Kemikaliekontroll : huvudbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

,

A;

...namn

j s_ f:

i 0

s \

u? §4, _

;få Jung

Ca_ 1- \ \

åixiiåKwu

Å\\\\\\\ \\

Hwudbetánkande av kem1k0mmiss10neI*1ÅJáá

Statens offentliga utredningar

ää 1984:77

Eg

Jordbruksdepartementet

Kemikaliekontroll

Huvudbetänkande av

liemikommissionen

Stockholm 1984

Omslag Ad Sum ISBN 91-38-08497-X ISSN 0375-250X Liber Tryck Stockholm 1984 337238

Till statsrådet och chefen för

jordbruksdepartementet

Genom beslut den lO februari 1983 bemyndigade regeringen chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en kommission med högst 8 ledamöter med uppdrag att se över frågor om kontrollen över användningen av kemiska ämnen och produkter (kemikommissionen). Kommissionens sammansättning framgår av bilagda förteckning. Kommissionen överlämnade i februari 1984 delbetänkandet En bättre information om kemiska produkter (SOU 1984:24). Kommissionen överlämnar härmed sitt huvudbetänkande Kemikaliekontroll ( ). Till huvudbetänkandet har fogats reservationer av Viola Claesson, Lars Ernestam, Britta Hammarbacken och Per-Richard Molén samt särskilda yttranden av Lars Ernestam, Erik Brandt, Stieg Edlund, Harald Frostling, Leif Kjellstrand och Egon Magnusson. Stockholm i augusti 1984 Ulf Lönnqvist Viola Claesson Lars Ernestam Britta Hammarbacken Per-Richard Molén Kjell Nilsson Berit Oscarsson Bengt Silfverstrand /Sven Ove Hansson Bengt Bucht Gustaf Eriksson Lars Gustafsson Jan Hammar

över medverkande i

Förteckning

kemikommissionen

Förordnad fr. o. m. Ordförande statssekreterare 1983-04- l 8 Ulf Lönnqvist,

Övriga ledamöter

Kjell Berit Oscarsson, riksdagsledamot (s) 1983-04-18 riksdagsledamot (s) 1983-04-18 Bengt Silfverstrand,

Sakkunniga

Lönngren, ingenjör 1983-04-18 Egon Magnusson,

Experter

laborator 1983-09-06 Ulf Ahlborg, Peter Ander, 1983-05-30 jur. kand. Ulf Andersson, hovrättsassessor 1983-11-15 docent 1983-09-06 Bengt Erik Bengtsson, Fredrik kanslichef 1983-09-06 Björkman, Bengt Bucht, avdelningsdirektör 1983-04-16

Sekretariat Ingrid Bengtsson, assistent

Evelyn Stenberg, assistent

Innehållsförteckning

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 Sammanfattning

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 Förfa ttningsförslag

l till lag om kemiska produkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 Förslag 2 om kemiska . . . . . . . . . . . 27 Förslag till förordning produkter 3 Förslag till förordning om vissa avgifter inom kemikaliekontrollen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 om motorbensin . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 Förslag till förordning till förordning om miljöfarligt avfall . . . . . . . . . . . . 37 Förslag

ooxloxuuå

av bekämpningsmedel . . . . . . 40 Förslag till lag om spridning om spridning av bekämpningsmedel 42 Förslag till förordning Förslag till förordning om ändring i förordningen (1949:341) varor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 om explosiva Förslag till förordning om ändring i förordningen (1961 1568) om brandfarliga varor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1976:429) med instruktion för konsumentverket . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44 Förslag till förordning om ändring i arbetsmiljöförordning- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 45 en(1977:1166) Förslag till förordning om ändringi renhållningsförordning- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 en (1979:904)

l Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47

Kemiska risker i samhället . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 1.1 Användningen av kemikalier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 1.2 Riskerna med kemikalier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 hälsofarlighet - Kemikaliers . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 miljöfarlighet 1.3 Förekomst av kemiska risker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 - Industri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 62 - Jord- och skogsbruk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64 - Privata hushåll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65 - avfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 65 Miljöfarligt

8 Innehållsförteckning

2 Kemikaliekontrollens framväxt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 2.1 Svensk kemikaliekontroll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 - Giftlagstiftningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Tillsynsorganisation 71 2.2 internationell kemikaliekontroll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72 ä FN och dess fackorgan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 - OECD . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 75 - EG . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 76

3 Nuvarande lagstiftning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 3.1 varor . . . . . . . . . . . . . . . 79 Lagen om hälso- och miljöfarliga - Tillämpningsomrâde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 79 - Krav om försiktighetsmått m. m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 3.2 Kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor . . . . . . . . . 81 3.3 Förordningen om miljöfarligt avfall . . . . . . . . . . . . . . . . .. 83 3.4 Arbetsmiljölagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84 3.5 Miljöskyddslagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 3.6 Lagen om transport av farligt gods . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87 3.7 Marknadsföringslagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 88 3.8 Lagen om explosiva och brandfarliga varor . . . . . . . . . . . 89

3.9 Övriga lagar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89

- Lagen om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 - Hälsoskyddslagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Läkemedelsförordningen 90 - Livsmedelslagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 90 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Fodermedelslagen 91 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 Strålskyddslagen - Andra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . lagar och konventioner 92*

4 Nuvarande myndighetsorganisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 4.1 Produktkontrollnämnden och produktkontrollbyrån . . . 93 4.2 Statens naturvårdsverk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94 4.3 Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen . . . . . . . . 95 4.4 Sprängämnesinspektionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 4.5 och delegationen för transport Sjöfartsverket av farligt gods . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 4.6 Konsumentverket och konsumentombudsmannen . . . . . 98 4.7 Socialstyrelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 4.8 Länsstyrelserna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 4.9 Miljö- och hälsoskyddsnämnderna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 4.10 Andra myndigheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101 - Koncessionsnämnden för miljöskydd . . . . . . . . . . . . . 101 - Luftfartsverket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 101 - Statens järnvägar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 102 - Statens strålskyddsinstitut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 102 - Statens livsmedelsverk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 102 - Statens planverk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 102 - Tullverket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - Lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna . . . . . . . 103

4 Innehållsförteckning 9

- Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna . . . . . . . . . . 103 - Statens brandnämnd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 104 Kommerskollegium 4.11 Utrednings- och informationsorgan . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104 - informationsservice . . . . . . . . . . . . . . . . . Toxikologisk 104 - Statens miljömedicinska laboratorium . . . . . . . . . . . . . l05 - Försvarets . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105 forskningsanstalt - Giftinformationscentralen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 106 - Studsvik AB . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106 Energiteknik - Institutet för vattenoch luftvårdsforskning . . . . . . . . 107 - Ansvarsbibliotek . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. l07 - Yrkesmedicinska kliniker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 109 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 109 Arbetarskyddsfonden

5 Nuvarande kemikaliekontroll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 111 5.1 Kemikaliekontroll inom företaget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l 11 - Tillverkning och import . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 112 -

Återförsäljning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. ll4

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114 Yrkesmässig användning 5.2 Konsumentanvändning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 117 5.3 Bransch- och arbetsmarknadsorganisationers roll . . . . . . 1 18 5.4 Myndigheternas verksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 19 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Kunskapsuppbyggnad 119 - Information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120 - Författningsarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 121 - Kontroll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121

ll Målsättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125

6 Kemikaliekontrollens mål och medel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 6.1 Huvudmålet för kemikaliekontrollen . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 6.2 Undersökning av ämnen och produkter . . . . . . . . . . . . . . 126 6.3 Information om risker och skadeförebyggande åtgärder . 128 6.4 Val av produkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129 6.5 Hantering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 130 6.6 Myndigheternas uppgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 130 6.7 Allmän kunskapsuppbyggnad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133

7 Brister i nuvarande kemikaliekontroll . . . . . . . . . . . . . . . . . . 135 7.1 Undersökning av ämnen och produkter . . . . . . . . . . . . . . 136 7.2 Produktinformation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137 7.3 Myndighetsarbetet . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 138 . 7.4 Myndigheternas bedömningar av risk och nytta . . . . . . . 141 7.5 Kunskapsnivån . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 142 7.6 Lagstiftning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 142

Ill Kemikaliekontrollens innehåll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 143

8 Undersökningar av ämnen och produkter . . . . . . . . . . . . . . . 143 8.1 Tillämpningsområdet för kemikaliekontrollen . . . . . , . . . 144

Innehållsförteckning

- LHMVzs . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 144 tillämpningsområde - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 146 Förslag 8.2 för tillverkare m. fl. att utreda och klassiñ- - Skyldigheten cera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149 Den praktiska utredningen - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 151 Klassiñceringen - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 152 Handelsagenter - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 153 Responsum 8.3 Förhandskontroll av nya ämnen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 155 - . 156 Förhandsgranskning av produkter eller av ämnen? - Vilka ämnen skall anses vara i bruk? . . . . . . . . . . . . . . 156 - När bör en förhandsanmälan ske? . . . . . . . . . . . . . . . . 156 - Dokumentationskrav för nya ämnen . . . . . . . . . . . . . . 157 - Resurser och organisation för granskning av anmälningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 157 - Internationellt samarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 158 8.4 Kontroll av ämnen som är i bruk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 158 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 159 Japan - USA . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 160 - EG 161 - OECD . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 161 - Situationen i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 165 Förslag bedömningar av risk och nytta . . . . . . . . . 167 Myndigheternas 9.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 Terminologi 9.2 Förutsättningar för myndigheternas bedömningar . . . . . 169 - kemiska . . . . . . . . . . . 170 Registreringspliktiga produkter - kemiska . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170

Övriga produkter

9.3 och riskanalys . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 Faroanalys - 171 Hälso- och miljörisker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 173 Brand och explosion 9.4 Nyttoanalys och konsekvensanalys . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174 9.5 Risk-nyttovärdering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175 9.6 Allmänna principer för bedömning av risk och nytta . . . 176 9.7 Ett toxikologiskt råd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180 9.8 Rapportering efter treårsperiod . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 182

10 Produktinformation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183 10.1 Produktinformation om hälsorisker . . . . . . . . . . . . . . . . . . 184 10.2 Produktinformation om miljörisker . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185 - för miljöfarlighet . . . . . . . . . . . . 186 Bedömningskriterier - . . . . . . 188 Regler för produktinformation om miljörisker 10.3 Produktinformation om explosiva och brandfarliga egenskaper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188 10.4 Identitetsuppgifter och uppgift om gjord bedömning . . . 190 10.5 Otillbörlig marknadsföring av kemiska produkter . . . . . . 191 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 191 Lagstiftningen - inom . . . . . . . . . . . . . . . . .. 194 Självreglering näringslivet 10.6 Förpackning och förvaring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194

Innehållsförteckning ll

l l Kompetenskrav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 197 11.1 Tillverkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 198 - Gällande bestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 198 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 199 Förslag 1 l.2 Import . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200 - Gällande bestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 200 Förslag

11.3 Återförsäljning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201

- Gällande bestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 202 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 202 Förslag 11.4 Yrkesmässig användning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 204 - Gällande bestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 205 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 205 Förslag 11.5 Tillståndens giltighetstid och återkallelse . . . . . . . . . . . . . 205

12 Bekämpningsmedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 207 12.1 Forskning och utveckling för miljömässigt bättre odlingsmetoder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 208 12.2 Prövning av bekämpningsmedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2l0 - Definition av bekämpningsmedel . . . . . . . . . . . . . . . . . 210 - Kraven för registrering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2ll - Omprövning av registreringsbeslut . . . . . . . . . . . . . . . . 212 12.3 Reglering av spridning och hantering . . . . . . . . . . . . . . . . 213 - Flygbesprutning och spridning över skogsmark . . . . . 213 - Typgodkännande av besprutningsutrustning . . . . . . . 214 - av varor som behandlats Import med bekämpningsmedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 214 - Hanteringsregler från arbetsmiljösynpunkt . . . . . . . . . 215 - Hanteringsregler för skydd av den yttre miljön . . . . . 215 - Vetenskaplig prövning av oregistrerade medel . . . . . . 216 - Särskilda m. m. . . . . . . . . . . 217 regler för hushåll, parker 12.4 Utbildning och kompetenskrav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 218 l2.5 Rådgivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 218 12.6 Livsmedelskontroll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 219

13 Miljöfarligt avfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 221 13.1 Avgränsning av vad som räknas som miljöfarligt avfall . 221 13.2 Kommunernas roll i avfallshanteringen . . . . . . . . . . . . . . 222 13.3 Export och import av miljöfarligt avfall . . . . . . . . . . . . .. 223 13.4 Transport av miljöfarligt avfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 224 13.5. Insamling av hushållens miljöfarliga avfall . . . . . . . . . . .. 224 13.6 Behandling och slutligt omhändertagande . . . . . . . . . . . . 225 13.7 Uppgiftsskyldighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 226

14 Tillsyn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 227

14.1 Kunskapsuppbyggnad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 228

- Teknisk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 229 utveckling - Ämnens och produkters förekomst . . . . . . . . . . . . . . . . 229 14.2 Information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 230

i

12 Innehållsförteckning

14.3 Tillsyn från arbetsmiljösynpunkt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 232 - Leverantörsledet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 232 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 233 Hanteringen

l4.4 Tillsyn från miljöskydds- och allmän hälsoskyddssyn-

punkt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 234 - Leverantörsledet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 234 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 234 Hanteringen 14.5 Konsumentskydd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 236 - Leverantörsledet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 236 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 236 Hanteringen 14.6 Tillsyn av tillverkare och importörer . . . . . . . . . . . . . . . . . 237

1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 239 15 Påföljdsfrågor 15.1 De viktigaste tvångsmedlen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 239 15.2 Straffansvaret hos juridiska personer . . . . . . . . . . . . . . . . . 240 15.3 Sanktioner i gällande lagstiftning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 241 15.4 Påföljder i den föreslagna lagstiftningen . . . . . . . . . . . . . . 243 - . . 243 Straffbestämmelsernas betydelse för tillsynsarbetet - Vilka . . . 244 regler bör vara förenade med straffpåföljd? - Straffskalan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 245

lV . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 247 Organisationsfrågor

16 Ansvarsfördelning mellan myndigheterna . . . . . . . . . . . . . . . 247 16.1 Principer för ansvarsfördelningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 248 16.2 Behovet av en kemikaliemyndighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . 249 16.3 Tillverkning och import . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 250 16.4 Yrkesmässig hantering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 251 16.5 Konsumentanvändning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 252 16.6 Vissa produktgrupper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 253 - Kosmetiska . . . . . . . . . . . . . . 253 och hygieniska preparat - Radioaktiva . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 253 preparat - . . . . . . . . . . .. 254 Husgeråd och livsmedelsförpackningar - varor . . . . . . . . . . . . 254 Brandfarliga och brandskapande 16.7 Stöd till regionala och lokala tillsynsmyndigheter . . . . . . 255 16.8 Information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . , . . . . . . . . . . . 255 16.9 Internationellt arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255 16.10 Regionala och lokala organs ansvar . . . . . . . . . . . . . . . . . . 256

17 Toxikologisk informationsverksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . .. 257 17.1 Miljödatanämndens kartläggning och inrättandet av Tox-info . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 257 17.2 Ett ändrat informationsbehov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 260 17.3 Utbudet av information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 260 -- Litteraturservice . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 261 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 262 Nyhetsservice - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 262 Hänvisningsservice - och utvärderingsservice . . . . . . . . 263 Sammanställnings- - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 264 Frågeservice

Innehållsförteckning 13

17.4 Bättre utnyttjande av Tox-infos resurser och kompetens . . 265

l7.5 Övervakning av konsultverksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . 266

18 Kemikaliemyndigheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 269 18.1 Kemikaliemyndighetens ställning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 270 18.2 Kemikaliemyndighetens namn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 271 18.3 Kemikaliemyndighetens styrelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 271 18.4 Kemikaliemyndighetens underställningsskyldighet . . . . . 273 18.5 Kemikaliemyndighetens interna organisation . . . . . . . . . 274

19 Samrådsfrågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 275 l9.l Behovet av samordning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 275 19.2 Samverkansformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 276 19.3 Författningsreglering av samråd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 277 l9.4 Samordning på regional och lokal nivå . . . . . . . . . . . . . .. 277

20 Resursbehov och finansiering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 279 20.1 Resursbehov vid centrala myndigheter . . . . . . . . . . . . . . . 279 20.2 Finansiering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 282 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 282 Bekämpningsmedelsavgifter - inom det allmänna . . . . . . . 283 Avgifter produktområdet 20.3 Statsñnansiella effekter av kommissionens förslag . . . . . 285 20.4 Kostnadseffekter för kommunerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 285 20.5 Kostnadseffekter för näringslivet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 285

V Specialmotivering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 287

21 Specialmotivering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 287 2l.l Förslaget till lag om kemiska produkter . . . . . . . . . . . . . . 287 2l.2 Förslaget till lag om spridning av bekämpningsmedel . . 294 21.3 Förslaget till förordning om kemiska produkter . . . . . . . 296 21.4 Förslaget till förordning om miljöfarligt avfall . . . . . . . .. 300

VI Reservationer och särskilda yttranden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 303

22 Reservationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 303 22.1 Reservation av Viola Claesson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 303 22.2 Reservation av Lars Ernestam . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 317 22.3 Reservation av Britta Hammarbacken . . . . . . . . . . . . . . . . 317 i 22.4 Reservation av Per-Richard Molén . . . . . . . . . . . . . . . . . . 320

23 Särskilda yttranden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 323 23.1 Särskilt yttrande av Lars Ernestam . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 323 23.2 Särskilt yttrande av Erik Brandt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 325 23.3 Särskilt yttrande av Stieg Edlund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 339 23.4 Särskilt yttrande av Harald Frostling . . . . . . . . . . . . . . . . . 344 23.5 Särskilt yttrande av Leif Kjellstrand och Egon Magnusson 346

14 l Innehållsförteckning

VIl t Bilagor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 349

Bilaga l Faroanalys och riskanalys . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 349

Bilaga 2 Direktiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 363 Bilaga 3 Gällande författningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 377 Register . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 395

Sammanfattning

Här redovisas i huvuddrag kommissionens förslag. För att få en överblick är det lämpligt att läsa dels denna sammanfattning, dels kapitel 6

(Kemikaliekontrollens mål och medel). Nedan betyder * att ett förslag

lämnats i kemikommissionens delbetänkande (SOU 1984:24). Produktkontrollnämnden upphör. En ny kemikaliemyndighet övertar delar av dess uppgifter, men får också nya uppgifter. Lagen om hälsooch miljöfarliga varor modifieras och får namnet Lag om kemiska produkter.

Skyldigheter för kemikalieleverantörer

Tillverkare och importörer skall utreda produkternas effekter på hälsa och miljö, och utarbeta märkning och annan produktinformation. Denna skyldighet skall vara grundläggande för kemikaliekontrollen. En effektiv myndighetstillsyn måste byggas upp för att se till att tillverkare och leverantörer lever upp till sitt ansvar. Det lagstadgas att den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt skall genom egna undersökningar eller på annat sätt se till att det finns tillfredsställande utredning för bedömning av vilka hälso- eller miljöskador som produkten kan orsaka. Kompetenskrav införs för dem som tillverkar, importerar och yrkesmässigt överlåter kemiska produkter. Den som tillverkar eller importerar kemiska produkter skall vara skyldig att skaffa sig tillgång till den kemiska och toxikologiska kompetens som behövs. Han skall också hålla sig underrättad om forskning och teknisk utveckling av betydelse för skyddet av hälsa och miljö. Även den som yrkesmässigt överlåter kemiska produkter skall skaffa sig det kunnande som behövs med hänsyn till produkternas egenskaper. Den som yrkesmässigt, t. ex. som tillverkare eller importör eller som konsult, utreder kemiska ämnens hälso- och miljöeffekter skall göra det i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Information om kemiska produkters skadlighet för den yttre miljön skall lämnas genom märkning och varuinformationsblad, på samma sätt som redan sker för hälsofarligheten. Kemikaliemyndigheten utarbetar kriterier för att bedöma ämnens och produkters miljöfarlighet. Varuinformationsblad skall dels överlämnas vid överlåtelse för yrkes-

l6 Sammanfattning

mässigt bruk, dels hållas tillgängliga för konsumenten pá överlåtelseställen med större försäljning av kemikalier. Alla kemiska produkter skall vara försedda med uppgift om produktnamn och om det svenska produktansvariga företagets namn och adress.* Vid överlåtelse till yrkesmässig hantering skall besked lämnas om att en vara är bedömd från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Detta skall göras även om produkten bedömts vara varken hälso- eller miljöfarlig* Barnskyddande förpackningar krävs på sådana konsumentprodukter där det behövs för att undvika att barn kommer till skada. Tillverkare och importörer blir skyldiga att till kemikaliemyndigheten rapportera nya rön som kan antas vara okända för myndigheten, t. ex. opublicerade undersökningsresultat. För import, yrkesmässig försäljning och annan än yrkesmässig användning av särskilt farliga varor krävs särskilt tillstånd från länsstyrelsen. Tillstånden tidsbegränsas till högst fem år.

Bekämpningsmedel

Registrering (godkännande”) av bekämpningsmedel blir tidsbegränsad. Alla medel omprövas minst vart femte år enligt stränga hälso- och miljökrav. Vid registreringsförfarandet skall behovet av medlet prövas, både mot andra kemiska medel och mot icke-kemiska bekämpningsmetoder. Ett systematiskt forsknings- och utvecklingsarbete bedrivs för att utveckla miljömässigt bättre bekämpningsmetoder. En lag om spridning av bekämpningsmedel införs. Där anges krav om försiktighetsmått och återhållsamhet vid användningen av bekämpningsmedel. Naturvårdsverket får befogenheter att förbjuda sådan användning av bekämpningsmedel som kan avvaras utan betydande ekonomisk olägenhet. Sådan s. k. planmässig bekämpning som sker rutinmässigt utan att behov föreligger i det enskilda fallet bör därvid förbjudas. Flygbesprutning förbjuds. Dispens skall endast kunna lämnas vid epidemier som inte kan bekämpas på annat sätt, samt för lövslybekämpning i skog enligt redan gällande regler. I det sistnämnda fallet har kommunerna rätt att helt undanta ett område från möjlighet till dispens. Ett system med typprovning och typgodkännande av sprututrustning införs. Syftet är att dels minska risken för spridning till kringliggande mark, dels minska arbetsmiljöriskerna. Endast medel av den lägsta (klass 3) av de tre faroklasserna för bekämpningsmedel skall få säljas till allmänheten. För att få använda medel i klass l och 2 skall krävas utbildning och godkänt kunskapsprov. Medel i klass l och 2 skall inte få användas över områden där allmänheten har tillträde, t. ex. parker. Kemikaliemyndigheten skall bedriva tillsyn av företag som säljer bekämpningsmedel för att se till att deras information och marknadsföring inte är missvisande. För försäljning av bekämpningsmedel i klass l och 2 skall krävas minst den kompetens som krävs för att få använda dessa medel.

Sammanfattning

Avfall

Det kommunala renhållningsmonopolet utvidgas till att omfatta miljöfarligt avfall i samtliga kommuner från den l januari 1986. Alla kommuner blir därigenom också skyldiga att ordna så att hushållen kan lämna ifrån sig miljöfarligt avfall skilt från annat avfall. Tillståndskrav införs för import av miljöfarligt avfall. Naturvårdsverket får i uppdrag att utarbeta ett nytt system för information om miljöfarligt avfall.

Myndigheternas bedömningar av risker med kemikalier

Följande riktlinjer skall gälla för myndigheternas bedömningar av risk och nytta:

l. Faktabedömningar bör vara klart sammanställda. De bör även vara redovisade skilt från de samhällsetiska bedömningarna.

2. Kriterier, bedömningsprinciper och beslutsunderlag skall så långt möjligt vara redovisade och lättillgängliga. Myndigheterna skall aktivt eftersträva att berörda intressenter får insyn i beslutsprocessen. Särskilt angeläget är det att människor som utsätts för risker får tillgång till information om dessa risker, så att de kan framföra sina synpunkter till myndigheterna.

3. Myndigheternas riskanalyser skall grundas på vid varje tillfälle bästa möjliga kunskap. Toxikologisk expertis skall finnas på myndigheterna.

4. Det är angeläget att myndigheterna drar nytta av kunskaper och material från det internationella samarbetet inom bl. a. FN och OECD. Internationellt fastlagda riktlinjer för utvärdering av toxikologisk dokumentation skall användas så långt möjligt. Handläggare som utvärderar toxikologisk dokumentation bör ha ingående kunskaper om sådana riktlinjer.

5. De olika myndigheterna bör så långt möjligt samordna principerna för tolkning av vetenskapliga data. Så långt möjligt bör riktlinjer utarbetas för tolkning av data med betydande vetenskaplig tolkningsbredd.

6. Osäkerhetsfaktorer i den vetenskapliga dokumentationen bör klart redovisas i beslutsunderlaget. Myndigheterna bör också i sitt arbete eftersträva att gradvis skärpa beviskraven för att hanteringen av ett ämne inte skall anses innebära en viss risk.

7. Myndigheterna bör ha möjlighet att göra eller låta göra objektiva utvärderingar av redovisade ekonomiska bedömningar.

8. Det är angeläget att när så är möjligt ersätta djurexperimentella tester med försöksdjursfriametoder. Det får emellertid inte ske under former som medför en ökad risk för att människor skadas. Sverige bör i det internationella samarbetet aktivt verka för att försöksdjursfria testmeto-

Sammanfattning

der används i sådana fall där detta kan ske utan att osäkerheten i riskanalysen ökar. För att bra försöksdjurfria testmetoder skall kunna utvecklas är det viktigt att toxikologisk grundforskning stöds. Ett toxikologiskt råd utses av regeringen. Det skall bestå av representanter för arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, livsmedelsverket, naturvårdsverket och kemikaliemyndigheten, samt av utomstående sakkunniga. Rådet får till uppgift: El att verka för en hög vetenskaplig standard i myndigheternas riskanalyser och för en samordning av dessa, El att utarbeta kriterier och Vägledningar för arbetet med vetenskapliga tolkningsfrågor, El att verka för en samordning av myndigheternas medverkan i det internationella samarbetet i toxikologiska frågor. Tre år efter det att riktlinjerna antagits och det toxikologiska rådet utsetts skall de i rådet representerade myndigheterna rapportera till regeringen om sitt arbete med bedömningar av risk och nytta med kemikalier. Det toxikologiska rådet skall ett halvår senare lämna en rapport i samma ämne, där man även utvärderar myndigheternas redovisningar. En enhetlig terminologi införs för de olika stegen i bedömningen av risk och nytta med kemikalier. Ett system för förhandsgranskning av nya kemiska ämnen införs* Tillverkare och importörer blir skyldiga att till ansvarig myndighet anmäla de ämnen de avser att tillverka eller importera innan verksamheten påbörjas. Anmälan skall innehålla de uppgifter som är nödvändiga för bedömning av ämnets egenskaper från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Kemikaliemyndigheten ges i uppdrag att föra en förteckning över ke-

miska ämnen som är i bruk. överläggningar bör tas upp med EG om

lämpliga former för samarbete. Sverige bör verka för en internationell arbetsfördelning för testning av sådana ämnen som är i bruk och som hittills inte undersökts tillräckligt. Vidare bör en prioriteringslista göras över ämnen som det, utgående f rån svenska förhållanden, är angeläget att få testade.

Tillsyn och information

Kemikaliemyndigheten skall bygga upp en tillsyn riktad mot tillverkare, importörer och handelsagenter. Tillsynen skall bl. a. gälla företagens produktutredningar och produktinformation. Denna nya verksamhet skall spela en central roll i kemikaliekontrollen. Kemikaliemyndigheten åläggs också att övervaka konsultverksamheten inom det toxikologiska området. Konsumentombudsmannen (KO) skall i ökad utsträckning åta sig frågor om marknadsföring av kemiska produkter till yrkesmässiga brukare. Arbetarskyddsverket och kemikaliemyndigheten skall anmäla otillbörlig marknadsföring till KO. Konsumentverket får l ny tjänst. Tillsynsmyndigheterna skall verka mer konsekvent än hittills för att åtal kommer till stånd när det är befogat. De skall utarbeta fungerande rutiner för åtals- och polisanmälan.

Sammanfattning 19

Maximistraffet i lagen om kemiska produkter blir fängelse i ett år. För svårare brott mot lagens bestämmelser skall brottsbalkens regler användas. De medger betydligt strängare straff. Sanktionsavgifter införs för otillåten spridning av bekämpningsmedel. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna skall få ett ökat stöd från kemikaliemyndigheten för att kunna bedriva tillsyn riktad mot försäljningsställen. De skall också få ett ökat stöd från naturvårdsverket för tillsyn av kemikaliehanteringen. Som stöd för tillsynsarbetet byggs produktregistret ut. Den s. k. tredje etappen i produktregistrets uppbyggnad kompletteras med deklarationsskyldighet för miljöfarliga produkter. Vidare genomförs en fjärde etapp, utformad som en ämnesdeklaration.* Därefter skall produktregistret innehålla: E] för varje kemisk produkt: uppgift bl. a. om vem som tillverkar eller importerar den samt om vilka innehållsämnen som ger upphov till den eventuella hälso- eller miljöfarliga egenskapen, E] för varje kemiskt ämne: uppgifter om vilka tillverkare och importörer som tillverkar resp. för in det i landet (som rent ämne eller som beståndsdel i produkter), E] för varje kemiskt ämne som ger produkter hälso- eller miljöfarliga egenskaper: uppgifter om vilka dessa produkter är.

Kemikaliemyndigheten skall bedriva en förhållandevis omfattande information riktad till allmänheten. Den skall också utarbeta en regelbunden information, t. ex. i form av ett informationsblad, för tillverkare, importörer och andra med behov av kvalificerad information om kemikaliekontroll och kemiska risker. De yrkesmedicinska klinikerna bör utöka och utveckla sin information och rådgivning till dem som är verksamma i det lokala arbetarskyddet. Naturvårdsverkets bibliotek blir ansvarsbibliotek inom miljöområdet.

Kemikaliemyndigheten

Kemikaliemyndigheten blir en fristående myndighet. Den får ett eget kansli med 80 tjänster. Myndigheten får namnet kemikalieinspektionen. Frågan om en sammanslagning med sprängämnesinspektionen och/ eller med Sjöfartsverkets enhet för landtransport av farligt gods tas upp till förnyad prövning efter fem år. Huvuddelen av produktkontrollbyrån samt av enheten för toxikologisk informationsservice (Tox-info) vid Karolinska institutet uppgår i

kemikaliemyndigheten. (Karolinska institutet får 2 tjänster för biblio-

teksverksamhet inom det toxikologiska området.) Kemikaliemyndigheten övertar produktkontrollnämndens undersökningsanslag (f. n. 4,5 milj. kr.). Kemikaliemyndigheten får följande uppgifter:

l. Tillsyn riktad mot tillverkare, importörer, handelsagenter och andra

Sammanfattning

leverantörer av kemikalier. Föreskrifter och allmänna råd om produktundersökningar och produktinformation.

2. Förhandsgranskning av kemiska ämnen. Prioriterings- och utredningsarbete avseende ämnen som redan är i bruk.

3. Registrering av bekämpningsmedel.

4. Produktregistret.

5. Stöd till miljö- och hälsoskyddsnämnderna främst för deras tillsyn av försäljningsställen.

6. Konsumentskydd i fråga om kemiska produkter.

7. Internationellt samarbete om grundläggande kemikaliekontroll.

Kemikaliemyndigheten bör inte annat än undantagsvis syssla med hanteringsfrågor. Myndighetsresurser avsätts för att följa den kemiska produktutvecklingen och annan teknisk utveckling av betydelse för riskbilden.

Samordning och arbetsfördelning

Miljömyndigheternas samarbete i det dagliga arbetet bör förbättras. Dessutom bör de centrala myndigheterna på området regelmässigt, minst en gång per halvår, överlägga med varandra om mera övergripande samarbetsfrågor. De skall då ta upp formerna för det dagliga samarbetet, arbetsfördelningen sinsemellan samt samordningen av den mera övergripande planeringen. Det är i första hand arbetarskyddsstyrelsen, naturvárdsverket, socialstyrelsen, livsmedelsverket, konsumentverket, lantbruksstyrelsen, kemikaliemyndigheten, strålskyddsinstitutet, sprängämnesinspektionen och Sjöfartsverket (i dess egenskap av transportmyndighet) som bör delta i dessa överläggningar. Länsstyrelserna, yrkesinspektionen och miljö- och hälsoskyddsnämnderna bör förbättra sitt inbördes samarbete. De närmare formerna avgörs efter de lokala förutsättningarna. Tillämpningsområdet för lagen om kemiska produkter utvidgas i förhållande till nuvarande lag, så att vissa luckori lagstiftningen täpps igen. Det blir därigenom möjligt att ingripa mot kemiskt betingade hälso- och miljörisker hos radioaktiva ämnen samt mot kemiskt betingade miljörisker hos livsmedel, läkemedel och fodermedel. Sprängämnesinspektionen får myndighetsansvaret för s. k. brandskapande ämnen, som hittills varit oreglerade. Kemikaliemyndigheten övertar från sprängämnesinspektionen uppreglerna för produktinformation om kemiska ämnens giften att fastställa brand- och explosionsfarlighet. Ett samlat regelsystem för information om hälso-, miljö- och brandfarlighet utarbetas. Naturvårdsverket får befogenheter enligt lagen om kemiska produkter att till skydd för den yttre miljön utfärda föreskrifter om produkthante-

2l

Sammanfattning

ring. Naturvårdsverket övertar därmed sådana frågor om hantering av betydelse för den yttre miljön som âlegat produktkontrollnämnden.

Detta gäller bl. a. spridning av bekämpningsmedel. Naturvårdsverket

får 7 nya tjänster. Socialstyrelsen blir central tillsynsmyndighet enligt lagen om kemiska produkter för kosmetiska och hygieniska preparat. Den får 3 nya tjänster. Livsmedelsverket får det odelade myndighetsansvaret för

hälsorisker

från husgeråd och livsmedelsförpackningar. Det får l ny tjänst.

Finansiering och kostnader

En tillsynsavgift tas ut för produkter som skall anmälas till produktre-

gistret. Den kan vara ca 425 kr. per år. Vidare höjs avgifterna för

registrering av bekämpningsmedel. Kemikaliemyndigheten finansieras helt genom tillsynsavgifter och bekämpningsmedelsavgifter. Med tillsynsavgiften finansieras också huvuddelen av de förstärkningar hos andra myndigheter som kommissionen föreslår. Genom kommissionens förslag avlastas statsbudgeten med netto ca 20,5 milj. kr., eftersom en del redan befintlig verksamhet blir avgiftsfrnansierad. Länsstyrelserna och miljö- och hälsoskyddsnämnderna får ta ut avgifter för tillsyn enligt lagen om kemiska produkter. Ökade kostnader för näringslivet påverkar priset på kemiska produkter och drabbar ytterst allmänheten. Den utbredda oro som finns för de kemiska hälso- och miljöriskerna ger fog att anta att allmänheten är beredd att acceptera kostnaderna för en effektiv kemikaliekontroll.

Författningsförslag

1 Förslag till Lag om kemiska produkter

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser l § Syftet med denna lag är att förebygga hälso- eller miljöskador som kan orsakas genom hanteringen av kemiska ämnen eller beredningar (kemiska produkter).

2 § Med hantering menas i denna lag tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, destruktion, konvertering, saluförande, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden.

3§ Särskilda bestämmelser finns för livsmedel, läkemedel och fodermedel. eller myndighet som regeringen bestämmer får dock Regeringen föreskriva att även denna lag skall tillämpas på sådana varor om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. I fråga om radioaktiva, brandfarliga eller explosiva varor äger lagen tillämpning endast i den mån det behövs för att förebygga andra hälsoeller än som avses i de särskilda bestämmelser som finns för miljöskador sådana varor. I fråga om transport av sådana kemiska produkter som är farligt gods enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods gäller denna lag endast i den utsträckning som förordnas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. I fråga om spridning av bekämpningsmedel i vissa fall finns särskilda bestämmelser.

4 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna om undantag från lagens tillämpning i fråga om visst varuslag eller viss hantering eller import.

F örsiktighetsmått, tillstånd m. m. 5 § Den som hanterar eller importerar en kemisk produkt skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att

24 Författningsförslag sou 1984:77

hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Det åligger särskilt den som tillverkar eller importerar en kemisk

produkt att genom egna undersökningar eller på annat sätt se till att det

finns tillfredsställande utredning för bedömning av vilka hälso- eller miljöskador som produkten kan orsaka. Den som yrkesmässigt överlåter en kemisk produkt skall genom märkning eller på annat sätt lämna uppgifter av betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt (produktinformation). Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått, utredningar och produktinformation.

6§ En näringsidkare som utreder kemiska produkters egenskaper från hälso- eller miljöskyddssynpunkt skall göra det i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om sådana utredningar.

7 § Om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att kemisk produkt av visst slag får hanteras eller importeras endast efter tillstånd eller att för hantering eller import av sådan produkt skall gälla annat särskilt villkor.

8 § Är det av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda hantering eller import av kemisk produkt av visst slag.

Uppgiftsskyldighet 9 § Den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkt skall till myndighet som regeringen bestämmer och i den omfattning sådan myndighet föreskriver l. lämna de uppgifter om produkten och dess hantering som kan behövas för att bedöma hälso- eller miljörisker, 2. rapportera sådana rön som har betydelse för bedömningen av produkten från hälso- eller miljöskyddssynpunkt och som kan antas vara okända för myndigheten.

Förhandsanmälan 10 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att som villkor för tillverkning eller import av vissa ämnen i god tid göra anmälan och redovisa undersökningsresultat och andra uppgifter.

Varor som innehåller eller har behandlats med kemiska produkter 11 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att 5§ och 7-9 §§ skall gälla även i fråga om varor, som kan orsaka hälso- eller miljöskador genom hanteringen därför att de innehåller eller har behandlats med kemiska produkter.

SOU |984:77 25

Författningsförslag

Miljöfarligt avfall

12 § Om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får re-

geringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att slutligt omhändertagande av avfall på vilket denna lag är tillämplig (miljöfarligt avfall) får bedrivas yrkesmässigt endast av juridisk person i vilken staten har inflytande.

Tillsyn 13 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen skall utövas av myndighet som regeringen bestämmer.

14 § Tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

15 § Tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Underlâter någon att vidta åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt föreskrifter och villkor som meddelats med stöd av lagen eller enligt tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten förordna om rättelse på hans bekostnad.

l6§ För tillsyn enligt denna lag äger tillsynsmyndighet tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som används i samband med hanteringen och får där göra undersökningar och ta prover. För uttaget prov betalas inte ersättning. Det åligger polismyndigheterna att lämna den handräckning som behövs för tillsynen. Om skyldighet att ersätta tillsynsmyndighet kostnader för provtagning och undersökning av prov förordnar regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Avgifter 17 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om avgifter för myndighets verksamhet enligt denna lag.

18§ Har med stöd av denna lag meddelats föreskrifter som medger undantag från bestämmelse om hantering eller import av vara av visst slag och kan sådana föreskrifter antas innebära ekonomisk fördel för den som hanterar eller importerar varan får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en särskild avgift skall tas ut för att utjämna en sådan fördel.

Författningsfärslag

Ansvar, sekretess m. m.

19 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som l. med eller av grov oaktsamhet bryter mot 5§ första eller uppsåt andra stycket, 2. med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift, förbud eller villkor som meddelats med stöd av 5 § fjärde stycket, eller 6- 12 §§, 3. med uppsåt eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 14 §. Till ansvar enligt första stycket döms inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

20§ Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet lämnar om förhållande av betydelse i ansökan eller annan handoriktig uppgift ling som avges enligt föreskrift som meddelats med stöd av denna lag.

21 § Om ansvar för införsel av en vara i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av denna försök därtill finns bestämmelser i lag och lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

22§ Kemiska produkter eller varor som varit föremål för brott enligt denna värdet därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras lag eller förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.

23 § Den som har tagit befattning med ett ärende som avses i denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid erfarit om någons affärs- eller driftförhållanden. I det allmännas verksamhet i stället bestämmelserna i sekretillämpas tesslagen (1980: 100).

av konsumentintresset får organisation, vilken 24 § För tillvaratagande

är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580)

om medbestämmande i arbetslivet eller motsvarande sammanslutning överklaga beslut enligt denna lag i den mån det är på arbetsgivarsidan, tillåtet enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den Genom lagen upphävs lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelser som ersatts bestämmelserna i denna lag, tillämpas i stället de nya genom bestämmelserna. Beslut om förbud, föreskrift, tillstånd, medgivande eller registrering som fattats enligt äldre bestämmelser skall anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i denna lag om inte regeringenellermyndighet som regeringen bestämmer förordnar annat. eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva Regeringen de avvikelser från denna lag som behövs med hänsyn till övergångssvårigheter för näringslivet.

sou 1984:77 27

Författningsföfrslag

2 Förslag till

Förordning om kemiska produkter

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

l § Denna förordning är meddelad med stöd av lagen (0000:000) om kemiska produkter.

2§ Lagen (0000:000) om kemiska produkter skall inte tillämpas på tobaksvaror. I fråga om teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat enligt lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat skall lagen om kemiska produkter tillämpas endast om produkten har hälsofarliga egenskaper som betingas av annat ingående ämne än etanol. Särskilda bestämmelser finns i fråga om miljöfarligt avfall i förordningen (0000:000) om miljöfarligt avfall och i fråga om motorbensin i förordningen (0000:000) om motorbensin.

3§ Med tillverkare likställes i denna förordning den som för vidare överlåtelse i eget namn förpackar, ompackar eller namnändrar en kemisk produkt.

Förbud mot vissa produkter 4 § Kemikalieinspektionen får meddela förbud enligt 8 § lagen (0000:000) om kemiska produkter mot hantering eller import av kemisk produkt av visst slag.

Klassificering och utredning 5 § Den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt skall bedöma produkten och med hänsyn till arten och graden av farliga egenskaper klassificera den med avseende på dels hälsofarlighet, dels miljöfarlighet. Produkter som är särskilt hälsofarliga indelas i livsfarliga och mycket farliga produkter. Kemikalieinspektionen skall meddela de föreskrifter som behövs om klassificering och skall publicera allmänna råd för tillämpningen med exempel på klassificering.

6§ Den utredningsskyldighet som anges i 5 § lagen (0000:000) om kemiska produkter innebär att en hälso- eller miljöfarlig produkt skall vara noga utredd med avseende på 1. vilka innehållsämnen eller föroreningar som ger produkten farliga egenskaper, 2. arten och graden av de farliga egenskaperna, 3. vilka åtgärder som behövsförñatt ta hand om avfall från produkten.

7 § Kemikalieinspektionen meddelar föreskrifter och allmänna råd om utredningar som avses i lagen (0000:000) om kemiska produkter.

Författningsförslag

8 § Sådana rön som avses i 9 § 2 lagen (0000:000) om kemiska produkter skall, i fråga om kosmetiska och hygieniska medel, rapporteras till

socialstyrelsen och i övrigt till kemikalieinspektionen.

Produktinformation 9 § Grundläggande produktinformation skall lämnas genom märkning eller, när märkning inte lämpligen kan ske, i varuinformationsblad eller säkert sätt. När ytterligare produktinformation behövs skall på annat den lämnas i varuinformationsblad. Kemikalieinspektionen och socialstyrelsen skall meddela de föreskrifter som behövs om produktinformation.

Förpackning och förvaring l0§ till hälso- eller miljöfarliga produkter skall vara Förpackningar betryggande vid produktens hantering och inte genom sin utformning medföra risk för förväxling samt skall vid behov utformas med särskild hänsyn till barns säkerhet. meddelar ytterligare bestämmelser om för- Kemikalieinspektionen packning.

skall förvaras så att den är oåtkomlig för ll § En hälsofarlig produkt barn samt hållas avskild från produkter som är avsedda att förtäras. Livsfarliga och mycket farliga produkter skall förvaras så att obehöriga inte kan komma åt dem.

En hälso- eller miljöfarlig produkt får inte förvaras så att risk 12§ uppstår för förväxling med någon annan produkt. meddelar ytterligare föreskrifter om förva- Kemikalieinspektionen ring.

Kompetenskrav 13§ Den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt skall i den som behövs med hänsyn till arten och omfattningen av omfattning verksamheten ha tillgång till kemisk och toxikologisk kompetens samt hålla sig underrättad om forskning och teknisk utveckling av betydelse för skyddet av hälsa och miljö. Den som yrkesmässigt överlåter en kemisk produkt skall ha det kunnande som behövs med hänsyn till produktens egenskaper.

14 § Kemikalieinspektionen meddelar ytterligare föreskrifter om kompetenskrav.

Tillstånd 15 § Tillstånd för hantering eller import krävs i följande fall. 1. För import av livsfarliga produkter krävs tillstånd av länsstyrelsen i det län där importören har sitt hemvist. Föreståndare för institution

Författningsförslag 29

eller motsvarande vid universitet eller högskola och föreståndare för laboratorium, där omfattande yrkesmässig forsknings- eller undersökningsverksamhet bedrivs, får utan tillstånd importera livsfarliga produkter som behövs för verksamheten. Tillstånd krävs inte heller för den som enligt läkemedelsförordningen (1962:701) är behörig att tillverka läkemedel i allmänhet. 2. För yrkesmässig överlåtelse av livsfarliga eller mycket farliga produkter krävs tillstånd av länsstyrelsen i det län där överlåtaren har sitt hemvist. Sådant tillstånd krävs dock inte för den som har rätt att driva detaljhandel med läkemedel. 3. För annan än yrkesmässig användning av livsfarliga eller mycket farliga produkter krävs tillstånd av polismyndigheten i den ort där användaren har sitt hemvist. Tillstånd får lämnas endast till den som har fyllt 18 år och som behöver dem för ett konstnärligt, tekniskt, vetenskapligt eller liknande ändamål. Tillstånd får gälla högst fem år och får förenas med villkor. Kemikalieinspektionen meddelar föreskrifter om de villkor som skall gälla för att tillstånd skall lämnas enligt denna paragraf.

l6§ En livsfarlig produkt får inte tas om hand på sätt som avses i 3 § andra stycket tullagen (1973:670) av annan än den som får importera sådan produkt. l övrigt gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor m. m. Kemikalieinspektionen bestämmer hur det skall förfaras med livsfarlig produkt som inte kan försäljas enligt 3 § lagen.

17 § Livsfarliga produkter får inom riket överlåtas endast till den, som skall använda dem yrkesmässigt, eller som har tillstånd för annan användning. Den som överlåter sådana produkter skall föra anteckningar om försäljningen.

18 § Tillstånd enligt 15 § får helt eller delvis återkallas från den som har visat sig olämplig att i fortsättningen ha tillstånd genom att åsidosätta vad som åligger honom enligt lagen (0000:000) om kemiska produkter, enligt föreskrift som meddelats med stöd av lagen eller enligt villkor som förenats med tillståndet eller som av andra skäl bedöms olämplig att ha hand om sådana produkter som avses med tillståndet. Innan länsstyrelsen återkallar ett tillstånd skall, om inte särskilda omständigheter föranleder annat, tillståndshavaren få tillfälle till rättelse.

19 § Kemikalieinspektionen får föreskriva att bestämmelserna i 15_- 18 §§ skall tillämpas på viss kemisk produkt även om den inte skall klassificeras som mycket farlig eller som livsfarlig. Kemikalieinspektionen får föreskriva om avsteg från eller för särskilda fall medge undantag från bestämmelserna i 15 §.

i

30 Författningsförslag sou 1984:77

Bekämpningsmedel m. m. 20 § Med bekämpningsmedel förstås en kemisk produkt som är avsedd att användas till skydd mot egendomsskada, sanitär olägenhet eller annan liknande olägenhet, förorsakad av växter, djur eller mikroorganismer. Som bekämpningsmedel skall inte anses l. produkter som är avsedda att användas vid beredning av livsmedel, läkemedel eller fodermedel, A 2. färger, fernissor, tjäroroch andra produkter som är avsedda att

huvudsakligen begagnas för annat ändamål än som avses i första stycket,

om de inte genom särskild benämning eller på annat sätt anges vara avsedda som bekämpningsmedel.

2l§ Ett bekämpningsmedel får inte importeras, saluhållas, överlåtas eller användas utan att vara registrerat hos kemikalieinspektionen.

22 § Ett bekämpningsmedel får registreras om medlet är godtagbart från hälso- och miljöskyddssynpunkt och behövs för ändamål som avses i 20 §. En registrering får gälla högst fem år och får förenas med villkor. När ett bekämpningsmedel registreras skall kemikalieinspektionen godkänna innehållet i märkning och granska varuinformationsblad för medlet.

23 § Registrering av bekämpningsmedel får återkallas om villkor åsidosätts eller om avgift enligt förordningen (0000:000) om vissa avgifter inom kemikaliekontrollen inte betalas inom fastställd tid eller om sådana ändrade förhållanden inträder att registreringen inte längre bör gälla.

24§ Om det är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får kemikalieinspektionen föreskriva att bestämmelserna om bekämpningsmedel skall tillämpas även på en produkt som med hänsyn till sina egenskaper och användning står bekämpningsmedlen nära. Kemikalieinspektionen får föreskriva om avsteg från eller för särskilt fall medge undantag från föreskrifterna i 20-23 §§.

25§ Kemikalieinspektionen får föreskriva om särskilda utbildningskrav för den som använder eller yrkesmässigt överlåter bekämpningsmedel. Socialstyrelsen ansvarar för utbildning om åtgärder mot ohyra och skadedjur enligt 10 § hälsoskyddslagen (1982:1080). Lantbruksstyrelsen ansvarar för utbildning om annan användning av bekämpningsmedel och om överlåtelse av bekämpningsmedel.

26 § Kemikalieinspektionen meddelar ytterligare föreskrifter om registrering och andra villkor för hanteringen av bekämpningsmedel.

Författningsförslag

Produktregistret 27§ Kemikalieinspektionen skall föra ett register med uppgifter om kemiska produkter som förekommer i Sverige. Registret skall innehålla upplysningar om förekomsten och användningen av ämnen och produkter samt tjäna som underlag för utredningar om hälso- och miljöfarlighet. 28§ Kemikalieinspektionen är skyldig att för de ändamål och i den utsträckning som anges nedan pâ begäran lämna följande myndigheter uppgifter. Myndigheterna får därvid ha terminalåtkomst till registret.

Myndighet Uppgifter Ändamål Naturvårdsverket, Uppgifter om enskil- Tillsyn arbetarskyddsstyrel- da produkter, uppgift sen om i vilken bransch eller i vilket produktslag ett visst ämne förekommer samt uppgift om vilka ämnen som förekommer i en viss bransch eller i ett visst produktslag. Statens Uppgifter om tillver- Upplysning om begiftinforniationscent- kare, importörer eller handlingsåtgärder i ral andra uppgiftslämna- akuta förgiftningssire för enskilda pro- tuationer. dukter. Uppgifter om innehållet i enskilda produkter. Förhandsanmälan 29 § Kemikalieinspektionen skall föra en särskild förteckning över ämnen som anses vara i bruk i Sverige. Den som avser att påbörja tillverkning eller import av ett ämne som inte är upptaget på förteckningen skall göra förhandsanmälan till inspektionen. Skyldigheten föreligger även om ämnet ingår som beståndsdel i en produkt. Förhandsanmälan behöver inte göras för l. mellanprodukteri en kemisk process om de inte överlåts, 2. polymerer som innehåller mindre än . . . procent ny monomer, 3. ämnen eller i än .

som, tillverkas importeras mindre mängder kg

om året per tillverkare eller importör och som är avsedda uteslutande för laboratoriebruk.

30 § En förhandsanmälan skall innehålla l. uppgifter om anmälaren, 2. uppgifter om ämnets handelsnamn, användning och mängder, 3. uppgifter om ämnets kemiska identitet och om analysmetoder, 4. uppgifter om metoder för att påvisa förekomsten och halten av ämnet,

i 32 sou [984277

Författningsförslag

5. redovisning av undersökning som utförts om ämnets fysikaliskkemiska egenskaper, toxicitet, ekotoxicitet och nedbrytning med uppgift för sådan undersökning, om vem som har utfört den och om om tidpunkt metod som har använts för undersökningen, 6. uppgifter om klassificering, märkning, försiktighetsåtgärder, åtgärder vid olyckshändelse samt om destruktion. Förhandsanmälan skall göras minst . . . dagar innan tillverkning eller får ske. Om anmälan är felaktig eller ofullständig, får verksamimport . . . dagar efter det att en komplett anmälan har heten påbörjas tidigast kommit in till kemikalieinspektionen.

Inspektionen får meddela föreskrifter om avsteg från eller för särskil-

da fall medge undantag från föreskrifterna i denna paragraf.

3l§ Kemikalieinspektionen meddelar ytterligare föreskrifter om förhandsanmälan.

Tillsyn 32 § Tillsynen över efterlevnaden av lagen (0000:000) om kemiska produkter och med stöd av lagen meddelade föreskrifter skall utövas av följande myndigheter inom nedan angivna områden.

Tillsynsmyndighet Tillsynsområde

Kemikalieinspektionen Tillsyn av tillverkare, importörer, handelsagenter och utövare av yrkesmässig toxikologisk konsultverksamhet. Naturvårdsverket Skydd för den yttre miljön i samband med hanteringen av kemiska produkter. Arbetarskyddsstyrelsen och Skydd mot ohälsa och olycksfall i yrkesinspektionen samband med den yrkesmässiga hanteringen av kemiska produkter. Socialstyrelsen Tillsyn av tillverkare, importörer och handelsagenter i fråga om kosmetiska eller hygieniska medel. Skydd för den yttre miljön inom Länsstyrelserna länet i samband med hanteringen av kemiska produkter. för den yttre miljön inom Miljö- och hälsoskydds- Skydd nämnderna kommunen i samband med hanteringen av kemiska produkter. Tillsyn av dem som inom kommunen yrkesmässigt överlåter kemiska produkter som de inte tillverkar eller importerar.

Författningsförslag 33

33§ En tillsynsmyndighet skall göra anmälan till konsumentombudsmannen om myndigheten finner talan om förbud enligt 2 § marknadsföringslagen (1975:1418) påkallad mot marknadsföring av kemiska produkter.

34 § Den som fälls till ansvar enligt lagen (0000:000) om kemiska produkter skall ersätta statsverket sådana kostnader för provtagning och undersökning av prov som varit skäligen påkallade.

Övriga bemyndiganden

35 § Kemikalieinspektionen och, i fråga om kosmetiska och hygieniska medel, socialstyrelsen bemyndigas att l. meddela ytterligare föreskrifter om försiktighetsmått enligt 5 § fjärde stycket lagen (0000:000) om kemiska produkter, 2. meddela särskilda föreskrifter om utredning enligt 6§ lagen om kemiska produkter, 3. meddela ytterligare föreskrifter om särskilda tillstånd eller villkor enligt 7 § lagen om kemiska produkter, 4. meddela förbud enligt 8 § lagen om kemiska produkter, 5. meddela föreskrifter om omfattningen av den uppgifts- och rapporteringsskyldighet som avses i 9 § lagen om kemiska produkter, 6. meddela föreskrifter med stöd av ll § lagen om kemiska produkter.

36 § Om särskilda skäl föranleder det får föreskrifter eller förbud som avses i 35 § l, 3, 4 eller 6 meddelas av naturvårdsverket efter samråd med kemikalieinspektionen.

37§ l fråga om transport av kemiska produkter gäller vad som sägs i 35 § l, 3, 4 och 6 i stället respektive transportmyndighet enligt förordningen (1982:923) om transport av farligt gods.

38 § Uppgifter enligt 9 § l lagen (0000:000) om kemiska produkter skall, i fråga om kosmetiska eller hygieniska medel, lämnas till socialstyrelsen och i övrigt till kemikalieinspektionen.

39§ Det som sägs i 3, 4, 19, 33 och 37 § om kemiska produkter gäller också sådana varor som avses i ll § lagen (0000:000) om kemiska produkter.

Besvär m. m. 40§ En miljö- och hälsoskyddsnämnds beslut enligt lagen (0000:000) om kemiska produkter eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter får överklagas hos länsstyrelsen genom besvär. Yrkesinspektionens beslut får överklagas hos arbetarskyddsstyrelsen genom besvär.

41 § Beslut som en länsstyrelse eller en central förvaltningsmyndighet i

särskilda fall meddelat enligt lagen (0000:000) om kemiska produkter

34 Författningsförslag sou 1984:77

eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter får överklagas hos kammarrätten genom besvär, om inte annat följer av andra stycket. Andra beslut som en central förvaltningsmyndighet meddelat enligt lagen om kemiska produkter eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter får överklagas hos regeringen genom besvär. För tillvaratagande av konsumentintresset får talan mot sådant beslut föras av organisation, vilken är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, eller motsvarande sammanslutning på arbetsgivarsidan. Bestämmelserna i detta stycke gäller även i fråga om talan mot kemikalieinspektionens beslut i särskilt fall rörande registrering av bekämpningsmedel eller rörande fråga som avses i 19 § andra stycket, 24 § andra stycket eller 30 § tredje stycket.

42 § Om ansvar för överträdelse av denna förordning eller av föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen finns bestämmelser i lagen (0000:000) om kemiska produkter.

43 § En myndighet får förordna att dess beslut enligt lagen (0000:000) om kemiska produkter eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter skall gälla omedelbart även om beslutet överklagas.

Denna förordning träder i kraft den, då 1-35, 47, 48 a, 49-50 och 52-65 §§ kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor upphör att gälla. De föreskrifter som har meddelats i eller med stöd av 37, 37 a, 39-45, 45 i-46, 48 eller 48 b§ kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor skall i sin lydelse den tillämpas som föreskrifter med stöd av lagen (0000:000) om kemiska produkter och denna förordning till dess annorlunda förordnas. Vid ikraftträdandet gällande föreskrifter eller villkor, som har meddelats med stöd av bestämmelse som har upphävts genom denna förordning, skall tillämpas som föreskrifter med stöd av lagen (0000:000) om kemiska produkter och denna förordning till dess annorlunda förordnas. Beslut om registrering av bekämpningsmedel enligt äldre bestämmelser gäller till utgången av år 1990 om inte annat följer av beslutet eller registreringen dessförinnan återkallas.

3 Förslag till Förordning om vissa avgifter inom kemikaliekontrollen

Härigenom föreskrivs följande.

Ansökningsavgif t 1 § Ansökningsavgift skall betalas av l. den som ansöker om registrering av en produkt för vilken det föreligger registreringsskyldighet enligt förordningen (0000:000) om kemiska produkter,

sou 1984:77 35

Förfaltningsförslag

2. den som ansöker om ändring av villkor som kemikalieinspektionen har föreskrivit i samband med registrering.

2 § Avgifterna skall täcka kostnaderna för kemikalieinspektionens prövning av ansökningarna. Avgiften tas ut enligt en taxa som inspektionen fastställer.

Årsavgift

3 § Den som har erhållit registrering av en produkt skall betala en avgift med 5 000 kronor för varje kalenderår under vilket produkten är registrerad (årsavgift).

Undersökningsavgift 4§ För undersökning, som kemikalieinspektionen har låtit verkställa för kontroll av sammansättningen av vara som avses i l §, skall den som

ansökt om eller erhållit registrering betala undersökningsavgift med

belopp som motsvarar kostnaderna för undersökningen. Avskrift av analysbevis eller annan handling, som visar resultatet av undersökningen, skall överlämnas till den som betalar undersökningsavgiften.

Tillsynsavgift 5 § Den som enligt bestämmelser utfärdade med stöd av lagen (0000:000) om kemiska produkter är skyldig att göra anmälan till produktregistret skall betala tillsynsavgift för produkten. Tillsynsavgiften gäller för två kalenderår och skall betalas. så länge produkten är anmäld till produktregistret.

6 § Tillsynsavgiften är 850 kronor för varje produkt. För den som samtidigt har fler än 200 produkter anmälda är dock tillsynsavgiften begränsad till 150 000 kronor samt l00 kronor för varje produkt.

Gemensamma bestämmelser 7§ Avgifter enligt denna förordning skall betalas senast vid den tidpunkt som kemikalieinspektionen bestämmer. Om ett avgiftsbelopp inte betalas inom den bestämda tiden, får beloppet tas ut genom utmätning.

8 § Kemikalieinspektionen uppbär och redovisar avgifterna som avses i denna förordning.

9§ Om det finns särskilda skäl får kemikalieinspektionen besluta att avgift som avses i l, 3 eller 4 §§ skall nedsättas eller efterges.

10§ Beslut enligt denna förordning får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Författningsförslag

Denna förordning träder i kraft den , då kungörelsen av hälso- och miljöfarliga varor (1973:1051) om avgift för registrering skall upphöra att gälla.

4 Förslag till

Förordning om motorbensin Härigenom föreskrivs följande.

1 § ifråga om bensin som är avsedd för motordrift (motorbensin) gäller utöver om kemiska produkter bestämmelserna förordningen (0000:000) i denna förordning.

2-6 bestämmelser som f. n. övervägs i regeringskansliet, se

§§ (Hit

SOU 1983:27, Bilar och renare luft.)

7 § Naturvårdsverket får medge undantag från 00 §, om särskilda skäl föreligger.

8 § Motorbensin med tillsats av blyförening skall vara färgad. Är sådan bensin avsedd för annat ändamål än drift av kolvmotor i luftfartyg, skall den vara färgad röd eller gul. Annan motorbensin får inte färgas.

9§ Medges undantag enligt 00 §, får en sådan avgift som avses i 18 § lagen (0000:000) om kemiska produkter tas ut. Avgiften tas ut enligt en taxa som fastställs av naturvårdsverket efter samråd med riksrevisionsverket och statens pris- och kartellnämnd. Kan avgiftens storlek inte beräknas på ett tillförlitligt sätt i samband med att undantag medges, får preliminär avgift tas ut. Sådan avgift skall avräknas mot den avgift som slutligt fastställs. Skulle avgift i visst fall inte komma att överstiga 100 kronor, får avgiften inte tas ut.

När be- 10 § Frågor om avgift enligt 9 § prövas av naturvårdsverket. slut om undantag enligt 00 § avser en längre tid eller när särskilda skäl annars föreligger, får naturvårdsverket medge att betalningen av avgiften delas upp på flera terminer. Om avgiftsbelopp inte betalas inom tid som har bestämts av naturvårdsverket, får beloppet tas ut genom utmätning.

l1§ Bestämmelser om förvaring m. m. finns också i förordningen (1961:568) om brandfarliga varor.

12§ Beslut i särskilt fall enligt denna förordning får överklagas hos kammarrätten genom besvär, om inte annat följer av andra stycket. Andra beslut som en central förvaltningsmyndighet meddelat enligt lagen (0000:000) om kemiska produkter eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter får överklagas hos regeringen genom besvär. För tillvaav konsumentintresset får talan mot sådant beslut föras av ratagande

sou 1984:77 Författningsförslag 37

organisation, vilken är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, eller motsvarande sammanslutning på arbetsgivarsidan. Bestämmelserna i detta stycke gäller även i fråga om talan mot naturvårdsverkets beslut i särskilt fall rörande fråga som avses i 00 §. Naturvårdsverkets beslut om preliminär avgift enligt 9 § andra stycket får inte överklagas.

Denna förordning träder i kraft den , då 45 a-45 h §§ kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor upphör att gälla.

5 Förslag till Förordning om miljöfarligt avfall

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser l § I fråga om kemiska produkter som är miljöfarligt avfall av nedan angivet slag gäller utöver förordningen (0000:000) om kemiska produkter bestämmelserna i denna förordning.

2 § Denna förordning tillämpas, i den omfattning som naturvårdsverket föreskriver i förteckning, på fast eller flytande avfall av följande slag. l. oljeavfall, 2. lösningsmedelsavfall, 3. färg- eller lackavfall, 4. limavfall, 5. surt eller alkaliskt avfall med ett pH-värde utanför intervallet 2- 12,5, 6. avfall som innehåller kadmium, 7. avfall som innehåller kvicksilver, 8. avfall som innehåller antimon, arsenik, barium, beryllium, bly, kobolt, koppar, krom, nickel, selen, silver, tallium, tenn, vanadin eller zink, 9. avfall som innehåller cyanid, 10. avfall som innehåller PCB, 11. bekämpningsmedelsavfall, 12. avfall som utgörs av miljöfarliga kemikalierester, biprodukter eller beredningar, 13. laboratorieavfall.

3§ Naturvårdsverket får föreskriva att förordningen skall tillämpas också på annat kemiskt avfall än sådant som anges i 2 §.

4 § Förordningen gäller inte l. när miljöfarligt avfall ingår som beståndsdel i hushållsavfall enligt 1 § första stycket renhållningslagen (1979:596), 2. när oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten från fartyg mottas och behandlas enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening

i

38 Författningsförslag sou 1984:77

från fartyg eller förordningen (1980:789) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg, 3. när slutligt omhändertagande av miljöfarligt avfall sker i anslutning till den anläggning där avfallet uppkommer, om inte annat särskilt anges.

5§ Naturvårdsverket får i särskilda fall medge att förordningen inte skall tillämpas på visst miljöfarligt avfall, om det kan ske utan olägenhet från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

6§ Hantering har i denna förordning samma betydelse som i lagen (0000:000) om kemiska produkter. Med behandling menas sådant omhändertagande som inte är långtidsförvaring eller lagring.

Uppgiftsskyldighet 7§ Den som yrkesmässigt utövar verksamhet där miljöfarligt avfall uppkommer är skyldig att på sätt och till myndighet som naturvårdsverket föreskriver lämna uppgifter om avfallets art, sammansättning, mängd och hantering.

Transportverksamhet 8 § För transport av miljöfarligt avfall som är farligt gods finns bestämmelser i lagen (1982:821) om transport av farligt gods.

Slutligt omhändertagande 9 § Miljöfarligt avfall får slutligt omhändertas yrkesmässigt endast av l. Svensk Avfallskonvertering Aktiebolag (SAKAB), 2. den som erhållit särskilt tillstånd.

10§ Tillstånd enligt 9§2 kan avse en årlig mängd av visst slag av miljöfarligt avfall och meddelas för viss tid eller tills vidare. Tillstånd kan förenas med villkor.

11 § Regeringen prövar fråga om tillstånd enligt 9 § 2. Regeringen kan överlåta på naturvårdsverket att meddela villkor enligt 10 §.

12 § Ansökan om tillstånd enligt 9 § 2 skall vara skriftlig och innehålla uppgift om l. art och mängd av det miljöfarliga avfall som sökanden avser att behandla, 2. varifrån avfallet kommer, 3. var och på vilket sätt avfallet skall behandlas, 4. övriga förhållanden av betydelse för bedömningen av verksamhetens beskaffenhet och omfattning. Har tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) meddelats beträffande den anläggning vari behandlingen skall äga rum skall beslutet fogas vid ansökan.

sou 1984:77 Författningsförslag 39

Ansökan skall ställas till regeringen och ges in till naturvårdsverket som skall inhämta länsstyrelsens yttrande över ansökningen och med eget yttrande överlämna den till regeringen.

13 § Tillstånd enligt 9 § 2 kan återkallas om tillståndshavaren åsidosätter vad som åligger honom enligt lagen (0000:000) om kemiska produkter eller miljöskyddslagen (1969:387) eller enligt föreskrift som har meddelats med stöd av någon av dessa lagar eller denna förordning.

l4§ Utan hinder av 9§ får industriföretag i egen anläggning slutligt omhänderta miljöfarligt avfall som inte har uppkommit i anslutning till anläggningen om företaget därvid utnyttjar endast en mindre del av anläggningens kapacitet.

l5§ Behandling som avses i l4§ får inte påbörjas utan att företaget i god tid dessförinnan gjort anmälan till länsstyrelsen. I fråga om sådan anmälan äger 12 § första och andra styckena motsvarande tillämpning. Länsstyrelsen skall sända avskrift av en inkommen anmälan till naturvårdsverket och miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Utförsel och införsel 16 § Miljöfarligt avfall får utföras ur riket endast av 1. Svensk Avfallskonvertering Aktiebolag (SAKAB), 2. den som erhållit särskilt tillstånd.

17 § Frågor om tillstånd enligt 16 § 2 prövas av naturvårdsverket. Tillstånd får meddelas l. för sådant avfall som Svensk Avfallskonvertering Aktiebolag (SA- KAB) kan slutligt omhänderta endast om det kan styrkas att avfallet kommer att slutligt omhändertas på ett sätt som från hälso- och miljöskyddssynpunkt är likvärdigt med SAKAB:s omhändertagande, 2. för annat avfall endast om det kan antas att avfallet slutligt kan omhändertas på ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt godtagbart sätt. Naturvårdsverket skall underrätta miljö- och hälsoskyddsnämnden om beslut varigenom fråga om tillstånd har avgjorts.

l8§ Miljöfarligt avfall får införas till riket endast av den som erhållit särskilt tillstånd av naturvårdsverket. När tillstånd söks skall 12 § första och andra styckena tillämpas.

Avgifter 19 § Naturvårdsverket får ta ut särskilda avgifter för prövningen enligt en taxa som verket bestämmer i ärenden som gäller fråga om 1. medgivande enligt 5 §, 2. tillstånd enligt 16 § 2, 3. tillstånd enligt 18 §.

40 Författningsfärslag sou 1984:77

Tillsyn, ansvar, besvär m. m. 20 § Bestämmelserna i 32 och 34 §§ förordningen (0000:000) om kemis-

ka produkter skall tillämpas i fråga om tillsyn över efterlevanden av

denna förordning.

21 § Om ansvar och förverkande på grund av brott mot denna förordning eller föreskrift som meddelats med stöd av förordningen finns bestämmelser i lagen (0000:000) om kemiska produkter och i fråga om brott mot 16 och 18 §§ i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

22 § Bestämmelserna i 40 och 41 §§ förordningen (0000:000) om kemiska produkter skall tillämpas vid överklagande av tillsynsmyndighets beslut enligt denna förordning.

23 § Beslut som har meddelats av naturvårdsverket enligt 5 § får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

24 § Beslut som naturvårdsverket har meddelat enligt denna förordning i annat fall än som avses i 22 eller 23 §§ får överklagas hos regeringen genom besvär.

25 § En tillsynsmyndighet får bestämma att dess beslut skall gälla även om det överklagas. l fråga om tillstånd enligt 16 § kan naturvårdsverket bestämma att tillståndet får tas i anspråk först efter viss tid.

26§ Allmänna råd och upplysningar om tillämpningen liksom ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av naturvårdsverket.

Denna förordning träder i kraft den , då förordningen (1975:346) om miljöfarligt avfall upphör att gälla. Beslut om tillstånd, föreskrift, villkor eller medgivande som fattats enligt äldre bestämmelser skall anses meddelat med stöd av denna förordning om inte regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar annat.

6 Förslag till

Lag om spridning av bekämpningsmedel

Allmänna bestämmelser l § Denna lag avser spridning av bekämpningsmedel över mark- och vattenområden.

2 § Spridning av bekämpningsmedel skall ordnas så att människor inte skadas eller vållas annan olägenhet och så att oavsiktlig miljöpåverkan

undviks. Åtgärder skall vidtas för att motverka att medlet sprids till

kringliggande områden.

Författningsförslag 41

Ytterligare föreskrifter om spridning meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

3 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förbjuda sådan spridning av bekämpningsmedel som kan avvaras utan betydande ekonomisk olägenhet.

4 § Spridning av bekämpningsmedel från luftfartyg är förbjuden.

5§ Användning av bekämpningsmedel mot lövsly i skogsmark är förbjuden.

6§ Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får medge undantag l. från 4 § om det föreligger särskilda skäl, 2. från 4 eller 5 § om kravet enligt 7 § skogsvårdslagen (1979:429) i fråga om återväxt av skog inte rimligen kan tillgodoses genom röjning med mekaniska metoder och annat inte följer av 7 §, 3. från 4 eller 5 § om det behövs för vetenskaplig prövning. Vid prövningen enligt första stycket 2 skall hänsyn tas till skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets sammansättning, arbetarskyddet och tillgången på arbetskraft. Ett medgivande om undantag skall förenas med de villkor som behövs till skydd för människan och miljön.

7 § Kommunfullmäktige kan besluta att undantag enligt 6 § första stycket 2 inte får medges i fråga om ett visst område inom kommunen, om detta framstår som påkallat med hänsyn till områdets betydelse för friluftslivet, naturvärden, den lokala befolkningens trivsel eller annat kommunalt intresse.

8 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att anordning för spridning av bekämpningsmedel får användas endast efter godkännande.

9 § Särskilda bestämmelser finns om registrering av bekämpningsmedel och om medlens användning.

Straffbestämmelser 10 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet l. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 2 §, 2. bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 3 §, 3. bryter mot 4 eller 5 §, om undantag inte har medgivits enligt 6 §, 4. åsidosätter villkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av 6 § tredje stycket, 8 eller 9 §. Ansvar enligt första stycket inträder inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

42 sou 1984:77

Författningsförslag

ll § Vid överträdelser av 4 §, 5 § eller av förbud som har meddelats med stöd av 3 § skall en straffavgift betalas till staten. Straffavgiften skall tas ut av den fysiska ellerjuridiska person för vars räkning spridningen har skett. Straffavgiften är l 000 kronor för varje hektar där spridning har skett i strid med förbud. Avgiften kan sättas ned eller efterges om särskilda omständigheter föreligger.

12 § Frågor om straffavgift prövas av allmän domstol efter ansökan som skall göras av allmän åklagare inom två år från den tidpunkt då överträdelsen begicks. I fråga om sådan ansökan gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott, på vilket inte kan följa svårare straff än böter, och bestämmelserna om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har förflutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, får straffavgift inte tas ut. Beslut varigenom någon har påförts straffavgift skall genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Betalas inte avgiften inom denna tid, får avgiften samt restavgift, beräknad enligt 58 § l mom. uppbördslagen (1953:272), drivas in i den ordning som enligt den lagen gäller för indrivning av skatt. Indrivningsåtgärder får inte vidtas sedan fem år har förflutit från det att beslutet vann laga kraft.

13§ Den som fälls till ansvar enligt denna lag skall ersätta statsverket sådana kostnader för provtagning och undersökning av prov som varit skäligen påkallade. Detsamma gäller den som har pâförts straffavgift.

Denna lag träder i kraft den . Genom lagen upphävs lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark. Unsom har meddelats enligt den lagen eller motsvarande äldre dantag bestämmelser skall gälla även efter den nya lagens ikraftträdande.

7 Förslag till Förordning om spridning av bekämpningsmedel

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Naturvårdsverket bemyndigas att l. meddela föreskrifter enligt 2§ andra stycket, 3 eller 8§ lagen (0000:000) om spridning av bekämpningsmedel, 2. medge undantag enligt 6 § l lagen om spridning av bekämpningsmedel.

2 § Skogsvårdsstyrelsen får medge undantag enligt 6 § 2 lagen (0000:000) om spridning av bekämpningsmedel. Skogsstyrelsen skall meddela allmänna råd till ledning för Skogsvårds-

styrelsernas tillämpning av 6 § lagen om spridning av bekämpningsme-

del.

sou 1984:77 43

Författningsförslag

3§ Kemikalieinspektionen får medge undantag enligt 6§3 lagen (0000:000) om spridning av bekämpningsmedel.

4 § Skogsvårdsstyrelsens beslut enligt lagen (0000:000) om spridning av bekämpningsmedel eller enligt bestämmelse som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos Skogsstyrelsen genom besvär. Kemikalieinspektionens beslut får överklagas till regeringen genom besvär. Annan förvaltningsmyndighets beslut i särskilt fall i ärende enligt lagen får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Denna förordning träder i kraft den , då 38 a § kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor upphör att gälla. De föreskrifter som har meddelats i eller med stöd av 36-36 b eller 38 § kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor skall i sin lydelse den tillämpas som föreskrifter enligt lagen (0000:000) om spridning av bekämpningsmedel och denna förordning till dess att naturvârdsverket förordnar annat.

8 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1949:341) om explosiva

varor

Härigenom föreskrivs att 20 § förordningen (1949:341) om explosiva varor skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20§ Det ankommer på sprängämnes- Sprängämnesinspektiøizen skall inspektionen att utfärda de ytterli- utfärda de ytterligare föreskrifter föreskrifter förgare angående som behövs angående förpackning packning och märkning av explo- av explosiva varor. siva varor, som jinnas erforderliga. Ytterligare föreskrifter om märkning av explosiva varor samt före-

skrifter om varuinformationsblad

för explosiva varor skall utfärdas av kemikalieinspektionen i samråd med sprängämnesinspektionen.

Denna förordning träder i kraft den

9 Förslag till Förordning om ändring i förordningen (1961:568) om brandfarliga

V2l0l

Härigenom föreskrivs att 52 § förordningen (1961:568) om brandfar- 1977:361. Omtryckt liga varor skall ha nedan angivna lydelse. Omtryckt 1984:196.

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

52§ Ytterligare föreskrifter om märkning av brandfarliga varor samt fö-

reskrifter om varuinformationsblad

för brandfarliga varor skall utfärdas av kemikalieinspektianen i samråd med sprängämnesinspektionen.

Närmare bestämmelser om Närmare bestämmelser om anmärkning och anslag som sägs i slag som sägs i 50-51 §§ utfärdas 48-51 §§ utfärdas av sprängäm- av sprängämnesinspektionen. nesinspektionen. Sprängämnesinspektionen äger Sprängämnesinspektionen får ock i övrigt meddela föreskrifter också i övrigt meddela föreskrifter om vad som vid förvaring, hante- om vad som skall iakttas för bevaav brandfarlig rande av ordning och säkerhet vid ring och försäljning vara skall iakttagas för bevarande förvaring, hantering och försäljav ordning och säkerhet. ning av brandfarlig vara.

Denna förordning träder i kraft den

10 Förslag till om ändring i förordningen med instruktion för Förordning

konsumentverket föreskrivs att 22 § förordningen med instruktion för kon- Härigenom sumentverket (1976:429) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22§ Anföres klagomål mot viss marknadsföringsåtgärd och är fråga endast om prövning enligt 2-4§ marknadsföringslagen (1975:1418), får klagomålen lämnas utan åtgärd, om det från allmän synpunkt är av ringa betydelse att saken prövas.

Första stycket skall in te tillämpas ifråga om anmälan enligt 15 § arbetsmiljöförordningen (1 9 77:1 l 66) eller 33 § förordningen (0000:000) om kemiska produkter.

Denna förordning träder i kraft den

sou 1984:77 Författningsförslag 45

ll Förslag till

Förordning om ändring i arbetsmiljöförordningen

Härigenom föreskrivs att 15§ arbetsmiljöförordningen (1977:1166) skall ha nedan angivna lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

15§ Tillsynsmyndighet skall genom upplysningar, råd och anvisningar eller genom åtgärder som avses i 7 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160) verka för att en tillfredsställande arbetsmiljö åstadkommes. Tillsynen skall även inriktas på att främja lokal skyddsverksamhet.

Tillsynsmyndighet skall göra anmälan till konsumentombudsman-

nen om den finner talan om förbud

enligt 2 § marknadsföringslagen (1975:1418) påkallad mot marknadsföring som riktas till arbetsgivare.

l fråga om arbete som utföres i hem skall inspektionsbesök ske endast på begäran av arbetsgivare eller arbetstagare som berörs, eller om annars särskild anledning föreligger. Motsvarande skall gälla beträffande arbete som utföres av den som driver verksamhet utan arbetstagare eller utan att ha annan arbetstagare anställd än familjemedlem.

Denna förordning träder i kraft den

12 Förslag till

Förordning om ändring i renhållningsförordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om renhållningsförordningen (1979:904) dels att 4 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att bilaga 2 till förordningen skall upphöra att gälla.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ Inom de kommuner som anges i Avfall som avses i förordningen bilaga 2 till denna förordning skall (0000:000) om miljöfarligt avfall sådant avfall pâ vilket förordning- skall forslas bort genom kommuen (1975:346) om miljöfarligt av- nens försorg. fall är tillämplig forslas bort genom kommunens försorg.

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Detta gäller inte miljöfarligt av- Detta gäller inte när det miljö-

fall som slutligt tas om hand i an- farliga avfallet

slutning till den anläggning där l. slutligt tas om hand i anslutavfallet uppkommer. Inte heller ning till den anläggning där avfal-

gäller första stycket sådant avfall let uppkommer,

som skall transporteras bort för 2. skall transporteras bort för behandling i anläggning som avses behandling i anläggning som avses i I9§l förordningen (1975:346) i 14§ förordningen om miljöfar-

om miljöfarligt avfall eller avfall ligt avfall,

som efter tillstånd enligt 21§ 2 3. efter tillstånd enligt 16 § 2 nämnda förordning får föras ut ur nämnda förordning får föras ut ur riket. riket. Den kommunala nämnd som Den kommunala nämnd som kommunfullmäktige bestämmer kommunfullmäktige bestämmer får medge undantag från första får medge undantag från första stycket i fråga om sådant avfall stycket i fråga om sådant avfall som uppkommer hos ett visst före- som uppkommer hos ett visst företag, om särskilda skäl föreligger tag, om särskilda skäl föreligger och det kan anses säkerställt att och det kan anses säkerställt att företaget på betryggande sätt kan företaget på betryggande sätt kan ombesörja transport av avfallet till ombesörja transport av avfallet till behandlingsföretag som avses i behandlingsföretag som avses i 9§ 14§ förordningen (1975:346) om förordningen om miljöfarligt avmiljöfarligt avfall. fall.

Denna förordning träder i kraft den

t

I

Bakgrund

1 Kemiska risker i samhället

Utvecklingen av kemiska ämnen och produkter har bidragit till det materiella välståndet men den har också bidragit till välfärdens avigsidor. Under de två senaste årtiondena har det blivit alltmer uppenbart att produktionen och användningen av kemiska produkter har orsakat skador på människor och i naturen.

1.1 av kemikalier

Användningen

Kemiska produkter spelar en viktig roll i alla delar av vårt samhälle: läkemedel i sjukvården, bensin i transportsektorn, konstfibrer i tillverkningen av kläder, bekämpningsmedel ijordbruket, plaster i en mängd vardagsföremål etc. Internationellt har den kemiska industrins tillväxt under efterkrigstiden varit snabbare än industrins tillgenomsnittliga växt Världsproduktionen av organiska kemikalier var år l950 ca 7 miljoner ton; fram till år 1970 hade siffran stigit till 63 miljoner ton per år. År 1980 beräknades värdet på världsproduktionen av kemikalier uppgå till 550 miljarder dollar. Denna siffra innefattar emellertid inte Sovjetunionen och Kina. Kemikalier svarar för ca 10 procent av handeln mellan OECD-länderna.

1.2 Riskerna med kemikalier

Intresset och oron för kemikaliers inverkan på hälsan och miljön har ökat starkt under de senaste årtiondena, till av de skador som följd kemikaliehanteringen bär skulden till. Under 1960-talet påvisades svåra skador på flera fågelarters fortplantning. sjöar svartlistades i Många Sverige på grund av höga halter metylkvicksilver i fisken. Det blev också alltmer ovedersägligt att exponering för vissa kemikalier kunde orsaka svåra kroniska hälsoskador och att sambanden mellan och exponering skada ofta var svåra att upptäcka.

Kemiska risker i samhâllet 48

Under 1970-talet kom flera miljölarm inom den kemiska industrin. I den italienska orten Seveso exploderade år 1976 en säkerhetsventil i en kemisk vilket medförde att ett flera kvadratkilometer stort industri, område utanför fabriken förorenades med kemikalier. Senare uppdagainnehöll ett mycket ämne. des att markprover 2,3,7,8-TCDD, giftigt BT Kemi tillver- Även i Sverige förekom uppmärksammade miljölarm. kade under slutet av 1960-talet och större delen av 1970-talet bekämpi sin fabrik i Teckomatorp. Under senare delen av 1970-talet ningsmedel tunnor med giftigt avfall. skyddsåtgärder, bl. a. upptäcktes nedgrävda och nedmontering av fabriken, kostade samhället flera tiotals sanering miljoner kronor. Senare har upptäckts flera fall av kemikaliedumpning, i vattendrag eller i marken. på soptippar, - och i vissa fall omöjligt - att bortom allt Det är ofta mycket svårt tvivel för en kemikalie är orsaken till en observebevisa att exponering rad skada eller En redovisning av kemiska risker i på hälsa miljö. samhället bör därför inte begränsas till att endast omfatta bevisade orsakssamband. Det är viktigt att även beskriva misstänkta orsakssam- - kan vara av stor betydelse för band som - om de faktiskt föreligger enskilda individer och för samhället. Toxikologisk testning kan bidra med indirekta bevis om orsakssamband. Vidare att utröna hur mycket information som finns är det viktigt tillgänglig. Bristande tillgång på data om toxiska egenskaper, hantering, m. m. gör bedömningen av risker mera osäker. exponeringsförhållanden För flertalet av de kemiska ämnen som är i bruk är toxicitetsdata ofulleller saknas helt. Befintliga data är av varierande kvantitet och ständiga kvalitet. Detta innebär en betydande osäkerhet om många ämnens hälsooch miljöfarlighet. Härtill kommer att överblicken över kemiska ämnens och produkters spridning i samhället är begränsad. Avsikten med att inrätta ett produktskulle förbättras, vilket skulle medföra register var att denna överblick

bättre underlag för problemidentiñering, prioritering och tillsyn. 1 ke-

mikommissionens delbetänkande (SOU 1984:24) föreslås en utbyggnad av produktregistret. De kemiska analysmetoderna har utvecklats starkt. I dag går det ofta vid halter av vad att upptäcka föroreningar långt lägre än en tusendel som kunde upptäckas för bara 10 till 15 år sedan. Möjligheterna att följa kemiska ämnens spridning i miljön har därmed ökat. Även i sådana fall där föroreningshalterna i miljön är så låga att de i dagens kunskapsläge inte anses utgöra någon hälso- eller miljörisk, kan det vara viktigt att utföra för att bevaka hur halterna förändras med tiden. Detta analyser gäller speciellt för ämnen med hög hälso- eller miljöfarlighet.

Kemikaliers hälsofarlighet

Att kemiska ämnen kan orsaka skador på hälsan har varit känt länge. Samband mellan exponering för vissa ämnen i arbetsmiljön och olika sjukdomstillstånd var kända redan vid sekelskiftet. Symptombilderna var oftast klara och antalet drabbade stort. Läkarnas fallbeskrivningar till att många sådana samband upptäcktes redan under 1900-tabidrog

Kemiska risker i samhället 49

lets första hälft. Åtgärder vidtogs också för att minska riskerna. En

lagstiftning började växa fram som med tiden kom att medföra en bättre kemikaliekontroll. Farlig hantering reglerades. Kemiska produktgrupper som bedömdes vara av särskilt intresse från hälso- och miljöskyddssynpunkt blev registreringspliktiga, t. ex. läkemedel, livsmedelstillsatser och bekämpningsmedel. Hygeniska gränsvärden i form av högsta godtagbara halter av luftföroreningar fastställdes för vissa ämnen i arbetsmiljön. De kemiska hälsorisker som upptäcktes tidigast var sådana där tidsförloppet mellan exponering och skada var kort: ögon- och hudskador i samband med olycksfall, akuta förgiftningar m. m. Även vissa skador som uppstod först efter långvarig exponering eller långt efter avslutad exponering observerades tidigt, t. ex. pungcancer hos sotare och asbestos hos textilarbetare. Pungcancern var en yrkessjukdom hos sotare med långvarig exponering för stenkolssot. Detta samband upptäcktes redan år 1775. År 1906 fick det brittiska parlamentet rapporter om lungskador bland textilarbetare som arbetade med asbesthaltiga textilier. Eftersom detta är specifika samband var de relativt lätta att upptäcka. Med specifikt samband menas att skadan (sjukdomen) inte förekommer eller är mycket sällsynt bland personer som inte har utsatts för den aktuella skadefaktorn (kemikalien). Många av de tidigt upptäckta kemiska hälsoriskerna har numera undanröjts. Fortfarande är emellertid många sådana skador betydelsefulla där orsakssambanden är relativt lätta att påvisa. Kemiskt betingade hudsjukdomar är ett exempel på detta. De svarar för en hög andel av de identifierade kemiska hälsoriskerna. Utvecklingen inom toxikologin har medfört att riskerna för långsiktiga och svårpåvisbara skador uppmärksammats alltmer, t. ex. effekter på fortplantningen, vissa organskador och cancer. Det är emellertid svårt att påvisa orsakssamband om ämnet förekommer relativt allmänt i miljön. Detsamma gäller om skadan kan uppkomma långt efter det att exponeringen upphört. Det gäller också om sambandet inte är specifikt utan kemikalien orsakar t. ex. flera vanliga cancerformer. Lättidentifierade skador, t. ex. hudskador, får därför troligtvis för stor relativ betydelse i skadestatistik. Undersökningar av direkta effekter på människa av kemikalieexponering ger i vissa fall de bästa förutsättningarna att bedöma hälsorisker. - Sådana undersökningar är emellertid förenade med nackdelar. Undersökningar av eventuella effekter på människa kan bara bli aktuella för kemikalier som redan är i användning. Risker går inte att påvisa förrän skador redan uppstått. Vidare är det, som ovan konstaterats, under vissa omständigheter svårt att upptäcka faktiska orsakssamband. Djurexperimentell forskning och toxikologisk testning har varit av stor betydelse för att klarlägga olika biologiska mekanismer och kemiska ämnens inneboende toxikologiska egenskaper. Dels har information om ämnens egenskaper därigenom kunnat fås innan människor exponeras. Dels har denna information utgjort ett viktigt komplement till tillgängliga data om observerade skador på människor. Kemikommissionen har i sitt delbetänkande (SOU 1984:24) föreslagit att nya ämnen skall vara

50 Kemiska risker i samhället

noga undersökta innan de förs ut i användning.

l en rapport från National Research Council i USA konstateras att av

tiotusentals kommersiellt viktiga kemikalier har endast en mindre del blivit testade på ett sådant sätt att en fullständig utvärdering av ämnenas farlighet är möjlig. Antalet kemiska ämnen i USA med kommersiell betydelse beräknades till ca 50 000 (läkemedel, livsmedelstillsatser, kosmetika och bekämpningsmedel ej inräknade). Vissa toxikologiska data fanns tillgängliga för ca 20 procent av dessa. För övriga 80 procent saknades toxicitetsdata nästintill helt. En grov uppdelning av dessa kommersiellt använda kemikalier efter totalkvantiteter ändrade inte bilden nämnvärt. För de ca 13 000 kvantitetsmässigt mest använda kemikaliema var tillgången på toxikologiska data lika begränsad som för gruppen som helhet. Utredarna påpekar att den metodik man använde vid datasökningen kan ha medfört att kvantiteten utförd testning har undervärderats något (may be slight understatements”). Även för de specialreglerade produktgrupperna bekämpningsmedel, läkemedel och livsmedelstillsatser saknas ofta information om deras farlighet. Endast ca 20 procent av ämnen i läkemedel och ca 10 procent av ämnen i bekämpningsmedel är enligt den amerikanska rapporten testade i en sådan omfattning att en fullständig utvärdering är möjlig. Utredarna påpekar att det hos företagen kan finnas toxikologiska data som man inte fått ta del av. Eftersom antalet registrerade preparat är väsentligt högre i USA än i Sverige kan dessa sifferuppgifter inte direkt tillämpas på svenska förhållanden. Även i Sverige är emellertid tillgängliga toxikologiska data för äldre preparat ofta otillräckliga för en fullständig utvärdering. När risken för skadliga effekter uppskattas måste exponeringsförhållandena alltid beaktas. Med exponeringsförhållanden menas exponeringens nivå och omfattning i tiden. I rapporten från National Research Council konstateras även att tillgången på exponeringsdata är mycket dålig. Arbetarskyddsstyrelsen och andra myndigheter fick i mars 1980 en förfrågan från cancerkommittén om bl. a. exponeringsnivåer inom industrin för ett antal ämnen. Totalt omfattade listan 253 av IARC (International Agency on Cancer Research) utvärderade kemiska ämnen. Ett klart orsakssamband med cancer hos människa var påvisat för 17 av dessa ämnen eller ämnesgrupper. För ytterligare 132 ämnen eller ämnesgrupper fanns ett klart orsakssamband fastställt med tumörer på laboratoriedjur. Den information som fanns tillgänglig för övriga ämnen eller ämnesgrupper hade av IARC bedömts som otillräcklig för en vetenskaplig bedömning av om ämnena är cancerframkallande eller inte. Av de 253 ämnena och ämnesgrupperna bedömde arbetarskyddsstyrelsen l50 som intressanta från arbetsmiljösynpunkt. Man konstaterade vidare att mätresultat och standardiserade mätmetoder saknades för det Toxicity Testing: Stra- stora flertalet av dessa ämnen. tegies to Determine - Denna brist på kunskaper om exponeringsförhållanden är givetvis Needs and Priorities National inte begränsad enbart till cancerframkallande ämnen. Academy Press, 1984. Akuta skador. Varje år vårdas ca 10 000 personer på sjukhus i Sverige

Kemiska risker i samhället 51

på grund av akut förgiftning. Ett par tusen av dessa är barn. De akuta förgiftningarna kan delas in i två huvudgrupper: olycksfall och självmordsförsök. En akut förgiftning kan inverka kraftigt på ett eller flera organsystem, vilket ofta orsakar en svår sjukdomsbild. Utvecklingen inom den moderna intensivvården har avsevärt minskat dödsfallen bland sådana patienter med förgiftning som får sjukhusvård; av dessa avlider f. n. mindre än 1 procent. Bland de personer som inte kommer under vård är dödligheten fortfarande hög: ca l 000 personer per år. Bland vuxna är läkemedel den vanligaste orsaken till akuta förgiftningar som leder till döden. Huvuddelen av dessa är självmord. Antalet förgiftningstillbud bland barn är högt. Flertalet är emellertid av lindrig karaktär. Enligt SCB:s statistik avled under tidsperioden 1970- 1979 sammanlagt 20 barn under 10 år på grund av akut förgiftning. Läkemedel var den vanligaste orsaken. Ett fall förorsakades av rengöringsmedel. År 1975 avled totalt 6 barn mellan 0 och 15 år på grund av akut förgiftning. Fyra av barnen var mellan 10 och 15 år; tre av dessa fall bedömdes som möjliga självmord. Akuta skador i arbetslivet uppstår vanligen vid bränder, explosioner, processhaverier, transportolyckor och liknande oförutsedda händelser. Hud- och ögonskador kan uppkomma genom frätning av syror och alkalier. Inandning av vissa ämnen kan ge skador på luftvägar och lungor. Akuta förgiftningar på grund av att kemiska produkter förtärs av misstag är relativt ovanliga i arbetslivet. Många ämnen som används inom industrin är brandfarliga. Vid brand kan personskador av många olika slag uppkomma, t. ex. förgiftning genom rökgaser och brännskador av varierande svårighetsgrad med i vissa fall tillstötande infektioner. Vid explosion kan även andra skador uppstå, t. ex. splitter- och krosskador orsakade av kringñygande föremål, syn- och hörselskador orsakade av värmevåg resp. tryckvåg. Enligt statistik från ISA (informationssystemet om arbetsskador) kunde år 1980 1,1 procent av de svenska arbetsolycksfallen knytas till kemiska faktorer. I absoluta tal innebar det 1 282 olycksfall. Detta gäller skador som beror på inverkan av kemiskt ämne där inverkan skett plötsligt och där skadan har medfört minst en dags sjukskrivning. Brandoch explosionsskador är inte medräknade. Enligt arbetarskyddsstyrelsen, som sammanställer ISA-statistiken, finns det uppgifter som tyder på att många arbetsskador inte anmäls. Hudsjukdomar som är orsakade av kemikalier är oftast yrkesbetingade. I LO-rapporten Vad händer med arbetsmiljön? från år 1981 anger 16 procent av medlemmarna i de olika LO-förbunden att de lider av hudbesvär. De högsta frekvenserna observerades bland frisörer (57 procent),

fastighetsanställda (42 procent) och målare (27 procent).

