarande företag. Influtna regleringsavgifter på fettvaror, som ej används till regleringsbidrag till fettindustrin, inlevereras till statskassan. Fr.o.m. 1960 har dessutom varje år från influtna regleringsavgifter på fettvaror ett särskilt belopp överförts

till Danmark. Beslut om sådan överföring träffades av 1960 års riksdag i samband med att ett särskilt jordbruksavtal ingicks med Danmark vid Sveriges anslutning till EFTA. Det till Danmark överförda beloppet har successivt höjts från 10 milj. kr 1960/61 till 23 milj. kr 1965/66. Budgetanslag. Förutom ovan nämnda avgiftsmedel disponeras som nämnts för prisregleringen även ett särskilt anslag över budgeten, som främst innefattar det allmänna mjölkpristillägget samt prisutjämning av vissa jordbruksreglerade råvaror till livsmedelsindustrin. Det allmänna mjölkpristillägget tillförs jordbruket genom mjölkregleringen. Detta bidrag tillkom 1941 i samband med andra världskrigets kristidsregleringar. Syftet var att motverka ökade konsumentpriser och att i den rådande bristsituationen stimulera till en ökad mjölkproduktion. Det allmänna mjölkpristilllägget är lika över hela landet och utgår med visst belopp per kg mjölkfett på den invägda mjölken. Prisutjämning av vissa jordbruksreglerade råvaror till livsmedelsindustrin utgår sedan 1960/61 som ett särskilt anslag över statsbudgeten. Anslaget tillkom vid Sveriges anslutning till EFTA för att kompensera livsmedelsindustrin, som baseras på prisreglerade jordbruksråvaror, för den avveckling av vissa tullar och avgifter på deras färdigprodukter, som följde av anslutningen till EFTA. (Jordbruket har på grund av samma orsak erhållit viss kompensation genom införselavgiftsmedel.)

B. Storleken av de medel som använts för prisreglerande ändamål Införsel- och kompensationsavgifter. Införselavgifter på importerade jordbruks-

313 Tabell XIV: 1. Införsel- och kompensationsavgifternas 1952/53—1964/65, milj. kr

storlek

1952/53

1953 54

1956/57

1959/60

1964/65

Införsclavgifter på jordbruksprodukter och fettråvaror, netto efter restitution till livsmedelsindustrin 1 Införselavgifter på fodermedel Kompensationsavgifter

2,9

Summa

2,9

4,7 4,8 0,4 9,9

78,4 5,1 6,2 89,7

85,9 41,4 8,2 135,5

207,1 42,2 11,7 261,0

1 Restitutionen utgår för fettråvaror; beloppen har under 1960—65 uppgått till 3—5 milj. kr per år.

produkter och fodermedel började inflyta under regleringsåret 1952/53. Beloppen var under de första åren rätt blygsamma men ökades efter hand som importen steg och gränsskyddet ökade. De influtna beloppens storlek framgår av tabell XIV: 1. Som förut nämnts får införsel- och kompensationsavgifter användas för prisreglerande ändamål inom den s. k. normalram som Kungl. Maj:t och riksdagen årligen godkänner. Under 3-årsavtalet 1956—59 utgjorde denna ram 73 milj. kr. Vid 6-årsavtalets ingående ökades den till 93,milj. kr. Ramen har senare höjts i olika etapper. För regleringsåret 1962/ 63 var den 150 milj. kr och har under Aren 1963/64, 1964/65 och 1965/66 uppgått till 160 milj. kr. Utöver de belopp

som av införselavgifter enligt normalramen fått användas för prisreglerande ändamål har, särskilt under senare år, ytterligare betydande belopp influtit och fått tas i anspråk för olika med jordbruksregleringen sammanhängande ändamål m. m. Under 1963/64 och 1964/65 har sålunda normalramen överskridits med ca 80 resp. 63 milj. kr. Till övervägande del utgörs dessa sistnämnda belopp av ökade införselavgiftsmedel för foder samt avgifter för importerad brödsäd m. m., som motsvaras av utbytesexport. Regleringsavgifter på fettråvaror. Storleken och dispositionen av influtna regleringsavgifter på fettråvaror redovisas i tabell XIV: 2. Det allmänna mjölkpristilläggets stor-

Tabell XIV: 2. Regleringsavgifter på fettråvaror 1959/60—1964/65, milj. kr

budgetåren

Disposition av influtna medel Budgetår

Influtet belopp

1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65

65,4 85,5 96,4 81,6 57,5 43,7

Regleringsbidrag till industrin

Inlevererats till statskassan

Överfört till danska jordbruksministeriet

22,0 27,0 29,8 32,7 29,5 29,3

43,4 58,5 56,6 28,9 7,0 0,2

10,0 20,0 21,0 20,0

—

314 Tabell XIV: 3. Allmänt mjölkpristillägg Budgetår Milj. kr

1952/53 169,2

1955/56 93,8

budgetåren 1959/60 96,2

1952/53—1964/65 1963/64 97,3

1964/65 97,2

Tabell XIV: 4. Prisutjämning till livsmedelsindustrin för vissa jordbruksreglerade råvaror budgetåren 1960/61—1964/65, milj. kr Budgetår Milj. kr

1960/61 25,4

1961/62 34,9

lek under perioden 1952/53—1964/65 redovisas i tabell XIV: 3. Bidraget utgick före mars 1952 med 42 öre/kg mjölkfett eller ca 2 öre/kg mjölk. Bidraget utgick under mars 1952/aug. 1953 med 123 öre/kg mjölkfett eller ca 5 öre/kg mjölk. Bidraget utgår efter aug. 1953 med 74 öre/kg mjölkfett eller ca 3 öre/kg mjölk. De faktiska kostnaderna för prisutjämning till livsmedelsindustrin för vissa jordbruksreglerade råvaror redovisas i tabell XIV: 4. C. Gränsskyddets utveckling och storlek Som förut nämnts har priserna på svenska jordbruksprodukter sedan början av 1950-talet legat högre än den internationella prisnivån. Vid förhandlingarna om 3-årsavtalet 1955/56 låg de inhemska priserna 20—25 % höre än importprisnivån. I 3-årsavtalet ingick som förutsättning att importskyddet endast i undantagsfall skulle få uppgå till mer än 25 % av importvärdet. Denna princip kunde dock ej hållas såvida 1947 års målsättning om inkomstlikställighet skulle kunna realiseras. Konstaterad inkomsteftersläpning i jordbruket och den fortsatta nedåtgående pristrenden på världsmarknaden medförde att man vid ingående av 6-årsavtalet 1959 frångick den ovannämnda 25 %-regeln. I praktiken hade så redan skett under 3-årsavtalet. Gränsskyddets storlek och utveckling

1962/63 43,3

1963/64 31,6

1964/65 44,3

påverkas på två sätt; nämligen 1) genom inhemska prisändringar till följd av prisavtalen (inkomstförbättringar eller kostnadskompensation till jordbruket) samt 2) genom variationer i den internationella prisnivån. Inkomstförbättringar och kostnadskompensation till jordbruket leder automatiskt till ökat gränsskydd även vid oförändrad internationell prisnivå. Gränsskyddets variationer efter 1956 redovisas i tabell XIV: 5. Som framgår av tabellen ökade gränsskyddet oavbrutet fram till 1962. ökningen i gränsskyddet var en följd av både en höjd inhemsk prisnivå och fallande internationella priser. Prisförbättringen på den internationella marknaden från hösten 1962 och under 1963 resulterade i en betydlig minskning av skyddet under 1963. Denna internationella prisförbättring var dock endast temporär och gränsskyddet steg ånyo under 1964 och 1965. Variationerna i gränsskyddet inom ett år kan vara betydände främst på grund av fluktuerande världsmarknadspriser. Gränsskyddets verkningar på inkomstomfördelningen och kostnaderna för skyddet ur samhällsekonomisk synpunkt behandlas längre fram i detta kapitel. D. Småbruksstödets storlek3 Ett särskilt stöd till det mindre jordbru3 Den historiska utvecklingen av småbruksstödet har redovisats i kapitel XII.

315 Tabell XIV: 5. Gränsskyddets storlek i % av importvärdet Siffrorna avser månaderna sep t.—dec. varje år

"~^\\^

1956—65

Ar 1956

29 *

63 Produkter"~-\^ Totalt a) enbart inf. avg. b) införsel + kompensationsavg. Vete

a b

17 29

20 33

27 41

42 58

52 68

54 73

74 93

65 82

87 107

107 129

Matpot.

a "1

161 Socker

a |

209 Höstraps

a |

b1 Smör

a b

22 23

30 30

30 36

17 21

23 29

35 41

35 38

19 23

18 23

27 32

Ost

a b

19 44

21 48

20 56

19 54

26 66

31 74

38 79

32 68

35 72

43 78

te

a}

43 Nötkött

a b

22 25

25 29

31 35

35 38

41 44

64 67

83 86

58 61

48 50

63 65

Fläsk

a b

21 24

27 33

24 31

34 40

25 30

35 42

36 42

25 31

35 41

45 51

ket utgår f. n. över budgeten i tre former, nämligen: • extra mjölkpristillägg i norra och delar av mellersta Sverige • leveranstillägg för mjölk • arealbidrag Leveranstillägg och arealbidrag kan sägas vara direkta småbruksstöd. Även det extra mjölkpristillägget brukar räknas till småbruksstödet, eftersom jordbruken i de delar av landet där detta stöd utgår väsentligen utgörs av mindre enheter. De två bidragen för mjölk är knutna till den löpande mjölkproduktionen. Administrationen av dessa statsbidrag omhänderhas av SMR:s kassa för regleringsbidrag. Arealbidraget utbetalas cenom lantbruksnämnderna.

Extra mjölkpristillägg tillkom 1941 samtidigt med allmänt mjölkpristillägg. Bidraget avser att kompensera sämre produktionsförutsättningar i hela Norrland samt delar av mellersta Sverige betingade av klimat, jordbeskaffenhet m. m. Under åren har grunderna för det extra mjölkpristillägget ändrats och bidragsbeloppet något höjts. Nu gällande bidragsskala infördes 1962. Enligt den nu gällande skalan utgår det extra mjölkpristillägget med belopp varierande inom olika områden mellan 35 öre och 260 öre/kg mjölkfett för den vid mejerierna invägda mjölken (före 1954 var beloppet 30—180 öre/kg mjölkfett). Detta motsvarar omräknat till 3,8-proeeixtig mjölk ett tillägg varierande mellan omkring 1 öre och 10 öre/kg invägd mjölk (före

316 1954 1—7 öre/kg mjölk). Bidragets totala årliga storlek och de genomsnittliga beloppen per bidragstagare framgår av tabell XIV: 6.

det maximalt utgående beloppet 300 kr per år för att efter 1959 höjas till 400 kr. Beloppets totala storlek samt utbetalda

Tabell XIV: 6. Extra mjölkpristillägg

År

1952/53 1955/56 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65

Bidragstagare

71 170 70 050 66 770 63 165 59 780 56 315

•

Tabell XIV: 7. Leveranstilläggets

åren

Milj. kr

Genomsnittligt belopp per bidragstagare

31,4 28,3 26,7 33,5 32,1 34,6 39,5 41,4 41,5

376 479 481 547 660 735

storlek under åren

År

Bidragstagare

Milj. kr

Genomsnittligt belopp

1952/53 1955/56 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65

219 244 207 986 183 621 142 307 133 310 120 388 122 444 110 580 97 700

50,9 46,3 41,4 37,0 34,6 31,3 34,4 31,0 27,4

232 222 226 260 260 260 281 281 281

Leveranstillägg för mjölk infördes 1952. Syftet med leveranstillägget är att genom ökad differentiering av mjölkpriset ekonomiskt stödja de mindre mjölkproducenterna. Enligt nu gällande bidragsskala från 1962 utgår leveranstilllägg med 5 öre/kg för leveranskvantiten 1 001—9 000 kg per år. Vid leveranser liggande mellan 9 000 och 15 000 kg mjölk erhåller mjölkproducenter ett fast belopp på 400 kr per år. Därefter minskas bidraget med 4 öre/kg för överskjutande kvantitet. Från 1953 till 1959 val-

1952/53—1964/65

1952/53—1964/65

Lägsta bidrag, Högsta bidrag, kr kr

>o >o 50 50 50 50 50 50 50

300 280 400 400 400 400 400 400 400

bidrag per bidragstagare framgår av tabell XIV: 7. De båda småbruksbidragen på mjölk motsvarar genomsnittligt för hela landet drygt 2 öre/kg mjölk, dvs. ca 4 % avmejeriernas mjölkinkomster. Nämnda tal varierar betydligt mellan områden utan resp. med extra mjölkpristillägg. Arealtillägget infördes 1959 och ersatte det tidigare producentbidraget för mjölk (jfr kap. XII). Enligt de senaste bestämmelserna av år 1904 utgår arealtillägget till jordbrukare som brukar enheter med

317 Tabell

och arealtillägg

XIV: 8. Producentbidrag

under

År 1

Bidragstagare

Milj. kr

Genomsnittligt belopp

1952/53 1955/56 1959 1960 1961 1962 1963 1964

161 591 141 033 88 439 74 977 68 489 70 696 66 132 57 525

58,8 44,8 27,6 23,5 21,5 26,7 25,7 21,9

364 317 312 313 313 378 389 380

perioden 1952—64

Lägsta bidrag, Högsta bidrag, kr kr

>o >o

380 380 400 400 400 500 500 500

200 200 200 250 250 250

För 1952/53 och 1955/56 producentbidrag; från 1959 arealtillägg

Tabell XIV: 9. Total kostnad för småbruksstödet Stödform

åren 1952/53—1964/65,

milj. kr

1952/53 1955/56 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65

Arealtillägg 1

58,8

44,8

27,6

23,5

21,5

26,7

25,7

21,9

Leveranstillägg

50,9

46,3

41,4

37,0

34,6

31,3

34,4

31,0

27,4

Extra mjölkpristillägg

31,4

28,3

26,7

33,5

32,1

34,6

39,5

41,4

41,5

88,2

92,6

99,6

94,3

Summa

141,1

119,4

95,8

94,1

För 1952/53 och 1955/56 producentbidrag; från 1959 arealtillägg

en areal om 2—10 ha åker. Utbetalningarnas storlek per år och brukare har redovisats i kapitel XII. De totalt utbetalda beloppen under åren 1952—64 framgår av tabell XIV: 8. Småbruksstödets totala kostnader under perioden 1952/53—1964/65 redovisas i tabell XIV: 9.

3. Prispolitikens

hittillsvarande

syften

I kapitel II har vi redogjort för de ekonomiska problem som jordbruket möter i en industristat i snabb ekonomisk tillväxt. Vi uppehöll oss därvid särskilt vid det långsiktiga strukturproblem, som den tekniska utvecklingen och den ekonomiska tillväxten medför för jordbruket och det sätt på vilket detta problem kommer till synes i tendenser till låga produktionsfaktorersättningar i näringen

och ett ständigt växande antal företag, som på grund av den tekniska utvecklingen befinns ha för små resurser. Vi nämnde vidare att det även på kort sikt uppträder speciella ekonomiska svårigheter i jordbruksnäringen, vilka dock ej främst orsakas av den ekonomiska tillväxten utan av det biologiska produktionsberoendet (skördevariationer), den bristande marknadsplanet-ingen på grund av det stora antalet företagare samt osäkerheten i framtida priser och prisrelationer. Dessa faktorer medför att utbudet på marknaden varierar. Genom de låga priselasticiteterna får man på en fri och oreglerad jordbruksmarknad därigenom starka prisvariationer med åtföljande osäkerhet för den enskilde jordbrukaren i fråga om såväl produktionsplanering som inkomster. Vi nämnde också att tidigare uppträdde även kortsiktiga variatio-

318 ner i efterfrågan på jordbruksprodukter genom konjunkturvariationer. Genom stabilare konjunkturer har dock efterfrågevariationerna av denna orsak närmast försvunnit. De här nämnda tre jordbruksproblemen, nämligen 1) riskerna för kortsiktig instabilitet i avkastning, priser och inkomster, 2) tendenser till på längre sikt lägre faktorersättningar än i andra sektorer, orsakade av trögheten i resursanpassningen, samt 3) småbruksfrågan, har orsakat sådana svårigheter för näringen att jordbrukarna enskilt eller kollektivt ej förmått bemästra dem. Statsmakterna har därför i praktiskt taget alla västerländska industriländer sedan 1930-talet på olika sätt ingripit i prisbildningen på jordbruksprodukter. Dessa statliga åtgärder brukar sammanfattas i benämningen prispolitik. Som vi nämnde i kapitel II uppfattades svårigheterna för jordbruket i industriländerna under 1930-talet som en kortsiktig kris, orsakad av i första hand bristande köpkraft för jordbruksprodukter genom de inkomstverkningar depressionen fick för" andra befolkningsgrupper. Åtgärderna på 1930-talet, inte minst i Sverige (jfr kap. XII), inriktades också på att stabilisera jordbruksprisnivån och öka köpkraften hos andra befolkningsgrupper. Mot slutet äv 1930-talet började det dock stå klart att den ekonomiska tillväxten medförde ett långsiktigt strukturanpassningsproblem för jordbruket i industriländerna, som ej kunde lösas med samma medel som tillgreps för att dämpa kortsiktiga pris- och inkomstvariationer. På grund av livsmedelsbristen under 1940-talet kom emellertid de långsiktiga anpassningssvårigheterna ej att göra sig gällande i de flesta industriländer förrän i början av 1950-talet. Nätsvårigheterna då ånyo visade sig, tillgrep man därför i stort sett samma prisreglerande åtgärder som brukats under 1930T

talet. Men de prispolitiska ingreppen under efterkrigsåren fick successivt alltmer ett annat syfte än enbart kortsiktig pris- och inkomststabilisering. Målet för prispohtiken blev i allt högre grad att höja prisnivån för att förbättra både det genomsnittliga inkomstläget i jordbruket och inkomstnivån för mindre jordbrukäre. Denna glidning i den prispolitiska målsättningen är ett karakteristiskt drag för prispolitiken i de flesta västerländska industriländer under perioden efter 1950. Genom produktivitetsstegringar i förening med för långsam utflyttning av re. surser till andra näringar har jordbruksproduktionen i många av dessa länder ökat så starkt att överskott uppkommit, som fått dumpas på den internationella marknaden. Exportförluster i förening med för liten resursutflyttning från jordbruket har därför i många länder med- * fört att syftet med de prisstödjande åtgärderna — en inkomstförbättring till jordbruket — endast i begränsad omfattning kunnat uppnås. Strävan att enbart genom prishöjningar förbättra både det allmänna inkomstläget i jordbruket och i vissa fall även inkomsterna för mindre jordbrukare har visat sig ha en inneboende tendens att motverka sitt eget syfte. Orsakerna härtill är, som vi nämnt i kapitel II, att man genom en alltför hög prisnivå kan motverka den resurskrympning i jordbruket, som är nödvändig för att produktionen ej skall växa snabbare än en i många fall stagnerande efterfrågan. Först under senare år har man i de västerländska industriländerna mer medvetet börjat inrikta sig på åtgärder, som på längre sikt underlättar resurskfympningen; i första hand en viss strukturrationalisering samt olika sysselsättnmgsskapande och rörlighetsbefrämjande åtgärder för arbetskraften. Att dessa sistnämnda åtgärder först under senare år börjat sättas in torde i flera

