Bekämpning av växtskadegörare och ogräs

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Bekämpning

av

Växtskadegörare

och

ogräs

Befön

utredningen

on e av

om onvön ning av kemis »- 0 me å

?V et

ijord-och skogsbru

ll= € 86l

Statens offentliga utredningar

3% % 1983:11

@ Iordbruksdepartementet

av

Bekämpning

och

Växtskadegörare

ogräs

Betänkande av om användningen av

1_1_tredningen

kemiska medel i och skogsbruket m. m. jord- .Stockholm 1983

Omslag Johan Ogden Jemströms Offsettryck AB ISBN 91- 33- o7:/24,-5 (F) ISSN 0375-250x

S()lJ 1983:11

UTREDNINGEN OM ANVÄNDNINGEN AV KEMISKA MEDEL I JORD- OCH SKOGS- BRUKET M M

Till Statsrådet och chefen för Jordbruksdepartementet

Genom beslut den 9 augusti 1979 bemyndigade regeringen chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag att utreda frågan om användningen av kemiska medel ijord- och skogsbruket m m.

Med stöd av detta bemyndigande förordnade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Enlund, genom beslut den 13 september 1979 till ledamöter generaldirektören Arne Engström, tillika ordförande, samt riksdagsledamöterna Karl Erik Eriksson, Einar A Larsson, Grethe Lundblad och Ake Wictorsson.

Genom beslut den 22 oktober 1979 förordnade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Dahlgren, till ledamöter riksdagsledamöterna L Arne Andersson och John O Andersson samt till sakkunniga direktör Erik Brandt, avdelningschef Eric Falk, avdelningschef Henry Gustafsson, direktör Stig Hagner, överingenjör Lennart Holm, ombudsman Håkan Lundstedt, farm dr Rune Lönngren, andre förbundssekreterare Ingemar Nilsson, avdelningschef Bengt Olsson, lantbrukare Sven Tågmark och hortonom Christer Wohlström. Vidare förordnades genom beslut den 6 november 1979 till sakkunnig professor Erik Arrhenius samt till biträdande sekreterare departementssekreterare Anders Boheman, den 8 november 1979 förordnades byrâdirektör Georg Ekström och statskonsulent Björn Sundell till biträdande sekreterare. Den 10 april 1980 förordnades hovrättsassessor Per Olding som expert åt utredningen. Den 27 oktober 1980 entledigades hortonom Christer Wohlström. Samma dag förordnades hortonom Per-Olof Olsson som sakkunnig. Den 2 februari 1981 förordnades statskonsulent Kjell Andersson och agr lic Bo Pettersson som experter åt utredningen. Den 10 februari 1981 förordnades agronom Karl-Ivar Kumm till expert och agronom Arne Joelsson till biträdande sekreterare. Den 20 november 1981 entledigades lantbrukare Sven Tågmark och samma dag förordnades lantbrukare Ture W Karlsson som sakkunnig. Den 21 oktober 1982 förordnades Sven Ove Hansson som expert.

Utredningen har i två tidigare betänkanden redovisat frågor rörande dels bekämpningen av lövsly inom skogsbruket, dels handelsgödselanvändningen inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring m m. I föreliggande betänkande behandlas frågor rörande bekämpning av växtskadegörare och ogräs inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring.

Till betänkandet har fogats dels reservationer av L Arne Andersson och Einar Larsson, dels särskildayttrandenav John 0 Andersson och Erik Brandt, av Eric Falk och Stig Hagner gemensamt samt av Thure W Karlsson och Per-Olof Olsson gemensamt.

Stockholm i mars 1983

Arne Engström

L Arne Andersson John O Andersson Karl Erik Eriksson

Einar Larsson Grethe Lundblad Ake Wictorsson

/Björn Sundell

Georg Ekström

Lida

INNEHÅLL FÖRFATTNINGSFÖRSLAG SAMMANFATTNING

UTREDNINGSUPPDRAGET OCH ARBETETS UPPLÄGGNING 1.1 m m 13 Utredningsuppdraget Arbetets uppläggning

JORDBRUKET I ETT HISTORISKT PERSPEKTIV SAMT JORDBRUKETS LÖNSAM- HETSUTVECKLING UNDER EFTERKRIGSTIDEN Den historiska utvecklingen 17 2.1 28 2.2 Lönsamhetsutvecklingen 28 2.2.1 Inledning av arbetande kapital 28 2.2.2 Jordbrukets förrântning 2.2.3 Jordbrukarnas inkomstutveckling 29 E 2.2.h Faktorer som påverkar lönsamhetsutvecklingen 51

E

Produktivitetsutvecklingen 54 2.2.5 2.2.6 Sammanfattning 55

JORDBRUKS— OCH TRÄDGÅRDSNÄRINGSPOLITIKEN M M. UJ INSTÃLLNINGEN TILL ANVÄNDNINGEN AV KEMISKA MEDEL 37

3.1 37 Jordbrukspolitiken 3.2 47 Trädgårdsnäringspolitiken 3.2.1 Mål för svensk trädgårdsnåring 47 3.2.2 Speciella förutsättningar för trädgårdsproduktionen 49 3.2.3 Utlandsberoendet 50 3.2.h och tillgången till bekämpningsmedel 52 Inställningen

KEMISKA BEKÄMPNINGS- H GÄLLANDE BESTÄMMELSER RÖRANDE ANVÄNDNINGEN AV MEDEL INOM JORDBRUK OCH TRÄDGÅRDSNÄRING 55 om hälso- och miljöfarliga varor 55 h.1 Lagstiftningen h.1.1 Inledning 55

Miljöskyddslagen 60

h.3 Naturvårdslagstiftningen

61 h.h Arbetsmiljölagstiftningen 62 h.5 Hälsovårdsstadgan _ 64 h.6 Livsmedelslagen

FÖRSÄLJNING OCH FÖRBRUKNING AV KEMISKA BEKÄMPNINGSMDEL. SVENSKA OCH INTERNATIONELLA FÖRHÅLLANDEN

Sverige

Internationell översikt s: ANVÄNDNINGEN AV KEMISKA BEKÄMPNINGSMDEL INOM JORDBRUK, SKOGS- BRUK OCH TRÄDGÅRDSNÄRING M M Jordbrukets användning av kemiska bekämpningsmedel 6.1.1 Inledning 6.1.2 Ogräsbekämpning 6.1.3 Växtsjukdomsbekämpning 6.1.h Skadedjursbekämpning 6.1.5 Planmässig bekämpning Trädgårdsnäringens användning av kemiska bekämpningsmedel 6.2.1 Ogräsbekämpning 6.2.2 Växtsjukdomsbekämpning 6.2.3 Skadedjursbekämpning Skogsbrukets användning av kemiska bekämpningsmedel 6.3.1 Bekämpning av ogräs och lövsly 6.3.2 Bekämpning av skogliga skadesvampar 6.3.3 Bekämpning av skogsinsekter 6.3.h Spridning av bekämpningsmedel över skogsmark Användning av kemiska bekämpningsmedel i hushåll och hemträdgårdar

HÄLSO- OCH MILJÖRISKER FÖRENADE MED ANVÄNDNINGEN AV KEMISKA BEKÄMNINGSMEDEL Arbetsmiljön 7.1.1 Inledning 7.1.2 Beredning av sprutvätska 7.1.3 Påfyllning av sprututrustning 7.1.h Spridning och rengöring av sprututrustning 7.1.5 Arbetsskador 7.1.6 Expositionsförhållanden vid spridning av bekämpningsmedel 7.1.7 Yrkeshygieniska synpunkter på vissa substanser eller substansgrupper Naturmiljön 7.2.1 Effekter på markens organismer 7.2.2 Effekter på högre djurslag 7.2.3 Resistens mot bekämpningsmedel

\ 7.3 Bekämpningsmedelsrester m m i vegetabiliska livsmedel 189 7.3.1 Organisation och omfattning av resthaltskontrollen 189 7.3.2 Högsta godtagna halter 192 7.3.3 Bekämpningsmedelsrester i importerade och inhemska grödor 195 7.3.h Bekämpningsmedelsrester i produkter odlade med respektive utan insats av kemiska bekämpningsmedel 195 7.3.5 Hälsorisker förenade med förekomst av bekämpningsmedelsrester i livsmedel 198 7.3.6 Förekomst av vissa naturliga skadliga ämnen i skördeprodukter i relation till kemisk bekämpning 202 Riskvärdering av några utvalda kemiska bekämpningsmedel

ICKE-KEMISK BEKÄMPNING AV VÄXTSKADEGÖRARE OCH OGRÄS E 8.1 Icke-kemisk 219 ogräsbekämpning 8.1.1 Mekanisk bearbetning 219 8.1.2 Konkurrensbefrämjande åtgärder 223 8.1.3 Minskad ogrässpridning 226 i 8 . 1 . h Skördeteknik 227 8 .1 . 5 Växtföljdsåtgärder 228 8.1.6 Biologisk ogräsbekämpning 230 8.1.7 Ekonomisk jämförelse mellan metoder 230 N 8.1.8 Långsiktiga effekter av upphörd herbicidbehandling 236 8.2 Icke—kemisk bekämpning av växtsjukdomar och skadedjur 241

E

8.2.1 Resistensförädling 241 : 8.2.2 Biologisk bekämpning 249 8.3 Förebyggande åtgärder mot ogräs, växtsjukdomar och skadedjur 260 8.3.1 Odlingstekniska åtgärder 260 8.3.2 Växtföljdsåtgårder 263

9 ANDRA MÖJLIGHETER ATT MINSKA DEN KEMISKA BEKÄMPNINGEN 267 9.1 Förbättrad preparathantering 267 9.2 Prognos- och varningstjänst 269 9.2.1 Inledning 269 9.2.2 Olika beroende av prognos 269 9.2.3 Varierande tröskelvärden 271 9.2.h Förebyggande bekämpningar 272 9.2.5 Prognos för potatisbladmögel 272 9.2.6 Prognos för rapsjordloppa 274 9.2.7 Prognos och ökad bekämpning 275 9.2.8 Skadedjurens mångfald 275 9.2.9 Utvecklingstendenser 276 9.2.1O Slutsatser

Rådgivning 9.3.1 Rådgivningens organisation 9.3.2 Andra râdgivningsinstanser 9.3.3 Behovet av bekämpningsstrategi 9.3.h Behovet av rådgivning Alternativa odlingsformer 9.h.1 Inledning 9.h.2 organisk-biologisk och naturenlig odling 9.h.3 Biodynamisk odling 9.h.h och kvalitet Avkastning hos skördeprodukter. En jämförelse mellan konventionell och biodynamisk odling 9.h.5 Lönsamhet vid alternativ odling

EKONOMISKA EFFEKTER AV EN MINSKAD ANVÄNDNING AV KEMISKA BEKÄMP- NINGSMEDEL Jordbruket 10.1.1 Inledning 10.1.2 Produktionsekonomiska effekter 10.1.3 Samhällsekonomiska effekter Trädgårdsnäringen 10.2.1 Förutsättningar 10.2.2 Effekter vid upphörd av kemiska användning bekämpningsmedel 10.2.3 Marknadsreglering genom kostnadskompensation till inhemska producenter 10.2.h Oreglerad marknad

TÄNKBARA STYRÅTGÄRDER FÖR ATT MINSKA HÄLSO- OCH MILJÖRISKER FÖRENADE MED DEN KEMISKA BEKÄMPNINGEN INOM JORDBRUK OCH TRÄDGÅRDSNÄRING Inledning Behov av styråtgärder Administrativa styrmetoder 11.3.1 Nuvarande

inriktning av administrativa styrmetoder

11.3.2 Några tänkbara administrativa åtgärder Ekonomiska styrmetoder 11.h.1 Utformning av ett avgiftssystem 11.h.2 Användning av influtnalavgiftsmedel

UTREDNINGENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG 12.1 Allmänna överväganden 525 12.2 Förebyggande biologiska åtgärder 550 12.2.1 Växtbefrämjande åtgärder 550 12.2.2 Forskning och utveckling 331 12.3 Förslag till administrativa åtgärder m m 332 12.3.1 Åtgärder för att minska den yrkesmedicinska risken för människor som yrkesmässigt hanterar kemiska bekämpningsmedel 332 12.3.2 Åtgärder för att minska risker för påverkan och störningar av de naturliga och agrara ekosystemen 558 12.3.3 Åtgärder för att informera livsmedelskonsumenterna om

2 eventuella resthalter av bekämpningsmedel 340

12.3.h Åtgärder för att minska olägenheterna vid oavsiktlig E spridning av bekämpningsmedel från angränsande flygbesprutade områden 341

t till

12.3.5 Åtgärder för att minska risker följd av användning

i

av kemiska bekämpningsmedel i hushåll, villaträdgårdar och parker samt över banvallar och vägrenar 342

i 12.h 343

Finansiering ! 545

E RESERVATIONER OCH SÄRSKILDA YTTRANDEN

BILAGOR

1 Direktiven 585 Bilaga

2 Administrativa åtgärder mot registrerade bekämpningsmedel m m 589 Bilaga 595 3 Produktkontrollnämndens dokumentationskrav för registrering av Bilaga bekämpningsmedel

4 Aktuella växtslag eller växtslagsgrupper inom resistensförädlingen 403 Bilaga

5 Jordbruksutskottets betänkande 1977/78:10, naturvårds- och miljö- Bilaga m m 423 frågor 427 Bilaga 6 Litteraturförteckning

7 Rättelser, tillägg och förtydliganden till Riskvärdering av några Bilaga kemiska 439 bekämpningsmedel

S()lJ 1983:11

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag till

Lag om förbud mot spridning av bekämpningsmedel över

jordbruksmark

Härigenan föreskrivs följande.

1 § Spridning av bekämpningsmedel från luften över jordbruksmark är förbjuden.

2 Lantbruksstyrelsen får medge från 1 § undantag § om det föreligger särskilda skäl.

2=: Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

bryter mot 1 § eller åsidosätter villkor som har meddelats vid medgivande av undantag enligt 2 § dms till böter eller fängelse i högst ett år.

4 Lantbruksstyrelsens beslut denna får å enligt lag överklagas hos regeringen genom besvär.

6 Författningsförslag

Förslag till

Förordning om ändring i kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor

Härigenom föreskrivs i fråga an kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor att 25 och 27 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bekämpningsmedel får ej Bekämpningsmedel får ej saluhållas, överlåtas saluhållas, överlåtas eller användas utan att eller användas utan att vara registrerat hos vara registrerat hos produktkontrollnämnden.» produktkontrollnämnden. Registreringen får begränsas att gälla för viss tid.

Produktkontrollnämnden får medge undantag från registreringsskyldigheten enligt första stycket, om det behövs för vetenskaplig prövning eller när det annars föreligger särskilda skäl.

27 §

Bekämpningsmedel får ej registreras om

1. medlet kan befaras medföra sådan olägenhet från hälso- eller miljöskyddssynpunkt att det ej lämpligen bör användas i bekämpningssyfte,

2. medlet på grund av bristande effektivitet ej är lämpat för sitt ändamål,

sou 1983:11 Författningsförslag 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lxdelse

3. medlets benämning kan anses vilseledande i fråga om medlets sammansättning, verkan eller egenskaper i övrigt eller kan leda till förväxling med annat bekämpningsmedel,

3. medlet innehåller äm- 4. medlet i fråga om efnet 2,4,5-triklorfenoxi- fektivitet är likvärdigt ättiksyra (2,4,5-T), deri- med ett registrerat medel vat eller salter därav. vilket bedöms medföra mindre risk från hälso- och miljösyngunkt,

5. medlet uppenbarligen kan ersättas av en ickekemisk bekämpgingsmetod som är ekonomiskt likvärdig och som bedöms medföra mindre risk från hälso- och miljösyngunkt, eller 3

Q. medlet innehåller ämnet 2,4,5-trik1orfenoxiättiksyra (2,4,5-T), derivat eller salter därav.

S()IJ 1983:11

SAMMANFATTNING

Utredningen om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket m m redovisar i detta delbetänkande utredningens analys av situationen beträffande bekämpning av växtskadegörare och ogräs i jordbruk, trädgårdsnäring och hushåll. Utredningen har också presenterat delbetänkandena Bekämpning av lövsly och Användning av växtnäring.

Föreliggande rapport behandlar det svenska jordbrukets och trädgårdsnäringens användning av kemiska bekämpningsmedel. Huvuddelen av betänkandet ägnas åt en utförlig genomgång av såväl nytta som risk vid bekämpning av växtskadegörare. Nedan följer en kort sammanfattning av betänkandet.

I kapitel ett redogörs kort för utredningsuppdraget samt arbetets uppläggning.

Kapitel två ger en historisk bakgrundsbeskrivning till den situation som jordbruket och trädgårdsnäringen befinner sig i. Vidare diskuteras hur bedagens roende av bekämpningsmedel och handelsgödsel utvecklats över tiden., Kapitlet p innehåller också en ekonomisk analys av lönsamhetsutvecklingen i jordbruket i under efterkrigstiden.

I kapitel tre behandlas jordbruks- och trädgårdspolitiken i ett historiskt

perspektiv. Tonvikten av beskrivningen avser den jordbrukspolitiska synen på användningen av jordbrukskemikalier under olika tidsperioder.

Kapitel fyra behandlar det nuvarande regelsystem som reglerar användningen av kemiska bekämpningsmedel i jordbruk- och trâdgårdsnäring. I kapitlet be- . handlas dels den mer direkta lagstiftning som reglerar produktkontrollverksamheten, dels den omfattande ramlagstiftning som mer allmänt anger vilka särå I skilda som kan vara hånsynstaganden aktuella.

I kapitel fem och sex behandlas den svenska och, översiktligt, den internationella användningen av kemiska bekämpningsmedel. Beträffande redovisningen av den inhemska förbrukningen har den så långt möjligt fördelats på olika skadegörare och grödor.

Kapitel sju analyserar de olika risker som kan vara förenade med användningen av bekämpningsmedel. Framställningen koncentreras kring arbetsmiljön, natur-

10 Sammanfattning

och resthaltsproblematiken. Denna genomgång av riskpanoramat har varit miljön omfattande. Resultaten av genomgången ger inga indikationer om några allvarhälso- och av den nuvarande användningen av kemiska beligare miljöstörningar identifieras en rad potentiella riskmoment, varför fort kåmpningsmedel. Samtidigt satt bör riktas mot denna typ av ofta biologiskt mycket aktiva uppmärksamhet ämnen.

åtta behandlar möjligheterna till kontroll av växtskadegörare och o- Kapitel gräs med icke-kemiska metoder. Mekaniska, odlingstekniska, resistensbiologiska och olika former av biologisk bekämpning behandlas. Analysen indikerar att bemöjligheter föreligger att reducera användningen av kemiska bekämpningstydande medel. Förändringar i denna riktning bedöms dock vara en tidskrävande process.

I kapitel nio studeras möjligheter att inom ramen för den kemiska bekämpningen denna effektivare och mer behovsanpassad. Av genomgången framgår att det göra även i ett kortare föreligger betydande möjligheter till en mer anperspektiv med en åtföljande reducering av ej motiverad spridning av passad bekämpning kemiska bekämpningsmedel.

I tio de ekonomiska konsekvenserna av omfattande nedskärkapitel analyseras i avbekämpningsmedel.Studierna har utförts utifrån såningar användningen väl som samhällsekonomisk utgångspunkt. De ekonomiska produktionsekonomisk visar båda på betydande ekonomiska konsekvenser av en omfattande analyserna av bekämpningsmedelsanvändningen. Studierna verifierar den svenska minskning växtodlingens ekonomiska beroende av kemiska bekämpningsmedel.

elva beskriver utifrån en mer teoretisk utgångspunkt olika tänkbara Kapitel för att minska de hälso- och miljörisker som kan vara förenade styråtgärder av kemiska Inledningsvis diskuteras i vilka med användningen bekämpningsmedel. situationer olika av kan vara motiverade. Därefter beskrivs typer styråtgärder en rad olika administrativa och ekonomiska metoder, deras fördelar, nackdelar och effektivitet m m.

och förslag i syfte att minska de risker och olägen- Utredningens överväganden heter som är förenade med användningen av kemiska bekämpningsmedel presenteras i tolv. Utredningen gör här bedömningen att de kemiska bekämpningsmedlen kapitel inom framtid kommer att vara nödvändiga hjälpmedel för att moten överskådlig verka skador vid av växtskadegörare, men att deras betydelse bör beangrepp gränsas i ett längre perspektiv.

Sammanfattning

Utredningen vill genom stöd till forskning angående kemikaliesnål bekämpningsteknik bidra till att utveckla denna bekämpningsforms konkurrensförmåga. Vidare bör ett aktivt program utarbetas för att främja den behovsanpassade bekämpningen gentemot den planmässiga.

Utredningen lämnar följande specifika förslag för att reducera risker och 0lägenheter vid kemisk bekämpning:

* Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften över jordbruksmark.

* Förstärkt av produktkontroll bekämpningsmedel med möjlighet till tidsbegränsad registrering.

* till Möjlighet behovsprövningaN”bekämpningsmedel införes i produktkontrolllagstiftningen.

* och krav för Utbildning på behörighet all personal som hanterar bekämpningsmedel av faroklass 1 och 2.

Begränsning av bekämpningsmedelsanvândningen i hushåll, villaträdgårdar och parker samt över banvallar och vägrenar innebärande att endast preparat

i

av faroklass 3 är tillåtna.

1 Frivillig deklaration av de kemiska bekämpningsmedel som använts under odlingen av vissa grödor.

* Kostnaderna för åtgärderna, ca 20 milj kr, föreslås finansieras via en kvantitetsbaserad avgift på bekämpningsmedel.

UTREDNINGSUPPDRAGET OCH ARBETETS UPPLÃGGNING

1.1 Utredningsuppdraget m m

Inom jordbruk, skogsbruk och trådgårdsodling används kemiska medel i form av handelsgödsel och bekämpningsmedel. Genom beslut den 9 augusti 1979 uppdrog regeringen åt dåvarande jordbruksministern, statsrådet Enlund, att tillkalla en kommitté med uppdrag att utreda användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket m m.

Jordbruksministern har i direktiven (dir 1979:119, se bilaga 1) till utredningen bl a betonat att de ökade kunskaper vi fortlöpande får om riskerna för människors hälsa och för miljön vid användning av många kemiska preparat i jord- och skogsbruket och den oro som såväl de som arbetar med sådana preparat som allmänheten känner inför dessa problem gör det nödvändigt att minska användningen av bekämpningsmedel och gödselmedel. En viktig del av kommitténs arbete år att bedöma hälso- och miljöeffekterna av den nuvarande användningen av bekämpningsmedel och gödselmedel. Kommitténs huvuduppgift bör vara att studera konsekvenserna av en minskad användning av kemiska medel och utifrån en avvägning mellan nâringspolitiska intressen och miljöintressen föreslå lämpliga åtgärder. Kommittén bör vidare studera vilka förändringar 3 som är rimliga och möjliga att genomföra på relativt kort sikt och vad som kan göras i ett något längre tidsperspektiv. Utredningen bör också pröva behovet av ytterligare forskning och utvecklingsarbete i syfte att få fram alternativa produktionsmetoder.

Kommittén bör i sitt arbete samråda med berörda myndigheter och andra organ samt naturresurs- och miljökommittên (Jo 1978:01). Ett antal ärenden har inkommit till kommittén. Dessa har sammanställts i tabell 1.1.

1.2 Arbetets uppläggning

Utredningen har 1980 avgett ett betänkande avseende bekämpning av lövsly (Ds Jo 1980:11). Utredningsuppdragets återstående delar redovisas i två delbetânkanden om användning av bekämpningsmedel respektive användning av gödselmedel.

Under åren 1981 och 1982 har utredningen haft flera ordinarie sammanträden avseende användningen av bekämpningsmedel. Föredragningar har gjorts av inbjuden expertis från statens livsmedelsverk, Sveriges lantbruksuniversitet,

1 4 w m n .m ao m.. D.. w m. a 0 C h a .m m 3 W M .8 m.. .m 8 S()IJ 1983:11

Haw» :oo

pxmp

ummoxm

1umnpwaHw nmmøwømamxmn

:upon

wanna pdvadmon

am

nmwøwcmsmxmp

pmxshnønon

nøsaox

w

wøwqpøamnw

mama

w

pvahmumam

zoo owe Mmm

x

q›mnmw

mxxoaxxoh

sena

H

hHmwH

ppm

amcmamwcwnmswxmn

pmzamp

E

.G0mfiHGdHPHdMmA

ppm

zdwwnmwnhmmxoømm

nonhmwxoømm

E so

nwwøwøxowmnmh

pmm

w

üP%QP3 massan:

.wnwauo

amwømøvqnmmpmam

ovømmmw

mmpurwxowmp

wcwqwwu nwvpmmpm

m

mnwnpdpmmmnmham

ao

Hawxm

Mmwmoaowm

øxmwswx

aamsnwa pxmwsoøoxw

wøanxmmnmøqø

mswqu=mnd

nowpos

noøowpos

PPWDMU

møwndos

monm

munwwwøw

pxmnonmmxwmawm

oucvmmca

pbfimmwoosm

pos w w

mwawmmcw

w

so ca :oo

xmwndmno U®H®H®M®h

.

mmmsm

pxmswxwumaø møwqømaaw mqamvøaøw

Bowman

a

Usnnwmawpop aawmmcwxm

mnfinwmand

®UddHd#Pd

omm

mbwnmvymxm

E

munmwmcw

.

zmwøaøwnwmmcuzxmndpwø

M new

HHHP mm

mmdnwm©nmonaMz

vvs dos vvs d ewa

Mmapdhxoawm

ndunmwømnpwaaa›

ovcmmmnm

w Hmm

øøsaox

mamø

pmwqdpnwm

=.=oxmmgmmmpønmHcpmp

s

qøasox

mflwddwkpfi

s

wmmnpmxowmr momumwxpwmp

øwøqswømunmomams

mwuO®\mNmF

møwnxmnmn

MHGB

møaøuwaøø mmaovhpop

mxxoaxxon

awnwpnmaaox

muzm

Q00

znmaoa nmpmwnu wMmnmw madømznu

umvqønpwwphommxmwnh

øMmøwm

H zoo

øowøwnxwnommxzhnønon

mm:pmmu»mmnH«z

WOMW

wunømwnd

m

aawnmzn

swam øwnm swam away zman amnm zman

øxmqwxm

H

U08

mmammnMmmmwuwxam omaomwzpmnmvwpwon mmamwnMmwmmumMwm

mvapmnhdps xdnnmwoxm

mnavwuwwmawwndm:

øvødqsmanmo

w

mu

mamman 0mH®HHMm wmH®HhMm omHo«nMm »Dance omHø›«nxm mmHwwnxm dMmnøm HOHHGMHEOM 0maø«nMm mwHmwhMm 0mawwhxm omao«nxm

som ndønmw swam goo Hmcoa Hwvma Moo

&

zoo

wxwmemm

øommHox

n0pø0xwnpmø0øH

øovqonm

mmcmxdnnwnoh mmumxsnnunow movmxshnunow ImH5m®HH5PdZ awppwsaoxonaflz

.mdwnmnnsd

moømxsupønoh mmumxdhpvhoh møømmdhnvaoh aodmxdppwhoh moøwxdhnväoh møumxdwnønoñ Qmvmxdpnuhob mmømxdppcaoh mocmxsxpwnoh

o

swam monm mmm«nmm wqsoMnH

m

—.—

Hampus soMnH m_-m_-m›m_ moumouomm_ mm»mouowm_ omrmo:owm_ omnmo»omm_ om-mo4omm_ omumoaowm. m_::ouowm_ mo-__-omm_ m.|.ou.mm. moumo».wm_ mmno_-_mm_ »_-mo-mmm_ mw-o_-mmm. mm-__-mwm.

och 15

Utredningsuppdraget arbetets uppläggning

onkologiska kliniken vid Regionsjukhuset i Umeå, KF:s provkök, livsmedels-

industrin samt kemiska industrin. Utredningen har också haft hearings med

företrädare för vissa miljöorganisationer och andra organisationer (Biodynamiska föreningen, Föreningen för giftfria livsmedel, Föreningen för naturenlig odling, Förbundet för organisk-biologisk odling, Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Miljöförbundet, Svenska Naturskyddsföreningen).

Promemorior för utredningens räkning har iordningsställts dels av sakkunniga och experter inom utredningen, dels av forskare inom olika områden (se litteraturlistan, bilaga 6).

Utredningen har genomfört studieresor i Skåne och Mellansverige.

Kommittén tillsatte 1981-03-13 en vetenskaplig referensgrupp med human- och ; ekotoxikologis inriktning för toxikologisk riskvärdering av några kemiska I bekämpningsmedel. Gruppens uppgift var bl a att utröna huruvida registreringen och användningen av några utvalda och representativa bekämpningsmedel sedermera visats innebära hälso- och miljörisker, som icke kunnat förutses på basis av det material som var tillgängligt vid registreringstillfâllet.

Följande verksamma substanser utvaldes för studien: diklorprop, diquat, fenitrotion, guazatin, mancozeb, maneb och MCPA.

Urvalet av substanser skedde i samråd mellan referensgruppen och kommittén och gjordes på basis av en prioriteringslista från statens naturvårdsverks produktkontrollbyrå och efter intervjuer på Sveriges lantbruksuniversitet och statens livsmedelsverk. Det tillämpade urvalskriteriet var framför allt omfattande och långvarig användning.

I referensgruppen har ingått laborator Ulf Ahlborg, professorerna Gunnar Eklund, Bo Holmberg, Bo Holmstedt och Alf Johnels, överläkare Birgitta Kolmodin-Hedman samt som adjungerad avdelningedirektör Bo Wahlström.

Byrådirektör Jan Dich och toxikolog Gertie Meijer har som dokumentalister och sakkunniga i allmän toxikologi gått igenom produktkontrollnämndens samlade material (registreringshandlingar m m), gjort kompletterande litteratursökningar på tillgängliga databaser samt sammanställt och presenterat materialet för referensgruppen.

16 Utredningsuppdraget och arbetets uppläggning sou 19g3;11

Referensgruppen har haft ett flertal sammanträden för att ta del av och diskutera framtaget material. Resultatet av referensgruppens arbete har presen-

terats för kommittén i en rapport1) innehållande en redovisning av gruppens

arbete samt dess rekommendationer och förslag.

1 . .. . . n . .

)R1skvarder1ng av några kemiska bekampningsmedel. Bakgrundsrapport fran en

referensgrupp inom ramen för utredningen om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket m m, jordbruksdepartementet, 1982

S()IJ 1983:11

JORDBRUKET I ETT HISTORISKT PERSPEKTIV SAMT JORDBRUKETS LÖNSAM- HETSUTVECKLING UNDER EFTERKRIGSTIDEN

2.1 Den historiska utvecklingen

Det finns olika uppfattningar om hur och när jordbruket ursprungligen uppkom. Vanligast är att man anser att människorna var jägare, fiskare och kringströvande nomader som så småningom lärde sig samla in och lagra ätbara frukter och frön. Man kunde genom lagringen överbrygga perioder när födan inte var naturligen tillgänglig på platsen. Man kunde lämna det nomadiserande livet med flyttning till fyndplatser för födan och bli bofast i den mån man inte behövde följa sina säsongsflyttande boskapshjordar. Av betydelse i detta sammanhang var att man så småningom lärde sig öka och koncentrera tillgängligheten av vissa begärliga vegetabilier genom enkla former av odling.

Viktigt var också att de insamlade förnödenheterna eller de odlade produkterna var lagringsdugliga och hade en sammansättning som motsvarade människornas behov. Frukter från en del grâsarter (sädesslagen) och baljväxter (ärter, lins, vicker) fyllde och fyller än idag högt ställda krav i detta avseende. Med kombination av stråsådeskärnor och baljväxtfrön blev man t o m i stor utsträckning oberoende av animaliska inslag i kosten.

Man gjorde också erfarenheten att gräsen växte bra på fläckar där den ursprungliga vegetationen röjts undan vid hyddor, gångstigar och eldplatser och efter mer eller mindre ofrivilliga bränder. Det år säkerligen rimligt att anta att detta gav anledning till bruket att bränna av lämpliga ytor, där man sedan sådde framför allt stråsâd och baljväxter men också rotfrukter (svedjerova).

Fynd, som är mer eller mindre tydliga bevis på våxtodling, anser man visar på växtodling, åtminstone från tiden för ca 12 000 år sedan. Fynden år gjorda i Främre Orienten och Egypten. Jordbruk antas ha funnits i Sverige sedan 5 000 år tillbaka.

Även om jordbruket och växtodlingen har förhållandevis gamla anor dröjde det lång tid, innan man genom ökade kunskaper och förbättrade åtgärder ökade avkastningen i odlingarna.

Elden-yxan-årdret var de främsta hjälpmedlen i jordbruket i Sverige fram till

1700-1800-talen? Ett jordbruk med tekniskt avancerade hjälpmedel och grundat

18 Jordbruket i ett historiskt r perspektiv samt jordbrukets sou 19:33:11

på systematiskt insamlade kunskaper, kunskaper grundade på vetenskapliga metoder, påbörjades i stort sett för endast ett 100-tal år sedan. Det i vår mening moderna svenska jordbruket med stor insats av maskiner, redskap, handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel är inte mer än ca 30 år gammalt.

Av figur 2.1 framgår när olika nya hjälpmedel och metoder har börjat tilllämpas inom svensk växtodling.

Figur 2.1 Tidsdiagram utvisande när nya hjälpmedel och metoder kan bee räknas ha medverkat till avkastningsstegringen inom svensk växtodling

Växelbruk med vall Dukmng _ _ _ _ _ _E_fle1hvare jordbearbetmng R ad_5.5_“_..9__: p g utsäde konlfñi - vaxfloradlm .._°5‘_9°_d5_°L _ _________. , _ gtggdesbetnaggoch väutskydd Kem. rasbekampn l I 1050 1950 1970 95991029

__ hn-.t-kuvnk-.urugøl ›

Källa: Mattsson R, Aktuellt från lantbruksuniversitetet 258, 1978.

I anslutning till figur 2.1 kan det också vara skäl att belysa de svenska

hektarskördarnas utveckling under de senaste hundra åren. Av tabell 2.1

framgår att de stora skördestegringarna inträffat under de senaste trettio o aren I

Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets

Tabell 2.1 Avkastningens utveckling inom den svenska under växtodlingen de senaste hundra åren

DC/ha 1866/70 1896/O0 1926/30 1956/60 1966/70 1976/80

Stråsäd Höstvete

12,9 Oljeväxter Höstraps - - - 21,9 26,1 26,4 Höstrybs - - - 16,0 18,7 17,5 Vårraps - - — 15,1 16,6 17,4 Vårrybs - - - 8,0 12,7 15,9 Matpotatis 74,0 77,0 115,0 134,6 247,4 254,7 Slåttervall 27,0 30,0 38,0 35,7 40,3 59,8

Viktiga grundförutsättningar för vegetabilieproduktionen är klimat och mark förutom tillgången på lämpligt odlingsmaterial. När man i vill odlingssyfte utnyttja dessa tillkommer

förutsättningar odlingstekniken, som här också

får innefatta växtföljderna. Allt detta bildar för olika grunden odlingsformer och odlingssystem. Dessa har under senare år kommit att diskuteras allt livligare inte minst i samband med de s k alternativa odlingsformerna biodynamisk odling, naturenlig odling och organisk-biologisk odling samt programmerad växtodling. De nämnda systemen är starkt förknippade med vår resursanvändning, våra försörjningsmöjligheter och vår miljö.

Under tidernas lopp har olika avlöst varandra odlingssystem svedjebruket,

slåtterbruket, växelbruket med vall och handelsgödseljordbruket. Det senare

har kompletterats med starka av kemiska mot inslag bekämpningsmedel ogräs, skadeinsekter och olika växtsjukdomar. Av och till har detta odlingssystem med hänsyn till det starka beroendet av kemisk industri betecknats som det kemikaliserade jordbruket. Av benämningarna att de olika framgår systemen har ett starkt samband med växtnäringsfrågorna. Växternas försörjning med

olika näringsämnen har varit, är och kommer säkerligen också att förbli en

viktig frågeställning i all växtodling.

Svedjebruket som omnämndes inledningsvis är det äldsta Det odlingssystemet. används fortfarande i åtskilliga Genom att bränna träd utvecklingsländer.

20 Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets

m m mobiliserar man växtnäringen och man kan ta relativt stora och buskar skördar under eller år odling genom svedjningen frinågot några på de för stållda markerna. Genom att man tar bort skördeprodukterna, och emellanåt också minskar man tillgången på växtnäring och man måste genom urlakning, undan för undan. Ett annat motiv för att röja marker var säkerröja ny mark också att blev besvärligare. Att ständigt uppsöka nya marligen ogräsen ker för växtodlingen var och är naturligtvis möjligt endast så länge befolkningstätheten är förhållandevis liten.

till åkern - är åkers moder. Detta ut- Ängen fick alltså ge näring äng tryck kan emellertid också ha sitt ursprung i att ängen så småningom kom att och brukas och därmed övergå till åkermark. Åkern utnyttjades huvudplöjas för I detta odlingssystem hade vi ofta en lika ensakligen stråsädesodling. stråsädesodling som i våra dagars jordbruk. Men bristen på gödsel besidig skördarnas storlek, vilket oftast inte är fallet i våra dagars engränsade sidiga odling.

Samtidigt utarmades slåtter- och betesmarkerna på våxtnäring. Försörjningsproblemen i samband med den växande befolkningen möttes med en uppodling av inte minst då byarna splittrades vid laga skiftet, för att nyttja ängarna, som den äldre åkermarken. reducerades den yta, dem på samma sätt Därigenom som levererade näring till åkern, samtidigt som åkerarealen växte.

I och med att man odlade upp ångarna där man tidigare i första hand skördat vinterfodret, blev det nödvändigt att producera även vinterfodret på åkern. Man odlade då ofta fleråriga (2-3 år) vallar i omväxling med stråsäd på åkern. Det blev växelbruket med vall och en varierad, biologiskt balanserad Den mer varierade växtodlingen innebar i begränsad omfattning växtodling. fördelar från avkastningssynpunkt bl a tack vare vallens (vallbaljväxternas) förfruktseffekter men löste självfallet inte växtnäringsproblemen i goda växtodlingen.

Den svenska åkerarealens användning har kraftigt förändrats under de senaste 100 åren. Åkerarealens omfattning och användning spelar nämligen stor roll för vår miljö i stort. Vid 1870-talets början uppgick den odlade arealen till ca 2,5 milj ha. Den ökade till ca 3,8 milj ha vid tiden efter första men minskade sedan till ca 3,0 milj ha i slutet av 1960-talet. världskriget

Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets 21

Under de senaste tio åren har åkerarealens förändringar varit

obetydliga. Förändringarna framgår av tabell 2.2 som dock i första hand redovisar stråsädesodlingens omfattning och inriktning under ovan nämnda period. Som synes har vete och korn under senare år dominerat strâsädesodlingen.

hundra åren kan följas i figur 2.2. I detta kan man också avläsa den återkommande ensidigheten i den svenska växtodlingen från tiden efter andra världskriget fram till våra dagar.

Skälen till våra dagars ensidighet i är till står del vâxtodlingen ekonomiska och politiska. En ökad och mekanisering billig handelsgödsel framför allt billiga kvävegödselmedel - har gynnat stråsäden på de flesta övriga grödors bekostnad. Man har heller inte genom motverkat prissättningen på produkterna denna utveckling, snarare påskyndat densamma. Denna är en av orutveckling sakerna till våra dagars debatt alternativa omkring odlingssystem. Debatten har också blivit intensiv av de skälen att den tilltagande ensidigheten har nödvändiggjort eller förutsatt intensiv användning av handelsgödselkväve och kemiska bekämpningsmedel mot sjukdomar och skadeinsekter. ogräs,

I sammanhanget bör påpekas att benämningen alternativa odlingssystem av många har kommit att uppfattas som liktydigt med biodynamisk odling,

22 Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets 2.2 Åkerarealens användning i procent 1800-1980 Figur

*9\

otfrukterv

OUPVV

Potatis

Trödo och obrukod jord

Blondsäd

Vårvefe Höstvete 1950

Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets 23

organisk-biologisk och naturenlig odling. Bland andra existerande former av alternativ växtodling må den s k programmerade växtodlingen nämnas. Denna form av växtodling kännetecknas av en rutinmässig, icke behovsbestämd behandling av grödorna med kemiska bekämpningsmedel mot ogräs, skadeinsekter och sjukdomar. Den har hittills ofta visat sig företagsekonomiskt konkurrenskraftig. Men godtagbara ekonomiska resultat har även exempelvis biodynamiska odlare uppnått genom att de kunnat erhålla högre produktpriser än de konventionellt odlande jordbrukarna.

De problem som aktualiseras i samband med ökande ensidighet i växtodlingen är av mångahanda slag. Tidigare har antytts ogräsproblem och problem med sjukdomar och skadedjur liksom markstruktur- och växtnäringsproblem. Men även effekter av aktiva substanser fysiologiskt ofta betecknade som rotexsudat - och effekter på markmikroorganismernas aktivitet påtalas som problem vid ensidig växtodling. Kortfattat kan konstateras att ingen av de nämnda faktorerna ensam kan göras för de ansvarig olika växtföljdsproblemen. Aktuella har i huvudsak kunnat växtnäringsproblem lösas med utnyttjande av den hittills billiga hanhandelsgödseln, speciellt delsgödselkvävet. Ogräsproblemen har i stort sett kunnat lösas genom förbättrade och nya och kemiska Men växtföljds-

mekaniska bekämpningsmetoder.

problem kvarstår, inte minst vid ensidig odling.

Den avtagande vallodlingen har av många ansetts ge risker för ökande markstruktursproblem genom ökad packning vid upprepade bearbetningar och genom sjunkande mullhalt. De befarade strukturproblemen har dock i stort sett kunnat bemästras genom dubbelmonterade däck och/eller och mulllågtrycksdäck halten har visat sig kunna behållas på rimlig nivå av genom nedplöjning skörderester. Positivt i detta sammanhang har varit att den ökade gödslingen har givit ökade mängder skörderester som alltså har motverkat tendenserna till minskad mullhalt.

Avsikten med den förda diskussionen har varit att att klargöra växtföljdseffekterna inte kan förklaras generellt som växtnäringseffekter, mark-

struktureffekter eller mullhaltseffekter, även om dessa effekter var och en

24 Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets

för eller tillsammans i enskilda fall har stor betydelse. Stor betydelse sig för förklaring av växtföljdseffekterna har också förekomsten av olika sjukdomar och skadedjur. Växtföljdens utformning påverkar nämligen naturligt olika parasiters möjligheter att utvecklas. Ensidigheten i växtodlingen självfallet de parasiter som är förknippade med de dominerande grögynnar dorna. Problemen dock mötas med resistent odlingsmaterial och kemiska

kan

bekämpningsmedel.

Även om de vâxtpatologiska frågorna har stor betydelse för växtföljdseffekterna kan inte heller sjukdomar och skadedjur ensamma förklara alla våxtföljdseffekter. Det kan här vara på sin plats att något mera ingående belysa parasitförekomstens beroende av vâxtföljdens utformning men också av vanliga odlingstekniska åtgärder.

Det är väl känt att inom har ett problemen med skadegörarna växtodlingen klart samband med valet av gröda/grödor och med växtföljdens utformning. Vanligtvis är stråsäden mindre hotad av olika sjukdoms- och skadedjursangrepp än oljeväxterna. På samma sätt år angreppen i varje enskild oftast om grödan dominerar kraftigt i en växtföljd än om gröda allvarligare den ingår i en varierad växtföljd. Men även i den enskilda grödan tycks man kunna reducera skadeproblemen vid utnyttjande av sortblandningar. Det senare förutsätter emellertid att sorterna karakteriseras av skillnader i mottaglighet för aktuella parasiter. Även genom odlingstekniska åtgärder såsom val av såtider, utsädesmängder och växtnäringstillstånd kan odlaren påverka riskerna för parasitangrepp.

Tidigare påpekades att ogräsproblemen har ett nåra samband med växtföljdens utformning. Växtodlingens förskjutning mot ökad stråsädesodling har som redan nämnts möjliggjorts och gynnats av riklig tillgång på billig kvävegödsel, stråsädesodlingens mekaniseringsmöjligheter och av sädesslagens relativa de kemiska ogräsbekämpningsmedlen. Om man av olika okânslighet för skäl vill reducera användningen av kemiska bekämpningsmedel i den svenska kan man dock på samma sätt som då det gäller växtsjukdomar och växtodlingen skadeinsekter delvis göra detta genom ändrade växtföljder och ändrad odlingsteknik, exempelvis ändringar i radavstånd och utsädesmängder. Då det gäller växtparasiterna, har redan påpekats, att man genom förädling kan få parasitresistent odlingsmaterial, vilket i många fall givit goda resultat. Förädlarna kan framställa nya sorter med bättre konkurrensförmåga gentemot än nuvarande sorters. Redan nu tycks klara sortskillnader i detta ogräsen avseende föreligga även om ingen medveten förädling i den riktningen hittills förekommit.

SÖU 1983:11 Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets 25

Hur bör då en lämplig våxtföljd vara utformad? Beroende på olika förhållanden

och värderingar kommer svaret att variera.

Grundläggande i alla växtodlingssammanhang är mark, klimat och odlingsmaterial. Hur dessa hittills utnyttjats har berörts ovan. Av det anförda har framgått att försörjningsbehov och vâxtnäringsfrågor har verkat i hög grad styrande på jordbrukets och vâxtodlingens utformning och utveckling i äldre tider. Under relativt har tekniska och ekonomiska förhållanden sen tid spelat stor roll. Detta har lett till en specialiserad - ökande inriktning ensidighet. F

En varierad växtodling är nämligen ogynnsam med hänsyn till investeringsbehovet. Det krävs många olika maskiner med kort årlig användning. Å andra sidan kräver en koncentration av odlingen till i huvudsak en typ av grödor en överkapacitet i fråga om maskiner och arbete för att klara olika operationer vid rätt tidpunkt.

För den enskilde företagaren blir det ekonomiska resultatet av växtodlingen naturligen av stor betydelse för utformningen av växtföljden och vad han bedömer vara en optimal användning. Genom prissättningen på produkterna styr samhället i hög grad utformningen av den svenska växtodlingen.

Den svenska åkerarealens under

fördelning på olika grödor perioden 1800-1980

har presenterats i figur 2.2; Grödornas under fördelning år 1981 framgår av uppgifterna i tabell 2.3. Den antyder att den diskuterade ensidigheten i den svenska växtodlingen inte skulle vara alltför besvärande. Men detta är mer skenbart än verkligt, eftersom uppgifterna år medeltalsuppgifter för hela landet. Den ensidiga är mest accentuerad i de östra stråsädesodlingen och mellersta delarna av landet (se tabell 2.h). Inom dessa områden är ensidigheten mycket större än vad riksmedeltalen Där är det anger. inga svårigheter att hitta gårdar som har mer än 80 procent av åkerarealen utnyttjad för stråsädesodling. Av tabell 2.h framgår också att vi i norra Sverige helt naturligt har en starkt valldominerad växtodling.

26 Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets

Tabell 2.3 Åkerarealens användning âr1981

1 000 ha % av brukad åker

Höstvete Vårvete Råg Korn Havre Blandsäd

Vall slåtter bete ej utnyttjad

Höstraps Vårraps Höstrybs Vårrybs Potatis Baljvâxter Sockerbetor Övriga grödor Helträda

Summa brukad åker

Obrukad åker

Summa åker

Tabell 2.h Stråsädens och vallens andel av åkerarealen i Malmöhus, Uppsala

och Norrbottens län 1979-1981

Län År Åkerareal, ha Stråsädesareal, % Vallareal; %

Malmöhus 1979 309 300 1980 308 600 1981 308 500

Uppsala 1979 161 S00 1980 161 300 1981 160 100

Norrbottens 1979 H6 300 1980 M6 000 1981 H6 200

Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets 27

Förklaringen till den medeltalsmässigt rätt godtagbara grödofördelningen hänger delvis samman med den jordbrukspolitiska målsättningen att vi skall vara självförsörjande med avseende på livsmedel, och att det skall vara balans mellan animalieproduktionen och den inhemska konsumtionen av animaliska produkter. Åkerarealen skall behållas vid ca 3 milj ha. Detta leder till ett produktionsöverskott, vilket skall tas ut i form av spannmål, eftersom det vanligen är svårare att exportera än spannmål. animalieprodukter Spannmålsexporten har för närvarande en omfattning som i stort sett motsvarar produktionen från ca 250 000 ha vilka, använda för en del andra grödor, skulle kunna ge en biologiskt bättre svensk anpassad växtodling. Avkastningen från de svenska vallarealerna kan och kommer också att säkerligen höjas. Detta kan i så fall komma att leda till ytterligare ökning av stråsådesarealen och spannmålsöverskotten om inte alternativa för användningsområden växtodlingens produkter får större betydelse. Självfallet kan det också bli så att andra - såväl grödor nygamla som nya - kan bli aktuella på nuvarande och tillkommande överskottsarealer.

Efterkrigstidens utveckling mot en allt ensidigare stråsädesodling kommer sannolikt att gå långsammare i fortsättningen och kan komma att motverkas av ökade inslag av andra av under grödor. Mycket skördestegringarna de gångna 20 â 30 åren kan tillskrivas den ökade användningen av handelsgödsel och olika bekämpningsmedel. Skördestegringen ökad genom handelsgödselanvändning betraktas emellertid av många som en engångsföreteelse och att ytterligare ökad handelsgödselförbrukning i inte kan förväntas resultera i sig själv merskördar av betydelse då det gäller och andra handelsstråsäd, oljevåxter växter. Det har antagits att odlingstekniska faktorer och vâxtförädling kommer att få större relativ betydelse i Inom fortsättningen. vallodlingen skulle däremot en allmän av gödselgivorna kunna resultera i ökning en betydande ökning av medelskörden.

28 Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets

2.2 Lönsamhetsutvecklingen

2.2.1 Inledning Som framgått av föregående avsnitt har jordbruket förändrats i betydande omunder senare tid. En väsentlig aspekt på denna utveckling är hur fattning jordbruksproduktionens ekonomi förändrats under en längre period. En mätning av lönsamhetsutvecklingen under en så lång tid som 25-30 år ställer speciella krav på de metoder och den statistik som används. Jordbrukets priskalkyler, deklarationsundersökningar för jordbrukare och den jordbruksekonomiska undersökningen har, i skiftande utföranden, tillämpats för lönsamhetsberäkningar allt sedan 30-talet. Med hjälp av dessa kan man få en någorlunda kontinuerlig bild av utvecklingen. Användbara lönsamhetsmått är förräntningsprocent på totalt arbetande kapital, samt brukarfamiljens inkomster, dels totalt, dels som ersättnir; till arbete resp eget kapital.

2.2.2 Jordbrukets förräntning av arbetande kapital

Figur 2.3 visar förräntningsprocenten i jordbruket från 195h och 20 år framåt, för medelstora jordbruk i Götalands mellanbygder.

Figur 2.3 Förräntningsprocent för medelstora jordbruk i Götalands mellanbygder, 1gsh-7h

Pnoczm

. I . H55

Källa: Jordbruksekonomiska undersökningen

Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets 29 x... Sett över hela perioden visar utvecklingen en sjunkande trend. Här framgår även den klart positiva inverkan storleken har Observera på lönsamhetsnivån. att siffror för storleksgrupp VI (50-100 ha) avser åren 1966 och senare.

Några klart urskiljbara delperioder ur är svåra att lönsamhetssynpunkt skönja. Möjligen kan man för perioden 1961-65 urskilja en något stabilare positiv trend, medan åren därefter och fram till och med 1972 är påtagligt negativa.

1971/72 vände utvecklingen till en kortvarig för att nå uppgång, en topp 197h och därefter åter sjunka. Siffrorna från 1975 och framåt visar dock en negativ bild.

Tabell 2.5 nedan visar resultatförräntningsprocenten enligt Driftbyråns analys (RA) för större gårdar. Här kompenseras fullt ut för inflationen, samtidigt som urvalet av företag dock kan förväntas vara något positivt.

Källa: Översiktlig resultatanalys, Driftsbyrån

2.2.3 Jordbrukarnas inkomstutveckling

Lantbrukarnas arbetsinkomst i 1950 till ca familjeföretaget uppgick 5 000 kr, medan industriarbetarlönen var ca 6 000 kr. De första åren in på 50-talet skedde en ökning av lantbrukarnas inkomster så att inkomstklyftan helt eliminerades. Förbättringen blev dock vilket fick till kortvarig, följd att klyftan åter växte och 1959 till uppgick 3 600 kr, i början av 60-talet till närmare 7 000 kr. 1962 beräknades industriarbetarlönen till 1h 000 kr medan lantbrukaren i III hade en arbetsinkomst storleksgrupp på 6 300 kr. Brukarfamiljens totalinkomst till 13 800 kr. uppgick I grupp IV uppgick arbetsinkomsten till 7 300 kr och totalinkomsten till 18 000 kr.

30 Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets sou 1933;11

fortsatte att växa. 196h beräknades skillnaden till 9 300 kr Inkomstklyftan i grupp III, 6 000 kr i grupp IV, i medeltal 7 670 kr.

Lantbruksekonomiska samarbetsnämnden har genom inkomstgruppen gjort jämförelse för perioden 1962-70 enligt material från jordbruksekonomiska undersökningen. Jämförelserna visar att familjeinkomsterna 1962/66 utvecklades parallellt med industriarbetarfamiljens inkomst varvid lantbrukarinkomstens låg högre i grupp V men lägre i grupp IV. 1967 sjönk lantbrukarinkomsten och var oförändrad 1968. 1970 beräknades familjeinkomsterna till 36 766 kr för industriarbetarfamiljen, grupp V resp IV. Inkomstklyftan uppgår således till drygt h 000 kr (V) resp 11 600 (IV).

Under 1970-talet har gjorts upprepade försök att göra jämförbara beräkningar av levnadsstandarden för lantbrukarna och andra grupper. I jordbruksavtalet 1971 tillförsäkrades lantbrukarna en inkomstutveckling (nivå) grupper. 1980 publicerades det senaste i raden av likvärdig jämförbara försök att beräkna lantbrukarfamiljens inkomst. Här beräknas dock den genomsnittliga disponibla inkomsten, dels s k företagarinkomsten.

Den disponibla inkomsten beräknas genom justeringar för skatten, bidrag och andra ersättningar och uppgick 1978 till följande belopp:

Jordbrukare totalt 20-100 ha Arbetare Tjänstemän

ho 18h H9 838 56 560 6h 630

Vid beräkning av företagarinkomst justeras enligt ett visst system för avdrag. Efter dessa justeringar uppgick beräknade inkomster skattemässiga i storleksgrupp V till ca 50 000 kr.

Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets 31

Tabell 2.6 Lantbrukets inkomstutveckling 1950-78 i jämförelse med industriarbetarfamilj

1950 1962 1964 1970 1978

lönsamhetsutvecklingen

Några faktorer skall här belysas, vilka med fog kan sägas ha påverkat lönsamhetsutvecklingen mer än andra, nämligen prisutvecklingen på jordbrukets produkter, jordbrukets produktionsmedel varav särskilt arbete och byggnader, räntan och slutligen inflationen.

Producentgriserna på animalie- resp vegetabilieprodukter kan följas från 1956/57 i figur 2.h.

32 Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets

Figur 2.h Prisutvecklingen på jordbrukets produkter och produktionsmedel - 1955/57 (60/61) 1979/80 INDEX

Animaliepriser

Vegetabiliepriser

Ptod.mede1spriser

AM

77mm

5%? ‘92/ “/0 /7!

Källa: Jordbruksstatistisk årsbok

Som synes följdes produktprisutvecklingen åt ända fram till 69/TO, då växtodlingen fick en betydande eftersläpning, vilken ej återtagits under hela 70-talet.

Även produktionsmedelspriserna, se figur 2.h, höll jämna steg med produktpriserna under hela 60-talet, för att sedan följa utvecklingen på animaliesidan och således vida överstiga intäktsutvecklingen för vegetabilieproducenter. Motivet till denna eftersläpning sades vara växtodlarnas bättre möjligheter till rationaliseringsvinster, vilka endast delvis kunna utnyttjas.

Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets 33

Arbetskostnadsutvecklingen har haft stor betydelse för mekaniseringen, i jordbruket liksom i övriga näringsgrenar. Med index 100 19hh/h5 kan vi konstatera att arbetskostnaderna 1966/67 uppnått index 700 (ca), medan produkter och övriga förnödenheter endast uppnått index 200 (ca). Omräknat till 1980 ökar arbetskostnadsindex till ca 3 500 enheter, medan produkter och förnödenheter endast uppgår till index H50-500.

Byggnadskostnadsutvecklingen framgår av tabell 2.7 nedan. Lägg märke till att den övervägande andelen av kostnadsutvecklingen avser standardförbättringar.

Tabell 2.7 Kostnadsutvecklingen för ett ladugårdsbygge för 32 kor jämte rekrytering

Byggnadskostnadsutvocklingoni AC län 1950 1960 1970 1975 Kostnad per koplats. löpande pnsor 2035 3715 12491 22070 Kostnad per koplals. 1980års penningyärde 11315 ‘I3225 29G53 35522 Kostnadsökningkoplats genom inflationen, kr 9280 9510 17362 13462 Kostnadsökning genom standardförbánring 33G85 31775 15147 9468 Total kostnadsékning 42965 41285 32509 22930

Källa: Lantbruksstyrelsen, Aktuellt 1980:2

Figur 2.5 nedan visar den långsiktiga utvecklingen av inflationen och den nominella räntan. Med undantag av perioderna i början av 50-talet (Koreakrisen) och under mitten av 70-talet har den långa räntan legat i nivå med eller över inflationspriset.

34 Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets

2.5 Årlig förändring av konsumentpriserna 1950-77 samt utvecklingen Figur av nominell räntenivå på hypotekslån mot inteckning i jordbruksfastighet Thoceur

Inflation Nominell hypoteksränta Positiv real- :anta

Negativ realränta , T Ae 1-M ss ;ö så

Källor: Statistisk årsbok 1975, Mâlarprovinsernas hypoteksförening

2.2.5 Produktivitetsutvecklingen

Utvecklingen i jordbruket kan bl a sammanfattas genom en studie av produktiviteten. Nedan, tabell 2.8, visas några vanliga produktivitetsmått. Observera att 60-talet i flera avseenden tycks ha haft den snabbaste utvecklingen.

Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets 35

Tabell 2.8 Produktivitetsutvecklingen m m i svenskt jordbruk åren 1950/51 - 1979/80

Procentuell förändring per år 1950/51- 1960/61- 1970/71- 1959/60 1971/72 1979/80 Produktionsvolym 0:3 s Inköpta förnödenh 0 tj I s

NbNLMb-NF U-JLHWF-‘(;J\l\.O

Bruttoförädlingsvärde I u Arbetsvolym 1 s Kapitalvolym s Bruttoarbetsproduktivitet s Nettoproduktivitet s

Siffrorna avseende 50- och 60-talen är hämtade från B L Andersson; Produktivitetsutvecklingen i svenskt lantbruk, medan övriga siffror beräknats vid statens jordbruksnämnd . Grunddata är hämtade från jordbrukets totalkalkyl.

2.2.6 Sammanfattning

Även om lönsamhetsutvecklingen påverkas av en mängd ekonomiska faktorer, så måste ändock den jordbrukspolitiska inriktningen ges en betydande vikt. Under hela den aktuella perioden har samhället genom olika mekanismer sökt styra jordbruksproduktionen. Den kanske viktigaste styrmekanismen har varit produktprissättningen. Genom varierande produktpriser har såväl den strukturmässiga som den volymmässiga utvecklingen påverkats i olika riktningar. De mera kortsiktiga riktningsförändringarna kan avläsas som krusningar på den långsiktiga trenden. Här kan nämnas uppgången kring 1950, som var en följd av en positiv efterkrigspolitik. En mera påtaglig riktningsförändring kan även skönjas kring 1967/68 i samband med 1967 års jordbrukspolitiska beslut, liksom även 1971. I båda fallen medförde kraftiga ingrepp i produktprisutvecklingen att lönsamheten ändrades.

Den långsiktiga trenden är som synes sjunkande. För att bibehålla en med andra grupper jämförbar levnadsstandard har med tiden krävts allt större företag. Familjeföretaget anses idag tillhöra storleksgruppen V (växtodlingsföretag grupp VI), jämfört med 1950 då familjeföretaget omfattade ca 15 ha (grupp III). Utvecklingen mot allt större företag har varit möjlig genom den tekniska utvecklingen, vilket inneburit en kraftig faktorssubstitution arbete kapital.

36 Jordbruket i ett historiskt

perspektiv samt jordbrukets sou 1933;11

Mot slutet av perioden, från 1975, kompliceras jordbruksföretagandet av påtagliga yttre ekonomiska störningar. Den höga inflationen, i kombination med ett osäkert ränteläge, kraftiga prisstegringar på realkapital och mark, m m har gjort att de ekonomiska förutsättningarna för jordbruket gör det svårare än tidigare att hantera en svag och sjunkande lönsamhet.

Sammantaget kan vidare hävdas att de mycket betydande produktivitetsvinster som erhållits under efterkrigstiden helt överförts till konsumenterna av jordbruksprodukter. Detta förhållande har även iakttagits i flera andra länder och anses allmänt bero på en kombination av jordbrukspolitiska effekter och ett resultat av jordbruksprodukternas låga pris- och inkomstelasticitet.

S()IJ 1983:11

3. JORDBRUKS- OCH TRÃDGÅRDSNÄRINGSPOLITIKEN M M. INSTÄLLNINGEN TILL ANVÄNDNINGEN AV KEMISKA MEDEL

3.1 Jordbrukspolitiken

Efterkrigstidens jordbrukspolitiska beslut bär årtalen 19h7, 1967 och 1977. Det förstnämnda beslutet får betecknas som det grundläggande. Kännetecknande för detta beslut var att man fastställde en bestämd målsättning för jordbrukspolitiken (inkomstlikställighet) och att man som medel för att uppnå detta mål angav såväl prisstöd som rationaliseringsstöd. I mellankrigstiden hade kopplingen mellan dessa båda medel saknats.

Det ligger i sakens natur att frågan om kemiska medel och deras användning i jordbruksdriften inte kunde betraktas som aktuell i tidigare jordbrukspolitiska skeden, då man utnyttjade handelsgödsel och bekämpningsmedel i ringa utsträckning jämfört med senare.

Denna förmodan bekräftas vid ett studium av 19h7 års riksdagsbeslut om riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken och förarbetena till detta

beslut1). I detta riksdagsbeslut angavs riktlinjerna för jordbrukspolitiken

sammanfattningsvis på följande sätt: Det närmaste målet bör vara att bereda jordbruksbefolkningen en möjlighet att uppnå och bevara jämställdhet i inkomsthänseende med andra befolkningsgrupper. För att detta skall bli möjligt bör staten lämna jordbruksproduktionen ett gränsskydd gentemot utlandet. Vidare bör staten medverka till en omfattande rationalisering inom jordbruket i syfte att nedbringa jordbrukets produktionskostnader. En dylik rationalisering torde vara en av förutsättningarna för nyssnämnda inkomstförbättring. Särskild uppmärksamhet bör i rationaliseringsarbetet ägnas behovet av en förvandling av sådana brukningsenheter, som med hänsyn till storlek och form icke kunna anses lämpliga under nuvarande förhållanden. På grund av vikten av att nyssnämnda gränsskydd skall bli fullt effektivt bör man vid utformningen av rationaliseringsåtgärderna utgå från att produktionen ej bör vara större än att den väl ligger inom ramen för de inhemska avsättningsmöjligheterna. Då stöd i princip icke bör lämnas för export av jordbruksprodukter, torde den övre gränsen i praktiken tämligen lätt giva sig själv.

Bekämpningsmedlen och deras betydelse synes överhuvudtaget inte ha nämnts, i varje fall inte i proposition och utskottsutlåtande. Emellertid kan det vara anledning att redogöra för hur man då såg på frågan om storleken av den jordbruksproduktion som det allmänna borde söka uppehålla på läng sikt (produktionsmålet). Anledning härtill är främst atthandelsgödsel.smmproduk-

”sou 19h6:h6, ha och 61 (19h2 års jordbrukskommittê). Prop 19147275,

särsk utsk 2, rskr h2h

38 Jordbruks- och trädgårdsnäringspolitiken m. m. till Inställningen

tionsmedel kommit att bli en alltmer uppmärksammad faktor i livsmedelsberedskapen och i samband med produktionsmålsättningen. Redan här må sägas att frågan om minskning av handelsgödselgivorna (kanske främst av kväve) när den så småningom aktualiserades närmast togs upp i samband med bekymmer för produktionsbalansen och inte ur miljösynpunkt.

Jordbruket förutsattes i huvudsak vara inriktat på hemmamarknaden. Man var emellertid fullt på det klara med att överskottsproblem så småningom kunde uppstå. Denna situation uppstod redan efter nâgra år, på grund av att produktiviteten i näringen främjad bl a av en ökad användning av kemiska medel - snabbt steg mycket och världsmarknadspriserna alltmer sjönk under den inhemska prisnivån. Anmärkningsvärd är 19h? års inställning att man genom olika rationaliseringsåtgärder - särskilt den yttre rationaliseringen med sammanläggning av brukningsenheter och bl a då med övergång till extensiv drift i ökad utsträckning, samt genom nedläggning av driften på olämpliga jordar - skulle kunna åstadkomma en produktionsminskning. Samtidigt skulle i samma syfte en begränsning kunna ske av fodermedelsimporten, dock under sådana former att man inte äventyrade balanserade foderstater i animalieproduktionen. Om man inte via dessa vägar kom till rätta med överskottsproblemen tänkte man sig bl a statliga bidrag till plantering av skog på därtill lämpliga marker.

De jordbrukspolitiska riktlinjer som fastställdes av statsmakterna 19h7 kom att, åtminstone formellt, äga bestånd tills ett nytt principbeslut fattades 1967. Under tjugoårsperioden 19h7-67 företogs emellertid en rad ändringar i jordbrukspolitikens sakliga innehåll, vilket gäller såväl rationaliseringspolitiken som prispolitiken (och småbrukarstödet). Viktigast eller i varje fall mest uppmärksammade är de ändringar i prispolitiken, som genom-

fördes 1956 efter ett principbeslut året innan1).

I 1955 års riksdagsbeslut om den framtida utformningen av prissättningen på jordbruksprodukter erinras inledningsvis om synen i 19h7 års beslut om produktionsmålet och hur man skulle kunna bemästra uppkommande Överskottsproblem. Fortfarande betraktades rationaliseringsåtgärder - strukturrationalisering - som ett medel, liksom igenläggning av åkerjord. Möjligheterna att överföra sämre jordbruksjord till skogsmark borde ägnas uppmärksamhet. Inskrånkning av användningen av produktionsmedel omnämns ej vare sig i propositionen eller i utskottsutlåtandet. Departementschefen uttalade, ned

1)SOU 195h:39 (jordbruksprisutredningen), prop 1955:98, JoU 39, rskr 387

Jordbruks- och trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till 39

instämmande av jordbruksutskottet, att en minskning av produktionsvolymen med priset som påtryckningsmedel stod i motsättning till den socialpolitiska målsättningen för jordbrukspolitiken och därför ej borde komma i

fråga.

Genom 1955 års beslut om ett - inom vissa nytt prissättningssystem gränser fasta införselavgifter som genomfördes påföljande år beträddes en ny väg att styra produktionen, nämligen med hjälp av de internationella priserna som tilläts att i viss mån påverka den inhemska för produktionen minimering av exportkostnaderna. Möjligheten att inskränka på användningen av produktionsmedel för att hålla tillbaka produktionen omnämns inte och inte heller möjligheten att göra inskränkningar av miljöskäl i utnyttjandet av kemiska medel.

1967 års riktlinjer för jordbrukspolitiken återges i den i propositionen anförda sammanfattningen av målen (allmänna för riktlinjer) jordbruks- 1) politiken på följande sätt:

Jordbrukspolitiken bör under den framtid som kan överblickas inriktas på att, samtidigt som en viss samhällsekonomiskt motiverad minskning av produktionens omfattning sker, en fortsatt snabb rationalisering främjas och att prissättningen på jordbrukets produkter fortlöpande avvägs med beaktande av samhällets, jordbrukarnas och konsumenternas intressen. Detta innebär att jordbrukspolitiken mer än hittills får samma huvudsyfte som den allmänna ekonomiska politiken, nämligen att främja fortsatt välståndsökning och att medverka till att alla grupper blir delaktiga härav. För jordbrukets del blir att under målsättningen så långt möjligt samma betingelser som gäller för näringslivet i övrigt till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad åstadkomma en jordbruksproduktion av önskad storlek och samtidigt göra det möjligt för de i jordbruket sysselsatta att bli delaktiga av den allmänna standardstegringen. Ur konsumentsynpunkt medför riktlinjerna för jordbrukspolitiken, att kostnaderna för den som främst jordbruksproduktion, av hänsyn till försörjningsberedskapen måste upprätthållas inom landet, blir så låga som möjligt.

Produktionsmålet, minskningen av produktionen och medlen för att nå detta mål samt de faktorer som ansågs ha betydelse i samband med produktionsmålsättningen är här av störst intresse. I propositionen erinras om att be-

folkningspolitiska och sociala problem på landsbygden är föremål för särskild uppmärksamhet från samhällets sida. (I sammanhanget erinras dock om de särskilda jordbrukspolitiska insatserna i norra Sverige.)

1) SOU 1966:30 (1960 års jordbruksutredning), prop 1967:95, JoU 25, rskr 280

40 Jordbruks- och trädgârdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till

I en motion (I:8h7/II:1058) med anledning av propositionen erinrar motio-

närerna om att de i och för sig betydelsefulla strävandena mot rationali-

sering i syfte att göra livsmedelsproduktionen så billig som möjligt bl a innebär att man i allt större utsträckning litar till olika slag av kemiska medel för bekåmpande av ogräs och skadedjur. Enligt motionärernas mening kunde inte frågan om biocidernas skadliga inverkningar bedömas för

sig utan måste kopplas samman med spörsmålet om jordbrukspolitikens ut-

formning.

Jordbruksutskottet gick inte in på sakdiskussion i fråga om användningen av kemiska medel utan uttalade att det enligt utskottets mening givetvis var av vikt att det berörda spörsmålet ägnades stor uppmärksamhet. Under hänvisning till pågående arbete inom 196h års naturresursutredning fann utskottet det ej påkallat att föreslå någon särskild åtgärd i anledning av motionen. Riksdagen följde i sitt beslut vad utskottet sålunda anfört.

- Vid fastställandet av produktionsmålet en minskning av totalproduktionen - från utgick riksdagen de undersökningar rörande livsmedelsförsörjningen under normala förhållanden och under avspärrning som utförts inom jordvisade att bruksutredningen. Beräkningarna om självförsörjningsgraden för jordbruksproduktionen under fred utgjorde minst 80 procent - möjligheter fanns att genom produktionsomställningar och besparingar tillgodose ett tillfredsställande kosthåll under en handelspolitisk avspärrning av tre års längd. Vid dessa beräkningar hade man tagit hänsyn till den under

sådana förhållanden minskade tillgången på bl a handelsgödsel1). Beräk-

ningarna av självförsörjningsgraden låg till grund både för jordbruksutredningens förslag till produktionsmålsättning och statsmakternas beslut.

Ett av medlen för att åstadkomma - i motsats produktionsminskningen angavs till i 1955 års - nu vara För den närmaste riksdagsbeslut prispolitiken: framtiden talar starka skäl för att prissättningen på jordbrukets produkter

1) Huruvida man beaktat verkningarna av en försämrad tillgång på bekämpningsmedel framgår inte av utredningens redogörelse för beräkningarna. I den rapport som i maj 1981 publicerades om statens jordbruksnämnds studie av produktionsomställningar inom jordbruket (OST) omtalas emellertid att effekten av bortfallet av bekämpningsmedel inte beaktats i den av 1972 års jordbruksutredning företagna omställningsstudien. Det förefaller därför sannolikt att så ej heller var fallet tio år tidigare inom 1960 års jordbruksutredning.

och m. m. Inställningen till 41

Jordbruks- trädgårdsnäringspolitiken

bör kännetecknas av viss återhållsamhet. I övrigt märktes som nya inslag i omställningshjälp i olika former. jordbrukspolitiken

Under 10-årsperioden 1967-77, dvs under den tid som förflöt till dess nytt jordbrukspolitiskt principbeslut fattades, genomgick den faktiska jordbrukspolitiken - under intryck av det internationella skeendet och ändrade förhållanden inom landet - förändringar som pekade fram mot 1977 års bem m 1)_ slut om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken bör vid utformningen av de nya riktlinjerna för Sammanfattningsvis jordbrukspolitiken utgångspunkten vara, att landets naturliga resurser för skall utnyttjas och att familjelantbruket skall jordbruksproduktion vara den dominerande företagsformen. Ett huvudsyfte med jordbrukspolitiken bör vara att tillförsäkra dem som är sysselsatta inom jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och social standard, som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. Vidare bör jordbrukspolitiken ha till mål att tillgodose konsumenternas krav på säker tillgång på livsmedel av hög kvalitet till rimberättigade liga priser. Ett viktigt led i de statliga insatserna blir att främja uppbyggandet och vidmakthållandet av rationella familjeföretag och att genom stöd till forskning, försök och rådgivning medverka till utvecklandet av en teknik som kan utnyttjas vid sådana företag. bör därvid sår- De ekologiska och miljömässiga aspekterna på jordbruket skilt beaktas. Jordbrukspolitiken bör vidare ges en sådan inriktning, att jordbruket och därtill knutna verksamheter kan medverka i en aktiv regionalpolitik.

Förutom att inkomstmålet och produktionsmålsättningen gavs ett annat innehåll än tio år tidigare finner man här för första gången i den centrala målsåttningsformuleringen, att de ekologiska och miljömässiga aspekterna bör därvid särskilt beaktas. I proposition finns det citerade utvecklat på följande sätt: Den moderna tekniken har tillfört jordbruket produktionsmedel vilkas effekter på lång sikt är svåra att överblicka. Detta kräver skärpt uppmärksamhet från både folkhälso-, miljö- och djurskyddssynpunkt. Det är viktigt att introduktionen av ny teknik föregås av noggranna överväganden och omsorgsfull prövning och att inte kortsiktiga fördelar tillåts fälla utslag. Utvecklandet av ny teknik inom jordbruket måste ges en sådan inriktning att en bättre ekologisk balans uppnås.

1)SOU 1977:17 (1972 års jordbruksutredning), prop 1977/78:19, JoU 10,

rskr 103

42 Jordbruks- och

trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till

Beträffande utvecklingen inom jordbruket går departementschefen in på möjligheterna till effektivitetsförbättringar i framtiden, där han delvis återkommer till vad som förut citerats. Han framhåller att möjligheterna till framtida förbättringar i effektiviteten kan komma att begränsas bl a med hänsyn till den moderna teknikens inverkan på miljön. Frågan om begränsning av jordbrukets användning av handelsgödsel och kemiska bekämpnings-

medel samt utvecklingen hade, erinrade departementschefen, tagits upp av

1) bl a naturvårdsverket . För egen del ville departementschefen framhålla, att man på sikt måste eftersträva att finna en produktionsteknik där hög effektivitet kan förenas med kraven på resurshushållning och ekologisk balans. Även krav i fråga om arbetsmiljö samt djurhälsovård och djurskydd måste kunna tillgodoses.

I det avsnitt av propositionen som behandlar produktionsmålet och livsmedelsberedskapen redovisas bl a de och_beräkningar som ut-

undersökningar

förts inom 1972 års jordbruksutredning. I detta sammanhang återger departementscheren utredningens uppfattning, att det skulle vara uteslutet att jordbruket kunde bli helt oberoende av sådana produktionsmedel som importeras, bl a drivmedel, gödselmedel och växtskyddsmedel, varför produktionskapaciteten i jordbruket måste kompletteras med beredskapslager av produktionsmedel. Vidare refereras bl a utredningens konstaterande, att hänsyn bör tas bl a till regionalpolitiska förhållanden och miljön vid ställningstill åkerarealens storlek. dessa skäl talade - uttagande Samtliga enligt redningen - för en åkerareal som år större än vad som motiveras av enbart beredskapsskål. slutligen nämner departementschefen i detta sammanhang att utredningen bland miljöskälen särskilt tagit upp användningen av kemiska produkter i form av gödsel- och bekämpningsmedel och därvid låtit översiktligt undersöka vilken inverkan på jordbruksproduktionen som en betydande inskränkning i användningen av kemiska medel skulle få.

Undersökningarna rörande handelsgödsel tydde på att, om all användning

skulle upphöra skulle hektarskördarna på längre sikt sjunka till omkring hälften av dagens avkastning, dvs till 1800-talets nivå. Konsekvenserna av en så radikal nedskårning var i övrigt svårbedömbara. En långvarig minskning av gödslingen med 25 procent beräknades leda till sänkningar av hektar-

skördarna till minskade totalskördar av brödsåd, fodersäd och oljeväxtfrö.

1) Naturvårdsverket hade 1977 anmält sin avsikt att ta initiativ till att i samverkan med andra berörda myndigheter och jordbrukets organisationer utarbeta riktlinjer för hur borde bedrivas jordbruket med hänsyn till miljövårdssynpunkter.

Jordbruks- och trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till 43

För spannmål sammantaget motsvarar skördebortfallet närmare två tredjedelar av överskottet. Samtidigt ökar behovet av importerat proteinfoder något som en följd av den sänkta proteinhalten i foderspannmål. Den reducerade gödslingen beräknades medföra ett inkomstbortfall för jordbruket (med hänsyn även till minskade taget gödselkostnader) om ca 200 mkr i 197h års pris- och kostnadsläge. En halvering av gödslingen skulle leda till ytterligare skördeminskningar. För flertalet grödor skulle hektaravkastningen sänkas med 20-25 procent jämfört med dagens gödslingsintensitet. Inkomstbortfallet för jordbruket samhället) skulle bli upp emot 500 mkr räknat i 197h års

1 geller .

priser

Ett totalförbud mot kemiska bekämpningsmedel i jordbruket kunde väntas få konsekvenser för bl a oljeväxtodlingen vilken inte torde kunna fortsätta att bedrivas. Detta innebär betydande nackdelar från i växtföljdssynpunkt och med att det sannolikt skulle leda till ökad Vidare stråsädesodling. skulle sockerbetsodlingen äventyras. Problemet skulle här främst bli ogräsen. Gallring och övrig skötsel samt maskinanvändningen skulle försvåras och behovet av manuell arbetskraft öka mycket starkt. I stråsädesodlingarna kunde man påräkna kraftiga sjukdomsangrepp, om utsädesbetningen upphörde. Potatisodlingen skulle bli hasardbetonad p g a bladmögelangrepp, särskilt under nederbördsrika somrar. För att kontrollera ogräsen, inte minst kvickrot och tistlar, skulle en kostnadskrävande ökning av jordbearbetningen behövas.

Utredningen sökte också göra en bedömning av möjligheterna att genomföra biodynamisk odling. Slutsatserna var, att en odling efter strikt tillämpade biodynamiska principer skulle ge ett mindre utbyte än den odling som idag allmänt tillämpas i det svenska jordbruket. Det skulle dock utredenligt ningen finnas moment i den biodynamiska odlingen som skulle att förtjäna prövas i större skala, särskilt om de konventionella brukningsmetoderna skulle drabbas av restriktioner mot användning av kemiska medel.

Undersökningen visade således sammanfattningsvis att en inskränkning i användningen av kemiska medel av den omfattning som studerats skulle leda till en minskning av jordbruksproduktionen och att odlingen av vissa grödor, främst sockerbetor och oljeväxter, skulle äventyras. Enligt utredningens

1) I statens jordbruksnämnds omställningsstudie (OST) från våren

1981 räk-

nar man med en nedskärning av kvävegödselmedel under en handelspolitisk avspärrning med omkring två tredjedelar.

44. och trädgårdsnäringspolitiken m. m. till

Jor/dbruks- Inställningen

mening borde frågan uppmärksammas vid bedömningen av de framtida produktionsresursernas storlek. Departementschefen erinrade därefter om att flera remissinstanser förordat en restriktiv användning av kemiska medel i jordbruket och framhållit att alternativa metoder borde prövas.

Departementschefen tog inte direkt ställning till vad han sålunda refererat ur utredningens betänkande. Hans tillstyrkan i sak av utredningens förslag om produktionsmålsättningen torde kunna anses innebära att han i stort delade utredningens uppfattning om hur man borde betrakta de kemiska medlen i jordbrukspolitiken.

I samband med behandlingen av frågan om prispolitik och prisreglering tas i propositionen bl a upp frågan om hur man skall kunna finansiera kostnaderna för export av spannmål, om förmalningsmedlen skulle visa sig vara otillräckliga.-I utredningens betänkande hade bl a diskuterats för- och nackdelar med produktbundna avgifter och avgifter på produktionsmedel. Såväl allmän arealavgift som avgift på handelsgödsel hade övervägts. För egen del fann emellertid departementschefen, att det inte vid det tillfället fanns anledning att ta ställning till frågan om gödselmedelsavgift som metod att finansiera de kostnader som uppkommer vid export av arealbaserade jordbruksprodukter. Om det däremot i en framtid visade sig nödvändigt att anskaffa ytterligare medel för detta ändamål borde dock denna möjlighet stå öppen. Det skulle då finnas anledning att även pröva vilka olika slag av gödselmedel, som borde omfattas av avgiftsbeläggningen. Senare i propositionen uttalas att staten borde lämna sin medverkan, därest det blev aktuellt att uppta någon form av gödselmedelsavgift. I första hand borde emellertid lånefinansiering tillgripas, om det visade sig nödvändigt att tillföra spannmålsregleringen ytterligare medel.

Departementschefen delade utredningens uppfattning i fråga om rationaliseringspolitiken och att i denna investeringar - föranledda av landskapsvård bedriven i kombination med en rationell jordbruksproduktion - från stödsynpunkt borde behandlas som investeringar nödvändiga för jordbruksdriften.

I likhet med vad som varit fallet i fråga om motsvarande propositioner 19h7 och 1967 föranledde propositionen 1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken ett stort antal motioner. Flera av dessa tar upp naturvårds- eller miljöfrågor av olika slag. Även frågan om införande av ett

folkhälsomål vid sidan av de målsättningar som redan finns med i jordbruks-

Jordbruks- och m. m. Inställningen till 45

trädgårdsnâringspolitiken

politiken aktualiserades. Följande motioner tar upp utpräglade miljöfrågor:

1976/77:523. — Hemställan om att riksdagen beslutar att hos naturvårdsverket begära en snabb utredning syftande till förbud mot halmbränning. - att beslutar att 1976/77:839. Hemställan riksdagen hos regeringen begära initiativ för en utveckling mot resurssnåla och biologiskt riktiga odlingsmetoder. 1976/77:8h7. - Hemställan att riksdagen hos regeringen begär en ändring av gällande lagar för uttag av yt- och grundvatten för bl a lantbruksbevattning i syfte att fördela vattenresurserna på ett från samhällets synpunkt lämpligt sätt. 1976/77:1220. — Hemställan att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam prövning av förutsättningarna för statligt ekonomiskt stöd till forskning, rådgivning, utbildning och kvalitetskontroll för den biodynamiska odlingen. 1976/77:1221. - Hemställan att riksdagen hos regeringen begår att en utredning tillsätts med uppdrag att föreslå reglering av vattenföringen i våra vattendrag, varvid konsekvenserna av den starkt ökade jordbruksbevattningen särskilt beaktas. 1977/78:98. - Hemställan hos regeringen om begäran av förslag till kontrollåtgärder av produktionsmedels- och livsmedelsindustri.

Flertalet av de nämnda motionerna behandlar inte frågan om kemiska medel i jordbruket. De kan ändå förtjäna att omnämnas som belägg för den uppfattningen, att naturvårds- och miljöfrågorna numera i långt högre grad än tidigare pråglat den jordbrukspolitiska debatten. Tas också i beaktande motionerna (1977/78:92 och 1977/78:97) om ett folkhälsomål (och den i skilda sammanhang berörda frågan om 1ivsmedelssubventionering) finns visst fog för uppfattningen, att kraven på en breddning av jordbrukspolitiken till en livsmedelspolitik med åren funnit en allt vidare förankring.

I jordbruksutskottets betänkande (1977/78:10, se bilaga 5) lämnas nyss anförda motioner mestadels utan åtgärd. I vissa fall föreslås motionerna vara besvarade med vad utskottet anfört. Praktiskt taget genomgående följde riksdagen vad jordbruksutskottet föreslagit. u

Jordbruksutskottet delar departementschefens uppfattning såsom den fram-

46 Jordbruks- och

trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till

av avsnittet om utvecklingen i förts i propositionen. Vid behandlingen i propositionen behandlas naturvårdsresurs- och miljöproblemen jordbruket ett varför utskottets uttalande, att motionerna inte bör på positivt sätt, föranleda åtgärd från riksdagens sida, inte innebär en någon ytterligare inställning till vad som anförts i motionerna. I viss utsträckning negativ

torde det kunna sägas att motionärernas krav och önskemål hänvisas till en

framtida behandling från statsmakternas sida. I fråga om produktionsmålet och livsmedelsberedskapen följer utskottet helt propositionen. Detta gäller även finansieringen av kostnaderna för överskott av spannmål.

I ett särskilt till jordbruksutskottets betänkande anförs, att yttrande de alternativ till den konventionella odlingen som redovisas i motionen 1976/77:1220 ökat stöd från samhället och forskningen. Särskilt förtjänar med hänsyn till ett växande intresse för alternativa produktionsmetoder hos såväl producenter som konsumenter anges det i yttrandet vara angeläget att hithörande frågor ägnas ökad uppmärksamhet.

Jordbruks- och m. m. Inställningen till 47

trädgårdsnäringspolitiken

3.2 Trädgårdsnäringspolitiken

Svenskt jordbruk har varit mer eller mindre reglerat sedan 1930-talet för att skydda inhemsk produktion från internationella verkningar av låga priser m m. Sedan många år existerar en svensk jordbrukspolitik, vilken modifierades senast genom 1977 års riksdagsbeslut.

Någon motsvarande trädgårdsnäringspolitik har inte funnits under tiden fram till 1970-talets slut. År 197h tillkallades emellertid en utredning för att göra en samlad översyn av näringens förhållanden. I sitt huvudbetänkande Svensk trädgårdsnäring (SOU 1978:51) har 197h års trädgårdsnäringsutredning ingående analyserat näringens situation och speciella förutsättningar. På grundval härav har man även skisserat möjliga motiv, mål och medel för svensk trädgårdsnäring.

3.2.1 Mål för svensk trädgårdsnäring

Riksdagen fattade under våren 1979 för första gången beslut om riktlinjerna för den svenska Man slog då fast att vi trädgårdsnäringspolitiken. i Sverige har goda möjligheter att bedriva en effektiv Klimat och trädgårdsproduktion. övriga naturliga förutsättningar samt en hög produktionsteknisk nivå gör det möjligt att framställa produkter av mycket god kvalitet till konkurrenskraftiga priser.

Riksdagen konstaterade vidare att en stor osäkerhet präglat näringen under senare år. Vissa delar av näringen såsom snittblomsterodlingen har fått vidkännas stora förluster. Även andra grenar har haft otillfredsställande lönsamhet. Svårigheterna har föranletts dels av långsiktiga strukturella förändringar utomlands, dels av snabbt uppkomna förändringar. Den svenska odlingen måste en sådan effektivitet uppnå och produktionsförmåga att sådana förändrade konkurrensbetingelser kan mötas. För att stimulera den inhemska produktionen bör man enligt riksdagen, på olika vägar stärka den internationella konkurrenskraften.

Som utgångspunkt för trädgårdsnäringspolitiken uttalas att - skall ha en ekonomisk trädgårdsnäringen och social standard som är likvärdig den som erbjuds inom andra näringar näringen skall erbjuda trygg sysselsättning och god arbetsmiljö - konsumenterna tillförsäkras produkter av god kvalitet till rimliga priser, samt att

48 Jordbruks- och trädgårdsnäringspolitilcen m. m. Inställningen till

- en förutsättning för att uppnå detta är en rationell produktion.

I riksdagsbeslut och förarbetena till detta, diskuteras målen för trädgårdsnäringspolitiken i anslutning till de övergripande mål som sedan länge gäller för jordbrukspolitiken.

Effektivitetsmålet Det är enligt utredningen angeläget att trädgårdsproduktionen bedrivs så rationellt som möjligt. Effektiv produktion är en förutsättning för en tillfredsställande inkomstutveckling för de yrkesverksamma inom näringen. Det är också en förutsättning för att konsumenterna skall få produkter till rimliga priser.

En rationellt bedriven verksamhet förutsätter möjligheter för företagen att fortlöpande använda modern teknik och nya odlingsmetoder.

De åtgärder som samhället riktat mot trädgårdsområdet har koncentrerats till uppfyllelse av detta effektivitetsmål. Här kan nämnas satsning på utbildning, rationaliseringspolitik och uppbyggnad av försäljningsorganisationer. Chefen för jordbruksdepartementet konstaterar i propositionen (Prop. 1978/79:136) om trädgårdsnäringen att

För att stimulera den inhemska produktionen gäller det således att på olika vägar stärka dess internationella konkurrenskraft. Genom att i ökad omfattning satsa på forskning, försök, rådgivning och finansiellt stöd kan samhället främja en effektiv och rationell produktion. Införande av ny teknik och nya kulturer samt omställning av befintlig produktion bör underlättas. Även mål rörande arbetsmiljö och sysselsättning kan nås denna väg .

Produktionsmålet 3

Produktionsmålet innebär att konsumenterna skall förses med trädgårdsprodukter, vilket är av betydelse från folkhälsosynpunkt. Detta samhälleliga motiv kan enligt utredningen uppnås genom såväl inhemsk produktion som import. Vidare kan i produktionsmålet även ingå krav på försörjning med produkter i händelse av avspärrning.

Statens jordbruksnämnd, som har ansvaret för den övergripande planeringen inom livsmedelsområdet, menar dock att det ej är rimligt att av beredskapsskäl upprätthålla en viss minimiproduktion av trädgårdsprodukter. Jordbruksnämnden slår dock fast att det av kostskäl är önskvärt att befolkningen har

Jordbruks- och m. m. Inställningen till 49

trädgârdsnäringspolitiken

tillgång till ett utvalt sortiment av trädgårdsprodukter. Nämnden har av denna anledning vidtagit vissa åtgärder som lagring av produktionsmedel och köksväxtfrö.

Inkomstmålet

Detta mål syftar för jordbrukets del till att garantera de i jordbruket sysselsatta en skälig inkomst för sitt arbete. Någon motsvarande garanti i form av marknadsreglering eller liknande för trädgårdsnäringen finns ej fastlagd.

Jordbruksutskottet slår dock i sitt betänkande (JoU 1978/79:29) fast att man ser det som en självklar utgångspunkt att de som arbetar inom trädgårdsnäringen skall ha en ekonomisk och social standard som är likvärdig den som erbjuds inom andra näringar.

3.2.2 Speciella förutsättningar för trädgårdsproduktionen

Inom jordbruket arbetar man med ett relativt begränsat antal olika vâxtslag. Inom trädgårdsnäringen är antalet Växtslag eller kulturer däremot mycket stort. År 1976 hade ca 50 kulturer var och en ett produktionsvärde som översteg 5 miljoner kronor.

Det totala antalet växtslag i odling är avsevärt mycket större. Bara inom prydnadsväxtsektorn räknar man med att ett par tusen växtslag förekommer i svensk odling. Företagen är i allmänhet starkt specialiserade på en eller ett fåtal kulturer.

Kulturerna är dessutom sinsemellan mycket olika och kan t ex i produktionstid variera från en vecka (smörgåskrasse) till ca 25 âr, som är den ekonomiska livslängden för fruktträd.

Flertalet trädgårdsprodukter konsumeras utan förädling. Produktion och, i vissa fall, lagring måste därför avpassas för att tillgodose färskvarumarknadens behov. Hänsyn måste tas till förhållanden i kylskåpet, rummet, kontorslandskapet etc.

Kraven på rationell och effektiv produktion har för näringen inneburit utvecklande av intensiva produktionsmetoder och odlingsmiljöer. Vid odling under glas eller i olika typer av odlingskammare kan produktionsfaktorer av

50 Jordbruks- och

trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till

typen temperatur, ljus, Coq-halt, substrat växtnäring, luft- och markfuktig- L p het kontrolleras. Detta sker i stor utsträckning med automatisk reglerteknik. Datortekniken väntas under 80-talet få allt större betydelse.

Även för odling på friland har trädgårdsprodukternas höga produktionsvärde tidigare än på jordbrukssidan gjort det ekonomiskt intressant att påverka produktionsfaktorer som vatten (bevattning) och marktemperatur.

Växthussektorn uppvisar ett starkt beroende av tillskottsenergi under de månader av året då solinstrålningen inte täcker värmebehovet. Trädgårdsnäringen förbrukar ca 200 000 m3 olja per år, vilket motsvarar knappt hälften av jordbrukets förbrukning i rörelse.

Den intensiva produktionen innebär också att näringens arbetskraftsbehov är stort. Ca 17 000 personer har stadigvarande sysselsättning som företagare eller fast anställda. Därtill kommer ca 11 500 tillfälligt sysselsatta.

Priset på eldningsolja, liksom stigit i mycket snabb arbetskostnaderna,har takt under det senaste decenniet. Priserna på trädgårdsprodukter har inte utvecklats i motsvarande grad, och näringen saknar jordbrukets möjligheter att genom prisregleringen få kompensation för kostnadsökningarna.

3.2.3 Utlandsberoendet

Jordbrukssidan är genom den sedan länge förda jordbrukspolitiken väl skyddad mot konkurrens från utlandet. De relativt öppna gränserna för flertalet träd- 1 gårdsprodukter har däremot lett till problem för delar av näringen. Export-

restitutioner, subventionerade energipriser och liberalare bekämpningsmedels- 5 lagstiftning i exportländerna är faktorer som dessutom påverkar näringens I

konkurrenssituation. Kraftigare gränsskyddförekommer i jämförbara länder, t ex 1

och Finland. Samma sak EG:s tullmur. av

1 Norge gäller gemensamma Någon export trådgårdsprodukter från Sverige förekommer därför inte i nämnvärd omfattning. I

Då 197h års trädgårdsnäringsutredning lade sitt betänkande bestod det svenska gränsskyddet för trädgårdsprodukter med få undantag av viktstullar. Utredningen påpekade bristerna med detta system, nämligen den kraftiga urholkningen av tullvärdet och därmed ett försämrat skydd för inhemsk produktion som inflationen medförde. Utredningen förordade övergång till värdetullar där viktstullar tänktes fungera som minimitullar. Viktstullar skulle därmed komma att skydda den inhemska näringen mot där annars lågprisimport,

Jordbruks- och trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till 51

värdetullen ej är särskilt förtjånstfull.

Där det idag för i Sverige odlingsbara trädgårdsprodukter förekommer importregleringar utgörs dessa främst av värdetullar. Undantaget är bl a äpplen, päron och snittblommor som har viktstullar. Minimitullar förekommer på lök, tomater, slanggurka och isbergssallat. Andra importrestriktioner som exempelvis kvantitativ reglering förekommer för äpplen och päron under en viss del av året. Övriga karaktäristika för det svenska är att tullarna tullsystemet i allmänhet varierar beroende på säsong, där relativt höga tullar gör sig gällande under svensk avsättningsperiod för att under resterande del av året ofta helt försvinna. Värdetullsystemet utgör, som tidigare påpekats, ingen garanti mot lågpriskonkurrens om detta inte kompletteras med minimitullar. I tabell 3.1 visas hur systemet med minimiviktstull utformats för tomater.

Tabell 3.1 Minimitullar för tomater

Källa: Jönsson, 1982

Bindmlngar av tullar på trädgârdsområdet

Det svenska gränsskyddet får vid en jämförelse med EG och de nordiska grannländerna betraktas som liberalt. Medan de flesta länder har kvantitativa importrestriktioner under den inhemska produktionens avsättningsperioder, förekommer detta i Sverige inte för andra än äpplen produkter och päron. Nivån på flera av tullarna är bunden till olika avtal. Basnivån i det internaanges tionella handels- och tullavtalet vilket innebär att över GATT, höjningen denna nivå ej är möjlig utan föregående med berörda medlemsförhandlingar länder. Vidare har Sverige gjort vissa koncessioner handelspolitiska på trädgårdsområdet gentemot EFTA- och EG-länderna. Koncessionerna till EG är ensidiga, dvs Sverige har ej erhållit motsvarande liberalisering av handelsbarriärer på trädgårdsområdet från EG.

52 Jordbruks- 00h trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till

av Trädgårdsnäringsutredningen beräknas värdet av importen Enligt uppskattning fritt gräns av sådana trädgårdsprodukter, som också produceras i landet, uppgå till samma belopp som värdet av den svenska produktionen, dvs 1,1 miljarder kronor. Siffrorna avser 1976 då Senaste tillgängliga produktionsstatistik publicerades.

3.2.11 Inställningen och tillgången till bekämpningsmedel

För trädgårdsproduktionen gäller att man ej inom rimlig tid har möjlighet att få till följd av ökade produktionskostnader. Detta har varit priskompensation särskilt påtagligt under de Senaste årens kraftiga kostnadsstegringar. Särskilda från myndigheternas sida har här också vidtagits till stöd åtgärder för näringen. Situationen för jordbruksproduktionen är i detta avseende andå man genom jordbruksregleringen ofta har möjlighet till mer omenorlunda, delbar priskompensation. Beträffande bekämpningsmedelssituationen inom jordbruket fir antalet vilka används inom produktionen, väsentligt färre preparat, än för trädgårdsnäringen. Samtidigt är också den totala förbrukningen av resväsentligt mycket större, vilket innebär att kostnader för pektive preparat provning, dokumentation och inregistrering inte får samma kostnadshöjande effekt som inom trädgårdsnâringen.

har framtvingat långtgående isoleringsåtgärder vid Energikostnadsökningen odling i växthus, vilket inneburit att växthusklimatet generellt sett nu genomgår en förändring, i en för vissa skadegörare gynnsam riktning.

Även om man inom trädgårdsnäringen nått förhållandevis långt i användning av alternativa bekämpningsmetoder såsom biologisk bekämpning i växthus, är det endast en begränsad del av det totala bekämpningsarbetet inom trädgårdsnäringen som kan utföras med sådana metoder.

Resistensförädlingens möjligheter, som presenteras bl a i bilaga Ä till betänkandet, är också begränsade till vissa kulturgrupper inom trädgårdsproduktionen.

Den intensiva produktionsformen har väsentlig ökat känsligheten för skadegörare och sjukdomar. Möjligheterna att få tillgång till kemiska bekämpningsmedel är därför alltjämt en förutsättning för att kunna bedriva produktionen på den av riksdagen begärda effektivitetsnivän.

Även näringens långtgående specialisering ställer stora krav på tillgången

Jordbruks- och trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till 53

till olika bekämpningsmedel. Bekämpningen av en för en kultur specifik skadegörare kan vara nödvändig om odlingen överhuvudtaget ska vara möjlig. För sådana specifika bekämpningsmedel kan den årliga förbrukningen i landet vara så låg som 100-200 liter handelspreparat. Redan idag förmärks att bekämpningsmedelsföretagen finner registreringskostnaderna så höga att det är omöjligt att marknadsföra preparat som är av stor betydelse för trädgårdsodlingen, och som används i konkurrerande länder.

Även Trådgårdsnäringsutredningen har uppmärksammat dessa problem. I en till jordbruksministern överlämnad PM (1982-11-19) angående ökad kontroll av importerade vegetabiliska livsmedel har utredningen framhållit bl a följande:

Den prövning som krävs för att ett bekämpningsmedel skall godkännas för användning i svensk odling är omfattande och dyr. Den begränsade marknad som Sverige utgör medför att bekämpningsmedelsfirmorna ibland avstår från registrering av ekonomiska skäl. Det har inträffat att man låtit bli att registrera preparat med mindre giftighet än sådana som redan godkänts och finns på marknaden. Sådana situationer är naturligtvis olyckliga och bör inte förekomma. Utredningen ifrågasätter därför om inte ett nordiskt samarbete bör etableras på bekämpningsområdet så att en vidgad marknad kan erhållas omfattande helst samtliga de nordiska länderna. Det skulle exempelvis kunna innebära att ett bekämpningsmedel som godkänts i ett land också fick användas i de övriga länderna, eller att ett gemensamt kontrollorgan inrättas.

Riksrevisionsverket (RRV) genomförde 1978 en översyn av taxesystemet i samband med registrering av bekämpningsmedel. Förslaget har av produktkontrollnämnden (PKN) vidarebefordrats till regeringen.

Det av RRV framlagda avgiftsförslaget innebär en höjning av nuvarande taxor. För nyregistrering av medel föreslås en ökning av avgifterna från nuvarande 5 000 kronor till Ä3 500 kronor. Skulle medlet vara känt tidigare av PKN stannar avgiften vid 8 500 kronor. För ändring av ett medels användningsområde eller faroklassplacering sätts avgiften till 5 000 kronor. Denna avgift kan jämföras med nu utgående taxa i samtliga villkorsändringsfall 1 OO0 kronor. Årlig avgift för inregistrerade medel utgår för närvarande med 2 200 kronor. Denna höjs i förslaget till 3 300 kronor.

Förutom dessa höjda avgifter föreslås inrättande av taxor för ett stort antal funktioner inom PKN:s verksamhet. Avgifter föreslås utgå med belopp mellan

54 Jordbruks- och

trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till sou 19g3;11

1 T50 kronor och 6 900 kronor för s k underhandsbesked och responsa. Vidare införs s k prövningsavgift och återfaktureringsavgift.

Produktkontrollnämnden anför beträffande RRV:s förslag om nedsättning av avgifterna följande: För att möta icke önskvärda konsekvenser av höjda avgifter förutsätts Produktkontrollnämnden få möjlighet att helt eller delvis efterge avgifter. När de nya avgifterna fastställts, avser nämnden överväga efter vilka principer sådana eftergifter skall ske.

Beträffande de väsentligt höjda bekämpningsmedelsavgifterna anför man vidare: Det är tydligt att denna (höjning) kan komma att innebära att vissa medel försvinner från marknaden. Skulle ett medel, som för en viss gröda är angeläget, inte kunna bära en så hög avgift som här föreslås, förutsätter RRV, att avgiften skall kunna sättas ned av nämnden.

Statens Pris- och Kartellnämnd (SPK) har som svar på en begäran från PKN om samråd svarat, att man ej funnit sig kunna teckna sådant, då de kostnadsmässiga konsekvenserna för näringslivet av de föreslagna avgiftsförändringarna inte belysts. PKN anför, att man saknar förutsättningar att göra sådana å kostnadsberäkningar som SPK efterlyser.

Trädgårdsnäringens Riksförbund har i ett remissvar anfört att förslaget inger allvarlig oro. Förbundet framhåller att:

Användningen av kemiska medel måste därför idag och inom överskådlig framtid ses som en nödvändighet för att upprätthålla en effektiv och rationell produktion, även om det måste vara en strävan att så långt möjligt ersätta använd- 1 ningen av kemiska medel med andra ur hälso- och miljösynpunkt mer tilltalande å 4 metoder. Ett genomförande av förslaget utan väldefinierade möjligheter till

l

avgiftsreducering eller eftergift av avgift skulle för trädgårdsnäringens del

E

innebära en drastisk sänkning av konkurrensdugligheten och en vändning av den positiva produktionsutveckling som samhället stimulerat och fortsatt stimule- Ä rar och åtgärder. Ett flertal J genom en mängd insatser av de bekämpningsmedel, N som idag står till buds för näringen, skulle med största sannolikhet dras ur marknaden, då den totala förbrukningen av dessa är så liten att de inte kan bära de kostnader som den höjda avgiften innebär. Näringen skulle inte heller kunna få ersättningspreparat eller få tillgång till de nya, mer effektiva, selektiva och tillförlitliga medel som forskningen frambringar. Förbundet måste därför bestämt avvisa det förslag till nya avgifter som RRV framtagit och PKN föreslagit Jordbruksdepartementet.

sou 1983:11 55

H. GÄLLANDE BESTÄMMELSER RÖRANDE ANVÄNDNINGEN AV KEMISKA BEKÄMPNINGS- MEDEL INOM JORDBRUK OCH TRÄDGÅRDSNÄRING

h.1 Lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor

h.1.1 Inledning

Lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor består främst av lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor, och kungörelsen (1973:335) Om hälso- och miljöfarliga varor samt de föreskrifter som med stöd av dessa författningar har meddelats av vederbörande myndigheter.

Lagen är med vissa undantag tillämplig på dels ämne eller beredning som med hänsyn till sina kemiska eller fysikalisk-kemiska egenskaper och hantering kan befaras medföra skada på människor eller i miljön, dels vara som innehåller sådant ämne eller beredning om varan därigenom och med hänsyn till sin hantering kan befaras medföra skada på människor eller i miljön.

Huvudprincipen i lagen om hälso- och miljöfarliga varor är att skada på människor eller miljön genom kemiska produkter skall förebyggas så långt som möjligt. Detta sker i huvudsak på två sätt. Dels åläggs var och en som tillverkar, försäljer eller på annat sätt hanterar eller importerar kemiska varor att vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att hindra eller motverka att varorna får skadliga verkningar. Dels kontrollerar myndigheter verksamheten och kan ingripa med tvångsmedel för att förebygga skadeverkningar. En grundprincip är att redan misstanke om att ett kemiskt medel kan vara skadligt för människan eller miljön medför att producenter m fl måste vidta försiktighetsmått och att myndighet kan ingripa mot produkten.

Lagen har utformats som en ramlag. Den innehåller dels grundläggande bestämmelser om tillverkning, försäljning, annan hantering och import av hälso- och miljöfarliga varor, dels bemyndiganden för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att i olika avseenden utfärda tillämpningsföreskrifter.

Regeringen har i kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor utnyttjat sin befogenhet att meddela närmare föreskrifter. Kungörelsen innehåller sålunda föreskrifter om försiktighetsmått samt undersöknings- och märkningsskyldighet. I övrigt har regeringen delegerat sin befogenhet i detta hänseende till i första hand produktkontrollnämnden. Regeringen har emellertid förbehållit sig rätten att bestämma om det skall krävas tillstånd för att få hantera viss vara. I fråga om bekämpningsmedel har regeringen föreskrivit att sådana medel

Gällande bestämmelser rörande användningen av kemiska S()IJ 1983:11

inte får saluhållas, överlåtas eller användas utan produktkontrollnämndens tillstånd (registrering).

Den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor tillkommer huvudsakligen arbetarskyddsstyrelsen inom sitt verksamhetsområde och naturvårdsverket i övrigt. Regional och lokal tillsyn utövas av yrkesinspektionen och länsstyrelserna respektive hälsovårdsnämnderna. Den myndighet som utövar tillsynen får meddela de förelägganden eller förbud som uppenbart behövs för att lagen eller föreskriften som meddelats med stöd av lagen efterlevs.

h.1.2 Kemiska bekämpningsmedel

Försäljning och användning av bekämpningsmedel är reglerad genom den ovannämnda lagstiftningen.

Med bekämpningsmedel förstås enligt 22 § kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor ämne eller beredning som är avsedd att användas till skydd mot egendomsskada, sanitär olägenhet eller annan jämförbar olägenhet, förorsakad av växter, djur, bakterier eller virus. 1 I 25 § kungörelsen stadgas att bekämpningsmedel ej får saluhållas, överlåtas

eller användas utan att vara registrerat hos produktkontrollnåmnden. Produkt-

kontrollnämnden får medge undantag från sådan registreringsskyldighet om det behövs för vetenskaplig prövning eller när det annars föreligger särskilda 1

skäl. i

I l Ansökan om registrering av ett bekämpningsmedel görs hos produktkontrollnämnden.