År 1980 utgjorde hudens och underhudens sjukdomar den tredje diagnosgruppen i storleksordning bland arbetssjukdomsfallen. (Då har både ännu inte utredda fall och utredda fall som godkänts av försäkringskassan tagits med i statistiken.) Denna diagnosgrupp svarade för 14 procent av samtliga fall. Ca l 800 av de 2 500 fallen var eksem av olika slag. Om endast färdigutredda fall som godkänts av försäkringskassan

52 Kemiska risker i samhället

tas med i statistiken utgjorde denna grupp den näst största diagnosgruppen med 19 procent av samtliga arbetssjukdomsfall. Drygt l 300 patienter undersöks varje år vid yrkesdermatologiska kliniken i Lund. Av dessa har 40 procent en yrkesbetingad hudsjukdom en hudsjukdom som inte är yrkesbetingad, men som och 25 procent

försämras av yrkesutövningen. Övriga patienters hudbesvär har inget

samband med arbetsmiljön. Hudeksem kan vara av antingen allergiskt eller icke-allergiskt slag. Rengöringsmedel, lösningsmedel, skäroljor och alkalier är vanliga orsaker till yrkesbetingade icke-allergiska eksem. Bland orsakerna till allerkontakteksem kan nämnas krom, nickel, gummi, formalin och giska epoxihartsaminer i epoxiplast. Allergi. Ordet allergi används ofta liktydigt med överkänslighet. Endast en sådan överkänslighet är emellertid allergisk där reaktionen beror immunförsvar. Om man under lång tid har tålt kontakt med på kroppens ett ämne men plötsligt reagerar mot det kan en allergi ha utvecklats. Den reaktionen kan t. ex. ske i nässlemhinnan (hösnuva), i luftröallergiska ren (astma), eller i huden (nässelutslag, allergiskt kontakteksem). Ofta återkommande kontakt med allergiframkallande metaller har orsakat svåra allergiska eksem. Krom och nickel är sådana metaller som förekommer på många ställen i arbetsmiljön men också i fritidsmiljön. Cementarbete är en vanlig orsak till kromallergi. Nickel är vanligt förekommande i bruksföremål, t. ex. i verktyg, pennor, saxar, nycklar och smycken. lnom de flesta yrken används kemikalier och produkter som är allergiframkallande. Exempel på yrken där man drabbas av allergier är affärsbiträden (nickel), snickare (olika limmer), textilarbetare (formalin), sjukvårdsanställda (gummihandskar) och anställda i plastindustrin (olika ämnen i plaster). Allergiframkallande ämnen kan även förekomma i produkter som normalt finns i hemmen, t. ex. i kosmetiska medel, läkemedel och par- Huvuddelen av de allergier som orsakas i hemmet beror emellerfymer. tid inte på kemiska produkter, utan på djurepitel, pollen, kvalster, mögelsporer, naturliga beståndsdelar i livsmedel m. m. Skador i andningsvägarna. Exponering för vissa kemiska ämnen kan ge skador eller besvär i andningsvägarna, också av annat slag än allergi. Vissa av de luftföroreningar som förekommer i arbetsmiljön finns även i den allmänna miljön, men vanligtvis i betydligt lägre halter. De kan emellertid orsaka besvär hos äldre människor och hos känsliga personer, t. ex. sådana som lider av luftrörsbesvär. Slemhinnorna i andningsvägarna kan bli inflammerade om de irriteras av flyktiga ämnen, (t. ex. ammoniak) eller dammande ämnen (t. ex. kemikalier i pulverform och damm som uppstår vid slipning av metaller). Långvarig exponering för sådana ämnen kan ge kronisk luftrörskatarr. Rökning ökar risken för att vissa lungskador skall uppstå, och försvårar ofta besvären när skadorna uppstått. Asbest är ett samlingsnamn för ett antal silikatföreningar med en gemensam egenskap: förmågan att splittras till tunna fibrer. På grund av

Kemiska risker i samhället 53

ñbrernas tekniska egenskaper, t. ex. god tålighet mot hetta, syror och baser samt bra adsorptionsegenskaper fick de en mångsidig industriell användning. , De fina fibrerna följer med inandningsluften ned i lungorna. De kan där ge upphov till den allvarliga lungsjukdomen asbestos, som fortsätter att utvecklas även sedan exponeringen har upphört. Asbestos är jämsides med silikos (stendammlunga) en av de allvarligaste dammlungesjukdomarna. Asbestexponering kan också ge förtjockningar på lungsäcksbladen, s. k. pleuraplack. Under 1950- och l960-talen påvisades samband mellan exponering för asbest och olika tumörsjukdomar. Lungcancer har visats vara vanligare bland personer som är exponerade för asbest. För rökare är risken kraftigt förhöjd. Asbest kan även orsaka mesoteliom, en elakartad tumör i lungsäcken. I Sverige finns nu omfattande förbud mot användning av asbest och en strävan efter att överallt ersätta asbest med andra material. Globalt är asbest fortfarande ett mycket svårt arbetsmiljöproblem, och även i Sverige kommer människor i många år framöver att drabbas av skador som beror på tidigare exponering för asbest. Dessutom förekommer asbest fortfarande runt om i samhället, t. ex. som isolering i byggnader, i vissa cementrör för vattentransport och i bromsbandsbeläggningar. Skador på nervsystemet. Många lösningsmedel är flyktiga organiska ämnen som kan orsaka skador på nervsystemet. Dessa ämnens egenskaper, t. ex. att lösa fett, gummi och färg, gör att de används för många skilda ändamål i industrin. När en människa exponeras för lösningsmedelsångor tas ämnet upp i lungorna och fördelas med blodet till kroppens olika organ. Vissa lösningsmedel har hög fettlöslighet, vilket innebär att de kan ansamlas i fettvävnad. De kan sedan avges från fettet till blodet under en tid, trots att exponeringen har upphört. Hjärnan består av fettrik vävnad, varför det troligen sker en upplagring även där. Vissa symptom orsakade av lösningsmedelsskador utgör tillsammans vad som kallas psyko-organiskt syndrom. Detta innebär att symptomen beror på direkt nervskada eller på biokemiska störningar i hjärnan. Neurasteni är en benämning på lindrigt psyko-organiskt syndrom. Trötthet och retlighet är två dominerande inslag vid neurasteni. Försämrad koncentrationsförmåga samt minnes- och inlärningsstörningar är också vanliga symptom. Människor som utsätts för lösningsmedel tvingas oftare än andra att avbryta sitt förvärvsarbete i förtid på grund av skador på nervsystemet. Skador på levern och njurarna. Dessa organ är viktiga för kroppens avgiftning och utsöndring av ämnen. Dessa funktioner medför också att sådana ämnen kan koncentreras i levern eller njurarna med en ökad skaderisk som följd. Alkohol är en vanlig orsak till leverskador. I har visats att

djurförsök

alkohol dessutom kan förstärka vissa andra ämnens leverskadande egenskaper. Detta har visats med bl. a. några industrikemikalier som orsakat leverskador, t. ex. koltetraklorid, kloroform och trikloretylen. Även vissa läkemedel kan orsaka leverskador, t. ex. sulfonamider och klorpromazin.

54 Kemiska riskeri samhället SOU I984I77

Kadmium ansamlas i njurarna och har vid industriarbete orsakat njurskador. Den omfattande spridningen av kadmium i naturen kan medföra att kadmiumhalterna i vissa livsmedel långsamt stiger. På sikt ökar då risken för njurskador hos den allmänna befolkningen. Läkemedel som kan orsaka njurskador måste doseras med hänsyn till patientens njurfunktion. Samtliga antibiotika i streptomycingruppen tycks kunna skada njurarna. Ett annat exempel är det smärtstillande medlet fenacetin. Långvarig exponering för vissa kemikalier har även gett upphov till skador på andra organ än dem som har behandlats ovan, t. ex. på blodbildande organ och skelett. Under senare år har intresset även ökat för om kemikalieexponering kan vara bidragande orsak till en av de stora folksjukdomarna i dagens samhälle - Denna är emellertid hjärt- och kär/sjukdomarna. forskning fortfarande i sin början. Skador på fortplantningen. Dagens kunskaper om kemiska ämnens skadliga effekter på människans fortplantning grundar sig i mycket på erfarenheter från läkemedelsbiverkningar. I början av 1960-talet upptäcktes att ett lugnande medel kunde ge upphov till svåra fostermissbildningar om det gavs till gravida kvinnor under de första tre havandeskapsmånaderna. Skadorna orsakades av läkemedlets verksamma substans: thalidomid. I Sverige kallades preparatet Neurosedyn. Rent allmänt torde risken för missbildningar vara störst under de tre första månaderna av havandeskapet. Under denna period är celldelningen intensivast, och organen bildas. Skador kan emellertid även uppkomma senare under graviditeten.

Ärftliga faktorer och kromosomrubbningar beräknas orsaka ca en

fjärdedel av alla missbildningar. Kemikalier och infektioner är andra orsaker. Enligt vissa uppskattningar är orsakerna okända till ca 70 procent av inträffade missbildningar. Om fostret tidigt drabbas av en betydande skada kan detta leda till missfall. Vissa undersökningar tyder på att över 10 procent av fastställda graviditeter slutar med missfall. I mycket tidiga skeden av graviditeten kan ett missfall ske utan att kvinnan vetat om att hon varit gravid. Förutom missbildningar och missfall kan människans fortplantning skadas eller störas på andra sätt: minskad fruktsamhet, sterilitet, minskad fostervikt m. m. Få industrikemikalier är bevisat skadliga för människans fortplantning. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att det är svårt att upptäcka och säkerställa sådana samband. Kvicksilver och bly är två tungmetaller som kan orsaka missbildningar resp. missfall. Bly misstänks även kunna skada mannens spermier. Narkosgaser och organiska lösningsmedel är exempel på andra ämnen i arbetsmiljön som på grundval av vissa undersökningar misstänks kunna orsaka missfall. Många industrikemikalier har i djurförsök visats kunna skada fortplantningen. Det pågår f. n. en omfattande diskussion bland forskare om hur sådana testresultat skall tolkas. Alkoholmissbruk hos kvinnan kan hos barnet medföra svåra fall av

Kemiska risker i samhället 55

missbildningar och psykiska utvecklingsstörningar. Detta är ett belysande exempel på hur svårt det är att klarlägga samband mellan exponering för kemikalier och skador på fortplantningen. Alkohol har använts under lång tid och av många människor; trots detta påvisades sambandet mellan alkoholförtäring och de till art och antal omfattande fosterskadorna först relativt nyligen. Undersökningar i Irak har visat att alkylkvicksilver kan orsaka skador på fostret vid relativt låga exponeringsnivåer. Vad som framför allt observerades var mentala skador hos det födda barnet. Många av mödrarna led emellertid av undernäring under graviditeten, vilket är ett tillstånd som kan bidra till mentala skador hos barnet. Trots att resultaten därför inte är direkt överförbara till svenska förhållanden har de gett ny aktualitet åt det metylkvicksilver som finns i fisk i många svenska vatten. Cancer är ett gemensamt namn på sjukdomar som beror på okontrollerad växt av abnorma celler. Enligt de flesta bedömare beror mellan 70 och 90 procent av alla cancerfall på miljöfaktorer. Vissa anser att arbetsmiljön bär skulden till mellan l och 5 procent av den totala cancersjukligheten; andra menar att denna andel är högre. Siffror av detta slag är behäftade med stor osäkerhet och bör därför tolkas försiktigt. Säkert är att risken för cancer starkt påverkas av livsstilen i bred bemärkelse: rökvanor, alkoholkonsumtion och matvanor. Cancerkommittén har enligt sina direktiv bl. a. att utarbeta en realistisk strategi som kan förebygga cancersjukdomars uppkomst. l kommitténs betänkande, som förväntas komma under år 1984, behandlas utförligt olika faktorers inverkan på cancersjukligheten samt angränsande frågor. Vidare läggs förslag på cancerförebyggande åtgärder. Tillgänglig statistik visar på en kontinuerlig ökning av cancerdödligheten under l900-talet, inte bara i Sverige, utan i den industrialiserade världen i stort. Detta har ofta kopplats till industrialisering och ökad kemikaliehantering. En ökad andel äldre människor i samhället samt en förbättrad diagnostik och rapportering är emellertid faktorer som helt eller delvis kan förklara denna ökning. Förändringar i livsstil under l900-talet har haft stor inverkan på cancermönstret. Ändrade kostvanor och förbättrade metoder för konservering och beredning av livsmedel har troligtvis bidragit till den klart minskade förekomst av magsäcksçancer som observerats i många industriländer. Ett klart orsakssamband kan ses mellan den ökade tobakskonsumtionen och det ökade antalet lungcancerfall. Vissa kemiska ämnen kan orsaka cancer. Den tid det tar från att en person exponeras för ett cancerframkallande ämne till dess att sjukdomen går att påvisa kallas latenstid. Denna tid är ofta lång, mellan 5 till 40 år. När sjukdomen upptäcks kanske kontakten med det cancerframkallande ämnet för länge sedan har upphört, och personen kan ha ett nytt arbete och en ny bostadsort. Det är därför vanligen mycket svårt att finna orsaken till sjukdomen.

Den till WHO (World Health Organization) knutna cancerforskningsinstitutionen IARC (International Agency for Research on Cancer)

bedömer utifrån befintliga data vilka kemikalier som kan anses vara

x / V

/

56 Kemiska riskeri samhället SOU l984z77

cancerframkallande. År 1983 konstaterades att 23 kemikalier eller grupär bevisat cancerframkallande på människa. Vidare per av kemikalier konstaterades att 7 industriella processer kan orsaka cancer. l dessa fall ansågs det omöjligt att fastställa vilka kemikalier som var den direkta orsaken. Exempel på kemikalier som kan orsaka cancer är asbest (lungor, lungsäck och bukhinna), arsenik (hud), tjära och sot (hud och lungor), bensen (blodbildande organ) och vinylklorid (lever). 6l kemikalier, kemikaliegrupper och industriella processer bedömdes som sannolikt cancerframkallande på människa. Nästan alla kemikalier som framkallar cancer hos människa gör det också på någon av de djurarter som normalt används i djurförsök. Dessa används därför för att bedöma om det finns risk för att en kemikalie skall kunna orsaka cancer på människa. IARC bedömde år 1983 att det fanns tillräcklig bevisning för att klassificera 175 kemikalier som cancerframkallande på försöksdjur.

Kemikaliers miljöfarlighet

Under 1960-talet stod det klart att vissa kemiska ämnen var mycket spridda i miljön. Denna upptäckt medförde ett ökat nationellt och internationellt arbete med de kemiska miljöriskerna. Restriktioner genomfördes för användningen av bl. a. DDT, PCB och kvicksilver. Resultat från naturvårdsverkets program för övervakning av miljökvalitet visar att nedfallet i Sverige av vissa tungmetaller har minskat de senaste åren, liksom förekomsten av DDT och PCB. har Samtidigt emellertid andra svårnedbrytbara ämnen påvisats i naturen. Ett av våra största miljöproblem, mark- och vattenförsurningen, ökar hos många metalleri marken. Förhöjda tungmetallhalter har rörligheten uppmätts i surt brunnsvatten i Sverige. Markförsurningen gör även att växterna lättare tar upp kadmium, både i åker- och naturmark. Om försurningssituationen förvärras ytterligare kan följden bli att människor genom föda och vatten får i sig ökade mängder av tungmetaller. Försurningsfrågorna behandlas i andra sammanhang och har därför inte tagits upp av kemikommissionen. Stabila organiska ämnen: Vissa organiska ämnen är stabila (persistenta), dvs. bryts ned mycket långsamt i miljön. Stabila ämnen kan transmed vindar och vatten över långa avstånd, vilket har medfört porteras att vissa sådana ämnen kan påvisas i miljön över hela jorden. Djurens förmåga att utsöndra kemiska ämnen beror till stor del på hur vattenlösliga ämnena är. Ämnen som är lättlösliga i fett måste omvandlas i kroppen till vattenlösliga ämnen innan de kan utsöndras med t. ex. urin och avföring. Denna omvandling sker huvudsakligen i levern. Sådana ämnen som är stabila bryts emellertid endast långsamt ned i kroppen. För ämnen med hög fettlöslighet fungerar kroppens fettvävnad dessutom som en lagringsdepå, vilket innebär att de inte utsätts för leverns nedbrytande aktivitet. Om ett djur inte förmår att utsöndra ämnet i samma takt som det tillförs kroppen sker en ansamling. Ämnets halt i kroppen ökar då med stigande ålder (bioackumulation).

Kemiska risker i samhället 57

Den biologiska spridningen av stabila organiska ämnen från art till art kan vara betydelsefull. Växter tar upp små mängder av sådana ämnen. Djur äter växter och på detta sätt överförs dessa ämnen från art till art. Under sin livstid äter ett djur betydligt mer växter än vad som motsvarar den egna kroppsvikten. De stabila ämnenas halt blir därför genomsnittligt högre i de växtätande djuren än i deras föda. Växtätande djur äts av rovdjur. Även i detta led sker en koncentration av ämnena. Detta innebär att halten av ett stabilt organiskt ämne med hög fettlöslighet i vissa fall kan vara tusenfalt högre i vissa rovdjur än i de lägsta nivåerna i näringspyramiden (biomagniñkation). I vattenlevande djur (t. ex. fiskar) sker biomagniñkation i mindre utsträckning än hos landlevande djur. Fiskar kan utsöndra ämnen i oförändrad form över gälarna. De klorerade kolvätena är en grupp organiska ämnen, som är uppbyggda av kol-, väte- och kloratomer. Dessa ämnen är fettlösliga och i vissa fall mycket stabila. Vid andra världskrigets slut började klorerade kolväten användas i stor omfattning för att bekämpa skadeinsekter. DDT är det mest kända av dessa bekämpningsmedel. Under kriget anbringades DDT direkt på huden hos människor för att bekämpa löss och andra insekter. Den låga akuta giftigheten medförde att DDT fick många användningsområden, bl. a. för att bekämpa malaria. Till denna grupp av organiska ämnen hör även PCB (polyklorerade bifenyler). PCB har tekniskt värdefulla egenskaper, och fick därför en stadigt ökande användning sedan introduktionen under 1920-talet. PCB har bl. a. använts som isolering i elektriska transformatorer, som tillsats i hydrauloljor, som mjukgörare i plaster och som flamskyddsmedel. Under 1960-talet stod det klart att DDT var spritt över hela jorden. DDT kunde påvisas i fettvävnad hos flertalet människor, i modersmjölken och t. o. m. i pingvinerna på Antarktis. Dessa analysresultat bidrog till att många länder begränsade DDT-användningen. Detta skedde i Sverige i början på 1970-talet. År 1975 stoppades helt användningen av DDT i Sverige. l samband med DDT-analyser upptäcktes år 1966 att PCB förekom i djurvävnad. Analyser runt om i världen visade på en omfattande spridning. l motsats till t. ex. DDT har emellertid aldrig PCB spridits avsiktligt i naturen. PCB är ett exempel på att inte endast användningen, utan även andra steg i en kemikalies hantering t. ex. råvaruutvinning, och destruktion - medför risk för att bearbetning, förvaring, transport miljön skall förorenas. Enskilda länder beslutade om restriktioner för PCB-hanteringen. Det stod emellertid klart att effektiva åtgärder endast kunde vidtagas på internationell nivå. År 1973 tog OECD:s råd ett för medlemsländerna bindande beslut om restriktioner för PCB-hanteringen. De åtgärder som vidtagits mot utsläpp av DDT och PCB i naturen har haft effekt. Analyser som har utförts i Sverige inom ramen för programmet för övervakning av miljökvalitet (PMK) visar att halterna av DDT och PCB i djur avtar. Förutom DDT och PCB har en mängd organiska ämnen med varierande stabilitet en omfattande spridning i naturen. HCB (hexaklorben-

58 Kemiska risker i samhället sou 1984:77

som bekämpningsmedel i begränsad omfattning i Svesen) har använts spridningen i naturen beror troligen på att ämnet rige. Den huvudsakliga som oönskad biprodukt i vissa industriella processer. Ämuppkommer net är tämligen stabilt, dock inte lika stabilt som DDT och PCB. Toxafen och ftalater är exempel på andra stabila ämnen som har uppmärksammats. Genom biomagniñkation koncentreras DDT och PCB i näringsked- Detta innebär att toppkonsumenterna, dvs. olika rovdjur, löper jorna. den största risken att drabbas av skador. Olika laboratorie- och fältstudier har visat att DDT kan orsaka fortplantningsstörningar hos fåglar. I Sverige sattes DDT under slutet av 1960-talet i samband med att vissa rovfågelarters ägg fick allt tunnare skal, vilket misstänktes bidra till att dessa arter minskade starkt i antal. Även PCB misstänks kunna orsaka reproduktionsstörningar. Den

snabba minskningen av antalet sälar i Östersjön beror bl. a. på nedsatt

fortplantningsförmåga. Den försämrade fortplantningsförmâgan har av vissa forskare satts i samband med PCB. Laboratorieförsök med mink har visat att PCB kan orsaka skador på fortplantningen. Det är oftast svårt att bevisa att ett ämne orsakar skador i mycket naturen. Eventuella skador kan ge upphov till långsamma förändringar som kan vara svåra att upptäcka, t. ex. förskjutningar i antalet djur mellan olika arter. Beteendestörningar kan leda till att djurarter blir mindre konkurrenskraftiga. En försämrad fortplantningsförmåga kan gradvis minska antalet djur av en viss art. Detta kan i sämsta fall leda till att arten till sist utrotas. Tungmetaller: De i miljösammanhang mest omtalade tungmetallerna är kvicksilver, kadmium och bly. Dessa ämnen förekommer naturligt i naturen. Människans aktiviteter har emellertid medfört att halterna har ökat kraftigt i vissa delar av miljön. Under 1950- och l960-talcn blev det uppenbart att kvicksilver har hög hälso- och miljöfarlighet. Industriella kvicksilverutsläpp i Japan ledde till kraftigt förhöjda halter metylkvicksilver i fisk. Detta ledde till svåra förgiftningsfall hos människor som till stor del livnärde sig på fisk, den s. k. Minamatasjukan. Förgiftningarna kännetecknades av skador på centrala nervsystemet, bl. a. yrsel, balansrubbningar och förlamningar. Totalt dog omkring etthundra personer. I början av l960-talet uppmärksammades att flera fröätande fågelarter, t. ex. gulsparv och råka,_hotades av utrotning i Sverige pâ grund av metylkvicksilverförgiftning. Detta ämne användes för att hindra svampangrepp på utsäde. År 1966 förbjöds denna användning av metylkvicksilver. Kvicksilver förekommer i olika formeri naturen. Metylkvicksilver är inte den vanligaste formen, men eftersom denna form kan anrikas i djur och i näringskedjorna är den viktigast från miljösynpunkt. Mikroorganismer kan omvandla vissa andra former av kvicksilver till metylkvicksilver, vilket medför att denna form kan bildas i naturen även om utsläppen utgörs av andra kvicksilverformer. Eftersom metylkvicksilver kan anrikas får t. ex. rovfâglar i sig mer kvicksilver än djur längre ned i näringskedjorna. Spridningen av kvicksilver i naturen bedöms vara en

sou 1984:77 Kemiska risker i samhället 59

bidragande orsak till den kraftiga nedgången av vissa rovfâgelarter under 1960-talet. Massa- och pappersindustrin använde tidigare fenylkvicksilver för bekämpning av mikroorganismer, vilket medförde utsläpp av olika kvicksilverföreningar. Dessa kvicksilverföreningar omvandlades i naturen till metylkvicksilver. Detta hade till följd att höga metylkvicksilverhalter kunde påvisas i gäddor från vatten där utsläpp skedde, vilket i sin tur ledde till att dessa vatten svartlistades. Under 1970-talet minskade kvicksilverutsläppen från industrin kraftigt bl. a. genom de utsläppsbegränsningar som genomfördes med stöd av miljöskyddslagen. Detta gäller även för klor-alkaliindustrin och metallverken, som f. n. svarar för de största utsläppen. Utsläppsbegränsningar gjorde att ñskens metylkvicksilverhalter långsamt minskade i de områden som var svårast drabbade. Fortfarande är emellertid många vattendrag och sjöar svartlistade i Sverige. Höga metylkvicksilverhalter har under de senaste åren påvisats i gäddor från många sjöar längs Norrlandskusten och i södra delen av Sverige. Undersökningar visar att svartlistningsgränsen på 1,0 mg kvicksilver per kg gädda troligen överskrids i tusentals sjöar i Sverige. Flertalet av dessa är emellertid sura och näringsfattiga sjöar med mycket begränsat Fiske. I dessa sjöar har inga direkta kvicksilverutsläpp ägt rum. Orsakerna till de höga halterna metylkvicksilver i fisken är komplicerade. Gasformigt metalliskt kvicksilver kan spridas långa sträckor i atmosfären. Nedfall från utsläpp utanför Sveriges gränser är i dag troligtvis större än de egna utsläppen. Försurningen av sjöar misstänks kunna bidra till att halten metylkvicksilver i fisken ökar, men det är fortfarande oklart hur. Kvicksilverförekomsten i naturen är alltså fortfarande ett stort miljöproblem. Kadmium har en omfattande industriell bl. a. i olika användning, legeringar, i ackumulatorer och som stabilisator i vissa plåster. Metallen kan spridas i miljön när kadmiumhaltiga föremål förbränns eller bryts ned. En direkt av kadmium i miljön spridning sker med handelsgödsel, eftersom kadmium förekommer som förorening i sådana apatitmineraler som används för tillverkning av superfosfat och andra gödselfosfater. Kadmium tas upp i vissa växter. Spannmål, och potatis grönsaker tillhör de livsmedel som har de högsta kadmiumhalterna. Försurningen leder till ett ökat upptag av kadmium från mark och vatten till levande organismer. Kadmium anrikas i människans njurar, vilket innebär att halterna stiger med ökande ålder. Vid SO-årsåldern börjar emellertid halterna att minska, vilket anses bero på den normala urkalkningen av skelettet. Hos dem som inte är rökare eller yrkesmässigt sker det största exponerade, intaget av kadmium via födan. För rökare svarar emellertid rökningen för ca hälften av kadmiumintaget. En genomsnittlig fördubbling av kadmiumhalten i njurarna hos svenskar skulle innebära att många personer riskerar att få njurskador. Kadmiums spridning i naturen är därför en viktig miljöfråga. Från den l juli [982 är det i Sverige förbjudet att använda kadmium

60 Kemiska riskeri samhället SOU l984z77

för ytbehandling, som stabilisator och som färgämne. På grund av kadmiums omfattande användning har produktkontrollnämnden medgett många dispenser från förbudet. Vidare omfattar inte regleringen hansom är en viktig källa för spridning av kadmium. Produktdelsgödsel, kontrollnämnden och naturvårdsverket har tagit initiativ till forskning om hur kadmiumhalten i konstgödsel kan minskas, och en viss frivillig begränsning av halterna har skett.

Övriga kemiska ämnen: Under 1960-talet var många sjöar i Sverige

hotade av syrebrist och igenväxning. Orsakerna var utsläpp av närsalter, främst fosfor och kväve, och av organiskt material. l många sjöar är tillgången på fosfor eller kväve den faktor som begränsar växternas tillväxt. Om den begränsande faktorn tillförs, t. ex. med avloppsvatten, kan tillväxten bli kraftig. När växterna dör bryts de ned av mikroorganismer som förbrukar syre. Detta kan medföra syrebrist i sjön, vilket i sin tur medför att svavelväte bildas vid nedbrytningen. Svavelvätet och bristen på syre kan döda fisk och andra levande organismer. Den fosfor som tillfördes sjöarna kom huvudsakligen från tvättmedel och vattentoaletter. År 1966 och några år framåt fördes en intensiv debatt om fosfat i tvättmedel. Allt eftersom kemiska reningssteg införts i rehar emellertid problemet med fosfatutsläppen minskat. ningsverken Den kemiska reningen fäller fosforn, vilket innebär att huvuddelen blir kvar i reningsverket. Även för landväxter är tillgången på fosfor och kväve ofta en begränsande faktor för tillväxten. ljordbruket tillförs därför jorden gödselmedessa ämnen. är kväve det dominerandel som innehåller I skogsbruket de gödningsämnet. Den fosfor som används i jordbruket binds till största delen till jordpartiklar och bidrar därför endast marginellt till gödning av sjöar. Risken för att kväve skall urlakas är däremot betydligt större. Sjöarna tillförs även kväve med avloppsvattnet, eftersom kväve inte avskiljs

effektivt i reningsverken. l Östersjön och i vissa insjöar är kvävet den

främsta tillväxtstimulerande faktorn. Under 1970-talet var sjöarnas och vattendragens igenväxning ett prioriterat åtgärdsområde, vilket har medfört att problemet är betydligt mindre nu. Över 10 procent av sjöarna i Sydsveriges jordbruksbygder är

emellertid fortfarande hotade av igenväxning. Övergödning har även

orsakat i havsmiljön. År 1980 drabbades Laholmsbukten av problem syrebrist på grund av kraftig algtillväxt. I detta fall har troligtvis även andra faktorer än övergödning inverkat på tillväxten. Under senare år har intresset ökat för miljöfarligheten hos de kemikalier som används inom olika industribranscher. Omfattande kemikalieinventeringar har utförts inom vissa branscher, t. ex. pappersindustrin, textilindustrin och garveriindustrin. Inventeringarna syftar bl.. a. till att identifiera problemkemikalier, dvs. sådana kemikalier som är svårnedbrytbara, som ansamlas i levande organismer eller som är starkt giftiga för t. ex. fiskar eller alger. I vissa fall har tester utförts på det samlade avloppsvattnet för att bedöma dess miljöfarlighet.

i Kemiska risker i samhället 61

1.3 Förekomst av kemiska risker

År 1942 var antalet konstgjort framställda organiska ämnen ca 600 000; år 1983 var motsvarande antal nästan 6 000 000. F. n. sker en ökning med ca 300 000 nya kemiska ämnen per år. I förstone kan man få intrycket av en oöverskådlig och utsiktslös situation. Den ovan tecknade bilden är emellertid överdrivet mörk. Flertalet av de kända kemiska ämnena tillverkas endast i laboratorieskala. Enligt undersökningar som utförts inom EG och USA förekommer högst 60 000 - 70 000 kemikalier i mer omfattande användning. Även denna siffra överskattar troligen starkt det antal kemikalier som har någon kommersiell betydelse. Ca 3 000 ämnen svarar viktmässigt för nästan 90 procent av den totala användningen av kemiska ämnen. Företrädare för tillverkare och importörer har angett siffran 20 000 som en mycket grov uppskattning av antalet ämnen som används i Sverige. Kemiska ämnen utgör beståndsdelar i sammansatta kemiska produkter. Antalet kemiska produkter är därför betydligt större än antalet kemiska ämnen med kommersiell betydelse. Produktkontrollnämndens register över i Sverige förekommande kemiska produkter ca upptar 90 000 produktnamn. Av det totala antalet produkter är i stort ca två tredjedelar importerade (se vidare kemikommissionens delbetänkande

(SOU 1984:24) En bättre information om kemiska produkter).

De flesta ämnen och produkter som används är otillräckligt undersökta från hälso- och miljösynpunkt. Antalet är emellertid inte större än att kunskapsläget kraftigt kan förbättras om de tillgängliga undersökningsresurserna används på ett internationellt väl samordnat sätt. l-lälso- och miljörisker bestäms inte enbart av ämnenas Ämgiftighet. nenas fysikaliska och kemiska egenskaper samt hanteringen är också av betydelse. Lättflyktighet hos ämnet kombinerad med en luftförorenande arbetsprocess ökar riskerna. Låg flyktighet, liten damningsbenägenhet och effektivt punktavsug eller isolering av arbetsprocessen minskar hälsorisken. Hantering och processutformning är även av stor betydelse för hur stora utsläppen till miljön blir. Dessutom är det viktigt att känna till kemikaliernas öde i naturen. Omvandlas de i naturen till mereller mindre giftiga ämnen? Har ämnena och deras omvandlingsprodukter en benägenhet att ansamlas i olika organismer (bioackumulering) och i näringskedjorna (biomagniñkation)? I det sistnämnda fallet blir rovdjur och andra s. k. toppkonsumenter, inkl. människan, utsatta för speciellt stor exponeringsrisk. Nedan beskrivs en del typiska kemiska risker i industrin samt inom jord- och skogsbruket. Kemikalier hanteras emellertid även inom andra yrkesgrupper. På olika laboratorier hanteras t. ex. starkt frätande och på andra sätt hälsofarliga ämnen. Arbete med och rengöring, städning diskning leder ofta till hudbesvär som orsakas av använda kemikalier. Frisörer drabbas ofta av hudbesvär på händerna på grund av den omfattande användningen av olika hårvårdsmedel. Även inom andra yrkesgrupper finns det exempel på kemiska risker.

62 Kemiska riskeri samhället

Industri

l detta avsnitt redovisas översiktligt kemiska risker inom några industribranscher som utvalts som exempel. I vissa branscher är arbetsmiljödominerande medan det i andra branscher framför allt är problemen till den yttre miljön som orsakar problem. Gemensamt för utsläpp branscher är att ett stort antal ofta dåligt undersökta kemiska många produkter används. l den kemiska industrin och i närbesläktade industribranscher tillverkas och hanteras en rad kvantitativt viktiga produkter som ammoniak, klor, formaldehyd, bensin och lacknafta. Här förekommer svavelsyra, även tusentals andra kemikalier, bl. a. många olika lösningsmedel. exponering för vissa av dessa kan ge upphov till skador på Långvarig centrala nervsystemet. Arbete med lösningsmedel kan även medföra brand- och explosionsrisk. Huvuddelen av Sveriges petroleumrafñnaderier är lokaliserade till Västkusten. Utsläpp till luften av lättflyktiga kolväten, svaveloxider, kväveoxider och starkt luktande ämnen, t. ex. svavelväte och merkaptaner, utgör de största miljöproblemen. Vattenutsläpp av t. ex. oljerester, sulfider och fenoler kan medföra smakpåverkan på fisk. Typen och av de förekommande kemikalierna medför allvarliga brandmängden och explosionsrisker. Den petrokemiska branschen har komplexa utsläpp till vatten och luft som är ofullständigt kända. Utsläpp av klorerade kolväten sker, varav vissa är cancerframkallande. Produktionen sker huvudsakligen i slutna och högt automatiserade processer. Eftersom stora produktmänger omsätts i processerna kan ett haveri få svåra följder i form av bränder, explosioner eller utsläpp av giftiga ämnen. Underhålls- och reparationsarbete medför också risk för kontakt med farliga ämnen. l plast-, färg- och gummiindustrin används ett stort antal tillsatsämnen. För många av dessa är tillgången på toxikologiska data mycket ämnen som förekommer i dessa branscher kan dålig. Vissa av de kemiska medföra risk för allergi t. ex. formaldehyd och isocyanater i plastindustrin samt vissa bindemedel och pigment i färgindustrin. Vidare förekommer i dessa branscher relativt många ämnen som är cancerframkallande eller misstänkt cancerframkallande. l stål- och verkstadsindustrin används bl. a. olika skär- och kylvätskor vid bearbetning av metall. Skäremulsioner kan ge upphov till ickeallergiska kontakteksem på händer och underarmar. Kontakt med skäroljor kan medföra en ökad risk för cancer på utsatta hudpartier. Oljedimma kan vid inandning kan orsaka irritation i luftvägarna. En ökad risk för lungcancer har också diskuterats. I senare epidemiologiska undersökningar har något sådant samband inte kunnat påvisas. Hudkontakt med olja kan leda till irritationsbesvär och orsaka hudutslag (oljeakne). Om oljan innehåller polycykliska aromatiska kolväten kan risken för pung- och hudcancer öka. Oljeindränkta kläder ökar riskerna. I verkstadsindustrin används för t. ex. rengöring, förbehandling och produkter som kan medföra hälsorisker. Liklackering många kemiska

v

K emiskai risker i samhället 63

e som i den kemiska industrin används .i verkstadsindustrin olika lösnings-

medel, t. ex. vid avfettning av metallytor. Inom ytbehandlingsindustrier-

na hanteras många syror och alkalier som fordrar särskilda försiktighetsåtgärder. Stänk i ögon och på hud kan ge svåra frätskador. Gasformiga utsläpp och utsläpp av metallhaltigt stoff från stålindustrin har satts i samband med den hämning av skogstillväxten och andra vegetationsskador som tidigare observerades i närområden till vissa industrier. av fenoler, ammoniak Tillfälliga utsläpp och cyanid med avloppsvattnet har orsakat liskdöd och smakpåverkan

på fisk. Åtgärder

under 1970-talet har kraftigt minskat dessa skador. l verkstadsindustrin finns risk för utsläpp av tungmetaller, cyanider, fosfor och fetter från ytbehandlingsbad och sköljvatten. Utsläpp av tungmetaller till vatten var tidigare ett svårt problem. De insatser som gjorts för att minska metallutsläppen till vatten har emellertid kraftigt minskat detta problem. Numera utgör troligtvis utsläpp av lösningsmedel och andra ämnen till luft ett större miljöproblem. Massa- och pappersindustrin har tidigare orsakat omfattande miljö- Genom problem. satsning på forskning och åtgärdsprogram har branschens traditionella miljöproblem kraftigt minskat. Emellertid kvarstår betydande farhågor om miljöeffekterna av de klorerade ämnen som släpps ut från massablekerierna. Vid papperstillverkning används många tillsats- och hjälpkemikalier, vilket kan medföra risk för skador dels på dem som arbetar med kemikalierna, dels i naturen på grund av utsläpp till luft och vatten. Olika forskningsprojekt har utförts för att studera tillsatskemikaliernas effekter på vattenmiljön. De viktigaste luftutsläppen utgörs av svaveldioxid, illaluktande svavelföreningar och klorföreningar. Inom den grafska industrin används en mångfald av kemiska produkter som t. ex. framkallare, rengöringsvätskor, fixativ, klister och torkmedel. Många av dessa produkter är irriterande för ögon, hud och andningsvägar. Vissa av produkterna kan orsaka allergier eller innehåller ämnen som är cancerframkallande eller misstänkt cancerframkallande. Även i denna bransch används stora mängder lösningsmedel. Många av produkterna ger miljöfarligt avfall, t. ex. kadmiumhaltigt avfall. I textilindustrin används många olika kemikalier vid förbehandling av råñbrer och vid

framställning av tyger, garner och diverse specialpro-

dukter. Dels används baskemikalier, t. ex. syror, alkalier och organiska lösningsmedel. Dels används specialkemikalier, t. ex. tensider, färgämnen, färg- och tryckerihjälpmedel samt impregneringsmedel. Riskerna med syror, alkalier och lösningsmedel har redan beskrivits. av

Åtskilliga

de produkter som används för färgning innehåller ämnen som är cancerframkallande eller misstänkt cancerframkallande. Avloppsvattnet från textilindustrin innehåller en mängd olika kemiska ämnen, t. ex. tensider och färghjälpmedel. För att studera utsläppens effekter på vattenmiljön och skapa förutsättningar för miljövårdande åtgärder har omfattande forskningsprojekt utförts.

64 Kemiska risker i samhället

Jord- och skogsbruk

Under de senaste årtiondena har brukningsformerna ändrats kraftigt

inom jord- och skogsbruket. har brukningsenheterna blivit större och mekanise- Inom jordbruket av hanringsgraden höjts. Under denna period har även användningen och bekämpningsmedel ökat. delsgödselmedel Tillförsel av kadmium till åkrar samt övergödning av sjöar behandla-

des i avsnittet l.2. med nitrat är främst ett problem ijord- Förorening av grundvattnet framför allt sandjord. I bruksområden med lättgenomsläppliga jordar, vattentäkter i områden med intensivt jordbruk förekommer det enskilda förhöjda halter av nitrat i vattnet. I vissa vattentäkter har så höga halter att vattnet anses olämpligt att dricka. uppmätts Nitrat men kan omvandlas till nitrit. Denna

har i sig låg giftighetsgrad,

omvandling kan under vissa omständigheter ske i mag-tarmkanalen. Detta kan speciellt hos nyfödda barn innebära risker genom att blodets minskar. Endast ett fåtal fall av akuta

syretransporterande förmåga

förgiftningar finns emellertid rapporterade i Sverige. Det finns uppgifter kan medverka till nitrosaminbildning i magsom tyder på att nitrit tarmkanalen. En del nitrosaminer är starkt cancerframkallande. Jordbruket är en stor användare av kemiska bekämpningsmedel. Ca hälften av den odlade marken behandlas varje år, vilket motsvarar 1,5 av Sveriges yta. År 1983 användes ca 4 200 miljoner ha eller ca 3 procent inom jordbruket, vilket motsvaton bekämpningsmedel (aktiv substans) av den totala Om träskydds- och rar ca en fjärdedel användningen. inte räknas med i statistiken svarade jordbruket för

impregneringsmedel

närmare 90 procent av den totala användningen. innehåller biologiskt aktiva substanser som kan Bekämpningsmedel markorganismernas mängd och relativa artsammansättning. påverka Vad dessa effekter har för betydelse i normalfallet är osäkert. Utförda undersökningar tyder som väntat på att insektsmedlen har den kraftigaste effekten Ogräsmedlen har sällan pävisbara på markorganismerna. effekter av detta slag. och klorerade kolväten användes i stor omfatt- Kvicksilverföreningar under 1950- och l960-talen. Se vidare ning som bekämpningsmedel avsnitt l.2. Arbete med bekämpningsmedel sker ofta under former som leder till hudkontakt En vetenskaplig diskusexponering genom och inandning. skador Bristen sion förs f. n. om risken för långsiktiga på hälsan. på det stora antalet preparat och det varierande hanteexponeringsdata, risken för långsiktiga skador. ringssättet gör att det är svårt att bedöma Inom används också en betydande mängd allmänna kejordbruket desinfektionsmemikalier som smörj- och drivmedel, rengöringsmedel, del osv. intensiñerats och me- Även inom skogsbruket har brukningsformerna Kemikalieanvändkaniseringsgraden höjts under de senaste årtiondena. ningen är dock begränsad jämfört med jordbruket. Förbrukningen av gödselmedel är avsevärt lägre än inom jordbruket.

Kemiska risker i samhället 65

Inom skogsbruket gödslas marken högst 3-5 gånger under trädens omloppstid. Användningen av kemiska bekämpningsmedel har starkt

begränsats inom skogsbruket. År 1983 svarade skogsbruket för ca 0,1

procent av den totala användningen. Mekaniseringen har lett till en betydande användning av smörj- och drivmedel med vissa hälsorisker som följd.

Privata hushåll

En marknadsöversikt över olika typer av hushållskemikalier utförd år 1980 av konsumentverket visar på ett rikt utbud av kemiska produkter i dagligvaruhandeln. Eftersom produkterna ibland förvaras på ett sådant sätt i hemmen att de är tillgängliga för barn, utgör dessa en speciell riskgrupp. Giftinformationscentralens statistik visar att antalet frågor som gäller förgiftningstillbud hos barn är stort. Flertalet frågor rör läkemedel, olika kemiska produkter, tobak och växter. De flesta av dessa tillbud är emellertid av relativt oskyldig karaktär. Akuta förgiftningar som leder till att barnet dör är i flertalet fall orsakade av läkemedel. Kemiska hushållsprodukter kan orsaka hudbesvär. Rengöringsmedel och polish är exempel på produkter som kan ge eksem av icke-allergisk typ. Allergiska eksem orsakade av kemikalier är mindre vanliga i hemmen, bortsett från allergier orsakade av krom och nickel (se avsnitt 1.2). Hushållens andel av den totalt använda mängden kemiska bekämpningsmedel var år 1983 ca 5 procent. Riskerna för oförsiktig hantering av dessa medel är, liksom vad gäller andra kemikalier, större inom hushållen än vid den yrkesmässiga hanteringen, eftersom och utbildning grundläggande kunskaper om skyddsåtgärder och säkra hanteringssätt oftast saknas. Detta innebär emellertid inte att risken för skador behöver vara större, eftersom det oftast handlar om kortvarig och enstaka hantering. Bekämpningsmedel av faroklass 1 - de som är farligast att hantera - får dessutom inte saluföras till allmänheten.

Miljöfarligt avfall

Kemiskt avfall som kan medföra skador på miljön behandlades länge mycket oförsiktigt. Avfallsdumpning i sjöar och vattendrag samt nedgrävning i marken och deponering på soptippar var vanliga företeelser. Vanlig förbränning medförde utsläpp av hälso- och miljöfarliga ämnen till luften. År 1975 trädde förordningen om miljöfarligt avfall i kraft. Sedan dess har hanteringen av avfallet kraftigt förbättrats. År 1980 uppkom ca 490 000 ton miljöfarligt avfall. Den större delen av avfallet var oljeavfall (183 000 ton), metallavfall (121 000 ton) samt surt och alkaliskt avfall. Viktmässigt utgjorde tungmetallavfallet, kadmium och kvicksilver, en mycket liten del: ca 900 kg. På grund av dessa ämnens miljöfarlighet är det emellertid av särskild vikt att detta avfall inte sprids i miljön. För att minska risken att kvicksilver tillförs hushållsavfallet har naturvårdsverket föreslagit regeringen ett insamlingssystem för kvicksilverhaltiga batterier.

66 Kemiska risker isamhället

Ca 80 procent av det miljöfarliga avfallet uppkom inom industrin, och resten inom verkstäder, sjukvården m. m. Det finns olika sätt att ta hand om miljöfarligt avfall. Genom att vatten, föroreningar och olja kan skiljas åt i visst oljeavfall kan olja återvinnas. lösningsmedels- och bekämpningsmedelsavfall är ex- Olje-, empel på avfall som ofta destrueras genom förbränning. Rökgaserna renas med kalktvätt och filtrering. Ytbehandlingsbad och betsyror från t. ex. verkstadsindustrin tas hand om genom vâtkemisk behandling. Vid denna behandling fälls bl. a. tungmetaller ut. Vissa avfall slutförvaras, s. k. deponering, på speciellt markområde. Detta gäller t. ex. för tungmefilter. Underlaget är utformat för att förhindra urlakning. För tallhaltiga en del avfall, t. ex. vissa tungmetallhaltiga avfall, finns f. n. inga destruktionsmetoder. Dessa avfall långtidsförvaras. är den vanligaste metoden (40 procent) att ta hand om Deponering miljöfarligt avfall. Även förbränning (20 procent) och återvinning (24 förekommer regelmässigt. Med återvinning avses ofta att avfalprocent) let förbränns med samtidig utvinning av dess energiinnehåll. Detta gäller framför allt oljeavfallet av vilket 60 procent förbränns. Av det uppkomna avfallet omhändertogs 36 procent i den verksamhet där det uppkommit. SAKAB tog hand om l0 procent, andra företag 33 och kommuner 21 procent. Siffran för det kommunala omhänprocent dertagandet är troligen för hög. Orsaken till detta är att avfallsproducenkommunen som slutlig omhändertagande medan kommuten uppfattat nen i själva verket bara varit en transportör.

2 Kemikaliekontrollens framväxt

Här skall redovisas huvuddragen i kemikaliekontrollens framväxt, dels i Sverige, dels i det mellanstatliga arbetet.

2.1 Svensk kemikaliekontroll

Giftlagstiftningen

Den svenska kemikaliekontrollen kan följas ända från 1600-talet, då de första bestämmelserna om gifter meddelades. På den tiden fanns fyra apotek i Stockholm. Dessa hade dock inte ensamrätt att tillhandahålla läkemedel, utan sådana såldes även av de s. k. kryddkrämarna. År l663 utfärdade Kungl. Maj:t ett privilegiebrev som innehöll de första föreskrifterna om utövandet av läkar- och apotekaryrkena. Av privilegiebrevet framgår bl. a. att gifter och farliga läkemedel kunde förorsaka stora olägenheter om de inte hanterades med behörig varsamhet. Dessa varor skulle därför förvaras med särskild och fick bara lämnas ut till omsorg personer som kunde förete särskilda attester. I 1688 års medicinalordningar förutsattes som det normala att gifthandeln skulle skötas av apotekarna, men något förbud för kryddkrämare eller andra att sälja gifter föreskrevs inte. I 1734 års lag förekom åtskilliga bestämmelser om gifter. Bl. a. föreskrevs i missgärningsbalken bötesstraff för envar som sålde gift till icke trovärdig person. Rätten för kryddkrämare och handlande att sälja gifter begränsades genom en kungörelse år 1756 av Collegium medicum. (Collegium medicum ombildades år l8l3 till sundhetskollegium, som i sin tur år 1878 fick benämningen medicinalstyrelsen. År 1968 uppgick medicinalstyrelsen i nuvarande socialstyrelsen.) Till kungörelsen fogades två listor, nr 1 och 2. Gifterna på lista l fick endast lämnas ut av apotek mot läkarrecept. På lista 2 upptogs gifter som var avsedda för färgeri, bekämpning av ohyra och liknande ändamål. Försäljningen av dessa gifter var i första hand förbehållen apoteken. I städer som saknade apotek fick dock en av magistraten utsedd handlande saluhålla sådana gifter som var upptagna på lista 2. Denna rättighet upphörde år 1786 då Kungl. Maj:t meddelade förbud ”för alla andre, i städerne och på landet, än apothekare, att något slags gift till salu hålla”.

68 SOU |984:77

Kemikaliekontrollensframväxt

till gifter motiverades främst Önskemålet att begränsa åtkomligheten av att kriminella i möjligaste mån skulle förhindras. Detta förgiftningar motiv var framträdande ännu år 1876 vid tillkomsten av Kungl. Majzts av arsenik samt andra nådiga förordning angående vård och försäljning ämnen och varor (1876 års arsenikförordning). Denna innehöll giftiga bl. a. bestämmelser om import och tillverkning av arseniksyrlighet. Andra än arseniksyrlighet skulle enligt denna förordning av gifter sundhetskollegium delas in i två avdelningar. Den första avsåg ämnen av ämnen framställda medelst kemisk Den andra eller grupper åtgärd”. för allmänt förekommande tekavdelningen avsåg gifter som användes niska ändamål eller hushållsbehov. Tillverkning av andra gifter än arseniksyrlighet fick bedrivas av apoteksföreståndare samt av den, som hade anmält vilka gifter han tänkte tillverka och företett anställd intyg om att han själv eller en för rörelsen föreståndare ägde skicklighet att förestå tillverkningen. av de till första avdelningen hörande gifterna fick bedri- Försäljning vas av och av fabrikant som hade tillverkat giftet.

apoteksföreståndare

användes för tekniskt ändamål eller till hushålls- De gifter som allmänt bruk fick säljas även av handelsidkare som hade anmält vilka gifter han tänkte saluhålla. Vid sådan handel skulle bl. a. iakttas att varorna förvarades i särskilt rum skilda från andra handelsvaror och att utlämnandet skedde i ändamålsenligt emballage försett med tydlig och lätt i ögonen fallande påskrift. Barnleksaker måste med giftiga färger fick inte saluhållas. Färglâdor vara försedda med uppgift om huruvida färgerna var giftiga eller icke giftiga. Det var också förbjudet att sälja tapeter, gardiner, tyger, lampskärmar, lack, oblat eller ljus som var löst belagda med eller innehöll ämnen. Detta förbud ersattes sedermera med föreskrifter om giftiga maximihalt av arsenik. I 1906 års giftstadga hänfördes gifterna till två klasser, nämligen gifter av första klassen och gifter av andra klassen. Dessa gifter angavs i två till som nära överensstämde med varuförteckstadgan fogade förteckningar ningarna från år 1876. Arsenik och arsenikföreningar intog inte längre någon särställning, utan dessa behandlades som övriga gifter av första klassen. Arsenikfärtill andra klassens vara ger hänfördes gifter och skulle vid utlämnandet försedda med bl. a. följande påskrift: Arsenikfärg Häftigt gift. Användes endast till förgörande av skadliga trädgårdsinsekter.” Sådana andra klassens gifter som inte utgjorde färgämne, färgstoft eller färdigberedd Farligt att förtära. färg skulle förses med varningstexten: fanns om högsta tillåtna arsenikhalt i bl. a. papper, Detaljföreskrifter vävnader, och garn. Motsvarande bestämmelser färg på barnleksaker fanns eller med vattenfärg i boningsrum samt i om tapeter målning och arbetslokaler. Även till skydd mot blyförgiftning fanns samlingsvissa bestämmelser. Bl. a. stadgades förbud mot saluhållande av kosmetiskt medel eller annat toalettmedel innehållande blyförening eller giftig

färg. Vissa bestämmelser om livsmedel fanns vidare i giftstadgan. Livsmedel fick inte innehålla gifter av första eller andra klass och inte heller

K emikaliekon trollens växt

fram

vissa andra ämnen. len förteckning angavs färgämnen som var lämpliga för konditorivaror m. m. Hittills hade kemikaliekontrollen varit inriktad på akutgiftiga varor. I början av 1900-talet började även mera långsiktiga effekter uppmärk- _ sammas. Inom dåvarande civildepartementet tillkallades en sakkunnigkommitté, arsenikkommissionen, med uppgift att ”biträda vid utredning i fråga om de åtgärder, som från det allmännas sida borde vidtagas för att i möjligaste mån upptäcka, förebygga och motverka faran av kronisk arsenikförgiftning. Arsenikkommissionen arbetade under åren 1913-1919. Dess betänkande ledde bl. a. till föreskrifter om högsta tillåtna arsenikhalt i vissa varor och till en officiellt fastställd undersökningsmetod för arsenikanalyser. De ökade kunskaperna om kemiska risker ledde så småningom till bemyndiganden för medicinalstyrelsen att förklara vissa varor som gifter av första eller andra klassen. År 1934 infördes den ordningen, att medicinalstyrelsen som första klassen gift fick förklara ämne eller beredning, som endast eller huvudsakligen användes som läkemedel. År 1921 hade styrelsen fått en begränsad rätt att förklara medel mot skadeinsekter vid trädgårdsskötsel och andra bekämpningsmedel som gifter av andra klassen. Etappvis utvidgades denna rätt till att så småningom avse flertalet bekämpningsmedel. År 1926 infördes för vissa starkt frätande syror och lutar varningstexten ”Livsfarligt att förtära. Får icke förvaras i vanlig butelj, glas, kopp eller dylikt kärl. Förseelse häremot är belagd med straff”. En av de viktigaste nyheterna i 1943 års giftstadga var att legala former för grosshandel med gifter tillkom. 1 sitt förslag till ny arbetarskyddslag föreslog 1938 års arbetarskyddskommitté vissa bestämmelser som riktade sig till försäljare och tillverkare av farliga ämnen och material. Den som tillverkade eller sålde eldfarligt, explosivt, giftigt eller eljest farligt ämne eller material skulle se till dels att detta vid avlämnandet åtföljdes av skyddsföreskrifter, dels att det var på lämpligt sätt försett med föreskriven märkning eller påskrift. För giftigt eller hälsofarligt ämne skulle tillverkaren eller försäljaren också lämna tydlig uppgift om ämnets sammansättning. Vid remissbehandlingen av kommitténs förslag avstyrktes detta från flera håll, och förslaget ledde i denna del inte till någon lagstiftning. Under 1950-talet behandlade riksdagen vid flera tillfällen motioner om skyldighet för tillverkare att deklarera ingående ämnen i produkterna. År 1960 föreslog arbetarskyddsstyrelsen att deklarationsplikt skulle föreskrivas i arbetarskyddslagen eller i en omarbetad giftstadga. Giftstadgeutredningen föreslog en ny princip för att ange giftlagstiftningens tillämpningsområde. Det var enligt giftstadgeutredningen uppenbart att den tekniska utvecklingen med nya snabbt tillkommande gifter och med nya användningsområden för gifter gjorde det angeläget med ett system, som mera restlöst reglerade gifthanteringen. I 1962 års giftförordning bestämdes därför tillämpningsområdet genom en allmän beskrivning som kompletterades med vägledande förteckningar. Enligt giftförordningen skulle benämningen gift i huvudsak användas

70 Kemikaliekontrollensframväxt

för sådana ämnen, som tidigare hade kallats gifter av första klassen. För sådana ämnen, som tidigare hade hänförts till gifter av andra klassen infördes benämningen vådliga ämnen. Vid utlämnande av hälsofarlig vara från tillverkningsställe och försäljningsställe skulle enligt giftförordningen förpackningen vara märkt på sådant sätt att riskerna för förgiftning eller annan skada genom varan i möjligaste mån begränsades. Av märkningen skulle också framgå vilket eller vilka ämnen som förlänade varan dess hälsofarliga egenskaper. Bestämmelsen om deklarationsplikt fick således sin plats i giftlagstiftningen. Samtidigt med giftförordningen genomfördes en ny författningsreglering för läkemedel, bekämpningsmedel och narkotika. Den tidigare starkt splittrade lagstiftningen ersattes av fyra förordningar. Läkemedelsområdet avgränsades så, att läkemedelskontrollen koncentrerades till de egentliga läkemedlen. Registreringsplikt, som sedan år 1953 fanns för växtskyddsmedel, infördes nu för samtliga bekämpningsmedel. Vidare infördes villkor för registrering, så att registreringen förutsatte en prövning av medlet från myndighetens sida. Miljöskyddslagen som trädde i kraft år 1969 kunde inte användas för att lösa en rad aktuella och viktiga miljöproblem som t. ex. svavel i olja, bly i bensin, och fosfat i tvättmedel. En grupp ämnen som visat sig ha stor beständighet i naturen och som - anrikas i näringskedjorna de polyklorerade bifenylerna (PCB) lades år 1971 under kontroll genom den s. k. PCB-lagen. Ett behov fanns att minska den allt större spridningen av kemiska ämnen med skadlig, okänd eller svårbedömd långsiktig inverkan på den yttre miljön. Man hade funnit allt högre halter av bl. a. tungmetaller som bly och kadmium i vår omgivning. Man hade också konstaterat att de vitt spridda föroreningarna i naturen inte bara härrörde från olika industrier och andra fasta verksamheter, utan också till stor del kom från en rad vanliga handelsprodukter som används av allmänheten. (Se avsnitt 1.2.) Miljökontrollutredningen, som tillsattes år 1969, lade år 1972 fram ett förslag (SOU 1972:31) om ny lagstiftning. Året därpå ersattes giftförordningen, bekämpningsmedelsförordningen och PCB-lagen av den alltjämt gällande Iagen om hälso- och miljöfarliga varor (LHMV). Den är utformad som en central ramförfattning, med dels grundläggande bestämmelser om tillverkning, försäljning, annan hantering och import av hälso- och miljöfarliga varor, dels bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att ingripa mot olika kemiska varor. T. ex. kan på så sätt föreskrivas att visst slag av hälso- eller miljöfarlig vara får hanteras eller importeras endast efter särskilt tillstånd eller att annat särskilt villkor skall gälla för hantering eller import. Totalförbud mot hantering eller import av hälso- och miljöfarlig vara kan också meddelas. En grundregel i LHMV är att den som hanterar hälso- och miljöfarliga varor skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att hindra eller motverka att varorna får skadliga verkningar. Detta förutsätter en långtgående undersökningsskyldighet. Bl. a. krävs av tillverkare och importörer_ att de vidtar aktiva åtgärder för att förvissa sig

. Kemikaliekontrollensframväxt 71

om sammansättningen av sina varor och att de klarlägger riskerna för eventuell skada på människor eller i miljön. LHMV föreskriver också en långtgående skyldighet för den som hanterar eller importerar kemiska produkter att lämna uppgifter om produkterna till myndighet. På denna punkt blev alltså LHMV:s tillämpnings-

område betydligt vidare än den tidigare lagstiftningens. LHMV:s inne-

håll redovisas närmare i avsnitt 3.1. År 1978 tillsatte regeringen en utredning om produktkontrollens organisation. I sitt betänkande (Ds Jo 1980:4) förordade utredningen att ett fristående produktkontrollverk skulle inrättas. Förslaget ledde inte till någon åtgärd från regeringen.

Tillsynsorganisation

År 1855 bemyndigades sundhetskollegium att uppdra åt lämplig person att i erforderlig utsträckning förrätta inspektion av apoteken. Kollegiet ansåg det särskilt angeläget med en mera omfattande kontroll över handeln med arsenik och andra giftiga ämnen. _ Ärenden om hälsofarliga varor och bekämpningsmedel skulle enligt 1962 års giftförordning handläggas av en självständigt beslutande nämnd, giftnämnden, som organisatoriskt anknöts till medicinalstyrelsen. l giftnämnden fanns sakkunskap om arbetarskydd, farmakologi, hygien, teknisk kemi, toxikologi, veterinärmedicin samt växtskydd. Därutöver kunde ytterligare expertis adjungeras. Förväntningarna var stora när LHMV infördes år 1973. Lagen var framåtsyftande. Användningen av kemiska produkter skulle i fortsättningen utsättas för en bättre kontroll från i första hand tillverkares och importörers sida men också från samhällets sida. En ny myndighetsorganisation byggdes upp. Enligt departementschefen ñck emellertid den föreslagna organisationen betraktas som ett provisorium i avvaktan på arbetsmiljöutredningens och miljökontrollutredningens fortsatta arbete (prop. 1973:17, s. 106). För prövning av frågor om hälso- och miljöfarliga varor enligt LHMV inrättades produktkontrollnämnden som blev självständigt beslutande i fråga om tillämpningen av lagstiftningen. Produktkontrollnämnden består av ledamöter från sex centrala ämbetsverk - cheferna för naturvårdsverket, socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, livsmedelsverket, konsumentverket och lantbruksstyrelsen - och högst fem andra ledamöter som regeringen utser. Nämndens sammansättning har motiverats med att den dels skall hävda hälso- och miljöintressen, dels har att svara för erforderlig samordning mellan de i nämnden representerade myndigheterna. Nämnden har inget eget verkställande organ utan är i administrativt hänseende knuten till naturvårdsverket vars produktkontrollbyrå tjänstgör som nämndens kansli. Genom tillkomsten av produktkontrollnämnden upphörde giftnämnden. Den löpande tillsynen av efterlevnaden av lagstiftningen åvilar centralt naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen. Under arbetarskyddsstyrelsen utövas den närmare tillsynen av yrkesinspektionen. Den

72 Kemikaliekontrøllensframväxt

regionala och lokala tillsynen utövas i övrigt av länsstyrelserna resp. av miljö- och hälsoskyddsnämnderna. År 1978 tillsattes en kommitté för översyn av produktkontrollens organisation. Kommittén framhöll i sitt betänkande att den under utredningsarbetet kunnat konstatera en närmast total enighet om att det fanns stora brister i kontrollen över hälso- och miljöfarliga varor. Den grundläggande orsaken härtill angavs vara arbetsuppgifternas storlek men organisationsformen bedömdes ha i väsentlig mån bidragit. Kommittén redovisade alternativa organisationsförslag men förordade att ett fristående produktkontrollverk skulle inrättas. Vid remissbehandlingen visade svaren en splittrad bild. Kommitténs förslag föranledde inte några åtgärder från regering eller riksdag. Arbetarskyddsmyndigheterna saknade egen personal med kemisk kompetens ända fram till år l957 då två kemister anställdes vid yrkesinspektionen. I början på 1960-talet byggdes denna verksamhet ut. Minst en yrkeshygieniker placerades på vart och ett av de elva yrkesinspektionsdistrikten. De båda kemisterna överfördes till arbetarskyddsstyrelsen där en kemisektion inrättades. I början av 1970-talet hade kemisektionen 4-5 anställda och på yrkesinspektionsdistrikten fanns 20-25 yrkeshygieniker. Vidare överfördes arbetsmedicinska institutets resurser till arbetarskyddsstyrelsen och bildade där basen för den nuvarande forskningsavdelningen. Arbetarskyddsverkets resurser för de kemiska arbetsmiljöfrågorna har ytterligare förstärkts. l dag har arbetarskyddsstyrelsens kemibyrå ca 40 tjänster och är indelad i fyra sektioner. Vid vart och ett av de numera 19 yrkesinspektionsdistrikten finns en s. k. kvalificerad kemist och en eller flera yrkeshygieniker. Arbetsmiljölagen (AML), som kom år 1977, lägger skyddsansvar även på leverantörerna av kemikalier. Bl. a. finns en deklarationsplikt för leverantörer liknande den som arbetarskyddsstyrelsen föreslog år 1960. Reglerna i AML har emellertid inte ansetts vara förknippade med någon uttrycklig rätt för arbetarskyddsstyrelsen att rikta generella föreskrifter mot leverantörsledet. Föreskrifter t. ex. om varuinformationsblad för den yrkesmässiga hanteringen av kemiska produkter har därför måst utfärdas av produktkontrollnämnden.

2.2 Internationell kemikaliekontroll

Det internationella samarbetet på kemikaliekontrollens område har utvecklats kraftigt under de två senaste årtiondena. Orsakerna till denna utveckling är flera. Miljöproblemen är inte längre endast nationella angelägenheter; vissa kemiska föroreningar kan spridas långt utanför det egna landets gränser. Vidare har inte enskilda länder de resurser som krävs för att på ett effektivt sätt kunna utvärdera riskerna med kemikaliehanteringen. Samarbetet syftar även till att undvika att enskilda länders kemikaliekontroll får en sådan utformning att den internationella handeln med kemiska produkter onödigtvis försvåras. Det internationella samarbetet på detta område fick större omfattning

SOU |984:77 73

Kemikaliekontrollensframväxt

först efter det andra världskriget. Under l950-talet var det främst FN:s olika fackorgan som var aktiva. Livsmedelstillsatser och läkemedel utvärderades med avseende på hälsorisker. Upptäckten att vissa kemiska ämnen kunde påvisas över hela världen, även i områden där de aldrig varit i bruk, medförde ett intensifierat internationellt samarbete i FN:s regi under slutet av l960-talet. Under denna period började även OECD (Organization for Economic Co-operation and Development) att arbeta med kemiska hälso- och miljörisker. Inom OECD menade man att miljöskyddande var åtgärder ekonomiskt lönsamma. Under första hälften av 1970-talet koncentrerades arbetet främst på vissa enskilda kemiska ämnen. Under den senare hälften verkade både FN :s fackorgan och OECD för en ökad standardisering av toxikologisk testning. Vidare började organisationerna verka för att befintliga testresurser skulle användas på ett effektivt sätt. OECD:s beslut och rekommendationer har avsevärd påverkan på hur kemikaliekontrollen utformas i enskilda länder. Inom EG har ett system för förhandsgranskning av nya kemiska ämnen införts. Detta system bygger i huvudsak på överenskommelser inom OECD.

FN och dess fackorgan

WHO (World Health Organization), som är ett av FN:s fackorgan, tillkom år 1948. Arbetet inom WHO sker huvudsakligen genom expertkommittéer. Vissa av dessa är gemensamma med andra fackorgan inom FN. WHO började redan under 1950-talet att utarbeta utvärderande dokument om olika kemiska ämnen. Dessa dokumentserier behandlar livsmedelstillsatser, bekämpningsmedelsrester i livsmedel, kemikalier av särskilt intresse i arbetsmiljön m. m. l frågor som rör tillsatser och bekämpningsmedelsrester i livsmedel samarbetar WHO med FAO

(Food and Agriculture Organization). IARC (International Agency for Research on Cancer) är en cancer-

forskningsinstitution som är knuten till WHO. Verksamheten började år 1965 och förlades till Lyon. Sedan år 1972 har institutionen publicerat ca 30 volymer med utvärderingar av kemiska ämnen från cancersynpunkt. Cancerforskare från olika länder medverkar aktivti arbetet. Inom IARC har även allmänna kriterier utarbetats för klassificering av cancerframkallande ämnen. Efter rekommendationer från miljökonferensen i Stockholm år 1972

instiftades samma år FN:s miljöprogram, UNEP (United Nations En-

vironment Programme). Inom UNEP tillsattes ett miljösekretariat med uppgift att samordna FN:s miljöskyddsâtgärder. Vissa kemiska ämnen hade på grund av omfattande spridning medfört internationella miljöproblem. DDT kunde påvisas i fettet hos människor från alla delar av världen. Den ökade internationella medvetenheten om kemiska ämnens omfattande spridning gällde även bl. a. kadmium, PCB och vissa bekämpningsmedel. Inom ramen för UNEP har Global Environmental Monitoring System (GEMS) byggts upp. GEMS innefattar

74 Kemikaliekontrollens sou l984z77

framväxt

hälsoövervakning, klimatövervakning, studier av långväga transport av av förnyelsebara naturresurser och havsöverföroreningar, övervakning Analyser har t. ex. utförts av blyhalter i blod samt kadmiumvakning. halter i blod hos människor i ett antal länder. Ett och njurvävnad internationellt giftiga kemikalier (IRPTC) är en register över potentiellt del av UNEP:s verksamhet. Inom FN:s olika fackorgan utfördes under 1970-talet ett omfattande arbete med kemiska hälso- och miljörisker. WHO utökade sin dokumentationsverksamhet med bl. a. Environmental Health Criteria Documents. Dessa omfattande dokument behandlar risker med enskilda ämnen, men även principer och metoder för utvärdering av kemiska ämnens toxicitet. WHO hade redan under slutet av 1950-talet i samarbete med FAO dokument om viktiga vetenskapliga frågor vid publicerat toxikologisk testning. Denna verksamhet ökade under l970-talet. Även andra av FN:s fackorgan arbetar med kemiska risker, t. ex. ILO

(International Labour Organization). ILO grundades år l9l9 och blev år

1946 ett till FN anslutet fackorgan. lLO har en dokumentationscentral som samlar in och förmedlar information för arbetsmiljöinformation, och yrkeshygien. Svenskt för lLO:s inom arbetarskydd kontaktorgan ternationella dokumentationsverksamhet är CIS-centralen vid arbetarskyddsstyrelsen. Efter beslut inom WHO tillkom år l980 International Programme on Chemical Safety (IPCS). IPCS bedrivs numera gemensamt av WHO, ILO och UNEP. Svensk kontaktpunkt för programmet är produktkontrollnämndens vice ordförande. En av grundidéerna bakom programmet är att befintliga resurser i världen ska samordnas och utnyttjas effektivt om kemiska risker. Därför är ett i syfte att öka kunskaperna antal laboratorier och institutioner världen över knutna till IPCS, bl. a.

cancerforskningsinstitutionenIARC och, från Sverige, statens miljöme-

dicinska laboratorium, livsmedelsverket och naturvårdsverket. En viktig del av arbetet inom IPCS är att utvärdera hälso- och miljörisker med kemiska ämnen samt att publicera dessa utvärderingar i korta dokument. IPCS har vidare övertagit ansvaret från WHO att publicera Environmental Health Criteria Documents. Arbetet är emellertid inte begränsat till att gälla enskilda kemiska ämnen. IPCS verkar även för en internationell Standardisering av toxikologisk testning. Organisationen verkar vidare för en internationell av djurexperimentell testning och epidemiologiska undersamordning är att använda befintliga resurser så effektivt som sökningar. Syftet och att av förhindra av

möjligt djurskyddsskäl onödiga upprepningar

tester. IPCS medverkar även aktivt till att sprida kunskaper om kemiska hälso- och miljörisker samt till en förbättrad utbildning i toxikologi.

IRPTC (International Register of Potentially Toxic Chemicals) samar-

betar aktivt med IPCS. Registret samlar in, registrerar och sprider information om kemiska hälso- och miljörisker. En viktig del av IRPTC:s informationssystem är det register som förs över riskkemikalier. Registret innehåller f. n. detaljerade uppgifter om ca 450 ämnen. Några gånger per år utger IRPTC informationspublika-

SOU Kemikaliekontrollens

l9§4:77 framväxt 75 z

tionen IRPTC Bulletin som behandlar internationella och nationella aktiviteter inom området kemiska hälso- och miljörisker. Vidare redogör publikationen för nya fakta om enskilda kemiska ämnen samt för ändrad lagstiftning i olika länder. Den svenska korrespondenten finns vid naturvårdsverkets enhet för internationella kemikaliefrågor.

OECD

År 1960 bildades OECD (Organization for Economic and Co-operation Development). Grunden för OECD var OEEC (Organization for European Economic Cooperation) som bildades år 1948 för att administrera Marshall-hjälpen. I OECD är 24 industriländer medlemmar, däribland Sverige. OECD eftersträvar bl. a. ekonomisk tillväxt, hög sysselsättning och förbättrad levnadsstandard i medlemsländerna. Vidare verkar OECD för en ökad handel mellan världens länder. Vid slutet av 1960-talet vidgades begreppet ekonomisk tillväxt i OECD:s målsättningsdokument. Ökad vikt skulle läggas vid tillväxtens kvalitet. De överenskommelser som fastställs av OECD:s råd (OECD Council) kan vara antingen för medlemsländerna bindande beslut eller rekommendationer som medlemsländerna bör följa. Rådet utgörs av representanter från samtliga medlemsländer. Underlagsmaterial till besluten utarbetas ofta av olika kommittéer som rådet har inrättat. Efter beslut i rådet år l97l inrättades en kommitté för miljöfrågor

(Environment Committee). Denna kommitté inrättade en arbetsgrupp

för kemiska miljöfrågor (The Chemicals Group). Från början var arbetet främst inriktat på enskilda kemiska ämnen som förorsakat problem. Framför allt behandlades PCB, kvicksilver och kadmium. Arbetet resulterade i att rådet år 1973 tog ett för medlemsländerna bindande beslut

om att särskilda restriktioner skulle gälla för PCB-hanteringen. Vidare

lämnades en rekommendation att begränsa kvicksilverutsläppen. Arbetsgruppen för kemiska miljöfrågor riktade senare in sitt arbete på hur kemikaliers hälso- och miljöfarlighet skulle kunna utvärderas innan de kommer i bruk. År 1977 gav rådet en rekommendation om riktlinjer för bedömningsproceduren och bedömningskraven vid utvärdering av kemikaliers hälso- och miljöfarlighet. Riktlinjerna omfattade tre huvudområden: E1 vetenskaplig testning och utvärdering av kemiska risker, EI utvärdering av kemiska risker genom miljöövervakning och analyser av förekomst i miljön, El informationsspridning om kemiska risker.

Det poängterades i denna rekommendation att gemensamma utvärderingsprinciper skulle befordra informationsutbytet mellan länder. Vidare skulle de underlätta ett ömsesidigt av testdata mellan accepterande länder. Vid slutet av 1970-talet hade vissa länder infört omfattande lagstiftning på kemikaliekontrollens område. I USA och Japan hade system för förhandsanmälan av nya kemiska ämnen införts. Även inom EG höll ett sådant system på att utarbetas. Arbetet inom OECD intensifierades för

_

76 Kemikaliekontrollensframväxt

att dubbelarbete och för att förhindra att kemikaliekon-

undvika onödigt

trolleni olika länder utformades så att det internationella utbytet av varor och information försvärades. År 1980 hade riktlinjer för testning av kemikalier utarbetats (OECD Guidelines for Testing of Chemicals). Samma år utarbetades även riktför att tillförsäkra att de laboratorier som utför toxikologisk stanlinjer dardtestning håller verksamheten på en jämn och hög kvalitetsnivå (OECD Principles of Good Laboratory Practice, GLP). Förekomsten av dessa riktlinjer möjliggjorde för OECD:s råd att år 1981 ta ett för medlemsländerna bindande beslut om ömsesidigt accepterande av testdata. Detta beslut innebär att medlemsländerna i faroana-

till sådana testdata som är framtagna enligt ovan

lysen måste ta hänsyn nämnda Guidelines for Testing of Chemicals och riktlinjer (OECD OECD Principles of Good Laboratory Practice). Ett annat viktigt bidrag till det internationella samarbetet är OECD:s lista över vilka uppgifter som bör finnas tillgängliga för att en meningsfull första av riskerna skall vara möjlig (OECD Minimum utvärdering Pre-Marketing Set of Data, de s. k. MPD-kraven, se vidare avsnitt 8.4). en preliminär av ämnets skade- Dessa uppgifter möjliggör bedömning effekter och miljö samt av hur det fördelas och koncentrepå människa ras i miljön och i olika biologiska system. År 1982 tog OECD:s råd ett för medlemsländerna bindande beslut information för som slog fast att för nya kemiska ämnen skall tillräcklig att bedöma deras hälso- och miljöfarlighet finnas tillgänglig innan de marknadsförs. Vidare rekommenderade rådet att MPD-kraven utgör grundstommen när medlemsländerna bedömer vad som är tillräcklig information. På grund av motstånd från USA kunde det sistnämnda beslutet inte bli bindande. underlätta mellan medlemslän- För att ytterligare informationsutbytet derna gav OECD:s råd år 1983 en rekommendation om vilka uppgifter som bör vara icke-konfidentiella. Till dessa hör bl. a. uppgifter om åtgärder vid olyckor och sammanfattningar av data om hälso- och miljöfarlighet. Vidare gav rådet en rekommendation som syftade till att underlätta av konñdentiella uppgifter mellan medlemsländernas utbytet myndigheter. En viktig princip i denna rekommendation är att utbytet av konñdentiella enbart är avsett att underlätta utvärderingen av uppgifter hälso- och miljöfarlighet. Erhållen information skall under inga omständigheter användas för andra ändamål. Inom OECD sker f. n. ett omfattande arbete med de kemiska ämnen som redan är i bruk. Detta arbete beskrivs närmare i avsnitt 8.4.

EG

Romfördraget som slöts år 1957 utgör grunden för EG. Medlemsländerna i EG har bidragit aktivt till arbetet inom OECD. Genom EG-direktiv år 1967 ñck medlemsländerna gemensamma regler för klassificering, förpackning och märkning av kemiska produkter

(Directive 67/ 548/ EEC). Enligt ett nytt direktiv av den 18 september

1979 skulle medlemsländerna senast den 18 september 1981 ha infört de

Kemikaliekontrollensframväxt

lagar och utfört de administrativa åtgärder som behövs för att införa

förhandsanmälan av nya kemiska ämnen (Sixth Amendment of the

Directive 67/548/EEC). EG:s system för förhandsgranskning stämmer väl med överenskommelser inom OECD. Avsikten är att tillräcklig information för att bedöma kemiska ämnens hälso- och miljöfarlighet skall finnas tillgänglig innan de kommer i bruk. Testkraven överensstämmer med OECD:s beslut om ömsesidigt accepterande av testdata. Detta innebär att samtliga medlemsländer i OECD måste acceptera data från sådana tester som uppfyller EG:s krav. OECDzs rekommendation om vilka uppgifter som är väsentliga att ha tillgång till innan ett nytt kemiskt ämne marknadsförs (MPD-kraven) utgör grunden för EG:s testkrav. Vilka tester som krävs beror på marknadsförda mängder. Ämnen som marknadsförs i mängder under l ton per år är undantagna från testkraven. Under vissa omständigheter kan betydligt fler uppgifter än de som specificeras i OECD:s minimikrav begäras in. Detta gäller om stora mängder av ämnet skall marknadsföras eller om misstankar finns om väsentlig hälso- och miljöfarlighet.

3 Nuvarande

lagstiftning

l detta kapitel redogörs kortfattat för författningar som behandlar hälsooch miljöfrågor för kemiska produkter i de avseenden som närmast berörs av kommissionens uppdrag.

3.1 Lagen om hälso- och miljöfarliga varor

Lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor (LHMV) finns avtryckt på s. 377. Lagen syftar till att skydda människor och miljö från skador som kan uppstå genom hanteringen av kemiska produkter.

Tillämpningsområde

Med hälsooch miljöfarlig vara avses i lagen (l § första stycket) dels ämne eller beredning som med hänsyn till sina kemiska eller fysikaliskkemiska och sin hantering kan befaras medföra egenskaper skada på människor eller i miljön, dels vara som innehåller eller har behandlats med sådant ämne eller sådan beredning, om varan därigenom och med hänsyn till sin hantering kan befaras medföra skada på människor eller i miljön. Med kemiska ämnen menas främst grundämnen och kemiska föreningar, men hit räknas också biologiska naturprodukter, t. ex. vissa som droger använda växtdelar. Beredningar omfattar sådana sammansatta varor som lösningar, emulsioner, pulverblandningar och pastor. Från lagens tillämpningsområde har livsmedel, läkemedel, fodermedel samt radioaktiva ämnen och andra källor till joniserande strålning undantagits (3 § första och andra styckena). De undantagna varukategorierna regleras genom annan lagstiftning. I fråga om brandfarlig eller explosiv vara är LHMV tillämplig endast i den mån varan är hälso- eller miljöfarlig av annat skäl än sina brandfarliga och explosiva egenskaper (3 § tredje stycket). 1 övrigt sker kontrollen av dessa varor med stöd av lagen (1975:69) om explosiva och brandfarliga varor. För transport av sådana hälso- och miljöfarliga varor som är farligt gods enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods gäller LHMV endast i den utsträckning som regeringen förordnar (3 § fjärde stycket). Regeringen kan förordna att LHMV inte skall tillämpas på ett visst varuslag. Ett sådan undantag har regeringen gjort för tobaksvaror, samt för etanol i teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (49 § KHMV).

i Nuvarande

80 lagstiftning

Krav om försiktighetsmått m. m.

Huvudansvaret för att hälso- och miljöskador inte uppkommer i samband med användningen av kemiska produkter vilar enligt LHMV på den som hanterar eller importerar en hälso- eller miljöfarlig vara. Han skall ”vidtaga de åtgärder och iakttaga de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön” (5 § första stycket). Härvid skall särskilt den som tillverkar eller imporen sådan undersöka varans och terar vara noggrant sammansättning Vidare egenskaper i övrigt från hälso- och miljöskyddssynpunkt. gäller att varan skall märkas tydligt med uppgifter av betydelse från hälso- eller

miljöskyddssynpunkt. att undersöka en varas hälso- och miljöeffekter skulle Skyldigheten enligt miljökontrollutredningen sträcka sig så långt som undersökningsmetodik m. m. tillät. Den som yrkesmässigt ägnar sig åt tillverkning, och handel med kemiska produkter förutsattes fortlöpande hålla import och om den tekniska utvecksig underrättad om forskningen på området uttalade sammanfattningsvis att avsikten var att lingen. Utredningen ålägga den som yrkesmässigt hanterar kemiska produkter en långtgåenkonstaterade att de undersökningsskyldighet. Utredningen samtidigt om kemiska varors verkningar är begränsade. Den underkunskaperna av varorna som tillverkare och importörer bör vara skyldiga att sökning göra kan som regel knappast ge fullständigt svar på frågan om varans oskadlighet. Tillverkare och importör kan därför inte åläggas att garanfrånvaro av skadlighet hos varorna. Å tera eller bevisa en fullständig andra sidan betonade utredningen att redan en på vetenskapliga grunder misstanke om fara skulle utgöra tillräckligt underlag för att fastslagen vidta försiktighetsåtgärder beträffande en vara. att vidta försiktighetsåtgärder beträffande hälso- och Skyldigheten varor fick enligt utredningen bl. a. anses innefatta förplikmiljöfarliga telse att så långt som möjligt begränsa förekomsten av det ämne i produkten som medför dess hälso- och miljöfarlighet. Utredningen framhöll att farligheten hos en vara i allmänhet är beroende av hur den brukas. Kravet och försiktighetsåtgärder blir i viss mån beroende på aktsamhet av den skada som kan befaras. Vid bedömningen av vilka på arten som skall vidtas bör företagaren vara berättigad att försiktighetsmått utgå från att förbrukaren kommer att behandla varan med försiktighet

och att varan får en normal användning. Departementschefen anslöt sig i allt väsentligt till vad utredningen hade uttalat i denna fråga, men lämnade vissa anvisningar om tillämpningen av den generella aktsamhetsregeln (prop. 1973:17 s. 96 f): En som vill marknadsföra en otillräckligt känd vara som han har producent anledning anta vara farlig från hälso- eller miljöskyddssyngrundad punkt, måste beakta denna risk vid bedömning av om han skall marknadsföra varan eller inte. Myndigheterna behöver därför inte vänta med till dess skador har inträffat. För att undgå förbud eller ett ingripande restriktioner måste producenten, så långt det är möjligt, bevisa att misstanken är ogrundad. Den osäkerhet som kan råda rörande ett ämnes utan skall drabba den farlighet skall alltså inte gå ut över allmänheten

Nuvarande 8l

lagstiftning

som vill marknadsföra varan. Större krav på undersökningsskyldighet rörande en varas hälso- och miljöfarlighet än den aktuella vetenskapliga kunskapsnivån medger har dock inte förutsätts. Sedan i kraft har riksdagens lagen trätt jordbruksutskott vid upprepade tillfällen understrukit att utvecklingen området kräver att de på produktkontrollerande samhällsorganen oavlåtligt flyttar fram positionerna. Som komplement till den generella innehåller aktsamhetsregeln Ll-lMV bestämmelser, som ger myndigheterna stora befogenheter att reglera användningen av hälso- och miljöfarliga varor. Särskilda föreskrifter kan meddelas om försiktighetsmått och och undersökningsmärkningsskyldighet. En hälso- och miljöfarlig vara av visst slag kan förbjudas (7 § första stycket). Det kan också föreskrivas att den får hanteras eller importeras endast efter särskilt tillstånd eller om något annat särskilt villkor uppfylls (6 § första stycket). För den som yrkesmässigt hanterar eller importerar kemiska produkter föreligger en långtgående uppgiftsskyldighet, i den mån regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar härom (8 och 9 §§). Med stöd av dessa bestämmelser har ett produktregister inrättats vid naturvårdsverkets produktkontrollbyrå. Regeringen har befogenhet att meddela bestämmelser om i vilken utsträckning det skall åligga myndigheterna att på begäran om ge besked en vara är att anse som hälso- eller miljöfarlig, s. k. responsum (10 §).

(Se

avsnitt 8.2.) LH MV innehåller också bestämmelser om tillsyn och påföljder m. m.

3.2_Kungörelsen om hälso- och varor miljöfarliga

Kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor (KHMV) finns avtryckt på s. 380. Den innehåller till stora delar bestämmelser som utan större sakliga ändringar har flyttats över från giftförordningen

(1962:702), bekämpningsmedelsförordningen (1962:703) och PCB-kun-

görelsen (1972:34). Med tillverkning avses i KHMV förutom framställning, eller rening annan bearbetning, även förpackning och därmed förfaranjämförliga (l §).

den

Amnen som är att hänföra till hälsooch miljöfarliga varor och som kan befaras medföra skada indelas på människor i gifter och vådliga ämnen. Som gifter räknas dels ämnen som huvudsakligen används vid framställning av läkemedel och som socialstyrelsen har förklarat utgöra gift, dels andra ämnen vars hantering är förenad med stor hälmycket

sorisk. Övriga ämnen räknas

hälsofarliga som vådliga (2 §). Föreskrifterna om gift gäller för en hälsofarlig beredning som innehåller gift, om beredningens egenskaper är sådana att hanteringen av den är förenad med stor hälsorisk. mycket I fråga om övriga hälsofarliga beredningar gäller kungörelsens föreskrifter om vådliga ämnen (3 §). Produktkontrollnämnden skall offentliggöra vägledande över förteckningar gifter och vådliga ämnen (5 §).

82 Nuvarande

lagstiftning

KHMV innehåller vissa-detaljerade föreskrifter om tillstånd och om anmälningsskyldighet för yrkesmässig tillverkning av gifter och vådliga ämnen (6-8 §§), import av gifter (9-ll §§), handel med gifter och vådliga ämnen (12- l4 §§) samt överlåtelse och yrkesmässig användning av gifter (l5- l7 §§). Bestämmelsernas innehåll redovisas i kap. ll. KHMV innehåller regler om märkning samt förpackning och förvaring av gifter och vådliga ämnen (18-20 §§). Beträffande bekämpningsmedel är den grundläggande föreskriften att sådant medel inte får saluhållas, överlåtas eller användas utan att vara

registrerat hos produktkontrollnämnden (25 §). Med bekämpningsmedel

menas som är avsedda att användas till skydd mot vissa produkter som förorsakas av växter, djur, bakterier eller virus (22 §). olägenheter Ett medel får inte registreras som bekämpningsmedel om det kan befaras medföra från hälso- och miljöskyddssynpunkt att

sådanaolägenheter

det inte bör användas i bekämpningssyfte, om det inte är lämpat för sitt ändamål effektivitet, om medlets benämning kan på grund av bristande leda till förväxling eller kan anses vilseledande beträffande egenskaperna, eller om det innehåller vissa ämnen som inte får ingå i bekämpningsmedel innehåller också en rad bestämmelser om

(27 §). Kungörelsen

tillstånd och andra villkor för hantering av bekämpningsmedel. Bestämmelserna om PCB och PCB-varor innehåller dels generella förbud och hantering av PCB och användning av PCB i mot import transformator eller större kondensator utan särskilt tillstånd (40 och 41 för att yrkesmässigt saluhålla, överlåta eller §§), dels krav på tillstånd använda vissa slag av PC B-varor (42 §). Tillståndsmyndighet är produktkontrollnämnden (43 §). Förbud gäller mot distribution av motorbensin med bly- eller bensenhalter från förbudet kan över vissa angivna gränser (45 c §). Undantag

medges av produktkontrollnämnden. I så fall tas i regel en avgift ut för

fördelarna som undantaget innebär. att utjämna de ekonomiska (45 d i och 45 g §§.) Beträffande kadmiumämne, dvs. metallen kadmium eller en kemisk vari metallen gäller i princip att sådant ämne inte får förening ingår, användas för ytbehandling eller som stabilisator eller som färgämne. Varor som har ytbehandlats med ett kadmiumämne eller som innehåller ett sådant ämne som stabilisator eller som färgämne får inte importeras yrkesmässigt (45 j §). Avsteg får föreskrivas av produktkontrollnämnden som också får medge undantag för särskilda fall (45 k §). Avsteg från kadmiumförbudet har meddelats beträffande ett stort antal varor och varugrupper (SNFS 1981:5, PK 13). Ett avsnitt om andra hälso- och miljöfarliga varor innehåller bl.a. förbudsbestämmelser med avseende på ett antal olika varor och varugrupper, med dispensrätt för produktkontrollnämnden (46 och 48 b §§). Vidare för socialstyrelsen att föreskriva att visst ges här bemyndigande

kosmetiskt eller hygieniskt medel som saluhålls eller

ämne inte får ingå i används (47 §). Länsstyrelsen får meddela föreskrifter om yrkesmässigt och kontrollåtgärder vid spridning av kalk eller kalkförsiktighetsmått haltigt ämne för att motverka försurning i sjö eller vattendrag (48 a §). Tobaksvaror, teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat undantas från

i Nuvarande 83

ldgstiftning

LHMV:s tillämpningsområde (49 §). Särskilda bestämmelser gäller dels i fråga om transporter av hälso- och miljöfarliga varor i vissa fall, dels i fråga om visst kemiskt avfall (49 §). Produktkontrollnämnden har bemyndigats att utöva flertalet av de befogenheter att utfärda föreskrifter som enligt LHMV tillkommer regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer (50-54 §§). Bland produktkontrollnämndens föreskrifter kan nämnas kungörelserna om klassificering och märkning (SNFS 1982:5, PKzl4), om produktanmälan (1979:2, PK:7) samt om deklaration av vissa produkter (1979:3, PK:8). Föreskrifter om transport av hälso- och miljöfarliga varor skall dock utfärdas av resp. transportmyndighet enligt förordningen om (1982:923) transport av farligt gods. (Se avsnitt 3.6.) Innan transportmyndigheten meddelar föreskrifter enligt KHMV skall samråd ske med produktkontrollnämnden. Innan nämnden meddelar förbud eller föreskrifter som har betydelse för transporter, skall nämnden samråda med transportmyndigheten. Den som hanterar en hälso- och miljöfarlig vara är skyldig att följa de varningsföreskrifter och andra instruktioner för varans hantering som har meddelats genom märkning eller på annat sätt (57 §). över efterlevnaden Tillsynen av LHMV och med stöd av lagen meddelade föreskrifter utövas av arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen vad gäller arbetsmiljön och i övrigt av naturvårdsverket, länsstyrelsen och miljö- och hälsoskyddsnämnden. I fråga om transport av hälsooch miljöfarlig vara med luftfartyg eller fartyg utövas dock tillsynen av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet (58 §). En föreskrift som meddelas enligt KHMV och som uppenbarligen har

väsentlig ekonomisk betydelse skall fastställas av §). regeringen (65

3.3 om avfall

Förordningen miljöfarligt

Förordningen (1975:346) om miljöfarligt avfall finns avtryckt på s. 390 Syftet med denna förordning är dels att möjliggöra en ökad återvinning ur kemiskt avfall, dels att skydda människor och miljö från skador vid slutligt omhändertagande av sådant avfall. Med miljöfarligt avfall avses dels kemiskt avfall av visst i förordningen angivet slag (även om det inte är hälso- och miljöfarlig vara), dels annat kemiskt avfall som är att anse som hälso- och miljöfarlig vara enligt LHMV och som naturvårdsverket föreskriver skall omfattas av förordningen. Förordningens bestämmelser gäller dock inte miljöfarligt avfall som ingår som en beståndsdel i hushållsavfall eller därmed jämförligt avfall. Den gäller inte heller när oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten från fartyg mottages och behand-

las enligt lagen (1980:424) eller förordningen (1980:789) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Förordningen inte heller när

gäller slutligt omhändertagande sker i anslutning till den anläggning där avfallet har uppkommit, såvida det inte särskilt angivits att förordningen skall gälla i ett sådant fall. Däremot gäller förordningen transporter av miljö-

84 Nuvarande

lagstiftning

farligt avfall även om avfallet är farligt gods enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods. Förordningen innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet, tillstånd till slutligt omhändertagande och utförsel transportverksamhet, m.m. Bestämmelser om miljöfarligt avfall finns också i KHMV, miljöskyddslagen (1969:387), miljöskyddsförordningen (1981:574), renhålloch renhållningskungörelsen (1974:1024). För ningslagen (1979:596) transport av miljöfarligt gods finns bestämmelser i lagen (l982:82) och den nämnda förordningen om transport av farligt gods. Dessa bestämmelser gäller vid sidan om vad som föreskrivs i förordningen om miljöfarligt avfall. Läkemedelsavfall regleras i läkemedelsförordningen. De bestämmelser som gäller för tillsynen enligt KHMV gäller i tilldelar även för tillsyn över efterlevnaden av förordningen om lämpliga miljöfarligt avfall.