319 länder ha berott på att man ej haft tillräckliga möjligheter att sysselsätta från jordbruket frigjord arbetskraft. Bristande kunskaper om det långsiktiga anpassningsproblemets orsaker i förening med politiska faktorer har också haft betydelse. ' ! • De prisreglerande åtgärder som infördes i Sverige i början av 1930-talet hade i första hand till syfte att stabilisera priserna på jordbruksprodukter för att komma över verkningarna av den internationella köpkraftskrisen. Åtgärderna förutsattes komma att bli av kortvarig natur och endast bestå tills krisen hade övervunnits. Mot slutet av 1930-talet började det dock stå klart att prisreglerande åtgärder skulle komma att erfordras även på längre sikt, trots att köpkraftskrisen vid denna tid närmast hade övervunnits. Från olika håll framfördes då också farhågor för att ett permanentande av prisregleringarna på längre sikt kunde komma att störa prisbildningens normala funktioner, att styra resursfördelningen, produktionen och inkomstfördelningen. Dessa synpunkter framhölls i direktiven till 1938 års jordbruksutredning men fick ej samma tyngd i direktiven till 1942 års jordbrukskommitté. Tre mål har dominerat den.jordbrukspolitiska utvecklingen, i Sverige sedan 19A7, nämligen inkomstmålet, rationaliserings (effektivitets) målet samt produktionsmålet, med tyngdpunkt på inkomstmålet. En viss skillnad förelåg därvid mellan 1942 års jordbrukskommitté och rikdagsbeslutet 1947, såtillvida att 1942 års jordbrukskommitté tillmätte effektivitetsmålet större tyngd än vad fallet blev i riksdagsbeslutet (jfr kap. XII)\ 1942 års jordbrukskommitté tog effektivitetsmålet till utgångspunkt för sin diskussion. Effektivitetsmålet — det ekonomiska kriteriet —- innebär att samhällets ekonomiska resurser är så fördelade, att en ytterligare höjning* av bruttonatio-

nalprodukten ej ä r möjlig genom omfördelningar av produktionsfaktorer mellan olika sektorer eller inom en sektor mellan företag inom denna sektor. Denna utgångspunkt motiverade enligt kommittén en betydande produktionskrymphing i jordbruket på längre sikt, eftersom det förväntades att den internationella prisnivån på jordbruksprodukter, sedan världshandeln normaliserats, ånyo skulle komma att falla ner mot 1930talets låga nivå. Beredskapsskälet motiverade emellertid en större produktion än vad som ur rent samhällsekonomiska synpunkter var befogad. Men inom den ram som en produktion avpassad efter beredskapsskälet angav kunde ändå effektivitetskriteriet tillämpas, nämligen på så sätt att den erforderliga produktionen skulle frambringas till lägsta möjliga kostnader. Med dåtida teknik ansågs detta kunna ske på de s.k. normjordbruken (20—30 ha åker). Ur effektivitetssynpunkt skulle konsekvensen av detta ha varit att prisstödet avvägdes efter förhållandena vid normjordbruken och omformulerades i takt med den tekniska utvecklingen, medan i-ationaliseringsåtgärder av skilda slag insattes för att medverka till en omfördelning av re-surserna i jordbruket med sikte på att skapa företag av normjordbrukens storlek. Främst ur inkomstsynpunkt ansåg emellertid kommittén en sådan linje ej möjlig att då genomföra* eftersom normjordbruken då utgjorde en mycket liten del av hela antalet jordbruk. Kommittén föreslog därför att prisstödet skulle avvägas så a t t d e s. k. basjordbrukén (10— 20 ha) erhöll full lönsamhet. Även antalet jordbruk i basjordbrukens storlek var litet i förhållande till hela antalet jordbruk. Detta avsteg från rationalitetskravet mot en viss social inriktning av prispolitiken var kommittén medveten om men ansåg att effektivitetsförlusten ej skulle bli så stor. På längre sikt före-

320 slog man dock att prisavvägningen skulle ske efter förhållandena vid normjordbruken. Principiellt hade kommittén uttalat att prisstödet borde avvägas så, att det å ena sidan ej blev högre än att 1) önskad produktionsvolym uppnåddes och 2) takten i rationaliseringen i jordbruket ej bromsades och å andra sidan 3) gav önskad inkomstnivå åt jordbruksbefolkningen. Kommittén var inte främmande för de konflikter som måste uppstå när man med ett medel, prisavvägningen, i huvudsak sökte uppnå tre mål — inkomstlikställighet, en viss produktionsvolym och en fortsatt effektivisering — som krävde både resursutflyttning från jordbruket och effektivisering inom jordbruket. Å ena sidan framhölls att, om prisstödet främst avvägdes för att nå ett högt satt inkomstmål, kunde produktionsvolymen bli för hög — inte minst genom fortsatt produktion på mindre jordbruk — och effektiviseringstakten i jordbruket för långsam. En för hög produktionsvolym kunde ge upphov till överskott, som kunde bli pristryckande och därigenom urholka inkomstmålsättningen. En i förhållande till beredskapskravet för stor produktion skulle vidare kunna leda till onödigt höga livsmedelskostnader för konsumenterna och bli samhällsekonomiskt olönsam genom att för mycket resurser kvarhölls i jordbruket, vilka kunde få en ekonomiskt bättre användning i annan produktion. Vidare kunde strukturrationaliseringen bromsas genom att företagarna på de mindre jordbruken ej skulle bli villiga att släppa till sin mark, bl.a. på grund av förväntningar om stigande jordvärden genom att förbättrad lönsamhet kapitaliserades i ökade fastighetspriser. Å andra sidan ansågs ett för lågt avvägt prisstöd kunna leda till ett av sociala skäl ej godtagbart inkomstläge i jordbruket och även få ne-

gativa verkningar på effektiviseringstakten genom att avskräcka för nya investeringar. För att mildra och delvis kringgå verkningarna av denna konflikt mellan å ena sidan prisstödet och å andra sidan produktionsutveckling och effektivisering — som har utgjort och fortfarande utgör dilemmat i de flesta industriländernas prispolitik på jordbruksområdet — föreslog kommittén att samhället, genom administrativa och ekonomiska insatser, skulle stödja och påskynda rationaliseringen i jordbruket och därigenom även kunna hålla tillbaka tendenser till överskottsproduktion. Därigenom kunde prispolitiken i första hand utnyttjas som medel för att förverkliga inkomstmålet. Rationaliseringsstödet skulle således tjäna som drivkraft på effektiviseringsutvecklingen, men åtgärderna skulle ske på frivillighetens väg i samförstånd med jordbrukarna. Man kan vidare säga att kommittén undgick en tillspetsning av målkonflikt terna på så sätt att målen ej så tydligt preciserades utan var rätt ungefärliga både i fråga om storlek och den tid inom vilken de skulle förverkligas. Om emellertid den ovan redovisade målkonflikten skulle bli aktuell i framtiden, dvs. att det för inkomstmålet nödvändiga prisstödet skulle få till effekt att produktionsvolymen bleve för stor och rationaliseringen för långsam, borde man enligt kommittén i första hand ej sänka prisstödet utan i stället påskynda rationaliseringen genom ökade statliga insatser. En ökad rationalisering skulle i sin tur påverka produktionsutvecklingen. Vidare skulle priserna på import foder få tjänstgöra som regulator på animalieproduktionen. Om emellertid dessa åtgärder ej bleve tillräckliga, utan överskott uppstode som måste exporteras, skulle jordbrukarna själva få bära kostnaderna för eventuella exportförluster.

321 Sädana förluster måste givetvis återverka på de produktpriser som jordbrukarna skulle få. Det väsentligt nya i kommitténs konstruktion var att man åtminstone delvis uppfattade jordbrukets anpassningssvårigheter såsom ett långsiktigt strukturproblem som en del i den pågående strukturomvandlingen i samhällsekonomin, men att man samtidigt ej ville driva fram rationaliseringen på traditionellt sätt genom en prispolitik, som kunde äventyra inkomstmålsättningen, utan i stället valde att söka genomföra den på andra vägar. Kommittén tog även upp frågan om man med prispolitiska medel skulle åstadkomma en inkomstfördelning inom jordbruket till förmån för de mindre jordbruken. Med den förordade avvägningen av prisstödet efter lönsamhetsläget vid basjordbruken ansågs ett stort antal mindre jordbruk ej komma att uppnå rimlig inkomststandard även med den inkomstkomplettering, som de kunde erhålla från förvärvskällor utanför jordbruket. Ur social synpunkt ansåg kommittén det befogat att brukarna på dessa mindre jordbruk, för det fall de ej kunde få annan sysselsättning eller deras företag ej kunde utbyggas till större enheter, genom det allmännas försorg bereddes möjlighet att uppnå en någorlunda skälig levnadsstandard. Det av sociala skäl motiverade småbruksstödet borde dock ej utgå genom ett särskilt, högre prisstöd än vad som ansågs erforderligt för basjordbruken. Särskilda pristillägg för försålda produkter liksom även bidrag i form av förbättringsåtgärder på brukningsdelarna eller rabatter vid inköp av jordbruksförnödenheter ansåg kommittén skulle fördröja rationaliseringen och stimulera till en ej önskvärd produktionsökning. Dessutom hade dessa mindre jordbrukare i regel så liten produktion till avsalu, att 21

det knappast var möjligt att ge dem önskvärd inkomstförstärkning genom extra pristillägg på försålda produkter. Av dessa skäl ansåg kommittén att bidragen skulle ges som rena kontantbidrag oberoende av produktionens storlek och inriktning. Bidragen skulle utgå under en viss inkomstgräns och endast till de dåvarande brukarna. De resonemang som 1942 års kommitté förde kring prispolitikens syften och prisstödets avvägning har här skildrats rätt utförligt, emedan de rätt väl belyser de målkonflikter, som kan uppstå om man söker uppnå alltför många mål med prispolitiken. Besluten 1947 i vad avser prispolitiken liksom de preciseringar som skedde 1956 och 1959 har redovisats i kapitel XII. Som framhållits där gjordes i riksdagsbeslutet 1947 vissa principiella avsteg från kommitténs utgångspunkter och förslag. Inkomstmålsättningens realiserande sattes således som centralt jordbrukspolitiskt mål. Vidare beslöts att småbruksstödet skulle utgå i form av särskilda pristillägg för mjölk och även genom en subventionering av produktionskostnaderna. Preciseringen av inkomstmålet tillkom i samband med 3-årsavtalet 1956. Från 1947 fram till 1959 fullföljdes principen att prisavvägning och strukturrationalisering skulle ta sikte på samma storleksgrupp inom jordbruket. Efter 1959 har strukturrationaliseringen inriktats mot större enheter än normjordbruk, medan prisavvägningen skett efter lönsamhetsförhållandena vid basoch normjordbruk. Den ursprungliga principen från 1942 års jordbrukskommitté, att prisnivån skulle avvägas efter lönsamhetsförhållandena vid rationella jordbruk — varvid kraven på rationalitet efter hand skulle ökas — har således fått släppas. Det mindre avsteg från denna princip, som gjordes redan 1947,

322 har därmed ökat betydligt. Den prispolitiska målsättningen har successivt fått ett alltmer markerat socialt syfte. Som emellertid framgår av det följande har det praktiska resultatet av prisavvägningen under senare år troligen ej avvikit i någon större utsträckning från vad fallet skulle ha blivit, om prisavvägningen skett efter förhållandena vid större rationella jordbruk.

4. Prispolitikens

verkningar

Som framgått av resonemanget i föregående avsnitt i detta kapitel har prispolitiken sedan 1947 väsentligen utnyttjats för att nå den åsyftade inkomstmålsättningen. Men av redogörelsen har också framgått de verkningar på övriga jordbrukspolitiska mål —• effektivitetsoch produktionsmål — som prissättningen har haft. Detta är närmast en självklarhet, eftersom priserna i den normala marknadsmekanismen används för att styra produktion, resursfördelning och inkomster. Hela konstruktionen i 1947 års jordbrukspolitiska program var också utformad just med tanke på de effekter en prissättning, inriktad på speciellt inkomstmålet, kunde få på de andra jordbrukspolitiska målen och de målkonflikter som kunde följa härav. Den förda prispolitikens verkningar i fråga om inkomst-, effektivitets- och produktionsutveckling är emellertid ej möjlig att kvantitativt fastställa, emedan prispolitiken verkat i samspel med en rad andra faktorer, i första hand den allmänna teknisk-ekonomiska utvecklingen, sysselsättningsläget m.m. Man får därför i stort sett inskränka sig till att söka ange några fall då prispolitikens inflytande på utvecklingen av inkomster, rationaliseringstakt och produktionsvolym är klart märkbart.

A. Prispolitiken och inkomstutvccklingen i jordbruket Både den allmänna inkomstutvecklingen i jordbruket och inkomstfördelningen mellan producenter i olika geografiska områden och storleksgrupper påverkas av prisavvägningen. Den allmänna prisnivån verkar i första hand på den genomsnittliga inkomstutvecklingen, medan prisavvägningen mellan olika produkter har starkt inflytande på inkomsterna för producenter i olika regioner och storleksgrupper. Regionala eller storleksdifferentierade pristillägg har också främst den senare effekten. a) Den allmänna inkomstutvecklingen i jordbruket under efterkrigsåren har ingående redovisats och analyserats i kapitel XIII, varför vi här endast sammanfattningsvis vill peka på vissa konsekvenser av den förda prispolitiken. Den genomsnittliga prisutvecklingen för jordbruksprodukter och prisutvecklingen för olika produkter har också tidigare redovisats i kapitel XIII. Som framgår av detta kapitel steg under efterkrigsåren fram till i stort sett 1955 den genomsnittliga prisnivån på jordbruksprodukter snabbare än prisnivån på andra varor och tjänster. Under denna tid användes totalkalkylen (jfr kap. XII) som prisavvägningsinstrument. Den inkomstklyfta, som tidigare ansetts föreligga mellan basjordbruken och jämförelsegruppen industriarbetare, beräknades också enligt använd definition (arbetsinkomsterna för basjordbruken resp. industriarbetare) vara i stort sett utjämnad i början av 1950-talet. Efter 1955 har den genomsnittliga realprisutvecklingen för jordbruksprodukter varit svagt sjunkande. Under denna tid har också (se kap. XIII) inkomstutvecklingen i jordbruket varit mindre fördelaktig än före denna tidpunkt. Inkomstmålsättningen har, såsom den definierats i 3och 6-årsavtalen, ej heller kunnat för-

323 verkligas under denna period. Ökningen av inkomstklyftan har dock givetvis ej bara orsakats av produktprisutvecklingen under nämnda period utan beror också på en rad andra faktorer, som har att göra med bl.a. det använda inkomstmåttets konstruktion, indexreglernas utlösning, stigande ränteanspråk samt en svagare nettoproduktivitetsutveckling i jordbruket (jfr kap. IX). Den redovisade ökningen av inkomstklyftan återspeglar dock ej hela utvecklingen av förhållandet mellan jordbrukarnas och industriarbetarnas totala inkomster (jfr kap. XIII). Detta sammanhänger med inkomstmåttets konstruktion. Brukarens arbetsinkomst — som framkommer som restpost sedan alla kostnader inkl. ersättning till i jordbruket arbetande familjemedlemmar dragits av — är ett ur företagsekonomisk synpunkt godtagbart inkomstmått, men ger ej en helt viktig bild av inkomstläget för större delen av jordbruket, som i huvudsak består av mindre familjeföretag där den i inkomstjämförelserna som kostnad avdragna ersättningen till familjemedlemmarna ändå utgör en del av familjens samlade inkomster. Jämför man sålunda, utan anspråk på full förräntning av kapitalet i jordbruket, de inkomster som står till förfogande för jordbrukarfamiljens gemensamma konsumtion med familjeinkomsten i jämförelsegruppen blir skillnaderna, som visats i kapitel XIII, väsentligt mindre. Sammanfattningsvis kan sålunda sägas att den förda prispolitiken, i förening med andra påverkande faktorer, ej har resulterat i att inkomstmålet så som det definierats kunnat nås. Detta konstaterande innebär dock givetvis ej att det betydande prisstöd som lämnats inte skulle ha haft stort inflytande på den inkomststandard, som ändock kunnat uppehållas i jordbruket under en för näringen besvärlig anpassningsperiod. Vid bedömningen av den redovisade inkomstut-

vecklingen bör också ihågkommas att i varje fall en betydande del av basjordbruken och under senare år även i viss utsträckning normjordbruken ej längre kan betecknas som rationella jordbruksföretag. Detta förhållande har också sedan 1959 tagit sig uttryck i en ändrad målsättning för strukturrationaliseringen. De större rationellare jordbruken torde under huvuddelen av efterkrigsperioden i stort sett ha fått företagsekonomisk lönsamhet, även om förväntningen på fastighetskapitalet varit låg. Den låga förräntningen på fastigheterna har dock delvis kompenserats genom att prisstegringen på jordbruksfastigheter varit större än penningvärdeförsämringen. Den fram till 1959 deklarerade målsättningen för prispolitiken — inkomstlikställighet för basjordbruk — hade, om den helt uppfyllts, genom att innebörden i begreppet rationella jordbruk alltmer kommit att avlägsna sig från basjordbruken, kommit att innebära att prisavvägningen fått ett markerat socialt syfte och ej tagit sikte på rationella jordbruksföretag så som i princip avsågs 1947. Utan att uttala oss om, huruvida det skulle ha varit möjligt eller ej att genomföra de ytterligare prishöjningar, som skulle ha erfordrats för att nå inkomstmålsättningen såsom den definierats, vill vi peka på vissa faktorer som begränsat dessa möjligheter, i första hand konsumenternas motstånd mot att gå med på ytterligare prisökningar på livsmedel samt riskerna för en ökning av överskotten på vissa jordbruksprodukter. Det kan konstateras att producentprisökningen efter 1955 varit mindre stark än före denna tidpunkt. Likvisst har den prisökning som ändå ägt rum efter 1955 krävt betydande höjningar av gränsskyddet (tabell XIV: 5), som gjort alternativet ökad import av jordbruksprodukter mer lockande och därmed motståndet mot en ytterligare prisstegring starkare. Det bör också erinras om att när det