I produktkontrollnåmndens allmänna anvisningar rörande registreringsansökan anges bl a att inom ramen för OECD:s Chemicals Testing Programme riktlinjer framtagits för hur undersökningar av nya kemiska ämnen skall bedrivas och att det är önskvärt att nya undersökningar utförs enligt dessa eller om särskilda skäl talar därför, andra liknande internationella riktlinjer. I samband med registreringsansökan skall en ansökningsavgift av f n 5 000 kr inbetalas till nämnden.

Gällande bestämmelser rörande användningen av kemiska 57

Enligt 27 § får bekämpningsmedel ej registreras om 1. medlet kan befaras medföra sådan olägenhet från hälso- eller miljöskyddssynpunkt att det ej lämpligen bör användas i bekämpningssyfte, 2. medlet på grund av bristande effektivitet ej är lämpat för sitt ändamål, 3. medlets benämning kan anses vilseledande i fråga om medlets sammansättning, verkan eller egenskaper i övrigt eller kan leda till förväxling med annat bekämpningsmedel, eller h. medlet innehåller ämnet 2,N,5-triklorfenoxiåttiksyra (2,h,5-T), derivat eller salter därav.

Produktkontrollnämnden utger årligen en tryckt förteckning över bekämpningsmedel som får saluhållas, överlåtas eller användas. Nyregistrering, återkallade registreringar, ändrade registreringsvillkor m m som sker mellan utgåvorna av förteckningen offentliggörs i Aktuellt om produktkontroll, en informationsserie utgiven av statens naturvårdsverk.

Enligt lagen (1982:2h2) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark är spridning över skogsmark av bekämpningsmedel, avsedda för bekämpning av lövsly, förbjuden. Förbudet omfattar inte metoder där enskilda trädstammar behandlas med bekämpningsmedel.

Länsstyrelsen får medge undantag från förbudet om skogsmarken har liten betydelse för friluftslivet, naturvärden och den lokala befolkningens trivsel och skogsvårdslagens (1979:h29) krav i fråga om återväxt av skog inte på ett ekonomiskt godtagbart sätt kan tillgodoses genom röjning med mekaniska metoder.

I ärende om undantag från förbudet skall yttrande inhämtas från kommunen och skogsvårdsstyrelsen. Kommunen har rätt att överklaga länsstyrelsens beslut.

Naturvårdsverket har bemyndigats att efter samråd med skogsstyrelsen meddela de anvisningar som behövs för länsstyrelsens tillämpning av lagen.

5.1.3 Spridning av kemiska bekämpningsmedel

I 36 § kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor stadgas följande:

Innan bekämpningsmedel får spridas över område där allmänheten får fritt

58 Gällande bestämmelser rörande användningen av kemiska

färdas, skall den för vars räkning spridningen skall ske 1. underrätta polismyndigheten och hälsovårdsnämnden, 2. låta införa meddelande om spridningen i ortspressen, 3. låta utmärka området på väl synligt sätt enligt bestämmelser som meddelas av produktkontrollnämnden. Om särskilda skäl föreligger, får produktkontrollnämnden medge undantag från första stycket.

Produktkontrollnämnden meddelar ytterligare föreskrifter i fråga om spridning av bekämpningsmedel. Sådan föreskrift kan innefatta förbud att sprida bekämpningsmedel inom visst område utan tillstånd av nämnden.

Med stöd av denna bestämelse har produktkontrollnämnden utfärdat dels allmänna föreskrifter (PKFS 1975:9) rörande spridning av bekämpningsmedel m fl varor från luften, dels föreskrifter (PKFS 1976:1) om spridning av bekämpningsmedel m m över områden där allmänheten fritt får färdas.

PKFS 1976:1 innehåller närmare föreskrifter om informationsskyldigheten vid såväl mark- som flygspridning. Där finns bestämmelser om hur och när underrättelse till hälsovårdsnämnd och polismyndighet skall ske samt vilka uppgifter sådan underrättelse skall innehålla, vilka uppgifter meddelande i ortspressen skall innehålla och när sådant meddelande skall införas samt hur spridningsområdet skall utmärkas. Vid spridning från luften gäller dessutom att boende i närheten av spridningsområdet skall förvarnas. I kungörelsen ges vidare vissa särskilda föreskrifter om flygspridning över skogsmark. Besprutning över renbetesland där åretruntbete äger rum får inte ske utan tillstånd från produktkontrollnämnden, såvida inte skriftlig överenskommelse mellan vederbörande sameby och den för vars räkning spridningen skall ske träffas. Beträffande övrigt renbetesland måste samråd mellan parterna ha föregått anmälan till nämnden.

Beträffande bekämpningsmedel som skall flygspridas gäller enligt PKFS 1975:9 att produktkontrollnämnden vid registreringen uttryckligen skall ha godtagit denna spridningsmetod som ett registreringsvillkor. Bestämmelser om informationsskyldighet till polis och hälsovårdsnämnd vid flygspridning över åkermark finns i de särskilda registreringsvillkoren för varje bekämpningsmedel som är tillåtet att flygspridas.

Gällande bestäimmelser rörande användningen áv kemiska 59

Kunskapskrav för flygförare som sprider bekämpningsmedel från luften, regleras, vad gäller flygplan, i luftfartsverkets certifikatsbestämmelser för civil luftfart (BCL-05.5) Behörighetsbevis för Jordflygbesättningsmedlem, bruksflygning-Flygplan. Där föreskrivs bl a att förare som får bedriva jordbruksflyg förutom grundutbildning och viss flygtid skall ha ingående kännedom om de säkerhetsbeståmmelser som gäller vid med tillstånd företag till jordbruksflyg, samt om bestämmelserna rörande de använda preparatens handhavande.

Dessutom föreskrivs i 36 b § kungörelsen om hälso- och varor miljöfarliga att spridning av bekämpningsmedel från luften får utföras endast av flygförare som har godkänts av En

lantbruksstyrelsen. flygförare får godkännas

endast om han har genomgått en särskild anordnad i sådan utbildning spridning. Närmare föreskrifter om utbildningen kan meddelas av lantbruksstyrelsen efter samråd med produktkontrollnämnden och luftfartsverket.

h.1.h Särskilda regler för fenoxisyror

För närvarande finns verksamma substanser fyra av typen fenoxisyra i registrerade medel. Dessa är

Mecoprop för i ogräsbekämpning stråsäd, gräsvallar o dyl. Diklorprop

MCPA som ovan samt för lövslybekämpning.

2,h-D som ovan samt för ogräsbekämpning i gräsmattor ochfick-

ning av enstaka lövträd.

Bland herbiciderna intar fenoxisyramedlen en särställning. I samband med registrering av dessa medel har villkor föreskrivits som innebär att medlens användningsområde har inskränkts. Som ett ovillkorligt registreringsvillkor har sålunda föreskrivits att över område där allmänheten får färdas fritt, får medlet spridas endast för bekämpning av lövträd, buskar och sly på hyggesytor för eller med barrträdsföryngring samt Oavsett områpå åkerrenar. dets karaktär får medlet användas för av enstaka träd punktbekämpning och buskar genom fickning eller av stubbar och rothalsar bepensling eller, träffande berberisbuskar, även genom sprutning.

h.2 Miljöskyddslagen

Miljöskyddslagen innehåller bestämmelser till mot olika skydd slag av miljö-

Gällande bestämmelser rörande användningen av

kemiska

störningar i form av bl a vatten- och luftföroreningar. Lagen är tillämplig på användning av mark, byggnad eller anläggning (fast egendom) på sätt som kan medföra att exempelvis vattendrag, sjö eller annat vattenområde förorenas. I praxis har miljöskyddslagen tillämpats även för skydd av grundvatten.

Åtgärd eller användning som omfattas av lagen kallas miljöfarlig verksamhet. Beteckningen ger bl a uttryck för grundtanken att även risken för olägenhet skall beaktas. I lagens förarbeten anges som exempel på miljöfarlig verksamhet anordnande av upplag som kan medföra Vattenförorening och vidare utspridning av gödselmedel och andra ämnen som genom avrinning kan spridas 1 till sjöar och andra vattenområden.

För att miljöfarlig verksamhet skall få utövas krävs som huvudregel att den som utövar eller ämnar utöva den miljöfarliga verksamheten skall vidta de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa rolågenhet. För många olika verksamheter krävs därutöver tillstånd enligt miljöskyddslagen för att de skall få bedrivas.

Tillsynen enligt miljöskyddslagen utövas av statens naturvårdsverk och länsstyrelserna. Naturvårdsverket har det centrala tillsynsansvaret i vilket bl a a ingår att utarbeta allmänna råd till ledning för länsstyrelsernas verksamhet. Verket har bl a meddelat anvisningar för hanteringen av stallgödsel m m (SNV j

1976:16, 1977:3) och avlopnsslam (1979:3). Den fortlöpande tillsynen utövas 1

av länsstyrelsen. Efter åtagande av kommunen får länsstyrelsen överlåta åt att utöva den fortlöpande tillsynen.

hälsovårdsnämnden

Tillsynsmyndigheten kan för särskilda fall meddela råd om lämpliga åtgärder för att motverka olägenheter. Under vissa förutsättningar kan tillsynsmyndigheten även meddela föreläggande om försiktighetsmått eller förbud som uppenbart behövs för att lagens bestämmelser skall efterlevas.

Å.3 Naturvårdslagstiftningen

Enligt naturvårdslagen (196h:822) finns vissa möjligheter att reglera användningen av kemiska bekämpningsmedel.

Länsstyrelsen kan således enligt 7 § naturvårdslagen förklara ett område som »naturreservat som bör skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet

Gällande bestämmelser rörande användningen av kemiska 61

eller emedan området är av väsentlig betydelse för allmänhetens friluftsliv. I beslutet om bildandet av naturreservat skall enligt 8 § bl a anges de inskränkningar i rätten att förfoga över ett sådant område som behövs för att

trygga ändamålet med reservatet. Som exempel på sådana nämns

inskränkningar

bl a förbud mot användningen av

bekämpningsmedel.

Område, inom vilket särskilda åtgärder behövs för att skydda e1ler_vårda naturmiljön men som med hänsyn till den begränsade omfattningen av åtgärderna eller andra omständigheter inte bör avsättas till naturreservat kan av länsstyrelsen med stöd av 19 § förklaras som naturvårdsområde, Även i beslut om bildande av naturvårdsomräde skall anges de inskränkningar i nyttjandet av fastigheten som behövs för att trygga med beslutet.

ändamålet

Är dessa inskränkningar så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras skall dock området i stället avsättas till naturreservat.

Vid sidan av möjligheterna att inrätta naturreservat och naturvärdsomräden finns i 20 § en bestämmelse om skyldighet att i förväg samråda med länsstyrelsen i fråga om arbetsföretag som kan komma att väsentlig ändra naturmiljön. Som exempel på sådana företag nämns markberedning genom hyggesplöjning,

större schaktningar m m. I naturvårdsverkets anvisningar nämns som exempel

även kemisk behandling av vegetation och insekter. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att vissa arbetsföretag inom landet eller del därav alltid skall anmälas för samråd. Enligt förarbetena till lagen bör det i första hand ankomma på länsstyrelsen att meddela föreskrifter om samrädsskyldighet.

h.h Arbetsmiljölagstiftningen m m

Arbetsmiljölagen (1977:1160) som den 1 juli 1978 ersatte arbetarskyddslagen ger grundläggande regler om arbetsmiljöns utformning. En huvudregel i lagen säger att arbetet skall anpassas till människans förutsättning i fysiskt och psykiskt avseende. Huvudansvaret för arbetsmiljön ligger på arbetsgivaren. Arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att de anställda utsätts för ohälsa eller olycksfall i arbetet.

Arbetsmiljölagen har en starkare inriktning på de kemiska hälsoriskerna än vad som tidigare gällande arbetarskyddslag hade. Den som tillverkar, importerar eller överlåter ett farligt ämne skall vidta de åtgärder som behövs

för att hindra eller motverka att ämnet vid avsedd innebär risk

användning från arbetarskyddssynpunkt.

62- Gällande bestämmelser rörande av kemiska 19s3;11 användningen sou

Arbetarskyddsstyrelsen är den centrala myndigheten för arbetarskydd. Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen utgör gemensamt arbetarskyddsverket.

På viktiga områden kan arbetarskyddsstyrelsen enligt arbetsmiljölagen meddela direkt straffsanktionerade föreskrifter. Arbetsmiljölagen innebär också att yrkesinspektionens möjligheter att ingripa med föreläggande eller förbud har stärkts. Avsikten är att arbetsmiljölagens allmänt hållna regler skall

*fyllas ut genom föreskrifter från arbetarskyddsstyrelsen. Bemyndiganden för

arbetarskyddsstyrelsen finns i arbetsmiljöförordningen (1977:1166). De anvis- Å J ningar och föreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat med stöd av den tidigare arbetarskyddslagen, skall tillämpas tills de efter hand har ersatts med föreskrifter som styrelsen meddelar enligt den nya lagen.

Arbetarskyddsstyrelsen har det centrala tillsynsansvaret inom arbetarskyddsområdet. På regional nivå utövas tillsynen av yrkesinspektionen.

Arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat olika anvisningar om personlig skydds- , samt anvisningar (Anv. 126) till skydd mot yrkesskada vid hante-

»utrustning

ring av kemiska bekämpningsmedel inom skogsbruk, jordbruk, trädgårdsarbete m m. 1 å I de sistnämnda anvisningarna regleras hanteringen av bekämpningsmedel, dels

allmänt, dels vid vissa specifika moment såsom besprutningsarbete från mar- 1 ken och från luften och betning av utsäde samt hantering av betat utsäde. Vidare behandlas förvaring, intern transport och förpackning av bekämpningsmedel, behovet av personlig skyddsutrustning och personlig hygien samt åtgärder vid misstänkt förgiftning.

h.5 Hälsovårdsstadgan

Hälsovårdsstadgan upptar bestämmelser som ger hälsovårdsnämnden instrument

för att förhindra uppkomsten av och undanröja sanitär olägenhet. Med sanitär i

olägenhet avses alla yttre faktorer av någon betydenhhet, som inte är av

blott tillfällig natur och som kan inverka menligt i såväl psykiskt som fysiskt hänseende på en normal människas hälsotillstånd.

I hälsovårdsstadgan finns särskilda bestämmelser om åtgärder mot vatten- och luftförorening m m (38 §). Hälsovårdsnämnden skall tillse att erforderliga och skäliga åtgärder vidtas för att motverka vattenförorening, luftförore-

\

Gällande bestämmelser rörande av kemiska 63

användningen

ning, buller och andra sådana störningar. Som framgår av för redogörelsen miljöskyddslagen utövas tillsyn mot skydd för sådana även av störningar naturvårdsverket och med stöd länsstyrelsen av miljöskyddslagen. Det råder emellertid viss oklarhet i vilken hälsovårdsnämnden kan utsträckning ingripa med stöd av 38 §.

Hälsovårdsstadgans bestämmelser kan kompletteras med föreskrifter utfärdade i lokal hälsovårdsordning. Hälsovårdsnämnden kan vidare för särskilda fall meddela de föreskrifter som utöver och lokal är stadgan hälsovårdsordning erforderliga till förebyggande eller undanröjande av Sanitär vid olägenhet viss verksamhet m m.

Tillsynen över efterlevnaden av ankommer inom kommunen

hälsovårdsstadgan på

hälsovårdsnåmnden. Huvudregeln i fråga om nämndens befogenheter är att nämnden äger att antingen omedelbart eller efter råd och uppmaningar meddela erforderliga förelägganden och förbud. Den regionala utövas av tillsynen länsstyrelsen. Det centrala tillsynsansvaret är fördelat mellan socialstyrelsen och statens livsmedelsverk med fördelning dem emellan som framgår av myndigheternas instruktioner.

I en proposition (1981/822219) föreslås att hälsovårdsstadgan ersätts med en ny lag, hälsoskyddslagen. Liksom hittills skall lagens vara att för-\ syfte hindra uppkomsten av och undanröja sanitär olägenhet. Hälsovårdsstadgans utförliga och detaljerade bestämmelser har i huvudsak I en överövergivits. gripande bestämmelse stadgas i stället att ägaren eller nyttjanderåttshavaren till berörd skall vidta egendom de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra uppkomsten av sanitår och för att olägenhet undanröja sådan olägenhet. Bestämmelsen ger möjlighet att mot

ingripa v§§}% störning som inne-

bär eller kan leda till sanitär Bestämmelsen kan således olägenhet. åberopas för att ingripa mot och andra som omnämns vattenföroreningar störningar i 38 § i den nu gällande hälsovårdsstadgan.

I propositionen föreslås vidare att eller efter regeringen regeringens bemyndigande kommunen får meddela ytterligare föreskrifter till mot saskydd nitära olägenheter. Dessutom föreslås att och i miljö- hälsoskyddsnämnden, likhet med vad som gäller för hälsovårdsnämnden enligt nuvarande hälsovårdsstadga, skall få möjlighet att i särskilda fall meddela de villkor som behövs för att förhindra eller sanitär undanröja olägenhet.

Den nya hälsoskyddslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1983.

Gällande bestämmelser användningen av kemiska sou 1933:11

»rörande

h.6 Livsmedelslagen

I (1971:511) avses med främmande ämne annat ämne än livslivsmedelslagen

medelstillsats om det ingår i livsmedel, kan utgöra hälsorisk eller

som, förändra livsmedlets normala sammansättning eller beskaffenhet i övrigt. vidare som ett allmänt krav att livsmedel som saluhålles Lagen uppställer inte får ha sådan eller beskaffenhet i övrigt att det kan sammansättning vara att smittförande eller eljest otjänligt till antagas skadligt förtära, människoföda.

Om det är från hälsosynpunkt får livsmedelsverket förbjuda eller påkallat föreskriva villkor för hantering av livsmedel, som innehåller främmande ämne eller vari sådant ämne överstiger viss halt. Livsmedelsverket får även

förbjuda eller föreskriva villkor för hantering eller införsel till riket

av visst slag av livsmedel. Genom kungörelsen (SLV FS 1983:1) har livsmedelsverket fastställt halter av vissa bekämpningsmedel eller högsta därav i frukt och grönsaker, potatis, spannmål och omvandlingsprodukter kli, gryn, flingor och mjöl av spannmål samt i kött, mjölk, smör, ost, ägg och fisk.

S()LJ1983:11

FÖRSÄLJNING OCH FÖRBRUKNING AV KEMISKA BEKÄMPNINGSMEDEL. SVENSKA OCH INTERNATIONELLA FÖRHÅLLANDEN .

I detta kapitel återges en del i statistik över

litteraturen tillgänglig

bl a försäljning och förbrukning av kemiska bekämpningsmedel. De internationella förhållandena redovisas endast översiktligt då materialet i förefintliga sammanställningar som regel inte är jämförbart mellan olika länder till följd av att produktionen/förbrukningen av bekämpningsmedel i vissa fall redovisas som mängd verksam substans i andra fall som mängd preparat (formulering).

5.1 Sverige

Den totala av bekämpningsmedel till försäljningen jord- och trädgårdsbruket åren 1976-1980 framgår av tabell 5.1. Användningen av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket 1980 fördelad på län, prodüktionsområden och företagsstorlek framgår av tabell 5.2. Användningen av olika typer av bekämpningsmedel 1981 fördelad på användarkategorier framgår av tabell 5.3

medan tabell 5.h återger användningen av bekämpningsmedel 1976-1981 för-

delad på typ av medel. Av tabellerna kan utläsas bl a att var den jordbruket

största förbrukaren (h6,S %) av bekämpningsmedel under medan den

1981, största bekämpningsmedelsgruppen utgjordes av träskydds- och impregneringsmedel vilka huvudsakligen används inom industrin för- (H1 % av den totala brukningen av bekämpningsmedel).

Den i särklass största inom

bekämpningsmedelsgruppen jordbrukssektorn ut-

gjordes under 1981 av ogräsbekämpningsmedel (83 % av jordbrukets bekämpningsmedelsförbrukning eller 39 % av den totala förbrukningen av bekämpningsmedel).

År 1981 användes totalt 10 2h6 ton bekämpningsmedel räknat på verksam beståndsdel, vilket är en minskning med 8,5 % jämfört med 1980. Jämfört med 1976 har en ökning med 23 % skett. Ökningen hänför sig praktiskt taget helt till träskyddsmedel.

66 Försäljning och förbrukning av kemiska bekämpningsmedel S()lJ 1983:11

diklorprop och

Förbrukningen av fenoxisyror ( MCPA, 2,h—D, mecoprop, 2,h,5-T)under åren 1976-1981 återges i tabell 5.5. De fyra först nämnda fe-

noxisyrorna svarar för nära hälften av den totala mängden bekämpningsmedel

inom jordbruket. MCPA är också det största enskilda bekämpningsmedlet, vilket framgår av sammanställningen över mest använda bekämpningsmedel (1981) i tabell 5.6. Av de angivna medlen används ca hälften som träskydds- och iminom industrin och i hushållen. Tillverkning (syntes) av pregneringsmedel sker numera endast i begränsad omfattning i Sverige och vid bekämpningsmedel endast ett Huvuddelen av produktion exporteras. Produkföretag. företagets tion och konsumtion av kemiska bekämpningsmedel samt Sveriges utrikeshandel år 1980 framgår av tabell 5.7. Tabell 5.1 Total försäljning av bekämpningsmedel till jord- och trädgårdsbruket 1976-1980

Produktionsgren; Övriga prekvantitet Medel mot parat för resp värde; Insekts- växtsjuk- Ogräs- växtodling år medel domar1 medel och lagring Summa Jordbruk Kvantitet, ton

Värde, 1 000-tal kronor

Trädgårdsbruk Kvantitet, ton 1976 115 128 112 51 M07 1975 197 165 198 129 689

Värde, 1 000-tal kronor 1976 3 022 h 035 1 277 1 688 10 022 . 1975 3 768 3 283 2 103 758 9 912

1Inkl betningsmedel, förbrukade av företag inom utsädesbranschen

2Redovisas under ogräsmedel

Källa: Lantbrukets utredningsinstitut och statens jordbruksnämnd

A Försäljning och av kemiska bekämpningsmedel 67

förbrukning

Tabell 5.2 Användning av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket år 1980

Avser företag med mer än 2,0 hektar åker

Område; Bekämpningsmedel, ton preparat Andel Andel storleksgrupp företag åkersom an- areal

Mot in- Mot Mot Övrigaz Summa

be-

sekter växt- ogräs vänt Fe_ Sgm

kampnlngs- kampats sjuk_ medel, procent procent

Län

Göteborgs och

Produktionsområden Götalands södra slättbygder 116 Götalands mellanbygder h6 Götalands norra mellanbygder 102 5h Svealands slättbygder 117 3h

1Exklusive betningsmedel 2B1 a medel för blastdödning och stråförkortning ?Osäker uppgift

68 Försäljning och förbrukning av kemiska S()IJ 1983:11 bekämpningsmedel

Tabell 5.2 (forts)

Område; Bekämpningsmedel, ton preparat Andel Andel storleksgrupp företag åkersom an- areal Mot in- Mot Mot Övrigaz Summa vänt be- som besekter växt- ogräs kämpnings- kämpats, sjukmedel, procent domar procent

Produktionsområden Götalands skogsbygder 38 nu 535 27 6hh 55 3h

Mellersta Sveriges skogs-

Storleksgrupp, hektar åker

\ Källa: SCB, miljöstatistik

Försäljning och förbrukning av kemiska bekämpningsmedel 69 I

flwnmzm

I m I — x I im

o: 9 wa

mm. mmm mmm

m.

m.o

im..

o q I I x

fifimsofi

Fm 9 F_

mo_ .Em m.:

J z

I

I

amxsma

§0

UHWWUMHP

cop 4.0 m..

Ififim

I I I X I m

pswm

t om ma om

m?

.Hm@mw:mpmmn

_wmF

ååmmoxm

x m F m I I I m I m I m.o

ä.

Edmxnm

awwmuømpmmn

H®fiHOw®#dMhwUEwfid

m6:

I I I x x

xâncnow

mm

nmmhpmaoøosmwzmømswxon

o_

ä_ o? »am mm. S»

vmøms

m a

Ewwxpw

2 m.o

cmxdpnawm

m_ hm om

å_ .am :am mmm mop å.. mä oo_

2 .N

mwmp

Umnme

o.

wx,0om

A

wnmam

a

—.

.mmmp

cm

H

cmxønnnwm

onvnws

En

Hovwsmmsasmsmxmp

hmamumoqmpmmn

nmmøa

nm

wsaamxhwb

4 2 _. pm

$..E

9 mm mm mm Z or or

mwmwowoh

mmm

nmawomwømpmwn

m

.xhmmwnm>ndpwø

ømwnwnxønpnmmmnw

Immhmaw

nwaampwp

wø«qvømø Hmuwsmmme

Amfimuoammfiamamxmnmfimwfi.

mnwwwøm

wsawmMam

H

aøwmsmwzacmswxmnmmhmo

£00

amwwammsfiqmamxmnsmam HwvwEmmzHøMomhxm

mnmpwpm

.8.Hop3:mo.G.x.mfla

Hmoma

ww »vw m.m

Hmumammfifiom awvmsmwnmhmnøm

pos

Hmumammzz Imouzxmwha Hwøoammcämø

wnwmz

å

nwmø

Hampus amwmz $38. nmm^m nmaamz

Pâ & a AF N

7 n. F. no m ua MW .m oo 0 C Lu aw Jm m Ln n .m g a V Ln m .M Ln a L Jm .m m .m ao m. e d Ja cu O U 1 9 8 3 1 1

2 m.o

mm mp pm

gm_ ;mm :gm mmm mo_ ow» wgm mm.

amld

_ J A o_

.

J m.o

_; Fm mm om

_m_ mm; :ao mom _:o pm_ gm_

Mmmm

J m __

m F

mm pm

:._ mam »om oFm o__ mmm :mm m__

MHNH 2 M m

EDP

m P

:N m_ mm

mm: mm» Fpm po_ mg_ _w: _mm

mwwfl M M m

—wm—Iwm—

øwnm .Hmcmc:.m..«mmQ

F

ow

Emmx.um

mom mmm

amass

_mm pw_ .Fm am_ om_ go_

mmm_

Mmmm

. J m w

.mmme

awuwsmmnmamsmxmn

am

øm

.©.NM.3HQ.HA.~_m

›__ m_m :am mmm mo. mom »mo mmm oo_

WHWH m m w

w

.xnmmønm>uøpmc

nwwhmsw

møa:øøm:

HwvosmmøwømsmxmnmpxmmøH

wndwwøm

zoo

aocmammsfl:gewxmnmeam aoomemmøwcmamxopmmnmo hmpopma:woppxwaawB Hmumemmcaømsmxmpsoam HouoEmw:H:Mowhxm

Howos mcmpwpm

:.m Ampm_

HmøoammcMøpmm Hmcosmmcflgwaam

pos

Hmdwsmwhz nmvøhxmmpe Houmammøanoc

w

Hamnwe maa awvwz paapoa xoø:H gmmwnv madam

“ Försäljning och förbrukning av kemiska 71

bekämpningsmedel

Tabell 5.5 Förbrukning av fenoxisyror under åren 1976-1981 Förbrukad mängd verksam beståndsdel, ton

7 2 F .m m .n .m 0 C h m r u .K n .m a V .K e m .w .K a ..D e .K .a .m .m oo m e .d e l S()LJ1983:11 ..Il. oo FJ oo m ,

»B

Immnwcmemx

å

nä. amcms

mo mo wo mo HB na ha ha mo HB m

.

flmnmzm

Epmsém

zoo

uwxndm

x x

ufisnm øuwwømno

vadm

www..

fiznmmoxm

Anømøwumnøm

waadmxnmi

ångan

mmm_

amvos

.mmmp

mmm» en

amvmawmfimamfimxwn

umøsmpmwn

umøma

hmm cm

aoøøsmmøwnmøwonmaw

Aøopv

cfisnfimm

m _

SdmMh®

mmm mmm ut mmm man mm: mmm :mm PON mp_ mp.

.xnwmunw>»5pw:

m_

Hmv

^øvouwnEommq«qwømøm

.mda.mn.a

amøwammnwømamxwnmmnwo Hmcmamwcwnmamxwnmpxmmnw

:oo

Hwvosmmn«ømsmM0pmswm amvøsmmøwqMomnxmm

pmm:

umccmxmwnp

mqmpøpm

?Eoänpåoxmømpw mnhmxmppwnoaxwna

W.

u«xopnwmM«ø0mu uwxownvaonm pøaopmu=xawN pmnmpmwønmmmom

m

monmnoaxmn waxoammmoz

Aomøw

aflopomomé monmoomz

Aamann_ nwaawm

:ae

.E02 nosa:

V mo AH m øH x

S()lJ 1983:11 F. .m .a .n .m 0 C .n m L m Ln n. LU ac FJ .m ao a V Ln m .w .m .b e un .a .m m. .m aa m e .d d wz 3

øowpsømqox

.owmr

.pmøcma

xmem2øH

ww gm mm

sonw

coapadmcox

zoo

zowuxduonm

psdm

Hmumammnwnmawxon

& m_ mp

mxmfiamx

^oo.._..wmV ^oom.__.wmv ^0om.Fe.wmv Aoo:.+—.wmV Com.:.w$ 309268

sms

.noconx

ämm?

amøømnmwxwppb

pmnonawz

HmømEmwøwqmEmx0pmpMmmqH

på

amcwammnwcmEwMwnmsdm

pmnopøomwaou

Hmvosmmøwnmsmxmnmmnwo

Hmumsmzofipxmmcfimmm

w.m

ma?

Hwuoammfifimm

aawnws 98$ uwdamm

›

74 Försäljning och förbrukning av kemiska bekämpningsmedel

5.2 Internationell översikt

I tabellerna 5.8 och 5.9 redovisas det totala försäljningsvärdet (i miljarder US dollar) avseende bekämpningsmedel världen över. I tabell 5.7 är försäljningssiffornarfördelade på bekämpningsmedelsgrupper och i tabell 5.8 fördelade på vissa geografiska regioner. Tabellerna innehåller faktiska försäljningssiffror för åren 1972 och 1980 samt en uppskattning av försäljningen år 1990. Tabellmaterialet anger att gruppen herbicider är och bedöms förbli den dominerande gruppen av bekämpningsmedel tätt följd av gruppen insekticider. Användningen av kemiska bekämpningsmedel i vissa länder återges i tabell 5.10. Sammanställningen grundar sig på en enkätundersökning utförd av Chemical Industry Committee inom ramen för Economic Commission for

Europe (ECE)1›. I tabell 5.11, slutligen, redovisas världsmarknadens 10

största producenter av kemiska bekämpningsmedel åren 1972 och 1980.

Tabell 5.8 Försäljning på världsmarknaden av olika bekämpningsmedelsgrupper 1972 och 1980 samt uppskattad försäljning 1990. Miljarder US $.

Källa: Kemikontoret och GIFAP, 1982

Tabell 5.9 Försäljning av bekämpningsmedel fördelad på vissa regioner 1972 och 1980 samt uppskattad försäljning 1990. Miljarder US $. 1972 1980 1990 _

Japan Östeuropa och

Källa: Kemikontoret och GIFAP, 1982

1 The influence of environmental protection measures on the development of pesticide production and consumption, ECE/CHEM/Ä3, 9 July 1982.

S()IJ 1983:11 Försäljning och förbrukning av kemiska bekämpningsmedel 75

Tabell 5.10 Användningen av bekämpningsmedel i vissa länder 1965-1985

Redovis- Index nings- 1965 = 100 Land bas1) 1970 1975 .1980 1985 1980 1985

Belgien 8,6 15,3 30,0 1500 Bulgarien 35,2 5h,2 60,6 151 Finland 7,7 12,2 13,8 23h Frankrike 31,6** h2,h 67,5* Italien .. 137,3 200,0*

:t:1>::>::::>:«>:>m:z>:::::::u

* Uppskattning

= Aktiv substans, 1000-tal ton Handelspreparat, 1000—ta1 ton Landets valuta

Källa: ECE:s studie The Influence of Environmental Protection Measures on the Development of Pesticide Production and Consumption och Kemikontoret.

76 Försäljning och förbrukning av kemiska bekämpningsmedel sou 19g3;11

Tabell 5.11 Världsmarknadens tio största tillverkare av bekämpningsmedel 1972 och 1980

1972 1980 Försäljning Försäljning Företag Miljoner US $ Företag Miljoner US $ BAYER M35 BAYER 1,705 CIBA—GEIGY 380 CIBA-GEIGY 1,290 SHELL 280 MONSANTO 875 MONSANTO 165 SHELL 855

Dow 1ho ICI 650 DU PONT 132 RHONE-POULENC 6ho ICI 115 BASF 530 BASF 109 ELI LILLY 518

RHONE-POULENC 107 DU PONT 505 ELI LILLY 105 HOECHST H85

Källa: Kemikontoret och GIFAP, 1982

ANVÄNDNINGEN AV KEMISKA BEKÄMPNINGSMEDEL INOM JORDBRUK, SKOGS- BRUK OCH IRÄDGÅRDSNÄRING M M

Jordbrukets användning av kemiska bekämpningsmedel

Inledning

Utvecklingen av användningen av de olika bekämpningsmedelsgrupperna ogräsmedel (herbicider), svampbekämpningsmedel (fungicider) och insektsbekämpningsmedel (insekticider) under efterkrigstiden redovisas i figur 6.1 och tabell 6.1.

Figur 6.1 Jordbrukets användning av kemiska bekämpningsmedel. Viktuppgifterna gäller handelspreparat ton

bn

F

no . _/ 0 5 _

_/pizpzm

, \,\, \

JO

bo

Preparat O mot växts j ukdomar

)0

\/‘----..-. .-‘~-,__ Insektspreparat

° 5 1 1* 1 i

1950 1955 1960 196$ 1970 1975 Ar

Källor: Jordbrukstatistisk årsbok 1976

Lantbrukets utredningsinstitut

78 Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk,

Tabell 6.1 Jordbrukets användning av kemiska bekämpningsmedel i ton. Viktuppgifterna gäller handelspreparat

Preparattyp 1955 1960 1965 1970 1975 1976 Insekts- 1 556 1 6h7 1 217 H81 395 526 preparat Medel mot växtsjukdomar 2 878 1 622 1 957 2 227 2 185 2 189 Ogräspreparat 3 880 2 757 h 123 5 777 5 353 5 222

Källa: Lantbrukets utredningsinstitut

Jämförelser över tiden angående omfattningen av jordbrukets kemiska bekämpfigur 6.1 försvåras av flera skål. Dels avser uppgifterna i ning, enligt figuren_handelspreparat, och ej aktiv substans. Då preparaten under perioden blivit mer och mer koncentrerade har en faktisk ökning av bekämpningen inträffat som ej kan utläsas av statistiken. Vidare sker en substitution mot biologiskt mer aktiva preparat där mindre kvantiteter krävs för att erhålla Ett är den i staen god bekämpningseffekt. tredje problem ändring tistikinsamlingen som skedde mellan 1975 och 1976 års vården. Detta medför att värdena t o m 1975 och fr 0 m 1976 ej är direkt jämförbara.

Jordbrukets användning av kemiska bekämpningsmedel i relation till övriga användarkategorier redovisas i tabell 6.2.

Tabell 6.2 Relativ förbrukning av kemiska bekämpningsmedel i Sverige (%)

av kemiska inom jordbruk, 79 S()IJ 1983111 Användningen bekämpningsmedel

6.1.2 Ogräsbekämpning

Historik

Kemisk bekämpning av ogräs har gamla anor. Naturens egen förmåga att på kemisk exempelvis genom havsvattnets sälta, gav imväg påverka vegetationen, pulser till att använda salter som jordherbicider. Döda Havets stränder, saltöknarna lämnade och lämnar tydliga förebilder för hur människan kan osv, utnyttja kemiska medel för att hålla växterna tillbaka. Redan på 18hO-talet förekommer notiser i svenska tidningar om möjligheten att praktiskt använda koksalt som herbicid.

I slutet av 1800-talet användes järnvitriol mot mossor och åkersenap. Tidskrift för Landtmän angav år 1899 (sid 393) att mängder om ÅS-80 kg järnvitriol per hektar år en lämplig mängd mot åkersenap, tillförd i vattenlösning innehållande 10-15 procent järnvitriol.

År 1911 rapporterar Rhodin om försöken i början av 1900-talet med att utrota åkerogräs med järnvitriol och karbidkväve (centralanst. för försöksväsendet på jordbruksomr., Medd. nr ho). Rhodin säger följande: Då experimentfältet för tretton år sedan här i vårt land först upptog till pröfning beaf möttes metoden såsom allt sprutning ogräs med lösning af järnvitriol, blod -- af den allmänna nytt med liknöjdhet och fördom. Genom -- bearbetande opinionen i den rätta riktningen, har åndtligen vunnit en ringa an-

metpden

vändning och något förtroende.

På 1920-talet började natriumklorat studeras som herbicid på olika håll. I Sverige publicerade Åslander ett antal artiklar härom. Följande lista år 1929 från New Jersey Agr. Exp. Station, New Brunswick, USA (Circular 219, September 1929) med J G Fiske som författare ger en relativt god bild av de internationellt mest betydelsefulla herbiciderna vid denna tidpunkt: Järnsulfat Hett vatten Koksalt Kopparsulfat Formaldehyd Natriumklorat Svavelsyra Natriumnitrat Calciumklorat Saltsyra Kopparnitrat salpetersyra Kolsvavla Fenol Ammoniak Natriumarsenit Natriumhydroxid spillolja Råoljor

80 Användningen av kemiska inom bekämpningsmedel jordbruk,

Bolin redovisade år 1923 svenska försök med järnvitriol, och svavelsyra Höfers åkerkålspulver, det sistnämnda en blandning av pulveriserad järnvitriol och gips (Centralanst. för försöksväsendet på Medd. jordbruksomr., nr 2h1). Bolin rekommenderar järnvitriol och för svavelsyra användning.

Med utgångspunkt från senare publicerade resultat från samma anstalt (Medd. nr 275, 192h) rekommenderas även karbidkväve eller som denna herkalkkväve, bicid och samtidigt gödselmedel i fortsättningen kallas. Bolin även tog upp Chilesalpeter och natriumklorat i ett stort antal försök, som gav riktlinjer för dessa medels praktiska (Medd. nr 1926 och I användning 303, 336, 1928). nr 2 av serien Växtodling redovisar Åberg, Schwanbom och Wiklander ett omfattande material rörande natriumkloratets verkan och föranvändning enligt sök under 1930-talet. Osvald, von Hofsten och Persson här också publicerar ett stort material rörande kalkkvävets verkan och och von utnyttjande, , Hofsten presenterar resultat med försök, där dinitrokresol studerats. Dinitroföreningarna har spelat en mycket viktig roll under en tjugofemårsperiod, varvid dinitrobutylfenol fått den största användningen.

Från mitten/slutet av M0-talet och fram till mitten av 50-talet känneteckandes utvecklingen av en stark expansion för fenoxisyrorna till en nivå på ca 1 000 ton aktiv substans. Därefter inträdde en viss - Stiltje preparat-

utvecklingen var främst inriktad på att ta fram mer koncentrerade

produkter -.fram till början/mitten av 60-talet. Under 60-talet kom en rad nya preparat och nya inmutningar gjordes, bl a sockerbetsherbiciderna och medlen mot flyghavre. Volymerna ökade därför kraftigt fram till början av 70-talet varefter en ny utplaning ägt rum. Inte heller väntas några större förändringar för resten av 80-talet, under förutsättning att nuvarande fördelning av arealer mellan stora grödor bibehålls.

Registrering av herbicider började i Sverige år 1953. I slutet av 1950-talet

fanns något över 100 preparat registrerade representerande ca ho olika sub-

stanser. År 1973 var nära 200 preparat registrerade representerande ca 60

substanser1). Efter 1973 har registreringar utförts av benzoylpropetyl,

flampropisopropyl och difenzoquat mot flyghavre, difenoxuron i lök, dimetaklor och diklorpikolinsyra i oljeväxter, etofumesat mot snärjmåra, isoproturon och glysofat mot skadegräs, metamitron ibetor, samt metribuzini.potatis

1)Steckö, V. & Granström, B. Herbicidanvändning 1959-1973. Ogräs- och

ogräsbekämpning. 15:e svenska ogräskonferensen, sid F3 - F8, 197h.

av kemiska inom jordbruk, 81

Användningen bekämpningsmedel

i fruktodlingar. Av arbetarskyddsskäl har bortfallit nitrofen, propyzamid amitrol och dinoseb och av andra orsaker BIPC, buturon, cycluron, fenoprop,

fluranil, monolinuron, monuron, profam, 2,h,5-T och tricuron.

av herbicider under 1900-talets första hälft är svår att upp- Förbrukningen skatta, eftersom de använda medlen, exempelvis järnvitriol, svavelsyra, kalkkväve osv, också användes för andra ändamål än ogräsbekämpning. Enligt statens naturvårdsverk (Meddelanden snv pm 13h2, 1980) användes år 1981 en 3 9h? ton ogräsmedel inom det svenska jordbruket. Huvuddelen härav mängd av utgjordes av fenoxisyror.

Använda kvantiteter

E

I Sverige används drygt h 000 ton aktiv substans av ogräsbekämpningsmedel per år. Omkring 80 procent av denna kvantitet används inom jordbruket. De resterande 20 procenten används inom skogsbruk, frukt- och trädgård samt hushåll. Användningen inom olika områden redovisas i tabell 6.3. Det bör observeras att de redovisade kvantiteterna inte återspeglar användningen eller förbrukningen av kemikalierna utan uppgifterna bygger på försäljningsstatistik. Detta innebär att lagerhållningen är okänd. Försäljningen kan exempelvis vara större än förbrukningen inför en väntad prishöjning av bekämpningsmedel respektive mindre än förbrukningen efter en sådan prishöjning.

Tabell 6.3 Användning (försäljning) av ogräsbekämpningsmedel år 1981 inom jordbruk, skogsbruk, frukt- och trädgård, industri och hushåll

Mängd verksam substans ggg procent Jordbruk 3 9h7 93,0 ’ Skogsbruk 7 0,2 Frukt- och trädgård* H2 1,0 Industri 61 1,h

Hushåll** __l§§ __E,E

Totalt h zhh 100,0 * = I första hand kommersiella odlingar ** = Medel mot i ogräs hemträdgårdar Källa: Användning av bekämpningsmedel 1981. Naturvårdsverket, Medd. snv pm 1569, 1982

82 av kemiska

Användningen bekämpningsmedel inom jordbruk,

Användning (försäljning) av ogräsbekämpningsmedel under åren 1976-1981 framgår av tabell 5.ü. Ogräsmedlens andel av totala mängden använda kemiska bekämpningsmedel uppgår till drygt ho procent.

Av ogräsmedlen intar gruppen fenoxisyror en mycket dominerande ställning. Som framgår av tabell 5.5 förbrukades 2 351 ton fenoxisyror 1981. Det innebär att över hälften av kvantiteten ogräsmedel är Inom fenoxisyror. gruppen är MCPA den mest använda.

Behandlade arealer

Landets åkerareal uppgår till närmare 3 milj hektar. Man kan räkna med att omkring hälften av denna areal besprutas med ogräsmedel år. Dessvärre varje finns ingen fullständig statistik medlens i olika på de kemiska användning grödor. Endast beträffande stråsäd finns statistiska uppgifter redovisade under senare år. I tabell 6.h och 6.5 resultaten från underåterges 1979 års sökning. I höst- och vårvete sprutas över 90 procent av arealen med kemiska ogräsbekämpningsmedel. I insådd i vårstråsäd sprutas drygt 50 procent.

Bekämpningsintensiteten är mycket olika i skilda av landet. I regioner tabell 6.5 ges uppgifter på andelen besprutade arealer i de olika produktionsområdena samt i några län. I södra Sverige är bekämpningsintensiteten mycket hög. Den avtar betydligt mot norr. Minst det i Jämtlands län. sprutas

I tabell 6.5 redovisas bekämpningsintensiteten med avseende på jordbrukens storlek. Det framgår att de större jordbruken stråsäden i större omsprutar fattning än de mindre. Det kan finnas flera skäl till mindre av användning ogräsbekämpningsmedel(somredovisas i tabell 6.5)förmindre brukningsenheter. Ettkan vara att de i allmänhet är alltför små för att motivera en investering i egên 0grässpruta.Ett annat kan vara att den här svårigheter köpa typen av tjänster från andra lantbrukare eller maskinstationer, framför allt i de mer utprâglade kan vara att glesbygderna.Ett tredje inkomsten från lantbruket endast en mindre del utgör av familjens totala inkomst, varigenom kravet på effektivitet i lantbruksdelen mindre. blir

Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, 83

Tabell 6.h Kemiskt ogräsbekämpade spannmålsarealer 1979 (%) Total areal Kemisk ogräsbekämpning

Tabell 6.5 Kemiskt ogräsbekämpade spannmålsarealer 1979 i olika områden och vid olika gårdsstorlekar (%)

Höstvete Höstråg Korn Havre All spannmål Produktionsområden Götalands södra slättbygder 99 7h 98 97 96 H

Län, några exempel

Storleksgrqpp, hektar åker

84 Användningen av kemiska inom

bekämpningsmedel jordbruk,

I andra grödor än stråsäd kan man endast uppskatta omfattningen av den kemiska ogräsbekämpningen. I tabell 6.6 ges några sådana skattade siffror. Utom i sockerbetor är den kemiska bekämpningen av mindre omfattning än i stråsäd. Detta beror inte genomgående på att det föreligger mindre bekämpningsbehov. I en del fall saknas det effektiva kemiska medel. Detta är förhållandet för vårraps och vårrybs. Medlen i höstraps och höstrybs är dyra, vilket starkt håller tillbaka användningen. I slåttervall är användningen av ogråsmedel obetydlig, en följd av att bekåmpningsbehovet är litet.

Mot bakgrund av tillgängliga undersökningar och de bedömningar som kan göras kommer man fram till att omkring hälften av Sveriges åkerareal sprutas årligen med kemiska ogräsbekämpningsmedel. I stråsäd, som upptar mer än halva åkerarealen, sprutas över 80 procent av arealen årligen, i Skåne nästan hela arealen. I det närmaste hela sockerbetsarealen sprutas. Motpolen till detta är slåttervall, där obetydlig sprutning förekommer.

Vid sidan av de i tabell 6.6 angivna grödspecifika bekämpningarna behandlas årligen ca 70 000 ha kemiskt mot kvickrot och storven. Flyghavre bekämpas på ca HO OO0 ha per år.

Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, 85

Tabell 6.6 Kemisk ogräsbekämpning i olika grödor. Areal med bekämpning i procent av totala odlingsarealen

Kemisk ogräébekämpning, Total areal,

Gröda prodentx ha

Spannmål 82 1 613 100 Foderärter och vicker Xokärter Åkerbönor Höstraps

Grönfoder och - 26 614 ensilageväxter

Slåttervall

Frövall › Betesvall - 191 789

x

Matpotatis 29 857 35

Fabrikspotatis }ca 11 340

L

Sockerbetor 99 51 948 › - 28 105 Övriga Träda - 82 427 j Obrukad åker -

1 _ 31 670

E Summa âkerareal: 2 959 458

x = Kemisk bekämpning i spannmål enligt Jordbruksstatistisk årsbok, 1980, i övriga grödor skattade vården

Källa: Jordbruksstatistisk årsbok, 1980.

86 Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk,

6.1.3 Växtsjukdomsbekämpning

Historik

Kemisk bekämpning av växtsjukdomar är ingen ny företeelse. Kopparsulfat kan sägas vara 1800-talets fungicid. Redan i mitten av seklet rekommenderas jordbehandling med Bordeaux-vätska (kopparsulfat och kalk) mot potatisbladmögel. Dess betydelse som besprutningsmedel uppmärksammades dock först på 1880-talet. Koppar kom sedan att användas under många decennier som besprutningsmedel och förekommer fortfarande, låt vara i mindre utsträckning. I början av seklet började man efter undersökningar av tysken Hiltner använda sublimat som betningsmedel t ex mot snömögel på råg. Sublimatet kom-

(HgCl2)

binerades också med kopparsulfat eller med formalin (sublimatformalin) som länge var det enda medel med god effekt mot t ex havreflygsot. Jacob Eriksson nämner formalin och koppar som lämpliga betningsmedel 1910. Sublimatet var riskabelt att handskas med. Därför sökte man efter andra Hg-föreningar, som man trodde var mindre giftiga. Organiska kvicksilverföreningar blev nästa steg i utvecklingen. De var till en början högprocentiga, t ex Uspulun, som höll 20 % Hg och används som våtbetningsmedel. I början av 30-talet hade effektiva lågprocentiga organiska kvicksilverföreningar för torrbetning börjat användas. De ersattes på ho-talet av betningsmedel som liknar dagens och som kan användas i en industriell betningsprocess. Utöver de nämnda medlen bör svavel nämnas. Dess fungicida verkan har varit känd i snart 3 000 år. Men först på 30-talet kom de första rapporterna om de organiska svavelföreningarna fram. Ditiokarbamaterna ersatte under efterkrigstiden koppar som besprutningsmedel, t ex mot potatisbladmögel,och är fortfarande helt dominerande i potatisodlingen.

Systemiska insekticider utvecklades relativt tidigt men först på 60-talet började systemiska svampbekämpningsmedel komma på marknaden. 70-talet har präglats av en snabb utveckling på detta område. De har fått stor praktisk betydelse eftersom de visat effekt mot skadesvampar som tidigare inte kunnat bekämpas. Vidare har de gjort det möjligt att starkt inskränka användning av kvicksilverpreparat för betningsändamål. Kvicksilverfria betningsmedel baserade på systemiska substanser har sålunda under hela 70-talet dominerat då det gäller höstsädens betning. En fortsatt utveckling mot systemiska preparattyper kan väntas. Dessa är i regel betydligt effektivare än kontaktverkande medel och kan därför användas i lägre doser.

av kemiska inom 87

Användningen bekämpningsmedel jordbruk,

av kemisk växtsjukdomsbekämpning i olika grödor Omfattning

Höststråsäden utsädesbetas, med kvicksilverfria preparat, till ca 90 procent. Denna innebär ett effektivt skydd mot ett flertal skadesvampar, av betning vilka fusarios, stinksot och brunfläcksjuka torde vara de viktigaste.

med benomyl och tiofanatmetylpreparat utförs också på ca Broddbehandling 60 000 ha. Dessutom förekommer en viss begränsad kemisk bekämpning av mjöldagg i höstvete.

i växande har ökat under senare år och förväntas Fungicidbehandling gröda öka i omfattning under 1980-talet.

Vårstråsäden utsädesbetas också beroende Tabell 6.7 ilpå infektionsgrad. lustrerar betningens omfattning under de Senaste åren. Genom utsädesbetning erhålls ett gott skydd mot ett flertal svampsjukdomar.

P

Tabell 6.7 Utsädesbetningens omfattning i vårstråsäd 1965-75

Betad Procent i totala utsâdesmängden

I kvantitet,

År dt per säsong vårstråsäd å

i 1965/66-

-1969/70 318 000 12 } 1970/71 h15 000 15 7 ‘

Andelen som betas av de olika stråsädesslagen varierar mycket kraftigt mellan åren beroende på vilka skadesvampar som är aktiva.

För betning med kvicksilverhaltigt preparat gäller särskilda bestämmelser. Frökontrollanstalterna ger tillstånd till betning av vårsäd om utförd analys av utsädet visar stark svampsmitta. Höstutsädet får inte betas med på mycket 1979 förbrukades ca 1 600 kg rent kvicksilver för betkvicksilverpreparat.

i 88 Användningen av kemiska

bekämpningsmedel inom jordbruk, sou 1933:11

ning av 98 600 ton statsplomberad vårstråsäd. 1980 sjönk förbrukningen till ca 280 kg rent kvicksilver.

Den totala mängden statsplomberad vårstråsâd uppgick 1980 till 183 900 ton varav kvicksilverbetat 17 h0O ton (9 %) och betat med kvicksilverfria medel 77 000 ton (M2 %).

Korn, vete och råg behandlas också kemiskt mot mjöldagg. av Omfattningen denna bekämpning uppskattasunder 1980ha.uppgåtttil1 ca 65 000 ha för korn, 35 O00 ha för vårvete, 20 000 ha för höstvete och 10 000 ha för Totalt råg. sker således mjöldaggsbekämpning över 130 000 ha. Framför allt vete men också korn behandlas även mot andra bl svampsjukdomar, a Septoria och Fusarium.

Oljeväxterna utsådesbetas för närvarande till ca U0 procent med kombinerade insekticid- och fungicidpreparat. Preparatens effekt mot svampsjukdomarna är dock mycket osäker, varför bekämpningen får betraktas som huvudsakligen en insektsbekämpning. Oljeväxter behandlas ofta mot bomullsbladmögel.

En mycket omfattande kemisk bekämpning sker i potatis mot ett flertal svampsjukdomar. Potatisutsäde behandlas till ca 25 procent för mot skydd lagringsröta och groddbränna. Bladmögel bekämpas tre till fem gånger per säsong i enlighet med figur 6.2. Den intensiva fungicidanvändningen i potatis är en förutsättning för en fortsatt odling av känsliga sorter såsom Bintje, Magnum Bonum och King Edward, vilka för närvarande helt dominerar Inom odlingen. Stockholms län odlas stora kvantiteter Vit Drottning Denna på Mälaröarna. sort är inte lika mottaglig för svampangrepp som de övriga nämnda sorterna och behöver följaktligen inte behandlas med svampmedel i samma utsträckning. Detta förhållande återspeglas i där Stockholms län har näst figuren den, norrlandslänen, största andelen icke-besprutad areal i landet. I Norrland begränsas svampangreppen på grund av klimatiska betingelser.

Sockerbetorna betas till i princip 100 procent, huvudsakligen mot phomasvampen.

Fungicidanvändningen i trindsäd och vall är idag obetydlig.

Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, 89

Figur- 6.2 Genomsnittligt antal sprutningar mot b1admöge1 (v‘anster)samt andelen osprutad areal 1 svenska matpotatisodlingar 1973

Källa: Olofsson, 1977 (efter SCB)

90 av kemiska

Användningen bekämpningsmedel inom jordbruk, sou 1933;11

6.1.h Skadedjursbekämpning

Historik

I Sverige introducerades användningen av kemiska i större bekämpningsmedel omfattning först efter andra världskriget. Således förbrukades i början av 50-talet ca 3 000 ton insekticider per år. Dessa användes då huvudsakligen

för bekämpning av oljeväxternas skadedjur. Dessutom förekom kemisk bekämp-

ning mer eller mindre regelbundet i sockerbetor, baljväxter, diverse trädgårdskulturer och i stråsäd mot vetemyggor inom vissa begränsade områden i Skåne. Huvudsakligen användes lågkoncentrerade puderpreparat innehållande t ex 2 % paration eller 5 % DDT. Dessutom förekom pyretrum, hexaklor (lindan), malation, diazinon m fl samt olika blandningar.

Allteftersom spruttekniken förbättrades, förlorade pudermedlen sin betydelse till förmån för de betydligt mera koncentrerade preparaten avsedda för dimspridning eller besprutning. De senare innehöll ej sällan 10-20 gånger mer aktiv substans än pudermedlen. Det är därför ganska troligt att en omräkning av den årliga insekticidförbrukningen till aktiv substans inte skulle Visa samma tendens till minskning som de absoluta preparatsifforna. Å andra sidan minskades oljeväxtarealen påtagligt under 50-talet. När oljeväxtarealen sedan åter har utökats, har dock insekticidförbrukningen inte följt med, vilket delvis kan hänga samman med en bättre behovsanpassning förutom en övergång till mera koncentrerade preparat. En viss minskning i användningen av insektsmedeltordedärförtrotsallt ha förekommit. Under senare år har förbrukningen legat ganska konstant vid 200 ton aktiv substans per år.

1979 fanns drygt 200 preparat för insektsbekämpning registrerade vid produktkontrollnämnden, dock ingår här även ett 80-tal preparat avsedda för bekämpning av flugor och mygg, råttor och möss, bostadsohyra och liknande. Antalet olika verksamma substanser är ett 60-tal. Efter ett skede under 50-talet och 60-talets början med ett stort antal nyregistrerade preparat varje år och en period under senare delen av 60-talet och börzjan av ”(0talet, då många substanser förbjöds (t ex aldrin, dieldrin, DDT och paration) och användningsområdena för vissa andra (t ex lindan) kraftigt inskränktes, har man nu kommit in i en stabilare period.

Till en del har de förbjudna medlen ersatts med preparat som är mindre riskabla att han iskas med och som i vissa fall är förhållandevis selektiva. Kosznads-

inom jordbruk, 91 , Användningen av kemiska bekämpningsmedel

har emellertid varit sådan att framtagandet av selektiva medel utvecklingen försvårats. Att utveckla ett avseddaför ett begränsat användningsområde under slutet av 1970-talet bortåtso milj kr. Motsvanytt preparat kostade för år sedan var endast en eller ett par milj kr. Konrande kostnad 15-20 sekvensen har blivit, att endast preparat med så breda användningsområden utvecklas. avsedda för udda grödor och speciella som möjligt Specialpreparat inom begränsade områden utvecklas endast i mycket begränsad skadegörare Bland substanser de s k pyretroiderna särskild omfattning. nyare förtjänar De karakteriseras av hög effektivitet mot många skadeinsekter uppmärksamhet. koncentrationer och av en utpräglad persistens. De torde komma att trots låga skadegörare t ex underlätta bekämpningen av många hittills svåråtkomliga

fritflugor.

Nuvarande omfattning

Så som har framhållits används f n ca 200 ton insektsmedel per år. ovan, Huvuddelen förbrukas inom oljeväxtodlingen, på sockerbetor och på trädgårds-

kulturer.

användes totalt 132 ton aktiv substans av dessa medel inom jordbruket, 1979 av jordbrukets totala användning av kemiska bekämputgörande 2,9 procent översikt anger skadedjur som ofta bekämpas med keningsmedel. Följande miska medel i några viktiga grödor.

Isofenfos mot uppskattningsvis används be- Oljeväxter: jordloppor (betning, tat frö till 60 % av oljeväxtarealen), fenitrotion, metoxyklor och pyretroimot här behandlas en mycket stor del av arealen), etiofender rapsbagge (även mot kålbladlus samt malation mot kålbladsstekel enstaka år. Garb och pirimicarb

och bendiocarb (betning) mot diverse skade- Sockerbetorz Mercaptodimetur vissa år triklorfon mot betflugasamtdemetongörare på groddplantstadiet, etiofencarb och pirimicarb mot bladlöss. -S-metyl, tiometon,

Ärter och åkerböna: Främst bladlusbekämpning under vissa år med etiofencarb mot i konservârtersanm mevinfos mot och pirimicarb, pyretroider årtvecklare, trips och ärtgallmygga.

92 av kemiska

Användningen bekämpningsmedel inom jordbruk,

SOU! 1983:1;

Strâsäd: Vissa år ganska omfattande av bladlöss bekämpning med fenitrotion,

etiofencarb och pirimicarb (ca 80 000 ha ca 150 000 - 200 000 ha

1978, 1980). Övriga sporadiska bekämpningar omfattar pyretroider och dimetoat mot fritflugor, fenitrotion mot

tripsarsamtpyretroidermottripsarochvetemyggor.

Potatis: I början av 1970-talet behandlades relativt stora aeraler

potatis på mot Coloradoskalbaggen i samband med en invasion söderifrån. Numera används i vissa enstaka fall phoxim mot knäpparlarver.

6.1.5 Planmässig bekämpning

Under mitten av 70-talet introducerades i södra Sverige en ny variant av kemisk bekämpning av främst och skadedjur växtsjukdomar. Met0den,som tidigare använts bl a i Danmark och Västtyskland,innebär i korthet att kemisk bekämpning av skadegörare sker vid vissa rutinmässigt utvecklingsstadier hos grödan oavsett om angrepp av någon skadegörare eller Denna föreligger ej. bekämpningsform kombineras ofta med andra odlingstekniska avseende åtgärder utsädesmångd, växtnäringstillförsel, fasta körspår etc, och går då under benämningen programmerad odling.

Teorin bakom metoden är att flera skadegörare uppträder så pass regelbundet och/eller är så pass svåra att att diagnostisera en rutinmässig bekämpning är att föredra. På grund av att flera kan preparat spridas samtidigt sjunker dessutomspridningskostnaden och då även det ekonomiska tröskelvärdet. På så sätt kan åtgärder motiveras ekonomiskt även om de inte skulle varit motiverade som separata behandlingar.

Den planmässiga bekämpningen av skadedjur och vâxtsjukdomar har under de senaste åren studerats intensivt under svenska förhållanden speciellt i höstvete. De jämförande försöksserier som utförts mellan planmässig bekämpning och behovsanpassad bekämpning har under olika år givit varierande resultat.

Sammanfattningsvis har de försöksserier som utförts i södra Sverige genomgående visat en högre lönsamhet för den än för den planmåssiga bekämpningen behovsanpassade. I de mellansvenska försöken däremot har den behovsanpassade bekämpningen givit ett något bättre ekonomiskt resultat än vid plansprutning. Skillnaderna är dock små.

Intresset för planmässig bekämpning kan bl a förklaras av

följande faktorer:

av kemiska inám .:. _ 93

Användningen bekämpningsmedel jordbruk,

- Diagnos och för bestämning av bekämpningsbehovet är ej prognosmetoder sofistikerade för att förluster skall kunna undvikas om betillräckligt ‘ kämpning sätts in när angrepp konstateras.

- Odlarens kunskap och/eller intresse för bevakning av grödorna är lågt.

- Kostnaden för bevakningen av grödorna är för hög i relation till bekämp-

ningskostnaden.

Förutsättningarna för denna bekämpningsform torde effektivast kunna påver-

kas via dessa faktorer.

F

6.2 Trädgårdsnäringens användning av kemiska bekämpningsmedel l L Användningen av kemiska bekämpningsmedel i trâdgårdsnâringen 1975-1979 åskådliggöres i figur 6.3. Av diagrammet framgår total försåld mängd handelsvara och angivet som aktiv substans.

I

I ‘ Figur 6.3 Total försåld mängd bekämpningsmedel till trädgårdsnäringen

E 1975-1979

Ton

E

i

Wu

E

~ } 500

400 o

v Handelsvara X \ 300 i “ x

\ I ’x\

\ \‘ I ‘K \\\ 20° *“ ‘ -x Aktiv substans

å . . . L _ V I v I I 7 -75 -76 -77 -78 -79 -80 År

Källa: Produktkontrollbyrån och Jordbruksstatistisk årsbok 1980

bekiimpningsmedelfnom

Användningen -av kemiska jordbruk,

Det statistiska materialet är behäftat med viss osäkerhet. Uppgifterna är hämtade hos Produktkontrollbyrån, till vilken bekämpningsmedelsföretagen inrapporterar sina ärliga försäljningskvantiteter. Diagrammet indikerar att säväl mängden handelsvara som mängden aktiv substans minskat över perioden. Med en trendlinje kan detta konstateras. Mängden aktiv substans i diagrammet följer mängden handelsvara relativt väl. Några tendenser till att preparaten blir allt mer koncentrerade kan därför inte skönjas.

Figur 6.h redovisar hur de kemiska bekâmpningsmedlen är fördelade på de olika odlingsslagen inom trädgårdsnäringen. I diagrammet illustreras den inbördes storleksordningen mellan de olika preparatkategorierna.

Fördelningen av kemiska bekämpningsmedel på de olika odlingsslagen har skett genom att åtgång av bekämpningsmedel beräknats för varje enskild kultur. Dessa beräkningar har därefter sammanställts till total åtgång för varje odlingsslag med uppdelning på respektive preparatkategori.

Som framgår av diagrammet förbrukas inom fruktodlingen betydande mängder kemiska bekämpningsmedel. I dagsläget används mer än 30 % av total försåld mängd av insekticider och fungicider, Vilket motsvarar ca 30 ton av

den förstnämnda och ca 70 ton av den sistnämnda preparatkategorin. Likaledes

förekommer inom bärodlingen en omfattande användning av kemiska bekämpningsmedel i allmänhet och av fungicider i synnerhet.

Av övriga ätliga produkter på friland är även köksväxtodlingen en relativt

stor användarkategori.Spridningenavbekämpningsmedelperhektarärdock be--

tydligt lägre än för bär- och fruktodlingen. Även fördelningen på preparatkategorier är en annan för köksväxtodlingen än för de två tidigare nämnda odlingsslagen. I köksväxtodlingen åtgår främst herbicider och insekticider medan svampproblemen ej är lika betydande.

Plantskolorna är speciella genom att man i stor utsträckning odlar mångåriga kulturer. Lantbruksverket har här utarbetat sundhetskrav på det försälda plantmaterialet. En kontrollverksamhet har etablerats för att övervaka att dessa krav tillgodoses. Plantskolenäringen har därför en hög förbrukning av kemiska bekämpningsmedel per arealenhet.

I prydnadsväxtodlingen används överhuvudtaget inte herbicidpreparat. Odlingen under glas liksom plantskolorna kräver relativt stora insatser av insekticider och fungicider. Det måste dock påpekas att drygt 50 % av dessa

Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, 95

Figur 6.h Genomsnittlig åtgång av bekämpningsmedel fördelade på odlingsslag. Ton handelsvara. Kvantitet (ton) Fungicider 1) övrigt

Plantskola

Krukväxter Snittblommor

Köksväxter

under glas Insekticider Köksväxter Plantskola. på friland 100 Bär Krukväxter Snitt-blommor Köksv ugla Frukt Herbicider

äåkêgiääåä

Övrigt1)

Plantskola Bär

Köksväxter Frukt på friland

Bär Frukt

1) Justering av statistiska uppgifter. En del av de inrapporterade försålda kvantiteterna är perifera för själva odlingen och har ej beaktats vid skattningar av genomsnittlig åtgång av preparat i respektive enskild kultur

Källa: Jönsson, 1982

96 av kemiska

Användningen bekämpningsmedel inom jordbruk, sou 193331

preparatutgörs av rengörings- och jorddesinfektionsmedel dvs preparat som används då husen står tomma respektive då jorden ej odlas.

Det kan konstateras att odling av ätliga produkter kräver den största totalmängden av kemiska bekämpningsmedel. Av insekticider ca 72 ton åtgår eller ca 65 %, av fungicider ca

utnyttjas 123 ton eller ca 66 % (82 %1)) och av herbicider används ca 28 ton eller ca 53 % (76 %1)) för

produktion av ätbara trädgårdsprodukter.

6.2.1 Ogräsbekämpning

Användningen av herbicider i trädgårdsnäringen 1975-1979 återges i figur 6.5.

Figur 6.5 Försåld mängd herbicider till trädgårdsnäringen 1975-1979 Ton 4

200 qi

180 160 0

140 L

120 --

100 I 80 .

50 .l Handelsvara 40 -v

‘Vt Aktiv substans

A n x ^ l I v : ; År -75 -76 -77 -78 -79 -80

Produktkontrollbyrån och Jordbruksstatistisk årsbok 1980

Herbicidanvändningen har, som framgår av diagrammet, minskat kraftigt under femårsperioden.

1) Procentsatsen anger förbrukning av totalmängd då justering skett för vad som i diagrammet benämnes övrigt

, Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk,

Behandlade arealer av den kemiska ogräsbekämpningen inom trädgårdsnäringen framgår Omfattningen av tabell 6.8. Tabell 6.8 Kemiskt ogräsbekämpade arealer

Kultur/Od1ings- Kem ogräsbekämpning Total areal

slag Ha % Ha Köksväxter Kålrötter

t övrigt 700 70 840

, Fruktodling 1 020 30 3 400 i I 5 Bärodling z

i Jordgubbar 3 000 100 3 000

Svarta vinbär 250 50 500

i

j Kontraktsodling

Konservärt 9 100 100 9 100

Källa: Jönsson, 1982

Av tabellen framgår att av Sveriges totala trädgårdsareal inklusive konservart omfattande ca 22 000-23 000 bekämpas ca 81 % med herbicider. Det

hektar

officiell statistik på detta område. De siffror som är redoföreligger ingen visade i tabellen är framtagna i huvudsak genom ett intervjuförfarande i den undersökning som på utredningens uppdrag utfördes under 1981. u I kulturer som står mycket tätt, t ex morötter, rödbetor och lök, är behovet av herbicider stort. Manuella insatser är mera förekommande i kulturer där plantavstånden är större, då bekämpning automatiskt sker i samband med gallringsprocessen. Detta förklarar varför kemisk ogräsbekämpning förekommer

98 av kemiska

Användningen bekämpningsmedel inom jordbruk,

mera vid sparsamt odling av kâlvâxter, sallat etc.

I fruktodlingen är den vanligaste markbehandlingsmetoden anlagda gräsvallar mellan trädrader och en gata av mellan träden öppen jord i raden. Ogräset i den öppna delen, vilken kan uppskattas till ca 30 % av den odlade ytan, bekämpas i allmänhet med hjälp av olika herbicider. x

6.2.2 Växtsjukdomsbekämpning

Användningen av fungicider i trädgårdsnäringen 1975-1979 av framgår figur 6.6.

Figur 6.6 Försâld mängd fungicider till trädgårdsnäringen 1975-1979 Ton

260 -

240 .

220 u

200 Handelsvara

140 u

\ substans

’AAktiv

120 u s* l _ /

\\ ‘yr’,

100 .1

. \ I

80 .b \

60]

y

d n. n a \År I I I -75 -76 -77 -78 -79 -80

Källa: Produktkontrollbyrån och Jordbruksstatistisk årsbok 1980

Användningen av fungicider har ökat i under Av omfattning perioden. diagrammet framgår också att preparatmängden varierar från år till kraftigt år. Bekämpningsbehovet varierar med väderleken och möjligen indikerar den kraftiga variationen att bekämpningen är behovsanpassad.

Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom 99

jordbruk,

Omfattning av kemisk växtsjukdomsbekämpning I detta avsnitt redovisas omfattningen av kemisk sjukdomsbekämpning med tonvikt som bekämpning sker samt hur stor andel av på antal gånger per säsong arealen som bekämpas. De uppgifter som presenteras är insamlade i huvudsak särskilda arbetsgrupper och intervjuer och är behäftade med.vissosäkerhet. genom Ambitionen har varit att indikera storleksordningar och ej absoluta tal.

Inom svensk trädgårdsnäring förekommer odling av många olika kulturer och sjukdomsbilden för respektive kultur är specifik. I det följande kan inte, av utrymmesskäl, varje enskild kulturs sjukdomsbild diskuteras. I anslutning till de tabeller som i det följande presenteras, ges kommentarer av mer generell karaktär.

Tabell 6.9 redovisar omfattningen av kemiskt sjukdombekämpade frilandsarealer.

Tabell 6.9 Kemiskt sjukdomsbekämpade arealer. Friland \ Kultur/Odlingsslag Kemisk sjukdomsbekämpning (uppskattat) Antal gånger Andel av arealen, %

Köksväxter

Kontraktsodling*)

Plantskolealster 4-5 100

*) Avser konservärt och brun böna Källa: Jönsson, 1982

100 Användningen av kemiska inom

bekämpningsmedel jordbruk,

\ Köksväxter

Kulturer som vitkål, blomkål, purjolök, ärter, spenat, rödbetor m m odlas i princip utan fungicidbekämpning idag. De största bekämpningsinsatserna krävs inom gurk- och lökodlingarna där brunfläcksjuka och orsakar skador. bladmögel Lagringsrötor gör sig sällan gällande i t ex morotsodlingen.

Fruktodling

Svampsjukdomar i fruktodlingar utgör mycket stora Antal problem. bekämpningar varierar bl a beroende på om det är sommar- eller vinterfrukt som behandlas, men 10-15 bekämpningar per säsong kan nämnas som brukligt. De vanligast förekommande sjukdomarna är skorv, Gloesporiumröta, Monilia och mjöldagg.

Bärodling

I jordgubbsodlingar sker årligen ca Ä-5 bekämpningar mot främst gråmögel och mjöldagg. Bekåmpningsinsatsen i svarta är lika frekvinbärsodlingar ej vent då det finns vinbärssorter med resistens mot främst mjöldagg.

ikontraktsodling

Den kontrakterande ärtodlingen bedrivs i princip utan fungicidinsatser. Den tidigare mycket vanliga vissnesjukan har bemästrats genom resistent sortmaterial samt odlingstekniska åtgärder.

Tabell 6.10 redovisar omfattningen av kemiskt sjukdomsbekämpade växthusarealer.

Köksväxter

Som exempel på besvärliga och ekonomiskt betydelsefulla sjukdomar kan nämas gråmögel i både tomat och gurka samt svartpricksröta i gurka. Gurkodlingarna är mycket känsliga för svampangrepp varför till 13-16 kan upp bekämpningar ske under en säsong.

Snittblommor

De flesta snittblomsterodlarna är mycket beroende av att använda fungicider. exempel kan nämnas av mjöldagg i vitrost i

“Qom bekämpning rosor, krysantenum,

alternaria i nejlikor och gråmögel i tulpan.

› Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, 101

Krukväxter

Sjukdomsbilden är ej lika konsekvent problematisk inom krukväxtodlingen som inom snittblomsterodlingen. Dock utgör även inom detta odlingsslag de kemiska bekämpningsmedlen det enda tillräckligt effektiva hjälpmedlet mot svampsjukdomar.

Tabell 6.10 Kemiskt sjukdomsbekämpade arealer. Växthus

Kultur/Odlingsslag Kem sjukdomsbekämpning

E (uppskattat)

; Antal ggr Andel av arealen,%

Köksväxter

i

Tomat 4-5 50_70 Gurka och melon 13-16 70-80 R . Sallat 2-3 5o_5o r

L Snittblommor

T Krysantemum 5-6 90-100

I 12-17

R0§0§ 100

Nejllka 5-7 80 \

g

; Tulpan 5-6 80-90

3 Krukväxter

Källa: Jönsson, 1982

102 Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, .

6.2.3 Skadedjursbekämpning Användningen av insekticider i trädgårdsnäringen 1975-1979 framgår av figur 6.7.

Figur 6.7 Försåld mängd insekticider till trädgårdsnäringen 1975-1980 Ton är 41_ 180 160 140 120 100 9 Å Handelsvara

60 -- \ 40 ~

“‘~.q._.--,; Aktiv substans

20 .i 4 s 2 :- År a* _: -75 -76 -77 --78 -79 -80 Källa: Produktkontrollbyrån och Jordbruksstatistisk årsbok 1980

Kurvorna i diagrammet ovan uppvisar efter 1976 en förhållandevis stabil åtgång av insekticider. Den variation som föreligger torde förklaras av att olika råder från år till år. J väderbetingelser |

I

Omfattning av kemisk skadedjursbekämpning I detta avsnitt redovisas omfattningen av kemisk skadedjursbekämpning. Som tidigare nämnts föreligger ej officiell statistik inom detta område varför de uppgifter som presenteras är insamlade genom intervjuer. 1 Tabell 6.11 redovisar omfattningen av kemiskt skadedjursbekämpade frilandsarealer. I

Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, 103

Tabell 6.11 Kemiskt skadedjursbekämpade arealer. Friland

Kultur/Odlingsslag Kem skadedjursbekämpning (uppskattat) Antal ggr Andel av arealen, %

Köksväxter Morot Lökväxter Ärter Övrigt Fruktodling Bärodling Kontraktsodling Konservärt Brun böna Plantskolealster

Källa: Jönsson, 1982

Köksväxter

Användningen av insekticider varierar högst avsevärt beroende på vilka kultürer som diskuteras. Drygt 60 % av de insekticider som används, åtgår till bekämpning av skadedjur i kålodlingar. I första hand är det kålflugans larver, fjärilslarver och kålbladlus som är betydelsefulla. Däremot odlas t ex spenat och gurka i princip utan insekticidinsatser.

Fruktodling I fruktodlingarna förekommer många olika skadedjur som alla kan orsaka mer eller mindre svåra skador. De som i första hand bekämpas är rött spinn, äpplevecklare och rönnbärsmal. Bekämpningsfrekvensen har emellertid minskat kraftigt under det senaste decenniet. För tio år sedan var bekämpningar

10-12

inte ovanligt. För närvarande är snarare 3-5 gånger per säsong normalt.

Bärodling Generellt sett är det viktigt med ett friskt plantmaterial. Genom dylik kontroll kan; vad gäller jordgubbsodling, angrepp av bladnematoder och jordgubbskvalster undvikas. Däremot kräver i allmänhet angrepp av spinnkvalster, jord-

104 Användningen av kemiska inom

bekämpningsmedel jordbruk,

gubbsvivel m m insatser av kemiska bekämpningsmedel.

Kontraktsodling Det är i princip endast ärtblad1us*som föranleder kemisk bekämpning. Genom olika odlingstekniska åtgärder i kombination med kunskap om specifika skadedjurs biologi har problem med ärtgallmygga och ärtvecklare i princip eliminerats inom den kontrakterade ärtodlingen.

Tabell 6.12 redovisar omfattningen av kemiskt skadedjursbekämpade växthusarealer.

Köksväxter

Att förhållandevis begränsade bekämpningsmedelsinsatser sker inom köksväxt- J

odlingen under glas, beror på att det finns praktiska biologiska bekämp-

J ningsmetoder att tillgå. Angrepp av vita flygare i tomatodlingar kan bekämpas med en parasitstekel och växthusspinnkvalstret i gurkodlingar kan bekämpas med ett rovkvalster. Den biologiska bekämpningen uppskattas idag till att omfatta ca 20-25 % av tomatarealen, ca % av gurkarealen och ca 50 % av

60-65

melonarealen. Det förekommer dock andra skadedjur som trips och minerarfluga vilka kräver insekticidinsatser.

Snittblommor

Snittblomsterodlingen är mycket beroende av insekticider då den biologiska bekämpningen ej erbjuder samma möjligheter. Särskilt besvärliga är spinnkvalster, trips och minerarflugan. I tulpandrivningar är det ovandäremot, ligt med angrepp av skadedjur.

Krukväxter

Bland krukväxtkulturer som angrips av skadedjur märks bl a poinsettia och begonia. Vita flygare, trips, bladlöss och spinnkvalster är exempel på allvarliga skadegörarei.krukväxtodlingar.

Användningen av kemiska bekämpningsmedel inomjørdbruk, 105

Tabell 6.12 Kemiskt skadedjursbekämpade arealer. Växthus

Kultur/Odlingsslag Kem skadedjursbekämpninå (upp-

.skattat) Antal ggr Andel av arealen, %

I Köksväxter

Snittblommor

Krukväxter

Källa: Jönsson, 1982

106 Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk,

6.3 Skogsbrukets användning av kemiska bekämpningsmedel

6.3.1 Bekämpning av ogräs och lövsly

Ogrâsbekämpning med herbicider förekommer inom skogsbruket vid skogsplantering på nedlagd åker och i skogsplantskolor. I tabell 6.13 anges medel samt rekommenderade doser vid ogrâsbekâmpning i samband med skogsplantering på

åkermark. I tabell 6.14 anges rekommenderade medel och doser vid ogräsbe-

kämpning 1 fri1andsp1antsko1or1).

. . 2 . u , . . m vid 1

Tabell 6.13 Doser 1 g aktiv substans per ograsbekamgning samband

med Vätskemângd vid sprutning: på åkermark.

1 dl/m skggsplantering

manuell bedjuren handling _ 0,15-0,20 0,5-0,20 0,15 0,15 g1yfosat**

* Norr om Dalarna och Gästrikland ** är f n (december 1982) inte tillåtet för användning på skogsmark Glyfosat

för och trädgård, LT:s Källa: Kemiska bekämpningsmedel jordbruk, skogsbruk förlag, 1982

1)De angivna rekommendationerna behöver i vissa fall anpassas till de lokala

förhållandena p g a skiftande jordförhâllanden m m

x I

Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, 107

Tabell 6.1h Lämpliga herbicider och riktvärden på doser för ogräsbekåmpning i frilandsplantskolor. Vätskemângd: 800-1 000 1/ha

Aktiv substans, Objekt Herbicid g/ha Användning

Qrågg dalapon 12 000 i förening med jord- = bearbetning glyfosat 1 500-2 000 -

årssådder fenmedifam* 1 000 mellan sådd och uppkomst 200-H00 terbutylazin 1/O, 2/0 atrazin H00-600 före skottsträckning fram till och med ogräsens hjârtbladsstadium

terbutylazin

Gaga

årssådder desmetryn 750 mellan sådd och uppkomst fenmedifam* 1 000 kloridazon 2 000 1/0, 2/0 atrazin H00-600 före skottstrâckning fram till och med ogräsens hjärtbladsstadium

* högst 300 1 vatten/ha

Källa: Kemiska bekämpningsmedel för jordbruk, skogsbruk och trädgård, LT:s förlag, 1982

i

l 1

x

108 Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk,

Även s k vedogräs (dvs/vedartad-växtlighet som på den plats den befinner

sig bedöms vara till mer skada än nytta) kan bekämpas med kemiska medel.

Asp, björk m fl lövträd uppträder ibland som vedogräs (lövsly) i barrskogs— medan tall och gran i vissa fall bekämpas längs landsvägar och planteringar järnvägar.

År 1981 användes ca 7 ton herbicider (verksam substans) inom skogsbruket, vilket är mindre än 0,2 procent av den totala förbrukningen av herbicider i landet. Existerande metoder och kemiska medel för bekämpning av lövsly har tidigare redovisats av utredningen i kommitténs betänkande Bekämpning

av lövsly (Ds Jo 1980:11).

6.3.2 Bekämpning av skogliga skadesvampar

Bekämpning av skadesvampar med hjälp av fungicider förekommer inom skogsbruket i växthus och samt i skogsföryngringar och stående skog. De plantskolor medel som förekommer för betning av utsäde eller för annan behandling är bl a tiram, oxinkoppar, captan, benomyl och maneb.

År 1981 användes.ca 9 ton fungicider (verksam substans) inom skogsbruket motsvarande 1,5 procent av den totala förbrukningen av fungicider i landet.

6.3.3 Bekämpning av skogsinsekter

användning av kemikalier i bekämpningssyfte kan betraktas som kemisk Varje bekämpning och lyder i princip under registreringsbestämmelserna för kemiska De kemiska substanserna kan ha olika egenskaper och bekämpningsmedel. användningsområden: * Attraherande och repellerande ämnen (feromoner) * ämnen Gnagavskräckande * Insekticider

Till attraherande ämnen hör de granbarkborre-feromoner, som utprovas i stor skala i Sverige och andra länder. I övrigt har de båda första grupperna ännu J I ingen större betydelse i praktiskt skogsskydd, eftersom effektiva medel n saknas. Det pågår dock en intensiv forskning rörande feromoner.

alltjämt

Även gnagavskräckande ämnen studeras. Insekticider är däremot i en del fall viktiga medel i insektsbekâmpningen men har i svenskt skogsbruk mycket be-

i

gränsad användning.

Användningen av_ kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, 109

Feromoner

Med feromon avses varje av ett djur producerat och avgivet ämne med effekt på beteendet hos en annan individ av samma art. I bekämpningssammanhang brukar med feromon avses sådana doftåmnen som vissa insektsarter producerar och använder för att locka till sig andra individer av samma art och som därför kan användas i bekämpningssyfte. Feromonerna utgörs av väl definierade kemiska föreningar och kan i bekämpningssammanhang klassificeras som biokemiska eller biotekniska bekämpningsmedel. Under senare år har i stor skala i olika delar av landet möjligheten prövats att locka granbarkborrar till fällor med hjälp av feromoner. Granbarkborrens feromoner innehåller bl a följande föreningar: ipsenol, ipsdienol, trans-verbenol cis-verbenol, och metylbutenol. I bekâmpningssyfte används s k feromonenheter bestående av plastark innehållande en viss mängd av ipsdienol eller metylbutenol. En feromonenhet kan fånga upp till 10 000 insekter.

Insekticider

Det viktigaste anvåndsningsomrâdet för insekticider inom svenskt skogsbruk

är ‘ skyddet av barrträdsplantor. Tidigare användes DDT för detta ändamål och det har i praktisk användning kunnat konstateras att DDT-behandling reducerade risken för plantdöd till följd av insektsangrepp, med i genomsnitt 80 procent. Plantornas största fiende är snytbaggen, men även.svarta bastborrar, ögonvivlar och andra arter skadar plantorna.

Efter förbudet mot DDT (fr o m 1975) introducerades 1979 två syntetiska pyretroider (permetrin och fenvalerat)för behandling av barrtrådsplantor. j Fenvaleratpreparatet gav utmärkt skyddseffekt, men hade i vissa fall irri-

E terande verkan främst hos plantörerna och drogs därför tillbaka redan samma

âr. För närvarande är två permetrinpreparat registrerade för av behandling % plantor. -

Försök vid Sveriges lantbruksuniversitet har dokumenterat en god effekt av E permetrin mot snytbagge under en period av minst 2 år. Användningsqmrådet är central behandling i plantskolor 0 dyl genom doppning eller i specialkonstruerade aggregat i form av s k spruttunnlar, i vilka plantorna utsätts för sprutvätska en sluten Koventionell genom process. besprutning av plantor i plantsängar eller på hyggen är inte tillåten.

Ett annat användningsområde för insekticider i âr av skogsbruket behandling obarkat virke mot angrepp och förökning av barkborrar och andra virkesinsek-

110 Användningen av kemiska inom S()IJ 1983:11 bekämpningsmedel jordbruk,

ter. Detta förekommer i mycket begränsad omfattning och ingen rutinåtgärd, är utan ett hjälpmedel i nödsituationer. Ett antal registrerade preparat har som enda eller viktigaste aktiva substans lindan. Enligt talrika försök både i Sverige och andra länder är lindanets effekt klart överlägsen andra provade substansers skyddsverkan.

Sedan lång tid tillbaka har man sökt skydda obarkat, vältlagt virke mot insektsangrepp genom besprutning med insekticider. Syftet är dels att minska insekternas möjligheter till förökning, dels att minska lagringsskadorna i form av blånad. För närvarande är endast lindan godkänt för denna behandling. Användningsvillkoren âr: För sprutning på obarkat timmer. Behandlat timmer får inte flottas eller förvaras i vattendrag, sjö eller annat vattenområde. Vid vattenbegjutning av behandlat virke bör lakvattnet recirkulera och får inte släppas ut i vattenområde. Preparaten får endast spädas med vatten.

De registrerade medlen har faroklass 2 och förekommer som sprutpulver eller emulgerbara lösningar. Före användning späds medlet med vatten till en suspension eller emulsion som innehåller 0,6 procent lindan. Sprutvätskan app-

liceras på timret i en dosering av ca 1 liter per m3 i stora klosslagda väl-

tor. Mindre våltor kräver högre dosering. Som ett genomsnitt torde man icke kunna räkna med högre effekt än en 70-80 procentig minskning av angreppen i jämförelse med en icke behandlad välta. I praktiken har ofta inte ens denna effekt uppnåtts.

Enligt föreskrifterna till skogsvårdslagen får vid virkeslagring insekticidbenandling i skogsskyddande syfte endast ske om övriga skogsskyddsåtgärder ej kunnat vidtas, t ex på grund av transporthinder.

Ännu mindre och endast sporadiskt förekommande år användningen av kemiska medel mot andra skogsinsekter såsom för skydd av barrträd mot barrätande insektslarver. Under 1970-talet har i enstaka fall och på begränsade arealer kemisk bekämpning förekommit för att förhindra att barrträdsbestånd dödas av t ex barrskogsnunnan eller lilla tallstekeln. För dylika nödsituationer torde även i framtiden behov av kemisk bekämpning finnas. Andra områden med bekämpningsbehov kan vara plantskolor och fröplantager.

Användningen av insekticider i skogsbruket inskränker sig således i princip till följande:

- lindan mot virke

insektsangrepp på obarkat

av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, 111

Användningen

- för av barrträdsplantor, samt permetrin skyddsbehandling - i obetydlig omfattning andra medel mot eventuell massförekomst av barrätande insekter eller i plantskolor.

Det förefaller osannolikt att förbrukningen av insekticider inom skogsbruket skulle öka. Allt efter insekternas uppträdande torde dock förbrukningen variera något år från år, men knappast förändas nämnvärt i det fleråriga genomsnittet. Skyddsbehandling av barrträdsplantor med pyretroider är f n den enda förekommande rutinmetoden.

Flygspridning av insekticider har förekommit mycket sällan. Totalt har i Sverige under alla år ca 15 000 ha besprutats med insekticider från luften, varav ca 1h 800 ha besprutades på 19hO- och 50-talen. Under senare år har flygspridning förekommit endast på relativt små arealer i samband med massförekomst av barrätande insekter (främst barrskogsnunnan), vilka hotat skogens existens.

De kemiska bekämpningsmedel som kan förekomma för bekämpning av insekter inom skogsbruket innehåller som verksam substans dicofol, dimetoat, fenitrotion, lindan, permetrin, malation, etiofencarb, tiokinox, triklorfon, demeton-S-metyl eller carbaryl.

År 1981 användes inom skogsbruket 2 ton insekticider (verksam substans) motsvarande 1,5 procent av den totala förbrukningen av insekticider i landet.

3 6.3.h Spridning av bekämpningsmedel över skogsmark \ Sedan 1 januari 1985 gäller lagen (1982:242) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark enligt vilken spridning över skogsmark av bekämpningsmedel avsedda för bekämpning av lövsly är förbjuden. Förbudet omfattar inte metoder där enskilda trädstammar behandlas med bekämpningsmedel.

Länsstyrelsen får medge undantag från förbudet om skogsmarken har liten betydelse för friluftslivet, naturvärden och den lokala befolkningens trivsel, och om kravet enligt 7 § skogsvårdslagen (1979:h29) i fråga om återväxt av skog inte på ett ekonomiskt godtagbart sätt kan tillgodoses genom röjning med mekaniska metoder med hänsyn till skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets sammansättning och tillgången på arbetskraft.

112 Användningen av kemiska inom bekämpningsmedel jordbruk, S()IJ 1983:11

Produktkontrollnämnden får medge undantag från förbudet om det behövs för vetenskaplig prövning.

6.h Användning av kemiska bekämpningsmedel i hushåll och hemträdgårdar

Hushållens andel av den totala användningen av kemiska bekämpningsmedel upp-

gick år 1981 till ca 8 % eller 825 ton verksam substans. I produktkontroll- 1) nämndens redovisade inkluderas i hushållskonsumtion

statistik gruppen

sådana produkter som används för privatkonsumtion, t ex saneringsvätska, träskyddsfârger, medel mot ohyra, skadedjur, myggrepellenter samt medel för hemtrâdgårdar.

Träskyddsmedel ingående i färger dominerar hushållsanvändningen (jfr tabell 5.5 ). De vanligaste medlen var koppar-, järn- och zinknaftenat (H50 ton) och diklofluanid (35 ton). Ogräsbekämpningsmedlen, som utgör den näst största gruppen, domineras av oorganiska medel såsom natriumklorat, ammoniumsulfat och järnsulfat.

Av den totala förbrukningen av 825 ton verksam substans ingick 6h2 ton i preparat av faroklass 3 (den lägsta). Återstoden (183 ton) ingick i preparat av faroklass 2. Inga medel för hushållsbruk var registrerade i faroklass 1 (den högsta).

2)

Nedan följer några exempel på användningsområden för medel mot ogräs,

skadedjur och svamp i hushåll och hemträdgårdar.

Ogräs. Efter sådd, när gräset är mycket smått, bekämpas groddplantor av ettåriga örter genom besprutning med bromfenoxim eller ioxynil. I väl etablerad

“Användning av bekämpningsmedel 1981, SNV pm 1569, 1982

2)Käl1a: Kemiska bekämpningsmedel för jordbruk, skogsbruk och trädgård,

LT:s förlag, 1982

Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, 113

gräsmatta kan ogräset hållas nere med gräsmattegödsel innehållande 2,h-D+ dicamba, MCPA+dicamba eller benazolin,eller genom sprutning med preparat

innehållande dik1orprop+2,h-D eller mecoprop+2,h-D.

Mossa. Bekämpning kan ske med jârnsulfat+ammoniumsulfat och kloroxuron.

Svamp. Snömögel och andra svampar som stör övervintringen kan i viss mån förebyggas genom rätt gödsling och klippning. Användbara preparat för kemisk bekämpning innehåller quintozen. Mot hâxringar kan granulat med carboxin användas.

För totalbekämpning av ogräs på grusytor o dyl används under små förhållanden där långvarig effekt eftersträvas atrazin, atrazin+diklobenil eller klortiamid. Preparaten sprids tidigt på våren innan växtligheten kommit igång. Natriumklorat ger mycket god ogräseffekt men medför stor risk för skada på kringstående träd, buskar, gräsmattor och prydnadsväxter. Glyfosat, som saknar långtidsverkan i jorden, är också användbart för totalbekämpning.

Insekter på växter. För sprutning eller pudring utomhus används malation enbart eller malation+pyretrin I och II+piperonylbutoxid och bromofos+tetradifon. Pyretrin I och II+piperonylbutoxid används för sprutning både inne och ute (som aerosol) samt utomhus i blandning med dinocap, tetrametrin och tetraklorvinfos. Propoxur+mercaptodimetur används som spray.

hyror och tvestjârtar bekämpas med bromofos, phoxim och malation eller malation i blandning med pyretrum+piper0nylbutoxid.

Sniglar bekämpas med mercaptodimetur och metaldehyd.

Råttor och möss bekämpas med bete innehållande warfarin eller coumatetralyl.

Älg, rådjur och hare kan hållas borta från träd, buskar och grödor med hjälp av avskräckningspreparat innehållande tiram, tjäroljor eller ziram.

Mot svampar (t ex bladmögel, gråmögel, bladfall, skorv, blom- och grentorka) på fruktträd, här och diverse trädgårdskulturer används tolylfluanid. Dinocap och triadimefon specialmedel mot mjöldagg. Mjöldagg på krusbär kan år också bekämpas med formalin. Mjöldagg på rosor bekämpas med dodin+dodem0rf. Sår som uppkommer efter trädbeskärning bestryks med triadimefon.

S()lJ 1983:11

HÄLSO- OCH MILJÖBISKER FÖRENADE MED ANVÄNDNINGEN AV KEMISKA BEKÄMPNINGSMDEL

Arbetsmiljön

Inledning

Bekämpningsmedelsanvändningen inom jordbruk och trädgårdsnäring karakteriseras av en betydligt större omfattning och mer varierad hanteringsteknik än inom skogsbruket. Inte minst är antalet använda preparat betydligt större. Däremot har en betydande avgiftning av denna hantering ägt rum med början i slutet av 50-talet då arsenikpreparaten för blastdödning försvann. Under

i

60-talet förbjöds så småningom en rad giftigare substanser, bl a alkylkvicksilver och aldrin, medan användningen av andra, (t ex DNOC och paration) starkt reducerades och slutligen avvecklades. Under 70-talets första hälft förbereddes så nertrappningen av dinoseb som numera också det är borta. Dinoseb är ett av de ytterst få medel som förorsakat en akut yrkesskada med dödlig utgång. Kvar av de starkt akuttoxiska medlen finns bara ett mycket l litet fåtal med för övrigt jämförelsevis låg användningsvolym.

Den mer omfattande användningen och den mer differentierade hanteringstekniken, som beroende på behandlingens art dessutom kan variera inte bara J mellan olika preparat utan också för ett enskilt preparat, gör att en bedömning av risker från arbetsmiljösynpunkt blir betydligt mer komplicerad än inom skogsbruket.

Vid hantering av bekämpningsmedel är följande moment särskilt intressanta N från arbetsmiljösynpunkt: - Beredning av sprutvätska - Påfyllning av sprututrustning - Spridning,samt - Rengöring av sprututrustning

7.1.2 Beredning av sprutvätska

Beredning av sprutvätska sker ofta så att preparatet tappas från fat, dunk

§ e d, ibland via ett mellankärl (hink e d) till en tank, där den brukafärdiga lösningen sedan bereds. De arbetsmiljöproblem som kan uppkomma är hud- och ä Å ögonkontakt via bl a stänk i samband med beredning av lösningen, varvid preparatformuleringen är av avgörande betydelse. De vanligaste bekämpnings-

miljöriske/r

116 Hälso- och förenade med användningen »av kemiska

medelsformuleringarna redovisas i tabell 701r

Tabell 7.1 Fysikaliskt tillstånd och spädningsmedel för de vanligaste formuleringstyperna

Formuleringstyp Fysikaliskt tillstånd _ Spädningsmedel

Flytande Vatten

Emulsionskoncentrat

Vattenblandbart koncentrat Vattenlösning Suspensionskoncentrat Ultra Low Volume koncentrat Spädes ej Dimkoncentrat Organiskt lösningsmedel Puder Fast Spädes ej Granulat

Wettable Powder Vatten

Som framgår av tabellen finns således ett relativt stort antal typer av formuleringar. De mest använda är emulsionskoncentrat och s k wettable powders. Pulverformuleringarna är med undantag av WP-formuleringarna på tillbakagång i Sverige. Produktkontrollnåmnden har t ex återkallat registreringen för pulverpreparat innehållande fenoxisyror. Dessa får ej saluföras, överlåtas eller användas fr o m 1981—O1—01.

De expositionsvägar som är aktuella vid hantering av bekämpningsmedel är inhalation, hudkontakt och nedsväljning. Den relativa betydelsen av dessa varierar med typ av formulering. Viktiga faktorer vid i detta avbedömning seende är formuleringens egenskaper och komposition.

I tabell 7.2 redovisas de olika pulverformuleringarnas fysikaliska egenskaper.

*Volume Median Diameter (VM)

Spridningen i partikelstorlek runt medianvärdet kan vara avsevärd. Som exempel kan nämnas att puderformuleringarna kan innehålla en avsevärd andel partiklar med en storlek av 1O arbetsmiljösynpunkt kan konstateras um. Från att wettable powders är olämpligare än granulat på grund av högre bekämpningsmedelskoncentration, mindre partikelstorlek, större andel respirabla partiklar (5 um), och större svävförmåga i luft.

Vid beredning av sprutvätskan har en eventuell hudkontakt med en flytande formulering stor betydelse för expositionsrisken. Viskositeten hos formuleringen spelar härvid in. Lågviskösa vätskeformuleringar sprider sig bättre över huden än högviskösa, vilket innebär att möjligheterna för absorption genom huden blir större. Förutom en eller flera aktiva substanser ingår i preparaten vanligtvis även bärare (t ex i form av lösningsmedel eller amorf kiselsyra), stabilisatorer, färg och ytaktiva ämnen.

Om bäraren utgörs av lösningsmedel är det normalt fråga om aromatiska lösningsmedel, ofta xylener. I pulverformuleringar kan olika typer av amorf kiselsyra ingå som bärare. Detta innebär från arbetsmiljösynpunkt att ytterligare faktorer av betydelse för riskbilden tillkommer utöver den aktiva substansen. De ytaktiva substanserna för vattenlösliga formuleringar ingår vanligen i en mängd av 30-100 g/l. Övriga komponenter kan finnas i formuleringen i mycket varierande halter, alltifrån mycket låga (t ex färg) till mycket höga, upp till 500 g/l för flyktighetskontrollerande substanser hos Ultra Low Volume-formuleringar.

De olika formuleringarnas i arbetsmiljörisker samband med beredning av sprutvätska kan åskådliggöras på följande sätt.

118 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska S()lJ 1983:11

Pulverformuleringar Flytande formuleringar

Organiska lösningar Vattenlösningar

hälsorisk

Wettable Powders Emulsionskoncentrat Vattensuspensioner Diskontinuerliga

ökande

emulsioner Granulat

Formuleringstypen har sålunda ett väsentligt inflytande när det gäller be-

dömningen av risken med bekämpningsmedelshanteringen. Det är därför angeläget att en produktutveckling på detta område kommer till stånd. Exempel på möjliga utvecklingsarbeten för de s k pulverformuleringarna är enkapsuleringsteknik, övergång från Wettable Powders (WP) till suspensionskoncentrat samt på längre sikt en utveckling av WP-granulat, som omvandlas till WP-formulering av traditionell typ vid tillsats av vatten. För de flytande formuleringarna är det från arbetsmiljösynpunkt angeläget att en produktutveckling sker i avsikt att reducera hudexpositionen i samband med hantering av flytande koncentrat vid beredning av sprutvätska.

7.1.3 Påfyllning av sprututrustning

Även vid påfyllning av bekämpningsmedel i tank på traktor eller flygplan eller i personburna sprutor är hudkontakt i form av stänk och spill på huden eller kontakt med nedsmutsad utrustning den huvudsakliga expositionsvägen. I samband med flygspridning används dock oftast motorpump,.vilket minskar expositionen. Motsvarande teknik utnyttjas i viss mån inom den markbaserade besprutningen, men fortfarande dominerar det traditionella arbetssättet med påfyllning av vatten i sprutan, tillsättning av koncentrat och därefter ytterligare spädning med vatten. Vid spridning med personburen spruta medför de många preparatpåfyllningarna en större risk för kontakt med de koncentrerade medlen än vid traktorspridning. Hela utrustningen bärs dessutom på ryggen, vilket medför att risk föreligger för att huden kommer i direktkontakt med utläckande sprutvätska.

7.1.h Spridning och rengöring av sprututrustning

I samband med spridning finns risk för exposition i form av sprutdimma eller stänk. Detta gäller främst markbaserad spridning från traktor eller

Hâlso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 119

ryggsprutor. Den personburna sprutan används framför allt inom trädgårdsnäringen (växthus m m) samt i frukt- och grönsaksodlingar, under det att användningen av naturliga skäl är liten inom jordbruket. I samband med manuell spridning sprutas medlet ut i operatörens omedelbara närhet, samtidigt som denne går omkring i det område som besprutas. Vid flygspridning däremot är risken för exposition via andningsvägarna ringa.

En viktig faktor vid diskussion om arbetsmiljörisker i samband med besprut-

ning är droppstorleken och partikelstorleken hos de flytande formuleringarna respektive pulverformuleringarna. I tabell 7.3 anges partikelstorlek för olika sprayklasser.

Tabell 7.3 Partikelstorlek hos några olika formuleringar

Formulering Volume Median Diameter (um)

311351392 Aerosol 100 Fin spray 100-1100 5 Grov spray h00

1 132122:

Fint damm h5 Grovt damm h5-100

1 Mikrogranulat 100-300

N Grovt granulat 300

I mitten och slutet av 1950-talet förändrades preparatformuleringarna i å { riktning mot alltmer koncentrerade produkter. Vanliga koncentrationer var i 250-650 g aktiv substans per liter preparat. Denna utveckling har sedan fortsatt under 1960- och 1970-talet för såväl flytande formuleringar som pulverformuleringar och en vanlig koncentration är numera 750 g substans per

aktiv

liter I samband med att de högkoncentrerade,

preparat. flytande formulering-

arna introducerades i mitten av 1970-talet försvann pulverformuleringarna i stort sett från marknaden. Mängden brukslösning som sprutas är numera ca 300 1/ha.

Sprututrustningen på 1950-talet var relativt enkelt utformad med en omfattan-

120 Hälso- och miljöryisker förenade med av kemiska

användningen

de manuell hantering av preparat i samband med spridning. Relativt täta på-

fyllningar av aktiv substans var nödvändiga och rengöring av igensatta munstycken på spridarna skedde då vanligen genom renblâsning med munnen, vilket alltjämt förekommer. På 1950-talet sprutade man oberoende av vindriktning oftare än man gör numera. Detta medförde således sprutning i såväl mot-, med- som sidvind, under det att man idag strävar efter att huvudsakligen spruta i sidvind.

Situationen på 1960-talet kan sägas vara likartad med den på 1950-talet. Sprutorna förbättrades något men endast marginellt. Under 1970-talet utvecklades traktorsprutorna (bogserade eller traktorburna) ytterligare. På marknaden finns idag ca 50 olika fabrikat av sprutor, varav ca hälften är traktorburna och hälften bogserade. Rampbredden varierar mellan 6 m och 30 m, med den vanligaste bredden 12 m.

Under 1950- och 1960-talet användes främst virvelkammarspridaren under det att spaltspridaren numera är den dominerande spridartypen. Virvelkammarspridaren ger ett bredare droppstorleksintervall och därmed en större andel små droppar med längre sedimentationstid och större avdrift än spaltspridaren. Därigenom var bildningen av aerosol större förr, vilket innebar en större expositionsrisk.

Inom jordbruket utgör vätskeberedningar numera den helt dominerande beredningsformen. I de fall pulverberedningar förekommit måste risken för inhalation av damm i samband med beredning av brukslösningen beaktas. Produktkontrollnämnden har fr o m 1981-01-01 återkallat samtliga pulverformuleringar av fenoxisyrapreparat.

Ju mindre partikelstorleken är och ju mer finfördelad aerosolen är, desto större är risken för exposition via andningsvägarna. Det bör dock observeras att grova partiklar, som stannar i de övre luftvägarna, indirekt kan absorberas via upphostning och därefter nedsväljning.

Granulatformuleringar har som tidigare nämnts förhållandevis liten användning i Sverige. I den mån de förekommer sprids de på samma sätt som konstgödsel. För pudring gäller att spridningen bygger på att pulvret fördelas

över den avsedda arealen med hjälp av fläktsystem. Pulvret fördelas sedan ut

till antingen riktbara munstycken varvid arbetsbredden bestäms av hur långt

luftströmmen förmår bära tillräcklig mängd puder, eller genom fördelning

S()I) 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med av kemiska

användningen

från fläkten till flera en

munstycken placerade längs ramp; Kunskapen om

riskerna vid spridning av granulat och puder är bristfällig för närvarande. Pulverspridning inomhus (i växthus), vilket förekommer inom trädgårdsnäringen, torde medföra högre halter av bekämpningsmedel i luften än vid spridning utomhus, vilket ökar risken för inhalation.

Vid spridning av vätskepreparat är droppstorleken hos den utgående sprutvätskan beroende av främst spridartrycket och munstycksstorleken. En ökning av spridartrycket och en minskning av munstycksstorleken minskar droppstorleken. De två mest använda spridartyperna (virvelkammarspridare och spaltspridare) ger i stort sett likvärdiga resultat med avseende på droppstorlek. Undersökningar har dock visat att virvelkammarspridaren ger en något ojämnare

droppstorleksfördelning än spaltspridaren, även om skillnader mellan

olika fabrikat existerar. Dessa typer av i de tradispridare ingår vanligen

tionella traktorburna spridarna och används för närvarande i En

jordbruket. annan typ av spruta som funnit vid av användning spridning insektsbekämpningsmedel och svampbekämpningsmedel, t ex inom trädgårdsnäringen, är den s k fläktsprutan. Sprutans fördel från effektivitetssynpunkt är att den genom en intensiv finfördelning av vätskan under gynnsamma omständigheter kan ge tillfredsställande även täckning med små vätskemängder.

Från arbetsmiljösynpunkt innebär den intensiva finfördelningen (VMD 60- 100 um) att risken vid inhalation ökar jämfört med de tidigare nämnda spridartyperna. I bedömningen bör dock innefattas även totalresorberad mängd, vilken i och för sig ej behöver vara större i samband med utnyttjande av fläktspruta för kemisk bekämpning. Sprutaggregatens utseende, placering, höjd över marken m m har ävenledes inflytande De s k på expositionsrisken. bomspridarna sprutar nedåt, varvid expositionsrisken är betydligt lägre än vid av dimspridare eller utnyttjande s k air-blast-spridare. Med personburen utrustning är expositionsrisken av samma skäl beroende av om sprutningen sker uppåt (t ex i fruktodlingar) eller nedåt (t ex i avgränsade och begränsade grönsaksodlingar).