3.4 Arbetsmiljölagen

Syftet med arbetsmiljölagen (1977:1160) är i första hand att skydda som utför arbete för arbetsgivares räkning från ohälsa och arbetstagare Med arbetstagare likställs i väsentliga avseenden den som olycksfall. genomgår utbildning fr. o. m. årskurs 7 i grundskolan, den som under vård i anstalt utför anvisat arbete samt den och annan som fullgör värnplikt eller deltar i frivillig utbildning för verksamhet inom totalförsvaret. inte skeppstjänst på andra fartyg än örlogsfartyg och Lagen gäller inte heller arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll. i tillämpliga delar även arbetsgivare som själv utför Lagen gäller arbete. Ensamföretagare är skyldiga att följa vad som föreskrivits i lagen eller med stöd av den bl. a. i fråga om tekniska anordningar och ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall. innehåller en rad bestämmelser om hur arbetsmiljön skall vara Lagen beskaffad för att det angivna syftet skall uppnås. Bl.a. föreskrivs att ämne som kan föranleda ohälsa eller olycksfall (s. k. farligt ämne) får användas endast under förhållanden som ger betryggande säkerhet (2 skydd mot ohälsa eller olycksfall inte kan nås kap. 6 §). Om betryggande sätt, skall personlig skyddsutrustning användas. Denna skall på annat tillhandahållas genom arbetsgivarens försorg (2 kap. 7 §). Med farligt ämne åsyftas dels ämne som med visst användningssätt kan vara hälsofarligt eller föranleda olycksfall, dels sammansatt produkt som det ett sådant ämne i. lnte bara kemiska risker utan även ingår skador som vållas av farliga ämnen på rent fysikalisk eller enbart mekanisk väg omfattas av bestämmelserna i arbetsmiljölagen. och arbetstagare skall samverka för att åstadkomma en Arbetsgivare Huvudansvaret för att produkter som används i arbetsgod arbetsmiljö. livet inte medför risker för ohälsa och olycksfall åvilar arbetsgivaren. Han skall bl. a. vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga sådana risker (3 kap. 2 §). Arbetsgivaren skall därvid bl. a. se till att arbetstagaren får god kännedom om de förhållanden under vilka arbetet bedrivs och om de risker som kan vara förenade med arbetet. Arbetsgivaren upplyses

Nuvarande 85

lagstiftning

skall förvissa sig om att arbetstagaren har den utbildning som behövs och vet vad han har att iaktta för att undgå risker i arbetet (3 kap. 3 §). Arbetstagarna skall medverka till att åstadkomma en tillfredsställande arbetsmiljö. De skall följa givna föreskrifter samt använda de skyddsanordningar och iaktta den försiktighet i övrigt som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall (3 kap. 4 §). I arbetsgivarens skyldigheter ligger enligt förarbetena (prop. 1976/ 772149 s. 253) att inom ramen för tillgängliga kunskaper och kontrollmetoder förvissa sig om att de kemiska produkter som används på arbetsplatsen är godtagbara från skyddssynpunkt. Även den som tillverkar, importerar eller överlåter ett farligt ämne har ålagts skyldighet att vidta de åtgärder som behövs för att förhindra eller motverka att ämnet vid avsedd användning innebär risk från skyddssynpunkt (3 kap. 9 §). Vid avlämnande av farligt ämne skall behövliga hanteringsanvisningar lämnas, och förpackning skall vara tydligt märkt med uppgifter av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall. Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen kan föreskriva bl. a. E! att farligt ämne får användas endast efter godkännande eller att särskilda villkor skall gälla för användningen (3 kap. 12 § 3), l] att farligt ämne eller kärl och liknande som ämnet förvaras i skall vara märkt vid användningen (3 kap. l3 § 2), att förteckning skall föras över farliga ämnen (3 kap. 13 § 3),

ElElEl

att användning av visst farligt ämne förbjuds (3 kap. 14 §), att de som sysselsätts i arbete som innebär risk för ohälsa skall läkarundersökas (3 kap. 15 §), El att det gäller förbud mot eller särskilda villkor för att låta arbete utföras av viss grupp av arbetstagare om arbetet är av ett slag som medför särskild risk för den gruppen (3 kap. 16 §).

Föreskrifter kan vidare ges om registering av uppgifter vid sådan läkarundersökning som har föreskrivits med stöd av 3 kap. 15 och 16 §§ och om skyldighet för läkare att hos tillsynsmyndigheten anmäla sjukdomar som kan ha samband med arbete (3 kap. 17 och 18 §§). Arbetstagarnas medverkan för att åstadkomma en god arbetsmiljö har reglerats dels genom bestämmelser som riktar sig direkt till den enskilde arbetstagaren, dels genom bestämmelser som gäller det organiserade skyddsarbetet. I det senare fallet spelar skyddsombuden en central roll. På varje arbetsställe med mer än fem arbetstagare och även på annat arbetsställe, om förhållandena påkallar det, skall finnas skyddsombud (6 kap. 2 §). I skyddsombudens uppgifter ingår bl. a. att vaka över skyddet mot ohälsa och olycksfall. De skall delta vid planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar, arbetsprocesser och arbetsmetoder liksom vid planering av användning av ämnen som kan föranleda ohälsa och olycksfall (6 kap. 4 §). Skyddsombuden har rätt att ta del av de handlingar och erhålla de upplysningar i övrigt som behövs för deras verksamhet (6 kap. 6 §). Innebär visst arbete omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa och kan rättelse inte genast uppnås genom hänvändelse till arbetsgivaren, kan skyddsombud bestämma att

86 Nuvarande SOU l984z77

lagstiftning

arbetet skall avbrytas i väntan på att yrkesinspektionen tar ställning (6 kap. 7 §). Tillsynsmyndigheter är arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen. På örlogsfartyg utövas dock tillsynen av Sjöfartsverket (7 kap. l §). Yrkesinspektionen skall på de mindre arbetsplatserna biträdas av kommunala tillsynsmän (7 kap. 2 §). Arbetsmiljöförordningen (1977:1166) innehåller bl. a. bestämmelser om lokal skyddsverksamhet och ytterligare bestämmelser om tillsynen. I 18 § förordningen har arbetarskyddsstyrelsen bemyndigats att bl. a. meddela ytterligare föreskrifter för verkställigheten av arbetsmiljölagen. samma paragraf kan arbetarskyddsstyrelsen meddela föreskrifter Enligt om gränsvärden för planering och kontroll av arbetsmiljön.

3.5 Miljöskyddslagen

Syftet med miljöskyddslagen (l969:387) är att så långt det är möjligt

skydda människor och miljö från störningar i den yttre miljön förorsakade av miljöfarlig verksamhet. Med miljöfarlig verksamhet avses här all av fast egendom som kan medföra förorening av vattenomanvändning för omgivning buller, skakråde eller störningar genom luftförorening, (1 §). Under definitionen miljöfarlig verksamhet ning, ljus eller liknande faller således verksamheter av vitt skilda slag, .från stora fabriker till villapannor och enskilda avloppsutsläpp. är inte tillämplig på sådan användning av fast egendom som Lagen (1983:291). Vissa verksamheter utgör vattenföretag enligt vattenlagen är också undantagna: av som regleras i annan lagstiftning dumpning avfall i vatten, störningar i radiomottagare, joniserande strålning och inverkan av elektrisk ström från elektrisk anläggning. Störningar från miljöfarlig verksamhet skall enligt miljöskyddslagen förebyggas så långt det är möjligt. Den som utövar eller ämnar utöva verksamhet får begära prövning av verksamheten hos konmiljöfarlig cessionsnämnden för miljöskydd (9 § första stycket). av den miljöfarliga verksamheten utövas av naturvårdsver- Tillsynen ket och länsstyrelserna. Naturvårdsverket är central tillsynsmyndighet och skall samordna länsstyrelsernas verksamhet. Tillsynsmyndigheterna skall verka för att överträdelser av lagen beivras (38 §). Efter åtagande av en kommun får länsstyrelsen överlåta åt miljö- och hälsoskyddsnämnden att utöva fortlöpande tillsyn enligt lagen. Vad som sägs i lagen om tillsynsmyndighet gäller då även en sådan nämnd (44 a §). Tillsynsmyndigheterna får utfärda råd och anvisningar om lämpliga i vissa fall utfärda förbud eller meddela åtgärder (39 §). De får vidare föreläggande om försiktighetsmått som behövs för att lagens bestämmelser skall efterlevas (40 §). Naturvårdsverket kan ta initiativ till att miljöfarlig verksamhet, som utövas utan tillstånd enligt miljöskyddslagen, prövas av koncessionsnämnden (41 §). föreskrifter och villkor som har med- Den som inte följer de förbud, delats med stöd av miljöskyddslagen döms, om inte ansvar för gämingen Omtryckt 1981:420. kan ådömas enligt brottsbalken, till böter eller fängelse i högst två år (45 §)-

SOU l984:77 Nuvarande lagstiftning 87

Den som har överträtt lagens bestämmelser skall betala en miljöskyddsavgift till staten om överträdelsen har medfört ekonomiska fördelar och åtminstone en risk för betydande störningar för omgivningen (52 §). Avgiften skall i allmänhet svara mot de ekonomiska fördelarna av överträdelsen (54 §). Frågor om miljöskyddsavgift prövas av koncessionsnämnden efter ansökan från naturvårdsverket (56 §). För vissa verksamheter som har bedömts medföra mer påtagliga risker för miljöstörningar finns särskilda bestämmelser om tillståndsprövning och anmälningsskyldighet i miljöskyddsförordningen (1981:574). De avsedda verksamheterna förtecknas i bilagor till förordningen. Alltefter bl. a. verksamhetens art och omfattning prövas tillståndsfrågorna av koncessionsnämnden eller av länsstyrelsen (3 §). Anmälningsskyldigheten enligt förordningen skall fullgöras till länsstyrelsen (16 §). Bestämmelser i annan lagstiftning, t. ex. byggnadslagen, vattenlagen, naturvårdslagen, lagen om hälso- och miljöfarliga varor, förordningen om miljöfarligt avfall och arbetsmiljölagen, gäller där inte annat har föreskrivits parallellt med miljöskyddslagens bestämmelser.

3.6 Lagen om transport av farligt gods

Lagen (1982:821) om transport av farligt gods innehåller grundläggande säkerhetsbestämmelser till skydd mot skador vid transport av farligt gods. Med transport avses i lagen förflyttning av farligt gods med transportmedel samt sådan hantering som utgör ett led i förflyttningen. Lagen avser däremot inte sådan förflyttning som sker endast inom ett område där tillverkning, lagring eller förbrukning äger rum (1 §). Med farligt gods förstås sådant som består av eller innehåller t. ex. brandfarliga, explosiva, giftiga, radioaktiva eller frätande varor och som därför vid transport kan medföra skador på människor, djur, egendom, miljön m. m. (2 §). Vid transport skall de åtgärder vidtas och den försiktighet iakttas som fordras för att hindra eller motverka skador (8 §). Tillsynen över efterlevnaden av lagen utövas av de myndigheter som regeringen bestämmer (ll §). Förordningen om transport av farligt gods anger att tillsynen skall utövas av Sjöfartsverket, luftfartsverket, polismyndigheterna, tullmyndigheterna, statens järnvägar samt, för landtransporter av allt farligt gods utom radioaktiva varor, av sprängämnesinspektionen. För vissa av förordningens nio klasser av farligt gods utövar sprängsämnesinspektionen tillsynen bara om transporten sker i tankfordon. Av förordningen framgår också följande. Sjöfartsverket är transportmyndighet i fråga om alla transporter utom lufttransporter. I fråga om lufttransporter är luftfartsverket transportmyndighet. Transportmyndigheterna har befogenhet och i vissa fall skyldighet att ge föreskrifter om bl. a. klassificering, transportanordningar, säkerhetsutrustning, märkning och skriftliga instruktioner för hanteringen under transport. Transportmyndigheterna bemyndigas dessutom att meddela

88 Nuvarande lagstiftning

ytterligare föreskrifter för verkställighet av både lagen och förordningen

om transport av farligt gods. Förordningen innehåller särskilda bestämmelser om internationella vägtransporter och om internationella järnvägstransporter. Där finns bl. a. uppställningar över vilka organ _som för Sveriges del avses med behörig myndighet enligt vissa internationella överenskommelser.

3.7 Marknadsföringslagen

Marknadsföringslagen (1975:1418) främjar konsumenternas intressen i samband med näringsidkares marknadsföring av varor, tjänster och andra nyttigheter och motverkar marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare (l §). Alla varor, tjänster och nyttigheter omfattas av lagens bestämmelser, således även kemiska produkter. Med näringsidkare förstås var och en som yrkesmässigt bedriver verksamhet av ekonomisk art. För näringsidkare avses i första hand ett skydd mot att konkurrerande näringsidkare använder otillbörlig marknadsföring. Men lagen är också avsedd att skydda en näringsidkare mot otillbörlig marknadsföring. Lagens 2 § har formen av en generalklausul mot marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. Den gör det möjligt att ingripa mot alla slag av reklam- och marknadsföringsåtgärder, dvs. åtgärder som syftar till att främja avsättning av varor eller tjänster. Praktiskt viktigast är reklamen, särskilt den kommersiella annonseringen. Vid bedömningen enligt 2 § om en marknadsföringsåtgärd är otillbörlig är kravet på vederhäftighet det centrala. När marknadsdomstolen prövar om en framställning i en annons eller annat reklammeddelande är vederhäftig, tillämpar domstolen omvänd bevisbörda. Detta innebär att om konsumentombudsmannen eller enskild part med fog ifrågasätter riktigheten av vad som meddelats, ankommer det på den som ansvarar för framställningen att bevisa uppgiftens riktighet. När det gäller annonsers vederhäftighet ligger alltså bevisbördan på annonsören. Regeln bygger på uppfattningen att en reklamframställare skall ansvara för att de uppgifter han meddelat i sin reklam är korrekta. För tillämpning av generalklausulerna i marknadsföringslagen krävs inte uppsåt eller vårdslöshet från den handlandes sida. Förbud enligt 2 § kan alltså meddelas så snart ett förfarande objektivt sett är att bedöma som otillbörligt i generalklausulens mening. Kravet på vederhäftighet innebär i första hand att en framställning inte får vara oriktig. Man har emellertid inte ansett sig kunna stanna vid detta, utan det är möjligt att ingripa mot alla framställningar som är vilseledande, exempelvis därför att relevanta upplysningar förtigits. Skärpta vederhäftighetskrav tillämpas bl. a. vid marknadsföring av skadliga eller farliga produkter. Enligt 3 § marknadsföringslagen kan en näringsidkare, som underlåter att lämna information som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt åläggas att lämna sådan information. Om produktsäkerhet föreskrivs i 4 § marknadsföringslagen att en näringsidkare kan förbjudas av

i Nuvarande 89

lagstiftning

marknadsdomstolen att till konsument för enskilt bruk saluhålla eller hyra ut en vara som på grund av sina egenskaper medför särskild risk för skada på person eller egendom.

Central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor är konsument-

verket. Chefen för konsumentverket är samtidigt konsumentombudsman (KO). Marknadsdomstolen prövar ärenden enligt marknadsföringslagen. Konsumentombudsmannen för det allmännas talan inför marknadsdomstolen, men får i fall som inte är av större vikt själv utfärda s. k. förbuds- och för att hindra

informationsförelägganden en otillbörlig

marknadsföring eller åstadkomma en förbättrad information eller produktsäkerhet (l4- 15 §§).

3.8 om och

Lagen explosiva brandfarliga varor

I lagen (l975:69) om explosiva och brandfarliga varor bemyndigas regeringen att i fråga om explosiva eller brandfarliga varor meddela föreskrifter som gäller tillverkning, handel, hantering, förvärv, överlåtelse, transport (med undantag för sådan transport som omfattas av lagen om transport av farligt gods) eller införsel eller som i övrigt är påkallade från säkerhetssynpunkt (l §). Sådana föreskrifter finns i förordningen (1949:341) om explosiva varor, i förordningen (1961:568) om brandfaroch i

liga varor tillämpningsförfattningar till dessa förordningar. Båda

förordningarna innehåller regler för bl. a. tillverkning, hantering, handel, förpackning, märkning, tillståndskrav och avgifter. Sprängämnesinspektionen har det centrala myndighetsansvaret för tillämpningen av bestämmelserna om explosiva eller brandfarliga varor. Vissa uppgifter ankommer dessutom på bl. a. länsstyrelserna och polismyndigheterna samt - beträffande varor brandfarliga på byggnadsnämnderna och brandcheferna.

3.9 Övriga lagar

Lagen om spridning av över bekämpningsmedel skogsmark

Den principiella utgångspunkten för lagen (1983:428) är att kemiska medel skall användas i skogsbruket i så begränsad utsträckning som möjligt. Lagen innehåller ett generellt förbud mot spridning av lövbekämpningsmedel. Förbudet avser också behandling av enskilda trädstammar med lövbekämpningsmedel. kan besluta Kommunfullmäktige att skogsbesprutning skall vara helt förbjuden inom vissa områden inom kommunen på grund av områdets betydelse för friluftslivet, naturvården, den lokala befolkningens trivsel eller annat kommunalt intresse. För övrig skogsmark, som inte omfattas av totalförbudet, finns möjlighet för skogsvårdsstyrelsen att medge undantag från förbudet. Vid prövningen av undantag skall skogsvårdsstyrelsen göra en samlad bedömning av de omständigheter som är av betydelse från skogsvårds- och arbetarskyddssynpunkt.

Nuvarande

90 lagstiftning

Hälsoskyddslagen

Hälsoskyddslagen (1982:1080) innehåller bestämmelser till skydd mot Härmed avses störningar som kan vara skadliga för sanitära olägenheter. människors hälsa och som inte är ringa eller helt tillfälliga (l §). Den som till berörd egendom skall vidta de åtgärhar ägande- eller nyttjanderätt der som skäligen kan krävas för att hindra att sanitär olägenhet uppkomsådan finnas en mer och för att undanröja olägenhet (6 §). Det skall i varje kommun utövar miljö- och hälsoskyddsnämnd (4 §). Nämnden den omedelbara inom kommun över efterlevnaden av tillsynen varje och av bestämmelser meddelade med stöd av lagen. hälsoskyddslagen Den får meddela de förelägganden och förbud som behövs (22 §). Inom Den centrala utövas av länet utövas tillsynen av länsstyrelsen. tillsynen och naturvårdsverket enligt regeringens bestämmande socialstyrelsen (15 §).

Läkemedelsförordningen

är att säkerställa att läkemedelsförbru- Syftet med läkemedelskontrollen kare tillförsäkras fullgoda läkemedel. Läkemedelsförordningens definition på läkemedel utgår inte från varans egenskaper (1962:701) utan från avsikten med varan (l §). Förordningen anger att ett läkemedel skall vara av fullgod beskaffenhet och att det vid normal användning inte får medföra som står i missförhållande till den skadeverkningar avsedda effekten (4 §). När ett läkemedel lämnas ut skall dess sammanvara fullständigt deklaresättning och halten av ingående beståndsdelar rad (5 §). S. k. farmacevtiska specialiteter, dvs. läkemedel som apoteken köper in färdigframställda, får normalt inte säljas utan att vara registrerade hos om registrering skall ätföljas av dokusocialstyrelsen (15 §). Ansökan mentation, som beskriver tillverkningsförfarande och sammansättning, samt av vetenskapliga data, som styrker lämnade uppgifter om egenskaär av-

per och medicinsk ändamålsenlighet. Registreringsförfarandet

registrerade läkemedel är f. n. ca 2 500. giftsbelagt (16 §). Antalet Socialstyrelsen ansvarar för kontroll och tillsyn av förordningens efterlevnad. Inom handläggs frågor om läkemedel av socialstyrelsen läkemedelsavdelningen.

Livsmedelslagen

(1971 :51 1) är att förhindra att livsmedel säljs Syftet med livsmedelslagen som kan antas vara skadligt att förtära, smittförande eller i övrigt otjänockså bestämmelser bl. a. ligt till människoföda (5 §). Lagen innehåller införsel av livsmedel. Livsmedelstillsatser om hantering, och märkning får med vissa undantag inte användas om de inte godkänts (6 §). Färdiglivsmedel skall vara märkt med uppgift om sammansättningen packat (13 §). har livsmedelsverket det

Enligt livsmedelsförordningen (1971:807)l

l ansvaret Verket bl. a. Omtryckt 1981:1372. centrala för livsmedelslagens tillämpning. prövar

Nuvarande

_ lagstiftning 91

frågor om godkännande av livsmedelstillsatser och kan förbjuda eller föreskriva villkor för hantering eller import av livsmedel. l livsmedelsförordningen föreskrivs bl. a. följande. Material till förpackning av livsmedel och utrustning för hantering av livsmedel får inte ha sådan beskaffenhet att fara uppkommer för att livsmedlet tillförs främmande ämnen, förorenas eller blir otjänligt som människoföda (7 §). Det skall särskilt iakttas att livsmedel hålls väl skilt från vara som är att förtära får ett livsmedel skadlig (8 §). I allmänhet inte yrkesmässigt införas till landet om importören inte finns registrerad hos livsmedelsverket för införsel av det livsmedlet (9 §). Livsmedels- och läkemedelslagstiftningarna gränsar i viss utsträckning till varandra. Preparat som är avsedda att förtäras faller under livsmedelslagen om de inte är läkemedel.

Fodermedelslagen

I lagen (1961:381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m. har regeringen getts bemyndigande att inom viss ram utfärda föreskrifter om kontroll av fodermedel och vissa specialpreparat. Lagen får tillämpas på vara som är lämpad att i oförändrad sammansättning användas för utfodringsändamål eller som är avsedd att för sådant ändamål utbjudas till djurinnehavare. Lagen får dock inte tillämpas på läkemedel (1 §), men den får tillämpas på ämnen som är avsedda att tillsättas ett fodermedel och för att inverka hälsopå djurets tillväxt, tillstånd eller prestationsförmåga.

Kontrollmyndighet enligt fodermedeIslagstiftningen är statens jord-

bruksnämnd. Kontrollen omfattar beträffande komanmälningsplikt mersiell och införsel, samt märkningsplikt tillverkning och bokföringsoch rapporteringsskyldighet. Fodermedelskontrollen omfattar inte hanteringen i den enskilda djurbesättningen. Anmälningsplikten innebär för foderindustrin att jordbruksnämnden skall meddelas när ett nytt fodermedel skall börja tillverkas, när tillverkning upphör av fodermedel, när recept eller deklarationer ändras m. m.

Strålskyddslagen

Strålskyddslagen (1958 :l 10) syftar till att förebygga skador av joniserande strålning, dvs. strålning från radioaktivt ämne, röntgenstrålning och till sina biologiska verkningar liknande Efter föreskrift av strålning. regeringen får lagens regler om anordning förjoniserande strålning och om radiologiskt arbete göras tillämpliga även på anordningar för utsändning av icke-joniserande strålning och på arbete där sådana anordanvänds ningar (l § tredje stycket). Med stöd av detta bemyndigande har lagen gjorts tillämplig på bl. a. sådana källor till icke-joniserande strålning som solarier, lasrar och radaranläggningar. Tillsynen över efterlevnaden av lagen utövas av statens strålskyddsinstitut. Radiologiskt arbete får i allmänhet inte bedrivas utan tillstånd av

92 Nuvarande

lagstiftning

strålskyddsinstitutet. Innehav av anordning för joniserande strålning samt förvärv, överlåtelse, innehav och införsel av liksom handel med radioaktiva ämnen kräver också i allmänhet tillstånd (2 §). För radioloarbete och för handel med och innehav av radioaktivt ämne skall giskt en föreståndare finnas som är godkänd av strålskyddsinstitutet (4 §). Den som bedriver radiologiskt arbete skall iaktta allt som med hänsyn till arbetets natur och förutsättningar skäligen kan göras för att förebyg-

ga skador av strålningen (lO §).

Andra lagar och konventioner

Det finns med betydelse för hanteringen av keytterligare lagstiftning

miska produkter. Här kan nämnas naturvårdslagen (l964:822), lagen

(1971 :l 154) om förbud mot dumpning av avfall, i vatten förordningen (1979:349) om kvicksilverbetning av utsäde, lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle och lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Bland internationella konventioner av betydelse kan nämnas Helsingfors-konventionen, som gäller hela den svenska kusten utom Bohuslän, samt Paris-konventionen som gäller västkusten.

Omtryckt 1974:1025.

4 Nuvarande

myndighetsorganisation

I detta kapitel redovisas huvuddragen i den nuvarande myndighetsorganisationen för kemikaliekontroll. Kemikommissionen har inhämtat information och synpunkter hos ett antal centrala myndigheter och vissa länsstyrelser. Efter samråd med kommunförbundet har en skrivelse med frågor om tillsynen enligt LHMV sänts till ett 30-tal miljö- _0ch hälsoskyddsnämnder. I kapitel 5 redovisas närmare verksamheten hos de viktigaste myndigheterna med tillsynsuppgifter.

4.1 Produktkontrollnämnden och

produktkontrollbyrån

Produktkontrollnämnden är sammansatt av cheferna för naturvårdsverket (vars generaldirektör är ordförande i nämnden), arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, konsumentverket, livsmedelsverket och lantbruksstyrelsen samt av en representant för Sveriges kemiska industrikontor, en för TCO och två för LO, och en av regeringen särskilt förordnad vice ordförande. Produktkontrollnämnden har ett centralt myndighetsansvar enligt LHMV för hälso- och miljörisker som kan förorsakas av ämnen och beredningar, oavsett hanteringsled. Tyngdpunkten i LHMV ligger dock på tillverkare och importörer, som åläggs ett särskilt ansvar. Produktkontrollnämnden har till uppgift att utfärda föreskrifter och att fatta beslut i tillståndsfrågor. Däremot har nämnden varken ansvar eller befogenheter i tillsynsfrågor. LHMV:s vida tillämpningsområde innebär att reglering av vissa hälso- och miljörisker kan ske med stöd av såväl LHMV som med annan lagstiftning. Ansvarsområdet sammanfaller således i viss utsträckning med andra miljömyndigheters. Produktkontrollnämnden har inga egna kansliresurser. Naturvårdsverkets produktkontrollbyrå är kansli åt produktkontrollnämnden men skall också svara för den centrala tillsyn enligt LHMV som ankommer på naturvårdsverket. Produktkontrollbyrån är organisatoriskt inplacerad som en byrå under verkets administrativa avdelning. Enligt arbetsordning för naturvårdsverket åligger det produktkontrollbyrån att: D svara för tillsyn enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor i första hand gentemot tillverkare och importörer

94 Nuvarande

myndighetsorganisatiøn

och verkställighet av ärenden som D svara för beredning, föredragning har att besluta om i den mån nämnden ej

produktkontrollnämnden

bestämmer annat D svara för administrationen av anslaget Undersökningar av hälso- och

miljöfarliga varor D initiera kartläggning av och identifiera särskilt hälso- och miljöfarliga i samråd med berörda och laboraämnen och produkter avdelningar torier _ och vidmakthålla över kemiska varor D upprätta register D verka för samordning av statliga och kommunala åtgärder på produktkontrollområdet D svara för erforderliga kontakter med andra myndigheter och organisationer vad gäller frågor inom byråns arbetsområde D medverka vid övergripande utredningar m. m. som berör byråns arbetsområde D svara för det internationella samarbetet inom OECD:s kemikalie-

STUPP medverka i internationellt samarbete samt i verkets D även i övrigt informations- och utbildningsverksamhet.

Produktkontrollbyrån har 47 tjänster på naturvårdsverkets fasta mynverkets interna tjänsteförteckning. Dessutom an-

dighetsanslag enligt

vänds delar av anslaget för undersökning av hälso- och miljöfarliga varor 4,5 milj. kr.) till sammanlagt 5 tjänster för bl. a. OECD- (totalt arbete. Därutöver naturvårdsverket f. n. ett överskridande av utnyttjar till att hålla 4 extra för arbetet med myndighetsanslaget tjänstemän produktregistret. för undersökning av hälso- och miljöfarliga varor utnyttjas Anslaget och utredningsverksamhet och bl. a. för viss grundläggande forskningsför extern expertmedverkan i den löpande verksamheten. Produktkontrollnämnden är bl. a. avsedd att vara ett samordningsorflera av de centrala myndigheter som verkar inom kemikagan mellan liekontrollen. Endast vid enstaka tillfällen har dock samordningsfrågor

behandlats i nämnden. Däremot samarbetar produktkontrollbyrån på

med andra kemikaliekontrollerande myndigheter,

tjänstemannanivå

bl. a. vid utarbetande av författningar. Produktkontrollnämnden deltar i arbetet i flera internationella orga-

varav särskilt OECD (Chemicals Program), IPCS och IRPTC

nisationer, bör nämnas. Produktkontrollnämnden deltar vidare i arbetet inom Nordiska ministerrådets ämbetsmannakommitté för miljöfrågor (produktoch medverkar också i regelbundna möten om bekontrollgruppen) med de nordiska grannländernas motsvarande ansvakämpningsmedel riga myndigheter.

4.2 Statens naturvârdsverk

för naturvårdsverkets arbete med de kemiska De viktigaste lagarna riskerna och lagen om hälso- och miljöfarliga varor är miljöskyddslagen

Nuvarande

myndighetsorganisation 95

(LHMV). Naturvårdsverket är central tillsynsmyndighet för

miljöskyddslagen med miljöskyddsförordningen. Beslut om koncession

och tillstånd för prövningspliktig verksamhet faller dock på koncessionsnämnden resp. länsstyrelsen. Länsstyrelsen är regional tillsynsmyndighet och miljö- och hälsoskyddsnämnderna kan åta sig tillsynsuppgifter på det lokala planet. Naturvårdsverket är vid sidan av arbetarskyddsstyrelsen central tillsynsmyndighet för LHMV samt därutöver för förordningen om miljöfarligt avfall. Naturvårdsverket har vidare ansvar för lagstiftning om bilavgaser (bilavgaskungörelsen) och giftanvändning vid bekämpning av skadegörande Annan fåglar (jaktstadgan). lagstiftning av betydelse är hälsoskyddslagen, vattenlagen, dumpningslagen, lagstiftningen om svavel-

haltigt bränsle, samt byggnadslagstiftningen.

Naturvårdsverkets produktkontrollbyrå, som redovisades i avsnitt 4.1, har att fullgöra verkets tillsynsansvar enligt LHMV. Endast vissa smärre uppgifter enligt LHMV f. n. av andra enheter inom fullgörs verket. Utöver produktkontrollbyrån bedriver främst enheter verkföljande samhet med inriktning på kemiska miljörisker: tekniska avdelningen, forsknings- och utvecklingsavdelningen, laboratoriet för utsläpps- och produktkontroll, och laboratoriet för miljökontroll. Naturresursavdelningen svarar för frågor om användningen av gödselmedel och bekämpningsmedel inom jord- och skogsbruk. Inom tekniska avdelningen har ca 90 personer med arbetsuppgifter anknytning till kemiska miljörisker. Antalet tjänstemän som arbetar mer renodlat med miljöproblem orsakade av kemikalier och deras hantering är ca 8 inom denna avdelning samt 17 inom naturvårdsverket övriga exklusive produktkontrollbyrån.

Av forsknings- och undersökningsanslagen beräknas ca l5 milj. kr.,

varav ca l,6 milj. kr. för den del av toxikologisk informationsservice m. m. för vilken utförandeansvaretankommer hänföra på verket, sig till kemikalieverksamhet.

4.3 och

Arbetarskyddsstyrelsen yrkesinspektionen

är central Arbetarskyddsstyrelsen förvaltnings- och tillsynsmyndighet för arbetsmiljölagen. Arbetarskyddsstyrelsen har även hand om den centrala tillsynen enligt LHMV av yrkesmässig hantering av hälsofarliga varor.

Arbetarskyddsstyrelsens tillsynsavdelning svarar för arbetet med nor-

mering och övrig tillsyn. Detta innefattar framtagande av föreskrifter som utfärdas med stöd av arbetsmiljölagen, handläggning av löpande centrala ärenden som uppkommer inom arbetarskyddsverkets tillsynsverksamhet samt ledning och samordning av

yrkesinspektionens verksam-

het. Till avdelningens uppgifter hör att meddela råd och upplysningar till bl. a. arbetsgivare och arbetstagare. Avdelningen deltar även i styrelsens externa och interna utbildnings- och informationsverksamhet. Särskilt gäller detta introduktionen av nya föreskrifter.

Nuvarande

96 myndighetsorganisation

Inom tillsynsavdelningen svarar kemibyrån för kemiska arbetsmiljö- Viss handläggning av kemiska arbetsmiljöfrågor sker dock även frågor. vid andra enheter på avdelningen. Kemibyrån förfogar över 40 tjänster och är indelad i 4 sektioner varav en har huvudansvar i övergripande rörande klassificering, märkning och hantekemikaliekontrollfrågor ring. Vid byrån finns också sekretariatet för Delegationen för hybrid- DNA-frågor. Byrån kan disponera storleksordningen ca 1/2 milj. kr. från styrelsens anslag för särskilda arbetarskyddsprojekt (f. n. totalt 12,8 milj. kr/år) och kan med hjälp av dessa medel tillfälligt knyta till sig extern expertis eller låta utföra utredningar o. d. Arbetet med att ta fram föreskrifter sker i ett omfattande och organiserat samråd med arbetsmarknadens och andra intressenter. Tillparter synsavdelningen samarbetar också med bl. a. sprängämnesinspektioproduktkontrollnämnden, planverket, socialnen, strålskyddsinstitutet, och livsmedelsverket. Samarbetet med andra myndigheter är styrelsen en nödvändig följd av att arbetsmiljölagen omfattar alla typer av arbetst. ex. strålningsrisker, brand- och explosionsrisker och hälmiljörisker, sorisker orsakade av giftiga kemikalier. Arbetsmiljön påverkas också av

byggnaders utformning. som ingår i arbetarskyddsverket tillsammans med Yrkesinspektionen, är indelad i 19 distrikt. Yrkesinspektionen svaarbetarskyddsstyrelsen, rar för den närmare tillsynen över efterlevnaden av arbetsmiljölagen och ca av arbetarskyddsstyrelsens tillämpningsföreskrifter. Sammanlagt 125 000 arbetsställen är registrerade. Antalet inspektionsbesök per år är ca 65 000. Vid varje yrkesinspektionsdistrikt finns en s. k. kvalificerad kemist och minst en yrkeshygieniker. Även övriga yrkesinspektörer kommer i kontakt med kemiska miljöfrågor och ges därför viss utbildning för detta i den obligatoriska inspektörsutbildningen. forskningsavdelning har i Stockholm enheter Arbetarskyddsstyrelsens kemi (bl. a. för arbetsfysiologi (bl. a. lungfysiologi), arbetspsykologi, kemiska luftanalyser), medicin (bl. a. yrkesmedicin och metodforskning, yrkesdermatologi), teknik (bl. a. aerosoler) och yrkestoxikologi (bl. a. kronisk samt i Umeå enheter för medicin, kemi, teknik och toxikologi) Utöver att bedriva forskning deltar avdelningen bl. a. i arbetsfysiologi. dokumentations-, informations- och undervisstyrelsens utrednings-, Avdelningen medverkar liksom tillsynsavdelningen ningsverksamhet. t. ex. i den omfattande utbildning av personal inom företagshälsovården som styrelsen svarar för. Avdelningen disponerar (1983) ca 160 årsarbetskrafter. del av arbetet är inriktat mot kemiska arbets- En betydande miljöfrågor. En del av verksamheten utgörs av uppdrag från näringsliv, myndigheter m. fl. Arbetarskyddsstyrelsen är bl. a. representerad i produktkontrollnämnden, i delegationen för landtransporter av farligt gods, i stråloch i den rådgivande nämnden för statens skyddsinstitutets styrelse miljömedicinska laboratorium. I internationella sammanhang deltar arbetarskyddsstyrelsen bl. a. i ILO-arbetet. har också fortlöpande kontakter med arbetsmil- Styrelsen inom i andra jömyndigheter och forskningsorgan arbetsmiljöområdet länder.

i Nuvarande 97

myndighetsorganisation

Sprängämnesinspektionen

Sprängämnesinspektionen är central förvaltnings- och

tillsynsmyndig-

het enligt lagen om explosiva och brandfarliga varor. Genom föreskrifter, råd och anvisningar samt genom tillsyn och inspektioner på plats skall den förebygga att personer och egendom skadas av explosiva eller brandfarliga varor. Tillsynsområdet är hela landet. Sprängämnesinspektionens verksamhet finansieras fr. o. m. januari 1982 genom avgifter. Den har 25 tjänster fördelade på 4 sektioner. Sprängämnesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen har överlappande verksamhetsområden vad gäller hanteringen av explosiva och brandfarliga varor på arbetsplatser. Också lagen om transport av farligt gods är aktuell eftersom den reglerar transporter av explosiva och brandfarliga varor. l lagen om hälso- och miljöfarliga varor (LHMV) undantas sådana hälso- och miljöfaror som är betingade av produkters explosivitet och brandfarlighet. Härigenom kan en och samma produkt regleras av såväl Ll-IMV som lagen om explosiva och brandfarliga varor. Inspektionens verksamhet innefattar författningsarbete, och tillsyn inspektioner, säkerhetsteknisk granskning i tillståndsärenden, meddelande av råd och anvisningar i enskilda fall, utredning av olyckor, utbildning samt uppföljning av utvecklingen både inom och utom Sverige. Vid inspektionsbesök kontrolleras att gällande bestämmelser efterlevs och att hanteringsrutiner m. m. är tillfredsställande. Tillsynsbesök och inspektioner görs oftast på förekommen anledning, t. ex. vid en förestående utbyggnad av ett företag eller efter en olycka. För brandfarliga varor riktas sprängämnesinspektionens kontroll huvudsakligen mot hantering och förvaring. De lokala brandförsvaren medverkar med en viss tillsyn av brandfarliga varor i samband med brandsyn. För explosiva varor riktas kontrollen även mot de få tillverkare som finns i landet. Polisen medverkar i viss utsträckning i tillsynen av explosiva varor. Sprängämnesinspektionen har även viss tillsyn av transporter av explosiva och brandfarliga varor, vid sidan av den tillsyn som skall bedrivas av polisen med stöd av lagen om transport av farligt gods. Sprängämnesinspektionen är representerad i delegationen för landtransport av farligt gods. Den samarbetar i tillsynsfrågor med arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen. Den internationella utvecklingen följs, förutom genom medverkan i internationellt standardiseringsarbete, i det nordiska genom deltagande samarbetsorganet NORDEX (tillsynsmyndigheterna för explosiva och brandfarliga varor) och i internationella konferenser.

4.5 Sjöfartsverket och för delegationen transport av

farligt gods

Sjöfartsverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om landtrans-

port av farligt gods. Vid Sjöfartsverkets sjöfartsinspektion finns en enhet

Nuvarande

98 myndighetsorganisation

för landtransport av farligt gods. Den har en personal om 5 personer. Större frågor som gäller transport av farligt gods avgörs i delegationen för transport av farligt gods. arbetar-

l delegationen är Sjöfartsverket, sprängämnesinspektionen,

skyddsstyrelsen, statens järnvägar, luftfartsverket, strålskyddsinstitutet, försvarets materielverk, kommunförbundet, industririkspolisstyrelsen, Den nämnda enheten förbundet och speditörsförbundet representerade. kansli. har ansvar för hos sjöfartsverket är delegationens Delegationen centrala myndighetsuppgifter enligt lagen om transport av farligt gods.

Den har övertagit ansvar från främst produktkontrollnämnden, spräng-

statens industriverk och statens järnvägar beträfämnesinspektionen, fande transporter av farligt gods. inom av en Frågor om farligt gods till sjöss handläggs Sjöfartsverket särskild sektion (sektionen för farligt gods och marin miljö) om 8 personer. De bestämmelser som tillämpas är de internationella (bl. a. lnternational Maritime Goods Code). Sektionen utgör en del av Dangerous sjöfartsinspektionen, som i sin tur är en avdelning av sjöfartsverket. handläggs av en särskild enhet inom sjöfartsinspek- Arbetsmiljöfrågor tionen, arbetsmiljöenheten.

4.6 Konsumentverket och konsumentombudsmannen

Konsumentverket är central förvaltningsmyndighet för konsumentfräatt stödja konsumenterna och förbättra deras gor och har till uppgift ställning på marknaden. Det skall bevaka företagens marknadsföring och säljvillkor samt vid behov ingripa med stöd av bl. a. marknadsföringslagen. Chefen för konsumentverket är samtidigt konsumentombudsman. Konsumentverket utfärdar allmänna riktlinjer för marknadsföring. I ärende av mindre vikt kan konsumentombudsmannen utfärda förbuds- eller informationsföreläggande som skall godkännas av den ansvarige näringsidkaren. Om ett ärende inte kan avslutas genom förhandeller har konsumentombudsmannen möjlighet att ling föreläggande, väcka talan i marknadsdomstolen, vilken kan meddela näringsidkaren förbud eller åläggande förenat med vite. Åtal kan i vissa fall väckas vid allmän domstol. Konsumentverket arbetar också för förhandlingar och frivilliga överenskommelser med näringslivet. I verksamheten ingår dessutom utredningar, provningar, information till konsumenter genom egna tidskrifmed regional och kommunal konsumentverksamhet, samt ter, samarbete utbildning i konsumentfrågor. Inom konsumentverket avsätts ca 2 personår för arbete med konsusom kan medföra kemiska hälsorisker. Huvudansvaret mentprodukter sker i viss för sådana frågor ligger pä den tekniska byrån. Handläggning t. ex. på boendebyrån, för utsträckning också på andra enheter, byrån konsumtion och KO-sekretariatet. De kommunala konsumentorövrig ganen arbetar självständigt i förhållande till konsumentverket.

\ Nuvarande

myndighetsorganisation 99

Konsumentverket har en fast representation i bl. a. produktkontrollnämnden och läkemedelsinformationsrådet.

4.7 Socialstyrelsen

Socialstyrelsen svarar för tillsynen av läkemedelsförordningens efterlevnad. Socialstyrelsen är tillsammans med naturvårdsverket ansvarig för den centrala tillsynen enligt hälsoskyddslagen. Denna lag innehåller bestämmelser till skydd mot s. k. sanitära olägenheter, dvs. olika slag av störningar som kan vara skadliga för människors hälsa. Socialstyrelsens ansvar som central tillsynsmyndighet enligt hälsoskyddslagen innefattar risker från kemiska ämnen i bostäder och andra lokaler där allmänheten vistas. Planverket, arbetarskyddsstyrelsen, produktkontrollnämnden och konsumentverket har ansvarsområden som delvis överlappar socialstyrelsens i dessa frågor. Socialstyrelsen har det centrala myndighetsansvaret för alkoholpolitiken. Särskilda lagar finns bl. a. om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat. En särskild förordning finns om försäljning och förvaring av vissa flyktiga lösningsmedel m. m. (sniffbara). Socialstyrelsen får enligt 47 § KHMV föreskriva att vissa ämnen inte får ingå i kosmetiska eller hygieniska medel. Ett visst arbete med denna produktgrupp bedrivs vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning. Socialstyrelsen är chefsmyndighet för statens miljömedicinska laboratorium, giftinformationscentralen, statens rättskemiska laboratorium, statens rättsläkarstationer samt rättspsykiatriska kliniker och stationer. a. m... . \

Länsstyrelserna

Flera lagstiftningar styr länsstyrelsernas arbete med de kemiska riskerna. Tillstândsprövning och kontroll enligt miljöskyddslagen svarar för merparten av detta arbete. Därutöver är länsstyrelsen regional tillsynsmyndighet bl. a. för LHMV, hälsoskyddslagen, livsmedelslagen och med stöd av dessa lagar utfärdade tillämpningsbestämmelser. Kemiska miljöfrågor handläggs vid planeringsavdelningens naturvårdsenhet. Tillståndsprövning kan ske vid den juridiska enheten. För arbete med miljöskyddsfrågor fanns år 1980 enligt Länsstyrelser-

nas Organisationsnämnd (Översyn av naturvårdsenheterna) totalt vid

landets naturvårdsenheter 189 personer: varierande från 4 till 25 perso-

ner per länsstyrelse. Miljöskyddsutredningen har tidigare (l978) beräk-

nat att vid landets naturvårdsenheter totalt ca 75 tjänstemän var sysselsatta med prövning och ca 50 med tillsyn enligt miljöskyddslagen. Bland de viktigaste arbetsuppgifterna inom nämner ormiljöskyddet ganisationsnämnden i den förut nämnda rapporten: bevakning av tillståndet i sjöar och vattendrag, tillsyn över olika miljöfarliga verksamheter,

EIEIDD

skydd av yt- och grundvatten, statsbidrag till miljövårdande åtgärder (har senare i huvudsak upphört),

i 100 Nuvarande

myndighetsorganisation

I] hantering och lagring av oljor, EI transport och hantering av miljöfarligt avfall, varor. El tillsyn enligt lagen om hälso- och miljöfarliga

eller kommun blir i samband med tillståndsprövning enligt Företag miljöskyddslagen ålagt att upprätta ett kontrollprogram. Länsstyrelsen om det behövs och därefter fastställa det. kan komplettera programmet Den löpande kontrollen avser främst mängden och arten av utsläppta föroreningar. Utöver egenkontrollen kan länsstyrelsen göra inspektion. F. n. besöks årligen bara en mindre del av de företag som är förpröv-

ningspliktiga enligt miljöskyddsförordningen.

LHMV är länsstyrelsen regional tillsynsmyndighet i frågor där Enligt yrkesinspektionen inte har tillsynsansvaret. Som regel svarar den juridiska enheten inom för handläggningen av ären-

planeringsavdelningen

den om tillstånd till yrkesmässig tillverkning av gift, import av gift, handel med gift, handel med vissa bekämpningsmedel samt yrkesmässig av spannmål och potatis. För handläggningen av dessa ärenden betning utarbetat en handledning. En-

har länsstyrelsernas organisationsnämnd

skall naturvårdsenheten delta i handläggningen och ligt handledningen ärendena remitteras till yrkesinspektionen och miljö- och hälsoskyddsnämnden. LHMV handhas av naturvårdsenheten. Såda-

Övriga uppgifter enligt

är bl. a. att utöva och att ge tillstånd beträffande na uppgifter tillsyn transport av miljöfarligt avfall. Oftast ägnas tillsyn enligt LH MV inte mer än 1 -2 personmånader per Den rent formella av tillståndsärenden år och länsstyrelse. hanteringen upptar i regel huvuddelen av den tid som ägnas åt LHMV. Länsstyrelsen är regional tillsynsmyndighet enligt hälsoskyddslagen och handlägger bl. a. överklaganden av miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut. Länsstyrelsen är också regional tillsynsmyndighet enligt och övervakar bl. a. en omfattande provtagning av livslivsmedelslagen medel.

4.9 Miljö- och hälsoskyddsnämnderna

bl. a. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna är tillsynsmyndigheter enligt och LH MV. Nämnderna får även åta hälsoskyddslagen, livsmedelslagen sig tillsyn enligt miljöskyddslagen. LHMV omfattar i Miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsyn enligt flertalet kommuner främst miljöfarligt avfall och spridning av bekämp-

ningsmedel. och omfattning är mycket varierande. I flera Tillsynens inriktning större kommuner t. ex. i samband med branschvisa görs företagsbesök avfall. kan också ske inventeringar av miljöfarligt Tillsyn enligt LHMV I vissa kommuner i samband med inspektioner enligt annan lagstiftning. är tillsynen i huvudsak en formell tillsyn, med endast ett fåtal företagsbesök Det finns även mindre kommuner på förekommen anledning. utan någon egentlig tillsyn enligt LHMV.

Nuvarande myndighetsorganisation 101

Handel, jord- och skogsbruk samt bilvårdssektorn tillhör de vanligaste målen för tillsynen. I en del kommuner riktas tillsyn även mot t. ex. kemisk och kemisk-teknisk industri, färgindustri, Verkstadsindustri, ytbehandlingsindustri och grafisk industri. Tillsyn av hantering av miljöfarligt avfall utförs i betydande utsträckning. I flera miljö- och hälsoskyddsnämnder ligger tyngdpunkten i tillsynsarbetet på det miljöfarliga avfallet. Ett stort antal nämnder genomför i detta syfte företagsbesök. Inventeringar av miljöfarligt avfall, ofta branschvisa, har utförts eller planeras i ett antal kommuner. Transport av farligt gods har inventerats i några kommuner. De allra flesta nämnder bedriver åtminstone någon tillsyn av hanteringen av bekämpningsmedel. Vanligen gäller tillsynen spridningen av bekämpningsmedel över områden där allmänheten får fritt färdas, t. ex. tätbebyggt område och skogsmark. De flesta miljö- och hälsoskyddsnämnder utövar också någon form av tillsyn av hanteringen av hälso- och miljöfarliga varor i allmänhet, främst i samband med företagsbesök. Oftast är dock denna tillsyn mycket begränsad, särskilt gäller detta mindre kommuner.

Det arbete landets miljö- och hälsoskyddsnämnder tillsammans lägger

ned på tillsyn enligt LHMV kan uppskattas till 20-50 personår.

4.10 Andra myndigheter

Koncessionsnämnden för miljöskydd

Koncessionsnämnden för miljöskydd har till uppgift att utföra prövning enligt miljöskyddslagen. Nämnden kan i ett tillstándsbeslut ställa villkor om användningen av kemiska produkter. Den skall ta hänsyn till de direkta utsläppen till miljön via luft och vatten, men inte till den indirekta förorening av miljön som förorsakas av de färdiga produkterna. Koncessionsnämnden ger länsstyrelse, miljö- och hälsoskyddsnämnd samt andra myndigheter tillfälle att yttra sig om ansökningen. Ärendet kungörs också i ortstidningarna varefter ett sammanträde hålls på platsen för den sökta verksamheten. Koncessionsnämndens beslut kan överklagas till regeringen. Koncessionsvillkor kan under vissa förutsättningar också omprövas efter begäran från sökanden eller efter hemställan av naturvårdsverket.

Luftfartsverket

Inom luftfartsverket svarar luftfartsinspektionens flygdriftsektion för frågor om transport av farligt gods. De bestämmelser som tillämpas är de internationella. Med hänsyn till de krav på egenkontroll som gäller inom flygtransportsektorn utförs särskilda inspektioner enbart stickprovsvis eller då särskild anledning föreligger. I övrigt kontrolleras verksamheten vid de övergripande systeminspektioner av flygplatserna som genomförs. Den totala personalinsatsen inom hela området bedöms uppgå till 0,3 årsarbetskrafter.

Nuvarande

102 myndighetsorganisation

Statens järnvägar

Statens järnvägar (SJ) har tillsynsansvar för järnvägstransport av farligt på området utfärdas dock av delegationen för landgods. Föreskrifter av farligt gods. Eftersom expertisen fortfarande finns på SJ, transport bistår SJ i det praktiska arbetet.

Statens strålskyddsinstitut

Den verksamhet som statens strålskyddsinstitut bedriver inom området kemiska risker sker med stöd av strålskyddslagen och lagen om radioaktiva läkemedel. har inom den kärnfysikaliska avdelningen en Strålskyddsinstitutet sektion med 4,3 årsarbetskrafter för radioaktiva ämnen i medicin, undervisning och forskning samt radiografering. Därutöver finns vissa medel för forskning och undersökning. Strålskyddsinstitutet samarbetar bl. a. med socialstyrelsen om radioaktiva läkemedel och med arbetarskyddsstyrelsen om strålningsrisker i arbetsmiljön.

Statens livsmedelsverk

Statens livsmedelsverk är centralt förvaltnings- och tillsynsorgan för livsmedelslagen. Livsmedelsverket fungerar vidare som samrådsorgan i frågor om veterinärmedicinska preparat enligt läkemedelsförordningen och om fodermedel enligt fodermedelslagen. Livsmedelsverkets resursátgång för frågor med anknytning till kemiska risker kan grovt uppskattas till ca 59 personår (normering 2, analyser 47, toxikologiska bedömningar ll). Huvuddelen av verkets arbete med kemiska risker sker vid undersökningsavdelningens olika laboratorier. Kemiska hälsorisker från husgeråd regleras av produktkontrollnämnden vid konsumentbruk och av livsmedelsverket vid yrkesmässig användning. Förpackningsmaterial för livsmedel, medel som används för att desinficera vatten och rengöra utrustning som kommer i kontakt med livsmedel, samt bekämpningsmedel är andra varuområden där livsmedelsverkets och produktkontrollnämndens ansvarsområden gränsar till varandra eller delvis överlappar. Livsmedelsverket medverkar i FN-organen FAO:s och WHO:s expertkommittéer samt i Codex Alimentarius kommittéer för livsmedelstillsatser och bekämpningsmedelsrester. Dessutom deltar verket i Euroexpertkommittéer för material som kommer i kontakt med parådets livsmedel resp. för aromämnen i livsmedel. Livsmedelsverkets toxikolomöten med sina kollegor från myndigheterna i de ger har regelbundna andra nordiska länderna. Verket deltar i Nordiska Metodikkommittén för Livsmedel, där analysfrågor behandlas.

Statens planverk

Regleringen av byggandet sker främst genom byggnadslagen och byggnadsstadgan. Tillämpningsbestämmelser meddelas av statens planverk

Nuvarande myndighetsorganisation 103

i Svensk byggnorm. Planverket utfärdar typgodkännande av byggprodukter, byggnadskonstruktioner och andra anordningar. För kemiska hälso- och miljöfrågor som kommer in i verksamheten har verket kontakter med bl. a. naturvårdsverket, socialstyrelsen, livsmedelsverket och arbetarskyddsstyrelsen.

Tullverket

Med stöd bl. a. av LHMV och livsmedelslagen har vissa införselförbud utfärdats. Tullverket skall övervaka efterlevnaden av dessa förbud. Tullverkets huvudlaboratorium utför i kontrollsyfte vissa kemiska analyser. I samband med förtullning kontrollerar tullverket att den som importerar en vara som klassas som gift har tillstånd att importera gift. Tullverkets insatser i form av gränskontroll enligt lagen om transport av farligt gods har beräknats till ca 5 årsarbetskrafter. Arbetsuppgifterna vid tullverkets tillsyn består i att kontrollera att förpackning, märkning, lastning, transporthandlingar etc. överensstämmer med föreskrifterna. Tullverkets ansvar för kustbevakning omfattar bl. a. räddningstjänst samt miljöskyddsåtgärder mot löskommet farligt gods såsom oljor, kemikalier och radioaktiva ämnen.

Lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna

Lantbruksstyrelsen är chefsmyndighet bl. a. för lantbruksnämnderna och distriktsveterinärerna. Styrelsens och nämndernas arbete med kemiska medel gäller främst gödselmedel och bekämpningsmedel. Nämnderna ger råd om gödselgivor och bekämpning främst från produktionsekonomisk synpunkt, men hänsyn tas även till miljöaspekter. Lantbruksstyrelsen verkar för samordning av nämndernas rådgivning. Varken styrelsen eller nämnderna har några formella kontrolluppgifter för hur de kemiska medlen hanteras från miljösynpunkt. Lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna har hand om tillståndsgivning och kursverksamhet för behörighet att använda bekämpningsmedel klass l. Lantbruksstyrelsens insatser i form av främst tillståndsgivning motsvarar totalt ca l personår. Lantbruksnämndernas rådgivning i växtodlingsfrågor innefattar medverkan från omkring 80 personer. Frågor om kemiska medel utgör emellertid endast ett delområde. Behörighetskurser vid lantbruksnämnderna och kompetensprövning för användning av bekämpningsmedel klass l resulterar i ca 1 000-2 000 tillstånd årligen och kräver ca 3 årsverken.

Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna

Skogsstyrelsen har utfärdat allmänna råd till ledning för skogsvårdsstyrelsernas tillämpning av lagen om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark (1983:428). Skogsvårdsstyrelserna får medge undantag från förbudet mot kemisk lövslybekämpning, förutsatt att berörd kommun

104 Nuvarande myndighetsorganisation SOU l984:77

inte beslutat att sådant undantag ej får medges för det aktuella området. Skogsstyrelsen har i samråd med statens naturvárdsverk utgivit anvisningar för hantering av handelsgödselmedel vid skogsgödsling. Inom Skogsstyrelsen åtgår omkring l personâr för frågor om kemiska medel och miljörisker. Några hundra persondagar beräknas åtgå inom skogsvårdsstyrelserna för rådgivning om kemiska medel.

Statens brandnämnd

Statens brandnämnd är central förvaltningsmyndighet för brandlagen (SFS 1974:80) och brandstadgan (SFS 1974:81). Nämnden skall utöva tillsyn över brandförsvaret i riket och verka för samordning av olika grenar av samhällets räddningstjänst. I anslutning till brandstadgans kompetensföreskrifter skall den utbilda brandpersonal och skorstensfejare. Genom annan utbildningsverksamhet och försöks-och utvecklingsarbete skall den främja sådan räddningstjänst som ankommer på kommunerna. Vidare skall den organisera och administrera utbildning och övning av personal i beredskapsorganisationen för kärnkraftsolyckor. Vid brandnämndens finns l tjänst för arbete

räddningstjänstenhet

med hälso- och miljöfarliga varor och farligt gods. Detta arbete innefattar bl. a. rådgivning om beredskapsplaner, om räddningstjänst vid kemikalieolyckor samt om lagring av kemikalier.

Kommerskollegium

Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet för ärenden om rikets handel. Det lämnar uppgifter till utlandet om svenska regleringar och om förslag till sådana, bl. a. i form av notifikationer till General Agreement on Tariffs and Trade (GATT) och European Free Trade Association (EFTA). Vidare utreder kommerskollegiet om föreslagna regleringar kan innebära handelshinder och hur de framstår i relation till Sveriges handelspolitiska åtaganden. På motsvarande sätt delger kommerskollegium svenska intressenter andra länders notiñkationer.

4.11 Utrednings- och informationsorgan

Ett flertal samhällsorgan har utrednings- och informationsuppgifter med anknytning till kemikaliekontrollen.

Toxikologisk informationsservice

Den toxikologiska informationsservicen (Tox-info) vid Karolinska institutets bibliotek och informationscentral, beskrivs i kapitel l7.l.

Nuvarande

myndighetsorganisation 105

Statens miljömedicinska

laboratorium

Statens miljömedicinska laboratorium skall enligt sin instruktion bedriva långsiktig forskning samt undersöknings-, utrednings- och utbildningsverksamhet inom den fysikaliska och kemiska miljömedicinen samt inom hälsoskyddet. Verksamheten är inriktad på att fastlägga hur faktorer i den yttre miljön och i bostäder påverkar befolkningens hälsotillstånd. Man skall också stödja landstingens uppbyggnad av miljömedicinska enheter. Statens miljömedicinska laboratorium finansieras till ca 4/5 av ett statligt anslag och i övrigt av ersättningar för uppdrag. Socialstyrelsen är chefsmyndighet. l den rådgivande nämnden för laboratoriet är, förutom socialstyrelsen, också produktkontrollnämnden, naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen, planverket, livsmedelsverket, kommunförbundet och Karolinska Institutet Laboratoriet har enheter för representerade. allmän hygien (16 tjänster), toxikologi (30,5 tjänster) och epidemiologi (15 tjänster) samt en administrativ enhet.

För den långsiktiga verksamhetsinriktningen finns fyra programom-

råden: l. Miljökrav för säkerhet och komforti inre miljöer, såsom bostäder och allmänna lokaler. 2. Medicinsk bedömning av hälso- och miljöfarliga ämnen och produkter. 3. Medicinsk av störande verksamhet bedömning i den yttre miljön.

4. Befolkningsstudier rörande och hälsotrender. miljöutveckling

De myndigheter som i första hand får hjälp av laboratoriet är socialstyrelsen, naturvårdsverket och produktkontrollnämnden. Vad gäller enskilda ärenden söker man begränsa sin hjälp till de centrala myndigheterna. Kommuner bör i första hand vända sig till de regionala miljömedicinska enheterna.

Försvarets forskningsanstalt

Vid försvarets forskningsanstalt bedrivs (FOA) forskning om skydd mot kemiska stridsmedel. Man har därför och laborativa resurser kompetens att framställa, hantera, analysera och bedöma högtoxiska ämnen. Den kemiska verksamheten bedrivs vid FOA 4 i Umeå. Prohuvudsakligen grammet C-skyddsteknik (främst kemiska stridsmedel) som inrymmer huvuddelen av denna verksamhet, upptar ll,8 milj. kr. Inom FOA 4 finns institutioner för bl. a. biomedicin, mikrobiologi,

strålningsbiologi och kemi. Inom institutionen för biomedicin finns en

sektion för toxikologi

(9 personer), med inriktning på hudgenomträng-

ning, på inandning av luftburna ämnen, samt på neurotoxikologi. Inom den kemiska institutionen finns sektioner bl. a. för organisk och analytisk kemi samt för spridningsmodeller och riskanalys. Som exempel på uppdragsverksamhet vid FOA 4 kan nämnas sprid-

ningsberäkningar och effektuppskattningar i räddningstjänstsamman-

hang. De största kunderna för uppdragsverksamheten är försvarsmakten

106 Nuvarande myndighetsorganisation

men vissa uppdrag från civila myndigheter föreoch enskilda företag, kommer. Som exempel kan nämnas civilförsvarsstyrelsen, Överstyrelsen för ekonomiskt försvar och arbetarskyddsstyrelsen (bl. a. tester av and-

ningsskydd). vissa standardtester i enlighet rred FOA 4 utför toxikologiska tillgänglig dokumen- OECD:s riktlinjer. FOA 4 åtar sig även att utifrån tation bedöma kemiska ämnens och produkters hälsofarliga egenskaper. Man resurser för dokumentation och kan från egna har betydande i nationella och internationella dataterminaler göra litteratursökningar FOA har utvecklat en FOA tox, för upp-

baser. specialorganisation,

inom det toxikologiska området. dragsverksamhet

Giftinformationscentralen

Giftinformationscentralen är en statlig myndighet med socialstyrelsen Giftinformationscentralens resurser utgörs av ca som chefsmyndighet. 16 tjänster. De totala driftskostnaderna är drygt 4,5 milj. kr. per år. Giftinformationscentralen lämnar information per telefon till privatvid akuta och till läkare som behöver behand-

personer förgiftningsfall

dygnet runt lingsrâd (100- 150 frågor per dag). Jourtjänst upprätthålls som primärjour vid centralen och läkare som bakjour. med apotekare Man bidrar också med information via olika publikationer. hos barn dominerar kvantitativt. De mest Frågor om förgiftningar insatserna emellertid svårt förgiftade vuxna. Omkvalificerade gäller rör kemikalier, medan en fjärdedel avser kring en tredjedel av frågorna

läkemedel.

Som hjälpmedel utnyttjar giftinformationscentralen egna register med

och behandling vid akut förgiftning. I information om risker, symptom finns om ca 3 000 olika kemiska ämnen, ca l 500 registren uppgifter läkemedel och ca 600 växter, svampar och djur samt om ca 25000 kemisk-tekniska Vid centralen finns också ett register med produkter.

rapporter om informativa förgiftningsfall.

i uppdrag att förhandla med F. n. har statens förhandlingsnämnd om deras deltagande i kostnadersjukvårdshuvudmännen (landstingen) na för verksamhet. Vid dessa förhandlingar

giftinformationscentralens

diskuteras även om verksamheten skall överföras till landstingen.

Studsvik AB

Energiteknik

Studsvik AB är ett statligt forsknings- och utveckingsfö- Energiteknik merparten (95 procent) av sin verksamhet på uppdrag retag som bedriver kunder. arbetar med från statliga, kommunala och privata Företaget och Hu-

mät- och analysservice, forskningsuppdrag produktutveckliig.

av verksamheten området energiteknik rren milvuddelen ligger inom en ökande andel. Den l juli 1984 etablerades ett dotterjöfrågor utgör för konsultverksamhet inom miljöområdet. bolag, Miljökonsulterna, kommer att på uppdrag utföra kemiska aialyser. Miljökonsulterna och utvärdera toxikologist doku- Man åtar sig även att sammanställa

Nuvarande 107

myndighetsorganisation

mentation samt att förmedla toxikologisk av kemikalier. Vidare testning avser Miljökonsulterna att på abonnemangsbasis stå för en löpande frågeservice. Abonnenterna får då möjlighet att vända sig till Miljökonsulterna även med enklare

frågeställningar som kan klaras per telefon.

avser att inom Miljökonsulterna kort genom avtal knyta till sig extern expertis hos universitet, privata företag m. m. såväl inom som utom landet.

Institutet för vatten- och

luftvårdsforskning

Institutet för vattenoch luftvårdsforskning (IVL) ägs via en stiftelse gemensamt av staten och näringslivet. IVL:s forsknings- och utredningsverksamhet är främst inriktad mot industrins vattenoch luftföroreningar, men har på senare år även inriktats mot arbetsmiljöfrågor. Vid sidan av forskningen bedriver institutet en omfattande uppdragsverksamhet med statliga, kommunala och privata kunder. Uppdragsverksamheten omfattar en tredjedel av den totala budgeten. IVL har hög kompetens för att bedöma kemikaliers inverkan på den yttre miljön: spridning, omvandling, hälso- och miljöeffekter samt destruktion. Viss kompetens inom området kemiska arbetsmiljörisker finns också, och är under fortlöpande uppbyggnad. Institutet tar i dag emot och utför uppdrag som gäller provtagning, mät- och analysverksamhet, framtagning av toxikologisk dokumentation, ekotoxikologisk testning, och

miljö- hälsoeffektbedömningar samt märkning av kemiska produk-

ter. Institutet håller på att bygga upp resurser för att ur litteratur och databaser ta fram dokumentation om kemikaliers I IVL:s miljörisker. serviceverksamhet ingår att besvara enklare om telefonförfrågningar problem inom arbetsmiljön (kemikalier, luftkvalitet, toxikologi etc.). Denna service är f. n. kostnadsfri.

Ansvarsbibliotek

Biblioteken har viktiga uppgifter inom dokumentation och information, bl. a. på miljöområdet. Under de senaste åren har ett system med ansvarsbibliotek börjat byggas upp, bl. a. med ansvarsområden som berör hälso- och miljöskydd.

Delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning

utredde på regeringens uppdrag förutsättningarna för ett system med ansvarsbibliotek (DFI-publikationer 1983:1). Delegationen föreslog bl. a. att ett system med ansvarsbibliotek successivt byggs upp i Sverige med början den ljuli 1984 - ett ansvarsbibliotek är en institution som åtagit sig det nationella ansvaret för vetenskaplig och teknisk inom

informationsförsörjning

ett bestämt ämnesområde målsättningen med ansvarsbibliotekssystemet är att den vetenskapliga och tekniska till landets samlade

informationsförsörjningen

108 Nuvarande myndighetsorganisation

och utvecklingsverksamhet skall fungera effektivt på forskningsnationell nivå - ansvarsbiblioteken skall ha följande uppgifter

- bevaka till referenstjänster och äm- E1 Referensservice tillgången nesbibliografering och svara för sådana tjänster - svara för nationella bidrag till internationella informationssystem - svara för samt förmedla hänvisningsservice kontakter för anskaffning av svåråtkomlig litteratur. - bevaka till litteratur och referensma- D Beståndsservice tillgången terial och anskaffa sådant material - ha överblick över fjärrlånetrafiken och ansvara för utlån av litteratur och kopieservice till andra bibliotek. och - ta initiativ till uppbyggnad av samlingar och EI Planering utveckling databaser - ta initiativ, inom på skilda plan, till samarbete ämnesområdet nationellt/internationellt samt medverka vid utvärdering och kontroll.

- breda och centrala ansvarsområden bör byggas upp kring relativt ämnesområden och anpassas till den indelning som gäller för forskmen med flexibel till förutsättningarna vid beningen, anpassning fintliga bibliotek - ansvarsbibliotek med man vid uppbyggnaden av systemet väljer utnyttjande av befintliga resurser vid olika bibliotek.

rörande information om risker i arbetsmiljön behandlade Utredningen frågor om biblioteks- och dokumentationsservice i arbetsmiljöfrågor.. SOU 1982:30, s. 241 -243.) Utredningen konstaterade att det fanns

(Se

behov av ett centrum i landet, som har det nationella ansvaret för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning i arbetsmiljöfrågor, med andra ord ett ansvarsbibliotek för arbetsmiljöfrågor. Vid ett sådant bibliotek skulle en stor del av landets litteratur och dokumentation i finnas, bl. a. alla svenska forskningsrapporter av bearbetsmiljöfrågor skulle därtill ha sådan överblick att det kunde häntydelse. Biblioteket visa till andra serviceställen. har av regeringen fått i uppdrag att svara för Arbetarskyddsstyrelsen ett ansvarsbibliotek inom arbetsmiljöområdet (se prop. 1982/83 :100 bil. 12, prop. l983/84:l00 bil. 12 samt prop. 1983/84:107 bil. 5). Regeringen förordade i sin forskningspolitiska proposition (prop. 1983/84: 107 bil. 5) att ansvarsbibliotek successivt byggs upp i huvudsak från delegationen för vetenskaplig och teknisk i enlighet med förslaget skall Karolinska instituinformationsförsörjning. Enligt propositionen tets bibliotek och informationscentral ges ställning som ansvarsbibliotek inom området medicin fr. o. m. budgetåret 1984/85. Riksdagen fattade beslut i enlighet med propositionen den 7 juni 1984.

i. Nuvarande

myndighetsorganisation 109

Yrkesmedicinska kliniker

Yrkesmedicinska kliniker finns f. n. i varje sjukvårdsregion, nämligen vid Karolinska sjukhuset och Södersjukhuset i Stockholm, vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, samt vid regionsjukhusen i Jönköping, Lund-

Malmö, Örebro, Uppsala och Umeå. Landstingen är huvudmän. Företagshälsovårdsutredningen lade i sitt delbetänkande Utbyggnad av yr-

kesmedicinen (SOU fram förslag om inrättande 1980:22) av yrkesmedicinska länskliniker. I prop. l980/81:l00 anmälde regeringen förslaget som fått ett positivt bemötande från huvudmännen. De yrkesmedicinska klinikernas huvuduppgift är att förebygga ohälsa orsakad av faktorer i arbetsmiljön. En av de viktigaste uppgifterna är att utgöra stöd och kvalificerat komplement till företagshälsovården. Informationsfunktionen är utomordentligt viktig och hänger samman med ansvaret för att omsätta kunskaper om arbetsmiljörisker i praktiskt förebyggande åtgärder i arbetslivet. Klinikernas utåtriktade som bl. a. skall information, täcka toxikologi och produktsammansättningar, skall rikta sig till bl. a. företagshälsovården, enskilda arbetstagare, skyddsombud, fackföreningar, arbetsledning, yrkesinspektionen, massmedia och allmänheten. Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön föreslog i

sitt betänkande Information

om arbetsmiljörisker (SOU 1982:30) en försöksverksamhet med informationsservice om kemiska ämnens och produkters egenskaper och effekter. Denna borde förläggas till de yrkesmedicinska klinikerna. Arbetarskyddsfonden föreslogs få i uppdrag att organisera försöksverksamheten som skulle riktas särskilt till skyddsombud, personal inom företagshälsovården samt mindre företag utan tillgång till företagshälsovård. Regeringen behandlade utredningens förslag i prop. 1983/841100 och underströk den stora betydelse som de yrkesmedicinska klinikerna

har för rådgivning och informationssprid-

ning om arbetsmiljörisker till olika grupper som är aktiva i skyddsarbetet på det lokala planet. Den av utredningen föreslagna verksamheten bedömdes ligga väl i linje med de yrkesmedicinska klinikernas nuvarande informationsansvar.

Arbetarskyddsfonden

Arbetarskyddsfonden ger bidrag till forskning, utveckling, utbildning och information som kan motverka ohälsa eller

arbetsmiljöbetingad

förbättra Fonden skall beakta behovet arbetsmiljön. av samordning av insatserna inom dessa områden.

lll

5 Nuvarande

kemikaliekontroll

Kemikaliekontroll används här som ett sammanfattande begrepp för de insatser som görs i samhället för att minska riskerna med användningen av kemiska produkter. Den äldre termen används produktkontroll ofta i en begränsad mening som beteckning för myndigheternas arbete med att begränsa de hälso- och miljörisker som användningen av kemiska produkter kan ge upphov till. Man förbiser då den kemikaliekontroll som görs av andra än myndigheterna i de olika hanteringsleden: tillverkning, transimport, port, användning, destruktion osv. Denna kontroll i företagens regi är mer omfattande än myndigheternas kemikaliekontrollerande verksamhet. Företagens kemikaliekontroll har naturligtvis sin utgångspunkt i gällande rätt och i de skyldigheter som denna ålägger de olika hanteringsleden. Kontrollen emellertid också ett naturligt utgör led i åtskilliga tillverkares och importörers strävan att få fram konkurrenskraftiga produkter. Företag som kan visa att man på ett seriöst och kompetent sätt beaktar hälso- och miljöaspekter får ofta ett försteg gentemot mindre seriösa eller mindre kompetenta leverantörer. På motsvarande sätt ligger

det i användande företags intresse att beakta hälso- och miljöriskerna

t. ex. vid val av produkter och vid hanteringen av dem. Det är inte ovanligt att miljöförbättrande åtgärder även innebär rent produktionstekniska fördelar. Därtill kommer att en god arbetsmiljö i sig är positiv för produktionen. Färre olycksfall, sjukdomar och hälsobesvär reducerar frånvaron och påverkar även arbetsinsatserna sätt. på ett positivt Myndigheternas kemikaliekontrollerande verksamhet är väsentligen en kontroll av att tillverkare, importörer, arbetsgivare m. fl. följer givna regler. Myndigheterna har också att vid behov utarbeta nya regler och att informera om dem samt om risker och skyddsåtgärder. En förutsättning för allt detta är att de har god sakkunskap och en god överblick över användningen av kemiska produkter.

5.1 Kemikaliekontroll inom företagen

importörer eller tillverkare ligger först i hanteringskedjan från det en kemisk förs ut i samhället produkt fram till användning och eventuell destruktion. I lagarna om hälso- och miljöfarliga varor, om brandfarliga

112 Nuvarande kemikaliekontroll

av farligt gods kommer detta till och explosiva varor samt om transport i särskilda till tillverkare och importörer om t. ex. uttryck regler riktade undersöknings- och informationsskyldighet. De skall noga bedöma sina

från hälso- och miljösynpunkt. Utgående ifrån denna bedömprodukter

de utforma produktinformation om

ning skall och sprida nödvändig m. m. till dem som hanterar produkterna i fortrisker, skyddsåtgärder (för transport, användning, destruktion osv.). sättningen med ett betydande ansvar är användarledet. Ett annat hanteringsled ansvarar arbetsgivarna för att ordna produkt- Enligt arbetsmiljölagen så att en tillfredsställande arbetsmiljö kan nås. Arbetsgivarhanteringen också får tillräcklig information om na skall se till att arbetstagarna skall den som risker och om skyddsåtgärder. Enligt miljöskyddslagen verksamhet vidta de åtgärder som behövs för att utövar miljöfarlig

skydda miljön.

Tillverkning och import

måste bedriva en betydande kemikaliekon- Tillverkare och importörer troll. De måste skaffa sig mycket god kännedom om produkternas egen-

för att få tillräckligt underlag för att bedöma skaper och sammansättning och för att utforma den information som och klassificera sina produkter

skall ätfölja produkterna i form av bl. a. märkning.

Inom den närmaste tiden kommer flera nya tillämpningsföreskrifter

att träda i kraft. Produktkontrollnämnden har

om produktinformation

och märkning vid överlåtelse av gett ut nya regler för klassificering 1986. Inom kort hälsofarliga varor som skall träda i kraft den l januari

utarbetade kommer nämnden också att ge ut av arbetarskyddsstyrelsen

risk- och skyddsinformation (varuinformations-

regler om mer utförlig arbetsgivare och arbetstagare har efter blad). Tillverkare, importörer, samråd en blankett som tillgodoser de kommanmed styrelsen utformat

de kraven. Sprängämnesinspektionen har utarbetat nya regler för märk-

och explosiva varor. Genom dessa nya regler prening av brandfarliga

ciseras tillverkares och importörers skyldighet till produktinformation

och importörer ställer krav på på ett sätt som för de flesta tillverkare ökade arbetsinsatsen kan va- Underlaget för tillverkarnas och importörernas bedömningar ra utvärderade om kemiska ämnens egenskaper som hämtas uppgifter handböcker eller annan form av skriftlig dokumentation t. ex. i från Det kan emellertid också bli nödvändigt att utlåtanden från myndighet. låta undersöka en produkt, alternativt vissa ämnen i denna för att få ett

tillräckligt bedömningsunderlag.

kan det bli nödvändigt att få ta I fråga om sammansättningsuppgifter del av information som finns hos underleverantörer. Detta gäller t. ex.

för importerade sammansatta produkter både när de säljs vidare i oförändrat skick och när de används som komponenter i svenska tillverkares

produkter. De större kemikalietillverkarna av hälsogör egna undersökningar som de tillverkar. Flera större och miljöfarligheten hos nya ämnen och i USA laboratorier för tillverkare i Europa har egna toxikologiska

SOU l984:77 Nuvarande

kemikaliekontroll 113

ändamålet. Andra utnyttjar de

toxikologiska konsultlaboratorier som

finns att tillgå. Toxikologisk testning av nya ämnen utgör i vart fall för de stora kemikalieproducenterna ett rutinmässigt inslag i produktutvecklingen. De mest avancerade undersökningarna har av naturliga skäl gjorts i fråga om läkemedel, livsmedelstillsatser och bekämpningsmedel. Numera förekommer emellertid mera allmänt testning även av nya industrikemikalier. Till denna utveckling har OECD:s rekommendatio-

ner om hur nya kemikalier bör undersökas starkt bidragit. (Se avsnitt

2.2.) De kemiska tillverkarna i USA resp. Europa har organiserat sig och i USA även byggt upp gemensamma laboratorieresurser för att samordna och underlätta testnings- och Övrig undersökningsverksamhet. De ämnen som är i bruk är i regel betydligt sämre undersökta än nya ämnen. (Se avsnitt 1.2.) I OECD:s regi sker dock arbete i syfte att få till stånd en plan för genomförandet av undersökningar av ämnen som redan är i bruk. I Sverige förekommer toxikologisk verksamhet på hög kompetensnivå inom läkemedelsindustrin. I övrigt förekommer toxikologisk undersökningsverksamhet endast i mycket begränsad omfattning. Erforderlig testning sker f. n. främst vid utländska laboratorier. Det finns dock några svenska laboratorier som visat intresse för att på uppdrag från företag m. fl. utföra toxikologisk testning av ämnen och produkter, t. ex. försvarets forskningsanstalt och institutet för vatten- och

luftvårdsforskning.

Det har dock visat sig svårt att konkurrera med utländska laboratorier. På grund av testverksamhetens ringa omfattning har kostnaderna blivit alltför höga. De i internationella okända svenska laborasammanhang torierna har inte heller samma renommé som de stora väletablerade utländska laboratorierna. OECD-reglerna om att varje land förbinder sig att godta undersökningar gjorda i andra länder så länge de utförs enligt OECD:s rekommendationer (se avsnitt 2.2) torde dock göra det lättare för svenska laboratorier att få sina testresultat utomaccepterade lands. I sammanhanget kan nämnas att kostnaderna för att undersöka ett kemiskt ämne enligt OECD:s minimirekommendationer uppges kunna uppgå till storleksordningen 0,5 milj. kr. Skulle ytterligare undersökningar bli nödvändiga kan kostnaderna stiga till flera miljoner kr. I viss utsträckning utvärderar tillverkare och importörer själva, eller låter utvärdera, vetenskaplig grunddokumentation. Vanligare är dock att man utnyttjar befintlig, redan utvärderad information om kemiska ämnen, som underlag för bedömning av hälsofarligheten hos samt för

klassificeringen och märkningen av de produkter man marknadsför. Det

är därför av största betydelse att sådan information finns lätt tillgänglig. Dokumentation om kemiska ämnens återfinns t. ex. i handegenskaper böcker och skyddsbladsserier. Under senare tid har i Sverige publicerats en del material av detta slag. Ett exempel på detta är den serie skyddsblad för kemiska ämnen som Sveriges Kemiska Industrikontor producerar i samverkan med arbetarskyddsstyrelsen. Många importörer och tillverkare, särskilt de mindre, saknar resurser för att bygga upp en tillräcklig egen kompetens ens för bedömning,

klassificering och märkning av produkter. De måste därför anlita utom-

kemikaliekontroll 114 Nuvarande

stående sakkunskap för all sin kemikaliekontroll.

Tillverkare och importörer känner ofta inte till den faktiska hantering-

en hos användarna av sina produkter i detalj. De kan då inte beskriva exakt vilka risker som är aktuella och vilka skyddsåtgärder som måste

måste därför vidtas. Såväl riskbeskrivningar som skyddsanvisningar mer allmänt så att de täcker den förutsebara hanteringen. Det utformas är därvid att i första hand utgå ifrån de ändamål som en naturligt är avsedd för. Eftersom vanligen inte är känd i produkt hanteringen detalj måste emellertid särskilt riskbeskrivningen även utgå ifrån pro-

duktens inneboende hälso- eller miljöfarliga egenskaper. Det är sedan

sak att utifrån av leverantören erhållen information varje användares bedöma vilka risker som kan komma i och den faktiska hanteringen som måste vidtas. fråga och vilka skyddsåtgärder Det framgår av det sagda att den kemikaliekontroll som åläggs tillverkan bli både omfattande och kostsam. Detta är kare och importörer särskilt fallet om det blir nödvändigt att låta utföra laboratorieundersök-

för att få underlag för bedömning av hälso- och miljöfarligheten ningar Men även för enklare fall, som bara” kräver utvärdering hos produkter. krävs resurser. av befintliga uppgifter från olika slag av dokumentation, måste organisera sin verksamhet och avsätta resurser för egna Företagen så att eventuella hälso- och miljörisker med säkereller inköpta tjänster het beaktas och att erforderlig risk- och skyddsinformation för produk-

tas fram och överlämnas till brukarna. Därvid har man ternas hantering att beakta samtliga krav som olika myndigheter från säkerhetssynpunkt

i första hand innefattande hälso- och ställer på kemikaliehantering; miljörisker, risker för brand och explosion samt risker vid transport.

Återförsäljning

kemikaliekontroll består vanligen i att vidarebefordra

Återförsäljarnas

De bör få sitt behov av den information de själva erhållit till köparna. information om saluförda produkter tillgodosett via den produktinfor-

mation och varuinformationsblad) som tillverkare och im- (märkning är skyldiga att lämna. Eftersom de utgör en länk mellan tillverportörer och användare har i vart fall återförsäljare med en mer kare/importörer behov av att kunna besvara enklare omfattande kemikaliehantering De behöver t. ex. tillräcklig komfrågor om risker och skyddsåtgärder. förklara innebörden av varningsmärkning och av petens för att kunna och tillverkare/importörer lämnar. Till-

den risk- skyddsinformation

handböcker, skyddsblad o. d. med enklare utvärderad gång till enklare information kan därvid vara ett stort stöd.

Yrkesmässig användning

som använder kemikalier har att kartlägga vilka risker som den

Företag aktuella hanteringen kan innebära. För detta krävs att man kartlägger

vilka kemiska ämnen och produkter som förekommer i verksamheten,

hälso- samt hur de hanteras. Som deras och miljöfarliga egenskaper nämnts är det den faktiska hanteringen som till slut avgör vilka tidigare

Nuvarande kemikaliekontroll 115

och hur stora riskerna är för människor, miljö eller egendom. Företaget (arbetsgivaren) skall vidta de åtgärder som behövs för att riskerna skall kunna undvikas, t. ex. införa erforderliga hanteringsrutiner, vidta tekniska skyddsåtgärder och ordna avfallsfrågor. Anställda och andra berörda måste informeras så att de blir uppmärksammade och på riskerna kan undvika dem. Arbetarskyddsstyrelsen har nyligen meddelat föreskrifter med regler för information om farliga ämnen. I föreskrifterna ställs krav på arbetsgivarna att informera arbetstagarna om risker och skyddsåtgärder, att föra förteckningar över de farliga produkter man hanterar, samt att märka produkter inom företaget. Allmänna regler för hantering av farliga ämnen är under utarbetande. För sina bedömningar behöver användarna utförlig risk- och skyddsinformation och annan produktinformation. Det är normalt också angeläget att få veta vilka kemiska ämnen i en produkt som orsakar riskerna. Detta behövs t. ex. för att en arbetsgivare skall kunna veta om det i en produkt ingår ämnen som är åsatta ett hygieniskt gränsvärde. Arbetsgivarna är ålagda att ordna hanteringen så att gränsvärdet inte överstigs. Det kan därför bli aktuellt att mäta halten i luft av ämnen med hygieniskt gränsvärde. En stor del av den information de behöver kan användarna erhålla från leverantörerna genom märkning och varuinformationsblad. Inte sällan måste dock användarna aktivt söka ytterligare information hos leverantörerna eller på annat håll för att få tillräckligt underlag. Särskilt gäller detta användarföretag med omfattande kemikaliehantering där riskerna kan bli både stora och speciella med åtföljande särskilda behov av skyddsåtgärder m. m. Företagen kan i sådana fall ha behov av att komplettera leverantörens information och bedömningar med mer information och med egna bedömningar inte bara av riskerna med hanteringen utan också av egenskaperna hos använda produkter. Det kan också finnas ett behov av att kontrollera att leverantörens information är riktig. Det finns i dag brister i informationsutflödet från leverantörer till brukare. Vissa leverantörer lämnar god risk- och skyddsinformation men för åtskilliga produkter är informationen bristfällig. Ibland saknas den helt. En följd av detta blir att brukarna kan tvingas avsätta resurser till att inhämta information som de rätteligen borde få från leverantörerna utan att efterfråga den. Ett särskilt problem uppstår om det för en produkt helt saknas information om dess egenskaper från hälso- och miljösynpunkt. Brukarna ställs i sådana fall inför frågan om avsaknaden av information beror på att produkten bedömts som helt harmlös eller på att någon bedömning inte alls gjorts. Det är inte alltid leverantören kan ge besked. Framför allt gäller detta importföretag som har svårt att i sin tur få tillräcklig produktinformation från sin utländska leverantör. Kemikommissonen har i sitt delbetänkande (SOU 1984:24) lagt fram förslag som syftar till att råda bot på dessa brister. Kemikalieanvändande företag kan alltså behöva lägga ned betydande resurser för kemikaliekontroll. Liksom i fråga om tillverkare och importörer kan resurserna byggas upp inom företagen eller skaffas utifrån i form av t. ex. konsultmedverkan. Under alla omständigheter är det nöd-

ll6 Nuvarande kemikaliekontroll

den interna verksamheten så att nödvändig riskvändigt att organisera och skyddsinformation tas fram och delges arbetstagarna, att riskerna vid aktuell bedöms och att verksamheten ordnas så att hälsohantering undviks. Den lokala som skall finnas och miljörisker skyddsorganisation enligt arbetsmiljölagen, skyddsombud och skyddskommitté, är en viktig resurs i sammanhanget liksom företagshälsovården då sådan finns till- I den senare finns normalt medicinsk och skyddsteknisk sakgänglig. kunskap i form av företagsläkare och företagssköterska resp. skyddsin- Det blir dessutom att yrkeshygieniker till genjör. allt vanligare knyts företagshälsovårdscentraler. För de anställda och arbetsgivarna, speciellt inom små och medelstora företag, har företagshälsovården en mycket stor betydelse för att skapa en säker arbetsmiljö. Företagshälsovården är under kraftig utbyggnad och beräknas få en hög anslutningsgrad under slutet av 1980-talet. Fömedicinska och tekniska expertis svarar vanligen för retagshälsovårdens vid användningen av kemikalier. Föden grundläggande faroanalysen retagshälsovården har med sin kännedom om det enskilda företaget att anvisa lämplig eliminationsteknik och andra goda möjligheter En mycket viktig uppgift är att informera anslutna skyddsåtgärder. om föföretag om gällande myndighetsregler. En regeringsproposition fortsatta utbyggnad kan väntas under hösten 1984. retagshälsovårdens Det är, främst inom de större användarföretagen, vanligt att man också organisatoriskt tar konsekvenserna av sitt arbetsgivaransvar genom att ordna en särskild granskning av alla kemikalier som köps in. Produkter får inte köpas in förrän de har granskats med avseende på och explosiva samt hälso- och miljöfarlighet, brandfarlighet egenskaper eventuella andra farliga egenskaper. De får inte tas i bruk förrän nödhanterings- och skyddsinstruktioner utarbetats. vändiga En granskning i inköpsskedet är nödvändig om hälso- och miljöfarligheten skall kunna vägas in redan vid produktvalet. Den kan då utgöra ett av offerter från olika kemikalieleveranviktigt inslag vid bedömningen också för företagen att törer. En inköpskontroll av detta slag underlättar hålla reda på vilka kemikalier som förekommer i verksamheten. Användande till särskilda resurser för kemikalieföretag utan tillgång information kontroll måste i allt väsentligt utgå från den utvärderade som leverantörerna lämnar. För dessa företag är det därför desto viktipå leverantörernas information är tillfredsställande. gare att kvaliteten till handböcker och skyddsblad på svenska med lättfattlig risk- Tillgång och skyddsinformation om kemiska ämnen är givetvis också av stor

betydelse. Inom vissa branscher med många små företag har man byggt upp en som betjänar .hela branschen (t. ex.

företagshälsovårdsorganisation

Bygghälsan, Lantbrukshälsan). På så sätt kan företagen få tillgång till kvalificerad service bl. a. i kemikaliefrågor. eller arbetsgivarorganisationer kan i viss Även branschorganisationer utsträckning vara företagen behjälpliga, särskilt i frågor av mer princinatur men i undantagsfall även vad gäller frågor om enskilda piell produkter. Viss hjälp kan användande företag erhålla även ifrån tillsynsmyndig-

Nuvarande kemikaliekontroll ll7

heterna, men även deras resurser är begränsade och måste prioriteras ifrån behovet utgående av tillsyn och inte primärt ifrån företagens behov av information. De anställdas att få information möjligheter om de risker de löper i sitt arbete och om behovet av skyddsåtgärder är i allt väsentligt beroende av det egna företagets resurser och den information företaget får från leverantörerna. kan liksom Arbetstagarna företagen få viss hjälp från sina organisationer, normalt dock inte i fråga om enskilda produkter. Skyddsombuden har enligt arbetsmiljölagen rätt att ta del av de handlingar och erhålla de upplysningar i övrigt som de behöver för sin verksamhet. På varje arbetsplats behöver arbetstagare som berörs av kemikaliehantering ha kännedom bl. a. om D vilka kemiska ämnen och produkter som förekommer på arbetsplatsen D vilka hälso- och miljörisker som kan uppkomma i samband med dessa D vilken risk- och skyddsinformation varuinformations- (skyddsblad, blad m. m.) som finns tillgänglig . D vilka hanterings- och skyddsinstruktioner som gäller D vilka tekniska skyddsåtgärder som skall vidtas och vilken personlig

skyddsutrustning som skall användas

D vilka miljömätningar som är aktuella t. ex. för kontroll av exponeringsnivån.