324 första gången 1962 konstaterades att själva prissättningssystemets konstruktion bidrog till inkomsteftersläpningen, erhöll jordbruket viss kompensation härför. Riskerna för förluster vid stigande exportöverskott har vidare ökat under senare år, dels på grund av den internationella prisutvecklingen och dels genom den handelspolitiska utvecklingen i Västeuropa. Produktionsvolymen för vissa produkter har haft sådan storlek att det knappast funnits någon marginal för ytterligare ökningar utan att dessa fått avsättas till mycket låga priser. b) Inkomstfördelningen inom jordbruket påverkas i varje fall på kort sikt av avvägningen av prisrelationerna mellan olika produkter samt förekomsten av områdes- eller storleksmässigt differentierade pristillägg eller statliga bidrag. Prisrelationerna mellan olika produkter förordades av 1952 års jordbruksprisutredning bli avvägda genom tilllämpning av principen om ett likformigt gränsskydd. Skyddet skulle baseras på den långsiktiga prisutvecklingen på världsmarknaden. Fördelen med en sådan avvägning är att produktionen inriktas så, att de s.k. komparativa fördelarna bäst kan tillvaratas. Ett likformigt gränsskydd har emellertid av flera orsaker ej varit möjligt att effektuera i den faktiska avvägningen av prisrelationerna i 3- och 6-årsavtalen. Det har sålunda varit svårt att konstatera om prisvariationerna på världsmarknaden varit tillfälliga eller uttryck för en mer långsiktig trend. Marknadsläget samt hänsyn till inkomstutvecklingen för olika producentgrupper har i realiteten kommit att spela den största rollen för de beslut som fattats i fråga om prisrelationerna. I stort sett har gränsskyddet, som framgår av tabell XIV: 5, under 3- och 6-årsavtalen varit högre för vegetabilier än för animalier. Ur inkomstfördelningssynpunkt innebär

detta ett gynnande av de producenter som främst är inriktade på vegetabilieproduktion och de regioner där vegetabilieproduktionen är koncentrerad. För att få en ungefärlig uppfattning om vad detta innebär ur inkomstsynpunkt har vi beräknat hur det utgående gränsskyddet påverkat bruttointäkterna till producenter i olika storleksgrupper och geografiska regioner. Beräkningarna har gjorts för åren 1960 och 1961 och vissa överslagskalkyler även för 1956 och 1964—65. Utgångsmaterial rörande volymer m.m. har hämtats från den jordbruksekonomiska undersökningen (JEU). Resultaten får tolkas med viss försiktighet, dels på grund av att urvalet av gårdar i JEU ej är representativt, dels genom att gränsskyddet för olika produkter varierar mellan olika år och dels genom osäkerheten i många beräkningar. Beräkningsresultaten visar bl.a., att gränsskyddets effekt uttryckt i procent av samtliga intäkter var genomgående lägre vid mindre jordbruk och lägre i skogsbygderna än i slättbygderna. Den förstnämnda effekten beror dels på att de större jordbruken har relativt större vegetabilieproduktion för avsalu än de mindre, som främst är inriktade på animalieproduktion, dels på att vegetabilierna också haft högre gränsskydd. Att gränsskyddet i slättbygderna också b e t j der mer för bruttointäkten än i skogsbygderna beror givetvis på att den vegetabiliska produktion som går till avsalu främst är koncentrerad till slättbygderna. Om man sätter gränsskyddets effekt i relation till samtliga intäkter (skogsprodukter, biinkomster m.m.), blir de ovan angivna effekterna förstärkta. Inkomster från skog och andra förvärvskällor har ju större betydelse för mindre jordbrukare och jordbrukare i skogsbygderna. Överslagsmässiga beräkningar visar att

325 nämnda effekter på bruttointäkterna av prisrelationernas avvägning blir mer markerade om man istället utgår från gränsskyddet under 1964 och 1965. Om sålunda det högre gränsskyddet för vegetabilier kan sägas ha gynnat större jordbruk och jordbruk i slättbygderna, har de statliga pristilläggen på mjölk — allmänt mjölkpristillägg, extra mjölkpristillägg och leveranstilllägg — haft en motsatt effekt. I övre Norrland är dessa bidrag av storleksordningen 20—25 % av avräkningspriset på mjölk främst på grund av det extra mjölkpristillägget. I de sydsvenska slättbygderna är motsvarande tal 6—8 %. Om man sätter de erhållna pristilläggen i relation till brukarens samlade arbetsinkomst (material: JEU) finner man, att dessa tillägg i genomsnitt för åren 1960 och 1961 för brukare i övre Norrland i storleksklasserna 5—20 ha utgjorde ca 20 % av arbetsinkomsten. I Götalands södra slättbygder motsvarade tillläggen i samma storleksgrupper 6—7 % av den beräknade arbetsinkomsten under nämnda år. Bidragens betydelse ur inkomstsynpunkt har emellertid sjunkit under i stort sett den senaste 10-årsperioden frånsett vissa delar av norra Norrland, där det extra mjölkpristillägget utgår med högsta belopp. Det allmänna mjölkpristillägget har sålunda varit oförändrat sedan 1953 och leveranstilläggets högsta bidragsbelopp har bara ökat från 300 kr 1952, då det infördes, till för närvarande 400 kr. Det extra mjölkpristillägget har stigit från högst ca 7 öre/kg mjölk år 1959 till för närvarande högst ca 10 öre/kg. B. Prispolitikcn och rffektivitetsutvecklingen Som förut nämnts har effektivitetsmålet — det ekonomiska kriteriet — två aspekter ur jordbrukspolitisk synpunkt. Den första berör resursfördelningen mellan

jordbruket och det övriga näringslivet, den andra resursfördelningen inom jordbruket. Beträffande resursfördelningen mellan jordbruk och övriga sektorer var läget redan 1947 det att ett renodlat tillämpande av det ekonomiska kriteriet skulle ha krävt en mycket betydande resursöverflyttning från jordbruk till övriga sektorer och en kraftig nedskärning av produktionsvolymen. Beredskapsaspekten krävde emellertid en större produktionsvolym än vad som ur rent ekonomiska synpunkter var motiverat. Denna avvägning har gällt alltsedan 1947. Ur prispolitisk synpunkt blir frågan då, om den förda prispolitiken haft effekter som tenderat att hålla produktionsvolymen på för hög nivå och motverkat resursutflyttningen. I fråga om effektivitetskriteriets tilllämpning inom jordbrukssektorn blir den relevanta frågan, om den produktion som erfordrats frambringats till lägsta kostnader, dvs. att kombinationen av produktionsfaktorer varit ekonomiskt optimal i jordbruket. Som framgått av kapitel II är resursfördelningen mellan jordbruket och det övriga samhället av större betydelse ur samhällsekonomisk synpunkt än resursfördelningen inom jordbruket genom att de överflyttningsvinster, som kan erhållas genom friställandet av arbetskraft från jordbruket, har så stor inverkan på expansionstakten i andra näringar. Men en ekonomisk, optimal resursanvändning inom jordbruket har givetvis också betydelse, kanske främst genom att den måste innebära utbyte av arbetskraft mot andra produktionsfaktorer. Av kapitel IX har framgått att resurskombinationen i jordbruket ej är optimal; marginalproduktiviteten för arbetskraft i jordbruket är lägre än för andra produktionsfaktorer, särskilt mark och djurkapital. Detta förhållande ställer

326 särskilt företagsstrukturen i jordbruket i centrum ur effektivitetssynpunkt. Produktions- och effektivitetsutvecklingen inom jordbruket har ingående redovisats i flera av de föregående kapitlen, särskilt beträffande arbetskrafts-, struktur- och produktivitetsförhållandena. Dessa förhållanden förutsätts därför kända för den efterföljande framställningen. a) Vad först beträffar frågan huruvida resursfördelningen mellan jordbruket och det övriga näringslivet är ekonomiskt optimal eller ej har det material som redovisats i kapitlen II och IX klart visat att så ej är fallet. Betydande brister i fördelningen av resurserna existerar och har funnits sedan lång tid tillbaka. Orsaken härtill är främst trögheten i resursanpassningen. Vore rörligheten tillräcklig, skulle produktionsfaktorerna snabbt anpassa sig till de områden där de erhölle den högsta avkastningen. Relevant sett ur den förda jordbrukspolitiken är emellertid ej kostnaderna för den totala felfördelningen av resurser utan endast kostnaderna för de resurser, som tas i anspråk för en produktion utöver vad som erfordras för att uppnå beredskapsmålet. Ställer effektivitetskriteriet krav på en lägre produktionsvolym än vad beredskapsmålet gör, får de samhällsekonomiska kostnaderna för de ytterligare resurser som krävs i jordbruket för att nå beredskapsmålet betraktas som en försvarskostnad. Två frågor är aktuella i dessa sammanhang. 1. Har produktionsvolymen under efterkrigsåren varit större i jordbruket än vad som erfordrats ur beredskapsS3rnpunkt? 2. Om så varit fallet, har då den förda prispolitiken medverkat härtill? Svaret på den första frågan blir delvis beroende på om man utgår från produktionsmålsättningens formulering

1947 eller från en bedömning av vad som i dagens läge är önskvärt ur beredskapssynpunkt. Detta framgår tydligt av vår framställning i kapitel VIII. Som inledningsvis också framhållits i detta kapitel var beredskapsmålsättningen ej klart definierad i 1947 års program, men av de uttalanden som då gjordes torde kunna sägas att volymen i början och mitten av 1950-talet tydligt överskred vad som 1947 ansågs erforderligt ur beredskapssynpunkt. Den stagnation i produktionen, som inträffat under senare år, har i förening med folkökningen lett till en självförsörjningsgrad, som inte ligger långt från de ungefärliga gränser, som uppdrogs 1947. Ser man å andra sidan på frågan från dagens bedömningsgrund blir svaret, som framgått i kapitel VIII, att produktionsvolymen är för stor ur beredskapssynpunkt. Frän vad som tidigare redovisats är det dä också klart att en samhällsekonomisk förlust föreligger utöver själva »försvarskostnaden». Storleken av den samhällsekonomiska förlust, som tydligt föreligger om man utgår från dagens bedömningsgrund och även kan sägas ha förelegat under en stor del av efterkrigsären sett från 1947 års utgångspunkt, har delvis berörts i kapitel VIII. Till denna frågeställning återkommer vi i delen B av vårt huvudbetänkande. Vad beträffar den andra frågan, nämligen om den förda prispolitiken bidragit till en för stor produktion, kan följande anföras. Prissättningen pä jordbruksprodukter påverkar resursutflyttning och rationaliseringstakt i jordbruket i tre avseenden. 1. Prisnivåns allmänna höjd påverkar lönsamheten för de i jordbruket befintliga företagstyperna. 2. Prisrelationerna mellan olika jordbruksprodukter bestämmer vilka

327 produktionsgrenar som är lönsamma och därmed vilka företagsformer, inriktade på dessa grenar, som blir lönsamma. 3. Prisernas stabilitet i tiden påverkar planeringsmöjligheterna för jordbruket och därmed möjligheterna till specialisering. I vilken utsträckning lönsamheten får verkningar i fråga om resursanvändning, företagsformer och antalet företag beror på rörligheten hos företagens produktionsfaktorer. En låg lönsamhet eller en försämring av lönsamheten behöver därför inte ge omedelbart utslag i form av arbetskraftsutflyttning och nedläggning av olönsamma företag utan kan i stället resultera i lägre ersättning till de insatta produktionsfaktorerna t.ex. i form av lägre inkomster för arbetskraften. Förutsättningen för ett nära samband mellan prisutvecklingen på jordbruksprodukter samt resursutflyttning från och rationaliseringstakt i jordbruket är således en hög rörlighet hos produktionsfaktorerna. I vilken grad sådan rörlighet kan föreligga beror av en rad förhållanden, bl.a. alternativvärdet för produktionsfaktorernas användning i annan produktion, utrymmet för överflyttning av faktorerna till annan användning, kunskaper och intresse för en sådan överflyttning samt förekomsten av institutionella spärrar såsom näringslagstiftning och kreditmarknadsförhållanden. Då det gäller faktorrörlighetens betydelse för sambandet mellan prisnivå och rationaliseringstakt, är det inte endast den totala rörligheten utan även faktorernas inbördes rörlighetsgrad som är av intresse. Under den tidsperiod som här behandlas, nämligen tiden efter andra världskriget, kan man räkna med att t.ex. sådana industriproducerade varor som handelsgödsel och maskiner haft ett obegränsat elastiskt utbud. Pri-

set på desamma har huvudsakligen bestämts av tillverkningskostnaderna och inte efter deras värde för användning i jordbruksföretagen. För arbetskraften har rått en mer begränsad rörlighet, trots den omfattande avflyttning som skett från jordbruket. Arbetskraftens alternativvärde, dvs. de löner och inkomster som den kunnat erhålla i andra näringar, har därför legat högre än de ersättningar som kunnat erhållas vid insats i jordbruket. Denna begränsade rörlighet har medfört en långsammare substituering av arbetskraft med andra produktionsfaktorer än vad som skulle varit fallet om arbetskraften varit rörligare och ersättningen till de i jordbruket verksamma lika hög som alternativvärdet. Den minst rörliga produktionsfaktorn kan marken sägas ha varit. Denna ringa rörlighet borde i och för sig lett till ett allmänt lågt värde på marken. Detta förhållande har dock endast förelegat för vissa marginella marker och där fått till uttryck att de blivit lönande att skogsplantera. Samtidigt har bl.a. på grund av det relativa överskott på arbetskraft, som uppkommit vid ersättning av densamma med maskiner och andra industriella produktionsmedel, förekommit stor efterfrågan på mark på många håll med åtföljande konkurrens mellan jordbruksföretagen om tillskottsmark, vilket medverkat till värdestegringar på mark som är lämpad för jordbruksdrift. Rörligheten hos produktionsfaktorerna kan också variera mellan olika företagsformer. Särskilt gäller detta arbetskraften, där t.ex. företagaren är väsentligt mer bunden vid sitt företag än de anställda. Andra skillnader i rörligheten kan betingas av likviditetsförhållanden som avgör hur snabbt ett företag kan tvingas att upphöra vid en minskad marginal mellan inkomster och utgifter.

328 Eftersom arbetskraftens rörlighet är av central betydelse för i vilken grad priserna kan påverka resursutflyttning och rationaliseringstakt, skall därmed sammanhängande problem upptas till en närmare diskussion i det följande. Inkomstklyftan som rationaliseringsinstrument. Eftersom förutsättningen för att arbetskraften skall stanna kvar i jordbruket på lång sikt bör vara att den i denna näring kan erhålla lika god inkomst som inom andra näringar, borde en stor inkomstklyfta leda till en motsvarande kraftig överflyttning av arbetskraft från jordbruket till andra näringar till dess att så litet arbetskraft är kvar i jordbruket att ersättningen till densamma vid en given prisnivå eller vid en given minsta produktionsvolym stiger till alternativvärdet. Så länge en inkomstskillnad består, skulle den sålunda fungera som ett rationaliseringsinstrument. Om man nämligen förutsätter att övriga kostnader i jordbruket inte påverkas av prisnivån på jordbruksprodukterna, skulle förändringar i prisnivån direkt påverka arbetsersättningens storlek. Till denna arbetsersättning kan då för brukare som äger jordbruksfastighet även prisstegringen på mark inräknas. Den fungerar som ett slags kapitaliserad arbetsersättning för markägarna vid deras avgång som jordbrukare. På grund av arbetskraftens fördelning på olika tjänsteställningar inom jordbruksföretaget, kan man tala om åtminstone fyra slag av inkomstklyftor, vilka samtliga haft sinsemellan något olikartade förlopp under efterkrigsåren. För den anställda, lejda arbetskraften i jordbruket har i stort sett gällt att den nominellt haft lägre löner än arbetskraften inom industrin. Hur stor skillnaden varit räknad i reallön är svårare att uttala sig om. Denna arbetskraft h a r också flyttat i mycket omfattande utsträckning från jordbruket. I genomsnitt under pe-

rioden har flyttningstakten varit av storleksordningen 10 % per år. Utflyttningen av lejd arbetskraft har emellertid ej enbart varit en följd av löneskillnader jämfört med andra arbetargrupper. Den är också i stor utsträckning ett resultat av rationaliseringssträvandena inom jordbruket. Det har varit tekniskt möjligt och ekonomiskt lönsamt att byta ut arbetskraft mot maskiner. För den andra gruppen av anställd personal, som arbetat i egenskap av familjemedlemmar, har arbetsersättningen i stor utsträckning utgått in natura, varför ersättningens storlek är svårmätbar. Det är dock troligt att den varit lägre än för den anställda arbetskraften. Trots detta och trots att de medhjälpande familjemedlemmarna i genomsnitt är betydligt yngre än den anställda arbetskraften, har likväl inte avgången varit relativt sett större än för den anställda arbetskraften. En förklaring härtill kan vara den större känslomässiga bindning som familjemedlemmarna h a r haft till företaget. Arrehdatorerna skiljer sig från de självägande företagarna främst däri att de har en årlig arrendeutgift för disposition av mark och byggnader, medan markägarna, som själva håller fastighetskapitalet för sina företag, i princip får vidkännas räntekostnaderna, vilka vanligen motiveras av ränteutgifter men också på sikt kan göra kapitalvinster av fastighetsinnehavet. I stora delar av landet har de markägande jordbrukarna också skog, vilket i viss mån också tryggar arbetstillfällen för dem. Antalet självständiga arrendejordbruk har minskat snabbare än övriga jordbruk. Detta kan till en del bero på att arrendatorerna haft en kraftigare försämring av sin ekonomiska situation än ägarna. I andra fall har orsaken varit att jordägare, bl.a. med hänsyn till arrendeintäkternas storlek och risken att behöva kosta på större

329 investeringar i arrendeenheter, funnit det ekonomiskt fördelaktigt att ta arrendegårdar under eget bruk eller att sammanslå dem med andra arrendegårdar. Tidigare har såväl i utländska som svenska undersökningar* visats att utflyttningstakten från jordbruket visar ett starkt samband med antalet sysselsättningstillfällen utanför jordbruket i kombination med att inkomstskillnader överhuvudtaget förekommer. Exempelvis var under depressionsåren på 1930talet löneklyftan mycket stor, men trots detta skedde en viss återflyttning av arbetskraft till jordbruket på grund av arbetslösheten i andra näringar. Å andra sidan ökade avflyttningstakten från jordbruket mycket kraftigt under slutet av 1940-talet, trots att löneklyftan då minskades och inkomstklyftan för basjordbruket var nära eliminerad. Man måste emellertid hålla i minnet att utflyttningen — i varje fall för brukarna — främst skett från jordbruk med betydligt sämre lönsamhet än genomsnittet. Vi har låtit undersöka, om nyssnämnda samband förelegat för senare år. De resultat som framkommit av denna undersökning visar att så är fallet, särskilt för anställd arbetskraft och familjemedlemmar. För kategorin brukare var dock sambandet ej så tydligt. Man kunde därav dra den slutsatsen att så länge prisnivån på jordbruksprodukter inte var högre än att ersättningen till arbetskraften blev lägre än i andra näringar och sålunda press till arbetskraftsinskränkning och strukturrationalisering förelåg, takten i utflyttningen av i varje fall anställd arbetskraft och familjemedlemmar helt skulle bestämmas av tillgången på sysselsättningsmöjligheter och rörligheten på arbetsmarknaden. Utflyttningen kan emellertid ligga på olika nivåer beroende på inkomst- och

lönsamhetsläget i jordbruket. En genom lägre priser orsakad sämre lönsamhet kan öka utflyttningen, men ändå kommer det ovan nämnda sambandet mellan utflyttningstakt och sysselsättningsläge ej att förändras. För brukarna är tydligen även andra faktorer av betydelse för utflyttningstakten än enbart en föreliggande inkomstskillnad. Detta konstaterande är viktigt, eftersom utflyttningen i framtiden i högre grad än hittills kommer att beröra brukargruppen. Inkomst förväntningarnas verkningar. Det kan synas förvånande att trots den mycket gynnsamma arbetsmarknadssituationen under större delen av 1950talet och trots att relativt stora löneoch inkomstskillnader förelegat avflyttningen och nedläggningen av jordbruk inte blivit ännu större. Tydligen underskattas lätt de reella hindren för arbetskraftens överflyttning. Särskilt vad gäller den s.k. inkomstklyftan avser dock iakttagelserna efterhandsbedömningar. Det är emellertid tänkbart att det inte i och för sig är de faktiska förhållandena som varit avgörande för handlandet utan de förväntningar man haft beträffande framtiden i jordbruket respektive i andra näringar. För särskilt brukarnas del bör t.ex. målsättningen om inkomstlikställighet för basjordbruket ha skapat förväntningar att det skulle vara möjligt att erhålla en gynnsam eller åtminstone en dräglig framtid genom att fortsätta driften som jordbrukare. Svårigheterna att erhålla bostad vid övergång till verksamhet inom stadsnäringarna samt överhuvudtaget anpassningssvårigheter vid övergång till annan verksamhet, såsom bundenhet vid invand miljö e t c , torde ha haft en väsentlig betydelse. Sannolikt har förväntningar av nyssnämnda slag även bidragit 4 Utförda på uppdrag av 1942 års jordbrukskommitté.