Vid flygspridning är de utnyttjade mer vätskeformuleringarna vanligtvis koncentrerade än vid markbaserad under det att besprutning, pulverformuleringarnas koncentration är ungefär som vid markbaserad Studier besprutning. har visat att det är markpersonalen som är mest för exponerad bekämpningsmedel, främst vid beredning och påfyllning av sprutvätska.

122 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Även i samband med rengöring av fordon och sprututrustning under eller efter arbete med kemisk bekämpning är hudkontakten det största problemet.

7.1.5 Arbetsskador

Antalet anmälda olyckor i samband med yrkesmässig hantering av bekämpningsmedel i jordbruk och trädgårdsnäring är lågt, trots att hantering av bekämpningsmedel innefattar handhavande av i vissa fall koncentrerade formuleringar med hög akut giftighet. Under år 1980 inkom till arbetarskyddsstyrelsen totalt fem anmälningar om arbetsskada orsakad av kemiska bekämpningsmedel. Av dessa härrörde fyra fall från jordbruksarbete och ett fall från arbete inom trädgårdsnäringen. Anmälningarna inom jordbruket var genomgående föror- V sakade av hudbesvär (eksem och hudutslag). Inom trädgårdsnäringen rapporterades ett fall av akut förgiftning i samband med bekämpningsarbete. Sjukskrivningstiderna för de aktuella arbetsskadeanmälningarna var 1-7 dagar, med undantag för ett fall förorsakat av uppenbar oaktsamhet.

Sammanfattningsvis kan konstateras att ett flertal faktorer påverkar exposi-

tionen i samband med spridning av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk och trädgårdsnäring: — Typ av verksamhet och använd teknik — Formuleringsfaktorer - Meteorologiska faktorer - Exponeringstid _ Information och utbildning

7.1.6 Expositionsförhållanden vid spridning av bekämpningsmedel

De expositionsstudier som är gjorda vid spridning av bekämpningsmedel begränsar sig vanligen till en viss hantering, dvs användning av en viss spridningsteknik (användning av ryggspruta, traktorspridning eller flygspridning) och ett visst preparat. De få undersökningar som innefattat jämförelse mellan olika spridningstekniker har ej tagit hänsyn till att respektive spridningsteknik isig kan variera med avseende på t ex droppstorlek och därmed av- V drift hos den bekämpningsmedelsaerosol som genereras. Vidare har expositionsstudierna i flesta fall begränsats till att klarlägga exposition hos de

de

personer som är direkt sysselsatta med spridning. Allmänhetens exposition, som ett resultat av t ex avdrift av sprutvätska till områden som omger ett fält eller ett skogsområde som besprutas, är därför mindre känd i form av mätvärden.

SOU 1983211 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 123

Det föreligger således inte undersökningsdata som tillåter en ingående jämförelse av exposition som olika spridningstekniker orsakar. Utifrån de mätdata och andra uppgifter som finns kan dock en kvalitativ, jämförande diskussion föras om expositionsgraden vid olika arbetsmoment och olika spridningsförfaranden. Vissa mer teoretiska resonemang kan också föras vad gäller exposition för personer i närheten av ett spridningsföretag.

De expositionsundersökningar som gjorts visar att arbetstagare kan utsättas för bekämpningsmedel vid varje typ av spridning. Detta är visat bl a vid spridning av fenoxisyror genom att det via urinanalyser konstaterats upptag av preparat. Då uppmätta lufthalter vanligen år relativt låga antas den huvudsakliga upptagsvägen vara via huden. Resonemanget gäller givetvis endast preparat som kan tas upp via hud såsom just fenoxisyror. Spridning innefattar inte enbart själva spridningsmomentet utan också förberedelser som spädning och påfyllning av preparat samt inställning, justering, reparation och rengöring av utrustning. Dessa arbetsmoment innebär vanligen betydande risk för hudkontakt med preparat eller av preparat nedsmutsade utrustningsdelar, såvitt inte strikta arbetsrutiner iakttas och bar hud skyddas. Det har visats att upptaget av preparat kan sänkas avsevärt om skyddshandskar används. Vidare har det visats att sprutförare som ej har andra arbetsuppgifter än själva spridningen har lägre upptag än sprutförare som utför även de andra nämnda arbetsuppgifterna i samband med spridning.

Trots att hudupptaget, då det förekommer, är den klart dominerande upptagningsvägen, kan inte upptag via andningsvägarna helt negligeras särskilt inte vid manuell spridning då medlet sprids i luften i sprutförarens omedelbara närhet. Även vid traktorspridning kan inandningsrisken bli av betydelse under vissa omständigheter. Den påverkas t ex av vindriktning och spridarens placering i förhållande till sprutföraren. De expositionsmätningar som gjorts vid traktorspridning inom jordbruket visar dock på låg exposition. Utgående ifrån de få undersökningsresultat som finns tillgängliga löper flygplans- eller helikopterförare den minsta risken för exposition bland spridande personal. Detta är väntat eftersom föraren dels sitter mer skyddad, dels snabbt rör sig från sprutdimman. Uppmätta expositionsnivåer är mycket låga.

Riskerna för att personer i närheten av ett spridningsföretag skall bli exponerade för bekämpningsmedel beror på flera faktorer, t ex på vilken höjd spridning sker, droppstorlek, vindhastighet och vindriktning samt temperatur. Samtliga dessa faktorer har en inverkan på avdriften av preparat från sprut-

124 Hälso- och miljörisker förenade med av kemiska användningen SOU 1983:1-1

objektet till omgivningen. Hög spridningshöjd, liten droppstorlek, hög vindhastighet och hög temperatur innebär ökad avdrift.

Fältförsök visar att avdriften vid traktorspridning kan begränsas till ett fåtal procent av utspritt preparat och till den allra närmaste omgivningen, något 10-tal meter från besprutat område. Under ogynnsamma förhållanden kan avdriften bli väsentlig högre vad gäller mängd preparat samt sträcka sig i l längre bort från besprutat område.

i

Preparatavdriften vid flygspridning är studerad i ringa omfattning. Genom att spridningshöjden nödvändigtvis blir högre än vid traktorspridning är en i

något större avdrift att vänta. Enligt de få uppgifter som finns att tillgå i

kan man på 50 m avstånd få en avsättning som är ca 10 % av den på det be-

sprutade området. i

i

1 Den från avdriftssynpunkt negativa effekten av den högre spridningshöjden 1 vid lär i vart fall delvis motverkas av att van-

l

flygspridning droppstorleken ligen är större än vid traktorspridning, vilket reducerar avdriften.

Vid spridning över skogsmark anses helikopterspridning vara bättre från avdriftssynpunkt än spridning med fastvingeflyg, eftersom man med helikopter bättre kan följa terrängen och därmed få lägre spridningshöjd.

Några ingående expositionsmätningar på längre avstånd från det besprutade området finns ej att tillgå. De enkla studier som gjorts vid flygspridning antyder att det även på avstånd upp till 100 m är hudupptaget som har den största betydelsen och att expositionen via inandning är låg eller obefintlig. Detta förhållande låter sig väl förklaras mot bakgrund av använd droppstorlek (åtskilliga hundra um) och den relativt sett ändå låga spruthöjden. Det utspridda preparatet kan förväntas nå marken till helt övervägande del som förhållandevis stora droppar, dvs det hinner ej förångas eller övergå till en finpartikulär aerosolform. Avdriften blir därför begränsad och inandningsrisken liten.

l

l Det bör nämnas att problemen med avdrift under senare tid uppmärksammats I och lett till utvecklingsarbete i fråga om spridningsteknik för att minimera avdriften. Detta är av betydelse inte bara med tanke på det eventuella problem avdriften kan förorsaka i form av främst skador på växtlighet, eventuellt också på personer i omedelbar närhet av ett besprutat fält, utan också från utgångspunkterna ekonomi och effektivitet.

Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 125

Sammanfattningsvis kan konstateras att expositionen för bekämpningsmedel vid spridning från marken eller luften vanligen sker i huvudsak via hudkontakt

med preparat. Detta gäller såväl dem som är direkt sysselsatta med spridning-

en som personer som befinner sig i närheten av ett spridningsföretag. Expositionen via andningsvägarna synes bortsett från arbetstagare sysselsatta med manuell sprutning, i vissa fall också med traktorspridning, vara av mindre betydelse. Expositionsrisken för arbetstagarna kan nedbringas väsentligt genom korrekta spridningsmetoder och arbetsrutiner. Flygspridning är den metod som för arbetstagarna innebär den minsta expositionsrisken. Expositionsrisken för allmänheten kan också reduceras genom att spridning utförs med teknik och utrustning som ger liten avdrift av preparat utanför själva spridningsområdet. Risken för att allmänheten exponeras för bekämpningsmedel är under alla förhållanden lägre än den risk arbetstagare sysselsatta med spridning löper.

7.1.7 Yrkeshygieniska synpunkter på vissa substanser eller substansgrupper

Herbicider Bland de bekämpningsmedel som används inom jordbruket intar fenoxisyrorna en särställning som kvantitativt dominerande. Trots att handelspreparaten är relativt akuttoxiska betraktades fenoxisyrorna som tämligen atoxiska för andra organismer än de ogräs de är avsedda för. Nyare rön, som pekar på möjligheteraNtidigare okända eller obekräftade negativa effekter av fenoxisyror även på människor, har aktualiserat frågan om ytterligare begränsning i användningen. Effekten av ett eventuellt förbud mot fenoxisyror skulle bli att andra ämnen kom i förgrunden. Från arbetsmiljösynpunkt finns anledning att känna viss oro inför ett sådant alternativ då det trots allt idag torde finnas betydligt mer kunskap om fenoxisyrornas egenskaper och verkningar än vad som gäller senare introducerade eller andra; potentiella ogräsbekämpningsmedel. Fenoxisyror introducerades i Sverige i slutet av 19h0-talet. Till en början levererades de i flytande form i ca 10-procentig koncentration. Spridning skedde i doser om 800-1 000 l/ha med en bruksfärdig lösning i koncentrationerna 0,1-2 %. Förvaringskärlen på 1950-talet var ohanterliga (runda, stora luftningshål), materialet varofta plåt, vilket innebar korrosionsrisk. Vid beredning av brukslösning förekom manuell hantering av koncentrat, t ex i hinkar vid påfyllning av spruttank. Fram till mitten av 1950-talet dominerade de flytande beredningarna. Därefter introducerades pulverpreparat som kom att dominera marknaden fram till mitten av 1970-talet. Formuleringstekniken

\ 126 Hälso- och miljörisker förenade med av kemiska sou användningen 19g3;11

vad beträffar pulverpreparat var tidigare ganska outvecklad, vilket innebar att dessa preparat ofta dammade med därav ökad risk för exposition.

Fenoxisyrorna har använts sedan mitten av 1940-talet och har ofta betraktats

som tämligen ofarliga bekämpningsmedel, främst på grund av en relativt låg akuttoxicitet hos de beredda brukslösningarna. Dödsfall är dock kända efter förtäring av handelspreparat. När det gäller kronisk toxicitet har tidigare inga mer uttalade farhågor förelegat. De tidigaste fenoxisyrapreparaten kunde dock innehålla föroreningar (bl a så kallade dioxiner) av vilka en del är synnerligen giftiga. Fenoxisyran 2,4,5-T, som visats kunna innehålla dioxinen 2,3,7,8-TCDD, förbjöds i Sverige år 1977. Hos övriga använda fenoxisy-

ror (2,4-D, MCPA m fl) är möjligheten att TCDD kan bildas obefintlig eller i varje fall mycket mindre. Emellertid kan i stället vissa andra mindre toxiska

dioxiner ibland förekomma i dessa preparat.

1) och medarbetare Epidemiologiska undersökningar utförda av Lennart Hardell har indikerat en viss överrisk för mjukdelssarcom hos personer som i sitt arbete varit exponerade för fenoxisyror. Även beträffande malignt lymfom har liknande förhållanden påvisats. Undersökningarna, som utförts vid onkologiska kliniken vid Regionsjukhuset i Umeå, gav vid handen en överrisk hos skogsarbetare som använt dessa bekämpningsmedel. De statistiska beräkningarna talade för en 5 á 6 gånger högre risk att drabbas av mjukdelssarcom om vederbörande varit för fenoxisyror och klorfenoler. Det bör framhållas att det exponerad här gäller en ökning av den relativa risken för en sällsynt cancerform.

Eh likartad undersökningharsedermera utförts beträffande tumörsjukdomar registrerade vid onkologiska kliniken i Lund med syfte att om möjligt fånga upp expositioner för fenoxisyror i jordbruket. Den totala användningen av de aktuella bekämpningsmedlen inom jordbruket överstiger vida användningen inom skogsbruket användare. Även denna undermen är fördelad på många fler sökning visade emellertid en liknande överrepresentation av fenoxisyreanvändare bland patienter med mjukdelssarcom.

l 1) .. . . . 1 Dessa undersökningar har refererats utförligt 1 bakgrundsrapporten Riskvärdering av några kemiska bekämpningsmedel, Jordbruksdepartementet, 1982 ( ! n l

Hälso- med av kemiska 127 och miljörisker förenade användningen

Den epidemiologiska undersökningsmetodiken (s k case-control-studie) har vissa nackdelar och det finns felkällor som kan påverka resultatet. De refererade undersökningarna är emellertid gjorda på ett sådant sätt att sädana felkällor i största möjliga utsträckning kunnat elimineras.

Att gradera risken att få mjukdelssarcom efter exposition för fenoxisyror är naturligtvis mycket svårt. Den angivna s k relativa risken på S â 6 gånger som anges i de aktuella arbetena får närmast ses som ett mått på den statistiska säkerheten i utfallet i studien och torde inte utan vidare kunna överföras på den enskilda användaren av fenoxisyror. Även om den ökade risken kan framräknas statistiskt måste ihâgkommas att bland patienterna med mjukdelssarcom (totalt ca 100 nya fall om året i hela landet) saknar huvudparten exposition för fenoxisyror.

Expositionsstudier Analyser av expositionsförhållanden vid yrkesmässig hantering saknas i stor utsträckning. Det finns emellertid skäl att misstänka att expositionen varit betydligt högre förr på grund av sämre utrustning, användning av pulverformuleringar och dålig respekt för fenoxisyror och även andra medel.

Relativt få svenska undersökningar är utförda där expositionsdata finns redovisade på människa. De mätningar som genomförts härrör främst från 1970-talet. I samband med det s k bekämpningsmedelsprojektet som genomfördes i arbetarskyddsstyrelsens regi under sprutsäsongen 1972 studerades hanteringen av bl a fenoxisyror inom jordbruket varvid begränsade expositionsmätningar utfördes. Vid traktorbesprutning av åker var expositionen via inandningsluften

mindre än 0,1 mg/m3. Mätningar utförda i Lantbrukshälsans regi visade på

halter av fenoxisyror på i genomsnitt 0,01-0,02 mg/m3. Svenska hygieniska

gränsvärden för fenoxisyror saknas. American Conference of Governmental Industrial Hygienists (ACGIH) har rekommenderat ett hygieniskt gränsvärde på.

10 mg/m3.

I syfte att närmare kartlägga expositionsförhållandena vid användandet av fenoxisyror i lantbruket gjordes under våren 1979 en studie på 21 lantbrukare i Skäne och Uppland. Studien kompletterades våren 1980 med en liknande undersökning av 12 lantbrukare i Enköpingstrakten. En enkätstudie beträffande hanteringsrutiner m m har utförts hos drygt h5O lantbrukare, vilka

regelbundet använder bekämpningsmedel; Undersökningarna har skett som ett

samarbete mellan Lantbrukshälsan, Yrkesmedicinska kliniken vid Akademiska

128 Hälso- och miljörisker med

förenade användningen av kemiska S()lJ 1983:11

sjukhuset i Uppsala och statens lantbrukskemiska laboratorium. Expositionen har studerats genom iakttagande av arbetssätt och uppsamling av i luftprov inandningszonen samt genom att följa utsöndringen i urinen av respektive substanser. I den första studien, vilken presenterades i av början 1980, visade det sig att halterna i inandningsluften var cirka 10 gånger än lägre vad som rapporterats vid Urinkoncentrationerna av fenoxiskogsbesprutning. syror var mycket hos de flesta lantbrukare låg som undersöktes, medan hos flera av de anställda vid maskinstationer, med betydligt längre spruttider, avsevärda halter av fenoxisyror i urinen kunde uppmätas. Det förelåg ingen i korrelation mellan halterna i luft och urin, vilket talar för att absorption iA Ä i genom huden kan spela större roll än inandningen när det gäller å kroppens å av . upptag fenoxisyror. I en del fall noterades kvardröjande höga nivåer och x i några fall nivåer i urinen flera timmar efter det att x stigande spridning- I 1 g en av bekämpningsmedel upphört. Detta förhållande kan tala för dold exposition även vid sidan av den egentliga spruttiden, men möjligheten att fenoxisyrorna metaboliseras och utsöndras långsammare än man räknat med måste också beaktas. Uppläggningen av försöket medgav inte att avklingningstiden efter avslutad sprutning närmare kunde studeras.

I den fortsatta expositionsundersökningen under 1980 urinhalterna följdes upp till 3 dygn efter avslutad sprutning. Denna undersökning gav bl a en

klarare bild av kroppens sätt att utsöndra fenoxisyror. Det visar att

sig halveringstiden i urinen varierar från 12-H8 timmar och att utsöndringen möjligen har ett 2-fasigt förlopp. Från en hög initial koncentration får man i regel ett mycket snabbt koncentrationsfall över ett dygn, varefter utsöndringen planar av. I denna senare undersökning har endast lantbrukare som sprutar för egen räkning studerats. Liksom i den tidigare undersökningen noteras genomgående mycket låga lufthalter av de aktuella substanserna. Även urinhalterna har varit låga. I ett fall användes MCPA-koncentrat i pulverform vid beredningen, vilket gav hög lufthalt och en snabb av urinstegring koncentrationen timmarna närmast efter beredningen.

De aktuella expositionsundersökningarna tyder på att även utan att särskilda skyddsåtgärder iakttagits blir den mängd fenoxisyra som den enskilde lant-

brukaren får i sig mycket liten, i många fall knappt mätbar ens med den

mycket känsliga metodik som stått till buds. Lantbrukare som sprutat under längre tid och anställda vid maskinstationer får halter i som rehögre sig sultat av den längre expositionen. visar att lufthalterna och Undersökningen urinhalterna korresponderar dåligt, vilket talar för att andra resorptionsmekanismer än via andningsvägarna (t ex genom huden) större roll. I spelar

med av kemiska 129 , Hälso- och miljörisker förenade användningen

en del fall tyder också mätningarna av urinkoncentrationerna på att preparaten utsöndras än man räknat med. Enligt nyligen avslutade långsammare från huden

undersökningar1)

är detta en följd av att en fortsatt resorption in i blodet förekommer även efter det att besprutningen upphört. Detta förhållande kommer att bli föremål för ytterligare studier.

resultat av och intervjuer är att det Uppenbara expositionsundersökningar finns goda möjligheter att med relativt enkla medel (engångshandskar och

engångsförkläden mot stänk vid tillblandning av preparat, engångshandskar

vid rengöring och annan hantering av sprutmunstycken etc, ev engångsoverallerl minimera expositionen vid hantering av fenoxisyror. Lantbrukshälsan AB planerar att i studera hudkontaminationen vid besprutning samt detalj att i ett modellförsök med olika typer av skyddsutrustning finna optimala vägar att minimera upptaget. 2 En utförd intervjuundersökning av 200 lantbrukare som regelbundet använder kommer att ge bättre möjligheter att bedöma de faktiska bekämpningsmedel förhållandena beträffande arbetsrutiner och utrustning m m.

Inom Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) har medlemmar motionerat angående hälsokontroll av personer som regelbundet använder bekämpningsmedel och i Lantarbetarförbundets avtal för anställda finns en klausul som berättigar till årlig hälsokontroll av sprutförare. Lantbrukshälsan har med anledning av detta förordat att de personer som regelbundet använder bekämpningsmedel i arbetet skall betraktas som en riskgrupp, vilket motiverar regelbunden hälsoundersökning. Det är inte självklart vilka undersökningsmoment och laboratorieprover som skall ingå i en sådan kontroll, men ett visst program har föreslagits och en kontinuerlig utvärdering av vunna erfarenheter kommer att ske. Genom en successiv utbyggnad av verksamheten räknar Lantbrukshälsan med att så få en uppfattning av hälsotillståndet hos dem som använder besmåningom kämpningsmedel i lantbruket.

Beträffande de övriga ogräsmedel som används i Sverige föreligger ett begränsat underlag för en riskbedömning från arbetsmiljösynpunkt. Sålunda saknas ofta försöksdata avseende långtidseffekter liksom uppgifter angående exposi-

1)Åkerblom M, Kolmodin-Hedman B och Höglund S, Studies of occupational ex-

posure to phenoxy acid herbicides, Proceedings from the International - Congress of Pesticide Chemistry (IUPAC), Kyoto, Japan, 29 Aug h Sep, 1982

130 Hälsa- och miljörisker förenade med av kemiska användningen S()lJ 1983:11

tionsförhållanden vid en adekvat hantering. Det kan dock konstateras att vissa av substanserna har hudirriterande egenskaper. Bland de aktuella preparaten ingår till övervägande delen bekämpningsmedel av faroklass 2 och 3.

Fungicider

I Sverige används fungicider inom jordbruket främst för betning av utsäde samt för bekämpning av bladmögel på potatis. Inom trädgårdsnäringen används fungicider mot en rad olika sjukdomar. Medan man i jordbruket endast använder ett fåtal preparattyper utnyttjas inom trädgärdsnäringen ett betydligt större antal verksamma substanser.

Fungiciderna anses vara relativt oproblematiska vad gäller akut giftighet. Även för fungiciderna kan dock noteras att risk för hudirritation och hudallergi föreligger för ett flertal använda substanser. Sålunda finns viss risk för dessa effekter vid ovarsam hantering av t ex captafol, maneb, mancozeb och zineb. Även i fråga om fungiciderna saknas i många fall dokumentation om långtidseffekter. En nyligen genomförd utvärdering rörande långtidseffek-

ter av benomvl och captan har dock visat att dessa bl a är tumörframkallande

i djurförsök.

Endast ett fåtal har utförts expositionsmätningar i samband med yrkesmässig hantering av fungicider i jordbruk och trädgårdsnäring. I samband med genomförandet av det tidigare nämnda bekämpningsmedelsprojektet under sprutsäsongen 1972 gjordes vissa mätningar vid hantering av maneb- och captanpreparat. Vid manebbesprutning i potatisgröda påvisades en genomsnittshalt i luft

av 0,6 mg/m5 under det att captanbesprutning i fruktodlingar gav halter

på i genomsnitt 0,5 mg/m3. Hygieniska gränsvärden för såväl maneb som captan

saknas i Sverige under det att det amerikanska hygieniska gränsvärdet (ACGIH)

för captan är 5 mg/m3. Hygieniskt gränsvärde för maneb saknas i USA. I brist

på expositionsdata ar det därför svårt att från arbetsmiljösynpunkt göra en utvärdering av risker i samband med hantering av svampmedel i jordbruk och trädgärdsnäring.

Insekticider

Användningen av insekticider i jordbruk och trädgårdsnäring innebär hantering av preparat vars potentiella risker för människa vad avser akuta effekter, bedöms vara större än i fråga om svampmedel eller ogräsmedel. Insektsbekämpningsmedlen består huvudsakligen av organiska och karbafosforföreningar mater samt i något fall klorerade kolväten. Såväl organiska fosforföreningar

Hâlso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 131

som karbamater verkar som blockerare av nervfunktionen hos såväl insekter som människor.

Medel i faroklass 1 får användas endast av personer som genomgått särskild utbildning. Vidare finns krav på utförlig varningsmärkning och rigorösa hanteringsföreskrifter. Sammantaget torde detta bidra till att påtalade problem i samband med hantering av insekticider från arbetsmiljösynpunkt inte är särskilt vanliga.

Expositionsdata föreligger från endast ett fåtal undersökningar (bekämpningsmedelsprojektet 1972) i samband med sprutning av insekticider i jordbruket. Som exempel på tillgänglig information kan nämnas att spridning av fenitrotion i vårraps halter i

gav inandningsluften på drygt 0,2 mg/m3. Spridning av

metoxyklor mot skadeinsekter i sockerbetor gav halter på 0,06 mg/m3. Det gäl-

lande amerikanska för är 10

hygieniska gränsvärdet (ACGIH) metoxyklor mg/m3.

Något amerikanskt hygieniskt gränsvärde för fenitrotion finns inte.

I samband med hantering av betningsmedel och betat utsäde har utmätningar förts under 1975 och 1976. Dessa undersökningar gav analysresultat som klart översteg gällande amerikanska hygieniska gränsvärde (ACGIH) för lindan,

0,5 mg/må. Halterna var i allmänhet i storleksordningen 1-5 mg/må.

Skärpta varnings- och hanteringsföreskrifter för såväl betningsmedel som betat utsäde i kombination med en pågående teknikutveckling har emellertid bidragit till en förbättring av arbetsmiljön vad avser betning av utsäde och olika våxtfröer.

Hudabsorptionen för många av de insektsmedel som används yrkesmässigt i jordbruk och trädgårdsnäring anges vara betydande. Emellertid är även här bristerna i uppgifter rörande hantering och exposition påtaglig, vilket medför att en bedömning av riskerna är svår att utföra.

Acaricider

Kemisk bekämpning av kvalster (främst spinnkvalster) förekommer så gott som uteslutande inom trädgårdsnäringen och då främst i och vid fruktodlingar växthusodling. De använda ämnena är kemiskt närbesläktade med de klorerade kolvätena eller de numera förbjudna dinosebpreparaten. De är konsamtliga taktverkande, vilket medför att upprepade behandlingar många är nödgånger vändiga. Risksituationen är på grund av avsaknad av expositionsdata svårbedömd. Ãmnenas kemiska struktur gör dock att de ej kan negligeras från arbets-

132 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska miljösynpunkt. Nematicider Användningen av kemiska medel mot nematoder är begränsad framför allt till jorddesinfektionsmedel av typ dazomet, metylbromid samt systemiskt verkande nematicider, t ex aldicarb. Medlens användning är i huvudsak begränsad till växthuskulturer inom trädgårdsnäringen. Medlen har hög akut giftighet.

(Q Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 133

7.2 Naturmiljön

7.2.1 Effekter på markens organismer

Inledning

Marken karakteriseras ofta genom att man anger dess kemiska och fysikaliska - osv. Lika är emellertid att känna egenskaper pH, lerhalt, myllhalt viktigt till dess biologiska egenskaper. Av erfarenhet vet man att det kvantitativa och kvalitativa utbytet av odling av olika grödor är i hög grad beroende av de biologiska processer som äger rum i marken. Både nedbrytnings- och syntesprocesser bidrar till att utforma och utveckla den kemiska-fysikaliska markmiljö där rötterna skall hämta den näring som är nödvändig för växternas upp- Marklevande - och - de byggnad. organismer mikroorganismer markdjur utgör aktiva komponenterna i dessa processer.

Det är också bekant att bekämpningsmedlen kan inverka på markorganismerna. Vid en bekämpningsåtgärd kommer större delen av preparatet, antingen direkt vid appliceringen eller senare när bekämpningsobjektet dör, att hamna i jorden. Eftersom det år fråga om biologiskt verksamma bekämpningsmedel har de mer eller mindre starka toxiska verkningar. De flesta medlen har numera ett förhållandevis smalt verkningsområde. Likafullt förekommer effekter som man inte önskat eller inte räknat med. Eftersom denna inverkan i många fall är långsiktig, medför den att förskjutningar kan uppstå mellan populationers storlek och mellan artsammansättningen inom populationer samt att mikroorganismernas funktion förändras.

Vid användning av bekämpningsmedel är det nödvändigt att kunna förutsäga deras persistens, dvs hur länge de kvardröjer i marken. Detta måste man känna till vid planläggning av bekämpningen för att kunna uppnå avsedd och_optimal effekt av medlet, men också för att undvika skador på kommande grödor eller i miljön i övrigt.

Nedbrytning av bekämpningsmedel i och på marken sker dels genom fotokemiska och kemiska reaktioner, dels genom biologiska reaktioner. I de senare är det i huvudsak markens mikroflora som är aktiv och svarar för huvudparten av nedbrytningen.

Mellan bekämpningsmedel och markens mikroorganismer äger alltså ett intimt samspel rum. Mikroorganismerna spelar den viktigaste rollen vid nedbrytning av bekämpningsmedel, men dessa påverkar i sin tur även mikroorganismerna och

134 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

därmed de biologiska processer som utgör grundförutsättningen för skogsoch åkermarkens funktion som Växtplats för skogs respektive jordbruksgrödor.

Markorganismerna och deras funktion i markekosystemet

Årligen tillförs marken stora kvantiteter avfall i form av ved, halm, rötter, blad och döda djur. Alla dessa växt och djurrester omsättes av markens levande organismer. Kvar blir ett material, i vilket man inte längre kan känna igen någon struktur humusen. När mikroorganismer bryter ned komplexa organiska föreningar till enkla ämnen, tillgodogör de sig inte bara energi och näring utan de levererar också näringsämnen

i sådan form att de kan assimileras av den växande grödan. Det kvantita-

tiva och kvalitativa utbytet av odling av högre växter är i mycket stor -utsträckning beroende av den recirkulering av näringsämnen, som markens talrika mikroorganismer åstadkommer.

Ett stort antal biologiska processer äger rum i marken. Nedan ges en A kort sammanställning och indelning i grupper av några av de viktigare i processerna. Inom parentes anges om det är markdjur eller mikroorganis-

. . i

mer som är de aktiva 1 processen.

* Utformning av växtplatsen Stabilisering av markaggregat (markdjur och mikroorganismer) Luckring och genomluftningar av marken (markdjur) Humusbildning (mikroorganismer) * av för växterna Frigörande oåtkomliga näringsämnen Nedbrytning av dött organiskt material (markdjur och mikroorganismer) Frigörande av näringsämnen från mineraler. Bildade organiska syror löser ut fosfater (P) och silikater (K, Ca, Mg, Zn) (mikroorganismer)

1 Samtidigt konkurrerar mikroorganismerna med växterna om tillgängliga näringsämnen (t ex konkurrens om kväve med höstsådd gröda efter halmnedplöjning). Å andra sidan kan de näringsämnen som är bundna i mikroorganismerna genom markdjurens betning på bakterier och marksvamp läcka ut i växttillgänglig form. Markdjurens aktivitet är temperaturberoende på samma sätt som växternas. Härigenom frigöres näringen endast då växterna kan ta upp den och riskerna för för- ‘luster genom urlakning är små.

Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 135

* av oorganiska ämnen (mikroorganismer) Transformering N - nitrifikation, denitrifikation S — svaveloxidation, sulfatreduktion Fe - järnoxidation * Produktion av tillväxtreglerande substanser (mikroorganismer) Stimulerande, t ex tillväxtregulatorer Inhiberande, t ex kortkedjiga fettsyror * av substanser (mikroorganismer) Nedbrytning fytotoxiska I marken bildade Tillförda, t ex bekämpningsmedel * associationer (mikroorganismer) Symbiotiska Rhizobium-leguminoser. N-fixering Mykorrhiza. Näringsupptagning * Parasitära associationer En del av markdjuren är växtskadegörare (t ex nematoder) Många mikroroganismer kan invader växternas rötter och växa in i deras vävnader som parasiter (t ex rotdödare)

Mikroorganismerna Ett kan rymma flera miljarder bakterier och hundratals meter gram åkerjord dominerar ofta och den totala av svamphyfer. I skogsmark svamparna längden deras hyfer uppgår till några 1 000-tals meter per gram jord. Mikroorganismernas totala vikt ha ned till kan till flera ton. per 15 cm djup uppgå

sammansättning och funktion bestäms i stor utsträckning Mikroorganismflorans av den tillförda näringskällans natur. Majoriteten av bakterier och organiska är dvs de är beroende av tillgång till en organisk föresvampar heterotrofa, som energi- och kolkälla. Inverkan på mikroorganismfloran ger även klining matfaktorer (temperatur, ljus), markfaktorer (vattenhalt, gasmiljö, pH) och odlingsåtgärder (jordbearbetning, gödsling, växtslag, bekämpningsmedel).

I marken förekommer ömsesidig påverkan mellan olika mikroorganismer och mellan och högre växter eller djur. Såväl stimulerande som mikroorganismer antagonistiska interaktioner är vanligt förekommande. Särskilt intensivt är samspelet på och omkring rötter, där rotexudat och avstötta rotfragment ger åt en rikformig mikroflora, vilken i sin tur avger olika substanser näring som verkar tillväxtreglerande på växterna. Denna s k rhizosfärmikroorganismflora är mer eller mindre specifik för olika arter och sorter av växter.

136 Hâlso- och miljörisker förenade med av kemiska användningen

I marken fungerar mikroorganismerna i ett system som utbildas under samverkan mellan abiotiska och biotiska faktorer. Balanser i systemet kan störas genom jordbearbetning, tillförsel av organisk gödsel eller handelsgödsel, bekämpningsmedelsanvändning, skörd etc

I marken finns alltid ett stort antal mikroorganismer i vilofas, vilka är redo att attackera nya substrat, som tillföres jorden. Tillskott av substrat medför därför en stimulans av mikroorganismernas aktivitet, men

arten av substrat avgör graden; riktningen och bredden i denna stimulans.

Som tidigare nämnts är mikroorganismerna för sin aktivitet även beroende av klimatoch markfaktorer samt olika odlingsåtgärder. Till följd av detta selektionstryck kan diversiteten i antalet olika arter av mikroorga- Ä nismfloran ändras utan att totalantalet mikroorganismer behöver ändras. Ä Hög diversitet anses i regel som en försäkran om en god allmän funktion hos mikroorganismfloran. Hur en reducerad diversitet och därmed funktionskapacitet återverkar på markens produktivitet är ej närmare klarlagt. I Det är däremot känt att artförskjutningar kan ge upphov till ökad tillväxt och att höjd frekvens av växtpatogena mikroorganismer ger stigande sjukdomsangrepp på grödan som följd.

Som ovan omnämnts fungerar mikroorganismerna i marken som nedbrytare av komplicerade organiska molekyler och binder därvid i sin cellsubstans en stor del av det organiska material, som tillförs marken. När mikroorganismerna dör frigörs stegvis näringsämnen, t ex kväve, fosfor och svavelföreningar, vilka åter blir tillgängliga för de högre växterna. Kolet omvandlas till koldioxid och från markens mikroorganismer går en ständig ström av koldioxid tillbaka till atmosfären.

Cellulosans, ligninets och andra kolföreningars mikrobiella nedbrytning i marken utgör viktiga delar av kolets kretslopp i naturen. Man talar också om andra ämnens kretslopp, exempelvis kvävets och svavlets. Även här spelar mikroorganismerna en avgörande roll. I dessa processer ingår många specifika delprocesser, av vilka flera endast kan förmedlas av specialister bland mikroorganismerna. Man kan som exempel nämna nitrifikationsbakterierna, de kvävefixerande bakterierna och de svaveloxiderande 1 1 bakterierna. J

De bakterier som kan binda luftens fria kväve har en mycket viktig funktion i naturliga marker och i de odlade markerna i världen där är Däremot deras l tillgången på handelsgödsel begränsad. utnyttjas kapa- i W citet inte i större i där tillgången l någon utsträckning jordbruk på handelsgödsel är god.

Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 137

De kvävefixerande bakterierna tryggar sin energiförsörjning på olika sätt. Vissa får den genom att leva i symbios med högre växter. Det bäst kända exemplet härpå är symbiosen mellan Hhizobium och baljväxter. De i marken fritt levande kvävefixerarna, t ex Azobacter och Clostridium, är helt beroende av tillgången på lämpligt energisubstrat i marken. Blågröna alger utgör en tredje grupp med förmåga att assimilera luftkväve. De utnyttjar ljus som energikälla och koldioxid som kolsubstrat. För svenskt jordbruk är den symbiotiska kvävefixeringen av störst betydelse. I länder med risodling utnyttjas blågröna alger för kväveförsörjningen. Alla tre grupperna av kvävebindande organismer har betydelse för kväveförsörjningen i naturmarker.

Utöver den ovan omtalade symbiosen mellan Rhizobium och baljväxter, förekommer även ett annat viktigt symbiossystem, nämligen den s k mykorrhizan. Här är det en svamp, som samarbetar med en högre växt och det gäller i detta fall inte fixering av kväve utan i stället att underlätta växtens upptagning av fosfor och andra mineralâmnen ur marken. Svampen får kol och energi från värdväxten. Hos våra skogstråd är mykorrhizabildning en normal och nödvändig företeelse. Den förekommer även hos många av de i lantbruket odlade växterna, men vilken roll den spelar för dessa är ännu outrett. Mykorrhizabildningen, liksom även symbiotisk kvâvefixering, är en mycket specifik reaktion mellan växt och mikroorganism. Endast vissa arter kan ingå samarbete med vissa typer av svampar respektive bakterier.

Det är emellertid inte alltid mikroorganismer och högre växter samverkar. Många bakterier, svampar och virus kan genom att infektera olika växter förorsaka försämrad tillväxt eller död hos dessa. Årligen förorsakas jordbruket stora ekonomiska förluster genom angrepp av olika växtpatogena mikroorganismer.

Tidigare har omtalats mikroorganismernas aktivitet vid nedbrytning av dött organiskt material för att möjliggöra recirkulation av dess oorganiska komponenter. Mindre beaktade är kanske deras syntesverksamhet, dels uppbyggnad av artegna makromolekyler, dels syntes av nya och ofta mycket komplicerade organiska strukturer, som bl a ingår i humusen. Dessa tillförs marken dels i organiska strukturer, dels när organismerna dör. Genom sin nedbrytnings och syntesaktivitet bidrar mikroorganismerna i väsentlig grad till att utforma och utveckla den markmiljö, där växterna och de själva lever. Genom humusbildning och genom inverkan på

138 Hâlso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska S()lJ 1983:11

jordens fysikaliska Struktur (stabilisering av markaggregat) kan markoorganismerna starkt påverka förutsättningarna för de högre växternas utveckling.

En karaktäristisk egenskap för levande organismer är, att de innehåller enzymer. Eftersom all mark innehåller levande organismer, kommer vid mätning av enzymaktivitet i en jord en stor del av den mätta aktiviteten att ha sitt ursprung från denna levande organismmassa.

Många mikroorganismer frigör extracellulära enzymer, främst hydrolaser, t ex proteas och cellulas, vilka hydrolyserar makromolekyler, varefter organismen metaboliskt kan utnyttja nedbrytningsprodukterna. Även normalt cellbundna s k intracellulära enzym förekommer fria i marken. Dessa härstammar från döda och autolyserade mikroorganismer, djur eller växtdelar.

De fria markenzymernas betydelse vid sidan av den mikrobiologiska aktiviteten vid omsättning av organisk substans och humusbildning är frågor Varom forskningen ännu inte givit entydiga svar. Enzymmetoder för markbiologiska studier har emellertid under de senaste årtiondena rönt stort intresse och kan kanske i en framtid bli värdefulla instrument för bedömning av en marks lämplighet som ståndort för högre växter.

Markdjuren Ungefär 90 procent av energiflödet i markens nedbrytningskedjor åstadkoms av mikroorganismerna, medan markfaunan bidrar med resten. Markdjuren har dock betydligt större betydelse för omsättningen i marken än dessa siffror antyder. Den mikrobiella nedbrytningen av organiskt material är under de flesta förhållanden beroende av ett samspel med markens djur. I samspelet mellan mikroorganismer och djur kan man särskilja två system, där bakterier och deras konsumenter utgör ett dynamiskt system som snabbt kan tillvarata en ökad näringstillgång, för att därefter lika snabbt återgå till sin tidigare nivå. Svampmycel och dess konsumenter utgör det andra systemet, vilket inte alls förändras med samma snabbhet, utan har en långsam och trög dynamik.

De större markdjuren, dvs daggmaskar samt i vissa marker tusenfotingar, skalbaggar och gråsuggor, blandar och omfördelar markens olika komponenter. Daggmaskarna blandar växtmaterial och mineraljord. Somliga arter drar ner exem elvis P fallna löv i sina ån ar. Vissa undersökningar har

. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 139

visat att övervintrande skadesvampsporer kan oskadliggöras genom denna verksamhet. Den fragmentering, som daggmaskarna utför leder till en ökad angreppsyta för mikroorganismerna och en ökad mikrobiell aktivitet. Maskarnas gångsystem ger en ökning av genomluftning och vattentransport, samt en uppluckring av marken. Vid passagen genom maskens tarm ökar vanligen bakterieantal och aggregatstabilitet i jorden. En ökning av det växttillgängliga mineralinnehållet har också experimentellt påvisats. Inplantering av daggmask har visat sig ge en fördubbling av antalet finrötter (O,5 mm) hos fruktträd. Man har också uppmätt en tioprocentig minskning av veteskörden i provytor, där daggmaskarna hade utestängts.

De mindre markdjuren, dit småringmaskar, skalbaggar, flug och mygglarver, hoppstjärtar, kvalster, nematoder och urdjur kan räknas, har också en stor betydelse för nedbrytningen av det organiska materialet. Denna betydelse är svår att kvantifiera, eftersom det är mycket svårt att separera djurens inverkan på nedbrytningen från mikroorganismerna. Ett antal försök har dock visat att smâringmaskar, hoppstjärtar och kvalster finfördelar växtmaterialet genom sin aktivitet. I finmaskiga nätpåsar, som hindrade tillträde för dessa djur, kunde mikroorganismerna knappast alls angripa växtmaterialet. Mikroorganismerna har i sin tur stor betydelse för markdjuren, dels som föda, dels som cellulosaspjälkande symbionter i tarmen hos många markdjur. Djuren drar även nytta av mikroorganismernas syntes av exempelvis aminosyror i marken, efter att själva ha accelererat deras aktivitet genom fragmentering och egen enzymatisk aktivitet.

På senare tid har markfaunans reglerande inverkan på mikroorganismerna kommit att diskuteras. Det är väl känt att en stor del av markens näringsämnen kan bindas i mikroorganismer. Genom markfaunans betning på bakterier och marksvamp läcker näringsämnen ut i växttillgänglig form. Modellförsök med tallplantor i jord med nematoder respektive helt utan djur, har visat på en ökad mineralisering och en bättre tillväxt av plantorna i de kärl som innehöll nematoder.

En annan gynnsam faktor är att markdjurens aktivitet är temperaturberoende på samma sätt som växternas. Därigenom frigörs växtnäringsämnen endast då växterna förmår ta emot dem, så att riskerna för urlakning och förluster till atmosfären är små.

140 Hälso- och miljärisker förenade med av kemiska

användningen sou 1983;11

De olika markdjurens skilda funktioner avspeglar sig bland annat i deras reproduktionspotential. Grupper med hög reproduktionspotential kan snabbt svara på förändringar i miljön, exempelvis gödsling eller plöjning.

Generationstiden har ett stort inflytande på reproduktionspotentialen. Djur med kort generationstid har vanligen också en hög reproduktionspotential. Som exempel kan nämnas att urdjur kan ha en generationstid på något dygn, nematoder från ett par veckor till ett par månader, medan kvalster och hoppstjärtar i allmänhet har en generationstid på minst ett halvt år. De flesta daggmaskar kräver minst ett år för att uppnå könsmognad, medan småringmaskarnas generationstid vanligen är något kortare.

Sammanfattningsvis kan sägas att de olika komponenterna i markfaunan genom de ovan antydda mekanismerna sannolikt har en utjämnande funktion på tillgängligheten av växtnâringsämnen.

Mikrobiell nedbrytning av bekämpningsmedel

För att kunna förutsäga hur länge ett bekämpningsmedel kvardröjer i marken efter en bekämpningsåtgård, antingen för att uppnå avsedd effekt eller såsom en miljörisk, är det nödvändigt att ingående känna till nedbrytningsmekanismen för substansen.

Nedbrytningen av bekämpningsmedel kan ske dels via fotokemiska och kemiska reaktioner, dels via biologiska reaktioner styrda av enzymer.

solljus består av strålning av flera olika slag, bland annat ultraviolett strålning s k UV-ljus. Fotokemisk nedbrytning sker under inverkan av Uvljus, som har energi tillräckligt för att bryta många av de kemiska bindningar som förekommer i bekämpningsmedelsmolekyler. Eftersom UV-ljus inte kan tränga ned i marken har denna typ av nedbrytning betydelse endast då strålningen direkt träffar molekylerna, dvs på markytan, på bladytor och i atmosfären.

Ett stort antal olika bekämpningsmedel (klorerade kolväten, fenoxisyror, triaziner och fenylureaherbicider) kan delvis nedbrytas genom fotokemiska reaktioner. Nedbrytningen är inte fullständig utan leder i regel till nedbrytningsprodukter av samma slag som de, som kan utgöra mellanled i andra typer av nedbrytning.

Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 141

I marken kan rent kemiska reaktioner leda till omvandlingar av bekämpningsmedelsmolekyler. Reaktionerna sker i regel i markens vattenfas och är starkt pH-påverkade. De kan i vissa fall att påskyndas genom bekämpningsmedlet adsorberas till lera, vilket har visats för triaziner och organiska fosforinsekticider.

Kemisk nedbrytning leder, liksom den tidigare omtalade fotokemiska nedbrytningen, inte heller till en fullständig nedbrytning. De produkter som bildas kan fortfarande ha verkan som bekämpningsmedel, vilket visats för delvis nedbrutna fosforinsekticider.

Biologisk nedbrytning av bekämpningsmedel i marken sker dels medelst cellbundna enzymer, markdjur och markmikroorganismer, dels med ej cellbundna enzymer. De senare utsöndras från levande och mikroorganismer växtrötter eller frigörs från döda markdjur och växtmikroorganismer, rötter.

Mikroorganismerna spelar en avgörande roll, när det gäller nedbrytning av bekämpningsmedel i marken. Deras inverkan är inte begränsad enbart till direkt omsättning av substanserna utan de kan även påverka nedbrytningen pa andra sätt, exempelvis genom att bilda substanser, som sedan kan reagera med bekämpningsmedel.

Mikroorganismernas roll vid nedbrytningen

Det har visats i många undersökningar att mikroorganismerna spelar en avgörande roll när det gäller nedbrytning av bekämpningsmedel i marken. Som framgår nedan är mikroorganismernas betydelse inte begränsad enbart till direkt omsättning av substanserna utan de kan påverka nedbrytningen aven på andra sätt:

I Nedbrytning till mindre molekyler a) Enzymatiska reaktioner - Direkt nedbrytning av bekämpningsmedel via mikrobiell metabolism i vilken substansen utnyttjas som energikälla för organismens

tillväxt varvid adaptionsfenomen kan förekomma

142 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983-11

- omvandling av bekämpningsmedel med hjälp av mikroorga- Slumpvis nismer via perifera metaboliska processer (cometabolism) - med hjälp av extracellu Slumpvis omvandling av bekämpningsmedel lära enzymer (utsöndrade från levande organismer eller frigjorda från döda organismer)

b) Icke enzymatiska reaktioner - Inverkan på nedbrytningsprocesser för bekämpningsmedel genom pHförändring - Produktion av substanser som kan ingå i rent kemiska reaktioner med bekämpningsmedel

II Bildning av nya substanser i vilka bekämpningsmedel eller metaboliter av bekämpningsmedel ingår.

I det följande ges en beskrivning av mekanismerna bakom nedbrytningspro-

cesserna .

Metabolisk till följd av en mikrobiell aktivitet kräver nedbrytning till energikälla. För att organismerna skall kunna tillgång lämplig

utnyttja energin i ett visst substrat, krävs att de skall kunna synteti-

sera för att av de speciella enzym som behövs katalysera nedbrytningen substratet. För att detta skall vara möjligt måste de alltså bära med information som styr av just dessa enzym. sig den genetiska syntes att vissa förvärvar den nödvändiga informationen Möjligheten organismer har diskuterats. Emellertid anses detta mindre troligt genom mutation men kan dock inte helt uteslutas.

syntes av behövliga enzym induceras i substratet. Vissa bekämpningsmedel inducera av enzymer som kan, i speciella mikroorganismer, bildning katalyserar nedbrytning av bekämpningsmedelsmolekylen. Exempel på sådana substanser som i laboratorieförsök visats fungera som inducerare är 2,h- D, MCPA, diklorprop, DNOC, diklorpropionsyra, kloridazon, TCA, endotal, För alla dessa substanser finns inte fältförsök profam och klorprofam. som verifierar att de fungerar på detta sätt vid normal användning i normala doser. Det har emellertid klart visats att 2,ÄD, MCPA och TCA det. DNOC och kloridazon inte denna effekt vid normala doser men gör ger kan göra det i doser ca tio gånger den normala.

Hälso- med av kemiska 143

och miljörisker förenade användningen

I regel induceras nödvändiga enzymer för nedbrytning av samtliga mellansteg i nedbrytningsprocessen, som då leder till bildning av koldioxid, vatten, kloridjoner etc. Nedbrytningen inleds med en period då endast en mindre del av bekämpningsmedlet omvandlas. Under denna period inducerar bekämpningsmedlet bildning av speciella enzymer i någon eller några mikroorganismer. Dessa enzymer katalyserar sedan nedbrytningen av herbiciden.

Metabolisk nedbrytning av en herbicid innebär alltså en anpassning, adaptation, av en eller några mikroorganismer till att utnyttja energin i substansen för sin egen tillväxt. Detta medför att när anpassningen (vanligen kallad lag-period) väl är klar ökar antalet aktiva mikroorganismer och därmed ökar också hastigheten i försvinnandet av bekämpningsmedlet.

Då ett bekämpningsmedel bryts ned via mikrobiell metabolism ser man ofta att den ovan omtalade adaptationen kan kvarstå en längre tid. I praktken innebär detta att om exempelvis ett fält behandlas med MCPA får vi i det fältet en adaptation till MCPA hos vissa mikroorganismarter. Om behandlingen upprepas påföljande år kommer MCPA då att få något kortare persistens än första gången fältet behandlades. Detta beror på att anpassningstiden, lag-perioden, då är kortare. För MCPA och andra bladapplicerade bekämpningsmedel är förekomsten av detta fenomen en fördel. När de når marken vill man att de skall brytas ned snarast möjligt. För markapplicerade herbicider (exempelvis TCA) kan det vid upprepad behandling vara en nackdel, eftersom verkningstiden för herbiciden då blir kortare, vilket kan leda till försämrad ogräseffekt.

Det är naturligtvis av intresse att veta hur länge adaptationen kvarstår. Om det enbart vore en fråga om inducering av specifika enzym, borde den försvinna då organismerna får tillgång till andra energisubstrat. Detta kan visas i laboratorieförsök. Emellertid kan man i fält påvisa en under lång tid kvarstående adaptation. Under vissa förhållanden kan den för MCPA påvisas många år efter appliceringen av bekämpningsmedlet. För TCA tycks den inte vara fullt så långvarig.

å En förklaring till den i fält under lång tid kvarstående adaptationen är, att mikroorganismerna där hela tiden lever under svältförhållanden på grund av brist på tillförsel av substrat. Detta innebär att det stora

144 Hälso- och miljörisker med

förenade användningen av kemiska S()lJ 1983:11-

flertalet av dem befinner sig i vila och av nya enzymer sker

induktion

inte. När ny applicering av MCPA eller TCA sker kan då de redan befintliga adapterade mikroorganismerna omedelbart börja utnyttja herbiciderna. En annan förklaring är att den genetiska informationen för syntes av de nödvändiga enzymerna inte ligger i kromosomen utan i små fria bitar av DNA, s k plasmider. Plasmider kan överföras från en bakterie till en annan genom konjugation och på så sätt sprids de egenskaper som finns lagrade i dem. Detta sätt för spridning av olika egenskaper mellan bakterier if mycket vanligt. (Det utgör ett stort medicinskt problem genom att antibiotikaresistens överförs på detta sätt.) De gener som styr nedbrytning av många kolväten ligger i bakterieplasmider och man har visat att av 2,h-D kan styras nedbrytning av plasmidburna gener. Om detta gäller även för MCPA och TCA vet man ännu inte, men om så-är fallet kan detta förklara kvardröjande adaptation i marken.

slumpvis omvandling av bekämpningsmedel via mikrobiell cometabolism eller Via fria enzymer är sannolikt det vanligaste sättet för nedbrytning av dem i marken. Flertalet bekämpningsmedel tycks kunna omvandlas på detta sätt. Hastigheten vid omvandlingen är beroende av vilken enzympotential som finns i den aktuella marken, dvs hur biologiskt aktiv marken är. Eftersom mikroorganismerna inte direkt kan tillgodogöra sig

energi från dessa omvandlingar, kommer närvaron av bekämpningsmedlet i

marken inte att resultera i ökat antal av några mikroorganismer, och därmed inte någon ökad produktion av enzymer.

Cometabolisk nedbrytning. Termen cometabolisk nedbrytning av bekämpningsmedel utgör ett samlande begrepp för mikrobiell nedbrytning av dessa substanser där organismerna, som producerar de för processen nödvändiga enzymerna, inte får något direkt utbyte av detta i form av energi. Fenomenet innefattar många olika typer av mikrobiella reaktioner vilka man idag delvis känner. Dock är kunskaperna inte lika omfattande som när det gäller metabolisk nedbrytning. Vad man ur praktisk synvinkel kan notera är emellertid att de inte tycks leda till någon form av adaptation. Upprepad användning av bekämpningsmedlet leder inte till snabbare nedbrytning.

Hälso- med av kemiska 145

och miljörisker förenade användningen

I regel anses att nedbrytning endast försiggår då organismerna har tillgång till annat energisubstrat. De enzymer som syntetiserats för utnyttjandet av detta, katalyserar samtidigt omvandlingen av bekämpningsmedlet. Hastigheten i nedbrytningen av bekämpningsmedlet är alltså beroende av tillgången på energisubstrat. Därför kan allmän biologisk aktivitet i en jord antas utgöra ett mått, om än grovt, på denna jords förmåga att cometaboliskt omsätta bekämpningsmedel.

syntes av enzymer i mikroorganismer kan induceras även av andra substanser än de som direkt utnyttjas som energikälla. Detta fenomen har länge varit känt, och innebär under fältförhållanden exempelvis att

nedbrytning av 2,h-D och MCPB går snabbare om MCPA tidigare tillförts,

att nedbrytning av MCPA, 2,h,5-T och dicamba går snabbare om 2,h-D

tidigare använts och att tidigare användning av TCA eller diklorpropionsyra också influerar nedbrytningen av respektive substans. Man anser också att en del i marken naturligt förekommande substanser kan ha betydelse i detta sammanhang, genom att de i vissa mikroorganismer inducerar bildning av enzymer som kan katalysera nedbrytning av bekämpningsmedel.

Omsättning av bekämpningsmedel via olika cometaboliska reaktioner leder inte alltid till en fullständig nedbrytning av molekylen. Mellanprodukter i en nedbrytningskedja kan ackumuleras. I laboratorieförsök med renkulturer av mikroorganismer är detta lätt att påvisa, men det kan även förekomma i fält.

Fria i marken. I några fall har enzymer isolerats från mikroenzymer organismer och sedan visats kunna katalysera omvandling av bestämda bekämpningsmedel. Detta förhållande leder till att man kan förvänta att de icke cellbundna enzymer som finns i marken också där har betydelse för nedbrytning av bekämpningsmedel.

Enzymerna härstammar naturligtvis från de levande organismerna i marken. Levande mikroorganismer och växtrötter utsöndrar kontinuerligt Likaså enzymer från döda mikroorganismer, markdjur och enzymer. frigöres växtrötter. Dessa frigjorda enzymer bryts ned i stor utsträckning, men alla jordar har en förmåga att binda en viss mängd enzymer och därmed skydda dem för nedbrytning. Bindningen hindrar emellertid inte enzymernas katalyserande egenskaper. De kan därför fortfarande vara aktiva under lång tid.

146 Hälso- ach miljörisker förenade med av kemiska användningen

De i marken funna enzymerna representerar stor variation i en mycket katalytiska egenskaper. Sannolikt tillräcklig för att bryta alla i bekämpningsmedel förekommande bindningar. Än så länge har man emellertid inte tillräckliga kunskaper på detta område för att kunna bedöma den kvantitativa betydelsen av dessa reaktioner.

Nedbrytning av bekämpningsmedel innebär i regel att de stegvis trans-

formeras till allt mindre molekyler. I många fall kan emellertid minsk-

ningen i molekylstorlek avbrytas i vissa stadier och i stället sker en

syntes av en ny substans, s k konjugatbildning. Exempelvis kan vissa organiska syror (ättiksyra, malonsyra) bindas till anilinrester av fenylureaherbicider.

Vid nedbrytning av aromatiska bekämpningsmedel uppkommer strukturer där ringsystemen är substituerade med sådana reaktiva grupper som -OH

-NH2,

och -COOH. Dessa strukturer kan då via polymerisation, oxidations och reduktionsreaktioner inkorporeras i humussubstanser.

Hastigheten i mikrobiell nedbrytning

Utöver själva mekanismen för mikrobiell nedbrytning av bekämpningsmedel har givetvis också de faktorer som allmänt styr mikroorganismernas tillväxt och aktivitet stor betydelse för hastigheten i nedbrytningsförloppet. Nedan ges en kort översikt över sådana faktorer.

Mikroorganismernas livsyttringar är temperaturberoende och deras aktivitet ökar i regel med stigande temperaturer upp till värden som normalt inte uppnås i marken under nordiska förhållanden. Vid låga temperaturer (OOC och därunder) förekommer mikrobiell aktivitet så länge fritt vatten finns.

Den mikrobiella aktiviteten ökar i regel vid vattenhalter upp till 60-80 % av jordens maximala vattenhållande kapacitet. Bakterier är ofta mera känsliga för låg vattenhalt an svampar. Mikroorganismer är känsliga för gasmiljön i marken och andra gaser). Nedbrytningen av bekämp-

(O2, CO2

ningsmedel går som regel långsammare under anaeroba förhållanden (frånvaro av syre) än under aeroba (närvaro av syre). Den kan också gå olika vägar vid aerob respektive anaerob nedbrytning.

Hälsø- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 147

För de flesta mikroorganismer är pH 6-8 optimalt. Bakterier är i regel något känsligare för låga pH än svampar. pH inverkar på i vilken kemisk form bekämpningsmedel uppträder i marken, vilket i sin tur har betydelse både för adsorptionen av bekämpningsmedlet och mikroorganismernas möjlighet att bryta ned substansen.

God tillgång till näring i jorden gynnar mikroorganismernas aktivitet och ökar därmed rent allmänt enzympotentialen i marken. Detta gynnar cometabolisk nedbrytning av bekämpningsmedel, men har inte lika stor betydelse för den metaboliska nedbrytningen.

Bekämpningsmedlens kemiska och fysikaliska egenskaper (kemisk struktur, löslighet, adsorbtionsbenägenhet) inverkar även på hastigheten i nedbrytningen. Den kemiska strukturen bestämmer vilka enzym som behövs för katalys av nedbrytningen. Lösligheten i vatten och adsorbtionsbenägenheten avgör hur stora mängder bekämpningsmedel som finns tillgänglig i markvätskan.

Markens innehåll av organiskt material inverkar gynnsamt på den mikrobiella aktiviteten. Ökande mängd organiskt material ökar emellertid adsorbtionen av bekämpningsmedel vilket gör dem mera svåråtkomliga för mikrobiell inverkan och de skyddas därigenom från nedbrytning. Ökande mängd lera ökar också adsorbtionen av bekämpningsmedel och skyddar dem från nedbrytning.

En rad olika odlingsåtgärder inverkar direkt eller indirekt på nedbrytningshastigheten för använda bekämpningsmedel. Framför allt är det förutsättningarna för biologisk nedbrytning som påverkas. Rent generellt kan sägas, att de flesta åtgärder som vidtas för att bereda grödan optimala tillväxtbetingelser såsom jordbearbetning, gödsling, kalkning, bevattning, också stimulerar markens mikroorganismer och därför ger förutsättningar för snabb nedbrytning av bekämpningsmedel.

Som odlingsåtgärd kan emellertid också räknas användningen av bekämpningsmedel. Eftersom bekämpningsmedel inverkar på tillväxt och aktivitet

av många mikroorganismer är det naturligt att anta att de, när de

före-

kommer i blandningar, även påverkar hastigheten i varandras nedbrytning. Förlängd persistens har också konstaterats för klorprofam i närvaro av

148 Hälso- och miljörisker med av kemiska

förenade användningen sou 19g3;11

quintozen eller carbaryl, för linuron och monolinuron i närvaro av carbaryl, propoxur, paration, monuron eller TMTD, för isoproturon i närvaro av benomyl eller maneb, för diklorpropionsyra i närvaro av

amitrol, för 2,h-D i närvaro av paration och carbaryl och för simazin i

närvaro av captan.

Bekämpningsmedlens inverkan på markens mikroorganismer

Det är känt från ett stort antal undersökningar att de flesta bekämpningsmedel under vissa betingelser kan inverka på markens mikroorganismer. Eftersom det är fråga om bekämpningsmedel (pesticider) är de ju framtagna för att ge en toxisk effekt på vissa icke önskade organismer. De flesta medlen har numera ett förhållandevis smalt verkningsområde, dock inte så smalt att inga andra organismer än bekämpningsobjekten påverkas.

Metodik

Studier av bekämpningsmedlens inverkan på markmikroorganismen utföres på en rad olika sätt.

Studier över inverkan på enskilda organismer har gjorts i stor utsträckning. Man har då använt sig av antingen kulturer från kommersiellt tillgängliga samlingar av mikroorganismer eller egna isolat ofta härstammande från något eget fältförsök. Alla typer av organismer har använts. Vanligast är att bekämpningsmedlets inverkan på organismens tillväxt registreras, men även inverkan på organismens funktion i olika sammanhang studeras. Exempel på den senare typen av studier är kvävefixering hos olika blågröna alger och fritt levande kvävefixerande bakterier, antibiotikaproduktion eller produktion av speciella enzymer hos olika organismer. Även möjligheten att bekämpningsmedel skulle kunna ge genetiska effekter har studerats. Av praktiska skäl är det emellertid omöjligt att på detta sätt studera alla olika mikroorganismer.

Räkning av antal organismer tillhörande olika populationer, eller funktionella grupper har i stor utsträckning använts som kriterium på inverkan av bekämpningsmedel. Olika räkningsmetoder på mer eller mindre specifika substrat har tillämpats. Man kan på detta sätt påvisa kvantitativa

Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 149

förändringar av de organismer inom de räknade grupperna som växer ut på det använda substratet. Det går däremot inte att på detta sätt göra räkningar av exempelvis det totala antalet bakterier i ett jordprov, eftersom det inte finns något substrat på vilket alla bakterier kan växa. Dock påstås ofta i olika uppsatser att man gjort räkningar av totalantal.

Speciellt under senare år har man börjat intressera sig för bekämpningsmedlens inverkan på mikroorganismfloran i dess egenskap av funktionellt fungerande enhet. Det har gjorts studier av förändringar i artsammansättning, fysiologisk kapacitet och interaktioner mellan olika mikroorganismer. Undersökningar av detta slag är mycket arbetskrävande med den metodik som för närvarande är tillgänglig.

Det är inte förekomsten av olika mikroorganismer i marken som i sig är viktig för markens funktion som Växtplats, utan i stället deras olika aktiviteter. Mikrobiell aktivitet är emellertid ett vittomfattande begrepp och en rad olika yttringar av den användes för dess kvantitativa uppskattning. Huvudparten av mikroorganismerna i marken är i regel vilande på grund av näringsbrist och endast vissa organismer är under olika tider metaboliskt aktiva. Ständigt sker förändringar mellan ganska små grupper av aktiva organismer som tillväxer, kulminerar och sedan dör allt eftersom olika energikällor, tillväxtfaktorer eller olika metaboliska produkter tillförs och utnyttjas.

Yttringarna av mikrobiell aktivitet kan antingen studeras Ospecifikt, d v s man mäter den totala aktiviteten hos hela mikrofloran, eller specifikt genom att mäta hastigheten i specifika processer. Bestämning av utnyttjandet av olika specifika substrat kan göras genom mätning av deras försvinnande eller uppträdandet av producerade metaboliter.

Mätning av producerad eller förbrukat hör till de vanligaste sätten

CO2 O2

att mäta allmän mikrobiell aktiviet. föredras ofta emedan

C02-bestämingar

produktion av CO sker under både aeroba och anaeroba förhållanden. Andra 2 sätt att mäta allmän mikrobiell aktiviet är registrering av värmeavgivning (mikrokalorimetri), bestämning av ATP-mängd eller dehydrogenasaktivitet. Av dessa är den senare metoden relativt ofta använd medan de båda andra använts endast i enstaka fall.

150 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska sou 1933;11

Mineralisering av olika kolföreningar kan följas specifikt genom använd- . 1h .. . 1 h . . ning av C-markta substanser varvid producerad registreras. Minera-

CO2

lisering av kväveföreningar resulterar i bildning av ammonium, som sedan oxideras till nitrit och nitrat, vilket är processer som är lätta att följa genom analys av och NO Humusbildning och metanproduktion

NHR, NO; 3.

är exempel på andra processer som kan följas genom olika mätningar.

Den vanligast använda enzymmätningen i jord är dehydrogenastesten. Emellertid kan man även mäta aktiviteten av andra mera specifika enzymer i marken.

Den metodik som användes för att studera inverkan av bekämpningsmedel på mikroorganismer eller mikrobiella processer i mark är i huvudsak allmänt använd teknik vid undersökningar av de organismer och processer det här gäller. Det finns ännu inget allmänt accepterat standardförfarande. Detta gör att en rad olika metoder kommer till användning för studier av samma fenomen. Tyvärr är dock inte alltid den använda metodiken klart redovisad, eller också har i vissa fall olämplig metodik använts. Detta gör att jämförelser av resultat kompliceras eller blir omöjliga.

Många gånger kan det vara svårt att värdera resultat framlagda i olika uppsatser, beroende på att kontroller saknas, vilket får anses anmärkningsvärt. Vissa rapporterade effekter är sannolikt artefakter, eftersom de uppträder vid mycket låga doser av bekämpningsmedel som i en rad andra undersökningar inte ger effekter vid betydligt högre doser. Förklaringen, åtminstone när det gäller fältförsök med herbicider, kan ligga i att man i dessa fall har kontroller som bär en kraftig gröda av ogräs som avhugges mekaniskt och sålunda tillför marken organiskt material som utnyttjas av mikroorganismerna. Sådan tillförsel sker ej i de herbicidbehandlade leden, åtminstone inte om den använda herbiciden har åsyftad effekt.

Ett bekämpningesmedel kan ge direkta eller indirekta effekter på mikroorganismerna. Direkt effekt innebär biocid, biostatisk eller stimulerande verkan på organismerna själva eller på specifika metaboliska processer som nitrifikation eller, när det gäller alger,fot0syntes.Indirekta effekter inträffar som ett resultat av direkta effekter. Initialt pesticidinducerade effekter på delar av mikrofloran ger andra delar som varit vilande eller utkonkurrerade möjlighet att dominera populationen.

Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 151 ,

Förhållandena under vilka försöken har gjorts har som ovan nämnts varierat i hög grad. Undersökningar av förändringar i mikroorganismfloran har gjorts i en rad olika typer av jordar, ibland i jord utan gröda och ibland i jord under olika grödor. I dessa senare fall kan man inte särskilja indirekta effekter som åstadkommits av andra organismer, innefattande även grödan.

I de flesta laboratorieundersökningar inblandas bekämpningsmedlet homogent i jordprover och olika doser (räknat i mg/kg) studeras. I praktiken användes däremot alltid doser som kan uttryckas i kg/ha. Hur många mg per kg uppnås då i marken vid tillförsel av 1 kg bekämpningsmedel per ha? Detta är en mycket svår fråga och något entydigt svar kan ej ges eftersom svaret är helt avhängigt av hur man gör beräkningen. Man måste också komma ihåg att fördelningen av ett preparat under fältförhållanden kan bli mycket ojämn. Följaktligen kan koncentrationen i en mikromiljö överskrida vissa mikroorganismers toleransnivå, medan den strax intill förekommer endast i subletala mängder eller inte alls.

Utvärdering av testresultat

Vid utvärdering av om ett visst bekämpningsmedel ger tolerabla sidoeffekter eller ej har man inte så stor nytta av långa uppräkningar av testresultat för olika mikroorganismer eller mikrobiella processer om man inte känner till dels vilken funktion de olika organismerna eller processerna har i det aktuella ekosystemet, delshu1de uppträder under inverkan av de faktorer som normalt styr det aktuella ekosystemet. måste man här konstatera att Tyvärr nuvarande kunskaper vad gäller dessa båda faktorer inte är sådana att de ger underlag för några helt säkra utvärderingar av betydelsen av bekämpningsmedlens inverkan på markens mikroorganismer.

Kvalitativt känner man ganska väl till funktionsmekanismen hos de flesta mikrobiella processerna i marken. Däremot saknas i stor utsträckning kunskaper om de faktorer som bestämmer processerna kvantitativt. Detta innebär att man ganska lätt kan konstatera huruvida ett bekämpningsmedel ingriper i en viss process och man kan även kvantifiera i hur hög grad detta sker. Vad man däremot har betydligt svårare att avgöra är om den konstaterade inhiberingen eller stimuleringen har någon betydelse för markekosystemets funktion. Det är sålunda inte alls klart vilken slutsats som skall

dras av en måttlig reducering av t ex hastigheten i cellulosanedbrytning

eller nitrifikation, ej heller om förändringar inträffar i antal av olika organismer såsom Azotobacter eller en speciell icke patogen svamp.

152 Hälso- och miljörisker med av kemiska

förenade användningen S()IJ 1983:11

Det är således en lång rad egenskaper hos markmikrofloran som kan göras till föremål för studier av bekämpningsmedels inverkan på dem. Varje organism och process får antas ha sin bestämda funktion i marken. Varje ingrepp i markekosystemet, vare sig det sker helt naturligt eller genom människans ingripande, påverkar mer eller mindre organismerna där. Det kan därför sägas att om man studerar så skall man

kanske naturliga ekosystem

ta lika stor hänsyn till alla organismer och processer där vid bedömning av ett bekämpningsmedels inverkan. Emellertid är det så att den helt ju dominerande kvantiteten av bekämpningsmedel användes inom olika av typer åkermarksekosystem. I dessa har genom olika åtgärder många av de organismer och processer som är viktiga i naturliga ekosystem satts ur spel genom människans odlingsåtgärder.

Studier av bekämpningsmedels inverkan på renkulturer av mikroorganismer har många undersökningstekniska fördelar och ger ofta värdefull biokemisk information. Det gär emellertid inte utan vidare att extrapolera sådana resultat till en markmiljö. Man måste här vara inverkan uppmärksam på att av ett bekämpningsmedel på mikroorganismerna kan variera avsevärt högst med variationen i substratets sammansättning eller pH. Test av inverkan på enstaka organismer med specifik funktion kan ge värdefulla upplysningar. Däremot är test av enstaka på måfå valda av mindre markmikroorganismer värde. Det är bättre när test göres av ett stort antal arter tillhörande olika grupper av organismer. Därvid kan upplysning erhållas om huruvida vissa grupper av mikroorganismer kan förväntas vara mera känsliga än andra.

När det gäller att mäta inverkan av bekämpningsmedel på antal inom olika populationer av mikroorganismer får detta anses i de flesta fall vara ett ganska grovt mått. Räkning av antal är emellertid i regel lätt att genomföra och det används därför i stor Man måste emellerutsträckning. tid ha klart för sig att variationerna i antal är avsevärdnaturligtvis da. I regel bör avvikelsen i antal vara åtminstone en tiopotens, dvs en förändring på 90 %, för att man skall fästa vikt vid den.

Populationer av alger är känsliga för bekämpningsmedel, avhängigt det faktum att är beroende alger av fotosyntes, och att många av bekämpningsmedlen interfererar med just denna process. Mycket låga koncentrationer, ofta mindre än 1 mg/kg, inhiberar renkulturer av alger. I åkermark spelar emellertid alger. I åkermark spelar emellertid algerna en underordnad roll. I risodlande länder är emellertid de blågröna kvävealgernas fixerande förmåga av avgörande betydelse för odlingens utfall.

Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 153

Även svampar kan vara mycket känsliga för inverkan av bekämpningsmedel. Svamppopulationer i jord reduceras givetvis kraftigast av fungicider, men även nematoder och vissa herbicider har en klar inverkan, Variationen mellan olika svamparters känslighet är emellertid mycket stor. Det vanligen använda sättet att kvantifiera svamp är platträkning, vilket ger upplysning om förekomsten av sporer och mycelfragment. Det skulle sannolikt vara av betydligt större värde att kvantifiera mängden levande svampmycel, men detta låter sig tyvärr för närvarande ej göras utan avsevärda arbetsinsatser.

Bakterier och aktinomyceter påverkas i regel inte lika markant av bekämpningsmedel som alger och svamp. Vissa arter kan dock vara känsliga. Ofta erhålles dock en ökning i antal bakterier, vilket sannolikt ofta beror på att de snabbt kan utnyttja tillfört nytt substrat i form av det dödade bekämpningsobjektet eller dödad svamp.

Protozoerna är en tämligen förbisedd grupp i dessa sammanhang. De finns emellertid talrikt i de flesta marker. Eftersom en stor del av dem anses vara bakterieätande och dessutom har kort generationstid, kan de antas snabbt förändra antalet bakterier i marken, vilket då påverkar hastigheten i näringsomsättningen där.

Avgivning av koldioxid eller upptagning av syre hör till de vanligaste sätten att mäta allmän mikrobiell aktivitet. Om man här registrerar en kraftig negativ påverkan, bör det anses som en varning för en allvarlig påverkan av den metaboliska aktiviteten i marken. En kraftig positiv påverkan är inte lika lätt att tolka. Den kan innebära att delar av mikrofloran slagits ut och att andra, mindre känsliga organismer, då får tillgång till lättmetaboliserbart substrat. Det kan också innebära att nytt substrat tillförts marken genom att det dödade bekämpningsobjektet hamnar i marken. I litteraturen anförs ofta att en ökning i respirationen erhålles genom att mikroorganismerna metaboliserar bekämpningsmedlet. Detta kan vara riktigt, men det är då att lägga märke till att en registrerbar ökning i den totala respirationen endast erhålles vid mycket höga doser av bekämpningsmedlet. Den mängd som de

C02

normalt använda doserna, i regel ett fåtal kilo per har, ger upphov till, kan endast påvisas med hjälp av radioaktivt märkta substanser.

154 Hälso- och miljörisker med av kemiska

förenade användningen

Förändringar i populationens sammansättning har visats i några fall för alger och i de flesta fall för svamp. Man känner exempelvis till att pesticidrester i växtresterna kan förändra svamparnas kolonisation av växtförnan, och det kan noteras att denna selektiva effekt inte är begränsad bara till fungicider utan gäller även andra bekämpningsmedel. Det är emellertid svårare att avgöra betydelsen av en sådan förändring.

Allvarligare störningar av kolmineralisering tycks vara sällsynta. Mindre effekteIregistreras däremot inte. Antalet cellulolytiskaÖsvampar i marken påverkas kraftigt av de bekämpningsmedel som påverkar den totala svamppopulationen. Emellertid synes det som om cellulolytiska bakterier i sådana fall får ökad betydelse och den förändring i sammansättningen av den cellulolytiska floran som påvisas, tycks inte ha någon större betydelse för hastigheten i cellulosaomsättningen i marken, åtminstone inte på kort sikt.

Mineraliseringen av kväveföreningar tycks i regel påverkas relativt litet. I vissa fall rapporteras stimulering av ammonifikationen, speciellt vid användning av fungicider eller jorddesinfektionsmedel. Detta kan då tolkas som en omsättning av i huvudsak avdödad svampbiomassa.

Nitrifikationen d V s oxidationen av ammonium via nitrit till nitrat, hör till de mikrobiella processer som ofta rapporteras påverkad av bekämpningsmedel. Inhibering av nitrifikationen är inte att betrakta som någon allvarlig sidoeffekt. Det kan snarast betraktas som en fördel, eftersom ammonium är mindre rörlig i marken än nitrat och därmed ej lakas ut.

För vissa bekämpningsmedel har emellertid rapporterats att de ihhiberar oxidation av nitrit mer än oxidation av ammonium. Detta resulterar då i ansamling av nitrit i marken, vilket inte är önskvärt dels på grund av att det är växttoxiskt, dels på grund av risken för urlakning och eventuell ansamling i grundvattnet.

Nitrifikationen kan ibland påverkas kraftigare av nedbrytningsprodukter - av bekämpningsmedlet än av det tillförda medlet. Exempel på detta är 3,h-dikloranilin som erhålles vid nedbrytning av olika ureaherbicider.

Mikrobiell bindning av luftens fria kväve har mycket stor betydelse i alla naturliga ekosystem. I svenska åkermarksekosystem har sannolikt

Hülsq- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 155

endast den symbiotiska kvävefixeringen i samband med odling av baljväxter någon praktisk betydelse. De frilevande kvävefixerande mikroorganismerna (blågröna alger, Azobacter, Clostridium etc) har vid de kvävenivåer som normalt förekommer i svenskt jordbruk ingen praktisk ibetydelse.

När det gäller bakteriekontrahenten i den symbiotiska kvävefixeringen i baljväxter, så är det få bekämpningsmedel som påverkar Rhizobiumbakterierna i de normalt använda doserna. Stora variationer mellan olika bakteriestammar kan dock föreligga. Växten är i regel känsligare än bakterien. Emellertid tycks även själva etableringen av symbiosen vara känslig. Här föreligger dock stora metodiska problem vid studier av bekämpningsmedlens inverkan. För utvärderingen kan sägas att en inhibering av knölbildning av Rhizobium på leguminoser alltid är allvarlig, eftersom denna process är nödvändig om det skall kunna bli någon kvävefixering i den aktuella symbiosen.

När det gäller omsättningen av andra näringsämnen än kol och kväve i marken är kunskaperna om processerna begränsad. Detta gör att bedömn-

ingen av bekämpningsmedlens inverkan i dessa fall är svår. Det är dess-

utom endast ett begränsat antal tester inom detta område redovisade i litteraturen. ,

Bekämpningsmedels inhibering av mykorrhiza-bildande svampar eller av utvecklingen av en mykorrhiza är allvarlig eftersom denna rotassociation har stor betydelse för den växt det gäller.

Fungiciderna används för att bekämpa växtpatogena svampar. Inverkan av andra bekämpningsmedel på växtpatogena organismer måste betraktas som en sidoeffekt. I litteraturen omnämnes både direkta effekter på de patogena organismerna och indirekta effekter på antingen med dem konkurrerande andra mikroorganismer eller på växterna, på sådant sätt att deras mottaglighet för infektion förändras. En annan typ av indirekt effekt kan erhållas genom att förutsättningarna för de vâxtpatogena svamparnas överlevnad i jorden påverkas t ex genom att hastigheten i halmens omsättning i marken förändras eller genom att de cellulosaspjälkande mikroorganismernas aktivitet påverkas av bekämpningsmedlet. Orsakssammanhangen* kan alltså vara ganska komplicerade och det är därför svårt att göra invändningsfria försök på detta område. Emellertid har i olika försök registrerats antingen ökad eller minskad frekvens av vissa växtpatogena

\ 156 Hälso- och miljörisker

förenade med användningen av kenziska sou 19s3;11

organismer. Det synes emellertid som om man än så länge inte har tillgång till metodik för en mera generell utvärdering av bekämpningsmedlens icke avsedda inverkan på de växtpatogena vilket mikroorganismerna, gör att en bedömning på detta område ej går att genomföra.

I några fall har framförts misstankar om att bekämpningsmedel, speciellt fungicider, kan inverka på de mikroorganismer som är aktiva vid stabilisering av aggregaten i marken. Detta är i så fall allvarligt eftersom det påverkar markstrukturen och därmed genomluftning och vattenförhâllanden i marken.

Intresset för att studera markenzymer har varit stort under senare år. Vissa bekämpningsmedel ger effekter på enzymernas aktivitet. Det råder emellertid stor osäkerhet om hur olika enzymaktiviteter i marken kan relateras till markens odlingsegenskaper, vilket gör det svårt att utvärdera test på detta område.

Vid utvärdering av resultat från försök där inverkan av bekämpningsmedel

på markmikroorganismerna har studerats måste man, då resultatet blivit att en positiv eller negativ inverkan påvisats, även bedöma intensiteten och långvarigheten i denna inverkan. Denna bedömning måste sedan sättas i relation till inverkan av naturligt förekommande faktorer. tången i bedömningen är följande:

Genom försök fastställes typen av inverkan (jfr figur 7.1). En irreversibel inverkan (kvarstående under flera år) bör alltid föranleda fördju-

pade studier av fenomenet. Emellertid är den typen av inverkan sällan

förekommande utom då det gäller bekämpningsobjekt. För en reversibel inverkan skall intensiteten och långvarigheten kvantifieras.

Hälso- och miljörisker förenade med av kemiska 157 användningen

Figur 7.l~ Inverkan av bekämpningsmedel på markmikroorganismer

______..__._ Irrevcrsibcl

——————-—-———.nonnal _ normal \ \ \ x s ... _. ._ _ _.. ._ inverkan ___ iV°rk‘“

a._.__...j._...__..__...__.

Revcrsibuzl

norInal

\ / inte s åter. / \\ \ / inverkan \ / \ __..__ z —:¢:

lñngvarighct långvarighet

De erhållna värdena intensitet på inverkans och långvarighet för det testade bekämpningsmedlet jämföres med motsvarande värden för inverkan av variation i naturliga faktorer såsom temperatur (höga och låga temperaturer, tjäle), vattenpotential (fuktning, upptorkning, bevattning, ökande salthalt), gasatmosfär (syrebrist, näkoldioxidackumulation), ringstillgång (gödsling, växtrester), pH osv. I denna jämförelse stöter i man emellertid på svårigheter eftersom dagens inom detta kunskaper . område är ofullständiga.

Man kan emellertid konstatera att dessa naturliga faktorer ofta åstadkommer förändringar på 50-90 % eller mer i både antal och aktivitet av olika mikroorganismer. Man vet också att i en till synes homogen mark 1 förekommer stor variation av dessa faktorer (speciellt vattenpotential, gasatmosfär och pH) och att mikronischer med extremvärden är en naturlig komponent i marken. Man anser därför att inhiberingar som uppmätts till mindre än 50 % inte har någon betydelse när det gäller reversibel inverkan av bekämpningsmedel.

158 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Den tid som en population av mikroorganismer behöver för att åter börja tillväxa och komma upp i normalt antal och normal aktivitet efter att ha utsatts för en stressituation varierar naturligtvis med organism och miljö. Man kan emellertid utgå från 10 dygn som en medeluppskattning för dubbleringstiden för markmikroorganismer i allmänhet. Om inhiberingen exempelvis har varit ca 90 % behövs då (12,5 % -925 %; 25 %-+50 %; 50 %-A 100 %) 3 x 10 dygn = 1 månad för återhämtning. Ofta har emellertid de i litteraturen redovisade undersökningarna av bekämpningsmedels inverkan ej fullföljts på sådant sätt att inverkans varaktighet har bestämts.

Tredje steget i detta sätt att utvärdera är ett ställningstagande till

om en eventuell inverkan har betydelse eller ej i jämförelse med det nyttovärde användningen av bekämpningsmedlet har för den gröda det är avsett att skydda. Gången i utvärderingen och bedömningen har åskådliggjorts i figur 7.2.

I detta sammanhang bör också frågan om storlek kontra långvarighet av en

sidoeffekt diskuteras. Är en kraftig men snabbt övergående effekt på mikroorganismer eller processer av större eller mindre vikt än en mindre men långvarigare effekt? Detta är en komplex fråga, men i många situationer är sannolikt en måttlig men långvarig effekt mera alarmerande än en kraftigare följd av en snabb återgång till det normala.

I litteraturen finns en ansenlig mängd data över akuta effekter av bekämpningsmedel på mikrofloran, dvs där de exponeras för höga doser under korta perioder. Anmärkningsvärt lite finns redovisat av studier

rörande effekter av subletala doser på mikroorganismer exponerade i

exempelvis ensidig stråsädesodling i Sverige.

kan inte heller bortse från möjligheten av samverkande effekter då

han

flera olika bekämpningsmedel används i kombination, vilket är vanligt i praktiskt jordbruk. En del testresultat från inverkan av olika kombinationer av bekämpningsmedel finns. Dessa antyder att såväl kombinationer av bekämpningsmedel som vid nedbrytning av bekämpningsmedel bildade metaboliter ger effekter på markmikroorganismerna. Undersökningarna är . emellertid för fåtaliga för att ge underlag för någon mera omfattande utvärdering.

kemiska

förenade

Hälso- och med användningen av 159

g miljörisker

Figur 7.2 Schema för utvärdering och bedöming av testresultat erhållna av bekämpningsmedels inverkan på markmikroorganismer

Experimentellt fastställande av typ av inverkan samt bestämning av intensiteten i inverkan

Jämförelse med intensitet i inverkan av naturliga ekologiska faktorer

Irreversibel inverkan Reversibel inverkan

studier Skillnad Skillnad Ytterligare 50 Z 50 Z

Utan betydelse Experimentell bedöm- Bedömning av inverkans betydelse ning av långvarigheten i inverkan å

i

| Långvarighet Långvarighet Långvarighet 30 dygn 30-60 dygn 60 dygn

Bedömning i varje Allvarlig inverkan Utan betydelse enskilt full. Tro-

ligtvis av mindre E

betydelse Kritiskt bekämpningmedel

Utvärdering av nytta av bekämpningen l kontra skadan av sif doeffekten

Bekämpningsmedlens inverkan på markdjuren

Det moderna jordbrukets odlingsåtgärder har visat sig kunna orsaka kraftiga störningar i marklivet. Jordbearbetningsåtgârder som plöjning och harvning har i fältexperiment visat sig reducera både individantal och artdiversitet hos markfaunan. Ensidig odling av exempelvis stråsäd kan förstärka dessa effekter. En alltför hög handelsgödseltillförsel kan ge en temporär nedgång hos flertalet markfaunagrupper. Användning av kemiska bekämpningsmedel kan ge mer eller mindre allvarliga effekter på

markens organismer.

160 Hälso- och miljörisker förenade med av kemiska

användningen

Metodik

‘De svårigheter som gäller för test av bekämpningsmedels inverkan

på

markens mikroorganismer föreligger i ungefär samma utsträckning även när

det gäller test av dessa substansers inverkan på markdjuren. Ej heller på detta område finns någon standardteknik att tillgå, vilket gör att

Q N

jämförelser av testresultat framtagna på håll är att

olika vanskliga

göra.

Frågan är också här hur framtagna testresultat skall bedömas i relation till de naturliga betingelserna och till de praktiska förhållandena i 1 vårt land. I regel tillförs inte ett och samma preparat varje år på en och samma yta. Å andra sidan förekommer det tillräckligt ofta för att man skall ha anledning tro att permanent negativ på markfaunan påverkan kan föreligga. Det förekommer också ganska ofta att skadliga bekämpningsmedel avlöser varandra i en växtföljd. Ett ogräsmedel i stråsäd kan 3 således följas av en fungicid (till utsädesbetning) som i sin tur följs

I

av ett insektsmedel (till oljeväxter), alla med negativa effekter på markfaunan.

Det är därför sannolikt att det inom de intensiva lantbruksbygderna med

spannmåls- och oljeväxtodling finns en markfauna som påverkats av bruket

av bekämpningsmedel. Förskjutningar mellan grupper av markdjur eller mellan arter inom en grupp kan ha skett. Ett permanent reducerat daggmaskbestånd är exempelvis tänkbart.

Frågan är i sin tur vilken praktisk betydelse en kvalitativt och eventuellt kvantitativt förändrad markfauna har. Endast få försök att mäta effekterna av sådana förändringar har gjorts. Några försök i gräsvallar med total utrotning av markfaunan finns dock. De har gett drastiska förändringar i form av förnaansamling ovanpå marken, minskad genomsläpplighet för vatten och sämre gasutbyte. Utöver bekämpningsmedlen är det framför allt den intensiva jordbearbetningen i det nutida jordbruket som reducerar markfaunan. En kombination av dessa två faktorer är vanlig vid kreaturslös drift.

Å andra sidan ersätter jordbearbetningen med redskap i viss mån den _bearbetning som markdjuren utför. Det är ej närmare klarlagt hur stor den positiva jordbearbetningseffekten är i förhållande till den negativa effekten genom reducerad markdjursaktivitet. En oklarhet utgör också de höga kvävegödselmängder, som tillförs åkermarken årligen vid intensiv jordbruksdrift.

och med användningen av kemiska 161

Hälso: miljörisker förenade

Mellan jordbearbetning och kvåvegödselmedel kan det bekämpningsmedel, finnas samspelseffekter av negativ karaktär för markfaunans slutligen

del. Balansen mellan nyttiga djur och skadegörare liksom mellan markdjur

och mikroorganismer kan förskjutas. stabiliteten i systemet kan minska när mångformigheten avtar.

Litteraturen redovisar många exempel på otillförlitligheten i LDSO-

t

bestämda som mått på giftigheten när det gäller värden, på däggdjur, ryggradslösa djur. Framför allt gäller detta en del fungicider med höga 5 dvs låg giftighet för ryggradsdjur, av vilka åtskilliga

ä LD50-värden,

visat skada ryggradslösa djur, särskilt de som saknar sig allvarligt

kitinskal, (t ex daggmaskar).

F 5 Utvärdering av testresultat

mot skadegörare i åkermark, trädgårdsmark och skogs- Bekämpningsmedlen mark har ofta skadliga återverkningar på djurlivet i marken och drabbar således även andra. än skadegörarna. Naturligt nog är detta organismer mest framträdande för insektsmedlen. Därnäst i fråga om negativa sidoeffekter kommer medlen mot svampsjukdomar (fungicider) och i tredje hand Dessa bedömningar grundar sig i första hand på ogräsmedlen (herbicider). varvid normala doser i åtminstone ett försöksled. Ett fältförsök, ingått resultat är emellertid att de negativa effekterna sällan genomgående varar än ett såvida man ej fortsätter att tillföra bekämpningslängre år, medlet varje år.

Bland insektsmedlen finns det åtskilliga som dödar eller allvarligt skadar vilket leder till starkt reducerade populationer eller markdjur, rentav total utslagning av djurgrupper.

är det mest skadliga, i

3 Bland de organiska fosforföreningarna phorat

för daggmask men även för de flesta andra markdjursgrupperna. synnerhet Därnäst i skadlighet kommer klorfenvinfos och azinfosmetyl.

De flesta insekticida karbamaterna reducerar daggmaskpopulationerna i åkermark och trädgårdsjord. Åtskilliga andra djurgrupper påverkas också De mest skadliga preparaten är carbaryl och carbofuran. De negativt. l klorerade kolvätena har negativ inverkan på daggmask, nemabegränsad och molusker. Däremot skadar de tusenfotingar och toder, småringmaskar kvalster samt alla insekter. Detta gäller bl a lindan och DDT.

162 Hälso- och miljörisker förenade med av kemiska

användningen sou 19s3;11

Det övervägande antalet undersökningar gäller fungicidernas som utförts inverkan på daggmask. Denna djurgrupp är uppenbart känslig för de vanligaste medlen, främst benzimidazolpreparat men också ditiokarbamater. Protozoerna tycks också höra till de mera känsliga grupperna vad gäller ditiokarbamater men också quintozen. En del leddjur har visat känslighet för bl a captan. I övrigt är bilden över fungicidernas inverkan på markdjuren synnerligen ofullständig.

Inga undersökningar tycks ha utförts på de kvicksilverhaltiga betningsmedlen, ej heller på så pass viktiga medel som furidazol, tiabendazol, carboxin och tridemorf.

Fungiciderna erbjuder bra exempel på den konventionella

LD5O-bestäm-

ningens ringa värde vid bedömning av riskerna för markfaunan. Flera fungicider med ganska höga LD -värden har visat sig ge allvarliga 50 skador på vissa markdjur, (t ex benzimidazol-preparaten på daggmask).

Ogräsmedel är selektiva växtgifter, men en del av dem har även giftverkan på olika markdjur. Generellt kan man dock hävda att dessa herbicider är relativt få till antalet. Klart negativa effekter på de flesta grupper av markdjur visar de i Sverige förbjudna dinitrofenolpre-

paraten. Negativa effekter har i många fall också gruppen triaziner. På

“den andra sidan finner man fenoxisyrorna, som knappast i något fältförsök orsakat minskning av någon markfaunagrupp. Däremellan ligger övriga ogräsmedel med ibland negativa, ibland positiva effekter, och ibland inga utslag alls för normala doser eller doser över de normala.

Av intresse är också hur länge en påvisad effekt varar och vilka konsekvenser preparatets fortsatta användning kan få på längre sikt. I åtskilliga, men långt ifrån alla undersökningar, har man försökt bestämma

preparatens efterverkan. Denna år naturligt nog nära kopplad till prepa-

ratens persistens i jord, vilken kan vara allt från några veckor till mer än ett âr.

Den normala bilden efter en behandling-med ogräsmedlet är att en tydlig nedgång i markdjurpopulationen eller viss grupp av markdjur kan registreras. Därefter återhämtar den sig i regel efter några månader. Ibland går den därefter t o m upp över den normala nivån. Bakom detta ligger dels en direkt giftverkan, dels samspel mellan olika grupper av markdjur,

Hätso- och miljörisker förenáde med användningen avv kemiska 163

främst saprofager och rovdjur. Det finns också ett klart samband mellan

mikroorganismer och markdjur. Hoppstjärtarnas nedgång kan i många fall

således vara en effekt av att herbiciderna tillfälligt minskat bakteriepopulationen. I flera undersökningar har man också påvisat tidsförskjuten och uppgång i näringskedjor nedgång av typen bakterier hoppstjär- Z tar - rovkvalster.

Av bekämpningsmedel tillhörande andra grupper än de hittills nämnda har i första hand nematiciderna intresse därför att de utgör medel mot en viktig markfaunagrupp, nematoderna. Båda huvudgrupperna, fumiganter samt* systematiska eller kontaktverkande medel, har tydligt skadliga återverkningar även på andra markdjur än nematoderna.

D-D har i några försök reducerat populationerna av småringmaskar, hoppstjärtar, kvalster och en del leddjur. Dazomet hade negativa återverkningar på daggmaskar, småringmaskar, kvalster och hoppstjärtar. Även dibromklorpropan och natriummetyl-ditiokarbamat reducerade antalet av andra djur än nematoder, bl a kvalster, hoppstjärtar och icke parasitära nematoder. Av de systemiska medlen har aldicarb och metomyl visat sig negativt påverka kvalster och hoppstjärtar.

164 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

7.2.2 Effekter på högre djurslag

All kemisk av oönskade växter eller djur kan innebära risk för bekämpning icke avsedda effekter på andra än målorganismerna. Bieffekterna kan vara av olika slag och olika styrka beroende på omständigheterna.

Två olika typer av effekter kan urskiljas; dels sådana som är principiellt betingade av giftverkan på organismen (toxikologiska effekter), dels sådana som beror på förändringar av dess miljö (ekologiska effekter).

I det följande diskuteras från principiella utgångspunkter möjliga effekter på högre djur till följd av kemisk bekämpning av skadegörare inom jord- och skogsbruket. Ett urval bekämpningsmedel (MCPA, glyfosat, fenitrotion, maneb och benomyl) diskuteras mera ingående.

Ibxikologiska effekter. Principiella synpunkter En effekt av ett giftigt ämne kan sätta in snabbt (akut effekt) eller utvecklas ofta efter en längre tids tillförsel av låga doser av långsamt, ämnet (långtidseffekt eller kronisk effekt).

Akuta skadefall hos husdjur och vilt har ej sällan förekommit i samband med hantering av bekämpningsmedel. I flertalet av de fall som varit föremål för utredning har speciella omständigheter medverkat, oftast slarv, okunnighet om medlens rätta handhavande eller olyckshändelse. Exempelvis har koncentrerat eller sprutvätska eller ofullständigt tömt emballage lämnats preparat för djur, överbliven sprutvätska tömts i vattendrag, brunn blivit åtkomliga förorenad*under fyllning eller rengöring av spruta osv. I andra fall har den besprutade grödan (arsenitbehandlad potatisblast) visat sig oväntat begärlig för betande djur. Dödsfall hos både nötkreatur och vilt har inträffat av denna anledning. (Sådana medel är numera förbjudna.) Giftbeten för råttor o d har genom medverkan av olika djur flyttats så att de blivit åtkomliga för husdjur. Om givna skyddsföreskrifter för användning av kemiska bekämpföljs kan riskerna att förgifta husdjur till stor del undanröjas. ningsmedel För vilt är detta icke alltid möjligt.

Med ökad information och utbildning synes dock risken för akuta skadeeffekter av kemiska bekämpningsmedel på främst husdjur men även vilt kunna begränsas.

och miljörisker förenade med användningen av kemiska 165

Hälso-

Om ett ämne tillföres en organism upprepade gånger eller under längre tid kan långsiktiga effekter uppstå. Orsaken kan vara att ämnen härvid ackumuleras i en vävnad så att en skadlig koncentration så småningom uppbygges eller att ämnet vållar irreversibla skador på en vävnad. Effekterna kan yttra sig på många olika sätt, t ex såsom nedsatt tillvåxthastighet, fortplantningsrubbningar, ärftliga defekter, tumörutveckling, nedsatt imunförsvar eller beteenderubbningar. Effekterna kan vara subtila och svåra att upptäcka och härleda men trots detta vara av avgörande betydelse för individens, och på sikt populationens, överlevnadsmöjligheter. Förefintlig kunskap om bekämpningsmedels långtidseffekter på djur härrör från observationer under kontrollerade betingelser på större och mindre laboratoriedjur. Försöksbetingelserna har därvid sällan inkluderat de förhållanden som råder i fält, varför resultaten ej alltid kan till viltlevande extrapoleras djur.

Misstanke har vid flera tillfällen framförts att mer eller mindre långsiktiga effekter som iakttagits hos husdjur och vilt (missbildningar, kastning av foster, tumörer och andra patologisk-anatomiska förändringar, populationsnedgång eller -uppgång m m) skulle haft samband med någon kemisk bekämpning. Utredning av fallen har dock sällan kunnat ge belägg för ett klart orsakssamband. Diagnostiken i sådana fall är ofta förenad med stora svårigheter. Dels föreligger ej alltid ett färskt eller från andra adekvat synpunkter undersökningsmaterial, dels kan det vara svårt att urskilja och värdera den relativa betydelsen av olika etiologiska faktorer såsom infektioner, parasitangrepp och interaktioner med andra ämnen. Därtill kommer svårigheten att uppspåra en skadefaktor vars inverkan kan ha legat långt tillbaka i tiden.

Faktorer av betydelse för skadeverkan

En förutsättning för att ett fysiologiskt aktivt ämne skall kunna utöva en effekt på en levande organism är att det tränger in i och upptas i organismen. Upptaget sker vanligen andra år genom mag-tarmkanalen, vägar genom huden eller lungorna. Både ämnets inträngande och fortsatta öde i organismen är beroende av dess fysikaliska och kemiska egenskaper såsom fett- och vattenlöslighet, ångtryck samt joniseringsförmåga. Dessa egenskaper bestämmer ämnets möjlighet att tränga fram till den cellstruktur i organismen där effekten kan utövas

(receptorn):

Effektens styrka varierar med ämnets koncentration vid receptorn och därmed

med den upptagna mängden, dvs dosen. Hos högre djur har utvecklats barriärer

166 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

(t ex lipidmembraner) och försvarsmekanismer (olika enzymsystem) till skydd

för vitala funktioner. Härigenom nedsättes möjligheten för många giftiga ämnen att utöva skadeverkan.

Mängden upptaget ämne bestämmes förutom av ämnets egenskaper av omständigheterna vid exponeringen. Dessa kan variera i olika avseenden. Ämnet kan vara fast, flytande eller gasformigt. Bekämpningsmedel kan föreligga som koncentrerat handelspreparat eller som utspädd sprutlösning eller som rester i vegetation, vatten eller miljön i övrigt. Djuret kan tillföras ämnet genom

förtäring eller hudkontakt eller inandning. Exponeringen kan vara momentan

eller långvarig eller upprepad och den kan vara svag eller intensiv.

Koncentrationen av ämnet i vegetation, vatten osv är naturligtvis beroende av doseringen och sättet för spridningen av ämnet och den behandlade ytans storlek. Därtill kommer ämnets persistens och beteende i miljön såsom transport, nedbrytning, omvandling till annat biologiskt aktivt ämne, anrikning i organismer osv. Även i detta fall avspeglar beteendet, liksom fallet är i djurorganismen, ämnets fysikaliska och kemiska egenskaper.

Känsligheten hos en organism för yttre påverkan kan förändras under inflytande av olika faktorer såsom svält, sjukdom, dräktighet, ánverkan av andra ämnen osv. En interaktion mellan biologiskt aktiva ämnen kan utspelas på flera plan. Det kan gälla ämnenas resorption, transport, omsättning eller effektutlösning i organismen. De slutliga effekterna kan därför vara av

.olika slag. En nedsättning av resorptionshastigheten av ett ämne kan sä-

ledes resultera i en försvagad effekt. En hämning av ett avgiftande enzym kan å andra sidan ge en förstärkning av effekten. En ökad gifteffekt kan även bli följden av en stimulering av sådana processer som leder till bildning av mera toxiska produkter. Konkurrens vid receptorn kan ge en förstärkning eller en försvagning beroende på de interagerande ämnenas struktur. Interaktioner är välkända inom läkemedelsområdet och har många gånger påvisats med bekämpningsmedel i laboratorieförsök. Kunskaperna om interaktioner berörande bekämpningsmedel är dock ännu begränsade beroende på det mycket stora antalet tänkbara kombinationer. En annan effekt av toxikologisk betydelse är s k enzyminduktion. Ett främmande ämne kan vid upprepad tillförsel till en organism stimulera processer som svarar för ämnets nedbrytning. Sådana processer är ej alltid specifika och kan även påverka normalt förekommande, fysiologiskt betydelsefulla ämnen i organismen, t ex vissa hormoner.

Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 167

Beroende på utfallet av växelspelet mellan olika faktorer kan en spridning av bekämpningsmedel få miljöeffekter som kan vara svåra att förutse. Ett exempel är metylkvicksilverbetningens på sin tid oväntade effekter på däggdjur och rovfåglar högre upp i näringskedjan.

Vid riskbedömningen av ett bekämpningsmedel måste beaktas även möjliga effekter av lösningsmedel och tillsatser i preparaten samt föroreningar och nedbrytningsprodukter. Exempel på biologiskt aktiva sådana komponenter är dieselolja såsom ett lösningsmedel i bekämpningsmedelspreparat och vätmedel såsom tillsatser till preparaten, vilka genom sin ytaktiva effekt kan påverka det aktiva ämnets beteende i biologiska system. Tetraklor-dibens-pdioxin (TCDD) är en höggiftig och persistent förorening i bl a 2,h,5-T. Etylentiourinämne (ETU) år en toxisk nedbrytningsprodukt i ditiokarbamater.

I det följande diskuteras förutsättningarna för effekter på högre djur av MCPA, vilket sedan länge är det kvantitativt sett dominerande bekämpningsmedlet i Sverige. Risksituationen för högre djur vid användning av glyfosat, fenitrotion, maneb och benomyl behandlas mera kortfattat. Bedömningsunderlaget härvidlag är begränsat, bl a vad gäller svenska erfarenheter.

MCPA

MCPA (h-klor-2-metylfenoxiättiksyra) är en relativt stark organisk syra, måttligt löslig i vatten, lättare löslig i organiska lösningsmedel. Som bekämpningsmedel användes två typer av preparat, dels vattenlösliga salter

avsedda för bekämpning av främst örtogräs i stråsäd, dels fettlösliga estrar

avsedda för bekämpning av lövsly i barrträdsföryngringar. Dosen i.förra fallet är 0,5-2 kg aktiv substans per hektar i senare fallet 1-5 kg/har. Spridning sker inom jordbruket under våren och försommaren, inom skogsbruket under sensommaren och hösten.

En omfattande dokumentation föreligger om fenoxisyrors effekter i biologiska

system. Huvudparten rör 2,h-D (2,h_diklorfenoxi§ttiksyra) och 2,h,5-T (2,h,5-

triklorfenoxiättiksyra). Specifik information om MCPA är magrare, men många

observationer tyder på en tämligen nära överensstämmelse med 2,h-D och

2,h,5-T. Giftiga dioxinföroreningar, såsom TCDD, har icke påvisats i MCPA. Däremot har i några aminsaltpreparat påträffats spår av nitrosaminer.

studerade fenoxisyror har en måttlig till låg akut toåicitet. Den genomsnittliga dödliga dosen vid tillförsel genom munnen (oral till försöksdjur

LD50)

K

168 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

/

är av storleksordningen 300-1 000 mg/kg kroppsvikt. Toxiciteten för större

husdjur och betande vilt synes vara likartad. Hundar har i försök med 2,h-D

och 2,h,5-T visat större känslighet.

MCPA och andra fenoxisyror resorberas lätt från mag-tarmkanalen. Fördelningen i organismen följer i stort sett vâvnadernas vatteninnehåll. Fenoxisyror lämnar djurorganismen relativt snabbt och fullständigt med urinen utan påtaglig kemisk omvandling. Halveringstider av storleksordningen 3-30 timmar har upp-

måtta för 2,I4-D och 2,h,5-T på olika djurarter. 2,h,5-T har därvid i flera

fall visat en något större retentionstendens. Elimineringshastigheten för fenoxisyror är dosberoende och avtar vid höga doser, synbarligen till följd av en överbelastning av utsöndringsmekanismen. Hos hundar har en långsammare utsöndring påvisats, vilket kan vara en förklaring till den högre toxiciteten.

Akuta förgiftningssymtom hos djur år nedsatt aptit, muskelsvaghet, myoglobinuri, allmän depression och slutligen koma. Muskelsvagheten kan övergå i myotoni och ataxi. Sväljningssvårighet, näsblödning och digestionsstör-

ningar har även rapporterats. Vid mycket höga doser har en ökad penetration

av blod-hjärn-barriären med åtföljande symtom från centrala nervsystemet iakttagits. Observerade patologisk-anatomiska förändringar har varit ospecifika, företrädesvis blodöverfyllnad i mag-tarmkanalen och degenerativa förändringar i lever och njure.

Vid upprepad tillförsel till både laboratoriedjur och olika husdjur har fenoxisyror visat en måttlig långtidstoxicitet tydande på en ringa kumulationstendens. Dagliga orala doser av 25 mg/kg kroppsvikt har tolererats hos nötkreatur, fâr, svin och ren utan uppenbara tecken på skadeeffekt. Får har tillförts upprepade dagliga doser av 100 mg MCPA/kg kroppsvikt utan förgiftningssymtom. Betning på fenoxisyrabesprutade marker och utfodring med besprutad lövvegetation har ej heller givit synbara effekter hos nötkreatur respektive ren.

Sedan de starkt fosterskadande (teratogena) egenskaperna hos dioxinförore-

ningen TCDD i 2,h,5-T uppmärksammats har fenoxisyrorna testats i omfattande

teratogenitetsförsök. Resultaten antyder att 2,h-D, MCPA och 2,h,5-T har

teratogen effekt vid doser i närheten av LD -värdet. Mutagenitetstest med 50 fenoxisyror har i vissa testsystem.utfal1it negativt, i andra positivt, antydande en svag mutagen verkan. Huruvida fenoxisyror har karcinogen effekt

r \

Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 169

är oklart. Djurexperimentella undersökningar ger ej belägg för en sådan effekt.