Det är varje arbetsgivares skyldighet att tillgodose arbetstagarnas behov av information och kunskaper, att ombesörja att personlig skyddsutrustning finns tillgänglig samt att i övrigt se till att arbetsmiljön ordnas så att hälsorisker elimineras. Skyddsombuden som företräder arbetstagarna har ett särskilt stort informationsbehov. De skall t. ex. ha möjlighet att bevaka att en bristfällig produktinformation från leverantörerna inte medför att arbetstagarna utsätts för hälsorisker. Av denna anledning kontaktar de ofta bl. a. tillsynsmyndigheterna eller den egna organisationen för att få hjälp med att kontrollera riktigheten och fullständigheten i den information man erhållit. har normalt Skyddsombuden inte sådan sakkunskap som behövs för mer ingående Behovet produktbedömningar. av hjälp från myndigheter är störst för skyddsombud verksamma i små och medelstora företag som, t. ex. på grund av att man saknar företagshälsovård, har begränsade möjligheter att på egen hand söka och bedöma information.

Konsumentanvändning

Konsumenterna är för sin kemikaliehantering mer än yrkesmässiga brukare beroende av den information och de bedömningar leverantörerna redovisar i märkning och annan varuinformation som åtföljer en produkt. De får normalt mindre information än företagen eftersom leverantörerna ofta ger de yrkesmässiga brukarna särskild information om

Nuvarande kemikaliekontroll SOU |984:77

ll8

risker Detta förhållande är en naturlig följd av att och skyddsåtgärder. i fråga om de flesta kemikalier är konsumentanvändningen per köpare relativt Riskerna med hanterade kemikalier är normalt därbegränsad. för också mindre än vid en mer omfattande yrkesmässig användning. behov av utförlig risk- och Konsumenter har t. ex. i regel ett mindre om sådana risker för skada och besvär som endast skyddsinformation eller ofta upprepad Å andra sidan kan uppstå vid långvarig användning. ofta kanske mindre insikter om kemiska risker har en vanlig konsument och hur de förebyggs än arbetstagare som regelmässigt använder kemikalier. Detta kan leda till att riskerna för akut påverkan, t. ex. f rätskador i vissa fall blir större vid konsumentanvändning än vid och förgiftning, yrkesmässig användning. Riskerna för barnolycksfall är speciella för en del typer av konsumentprodukter. Effekterna av konsumenternas användning av på den yttre miljön kemikalier små mängderna mindre är på grund av de relativt betydligt Där problem finns är de knutna till avfallsän i yrkesmässig hantering. att där så behövs förhindra spridning i milhanteringen. Möjligheterna dels av att leverantörerna ger information om risker, jön är beroende att avhända (se vidare avsnitt dels av möjligheterna sig kemikalieavfall 13.5). Eftersom konsumenterna nästan uteslutande köper kemikalier av att bistå med tolkning av risk- och återförsäljare har deras möjligheter skyddsinformation stor betydelse. Konsumenterna kan också vända sig till miljö- och hälsoskyddsnämnderna för information och råd. Tillgång till enkla handböcker och skyddsblad (motsvarande) på de kommunala biblioteken bör också kunna bidra till att fylla informationsbehovet. En riktig utformning av förpackningar, särskilt vad gäller förslutningvid all men är av särskild vikt

en, ökar säkerheten produktanvändning,

i konsumentledet.

och roll

5.3 Bransch- arbetsmarknadsorganisationers

svårigheterna för enskilda företag att få till stånd en god företagsintern kemikaliekontroll, t. ex. att få fram nödvändig risk- och skyddsinforma-

tion, har lett till att flera näringslivsorganisationer engagerat sig i kemi-

kaliekontrollfrågor. Detta gäller även arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. formen av engagemang består av rådgivning och infor- Den vanligaste mation till medlemmarna, t. ex. i frågor om lagstiftning och avtal som berör kemikaliekontrollen eller om hur man inom företagen organiserar en god kontroll. Utbildning av olika personalkategorier inom företagen är också vanligt förekommande. Kemiska Industrikontor (Kemikontoret), branschorgan för Sveriges utarbetar som nämnts ovan skyddsblad för kemiskemikalietillverkare, ka ämnen och för vissa produktgrupper. Kemikontoret har också tagit fram ett omfattande informationsmaterial om lagen om hälso- 03h miljöfarliga varor och utarbetar vidare transportkort för farligt gods. Dess-

i Nuvarande kemikaliekontroll l 19

utom ger organisationen konsulthjälp åt medlemmarna med toxikologisk utvärdering av ämnen och produkter. Kemikontoret och Plast- och Kemikalieleverantörers Förening (PKL) en sammanslutning av importörer av kemikalier, har som tidigare nämnts tillsammans med andra organisationer utarbetat en blankett som leverantörer kan utnyttja som underlag för varuinformationsblad. PKL har bl. a. genom utbildning verkat för att kemikaliekontroll blir ett naturligt led i marknadsföringen av kemikalier. Verkstadsföreningen, ett arbetsgivarförbund, har inrättat en s. k. miljöbank med information om kemiska ämnen och produkter. I denna finns uppgifter bl. a. om risker och om skyddsåtgärder. En av målsättningarna är att låta alla medlemmar ta del av miljötekniska lösningar som tagits fram inom ett företag. Inom vissa branscher har man i partsammansatta arbetsmiljöorgan gjort betydande insatser för en bättre kemikaliekontroll och produktinformation. Den grafiska branschen och måleribranschen har infört branschegna märkningssystem som komplement till den lagstadgade märkningen. Det förekommer också att man gjort sammanställningar över ämnen och produkter som används i en bransch_inkluderande riskbeskrivningar och allmänna skyddsanvisningar. Centrala fackliga organisationer har också i vissa fall själva genomfört sådana kartläggningar. Som tidigare nämnts förekommer också branschgemensam företagshälsovárd. Skogsindustrin har t. ex. inrättat ett centralt kemikalieregister under överinseende av pappersindustrins arbetsmiljöräd och sågverksindustrins kommitté för arbetsmiljöfrågor. Parterna inom branscherna har enats om att det vid varje arbetsställe skall finnas en kemikaliegrupp med uppgift att säkerställa att ingen kemisk produkt används utan att den är godkänd (av gruppen) och att anvisningar gjorts om hanteringen. De lokala kemikaliegrupperna samverkar med branschens övergripande kemikaliegrupp som är ansluten till det centrala kemikalieregistret.

5.4 verksamhet

Myndigheternas

Myndigheterna har i första hand att se till att de produktansvariga i olika hanteringsled lever upp till sitt i lag ålagda ansvar och följer gällande regler. Ett medel är den direkta kontrollen av efterlevnaden. Information och rådgivning är andra medel för att initiera och stödja företagens egen kemikaliekontroll. Myndigheterna måste följa utvecklingen inom området kemiska hälso- och miljörisker för att ha beredskap för nödvändiga ingripanden.

Kunskapsuppbyggnad

Myndigheternas bedömningar av hälso- och miljörisker vid kemikaliehantering gäller främst ämnen och ämnesgrupper. För sådana bedöm-

120 Nuvarande kemikaliekontroll

ningar behövs kunskaper om enskilda ämnens egenskaper och förekomst. Myndigheterna har att bevaka resultat från forskning om kemiska ämnens hälso- och miljörisker samt att följa kemikalieanvändningen i samhället. Vissa av kemikaliemyndigheterna har en egen forsknings- och utredningsverksamhet. Vid arbetarskyddsstyrelsens forskningsavdelning bedrivs en omfattande forskning bl. a. om arbetsmiljörisker orsakade av kemiska ämnen. Vid naturvårdsverkets undersökningslaboratorier bedrivs forskning och utredningar om kemiska miljörisker. Såväl arbetarskyddsstyrelsen som naturvårdsverket och produktkontrollnämnden lägger ut forsknings- och utredningsuppdrag till externa institutioner, t. ex. vid universitet och högskolor. Kunskaperna om enskilda ämnen kan också ligga till grund för ställningstaganden om riskerna med sammansatta produkter. Bedömningar och uttalanden om enskilda kemiska produkter kan av resursskäl dock aldrig bli en huvuduppgift för myndigheterna, men kan bli aktuella t. ex. då myndigheten vid sin tillsyn uppmärksammat sådana problem med en produkt som måste åtgärdas. l kungörelsen om hälso- och varor har produktkontroll-

miljöfarliga

nämnden ålagts skyldighet att på begäran meddela beslut om en viss vara är att anse som hälsofarlig, den s. k. responsumskyldigheten (se vidare avsnitt 8.2). Även sprängämnesinspektionen, liksom transportmyndigheterna enligt lagstiftningen om transport av farligt gods, har skyldighet att i vissa fall uttala sig om en viss vara är brandfarlig resp. faller under transportreglerna. Myndigheter som förhandsprövar produkter måste för ändamålet bygga upp en förhållandevis hög sakkunskap. Förhandsprövning sker f. n. dock endast för ett begränsat antal produktslag, bekämpningsmedel (produktkontrollnämnden), läkemedel (socialstyrelsen) och livsmedelstillsatser (livsmedelsverket). Arbetarskyddsstyrelsen har infört tillståndskrav för användning av vissa cancerframkallande ämnen. Kemikommissionen har i sitt delbetänkande (SOU 1984:24) föreslagit att nya ämnen skall förhandsanmälas till kemikaliemyndigheten innan de förs ut på marknaden.

Information

Information utgör ett självklart inslag i myndigheternas verksamhet. Den är i allmänhet inriktad på att informera om regler och andra ställningstaganden från myndigheterna. Information sprids i skriftlig form samt i samband med direkta kontakter mellan myndigheterna och dem som är berörda av deras verksamhet. Det sistnämnda är särskilt omfattande inom myndigheter med en utbyggd inspektionsverksamhet som arbetarskyddsmyndigheterna och sprängämnesinspektionen. Informationen om nya rön om kemikaliers hälso- och miljöfarlighet, om nya risker vid kemikaliehantering eller om andra förhållanden av intresse för hälso- och miljöskyddet är däremot inte systematiserad hos någon av de aktuella myndigheterna. Sådan information förekommer normalt bara i anslutning till att myndigheterna finner resultaten så

Nuvarande kemikaliekontroll 121

anmärkningsvärda att de föranleder andra åtgärder än bara information t. ex. hanteringsföreskrifter eller förbud.

Författningsarbete

De olika miljömyndigheterna i varierande utger omfattning tillämpningsförfattningar och allmänna råd. Produktkontrollnämndens författningsarbete är av begränsad omfattning, mindre än IO nya författningar per år. Allmänna råd liksom kommentarer till föreskrifter har utgetts i enstaka fall.

Inom arbetarskyddsstyrelsen utgör författningsarbetet av tradition en

betydande del av verksamheten (30- 50 procent). F. n. ges ca 20 författningar ut per år, varav ca hälften delvis eller helt är inriktade på kemiska miljöfaktorer. En helt övervägande del av de författningar som utfärdas med stöd av arbetsmiljölagen är föreskrifter med förklarande kommentarer. Allmänna råd har hittills utgetts i begränsad utsträckning. De författningar som utfärdades före den 1 juli 1978 med stöd av den gamla arbetarskyddslagen utgjordes nästan enbart av s. k. anvisningar eller meddelanden vilka närmast är att jämföra med nuvarande allmänna råd. Arbetarskyddsstyrelsens författningar inom det kemiska området är i allmänhet hanteringsinriktade. De kan avse risker med enskilda kemiska ämnen, ämnesgrupper och produktgrupper. De kan också vara branscheller teknikinriktade. Vissa regler är övergripande och gäller farliga ämnen generellt. Naturvårdsverket har inte formella möjligheter att utfärda föreskrif-

ter. Verkets författningsarbete är därför helt inriktat råd och

pâ allmänna riktlinjer eller s. k. meddelanden. De är väsentligen avsedda som stöd för länsstyrelsernas tillsyn enligt miljöskyddslagen, t. ex. för tillämpningen av tillståndsvillkor och Antalet st.

kontrollprogram. per år är 10-20

Sprängämnesinspektionen utarbetar 5- 10 tillämpningsföreskrifter per år till lagen om explosiva och brandfarliga varor. Enheten för landtransport av farligt gods, sjöfartsverket och luftfartsverket utarbetar föreskrifter till lagen om transport av farligt gods. Särskilt reglerna för landtransport är mycket omfattande. Antalet regelverk och liknande som behöver uppdateras i genomsnitt en gång per år är fyra. Det rör sig främst om ändringar av gällande bestämmelser för att fortlöpande anpassa dem till de internationella reglerna.

Kontroll

Produktkontrollnämnden har inga kontrollerande uppgifter.

Arbetarskyddsmyndigheterna bedriver en omfattande tillsyn över ef-

terlevnaden av arbetsmiljölagen och arbetarskyddsstyrelsens tillämpningsförfattningar till denna. Den direkta kontrollen sker huvudsakligen genom arbetsplatsbesök som utförs av yrkesinspektionen och i viss mån av s. k. kommunala tillsynsmän. I genomsnitt besöks ett arbetsställe vartannat år. Kontrollen av kemiska arbetsmiljöfaktorer utgör ett stort inslag i yrkesinspektionens verksamhet.

kemikaliekontroll

122 Nuvarande

Utöver den reguljära besöksverksamheten bedriver yrkesinspektionen

särskilda tillsynsprojekt dels distriktsvisa i egen regi, dels centrala prot. ex. till att jekt initierade av arbetarskyddsstyrelsen. Projekten syftar förbättra arbetsmiljön i en bransch där arbetsmiljöförbättrande åtgärder är särskilt aktuella. framförs i in- Yrkesinspektionens syn på arbetsmiljön på ett företag Dessa kan innehålla såväl direkta krav som

spektionsmeddelanden.

kan också utfärda och allmänna råd. Yrkesinspektionen förelägganden förbud. av ärenden rörande enskilda produkter gäller ibland Handläggning med anknytning till LHMV. Oftast klassificerings- och märkningsfrågor vid produkthantering och är det dock fråga om yrkeshygieniska problem behovet av förbättrad och av skyddsåtgärder. Denna typ av hantering helt från arbetsmiljölagen och eventuella åtgärdshandläggning utgår med enskilda leverantörer är krav riktas mot arbetsgivarna. Kontakter

produktinformation och för

dock vanliga bl. a. för att få fram nödvändig påpekanden om t. ex. bristfällig märkning. Arbetarskyddsmyndigheterna utför kontroll av leverantörsledets efterlevdock inte en systematisk nad av LHMV. Detta är i överensstämmelse med den uppdelning av

tillsynsuppgifterna som görs i KHMV. har också vissa specificerade arbetsuppgifter en- Yrkesinspektionen för användning av ligt KHMV som gäller dels anmälningsskyldighet gift, dels krav på godkänd föreståndare vid viss hantering av hälsofarliga

varor. Huvuddelen av naturvårdsverkets och länsstyrelsernas tillsyn vad gäller kemiska hälso-och ifrån Den miljörisker utgår miljöskyddslagen. tekniska vid naturvårdsverket utför driftuppföljningar och avdelningen utsläppsmätningar på olika anläggningar som bistånd till länsstyrelser-

na i kvalificerade tillsynsärenden. i samarbete med r Naturvårdsverket gör också kemikaliegenomgångar berörda branscher. med Syftet är att få till stånd ett utbyte av kemikalier mot mindre skadliga kemikalier samt minsoacceptabel miljöpåverkan

kad användning av skadliga kemikalier, processförändringar och rening

av utsläpp. kontrollen från mil- Den direkta av företagens kemikalieanvändning utförs i huvudsak av länsstyrelserna och är normalt jöskyddssynpunkt verksamhet, dvs. till en begränsad till koncessions- resp. tillståndspliktig mindre del av företagen i länet. Tillsynen utgår från det kontrollprogram i anslutning till tillståndet från koncessionsnämnsom ålagts företagen den eller länsstyrelsen. En del miljö- och hälsoskyddsnämnder har en viss

över efterlevnaden av miljöskyddslagen. (Se avsnitt 3.5.)

tillsyn över efterlevnaden av LHMV är relativt begränsad såväl Tillsynen från naturvårdsverkets som länsstyrelsernas och miljö- och hälsoskyddsnämndernas sida. De största insatserna görs av miljö- och hälsoskyddsnämnderna. avsnitt tillsyn innefattar främst den

(Se 4.8.) Länsstyrelsens

Vid naturvårdsverket förekomtillståndsgivning som regleras i KHMV. LHMV men ingen inspekterande verkmer ärendehandläggning enligt samhet. har en betydande tillsynsverksamhet. Till-

Sprängämnesinspektionen

Nuvarande kemikaliekontroll 123 g

synsbesök görs oftast på förekommen anledning, som en planerad ut-

byggnad eller en olycka. (Se avsnitt 4.4.)

Efterlevnaden av lagstiftningen om transport av farligt gods kontrolleras vad gäller landtransporter av polisen, sjötransporter av Sjöfartsverket, lufttransporter av luftfartsverket och järnvägstransporter av statens järnvägar. Dessutom utövar tullverket gränskontroll.

II

Målsättning

6 Kemikaliekontrollens mål och medel

I detta kapitel redovisar kommissionen sitt förslag till mål för kemikaliekontrollen.

6.1 Huvudmålet för kemikaliekontrollen

Det övergripande målet för den av myndigheter och företag bedrivna kemikaliekontrollen skall vara att förhindra skada och på människor miljö. Som precisering av detta huvudmål kan fyra grundsatser för kemikaliekontrollen ställas upp. De båda första av dessa handlar om att skaffa och sprida information om risker och skyddsmetoder, de båda senare om att på grundval av denna information åstadkomma en säker hantering. Den första grundsatsen är att alla ämnen och andra som produkter hanteras skall vara väl utredda medavseende hälsa och på sina effekterpå miljö. Detta behövs för den grundläggande bedömningen om ämnet eller produkten alls skall tas i bruk. Det behövs också för att skyddsåtgärder skall kunna planeras för de ämnen och produkter som tas i bruk. Vilka åtgärder som behövs för att förhindra skador bör vara känt innan ett ämne eller en produkt tas i bruk. Den andra grundsatsen är att alla som hanterar kemiska produkter

skall vara tillräckligt informerade om skaderisker och förebyggande åtgär-

der för att de skall kunna hantera produkterna på ett säkert sätt. Sådan information behövs både för den yrkesmässiga användningen och för konsumentbruk. Informationen till arbetsplatserna måste nå såväl dem som ansvarar för hantering av produkterna som dem som faktiskt hanterar dem. Information om de enskilda produkterna måste följa dessa och ha sådan form att den kan omsättas i praktiska skyddsåtgärder. Dessutom behövs information och utbildning av mera allmän karaktär om kemiska hälso- och miljörisker. Den tredje grundsatsen är att riskabla kemiska produkter skall ersättas av produkter som kan hanteras säkrare. Arbetet med att ersätta produkter och ämnen med andra som är mindre farliga måste utföras både hos dem

kemikaliekontrollens

mål och medel 126

som tillverkar och importerar kemikalier och hos dem som hanterar kemikalier. Produktutveckling måste bedrivas för att få fram säkrare Produkter vars hantering innebär oacceptabla risker skall produkter. inte få förekomma. är att hanteringen av kemiska produkter skall Den fjärde grundsatsen ordnas så att skada på hälsa och miljö undviks. Detta kan ske dels genom tekniska dels genom hanteringsrutiner och förebyggande åtgärder,

skyddsföreskrifter.

Ansvaret för att kemikaliekontrollens mål uppnås måste i första hand som tillverkar, importerar, överlåter och hanterar ligga hos de företag inom kemiska ämnen och produkter. Myndigheternas huvuduppgift kemikaliekontrollen är att se till att företagen gör vad som behövs för att undanröja hälso- och miljörisker. Det är angeläget att åtgärderna för att förebygga skada vidtas på ett så skall därför ställas på tidigt stadium som möjligt. Mycket höga krav De skall genom sitt val av produkter, samt tillverkare och importörer. genom utredningar och information om hälso- och miljörisker, ge goda hos brukarna. ökade förutsättningar för en säker hantering Väsentligt måste inriktas på att se till att tillverkare och impormyndighetsinsatser törer lever upp till detta ansvar. för en fungerande kemikaliekontroll är En avgörande förutsättning är tillräcklig i kemikaliehanteringens alla led och hos att kunskapsnivån Internationellt samarbete är nödvändigt för att ansvariga myndigheter. lösa många av problemen med kemiska hälso- och miljörisker.

6.2 av ämnen och produkter Undersökning

Den första för kemikaliekontrollen är att alla ämnen och grundsatsen som används skall vara väl utredda med avseende på sina produkter effekter på hälsa och miljö. Många av de ämnen och produkter som används är otillräckligt undersökta med avseende och miljöfarlighet. En avsevärd förpå hälsoi detta hänseende är en grundförutsättning för att åstadkomma bättring och en tillfredsställande av kemikalier ett riktigt kemikalieval hantering i samhället. av hälso- och miljöriskerna bör finnas med Undersökningen redan och vara en starkt styrande faktor

på produktutvecklingsstadiet

för vilka som utvecklas. Härvid måste även de risker beaktas produkter som avfall från produkter kan ge upphov till. Det mest ändamålsenliga sättet att använda de samlade resurserna för är att genomföra tester av enskilda ämnen. Produklaboratorietestning ter får i allmänhet bedömas på grundval av testresultaten för de ingående

ämnena. måste undersökas noga innan de förs ut i användning. Nya ämnen bör våra kunskaper om ämnen som redan är i bruk ökas Samtidigt genom systematiska undersökningsprogram. Denna uppgift är så stor att den kräver internationellt samarbete. Nya ämnen som förs ut i samhället måste vara noggrant undersökta med avseende på eventuella negativa effekter på människor eller miljö.

Kemikaliekontrollens mål och medel 127

Ansvaret för undersökningarna måste ligga hos den som för ut ett ämne i användning, dvs. hos tillverkaren eller importören. Resultaten skall granskas av ansvariga myndigheter, som då får möjlighet att vid behov ingripa med restriktioner redan innan ämnena tas i bruk. Arbetet med förhandsgranskning bör så långt möjligt förenklas genom internationellt samarbete. De dokumentationskrav och övriga kriterier som utarbetats inom OECDzs

kemikalieprogram ger en god grund

för ett sådant samarbete. Ämnen som är i bruk. För de flesta av de ämnen som redan används är kunskaperna otillräckliga om vilka effekter de han ha på människa och miljö. Eftersom undersökningsresurserna är små i förhållande till det stora antalet ämnen är det nödvändigt att prioritera sådana ämnen som är särskilt angelägna att undersöka. För ämnen som redan används är det oftast svårt att peka ut ett enskilt företag som ensamt skall ansvara för att ämnet undersöks. Samarbete inom är önskvärt näringslivet i sådana fall. Av praktiska skäl är det ofta lämpligt att myndigheter tar initiativ till att undersökningar av sådana ämnen kommer till stånd. Ett internationellt samarbete är även här nödvändigt för att resurser och kompetens skall kunna utnyttjas effektivt. Sverige bör aktivt verka för ett sådant samarbete. Vi måste samtidigt vara beredda att vid behov själva se till att de undersökningar blir gjorda som behövs utgående från situationen i Sverige. Resurser måste finnas för att undersökning av ämnen som är i bruk skall kunna utföras i tillfredsställande omfattning. Produktutredningar. Kemiska produkter måste vara tillräckligt utredda från hälso- och miljöskyddssynpunkt innan de förs ut i användning. Innan en produkt tas i bruk måste det också vara känt hur avfallet kan tas om hand på ett säkert sätt. Ansvaret för produktutredningen skall ligga hos tillverkare och importörer. En tillverkares eller importörs innebär bl. a. att

utredningsskyldighet

han skall ta reda på vad som redan är känt om de toxikologiska och ekotoxikologiska verkningarna hos ämnen eller ämneskombinationer som ingår i produkten. Om resultaten av hittillsvarande undersökningar är otillräckliga för att bedöma produkten måste han se till att de kompletterande undersökningar som behövs kommer till stånd. Nya kemiska produkter bör få marknadsföras först när tillräckligt

bedömningsunderlag finns, och då endast under att de

förutsättning gjorda undersökningarna visar att varan kan kan hanteras på ett från hälso- och miljösynpunkt acceptabelt sätt. Vad gäller varor som redan har introducerats skall tillverkaren (importören) fortlöpande hålla sig informerad om sådan forskning som har betydelse för att bedöma varans egenskaper och för möjligheterna att förändra dess sammansättning på ett sätt som minskar hälso- eller miljöriskerna. Han skall föranstalta om kompletterande undersökningar när detta behövs för att hålla kunskapen om varan på nivå med den vetenskapliga utvecklingen. Information som är av betydelse för att bedöma en kemisk produkts egenskaper från hälso- och miljösynpunkt är i normalfallet bl. a. ingående ämnens identitet och fysikalisk-kemiska egenskaper samt deras

Kemikaliekontrollens mål och medel 128

effekter, canakuta giftighet, giftighet vid upprepad tillförsel, genetiska sensibiliserande, frätande och irriterande egenskaper, cerframkallande, och eventuell bioackumulering samt metoekotoxicitet, nedbrytbarhet der för att ta om hand avfallet på ett säkert sätt. hanterare måste bedöma hälso- Användare och andra av produkter och miljöriskerna vid aktuell hantering och vara uppmärksamma på okända effekter. Det är viktigt att deras erfarenheter åternya, tidigare samt till myndigheterna för eventuella förs till tillverkare och importörer

åtgärder. Till stöd för tillverkarnas och importörernas undersökningsverksamhet måste finnas av samhället fastlagda generella riktlinjer som närmare

klargör skyldighetens omfattning. För produktgrupper som är av Färhandskontroll av vissa produkter. särskilt intresse från hälso- och kan det vara befo-

miljöskyddssynpunkt

av produkter. Detta gat att tillämpa ett system med förhandskontroll innebär att varje produkt måste vara godkänd av tillsynsmyndigheten. Sådan förhandskontroll är mycket resurskrävande. Förhandskontroll finns redan för läkemedel, livsmedelstillsatser och bekämpningsmedel. Såvitt nu kan bedömas torde det inte, under de närmaste åren, vara en lämpliga resursanvändning att införa förhandskontroll för nägra stora utöver dessa. i produktgrupper förbättras. Äldre Däremot måste kontrollen av bekämpningsmedel av tidigare krav, måste preparat, som registrerats på grundval lägre efter de nu gällande kraven. Alla registreringar bör regelbunomprövas som ur hälso- och kan

det omprövas. Preparat miljöskyddssynpunkt

med medel som är bättre eller som från effektsynpunkt kan ersättas avvaras bör avregisteras. Använda mängder skall inte vara större än vad som är nödvändigt för önskad effekt. Ett systematiskt arbete skall bedrivas för att utveckla odlingsmetoder som är bättre från hälso- och miljöskyddsän de nu dominerande, starkt kemikalieberoende metoderna. synpunkt

6.3 Information om risker och skadeförebyggande

åtgärder

för kemikaliekontrollen är att alla som hanterar Den andra grundsatsen kemiska skall ha tillräcklig information om skaderisker och produkter för att kunna hantera produkterna på ett säkert förebyggande åtgärder sätt. i användning, tillverkare och importörer, har De som för ut produkter ansvar för att varan av den information som är nödvändig från åtföljs hälso- och De som överlåter kemiska varor skall

miljöskyddssynpunkt.

som behövs för hanteförse mottagaren med den produktinformation skall förse sina anställda dels med tillräcklig inforringen. Arbetsgivare mation om varornas dels med den ytterligare information egenskaper, som behövs för hanteringen på arbetsplatsen. lnformationsbehovet kan vara olika för olika användare av samma vilket måste beaktas av dem som ansvarar för informationen. produkt,

Kemikaliekontrollens mål och medel 129

Så t. ex. kan konsumenter och yrkesmässiga brukare ha olika informationsbehov.

Varje produkt skall åtföljas av identitetsuppgifter om produkten och

om det i Sverige ansvariga företaget. Hälsofarliga och miljöfarliga produkter skall åtföljas av information om art och grad av farlighet (hälsoeller miljöfarlig, brand- eller explosionsfarlig), ingående ämnen som ger de skadliga effekterna, andra uppgifter som behövs för att bedöma riskerna vid hantering samt behovet av skyddsåtgärder och metod för omhändertagande av avfall. Den av samhället föreskrivna produktinformationen har hittills endast gällt hälsofara, således inte miljöfara. I fortsättningen måste särskild vikt fästas vid att utveckla klassificeringskriterier, hanteringsföreskrifter m. m. för miljöfarliga varor. Marknadsföringen av kemiska varor skall vara vederhäftig och får inte ge en felaktig information om risker och skyddsåtgärder. Det behövs också information av mer allmän karaktär om kemiska hälso- och miljörisker och om åtgärder för att förebygga att skada uppstår. Det är en viktig uppgift för ansvariga myndigheter men också för företag, organisationer m. fl. att fortlöpande delge dem som hanterar kemikalier nya rön och upptäckter som kan vara av betydelse från hälsooch

miljöskyddssynpunkt. Myndigheterna måste också ge god information om gällande bestämmelser och deras tillämpning.

6.4 Val av

produkter

Den tredje grundsatsen för kemikaliekontrollen är att sådana ämnen och produkter skall undvikas som kan ersättas av andra ämnen och produkter som medför mindre risker vid Den som tillverkar

hanteringen. eller importerar produkter skall välja en så bra produktsammansättning som

möjligt från hälso- och miljösynpunkt. Detta kräver för tillverkarens del att hälso- och miljöaspekterna är starkt styrande i

produktutvecklingen.

Den som svarar för yrkesmässig hantering skall välja ämnen och produkter som kan hanteras säkert i alla hanteringsled, inkl. avfallsbehandlingen. Detta kräver bl. a. väl utvecklade rutiner för att beakta hälso- och miljöaspekter vid inköp av kemiska produkter. I vissa fall kan myndigheter genom restriktioner och information närmare styra valet av produkter. l flertalet fall måste dock näringsidkare och konsumenter välja mellan olika produkter med ledning av den information som tillverkare och importörer tillhandahåller. Produktinformationen om hälso- och miljörisker som följer med varan måste därför vara utformad efter enhetliga kriterier, så att riskerna med produkter från olika leverantörer kan jämföras. Valet av kemiska underlättas produkter av en god överblick över kemikalieförekomsten. Bl. a. därför är det angeläget att produktgruppsoch branschvisa

kartläggningar görs av använda ämnens och produkters

hälso- och miljöeffekter. De kan ge underlag för dels myndighetsåtgärder, dels frivilliga åtaganden varigenom farliga produkter kan ersättas av andra, mindre farliga. Så långt möjligt bör både hälso- och miljösyn-

Kemikaliekontrollens mål och medel 130

Detta bör bedrivas i punkterna tas upp i sådant kartläggningsarbete. samarbete mellan berörda tillsynsmyndigheter, arbetsmarknadens parter och berörda branschorganisationer för att tillvarata all den sakkunskap som finns inom olika delar av samhället.

6.5 Hantering

för kemikaliekontrollen är att hanteringen av Den fjärde grundsatsen kemiska ordnas så att skada på hälsa och miljö undviks. Dels produkter kan detta ske genom tekniska åtgärder som inkapsling, ventilation, och teknik för omhändertagande av avfall. recirkulation, avloppsrening o. d. Fö- Dels kan det ske genom hanteringsrutiner, skyddsföreskrifter rebyggande tekniska åtgärder bör utnyttjas så långt möjligt. Konsumenter kemiska är i som för privat bruk använder produkter, vissa avseenden en särskilt utsatt grupp. De har sällan tillgång till peroch de har oftast sämre förkunskaper. De har sonlig skyddsutrustning, inte heller samma som kemikalieanvändande företag att möjligheter vidta tekniska för att förebygga skadliga effekter på hälsa eller åtgärder Det är därför särskilt att kemiska produkter avsedda för miljö. angeläget konsumentbruk är så ofarliga som möjligt. Barnskyddande förpackningar skall införas för sådana där de minskar risken att produktgrupper barn skadas av kemiska Samhället bör organisera omhänderprodukter. av kemiskt avfall från konsumentbruk av kemikalier. tagandet

6.6 Myndigheternas uppgifter

Tillsynsmyndigheternas uppgift är att med olika medel se till att företagen fullgör sina skyldigheter i fråga om kemikaliekontrollen. I myndigheternas uppgifter ingår: att inhämta och utvärdera information, dels EI kunskapsuppbyggnad: om kemikaliehanteringen i samhället, dels om riskerna med kemikalier El författningsarbete: att utfärda tillämpningsbestämmelser och rådgivande publikationer E] information: att utforma och sprida information till leverantörer, yrkesmässiga brukare, arbetstagare och konsumenter E] kontroll: att kontrollera att kemikaliehanteringen i samhället sker i enlighet med utfärdade bestämmelser och i övrigt på ett från hälsomot och miljösynpunkt acceptabelt sätt, samt vid behov ingripa olämplig hantering. verksamhet måste i allt väsentligt koncenteras Tillsynsmyndigheternas huvudmålen för kemikaliekontrollen. Myndigheterkring de uppställda välunderna bör för sina prioriteringar utgå från egna, vetenskapligt Det måste ständigt bevakas att rutinärenden och byggda bedömningar. inte upptar utrymme i myndigheternas verksamhet som detaljfrågor för att minska riskerna i borde ägnas åt åtgärder med generell räckvidd kemikaliehanteringen. Tillräckliga resurser skall avsättas åt kunskapsuppbyggnad och åt att följa utvecklingen.

Kemikaliekontrollens mål och medel 131

Kunskapsuppbyggnad. För att myndigheterna skall kunna fullgöra sina tillsynsuppgifter krävs att de följer utvecklingen inom områden av betydelse för sin verksamhet. Det är angeläget att myndigheterna har god överblick över vilka kemiska ämnen och produkter som förekommer i landet och över vem som för ut produkterna på marknaden. De måste också hålla sig noga underrättade om den allmänna inom utvecklingen den toxikologiska vetenskapen. Myndigheterna måste också följa de enskilda vetenskapliga undersökningsresultat som kan ha betydelse för bedömningen av i Sverige använda kemikalier. Myndigheterna måste vidare hålla sig underrättade om utvecklingen inom och miljömedicin samt inom yrkesmedicin den epidemiologiska vetenskapen. En epidemiologisk verksamhet på hög vetenskaplig nivå kan lämna viktiga bidrag till kemikaliekontrollen. Register över sjukdomar, missbildningar och dödsfall är viktiga redskap för att fortlöpande bevaka förändringar. De tecken på miljöbetingade skador som fås från dessa register måste i allmänhet kontrolleras och kompletteras bl. a. med riktade epidemiologiska undersökningar. På motsvarande sätt bör mätningar som ett led göras i den yttre miljön i en fortlöpande miljöövervakning. Tecken på rubbningar i ekosystem eller skador hos enskilda arter bör följas upp så att orsakerna kan klarläggas och åtgärdas. Myndigheterna måste ha möjlighet att beställa den forskning och de undersökningar som behövs för myndighetsarbetet. Förfartningsarbete. Myndigheterna har att utfärda föreskrifter och allmänna råd som behövs för att det skall stå klart för olika parter vad de skall göra för att uppfylla de krav som ställs i lagar och regeringsför-

fattningar. Myndighetsförfattningarna skall vara överskådliga och be-

gripliga. Information. För att lagstiftningens allmänna syften och de olika tillämpningsföreskrifterna skall efterlevas är det avgörande att alla som berörs av

kemikaliehanteringen är tillräckligt informerade. Myndighe-

terna bör informera om de mål för kemikaliekontrollen som uppsatts av samhället, om gällande författningar och deras tolkning och om olika parters ansvar. De bör sprida allmän information om kemikaliers hälsooch miljöfarlighet och risker vid deras hantering samt om lämpliga skyddsåtgärder. Denna typ av rådgivning kan i sin betydelse för att uppnå praktiska resultat jämställas med myndigheternas kontrolluppgifter. De viktigaste målgrupperna för sådan information är: levererande företag, hanterande företag, anställda och skyddsombud samt allmänheten. Kontroll. kontroll Myndigheternas av att företagen efterlever gällande bestämmelser måste vara effektiv. Därigenom inte bara en bättre uppnås kemikaliekontroll utan också förutsättningar för en konkurrens på lika villkor mellan företagen. Företag som inte följer gällande regler kan skaffa sig kostnadsmässiga fördelar om kontrollen är svag. Tillverkare och importörer har en nyckelroll i kemikaliekontrollen. Det är de som har huvudansvaret för att produkterna är tillräckligt

Kemikaliekontrollens mål och medel 132

undersökta och att de vid marknadsföringen förses med den information som behövs om risker och skyddsåtgärder. Det är därför av utomordentlig betydelse att myndigheterna noga ser till att tillverkare och importörer lever upp till det ansvar de ålagts i lagstiftningen. Tillsynsverksamheten innebär också att kunskaper om den praktiska kemikaliehanteringen inhämtas. Dessa bör nyttiggöras i myndigheternas av sin verksamhet och kan föranleda t. ex. tillämpningsföreplanering skrifter och informationsinsatser. Kemikaliekontrollen är uppdelad mellan flera olika Arbetsformer. att dubbelarbete undviks. Ett nära sammyndigheter. Det är angeläget arbete mellan är nödvändigt för att samordna bedömmyndigheterna i skilda ningar och åtgärder i fråga om sådana ämnen som förekommer Samarbete behövs också för att förhindra att problem lämnas miljöer. utan åtgärd därför att ingen känner ansvar för att lösa dem. är i stor utsträckning interna- De kemiska hälso- och miljöproblemen samarbete. tionella. I många fall kan de inte lösas utan internationellt Därför måste det internationella arbetet ges hög prioritet i myndigheternas arbete. Samarbetet mellan de nordiska länderna bör vidareutvecklas. för kemikaliekontrollen skall kunna uppnås är det För att målen angeläget att ha ett gott samarbete kring dessa mål mellan myndigheterna och näringslivet. För detta krävs att myndigheternas agerande gentav fasthet men också av kunskaper om och emot näringslivet präglas insikter i näringslivets förhållanden. att skydda arbetstagarna från hälsoris- Den gemensamma uppgiften mellan myndigheterna och arbetstaker ger en god grund för samarbete Väl informerade kan utföra en mer garnas organisationer. skyddsombud omfattande kontroll på arbetsplatserna än vad som kan uppnås genom rena myndighetsåtgärder. Företagshälsovården har en viktig roll. Förei samhället fungetagen har ett klart intresse av att kemikaliekontrollen rar på ett sådant sätt att de kan uppfylla sina förpliktelser i fråga om Ett gott samarbete med arbetstagarnas orarbetsmiljö och miljöskydd. är således en central angelägenhet i ganisationer och med näringslivet myndigheternas kemikaliekontroll. Allmänheten måste kunna ha förtroende för myndigheternas arbete. För att ett sådant förtroende skall kunna upprätthållas krävs effektivitet i myndighetsarbetet, samt att allmänheten informeras om hur myndigoch bedömningar. En heterna arbetar och hur de gör sina prioriteringar som möjligt bör eftersträvas i myndigheternas arbete. så stor öppenhet och beslutsgrunder bör vara tillgängliga för allmänhe- Beslutsunderlag olika ärenden. ten och ge en god bild av hur myndigheten handlagt av risk och nytta. Miljömyndigheterna har som en av Bedömningar i den vetenskapliga dokumentasina uppgifter att med utgångspunkt tionen om olika kemiska ämnen bedöma vilken exponering och därmed vilken hantering som kan accepteras. I detta sammanhang måste göras av två olika slag, dels vetenskapliga bedömningar av vilka bedömningar risker och vilken vid olika handlingsalternativ, dels en nytta som uppstår samhällsetisk bedömning av hur stora risker som kan accepteras. De samhällsetiska bedömningarna måste göras på ett så konsekvent sätt som möjligt och redovisas för medborgarna så att de kan påverka

KemikaIiek0ntr0lIeris

mål och medel 133

bedömningarna genom den politiska beslutsprocessen. Faktadelen och de samhällsetiska måste klart bedömningarna åtskiljas och så långt möjligt särredovisas. De vetenskapliga bedömningarna av risker måste grundas på vid varje tillfälle bästa möjliga kunskap. Principerna för tolkning av det vetenskapliga underlaget och i förekommande fall kraven på dokumentation måste bygga på den vid varje tillfälle aktuella vetenskapliga kunskapsnivån. I de hänseenden där dessa frågor är gemensamma mellan olika myndigheter bör de så långt möjligt samordnas. Dokumentationskrav och tolkningskriterier bör också så långt möjligt utgå från rekommendationer utarbetade av internationella organ som t. ex. OECD och olika FN-organ. Det behövs ett fast samarbete mellan de olika myndigheter som är ansvariga för riskanalyser. En riskanalys bör redovisas så att inte bara den kunskap framgår som man har om ett visst ämne, utan också de kunskapsluckor och den osäkerhet som finns. I många fall räcker befintlig kunskap inte för att med någorlunda säkerhet avgöra om ett ämne har en viss misstänkt skadlig effekt eller

inte. Man bör då så långt praktiskt möjligt tillämpa principen att ämnet

räknas som om det hade den skadliga effekten intill dess det finns tillräckliga skäl att anse att så inte är fallet. Myndigheterna bör ha tillgång till god kompetens för att bedöma samhällsekonomiska, handelspolitiska, företagsekonomiska och sysselsättningsmässiga effekter av olika ingripanden.

6.7 Allmän

kunskapsuppbyggnad

För att målen för kemikaliekontrollen skall kunna måste det uppnås finnas tillräckliga kunskaper i de olika hanteringsleden om kemikaliers påverkan på människan och miljön. Behovet varierar kraftigt beroende på vem som efterfrågar kunskaperna. De primärt produktansvariga, tillverkarna och importörerna, behöver tillgång till hög humantoxikologisk, ekotoxikologisk och kemisk komför att bedöma hälsopetens och miljöfarligheten hos sina produkter.

Återförsäljare behöver elementära kunskaper om kemiska hälso- och

miljörisker för att till köpare och användare kunna vidarebefordra korrekt, utvärderad risk- och skyddsinformation. Inom användande företag har man att bedöma vilka hälso- och miljörisker som kan uppstå vid den aktuella hanteringen och vilka åtgärder som måste vidtas för att eliminera dem. Om hanteringen av kemiska produkter är omfattande eller innebär speciella risker kan det för be-

dömningen krävas betydande kompetens; såväl kemisk,

toxikologisk, eliminationsteknisk som yrkeshygienisk. Många företag har således ett betydande kunskapsbehov på olika områden. Detta behov kan i många fall endast delvis tillgodoses inom företagen. l många fall måste behoven tillgodoses på annat sätt, t. ex. genom konsultverksamhet och informationsservice. Toxikologisk konsultverksamhet av hög kvalitet måste finnas tillgänglig.

134 Kemikaliekontrollens mål och medel

och konsumenter som utsätts för kemiska ämnen har Arbetstagare om kemiska ämnens hälso- och behov av grundläggande kunskaper De måste kunna tolka den risk- och skyddsinformation de miljöeffekter. för att de skall veta i vilka situationer olika erhåller. Det är nödvändigt skyddsåtgärder måste vidtas. Myndigheterna behöver bred kunskap inom kemi, humantoxikologi, ekotoxikologi, eliminationsteknik, yrkeshygien m. m. För det rutinmäskan baskunskaper vara tillräckliga. För en del ställsiga tillsynsarbetet ningstaganden behövs högsta vetenskapliga kompetens. Det är ett samhällsansvar att utbildning finns tillgänglig som möjligsom behövs hos olika parter och intresgör den kunskapsuppbyggnad senter i kemikaliekontrollen. Kemikommissionen avser att i ett kommande betänkande närmare behandla utbildningsfrågorna. Toxikologisk Iabøratorieverksamhet är en förutsättning för god kemikaliekontroll. För det första behövs toxikologisk forskning för att utvidga vårt vetande om kemikaliers effekter på människor och miljö. För det andra kräver av kemikalier att de undersökts med avseenbedömningen För det tredje behövs tillgång till toxikode på hälso- och miljöfarlighet.

logiska laboratorier för utbildningen av toxikologer.

Toxikologisk forskning bedrivs i Sverige vid universitet och högskolor knutna till centrala Det är av samt vid forskningsenheter myndigheter. stor betydelse för kemikaliekontrollen att en hög forskningskompetens och att en kvalificerad toxikologisk forskning, bl. a. vad upprätthålls bedrivs inom landet. Forskarutbildningen är en gäller metodutveckling, för den allmänna kunskapsuppbyggnaden i toxikogrundförutsättning logi. Testresultat som skall användas som beslutsunderlag måste vara på- När samma beslut skall fattas om olika litliga. typ av administrativt ämnen är det angeläget att undersökningar av likartat slag är genomförda för de olika ämnena. Inom ramen för OECD:s kemikalieprogram har kvalitetskrav för standardtest utarbetats. De internationellt framtagna kvalitetskrav som Sverige ställt sig bakom bör ställas på tester som skall underlag för svenska myndighetsbeslut. Självfallet skall i utlandet utgöra utförda för svenska tester som följer dessa krav godtas som underlag myndigheters beslut. I allmänhet skall de ansvariga företagen svara för att testerna genomatt själva beställa standardtester kan förs. Ett behov för myndigheten ämnen dock uppstå som en följd av ökade insatser i fråga om kemiska som redan är i bruk. För att i utlandet utförda standardtester skall kunna tolkas på ett riktigt sätt hos svenska myndigheter och företag krävs en god inhemsk som gäller standardtestning. Resurser kompetens på de speciella frågor måste finnas inom landet för praktisk utbildning i olika toxikologiska standardtester. Om förutsättningar skulle uppstå för en från samhällsekonomisk synverksamhet med standardtester bör det övervägas att punkt bärkraftig starta en sådan verksamhet. Därvid bör möjligheterna till ett nordiskt samarbete prövas.

sou 1984:77 135

7 Brister i nuvarande kemikaliekontroll

I detta kapitel redovisas översiktligt av de största bristerna några i dagens kemikaliekontroll, satt i relation till kemikaliekontrollens mål enligt kapitel 6. Följande brister framhålls som särskilt allvarliga: Flertalet av de kemikalier som används har tagits i bruk utan att vara tillräckligt undersökta. För flertalet ämnenoch produkter är också de nuvarande kunskaperna om hälso- och miljöeffekter ofullständiga. Många av myndigheternas och beföretagens slut om kemikaliernas användning måste därför fattas ett på osäkert beslutsunderlag. Produktinformationen till hanteringsledet är i många fall bristfällig. Produktinformation om miljörisker har ännu inte genomförts på något systematiskt sätt. Det finns inte någon systematisk myndighetstillsyn riktad mot tillverkare och importörer, trots att det är avgörande för kemikaliekontrollen att dessa företag fullgör sina omfattande skyldigheter i fråga om produktutredningar och produktinformation. Samordningen mellan myndigheterna är inte tillräckligt utvecklad och ansvarsfördelningen är i avseenden oklar. några Produktkontrollnämndens organisation har inte visat sig ändamålsenlig. Myndigheternas risk-nyttovärderingar, och de vetenskapliga underlagen till dessa, görs inte på ett tillräckligt systematiskt och samordnat sätt.

Kemikaliekontrollen har omfattande och svåra uppgifter. De är omfattande därför att kemiska ämnen och produkter har stor spridning i samhället, inte minst därför att kunskaperna om många kemiska ämnen är otillräckliga.- I föregående kapitel framhölls en del av kemikaliekontrollen som har strategisk betydelse för att kemikaliekontrollen i dess helhet skall fungera, nämligen de utredningar av ämnens och produkters egenskaper

Brister i nuvarande kemikaliekontroll 136

och den produktinformation som måste komma till stånd redan innan hanteras. Detta torde också vara det område där de brister produkterna att rätta till. finns som det nu är mest angeläget Detta område svarar i huvudsak mot den egenkontroll som tillverkare och leverantörer bör utföra och mot den myndighetstillsyn som f. n. regleras av LHMV.

7.1 av ämnen och

Undersökning produkter

Nya ämnen som tillhör de specialreglerade grupperna bekämpningsmedel, livsmedelstillsatser och läkemedel förhandskontrolleras sedan länge i Sverige. För övriga ämnen finns det f. n. ingen systematisk förhands- En del av de nya ämnen som sedan år 1981 förts ut i granskning. användning i Sverige kan dock ha varit föremål för förhandsgranskning inom EG med ganska stränga krav på toxikologisk dokumentation. (Ett om förhandsgranskning av nya ämnen lämnades i kemikommisförslag sionens delbetänkande SOU 1984:24). Ämnen som är i bruk kan för undersökningar av t. ex.

aktualiseras

arbetarskyddsstyrelsen eller produktkontrollbyrån. Det är endast ett som f. n. kan bli föremål för forsknings- och ringa antal ämnen årligen utredningsinsatser på grund av sådana initiativ. Denna initiativverksamhet gäller därför i allt väsentligt ämnen för vilka man har starka misstankar om skador. Det är viktigt att ett systematiskt arbete kommer till stånd, där man prioriterar mellan de otillräckligt undersökta ämnena och därefter gör de undersökningar som getts högst prioritet. Något sådant arbete under svensk medverkan pågår f. n. inte. systematiskt däremot aktivt i OEC D-arbetet för att få till stånd ett Sverige medverkar sådant arbete genom internationell samverkan och arbetsfördelning. hälso- och miljöfarlighet är tillverkarnas och Utredning av produkters importörernas skyldighet. Skillnaden är mycket stor mellan olika företag i hur de uppfyller denna skyldighet. En del, särskilt större, företag vidtar undersökningar innan de släpper ut sina produkter ganska omfattande Andra, särskilt mindre, företag är oklara eller inte ens på marknaden. medvetna om vilka slags utredningar de bör genomföra. I allmänhet är ämnens mindre väl utredd än deras hälsofarlighet. Eftermiljöfarlighet som det inte bedrivs någon nämnvärd myndighetstillsyn av tillverkarnas och importörernas utredningar av sina produkter är det svårt att mera veta hur stora bristerna är. Vägledning och riktlinjer från noggrant om hur utredningsskyldigheten skall fullföljas har inte myndigheterna förekommit i tillräcklig utsträckning. En stor del av de registrerade bekämpningsmedlen är registrerade i enlighet med äldre dokumentationskrav, som var betydligt lägre än de nuvarande. Någon regelbunden omprövning av äldre registreringar förekommer inte. Ett projekt har dock påbörjats för att som en engångsföreteelse ompröva tidigare registrerade medel efter nu gällande regler. Flertalet av de kemikalier som används har tagits i bruk utan att vara

undersökta. För flertalet ämnen och produkter är också de

tillräckligt nuvarande kunskaperna om hälso- och miljöeffekter ofullständiga. Många

Brister i nuvarande

kemikaliekontroll 137

av myndigheternas och företagens beslut om kemikaliernas användning

måste därför fattas på ett osäkert

beslutsunderlag.

7.2 Produktinformation

Kvaliteten på den produktinformation om hälsofarliga varor som i dag lämnas av tillverkare och importörer till deras kunder är mycket varierande. Flertalet företag förser sina produkter med föreskriven märkning, och en del kompletterar med märkningen utförliga varuinformationsi första hand blad, för yrkesmässigt använda produkter. Andra företag lämnar information. Bristerna otillräcklig i produktinformationen är särskilt stora i fråga om mindre tillverkare och importörer samt för produkter som företag utanför kemibranscherna för importerar eget bruk. Systematisk tillsyn riktad mot de primärt före-

informationsansvariga

tagen, tillverkare och importörer, saknas. Yrkesinspektionens erfarenheter från hanteringsledet tyder på att en betydande del av produktsortimentet inte har adekvat produktinformation om hälsoriskerna.

Nyligen har två beslut fattats av produktkontrollnämnden som vä-

sentligt kommer att kunna förbättra informationen om kemiska hälsorisker. Vi får nu moderna och ändamålsenliga regler dels för märkning med avseende på hälsofarlighet, dels för varuinformationsblad med avseende på hälsofarlighet. Bestämmelser om produktinformation med avseende på miljöfarlighet saknas. Viss sådan information förekommer ibland på varuinformationsblad. Produktkontrollbyrân deltar i ett samnordiskt arbete där utformningen av produktinformation om miljöfarlighet diskuteras. Regler saknas också om produktinformation om kemiska varor som bedömts vara varken hälso- eller I kemikommissionens miljöfarliga. delbetänkande (SOU 1984:24) föreslås om att sådana varor skall regler vara försedda med uppgift om det svenska produktansvariga företagets namn och adress. Vad gäller använda varor yrkesmässigt föreslås i delbetänkandet också att en uppgift om att varan bedömts från hälsooch miljösynpunkt skall åtfölja varan. Nya regler om märkning av explosiva och varor har brandfarliga nyligen getts ut av sprängämnesinspektionen. Dessa regler är moderna och ändamålsenliga. Visst samråd om har märkningsregler ägt rum mellan produktkontrollnämnden och sprängämnesinspektionen, och en gemensam vägledning har nyligen getts ut. Det förekommer en del fall av marknadsföring som är vilseledande i fråga om varans hälso- och Detta

miljöverkningar. problem är inte

försumbart, även om det är litet i förhållande till med otillproblemen räcklig produktinformation. Varje arbetsgivare är skyldig att informera sina anställda om de kemiska ämnen och produkter som förekommer med på arbetsplatsen, avseende på risker och skyddsåtgärder. Kvaliteten information på denna är i allmänhet starkt avhängig den information om de olika produkterna som arbetsgivaren fått från sina leverantörer. Den är också beroende av

r

kemikaliekontroll

138 Brister i nuvarande

har tillgång till. Helt avgörande är här vilken kompetens arbetsgivaren Den omfattar f. n. ca 60 procent av de

företagshälsovårdens utbyggnad.

anställda. Den är sämst utbyggd i småföretag. Brister i leverantörsinformationen medför risk för att skyddsåtgärder inte blir vidtagna. har nyligen meddelat föreskrifter för arbets- Arbetarskyddsstyrelsen information till de anställda. om denna information tas givarens Frågor ofta upp i yrkesinspektionens tillsynsverksamhet. olika användande företag i förmågan att Skillnaden är stor mellan

välja ämnen och produkter på ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt

att skaffa sig överblick över riktigt sätt. Många företag saknar möjlighet Bäst är det i allmänhet ställt de olika alternativ som finns på marknaden. och där denna konsulteras före på företag som har företagshälsovård inköp av nya produkter. blir särskilt utsatta vid brister i leverantörernas infor- Konsumenterna information är sämre mation. Deras möjligheter att få tag på ytterligare

än företagens. och branschvisa av använda ämnen Produktgrupps- kartläggningar och produkter och deras egenskaper görs med avseende på den yttre och av institutet för vatten- och luftmiljön bl. a. av naturvårdsverket

Med avseende på arbetsmiljön görs sådana kartlägg-

vårdsforskning. finansierade bl. a. av arbetarskyddsfonden samt i ningar i olika projekt såvissa fall av arbetarskyddsstyrelsen. Flera partsgemensamma organ insatser. Det är dock som branschföretagshälsovård gör här betydande och branscherna som endast en del av de angelägna produktgrupperna blivit föremål för kartläggningar. Någon samordning av yttre och inre med dessa olika kartläggningar förekommer miljöaspekter i samband inte i nämnvärd utsträckning. i

till hanteringsledet är i många fall bristfällig. Produktinformationen Produktinformation om miUörisker har ännu inte genomförts på något

systematiskt sätt.

7.3 Myndighetsarbetet

att inhämta och utvärdera information

K unskapsuppbyggnad : Uppgiften

samt om riskerna med kemikalier har knapom kemikaliehanteringen myndigheterna kunnat få den höga prioripast hos någon av de berörda som är önskvärd. Arbetet med att systematiskt följa tet i tillsynsarbetet och utvecklingen inom olika produktområden tekniska utvecklingen hälso- och miljöeffekter riskerar hela den samt nya fakta om kemikaliers tiden att komma i efterhand på grund av mera akuta arbetsuppgifter.

Detsamma gäller arbetet med att följa nya rön inom den toxikologiska

Den forskningsverksamhet som förekommer vid myndig-

vetenskapen. i vissa frågeställningar. Det är emelheterna ger fördjupade kunskaper bedriva med en sådan lertid omöjligt att inom en myndighet forskning bredd att hela ansvarsområdet täcks in. Överblicken över kemikalieförekomsten och med denna förbundna hälso- och miljörisker blir därför

inte tillfredsställande. av hälsofarliga äm-

Författningsarbete: Regler finns om klassificering

Brister i nuvarande kemikaliekontroll 139

nen men inte i övrigt om tillverkares och importörers undersökningsskyldighet. För produktinformation finns nya författningar som ännu inte trätt i kraft. De behöver dock kompletteras i fråga om miljöfarlighet. För hanteringen finns ett ganska omfattande regelverk med avseende på arbetsmiljön i form av arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter, anvisningar och meddelanden. En revidering av detta regelverk pågår f. n. Naturvårdsverket ger ut allmänna råd till skydd för den yttre miljön, medan bindande föreskrifter måste fastställas enligt miljöskyddslagen för varje enskild verksamhet genom koncessions- eller tillståndsförfarande. Information: Arbetarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket sprider en kontinuerlig information riktad till yrkeslivet och hanterande företag. Informationen avser huvudsakligen gällande regler eller annan upplysning om myndigheternas ställningstaganden i olika frågor. Information i systematiserad form om nya forskningsresultat, ny eliminationsteknik eller om andra förhållanden som kan vara av betydelse för företagens riskbedömningar och skyddsarbete lämnas i begränsad utsträckning, normalt endast om resultat från myndigheternas och egen forskningsutredningsverksamhet. Myndighetsinformation riktad tillverkare

_till

och importörer eller till konsumenter förekommer endast i enstaka fall. Kontroll: Tillsynen av yrkesmässig hantering från arbetsmiljösynpunkt bedrivs av yrkesinspektionen under arbetarskyddsstyrelsens överinseende och ledning. l genomsnitt besöks varje arbetsställe ca vartannat år av yrkesinspektionen. Arbetsplatser med svåra problem t. ex. från kemiska produkter besöks i många fall betydligt oftare. Det har dock bl. a. från arbetstagarhåll ifrågasatts om mindre arbetsställen med sämre arbetsmiljö prioriteras tillräckligt högt i yrkesinspektionens tillsyn. Yrkesinspektionens verksamhet utreds f. n. av en särskild utredning

(Dir

1983:55). Den s. k. YKT-utredningen skall bl. a. belysa hur rationaliseringsvinster kan göras genom bättre planering och se över behovet av och formerna för arbetarskyddsstyrelsens styrning av yrkesinspektionen. Utredningen har också att överväga konsekvenserna av att huvudmannaskapet för den kommunala tillsynen överförs från kommunerna till yrkesinspektionen. Tillsynen av yrkesmässig hantering från yttre miljösynpunkt bedrivs av länsstyrelserna samt av miljö-och hälsoskyddsnämnderna. Inspektionsbesök förekommer här i väsentligt mindre omfattning än i yrkesinspektionens tillsynsverksamhet. I stället bygger man mera på företagens egenkontroll och granskning av inkomna mätrapporter. Tillsynen av

kemikalieanvändningen på företag som inte är prövningspliktiga enligt miljöskyddslagen är mycket begränsad. Miljö- och hälsoskyddsnämn-

dernas tillsyn gäller främst spridning av bekämpningsmedel och hantering av miljöfarligt avfall. De har inte tillräckligt stöd från centrala myndigheter för sitt tillsynsarbete. Någon kontroll av tillverkares och importörers produktutredningar och produktinformation förekommer inte i nämnvärd utsträckning bortsett från närmast

arbetarskyddsmyndigheternas stickprovsvisa kontroll

(se avsnitt 5.4). Mot bakgrund av dessa företags centrala roll i kemika-

140 Brister i nuvarande kemikaliekontroll

liekontrollen är detta en mycket allvarlig brist. Den medför också att inte fått den erfarenhetsåterföring som skulle

produktkontrollnämnden

behövas för dess arbete, t. ex. för utfärdandet av föreskrifter riktade mot

leverantörsledet. Någon tillsyn av återförsäljare eller med inriktning på konsumentskyddet förekommer inte heller annat än sporadiskt. har stora svårigheter att tillräck- Prioritering: Tillsynsmyndigheterna Den intensiva diskussioligt prioritera de stora och långsiktiga frågorna. nen i miljö- och arbetsmiljöfrågor har resulterat i ett stort antal dagsak-

tuella ärenden och förfrågningar utifrån med krav på att myndigheterna stor del av resurserna i skall ta ställning. Sådant har tagit en mycket

anspråk. och samarbete: Ansvarsfördelningen mellan myn- Ansvarsfördelning är oklar i flera hänseenden. Bl. a. finns det en del kemiska digheterna miljöproblem som det anses oklart vem som ska ta hand om. Det gäller och t. ex. kosmetiska och hygieniska preparat, odontologisk-tekniska för livsme-

kirurgisk-tekniska preparat, husgeråd, förpackningsmaterial

del och tillsatser till rávatten. Det finns också flera luckor i lagstiftningen. Det är inte möjligt för någon myndighet att ingripa mot kemiskt

hälso- eller miljörisker hos radioaktiva ämnen eller mot ke-

betingade miskt miljörisker hos livsmedel, läkemedel och fodermedel. betingade I den nuvarande har det inte blivit natur-

myndighetsorganisationen

ligt för någon myndighet att till skydd för den yttre miljön ge ut föreskrifter eller allmänna råd för t. ex. olika branschers användning av kemiska produkter. Naturvårdsverket saknar befogenhet att ge ut generella före- Produktkontrollnämnden som har sådana befogenheter har inte skrifter. om annat än för bekämpnings-

gett ut föreskrifter produktanvändning

medel. har däremot föreskrifter getts ut i betyd- På arbetsmiljöområdet ligt större omfattning. Arbetarskyddsstyrelsen har vittgående befogenheter att med stöd av arbetsmiljölagen gripa in mot kemiska risker. mellan centrala, och lokala Fördelningen av tillsynsansvar regionala har inte i alla delar klargjorts tillräckligt. Detsamma gäller myndigheter de centrala ansvar för stöd till regional och lokal tillsyn. myndigheternas avsikten att skulle bli

Det var ursprungligen produktkontrollnämnden

av olika arbete ett forum för övergripande samordning myndigheters hälsorisker. Den har dock i praktiken nästan enbart funmed kemiska i en del ärenden som beretts av naturvårdsvergerat som beslutsfattare kets (och som endast undantagsvis är av övergri-

produktkontrollbyrå

forum där övergripande samordning sker finns pande natur). Något alltså inte. Samordningen mellan myndigheterna fungerar i praktiken i en del, dock inte i alla enskilda ärenden. nöjaktigt

Naturvårdsverkets produktkontrollbyrå skall dels vara produktkon-

trollnämndens kansli, dels fullgöra uppgifter som åligger naturvårdsver-

ket. Oklarheter har ofta uppstått såväl för dem som vänt sig till byrån som inom egenskap byrån uppträder i olika byrån själv om i vilken Produktkontrollnämnden saknar befogenheter att styra sammanhang. byråns arbetsinriktning och prioriteringar. Det internationella samarbetet har getts en hög prioritet i produktkonbåde trollbyråns verksamhet, och Sverige har lämnat betydande bidrag

Brister

i nuvarande kemikaliekontroll 141

till OECD:s och olika FN-organs verksamhet Även inom på området. bl. a. arbetarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket bedrivs internationellt samarbete. En brist är däremot att OECD-samarbetet, som sköts av produktkontrollbyrån, inte i tillräcklig utsträckning har kommit att engagera de andra myndigheterna inom kemikaliekontrollen. Samverkan med näringslivet och arbetsmarknadens parter har tagit fasta former både hos arbetarskyddsstyrelsen och hos naturvårdverkets tekniska avdelning. I arbetarskyddsstyrelsens fall utgår man från den samverkan med arbetsmarknadens som föreskrivs parter i arbetsmiljölagen, och parterna deltar i ett stort antal arbetsgrupper inom arbetarskyddsstyrelsen, främst i anslutning till föreskriftsarbete. Naturvårdsverkets tekniska från avdelning utgår det partsförhållande gentemot näringslivet som myndigheten har enligt miljöskyddslagen. För produktkontrollbyrån, som arbetar med frågor av betydelse både för arbetsmiljön och den yttre miljön, är samverkansformerna mera oklara. Både från näringsliv och från arbetstagarsidan klagar man över otillräcklig insyn och brist på tillfällen till samråd.

Det finns inte någon systematisk

m yndighetstillsyn riktad mot tillverkare och importörer, trots att det är avgörande för kemikaliekontrollen att dessa

företag fullgör sina omfattande

skyldigheter ifråga om produktutredningar och produktinformation. Det föreligger också brister i fråga om kunskapsuppbyggnad, författningsarbete och information. Samordningen mellan myndigheterna är inte tillräckligt utvecklad och ansvarsfördelningen är i några avseenden oklar. Produktkontrollnämndens organisation har inte visat sig ändamålsenlig.

Myndigheternas bedömningar av risk och nytta

Den vetenskapliga riskanalysen görs naturligtvis med utgångspunkt i varje myndighets ansvarsområdesamt dess resurser och kompetens. Viktiga delar av dessa bedömningar är specifika för den enskilda myndighetens ansvarsområde, t.ex. exponeringsanalyser. Andra delfrågor, främst den vetenskapliga av testresultat tolkningen och av annan toxikologisk dokumentation, är gemensamma för de olika myndigheterna. De vetenskapliga tolkningsfrågorna bedöms i viss mån olika hos olika myndigheter. Det finns också skillnader i hur mycket man utnyttjar internationella riktlinjer och kriterier. till Möjligheterna samordning mellan myndigheterna i fråga om principer för tolkning av toxikologiska data m. m. är inte tillräckligt väl tillvaratagna. Något forum för att diskutera gemensamma finns inte. toxikologiska tolkningsproblem

Överlag har myndigheterna dålig egen kompetens för att bedöma

ekonomiska konsekvenser av olika I de fall då handlingsalternativ. sådana bedömningar måste göras har man ofta blivit beroende av partsinlagor. Hos en del myndigheter har man eftersträvat att organisatoriskt och i den skriftliga dokumentationen klart skilja mellan de olika leden i mellan bedömningen, nämligen å ena sidan vetenskapliga bedömningar av risk och nytta, å andra sidan den samhällsetiska bedömningen av hur

kemikaliekontroll

142 Brister i nuvarande

Hos andra myndigheter är dessa två led stora risker som kan accepteras.

i myndighetsutövningen mycket svåra att átskilja. Hos några men inte

har man dokumenterat de principer man tillämalla av myndigheterna dokumentation av principer för den sampar vid riskanalysen. Någon hällsetiska bedömningen finns inte i något fall. Myndigheternas risk-nyttovärderingar, och de vetenskapliga underlagen och samordnat sätt. till dessa, görs inte på ett tillräckligt systematiskt

7.5 Kunskapsnivân

och kunskaper om Det finns stora skillnader i fråga om kompetens kemiska risker hos alla berörda kategorier: tillverkare och importörer, och konsumenter. Kunskapsnivân är allmänt arbetsgivare, arbetstagare tillverkare och sett inte tillfredsställande. Inte minst gäller detta mindre Också finns de största bristerna i allimportörer. vad gäller brukarna mänhet i mindre särskilt i företag utan företagshälsovård. Brisföretag, hos en del av de levererande och hanterande företagen tande kompetens hör till de främsta orsakerna till att kemiska risker inte åtgärdas. av toxiciteten I Sverige finns ingen rutinmässig laboratorietestning hos kemikalier. laboratorieverksamhet med Det har visat sig svårt att i Sverige bedriva standardtestning. Svenska laboratorier har inte klarat sig i toxikologisk konkurrensen med internationellt etablerade utländska storlaboratorier. där Det finns i Sverige inte heller något undervisningslaboratorium erfarenheter av standardtester kan förmedlas. kunskaper och praktiska hos myndigheterna att bedöma Som en följd av detta är kompetensen standardtester inte heller tillräcklig.

7.6 Lagstiftning

varor (LHMV) är en ramlag. Den har Lagen om hälso- och miljöfarliga

i huvudsak gett de befogenheter som behövts för myndighetsutövningen.

Vissa oklarheter har emellertid uppstått om undersökningsskyldighetens Det är t. ex. en brist i LHMV att uttryckliga bestämmelser omfattning. inte finns om en bedömningsskyldighet för alla kemiska

grundläggande

varor, oberoende av om de har farliga egenskaper eller inte. om hälso- och miljöfarliga varor (KHMV) har tillkom- Kungörelsen mit genom sammanslagning av ett flertal äldre författningar, och utgör med mycket skiftande valör. Det finns en blandning av bestämmelser behov som bättre ansluter till lagen och som av en ny förordning, reglerar huvudfrågorna inom kemikaliekontrollen.

sou 1984:77 143

III Kemikaliekontrollens innehåll

8 och

Undersökningar

av ämnen

produkter

I detta kapitel föreslås följande:

Lagen om hälso- och varor miljöfarliga (LH MV) modifieras och får namnet Lag om kemiska får ett produkter. Lagen vidgat tillämpningsområde, och därigenom täpps vissa luckor i nuvarande lagstiftning Det blir igen. därigenom möjligt att ingripa mot kemiskt hälso- och betingade miljörisker hos radioaktiva ämnen, samt mot kemiskt betingade miljörisker hos livsmedel, läkemedel och fodermedel. Den som tillverkar eller en kemisk importerar produkt skall genom egna undersökningar eller på annat sätt se till att det finns tillfredsställande utredning för bedömning av vilka hälso- eller miljöskador som produkten kan orsaka. Den som yrkesmässigt, t. ex. som tillverkare eller importör eller som konsult, utreder ämnens hälso- och skall miljöeffekter vara skyldig att göra det i med och enlighet vetenskap beprövad erfarenhet. Det s. k. responsum avskaffas. har inneburit

(Det att företag

haft rätt till besked från myndigheten om en viss vara är eller gift vådligt ämne. Det har knappast använts i praktiken.) Tillverkare, importörer och handelsagenter blir skyldiga att till

kemikaliemyndigheten rapportera nya rön som de får tillgång till

och som kan antas vara okända för myndigheten, t. ex. opublicerade undersökningsresultat. Sverige verkar för en internationell för test-

arbetsfördelning

ning av ämnen som är i bruk men som hittills inte undersökts tillräckligt. Vidare görs en prioriteringslista över ämnen som det, utgående från svenska förhållanden, är att få testade. angeläget

och

144 Undersökningar av ämnen produkter

erinras också om att kommissionen i sitt delbetänkande

I kapitlet

föreslog följande:

för av nya kemiska ämnen införs.

Ett system förhandsgranskning Tillverkare och blir skyldiga att till ansvarig myndigimportörer de ämnen de avser att tillverka eller importera innan

het anmäla

verksamheten Anmälan skall innehålla de uppgifter påbörjas.

för av ämnets från

som är nödvändiga bedömning egenskaper och Kemikaliemyndigheten ges i

hälso- miljöskyddssynpunkt.

att föra en över kemiska ämnen som är i

uppdrag förteckning

bör föras med EG om former för

bruk. överläggningar lämpliga

samarbete.

för kemikaliekontrollen

8.1 Tillämpningsområdet

Tillverkares och skyldighet att undersöka och klassificera importörers kemiska är för kemikaliekontrollen. Lagens

produkter grundläggande

bl. a. för vilka som skall tillämpningsområde är avgörande produkter omfattas av denna skyldighet.

LHMV:s tillämpningsområde

LHMV har Tillämpningsområdet för undersökningsskyldigheten enligt föranlett en del diskussioner. Rättsläget är inte helt klart och åtminstone

två olika synsätt förekommer. är följande. Såvitt ämnen sammanfaller Det vanligaste synsättet gäller för i l § LHMV och 2 § KHMV. Ett den undre gränsen hälsofarlighet ämne som inte har så farliga egenskaper att det räknas som vådligt enligt är inte heller att anse som hälso- och miljöfarlig vara enligt 2 § KHMV inte har rätt att rikta vissa till- LHMV. Detta hindrar att myndigheten mot den som hanterar eller importerar ett sådant ämne. synsåtgärder Särskilt tillverkare och importörer har nämligen mycket långtgående beträffande alla kemiska produkter oberoende av farlighet. skyldigheter betänkande innehåller bl.a. följande utta-

Miljökontrollutredningens

landen under rubriken ”Allmänna hanteringsföreskrifter” (SOU 1972:31 s. 87 f.).

Helt allmänt måste gälla att all hantering av varor, som kan utgöra en risk för hälsa och miljö, skall präglas av kunskap, noggrannhet och ansvarskänsla. Den som tillverkar eller importerar varan skall i första hand själv bedöma vilka skadeförebyggande åtgärder som behövs. Han måste bedöma risken och vilka som behöver vidtas inom ramen för de allmänna försiktighetsmått reglerna härom. För att kunna fullgöra denna sin skyldighet skall han i första klarlägga, vilka ämnen den av honom hand, så långt det kan anses skäligt, tillverkade varan innehåller och vilka effekter för hälsan eller importerade dessa ämnen kan ha i förhållande till varans avsedda eller och miljön beräknade användning.

Undersökningar av ämnen och produkter 145

Undersökningsplikten är såvitt gäller hälsoeffekten ingen nyhet. Redan nuvarande reglering i giftförordningen innebär, att tillverkaren, importören och den som saluför en hälsofarlig vara skall ha kännedom om varans egenskaper av hälsofarlig art och vidta vissa åtgärder på grund härav. - - - Plikten att avgöra huruvida en kemisk vara är att anse som hälsofarlig åvilar alltså i första handa tillverkaren och den som saluför varan. För att vara säker på att giftförordningens föreskrifter inte åsidosätts kan således den som säljer ett ämne eller en beredning strängt taget inte lämna ut varan utan att först ha förvissat sig om huruvida den är att anse som hälsofarlig.

Frågan hur långt det nu uppställda kravet på undersökningsskyldighet skall sträcka sig bör enligt MKUzs mening besvaras så att innan en kemisk vara saluhålls skall den, så långt det är praktiskt genomförbart, vara undersökt beträffande sin sammansättning inkl. föroreningar. Avsteg från regeln kan tillåtas endast om det på grund av erfarenheter och vetenskapens senaste rön är uppenbart, att varan är harmlös ur hälso- och miljösynpunkt. Regeln innebär att en företagare måste vidta aktiva åtgärder för att förvissa sig om sammansättningen av sin vara.

Miljökontrollutredningen föreslog inte någon regel om undersöknings-

skyldighet i lagen. I LHMV infördes ändå en regel om undersökningsskyldighet. Den avser hälso- och miljöfarliga varor (prop. 1973:17 s. 98). När man läser förarbetena till LHMV måste man följaktligen ha klart för sig att mycket av det som sägs om inte avser

undersökningsskyldighet

samma som

undersökningsskyldighet nämns i 5 § LHMV. Det råder

nämligen enighet om att tillverkare och importörer har långtgående skyldigheter att bedöma sina produkter även om de inte är hälso- och

miljöfarliga. De måsteju alltid ta ställning till om produkten faller under

lagens bestämmelser om hälsooch miljöfarliga varor eller inte. Ett helt annat synsätt kan kort redovisas på följande sätt. Som hälsofarlig vara enligt LHMV måste räknas ämne där det finns varje vissa på vetenskapliga grunder godtagbara skäl att tro att ämnet med hänsyn till sin hantering kan medföra skada på människor. En produkt som enligt KHMV är vådligt ämne har farligare egenskaper än som krävs för att produkten skall bedömas som vara LHMV. hälsofarlig enligt Skyldigheten för tillverkare och importörer att noga känna sin produkts sammansättning och egenskaper är angiven i 5 § LHMV och inträder bara om produkten är att anse som hälso-och vara. Det är vidare miljöfarlig en

förutsättning för åtgärder från myndighetens sida med stöd av t. ex.

12 § LHMV att produkten är att anse som hälsooch miljöfarlig vara. En nackdel med det sist redovisade synsättet är att det inte ger utrymme för någon övergångszon mellan uppenbart harmlösa varor och hälsooch miljöfarliga varor. Det leder helt enkelt till slutsatsen att alla varor som inte är uppenbart harmlösa är att anse som hälso- och

miljöfarliga

varor. Det totala antalet kemiska produkter är ungefär 100 000 varav ungefär 30 000 - 50 000 produkter bedöms som vådliga i KHMV:s mening. LHMV är inte särskilt Det finns tecken

lättillgänglig. på att allt fler

åtgärder som myndigheterna i bör vidta

fortsättningen med stöd av

LHMV kan komma att försenas av diskussioner om huruvida den aktuella varan skall anses som hälsooch miljöfarlig vara eller inte.

i och

146 Undersökningar av ämnen produkter

åt. Därför har ett Hälso- och miljöfarliga egenskaper följs i allmänhet mindre skönhetsfel i LHMV inte hittills väckt större uppmärksamhet. LH MV definierar nämligen såväl varor med enbart hälsofarliga egenskamed enbart miljöfarliga egenskaper som hälso- och miljöper som varor farliga varor. Vid en reglering av de specifikt miljöfarliga egenskaperna kan detta verka förvillande. vara avses i LHMV inte bara vissa ämnen Med hälso- och miljöfarlig eller beredningar utan även vissa föremål. Enligt l § 2 LHMV skall med hälso- vara avses också föremål som nämligen och miljöfarlig eller har behandlats med hälso- eller miljöfarligt ämne eller innehåller om föremålet därigenom och med hänsyn till sin hantering beredning, kan befaras medföra skada på människor eller i miljön. av LHMV som innebär att ämne som inte är Den tolkning varje harmlöst skall anses som hälso- och miljöfarlig vara kan leda uppenbart föremål som skall anses som hälso- och miljöfarlig vara till att antalet varor skulle blir ganska stort. Lagens regler om hälso- och miljöfarliga och beredningar utan därmed gälla inte bara praktiskt taget alla ämnen också Med en sådan tolkning riskerar vi ett mycket stort antal föremål. Risken är särskilt stor med att respekten för reglerna tunnas ut avsevärt. hänsyn till att föremålen endast i mycket liten utsträckning har reglerats med stöd av LH MV.

Livsmedel, läkemedel, fodermedel och radioaktiva ämnen är undantag-

na från LHMV med motiveringen att de på ett effektivt sätt är underkasär emellertid sådan (se tade kontroll i annan ordning. Gränsdragningen fodermedel och radioaktiva ämnen 3 § LHMV) att livsmedel, läkemedel, helt från LHMV trots att inte alla sådana varor omfattas av undantas kontroll i alla avseenden som regleras i LHMV. Utanför samhällets kontroll står därför bl. a. lagstadgade D varor som livsmedelsverket eventuellt undantar från tillämpningen av livsmedelslagen enligt det bemyndigande att göra sådana undantag som verket har, D sådana och naturmedel som inte är avsedda homeopatiska preparat att förtäras eller injiceras, D de kemiska riskerna med radioaktiva ämnen, med livsmedel, läkemedel och fodermedel. D miljöriskerna

och läkemedelsförordningen har visserligen ett klart Livsmedelslagen men de har inga miljöskyddssyften. Det har inte fohälsoskyddssyfte, dermedelslagen heller; den har inte ens något primärt hälsoskyddssyfte. För vissa varor med hälso- och miljöfarliga kemiska egenskaper gäller som LHMV är avsedd att åstadkomma. alltså inte några sådana baskrav Förhållandet är detsamma för radioaktiva ämnen.

Förslag

skulle tas om lagtexten i fortsätt- Ett steg i riktning mot ökad begriplighet ningen avstod från att definiera hälso- och miljöfarlig vara. De skyldigheter som lagstiftningen skall åstadkomma skall täcka ett långt större ämnen KHMV. En modern område av produkter än vådliga enligt

av ämnen och

Undersökningar produkter 147

kemikalielagstiftning måste klarlägga vilka skyldigheter som finns i samband med import samt tillverkning eller annan hantering av kemiska produkter. Den skall vara avsedd att fånga upp hela spektrum av hälsooch miljöfarliga egenskaper hos bl. a. ämnen och beredningar. LHMV använder begreppet hälso- och miljöfarlig vara redan i rubriken. Begreppet bör inte heller användas där. l stället kan begreppet kemiska användas produkter för att ange det huvudsakliga tillämpningsområdet. Motsvarigheter till uttrycket kemiska används i produkter andra länders lagstiftning på området, t. ex. i Danmark och i Frankrike. Uttrycket kemiska produkter omfattar helt klart dvs. beredningar, blandningar av två eller flera ämnen. Kemisk produkt har emellertid såväl inom industrin som hos myndigheterna använts som en samlande benämning för både ämnen och beredningar. Detta bruk har inte medfört några påtagliga nackdelar.

Kemikommissionen föreslår att LHMV modifieras och får namnet Lag om kemiska produkter. Lagens tillämpningsområde avgränsas genom en inledande paragraf som beskriver lagens syfte: att förebygga hälso- eller miljöskador som kan orsakas vid hanteringen av kemiska produkter. (Se

författningsförslag l, l §.)

Självklart kommer därvid förarbetena till LHMV att gälla i de avseenden som den nya lagen inte innebär förändringar i sak.

Med den föreslagna formuleringen kommer lagen inte att omfatta kemiska ämnen som genom sin normala förekomst i naturen kan orsaka skada. Om de däremot hanteras inom på något sätt faller de naturligtvis tillämpningsområdet. Det är inte nödvändigt att lagtexten i fortsättningen beskriver vilka egenskaper hos de kemiska produkterna som lagen skall skydda mot. LHMV beskriver dessa som ”kemiska eller fysikalisk-kemiska”. Denna avgränsning har t. ex. lett till långa diskussioneri produktkontrollnämnden innan denna fann att asbest omfattas av lagen. Beträffande kvarts har nämnden ännu inte funnit anledning att frångå miljökontrollutredningens uttalanden som innebär att ämnet inte omfattas av LHMV (SOU 1972:31, s. 81 f.). kommissionens Enligt förslag blir det tillräckligt för att lagen skall

vara tillämplig att den skadliga effekten att människor

uppstår genom eller miljö utsätts för ämnet. Detta också all modern synsätt präglar lagstiftning på området i andra länder. Rent mekaniska skador av typen att människor eller djur skär sig på kemiska produkter bör inte omfattas. utsätts för” Begreppet bör i stället, när det gäller kemiska risker, ha i huvudsak samma innebörd som ”exponeras för har i arbetslivet. Då avses exponering för kemiska grundämnen eller deras föreningar. Självfallet skall asbest, kvarts och andra mineraler som kan förorsaka hälsoskador vid exponering innefattas i tillämpningsomrâdet. Lagen om kemiska produkter bör reglera föremålen på ett i viss mån annorlunda sätt än LHMV. Det kan sägas att en lagstiftning som syftar till skydd mot vissa egenskaper hos ämnen och beredningar också omfattar ämnen som härrör från föremål. Vid tillkomsten av LHMV valde

av ämnen och

148 Undersökningar produkter

särskilt. Det kan därför bli vilseleman emellertid att reglera föremålen inte nämner dem. Det är däremot inte dande om lagen i fortsättningen önskvärt kemisk produkt på föremål. att lagen använder benämningen

Kemikommissionen föreslår att föremålen regleras genom ett särskilt Med stöd därav kan föreskrifter meddelas som innebär bemyndigande. att lagens centrala bestämmelser och bemyndiganden tillämpas också på föremål som kan orsaka hälso- eller miljöskador genom hanteringen därför att de innehåller eller har behandlats med kemiska produkter. Föreskrifterna kan också avse skydd mot t. ex. effekter av ett ämne som hanteras, även om ämnet som sådant inte ingår i avges när ett föremål föremålet utan bildas vid hanteringen. I tillämpningsförfattningar får

särskilt anges vilka regler som gäller också föremålen. (Se författnings-

förslag l, ll § och författningsförslag 2, 39 §.)

Här som vid annan ramlagstiftning bör man ha i minnet att ramlagens tillämpningsområde i praktiken bestäms i författningar av lägre valör. i kemikommissionens delbetänkande (SOU 1984:24) kan Som framgår av t. ex. skyldigheten att märka kemiska proknappast en avgränsning dukter klaras utan en hänvisning till tulltaxan. En lagstiftning om kemiska produkter bör innehålla en möjlighet att ställa vissa baskrav av alla produkter som är förbundna på hanteringen med kemiska hälso- och miljöproblem, oberoende av vad produkterna skall användas till. Samhällets kemikaliekontroll bör ha en god bered- Detta krav är inte tillgodosett om det krävs riksskap inför nya risker. dagens beslut om lagändring för att samhället skall få möjlighet att kontrollera vissa kemiska risker, som t. ex. beträffande radioaktiva ämnen. Det måste vidare anses vara otillfredsställande att den gällande avgränsningen inte medger något ingripande mot t. ex. kemiskt betingade miljörisker hos livsmedel, läkemedel eller fodermedel.

Kemikommissionen föreslår att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall få föreskriva att lagen om kemiska produkter skall tillämpas även på livsmedel, läkemedel och fodermedel om det är påkal-

lat från hälso- eller Vidare bör radioaktiva ämnen miljöskyddssynpunkt.

samt explosiva och brandfarliga varor omfattas av lagen i den mån det behövs för att förebygga andra hälso- eller miljöskador än resp. special-

lagstiftning gör. (Se författningsförslag 1, 3 § första och andra stycket.)

Beträffande andra källor till joniserande strålning, såsom röntgenapparater m. m. behövs ingen gränsdragning i lagtexten utöver vad som redan sagts om föremål. om hälso- och miljöfarliga varor (KHMV) har tillkom- Kungörelsen mit genom sammanslagning av ett flertal äldre författningar, och utgör av bestämmelser med mycket skiftande valör. Det finns en blandning behov som bättre ansluter till och som av en ny förordning, lagen reglerar huvudfrågorna inom kemikaliekontrollen.

Kemikommissionen föreslår att KHMV ersätts av en ny regeringsförord-

ning med namnet förordning om kemiska produkter. (Se författningsför-

slag 2.)

av ämnen

Undersökningar och produkter 149

8.2 tillverkare

Skyldigheten för m. fl. att utreda och

klassificera

Den praktiska

utredningen

Oavsett på vilket underlag som bedömningen av hälso- och miljöfarligheten hos en produkt som skall marknadsföras hand görs är det i första tillverkaren eller som ansvarar importören för att underlaget är tillräckligt och bedömningen riktig. Han måste alltid göra sådana utredningar om sina produkters egenskaper att han kan ta detta ansvar. I avsnitt 6.2 har kommissionen redovisat sin syn på utredningsskyldighetens omfatt-

ning. Utifrån sina utredningar om ämnens och produkters egenskaper från hälso- och miljösynpunkt skall tillverkare och importörer klassificera sina produkter (se nedan), förse dem med produktinformation (se kapitel 10) och vidta de åtgärder i övrigt som behövs för en säker hantering i de följande hanteringsleden. En varas egenskaper kan motivera en

speciell förpackning för att förebygga risk för skador vid hanteringen.

Kemikommissionen föreslår att det föreskrivs en skyldighet för den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt att genom egna undersökningar eller på annat sätt se till att det finns tillfredsställande utredning för bedömning av vilka hälso- eller som miljöskador produkten kan

orsaka. (Se författningsförslag l, 5 § andra

stycket.)

Kunskaper som behövs för att bedöma kemiska ämnens och produkters hälso- eller miljöfarliga kan inhämtas sätt. I vissa fall egenskaper på olika kan det vara nödvändigt att låta genomföra regelrätta undersökningar på laboratorium. Detta torde t. ex. bli nödvändigt om det finns misstankar om hälsoeller miljöfarliga egenskaper som varken kan vederläggas eller veriñeras pá annat sätt. Sådana blir undersökningar nödvändiga för alla nya ämnen om i kemikommissionens förslaget delbetänkande

(SOU 1984:24) om förhandsgranskning av nya ämnen genomförs.

I andra fall kan nödvändiga för att bedöma kunskaper ämnens och produkters egenskaper från hälso- och miljösynpunkt inhämtas från

befintlig vetenskaplig dokumentation. Det kanske då krävs en avancerad utvärdering av de vetenskapliga resultaten avseende bl. a. deras tillförlitlighet och relevans. I ytterligare andra fall kan tillverkaren resp. importören få tillräckligt underlag för sin bedömning från litteratur med redan utvärderad information, t. ex. handböcker och liknande. Han får även i sådana fall ta ansvaret för att den gjorda utvärderingen är korrekt. Givetvis kan även myndigheternas redovisade syn på ämnens och produkters hälso- och miljöeffekter utgöra I undan-

bedömningsunderlag.

tagsfall kan det för att avgöra om ett ämne är hälsofarligt eller inte, räcka med att t. ex. konstatera att ämnet sedan länge har använts som livsmedelstillsats i höga halter och utan negativa effekter. Det får då givetvis inte heller i övrigt finnas som helst att misstänka någon anledning att produkten kan orsaka skada eller på människa miljö, t. ex. att det ger andra effekter vid inandning än vid förtäring.

av ämnen och SOU l984:77

150 Undersökningar produkter

Även andra än tillverkare och importörer kan ha anledning att söka om kemiska från hälso- och miljökunskaper produkters egenskaper Riskerna vid användningen är t. ex. starkt beroende av skyddssynpunkt. hanteringssättet. En brukare kan inte alltid vara säker på att tillverkaren eller känner till hantering och de risker som är importören just hans förbundna med denna. Det måste till slut vara brukarnas sak att bedöma vilka risker som deras hantering orsakar och hur man skall skydda sig mot dessa. De måste därför aktivt verka för att få all den information av risker och skyddsåtgärder. Detta är som behövs för deras bedömning särskilt viktigt vid yrkesmässig användning som ju ofta är omfattande som dessutom kan vara olikartad från arbetsplats till arbetsplats. och skulle råda osäkerhet om riskerna vid hanteringen måste Om det ändå vidta extra eliminationstekniska åtgärder och arbetsgivarna kraftiga så att eventuella risker kan undvikas. Konsumentanskyddsåtgärder både mindre till och mer ensartad. vändningen är vanligen omfattning Leverantörens information kan då bättre anpassas till hanteringssituationen. Detta är också önskvärt eftersom konsumenternas möjligheter och söka efter ytterligare information är att göra egna bedömningar

begränsade.

Dessa förhållanden får konsekvenser för tillverkarnas och importö-

och informationsskyldighet. Eftersom de

rernas utredningsskyldighet

inte kan förutse hantering, måste deras riskinfornormalt varje möjlig om de risker som kan vara förenade med mation ge en bred upplysning

produkternas hantering. Det är rimligt att skyddsinformationen utgår

från normala men den bör också beakta skaderisker som hanteringsfall kan uppstå vid annan förutsebar hantering än den avsedda och självklart Den och vid en olyckshändelse. utredning som föregår klassiñceringen av måste därför syfta till att klar-

utformningen produktinformationen

inneboende hälso- eller miljöfarliga egenskaper och lägga produkternas vidare avsnitt Den

andra egenskaper som är av betydelse. (Se 9.3.)

är helt beroende av om människor eller skadliga effekten hos en produkt miljö kan utsättas för de ämnen som ger produkten dess farliga egenska- Därför är, vid sidan av hanteringen, bl. a. också produktens aggreper. och beredningsform (gas, vätska, pulver, pasta osv.),

gationstillstånd

Det är av största vikt att den risk- och samt flyktighet av betydelse. är så utförlig att brukarna får skyddsinformation som åtföljer produkten den de behöver för att bedöma riskerna och för att ordna vägledning med en säker hantering. Naturligtvis behöver tillverkaren eller importören inte själv genomföra de utredningar om produktens egenskaper från hälso- och miljösynsom behövs för hans verksamhet. Han måste ha möjlighet att punkt förlita sig på resultat från utredningar som andra har gjort och att t. ex. anlita konsulttjänster. En förutsättning är att utredningarna har genomkorrekt sätt. Det är angeläget att förts och redovisats på ett vetenskapligt inom detta område håller en hög all yrkesmässig utredningsverksamhet den som bedrivs av tillverkare och importörer som den kvalitet, såväl som bedrivs av t. ex. konsulter.