330 till att hålla kvar familjemedlemmar i jordbruken med förhoppning om att de i framtiden skulle kunna överta dessa. Den under 1960-talets första hälft starkt accentuerade utflyttningstakten och företagsnedläggningen kan vara ett resultat av en tilltagande pessimism om de framtida ekonomiska möjligheterna. Den förändring i realprisutvecklingen på jordbruksprodukter, som skedde i mitten på 1950-talet och som måste ha varit märkbar ur lönsamhetssynpunkt, bör givetvis förr eller senare få konsekvenser för utflyttning och nedläggning. I slutet av 1940-talet och början av 1950-talet torde ovissheten huruvida den högkonjunktur som pågick skulle bestå ha medfört att man undvek att sälja sina jordbruk. Möjligheten att återgå till jordbruksarbete, om konjunkturen inte skulle bli bestående, innebar en sysselsättningstrygghet. I den då aktuella ekonomiska diskussionen framhölls ofta också risken för att den gynnsamma konjunkturen skulle slå om i ett depressionstillstånd minst lika allvarligt som 1930talets. När sedan den expansiva konjunkturen fortsatte, ersattes trygghetsbehovet i stället av förväntningar om realvärdestegring. Vid en tre- till femprocentig årlig penningvärdesförsämring innebalen markvärdesstegring, som är åtminstone lika snabb som stegringen i den allmänna prisnivån, ett betydelsefullt sätt att bevara en förmögenhets realvärde. Som framgår av figur XIV: 2 har prisstegringen på jordbruksfastigheter 1950—63 varit ännu större än penningvärdesförsämringen mätt med konsumentprisindex och likaså större än prisökningen på jordbruksprodukter. Till en del har tydligen prisökningarna på jordbruksprodukter kapitaliserats i stigande fastighetspriser, men inflationen och förväntningar om fortsatt realvärdesteg-

ring — inte minst för mark som kan användas till andra ändamål än jordbruk — måste också ha haft stor betydelse. Den starka efterfrågan på marginellt lönsam tillskottsmark i vissa jordbruksbygder bör också tas med i bilden. Effekter av storleksdifferentierad prispolitik. Under den tid totalkalkylen användes som prisavvägningsinstrument, dvs. fram till 1956, diskuterades ofta möjligheten att lägga prishöjningar som krävdes för att täcka kostnadsstegringarna företrädesvis på sådana produkter som framställs vid de mindre jordbruken. En central plats i diskussionen intog därvid mjölkpriset, som dessutom tjänstgjorde som ledkropp för en del speciella stödåtgärder för småbruket. Eftersom dessa motiv i en del uppgörelser t.o.m. klart uttalades, skulle man därav kunna dra den slutsatsen, att denna politik fört till ett ensidigt gynnande av småbruken, vilket därmed också verkat hämmande på strukturrationaliseringen. Emellertid förutsätter en sådan politik relativt gynnsamma marknadsförhållanden. Ett första villkor är att det råder underskott på ifrågavarande produkter eller relativt sett mindre överskott än på de produkter som framställs vid de större jordbruken. Endast i dessa lägen kan man tänkas föra en prispolitik som leder till väsentligt andra prisrelationer mellan de olika produkterna än de som råder på världsmarknaden. I viss mån kan man säga att denna möjlighet förelåg strax efter andra världskrigets slut. Exempelvis utnyttjades då de prispolitiska möjligheterna att minska storbruksprodukternas lönsamhet, särskilt brödsädsproduktionens, i förhållande till småbruksprodukternas, dvs. animaliernas, i en sådan grad att därav följande stegrad efterfrågan på fodersäd för framställning av animalier-

331 na medförde en situation, där priserna på fodersäd vid vissa tillfällen översteg priserna på brödsäd. Den starka prisuppgång på världsmarknaden som Koreakrisen skapade ledde emellertid till att man sökte utnyttja den gynnsamma prissituationen beträffande vegetabilier och då särskilt brödsäd för att tillgodose jordbrukets behov av ökade inkomster, medan samtidigt priset på mjölk på grund av rådande överskottsläge, måste hällas tillbaka. Den fortsatta prisutvecklingen under 1950-talet och 1960-talets första år har inneburit en viss återgång till en mindre prisspänning mellan vegetabilier och animalier. Detta kan ändock inte sägas ha speciellt gynnat småbruksprodukternas priser. Parallellt med den relativa prisförsämringen på vegetabilier, som försiggått trots att vegetabilieprodukterna under den senaste 1 O-årsperioden haft högre gränsskydd än animalier, ökade nämligen möjligheterna till rationaliseringsvinster i vegetabilieproduktionen genom att stordriftsfördelar tillkommit. På animaliesidan har, i varje fall inom mjölkproduktionen, liknande stordriftsfördelar ej tillkommit. Vidare avfördes genom de principiella riktlinjer som infördes i det nya prissystemet från 1956 den uttalade politiken att genom prisändringar ensidigt gynna småbruken. En bidragande orsak till att småbrukens produkter inte marknadsmässigt gynnats är den större tröghet, som småbruket visat i fråga om anpassningen av produktionens storlek och inriktning. Medan man för de typiska storbruksprodukterna kunnat observera en ganska stor rörlighet i planeringen, t.ex. i form av växlingar mellan brödsäd, oljeväxter, fläsk och på senare tid även ungnötsuppfödning, vilka växlingar anpassats efter rådande pris- och marknadsläge, har i småbruket framför allt skett trendmässiga förskjutningar sam-

manhängande med strukturomvandlingen. Sålunda har i fråga om mjölkproduktionen rått ett konstant överskott, vilket ibland kommit till uttryck i form av s.k. smörkriser. Detta har givetvis verkat återhållande på strävandena att höja mjölkpriserna. Den speciella småbrukspolitikens verkningar. Vid sidan om prisstöd i form av gränsskydd har jordbruket under perioden efter 1947 erhållit statliga tillägg och bidrag, som per år uppgått till mellan 200 och 300 milj. kr (tab. XIV: 3 och XIV: 9). Dessa bidrag har utgått på sådant sätt att de särskilt gynnat småbrukarna. De viktigaste bidragen har utgått till mjölk, dels allmänna tillägg, dels speciella tillägg för vissa delar av landet eller för vissa kvantiteter, s.k. leveranstillägg. Vidare har till småbruket utgått kontanta arealbidrag. Då mjölkproduktionen i hög grad är koncentrerad till mindre jordbruk och denna koncentration ökat under efterkrigsperioden, kan såväl de allmänna som speciella mjölkbidragen sägas innebära ett stöd till småbruket. Bidragen har tillsammans, som vi redovisat förut i detta kapitel, varit av en sådan storleksordning att de betytt en inkomstförstärkning (arbetsinkomst) för småbrukare i södra—mellersta Sverige på inemot 1 0 % och för jordbrukare i norra Sverige, framför allt i de nordligaste delarna, på ca 20 %, i vissa fall ända upp till 30 %. Om därtill läggs kontantbidragen, är det uppenbart att den sammanlagda inkomstförbättringen kan ha varit ganska betydande och därför också bör ha verkat rationaliseringshämmande. Särskilt gäller detta i sådana fall där företagaren med hänsyn till sin ålder kunnat söka sig andra inkomstmöjligheter. Emellertid är det inte, som tidigare berörts, sådana statiska jämförelser i fråga om inkomstläge som främst är avgörande

332 för valet av framtida sysselsättning utan i stället utvecklingsmöjligheterna och förväntningarna. Det kan då konstateras att de nämnda bidragen, med undantag för det extra mjölkpristillägget, nominellt sett varit tämligen oförändrade under den refererade perioden. Det betyder för det första att penningvärdets fall urholkat realvärdet av dessa subventioner. För det andra torde i jämförelse med de starka lönestegringar som förekommit under perioden i andra näringar subventionerna ha tillmätts ett allt mindre värde i övervägandena om val av sysselsättning. För det tredje tillkommer att under vissa delar av perioden en del av bidragen inte kunnat erhållas av nytillträdande brukare. Eftersom de relativa inkomstförstärkningarna varit störst i Norrland, är utvecklingen i nämnda avseenden för detta område av särskilt intresse för bedömningen av bidragens effekt. En jämförelse av mjölkprisets utveckling, inkl. subventioner, med utvecklingen för inkomst från skogsbruk ger till resultat att en väsentligt gynnsammare inkomstutveckling har förelegat för skogssidan än för mjölksidan. Ur rationaliseringssynpunkt karakteriseras ju också Norrland inte endast av en accelererande takt i nedläggningen av brukningsenheterna utan även i än högre grad av en övergång till kreaturslös drift vid de små enheterna. Detta innebär att trots att man bor kvar vid enheterna och trots att man kunnat få subventionerna, om man fortsatt med mjölkproduktionen, man ändå funnit det mer lönsamt att lägga ner denna och koncentrera arbetsinsatserna på skogsarbete eller annan sysselsättning. En betydelsefull bidragande orsak härtill torde ha varit en låg effektivitet i mjölkproduktionen, som medfört att stigande arbetskostnader slagit ut snabbare i försämrad lönsamhet i Norrland än i andra delar av Sverige,

där man mer sökt motverka den laga lönsamheten genom rationalisering av olika slag, framför allt genom ökad mjölkproduktion per ko. Sammanfattningsvis torde sålunda kunna hävdas att småbruksstödet, i synnerhet i början av 1950-talet, innebar en relativt omfattande inkomstförstärkning, framför allt i de norra delarna av landet. Men detta stöd har efter hand urholkats genom att det inte anpassats till penningvärdets förändringar och til! löneutvecklingen i andra näringar, varför dess rationaliseringshämmande effekt successivt bör ha minskat. Beträffande det stöd som utgår för att sänka produktionskostnaderna hänvisas till kapitel XV. b) Beträffande prispolitikens verkningar på effektivitetsutvecklingen inom jordbruket ger de i kapitel IX redovisade resultaten tydliga anvisningar. Prispolitikens möjligheter att positivt kunna påverka rationaliseringen har där också berörts. I första hand har där pekats på att resurskombinationen ofta är snedvriden, vilket bl.a. marginalproduktiviteten för olika produktionsfaktorer visar. För mycket arbetskraft är t.ex. kombinerad med för litet mark. Detta ställer särskilt strukturrationaliseringen i blickpunkten. Även om andra jordbrukspolitiska medel har större effekt på strukturutvecklingen än prispolitiken, finns dock ett samband i form av kapitaliseringseffekter av prisstödet på fastighetsvärdena. De starkt stigande fastighetspriserna (figur XIV: 2) har utan tvekan haft en återhållande effekt på strukturrationaliseringen genom att man hållit kvar fastigheter som realvärdeplaceringar. I h u r hög grad prisstödet genom kapitalisering påverkat denna utveckling är ej möjligt att kvantitativt uttala sig om. Andra faktorer har också påverkat prisutvecklingen på jordbruksfastigheter såsom inflationen, förväntningar om fort-

333 Figur XIV: 2. Prisutvecklingen för jordbruksfastigheter 1950—63 jämförd med utvecklingen för producent- och konsumentprisindex 1950=100

Index l) Fastighetspris

. j

2) Producentprisindex 3) Konsumentprisindex • ••"

2 '

• 160

^r

'

.'' / /

'

£s s>?

o

st*

^"^^

^JZ--^

"S^"^

>^

S ^s^

L£ 120

. 100 / 1950 51

•

•

>

62 L_>

63 Källa: Statistiska centralbyråns lagfartsstatistik

satt realvärdestegring, markens användning för tätortsbebyggelse och vägar e t c , institutionella hinder vid försäljning av jordbruksfastigheter m.m. Förhållandena skiftar också mellan olika delar av landet. Det får därför räcka med att påpeka att kapitaliseringseffekter från prisstödet utgör en faktor som har betydelse för strukturrationaliseringen. Den andra väsentliga effekten från prispolitiken på effektiviseringstakten inom jordbruket berör säkerheten i produktionsplaneringen. Säkerheten påverkas dels av stabiliteten i den allmänna prisnivån och kanske i ännu högre grad av stabiliteten i prisrelationerna, dels av

det biologiska beroendet (skördeutfallet). Variationer i dessa faktorer påverkar jordbrukarnas inkomster. 5 Riskerna för likviditetskriser orsakade av nämnda variationer ökar med stigande företagsstorlek och ökad specialisering, dels genom att insatserna av främmande kapital ökar, dels genom att företagarnas egen ersättning utgör en allt mindre del av totalintäkten. Genom att vissa investeringar i jordbruket har lång

5 Avkastnings- och prisvariationernas storlek har för Sveriges del belysts i utredningen: Det svenska jordbrukets effektiviseringsvägar (SOU 1963:66).

334 teknisk varaktighet, blir dessa investeringar dessutom känsliga för långsiktiga förändringar i prisnivå och prisrelationer på jordbruksprodukter. Åtgärder som begränsar dessa årliga pris- och intäktsvariationer kan vidtas både av den enskilde brukaren och kollektivt genom exempelvis jordbrukskooperationen eller samhället. Men sättet att angripa problemen enskilt eller kollektivt blir ofta rätt olika och får skilda verkningar på produktionskostnader och effektivitetsutveckling. För den enskilde jordbrukaren framstår — förutom vissa driftstekniska åtgärder — möjligheterna att göra produktionsapparaten mer flexibel och sprida produktionen på flera produktionsgrenar oftast som de enda utvägarna att minska effekten av avkastnings- och prisvariationerna. Gjorda undersökningar i bl.a. USA visar tydligt, att dylika åtgärder i regel är kostnadsökande och verkar hämmande på effektivitetsutvecklingen. De motverkar att driftsformerna anpassas efter rådande tekniska förutsättningar för specialisering och stordrift. Detta innebär att man vid minskade risker för dessa variationer antingen kunde erhålla större produktion med samma resursmängd eller oförändrad produktion med minskade resurser. Undersökningarna visar också tydligt att vid alltför stor osäkerhet i fråga om framtida prisvariationer hålls utbytet av arbetskraft mot kapital tillbaka. Härigenom fördyras produktionen av jordbruksprodukter och dessutom fördröjs frigörandet av arbetskraft från jordbruket till andra sektorer. De utvägar som står den enskilde jordbrukaren till buds för att möta prisoch inkomstvariationer kan sålunda leda till resultat, som ur samhällsekonomisk synpunkt ej är önskvärda. Här har således förelegat ett direkt intresse ur samhällssynpunkt att kollektivt söka finna

lösningar som dämpar nämnda pris- och inkomstvariationer; utvägar som ur totalekonomisk synvinkel blir billigare och på lång sikt befrämjar effektivitetsutvecklingen bättre än de åtgärder som de enskilda brukarna kan tvingas vidta. Även kollektiva insatser för att dämpa pris- och inkomstvariationerna måste emellertid få olika uppläggning beroende pa variationernas typ och orsak. Inkomstverkningarna av en allvarlig skördenedsättning för en enskild jordbrukare eller en mindre grupp av jordbrukare kan således för dessa brukare ej avhjälpas genom en generell prishöjning för ifrågavarande produkt (-er), enär prishöjningen i så fall måste vara mycket stor och då också oförtjänt kommer de brukare till godo som ej haft några skördeskador. Medlet i sådana situationer måste vara någon form av skördeskadeskydd, som ger ersättning ' åt de brukare som verkligen drabbats. Den form av skördeskadereglering som i Sverige tillämpades fram till 1961 för variationer i jordbrukets totalinkomster orsakade av skördeskador — den s.k. 4 %-regeln — uppfyllde ej nyssnämnda villkor. Det differentierade skördeskadeskydd som infördes 1961 (se kap. XII) är däremot i princip ett katastrofskydd för den enskilde jordbrukaren. För jordbrukssektorn i sin helhet kan de kollektiva insatserna ha till uppgift att både ge en kortsiktig inkomsttrygghet och möjligheter till fortsatt effektivisering genom stabil prisnivå och stabila prisrelationer. Pris- och inkomststabilisering var för övrigt prispolitikens första mål när prisregleringar infördes under 1930-talet i de flesta industriländer. I den svenska prispolitiken har prisstabiliseringsmålet framhållits i olika sammanhang, särskilt under 1930-talet och av 1952 års jordbruksprisutredning. I praktiken har emellertid hänsynen till detta mål varierat beroende på att andra

335 faktorer fått tillmätas större betydelse vid prisavvägningen. Den s.k. vårprissättningen, sona existerade under totalkalkylens tid, hade närmast betydelse genom att öka producenternas benägenhet för kortsiktiga produktionsomläggningar, men den hade mindre betydelse för den mer långsiktiga produktionsplaneringen. Mittprissystemet i 3- och 6-årsavtalen har ur denna synpunkt inte heller gett önskad stabilitet, då ovissheten om utvecklingen av världsmarknadspriserna varit närmast fullständig. Mer systematiska försök att bedöma den långsiktiga prisutvecklingen till ledning för planeringen har knappast heller varit möjliga. Önskemålet att hålla stabila priser och prisrelationer även under så korta perioder som produktionsperiodernas längd, för att möjliggöra mer meningsfulla produktionsomläggningar, kan emellertid komma i konflikt med ett annat mål, nämligen att med kortsiktiga förändringar i prisrelationerna anpassa produktionen till marknadsläget. För Sveriges del har denna konflikt under 3- och 6-årsavtalen blivit mycket tydlig

genom att produktionen varit så stor, att man varit tvingad till mycket kortsiktiga prisförändringar för att klara marknadsbalansen. Vad gäller stabilitetsförhållandena för olika produktpriser kan konstateras att priset på mjölk varit mest stabilt. Men samtidigt har det varit för lågt för att ge en tillfredsställande lönsamhet, varför stabiliteten i förening med den låga prisnivån närmast verkat produktionssänkande. Denna stabilitet borde då ha förstärkt rationaliseringstaken i och för sig, men eftersom övriga producentpriser har varit väsentligt mer instabila och sålunda jämförelserelationerna ovissa, är det inte säkert att stabiliteten i mjölkpriset verkat på sådant sätt. I den allmänna diskussionen har stabiliteten i mjölkpriset tvärtom tagits till intäkt för att mjölkproduktionen ger en visserligen låg men dock säker inkomst. Sammanfattningsvis kan den prispolitik som förts efter 1947 ej sägas ha skapat sådan stabilitet i framtidsförväntningarna att specialiseringen, som är en väsentlig rationaliseringsväg, främjats.

K A P I T E L XV

Erfarenheter av rationaliseringspolitiken 1

1. Inledande

översikt

I kapitel XII har utförligt redogjorts för huvuddragen i den hittillsvarande jordbrukspolitiken, dess mål och medel. Rationaliseringspolitikens ändamål har sedan 1948 varit att inom viss gränser göra lantbruksföretagen tekniskt och ekonomiskt rationella. Begränsningarna i denna politik har varit betingade av hänsyn till samhällsutvecklingen på landsbygden. Enligt den i 1947 års riksdagsbeslut använda terminologin skilde man mellan yttre rationalisering, inre rationalisering och driftsrationalisering. I den yttre rationaliseringen inbegreps åtgärder för bildande av med hänsyn till storlek, arrondering och ägosammansättning lämpliga brukningsenheter. Den inre rationaliseringen omfattade mera permanenta förbättringsåtgärder i fråga om jord och ekonomibyggnader på till storlek och gränser givna brukningsenheter. Med driftsrationalisering förstods övriga åtgärder för förbättring av driftsförhållandena och det ekonomiska utbytet av jordbruket på till storlek och gränser givna brukningsenheter. Rationaliseringsarbetet utgör i princip en jordbrukets egen verksamhet, till vilken statsmakterna lämnar sitt biträde genom tekniskt och ekonomiskt stöd, lagstiftningsåtgärder samt medverkan i planering och utvecklingsarbete. Målsättningens huvudlinjer har i allt väsentligt varit oförändrade under efter-

krigstiden. Dess detaljer har emellertid stegvis undergått betydande justeringar. Medlen i rationaliseringspolitiken har också allmänt uttryckt varit desamma. De har emellertid på samma sätt som målsättningen stegvis förändrats. De rationaliseringspolitiska medlen har handhafts av flera organ; hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelser, lantbruksnämnder och lantmäteriorganisationen.