Skadefall hos husdjur har ej sällan inträffat som misstänkts ha samband med fenoxisyraexposition. I ett 20-tal fall har dödlig förgiftning konstaterats efter accidentellt intag av fenoxisyror i större mängd i form av preparat eller sprutvätska. I några fall av kastning hos kor och får efter bete på fenoxisyrabesprutade fält har ett orsakssamband ej kunnat fastställas. Det beräknade fenoxisyraintaget har varit ringa. Ett liknande fall med kastning hos renar som betat inom ett skogsområde besprutat med fenoxisyror mot lövsly har ej heller fått en entydig förklaring. Fenoxisyror påvisades i organ från några foster och renar, vilket bevisar bedömdes dock upptag. Upptaget icke ha varit så stort att det kunnat ha avgörande för betydelse utgången, vilken med större sannolikhet kunde tillskrivas näringsbrist.

Ett omfattande material av fallvilt med möjlig fenoxisyraexposition i sam-

i band med lövslybekämpning har undersökts vid statens veterinärmedicinska

anstalt(SVAJ- Materialet omfattar mer än 700 djur (älg, rådjur, hare, skogs-

fågel) härrörande från alla delar av landet under en 10-årsperiod. I detta

material föreligger inget styrkt fall av dödlig fenoxisyraförgiftning hos vilt. I ca 20 % av fallen har dock fenoxisyror kunnat påvisas i organen, vilket bevisar att exposition skett. De funna halterna i organen har genomgående varit låga (i lever och njure i regel mindre än 1 mg/kg, i muskulatur mindre än 0,2 mg/kg; högsta värde 6 mg/kg, i njure).

Fenoxisyror nedbrytes relativt snabbt i naturen under inverkan av främst mikroorganismer och solljus. Nedbrytningen i marken sker med halveringstider av mellan någon vecka och någon månad varierande med preparat, klimat, jordmån osv. Fenoxisyrornas rörlighet i marken är synbarligen och bebegränsad tydande urlakning från behandlade områden har icke rapporterats. Beständigheten i behandlad vegetation är i regel låg. Resthalterna i miljön är be-

l roende av tiden som förflutit efter spridningen,av doseringen och av andra

3 faktorer.

Vid regelrätt användning av fenoxisyrapreparat i jord- och skogsbruket kan olika, teoretiska möjligheter för exponering av djur förutses:

Kroppskontakt med sprutvätska, genom direkt besprutning eller via nybesprutad vegetation samt inandning av aerosol eller ånga är tänkbara exponeringsmöjligheter för djur som vistas i besprutningsområdet under eller strax

170 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

efter besprutningen. Detta kan beröra husdjur och olika viltarter.

Intag med födan kan tänkas ske via olika typer av besprutad vegetation såsom gräs, örter, löv- och barrträd, bär och bärris. Hår aktuella djur är både betande husdjur och vilt, skogsfågel m fl. Därjämte skulle exponering kunna tänkas ske genom intag av fodersâd och halm (olika husdjur), ogräsfrön (frö-

ätare) och döda djur (asätare och rovdjur).

Via vattnet kan en potentiell exponering förutses för både fritt strövande

husdjur och vilt.

av fenoxisyror i de olika tänkbara exponeringssituationerna kan Upptaget vara svårt att beräkna, då ej alla relevanta faktorer är kända. En grov upp-

iskattning av upptaget kan dock göras på basis av doserings- och resthalts-

data.

Det möjliga upptaget vid direktbesprutning av djur kan belysas med följande hypotetiska situation. En fasan befinner sig i ett område som besprutats med MCPA i dosen 1 kg/har. Fasanen tânkes därvid bli duschad över hela kroppsytan och hela den deponerade mängden MCPA tänkes nå huden och fullständigt resorberas denna väg. Om fasanen antas väga 1,5 kg och ha en kroppsyta av under dessa bli

0,1 me, skulle den teoretiskt tillförda dosen omständigheter

6,7 mg/kg kroppsvikt.

‘Berékningen innebär en påtaglig överskattning av intaget. Djur som i fält överraskas av en besprutning med bekämpningsmedel torde i regel komma i endast lätt och kortvarig kontakt med sprutvåtskan. Den deponerade mängden av bekämpningsmedel torde dessutom genom sprutvätskans svårighet att vita fjädrar eller hår endast till en del bli tillgänglig för hudresorption. Å andra sidan bör ej förbises att en viss oral tillförsel av fenoxisyror genom slickning av fjäderdräkt eller päls kan äga rum.

Resthalterna av fenoxisyror i jordbruksgrödor och ogrâsvegetation omedelbart efter besprutning är vanligen av storleksordningen 100-200 mg/kg. Halterna I vedartad

sjunker sedan tämligen snabbt, med halveringstiden 1-3 veckor.

vegetation, t ex lövsly, påvisas i regel högre halter. Initialvärden på upp till 500 mg/kg har uppmätts i t ex björklöv. Orsaken är dels en högre dosering, dels en större persistens hos fenoxisyrorna i sådan vegetation.

en början avtar halterna även här tämligen snabbt, väsentligen genom Till

enzymatiska processer, men efter vissnandet går nedbrytningen i regel lång-

Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 171

sammare. I avdödad lövvegetation kan fenoxisyrarester kvarbli under lång tid.

I skogsbär har fenoxisyrarester påvisats efter försöksmässig och praktisk besprutning. Av MCPA har påvisats halter på upp till 7,5 mg/kg. I bärris kan

högre fenoxisyrahalter uppnås, för2,h-D och 2,H,S—T upp till 60 mg/kg (data

för MCPA föreligger ej). I renlav har efter praktisk besprutning med 2,h-D

och 2,h,5-T endast låga resthalter (mindre än 3 mg/kg) påträffats.

Spannmålskärnor har visat sig praktiskt taget fria från fenoxisyror. Påvisade resthalter har varit mycket låga, mindre än 0,05 mg/kg. I strå och agnar kan däremot högre resthalter uppnås, av storleksordningen några mg/kg. Sådana material torde dock ej förtäras i större utsträckning. Beträffande ogräs gäller att fenoxisyrabesprutningen i regel före frösättningen, Varför kon-

sker

tamination av fröna synes osannolik. Exponeringen via samtliga av dessa källor kan därför bedömas vara låg jämfört med de tidigare diskuterade möjligheterna.

Av de nämnda vegetationstyperna kan lövvegetation väntas vara den mest betydelsefulla som fenoxisyrakälla för betande djur. Som modell vid beräkning

av fenoxisyraupptaget kan väljas en älgkalv som betar i ett nyligen fenoxi-

syrabesprutat skogsområde. Djuret antas dagligen beta 5 kg löv och kvistar med en halt av MCPA av 500 mg/kg. Om hela den intagna mängden MCPA*antas resorberas och djuret väger 100 kg, skulle den tillförda dosen bli 25 mg/kg kroppsvikt. Dosberäkningen är baserad på en extrem situation med en mycket hög MCPA-halt i fodret. Efter besprutningen avtar resthalterna snabbt, åtminstone fram till vissnandet. Den nybesprutade lövvegetationen är visserligen begärlig för betande djur, t 0 m mera begärlig än obehandlad vegeta-

tion, troligen på grund av ett ändrat innehåll av bl a kolhydrater, men

efter vissnandet avtar begärligheten starkt. Vissen, avdödad lövvegetation torde betas endast undantagsvis.

Vid omfattande undersökningar av svenskt fallvilt som misstänkts ha expo-

nerats för fenoxisyror i samband med lövslybekåmpning har inga eller endast

låga fenoxisyrahalter påvisats i organ och muskulatur (i regel mindre än 1 mg/kg, högsta värde 6 mg/kg). Den möjliga fenoxisyraexponeringen hos rovdjur och asätare genom denna källa bedöms som låg.

Direkt sprutning av fenoxisyrapreparat i vattendrag är i Sverige icke tilllåten. Fenoxisyror kan dock nå vattendrag oavsiktligt genom t exavdrift, avrinning eller urlakning från behandlade objekt. Olika undersökningar ger

172 Hälso- och miljörisker förenade med av kemiska

användningen

vid handen att kontaminering av yt- och grundvatten vid normal spridning av fenoxisyror i jord- och skogsbruk ej skulle vara betydande. Endast undantagsvis och tillfälligt har halter överstigande 0,1 mg/kg (upp till ca 1 mg/l) påvisats. Under olyckliga omständigheter såsom vid tömning av överskottsvätska i vattendrag eller spill i brunnar har dock betydande halter uppnåtts,

ÅFenoxisyraupptaget från dricksvatten kan exemplifieras med en ko som dricker vatten i ett dike. Vattnet är förorenat med MCPA i hög halt, 1 mg/l, kon väger 300 kg och dricker 30 l vatten dagligen. Den tillförda mängden fenoxisyra blir trots de extrema förutsättningarna endast obetydlig, 0,1 mg/kg kroppsvikt.

Vid en jämförelse mellan de tänkbara exponeringssituationer som diskuterats

ovan framstår alltså betning av fenoxisyrabesprutad lövvegetation som den allvarligaste.

Fenoxisyradoser av samma storleksordning som den framräknade teoretiska dosen för en älgkalv på lövdiet har i djurförsök kunnat tillföras nötkreatur, får, svin och älg under längre tid utan uppenbara tecken på skadeverkan. Får har synbarligen tolererat upprepade doser av 100 mg MCPA per kg kroppsvikt.

-Det bör observeras att den beräknade dosen för älgkalven är baserad på extrema förutsättningar. Fenoxisyrahalten i vegetationen representerar ett maximalt värde eftersom halten sjunker snabbt efter besprutningen, åtminstone fram till vissnandet. Den besprutade vegetationen kan väntas bli betad endast under begränsad tid beroende på den avtagande begärligheten.

Vid extrapolation av resultat från djurförsök under kontrollerade former till fritt levande djur bör å andra sidan viss försiktighet iakttas på grund av de potentiellt konditionsnedsättande faktorer som kan påverka de fritt levande djuren. Hit hör bl a svält, sjukdom och interaktioner mellan skadliga miljöfaktorer. I . En viss information om viltets faktiska exposition för fenoxisyror kan erhållas ur resultaten från SVA:s omfattande undersökningar av fallvilt från områden. Hos en del av djuren påvisades upptag av fe-

fenoxisyrabehandlade

noxisyror (2,h—D, MCPA och 2,h,5-T). Halterna i organen var dock så låga att de svårligen kan tolkas som tecken på akut påverkan, ännu mindre dödlig sådan. Hos försöksdjur som tillförts fenoxisyror finner man vid kliniska

Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 173

tecken på förgiftning fenoxisyrahalter i organen av storleksordningen 100 mg/kg eller mera. Resultaten från fallviltsundersökningen antyder ej heller någon tendens till anrikning av fenoxisyror i näringskedjan.

Som diskuterats ovan kan direktexponering av djur vid spridning av fenoxisyrapreparat ej väntas föranleda betydande upptag. I detta sammanhang bör även beaktas de eventuella konsekvenserna av besprutning av fågelägg. Franska undersökningar från början av 1970-talet tydde på att 2,h-D skulle kunna ha fosterskadande effekt vid inverkan på ägg av fasan och rapphöns. Fosterdöd och missbildningar iakttogs efter behandling av äggen med 2,h—D— preparat i en för lövslybekämpning normal dos. Resultaten var oväntade, och i flera laboratorier startades försök med besprutning av fågelägg med olika

fenoxisyror. Icke i något fall kunde dock de beskrivna skadorna reproduceras.

Ett svenskt försök med fasanägg som besprutades med MCPA avslöjade ej heller negativa effekter på fosterutvecklingen och kläckningen. MCPA trängde som väntat in i äggen men endast i ringa grad. Halterna i fostren översteg ej I 0,1 mg/kg. Det framkom senare att fenoxisyran i de franska försöken icke applicerats genom sprutning utan genom neddoppning av äggen i vätskan, ett exponeringssätt som klart avviker från situationen i fält. Mot denna bakgrund förefaller det rimligt anta att skadorna i de franska försöken mera varit betingade av andra faktorer såsom tilltâppning av äggskalets porer

med utfällt fenoxisyrapreparat än av giftverkan.

Sammanfattningsvis kan konstateras att vid regelrätt spridning av MCPA inom jord- och skogsbruk de högsta resthalterna är att vänta i besprutad vedartad vegetation. Av tänkbara exponeringssituationer för högre L djur synes betning

S av besprutad lövvegetation vara den allvarligaste. På basis av resultat från

E toxicitetsförsök på olika djursamt erfarenheter från omfattande fallvilts-

undersökningar kan den härmed förbundna risken för akut skada genom giftverkan på betande djur bedömas som förhållandevis liten. Långsiktiga gifteffekter på högre djur bedöms vara osannolika, då exponeringen ej i någon av de bedömda situationerna kan väntas vara långvarig.

Glyfbsat

Glyfosat (N-fosfonometylglycin) är ett vattenlösligt fosforsyraderivat, svårlösligt i organiska lösningsmedel.

Glyfosat har herbicid effekt och verkar genom hämning av biosyntesen av aro-

matiska aminosyror i växter. Ämnet är nyligen introducerat men har fått

mångsidig användning mot oönskad vegetation inom lantbruket (kvickrot m m),

174 Hälso- och miljörisker förencide med användningen av kemiska

skogsbruket (lövsly), för totalvegetationsbekâmpning osv. Handelspreparatet innehåller ett aminsalt och vätmedel för att underlätta inträngning i växter. Doseringen för lövslybekämpning är 0,75-1,8 kg/har, i övrigt upp till 3 kg/har.

Akuta toxiciteten är mycket låg. (oralt) för försöksdjur är av storleks-

LD50

ordningen h 000 mg/kg kroppsvikt. För fisk har glyfosat en måttlig toxicitet. Handelspreparatet har här en högre toxicitet än substansen, vilket visats i bero på det tillsatta vätmedlet. Glyfosat resorberas endast delvis från magtarmkanalen och mycket obetydligt genom huden. Utsöndringen sker relativt snabbt och fullständigt med urin och faeces, under obetydlig kemisk omvandling. Även vid upprepad och långvarig tillförsel till laboratoriedjur har visat en ringa toxicitet. Skada på fortplantning eller arvsmassa glyfosat eller andra långtidseffekter har ej rapporterats.

inaktiveras snabbt i marken genom bindning till markkolloider. Det Glyfosat nedbrytes av markens mikroorganismer, men knappast av solljus. Nedbrytningshastigheten är beroende av jordmån, temperatur m m och kan vara låg i jordar med låg biologisk aktivitet. Huvudnedbrytningsprodukt är aminometylfosfonsyra, en tämligen stabil men för djur föga toxisk förening. I vattendrag har glyfosat en tämligen hög persistens, troligen beroende på adsorption till sedimentpartiklar. Risken för avrinning och utlakning är obetydlig. Upplagring i organismer har ej iakttagits.

Omedelbart efter besprutning med glyfosat kan i lövsly påvisas resthalter av storleksordningen 100-150 mg/kg. Nedbrytningen sker även i växter via aminometylfosfonsyra. Halveringstiden för glyfosat i lövsly anges till ca en månad, i gräs- och örtvegetation kortare. Resthalter i skördeprodukter har varit låga, t ex i spannmålskärnor mindre än 0,1 mg/kg. Halterna i t ex strå och agnar kan dock vara högre. I skogsbär har resthalter påvisats efter experimentell besprutning, t ex i lingon 2 mg/kg efter en vecka och 0,1-0,3 mg/kg efter 1-2 månader. I renlav synes högre halter kunna förekomma, i ett försök t ex 1h mg/kg efter nio månader. Resthaltsdata för glyfosat är ännu relativt sparsamma.

Skadefall hos husdjur och vilt har ej rapporterats. Observationstiden är dock kort.

Användningsområdet för glyfosat överensstämmer i stort med det för fenoxi-

syror, varför exponeringsmöjligheterna för högre djur kan bedömas som lik-

\

rniljörisker

Hälso- och förenade med användningen av kemiska

artade. Den allvarligaste synes således vara intag med besprutad lövvegeta-

tion. Upptaget av glyfosat på denna väg kan dock beräknas bli mindre än för fenoxisyror på grund av de lägre resthalterna och den ofullständiga resorptionen från mag-tarmkanalen.

Med hänsyn till glyfosats låga toxicitet och tämligen snabba och fullständiga nedbrytning i växter och mark bedöms regelrätt användning därav medföra ringa risk för akuta eller långsiktiga gifteffekter på högre djur.

Fenitrotion

Fenitrotion (0,0-dimetyl 0,h-nitro-m-tolylfosfortioat) är en organisk fos-

forsyreester, lättlöslig i organiska lösningsmedel, svårlöslig i vatten.

Fenitrotion har insekticideffekt och användes mot skadeinsekter inom lantbruket samt frukt- och trädgårdsodlingen. Dosering 0,2-0,7 kg/har. Fenitrotion verkar genom hämning av enzymet kolinesteras.

AmwtmküümfålwwuwküwomäwnmmmrütwnynEg för råtta och mus är 250-800 mg/kg kroppsvikt, för fåglar lägre. Feni-

LD50

trotion omvandlas i organismen till den aktiva kolinesterashämmaren, feni- Denna nedbrytes snabbt och utsöndras med urinen. Hos idisslare sker trooxon. en avgiftning i våmmen. Kalvar med outvecklad våmfunktion kan därför vara känsligare för förgiftning. Fenitrotion upplagras ej i djurorganismen, men risk finns för en irreversibel kumulativ skadeeffekt vid upprepad tillförsel. Andra långtidseffekter är ej säkert belagda. Akuta förgiftningssymtom hos däggdjur är kräkning (där så är möjligt), diarré, ökad salivavsöndring, pupillsammandragning, muskelryckningar, kramper m m.

Fenitrotion nedbrytes snabbt i mark och vatten under inverkan av solljus ; och mikroorganismer. Risken för avrinning eller utlakning är liten.

Även i vegetation är nedbrytningen snabb. Halveringstiden i gröna växtdelar* uppges till 1-2 dagar. I ätliga växtdelar har låga resthalter påvisats; i regel mindre än 0,5 mg/kg. Enligt kanadensiska erfarenheter kan fenitrotion ha en betydande persistens i barrvegetation. (Användningen av fenitrotion i svenskt skogsbruk är dock mycket begränsad.)

Skadefall hos husdjur och vilt har ej rapporterats efter regelrätt användning av fenitrotion i Sverige. Flera fall av fenitrotionförgiftning av mås-

176 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

och kråkfåglar vid soptippar har rapporterats. Omständigheterna är dock oklara. Förgiftning och kolinesterashâmning hos fåglar har rapporterats från Kanada efter omfattande och upprepad spridning av fenitrotion mot skogsskadeinsekter. Fåglarna synes därvid ha utsatts direkt för sprutmolnet.

Möjligheter för exponering av husdjur och vilt för fenitrotion bedöms under svenska förhållanden i första hand vara genom intag av nyligen behandlad vegetation. På grund av en möjlig resorption av fenitrotion genom huden bör även exponering genom direktbesprutning och kontakt med vegetation beaktas. Intag med dödade insekter torde vara av mindre betydelse.

Risken för akut förgiftning av husdjur vid hittills gängse användning av fenitrotion i Sverige synes liten. Risken för vilt, särskilt beträffande kumulativ effekt är mera svårbedömd. Möjligheten av en effektförstârkning genom interaktion med andra ämnen kan ej uteslutas.

Maneb

Maneb (mangan-etylenbisditiokarbamat) är en polymer komplexförening av mangan, svårlöslig i vatten och organiska lösningsmedel. Föreningen är ke-

miskt instabil och sönderfaller till olika produkter, bl a etylentiourin-

ämne (ETU).

Maneb har fungicid verkan och används mot skadesvampar inom växtodlingen, främst potatisbladmögel. Dosering ca 1 kg/har.

Akuta toxiciteten är mycket låg, för råtta är Ä 000-7 000 mg/kg kropps-

LD50

vikt. Maneb har lokalirriterande effekt. Vid akut förgiftning iakttas störning av sköldkörtelfunktionen hos råtta. Maneb omvandlas och nedbrytes i djurorganismen till ETU och andra produkter. ETU har visats ha en svag karcinogen effekt. Dokumentationen om långtidseffekter av maneb är ej entydig. Påtagliga skadeverkningar synes dock ej ha rapporterats.

Maneb nedbrytes relativt snabbt i mark och växter. Låga resthalter har påi potatis och andra växtdelar. Resternas kemiska natur är

visats ätliga

ofullständigt känd på grund av analytiska svårigheter.

Skadefall hos högre djur har ej rapporterats efter regelrätt användning av maneb i Sverige. Isolerade fall av kastning hos hund och svin har inträffat efter respektive intag av accidentalt kontaminerat foder.

direktbesprutning

i

S()lJ 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 177

\ Tänkbara möjligheter för upptag av maneb eller dess omvandlingsprodukter hos högre djur innefattar intag av behandlad potatisblast eller annan gröda och slickning av päls och fjädrar efter direktkontakt med medlet vid spridningen eller via behandlad vegetation. Upptag av akuttoxiska doser på dessa vägar synes osannolikt med tanke på den låga akuta toxiciteten. Risken för långsiktiga giftverkningar på högre djur kan på basis av tillgänglig dokumentation icke säkert bedömas.

Benomyl Benomyl (metyl-1-(butylkarbamoyl)-bensimidazol-2-ylkarbamat) är praktiskt \ taget olösligt i vatten, begränsat lösligt i organiska lösningsmedel.

Benomyl har fungicid verkan och användes mot skadesvampar på växter inom lantbruket samt frukt- och trädgårdsodlingen. Dosering 0,15-1,1 kg/har. Benomyl har även fått användning som träskyddsmedel (efter förbudet mot användning av klorfenolpreparat).

Benomyl har en extremt låg akut toxicitet, LD för råtta är mer än 10 000 50 mg/kg kro PP svikt. Det har en måttligt lokalirriterande effekt. Den kroniska toxiciteten synes vara låg, men tillgänglig dokumentation om,långtidseffekter är bristfällig. Benomyl bryts snabbt ned i djurorganismen och utsöndras med faeces och urin. Nedbrytningen sker i första hand till metylbensimidazolkarbamat, en relativt stabil förening med låg toxicitet för djur.

Även i växter är metylbensimidazolkarbamat huvudmetabolit och antas svara för gifteffekten mot svampar. Den fortsatta nedbrytningen i växter går långsamt. Persistensen av benomyl i mark är betydande. I ätliga växtdelar har resthalter av benomyl och dess metaboliter påvisats.

Skador på husdjur och vilt som kan sättas i samband med användning av bencmyl har ej rapporterats.

Exponeringsmöjligheter för benomyl och dess omvandlingsprodukter synes kunna föreligga huvudsakligen vid intag av behandlade växtdelar. Vissa risker för kontaminering av omgivningen kan förutses i samband med träskyddsbehandling om ej försiktighet iakttas. Ett upptag hos högre djur av akuttoxiska doser i dessa situationer kan dock bedömas som osannolikt på grund av den låga toxiciteten hos benomyl och dess studerade metaboliter. Risken för långsik- ,i tiga giftverkningar på högre djur kan på basis av tillgänglig dokumentation .i V.. AV,

.—,...w1—-.7-Pu,

Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

icke säkert bedömas.

Ekologiska verkningar. Principiella synpunkter

Det har länge varit känt att stora frekvensvariationer förekommer inom våra

viltbestånd. Tidigare var man nästan enbart inriktad på omvärldsfaktorer som

orsak till dessa, dvs faktorer såsom klimat, fodertillgång, sjukdomar, tryck

från rovdjur (predation) och inverkan av miljögifter eller andra i naturen utspridda substanser.

På senare tid har man även riktat uppmärksamheten mot inre faktorer, förändringar i djurens arvsmassa, som orsak till frekvensvariationer. Hos smågnagare är det känt att individerna inom täta respektive glesa bestånd uppvisar skillnader i beteendet, i det att de förra är mer aggressiva, har lägre fortplantningskapacitet och att dödligheten inom bestånden är högre. Med elektroforetisk metodik har man också påvisat variationer i aminosyrasammansättning i vissa enzymsystem jämsides med angivna skillnader i djurens beteende och egenskaper.

De olika levande organismerna bygger upp samhällen och bildar ekosystem med

den icke levande miljön. Inom ekosystemen transporteras energi (näring) från

växt till växtätare och från växtätare till rovdjur längs näringskedjor. På grund av organismernas egen ämnesomsättning överförs blott omkring 10 % av energin från ett led till nästa inom näringskedjan, varför rovdjurspopulationer aldrig kan bli lika talrika som växtätarepopulationer.

Ekosystemen kan vara artrika med en invecklad näringsväv. Organismerna inom

sådana ekosystem har många alternativa vägar för energitransport, många näringsorganismer, och är inte så sårbara för förändringar i miljön. Artfattiga ekosystem är däremot instabila, i det att ingående arter baserar sin existens på kanske en enda nåringsorganism och ett bortfall av denna kan medföra katastrof. Nordligt belägna ekosystem är ofta enkla och därmed instabila liksom av människan skapade monokulturer i form av sädesfält och skogsplanteringar. Uttryck för denna instabilitet är de våldsamma svängningarna inom bestånden ‘av fjällämmel och ripor i våra fjälltrakter och av skadedjur inom jord- och skogsbruket.

Skapandet av monokulturer kan genom gynnsamma näringsbetingelser medföra en massförökning av skadeinsekter, i regel växtätande insekter, men som följd därav även en förökning av deras naturliga fiender, i första hand rovinsekter.

Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 179

En bekämpning med kemiska medel slår till en början ut såväl skadeinsekter \ som rovinsekter, men genom att resistens snabbare utbildas inom individrika populationer, alltså växtätarepopulationer, kan bekämpningsmedlens effekt på skadeinsekterna efter hand reduceras samtidigt som rovinsekterna fortsätter att slås ut. Ökade mängder bekämpningsmedel tillgrips ofta och kan efter hand genomsyra miljön och nå sådana nivåer, att den högre faunan och människan hotas.

Mer eller mindre extrema klimatsituationer kan vid olika årstider allvarligt påverka våra viltstammar. Hårt vinterklimat kan sålunda medföra omfattande dödlighet till följd av utmärgling. Ökad energiförbrukning vid sökandet efter föda genom forcerandet av ett djupt snötäcke samt födans svåråtkomlighet är väsentliga faktorer härvidlag. Lokalt kan också en tidigare användning av bekämpningsmedel ha medfört en reducering av tillgången på föda.

Kyliga försommarregn kan vara förödande för fasan- och rapphönskycklingar. Risk för nedkylning gör att kycklingarna måste söka skydd under hönan och får därigenom inte tillräcklig tid att fylla sitt näringsbehov, speciellt om I en tidigare ogräsbekämpning medfört brist på lämplig föda. Tillgången på föda är starkt beroende av en mängd faktorer, såsom klimat, för-

markanvändning,

surning och utspridning av bekämpningsmedel.

För sin trivsel kräver vilt tillgång till skydd, föda och vatten. Inom rationellt jordbruk läggs diken igen medan häckar, buskage och annan skyddande vegetation tas bort. Härigenom skapas en för Vilt i många avseenden ogynnsam miljö med stora, öppna ytor. Åtgärderna kan utföras med hjälp av såväl kemiska som mekaniska metoder.

? Predation, rovdjurs bytestagande, uppfattas ofta som ganska besvärande inom

den praktiska viltvården, trots att verkningarna därav i enlighet med prinå Å ciperna för det naturliga urvalet på sikt måste bedömas som fördelaktiga för N respektive viltstammar. Under senare år har emellertid många rovdjur

råkat

verkligt illa ut i och med att de mest lättfångade bytesdjuren i stor ut-i

sträckning utgjorts av djur, som varit förgiftade eller belastade med miljö- \

gifter.

Från viltvårdens sida har bekämpning av predatorer, såsom rovdäggdjur, rovfåglar, kråk- och måsfåglar, skett på olika sätt, t ex genom avskjutning, utsättning av fällor eller utläggning av förgiftade beten. Vid giftutläggning har tidigare här i landet bl a använts fosfor, kloralos och stryknin, men

i

180 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

denna utläggning är numera starkt begränsad.

Utspridning av vegetationsbekämpningsmedel kan medföra ett ökat predationstryck genom att skyddande vegetation försvinner.

Användning av kemiska bekämpningsmedel kan på många sätt ingripa i de ekologiska sammanhangen. Verkningarna kan vara direkta genom mer eller mindre allvarlig inverkan på de levande organismerna, eller indirekta genom påverkan på miljön, födotillgång etc.

Vår medvetenhet om denna problematik inleddes genom upptäckten 1950 av de oönskade effekterna på vår fauna av metylkvicksilverhaltiga medel mot mögelsvamp. Dödliga förgiftningar eller reproduktionsstörningar, speciellt bland

fröätande fåglar och deras predatorer, samt i vissa fall populationsnedgång-

ar, kunde sammankopplas med användningen av dessa medel.

Vad gäller andra medel mot mögelsvamp har under senare år vid ett par till- i

fällen I / påträffats rapphöns och harungar med avsaknad av perifera extremitetsdelar. Misstanke har förelegat om att deras föräldrar under värpningssäsongen respektive dräktigheten förtärt något ämne med fosterskadande verkan. Både rapphöns och harar uppehåller sig gärna i potatisodlingar, där ditiokarbamathaltiga medel mot bladmögel, bl a maneb, används i ganska betydande omfattning.

Någon erfarenhet av eventuella ekologiska verkningar efter användning av mögelsvampmedlet benomyl synes inte föreligga.

Användningen av insektsbekämpningsmedel såsom DDT och aldrin (numera för-

. bjudna i Sverige) har medfört vittgående ekologiska verkningar, bl a i form av reproduktionsstörningar och dödsfall inom den högre faunan. Medlens biologiska stabilitet (persistens) har i likhet med vad som gäller de tidigare - nämnda metylkvicksilverpreparaten medfört successivt ökade koncentrationer inom näringskedjorna.

Vissa tidigare använda organiska fosforföreningar var höggradigt giftiga och omfattande dödlighet inträffade inte sällan bland vilt såsom fasan, rapp-

höns, måsfåglar, hare, vildkanin och möjligen också rådjur. Dessa höggiftiga

substanser såväl som en del mindre giftiga organiska fosforföreningar (t ex fenitrotion) kan även indirekt ha ogynnsamm inverkan för t ex insektsätare genom att dessas tillgång på föda minskar. Det är härvid knappast möjligt att

S()lJ 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 181

utskilja ett enstaka preparat och ange eventuella ekologiska verkningar av just detta.

Ogräs- och lövslybekämpning med olika slags kemikalier, t ex fenoxisyror och glyfosat, innebär en minskad tillgång på skydd och föda för många viltarter. Effekten kan vara direkt genom att foderväxter dödas, eller indirekt genom avdödning av värdväxter för insekter. Ogräsfrön utgör sålunda värdefull föda för vuxna rapphöns medan vissa ogräs är värdväxter för bladstekellarver, vilka är väsentliga som föda för rapphönskycklingar under deras första levnadstid. Vid ogynnsamm väderlek kan avsaknad av denna föda få katastrofala följder för stammen.

Fenoxisyrabesprutad vegetation är begärlig för betande vilt och kreatur och uppsökes även av bin. Begärligheten avtar dock sedan vegetationen vissnat och avdödad vegetation betas endast i mindre utsträckning. Begärligheten synes bero på en ökad halt av stärkelse eller i vissa fall av äggviteämnen hos de besprutade växterna.

För viltet begärliga foderväxter kan vara olika känsliga för bekämpningsmedel. Sålunda är rönn och asp mindre känsliga för besprutning med fenoxisyror än sälg och blåbärsris.

Omfattande undersökningar har utförts för att utröna eventuella skadeverkningar hos vilt till följd av fenoxisyror, men trots att besprutad vegetation gärna betas, har intet som tyder på skadeverkan framkommit vid dessa undersökningar.

Inledningsvis angavs att vissa inre faktorer eventuellt skulle kunna ligga till grund för den kraftiga nedgången i bestånden av fasaner och rapphöns under senare decennier. Enligt jaktstatistiken beräknades den årliga avskjutningen av fasan och rapphöns under första hälften av 1950-talet ha legat vid omkring 170 000 respektive 20 000 fåglar. I slutet av 1970-talet var motsvarande siffror omkring 25 000 respektive 3 000.

Fasanen är en från Asien till Sverige införd fågelart. Uppfödning har här i

landet skett i många generationer, varvid som avelsmaterial i regel utvalts de mest högvärpande hönorna. Möjligt är att vid detta avelsarbete samma fenomen inträffat som beträffande våra tamhönsraser, nämligen att benägenheten att ruva gått förlorad i samband med att äggproduktionen För tamstegrats. hönsavelns del spelar detta ingen roll, då ruvningen sker maskinellt, men

i

182 Hälso- och milljörisker förenade med användningen av kemiska

för vildfasanstammen kan det vara katastrofalt.

Som framgått kan faunan påverkas av en mängd olika faktorer i det komplicerade ekologiska samspelet. Naturmiljön har genom människans ingripanden undergått omfattande förändringar, varvid de största förändringarna torde kunna tillskrivas de areella näringarna, jord- och skogsbruk. Åtgärderna har ofta övergripande verkningar beroende på de olika djurarternas miljökrav och levnadssätt. Fasanen föredrar sålunda en omväxlande miljö med lövskog och odlade marker eller betesmarker med örtrik vegetation och god tillgång på in- Å sekter. Detta ger ett gott skydd och erbjuder rikligt med föda för såväl kycklingar som vuxna fåglar. Rapphönan är bunden till jordbrukslandskapet och föredrar ofta lättare jord. Fältharen erbjuds genom goda näringsförhållanden den bästa miljön i den allsidigt använda jordbruksmarken.

Kunskaperna bedöms ofta som otillräckliga för att i dessa komplicerade sammanhang kunna särskilja effekterna av de olika omnämnda faktorerna och inte heller av olika Växtbekämpningsmedel (MCPA, glyfosat), insektsmedel (fenitrotion) eller mögelsvampmedel (maneb, benomyl), inbördes eller från andra be- De bedöms därför alla - i eller kämpningsmedel. positiv negativ riktning kunna påverka fauna och flora i de komplicerade ekologiska sammanhangen.

Hälso- med av kemiska 183 och miljörisker förenade användningen

7.2.3 Resistens mot bekämpningsmedel

Historien utvisar ett flertal exempel på situationer där bekämpningsmedlet förlorat sin effekt denna utvecklat resistens mot . mot skadegöraren genom att preparatet. De mer kända exemplen härrör från grödor där den kemiska bekämpningen är mycket intensiv och där skadegörartrycket likaså är mycket högt. Bomull och tobak odlade under varma och fuktiga förhållanden är förmodligen

de grödor där resistensbildning vållat de största problemen. Inom humanme-

dicinen utgör malariamyggans resistens mot DDT betydande svårigheter.

De tidigare nämnda fallen av resistens avsåg oftast insektsmedel. För svenskt

vidkommande torde däremot problemen inom svampbekämpningen vara de närmast

förestående.

Figur 7.3 visar utvecklingen av resistens mot växtsjukdomspreparat 1960-80. Figur 7.h visar motsvarande utveckling för insektsmedel under tiden 1935-

1980.

Figur 7.3 Utvecklingen av resistensbildning mot växtsjukdomspreparat 1960-80 l a

I Acyialanines Diunuv amlines

9 Ergosterol biosynthesis A

I inhibitors z á E] Orgnnophosphales

W Orgamc tm

Carboxam-des 30: :i Aruibioncs .9

nu 1 B c å) KW . 20 D Benumiaazoles

n 1

1 =

; - I ‘ c | j, 5 15 ‘- : 9 ‘ a z l

2 g

3 10 L

Pyrirmdlnes ä Dodine Aromatic hydrocavbons

3 - v 7 Mevcunals 1950 1970 1950 Phlhalimndes Ditmotanbamates Copper Sullul

L Källa: Delp, Coping with resistance to plant disease, Plant Disease, Vol 6h, No 7, 652-657, 1980. j,

184 Hälso- och miljörisker förenade med av kemiska

användningen

x Figur 7.1+ Utveckling av resistens mot insektsmedel 1935-1980

[Resistant species of arthropods and new Få

insecticides 1938- 1980

å:

-Resistant ;§31 Species N

‘.

New insecticides .I (cumulative number of K °°- all insecticides j introduced)

j “r” D.. 1935 lmo 11950 hose lmo mao Sources.- Th!resisunl ‘ unde:wove iscompiled horninformation ‘ in:G.P.Georghiou ‘ andC.E. Tavlor, Pesticide Refinance u arr yr in. ofXVTI-l Congress ofEntomology, Washington DC4 1976, p.760;FAO, PeaRnlsunuond CropLoaAnenment - & Rome, 1979 andI980,Appendices & Thenewinnctieides wove isplaned fromdia supplied byl.Craig. Imperial (orEnvironmental Trchnolaw. Dmonal communication, AnvilI982 Collegeocenxre

Källa: Bull D, A growing Problem. Pesticides and the third world poor, OXFAM, Oxford, 1982 Resvlstensmekamlsmer

.Användningen av äldre medel med innehåll av bl a tungmetaller (koppar

Qch kvicksilver), ditiokarbamater, captafol eller svavel medförde endast undantagsvis resistensbildning hos svamparna. Trots detta har resistens mot denna typ av fungicider rapporterats mot t ex kvicksilver i havrens bladfläcksjuka och fruktträdskräfta. För en del aromatiska kolväten (TCNB, PCNB, bifenyl, Na-fenylfenol, dichloran, chloroneb) har hög grad av resistens påvisats .

Hälso- och miljörisker förenade med av kemiska 185

användningen

Fungicidresistens innebär att en svamppopulation som normalt är känslig för en fungicid blivit mindre känslig för detta ämne. resi- Begreppet

stens bör förbehållas den genetiskt kontrollerade resistensen. Beteck-

ningen tolerans bör undvikas i detta sammanhang.

Resistensen kan ha flera olika vilka dock alla har det verkningssätt, gemensamt att bekämpningsmedlet ej når det systemet känsliga (target süeU icdlm.Dmmakm1üegamm * Minskad upptagning av fungiciden. * Ökad utsöndring av fungiciden. * av Inaktivering fungiciden. * Ökad nedbrytning av fungiciden till icke toxiska substanser. * Ändrad metabolism.

I det följande ges exempel på några olika av resistensmekanismer. typer

En minskad upptagning av blasticidin-S (ett antibiotiskt ämne) kunde visas i Piricularia oryzae. Normalt inhiberas denna vid 1-10 svamp pg/l. Stammen som tolererade 1 000-Ä 000 pg/l (in vivo) visade i cellfria system samma inhibering av proteinsyntesen som vildpopulationen.

Ökad utsöndring av fungiciden har påvisats hos Aspergillus nidulans av

fenarimol (ett mjöldaggsmedel besläktat med triarimol, en sterolbiosyntes-inhibitor).

Inaktivering av fungiciden har demonstrerats hos kvicksilverresistenta stammar av Drechslera avenae genom ökad tiolbildning hos och svampen därigenom inaktivering av kvicksilver genom merkaptidbildning. I denna svamp har man också noterat ökad bindning av kvicksilver till pigment hos resistenta stammar.

Pentaklornitrobensen (PCNB, quintosen) kan av resistenta stammar av Rhizoctonia solani brytas ner till den icke toxiska substansen pentakloranilin. Resistenta stammar av Fusarium solani f. sp. phaseoli tycks bryta ner dodin till mindre giftiga substanser.

186 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Ändrad affinitet för fungiciden kan exemplifieras med benomylresistenta stammars minskade förmåga att binda carbendazim (MBC) till tubulin, vilket medför att spindeln kan utbildas normalt och kromosomsegregationen fungerar vid mitosen.

Ändrad metabolisk väg via glyoxat-cykeln anses vara orsaken till resistensen hos Ustilago hordei (hårdsot) mot carboxin.

Resistenta stammar av Verticillium malthousi kunde växa på agarmedia med benomyl och några andra obesläktade fungicider p g a sin förmåga att surgöra mediet, vilket påverkade bindning och upptagning av fungiciderna.

Faktorer som har betydelse för att minska risken för resistensbildning

De flesta åtgärder har det gemensamma syftet att minska selektionstrycket från fungiciden på svamppopulationen.

Den fungicida effekten ska vara kortvarig och sättas in vid kritiska perioder av sjukdomens utveckling, då optimal effekt uppnås. Persistensen påverkas t ex av appliceringsmetod, preparatets formulering och nedbrytningsprodukters effekt. Betning och jordbehandling medför i allmänhet en långvarigare effekt än besprutning av bladverket.

Antalet behandlingar och mängd preparat bör reduceras så långt som möjligt. (1-2 sprutningar/säsong av ett korttidsverkande preparat innebär troligen inte så stor risk.) Om dosstorlekens betydelse för resistensbildning råder delade meningar. Låg dos anses under vissa förhållanden kunna öka risken för stegvis upptrappning av resistensen. Hög dos slår ut en större andel av den känsliga populationen. Den typ av resistens som patogener uppvisar har betydelse för dosens inverkan. Låg dos och ett lågt selektionstryck minskar risken, då högresistenta mutanter är vanligast. Då låg- eller medelresistenta mutanter dominerar kan hög dos vara bättre.

Fungicider av den typ där risken för resistensbildning bedöms som stor bör utnyttjas restriktivt och sparas för de situationer där inga andra fungicider eller kulturmetoder är effektiva.

För att minska risken för uppförökning av resistenta former har man börjat använda kombinationspreparat.

S()IJ 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Preparaten bör ha olika verkningssätt (t ex en single site + en multisite inhibitor). En viss kombination bör inte användas för länge eftersom risken finns att en stam med resistens mot båda preparaten kan selekteras fram. En kombination av preparat med negativt korrelerad crossresistens (dvs där resistens mot ett preparat är kopplad till känslighet för det andra i kombinationen) vore fördelaktig, men idag finns inga sådana för praktiskt bruk. i Å F Växling mellan olika preparat är en annan metod som används. Den är i x främst när den resistenta har fördelaktig populationen långsammare F I förökningsförmåga eller sätt sämre livskraft ån den känsliga. på annat i I Under den period då en viss fungicid inte används kan den känsliga i delen av populationen återhämta sig och balansen kan återstâllas. Växlingen kan ske efter olika mönster, mellan två eller flera preparat eller mellan kombinationer och enskilda preparat. Växling kan också ske så att vissa preparat används under vissa delar av säsongen eller på delar av arealen.

Växling av preparat kan av ekonomiska skäl vara fördelaktigare än blandning av flera preparat. Blandpreparat kan å andra sidan ha en bredare effekt.

Vissa försök har gjorts för att med hjälp av matematiska räkna

modeller

ut vilken användningsmetod som ger den lägsta livslängden för en fungicid. Utfallet beror på förutsättningarna i det enskilda fallet, t ex effektivitet av behandlingen, frekvens av resistenta mutanter och populationernas reproduktionshastighet.

Riskerna för resistensbildning i Sverige

I Sverige används flera preparat mot vilka resistens visats kunna uppstå relativt snabbt. Nämnas kan benzimidazolpreparaten benomyl (Benlate), carbendazim och thiabendazol liksom bland axylaniliderna metalaxyl (Ridomil). Resistensbildning kan först väntas uppstå inom trädgårdsområdet där användningen är betydligt mer intensiv än inom jordbruksområdet. Enligt utländska erfarenheter har resistensproblem förekommit vid användning av benomwl mot gråmögel i jordgubbar, prydnadsväxter m m och mot monilia i plommon. Andra exempel är metalaxyl vid av

bekämpning

sallatsbladmögel och dimethirimol vid bekämpning av gurkmjöldagg.

188 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska sou 1933;11

Av jordbruksgrödorna kan problem främst förväntas i grödor där den svamp man bekämpar har många generationer per år och där fungicider används mer intensivt. Aktuella områden är potatisodling och fältmässig köksväxtodling, men uppmärksamhet måste även riktas på stråsädesgrödorna.

Utomlands har konstaterats att potatisbladmöglet utvecklat stammar, vilka visar resistens mot metalaxyl. För att förhindra uppförökning av dessa stammar har man börjat kombinera preparatet med andra fungicider, i första hand ditiokarbamater.

I stråsäden är fungicidanvändningen av relativt måttlig omfattning. I höstsäd har dock en ökning skett på senare år främst i områden med intensiv stråsädesodling och flera behandlingar kan förekomma under en grödas växtperiod. Främst är det benzimidazolpreparat som kan komma i fråga för flera behandlingar. Betning av höstutsädet sker regelmässigt och många olika preparat är aktuella. Höstbehandling med benzimidazoler är en åtgärd som ökat i omfattning. Tidig vårbehandling med fungicider mot stråknäckare och mjöldagg förekommer i s k programmerade odlingssystem, men är ovanliga i praktisk odling. Bekämpning av blad- och axsjukdomar, t ex mjöldagg och brunfläcksjuka, kan ske under sommaren, bl a med benomylpreparat. Om flera av dessa behandlingar utförs med preparat med liknande verkningsmekanismer eller preparat som utvisar crossresistens kan risken för resistensbildning bli aktuell även här. Ännu större risk bör föreligga i ensidiga växtföljder med höststråsäd, där fungicider används regelmässigt flera år i följd. I tyska undersökningar har man konstaterat att det förekommer stammar av t ex brunfläck sjuka och stråknäckare som visar hög grad av resistens mot benzimidazoler. I korn har man i engelska undersökningar funnit adaption hos kornmjöldagg till ethirimol. Denna adaption är dock av temporärt slag och avklingar efter en tids uppehåll i preparatanvändningen. Man har därför slutat använda preparatet i höstkorn.

Det finns skäl förmoda att resistensproblemen kommer att öka framöver. Orsaken ligger dels i att kemikalieanvändningen förväntas öka på svampoch dels i att flera av de nya och effektiva svampmedlen är insektsidan, mer eller mindre s k singlesite inhibitorer. Fallet med metalaxyl och potatisbladmöglet visar hur snabbt resistens kan uppstå för den här typen av bekämpningsmedel. I en studie som genomförts i Mellansverige beträffande snömögel har raser påvisats som har nedsatt känslighet för

Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 189

benomyl. Man är tämligen överens om att resistens är under utveckling och kanske redan förekommer vilket måste ‘ lokalt, ses som en följd av den ökade med benomyl och närstående höstsprutningen preparat mot snömögel och andra svampar. Som motåtgärder är man nu inne på att rekommendera odlarna att benomyl och närbesläktade medel (korsresistens) bara får användas en gång i grödans omlopp. Sprutar man på hösten skall man inte komma tillbaka med dessa medel efterföljande vår och sommar. Resistens hos snömögel mot thiabendazolpreparat är känd även från utlandet.

7.3 Bekämpningsmedelsrester m m i vegetabiliska livsmedel

7.3.1 Organisation och omfattning av resthaltskontrollen › Statens livsmedelsverk har sedan flera år tillbaka en regelbunden kon-

E

troll av bekämpningsmedelsrester i frukt, bär, grönsaker och potatis.

E Antalet förekommande bekämpningsmedel är relativt stort (f n totalt ca

t 180 registrerade aktiva substanser enbart i Sverige) varför inte alla omfattas av rutinkontrollen. Av ekonomiska och analystekniska skäl har livsmedelsverket prioriterat analyser av sådana bekämpningsmedel som med stor sannolikhet kan befaras ge rester i livsmedlen. Det gäller då framför allt de svårnedbrytbara pesticiderna (t ex DDT) och de som används efter skörden framför allt på citrusfrukter. Sedan flertalet klorerade kolväten förbjudits i Sverige och blivit föremål för reglering i flera av exportländerna har dessa ämnen minskat i aktualitet. Livsmedelsverket har då i stället i högre grad än tidigare satsat på nya substanser med kända användningsområden. Detta förhållande medför att det kan vara svårt att jämföra sammanställningar av analysresultat från olika är. Livsmedelsverkets analysprogram har de senaste åren haft följande omfattning:

O Klorpesticider och vissa stabila fosforpesticider (ca 35 analyserade pesticider) i ungefär Ä 500 prov. O Fosforpesticider (ca ho st) i omkring 1 100 prov. 0 Ditiokarbamater i 600 prov. O Benomyl i 250 prov. Antimögelmedel på citrusfrukter m m (tre pesticider) i ca 350 prov.

190 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Huvuddelen av dessa kontrollanalyser har utförts på uppdrag av livsmedelsverket vid 5 anvisningslaboratorier; apoteket Lejonet i Malmö, institutionen för analytisk kemi vid Stockholms universitet, Kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg (KMÄ) i Malmö, Lantbrukskemiska stationen i Kristianstad och statens lantbrukskemiska laboratorium (SLL) i Uppsala.

Organisationen av den svenska stickprovskontrollen avseende bekämpningsmedelsrester i vegetabilier framgår av figur 7.5.

7.5 Den svenska stickprovskontrollen av bekâmpningsmedelsrester i Figur vegetabilier uu mug. Liuutdeuwaha lovuguüg a., ~ 4.54144 444,441... ungunbomtM4.u Apchtéxu uncbrukskulukn uornbyrln ucauoneu x . Ihnurlnøibvrln Krluthnltad Oodox-ukrotuutat

¢;,5M.|..g Apoteket ujomc l.£vuudc1s1nbornoi Malmö Hot. III I Rotfrukter om dçgácdu mm i nanm Iotadut- __. vd gvudwdandm rm muunq. utlör au hogAtn. godlagnø. INK i Hallå vlua onnlynz halt gig un: :vara: :ö: moannlng och publicering av analyuau

staten: hntbrulu- Phnertnqnqrupp (ö: Nxuoloqun ironiska uboutorlun analyt av punch hbflnafifl (su.) i Uppun du och PCB (PAP!)

Källa: Vår Föda Nr 6, 1982

Flera av de bekämpningsmedel som numera hör till de vanligaste inom bl a har hittills inte omfattats av rutinkontrollen. Till trädgårdsskötseln denna grupp hör bl a den s k klorfungicidgruppen till vilken räknas captan, captafol, diklofluanid, tolylfluanid och svampbekâmpningsmedlen liksom en del andra som inte rutinfolpet. Dessa pesticider analyseras mässigt har emellertid analyserats i mera tillfälliga, orienterande undersökningar av vissa varuslag. Under senare år har vid livsmedelsverket emellertid en ny analysmetodik utprovats, vilken innefattar alla de klor- och fosforpesticider som analyserats tidigare samt dessutom klorfungiciderna, två antimögelmedel (i citrusfrukter) samt ytterligare ett 20-tal pesticider. Totalt fångar metoden i sin nuvarande utformning upp omkring 120 substanser.

Hälso- med av kemiska 191

och miljörisker förenade användningen

Den nya metoden används vid anvisningslaboratorierna fr o m 1981. Analysprogrammet omfattar därmed ca h 500 prov med den nya metoden. Analys av ditiokarbamater, benomyl och det tredje viktiga antimögelmedlet för citrusfrukter (tiabendazol) skall åtminstone tills vidare ske med separata metoder.

Principen för provtagning enligt den hittills använda huvudmetoden har varit att provmängden skall vara proportionell dels mot konsumtionen av respektive varuslag, dels mot importvolymen från respektive land. I vissa fall har provtagningen i viss utsträckning riktats mot varuslag från vissa länder i vilka höga pesticidhalter varit vanliga.

Kontrollen har med sin hittillsvarande utformning sällan möjliggjort eller ens haft till syfte att stoppa enskilda partier med höga halter av pesticider. Detta beror delvis på praktiska svårigheter; provtagning och tar tid och kontrollen gäller ofta ett varusortiment som inte tål analys att lagras någon längre tid i avvaktan på analysresultat.

För att öka konsumentskyddet är det emellertid önskvärt att ytterligare snabbt kunna stoppa partier med icke-godtagbar halt av någon pesticid. Därför förbättras rapporteringen bl a genom att varje laboratorium förses med en dataterminal. Vidare har resurser avsatts för att en starkt riktad provtagning skall kunna sättas in när så behövs.

Den svenska konsumtionen av frukt, bår och grönsaker täcks som nämnts till två tredjedelar av import. Efter 1977 har provtagningen delvis riktats, dvs relativt sett fler prov tas från varuslag och länder, där man enligt tidigare analyser vet, att bekämpningsmedelsrester är vanliga. Trots detta har inte andelen överskridanden av gällande högsta godtagna halter ökat.

Vid överskridanden av högsta godtagna halt för ett bekämpningsmedel tar livsmedelsverket i första hand kontakt med leverantören om det gäller en svensk produkt och med importören om det gäller en importerad vara. Vid behov underrättas även berörd hâlsovårdsförvaltning respektive berörd för att åstadkomma rättelse. Förfarandet har myndighet i exportlandet visat sig ge tillfredsställande resultat. Publiceringen av analysresultaten torde också bidra till låga resthalter.

192 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

7.3.2 Högsta godtagna halter

Användningen av kemiska bekämpningsmedel vid odling av frukt och grönsaker kan medföra, att mätbara rester av medlen kan påvisas i produkterna vid tiden för skörd och konsumtion. Med modern år analysmetodik det ofta möjligt att spåra mycket låga halter av medlen. Det måste därför kunna avgöras, om de funna resterna kan anses risk för utgöra skadlig inverkan på livsmedelskonsumenternas hälsa. Med hjälp av utförliga toxikologiska data om de olika medlen kan lämpliga gränsvärden fastställas. Restmängder som ligger under dessa gränsvärden kan anses som godtagbara från hälsosynpunkt.

För att skydda livsmedelskonsumenten mot för höga resthalter av bekämpfastställer statens livsmedelsverk halter. Om

ningsmedel högsta godtagna

den högsta godtagna halten överskrids i ett livsmedel kan livsmedelsver-

ket föreskiva villkor för eller förbjuda hanteringen av livsmedlet i

fråga.

Om analysresultatet utvisar att högsta godtagna halt av ett främmande ämne överskridits, skall livsmedelsverket underrättas. Överskridandet innebär nämligen att halten av det främmande ämnet - utan att direkt föranleda otjänlighetsförklaring ligger på en sådan nivå att åtgärder bör övervägas. Enligt livsmedelslagen är det livsmedelsverket som ålagts uppgiften att vidta åtgärder i sådant fall. När en livsmedelsanalys visar att en högsta godtagen halt av ett främmande ämne överskridits krävs som regel ytterligare utredning och undersökningar beträffande det varuparti som livsmedlet tillhör, innan slutlig bedömning kan göras i fråga om hela partiet. Ett överskridande av högsta godtagna halt av främmande ämne medför sålunda inte omedelbart förbud att saluhälla livsmedlet i fråga, om inte livsmedelsverket i det särskilda fallet meddelar ett sådant förbud. Skulle analysdata ange påfallande hög resthalt av någon substans för vilken ingen högsta godtagen halt finns fastställd, kan livsmedelsverket besluta om vilken högsta godtagen halt

som skall gälla.1)

1) Benämningen högsta godtagen halt ersätts fr 0 m 1983 03 01 av bebegreppet högsta halt (jfr SLV FS 1983:1).

Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 193

7.3.3 Bekämpningsmedelsrester i importerade och inhemska grödor

Den största andelen av bekämpningsmedel i jordbruket utgörs av ogräsme-

del, huvudsakligen fenoxisyror, som används inom spannmålsodlingen. Spridningen av preparaten äger emellertid rum långt före skörden och nedbrytningen av medlen sker så snabbt, att man hittills inte har kunnat påvisa fenoxisyrarester i jordbruksgrödor trots att den aktuella analysmetodiken kan påvisa resthalter ned till 0,05 mg per kg.

Potatisen är en av våra mest besprutade grödor. De bekämpningsmedel som används till denna gröda har låg löslighet i vatten och transporteras som regel inte i nämnvärd utsträckning till knölarna från blasten eller jorden. De halter av bekämpningsmedel som livsmedelsverket kunnat påvisa i potatis har i regel varit mycket låga. Det är endast blastdödningsmedlet diquat som förekommer i proven i påvisbara mängder.

I det följande redovisas huvuddragen i analysresultaten från Livsmedelsverkets kontroll av bekâmpningsmedelsrester i frukt, bär, grönsaker, rotfrukter och potatis under den senast redovisade perioden (januari 1978 - december 1980).

Analysresultaten visar klart högre frekvens hos de importerade jämfört med de svenska, såväl av överskridanden av högsta godtagen halt (HGH) som av antal prov med halter i intervallen 10-50 och 51-100 procent av HGH.

För svenska produkter påträffades överskridanden endast för aldrin + dieldrin, hexaklorbensen + pentaklorbensen samt för quintozen + pentakloranilin. Dessutom förekom ett överskridande för vardera diazinon, ditiokarbamater, fenitrotion och teknazen + tetrakloranilin. (Pentakloranilin är en metabolit av quintozen medan hexaklorbensen och pentaklorbensen kan förekomma som föroreningar i quintozenpreparat.) Totalt

förekom 25 överskridanden för svenska produkter 1978-1960. Arton av

dessa härrörde från användning av quintozen, medan tre berodde på tidigare användning av numera förbjudna preparat innehållande aldrin eller dieldrin.

För importerade produkter redovisas totalt 261 överskridanden av HGH under treårsperioden. Dessa överskridanden är fördelade på 27 pesticider eller pesticidgrupper. Största antalet överskridanden (S0 st) visar etion, främst beroende på höga halter i äpplen från Sydamerika.

194 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Ditiokarbameterna kommer som nummer två i fråga om antalet överskridanden (hh st). Användningen av ditiokarbameter år mer restriktiv i Sverige än i andra länder och livsmedelsverkets HGH är internationellt sett låg.

För paration-metyl finns 29 överskridande, vilka huvudsakligen gällger citrusfrukter. För tidabendazol finns likaledes 29 överskridanden, vilka enbart gäller citrusfrukter. Överskridanden i fråga om antimögel-

medlet bifenyl var tidigare mycket vanliga, men år numera sällsynta.

Av femton överskridanden i importvaror för quintozen + pentakloranilin inträffade tio stycken år 1978 och gällde då främst sallat. Andra bekåmpningsmedel med relativt många överskridanden i importvaror var hexaklorcyklohexan, där lindan ingår (12 st), aldrin + dieldrin (11 st), DDD + DDE + DDT (11 st) samt paration (10 st).

Itabell 7.hredovisassammanställningar för de enskilda varuslag, varav minst tio prov har tagits av svenskt respektive utländskt ursprung under åren 1978-1980. För överskådlighetens skull har resultaten från analyserna slagits samman för de tre åren. För svensk rädisa föreligger

procentuellt sett fler överskridanden av HGH än för importerad. Siff-

ran 2,h procent överskridanden för svenskodlad rådisa innebär emellertid

att endast ett prov av denna vara har överskridit HGH. Svensk selleri synes också ha innehållit mer pesticider än importerad, men något överskridande av HGH föreligger inte.

I svensk potatis (H95 prov) kunde inte påvisas någon pesticidhalt, som var högre än 50 procent av den högsta godtagna. I importerad potatis (h22 prov) påträffades fyra pesticidhalter som överskred HGH och nio som låg mellan SO och 100 procent av HGH.

I de stickprovsundersökningar som legat till grund för redovisningen ingår inte analys av diquat. (Diquat används bl a till blastdödning av potatis.) I en orienterande undersökning av begränsad omfattning har förekomst av diquat påvisats i ungefår,2/3 av proven från konventionellt bedrivna svenska odlingar. Den högsta funna halten var 39 procent av HGH. Någon motsvarande undersökning på importerad potatis har ännu inte utförts.

S()lJ 1983:11 uu m m 0 m m mm m0 .m Ln a FJ m m a a m e Au a n V a n gu n m. e n a v .K m .w m 195

m

op

Apnmoonm

nwwøa nwm

pawn

av

wqdnmmnø

nwuawnpwmn

Hmonm

Awmom

pxmønmapd

Hwun

&

ams u

:oo

zoo

Amxwmnwhm pxmuqmapa

»xmømm

pm _m mm pm m_ mm mg mm am

omm

:F

mmm mmo

m_. ,mm om_ »om »NF :mm mm_ mm: mm_ :mm mm,

Hwpn ohm

.han

dH0©Hd

R

.pxdnm

w o—

Apømooum

ø

onm umm

wad:

av

0.

wdHm§hd

comøpuom

cm

nwonm

hopawnumvn

ams

wmmw

Apmum

avmmwn

I—“’—‘.2‘“Oa C$\D(V1 O L(\C\.l\D \.DnO“ \DOl‘-O0’) 0 n 0000 on no n

amvø cos

‘\DO\Db-Or-v-OOO!—0’30v-u—u—\— O\O-\OC\l-=1’

H d KO N (V1

mpwwøpvs

mm N

vaawpmpmwm

man

nopmmhmamcoamwnwumammon

mxHH

pMm=mm awpø oHm

mm .m mm gm mm mm p_ om wa mm mm

mmm

pm

www

Fm F: F»

mg, mm; :mp omm mmm pmm _mm

xnmmamv0am>«a

owm_|m›m.

.

mmm_

wmam=Aø

.m

mvwmwbwm

gz

.mwpøpom pmmøøm

møwwdpm down

2.»

pwHHwmmmhwnmH

ø

gw

amxaommmum

u

mdHmShw amxsoam øonqmmawno nønpsmupom gmnmamm ønaamnmm xwaonazm wnwaaww Hmxmuaaaam

Hamnwa axuso poaawu noaoz pogo: qossoam mflawpom øonwm ømaømm paaaøm pøsoa HmMpw mamma m0m^r uaaamu

Haga xmq .

196 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Samanfhttning Under perioden 1978-80 analyserades omkring 12 000 prov av frukt, bär och grönsaker med avseende på rester av bekämpningsmedel. Totalt överskred 2,3 procent gällande högsta godtagna halter. Av de inhemskt odlade livsmedlen innehöll 0,5 procent för höga halter, medan motsvarande siffror för importen var 3,2 procent. Siffermaterialet antyder en viss minskning av frekvensen överskridanden jämfört med föregående undersökningsperiod (1976-1977).

Överskridandena fördelade sig på 27 varuslag. Citrusfrukter, importerade äpplen och importerade päron svarade tillsammans för 68 procent av överskridandena.

7.3.h Bekämpningsmedelsrester i produkter odlade med respektive utan insats av kemiska bekämpningsmedel

Vid statens livsmedelsverk har i två begränsade undersökningar analyserats resthalter av bekämpningsmedel i besprutad respektive obesprutad potatis och sallat av svenskt ursprung. I sallatsundersökningen analyserades 22 prov av konventionellt odlad och 33 prov av obesprutad sallat med avseende på ditiokarbamater, benomyl och vissa klorhaltiga bekämpningsmedel. Låga halter av DDT och captan påvisades i vardera ett prov av obesprutad sallat. Ett prov av konventionellt odlad sallat innehöll ditiokarbamater i en halt som överskred gällande gränsvärde. Resthalter av lindan, carbendazim (benomyl), captan och folpet påvisades i ett annat prov. Låga halter av quintozen och/eller metaboliten pentakloranilin påvisades i nio prov.

S()lJ 1983:11

användningen

Hälso- och miljörisker förenade med av kemiska 197

Tabell 7.5 Bekämpningsmedelsrester i och sallat besprutad obesprutad

Antal prov Pâvisat be- Antal med påvisade kåmpnings- Påvisad restprov resthalter medel halt (mg/kg)

Obesprutad sallat 33 2 DDT 0,02 Captan 0,03

Konventionellt odlad 22 10 Quintozen + 0,001-0,013

Källa: vår Föda Nr 8, 1980

I potatisundersökningen analyserades h8 prov av konventionellt odlad och 36 prov av obesprutad potatis. Inga resthalter kunde påvisas i den obesprutade potatisen. Låga halter av vissa klorerade bekämpningsmedel påvisades i 5 prov av konventionellt odlad Tre innehöll potatis. prov låga halter av dieldrin. Detta bekämpningsmedel har varit i förbjudet Sverige sedan 1970. Eftersom ämnet är synnerligen finns det rester persistent, kvar i en del jordar och låga halter kan fortfarande i växtpåträffas material.

Lindan används inte till potatis. Den påvisade halten torde bero låga på förekomst av lindan i jorden. Det är således endast i om två

fråga prov,

som man kan anta att de påvisade resthalterna (pentakloranilin respektive metribuzin) härrörde från behandling av potatisen. Pentakloranilin används ej som bekämpningsmedel utan är en omsättningsprodukt av quintozen.

198 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska S()IJ 1983:11

Tabell 7.6 Bekâmpningsmedelsrester i obesprutad och besprutad potatis

Obesprutad potatis Besprutad potatis Antal prov Antal prov Påvisad med pâvi- med påvi- Påvisat be- rest- Antal sade rest- Antal sade rest- kämpnings- halt

Klortalonil

*Pentakloranilin är en metabolit av quintozen

Källa: Vår Föda Nr 8, 1980

7.3.5 Hälsorisker förenade med förekomst av bekämpningsmedelsrester i livsmedel

In ledning

Grundförutsättningen för att ett ämne ska kunna tjäna som bekämpningsmedel är i allmänhet att det utövar en skadande eller dödande verkan på de insekter, skadesvampar, ogräs eller dylikt, som man vill eliminera. Verkan består oftast i att en eller flera livsviktiga funktioner hos skadegöraren störs. Många grundläggande livsfunktioner är gemensamma eller likartade hos alla levande organismer. Det verkar därför rimligt att misstänka att bekämpningsmedel, i högre grad än många andra grupper av kemiska ämnen som förekommer i födan, kan utgöra en risk för livsmedelskonsumentens hälsa. Följaktligen finns ett starkt behov av att kontrollera bekämpningsmedelsrester i livsmedel. För att kunna avgöra om en viss funnen rest utgör ett hot mot hälsan, måste man ställa det erhållna analysresultatet i relation till det använda medlets toxicitet.

S()lJ 1983:11 Hâlso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Många bekämpningsmedel används inom jordbruket på ett sådant sätt att det med moderna analysmetoder går att påvisa rester i grödan vid tiden för konsumtion. Trots att en del livsmedel därför kan innehålla rester av bekämpningsmedel, anses de inte med nödvändighet som olämpliga för förtäring. Förklaringen till detta är att Jintaget av bekämpningsmedel genom förtäring av sådana livsmedel inte kommer att överskrida den nivå som bedöms vara acceptabel från hälsosynpunkt (se vidare nedan om acceptabelt dagligt intag). I de allra flesta fallen ligger intaget istället väl under denna nivå.

För vart och ett av de olika bekämpningsmedlen kan alltså sättas en gräns, under vilken resthalter i födan inte anses utgöra någon hälsorisk. För att fastställa sådana gränser, stöder man sig på resultat från olika toxikologiska undersökningar, vanligen utförda på försöksdjur. Ett omfattande toxikologiskt underlag fordras för en tillfredsställande bedömning. Exempelvis behövs uppgifter om hur ämnet tas upp, fördelas och bryts ned i kroppen samt hur det utsöndras. Andra nödvändiga data är toxicitet vid engångstillförsel samt vid flergångstillförsel under kortare och längre tid, och studier av ämnets eventuella förmåga att verka cancerframkallande eller påverka fruktsamhet eller fosterutveckling. Störst vikt läggs vid långtidsstudier. Det anses att dessa bättre överensstämmer med förhållandena, då livsmedelskonsumenten förtär små restmängder av bekämpningsmedel via födan, än då försöksdjuren behandlats med enstaka höga doser av det undersökta ämnet.

Acceptabelt dagligt intag, ADI

Stor betydelse för att fastställa gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i födan har de så kallade ADI-värdena. De utarbetas av en för FAO och WHO gemensam expertgrupp. Expertgruppen samlar in, granskar och utvärderar rapporter angående olika bekämpningsmedels toxikologi. Då tillräckligt utförligt bedömningsunderlag finns att tillgå för ett medel, bestäms ett normvärde, ADI (acceptabelt dagligt intag) vilket är den dos man anser att en människa dagligen kan utsättas för under hela livet, utan att löpa risk för negativa effekter på hälsan. ADI-värdet kan sedan, tillsammans med uppgifter om kroppsvikt och födointag, an-

vändas för beräkning av ett gränsvärde för det aktuella bekämpningsmed-

let i födan.

200 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Som regel finns endast tillgång till uppgifter om vilka effekter det undersökta ämnet har på försöksdjur. Bara i undantagsfall föreligger data om effekter på människa. I allmänhet är man därför hänvisad till att försöka göra en bedömning av vilka hälsorisker medlet utgör för människan. Det går inte att utan vidare tillämpa data från ett djurförsök på de förhållanden som råder för människan som livsmedelskonsument. Man vet av erfarenhet att det kan finnas skillnader i känslighet, både mellan olika arter och mellan olika individer av samma art. När man använder sig av djurexperimentella data för att bedöma kemiska hälsorisker för människor, måste man därför förutsätta att människan eventuellt kan vara känsligare än de försöksdjur som använts. I jämförelse med försöksdjuren utsätts människan dessutom i sin livsmiljö för många fler faktorer, som kan ha betydelse för hur organismen reagerar för ett ämne. För att kompensera för sådana osäkerhetsmoment, införs en

visst

försiktighetsåtgärd vid beräkningen av ADI, nämligen en säkerhetsfaktor, oftast vald till 100. I praktiken innebär det att ADI vanligen är en hundradel av den högsta dosnivå, som inte givit några observerbara effekter hos försöksdjuren efter livslång exponering.

Tillgängliga metoder för att bedöma vilka hälsorisker bekämpningsmedelsrester i livsmedel kan medföra för människan, har dock flera begränsningar. Trots användning av en säkerhetsfaktor i beräkningen av ADIvärdet, bör man alltså ändå ha en restriktiv inställning när det gäller att fastställa gränsvärden för bekåmpningsmedelsrester i livsmedel.

I många fall ger en ändamålsenlig användning av bekämpningsmedel låga restmängder vid tiden för skörd. Normalkonsumtion av sådana vegetabilier medför intag av bekämpningsmedel, som är mycket lägre än vad ADI-värdet skülle tillåta. Gränsvärdet sätts ändå inte högre än vad som är nödvändigt för att erhålla en fullgod effekt vid bekämpningen, även om tillgängliga toxikologiska data och de tillämpade beräkningsprocedurerna skulle resultera i ett högre tillåtbart värde (permissible level).

Om ett medel omedelbart efter normal användning skulle lämna högre resthalter än vad som kan accepteras från livsmedelstoxikologisk synpunkt, i

kan man fastställa s k karenstid, mellan behand- l

obligatorisk väntetid, ling och skörd för livsmedelsändamål. Under karenstidens lopp hinner det applicerade medlet brytas ned i sådan utsträckning, att resthalterna

Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 201

efter karenstidens slut sjunkit till godtagbar nivå. Karenstider fastställs på grundval av dels toxikologiska data, dels studier av respektive bekämpningsmedels nedbrytningshastighet i olika grödor.

I samband med att en ansökan om registrering av ett bekämpningsmedel, avsett att användas på livsmedelsproducerande gröda, behandlas av produktkontrollnämnden, remitteras ärendet till livsmedelsverket för bedömning av eventuellt behov av karenstider och för fastställande av högsta godtagen halt av bekämpningsmedlet i de aktuella grödorna.

Kritik har framförts mot organisationen av den svenska kontrollen av bekämpningsmedelsrester i livsmedel p g a att det som regel inte finns möjlighet att förhindra att varor når konsumenterna när ett överskridande av högsta godtagen halt av ett bekämpningsmedel upptäcks i ett parti. Den begränsade hållbarheten hos frukt och grönsaker, i kombination med det faktum att bekämpningsmedelsanalyserna av tekniska skäl kan vara relativt tidsödande, medför att varorna måste distribueras till konsumenterna innan ett eventuellt överskridande hunnit konstateras. Resultaten av analysverksamheten i dess nuvarande omfattning, tyder emellertid inte på att bekämpningsmedelsrester i livsmedel skulle utgöra något hälsoproblem. Överskridandena av de fastställda högsta godtagna halterna år relativt få och_dessutom finns, som tidigare nämnts, en säkerhetsmarginal inbyggd vid beräkningen av högsta godtagna halter genom att ADI-värdet grundar sig på livslång konsumtion. Till följd härav, och på grundval av tillgänglig toxikologisk information, bedöms de resthaltsnivåer och fåtaliga överskridanden som f n påvisas i livsmedelskontrollen, inte utgöra någon påtaglig hälsorisk för den genomsnittlige livsmedelskonsumenten.

Användningen av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket torde därför inte heller på lång sikt utgöra någon konkret risk för negativa effekter på livsmedelskonsumenternas hälsa. Man bör dock erinra om att de riskuppskattningsmetoder som står till förfogande, är förenklade modeller med uppenbara begränsningar. Många osäkerhetsmoment förekommer i uppskattningen av ett ämnes förmåga att framkalla skadliga effekter hos människan på grundval av försöksdjursdata. Dessutom utförs de flesta toxicitetsstudier med endast en substans åt gången. Informationen om en möjlig samverkan mellan flera sådana ämnen, om de tillförs samtidigt, är därför mycket begränsad. Expositionen för bekämpningsmedelsrester står vidare i

202 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

relation till konsumtion av vegetabilier, vilken dels kan vara svär att beräkna, dels kan variera starkt mellan olika individer. Dessutom ger analysverksamheten f n ingen fullständig bild av läget, eftersom endast en del av den internationellt använda bekämpningsmedelsarsenalen kan analyseras rutinmässigt. Av dessa skäl finns det anledning att även i fortsättningen noga bevaka såväl nytillkommande medel som resthaltsutvecklingen beträffande äldre medel.

7.3.6 Förekomst av vissa naturliga skadliga ämnen i skördeprodukter i relation till kemisk bekämpning

Inledning

Mykotoxiner Mykotoxiner är giftiga ämnen som bildas av mögelsvampar. Mögelsvampar är en typ av mikroorganismer som kan isoleras från de flesta naturliga miljöer och deras sporer är vanligt förekommande i luften. Förekomst av mögelsvampar (mögel) eller deras sporer behöver dock inte innebära att mykotoxiner har producerats. För att denna produktion skall sätta igång fordras bl a att mögelsvampisolatet verkligen har förmåga att bilda mykotoxiner, att mögelsvampen finns på ett lämpligt substrat, att temperatur och fuktighetshalt är lämpliga för möglets tillväxt, samt att

svampens utvecklingsfas är den rätta. Eftersom upphettning till 70-80° C

dödar mögelsvamparna och deras sporer medan de flesta mykotoxiner tål en betydligt kraftigare värmebehandling, kan det finnas mykotoxiner i t ex en pastöriserad vara trots att där inte finns något synligt mögel eller några levande mögelelement.

Historik

Den egentliga forskningen om mykotoxiner kom igång först 1960 till följd av att över 100 000 kalkonkycklingar i England dog av akuta leverskador. Orsaken till skadorna lyckades man spåra till ett parti jordnötsmjöl från Brasilien. Man fann senare att de toxiska ämnena fluorescerade E kraftigt i UV-ljus. Toxinerna benämndes senare aflatoxin B (blue) res- G (green) efter deras respektive fluorescensfärg. Namnet aflapektive Å toxin härrör sig från den producerande mögelsvampen, i detta fall Asper-

flavus. Aflatoxinerna visade sig bl a vara extremt cancerframgillus å kallande i råttförsök. Dessa tidiga observationer (i början av 60-talet) har resulterat i en mycket intensiv forskning världen över rörande mö- 3 gelsvampars giftinga utsöndringsprodukter.

S()lJ 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 203

Mvkotoxiner i Sverige

För svenskt vidkommande antog man tidigt att aflatoxinerna ej skulle vara den typ av mykotoxiner som kunde bildas under våra egna odlings- respektive lagringsbetingelser. Anledningen till detta är att de mögelsvampar som kan bilda dessa toxiner kräver högre temperaturer för tillväxt respektive mykotoxinproduktion. Enstaka fall av aflatoxinförekomst från svenska förhållanden har dock rapporterats. En sammanställning över biologiska och toxikologiska egenskaper hos mykotoxiner som bedömts vara intressanta för svenska förhållanden redovisas i tabell 7.7.

Tabell 7.7 Mykotoxiner med möjlig förekomst i livsmedel i Sverige

Biologisk Exempel på Mykotoxiner Mögelart Djur effekt förekomst

Aflatoxin Aspergillus Fåglar Leverskada, Jordnötter flavus tumör Vete Aspergillus Nötter parasiticus Mj ölk Ochratoxin Aspergillus Svin Njurskada Spannmål A ochraceus Bönor Penicillium viridicatum m fl

Sterigma- A flavus Däggdjur Tumör Vete tocystin A versicolor

Citrinin Penicillium Svin Njurskada Spannmål citrinum m fl

Patulin Penicillium Däggdjur Magbesvär Äpplen patulum m fl Foder Penicillium expansum m fl

Penicillin- P. viridica- Däggdjur Leverskada Spannmål syra °_u£1 Njurskada Penicillium cxclopium m fl

Zearalenon Fusarium- Svin Fertilitets- Spannmål (F-2) arter störningar Foder

Trichote- Fusarium- Däggdjur Spannmål Blödningar, cener (T-2) arter kräkningar

\ 14

204 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska sou 193331

För svenska förhållanden är förekomst av ochratoxin A i korn det myko— toxin som hittills mest uppmärksammats. Andra mykotoxiner som rapporterats i svenska undersökningar är patulinförekomst i främst äppeljuice. Risken för bildning av trichotecener i vårt klimat har ofta påpekats men några omfattande undersökningsresultat föreligger ej.

Faktorer som gynnar mykotoxinbildning

En vattenhalt överstigande 13 % (stärkelserika produkter) respektive 9 % (fettrika produkter) gör det möjligt för mögelsvampar att tillväxa och att bilda toxiner.

Temperaturer mellan 20-3500 är gynnsamma för de flesta mögelsvampar.

Somliga Fusarium-arter kan dock bilda mykotoxiner (trichothecener) vid temperaturer nära 0°C. Även ochratoxin A-bildning kan ske vid temperaturer omkring 1000. Typ av gröda, klimatförhållanden och metoder att skörda och lagra produkterna har också betydelse för mykotoxinbildning och dito förekomst.

I USA inträffade 1978 ett utbrott av aflatoxinförekomst i majs som fortfarande inte hade skördats. Man anser nu att anledningen till detta kunde tillskrivas insekter som förde med sig sporer från aflatoxinbildande svampar. I detta fall saknades korrelation mellan hög nederbörd och - snarare orsakade mykotoxinförekomst en period av låg nederbörd att aflatoxinhalten ökade dramatiskt.

Mkotoxinproduktionens ekologi Betingelserna för när mykotoxinbildning skall ske (förutsatt att en mykotoxinbildande svamp finns närvarande) är bäst känt för aflatoxin. Man vet idag att ca 60 % av 2 500 isolat av A flavus producerar aflatoxin. Detta är viktigt att komma ihåg och enbart närvaro av en mykotoxinbildande mögelsvamp ger ej någon information angående eventuell aflatoxinförekomst. Produktion av aflatoxin sker ej om A flavux växer i en blandkultur av andra mikroorganismer. Villkoret för att större mängder aflatoxin skall bildas är att A flavus tillåts växa i mer eller mindre renkultur. Anledningen till detta är inte klarlagd men kan tänkas vara att A flavus inte kan hävdasig idennükrobiella konkurrensen, att omgivande mikroorganismer hämmar produktionen av aflatoxin eller att omgivande mikroorganismer har förmåga att bryta ner bildat aflatoxin. Om liknande förhållanden krävs för att övriga mvkotoxiner skall bildas år inte klarlagt.

Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 205

Stressmetaboliter

Olika typer av stressförhållanden såsom abnorma temperaturer, exponering för ljus, mekanisk skada, kemisk påverkan och även angrepp av mikroorganismer kan orsaka bildning och i vissa fall ackumulering av speciella typer av kemiska ämnen hos växter. Stressmetaboliter är normalt ej förekommande i den levande växten. Substanser som bildas efter angrepp av en patogen mikroorganism kallas ofta phytoalexin men i viss litteratur likställs phytoalexiner och stressmetaboliter. Enligt nyare litteratur är detta felaktigt och ett phytoalexin skall definieras som en lågmolekylär antimikrobiell substans som både syntetiseras och ackumuleras i växter efter exponering för mikroorganismer.

De flesta växtpatogena svampar är starkt specialiserade på vissa värdväxter. En parasitsvamp som isolerats från en växt är oförmögen att infektera en närbesläktad värdväxt. Phytoalexinets kemiska struktur är till en del bestämd av vilken växtfamilj som utsatts för angrepp av patogenen. Växter inom släktet Legumonisae producerar i allmänhet isoflavonoida phytoalexiner medan Solanaceae ger upphov till terpener och Compositae producerar polyacetylener.

Intresset för phytoalexiner hänger samman med forskning rörande resistensfaktorer i växter. Fortfarande råder dock en livlig diskussion huruvida phytoalexiner år konsekvenser av ett parasitangrepp och inte den egentliga orsaken till resistensen. Antalet kända phytoalexiner« torde idag uppgå till flera 100-tal. Itdet följande begränsas diskussionen till de stressmetaboliter och phytoalexiner som produceras inom Solanaceae.

Ett tjugotal phytoalexiner är kända inom Solanaceae. Rishitin är förmodligen det phytoalexin som är mest undersökt vad beträffar fungistatisk effekt tillsammans med fytuberin och lubimin. En annan typ av stressmetaboliter i potatis utgörs av de s k glycoalkaloiderna. De utgörs huvudsakligen av a-solanin och a-chaconin. Phytoalexiner finns ej i potatis som icke utsatts för svampangrepp utan denna produktion startar då knölen utsätts för patogener. Glycoalkaloider finns närvarande redan innan potatisen stressas men koncentrationen ökar kraftigt i samband med stress. Till skillnad från phytoalexinhalten kan glycoalkaloidhalten bibehållas över längre perioder. Även glycoalkaloider har visat sig ha giftighet gentemot många bakterier och svampar. Glycoalka-

206 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

loider förekommer i storleksordningen 0,06 mg per g färskvikt i skalad medan skalet innehåller högre halter (1,2 mg/8). En skalad potapotatis tis ackumulerar dessa metaboliter i de ytliga cellerna till motsvarande koncentration som återfinns i skalet. Det är känt att ljus påskydna ackumuleringen av glycoalkaloider i potatis och detta sammanhänger med grönfärgning av knölen. Andra faktorer som påverkar glycoalkaloidinnehållet är knölens dess genetiska bakgrund och den mängd skador den utålder, satts för. Halten av glycoalkaloider upphör att öka då snittytan på en potatisknöl ympas med Phytophora infestans, en potatispatogen. Nedgången i är kopplad till en ökande halt av phytoalexin i glycoalkaloidinnehåll knölen. För pthytoalexiner gäller att de i allmänhet når sin maximala koncentration Ä-5 efter infektion och efter 7-10 dygn är de icke dygn möjliga att detektera med nuvarande analysmetoder.

Phvtoalexiners toxicitet

svampar och bakterier år jämförliga med Phytoalexiners giftighet gentemto glycoalkaloidernas. Problemen med att renframställa tillräckliga mängder för test har varit stora. Detta gör att de phytoalexiner toxikologiska toxikologiska testerna är begränsade till sin omfattning. Pthyoalexiners för svampar verkar bestå i att svamparnas cellmembraner förstörs. giftighet

direkat samband mellan intag av phytoalexininnehållande växtdelar Några och finns ej beskrivna. Det är dock känt att phytosjukdomstillstånd alexiner bl a har att lysera röda blodkroppar och att förändra förmåga mitokondrierespirationen. Det antas att de koncentrationer av phytoalexiner som är verksamma gentemot svampar också är verksamma i djurceller. Flera phytoalexiner är dessutom motståndskraftiga gentemot upphettning. effekter där för låga Kroniska av pthytoalexiner försöksdjur exponerats doser under längre tidsperioder finns ej rapporterade.

av respektive icke

Effekten bekämpningsmedel (fungicider) på patogena

patogena svampar

används för att bekämpa växtpatogena svampar. Effekter på de Fungicider kan dels direkt, dels indirekt genom attpatogena organismerna uppkomma konkurrerande mikroorganismer så att växternas bekämpningsmedlet påverkar för infektion förändras. Kunskaperna om effekter av bekämpningsmottaglighet medel på s k nontarget-mikroorganismer är ofullständiga.

innehåller en stor mängd information angående Bekämpningsmedelslitteraturen

Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 207

akuta effekter på mikrofloran, men knappast någon information rörande kroniska effekter av subletala doser. Eventuella långvariga förändringar i mikrofloran i samband med bekämpningsmedelsanvåndning år förmodligen mer allvarliga än de snabba förändringar som sker då mikrofloran utsätts för höga doser under korta tidsperioder.

Effekter av bekämpningsmedel på biosyntes av mykotoxiner och stressmetaboliter

Den från alla synpunkter bästa metoden för att förhindra att mkotoxiner kontaminerar foder och livsmedel är att använda preventiva åtgärder. Genom att, i varje led av hanteringen, bibehålla en fuktighetshalt som understiger 13 % i t ex spannmålen skulle mögelsvamparnas tillväxt omöjliggöras. Detta är, av praktiska orsaker, mycket svårt att uppnå. Dessutom är det känt att t ex aflatoxin kan bildas redan i växande majs. Insekter är den vektor med vars hjälp sporer från A flavus transporteras mellan plantorna. Studier har därför gjorts över insekticidernas respektive fungicidernas effekt på svamptillväxt och toxinproduktion.

På ris, majs, vete och jordnötter inhiberades A flavus (parasiticus) toxinproduktion totalt av 20 mg/kg av insekticiden dichlorvos. Att detta var fråga om en verklig inhibering visades genom att 20 mg/kg av dichlorvos inhiberade svampens tillväxt ca 6 % medan håmningen av aflatoxinproduktionen uppgick till 98 %. Andra föreningar som provats är bl a malation, diazinon och atrazin. Effekten verkar dock ej vara helt generell för alla organiska fosforföreningar. Dichlorvos är en mycket effektivare inhibitor än de andra föreningar som testats. Restmängder av dichlorvos har visat sig hämma aflatoxinproduktionen hos bl a vete och majs.

Dichlorvos hämmar inte bara aflatoxinproduktionen utan även andra mykotoxiners biosyntes. Zearalenon-, patulin-, citrinin- och ochratoxin Aproduktionen hämmas signifikant då dichlorvos tillsätts. Vissa insekticider som diazinon verkar stimulera svamptillväxt hos Penicillium urticae (patulinproducerande mögelsvamp). Någon motsvarande stimulering av x patulinproduktion skedde dock ej. Citrininproduktionen inhiberades av malation utan minskning av svampens tillväxt. Även tolnaftat(2hnaftyl-Nmetyl-N-(m-tolyl)tionokarbamat) har kraftigt hämmande inverkan på aflatoxinsyntesen utan att svampens tillväxt påverkas.

Mycket lite verkar vara känt angående bekâmpningsmedels påverkan på biosyn-

208 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

tesen av olika typer av stressmetaboliter. Känt är dock att många kemika-

lier har förmåga att inducera denna typ av substanser. Triazin och

trifenyltenn inducerar bildning av pisatin hos ärtväxter. Maneb och benomyl har förmåga att inducera bildning av phytoalexinet glyceollin hos sojaböna. Andra bekämpningsmedel respektive försöksväxter verkar ej ha undersökts i detta avseende.

Tänkbara konsekvenser för innehållet av rrrykotoxiner och stressmetaboliter i foder och livsmedel av minskad användning av kemiska medel i jordbruket Några experimentella data, där en jämförelse mellan mykotoxin och stressmetabolitinnehåll gjorts i en gröda som behandlats respektive icke behandlats med bekämpningsmedel finns ej redovisade i litteraturen. Någon skillnad mellan känsligheten för fungicider mellan aflatoxinproducerande respektive icke producerande isolat av A flavus har ej beskrivits. De effektivaste fungiciderna för att förhindra tillväxt hos A flavus är captafol, diklofluanid, fenylkvicksilveracetat, klortalonil, captan, folpet och maneb. Ämnen som saknade effekt mot A flavus var dikloran, kopparkarbonat, dodin och zineb. Tyvärr har de ej undersökts om dessa fungicider påverkar toxinproduktionen hos A flavus. Inte någon av de testade fungiciderna hade fungicid-verkan, endast fungistatisk, i för-

sökskoncentrationerna. Motsvarande undersökningar för andra mykotoxin-

bildande svampar verkar ej finnas.

Mykotoxiner bildas främst under lagring av den skördade produkten. Den mikroflora (lagringssvampar) som omger den skördade produkten i t ex spannmål är alltså ej identisk med den s k fältfloran. Exempel på fältsvampar är Aötermaroa, Fusarium, Helminthosporium, Cladosporium och Claviceps medan exempel på lagringssvampar är Aspergillus och Penicillium. Vissa arter av Aspergillus har rapporterats som fältsvampar.

Användning av en fungicid sker i allmänhet innan skörd och det är oklart vad detta kan innebära den mikroflora som etableras under lagringsför-

för

hällanden. Iakttagelser som gjorts är att bildning av aflatoxiner minskar i blandkulturer med andra mikroorganismer. Om detta gäller även för andra mykotoxinbildande svampar är ej känt. Om dessa resultat är riktiga skulle en användning av kemiska bekämpningsmedel kunna minska den mikrobiella diversiteten och på så sätt innebära att riskerna för toxinbildning ökade.

Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 209

Mängden svamp (mätt som reproducerbara enheter) är ett mycket osäkert mått på den mängd mykotoxiner som finns i_t ex spannmål. Prover med 10 milj sporer per g innehöll ofta mycket små eller inga mängder ochratoxin A. Prover utan tydlig mögeltillväxt innehöll ibland höga ochratoxin Ahalter. En förklaring till detta kan finnas i det faktum att mykotoxiner bildas efter det att svampens tillväxt avstannat och att initieringen av denna produktion styrs av substratets näringsinnehåll. Om en svamp tillåts växa under optimala tillväxtförhållanden är risken liten för toxinbildning medan underoptimal tillväxt kan leda till mykotoxinbildning (sekundär metabolism). Användning av fungistatiska substanser kan därför medföra risk för toxinbildning.

En minskning av bekämpningsmedelsanvändningen (framför allt fungicider) i utsädesbehandling av potatis visar att benomyl och tiabendazol inte förmår sänka smittonivån nämnvärt i skörden. Phoma-röta är vanligt förekommande i potatisknölar och resultaten visar att Phoma-smitta till största delen sprids via infekterat utsäde. En slutsats är att bekämpningsmedlen endast fungerat fungistatiskt och ej dödat Phoma-rötan. Några uppgifter angående phominförekomst (cytochalasin B) i potatisknölar finns ej rapporterade.

De potentiella risker som kan vara förknippade med införandet av nya resistenta sorter, med förmåga att ackumulera giftiga ämnen i samband med parasitangrepp, bör noga övervägas.

Slutsatser

Som framgår ovan är de orsakssammanhang som leder fram till mykotoxinproduktion samt pthytoalexin- och glycoalkaloidproduktion mycket komplicerade. Att avgöra hur en förändrad användning av kemiska bekämpningsmedel skulle påverka dessa förlopp är ännu mera komplicerat. En ökad användning av redan nu använda bekämpningsmedel bedöms icke leda till att mängderna av mykotoxiner minskar i foder och livsmedel.

Effekterna av en minskad användning av kemiska bekämpningsmedel är svårare att överblicka, men förekomsten av mykotoxiner bedöms inte komma att öka förutsatt att lagring och övrig hantering sköts på ett riktigt sätt.

Halter av stressmetaboliter i foder och livsmedel orsakade att patogena svampar bedöms kunna öka vid minskad användning av kemiska bekämpningsmedel.

med användningen av kemiska 210 Hâlso- och miljörisker förenade

Minskad eller upphörd kemisk ogräsbekämpning

Inledning

En upphörd kemisk bekämpning av ogräs skulle resultera i en större mängd ogräs i grödorna. I vad män denna ökade ogräsmängd skulle påverka kvaliteten hos den skördade produkten har emellertid inte studerats närmare.

För spannmålsgrödor innebär ökad ogrâsmängd en försvårad och försenad skörd. Detta är särskilt påtagligt under år med riklig nederbörd. Det finns praktiska exempel på att en riklig ogräsmängd omöjliggjort skörden och alltså lett till totalförlust.

en skördetröska skall kunna fungera fordras att tröskgodset För att skall ha nått en viss upptorkningsgrad. Ogräs i stråsäden innebär försenad upptorkning efter nattens dagg eller efter en regnskur. Detta medför att den tid per dag då tröskning är möjlig blir kortare. Ogräs i tröskgodset medför dessutom att avverkningen blir lägre och att vattenhalten hos den skördade spannmälen blir högre. Därmed blir trösksäsongen och ju senare man skördar, desto sämre blir möjligheterna att utdragen, skörda en vara med god kvalitet. Mera ogräs i stråsäden innebär också mera liggsäd, vilket bidrar till en långsammare upptorkning. Risken är betydande att svampinfektionerna under sådana förhållanden kommer att öka. I vilken utsträckning detta skulle ske har emellertid inte studerats försöksmässigt.

För att förhindra bildningen av mykotoxiner i den skördade spannmälen är det viktigt att den så snabbt som möjligt torkas ner till en vattenhelt om 13-1h procent. Denna nedtorkning sker för närvarande dels i torkanläggningar på enskilda gårdar, dels i större centrala anläggningar.

Under normala höstar räcker kapaciteten väl till för att utföra en snabb och tillräcklig nedtorkning av spannmålen. Under fuktiga höstar kan man bli tvungen att göra nedtorkningen i två etapper, vilket innebär en ökad risk för mykotoxiner i spannmålen. Vid en förhöjd vattenhalt i den

levererade varan, vilket skulle bli följden av en utebliven kemisk

i stråsäden, skulle den nuvarande torkkapaciteten inte förslå. bekämpning Förhällandena skulle givetvis bli särskilt svåra under regniga höstar. Detta innebär en betydande risk för ökade mängder mykotoxiner i lagrad spannmål.

Hälso- med av kemiska 211

och miljörisker förenade användningen

Vilda växter som påverkar kvaliteten hos föda och foder

Numera ägnas litet intresse ät ogräs i stråsäd med giftiga eller andra kvalitetsnedsättande egenskaper. Detta beror på att sådana arter numera bekämpas så effektivt, att de sällan orsakar besvär. Av äldre litteratur framgår att ogräsarter ofta påverkade kvaliteten i brödsäd. Från Handbok i jordbrukslära (Juhlin-Dannfelt, 1901) har följande uppgifter rörande ogräsarter hämtats: - Höskallra skadar fröna (Rhinanthus major) genom att gör rågmjölet mörkt och illasmakande. - Pukvete har frön som är mörka och bittra samt (Melampyrum arvense) ger mjöl ful färg och dålig smak. - Åkerklätt har svartbruna frön (Agrostemma githago) som är giftiga. - Luddvicker ner säden. Fröna och (Vicia villosa) drager gör veterägmjöl mörkt och beskt. - Sandlök (Allium arenarium) förökas med knopplökar, som ger mjöl och bröd stark löksmak. - uteslutande Råglosta (Bromus secalinus) uppträder i råg. Fröna gör mjölet mörkt och beskt.

Sannolikt skulle ingen av de här uppräknade arterna innebära någon större risk för konsumenter av mjöl och bröd vid en upphörd kemisk bekämpning av ogräs. Vid välutrustade rensningsanläggningar är det möjligt att från spannmålen effektivt rensa bort större delen av frön av dessa växter. Möjligen skulle Sandlök kunna orsaka bekymmer.

På husdjursområdet skulle ett förbud mot kemisk bekämpning av ogräs innebära avsevärda nackdelar. Åtskilliga arter av vilda växter i vallar och beten är antingen giftiga eller orsakar kvalitetsfel hos animalieprodukter. I tabell 7.8 återfinns en sammanställning över starkt giftiga växter.

212 Hälso- och ”miljörisker förenade med av kemiska användningen

Tabell 7.8 Växter som medför förgiftningar även i små mängder

Begärlighet för Svenskt namn Latinskt namn nötkreatur

Bolmört Hyoscamus niger Ratas Fingerborgsblomma — Digitalis purpurea Kabbleka Caltha palustris Ratas Liljekonvalje Convallaria majalis Ratas . Odört Conium maculatum Ratas i regel Skelört Chelidonium majus Sprängört Cicuta virosa Ätes gärna Stormhatt Aconitum septentrionale Ratas Tibast mezerum - ~ Daphne Törel-arter Euphorbia spp Ratas i regel

- ingen uppgift

Källa: Avholm et al, 1976

Av de i tabell 7.8 nämnda växterna ratas flertalet normalt av betande djur och medför därmed liten förgiftningsrisk. Ett undantag är sprängört, som årligen orsakar ett flertal dödsfall bland betande djur. Tabell 7.9 utgör en sammanställning över växter, som är måttligt giftiga eller som kan orsaka kvalitetsfel hos mjölkprodukter.

Eftersom utvecklingen går mot mera långliggande vallar kan man befara § g att de i tabell 7.9 upptagna växterna kommer att öka i betydelse. Därmed kommer givetvis behovet av att kunna bekämpa dem också att bli större. En upphörd möjlighet att använda kemiska bekämpningsmedel i vallar och beten kommer att innebära risk för sämre djurhälsa samt produktionsbortfall och kvalitetsstörningar i animalieproduktionen.

S()LJ 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Tabell 7. 9 Växter som kan ge kvalitetsförsämringar hos mjölk

Svenskt namn Latinskt namn Verkan på mjölken

Baldersbrå Matricaria inodora Dålig lukt och smak (även åt smör)

Bergssyrax Rumex acetosella Dålig smak, surnar

Buskmåra Galium mollugo Röd- eller gulaktig färg x Harsyra Oxalis acetosella Surnar, smörbildningen försvåras

Kabblekax) Caltha palustris

Skarp_smak Kamomill Matricaria chamomilla Dålig lukt och smak (även åt smör) l Kummin Carum carvi Blekt och smetigt smör E 4

§ Kärrfräkenx) Equisetum palustre Rödaktig färg

,.

Löktravx) Alliaria officinalis Dålig smak Malörtx) Artemisia absinthium Bitter smak

Penningörtx Thlaspi arvense Löksmak (även åt smör)

Prästkrage Chrysanthemun leu- Dålig smak canthemum x) Renfana Tanacetum vulgare Dålig lukt och smak Revsmörblomma Ranunculus repens smak, rödfärg-

Bitter

ning Ryssgubbe Bunias orientalis Bitter smak Rölleka Achillea millefolium Dålig smak Sandlök Allium vineale Löksmak (även åt smör)

Skogsbingelx) Mercurialis perennis Blå mjölk, blekt smör

Smörblommax Ranunculus acris Dålig kvalitet

Sommargyllenx) Barbarea vulgaris Dålig lukt och smak

Starr Carex spp Rödaktig färg Tätört Pinguicula vulgaris Dålig lukt och smak, ystar sig, trådig k0nsistens x) Törelarter Euphorbia spp Dålig smak, rödfärgning ) Vattenmärkex Sium latifolium Dålig smak )

Ängssyrax Rumex acetosa Försvårar smörtill-

verkningen

X) giftiga växter

Källa: Avholm et al, 1976

s ‘I

214 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

7.h Riskvärdering av några utvalda kemiska bekämpningsmedel

Genom utredningsdirektiven ålades kommittén bl a att sammanställa och utvärdera föreliggande forskningsresultat och att därvid beakta såväl effekterna i den yttre miljön som de problem som föreligger från arbetsmiljösynpunkt.

Med anledning härav tillsatte utredningen i mars 1981 en särskild referensgrupp för att utvärdera tillgänglig dokumentation beträffande ett urval av viktigare kemiska bekämpningsmedel samt att vid behov utarbeta åtgärdsför- 1) slag från hälso- och miljösynpunkt .

Referensgruppen har granskat och utvärderat den på naturvärdsverkets produktkontrollbyrä tillgängliga dokumentationen rörande de i tabell 7.10 angivna substanserna.

En uppgift för referensgruppen var att undersöka om ytterligare material kommit fram sedan registreringstillfället som dokumenterareffekter som ej varit kända vid registreringen. Särskilt intresse har därför ägnats åt de epidemiologiska undersökningar som utförts av Lennart Hardell och medarbetare.

De substanser som utvaldes av referensgruppen har antingen haft stor användning inom jordbruket eller varit bristfälligt dokumenterade vad avser bl a långtidseffekter i den yttre miljön (naturmiljön) och vid yrkesmässig exponering eftersom tidigare lagstiftning ej ställt samma krav på dokumentation om vilka effekter långvarig exponering för bekämpningsmedel kan medföra.

I tabell 7.11 återfinns en sammanställning över för referensgruppen tillgänglig dokumentation om de studerade substanserna. I tabellen har endast

angetts huruvida dokumentation finns tillgängligg) (+) eller ej (-). Däre-

mot anges ej värdet av dokumentationen i fråga.

1)Referensgruppens arbete finns redovisat i bakgrundsrapporten Riskvärdering

av några utvalda kemiska bekämpningsmedel. Rapporten kan rekvireras från jordbruksdepartementets bibliotek

2)Produktkontrollnämndens dokumentation utgörs ofta av företagsägd forsk-

ningsinformation och är därmed ej att betrakta som offentlig handling, varför åtkomstmöjligheten är begränsad för t ex medicinska forskare

nu u m 0 C Lu m nu

mw .w .w a ua; m m a m e .a m V ua n .a n .m ae e n a V .k m .u .K H 215

awpom tumma anew

mapwvom

cw

wøqmøw

m

.møanunmød

up»:

mcHqcnm:d møwquømøw wøaøucwøw

a

wawccumqw nmnhmwxoøom

»mms

wcwnmap0z .wnwaøomwv øwmwaawp

Hopm nopamn nopm nopm opwø hopm nov

-om pos

H

goo

mømmpø

woxmnpwn

»sam

H

zoo

H

Ivqmøm

vmmmnpw owmwnpm

»sam

Hmqwammwhmm

.mapdvom

-pxspm

w

dammas

mmwumqamEwm

M

hmpxmmøwmvdxm

wxn«

mcfiqomcpmaan nwaadbmmnwo

w H

Hmmnfladomcummwwup

pwaHømmnm

E

zamwa

w

mnaøpmn

nwwøwaøowapdp

a

mmnmo mmnmo

mm mm

awumneommøaø

pos

mmnmo .xsnnpqøa Hwwwa wøwavo pwaawm

& pos :oo gm“ POS now pawn pos opfic pos :oo pos

nxsnpamm

^omm_V EdmMh®

om

Aamumcømpmop

:mm

mfiaga mafia GOPV

amuosmwøwnmsmxon w

Hm apan

aovws

oaownnom uflofipmomuH .uaoamcsm Hmuosmmøwø vmuwmadh

ø

cwofinnom ufiowwqdm uwoannom.

møwmmøswmqmpmmwm

maa

Hmuwsmwnaømsmxom

or.»

monmhoaxan øowponuwnmm nmnoonmz

aaonwe pwøwwn C%PdNd5Ö

216 Hälso- och miljörisker förenade med av kemiska S()LJ1983:11 användningen

mo2 + + I I\+ + + + + I + + + I

pmaøz

+ + + I + + + + + I + + +

cmU:Em:aHop#noMvxdwopm

pwaoumwz

mcnomqmpmndm

+ + + + + + I I + I + + +

aapwuwso

mon

owmnoudvm

+ + + + + + I I I I + + +

dmwamøwmaawp

mu

E0

SOH#OHPwG0h

HW + + + + + + + + I + + + +

GOMPGPCMEÖMOU

pwswwn hmaauxzao

mwøxmm

+ + + + + + + + I I + + +

owvdpw

mwawqmwaamp vwhmowanøm

cowpmvnwasxoc

monmnoaxwn

WHUQWPMHHSMO

nmw

madam

+ + I I + + + I I + + + I

m

flOH#wPEOESMOU

mnaøaampmnwasdm

Amaamømwaawpv

Ipmfimamwv

nmmuøpm

møwpwnsm H®U®EmwH

nowpmpøosøxoo

ARR:

umnowpxdonmpmsw«Hm:mxnwm

pmpwxo»

P0#HoMNOP

m

qwcwm

pmpwomxop

ppm ppm

Hwwudpmmnowpxscohmmm

pmfi

øxmqaoaøwsmøxnh

pmfiflxop

vmpmowcmwopwnme

nmmm

.~—.

Hmmw

nofipwpamadxoa

hmpawnpmwh muhmIHQ

wH

xmaqonxnøm owqowwpsz wmoaofiswwwmm

Amwmcwq

&

øpwunøsøm

unga

Haonwa £52 MMHGOHM fimoaoxm wwpsH 1\+

I I I I I + I

Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kiemiska 217

Referensgruppens slutsatser

Den tillgängliga informationen om akut toxicitet ansågs av referensgrup-

pen vara acceptabel för samtliga studerade substanser. Beträffande viss annan information (långtidsstudier, mutagenicitets- och flergenerationsstudier) rörande några av de studerade medlen, bedömdes den på produktkontrollbyrån tillgängliga och av registreringshavarna insända dokumentationen vara i stora stycken bristfällig och inte fylla moderna krav på godtagbar dokumentation.

Från ekologisk synpunkt ansågs dokumentationen variera i omfattkraftigt ning och vara bristfällig i väsentliga stycken. Bristen på information om ekologiska effekter av främst nedbrytningsprodukter och föroreningar i preparaten ansågs omöjliggöra en verklig bedömning av långsiktiga effekter beträffande diklorprop och MCPA (hälsoeffekter), (miljödiquat effekter) samt maneb och mancozeb (såväl hälso- som miljöeffekter).

Vidare ansågs tillverkarna respektive registreringshavarna i vissa fall inte ha följt upp registreringarna av sina respektive preparat med modern kemisk och toxikologisk dokumentation.

I de epidemiologiska studier som utförts och publicerats av Lennart Hardell och medarbetare görs gällande att det skulle föreligga ett epidemiologiskt samband mellan yrkesmässig hantering av bekämpningsmedel innehållande vissa fenoxisyror (diklorprop och MCPA) och en förhöjd frekvens av mjukdelstumörer och malignt lymfom.

Referensgruppen har med anledning därav tagit initiativ till en bearbetning av materialet i det svenska cancerregistret. Hela perioden 1961- 1979 har tagits med varvid perioden 197h-1979 studerats separat. Karolinska Institutets cancerepidemiologiska enhet har biträtt referensgruppen i detta arbete.

Manliga jordbrukare och skogsarbetare samt män som arbetat inom trädgårdsnåringen har därvid jämförts med rikets övriga befolkning. Vid den preliminära analysen har ingen förhöjd risk inom de tre aktuella tumörgrupperna kunnat påvisas för någon av dessa yrkesgrupper. Eftersom antalet cancerfall är betydande, är slumpfelen för gruppen jordbrukare, skogsarbetare och trädgårdsarbetare sådan att osäkerheten uppgår till ca 5 procent för de tre tumörgrupperna sammanslagna. (Materialet omfattar 1 191 fall bland jordbrukare, 252 bland skogsarbetare och H7 bland trädgårdsarbetare.) Eftersom Hardell uppskattat överriskerna till ca ÄOO procent

218 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

har referensgruppen bl a studerat frågan huruvida resultaten är kvantitativt förenliga i olika avseenden.

Referensgruppen ansåg därvidlag att de överrisker som Hardell erhållit för fenoxisyraexponerade icke är oförenliga med de resultat som framkommit vid registerundersökningen och som innebar att någon antydan till överrisk för jordbrukare och skogsarbetare ej kunde iakttagas. För att uppnå förenlighet mellan materialen har referensgruppen förutsatt att exponerade personer, sysselsatta inom jordbruk och skogsbruk normalt ligger på lägre risknivå än befolkningen i andra yrkesgrupper.