Undersökningar av ämnen och 151 produkter

Kemikommissionen föreslår att en regel införs om yrkesmässig utredningsverksamhet. Det bör där föreskrivas att sådan verksamhet skall bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. författ-

(Se

ningsförslag l, 6 §.)

Klassiñceringen

Klassiñceringen av en produkt syftar till att klargöra om den kan ha hälso- eller miljöfarliga egenskaper och vilka dessa i så fall är. Såväl arten (akut eller kronisk giftighet, frätande, allergiframkallande, cancerframkallande, miljöfarlig osv.) som graden (frätande eller starkt frätande, svagt giftig eller mycket giftig osv.) av farlighet är nödvändig att få fram. Arten och graden av farlighet omfattas avgör t. ex. om produkten av särskilda bestämmelser om tillståndskrav för import och hantering (Se kapitel ll). Arten och graden av farlighet är helt avgörande för utformningen av den risk- och skyddsinformation som skall åtfölja produkter i form av t. ex. märkning och varuinformationsblad. Självfallet är det för brukarna också av vikt att få veta att en produkt över huvud taget inte har sådana egenskaper som från hälso- eller miljöskyddssynpunkt behöver beaktas vid hanteringen. Klassificering av en produkt är inte möjlig utan en ingående utredning av vilka eventuella farliga egenskaper produkten besitter. Detta kan ske t. ex. genom att produkten som sådan testas i laboratorieförsök. Ett annat och vanligare sätt är att man vid utredningen utgår från egenskaperna hos de ämnen som ingår i en produkt och bedömer om och i vilken utsträckning de slår igenom i produktens egenskaper. Kunskap om produkternas sammansättning är således väsentlig för tillverkare och importörer. Kännedom om vilka ämnen i en produkt som bidrar till dess farlighet är också av stor betydelse för brukarna. Särskilt vid yrkesmässig användning är det nämligen ofta inte tillräckligt att enbart känna till den sammanvägda farligheten hos en produkt som sådan. Valet av skyddsåtgärder och hanteringsrutiner kan också vara beroende av vilka de ingående farliga komponenterna är och av deras egenskaper. Kravet på klassificering innebär i praktiken en omfattande skyldighet att inhämta om produktens kunskaper egenskaper. Av produktkontrollnämndens och allmänna tillämpningsföreskrifter råd framgår vilka egenskaper som skall beaktas och hur utvärderingen av riskerna bör ske.

Det finns också råd för hur hälsofarligheten hos sammansatta produkter

skall bedömas utgående ifrån kunskaper om ingående ämnens hälsofarlighet och deras halt i produkten. l dag indelas hälsofarliga varor i gifter och vädliga ämnen enligt bestämmelser i KHMV, som använder de sistnämnda begreppen för sitt regelsystem om tillståndskrav m. m. Enligt den s. k. märkningskungörelsen (SNFS 1982:5, PK: 14) skall en annorlunda och mera detaljerad indelning indelgöras, och KHMV:s ning benämns där administrativ klassificering. Miljöfarliga egenskaper har ännu inte blivit föremål för några klassiñceringseller märkningsbestämmelser utanför LHMV. Kommissionen föreslog i sitt delbetänkande (SOU 1984:24) att en skyldighet införs att lämna produktinfor-

152 av ämnen och

Undersökningar produkter

mation också om kemiska som inte har sådana egenskaper att produkter varningsmärkning behövs. om klassiñceringskriterier för miljöfarliga varor behandlas i Frågan avsnitt 10.2. Att klassificera den egna produkten efter den indelning som samhället anger är en grundläggande skyldighet för tillverkare och importörer.

Kemikommissionen föreslår att det i förordningen om kemiska produkter föreskrivs att den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt skall bedöma och med hänsyn till arten och graden av farliga produkten klassificera den med avseende på dels hälsofarlighet, dels egenskaper miljöfarlighet. Särskilt hälsofarliga produkter skall indelas i livsfarliga produkter och mycket farliga produkter.

grundprincipen inom kemikaliekontrollen: det Därigenom understryks är tillverkaren resp. importören som skall göra bedömningen av produkten och som har bevisbördan för klassificeringens riktighet. En klassificering som är behäftad med allvarliga fel kan t. ex. innebära att produkten måste märkas om. KHMV:s nuvarande indelning i gifter och vådliga ämnen kan avvaras. I regelsystemet om tillståndskrav kan istället användas den föreslagna indelningen av särskilt hälsofarliga produkter i livsfarliga och mycket nås en samordning med indelfarliga produkter (se kap. 11). Därmed för märkning av produkter. Närmare bestämmelser om ningsgrunden klassiñceringen bör som f. n. utfärdas av kemikaliemyndigheten.

Handelsagenter

En inte oväsentlig del av de kemiska produkter som saluförs förmedlas av kommissionens delbetänkande har av handelsagenter. Som framgår det ansetts att Ll-IMV:s hanteringsbegrepp inte omfattar agentens befatt- Detta synsätt har lett till vissa problem särskilt i ning med produkterna. fråga om importerade produkter. En handelsagent kan vara helt fristående från de utländska företag vars produkter han förmedlar men det är inte ovanligt att svenska till företag i utlandet. Det förekommer också agenter t. ex. är dotterbolag att utländska företags representanter i Sverige omväxlande uppträder som importörer och som handelsagenter. Det är vanligt att handelsagenter på samma sätt som importörer har ett stående produktsortiment som de aktivt marknadsför t. ex. genom

annonser, och annan reklam. Åtskilliga agentföretag besitter

broschyrer beträffande produkterna. Genom sina konbetydande egen sakkunskap takter med de utländska företag de representerar kan de också få tillgång till där befintlig kompetens. För kunderna, särskilt för mindre företag, kan det ibland bli oklart vem som bär importörsansvaret. Det är inte ovanligt att köparen på av t. ex. handelsagentens uppträdande vid marknadsföringen grund uppfattar denne som importör. Detta kan leda till att ingen iakttar nödvändiga försiktighetsmått.

SOU I984:77 av ämnen

Undersökningar och produkter 153

Enligt kommissionens mening bör handelsagenternas verksamhet anses vara en form av hantering med saluförande. De har därför

jämförlig

skyldighet att iaktta en allmän aktsamhet, dvs. vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada eller på människor i miljön. Myndigheterna kan vid behov utfärda bestämmelser riktade mot handelsagenter, t. ex. i fråga om uppgiftsskyldighet till myndighet eller till kunden

upplysningsskyldighet

dvs. importören. De kan också utöva tillsyn avseende handelsagenternas befattning med kemiska produkter. Att handelsagenterna blir medvetna om sitt ansvar bör leda till att det vid handel med kemiska som levereras från produkter utlandet ingår som ett avtalsmoment att ta ställning till hur ansvaret för försiktighetsmått m. m. enligt lagen om kemiska är fördelad. produkter

Kemikaliemyndigheten bör noga följa handelsagenternas verksamhet

och utfärda de som behövs

tillämpningsbestämmelser för att få till stånd

nödvändiga försiktighetsmått och för åtgärder av handelsagenter förmedlade produkter.

Responsum

I giftförordningen (1962:702) fanns en bestämmelse om skyldighet för

giftmyndigheten att på begäran meddela beslut om en viss vara skulle

anses som och om den i så fall skulle

hälsofarlig behandlas som gift eller

som ämne. Denna vådligt s. k. responsumskyldighet bör ses mot bakgrund av att

giftförordningens gränsdragningssystem innebar en stor

förändring. Tidigare hade gränsdragningen skett genom att utömmande förteckningar över gifter av första och andra klassen i publicerades bilagor till giftstadgan. Enligt förordningen skulle i

förteckningarna

fortsättningen vara endast vägledande. Det skulle därför ankomma på tillverkare m. fl. att själva klassificera sina varor. Det ansågs följaktligen att det fanns behov av responsum.

Responsumregeln behölls när LHMV infördes. En bestämmelse i 10 § LHMV bemyndigar att föreskriva regeringen skyldighet för myndighet att på begäran meddela beslut om en vara är att anse som hälsofarlig eller som miljöfarlig. Ett sådant beslut ger besked om huruvida myndigheten bedömer varan som hälsooch miljöfarlig i lagens mening eller inte. Det är alltså inte om fråga att myndigheten skall bedöma graden av t. ex. hälsofarlighet i något annat hänseende, utan prövningen går ut på att fastställa om lagens bestämmelser om hälsooch miljöfarliga varor är tillämpliga på varan eller inte. 55 § KHMV upptar närmare bestämmelser om responsum. Produktkontrollnämnden skall på begäran av den som saken meddela angår beslut om en vara med till sina hänsyn egenskaper och uppgivna eller troliga hantering är att anse som hälsofarlig. Om det är av stor betydelse från allmän synpunkt och förhållandena medger det får produktkontrollnämnden också meddela beslut om en vara är att anse som miljöfarlig. Sökanden skall betala avgift med ett belopp som motsvarar kostnaderna för den undersökning som har behövts för ett responsumbeslut. Produktkontrollnämnden får dock bestämma avgiften till lägre belopp,

och

154 Undersökningar av ämnen produkter

om det med hänsyn till undersökningens karaktär är uppenbart oskäligt att ta ut de fulla kostnaderna. Om en tillverkare i dag begär att få veta om hans produkt är hälsofarlig eller inte bör en effekt av den s. k. omvända bevisbördan vara att proär hälsoduktkontrollnämnden i sin prövning utgår från att produkten farlig. Detta antagande måste anses vara befogat när inte ens tillverkaren kan bedöma dess egenskaper. Om inte den utredning som tillverkaren nämnden om att antagandet var oriktigt bör bekostar kan övertyga nämnden i sitt responsum svara att produkten är att anse som hälsofarlig LHMV. Härigenom undviker nämnden att osäkerheten om proenligt duktens egenskaper går ut över allmänheten. En tillverkare som har fått ett responsum kan inte slå sig till ro med det. Han måste som andra tillverkare följa utvecklingen och vid behov ändra klassifrceringen av produkten. Av samma skäl bör ett responsum inte anses bindande för nämnden. Responsa har aldrig spelat någon praktisk roll. Däremot har produktliksom tidigare giftnämnden, under vissa tider fungerat kontrollbyrån, De underhandsbesked som därvid lämnas har inte karaksom frågelåda. tären av responsum.

har utvecklats snabbt under de senaste årtiondena. Inter-

Toxikologin har utarbetats för hur toxikologiska tester skall nationella riktlinjer bl. a. inom ramen för OECD:s för testning av kemikautföras, program lier. Ökad utbildning har medfört att betydligt flera personer med grund-

i toxikologi finns tillgängliga. De produktansvari-

läggande kunskaper sina varors från hälso- och gas förmåga att själva bedöma egenskaper miljösynpunkt har därför ökat väsentligt.

I slutet av år 1982 publicerades produktkontrollnämndens kungörelse

och märkning vid överlåtelse av (SNFS 1982:5, PK 14) om klassificering hälsofarliga ämnen och beredningar, den s. k. märkningskungörelsen. har för

Därefter produktkontrollnämnden gett ut rekommendationer

Naturvårdsverket har i samartillämpningen av märkningskungörelsen. med mer

bete med sprängämnesinspektionen gett ut en publikation

råd för märkningen, Märkning av kemiska pr0dukter(Statens

detaljerade innehåller bl. a. en ämneslisnaturvårdsverk, RR 1983:6). Publikationen beträffande ett tusental ta med rekommendation för riskupplysningar rekommendationer för utformning och användning av kemiska ämnen, olika risk- och skyddsfraser, exempel på bedömning av sammansatta produkter och exempel på lämplig utformning av varningstexten. De produktansvariga har alltså numera betydligt bättre förutsättningar för att bedöma om en produkt är hälsofarlig eller inte. en kan leda

Att lagstiftningen i dag föreskriver responsumskyldighet

bland de om deras skyldighet att

till missförstånd produktansvariga

alltid om varan är hälso- och miljöfarlig eller inte. Allsjälva bedöma mänheten kan också vilseledas i sin uppfattning om kemikaliekontrolkan eller lens verksamhet och ställa förväntningar på den som varken bör infrias. Företrädare för kemiindustrin har framhållit att man sätter stort värde bl. a. för att kunna få besked huruvida LHMV är på responsuminstitutet utmönstras tillämplig på en viss vara eller inte. Om responsuminstitutet

av ämnen

Undersökningar och produkter 155

innebär detta inte att myndigheten självfallet i fortsättningen inte behöver ta ställning till frågor av liknande karaktär. Skillnaden blir bara att i så fall inte har myndigheten längre en skyldighet att fatta formella beslut med så liten räckvidd som det här kan bli fråga om. Den skall produktansvarige göra en så fullständig utredning om varans egenskaper att han kan bedöma varan från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Bedömningen får ske med ledning bl. a. av myndighetens kriterier för klassificering. Däremot är det inte myndighetens att uppgift överta ansvaret för bedömningen.

Kemikommissionen föreslår att ingen regel om responsum skall finnas i lagen om kemiska produkter.

8.3 Förhandskontroll av ämnen nya

Kemikommissionen har i sitt delbetänkande (SOU 1984:24) föreslagit ett system för förhandsgranskning av nya ämnen. Ett sådant kan system införas den tidigast ljanuari 1987. Här återges i avkortat skick kommis-

sionens överväganden och förslag. (Se också

författningsförslag l, 12 §

och författningsförslag 2, 29-31 §§.)

Det ligger i samhällets intresse att nya ämnens egenskaper från hälsooch miljösynpunkt är tillräckligt väl undersökta innan de förs ut i an» vändning. I den mån farliga egenskaper konstaterats skall ämnena åtföljas av nödvändig risk- och skyddsinformation. Om hanteringen av ett ämne innebär oacceptabla risker bör det över huvud inte föras ut taget i användning. Den kemikaliekontroll som f. n. utövas av myndigheterna är i allt väsentligt en kontroll i efterhand. l den löpande tillsynsverksamheten upptäcks ibland brister t. ex. i bedömningen av ämnens eller i farlighet produktinformationen (märkning m. m.). Bristerna pätalas sedan för ansvarig tillverkare eller importör. En följd av att kontrollen sker i efterhand är att ett ämne eller en produkt kan ha funnits i användning lång tid innan bristerna upptäcks och kan rättas till. Det är mot denna bakgrund och mot bakgrund av de ökade möjligheterna att undersöka ämnens som man egenskaper får se regeringens uppdrag till kemikommissionen att pröva formerna för en förhandskontroll av kemiska ämnen. Med förhandskontroll avses enligt regeringsdirektiven att nya ämnen inte får marknadsföras eller tas i bruk utan att ansvarig kontrollmyndighet fått möjlighet att bedöma ämnena. Denna form av förhandskontroll beskrivs bäst som ett slags förhandsgranskning och innebär således inte ett godkännande. Då

förhandsgranskning

skall införas är det nödvändigt att bestämma bl. a. om granskningen skall gälla produkter eller ämnen, vilka ämnen som skall anses vara i bruk, när granskning skall ske, vilka uppgiftskrav som skall ställas och hur granskningen skall organiseras.

156 av ämnen och

Undersökningar produkter

av eller av ämnen?

Förhandsgranskning produkter

Antalet som årligen förs ut på marknaden är avsevärt (flera nya ämnen hundra gånger) mindre än antalet nya produkter. Även om resursutveckoch annan inom det toxikologiska omrâdet har varit lingen utveckling positiv de senaste åren står det klart att en generell förhandsprövning inte av endast kan avse nya ämnen, nya produkter. Förhandsprövning måste av resursskäl inom överskådlig tid begränsas till vissa produkter som det finns anledning att från hälso- eller miljösynpunkt produktslag t. ex. produkter som är avsedda att ha en ägna särskild uppmärksamhet, effekt såsom bekämpningsmedel och läkemedel. biologisk till internationellt samarbete är större vid förhands- Möjligheterna av ämnen än vid kontrollåtgärder som avser produkter. De granskning flesta ämnen som används i ett litet land som Sverige används nämligen också i andra länder. Detta är en ytterligare anledning till att förhandsgranska just ämnen. Vi kan dra nytta av den prövning som sker utomlands. Beroende och konsumtionsmönster kan det därpå marknadsantas finnas en större andel som är unika för i emot i fråga om produkter till ett internationellt sam- Sverige, något som begränsar möjligheterna arbete.

Vilka ämnen skall anses vara i bruk?

för av nya ämnen förutsätter att det är Ett system förhandsgranskning vilka ämnen som skall anses redan vara i användning och som fastslaget därför inte skall granskas som nya ämnen. F. n. saknas om hur många ämnen som faktiskt förekommer uppgift i Sverige och om vilka de är. Företrädare för tillverkarna och importörerna har siffran 20 000 som en mycket grov uppskattning av angett som används i siffra överensstämmer

antalet ämnen SverigeÖDenna

relativt väl med antalet ämnen som används i Japan, men är betydligt lägre än antalet ämnen i USA och EG. Under förutsättning att den av kemikommissionen i delbetänkandet föreslagna ämnesdeklarationen (etapp 4) till produktregistret genomförs kan produktregistret efter etapperna 3 och 4 av uppbyggnaden utnyttjas för att ta fram en förteckning över ämnen som är i bruk i Sverige.

När bör en förhandsanmälan ske?

Förhandsanmälan kan som inom EG ske före marknadsföring eller som i USA göras före tillverkning eller import. för att anmälan skall ske först vid kan Ett argument marknadsföring vara att tillverkarna inte hinner få fram tillräcklig dokumentation redan innan tillverkningen påbörjas. Detta har angetts som en av anledningarna till att man i USA ställer lägre krav på dokumentation i anmälan än inom EG. Detta problem bör emellertid kunna undvikas om gränsen sätts vid i produktionsskala. Därmed ges tillverkarna rimtillverkning ligtvis tillräcklig tid för att under utvecklingsstadiet göra nödvändiga Det bör också stå i tillverkares och importörers intresse undersökningar.

av ämnen

Undersökningar och produkter 157

att i god tid före tillverkning (i eller av ett produktionsskala) import

ämne, dvs. innan man lagt ned alltför stora få veta dels om kostnader, myndigheten accepterar undersökningsresultaten och på dessa baserade bedömningar, dels så långt möjligt också om användningen av produkten (ämnet) kan väntas bli föremål för restriktioner.

Dokumentationskrav för nya ämnen

Kemikommissionen har enligt direktiven att beakta till möjligheterna samarbete med EG i fråga om Inför

förhandsgranskning. ställningsta-

gandet till vilka krav som skall ställas på uppgifter vid förhandsgranskav kemiska ämnen ning ligger det då nära till hands att göra jämförelser med EG. EG går betydligt längre än USA i sina krav på dokumentation. Inom EG skall tillverkare och importörer redovisa minst den dokumentation som anges i OECD:s minimikrav före markpå dokumentation nadsföring (Minimum Pre-Marketing Set of Data, MPD). Har de inte tillgång till denna dokumentation måste de låta utföra nödvändiga undersökningar för att få fram den. I USA däremot är man enbart skyldig att lämna den dokumentation man har till. tillgång MPD-kraven beskrivs på s. 163. Vad gäller ämnen som är nya både för Sverige och EG måste EG:s krav på uppgifter och undersökning vid anmälan bedömas som fullt acceptabla även ur svensk synvinkel. En del ämnen kommer att vara men vara i nya för Sverige upptagna

EG:s förteckning över i bruk varande ämnen. Det

är rimligt att även dessa ämnen anmäls till svensk innan ansvarig myndighet de tillverkas eller importeras. MPD-kraven är för omfattande för att kunna användas som generella krav för dessa ämnen. I praktiken torde det f. n. endast finnas ett rimligt alternativ vad gäller dokumentationskrav för ämnen som är nya i Sverige men inte i EG. Detta alternativ är att tillverkare och importörer att redovisa den

åläggs klassificering och märkning av ämnet man gjort

inför marknadsföringen samt det underlag man sina på vilket grundat ställningstaganden. Som resultat av internationellt samarbete kan det senare bli möjligt att ställa krav på att vissa specificerade tester skall vara utförda.

Resurser och för

organisation granskning av anmälningar

Det förefaller naturligt att

kemikaliemyndigheten (f. n. produktkontroll-

nämnden) har myndighetsansvaret för Denna anmälningsförfarandet. myndighet bör också få till uppgift att meddela de närmare som regler

behövs och att tillse att tillverkare

och importörer följer bestämmelserna. Sannolikt kan det av bl. a. ekonomiska skäl bli svårt att inom kemi-

kaliemyndigheten bygga upp alla för granskningen nödvändiga resurser.

Av denna anledning bör det prövas om

granskningsmyndigheten kan

tillgodose delar av resursbehovet genom att utnyttja expertis hos utomstående institutioner och myndigheter. Det totala antalet ämnen som är nya både i Sverige och EG kan

och SOU I984:77

158 Undersökningar av ämnen produkter

ämnen per år som är nya i uppskattas till högst 100 per år. Antalet men redan är i bruk inom EG är mycket svårt att uppskatta. Sverige Under att 10 procent av de ämnen som är nya både i förutsättning ingående granskning och pröv- Sverige och inom EG måste underkastas i Sverige och att övriga nya ämnen inte överstiger 500 per år ning årskostnaden för granskningen av anmälningar inte att överstikommer att antalet nya ämnen blir avsevärt lägre ga l milj. kr. Det är sannolikt införande av förhandsgranskning en än 100 resp. 500. I så fall innebär marginell kostnadsökning för myndigheten.

Internationellt samarbete

EG är en naturlig samarbetspartner för Sverige i fråga om förhandsanförutsätter att mälan av nya ämnen. Eftersom varje form av samarbete mellan Sverige en hel del såväl formella som praktiska frågor diskuteras att överläggningar snarast kommer till stånd. och EG är det angeläget för dessa överläggningar är att eftersträva

En viktig utgångspunkt

sådana samarbetsformer att dubbelarbete undviks samt att Sverige kan av det arbete som sker inom EG. Det är tillgodogöra sig erfarenheterna att undvika dubbfrån ekonomiska och andra utgångspunkter angeläget är naturligtvis att lering av resursinsatsen. En annan viktig utgångspunkt måste behålla sina möjligheter till självständiga beslut för skyd- Sverige det av hälsa och miljö. av kemiska ämnen och Det föreligger stora likheter i användningen mellan de olika nordiska länderna. Det bör därför också vara produkter av intresse från bl. a. resurssynpunkt att söka få till stånd ett nordiskt

samarbete i frågor som rör förhandsgranskning.

8.4 Kontroll av ämnen som är i bruk

Flertalet av de kemiska ämnen som i dag förekommer på olika marknader i världen har inte testats på ett tillfredsställande sätt med avseende I en nyligen i USA genomförd undersökpå hälso- och miljöfarlighet. konstaterades att det för ca 80 procent av de där kommersiellt ning, använda kemiska ämnena knappast går att ñnna någon som helst infor-

mation om deras hälsofarlighet. (Se närmare avsnitt 1.2.)

Ekonomiska skäl samt bristande tillgång på experter, testlaboratorier att inom en rimlig framtid testa och testdjur gör att det är omöjligt Av denna måste testresurser inriktas på samtliga ämnen. anledning som av olika skäl bör prioriteras. Ett första ämnen och ämnesgrupper är att upprätta en förteckning över vilka steg i prioriteringsprocessen ämnen som är i bruk. Ur denna förteckning kan sedan de ämnen väljas

ut som anses mest angelägna att testa. att det är känt vilka

En förhandsgranskning av nya ämnen förutsätter

finns i samhället. Inventeringar av ämnen som är i ämnen som redan kemiska bruk har därför utförts i Japan, USA samt inom EG. Antalet ämnen varierar från ca 25 000 (Japan) till 50 000 på dessa förteckningar -60 000 kemiska ämnen (USA och EG).

i

Undersökningar av ämnen och produkter 159

De kemiska ämnen som förekommer i samhället är en heterogen grupp med avseende på tillgänglig information. kan mängd Gruppen grovt indelas i tre kategorier: El ämnen med kända hälso- och miljöeffekter D andra ämnen för vilka data är av sådan tillgängliga toxikologiska kvalitet att en utvärdering är möjlig El övriga ämnen. i Hittills har det nationella och internationella arbetet med i bruk varande ämnen huvudsakligen inriktats för vilka det är känt att de har på ämnen hälso- eller miljöeffekter. Dessa ämnen sammantaget med de ämnen för vilka tillgängliga toxikologiska data är tillräckliga för att tillåta en utvärdering torde emellertid endast en bråkdel av det totala antalet utgöra ämnen som är i bruk. För övriga ämnen finns det för ett fåtal tillgång till begränsade toxikologiska data, men för det övervägande flertalet saknas sådana data helt. På grund av bristande ekonomiska och laborativa resurser kan inte samtliga i bruk varande ämnen testas ens på internationell basis. Därför är det ofrånkomligt att datainsamling och testning utförs stegvis. Låga produktionssiffror, låga exponeringsnivåer och sådana resultat från redan utförd testning som tyder på att ett ämnes skadliga egenskaper är ringa är förhållanden som minskar behovet av att ämnet genomgår ytterligare steg i utvärderingen. I flertalet länder förekommer ännu ingen systematisk utvärdering av ämnen som är i bruk. I Japan och USA har emellertid en sådan utvärdering påbörjats med de inventeringar som grund som utförts i samband med införandet av

förhandsgranskning av nya ämnen. Det har på senare

år blivit allt mer uppenbart att internationellt samarbete är nödvändigt. Av särskilt betydelse är det arbete som bedrivs i OECD.

Japan

Redan år 1973 infördes

förhandsgranskning av nya kemiska ämnen i

Japan. För de ämnen av kommersiell som redan förekom i betydelse Japan när infördes

förhandsgranskningen fastställdes inga krav på att

testning skulle utföras. Lagen föreskrev dock att dessa ämnen skulle inrapporteras till handels- och industridepartementet. Denna rapporteringsskyldighet innefattar om: uppgifter namn på tillverkare eller importör kemiskt namn kemisk formel kemiska och fysikaliska egenskaper

DEJEJEJEIDEJDD

produktions- och importvolym användningsområde tillverkningsprocess analysmetoder tillgängliga toxikologiska och ekotoxikologiska data.

Myndigheterna garanterar sekretess för lämnad information med undantag av kemisk benämning.

av ämnen och

160 Undersökningar produkter

denna som utarbetade myndigheten en Med inrapportering grund över i bruk varande ämnen. Denna förteckning omfattar ca förteckning i det för 24 000 kemiska ämnen och utgör grundstommen program utvärdering av i bruk varande ämnen som finns i Japan. Sådana faktorer m. m. är starkt som produktions- och importvolym, användningsområde Av denna förteckningen vart tredje tidsberoende. anledning korrigeras år. har utarbetat efter De japanska myndigheterna stegvisa urvalskriterier ämnen ut. Ungefär 100 ämnen väljs varje år vilka högprioriterade väljs Urvalskriterierna indelas i tre faser. ut för utvärdering. Av de ca 24 000 kemiska ämnena på förteckningen väljs i fas l huvudsådana ut som tillverkas eller importeras i stor skala och där risk sakligen för kvantitativt stora i miljön föreligger. Andra viktiga urvalsutsläpp Ämnen kriterier är testdata som tyder på risk för hälso- och miljöskador. som av dessa urvalskriterier testas vidare i fas 2. Om uppfyller något resultaten från denna testning tyder på en långsam nedbrytning i miljön

eller egenskaper genomgår ämnena ytterligare på bioackumulerande i fas 3. I fas 3 testas akut och kronisk toxicitet, påverkan på testning reproduktionen, neurotoxicitet, omsättning i kroppen samt inverkan på ett antal biologiska funktioner. Om testningen i fas 3 tyder på att ett införs restriktioner för produkämne har hög kronisk toxicitet stränga tion, import och användning.

Eftersom kosten av vattenlevande

en stor del av den japanska utgörs organismer är förorening av de akvatiska näringskedjorna av primärt i det japanska Stor intresse. Detta tar sig tydliga uttryck urvalssystemet. vikt fästs vid nedbrytbarhet i miljön och bioackumulerande egenskaper. Fram t. o. m. år 1982 hade 757 kemiska ämnen valts ut för att testas

vidare i fas 2 och 3. Av dessa hade 7 ämnen, bl. a. polyklorerade bifenyler

naftalener ut- (PCB), hexaklorbensen (HCB) och polyklorerade (PCN) satts för stränga restriktioner. omfattande Genom Vidare genomförs i Japan ett analysprogram. i landet samlar man varje år in data om vissa mätningar på 42 platser kemiska ämnens förekomst i t. ex. sjöar, havsområden, bottensediment, fisk och atmosfär. Sådana kemiska ämnen prioriteras som har påvisad eller samt sådana ämnen för eller misstänkt hög hälso- miljöfarlighet vilka det finns risk för omfattande utsläpp i miljön. Varje år undersöks

förekomsten av ca 50 ämnen.

USA

År 1978 infördes i USA ett system för förhandsgranskning av nya kemiska ämnen Det amerikanska naturvårdsbyggt på provisoriska regler. Protection under vå-

verket EPA (Environmental Agency) publicerade

ren 1983 de nu gällande reglerna för anmälningsförfarandet. Som grund utarbetades en förteckning över i bruk varande ämnen för systemet of Chemical Substances). Listan upprättades genom en delvis (Inventory anmälan för tillverkare och importörer. Alla ämnen som obligatorisk

finns lista och inte är undantagna från TSCA (Toxic

inte på denna Control som nya. Exempel på från TSCA undan- Substances Act) räknas

av ämnen och

Undersökningar produkter 161

tagna ämnen är bekämpningsmedel, tobaksprodukter och livsmedel. Denna förteckning, som publicerades är 1979, omfattar ca 55 000 ämnen. Förteckningen över i bruk varande ämnen utgör även grundvalen för det prioriteringssystem som ITC (Interagency Testing Committee) har utarbetat för utvärdering av de kemiska ämnen som redan förekommer i samhället. För sådana kemiska ämnen som antingen misstänks kunna medföra oacceptabla skaderisker eller vars produktionsvolym är hög kan i enlighet med TSCA testning krävas. Även faktiska är expositionsnivåer enligt TSCA ett viktigt kriterium när behovet av testning fastställs. En första prioriteringslista utgjordes av ca 2 000 ämnen. Ett antal faktorer har preciserats, som anses vara särskilt vid viktiga det fortsatta prioriteringsarbetet: producerad mängd mängd som når miljön antalet människor exponerade samt exponeringstiden exponeringsnivåer

EIDDDDDEID

strukturlikheter med ämnen med kända toxiska effekter information om kända effekter pä hälsa och miljö ställningstagande om testning kan bidra med användbar information tillgängliga testresurser.

Man har utarbetat ett poängsystem för prioriteringsarbetet som bygger på expositionsförhällanden och biologiska effekter. Ett sådant system

har givetvis klara begränsningar och i slutfasen tillkommer därför

expertomdömen om vilken testning som anses vara nödvändig. Detta utvärderingssteg har reducerat antalet högprioriterade ämnen till ca 100 stycken.

EG

har medverkat

_EG-kommissionen till att ett prioriteringssystem utarbe-

tats för sådana ämnen som är av särskilt intresse när det gäller den akvatiska miljön. från medlemsländerna Uppgifter om bl. a. produktionsvolymer och avfallsmängder har använts som en grov sorteringsmekanism. Med hjälp av experter från de olika medlemsländerna har ca 130 ämnen placerats på en speciell prioritetslista. EG-länderna arbetar vidare aktivt inom ramen för OECD för att få till stånd ett utvidgat internationellt samarbete på området.

OECD

Internationellt samarbete för att testa och utvärdera kemiska ämnen kräver att inblandade länder tester utförda utanför accepterar det egna landets gränser. För att detta ska vara möjligt är det nödvändigt med internationella överenskommelser om bl. a.: E] vilka testsystem som är adekvata samt efter vilka riktlinjer testerna skall utföras

av ämnen och

162 Undersökningar produkter

D vilka kvalitetskriterier som skall vara uppfyllda D ömsesidigt accepterande av testdata.

inom OECD är omfattande och har lett till att de Harmoniseringsarbetet nu finns för ett betydande internatiogrundläggande förutsättningarna samarbete OECD:s aktiviteter på området omfattar nellt på området. bl.a. harmonisering av testnings- och utvärderingsmetoder samt projekt som är direkt inriktade som redan är i bruk. på de ämnen År 1977 börjades arbetet med att utarbeta riktlinjer för hur testning av ämnen att sådana riktlinjer nu finns bör utföras. Detta arbete har medfört de s. k. OECD for Testing of Chemicals. År 1981

tillgängliga, Guidelines

utarbetades ett program för kontinuerlig uppdatering av dessa riktlinjer. Riktlinjerna är indelade i fyra sektioner:

med avseende och kemiska egenskaper hos äm- D tester på fysikaliska nen D tester med avseende på andra biologiska system än mänpå effekter niska D tester med avseende på nedbrytbarhet och bioackumulering

D tester med avseende på hälsoeffekter.

Dessa hållna regler för hur ämnens inneboende riktlinjer ger allmänt kemiska, fysikaliska och biologiska egenskaper skall testas. Riktlinjerna behandlar bl. a. testning av kemiska ämnens ansamling och nedbrytning effekter och deras förmåga att orsaka i miljön, deras negativa på miljön och andra toxiska effekter. Riktlin-

allergi, cancer, reproduktionsskador

viss variation i testutförande under förutsättning att testjerna tillåter utförs godtagbart sätt. ningen på ett vetenskapligt En annan hörnsten i det arbete som syftar till att toxikologiska viktig basis är OECD:s kvalitetskrav för data ska accepteras på internationell laboratorier Good Practice). Kvalitetsbrister hos vissa (GLP Laboratory kommersiella -testlaboratorier var en orsak till att krav ställdes på speciella med GLP är att verksamheten i de laboratokvalitetsregler. Syftet utför ska hållas på en jämn och hög rier som toxikologisk testning kvalitetsnivâ. GLP-kriterierna berör fyra huvudomräden:

D de olika personalkategoriernas ansvar

D intern kvalitetskontroll D lokaler och testanordningar D dokumentation.

för att ett omfattande internationellt sam- En nödvändig förutsättning arbete på området kemiska hälso- och miljörisker ska fungera är att resultaten från tester utförda i ett land även accepteras som underlag för av sådana risker i andra länder. Ett för medlemsländerna utvärdering bindande beslut rörande ömsesidigt accepterande av testdata togs inom OECD år 1981 ofthe Council Concerning the Mututal Accep-

(Decision

tance of Data in the Assessment of Chemicals). Detta beslut gäller om testerna är utförda OECD Guidelines for Testing of Chemicals enligt och i överensstämmelse med OECD Principles of Good Laboratory

Practice.

s

Undersökningar av ämnen och produkter 163

överenskommelser inom OECD om dokumentationskrav för för-

handsgranskning (Minimum Pre-marketing Set of Data, MPD) var av

stor när EG införde betydelse förhandsgranskning av nya kemiska ämnen. MPD-kraven omfattar uppgifter om: kemisk identitet produktionsvolym, användningsområde och destruktionsmetoder försiktighets- och nödfallsåtgärder analysmetoder och kemiska data

DDDDDDDDDD

fysikaliska akut toxicitet toxicitet vid upprepad tillförsel mutagenicitetsdata ekotoxocitet data om nedbrytbarhet och bioackumulering.

En viktig princip i MPD-kraven är flexibiliteten. Utelämnande eller utbyte av testsystem är rimligt om det skett på vetenskapliga grunder. Myndigheter måste också ha möjlighet att begära in ytterligare information om det finns skäl för ett sådant ställningstagande. MPD-kraven är utformade efter principen att utförda undersökningar skall möjliggöra att flertalet toxikologiska och ekotoxikologiska egenskaper hos kemiska ämnen kan komma till uttryck i testsystemet. Av denna anledning kan MPD-kraven förväntas få betydelse även när systematisk utvärdering av i bruk varande ämnen diskuteras. Eftersom MPD-kraven är relativt omfattande kommer troligen ett urval av de tester som innefattas i MPD-kraven att utgöra en grund vid utvärdering av de ämnen som redan är i bruk. Det faktum att vissa data om kemiska ämnen betraktats som konfidentiella är en begränsande faktor i mellan länder.

informationsutbytet

OECD har fastställt rekommendationer som till att underlätta syftar

utbytet av konfidentiella data. of Confidential Data on Che-

(Exchange micals.) Utbytet av konfidentiella data mellan olika länders myndigheter är enligt rekommendationerna enbart avsett att underlätta utvärdering av hälso- och miljörisker. Erhållen information får under inga omständigheter användas för andra ändamål. Vidare fastslås att det land som begärt konfidentiella data måste behandla erhållen information med åtminstone samma grad av sekretess som det land som lämnat information samt att informationen inte får vidarebefordras till annat land. OECD har även utarbetat en rekommendation om vilka data som skall anses vara icke-konfidentiella. Data av denna typ skall kunna förmedlas mellan länder och till allmänheten utan restriktioner. informa- Följande tion skall enligt rekommendationerna alltid betraktas som icke-konfdentiell: handelsnamn allmänna data angående ämnens funktion

DDDDD

försiktighetsåtgärder

destruktionsmetoder nödfallsåtgärder

164 av ämnen och SOU l984:77

Undersökningar produkter A

data som inte är av den karaktären att de EI kemiska och fysikaliska avslöjar den kemiska identiteten D sammanfattningar av data rörande hälsa och miljö.

Arbete med kemikaliekontroll i OECD och andra internationella organ har hittills huvudsakligen varit inriktat på förhandsgranskning av nya kemiska ämnen. Orsakerna till detta är dels att man prioriterar att

minska tillflödet av nya ämnen med dåligt kända miljö- och hälsoeffekför ter, dels att det är lättare att ställa upp standardiserade regelsystem ämnen än för i bruk varande ämnen. granskning av nya kemiska i OECD år 1980 fanns emellertid ett starkt stöd för På ett högnivåmöte en förbättrad kontroll av ämnen som är i bruk. Detta resulterade bl. a. i on the Control of Existing Cheett arbetsmöte i juni 1981 (Workshop Som ett led i arbetet att ta fram underlagsmaterial till mötet micals). till de olika medlemsländerna i OECD om hur gjordes en förfrågan ämnen dessa bedömde fara för hälsa resp. miljö. Svaren många utgöra varierade från l 000 till 5 000 vad avsåg risk för skador på miljö och

mellan 500 och 10 000 vad avsåg risk för skador på hälsan. det skulle medföra att utvärdera storleksordningen på de kostnader i bruk varande kemiska ämnen har beräknats inom ramen för samtliga OECD:s ämnen är 50 000, arbete. Som utgångspunkt antogs att antalet varav 2 500-5 000 ämnen behöver testas i enlighet med MPD-kraven.

Det antogs vidare att en stor del av dessa ämnen efter en första testomytterligare toxikologisk och/ eller ekotoxikologång behöver genomgå Den totala kostnaden för denna utvärderingsmodell beräkgisk testning. D-mark. Denna beräknades uppgå till mellan 3 000 och 10 000 miljoner ning är givetvis behäftad med stor osäkerhet, men den ger en bild av

problemets storleksordning. På arbetsmötet år 1981 framkom att internationellt samarbete är nödland kan bära de stora kostnaderna för ett omfatvändigt. Inget enskilt Vidare är det av djurskyddsskäl väsentligt att tester tande testprogram. inte upprepas i onödan. Arbetet inom OECD med i bruk varande kemiska ämnen delades är

1982 in i fyra projektområden. Syftet med projekt I är dels att utveckla riktlinjer för hur utvärderingar av kemiska ämnens hälso- och miljöfarlighet bör vara sammanställda, internationella användbarhet och verka dels att öka utvärderingarnas för en effektiv spridning av informationsmaterial av detta slag. Vidare riktlinjer för hur en systematisk och syftar arbetet till att ta fram flexibla bör bedrivas. stegvis informationsinsamling till opublicerat informa- Projekt II syftar till en förbättrad tillgång tionsmaterial. Bland annat övervägs en försöksverksamhet med någon

form av internationellt referenssystem. III och IV är att verka för att tillgängliga resurser Syftet med projekt används sätt. I arbetet ingår för testning och utvärdering på ett effektivt att utarbeta kriterier för prioritering av ämnen som bör testas. skall ha avslutat sitt arbete vid Avsikten är att samtliga projektgrupper slutet av år 1984.

SOU I984:77 av ämnen och

Undersökningar produkter 165

Situationen i Sverige

Arbetet i Sverige med ämnen som äri bruk har hittills - liksom i flertalet andra länder - varit inriktat om vilka det är huvudsakligen på ämnen känt eller starkt misstänkt att de förorsakar hälso- eller miljöproblem. Produktkontrollbyrån och arbetarskyddsstyrelsen har verksamhet på området. För identifiering av problemämnen finns en rad olika källor. Genom Sveriges deltagande i internationellt arbete finns ett kontaktnät för att få del av andra länders erfarenheter. Rapporter i den vetenskapliga litteraturen spelar också en viktig roll. Inom det av naturvårdsverkets forskningsnämnd bedrivna projektet ”Systems for Testing and Hazard Evaluation of Chemicals in the Aquatic Environment (ESTHER) pågår ett utvecklingsarbete för att få fram praktiskt användbara riktlinjer för att bedöma kemiska ämnens miljöfarlighet. Avsikten är att arbetet skall bedrivas på ett sådant sätt att internationella erfarenheter på området utnyttjas; av speciellt intresse är det samarbete som bedrivs inom ramen för OECD. Naturvårdsverkets internationella enhet svarar för Sveriges kontakter med IPCS, IRPTC och OECD Chemicals Programme. Sverige deltar aktivt i OECD-arbetet bl. a. inom de projekt som är inriktade på utvärdering av i bruk varande ämnen. Sverige har ordförande- och sekretariatsfunktion för ett av projekten. I Sverige finns ingen förteckning upprättad över vilka kemiska ämnen som förekommer i samhället. Efter etapp 3 i den pågående produktregisteruppbyggnaden kommer emellertid registret att innehålla uppgifter om de ämnen som ger produkterna deras hälsofarliga egenskaper. Det

förslag till förhandsgranskning som redovisats i kemikommissionens

delbetänkande (SOU 1984:24) innebär att produktkontrollmyndigheten ges i uppdrag att även föra en förteckning över övriga i bruk varande ämnen. kan inhämtas Uppgifterna som ett led i den föreslagna etapp 4 i produktregistrets uppbyggnad. Ämnen som inte blir upptagna på denna förteckning skulle defmitionsmässigt anses vara nya ämnen.

Förslag

Det är angeläget att ett systematiserat prioriterings- och utvärderingsarbete kommer till Med data hämtade

stånd. från produktregistret och med

specialinriktade prioriteringar som grund kan ett rimligt antal ämnen prioriteras för fortsatta utvärderingar. På grund av små laboratorieresurser samt begränsade personella och ekonomiska resurser kan emellertid inte Sverige ensamt bygga upp ett utvärderingssystem som kräver långt- Det är därför gående testning. angeläget att Sverige - liksom hittills aktivt deltar i det internationella samarbetet på området. Av speciell vikt är det arbete som bedrivs inom ramen för OECD.

Kemikommissionen föreslår att Sverige bör aktivt verka för att en internationell arbetsfördelning kommer till stånd i arbetet med i bruk varande ämnen. Om en sådan arbetsfördelning förverkligas bör Sverige vara

av ämnen okch

166 Undersökningar produkter

En nära nordisk av berett att medverka med egna insatser. samordning insatserna i det internationella arbetet bör eftersträvas.

att bedöma vilka i Sverige förekommande ämnen som Det är väsentligt att få undersökta. Detta bör ske dels för att kunna påverka är angelägna vilka ämnen som utvärderas inom ramen för det internationella samardels för att kunna egna undersökningar av sådana betet, prioritera som anses för svenska förhållanden, men som inte ämnen angelägna finns Att ett sådant nationellt på den internationella prioriteringslistan. kommer till stånd är även viktigt för att möjliggöra prioriteringsarbete en effektiv bevakning av den vetenskapliga litteraturen.

att som Kemikommissionen föreslår ett prioriteringsarbete genomförs till att bedöma vilka i Sverige förekommande ämnen som det är syftar angeläget att få undersökta.

som har betydelse från hälso- Det är viktigt att sådana rön om produkter och kommer till kemikaliemyndighetens känne-

miljöskyddssynpunkt

dom. och tillverkare kan via utländska kon- Importörer, handelsagenter eller takter få tillgång till t.ex. opublicerade undersökningsresultat rapom observerade skador i andra länder. De har även en god porter överblick över produktens användning i Sverige och kan därför även på detta sätt få kännedom om misstänkta skador. Det är viktigt att sådana som det kan antas att myndigheten inte har kännedom rön rapporteras om. För utförda undersökningar gäller detta både negativa och positiva

resultat.

Kemikommissionen föreslår att en skyldighet införas för tillverkare, importörer och handelsagenter att till kemikaliemyndigheten rapportera rön om hälso- som kan antas vara okända för sådana och miljörisker

myndigheten. (Se författningsförslag l, 9 § 2.)

sou 1984:77 167

9 risk

Myndigheternas bedömningar

av

och nytta

I detta kapitel föreslås följande:

Som vägledning för myndigheternas arbete fastslås dessa riktlinjer för bedömningar av risk och nytta i kemikalieanvändningen: l. Faktabedömningar bör vara klart sammanställda. De bör även vara redovisade skilt från de samhällsetiska bedömningarna. 2. Kriterier, bedömningsprinciper och beslutsunderlag skall så långt möjligt vara redovisade och lättillgängliga. Myndigheterna skall aktivt eftersträva att berörda intressenter får i insyn beslutsprocessen. Särskilt angeläget är det att människor som utsätts för risker får till information om dessa så tillgång risker, att de kan framföra sina till synpunkter myndigheterna. 3. Myndigheternas riskanalyser skall grundas på vid varje tillfälle bästa möjliga kunskap. Toxikologisk expertis skall finnas på myndigheterna. 4. Det är angeläget att myndigheterna drar nytta av kunskaper och material från det internationella samarbetet inom bl. a. FN och OECD. Internationellt fastlagda för av riktlinjer utvärdering toxikologisk dokumentation skall användas så långt möjligt. Handläggare som utvärderar toxikologisk dokumentation bör ha ingående kunskaper om sådana riktlinjer. 5. De olika myndigheterna bör så samordna långt möjligt principerna för tolkning av vetenskapliga data. Så långt möjligt bör riktlinjer utarbetas för av data med vetentolkning betydande skaplig tolkningsbredd. 6. Osäkerhetsfaktorer i den vetenskapliga dokumentationen bör klart redovisas i beslutsunderlaget. bör också Myndigheterna i sitt arbete eftersträva att gradvis beviskraven för att skärpa hanteringen av ett ämne inte skall anses innebära en viss risk. 7. bör ha Myndigheterna möjlighet att göra eller låta göra objektiva utvärderingar av redovisade ekonomiska bedömningar.

168 Myndigheternas bedömningar av risk och nytta

8. Det är angeläget att när så är möjligt ersätta djurexperimentella tester med försöksdjursfria metoder. Det får emellertid inte ske under former som medför en ökad risk för att människor skadas. bör i det internationella samarbetet aktivt verka Sverige för att testmetoder används i sådana fall där försöksdjursfria detta kan ske utan att osäkerheten i riskanalysen ökar. För att bra försöksdjursfria testmetoder skall kunna utvecklas är det viktigt att toxikologisk grundforskning stöds.

Ett råd utses av Det skall bestå av toxikologiskt regeringen. för arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, livsrepresentanter medelsverket, naturvårdsverket och kemikaliemyndigheten, samt av utomstående sakkunniga. Rådet får till uppgift:

El att verka för en hög vetenskaplig standard i myndigheternas och för en samordning av dessa riskanalyser D att utarbeta kriterier och för arbetet med veten- Vägledningar skapliga tolkningsfrågor _ C1 att verka för en i myndigheternas medverkan i det samordning internationella samarbetet i toxikologiska frågor.

Tre år efter det att riktlinjerna antagits och det toxikologiska rådet utsetts skall de i rådet representerade myndigheterna raptill om sitt arbete med bedömningar av risk portera regeringen och med kemikalier. Det toxikologiska rådet skall ett halvår nytta senare lämna i samma där man även utvärderar en rapport ämne, myndigheternas redovisningar. En införs för de olika stegen i bedömningenhetlig terminologi en av risk och nytta med kemikalier.

Syftet med kemikaliekontrollen är att minska riskerna för skador på människor och miljö. Myndigheterna skall se till att de produktansvariga följer gällande lagstiftning och regler. I vissa fall utför myndigheterna egna bedömningar av risk och nytta med enskilda kemiska ämnen eller produkter. Huvudparten av kemikaliekontrollen sker emellertid hos tillverkare, importörer och användare, dvs. de produktansvariga företagen. Detta innebär även att flertalet bedömningar av risk- och nyttoaspekter görs av företagen. Myndigheternas verksamhet på området, t. ex. de principer för bedömning av olika sorters risker som utarbetas, är emellertid av stor betydelse bl. a. som normgivare för de bedömningar som sker ute på företagen.

Myndigheternas bedömningar av risk och nytta 169

Terminologi

Ett flertal olika termer används f. n. för att beskriva de olika delstegen i den process som skall leda fram till ett beslut om vilken risk som från

samhällets synpunkt är acceptabel vid beslutstillfället. Det är angeläget att delstegen i denna process klart definieras. En nationellt accepterad terminologi skulle i hög grad bidra till att minska de språkliga missförstånd och sammanblandningar som nu förekommer. Strikta definitioner och entydig terminologi kan även medverka till att de vetenskapliga delarna av mer markerat hålls åtskilda

bedömningen från övriga besluts-

steg, vilket är nödvändigt för att bedömningen skall kunna anses vara korrekt utförd.

Inom ramen för OECD:s Chemicals Programme har en terminologi på detta område nyligen fastställts, som kan förväntas få god internationell genomslagskraft. Av denna anledning är tidpunkten nu lämplig för att införa en väldefinierad svensk Som ett led

fackspråklig terminologi.

i detta arbete utarbetade kommissionens sekretariat i samråd med Svens-

ka Språknämnden och Tekniska Nomenklaturcentralen ett förslag till terminologi. För att få en bred belysning av sändes

terminologifrågan

förslaget på remiss till ett stort antal intressenter. Efter att remissvaren utvärderats i samråd med de nämnda språkvårdsorganen föreslås termer följande och begreppsdeñnitioner: Faroanalys: Bedömning av kemiska ämnens inneboende möjligheter att framkalla skada på hälsa och miljö.

Riskanalys: Bedömning av sannolikheten för att skada skall uppkomma och av skadans möjliga omfattning. Nyttoanalys: Bedömning av möjliga fördelar med en viss användning av en kemisk produkt.

Konsekvensanalys: Bedömning av vilka olika effekter som ett visst

beslutsalternativ kan medföra.

Risk-nyttovârdering: Bedömning grundad på samhällsvärderingar av

vilken risk som från samhällets synpunkt är acceptabel vid beslutstillfället.

Kemikommissionen föreslår att regeringen

ger Sveriges Standardiserings-

kommission i uppdrag att fastställa en

fackspråklig terminologi på om-

rådet, sedan detta betänkande remissbehandlats.

Förutsättningar för myndigheternas bedömningar

Förutsättningarna för myndigheternas varierar bedömningar beroende

på vilken typ av produkt som bedöms. För

registreringspliktiga produk-

ter finns oftast en omfattande dokumentation tillgänglig. Tillgänglig dokumentation för kemiska övriga produkter är av mycket skiftande kvalitet och kvantitet. Behovet av information varierar bl. a. beroende på produktens funktion och hantering.

170 Myndigheternas bedömningar av risk och nytta

kemiska produkter

Registreringspliktiga

genomgår en omfat- Samhället har krav på att vissa kemiska produkter innan de får användas. på sådana produkter är tande testning Exempel läkemedel, livsmedelstillsatser och bekämpningsmedel. Dessa produk-

ter har bedömts vara av särskilt intresse från hälso- och miljöskyddssyn-

punkt och är därför registreringspliktiga.

Läkemedel och livsmedelstillsatser är vanligtvis avsedda att förtäras och kan därför tillföras kroppen i betydande mängder. Bekämpningsav livsmedel som medel kan i vissa fall tillföras kroppen genom förtäring innehåller resthalter. av bekämpningsmedel kan dessut- Användningen om innebära hälsorisker för berörda arbetstagare. Eftersom bekämpofta är avsedda för direkt spridning i miljön är det även ningsmedel att känna till vilka skador som kan uppkomma på miljön. Regiviktigt förenad med omfattande strering av produkter av dessa slag är därför dokumentationskrav. Avsikten med dokumentationskraven är att ge myndigheten tillgång till de uppgifter som behövs för att kunna ta ställning till en registreringsansökan. Eftersom behovet av uppgifter varierar är en viss flexibilitet

inbyggd i dokumentationskraven. Dokumentationskraven innefattar testresultat för att belysa möjliga och i vissa fall möjliga skadliga effekter skadliga effekter på människan Det krävs också att produktens användbarhet ska belysas: på miljön. nytta, fältförsök för kliniska tester för att belysa läkemedels terapeutiska hos bekämpningsmedel och tester som visar att att belysa effektiviteten effekten. har därlivsmedelstillsatser har den avsedda Myndigheterna till ett omfattande faktamaterial för att bedöma risk- och med tillgång nyttoaspekter. En förhandskontroll av detta slag är emellertid mycket och är därför till produktgrupper som är resurskrävande begränsad

särskilt angelägna från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

Övriga kemiska produkter

Ett kemiskt ämnes inneboende förmåga att orsaka skadliga effekter på hos ämnet i sig. De faktiska hälsa och miljö kan ses som en egenskap skadliga effekter som ämnet orsakar på hälsa och miljö beror emellertid

också på exponeringsnivån.

varierar även behovet av test-

Beroende på exponeringsförhâllandena

kostnader som testverksamhet ning. Med tanke bl. a. på de omfattande med kan det inte anses ändamålsenligt att kräva samma är förenad om ett ämnes inneboende egenskaper när det t. ex. ingående kunskaper

endast förekommer som forskningskemikalie på några få laboratorier

som tillsats i livsmedel. Mellan dessa två som när det förekommer ytterligheter finns en skala av situationer med mycket skiftande exponeoch därmed olika behov av testning. Information om ringsförhållanden samt strukturlikheter med substanser kända skador på hälsa och miljö med kända effekter är andra faktorer som är av betydelse. negativa som används är otillräckligt un- Många av de ämnen och produkter dersökta med avseende på hälso- och miljöfarlighet. För några av dessa,

av risk

Myndigheternas bedömningar och nytta 171

t. ex. vissa ämnen som förekommer i stor omfattning inom kan industrin, behovet av undersökningar vara stort. För andra ämnen vars användning är begränsad och för vilka tidigare erfarenheter inte tyder på några skador är behovet av undersökningar mindre. Vanligen är kunskaperna om risker sämre för kemiska produkter som inte är än för sådana

registreringspliktiga som är registreringspliktiga.

Myndighetsbeslut måste därför ofta fattas och mer på ofullständigare osäkert underlag.

9.3 och

Faroanalys riskanalys

Hälso- och miljörisker

Syftet med faroanalysen är att bedöma kemiska ämnens inneboende möj-

ligheter att framkalla skador

på hälsa och miljö. Det finns stora skillnader i giftighet mellan olika kemiska ämnen. Vissa ämnen är starkt irriterande för ögon och hud. Andra ämnen kan redan vid låga exponeringsnivåer orsaka t. ex. lever- eller njurskador. Vissa ämnen är cancerframkallande. fler ämnen Betydligt är allergiframkallande. Det stora flertalet ämnen är emellertid varken starkt giftiga, allergiframkallande eller cancerframkallande. Kemiska ämnen kan även orsaka skador Vissa ämnen har på miljön. t. ex. hög fiskgiftighet. Andra ämnen anrikas i näringskedjorna och kan på grund av detta orsaka svåra skador i naturen. Kemiska ämnens inneboende att framkalla möjligheter skador på hälsa och miljö varierar följaktligen mellan olika men mycket ämnen, alla ämnen kan orsaka skador vid tillräckligt höga exponeringsnivåer. I faroanalysen ingår därför även att grovt bedöma vilka halter av ämnet som människor och natur kan tänkas utsättas för och att från denna bedömning avgöra om det finns risk för skador. Riskanalysen innebär att resultatet från faroanalysen sammanvägs med ytterligare information med syftet att bedöma sannolikheten för att skada skall uppkomma samt att bedöma skadans omfattning. För att en riskanalys skall vara att genomföra krävs känmöjlig god nedom om hur och för vilka halter som människor och miljö exponeras. I vissa fall kan det fastställas att för en kemikalie har exponering skadat människor. Sådana samband kan t. ex. vid hälsounupptäckas dersökningar, genom erfarenheter från arbetsplatser eller med epidemiologiska studier. Att en kemikalie orsakar skador i naturen kan upp-

täckas med miljöövervakningsprogram eller

genom rapportering på annat sätt av observerade skador.

Djurexperimentell forskning och toxikologisk testning är av stor betydelse för att klargöra olika biologiska mekanismer och för att fastställa kemiska ämnens egenskaper. Dels har information om ämnens giftighet därigenom kunnat fås innan människor och natur exponerats. Dels har denna information kompletterat de kunskaper som man fått från observerade skador på människor och natur. och andra laborato- Djurtester rieförsök är därför en grundförutsättning för att ett riktigt val av ämnen

av risk

172 Myndigheternas bedömningar och nytta

skall kunna göras och för att dessa skall kunna hanteras på ett tillfredsställande sätt. Trots detta kan det ofta vara svårt att tolka toxikologiska data. I faro- och riskanalysen ingår därför även att karakterisera de osäkerhetsfaktorer som är inbyggda i använda test- och undersökningsmetoder. om dessa osäkerhetsfaktorer är avgörande för att Kunskaper bedöma vilka säkerhetsmarginaler som behövs i myndighetsbeslut om De olika osäkerhetsfaktorerna behandlas mer utfört. ex. gränsvärden. ligt i bilaga l. Syftet med toxikologisk testning är att kunna Underlagsosäkerhet. identifiera vilka skador och miljö som kemiska ämnen kan på hälsa orsaka. Därför testas ämnens kemiska och fysikaliska egenskaper, hur svårnedbrytbara ämnen är och om de anrikas i naturen samt vilka skador som kan uppkomma på växter, djur och människa. Det är endast i undantagsfall möjligt att göra en fullständig utvärdering av ämnens hälso- och miljöfarlighet. Oftast är tillgången på toxikodata I en rapport från National Research Council i logiska bristfällig. USA har påvisats att tillgången till toxikologiska data som belyser häl-

soeffekter ofta är dålig. (Se avsnitt 1.2.) Tillgången till data som belyser

miljöeffekter är ännu mindre.

En annan viktig aspekt är kvaliteten på tillgänglig toxikologisk doku-

mentation. Under de senaste åren har olika internationella och nationella riktlinjer utarbetats för hur testning bör bedrivas. Allmänt gäller att det är viktigt att hänsyn tas till kvaliteten hos de undersökningsresultat som ingår i beslutsunderlaget. Det är följaktligen viktigt att både kvantitativa och kvalitativa aspekter på den toxikologiska dokumentationen redovisas. En sådan redovispå underlagsosäkerheten. Vilken grad av osäkerhet i ning ger ett mått som accepteras måste ställas i relation till exponeunderlagsmaterialet ringsförhållanden m. m. Statistisk osäkerhet. När resultat från toxikologisk testning och epideutvärderas används statistiska metoder. En miologiska undersökningar statistisk kan aldrig åstadkomma någon absolut sanning om ett analys ämnes utan endast ge information om olika sorters sannolikegenskaper heter. Den s. k. statistiska är ett mått på vilket bevisvärde man styrkan från statistisk synpunkt kan tillmäta en undersökning där ingen skadlig effekt påvisats. osäkerhet. Målet med all toxikologisk testverksamhet är Vetenskaplig att förutsäga möjliga skador på människa eller i naturen. Djurexperimentella tester är f. n. de testsystem som är mest användbara för att möjliga skador på människa. De kostnader och de etiska förutsäga problem som användandet av försöksdjur är förenat med har emellertid medfört att intresset för försöksdjursfria testmetoder är stort. Dessa metoder innebär att ämnens testas på mikroorganismer eller giftighet celler. Resultaten från tester på djur ger ofta betydande tolkningsproblem när det att risken för människor. Skillnader i bl. a. gäller förutsäga mellan den testade djurarten och människan kan medämnesomsättning föra olika vid exponering för ett visst ämne. I vissa fall är att de reagerar den testande känsligare än människan, i andra fall är männidjurarten

SOU [984277 av risk

Myndigheternas bedömningar och nytta 173

skan känsligare. En annan faktor som försvårar är att de tolkningen doser som används i djurförsök måste vanligtvis vara betydligt högre än de nivåer människan normalt för. exponeras Avgiftnings- och reparationsmekanismer kan sättas ur spel hos försöksdjuren av de på grund höga doserna, vilket påtagligt ökar risken för skador. Eftersom endast ett begränsat antal försöksdjur med liten genetisk variation används i ett test kan man i vissa fall förvänta större sig en väsentligt spridning i känslighet för skador av kemiska ämnen bland människor än bland försöksdjur. För de försöksdjursfria testmetoderna tillkommer tolkytterligare ningsproblem. Vanligen gäller att ju större skillnad det är mellan testorganismen och människan, desto svårare är tolkningsproblemen. Detta till trots kan vissa försöksdjursfria testmetoder bidra med viktig information vid toxikologiska Ett fortsatt utvärderingar. utvecklingsarbete bör kunna leda till ökade att utvinna information ur försöksmöjligheter djursfria testmetoder. Under lång tid har studier bedrivits av människokroppens normala funktioner och dess olika sjukliga tillstånd. Kunskapsluckorna är betydligt större när det gäller olika struktur och sårbarhet. Testnaturtypers ning av miljöeffekter är, i motsats till testning av hälsoeffekter, inte primärt inriktad på skador på enskilda individer utan på skador på bestånd, arter och hela naturområden. För att kunna bedöma vilka skador ett kemiskt ämne kan orsaka i naturen används testsystem med t. ex. alger och fiskar. Sådana tester kan aldrig bidra med direkt information om effekter på förhållanden mellan olika djur- och växtarter. Vid tolkning av testdata är den vetenskapliga osäkerhetens storlek kopplad till den relevansen ekologiska hos det testsystem som används. För att öka den ekologiska relevansen och därmed minska den vetenskapliga osäkerheten - har vissa naturimiterande testsystem med flera och växtarter utvecklats. djur- Sådana testsystem går inte att standardisera ochde är därför kostsamma.

Brand och explosion

Olyckor med brand och explosion kan i vissa fall medföra omfattande personskador. Vid mitten av 1970-talet inträffade flera svåra i olyckor Europa. Den petrokemiska industrin, inom vilken man hanterar brandfarliga produkter vid högt tryck och höga temperaturer, drabbades av ett antal svåra olyckor. En vanlig olycksorsak var att läckage av brandfarlig gas eller av ångor från brandfarliga vätskor bildade gasmoln som sedan antändes. Gnistbildning från elmateriel har i vissa fall misstänkts vara den direkta orsaken till antändning. Brand- och explosionsrisken är kopplad dels till produktens kemiska och fysikaliska egenskaper, dels till hanteringen. och kemisk Flampunkt reaktivitet är exempel på inneboende egenskaper hos produkten som är av stor vikt. Vissa produkter kan vid eller vid explodera uppvärmning blandning med oxiderande ämnen. För andra kan stötar eller produkter friktion vara för att utlösa

tillräckligt en explosion. Självantändning i

luft eller bildande av brandfarlig gas vid kontakt med vatten är exempel

174 Myndigheternas bedömningar av risk och nytta

som kan karakterisera vissa brandfarliga kemiska propå egenskaper dukter. Ett säkert hanteringssätt måste utformas med hänsyn tagen till de

dess brandfarliga eller explosiva beskaf- . egenskaper som ger en produkt fenhet. Inneboende kemiska och fysikaliska egenskaper hos produkten

när man fastställer om produkten t. ex. är följaktligen av stor betydelse förvaras skall förvaras svalt, skall hållas avskild från vissa skall torrt, andra eller inte får utsättas för stötar eller friktion. Sprängämprodukter har utarbetat föreskrifter för klassificering och märknesinspektionen av brandfarliga och explosiva varor. ning av detta svåra är Eftersom följderna av olyckor slag kan vara mycket För att lindra av en säkerhetsanalysen av stor betydelse. verkningarna

eventuell olycka fastställs i vissa fall skyddsavstånd. Skyddsavståndets beror faktorer såsom av kemiska produkter, längd av en mängd typ områdets topografi m. m. Detta med-

produktmängder, hanteringssätt,

för måste i varje enskilt fall. att skyddsavståndet avgöras är central förvaltningsmyndighet för ären-

Sprängämnesinspektionen

och brandfarliga Inspektionens verkden som rör explosiva produkter. främst råd och anvisningar samt samhet syftar till att genom föreskrifter, och att personer kommer till skada

genom tillsyn inspektioner förebygga

vid hantering av explosiva eller brandfarliga produkter.

9.4 Nyttoanalys och konsekvensanalys

om eventuella risker med en viss hantering av en kemisk Kunskaper delen när beslut produkt är oftast den helt avgörande av underlaget fattas om vad som från samhällets kan accepteras vid beslutssynpunkt tillfället. utförs grunder och skall så långt Riskanalysen på vetenskapliga vara Resultaten från riskanalysen relateras vanlimöjligt värderingsfri. tekniska och ekonomiska möjligheter. I beslutsunderlaget ingår gen till även av fördelarna med ett visst kemiskt ämne, ett ofta en beskrivning visst osv. Fördelarna kan vara av många olika slag. hanteringssätt med är att bedöma fördelar med en viss Syftet en nyttoanalys möjliga av en kemisk produkt. En samlad nyttoanalys för en kemisk användning som sådan blir främst aktuell för sådana produkter som skall produkt bedömas innan de får marknadsföras. I dagsläget gäller detta registre-

ringspliktiga produkter. För är registreringen förenad med om-

registreringspliktiga produkter

fattande dokumentationskrav. Tillgänglig dokumentation tillåter därför

en grundlig nyttoanalys. (Se avsnitt 9.2.) Det kan hävdas att en nyttoanalys i myndighetsregi borde genomföras

Detta skulle förutsätta en förhandsgranskning av på alla nya produkter. som av resursskäl inte är möjligt. Däremot bör alla nya produkter, något översiktliga bedömningar av nyttan ha stor betydelse i myndigheternas

arbete med föreskrifter för olika produktgrupper. (Om behovsprövning

av bekämpningsmedel, se avsnitt l2.2.) beslut som rör kemiska risker sådana produkter som Flertalet gäller hanteras i samhället. För dessa produkter kan verkan av olika redan beslutsalternativ beskrivas med en konsekvensanalys.

Myndigheternas av risk bedömningar och nytta 175

Syftet med en konsekvensanalys är att bedöma vilka olika effekter som

ett visst beslutsalternativ kan kan t. ex. medföra. Konsekvensanalysen innehålla en beskrivning av hälso- och samhälls- och miljöeffekter, företagsekonomiska vinster och kostnader, samt påverkan på sysselsättning vid olika beslutsalternativ. Sådana ekonomiska konsekvenser som måste baseras från på resultat riskanalysen är vanligtvis mycket svåra att kvantifiera. Exempel på detta är kostnader för miljösanering, sjukvård m. m. I beslutsunderlagen ingår oftast konsekvensanalyser för två eller flera handlingsalternativ. För att kunna utföra nytto- och konsekvensanalyser behövs experter på olika områden. Olika myndigheter har härvidlag skilda behov. Som exempel kan nämnas farmakologer och läkare på socialstyrelsens läkemedelsavdelning, livsmedelskemisk och veterinärmedicinsk expertis på livsmedelsverket samt kemisk och teknisk expertis på arbetarskyddsstyrelsen. l flertalet myndigheters ofta ekonomiska beslutsunderlag ingår beräkningar. Ekonomiska konsekvensanalyser torde i regel tillkomma genom att beräkningar utförs av dem som drabbas av ökade kostnader. Sådana analyser måste emellertid kunna värderas och kontrolleras av myndigheterna. Detta medför att det även finns ett behov av ekonomisk kompetens. Nytto- och konsekvensanalyser bör så långt möjligt vara en objektiv utvärdering av tillgängliga data. Liksom vid tolkning av data erhållna vid riskanalysen är emellertid även dessa ofta förenade med analyser stor osäkerhet. Vilken art och grad av osäkerhet som föreligger är viktig information vid beslutsfattandet.

9.5 s

Risk-nyttovärdering

Risk-nyttovärderingen är en bedömning grundad på samhällsvärderingar

av vilken risk som från samhällets synpunkt är acceptabel vid beslutsti/Uället. Denna bedömning kan utföras aldrig på vetenskapliga grunder. Fördelar och nackdelar med ett visst ämne, en viss hanteringssituation m. m. bedöms från politiska och samhällsetiska Detta utgångspunkter. innebär att

risk-nyttovärderingen inte är någon objektiv process utan en

bedömning utifrån samhällsvärderingar av möjliga positiva och negativa effekter av olika beslutsalternativ.

I beslutsunderlaget ingår emellertid information av faktakaraktär.

Denna information kan t. ex. belysa olika beslutsalternativs hälso- och miljörisker samt ekonomiska konsekvenser. av risker och Utvärdering ekonomiska konsekvenser alltid genomförs i ett ofullständigt kunskapsläge. Den erhållna informationen är därför ofta mångtydig och komplex samt lämnar utrymme för skilda tolkningar. Vanligen föreligger ett flertal beslutsalternativ. Vilket alternativ som anses vara det bästa varierar beroende beroenpå samhällsvärderingar, de på om man är riskbärare eller nyttobärare m. m. Myndigheterna har till uppgift att pröva mellan olika beslutsalternativ förenligheten och gällande lagstiftning. Denna prövning kräver kännedom om de olika

176 bedömningar av risk och nytta sou |9s4;77 Myndigheternas

alternativens effekter. Ofta får också andra faktorer betydelse, såsom kännedom om olika gruppers riskupplevelse samt om opinionsström- ningar.

9.6 Allmänna för av risk och

principer bedömning

nytta

Det finns stora skillnader mellan olika myndigheter i deras sätt att arbeta med bedömningar av risk och nytta. Delvis är dessa skillnader ett resultat av att de har olika verksamhetsområden, delvis är de ett resultat av att man kommit olika avseenden systematisera sina långt med att i olika Det finns mycket som behöver förbättras i samhällets bedömningar. arbete med dessa bedömningar. Förbättringar bör ta formen av utvecklingsarbete inom varje enskild myndighet. Det finns således inte anledning för kemikommissionen att närmare myndighets arbete. Däremot anser kommissionen gå in på varje enskild att statsmakterna bör ge myndigheterna vägledning för arbetet med dessa frågor.

Kemikommissionen föreslår att vissa allmänna principer skall fastslås av statsmakterna och gälla som riktlinjer för myndigheternas bedömning av risk och nytta enligt vad som redovisas i det följande.

för myndigheternas bedömningar varierar beroende Förutsättningarna

på vilken typ av produkt som bedöms. För registreringspliktiga produk-

ter finns oftast ett omfattande underlag tillgängligt. Bedömningsunderkemiska produkter är av mycket skiftande kvalitet. laget för övriga Myndigheternas bedömning av vilken hantering och användning samt vilka exponeringsförhållanden som är acceptabla är en komplex process. Den innebär att tillgängligt faktamaterial sammanvägs med annan känd information till en subjektiv slutlig bedömning. I denna bedömning utgör den vetenskapliga utvärderingen av de eventuella riskerna en betydelsefull del. Med i beslutsunderlaget finns ibland även mycket samhälls- och företagsekonomiska beräkningar, risker med alternativa ämnen, tekniska möjligheter att reducera risken, olika gruppers riskupplevelse m. m. l motsats till kartläggningen av risken och kartläggningen av t. ex. ekonomiska vinster och kostnader kan den slutliga bedömningen inte utföras på vetenskapliga bedömningsgrunder, utan måste göras på av samhällsvärderingar. Det är viktigt att de olika leden i grundval bedömningarna hålls åtskilda. Särskilt angeläget är det att bedömningen av riskens art och storlek inte påverkas av vilka möjligheter man ser att vidta åtgärder mot risken. Faktabedömningarna bör vara klart sammanställda. De bör även vara redovisade skilt från de samhâllsetiska bedömningarna. De personer som utsätts eller kommer att utsättas för en risk har en särskild rätt att bli hörda innan myndigheten fattar beslut om vilka risker bör eventuella som skall accepteras. Om vissa risker accepteras detta klart redovisas. Stor vikt måste fästas vid allmänhetens insyn i

Myndigheternas av risk och 177 bedömningar nytta

beslutsunderlaget och dess möjligheter att påverka risk-nyttovärderingen. Kriterier, bedömningsprinciper och beslutsunderlag skall så långt möj-

ligt vara redovisade och lätt tillgängliga. Myndigheterna skall aktivt eftersträva att berörda intressenter får insyn i beslutsprocessen. Särskilt ange-

läget är det att människor som utsätts för risker får tillgång till information

om dessa risker, så att depå denna grund kan framföra sina synpunkter till myndigheterna. Utvecklingen inom toxikologin kräver att myndigheterna har handläggare som är specialiserade på detta ämnesområde. Detta är nödvändigt om en kvalificerad dialog skall kunna föras med specialister inom olika områden av toxikologin samt med toxikologer anställda inom industrin. På grund av den snabba utvecklingen inom är toxikologin myndigheternas syn på utbildning och kunskapsuppbyggande av fundamental i vars arbete betydelse. Handläggare det ingår toxikologiska frågeställningar måste ha goda-möjligheter att inhämta nya kunskaper. Detta kräver att myndigheterna har en positiv till vidareutbildattityd ning, deltagande i vetenskapliga seminarier, anordnande av internseminarier m. m. Detta behövs för att upprätthålla en god kvalitet på det arbete som utförs inom myndigheterna och därmed även för att bevara allmänhetens samt olika förtroende intresseparters för myndigheterna. Det är av primär betydelse att personer som har teoretiska och praktiska kunskaper om rutinmässig testverksamhet aktivt deltar i utbildningen av toxikologer. Av betydelse är även att utbildningen ger elementära erfarenheter praktiska av djurexperimentell metodik med tyngdpunkten lagd på standardtestning. Det är angeläget att undvika ett beroende av bedömningar som utförs utanför myndigheten. Myndigheternas riskanalyser skall grundas på vid varje tillfälle bästa möjliga kunskap. Toxikologisk expertis skall

finnas på

myndigheterna. För att den enskilde handläggaren skall ha en möjlighet att avgöra om” en viss studie uppfyller ställda kvalitetskrav

rimligt på försöksplanering,

utförande och redovisning, krävs ingående kunskaper i vissa internationella riktlinjer för hur testning bör bedrivas och utvärderas.

Harmoniseringsarbetet inom OECD har lett till flera överenskommel-

ser av betydelse. Sverige är som medlemsland i OECD förpliktigat att följa vissa av dessa överenskommelser. Viktiga internationella överenskommelser har också träffats i olika FN-organ. Det arbete som bedrivs på internationell basis är omfattande och vanligtvis utfört med tillgång till experter från många länder. Det är angeläget att myndigheterna drar nytta av kunskaper och material från det internationella samarbetet inom bl. a. FN och OECD. Internationellt fastlagda riktlinjer för utvärdering av toxikologisk dokumentation skall användas sá långt möjligt. Handläggare som utvärderar toxikologisk dokumentation bör ha ingående om sådana kunskaper riktlinjer. Målet med all toxikologisk testverksamhet är att utifrån testresultat förutsäga möjliga negativa effekter på människa eller miljö. Översättning av resultat från tester på djur, mikroorganismer och celler till människa medför ofta betydande tolkningsproblem. Tolkningsbredden kan i vissa fall vara så stor att den får fundamental för ställbetydelse

178 Myndigheternas bedömningar av risk och nytta

om riskens art och storleksordning. Ett förhållande av ningstagandet risk för att tolkningen av samma data kan detta slag medför en uppenbar mellan Det vetenskapliga kunvariera kraftigt och inom myndigheterna. inom ekotoxikologin har hittills inte tillåtit att några kriterier skapsläget och allmänna tolkningsprinciper utarbetas. I takt med utvecklingen

bör emellertid sådana kriterier och principer forinom ekotoxokologin muleras. De olika myndigheterna bör så långt möjligt samordna principerav vetenskapliga data. Så långt möjligt bör riktlinjer na för tolkningen tolkningsbredd. utarbetas för tolkning av data med betydande vetenskaplig innebär vissa svårigheter. Det Tolkning av testresultat regelmässigt alltid är förenade med har till följd att slutsatser dragna från testresultat större eller mindre grad av osäkerhet. Denna osäkerhet kan grovt indelas

statistisk osäkerhet och vetenskapi tre kategorier: underlagsosäkerhet, En beskrivning av dessa olika osäkerhetsfaktorer utgör en lig osäkerhet. viktig del av ett beslutsunderlag. har både kvantitativa och kvalitativa Osäkerhet i underlagsmaterialet av toxikologiska data är det väsentligt att det aspekter. Vid utvärdering klart redovisas vilka tester av betydelse som inte är utförda. Om tillgäng-

testning bör detta behov klart liga data visar på ett behov av ytterligare Det är även angeläget att tillgänglig dokupreciseras i utvärderingen. bedöms från kvalitetssynpunkt samt att slutsatserna om domentation kumentationens användbarhet för utvärdering redovisas.

tester och epidemiologiska studier är

Vid utvärdering av toxikologiska Vid utvärdering av vanligen en statistisk analys av resultaten nödvändig. resultat från undersökningar bör den statistiska styrkan

epidemiologiska

beräknas när den uppgiften saknas. Om en direkt beräkning är omöjlig

tester är det väsentbör storleksordningen anges. Även för toxikologiska att sådana moment där testets statistiska styrka är av betydelse ligt Det är även viktigt att bedöidentifieras och diskuteras i utvärderingen. statistisk utvärderingsmetodik är lämplig samt att om ma om använd om så inte är fallet. Praktiska arbetsmöjligt korrigera beräkningarna för att redovisa statistisk osäkerhet i underlaget bör utvecklas. metoder Eftersom toxikologiska tester och epidemiologiska undersökningar och eftersom även ett flertal andra fakhar begränsad statistisk styrka, bör särskild försiktighet tillämtorer kan orsaka falskt negativa resultat, studier tillmäts avgörande bevisvärde. Detta pas innan negativa något förhållande är speciellt betydelsefullt om någon väl utförd positiv studie

föreligger. osäkerheten är av så komplex karaktär att den Den vetenskapliga och meningsfullt sätt i en oftast inte går att kommentera på ett kortfattat Det är därför att de kriterier och enskild utvärdering. betydelsefullt allmänna bedömningsprinciper som utvärderingen bygger på är klart bör redovisas på ett redovisade och lätt tillgängliga. Utvärderingen om man följer utarbetade kriterier och sådant sätt att det klart framgår samt att de vetenskapliga grunder för eventuella bedömningsprinciper, Om rådande åsikter bland vetenskapliga experter är avvikelser framgår. delade data skall tolkas, bör det om hur en viss typ av vetenskapliga normalt åt den av de administrativa ställningstagandet ge visst företräde som utvisar den största risken. vetenskapligt godtagbara tolkningarna

Myndigheternas bedömningar av risk och nytta 179

Osäkerhetsfaktorer i den vetenskapliga dokumentationen bör klart redovisas i beslutsunderlaget. Myndigheterna bör också i sitt arbete eftersträva att gradvis skärpa beviskraven för att hanteringen av ett ämne inte skall anses innebära en viss risk. Det är ofrånkomligt att ekonomiska bedömningar spelar en viktig roll i många myndighetsbeslut om vilka risker som skall accepteras. Det är

angeläget att undvika ett beroende av bedömningar som görs utanför myndigheten, och som i regel då är partsinlagor. Myndigheterna bör alltså ha egen kompetens för att bedöma de samhällsoch företagsekonomiska konsekvenserna vid olika handlingsalternativ. Myndigheterna bör ha möjlighet att göra eller Iâta göra objektiva utvärderingar av redovisade ekonomiska bedömningar. För att i största möjliga förhindra att människor skadas utsträckning är det viktigt att bästa metoder används när kemikalier tillgängliga testas. testmetoder Djurexperimentella är f. n. oumbärliga när det gäller att förutsäga kemiska hälsorisker. Av djurskyddsskäl måste emellertid

djurförsöken begränsas så långt möjligt. Denna strävan innebär dels att antalet försöksdjur skall hållas så lågt som möjligt, dels att onödigt plågsamma djurförsök skall undvikas. Överenskommelser inom OECD har att resultaten från möjliggjort tester utförda i ett land även accepteras som underlag för utvärdering av kemiska riskeri andra länder. Även andra internationella organisationer verkar för en samordning av djurexperimentell testning för att förhindra att tester i onödan. Denna upprepas utveckling är mycket tillfredsstäl-

lande från djurskyddssynpunkt. I många länder bedrivs

forskningsarbete för att utveckla försöksdjursfria testmetoder. Vissa försöksdjursfria testmetoder redan nu viktiga till utgör komplement den djurexperimentella testningen. Det är att synnerligen angeläget utvecklingsarbetet inom detta område förs vidare, bör bidra Sverige där så är möjligt. Vanligen gäller att ju större skillnad det är mellan testorganismen och människan, desto svårare är det att tolka testresultat. Mellan människan och vissa däggdjur finns likheter i ämnesomsättning samt i olika organs uppbyggnad och funktion. Andra testorganismer, t. ex. svampar och bakterier, ligger längre från människan. Detta gäller även för tester där olika typer av celler används. Cellernas inbördes och funkorganisation tioner medför att organismen som helhet kan reagera på sätt som inte kan förutsägas från studier av isolerade celler. Som exempel kan nämnas att dioxinen 2,3,7,8-TCDD, som är ett mycket giftigt ämne, i ett försök testades i 23 olika utan cellsystem att det gick att påvisa någon toxicitet. För att det skall vara möjligt att utveckla bra försöksdjursfria testmetoder krävs goda kunskaper om grundläggande toxikologiska verkningsmekanismer. Det är därför viktigt att toxikologisk grundforskning stöds. I Knutson, J.C. och Po- Företag och andra som skall betala för har ett ekonomiskt testning land, A.: 2,3,7,8-Tetintresse av att gå över till försöksdjursfria vilka nästan testmetoder, rachlorodibenzo-pundantagslöst är mycket billigare. Sådana övergångar är även önskvärda dioxin: Failure to Deav djurskyddsskäl. monstrate Toxicity in Twenty-three Cultured Det är angeläget att när sä är möjligt ersätta tüurexperimentella tester Cell Types. Toxicology

med försöksdjursfria metoder. Det får emellertid inte ske under former som

and Applied Pharmacomedför en ökad risk för att människor skadas. Sverige bör i det internatio- logy 54, 377-383 (1980).

180 Myndigheternas bedömningar av risk och nytta

nella samarbetet aktivt verka för att försöksdjursfria testmetoder används i sådana där detta kan ske utan att osäkerheten i riskanalysen ökar.

fall För att bra försöksdjursfria testmetoder skall kunna utvecklas är det viktigt

stöds. att toxikologisk grundforskning

Ett råd

9.7 toxikologiskt

måste av sitt speciella ansvars- Varje myndighet för sig, mot bakgrund av olika beslutsalternativs område, göra de slutgiltiga bedömningarna risk- och nyttoaspekter. Vissa delar av riskanalysen kan och bör göras på ett enhetligt sätt. Det gäller t. ex. ställningstaganden i vetenskapliga

tolkningsfrågor och många av de internationella samarbetsfrågorna. Ett för att förbättra samordningen i dessa möjligt tillvägagångssätt är att bilda ett rådgivande organ, där principfrågor av vetenskapfrågor behandlas. Inom ramen för ett sådant råd skulle gemensamlig karaktär utma principer för tolkning av viktiga vetenskapliga frågeställningar arbetas. Ett flertal skäl kan anföras för en sådan samordning. av test och undersökningsresultat kräver kunskaper inom en Tolkning olika ämnesområden bl. a. toxikologi, patologi, klinisk och anamängd kemi samt och biostatistik. Enskilda handläggare

lytisk epidemiologi

kan goda kunskaper endast inom enstaka ämnesområden, upprätthålla och de enskilda saknar oftast egen fackkunskap inom myndigheterna flera av de nämnda ämnesområdena. Befintlig expertis måste nyttjas på

ett effektivt sätt. Det internationella arbete som bedrivs område bl. a. inom på detta ramen för OECD, är av stor betydelse för samtliga berörda myndigheter. mellan skulle medverka till att kunska- En samordning myndigheterna per och material från detta arbete nyttiggörs av samtliga myndigheter. Gemensamma principer skulle bidra till en mer konsekvent tolkning av svåra De skulle också minska risken vetenskapliga frågeställningar. för att den vetenskapliga utvärderingen otillbörligt påverkas av - för - ovidkommande faktorer. Förekomsden toxikologiska bedömningen medför även att felaktiga påståenden om ten av gemensamma principer lättare kan tillbakavisas. Klart uttalade principer otillbörlig påverkan skulle för diskussion och kritik, vilket bör vara en garanti vara åtkomliga för standard hålls. att en hög vetenskaplig medför att nya viktiga vetenskapliga rön Regelbundna revideringar i tolkningsprinciperna. Detta bör även på ett enkelt sätt får genomslag för riskanamedföra att nya vetenskapliga rön, samt deras konsekvenser effektivt sprids till de olika myndigheterna. lyser, Industrin med till mera fasta tolkningsprinciper, få skulle, tillgång vägledning och därmed lättare kunna uppfylla kraven i gällande lagstift-

ning. kan även ekonomiska effektivitetsskål nämnas. Samhället Slutligen har krav genomgår en omfattande

på att registreringspliktiga produkter

innan de får användas. Dessa krav kan i vissa fall vara mycket testning Ett genomfört testprogram enligt dessa krav långtgående. fullständigt kan medföra kostnader 10 milj. kr. för en enda produkt. I sitt på över

Myndigheternas

bedömningar av risk och nytta 181

delbetänkande (SOU har kommissionen l984z24) föreslagit ett system med

förhandsgranskning av nya kemiska ämnen. En sådan förhands-

är förenad med

granskning krav på toxikologisk och ekotoxikologisk

testning. Vidare pågår en diskussion, bl. a. inom OECD, om hur befintliga testresurser skall användas på ett effektivt sätt för att utvärdera de många kemiska ämnen som redan är i bruk i samhället och inte är testade och utvärderade på ett acceptabelt sätt. avsnitt

(Se 8.4.) Även med tanke

på de omfattande ekonomiska kostnader som testverksamheten är förknippad med måste det anses angeläget att tolkningen av erhållna testdata genomförs med noggrannhet och med beaktande av bästa tillgänglig kunskap.

Kemikommissionen föreslår att ett rådgivande organ för toxikologiska frågor inrättas, med namnet toxikologiska rådet. Rådet bör ha till uppgift: EI att verka för en hög vetenskaplig standard i myndigheternas riskanalyser och för en samordning av dessa El att utarbeta kriterier och Vägledningar för arbetet med vetenskapliga

tolkningsfrågor

EJ att verka för en samordning i myndigheternas medverkan i det internationella samarbetet i toxikologiska frågor.

Självfallet skall rådet inte överta ansvar eller beslutsbefogenheter från myndigheterna. Stommen i rådets sammansättning bör utgöras av representanter från berörda myndigheter. För att rådets samordningsfunktion skall fungera effektivt måste varje berörd myndighet vara representerad av någon som har ansvar

för de toxikologiska bedömningarna. Arbetarskyddsstyrel-

sen, socialstyrelsen, statens livsmedelsverk, statens naturvårdsverk och

kemikaliemyndigheten bör vara representerade.

I rådet bör ingå medlemmar med hög vetenskaplig kompetens inom områden som är viktiga

för toxikologiska myndighetsbedömningar.

Inom de vetenskapliga områden som myndigheterna inte besitter hög vetenskaplig kompetens bör rådet kompletteras med utomstående experter. De vetenskapliga områden som är av speciell vikt vid tolkning av testdata bör finnas representerade i rådet, t. ex. olika specialiteter inom toxikologi samt patologi och statistik. Vidare bör rådet ha möjlighet att vid behov anlita utomstående experter. Av de myndigheter som föreslås ingå i rådet är det endast statens naturvårdsverk och som arbetar

kemikaliemyndigheten med ekotoxiko-

logiska frågor. Det är ändå viktigt att ekotoxikologisk expertis ingår i ett samordningsråd av detta slag, för att de ekotoxikologiska aspekterna av

olika frågeställningar tillfredsställande skall kunna

belysas.

Kemikommissionen föreslår att det toxikologiska rådet skall bestå av representanter för

arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, statens livs-

medelsverk, statens naturvårdsverk och samt ut-

kemikaliemyndigheten

omstående vetenskaplig Ledamöterna expertis. bör utses av regeringen.

Rådets kansli bör förläggas hos kemikaliemyndigheten.

av risk

182 Myndigheternas bedömningar och nytta

9.8 efter treårsperiod Rapportering

arbete med av risk Det är angeläget att myndigheternas bedömningar är väl förankrat hos statsmakterna. Regeringen bör också få och nytta att i ett samlat bedöma om de givna förutsättmöjlighet sammanhang för arbete inom området behöver förändras. ningarna myndigheternas kan därför vara att de berörda myndigheterna åläggs att Det lämpligt om sitt arbete inom området. En sådan rapporrapportera till regeringen ske tre år efter det att ett toxikologiskt råd inrättats tering kan lämpligen för samhällets bedömningar av risk och nytta och allmänna principer bör ingå att redovisa hur arbetet bedrivs enligt har antagits. l uppdraget

de i avsnitt 9.6 angivna principerna.

Kemikommissionen föreslår att arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen,

statens livsmedelsverk, statens naturvärdsverk och kemikaliemyndigheten fári att redovisa för regeringen sitt arbete med bedömningar uppdrag bör lämnas tre år efter det att riktlinjer för av risk och nytta. Rapporten har fastställts. Det toxikologiska rådet bör få lämsådana bedömningar i samma ämne ett halvår senare än myndigheterna, och då na sin rapport även utvärdera deras redovisningar.

10 Produktinformation

I detta kapitel föreslås följande:

Kemikaliemyndigheten får i uppdrag att utarbeta kriterier för bedömning av kemiska ämnens och produkters miljöfarlighet. Vidare får den i uppdrag att utarbeta för regler produktinformation (genom märkning och kemiska varuinformationsbladyom produkters skadlighet för den yttre miljön. Den skall vidare utarbeta regler om att varuinformationsblad skall finnas tillgängliga på överlåtelseställen med större försäljning av kemikalier.

Kemikaliemyndigheten övertar från sprängämnesinspektio-

nen uppgiften att fastställa reglerna för produktinformation om kemiska ämnens brand- och explosionsfarlighet. Ett samlat regelsystem för information om hälso-, miljö- och utbrandfarlighet arbetas. Regler införs om att arbetarskyddsverket och kemikaliemyndigheten skall anmäla otillbörlig marknadsföring till konsumentombudsmannen, om det finns skäl till ingripande. Konsumentombudsmannen skall i ökad utsträckning åta om marksig frågor nadsföring av kemiska produkter till brukare. yrkesmässiga Konsumentverket får i uppdrag att utfärda om barnriktlinjer skyddande förpackningar för konsumentprodukter.

I kapitlet erinras också om som kommissionen följande förslag lämnat i sitt delbetänkande:

Alla kemiska skall vara försedda med produkter uppgift om produktnamn och om det svenska produktansvariga företagets namn och adress. Vid överlåtelse till skall det lämnas beyrkesmässig hantering sked om att en vara är bedömd från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Detta skall göras även om produkten bedömts vara varken hälso- eller miljöfarlig.

184 sou 1984:77

Produktinformation

En av huvuduppgifterna för kemikaliekontrollen är att se till att alla som kommer i kontakt med kemiska produkter är väl informerade om vilka risker de innebär och hur dessa kan förebyggas. I så stor utsträckning

som möjligt bör denna information ha formen av produktinformation

som följer med produkten antingen i form av märkning eller av varuinformationsblad. Produktinformationen bör bl. a. innefatta identitetsuppgifter om pro-

dukten och det produktansvariga företaget, uppgifter om hälsofarlighet,

om miljöfarlighet och uppgifter om brandfara och explosionsuppgifter

fara. (Se också avsnitt 6.3 och 8.2.)

Produktinformationen och miljöskyddssynpunkt ett ger från hälsoviktigt underlag för valet mellan olika produkter. Ett annat viktigt underlag är reklam och andra marknadsföringsåtgärder. Det är angeläget att inte motverkas av missvisande information

produktinformationen

som sprids i säljfrämjande syfte. I detta kapitel behandlas också frågor om förpackning och förvaring.

10.1 Produktinformation om hälsorisker

Genom produktkontrollnämndens kungörelse (SNFS 1982:5, PK 14)

om klassificering och märkning vid överlåtelse av hälsofarliga ämnen och beredningar har Sverige nyligen fått moderna regler om märkning med avseende på hälsorisker. Enligt kungörelsen skall följande uppgifter finns med på förpackningen (av dessa skall punkterna l och 3-6 finnas med inom varningsmärkningen). l. Farosymboler 2. Varans handelsnamn 3. Administrativ klass (GIFT eller VÅDLIGT) 4. Riskupplysning

5. Skyddsanvisning (hanteringsanvisning, förvaringsanvisning, skyddsutrustning och första hjälpen-anvisning, s.k. skyddsfraser)

och ungefärliga halter av komponenter som 6. Innehållsuppgrft (namn ger varan dess hälsofarliga egenskaper) namn och adress samt - 7. Tillverkarens eller importörens för gift säljarens namn och adress.