2. Den yttre rationaliseringen och skogsbruket

i jord-

A. Inledning Strukturutvecklingen i det svenska lantbruket under senare decennier har behandlats i kapitel IV. (Jfr även i detta kapitel anförd litteratur.) Den yttre rationaliseringen, särskilt storleksrationaliseringen, h a r två sidor. Dels innebär den, att antalet ofullständiga, inte rationella enheter minskar, dels innebär den att antalet rationella enheter ökar. Statistiken ger inte klara besked om hur denna minskning respektive ökning försiggår vid sidan av varandra men den ger dock en uppfattning om dimensionen. Antalet bortfallande enheter har varit betydligt 1 I motsats till vad som gäller flertalet övriga i betänkandet behandlade ämnesområden har inom jordbruksutredningen inte utförts och av utredningen publicerats några specialundersökningar belysande rationaliseringsverksamheten. Av denna anledning har det ansetts befogat med en förhållandevis rik dokumentering i detta kapitel.

337 Tabell XV: 1. Under medverkan av lantbruksnämnderna brukningsenheter 1955—64

storleksrationaliserade

Medelareal, ha per brukning senhet År

Södra och mellersta Sveriges slättbygder

Åker

Antal

Skog

Före

Efter

Före

Efter

1955/56 1 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964

1171 825 822 981 960 1086 1260 1359 1568

17,1 15,9 17,8 21,5 19,5 21,7 25,6 25,8 28,1

22,3 21,0 23,6 28,5 25,9 29,2 33,3 35,0 36,1

16 16 17 30 22 21 30 32 28

20 21 23 37 27 27 37 39 35

1955/56 1 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964

891 796 695 754 865 953 965 963 1014

9,3 10,4 10,6 11,2 13,2 11,6 13,3 14,0 15,5

12,7 13,8 14,8 15,4 17,7 16,1 18,4 19,5 20,7

33 41 49 39 57 53 49 59 72

44 53 62 53 71 69 63 76 89

Norra Sverige

1955/56 1 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964

858 659 643 782 793 758 816 830 751

6,5 6,5 6,6 6,5 7,2 7,2 7,8 7,7 8,5

9,2 9,5 9,3 9,5 10,0 10,0 11,0 11,0 12,1

55 50 53 49 69 58 68 72 69

76 70 75 72 92 84 101 102 100

Hela riket

1955/56 1 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964

2920 2280 2160 2517 2618 2797 3041 3152 3333

11,6 11,3 12,2 13,8 13,7 14,3 16,9 17,5 19,8

15,5 15,2 16,5 18,7 18,4 19,5 22,6 23,8 26,0

32 35 38 39 48 42 46 51 51

44 46 51 52 61 57 62 67 66

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder

1 Avser 1.7.1955—31.12.1956. Källa: Lantbruksnämndernas verksamhet. större än antalet nyuppbyggda enheter. Saneringen av företagsbeståndet h a r främst kommit att ske genom en utsortering av svaga element, inte i samma utsträckning genom uppbyggande av nya, 22

livskraftiga enheter. En inte obetydlig övei'föring av markresurser från upphörande till bestående enheter har dock ägt rum såsom redovisats i kapitel IV. Effekten av de medel, som insatts i

338 Tabell XV: 2. Storleksrationaliserade olika

brukningsenheter ärendegrupper

1957—64 fördelade

på

År

Totalantal

Försäljning av mark från nämnden

Finansieringsstöd utan samband med annan åtgärd

Förhandling på nämndens initiativ

Jordbrukarnas initiativ, nämnderna endast beviljat tillstånd

Nämnden förhindrat annan köpare

1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964

2280 2160 2517 2618 2 797 3041 3152 3333

531 520 679 795 827 991 1041 1233

264 182 269 294 289 459 437 444

371 326 368 346 363 319 317 219

1081 1112 1164 1137 1272 1227 1334 1384

33 20 37 46 46 45 23 53

Källa: Lantbruksnämndernas verksamhet.

den yttre rationaliseringen, kan endast delvis utläsas i lantbruksstyrelsens och lantmäteristyrelsens statistik. Uppgifter finns om frekvensen av vissa insatser som finansieringsstöd, statlig inköps- och försäljningsverksamhet, förvärvsprövningar enligt jordförvärvslagen, lantmäteriförrättningar m.m. Jordbruksräkningarna ger vissa upplysningar om arrendeförhållandena. Däremot kan naturligtvis resultaten av upplysningsverksamheten inte utläsas. B. Förvärv av tillskotts jord Lantbruksstyrelsens statistik (tabell XV: 1) visar de fall, då storleksrationalisering skett genom förvärv under någon medverkan av lantbruksnämnderna. I denna statistik ingår således inte alla släktköp och liknande överlåtelser. Genomsnittsarealen åker för brukningsenheterna efter rationalisering (i de fall lantbruksnämnderna medverkat) h a r under perioden 1955—64 stigit från 22 till 36 ha i de syd- och mellansvenska slättbygderna, från 13 till 21 ha i samma områdes skogs- och dalbygder samt från 9 till 12 ha i norra Sverige. I de sistnämnda bygderna har dessutom skogs-

marken ökats från 44 till 89 resp. 76 till 100 ha. Dessa förskjutningar beror både på en ökad storlek hos de ursprungliga fastigheterna och på en ökning av arealtillskotten. Sålunda har de rationaliserade fastigheterna i de syd- och mellansvenska slättbygderna redan från början varit av basjordbruksstorlek och under senare år t.o.m. av normjordbruksstorlek. Ändringarna 1959 i målsättningen för den yttre rationaliseringen kan i tabellen spåras särskilt i statistiken för södra och mellersta Sveriges slättbygder. Den studerade tidsperioden torde emellertid vara för kort för att de kraftiga förändringarna i riktlinjerna 1959 skall ha hunnit komma till fullt uttryck. I tabell XV: 2 belyses hur den yttre rationalisering, som redovisats i tabell XV: 1, varit fördelad på olika grupper av ärenden. C. Utökning genom arrende Jordbrukarnas strävan att anpassa sina företag har som tidigare framhållits i stor omfattning gått via arrenden. Antalet biandbruk h a r sålunda enligt

339 jordbruksräkningarna ökats med ca 16 000 under tiden 1956—61. Fastän den tillarrenderade arealen ökats med drygt 100 000 ha, var dock medelarealen per brukningsenhet för biandbruken i det närmaste densamma 1961 som 1956. Detsamma gäller medelarealen arrenderad mark per brukningsenhet. Ökningen av antalet och arealen av tillskottsarrenden, dvs. av antalet biandbruk, torde som väsentliga orsaker ha kapitalmarknadens struktur och spekulationer i realvärdeutvecklingen. Fastighetsbildningsbestämmelserna i jorddelningslagen, som reser hinder mot att skilja jord och skog, kan också tänkas ha bidragit till att markägarna, när de inte fått sälja enbart åkerjorden, arrenderat ut den. Den förutvarande jordförvärvslagen bidrog sannolikt också till att arrenden i en del fall tillkommit. Den som äger jord kan vara ovillig att sälja, om han räknar med att inte få köpa annan mark i stället. Utvecklingen av arrendeförhållandena tyder på att målsättningen för den yttre rationaliseringen, trots upprepade revisioner, inte varit fullt tidsenlig. Det förefaller sannolikt, att en del av dessa arrenden skulle ha ersatts med förvärv, om lagstiftningen medgett detta och om ekonomiskt stöd kunnat lämnas till sådana förvärv. Arrendeinstitutet har delvis kommit att accepteras som instrument för yttre rationalisering och finansieringen av tillskottsmarken har underlättats genom möjligheterna att erhålla driftslån till utökade företag. D. Yttre rationaliseringsmedel hos lantbruksnämnderna Planering, översiktlig eller regionalplanering samt individualplanering, infördes 1948 som medel i lantbruksnämndernas verksamhet. Departementschefen 22*

anförde i propositionen till 1947 års riksdag härom följande: »Med hänsyn till den vikt det ur det allmännas synpunkt har att utvecklingen inom jordbruksnäringen går i den riktning, som bäst överensstämmer med alla samhällets intressen, är det dock samtidigt nödvändigt, att en planering på detta område kommer till stånd under medverkan från det allmännas sida samt att det allmänna följer och leder utvecklingen på området.» Redan vid 1948 års riksdag — sålunda innan planeringsverksamheten igångsatts — fattades emellertid beslut att den skulle modifieras och skäras ner. Den översiktliga planeringen begränsades därigenom till typstudium i ett antal små typområden, omfattande endast ungefär 3 % av socknarna i riket. Erfarenheterna på samhällsplaneringens område var på 1940-talet och långt in på 1950-talet överhuvudtaget förhållandevis obetydliga, särskilt beträffande den översiktliga planeringen. Jordbruksplaneringen fick därför och på grund av de små resurserna en långsam start och först i slutet av 1950-talet kom länsvis utförda, realistiska och användbara planer med prognoser på jord- och skogsbrukets område, utmynnande i regionalt anpassade riktlinjer för insatserna för strukturanpassningen. Den översiktliga jordbruksplaneringen växte fram parallellt med motsvarande verksamhet inom andra sektorer i samhället och utfördes i samverkan med arbetsmarknadsorganisationen och utfördes i regel som ett led i sådana länsutredningar, som under länsstyrelsens ledning genomfördes med inriktning på samhällsutvecklingen i länet. Därvid har samarbetet med arbetsmarknadsorganisationen alltmer byggts ut. Sådan översiktlig planering för hela län, avseende jord- och skogsbrukets strukturanpassning, har numera (1965)

340 Figur XV: 1 a. Lantbruksnämndernas

l 1951

l i 1953 1954

l 1955

köp och försäljning

i 1956

sammanställts för 15 län och är under arbete i flertalet övriga län. översiktliga inventeringar beträffande markanvändning har i samråd med jordbruksutredningen gjorts för hela riket och utredningar om olika ägarekategoriers innehav av mark har redovisats i en sammanställningskarta för hela landet jämte mer detaljerade kartor för varje län. Lantbruksstyrelsen har 1964 anvisat lantbruksnämnderna en för hela riket likartad uppläggning och metodik beträffande översiktsplaneringen, så att möjlighet öppnats att få fram jämförbara resultat och skapa en relativt riktigt avvägd bild av nuläge och utvecklingslinjer, täckande landet i dess helhet.

i 1957

1 1958

i 1959

av åker 1949—64

1 I960

r 1961

1962 1963 1964

Detta ger underlag för en verksamhetsledning, varigenom målsättningen stegvis kan preciseras och omsättas i mer differentierade riktlinjer för insättning av resurserna för rationaliseringsarbetet i olika delar av landet. Individualplaner av olika omfattning sammanställs till ledning för löpande ärenden m.m. vid lantbruksnämnderna. Planeringsinstitutet torde av 1942 års jordbrukskommitté ha getts en större roll än det i verkligheten — bl.a. på grund av statsmakternas restriktivitet och de till en början bristande erfarenheterna — kommit att spela. Erfarenheterna visar dock att det kan utvecklas till ett värdefullt medel för en samordning

341 Figur XV: 1 b. Lantbrukarnas

köp och försäljning

av skog

1949—64

\a WUUU^]

—i — —

Försåld

0 000^

tOOOO-^

0000^

.0000^

/

0000^

/ -*

.—

/

/

/

/

^ ^ J 9 ^ ^ 0-

som omsluter olika insatser för lantbrukets rationalisering i vidaste bemärkelse och jämväl innefattar anpassningen av lantbruket till samhällsutvecklingen i stort. Den aktiva inköpsverksamheten innebär, att nämnderna köper in jord- och skogsfastigheter för att överlåta dem som förstärkning till lämpliga fastigheter eller för att använda dem för byte, exempelvis för omarrondering i stor skala i skogsmai'k. Inköpsverksamheten har såsom framgår av figur XV: 1 (a och b) fått ökande betydelse. Under åren 1957—64 har sammanlagt ca 35 000 ha jordbruksjord och 165 000

i

1959 I960

ha skogsmark överlåtits för rationaliseringsändamål via denna verksamhet. Under 1964 kunde genom avsevärt ökad medelsanvisning inköpen ökas till ca 12 000 ha åker och 52 000 ha skogsmark. Samma år placerades genom försäljningar eller byten ca 8 000 ha åker och 27 000 ha skogsmark för rationaliseringsändamål. Den aktiva inköpsverksamheten har visat sig vara ett effektivt medel i den yttre rationaliseringen. Jordfonden har hittills (t.o.m. 1965 års riksdag) tillförts ca 167 milj. kr. Finansieringsstödet har likaså ökat mycket under de senaste åren såsom

342 Figur XV: 2. Statligt stöd till yttre rationalisering

1949—64

Milj. kronor 30-

20-

10-

i

i

r

1954 V

>''

i

framgår av figur XV: 2. Efterfrågan på lånegarantier för tillskottsköp har ökat. Värdeutjämningsbidragen för att underlätta strukturrationaliseringen har också fått större omfattning. Det finansiella stödet till den inre rationaliseringen, dvs. investeringar i mark, byggnader och andra fasta anläggningar, har på senare år utformats så, att det fått som en väsentlig uppgift att vara ett hjälpmedel för yttre rationalisering. Enligt 1959 och 1963 års riksdagsbeslut skall det statliga investeringsstödet till rationaliseringen medverka till en sund investeringsverksamhet. En allmän förutsättning för ett statligt finansierings-

^ '

r

1959 I960

stöd är numera, att investeringarna skall bli till bestående nytta och vara räntabla. Den brukningsenhet som erhåller ett stöd måste sålunda ha goda förutsättningar att bestå på lång sikt. Tillämpningen av dessa bestämmelser har visat, att även det inre rationaliseringsstödet kan vara en stimulans till strukturrationaliseringen. Förvärvslagstiftningen har stegvis fått karaktären av rationaliseringsinstrument. Under 1964 var avslagsskälet i 83 % av antalet avslagsfall, att förvärvsobjektet borde användas för rationaliseringsändamål. När det gäller att åstadkomma ändrad

343 markanvändning sker lantbruksorganisationens insatser främst genom företagsekonomisk rådgivning och dessutom i anslutning till framställningar enligt uppsiktlagen. Under 1950-talet var inställningen restriktiv till nedläggning av jordbruk och jordbruksjord. Efter 1955 och 1959 års riksdagsbeslut, ny jordförvärvslag och väsentligt ändrad rationaliseringskungörelse samt efter statsmakternas uttalanden i anslutning härtill, har tolkningen av uppsiktslagen avsevärt förändrats. I alldeles övervägande antalet fall som prövats på senare år har lantbruksnämnderna förklarat, att bestämmelserna i uppsiktslagen inte utgjorde hinder att överföra åker och annan jordbruksjord till skogsmark. Skogsvårdsstyrelserna förmedlar det ekonomiska stödet till skogsplantering på åker. Av utbetalade bidragsbelopp kan härledas, att i mitten av 1950-talet årligen ca 5 000—6 000 ha åker överfördes till skog och att denna areal sedan successivt ökat till ca 18 000 ha 1963. Den till en början försiktiga takten vid överföring av jordbruksjord till skogsmark torde återspegla den grundläggande målsättningen på detta område från 1947. Denna målsättning torde påverkat bedömningen såväl hos allmänheten som hos myndigheterna. Inställningen var, att produktionsunderlaget i jordbruket borde minskas med stor försiktighet. År 1955 skedde en uppmjukning av den äldre, restriktiva synen. Uppsiktslagen förblev dock oförändrad och upplysningsverksamheten inriktades ej särskilt på detta område. År 1959 inträffade en betydelsefull ändring. Statsmakterna rekommenderade intensifierad skogsodling av sämre jordbruksjord, särskilda bidragsmedel avdelades för ändamålet och en aktiv upplysningsverksamhet startades. Först på 1960-talet torde förändringen i grunduppfattning ha nått allmänheten, och härefter har överföringen

tagit större fart. Allmänhetens uppfattning betyder mycket på ett område, där initiativet nära nog helt ligger hos jordägarna själva. Rådgivnings- och upplysningsverksamheten på lantbruksområdet var under 1950-talet i huvudsak inriktad på en anpassning av jordbrukets och skogsbrukets teknik vid enheter med i huvudsak oförändrade mark- och kapitalresurser. I 1960 års statsverksproposition gjordes vissa uttalanden, som initierade en ändring av kursverksamhetens inriktning. Departementschefen uttalade, att lantbruksstyrelsen borde uppdra de huvudsakliga riktlinjerna för dispositionen av de anvisade anslagsmedlen och att därvid det jordbrukspolitiska sambandet mellan driftsrationalisering samt den yttre och inre rationaliseringen skulle beaktas. En ändring av upplysnings- och rådgivningsverksamhetens inriktning är nu på gång. Erfarenheterna härav är ännu svåra att redovisa. Lagen om sambruksföreningar den 30 april 1948 introducerade en nyhet för svenska förhållanden. Vissa försök hade gjorts i Sverige i slutet av första världskriget; erfarenheterna var dock obetydliga. För att minska byggnadskostnaderna och underlätta sammanförandet av många små brukningsenheter till stora företag introducerades föreningsjordbruket. Endast ett fåtal sambruksföreningar har registrerats hos lantbruksstyrelsen. Intresset för sambruksföreningar har varit blygsamt, och lagen om sambruksföreningar har ej haft någon rationaliseringseffekt. Expropriation av tillskottsjord från större jordbruk bedömdes av 1942 års jordbrukskommitté kunna bli ett instrument av betydelse för den yttre rationaliseringen. Endast i ett fåtal fall har emellertid expropriation kommit att tillgripas, i inget fall under de senaste 12 åren. Erfarenheterna har visat, att instrumen-

344 tet är förhållandevis omständligt och kostsamt. Det har inte haft någon direkt betydelse för den yttre rationaliseringen.

lantmäteriförrättning, fördelade sig på olika förrättningsinstitut på följande sätt: Inrösningsjord ha

Avrösningsjord ha

S:a ha

Laga skifte Ägoutbyte Avstyckning

600 800 3 700

29000 16600 32800

29600 17400 36500

Totalt

83 500

E. Yttre rationaliseringsmedel hos lantmäteriet I den yttre rationaliseringen av jord- och skogsbruket spelar också de medel, som fastighetsbildningslagstiftningen tillhandahåller, en betydande roll. Fastigheternas struktur kan påverkas av laga skifte, ägobyte eller avstyckning. Dessa av lantmäteriet handhavda medel bygger — liksom de av lantbruksnämnderna administrerade — på principen om samverkan mellan myndigheter och berörda företagare — markägare. Omfattningen av de arealer, som blivit föremål för ändringar i fastighetsindelningen genom tillämpning av fastighetsbildningslagstiftningen, kan belysas med lantmäteriets årliga statistik. Enligt denna blev under förra hälften av 1950talet omkring 50 000 ha årligen föremål för rationaliseringsåtgärder genom lantmäteriförrättningar medan under senare delen av 1950-talet och fram till 1963 motsvarande areal utgjorde 80 000— 90 000 ha. Variationerna mellan näraliggande år beror på att arbetet med större förrättningar pågår under mer än ett år. Uppgifterna avser summan av all fastighetsbildning genom lantmäteriförrättningar och inrymmer sålunda även alla de förrättningar, som skett för att genomföra köp och markbyten m.m. tillkomna på initiativ av enskilda intressenter eller av lantbruksnämnderna. Däremot inbegrips ej fastighetsrationalisering, som sker i form av byten av hela fastigheter, och ej heller fastighetsbildning genom sammanläggning. För att belysa i vilken omfattning de olika förrättningsinstituten används kan nämnas, att i medeltal under åren 1960—• 63 de arealer, som var föremål för