Med hjälp av registermaterial har referensgruppen också studerat om förekomsten av de aktuella tumörerna har ökat bland jordbrukare, skogsarbetare och trädgårdsarbetare jämfört med övrig befolkning under perioden 1961-1979. Det finns emellertid ingen antydan till ökning trots att fenoxisyrahanteringen har ökat kraftigt under perioden 19h9-1975, vilket med hänsyn till latenstiden borde slå igenom i materialet. En förklaring till detta kan vara att var hälsofarligare under 1950-talet än under 1960-talet. Anhanteringen av preparat i form av dammande pulver förekom fram till 1975 och vändning kan antagas ha medfört högre luftburen exponering. Registerstudierna ger heller ingen anledning att oroa sig över vådorna av passiv exponering; jordbrukare och skogsarbetare som ej deltagit i hanteringen av fenoxisyror tycks ligga på en risknivå som är lägre än för rikets övriga befolkning.

Ytterligare en väg att belysa effekten av yrkesmässig hantering av bekämphar av referensgruppen genom att vissa uppgifter i lantningsmedel prövats över ca 20 000 sprutförarbevis har bearbetats. Melbruksstyrelsens register lan åren 1965 och 1967 fick 9 000 personer sprutförarbevis efter genomgången utbildning. Tumörförekomsten har studerats för denna grupp i fråga om de som studerats av Hardell. Man fann att 2h av dessa sprutförare tumörtyper hade drabbats av sådana tumörer efter det att bevis utfärdats och fram till och med 1979. Det förväntade antalet, sedan hänsyn tagits till ålder, uppgår till dock överrisk därför förekomma. Re- 18. En viss, ej signifikant, ansågs har emellertid påpekat att även andra faktorer kan behöva utferensgruppen t ex huruvida en relativt låg obduktionsfrekvens eller annan underredas, inom vissa regioner kan innebära att många cancerfall inte uppregistrering täcks och därmed saknas i statistiken för denna region.

referensgruppens uppfattning kan emellertid ett samband mellan yrkes- Enligt för fenoxisyrorna diklorprop och MCPA och en förhöjd frekmässig exponering vens av mjukdelstumörer och malignt lymfom ej uteslutas.

S()lJ 1983:11

8. ICKE-KEMISK BEKÄMPNING AV VÄXTSKADEGÖRARE OCH OGRÃS

Icke-kemisk ogräsbekämpning

Mekanisk bearbetning

Jordbearbetning är den viktigaste formen av mekanisk ogräsbekâmpning. Den har oftast både en direkt verkan på växande ogräsplantor och en indirekt verkan genom inflytande på frön och vegetativa förökningsorgan i jorden.

Från markvårdssynpunkt är emellertid intensiv jordbearbetning inte önskvärd. I många klimatområden utanför vårt land kan den snabbt få allvarliga följder genom omfattande jorderosion. Även om ogynnsamma effekter av intensiv jordbearbetning inte framträder så. snabbt under svenska förhållanden, bidrar denna till att öka ogynnsam nedbrytning/erosion. Jordbearbetning är dock viktiga led i ogräsbekämpningen och huvuddelen av den jordbearbetning som genomförs är även motiverad av andra skäl än ogräsbekämpning.

Det torde i allmänhet inte vara meningsfullt att utnyttja alla i en viss växtodlingssituation tänkbara möjligheter till ogräsbekämpning genom jordbearbetning. Om t ex kvickrot uppträder mycket rikligt, kan en extra intensiv jordbearbetning vara motiverad för att snabbt minska ogräsproblemet. Därefter torde man vanligen kunna nöja sig med jordbearbetning som kan motiveras även oberoende av kvickrotsbekämpningen. Det är emellertid då ofta möjligt att modifiera tekniken och tidpunkterna för bearbetningen och därmed förbättra effekten på ogräsen utan att öka intensiteten.

Helträda

I Som kan förstås av det ovanstående är den intensivt bearbetade helträdan mindre tilltalande från markvårdssynpunkt. Den blir också en dyr bekämpningsmetod som följd av den uteblivna skörden och kostnaderna för upprepad jordbearbetning. För att helträdan skall bidraga till att väsentligt minska behovet av kemisk ogräsbekämpning skulle dess omfattning behöva ökas avsevärt.

Jordbearbetningen vid trädesbruk läggs framförallt upp med tanke på bekämpningen av kvickrot och andra fleråriga ogräs. Den får emellertid

220 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs

också stor betydelse genom att den stimulerar den biologiska aktivi_ teten i jorden. Därför minskar den åkerjordens ogräsfröförråd som följd av att groning och nedbrytning av fröna ökar i omfattning.

Forskning och försök gällande fleråriga ogräs har bl a givit underlag för effektivisering och därmed minimering av jordbearbetningen med tanke på bekämpningsresultatet.

l Jordbearbetning efter skörd 1

efter skörd i form kombinerad med 1

Jordbearbetning av stubbearbetning

i

innebär mindre drastiska ingrepp i jorden än helträda och har plöjning också andra motiv än ogräsbekämpning. Effekten på kvickrot och därjämte vissa andra fleråriga ogräs är ofta mycket god. I betydande delar av Sverige förefaller det i de flesta fall möjligt att undvara kemisk om man stubbearbetar efter skörd överallt där detta 1 kvickrotsbekämpning 4 är möjligt. I

Stubbearbetningens verkan är beroende av plöjningens utformning -plöjningstekniken, plöjningstidpunkten, eventuellt utebliven plöjning. Plöjhar inte bara ogräsbekämpning som motiv utan sättet och tiden för ningen utförandet har för och en mycket stor betydelse ogräsflorans utformning därmed för plöjningens värde som led i ogräsbekämpningen.

Jordbearbetning i växande gröda

med maskin eller för hand sker i grödor med stort radav- Hackrensning stånd, sådana som sockerbetor, många köksväxter och därjämte sker harv- De mekaniska i förekommande fall ning och kupning i potatis. åtgärderna, tillsammans med kemisk bekämpning, håller tillbaka ogräset så länge att grödan får en ordentlig start utan ogräskonkurrens. Genom sitt försprång kan grödan därefter hävda sig väl i konkurrensen med senkommande ogräs. I sockerbetor används kemisk bekämpning för att hålla en eljest nödvändig och mycket kostnadskrävande manuell mekanisk bekämpning nere på en sådan nivå att odlingen blir ekonomiskt realistisk vid rådande prisförhållanden. I potatis används kemisk bekämpning endast på en del av odlingsarealen. Här klarar man den mekaniska bekämpningen i huvudsak utan handhackning. Även om många ogräs kan bilda kraftiga plantor senare under vegetationsperioden, brukar dessa inte orsaka allvarlig skördeminskning. De kan dock medföra ett betydande nytillskott av ogräsfrön eller vegetativa förökningsorgan i jorden. Man får därför ofta ta till handrensning för kompletterande bekämpning.

Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 221

Den förr tillämpade efter sådd av stråsäd har nu helt ogråsharvningen ersatts av kemisk bekämpning i praktisk växtodling. Ogräsharvningen ger en mycket varierande och osäker effekt, på ettåriga ogräs från O till 80 procents effekt beroende på jordart och fuktighetsförhållanden. Den har marginell verkan på fleråriga ogräs, sådana som kvickrot. Även ettåriga ogräs påverkas mycket olika beroende på plantutveckling, fröstorlek hos ogräsarten osv. Nyare försök med ogräsharvning har inte givit några lovande resultat. Effekten på ogräsen har varit osäker och grödan har ofta skadats betydligt. Vissa harvar av ny typ kan dock tänkas vara effektivare och bör därför prövas försöksmåssigt.

I större delen av raps- och rybsodlingen har man idag övergått från sådd med stora radavstånd och ogråsbekämpning genom hackning till sådd med små radavstånd och ökad utsädesmängd. Oljeväxterna klarar då ogräsen bättre genom sin egen konkurrenskraft. Ändå får ogräsen ofta alltför goda utvecklingsbetingelser och intresset för att få fram bättre och säkrare medel än dem som idag finns tillgängliga för kemisk ogräsbekämpning i korsblomstriga oljeväxter är därför betydande.

Handrensning

Handhackning hade förr stor betydelse i s k hackrensade grödor, som och betor. A potatis På grund av kostnaderna används den idag huvudsakligen endast i husbehovsodlingar i trädgårdar, i mycket dyra kulturer i kommersiell odling och som komplement till andra åtgärder i åkerns grödor. Vid ändrade prisrelationer kan naturligtvis manuell hackning komma till större användning igen.

I hackrensade grödor förekommer också handplockning längre fram under vegetationsperioden för att få bort större ogräsplantor och därmed minska ogräsfröproduktionen och de olägenheter vid skörden som kraftiga ogräsplantor kan medföra. I stråsâd förekommer handplockning praktiskt taget endast som led i flyghavrebekämpningen. Det är bara när flyghavren förekommer med låg frekvens (högst 1 000-2 O00 plantor per ha eller på begränsade fläckar på ett fält) som handplockning är möjlig. Den har intresse framförallt för att förökning och spridning i områden fördröja där flyghavren inte etablerat sig starkt.

222 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs

-

Såbäddsberedning effekten på ogräs

Den jordbearbetning som sker närmast före sådden har som främsta syfte att bereda en såbädd vars fysiska egenskaper är så gynnsamma som möjligt för kulturväxtens groning och uppkomst. Därjämte får denna såbäddsberedning en större eller mindre effekt på ogräsen. Den förstör sålunda huvudparten av de plantor av ettåriga ogräs som förekommer, medan effekten på sådana fleråriga plantor som kvickrot och åkertistel är liten. Den stimulerar också till groning bland de ogräsfrön som ligger vilande i jorden.

En djup och intensiv bearbetning på jord som förblir fuktig i de ytli-

gare skikten kan stimulera till ett rikligt ogräsuppslag. En ytlig, lätt i

bearbetning lockar färre frön till groning, detta särskilt om jorden är torr i ytan. Stimulans till omfattande och snabb groning skulle kunna ses som något positivt som man t ex rutinmässigt besprutar med ett effektivt och brett verkande ogräsmedel i stråsäd på ett tidigt utvecklingsstadium. Ogräsfröförrådet i jorden decimeras och ogräsen förstörs utan att ha gjort stor skada. Vill man minska användningen av kemiska medel är det däremot angeläget att så få konkurrenskraftiga ogräs som i möjligt kommer upp.

Fördröjd vårsådd kan tillämpas för att minska ogräsuppslaget i grödan. Den är emellertid lämplig endast i begränsad omfattning på vissa jordar i vissa klimatområden med tanke på markfukten och den förkortade växtperioden. Principen är tidigast möjliga jordbearbetning i form av djup eventuellt (som är lika bra som eller bättre än harvning, vårplöjning med tanke på fleråriga ogräs sådana som kvickrot), som höstplöjning leder till att en stor del av de ogräsfrön som är beredda för groning på våren gror snabbt. Två veckor senare görs en lätt bearbetning, varefter sådden sker omedelbart. Bearbetningen före sådden skall förstöra uppkomna och uppkommande ogräsplantor med ett minimum av stimulans till ogräsfrögroning. I sålunda sent sådd vårsädd har t ex anytterligare talet flyghavreplantor i vissa fall kunnat reduceras till 10-20 % jämfört med antalet efter tidig sådd. En betydande skördesänkning följer emellertid av försenad sådd i de flesta fall. I medeltal kan man räkna med ca 1 % skördesänkning per dag som sâdden av vårsäd försenas i förhållande till normal såtid.

Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 223

Genom anpassning av såbäddsberedningen och sådden till jordart och väderleksförhållande kan det på vissa jordar vara möjligt att öka frekvensen goda situationer innebärande en snabb och jämn uppkomst av kulturväxter och en mindre omfattande och gärna sen uppkomst av ogräsen. .Därigenom ökar kulturväxtens konkurrensförmåga relativt över ogräsen. Detta har självfallet stort intresse om aktiv bekämpning i den växande grödan skulle utebli. Det har dock stort intresse även vid kemisk bekämpning, eftersom konkurrensen positivt samspelar med herbicidernas fytoxiska effekt. Man får en ökad effekt av en viss preparatdos vid en bättre konkurrenssituation. Vid besprutning efter uppkomst kan man också använda lägre dos då konkurrenssituationen bedöms bli god och ändå få acceptabel bekämpningseffekt. Forskning rörande såbäddens funktion och såbäddsberedningens teknik pågår vid olika institutioner vid Sveriges . Lantbruksuniversitet.

8.1.2 Konkurrensbefrämjande åtgärder

Konkurrensen från kulturväxtbestånden är en av de allra starktaste begränsningsfaktorerna för ogräsens tillväxt. I ettåriga grödor är den särskilt betydelsefull i sådana vars bestånd sluter sig tidigt, främst stråsäd och oljeväxter. I ordinära bestånd av stråsâd minskar ogräsens vikt per ytenhet som följd av konkurrensen vanligen till mellan 5 och 15 % (extremer ca 3 och 25 %) av vikten på jämförbara obesådda ytor. Effekten varierar med stråsädesslag och ogräsflora, med fuktighet, växtnäringstillgång och andra förhållanden i marken, med plantantal per ytenhet och plantornas jämnhet i beståndet, med uppkomsttiden för ogräsen i förhållande till kulturväxten etc. Detta antyder olika potentiella möjligheter att

i genom odlingstekniska åtgärder förbättra inte

konkurrensförhållandena, minst i stråsäd, och då främst i vårsâdd stråsäd. Frekvensens situation då ogräsen kan hållas tillbaka utan kemisk bekämpning eller med reducerade preparatdoser ökar därigenom.

Konkurrenssituationen för ogräsen försämras såväl när kulturväxtens plantantal per ytenhet ökar genom ökad utsädesmängd som när kulturväxtplantorna får en jämnare horisontell fördelning genom förbättrad fördelning av utsädet i radden, anpassning av radavståndet och ökning av uppkomstens snabbhet. Olika erfarenheter och experiment antyder betydande möjligheter att minska behovet av kemisk ogräsbekämpning eller minska preparatdoserna genom förbättrad såteknik, i många fall inkluderande höjda utsädesmängder. Dessa frågor är värda mera omfattande undersökningar.

224 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs

Ogräsens massatillväxt brukar ungefär halveras med en fördubbling av ut-

sädesmängden för stråsäd. Under sämre konkurrensbetingelser sjunker ogrä-

sens massatillväxt mindre, under bättre betingelser mera. Den sjunker dock överallt med ökad utsâdesmångd, antingen den maximala skörden uppnås vid hög eller vid låg utsädesmängd. Ökning av utsädesmängden är emellertid en dyr åtgärd. \ l

Ökad utsådesmängd är ett relativt effektivt sätt att minska ogräsens

till växtmöjligheter och skördesânkande effekt. De idag givna riktvär- 1

dena för utsädesmängd baseras på försök, där kemisk ogräsbekämpning genomförts. Om man vill minska insatserna av kemisk ogrâsbekämpning i stråsäden, kommer den optimala utsädesmängden automatiskt att öka. Var

den i verkligheten ligger i det enskilda fallet är svårt eller omöjligt

att avgöra. Den varierar naturligtvis med stråsâdesslag, med sort, utsädets egenskaper, ogrâsmängd etc. Den optimala utsädesmängden varierar från år till år med väderleken, med marktypen och med det inflytande som väderleken, jordbearbetningen, gödslingen och andra åtgärder har på förhållandena i marken. Den varierar också med utsâdets fördelning vid sådden. För betydelsen av en ökad utsädesmängd har sortval och förädling med tanke på stråstyrkan stort intresse, eftersom liggsädesrisken ökar med ökad utsädesmängd. En ökad stråstyrka behövs framförallt hos korn 0chhavre.

En ökad jämnhet i utsädesplantornas fördelning medför att skördemaximum förskjuts mot större utsädesmângd, samtidigt som det i allmänhet innebär ett maximum på en högre skördenivå. Denna för skörden gynnsamma effekt av samspelet mellan utsädesmängden och fördelningen av utsädet är särskilt gynnsam i ogräsbemängda bestånd. Hittills föreliggande försöksmaterial är inte tillräckligt som underlag för att bedöma hur långt det är meningsfullt att driva jämnheten i utsâdets horisontella fördelning vid sådd. Fortsatta experiment där effekten av den horisontella fördelningen kan studeras renodlat får utvisa detta tillsammans med fältförsök med maskinsådd där olika radavstånd och biltyper jämförs.

Även om det eventuellt skulle visa sig inte vara meningsfullt att satsa på stora och kostnadskrâvande förändringar av såtekniken för att uppnå yttersta precision i utsädets horisontella fördelning, kan omfattande ändringar i principerna för utmatning och placeringéav utsädet i jorden tänkas motiverade för t ex en säkrare styrning av sådjupet, för vattentillförsel tillsammans med utsädet osv. Ett till mark-, såbâddsbered-

S()lJ 1983:11 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 225

nings- och väderleksförhållanden anpassat sådjup, i vissa fall också t ex vattning eller någon förbehandling av utsädet, bedöms kunna öka möjligheterna att trygga en snabb utvecklingsstart och en säker uppkomst för stråsäden. Detta får betydelse oberoende av hur man löser ogräsfrågan men får särskilt intresse om man vill utnyttja grödans konkurrens i ogräsbekämpningen bättre än hittills. När man vill sätta igång stora, kostsamma satsningar på förbättrad såteknisk utrustning bör man alltså beakta möjligheterna att styra inte bara utsädets mängd och fördelning utan också, och inte minst, djupplaceringen med hänsyn till såbäddens egenskaper. Utveckling mot större anpassning av såväl såbåddsberedning som sådd till mark och väderleksförhållanden och till kulturväxt rymmer många möjligheter till förbättringar i avsikt att öka frekvensen av goda startsituationer för stråsädesbestånden. I det sagda ligger att man i forskning och utvecklingsarbete måste betrakta sådden och såbäddsberedningen jämte utsädets egenskaper och behandling samt ogräsens sätt att reagera som ett sammanhängande problemkomplex. Fortsatta undersökningar av problemen måste inkludera grundläggande gronings- och plantetableringsfrågor samt mark- och teknikfrågor i ett sammanhang.

Olika ändringar i tekniken för såbåddsberedningen, utsädets behandling och sådden som kan tänkas leda till att kulturväxtens uppkomst påskyndas i förhållande till kulturväxtens är värda närmare undersökningar. Även små tidsförskjutningar till kulturväxtens fördel och ogräsets nackdel kan ha stor betydelse. Så t ex har en arrangerad förskjutning på tre dagar på våren i småruteförsök på fält i korn medfört att ogräsvikten per ytenhet reducerades ända till hälften.

Även små ändringar till fördel för kulturvåxten eller till nackdel för ogräsen kan få stor betydelse, särskilt i samspel och som följd av att ändringarnas direkta effekt förstärks genom konkurrensen.

De kunskaper om mark och groningsbiologi som finns bör utnyttjas för att man så långt möjligt skall påskynda uppkomsten av kulturväxten. Denna bör alltså principiellt sås så grunt som fuktighetsförhållandena tillåter. Sådjupet bör anpassas till jordarten, klimatet och sättet för såbäddsberedningen. Särskilt där sannolikheten för god ytfukt är stor som följd av fuktigt klimat och/eller snabba transporter av kapillärt vatten i jorden - där man alltså också kan Vänta ett snabbt uppslag av ogräsplantor - bör man så kulturvåxten relativt grunt.

226 Icke-kemisk av växtskadegörare

bekämpning och ogräs

Växtförädlingen kan bidraga genom att i förädlingsarbetet i ökad grad beakta kulturväxternas förmåga att konkurrera med ogräsen.

För speciellt vallväxter och vallens fleråriga ogräs behövs ökade kunskaper om plantornas ostörda utveckling och dennas årsrytm och om reaktionerna för den störning som uppstår genom skörd med skilda metoder, vid olika årstid och med olika intervall. Vallbeståndens uthållighet och utfallet av konkurrensen mellan skilda arter av ogräs och kulturväxter beror till betydande del av de ingående arternas egenskaper och reaktioner enligt ovan 0

8.1.3 Minskad ogrässpridning

Åtgärder för att förhindra eller minska ogräsens spridning har givetvis

det allra största intresse i detta sammanhang.

Ogräsfria utsäden skall nu som tidigare alltid eftersträvas. Frihet från ogräsfrön är av större betydelse när det gäller den öppna marknadens utsäden, som ofta odlas långt från anvåndningsplatsen, än när det gäller hemmaodlat utsäde. Orsaken är inte bara, eller kanske inte ens i första hand, risken för att ogräs i form av nya arter, t ex flyghavre, skall komma in; En risk som inte brukar diskuteras i sammanhanget är risken för tillkomst av flera typer eller raser inom de redan förekommande arterna. Det underlättar nybildningen av typer som år bättre anpassade till rådande odlingsförhållanden, bl a mera motståndskraftiga mot bekämpningsåtgärder.

Stallgödselhanteringen är en fråga som idag ofta glöms bort i diskussioner om ogrässpridning. Ogräsfrön hamnar nästan alltid i större eller mindre omfattning i gödseln. Vid hanteringen av fastgödsel är det betydelsefullt att denna får brinna igenom ordentligt. Även om inte alla frön dör, kan en ordentlig genombrinning av gödseln medföra att den helt övervägande delen av dem gör det. I flytgödsel dödas frön som befinner sig nere i vätskan. I praktiken visar det sig att en del ogräsfrön tillsammans med annat material flyter ovanpå i svämtäcket. De överlever därigenom.

1 Alltför ofta får ogräs möjlighet att utvecklas och spridas från åkerkanter, å områden runt ledningsstolpar och andra platser på åkern som är besvärliga att komma åt genom rutinarbetena. Ogräs vars frön kan spridas till åkrarna med vinden får ofta utvecklas fritt på byggnads» och industriplatser, vid vägar och på andra ställen främst i städernas närhet. Transporter av alla

Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 227

slag lämnar viktiga bidrag till spridningen, och av samma skäl som när det gäller utsädena kan långdistanstransporter antas medföra speciella risker.

8.1.h Skördeteknik

Skördetröskningen gynnar utveckling och spridning av ogräsfrön mera än den gamla bindarskörden. Den senare tidpunkten för skörden möjliggör att flera ogräsfrön utvecklas, och flera hinner också drösa före skörden. Man lämnar också högre Stubb som medför att flera frön blir kvar bland plantor i stubben.

Av vissa ogräs kan därför ett mindre antal plantor än förr leverera tillräckligt många frön för att ogräset skall leva kvar på fältet. Även frön som passerar tröskan hamnar sannolikt i större omfattning i åkerjorden än fröna hos de plantor som vid bindarskörd blev upptagna i kärvarna, i vart fall när halmen inte förs bort från fältet.

Ogräsplantor av många arter fortsätter att bilda frön om de får utvecklas ostört i stubben. Då nu skördetröskningens höga stubb ökar mängden kvarstående skott av ogräs, är möjligheterna till fröbildning även efter skörden större än vid äldre skördeteknik. Dessutom har stråsädens andel i växtföljdernna ökat starkt under senare decennier på en stor del av landets jordbruk. Där detta har skett, innebär det tillsammans med skördetröskningen att många stråsädesogräs fått större möjligheter än förr att leverera frön till åkerjorden. Detta bidrar starkt till uthålligheten även hos en del av de ogräs som är känsliga för den kemiska bekämpningen.

Kunskaper om ogräsplantornas senare utvecklingsfaser med avseende på fröns mognad och drösning, på vegetativa förökningsorgans förstärkning etc är betydelsefulla som grund för bedömningen av vilka effekter olika skördeteknik och skördetid har på ogräsens spridning och förökning. Denna kunskap behöver ökas genom fortsatt forskning, varvid de långsiktiga verkningarna har särskilt stort intresse. Skördetröskor med uppsamlingsanordningar för ogräsfrö finns redan. De tekniska möjligheterna att ännu bättre samla upp och oskadliggöra ogräsfrön bör allsidigt undersökas.

Vid en eventuellt minskad bekämpningsintensitet, genom t ex minskad kemisk bekämpning, ökar frekvensen bakslag i form av alltför dålig effekt vid ogynnsam väderlek osv. Den olägenhet med ökad utveckling av ogräsfrön som uppkommer, inte minst under år med markerade bakslag i bekämpningseffekt,

Icke-kemisk bekämpning av vâxtskadegörare och ogräs

reduceras avsevärt om skörden kunde ske tidigare, stubben tas kortare och fröspillet från den avskurna växtmassan bli mindre än vid dagens skördetröskning. Det utvecklingsarbete med nya metoder för skörd av stråsäd - i tidigt mognadsstadium, med låg stubb och med tillvaratagande av både halm och kärna utan spill - som diskuterats under senare tid är därför intressant också i detta sammanhang.

8 . 1 . 5 Växtfölj dsåtgärder

Användningen av kemisk ogräsbekämpning och annan kemisk bekämpning har varit en av förutsättningarna för utformningen av många idag tillämpade växtodlingssystem. Den har ökat friheten i valet av växtföljder, odlingsoch skördeteknik samt sorter.

Många tekniska lösningar i dagens växtodling skulle ha varit mindre framgångsrika utan kemisk ogräsbekämpning, eftersom de i grunden gynnar ogräsen och deras spridning. Det gäller t ex den tidiga vårsådden, den sena skörden genom skördetröskan samt själva skördetekniken med hög stubb och kvarlämnandet av halm och andra vegetationsrester inklusive ogrâsfrön på fältet. En betydande del framgångsrik växtförädling har haft kemisk ogräsbekåmp- g ning som förutsättning. Sortmaterialets förmåga att konkurrera med ogräsen har inte behövt beaktas så som sannolikt hade skett om man inte räknat med användning av herbicider.

Behovet av mekanisk ogräsbekämpning minskar, vilket är fördelaktigt i vissa avseenden: En minskning av jordbearbetningen till ett minimum är fördelaktig från markvårdssynpunkt. Minskningen av trädesarealen till den ringa omfattning den har idag har underlättats genom den kemiska ogräsbekämpningen. Detta är av intresse inte bara med tanke på markvården utan också med tanke på de stora kostnader som är förknippade med trädan. I grödor som kräver omfattande direkt ogräsbekämpning på grund av ringa förmåga att hålla ogräsen tillbaka genom konkurrens har kemiska medel i många fall ersatt en stor del av den mekaniska - hackbekämpningen harvningar, ningar etc. Där den reducerat arbetsbehovet avsevärt, har odlingskostnaderna minskats. Med dagens prisförhållanden bedöms den svenska sockerbets- 1 odlingen vara orealistisk utan kemisk ogräsbekämpning. å

Utan de kemiska bekämpningsmedlen skulle vallens försvinnande från växtföljderna och övergången till starkt ensidig stråsädesodling på stora J delar av den svenska åkerarealen ha medfört mycket större problem med de

Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 229

ettåriga grödornas ogräs än som nu är fallet. Det utbyte av en flerårig gröda mot ettåriga som alltså skett är emellertid en nackdel från markvårdssynpunkt. En minskad användning av kemiska medel för ogräsbekämpning kräver många odlingstekniska förändringar. I många fall krävs också avsevärda ändringar i våxtföljderna.

En god balans mellan fleråriga grödor, som idag endast representeras av vall, och ettåriga (höst- och vårsådda) har särskilt stora fördelar för att hålla de ettåriga grödornas ogräs tillbaka vid minskad herbicidanvändning. Om man kan öka användningsområdet för vallväxterna eller införa nya fleråriga växter för andra ändamål än foderproduktion, t ex för produktion av energiråvara, ökar man möjligheterna att hålla tillbaka ettåriga ogräs.

Beroende inte minst på olikheter i den årliga utvecklingsrytmen har ogräsen olika förmåga att hävda sig i konkurrensen med skilda kulturväxter, och de har av samma skäl också olika möjlighet att hävda sig gentemot jordbearbetning och andra odlingstekniska åtgärder förknippade med grödornas odling. Ju större andel man har av sådana grödor som hindrar reproduktion av en ogräsart i ett växtodlingssystem, desto mindre möjligheter har arten ifråga att i längden bli ett besvärande ogräs på ett fält. Ett exempel: Flyghavren missgynnas av vallar, höstsådda grödor och välskötta hackrensade grödor i jämförelse med vårsäd, om den inte där bekämpas effektivt med kemiska medel. Ju större andel man då har av de förstnämnda grödorna och ju mindre andel av vårsäd i en växtföljd, desto svårare har därför flyghavren att hävda sig som betydelsefullt ogräs på ett fält. Men ogräs tillhörande vissa andra grupper får allt lättare att föröka sig, och det beror på vilka arter av dessa som utvecklas under de rådande förhållandena om ogråsproblemet som helhet förbättras eller försämras på platsen.

Där det finns möjligheter att förändra växtodlingens inriktning med tanke på ogräsbekämpningen, är kunskaper om ogräsens koppling till olika grödor ett nödvändigt underlag för bedömningar av tänkbara förändringar. Avsevärda kunskaper om de olika ogräsens möjligheter att hävda sig i skilda grödor och växtodlingssystem eller växtföljder föreligger. Vidgade kunskaper om hur förhållandena blir under den praktiska växtodlingens skiftande betingelser vore dock värdefulla. De kan erhållas genom inventeringar och i viss utsträckning i växtodlingsförsök.

230 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs

8.1.6 Biologisk ogräsbekämpning

Möjligheterna att med framgång utveckla biologisk bekämpning bedöms som små då det gäller åkerogräsen. Denna bekämpningsform innebär i sin klassiska mening att någon växtparasit eller något växtskadedjur genom åtgärder från människans sida stimuleras att angripa en växtart och att angreppen fortsätter att vara effektiva under lång tid. De få exempel på biologisk ogräsbekåmpning som fått tillämpning gäller andra förhållanden än dem som råder under svenska förhållanden och de rör enstaka växtarter. Viktigast är framgångarna med kaktusbekämpning i torra betesmarker i Australien. Förutsättningarna för biologisk ogräsbekämpning i åkerns växtodling är annorlunda. Skulle man efter omfattande förberedelsearbeten lyckas bekämpa något enstaka ogräs, är detta ingen total lösning. Övriga ogräs skulle ändå medföra ett kvarstående och ofta oförändrat behov av andra

l

bekämpningsinsatser. . 1 8.1.7 Ekonomisk Jämförelse mellan metoder 1 Stråsäd

Avgörande för en bekämpningsmetods värde och användbarhet är dels dess i effektivitet, dels dess kostnader. Avgörande år också vilka möjligheter man har att passa in metoden i odlingssystem, arbetsrutiner m m. Det är svårt att rättvisande jämföra olika metoder. Nedan ges trots detta några exempel på jämförelser mellan bekämpningsmetoder. Resultaten skall ses som grova genomsnittsvärden.

Jordbearbetningskostnader: Enligt Databok för drifts- Beräkningsunderlag: planering, 1980 Sprutkostnader: 50: kr/ha Preparatkostnader: 1982 års priser Utsäde, vårsäd: 2 : kr/kg Spannmål, vårsäd: 0:90 kr/kg

Rotogräs och fröogräs på icke besådd åkermark

Mot rotogräsen kan man använda mekaniska och/eller kemiska bekämpningsmetoder. I tabell 8.1 jämföres effekt och kostnader vid användning av helträda, stubbearbetning och glyfosat-behandling mot ogräs. Mot kvickrot är helträda den mest effektiva bekämpningsmetoden. Det är emellertid en dyr metod. Stubbearbetning med tunga tallriksredskap har också god verkan mot kvickrot, men det krävs att den återkommer ofta, helst årligen, om man skall nå en decimering av kvickroten.

Icke-kemisk av växtskadegörare och ogräs 231 bekämpning

Stubbearbetning passar bäst vid ringa kvickrotsförekomst, där man har möjatt återkomma ofta. Åkertistel och åkermolke bekämpas effektivt ligheter med helträda men ej med stubbearbetning. Ettåriga ogräs kan naturligtvis inte utvecklas under ett effektivt trâdesår. Effekten av stubbearbetning och glyfosat-sprutning är emellertid i medeltal obetydlig mot fröogräs.

Tabell 8.1 Ogräsbekämpning på åkermark utan kulturväxter. Genomsnittliga riktvärden. Variationerna kan i praktiken vara stora.

Kemisk bekämpning med i stråsâdes-

1) Stubbeagj glyfoêat

Helträda betning stubb

Effekt i procent mot:

Tvåhjärtbl., 5)

Kostnad, kr/ha och år 3ho:— 250:— 17o:- — 250:-

1) Obs! Effekten gäller trädesåret, följande år utvecklas ånyo plantor från ogräsens förökningsorgan 2) Effekten gäller året efter bekämpningen 3) Kan bekämpas med kemiska medel i stråsäd, kostnad ca 100 kr/ha och år h) Gäller endast rotogräs S) Effekten följande år ca 50 % (minskat fröförråd) 6) Effekten följande år ca ho % (minskat fröförråd) T) Varierar med markens avkastningsförmåga

Källa: Aamisepp m fl, 1981

232 Icke-kemisk av växtskadegörare

bekämpning och ogräs

Ettåriga ogräs i stråsäd

Mbt åkerven och renkavle finns inga effektiva bekämpningsmetoder i stråsäd

utöver kemiska bekämpningsmedel. Utan herbicider blir en radikal nedskärning av arealen höstsäd nödvändig i områden, där åkerven och renkavle är vanliga.

I tabell 8.2 ges exempel på olika metoder för av flyghavre i bekämpning stråsäd. Vid flyghavrefrekvenser upp till ca 2 000 plantor/ha är handplockning en billigare och effektivare metod än kemisk bekämpning. Vid riklig förekomst är kemiska bekämpningsmedel ekonomiskt mest fördelaktiga.

Tabell 8.2 Metoder för bekämpning av flyghavre i korn. Alla uppgifter avser kortsiktiga effekter. Medeltal. Ca 200 flyghavreplantor/m2. Efter Aamisepp m fl (1981)

Bekämpnings- Skördeökning (+) Vinst (+), Effekt, kostnad, skördeminsk- Förlust (-),

resp

% kr/ha ning (-), kg/ha kr/ha Dubbel ut-

sädesmängd 50* 1400 +300 -130

Fördröjd sådd X x a) (15 dagar) 60 120 -160 -260 Sprutning med b)

Avadex BW Box” 250 +h50b) +155

Sprutning med

Barnen Plus 90°°°° 350 +hoo +10

N ll otillräcklig effekt, på sikt ökad ogräsfrekvens xx = på sikt oförändrad ogräsfrekvens xxx = god effekt, på sikt minskad ogräsfrekvens a) = vid omsorgsfull harvning betydligt bättre effekt b) = på fastmarksjordar

I tabell 8.3 ges en översikt över effekter och kostnader för alternativa bekämpningsmetoder mot ettåriga tvåhjärtbladiga ogräs i vårsäd. De två första metoderna ger en effekt som i regel är otillräcklig för att effektivt bekämpa ogräsen på sikt. Det innebär att ogrässituationen kommer att försvåras vid en årlig användning av dessa metoder. Dessutom gör odlaren på kort sikt betydande förluster jämfört med om han inte genomför någon bekämpning alls. Fördröjd sådd ger vanligen så god effekt att ogräsfrekvensen kan hållas oförändrad på sikt. Metoden är emellertid dyrbar som följd av stor skördeminskning i förhållande till sådd vid optimal tidpunkt.

S()lJ 1983:11 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 233

Vid årlig användning av de två kemiska bekämpningsmedel som anges i tabell 8.3 är effekten tillräcklig för att minska ogräsfrekvensen på sikt.

Tabell 8.3 Metoder för bekämpning av tvåhjärtbladiga ettåriga ogräs i korn. Alla uppgifter avser kortsiktiga effekter. Medeltal. Normal gröda och normalt ogräsbestånd. Efter Aamisepp m fl, 1981

Bekämpnings- Skördeökning (+) Vinst (+), Effekt, kostnad, resp skördeminsk- Förlust (-), % kr/ha ning (-), kg/ha kr/ha Ogräsharv-

ning 1 grödan 25-ho* 100 -100 -190

Dubbel ut- X sädesmängd ho-50 hoo +50 -360 Fördröjd sådd xx (15 dagar) 50-60 120 -500 -570 Sprutning med MCPA-prep, xxx 1,7 l/ha 75 80 +220 +120 Sprutning med Oxitril Ä, xxx 2 l/ha 85 115 +220 +85

x = otillräcklig effekt, på sikt ökad ogräsfrekvens xx = på sikt oförändrad ogräsfrekvens, dock ej på mulljord xxx = god effekt, på sikt minskad ogräsfrekvens

Pbtatis

I potatis används både kemiska och mekaniska bekämpningsmetoder mot ogräs. En ekonomisk jämförelse mellan mekanisk bekämpning och kemisk bekämpning med herbiciden linuron lämnas i tabell 8.h. I S9 fältförsök utförda åren 1968-77 gav linuronbehandlingen i medeltal 690 kg/ha större skörd av potatis än mekanisk bekämpning. Med linuronbehandlingar uppnåddes en effekt mot ettåriga tvâhjärtbladiga ogräs på 95 procent. Motsvarande effekt av mekanisk bekämpning var 85 procent.

Exemplet visar lönsamheten under normala betingelser och när man betraktar arbetsinsatser som en rörlig kostnad. Om arbetskostnaden kan betraktas som en fast kostnad, dvs om man inte betalar för arbetet eller inte själv har alternativ sysselsättning under den aktuella tiden, kommer kostnaden för den mekaniska bekämpningen att bli väsentligt lägre än i detta exempel. Maskinkostnaden kan också bli betydligt lägre i det enskilda fallet. Man

234 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs

skall dock lägga märke till att den kemiska bekämpningen är ekonomiskt överlägsen även om kostnaderna för den mekaniska bekämpningen sätts till noll.

På fuktiga jordar eller under nederbördsrika försomrar kan kemisk bekämpning vara ännu mera överlägsen den mekaniska än i ovanstående exempel. På våta jordar kan det vara svårt att bekämpa ogräset mekaniskt men i regel fungerar kemiska medel utmärkt under dessa förhållanden.

I andra fall kan mekanisk bekämpning vara den mest lönsamma. På torra och lätta jordar är mekanisk bekämpning ofta det bästa alternativet. Dessa jordar kan med små insatser av jordbearbetning hållas rena från ogräs. På skorpbildande jordar kan man tvingas att bryta skorpan. Jordbearbetning måste i så fall verkställas. Om jordherbicider använts strax före kan ogräseffekten försvagas av bearbetningen. På denna typ av jordar är mekaniska metoder därför ofta ekonomiskt överlägsna.

Tabell 8.h Jämförelse mellan mekanisk och kemisk bekämpning av ogräs i potatis

Förutsättningar Mekanisk bekämpningz* 2 harvningar ä H5 kr/ha 90 kr/ha 2 kupningar ä 135 kr/ha 270 kr/ha 360 kr/ha

Kemisk bekämpning: linuron-preparat 150 kr/ha sprutkostnader 60 kr/ha 210 kr/ha

Skördeökning vid kemisk bekämpning i jämförelse med mekanisk: 690 kg/ha** ä 0,h5 kr/kg 310 kr/ha

Vinst av kemisk bekämpning i förhållande till mekanisk Lägre bekämpningskostnad 360 - 210 kr = 150 kr/ha Merskörd av potatis 310 kr/ha Summa: . .u60 kr/ha * utöver bearbetningar vid kemisk bekämpning ** medeltal av 59 försök utförda 1968-77 vid Sveriges lantbruksuniversitet

Icke-kemisk av

bekämpning växtskadegörare och ogräs 235

Sockerbetor

En mycket effektiv ogräsbekåmpning är av avgörande betydelse för sockerbetsodlingen. Sockerbetan har dålig konkurrensförmåga mot ogräs, framförallt under första delen av vegetationsperioden.

Sockerbetsnäringens samarbetskommittê startade 1980 en försöksserie där man testar tre odlingsmodeller med varierande insatser av växtskyddsmedel.

Följande kombinationer testas: Odling utan växtskyddsmedel = sådd med naket frö 10-13 frö/m, ej insekticid- eller fungicidbetat frö. Mekanisk och manuell ogräsbekämpning. Solohackning till 75 000 plantor/ha. b) Odling enligt 1980 års modell = sådd till färdigt bestånd, 5,5 frö/m, fungicid- och insekticidbetat pelleterat frö. 3 kg Pyramin bredsprutat före sådd kompletterat med 1 eller 2 bladherbicidbehandlingar, preparatval och insats anpassat till ogräsfloran. Manuell efter ogräsrensning behov. Insektsbekämpning vid behov. I c) Minimal användning av växtskyddsmedel = sådd med 10-13 frö/m, fungicidoch insekticidbetat frö. till Solohackning 75 000 plantor/ha. Enbart bandsprutning med 5 kg Goltix + olja 1 gång efter uppkomst. Insektsbekämpning mycket restriktiv. Mekanisk radrensning. Manuell ogräsrensning efter behov.

Insatserna av växtskyddsmedel, och manuellt har radrensning arbete anpassats till behovet på varje enskild försöksplats och försöksled. Enbart åtgärder som är motiverade ur praktisk synpunkt har utförts i försöken.

I tabell 8.5 redovisas ett försök till ekonomisk mellan förjämförelse sökens 3 odlingsmodeller. Det visar att sig b = odling modell 1980 ger ett klart

högre ogräsbekämpningsnetto, + 1 637/ha, än a = odling utan

växtskyddsmedel trots att sockerskörden varit något lägre. är Anledningen de stora arbetsinsatser som fordras för sommarskötsel manuell och ogräsrensning.

SOU 1983111 236 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs

Tabell 8.5 Ekonomisk jämförelse mellan olika odlingsmodeller avseende ogräsbekämpningen i sockerbetor (8 försök 1980-81)

a) b) C)

Odling enl 1980 års modell, be- Odling utan hovsanpassad in- Minimal insats växtskydds- sats av växt- av växtskydds-

Manuell arbetsinsats mt/ha 69,h 2,h h2,3 Manuell arbets-

Summa kostnader för ogräsbekämpning 3 879 1 680 2 970 .Sockerintäkt minus kostnad för 10 3h8 11 985 11 212 ogräsbekämpning = ogräsbekämpningsnetto mätare + 1 637 + 86h

Källa: Sperlingsson, 1982

Möjligheterna att bedriva sockerbetsodling helt utan tillgång på växtskyddsmedel är alltså starkt begränsade både på grund av ekonomiska och praktiska realiteter. Däremot finns goda möjligheter att begränsa insatserna av herbicider i sockerbetor. Bandsprutningen är idag ett klart konkurrenskraftigt

alternativ, som ger hög ogräseffekt och lägre kostnader. Ju större krav på

som används hög ogräseffekt som ställs, desto dyrare herbicider ju bättre

konkurrerar bandsprutningen.

Även ogräsbekämpning enbart efter betornas och ogräsens uppkomst både som bred- och bandsprutning är en väg som kan minska herbicidanvändningen. Man har då bättre möjlighet att exakt anpassa herbicidinsatsen efter den ogräsflora som finns på det enskilda fältet, det enskilda året. Denna metod har framtiden för sig men den är dock inte färdigutvecklad för allmän användning.

8.1.8 Långsiktiga effekter av upphörd herbicidbehandling

Effekter av förändringar i bekåmpningsmönstret mot bl a ogräs är långsik-

Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 237

tiga. De resultat i form av skördestegring och ogräseffekt som redovisas i ettåriga försök belyser därför endast en begränsad del av de totala

effekterna. För att fånga upp de mer långsiktiga effekterna av en upphörd

kemisk ogräsbekämpning har skördeutveekling och ogräsförekomst studerats

i en sådan försöksserie vid Sverigeslantbruksuniversitet. I sex försök har sedan 197h effekterna på ogräs och skörd studerats då kemiska medel 1) ersatts med ogräsharvning . Detta försöksled har jämförts med tre olika kemiska ogräsmedel samt ett försöksled där ingen ogräsbekämpning förekommit. Även effekten av stubbearbetning har studerats. Försöken har varit fastliggande, dvs samma försöksled har återkommit på samma försöksplats år efter år.

I figur 8.1 visas effekterna på kârnskörden av ogräsharvning och kemisk bekåmpning. Som framgår av figuren har inte ogräsharvning, trots en viss verkan mot ogräset, kunnat hindra en allt större under förskördesänkning söksperioden jämfört med kemiskt behandlade försöksled. Minskningen har i de flesta fall även varit större i ledet som ogrâsharvats an i ledet utan ogräsbekämpning. Detta tyder på att ogrâsharvningen skadat grödan.

1) Gummesson, 1981. Några resultat från fastliggande försök. Ogräs och ogräsbekämpning. 22:a svenska ogräskonferensen. 1. Rapporter, sid H1 - H12

238 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs

Figur 8.1 Kärnskördens storlek i jämförande försök med kemisk och mekanisk ogräsbekämpning (relativtal) Skörd Relativ m MCPA-ledet = 100

Obehandlat

\ — —-

Ogräsharvning.

-—--.—

«MCPA-a-diklorprop

------

Oxitril

106 I. . 101. - . 102 I v / _ å, _/ 100

9a- V

96- \ 9:. -

90 -

88 86 ‘I 4 I I I 1 1 L 1971. 1975 1976 1977 1978 1979 1980

Källa: Gummesson, 1981

I figur 8.2 visas vikten av ogräsplantorna i de olika försöksleden. Som framgår har ârsmånsvariationerna varit betydande. I det obehandlade ledet kan man observera en kraftig ökning av ogräsvikten under försöksperioden. Ogräsharvning har reducerat ogräsmängden något, men den har inte kunnat hindra ogräsmängden från att öka ganska kraftigt. Kemisk ogräsbekämpning har varit betydligt effektivare.

Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 239

F.gur 1 8 2 . Vikt av ogräsplantor per m2 i försök - med kemisk och mekanisk

ogräsbekâmpnlng

(3/mi

O ä.

gmm135o

Obehandlat

- — -—

900 Ogrisharvning

----_- MCPA — - — -

MCPA 4-diklorprop

°°° ----- -- Oxitril 4

700 -

g/m2

01C3 D I _ n

ogråsplantor,

UIOO I

I‘ C C I

av

Vikt

CA’ Ö Ö l

V

-:.‘.zL

1 | n L 1 1 1974 1975 1975 1977 1978 1979 1980

Källa: Gummesson , 1981

240 Icke-kemisk bekämpning av vâxtskadegörare och ogräs S()IJ 1983:11

I figur 8.3 visas effekten av stubbearbetning på antalet tvåhjärtbladiga

ogräsplantor. Som framgår här skiljer sig antalet ogräsplantor i stubb-

bearbetat led mycket litet från antalet i icke stubbearbetat led under hela försöksperioden. Stubbearbetning torde alltså vara av mindre värde när det gäller bekämpning av tvåhjärtbladiga ogräsarter. Som tidigare nämnts är denna metod däremot mycket effektiv vid bekämpning av kvickrot.

Figur 8.3 Antalet tvåhjärtbladiga ogrâsplantor i stubbearbetade och icke stubbearbetade led i försök med kemisk och mekanisk ogräsbekämpning ‘

Skörd

Relativ O’-——o Ej stubboarbctat 0--0 Stubboorbolat tal 450 -

1.60-

350 -

300 -

*g

‘s ‘6 250 - E .S O. 200 å . O _ O _-

å 100 . 8~—’?.’

50 l v I n_ l I | 1 o 1974 1975 1976 1911 1978 1979 1960 Källa: Gummesson, 1981

Ovanstående refererade försöksserie illustrerar det betydande beroende av kemiska ogräsmedel som föreligger i det stråsädesdominerade moderna svenska jordbruket.

Som tidigare behandlats i detta avsnitt ett flertal olika åtgärder sät-

kan

tas in för att minska detta beroende. Speciellt i det stråsädesdominerade kreaturslösa jordbruket existerar dock för närvarande mycket begränsade möjligheter att på ett ekonomiskt konkurrenskraftigt sätt hantera ogräsproblemen utan tillgång till kemiska medel.

Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 241

8.2 Icke-kemisk bekämpning av växtsjukdomar och skadedjur

8.2.1\ Resistensförädling

I växtförädling har tidigt resistens varit en naturlig del. Förbegreppet resulterande i resistent sortmaterial år den mest utnyttjade bioädling bekämpningsmetoden. Växtförädlingen har emellertid en mängd krav logiska förbättring att ta hänsyn till. Förädlaren tvingas på odlingsmaterialets helt bland kraven och hittills har man därvid i de naturligt prioritera flesta fall måst avstå från förädling för resistens mot de skadegörare som effektivt kan kontrolleras på annat sätt. Detta innebär i de flesta fall kemisk bekämpning.

Då växtförädlaren uppställer ett nytt förädlingsmål dvs inför ytterligare ett måste utgångsmaterialets omfång ökas - kanske med en selektionsmoment, faktor på 10 - om chansen att finna en fullgod sort i övriga egenskaper inte ska minska. Detta innebär att kostnadsundersökningen för varje nytt selektionsmoment blir allt mera markant ju fler krav man har ambitionen uppfylla i sitt förädlingsprogram. Det är därför vanskligt att göra kostnadsbedömningar, detta så mycket mera som möjligheter till kontroll av många parasiter medelst är ofullständigt kända. En översikt över resistensförädling nuläget ges i tabell 1 där de viktigaste skadedjuren - 56 st - och växtskadegörare (svampar, bakterier, virus) - 119 st - är summerade. Över 80 % av och ca HS % av växtsjukdomarna bekämpas nu kemiskt. Resiskadedjuren - mestadels mot nematoder stenta sorter finns mot ca 10 % av skadedjuren och drygt 20 % av växtsjukdomarna. I de flesta fall är möjligheterna att framställa resistenta sorter mot växtsjukdomar mycket goda, medan det bedöms som möjligt endast mot ca 50 % av skadedjuren. Den andra hälften utav fall där våra för närvarande är otillräckliga för en göres kunskaper bedömning. Vid kontakterna med växtförädlingsföretagen har resistentforskarna där visat en påfallande optimism och påpekat att problemen var för sig är möjliga att lösa om resurser ställs till buds och forskarna får 10-20 år på sig. Större tveksamhet möter man hos de för vart växtslag programansvariga förädlingsledarna som har till uppgift att koordinera de många olika selektionsmomenten. Prioriteringen av resistens på andra egenskapers bekostnad kan självfallet ge resultat i form av resistenta sorter. Resultatet av detta blir en sänkt ambitionsnivå i andra egenskaper. Däremot blir kostnaden för en oförändrat hög ambitionsnivå i dessa egenskaper av väsentligt högre storleksordning.

44 n 1; W F .m .M u nu nm a w um m gu .W M C .m m. mn m. m, m W m n

mgxmmo

vom

m.Fm

F F F w m N N v F

mN

:mwFFm;

m=F=uFmFso

LmFxFmu:

, sms

o.mN

F

mmFFnn2

F F F F m o

FF cm

Lmugom

muFFsmLN

;mm

N.mN

m:FFvmLmFmcmumFmmm

F N F N F

ecco

m m

mcwm:FcaEmxmn

.mF m

mmFFwn

x

umsoxmgnmv

.pmFmmN Lmugom

F.oF

.u.::.C

o F F o N o o F F o o

Fn»

mxmFemx

gm

o.N

magnum

-oFoFm

N N

xmmm

Lmqmxmcax

:mv

m:Fcasmxmm

N N m F

m.mw

xmFEox

N N N m N

mucaLmu:

wF Fc

m;w

mLuuxmmvLmmnmLu

.:mmw;mFFm

m=qomo¥m

;mn

pFmFoF

m N m o m m m N

Fmu:

m. oF wF mm

co,

FFmF

m:om:FFvmLnFmcmFmFmmL

F

;no

mcmcmm

øgxmmo

N.oF

F N F N F F m

mvmLon:FgcF

mF

;mFxFmN:

umx:;ap:øF

gm

ømFFwnz

waxmmov

F N F N v w m m v

mm F.FN

gm

»Emm

øuFFsm;N

m:FFvmLnFm:mumFmmm

N ø;m

N.mm

F m F m F N

muou

oF oF oF FF FF

Lmuxwmuz

ma

cmmmgmmuzgpxm

FFFoums

.FmFmmN Lmpgom

m o F o o N F F m m F

mac:

F.NN

cmgsmumnmxm

FN

mxmFsmx

anwuemgw

Fnøuom

uoFoFm xmwm ;go nas

m:F=asmxmm

mLm

mcmmcFFum»nF

xmFsmx

mmaemxma

F.mF

e F. m F F m N o F F

NzmpuNa<xmFxF

mF Fm

:vx

m:Lmsonxmwmpxm

m

uFauoN

N e N m

NF NF eF mF mF som

Føuc

FN

mFF co. ;oo

mcLmpxFmFp

LmuFmmLmn

^ommF

LmuoN

;mm o.w

mumømFuxF

o

Lmux.m.m.2.o

o

oNmFxm Exbm vnmucFLF 38.§_8m Lmxmmcpgw

.m:FcEpnmn

xagnucmg ugwmvmgp

mzson_

mcmumFmm;

9:a:

44mmF

øFm :Lax

ømFFpsmm

ma

uxugm

N

Fmucmv

FFa

mo

Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 243

Historik

År 1905 publicerade Herman Nilsson-Ehle en artikel om några sjukdomar på viktiga kulturväxter. Han pekade på förekomsten av resistens mot dessa sjukdomar och därigenom möjligheten att kontrollera dem genom framställning och odling av resistenta sorter. Man finner att Ehle faktiskt redan 190h ger en ännu idag aktuell målformulering för resistensförädling. En av de sjukdomar han behandlade var gulrost på vete, där han påpekar förekomsten av resistens och förutspår goda utsikter till framgångsrik resistensförädling. Detta visade sig korrekt och omkring år 1920 är skandinaviskt höstvetematerial motståndskraftigt och de tidigare vanliga gulrostangreppen minskar i intensitet. Det är således viktigt att man

väl känner resistensmönstret hos odlingsmaterialet vid sortskiften och

att man prövar nytt sortmaterial där infektionstrycket är starkare än i områden med motståndskraftiga sorter. Man får inte förledas tro att risker för infektion är undanrödja för att infektionstrycket hållits nere med användning av motståndskraftigt sortmaterial. Man måste hela tiden upprätthålla motståndskraften i sitt förädlingsmaterial.

De svåra angreppen av svartrost på vete år 1951 med betydande skördeförluster som följd gav anledning till en seriös diskussion om upprustning av resistensförädlingen. Man fick till stånd en upprustning av resurserna vid Sveriges Utsädesförening i Svalöv och vid dåvarande Statens Växtskyddsanstalt som kunde påbörja ett resistensbiologiskt utvecklingsarbete (2 personer) i Svalöv i samverkan med växtförädlarna. Samtidigt inrättades ett resistensförädlingslaboratorium på Weibullsholm. Uppbyggnadsperioden tog ungefär fem år och i början av 60-talet kunde arbetet börja bedrivas i tänkt skala. Samtidigt kunde man också påbörja en intensiv upprustning av resistensarbetena på potatis. Det mesta av resistensförädlingsarbetet var emellertid alltjämt endast inriktat på de parasiter som inte kunde kontrolleras på annat sätt.

Denna situation ändrades drastiskt efter kvicksilverdebatten år 1965. Erik Åkerberg och hans medarbetare påpekade i flera sammanhang resistensförädlingens möjligheter som alternativ. Man föreslog ytterligare upprustning av och satsning på resistensforskning och särskilt resistensförådling. Tyvärr prioriterades andra åtgärder. Endast några smärre forskningsrådsanslag till arbeten med utsâdesburna sjukdomar blev hela satsningen på resistenssidan.

Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs

Därefter har emellertid upprustningen av växtskyddsforskningen inom Sveriges lantbruksuniversitet 1976 och utvidgandet av det resistensbiologiska laboratoriet till en avdelning inneburit en avsevärd förstärkning. Vidare har växtförädlingsutredningen lett till en förstärkning helt allmänt av växtförädlingen och det har också kommit resistensförädlingen till godo både i Svalöv och på Weibullsholm.

Aktuella förhållanden

Man kan konstatera att det pågår en omfattande aktivitet i svensk växtförädling med sikte på framställning av resistent sortmaterial. Den kan emellertid ingalunda betecknas som ens tillnärmelsevis heltäckande. Stora luckor finns både i tillgänglig kunskap och i användbar teknik för att lösa de uppgifter utredningen uppställer, nämligen att ersätta användningen av kemiska bekämp-

ningsmedel. Dock må erkännas att betydande framgångar har nåtts. Den nämnda

gulrostresistensen år en sådan. Resistensen mot stjälknematoder i klöver och lucern är en annan. En tredje är resistensen mot vissnesjuka i lucern. Om inte utvecklingsarbetet på resistens påbörjas nu inom det obearbetade fältet av värdväxt/parasit-par, kan inga framgångar av praktisk betydelse väntas inom tiden fram till sekelskiftet.

Resistensförädlingen har emellertid inte enbart inneburit framgångar. Man har fått några bakslag vid försöken att använda s k rasspecifik resistens. Parasiten har snabbt kunnat förändra sitt angreppsmönster och därmed brutit igenom det skydd en s k resistensgen tidigare givit. Sådana exempel är parasiter som mjöldagg på stråsäd och bladmögel på potatis. Man har därför nu genomgående ändrat förädlingsstrategi beträffande sådana sjukdomar ofta av epidemisk karaktär där resistensens hållbarhet sviktat. Det är möjligt att man för kontroll av vissa sjukdomar, t ex mjöldagg hos stråsäd, tvingas överge rena monokulturer av helt homogena sorter för att i stället odla genotypblandningar s k multilines eller sortblandningar. Men även en sådan lösning fordrar en god bakgrundskunskap och ett gott samordnat utnyttjande av tillgängliga resistensgener.

Det är uppenbart att resistensförädlingen inte har någon kortsiktig lösning att bjuda som alternativ till nuvarande kemisk bekämpning. På 10 till 20 års sikt erbjuder dock växtförädlingen - som framgår vid studium av bilagda växtslagsvis uppställda översikt - i många fall goda möjligheter att ersätta kemikaliebekämpningen med odling av resistenta sorter. I många fall saknas idag kunskap för att göra en bedömning av framtida möjligheter.

Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 245

I de flesta sådana fall är det fråga om skadedjur och därför borde omfattande resistensforskning satsas på detta område. Växtslag som är särskilt aktuella i sammanhanget är raps och rybs.

Resistensförädling som viktig komponent i det totala växtfärädlingsprogrammet

Det har redan ovan starkt betonats att resistensförädlingen inte kan ses som en isolerad insats. Den är djupt integrerad i förädlingsprogrammet för respektive växtslag. programansvarige förädlaren har att väga en ,

Den

mängd krav - ibland av ultimativ karaktär - som bakningskvalitet i vete eller fettsyrasammansättning i raps. Oljeväxtprogrammet har i det hänseendet haft att lösa problemet att avlägsna erukasyran i fettet och glukosinolaterna i rapsmjöl. Uppgiften har kunnat lösas utan alltför stora skördeförluster. Samtidigt skulle man emellertid kunna hävda att resistens mot de värsta parasiterna - och de är många och svåra i oljeväxterna - vore minst lika angeläget att inkorporera i rapssorterna.

Förädlarna har emellertid tvingats prioritera kvalitetsegenskaperna på

resistensens bekostnad. Om detta inte lyckats hade vi sannolikt inte haft någon omfattande oljeväxtodling i landet nu. De allra senaste åren har satsningar på oljeväxternas resistens dock ökats både på Svalöf AB och Weibull AB.

Sockerbetsförädlingen är ett annat exempel på hur prioritering av vissa egenskaper - i detta fall genetiskt enkornsfrö - har blivit utomordentligt betydelsefullt och inneburit att växtslaget kunnat hållas kvar i odling. Hade förädlarna inte lyckats hade förmodligen inte någon inhemsk odling av sockerbetor nu förekommit. Det är uppenbart att sådana förädlingsproblem har prioriterats. För förädlarna har det också varit väsentligt att ökade resurser ställts till förfogande för att klara uppgiften. Detta har i hög grad varit fallet såväl i oljevåxtförädlingen som i sockerbetsförädlingen.

Ett annat fall är upprustningen av potatisförädlingen under 60-talet. Den innebar en väsentligt utökad satsning på resistensförädling. Denna börjar nu ge resultat i form av ett sortmaterial med väsentligt förbättrade resistensegenskaper. Här har sålunda de ökade resurserna i stor utsträckning utnyttjats för en total integrering av resistens-, kvalitets- och avkastningsförädling.

246 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs

På grund av den djupa integreringen mellan olika selektionsmoment i växtförädlingsprogrammen är det föga meningsfullt att ange några kostnader för enskilda satsningar växtslagsvis. Man skulle kunna ange kostnader för enskilda utvecklingsprojekt inom enstaka parasit/värdväxt. Detta som en kunskapsinhämtande åtgärd utgörande basen för ett speciellt resistensförädlingsprogram. Men inte heller detta är särskilt meningsfullt då det finns en hel rad sådana önskvärda uppgifter och man måste prioritera dem emellan.

Om det befinns vara ett samhällsintresse att utnyttja de befintliga biologiska möjligheterna att framställa resistenta sorter och utnyttja dem i produktionen i jordbruks- och trädgårdsnâring måste dessa uppgifter prioriteras i relation till alla övriga växtförâdlingsåtgärder. Vid oförändrad resurstilldelning till växtförädlingen innebär krav på ökad resistensförädling att andra tidigare prioriterande krav inte längre kan beaktas. Däremot vid en markant ökning av de totala resurserna kan sannolikt väsentliga ökningar i resistensförådlingsaktiviteterna åstadkommas. Alltjämt blir det självfallet ett komplicerat prioriteringsförfarande. Ekonomiska analyser utförda vid Sveriges Lantbruksuniversitet (Sundell, 1979) visar också att den samhällsekonomiska lönsamheten av satsningar på resistensförädling synes vara mycket hög.

Projekt i växtförädlingnämden som direkt är av resistenskaraktär är nu en obetydlig del av de medel nämnden fördelar. Man torde hamna snarare under 10 % av alla i växtförädling satsade medel än över denna siffra.

Sammanfattning Vid en bedömning av resistensförädlingens möjligheter kan det konstateras: 1. Att de biologiska förutsättningarna är goda. 2. Sortmaterial med god resistens finns redan i begränsad utsträckning eller mot ca 20 % av växtsjukdomarna och ca 10 % av skadedjuren. Denna resistens måste upprätthållas och förstärkas då skadegörarens angrepps mönster kan ändras. 3. De framtida utsikterna till kontroll via resistens bedöms som goda eller möjliga då det gäller 90 % av växtsjukdomar medan de övriga 10 % är bedömda som osäkra på grund av otillräckliga kunskaper. Beträffande skadedjuren är|kunskaperna sämre och hela 52 % har fått beteckningen osäker.

S()lJ 1983:11 Icke-kemisk av växtskadegörare 247 bekämpning och ogräs

h. Kemisk kontroll dominerar bekämpningen av skadedjuren och användes i hela 8h % av fallen. För växtsjukdomarna är motsvarande siffra h5 %. I samband med diskussionerna med de olika specialisterna ställdes frågan: vilka är de tio viktigaste resistensfrâgorna med hänsyn till produktionsekonomi, ersättning av kemisk bekämpning samt rimliga biologiska förutsättningar för relativt snabba praktiska resultat i form av resistenta sorter? Svaren finns i tabell 2. Alla är eniga om den stora betydelsen av ökade satsningar på följande: och bladlöss - alla utvintringssvampar, mjöldagg på stråsäd. Nästa grupp i prioriteringsordning âr Septoria på vete, fritfluga på havre samt klöverröta och rotröta på klöver. Övriga förslag omfattar nio olika parasit/värdväxtkomplex. Eventuell resursförstärkning till resistensförädling bedöms kunna ge en väsentlig begränsning av kemisk bekämpning; på grund av den tidskrävande förädlingsgången uppnås avsedd effekt först efter 10 till 20 år.

248 Icke-kemisk bek ämpning av v äxtskadegöraré och og räs

m

A;m»wzv\

»m_mm

m

__=n_m3 ^=_u==4V

aLmc_

.smum;mnmm4v

.=4m

m¥p

mam

^commmmpm:u.mLmnmø:v

n_m>m

wzHz¥mmcmmzm»mHmmm

.sqm

«mo

Lmuxsgmcgmx

mmxm

ma

maa;

Lmpxmmn_o

zma<mzo mxxzm

ma

ummmgpm

:oo ma

mwumuoa

øpmgpcg

Lmuoumemc

mam;

mwumpoa ummmgum ummwgum

wa

mLmg

wa

wum ;camp

wa

LmpxmuLm>\;mu_mmLma

m»mwH»xH

ma

;oo :oo

mpnL-s=_LoamomoFc

ma wa V

Løasømmm:w;uc_>p:

ummmgum mmLmF_m›

ma ma ma

øpnLxu_LauLmm

N.w

m:;wwomunm mucwu_wnum»u m:;_mwumuom E:w—_wuwuLo Lmpxmmc_mumxm

ummmgum

øpmLLmnnx

øm:_ç4_

mwgoaamm Fmmnsompm Lwvoumemz

omk

mmmn_onz mmn_nm_m

:oo ;oo

44mm› mo

u

Icke-kemisk bekämpning av växvtskadegörare och ogräs 249

8.2.2 Biologisk bekämpning

Växtsjukdomar

Bakgrund Biologisk bekämpning i meningen direkt eller indirekt håmning av växtpatogener med hjälp av andra organismer har med framgång praktiserats under lång tid, troligen så länge odling förekommit. Dock främst såsom olika empiriskt funna lämpliga odlingsåtgärder som påverkar mikrofloran och/eller faunan. Vad som påverkar och hur bekämpningen kommer till stånd är däremot nästan alltid okänt. Forskningen för att klarlägga dessa fenomen och om möjligt manipulera och förbättra olika biologiska bekämpningsmekanismer har därför kraftigt intensifierats under det senaste decenniet. Denna intensifiering är förståelig i sig, men tycks också ha ett nära samband med en minskande tro på att kemiska medel i framtiden kommer att vara lika effektiva och användbara som tidigare.

Det är egentligen förvånande att möjligheterna att påverka växtpatogener och/eller växtens produktionsförmåga genom den icke-patogena mikrofloran hittills undersökts och utnyttjats så förhållandevis lite. Några orsaker till detta kan vara: 1) Den historiska utvecklingen; växtsjukdomar studerades länge som två- (växt-patogen) eller möjligen tre- (växt-patogenklimat)komponentsystem. Egentliga ekosystemstudier är härvidlag en relativt sen företeelse. 2) Effektiva och billiga kemiska medel har under efterkrigstiden klarat ett ökande antal sjukdomsproblem. Studier av alternativa och - vad gäller biologisk bekämpning - mera kunskapskrävande metoder har därför haft låg prioritet. 3) Ekologisk mikrobiologi är ett metodmässigt svårbearbetat och förhållandevis ungt forskningsfält.

Bekämpningsstrategier För biologisk av växtpatogener utnyttjar man i huvudsak interbekämpning aktioner mikrober-mikrober eller växt-mikrober för att nå resultat. Det har dock inte alltid gått att hänföra erhållna effekter till bekämpning av specifika patogener. Forskning om biologisk bekämpning bör därför lämpligen ses som en separat del - låt vara dominerande - av ett större forskningsområde (interaktioner mikrober-växt) med, enligt vad vi nu kan se, stora möjligheter som då också bör kunna utnyttjas praktiskt. Bland de mera uppseendeväckande resultat som härvidlag erhållits under senare år kan nämnas: Användningen av massuppodlade, levande mikroorganismer, s k antagonister

250 Icke-kemisk bekämpning av och ogräs

växtskadegörare

som bekämpningsmedel. Kommmersiellt uppodlade antagonister med god effekt mot specifika sjukdomar finns nu tillgängliga bl a i USA, Frankrike, England, Israel och flertalet östländer. I Sverige hoppas vi få fram ett eller två preparat under närmaste året. Vidare har flera försök lyckade med nedbrytning av patogeners vilorgan genomförts. Bl a har sklerotier och nematodcystor kunnat brytas ned i naturlig jord med hjälp av nyligen beskrivna, specialiserade jordsvampar. _ Påverkan av mikrofloran i jord genom odlingsåtgärder för att få bekämpningseffekter främst mot olika växtföljdsparasiter. Insatser har gjorts främst i USA och i flera områden har man kunnat begränsa sjukdomsproblemen genom lämpliga kombinationer av såtid, bebearbetning, gödsling, vattning och/eller växtföljd (bl a s k decline-effekt). Förutsättningarna har varit en mycket god förståelse av parasiternas och den antabiologi gonistiska mikrofloran i de jordar det gäller. Denna typ av biologisk bekämpning av växtföljdsparasiter anses ha mycket stor ekonomisk betydelse.

Upptäckter av naturligt förekommande sjukdomsresistenta jordar. Dessa fenomen har bearbetats främst i Frankrike och USA där man i flera områden påträffat jordar där olika patogener inte kan fås att framkalla sjukdomar även vid mycket höga infektionstryck. De mekanismer som leder till jordresistens är inte fullt klarlagda men har i flertalet fall visats vara av biologisk karaktär, dvs interaktioner mellan mikroorganismer eller mikroorganismer och någon jordfraktion.

Tillväxtstimulering hos växter av vissa rot-associerade bakterier. I Kalifornien har tillvåxtökningar på upp till 100 % eller i vissa fall mera noterats för olika grödor vid betning eller med vissa pelletering rotbakterier. Effekterna antas till stor del bero på biologisk bekämpning av s k minor pathogens, men kan även ha andra t ex orsaker, hormonutsöndningar. Rotbakterier med tillväxtstimuleringar har isolerats även i Sverige. Försök att denna typ av bakterier kommerutnyttja siellt pågår för närvarande både i USA och Europa.

Tillväxthämningar av icke-parasitära organismer. Under senare år har tillväxthämmande markorganismer, som inte kan räknas som patogener eller parasiter, isolerats. Vilken betydelse sådana organismer har i naturen eller i olika är dock oklart. Tänkbart odlingsjordar är i växtföljdseffekter, vissa problemjordar m m.

Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 251

Bekämpningsmekanismer Den klassiska metoden för biologisk bekämpning av skadeinsekter - införande av en predator till ett område där den inte redan finns - har inte kunnat användas för bekämpning av växtpatogener. Mikroorganismer har sannolikt så stor spridningsförmåga att de med mycket få undantag redan förekommer på de platser där de kan leva. Man har i stället använt metoderna 1) att uppföröka och tillföra specifika antagonister som, åtminstone under en viss kritisk tid, kan hålla patogenerna tillbaka, eller 2) att ändra miljön till antagonisternas fördel och patogenernas nackdel vilket ur ekonomisk synpunkt oftast är svårare. För en direkt biologisk bekämpning av specifika patogener har i huvudsak tre olika mekanismer använts: 1) Reducering av patogenernas föröknings-, tillväxt- eller vilorgan med lämpliga antagonistiska organismer. 2) Skydd av växtens yta eller organ med hjälp av antagonistiska organismer så att patogenen inte kan tränga in. 3) Påverkan på de fysiologiska interaktionerna värdväxt-patogen med hjälp av andra organismer så att växten blir mindre eller ej mottaglig för infektion. Samtliga dessa mekanismer har utnyttjats och också fåtts att fungera i praktiska bekämpningsprogram på skilda håll i världen.

Integrerad bekämpning Eftersom interaktioner mellan mikrober ofta påverkar växtpatogener även utan medveten biologisk bekämpning är kunskaper om sådana interaktioner av intresse i så gott som alla bekämpningsstrategier. Det torde sålunda vara svårt att genomföra ett framgångsrikt integrerat bekämpningsprogram utan att ta hänsyn till biologiska interaktioner utöver de som gäller värdvâxtparasit. Vi måste vidare, enligt dyrköpt erfarenhet, räkna med att en växtpatogen flora (eller skadedjursfauna) som helhet förr eller senare anpassar sig till ett bekämpningsprogram. Det må gälla kemisk bekämpning, resistensförädling eller andra typer av bekämpning. I de fall resistens inte uppträder hos den aktuella skadegöraren eller denna ändras genetiskt har vi många exempel på att en mindre betydelsefull skadegörare blir aggressivare och kräver egen bekämpning när en svår skadegörare framgångsrikt bekämpas. Dessa typer av problem är mycket aktuella för uppläggning av bekämpningsstrategier, åtminstone om de skall läggas upp på något längre sikt. Vi

behöver även ur denna synpunkt betydligt större kunskaper om de ekologiska

principer som styr de inter- och intra-mikrobiella reaktioner den biologiska bekämpningen har att arbeta med.

252 Icke-kemisk av

bekämpning växtskadegörare och ogräs

Bedömning

Användningen av biologiska metoder mot växtpatogener kan sägas ha fått ett visst genombrott under de senaste åren när allt fler praktiskt fungerande metoder kommit till detta laboratorieanvändning. Speciellt gäller uppodlade mikroorganismer använda som bekämpningsmedel. Detta står i visst motsatsförhållande till tidigare omhuldade axiom. så skrev t ex Garret (1956) ... Attempts to boost the population of an antagonistic organism by inoculation alone have been doomed to failure from their inception,

because they are in flagrant contradiction to the axiom that

ecological the population is a reflection of the and that due to habitate, any change plant introduction without change of the habitate must be a transient

giltiga, sig mindre hinder än man tidigare trott. Vidare har små miljöförändringar, t ex tillsatser av Vitaminer, ibland visat fullt för att sig tillräckliga främja en antagonist så att bekämpning uppstår.

Av större betydelse är kanske på sikt ändå upptäckter av naturlig biologisk kontroll av många sjukdomar om sjukdomskomplex. Med en bättre kännedom om de mekanismer som styr och reglerar denna biologiska balans bör stora utsikter föreligga att kunna utnyttja och manipulera dem. Bl a utnyttjande av s k decline-effekter och framgångarna med bekämpning av växtföljdsparasiter i USA, där biologisk bekämpning är den centrala och större delen av ett integrerat visar detta. bekämpningsprogram,

Man kan vidare anta att inom s k bioteknik kommer att utvecklingen göra det möjligt att skräddarsy enklare sätt än vad som nu antagonister på ett är möjligt. Detta öppnar stora möjligheter till effektivare biologisk bekämpning, till att bekämpa ytterligare grupper av patogener och till att förenkla eventuell uppförökning av antagonister. Detta torde vara en av orsakerna till att flera, större multinationella företag nu satsar utvecklingspengar på bioteknik i kombination med biologisk bekämpning av växtpatogener.

Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 253

skadedjur

Biologisk bekämpning har länge haft en klar och entydig definition: användandet av levande organismer för att bekämpa andra levande organismer. Men i samband med det ökade miljömedvetandet och en önskan att utveckla alternativ till den kemiska bekämpningen har uttrycket biologisk bekämpning kommit att få en allt vidare innebörd. Når man upptäckte att vissa naturliga kemiska substanser hade en mycket specifik, lockande, frånstötande eller hormonell inverkan på skadedjur, utan att vara direkt dödande, så fanns det - och finns - vissa grupper, sam kallade dem för biologiska bekämpningsmedel i motsats till kemiska. Den internationella biologiska bekämpningsorganisationen IOBC/OILB definierar sålunda biologiska bekämpningsmedel so användningen av organismer eller deras produkter för att förhindra eller motverka skador eller förluster förorsakade av skadeorganismer. Därmed omfattas alltså även användningen av t ex feromoner och insekthormoner, men även t ex sådana kemiska bekämpningsmedel som nikotin och pyrethrum.

Den fortsatta framställningen i detta avsnitt kommer dock enbart att beröra biologisk bekämpning i klassisk bemärkelse.

Inom biologisk bekämpning kan man idag skilja på två metoder: makrobiologiska och mikrobiologiska metoder. I de nordiska länderna har man hunnit längst vad gäller de makrobiologiska metoderna, dvs utnyttjandet av flercelliga parasiter och predatorer, oftast insekter, kvalster och nematoder. Mest bekanta är användningen av rovkvalster (Phytoseiulus persimilis) mot växthusspinnkvalster (Tetranychus urticae) och parasitstekeln Encarsia formosa mot vita flygare (Trialeurodes vaporariorum). Båda metoderna är kommersialiserade i Sverige. I Finland har man utvecklat metoder att ut-

nyttja bladlusätande larver av florsländor och gallmyggor (bladluslejonet

Chrysopa carnea respektive gallmyggan Aphidioletes aphidimyza). Arbeten i Norge har visat att även parasitstekeln Ephedrus cerasicola kan användas mot växthusbladlöss. I Sverige arbetas det dessutom med rovkvalster (släktet Amblyseius) och parasitsteklar (Ceranisus menes) mot tripsar (Thrips tabaci), och med parasitsteklar (bl a Dacnusa sibirica och Opidus pallipes) mot bladminerarflugor (främstLiriomyza bryoniae). Gemensamt för alla metoderna är att de vänder sig mot skadedjur i växthus, dvs en miljö där temperatur, fuktighet, ljus etc kan kontrolleras, och där utländska forskningsresultat kan tillämpas mera direkt. Beträffande utomhusskadedjur kan försök

254 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs

vid Umeå universitet med nematoder mot Snytbaggen (Hylobius abietis) nämnas. Den aktuella nematoden (Neoaplectana carpocapsae) har för övrigt ett ovanligt brett Värdspektrum och kan angripa alla insektordningar; det är egentligen endast bland tvåvingar (Diptera) som man funnit en del resistenta arter.

Makrobiologiska metoder

Internationellt sett har de största framgångarna med makrobiologiska bekämpningsmedel skett 1) där skadeorganismerna är införda och saknar tillräckligt med naturliga fiender; 2) i fleråriga grödor (där tillräckligt med alternativa värddjur, - eller födokällor, - eller övervintringsplatser finns); 3) i grödor där antalet skadliga arter är lågt, så att kemisk bekämpning kan undvikas (vilket kan skada de naturliga fiende0rganismerna); M) i grödor där vissa skador kan tolereras (= skador av de värddjur som är nödvändiga för parasiternas eller predatorernas överlevnad).

Alla dessa kriterier är emellertid sällan uppfyllda under nordiska förhållanden. Både skadedjuren och deras naturliga fiender är oftast etablerade sedan lång tid hos oss. Fleråriga grödor är sällsynta: frukt, bär och skog torde vara de viktigaste. Av grödor med ett relativt lågt antal skadliga djurarter kan nämnas gurka, lök, morot och vinbär. I grödor där försäljningspriset inte är baserat på kvalitetskriterier, utan enbart på skördad kvantitet kan och bör alltid vissa skördeförluster tolereras, eftersom smärre angrepp sällan betalar bekämpningskostnaden.

Man kan grovt urskilja två grupper av naturliga fiender: Rovinsekter, predatorer som är relativt ospecialiserade och som angriper och äter upp olika sorters bytesdjur. Vissa arter föredrar en viss sorts byten. Nyckelpigor och nätvingar är kända exempel på predatorer som huvudsakligen föredrar bladlöss. Andra grupper, främst jordlöpare och kortvingar tar de bytesdjur som påträffas. Dessa kan därför överleva i fälten även under ganska ogynnsamma betingelser och kan avsevärt påverka de under våren invandrande skadedjurespopulationerna.

Parasitoiderna, till övervägande delen parasitsteklar, är starkt specialiserade och angriper vanligen endast ett enda bytesdjur. De uppträder när det för parasitering mest lämpliga stadiet av värddjuret är mest talrikt. Förekomsten av parasitoider är ofta avgörande för om ett skadedjur skall nå populationsnivåer som kan orsaka ekonomiska förluster. Genom sin specialise-

Icke-kemisk av växtskadegörare och ogräs 255 bekämpning

ring är de dock känsliga för de yttre förhållandena, t ex möjligheter till förekomst av alternativvärdar och inte minst påverkan från övervintring, Det här givetvis medel mot insekter, men även vissa prepesticider. gäller parat avsedda för svampar och ogräs.

Dessa båda grupper av naturliga fiender bidrar starkt till att reglera de våxtätande insektspopulationerna. Många Växtåtande insekter i våra grödor är inte skadegörare, p g a att deras förekomst hålls nere bl a av de naturliga fienderna. Flera av de insektsarter som idag uppträder som skadedjur skulle sannolikt inte ha ekonomisk betydelse, eller ha det mer sällan om den använda odlingstekniken i någon grad kunde modifieras, så att överlevnadsmöjligheterna för de naturliga fienderna ökade.

Livsbetingelserna för dessa djurgrupper är emellertid i avgörande avseenden okända, liksom dynamiken i de ekosystem som byggs upp i grödorna. Det krävs därför påtagligt ökade kunskaper om samspelet mellan skadedjur-växt-naturlig fiende och hur denna relation påverkas av odlingstekniska faktorer som jordbearbetning, sortval, gödsling, radavstånd, bekämpningsmedelsanvändning, val av preparat osv. I enstaka fall har man med mycket enkla metoder lyckats öka parasiteringsgraden. Så kan t ex en växtart som tjänar som födokälla för parasitoiden eller för dess alternativa värddjur odlas nåra fältet. Svenska direktsåningsförsök antyder att dödligheten hos de steklar som övervintrar i marken i fältet avsevärt sänks vid direktsådd i jämförelse med sådd efter jordbearbetning.

Dessutom skulle fiendeorganismer med särskilt hög uppletningsförmåga, som finner sitt byte även då detta är sällsynt, och med hög reproduktionsförmåga, kanske kunna importeras, massodlas och utspridas. Insekticidresistenta parasit- eller predatorstammar kan sannolikt tillskapas i laboratoriet (i naturen är det mindre troligt att vi finner sådana, ty då skadeinsekten blivit resistent mot en insekticid, upphör användningen av denna, just då skadedjuren blivit tillräckligt vanliga för att deras parasiter skall kunna utvecklas och utsättas för tillräckligt högt selektionstryck). Med modern datateknik kan man lättare simulera komplicerade ekologiska modellsystem och beräkna utfallet av olika åtgärder och därmed bättre utnyttja parasitoider, predatorer, patogener och antagonister.

Sammanfattning: - finns för ett avsevärt bättre av de i fälten Förutsättningar utnyttjande levande naturliga fienderna till vanliga skadedjur

256 Icke-kemisk

bekämpning av växtskadegörare och ogräs sou 19s3;11

— Avsevärt ökade kunskaper krävs om dessa djur, deras och livsbetingelser deras relationer till skadedjur och gröda - Förändringar i odlingstekniken kan avsevärt förändra behovet av bekämpningsmedel - Bättre kunskaper krävs speciellt om viktiga naturliga fienders känslighet för bekämpningsmedel mot insekter, svampar och ogräs, för att dessa substanser skall kunna användas på ett ekologiskt riktigare sätt.

Mikrobiologiska metoder

Den andra stora gruppen av biologiska bekämpningsmedel är den mikrobiologiska, alltså bakterier, svampar, virus och protozoer (encelliga djur). Denna grupp kommer att behandlas något bl a därför att utförligare, mikroorganismer och virus har flera fördelar jämfört med makrobiologiska medel: 1) Många av dem är förhållandevis lagringsdugliga och kan spridas ut kort tid innan skadegörelsen måste hindras (snabbast fungerar vissa bakterier och svampar, medan virus i allmänhet kräver 1-3 veckor); 2) de kan ofta kombineras med insekticider och herbicider; 3) de har inte samma tendens att och sprida sig tunnas ut som parasitiska och rovlevande H) de kan vara lika effekinsekter; tiva mot ett inhemskt skadedjur med en fullständig som uppsättning fiender, mot en importerad insekt med ofullständig fiendeuppsättning.

Bland bakterierna är det två arter som är särskilt berömda. Den ena är (Bacillus popilliae), som ingår i två amerikanska preparat mot japanbaggen (Popillia japonica). Den andra är B. thuringiensis, som är lätt att massföröka på billiga substrat, och som det därför finns ett dussin kommersiella preparat av. Årligen sprids tusentals ton av B. thuringiensis för bekämpning av bortåt 200 fjärilarter. Bakterien bildar vid sporuleringen en äggvitekristall med polypeptider, som är specifikt giftiga mot fjärillarver, men nyligen har man också en variant, där kristallen i

funnit (israliensis),

stället är toxisk mot mygglarver. En del former av (B. thuringiensis) bildar förutom giftkristallen även ett s k termostabilt som är verksamt exotoxin, mot flugor, harkrankar och nematoder. I västvärlden undviks dock sådana former, eftersom exotoxinet i höga doser kan störa i vävnadsodlade DNA-syntesen humanceller. Åtminstone 17 olika s k serotyper av (B. thuringiensis) har nu beskrivits, var och en med olika värdspektrum. I Sverige laboratorietestades 1970 det ryska preparatet Entobakterin-3 med god effekt mot kålmal (Plutella maculipennis) och större knoppvecklare (Argyroploce Bland andra variegana). insektpatogena bakterier kan nämnas (B. sphaericus), som f n i stor skala prövas mot stickmygg på olika håll i världen, samt (B. moritai) som ingår i

Icke-kemisk av växtskadegörare och ogräs 257 bekämpning

ett japanskt preparat mot husfluga.

Bland finns minst 500 insektpatogena arter beskrivna, och redan svamparna 188h började man att i större skala pröva en av dessa, nämligen grönmykos- (Metarhizium anis0pliae)för bekämpning av vivlar och bladhorningar svampen i Ukraina. En särskild ras av.denna svamp säljs nu i Brasilien för bekämpning av bladloppor och stritar på vallväxter och sockerrör. I Sverige har mot öronvivlar samt mot ett antal fjäril- M. anisopliae framgångsrikt prövats larver i växthus (jordflyn, kålflyn, ärtflyn).

Det andra kommersiella preparatet, Boverin, grundar sig på vitmykossvampen Qeauveria bassianaL Det är ryskt och riktar sig särskilt mot äpplevecklare I USA frisläpps snart en ras mot grönsaksflyn av och koloradobagge. troligen släktet (Heliothis). En annan Beauveria-art, (B. brogniartii), lanseras trosnart i Frankrike för bekämpning av ollonborrar, jordflyn och andra ligen marklevande insekter. Andra svampar som snart kan bli kommersiella är släktena Hirsutella mot bl a kvalster, Nomurea mot fjärillarver, Aschersonia och Verticillium mot bladlöss och vita flygare (den senare provad även i Ultuna), samt Coelomomyces mot stickmygg och knott. Olika Entomophtora-arter (dit s k flugmögel hör) har också studerats mycket, särskilt för bekämpning av bladlöss (bl a på 1960-talet i Ultuna), och 1979 beskrevs arten E. thripidum som möjligen kan bli intressant för bekämpning av tripsar i växthus. Överhuvudtaget kommer nog svamparna att få sitt stora genombrott just i växthusodlingar, där ju fuktigheten ofta är hög. För att infektera tycks svamparna nämligen ha större miljökrav - särskilt vad gäller fuktighet - än övriga insektpatogener. Kraftig nattdagg kan dock räcka, och det är troligt, att även kan gynnas genom sådd i tätare bestånd och genom besvampinfektioner av bladverket med t ex peptonlösning. Svamparna är också de enda sprutning mikroorganismer som angriper värddjuren direkt genom kutikulan (= huden), och de är därför särskilt intressanta för bekämpning av växtsugande insekter. De flesta svampar kan i likhet med bakterierna odlas på artificiella substrat, som vi kanske snart kan dra och många av dem bildar insektspecifika toxiner, nytta av, liksom vi nu utnyttjar antibiotika från så många svampar.

Av virus är det framförallt Baculovirus (= kärnpolyeder- och granulär- eller

kapselvirus med totalt ca 200 arter) och Cypovirus (= cytoplasmapolyedervirus med drygt 100 beskrivna arter) som är aktuella för insektbekämpning. Men åtminstone Baculovirus anses i gengäld vara så värdspecifika och så säkra, att de rekommenderas av både Världshälsoorganisationen och FAO. Gemensamt är, att viruspartiklarna ligger skyddade inuti stora äggvitekristaller, som är fullt

258 Icke-kemisk av

bekämpning växtskadegörare och ogräs _ sou 1933;11

synliga i ljusmikroskop, och som måste lösas upp i insekttarmen för att virus

skall kunna infektera. I utlandet finns industriella preparat av åtminstone

S arter mot fjärillarver och barrsteklar. De framställs genom nedsmittning av massodlade insekter, men metoder att utnyttja vävnadskulturer är under utveckling. I Lund har ett granulärvirus framgångsrikt prövats mot sädesbroddflyet (Agrotis segetum), såväl i laboratoriet som i fält. I Danmark pågår liknande arbeten mot både A. segetum och kålflyet (Mamestra brassicae). I både Sverige och Danmark har kärnpolyedervirus prövats för bekämpning av barrskogsnunnan (Lymantria monacha). l Finland odlas industriellt kårnpolyedervirus mot röda tallstekeln (Neodiprion sertifer). Detta är f Ö det enda exemplet på kommersiellt mikrobiologiskt insektbekämpningsmedel i Norden.

När det gäller protozoer, slutligen, så vet man att de i naturen spelar en mycket stor roll för att hålla olika insektpopulationer i schack. De nedsâtter vitaliteten, fruktsamheten eller livslängden, och de underlättar svamp-, bakterie- och virusinfektioner. Genom olika manipulationer, t ex utspridning av vikarierande värddjur, skulle säkert större nytta kunna dras av protozoerna även i Sverige, ungefär på samma sätt som med parasiter och predatorer bland insekterna. Tyvärr har protozoerna ofta en långsam och komplicerad livscykel, värdspecificiteten är dåligt känd, och de är taxonomiskt mycket besvärliga,

så kommersiella preparat finns ännu inte. I USA utreds dock för närvarande

om mikrosporidien Nosema locustae kan släppas fri som medel mot gräshoppor,

och WHO prövar Nosema algerae i stor skala mot malariamyggor i bl a Panama. I det sistnämnda fallet är det dock inte fråga om någon särskilt effektiv myggpatogen, utan Nosema-arten är i stället till störst nytta genom att den hindrar malariaparasiten från att utvecklas i myggorna. Protozoer måste f n massodlas i levande insekter, men i en del fall (t ex N. algerae) kan man genom att injicera dem i stora fjärillarver få större utbyte än i t ex små mygglarver. De kan ibland även massproduceras i vävnadsodling.

Effektiviteten hos mikrobiologiska medel registreras tyvärr i regel som dödlighet (mortalitet) i för som sjuklighet (morbiditet). Antalet test-

stället

insekter som dör i försöken betyder emellertid ofta mindre än antalet som insjuknar, särskilt i fleråriga grödor. Insektpatogener dödar visserligen många insekter, men hos de överlevande kan de också ge upphov till sterilitet, minskat nåringsintag, ökad köldkänslighet hos övervintrande former, samt ökad känslighet för andra infektioner och för kemikalier. Sjuka insekthonor ka: också överföra infektionerna till den ofta mera mottagliga avkomman. Man bör naturligtvis inte heller bortse från betydelsen av att viktiga parasitinsekter skonas. Tyvärr jämförs ofta mikrobiologiska medel med kemiska insekticider

Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 259

i alltför små och kortvariga fältförsök, där naturliga parasiter och predatorer aldrig får chansen att vandra in. I motsats till vad som ibland hävdas här i Sverige anses oftag att mikrobiologisk bekämpning bör ge bäst resultat om stora arealer behandlas under flera påföljande år. Men det är naturligtvis svårt att effektivitetstester i så stor skala, och risken är göra preliminära förstås större, att kemiska medel trots allt måste tillgripas mot andra skadedjur, och därmed omintetgöra försöken.

Diskussion

Insektpatogenerna har ibland blivit generellt avfärdade som bekämpningsmedel på utomhusgrödor i Sverige p g a sina krav på mikroklimat. Möjligen finns det anledning till tveksamhet, när det gäller svampar mot ovanjordiska skadedjur (t ex Entomophtora-svampar), eftersom svampar oftast kräver hög fuktighet och en viss minimitemperatur för att gro. Virus, bakterier och många protozoer är däremot ej fuktighetskrävande, och åtminstone för virus och Bacillus thuringiensis torde det räcka med sådana temperaturer, som tillåter insekten att tillväxa, - då kan patogenerna också förtäras och fungera som sjukdomsorganismer; låt vara långsammare vid lägre temperaturer.

Det är ingen överdrift att vi globalt sett nu står inför ett genombrott vad av insektpatogener för skadedjursbekämpning. Särskilt gäller användningen gäller detta virus, där man börjat få fram mera solljusresistenta stammar och stammar med bredare värdspektrum än tidigare, som alltså kan användas mot flera olika fjärilarter. Paradoxalt nog är nämligen den stora selektiviteten hos virus ett dilemma. Det arbetas mycket på formulerings- och appliceringsteknikerna. Man har fått fram goda skyddsmedel mot ultra violett ljus och funnit tillsatsmedel som ökar infektionsförmâgan. Med högtryckssprutor och specialmunstycken torde man också kunna göra bekämpningen mera ekonomisk.

Problemet är emellertid vilka krav vi skall ställa på säkerhetsbestämmelserna. Mikroorganismerna fungerar patogent snarare än toxiskt, och de viktigaste testerna måste därför gå ut på att definiera deras specificitet och selektivitet. Hos svamparna måste man särskilt se upp med att en del kan bilda mera bredverkande gifter. Hos sådana former måste naturligtvis riskundersökningarna kompletteras med traditionella toxikologiska tester. När det gäller virus är åtminstone två frågor av särskilt intresse: 1) risken att de muterar i laboratoriet eller fabriken; 2) risken att de på något sätt påverkar fel värdceller. Det finns metoder att undersöka dessa riskfaktorer, men många anser att eftersom insekterna haft sina virus långt innan människan uppstod

260 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs sou 1933:11

på jorden och att dessa virus måste ha utövat ett selektionstryck under däggdjurens hela utvecklingsperiod, så skulle de också fått ett bredare värdspektrum, om de på något sätt vore infektiösa för t ex människan. Vid naturliga virusinfektioner (som drabbar insekterna sent, när de är stora) bildas också långt större mängder virus på grödorna, än vad vi kan vilja sprida ut för bekämpningsändamål.

I debatten framförs ofta synpunkter att biologisk bekämpning skulle stå i något slags motsatsförhållande till kemisk bekämpning. Detta är beklagligt, eftersom målet är detsamma. Det år bara medlen som är olika, och olika medel och metoder måste få komplettera varandra. Det vore fullständigt orealistiskt att tro, att biologisk bekämpning inom en nära framtid i någon större utsträckning skulle kunna ersätta den kemiska bekämpningen i Sverige. Idag kan vi på sin höjd säga, att mot vissa skadedjur och under vissa odlingsförhållanden, är biologiska bekämpningsmedel troligen acceptabla alternativ att satsa på och att ur miljöskyddssynpunkt kan de vara att föredra framför andra medel. Det krävs i så fall ett långvarigt och målinriktat utvecklingsarbete med omfattande forskning kring skadedjurens och deras fienders i de ekologi svenska grödorna.

8.3 Förebyggande mot ogräs, åtgärder växtsjukdomar och skadedjur

8.3.1 Odlingstekniska åtgärder

Någon skarp gräns mellan indirekta eller förebyggande åtgärder och bekämpningsåtgärder som är direkt riktad mot skadegörarna finns inte. I detta sammanhang behandlas odlingsåtgärder som primärt har andra syften än bekämpning av skadegörare men som indirekt har stor betydelse och dessutom är basen för de direkta bekämpningsåtgärderna.

Det har redan tidigare slagits fast att goda tillväxt- och utvecklingsbetingelser för grödan är en grundläggande förutsättning för en framgångsrik kamp mot skadegörarna. Sådana förhållanden skapas genom dikning, väl genomförd jordbearbetning och lämplig tillförsel av gödsel och kalk. Särskilt gentemot ogräsen är dessa förebyggande åtgärder betydelsefulla. Ogräsbeståndet hämmas nämligen starkt av en kraftig och väl utvecklad gröda.

Gödslingen och framför allt kvävetillförseln är här en betydelsefull faktor. Visserligen gynnas de allra flesta ogråsarter av en god näringstillgång när de får utvecklas utan konkurrens från omgivningen, men kultur-

Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 261

växten är oftast mer anspråksfull än ogräsen och utnyttjar näringstillgången bättre. Den får därigenom sin relativa konkurrenskraft stärkt. Om kulturväxten är en baljväxt, som klarar sin kväveförsörjning på egen hand, kan kvävegödsling minska konkurrensförmågan gentemot ogräsen. I stråsäd och andra grödor trängs däremot ogräsen tillbaka, och även en kvävefordrande art som äkertistel utvecklar sig därför bättre vid svag än vid riklig kvävetillgång. Om man bortser avvikelser hos enskilda arter blir

från

ogräsutvecklingen svagare i icke kvävegödslade än i väl gödslade grödor.

På sura och vattensjuka marker kan ogräs som tuvtåtel, hästhov och åkerspergel varaproblem. Det behöver emellertid inte betyda att arterna här växer i sin optimala miljö utan snarare att kulturväxterna inte klarar konkurrensen under dessa förutsättningar. Tuvtâteln som är och har varit ett svårt ogräs i de norrländska vallarna kan t ex effektivt bekämpas genom dikning och kalkning.

Igenläggning av öppna diken och borttagning av stenar och andra odlingshinder gynnar kulturväxten i förhållande till Jordbearbetskadegörarna. ningen blir effektivare och ogräsen får sämre möjlighet att sprida sig. Dikesrenar och åkerkanter är inte bara spridningskällor för ogräs utan även för en rad skadedjur och virussjukdomar. Å andra sidan har dikeskanterna också en positiv de kan vara betydelse genom att en lämplig livsmiljö för skadedjurens naturliga fiender.

Bearbetningen av jorden har flera syften däribland direkt bekämpning av ogräs, t ex genom stubbearbetning. Detta behandlas längre fram i kapitlet. Andra åtgärder som höstplöjning och vårbearbetning och som primärt har andra syften inverkar också på skadegörarna. En väl genomförd har plöjning god effekt mot t ex kvickrot. Kvickrotens underjordiska stammar finns huvudsakligen i det övre matjordsskiktet. Plöjningen medför att dessa placeras på ett större djup vilket i sin tur innebär att kvickroten hämmas genom att färre skott orkar ta sig upp till jordytan. Liknande effekter får man mot flera andra rotogräs. En del ogräs vars frön har kort relivslängd duceras också genom plöjning, men de allra flesta frön har en ogräsarters betydande livslängd och påverkas inte i någon större utsträckning.

Flera parasitsvampar övervintrar på stubb- och halmrester och kan sedan infektera kommande års gröda. Bladfläcksjuka på korn och havre, brunfläcksjuka på vete och stråbassjukdomar kan överföras genom smitta från jordoch växtrester. Stubbearbetning på hösten stimulerar skörderesternas ned-

262 Icke-kemisk av

bekämpning växtskadegörare och ogräs

brytning och hämmar därmed också svamparnas utveckling och förökning. När man sedan plöjer hamnas stubb- och växtrester i botten av plogfåran och täcks av ett lager jord från djupare nivå. Detta minskar också möj- \ svampens lighet att angripa kommande års grödor.

Både höst- och vårsådd är snabba moment i modernt jordbruk. Genom att sådden som regel sker i omedelbar anslutning till sista harvningen får kulturväxterna ett gott försprång i förhållande till ogräsen. Den lätta bearbetning före vårsådden, som är vanlig särskilt på lerorna och motiveras av att markfuktigheten måste bevaras, leder till att betydligt färre ogräsfrön lockas att gro än om vårbruket är mer utdraget i tiden.

Såtiden har stort inflytande på skördens storlek. Vid tidig höstsådd blir ogräsbeståndet ofta mycket kraftigt, och höstsädens avkastning av denna och andra anledningar dålig. Om däremot höstsäden sås sent hinner inte ogräsen utvecklas särskilt mycket, men i gengäld ökar risken för höstsädens utvintring genom att plantorna fryser bort. Skadorna av olika utvintringssvampar, dvärgstinksot och fritfluga, blir däremot ofta större vid tidig sådd och kraftig utveckling av grödan på hösten. Slutsatsen blir här som i många andra sammanhang att lagom är bäst.

Tidig sådd på Våren minskar risken för angrepp av olika rostsvampar, gräsmjöldagg och fritfluga samt ger grödan bättre konkurrenskraft gentemot ogräsen. Ibland kan försenad sådd ingå som en direkt bekämpningsmetod mot bl a flyghavre. Genom något djupare bearbetning än normalt stimulerar man flera ogräsfrön att gro. Ogräsfloran bekämpas sedan genom harvning och sådd. Man får emellertid som regel lägre avkastning vid sådan än vid behandling normal tidpunkt för vårsådd.

Ogräsens tillväxt- och förökningsmöjligheter i en gröda påverkas också av utsädesmängd, såteknik och såbäddens karaktär. Den optimala utsädesmängden beror av många olika faktorer, bl a vädret och jordarten och ofta kan det vara svårt för den enskilde lantbrukaren att göra en riktig av anpassning utsädesmängden. Om man ökar utsädesmängden minskar ogräsens konkurrensmöjligheter. Blir kulturväxtbeståndet alltför kraftigt medför detta ökad risk för angrepp av olika skadesvampar som gräsmjöldagg, rotdödare och stråknäckare.

En jämn fördelning av plantorna är en av grundförutsättningarna för ett konkurrens kraftigt bestånd. Såtekniken har efter hand förbättrats och

Icke-kemisk av växtskadegörare och ogräs 263 bekämpning

av utsädet än man dagens såmaskiner ger en betydligt jämnare placering utvecklingsarbete återstår kunde åstadkomma med tidigare redskap. Mycket av utsädet. Vid radsådd skulle vi få dock innan vi har optimal fördelning av kärnorna i raden och det bästa resultatet genom en helt jämn fördelning ett radavstånd lika med avståndet mellan plantorna i raden. Kunde man anradavståndet vid normal utsädesmängd skulle avkastvända Ä-5 cm i stråsäd ningen kunna ökas med 3-6 %.

har också för att ska få en god start och Sådjupet betydelse plantorna snabb tillväxt. Det når man genom att placera utsädet så grunt som möjligt för att undgå uttorkning. Kontakten mellan fröet och men tillräckligt djupt och därmed fröets Vattenförsörjning kan förbättras genom vältning jorden efter sådden.

8.3.2 Växtföljdsåtgärder

är sedan känd som en viktig faktor i alla odlingssystem. Våxtföljden gammalt den ordning i vilken olika grödor odlas på ett skifte. Växtföljden anger

Under 1800-talet började nya grödor som baljväxter, rotfrukter och potatis odlas i vårt land vid sidan av stråsäd, och dessutom flyttade foderväxtfrån åkern. Man fann efter hand att avkastningen var odlingen ängen till av vilken som odlats året innan. Så utvecklades olika växtberoende gröda var att likartade grödor inte skulle odlas efter följder. Målsättningen varandra. Fullt ut har detta endast kunna tillämpas i Skåne. Den inverkan som föregående års har på skördeutbytet brukar kallas växtföljdsgröda förfruktseffekt. Orsakerna till växtföljdseffekten är flera och kan eller vara svår att skilja från varandra. Växtföljden påverkar växtnäringstillstruktur och förekomsten av ogräs och växtsjukdomar. gång, jordens

Tabell 8.8 vid kreaturslös drift i södra Götaland Exempel på växtföljder A - lämplig växtföljd med avseende på växtföljdsparasiter B olämplig växtföljd

A B

Höstraps Höstvete Höstvete Höstvete Korn Korn Sockerbetor Vårvete Vårvete Korn, tidigt Havre Ärter

264 Icke-kemisk

bekämpning av vålxtskadegörare och ogräs

Den specialisering som skett i jordbruket under de senaste decennierna har lett till att de allsidiga växtföljderna på många håll har fått ge vika för en mer ensidig spannmålsodling. De negativa effekterna av detta har dels kunnat kompenseras genom användning av gödsel, och bekämpningsmedel bättre maskiner och dels fått vägas mot de driftsekonomiska fördelar som en specialisering utan tvekan har. Trots de nya produktionsmedel som jordbruket tagit i bruk är växtföljden fortfarande av stor särskilt betydelse i kampen mot olika våxtskadegörare.

Grödor av olika slag ger olika för utvecklingsmöjligheter en ogräsart. Kombinationen av grödor och deras inbördes ordning ger därför olika möjlighet för en art att leva och fortplanta sig. Av erfarenhet vet man att förekomsten av olika ogräsarter är beroende av växtföljden. Det är naturligtvis inte bara de enskilda grödornas utvecklingsrytm och konkurrensegenskaper som är avgörande utan i hög grad också den odlingsteknik som gäller för grödan jordbearbetning, tidpunkt för sådd och skörd m m.

Vissa ogräs är typiska för vårsådda grödor andra för höstsådda. för- Något enklat kan man säga att de enskilda ogräsarterna med förkärlek uppträder i sådana grödor som gärna gror på våren (sommarannuella av ogräs), gynnas vårsådda grödor. Här märks svinmålla, dån och pilört. Flyghavre är ett annat ogräs som lätt breder ut sig då växtföljden domineras av vårsäd. En förebyggande åtgärd som rekommenderas mot flyghavre är övergång till större andel höstsådda grödor i växtföljden.

De ettåriga ogräs, vilkas frön gärna gror på hösten (vinterannuella ogräs) och förmår är typiska i höstsäd övervintra, ogräs och höstoljeväxter. Ogräsfloran i höstsådda domineras av arter grödor som baldersbrå, lomme, snärjmåra och åkerven. Där dessa ogräs är besvärande kan en minskad andel av höstsådda grödor i växtföljden vara en förebyggande som åtåtgärd minstone på sikt kan minska problemet.

I slåtter- och betesvallar är det de fleråriga ogräsen som överväger. Med vallens ålder brukar inslaget av fleråriga ogräsarter med välutvecklade rotsystem öka alltmer. De typiska vallogräsen är t ex kvickrot, maskros och smörblomma. Förebyggande åtgärder mot vallogräsen är att valbegränsa larnas ålder till högst tre á fyra år och däremellan odla andra grödor under minst lika lång tid.

Vid ensidig blir växtodling problemen med våxtsjukdomar och skadedjur

Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 265

ofta betydligt större än vid allsidig odling. Ett stort antal parasiter och sjukdomar går också under beteckningen växtföljdsparasiter och växtföljdssjukdomar.

Växtföljden bygger på att parasitpopulationen minskar när värdväxten inte odlas och den ensidiga odlingen i sin extremaste form på att ett nytt jämviktsläge så småningom inställer sig. I praktiken är växtföljden att föredra i de allra flesta situationer eftersom våra lantbruksväxter kan angripas av åtskilliga växtföljdssjukdomar. Det nya jämviktsläge som uppstår efter upprepad odling av samma gröda ger heller inte den avkastning vi idag kräver. Sammanfattningsvis leder ensidig odling till en lägre skördenivå, större skördevariationer och därmed minskad odlingssäkerhet, större problem med skadedjur och sjukdomar och därmed ökat behov av kemisk bekämpning.

De Viktigaste växtföljdssjukdomarna i vårt land är brådmognadssjukdomar och olika stråbensjukdomar på vete och korn, klumprotsjuka på korsblomstriga växter, klöverröta och andra rotrötor på ärtväxter. För att en växtsjukdom skall bli växtföljdsberoende fordras bl a att skadegöraren är relativt platsbunden och att smittämnet är så livskraftigt att det kan överföras från en gröda till en annan. När det gäller skadedjuren är det främst de jordbundna parasiterna, särskilt nematoderna, som har betydelse. Inte minst inom potatisodlingen är nematoderna lokalt ett mycket besvärligt problem.

I betydande grad kan de uppräknade växtföljdsparasiterna hållas tillbaka

genom växtföljdsåtgärder. Ett exempel på en skadegörare som effektivt kan bekämpas genom enkla växtföljdsprinciper är dvärgskottsjuka - en virussjukdom som överförs av en insekt. Dvårgskottsjuka har lokalt varit ett allvarligt hot mot havreodlingen, men kunskapen om sjukdomens spridningsvägar har lett fram till enkla, pesticidfria bekämpningsvägar. Den bekämpas genom att vallen anläggs utan insâningsgröda eller insådd i korn och genom konsekvent höstplöjning.