I produktkontrollnämndens kungörelse uppdelas hälsofarliga produkter i fyra huvudkategorier: livsfarliga varor, mycket farliga varor, farliga varor och övriga märkningspliktiga varor. De första tre kategorierna har direkta motsvarigheter i EG-systemet och för dem föreskrivs samma varningssymboler som inom EG. Bakgrunden till symbolerna skall ha orange varselfärg. För den fjärde kategorin (hit.hör bl. a. vissa lösningsmedel och lösningsmedelshaltiga prosom saknas i EGzs märkningssystem, har det däremot inte dukter), föreskrivts i det nya märkningssystemet. Detta innenågon farosymbol bär försämrad varseblivningseffekt för ett betydande antal produkter eftersom de äldre svenska märkningsbestämmelserna föreskrev att märkningstexten skulle tryckas på gul botten mot svart ram. Syftet med

Produktinformation

den gula färgen var just att märkningen skulle bli uppmärksammad. I sitt delbetänkande (SOU 1984:24) föreslog kemikommissionen därför att märkningskungörelsen kompletteras med en symbol för den fjärde kategorin. Kommissionen föreslog också att den särskilda skyldigheten att ange administrativ klass med orden ”gift” eller vådligt skall slopas. När alla försetts fyra kategorierna med symbol behövs inte längre dessa ord vare sig som varningssymbol eller för att ange administrativ klass. Produktkontrollnåmnden har beslutat att utfärda en kungörelse om varuinformationsblad. I kungörelsen, som har utarbetats av arbetarskyddsstyrelsen, åläggs leverantörerna att ge utförlig skriftlig risk- och skyddsinformation för hälsofarliga produkter som överlåts för yrkesmässigt bruk. Företrädare för tillverkare, och importörer, arbetsgivare arbetstagare har efter samråd med utformat en

arbetarskyddsstyrelsen

blankett för risk- och skyddsinformation. Blanketten kraven tillgodoser i de föreslagna föreskrifterna. _ Varuinformationsbladen innehåller upplysningar som kan vara till nytta även vid konsumentbruk. Det är därför att det i vart fall lämpligt hos större återförsäljare av kemikalier skall kunna att ta del av

gå_

varuinformationsblad för saluförda kemikalier. Produkter som överlåts i används ofta också

konsumentförpackning

yrkesmässigt. I dessa fall finns ett särskilt behov av att varuinformations-

blad hålls tillgängliga på försäljningsställena.

Kemikommissionen föreslår att

kemikaliemyndigheten får i uppdrag att

utfärda regler om att varuinformationsblad skall finnas tillgängliga på överlåtelseställen med större

kemikalieförsäljning, för sådana produkter

där detta är ändamålsenligt.

Kommissionen är medveten om att både risk- och skyddsinformation i dessa blad främst är anpassad till

yrkesmässig kemikalieanvändning.

Om de misstolkas kan riskerna vid vanlig felbe-

konsumentanvändning

dömas. Riskerna för sådan misstolkning bör emellertid kunna undanröjas. Dels bör det ställas sådana kompetenskrav på överlåtarna att de kan förklara innebörden av risk- och skyddsinformationen. vidare av-

(Se snitt ll.3.) Dels måste, genom förbättrad skolundervisning, konsumen-

ternas kunskaper om hälso- och miljörisker ökas så att de på ett riktigt sätt kan tillgodogöra sig olika slag av risk- och skyddsinformation. Kemikommissionen avser att i sitt slutbetänkande återkomma till utbild-

ningsfrågorna inom kemikaliekontrollen.

10.2 Produktinformation om miljörisker

För att miljörisker skall kunna förebyggas behövs en korrekt information om riskerna med olika produkter, alldeles som det krävs en korrekt information om hälsoriskerna för att dessa skall kunna förebyggas. I 5 i § LHMV anges därför att varan skall märkas tydligt med uppgifter av

betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Några särskilda före-

186 Produktinformation _

med avseende har inte skrifter om produktinformation på miljörisker meddelats. Ibland lämnar dock leverantören viss information på varuinformationsblad om produktens miljöfarlighet. Bristen avseende miljö är inte unik

på regler om produktinformation

annat för Sverige. Såvitt bekant finns sådana regler inte heller i något land. Som orsak till att det saknas regler av detta slag har det ibland uppgett: att det saknas bedömningskriterier för miljöfara. Med hjälp av bedömskulle på ett standardiserat sätt bättre ningskriterier ansvariga företag kunna vilka som medför miljöfara och därför skall avgöra produkter förses med produktinformation om detta. för är en Avsaknaden av enhetliga bedömningskriterier miljöfara väsentlig brist i kemikaliekontrollen. Den försvårar, men omöjliggör om dessa risker. Även om generella kriterier

inte produktinformation

att upprätta särskilda listor över ämnen om vilka saknas är det möjligt man erfarenhetsmässigt vet att de kan förorsaka mil jöskador. Skyldighet kan föreskrivas för leverantörerna att informera om miljörisker som kan av produkter som innehåller dessa ämnen. Med uppstå vid användning kan man dessutom föreskriva att leverangenerella bedömningskriterier

törerna skall informera om miljöfarlighet på grundval av laboratorietes-

för vilka erfarenhet om miljöeffekter saknas. På ter av ämnen praktisk

detta sätt kan en mer omfattande produktinformation om miljöfarlighet

uppnås än vad som är möjligt enbart med listor över erfarenhetsmässigt miljöfarliga ämnen.

för miljöfarlighet Bedömningskriterier

för att bedöma behövs även för andra ändamål än Kriterier miljörisker Ur samordningssynpunkt är det självfallet an-

för produktinformation.

för olika ändamål ansluter så nära till varandra geläget att kriterierna fem användningsområden för sådana kriterier som möjligt. Följande kan nämnas:

för om kemiska produkters mil-

(l) Som underlag produktinformation

jöfarlighet. f. n. kan ha tillgång till Det underlag som tillverkaren eller importören inskränker till nyckelegenskaper hos de aktuella sig vanligen några bioackumulerbarhet, toxicitet mot aktivt ämnena, såsom nedbrytbarhet, som skall tillämpas måste därför tills slam eller mot ñsk. De kriterier vidare vara mycket enkelt utformade och baseras på ett fåtal nyckelegenämnena. Kriterierna bör skaper hos det eller de i produkten ingående efter hand kunna utvecklas.

(2) Som underlag för deklaration till produktregistret. Kemikommissionen i sitt delbetänkande (SOU 1984:24) att föreslog deklarationsskyldighet till produktregistret skall införas för miljöfarliga skall ge tillsynsmyndigheterna underlag för produkter. Produktregistret och prioritering. Även i detta fall är det primärt

problemidentiñering

tillverkaren som skall ta ställning till om produkten är eller importören

Produktinformation

miljöfarlig. Liksom i det förra fallet måste avgörandet tills vidare baseras

på ett begränsat urval av vissa nyckelegenskaper hos de aktuella ämnena.

(3) I samband med förhandsgranskning av nya kemiska ämnen.

Vid den förhandsgranskning av nya kemiska ämnen som kommissio-

nen föreslog i sitt delbetänkande skall den som gör förhandsanmälan lämna in dokumentation om både hälso- och miljöfarlighet. Ett enhetligt och relativt kommer fylligt dataunderlag här att krävas, som bör bygga på OECD:s s. k. MPD-krav (se avsnitt 8.4).

(4) Som underlag för myndighetens prioriteringar av ämnen som förtjänar ökad uppmärksamhet eller som bör underkastas grundligare studier. Detta tillämpningsområde gäller ämnen som är i bruk. Grundmaterialet kan bestå av på olika sätt framtagna listor över miljöfarliga ämnen eller produkter (t. ex. hämtade ur produktregistret). Vad som här behövs är prioriteringsregler med vars hjälp de ursprungliga listorna kan bearbetas till korta listor över högprioriterade ämnen. Här behövs uppgifter om ämnenas kemiska fysikaliska, och biologiska nyckelegenskaper. Stor vikt måste också fästas vid annan information än den som gäller ämnets miljöfarlighet, nämligen bl. a. om användningsmönster och kvantiteter, och om sannolika recipienters och målsystems egenskaper.

(5) Som underlag för utsläppsvillkor för anläggningar som använder kemiska produkter. I samband med prövning enligt miljöskyddslagen, kan bedömning av bi- eller restprodukter som miljöfarliga tänkas resultera i att särskilda utsläppsvillkor för dessa föreskrivs. Miljöfarlighetskriterier kan här vara en del av beslutsunderlaget. Kvantitetsuppgifter och uppgifter om recipientens egenskaper är av lika stor vikt för dessa bedömningar som uppgifterna om ämnets farlighet.

Kriterierna för miljöfarlighet måste alltså få något olika innehåll och utformning beroende på i vilken beslutssituation de skall tillämpas. Detta innebär inte att den eller de principer som kriterierna baseras på skall vara olika. För användningsområde (3) enligt ovan (förhandsgranskning) bör de mest fullständiga kriterierna gälla. För användningsområdena (l) och (2) (produktinformation och produktregistret) bör en förenklad version av de fullständiga kriterierna kunna utnyttjas. För användningsområdena (4) och (5) (myndighetsprioriteringar och utsläppsvillkor) bör kriterierna användas på ett flexibelt sätt i kombination med information om användning, mängder och recipienter. Nordiska Ministerrådet bedriver ett projekt som bl. a. syftar till att utveckla sådana förenklade kriterier för miljöfarlighet som kan ligga till grund för klassificering och märkning av kemiska ämnen. Avsikten med att bedriva detta projekt på nordisk bas är att om möjligt få till stånd en samordning dels mellan de nordiska länderna, dels med EG. Inom det av naturvårdsverkets forkningsnämnd bedrivna projektet Systems for Testing and Hazard Evalutation of Chemicals in the Aquatic Environment” (ESTHER) pågår ett utvecklingsarbete med syfte att få

188 SOU 1984177

Produktinformation

för bedömning av kemiska ämnens fram praktiskt användbara riktlinjer miljöfarlighet. Kemikommissionen har tagit del av redovisningar av arbetsläget : samt även låtit genomföra en egen översiktlig studie a\ dessa projekt, förutsättningarna för att införa generella bedömningskriterier för miljö- Det har därvid framkommit att forskningsläget nu är sådant at: farlighet. man inom kort tid bör kunna ha framme användbara kriterier för produktinformationen.

Kemikommissionen föreslår att kemikaliemyndigheten ges i uppdrag att snarast utarbeta kriterier för bedömning av kemiska ämnens och produkters miljöfarlighet.

för om miljörisker

Regler produktinformation

Naturvårdsverkets vägledande förteckning över ämnen som utgör miljöfarligt avfall är en tillräcklig grund för att utfärda regler om produktinformation för en stor del av de produkter som förorsakar miljöpro› blem. Så snart som möjligt bör man emellertid övergå till generella kriterier av miljöfarlighet, vilket som framgått av föreför bedömning gående avsnitt bör kunna ske inom förhållandevis kort tid. I avsnitt 8.2 föreslog kommissionen att det som grund för reglerna om införs en ny klass i den författning som ersätter produktinformation, KHMV. Den nya klassen kan kallas miljöfarlig vara. Någon anledning av denna klass föreligger f. n. inte. till ytterligare uppdelning Vad gäller produktinformationens innehåll bör man skilja mellan yrkesmässig hantering och konsumenthantering. bör med varan alltid infor- För den yrkesmässiga hanteringen följa mation om att den är miljöfarlig, om vari denna miljöfarlighet består samt råd avseende och omhändertagande. Huvuddelen av hantering denna information bör kunna lämnas på varuinformationsblad. Märkkan användas för att fästa uppmärksamhet på att varan är ningstexten miljöfarlig. Vad gäller konsumenthantering bör information om miljöfarlighet lämnas för sådana miljöfarliga varor vars avfall konsumenterna bör inlämna för omhändertagande.

Kemikommissionen föreslår att kemikaliemyndigheten får i uppdrag att utarbeta om miljöfarlighet. Internatioriktlinjer för produktinformation nellt och särskilt nordiskt samarbete bör därvid eftersträvas.

Produktinformation om och

10.3 explosiva

brandfarliga egenskaper

Genom kungörelser om märkning av brand-

sprängämnesinspektionens

varor 1983:6) och om explosiva varor (SIND-FS farliga (SIND-FS 1983:7) har Sverige fått moderna bestämmelser om produktinformation om dessa risker. Liksom reglerna om märkning med avseende på hälso-

sou 193477

Produktinformation 189

risker är dessa regler anpassade till dem som gäller i EG-länderna. Utöver vad som föreskrivs för hälsofarliga varor föreskrivs i dessa märk-

ningsregler riskupplysningar om brand- och explosionsrisker samt faro-

symboler av likartad typ som för hälsofarliga egenskaper. Det svenska regelsystemet för märkning är i en internationell jämförelse ovanligt uppslittrat. Inom t. ex. EG är reglerna för

klassificering

och märkning gemensamma för explosiva, brandfarliga och hälsofarliga

Eftersom egenskaper. en stor del av de märkningspliktiga ämnena skall märkas med avseende på både brandfarlighet och hälsofarlighet har en sådan samordning fördelar. uppenbara Av de brandfarliga ämnena är det bara ett ringa antal som inte har några hälsofarliga egenskaper. För såväl utländska som svenska producenter torde det uppdelade systemet i Sverige framstå som en ganska betydande avvikelse från EGländernas reglering. Också för dem som hanterar varorna bör ett samordnat regelsystem för och annan

klassificering, märkning produktin-

formation innebära fördelar. Här kan nämnas att producenten enligt svenska regler inte har skyldighet att sammanföra märkningen för explosions- och brandfara med märkningen för hälsofara. Vidare kan nämnas att uppgift om brandfarlighet inte kunnat göras obligatorisk på varuinformationsblad, eftersom produktkontrollnämnden som fastställt reglerna saknar befogenhet i fråga om brandfarlighet. För de myndigheter som har att utöva tillsyn över produktinformation om

hälsofarliga varor vore det ett obetydligt merarbete att låta tillsynen

omfatta också brandoch explosionsfarliga varor, eftersom dessa nästan

utan undantag är hälsofarliga. Det sagda gäller i första hand för tillsynen

hos andra än producenter.

sprängämnesinspektionens tillsynsresurser

kan knappast räcka till för tillsyn på detta område. Framför allt när det

gäller brandfarliga varor bör det vara av stort värde om tillsynen hos de användande företagen kan fånga upp brister i produktinformationen. För explosiva varor är värdet av detta sannolikt mindre bl. a. med

hänsyn till det begränsade antalet producenter.

Det vore möjligt att låta kemikaliemyndigheten och sprängämnesin-

spektionen ge ut sina kungörelser i en gemensam

författningssamling.

En sådan lösning är emellertid mindre lämplig så länge myndigheterna är åtskilda och båda kan förväntas

ge ut ett stort antal författningar. Det

är inte lämpligt att t. ex. låta sprängämnesinspektionen kungöra endast sina bestämmelser om produktinformation i

kemikaliemyndighetens författningssamling. Detta skulle strida

mot ett viktigt syfte med lagen

(1976:333) om kungörande av lagar och andra författningar.

Ett enklare sätt att nå en viss samordning är att använda hänvisningar i

myndighetskungörelserna, samordnade allmänna råd och samordnad

information. Så har skett i statens industriverks om märkkungörelser ning av explosiva och av brandfarliga varor samt i naturvårdsverkets och

sprängämnesinspektionens vägledning för märkning av kemiska pro-

dukter (Statens

Naturvårdsverk, Råd och riktlinjer, RR 1983:6). som går ut på gemensam publicering och liknande åtgärder Lösningar framstår emellertid som otillräckliga. Det blir betydligt mera överskådligt för producenterna om märkningsreglerna samlas till en enda myn-

dighetsförfattning. Möjligheter bör också Öppnas för tillsynsmyndighe-

sou 19347-,

190 Produktinformation

att bedriva tillsyn hos t. ex. terna enligt lagen om kemiska produkter även beträffande om brandfarliga och

importörer produktinformation

explosiva varor.

Kemikommissionen föreslår att lagstiftningen om explosiva och brand-

tillförs för kemikaliemyndigheten att farliga varor ett bemyndigande

meddela bestämmelser om om sådana varor. (Se produktinformation

författningsförslag 8 och 9.)

om märkning bör kunna samlas i en enda kungörelse som ges Reglerna Pâ motsvarande sätt bör reglerna om vaut av kemikaliemyndigheten. ruinformationsblad kunna samlas. Kemikaliemyndigheten bör efter beredning av sprängämnesinspek-

tionen kunna utfärda erforderliga bestämmelser med stöd av lagen om

och brandfarliga varor. Även i fortsättningen kommer den explosiva och erfarenhetsåterföringen beträffanhuvudsakliga kompetensen

de brandfarliga och explosiva varor att finnas hos sprängämnesinspek-

Det bör därför ankomma på inspektionen att uttionen. naturligt arbeta kriterier, ämneslistor m. m. och att på annat sätt ta aktiv del i av de delar av bestämmelserna om utformningen och tillämpningen som hör till inspektionens ansvarsområde. Spräng-

produktinformation

ämnesinspektionen kommer t. ex. att kunna dispensera från märknings-

skyldigheten.

10.4 Identitetsuppgifter och uppgift om gjord

bedömning

varor föreskrivs märkning med

För hälso-, brand- eller explosionsfarliga

företagets namn och

produktnamn och det svenska produktansvariga

adress. Behov av att kunna kontakta leverantören kan uppstå också i

som denne inte bedömt vara farliga. Kommissionen fråga om produkter därför i sitt delbetänkande (SOU 1984:24) att uppgift om proföreslog företagets namn och

duktnamn och om det svenska produktansvariga

som inte behöver förses med adress görs obligatorisk även för produkter

varningsmärkning.

i kontakt med en kemisk produkt på vilken det Den som i dag kommer kan inte utläsa om detta beror på att den saknas varningsmärkning har underlåtit att märka produkten eller på att den inte

produktansvarige

om märkning. Ibland saknas också på omfattas av några bestämmelser om vem i Sverige som är ansvarig för varan. en sådan produkt uppgift För arbetstagarna ger det upphov till osäkerhet att vissa produkter

som visar att produkterna är bedömda som de hanterar saknar uppgifter som tillkommit inom från risksynpunkt. De frivilliga märkningssystem i en strävan att

vissa branscher har till stor del haft sin utgångspunkt

som är mer undanröja denna osäkerhet genom att märka även produkter harmlösa. blir då endast en del av eller mindre Varningsfunktionen

Det grundläggande syftet är att få fram sakinfor-

syftet med märkningen. mation om bedömningsresultat, risker och skyddsåtgärder.

Produktinformation 191

Eftersom arbetsgivarna har mot sina anställda

informationsskyldighet

är det också värdefullt för arbetsgivarna att få besked om att den produktansvarige verkligen har gjort en bedömning av produktens egenskaper från hälsosynpunkt. Det är rimligt att den lagstadgade produktinformationen som åtföljer kemiska produkter skall kunna innehålla även sådan sakinformation som inte har varningskaraktär. Det blir sedan användarens sak att avgöra vilka slutsatser han för den aktuella hanteringen skall dra av informationen. Den lagstadgade skyldigheten att lämna produktinformation för den yrkesmässiga hanteringen bör följaktligen avse även produkter som inte behöver varningsmärkas. Med dessa produkter bör följa en information om hur produkten är bedömd enligt svenska märkningsbestämmelser. Den informationen får inte utformas så att de som hanterar produkterna invaggas i någon slags falsk trygghet. Kemikommissionen föreslog i delbetänkandet att tillverkare och importörer skall vara skyldiga att vid överlåtelse till yrkesmässig hantering lämna besked om att varan är bedömd från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Detta får göras genom märkning, på varuinformationsblad eller på annat säkert sätt.

Otillbörlig marknadsföring av kemiska produkter

En otillbörlig marknadsföring av kemiska produkter till företag kan leda till att produktinformationen motverkas eller helt omintetgörs och bl. a. därigenom leda till hälso- och miljörisker. För skyddet av såväl enskilda konsumenter som anställda hos näringsidkare är det värdefullt om avarter i av kemiska

marknadsföringen produkter stävjas.

Lagstiftningen

Som framhålls i avsnitt 3.7 är syftet med marknadsföringslagen i första hand att tillgodose konsumenternas intressen i samband med näringsid-

kares marknadsföring. skall också motverka

Marknadsföringslagen

marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare.

Otillbörlig marknadsföring kan anmälas till konsumentsombudsmannen. Denne kan utfärda

förbudsföreläggande eller väcka talan om för-

bud vid marknadsdomstolen. Konsumentverkets resurser är främst inriktade på att stödja konsumenterna. 22 § förordningen (1976:429) med instruktion för konsumentverket ger verket möjlighet att lämna klagomål på marknadsföring utan åtgärd om det från allmän synpunkt är av ringa betydelse att saken prövas. Verket skriver därför ofta av ett ärende som har föranletts av anmälan från en näringsidkare, om anknytningen till konsumentintresset är svag. Först när verket har skrivit av ärendet kan näringsidkaren utnyttja sin s. k. subsidiära talerätt som innebär att han får väcka talan vid marknadsdomstolen. Riktlinjekommittén har emellertid föreslagit

att 10 § marknadsföringslagen ändras så att näringsidkare kan väcka

192 Produktinformation

av talan direkt i marknadsdomstolen (SOU 1983 240). sammanslutningar endera konsumenter eller löntagare har också subsidiär näringsidkare, För andra än konsumentombudsmannen finns talerätt. myndigheter i vart fall inte för en myndighet i egenskap av tillsynsmyningen talerätt, dighet. Vid sidan av marknadsföringslagen gäller särskilda regler för markav vissa varor. Sådan marknadsföring av alkoholdrycker nadsföringen och tobaksvaror som vänder sig till konsumenter (dvs. privatpersoner som använder varorna för enskilt bruk) är reglerad i särskilda lagar. läkemedels- Vidare finns regler för resp. varuslag i bl. a. livsmedelslagen, förordningen och fodermedelslagen. Dessa regler är inte begränsade till den marknadsföring som riktar sig till enskilda konsumenter utan gäller

också marknadsföring till andra grupper. För kemiska produkter i allmänhet finns däremot inga speciella regler eller i arbetsmiljölagen. mot om reklam, vare sig i LHMV Ingripanden reklam för kemiska kan ske endast med stöd av otillbörlig produkter marknadsföringslagen. av kemiska till ar-

Åtskilliga åtgärder i marknadsföringen produkter

betsgivare skulle kunna ifrågasättas som otillbörliga. För att en fråga

skall föras upp till marknadsdomstolen krävs emellertid f. n. i praktiken

är så starkt att konsumentombudsmannen finner att konsumentintresset motiverat sin subsidiära talerätt. ett ingripande eller att någon utnyttjar Inom arbetsmiljöns omrâde finns ett starkt behov av skydd mot otilläven av annat än kemiska produkter. Det är börlig marknadsföring från skyddssynpunkt om otillbörlig marknadsutomordentligt negativt föring leder till att arbetsgivarna t.ex. skaffar hem otjänlig skyddsutrust-

ning. De krav som kan ställas särskilt på marknadsföringen till arbetsgivare av kemiska produkter överensstämmer i allt och på marknadsföringen Härväsentligt med vad som redan gäller enligt marknadsföringslagen. vid bör man beakta att särskilt höga krav kan ställas på marknadsföringen av farliga produkter. Marknadsföringslagens system bygger på föratt resultat i allmänhet kan åstadkommas genom förhandutsättningen överenskommelser mellan konsumentverket och lingar och frivilliga meddelar riktlinjer näringsidkarsidan och genom att konsumentverket när så erfordras. Konsumentombudsför företagens marknadsföring att åstadkomma förbud mot en otillbörlig markmannen har möjlighet om frivilliglinjen inte skulle ge nadsföring genom vitesföreläggande, önskat resultat. särskilt för Marknadsföringslagen har en generell räckvidd. Skyddet, de anställda, kan ses på följande sätt. kan innebära att en arbetsgivare vilseleds En marknadsföringsåtgärd om vilka ett ämne har eller om vilka skyddsåtgärder som egenskaper behövs. kan medföra från skyddssyn- Om marknadsföringsâtgärden effekter för de anställda bör den anses otillbörlig mot punkt negativa marknadsföringslagen är därvid ararbetsgivaren. Skyddsobjekt enligt betsgivaren i hans egenskap av näringsidkare. Det skydd som tillkomi egenskap av näringsidkare enligt 2 § marknadsfömer arbetsgivaren bör också komma de anställda till godo. Några särskilda ringslagen

Produktinformation

bestämmelser som kompletterar generalklausulen i 2 § marknadsföringslagen såvitt avser skyddet för de anställda vid marknadsföring av kemiska produkter behövs därför inte. Synsättet är väl förenligt med lagens ändamål att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot näringsidkare.

Kemikommissionen föreslår att en bestämmelse om marknadsföring förs in i

arbetsmiljöförordningen (1977:l l66).Bestämmelsens innebörd bör vara att otillbörlig marknadsföring till arbetsgivare skall anmälas till

konsumentombudsmannen av Bestämmelsen bör

tillsynsmyndigheten. avse all marknadsföring till arbetsgivare, alltså även marknadsföring av

annat än kemiska produkter.

(Se författningsförslag ll.)

En begränsning liggeri att tillsynsmyndigheten på arbetsmiljöns område

skall finna talan om förbud Det är alltså påkallad. inom ramen för arbetsmiljölagen som de anställda skall skyddas.

Otillbörlig marknadsföring av kemiska produkter utanför arbetsmil-

jöns område bör självfallet också bekämpas. Det förekommer t. ex. ofta säljargument om det yttre miljöskyddet som kan anses otillbörliga enligt

2 § marknadsföringslagen.

Kemikommissionen föreslår att om kemiska

förordningen produkter

skall innehålla en skyldighet för att anmäla

tillsynsmyndigheten otillbör-

lig marknadsföring till konsumentombudsmannen. (Se författningsförslag 2, 33 §.)

Det framstår såsom mest okomplicerat och rationellt att konsumentombudsmannen får talerätten även i de nu aktuella ärendena. Den förberedande

handläggningen bör ske hos resp. centrala tillsynsmyndigheter (dvs. arbetarskyddsstyrelsen, kemikaliemyndigheten och socialstyrel-

sen). Ansvaret för att uppkommande tvister i första hand löses på frivil-

lig väg efter förhandlingar bör också ligga på dessa tillsynsmyndigheter.

Om en otillbörlig marknadsföring inte kan justeras inom ramen för det

frivilliga förfarandet, måste tillsynsmyndigheterna överlämna ärendet

till konsumentombudsmannen. I förhållandet till konsumentombudsmannen kan därvid

tillsynsmyndigheternas handläggning närmastjäm-

föras med den som förekommer inom konsumentverkets sakbyråer. Konsumentombudsmannen bör inte få skriva av ärenden som en

tillsynsmyndighet har överlämnat med stöd av de föreslagna bestämmel-

serna i

arbetsmiljöförordningen och förordningen om kemiska produk-

ter. En föreskrift med denna innebörd bör därför tillföras 22 § förordningen med instruktion för konsumentverket. bör i Avskrivningsbeslut stället meddelas av resp.

tillsynsmyndighet.

I viss mån bevakar

arbetarskyddsstyrelsen marknadsföringsåtgärder

på arbetsmiljöområdet redan i dag. Eftersom föreinget uttryckligt skriftsstöd har funnits för en sådan

tillsynsuppgift har bevakningen varit

osystematisk. Inom ramen för konsumentombudsmannens och konsumentverkets tillsyn enligt bevakas

marknadsföringslagen reklamen i

massmedia systematiskt.

i

194 Produktinformation

marknadsföringsåtgärder som behöver övervakas En stor del av de Den lokala har

avser dock annat än pressreklam. skyddsorganisationen

därför en viktig roll i detta sammanhang. Företagare, skyddsingenjörer, anställda, m. fl. som får del

företagshälsovårdspersonal, skyddsombud,

av otillbörlig marknadsföring, kan vända sig till arbetarskyddsstyrelsen eller kemikaliemyndigheten. Troligen blir det på så sätt som initiativet kommer att tas. till flertalet ingripanden mot otillbörlig marknadsföring Marknadsdomstolen har nu etablerat en omfattande praxis i ärenden om otillbörlig marknadsföring. I många avseenden blir de bedömningar som behöver områdena likartade dem som görs göras på de nu aktuella får ansvaret för i andra sammanhang. Genom att ingen ny myndighet undviker man risken för en avvikande praxis. rättstillämpningen

inom näringslivet Självreglering

att pröva en självreglering inom Riktlinjekommittén ansåg det angeläget till konsumentverkets riktlinjer för näringslivet som ett komplement

företagens marknadsföring. (Se SOU 1983:40.)

för den etiska nivån vid all slags marknadsföring bör Normgivande behövs för att förbättra efter-

vara 2 § marknadsföringslagen. Åtgärder

för marknadsföringen av levnaden av marknadsföringslagen. Regler från kemisk och närstående industri bör utarbetas. Detta bör produkter i första hand ske genom att branschen själv utarbetar etiska regler. Först i andra hand blir det aktuellt att på myndighetsbas utarbeta riktlinjer. Kemikommissionen har frågat de berörda branschorganisationerna

om dessa är beredda att utarbeta etiska regler. De har svarat positivt, och

förväntas redovisa arbetet före årsskiftet 1984- 1985.

10.6 och förvaring

Förpackning

av förpackningar till farliga kemiska produkter har bety- Utformningen hälso- och miljörisker. Förpackningen måste bl. a. delse för att motverka tåla den inneslutna varan, tåla avsedd hantering, motverka förväxlingsrisk, medge att varan kan tömmas ur förpackningen på ett säkert sätt

samt motverka barnolycksfall. kunna motstå den inne- Självfallet måste materialet i en förpackning produkter kan komma att förvaras slutna varan under lång tid. Kemiska under ibland mycket lång tid i öppnade eller oöppnade kärl. Förpacksom är avsedda att återförslutas måste vara så utformade att detta ningar sätt. De bör också vara så utformade att kan ske på ett tillfredsställande de står stadigt och inte tippar omkull i öppnat skick. till sådana hälso- eller miljöfarliga varor som vanligen Förpackningen doseras manuellt bör om möjligt vara utförd med t. ex. gradering så att man kan dosera direkt utan att behöva hälla upp i något mätkärl.

Ibland är s.k. portionsförpackningar att föredra för att ge en säker

hantering. Sådana bör inte kunna ställas åt sidan i delvis tömt skick och bör inte vara möjliga att återförsluta. bör kunna utan risk för kontakt med den En förpackning öppnas

SOU l984z77

Produktinformation 195

inneslutna varan genom stänk eller damm. bör också Förpackningen utan svårighet kunna tömmas helt (utan att onödigt stora mängder blir kvar i den). Förpackningen bör vara utformad så att risken för spill minskas. Dunkar bör t. ex. vara försedda med luftningshål eller på annat sätt vara utformade så att de kan tömmas utan risk för stänk. I den yrkesmässiga användningen förekommer ibland situationer där en förväxling av tvâ varor (t. ex. en syra och en bas), som hanteras vid sidan av varandra, kan medföra Varor olycksfallsrisk. som typiskt sett ofta förekommer på så sätt bör tillhandahållas i förpackningar som är lätta att skilja åt. Detta kan ske genom att

förpackningarna ges olika

utformning, genom färgmärkning e.d. Om förväxlingsbara produkter har likartade namn kan de skiljas åt genom tydlig märkning med produkternas funktion (rengöringsmedel, slembeskumdämpningsmedel, kämpningsmedel osv.). Märkningen måste förbli tydlig tills förpackningen är tömd. En hälso- eller miljöfarlig produkt får inte förpackas så att den kan förväxlas med livsmedel. För vissa produkter som ofta förekommer i hushållen måste förpackningarna utformas med särskild hänsyn till barnen. De bör vara så konstruerade att ett barn normalt inte hinner

öppna förpackningen

innan någon vuxen hunnit I konsumentverkets ingripa. rapport 1982:5- 0l, Riskkemikalier i hemmet, rekommenderas s. k. barnskyddande förpackningar för följande konsumentvaror:

ugnsrengöringsmedel

maskindiskmedel avloppsrensningsmedel

DDDDDDD

avkalkningsmedel toalettrengöringsmedel möbelpolish lösningsmedel.

Fabrikanten har ett intresse av att färgsätta och dekorera förpackningen attraktivt. Det har förekommit att frukter avbildats till på förpackningar hälsofarliga varor. Risken för att varan i onödan drar barnens uppmärksamhet till sig kan därmed öka, liksom också risken för förväxling med livsmedel. Behovet av barnskyddande är kanske allra förpackningar störst på läkemedelsområdet. Förutom för kemiska produkter kan behov också finnas för livsmedel. Det är alltså produkter inom tre olika myndigheters ansvarsområden som kan ha behov av barnskyddande i förpackningar vissa fall. I dessa frågor, som kan sägas uteslutande beröra konsumentvaror, har konsumentverket redan tagit initiativet. lnget talar för att frågorna hellre borde lösas av sakmyndigheterna.

Kemikommissionen föreslår att konsumentverket får i uppdrag att utfär-

da riktlinjer om barnskyddande förpackningar för konsumentvaror. (Se

författningsförslag 2, l0 §.)

Om förpackningar av bekämpningsmedel, se avsnitt 12.2.

sou 1984:77

196 Produktinformation

Bestämmelser om förvaring finns i 4 p. produktkontrollnämndens

kungörelse PKFS 1973:1, som innehåller följande:

4. 1 fråga om förvaring av gift eller vådligt ämne skall särskilt iakttas a) att varan inte kan åtkommas av barn, b) att varan hålls avskild från varor avsedda till förtäring, c) att varan inte överförs från det ursprungliga emballaget till kärl som på grund av sin sedvanliga användning kan ge anledning till förväxling, eller överlåtelse d) att gift som lagerhålls för yrkesmässig användning förvaras avskilt från andra varor och under lås. Vid laboratorium för forsknings- eller undersökningsarbete får dock gift förvaras på så sätt vederbörande chef föreskriver.

Föreskrifterna under överföras till förorda), b) och c) kan lämpligen om kemiska Föreskriften under c) bör utvidgas till att ningen produkter. varor. Föreskriften under d) om förvaring har även gälla miljöfarliga föranlett vissa bekymmer vid tillämpningen. I den del syftet är att hindra att komma åt särskilt varor får regeln fortfarande anses obehöriga farliga vara aktuell. Skyddet för arbetsmiljön bör däremot klaras genom arbets-

miljölagstiftningen.

Kemikommissionen föreslår att regler om förvaring av hälso- och miljöfar-

liga kemiska produkter förs in i förordningen om kemiska produkter. (Se

författningsförslag 2, 11-12 §§.)

1 1

Kompetenskrav

1 detta kapitel föreslås följande:

Kompetenskrav införs för den som tillverkar, importerar eller yrkesmässigt överlåter kemiska produkter. Den som tillverkar eller importerar en kemisk skall vara produkt skyldig att i den omfattning som verksamheten kräver ha tillgång till kemisk och toxikologisk kompetens samt att hålla sig underrättad om forskning och teknisk utveckling av för av hälsa betydelse skyddet och miljö. Den som yrkesmässigt överlåter kemiska skall produkter ha det kunnande som behövs med hänsyn till produkternas egenskapen Tillstånd av skall krävas för länsstyrelsen

CJ av Import livsfarliga varor (kategori l av de fyra kategorierna hälsofarliga varor i märkningsreglerna) El

Yrkesmässig försäljning och annan överlåtelse av livsfarliga

varor och av mycket varor farliga (kategori l och 2) E1 Annan än yrkesmässig av och användning livsfarliga mycket farliga varor (kategori l och 2).

Tillstånden skall omprövas efter fem år.

Det bör ställas krav på dem som är verksamma i olika led av kemikaliehanteringen att de skaffar sig den kunskap och den kompetens som behövs för att kunna bidra till en säker hantering. Vidare bör det regleras vem som skall ha tillgång till särskilt farliga ämnen och produkter. I KHMV finns bestämmelser om tillstånd för olika verksamheter. Tillståndskraven i KHMV är med undantag för bekämpningsmedlen helt inriktade på hälsofarliga produkter och endast i ringa utsträckning förknippade med kompetenskrav. Till stor del rör det sig om en formell prövning där tillstånd nästan alltid meddelas. Det finns mot denna bakgrund anledning att se över frågor om tillstånds- och kompetenskrav i olika hanteringsled.

SOU l984z77

198 Kompetenskrav

I KHMV indelas hälsofarliga varor i gifter och vådliga ämnen. l princip menas med gift sådant som redan i små doser kan orsaka allvar- Alla andra hälsofarliga ämnen eller beredningar räknas till liga skador. vådliga ämnen. I fortsättningen används ordet gift i den betydelse ordet har enligt KHMV.

1 1.1 Tillverkning

Tillverkarna har skyldighet att noga utreda hälso- och miljöfarligheten och att vidarebefordra korrekt och tillräcklig riskhos sina produkter för varje enskild De har behov av och skyddsinformation produkt. till och annan sakkunskap för att ta fram tillgång hög toxikologisk basinformation om produkters egenskaper samt för det nödvändig ibland kvalificerade utvärderingsarbete som krävs för att bedöma hälsooch för att klassificera Produkters och miljöfarligheten produkterna. hälsofarlighet kan bedömas genom att låta genomföra toxikologiska av toxiciteten hos ingående ämnen. undersökningar eller på grundval

(Se närmare avsnitt 8.2 och kapitel 9.)

Kemikommissionen har i sitt delbetänkande (SOU 1984:24) föreslagit skyldighet för tillverkare och importörer att förhandsanmäla nya kemiska ämnen. En förhandsanmälan skall innefatta en omfattande doku-

mentation om ämnenas hälso- och miljöfarliga egenskaper. (Se avsnitt

8.3.) Endast ett fåtal, stora tillverkare har möjlighet att inom företaget bygga upp en egen toxikologisk kompetens för att skaffa in vetenskaplig dokumentation om kemiska ämnens egenskaper för att utvärdera dokumentationen och för att bedöma hälso- och miljöfarligheten hos de produkter man tillverkar. Många, särskilt mindre, tillverkare har inte möjlighet att bygga upp en ens för bedömning och klassificering. De tillräcklig egen kompetens måste därför anlita utomstående sakkunskap för dessa ändamål, inte sällan också för utformning av varningsmärkning och annan nödvändig Inom måste dock alltid finnas risk- och skyddsinformation. företagen kompetens för att avgöra när extern hjälp behöver sökas. För detta krävs bl. a. kännedom om regler för klassificering och märkning samt om innebörden av dessa.

Gällande bestämmelser

kompetenskrav för tillverkare av kemiska produkter Några generella finns inte. Däremot krävs tillstånd för tillverkning av gifter och vådliga ämnen. får tillverkas av den som är behörig att tillverka

Gift yrkesmässigt

läkemedel i allmänhet Behörighetskraven för läkemedels- (6 § KHMV). Också andra än läkemetillverkning anges i läkemedelslagstiftningen. delstillverkare kan få tillverka ger tillstånd. Ett gift om länsstyrelsen sådant tillstånd kan avse visst slag av gift eller gift i allmänhet. Det kan eller gälla tills vidare. För tillverkningen skall finnas vara tidsbegränsat

Kompetenskrav

en lämplig föreståndare som är godkänd av yrkesinspektionen. ämnen får tillverkas Vâdliga yrkesmässigt av den “som är behörig att tillverka gift yrkesmässigt. Också andra kan få tillverka ämnen vådliga om de anmäler sin avsikt till yrkesinspektionen. Yrkesmässig förpackning av vådliga ämnen får ske utan anmälan (8 § KHMV).

Förslag

Det finns anledning att ställa höga krav på tillverkares kompetens inom det toxikologiska området, oavsett vilken typ av kemiska produkter de tillverkar.

Kemikommissionen föreslår att det i förordningen om kemiska produkter införs en bestämmelse att tillverkare av kemiska skall ha produkter tillgång till kemisk och toxikologisk kompetens och hålla sig underrättade om forskning och teknisk utveckling av betydelse för skyddet av hälsa och miljö. Arten och omfattningen av verksamheten är avgörande för hur höga krav som kan ställas. Kemikaliemyndigheten bör utfärda närmare föreskrifter om kompetenskraven.

(Se författningsförslag 2, l3

och 14 §§.)

Syftet med KHMV:s bestämmelser om tillverkning av gifter och vådliga ämnen är att dels tillförsäkra en god arbetsmiljö, dels begränsa och kontrollera förekomsten av särskilt farliga varor i samhället. Nuvarande bestämmelser i KHMV om tillverkning av vådliga ämnen och gifter är generella. Anmälan till yrkesinspektionen skall göras resp. godkänd föreståndare skall finnas även om hanteringen inte innebär särskilda risker från arbetsmiljösynpunkt. Reglerna är därför inte ändamålsenliga och upplevs i stor utsträckning som tomma formella krav. Skyddet i arbetsmiljön mot hälsorisker från kemiska varor regleras numera av arbetsmiljölagen. Arbetarskyddsstyrelsen har befogenheter att efter behov föreskriva t. ex. att hälsofarliga produkter inte får användas utan godkännande eller tillstånd, eller att särskilda villkor skall gälla för användningen. Ett flertal sådana föreskrifter har också utfärdats. Det finns mot denna bakgrund inga skäl för att föra över de arbetsmiljöinriktade bestämmelserna i KHMV om anmälan och föreståndare till förordningen om kemiska produkter. Syftet att begränsa och kontrollera förekomsten tillgodoses inte heller särskilt väl av de gällande bestämmelserna när det gäller tillverkning av gift. Länsstyrelsernas tillståndsgivning innefattar ingen egentlig prövning i sak. Prövningen medger en registrering av företag som tillverkar gift. Möjligen kan den hos de aktuella företagen rent allmänt inskärpa vikten av noggrannhet och kontroll i samband med gifthanteringen. När produktregistret har byggts ut med etapp 3 kommer det att finnas möjligheter att identifiera de företag som tillverkar särskilt varor. farliga Syftet att kontrollera förekomsten av dessa varor hos tillverkare får anses tillräckligt väl tillgodosett genom skyldigheten att anmäla till produktregistret. Det kan anmärkas att skyldigheten att anmäla till produktregistret inte

200 Kompetenskrav

inträder förrän året efter det att verksamheten har påbörjats. Eventuella nackdelar för t. ex. yrkesinspektionen till följd av den senareläggning av anmälan som förslaget innebär, bör kunna kompenseras t. ex. genom rutinmässigt informationsutbyte med de handelsregister som förs hos länsstyrelserna. De krav som ställs på svenska tillverkare enligt arbetsmiljölagstiftningen är så långtgående att importen inte kan anses diskriminerad om kravet på tillstånd slopas för tillverkning men behålls för import.

Kemikommissionen föreslår att någon motsvarighet till 8 § KHMV inte införs i förordningen om kemiska produkter, eftersom arbetsmiljölagstiftningen och produktregistret numera tillgodoser de syften som ligger bakom paragrafen.

11.2 Import

Vad som sades i det förra avsnittet om tillverkares behov och möjligheter att bygga upp kompetens för kemikaliekontroll gäller i stort sett också för importörer. En del importörer kan i vissa fall tillgodogöra sig den toxikologiska kompetens som finns hos deras utländska leverantörer.

Åtskilliga av de större utländska kemikalieleverantörerna gör omfattan-

de undersökningar av hälso- och miljöfarligheten hos de kemikalier de tillverkar.

Gällande bestämmelser

Inte heller för importörer finns några generella kompetenskrav. Däremot finns tillståndskrav för import av gifter. Ett gift får importeras av den som är behörig att tillverka giftet yrkesmässigt (se avsnitt l 1.l) eller att handla med giftet (se avsnitt l 1.3 nedan). Ett gift som behövs för verksamheten i en stats- eller kommununderstödd institution för undervisning, undersökning m. m. får importeras av institutionens föreståndare. Också andra kan få tillstånd av länsstyrelsen att importera ett gift om de har behov av giftet i sin yrkesutövning och bedöms kunna ha hand om giftet på ett betryggande sätt (9, l0§ KHMV). En resande får utan särskilt tillstånd föra med sig gift för personligt bruk till Sverige. Bestämmelsen är en s. k. ventil som tullen behöver vid gränskontrollen. Tullen får inte låta några andra än behöriga giftimportörer förfoga över oförtullade gifter. Produktkontrollnämnden bestämmer vad som skall göras med gifter som inte kan återutföras eller försäljas i Sverige (l l § KHMV).

Förslag

Stora kompetenskrav måste ställas på den som yrkesmässigt importerar kemiska produkter. Detta gäller oavsett produkternas natur.

Kompetenskrav 201

Kemikommissionen föreslår att samma kompetenskrav som ovan föreslagits för yrkesmässiga tillverkare också skall gälla yrkesmässiga importö-

rer. (Se författningsförslag 2, 13 §.)

Det finns också anledning att även i fortsättningen kontrollera importen av speciellt farliga varor. Detta är nämligen nödvändigt om man vill ha grepp om tillgången på vissa hälso- eller miljöfarliga varor. För att tillsynen skall kunna koncentreras kring de varor som är verkligt angelägna att kontrollera bör den generella importkontrollen begränsas till den farligaste av de två kategorier som gifter numera indelats i, nämligen varor. livsfarliga Om tillgången behöver kontrolleras även för andra varukategorier kan detta ske genom åtgärder mot överlåtarna. Kategorin livsfarliga varor innehåller ett begränsat antal varor i förhållande till kategorin gifter som enligt KHMV kräver tillstånd för import. För att ge bättre överblick av konsekvenserna med olika tillstånd bör kopplingen slopas mellan rätten att tillverka eller handla med livsfarliga varor å ena sidan och att importera varor å andra livsfarliga sidan. Institutionsföreståndare bör liksom hittills utan tillstånd få importera gift. Samma rätt bör ges till föreståndare för laboratorium där omfattande yrkesmässig forsknings- eller undersökningsverksamhet bedrivs. Det är svårt att finna några beaktansvärda skäl för att göra skillnad i detta avseende mellan olika laboratorieföreståndare beroende på om laboratoriet får understöd från stat eller kommun eller inte. Lägre undervisningsanstalter får däremot inte heller enligt förslaget i fortsättningen någon egen importrätt eftersom deras verksamhet inte kan anses tillräcki ligt omfattande. Rätten för resande att föra med sig livsfarliga varor för personligt bruk torde kunna avvaras utan svårare följder. Det är svårt att tänka sig något annat beaktansvärt fall av personligt bruk av livsfarliga varor än när de används som läkemedel. För dessa finns redan en motsvarande ventil i

8 § 4 mom. läkemedelsförordningen. Någon motsvarighet till 9 § sista

stycket KHMV behövs därför inte.

Kemikommissionen föreslår att ett tillståndskrav för import av livsfarliga varor skall ingå i förordningen om kemiska produkter. Föreståndare för laboratorium med omfattande yrkesmässig eller undersökforskningsningsverksamhet bör utan tillstånd få importera livsfarliga varor. Något

undantag för import för personligt bruk föreslås däremot inte. (Se för-

fattningsförslag 2, 15 § 1.)

Återförsäljning

Återförsäljare av kemikalier har att till köparna vidarebefordra

korrekt, utvärderad risk- och skyddsinformation.

Återförsäljare, i vart fall såda-

na med större måste

kemikalieförsäljning, ha god kännedom om de

regler som gäller t. ex. för klassificering och märkning av produkter efter

z

Kompetenskrav

deras hälso- och miljöfarlighet. Förståelse för dessa regler förutsätter allmänna om kemiska produkters egenskaper och effekter kunskaper samt kännedom om begrepp som kan förekomma i märkning och annan produktinformation, t. ex. akut och kronisk giftighet, allergiframkallande och frätande egenskaper, nedbrytbarhet och bioackumulering. bör normalt kunna få sitt behov av information om de

Återförsäljarna

saluförda tillgodosett genom den risk- och produkternas egenskaper som tillverkarna och importörerna skall lämna till skyddsinformation varje produkt. De ytterligare kunskaper som behövs för att återförsäljare skall kunna fullgöra sina skyldigheter, t. ex. att tillgodose köparnas behov av information, kan byggas upp inom företagen.

Gällande bestämmelser

kompetenskrav för återförsäljare av kemiska produkter Några allmänna finns inte. Däremot finns regler om handel med gift och vådliga ämnen. av den som behörigen tillverkat det Handel med ett gift får bedrivas och av den som har rätt att driva detaljhandel med läkemedel enligt den särskilda denna får detaljhandel med läkemedel lagen därom. (Enligt drivas i vilken staten har ett endast av staten eller av en juridisk person bestämmande inflytande.) Också andra kan få tillstånd av länsstyrelsen att handla med gift. Tillstånd kan avse ett visst slag av gift eller gift i allmänhet. Det kan vara tidsbegränsat eller gälla tills vidare. För handel föreståndare med gift som inte sker på apotek skall finnas en lämplig som är godkänd av yrkesinspektionen (12 § KHMV). Överlåtelse av ett gift får ske till den som är behörig att importera giftet och till den som skall använda (15 § KHMV). Övergiftet yrkesmässigt låtelse av ett gift från apotek får dessutom ske till den som visar sig ha behov av giftet för konstnärligt, tekniskt, vetenskapligt eller annat jämförbart ändamål och som har fyllt 18 år. Gift för icke yrkesmässig användfår alltså endast från apotek. Någon häremot svarande ning köpas skyldighet för apoteken att saluhålla gifter finns inte. Behovsprövningen sker enbart genom apoteken och en vägran från ett apotek att sälja gift medför inte något hinder för att kunden hos ett annat apotek kanske får köpa giftet. Handel med ett vâdligt ämne får bedrivas av den som tillverkat ämnet med eller som är behörig att handla med gift. Också andra kan få handla

ämnen om de anmäler sin avsikt till yrkesinspektionen. Vådliga

vådliga ämnen får utan anmälan saluhållas i de slutna originalförpackningar som de har levererats i (14 § KHMV).

Förslag

Överlåtarna har mycket viktiga uppgifter inom kemikaliehanteringen. en säker kemikaliehante- Inte minst gäller detta i fråga om att befrämja ring i konsumentledet.

K

ompetenskra v 203

Kemikommissionen föreslår att det i förordningen om kemiska produkter föreskrivs att den som yrkesmässigt överlåter en kemisk produkt skall ha det kunnande som behövs med hänsyn till produktens Keegenskaper. mikaliemyndigheten bör föreskriva närmare om denna skyldighet.

(Se författningsförslag l, 13 § andra stycket.)

Det är överlåtelsemomentet som är avgörande för om varor sätts i

omlopp. Åtgärder för att kontrollera tillgången på särskilt varor

farliga bör således vara insatta mot överlåtelseledetÄ Det är därför önskvärt att samhället även i fortsättningen förknippar handel med särskilt

farliga varor med någon form av tillståndsprövning.

En sådan prövning ger samhället möjlighet att ställa villkor för tillstånd, och bör i fortsättningen ha en tydligare inriktning på kunskapskrav än f. n. Reglerna om kompetenskrav är avsedda bl. a. att utgöra en bas för Villkoren bör också

tillståndsprövningen. innefatta; krav på

formerna för försäljningen. Detta är angeläget bl. a. för att köpare av särskilt farliga varor skall garanteras en tillfredsställande information om risker och skyddsåtgärder och för att förhindra onödig spridning av sådana varor. Försäljning över disk och en nedre åldersgräns för köpare “ är exempel på medel att nå dessa mål.

Kemikommissionen föreslår att tillstånd skall krävas för yrkesmässig överlåtelse av livsfarliga varor och av mycket farliga varor, dvs. av de

kategorier som svarar mot det äldre begreppet gift. Tillståndsprövningen

bör göras av länsstyrelsen, som vid behov kan ta hjälp av miljö- och

hälsoskyddsnämnden. Riktlinjer för tillståndsprövningen bör utarbetas

av kemikaliemyndigheten. Tillståndskravet bör gälla också för varor som går på export. Några bestämmelser om föreståndare för överlåtelse föreslås inte. (Se

författningsförslag 2, 15 § 2.)

En grundprincip bör vara att överlåtaren skall ta aktiv del i arbetet för en ökad säkerhet vid användningen av livsfarliga och mycket farliga varor. Han skall veta vem han säljer till och förvissa sig om att det är ett legitimt behov som skall täckas. Liksom hittills bör det åligga alla som säljer särskilt farliga varor att föra vissa anteckningar om dessa överlåtelser.

Kemikommissionen föreslår att den som yrkesmässigt överlåter livsfarliga och mycket farliga produkter skall vara skyldig att föra anteckningar

om försäljningen. (Se författningsförslag 2, 17 §.)

Bestämmelsen i 15 § andra meningen KH MV reglerar förvärv av gift för i andra användning än yrkesmässiga sammanhang. En motsvarande bestämmelse bör finnas i den nya förordningen.

Kemikommissionen föreslår att tillstånd av polismyndigheten skall krävas för annan än yrkesmässig användning av livsfarliga och mycket

farliga varor. (Se författningsförslag 2, 15 § 3.)

Tillståndet är en första för att överlåtelse

förutsättning av livsfarliga och

mycket farliga varor skall få ske för annan än yrkesmässig användning.

sou 1984:77

204 Kompetenskrav

Även andra än apotek kommer enligt förslaget att kunna få tillhandahålla varor för de här aktuella ändamålen. Av liknande skäl som har anförts i anslutning till 8 § KHMV (avsnitt innehåller förslaget inte några direkta motsvarigheter till 14 § 1l.l) KHMV. Om kompetenskrav vid överlåtelse av bekämpningsmedel, se avsnitt 12.4.

11.4 Yrkesmässig användning

som använder kemikalier behöver ha kunskaper om kemiska Företag risker för att förstå innebörden av de på lägst den nivå som behövs begrepp som används för att ange kemikaliers hälso- och miljöfarlighet. De har därtill behov av att ha tillgång till yrkeshygienisk sakkunskap och sakkunskap. Sådan behövs för att man inom anomgivningshygienisk vändande skall kunna bedöma vilka hälso- eller miljörisker som företag kan uppstå på grund av hanteringen. Sättet att hantera en produkt är t. ex. avgörande för om och hur arbetstagarna exponeras för i produkten kemiska ämnen eller hur stora utsläppen blir. Utgående från ingående resultatet av den yrkeshygieniska och omgivningshygieniska riskbedömningen har arbetsgivarna sedan att ge arbetstagarna den nödvändiga inkl. risk- och skyddsinformationen och att ordna för en säker hantering, omhändertagandet av avfall. Om hanteringen av kemikalier är omfattande eller innebär speciella risker kan det krävas betydande sakkunskap, toxikologisk, kemisk, yrkeshygienisk och omgivningshygienisk, för bedömningen av hälso- och miljöriskerna. Stora användarföretag med omfattande kemikaliehantering bygger ofta upp egen kompetens för att inhämta och bedöma information, från leverantörerna eller på annat håll. Detta brukar ske inom företagshälsovården som normalt inrymmer medicinsk och skyddsteknisk, ofta även yrkeshygienisk sakkunskap. Användarföretag utan egna resurser för av riskerna vid hanteringen måste anlita utomstående sakbedömning kunskap. Som nämnts i avsnitt 5.l har företagshälsovården stor betydelse för företagens möjligheter att ordna med en säker arbetsmiljö. Utöver bedömning av riskerna med användning av kemikalier kan företagshälsovården bidra med information om kemikalier, bistå med att föra och uppdatera förteckningar över i företaget förekommande kemikalier, ordna med skyddsutbildning av arbetsledning och anställda samt utgöra en kontaktlänk mellan och myndigheter, leverantörer m. fl. företag Kemikommissionen anser det vara utomordentligt angeläget att föresnabbt byggs ut så att den finns tillgänglig för alla tagshälsovården företag och andra arbetsplatser. Om kompetenskrav för användning av bekämpningsmedel, se avsnitt 12.3 och 12.4.

Kompetenskrav

Gällande bestämmelser

Grundläggande bestämmelser om arbetsmiljön finns i arbetsmiljölagen. (Se avsnitt 3.4.) I KHMV finns dessutom bestämmelser om användning av gift. Den som är behörig att tillverka eller importera gift får använda gift yrkesmässigt. Andra får också använda gift i yrkesutövningen om de anmäler sin avsikt till yrkesinspektionen (16 § KHMV). l vissa fall får gift användas yrkesmässigt utan att anmälan behövs, nämligen när det är fråga om E] verksamhet i vilken gift användes endast vid enstaka tillfällen eller i synnerligen ringa mängd E] laboratoriemässig användning vid forskningslaboratorier, skolor eller andra läroanstalter E] medicinsk analysverksamhet som står under tillsyn av läkare, tandläkare eller veterinär.

När yrkesinspektionen har tagit emot en anmälan om giftanvändning skall ett skriftligt bevis utfärdas om att anmälan har kommit in (17 § KHMV).

Förslag

Arbetsmiljölagstiftningen innehåller de krav som bör ställas på yrkesmässig användning av kemikalier från arbetsmiljösynpunkt. Motsvarande kan sägas om miljöskyddslagstiftningen beträffande den yttre miljön. Några regler om allmänna kompetenskrav för detta hanteringsled behöver därför inte utfärdas i lagstiftningen om kemiska produkter. Anmälningsskyldigheten till yrkesinspektionen har i praktiken inte fyllt någon väsentlig funktion. Liksom vid tillverkning (se avsnitt ll.l ovan) fylls det avsedda syftet numera bättre genom produktregistret. I de fall behov om särskild anmälningsskyldighet för vissa produkter skulle föreligga kan arbetarskyddsstyrelsen med stöd av arbetsmiljölagen föreskriva om sådan.

Kemikommissionen föreslår att någon motsvarighet till 16 och 17 § KHMV inte förs in i förordningen om kemiska produkter, eftersom arbetsmiljölagen och produktregistret numera tillgodoser paragrafernas syfte.

11.5 Tillståndens och

giltighetstid återkallelse

Enligt KHMV kan tillstånd beviljas tills vidare, men det kan återkallas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall normalt ge tillverkarna tillfälle att rätta till en felaktighet innan tillståndet återkallas (7 § KHMV). Tillstånd enligt KHMV för tillverkning etc. kan beviljas för obegränsad tid, och så sker i regel. Detta har bl. a. lett till att det är svårt för både enskilda och myndigheter att överblicka vilka tillstånd som fortfarande är aktuella. De i detta kapitel föreslagna tillstånden bör därför vara

Kompetenskrav

till t. ex. 5 år. Den återkommande tillsyn som aktiveras när begränsade tillstânden går ut är värdefull. l förordningen om kemiska produkter bör vidare finnas en bestäm-

melse om återkallelse av tillstånd. Återkallelsegrund bör vara att till-

ståndshavaren har visat sig olämplig att i fortsättningen ha tillstånd. så att varje åsidosättande leder till återkallelse. Regeln bör inte utformas Tillståndshavaren bör få behålla sitt tillstånd om han vidtar rättelse. Återkallelse oavsett rättelse bör dock ske t. ex. när tillståndshavaren har begått våldsbrott och därför inte bör anförtros tillstånd i fortsättningen.

Kemikommissionen föreslår att tillstånden till import, överlåtelse och skall kunna återkalanvändning skall vara begränsade till 5 år. Tillstånd att i fortsättningen inneha las om tillståndshavaren visat sig olämplig tillstånd. (Se författningsförslag 2, 15 och 19 §§.)

måste ha möjlighet att anpassa tillämpningen av

Kemikaliemyndigheten tillståndskraven till den praktiska verkligheten.

Kemikommissionen föreslår att kemikaliemyndigheten skall ha befogenhet till både utvidgning och inskränkning av det varuområde som skall omfattas av tillståndskraven. (Se författningsförslag 2, l9 §.)

SOU l984z77

12 Bekämpningsmedel

I detta kapitel föreslås följande:

Registrering (”godkännande”) av bekämpningsmedel skall tidsbegränsas till högst 5 år, så att alla medel regelbundet omprövas enligt stränga krav ur hälso- och Vid miljösynpunkt. registreringsförfarandet skall behovet av den avsedda bekämpningen prövas, och jämförelse skall göras både med andra kemiska medel och med icke-kemiska bekämpningsmetoder. En lag om spridning av införs. Där bekämpningsmedel anges krav om försiktighetsmått och återhållsamhet vid av användning bekämpningsmedel. Naturvårdsverket får befogenheter att sådan användförbjuda ning av bekämpningsmedel som kan avvaras utan betydande ekonomisk olägenhet. Sådan s. k. som planmässig bekämpning sker rutinmässigt utan att behov i det enskilda fallet föreligger bör därvid förbjudas. . Flygbesprutning förbjuds. Dispens skall endast kunna lämnas vid epidemier som inte kan annat bekämpas på sätt, samt enligt redan gällande för i I det sistregler lövslybekämpning skog. nämnda fallet har kommunerna rätt att helt undanta ett område från möjlighet till dispens. Ett systern med typprovning och typgodkännande av sprututrustning införs. Endast medel i den lägsta av de tre faroklasserna för bekämpningsmedel skall få säljas till allmänheten. en del (F. n. får även medel i klass 2 säljas till För att få använda medel allmänheten.) i klass l och 2 skall krävas utbildning och godkänt kunskapsprov. (Gäller f. n. endast klass l.) Medel i klass 1 och 2 skall inte få användas över områden där allmänheten har tillträde, t. ex. parker.

Kemikaliemyndigheten skall bedriva tillsyn av som

företag säljer bekämpningsmedel för att se till att deras information och

marknadsföring inte är missvisande. För försäljning av

bekämp-

Bekämpningsmedel

i klass l och 2 skall krävas minst den kompetens som ningsmedel

krävs för att få bruka dessa medel.

Ett register upprättas över dem som importerar bekämpnings-

medel.

Kemiska är en grupp av kemiska produkter som bekämpningsmedel specialreglering. l samband med sedan länge utsatts för en omfattande den allmänna översyn av kemikaliekontrollen som kemikommissionen har det varit naturligt att också se över regleringen av bekämpgjort i ningsmedel. Utredningen (Jo 1979:09) om användningen av kemiska medel i jord-

och skogsbruket m. m. (kemikalieutredningen) har till regeringen avgett

betänkandet (SOU 1983:1 1) Bekämpning av växtskadegörare och ogräs. Betänkandet har remissbehandlats. Regeringen har genom ett beslut den betänkandet och remissyttrandena till kemi- 12 april 1984 överlämnat kommissionen. I kemikalieutredningens betänkande lämnas en utförlig redovisning med kemiska bekämpningsmedel. Där återom hälso- och miljöriskerna finns också den närmare bakgrunden till ett flertal av de förslag kemikommissionen lägger i detta kapitel. av bekämpningsmedel kan medföra betydande risker Användningen både för de berörda och för naturmiljön. Dessutom kan arbetstagarna i livsmedel medföra hälsorisker för livsmedelsbekämpningsmedelsrester konsumenterna. dessa risker behövs samverkande åtgärder inom ett För att undanröja flertal olika områden. Forsknings- och utvecklingsarbete bör bedrivas utvecklas och tas i bruk som inte är som leder till att odlingsmetoder förknippade med de risker som dagens användning av bekämpningsmedel till. Det måste ytterligare preciseras vilka bekämpger upphov som skall få användas, och för vilka ändamål. Spridningen ningsmedel av bekämpningsmedel behöver regleras. De som arbetar med bekämpbehöver och brukarna behöver rådgivning om ningsmedel utbildning, medlens Livsmedelskontroll behövs för att se till att livsanvändning. medel med hälsoskadliga resthalter inte saluförs.

och för bättre

12.1 Forskning utveckling miljömässigt

odlingsmetoder

Jord- och skogsbruket bör så snart möjligt övergå till produktionsformer som innebär att man med bibehållen hög effektivitet, kommer bort från de risker av kemiska medsom dagens användning bekämpningsmedel för. Vi måste skaffa oss ökade och bättre kunskaper om alternativ till dagens produktionsformer. Det bör ske genom en samlad och medveten och utvecklingsarbete rörande sådana alternativ. satsning på forskningsav regeringen 1983/842107, bil. En sådan har nyligen föreslagits (prop. 6).

i

Bekämpningsmedel 209

Växtodlingsmetoder bör eftersträvas som bevarar markens produktionsförmåga på kort och läng sikt och minimerar användningen av kemikalier. Strävan bör vara att kontrollera och sjukdomar, skadegörare ogräs med förebyggande åtgärder. är att ta fram Exempel på detta växtsorter som är resistenta mot bl. a. skadegörare eller som konkurrerar bättre med ogräsen. De hälsooch miljömässiga konsekvenserna av icke-kemiska bekämpningsmetoder som ersätter de kemiska skall vara väl kända så att man vet att de verkligen innebär en minskning av riskerna. Det finns behov både av grundläggande som syftar till att forskning utveckla nya odlingsmetoder och av ett praktiskt inriktat utvecklingsarbete som syftar till att få mera miljövänliga odlingsmetoder i praktiskt bruk. I dag råder stor osäkerhet om både de samhällsekonomiska och företagsekonomiska konsekvenserna av produktionsformer med minskad

kemikalieanvändning. Det är därför

väsentligt att kartlägga konsekvenserna och effekterna för vår totala produktion av en minskad användning av kemiska bekämpningsmedel ijordbruket. Därvid måste avkastningseffekterna och omställningskostnaderna studeras för såväl enskilda företag och regioner som för jordbrukssektorn totalt. Frågan om miljömässigt bättre produktionsformer rymmer således inte endast naturvetenskapliga frågor utan även frågor av samhällsvetenskaplig natur. Det är viktigt att forskning rörande alternativa produktionsformer även innefattar de samhällsvetenskapliga frågorna.

Kemikalieutredningen föreslog att 10 milj. kr. per år skulle tillföras

skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) för finansiering av forskning om hälso- och miljömässigt säkrare bekämpningsmetoder. Vidare föreslog utredningen att 5 milj. kr. skulle tillföras statens naturvårdsverks forskningsnämnd för studier rörande bekämpningsmedlens sidoeffekter.

Riksdagen har nyligen beslutat att anslaget till skogs- och jordbrukets

forskningsråd skall ökas med 5 milj. kr., varvid forskning om nya och mera miljövänliga odlingsmetoder utgör ett av de huvudsakliga områdena för Ökade insatser. I den proposition som riksdagen då antog anförde departementschefen följande.

Denna satsning på en integrerad forsknings- och utvecklingsverksamhet om alternativa produktionsmetoder på jordbrukets och trädgårdsnäringens områden bör åstadkommas inom ett sammanhållet program. Huvudansvaret för att upprätta ett sådant program och att stödja FoU-verksamheten inom detta bör läggas på SJFR som bör samråda med bl. a. SLU och naturvårdsverket. Jag kommer senare att föreslå regeringen att lämna SJFR ett sådant uppdrag. Jag utgår ifrån att merparten av den FoU-verksamhet, som ryms inom ett sådant program, kommer att bedrivas vid SLU. Behovet av ökade kunskaper om alternativa produktionsformer kan dock inte tillgodoses enbart genom medelstillskott. Det är därför nödvändigt att också befintliga resurser inom l SLU i ökad utsträckning inriktas mot forskning rörande alternativa produktionsformer. (Prop. 1983/84:l07, Bil. 6 s. ll f. och 31).

« v

2 l 0 Bekämpningsmedel

Riksdagen beslutade samtidigt att öka naturvårdsverkets forskningsan-

medels skadliga effekter. Riksdagen har också beslutat införa särskilda avgifter på gödselmedel fr. o. m. den ljuli 1984 (prop. l983/84:l76, SkU och bekämpningsmedel 47, rskr 383). Dessa avgifter beräknas inbringa ca 120 milj. kr. per år. De skall enligt beslutet ”användas till utökade insatser i fråga om forskning, och miljöförbättrande åtgärder. Avgifterna bör således i stor rådgivning användas för sådan forskning och rådgivning som kan utsträckning främja en minskning av behovet och användandet av handelsgödsel och bekämpningsmedel i jordbruket. Vidare bör speciellt beaktas arbetsmiljön för dem som hanterar preparaten”. att först utvär- Det finns enligt kemikommissionens mening anledning dera de redan beslutade åtgärderna innan ytterligare insatser övervägs för forsknings- och utvecklingsarbetet inom detta område.

12.2 Prövning av bekämpningsmedel

I KHMV föreskrivs inte får saluföras, överlåtas att bekämpningsmedel

eller användas utan produktkontrollnämndens tillstånd (registrering).

l-lär skall behandlas frågorna om definitioner av bekämpningsmedel (dvs. avgränsningen av registreringsplikten), om kraven för registrering och om omprövning av registrering.

Definition av bekämpningsmedel

definieras i 22 § KHMV på följande sätt: Bekämpningsmedel

Med bekämpningsmedel förstås i denna kungörelse ämne eller beredning som är avsedd att användas till skydd mot egendomsskada, sanitär olägenhet eller annan jämförbar olägenhet, förorsakad av växter, djur, bakterier eller virus. Som bekämpningsmedel skall icke anses l. vara, avsedd att användas vid beredning av livsmedel, läkemedel eller annan jämförbar vara, 2. färger, fernissor, tjäror och andra varor som huvudsakligen begagnas för annat ändamål än som avses i första stycket, om ej varorna genom särskild benämning eller på annat sätt anges vara avsedda som bekämpningsmedel.

Ett flertal gränsdragningsproblem har uppstått i produktkontrollnämnav denna definition. Det finns därför anledning att dens tillämpning närmare vilka kategorier av kemiska produkter som skall räkprecisera nas som bekämpningsmedel. En sådan precisering bör dock inte göras

i en regeringsförfattning.

Kemikommissionen föreslår att kemikaliemyndigheten får i uppdrag att som behövs av vilka kemiska produkter som skall göra de preciseringar Detta bör ske på grundval av den redan räknas som bekämpningsmedel.

21 l

Bekämpningsmedel

gällande definitionen, som alltså huvudsakligen oförändrad bör överfö-

ras till förordningen om kemiska produkter. (Se författningsförslag 2, 20

§.)

Kraven för

registrering

Frågan om ett medel skall registreras eller inte är beroende av den avvägning som nämnden gör mellan riskerna och nyttan med medlet. Under senare år har dokumentationskraven och kraven för registrering skärpts avsevärt. Produktkontrollnämndens gällande dokumentationskrav för registrering antogs försöksvis år 1981 och fastställdes år 1983. De innebär omfattande krav på dokumentation av medlens hälso- och miljöegenskaper samt av deras effekter. l produktkontrollnämndens allmänna anvisningar om registreringsansökan hänvisas till 0ECD:s riktlinjer för hur tester av kemiska ämnen skall genomföras. Det måste krävas av inlämnad dokumentation att den utförts enligt de internationellt fastställda riktlinjerna. Det är också angeläget att dokumentationskraven fortlöpande justeras på grundval av den vetenskapliga utvecklingen. Kemikalieutredningen föreslog en behovsprövning av bekämpningsmedel. Förslaget utformades på följande sätt:

Ett bekämpningsmedel bör vara förenat med så små risker som möjligt samtidigt som det bör vara effektivt. En konsekvens av detta är att man, bland medel med likartad effektivitet inom ett visst användningsområde, vid registrering bör ge företräde åt det eller de som företer den gynnsammaste riskbilden. Det synes vidare rimligt att det skall finnas ett klart bekämpningsbehov inom det avsedda användningsområdet för att registrering skall kunna ske. Produktkontrollnämnden bör därför få möjlighet att avslå en registreringsansökan i de fall då annat bekämpningsmedel eller konkurrenskraftig bekämpningsmetod är att föredra från hälso- eller miljösynpunkt. Nämnden skulle därigenom kunna avslå registreringsansökan inte bara för olämpliga medel utan även för onödiga sådana.

Naturvårdsverket påtalade i sitt remissvar att det av

kemikalieutredning-

en föreslagna behovskriteriet för registrering redan finns inbyggt i 27 § l KHMV, och även tillämpas i praktiken. Det finns dock, enligt kemikommissionens mening, anledning att tydligare än hittills markera behovsprövningens centrala roll i registreringsförfarandet.

Kemikommissionen föreslår att det i förordningen om kemiska produkter införs en regel om behovsprövning av kemiska vid bekämpningsmedel registreringsförfarandet. En sådan behovsprövning bör ske både gentemot alternativa kemiska medel och gentemot icke-kemiska bekämpningsmetoder. Att andra likvärdiga preparat redan finns registrerade bör inte tillmätas betydelse vid

behovsprövningen. (Se författningsförslag 2,

22 §.) Som framhölls av

kemikalieutredningen är det angeläget att registre-

2 l 2 Bekämpningsmedel

ringsärenden kan avgöras snabbt. Det bör normalt inte ta längre tid än ett år från det att myndigheten fått in fullständig dokumentation.

Omprövning av registreringsbeslut

En stor del av de nu registrerade bekämpningsmedlen har registrerats på grundval av de mycket lägre krav som ställdes på 1960-talet. Av de ca 250 s. k. aktiva substanser som ingår i medlen torde ca 100 vara registrerade eller kompletterade med dokumentation som svarar till dagens krav. Produktkontrollnämnden inledde år 1981 ett arbete med att uppdatera dokumentationen för de äldre medlen. Arbetet bedrivs stegvis och områdesvis. Det första att avslutas under hösten 1984. steget kommer av dokumentationsläget för de enskilda Det innebär en kartläggning ämnena samt en grovindelning av dessa i hög- mellan- och lågprioriterade enligt fastställda kriterier. Det andra steget, som innebär att begäran om kompletteringar tillställts registreringshavarna för hög- och melför gruppen samt lanprioriterade ämnen har påbörjats träskyddsmedel, och betningsmedel. Det tredje steget, som för gruppen svampmedel innebär en genomgång av inkommen dokumentation och en omprövning av resp. medel i nämnden, kommer förmodligen att påbörjas under början av år 1985. Hela produktsortimentet bör kunna vara genomgånget vid utgången av år 1989. att denna omprövning av äldre medel fullföljs. Man Det är angeläget bör emellertid också observera att toxikologins utveckling är så snabb att intekan vara en engångsföreteelse. Återkommanen sådan omprövning är en nödvändighet om man skall kunna se till att alla de omprövningar som används är granskade på grundval av modern bekämpningsmedel vetenskaplig kunskap.

att produktkontrollnämnden skall få

Kemikalieutredningen föreslog av äldre preparat för vilka viss möjlighet att tidsbegränsa registreringar skulle kunna dokumentation saknas. Sådan registrering enligt förslaget meddelas för viss tid, t. ex. fem år, varefter registreringen tas upp till omprövning. Saknas då alltjämt väsentlig dokumentation bör preparatet ej omregistreras”. Utredningen förordade dock inte en generell tidsbegränsning av registreringen. I de flesta länder tillämpas en generell tidsbegränsning av bekämpningsmedelsregistreringar varierande från 3 till 10 år. I Norge är tiden 5 i Finland. Införandet av en tidsbegränsad registrering i Sveår, liksom rige skulle alltså bidra till en ökad nordisk harmonisering.

Kemikommissionen föreslår att kemikaliemyndighetens registrering av skall gälla för högst 5 år. Omprövningens omfattett bekämpningsmedel fallet efter den befintliga dokumentationing skall avgöras i det enskilda

nens natur. (Se författningsförslag 2, 22 §.)

Åtskilliga förpackningar av bekämpningsmedel är olämpliga ur arbets-

i pulverform medför i allmänhet miljösynpunkt. Bekämpningsmedel större arbetsmiljörisker än samma medel i annan beredningsform.

2 l 3

Bekämpningsmedel

Kemikommissionen föreslår att kemikaliemyndigheten får i uppgift att i samband med omprövning av registreringar ställa skärpta krav på förpackningarna. Vidare bör den då verka för att man där så är möjligt övergår från bekämpningsmedel i pulverform till beredningsformer som medför mindre arbetsmiljörisker.

Som tidigare framhållits beräknas den pågående genomgången av tidigare registrerade medel leda till att hela produktsortimentet är genomgänget vid utgången av år 1989. De första omprövade produkterna bör då rimligen vara mogna för den 5-åriga omprövningen. Om ambitionsnivån i den nu inledda genomgången sätts relativt de högt kommer följande omprövningarna endast att kräva måttliga resurser. Bekämpningsmedel är f. n. undantagna från den generella anmälnings- och deklarationsskyldigheten för kemiska produkter. Detta innebär att det för bekämpningsmedel i motsats till alla andra produkter inte är känt vem som importerar ett medel. Från tillsynssynpunkt är detta en betydande brist.

Kemikommissionen föreslår att kemikaliemyndigheten får i uppdrag att snarast införa anmälningsskyldighet till produktregistret för importörer av bekämpningsmedel i likhet med vad som redan gäller för andra kemiska produkter.

F. n. får ett bekämpningsmedel inte saluhållas, överlåtas eller användas utan att vara registrerat. Däremot är inte registrering något villkor för att ett medel skall få importeras. I fortsättningen bör det vara möjligt att hindra import av bekämpningsmedel som inte är registrerad och alltså inte får användas.

Kemlkommssionen föreslår att registrering görs till ett villkor även för

import av bekämpningsmedel.

12.3 av och

Reglering spridning hantering

Spridningsmetod, spridningsutrustning och hanteringsmetoder i övrigt

har stor betydelse för riskerna med bekämpningsmedel.

Flygbesprutning och spridning över skogsmark

Som framhölls i avsnitt 3.9 har genom en särskild lag spridning över skogsmark av bekämpningsmedel, avsedda för bekämpning av lövsly, förbjudits. Vid spridning av kemiska över åkermark från bekämpningsmedel luften kan avdrift av preparat medföra oavsiktlig spridning till bebyggelse, handelsträdgårdar, friluftsområden, vattentäkter, sjöar och vattendrag m. m. I södra Sverige har ett flertal fall av ofrivillig exponering för bekämpningsmedel inträffat till följd av vindavdrift. Risken för att omgivningen ofrivilligt kommer i kontakt med bekämpningsmedel torde vara flerfaldigt större vid spridning över jordbruksmark än över skogs-

2 l 4 SOU l984:77

Bekämpningsmedel

mark, eftersom spridningen över skogsmark som regel sker långt från bebyggda områden. Mot denna bakgrund drog kemikalieutredningen den slutsatsen att skyddszoner inte är tillräckliga för att undvika de olägenheter som flygspridningen av kemiska bekämpningsmedel över jordbruksmark kan medföra för t. ex. kringboende och vägfarande. Utredningen föreslog därför att all spridning av kemiska bekämpningsmedel från luften över jordbruksmark förbjuds. Undantag skulle endast få göras vid särskilda skäl, varmed främst avsågs vissa epidemiartade angrepp av skadegörare. Kemikommissionen delar kemikalieutredningens uppfattmng.

Kemikommissionen föreslår att ett generellt förbud införs mot spridning av bekämpningsmedel från luften. Förbudet bör gälla all mark, således inte enbart jordbruksmark. Undantag skall endast få medges, dels för lövslybekämpning enligt de regler som redan gäller, dels för vissa epidemiartade angrepp av skadegörare som inte kan bekämpas på annat

sätt. (Se författningsförslag 6, 4 §.)

Typgodkännande av besprutningsutrustning

Riskerna för oavsiktlig spridning till omgivningen vid besprutning med markbaserad utrustning är starkt beroende av vilken utrustning som används. Som exempel på viktiga faktorer som påverkar avdriftens storlek kan nämnas sprutans arbetstryck samt sprutmunstyckenas utformning och deras höjd över marken. En ökad avdrift innebär också ökad risk för att sprutföraren utsätts för bekämpningsmedel.

Kemikommissionen föreslår att ett system med typprovning och typgod-

kännande av sprututrustning införs. (Se författningsförslag 6, 8 §.) Sta-

tens maskinprovningar bör ges i uppdrag att utarbeta lämpliga provningsmetoder. Detta bör ske i samarbete med statens provningsanstalt, naturvårdsverket, lantbruksstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsen. Statens naturvárdsverk bör få till uppgift att fastställa de krav som skall gälla för typgodkännande, vad avser oavsiktlig spridning till omgivningen på grund av avdrift. Internationell och särskilt nordisk samordning bör därvid eftersträvas. Arbetarskyddsstyrelsen bör få i uppdrag att utfärda de eventuella ytterligare föreskrifter om typgodkännande som är befogade från arbetsmiljösynpunkt. Om det skulle behövas riktlinjer för konsumentområdet bör dessa utarbetas av konsumentverket. Typprovning och typgodkännande bör totalñnansieras med avgifter.

av varor som behandlats med bekämpningsmedel

Import

Det har förekommit yrkeshygieniska problem i samband med hantering varor som behandlats med bekämpningsmedel. Detta av importerade bl. a. tryckimpregnerat virke samt specialbehandlade tyger och gäller läder. Ibland har dessa material varit behandlade med medel som är i Sverige. I en del situationer skulle förbud mot importen vara förbjudna

Bekämpningsmedel 2 l 5

en ändamålsenlig lösning på sådana problem, men produktkontrollnämnden har inte befogenhet att förbjuda import. Genom kommissionens förslag till förordning om kemiska produkter får kemikaliemyndigheten befogenhet att förbjuda import, bl. a. i fall

som dessa. (Se författningsförslag 2, 35 § 4.)

Hanteringsregler från arbetsmiljösynpunkt

Användningen av bekämpningsmedel regleras från arbetsmiljösynpunkt av arbetarskyddsstyrelsens anvisningar nr 126 Kemiska bekämpningsmedel från år 1978. Anvisningarna är utgivna med stöd av den tidigare arbetarskyddslagen. I ändringskungörelser (AFS 1980:16 och AFS 1982:6) har styrelsen bl. a. specificerat de krav som skall gälla vid besprutning. Sprutning skall ske med sådan teknik och utrustning att sprutförare inte utsätts för bekämpningsmedel. Krav ställs på utformningen av sprututrustning samt på skyddsanordningar på fordon. Styrelsen har också utarbetat informationsmaterial om risker och skyddsåtgärder. Reglerna överarbetas f. n. Kemikommissionen ñnner det angeläget att överarbetade arbetsmiljöregler om bekämpningsmedelsanvändning snarast ges ut. Det är vidare också fortsättningsvis nödvändigt att ge arbetsgivare och arbetstagare information om risker och skyddsåtgärder vid bekämpningsmedelshantering. Genom att uppmärksamt följa utvecklingen kan arbetarskyddsstyrelsen fortlöpande bedöma behovet av åtgärder från arbetsmiljömyndigheternas sida. För bekämpningsmedel liksom för andra kemiska produkter är en god skydds- och riskinformation genom märkning och varuinformationsblad en viktig förutsättning för en säker hantering. Reglerna om produktinformation för bekämpningsmedel bör så långt möjligt ansluta till motsvarande regler för andra produktgrupper.

Hanteringsregler för skydd av den yttre miljön

Den allmänna aktsamhetsprincipen i 5 § LHMV gäller också spridningen av bekämpningsmedel. Produktkontrollnämnden har nyligen utfärdat en kungörelse om spridning av bekämpningsmedel som på flera sätt innebär en precisering av aktsamhetsprincipen. Spridning får t. ex. inte utan tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnden ske på lekplatser, utrymmen kring daghem, förskolor eller områden där barn ofta vistas. Den som avser att sprida bekämpningsmedel skall före spridningen förvissa sig om att denna kan ske på ett sådant sätt att medlet inte märkbart påverkar områden utanför det avsedda spridningsområdet. Han är också skyldig att anmäla felspridning till den vars mark blivit oavsiktligt behandlad. Vidare har det gjorts vissa preciseringar av hur

flygspridning skall ske, t. ex. att spridning inte får ske över bebyggelse,

samt att flygvägen skall väljas så att bebyggelse inte överflygs.

Kemikommissionen föreslår att de olika reglerna om spridning av bekämpningsmedel för odlingsändamål och för bekämpning av oönskad

2 l 6 Bekämpningsmedel

växtlighet samlas i en särskild lag. Eftersom lagen om kemiska produkter i huvudsak inte skall ägnas åt hanteringsfrågor bör bestämmelserna om spridning av bekämpningsmedel sammanföras med den nuvarande lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark. (Se. författningsförslag 6.)

Det finns därvid anledning att i lag ytterligare precisera de försiktighetsmått som åvilar den som sprider bekämpningsmedel. Bestämmelserna bör gälla oavsett om spridning sker yrkesmässigt eller av konsument vid enskilt bruk.

Kemikommissionen föreslår att lagen om spridning av bekämpningsmedel skall innehålla krav om försiktighetsmått. Den som använder bekämpningsmedel bör bl. a. vara skyldig att förhindra att medlet sprids över andra områden än det avsedda samt att se till att människor inte kommer till skada eller förorsakas olägenhet. Naturvårdsverket får i uppdrag att på grundval av lagen utarbeta mera preciserade bestämmelser om skydd för vattentäkter, för områden i omedelbar närhet av bostadsbebyggelse och för andra områden där människor regelmässigt

vistas. (Se författningsförslag 6, 2 §.) .

Kravet på att minska miljöriskerna med bekämpningsmedelsanvändningen gör det enligt kommissionens mening angeläget att man avstår från sådan användning som kan avvaras. Som framhölls av kemikalieutredningen är det t. ex. angeläget att undvika sådan s. k. planmässig bekämpning där besprutning sker rutinmässigt utan att behov av kemisk bekämpning föreligger i det enskilda fallet.

Kemikommissionen föreslår att naturvårdsverket bemyndigas att efter samråd med lantbruksstyrelsen förbjuda onödig spridning. Genom en myndighetsföreskrift bör sådan s. k. planmässig bekämpning förbjudas där besprutning sker utan att något behov föreligger i det enskilda fallet.

(Se författningsförslag 6, 3 §.)

Vetenskaplig prövning av oregistrerade medel

Enligt 25 § KHMV kan produktkontrollnämnden medge undantag från registreringsskyldigheten bl. a. för vetenskaplig prövning av bekämpningsmedel. Då flera av bestämmelserna om hantering av bekämpningsmedel är knutna till den faroklass ett medel ges vid registreringen uppstår för medel under prövning oklarhet om vilka bestämmelser som gäller. Inte heller finns för medel under vetenskaplig prövning krav på av myndigheten fastslagen varningsmärkning. Hanteringen av oregistrerade preparat under vetenskaplig prövning måste självklart ske under former som är betryggande för hälsa och miljö. Därvid måste beaktas att hälso- och miljöfarligheten hos preparaten vid tiden för prövningen ännu inte alltid är tillräckligt utredd. I sådana fall måste hanteringen kringgärdas med extra kraftiga säkerhetsåtgärder.

Bekämpningsmedel

Kemikommissionen finner det angeläget att kemikaliemyndigheten samt arbetarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket vid utfärdandet av regler för överlåtelse, användning m. m. av bekämpningsmedel beaktar de särskilda förhållanden som gäller för preparat under vetenskaplig prövning.

Särskilda regler för hushåll, parker m. m.

är indelade i tre faroklasser Bekämpningsmedlen av vilka klass 1 repre- - senterar den farligaste och klass 3 den minst farliga faroklassen. Medlen av klass l får handhas endast av personer med särskild behörighet. Däremot är f. n. inga behörighetsvillkor förenade med användning av medlen i klasserna 2 och 3. Ambitionen vid produktkontrollnämndens klassificering är att klass 3-medlen skall kunna användas av var och en, medan klass 2-medlen närmast är avsedda för yrkesmässigt bruk. Hushållens andel av den totala användningen av kemiska bekämpningsmedel uppgick år 1981 till ca 8 procent eller 825 ton verksam substans. Därav ingick 642 ton i preparat av faroklass 3. Återstoden (183 ton) ingick i preparat av faroklass 2. Inga medel för hushållsbruk var registrerade i faroklass l (den högsta). Kemikalieutredningen föreslog att produktkontrollnämnden skall gö-

ra en systematisk översyn över faroklassindelningen och därvid särskilt

beakta att klass 3-medlen skall kunna sättas i var mans hand. Utredningen föreslog att i princip endast kemiska bekämpningsmedel i den minst farliga klassen bör få komma till användning för enskilt bruk i hushåll och villaträdgårdar. Kemikommissionen instämmeri denna bedömning.

Kemikommissionen föreslår att kemikaliemyndigheten bör få i uppdrag att inom två år genomföra de justeringar av registreringsvillkor m. m. som behövs för att endast medel i klass 3 skall hållas tillgängliga för enskilt bruk.

Kemikalieutredningen föreslog vidare att samma restriktioner som för

hushållsanvändning skall gälla vid yrkesmässig bekämpning i parker

samt över vägrenar och banvallar. Statens järnvägar sade i sitt remissvar att man visserligen f. n. använder endast ett preparat i faroklass 3, men att det kan komma att bli aktuellt att använda andra preparat. Därvid kan även annan faroklass komma i fråga, särskilt g vad gäller buskbe-

l kämpningen.” Statens vägverk framhöll i sitt remissvar att om inte

i effektiva tillräckligt preparat finns att tillgå inom faroklass 3 bör även preparat inom faroklass 2 vara tillåtna för områden som inte är tillgängliga för allmänheten, t. ex. bergslänter och mittskiljeremsor i motorvägar.

Kemikommissionen föreslår att endast kemiska bekämpningsmedel i klass 3 skall få komma till användning för spridning över områden till vilka allmänheten har tillträde, t. ex. parker och vägrenar. För områden i anslutning till vägar och järnvägar till vilka allmänheten inte har tillträde bör medel i faroklass 2 endast få användas om bekämpningen

/ 218 SOU 1934:77

Bekämpningsmedel

behövs av trañksäkerhetsskäl och medel i faroklass 3 eller mekanisk inte kan användas. De närmare reglerna bör utfärdas av bekämpning naturvårdsverket.

12.4 Utbildning och kompetenskrav

Enligt 35 § KHMV krävs särskilt tillstånd för användning av bekämpningsmedel i faroklass l. För användning av bekämpningsmedel ijordbruk och trädgárdsskötsel meddelas sådant tillstånd av lantbruksstyrelsen. För tillstånd krävs en kurs som omfattar en vecka, och där man bl. a. tar upp yrkeshygien, toxikologi och ekologi. att utbildningskrav skall ställas även Kemikalieutredningen föreslog för dem som handhar preparat i faroklass 2. För att förenkla utbildning man att samma utbildning krävs som för faroklass l och tillsyn föreslog skall avse faroklass l och 2. Behörigheten att och att behörigheten använda i faroklass 2 skall enligt förslaget, liksom f. n. för preparat faroklass l, vara tidsbegränsad till fem år. På så sätt får de som använder medlen del av den nya_ kunskapen på området i samband med repetitionskurser. Som villkor för förnyad behörighet bör gälla att vederbörande, liksom f. n. för faroklass l, har avlagt godkänt kunskapsprov.

Kemikommissionen föreslår att samma utbildningskrav som nu gäller för bekämpningsmedel i faroklass l i fortsättningen också skall gälla för medel i faroklass 2. Lantbruksstyrelsen bör liksom hittills ha huvudman- Verksamheten bör bedrivas i samnaskapet för utbildning och tillstånd. råd med kemikaliemyndigheten, naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen. Kursverksamheten bör vara totalfinansierad genom avgifter.

(Se författningsförslag 2, 25 §.)

Det är av stor vikt att företag som säljer bekämpningsmedel har tillräcklig kompetens för detta.

Kemikommissionen föreslår att det vid försäljning av medel i klass l och 2 skall finnas åtminstone sådan kompetens tillgänglig som krävs för brukare av medlen. Närmare regler om detta bör utfärdas av kemikalie-

myndigheten. (Se författningsförslag 2, 25 §.)

12.5 Rådgivning

Den officiella produktionstekniska rådgivningen till lantbrukarna sker genom lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna. Betydande möjligheter finns att inom denna verksamhet föra ut kunskap och rekommendationer som skulle kunna nedbringa riskerna vid kemisk bekämpning. föreslog i sitt växtnäringsbetänkande att lant- Kemikalieutredningen bruksnämndernas insatser avseende gödslings- och bekämpningsfrågor skulle ökas. Utredningen framhöll särskilt som en mycket viktig uppgift för den officiella rådgivningen och undervisningen att bidra till att den kemiska bekämpningen och att därmed undvika behovsanpassa

i 219

Bekämpningsmedel

onödig rutinbekämpning av typ planmässig bekämpning. För att odlarna skall kunna anpassa sina bekämpningsátgärder till det faktiska behovet krävs att de kan känna igen och identifiera skadegörare och ogräs samt vet hur angreppen skall bedömas. Behovet av en stark officiell rådgivning måste enligt kemikalieutredningen också ses mot bakgrund av den omfattande kommersiella rådgivning och reklam som förekommer. Den officiella måste rådgivningen vara så stark att den förmår vara ledande och därmed kan styra utvecklingen i den riktning som är önskvärd för samhället. Kemikommissionen delar kemikalieutredningens bedömning att det behövs en stark officiell rådgivning. Kommissionen vill också framhålla vikten av tillsyn av produktinformationen och av de marknadsföringsåtgärder m. m. som vidtas av tillverkare, importörer och andra försäljare av

bekämpningsmedel.