Med areal som varit föremål för laga skifte avses all mark som ingått i skiftet. Med areal som varit föremål för ägoutbyte avses enbart mark som överflyttats från en fastighet till en annan. Med mark som varit föremål för avstyckning avses den mark som avskilts från fastigheten, den återstående delen av fastigheten ingår sålunda ej i arealredovisningen. En förändring av jord- och skogsbrukets indelning i brukningsenheter har ägt rum under hela efterkrigstiden. Åtskilliga av de fastigheter, som nybildades i början av 1950-talet, har redan visat sig ej motsvara dagens fordringar. Att en jordbruksfastighet ej ständigt kan förbli lämplig för sitt ändamål torde numera uppfattas som en naturlig följd av en föränderlig teknik och ekonomi och ej som en följd av bristande förutseende hos förrättningsmannen. Fastighetsindelningen har visat sig komma att — med nödvändighet på något avstånd — följa den indelning av brukningsenheter som tekniken efter hand efterfrågat. Kravet på fasthet i indelningen har steg för steg kommit att ersättas av lantmäteriets medverkan till en fastighetsindelning, som är anpassningsbar och som utan stor omgång kan revideras i takt med ändrade förutsättningar. Det är numera ofta inte möjligt vid fastighetsregleringarna att tillskapa fastigheter, som är lämpliga förutom beträffande arrondering också i fråga om storlek. Fastighets-

345 regleringarna får därvid i stället delvis det ändamålet att leda till en sådan grundstruktur, som gör att fortsatt utveckling mot större fastigheter och samverkan mellan markägare m.m. blir möjlig. Detta gäller i särskilt hög grad omarrondering i skogsmarken. Åtgärderna på fastighetsbildningens område har dels inneburit en konsolidering av genom andra medel uppnådda resultat och dels löst svåra rationaliseringsfrågor i landets verkliga problembygder. F. Sammanfattning och bedömning Sammanfattningsvis kan sägas, att jordbrukarna och rationaliseringsorganen i stort sett följt den målsättning, som angetts för den yttre rationaliseringen. Denna följsamhet har emellertid varit på gott och ont. Målsättningen har — i medeltal under den studerade efterkrigstiden — varit inriktad på en storleksrationalisering, innebärande i första hand överföring av enheter om 5—10 ha till enheter med 10—30 ha åker. Teknik och ekonomi hade emellertid motiverat en storleksrationalisering innebärande betydligt större enheter. Jordbrukarna har besvärats av den återhållande målsättningen genom att de lockats satsa resurser och ikläda sig ansvar för krediter i förelag som inte kunnat ge en skälig avkastning. Målsättningen torde från början ha inneburit en stimulans för den yttre rationaliseringen. F r å n omkring mitten av 1950-talet torde den däremot delvis ha utgjort ett hinder såväl för lantbruksnämndernas verksamhet som för jordbrukarnas initiativ. Sedan detta uppmärksammats av statsmakterna, skedde betydande ändringar av målsättningen såväl 1959 som 1963. Antalet bortfallande enheter har varit betydligt större än antalet nyuppbyggda, rationella enheter. Den yttre rationaliseringen har haft sin tyngdpunkt i att

svaga element i jordbruksproduktionen, mindre företag och lågt avkastande marker, utsorterats. En ström av arbetskraft har kommit att gå från jordbruket till industrin m.fl. näringar. Den jordpolitiska målsättningen och de insatta medlen för dess realiserande har betytt mycket för utvecklingen. Omvandlingen av näringslivet i sin helhet, och då särskilt den ökande industrialiseringen, har dock betytt ännu mycket mer för utvecklingen under efterkrigstiden. Den allmänna omfördelningen av samhällets resurser i fråga om arbetskraft och kapital har dominerat också jordbrukets strukturomvandling på ett sätt som knappast kunde förutses av 1942 års jordbrukskommitté eller av statsmakterna vid 1947 och 1948 års beslut om den framtida jordbrukspolitiken. De grundläggande tankegångarna inom 1942 års jordbrukskommitté, nämligen att den från jordbruket frigjorda arbetskraften i allt väsentligt borde bindas i andra lantbruksnäringar, torde ha hindrat framväxandet i tillräckligt snabb takt av stöd för den »bortrationaliserade» arbetskraften. Det sociala stödet till jordbruksnäringen har bestått i hjälp för kvarblivande i jordbruket, ej i hjälp till omställning från jordbruk till annan verksamhet. Då den yttre rationaliseringen främst bestått i ett bortfall av många orationella enheter har också ett starkt behov funnits av stöd för omflyttning och omskolning av de personer, som varit knutna till dessa enheter. Först under de senaste åren, efter 1963, har någon verksamhet inom denna viktiga sektor förekommit. Den största bristen i rationaliseringsverksamheten synes sålunda ha varit en lämpligt utformad rörelsestimulans åt jordbrukare. Sedan 1959 har dock AMS insatt medel för överflyttning av lantarbetare. Däremot har medel för överflyttning av företagare saknats.

346 3. Den inre i jordbruket

rationaliseringen

A. Inledning Lån och bidrag till inre rationalisering i jordbruket förekom även före lantbruksnämndernas tillkomst 1948. Hushållningssällskapen förmedlade nyodlingsoch betesförbättringslån, lån och bidrag för täckdikning och gödselvård, bidrag för förstärkning av ofullständiga jordbruk i form av stöd till nyodling, stenröjning, jordkörning, betesförbättring, avloppsförbättring och även vissa andra anläggningar. Endast egendomar med mindre än 20 ha åker kunde i allmänhet komma ifråga. Vidare lämnade egnahemsorganisationen jordbrukslån, skogslån och premielån för inre rationaliseringsåtgärder m.m. Lantbruksstyrelsen lämnade lån ur statens avdikningslånefond och ur statens bevattningslånefond liksom bidrag för avdikning och bevattning från andra fonder. Detta system av lån och bidrag genom hushållningssällskap, egnahemsnämnder och lantbruksstyrelse inordnades den 1 juli 1948 i ett samlat system, genom vilket det i huvudsak uppdrogs åt lantbruksnämnderna att förmedla statens ekonomiska stöd till jordbrukets inre rationalisering. Enligt 1947 års beslut skulle huvudsyftet med den inre rationaliseringen vara att effektivisera och förbilliga produktionen. En förutsättning för stöd skulle i allmänhet vara, att åtgärden jordbruksekonomiskt sett kunde bedömas lönsam även utan subvention. Stödet skulle lämnas i form av statsbidrag och lånegaranti. Kreditstödet i form av lånegaranti skulle inte innehålla några subventionsmoment, endast trygga finansieringen. Tyngdpunkten i stödet har under senare år alltmer förts över från bidrag till kreditgarantier. I figur XV: 3 redovisas omfattningen

av den med statligt stöd bedrivna inre rationaliseringsverksamheten såsom nyodling, stenröjning, betesförbättring, väganläggning, torrläggning och täckdikning samt förbättring av ekonomibyggnader och andra fasta anläggningar. B. Olika former av inre rationalisering Nyodlingsverksamheten minskades kraftigt i början av 1950-talet. Den med statligt stöd nyodlade arealen nedgick sålunda mellan 1951 och 1953 från 3 300 till 650 ha. En kraftig minskning av stenröjningarna skedde också mellan 1957 och 1959, då den med statligt stöd röjda arealen nedgick från 5 400 till 2 400 ha. Nedgången har fortsatt i förhållandevis jämn takt. Den statsunderstödda nyodlingen och stenröjningen har sålunda varit av betydande omfattning i början av den studerade perioden och har sedan stegvis minskats till mycket obetydliga arealer. Denna utveckling återspeglar den förändrade inställningen till jordbrukets lokaliseringsfrågor och strävandena att genom disposition av finansieringsstöd och genom upplysning anpassa verksamheten till vad som bedömts vara lönsamt och ur allmän synpunkt önskvärt. Den återspeglar också den minskande lönsamheten i att nyodla eller skaffa nya för maskindrift lämpade åkerarealer genom stenröjning. Erfarenheterna visar, att nyodling och stenröjning till övervägande del skett med statsbidrag. Nyodlings- och stenröjningsverksamheten hade därför haft mindre omfattning, om det statliga stödet överhuvudtaget ej funnits för dessa ändamål. Torrläggning och täckdikning kräver tekniska planeringsåtgärder, och då dessa varit förlagda till nämnderna finns en förhållandevis säker och fullständig statistik på detta område. Torrläggningen omfattade under 1950-

347 Figur XV: 3. Statligt stöd till inre rationalisering avseende statsbidrag till byggnader, stenröjning, täckdikning, betesförbåttring, nyodling och vägar 1949—64 Milj. kronor

% .....

s *-'..

,A 1949

I 1950

I 195!

1 1952

Byggnader Stenröjning

I 1953

.—'—...

** I 1954

^ ^

••....

s

——..

I 1955

I 1956

I 1957

• ™ « ^ ™ » ^ Täckdikning • » • • — • • — Betesförbättring

talet ca 20 000 ha årligen, varav 3/i var statsunderstödd, innebärande en kostnadsreduktion med ca 30 %. Efter införandet av 1959 års skärpta stödregler minskade omfattningen av torrläggningen väsentligt. Åren 1962 och 1963 avslutade torrläggningsförrättningar omfattande endast halva denna areal eller ca 11 000 ha. Skärpningen tog sig uttryck i en minskning av både den genomsnittliga

v

> 1961

'Nyodling

Vägar

bidragsprocenten och antalet stödda företag. Då ett bortfall av statsbidragen innebär en 50 % -ig kostnadshöjning för företagen, torde detta starkt ha medverkat till minskningen i torrläggningsverksamhetens omfattning. Täckdikningsverksamheten har något ökat i omfattning under tiden efter andra världskriget. Enligt kalkyler grundade på försäljningen av rör har man upp-

348 skattat den totala verksamheten under 1950-talet till ca 20 000 ha per år. Under de senaste åren torde täckdikningen ha ökat till närmare 25 000 ha. Vid lantbruksnämnderna har planer upprättats för ca 80 % av den täckdikade arealen. Det är känt, att en viss projekteringsverksamhet också förekommit i enskild regi, särskilt för större jordbruk. Det intressanta med stödet till täckdikning är att det till skillnad från all annan stödverksamhet efter hand kommit att omfatta en allt större del av den totala verksamheten. Särskilt markerad har denna utveckling varit efter 1959 års riksdagsbeslut, som visserligen inte innebar någon ändring i bidragsprocenten, men som gynnade uppenbart lönsamma företag. Nämnda förhållanden betyder dock inte, att omfattningen av täckdikningen genom stödåtgärderna blivit tillräcklig för att svara mot ett på rationella grunder beräknat behov. Enligt föreliggande undersökningar häröver skulle takten i täckdikningsverksamheten behöva tvåeller tredubblas för att behovet skall kunna tillgodoses inom rimlig tid. Skillnaden mellan den nuvarande omfattningen och nämnda behov beror bl.a. på de relativt höga anläggningskostnaderna. Täckdikning är en långsiktig investering, som nuvarande ägare inte alltid tror sig kunna förränta eller få full ersättning för vid en försäljning. Till belysning av stödet till ekonomibyggnader kan förutom lantbruksstyrelsens statistik läggas de löpande stickprovsinventeringar, som utförts av statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader (numera statens lantbruksbyggnadsförsök) . Jämförbarheten mellan de båda statistikkällorna är inte fullständig, då inventeringarna endast omfattar nybyggnader eller ombyggnader på gammal grund eller mur, medan statsstöd utgått även till mindre omfat-

tande ombyggnader samt till fasta anläggningar överhuvudtaget. Likväl ger en jämförelse möjlighet till väsentliga slutsatser. Den totala nybyggnadsverksamheten vid de brukningsenheter, som före 1959 kunde erhålla bidrag, dvs. den vid enheter med 2—20 ha åker, har sjunkit kraftigt under 1950-talet. Nybyggnadsverksamheten vid dessa gårdar hade sålunda 1959 nedgått till mindre än hälften jämfört med 1950. Samtidigt har den bidragsunderstödda verksamheten också gått ned, men likväl i en så begränsad takt, att dennas andel av den totala verksamheten ökat från 50 till 80 %. Om därtill läggs, att långt fler ansökningar om bidrag inkommit än som beviljats, torde möjligheten att erhålla statsbidrag ha påverkat praktiskt taget hela byggnadsverksamheten vid det mindre jordbruket. Studerar man genomsnittskostnaderna för de statsunderstödda företagen finner man, att de är låga i förhållande till nybyggnadskostnaderna för normala ekonomibyggnader även vid mindre jordbruk. Detta tyder på att flertalet företag avsett måttliga ombyggnader och smärre fasta anläggningar. Detta är också lättförklarligt, då en ny ladugård eller andra anläggningar vid dessa mindre enheter sällan torde vara lönande. Statistiken för lån och bidrag till ekonomibyggnader återspeglar dels den ekonomiska utvecklingen och dels sannolikt också den betydande hänsyn, som rationaliseringsorganen tagit till de sociala skälen i riktlinjerna. De 1959 ändrade bestämmelserna rörande rationalisei-ingsstödet innebar bl.a., att såsom förutsättning för statligt stöd till uppförande eller förbättring av ekonomibyggnader skulle gälla dels att det bedömdes som uppenbart sannolikt, att brukningsenheten blev på lång sikt bestående samt att detta ur allmän synpunkt befanns önskvärt, dels att åtgärden var lönsam. Detta senare skulle kun-

349 na visas genom en investeringskalkyl. Denna skärpning av bestämmelserna har haft en starkt återhållande verkan på byggnadsverksamheten vid mindre jordbruk. Att detta inte resulterat i att medelkostnaden, räknad för samtliga statsunderstödda byggnadsföretag, ökats, torde ha flera orsaker. Den främsta orsaken är sannolikt, att ett stort antal torkanläggningar för hö och spannmål uppförts efter de nederbördsrika åren i slutet av 1950-talet. Dessa många småinvesteringar har hållit genomsnittskostnaden nere. Statistiken över ny- och ombyggnader av ekonomibyggnader i övrigt visar, att statligt stöd på senare tid lämnats till färre och väsentligt större företag än tidigare. Den ekonomiska utvecklingen har medfört, att byggnader för mindre djurbesättningar numera inte är lönsamma och att statligt stöd därför inte kan lämnas. Sedan investeringskalkyler allmänt införts, har det successivt klarlagts vilka krav på jordbruksföretagens storlek och produktionsomfattning, som måste vara fyllda för att investeringar i byggnader skall bli lönsamma. Riksdagsbesluten 1959 och senare har sålunda haft kraftiga återverkningar. Detta beror otvivelaktigt också i hög grad på den upplysningsverksamhet, som bedrivits i samarbete mellan rationaliseringsorganen och lantbrukets organisationer. C. Sammanfattning och bedömning Det 1948 ändrade stödet åt den inre rationaliseringen syftade utan tvekan till en effektivisering av jordbruket. Det hade emellertid samtidigt klart markerade sociala drag. Denna grundsyn torde ha levt kvar långt in på 1950-talet och satt sin prägel på såväl jordbrukarnas egen inställning till det statliga stödet som lantbruksnämndernas handläggning av detta. Som framgår av kapitel XII har låne- och bidragssystemet från 1948 reviderats bl.a. vid riksdagarna 1955, 23

1959 och 1963. Härigenom har det sociala momentet stegvis minskats och det företagsekonomiska stegvis ökats. Den inre rationaliseringen liksom den yttre har nära och med viss eftersläpning följt förändringarna i den allmänna uppfattningen såsom denna kommit till uttryck i statsmakternas beslut. De insatta medlen har i huvudsak fått väntad effekt. I efterhand ligger det nära till hands att säga, att denna följsamhet inte enbart varit av godo. Uppsättningen av bidrag av olika slag till inre åtgärder har tett sig alltmer otidsenlig. I efterhand kan sägas, att det har funnits behov av en successiv revision av mål och medel på den inre rationaliseringens område likaväl som på området för den yttre rationaliseringen. Investeringsverksamheten i jordbruket har i inte obetydlig utsträckning styrts genom låne- och bidragsmedlen. Dessa medel har emellertid knappast varit avgörande för den långsiktiga utvecklingen. De ekonomiska krafterna torde på ett dominerande sätt ha påverkat denna. 4. Driftsrationaliseringen

i

jordbruket

A. Inledning I 1947 års riksdagsbeslut togs frågan om de statliga insatserna på driftsrationaliseringens område inte upp till prövning, vitan man hänvisade till pågående utredningsarbete. År 1948 tillkom dock stöd till maskinkonsulenter och trädgårdskonsulenter, trots att driftsfrågorna inte särskilt behandlats av 1942 års jordbrukskommitté. Visserligen underströks behovet av en samordning av olika rationaliseringsåtgärder i planeringsarbetet. En samtidig prövning av såväl den yttre och inre rationaliseringen som driftsrationaliseringen vid respektive företag ansågs dock ej erforderlig. Den utredningsverksamhet, som pågick i fråga om driftsrationaliseringen, mynnade emellertid endast ut i smärre organisatoriska för-

350 slag för hushållningssällskapen och en viss förstärkning av låne- och bidragsmöjligheterna från jordbrukets maskinlånefond. Samtidigt hade i jordbruket en mekaniseringsprocess av utomordentligt stora dimensioner satts i gång, som i hög grad skulle komma att påverka de framtida strukturproblemen i näringen. Som kommer att framgå av den följande analysen förlöpte hela 1950-talet bortsett från viss bidragsgivning utan att nämnvärda ansträngningar gjordes från statens sida för att påverka driftsrationaliseringens förlopp. Först i samband med 1959 års riktlinjer för rationaliseringsverksamheten uppmärksammade statsmakterna de företagsekonomiska problem, som den tekniska utvecklingen i jordbruket framkallat. Därvid betonades behovet av en förstärkt driftsekonomisk rådgivningsverksamhet. Kravet på en kalkylmässig prövning av lönsamheten för stödberättigade investeringar syftade också till att framtvinga en bättre anpassning mellan de driftstekniska möjligheterna och de yttre och inre rationaliseringsåtgärderna (SFS 246/1959). De statliga insatserna på driftsrationaliseringens område har framför allt varit inriktade på att bistå jordbruket med rådgivning och upplysning. Sålunda har större delen av forsknings- och utvecklingsarbetet för jordbruksdriften varit statligt finansierad. Framför allt genom hushållningssällskapen har en omfattande rådgivnings- och upplysningsverksamhet bedrivits, som erhållit ett allt större statligt ekonomiskt stöd. I syfte att främja kvaliteten på produkter och produktionsmedel upprätthåller staten ett antal kontrollanstalter och lämnar stöd till sådan verksamhet även i övrigt. Genom veterinärväsendet och växtskyddet biträder staten med skyddet mot sjukdomar på djur och växter. Förutom genom tjänster av nämnda slag har staten även lämnat stöd till in-

vesteringar, som inte räknats till inre rationalisering, såsom landsbygdens elektrifiering, gemensam maskinanskaffning och lagerhusbyggnader.