Mot de flesta växtföljdsberoende skadegörare har vi hittills varit hänvisade till indirekta bekämpningsmetoder. Nu börjar emellertid nya direkta metoder att - medel göra sig gällande nya kemiska mot svampar, insekter och nematoder, nya sjukdomsresistenta sorter m m. Nya och ännu effektivare svamp-

266 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs

och insekts- och nematodmedel kan ytterligare ändra växtföljdsåtgärdernas ekonomiska betydelse i det svenska jordbruket. Genom användning av sådana medel kan det bli möjligt att tillämpa växtföljder som tidigare var ekonomiskt ofördelaktiga p g a växtföljdssjukdomar etc.

Av stor betydelse för att minska behovet av växtföljdsåtgärder är användningen av nematodresistenta sorter, t ex av klöver, stråsäd och potatis. Emellertid kan sådana sorter fresta till växtföljder, i vilka andra problem blir påträngande. En ensidig växtföljd kan dessutom medföra att resistensen relativt snabbt sättes ur spel av nya patotyper (raser) av parasiter.

Som i de flesta andra fall är valet av bekämpningsmetod en ekonomisk fråga där de olika metodernas kostnadseffektivitet är avgörande för deras tilllämpning. Genom introduktionen av de s k tredje generationens bekämpningsmedel har i flera fall kostnadseffektiviteten hos dessa varit fördelaktigare än vad som varit fallet med flera växtföljdsåtgärder.

S()IJ 1983:11

ANDRA MÖJLIGHETER ATT MINSKA DEN KEMISKA BEKÃMPNINGEN 9.

9.1 Förbättrad preparathantering

Målet för alla kemiska växtskyddsåtgärder är att uppnå:

bästa biologiska effekt med lägsta möjliga dos möjliga

bästa möjliga arbetsmiljö

minsta möjliga belastning på naturmiljön

minsta möjliga arbetsinsats

lägsta möjliga kostnad.

Under senare år har den roll sprututrustningen spelar i växtskyddsarbetet rönt allt större Sprutan och det sätt den används på har ett uppmärksamhet. klart samband med samtliga punkter i den ovan angivna målsättningen.

God effekt av ett kan erhållas av doser inom ett visst interväxtskyddsmedel vall. Är dosen för blir effekten mot skadegöraren för liten. Är dosen för låg kan orsaka skada på kulturväxten och/eller den omgivande hög preparatet miljön.

Även kalibreras ett sätt finns det många faktorer som om sprutan på riktigt var och en kan i dos. Exempel på sådana faktorer âr: Körhasge variationer blandningshomogenitet, vâtskefördelning och avdrift. tighet, munstycksgiva, Att hålla konstant körhastighet och att undvika avdrift är några av lämplig uppgifter, vilka utföres under själva sprutningen. Förutsättsprutförarens för att kontrollera munstycksgiva och vätskefördelning är något ningarna annorlunda. Dessa låter sig för närvarande inte bedömas under sprutarbetets En tillfredsställande blandningshomogenitet, dvs jämn koncentration gång. hos kan bara åstadkommas med en god omröring, I dag är den sprutvätskan, att sprutans pump håller sprutvätskan i rörelvanligaste omröringsprincipen se, s k hydraulisk omröring.

dvs tvärs körriktningen, påverkas bl a Vätskefördelningen, spridningsbilden av det enskilda munstyckets vätskefördelning, bomkonstruktionen, bomhöjden

och bomrörelserna.

Det är av ekonomisk betydelse att använda rätt sprututrustning och hålla densamma i gott skick. Dålig effekt (underdosering), skador på grödan (överskador intilliggande fält (avdrift), etc bidrar till ökade dosering), på

268 Andra möjligheter att minska denkemiska bekämpningen V

kostnader för bekämpning.

Tidigare konditionstest av det svenska sprutbeståndet har visat att många sprutor är i ett bristfälligt skick. Variationer i dos av i storleksordningen flera hundra procent är den praktiska konsekvensen av detta. Danska undersökningar har visat att variationen i dos ute i fält inte bör överstiga 33 %. När lägsta möjliga dos används bör dock inte variationen vara större än 10 % om bästa möjliga effekt ska erhållas. Detta gäller vid såväl ogrässom svamp- och insektsbekämpning.

Svenska ogräsbekämpningsförsök med olika grader av jämn/ojämn besprutning visar att i synnerhet vid låga doser är ogräseffekten avsevärt sämre om besprutningen är ojämn. Den ojämna sprutning som tillämpades i försöken motsvarar ungefär vad som under gynnsamma omständigheter kan åstadkommas med en genomsnittlig svensk lantbruksspruta. Tillämpade jämna sprutningar motsvarade ungefär vad den bättre tredjedelen av kan sprutbeståndet prestera.

Att uttrycka den ekonomiska betydelsen av jämn vätskefördelning låter sig lättast göras för ogräsbekämpning i en gröda som sockerbetor. Sambandet mellan ogräseffekt och betskörd är, enligt Samarbetskommittês Sockernäringens försök, praktiskt taget rätlinjigt. Skillnader i ogräseffekt på 10 %, dvs fullt normala skillnader i sprutresultat från bättre och sämre sprutor i dag, motsvarar en skillnad i sockerskörd av 370 vilket ca kg/ha, betyder 1480 kr/ha (1981).

För sträsäd saknas ännu beräkningar som visar av att fördela betydelsen sprutvätskan jämnt. Den överdosering som behövs för att kompensera en ojämn besprutning, tar sig uttryck i helt onödiga kostnader orsakade dels av den höga preparatförbrukningen, men inte sällan även av skador på grödan.

Det finns flera skäl - och ekonomiska miljömässiga att försöka åstadkomma förbättringar hos det svenska sprutbeståndet. Såväl produktionskostnader som miljöbelastning minskas när preparatdoserna sänks. Högre krav ställs emellertid på precision i appliceringen om doserna ska kunna sänkas utan avkall på god biologisk effekt. Marginaler finns emellertid . Olika forskare världen över har uppskattat den för den biologiska effekten benödvändiga mängden kämpningsmedel till 0,1-20 % av vad som totalt används.

Med dagens sprututrustning i bästa skick och använd på rätt sätt torde bekämpningsmedelsanvändningen kunna reduceras med 20-25 %.

Andra att minska den/kemiska bekämpningen 269 möjligheter På längre sikt - inom loppet av en tioärsperiod - kan preparatförbrukningen, enbart genom bättre appliceringsteknik, troligen reduceras med upp till 50 %.

9.2 Prognos- och varningstjänst

9.2.1 Inledning

Skadedjur och sjukdomar kan påverka grödan på många olika sätt. Gemensamt för de allra flesta är att de börja skada grödan redan vid förhållandevis låga angreppsnivåer (populationstätheter) och att skadan sedan växer i takt med att angreppet (populationstâtheten) ökar. För att undgå (irreversibla) skördeförluster och därmed nå full lönsamhet av en eventuell bekämpning måste bekämpningen sättas in på ett tidigt stadium. Det innebär, att det föreligger ett stort behov av att kunna ställa prognos över populationsutvecklingen (angreppsutvecklingen) om bekämpningsbehovet skall kunna fastställas. För att kunna förutsäga lönsamheten av en bekämpning behövs egentligen också en prognos över grödans känslighet för angreppet, som kan variera med ärsmånen, grödans utvecklingsstadium, förekomsten av andra skadegörare, osv. Dvs samma angrepp (populationstäthet) kan ge olika skördeförlust beroende på de yttre förutsättningarna. Behovet av prognos är särskilt aktuellt i samband med kemiska bekämpningar av skadedjur och sjukdomar, beroende på att det här i de flesta fall rör sig om direkta, riktade åtgärder mot angrepp under utveckling i den växande grödan. I princip föreligger emellertid alltid behov av prognoser oavsett bekämpningsmetod.

9.2.2 Olika beroende av prognos

I det enskilda fallet varierar behovet av prognoser i hög grad med en rad faktorer som bekämpningsmedlets verkningssätt och effektivitet, appliceringsmetod, värderingen av skördeförlusterna, möjligheterna att diagnosticera och fastställa angreppen i fältet osv.

Vissa skadegörare bekämpas i förebyggande syfte. Ett välkänt sådant fall är potatisbladmöglet, där målsättningen åtminstone för matpotatisens del är att hålla odlingen helt fri från angrepp. Detta sammanhänger med att även ett mindre angrepp av brunröta, som är svampens utvecklingsstadium på knölarna, leder till mycket allvarliga ekonomiska konsekvenser för odlaren. Frånsortering av angripna knölar är visserligen möjligt, men kostsamt. Eftersom bekämpningen skall sättas in innan skadegöraren uppträder i fältet blir prognos i detta fall av direkt avgörande betydelse för möjligheterna att anpassa be-

270 Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen

kämpningarna till det faktiska behovet.

Kemisk bekämpning mot skadedjur och sjukdomar sätts dock i de flesta fall först in sedan skadegöraren börjat uppträda i fältet. Om angreppet utan alltför stora svårigheter kan graderas eller avräknas finns möjligheten att fastställa ett tröskelvärde - Denna att bekämpningströskel. anger bekämpning är lönsam först då angreppet nätt upp till det värde som anges av tröskelvärdet. Tillgången till bekämpningströsklar är ur prognossynpunkt av stor betydelse och ett viktigt hjälpmedel för odlaren vid bestämningen av bekämpningsbehovet i det enskilda fältet.

Viktiga exempel på skadedjur där bekämpningströskeln spelar en stor roll är bladlöss i olika grödor, rapsbaggar i oljeväxter osv. För andra skadegörare saknar tröskelvärdena praktisk betydelse p g a att skadegörarna genom ringa storlek, ett dolt levnadssätt, att tröskelvärdet ligger mycket lågt eller av andra skäl inte kan graderas eller avräknas i fältet. Användningen av särskilda fällor kan dock avhjälpa detta och bl a har feromonfällor (doftfällor) i några fall löst det här problemet på ett elegant sätt.

Schematiskt illustreras de ovannämnda alternativen i figur 9.1. Den heldragna kurvan åskådliggör skadegörarens populationsutveckling och den streckade hur skördeförlusten samtidigt växer. En förebyggande bekämpning skall sättas in innan angreppet börjat uppträda i fältet och behovsanpassningen blir helt beroende av en prognos. I fallet med bekâmpningströskel sätts bekämpningen in först sedan skadegöraren börjat uppträda i fältet. Angrepp som aldrig når upp till tröskelvärdet utan stannar på en lägre nivå kommer inte att bli bekämpat. Även om behovet av prognos kvarstår, så har odlaren fått ett viktigt hjälpmedel för att avgöra i vilka fall bekämpning behövs och därmed undvika olönsamma, onödiga bekämpningar.

Andra att minska den kemiska bekämpningen 271 möjligheter

Schematisk framställning av ett möjligt förhållande mellan popu- Figur 9.1 lationsutveckling och bekämpningstidpunkt vid förebyggande bemed ett effektivt bredverkande medel och kämpning, bekämpning ett selektivt medel

N Skörde- Populationsut- Förlust veckling

Bekämp. tidpunkter,-trösklar Före- Bred- Selekverk- tivt ande prep. prep.

9.2.3 Varierande tröskelvârden

I figur 9.1 har också angetts olika tröskelvärden för ett selektivt respektive bredverkande medel. Tröskelvärdet beror i hög grad av hur hög effekt bekämpningsmedlet har och prisrelationen mellan bekämpningskostnad och värdet av skördeökningen. Ett bekämpningsmedel med hög effekt ger större skördeökning än ett med lägre effekt för samma angrepp. Det resulterar som regel i att bekämpning lönar sig vid ett lägre tröskelvärde.

För ett effektivt långtids- och bredverkande medel kan det också bli nödvändigt att beakta andra samtidigt förekommande skadegörare, som medlet har effekt mot. Även om dessa inte når upp till sina resp bekåmpningströsklar kan deras sammanlagda effekt leda till mindre skördeökningar. Detta i sin tur kan medföra att tröskelvârdet sjunker med ökad bekâmpningsfrekvens och ökade krav på prognos för att nå optimal lönsamhet.

Det är dessutom tänkbart, att en bekämpning kan resultera i mindre skördeökningar trots att grödan är resistent och ej angrips. Förklaringen ligger i att plantans resistensreaktioner kan vara energikrävande. Förhållandet har bl a påvisats i danska undersökningar._De danska resultaten visar, att andningen hos t ex en mjöldaggsresistent kornsort ökar om den utsätts för ett från raser, som kornsorten är resistent mot. I modellinfektionstryck

272 Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen

försök har skördeförlusterpå.7 % uppmätts trots att inga synliga symptom på angrepp av mjöldagg förekommit.

Detta väcker frågan om alla de saprofytiska (icke parasitära) mikroorganismer som särskilt under regniga förhållanden förekommer på bladytan (fyllosfären eller fyllosplanet) alltid är harmlösa. Vâlkända är de s k sotdaggsvamparna, som ofta utvecklas rikligt efter bladlusangrepp. Detta med att sammanhänger bladlössens sockerhaltiga exkrementer utgör ett utmärkt substrat för dessa svampar. Av holländska undersökningar framgår att en stor del av skördeförlusten vid bladlusangrepp beror av på utsöndringen de sockerhaltiga exkrementerna och de svampar som utvecklas på dessa. Bl a kan dessa; huvudsakligen sekundära svampar, påverka klorofyllet och påskynda nedvissningen av plantan.

Allt detta kan leda till att bekämpning lönar sig i ökad och utsträckning till sänkta bekåmpningströsklar. Och ju lägre är och bekämpningströskeln ju tidigare i populationsutvecklingen bekämpningen skall sättas desto större in, bli kraven på prognoser för optimalt ekonomiskt av den kemiska utbyte bekämpningen.

9.2.h Förebyggande bekämpningar

Som framgått ovan är prognos av direkt avgörande betydelse för att behovsanpassa bekämpningar som utförs i förebyggande syfte. Förutom mot potatisbladmöglet är det i huvudsak betning av oljevâxtfrö mot som insektsangrepp förebyggande kemisk bekämpning används inom lantbruket. Betning mot utsädesburna svampsjukdomar avser en sanering av den smitta som förekommer på utsädet och är genom gällande bestämmelser behovsanpassad.

9.2.5 Prognos för potatisbladmögel

Såväl i Sverige som i många andra länder är föremål för potatisbladmöglet en mycket omfattande kemisk bekämpning. För Sveriges del har storleksordningen hälften av den mängd fungicider som använts för inom lantsprutning bruket under 1970-talet, gått åt till I

potatisbladmöglet. de vanligaste mat-

potatissorterna sätts normalt 5-6 besprutningar in i södra där be- Sverige, kämpningsbehovet är störst. Därtill kommer kemisk blastdödning.

Denna omfattande, rutinmässiga, förebyggande har medfört att ombekämpning fattande undersökningar utförts i olika länder i att få fram användsyfte

Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen 273

bara och så sätt få till stånd en bättre anpassning och prognosmetoder på sådana i sludärmed minskad bekämpning. I Sverige påbörjades undersökningar tet av 1950-talet och har åter tagits upp under slutet av 1970-talet.

olika har utarbetats i olika länder. Gemensamt för meto- Många prognosmetoder derna är att av väderleken, som har avgöde bygger på löpande registrering rande för sjukdomens utveckling. Torrt väder hindrar sjukdomen, betydelse medan och relativt varmt väder gynnar och snabbt kan leda till svåra fuktigt De viktigaste kriterierna i prognosmetoderna är därför relativa fukangrepp. tigheten och temperaturen, i vissa fall ingår också nederbördsmängden.

De metoder som utarbetats i Europa har i de flesta fall byggt på användning av det stationsnät, som väderlekstjänsten byggt upp. Fördelen med detta är att man använder ett observationsnät som redan finns. Nackdelarna är bl a att stationsnätet ofta är för glest och att stationerna inte alltid står där finns. En annan nackdel är att mätningarna i väderleksburarpotatisodlingen na sker på 1,8 m:s höjd över marken, vilket inte alltid är riktigt detsamma som mikroklimatet i beståndet. Vidare är det administrativt rätt kostsamt med daglig insamling och bearbetning av data från ett stort antal stationer.

Även om många länder rutinmässigt använder sig av någon eller några av dessa så har de aldrig fått något riktigt genombrott. Osäkerheten prognosmetoder, har varit för stor och konsekvenserna av en underskattning av bekämpningsbehovet för höga.

I USA har man sedan flera år tillbaka arbetat med en metod som bygger på relativ och nederbörd direkt i beståndet. mätning av temperatur, fuktighet Nackdelen är att detta är ännu mer arbetskrävande. För att komma ifrån detta dilemma har man konstruerat ett litet instrument, som placeras direkt i potatisfåran och som automatiskt mäter, registrerar och räknar fram prognoserna. Instrumentet som kallas Blitecaster (blight-bladmögel och forecastförutsäga) är utrustat med en microdator och batteridrivet. Genom att trycka på en knapp får odlaren besked om prognosen och bekämpningsbehovet. Ny prognos och bekämpningsrekommendation utarbetas varje dygn.

Blitecaster är ett nytt instrument som först 1980 kom ut på marknaden, då det också togs upp till provning i Sverige. Systemet måste provas ytterligare innan det kan rekommenderas för allmänt bruk. Med Blitecaster har man radikalt förenklat det administrativa arbetet med att utarbeta prognoser, vartill kommer fördelen att prognoserna bygger på mikroklimatet i beståndet.

274 Andra möjligheter att minska den kemiska

bekämpningen

Ett eventuellt införande av systemet kommer att medföra förmodligen att odlarña skaffar egna instrument och själva avläser prognoserna.

Blitecaster är ett mycket intressant och lovande system. Om systemet visar sig vara tillförlitligt kommer detta att medföra en bättre behovsanpassning och därmed en minskad kemisk eftersom man i bekämpning, rutinbekämpningar alltid måste arbeta med en viss säkerhetsmarginal.

9.2.6 Prognos för rapsjordloppa

Rapsjordloppan är ett skadedjur enbart på höstsådda Det sammanoljeväxter. hänger med att skadorna sker under då larverna vinterhalvåret, minerar i bladskaften, vid svåra angrepp också i Främst är det i huvudstjälken. Skåne som angrepp förekommer.

Kemisk bekämpning av rapsjordloppan kan ske på två sätt, förebyggande genom betning av utsâdet eller först sprutning då rapsjordlopporna uppträder i fältet. Bekämpning genom sprutning har den fördelen att bara behöver bekämpning sättas in då behov dvs verkligen konstaterats, då bekämpningströskeln är uppnådd. Nackdelen ligger i att det är att bestämma förekomsten av omständligt rapsjordloppor beroende på att dessa är nattdjur och kan avräknas först efter mörkrets inbrott på kvällen med hjälp av en god ficklampa e dyl.

Metoden att beta utsädet utvecklades under åren runt 1960. Eftersom bekämpning genom betning fir en förhållandevis enkel och billig metod fick den redan på ett tidigt stadium stor omfattning och kom att utföras som en allmän

rutinåtgärd.

Mot slutet av 1960-talet visade det att sig rapsjordloppan gått starkt tillbaka och att angreppen i det närmaste saknade För att få betydelse. en begränsning av rutinbetningen började då prognosundersökningar att utföras i Skåne och som alltsedan dess har fortsatt.

Genom dessa prognoser har i kunnat utsädesbetningen hög grad begränsas och vissa har helt kunnat undvikas. Så helt från

avråddes betning 1980, 1979

och 1977. Detta har varit trots att möjligt målsättningen begränsats till att avstå från betning endast under sådana år då överhuvudtaget inget eller möjligen ytterst ringa bekåmpningsbehov varit att vänta enligt prognoserna. Anledningen till att betning inte avråds i större omfattning sammanhänger bl a med de ovannämnda svårigheter som föreligger för odlaren att fastställa

v

Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen 275

behovet av en eventuell sprutning och därmed att få bekämpningen att fungera.

9.2.7 Prognos och ökad bekämpning

De ovan relaterade fallen med förebyggande bekämpning visar hur prognos kan användas för att minska den kemiska bekämpningen. Även motsatsen kan förekomma, dvs att förbättrade prognosmetoder eller ökade prognosundersökningar leder till en ökad bekämpning.

För vissa skadegörare känner man till att angrepp ibland förekommer, som skulle motivera kemisk bekämpning. På grund av svårigheterna att fastställa bekämpningsbehovet sker inte detta eller bara i begränsad omfattning. Blir problemet med skadegörarna tillräckligt stort kan a andra sidan rutinbekämpning börja tillgripas.

Som exempel kan nämnas ärtvecklaren i ärtor. Den kan i vissa fall orsaka kännbara skador, men metoder att peka ut dessa fall har tidigare sakhögst nats. Detta har nu på ett elegant sätt lösts genom användning av problem feromonfällor, som fångar honorna och på så sätt ger ett mätt på bekämpningsbehovet. Fällorna ökar väsentligt möjligheterna till lönsam bekämpning, vilket troligen kommer att medföra en ökad bekämpningsfrekvens gentemot tidigare.

9.2.8 Skadedjurens mångfald Antalet skadedjur och sjukdomar som kan angripa kulturväxterna är mycket stort. Deras ekonomiska betydelse varierar inom vida gränser.

Även för enskilda skadegörare varierar angreppen mycket starkt från år till år. Vissa år kan angreppen helt sakna ekonomisk betydelse medan stora angrepp och därmed bekämpningsbehov kan föreligga andra år. Välkända exempel härpå är bladlöss i olika grödor. Bladlössen kännetecknas också av en snabb uppförökning, och därmed behov av snabba bekämpningsinsatser om inte onödiga skördeförluster skall uppstå under år då stora angrepp uppträder.

Prognosverksamheten har här en viktig uppgift med att i tid varna och informera odlarna och rådgivarna så att åtgärder kan sättas in i tid. På motsvarande sätt föreligger ett behov av att under andra år informera om att angrepp ej är att vänta för att undvika att odlarna av rädsla eller osäkerhet tillgriper bekämpning i förebyggande syfte. Denna risk ökar av naturliga

276 Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen

skäl om bekämpningen tidigare försummats. Den livliga debatt om s k programmerad bekämpning eller plansprutning som förekommit under senare år har sin huvudsakliga orsak i att metoderna för behovsanpassad är bristbekämpning fälliga.

En viktig uppgift för prognosverksamheten är att bevaka och undersöka angrepp av sådana skadegörare som normalt inte beaktas, men som utgör en potentiell risk. Den satsning som skett inom detta område tillsammans med andra undersökningar har lett till att flera skadegörare omvärderats under den senaste 10-årsperioden. I de flesta fall har skadegörarna varit undervärderade och i vissa fall t o m kraftigt undervärderade. Goda exempel är bladlöss i flera olika grödor, fritfluga, brunfläcksjuka på vete. Följden av denna förbättrade kunskap har bidragit till en ökad användning av kemiska bekämpningsmedel.

9.2.9 Utvecklingstendenser

En prognos- och varningstjänst arbetar i huvudsak med tre olika slags problem, insamling av data om olika skadegörares uppträdande och förekomst bearbetning och analys samt integrering av resultaten i bekämpningsstrategien leverera information tillbaka till odlarna med minimum av tidsfördröjning.

Prognosundersökningar blir ofta arbetskrävande med kontering av stora provmängder och data. Behovet av att förenkla och rationalisera arbetet är stort.

Omfattande arbete läggs för närvarande ned för att på olika sätt använda modern data- och teleteknik. Den ovan beskrivna Blitecaster bladmögelvarnaren kan tas som ett exempel, visserligen ett specifikt där datateknik sådant, radikalt förenklat rutinerna och utökat möjligheterna.

Det är uppenbart, att datatekniken här liksom inom så många andra områden rymmer stora, potentiella möjligheter och kan i framtiden leda till helt nya arbetsformer för prognos och varning. Andra för viktiga forskningsområden att förbättra möjligheterna att ställa prognos över är bekämpningsbehovet epidemiologi och populationsdynamik. Redan nu finns datasystem framtagna som omfattar flera skadegörare eller grödor och ett sådant är som Epipre, utvecklats i Holland. En fördel med Epipre är att det är dvs fältorienterat,

Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen 277

det gär ut på att ge ett konkret bekämpningsråd för det aktuella fältet. Systemet provas nu i Sverige. Vid lantbruksuniversitetet pågår bl a arbete med att utveckla databaserade prognosmetoder för havrebladlus i stråsäd och för olika bladlusarter och deras roll som virusspridare i potatis.

9.2.10 Slutsatser

En prognos- och varningsverksamhet är ett viktigt hjälpmedel för att fä till stånd en bättre behovsanpassning av den kemiska bekämpningen. Om detta leder till en ökad eller minskad kemisk bekämpning i det enskilda fallet beror på förutsättningarna. I de fall bekämpning av olika skäl sker i en omfattning som är större än det faktiska behovet kan prognos bidraga till en minskad kemikalieanvändning. Ett bra exempel är potatisbladmöglet. I andra fall däremot kan prognos leda till en ökad kemikalieanvändning beroende på att prognos innebär en metod att ange lönsamma bekämpningar eller eljest påvisar annars förbisedda bekämpningsbehov. En prognostjänst har stor betydelse för att minska och motverka rutinbekämpning genom att den skaffar fram underlag och informerar om när bekämpning kan behövas respektive inte behövas.

Det sistnämnda är särskilt viktigt i dagens läge, eftersom utvecklingen pekar mot en ökad kemisk bekämpning mot svampar och insekter. Som nämnts i tidigare sammanhang beror detta bl a på att allt effektivare bekämpningsmedel blivit tillgängliga och denna utveckling av nya kemikalier kan förväntas fortsätta. Inte minst resultaten från försök med intensifierad eller s k programmerad bekämpning visar att ökad bekämpning i vissa fall är lönsam. Resultaten från dessa försök illustrerar också tydligt behovet av att odlarna kan erbjudas säkra metoder för prognos samt en effektiv rådgivning i växtskyddsfrägor. På rådgivningssidan föreligger ett mycket stort behov av att utbilda odlarkåren när det gäller att identifiera och känna igen ogräs, sjukdomar och skadedjur och hur de skall graderas och avräknas.

278 Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen

9.3 Rådgivning

9.3.1 Rådgivningens organisation

Ansvaret för den statliga rådgivningen till odlarna rörande inom växtskydd jord- och trädgårdsodlingen åvilar lantbruksnämnderna. Rådgivningen ingår som en integrerad del i den övriga våxtodlingsrådgivningen. Till sitt förfogande har lantbruksnämnderna också tre som är växtskyddsspecialister, placerade vid lantbruksnämnderna i Kalmar, och Skara. Linköping Enligt givna direktiv skall Specialisten i Kalmar bistå nämnderna i södra Sverige, specialisten i Linköping östra Mellansverige och i Skara lantspecialisten bruksnämnderna i västra Sverige. Lantbruksnämnderna i norra skall Sverige på motsvarande sätt betjänas av lantbruksuniversitetets försöksavdelning för norrländskt växtskydd i Röbäcksdalen utanför Umeå. Denna organisation infördes den 1 juli 1976 i samband med att Statens växtskyddsanstalt upphörde som myndighet.

Vid lantbruksuniversitetet finns en konsulentavdelning med uppgift att bistå lantbruksnåmnderna. är att föra ut Konsulentavdelningens huvuduppgift och förmedla information. För sektionen inom som arbetar med växtskydd, skadedjur och sjukdomar på våra kulturväxter inom lantbruk och trädgård tillkommer två andra uppgifter, nämligen diagnos- och prognosverksamhet. Konsulentavdelningens växtskyddssektion är uppdelad på Alnarp respektive Uppsala (Ultuna).

Diagnosverksamhetens uppgift är att bistå lantbruksnämnderna i diagnosärenden och utredningar av skadefall. Detta sker i de flesta fall genom att växtprov sänds in till konsulentavdelningen. Mot kan även odavgift larna liksom privatpersoner direkt vända till för sig konsulentavdelningen att få diagnosärenden utredda. Särskilt är på trädgårdssidan diagnosverksamheten omfattande och sysselsätter 2-3 Orsaken handläggare på heltid. härtill ligger i det stora antalet växtarter, särskilt på prydnadsväxtsidan, tillsammans med att många av kulturerna arealmässigt är små. Det innebär av naturliga skäl svårigheter för de mera allmänorienterade växtodlingsrådgivarna att behärska hela kunskapskomplexet. har Varje växtslag sina speciella skadedjur och sjukdomar.

Arbetsuppgifterna för konsulentavdelningens växtskyddssektion på prognossidan är dels att i samarbete med lantbruksnämnderna bedriva rådgivande prognosverksamhet, dels att utveckla prognosmetoder. Den förstnämnda upp-

.Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen 279

innebär bl a att genomföra undersökningar som underlag för proggiften noser och för rådgivningen. Konsulentavdelningens arbete inom varningar det här området är nära samordnat med det arbete som lantbruksnämndernas ovannämnda växtskyddsspecialister i Kalmar, Linköping och Skara utför. Informationen sker bl a via Växtskyddsbrev, som odlarna kan abonnera på. ligger på lantbruket beroende på dess större ekonomiska Tyngdpunkten betydelse.

svarar centralt och skogsvårdsstyrelserna På skogssidan skogsstyrelsen regionalt för samhällets rådgivning på växtskyddets område. Rådgivarna har att vända till lantbruksuniversitetet för att få råd i möjlighet sig särskilda vilket i detta fall blir till berörda institutioner frågor, eller fackavdelningar. Någon särskild sektion för skogligt våxtskydd finns inte vid konsulentavdelningen.

9.3.2 Andra rådgivningsinstanser

Hushållningssällskapens rådgivning varierar i hög grad beroende på resurser. I Vissa lån har sällskapen startat s k intensivtillgängliga och där växtskyddet utgör en viktig rådgivning på växtodlingsområdet del. I båda Skånelänen beräknas 6 intensivrådgivare vara i verksamhet Det som resursmässigt är av samma 1983. innebär en rådgivningsinsats som den som lantbruksnâmnderna svarar för. En viktig storleksordning, skillnad är att bara vänder sig till anslutna dock, intensivrådgivningen företagare (odlare), som hittills uppgått till ett drygt 50-tal per I sin nuvarande form har intensivrådgivningen en långt driven rådgivare. form av individuell där de deltagande odlarna själva företagsrådgivning, kontrakt svarar för kostnaderna. Även i andra delar av landet har via eller diskuteras intensivrådgivning enligt denna modell. Även påbörjats endast omfattar ett litet antal odlare om intensivrådgivningen mycket den dock även i vidare bemärkelse att de deltagankan ha betydelse genom kan komma att som innovatörer och blir vägledande för de företagen fungera andra odlare.

Handeln inklusive lantbrukskooperationen svarar för en rådgivningsinsats, som totalt sett är omfattande. Även om handelns målsättning år mycket av sina och hur de skall användas har marknadsföring speciella preparat deras utan tvekan en mycket stor betydelse för att vidmaktrådgivning hålla och förbättra i övrigt inom vâxtskyddet, t ex hur kunskapsnivån olika skadegörare och ogräs ser ut och hur de känns igen.

280 Andra möjligheter att minska den kemiska

bekämpningen

9.3.3 Behovet av bekämpningsstrategi

Integrerad bekämpning används ofta för att beskriva den övergripande bekämpningsstrategien mot ogräs, skadedjur och sjukdomar. Med uttrycket avses att olika möjligheter odlingstekniska åtgärder, sortval, växtföljd m m skall utnyttjas för att så långt möjligt och därmed beförebygga angrepp hovet av kemisk bekämpning. Integrerad är inte om en bekämpning frågan enkel samordning av olika åtgärder utan också ett rymmer viktigt ekologiskt hånsynstagande. Det kan innebära att de ur ekologisk mest skonsynpunkt samma medlen bör användas, t ex selektiva medel i stället för bredverkande. Andra liknande hänsyn som kan behöva beaktas är riskerna för resistensbildning. Hälsoriskerna är ett tredje slag av risker, som behandlas utförligare i andra avsnitt.

Det är då i första hand inte risken för sidoeffekter av det slag som gällde kvicksilverbetningen och DDT-anrikningen i naturen som avses och som uppmärksammades under 1960-talet. Med dagens kunskap och medvetenhet samt mot bakgrund av de krav som nu ställs för att medlen skall få användas överhuvudtaget, bör rimligen inte sådana bakslag I stället är det upprepas. risken för sidoeffekter mot naturliga fiender och andra som nyttoorganismer står i förgrunden och risken att dessa utarmas med förvärrade som angrepp följd. Ett nu nästan klassiskt exempel är när man under 1950-talet började använda DDT mot spinnkvalster i fruktodlingen. DDT hade visserligen god effekt mot spinnet, men detta gällde också spinnets naturliga fiender, vilket ledde till förvärrade angrepp. I Frankrike drabbades oljeväxtodlingen av mycket svåra angrepp av främst rapsvivlar, trots en mycket om-

fattande, men som det senare visade sig, felaktig kemisk bekämpning. Prob-

lemen blev så stora att odlingen gick tillbaka i de aktuella områdena. Efterföljande undersökningar visade att orsaken låg i att en av vivlarnas viktigaste naturliga fiender, en parasitstekel, svårt decimerades av den kemiska bekämpningen.

Resistensbildningen är inte i samma bemärkelse ett ekologiskt problem utan snarast en fråga som berör odlingen själv liksom efterkemikalieindustrin, som ett medel som blivit ineffektivt av resistens inte kan på grund längre användas eller endast i minskad Även här finns omfattning. många exempel. Från vårt eget land kan nämnas en mycket omfattande resistens hos kålflugor mot klorerade kolväten i Skåne i början av 1960-talet. Under 1960 utvecklade potatisbladmöglet snabbt resistens mot det Ridomil i nya preparatet Holland och Irland. Ridomil kom till första i användning gången Sverige

Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen 281

1981 på dispens för att stoppa en hotande epifyti. 1982 registrerades för användning i Sverige. Resistensrisken har emellertid preparatet medfört att inte längre bör användas på det sätt som man från preparatet tänkte nämligen som ett kurativt (botande) och början sig,

preparat

därmed en mer behovsanpassad bekämpning av potatisbladmöglet. möjliggöra

Utvecklingen under 1970-talet har i hög grad utmärkts av tillkomsten av och effektivare bekämpningsmedel. Detta har i motsvarande mån ökat nya för kemisk Denna utveckling återspeglas i de möjligheterna bekämpning. försök med s k programmerad odling som genomförts i Skåne under senare år och där höstvetet gett betydande skördeökningar för intensiv bekämpning av och skadedjur. I dessa försök har också jämförts behovsbesjukdomar de rekommendationer som f n gäller. Det har då visat sig kämpning enligt att lönsamheten för rutinbekämpningen genomsnittligt är klart bättre än för den behovsanpassade bekämpningen i höstvete. I vårkornet har behovsbhävdat sig bättre. I det program som använts i höstvetet kan ekämpningen man inte utpeka någon av bekämpningarna i rutinprogrammet som klart olönsam. Detta har försatt rådgivningen i ett dilemma. Man vill så långt undvika men har svårt att göra detta om man möjligt rutinbekâmpning, inte kan anvisa metoder som kan konkurrera ekonomiskt.

Den nya generationen och insektsmedel utmårks i hög grad av att svampde är såväl bred- som långtidsverkande. De har effekt mot flera olika eller skadedjur och ger ett långvarigt skydd. Sådana medel sjukdomar utmärkt in i får passar s k programmerade bekämpningssystem. Samtidigt medel som är selektiva svårare att konkurrera.

Det finns även en arbetsteknisk sida i det här problemet. Behovsbekämpmed nuvarande innebär att odlingarna hela tiden måste ning metoder, hållas under bevakning. När bekämpningsbehov uppstår måste en noggrann oftast kunna sättas in snabbt om inte irreversibla skador bekämpning skall Det innebär i sin tur att odlaren måste ha en uppstå på grödan. och en beredskap för att kunna sätta in dessa åtgärder. Vid kapacitet kan åtgärderna planeras in på förhand och med användning rutinbekåmpning av effektiva och bredverkande medel är det också möjligt att långtidsge grödan ett skydd som sträcker sig under en förhållandevis lång period. Även här finns således ett visst motsatsförhållande mellan vad som är biologiskt önskvärt och i detta fall arbetstekniskt rationellt.

282 Andra att minska den kemiska bekämpningen

möjligheter

Som framgår ovan är det inte svårt att påvisa behovet av en övergripande strategi där också de ekologiska riskerna och risken för resistensbildning beaktas. Problemet är att det inte går att enkelt taxera risksidan. Man vet inte var den ekologiska belastningsgränsen går och när t ex en viktig naturlig fiende börjar decimeras. Från utlandet finns exempel där man har en betydligt intensivare bekämpning av särskilt svampsjukdomarna än hos oss, utan att allvarligare sidoeffekter rapporterats. Som ett exempel kan nämnas Schleswig-Holstein i Västtyskland. Det är vanskligt att generalisera, eftersom det är så många faktorer som inverkar, men uppenbart är att en intensiv bekämpning inte behöver leda till negativa sidoeffekter. I praktiken är det i hög grad en fråga om att ta ställning till nivån på den säkerhetsmarginal som måste finnas.

9.3.h Behovet av rådgivning

Den officiella rådgivningens målsättning för den kemiska bekämpningen är att den skall anpassas till det faktiska behovet och att rutinbekämpning skall undvikas. Det avgörande kriteriet, om bekämpning skall anses motiverad eller inte, är lönsamheten.

Behovsanpassad bekämpning innebär som regel att bekämpningen baseras på

i vilken omfattning ogräset, sjukdomen eller skadedjuret uppträder i fältet. Detta ställer krav på att odlarna kan identifiera ogräsen och skadegörarna, hur de skall graderas och avräknas, eller att han kan få hjälp av rådgivare att göra detta. Erfarenheterna har vid upprepade tillfällen visat att det föreligger stora brister i kunskap hos odlarna på det här området. Detta är inte särskilt överraskande med hänsyn till de svårigheter som föreligger och det mått av kunskap som krävs.

Antalet skadegörare och ogräs är många och för ogräsens del gäller som regel att det är på groddplantstadiet som de skall bestämmas. Vissa sjukdomar och skadedjur uppträder i större omfattning endast enstaka år. Åren däremellan kan angreppen vara harmlösa och när så en ny härjningsvåg så småningom blossar upp känner odlaren sig osäker över hur parasiten egentligen ser ut. Vissa skadegörare är även för en specialist svåra att säkert definiera i fältet, ytterligare andra kan inte graderas eller

S()lJ 1983:11 Andra att minska den kemiska 283

möjligheter bekämpningen

/ awräknas i fältet. Här förekommer alla övergångar.

Det föreligger således på denna punkt ett mycket stort behov av att höja den allmänna kunskapsnivån hos odlarkåren liksom av en omfattande fortbildning för att uppehålla denna kunskapsnivå.

Bestämningen av bekåmpningsbehovet mot ett skadedjur eller sjukdom är till

sin natur alltid en fråga om prognos.

Bekämpningen måste som regel sättas

in på ett tidigt stadium i skadegörarens innan lidit utveckling, grödan

irreversibel skada. Om bekämpning behövs innebär detta att ställs

en prognos som anger att angreppet kommer att fortsätta att utvecklas och orsaka en skada, som det lönar sig att åtgärda (värdet av den skördeprognosticerade ökningen för bekämpningen motsvarar minst kostnaden för densamma).

För att få den behovsanpassade bekämpningen att och motverka fungera onödig rutinbekämpning är en fungerande prognos- och varningsverksamhet av avgörande betydelse. I en sådan verksamhets uppgifter att bedriva underingår sökningar för att så långt möjligt ställa prognoser samt att informera och varna odlarna. Särskilda s k våxtskyddsbrev som odlarna kan abonnera är på ett exempel på en mycket effektiv och snabb informationskanal. av Angrepp skadedjur och sjukdomar kan variera kraftigt mellan olika områden och för att bli slagkraftiga måste därför och ha lokal prognoser varningar anknytning. Prognosundersökningar blir ofta tids- och därmed kostnadskrävande, vilket sammanhänger med att stora material oftast måste undersökas samt att det rör sig om många olika som var för kräver sin skadegörare, sig insats. Datatekniken håller nu på att göra sitt intåg vilket på prognosområdet, öppnar nya möjligheter att föra in metoder och som innebär en säkrare nya rådgivning till odlarna. Ett av de system som nu provas innefattar en paketlösning för de viktigaste skadegörarna i höstvete.

En viktig fråga gäller vilken betydelse rådgivning och prognos kan tänkas ha beträffande av kemiska medel och därmed användningen som styrinstrument. Som redan framhållits är det lönsamhetskriteriet som är och som avgörande därmed också ligger till grund för rådgivningens rekommendationer. Är den kemiska bekämpningsmetoden lönsammare än en annan icke kemisk så metod, måste man räkna med att den sistnämnda att ersättas av den först- “

kommer

nämnda. Behovet av rådgivning i samband med kemisk är bekämpning mycket stort och en ökning av kemikalieanvändningen leder till att också rådgivningen i motsvarande grad måste koncentrera sina resurser till dessa frågor. Detta gäller också försöksverksamheten och man riskerar att hamna i en

den kemiska S()lJ 1983:11

möjligheter

284 Andra att minska bekämpningen

situation där kemikalierna alltmer kommer i förgrunden och de icke kemiska

metoderna alltmer i bakgrunden. Denna cirkelgång är i hög grad en realitet och inger allvarliga betänkligheter. Ett sätt att hindra eller begränsa en sådan utveckling är att låta de kemiska bekämpningsmedlen själva svara för kostnaderna för de undersökningar och försök, som deras användning ger anledning till.

Under senare år har det skett en ökad satsning på växtskyddet beträffande skadedjur och sjukdomar såväl inom försök och forskning som rådgivning. Denna satsning har i flera fall bidragit till en ökad kemisk bekämpning. Orsakerna härtill är i huvudsak två. Den ena sammanhänger med tillkomsten -av de nya och effektivare bekämpningsmedlen och som gjort det möjligt att bekämpa fler skadegörare på kemisk väg än tidigare. Det finns ingen anledning förmoda annat än att denna utveckling kommer att fortsätta. Den andra orsaken sammanhänger med att många skadegörare tidigare varit undervärderade. Det finns också exempel på motsatsen, dvs att skadegörare varit övervärderade, men det är de förra som klart överväger. Som konkreta exempel på tidigare underskattade skadegörare kan nämnas bladlöss i flera olika grödor, fritfluga i havre.

Rådgivningens betydelse i detta sammanhang kan synas något paradoxal, men får inte missuppfattas. Rådgivning och prognosverksamhet är, som redan framhållits, nödvändiga hjälpmedel för att anpassa bekämpningen till det behov som bestäms av de ekonomiska förutsättningarna. För att förhindra en utveckling mot ökad rutinbekämpning är självfallet också rådgivning och prognos av mycket stor betydelse.

Diskussionen ovan har i huvudsak kretsat kring sjukdomar och skadedjur och mindre kring ogräsen. Det beror på olika orsaker. Som ovan nämnts befinner sig kemiska bekämpningen mot sjukdomar och skadedjur i ett expansivt

den skede, medan den kemiska ogräsbekämpningen i stor utsträckning nått ett

tak, där ytterligare bekämpning inte är aktuell. En annan orsak är att de ekologiska aspekterna i vissa avseenden måste tillmätas större betydelse, särskilt för insektsmedlen, men också för svampmedlen. Det gäller då frågor som utarmning av naturliga fiender, olika antagonistiska effekter osv. Risken för resistensbildning är också en fråga som är koncentrerad till svamp- och insektsmedlen.

SOU‘1983:11 Andra möjligheter att minska den kemiska 285

bekämpningen

9.h Alternativa odlingsformer

\

9 . b.. 1 Inledning

I konventionellt jord- och trädgårdsbruk, såsom det förekommer i vårt land, utnyttjas stora kvantiteter konstgjorda kemiska medel för gödsling, bekämpning och tillväxtreglering. I en strävan att minska eller helt upphöra med sådan användning har ett antal s k alternativa odlingsformer vuxit fram:

* Biologisk odling. Odling utan användning av syntetiskt framställda (ke- , miska) gödselmedel och bekämpningsmedel och med maximalt respekterande av ekologiska och andra biologiska lagar. Namnet förekommer internationellt som ett sammanfattande begrepp för de alternativa, ekologiskt anpassade odlingsformerna inom jordbruket.

organisk-biologisk eller naturenlig odling. Odling grundad på en ekologisk helhetssyn och under utnyttjande av pä odlingsplatsen tillgängliga resurser för vegetabilisk och animalisk produktion. Olika åtgärder vidtas för att särskilt främja den mikrobiologiska aktiviteten i marken.

* Biodynamisk odling. En odlingsmetod, som grundar sig på den antroposofiska världsäskådningen, dvs uppfattningen att allt levande står inne i ett jordiskt-kosmiskt sammanhang. Enligt dessa principer har kosmos en formande och reglerande inverkan på tillväxt, och mognad nâringskvalitet. De preparat som utnyttjas anses vara bärare och förmedlare av sådana kosmiska krafter. Stor vikt läggs vid djurhållning, vall- och klöverodling, växtföljd, kreatursgödsel, kompost, mekanisk ogräsbekämpning samt vissa aktiverande biologiska preparat.

Giftfri odling. Populär beteckning för odlingar med målsättning att nedbringa tänkbara hälsofarliga föroreningar i livsmedel till ett minimum.

I Sverige är den biodynamiska odlingen den mest spridda formen för alternativ odling med ca 1 600 ha odlad mark följd av naturenlig och organisk-biologisk odling med tillsammans ca 150 ha. Sammanlagt förekommer alternativ odling på ca 1 900 ha av den totala brukade arealen på 2,9 milj ha således mindre än 0,1 % (Granstedt, 1981).

286 Andra att minska den kemiska bekämpningen

möjligheter

9.h.2 Organiskêbiologisk och naturenlig odling

De organisk-biologiska och naturenliga har utvecklat

odlingsformerna odlingsmetoder som minskar behovet av kemiska medel. Handelsgödseln ersätts med en växtföljd med kvävefixerande förbättrat utbaljväxter, nyttjande av stallgödsel, samodlingsteknik, skonsam jordbearbetning bestående i endast lätt ytbearbetning samt undvikande av monokulturer. Livsprocesserna i jorden stimuleras genom âterförande av organiskt avfall och gröngödsling. Detta leder till förhöjd av markens uppslutning mineraler och gör att den naturliga fruktbarheten bibehålls. Växtens mineralnäringsbehov täcks genom mobilisering av markbundna förråd och genom återcirkulation av avfall, skörderester och stallgödsel.

Som växtskyddsåtgärder utnyttjas

99E_2ê§E§á2§§9e§:=

- Differentierad vâxtföljd - Allsidig gödsling med organiskt material, stallgödsel, gröngödsling m m Tillförsel av stenmjöl - Användning av resistenta sorter - Skonsam jordbearbetning, med bevarande av jordens

skiktbildning

e9E_9§äê§_iâêE§§z§s§Eé§2=

- Väl avvägd växtföljd, där vall eller gröngödsling ingår - av Förbättring kulturväxternas konkurrenskraft, som kraftigt hämmar ogräsens utveckling. Detta sker genom rätt god markvård, jordbearbetning och gödsling

Undersâdd av ettåriga lågvuxna klöverarter i stråsädesodlingen, vilka undantränger ogräsen och kan växa kraftigt efter skörd och verka som jordförbättrare

Val av sorter med stor av bortträngningsförmäga ogräsen (allelopatiska) Omväxling med grödor med lämplighet för mekanisk bearbetning och avflamning . Utnyttjande av skördetröska med uppsamlingsmöjligheter för ogräsfrön

Förbättrad såteknik och ökad utsädesmängd

mot ogräs (direkt bekämpning): - Bekämpning av kvickrot med plog, eller kultivator stubbearbetning - sådd Fördröjd med harvning strax före sådd

Andra möjligheter att minska den kemiska 287 bekämpningen

- Ogrâsharvning med nätharv, långfingerharv och dylikt för bekämpning av fröogräs i växande gröda - Radhacka i rotfruktsodlingar - För hand som komplettering

mot ogräs (termisk bekämpning med avflamningsredskap): - av åkern cirka tio Iordningstâllande dagar före sådd. Avflamning strax före grödans uppkomst - av hela vid svåra då inte

Avflamning grödan ogräsangrepp enbart harvning

förslår. Avflamning av grödor som höstsäd, vårkorn och havre sker tidigt på våren

=

29E_i’_1E§1£E§§E§£§22

Skadeinsekter anses inte utgöra något problem p g a att de mekanismer som verkar utjämnande, dåmpande och avvärjande fungerar bra inom den biologiska odlingen. En optimal biologisk balans ger i sin tur en naturlig motståndskraft. Grödorna hålls friska från sådd till skörd. De störningar som eventuellt påverkar växten kommer utifrån och anses bero på dålig dränering, torka, nedplöjning av färsk gröngödsel och stallgödsel, spridning av oomsatt urin, val av fel växtplats, spridning av hendelsgödsel (framför allt övergödsling särskilt med kväve) eller gifter som stör växtens ämnesomsättning och balansen i jorden samt felaktig jordbearbetning.

Där besprutningar i enstaka fall är nödvändiga inskränks dessa till naturliga ämnen såsom derris, rotenon och pyretrum, örtutdrag av olika slag samt kiselsyra i form av sten- eller kvartsmjöl.

9 .h . 3 Biodynamisk odling

Biodynamisk odling är inte ett alternativ i den meningen att rörelsen upp-, kommit som en reaktion mot användningen av kemiska medel, eller som ett försök att punktvis hitta andra medel. Odlingsformen uppstod redan på 1920talet.

Grundidên för biodynamisk odling kan sammanfattas i två punkter: 1. Studera och utnyttja själva jordbrukets egenart så att varje driftsenhet

utvecklas till en självförsörjande enhet framför allt med gödsel- och

fodermedel.

288 Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen

2. Producera livsmedel av hög näringskvalitet som befordrar människans fysiska och andliga utveckling.

innebär inte bara ett utbyte av vissa detaljer i det van- Biodynamisk odling konventionella jordbruket, utan själva grundidên är annorlunda. Några liga karakteristiska drag i denna helhetssyn är: l 0 sammanhållning av vâxtodling och djurhållning 0 höggradigt utnyttjande av vallar med baljväxter 0 differentierad växtföljd 0 användning av kreatursgödsel 0 mekanisk ogräsbekâmpning

0 kompostering

o förekomst av vissa aktiverande biologiska preparat.

Är 1980 fanns i Sverige ca 130 yrkesverksamma biodynamiska odlare. 30 företag kan betecknas som rena lantbruk med en medelstorlek över 15 hektar. 60 förevar och resten mindre gårdar med fältmässiga köksväxttag handelsträdgårdar odlingar och potatisodlingar.

lantbrukaren kan få ut ett ca 50 procent på bröd- Den biodynamiske merpris på säd, vilket emellertid bara utgör ungefär 15 procent av gårdens genomsnitti Den biody-

liga produktion. Grönsaksförsäljningen sker allmänhet lokalt.

namiske odlaren får därigenom ut högre priser, men har i gengäld mera arbete med försäljningen.

Företrädare för biodynamikerna anger följande troliga konsekvenser av en kraftigt ökad biodynamisk odling i landet: som helhet skulle behöva mer arbetskraft p g a större mångyo Jordbruket sidighet inom det enskilda företaget

0 Importen av handelsgödsel, kemiska bekämpningsmedel och vissa fodermedel

skulle minska. 0 Energiåtgången i jordbruket skulle minska. (Hälften av jordbrukets energiåtgång går r n till handelsgödsel). x 0 Det enskilda och hela landets sårbarhet skulle minska när det jordbrukets gäller livsmedelsförsörjningen. 0 Konsumtionsvanorna skulle på lite längre sikt behöva förändras i riktning mot mera vegetabilier och mera nötkött och mindre med svin- och hönskött.

› Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen 289

/

Sammanfattningsvis anser biodynamikerna (Pettersson, 1§82) att de fördelar

som kan uppnås vid en omfattande övergång från konventionell odling till biodynamisk odling är bättre livsmedelskvalitet, minskad belastning av de

naturliga och agrara ekosystemen samt minskade hälsorisker vid jordbruksar-

bete. Nackdelarna uppges vara ett lägre biologiskt livsmedelsnetto, större bundenhet till planerad driftsform samt ökat behov av arbetskraft.

9.h.h Avkastning och kvalitet hos skördeprodukter. En jämförelse mellan» konventionell och biodynamisk odling

Under perioden 1971-76 utfördes en undersökning vid institutionen för växtodling vid dåvarande lantbrukshögskolan i syfte att studera skördeprodukters

kvalitet vid konventionell och biodynamisk odling (Dlouhy, 1981). Försöken

genomfördes i samarbete med Nordisk forskningsring i Järna (Pettersson, 1982).

Begreppet kvalitet har i vissa avseenden olika innebörd i konventionell odling och i alternativa odlingsformer. Olika mätmetoder används och olika vikt läggs vid olika delar av analysresultaten. Detta är föga överraskande, eftersom någon absolut gällande definition av kvalitet inte existerar. Ytterligare ett dilemma uppstår i och med frågan i vilken mån kvalitet är förenligt med kvantitet (Dlouhy, 1981).

Eftersom biodynamisk och konventionell odling således rör sig med i vissa avseenden olika värderingssätt grundade på olika kvalitetsuppfattningar, har begreppet kvalitet inte samma innehåll för respektive odlingssätt. Försöksledarna har därför vid sina kvalitetsbestämningar använt dels konventionella,

allmänt erkända analysmetoder, dels specifikt biodynamiska analysmetoderi

(kristallisationstest, extraktupplösning och mörkfärgning av potatisvåvnad eller potatisextrakt).

Undersökningsresultaten visar högre skörd i den konventionella odlingen hos alla undersökta grödor utom vall. Kbnventionellt odlad potatis hade i försöket högre avkastning, torrsubstansskörd, råproteinhalt, râproteinskörd, renproteinhalt och renproteinskörd än biodynamiskt odlad potatis. Biodyna-

miskt odlad potatis hade i försöket högre torrsubstanshalt, renproteinhalt,

EAA-index (avser proteinets biologiska värde) och halt av askorbinsyra, bättre kokningskvalitet, något lägre lagringsförluster och nitrathalt samt något bättre potatissmak än konventionellt odlad potatis. Biodynamiska analysmetoder gav i alla avseenden bättre resultat för potatis från biodynamisk odling. Konventionellt odlat vete hade i försöket högre råproteinhalt, rå-

290 Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen

proteinskörd, glutenhalt och s k Zelenytal, något bättre brödvolym vid bak-

ningsprov samt något högre avkastning och något högre volymvikt än biodynamiskt odlat vete. Biodynamiskt odlat vete hade i försöket högre EAA-index och viskositet än konventionellt odlat vete.

Resultaten kan sågas tala för såväl konventionell odling som biodynamisk odling beroende på vilka egenskaper som värdesätts högst. Enligt försöksledarnas bedömning hänför sig skillnaderna till olikheter i växtnäringsförhållandena, särskilt i fråga om våxttillgängligt kväve. Även i biodynamisk odling, där organiska gödselmedel används, förändrades de flesta egenskaperna med ökad gödselgiva i samma riktning som i konventionell så snabbt. odling, men ej

Beträffande växtskadegörare och ogräs anges endast att ogräsfrekvensen var genomgående lägre i växtföljden med vall än i den andra obeväxtföljden, roende av odlingssystem. Annuella ogräs hölls tillbaka förhållandevis väl i de biodynamiskt odlade grödorna även om antalet ökade något efter hand. Perenna ogräs (tistlar) däremot förökades kraftigt i rutor med biodynamisk odling, då vall ej ingick i växtföljden.

Några generella slutsatser om effekten av de i det konventionella ledet använda bekämpningsmedlen kan inte dras av dessa försök.

9.h.5 Lönsamhet vid alternativ odling

Vid Sveriges lantbruksuniversitet har under 1981 en studie genomförts som belyser lönsamheten på alternativt odlade jordbruksföretag (Brorsson & Mattsson, 1982). Studien har genomförts som en gårdsstudie där tio alternativt odlade gårdar har studerats.

Den dominerande alternativa odlingsformen i Sverige är den biodynamiska odlingsmetoden. 1980 fanns det 129 märkesgodkända biodynamiska odlare i landet. Flertalet av dessa är små, ofta kombinerade jordbruks-trädgårdsföretag. Endast 30 företag är av den storleksordningen (15 ha åker) att de bör benämnas lantbruk. Vid sidan av den biodynamiska odlingen finns den naturenliga- och den organiskt-biologiska odlingsmetoden i landet. Antalet gårdar som odlar enligt dessa metoder är okänt men betydligt färre än för den biodynamiska metoden. Metoderna är dock under utveckling i Sverige och en ökning av antalet företag är att vänta. Gemensamt för alla tre odlingsmetoderna är den biologiska grundsynen, avståndstagandet från användningen av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel som anses skada de biologiska livsprocesserna

Andra möjligheter att minska den kemiska 291

bekämpningen

samt användandet av olika odlingsåtgärder som träda, växtföljdsplanering,

kompostering m m.

Lönsamheten 1977-1979 på de studerade, alternativt odlade gårdarna framgår

av tabell 9.1. Där har jämförelse gjorts med lönsamheten nå de gårdar som

deltar i Driftsbyråns översiktliga resultatanalys. Detta innebär att varje

studiegård har jämförts med ca SO jämförbara konventionellt odlade gårdar.

Tabell 9.1 De tio studiegårdarnas lönsamhet uttryckt som förräntning av totalt arbetande kapital samt en jämförelse med medianvärdet en-

ligt Driftsbyråns översiktliga resultatanalys

Studiegårdarnas Genomsnittlig för- Skillnad i förränt-

förräntningspro- räntningsprocent ningsprocent mellan cent i genomsnitt enligt RA 1977-79 och RA studiegârden 1977-79 (%) (%). Gårdarna in- gårdarna (procentdelade efter areal enheter) 1) Gård åker

1 Biogård I —u,2 2 Biofors I -K‘-‘ + o 3

one-av

Biotorp »o h I

(.0~1ODCXDl\)\J1-ILA)—*O

Bioröd v I

O’\O\-I\O-I?‘-I=‘—IO\

5 Bioby I u

\O(.AJ—~1\OOJ\OG—|I\J

6 Agribioliv I _\ u u

I\)L»JI\)OO-I‘-OJ-

7 Naturdrift 0 v 8 L I Organdrift Io o 9 Organkost u u

1 O Giftfri II |\)_.\ NU! u II

o

1) Gårdarna 1-6 år biodynamiska. Gård 7 är naturenlig med spcialinriktning på morotsodling. Gårdarna 8-9 är organiskt-biologiska och gård 10 odlas giftfritt med inslag av den biodynamiska läran

Källa: Brorsson & Mattsson, 1982

Lönsamheten på de studerade, alternativt odlade med jordbruksföretagen är,

två undantag, lägre än på de jämförda konventionellt odlade Skillgårdarna.

nader har också konstaterats mellan de biodynamiska och de naturenligt/

organisk-biologiska studiegårdarna. De biodynamiska företagen har en lönsam-

het som är något lägre än jämförelsegårdarna, medan de naturen1iga/organiskt-

biologiska uppvisar en betydligt sämre lönsamhet.

Den viktigaste förklaringen till de biodynamiska företagens relativt goda lönsamhet torde vara att odlarna har en stark organisation bakom sig för råd-

givning, uppsamling, förädling och marknadsföring av produkterna. Detta med-

för att de biodynamiska gårdarna följer en enhetlig i sin linje produktion.

Mjölkproduktion med stor ett väl djurtäthet, omhändertagande av stallgödseln,

l 292 Andra att minska den kemiska bekämpningen

möjligheter

med baljväxter samt träda om så behövs är karaktäristiska drag i vallodling på de biodynamiska gårdarna. En annan betydande faktor för driftsinriktningen

lönsamheten i odlingen är attlman garanteras ett merpris för vegetabiliepro-

dukterna. På spannmål t ex överstiger detta inlösenpriset enligt svensk spannmälshandel med ho-5o‘%. En analys av merprisets betydelse på studiegårdarna visar att H-10 % av omsättningen vilket motsvarar 10 000merpriset utgör ~ 30 000 kr av nettointäkten. På animalieprodukterna utgår dock än så länge inget merpris.

Några andra omdiskuterade faktorer som undersökts i arbetet är mekaniseringsoch arbetsbehovet på de alternativt odlade gårdarna. Vad det gäller graden mekaniseringsgraden uppvisar främst byggnadsbeståndet en något sämre standard än i konventionell drift. Bl a ladugårdarna får i en del fall anses ålders-stigna och omoderna. Några större skillnader i maskinparkens standard jämfört med konventionella gårdar har ej påvisats på studiegårdarna. Arbetsbehovet är högre på de alternativt odlade gårdarna. Inom växtodlingen tyder skattningarna på att arbetsbehovet ligger 10-15 % högre än i konventionell drift. Detta är främst beroende av en noggrannare såbäddsberedning, ogräsharvningar samt i en del fall även handrensning av ogräs.

Sammanfattningsvis kan konstateras att lönsamheten på de undersökta, alternativt odlade är lägre än i konventionell drift. Detta trots att odgårdarna larna erhåller ett merpris på vegetabilieprodukterna. Ett merpris som t ex för spannmål är ho-50 % högre än vad den konventionella odlaren får. För en jämförbar lönsamhet krävs dock att odlarna även får ett högre pris på anima-

lieprodukterna, vilket de för närvarande inte erhåller. De studerade tio

företagen representerar en dryg fjärdedel av den alternativt odlade arealen

1981.

S()IJ 1983:11

10 EKONOMISKA EFFEKTER AV EN MINSKAD ANVÄNDNING ÄV KEMISKA BEKÄMP- NINGSMEDEL

10.1 Jordbruket

10.1.1 Inledning

De kemiska bekämpningsmedlen har under efterkrigstiden successivt ökat ab-W

sin

soluta och relativa betydelse för kontroll av ett flertal viktiga växtskadegörare. Utvecklingen kan karaktäriseras av två olika moment:

1) De kemiska bekämpningsmedlen har genom fördelaktigare kostnadseffektivitet ersatt andra bekämpningsmetoder såsom mekanisk bearbetning, växtföljdsåtgärder, trädesbruk etc.

De kemiska medlen har också insatts för bekämpning av skadegörare vilka av olika orsaker tidigare ej åtgärdades, och där icke-kemisk bekämpning

i princip aldrig har praktiserats.

Dessa olika bekämpningsområden är av betydelse vid analys av effekterna av restriktioner i den kemiska bekämpningen.

)

10 .1 .2 Produkt ionsekonomiska effekter1

Beräkningsförutsättningar

Produktion av jordbruksprodukter kan som de flesta andra produktionsprocesser ses som en funktion av olika insatta produktionsfaktorer. I detta fall studeras speciellt de faktorer som är av betydelse för kontroll av olika växtskade-

görare såsom mekanisk bearbetning, resistenta sorter, lämplig såteknik, ke-

misk bekämpning etc. Beroende på de olika åtgârdernas effektivitet och kostnad under olika kan den för varje situation bästa kombinatio-

förutsättningar

nen av bekämpningsinsatser väljas. Om användandet av vissa kemiska bekämpningsmedel förbjuds eller begränsas kommer den bästa kombinationen av olika bekämpningsåtgärder att förändras. I vissa situationer kommer förändringen att innebära att metoder som redan används kommer att idag få en ökad betydelse medan i andra situationer mer eller mindre nya metoder måste insättas^

1) Beräkningarna i detta avsnitt är en bearbetning av och fortsättning på en doktorsavhandling vid Sveriges Lantbruksuniversitet (Sundell B, Ekonomiska studier av nytta och risk vid bekämpning av växtskadegörare, Institutionen för ekonomi och statistik, Sveriges Lantbruksuniversitet, 1982.

i 294 Ekonomiska av en minskad av kemiska

effekter användning

\ . för att enteffektiv kontroll av skadegöraren skall kunna erhållas. I vissa lägen har icke-kemiska bekämpningsalternativ ej kunnat identifieras, vilket medför att skadegöraren måste lämnas obekämpad med de effek-

ter på avkastning etc som det medför.

Processen vid val av ekonomiskt optimal bekämpningsteknik kan också beskrivas som en substitution från en mer lönsam metod till en mindre lönsam sådan när restriktionsåtgärder sätts in. Detta tankesätt ligger till grund för förutsättningarna hur jordbruket reagerar på olika inskränkningsåtgärder i bekämpningsmedelsanvändningen. Ambitionen har varit att för varje betydande skadegörarproblem i de viktigaste jordbruksgrödorna identifiera ekonomiskt fördelaktigaste icke-kemiska bekämpningsmetod eller kombination av metoder samt att beräkna de ekonomiska konsekvenserna av en övergång till sådana metoder.

detta resonemang inses att om exempelvis ett bekämpningsmedel

Utifrån

förbjuds kommer förmodligen en substitution att ske så att ett alternativt preparat används i dess ställe, så länge lämpliga sådana finns tillgängliga.

Det beräkningsmässiga problemet i detta sammanhang är såsom tidigare diskuterats att något totalt riskindex för de olika preparaten ej existerar på grund av den stora osäkerhet som råder kring bedömningen av ett preparats olika riskkomponenter. Detta medför i sin tur att förändringen i den totala risken förenad med denna bekämpningsform ej kan beräknas. För att undvika detta substitutionsproblem har hela preparatgrupper; herbicider, fungicider och insekticider analyserats separat. Detta medför dock att analysen blir något trubbig, men ger information om de olika bekämpningsslagens ekonomiska värde.

Beräkningsmetodik I de utförda beräkningarna har en interregional linjär programmeringsmodell använts för att beskriva effekterna på hela jordbrukssektorn av olika restriktionsalternativ. Denna modelltyp kan anses uppfylla de krav som kan ställas på en modell, som syftar till att beskriva de aggregerade effekterna av de omfattande förändringar av jordbruksproduktion, som blir konsekvenserna av restriktioner i bekåmpningsmedelsanvändning. Modellen är tillräckligt kraftfull för att kunna beräkna erforderlig omställning av jordbruksproduktionen. Genom ett simuleringsförfarande, som kopplats till LP-modellen, har även de metodmässiga problemen kring a

Ekonomiska effekter av en minskad av kemiska 295

användning

årsmånsvariationen i viss utsträckning kunnat hanteras.

Analysen bygger på kostnadsminimering av en difinierad objektsfunktion genom urval av olika produktions-, inköps-, och försåljnings- transportaktiviteter. I detta sammanhang beaktas också intäkter i samband med export av jordbruksprodukter. Aktiviteternas omfattning begränsas av tillgängliga resurser och erforderlig total produktion. Vid anpassningen av modellen har det funnits speciell anledning att beakta följande faktorer:

1) Beräkningsmodellen är baserad på förutsättningen att kostnaden för totala jordbruksproduktionen efter korrigering för exportintäkter ska minimeras. Mot denna bakgrund beräknas en för landet optimal produktionsinriktning under olika antaganden beträffande att möjligheterna tillämpa bekämpningsåtgärder mot växtskadegöraren. En förutsättning för att erhållna lösningar ska vara realistiska år att produktionen vid de enskilda lantbruksföretagen anpassas på ett sådant sätt att den samlade produktionen överensstämmer med förutsättningar och resultat i samband med bearbetningarna på riksnivå. Ekonomisk teori och erfarenhet från olika studier över lantbrukarnas beteende stöder hypotesen att lantbrukarna sikt försöker maxipå mera det ekonomiska resultatet. Konflikter kan dock mellan dessa föreligga två planeringsnivåer. Man kan emellertid visa att överensstämmelse erhålls om samtliga jordbrukare erhåller exakt kostnadstäckning och om värderingen av produktionsfaktorerna överensstämmer mellan de två nivåerna. Vid tilllämpningen av optimeringsmodellen förutsätts i princip att man uppnår en sådan idealsituation. I verkligheten får man räkna med viss avvikelse till följd av skilda förhållanden beträffande planeringsförutsättningar, inkomstkrav, möjlighet att utnyttja ny teknik osv.

Produktionens inriktning och fördelning mellan olika produktionsfaktorer

förändras över tiden beroende på den relativa av faktor- och

utvecklingen produktpriser. Denna resursanpassning är en kontinuerlig I vissa process. av de beräkningsalternativ, som redovisas i föreliggande avsnitt förutsätts dessutom att det introduceras viss icke-kemisk ny bekämpningsteknik eller att redan teknik tillämpad vidareutvecklas. De förändringar, som behandlas, bedöms vara tillgängliga inom en tio- till femtonårsperiod. För att få samstämmighet i dessa två har utvecklingsriktningar planeringstidpunkten i det långsiktiga analysalternativet satts cirka tio år framåt i tiden.

296 Ekonomiska effekter av en minskad användning av kemiska _

3) Resursrestriktioner uttrycker olika aktiviteters behov av begränsade resurser. Lantbrukets behov av åkermark är ett typiskt exempel på sådana begränsade resurser. De fixerade produktionsmål som används i modellen utgör en relativt god approximation av efterfrågan för jordbruksprodukter. Tillvägagångssättet är dock ej helt invändningsfritt från en efterfrågeteoretisk synpunkt då modellen förutsätter att efterfrågan för jordbruksprodukter är helt oelastisk. Modellen förutsätter också att restriktioner och produktionsaktiviteternas resursbehov kan definieras som en linjär funktion samt att objektfunktion är både linjär och adderbar.

M) Analysen kräver att modellen bör vara både nationell och regional. Marknaden för jordbruksprodukter ärii huvudsak nationell medan produktionen varierar avsevärt mellan olika regioner.

Kortsiktiga effekter

Effekter av långtgående restriktioner i den kemiska bekämpningen påverkar successivt avkastningen i de olika grödorna. Genom det förhållandevis intensiva bekämpningsarbete som bedrivits har sådana faktorer som odlingstillstånd etc utvecklats i en för jordbruksproduktionen positiv riktning. Genom att dessa effekter har en kvardröjande effekt kommer skördeförlusterna inledningsvis att bli begränsade vartefter de successivt kommer att öka tills ett nytt jämviktsläge inträffar.

Den kortsiktiga analysen är av flera skäl mindre osäker än den långsiktiga som också kommer att redovisas.

Tillgängliga försöksdata - huvudsakligen från Sveriges Lantbruksuniversitet - beskriver och relativt omfattande sätt effekterna på ett detaljerat på avkastningsnivån vid olika behandlingsmetoder. Vidare gäller att i det korta perspektivet är tillgången på resistenta sorter och annan icke-kemisk bekämpningsteknik mycket begränsad.

Vid en helt upphörd användning av kemiska bekämpningsmedel i det svenska jordbruket beräknas i det korta perspektivet bl a följande effekter: - Den totala variabla nettoproduktionskostnaden för den svenska jordbruksproduktionen ökar med ca 800 milj kr under ett medelår. N- Den genomsnittliga produktiviteten av nuvarande bekämpningsmedelsanvändning är ca 2:50, dvs en krona satsad på kemisk skadegörarbekämpning innebår i genomsnitt en kostnadsbesparing för det svenska jordbruket på 2:50 kr.

v Ekonomiska effekter av en av kemiska Å..

minskad användning

- Nuvarande spannmålsexport är ej längre ekonomiskt motiverad till de internationella priser som använts i beräkningarna.

Beträffande effekterna i de enskilda grödorna drabbas sockerbetorna hårt då

herbicidbehandlingen måste ersättas med manuell och mekanisk hackning. För

den totala svenska sockerbetsodlingen innebär detta ett ökat arbetskraftsbehov på ca h 160 timmar under en begränsad tidsperiod på försommaren. Detta motsvarar ca 520 000 dagsverken och speciellt under en övergångsperiod torde betydande problem uppstå beträffande tillgången på lämplig arbetskraft i tillräcklig omfattning.

Oljevåxterna förväntas också komma att drabbas hårt på grund av insektsangrepp vid upphörd insekticidanvändning och odlingens ekonomiska konkurrenskraft gentemot odlingen av spannmål kommer avsevärt att försvagas.

Potatisproduktionen med de mycket mottagliga sorterna Bintje, King Edvard m fl kommer under ogynnsamma år att drabbas mycket hårt, framför allt av bladmögel/brunröta. På grund av det lägre infektionstrycket i norra Sverige avseende dessa sjukdomar, förbättras den norrländska potatisodlingens ekonomiska konkurrenskraft gentemot odlingarna i de södra delarna av landet.

Vallen är den av de stora jordbruksgrödorna som på grund av sitt ringa pesticidberoende bäst klarar ett bekåmpningsstopp. Detta leder till en viss ökad grovfoderandel i de ekonomiskt optimala foderstaterna för nötkreatur.

Långsiktiga effekter

De korttidseffekter som presenterats ovan underskattar kraftigt bekämpnings-/ medlens ekonomiska betydelse. Skördeförlusterna kan de första åren efter ett stopp för kemisk bekämpning begränsas på grund av att eftereffekter såsom relativt ogräsfria fält och oinfekterat utsäde finns att tillgå. I ett längre perspektiv kommer ogräsfloran att öka samtidigt som infektionsgraden, främst av olika utsädesburna sjukdomar, också kommer att stiga. Exakt vilka konsekvenser dessa effekter kommer att få på jordbruksproduktionen år idag svårt att exakt men flera faktorer talar för att effekterna kommer att

bedöma, bli

utomordentligt stora.

Den situation som beskrivs under detta avsnitt, är ett svenskt jordbruk som drivits under ca 10-15 år utan kemiska bekämpningsmedel. Då en sådan situation ej finns experimentellt belyst är beräkningarna i viss mån av hypotetisk

Ekonomiska effekter av en minskad användning av kemiska _

karaktär. Värdena bygger som nämnts på en rad förutsättningar och är i vissa avseenden förenade med en betydande osäkerhet. kan de dock Sammanfattningsvis anses vara bästa tillgängliga, om ej allenarådande, skattning av effekterna av de olika begränsningsalternativen.

\Förutsättningar för långsiktig analys

På grund av den osäkerhet som råder dels avseende den långsiktiga utvecklingen av olika skadegörarangrepp och dels att utveckla icke kemisk möjligheterna bekämpningsteknik har följande sammanfattande beräkningsförutsättningar uppställts:

Odlingen av höstvete kommer på grund av angreppen av stinksot och fusarios

ej längre att vara motiverad då effektiva icke kemiska bekämpningsmetoder ej förväntas utvecklas under studerad tidsperiod.

Mjöldagg i korn_och vårvete, bladmögel/brunröta hos potatis förväntas kunna kontrolleras med resistenta sorter. Motståndskraften hos sortmaterialet förväntas också öka mot septoria, strimsjuka och bladfläcksjuka.

Skadedjursproblemen i oljeväxter förutsätts lösas genom regionalt samordnad odling. Metoden har flera administrativa nackdelar men torde vara en för-

utsättning för en framtida svensk i en situation där insek-

oljeväxtodling

ticider ej får användas.

Fröogräsen kontrolleras i vårstråsäd med en fördubblad utsädesmängd och ett något försenat värbruk. Flyghavren måste handplockas. kan Rotogräsen

bekämpas effektivt med mekaniska metoder. Tio procent av arealen trädas

varje år som en nödlösning då ogräsproblemen blivit för stora. (Avser analysalternativ som exkluderar herbicidanvändning)

Då den moderna skördetekniken ej är till i anpassad höga ogräshalter grödan leder en ökad ogräsandel till ökade tröskningskostnader. I denna studie har därför tröskningskostnaden schablonmâssigt höjts med 25 procent. (Avser analysalternativ som exkluderar herbicidanvändning)

Resultat

I nedanstående tabell redovisas de ekonomiska konsekvenserna av en helt upp-

hörd användning av de olika bekämpningsmedelsslagen var för och till-

sig sammans.

Ekonomiska av en minskad av kemiska 299

effekter användning

Tabell 10.1 Ekonomiska medelårseffekter av olika inskränkningsalternativ

i det svenska jordbrukets bekämpningsmedelsanvändning (mkr/år)

Ökning i total rörlig netto-

liga pesticider

Tabell 10.1 illustrerar de mycket betydande ekonomiska förluster som skulle drabba jordbruket om pesticidanvändningen helt eller delvis tvingades upphöra. Tabellen illustrerar även den höga produktivitet som bekämpningsmedlen har som produktionsmedel i jordbruket. 1 kr satsad på kemisk ogräsbekämpning ger alltså i medeltal en kostnadsbesparing på h,60 kr osv. Som framgår av tabellen är motsvarande värde för hela pesticidanvändningen sammantaget 7,10 kr per satsad krona. Detta värde ligger något högre än vad som framkommit vid några amerikanska undersökningar. Headley (1968) anger en produktivitet på 3-5. Pimmentel (1978) har beräknat siffran till h för den totala pesticidanvändningen i USA. Denna undersökning tyder alltså på att pesticidernas ekonomiska betydelse är något större i Sverige än i USA.

Effekterna på den svenska jordbruksproduktionens omfattning och inriktning vid de olika restriktionsalternativen är mycket betydande.

Beträffande alternativet med upphörd herbicidanvändning kan flera intressanta iakttagelser göras. Ca 300 O00 ha åker, förmodligen huvudsakligen sämre jordar, tas ur produktionen för trädning och alternativ användning. Höststråsädens ekonomiska konkurrenskraft försämras också avsevärt i en situation utan herbicider. Problemen med det markant ökade arbetskraftsbehovet inom sockerbetsodlingen kvarstår i viss utsträckning även om möjligheterna att erhålla arbetkraft bör förbättras i ett längre perspektiv.

I alternativet med upphörd insekticidanvändning-har effekterna kunnat reduceras högst avsevärt genom övergång till en regionalt samordnad oljeväxtodling.

300 effekter av en minskad

Ekonomiska användning av kemiska

Denna metod har som tidigare\nämnts flera allvarliga vilket vid nackdelar, flera tillfällen påtalats av oljeväxtodlarnas organisationer. I denna studie har emellertid trots alla problem metoden ansetts helt nödvändig för att kunna möjliggöra en svensk oljevåxtodling i en situation utan insekticider.

De nationella effekterna av en upphörd insekticidanvändning i övriga grödor blir enligt beräkningarna relativt obetydliga under normalår. Historiska studier visar dock att under vissa extremår mycket svåra har ininsektsangrepp träffat över relativt stora områden. I det nationella perspektivet blir emellertid effekterna av sådana angrepp relativt små även om de lokalt kan få utomordentligt allvarliga verkningar. Samtidigt måste emellertid påpekas att situationen är betydligt mer instabil när det gäller än vad som skadedjuren gäller för de övriga skadegörarslagen.

En upphörd fungicidanvändning är det separatalternativ som enligt beräkningarna kommer att få de mest drastiska effekterna på produktionens inriktning. Genom att den omfattande odlingen av såväl höstvete som höstråg ej längre ’ funnits ekonomiskt motiverad har en övergång till endast vårsådda spannmålsgrödor inträffat. De mycket omfattande ekonomiska effekterna från en upphörd fungicidanvåndning har inträffat trots förutsättningar om betydande framsteg inom framför allt resistensförädlingen. Dessa framsteg har bedömts som mycket rimliga, men är ej ännu uppnådda. I en situation där dessa förutsättningar ej uppnåtts skulle alltså situationen förvärras i motsvarande mån. ytterligare

10.1.3 Samhällsekonomiska effekter

,På utredningens uppdrag har de samhällsekonomiska effekterna av en helt upphörd användning av kemiska bekämpningsmedel studerats inom det s k IIASA-

projektet (International Institute of Applied Systems Analysis)1).

Analysmodell

Modellen är en simuleringsmodell, där de ingående beräknas från parametrarna historiska data. Den är dynamisk, startar år 1970 och visar resultaten årsvis för valfritt antal år framåt i tiden. Modellen är avsedd dels för svenska analyser, dels för koppling till det globala nät av modeller som sker på

1)Den använda modellen finns beskriven i Bolin O och Rabinowicz Kortfattad

‘ E, beskrivning av IIASA-problematiken och den svenska Inst IIASA-modellen, för ekonomi och statistik, Sveriges 1982 Lantbruksuniversitet,

Ekonomiska eflekter av en minskad av kemiska användning

IIASA-institutet i Wien. Denna globala koppling innebär att vissa gemensamma regler måste följas, såsom en gemensam varulista, utbudet skall vara givet när marknaderna skall lösa fördelningen av konsumtionen m m.

Modellen avser dessutom hela ekonomin, där jordbruksprodukterna är 18 och övrig ekonomi endast representeras med en vara. Den bestämmer års revarje sursuppsättningar i olika sektorer och bestämmer med utgångspunkt från denna och rådande priser årets produktion av respektive varor i respektiva produktionssektorer. Därefter specificeras efterfrågeförhållandena och aktuell ekonomisk politik. Efter detta kan jämvikt beräknas, dvs bestämningen av de priser som kan klara fördelningen av konsumtionen på olika varor, konsumentgrupper, inom och utom landet, vid ett givet handelsbalanskrav. Därmed bestäms också skattetryck och inkomstfördelning.

Kortfattat ger modellen lösningar för varje är på bl a följande problem: produktionen av livsmedel och övriga produkter - konsumtionen av livsmedel och övriga produkter inkomstfördelning, sparande och investering - utrikeshandel

Resultat

Modellen startar år 1970 och vi väljer att avläsa resultaten för år 1981. Pesticiderna antas borttagas år 1971. Som jämförelsenorm utförs en bassimulering som gör anspråk på att Visa faktisk jordbrukspolitik och faktisk utveckling under perioden 1970-81.

Produktionseffekter

I tabell 10.2 ges de viktigaste förändringarna inom vegetabilieproduktionen.

Tabell 10.2 Förändringar av avkastning och odlad areal av olika vid en grödor upphörd användning av kemiska bekämpningsmedel enligt IIASA-modellen (procent)

302 _Ekonomiska effekter av en minskad användning av kemiska

Samtidigt ökar vallarealen med H procent. På animaliesidan kan smärre uppgångar på samtliga produkter noteras.

Konsumtionseffekter

De produktions- och konsumtionsförändringar som visats ovan resulterar i en förändrad utrikeshandel. Eftersom veteproduktionen går ned kraftigtblir landet reduceras

nettoimportåcavvete.Dettotala spannmålsöverskottet med ca 1,7

milj ton. På grund av den ökade oljeväxtodlingen minskar också nettoimporten av oljor, fetter och proteinfoder. Som ett resultat av förändringarna i utrikeshandeln minskar våra totala exportförluster med drygt 100 milj kronor.

Resurseffekter

.Såväl den totala åkerarealen (+9 000 ha) som arbets- (+2 %) och maskinkapitalinsatserna.(+2 %) ökar i jordbruket. Byggnadskapitalet är i stort sett oförändrat. Åkerarealens förändring beror på det ökade vallarealbehovet. Arbetsuppgången är en effekt av jordbrukarnas innebärande inkomstefterfrågan, att man på kort och medellång sikt delvis kompenserar en sänkt inkomst med ökad arbetsinsats och ökad produktion. satsas mest Arbetsökningen på vegetabilieproduktionen beroende på omfördelningen av olika grödor. Hänsyn till ökad arbets- och kapitalförbrukning på grund av alternativa bekämpningsmetoder har tagits, något som ytterligare ökar Antalet föreresursförbrukningen. tag är i stort sett oförändrat, men medelarealen ökar från till ha 25,0 25,1 åker på grund av den något större åkerarealen. Slutligen sjunker av inköpen förbrukningsvaror med ca en halv miljard kronor på grund av sänkt produktion i jordbruket.

Priseffekter

En förutsättning i simuleringen är att såväl producenter som konsumenter möter oförändrade produktpriser. På grund av en sänkt produktivitet i jordbruket sjunker emellertid täckningsbidragen per ha för olika grödor och per djurplats för olika djurslag. Det marginella avkastningsvärdet med ca på mark sjunker 75 procent, vilket sänker kanske markpriserna avsevärt, med samma procentsats. Detta utgör i så fall en avsevärd kapitalförlust för jordbruket. Det marginella avkastningsvärdet på handelsgödsel sjunker med 15 procent.

Slutligen kan påpekas att även om jordbrukarna möter oförändrade produktpriser så ändras prisindex för med tre jordbruksprodukter uppåt procent på grund av produktsammansättning.

Ekonomiska effekter av en minskad användning av kemiska

Inkomsteffekter

den svenska bruttonationalprodukten med ca Om pesticiderna förbjuds sjunker år av detta konsumtionen och 1,5 miljarder kronor 1982. Som en följd sjunker ökar vid bibehållet krav på bytesbalansen. skattetrycket

Inkomsteffekterna i jordbruket blir dramatiska. Visserligen sjunker genomfrån endast med ca fem procent, men en snittsinkomsten jordbruksproduktionen av tillgångsvårdena och det egna kapitalet till följd av kraftig sänkning fallande blir Om dessa faller med 75 procent, vilket markpriser följden. skulle motsvara en kapitalförlust av storleksordningen 75 miljarder kronor, skulle samhället behöva detta med kanske H-5 miljarder kronor per kompensera o k . . . ar Vld en diskonteringssats på sex procent.

Slutsatser

av herbicider, och insekticider förbjuds i jord- Om användningen fungicider brukets kan utifrån förutsättningar bl a följande konråvaruproduktion givna sekvenser förväntas:

Skala Jordbrukssektorn tenderar, åtminstone på kort och medellång att bli större, dvs den ökar sin areal och sin arbetssikt, och maskinförbrukning, varvid också medelarealen per företag ökar något.

Diversitet Ensidigheten kan eventuellt sägas öka då större delen av höstveteodlingen bortfaller samtidigt som odlingen av övrig spannoch ökar i omfattning. Samtidigt ökar mål, potatis oljeväxter också vallarealen.

Produktiviteten eftersom hektaravkastningen faller sam- Produktions- sjunker zntensztet tidigt som resursförbrukningen ökar.

Arbetsinten- Jordbrukarna ökar sina arbetsinsatser per producerad enhet på sztet inom grund av lägre timersättning, framför allt växtodlingen.

Ekonomiska effekter av en minskad av kemiska

användning

10.2 Trädgårdsnäringen

10.2.1 Förutsättningar

Resultaten i detta avsnitt bygger på en studie vid lantbruksuniver- Sveriges

sitet som utförts på utredningens uppdrag1 ). Beräkningarna syftar till att

belysa vilka ekonomiska konsekvenser som erhålls vid upphörd användning av herbicider, insekticider respektive fungicider. För att uppnå detta beräknas de ökade årliga genomsnittliga förluster som åsamkas då tillnäringen

gång till respektive preparatkategori ej föreligger. Dessa

beräkningar genomförs för varje enskild kultur inom sektorerna, - friland köksväxtodling på fruktodling bärodling

kontraktsodling

plantskolealster köksvâxtodling under glas snittblomsterodling krukväxtodling

Till yttermera visso har âtgång av kemiska bekämpningsmedel fastställts samt de lämpligaste icke-kemiska bekämpningsmetoderna identifierats. Därefter har ekonomiska förluster kunnat beräknas på såväl sektorsnivå som för hela näringen.

10.2.2 Effekter vid upphörd användning av kemiska bekämpningsmedel Vilka samhällsekonomiska konsekvenser som erhålls är avhängigt de politiska beslut som kombineras med ett eventuellt förbud av kemiska bekämpningsmedel. Den fortsatta framställningen är koncentrerad till att de ekonomiska belysa konsekvenserna av två beslutssituationer. Dessa är a) Ett bekâmpningsmedelsförbud införs samtidigt som kostnadskompensation utgår till inhemska producenter, motsvarande de ökade förluster som skadegörarna ger upphov till. Ett bekämpningsmedelsförbud införs utan att trädgårds-marknaden i övrigt regleras, dvs inga importrestriktioner införs, ej heller utgår något indirekt stöd till de inhemska producenterna.

1) Jönsson U, Svensk trädgårdsnärings beroende av kemiska bekämpningsmedel. Examensarbete 36, Inst för ekonomi och statistik, Sveriges lantbruksuniversitet, 1982

Ekonomiska av en minskad av kemiska 305

effekter användning

10.2.3 Marknadsreglering genom kostnadskompensation till inhemska producenter

Tabellen nedan redovisar de årliga ekonomiska konsekvenserna som en situation utan kemiska medför, samtidigt som andra tillgång-

bekämpningsmedel

liga bekämpningsmetoder beaktas.

Tabell 10.3 Ekonomiska årliga genomsnittseffekter vid upphörd användning av herbicider, insekticider respektive fungicider i de olika odlingsslagen inom svensk trädgårdsnäring

Herbicider lnsekticider Fungicider Odlingsslag Kostnads- Genau- Kostnads- Genau- Kostnads- Gaxmr ökning, snittlig ökning, snittlig ökning, snittlig milj kr, produk- milj kr, produk- milj kr, produk- 1980 tivitet 1980 tivitet 1980 tivitet Friland

Under glas

1)Ärt0r och bruna bönor

2) Inkl utplanteringsväxter Källa: Jönsson, 1982

Att ersätta kemikalier med andra bekämpningsåtgärder är uteslutet utan att vidkännas kraftiga ekonomiska förluster. Det är dock, som framgår av tabellen ovan, högst varierande resultat som erhålls för de olika odlingsslagen. Som exempel kan dock nämnas att av total kostnadsökning i köksväxtodling på fri-land vid upphörd användning av insekticider svarar kålväxter för ca 60 %, emedan vissa andra kulturer Överhuvudtaget ej vidkânns några förluster. Lönsamheten i att bekämpa kemiskt varierar också högst avsevärt och det kan konstateras att genomsnittlig produktivitet i såväl frukt-, kontrakts- som köksväxtodling under glas är betydligt lägre än för övriga odlingsslag. Det finns olika skäl till detta beroende på vilket odlingsslag som studeras. Inom fruktodlingen förväntas de ekonomiska förlusterna bli avsevärda i en situa-

306 Ekonomiska effekter av en minskad användning av kemiska

tion utan kemiska bekämpningsmedel, samtidigt som varje satsad krona på t ex fungicider endast ger tre tillbaka. Anledningen till detta är givetvis att en mycket stor kvantitet främst fungicider men även insekticider används inom svensk fruktodling.

Inom kontraktsodling förväntas de ekonomiska förlusterna ej bli lika bety-

dande som inom fruktodlingen, vilket beror på att det för främst kontrakterad ärtareal knuten till AB Findus föreligger alternativa bekämpningsmetoder.

.Företaget bemästrar idag flera svårbekämpade skadegörare med andra metoder än

kemiska, vilket möjliggör att selektiva preparat med låg persistens kan väljas då behov av kemisk bekämpning föreligger. Att använda kemiska medel är att utnyttja en metod bland flera andra, där de kemiska medlen fungerar som hjälp till, snarare än förutsättning för, rationell produktion. Avgörande för denna framgång är, genom många års forskning, förvärvade kunskaper om enskilda skadegörares biologi. Även inom köksväxtodlingen under glas förväntas relativt låga förluster i en situation utan kemiska bekämpningsmedel. Detta förklaras av att det i praktiskt bruk idag förekommer biologisk bekämpning av skadedjur. De siffror som är presenterade i tabellen är beräknade med antagandet att odlare som ej nyttjar biologisk bekämpning omedelbart börjar tillämpa denna alternativa bekämpningsmetod. Det bör därför varnas för att i tabellen presenterade kostnadsökningar för köksväxtodling under glas förmodligen år en underskattning, beroende på att det tar tid innan den enskilde odlaren lärt sig hantera denna alternativa metod på ett tillfredsställande sätt.

Den biologiska bekämpningen utgör ej en alternativ metod för snittblomsteroch krukväxtodlarna. Biologisk bekämpning i växthus bygger på principen att både nytto- och skadedjur förekommer i odlingen och att dessa populationer

balanserar varandra. De skador som uppkommer på angripna växtdelar har inom

köksväxtodlingen ringa ekonomisk betydelse, men betraktas när det gäller blomsterodlingen som oacceptabla skönhetsfel. Under rådande krav från handel och konsument måste det konstateras att det varken idag eller inom en snar framtid föreligger några realistiska alternativ till kemisk bekämpning inom snittblomster- och krukväxtodling.

Ekonomiska effekter av en minskad användning av kemiska 307

Tabell 10.ü Genomsnittlig produktionsminskning förorsakad av skadegörare vid upphörd användning av kemiska bekämpningsmedel

Ogräs Skadedjur Svampsjukdomar Friland Köksväxter Frukt Bär

Kontraktsod1ing1)

Under glas Köksväxter Snittblommor 2) Krukväxter

1) Ärtor och bruna bönor

2›Ink1 utplanteringsväxter

Källa: Jönsson, 1982

De värden som är angivna i tabellen ovan utgör medelbärden kring vilka spridningen är mycket stor. Att produktionsminskningar ej beaktas för köksväxter på friland och bärodling beror på att skadegräsen kan bekämpas med maskinella och manuella insatser, utan att en reduktion i avkastningsnivån erhålls.

Nedan följer i sammandrag de viktigaste konsekvenserna av ett beslut om bekämpningsmedelsförbud i kombination med att kostnadskompensation utgår till inhemska producenter, motsvarande de ökade förluster som skadegörarna ger upphov till. - Den svenska odlingens nuvarande omfattning och därmed också antalet sysselsatta kan bibehållas. Eventuella hälsorisker elimineras för svenska odlare. Därmed förläggs dessa risker till utlandet. Odlarnas företagsekonomiska situation blir i princip opåverkad genom att statsmedel täcker produktionsfördyrningen. Konsumenterna får indirekt fördyrade trädgårdsprodukter.

308 Ekonomiska av en minskad användning av kemiska

effekter

Tabell 10.5 är en sammanfattning av respektive bekämpningsmedels ekonomiska betydelse för svensk trädgårdsnäring.

Tabell 10.5 Ekonomiska årliga effekter vid upphörd användning av herbicider, insekticider, fungicider respektive saneringspreparat i trädgårdsnäringen

Fungicider Sanering 10 1,5 7

Källa: Jönsson, 1982,

De kostnadsökningar som presenteras i tabellerna ovan kan ej aggregeras till totala kostnadsökningar för hela näringen. Nedan angivna förhållanden måste beaktas för att korrekt tolka i denna studie presenterade förluster.

1) Beräkningarna gäller endast för varje enskilt bekämpningsmedelsslag och beaktar således ej den aggregerade effekten. Därmed belyses trädgårdsnäringens ekonomiska beroende av en enskild preparatkategori och ej det aggregerade ekonomiska beroendet av herbicider, insekticider, fungicider och saneringspreparat.

2) För att dessa kostnadsökningar ska kunna benämnas samhällsekonomiska förluster krävs att svensk trädgårdsnäring skyddas i förhållande till utländska producenter. Härvidlag gäller antagandet att inhemska pro-

ducenter erhåller kompensation för de förluster som skadegörarna ger

upphov till. Detta innebär att med i princip samma insatser av produktionsmedel och resurser kan svensk trâdgårdsnäring producera motsvarande dagens kvantiteter minus de produktionsminskningar som skadegörarna ger upphov till.

10.2.h Oreglerad marknad

En alternativ förutsättning som valts att studera är att marknaden kommer att förbli i princip oreglerad även efter ett eventuellt förbud av kemiska

Ekonomiska effekter av en minskad användning av kemiska 309

bekämpningsmedel, vilket synes som rimligt då det handelspolitiska utrymmet att vidtaga åtgärder är klart begränsat av GATT-avtal m m. En oreglerad marknad även efter ett eventuellt förbud av kemiska bekämpningsmedel skulle innebära en ytterligare reduktion av svensk trädgårdsnäring än vad de siffror som presenteras i tabell 10.6 anger. Däremot är det svårare att förutsäga vilka förluster som uppstår. Dessa kan bli avsevärda om de resurser som lämnar trädgårdsnäringen inte har något alternativvärde, t ex om friställd arbetskraft ej kan beredas anställning inom andra sektorer. Det kan också tänkas att några förluster överhuvudtaget ej uppstår, särskilt på sikt, om friställda resurser är lika produktiva inom andra sektorer. Dock kvarstår det faktum att svensk trädgårdsnäring, vid ett eventuellt förbud mot att använda kemiska bekämpningsmedel under ovan nämnda antagande, kommer att reduceras högst avsevärt. Åtminstone två situationer kan tänkas:

1) Om Sveriges efterfrågan av trädgårdsprodukter på världsmarknaden påverkar prissättningen på dessa kan på kort sikt en prisstegringsj effekt förväntas på den svenska marknaden. Denna prisökning kommer ej att innebära full kostnadstâckning för de inhemska producenterna, men förvisso dämpa den process som följer då näringen måste anpassa sig till en fri marknadsprissättning. Pâ lång sikt kommer priset att återgå, realt sett, till den prisnivå som gäller före ett eventuellt förbud av kemiska bekämpningsmedel.

Om det internationella priset på trädgårdsprodukter inte påverkas av den svenska efterfrågan kommer ovan nämnda att

dämpningsprocess

utebli. Marknadspriset kommer att vara oförändrat och näringen tvingas till en omedelbar anpassning.

Båda alternativen innebär att den inhemska odlingen kommer att reduceras utöver de produktionsminskningar som skadegörarna ger upphov till och därmed att resurser frigörs, främst i form av arbete.

På grund av ovan anförda effekter kan med relativt stor säkerhet vissa aggregerade effekter anges, förutsatt att svensk trädgårdsnäring förblir oreglerad även i en situation utan kemiska bekämpningsmedel. Tabell 10.6 redogör för de kulturer/odlingsslag där yrkesmässig produktion helt kan förväntas upphöra i en situation utan kemiska bekämpningsmedel.

310 Ekonomiska av en minskad av kemiska

effekter användning

Tabell 10.6 Kulturer/odlingsslag som förväntas upphöra vid ett förbud mot användning av kemiska bekämpningsmedel Produktionsvärde,

Källa: Jönsson, 1982

Den i tabellen angivna summan motsvarar 56 % av näringens totala produktionsvärde. Till detta ska då läggas produktionsminskningar för Övriga kulturer, dels på grund av skadegörarangrepp och dels på grund av marknadsanpassning. Detta är naturligtvis inte liktydigt med ekonomiska förluster eftersom resurser lämnar sektorn och insatser av produktionsmedel upphör. Det är endast en nedgång i näringens omsättning som påvisas i tabellen ovan, och som är endast om näringen förblir oreglerad i en situation utan kemiska begiltig kämpningsmedel.

Med en minskad sektor effekter som t ex friställning av anställföljer da. Tabell 10.7 redogör för de sysselsâttningseffekter som kan förväntas om ett förbud mot kemiska bekämpningsmedel införs och om näringen förblir oreglerad.

Tabell 10.7 Sysselsâttningseffekter vid upphörd användning av pesticider

Friställning av stadigvarande tillfälligt sysselsatta sysselsatta 4 800 - 6 500 1 600 - 2 200 Växthusodling 3 800 - 5 500 3 800 - 5 500 Frilandsodling Summa 8 600 - 12 000 5 400 - 7 700

Källa: Jönsson, 1982

Ekonomiska effekter av en minskad användning av kemiska 311

Nedan följer i sammandrag de viktigaste av ett beslut om

konsekvenserna

bekämpningsmedelsförbud i kombination med helt oreglerad marknad, dvs varken importrestriktioner eller statsstöd till inhemska producenter. - Inhemska producenter vidkänns en kraftig produktionsminskning, vilket också påverkar produktionsmedelsindustrin Näringens förmåga att erbjuda sysselsättning avtar kraftigt Konsumentpriserna blir i princip opåverkade (Import ersätter inhemsk produktion) Konsumenterna är hänvisade till trâdgårdsprodukter från länder som använder kemiska bekämpningsmedel. Det bör poängteras att många exportländer fortfarande använder bekämpningsmedel som redan tidigare är förbjudna i Sverige. Eventuella hälsorisker elimineras för svenska odlare, medan exposition för konsumenterna snarare ökar.

S()IJ 1983:11

TÄNKBARA STYRÅTGÄRDER FÖR ATT MINSKA HÄLSO- OCH MILJÖRISKER FÖRE- NADE MED DEN KEMISKA BEKÄMPNINGEN INOM JORDBRUK OCH TRÄDGÅRDSNÄRING

11.1 Inledning

Den kemiska bekämpningen av växtskadegörare inom jordbruksoch trädgårdsnäringen är förenad med risker eller olägenheter. Dessa risker kan indelas i följande fyra huvudtyper: 1 Yrkesmedicinska risker för personal som sprider eller i övrigt hanterar bekåmpningsmedlen.

Risker för oönskad påverkan och störningar av det och agrara ekosystemet de naturliga ekosystemen.

Risker för livsmedelskonsumenterna till följd av exposition för resthalter samt via bioackumulation av persistenta ämnen eller metaboliter därav. Olägenheter vid oavsiktlig spridning av medel till etc villaträdgårdar från angränsande besprutade områden.

Valet av styråtgärder för att åstadkomma en minskning av dessa risker och

olägenheter beror bl a på vilka av ovanstående risker som bedöms allvarliga och vilka som bedöms mindre allvarliga. Om exempelvis de yrkesmedicinska och ekologiska riskerna bedöms som de allvarligaste medan resthaltsproblemen bedöms som mindre allvarliga föreligger möjligheter att i viss utsträckning exportera dessa problem genom en ökad import av livsmedel.\0m å andra sidan resthaltsproblemen anses vara de allvarligaste finns skäl att ha en så stor del av produktionen som möjligt förlagd inom landet för att därmed kunna hålla en bättre kontroll av produktionsmetoderna än vad som är möjligt när odlingarna är förlagda utomlands.

11.2 Behov av styråtgärder

Av primärt intresse i frågan om styråtgärder för att minska riskerna vid kemisk bekämpning är vilka brister som nuvarande regel- och marknadssystem

ger upphov till. Syftet med styråtgärderna skall nämligen vara att

kompensera för sådana brister. . Enligt ovanstående indelning kan i princip brister uppstå inom samtliga fyra områden. En betydande skillnad föreligger dock mellan å ena sidan resthaltsoch arbetsmiljöproblematiken och å andra sidan de ekologiska riskerna.

314 › Tänkbara för att minska hälso- ,och miljörisker

styråtgärder

De båda förstnämnda aktiviteterna är föremål för marknadstransaktioner och som där hanteras via samt i princip kan de brister föreligger information, marknadsbefrämjande åtgärder. Exempel på sådana åtgärder är en förbättradp varudeklaration avseende hur livsmedlen behandlas med bekämpningsmedel samt av en mer effektiv marknad för produkter som producerats med organiserandet lägre insatser av bekämpningsmedel. De ekologiska riskerna å andra sidan omfattas oftast ej av marknadstransaktioner, vilket medför att förbättringar i marknadsmekanismen ej kan hantera dessa effekter. Vad som där kan göras är antingen att ej medge användning av substanser som har negativa miljöeffekter eller låta användaren av dessa substanser betala en avgift i princip motsvarande städningskostnaden för den aktuella föroreningen i miljön.

av den kemiska bekämpningens omfattning och inriktning kan ske med Styrning hjälp av två typer av metoder: 1 Administrativa styrmetoder 2 Ekonomiska styrmetoder

11.3 Administrativa styrmetoder

Nuvarande statliga avseende den kemiska bekämpningen är i princip styrsystem helt av administrativ art. Huvuddelen av denna direkta styrning regleras enlagen om hälso- och miljöfarliga varor(1973:329) samt i tillhörande kunligt görelse (1973:33h). Arbetsmiljölagen och arbetarskyddsstyrelsens anvisningar om kemiska bekämpningsmedel reglerar också användningen.

Det allmänna syftet med dessa regler kan sammanfattas till att: 1 Tillse att endast preparat utan allvarliga sidoeffekter marknadsförs i Sverige. 2 Tillse att dessa preparat används på ett sätt som medför att oacceptabla humanmedicinska eller ekologiska risker ej uppstår.

1143.1 Nuvarande inriktning av administrativa styrmetoder

Målsättningen med nuvarande styrning av bekämpningsmedelsanvändningen kan sammanfattas till att med de av produktkontrollnämnden godkända preparaten under iakttagande av erforderliga skyddsåtgärder, bekämpa växtskadegörare i jordbruk och trädgård på ett produktionsekonomiskt optimalt sätt.

Tänkbara styråtgärder. för att minska hälsooch miljörisker 315

Som en viktig del av den indirekta administrativa styrningen av bekämpningsmedelsanvändningen ingår lantbruksverkets rädgivningsarbete via lantbruksnämnderna till lantbrukarna, angående åtgärder för bekämpning av växtskadegörare. Lantbruksverket svarar också för utbildningen av personal som är behöriga att sprida preparat av klass 1.

Som en annan viktig del i den administrativa styrningen av bekämpningsmedelsanvändningen ingår det forsknings- och utvecklingsarbete inom såväl kemisksom icke-kemisk bekämpning som bedrivs vid bl a Sveriges Lantbruksuniversitet. Detta forsknings- och utvecklingsarbete är av stor för den betydelse långsiktiga inriktningen av växtskadegörarbekämpningen. Inriktningen av detta arbete var fram till mitten av sjuttiotalet nästan uteslutande inriktat på att finna produktionsekonomiskt optimala bekämpningsmetoder.

Under senare delen av sjuttiotalet har forsknings- och utvecklingsarbetet avseende skadegörarbekämpning med reducerad av kemiska användning medel ökat till att idag omfatta ca 6-7 milj kr per år. Till detta skall belopp också läggas vissa fasta resurser som utnyttjas samt del av den biologiska grundforskningen vars resultat ofta används i detta arbete. Detta belopp utgör ungefär en tredjedel av lantbruksuniversitetets totala satsning inom området.

Trots dessa omfattande satsningar vid lantbruksuniversitetet att finna och utveckla former för att effektivt kunna bekämpa skadegörare med en reducerad användning av kemiska bekämpningsmedel är således delar av univerbetydande sitetets verksamhet inom dessa områden fortfarande inriktad på en utveckling av den kemiska bekämpningen.

11.3.2 Några tänkbara adminstrativa åtgärder

Skärpt produktkontroll

Den förmodligen viktigaste administrativa åtgärden som kan genomföras för att reducera riskerna vid av kemiska medel användning är inom prodnktkontrollen. Genom att tillse att de kemiska preparat som används, så långt det är möjligt, är ordentligt undersökta avseende eventuella sidoeffekter av såväl

humanmedicinsk som ekologisk art, kan riskerna

med användningen kraftigt begränsas. Samtidigt mäste emellertid inses att ingen produktkontrollorganisation med ändliga resurser har att ett möjlighet garantera bekämpningsmedels absoluta ofarlighet. Den testningsmetodik som idag finns för tillgänglig på-

316 Tänkbara styråtgärder för att minska hälso- och miljörisker

visande av eventuella hälsorisker har utvecklats under de senaste åren, men är fortfarande förenad med betydande brister speciellt när det gäller att identifiera långsiktiga sidoeffekter. Den främsta svagheten avser överförbarheten av resultat från djurförsök och mikrobiologiska testsystem till humanmedicinska effekter.

Beträffande de eventuella ekologiska riskerna vid kemisk bekämpning har motsvarande framsteg beträffande utvecklandet av riskvârderingsmetoder ej skett. Det är först under senare år som en mer systematisk analys av dessa effekter börjat genomföras och de flesta av de preparat som idag används har brister i dokumentation av sina ekologiska effekter.

En annan aspekt som försvårar riskvärderingen av enskilda bekämpningsmedel är de samspelseffekter som kan dels mellan olika bekämpningsmedel och

uppstå

dels mellan ett bekämpningsmedel och ett eller flera andra ämnen. Sådana effekter är idag svåra att upptäcka då antalet tänkbara kombinationer blir mycket stort.

Produktkontroll av kemiska bekämpningsmedel är förmodligen som tidigare nämnts den effektivaste metoden för att reducera riskerna vid kemisk bekämpning. Samtidigt är det en alltmer komplicerad och dyrbar verksamhet om den skall kunna förverkliga sina höga ambitioner. Den svenska produktkontrollen har i detta avseende kunnat dra fördel dels av ett nordiskt samarbete samt ett vidare internationellt samarbete bl a inom ramen för Codex Alimentarius Commission.

Möjligheter till minskning av expositionen finns också via en förbättrad formulering och hantering av preparaten. Dessa åtgärder är dessutom ofta billiga och förhållandevis enkla att utföra samtidigt som potentialen för en minskning av den yrkesmässiga expositionen är betydande.