12.6 Livsmedelskontroll

Frågor om livsmedelskontroll utreds av livsmedelskontrollutredningen

(Jo 83:07). Kemikommissionen skall därför inte gå närmare in på dessa frågor. Det finns dock anledning att kort beröra det förslag inom området livsmedelskontroll som lämnades av kemikalieutredningen. Förslaget innebär frivillig deklaration om vilket eller vilka kemiska bekämpningsmedel som kommit till användning i framställningen av vissa jordbruks- och trädgårdsprodukter. Information om att inga kemiska medel använts under odlingen lämnas redan i stor utsträckning av de frivilligt odlare som inte använder några sådana medel. för odlarna Möjligheten att frivilligt informera konsumenten om att vissa bekämpningsmedel använts under finns odlingen naturligtvis redan, men har av naturliga skäl knappast blivit utnyttjad. Det finns ingen anledning att formellt reglera denna redan befintliga möjlighet. Däremot bör livsmedelskontrollen i fråga om resthalter från bekämpningsmedel ses över. Livsme-

delskontrollutredningen arbetar med dessa frågor.

sou 1984:77 221

13 avfall

Miljöfarligt

I detta kapitel föreslås följande:

Det kommunala renhållningsmonopolet till att omfatta utvidgas miljöfarligt avfall i samtliga kommuner från den l 1986. januari Alla kommuner blir då också att ordna så att hushållen skyldiga kan lämna ifrån avfall skilt från avfall. sig miljöfarligt övrigt Tillståndskrav införs för import av miljöfarligt avfall. Regeln om export ändras, så att större krav inte ställs på omhändertagandet i mottagarlandet än som skeri Naturvårdsverket får Sverige. rätt att förordna att beslut om exporttillstånd får tas i anspråk först efter viss tid. SAKAB att sin åläggs regelbundet rapportera utförsel av miljöfarligt avfall till naturvårdsverket. Kommunerna förlorar sitt generella tillstånd att långtidsförvara miljöfarligt avfall. Naturvårdsverket får i att utarbeta uppdrag ett nytt system för information om avfall i samband miljöfarligt med transporterna. En samordning av -de olika som genomförs transportdokument nu förekommer. Vissa dubblerade tillståndskrav för av transport miljöfarligt avfall förenklas.

avfall är sådant avfall Miljöfarligt som på grund av sin sammansättning inte kan tas om hand på samma sätt som exempelvis hushållsavfall. Bakgrundsuppgifter om miljöfarligt avfall lämnas i avsnitt 1.3. 3 De viktigaste reglerna om miljöfarligt avfall finns i förordningen (1975:346) om miljöfarligt avfall, som utfärdats med stöd av LHMV. Det finns anledning att i detta sammanhang se över denna förordning.

13.1 av vad

Avgränsning som räknas som miljöfarligt

avfall

Miljöfarligt avfall definieras f. n. genom en uppräkningi l § förordningen om miljöfarligt avfall av tio olika avfallstyper. Denna metod har valts

l 222 sou 1984:77

Miljöfarligt avfall

i syfte att undvika tillämpningssvårigheter. Till ledning för tolkningen har naturvårdsverket utarbetat en mera omfattande vägledande förteckning. Naturvårdsverket har i en skrivelse till regeringen den 1 september 1983 föreslagit vissa ändringar i förordningen, men hållit fast vid att definitionen skall genom uppräkning. Förslaget har remissbegöras handlats genom regeringskansliets försorg. Definition används i en del andra länder. Vanligenom uppräkning att man definierar begreppet miljöfarligt avfall genom gare är dock Som exempel kan nämnas den amerikanska definitiogenerella kriterier. nen. Enligt denna är miljöfarligt avfall sådant avfall eller en kombination av avfall som på grund av sin kvantitet, koncentration eller fysiska, kemiska eller smittsamma karaktär kan orsaka eller signifikant bidra till en förhöjd dödlighet eller ge allvarliga bestående skador eller innebära en omedelbar fara eller risk för fara för människan eller miljön. Den nuvarande definitionen saknar halt- eller mängdgränser. Vid avgörandet huruvida ett visst avfall är miljöfarligt eller inte (t. ex. i den förteckningen) tas dock hänsyn till halter, mängder, lakbarvägledande het m. m. Det finns dock behov av att mer systematiskt utreda vilka kriterier som skall tas med vid klassificeringen. Ett sådant arbete har påbörjats vid naturvårdsverket. 1 avvaktan på ett säkrare bedömningsunderlag finns det enligt kommissionens uppfattning fog för att tills vidare bibehålla principen att miljöfarligt avfall definieras genom uppräkning. Hälso- eller miljöfarliga varor av bl. a. följande slag bör betraktas som avfall: material, råvaror, produkter, mellanprodukter, biprodukter och hjälpkemikalier som hanteraren vill bli kvitt på grund av att varan har förorenats eller förstörts. I enlighet med naturvårdsverkets praxis bör också olja som förorenats med vissa i och för sig rätt harmlösa ämnen betraktas som avfall när den kasserats på grund av svårigheten att skilja sådant avfall från andra avfall med klart miljöfarliga egenskaper.

13.2 Kommunernas roll i avfallshanteringen

6 § renhållningslagen (1979:596) får regeringen föreskriva att Enligt annat avfall än hushållsavfall, t. ex. miljöfarligt avfall, skall forslas bort genom kommunens försorg. Regeringen har i lll fall enligt 4 § renhållningsförordningen (1979:904) utvidgat det kommunala renhållningsmonopolet beträffande miljöfarligt avfall (SFS 1984:128). Det är angeläget att avfallshanteringen i sin helhet kommer under samhällets insyn och kontroll. Eftersom SAKAB numera tar emot allt avfall kan det inte finnas något hinder för kommunerna att miljöfarligt tillämpa det kommunala renhállningsmonopolet också för miljöfarligt avfall.

Kemikommissionen föreslår att kommunalt renhållningsmonopol för miljöfarligt avfall införs i samtliga kommuner från den l januari 1986.

(Se författningsförslag 12.)

sou |984:77

Miljöfarligt avfall 223

13.3 och avfall

Export import av miljöfarligt

Förordningen om miljöfarligt avfall ändrades år 1983 så att tillstånd för export av miljöfarligt avfall numera får ges endast om det kan antas att avfallet slutligt kommer att omhändertas på ett från hälso- och miljösynpunkt väsentligt bättre sätt än om avfallet omhändertas av Svensk Av-

fallskonvertering Aktiebolag (SAKAB). Därigenom ställs större krav pá

omhändertagande i utlandet än hos SAKAB. Detta innebär att kraven kommer i konflikt med EFTA-konventionen. Utförselkraven måste därför ändras så att det ställs likvärdiga krav på omhändertagande i utlandet som hos SAKAB.

Kemikommissionen föreslår att exporttillstånd för miljöfarligt avfall skall kunna beviljas om det kan styrkas att avfallet kan omhändertas slutligt på ett minst likvärdigt sätt. För export av sådant avfall som SAKAB inte kan slutligt omhänderta bör kravet vara att mottagaren kan slutbehandla avfallet på ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt sätt.

godtagbart (Se

författningsförslag 5, 17 §.)

SAKAB har generellt utförseltillstånd för miljöfarligt avfall. Som central tillsynsmyndighet behöver dock naturvårdsverket veta vilka och typer mängder som förs ut ur landet.

Kemikommissionen föreslår att SAKAB åläggs att regelbundet till naturvårdsverket sin utförsel rapportera av miljöfarligt avfall.

lnom OECD pågår ett arbete för att få till stånd enhetliga regler för export och import av miljöfarligt avfall. OECD:s råd antog den l februari 1984 särskilda principer för gränsöverskridande dvs. transporter, export och import, av miljöfarligt avfall. Sverige har röstat för de uppsatta rekommendationerna.

I förordningen om miljöfarligtavfall finns redan frågor om export

reglerade. Med de ovan omtalade förändringarna i stort uppfylls OECD:s rekommendationer i det avseendet. Sverige saknar däremot bestämmelser om import av miljöfarligt avfall. I OECD-rekommendationen framförs att länderna skall göra det möjligt för vissa myndigheter att vid behov förbjuda införsel av miljöfarligt avfall, ”om den information man får är otillräcklig eller bristfällig, eller om de föranstaltningar som gjorts för transport och omhändertagande inte stämmer med landets lagstiftning. De av OECD före- , slagna rekommendationerna bör följas av Sverige. Rekommendationerna om tillräcklig och säker information vid import av miljöfarligt avfall uppnås bäst genom att importen regleras genom tillstånd.

Kemikommissionen föreslår att det för import av miljöfarligt avfall skall krävas tillstånd av naturvårdsverket.

(Se författningsförslag 5, 18 §.)

Enligt OECD-rekommendationen bör länderna samverka med varandra i tillsynen vid transport av miljöfarligt avfall mellan länderna. Länderna bör se till att transitländerna får information i god tid.

224 SOU l984z77

Miljöfarligt avfall

Kemikommissionen föreslår att naturvårdsverket får möjlighet att förord-

na att beslut om exporttillstånd får tas i anspråk först efter viss tid. (Se

författningsförslag 5, 16 och 25 §§.)

För att tillämpningen skall bli enhetlig bör naturvårdsverket och SA- KAB samverka i frågorna om export av miljöfarligt avfall.

13.4 av miljöfarligt avfall Transport

De faktorer som f. n. beaktas vid prövningen av tillstånd till yrkesmässig transport på väg av miljöfarligt avfall framgår av ll och 12 § förordningavfall. En utredning som genomförts av naturvårdsen om miljöfarligt verket visar att det i flera avseenden förekommer en dubbelprövning av sökandena. Transport av miljöfarligt avfall sker som regel yrkesmässigt. Frågor om yrkesmässig trafik regleras i yrkestrañklagen (1979:559). Enligt lagen trafik drivas endast av den som har trañktillstånd. Lifår yrkesmässig kaså föreskriver lagen att trañktillstånd får ges endast till den som med till yrkeskunnande, personliga och ekonomiska förhållanden hänsyn samt andra omständigheter av betydelse bedöms vara lämplig att driva verksamheten. Transportrådets föreskrifter innehåller långtgående krav ekonomiska förutsättningar. Dessutom förpå bl. a. tillståndshavarens utsätts viss vandelsprövning för trañktillstånden. Föreskrifterna motsvarar i allt väsentligt dem i ll § förordningen om miljöfarligt avfall. Även lagen om transport av farligt gods är tillämplig på flertalet transporter av miljöfarligt avfall. Det bör också påpekas att flera av de krav som nu ställs i enlighet med ll § förordningen om miljöfarligt avfall som regel beaktas hos de kommuner som skriver avtal med entreprenörer för bortforsling av miljöfarligt avfall. I avsnitt 13.2 föreslås att det kommunala renhållningsmonotill att i hela landet omfatta även det miljöfarliga avfallet. polet utvidgas Därigenom kommer kontrollmöjligheterna ytterligare att förbättras. En tillfredsställande reglering av transporter av miljöfarligt avfall finns således i andra författningar.

Kemikommissionen föreslår att bestämmelserna om transport i 9-13 §§ förordningen om miljöfarligt avfall utmönstras i syfte att undvika dubbelreglering.

13.5 av hushållens miljöfarliga avfall Insamling

om miljöfarligt avfall sådant Enligt 4 § 3 gäller inte förordningen miljöfarligt avfall som ingår som beståndsdel i vanligt hushållsavfall. Däremot utgör i särskild ordning insamlat miljöfarligt avfall från hushållen miljöfarligt avfall. Då koncessionsnämnden prövar förbränningsanläggningar för hushållsavfall förordnar man att avfall som kan orsaka miljöstörande nedfall inte får tillföras anläggningarna. Bl. a. mot denna bakgrund har

sou 1984:77

Miljöfarligt avfall 225

många kommuner föranstaltat om separat insamling av hushållens mil-

f jöfarliga avfall.

t Många kommuner har avtalat med olika inrättningar såsom apotek, och

färghandlare bensinstationer om att dessa skall ta emot miljöfarligt

avfall från hushållen. Avtalen hari in i kommunens många fall skrivits renhållningsordning. Som alternativ eller komplement till sådana avtal gör en del kommuner separata insamlingar, hittills vanligen i form av försöksverksamhet. Vid sådana försök har det visat sig att ca 5 procent av hushållen utnyttjat insamlingarna. Dominerande avfallsslag har varit bilbatterier (50 procent), färgavfall (15-20 procent) och spillolja (10-25 procent). Det är angeläget att hushållen får möjlighet att lämna ifrån sig miljöfarligt avfall skilt från annat avfall. I regel behöver detta dock inte ordnas så att kommunen hämtar det miljöfarliga avfallet från det enskilda hushållet, utan det räcker att lämpliga inlämningsställen ordnas. Detta önskemål tillgodoses genom den i avsnitt 13.2 föreslagna utvidgningen av det kommunala renhållningsmonopolet.

(Se författningsför-

slag l2.)

13.6 och

Behandling slutligt omhändertagande

Behandling av miljöfarligt avfall utförs med ett eller flera av följande syften: D oskadliggöra farliga beståndsdelar D överföra avfallet i mindre miljöfarlig form D återvinna material eller energi.

Återvinning fordrar i allmänhet

behandling i någon industriell process. I en del fall har behandlingen karaktär av raffinering och lämnar då i sin tur ett avfall. Petroleumavfall och förorenade lösningsmedel är exempel

på avfall med goda förutsättningar för sådan behandling.

Med oskadliggörande avses processer som förbränning, kalcinering etc. som har till syfte att överföra avfallet till en så ofarlig form som möjligt. Processerna kan vara såväl kemiska som mikrobiella. Vid förfordras ibland , bränning utrustning som medger högre behandlingstemperatur än som normalt går att uppnå i konventionella avfallsförbränningsugnar. Med deponering avses en uppläggning av avfallet med eller utan övertäckning på utvald och för ändamålet särskilt förberedd mark. Metoden kan användas för tillfredsställande stabila organiska och oorganiska avfall. För slutligt omhändertagande krävs tillstånd enligt 14- 18 §§ förordningen om miljöfarligt avfall. Ett tjugotal verksamheter har tillstånd enligt 14 § till slutligt omhändertagande av miljöfarligt avfall. Om ett

tillverkningsföretag har kapacitet att i sina anläggningar åter-

vinna eller oskadliggöra också en viss mängd miljöfarligt avfall från ett annat företag är det naturligt att företagen samverkar. Enligt 19 § förordningen om miljöfarligt avfall får ett sådant samarbete ske utan att särskilt

l5l

g

226 Miljöfarligt avfall

tillstånd för detta behöver sökas, om “en mindre del av anläggningens för ändamålet. En sådan möjlighet bör finnas kapacitet” tas i anspråk kvar. Det bör emellertid framhållas att det som här avses är företag inom verksamheter inom varuproduktionssektorn. Avmiljöskyddsprövade sikten är inte att verksamheter inom servicesektorn skall kunna omfattas av bestämmelserna i 19 §. Begreppet ”mindre del” bör tolkas snävt. Det torde sedan SAKAB nu etablerats inte längre finnas behov av att kommuner bedriver av miljöfarligt avfall. Den urlångtidsförvaring tanken skall ske hos SAKAB bör nu sprungliga att en långtidsförvaring Nuvarande bestämmelser i 19 § 2 bör därför kunna utgå. förverkligas.

Kemikommissionen föreslår att det generella tillståndet för kommunerna att långtidsförvara miljöfarligt avfall upphör.

13.7 Uppgiftsskyldighet

8 § förordningen om miljöfarligt avfall skall den som yrkesmässigt Enligt utövar verksamhet där miljöfarligt avfall uppkommer årligen lämna om avfallets mängd och hantering. Sådan uppgift art, sammansättning, omhändertagande sker i anuppgiftsskyldighet gäller även när slutligt slutning till den anläggning där avfallet uppkommer. Någon deklaration av detta slag har inte genomförts fullständigt.

Närmast ursprungsbestämmelsen kom man år 1976 då ca 700 000 före-

uppgifter till hälsovårdsnämnden. År 1978 genomfördes tag fick lämna År 1980 omfattade deklaen begränsad deklaration (1 650 arbetsställen). rationen ca 28 000 arbetsställen. Naturvårdsverket med kommunförbundet, utarbetat har, i samarbete för miljöfarligt avfall. Förslaget inneett förslag till informationssystem bär att den nuvarande deklarationsskyldigheten enligt 8 § förordningen avfall ersätts med ett transportkontrollsystem. Kontrollom miljöfarligt mån bygga på de uppgifter som ändå erfordsystemet skall i möjligaste avfall transras i samband med transport av miljöfarligt (avlämnande,

port och behandling). Enligt nuvarande regler krävs att avfallsproducenten vid transport till behandlingsanläggning fyller i ett speciellt transportdokument enligt lagen om transport av farligt gods. Vidare krävs att avfallsproducenten i en deklarationsblankett där alla uppgifter av betydelse för avfyller är inarbetade i det konfallsbehandlingen anges. Dessa två dokument trolldokument som föreslås utgöra grunden i transportkontrollsystemet.

De möjligheter till förenkling av uppgiftsskyldigheten bör tas till vara,

som kan följa av en samordning med transportdokumenten.

Kemikommissionen föreslår att naturvårdsverket får i uppdrag att utarbeta ett nytt informationssystem för miljöfarligt avfall, där möjligheten till samordning med transportdokumenten tas tillvara. Uppgiftsskyldigheten bör utformas så att dubbelarbete för myndigheter och enskilda så långt möjligt undviks. Naturvårdsverket bör behålla sitt bemyndigande att vid behov föreskriva totala eller riktade deklarationer av samma slag

som åren 1976, 1978 och 1980. (Se författningsförslag S, 7 §.) genomförts

sou 1984:77 227

14 Tillsyn

I detta kapitel föreslås följande:

En myndighetstillsyn riktad mot tillverkare, importörer och handelsagenter byggs upp. Tillsynen bör bl. a. gälla företagens produktutredningar och produktinformation. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna får ett ökat stöd från centrala myndigheter för att kunna bedriva tillsyn av kemikaliehanteringen och av försäljningsställen där kemiska produkter överlåts. Naturvårdsverket får befogenheter enligt lagen om kemiska produkter att för den yttre miljön utfärda föreskrifter om produktanvändning. Naturvårdsverket får i uppdrag att ge ett ökat stöd till miljö» och hälsoskyddsnämnder för tillsyn av kemikaliehantering. En möjlighet öppnas för länsstyrelserna och miljö- och hälsoskyddsnämnderna att ta ut avgifter för tillsyn enligt lagen om

kemiska produkter. (Denna rätt har de redan för tillsyn enligt

miljöskyddslagen.) Kemikaliemyndigheten skall bedriva en förhållandevis omfattande information riktad till allmänheten. Den skall också utarbeta en regelbunden information, t. ex. i form av ett informationsblad, för tillverkare, importörer och andra med behov av kvalificerad information om kemikaliekontroll och kemiska risker. Myndighetsresurser avsätts för att följa den kemiska produktutvecklingen och annan teknisk utveckling av betydelse för riskbilden.

I kapitlet erinras vidare om följande förslag i kommissionens delbetänkande:

Den s. k. tredje etappen i produktregistrets uppbyggnad kompletteras med deklarationsskyldighet för miljöfarliga produkter. Vi-

228 Tillsyn

dare en utformad som ämnesdeklara-

genomförs fjärde etapp, tion. Därefter skall produktregistret innehålla:

El för varje kemisk produkt: uppgift bl. a. om vem som tillverkar

eller den samt om vilka innehållsämnen som ger

importerar upphov till dess eventuella hälso- eller miljöfarliga egenskaper

El för kemiskt ämne: uppgifter om vilka tillverkare och varje

som tillverkar resp. för in det i landet (som rent

importörer ämne eller som beståndsdel i produkter)

E1 för kemiskt ämne som ger produkter hälso- eller miljövarje uppgifter om vilka dessa produkter är. farliga egenskaper:

Ordet tillsyn” ges varierande betydelse inom olika lagstiftningsområ- Ofta används ordet för att beteckna kontrolden och inom myndigheter. len av att lagar och andra bestämmelser efterlevs. Ibland används ordet som en tillsynsmyndighet har att som beteckning på fler av de uppgifter Som framhålls i avsnitt 6.6 bör i en tillsynsmyndighets verksamfullgöra. het ingå: att inhämta och utvärdera information dels D kunskapsuppbyggnad: om kemikaliehanteringen i samhället, dels om riskerna med kemikalier att utfärda och allmän- D författningsarbete: tillämpningsförfattningar na råd D information: att utforma och sprida information till leverantörer, arbetsgivare, arbetstagare och konsumenter D kontroll: att kontrollera att kemikaliehanteringen i samhället sker i enlighet med utfärdade bestämmelser och i övrigt pä ett från hälsoingripa mot och miljösynpunkt acceptabelt sätt, samt att vid behov olämplig hantering.

I detta kapitel redovisar kommissionen förslag som avser tillsynsmyndighetemas uppgifter i stort.

14.1 Kunskapsuppbyggnad

Ett effektivt myndighetsarbete förutsätter att myndigheterna har överblick bl. a. över hanteringen av kemiska ämnen och produkter, den tekniska utvecklingen, nya rön om kemiska ämnens hälso- och miljöeffekter samt över åtgärder som vidtas i andra länder. arbete med toxikologiska frågor behandlas i avsnitt Myndigheternas 8.3 och 8.4 samt i kapitel 9. Där framhålls bl. a. att myndigheterna bör avsätta resurser för att följa kunskapsutvecklingen inom tillräckliga Kommissionen avser att i sitt slutbetänkande beröra den toxikologin. epidemiologiska verksamheten och miljö-övervakningen, som också är delar av kunskapsuppbyggnaden. Även utbildningsfrågor avses viktiga tas upp i slutbetänkandet.

l

Tillsyn

Teknisk

utveckling

Tidiga ingripanden mot miljörisker förutsätter att myndigheterna har en god överblick över tillverkning och användning av kemiska produkter och över vilka som kan väntas. Arbetet förändringar med att systematiskt följa den tekniska utvecklingen och utvecklingen inom olika produktområden riskerar alltid att komma i efterhand på grund av mera akuta arbetsuppgifter. Särskilda resurser måste därför finnas för att översiktligt följa den kemiska produktutvecklingen och den tekniska utveckling i övrigt som är av intresse för att bedöma riskbilden. Det måste dock framhållas att detta är en mycket svår uppgift av på grund den snabba utvecklingen, den omfattande kemikalieanvändningen och mångfalden kemiska produkter. Ambitionsnivån måste därför vara realistisk och anpassas till myndigheternas resurser. att re- Möjligheterna gelbundet låta extern expertis göra sammanställningar av den aktuella utvecklingen inom olika områden bör utnyttjas i högre grad än hittills. Industrin borde också kunna förmås att i ökad utsträckning förse myndigheterna med uppgifter av detta slag. Det är ett gemensamt intresse för myndigheter och industri att myndigheterna har en sådan överblick över utvecklingen att nödvändiga åtgärder från hälso- och miljösynpunkt kan vidtas så tidigt som möjligt.

Ämnens och produkters förekomst

l kemikommissionens delbetänkande (SOU 1984:24) redovisas de arbetsmetoder som myndigheterna nu tillämpar för att få veta vem som tillverkar eller importerar ett ämne eller produkter där ämnet ingår. Sådana kartläggningar är tidskrävande och ofta osäkra. Produktregistret har som en av sina främsta uppgifter att förbättra myndigheternas överblick i detta hänseende. Två etapper har genomförts i produktregistret. En tredje etapp pågår. Efter denna kommer registret för alla hälsofarliga att innehålprodukter la uppgifter om vilka innehållsämnen och föroreningar som bedöms ge produkterna deras hälsofarliga egenskaper. Kemikommissionen föreslog i sitt delbetänkande att den tredje etappen av produktregistrets uppbyggnad kompletteras med en deklarationsskyldighet för miljöfarliga produkter så snart kriterier för att bedöma miljöfarlighet föreligger (se avsnitt 10.2 om sådana kriterier). Kommissionen vidare föreslog en fjärde etapp i registeruppbyggnaden. Denna utformas som en ämnesdeklaration. Alla de ämnen som inte deklarerats i det tredje steget skall då deklareras, men det får ske i samlade företagsvisa listor i stället för produktvis. I delbetänkandet lämnas också en rad förslag som syftar till att underlätta registeruppbyggnaden. Produktregistret kommer med denna utbyggnad att ge en överblick över de kemiska ämnena och produkterna i samhället, som hittills inte varit möjlig. Detta är en avgörande för att en effektiv förutsättning kemikaliekontroll skall kunna uppnås. Det är samtidigt viktigt att inte ha orealistiska förväntningar på produktregistret. En effektiv myndighetstillsyn på kemikalieomrâdet kan

Tillsyn

inte i huvudsak bedrivas framför dataskärmar, oavsett hur omfattande av produktregistret kan man få ett produktregister görs. Med ledning fram uppgifter om var olika kemiska ämnen förekommer, men sådana uppgifter är aldrig tillräckliga för myndighetsbeslut. De måste kompletteras genom kontakter med, ofta besök hos, berörda företag. Produktregistret ger förutsättningar för att prioritera insatser i tillsynsarbetet. Det skall ses som ett av flera nödvändiga hjälpmedel i detta arbete. Det är angeläget att de uppgifter verkligen kommer in till produktre- Annars riskerar man att företag gistret som detta är avsett att innehålla. som, kanske på grund av bristande kännedom om gällande regler, inte .anmält sina produkter inte blir föremål för någon myndighetstillsyn. Som ett led i det löpande tillsynsarbetet bör man därför söka upptäcka som inte fullgjort sin anmälningsskyldighet. Tullhandlingar kan företag här vara ett viktigt hjälpmedel.

14.2 Information

För att lagstiftningens allmänna syften och de olika tillämpningsföreskrifterna skall efterlevas är det avgörande att alla som berörs av kemiär tillräckligt informerade. Myndigheterna har här vikkaliehanteringen för att uppnå praktiska resultat kan tiga uppgifter, som i sin betydelse med deras kontrolluppgifter. Myndigheterna bör informera jämställas om de mål för kemikaliekontrollen som uppsatts av samhället, om och deras tolkning och om olika parters ansvar. gällande författningar De bör sprida allmän information om kemikaliers hälso- och miljöfarlighet och risker vid deras hantering samt om lämpliga skyddsåtgärder. De bör ha tillgång till den kompetens som behövs för att göra informationen lättillgänglig och att anpassa den till målgruppen. De viktigaste målgrupperna för sådan information är: Ievererande hanterande anställda och skyddsombud samt allmänföretag, företag, heten. Det är särskilt att undanröja den i avsnitt 7.3 redovisade angeläget bristen till allmänheten samt till tillverkande

på myndighetsinformation

och importerande företag. Information till allmänheten är en självklar uppgift för nästan alla var och en inom sitt ansvarsområde. Inom kemikaliekonmyndigheter, trollen är denna uppgift särskilt viktig av två skäl. För det första kommer allmänheten som konsument av en del produkter i kontakt med kemiska hälso- av olika finns det inom detta och miljörisker slag. För det andra område en utbredd oro och en stor efterfrågan på korrekt information, som ofta inte har blivit tillräckligt tillgodosedd. Bristfällig information försvårar också massmedias bevakning av kemiska hälso- och miljöfrågor. Myndigheternas information kan och skall inte ersätta den information om de enskilda som tillverkare och importörer är produkterna skyldiga att lämna. Däremot bör den kunna bidra till grundläggande att dra rätt slutsatser från kunskaper som bl. a. kan göra det lättare leverantörernas risk- och skyddsinformation.

Tillsyn 231

Beslutsunderlag och beslutsgrunder bör så långt möjligt vara skriftligt nedtecknade. En så stor öppenhet som möjligt bör eftersträvas i myndighetsarbetet. Myndigheterna bör fästa stor vikt vid att förse massmedia med korrekt och fyllig information. Detta kan ske t. ex. genom pressmeddelanden och genom presseminarier där vetenskaplig expertis inom och utom myndigheten medverkar. Informationsinsatser riktade direkt till allmänheten bör göras t. ex. då nya regler av betydelse för konsumenterna träder i kraft.

Kemikommissionen föreslår att kemikaliemyndigheten skall bedriva en förhållandevis omfattande information riktad till allmänheten.

Tillverkare och importörer har som tidigare framhållits en central roll i kemikaliekontrollen. Myndighetsinsatser till dessa företag kan få stor indirekt verkan på hanterande företag genom att dessa i sin tur får bättre produktinformation och genom att utvecklingen av nya produkter mera påverkas av hälso- och miljöhänsyn. Detta gäller informationsinsatser i lika hög grad som kontrollinsatser. Särskilda informationsinsatser bör därför riktas till tillverkare och importörer. Detta gäller också handelsagenter vilka som redovisats i avsnitt 8.2 kan ha en nyckelposition bl. a. vid överföringen av produktinformation från särskilt utländska tillver-

kgzrg till svenska brukare.

Vid kemikaliemyndighetens besök och andra kontakter med företagen bör informationen vara en viktig del. Den kan då företagsanpassas så långt möjligt. Därutöver kan det vara lämpligt att kemikaliemyndigheten regelbundet sprider en allmän information om aktuella frågor till alla som har produkter registrerade i produktregistret. Denna information kan innehålla redovisningar av författningar och andra myndighetspublikationer av intresse för tillverkare och importörer. Av myndigheten avgjorda ärenden med generell räckvidd kan också redovisas, liksom erfarenheter från myndigheternas internationella arbete som kan vara av intresse för målgruppen. Dessutom kan denna information innehålla upplysningar om nya toxikologiska fakta som når myndigheten. Sådana faktauppgifter behöver inte alltid leda till att myndigheten utfärdar regler eller vidtar andra särskilda tillsynsåtgärder. I många fall då man får nya fakta om enskilda ämnen är vidareinformation till tillverkare och importörer en tillräcklig myndighetsinsats, om den leder till att nödvändiga åtgärder blir vidtagna. Det är därför mycket angeläget att praktiska kanaler skapas för sådan information t. ex. i form av ett informationsblad. Därigenom kan myndighetsarbetet med att följa den vetenskapliga litteraturen och myndighetens medverkan till undersökningar av ämnen (se avsnitt 8.4) nyttiggöras bättre än vad som annars vore möjligt. Information från myndigheter av detta slag minskar naturligtvis inte tillverkares och importörers eget ansvar för att hålla sig underrättade om utvecklingen. Ett informationsblad riktat till tillverkare och importörer bör också kunna vara av värde för andra som har intresse av att noga följa dessa frågor, t. ex. fackliga organisationer och personer inom företagshälsovården.

232 Tillsyn sou 1984:77

Erfarenheten visar att utländska kemikalietillverkare i vissa fall fått missvisande information om svenska myndighetsbeslut. Detta har försvårat myndigheternas arbete. Kemikaliemyndigheten bör förse större utländska kemikalieleverantörer och deras organisationer med översatt information om beslut inom kemikaliekontrollen med internationell räckvidd. Ett gott samarbete med de svenska importörs- och tillverkarorganisationerna bidrar givetvis också till att få ut en vederhäftig information utomlands om svenska regler inom kemikaliekontrollen. Kemikommissionen föreslår att kemikaliemyndigheten skall utarbeta en regelbunden information, t. ex. i form av ett informationsblad för tillverkare, importörer och andra med behov av kvalificerad information om kemikaliekontroll och kemiska risker.

14.3 från

Tillsyn arbetsmiljösynpunkt

Tillsynsåtgärder för att förebygga kemiska arbetsmiljörisker kan riktas mot dels leverantörsledet, dels hanteringsledet. Detsamma gäller de båda andra huvudsakliga skyddssektorer som kommer att behandlas i följande avsnitt, nämligen dels miljöskydd med allmänt hälsoskydd, dels kommunskydd.

Leverantörsledet

Arbetsgivarnas möjligheter att uppfylla sina skyldigheter är beroende av att de får tillräcklig produktinformation från leverantörerna. Från arbetsmiljösynpunkt är det därför nödvändigt att leverantörer av kemiska produkter, i första hand tillverkare och importörer, uppfyller sina skyldigheter att bedöma produkternas hälsofarlighet och att informera om risker och skyddsåtgärder. Tillverkare och importörer har i både LHMV och arbetsmiljölagen getts ett särskilt ansvar för produktutredningar och produktinformation. F. n. föreligger inte sällan betydande brister i åtskilliga tillverkares och importörers risk- och skyddsinformation, liksom i deras bedömningar av produkternas hälsofarlighet. De nya bestämmelserna från produktkontrollnämnden om märkning och varuinformationsblad om hälsofarliga varor samt från sprängämnesinspektionen om märkning av brandfarliga och explosiva varor kommer att utgöra en god grund för ett

förbättrat informationsflöde. (Se avsnitt l0.l.) Kemikommissionen före-

slog i sitt delbetänkande ytterligare förbättringar av informationen om

kemiska produkter. (Se avsnitt l0.4.)

Det är emellertid inte tillräckligt med nya regler. F. n. förekommer ingen systematisk tillsyn riktad mot leverantörsledet. En effektiv tillsyn riktad mot tillverkare och importörer är nödvändig för att tillförsäkra att dessa verkligen uppfyller sitt ansvar för att hanterarna får den risk- och skyddsinformation som behövs med hänsyn till arbetsmiljön. Det bör även tillses att återförsäljare uppfyller sina skyldigheter. Frågan om hur tillsynen mot leverantörsledet skall organiseras behandlas i avsnitt 14.6.

Tillsyn 233

Hanteringen

Författningsarbete: Inom arbetarskyddsstyrelsen utarbetas f. n. allmänna föreskrifter om farliga ämnen. De planeras omfatta dels regler om

förteckningar över farliga ämnen, märkning och övrig risk- och skydds-

information, dels allmänna Föreskrifterna hanteringsregler. skall gälla för alla slag av farliga ämnen. Genom de nya föreskrifterna täcks behovet av regler för ett stort antal ämnen och produkter vars hantering f. n. är otillräckligt reglerad. Som tidigare nämnts (se avsnitt 5.4) finns sedani tidigare ett stort antal regler som är inriktade på kemiska arbetsmiljöfaktorer. De nya reglerna från produktkontrollnämnden och sprängämnesinspektionen och en effektiviserad tillsyn mot tillverkare och importörer bör tillsammans med arbetarskyddsstyrelsens kommande föreskrifter om farliga ämnen möjliggöra en bättre tillsyn av de yrkesmässiga brukarna från främst yrkesinspektionens sida. Antalet dokument med arbetsmiljöregler kommer att minska i och med att gamla anvisningar och meddelanden enligt den gamla arbetaröverförs till föreskrifter skyddslagen enligt den nya arbetsmiljölagen. Genom att föreskrifterna inriktas på funktionskrav som en ambi-

anger

tionsnivå för arbetsmiljön minskar samtidigt detaljeringsgraden. Detaljinformation återfinns som exempel på hur funktionskraven kan tillgodoses i de kommentarer med allmänna råd som finns till varje föreskrift. Den flexibilitet vid lösandet av arbetsmiljöproblem som den nya regeltekniken är eftersträvansvärd. medger Den måste dock genomföras i former som främjar ett förbättrat arbetsmiljöarbete på arbetsplatserna. Kontroll: Kommissionen vill kraftigt understryka betydelsen av ett väl fungerande lokalt skyddsarbete. Kemikaliekontrollen måste till stor del ske just som ett led i skyddsverksamheten på företagen. Arbetarskyddsmyndigheterna har en viktig stödfunktion härvidlag, och det är därför synnerligen viktigt med ett gott samarbete mellan myndigheterna och dem som deltar i skyddsarbetet. Arbetarskyddsmyndigheterna bedriver, som tidigare framhållits, en omfattande över efterlevnaden tillsyn av arbetsmiljölagen. Frågor om tillsynen inom arbetsmiljöområdet behandlas f. n. av en utredning som

ser över yrkesinspektionen och den kommunala tillsynen (Dir 1983:55).

Bl. a. har utredningen tagit upp frågor om tillsynens inriktning och om arbetarskyddsstyrelsens ledning av yrkesinspektionens verksamhet. Ett viktigt led i tillsynen bör vara att kontrollera att sådana arbetsgivare som är brukare av kemikalier skaffar tillräcklig information från leverantörerna samt att deras eget skyddsarbete är organiserat så att hanteringen ska kunna utformas på ett från tillarbetsmiljösynpunkt fredsställande sätt. Kemikommissionen vill starkt betona vikten av att arbetarskyddsstyrelsen kan ge yrkesinspektionen ett kraftigt kunskapsstöd för verksamheten inom det kemiska arbetsmiljöområdet. är ett

Kunskapsöverföring

medel för centrala viktigt myndigheter att styra regionala myndigheters verksamhet. Den uppbyggnad av kemisk sakkunskap som gjorts inom yrkesinspektionen ger ett gott utgångsläge för överföring av kunskaper

234 Tillsyn

och information om kemiska arbetsmiljöfrågor från arbetarskyddsstyrelsen till inspektionen. En förutsättning är att arbetarskyddsstyrelsen avsätter resurser för egen kunskapsuppbyggnad och för bebetydande vakning av utvecklingen inom det kemiska arbetsmiljöområdet. Självfallet behöver också få kunskaper och information om yrkesinspektionen styrelsens föreskrifter och tolkningar av dessa och om inspektionsmetodik. Detta behövs bl. a. för att tillförsäkra en jämn tillsyn över hela landet. kan dock omsättas bara under förut- Dessa kunskaper praktiskt har goda kunskaper om kemiska arbetsmiljösättning att inspektörerna risker och om hur sådana kan undvikas.

14.4 från miljöskydds- och allmän Tillsyn

hälsoskyddssynpunkt

Leverantörsledet

Från miljöskydds- och allmän hälsoskyddssynpunkt är det angeläget att leverantörerna av kemiska lämnar tillräcklig information om produkter till dem som brukar produkterna. Av avsnitt l0.2 har frammiljörisker

beroende på brist på grundläggande data,

gått att så ofta inte är fallet, om sådan produktinformation saknas. och på att bestämmelser i avsnitt l0.2, angeläget att sådana be- Det är, som också framhölls stämmelser utarbetas. Vidare behövs en tillsyn av efterlevnaden. Det som sades i avsnittet om arbetarskydd om behovet av en effektiv tillsyn riktad mot tillverkare och importörer gäller i lika hög grad miljöskyddet.

Hanteringen

Produktkontrollnämnden kan med stöd av KHMV Författningsarbete: utfärda särskilda villkor för hantering av hälso- och miljöfarlig vara, t. ex. föreskrifter om försiktighetsmått och om begränsningar i användningen. F. n. har dock l praktiken har detta enbart gjorts för bekämpningsmedel. att utfärda förbud enligt LHMV endast regeringen möjligheter generella mot viss hantering. Koncessionsnämnden och länsstyrelsen kan med stöd av miljöskyddsådana villkor för en enskild prövningspliktig verksamslagen uppställa

het som innebär av viss produktanvändning i denna verksam-

reglering het. råd men inte föreskrifter. I vissa Naturvårdsverket kan ge ut allmänna fall har naturvårdsverket efter överläggningar med branscher uppnått frivilliga överenskommelser med generell räckvidd. Det är angeläget att i ökad utsträckning kunna reglera produkthante- Detta är en naturlig uppgift för ring med avseende på den yttre miljön. naturvårdsverket.

Kemikommissionen föreslår att naturvårdsverket får befogenhet att utfärda föreskrifter om kemikaliehantering. Sådana föreskrifter bör kunna

avse viss bransch, viss region eller landet som helhet. (Se författningsför-

slag 2, 36 §.)

Tillsyn

Det bör ankomma på naturvårdsverket självt att avgöra hur dess uppgifter skall inordnas i dess organisation. Kontroll: Koncessionsnämnden resp. länsstyrelsen prövar prövningspliktiga verksamheter enligt miljöskyddslagen och ställer upp villkor, som förutom utsläppen även kan gälla vilka produkter som får användas. Vidare upprättas miljökontrollprogram, som blir styrande för den inspektions- och provtagningsverksamhet som sedan utförs av företaget självt, länsstyrelsen eller av konsulter. Förutom de prövningspliktiga verksamheterna finns ett stort antal andra verksamheter, varav vissa är anmälningspliktiga. Dessa blir i någon mån utsatta för tillsyn enligt LHMV från miljö- och hälsoskyddsnämnderna främst vad avser hanteringen av uppkommet miljöfarligt avfall. Av den enkät till miljö- och hälsoskyddsnämnder som kommissionen har genomfört framgår att dessa, i avsaknad av riktlinjer och stöd för tillsynsuppgifter enligt LHMV, ofta prioriterat sådan tillsyn lågt. Det är angeläget att den regionala och lokala kontrollen av kemikalieanvändningen förstärks, särskilt vad avser företag som inte är prövade enligt miljöskyddslagen. Av den nämnda enkäten framgår att flera miljö- och hälsoskyddsnämnder menat att denna tillsyn kan ökas, om stödet från de centrala myndigheterna utökas. De centrala myndigheternas stöd till länsstyrelserna och miljö- och hälsoskyddsnämnderna kan förbättras på flera punkter. Ett sådant stöd bör prioriteras högt, inte minst av den anledningen att förhållandevis små centrala stödinsatser kan resultera i en betydande förstärkning av tillsynen. Det är angeläget att utarbeta allmänna råd i fråga om former för och innehåll i den lokala tillsynsverksamheten. Centrala prioriteringsförslag kan vara ett värdefullt stöd för de regionala och lokala insatserna. Där så är möjligt bör statistik och annat underlag om kemikalieanvändningen ges en sådan utformning att den även kan användas i regional och lokal tillsyn. De centrala myndigheterna bör också kunna medverka i olika utbildnings- och informationsaktiviteter för personal vid de lokala och regionala tillsynsorganen.

Kemikommissionen föreslår att länsstyrelserna och miljö- och hälsoskyddsnämnderna får ett ökat stöd från centrala myndigheter för sin tillsyn i kemikaliefrågor.

Arbetsfördelningen mellan centrala myndigheter vad gäller stödet till lokal och regional tillsyn behandlas i avsnitt 16.7. Den l juli 1984 fick såväl länsstyrelser som miljö- och hälsoskyddsnämnder möjlighet att ta ut avgifter från företagen för tillsyn enligt miljöskyddslagen. Det är ofta svårt att avgöra om en viss tillsynsåtgärd sker enligt miljöskyddslagen eller enligt LHMV. Bl. a. av denna anledning är det rimligt att en motsvarande möjlighet införs i lagen om kemiska produkter.

Kemikommissionen föreslår att en möjlighet öppnas för länsstyrelserna och kommunerna att ta ut avgifter för sin tillsyn enligt lagen om kemiska

produkter. (Se författningsförslag 1, 17 §.)

Tillsyn

Det bör framhållas att här inte har föreslagits några nya uppgifter för regionala och lokala organ, utöver det tillsynsansvar de redan har enligt LH MV och KH MV. Förslaget inriktas närmast på att i praktiken genomföra den tillsyn om vilken föreskrivs i redan gällande lagstiftning.

l

14.5 Konsumentskydd l

l l l Leverantörsledet

Konsumenterna är i allmänhet ännu mer beroende av leverantörerna än hanterare är. Konsumenterna kan inte förväntas tillvad yrkesmässiga lika hanteringsregler som yrkesmässiga brukare. Prolämpa rigorösa duktinformationen liksom förpackningarnas utformning är av stor betydelse för konsumentskyddet. Därför är det avgörande för konsumentatt tillsynen av att tillverkare och importörer uppfyller sina skyddet skyldigheter effektiviseras. En ökad behövs också av färgaffärer, dagligvaruaffärer och tillsyn andra återförsäljare. Denna tillsyn bör bl. a. avse att återförsäljarna försäkrar sig om att överlåtna produkter är märkta och följs av annan Detaljhandeln kan i allmänhet inte ha behövlig produktinformation. riktighet. Ett sätt att söka försäkkunskaper nog att avgöra uppgifternas ra sig om korrekt information kan därför vara att bara göra inköp från leverantörer som allmänt sett ger bra information om sina produkter. Vid bör det också kontrolleras att överlåtelse inte sker till tillsynen brukare som inte har rätt att använda varor av visst slag. skall användas i marknadsföringsfrågor. För Marknadsföringslagen kan den inte utnyttjas i de att ingripa med förbud mot farliga produkter, fall speciallagstiftning som LHMV är tillämplig och det redan utfärdats bestämmelser med samma ändamål som förbudet skulom produkterna le tillsyn kan inte ske med stöd av fylla. Någon regelrätt marknadsföringslagen, utan enbart marknadsbevakning, t. ex. beträf-

fande annonsering. (Se avsnitt l0.5.)

Hanteringen

av den faktiska hanteringen i konsumentledet är Någon egentlig tillsyn inte möjlig, och det är inte heller önskvärt med någon myndighetskontroll i hemmen. Skyddet för konsumenterna själva och för miljön bör därför åstadkommas sätt. Konsumenternas möjligheter att på andra använda särskilt hälso- eller miljöfarliga produkter bör begränsas. Det för användning av vissa kemikalier eller för kan ske genom tillståndskrav överlåtelse av sådana till konsumenter. Förslag om sådana regler lämnades i avsnitten 11.3 och 12.3. Barnskyddande förpackningar har stor betydelse för konsumentskydinförs. En det. l avsnitt 10.6 föreslogs att regler om sådana förpackningar ytterligare åtgärd kan vara att utforma _sådan standard på förvaringsutrymmen i hemmen som möjliggör säker förvaring av farliga kemikalier. Konsumenternas att undvika miljöskada orsakad av kemöjligheter

sou 1984:77

Tiusyn 237

miska är också beroende av möjligheterna produkter att göra sig kvitt miljöfarligt avfall. Det är därför viktigt att kommunerna ombesörjer

omhändertagande av sådant avfall från konsumentledet. (Se avsnitt

1.3.5.)

14.6 Tillsyn av tillverkare och importörer

Som framgått av de tre föregående avsnitten är en tillsyn riktad mot tillverkare och importörer av central betydelse för arbetarskydd, miljöskydd, allmänt hälsoskydd och konsumentskydd. Det år endast om kemikaliekontrollen fungerar i leverantörsledet som den kan fås att fungera i hanteringsledet. För detta krävs tillämpningsföreskrifter och allmänna råd, information och kontroll. från Erfarenhetsåterföringen leverantörsledet är också av stor betydelse för myndighetsarbetet inom kemikaliekontrollen. Det kan mot denna bakgrund i förstone vara förvånande att någon systematisk övervakning av hur tillverkare och importörer efterlever LHMV inte förekommer, liksom inte heller informationsverklöpande samhet från myndigheterna. Behovet av tillämpningsregler är stort. Dessa förhållanden är för övrigt inte unika för Sverige, utan internationellt V sett är de en allmän företeelse. Orsaken torde vara att det moderna synsättet på tillverkares och importörers skyldighet växt fram först under senare år, och att nâgra direktiv från statsmakterna om en systematisk tillsynsverksamhet ännu inte givits. Det är enligt kemikommissionens mening nödvändigt att snarast rätta till denna avgörande brist i kemikaliekontrollen. Som redovisats i avsnitt 8.2 är det angeläget att också tillse att handelsagenter uppfyller sina skyldigheter enligt lagen.

Kemikommissionen föreslår att en tillsynsverksamhet riktad mot tillver-

kare och importörer byggs upp.

Antalet tillverkare och importörer är enligt uppgifter i det produktregister som byggs upp vid produktkontrollnämnden totalt ca 2 000. I registret finns uppgifter över vilka tillverkarna och importörerna är (namn, adress, telefonnummer), deras geografiska belägenhet, deras storlek räknat som antal produkter. Ur registeruppgifterna är det också möjligt att skapa sig en uppfattning om deras produktsortiment, vilket bör vara en 5 av grunderna för urval och prioritering vid uppläggning av inspektionsâ och informationsverksamhet. Med hänsyn till det förhållandevis ringa antalet tillverkare och importörer och den avgörande betydelsen av att de fullgör sina skyldigheter, bör en förhållandevis intensiv tillsynsverksamhet kunna byggas upp. Innan praktiska erfarenheter vunnits är det svårt att bedöma hur verksamheten skall fördelas mellan inspektioner och andra former av tillsyn. Liksom tillsynen mot användande företag bör tillsynen mot leverantörerna inriktas på att få till stånd en fungerande kemikaliekontroll inom företagen. _

m

238 Tillsyn

kan t. ex. företagets organisation och Vid tillsyn genom inspektion rutiner för och produktinformation studeras. Före-

produktutredningar

förekommande risker m. m. kan tagets kännedom om gällande regler, liksom de åtgärder som vidtagits för att få tillgång till kemisk bedömas,

och toxikologisk kompetens. (Se kapitel l l.)

Ett annat sätt att övervaka företagens kemikaliekontroll än genom besök kan vara att med hjälp av produktregistret välja ut vissa produkter och medelst korrespondens med ansvariga företag försäkra sig om att är riktig. Det bör också vara möjligt att via klassificering och märkning skaffa sig en bild över hur ett företag organiserat sin korrespondens kemikaliekontroll, vilken kompetens man förfogar över osv. av tillsynen bör det beaktas att företagen har olika Vid uppläggningen

förutsättningar för den kemikaliekontroll de ålagts att utföra. (Se kapitel

i form av inspektionsbesök bör 5 och ll.) Den direkta övervakningen särskilt riktas mot företag som uppvisat brister i sin kemikaliekontroll eller som kan förväntas ha svårigheter att nå önskad kvalitet på verksamt. ex. mindre med låg egen kompetens och utan nära heten, företag tillgång till extern kompetens. och importörer behövs För den tillsyn som skall riktas mot tillverkare i kemi och toxikologi, liksom vana av personer med gedigna kunskaper riskbedömningar, för att bl. a. kunna bedöma klassificeringar och produktinformation. om kemikaliehanteringen i samhället Goda kunskaper är också nödvändiga i tillsynsarbetet.

sou 1984:77 239

15 Påföljdsfrågor

I detta kapitel föreslås följande:

Tillsynsmyndigheterna enligt lagen om kemiska produkter får i uppdrag att verka mera konsekvent än hittills för att åtal kommer till stånd när det är befogat. De utarbetar rutiner för fungerande åtals- och polisanmälan.

Maximistraffet enligt lagen om kemiska produkter och enligt spridningslagen blir fängelse i ett år. För gärningar som kräver strängare straff bör brottsbalkens regler användas.

Sanktionsavgifter införs för otillåten spridning av bekämp-

ningsmedel. I kapitlet föreslås också vilka bestämmelser som skall vara

förenade med straff.

l detta kapitel belyses tvångsmedlens betydelse för en effektivare tillsyn. Vidare diskuteras vilka bestämmelser inom kemikaliekontrollen som bör vara straffsanktionerade.

15.1 De

viktigaste tvångsmedlen

De grundläggande bestämmelserna om straffñnns i brottsbalken. De allmänna straffen är böter och fängelse. Med böter menas om inte annat sägs dagsböter, som skall utgå till ett visst antal och grundas på den tilltalades ekonomiska förhållanden. Antalet kan variera från l till 120, vid flera brott l80, samt dagsbotens storlek mellan lO och l 000 kr. Páföljd får inte dömas ut om den misstänkte inte har fått del av åtalet inom viss tid efter brottet. Längden hos denna s. k. preskriptionstid står i normalfallet i relation till straffmaximum för brottet. Preskriptionstiden är två år för brott som inte kan medföra svårare straff än fängelse i ett år (35 kap. l § brottsbalken). Virezs uppgift är att ge eftertryck åt myndigheternas påbud och förbud. Detta kan ske genom att myndigheten förenar ett föreläggande med ett vitesbelopp.

240 Pâföljdsfrågor

Vitet skiljer sig från bötesstraf fet främst genom att ett vitesföreläggande riktar fysisk eller juridisk i ett särskilt fall, sig mot en viss person, medan straffhotet har generell räckvidd och avser endast fysiska persoavser redan inträffade händelser. ner. Vitet syftar framåt medan straffet Särskilda sanktionsavgifter kan liksom vite riktas även mot juridiska personer. Avgifterna är knutna till vissa bestämmelser på sådant sätt att en överträdelse av bestämmelserna medför skyldighet att betala en av- De används för tanken till straff och gift. på ett sätt som närmast att hos juridiska eliförverkande, och fyller ofta funktionen personer minera ett ekonomiskt utbyte av en lagöverträdelse. Förverkande i brottsbalkens utan är inte någon brottspåföljd mening hänförs till sådana straffrättsliga sanktioner som man kallar särskild rättsverkan av brott. Förverkande innebär att ägaren eller innehavaren förlorar sin rätt till viss egendom till staten. En särskild preskriptionsregel gäller för förverkande. Talan om förverkande kan väckas så sent som fem år från det brottet begicks, även om påföljden dessförinnan är preskriberad (36 kap. 9 § brottsbalken). EKO-kommissionen har i ett delbetänkande, Företagsbot (Ds Ju 1984:5), i mars 1984 föreslagit följande. Ett företag skall kunna ådömas en kännbar ekonomisk sanktion om det i företagets verksamhet begås brott som medför ekonomiska eller är ägnade att medföra betydande fördelar Sanktionen karakteriseras som en särskild rättsför företaget. verkan av brott och benämns företagsbot. Företagsbot kan bli aktuell också om företaget på annat sätt genom brott grovt åsidosätter de skylsom är förenade med verksamheten. Förutsättningen för föredigheter tagsboten är att ett brott har begåtts och att det har skett i ett företags verksamhet. skall kunna bestämmas till belopp mellan Företagsboten 10000 kr. och 3 milj. kr. Då domstolen bestämmer boten skall den särskilt beakta art och omfattning samt värdet av de brottslighetens ekonomiska som brottet har medfört för företaget. Efter möns-

fördelar

av förverkande föreslås ter från vad som gäller i fråga om preskription att en talan om företagsbot alltid skall kunna väckas inom en femårsperiod från det brottet begicks. Det föreslagna regelsystemet om företagsbot är avsett att tas in i brottsbalken. Företagsboten skall täcka även det specialstraffrättsliga området.

15.2 Straffansvaret hos juridiska personer

Böter eller fängelse kan bara ådömas fysiska personer. För brott begångna i verksamheten hos juridiska personer utkrävs straffansvaret i form av böter eller fängelse av de människor som är den juridiska personens verkställande organ eller ställföreträdare. I ett aktiebolag är det i praktiken verkställande direktören som i första hand kommer i fråga för att dömas till böter eller fängelse för gärningar som begås i bolagets verksamhet. I några fall finns föreskrifter i lagstiftom vem som skall bära straffansvar för juridiska personer. Exningen för handel med eller innehav av empel härpå är regler om föreståndare varor. 22 § 2 st. och 27 § 3 st. förordningen (1949:341) om

explosiva (Se

Pâföljdsfrâgor 241

explosiva varor.) En sådan föreståndare är enligt förordningen ansvarig för verksamhetens behöriga utövande”. Det vanligaste är emellertid att det inte finns någon författningsbestämmelse som flyttar ansvaret från företagsledningen. Frågan om vem som skall bära personligt straffansvar får då avgöras från fall till fall med hänsyn till var det verkliga inflytandet över beslut om åtgärder ligger. Om detta inflytande har delegerats ned till någon uppstår också förutsättningar för att denne får bära personligt straffansvar. Det är aldrig fråga om att delegera straffansvaret i sig, utan det är det delegerade ansvaret för verksamheten som kan föranleda att straffansvaret utkrävs längre ned i organisationen. Vite, sanktionsavgyfter, förverkande och den föreslagna företagsboten kan drabba såväl juridiska som fysiska personer.

15.3 Sanktioner i gällande lagstiftning

Sanktionsregler av betydelse för kemikaliekontrollen finns i brottsbalken, miljöskyddslagen, arbetsmiljölagen, LHMV och lagen om spridning av bekämpningsmedel. Bestämmelserna i brottsbalken har ofta en högre straffskala än bestämmelserna inom specialstraffrätten. För kemikaliekontrollen är det främst bestämmelserna i 13 kap. brottsbalken som kan vara tillämpliga. Den som med uppsåt framkallar allmän fara för människors liv eller

hälsa genom att förgifta ellerinfektera livsmedel, vatten eller annat, eller

på annat sätt sprider gift eller dylikt eller överför eller sprider allvarlig sjukdom, döms för spridande av gift eller smitta till fängelse i högst sex år. Om gärningen skett med uppsåt att skada annan till liv eller hälsa

eller om många människor utsatts för fara kan detta medföra att gärning-

en rubriceras som grovt brott och gärningsmannen döms till fängelse i lägst fyra och högst tio år, eller på livstid (13 kap. 7 §). Om gärningen begåtts utan avsikt, men väl av grov oaktsamhet, blir straffet böter eller fängelse i högst två år och brottet benämns vårdslöshet med gift eller smittämne (13 kap. 9 §). Den som med uppsåt framkallar allmän fara för djur eller växter medelst gift döms för förgöring till böter eller fängelse i högst två år. Om brottet är grovt blir straffet fängelse i lägst sex månader och högst sex år. (13 kap. 8 §.) Sådan allmän fara som avses i 13 kap. 7 eller 8 §§ kan ha framkallats utan vare sig uppsåt eller grov oaktsamhet. Om den som har framkallat faran kommer till insikt om denna, men ändå inte gör vad som skäligen kan begäras för att avvärja faran, skall han dömas för underlåtenhet att avvärja allmän fara till böter eller fängelse i högst ett år (13 kap. 10 §). För att möta den allvarligare delen av miljöbrottsligheten infördes år 1981 i 13 kap. brottsbalken en 8 a § om miljöbrott och ett andra stycke till 9 § om vållande till miljöstörning. Straffansvar för miljöbrott kan inträda när någon förorenar mark, vatten eller luft på ett sätt som kan medföra sådana hälsorisker för

16.

242 SOU l984z77

Pâföüdsfrågor

människor eller sådana skador på djur eller växter som inte är av ringa betydelse eller också annan betydande olägenhet i miljön. Straffansvaret omfattar också bl. a. fall när någon förvarar avfall eller annat ämne på sätt som kan medföra betydande hälsorisker eller skador som inte är av ringa betydelse eller annan betydande olägenhet i miljön. Straffansvar för miljöbrott förutsätter uppsåt. Om någon begår en sådan gärning av grov oaktsamhet, kan han dömas för vållande till miljöstörning. Straffet för såväl miljöbrott som vållande till miljöstörning är böter eller fängelse i högst två år. För grova fall av miljöbrott finns en särskild straffskala som omfattar fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Brotten mot liv och hälsa i 3 kap. brottsbalken har också ett visst intresse för kemikaliekontrollen. Den som av oaktsamhet orsakar annans död kan dömas till straff för vållande till annans död (3 kap. 7 §). Brotten vållande till kroppsskada eller sjukdom (3 kap. 8 §) och framkallande av fara för annan (3 kap. 9 §) kan också nämnas. Straffmaximum enligt miljöskyddslagen är fängelse i två år för den som bryter mot förbud mot viss miljöfarlig verksamhet eller underlåter att iaktta förprövningsplikten genom att inrätta eller driva någon form av miljöfarlig verksamhet utan tillstånd. Till samma straffdöms den som åsidosätter villkor eller föreskrifter som har meddelats i ett tillståndsbeslut eller som inte lämnar en tillsynsmyndighet behövliga upplysningar som kan befaras vara miljöfarlig. För att straff skall om en anläggning ådömas krävs i samtliga fall att gärningen har begåtts med uppsåt eller av oaktsamhet (45 §). straffbestämmelser om brottsbalkens ovan Miljöskyddslagens gäller redovisade regler om miljöbrott och vållande till miljöstörning inte är tillämpliga. som är en sanktionsavgift, skall enligt miljö- Miljöskyddsavgift, som har medfört betydande störskyddslagen .tas ut vid överträdelser för omgivningen eller risk för sådana störningar. Avgiften skall ningar fördelarna av en överträdelse. Den i princip motsvara de ekonomiska skall betalas av den fysiska eller juridiska person som utövade den verksamhet i vilken överträdelsen skedde. i arbetsmiljölagen innebär till stor del att direkt straff- Ansvarsreglerna hot för bristeri arbetsmiljön inte inträder förrän tillsynsmyndigheten har meddelat föreläggande eller förbud i det enskilda fallet. Arbetarskyddshar också vissa befogenheter att meddela direkt straffsanktiostyrelsen nerade föreskrifter. Möjligheten för tillsynsmyndigheterna att förelägga vite är en viktig del i systemet. Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot bestämmelserna om försiktighetsmått och undersökningsskyldighet i 5 § LHMV kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Samma straffskala gäller om någon uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift, förbud eller villkor som har meddelats med stöd av vissa bestämmelser i lagen (l6§ l st.). Dessa straffbestämmelser gäller endast när brottsbalkens bestämmelser inte är tillämpliga (16 § 2 st.). Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

Pâföljdsfrâgor 243

D underlåter att efter anfordran lämna upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen enligt LHMV E] underlåter att anmäla eller lämna uppgifter enligt 9 § LHMV El lämnar oriktig uppgift om förhållande av betydelse i ansökan eller annan handling som avges enligt LHMV eller enligt föreskrift som har meddelats med stöd av lagen.

Om införsel till landet i strid mot föreskrift som har meddelats med stöd av LHMV finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Den som lämnar oriktig uppgift i tulldeklaration straffas med böter eller fängelse i högst två år (l §). Om varusmugglingen förövats yrkesmässigt eller vid andra försvarande omständigheter döms den skyldige för grov varusmuggling till fängelse i lägst sex månader och högst sex år (3 §). Enligt lagen (1975 :85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor kan regeringen föreskriva att en särskild avgift om högst tjugo procent av varans värde skall erläggas vid överträdelser av bl. a. förbud mot införsel. Enligt huvudregeln i lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark är spridning över skogsmark av bekämpningsmedel mot lövsly förbjuden. Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot förbudet, eller mot villkor som har meddelats när undantag från förbudet har medgivits, kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

15.4 i den

Påföljder föreslagna lagstiftningen

Straffbestämmelsernas betydelse för tillsynsarbetet

Det är önskvärt att tillsynsarbetet bedrivs i ett förtroendefullt samarbete mellan myndigheten och den som är föremål för tillsyn. Önskemålet om ett gott samarbetsklimat är en av de omständigheter som har lett till att överträdelser av LHMV eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av LHMV mycket sällan anmäls. Tillsynsmyndigheterna tycks ha ansett det vara tillräckligt att en överträdelse upphör när den har upptäckts. Åtals- eller polisanmälan sker därför ofta inte förrän man konstaterar att någon rättelse inte har skett. Ett sådant tillsynsarbete kan emellertid leda till en bristande efterlevnad av lagstiftningen och även till en försämring av den allmänna laglydnaden. Många som har ett ansvar enligt lagen torde underlåta att följa en bestämmelse som är betungande om det är känt att tillsynsmyndigheten förvarnar innan straffhot inträder. En effektiv tillsyn förutsätter att myndigheten anmäler överträdelser av straffbelagda föreskrifter. I bestämmelserna om tillsyn i lagen om kemiska produkter bör, liksom i LHMV, föreskrivas att tillsynen bl. a. skall avse efterlevnaden av lagen och med stöd av lagen meddelade föreskrifter och villkor. Häri ligger självfallet också en skyldighet för tillsynsmyndigheterna att genom åtals-

244 SOU l984z77

Pâföüdsfrâgor

eller verka för att överträdelser beivras. Vid allvarliga polisanmälan överträdelser och när en tillämpning av bestämmelserna om förverkande är påkallad är ett straffrättsligt ingripande nödvändigt. Möjligheterna att utfärda vitesföreläggande när det behövs för att uppnå efterlevnad av lagen bör också beaktas. Med hänsyn till att vitet kan avse förhållandevis stora belopp och göras gällande mot juridiska personer framstår det ofta som en ändamålsenlig sanktionsform på området. Om de önskade positiva effekterna på tillsynsarbetet skall uppnås, krävs att frågor om åtals- och polisanmälan sä långt möjligt handläggs likformigt. Tillämpningen bör varken vara överdrivet kitslig eller alltför rutiner för åtals- och polisanmälan bör finnas släpphänt. Fungerande hos tillsynsmyndigheterna. Såväl arbetarskyddsstyrelsen som naturvårdsverket har rutiner för åtals- och polisanmälan. Antalet anmälningar om misstanke om brott mot LHMV är ändå mycket begränsat. En förklaring kan vara att de enskilda handläggarna hos tillsynsmyndigheterna inte är medvetna om straffbestämmelsernas betydelse för ett effektivt tillsynsarbete. En annan kan vara att handläggarna helt enkelt inte känner till rutinerna. Myndigheterna bör se till att all personal med tillsynsuppgifter är ordentligt informerad i frågor om åtals- och polisanmälan.

Kemikommissionen föreslår att tillsynsmyndigheterna får i uppdrag att mera konsekvent än hittills verka för att åtal kommer till stånd när det är befogat.

Vilka regler bör vara förenade med straffpåföljd?

Straffsanktionerade bestämmelser ställer stora krav på klarhet i formuleringen. Det_ är av grundläggande betydelse att den straffvärda handlingen är så noga beskriven att den enskilde i förväg kan bedöma följderna av sina handlingar och att tillsynsmyndigheternas resurser inte i onödan binds vid utredningar om påstådda brott, där komplikationen består i en otydlig författningstext. Som nämnts bör överträdelser i fortsättningen i större omfattning än som skett hittills anmälas till åtal. Antalet straffbelagda förfaranden bör därför så långt möjligt begränsas.

Kemikommissionen föreslår att följande regler i lagen om kemiska produkter skall vara straffsanktionerade: El den allmänna aktsamhetsregeln, inkl. skyldigheten för den som till-

verkar eller importerar en produkt att förvissa sig om att det finns

tillfredsställande utredning för bedömning av vilka hälso- eller miljöskador den kan orsaka E! skyldigheten att efter anfordran förse tillsynsmyndigheten med upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen D skyldigheten att lämna riktiga uppgifter i ansökningar och andra handlingar som lämnas enligt lagens tillämpningsförfattningar.

SOU l984z77 245

Påföüdsfrâgor

Föreskrifter som utfärdas med stöd av lagens bemyndiganden bör också vara straffsanktionerade. Detta gäller t. ex. bestämmelser om produktinformation, om att produktutredningar skall ske i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet, om skyldighet att rapportera nya rön till myndigheten, om villkor eller förbud för hantering av särskilda produkter samt om uppgiftsskyldighet till bl. a. produktregistret. Att vissa föreskrifter inte är förbundna med straffhot betyder inte att de inte är bindande. Det bör alltid vara möjligt för tillsynsmyndigheten att utfärda ett vitesföreläggande för att uppnå en efterlevnad av lagstiftningen. En bör inte föranleda straff om den inte är straffbar

felklassiñcering

som brott mot lagens allmänna Endast och aktsamhetsregel. uppsåtlig grovt vårdslös felklassificering eller felmärkning blir då straffbar. l de fall då man inte är beredd att beivra överträdelser bör myndigheten använda allmänna råd i stället för straffsanktionerade föreskrifter som styrmedel. Bestämmelserna i LHMV om vite, förverkande och avhjälpande på bekostnad av den som underlåter att vidta framstår som fullt åtgärd tillräckliga för tillsynen. De bör därför kunna överföras till lagen om kemiska produkter. Samma principer bör kunna tillämpas på den föreslagna lagen om spridning av bekämpningsmedel.

Kemikommissionen föreslår att förbuden mot spridning från luften och mot bekämpning av lövsly skall vara straffsanktionerade i spridningslagen.

Föreskrifter, förbud eller villkor som meddelas med stöd av lagens bemyndiganden bör också vara straffsanktionerade. Även här kan det finnas skäl att utfärda vissa bestämmelser som allmänna råd.

Straf f skalan

Det har ifrågasätts om inte Straffskalan för brott mot regler i lagen om kemiska produkter liksom miljöskyddslagens straffskala borde innehålla fängelse i högst två år. Önskemålet om strängare straff synes främst vara en reaktion mot att fängelsestraffet har använts bara undantagsvis. Det är tydligt att överträdelser av LHMV sällan har lett till straff. Den mest närliggande förklaringen till detta är att brott inte har beivrats i önskvärd omfattning, något som i sin tur är en följd av att tillsyn endast förekommit i begränsad omfattning (se avsnitt 7.3). Det är inte troligt att en höjning av straffmaximum leder till att strängare straff döms ut. Det saknas skäl för att straffskalan i lagen om kemiska produkter bör avvika från vad som förekommer i annan lagstiftning om direkt produktkontroll. I livsmedelslagen, lagen om explosiva och brandfarliga varor, läkemedelsförordningen, fodermedelslagen och arbetsmiljölagen innehåller straffskalan böter eller fängelse i högst ett år. Det är svårt att tänka sig hur den gärning skulle se ut som kräver

m

246 Påföüdsfrágor

strängare straff än ett års fängelse och som inte faller under brottsbalkens nyligen förstärkta regler på området.

Kemikommissionen föreslår att maximistraffet skall vara ett års fängelse i lagen om kemiska produkter och i lagen om spridning av bekämpnings- Brott av här aktuellt högre straff fâr antas medel. slag som kräver vara sådana att de faller under brottsbalkens bestämmelser regelmässigt om allmänfarliga brott. För sådana brott kan som tidigare sagts väsentstraff utdömas. l ligt strängare l l beror på att det l Det måste särskilt framhållas att detta ställningstagande l och således inte eftersträvas att grövre brott skall anges i brottsbalken, i speciallagstiftning. Det är enligt kommissionens mening angeläget att hela den tillgäng- Alldeles har en skyldighet införts för liga straffskalan utnyttjas. nyligen domstolarna att skicka av domar till naturvårdsverket vid brott kopia mot LHMV m. fl. lagar. Detta material bör efter miljöskyddslagen, kunna användas för att Öka kunskaperna hos åklalämplig bearbetning om tillämpningen av straffbestämmelserna på milgare och domstolar i jöområdet. Det är också angeläget att polis- och åklagarmyndigheter än hittills tar sig an de här aktuella brotten så att de större utsträckning blir prövade av domstol. är att själva dagsbotssystemet ofta leder Ett problem i sammanhanget

till uppseendeväckande låga straff. Detta gäller dock generellt när brott

För att åstadkomma mera kännbara

har begåtts i näringsverksamhet.

ekonomiska har man på andra områden fört in särskilda påföljder sanktionsavgifter. Något behov av en sådan avgift har dock inte framkommit Den av kommissionen såvitt gäller lagen om kemiska produkter. mot ekonomisk föreslagna företagsboten, som skall kunna brottslighet vid brott mot bestämmelserna om kemiska produkter, är ägnad tillämpas att undanröja flera väsentliga brister i det nuvarande päföljdssystemet och innebär en värdefull förstärkning av sanktionssystemet. Så länge

bestämmelserna om företagsbot inte har trätt i kraft bör man vid allvaralltid beakta till förverkande som kan liga överträdelser de möjligheter finnas. Varken eller framstår som någon

företagsbot vinningsförverkande

effektiv sanktion av ett förbud mot onödig spridning av bekämpningsmedel. En sådan gärning kännetecknas ju av att den inte medför någon

större ekonomisk fördel. (Se författningsförslag 6, ll §.)

föreslår att en sanktionsavgift införs för brott mot Kemikommissionen

spridningslagen.

att den som drabbats av en skada skall kunna få ett Det är angeläget bör liksom hittills regleras i rimligt skadestånd. Skadeståndsfrågorna samma som för andra industriella produkter. Några skadeordning ståndsregler bör således inte införas i den här föreslagna lagstiftningen.

IV

Organisationsfrågor

16 mellan

Ansvarsfördelning myndigheterna

I detta kapitel föreslås följande:

En ny kemikaliemyndighet inrättas. Den ersätter delvis produktkontrollnämnden, men får också nya åligganden. Den får följande uppgifter:

l. Tillsyn riktad mot tillverkare, importörer och andra leverantörer av kemikalier samt mot handelsagenter. Föreskrifter och allmänna råd om produktundersökningar och produktinformation. 2. Förhandsgranskning av kemiska ämnen. och Prioriteringsutredningsarbete avseende ämnen som redan är i bruk. 3. Registrering av bekämpningsmedel. 4. Produktregistret. 5. Stöd till miljö- och hälsoskyddsnämnderna, främst för deras tillsyn av försäljningsställen. 6. Konsumentskydd i fråga om kemiska produkter. 7. Internationellt samarbete om kemikaliekongrundläggande troll.

Kemikaliemyndigheten skall inte annat än undantagsvis syssla med hanteringsfrågor. Naturvårdsverket övertar de frågor om hantering av betydelse för den yttre miljön som ålegat produktkontrollnämnden. Detta gäller bl. a. spridning av bekämpningsmedel. Naturvårdsverket ger stöd till länsstyrelserna och miljö- och hälsoskyddsnämnderna för deras tillsyn av skyddet för den yttre miljön i samband med hanteringen av kemiska produkter. Socialstyrelsen blir central tillsynsmyndighet enligt lagen om kemiska produkter för kosmetiska och hygieniska preparat. So-

248 mellan myndigheterna Ansvarsfördelning

till miljö- och hälsoskyddsnämnderna för cialstyrelsen ger stöd deras tillsyn av återförsäljare av kosmetiska och hygieniska pre-

parat.

Livsmedelsverket får det odelade myndighetsansvaret för häl-

sorisker från husgeråd och livsmedelsförpackningar. får myndighetsansvaret för s. k.

Sprängämnesinspektionen

brandskapande ämnen, som tidigare varit oreglerade. och hälsoskyddsnämnderna får följande tillsynsuppgif- Miljöter enligt lagen om kemiska produkter:

EI för den i kommunerna i samband med

skydd yttre miljön hanteringen av kemiska produkter

D andra än sådana som är direkt knutna till

försäljningsställen, tillverkare eller importörer.

Även och länsstyrelsen blir tillsynsmyndigheyrkesinspektionen ter inom sina ansvarsområden enligt lagen om kemiska

resp.

produkter. och lokal tillsyn över spridningen av bekämpnings- Regional medel bör utövas av länsstyrelsen och miljö- och hälsoskydds-

nämnden med stöd av lagen om kemiska produkter.

16.1 för ansvarsfördelningen Principer

Ansvaret för frågor om kemiskt betingade risker kan fördelas mellan enligt flera principer. En av dessa är fördelning efter milmyndigheter jösektor, dvs. efter var i miljön en viss risk förekommer. Arbetarskyddshar ansvar för arbetsmiljön, oavsett riskens natur (hälsofara, styrelsen brandfara osv.). På motsvarande sätt har naturvårdsverket ansvar för den yttre miljön, livsmedelsverket för födan etc. En annan princip är fördelning efter typ av risk, oavsett var i miljön risken Så t. ex. har strålskyddsinstitutet ett generellt ansvar uppträder. för frågor om joniserande strålning från kemiska ämnen och produkter. Sprängämnesinspektionen har ett motsvarande ansvar i fråga om brandoch explosionsrisker. Produktkontrollnämnden har ett likartat ansvar för kemiskt betingade hälso- och miljörisker. En inriktning helt efter risktyp skulle förhindra samordning av kemikaliekontrollen inom olika sektorer med andra miljö- och säkerhetsfråsektor. En indelning enbart efter miljösektor skulle gor inom respektive medföra en ökad risk för ett avsevärt dubbelarbete i frågor som berör flera miljösektorer. Den skulle också göra det mycket svårt att få till i sådana är en kombistånd övergripande lösningar frågor. Rimligare nation mellan de båda indelningsgrunderna, så att förutsättningar finns både för samordning av kemiskt betingade risker med andra miljöprobtvärs över sektorerna. Så är också lem inom resp. sektor och för lösningar

i

Ansvarsfördelning mellan myndigheterna 249

r l l den nuvarande organisationen av kemikaliekontrollen i stort ordnad. Det finns ingen anledning att frångå denna princip. Däremot bör de olika myndigheternas ansvarsområden i vissa avseenden klargöras bättre och i vissa avseenden justeras. Alla centrala myndigheter med miljösektorsansvar eller risktypsansvar inom det kemiska miljöområdet måste ha möjlighet att ta initiativ och agera var och en inom sitt ansvarsområde, även i de fall någon annan myndighets ansvarsområde berörs. Exakta gränser som utan överlappningar och luckor täcker in hela miljöområdet är omöjliga att dra. Därför måste vissa överlappningar accepteras. I den situationen är flexibilitet i myndigheternas agerande nödvändigt. Kompetenskonflikter måste undvikas. Behovet av att lösa en fråga måste bli det primära och den mest praktiska vägen får väljas. Eftersom det inte går att förutse alla problem med ansvarsfördelning som kan uppkomma och i förväg ange hur fördelningen skall ske, måste myndigheterna samarbeta intimt. Särskilt viktigt är samarbetet i frågor som ligger inom de överlappande zonerna. Samarbete behövs inte bara för att få ett från myndigheternas sida praktiskt och effektivt förfarande. De som åtgärderna riktar sig mot har ett intresse utifrån sina utgångspunkter av att myndighetsreglering m. m. inte blir onödigtkomplicerad. Förslag om förbättrade samarbetsformer lämnas i kapitel l9.

16.2 Behovet av en kemikaliemyndighet

Det finns ett betydande antal frågor om kemiska hälso- och miljörisker som inte naturligt följer av ansvaret för någon viss miljösektor. Detta gäller främst frågor som har anknytning till de produktutredningar och den produktinformation som tillverkare och importörer skall svara för. Det gäller också sådan bevakning av toxikologisk och annan forskning av betydelse och av utvecklingen inom det kemiska området, som behövs för myndighetsarbete inom flera olika miljösektorer. F. n. åligger det produktkontrollnämnden att svara för vissa uppgifter inom området kemiska hälso- och miljörisker. Ansvarsområdet har dock inte avgränsats tillräckligt klart. Nämnden har inte fått några tillsynsuppgifter eller några egna kansliresurser. Kansliets och därmed nämndens arbete har i alltför hög grad styrts in på andra områden. Den fasta knytningen till naturvårdsverket har verkat hämmande på arbetet i frågor utanför naturvårdsverkets ansvarsområde. _ Det finns anledning att bättre än hittills söka definiera de arbetsuppl gifter som effektivast löses av en särskild kemikaliemyndighet. Att en sådan behövs står klart utifrån de erfarenheter som vunnits av nu rådande ordning. Det är inte naturligt vare sig för naturvårdsverket eller för arbetarskyddsstyrelsen att ansvara för en verksamhet som i praktiken väsentligt avviker från den som hör till miljösektorsansvaret och delvis t. o. m. hör hemma inom en annan miljösektor. Den tvärsektoriella verksamhet som här diskuteras går inte heller att dela upp på de två myndigheterna. En uppdelning skulle förutom avsevärt dubbelarbete innebära uppsplittring och försvagning på ett område, den ämnes- och

250 Ansvarsfördelning mellan myndigheterna

produktinriktade kemikaliekontrollen, där det nu i stället krävs ett kraftfullt och konsekvent agerande från samhällets sida.

Kemikommissionen föreslår att en ny kemikaliemyndighet inrättas, och att produktkontrollnämnden därmed upphör. Kemikaliemyndighetens ansvar bör koncentreras till leverantörsledet, medan hanterings- och användningsfrågor sköts av arbetarskydds- och naturvårdsmyndigheterna inom deras resp. ansvarsområde. Kemikaliemyndigheten bör fästa särskild vikt vid de inneboende egenskaperna hos kemiska ämnen och produkter, medan frågor om risker vid olika hantering i regel ankommer på arbetarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket.

Denna princip för arbetsfördelningen måste tillämpas med sinne för behovet av praktiska lösningar. Problem vid hantering, omhändertagande av avfall och utsläpp vid såväl konsumenthantering som yrkesmässig användning kan i vissa, förhållandevis få, fall bäst lösas med produktreglerande åtgärder riktade mot leverantörsledet, i första hand mot tillverkare och importörer. Ibland kan det vara mest ändamålsenligt att

naturvårdsverket eller arbetarskyddsstyrelsen, i stället för kemikalie- l

i myndigheten, ställer krav mot tillverkare och importörer, eller vänder sig med information till dessa företag. Samråd bör därvid ske med kemikaliemyndigheten. Frågan om kemikaliemyndighetens organisation behandlas i kapitel 18.

16.3 Tillverkning och import

Tillsyn riktad mot tillverkare och importörer (i deras egenskap av leverantörer) kräver, som framhölls i avsnitt 14.6, en typ av kompetens (toxikologisk, ej i huvudsak kemisk) som f. n. inte finns uppbyggd hos någon typ av lokal eller regional myndighet. Uppgiften är inte tillräckligt omfattande för att verksamheten på ett praktiskt sätt skall kunna byggas upp regionalt. Situationen är här likartad den som gäller annan specialtillsyn (t. ex. av explosiva och radioaktiva varor) som byggts upp hos den centrala myndigheten. Ett av de största problemen i produktkontrollnämndens verksamhet har varit att man saknat erfarenhetsåterföring från fältet. En ny myndighet måste få en kraftigt förbättrad kontakt med kemikaliehanteringen i samhället. Egna tillsynsuppgifter âr en nödvändig förutsättning för att detta skall kunna uppnås i praktiken.

Kemikommissionen föreslår att tillsynen av tillverkare, importörer och handelsagenter skall bedrivas i kemikaliemyndighetens regi.

Ansvaret för generell reglering av ämnen och produkter, såsom förhandsanmälan av nya ämnen, deklaration till produktregistret, klassificering och produktinformation ankommer naturligen på kemikaliemyndigheten. I detta inbegrips det övergripande ansvaret för att efter prioritering gå igenom befintliga kemiska ämnen som allmänt sett är otillräck-

SOU I984:77 Ansvarsfördelning mellan myndigheterna 251

ligt undersökta. Vidare bör inbegripas det huvudsakliga ansvaret för översiktliga faroanalyser som täcker in grundläggande data om kemiska ämnen och produkter. Samtidigt måste ankomma på miljösektorsmyndigheterna, var och en E i inom sin miljösektor, att prioritera och närmare gå igenom kemiska i ämnen vars risker har särskild betydelse inom resp. sektor, men är otillräckligt kända. Utöver de i särskild ordning reglerade produktgrupperna läkemedel och livsmedelstillsatser förekommer förhandsgranskning av produkter f. n. endast i fråga om bekämpningsmedel. Registreringen av bekämpningsmedel bör av praktiska och kompetensmässiga skäl förläggas till kemikaliemyndigheten. Många likheter finns här med de bedömningar som där måste göras i övrigt vad gäller nya ämnen. Däremot bör användningen av bekämpningsmedel vara arbetarskyddsstyrelsens och naturvårdsverkets ansvarsområde vad avser effekter på arbetsmiljö resp. yttre miljö. Någon form av förhandsgranskning eller registreringsförfarande kan i framtiden bli aktuell även för andra produktgrupper. Praktiska överväganden bör då få avgöra var ansvaret läggs. Om förhandsgranskningen av en produktgrupp införs i första hand med tanke på riskerna inom arbetsmiljön kan arbetarskyddsstyrelsen bli aktuell såsom ansvarig myndighet. Om förhandsgranskningen däremot avser såväl hälso- som miljörisker kan det vara naturligt att kemikaliemyndigheten ansvarar för den.

16.4 Yrkesmässig hantering

Kemikaliemyndighetens uppgifter bör, som redan nämnts avgränsas mot andra myndigheter på sådant sätt att den helt kan inrikta sig på leverantörsledet. Den bör inte annat än undantagsvis syssla med hanteringsfrågor. Ansvarsfördelningen är i stort sett klar när det gäller åtgärder mot kemiska arbetsmiljörisker i brukarledet. Arbetarskyddsverket har enligt arbetsmiljölagen det fulla myndighetsansvaret för såväl utfärdande av tillämpningsföreskrifter som tillsyn. Fördelningen av arbetet inom verket mellan den centrala myndigheten (arbetarskyddsstyrelsen) och yr-

i

kesinspektionen inkl. de kommunala tillsynsmännen har lagts fast i

i arbetsordning och tjänsteföreskrifter.

“ Det är vidare naturligt att arbetarskyddsmyndigheterna även i fortsättningen utövar tillsyn inom sitt ansvarsområde över efterlevnaden av tillämpningsföreskrifter från kemikaliemyndigheten som har särskild betydelse för arbetsmiljön. Exempel på sådana regler är föreskrifter om klassificering och märkning av hälsofarliga produkter. Arbetarskyddsmyndigheternas tillsyn riktas då mot produkterna när de förekommer i brukarledet. Naturvårdsverket bör enligt kemikommissionen ha det fulla ansvaret för frågor om den yttre miljön, på motsvarande sätt som arbetarskyddsstyrelsen för frågor om arbetsmiljön.

i

252 Ansvarsfördelning mellan myndigheterna SOU l984z77

Kemikommissionen föreslår att naturvårdsverket därför övertar de av produktkontrollnämndens uppgifter som gäller effekter på den yttre miljön från kemikaliehantering.

Detta gäller bl. a. frågor om spridningen av bekämpningsmedel och gödselmedel. Praktiska skäl talar för att naturvårdsverket även skall ta hand om reglerna för motorbensinens kemiska sammansättning. Naturvårdsverket bör således utarbeta föreskrifter och svara för den centrala tillsynen. Regionalt och lokalt skall länsstyrelserna resp. miljö- och hälsoskyddsnämnderna svara för tillsynen.

16.5 Konsumentanvändning

Ansvaret för hälso- och miljörisker från konsumentanvändning delas f.n. mellan produktkontrollnämnden, naturvårdsverket, socialstyrelsen, samt konsumentverket (KOV) och konsumentombudsmannen (KO). De tre förstnämnda myndigheternas verksamhet är reglerad med stöd av LHMV. Konsumentverkets verksamhet avseende hälso- och säkerhetsrisker avser i huvudsak handläggning av ärenden med stöd av marknadsföringslagen, samt viss utrednings- och informationsverksamhet. Som redovisats i avsnitt 14.5 är det för konsumentprodukter främst åtgärder riktade direkt mot tillverkare, importörer och andra leverantörer som är av betydelse för att åstadkomma en säker hantering. Det är därför ändamålsenligt att kemikaliemyndigheten får ett miljösektorsansvar inom konsumentområdet.

Kemikommissionen föreslår att kemikaliemyndigheten får ett samlat tillsynsansvar för kemiska produkter som används av konsumenter.

Kommittén för Översyn av produktkontrollens organisation föreslog att konsumentverket skulle få ett centralt tillsynsansvar enligt LHMV för

konsumentprodukter (Ds Jo 1980:24). En sådan lösning vore opraktisk.

Konsumentverket har nämligen inte tillräcklig kompetens på området, varför en väsentlig resursförstärkning skulle bli nödvändig om verket skulle tilldelas sådant tillsynsansvar.

Däremot är det praktiskt att konsumentverket tar hand om vissa

produktsäkerhetsfrågor som berör större produktområden än enbart kemiska produkter. Ett exempel är frågor om förpackningar av kemiska produkter. Som framhållits i avsnitt 10.6 hänger dessa frågor nära samman med dem som gäller för förpackningar av andra konsumentprodukter. Frågor om förpackningar av konsumentprodukter bör därför i första hand lösas av konsumentverket i ett sammanhang. Kemikaliemyndigheten bör i sin tillsynsverksamhet följa upp riktlinjer från konsumentverket i dessa och andra frågor som rör kemiska produkter (se även avsnitt 10.5).

mellan

Ansvarsfördelning myndigheterna 253

i

16.6 Vissa produktgrupper

Kosmetiska och hygieniska

preparat

l dag är ansvaret för kosmetiska och hygeniska preparat delat mellan produktkontrollnämnden och socialstyrelsen. Produktkontrollnämnden har det övergripande ansvaret. Socialstyrelsen har befogenhet enligt 47 § KHMV att föreskriva att ett visst ämne inte får ingå i kosmetiskt eller hygieniskt medel som saluhålls eller används yrkesmässigt. F. n. har socialstyrelsen mycket små resurser avsatta för den aktuella produktgruppen, men man har å andra sidan betydande resurser och kompetens på det näraliggande området läkemedel, bl. a. hudpreparat. Från socialstyrelsens sida har man förklarat sig beredd att ta över hela ansvaret för produktgruppen. Detta är också ur kompetenssynpunkt den bästa lösningen.

Kemikommissionen föreslår att socialstyrelsen får det fulla ansvaret som central tillsynsmyndighet enligt lagen om kemiska för kosmeprodukter

tiska och hygieniska preparat. (Se författningsförslag 2, 32 §.)

På arbetarskyddsstyrelsens forskningsavdelning förekommer viss granskning av hudrengöringsmedel. Denna har tillkommit som en följd av att en del sådana produkter orsakat hudskador på grund av att man eftersträvat en hög rengöringseffekt utan att tillräckligt beakta hälsoskadliga effekter. Arbetarskyddsstyrelsen har också meddelat råd om användningen av hudrengöringsmedel. l-ludrengöringsmedel används emellertid inte bara inom yrkeslivet och är dessutom en med hygieniska medel närbesläktad produktgrupp.

Kemikommissionen föreslår att socialstyrelsen övertar ansvaret för hudrengöringsmedel.

Det torde vara naturligt att dessa uppgifter inordnas bland läkemedelsavdelningens övriga uppgifter. Socialstyrelsen bör också få ansvar för odontologisk-tekniska preparat (tandvårdspreparat) och kirurgisk-tekniska preparat vad gäller riskerna för patienten. Detta kan ske genom att tillämpningsområdet för

läkemedelsförordningen utvidgas.

Kemikommissionen föreslår att socialstyrelsen får i uppdrag att utvidga tillämpningsområdet för läkemedelsförordningen till odontologisktekniska och kirurgisk-tekniska preparat.

Radioaktiva preparat l

i

Genom avgränsningen i 3 § LHMV har radioaktiva ämnen och andra källor till joniserande strålning från lagens tillämpningsom-

i

undantagits råde. Strålskyddsinstitutets handläggning av frågor om riskerna med sådana ämnen innefattar inte eventuella kemiskt hälso- eller betingade miljörisker. Betydande sådana kan dock finnas i vissa fall, t. ex. med

254 mellan myndigheterna Ansvarsfördelning

uran och torium. I avsnitt 8.1 har föreslagits att gränsdragningen ändras, så att kemikaliemyndigheten sätt som för explosiva och på samma brandfarliga varor får ansvar för de kemiskt betingade hälso- och miljöriskerna från radioaktiva ämnen.

Husgeråd och livsmedelsförpackningar

att statens livsmedelsverk har ett odelat ansvar för det Det är angeläget som kan intas via föda (utom läkemedel). Detta inbegriper också ämnen som tillförs födan från husgeråd och livsmedelsförpackningar. F .n. har livsmedelsverket gentemot dem som tillverkar eller inga befogenheter och livsmedelsförpackningar. Verket kan därför importerar husgeråd endast ingripa mot dessa produkter genom sina befogenheter gentemot dem som yrkesmässigt hanterar och importerar livsmedel. En följd av detta är att livsmedelsverket inte kan ingripa mot hälsofarliga husgeråd för bruk i det enskilda hushållet, utan endast mot husgeråd avsedda för yrkesmässig användning. Enligt kommissionens mening bör livsmedelslagens tillämpningsområde så att dessa olägenheter kan undanröjas. En särskild utvidgas utredning arbetar med livsmedelskontrollen.

Kemikommissionen föreslår att utredningen (Jo 1983:07) om livsmedelskontroll att föreslå hur en utvidgning av livsfår regeringens uppdrag tillämpningsområde bör göras, så att livsmedelsverket får medelslagens att ingripa mot livsmedelsförpackningar och tillräckliga befogenheter husgeråd.

Brandfarliga och brandskapande varor

Sprängämnesinspektionen (SÄI) ansvarar för frågor om brandfarliga

och explosivavarors brand- och explosionsegenskaper, medan produktkontrollnämnden ansvarar för de kemiskt betingade hälso- och miljöriskerna. Denna ansvarsfördelning bör bestå varvid kemikaliemyndigheten övertar uppgifter. Bestämmelserna om

produktkontrollnämndens

produktinformation bör vara gemensamma för hälso-, miljö-, explosions- och brandfara. om detta lämnades i avsnitt 10.3. Förslag Det finns ett flertal ämnen som, utan att vara brandfarliga i detta ords tekniska mening, medför brandfara. l-lit kan räknas bl. a. oxiderande ämnen, självantändande ämnen, ämnen som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten samt organiska peroxider. Sådana ämnen kan med namn kallas ämnen. F. n. anses ett gemensamt brandskapande för kontroll av dessa ämnesgrupper. I ingen myndighet ha befogenheter enlighet med ett regeringsuppdrag kommer sprängämnesinspektionen inom kort att föreslå en lag om brandskapande varor.

Kemikommissionen föreslår att sprängämnesinspektionen får befogenhet

att reglera s. k. brandskapande ämnen.

mellan

Ansvarsfördelning myndigheterna 255

16.7 Stöd till regionala och lokala

tillsynsmyndigheter

Stöd till berörda regionala och lokala tillsynsmyndigheter ingår som en naturlig del i de centrala myndigheternas ansvar. Ansvarsfördelningen för detta stöd bör i allt väsentligt följa ansvaret för myndighetsuppgifter på det centrala planet.