B. översikt av kursverksamheten ni.ni. En översikt av de statliga utgifterna på nyssnämnda områden lämnas i tabell XV: 3 för perioden 1948/49—1964/65. Eftersom det inte varit möjligt att urskilja den tillämpade forskningen och den rena kursverksamheten från den mer grundläggande forskningen och undervisningen inbegrips i tabellens uppgifter även utgifterna för de sistnämnda verksamhetsgrenarna. Av tabellen kan man utläsa förskjutningarna mellan de olika verksamheterna men däremot inte de volymmässiga förändringarna. Ett approximativt mått på de sistnämnda skulle man emellertid kunna erhålla om tidsserierna dividerades med ett löneindex, då 70—90 % av anslagen gått till löner. En sådan beräkning tyder på att under 1950-talet endast anslagsökningarna till de sjukdomsbekämpande organen inneburit en reell förstärkning, medan övriga verksamheter volymmässigt stått stilla eller till och med gått tillbaka. I det senare fallet har det visserligen rört sig om äldre verksamheter, varav behovet minskat, såsom hästavel och restelektrifiering, men ingenting nytt har heller tillkommit. Omkring 1960 skedde dock en omsvängning och den hittillsvarande utvecklingen på 1960-talet har inneburit en volymmässig stegring — i vissa fall en mycket stark sådan — för samtliga berörda verksamheter. Detta sammanhänger dels med den förstärkning av forskningen, som upprustningen av lantbrukshögskolan medfört, dels med tillkomsten av ett par nya verksamheter, nämligen specialrådgivningen och de koncentrerade rationaliseringsinsatserna i Norrland (beträffande den sistnämnda verksam-

351 oo i>

in in > oo oo oo

Oq io

M O W oo oo o

oo

oo

i> oo"

o en o o f oo oo"

c^oo

oo i> in of oo"o

of oo"of

CO CO

05 C

i-t

i-t

00 CD

oo

in

o

of

T-H

T*

l>

1-H

of of of

o

co

oq

o

T-T

oo

i>

i-T

00 (N i> rHHCO

•* o

in oo

oq in

in o

oq i n oq I-TT-TOT

"3

C

'5

OJ o^oq rtOCO

o oT

o oo

oq oo

oq of

T-H

O0

Ol

oo

oo

OJ

m

c o o TJ< o in of

-* co

o of

oq oo

oq co

q N N

C5

00 O0

CO

t > OJ^cO O 00 TH

rtrl

TH TH

<^

i> oq o f oo

"5

C<3

H

O C l r l

oq "•*

—i 43

"K T3 03 3 o „ o

gc q

<" - ^ TJ : 0

p , rO (JT3 : 0 ' '-* Cd ^

3 :0 £ B) K g

a o .5

, "O

4J

PH-O >1

2 s

a>

S

>

M

•O

c o •nr o c bo C :C3 Hl

p

•a*l

tu

cq oq oq O oo c f

t, K»

B •*>

ö

*J

5 «

o M 43 :d :

* fe

E > > co

C C3 o •s ej OJ T3 Q O tH

O, :C3

M C £ to

g

o

K

352 heten, se avsnitt 6 i det följande). I sistnämnda fall är det dock inte uteslutande fråga om ett ökat stöd till driftsrationalisering, då en stor del av medlen, kanske ca 2 /3, använts till investeringar av inre rationaliseringskaraktär. Beträffande de koncentrerade insatserna är det för övrigt mycket svårt att skilja mellan yttre, inre och driftsrationalisering. Denna verksamhet syftar till samlade och nära samordnade effektiviseringsinsatser av alla slag. Under 1950-talet torde rådgivningsoch upplysningsverksamheten i huvudsak ha omfattat jordbrukets teknik på brukningsenheter med i huvudsak oförändrade mark- och kapitalresurser. I 1960 års statsverksproposition gjorde emellertid vederbörande departementschef vissa uttalanden, som initierade en ändring i kursverksamhetens inriktning. Vissa uttalanden gjordes även vid 1961 års höstriksdag i proposition nr 183 angående bl.a. hushållningssällskapens organisation. Lantbruksstyrelsen har efter dessa uttalanden lämnat föreskrifter till hushållningssällskapen, lantbruksnämnderna och lantbrukets skolor angående kursverksamheten för jordbrukets rationalisering och vidare samrått med lantmäteristyrelsen och skogsstyrelsen i berörda frågor. Resultaten härav återspeglas i statistiken från det senaste verksamhetsåret. Den ensidiga inriktningen av upplysningsverksamheten på jordbrukets tekniska förhållanden har brutits, och verksamheten har i ökad utsträckning kommit att omfatta även yttre och inre rationalisering samt samspelet mellan de olika grenarna. En effektiv samverkan med skogens område förefaller dock ännu att saknas. Viktigt för en bedömning av de statliga insatserna på driftsrationaliseringens område är emellertid inte blott volymen av de resurser, som ställts till förfogande

utan även det sätt varpå de använts. De ökade medlen till avlöning av personal borde i viss mån ha motsvarats av produktivitetsstegringar i form av flera eller värdefullare tjänster. Svårigheter föreligger helt naturligt att få fram statistiska uppgifter härom. För hushållningssällskapen finns statistik över kursverksamhetens omfattning. Av denna kan utläsas, att kursverksamheten förskjutits från längre kurser till endagskurser av jordbrukardagtyp. Därigenom har upplysningsverksamheten kunnat utsträckas till väsentligt flera och även inriktas på mer omedelbart aktuella problem. Under en tioårsperiod har sålunda antalet kursdeltagare mer än fördubblats. Den av staten finansierade andelen av den totala mängd av tjänster, som lämnas jordbruket i driftsrationaliserande syfte, torde vara ganska hög. Inom forskningsfältet finns endast enstaka, privat finansierade institut, som är inriktade på detta område. Rådgivningsverksamheten kan med utgång från hushållningssällskapens material beräknas till drygt hälften statligt finansierad, men då är inte hänsyn tagen till den rådgivning, som i ökad utsträckning lämnats av jordbrukets egna organisationer. Dessa spelar en stor roll, då det gäller kvalitetskontroll och kvalitetsbefrämjande åtgärder, vilka ju är en naturlig del av deras strävanden att tillgodose marknadens behov. Jordbrukspressen, driftsbyråerna, mjölkboskaps-, semin-, svinstam- m.fl. kontrollverksamheter är andra dithörande grenar, vilka undergått en positiv utveckling. C. Sammanfattning och bedömning Sammanfattningsvis kan sägas, att de statliga insatserna på driftsrationaliseringens område varit betydande. Insatserna har emellertid ej varit planmässigt samordnade. Denna brist på samordning mellan olika grenar av driftsrationalise-

353 ringen samt mellan driftsrationaliseringen och investeringarna i mark och fasta anläggningar torde ha varit till betydande förfång för jordbruket. En avvägning mellan resursinsatserna i jordbruket och skogsbruket vid de kombinerade enheterna har nästan helt saknats. Det har i huvudsak varit fråga om en allmän information, som lämnat viktiga bidrag till utvecklingen genom spridande i första hand av ny teknik. Frågan om driftsplanering och avvägning mellan olika grenar i en samlad ekonomisk bedömning av lantbruksföretaget som helhet har till början av 1960-talet i stort sett lämnats åt jordbrukarna själva. 5. Inre rationalisering och driftsrationalisering i skogsbruket A. Inledning Det till jordbruket knutna skogsbruket behandlades föga ingående i förarbetena till 1947 års beslut. Enligt 1942 års jordbrukskommittés uppfattning låg skogens värde i kombination med jordbruk däri, att skogen representerar en sysselsättningsgaranti för brukaren. Värdet härav ansågs dock variera med hänsyn till driftsinriktning och område liksom med möjligheten att utanför den egna enheten erhålla kompletterande sysselsättning. Oberoendet av arbetsmarknaden utanför enheten ansågs emellertid som synnerligen värdefullt. Förutom skogens värde ur sysselsättningssynpunkt bedömdes den vidare ha stor betydelse som utjämnare från år till år av eventuella variationer i jordbrukets lönsamhet. Slutligen ansågs den egna skogen ha ett ingalunda oväsentligt ehuru ej i pengar direkt mätbart värde för uppläggande av en kapitalreserv, som kunde ge jordbruksföretagen större ekonomisk motståndskraft och stabilitet. Dessa överväganden bildade bakgrund till 1947 års beslut om rationaliserings-

åtgärder i skogsbruket i samspel med sådana åtgärder för jordbruket. Några särskilda åtgärder för den inre rationaliseringen i skogen beslutades inte i detta sammanhang och ej heller beträffande driftsrationaliseringen. Dessa frågor kom dock senare att upptas av 1955 års skogsvårdsutredning. 2 I fråga om strukturrationaliseringen i skogsmark — inklusive igenläggning av sämre inägojord till skog — förutsatte 1959 års riksdagsbeslut en stark ökning av aktiviteten från de olika rationaliseringsorganens sida. Även om man vidgar perspektivet till att omfatta all enskild skog eller skogsbruket som helhet finner man, att det är svårt att hänvisa till några samlade uttalanden, vilka skulle kunna citeras såsom uttryck för svensk skogspolitik. För kronoskogarna finns vissa riktlinjer uppdragna i en förordning från 1935. övriga skogar är med få undantag nu inoi-dnade under 1948 års skogsvårdslag, vilken alltså har giltighet för privatägd skog, bolagsskog samt skog tillhörig allmänningar, städer och kommuner, dvs. 4/s av landets totala skogsareal. 1 samband med tillkomsten av gällande skogsvårdslag avgav föredragande departementschefen en allmän programförklaring, som på sitt sätt kan betecknas som en skogsbrukspolitisk målsättning: Vikten av en god skogsvård framstår i dagens läge måhända klarare än någonsin tidigare. Med hänsyn till den stora betydelse, som skogsbruket och de träförädlande industrierna har både för näringslivet inom landet och för möjligheterna till handelsutbyte med andra länder, är det i högsta grad angeläget, att skogarnas produktionsförmåga utnyttjas effektivt, så att förutsättningar skapas för ett uppehållande och, såvitt möjligt, en utvidgning av landets skogsbruk och därmed också av de industrier, vilka är beroende av skogen för sin råvaruförsörjning. 2 Skogsvården å enskilda skogar. Betänkande av 1955 års skogsvårdsutredning, SOU 1958: 30.

354 Även i själva lagtexten gjordes en slags principdeklaration från samhällets sida, genom att första paragrafen fick följande lydelse: Skogsmark med därå växande skog bör genom utnyttjande på lämpligt sätt av markens virkesalstrande förmåga skötas så, att tillfredsställande ekonomiskt utbyte vinnes och, såvitt möjligt, i huvudsak jämn avkastning erhålles. Dessa två uttalanden torde ge uttryck för något av det väsentliga i samhällets syn på målet för skogshushållningen. Alltsedan den första skogsvårdslagens tillkomst 1903 kan svensk skogspolitik anses ha i princip grundats på den uppfattningen, att skogsvårdsarbetet ytterst måste vara de enskilda skogsägarnas egen angelägenhet. Målet för de samhälleliga insatserna har därför varit att underlätta för de enskilda skogsägarna och deras sammanslutningar att så effektivt som möjligt bedriva ett skogsbruk, som väl tillvaratar skogsmarkernas produktionsmöjligheter. Statsmakterna lämnar sin medverkan till det enskilda skogsbrukets driftsrationalisering och inre rationalisering genom skogsvårdslagstiftningen och skogsvårdsstyrelserna samt till dess yttre rationalisering genom den gemensamma jordpolitiska lagstiftningen för jord- och skogsbruk, som verkställs genom lantbruksnämnderna och lantmäteriet. Vidare drar rationaliseringsverksamheten inom skogsbruket nytta av andra samhällets aktiviteter såsom forskning och högre utbildning. Genom skogsvårdsstyrelsernas statistik kan man få en relativt god överblick av förekommande skogsvårdsåtgärder och därmed sammanhängande aktiviteter och utbildningsverksamhet. Av denna statistik framgår, att av skogsvårdsstyrelserna tillhandahållna förrättningsdagar under senare år uppgått till drygt 300 000,

varav nära hälften fallit på avverkning och beståndsvård. Det må här erinras om att endast omkring hälften av styrelsernas arbetsinsats torde avse privata skogsbruk i brukningsgemenskap med aktivt jordbruk. Resten berör skogsbruk av annan ägare- eller brukarestruktur. Statistiken möjliggör dock ej uppdelning på dessa grupper. — Beträffande den yttre rationaliseringen i skogen hänvisas till den föregående redovisningen av yttre rationalisering i jord- och skogsbruk genom lantbruksnämnder och lantmäteri. B. Olika verksamhetgrenar Rådgivnings-, upplysningsoch utbildningsverksamheten kan räknas som ett av de viktigaste rationaliseringsinstrumenten på skogsbrukets liksom på jordbrukets område. Verksamheten har i stort sett varit i stadigt stigande på grund av den starka utbyggnad av skogsbrukets yrkesutbildning som skett under de sista 10—15 åren. Till skillnad från förhållandet inom jordbruket fungerar nämligen det skogliga rationaliseringsorganet som huvudman även för yrkesutbildningen och kan därigenom under enhetlig ledning täcka hela informations- och utbildningssektorn. Skogsvårdsstyrelsernas medverkan i beståndsvård och avverkning består förutom av allmän rådgivning i ämnet främst av skriftliga eller muntliga anvisningar för avverkningarnas bedrivande samt arbetsledning vid utsyning av skog och vid röjning i ungskog. Verksamheten är mycket konjunkturkänslig. För närvarande torde mellan en tredjedel och hälften av privatskogarnas avverkning stämplas genom skogsvårdsstyrelsernas försorg. På grund av att en stor del av ungskogsröjningarna numera sker som beredskapsarbeten medverkar styrelserna i högre grad på detta område, troligen vid närmare 2/s av röjningarna på privat-

355 skogar, som för närvarande är av storleksordningen 80 000 ha per år. Återväxtarbeten intar en central ställning i rationaliseringsverksamheten. På grund av den mycket långsiktiga karaktär, som investeringarna i de nya beståndens anläggning har, är behovet av ingripande och stöd från det allmänna särskilt stort. Skogsvårdsstyrelsernas arbete omfattar översiktliga utredningar till grund för verksamheten, anläggning och skötsel av fröplantager, anskaffning av frö och uppdragande av skogsplantor (vilken verksamhet sker på affärsmässig basis), råd och anvisningar till markägarna samt tillhandahållande av arbetsledning och i vissa fall av arbetslag och maskiner, förmedling av bidrag till skogsodling främst på sämre inägojord samt slutligen kontroll av återväxtarbetenas resultat. I tabell XV: 4 redovisas några data från verksamheten. Av tabellen framgår, att efter en stark ökning under 1950-talet skogsodlingen på privatskogar under 1960-talet stabiliserats vid nivån 45 000 ha. Förhandsupplysningar om skogsodlingarna 1964 och 1965 tyder dock på en förnyad uppgång i skogsodlingsverksamheten. Man kan märka en ganska markerad tendens till att skogsägarna numera utfört återväxtarbetena utan mer direkt medverkan från styrelserna. En stark ökning av självverksamheten till följd av upplysning och utbildning kan alltså konstateras. Genom att en stor del av skogsodlingarna avser omföring av sämre inägojord med stöd av statsmedel, kommer dock skogsvårdsorganens medverkan på planeringssidan att kvarstå i rätt stor omfattning. Detta förklarar också varför andelen skogsodlingar under medverkan av skogsvårdsstyrelserna i tabellen redovisas med ganska oförändrade procenttal under senare år. För andra återväxtarbeten såsom hyggesrensning, bränning och markberedning finns en mycket star-

kare tendens till ökad självverksamhet. Skogsodling av sämre inägojord, vilken brukar betraktas som ett led i strukturrationaliseringen, torde för närvarande ha en omfattning av storleksordningen 20 000 ha per år inberäknat vissa arealer som föryngrar sig genom självsådd. Bidrag beräknas under 1964/65 utgå med 5,5 milj. kr till plantering av ca 14 000 ha. Den av skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna utförda riksomfattande återväxttaxeringen har visat, att ytterligare uppmärksamhet måste ägnas föryngringsfrågorna, för att de framtida skogarna skall kunna ge önskad produktion i volym och värde och för att onödiga tomgångsförluster på grund av för långa väntetider ej skall uppstå. Trots de brister, som återväxttaxeringen visat, synes dock kunna hävdas, att skogsvårdsorganens arbete på återväxtfronten i stort sett burit god frukt. Skogsägarnas inställning till detta långsiktiga underhållsoch nyinvesteringsarbete h a r ganska radikalt förändrats under de senaste decennierna. Även i trakter, där skogsodling förut ej alls förekom, finner man nu stor förståelse för nödvändigheten av sådana arbeten och beredvillighet att ta på sig kostnader för desamma. Skogsdikning bedrivs numera i rätt obetydlig omfattning och det statliga stödet till detta slag av investeringar är mycket begränsat. Skogsvårdsstyrelserna planerar årligen torrläggning av ca 3 000 ha, huvudsakligen statsunderstödda företag på privata skogar. Ca 0,5 milj. kr utgår årligen i bidrag. En av de viktigaste rationaliseringsinsatserna i dagens skogsbruk är skogsvägbyggandet. Statsmakterna har uppdragit åt skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna att intensifiera sin verksamhet på detta område och ställt ökade anslag till förfogande för statsbidrag till skogsbilvägar. Budgetåret 1964/65 upp-

356 Tabell XV: A. Uppgifter om återväxtarbetet

privatskogar

Skogsvårdsstyrelsernas frö- och plantanskaffning

Skogsodlad areal

Totalt, ha

H ä r a v under direkt medverkan av skogsvårdsstyrelserna, /o

Plantskoleareal, ha

Försålt frö, kg

Försålda plantor, milj. st.

17000 29000 44 000 46000 44 000

ca 85 ca 80 ca 80 ca 80 ca 80

124 243 445 725 745 802 810

11000 22000 11000 11000 9000 9000

34 63 125 182 180 173 ca 175

År

1945 1950 1955 1961 1962 1963 1964

pä

tar 12 milj. kr. Dessa anslag avräknas mot bilskattemedlen. Skogsvårdsstyrelserna bedriver i samarbete med andra myndigheter och organ översiktlig vägplanering. Styrelserna projekterar praktiskt taget alla vägbyggen, som understöds med statsmedel, och dessutom vissa andra vägar. Statsbidragen beviljas av styrelserna. Den större planmässighet som numera eftersträvas inom skogsbruket h a r ökat intresset för skogsbruksplaner av olika slag. Den av skogsvårdsstyrelserna bedrivna verksamheten är i stadigt stigande. Samarbete drivs med lantmäteriet och lantbruksnämnderna för utnyttjande av material, som insamlats för värderings- och fastighetsreglerande syften. Verksamhetens totala omfattning är nu ca 200 000 ha per år. Liknande verksamhet bedrivs av skogsägareföreningar och privata skogsbyråer, varför den totala planläggningsarealen kan bedömas ligga ej obetydligt högre. Bidrag kan i speciella fall utgå ur skogsvårdsanslagen. Driftsplanläggning i dess olika former är en aktivitet under stark utveckling på grund av ett växande intresse både från skogsägarnas och rationaliseringsorganens sida. Allteftersom skogsägarna minskar sin efterfrågan på direkt biträde av

skogsvårdsstyrelserna vid planläggning och utförande av skogsvårds- och avverkningsarbeten blir det också desto angelägnare, att de kan få hjälp med upprättande av driftsplaner till grund för sina ställningstaganden i olika skogliga spörsmål och samordningen av de kombinerade företagens jord- och skogsbruksdel. C. Sammanfattning och bedömning Medlen för skogsbrukets rationalisering har, som framgår av den föregående framställningen, kommit att ligga på flera organ; den yttre rationaliseringen huvudsakligen på lantbruksnämnder och lantmäteri, den inre och driftsrationaliseringen på skogsvårdsstyrelserna. Viss samverkan har dock förekommit mellan nämnda organ. Någon klart formulerad gemensam målsättning har inte funnits, och det förefaller sannolikt att verksamheten därigenom blivit mindre effektiv. De ovan redovisade medlen för utbildning och skogsvård förefaller ha haft väntad effekt. De planlagda återväxtåtgärderna synes ej ha haft önskad omfattning. Skogsdikningen har haft liten omfattning. Man kunde ha väntat en ökning på detta område bl.a. med hänsyn till att

357 organogena jordar i ökande omfattning övergått från jordbruket till skogsbruk. En samordning av detaljdränering och vattenavledning på jordbrukets och skogsbrukets område har saknats. Råd- och upplysningsverksamheten på skogens område har som framgår av den redovisade statistiken i huvudsak endast omfattat tekniska frågor, alltså i huvudsak samma förhållande som rådde på jordbrukets område före 1960-talet.