Resthaltsdeklaration

Flera studier såväl svenska som internationella har visat att stora befolkningsgrupper upplever användningen av kemiska bekämpningsmedel som riskfylld, trots att toxikologisk expertis överlag bedömer hälsoriskerna som relativt små. Vid närmare analys av dessa upplevda risker framkommer att de upplevs som smygande, osynliga, osäkra, långsiktiga effekter, kopplade till en allmän rädsla för cancer etc samt att människor utsätts för exposition vare sig de vill eller inte. Ett sätt att reducera den upplevda risken skulle kunna vara

Tänkbara hälsostyråtgärder för att minska och miljörisker 317

att öka informationen om resthalterna av bekämpningsmedel i jordbruks- och trådgårdsprodukter. Om detta också leder till en ökad produktdifferentiering där konventionellt behandlade produkter konkurrerar med produkter som producerats med en mindre insats av kemiska medel, har en väsentligt ökad valfrihet för konsumenten uppnåtts.

På grund av de svårigheter som föreligger att deklarera alla råvarors ursprung för mer förädlade livsmedel bör varudeklarationen utan i ej vara obligatorisk stället få formen av ett konkurrensmedel genom vilket producenter utförligare kan beskriva sina produkters egenskaper.

Styrning genom indirekta åtgärder

Administrativ av jordbruketsstyrning och trädgårdsnåringens bekämpning kan ske med metoder av olika grad av hårdhet. I detta avsnitt behandlas några mindre hårda metoder av indirekt natur.

Undervisning

Den svenska organisationen för produktionsteknisk till rådgivning lantbrukarna sker via lantbruksstyrelsen och de regionala lantbruksnämnderna. Betydande möjligheter torde finnas att inom denna verksamhet föra ut kunskap och rekommendationer som väsentligt skulle kunna riskerna vid kemisk nedbringa bekämpning. Detta kräver då också att växtodlingskonsulenter m fl får till tillgång data angående olika preparats kanske riskegenskaper, en motsvarighet till FASS bör utarbetas för bekämpningsmedel.

Forskning och utveckling

Huvuddelen av all forskning inom området inom landet växtskadegörarbekämpning sker vid Lantbruksuniversitet Sveriges samt hos växtförådlingsföretagen. Viss privatfinansierad undersökningsverksamhet innefattande bl a icke-kemisk kontroll av växtskadegörare sker också vid Nordisk forskningsring (biodynamisk odling), Natura AB (naturenlig odling) samt vid Nordreco och Felix (kontraktsbunden grönsaksproduktion).

Forskning och utveckling inom detta område är ett långsiktigt arbete, vilket är särskilt tydligt inom resistensförädlingens område. Från det att ett projekt initierats till dess att resultaten är färdiga att tillämpas i praktiskt jordbruk tar det ofta 10-20 år; Detta innebär att de satsningar inom områdena växtskadegörarbekämpning med reducerad insats av kemiska som bekämpningsmedel

/

318 Tänkbara styråtgärder för att minska hälso- och miljörisker

initierades inom Lantbruksuniversitetet under andra halvan av 1970-talet ej kan förväntas ge några betydande effekter på användningen av kemiska medel under de närmaste åren. I ett längre perspektiv (1990-talet) är bilden ljusare. Under förutsättning att erforderliga resurser ställs till forskningens förfogande föreligger goda möjligheter att utveckla olika metoder för effektiv kontroll av växtskadegörare med en väsentligt minskad användning av kemiska medel.

Styrning genom tvångsmetoder De ovan beskrivna metoderna har samtliga haft som syfte att genom olika aktiviteter stödja den enskilde lantbrukarens möjligheter att kunna reducera riskerna vid användning av kemiska bekämpningsmedel. Om dessa åtgärder ej bedöms medföra att en acceptabel risknivå uppnås föreligger möjligheten att tillgripa mer omfattande styrmetoder. Nedan skisseras några exempel på sådana metoder.

Receptbeläggning av kemiska bekämpningsmedel

Likaväl som läkemedel för människor och djur är receptbelagda föreligger möjligheten att receptbelägga de kemiska bekåmpningsmedlen. Fördelen med ett sådant system är att överflödig bekämpning skulle kunna undvikas samt att möjligheter föreligger att justera de tröskelvärden som skulle avgöra om bekämpning fick ske eller inte. Genom en sådan reglering kan användningen styras till områden med allvarliga växtskyddsproblem, samtidigt som bekämpning på arealer med ett begränsat bekämpningsbehov undviks.

Nackdelarna med ett sådant system är främst av tre slag. För det första kräver systemet att en omfattande och kostsam adminstration måste byggas upp. För det andra innebär metoden att mindre incitament lämnas till förebyggande ätgärder. För det tredje skulle ett sådant system kunna leda till en omfattande och olovlig införsel av bekämpningsmedel över gränserna.

Kvotering Att kvotera ut bekämpningsmedel i relation till lantbrukarnas areal och produktionsinriktning framfördes tidigare som ett sätt att styra användningen. Nackdelarna med ett sådant system är att det ej tar någon hänsyn till be- & en omfattande svartabörshandel av bekämpningsmedel samt smuggling över gränserna.

Tänkbara styråtgärder för att minska hälso- och miljörisker 319

Begränsad registrering

Kemiska bekämpnigsmedel är idag registrerade för olika användningsområden, exempelvis bekämpning av ogräs i potatis etc. Genom att definiera en minsta kostnadsbesparing i relation till bästa icke-kemiska bekämpnings metod (ex MOO kr/ha) som krävs för registrering av ett användningsområde, skulle registreringarna kunna dras in för de användningsområden där realistiska ickekemiska alternativ finns tillgängliga. Vartefter den icke-kemiska bekämpningstekniken utvecklas och blir mer ekonomiskt dras rekonkurrenskraftig, gistreringen in för dessa användningsområden. Ett problem med en sådan metod är att ingen hänsyn tas till angreppets intensitet. Vid exemplet bekämpning av flyghavre i stråsäd är vid kemisk i kostnadsbesparingen bekämpning relation till handplockning negativ vid enstaka förekomst av medan den kan flyghavre, uppgå till 1 000 kr per ha vid en omfattande förekomst. Detta är exempel applicerbart på ett flertal olika skadegörare och indikerar i mebegränsningar todens användbarhet.

Skyddszoner och upphörd flygbesprutning

Speciellt i södra Sverige inträffar relativt ofta fall av ofrivillig exposition genom vidavdrift etc. Bekämpningsmedel hamnar i intilliggande trädgårdar i stället för på det aktuella fältet. Genom att införa skyddszoner av lämplig storlek samt tillåta ej spridning av bekämpningsmedel från flygplan, torde dessa olägenheter i stort kunna elimineras.

Nackdelarna med skyddszoner innebär att en otillfredsställande kontroll av skadegörare erhålls inom dessa områden. Vissa av dessa kan sederskadegörare mera snabbt återetablera över delar av fältet och där orsaka sig förluster.

Beträffande en upphörd flygbesprutning innebär nackdelarna ökade körskador då de besprutningar som idag utförs från luften avser rena bekämpningar. Förlusterna kan dock reduceras om sprutor med breda används. Dessutom ramper utgör flygspridning den ur arbetsmiljösynpunkt lämpligaste spridningsformen.

Förbud att sprida kemiska över vissa områden bekämpningsmedel

Olägenheter vid kemisk bekämpning kan uppstå vid i till spridning anslutning bebyggelse, friluftsområden, vattentäkter, sjöar och vattendrag m m. För att undvika sådana olägenheter kan restriktioner införas liknande de som föreslogs i utredningens första dvs att kommunerna kan delbetänkande, utfärda förbud att sprida bekämpningsmedel över sådana Då allemanskänsliga områden.

att minska hälso- och miljörisker

320 Tänkbara styråtgärder för

rätten mark torde inskränkningar endast kunna i praktiken ej gäller på odlad

motiveras där risk för oavsiktlig spridning till vattendrag eller

på områden annat känsligt område kan befaras.

Restriktioner i hushållens användning av kemiska bekämpningsmedel

En icke del av den totala bekämpningsmedelsanvändningen (3 % exkl träringa 1981) förekommer i hushåll, villaträdgårdar etc. Vid ovarsam skyddsmedel, hantering (förvaring, spridning) finns risk för t ex ofrivillig exposition för barn och Vidare torde kunskaper och skyddsutrustning för de som grannar. hanterar medlen ofta vara bristfällig jämfört med de som yrkesmässigt svarar för bekämpningsarbete. Mot bakgrund av detta kan inskränkningen göras så att endast låggiftiga preparat finns tillgängliga.

Totalförbud

Om den kemiska bekämpningen medför sådana allvarliga risker att de bedöms ett totalförbud mot all införas. som oacceptabla kan naturligtvis användning Effekterna av en sådan åtgärd blir dock utomordentligt stora. Jordbrukets ökar med 2-3 miljarder kr per år och en betydande omproduktionskostnader läggning av produktionen kommer att krävas.

11.h Ekonomiska styrmetoder

I ett ekonomiskt kan växtproduktion inom jordbruket uttryckas som perspektiv en produktionsfunktion där skördens storlek är en funktion av en rad faktorer såsom bearbetning, sortval, kemisk bekämpning etc. jordart, klimat, gödsling,

Vid en viss skördenivå föreligger möjligheter att ändra produktionsfaktorssammansättningen genom att exempelvis öka bekämpningen samtidigt som man minskar etc. Valet av vilken resursinsats som skall väljas är i gödslingen helt ekonomiskt betingat där de olika produktionsfaktorernas relaprincip tiva pris och produktivitetsförhållanden är avgörande för i vilken omfattning de skall ingå i produktionsprocessen.

Tanken bakom användande av ekonomiska styrmetoder vid denna typ av problem är att genom att förändra de relativa prisförhållandena mellan olika produktionsfaktorer åstadkomma en mindre riskfylld produktion. Skillnaden i effektivitet mellan de olika produktionsfaktorerna är av avgörande betydelse för hur effektiv en sådan styrmetod blir. Om en bekämpningsaktivitet som är förenad med en lägre risk är nästan lika kostnadseffektiv som en aktivitet

Tänkbara hälsostyråtgärder för att minska och miljörisker 321

med en högre risk krävs endast en mindre avgift på den mer riskfyllda aktiviteten för att den skall börja ersättas av den mindre riskfyllda metoden.

Vid bekämpning av ett flertal skadegörare såsom bl a bladlöss och andra skadeinsekter finns i ett kortare tidsperspektiv mycket begränsad tillgång till icke kemiska bekämpningsmetoder. I en sådan situation förändras ovanstående beslutprocess i viss utsträckning. I stället för att välja den ekonomiskt optimala kombinationen av vâxtskyddsåtgärder väljer odlaren den optimala insatsen av den enda effektiva metod som finns tillgänglig.

Då det gäller användning av insekticider föreligger i princip ej denna möjlighet att variera insatsen efter angreppsgraden. Dessa liksom de preparat, flesta andra växtskyddsmedel, uppnår vid en viss dos en viss effektivitet. En höjning av dosen medför i regel ej någon förbättrad effekt samtidigt som en sänkning av densamma oftast medför otillräcklig effekt. I en sådan situation beräknas i stället det så kallade vilket innebär tröskelvärdet, den angreppsgrad av en skadegörare där en bekämpning medför att kostnaden för bekämpningen kompenserats av merskörden från den reducerade förlusten. Dessa bekämpningströsklar anges oftast som antal bladlöss per strå, rapsbaggar per planta etc.

Storleken av bekämpningströskeln bestäms av skadegörarens typ, angreppets intensitet, bekâmpningens effektivitet m m, men naturligtvis även av faktorerna grödans pris och kostnaden för bekämpningen. Ju högre relationen bekämpningskostnad/värdet av merskörden är, desto högre blir bekämpningströskeln, dvs svårare angrepp krävs för att en bekämpning skall vara ekonomiskt motiverad. Detta innebär att en höjning av kostnaden för kemisk bekämpning medför att det blir företagsekonomiskt rationellt att avvakta en eventuellt högre angreppsintensitet innan bekämpning sätts in.

När det gäller de kemiska ekonomiska konkurrenskraft

bekåmpningsmedlens

gentemot icke kemisk kontroll av växtskadegörare varierar den kraftigt. Betning av höststråsädesutsäde som skydd mot utsädesburna sjukdomar är ett exempel på en idag mycket lönsam bekämpning. Denna bekämpning skulle kunna bära en avgift på 50-100 ggr dagens kostnad och trots detta förmodligen ej nämnvärt minska i omfattning.

När det däremot gäller exempelvis kemisk i potatis skulle en ogräsbekåmpning fördubbling av nuvarande bekämpningskostnad förmodligen leda till att denna bekämpning till stor del ersättes av mekanisk bearbetning.

322 Tänkbara styrâtgärder för att minska hälso- och miljörisker

Ovanstående exempel kan sägas representera de extremalternativ som föreligger. Övriga kemiska bekämpningsaktiviteter såsom ogräsbekämpning i stråsäd och bladmögelbekämpning i potatis har en ekonomisk konkurrenskraft som befinner sig någonstans inom detta intervall.

De beräkningar som utförts vid Sveriges Lantbruksuniversitet angående kostnader för att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel ger vissa indikationer om hur stora avgifter som krävs för att erhålla vissa minskningar i användningen av bekämpningsmedel i jordbruket. I ett samhällsekonomiskt perspektiv framgår av denna studie att en avgift på ca 250 procent av den genomsnittliga bekämpningskostnaden under förutsättningar om symmetrisk fördelning av angreppsfrekvenser och fullständig rationalitet skulle nedbringa användningen med 50 procent.

Rent praktiskt stöter ett sådant förslag på vissa svårigheter av prispolitisk natur. Enligt nuvarande jordbruksprisavtal erhåller lantbruket kompensation via produktpriserna för de kostnadsökningar som registreras i det så kallade produktionsmedelsindex. Då kostnaden för kemiska bekämpningsmedel utgör ca 1,6 procent av detta index (inkl sockerbetor) innebär exempelvis en fördubbling av bekämpningskostnaden en ökning av detta index med

1,6 procent, vilket jordbruket kompenseras för via jordbruksprisavtalet

genom höjda produktpriser. Genom detta förhållandet erhålls en återföringseffekt som i viss utsträckning reducerar metodens effektivitet. På grund av bekämpningsmedlens ringa andel av den totala produktionskostnaden blir emellertid denna effekt försumbar.

11.h.1 Utformning av ett avgiftssystem

En avgift på bekämpningsmedel för att begränsa riskerna vid dess användning skall i princip motsvara kostnaden för deras negativa hälso- och miljöeffek-

ter. Denna kostnad kan idag ej anges. Olika sätt föreligger att fördela en

avgift på olika typer av medel. Som tidigare nämnts skulle storleken på en sådan avgift helst relateras till något riskindex där den aggregerade risken från olika preparat skulle anges. Ett flertal försök har utförts bl a inom amerikanska Environmental Protection Agency i detta avseende. Framgången har dock hitintills varit begränsad. Osäkerheten om de negativa hälsooch miljöriskerna är fortfarande för stor för att en sådan gradering skall bli meningsfull. Den faroklassning som idag används vid registrering av bekämpningsmedel kan dock ses som ett mycket grovt riskindex.

De andra som föreligger vid fördelning av avgifter är att möjligheterna

Tänkbara för att minska hälso- och miljörisker 323

styråtgärder

knyta avgiftens storlek till preparatets volym, preparatets värde eller till en viss hektaravgift som sedan omräknas via den aktuella normaldosen. Beroende på vilken av dessa metoder som används erhålls förskjutningar bland de olika preparatens ekonomiska konkurrenskraft. En kvantitetsbaserad avgift gynnar generellt sett de moderna högeffektiva preparaten på bekostnad av äldre mindre aktiva substanser. En värdebaserad avgift får motsatta effekter medan en arealbaserad avgift är neutral i detta avseende.

Från administrativ synpunkt torde en kvantitetsbaserad avgift innebära det enklaste uppbördsförfarandet då dessa erforderliga uppgifter redan idag redovisas till produktkontrollbyrån.

11.h.2 Användning av influtna avgiftsmedel

Avgifter influtna via bekämpningsmedelsavgifter kan i princip användas inom följande områden:

1. Medlen kan återföras till jordbruket via produktpriset (jordbruksprisavtal).

2. Medlen kan återföras som ett selektivt prisstöd för att förändra olika produkters relativa prisförhållande för att därigenom erhålla en mer balanserad växtodling. Exempel på sådana åtgärder är prisstöd till lämpliga omväxlingsgrödor såsom ärtor, åkerbönor, bladmögelresistenta potatissorter etc. Genom ett sådant prisstöd kan växtodlingen komma att förändras i riktning mot ett minskat beroende av kemiska bekämpningsmedel.

3. Medlen kan återföras som arealbidrag. Ett sådant system kompenserar dock olika lantbrukare olika i relation till deras försämrade lönsamhet inom de kemikalieintensiva grödorna.

h. Medlen kan användas för att finansiera utvecklingen av en bekämpningsteknik med lägre insats av kemiska bekämpningsmedel och på så sätt långsiktigt förbättra denna bekämpningsforms ekonomiska konkurrensförmåga gentemot konventionell kemisk bekämpning.

5. Medlen kan användas till att genom rådgivning samt forsknings- och utvecklingsarbete minska riskerna vid användning av bekämpningsmedel samt till att få gram biologiska bekämpningssystem.

12 UTREDNINGENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

12.1 Allmänna överväganden

I propositionen (Prop 1977/78:19) om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken m m framhålls bl a att det är angeläget att på sikt eftersträva en produktionsteknik som förenar hög effektivitet med kravet på resurshushållning och ekologisk balans samt att det vid utformningen av produktionsmålsättningen är angeläget att beakta de konsekvenser som en mer restriktiv användning av kemiska medel kan få. Dåvarande jordbruksministern, statsrådet Eric Enlund, har i direktiv (Dir 1979:119) till utredningen erinrat om propositionens lydelse härvidlag samt vidare anfört att det är nödvändigt att ytterligare åtgärder vidtas för att minska användningen av de kemiska preparaten i jord- och skogsbruket. Utredningens huvuduppgift har därför varit att redovisa konsekvenserna i olika avseenden av en minskad användning av kemiska preparat i jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen. Utredningen har tagit fram och sammanställt ett omfattande bakgrundsmaterial, som belyser ogräsens, växtsjukdomarnas och skadedjurens ekonomiska betydelse och möjlig- I heterna till bekämpning såväl med kemiska som med till dessa alternativa metoder. Vad den kemiska bekämpningen beträffar har särskild uppmärksamhet ägnats åt riskerna som är förknippade härmed. Dessa kan översiktligt grupperas i hälsorisker, ekologiska risker och risk för resistensbildning hos skadegörarna. En omfattande och ingående genomgång av den vetenskapliga litteratur som publicerats världen över har för gjorts några av de vanligaste och i Sverige mest använda bekämpningsmedlen. Syftet har varit att med de utvalda bekämpningsmedlen som exempel belysa och få en bild av den dokumentation som finns, särskilt med hänsyn till hälsoriskerna. Resultatet av denna studie har 1) publicerats som en fristående bakgrundsrapport .

Även om användningen av kemiska bekämpningsmedel är av gammalt datum, är det först i samband med att helt nya verksamma substanser blev tillgängliga åren närmast efter andra världskriget, som den kemiska bekämpningen fick sitt genombrott.

Användningen av kemiska ogräsmedel har sedan dess fortsatt att öka och är idag den helt dominerande gruppen bland bekämpningsmedlen i svenskt jordbruk. Under de senaste åren har dock ökningen planat ut eller t o m tenderat

1) Riskvärdering av några kemiska bekämpningsmedel. Bakgrundsrapport från en referensgrupp inom ramen för utredningen om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket m m, jordbruksdepartementet, 1982

326 och förslag

Utredningens överväganden

att minska något. Orsakerna härtill torde sammanhänga med att ogräsbekämpningen i flera av de viktigaste grödorna nått ett tak inom de viktigaste jordbruksområdena och ytterligare bekämpning är då vare sig biologiskt eller ekonomiskt motiverad. Vissa av de nya ogräsmedlen används i lägre doser, vilket också kan bidra till minskad förbrukning kvantitativt sett trots att den bekämpade arealen är densamma.

Användningen av medel mot svampsjukdomar på växter har i stort legat på oförändrad nivå alltsedan början av 1950-talet och uppgår nu till ca en tredjedel av den mängd som används mot ogräsen. För insektsmedlen har förbrukningen minskat sedan början av 1950-talet. Övergången under senare år till statistiska sammanställningar över användningen baserade på Verksam substans i kombination med användning av mer högkoncentrerade preparat, medför att statistiken förmodligen blir något missvisande särskilt för insektsmedlen. Utvecklingen beträffande inte minst svamp- och insektsmedel har under senare år gått snabbt och flera nya och effektiva substanser har tillkommit eller är under utveckling, vilket ökar möjligheterna till kemisk bekämpning. De nya medlen når ofta full effekt i lägre doser än tidigare använda medel och för vissa medel är denna skillnad mycket påfallande. En ökad bekämpning återspeglas därför inte alltid i en ökad förbrukning av verksam substans.

Kemiska bekämpningsmedel används globalt för att komma till rätta med ogräs, växtsjukdomar och skadedjur. Tillsammans med förbättrad växtnäringstillförsel samt bättre sortmaterial och odlingsteknik i övrigt har de kemiska bekämpningsmedlen bidragit till en effektivisering och rationalisering av växtodlingen, som helt saknar motstycke sett i ett historiskt perspektiv. I Sverige liksom i många andra industrialiserade länder har avkastningen per arealenhet ökat snabbt och för vissa växtslag mer än fördubblats under en 30-årsperiod. Odling av vissa växtslag, t ex sockerbetor, med dålig konkurrensförmåga mot ogräs, skulle vara förenad med stora svårigheter utan tillgång till en effektiv kemisk ogräsbekämpning.

För stora delar av trädgårdsodlingen är kemisk bekämpning en nödvändig förutsättning. Den snabba tekniska utvecklingen på trädgårdsområdet och kraven på minskad energiförbrukning har bl a lett till odling i allt tätare växthus, Ändrade fuktighetsförhâllanden kräver ökad beredskap mot förändringar i skadegörarnas uppträdande. Den utländska frukt- och köksväxtodlingen använder sig många gånger av ett större antal bekämpningsmedel än det svenska beroende av dels produktsortimentets sammansättning, dels varierande klimatförhållanden.

Utredningens och 327

överväganden förslag

De kemiska bekämpningsmedlen mot växtsjukdomar och skadedjur har betydelse för odlingssäkerheten och därmed för en hög och jämn produktion av livsmedel. Dessutom saknas på många områden alternativ kemikaliefri teknik som på kort sikt kan ersätta de kemiska bekämpningsmedlen. Långt gående inskränkningar skulle därför skapa problem för de berörda näringarna. Utredningen gör därför den bedömningen att de kemiska bekämpningsmedlen inom överskådlig framtid kommer att vara nödvändiga hjälpmedel för att motverka skördenedsättningar till följd av ogräs samt skador genom angreppen av sjukdomar och skadedjur.

Som inledningsvis påpekats rymmer kemikalieanvändningen också en risksida. Av särskilt intresse i detta sammanhang är hälsoriskerna för dem som ombesörjer besprutningarna. De registreringskrav som produktkontrollnämnden utfärdat beträffande undersökningar och dokumentation av såväl avsedda effekter som bieffekter har under årens lopp skärpts alltmer för nytillkommande preparat. I den studie som utredningen utfört har framkommit uppgifter som ger anledning till krav på skärpning av gällande bestämmelser även för äldre, tidigare registrerade preparat. De brister som påvisats gäller i huvudsak dokumentationen på vissa punkter för medel, som registrerats innan nu gällande bestämmelser trätt i kraft.

Under 1960-talet avslöjades två allvarliga ekologiska sidoeffekter med anknytning till kemikalieanvändningen i jordbruket. Den ena var förorsakad av den då vanligt förekommande metylkvicksilverbetningen av utsäde och den andra av användningen av klorerade kolväten, främst DDT. I båda fallen rörde det sig om anrikning i näringskedjor. Även här gäller att kraven på undersökningar och dokumentation i samband med nyregistrering av medel genomgått en långtgående skärpning.

Som en följd av dessa ekologiska bakslag fördes integrerad bekämpning fram som en målsättning för det framtida växtskyddet. Integrerad bekämpning innebär att man med hjälp av olika åtgärder odlingsteknik, utsädeskontroll, växtföljd, resistensförädling m m - så långt möjligt försöker förebygga uppkomst av ogräs samt angrepp av skadedjur och växtsjukdomar. Med denna grundsyn uppfattas de kemiska bekämpningsmedlen som hjälpmedel, vilka sätts in som kompletterande åtgärder. Från ekologisk synpunkt innebär detta, att man försöker upprätthålla en bred säkerhetsmarginal mot eventuella sidoeffekter riktade mot naturliga fiender till skadegörarna och mot andra nyttoorganismer. I dagens läge kan inte anges hur omfattande bekämpningen måste vara innan sidoeffekter börjar uppträda, dvs var den ekologiska belastningsgränsen går.

328 Utredningens överväganden och förslag

Intensifierad och rutinbetonad bekämpning av växtskadegörare och ogräs, s k programmerad odling, vinner insteg även i Sverige. Även kvävegödslingen sker ofta schemabundet utan kännedom om det faktiska gödslingsbehovet. Utredningen ser med oro på en sådan utveckling inte minst genom att en ökad kvävegödsling i vissa fall ökar behovet av bekämpningsinsatser (gäller främst växtsjukdomar). Enligt utredningens mening måste i stället den behovsanpassade bekämpningsformen stödjas. All kemisk bekämpning bör, enligt utredningens mening, grundas på förekomst av eller prognos om väsentliga skadegörarangrepp.

Alltsedan genombrottet för de moderna kemiska bekämpningsmedlen har en successiv utveckling ägt rum. Nya preparat med nya verksamma substanser kommer fortlöpande ut på marknaden och medför utökade bekämpningsmöjligheter. Detta forsknings- och utvecklingsarbete är koncentrerat till de stora, världsomspännande kemiska industriföretagen. Det finns ingen anledning att förmoda annat än att denna utveckling kommer att fortsätta och att det även framdeles kommer att introduceras nya och allt effektivare bekämpningsmedel. Inte minst under senare år har nya och väsentligt effektivare medel mot svampsjukdomar och skadedjur kommit fram. Försök med intensiv har också visat att bekämpning betydande skördeökningar i vissa fall kan erhållas, vilket ur ekonomisk synvinkel motiverar ökade bekämpningsinsatser.

Behovsanpassad kemisk bekämpning ställer stora krav på rådgivning samt prognos- och varningsverksamhet. Vidare krävs en omfattande försöksverksamhet för att utröna hur och när bekämpningsmedlen skall användas. leder kemi- Samtidigt kalieanvändningen till att en stor del av de resurser som samhället ställer till förfogande för rådgivning, prognos och varning samt försöksverksamhet anslås till frågor rörande kemisk Detta får till att rebekämpning. följd surserna för undersökningar och rådgivning som syftar till av användning olika förebyggande, alternativa åtgärder i motsvarande mån minskar. Utredningen vill fästa särskild uppmärksamhet på detta förhållande. För att befrämja en utveckling mot ett minskat beroende av kemiska bekämpningsmedel är det nödvändigt att ökade resurser för utvecklingsarbete och rådgivning avsättes för kemikaliesnåla eller helt kemikaliefria metoder. Detta kan ske genom att de kemiska bekämpningsmedlen får bekosta den samt den förrådgivning söks- och forskningsverksamhet (effektforskning) som föranleds av deras användning.

Av de alternativa metoderna till kemisk bekämpning bör särskilt resistensförädlingen framhållas. Utredningen har låtit sammanställa en rapport avseende denna långsiktiga bekämpningsforms möjligheter och (se begränsningar

Utredningens överväganden och förslag 329

bilaga h). I denna redovisas de potentiella möjligheterna att på sikt få fram bättre motståndskraft i sortmaterialet och därmed förebygga behovet av kemisk bekämpning mot växtsjukdomar och skadedjur. kan Resistensförädlingen uppvisa flera mycket värdefulla framsteg och utsikterna till fortsatta framgångar bedöms som mycket goda. Det bör dock särskilt framhållas att resistensförädling är ett långsiktigt arbete förenat med stora eftersom svårigheter, det i förädlingsarbetet är andra och faktorer många egenskaper som samtidigt måste beaktas. Utredningen vill särskilt framhålla beresistensförädlingens tydelse och understryka vikten av att en fortsatt målmedveten sker satsning inom detta område för att på sikt minska beroendet av kemisk av bekämpning skadedjur och växtsjukdomar. Samtidigt bör det noteras att resistensförädling endast i ringa omfattning kan förväntas få för kontroll av någon betydelse ogräs.

Inom bl a trädgårdsnäringen knyts även till andra betydande förväntningar biotekniska metoder såsom användning av feromoner och fiender. naturliga Sedan mitten av 1970-talet används biologisk mot två bekämpning skadedjur (spinnkvalster och vita flygare) inom växthusodlingen. Försök att pågår bekämpa ytterligare skadedjur på växthuskulturer.

Ett annat intressant forskningsområde omfattar de naturliga fienderna och andra konkurrerande mikroorganismer till de organismer som förorsakar svampoch bakteriesjukdomar. Inte minst för del är det att rådgivningens viktigt studier bedrivs på hela odlingssystemsamtatt olika förebyggande och andra icke-kemiska åtgärder sätts in i ett vidare sammanhang. Även forskning beträffande möjligheterna att med hjälp av hybrid-DNA-teknik utveckla motståndskraft hos de existerande kulturväxterna samt möjligheterna till nya växtformer bör stödjas, men även riskvärderas i ett större sammanhang.

I det följande redovisas dels de förebyggande biologiska som bör åtgärder läggas till grund för att på lång sikt uppnå ett mindre kemikalieberoende jordbruk, dels de förslag till sådana administrativa och ekonomiska styråtgärder som enligt utredningens mening krävs för att bidra till en sådan utveckling.

Enligt utredningens uppfattning måste en minskning i användningen av kemiska bekämpningsmedel ske stegvis. Målet bör vara att så långt möjligt minimera tillförseln till odlingsjordar m m av substanser med bl a ofullständigt kända och långsiktiga humantoxikologiska och effekter, samt att i ekologiska övrigt eller om möjligt eliminera, de risker som är förknippade med anvandminimera,

330 och

Utredningens överväganden förslag

av de kemiska bekåmpningsmedlen. De av utredningen nedan presenterade ningen får till en förskjutning mellan faroklasserna till förmån för förslagen följd av den totala av preparat med lägre risk samt en viss minskning förbrukningen bekämpningsmedel.

Effekterna av de föreslagna åtgärderna på omfattningen av den kemiska bekämptorde i ett kortare perspektiv dock bli relativt begränsade, varför ningen minskningen av den kemiska bekämpningen bedöms kunna ske med vidmakthållen produktivitet i jordbruket. I ett längre tidsperspektiv torde möjligheterna vara goda att via förbättrade metoder för integrerad bekämpning väsentligt kunna reducera användningen av kemiska bekämpningsmedel.

12.2 Förebyggande biologiska åtgärder

12.2.1 Växtbefrämjande åtgärder

En god och allsidig växtföljd är av avgörande betydelse för en hög och jämn skördenivå. Till stor del beror detta på minskade angrepp av skadedjur och Med en diversifierad växtföljd kan många av de s k våxtföljdsväxtsjukdomar. hållas under kontroll. Även för en rad andra skadegörare, främst parasiterna har växtföljden betydelse. Detta sammanhänger bl a med att svampsjukdomar, sjukdomarna i varierande grad överlever på skörderester. Om samma växtslag återkommer samma plats ökar detta risken för att smitta överförs. Även en på mindre av kan leda till en icke oväsentlig ökning av höjning angreppsnivån Detta gäller sådana skadegörare för vilka den allbekämpningsfrekvensen. männa angreppsnivån ligger kring bekämpningströskeln. De försök med proodling i höstvete som utförts under senare är i bl a Skåne grammerad illustrerar väl detta förhållande. Ett av de stora problemen, särskilt inom de stora områdena i mellersta Sverige, är därför just bristen spannmålsodlade till Möjligheterna till förbättringar är bepå omväxlingsgrödor spannmål. men de bör utnyttjas optimalt. Det växtslag som då i gränsade, som finns första hand kommer i blickpunkten är ärt för foderändamål. Ärt är från växten mycket bra omväxlingsgröda till spannmål. För en utpatologisk synpunkt ökad talar också att ärt är en proteingröda, som borde kunna erärtodling sätta en del av det som nu importeras. För att få till stånd en utprotein ökad måste ekonomiskt attraktiv. Åtgärder härför har ärtodling grödan göras redan vidtagits av statens jordbruksnämnd. För 1983 års odling har tidigare stimulansen förbättrats för att få en ökad odling till stånd. Utredningen förutsätter att följer utvecklingen och vidtar de modifiejordbruksnämnden ringar av stimulansåtgärderna som senare kan befinnas erforderliga.

Utredningens överväganden och förslag 331

12.2.2 Forskning och utveckling

Forskning, utveckling och försöksverksamhet inom växtskyddsområdet sker i Sverige huvudsakligen vid Sveriges lantbruksuniversistet, men även vid Nordisk Forskningsring och Natura AB samt hos bekämpningsmedelsföretagen och vissa livsmedelsindustrier. Arbetet med att bättre anpassa jordbruksdriften till miljökraven måste grundas på naturvetenskaplig forskningsmetodik. ut- Enligt redningens uppfattning kan de astrologiska elementen i den biodynamiska odlingsformen inte lämna några verksamma bidrag i detta sammanhang.

Ett omfattande och utvecklingsarbete forsknings- inom resistensförädlingen sker vid våra två stora växtförädlingsanstalter; Svalöf AB och Weibulls AB. Mellan dessa anstalter och lantbruksuniversitetet försiggår ett nära samarbete inom resistensbiologin. Den programbundna verksamheten vid lantbruksuniversitetet har inom detta område som syfte att ta fram för och underlag på olika sätt bistå resistensförädlarna vid Svalöf och Weibulls.

Resistensförädlingen kan betraktas som ett löftesrikt alternativ och komplement till kemisk Sålunda bedöms de framtida bekämpning. utsikterna till kontroll genom resistens som goda eller möjliga beträffande 90 % av sjukdomarna på lantbruksvâxter, samt vissa viktiga frukt-, bär- och köks-

vaxtslag. För trädgårdsväxternas del bedöms också andra biotekniska metoder

kunna ge goda resultat. För växtskadedjuren är kunskaperna sämre och den angivna uppskattningen, ca 50 %, är mycket osäker. ‘

Resistensförädlarna kan peka på några avsevärda framsteg, som gjorts under ; senare år. Ett sådant avser framsteg nematoder på stråsäd. Resistensförädlingen har emellertid också råkat ut för svåra bakslag. Ett exempel på detta är motgångarna beträffande mjöldagg på korn och vârvete.

Till resistensförädlingens fördelar hör att hög resistens medför en allmän sänkning av angreppsnivån och därmed också av infektionstrycket. Växtskadegöraren behöver inte längre uppmärksammas i samma omfattning och behovet av ’ kemisk bekämpning minskar liksom försök och undersökningar med denna form av bekämpning. Ett exempel på ett sådant fall är gulrost på vete, vilket var ett stort problem fram till 1920-talet. Genom resistenta sorter har sjukdomen hållits nere på en harmlös nivå och åtminstone periodvis fallit i glömska utanför specialisternas krets.

Om uppskattningen av de potentiella möjligheterna inom bl a resistensföräd-

332 S()IJ 1983:11 Utredningens överväganden och förslag

lingen är riktig,kan den framtida utvecklingen betraktas som en resursfråga, dvs den sida som har de bästa resurserna kommer att göra de snabbaste framstegen. Bekämpningsmedelsindustrin har här en fördel såtillvida att man kan arbeta globalt, medan växtförädlarna måste arbeta regionalt. Ett effektivt bekämpningsmedel mot t ex mjöldagg på vete kan få en marknad i flera länder och i olika Världsdelar medan en bra växtsort oftast har speciella krav på klimat, jordmån etc och därför bara får en begränsad, regional utbredning.

12.3 Förslag till administrativa åtgärder m m

Utöver de i föregående avsnitt redovisade förebyggande biologiska åtgärderna anser utredningen att ytterligare åtgärder av administrativ eller ekonomisk karaktär bör övervägas av statsmakterna för att i största möjliga utsträckning värna om människors hälsa och miljö genom att minimera de risker som är

förenade med användningen av kemiska bekämpningsmedel.

I det följande återges punkt för punkt de i kapitel 11 angivna riskerna som är förenade med användningen av kemiska bekämpningsmedel samt de åtgärder som, enligt utredningens uppfattning, bör genomföras för att ytterligare minska dessa risker.

12.3.1 Åtgärder för att minska den yrkesmedicinska risken för människor som yrkesmässigt hanterar kemiska bekämpningsmedel

Utbildning, infbrmation och rådgivning m m

En god kännedom om bekämpningsmedel är angelägen för den som handhar dessa. Den utbildning som f n krävs för handhavande av preparat i faroklass 1 ger

inblick i bl a yrkeshygien, toxikologi och ekologi. Enligt utredningens me-

ning bör utbildningskrav även ställas för den som handhar preparat i faroklass 2. För att förenkla utbildning och tillsyn bör lämpligen samma utbildning krävas som för faroklass 1 och behörigheten avse faroklass 1 och 2. Utredningen utgår ifrån att lantbruksstyrelsen följer utvecklingen inom berörda ämnesområden och kompletterar föreliggande lârarhandledning allteftersom nya kunskaper vinns. Behörigheten att använda preparat i faroklass 2 bör, liksom f n för faroklass 1, vara tidsbegränsad till fem år. På så sätt får de som använder medlen i samband med repetitionskurser vid förnyad behörighet del av den nya kunskapen på området. Som villkor för förnyad behörighet bör gälla att vederbörande, liksom f n för faroklass 1, avlagt godkänt kunskapsprov.

Utredningens överväganden och 333

förslag

Utredningen finner det angeläget med en ökad kontroll av att gällande bestämmelser rörande bl a spridning av kemiska bekämpningsmedel efterlevs. Den lokala tillsynsmyndigheten bör stickprovsmässigt kontrollera av

hanteringen

medel i faroklass 1 och 2 i det praktiska arbetet. bör Behörighetstillstånd även fortsättningsvis kunna återkallas när skäl därtill finns.

De berörda produktkontrollmyndigheterna bör i samråd med de yrkesmedicinska klinikerna medverka till förbättrade skyddsföreskrifter och till en utökad och förbättrad information om de yrkeshygieniska risker som är förenade med hanteringen av kemiska bekämpningsmedel.

Även registreringshavarnas information om medlen med upplysning om risker och erforderliga skyddsåtgärder bör förbättras. Detta kan ske t ex genom förbättrad varningsmârkning (fastställs för bekämpningsmedel av produktkontrollnämnden vid registreringen) och annan produktinformation. Enligt utredningens uppfattning bör varje leverantör av ett kemiskt bekämpningsmedel att åläggas förse sin produkt med ett vilket överlämas till anskyddsinformationsblad, vändaren tillsammans med det aktuella I samband preparatet. med registreringsansökan bär därför den sökande till inlämna ett prodnktkontrollnämnden förslag till sådant skyddsinformationsblad. Skyddsinformationsbladet skall innehålla utförlig information om bekämpningsmedlets kemiska och fysikaliska, toxikologiska egenskaper samt om skyddsåtgärder vid hanteringen.

Synpunkter på olämpligt utformade förpackningar har vid olika tillfällen framförts direkt till utredningen. bör en utveck- Enligt utredningens uppfattning ling av såväl bättre emballage som säkrare så att formuleringar uppmuntras onödig exposition kan undvikas vid hanteringen. Nyligen har i det svenska standardiseringsorganets (SIS) regi påbörjats ett arbete i syfte att utarbeta regler för standardisering av plastkärl för med beaktande bekämpningsmedel, av bl a arbetsmiljöaspekterna. Möjligheten att ställa generella krav på utformningen av emballage bör utnyttjas i ökad utsträckning.

Preparatformuleringar och spridningsmetoder måste väljas så att förutsättningar skapas för en hantering med lägsta Sålunda bör i möjliga expositionsrisk. möjligaste mån exempelvis dammande pulverformuleringar ersättas med granulat. Produktkontrollnämnen har här betydande möjligheter att i sin registreringsverksamhet aktivt påverka en utveckling mot sådana preparat och spridningsmetoder som är att föredra från Denna bör arbetsmiljösynpunkt. möjlighet utnytt-

jas i högre grad. Arbetarskyddsstyrelsens för arbete

regler med bekämpningsmedel utgör härvidlag underlag för produktkontrollnämndens ställningstaganden.

334 och

Utredningens överväganden förslag

Den officiella produktionstekniska rådgivningen till lantbrukarna sker via och lantbruksnämnderna. Betydande möjligheter finns att lantbruksstyrelsen inom denna verksamhet föra ut kunskap och rekommendationer som skulle kunna nedbringa riskerna vid kemisk bekämpning. Detta kräver då också att växtodlingsrådgivarna på lämpligt sätt får tillgång till information om de olika preparatens riskegenskaper. Utredningen har i sitt växtnäringsbetänkande föreslagit att lantbruksnåmndernas insatser avseende gödslingsrådgivning m m skall utökas. För att detta skall kunna ske har utredningen ‘ vidare att lantbruksnämndernas bör utökas i föreslagit rådgivningspersonal jordbrukslänen. Enligt utredningens uppfattning skulle dessa växtodlingsrådgivare även med fördel kunna meddela rådgivning i bekämpningsfrågor.

En annan mycket viktig uppgift för den officiella rådgivningen och undervisbör vara att bidra till att behovsanpassa den kemiska bekämpningen och ningen att därmed undvika onödig rutinbekämpning. Av stor betydelse i det här sammanhanget är också en effektiv prognos- och varningsverksamhet. All bekämpning bör, enligt utredningens mening, vara grundad på prognos om angrepp av skadegörare eller förekomst av ogräs. Datatekniken erbjuder här nya och intressanta möjligheter att ställa säkrare prognoser. En målsättning för rådgivnings- och prognosverksamheten bör således vara att påvisa och informera om när och i vilken omfattning bekämpning behövs. Behovet av en stark officiell mäste också ses mot bakgrund av den omfattande kommersiella rådrådgivning givning och reklam som förekommer. Enligt utredningens mening år det därför att den officiella rådgivningen är så stark att den förmår vara leviktigt dande och dârmed kan styra utvecklingen i för samhället önskvärd riktning. För att odlarna skall kunna anpassa sina bekåmpningsåtgärder till det faktiska behovet krävs att de kan känna igen och identifiera skadegöraren och ogräsen samt hur de skall avräknas och graderas. Erfarenheten inom omrâdet visar emellertid att kunskaperna i vissa fall i hög grad är bristfälliga. Även de allra kunnigaste odlarna känner ofta stor osäkerhet och detta bidrar självfallet till att skapa en motsvarande osäkerhet om bekämpning behövs eller inte. Även här har rådgivningen en viktig uppgift att fylla. Det ökande

intresset för den intensivrådgivning, som sker i hushållningssällskapens

regi, har också i icke ringa grad visat sig ha sin grund i de svårigheter som

odlarna upplever i bekämpningsfrågor. Enbart i Skåne finns nu 5 intensivråd-

givare i verksamhet och utredning pågår om ytterligare utökning. Redan nu är dessa intensivrådgivares insatser ur resurssynpunkt av ungefär samma storleksordning som den lantbruksnämnderna står för i Skåne. Dock föreligger en viktig skillnad såtillvida att intensivrådgivarna endast arbetar med sina

kontrakterade uppdragsgivare, ett 60-tal per rådgivare. Hushållningssäll-

Utredningens överväganden och förslag 335

skapens rådgivningsverksamhet är i huvudsak självfinansierande genom att jordbrukaren själv bekostar begärd rådgivning.

Forskningen för att minska kemikalieanvändningen i jord- och skogsbruket bör samordnas och bygga på en samverkan mellan berörda myndigheter och olika vetenskapliga institutioner. För att nä detta syfte bör ett vidgat

samarbete eftersträvas mellan berörda forskningsråd; statens naturvårds-

verk, arbetarskyddsstyrelsen, statens miljömedicinska laboratorium och Sveriges lantbruksuniversitet. Kemiska bekämpningsmedel har i vissa fall visats kunna medföra ökad risk för cancer, fosterskador, allergier och ärftlighetsförändringar hos djur eller människor. Dessa kunskaper bör förbättras. Ett särskilt forsknings- och undersökningsprogram bör därför upprättas exempelvis inom ramen för forskningsrådsnämndens projekt Kemiska hälsorisker i vår totala miljö. En viktig del i detta program bör vara att kartlägga effekterna på människors hälsa av användningen av kemiska bekämpningsmedel. Särskild vikt bör därvid ägnas områden inom I vilka kunskaper idag är relativt begränsade avseende de kemiska bekämpningsmedlens fosterskadande och genetiska effekter. Ett förbättrat utnyttjande av cancer-, missbildnings- och dödsfallsregistren är ett viktigt led i detta arbete. Utredningen anser det sålunda vara angeläget att en uppföljning av frekvensen av vissa sjukdomar görs för yrkesgrupper som hanterar och därmed riskerar att exponeras för bekämpningsmedel. Ett aktivt utnyttjande av cancer-miljöregistret vore här till god hjälp. Personer sysselsatta inom jordbruk, trädgårdsarbete och skogsbruk skulle enligt utredningens mening behöva studeras i en s k follow-up studie i cirka 15 år. En sådan studie skulle vara ett värdefullt komplement till den epidemiologiska studie som påbörjats vid Karolinska Institutet på initiativ av utredningen.

Även utvecklingsarbetet beträffande förbättrade spridnings- och bekämpningsmetoder måste uppmuntras och understödjas.

Förstärkt produktkontroll

Enligt utredningens uppfattning utgör en förstärkt produktkontrollverksamhet en av de viktigaste administrativa åtgärder som kan genomföras för att reducera de yrkesmedicinska riskerna vid användning av kemiska bekämpningsmedel. Genom att tillse att de kemiska preparat som används så långt det är möjligt är sorgfälligt undersökta avseende bl a eventuella negativa hälsoeffekter, kan riskerna med användningen kraftigt begränsas.

Den testmetodik som idag finns tillgänglig för påvisande av eventuella hälso-

336 Utredningens överväganden och förslag S()lJ 1983:11

risker har utvecklats väsentligt under 1970-talet till följd av bl a införan-

det av en serie mikrobiologiska och cellbaserade testsystem, men är fort-

farande förenad med betydande brister speciellt när det gäller att överföra resultaten från testorganismerna till eventuella långsiktiga hälsoeffekter hos människor. Även de samlade epidemiologiska registren bedöms kunna användas för identifiering av eventuella oönskade effekter, dock först flera år efter det att eventuella skador uppstått.

En aspekt som allvarligt försvårar riskvärderingen av enskilda bekämpningsmedel är de samspelseffekter som kan uppstå vid samtidig exposition för två eller flera olika bekämpningsmedel eller mellan ett bekämpningsmedel och ett eller flera andra kemiska ämnen. Sådana effekter är idag utomordentligt svåra att upptäcka. Utvecklingen av testsystem där synergism och antagonism kan kartläggas behöver därför stimuleras genom särskilda forskningsinsatser. Den danska Miljöstyrelsen har initierat en studie rörande s k tankblandningar av bekämpningsmedel. Någon motsvarande studie har såvitt bekant ej utförts i Sverige.

En förstärkt produktkontroll av kemiska bekämpningsmedel i kombination med förbättrad information och rådgivning till användarna av sådana medel bedöms av utredningen vara de effektivaste metoderna för att reducera riskerna vid kemisk bekämpning. Samtidigt blir produktkontroll en alltmer komplicerad och dyrbar verksamhet. Produktkontrollnämnden har i detta avseende kunnat dra fördel av dels ett nordiskt samarbete, dels ett vidare internationellt samarbete. Enligt utredningens mening bör detta samarbete ytterligare utvecklas för att på bästa möjliga sätt kunna utnyttja de samlade resurserna. Sådant samarbete kan ske i form av gemensam nordisk utvärdering och eventuellt registrering av vissa preparat. Samarbete kan vidare ske genom att mellan sig fördela effektforskningsprojekt avseende olika konsekvenser av användningen av sådana medel som finns registrerade i mer än ett nordiskt land.

Vissa speciella bekämpningsmedel, som är nödvändiga för att upprätthålla

/produktionen av en del trädgårdskulturer, används i ytterst ringa omfattning.

Genom kontakter med de övriga nordiska länderna bör en gemensam nordisk registrering av sådana preparat eftersträvas. En differentiering av registreringsavgifterna kan även vara ett sätt att nedbringa kostnaderna för dessa medel. När det gäller bedömning av riskerna till följd av förekomst av resthalter av kemiska bekämpningsmedel i livsmedel sker samarbete bl a inom ramen för Codex Alimentarius Commission. Statens livsmedelsverk samverkar i denna fråga med Codex och andra internationella organ.

Utredningens överväganden och 337

förslag

För att underlätta för produktkontrollnämnden att fortlöpande få tillgång till nytillkommande dokumentation över registrerade bekämpningsmedel bör pro-

duktkontrollnämnden ges möjlighét att tidsbegränsa registreringar av

äldre

preparat för vilka viss dokumentation saknas. Sådan registrering bör kunna meddelas för viss tid, t ex fem år, varefter registreringen tas upp till omprövning. Saknas då alltjämt väsentlig dokumentation bör preparatet ej omregistreras.

Ett bekämpningsmedel bör vara förenat med så små risker som möjligt samtidigt som det bör vara effektivt. En konsekvens av detta är att man, bland medel med likartad effektivitet inom ett visst användningsområde, vid registrering bör ge företräde åt det eller de som företer den gynnsammaste riskbilden. Det synes vidare rimligt att det skall finnas ett klart bekämpningsbehov inom det avsedda användningsområdet för att registrering skall kunna ske. Produktkontrollnämnden bör därför få möjlighet att avslå en registreringsansökan i de fall då annat bekämpningsmedel eller annan konkurrenskraftig bekämpningsmetod är att föredra från hälso- eller miljösynpunkt. Nämnden skulle därigenom kunna avslå registreringsansökan inte bara för olämpliga medel utan även för onödiga sådana.

Bestämmelser om tidsbegränsad registrering och om möjligheten att avslå en ansökan på den grunden att det saknas behov av medlet i fråga bör föras in i kungörelsen (19T3:33h) om hälso- och miljöfarliga varor. Förslag härvidlag har fogats till betänkandet.

I samband med införandet av möjligheten till tidsbegränsad registrering för äldre preparat bör en systematisk uppdatering av alla äldre medel påbörjas. För preparat som innehåller fenoxisyrorna MCPA och diklorprop föreslås omregistrering i enlighet med gällande dokumentationskrav före utgången av 1986. Övriga, tidigare registrerade preparat, bör kunna omregistreras före utgången av 1987. Samma krav för registrering bör då gälla som vid nyregistrering. Genom att införa omregistrering respektive tidsbegränsad tillståndsgivning anpassas de svenska bestämmelserna till motsvarande bestämmelser i bl a Finland och Norge.

Vidare bör produktkontrollverksamheten framgent omfatta även en ökad stickprovsmässig tillsyn av de registrerade medlens handhavande, förvaring m m.

Genom produktkontrollbyråns arbetsbelastning har handläggningstiden vid registrering varit relativt lång. För att de utökade arbetsuppgifterna för pro-

duktkontrollnämnden inte skall medföra ökad handläggningstid för registre-

“

338 Utredningens överväganden och förslag

ringsärenden m m bör ytterligare resurser tillföras för denna verksamhet.

Enligt utredningens mening, bör en handläggningstid understigande 1 år för

nytillkommande registreringsärenden eftersträvas. I vissa fall kan denna tid dock behöva utsträckas till följd av att registreringshandlingarna är ofullständiga.

Utredningen föreslår vidare att produktkontrollnämnden verkar för att alla data av betydelse för hälsa och säkerhet i den dokumentation som utgör förutsättning för registrering av ett kemiskt bekämpningsmedel efter särskild prövning kan göras tillgänglig för t ex medicinsk forskning.

12.3.2 Åtgärder för att minska risker för påverkan och störningar av de naturliga och agrara ekosystemen

Fbrskning och utveckling av kemikaliesnål bekämpningsmetodik m m

Huvuddelen av all inhemsk forskning inom området växtskadegörarbekämpning sker vid Sveriges lantbruksuniversitet och hos växtförädlingsföretagen. Viss forskning och försöksverksamhet sker även vid vissa företag samt beträffande icke-kemisk kontroll av växtskadegörare också vid vissa organisationer för biodynamisk och naturenlig odling. Beträffande sidoeffekterna på miljön, dvs de icke avsedda ekologiska effekterna, sker forskning även vid eller genom anslag från statens naturvärdsverk.

Forskning och utveckling inom dessa områden är ett långsiktigt arbete, vilket är särskilt tydligt inom resistensförädlingen. Från det attett projekt ini-

tierats till dess att resultaten föreligger och kan tillämpas i praktiskt

jordbruk tar det ofta 10-20 år. Detta innebär att de satsningar inom området som initierades inom lantbruksuniversitetet under andra halvan av 1970-talet inte kan förväntas ge några effekter på användningen av kemiska medel under de närmaste åren. I ett längre perspektiv (slutet av 1900-talet) är bilden ljusare. Under förutsättning att erforderliga resurser ställs till förfogande det föreligga goda möjligheter att utveckla olika metoder för effektiv

torde

kontroll av växtskadegörare med en minskad användning av kemiska medel.

Som framgått vid den specialstudie av nägra viktiga kemiska bekämpningsmedel som utförts på uppdrag av utredningen varierar dokumentationen om oönskade miljöeffekter kraftigt i omfattning och är bristfällig i växentliga stycken. Bristen på information om effekter av främst nedbrytningsprodukter och föroreningar i preparaten omöjliggör en bedömning av långsiktiga effekter av de ämen som behandlats i studien. I detta omdöme inkluderas också människan i

sou 1983:11 Utredningens överväganden och 339

förslag

egenskap av toppkonsument i ekosystemet. Dessa brister har uppstått som en

följd av att kraven för registrering av nya bekämpningsmedel skärpts alltmer

samtidigt som registreringshavarna av vissa äldre preparat inte följt upp sina registrerade preparat med motsvarande dokumentation. Företag som idag vill ha ett nytt preparat registrerat måste kunna dokumentation uppvisa på de här punkterna och då bör rimligen samma princip också gälla för äldre preparat. Denna typ av undersökningar bör, enligt utredningens uppfattning, åläggas företagen. Bara i mycket speciella fall, t ex för att behålla ett medel på marknaden för ett speciellt ändamål, bör undantag kunna göras från den här regeln. Undersökningen kan då i stället bekostas av medel från den föreslagna avgiftsfonden. Enligt utredningens uppfattning krävs därför en intensifierad forskning inom de ekologiska och ekotoxikologiska områdena för att bl a klarlägga långsiktiga effekter av den kemiska bepå naturmiljön kämpningen.

Förstärkt produktkontroll

Den förstärkning av produktkontrollfunktionen som föreslagits ovan (12.3.1) med bl a möjlighet till tidsbegränsad skulle även registrering, tillgodose flera av kraven från ekologisk synpunkt. Emellertid saknas i stor utsträckning riskvärderingsmetoder för att i laboratorieskala utvärdera eventuella ekologiska risker förenade med kemisk bekämpning. Det är således först under senare år som en mer systematisk undersökning av oönskade miljöeffekter börjat genomföras. De flesta av de preparat som idag används har därför brister i dokumentationen av sina oavsedda ekologiska effekter.

I samband med förbudet mot i mitten av metylkvicksilverbetningen 1960-talet och förbudet mot DDT m fl klorerade substanser år senare några kom integrerad bekämpning att bli något av ett lösenord för den framtida skadegörarbekämpningen. Samtidigt framhölls att man borde sträva efter selektiva medel, som skonade nyttodjur och indifferenta (men kanske nyttiga) organismer. Under de senaste 10 åren har endast två sådana medel (mot bladlöss) kommit ut på marknaden. I övrigt har utvecklingen utmärkts av bredverkande och delvis också långtidsverkande medel. Dessa är ofta mer ekonomiska att använda och passar

också bättre in i system med programmerad bekämpning. Enligt

utredningens uppfattning bör restriktioner mot enskilda medel vara så utformade, att man befrämjar användningen av selektiva och från ekologisk synpunkt skonsamma medel.

Utvecklingen pekar för närvarande mot en ökad kemisk av bekämpning skadedjur och växtsjukdomar, vilket ytterligare ökar behovet av ett ekologiskt hänsyns-

340 Utredningens överväganden och förslag

tagande. Även risken för resistensbildning bedöms allmänt som ett tilltagande problem, särskilt på svampsidan. Antalet internationellt påvisade fall av resistens mot svampmedel har ökat mycket kraftigt under senare år. Dessa mycket svårbedömda frågor måste beaktas och vägas in i den allmänna bekämp-

ningsstrategien och utgöra grund för bekämpningsrekommendationerna. Utform-

ningen av officiella bekämpningsrekommendationer sker i samarbete mellan

Sveriges lantbruksuniversitet och lantbruksnämnderna. Enligt utredningens

uppfattning är det nödvändigt för produktkontrollnämnden att i en vidare krets söka råd och vägledning inför registrering av nya medel. Ett vidgat samarbete bör därför eftersträvas mellan nämndens kansli och de officiella rådgivningsorganen varigenom synpunkter på användningsområden och andra bebekämpningsstrategiska frågeställningar i ökad utsträckning kan vägas in vid nämndens överväganden. Ökat samarbete även med dels den agrar- och skogsekologiska expertis som finns vid lantbruksuniversitetet, dels annan ekologisk och ekotoxikologisk expertis vid t ex universiteten och Naturhistoriska Riksmuséet skulle möjliggöra för nämnden att göra en fortlöpande utvärdering av de använda medlens ekologiska effekter.

Enligt\utredningens uppfattning bör de förslag om förbättrad utbildning, in-

formation och rådgivning m m som angetts ovan (12.3.1) beträffande de yrkes-

medicinska riskerna, om de genomförs, även få positiva effekter då det gäller att nedbringa de ekologiska riskerna.

12.3.3 Åtgärder för att informera livsmedelskonsumenterna om eventuella resthalter av bekämpningsmedel

Flera studier - såväl svenska som internationella - har visat att stora be-

folkningsgrupper upplever användningen av kemiska bekämpningsmedel vid livsmedelsproduktion som riskfylld, trots att toxikologisk expertis överlag bedömer riskerna som små. Vid närmare analys av dessa upplevda risker framkommer att de upplevs“som smygande, osynliga, osäkra och långsiktiga effekter, att upplevelsen är kopplad till en allmän rädsla för cancer samt att människor anser sig utsatta för exposition vare sig de vill eller inte.

Genom att utnyttja möjligheten till frivillig deklaration (märkning) med uppgift om vilket eller vilka kemiska bekämpningsmedel som kommit till användning under odlingen av vissa jordbruks- och trädgärdsprodukter avsedda för human konsumtion torde den upplevda risken kunna reduceras. Skulle detta leda till en ökad produktdifferentiering där konventionellt odlade (dvs besprutade) konkurrerar med produkter som producerats med en lägre eller ingen produkter

SOU 1933:11 Utredningens överväganden och förslag 341

insats av kemiska medel, har en väsentligt ökad valfrihet för konsumenten uppnåtts.

På grund av de svårigheter som föreligger att deklarera sammansatta eller förädlade livsmedel bör en eventuell deklaration endast omfatta färsk frukt, färska bär och grönsaker, rotfrukter och potatis samt gryn och av flingor spannmål. Deklarationen bör vara frivillig varigenom de producenter som så önskar utförligare kan beskriva sina produkters egenskaper.

Vid en obligatorisk deklaration av inhemska grödor skulle med sannolikhet en snedvridning uppstå mellan importerade och svenska grödor. Av bl a konkurrensneutralitetsskäl torde därför ett sådant obligatorium vara ogenomförbart. Till detta kommer att en föreskrift om obligatorisk deklaration kan betraktas som icke tariffärt handelshinder enligt GATT-överenskommelsen, om inte uppenbara hälsoskäl kan visas på objektiva grunder.

12.3.h Åtgärder för att minska olägenheterna vid oavsiktlig spridning av bekämpningsmedel från angränsande flygbesprutade områden

Utredningen har i sitt första delbetänkande Bekämpning av lövsly (Ds Jo 1980: 11) anfört att flygspridning av bekämpningsmedel är den från arbetarskyddssynpunkt bästa metoden då pilotens och markpersonalens exposition för det spridda bekämpningsmedlet är i det närmaste obefintlig. Under utredningens fortsatta arbete har ingen information framkommit som motsäger utredningens inställning på denna punkt.

Vid spridning av kemiska bekämpningsmedel från luften kan emellertid olägenheter i form av oavsiktlig spridningaw medel uppstå i till anslutning bebyggelse, handelsträdgårdar, friluftsområden, vattentäkter, sjöar och vattendrag m m. I södra Sverige inträffar relativt ofta fall av av ofrivillig exponering

bekämpningsmedel till följd av vindavdrift varigenom bekämpningsmedel kan

hamna i intilliggande trädgårdar och liknande områden i stället för på det aktuella fältet. Genom att införa skyddszoner av lämplig storlek intill bostadsbebyggelse, trädgårdar, parker, vägar m m skulle sådana olägenheter i princip kunna minskas. Utredningen har i betänkandet om bekämpning av lövsly diskuterat utformningen av sådana skyddszoner för att säkerställa att spridning av kemiska bekämpningsmedel enbart sker över skogsmark som ligger på sådant avstånd från bebyggelse, sjö, allmän fritidsområde, vattendrag, väg eller vattentäkt att besprutning kan ske utan olägenhet för friluftslivet, naturvärden eller de boendes hälsa och trivsel. Risken för att utomstående

och

342 Utredningens överväganden förslag

i kontakt bedöms av utredningen vara ofrivilligt kommer med bekämpningsmedel större vid över jordbruksmark än över skogsmark till flerfaldigt spridning av att över som regel sker långt från bebyggda

följd spridningen skogsmark

områden. är dessutom där omgärdad med olika slag av säkerhets- Spridningen föreskrifter. utredningens uppfattning är införandet av skyddszoner Enligt därför ej tillfyllest för att undvika de olägenheter som flygspridningen av kemiska över jordbruksmark kan medföra för t ex kringbekämpningsmedel boende och föreslår därför att all spridning av vägfarande. Utredningen kemiska bekämpningsmedel från luften över jordbruksmark förbjuds.

Förbudet mot av bekämpningsmedel från luften över jordbruksmark spridning bör i en särskild lag. Ett förslag till en sådan lag har upprätregleras tats inom I 1 § anges att spridning från luften av alla slag utredningen. över är förbjuden. Begreppet bekämpningsav bekämpningsmedel jordbruksmark medel används här i samma betydelse som i kungörelsen (1973:33h) om hälsovaror. används i lagförslaget i och miljöfarliga Begreppet jordbruksmark som jordbruksmark i lagen (1979:h25) om skötsel av jordsamma betydelse bruksmark. från förbudet kan enligt 2 § medges om det föreligger Undantag särskilda skäl. Sådana skäl kan exempelvis föreligga vid vissa epidemiartade av skadegörare. Lagen innehåller även straff- och besvärsbeangrepp stämmelser (3 och H §§).

för att minska risker till följd av användning av kemiska 12.3.5 Åtgärder i hushåll, villaträdgårdar och parker samt över bekämpningsmedel banvallar och vägrenar

och incidenter förorsakade av kemiska bekämpningsmedel är ofta en Olyckor direkt följd av felaktig hantering av medlen. Varje kemiskt bekämpningsmedel är av typen eller vådligt ämne och bör följaktligen förvaras och hantegift ras sådant sätt att risk för olycka ej uppstår. De kemiska bekämpningspâ ett medlen bör därför vara tillgängliga enbart för den som fått kännedom om lämp-

av medlen eller för den som kan läsa, förstå och åtlyda instruk-

lig hantering tioner och varningsföreskrifter på etiketter o dyl. Enligt Giftinformationscentralens statistik förekom år 1978 35 500 förfrågningar om olika varor. dessa hänförde till kemiska bekämp- 2 procent eller 755 av förfrågningar sig Att minska för barn av vådliga ämnen i hushållen ningsmedel. tillgängligheten bör vara en väg att minska risken för framför enligt utredningens uppfattning allt barnolyckshändelser.

Från är bekämpningsmedlen i Sverige indelade i tre faroklasser_ risksynpunkt av vilka klass 1 representerar den högsta och klass 3 den lägsta faroklassen.

Utredningens överväganden och förslag 343

Medlen av klass 1 får handhas endast av personer med särskild behörighet. Däremot är inte f n några behörighetsvillkor förenade med användning av medlen i klasserna 2 och 3. Ambitionen vid produktkontrollnämndens klassificering är enligt uppgift att klass 3-medlen skall kunna användas av var och en, medan klass 2-medlen närmastår avsedda för yrkesmässigt bruk. Produktkontrollnämnden söker vid sin klassificering sammanväga samtliga riskmoment, medan de rekommendationer om klassificering som lämnats av bl a Världshälsoorganisationen (WHO) tar hänsyn endast till medlets akutgiftighet. Enligt utredningens mening finns det inte anledning att nu frångå principerna för den svenska klassificeringen, men produktkontröllnämnden bör göra en systematisk översyn över gjorda klassificeringar och därvid

särskilt beakta att klass 3-medlen skall kunna sättas i var mans hand. Ut-

redningen föreslår därför att i princip endast kemiska bekämpningsmedel i den lägsta faroklassen bör få komma till användning för enskilt bruk i hushåll och villaträdgårdar. Utredningen föreslår vidare att samma restriktioner som för hushållsanvändning m m bör gälla vid yrkesmässig bekämpning i parker samt över vägrenar och banvallar.

12.h Finansiering

De av utredningen framförda förslagen syftande till förbättrad utbildning av och rådgivning till framförallt sprutförare, ökad information till användare

av kemiska bekämpningsmedel, förstärkning av den centrala produktkontroll-

funktionen, ökat stöd till forskning avseende oönskade effekter av den kemiska bekämpningen sämt satsning på utveckling av kemikaliesnåla och säkrare bekämpningsmetoder bedöms av utredningen kräva ekonomiska resurser av i storleksordningen 20 milj kr per år.

10 milj kr föreslås tillföras Skogs- och Jordbrukets Forskningsråd (SJFR) för finansiering av forskning rörande bekämpningsmetoder med lägre humanmedicinska och ekologiska risker.

5 milj kr föreslås tillföras statens naturvårdsverks forskningsnämnd för studier rörande bekämpningsmedlens sidoeffekter.

5 milj kr föreslås tillföras produktkontrollnämnden med kansli för genomförande av åtgärder beträffande om- och nyregistrering m m samt förbättrad information till användare av kemiska bekämpningsmedel.

344 Utredningens överväganden och förslag _ Ä Den utvidgade rådgivningsverksamheten föreslås bli samordnad med den av utredningen i annat sammanhang föreslagna växtnäringsrâdgivningen, vilken föreslagits finansieras genom avgifter på gödselmedel.

Enligt utredningens uppfattning bör de ökade utgifterna finansieras via kvan-

titetsbaserade bekämpningsmedelsavgifter. Avgifterna kan vara faroklassrelaterade innebärande att preparat i den lägsta faroklassen (med den högsta akuta giftigheten) belastas med den högsta avgiften. Preparat i högre faro- ‘ med klasser (med lägre akut giftighet) skulle i ett sådant system belastas lägre avgifter. Ett sådant system skulle t ex kunna utformas så att preparat i faroklass 3 belastas med en avgift på1 kr perkg verksam substans, preparat i faroklass 2 med h kr och preparat i faroklass 1 med 7 kr per kg verksam substans.

Avgifterna bör, oavsett storlek, belasta samtliga användarkategorier och samtliga registrerade bekämpningsmedel med undantag för träskyddsmedlen.

Enligt utredningens mening bör uppbörden av avgifterna kunna administreras av naturvårdsverkets produktkontrollbyrâ och samordnas med den rapporteringsskyldighet till byrån som föreligger för registreringshavarna avseende försålda kvantiteter av bekämpningsmedel.

sou i9s3:11

HESERVATIONER OCH SÄRSKILDA YTTRANDEN

Reservation av ledamoten L Arne Andersson (m)

Allmänt

mitt förmenande är flera av de ställningstaganden som görs i utred-

Enligt

ningen i hög grad baserade på en förutfattad mening beträffande utredningsresultatet. Således har den kunskap som knutits till utredningen, framför allt genom de sakkunniga och experterna, inte i tillräcklig kommit att grad påverka utredningens resultat. Utredningen kommer för den skull snarare att ge stöd för än att undanröja en på icke saklig grund baserad oro hos allmänheten gentemot användningen av kemiska preparat. Det unika tillfälle som denna kvalificerade haft att med strikt

utredning onekligen sakligt betinga-

de motiveringar klargöra förutsättningarna för användandet av preparat i jord- och skogsbruket har för den skull gått om intet. Vissa delar av utredningens nu framlagda resultat kommer med anledning härav att åsidosätta den kunskap som finns på området och i stället lägga förslag som i högre grad stöder sig på subjektiva ställningstaganden.

För de slutsatser som framlagts av utredningsmajoriteten finns visst stöd i utredningens Således har en central del av direktiven tagit sikte

direktiv.

på värdet av enndnskadanvändning av preparat på grund av den oro som såväl de som arbetar med medlen som en vidare allmänhet känner. Med denna bokstavstolkning av direktiven har utredningen visst fog för det ställningstagande man gör. Det kan däremot knappast ha varit dåvarande jordbruksministern Eric Enlunds mening att direktiven skulle tolkas på detta sätt. Rimligt borde vara att han avsett att utredningen skulle att framlägga förslag komma till rätta med eventuella skadeverkningn-av den användning, och i förekomande fall överanvändning, som äger rum. Med en sådan tolkning av utredningsdirektiven skulle ett mera konstruktivt yttrande ha kunnat lämnas. Större hänsynstagande till de sakkunnigas och experternas skulle kunskaper med ett sådant synsätt också varit möjligt. Nu har utredningen till sin

majoritetsskrivning nödgats foga avvikande mening i form av särskilda ytt-

randen från flera av de sakkunniga ledamöterna - ett förhållande som självfallet för såväl regeringen som sedermera remissinstanserna måste te sig förbryllande. x Som stöd för mitt antagande att en annan tolkning av direktiven varit möjlig finner jag i de delar av direktiven där jordbruksministern uttalat

346 Reservationer och särskilda yttranden sou 193341

att en viktig del av komittêns arbete är att bedöma hälso- och miljöeffekterna av den nuvarande användningen av bekämpningsmedel och handelsgödselmedel. Vidare anförs: Som jag tidigare berört skulle en kraftigt minskad användning av kemiska medel få betydande konsekvenser för de aktuella näringarna. Det är angeläget att komittên så långt möjligt kan redovisa och bedma konsekvenserna för bl a ekonomin och sysselsättningen inom näringarna. Den oro som ministern här ger uttryck för beträffande ekonomi och sysselsätt- - som ning styrker min uppfattning att han inte uteslutit att konsekvenserna av utredningsarbetet, om en mera sådan analys hade gjorts en följd ingående i utredningen - kunde ha gett anledning till en rekommendation om en mer balanserad på användningen inom jord- och skogsbruket än vad utredningen syn nu företer. i Som exempel en onyanserad tolkning av direktiven leder till vill jag på vad nämna följande: Utredningen föreslår i enlighet med direktiven olika åtgärder för att minska den totala användningen av bekämpningsmedel. Med en friare tolkning skulle utredningen med gott stöd från de sakkunniga kunnat hävda det finns åtskilliga exempel där den minskade användningen av beatt kåmpningsmedel leder till sämre produkter som i sin tur ur hälsosynpunkt kan lämna övrigt att önska. Utredningens resultat leder således till mycket en i vissa fall ur hälsosynpunkt försämrad livsmedelskvalitet. Detta kan knappast ha varit vare sig direktivens eller utredningsmajoritetens mening.

Med hänsyn till den enligt mitt förmenande åsidosatta sakkunskapens synpunkter kommer jag att i betydande utsträckning i fortsättningen av min reservation stödja mig på innehållet i dessa särskilda yttranden.

Forskning kring alternativa metoder

Förslag beträffande forskning och ökade resurser till forskning kring alternativa metoder har under årens lopp återkommit. Utredningen hävdar nu att kemikalieanvåndning leder till att en stor del av de resurser som samhället ställer till förfogande för rådgivning och försöksverksamhet anslås till frågor som har samband med kemiska bekämpningsmedel och i alltför liten grad kommer forskningen om olika alternativa metoder till del. Utredningens slutsats blir därför att ökade resurser bör ställas till förfogande för rådgivoch utvecklingsarbete kring kemikaliesnåla metoder. Det förtjänar att

ning

i samanhanget erinras om att mindre än 1/10 procent av den odlade arealen brukas på detta sätt. Mot den bakgrunden ter det sig snarast generöst att

Reservationer och särskilda 347

yttranden

1/3 av totala

lantbruksuniversitetets satsning på växtskadegörare direkt

eller indirekt gäller bekämpning med reducerad av kemiska medel. användning Denna forskning torde väl i första hand tillfälle att det ges återspegla intresse för denna odlingsform som eventuellt finns.

Behovsprövning

Utredningen föreslår en viss typ av behovsprövning vid av registrering nya bekämpningsmedel. Således föreslås att registreringsansökan skall kunna avslås för vad som betraktas som onödiga medel. Vidare skall ett klart bgj kämpningsbehov för ett medel kunna anges. Vid bedömning av huruvida ett med andra likvärdigt medel skall registreras eller inte konstaterar utredningen att företräde skall ges åt det eller de medel som har likartad effektivitet inom ett visst användningsområde och företer den lägsta riskbilden.

Det torde stå klart att dessa tre för om ett förutsättningar avgörande medel skall registreras eller inte lämnar betydande för Liksom utrymme godtycke. nu torde det vara att i uppenbart fråga om bedömning av likartade medel, det medel som företer den lägsta riskbilden är att föredra. Med denna be-

dömningsgrundhar sådana egenskaper som t ex en klar prismässig fördel svårt

att göra sig gällande. Jag förutsätter emellertid att även sådant skäl skall kunna beaktas vid bedmning av likartade preparat.

Beträffande kriteriet ett klart bekämpningsbehov så ställs produktkontrollnämnden här inför en grannlaga har svårt att se att bedömning. Jag det är en uppgift som på ett närmare sätt anknyter till nämndens kompetensområde att avgöra om ett behov är välmotiverat eller inte. säkrare Långt motiv för att ett behov finns för en begärd är den registrering tämligen höga kostnad som en producent äsamkas för framtagning och producering av ett medel. nytt Det synes mig otänkbart att ett medel framtas för ett behov som inte_föreligger. För den skull ställer jag mig avvisande till om bedömningsgrunden att ett klart bekämpningsbehov skall finnas.

I någon män detsamma gäller beträffande omdömet

onödiga medel. För vilket

ekonomiskt intresse eller för vilket konsumentbehov produceras onödiga medel? Det måste ligga klart utanför nämndens att om markåtaganden avgöra naden från denna utgångspunkt behöver ett medel eller ej. Följaktligen

kvarstår att nämnden enbart skall ta ställning till medlens inom

farlighet sitt tänkta användningsområde; Inom torde denna marknadshushållningen typ av produkter inte lanseras, och om så sker ändå snabbt försvinna ur mark-

naden på grund av ointresse från konsumenternas sida.

348 Reservationer och särskilda »

yttranden

Rutinmässig bekämpning

Under senare år har en metod som innebär rutinmässig bekämpning mot insekter 0 d fått ökad omfattning, förmodligen därför att den är lönsam. Metoden innebär dock att jordbrukare alldeles oberoende av konstaterade skadeangrepp rutinmässigt vid vissa tillfällen under vegetationsperioden besprutar sin odling. Från principiella utgångspunkter kan invändningar göras mot denna form av preparering. Även om behovsanpassad preparering ställer större krav på brukarens kunskaper och möjligheter att kontinuerligt göra observationer, torde denna metod från den utgångspunkten att söka minska onödig preparatanvändning ändå vara att föredra. Detta synsätt är i linje med vad utredningens majoritet företräder.

Råd ivni

I detta samanhang betonar utredningen behovet av en stark officiell rådgivning och att en sådan skall ses mot bakgrund av den omfattande kommersiella rådgivning och reklam som förekmmer. Enligt min mening är denna formulering både insinuant och kränkande, då den ju rent av förutsätter att den rådgivning som förekommer i samband med reklam från tillverkare, försäljare e d med nödvändighet icke är sakligt grundad utan enbart tar sikte på försâljningsaspekten. Den praktiska erfarenheten visar att som regel den information som förekommer i samband med försäljning bär starkt saklig prägel och för den skull inte förtjänar att i en officiell utredning bli så desavouerad att den rentav kan tas som intäkt för behovet av ökade resurser till den officiella rådgivningen.

Frivillig deklaration av livsmedel

Utredningen anser sig kunna konstatera att stora befolkningsgrupper upplever/användandet av kemiska bekämpningsmedel i livsmedelsproduktionen som riskfylld. Detta trots att toxikologisk expertis bedömer riskerna som utomordentligt små. Utredningen hävdar då att man genom frivillig märkning av livsmedel skulle ge konsumenterna större trygghet.

Enligt min mening skulle konsumenterna kunna bibringas en missvisande uppx fattning om livsmedlens kvalitet genom en sådan deklaration. Dessutom är det ju föga upplysande för kvaliteten på en vara att den visserligen inte har varit utsatt för preparatbehandling av något slag men det ger i övrigt ingen upplysning om varans kvalitet. Den försäljning av t ex potatis som

Reservationer och särskildan yttranden 349

numera förekomer från s k giftfri odling ställer denna potatis i relation till annan som om denna potatis vore giftig, vilket naturligtvis inte är fallet. En information av detta slag är i högre grad ägnad att kasta en skugga av misstro mot en annan produkt än att vara ett mått på kvalitet på den vara som deklarationen faktiskt gäller.

Jag delar härvidlag sakkunnige Erik Brandts uppfattning att ett deklarationssystem som detta spelar på människors rädsla och okunnighet. Vi har en livsmedelslagstiftning som anger högsta acceptabla resthalter av växtskyddsmedel. Att därutöver kräva en deklaration av om besprutning kan ha förekommit i ett eller annat led av odlingsprocessen är ett underkännande av vår livsmedelslagstiftning och av livsmedelsverkets kompetens - i bägge fallen en helt omotiverad åtgärd.

Flxgbesprutning

Utredningen anser inte att flygbesprutning är av sådan omfattning inom jordbruket att den kan tillmätas sådant värde att den i fortsättningen bör tilllåtas. Utredningens ställningstagande är återigen ett exempel där utredningens majoritet måhända låtit en opinions önskemål träda framför strikt sakliga avgöranden. Från dessa sistnämnda utgångspunkter torde flygbesprutning vid kemisk bekämpning vara avgjort att föredra. Således är den mest utsatta gruppen, nämligen den personal som direkt handhar besprutningen vid flygbe-. sprutning, i jämförelse med traktorburet den klart bäst aggregat, skyddade ett förhållande som arbetarskyddsstyrelsen och facket torde se med tillfredsställelse.

De gränsregler som föresvävat utredningen som nödvändiga för att flygbesprutning över åkermark skall vara tillåten har i en del fall varit så tilltagna att de enbart av det skälet på ett avgörande sätt skulle reducera metodens användbarhet i praktiken. De aktsamhetsregler som f n gäller såsom beträffande näraliggande bostadsbebyggelse, hänsynstagande till vindförhållanden etc torde vara fullt tillräckliga för att metoden i fortsättningen skulle kunna tillåtas. I,varje fall, där försummelse eller brister har kunnat konstateras, är det enligt min mening bättre att en sådan försummelse beivras med strängare medel än tidigare, än att tillgripa förbud mot metoden sm sådan.

Utredningen har inte uteslutit att viss flygplansberedskap bestående av såväl lämpligt utrustade plan som väl utbildade förare kan vara av värde vid plötsliga angrepp av episotiartad karaktär. För att en sådan beredskap över

350 Reservationer och särskilda yttranden

huvud taget skall vara möjlig att upprätthålla krävs nu självklart att en flygplansflotta har tillräckliga arbetsuppgifter för såspecielltutrustad att företagen i branschen på ett ekonomiskt bärkraftigt sätt skall kunna fungera.

Då jag följaktligen bedömer denna metod sam inte bara acceptabel utan också värdefull för lantbruket men även fäster ett avgörande värde vid den ovannämnda beredskapshänsynen talar detta klart för att flygbesprutning i lantbruket också i fortsättningen skall kunna förekoma.

Bekämpningsmedel i hushåll

Utredningen föreslår här en skärpning, innebärande att endast den lägsta faroklassen, klass 3, får komma till användning för enskilt bruk i hem och Den skärpning som föreslås, som i och för sig inte är så villaträdgårdar. mycket att invända emot, synes ändå inte vara motiverad av någon påfallande Under 1975 inträffade 353 fall av akuta förgiftningar orolycksstatistik. sakade av kemiska produkter inklusive alkohol. Bekämpningsmedel svarar för 2, tobak för 26 och för Ä3 fall. Då emellertid den förepetroleumprodukter slagna förändringen enligt utredningens motivering är en anpassning till WHO:s normer synes inte någon avgörande invändning vara att göra mot förslaget på denna punkt. Däremot föreslår utredningen att en översyn av de produkter som skall hänskjutas till resp faroklass bör ses över. Denna översyn skapar enligt min mening en viss osäkerhet om vad den nya gränsen för tilllåtet hemmabruk i praktiken kommer att innebära. Jag förutsätter emellertid att en sådan överflyttning åsyftar som t ex attråttgiftochrimligenvissaflugmedel, so f n är placerade i faroklass 2, överflyttas till faroklass 3. Utan en sådan överflyttning komer vanligt förekommande bekämpning i hemmen inte att vara tillåten annat än i yrkesmässig omfattning av auktoriserad firma.

Finansiering

Utredningen anser att dessa förslag bör finansieras via en faroklassdifferentierad bekämpningsavgift. En sådan avgift kommer att påföras näringens produktionskostnader och kommer följaktligen slutligen att drabba konsumenterna. Med hänsyn till att jag av principiella skäl intagit en avvisande hållning till att bekämpningsmedel skulle finansiera kostnaderna för forskning om alternativa bekämpningsmetoder och att dessutom en icke obetydlig del av lantbruksuniversitetets forskning, som ovan anförts, sker i den riktningen, avvisar jag nya medel för detta ändamål.

Reservationer och särskilda yttranden 351

Den information som riktas mot lantbruket genom lantbruksnämndens informationsverksamhet bör enligt min mening ske genom omprioritering av den informationsresurs som redan står till buds.

När det gäller kostnader för den förstärkta produktkontrollen som jag tidigare inte berört och som uppskattats till 2 E 3 mkr bör detta belopp helt eller delvis täckas genom höjda registrerings- och årsavgifter för bekämpningsmedel. Dessa avgifter bör täcka de kostnader för bekämpningsmedelssektionens arbete inom produktkontrollbyrån, som har direkt samband med bekämpningsmedel och följdverksamhet härav.

Sammanfattningsvis anser jag

att utredningen gjort en alltför passiv tolkning av direktiven och för den skull knutit sitt huvudintresse till att minska volymen bekämpningsmedel i stället för som rimligare vore minska riskerna med hanteringen av preparat inom jord- och skogsbruket,

det är fullt möjligt att genom omprioritering i lantbruksnämnderna avsevärt förbättra informationen om användning och hantering av bekämpningsmedel. Det finns enligt min mening ingen motsättning emellan möjligheten att minska eventuella risker med bekämpningsmedel samtidigt som användningen av dessa rent av ökar i landet,

förslaget att bekämpningsmedel skall finansiera forskning om alternativa metoder för bekämpning av växtskadegörare och ogräs bör avvisas,

förslag om behovsprövning vid produktkontrollnämndens handläggning av registreringsärenden samt jämförelse mellan andra bekämpningsmetoder liksom bedömningen om vissa medel är onödiga bör avvisas,

frivillig deklaration av använda bekämpningsmedel vid livsmedelsproduktion är en omotiverad rekommendation,

flygbesprutning över jordbruksmark såväl i ett kortare som ett längre perspektiv är värdefull för lantbruket och för den skull bör tillåtas i sådan omfattning att den etablerade företagsamheten i branschen icke äventyras,

användning av bekämpningsmedel i hushållen inte belastas med sådan olycksstatistik så att den i och för sig motiverar skärpta åtgärder,

352 Reservationer och särskilda yttranden

att den översyn som utredningen föreslår beträffande de produkter som skall hänskjutas till respektive faroklass bör göras så att nu använda medel för bekämpning av flugor och möss placeras i faroklassen 3,

att förslaget om faroklassdifferentierade avgifter på bekämpningsmedel avvisas samt

att registrerings- och årsavgifter för bekämpningsmedel kan höjas så att de täcker de direkta kostnaderna för registreringsverksamheten inom produktkontrollbyrån.

Reservationer och särskilda yttranden Reservation av ledagpten Einar Larsson fc) Jag ställer mig bakom utredningens förslag ifråga om vad som anföres angående flygbesprutning. I övrigt instämmer jag i vad som anföres i särskilt yttrande av sakkunniga Thure W Karlsson och Per-Olof Olsson.

354 Reservationer och särskilda yttranden

Särskilt yttrande av ledamoten John Andersson (vpk)

I utredningsarbetet har många motstående intressen konfronterats mot varandra, vilket framgår tydligt av reservationer och särskilda yttranden. Detta har självfallet medfört att strävan att uppnå, vad som kan kallas, delmål fått råda över krav på mer precisa skrivningar och förslag. Exempelvis föreslår utredningen att produktkontrollnämnden verkar för att alla data av betydelse för hälsa och säkerhet i den dokumentation som utgör förutsättning för registrering av ett kemiskt bekämpningsmedel efter särskild prövning kan göras tillgänglig för t ex medicinsk forskning.

Enligt min mening borde utredningens förslag inneburit att åtgärder omgående z vidtas för att göra denna dokumentation tillgänglig för medicinsk forskning.

Under utredningsarbetet har också framkommit att en annan inriktning av jordbruket och val av grödor, vilket också kommer att få andra positiva effekter, skulle minska den totala användningen av kemiska medel. Jag utgår ifrån att sådana bedömningar och ställningstaganden kommer att ske inom den nu tillsatta jordbrukspolitiska utredningen.

Enligt min mening måste också den giftkommission som skall tillsättas få till uppgift att närmare följa användningen av kemiska medel, bl a i jord- och trädgårdsnäringen. Av stor vikt är också att genomförandet av utredningens förupp och värderas, så att inte forskning, rådgivning och utveckling slag följs tjänar en intensifierad och ökad användning av kemiska medel.

A Reservationer och särskilda yttranden 355

Särskilt yttrande av Erik Brandt, sakkunnig

Sammanfattningsvis anser jag

att utredningens direktiv - där intresset till att minska knyts volymen bekämpningsmedel i stället för att minska

risker med hanteringen av dessa

medel negativt påverkat utredningens förslag;

det är fullt möjligt att genom förbättrad och information, hantering liknande minska eventuella risker åtgärder med bekämpningsmedel, samtidigt som användningen av dessa medel ökar;

utredningen borde ha ägnat mer uppmärksamhet åt frågan om skillnaden mellan reell risk och av allmänheten upplevd risk och hur en bättre överensstämmelse mellan dessa skall kunna uppnås;

faktamaterialet i och för sig är omfattande men likväl har vissa brister, bl a i avsnittet om redovisning av olika yrkeshygieniska aspekter på fenoxisyror;

förslaget att bekämpningsmedel skall finansiera om alternativa

forskning metoder - delvis med ockulta inslag för bekämpning av växtskadegörare och ogräs bör avvisas;

en förbättrad information om bekämpningsmedel s k genom skyddsinformationsblad” är en åtgärd, i linje med arbetarskyddsstyrelsens förslag till information om farliga ämnen, som kan A förutsatt att informationen stödjas avser yrkesmässig användning;

förslaget om behovsprövning vid produktkontrollnämndens handläggning av registreringsärenden, särskilt en jämförelse med icke-kemiska bekämpningsmetoder, bör avvisas;

förslaget att data av betydelse för hälsa och säkerhet i dokumentationen

för ett bekämpningsmedel efter särskild för medi-

prövning görs tillgänglig cinsk forskning kan tillstyrkas, förutsatt att sökandens uthandlingar ej lämnas i original eller avskrift utan endast görs för tillgängliga läsning på produktkontrollbyrån;

och särskilda S()IJ,1983:11 356 Reservationer yttranden

att avsnittet om ekotoxikologiska risker fått ett utrymme som knappast står i rimlig proportion till påvisade sådana risker;

att förbud ej bör införas mot flygbesprutning av jordbruksmark;

att utredningens förslag om begränsning av användningen av bekämpningsmedel i hemmen knappast har stöd i statistiken över inträffade barnolyckor i hem, orsakade av bekämpningsmedel;

att om begränsning av yrkesmässig användning av bekämpningsmedel i förslaget parker, på vägrenar och banvallar till att gälla endast klass 3-medel icke motiverats av utredningen och bör avvisas;

att förslaget om kvantitetsbaserade och faroklassrelaterade nya avgifter för bekämpningsmedel bör avvisas;

att däremot registrerings- och årsavgifter för bekämpningsmedel må höjas så att dessa täcker de direkta kostnaderna för registreringsverksamheten i bekämpningsmedelssektionen inom produktkontrollbyrån.

Dir ektiven - minskade risker

Ett centralt uttalande i utredningens direktiv lyder:

De ökade kunskaper vi fortlöpande får om riskerna för människors hälsa och för miljön vid användningen av många kemiska preparat i jord- och skogsbruket och den oro såväl de som arbetar med sådana preparat som alhmänheten känner inför dessa problem gör det enligt min uppfattning nödvändigt att ytterligare åtgärder nu vidtas för att minska användningen av preparaten.

Det skulle alltså föreligga risker för människors hälsa och för miljön på-grund av användningen av bekämpningsmedel i jordbruket. Enligt direktiven bör vi följakt minska denna - i den avsikten att en sådan minskligen användning förmodligen nin g automatiskt innebär att eventuella risker i motsvarande mån också reduceras.

Enl igt min mening bör det primära målet vara att vidta åtgärder så att eventuell a risker med användningen av bekämpningsmedel begränsas. Men det är inget som säger att riskerna minskar mot en eventuell nedgång i den proportionellt tot ala förbrukningen av bekämpningsmedel.

Reservationer pch särskilda yttranden 357

I själva verket är.det fullt möjligt att bibehålla och t 0 m öka använd-

ningen av bekämpningsmedel, samtidigt som man reducerar eventuella risker med sådan användning för såväl arbetstagare som konsumenter respektive miljön.

En parallell kan här dras med risker i trafiken. Under det senaste decenniet har antalet skadade i den svenska trafiken minskat, bl a tack vare tillämpning av administrativa och informativa styråtgärder. Samtidigt har antalet fordon ökat.

Eventuella risker med bekämpningsmedel är som också framgår av den särskilda bakgrundsrapporten i första hand begränsade till arbetsmiljön. Att minska sådana risker är enligt min mening till helt delen övervägande en fråga om upplysning om bekämpningsmedel, deras risker, rätta hantering och lämpliga skyddsåtgärder. När utredningen följer direktiven och föreslår olika åtgärder i syfte att minska den totala användningen i landet av bekämpningsmedel, vill jag därför hävda att dessa åtgärder inte är vare nödvändigtvis sig effektiva, lämpliga eller kostnadsriktiga.

Ansvaret för denna inriktning av utredningens förslag faller i första hand på direktivens utformning.

Reell risk och upplevd risk

I ett avseende beklagar jag att utredningen inte mera utförligt behandlat

ett centralt problem som berörs i direktiven, den oro som allmännämligen heten känner inför av bekämpningsmedel i jordanvändningen och skogsbruket. Enligt toxikologisk expertis föreligger det inte någon reell risk för allmänheten på grund av förtäring av livsmedel innehållande rester mycket låga av bekämpningsmedel.

Att den uppfattningen hittills inte bringats till allmänhetens kännedom med

erforderlig styrka och auktoritet kan uppfattas som en brist i samhällsin-

formationen.

Utredningen har icke sökt analysera orsakerna bakom denna allmänhetens upplevda risk i motsats till reell risk i syfte att föreslå åtgärder för att komma till rätta med detta problem. Visserligen lägger man fram om förslag frivillig upplysning på förpackningar till vissa baslivsmedel, när de senare under något led i framställningen behandlats med bekämpningsmedel. Av flera

358 Reservationer och

särskilda yttranden

skäl är detta föga välgrundat. Bl a underlåter utredningen att i

förslag bedöma de risker för konsumenten som kan vara förbundna med sammanhanget en utebliven bekämpning. Kvar står huvudproblemet om skillnaden mellan reell risk och risk. Frågan kan med fog ställas om vissa av upplevd utredningens förslag - därest de skulle genomföras - är ägnade att undanoron och den risken hos allmänheten inför användningen av röja upplevda medel mot växtskadegörare och ogräs.

Faktamaterial

betänkande innehåller en omfattande faktadokumentation. Denna Utredningens för de förslag till utsynes ej alltid ha utnyttjats som bakgrund åtgärder Det förekommer även uttalanden i det avslutande karedningen framlägger. kan återförankras i faktaavsnittet. Ett anmärkningsvärt såpitlet som ej dant uttalande är följande svepande formulering:

Kemiska har i vissa fall visats kunna medföra ökad bekämpningsmedel risk för cancer, fosterskador, allergier och ärftlighetsförändringar hos djur eller människor.

I andra fall kunde faktadokumentationerxha.gjorts mer utförlig. Så är fallet beträffande det internationella avsnittet. Det gäller även redovisningen i avsnitt 7.1.7 av yrkeshygieniska synpunkter på vissa bekämpningsmedelssuboch studier som utförts av dr Lennart Hardell angående förekomsten

stanser

hos och av en relativt sällsynt cancersjukdom. Utjordbruks- skogsarbetare anser kunna dra den slutsatsen, att de refererade undersökredningen sig är gjorda på sådant sätt att eventuella felkällor i största möjningarna liga utsträckning kunnat elimineras.

Undersökaren har min mening säkerligen strävat efter att söka elimienligt nera olika felkällor. Huruvida han verkligen till fullo lyckats kan f n ej med säkerhet bedömas. Vissa faktorer talar för att en eller annan felkälla kan resultatet. Det senare även vara svårförenligt med reha påverkat synes sultatet av de specialundersökningar i cancer/miljöregistret som utredningen låtit Särskilt blir så fallet om Hardells bedömning, att antalet omgöra. år för exponerade jordbrukare var 10 till 15 procent kring 1960 fenoxisyror av totala antalet skulle Visa sig vara en underskattning. Vissa jordbrukare, fakta talar för att det föreligger en sådan underskattning av

populationen

exponerade.

i

Reservationer och särskilda ytrranden 359

Utredningen kunde i detta avsnitt ha redovisat ytterligare fakta som är intressanta, ställda i relation till Hardells studier. Det saknas en redovisning av t ex följande förhållanden:

- Även om ett faktiskt orsakssamband mellan exponering för fenoxisyror och mjukdelscancer ej kan uteslutas, bör betonas att Hardells observationer grundas på ett personmaterial under exponeringsförhållanden som är tämligen inaktuella jämfört med dagens förhållanden.

I andra epidemiologiska studier (Finland, Nya Zeeland och Sverige) har någon översjuklighet i vare sig tumörer generellt eller mjukdelssarkom speciellt ej kunnat påvisas hos fenoxisyraexponerade personer som sysslar med besprutning.

FAO/WHO:s expertgrupp rörande bekämpningsmedelsrester i livsmedlen och miljön har kunnat fastställa ett ADI-värde för med fenoxisyran 2,4,5-T

maximal dioxinhalt (Rom 1982).

Jag delar referensgruppens uppfattning att ett samband mellan yrkesmässig exponering för fenoxisyror och en förhöjd frekvens av vissa cancerformer ej kan uteslutas. Vissa faktorer talar dock för att den s k överrisken är klart lägre än den som redovisats av Hardell.

Forskning om alternativa metoder

Utredningen hävdar att kemikalieanvändningen leder till att en stor del av de resurser som samhället ställer till förfogande för rådgivning, prognos och varning samt försöksverksamhet anslås till frågor rörande kemisk bekämpning - och ej till olika alternativa metoder. Ökade resurser bör därför ställas till förfogande för rådgivning om utvecklingsarbete och kemikaliefria eller -snåla metoder.

Det bör framhållas att omkring en tredjedel av lantbruksuniversitetets totala satsning på växtskadegörare direkt eller indirekt lär gälla bekämpning med reducerad användning av kemiska medel. Så snart denna forskning

resulterat i åtgärder som praktiskt kan tillämpas i jordbruket, torde detta

också komma att avspeglas i rådgivningen.

Att alternativa metoder ej fått större fotfäste i svenskt än att jordbruk de svarar för ca 0,07 procent av den odlade arealen är knappast ett uttryck för att dessa metoder inte fått den uppmärksamhet de förtjänar. Orsaken

torde i stället vara att metoderna ickeförmår att

på samma sätt som bekämp_ ningsmedel komma till rätta med olika former av skadegörare eller i ogräs

360 Reservationer och särskilda yttranden sou 1933:11

jordbruket, vilket gör dessa metoder mindre konkurrenskraftiga. Den dag de kan erbjuda ett realistiskt alternativ för jordbruket torde de också få det utrymme de förtjänar i rådgivningen. Utredningen föreslår att bekämpningsmedel skall bekosta forskning om alternativa metoder. Jag vill bestämt ta avstånd från detta förslag. Utredningen har ju själv noterat de ovetenskapliga elementen i den mest uppmärksammade av de metoderna. Utredningens förslag innebär att på vetenskap-

alternativa

lig grund utvecklade metoder och produkter, vilka enligt utredningens egen är nödvändiga hjälpmedel i jordbruket, skall finansiera s k terminologi försöks- och forskningsverksamhet med ockulta inslag. Detta förslag måste betecknas som uppseendeväckande och oetiskt.

Information

räknar med två av - administrativa och ekono- Utredningen typer styrmedel miska. Mer adekvat vore att se de informativa - som utredningen räknar in bland de admininstrativa - såsom en tredje grupp, jämförbar med de två övriga. Informativa styrmedel torde vara klart överlägsna ekonomiska styrmedel, då det gäller att begränsa eventuella risker med bekämpningsmedel.

bör Varje leverantör av ett bekämpningsme- Enligt utredningens uppfattning del förse sin produkt med ett s k skyddsinformationsblad, vilket överlämnas till användaren av det aktuella preparatet. Tanken ansluter till ett förtill från arbetarskyddsstyrelsen om information för s k slag kungörelse farliga ämnen. Jag har inga invändningar mot förslaget. Då det presenteras i ett avsnitt som rör yrkeshygieniska risker, förutsätter jag att det avser för yrkesmässig användning. Till konsumenten bör märkningen bekämpningsmedel på förpackningen vara tillfyllest som informationskälla.

Behovsprövning

föreslår att vid registrering av bekämpningsmedel bör företräde Utredningen åt det eller de medel med likartad effektivitet inom ett visst användges vilket företer den riskbilden. Vidare bör det finnas ett ningsområde lägsta klart bekämpningsbehov inom det avsedda användningsområdet för att registreskall kunna övervägas. Enligt utredningen bör registrering vägas om det ring en icke-kemisk bekämpningsmetod som är ekonomiskt likvärdig och föreligger som bedöms medföra mindre risk från hälso- och miljösynpunkt. Nämnden skall kunna avslå för vad som betecknas som onödiga medel. registreringsansökan

Det finns inte något direkt stadgande om ändamålsenlighet i. § 27, kungörelsen om hälso- och varor. I 1973:17 förekommer emelmiljöfarliga proposition lertid ett uttalande om vikten av att ge företräde åt produkter med mindre

sou 19g3;11 Reservationer och särskilda 361 yttranden

risker från hälso- och miljösynpunkt. Detta uttalande är givetvis vägledande för produktkontrollnämnden i registreringsverksamheten. Den önskade avvägningen torde därför redan vara ett faktum.

På motsvarande sätt lär uttalandet om förekomsten av ett klart bekämpningsbehov i sak vara uppfyllt. Kostnaderna för att utveckla och marknadsföra ett bekämpningsmedel är nämligen numera så höga, att medel knappast tas fram om behov ej föreligger. Förbrukarens kostnadsmedvetenhet torde även vara en faktor vars betydelse i sammanhanget ej heller är oväsentlig.

Om produktkontrollnämnden skulle få möjlighet att avslå en registreringsansökan, där medlet under vissa villkor kan ersättas av icke-kemiska bekämpningsmetoder, skulle ett nytt element införas i nämndens bedömning. Nämndens uppgift är att bedöma om ett bekämpningsmedel uppfyller de i § 27 givna kraven. Det får sedan bli erfarenheterna från den praktiska tillämpningen på fältet som avgör om medlet skall komma till eller andra meanvändning toder inklusive icke-kemiska bör rekommenderas. Det är för övrigt först efter flera års praktisk tillämpning i större skala som egenskaperna och verkningarna av ett bekämpningsmedel till fullo kan överblickas.

Om produktkontrollnämnden skulle ta på sig att vid registreringstillfället även jämföra ett bekämpningsmedel med alternativa icke-kemiska metoder, skulle nämnden åläggas uppgifter som innehåller mer av subjektiva värderingar och vägning av svårjämförbara faktorer, vilket ytterligare komplicerar och försvårar bedömningen av dessa ärenden.

Tillräckliga skäl för att ta dessa olägenheter och komplikationer saknas och jag anser inte att de motiverar en ändring av kraven i § 27 vid registrering.

Omregistrering av äldre preparat

Utredningens förslag om omregistrering av äldre preparat är inte entydigt. Enligt ett uttalande bör produktkontrollnämnden att meddela ges möjlighet tidsbegränsade registreringar för äldre preparat för vilka viss dokumentation saknas. Sannolikt avses därmed att produktkontrollnämnden skall kunna gå in och kräva att dokumentationen för vissa äldre preparat uppdateras efter aktuella krav på dokumentation vid nyregistrering.

362 Reservationer och särskilda yttranden

fram föreslås att alla tidigare preparat bör kunna omregistreras Längre före utgången av 1987 - utom för sådana innehållande vissa fenoxisyror, där motsvarande datum skulle inträffa ett år tidigare.

Av de två alternativen är det förstnämnda att föredra. Produktontrollnämnden bör vara bäst skickad att bedöma huruvida och när en selektiv eller generell begäran om ny dokumentation är den lämpligaste användningen resurser för av äldre av myndighetens begränsade dokumentationsgranskning bekämpningsmedel.

Data om hälsa och säkerhet

föreslår att produktkontrollnämnden verkar för att alla data Utredningen i den dokumentation som utgör förutav betydelse för hälsa och säkerhet för av ett kemiskt bekämpningsmedel efter särskild sättning registrering prövning kan göras tillgängliga för t ex medicinsk forskning.

Jag vill erinra om att dokumentationen rörande hälsa och säkerhet för ett bekämpningsmedel ofta innehåller uppgifter som direkt eller indirekt kan ge information eller ledtrådar till

- uppgifter om tillverkningsmetoder, exakt sammansättning av produkten, nya användningsområden för produkten;

- uppgifter om försöksmetoder särskilt framtagna av företagen, om analysmetoder m m, vilka väsentligen minskar en potentiell konkurrents kostnader för framtagning av motsvarande dokumentation samt

- försöksresultat,vilket i vissa länder utgör tillräcklig grund för registtering av motsvarande produkt.

Det är därför enligt min mening icke lämpligt att sådan dokumentation rörande hälsa och säkerhet lämnas ut från produktkontrollbyrån. Däremot bör övervägas ett system enligt vilket forskare kan få tillfälle att på produktkontrollbyrån läsa dokumentationen om hälsa och säkerhet, även när den innehåller ovan angivna känsliga uppgifter.

Kopior eller avskrifter av sådan dokumentation bör däremot gl utlämnas.

Reservationer och särskilda 363 yttranden

Ekotoxikologi I sitt avslutande kapitel med utredningens till förslag åtgärder ägnas ett stort utrymme åt bekämpningsmedlens förmenta effekter i eller miljön snarare åt bristen på kunskaper om negativa effekter i miljön.

Två händelser som inträffade 60-talet - d v s den på skadliga effekten på vissa fågelarter av kvicksilverhaltiga betningsmedel respektive DDT tas till intäkt för att bekämpningsmedlen skulle vara ekotoxikologiskt dåligt utredda eller t o m kunna innebära risker för och allvarliga fauna flora.

Det finns emellertid inget som tyder på att de bekämpningsmedel vi numera använder i Sverige skulle vara behäftade med tillnärmelsevis likartade negativa effekter på miljön som de två av utredningen åberopade, nu tjugo år gamla fallen. Bl a är tillverkningen av nyare inriktad bekämpningsmedel på preparat som bryts ned snabbare.

Produktkontrollnämnden har för övrigt under senare år väsentligt skärpt kraven på undersökningar av ekotoxikologiska effekter. oro för Utredningens allvarliga ekotoxikologiska bakslag av bekämpningsmedel saknar enligt min mening stöd i verkligheten.

Frivillig deklaration av bekämpningsmedelsrester i livsmedel

Utredningen anser sig kunna konstatera, att stora befolkningsgrupper upplever användningen av kemiska bekämpningsmedel vid livsmedelsproduktion som riskfylld, trots att toxikologisk expertis över lag bedömer riskerna som små. Genom att märka vissa livsmedel frivilligt med uppgift om vilka kemiska bekämpningsmedel som kommit till under skulle användning odlingen den upplevda risken kunna reduceras, hävdar utredningen.

Argumentationen förefaller ej övertygande. Icke minst kan konsumenten bibringas en felaktig uppfattning om livsmedlets kvalitet genom en sådan deklaration. För att ett system med deklarationer skall en tillge konsumenten fredsställande upplysning om varans kvalitet borde man även redovisa vilka angrepp av skadegörare som förekommit och vilka motmedel som använts.

Det är vidare oklart vad av alternativa metoder kan innebära användningen för den totala riskbilden, t ex om baslivsmedel kommer att innedärigenom hålla rost- eller eller rester därav. Att mögelsvampar som utredningen nu

364 Reservationer och särskilda

yttranden

gör genom förord för s k resthaltsdeklaration indirekt rekommendera alternativa metoder förefaller föga välgrundat.

En frivillig deklaration kan vidare komma att användas så att åtgärden får karaktär av handelshinder. Särskilt för importerad vara föreligger svårigheter att ange de önskade uppgifterna. Det hjälper inte mycket att uppgifterna är frivilliga, om en viktig leverantörkategori till den svenska marknaden har svårigheter att uppfylla kraven.

I detta avseende kan även hänvisas till de problem av kontrollnatur som - särskilt när odlingen skett utomlands eller i olika delar av föreligger landet med skilda - liksom till problem om restanspråk på skadebekämpning halter i jorden. Tidigare bekämpningsåtgärder kan leda till upptag i grödan utan att bekämpning av årets gröda har förekommit under den aktuella växtperioden.

Ett deklarationssystem spelar på människors rädsla och okunnighet. Vi har en livsmedelslagstiftning som anger högsta acceptabla resthalter av Växtskyddsmedel. Att därutöver kräva en deklaration av om besprutning har förekommit i ett eller annat led av tillverkningsprocessen är ett underkännande av vår livmedelslagstiftning och av livsmedelsverkets - i kompetens bägge fallen en helt omotiverad åtgärd.