6. Särskilda rationaliseringsinsatser i vissa delar av landet (»KR-verksamheten») En förhållandevis ny form av rationaliseringsverksamhet är de särskilda, koncentrerade rationaliseringsinsatser, som efter riksdagsbeslut 1960 kunnat vidtas i de fyra nordligaste länen. Verksamheten är från den 1 juli 1965 utvidgad till att omfatta även Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län samt landskapet Dalsland. Verksamheten med koncentrerade rationaliseringsinsatser, i allmänhet benämnd KR-verksamheten, planeras och handläggs på länsplanet gemensamt av lantbruksnämnden, hushållningssällskapet, lantmäterimyndigheten och skogsvårdsstyrelsen. Samråd äger därvid rum dels inom ramen för länsrådet, dels vad gäller den löpande handläggningen genom en särskild arbetsgrupp med representanter för de fyra berörda länsorganen. Erfarenheterna av denna samordning av olika grenar av rationaliseringsverksamheten betecknas som goda. Avsikten med KR-verksamheten är enligt av Kungl. Maj:t givna riktlinjer att genom samtidig yttre och inre rationalisering, driftsrationalisering samt intensiv rådgivningsverksamhet snabbt och helst fullständigt bygga upp bärkraftiga brukningsenheter inom områden, där vid si-

dan av de allmänt jordbrukspolitiska och företagsekonomiska skälen även näringspolitiska, befolkningspolitiska och sociala skäl talar härför. KR-områdena skall vara så belägna med hänsyn till serviceanläggningar, kommunikationer, lantbrukets förädlingsindustrier m.m., att det ur allmän synpunkt är önskvärt att där upprätthålla jordbruk av nämnvärd omfattning, men att härför erfordras att en snabb uppbyggnad sker av bärkraftiga enheter. Åkerns belägenhet och kvalitet skall i huvudsak vara sådan, att fortsatt jordbruksdrift är möjlig och önskvärd på längre sikt och att bärkraftiga heltidslantbruk av minst enfamiljslantbrukets storlek och med tillfredsställande arrondering kan bildas. Därvid skall även kombinationen jord-skog beaktas. En förutsättning är härvid, att jordbruksdelen får sådan omfattning och effektivitet, att investeringarna i denna del blir lönsamma. Vidare måste brukningsenheterna ha utrymme för fortsatt arealutbyggnad och även i övrigt kunna anpassas till förväntad teknisk och ekonomisk utveckling. Vid planeringen av insatserna skall företagsekonomiska beräkningar och bedömanden tillmätas stor och avgörande betydelse. För att dessa särskilda rationaliseringsinsatser skall vara motiverade krävs vidare, att det för insatserna aktuella området i utgångsläget domineras av icke bärkraftiga brukningsenheter, vilka vid en fullständig utbyggnad till på längre sikt bestående lantbruk är i framträdande behov av omfattande investeringar i mark, markanläggningar, byggnader, djur, maskiner m.m. Det samlade investeringsbehovet skall vara så stort, att gängse former för statligt stöd ej kan anses tillräckliga för att den erforderliga uppbyggnaden av lönsamma företag skall komma till stånd. Vid denna senare bedömning tas hänsyn till möjligheterna

358 att stimulera till samt finansiera och likviditetsmässigt genomföra uppbyggnaden i den takt som erfordras för att jordbruket inom området skall kunna bibehållas i önskvärd omfattning. Ett område, där KR-insatser sker, skall normalt omfatta ett i huvudsak sammanhängande jordbruksområde av sådan storlek, att det ger utrymme för uppbyggnad av ett flertal bärkraftiga enheter och för framtida utbyggnad av dessa. I vissa fall kan dock även enstaka enheter utses för att tjäna som mönster och stimulera till ökat rationaliseringsintresse. Stödet lämnas i första hand med tilllämpning av de för rationaliseringsverksamheten i allmänhet gällande bestämmelserna och med anlitande av härför avsedda anslag och kreditgarantiramar. Förstärkning av stödet sker genom medel ur det särskilda norrlandsanslaget, varigenom högre statsbidrag kan utgå till kostnader för inre rationalisering. Bidrag kan även utgå till vissa driftsrationaliseringsåtgärder, nämligen anskaffning av djur och specialmaskiner, markkartering, upprättande av skogsbruksplan, mjölkkontroll och bokföring. Det genomsnittliga totala bidraget till inre rationalisering och till ovan angivna driftsrationaliseringsåtgärder uppgick i KR-verksamheten före den 1 juli 1965 till ca 48 % av kostnaden. Från nämnda tidpunkt skall på grund av nya bestämmelser bidragsprocenten ej överstiga 40. Av totalkostnaden för de investeringar och åtgärder, som kan stödjas med särskilda KR-bidrag, har kostnaden för ekonomibyggnadsinvesteringar omfattat den största andelen, nämligen ca 60 %. Kostnaden för tidigare angivna driftsrationaliseringsåtgärder har omfattat ca 20 % av nämnda totalkostnad. Ur det särskilda norrlandsanslaget har intill den 1 juli 1965 beviljats bidrag med 12,5 milj. kr, varav 8,9 milj. kr (71 %)

till investeringar i ekonomibyggnader, 0,65 milj. kr (5 %) till övrig inre rationalisering, 1,7 milj. kr (14 %) till maskinanskaffning, 0,55 milj. kr (4 %) till djurinköp och 0,7 milj. kr (6 %) till övriga driftsrationaliseringsåtgärder. I de fyra nordligaste länen hade intill den 1 juli 1965 78 områden och 287 brukningsenheter berörts av KR-insatser i större eller mindre utsträckning. Fram till den 1 september 1964 hade 166 brukningsenheter varit föremål för yttre rationalisering, varvid den genomsnittliga arealen per brukningsenhet ökat från 15 ha åker och 73 ha skogsmark till 23 ha åker och 103 ha skogsmark. Från sistnämnda tidpunkt och fram till den 1 juli 1965 har vidare yttre rationalisering ägt r u m vid 61 brukningsenheter, varigenom genomsnittsarealen vid dessa ökat från 20 ha åker och 111 ha skogsmark till 28 ha åker och 147 ha skogsmark. Ekonomibyggnadsinvesteringar var den 1 juli 1965 färdigställda vid 48, påbörjade vid 102 samt projekterade men ej påbörjade vid 31 brukningsenheter. Dessa investeringar h a r i övervägande antalet fall omfattat nybyggnad eller genomgripande ombyggnad för mjölkproduktion. De planerade besättningarnas storlek under verksamhetens första år var mestadels 20—30 kor plus rekrytering, medan under de senaste åren projektering ofta skett för besättningar om 40—60 kor plus rekrytering. KR-enheterna är under och efter uppbyggnaden regelmässigt föremål för intensiv rådgivning av därför särskilt anställda instruktörer. Rådgivningen synes ha gett gott resultat och bl.a. bidragit till avsevärda höjningar av mjölkavkastningen per ko och år. Förutom i speciell kursverksamhet inom KR-områdena har KR-lantbrukare under de båda senaste åren deltagit i de kurser för yrkesverksamma lantbrukare, som anordnats vid vissa lantbruksskolor, och vartill utbild-

359 ningsbidrag utgått från arbetsmarknadsverket enligt samma bestämmelser som för dess omskolningskurser. Eftersom den utbyggnad av företagen, som sker i KR-verksamheten, fordrar en kraftig omställning för brukaren och ställer stora krav på dennes kunskaper och förmåga, anses urvalet av brukare, deras utbildning samt rådgivningen vara av stor betydelse för verksamhetens resultat. KR-gårdarna har fått en avsevärd betydelse som demonstrationsobjekt. Genom att ordna bokföring fordras, kan även registrering ske av åtgärdernas inverkan på lönsamheten för de enskilda brukningsenheterna. Därigenom bör så småningom erhållas ett för upplysningsoch rådgivningsverksamheten värdefullt material om rationaliseringens företagsekonomiska effekt. Även om erfarenheter ännu inte finns om verksamhetens långsiktiga verkningar, har den visat sig så lovande att, såsom ovan nämnts, den genom riksdagsbeslut 1965 utvidgades efter reviderade regler. Därvid angavs som motiv, att det inom många områden i Norrland och därmed jämförliga bygder ofta behövs särskilda upprustningsåtgärder för att bibehålla eller skapa bärkraftiga jordbruk samt att — vid sidan av de allmänt jordbruksekonomiska och företagsekonomiska skälen — även näringspolitiska, befolkningspolitiska och sociala skäl talar för att inom dessa områden speciellt bistånd lämnas för sådana upprustningsåtgärder.

7. Rationaliseringsåtgärdernas sammanhang

inbördes

Ur såväl samhällets som de enskilda brukarnas synpunkt är det angeläget, att rationaliseringsprocesserna på olika delområden förlöper så, att optimal kombination av produktionsfaktorer uppnås

och att förlustbringande trånga sektorer undviks. Eftersom statliga åtgärder sätts in på flertalet rationaliseringsområden och jordbrukspolitiken även i övrigt påverkar prisrelationer och institutionella förhållanden, är det naturligt att ifrågasätta, ifall erforderlig samordning mellan åtgärderna eftersträvats och genomförts. I det följande kommer dels att behandlas samordningen mellan olika rationaliseringsåtgärder och dels rationaliseringspolitikens relationer till annan jordbrukspolitik. A. Samordningen mellan olika rationaliseringsåtgärder Som framgått av kapitel XII utformades riktlinjerna och medlen i 1947 års riksdagsbeslut i huvudsak så, att verksamheten inom de tre rationaliseringsområdena blev fristående från varandra, även om sambanden mellan desamma betonades. Någon ekonomisk analys av konsekvenserna av det föreslagna systemet av åtgärder jämfört med något annat system gjordes inte, vilket är förklarligt med hänsyn till avsaknaden av erfarenhet och teoretisk kunskap om vilka faktorer som drev fram rationaliseringsprocessen. Efter hand som verksamheten på den yttre och inre rationaliseringens områden utvecklades, kom man emellertid underfund med behovet av en bättre samordning mellan dessa områden, vilket klart speglas i 1959 års riktlinjer. Kraven på samtidig planering av rationaliseringsåtgärder på enskilda brukningsenheter och på kalkylering samt de högre procentsatserna för bidrag till åtgärder, som innebär kombination mellan olika rationaliseringsområden, är uttryck härför. En liknande erfarenhetsprocess saknas däremot i fråga om driftsrationaliseringens samordning med de övriga områdena, och denna är ej heller utförligare beaktad i 1959 års beslut. Det har i det föregående framhållits,

360 att statens inflytande på den inre rationaliseringens omfattning och inriktning och på den del av driftsrationaliseringen som avsett kunskaps- och kvalitetsfrågor varit ganska stort, men att dess betydelse för såväl strukturförändringen som det praktiska genomförandet av driftsrationaliseringen varit mindre. Den sida av strukturförändringen, som yttrar sig i ett bortfall av små brukningsenheter, har i stort sett fått fortgå utan ingripanden. De statliga åtgärderna har nämligen inte varit inriktade på att primärt främja bortfallet av mindre enheter. Det aktiva ledet i anpassningsprocessen — strukturrationaliseringen — innebärande konstruktiv uppbyggnad av företagsekonomiskt lämpliga enheter, kräver så betydande insatser av olika slag, att den enskilde oftast inte utan medverkan från det allmännas sida förmår genomföra sådana projekt. De statliga insatserna, förmedlade av olika rationaliseringsorgan, torde sammanfattningsvis ha fyllt en väsentlig uppgift. Insatserna har dock uppenbarligen inte på långt när motsvarat det behov av aktiv medverkan från det allmännas sida som utvecklingen gett upphov till.

B. Rationaliseringsverksamhctcn i relation till övrig jordbrukspolitik Vid uppdragandet av 1947 års riktlinjer skedde en avvägning mellan rationaliseringsverksamheten och prisregleringen i den meningen, att inkomstlikställighet på kort sikt skulle åvägabringas genom prisstöd och på lång sikt bevaras genom rationaliseringsbefrämjande åtgärder och förbilligande av de långsiktiga investeringarna. Utvecklingen beträffande förbrukningsmaterial och kortsiktiga investeringar uppfattades däremot som nämnts som en jordbrukets egen sak. Andra jordbrukspolitiska aktiviteter, som saknade en uttalad samordning med

1947 års beslut, var jordförvärvs- och arrendelagstiftningen. Genom 1955 års jordförvärvslag skedde en viss samordning med den yttre rationaliseringen på så sätt, att prövningen av varje förvärvsansökan blev direkt sammankopplad med ett övervägande om förvärv i rationaliseringssyfte. På arrendelagstiftningens område har det däremot t.ex. i direktiven till arrendelagsutredningen 1959 ansetts, att frågor som har direkt samband med den yttre rationaliseringen inte bör upptas till behandling i sammanhang med arrendelagen. Sådana frågor borde i stället övervägas i samband med jordförvärvslagstiftningen. Lagen om uppsikt å jordbruk eller vanhävdslagen har utöver att bevara den odlade jorden som produktionsunderlag i princip även syftat till att hålla en viss kontroll på storleksrationaliseringen inom den sektor, som regleras avarrendeförhållandena. Ursprungligen avsåg den att trygga arrendatorernas ställning och hindra, att de sociala arrendenas fortbestånd genom försummelser eller negativa åtgärder från jordägarnas sida beträffande jord och byggnader äventyrades. Genom den generella omfattning den gavs 1947 skulle staten erhålla ett redskap för att förhindra, att jordbruk i allmänhet undergrävdes genom vanvård. I lantbruksstyrelsens förslag till ändringar i uppsiktslagen 1956 (SOU 1956: 62) påtalades emellertid svårigheterna att med hänsyn till de snabba förändringarna i jordbruket, såsom övergång till kreaturslös drift, avgöra huruvida ett förfallande av en byggnad eller en ändring i jordbruksjordens användning var ett uttryck för en rationell driftsomläggning eller vanhävd. Man hade därför varit försiktig i tillämpningen, och antalet förelägganden hade också minskats. Någon ändring i uppsiktslagen föranleddes inte av lantbruksstyrelsens förslag. Frågan om omprövning av densam-

361 ma har hänförts till jordlagsutredningen. Att den statliga rationaliseringspolitiken med hänsyn till långsiktskaraktären i första hand avsetts böra samordnas med förvärvspolitiken är naturligt. Skall brukningsenheterna utrustas med byggnader och andra dyrbara anläggningar är det önskvärt, att enheterna kan beräknas bli bestående och inte utsättas för den osäkerhet för splittring eller indragning till större enheter, som relativt kortsiktiga arrendeavtal medför. Å andra sidan är det uppenbart av den föregående analysen, att det statliga inflytandet på strukturrationaliseringen i betydande grad minskats genom systemet med arrende av tillskottsmark. Att trygghet på lång sikt är uppnåelig även med arrendeformen, antyds av kombinationen mellan sociala arrendelagstiftningen och uppsiktslagen. Ändringar i ansvarsfördelningen mellan jordägare och arrendator i fråga om vidmakthållandet av varaktiga anläggningar har inte heller varit främmande vid de förarbeten till ändrad lagstiftning som förekommit. Att likväl inga åtgärder i denna riktning vidtagits torde få tillskrivas det förhållandet, att den politiska målsättning, som det skulle varit möjligt att åstadkomma enighet om, i allmänhet legat betydligt efter de pågående utvecklingstendenserna, t.ex. i fråga om storleksrationaliseringen, och att man därför hellre, såsom ovan illustrerats för uppsiktslagen, mildrat tillämpningen i förhållande till lagarnas syfte än ändrat desamma.

I den snabba omställningen av jordbruket har de långsiktiga investeringar, vilkas verkningar ofta blir påtagliga först på längre sikt, kommit i andra hand efter maskininvesteringar och andra åtgärder med mer omedelbar verkan. Det statliga stödet till inre rationalisering har haft en betydande omfattning och har sålunda på ett avgörande sätt påverkat de långsiktiga investeringarnas volym. Detta förhållande skulle ha kunnat vara en utgångspunkt för en kraftfullare och mer selektiv politik, dels i syfte att accelerera rationaliseringsprocessen och dels för att nå kostnadssänkningar och förbättrad effektivitet. Sammanfattningsvis kan sägas, att avsaknaden av en löpande översiktlig, ekonomisk analys av de olika statliga åtgärdernas omfattning och verkningar och en »rullande» planering i anslutning härtill har medfört, att samordningsfrågorna under tiden fram till och in på 1960-talet angripits utan tillräcklig hänsyn till deras totalekonomiska verkningar. I brist på en kontinuerlig sådan verksamhet har de olika delfrågorna kommit att i alltför hög grad upptas till omprövning fristående från varandra och vid tämligen tillfälligt valda tidpunkter. Besluten vid 1959 och 1963 års riksdagar har dock gett verksamheten en avsevärt ändrad inriktning och ökat rationaliseringsorganens möjligheter till konstruktivt handlande.

.*'

°CKHÖ

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1966 1. La Cooperation internordique.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Utsökningsrätt IV. [7] Hyreslagstiftningssakkunniga. 1. Hyreslagstiftning. [14.] 2. Undersökning angående hyressplittringen. [15] Utkommer senare. Arbetspromemorior i författningsfrågan. [17] Decentralisering av naturalisationsärenden m. m. [20] 1963 års markvärdekommitté. 1. Markfrågan I. [23] 2. Markfrågan II. Bilagor. [24] Atomansvarighet III. [29] Utrikesdepartementet Internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige. [5] Försvarsdepartementet Tygförvaltningens centrala organisation. [11] Strategi i väst och öst. [18] Skeppsholmens framtida användning. [27] Socialdepartementet Förenklad statsbidragsgivning till hälso- och sjukvården. [6] Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade. [9] Läkemedelsförmånen. [28] Finansdepartementet 1965 års långtidsutredning 1. Svensk ekonomi 1966— 1970. [1] 2. Export och import 1966—1970. Bilaga 1. [2] 3. Tillgången på arbetskraft 1960—1980. Bilaga 2. [8] 4. Handelns arbetskrafts- och investeringsbehov fram till 1970. Bilaga 3. [10] 5. Utvecklingstendenser inom undervisning, hälso- och sjukvård samt socialvård 1966—1970. Bilaga 6. [13] Ny myntserie. [4] Ny folkbokföringsförordning m. m. [16] Statliga betänkanden 1961—1965. [19] Oljebranschen. [21]

Ecklesiastikdepartementet Yrkesutbildningen. [S] Jordbruksdepartementet Renbetesmarkerna. [12] Bostadsarrende m. m. [26] 1960 års jordbruksutredning. 1. Den framtida jordbrukspolitiken. A. [30]

Handelsdepartementet Lagstiftning mot radiostörningar. [22] Sällskapsresor. [25]

BERLINGSKA BOKTRYCKERIET LUND 1966

isy ¥|f *•' •C;-.--,:T;,--.--