Flxgbesprutning

Utredningen anser sig finna att risken för att utomstående ofrivilligt kommer i kontakt-med bekämpningsmedel är större vid spridning över jordbruksmark än över skogsmark. Utredningen föreslår därför att all spridning av kemiska bekämpningsmedel från luften över jordbruksmark förbjuds.

Den omständigheten att riksdagen infört ett förbud mot flygbesprutning av skogsmark med herbicider för lövslybekämpning är enligt min mening i sig ej skäl att införa ett liknande förbud för all flygbesprutning av jordbruksmark med bekämpningsmedel över huvud.

Utredningen har icke själv redovisat något material som styrker påståendet att införandet av skyddszoner ej skulle vara tillfyllest att undvika sådana olägenheter som flygspridningen av bekämpningsmedel över jordbruksmark till äventyrs kunde medföra för kringboende och vägfarande.

Utredningens förslag bör därför ej ligga till grund för åtgärder.

sou 19s3;11 Reservationer och särskilda yttranden 365

Bekämpningsmedel i hushåll

Utredningen föreslår att i princip bör endast bekämpningsmedeli.den lägsta= faroklassen - klass få komma till för enskilt bruk i hem 3 - användning och villaträdgårdar.

Det är viktigt att möjlighet föreligger för användning i vissa fall även av klass 2-medel när alternativ i lägre faroklass inte finns men där goda skäl talar för att sådan användning bör medges i hem och villaträdgårdar. Så bör vara fallet för att hindra skada på egendom eller sanitär olägenhet. Medel mot skadeinsekter och råttor är exempel på dylika klass 2-preparat.

Utredningen motiverar sitt förslag med att man måste minska tillgängligheten för barn av vådliga ämnen i hushållen och därmed minska risker för barnolyckshändelser.

Enligt Giftinformationscentralens statistik är det - som väl är - sällsynt att olyckshändelser inträffar till följd av olämplig förvaring av bekämpningsmedel i hemmen.

Under år 1975 inträffade 353 fall av akuta förgiftningar av barn orsakade av kemiska produkter (och alkohol) och vilka krävde sjuhusvård. Bekämpningsmedel svarade för två fall, medan tobak var orsak till 26, petroleumprodukter (i allmänhet fotogen) 43 och lut 58 fall.

Förvaring av bekämpningsmedel i hemmen så att minderåriga barn ej kan ta

skada synes icke vara ett problem av sådan räckvidd att det bör föranleda en ändring i nu gällande bestämmelser om allmänhetens tillgång till dylika medel - i varje fall såvitt gäller medel i småförpackningar.

Användningen på vägrenar och banvallar

Utan någon närmare motivering föreslår utredningen att samma restriktioner som bör gälla för hushållsanvändningen - alltså endast medel i klass 5 också bör gälla vid yrkesmässig bekämpning i parker, över vägrenar och banvallar.

Om utredningen till äventyrs har haft i åtanke att spridning av bekämpningsmedel över områden dit allmänheten har tillträde endast skall ske med klass- 3-medel, är förslaget beträffande banvallar svårförståeligt. Allmänheten har

Reservationer och särskilda

366 yttranden

förvisso ej tillräde till banvallar. Av flera skäl är detta ett område som är synnerligen olämpligt för allmänhet eller yrkesarbetare att för hand röja ogräs eller sly.

När det gäller vägrenar kan här uppstå en konflikt med trafiksäkerhet. En röjning med hjälp av herbicider torde vara såväl mer effektiv som intressantare än manuell röjning. Om utredningens förkostnadsmässigt skulle genomföras, finns risk att röjningen eftersätts till men slag för trafiksäkerheten. Man byter då ut en möjligen upplevd risk mot en reell risk - ett dåligt byte.

Jag finner inte att utredningen motiverat förslaget om inskränkning i användning av bekämpningsmedel i parker, på vägrenar och yrkesmässig banvallar och tar avstånd från förslaget.

Avgifter

anser att dess förslag om förstärkt produktkontroll, ökad Utredningen satsning på resistensförädling och annan kemikaliesnål växtodlingsoch bekämpningsmetodik bör finansieras via en kvantitetsbaserad och faroklassrelaterad bekämpningsmedelsavgift.

Jag vill bestämt motsätta mig en sådan avgift av följande skäl:

- Eventuella risker med bekämpningsmedel är huvudsakligen begränsade till arbetsmiljöområdet.

- Det finns inget som tyder på att bekämpningsmedlen idag ger upphov till några påtagliga störningar i miljön.

- Det finns därför ingen anledning att bekämpningsmedlen skall bära kostnader för forskning om alternativa bekämpningsmetoder.

- kommer att drabba flertalet jordbrukare och Bekämpningsmedelsavgiften till sist konsumenterna via livsmedelspriserna.

- Bekämpningsmedlen är redan belastade med en speciell avgift i samband med registreringen.

- Vårt skattesystem bör inte ytterligare kompliceras genom att den ena avgiften staplas uppe på den andra, vilket hindrar insyn i skattebelastningen.

Reservationer och särskilda 367

yttranden_

- De progressiva jordbrukarna satsar själva via hushållningssällskap och Lantmännenorganisationenpå.en intensiv som bl rådgivning a syftar till en bättre anpassning i sin till indibekämpningsmedelsanvänding viduella behov. Dessa jordbrukare skall inte betala för en rådgivning de inte behöver genom en avgift på bekämpningsmedel.

Jag anser det därför inte rimligt att skall bekämpningsmedlen ytterligare drabbas genom att medelst ännu en avgift finansiera kostnader för sådan forskning, rådgivning och administration på miljövårdsområdet, som bör ses som en allmän samhällelig uppgift.

Utredningen synes ha letat efter uppgifter och utgifter på den statliga sidan, med vilka man kan motivera höga avgifter på bekämpningsmedel. Sålunda har kostnaderna för den befogade förstärkningen av produktkontrollbyråns resurser tidigare uppskattats till 2 á 3 milj kr, men har i utredningens slutskede höjts till 5 milj kr. I sistnämnda inräknas kostbelopp nader för ökad information till användare av bekämpningsmedel. Samtidigt har att leverantörer utredningen föreslagit av bekämpningsmedel skall förse användare av dessa medel med skyddsinformationsblad. Kostnaden för att ta fram denna information torde åvila och inte företagen produktkontrollbyrån.

Mest uppseendeväckande är att skall stå för förslaget bekämpningsmedel finansieringen av att utveckla alternativa metoder till bekämpningsmedel. Förslaget är minst sagt oetiskt. Om statsmakterna finner att sådan

forsk-

ning och utveckling skall uppmuntras, bör medel härför reserveras på gängse sätt. Motsvarande gäller för övriga om kostnader för förslag forskning, rådgivning och administration på miljövårdsområdet.

När det däremot gäller kostnader för den förstärkta produktkontrollen, som tidigare uppskattats till 2 á 3 milj kr, bör dessa kostnader min enligt mening helt eller delvis täckas genom höjda och registrerings- årsavgifter för bekämpningsmedel. Dessa avgifter bör då täcka de kostnader för bekämpningsmedelssektionens arbete inom produktkontrollbyrån som har direkt samband med registeringen av bekämpningsmedel och härav. följdverksamhet

bör - liksom Samtidigt nu gäller för läkemedel-möjlighet finnas till nedsättning av avgifter, när ett medel används på en gröda som ej kan bära full avgift.

och särskilda

368 Reservationer yttranden

Särskilt yttrande av Thure W Karlsson och Per-Olof Olsson,_sakkunniga

av kemiska i jordbruk och trädgårdsnäring har Användning bekämpningsmedel blivit en integrerad del av dessa verksamheter under de senaste decennierna. Med de krav m m som ställs på dessa näringar saknas i egentpå produktivitet denna Vi delar därför utredningens

lig mening alternativ till användning.

att de kemiska bekâmpningsmedlen inom överskådlig framtid kommer bedömning vara för att motverka skördenedsättningar till att nödvändiga hjälpedel av ogräs samt skador genom angreppen av sjukdomar och djur. följd

har av sådana medel ifrågasatts med hänvisning till Samtidigt användningen - av några de risker de kan medföra. I den bakgrundsrapport Riskvärdering - fram har dessa grupperats kemiska bekämpningsmedel som utredningen tagit risker och risk för resistensbildning hos skadei hälsorisker, ekologiska Av bakgrundsrapporten framgår att eventuella hälsorisker på grund görarna. av kemiska i första hand är att hänföra av användningen bekämpningsmedel till själva framställningen av preparaten och den yrkesmässiga hanteringen vid av dessa. Någon mer omfattande tillverkning av bekämpningsspridningen medel förekomer inte inm landet. Riskerna för de yrkesutövare som regelanvänder olika av Lantbrukshälsan. Några direkt bundet preparat följs upp alanmerande resultat har därvid inte kunnat noteras. Med tillgängliga skyddsfinns det för sprutförare att skydda sig mot att få medel goda möjligheter eller i andningsorganen. Vad gäller konsumenterna bekämpningsmedel på huden har livsmedelsverket återkomande undersökningar av svenska och imgjort Det har därvid endast i ett fåtal fall kunnat påvisas porterade produkter. resthalter av bekämpningsmedel i svenska produkter. I importerade har däremot rester av bekämpningsmedel hittats i en betydligt högre utsträckning, i vissa fall har halterna överstigit de rekommenderade. Samtidigt bör man komma ihåg att livsmedelskvalitet ur hälsosynpunkt i många fall har höjts av bekämpningsmedel. Härigenom har angrepp av genom just användningen som producerar skadliga gifter, t ex brunröta på potatis, till svampar största delen eliminerats.

Vad risker kunde bakslag noteras i början av 1960-talet gäller ekologiska vid av ämnen som bryts ner långsamt eller anrikas i näringskedanvändning är användningen av kvicksilverpreparat och klorerade jan. Exempel på detta kolväten. Detta är sedan lång tid känt och har lett till att tillverkarna numera är helt inriktade taga fram preparat som av bekämpningsmedel på att

Reservationer och särskilda yttranden 369 sou 1933;11

snabbt ner. Detta hindrar inte att det föreligger en osäkerhet kring bryts de ekologiska riskerna av en omfattande användning av kemiska långsiktiga - Risken för resistensbildning hos skadegörarna svampar bekämpningsmedel. och insekter - är väl dokmenterad. Detta har i många fall lett till att olika relativt snabbt har blivit inaktuella. Samtidigt innebär preparat detta krav av dels nya preparat, dels metoder på en kontinuerlig utveckling som minskar uppkomsten av resistens hos skadegörarna.

Det bör observeras att de resurser som samhället ställer till förfogande för och varning samt försöksverksamhet och forskning rådgivning, prognos används till som gäller behovsanpassad kemisk beså gott som helt frågor kämpning och olika former av integrerade bekämpningsmetoder. Undersökningar kemisk i första hand odlingsvärdepröv-som gäller uteslutande bekämpning, bekostas av de som tagit fram och förning av nya preparat, huvudsakligen skrivning antyder att forskning, säljer preparaten. Utredningsmajoritetens försök och till sin huvuddel skulle vara inriktad på ren kemisk rådgivning bekämpning, främst s k planbekämpning.

Vi delar hos utredningens majoritet att vi på lång sikt bör uppfattningen sträva mot ett mindre kemikalieberoende jordbruk. LRF har för sin del redan vid års riksförbundsstäma antagit ett program om Livsmedlen och Miljön 1972 Ett sätt att åstadkamma detta vore att få till stånd en med denna innebörd. ökad Detta förutsätter att nya användningsområden för vallen vallodling. t av energiråvara. kan kan bli konkurrenskraftiga, ex produktion Härigenom av kemiska bekämpningsmedel minskas i betydligt större utsträckanvändningen än vid en övergång till odling av baljväxter. Detta förhållande har ning inte tillräckligt upmärksammats av utredningen.

Yrkesmedicinska risker

Vi är till att man använder sig av utbildning, information och positiva i att minska den yrkesmedicinska risken för de som hanterar rådgivning syfte kemiska Vi vill därför inte avvisa att krav på behörighet bekämpningsmedel. ävenstållsför användning av preparat i faroklass 2, liksom att man gör det att återkalla behörighet om uppenbara skäl härför föreligger. möjligt

Vi är till att bekämpningsmedlen förses med skyddsinformationsblad, positiva i då det gäller klass III-preparat då behörighet ej krävs för synnerhet hantering av dessa. Dessa kan lämpligen utformas så att de kan fästas på

370 Reservationer och särskilda yttranden

emballaget. Vad gäller emballagen är en utveckling mot bättre sådana posi-

tiv. Motsvarande gäller också för en övergång till flytande eller granule-

rade preparat.

Utredningens förslag till ökade insatser inom rådgivningen med inriktning N på behovsanpassad kemisk bekämpning finner vi även vara positiva. Liksom beträffande växtnäringsområdet är rådgivning ett verksamt medel för att minska risker i samband med användningen av kemiska bekäpningsmedel. Utredningens uttalande att det (är) viktigt att den officiella rådgivningen är så stark att den förmår vara ledande och därmed kan styra utvecklingen i för samhället önskvärd riktning är, enligt vår mening, även ett erkännande av att rådgivningens omfattning och inriktning hör till samhällets . ansvarsomrade.

En tillfredsställande produktkontroll är likaledes nödvändig för att minimera riskerna med hanteringen av bekämpningsmedel. Vi accepterar därför utredningens förslag om en förstärkning av kontrollen samt möjligheterna till tidsbegränsade registreringar. I syfte att hålla kostnaderna för produktkontrollen på en rimlig nivå och få ett vidgat beslutsunderlag bör möjligheterna till nordisktsamarbeteutnyttjas så långt möjligt. Också inom forskning och utveckling bör ett fördjupat nordiskt samarbete åstadkommas. Över huvud taget är ett internationellt samarbete och utnyttjande av erfarenheter som vunnits utomlands nödvändigt inom alla aspekter av användningen av kemiska bekämpningsmedel. De resurser som behöver tillföras produktkontrollen är med all sannolikhet överskattade. Ett rimligt belopp kan dock svårligen anges eftersom utredningens majoritet inte presenterat något underlag för sina beräkningar av resursbehovet.

Vi tar avstånd från förslagen från utredningens majoritet beträffande behovsprövning vid registrering av flera skäl. Ett är att trädgårdsnâringens möjligheter att konkurrera med importen på likvärda villkor försvåras. Ett annat är risken för epidemiartade angrepp, om resistens hos skadegörare uppstår mot tillgängligt preparat. Ett tredje är möjligheten att ett monopol kan etableras av det företag som först får ett preparat registrerat med kostnadsökningar för produktionen som följd. Ett fjärde är att en icke-

kanisk bekämpningsmetod, även om den är ekonomiskt likvärdig, inte alltid

behöver vara praktiskt genomförbar. Vi föreslår därför att den aktuella kungörelsen får den utformning som framgår av bilaga 2 till vårt yttrande.

Reservationer och särskilda yttranden 371-

En behovsprövning av nya kemiska medel gentemot redan befintliga sådana innebär en utökning av produktkontrollnämndens som sträcker befogenhet, sig utanför dess kompetensområde. En nödvändig för att förutsättning en behovsprövning skall kunna genomföras är därför att kansli inhämtar produktkontrollens erforderliga uppgifter från expertis och berörda näringar.

Frivillig resthaltsdeklaration

Ett system med frivillig resthaltsdeklaration redan tillämpas genom den marknadsföring som förekommer av s k biodynamiskt odlade produkter m m. Enligt vår uppfattning har mellertid dessa deklarationer begränsat värde för konsumenterna. De kan nämligen bibringa konsumenterna felaktiga uppfattningar om produktens kvalitet genom att t ex angrepp av olika skadegörare inte redovisas. Det faktum att en odlare inte ett bekämpat skadegörarangrepp kan mycket väl leda till att kvalitet är sämre än den produktens skulle ha varit, om man genomfört bekämpningen. Ett angrepp av t ex morotsflugan kan inte alltid upptäckas vid en ytlig granskning. Man gör således sken av att produkten har en bättre kvalitet utan kunskap om den samlade kvaliteten hos densamma.

Flzgbesprutnigg

Utgångspunkten för utredningsmajoritetens om förbud mot förslag flygbekämpning över jordbruksmark har varit införande av regler som är med de analoga som gäller för skogsmark. Över sådan mark är bekämpning med herbicider ej tillåten utan dispens. Bekämpning med andra preparattyper är/dock tillåten. Majoriteten har sedermera föreslagit förbud mot all från luften bekämpning över jordbruksmark.

Risken för skador på närliggande vegetation vid genom vindavdrift flygspridning är minimal om flygspridning av herbicider över jordbruksmark förbjuds. Vidare är risken för att de som hanterar utsättes för preparaten exponering avsevärt lägre vid flygspridning än vid från marken. spridning

Samtidigt har vi förståelse för om boende känner vid obehag flygspridning med preparat över jordbruksmark i anslutning till deras fastigheter. Beträffande den oro som utredningens majoritet tro att tycks vägfarande känner, finner vi att denna måste anses vara av en helt annan dignitet än den oro som varje vägfarande borde känna inför risken av en trafik-

372 Reservationer och särskilda yttranden

Vi föreslår därför att komunerna ges möjlighet att ta initiativ till olycka. i direkt anslutning till tätbebyggda områden, med att mindre skyddszoner, förbud mot införs. Omfattningen av dessa bör beslutas totalt flygspridning av lantbruksnämnden i samråd med länsstyrelsen.

detta att vi frånhänder oss mate- Om utredningens förslag genmförs, betyder rial och som behövs för flygbekämpning. Förslaget om dispensmöjkompetenser blir därför och effekten att vi förlorar möjligheten att rädda lighet onödigt skördevärden vid uppblossande epidemier eller då markförhållandena betydande är sådana att körning med markspruta är praktiskt ogenomförbart.

Vi har ett lagförslag som bygger på de principer som redoviupprättat eget sats ovan. Det till vårt yttrande som bilaga 1. fogas

Avgiftsfinansierigg

från majoritet att finansiera ökad Vi avvisar bestämt förslagen utredningens samt forskning och utveckling i övrigt, utsatsning på resistensförädling av m m med en avgift Vi vidgad utbildning sprutförare på bekämpningsmedlen. kan inte heller acceptera majoritetens förslag att finansiera rådgivning på Vårt motiv för detta är växtskyddsområdet med avgifter på handelsgödsel. anser helt inom samhällets ansvarsomatt vi de föreslagna åtgärderna ligga råde. Däremot kan med viss tvekan, acceptera att avgifter tas ut för vi, med kansli för genomförande av föreslagatt förstärka produktkontrollnämnden beträffande om- och samt begränsning av handläggna åtgärder nyregistrering vidareutvecklat våra beträffande avgiftsfinan-

ningstiden. Vi har synpunkter

siering i vårt särskilda yttrande över utredningens växtnäringsbetänkande och hänvisar i detta samanhang till detta.

Reservationer och särskilda yttranden 373 Bilaga 1 Förslag till Lag_om förbud mot spridning av bekämpningsmedel över jordbruksmark Härigenom föreskrivs följande: 1 § Spridning av herbicider från luften över jordbruksmark är förbjuden 2 § Lantbruksnämnd får i samråd med länsstyrelse besluta om förbud mot all spridning av bekämpningsmedel från luften över jordbruksmark i direkt anslutning till tätbebyggda områden på initiativ av kommun eller landstingskommun. 3 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 § eller beslut enligt 2 § döms till böter eller fängelse i högst ett år. h § Lantbruksnåmnds beslut enligt denna lag överklagas hos lantbruksstyrelsen genom besvär. Lantbruksstyrelsens beslut överklagas hos regeringen genom besvär.

374 Reservationer och särskilda yttranden

Bilaga 2

Förslag till

Förordning om ändring i kungörelsen (1973:33h) om hälso- och miljöfarliga varor

Härigenom föreskrivs i fråga om kungörelsen (1973:33h) om hälso- och miljöfarliga varor att 25 och 27 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lxdelse Föreslagen lydelse §25 Bekämpningsmedel får ej saluhållas, får ej saluhållas,

\Bekämpningsmedel

överlåtas eller användas utan att överlåtas eller användas utan att vara registrerat hos produktkon- vara registrerat hos produktkontrollnämnden. trollnämnden. Registreringen får begränsas att gälla för viss tid.

Produktkontrollnämnden får medge undantag från registreringsskyldigheten enligt första stycket, om det behövs för vetenskaplig prövning eller när det annars föreligger särskilda skäl.

§ 27 Bekämpningsmedel får ej registreras om

1. medlet kan befaras medföra sådan olägenhet från hälso- eller miljöskyddssynpunkt att det ej lämpligen bör användas i bekämpningssyfte,

2. medlet på grund av bristande effektivitet ej är lämpat för sitt ändamål,

3. medlets benämning kan anses vilseledande i fråga om medlets samansättverkan eller egenskaper i övrigt eller kan leda till förväxling med

ning,

annat bekämpningsmedel,

h. medlet innehåller ämnet 2,h,5- h. medlet i fråga om effektivitet triklorfenoxiåttiksyra (2,h,5-T), deri- är likvärdigt med ett registrerat vat eller salter därav. medel och bedöms medföra större risk från hälso- och miljösynpunkt.

Reservationer och särskilda 375 yttranden §. medlet uppenbarligen kan ersättas av en icke-kemisk bekämpningsmetod som är ekonomiskt likvärdig och allmänt praktisktgenomförbar samt bedöms medföra mindre risk från hälsooch miljösxnpunkt eller

6. medlet innehåller ämnet 2,h,Striklorfenoxiättiksyra (2,h,5—T), derivat eller salter därav.

376 Reservationer och särskilda yttranden

Särskilt yttrande av Eric Falk och Stig Hagner, sakkunniga

som präglat arbete vad avser jordbruksav- Den grundinställning utredningens snittet - att landet bör ha ett jordbruk som bedrivs på ett miljömässigt - anser acceptabelt sätt, samtidigt som ett rationellt brukande möjliggörs vi vara realistiskt. Det är att åstadkomma en behovsanpassad anviktigt samt att utförs sätt som vändning av bekämpningsmedel spridningen på ett minimerar risken för såväl dem som arbetar med preparaten som för allmänsom kan komma i beröring med dem. Det är därför viktigt, menar vi, heten, att föreslagit dels ökad forskning, ökad rådgivning och inforutredningen mation och dels beträffande registrering och konytterligare noggrannhet troll av preparaten.

Enligt direktiven bör utredningens förslag leda till en gradvis minskning av användningen av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket allt eftersom och utveckling medger detta. Enligt vår mening bör det dock vara forskning - - inminst lika viktigt att i den takt forskning och utveckling medger rikta kemikalieanvändningen mot substanser med allt lägre toxicitet och allt mindre negativ miljöpåverkan. Om den önskvärda förskjutningen av jordbrukets preparatflora, som härigenom bör uppstå, leder till en minskning eller ökning av den faktiska mängden använda substanser, är kanske mindre än själva inriktningen mot alltmer harmlösa ämnen. betydelsefullt

- av all Enligt förslagen kommer alltså jordbruket med iakttagande möjlig - att kunna fortsätta att använda kemiska medel där de behövs försiktighet för att tillgodose ett rationellt brukande av åkern. Vi har inte några erinringar mot detta. Däremot anser vi det påkallat att göra en jämförelse mellan de här föreslagna reglerna om användning av kemiska medel i jordbruket m m och de förslag samma utredning lade beträffande skogsbrukets

användning av i stort sett samma preparat.

Enligt mening har utredningen under utnyttjande av i stort sett samma vår faktaunderlag kommit till olika om t ex behovet av restriktiouppfattning ner i användningen mellan de två näringarna. Grundorsaken till dessa skilda är säkert att behandlingen av jordbruket och skogsbruket inte uppfattningar skedde i ett sammanhang, utan att utredningen enligt direktiven hade att först ta ställning till skogsbrukets användning och därefter till jordbrukets och trädgårdsnäringens. När nu utredningens betänkande vad gäller jordbruksavsnittet m m föreligger, tycker vi att konsekvensen i utredningens ställningstaganden borde ha ökat om diskussionerna de olika näringarna

_ Reservationer och särskilda yttranden 377

emellan hade fått föras samtidigt. I utredningens direktiv talas mycket om behovet av minskad preparatanvändning på grundawärisker och den oro som finns både hos dem som arbetar med preparaten och hos allmänheten. Hade utredningen redan från början kunnat anlägga en totalsyn på användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket m m, hade man bättre kunnat om - och i så fall var åskådliggöra en berättigad oro föreligger och var det därför finns störst anledning att vidta önskvärda åtgärder mot kemikalieanvändningen. Som nu blivit fallet saknar, enligt vad vi senare ska visa, utredningens ställningstagande balans i det avseendet.

Vi ska i fortsättningen göra några jämförelser mellan förslagen för dels skogsbruket och dels jordbruket m m.

Vi börjar först med frågan om allmänhetens oro för kemisk behandling i jord- och skogsbruket. Vi anser att man vid behandlingen av skogsbruket i högre grad har betonat denna oro än vad man gjort vid diskussioner och beskrivningar för jordbrukets del. Detta återspeglar sannolikt förhållandet att skogsbrukets kemikalieanvändning har kritiserats mer än jordbrukets. Enligt vår uppfattning borde utredningen ha bortsett från skillnader i detta hänseende. Man borde ha haft samma värderingsgrund ifall användningen gäller samma typer av preparat. Det borde ju rimligen inte vara någon skillnad i graden av upplevd oro om man står på en skogsbilväg eller om man står på landsväg i ett jordbruksområde och besprutning med samma typ av preparat pågår i närheten. Kan trots allt skillnader i upplevd oro konstateras, måste de tillskrivas psykologiska faktorer och borde ha behandlats därefter av utredningen. Man bör dessutom hålla i minnet att de av skogsbruket använda preparaten alla tillhör de lägre faroklasserna. Vi vill återigen understryka att vi inte vänder oss mot jordbrukets kemikalieanvändning som sådan utan enbart ser till olikheter i regeltillämpningen.

Med utgångspunkt i bl a människors oro för den kemiska behandlingen kom man i betänkandet över bekämpning av lövsly i skogen att starkt poängtera _kommunernas inflytande över användningen. Det främsta motivet var kommu-

nens övergripande ansvar för en markanvändning som skall tillgodose olika

intressen, samtidigt som hälso- och miljöaspekterna beaktas. Kommunernas inflytande motiverades i det skogliga betänkandet också med hänsyn till friluftsliv och naturvård. Områden som var känsliga från friluftsliv, mil-

jö- och naturvårdssynpunkt skulle alltså kunna undantas från besprutning.

I förevarande betänkande om användningen ijordbruket läggs inte motsvarande förslag om ett kraftigt kommunalt inflytande på användningen. I sammanhanget vill vi då erinra om följande:

SOU 1933511

378 Reservationer och särskilda yttranden

1. Är 1979 använde skogsbruket 77 ton slybekämpningsmedel som spreds på ca 50 000 hektar av totalt hektar skogsmark. Samma år använde gg milj jordbruket 3 939 ton bekämpningsmedel som spreds på väsentliga delar av landets hektar åkermark. Detta betänkande. I 3 milj enligt utredningens stor utsträckning var dessa medel jämförbara från kemisk synpunkt.

2. Det förekommer mängfaldigt fler människor i och kring återmarkerna än det gör i och kring skogsmarken. I skogen befinner sig utöver de personer som är sysselsatta i skogsbruket främst människor som uppehåller sig där för olika fritidsaktiviteter, bl a bär- och svampplockning. I anslut- - förutom de som är ning till jordbruksmarkerna uppehåller sig sysselsatta i - ett stort antal människor av olika kategorier. Vi jordbruket tänker t ex på dem som mer eller mindre regelbundet utnyttjar de vägar som genomkorsar jordbruksmarkerna för resor till och från arbete, affärer, skolor m m. Härtill kommer också de som idkar friluftsliv av olika slag. Dessa kan utnyttja ängsbackar och hagmarker samt bryn och andra kantzoner.

Med hänsyn till kemikalieanvändningens relativa omfattning inom jord- och skogsbruket samt till var människor i allmänhet uppehåller sig, kan det alltså på goda grunder förmodas att t ex tredje man, med eller utan sitt måste löpa betydligt större risk att exponeras för kemiska bevetande, kämpningsmedel i jordbruksbygderna än i skogen. I jordbruksområdena måste därtill antalet individer som riskerar att utsättas för exponering vara mycket större. Tar man dessa förhållanden som utgångspunkt för ett resoneatt ett kommunalt inflytande på miljön och markanvändningmang om behovet en, verkar det egendomligt att man för skogsbrukets del ska låta kommunerna få ett avgörande inflytande på var man får använda kemiska medel men att samma kommuner ska avstå från ett sådant inflytande för jordbrukets del enligt utredningens förslag.

Vi övergår så till att nämna något om den aktsamhet som är påkallad vid av kemiska preparat. I betänkandet om lövslybekämpning i användningen skogsbruket framfördes att man skulle vara försiktig vid användningen av kemiska medel så att det inte sprids intill bebyggelse, fritidsområde, sjö, vattendrag, allmän väg eller vattentäkt eller så att det kunde vara till men för friluftslivet, naturvärden eller de boendes hälsa och trivsel. Lämpliga säkerhetsavständ och -zoner illustrerades med följande exempel

- 1 OO0 meter från tätort - 200 meter från mindre bebyggelsekoncentration - 100 meter från bebyggelse spridd

i Reservationer och särskilda 379 yttranden

- S00 meter från betydelsefullt fritidsomrâde - 50 meter från allmän väg - 50 meter från främmande mark (om inte markägarens tillstånd inhämtats) - 50 meter från sjö och större vattendrag

Utredningen ansåg att den slutliga utformningen av säkerhetsavstånd bör ges av statens naturvårdsverk. Verket har också sedermera i för Anvisningar länsstyrelsernastillämpningav lagen (1982:2h2) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark behandlat dessa frågor. Ur dessa anvisningar kan bl a följande citeras:

Oavsett om spridning är tänkt att ske från marken eller från luften bör dispens från förbudet mot kemisk lövslybekämpning över inte medskogsmark ges inom

en zon närmast tätort av 5 km bredd och för mindre tätorter en smalare zon, dock minst 1 km, beroende på de lokala förhållandena

friluftsområden i övrigt som är angivna i kommunala eller fysiska planer beslut eller som har anläggningar eller för friluftsliv anordningar 200 m från bostadsbebyggelse och från brunn eller annan grundvattentåkt 50 m från allmän väg och från sjöar och vattendrag som ej omfattas av strandskyddet.

I förevarande betänkande anförs följande: Vid av kemiska spridning bekämpningsmedel från luften kan emellertid olägenheter i form av oavsiktlig spridningavmwdel uppstå i anslutning till bebyggelse, handelsträdgårdar,

friluftsområden, vattentäkter, sjöar och vattendrag m m. I södra Sverige

inträffar relativt ofta fall av ofrivillig för exponering bekämpningsmedel till följd av vindavdrift varigenom hamnar i bekämpningsmedel intilliggande trädgårdar och liknande i stället för på det aktuella fältet. Genom

områden

att införa skyddszoner av storlek intill lämplig bostadsbebyggelse, trädgårdar, parker, vägar m m skulle sådana olägenheter i princip kunna minskas. Risken för att utomstående kommer i kontakt ofrivilligt med bekämpningsmedel bedöms av utredningen vara flerfaldigt större vid spridning över jordbruksmark än över skogsmark till av att följd spridningen över skogsmark som regel sker långt från bebyggda områden. Spridningen är dess4

utom där omgärdad med olika av säkerhetsföreskrifter.

slag Enligt utredning-

ens uppfattning är införandet av skyddszoner därför för att

ej tillfyllest undvika de olägenheter som flygspridningen av kemiska över bekämpningsmedel

Reservationer och särskilda

380 yttranden

jordbruksmark kan medföra för t ex kringboende och vågfarande. Utredningen

föreslår därför att all spridning av kemiska bekämpningsmedel från luften över jordbruksmark förbjuds.

vår mening kvarstår dock skillnader mellan de två förslagen när det Enligt vid av de kemiska medlen i skogsbruket res-

gäller försiktighet hantering

jordbruket. Detta är särskilt uppenbart om man vet att det bor och pektive färdas mer folk kring åkermarkerna än det gör i skogen, vilmycket på och också utredningen enligt citatet ovan påpekat. Visserligen kan avdrift

ket

vid kemisk behandling ske längre vid flygbesprutning än vid besprutning från som ofta används i jordbruket, men att helt eliminera sådan marken, avdrift går Det torde finnas många som vid färd efter allmänna knappast. har känt doften av bekämpningsmedel från besprutning över

vägar pågående

åkermark.

Av i förevarande betänkande förefaller det emellertid som om

skrivningen

utredningen hävdar att det inte alls förekommer avdrift vid besprutning från marken. Någon annan slutsats kan knappast dras, eftersom utredningen, såvitt kan bedömas av förslaget, föreslår att spridning på åker från marken I ska få förekomma utan skyddszoner. I betänkandetmnbekämpning av lövsly anförs däremot att särskild hänsyn bör tas vid besprutning av skogsmark inom eller intill vattentäktsområde. Herbicidbehandling bör ej heller, sistnämnda betänkande, omfatta skogskanter, vägrenar, skogsvägar enligt och liknande ekotoner mellan Som tidigare nämnts an- (gränser ekosystem). då att den slutliga utformningen av säkerhetsavstånd borde Asåg utredningen ges av statens naturvårdsverk. Vi har här tidigare påpekat att naturvårdsnu beslutat om dessa och att sådana gäller i skogsbruket också vid

verket

från marken. Dessa olika beslutade eller föreslagna regler för spridning skogs- och jordbruket är för oss oförklarliga.

Beträffande för att minska riskerna till följd av användning av åtgärder kemiska bekämpningsmedel i hushåll och villaträdgårdar föreslår utredningen att endast kemiska bekämpningsmedel i den lägsta faroklassen 3 bör komma till användning för enskilt bruk. Utredningens bedömning att dessa medel är så harmlösa att de fritt bör kunna få användas i vår direkta närmiljö

är säkert riktig. Det förefaller då inkonsekvent att medel av samma faro-

klass t ex - som alltså fritt få användas för t ex ogräsbeglyfosat synes i hushåll och - med rigorösa säkerhetsbekämpning villatrådgårdar beläggs

ståmmelser i Samma inkonsekvens föreligger i förhållandet att

skogsbruket. med kemiska medel av faroklass 3 inte sällan tillåts vegetationskontroll

i SOU 1933,11 Reservationer och särskilda yttranden 381

på friluftsplatser av typ parker, golfbanor etc. Samma preparat omgärdas med nära nog prohibitiva bestämmelser för skogsbruket. Enligt vår uppfattning är utredningens ståndpunkter oförenliga och i dessa avseobegripliga enden.

Något som ofta åberopas som skillnaden mellan användningen av kemiska medel i skogsbruket och åkerbruket är allemansrätten. Denna rätt gäller mer allmänt i skogen under det att den inte är åkermark tillämplig på under viss del av året. Vid tidigare utredningar om kemisk lövbekämpning i - liksom i denna skogsbruket utrednings betänkande om bekämpning av lövsly - har allemansrättens innebörd belysts på olika sätt. Härav framgår att denna rätt också är tillämplig i utom för jordbruksområden, tomt, plantering eller besådd åkermark där beträdandet kan åstadkomma skada. Detta borde påverka synen på spridning av bekämpningsmedel på jordbruksmark när nu detta skett för skogsbrukets del.

Beträffande skogsbruket medger uppenbarligen inte allemansrätten att allmänheten får störa skogliga arbetsföretag. Det kan gälla t ex kemisk behandling. En viktig princip är dock att allmänheten inte ska behöva hamna i ett behandlat område utan att veta om det. Denna omständighet har lett till beslut om en mycket omfattande vid kemisk lövinformationsskyldighet bekämpning i skogsbruket. Där gäller således skyldighet om anmälningar av olika slag, annonsering och av uppsättning skyltar med angivande av att besprutning ska ske. Dessa skyltar ska sedan sitta uppe minst en månad efter behandling. Det sistnämnda har enligt vår den mening betydelsen att när allmänheten utnyttjar sin rätt att vandra i för att skogen plocka bär, svamp etc ska den kunna veta var ska ske. Man har besprutning då givetvis valfrihet att antingen på egen risk gå in i området om man inte hyser någon rädsla för preparatet (som alltså kan vara av samma typ som får användas t ex i den egna trädgården eller eller att avstå på golfbanan) därifrån om man är rädd. Att påstå att allemansrätten skulle kränkas om man besprutar ett område men samtidigt genom skyltning och annat påpekar för allämnheten att den inte bör vara är vår fel. Tvärtdär, enligt mening emot anser viatt det skogliga arbetsföretaget inte får hindras av allemansrätten.

En reell konfliktsituation skulle givetvis föreligga om skogsbrukets kemikalieanvändning skedde i så stor omfattning att detta nämnvärt inverkade på allmänhetens möjlighet till bär- och svampplockning. Detta kan emellertid knappast bli fallet. Bärförekomsten inom områden besprutningsaktuella

382 Reservationer och särskilda yttranden

är liten. Lövslybemängda hyggen är inga lämpliga plockningslokaler. Men viktigast är att den årligen besprutade arealen inte bedöms uppgå till mer än högst fem tusendelar av skogsmarksarealen. Till detta kommer att vetenskapliga utredningar har visat att allmänheten som helst endast utnyttjar

hur

några få procent av de möjligheter till bår- och svampplockning som finns i våra skogar.

Som nämnts finns all anledning att också diskutera allemansrättens tillämplighet i jordbruksbygderna. Hittillsvarande tolkningar av denna sedvanerätt synes innebära att allmänheten fritt kan gå på dikesrenar, i brynen mellan skog och åker, mellan åker och vatten etc. Sådana områden har inte sällan en artrik flora av blommor och bär och är tillhåll för många arter däggdjur och fåglar. De är därför också attraktiva för fritidsfolket. Skogsbrukets användning av kemiska påverkar inte sådana områden eftersom

bekämpningsmedel de skyddas genom en särskild skyddszon. Däremot får den åkermark, som grän-

sar intill de landområden där allemansrätten gäller, besprutas fritt. Vindavdrift kan, enligt vår uppfattning, inträffa även vid behandling från marken, som tidigare anförts. För en sådan behandling behövs, enligt förslaget, ingen anmälan, inga skyltar eller andra åtgärder.

Vi vill också erinra om att den mark som inte är åkermark men heller inte

är skogsmark enligt definitionen i skogsvårdslagen inte är formellt undan-

tagen från besprutningsmöjlighet. Det kan vara ängar, betesbackar eller dy- .likt, vilka alla naturligtvis är öppna enligt allemansrätten. Teoretiskt sett föreligger det alltså inget hinder att bespruta sådana områden utan krav på information. Naturvårdsverket har dock i tidigare omnämnda anvisningar anfört att samma bestämmelser bör gälla på sådana marker som på skogsmark. Vi påstår inte att särskilt många av dessa objekt skulle bli besprutade utan påtalar blott den möjlighet som finns utan särskild prövning;

Vi vill med hänvisning till det ovan anförda hävda att allemansrätten inte utan vidare kan anföras som skäl till en annan behandling av skogsbruket än jordbruket när det gäller användning av kemiska bekämpningsmedel. På

grund av de omfattande informationsregler som skogsbruket kringgärdats av

föreligger ingen risk att allmänheten ovetande kan komma in i områden där kemisk lövbekåmpning just ska ske eller företagits. Inte heller urholkas möjligheterna till fritidsaktiviteter då arealomfattningen är ytterst

obetydlig. I stället torde allmänheten med den avsedda regelutformningen

löpa betydligt större risk att ovetande exponeras för kemiska bekämpnings-

l \ Reservationer och särskilda yttranden 383 r

medel i de terrängpartier inom jordbruksbygderna där den med åberopande av allemansrätten har rätt att vistas.

De exempel vi framför visar alltså på en rad inkonsekvenser när det gäller regelutformningen för skogsbrukets kemikalieanvändning å den ena sidan och jordbrukets, trädgårdsnäringens m m å den andra. Det har inte varit vår avsikt att tala för en restriktivare hållning vad beträffar t ex jordbrukets kemikalieanvändning än vad utredningen föreslagit. Men vi drar därav den självklara slutsatsen att man i logikens namn måste ompröva lagstiftningen rörande skogsbrukets användning av kemiska medel så att den någorlunda stämmer med vad som föreslagits för övrigt. Detta särskilt gäller som ytterligare begränsningar för skogsbrukets del har beslutats i riksdagsbehandlingen. Det är ett rimligt krav att skilda näringar behandlas lika i regelsammanhang. Sker inte detta har vi svårt att förstå nödvändigheten av att genomföra en mycket omfattande utredning för att komma fram till resultat som måhända är motiverade av opinionsmässiga skäl, men som

lämnar därhän det faktaunderlag, somutredningen, vår mening, har

enligt att bygga sina ställningstaganden på.

sou 1933:11

Bilaga 1

DIREKTIVFJN

Kemiska medel används i jord- och skogsbruket främst i form av handelsgödselmedel och bekämpningsmedel. Användningen av sådana kemiska medel har ökat de senaste årtiondena. Inom det moderna jord- och skogsbruket samt trädgårdsnäringen har dessa medel fått stor betydelse för nuvarande produktionsnivå.

Hanteringen av handelsgödselmedel och bekämpningsmedel regleras med stöd av lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor. De centrala bedömningarna enligt denna lag görs av produktkontrollnämnden. Särskilda bestämmelser om bekämpningsmedel finns i kungörelsen (19T3:33h) om hälsooch miljöfarliga varor. Enligt dessa bestämmelser skall bekämpningsmedel vara registrerat hos produktkontrollnämnden för att få användas. Nämnden meddelar också de föreskrifter som skall gälla vid av medlen spridning och andra särskilda villkor till förebyggande av skada. Särskilda bestämmelser finns angående spridning över områden där allmänheten får färdas fritt, dvs främst skogsmark. När det gäller av handelsgödselhanteringen medel finns, förutom de generella bestämmelser i lagstiftningen om hälsooch miljöfarliga varor som kan vara tillämpliga, också vissa allmänna råd ‘ och anvisningar från berörda myndigheter.

I såväl den allmänna debatten som i arbetet hos berörda och myndigheter andra organ har frågan om användningen av kemiska preparat i jord- och skogsbruket alltmer uppmärksammats under senare år. Diskussionen har särskilt gällt spridningen av lövbekämpningsmedel över Olika forskskogsmark. ningsresultat som successivt lagts fram och som visat pä risker vid användningen av vissa preparat har ytterligare ökat den oro som finns både hos dem som arbetar med preparaten och hos allmänheten. av att Angelägenheten användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket minskas så mycket som möjligt har också framhållits i olika sammanhang.

I de riktlinjer som riksdagen de senaste åren antagit för jordbruks- resp skogspolitiken har också frågan om användningen av kemiska medel tagits upp. I prop 1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m m fram-f hålls bl a att det vid utformningen av produktionsmålsättningen är angeläget att beakta de konsekvenser som en mer restriktiv av keanvändning miska medel kan få. Vidare framhålls att vi måste eftersträva att på sikt finna en produktionsteknik där hög effektivitet kan förenas med kraven på resurshushållning och ekologisk balans. I prop 1978/79:11O om riktlinjer för skogspolitiken, m m sägs att av kemiska medel bör beanvändningen gränsas så långt som möjligt.

Kontrollen över användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket har också successivt skärpts under de senaste tio åren. Som exempel på medel som tidigare använts i skogsbruket men som nu är förbjudna kan nämnas DDThaltiga bekämpningsmedel, som användes till behandling av skogsplantor, och fenoxisyror av typen 2,h,5-T, som användes till lövslybekämpnin. Kontrollen har också ytterligare skärpts a ökade krav genom bl på underlagsmaterial för registrering av bekämpningsmedel, strängare hanteringsföreskrifter och behörighetskrav när det gäller dem som använder medlen. I lagstiftningen har vidare införts bestämmelser med syfte att öka myndigheternas insyn och kontroll samt för att säkerställa att människor inte ovetande skall komma i kontakt med bekämpningsmedel eller område där sådana medel spritts.

Också när det gäller att få fram alternativa och beproduktionsmetoder kämpningsmetoder har insatserna successivt Ökat. för att Forskning pågår utveckla alternativa mekaniska och biologiska och för bekämpningsmetoder

* Bilaga 1- sou 1983:11

att förebygga sjukdomar och förhindra insektsskador på växter. Forskningsoch utvecklingsarbete bedrivs också inom områdena växtförädling, alternativa.brukningsmetoder,:ändrad växtföljd m m för att fä fram metoder som inte innebär långsiktiga effekter i miljön eller skadar människors hälsa.

De ökade kunskaper vi fortlöpande färom riskerna för människors hälsa och för miljön vid användningen av många kemiska preparat i jord- och skogsbruket och den oro såväl de som arbetar med sådana preparat som allmänheten känner inför dessa problem gör det enligt min uppfattning nödvändigt att ytterligare åtgärder vidtas för att minska användningen av preparaten. Det är samtidigt uppenbart att en kraftigt minskad användning av kemiska preparat i jord- och skogsbruket får betydande konsekvenser för dessa näringar. En särskild kommitté med parlamentarisk sammansättning bör därför enligt min mening tillkallas för att utreda frågan om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket m m. Därvid bör i detta sammanhang också inbegripas trädgärdsnäringen. Kommittén bör dessutom studera den användning som sker i övrigt av bekämpningsmedel som sker i övrigt av bekämpningsmedel t ex i hushållen.

En huvuduppgift för kommittén bör vara att studera konsekvenserna i olika avseenden av en minskad användning av kemiska preparat i jord- och skogsbruket ‘ m m. Därvid bör såväl effekterna från hälso- och miljösynpunkt som konsekvenserna för bl a ekonomi och sysselsättning belysas. Kommitténs uppdrag bör omfatta såväl användningen av bekämpningsmedel som användningen av handelsgödselmedel.

Som underlag för sina bedömningar bör kommittén sammanställa tillgängliga uppgifter om den hittillsvarande användningen av olika kemiska preparat i de berörda näringarna. Kommittén bör därvid även redovisa de bedömningar som i olika sammanhang gjorts rörande framtida behov av kemisk bekämpning och gödsling.

En bedömning av konsekvenserna av en minskad användning av kemiska preparat i jord- och skogsbruket förutsätter en bedömning av vilka alternativa metoder som kan finnas. Kommittén bör därför inventera och redovisa 1 de metoder som finns tillgängliga för att helt eller delvis ersätta de kemiska preparaten.

En viktig del av kommitténs arbete är att bedöma hälso- och miljöeffekterna av den nuvarande användningen av bekämpningsmedel och handelsgödselmedel. Kommittén bör därför låta sammanställa och utvärdera de forskningsresultat som föreligger på detta område. Såväl effekterna i den yttre miljön som de problem som föreligger från arbetsmiljösynpunkt bör därvid beaktas. Kommittén bör vidare bedöma effekterna från hälso- och miljösynpunkt av en förändring av dagens jord- och skogsbruk i riktning mot de alternativa metoder som kan finnas tillgängliga. Kommittén bör därvid redovisa såväl de positiva effekter från miljösynpunkt som en minskad kemikalieanvändning medför som de miljöproblem som en användning av alternativa metoder kan ge upphov till. Kommittén bör således belysa exempelvis de miljörisker som en ökad användning av biologiska bekämpningsmetoder kan medföra liksom de problem från arbetsmiljösynpunkt som en övergång till mekanisk röjning kan ge inom skogsbruket,

Som jag tidigare berört skulle en kraftigt minskad användning av kemiska medel få betydande konsekvenser för de aktuella näringarna. Det är angeläget att kommittén så långt möjligt kan redovisa och bedöma konsekvenserna för bl a ekonomi och sysselsättning inom näringarna. Bland de frågor som därvid bör är påverkan på arbetskraftsbehov, uppmärksammas arealbehov, energiförbrukning, lagring och importbehov vid övergång i större eller mindre utsträckning till alternativa produktionsmetoder. Kommittén bör

Bilaga 1 387

självfallet också studera hur såväl priser som försörjningen med olika råvaror och färdigvaror kan påverkas varvid bl a konsekvenserna för vår livsmedelsberedskap bör analyseras. Även de internationella aspekterna på försörjningsfrâgorna bör belysas. En bred och öppen redovisning av samhällsekonomiska och näringspolitiska konsekvenser bör eftersträvas. Beskrivningen av konsekvenserna för ifrågavarande näringar av en övergång till alternativa metoder bör göras mot bakgrund av de mål och riktlinjer för resp näring som statsmakterna nyligen angivit.

Kommitténs uppgift bör i första hand vara att i enlighet med vad jag här anfört redovisa konsekvenserna i olika avseenden av en minskad användning av kemiska preparat i jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen. Kommittén bör emellertid också utvärdera det underlagsmaterial som kommittén tar fram och utifrån en avvägning mellan bl a näringspolitiska intressen och miljöintressen föreslå lämpliga åtgärder. Alternativa förslag bör därvid redovisas.

De praktiska och ekonomiska möjligheterna att genomföra från miljösynpunkt i och för sig angelägna förändringar av nuvarande produktionsmetoder beror naturligtvis bl a på i vilket tidsperspektiv bedömningarna görs. Enligt min mening bör kommittén pröva vilka förändringar som är rimliga och möjliga att genomföra på relativt kort sikt. Härutöver bör kommittén emellertid också studera vilka ytterligare åtgärder för att tillgodose hälso: och miljösynpunkter som kan göras i något längre tidsperspektiv. I detta sammanhang bör kommittén också pröva behovet av ytterligare forskning, försök och utvecklingsarbete i syfte att fä fram alternativa produktionsmetoder. Möjligheten till ökade insatser inom,bl a växtförädling, biologisk bekämpning och alternativ odlingsteknik bör därvid övervägas och erforderliga förslag läggas fram.

Enligt min uppfattning är det angeläget att en första redovisning av de frågor jag här berört kan föreligga relativt snart. Resultatet av arbetet bör lämpligen kunna redovisas i form av delrapporter varvid de frågor som rör skogsbrukets användning av bekämpningsmedel bör redovisas med förtur. Förslag i detta avseende bör redovisas under år 1980. När det gäller andra frågor bör arbetet planeras så att en redovisning kan ske vid utgången av år 1981. Kommittén bör samråda med berörda myndigheter och andra organ samt med naturresurs- och miljökommittén (Jo 1978:01) och övriga pågående utredningar inom kommitténs ämnesområde i syfte att effektivt kunna utnyttja tillgänglig kunskap och undvika onödigt dubbelarbete.

SCJIJ 1983:11 . Bilaga 2 ADMINISTRATIVA ÅTGÄRDER MOT REGISTRERADE BEKÄMPNINGSMEDEL M M \ v. Inledningsvis redovisas den årsvisa förändringen i antalet regist-rerade bekämpningsmedel fr o m 1970. Översikten gäller samtliga registrerade medel, dvs även sådana som används t ex för träbehandling och inom pappersindustrin.

År_dá Antal medel som återkallats på Antal Antal Föränd- Antal re-

beslut- initiativ av återkal- nyregist- ring gistrerade tet regist- GNÅPKNI) rege- lade rerade under medel vid trädde rerings- pga ute- annat ringen totalt medel året årets slut i kraft havaren bliven årsavgift

*GN = giftnämnden, PKN produktkontrollnämnden zbreliminära siffror

Som framgår av ovanstående tabell fanns år 1970, 838 registrerade medel. Tio år senare fanns näst intill exakt lika många medel registrerade. Däremellan hade emellertid totalt 643 medel återkallats av tillverkaren, produktkontrollnåmnden eller regeringen och lika registrerats. Det kan noteras att av dessa har för många nya medel ca 600 under 1981 redovisats någon form av överlåtelse. övriga preparat är s k vilande registreringar. Halten aktivt ämne i preparaten har också ändrats, och nya ämnen har tillkommit. Produktkontrollnämnden har vid nyregistreringar konsekvent strävat mot mindre hälsofarliga preparat. Även miljöaspekterna har beaktats, t ex vid återkallandet av DDT- och pentaklorfenolpreparaten.

En viss utveckling har ägt rum mot biologiskt högaktiva ämnen med mer specifik verkan. Ett exempel på detta är de s k syntetiska pyretroiderna vilka har mycket hög toxicitet för insekter, men är lågtoxiska för varmblodiga djur. Detta till trots har vissa pyretroidpreparat vid användningen gett upphov till besvär hos dem som hanterat barrträdsplantor doppade i utspâdda lösningar av medlen. Exemplet visar att vissa typer av effekter ej helt kan kartläggas genom djurstudier.

390 Bilaga 2 sou 1983:11

Kraven på dokumentation när det gäller bekämpningsmedel har skårpts mycket kraftigt de senaste åren. Denna utveckling har ägt rum på grund av en ökad medvetenhet i samhället om de långsiktiga effekter på hälsa och miljö som kan vara förenade med användningen av bekämpningsmedel. Sverige har på detta område varit ett föregångsland under 60-talet och 70-talet. Ett steg i denna har utveckling varit framtagandet av en dokumentationskravlista och ett ansökningsformulâr som till sin utformning är gemensamt för de nordiska länderna. Utvecklingen mot skärpta dokumentationskrav är en internationell företeelse. Man har inom olika internationella organisationer ansett det befogat att eftersträva en harmonisering av såväl de krav som kan ställas på olika undersökningar, som på det laboratorium som utfört dem. Ett dylikt harmoniseringsarbete har pågått inom OECD under ett par år.

Detta arbete har varit utomordentligt fruktbärande och lett till att ett 50-tal s k guidelines för olika sorters undersökningar snart kommer att antagas. Sverige har aktivt deltagit i detta arbete, vilket bl a haft till följd att man i det nya ansökningsförfarande, som prövas fr o m 1981-01-01, rekommenderar att undersökningar utföres enligt dessa eller motsvarande guidelines.

Det är troligt att en viss sanering av bekämpningsmedelsmarknaden kommer att ske som en följd av dessa skärpta krav. Samtidigt bör man uppmärksamma risken för att preparat med mycket selektiv användning, t ex på en enda gröda av typ grönsaker, kan komma att 1 försvinnan Ett ökat samarbete inom industrin för att ta fram nödvändig dokumentation kan motverka en sådan utveckling.

Produktkontrollnåmnden har till sitt förfogande ett brett spektrum av åtgärder till förebyggande av skada för hälsa eller miljö. Å Följande uppräkning är således inte heller fullständig utan är mera att betrakta som en exempelsamling.

* Medel baserade på visst aktivt ämne kan återkallas. Denna åtgärd är den mest långtgående nämnden kan tillgripa, näst förbud. Förbud har hittills - - endast på bekämpningsmedelsområdet tillgripits mot 2,4,5-T och salter därav, samt mot import av barrtrâdsplantor behandlade med icke registrerade bekämpningsmedel. Återkallanden har däremot vidtagits i flera fall.

* Användningsområdet för ett medel kan begränsas genom generella eller specifika inskränkningar. Inom bekämpningsmedelssektionen pågår ett arbete att mera preciserat än tidigare ange användningsområde för enskilda medel. För undvikande av missförstånd bör påpekas att all användning som inte ingår i det på etiketten angivna användningsområdet är förbjuden. Användningsområdena är således ej rekommendationer utan tillstånd.

* För att få använda medel i faroklass 1 krävs speciell auktorisation som föregås av undervisning om de risker som är förenade med hanteringen. Dessutom finns ofta speciella föreskrifter om användningen av enskilda medel i klass 1.

* Nämnden kan föreskriva speciella hanterings- och sâkerhetsföreskrifter för handhavande av ett medel, liksom för hantering av tomemballage och bekämpningsmedelsrester.

Bilaga 2 391

* Även förpackningsstorlek och formuleringstyp kan regleras för att minska effekter på hälsa och miljö. Så t ex har man efter— strävat en övergång från pulverformuleringar med dammningsrisk, till ur arbetshygienisk synvinkel bättre formuleringstyper, t ex fasta eller vattenlösliga flytande formuleringar.

Bekämpningsmedelssektionen tar också, i mån av resurser, upp enskilda âmnen till granskning. Detta arbete har kommit att bedrivas på nordisk basis. Inom ramen för det nordiska samarbetet på bekämpningsmedelsområdet tillsattes i juni 1980 en grupp med en representant för varje land, med uppgift att till nästa plenarmöte lägga fram en rapport om fem olika ämnen för vilka misstanke om hälsorisk föreligger. Dessa rapporter skulle sedan ligga till grund för administrativa åtgärder i respektive land. Rapporterna har utformats av experter inom de olika länderna. Vid plenarmöten 1981 och 1982 har rapporter för totalt 6 ämnen presenterats och 10 nya ämnen utvalts för genomgång.

Medel som återkallats av giftnåmnden/produktkontrollnâmnden eller regeringen

1229 - Genom giftnämndens beslut 1969 förbjöds fr o m 1970 all användning av aldrin och dieldrin och användningen av hushålls- och hemtrådgårdspreparat innehållande DDT eller lindan. Samtliga utgör mer eller mindre persistenta klorerade kolväten.

Enda kvarvarande användning av DDT var mot snytbagge på barrträdsplantor. Detta skedde på dispens av giftnämnden/produktkontrollnämnden t o m 1974.

1921 — medel (8 st) innehållande Medlen användes Samtliga paration. mot svårbekämpade insekter framför allt i oljeväxtodlingar och i växthus. Medlet förbjöds då mindre toxiska medel (t ex fenitrotion) med samma användningsområden fanns.

- Vissa medel innehållande de som an- (4 st) dinoseb, nämligen vändes för blastdödning i potatisodlingar. Registreringen av dinosebmedlen (6 st) för användning mot vissa svårbekämpade ogräs återkallades ej. (Dessa har därefter återkallats av registreringshavarna. Fr o m 1979 finns inget dinosebmedel registrerat.)

Samtliga dinosebmedel till klass 1L. Mindre toxiska medel för blastdödning tillgängliga.

- Två medel återkallades då registreringshavaren inte inkommit med begärd kompletterande dokumentation.

1223 - medel (18 innehållande amitrol. Medlen användes Samtliga st) för totalbekämpning av icke önskvärd vegetation på områden som upplagsplatser, industritomter, banvallar o1ikn samt mot kvickrot på åker.

392 Bizagai 2 sou 1983:11

Medlen förbjöds då det inte kunde uteslutas att samband mellan in-

träffade fall av cancer och användning av amitrolhaltiga medel A förelåg. 1 1222

- medel (6 st) innehållande Ämnet Samtliga vinylklorid. ingick som drivgas i sprayförpackningar. Återkallade medel användes som insektsmedel/repellenter. Ämnet blev 1974 klassat som gift av produktkontrollnämnden p g a sina carcinogena egenskaper.

- All användning av DDT förbjuden fr o m detta år.

lâZê

- medel (4 st) för mot sork Samtliga användning p g a medlens bristande effektivitet. De verksamma beståndsdelar (crimidin, varfarin), som ingick i dessa medel, finns dock fortfarande kvar i medel mot råttor och möss.

- införde i Regeringen ändring 27 § kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor vilket medförde att bekämpningsmedel innehållande 2,4,5-T inte längre fick registreras. Enligt övergângsbestâmmelserna återkallades registreringen för samtliga medel (23 st) som innehöll 2,4,5-T.

- lêZê

- Produktkontrollnâmnden återkallade 1977 för registreringen samtliga medel innehållande klorerade fenoler. Beslutet överklagades hos regeringen, som förlängde övergångstiden för beslutets ikraftträdande för vissa medel. Således upphörde registreringen för 41 medel att gälla under 1978, för 4 medel fr o m 1979 och för resterande 4 medel under 1980.

De fyra sistnämnda medlen användes för industriell impregnering mot svampangrepp på textilt material och läder, de övriga mot svampangrepp på trä för industriell behandling eller för användning i hemmen. Medlen förbjöds p g a att högtoxiska ämnen (klorerade dioxiner) kan bildas vid förbränning av behandlat material eller kan ingå som förorening i medlet.

- Återkallades för 9 medel, vars registreringen toxikologiska dokumentation grundades på undersökningar utförda vid visst amerikanskt uppdragslaboratorium (IBT). Falsarier hade visats ha förekommit vid laboratoriet, vilket ledde till osäkerhet om riktigheten av den dokumentation som låg till grund för registreringen av ovannämnda medel. Medlen áterkallades då det kunde anses att ändrade förhållanden inträtt sedan deras registrering.

- Återkallades för 9 medel registreringen p g a att registreringshavaren inte efterföljt de förskrifter som gäller för att hålla bekämpningsmedel registrerade (medlen saluförda med felaktig märkning).

x . Bilaga 2 393

1222 - medel (2 st) innehållande nitrofen. Medlen användes Samtliga mot ogräs i kålväxtodlingar. Nyare undersökningar visade att medlenlär fosterskadande och cancerframkallande.

- Ett medel innehållande fenvalerat för mot skadeinanvändning sekter på barrtrâdsplantor. Vid den praktiska användningen uppstod besvär i form av retningar i andningsvâgar och på hud - en typ av besvär som inte kunde förutsägas från de djurexperimentella undersökningarna; (Ytterligare ett fenvaleratmedel för annan användning finns fortfarande registrerat.)

1§§9

- Åtta av fenoxisyror återkallades pulverformuleringar med hänsyn till yrkeshygieniska skäl p g a damningsrisken vid hantering.

lâêl

- Två medel innehållande avsedda för i hemtrâd- Captan användning gårdar återkallades p g a att exponeringsrisken ansågs för stor vid denna hantering. Captan hade vid höga doser visat sig ge förhöjd frekvens tumörer hos möss.

- Två medel baserade derivat på ett av pentaklorfenol återkallades.

- Sex medel baserade på benomyl och carbendazim återkallades för hemanvândning sedan det visat sig att såväl benomyl som carbendazim i djurförsök vid höga doser gett störningar på arvsmassan och fosterutvecklingen, samt en viss ökning av tumörfrekvensen hos moss.

- Två medel baserade återkallades på lindan av yrkeshygieniska skål p g a damningsrisken.

Medel som återkallats av registreringshavaren

En registreringshavare kan önska återkalla en registrering av skilda anledningar. I de flesta fall är det av rent förmodligen marknadsmässiga skäl, men i vissa fall är det uppenbart att kännedom om nya undersökningsresultat varit bidragande orsak. Inte sällan sker ett sådant återkallande efter informella diskussioner mellan produktkontrollnämnden och registreringshavaren.

Av denna har innehållande bl

anledning bekämpningsmedel a följan-

de verksamma bestandsdelar helt försvunnit från den svenska marknaden under 1970-talet:

klorbensilat (carcinogen på mus)

klordekon (carcinogen, persistent)

394 Bilaga 2 1983:11 SOU

\1,2-dibrom-3-klorpropan (ger störningar av spermatogenesen)

monuron (mutagen, misstänkt carcinogeñ)

pyrinuron (kan framkalla diabetes, aldrig marknadsfört)

hexaklorbensen (misstänkt carcinogen, persistent, ej marknadsfört under senare år.

Införda restriktioner

För att minska expositionen för användare eller allmänhet har I restriktioner införts för bl a medel innehållande: «

ditiokarbamater (inskränkt användningsområde, förlängd karens- 1 tid, ändrad faroklass)

paraquat (faroklass ändrad till klass 1, inskränkt användningsom-

råde)

kvicksilverbetningsmedel (inskränkt användningsområde, ökade krav för erhållande av betningstillstånd)

fenitrotion (inskränkt användningsområde, ej på allmän plats) J . 1 — fenoxisyror (ändring av användningsområden och skyddsföreskrifter Q i samband med återkallande av pulverformuleringar av fenoxisyror). Å captan, benomyl och lindan (ändrat användningsområde, skärpt faroklass, endast yrkesmässig hantering).

S()lJ 1983:11 Bilaga 3

-PRODUKTKONTROLLNÄMNDENS DOKUMENTATIONSKRAV FÖR REGISTRERING AV -BEKÃMPNINGSMEDEL

Produktkontrollnämnden föreskriver med stöd av § 8, lagen om hälso- och miljöfarliga varor (SFS 1973:329) att för registrering av bekämpningsmedel m m nedan angivna dokumentationskrav försöksvis skall användas tills vidare. Omfattningen av dokumentationskraven beror av typ av medel och användning. Utelämnas uppgift skall detta motiveras av sökanden. Produktkontrollnämnden kan i varje enskilt fall infordra ytterligare dokumentation om så befinna med hänsyn till nödvändigt medlets sammansättning och egenskaper. _ För ansökan särskilt formulär gäller med anvisningar. Hänvisningar i det föl? jande avser detta särskilda formulär. För de specifika dokumentationskraven gäller följande. Del A. Uppgifter om bekämpningsmedel m-m.

Uppgift Krav 1.1 Sökandens namn o alltid

adress Anges

1.2 Tillverkare 1.3 Medlets benämning 1.4 Fullmakt 1.5 Ansökningsavgift 1.6 Varumärke 2 VISSA UPPGIFTER OM MEDLET 2.1 Bekämpningsmedelstyp alltid 2.2 Medlets verkningssätt 1 förekommande fa11 2.3 Medlets verksamma á11tid beståndsdel(ar) 2.4 Medlets övriga beståndsdelar 2.5 Medlets formulering 3 MEDLETS ANVÄNDNING Användningsområde alltid Dosering Applikation Blandbarhet Effektivitet m m MEDLETS FÖRPACKNING Förslag till etikett och alltid bruksanvisning Emballage TOXIKDLOGISKA UNDERSUK- NINGAR AV MEDLET Akut oral toxicitet Anges

1981-11-01/PKN

396 Bilaga 3 S()lJ 1983:11 5.2 Akut dermal toxicitet Angee_för medel vilkas avsedda användning medför exposition på eller via huden. 5.3 Akut toxicitet vid Anges för medel som vid användning kan ge inhalation upphov till gas, ånga, dimma eller damm. 5.4 Hudirritation Anges alltid. Undersökning på verksam beståndsdel kan dock ersätta sådan på medlet om medlet förutom verksam beståndsdel endast innehåller ämnen utan irriterande egenskaper.

5.5 Ugonirritation 5.6 Andra Subakuta studier med relevant expoaitionsväg toxikologiska undersökningar av medlet skall anges för medel vars användning ger upphov till upprepad eller långvarig mänsklig exposition via mun, hud eller andningsvägar och där icke-aktiv komponent i medlet kan förändra av det verksamma genomträngligheten ämnet i biologiska membraner, t ex tensider, lösningsmedel, emulgatorer. 5.7 Toxiska Kort sammanfattning skall ges för följande egenskaper hos icke-verksamma icke-verksamma beståndsdelar som kan förändra beståndsdelar av det verksamma ämnet i genomträngligheten biologiska membraner; tensider, lösningsmedel, emulgatorer, konserveringsmedel samt i övrigt för ämnen som är att betrakta såsom gift eller vådligt ämne. 5.8 alltid. Undersökning på verksam bestånds- Hudsensibilisering Anges del kan dock ersätta sådan på medlet om medlet förutom verksam beståndsdel endast innehåller ämnen utan sensibiliserande egenskaper.

MILJÖTUXIKOLOGISKA UN- DERSÖKNINGAR AV MEDLET 6.1 för polline- Anges för medel avsedda att användas på g Skadlighet rande insekter växter under blomningstiden. g

6.2 Andra ekotoxikologiska undersökningar med-

6.2.1 Akut tox på fisk ‘Anges för medel-vilkas avsedda användning

för till vattenområden, t ex medel spridning inom skogsbruket, samt medel för användning inom träindustrin, pappersmassaindustrin, textil- och läderindustrin o likn.

6.2.2 Reproduktionsstudier

på Daphnia 6.2.3 Tillväxthämning hos alger 6.2.4 Effekter på nyttoinsekter 6.2.5 Effekter på fågel 6.2.6 Effekter på vilt 6.3 Nedbrytning och omvandling 6.3.1 Nedbrytning och omvandling i jord 6.3.2 Nedbrytning och omvandling i vatten MEDLETS FYSIKALISKA, KEMISKA OCH TEKNISKA EGENSKAPER

Anges i tillämpliga fall pH

3 397

Bilqga

7.2 Oensitet (vätskor) Anges i tillämpliga 7.3 Partikelstorlek —- (pulver och qrunulnt) 7.4 Suspensions- eller Anges i tillämpliga fall emulsionsbeständighet

Lagringshållbarhet Anges alltid Korroderande egenskaper Anges i tillämpliga fall Flyktighet Flampunkt Brand- och explosions- alltid fara Ev övriga uppgifter i tillämpliga KLASSIFICERING ENLIGT SÄRSKILD LAGSTIFTNING Brandfarlighetsklass alltid Klass vid transport DESTRUKTIONSMETOD alltid ANALYSMETOD alltid REKOMMENDERADE SÄKERHETS- FÖRESKRIFTER I SAMBAND MED Hantering alltid Förvaring Transport Brandfara MEDLETS TOXICITET FÖR Anges för medel med avsedd yrkesmässig MÄNNISKOR användning. För medel med omfattande yrkesmässig användning kan yrkesmedicinska undersökningar bli aktuella. 13 ÅTGÄRDER VID FÖRGIFTNING Anges alltid 14 UPPGIFT OM MEDLETS REGISTRE- Anges alltid RING I ANDRA LÄNDER Del B. Uppgifter om verksam beståndsdel Uppgi ft Krav 1 SÖKANDENS NAMN OCH anti.: Anges ADRESS ANSÖKNINGSDATUM UPPLYSNINGAR DM VERKSAM BESTANDSDELS IDENTITET Kemiskt namn enligt alltid Anges

IUPAC{nomenk1atur

Andra benämningar Handelsnamn på andra produkter CAS-nr (i förekommande Fall) Bruttoformel Strukturformel

398 Bilaga 3

UPPGIFTER OM VERKSAM BESTÅNDSDEL I TEKNISK VARA 3.1 Renhet Anges alltid H 3.2 Kemisk benämning och halt av föroreningar Tillsataämnen UPPGIFTER FUR ANALYS AV VERKSAM BESTÅNDSDEL 4.1 Spektraldata Anges alltid 4.2 Analysmetoder för kvalitativ och kvantitativ analys av verksam beståndsdel UPPGIFTER UM VERKSAMMA BE- STÅNDSDELENS URSPRNG OCH FRAMSTÄLLNING

5.1 Tillverkare, namn oeh Anges alltid

adress 5.2 Beskrivning av syntesväg för verksam

beståndsdel

FYSIKALISK-KEMISKA EGEN- SKAPER HOS VERKSAM BE- STÅNDSDEL 6.1 Utseende 6.1.1 Aggregationatillatånd alltid Anges vid rumstemperatur 6.1.2 Färg, lukt etc 6.2 Brytningeindex 6.3 Smältpunkt eller temp för sublimering, sönderfall 6.4 Kokpunkt 6.5 Densitet 6.6 Angtryck 6.7 Ytapänning i fall Anges tillämpliga 6.8 Vattenlöallghet alltid Anges 6.9 Fettlöallghet 6.10 Fördelningskoefficient n-octanol/vatten 6.11 Löslighet i organiska lösningsmedel 6.12 Hydrolysøatabilitet 6.12.1 Vatten Anges-alltid 6.12.2 Syra 6.12.3 Alkalisk II lösning

S()IJ 1983:11 Bilaga 3 399

6.13 Termo- och fotostabilitet Anges alltid 6.14 Flampunkt Anges i tillämpliga fall 6.15 Brandfarlighet Anges alltid 6.16 Dxiderande egenskaper 6.17 Sönderdelning eller annan reaktion vid förbränning 6.18 Andra fysikalisk-kemiska Anges 1 tillämpliga fall egenskaper AKUT TOXICITET FÖR VERK- SAM BESTANDSDEL 7.1 Akut oral toxicitet Anges alltid 7.2 Akut dermal toxicitet 7.3 Akut toxicitet vid inhalation 7.4 Akut toxicitet vid andra Anges i förekommande fall tillförselvägar 7.5 Hudirritation Anges alltid 7.6 Ögonirritation 7.7 Hudsensibilisering

suaxnonrsk TOXICITET

8.1 90-dagars studie på råtta Anges alltid 8.2 H 90-dagars studie på hund 8.3 Undersökningar med annan Subakuta och subakuta

inhalationastudier tillförselväg, djurslag dermala studier anges för verksam bestånds-

eller tidrymd del vars användning ger upphov till exposition via andningsvägarna eller huden. KRONISK TOXICITET Anges för verksam som

beståndsdel

a) ger i livsmedel, eller

reathalter

b) vid användning kan förväntas ge upphov

till upprepad eller långvarig exposition. 10 KARCINOGENICITET Anges för verksam beståndsdel a) enligt p 9, eller b) om den verksamma beståndsdelen ger upphov till mutagen effekt in vivo eller in vitro eller c) för verksam beståndsdel som är kemiskt närstående ämne med känd carcinogen eller mutagen effekt 11 MUTAGENICITET Anges alltid. Om positiv mutagen effekt erhållits vid in vitro-studie skall in vivostudie anges. 12 ANDRA PAVERKNINGAR PÅ Anges i förekommande fall ARVSMASSAN 13 REPRODUKTIONSSTUDIER Anges för verksam beståndsdel enligt p 9.

400 3 S()lJ 1983:11 Bilaga

14 TERATOGENICITET Anges för verksam beståndsdel som a) ger resthalter i livsmedel, eller b) vid användning kan förväntas ge upphov till upprepad eller långvarig exponering eller c) vid användning kan resorberas från hud, slemhinnor eller andningsorgan

15 NEUROTOXICITET för verksam beståndsdel som» Anges 8) ger naurotoxiska effekter i undersökningar enligt 7.1 - 7.4, eller

b) är kemiskt närstående ämne som ger neurotoxiska effekter. 16 TDXICITET HOS METABOLI- Anges i förekommande fall TER OCH ANDRA NEDBRYT- NINGSPRODUKTER, FURORE- NINGAR MM 17 UMSÄTTNING I ORGANISMER 17.1 Upptag, fördelning och Anges alltid utsöndring i däggdjur 17.2 Biotransformation i däggdjur 17.3 Andra undersökningar hos Anges i förekommande fall däggdjur 17.4 Upptag, fördelning och utsöndring hos andra djurslag än ovan 17.5 Toxisk verkningsmekanism 18 TDXICITET HOS MÄNNISKA Anges i förekommande fall 19 METABOLISM OCH PERSISTENS för verksam beståndsdel ingående i Anges AV VERKSAM BESTÅNDSDEL I medel som skall användas på ätliga växt- ELLER PÅ VÄXTER delar avsedda för konsumtion av människor eller husdjur. 20 RESTHALTSANALYSER I ÃTLIGA Anges enligt p 19 ovan samt för verksam VÄXTDELAR OCH PRODUKTER AV beståndsdel ingående i medel avsett att ANIMALISKT URSPRUNG MM _användas mot ektoparasiter på kött- eller mjölkproduoerande djur. Undersökningar skall i första hand avse svenska förhållanden och utföras med lägst den rekommenderade dosen. Sökanden skall ange laboratorium inom eller utom landet som kan utföra analyser i kontrollsyfte.

VERKSAMMA BESTANDSDELENS BETEENDE I JORD och nedbryt- Anges för verksam beståndsdel ingående i Omvandling foto-oxidation mm medel vilkas avsedda användning kan medning, föra spridning i den yttre miljön.

Bilaga 3 401

för verksam beståndsdel ingående i Transport och rörlighet Anges medel vilkas avsedda användning kan medföra i jorden spridning i den yttre miljön.

Adsorption till jordpartiklar Ackumulering VERKSAMMA BESTANDSDELENS BETEENDE I VATTEN för verksam beståndsdel ingående i Biotisk nedbrytning Anges medel vilkas avsedda användning kan medföra spridning i den yttre miljön.

Adsorption till organiskt material och ackumulering i sediment TOXISK EFFEKT PÅ VATTEN- LEVANDE ORGANISMER Akut toxicitet på fisk Anges alltid

Reproduktionsstudier

på Daphnia Tillväxthämning hos alger för verksam beståndsdel ingående i Ackumulering i aquatiska Anges medel vilkas avsedda användning kan medföra ekosystem spridning till vattendrag och sjöar. för verksam beståndsdel ingående i TUXISKA EFFEKTER PÅ MARK- Anges ORGANISMER medel vilkas avsedda användning kan medföra i eller på marken (undantag roden-A spridning ticider).

TOXISKA EFFEKTER PA FÅGEL OCH VILT INKL BIOACKU- MULERING för verksam beståndsdel ingående i Akut toxicitet på fågel Anges medel vilkas avsedda användning kan medföra spridning i den yttre miljön. för verksam beståndsdel ingående i Subakut toxicitet på Anges medel avsett för betning av spannmål. fågel Andra Anges i förekommande fall. ekotoxikologiska undersökningar SKADLIGHET FÖR PDLLINE- RANDE INSEKTER för bin för verksam beståndsdel ingående i Akut toxicitet Anges medel avsett att användas på växter under blomningstid. Andra undersökningar FÖRSÖK MED SIMULERADE i förekommande fall. Anges EKOSYSTEM för verksam beståndsdel ingående i FYTOTUXICITET Anges medel avsett att användas på växter..

402 Bilaga 3 S()lJ 1983:11

29 RESISTENSBILDANDE EGEN- Anges för sådan verksam beståndsdel där SKAPER erfarenhetsmässigt resistens kan uppkomma (ex fungicider, insekticider, rodenticider). 30 NAMN PA INSTITUTIONER/ Anges alltid FÖRETAG, ANSVARIG FÖR I BILAGAN PRESENTERAD DOKU- MENTATION REKOMMENDERADE SÄKERHETS- FORESKRIFTER I SAMBAND MED 31.1 Hantering alltid 31.2 Förvaring 31.3 Transport 31.4 Brandfara 32 DESTRUKTIONSMETODER alltid Anges 33 ANDRA ÅTGÄRDER MOT SPRIDNING Anges alltid I MILJÖN VID OLYCKA ELLER MISSBRUK 34 UPPGIFTER OM ANVÄNDNING AV såvitt känt Anges VERKSAM BESTÅNDSDEL I ANDRALÄNDER 35 LITTERATURREFERENSER SOM Anges i tillämpliga fall EJ ANGETTS OVAN 36 NUMRERADBILAGEFURTECKNING Anges alltid

För samtliga punkter gäller att information skall lämnas där sådan finnes.

L Bilaga 4 AKTUELLA VÄXTSLAG ELLER VÄXTSLAGSGRUPPER INOM RESISTENSFÖRÄDLINGEN

LANTBRUKSVÄXTER

Rås Oljeväxter Raps Rybs Senap Vall- och Vallbaljväxterz Klöver, Lucern fbderväxter Vallgrâs: Timotej, Svingel, Rajgrâs, Ängsgröe, Hundäxing 1-åriga fodervâxter: Foderraps, Fodermårgkål Ärtor Åkerböna Brun böna

Rotfrukter Sockerbeta

Potatis Matpotatis

Fabrikspotatis

TRÄDGÅRDSVÄXTER Grönsaker Tomat Gurka Övriga Frukt och bär Kärnfrukter Stenfrukter Vinbär Hallon Jordgubbar Grönytegräs Ängsgröe Rödsvingel Rajgräs Krypven Turftimotej

404 Bilaga 4

BEDÖMNINGSGRUNDER

EKONOMISK BETYDELSE STOR BEGRÄNSAD LITEN ELLER INGEN ( ) POTENTIELLT FARLIG

BEKÄMPNINGSÅTGÄRDER K KEMISK BEKÃMPNING VÄXTFULJD OCH/ELLER ANDRA ODLINGSÅTGÄRDER B BIOLOGISK BEKÄMPHING ( ) LAG VERKNINGSGRAD

RESISTENS I MARKHADSSCRTER +++ MYCKET GOD ++ GOD + NÅGON

MUJLIGHETER TILL FRAMTIDA +++ MYCKET GODA RESISTENSFÖRÃDLING ++ GODA + BEGRÄNSADE INGA OSÄKRA nuvarande

föÅ

(dvs. kunskaper

dåliga för bedömning av möjl

ligheterna. Utsikterna kan 3

I vara goda !) ; L

Bilaga 4 405 SOU 1983 :11

___p

-_mmL

Lwpm;m_P_nz m=__umLpçm=mum

+++

muwusmgm

w

Lmugommuøcxxms

mcmpw_mmm

«

magnum

uøgmcmpa mpmngm

.::

pangpang mumasø

._vwLm»

.mmm grus; mpongø

xmmsocoxu mmpouzpmn

.

.agws

mwmomawuoamm

mx:mmxowLuu;mm

mwcwemgm

m_eLomm_Lum øu_n:oumL mmLmo;u:ou

-x

mw:_asLm mwmwc mwcwsogm

.aam

mmwgmu wu_p_Lp

u

øapmgoamougouonsmma

.nam

.nam

.—+.:

mmozeoccmszme

.-»moI

uwmm;øa\mm_mpxm .-xum_+:aLm mgøxumcxwgpm pomxc_umoLwo

mwcruuzm øgmuogoumz m?:_Lmu:ou

Lommxemum

mgmwmzgm mwgopamm szwgawsm cownopwm

mgaunupom ønn=_xuwL» pmoLuLmm Lmnoumamz

øwcwuuaa øwc_uo:m mw»m__w» mwpw~—w» om~_wum:

umogcagm uomxcwpm

m_:;n›»

mmmu—ons Fomnspcm umoL_:w »omm_u mmp_um.m

mu»u

. k.

406 4

.Bflhga

_._u

zwmm;.mw_psmLm mçwpumgnmmcwwm

Lopu;m_,nn=

+++

m

mcmumwmum Lmugommnøcxgms

mapoum

uøgmcøpa mpongm

.==

umngnnma mumagø

._umLmm

/

cwuax mpmngm

.mmm

uaemgmm

3.

mam:

xmwsocoxm mm~muuon

^cmoV

mnma

mmaemxmg

mm=mm

mumcogou mwc_smLm

^o›mV

m_:_smxm

.nam

«mg»

.aan

uwmm;mu\mm_muxm

mxznmxumpwumpm mx:nmuuoxmmLmo

s:;a_mo_maoam

m=~um_nmLmx

mwcmuuam mLm_m;umLa mgmuogmumz

m:xmuomnma

Lm»ouxm

¢__m:_umo

umoLuxam

m:a_m›;u

mo=_%u_Lm

n_;_uu:a omc_wum:

mmmu_nnz umogcogx ;muoumemz

umz Illa: pom _

Bilaga 4

S()lJ 1983 :11 407

__wu m.:

swam;

»mum;m,_mpz nvmgmmmcmum

+++

mu_psmLm

m

Lmugommumcxgme

mcmumwmmm

umgmcmpa

mspupm

.==

pmngmnma

mumnä

._um+m»

:_u:L mum?»

x

.mmm

xm_so=oxm mm_mv›umn

mmaewxon

;mLopxø

mm»om

N

mwcwemgm

.o

mwpmomm

rung

mwexomwmgum

mmcwemgm

.mmgmu

m_:_EmLm

-m

^o›m.

cgoxempg

.nam

Tango;

.nam

.nam ewa:

.nam

mwuxaocccezmu

p_møLmn\mø_mpxw ezwgogmogocxsm

.-Hmo:

e::a_mo_maosx

nx=nmxum_çvø_m

m;o_m;omLa mLm_m;umLo mgmuogmpmz

m:—um~noLm:

mwcwuusm

mxsmmewgum m=L_uomumm

ommpwumn m__mc_umo

mgmumuuom mnn=_xum;h mm=_$u_Lu

mmc_uu:m

;u__mo

mga_m›;m E:_;mmau

mmmupoaz morgmmzm umogsgox Lmvopmemz

ø_r;a›»

wzmox umoL~:w uomm—m

_

S O U 1.. 9 8 3 1 1. 408 Bilaga 4

-mcm»m_maL

__wu

.mum;m__nnz m=__umLmw

+4 .

uu_usøL»

w

-gommnmcxgøe

mcmpmvmmx

;uu

uøgoçøpm

mauøum

uumngø

.=:

umngmpnm øpoagm

x

.Fvwgmw .mmm cwusm wumnga

xmweocoxm om_mu›pma

mmunmusm

maaaemum

maamuommoouvoousmmm

OHflHC M#HUCOUOH

oumxomuxmuum

pwmmLoa\mm_muxw

mzmnmmum mmmoHmHu

amvmemcw umoucsnm mmmnannz mmaucammz

mm Efiflhmmfih MHCHOUSQ

Bilaga 4 409

S()lJ 1983 :11

___p

»wmmg

Lmpw;mw__nz mc_—umLnmm:mpm

ouwpEmLm

_

Lmugommumcxgma

mcmumwmmm

mapmum

pmLm:m_a oumngm

.=:

umwgngma mumagm

._vmLn» .mom :was: mumagm

maøgummg

umsmgu

xm_eo=oxm ømpmv›ump

m

maø»Lm

azmm

umsw_m

mxzmcwmøo

mmuwmmmxn

N

mmm›z

mmmzsppmmuwxm øFm;aouou›gnu

muwp_mmLma umuwmmmgn

mmr,;mu

-

mmu_mmø;n msmcmm

.

mmmm

.nam

mqmuguuom

.nam

wLno_ou

.ggm

-

Emccmr

m:;uc›;LLo;p:mu

u_mmLma\mm_muxm

øLo;ao_uosmm_a e:____uw~Lm

øx:nmuoLaE:Fx mx=hmxum.wp;øm maqowngonmmmm

mgoamosogmm mc»LouwmLm

_wxwpmum_n_m¥

mpoLpo__›:m

_mmpeum_p_mx

m_xmcLmu_ øaouogmumz mm;pmmw_m: mowo___›mm

umm~xzmw4o mx:wmmcmwm Lmooumewz mmmmpmamm w=Fum,p.mx

axempxz

Lo__mw

~m_>mamm maao_ngoa

m+_mgu

mecca mm=,w.mx

_

S()lJ 1983:11

410 Bilaga 4

-m=mum_mo.

PF?»

Loumcmwrnmz

ou_uem;» m=w.umLp»

.

_

mcwumwmwa sgommumcxgme

Lau

msumum

umLm:a_m mumngø

.==

umngmawm upmngø

.pvwsmw

oumnum

.mmm :musa

.

xm.so:oxu mmpmuxumn

._m.s msec;

-»H

m:Lwuxmmn_o

.

s:Lo__omwLu s:Lo__om_Lu

m-uxHm4 E:;wø-oa_ø

.u_=ouuou_:m 4goz<zmmoom

_uøma_u _ummamu

mm»xxmmoou «u»xmzmcom

mm

m=L_xwmmoEgø>mpxunm

uwmcLøa\mm_muxm

m-onm mama

mukxma4m44<>

cgoamocogma e=m_pwuwa;w

uopmemcx_mnpm uoømamcxpwnpm

m=;u=m_›p_o ma;u:mn›u_o

ugmgmmmumxm

:go

m_:_po;m_um

mx:wmw:mmw

.ezwzmmum

mumLLmm_x _mmweum_m uzmwupg .mmxmmoou

-g4 mwp4x mum;.ox øHx<u_

S()lJ 1983:11 Bilaga 4 411

__wp

-_møL

Lmpw;mm.hnz mc__wmLnmm:mum

muwusmgw

.

T

Lmugommumcxgms

mçmpmvmmm

umLm:m~a

m=umpm

mpmnLm

.==

pangpang mpwngm

._umLm%

.mmm :rusa mumg1m

-aewxmm mam:

xm_so=oxm mm_wv›uma

øwcmpogmnum

m4wmzHmmøzg

uzmxmozaz

u

cmmmgmmuxcmgm

mmuzeogz

Mau»oz_F megommmsm

mn::a›h

mwcmsmgm

mmpmumozn

.nam ^a›mv

Løaeømmm=_Lp=_>u:

u u

u_mmLøq\mm_muxm

mx=nwxum_»um_m.

mgmpmcumgo eawuwugou

m:Lm»omumm

mcqmmmgm ezwgomzu

“mgmwmmoou mmnmuax mm=_m»wLm

m_:_oo:m

mmmvponz

Lm__mw

»mom ufuufi

_

S()IJ 1983:11 412 Bzlaga 4

-m=opm_mmL

_._p

+

Lopm;m_.nnz m=w_nmLp+

øu_uem.»

_ Vi

-xowmumçxgms

m=wpm_mmm

;mp

magnum

pmLm:ø_m mpmggm

.==

gauges“; mpmngu

..uø;o»

.mmm cmuzm mumagø

-asmxum

.. .

mam:

.

xmpeocoxm mm_mv›umn

.

.a4a

zpm mzmq

sscøwzpzemucw_

.

.zpmmm¥<

mrouwpowmmsa

zpmm

mmcuwouzm

mausmxmn

.

Mmmm_m>zmw mznuørncmn

.zm¥uH

unna»

^z>m

.mopmn

_m_a

p.mø.ma\mu,

.aam mama»

ax=nmxuw_wvmfixo£u

.am

e=;uwLpoum__ou

mxanmxumnwwpam

mmzoeovzmma

ax=nmx.m_»uLn mx=nmxum_wnm.m øx=_mxum_«=pm

;mLoumm

mou›eocm;a

:oo

munxuogugx

øu›;uoum s:_Lmmsm mmuxguom mu›;uoum

mowgmmsu mu1_=nm —ow>pLm

wuxm

uozmazfimp

mcou_m

-uLn

4 413

Bilaga

S()lJ 1983:11

~__u

-mmmL

Lmum;mm_npz m=__nmLn»m:mpm

mumpsmgm

w

mcmumwmwm Lmugommumcxgme

magnum

umLm:m_a opmpgm

.::

pmngnpwa «pangs

.pvm;mm .mmm :many mumngm

:aswxmm mew:

xmweocoxw mm—mwuma

»mmmuzQom

wmpgumsum

mmocwgam

.nam

ø_ou_umn

wqmuwumsmcu

^›mV

magma

uwmmLma\mm~mpxm uoumeocumxuuwm

.nam

mmuzsouamgum mgoamocogwm

nmmhxzmmhox uom_:mm:Lw

mgwvogmum:

cgoamouxmu

mzawmxgu

_mmwsuø_m

mamgcw

mmov_oaz mmo_vm_m

m_;a

goxm ma_;»

S()IJ 1983:11

414 Bilaga 4

.m:mum_mmL

._wu

++

Lmum;ow_hnz muwueagm m=__vwLa$

_

agommvmcxgøs

m=mpm_mmm

;uu

T

pm;m;nFm

m=,mpm

o.:aLm

.:=

umwgnamm muwnLø

._uwLmç

.mmm :Wasa HwnLw

-aemxmm m:_=

.

xm.so:oxu mm_wu»pmn

ezwguuumamczgou

.

-mxHmmu

Eauwuowpovcw

mmmaeum mcmumm»cw mungczxn

+cm—om

mLoouoLmu

Amkv

-

Eamgomsu

.nam .nam

m-»z

-

uwmmLøa\møpmuxm

.e+.E

mmcoeouamma

mowLa~xmax_mnum

mmu›souamLum mgocusnouzza

mpmwgxmwpmgoa

eawguxcucxm

LmLm_Lmgam:x

-

LounLmm:wgmm4 m:Lw—~:Luu—w

a_:ouuo~_;m Lmmcmgumoz mgmuonopw

m x

mmuowLm

pmmpsvmpm Lmwoumsmz

m_c_:Lm

nmHhkoa Loxmxum4 mungmcwm mmc_vm.m

mecca mw:m

Loxm m=Lw m=L_ m=Lw

Bilaga 4 4.15

F__u

nmmmx

Lmuwzmwunnz m=_FwmLn»m=mum

mumuemgm

.

P

Lmugommumcxxme

mcmumwmmm

mzuapm

pmLm:m_a muongm

.::..~umLnm

pangpang wpmngm

.mom c_u:; opmagø

-asmxmm m=_=

znweocoxm mmpmvxuma

Auwmucwguv

s:»umaon~m s=LowLmgoqø

.

mupmgmaouxp

zom E3—:%

ssgoamxxo

.am

mmgøcwu

.am

zamm

u_moLma\mm_mpxm mx:nmxum_mmumaemm

wLmm›_»

s:___wuwuLm sawgoamoummu mmnoL=o_mwLw

^z».

mc›moumoFo:

mm

mmxmwmmmm mx:nmm:mmm 3u..m.._..$ceo» mm:p»xm;m:_:

e:_gmm:m ø__me›vwa m_u›Luom mN›EowL«4

mozom eawgmmzm Fmmmsmgo ;muoumemz

~zoH m:;m mum

S()IJ 1983:11

416 Bilaga 4

~p_u

-wmmg

mcwpuwgnmmcmum

N N

Lmum;mw_wnz muwuemgw

P

gmpgommnmcxxme

mcmpmwmmm

mnumpm

pmLm:m_q upmpgø

.::

pangpang

x

mpmagm .wumgmw

swung mamman

.mmm

naswxmm

m=_=

xmweocoxm omwmvxumn

,

ocmppaguwo Escmgmsausu

mømuamm+L:_a

mcmsxgsuøp

esgmmumgocuwu ezgamumgosumu

mauwuga mmgwcwu

-moz4_mu

.am

-_go

»_mmLma\mm_muxm axzwmxumpmzzgm

m__mLmm;qmouz mmcosovzmmm

mungxu_Lapgmm mx=wm4um_mxL=o

s=_;oamoum_u

.

Lmpmpmx:c~am

masoxcmgpuh m_Lm:Lmu~

mucLm_ø;uom

mzawmagm mwuzguom mzawmxgm mo+;mpxmm

sa_;p›m

mmmv_oas pmmnswgo mmmv~on:

”xm=o “xm=u

Bilaga 4 417 S()lJ 1983:11

ppm»

amma;

Lmum;mmFnnz mcwpumgmwmcmum

avwueog»

W

gmuxommuøçxxms

m:mum_mmm

mzumpm

uøgmcøpa mumngm

.::

umngmnma mumagm

.puwLn»

.mmm amps; mpwngø

-aswxmm mew:

xm_Eo:oxm om—mvumn

._u.z

mmuwmmmgn

-mmzhg

xopuagummv

s:Lowumu

mmuwmmøga

mauwmmcgn msmcmm

macmucn

mawH

m_._o

.am

mLo;aomnoemøFm

mx=nmxump»uLmm

emmcwF

ummm;øa\mmpmuxm

mpoamocogmm

muzoqm

mxsnmuogasapx

m_;mcLma» mm;umm__m: oc›Louomgm s:_uo;mnum

ummmnmamm pmmpsw¢mxp4

w_g›Luom

mupL»wxn4

mmemezx

ma_vø_g_mg

mwmso_›x

4z mecca mo=_»pwx xp4mmu _mmmevø_m ao=,»xp4

418 4 S()lJ 1983:11 Bilaga

___u

-_mm;

mu_uEu;m

m

Lmugommumcxgøe

mcmummmom

waumum

ua;m=ø_a

30 D

LM

.u:

m

umngmnwa

H m n

._vmLnm

Lø

m p o Q

.mmm c_ua; Lu

xmwsocoxm

.

mm—mvxumn

._m.E

sawgmmau

mmocmgmm

momaøum

m:_gmmg:n

-

kzmmm mnu:uum—

u_mmLma\ma_muxm _¢mneumPnm»m__mm pmmwenmnaumcmam

ammo;

LmnemmmmcwLmm4

m:—uo;mpw__mm muoamocogmm Eamnazaempm mmuxsouamxpm

m:m_;usom

nm:_Luogoz mmmmcnm

mmzmgm

mp44<m

m_wma

homo: Loxm

Bilaga 4 419 S()lJ 1983 :11

___u

-_mmL

;aum:m__nmz m:__nmLn»mcmum

mvwusmam

T

gmugommuncxgme

mcmumwmmm

pøLu=m_a

mauøun

mumngm

.::

umngnnwa øpmagm

._umLn»

.mom zwpax mumngø

-aemxum m=_=

;mweocoxw mm_mu›umn .

=:=maw

zmwxzmmzmmx

mgumguouzmp

mppmcosoa

mF~mm:n:ou

uungg

øgo_L›a

mwpoaummcw

.nam

acwgwn

_EF:

_L›a

øm:m_z›n

mmm

mumgsawgogmogomopm Lmu.pmx»_mm=oxma

uwmmgmq\mm_mpxm mmma;F»mm:oLmm

mwmmxzmummq

øaaoønawncogma

mwcummgmmgc

zoo

au_;oumomo_o

mmmv_omempqam Lmumwax=:_am mgmpxumm~qan

øgmmxmmonom mzgomcocmm

pmemumpccnm

mmxsgomgm o_:w»aucoo

;oxmm_aax ;oxmcogwm

»gagn mva:ucm m_a:acm mw_»mu

S()IJ 1983:11 420 Bilaga

__wu

-wmmg

Lmuw;m__nmz mcw_um;n+m:mum

mu_usmL+

V

Lmpgommumcxgme

mcmumwmmm

mzpmum

uq;o:mpa uwmngm

.::

uøngnnwa mumggm

._um;m_ .mmm c_u:L muungm

xm_eo=oxm mm—ocumn

øcmmmpuagm mcmxnocnw øpscms mm:-mLoE

.aan

mwnmg

§c_2:EEmBm _møLmu.m_:pm_omm;m

u«mø;ma\am_muxm mLmFxum:oeso_m nmawwmgmnmgnx

mwpwcoa

mwcwaogmpum mmcoeovzmmq mumguogomam

mmmmmmmmmmm

mw~w:oa

_øxmum=oaao_m

øwmmLmamm4 maeauopaox

Lmpmpmuxppmu

mmx:ao_Lm

mowgmuxmm m:;_. mgmzM› mmøv_oas

ago _:w

Bilaga 4 421

S()lJ 1983 :11

m:mum_mm;

_~_»

»oum;m__mns mu_usm;» m:__umLn+

w

ugommumcxgme

.

mcmummmmm

;mp

maumum

umgmcøwa mumagø

.:c

umngnnma mumcgm

.~cmLom

:Tung mamman

.mmm

xmwsocoxu mmwmvmumn

wmmvw

;ao

m_;a

cmmsruøpacowrmz

.

mmwgmmmgm

awe;

mmxmpsume .mmrLmmmL»

mzmoucosou

mumcøpaqm

was; c

wen

øogmcmu

g

m____

wmonøswNu_;

~ww>mn@

pwmmLmm\mm_muxm

mxocmogocasq øumxuogmmcam mLscg;aou»;m mosro;u:m~m;a

cue

;cwcpmEe:mm_m

m:;occ;u:

pom;mcop_mx

m__mExc_c

wmmnswxw

m:;muxm m«u;uom mmmm_ow2 npngcmm

_ .

zo44: gmugon

.

mgoum

r..

å

422 Bzlaga 4 S nv U 1 9 8 3 1 .l

umcmumwmmx

.__p

;mum;m_nnx mvwusmgm m=wFamLp»

n

mcmumwmmm ugommcmcxgme

;mp

magnum »mLa=m_m muangø

.:: pmwgmnwm mumasø .—vmLnw .mom cwuax mpmngo

-aemxom mcwc .x .x

xm_ao:oxm mm_wu›pmn

ømwgømøgm

cømmgmgmnom

mmu_uL: mm

Lmum_mxc:_amm:;uxm>

wssmcomgmpoucopm

pmmøLaa\mm_muxm. Lmum_mxman:mo;ow

mscuzcaauoe

mmmawnmoo mzmømmwmmmm ogmgnmmuøxm

S()IJ 1983:11

Bilaga 5

JORDBRUKSUTSKOTTETS BETÄNKANDE 1977/78:10, NATURVÅRDS- OCH MILJÖFRÅGOR M M

En tillämpning av ett ekologiskt synsätt innebär enligt riktlinjerna för den att sagda planering skall medverka till att samhällsutfysiska planeringen sker inom ramar som naturresurserna och naturmiljön anger och att vecklingen mångformigheten inom naturliga ekosystem bevaras så att förutsättningar ges för rika biologiska utvecklingsmöjligheter i framtiden.

Jordbruksministerns uttalande om att vi på sikt måste eftersträva att finna en produktionsteknik där hög effektivitet kan förenas med kraven på resurshushållning och ekologisk balans står i god överensstämmelse med nyssnämnda ställningstaganden från statsmakternas sida när det gäller den fysiska riksplaneringen och utskottet kan därför helt ansluta sig till detsamma.

I fråga om behovet att förena önskemål om effektivitet i produktionen med kraven på en från ekologiska betraktelsesätt ändamålsenligt utformad produktionsteknik riktas uppmärksamheten oftast på de problem som sammanhänger med den under senare år alltmer ökade användningen av handelsgödselmedel och kemiska medel inom Hithörande problem har bl a berörts i de två jordbruket. fristående motionerna 1976/77:839 och 1976/77:1220. Enligt den förstnämnda motionen bör riksdagen hos regeringen begära initiativ för en utveckling mot resurssnåla och biologiskt riktiga odlingsmetoder. Enligt motionen innebär användningen av en sådan odlingsmetod inte att man bedriver konventionell odling där man avstår från kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Det innebär i stället att man med hjälp av annorlunda teknik framställer livsmedel. Inom jordbruket gäller det att söka efter uthålliga och mindre energikrävande metoder. Inga drastiska omställningar avses men däremot gradvis mindre beroende av fossila bränslen och kemikalier. I motionen 1976/77:1220 aktualiseras frågeställningarna omkring den s k naturenliga odlingens möjligheter. Motionärerna anser det vara ett uppenbart samhällsintresse att den odlingen kan fortsättas och vidareutvecklas. De anser det därför biodynamiska rimligt att samhället lämnar ett ekonomiskt stöd till forskning, rådgivning, utbildning och kvalitetskontroll i fråga om den biodynamiska odlingen.

Utskottet får erinra om att riksdagen vid tidigare behandling av frågan om stöd till alternativ jordbruksteknik gjort uttalanden av innebörd bl a att det på skilda håll pågående forsknings- och utvecklingsarbetet på förevarande område förtjänade statligt stöd och att sådant också lämnades i olika sammanhang. Det har härvid bl a erinrats om den resistensbiologiska forskning som bedrivs framför allt vid lantbruksuniversitetet och vissa andra universitetsinstitutioner samt vid Sveriges utsädesförening och Weibullsholms växtför- Det har också hänvisats till att statens råd för skogs- och ädlingsanstalt. inom ramen för tillgängliga anslagsmedel lämnat inte jordbruksforskning oväsentliga bidrag till olika grenar inom miljövårdsforskningen. Medel har sålunda anvisats för utvecklingsarbeten med syfte att minska användningen av pesticider. Dessa arbeten har gällt såväl resistensförädling som biologisk bekämpning.

Utskottet har för sin del i nämnda sammanhang (bl a JoU 1975:5, s S) framhållit angelägenheten av att de ekologiska synpunkterna tillmäts stor betydelse i samband med övervägandena rörande jordbrukets fortsatta utveckling.

De åtgärder som från skilda håll sätts in i forsknings- och försöksverksamheten på förevarande område bör bidra till att skapa ett säkrare underlag för det fortsatta handlandet. Det är, som utskottet i annat sammanhang framhållit, oomtvistligt att debatten vinner på ett mera preciserat underlag

- sou 1983:11 424 Bilaga 5

genom jämförelse av de ekonomiska och ekologiska följderna av konventionell och alternativ jordbruksteknik. Med hänsyn till de olika initiativ som tagits och det arbete som på skilda håll läggs ned på undersökningar av förevarande forskningsfält finner utskottet inte anledning förorda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida till följd av de båda nu behandlade motionerna.

I vad avser användningen av handelsgödsel har utskottet i samband med behandlingen av motionsyrkanden i frågan nyligen betonat vikten av att berörda myndigheter med stor uppmärksamhet följer utvecklingen på hithörande område (JoU 1976/77:26). Utskottet har i sammanhanget också utgått från att bl a socialstyrelsens och naturvårdsverkets rekommendationer i ämnet utnyttjas i den utbildnings-, rådgivnings- och upplysningsverksamhet som bedrivs på lantbrukets område. Naturvårdsverkets aviserade arbete med utarbetande av riktlinjer för hur jordbruket bör bedrivas med hänsyn till miljövårdssynpunkter ligger väl i linje med utskottets sålunda uttryckta förhoppningar och hälsas därför med tillfredsställelse av utskottet. Därvid utgår utskottet från att riktlinjerna utarbetas i samråd med lantbruksstyrelsen.

Ett spörsmål av närliggande karaktär tas upp i motionen 1976/77:523, vari hemställs om en snabbutredning hos naturvårdsverket, syftande till förbud L mot halmbränning. Motionärerna påtalar bl a de olägenheter som halmbränningen åstadkommer i form av sotnedfall och dålig lukt men framför allt genom jordförstöring. Enligt motionen skulle ett förbud mot bränning av halm på åkrarna innebära stora vinster både miljömässigt ekonomiskt.

och

Enligt utskottets uppfattning bör ansvaret för att åtgärder vidtas i syfte att åstadkomma förbättringar i nu angivna hänseende närmast åvila berörda . länsstyrelser, lantbruksnämnder och kommuner. Utskottet utgår från att såväl 4 lantbruksstyrelsen som naturvårdsverket har sin uppmärksamhet riktad på 1 problemet och vidtar de åtgärder som kan befinnas påkallade för att åstad- 3 1 komma en mera ändamålsenlig användning och hantering av halmen. Bl a synes frågan böra uppmärksammas vid utarbetandet av nyssnämnda riktlinjer. Någon i särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen 1976/77:523 är inte påkallad.

Frågan om att åstadkomma en bättre resurshushållning inom jordbruket har under senare år fått allt större betydelse särskilt när det gäller vatten- J hushållningen. Framför allt inom landets södra delar med dess förhållandevis begränsade tillgångar på sötvatten i vattendrag och grundvatten har skett en markant ökning i antalet anläggningar för konstbevattning av åkermark. De ökade anspråken på vattenresurser har i vissa områden lett till att konfliktsituationer uppkomit mellan olika former av vattenutnyttjande. 1 \ De härmed sammanhängande problemen har tagits upp i de båda motionerna l 1976/77:8h7 och 1976/77:1221, Å vilka med utgångspunkt i förhållandena i V respektive Kristianstads och Skaraborgs län begärs åtgärder i syfte att åstadkomma en rimlig avvägning av vattenhushållningen mellan olika intres- 1 I den första föreslås sålunda ‘ senter. motionen en ändring av gällande lagar

för uttag av yt- och grundvatten för bl a lantbruksbevattning i syfte att 1

fördela vattenresurserna på ett från samhällelig synpunkt lämpligt sätt, 1 medan enligt den andra motionen en utredning bör tillsättes med uppdrag att föreslå reglering av vattenföringen i våra vattendrag, varvid konsekvenserna av den starkt ökade jordbruksbevattningen särskilt beaktas.

g Bilaga 5 425

utskottets mening talar starka skäl för att frågan om hur våra Enligt vattentillgångar på bästa sätt skall utnyttjas ytterligare klarlägga. Utskottet erinrar om att en särskild kommitté i början av detta år tillkallats för att utreda och lägga fram förslag till former för vattenplae nering i syfte att få till stånd en bättre hushållning med våra vattenresurser.

Utskottet får i sammanhanget också erinra om att frågan om vattnet och jordbruksbevattningen ägnats uppmärksamhet av vattenlagsutredningen som i sitt i april 1977 framlagda slutbetänkande Revision av vattenlagen Del h (SOU 1977:27) lagt fram förslag till skärpning av reglerna för såväl kontrollen av uttag av grund- och ytvatten för markbevattning som kraven för att få tillstånd till sådant uttag. Ärendet bereds f n inom regeringskansliet.

I avvaktan på resultaten av de sålunda pågående övervâgandena i ämnet synes de båda nu behandlade motionerna inte böra leda till någon riksdagens särskilda åtgärd.