Kemikommissionen föreslår att de centrala myndigheterna får i uppdrag att stödja den regionala och lokala tillsynen enligt lagen om kemiska produkter, med följande arbetsfördelning: D Arbetarskyddsstyrelsen stöder yrkesinspektionens inkl. de kommunala tillsynsmännens tillsyn inom arbetsmiljöområdet. D Naturvårdsverket ger stöd till länsstyrelser samt till miljö- och hälsoskyddsnämnder för tillsyn från yttre miljösynpunkt. D Socialstyrelsen ger stöd till miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsyn mot återförsäljare av kosmetiska och hygieniska preparat. D Kemikaliemyndigheten ger stöd till miljö-och hälsoskyddsnämnderna för tillsyn mot återförsäljningsledet.

Kemikaliemyndigheten bör också i andra avseenden kunna fungera som en kunskapskälla för miljö- och hälsoskyddsnämnderna, t. ex. i vissa frågor om bekämpningsmedel.

16.8 Information

Det är av stort värde för dem som informationen riktas till att myndigheternas information om kemiska hälso- och miljörisker samordnas.

Kemikommissionen föreslår att kemikaliemyndigheten får ett samordningsansvar för information till tillverkare, importörer och andra leverantörer samt till konsumenter. bör ha motsva- Arbetarskyddsstyrelsen rande ansvar för information i kemiska till bl. a. ararbetsmiljöfrågor betsgivare och arbetstagare inkl. deras organisationer, och naturvårdsverket för information till kemikaliehanterande företag i frågor om risker för den yttre miljön.

16.9 Internationellt arbete

Det är naturligt att varje myndighet inom sitt arbetsområde har ansvaret för internationellt samarbete, t. ex. arbetarskyddsstyrelsen med ILO och livsmedelsverket med FAO. Ansvaret bör innefatta att förmedla till andra berörda vad som kommer fram ur samarbetet och att inhämta andras synpunkter. Ansvaret för att delta i internationellt samarbete i frågor om dokumentation, undersökning m. m. rörande nya och i bruk varande kemiska ämnen kommer därmed att ligga hos kemikaliemyndigheten. Detta innebär ansvar för arbete inom bl. a. OECD, IPCS och IRPTC. Flera av myndigheterna kan ha anledning att ha kontakter med EG inom ramen för Sveriges samarbetsavtal med EG.

256 mellan

Ansvarsfördelning myndigheterna

16.10 Regionala och lokala organs ansvar

och lokal nivå, bör Så långt kompetens kan byggas upp på regional decentraliseras. Därvid måste behovet beaktas av att få till tillsynen liksom behovet av erfarenstånd en jämn och hög kvalitet på tillsynen till de centrala tillsynsmyndigheterna. De centrala mynhetsåterföring och digheterna bör ha kompetens och resurser för att kunna ge regionala lokala myndigheter tillräckligt sakstöd. Tillsynen gentemot tillverkare och importörer enligt lagen om kemissom framhölls i avsnitten 14.6 och 16.3, att kräva ka produkter kommer, att den bör bedrivas av den centrala kemiså specialiserad kompetens kaliemyndigheten.

Kemikommissionen föreslår att det lokala och regionala tillsynsansvaret produkter fördelas enligt följande. enligt lagen om kemiska utövar över skyddet för D Miljö- och hälsoskyddsnämnderna tillsyn i kommunerna i samband med hanteringen av keden yttre miljön miska produkter. Stöd för denna tillsyn ges av naturvårdsverket. D Miljö- och hälsoskyddsnämnderna utövar tillsyn över försäljningsandra än sådana som är direkt knutna till tillverkare eller ställen, importörer. Stöd för denna tillsyn ges av kemikaliemyndigheten. utövar av skyddet för arbetsmiljön i sam- D Yrkesinspektionen tillsyn band med den yrkesmässiga hanteringen. utövar av skyddet för den yttre miljön inom D Länsstyrelserna tillsyn

länet i samband med hanteringen av kemiska produkter. (Se författ-

ningsförslag 2, 32 §.)

Länsvisa överenskommelser om fördelningen av tillsynen mellan länsoch miljö- och hälsoskyddsnämnderna kan vara ett sätt att styrelsen den närmare ansvarsfördelningen på regional nivå. klargöra särskild av tillsynen enligt lagen om spridning av Någon reglering bekämpningsmedel behövs inte. Tillsyn av spridningen av bekämpi de avseenden som avses i spridningslagen kan utövas med ningsmedel Det blir därmed naturvårdsverket, stöd av lagen om kemiska produkter. länsstyrelserna och miljö- och hälsoskyddsnämnderna som har tillsynsansvaret.

sou 1984:77 257

Toxikologisk

17 informationsverksamhet

I detta kapitel föreslås följande:

Huvuddelen av enheten för informationsservice

toxikologisk (Tox-info) vid Karolinska institutet i uppgår kemikaliemyndig-

heten. På detta sätt samordnas samhällets resurser och

kompetens för utredningar och information om kemiska hälso- och miljöris-

ker.

De yrkesmedicinska klinikerna bör utöka och utveckla sin

information och rådgivning till dem som är verksamma i det lokala arbetarskyddet.

Naturvårdsverkets bibliotek blir ansvarsbibliotek inom

miljö-

området.

Kemikaliemyndigheten övervakar konsultverksamheten inom

det toxikologiska området. Den utarbetar föreskrifter och all-

männa räd för hur sådan verksamhet skall bedrivas.

Som framgått bl. a. i kapitel ll finns det i olika delar av samhället behov av toxikologisk sakkunskap för att göra bedömningar av hälso- och miljöfarligheten hos kemikalier. Detta behov kan i större eller mindre utsträckning tillgodoses genom att man inom myndigheter, företag och organisationer bygger upp egen kompetens. Det finns dock i de flesta fall behov av att kunna skaffa sig hjälp utifrån.

17.1 Miljödatanämndens och inrättandet kartläggning

av Tox-info

Miljödatanämnden kartlade år 1979 behovet av informationstjänster inom det toxikologiska området. redovisades i betän- Kartläggningen kandet Bättre miljöinformation (SOU 1980:24) som också innehöll förslag till åtgärder. Nämnden konstaterade att flera servicetyper behövdes: E] Litteraturservice i form av dokumentanskaffning (speciellt samman-

l7

”

258 Toxikologiskinformationsverksamhet

ställd och utvärderad litteratur samt äldre eller i övrigt svåråtkomlig sådan) och i form av litteratursökning med hjälp av toxikologiskt orienterade dokumentalister. D Nyhetsservice som kontinuerligt skall bevaka forskning, konferenser, larm, lagstiftning etc., producera nyhetsblad för större eller litteratur, mindre intressentgrupper. D Hänvisningsservice varifrån man blir hänvisad till rätt myndighet, laboratorium, litteratur etc. och som utger tryckta hänvisexpert, ningspublikationer. D Sammanställningsservice för produktion av informationsunderlag till skyddsblad, framtagande av monografier etc. och eventuell uppbyggnad av en ”faktabank”. D Riskutvärderingsservice särskilt för intressenter utan egen toxikologisk expertis: Ökat behov hos vissa intressenter i takt med att ”trycket” från tillsynsmyndigheterna ökar. D Frågeservice motsvarande giftinformationscentralens även för akuta och dessutom en frågeservice som skall kunna besvara miljöeffekter t. ex. om kroniska effekter med hjälp av handböcker etc. frågor

Miljödatanämnden föreslog D att kompletterande resurser tillskapas för toxikologisk informationsservice och att samhället sätt garanterar resursernas tillpå lämpligt gänglighet och fortbestånd D att en sådan informationsservice i princip är öppen för alla slag av intressenter inom landet D att resurserna kanaliseras till en och att denna enhet slås sam-

enhet

man med den nuvarande giftinformationscentralen under benämningen Toxikologisk informationstjänst (TOXIT) D att denna större enhet tills vidare fungerar som självständigt statligt som i princip innebär att tillhandahålla infororgan med verksamhet mationstjänster och att ta uppdrag i samband därmed (servicemyndighet) men ej myndighetsutövning.

Nämnden borde ske successivt så att ansåg att kapacitetsuppbyggnaden efter tre år samtliga ovan nämnda servicetyper omfattades av verksamheten. Giftinformationscentralen föreslogs ingå redan från början. lät remissbehandla miljödatanämndens förslag. Bland re- Regeringen missinstanserna rådde stor enighet om att det fanns behov av resurser för form av toxikologisk informationsservice. Däremot varierade någon Synpunkterna kraftigt på omfattningen av en sådan serviceverksamhet och på hur den borde organiseras. Flera remissorgan berörde sambandet med frågan om produktkontrollens framtida organisation, som då utreddes, och med frågan om resurser för produktkontrollen. biföll år 1981 en proposition (prop. l98l/82z48) om att Riksdagen med miljödatanämndens toxiinrätta en ijämförelse förslag begränsad informationsservice. Denna skall enligt beslutet främst vara kologisk inriktad och bl. a. ha till uppgift att bevaka och på hänvisningsservice kunna hänvisa till informationskällor i form av böcker, rapporter, tidsdatabaser, m. m. Andra uppgifter inom verkskriftsartiklar, personer

Toxikologisk informationsverksamhet

samheten kan vara att ge ut hänvisningspublikationer, faktablad eller handböcker som beskriver olika informationskällor, deras tillgänglighet och användbarhet. Karolinska institutets bibliotek och informationscentral (KIBIC) gavs i uppgift att praktiskt svara för den av riksdagen beslutade informationsservicen. Naturvårdsverket fick i uppdrag att följa utbyggnaden av verksamheten samt att pröva verksamhetsplaner och resursdispositionen inom de av statsmakterna givna anslagsramarna. Den toxikologiska informationsservicen är under uppbyggnad. Enligt den senaste verksamhetsplanen avsätts 15,1 personår och ca 3,7 milj. kr. för verksamheten. Tox-infos uppgifter är, enligt en av naturvårdsverket och Karolinska institutet framtagen och av regeringen godkänd plan, att El hänvisa till informationskällor i form av litteratur, organisationer m. m. och utge förteckningar över sådana källor (hänvisningspublikationer) El tillhandahålla dokument, enkla saksvar hämtade ur olika källor och enklare sammanställningar av toxikologisk information E1 aktivt sprida information genom av nyhetsblad, undervisutgivning ning i informationssökning m. m.

Under 1983 ägnade man sig inom Tox-info främst åt att bygga upp sina resurser och åt att göra verksamheten känd. Under de fyra första månaderna 1984 besvarade man i genomsnitt 80 frågor per månad. Detta antal är mycket lågt, satt i relation till Tox-infors resurser. En efterfrågan i denna storleksordning räcker inte till att sysselsätta mer än en mindre del av personalen. Mot denna bakgrund är det naturligt att man söker efter andra arbetsuppgifter. Enligt riksdagsbeslutet om inrättande av en toxikologisk informationsservice vid KIBIC skall dock service med större sammanställningar eller med riskutvärderingar inte ges. Naturvårdsverket och Karolinska institutet konstaterade i nämnda att plan att det fanns anledning förutse behov också av mera kvalificerad av information bearbetning nämligen D större sammanställningar inkluderande en mer omfattande bearbetning och sortering av materialet E! riskidentiñeringar, innefattande att nya slutsatser läggs till informationsmaterialet från anlitad expertis El tillhandahållande av kvalificerade saksvar per telefon och brev, innefattande bedömningar av uppgifternas tillförlitlighet, tillämpbarhet m. m.

De båda myndigheterna noterade dock i planen att denna verksamhet faller utom ramen för riksdagens beslut varför den endast kan förekomma som försöksverksamhet. De menade att direkt försöksverksamhet bör genomföras med ovan nämnda avancerade slag av informationsbearbetning.

260 Toxikologisk informationsverksamhet

17.2 Ett ändrat informationsbehov

De grundläggande behov av toxikologisk information som miljödatanämnden kunde finna i slutet av 1970-talet finns kvar om än med vissa förskjutningar av tyngdpunkten. Det ökade tryck från tillsynsmyndigheterna som miljödatanämnden förutsåg är numera ett faktum med redan beslutade eller mycket snart kommande regler om klassificering av och information om hälso- och miljöfarliga ämnen och produkter (se avsnitt l0.l). Tillsynsmyndigheterna har aviserat en intensifierad tillsyn för att följa upp de nya reglerna. l kapitel l4 föreslås tillsyn riktad mot tillverkare och importörer. Trycket kommer emellertid att öka inte enbart från myndigheternas sida. De nya reglerna får med stor sannolikhet till följd att allt fler köpare ställer starkare och distinktare krav på den risk- och skyddsinformation de behöver och är berättigade till. Inte minst kan det förväntas att arbetstagarna och deras företrädare i skyddsfrågor, skyddsombuden, ännu starkare än hittills kommer att kräva att de kemikalier som används är noggrant utredda med avseende på de risker som kan finnas vid p hanteringen samt att en säker hantering ordnas. Tydliga tecken finns redan på att de ökade kraven från myndigheter och brukare kommer att tvinga tillverkare och importörer att redovisa bättre faroanalyser och ge köparna bättre risk- och skyddsinformation. Behovet av mer avancerad sammanställningsservice kan förväntas öka av samma anledningar. Däremot har det visat sig att behovet av den typ av service som Toxinfo skall ge enligt riksdagens beslut hittills inte varit så stort. Särskilt gäller detta hänvisningsservice, vilket kanske inte är oväntat. De flesta av de presumtiva utnyttjarna av en sådan service, t. ex. läsare av vetenskapliga publikationer, torde själva ha en så god överblick över litteratur och befintlig expertis att de kan hitta rätt på egen hand. Så är fallet t. ex.

med berördamyndigheter. Omvänt kan man säga att den som inte själv

kan hitta rätt ofta inte heller har nytta enbart av en hänvisning, utan behöver tillgång till utvärderad information. Sådan information kan ofta ges av t. ex. myndigheterna eller finnas att slå upp i handböcker. Bristfällig produktinformation från leverantörerna är den vanligaste orsaken till att användare behöver mer uppgifter om hälso- eller miljöfarligheten hos använda produkter. Kommissionen villstarkt understryka leverantörernas ansvarför att brukarna får utförlig risk- och skyddsinformation. Brister härvid/ag skall rättas till genom t. ex. en förbättrad tillsyn

och inte genom att .samhällsorgan övertar uppgiften att informera om risker

och .skyddsåtgärder rörande enskilda produkter eller ämnen i enskilda produkter.

17.3 Utbudet av information

Som framgick i avsnitt 4.ll finns det ett flertal samhällsorgan som har särskilda resurser för att informera om kemiska ämnens och produkters hälso-och miljöfarliga egenskaper. Flera av dessa organ har byggts ut

SOU l984:77

Toxikologisk informationsverksamhet 261

avsevärt sedan miljödatanämnden gjorde sin utredning. Härutöver bör nämnas att de olika tillsynsmyndigheterna också har till uppgift att bistå med information av olika slag. I detta avsnitt skall en genomgång av informationsutbudet göras, utgående från den indelning miljödatanämnden använde i sin utredning.

Litteraturservice

Ansvarsbibliotek finns sedan år 1983 vid arbetarskyddsstyrelsen (arbetsmiljöområdet) och sedan den l juli 1984 vid Karolinska institutet (området medicin). Med den verksamhet som skall finnas på ansvarsbibliotek kommer det inom dessa två områden att finnas litteratur- och dokumentationsservice, inkl. möjlighet till sökningar i olika databaser och till utbildning i informationssökning. Humantoxikologi ingår som en naturlig del av det medicinska ansvarsbibliotekets ansvarsområde. Då humantoxikologi är av största betydelse för kemiska arbetsmiljöfrågor kommer detta omrâde att bevakas även av arbetarskyddsstyrelsens bibliotek. . Behovet av en god litteraturservice i humantoxikologi bör enligt kommissionens mening vara täckt genom ansvarsbiblioteken. Området ekotoxikologi täcks inte in av hittills beslutade eller föreslagna ansvarsbibliotek. Det borde, om en jämförelse görs med arbetarskyddsstyrelsens bibliotek, ligga närmast till hands att naturvårdsverkets bibliotek får motsvarande funktion inom den yttre miljöns område. Sådana tankar fördes fram också i den utredning om ansvarsbibliotek som gjordes år 1983 av delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. Det finns behov av ett bibliotek med nationellt ansvar för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning i kemiska miljöfrågor.

Kemikommissionen föreslår att naturvärdsverkets bibliotek blir ansvarsbibliotek inom miljöområdet.

Kommissionen anser det vara angeläget att arbetarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket samråder om sin biblioteksverksamhet och noterar därför med tillfredsställelse att diskussioner om samarbete redan pågår. Folkbiblioteken kan tillhandahålla enklare uppslagsböcker, handböcker, skyddsbladssammanställningar osv. med utvärderad information om kemiska ämnen. Även hos miljö- och hälsoskyddsnämnderna i kom- munerna bör det finnas sådan enklare litteratur tillgänglig för allmänhetens behov. Det är angeläget med stor spridning av litteratur med utvärderad information, så att den som söker information har möjlighet att själv inhämta den. Service i fråga om litteratur och dokumentation, inkl. sökningar i databaser, kan också erhållas från försvarets forskningsanstalt (humantoxikologi, hälsorisker allmänt) samt från institutet för vatten- och luftvårdsforskning och Studsvik Energiteknik AB (human- och ekotoxikoi logi, hälso- och miljörisker allmänt).

262 Toxikologisk inførmationsverksamhet

Litteratur- och dokumentationsservice ingår i det uppdrag Tox-info f. n. har av riksdagen.

Nyhetsservice

Nyhetsservice om litteratur ingår i ansvarsbibliotekens arbetsuppgifter. Bevakning av nya forskningsrön och av annan utveckling är typiska exempel på arbetsuppgifter som enligt kommmissionen bör ingå i miljöverksamhet. En sådan bevakning är nödvändig för att myndigheternas myndigheterna skall kunna följa med utvecklingen, bygga upp kunskaöver ansvarsområdet (se avsnitt 14.1). per och ha en god överblick Bevakning av grundläggande toxikologiska frågeställningar ligger närmast till hands för kemikaliemyndigheten. I avsnitt 14.2 föreslogs att denna skall ha en förhållandevis omfattande informationsmyndighet verksamhet. Det föreslogs bl. a. att den skall utge en regelbunden information, t. ex. i form av ett nyhetsblad. Där bör bl. a. nya forskningsresultat redovisas som myndigheten bedömer kunna vara av intresse för av kemiska ämnen och produkter från hälso- och miljöbedömningen synpunkt. bör också ligga naturligt till för större bibliotek, särskilt Nyhetsservice ansvarsbibliotek, och bör även kunna vara av intresse för kommersiellt verksamma konsulter. är ett inslag i Tox-info :s nuvarande verksamhet. I första Nyhetsservice hand omfattar servicen utgivning av ett smärre nyhetsblad, Toxnotiser. Den innehåller viss information av det slag som, enligt kemikommissionens mening, kemikaliemyndigheten bör svara för.

Hänvisningsservice

Med hänvisningsservice avses dels hänvisning till facklitteratur och vetenskaplig dokumentation, dels hänvisning till experter. Erfarenheterna från Tox-info:s hittillsvarande verksamhet tyder som redan nämnts på att behovet av en renodlad hänvisningsservice till facklitteratur är be- Det bör i allt väsentligt kunna tillfredsställas inom ramen för gränsat. bibliotekens, särskilt ansvarsbibliotekens, normala verksamhet. Kretsen av experter inom området kemiska hälso- och miljörisker är inte större i Sverige än att de som är verksamma inom omrâdet i allmänhet känner till var expertis finns på olika delområden. Så t. ex. bör som ett led i sin informationsverksamhet, utan större myndigheterna resursinsatser, kunna hänvisa till laboratorier, experter eller andra myndigheter som arbetar med vissa specificerade frågeställningar. Hänvisningsservice kan också bedrivas i konsultregi. Detta gäller hänvisningar till litteratur eller dokumentation, men också hänvisningar till experter och laboratorier. Miljökonsulterna i Studsvik erbjuder bl. a. en form av förmedlingsservice som skall ge kunden kontakt med en expert eller ett laboratorium som kan ge önskad hjälp. Tox-info:s verksamhet skall enligt riksdagens beslut väsentligen ha hänvisningskaraktär. I praktiken har dock så inte blivit fallet, eftersom

efterfrågan på sådana tjänster varit begränsad.

Toxikologisk informationsverksamheit 263

Sammanställnings- och utvärderingsservice

Sammanställning och utvärdering av tillgängliga toxikologiska data torde vara de servicefunktioner som är mest intressanta för konsulter som verkar kommersiellt. Dessa servicetyper är tidskrävande, och kräver tillgång till personal med kvalificerad utbildning. Det torde främst vara tillverkande och importerande företag som är intresserade av dessa avancerade servicetyper. I viss utsträckning kan också stora användande företag ha sådana behov. sammanställningar av tillgänglig information om farligheten hos ett kemiskt ämne eller en produkt behövs som underlag för en analys av de eventuella risker som kan uppstå vid hantering. Faroanalys utgör även grund för klassificering och utformning av riskoch skyddsinformation (märkning, varuinformationsblad o.dyl.) samt för fastläggande av hanteringsrutiner (främst i brukarledet). Allt efter det

informationssökande företagets egna resurser och kompetens kan man

söka hjälp med sammanställningar av toxikologisk och annan information, riskanalys, klassificering, utformning av produktinformation osv. Informationsservice av dessa slag är mindre väl lämpade för en myndighet, vare sig den har tillsynsansvar (t. ex. arbetarskyddsstyrelsen, naturvårdsverket och kemikaliemyndigheten) eller rent informativa uppgifter inom miljöområdet (t. ex. Tox-info). Produktutredningar och produktinformation åligger dem som importerar eller hanterar kemiska produkter. Om en miljömyndighet skulle erbjuda denna typ av service skulle det innebära betydande risk för rubbade ansvarsförhållanden. Ett företag som gjort en faroanalys på underlag som man erhållit från en kan rimligen inte ensamt bära ansvaret för att analysen är myndighet korrekt. Än mindre gäller detta om analysen är gjord av en myndighet. Om myndigheten dessutom lagt fram förslag till hur produkten bör märkas med risk- och skyddsfraser har myndigheten övertagit en betydande del av det ansvar som lagen ålägger dem som för ut produkter i användning, i första hand tillverkare och importörer. F. n. sker en viss granskning och bedömning av enskilda kemiska produkter, bl. a. av hudrengöringsmedel (se avsnitt 16.6), vid arbetarskyddsstyrelsens forskningsavdelning. Granskningen sker efter uppdrag från t. ex. leverantörer. Verksamheten är således inte ett led i den formella myndighetsutövningen enligt arbetsmiljölagen. Forskningsavdelningens skriftliga uppdragsredovisningar utnyttjas av en del leverantörer i marknadsföringen för att dokumentera produktens lämplighet från arbetsmiljösynpunkt (se även avsnitt 10.5). Detta sker t. o. m. om ett utlåtande innehåller påpekanden om vissa negativa egenskaper. Utlåtandet kan ändå tas till intäkt för att myndigheten accepterat produkten. Det torde vara svårt att formulera uppdragsutlâtanden från styrelsens forskningsavdelning så att de inte ger underlag för uppfattningen att arbetarskyddsstyrelsen som tillsynsmyndighet godtar produkterna från arbetsmiljösynpunkt. Enligt kommissionens mening är det olämpligt att en myndighet bedriver uppdragsverksamhet som kan komma i konflikt med dess intressen som tillsynsmyndighet. Bortsett från enkla sammanställningar skall Tox-info enligt sitt uppdrag inte arbeta med sammanställnings- och utvärderingsservice. Tox-

264 Toxikologisk informationsverksamhet sou |9g4;17

info har dock gâtt ut med erbjudande om att ta fram underlag för klassificering och märkning av kemiska produkter samt med erbjudande att utarbeta förslag till risk- och säkerhetsf raser. Sådan service bör enligt kommissionens mening definitivt inte bedrivas av en miljömyndighet. Däremot är det värdefullt om det etableras statlig konsultverksamhet på området.

Frågeservice

Det finns ett stort behov av svar på enklare frågor om risker med kemiska ämnen och produkter. Det måste då åter betonas att brukare av kemiska produkter i allt väsentligt bör kunna få sitt behov av information om produkternas hälso-och miljöfarlighet tillgodosett genom leverantörernas information, i första hand märkning och varuinformationsblad. En inte oväsentlig del av de frågor som ställs till myndigheter m. fl. om

kemiska ämnens farlighet är av sådan art att den frågande bör kunna läsa

svaret i lämplig litteratur. Behovet av enklare sakuppgifter om kemiska risker är så stort att det är nödvändigt att så långt möjligt tillfredsställa det genom att ge möjlighet till självstudier. Det är angeläget att folkbiblioteken kan ställa enklare litteratur med utvärderad information om kemikaliers hälso- och miljöfarliga egenskaper till allmänhetens förfogande. Även på arbetsplatser i vart fall av någon storlek bör det finnas lämplig sådan litteratur att tillgå. Alla behov av frågeservice kan emellertid inte tillgodoses genom tillgång till litteratur för självstudier. Bl. a. skyddsombud, men också t. ex. konsumenter, har behov av att få svar på sådana frågor som gängse handböcker inte täcker in. Bl. a. yrkesmedicinska kliniker och yrkesinspektionsdistrikt får dagligen många frågor från den lokala skyddsverksamheten om kemiska hälsorisker. Under de fyra första månaderna 1984 fick Tox-info i genomsnitt endast 3 frågor per månad från skyddsombud och 30 frågor per månad från företagshälsovården, trots att man i betydande utsträckning marknadsfört sig gentemot dessa grupper. Det är långt färre förfrågningar per månad än vad många av de enskilda yrkesinspektionsdistrikten får om kemiska risker. Det låga antalet förfrågningar till Tox-info skall alltså inte tolkas så att exempelvis skyddsombuden saknar behov av frågeservice utan så att de ofta redan har kontakter på närmare håll dit de riktar sina frågor.

Överhuvudtaget är det värdefullt om frågor om kemiska hälso- och

miljörisker besvaras i så decentraliserade former som är möjligt. Ofta kan kännedom om lokala förhållanden göra det möjligt att ge den frågande ett mera relevant svar. Ibland kan också lokala tillsynsinsatser initieras som en följd av sådana frågor. Av dessa skäl, men även av resursskäl, bör en central upplysningsverksamhet, vare sig den sker i statlig eller annan regi, inriktas på att besvara frågeställningar som kräver mer underarbete än att slå fram ett färdigt svar t. ex. i en handbok eller skyddsbladspärm. Kemikommissionen vill i likhet med företagshälsovårdsutredningen starkt understryka vikten av de yrkesmedicinska klinikernas informa-

SOU l984:77

Toxikologisk informationsverksamhet 265

tion och rådgivning till de grupper som är aktiva i skyddsarbetet på det lokala planet. Denna verksamhet bör ökas och utvecklas. För den vanlige konsumenten ligger det närmast till hands att vända sig till miljö- och hälsoskyddsnämnden i de fall märkning eller varuinformationsblad (se avsnitt 10.1) inte ger önskad information. Förfrågningar från allmänheten kan också ge nämnden värdefullt underlag för dess arbete.

17.4 Bättre

utnyttjande av Tox-infos resurser och kompetens

Som framgår av avsnitt 17.3 är utbudet av olika slag av toxikologisk informationsservice avsevärt större i dag än vid miljödatanämndens kartläggning för fem år sedan. Det verkar också ha skett vissa förskjutningar i behoven som de tolkades av miljödatanämnden, från en informationsförmedlande till en utvärderande inriktning. Samtliga servicetyper som Tox-info f. n. enligt sitt uppdrag skall erbjuda erbjuds också av andra organ, bibliotek, konsulter, och i viss mån av myndigheterna på miljöområdet. Det finns inga skäl att tro att detta utbud inte skulle vara tillräckligt vare sig kvalitativt eller kvantitativt. På grund av bristande efterfrågan inom sitt egentliga arbetsområde *erbjuder Tox-info nu försöksvis service med bl. a. riskanalyser. Det är, som redan framhållits, inte lämpligt att en statlig miljömyndighet utför sådan service åt företagen. Det föreligger då uppenbara risker för att ansvarsförhållandena rubbas på ett oacceptabelt sätt. Risk finns också för missuppfattningar som kan leda till konflikter med ansvariga tillsynsmyndigheter. Dessa kan ställas i en besvärlig situation om de skulle göra en annan bedömning av en risk än en särskild statlig informationsmyndighet inom miljöområdet. En sådan situation har redan inträtt då Tox-info bedömde riskerna med arsenikpreparerade som telefonstolpar betydligt mindre allvarliga än vad de ansvariga tillsynsmyndigheterna gjorde. Betänkligheter av detta slag finns inte i fråga om statlig eller halvstatlig verksamhet på renodlad konsultbas som erbjuds på rent kommersiella villkor, såsom sker vid försvarets forskningsanstalt (FOA tox), vid Studsvik Energiteknik AB och vid Institutet för vatten- och luftvårdsforskning. Kommissionen ser därför mycket positivt av på den utveckling konsultverksamhet som sker vid dessa institutioner. Försvarets forskningsanstalt är visserligen en myndighet men grundverksamheten omfattar forskning, utredning och utveckling för försvarsändamål. Utlåtanden av konsultkaraktär i miljöfrågor kan därför lika litet som utlåtanden från t. ex. högskoleinstitutioner som ett uppfattas ställningstagande från myndighetssynpunkt. Som framgick i avsnitt 14.2 finns det ett ökande behov av toxikologisk kompetens och informationsresurser för den kemikaliekontrollerande verksamheten vid olika myndigheter. Detta gäller särskilt den kemikaliemyndighet som kemikommissionen föreslår skall inrättas. Det finns således mycket som talar för att de resurser och den kom-

266 SOU 1984:17

Taxikologisk “informationsverksamhet

petens som f. n. finns vid Tox-info, och som utgör en del av samhällets insatser för en god kemikaliekontroll, kan utnyttjas på ett mer ändamålsenligt sätt än hittills.

Kemikommissionen föreslår att huvuddelen av de resurser som f. n. avinformationsverksamhet vid Karolinska institutets sätts till toxikologisk bibliotek och dokumentationscentral, KIBlC, i fortsättningen skall ingå i kemikaliemyndigheten. De bör där främst utnyttjas för bevakning av för faro- och riskanalys samt för informationstoxikologisk forskning, verksamhet.

En mindre del av Tox-infozs resurser, motsvarande 2 tjänster, bör även fortsättningsvis knytas till KIBIC. Detta svarar väl mot vad som behövs för den rena hänvisningsservicen. Det skall ses som en förstärkning av vid den beslutade av den toxikologiska kompetensen uppbyggnaden KIBlC till ett ansvarsbibliotek inom området medicin. Då uppbyggnaden av ansvarsbibliotek faller inom utbildningsdepartementets ansvarsområde är det naturligt att medelstilldelningen för denna förstärkning sker över utbildningsdepartementets anslag. Kommissionen förutsätter att KIBlC i den toxikologiska delen av sin verksamhet samverkar med arbetarskyddsstyrelsen och naden föreslagna kemikaliemyndigheten, turvårdsverket. i i Det är kommissionens uppfattning att den föreslagna omfördelningen i av informationsresurser, tillsammans med det i övrigt ökande utbudet av kommer att leda till en bl. a. statlig informationsservice på konsultbas, totalt sett förbättrad information om kemikaliers hälso- och miljörisker.

konsultverksamhet

Övervakning

17.5 av

F. n. finns endast ett fåtal privata konsultföretag inom det toxikologiska området. är mycket små, enmansföretag eller företag med Samtliga knutna till sig. De privata konsulternas kapacitet är några få toxikologer därför betydelse. Det finns dock anledning att tro att idag av marginell konsultverksamheten kommer att växa i takt med ökad den privata efterfrågan på toxikologisk konsultservice. En sådan utveckling är positiv så länge kvaliteten på serviceutbudet är tillfredsställande. Det finns dock anledning att befara att en ökad efterfrågan kan locka konsulter med otillräcklig kompetens att erbjuda sina tjänster. En sådan utveckling kan inte accepteras med tanke på de risker för hälsa och miljö som felaktiga bedömningar kan leda till. Det kan här nämnas att Sverige åtagit sig att följa vissa OECD-beslut om laboratorietester (se avsnitt 2.2 och 8.4). Vi har därmed också åtagit oss att utse en myndighet med ansvar för att tillse att svenska laboratorier följer riktlinjerna om god laboratoriesed och med uppgift att avge rapport till OECD. OECD-åtagandet avser endast laboratorieundersökningar. Annan typ av toxikologisk konsultverksamhet, t. ex. utvärdering av dokumentation, omfattas inte. Det är emellertid rimligt att inte bara laboratorieverksamhet övervakas utan också annan konsultverksamhet

SOU l984:77 Toxikologisk informationsverksamhet 267

som syftar till att för produktansvarigas, eller andras, räkning ta fram underlag för faroanalys, utföra faroanalys eller ta fram förslag till klassificering och märkning. En sådan övervakning är lika angelägen som kontrollen av att tillverkare och importörer fullföljer sina skyldigheter. Den kan grundas på den i avsnitt 8.2 föreslagna skyldigheten för den som bedriver yrkesmässig utredningsverksamhet inom detta område att verka i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Däremot bör övervakningen inte leda till ett auktorisationsförfarande. Det bör vara tillräckligt att kemikaliemyndigheten genom föreskrifter eller allmänna råd anger nivån på den kompetens som erfordras samt de minimikrav som måste ställas på undersöknings- och utredningsmetodik, resultatrapportering m. m.

Kemikommissionen föreslår att kemikaliemyndigheten får i uppdrag att bevaka att också konsulter som erbjuder service har erfortoxikologisk derlig kompetens och i övrigt agerar på ett sätt som står i överensstämmelse med lagstiftningen. (Se författningsförslag 2, 7 § och 32 §.)

sou 1984:77 269

18 Kemikaliemyndigheten

I detta kapitel föreslås följande:

Kemikaliemyndigheten blir en fristående myndighet med eget kansli. Den får namnet kemikalieinspektionen. Den främsta utgångspunkten då kemikaliemyndighetens styrelse tillsätts bör vara behovet av sådan sakkunskap hos ledamöterna som behövs för att leda verksamheten av på grundval statsmakternas riktlinjer. Ledamöter med god sakkunskap om kemiska hälso- och miljörisker bör ingå. Såväl arbetstagarnas som näringslivets erfarenheter och kunskap om kemikaliehanteringen och om effekterna på hälsa och miljö bör vara representerade. Företrädare för riksdagspartier bör ingå i styrelsen. Styrelsens ordförande bör vara fristående från kemikaliemyndigheten och från andra myndigheter med inom kemikalieuppgifter kontrollen. Frågan om en eventuell sammanslagning med sprängämnesinspektionen och/eller med Sjöfartsverkets enhet för landtransport av farligt gods tas upp till förnyad efter fem år. prövning

I kapitel 16 föreslogs att en kemikaliemyndighet inrättas med följande arbetsuppgifter: 1. Tillsyn riktad mot tillverkare, importörer och andra leverantörer av kemikalier samt mot handelsagenter. Föreskrifter och allmänna råd om produktundersökningar och produktinformation.

2. Förhandsgranskning av kemiska ämnen. Prioriterings- och utredningsarbete avseende ämnen som redan är i bruk.

3. Registrering av bekämpningsmedel.

4. Produktregistret.

5. Stöd till miljö- och hälsoskyddsnämnderna, främst för deras tillsyn av försäljningsställen.

i k. Å 270

Kemikaliemyndigheten

6. Konsumentskydd i fråga om kemiska produkter.

7. Internationellt samarbete om grundläggande kemikaliekontroll.

I detta kapitel behandlas frågan om kemikaliemyndighetens ställning och dess organisation.

18.1 Kemikaliemyndighetens ställning

I produktkontrollnämden ingår bl. a. cheferna för naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen, konsumentverket, livsmedelsverket, socialstyrelsen och lantbruksstyrelsen. Syftet med denna sammansättning har varit att nämnden i stor utsträckning skulle ägna sig åt samordningsfrågor. Som nämndes i avsnitt 7.3 har så inte skett i nämnvärd utsträckning. Det framstår inte heller som ändamålsenligt att förlägga samordningsfrågorna till en styrelse som också har ansvar för en av de verksamheter som skall samordnas. Kemikaliemyndigheten bör således inte få till att samordna andra myndigheters arbete. Kommissionen återuppgift kommer i kapitel l9 till hur samordningsfrågorna kan lösas. Produktkontrollnämnden saknar eget kansli och därmed formella i att direkt arbetsinriktning och prioriteringar. i möjligheter styra kansliets i Produktkontrollbyrån har den dubbla rollen att fungera som kansli åt nämnden och som byrå i naturvårdsverket. Detta kan för dem som vänder sig till byrån leda till oklarheter om i vilken egenskap byrån i visst ärende. Det kan också leda till oklarheter inom byrån uppträder om i vilken egenskap man bör uppträda i en viss fråga. Erfarenheterna från produktkontrollnämndens verksamhet visar på betydande problem med rollfördelningen om kemikaliemyndigheten Det finns också starkt knyts till någon av de övriga miljömyndigheterna. stor risk för att undermyndigheternas ansvarsområde och arbetsuppgifter kommer att påverka kemikaliemyndighetens verksamhet på ett icke önskvärt sätt. Helt övervägande skäl talar således för att kemikaliemyndigheten skall vara en fristående myndighet med egna kansliresurser och därmed med möjlighet att själv prioritera bland arbetsuppgifterna och ta ansvar för prioriteringen. Detta innebär att frågorna om kemiskt betingade hälso-och miljörisker ges i huvudsak samma ställning som strålskyddsfrågorna och frågorna om risker med explosiva och brandfarliga varor. Liksom i dessa båda fall bör, enligt kommissionens mening, en liten myndighet med väl avgränsade arbetsuppgifter vara att föredra.

Kemikommissionen föreslår att kemikaliemyndigheten blir en fristående myndighet med egna kansliresurser.

I samband med remissen av en tidigare utredning om produktkontrollens organisation (Ds Jo 1980:4) har förslag framförts om en sammanslagning av produktkontrollnämnden med sprängämnesinspektionen och att Sjöfartsverkets enhet för landtransport av farligt gods skulle överföras till produktkontrollnämnden.

SOU I984:77 Kemikaliemyndigheten 271

Vissa fördelar kan finnas i en sådan samordning. Bl. a. skulle näringslivet få färre myndigheter att vända sig till. Vad beträffar Sjöfartsverkets enhet för landtransport av farligt gods torde betydande samordningsvinster vara möjliga. Detta gäller t. ex. faro- och riskanalys, där sjöfartsverket inte har tillräckliga egna kansliresurser. Enheten har dock så nyligen inrättats, efter besvärliga organisationsdiskussioner, att mycket starka skäl behövs för att nu genomföra en omorganisation. Kemikommissionen anser sig inte kunna hävda att så starka skäl föreligger. När erfarenheter vunnits från enhetens och den här föreslagna kemikaliemyndighetens verksamhet bör det dock prövas om en sammanslagning är lämplig. Den expertis som finns på sprängämnesinspektionen är så skild från den som skall finnas hos kemikaliemyndigheten, att de vinster som kan nås vid en sammanslagning här torde vara mindre. Räddningstjänstkommittén har föreslagit inordning av såväl sprängämnesinspektionen som Sjöfartsverkets enhet för landtransport av far-

ligt gods i ett räddningstjänstverk. (Se SOU 1983:77.) Ingen av dessa

myndigheter har huvuddelen av sin verksamhet inom räddningstjänsten. Däremot sysslar båda till största delen med kemikaliefrågor i skadeförebyggande syfte, liksom kemikaliemyndigheten föreslås göra. Om några samordningsfördelar kan vinnas med en inordning av de båda myndigheterna i ett räddningstjänstverk är dessa fördelar i vart fall avsevärt mindre än samordningsfördelarna vid en inordning i en kemikaliemyndighet. Kemikommissionen föreslår att frågan om samordning med sprängämnesinspektionen och med Sjöfartsverkets enhet för landtransport av farligt gods tas upp till förnyad prövning ca fem år efter det att kemikaliemyndigheten inrättats.

18.2 namn

Kemikaliemyndighetens

Myndigheten bör ha ett namn som är tillräckligt kort för att kunna användas oförkortat i alla sammanhang där det förekommer. Namnet bör klart ange att verksamheten gäller tillsyn m. m. av kemiska ämnen och produkter.

Kemikommissionen föreslår att kemikaliemyndigheten får namnet kemikalieinspekrionen.

Kemikaliemyndighetens styrelse

Myndigheten måste ha en stark styrelse med verklig möjlighet att styra verksamheten på grundval av de riktlinjer statsmakterna fastställer. Den främsta utgångspunkten vid ställningstagande till styrelsens sammansättning bör därför vara behovet av sådan sakkunskap hos ledamöterna som behövs för att leda verksamheten på grundval av statsmakternas riktlinjer.

272 K emikaliem .

yndigheten

Myndighetens beslut måste med nödvändighet i mycket stor utsträckning bygga på ställningstaganden av naturvetenskaplig karaktär. Detta ställer givetvis i första hand krav på personal med vetenskaplig kompetens. Erfarenheterna från produktkontrollnämndens verksamhet visar dock att även en betydande del av de ärenden som normalt bör ankomma på en styrelse har stora inslag av vetenskapliga bedömningsfrågor. Detta talar för att det i styrelsen måste finnas tillräcklig sakkunskap för att behandla sådana frågor. Om så inte är fallet riskerar styrelsen att hamna i en oacceptabel beroendeställning.gentemot tjänstemännen. En annan följd kan bli att det uppstår svårigheter att få en riktig förankring i styrelsen av myndigheternas verksamhet. Det finns emellertid för myndighetens arbete också behov av en annan slags sakkunskap än den naturvetenskapliga. Myndighetens beslut om olika av kemikaliehanteringen medför konsekvenslag av restriktioner ser för de kemikaliehanterande företagen och därmed också för samhället i stort. Den behöver därför kunskap om den faktiska kemikaliehanteringen i samhället och om dess inverkan på arbetsmiljön och på den yttre miljön. Frågorna om kemikalieanvändningen i samhället har väckt ett starkt hos människor och är sedan lång tid också föremål för engagemang speciellt intresse från de politiska partiernas sida. Inom riksdagen finns en betydande kunskap om kemikalieanvändningen och inte minst om allmänhetens syn på användningen. Enligt kommissionens mening bör styrelsen ha en sådan sammansättdels den nödvändiga sakkunskapen om kemikaning att den inrymmer liers hälso- och miljöeffekter, dels den sakkunskap i övrigt om kemikalieanvändningen som behövs för att leda myndighetens verksamhet enriktlinjer. Styrelsen bör för att kunna verka effektivt ligt statsmakternas inte ha fler än nio ledamöter. En från myndigheten fristående ordförande finns vid vissa myndigheter. Erfarenheterna tyder på att denna ordning bidrar till att aktivera styrelsen. Den bör rimligen också innebära att verksamheten i styrelsen starkare kan föra fram verkets syn på de frågor som behandlas.

Kemikommissionen föreslår att den främsta utgångspunkten då kemikaliemyndighetens styrelse tillsätts skall vara behovet av sådan sakkunskap hos ledamöterna som behövs för att leda verksamheten på grundval av statsmakternas riktlinjer. Ledamöter med god sakkunskap om kemiska hälso- och miljörisker bör ingå. Såväl arbetstagarnas som näringslivets erfarenheter och kunskap om kemikaliehanteringen och om effekterna på hälsa och miljö bör vara representerade. Företrädare för riksdagspartier bör ingå i styrelsen. Styrelsens ordförande bör vara fristående från kemikaliemyndigheten och från andra myndigheter med uppgifter inom kemikaliekontrollen.

Den föreslagna sammansättningen innebär att en del av intressenterna till kemikaliemyndighetens verksamhet inte får en direkt representation i styrelsen. Intressenterna är så många att de inte alla kan vara representerade om styrelsen inte skall bli otympligt stor. Andra myndigheters

Kemikaliemyndigheten

insyn och inflytande får i huvudsak åstadkommas på annat sätt. (Se

kapitel 19.) Att sakkunskap från skilda delar av samhället återfinns i styrelsen är en viktig, men inte tillräcklig, del av olika intressenters insyn i verksamheten. Det är utomordentligt angeläget att kemikaliemyndighetens arbete bedrivs i nära och kontinuerlig kontakt med olika intressenter. Detta kan i större frågor, t. ex. i anslutning till författningsarbete eller tillsynsprojekt, ske genom att intressenterna erbjuds möjlighet att delta i en tillfällig referensgrupp direkt knuten till arbetet. I andra frågor kan samrådsorgan av mer fast karaktär bildas. Exempel på ett sådant organ är det samrådsorgan som kommissionen i sitt delbetänkande föreslagit inrättas för produktregisterarbetet.

Kemikaliemyndighetens underställningsskyldighet

Det finns f. n. två olika regler enligt vilka produktkontrollnämnden är skyldig att underställa regeringen beslut av ekonomisk nämbetydelse, ligen dels 65 § KHMV, dels begränsningskungörelsen som gäller nästan alla myndigheter. Begränsningskungörelsen tillkom efter KHMV, och något undantag för produktkontrollnämnden gjordes då inte. Enligt 65 § KHMV gäller att föreskrift som meddelas enligt KHMV och som uppenbarligen har väsentlig ekonomisk betydelse skall fastställas av regeringen. I begränsningskungörelsen (l970:64l ; omtryckt föreskrivs 1977:629) att statlig myndighet inte utan att underställa regeringen frågan får ge ändrade eller nya föreskrifter, anvisningar eller råd som kan påverka gällande standard eller tillämpade normer och som i mer än oväsentlig grad kan leda till direkta eller indirekta kostnadsökningar i den av föreskrifterna m. m. berörda verksamheten.

Regeringen kan enligt begränsningskungörelsen meddela undantag

från underställningsskyldigheten för visst verksamhetsområde. Så har skett för delar av luftfartsverkets verksamhet och för arbetarskyddsstyrelsen. Alla andra statliga myndigheter är skyldiga att tillämpa begränsningskungörelsen. “ Det är oftast ofrånkomligt att föreskrifter, anvisningar och råd, som meddelas i syfte att hindra eller motverka skador till följd av hälso- eller miljöfarliga varor, leder till kostnadsökningar i den berörda verksamheten. De samhällsekonomiska konsekvenserna av nya eller ändrade föreskrifter måste givetvis noga beaktas vid bedömningen av om ett ingripande bör ske eller inte. När de ekonomiska verkningarna kan bedömas bli omfattande, får det därför anses motiverat att avgörandet genom underställning överlämnas till regeringen. Antalet underställningsärenden hos regeringen är inte större än ett tiotal om året. Detta förhållande tyder på att begränsningskungörelsen tillämpas så att det måste röra sig om ganska betydande kostnadsökningar innan en myndighet anses underställningsskyldig. Betydelse för un-

derställningsskyldigheten har också det beslutande myndighetsorganets

sammansättning, kompetens och arbetssätt. Avgörande betydelse har

m

274 K

emikaliemyndigheten

vidare hur företrädare för dem som drabbas av kostnadsökningarna ställer sig. 65 § KHMV innebär således bara en nyansskillnad jämfört med vad som får anses gälla enligt begränsningskungörelsen. Det år önskvärt att regleringen av myndigheternas underställningsskyldighet så långt möjligt är likformig. Detta uppnås bäst genom tillavvikelse eller något unlämpning av begränsningskungörelsen. Någon dantag frán begrånsningskungörelsen behövs inte för kemikaliemyndigheten.

Kemikommissionen föreslår att 65 § KHMV utgår ur lagstiftningen, eftersom den dubblerar begränsningskungörelsen.

18.5 Kemikaliemyndighetens interna organisation

De närmare detaljerna i kemikaliemyndighetens interna organisation i särskild Kommissionen skall därför här endast bör övervägas ordning. framhålla två viktiga krav som hör till dem som bör ställas på en sådan i organisation. Det ena av dessa krav är flexibilitet. Tillfälliga arbetsenheter bör kunna bildas utan hinder av myndighetens indelning i mera fasta enheter. Föreskriftsarbetet sker t. ex. i regel med fördel i projektform med från olika arbetsområden inom myndigheten. Ansvaret för deltagande behöver inte heller strikt ett föreskriftsprojekt nödvändigtvis följa den fasta linjeorganisationen. Projektformen medger möjlighet till flexibilitet också i fördelningen av ansvar mellan projektledare och linjearbetet. Projektledare bör med fördel kunna direkt underställas högre chefer. Det andra kravet är att långsiktiga uppgifter, som att följa forskning av intresse för kemikaliekontrollen, inte får efteroch annan utveckling sättas till förmån för löpande handläggning av inkommande ärenden eller annan utifrån styrd verksamhet. Myndigheten skall göra sina prioutifrån de av statsmakterna uppställda huvudmålen för verkriteringar samheten. Den bör starkt koncentrera sitt arbete kring de för kemikaliekontrollen mest väsentliga arbetsuppgifterna.

sou 1984:77 275

19 Samrådsfrågor

I detta kapitel föreslås följande:

Miljömyndigheternas samarbete i det dagliga arbetet bör förbättras. Dessutom bör de centrala myndigheterna på området regelmässigt överlägga med varandra om mera övergripande samarbetsfrågor. Minst en gång per halvår bör cheferna för arbetarskyddsstyrelsen, naturvårdsverket, socialstyrelsen, livsmedelsverket, konsumentverket, lantbruksstyrelsen, kemikaliemyndigheten, strålskyddsinstitutet, sprängämnesinspektionen och sjöfartsverket (i dess egenskap av transportmyndighet) träffas för att diskutera samarbetsfrågor. De skall då ta upp formerna för det dagliga samarbetet, arbetsfördelningen sinsemellan samt samordningen av den mera övergripande planeringen. Länsstyrelserna, yrkesinspektionen och miljö- och hälsoskyddsnämnderna bör förbättra sitt inbördes samarbete. De närmare formerna avgörs efter delokala förutsättningarna.

Som framhölls i kapitel 16 är det nödvändigt att de olika myndigheternas olika ansvarsområden till viss del överlappar varandra. Dels av detta skäl, dels för att resurserna skall kunna utnyttjas effektivt, krävs ett välorganiserat samarbete mellan myndigheterna.

19.1 Behovet av samordning

_ Enligt kommissionens mening är det angeläget att de olika myndigheter- -- na som arbetar med kemiska i, miljöfrågor har ett väl fungerande samarbete. Det finns rationaliseringsvinster att göra för de enskilda myndigheterna genom t. ex. utbyte av kunskaper och erfarenheter och genom

Müwmitmrz-:ørw-w-vøI'.-<-*-v›'

samarbete vid inhämtande av ny kunskap. Samarbete behövs också för att samhällets samlade resurser skall kunna användas på ett ändamålsenligt sätt. Det behövs vidare för att företagen skall bemötas på ett konsekvent sätt av samhällsorganen.

276 Samrådsfrågor

Samverkan mellan miljömyndigheterna behövs inom en rad olika verksamhetsområden. om samverkan inom områdetfaro- och riskanalys behandlades Frågor i avsnitt 9.7. Det föreslogs där att ett toxikologiskt råd inrättas för att öka samarbetet i dessa frågor. inom olika områden är en arbets- Bevakning av kunskapsutvecklingen krävande För var och en av myndigheterna finns det bevakuppgift. ningsuppgifter som enbart gäller dess eget ansvarsområde, och där något samarbete med andra svenska myndigheter inte är arbetsbesparande Det finns emellertid också frågor där ett sådant samarbete är möjligt. av den tekniska inom möjligt. Det gäller t. ex. bevakning utvecklingen det kemiska området och av nya rön om kemiska hälso- och miljörisker. och allmänna råd kräver i Utarbetandet av tillämpningsförfattningar fall samarbete mellan myndigheterna. l en del fall kan det behömånga vas kompletterande författningar från flera myndigheter. Det är angeläsamråder om planerade initiativ. Särskilt bör det get att myndigheterna framhållas att generella krav från sektorsmyndigheterna riktade mot leverantörsledet bör föregås av att de samråder med varandra och med kemikaliemyndigheten.

Arbetet med tillsyn och med utåtriktad information måste samordnas

så att de som insatserna riktas mot möter ett enhetligt och konsekvent agerande från de olika samhällsorganen.

19.2 Samverkansformer

Den naturligaste formen för samarbete mellan myndigheterna är det löpande samrådet i aktuella frågeställningar. Det ligger i varje myndighets intresse att t. ex. vid bedömning av riskerna med en kemikalie undersöka om andra myndigheter inom kemikaliekontrollen studerat kemikalien i fråga. Kontakt med andra myndigheter t. ex. i samband med handläggning av ett enskilt ärende kan ske i enkla och informella former som telefonsamtal mellan handläggande tjänstemän. En sådan inledande informell kontakt kan vid behov utvecklas till ett mer omfattande informationsutbyte i mer formaliserade former. När en myndighet avser att vidta åtgärder med vidare syften, t. ex. författningsarbete för att råda bot på ett problem eller kartläggningsarbete för att klarlägga omfattningen av ett problem och behovet av åtgärder, kan det finnas anledning till ett formellt och även organiserat samarbete med andra myndigheter. I de fall en åtgärd uppenbart får konsekvenser för andra myndigheters verksamhet blir det naturligt att samarbetet får karaktär av samråd. l andra fall kan det vara tillräckligt i med informationsutbyte. Utöver det löpande samarbetet i enskilda ärenden finns det också anledning att de myndigheter som arbetar med kemiska miljöfrågor regelmässigt överlägger med varandra om mer övergripande samarbetsfrågor. Vad som då bör tas upp är främst formerna för det dagliga samarbetet, arbetsfördelningen mellan myndigheterna och samordningen av den mera långsiktiga planeringen.

S 277

amrådsfrâgor

Kontakter av detta slag mellan myndigheterna bör ske på verksledningsnivâ. Närmast aktuella myndigheter är kemikaliemyndigheten, naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, konsumentverket, livsmedelsverket, lantbruksstyrelsen, sprängämnesinspektionen, strålskyddsinstitutet och Sjöfartsverket (i dess egenskap av transportmyndighet).

19.3 samråd

Författningsreglering av

För att säkerställa att erforderligt samråd mellan myndigheterna kommer till stånd bör det i de aktuella myndigheternas instruktioner vara föreskrivet att ärenden av större vikt inte får avgöras och att författningar inte får utfärdas innan erforderligt samråd skett med andra berörda myndigheter. Det regelmässiga samrådet på verksledningsnivå bör också regleras i författning.

Kemikommissionen föreslår att det i instruktionen för kemikaliemyndigheten föreskrivs att styrelsens ordförande minst två gånger per år skall sammankalla ett samrådsmöte med cheferna för naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, konsumentverket, livsmedelsverket, lantbruksstyrelsen, sprängämnesinspektionen, strålskyddsinstitutet och Sjöfartsverket (i dess egenskap av transportmyndighet). Samråd bör vid dessa möten ske för det dagliga samarbetet, om arbetsfördelningen mellan myndigheterna och om myndigheternas långsiktiga planering av kemikaliekontrollerande verksamhet.

Förslaget att kemikaliemyndighetens styrelseordförande utses till sam-

mankallande fár inte tolkas så att denna myndighet ges en särställning gentemot de andra myndigheterna. Förslaget skall ses mot bakgrund av att ordföranden i kemikaliemyndighetens styrelse enligt kommissionens förslag (se avsnitt 18.3) inte skall vara myndighetens chef.

19.4 och lokal

Samordning på regional nivå

I kapitel 14 och l6 har lagts förslag som berör tillsynen och ansvarsfördelningen på regional och lokal nivå. Det är angeläget att få till stånd en god samordning av myndighetsarbetet även på lokal och regional nivå. De närmare formerna för detta bör avgöras efter de lokala förutsättningarna. Kommissionen vill särskilt framhålla behovet av en god samordning av arbetet med arbetsmiljö och med yttre miljö på det regionala och lokala planet. Länsstyrelsen och yrkesinspektionen samt miljö- och hälsoskyddsnämnderna bör ha uppbyggda rutiner för erfarenhetsutbyte.

20 Resursbehov och

finansiering

I detta kapitel föreslås följande:

Kemikaliemyndigheten får 80 tjänster. Naturvårdsverket får 4 nya tjänster, socialstyrelsen 3, Karolinska institutets bibliotek och informationscentral 2, livsmedelsverket l och konsumentverket 1. Kemikaliemyndigheten övertar produktkontrollnämndens undersökningsanslag (f. n. 4,5 milj. kr.). En tillsynsavgift tas ut för produkter som skall anmälas till produktregistret. Den kan vara ca 425 kr. per år. Vidare höjs ansökningsavgifter och årsavgifter för bekämpningsmedel. Kemikaliemyndigheten finansieras helt genom tillsynsavgifter och bekämpningsmedelsavgifter. Med tillsynsavgiften finansieras också huvuddelen av de förstärkningar hos andra myndigheter som kommissionen föreslår.

I kapitlet sägs också följande om kostnaderna för kommissionens förslag:

statsbudgeten avlastas med netto ca 20,5 milj. kr. Ökade kostnader för näringslivet påverkar priset på kemiska produkter och drabbar ytterst allmänheten. Den utbredda oro som finns för de kemiska hälso- och miljöriskerna ger fog att anta att allmänheten är beredd att acceptera kostnaderna för en effektiv kemikaliekontroll.

20.1 Resursbehov vid centrala myndigheter

g De förslag som kemikommissionen lagt i sitt delbetänkande (SOU 1984:24), samt i detta betänkande innebär dels omprioriteringar, dels behov av resurstillskott för vissa nya uppgifter inom kemikaliekontrollen.

280 Resursbehov och finansiering

Resursbehovet vid kemikaliemyndigheten kan uppskattas med hjälp av det exempel på resursfördelning som anges i tabell I.

Tabell l Antal tjänster Verksledning och övriga centrala ledningsfunktio- 20 ner, planering, budget, juridiska frågor, internationella frågor, personalfrågor, administration Utredning av ämnen, inkl. förhandsgranskning 16 Registreringspliktiga varor (främst bekämpnings- 13 medel) Inspektion gentemot tillverkare och importörer, 14 stöd till lokal och regional tillsyn, ärendehandläggning Produktregister 12 Information 5 80

Tabellens exempel förutsätter jämfört med nuvarande förhållanden oförändrade resurser för internationellt arbete, produktregisterarbete samt arbete med registreringspliktiga varor. Det innebär kraftigt ökade resurser för utredning, inspektion och information. Resursfördelningen i tabellen är som nämnts ovan ett exempel. Olika fördelningar av arbetsuppgifter mellan myndighetens arbetsenheter är tänkbara. Slutsiffran, 80 tjänster, anger dock utan prutmån myndighetens behov av personella resurser för de föreslagna arbetsuppgifterna. Det förutsätts då att vissa administrativa tjänster kan köpas t. ex. från andra myndigheter. En annan förutsättning är att den verksamhet som nu bedrivs effektiviseras väsentligt. Detta är enligt kommissionens mening möjligt och också angeläget av andra skäl än ekonomiska. Särskilt för kemikaliemyndigheten gäller att behovet av hög kompetens motiverar möjligheten att inrätta en del tjänster med ett relativt sett högt löneläge. I kapitel 14 och 16 har föreslagits att naturvårdsverket skall få vissa uppgifter inom kemikaliekontrollen vad avser den yttre miljön, som nu sköts av produktkontrollbyrån. För detta torde behövas en personalresurs motsvarande 6 tjänster. För den i kapitel 17 föreslagna uppgiften som ansvarsbibliotek torde krävas ytterligare l tjänst. Genom att naturvårdsverket avlastas administrationen av produktkontrollnämndens verksamhet beräknas frigöras resurser motsvarande minst 3 tjänster. Behovet av nya resurser blir således netto 4 tjänster. I kapitel 16 föreslogs att socialstyrelsen får det fulla tillsynsansvaret enligt lagen om kemiska produkter för kosmetiska och hygieniska preparat, samt för vissa andra smärre uppgifter. Socialstyrelsen har i en utredning om bestämmelser för kosmetiska och hygieniska medel, som utförts på uppdrag av regeringen, beräknat att medel motsvarande 3 tjänster åtgår. Enligt kommissionens mening är detta en rimlig bedömning.

Resursbehov och finansiering 281

I kapitel 16 föreslogs att livsmedelsverket får ett ökat ansvar för hälsorisker från husgeråd och livsmedelsförpackningar. För de därmed tillkommande uppgifterna torde 1 tjänst vara tillräcklig. I avsnitt 10.5 föreslogs ökade uppgifter för konsumentverket vad gäller

l marknadsföring riktad mot yrkesmässiga brukare. Även i detta fall torde

I l årstjänst vara en lämplig resursförstärkning. I kapitel 17 föreslogs att Karolinska institutets bibliotek och dokumentarionscentral (KIBIC) ges en förstärkning med 2 tjänster. Dessa är särskilt avsedda för de uppgifter KIBIC som ansvarsbibliotek enligt regeringsbeslut bör ha inom delområdet toxikologi.

Kemikommissionen föreslår att kemikaliemyndigheten får 80 nya tjänster, naturvårdsverket 4, socialstyrelsen 3, Karolinska institutets bibliotek och informationscentral 2, livsmedelsverket l och konsumentverket l.

Produktkontrollbyrån har f. n. enligt naturvårdsverkets interna tjänsteförteckning 56 tjänster (inkl. 4 som finansieras via ett överskridande av

myndighetsanslaget och 5 som finansieras via anslaget för undersökning

av hälso- och miljöfarliga varor). På grund av budgetnedskärningar är dock inte alla dessa tjänster besatta. Toxikologiska informationsservicen har f. n. 13 tjänster. Kommissionens förslag innebär att dessa båda enheter i sin nuvarande form skall upphöra, och i huvudsak uppgå i kemikaliemyndigheten. Förslagen om nya och flyttade tjänster sammanfattas i tabell 2.

Tabell 2 Tjänster som upphör Tjänster som inrättas

Produktkontrollbyrån 56 Kemikaliemyndigheten 80 Tox-info 13 Socialstyrelsen 3 Naturvårdsverket (adm. 3 Naturvårdsverket 7 avd.) Konsumentverket 1 KIBIC 2 Livsmedelsverket l l Summa 72 Summa 94

Sammantaget innebär således kommissionens förslag en ökning med ca 20 tjänster. För kemikaliemyndigheten innebär förslaget ca 25 tjänster mer än vad produktkontrollbyrân haft för annan verksamhet än den som föreslås övertas av naturvårdsverket.

Kemikommissionen föreslår att anslaget för undersökning av hälso- och miljöfarliga varor (H8-anslaget, f. n. 4,5 milj. kr.) som förvaltas av produktkontrollnämnden, bör övertas av kemikaliemyndigheten.

Liksom nu är fallet bör även fortsättningsvis andra med myndigheter verksamhet inom kemikaliekontrollen efter överenskommelse med ke-

mikaliemyndigheten kunna erhålla medel från anslaget för undersök-

ningar inom området.

ff

N57

282 Resursbehov och finansiering

Kostnaderna l

för kemikaliemyndigheten samt för förstärkningarna vid so- l cialstyrelsen, konsumentverket och livsmedelsverket kan uppskattas till 25,5 milj. kr., varav ca 4 milj. kr. hänför sig till bekämpningsmedelskontrollen. Därtill kommer anslaget för undersökning av hälso- och miljöfarliga varor (f. n. 4,5 milj. kr.). Kostnaderna för de föreslagna tjänsterna vid KIBIC och naturvårdsverket kan uppskattas till 1,5 milj. kr.

20.2 Finansiering

Enligt kommissionens mening är det rimligt att kostnaderna för den grundläggande kemikaliekontroll som riktar sig till tillverkare och importörer helt täcks genom avgifter från dessa. Här avses såväl kemikaliemyndighetens verksamhet som de av kommissionen föreslagna förstärkningarna vid socialstyrelsen, konsumentverket och livsmedelsverket. Bekämpningsmedlen kräver avsevärt större myndighetsinsatser än övriga kemiska produkter. Registreringsarbetet med bekämpningsmedel styrs vidare i hög grad av efterfrågan. Det är därför rimligt att dessa insatser finansieras genom särskilda avgifter. Verksamheten i övrigt, här benämnd kemikaliekontrollen inom det allmänna produktområdet, bör finansieras genom avgifter vid produktregistret.

Bekämpningsmedelsavgifter

Registreringen av bekämpningsmedel har alltid varit förbunden med avgift för sökanden.

Enligt kungörelsen (1973:l05l) om avgift för registrering av hälso-

och miljöfarliga varor skall avgifter betalas med

El 5 000 kr. för ansökan om registrering El 1 000 kr. för ansökan om ändring E] 2 200 kr. för varje kalenderår efter registreringsâret som medlet är registrerat.

Riksrevisionsverket såg år 1978 över avgifterna i produktkontrollnämndens verksamhet (Taxeöversyn 1978-09-05, Dnr 1977:752). Man anförde därvid bl. a. följande.

Huvuddelen av de totala kostnaderna för bekämpningsmedelsverksamheten bör täckas med ârsavgifter, eftersom kostnaderna till betydande del avser verksamhet som riktas mot den totala stocken av inregistrerade preparat. Av återstående kostnader bör huvuddelen liksom tidigare täckas med nyregistreringsavgifter. En differentiering av avgiften bör därvid ske i en grundavgift och en tilläggsavgift med hänsyn till den resursinsats som páfordras i olika fall. Relationen mellan dessa resursinsatser har bedömts vara l :5. Kostnaderna för villkorsândringar bedöms i vissa fall vara betydande och jämförliga med dem som uppstår vid nyregistrering. Detta gäller i de fall då ändringen avser användningsområde och/eller faroklass. Med hänsyn till att villkorsärende gäller redan registrerat medel och att Ändrad 1982:439 därmed i allmänhet en viss kunskap om förutsättningen för handläggningen

i

Resursbehov och finansiering 283

i

finns, bör avgiften dock sättas något lägre än den som föreslås för nyregistrering. I andra fall är däremot prövningen i samband med villkorsändring avsevärt mindre och har närmast formell karaktär. Även betr. komplicerad framstår därför en differentiering såsom motivevillkorsändringsavgiften rad. Den inbördes relationen mellan avgifternai svåra och enkla fall har bedömts vara 1:10. Produktkontrollnämnden bör ges möjlighet att efter egen bedömning nedsätta avgifterna om nämnden i vissa fall finner det oskäligt att ta ut dessa med fullt belopp. Det kan t. ex. vara fråga om medel som används för grödor som odlas i så ringa omfattning att de inte kan bära kostnaderna för höga avgifter.

(SOU 1983:101) föreslog att kostnaderna för vis- Kemikalieutredningen för en säkrare borde finansie-

sa åtgärder bekämpningsmedelshantering

ras via kvantitetsbaserade Avgifterna skul-

bekämpningsmedelsavgifter.

le vara faroklassrelaterade och belasta samtliga användarkategorier och samtliga registrerade bekämpningsmedel med undantag för träskyddsmedlen. Kemikommissionen anser att ansöknings- och årsavgifter är att då de dels är mer lättadministrerade, dels bättre svarar mot föredra, myndighetens kostnader för arbetet med det enskilda preparatet.

Kemikommissionen föreslår att kemikaliemyndighetens arbete med bekämpningsmedelskontrollen finansieras med ansöknings- och årsavgifter. Antalet medel har på senare år varit ungefär 800 och antalet registrerade nyregistreringar har varit ca 40 om året. kan antalet medel som Enligt en försiktig bedömning registrerade används i sådan omfattning att de förmår bära en årsavgift i fortsättningen förväntas vara ungefär 500. Om årsavgiften sätts till 5 000 kr. återstår 1,5 milj. kr. av de beräknade totalkostnaderna för bekämpningsmedelskontrollen att täcka in. Detta ske genom att avgifter för ansökan om bör enligt kommissionens mening och villkorsändring debiteras enligt en taxa som kemikalieregistrering fastställer efter samråd med riksrevisionsverket. Taxan bör myndigheten anknyta till det arbete som myndigheten lägger ned på en ansökan. I avsnitt 12.2 föreslogs att en registrering i fortsättningen skall gälla fem år. Särskilt vid en omregistrering bör det vara angeläget att högst kunna tillämpa en taxa, som nära ansluter till myndighetens nedlagda arbete. Detsamma gäller naturligtvis vid nyregistrering. Kostnaderna för undersökning som myndigheten låter verkställa för kontroll av sammansättningen bör liksom hittills debiteras. Såsom riksrevisionsverket föreslog bör en möjlighet finnas för kemikaliemyndigheten att sätta ned ett avgiftsbelopp om det finns särskilda skäl till detta.

Avgifter inom det allmänna produktområdet

Den som yrkesmässigt tillverkar, importerar eller byter namn på vissa kemiska produkter är f. n. skyldig att göra produktanmälan enligt pro-

T

i

284 Resursbehov och finansiering

l l duktkontrollnämndens kungörelse (SNFS 1979:2, PK 7). Någon väsent-

lig ändring i denna skyldighet har inte föreslagits kommissionens i (Se

delbetänkande, SOU 1984:24, avsnitt 4.6.3). Anmälan av nya produkter skall göras snarast möjligt och senast den 28 februari år. påföljande Anmälningsskyldigheten avser alla kemiska produkter som anges i vissa delar av tulltaxan. Varje produkt tilldelas ett unikt anmälningsnummer i produktregistret. I maj 1984 fördelade sig produkterna på anmälande företag enligt tabell 3.

Tabell 3

Ett sätt att täcka kostnaderna för kemikaliekontrollen inom det allmänna produktomrâdet är att ta ut en periodisk avgift för produkter som är anmälningspliktiga till produktregistret. Det borde rimligtvis inte fordras några stora administrativa insater för att med produktregistret som underlag ta ut en avgift för varje kemisk produkt.

Kemikommissionen föreslår att en särskild avgift, benämnd tillsynsavgift, tas ut av kemikalier som är anmälningspliktiga till produktregistret. Avgiften skall täcka kostnaderna för främst kemikaliemyndighetens kemikaliekontroll inom det allmänna produktomrâdet, dvs. för andra produkter än bekämpningsmedel.

Syftet med tillsynsavgiften är enbart att finansiera tillsynen. Något medel för omfördelning på marknaden av kemiska produkter är avgiften inte avsedd att vara. Tillsynsavgiften bör därför utformas så att den från konkurrenssynpunkt i möjligaste mån blir neutral mot anmälarna. En årsavgift med ett och samma belopp för alla anmälda produkter tillgodoser i tillräcklig utsträckning detta krav. Av tabell 3 framgår emellertid att ett hundratal anmälare har mer än 200 produkter anmälda. Om årsavgiften sätts till samma belopp för alla produkter blir deras avgifter oproportionerligt stora. Den som anmäler mer än 200 produkter bör därför betala tillsynsavgift med lägre belopp för det överskjutande antalet produkter. Av de beräknade kostnaderna för kemikaliekontrollen återstår, efter avdrag med 4 milj. kr. som bekostas med bekämpningsmedelsavgifter, ca 26 milj. kr. per år att täcka med tillsynsavgifter. En årlig avgift på ca 425

Resursbehov och finansiering 285

kr. per produkt för de 200 första produkterna hos varje anmälare är tillräcklig. För produkter därutöver föreslås en årlig avgift om 50 kr. Produktregistret innehåller redan de uppgifter som behövs för att debitera tillsynsavgiften. Kostnaden för att administrera avgiften bör hållas mycket låg både hos myndigheten och hos anmälarna. Debiteringbör därför avse en längre tidsperiod, t. ex. en av produktregisteravgiften två år. Administrationskostnaden för avgiften minskar därigenom ytterligare, Två år är också en lämplig period för en rutinmässig genomgång av innehållet i registret.

20.3 Statsñnansiella effekter av kommissionens

förslag

Genom den i föregående avsnitt föreslagna avgiftsfinansieringen tillkommer ca 30 milj. kr. Dessa medel skall täcka kostnaderna för dels kemikaliemyndighetens verksamhet och anslaget för undersökning av hälso- och miljöfarliga varor, dels de av kommissionen föreslagna förstärkningarna vid konsumentverket, socialstyrelsen och livsmedelsverket. Anslagen till naturvårdsverket för produktkontrollbyrån, produkt-

kontrollnämndens undersökningsanslag och toxikologisk informations-

service, har belöpt på ca 22 milj. kr. Dessa anslag upphör enligt kommissionens förslag. Däremot tillkommer, som redovisats i avsnitt 20.1, kostnader om 1,5 milj. kr. för biblioteksverksamhet vid dels Karolinska biblioteket, dels naturvårdsverket.

Sammanlagt innebär kommissionens förslag en avlastning av statsbudgeten med 20.5 milj. kr.

20.4 Kostnadseffekter för kommunerna

Miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsuppgifter enligt den föreslagna lagen om kemiska produkter innebär en precisering, men ingen utvidgning, i förhållande till deras uppgifter enligt LHMV. De tillsynsuppgifter som föranleds av den föreslagna lagen om spridning av bekämpningsmedel är uppgifter som de redan har enligt LHMV. Kommissionens förslag innebär, som framgick i avsnitt 14.4, att en möjlighet öppnas att föreskriva om avgifter även för kommunal tillsyn

enligt lagen om kemiska produkter. Nettoeffekten av kommissionens

förslag på den kommunala ekonomin torde, genom införandet av sådana avgifter, kunna bli en smärre avlastning av kostnader.

20.5 Kostnadseffekter för näringslivet

Der: i avsnitt 20.2 föreslagna avgiftsfinansieringen av den centrala kemikaliekontrollen belastar näringslivet. Detsamma gäller den i avsnitt

286 Resursbehov och finansiering

14.3 föreslagna avgiftsfmansieringen av lokal och regional tillsynsverksamhet samt den i avsnitt 12.3 föreslagna avgiftsñnansieringen av tillståndsprövning för sprututrustning. Det gäller också de i avsnitt 12.4 föreslagna utbildningskraven för arbete med bekämpningsmedel. I kapitel 10 och l2 har lagts förslag om produktinformation och om bekämpningsmedel som kommer att innebära ytterligare kostnader för näringslivet. Dessa kostnader kan inte närmare beräknas förrän i samband med att de av kommissionen förordade myndighetsförfattningarna utarbetas. I kommissionens delbetänkande (SOU 1984:24) föreslogs en utvidgad märkningsskyldighet. Den antogs kosta de produktansvariga företagen högst 30 milj. kr. som initialkostnad. Vidare antogs att denna kostnad, för näringslivet i dess helhet, minst uppvägs av de användande företagens minskade kostnader för undersökning och informationssökning. l delbetänkandet föreslogs förhandsgranskning av nya ämnen, vilket innebär kostnader för de företag som vill börja använda ämnen som tidigare inte använts i landet. Vidare föreslogs en utbyggnad av produktregistret, som uppskattades kosta näringslivet högst 50 milj. kr. Den förenkling av vissa tillståndsförfaranden och informationssystem som föreslås i kapitel ll och i avsnitt 13.7 bör få till följd minskade kostnader för näringslivet.

De största kostnaderna för näringslivet till följd av kommissionens

förslag torde emellertid bli av annat slag. Redan LHMV ställer stora krav på industrin, krav som till väsentliga delar inte är uppfyllda. Kommissionens förslag om en effektiv tillsyn av tillverkare och importörer bör leda till en kraftigt förbättrad efterlevnad av de redan gällande reglerna. Näringslivets kostnader för en sådan bättre efterlevnad torde vara flerfaldigt större än kostnaderna för kommissionens förslag om nya skyldigheter för näringslivet. Ökade kostnader för näringslivet påverkar priset på kemiska produkter och drabbar ytterst allmänheten. Den utbredda oro som finns för de kemiska hälso- och miljöriskerna ger fog för att anta att allmänheten är beredd att acceptera kostnaderna för en effektiv kemikaliekontroll.

sou ll984:77 287

Specialmotivering

V

21 Specialmotivering

21.1 till lag om kemiska produkter Förslaget

Rubriken

Kommissionen har stannat för rubriken Lag om kemiska produkter.

Inledande bestämmelser

l § Syftet med denna lag är att förebygga hälso- eller miljöskador som kan orsakas genom hanteringen av kemiska ämnen eller beredningar (kemiska produkter).

beskriver tillämpningsområdet för lagen. Till skillnad från l Paragrafen innehåller den föreslagna lydelsen inget farlighetsrekvisit. Äm- § LHMV nen och beredningar är välkända begrepp i svensk lagstiftning och har

direkta motsvarigheter i utländsk lagstiftning. Att lagen skall tillämpas

på ett stort antal kemiska produkter är inte liktydigt med att tillämpningsområdet är obestämt. Det begränsas nämligen av att åtgärderna inom ramen för lagen skall syfta till att förebygga hälso- eller miljöskador. är att lagen är tillämplig på alla kemiska ämnen och Utgångspunkten beredningar som hanteras. ingripanden med stöd av lagen kan alltså inte ske t. ex. vid urlakning av ett i naturen förekommande ämne till följd enbart av naturliga processer. Såsom utvecklats i den allmänna motiveringen, avsnitt 8.1, får inte att kemikaliekontrollen lämnar hanteringsrekvisitet ges en sådan tyngd för bedömningen av kemiska nämliden viktigaste grunden produkter, gen de inneboende egenskaperna. Dessa är avgörande för bedömningen av vilka skador som kan orsakas. LHMV gäller endast sådana hälso- och miljörisker som beror på kemiska eller fysikalisk-kemiska egenskaper hos ämnet eller beredningen. Detta har bl. a. medfört att silikosrisker inte omfattats eftersom man ansett att uppkomstmekanismen är fysikalisk. Denna inskränkning gäller inte i den föreslagna Den möjliggör således åtgärder mot lagen.

288 Specialmotivering

ämnen på grund av t. ex. silikosrisk eller på grund av att spill leder till förhöjd halkrisk. Kommissionen föreslår ingen motsvarighet till bemyndigandet i l § andra stycket LHMV. Som framgått av avsnitt 8.2 får bestämmelsen i 10 § LHMV om s. k. responsum inte heller någon motsvarighet i den föreslagna lagen.

2 § Med hantering menas i denna lag tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, destruktion, konvertering, saluförande, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden.

Paragrafen motsvarar 2 § LHMV. Handelsagenter beskrivs i 65 § lagen (l9l4:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande. Som framgått av avsnitt 8.2 anser kommissionen att saluförande innefattar också den befattning som en sådan handelsagent tar med huvudmannens produkter när han verkar för deras avsättning.

3 § Särskilda bestämmelser ñnns för livsmedel, läkemedel och fodermedel. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får dock föreskriva att denna även lag skall tillämpas på sådana varor om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. l fråga om radioaktiva, brandfarliga eller explosiva varor äger lagen tillämpning endast i den mån det behövs för att förebygga andra hälso- eller miljöskador än som avses i de särskilda bestämmelser som finns för sådana varor. 1 fråga om transport av sådana kemiska produkter som är farligt gods enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods gäller denna lag endast i den utsträckning som förordnas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. I fråga om spridning av bekämpningsmedel i vissa fall finns särskilda bestämmelser.

Paragrafen motsvarar 3 § LHMV. Den allmänna motiveringen finns i avsnitt 8.1. Bemyndigandet i första stycket är nytt och öppnar en möjlighet till ingripanden med stöd av lagen om kemiska produkter om resp. speciallagstiftning skulle visa sig otillräcklig för att tillgodose hälso- eller miljöskyddssyftena. Enligt andra stycket regleras brandfarliga och explosiva varor på samma sätt som i LHMV. Radioaktiva ämnen och andra källor till joniserande strålning omfattas inte av LHMV. Enligt förslaget skall lagen tillämpas också på radioaktiva varor, dvs. ämnen, beredningar eller föremål som avger joniserande strålning. Tredje stycket motsvarar utan ändring i sak 3 § tredje stycket LHMV. Fjärde stycket hänvisar till den föreslagna lagen om spridning av bekämpningsmedel som gäller spridning över mark- och vattenområden. Annan spridning, t. ex. i växthus eller i bostäder, omfattas av bestämmelserna i lagen om kemiska produkter.

sou 1984:77 Specialmotivering 289

4 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna om undantag från lagens tillämpning i fråga om visst varuslag eller viss hantering eller import.

Paragrafen motsvarar 4 § första stycket LHMV. Det föreslagna bemyndigandet täcker även förordnanden om försvarsmakten. Kommissionen anser att något behov inte finns av att särbehandla försvarsmakten i lagtexten och föreslår därför ingen motsvarighet till 4 § andra stycket LHMV.

Försiktighetsmått, tillstånd m. m.

5§ Den som hanterar eller importerar en kemisk produkt skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada pâ människor eller i miljön. Det åligger särskilt den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt att genom egna undersökningar eller på annat sätt se till att det finns tillfredsställande utredning för bedömning av vilka hälso- eller miljöskador som produkten kan orsaka. Den som yrkesmässigt överlåter en kemisk produkt skall genom märkning eller på annat sätt lämna uppgifter av betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt (produktinformation). Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått, utredningar och produktinformation.

Paragrafen motsvarar 5 § LH MV och innehåller lagens centrala bestämmelser om försiktighetsmått, undersökningar och produktinformation. Den allmänna motiveringen finns i avsnitt 8.1. Första stycket motsvarar första meningen i 5 § LHMV. Andra stycket är en utveckling av andra meningen i 5 § i LHMV. Det är inte möjligt att undvara alla produkter som har något slag av farliga egenskaper. Det är därför nödvändigt att deras hantering ordnas så att skada på människor eller miljö kan undvikas. Utredningsskyldigheten är fortlöpande och upphör t. ex. inte när produkten har förts ut på marknaden. En förutsättning för detta är att de som skall hantera produkterna vet på vilket sätt produkterna är farliga. Tillverkare och importörer skall därför bedöma vilka egenskaper produkten har. Vilken utredning om en produkt som får anses tillfredsställande måste bli beroende av en rad olika omständigheter. Höga krav måste t. ex. ställas när det är fråga om ett helt nytt användningssätt även om det aktuella ämnet är väl utrett i helt andra användningar. Detsamma gäller om nya ämnen. Den möjliga expositionen är alltid en betydelsefull faktor. Det måste också framhållas att den närmare innebörden av kraven på utredning bestäms av den rådande vetenskapliga kunskapsnivån. Skyldigheten enligt tredje stycket att lämna produktinformation är begränsad till yrkesmässig överlåtelse. Såsom framgår av delbetänkandet räknas till uppgifter av betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt även uppgift om att en produkt är bedömd. Med stöd av bemyndigandet i tredje stycket kan föreskrifter meddelas

290 Specialmotiverling V

om utredning och undersökning av hälso- eller miljöfarliga varor, om klassificering, om märkning och annan produktinformation, om förpackning och förvaring samt om kompetenskrav m. m. Myndighetens föreskrifter om produktinformation kommer i praktiken att mera detaljerat beskriva lagens tillämpningsområde.

6 § En näringsidkare som utreder kemiska produkters egenskaper från hälso- eller miljösynpunkt skall göra det i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om sådana utredningar.

Paragrafen saknar motsvarighet i LHMV. Den allmänna motiveringen finns i avsnitt 8.2. Paragrafen tar sikte också på andra näringsidkare än tillverkare eller importörer, t. ex. sådana som bedriver toxikologisk konsultverksamhet.

7 § Om det är påkallat från häl-so- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att kemisk produkt av visst slag får hanteras eller importeras endast efter tillstånd eller att för hantering eller import av sådan produkt skall gälla annat särskilt villkor.

Paragrafen motsvarar 6 § första stycket LHMV. Med stöd av denna paragraf kan generella föreskrifter utfärdas som innehåller restriktioner av olika slag. Exempel på restriktioner är krav på anmälan eller på tillstånd för hantering eller import av särskilt farliga produkter och krav på registrering av bekämpningsmedel. Till generella föreskrifter räknas naturligtvis också restriktioner mot en enskild produkt eller ett visst ämne. ingripanden i det särskilda fallet får däremot ske med stöd av 15 §. Tillståndskrav är liksom förbud enligt 8 § ofta så ingripande åtgärder att föreskrifter därom bör utfärdas av eller åtminstone underställas regeringen. För att medge en viss flexibilitet bör myndigheten kunna föreskriva om avsteg eller medge undantag i särskilda fall. Någon motsvarighet till 6 § andra stycket LHMV behövs inte.

8 § Är det av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda hantering eller import av kemisk produkt av visst slag.

Paragrafen motsvarar 7 § första stycket LHMV.

Uppgiftsskyldighet m. m.

9 § Den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkt skall till myndighet som regeringen bestämmer och i den omfattning sådan myndighet föreskriver l. lämna de uppgifter om produkten och dess hantering som kan behövas för att bedöma hälso- eller miljörisker, 2. rapportera sådana rön som har betydelse för bedömningen av produkten från hälso- eller miljöskyddssynpunkt och som kan antas vara okända för myndigheten.

» 291

.SOU l984z77 Specialmotivering

Första motsvarar den i delbetänkandet föreslagna lydelsen av punkten 8 § första stycket LHMV. Allmän motivering och specialmotivering finns i delbetänkandet i avsnitten 4.6.2 och 5.1. Orden ”om varans sammani övrigt i delbetänkandeförslaget har ersättning, mängd, egenskaper satts med om produkten”. På så sätt markeras tydligare att den uppgiftsskyldighet som kan föreskrivas med stöd av paragrafen är mycket långtavfall. Såsom framgått under 2 gående och kan avse också miljöfarligt § anses också en handelsagent bedriva hantering i lagens mening. Andra punkten saknar motsvarighet i LHMV. Den allmänna motiveringen finns i avsnitt 8.4. Rapporteringsskyldigheten gäller rön som kan antas vara okända för myndigheten. Myndigheten förutsätts följa de viktigare vetenskapliga tidskrifterna. Rapporteringsskyldigheten gäller inte bara egna rön utan också sådant som inhämtas t. ex. från en utländsk tillverkare.

Förhandsanmälan

l0§ Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att som villkor för tillverkning eller import av vissa ämnen i god tid göra anmälan och redovisa undersökningsresultat och andra uppgifter.

saknar motsvarighet i LHMV. Förhandsanmälan har moti- Paragrafen verats i delbetänkandet, avsnitten 3 och 5.1.

Varor som innehåller eller har behandlats med kemiska produkter

ll § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att 5 § och 7-9 §§ skall gälla även i fråga om varor, som kan orsaka hälsoeller miljöskador genom hanteringen därför att de innehåller eller har behandlats med kemiska produkter.

Paragrafen avser samma varor som l § l LHMV. Den allmänna moti-

till den föreslagna regleringen av de s. k. föremålen finns i veringen avsnitt 8.2. De hälso- eller miljörisker som avses i paragrafen innefattar även sådana som kan orsakas genom en hantering som innebär att ett nytt ämne bildas och avges, t. ex. vid upphettning av plastmaterial.

Miljöfarligt avfall

12 § Om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att slutligt omhändertagande av avfall på vilket denna lag är tillämplig (miljöfarligt avfall) får bedrivas yrkesmässigt endast av juridisk person i vilken staten har inflytande.

Paragrafen motsvarar 7 § andra stycket LHMV. Uppräkningen av förfaranden för slutligt omhändertagande har utgått och en definition av avfall har tillförts. Någon förändring i sak av begreppet miljöfarligt bestämmelsens innebörd är inte avsedd.

292 Specialmotivering sou 198477

Tillsyn

13 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen skall utövas av myndighet som regeringen bestämmer. Paragrafen motsvarar l l § LHMV. Att utöva tillsyn över efterlevnaden innebär också, som framhållits i avsnitt att verka för 15.4, en skyldighet att överträdelser beivras.

14§ Tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

Paragrafen motsvarar 12 § LHMV. Det kan framhållas att paragrafen också ger utrymme för sådana uppgiftsinsamlingar som behövs t. ex. för kartläggningar av ett problemområde som aktualiserats i tillsynen. Det bör ofta vara naturligt för en tillsynsmyndighet att samråda med kemikalieinspektionen före mer omfattande uppgiftsinsamlingar.

15 § Tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Underlåter någon att vidta åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt föreskrifter och villkor som meddelats med stöd av lagen eller enligt tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten förordna om rättelse på hans bekostnad.

l6§ För tillsyn enligt denna lag äger tillsynsmyndighet tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som används i samband med hanteringen och får där göra undersökningar och ta prover. För uttaget prov betalas inte ersättning. Det åligger polismyndigheterna att lämna den handräckning som behövs för tillsynen. Om skyldighet att ersätta tillsynsmyndighet kostnader för provtagning och undersökning av prov förordnar regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Dessa paragrafer motsvarar l3- 14 §§ LHMV med endast redaktionella ändringar.

A vgifter

17 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om avgifter för myndighets verksamhet enligt denna lag.

Paragrafen har vissa motsvarigheter i 15 § LHMV. Den allmänna motiveringen finns i avsnitt 20.2. Den verksamheten avgiftsbelagda hos myndigheter kan vara t. ex. tillståndsprövning, upprätthållande av tillstånd, registrering och andra tillsynsåtgärder. Regeln ger utrymme för att avgiftsbelägga all verksamhet, även den som sker genom kommunal myndighet. Detta kan ske genom att avgifter tas ut i alla ärenden, genom att generella avgifter läggs på alla produkter eller genom en kombination av dessa metoder.

Specialmotivering 293

18 § Har med stöd av denna lag meddelats föreskrifter som medger undantag från bestämmelse om hantering eller import av vara av visst slag och kan sådana föreskrifter antas innebära ekonomisk fördel för den som hanterar eller importerar varan får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en särskild avgift skall tas ut för att utjämna en sådan fördel.

motsvarar 10 a § LHMV med den ändringen i sak att även Paragrafen myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att avgifter skall tas ut.

Ansvar, sekretess m. m.

19 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som l. med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot 5 § första eller andra stycket, 2. med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift, förbud eller villkor som meddelats med stöd av 5 § fjärde stycket eller 6- 12 §§, 3. med uppsåt eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 14 §. Till ansvar enligt första stycket döms inte om ansvar förgärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

20 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om förhållande av betydelse i ansökan eller annan handling som avges enligt föreskrift som meddelats med stöd av denna lag.

21 § Om ansvar för införsel av en vara i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av denna lag och försök därtill finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

motsvarar 16 § LHMV. Den allmänna motiveringen finns Paragraferna i avsnitt 15.4. Vissa ändringar i 16 § LHMV motiverades i delbetänkandet, avsnitt 5.1. Påföljden är skärptjämfört med LH MV för den som inte lämnar uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen på begäran an. 14 §).

22 § Kemiska produkter eller varor som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.

23 § Den som har tagit befattning med ett ärende som avses i denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid erfarit om någons affärseller driftförhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

24 § För tillvaratagande av konsumentintresset får organisation, vilken är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller motsvarande sammanslutning pá arbetsgivarsidan, överklaga beslut enligt denna lag i den mån det är tillåtet enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.

294 Specialmotivering sou 1984:77

Paragraferna motsvarar 17-19 §§ LHMV med endast redaktionella

ändringar.

21.2 Förslaget till lag om av spridning

l

bekämpningsmedel

Allmänna bestämmelser

l § Denna lag avser spridning av bekämpningsmedel över mark- och vattenomräden.

Den inledande paragrafen bestämmer Med lagens tillämpningsområde. menas detsamma bekämpningsmedel som i den föreslagna förordningen om kemiska produkter. betraktas alla förfaranden

_Som spridning som

innebär att mark, vatten eller växtlighet tillförs medlet.

2§ Spridning av bekämpningsmedel skall ordnas så att människor inte skadas eller vällas annan olägenhet och så att oavsiktlig miljöpåverkan undviks.

Åtgärder skall vidtas för att motverka att medlet sprids till kring-

liggande områden. Ytterligare föreskrifter om spridning meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Den allmänna motiveringen finns i avsnitt 12.3.

3§ Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förbjuda sådan spridning av bekämpningsmedel som kan avvaras utan betydande ekonomisk olägenhet.

Den allmänna motiveringen finns i avsnitt 12.3. Bemyndigandet är avsett att utnyttjas för att motverka rutinmässig användning av bekämpningsmedel, s. k. planbekämpning. Ett förbud kan t. ex. avse användning av visst medel mot visst angrepp pâ viss gröda. Det kan också begränsas till vissa områden och viss tid.

4 § Spridning av bekämpningsmedel från luftfartyg är förbjuden.

Den allmänna motiveringen finns i avsnitt 12.3.

5§ Användning av bekämpningsmedel mot lövsly i skogsmark är förbjuden.

6§ Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får medge undantag 1. från 4 § om det föreligger särskilda skäl, 2. från 4 eller 5 §§ om kravet enligt 7 § skogsvårdslagen (1979:429) i fråga om äterväxt av skog inte rimligen kan tillgodoses genom röjning med mekaniska metoder och annat inte följer av 7 §, 3. från 4 eller 5 § om det behövs för vetenskaplig prövning. Vid prövningen enligt första stycket 2 skall hänsyn tas till skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets sammansättning, arbetarskyddet och tillgången på arbetskraft.

_ Specialmotivering

Ett medgivande om undantag skall förenas med de villkor som behövs till skydd för människan och miljön.

7 § Kommunfullmäktige kan besluta att undantag enligt 6 § första stycket om detta 2 inte får medges i fråga om ett visst område inom kommunen, framstår som påkallat med hänsyn till områdets betydelse för friluftslivet, den lokala befolkningens trivsel eller annat kommunalt intresnaturvärden, se.

Paragraferna motsvarar l-4 §§ i den gällande lagen. Särskilda i den allmänna skäl enligt 6 § l kan såsom framhållits vid epidemiartade angrepp. Bestämmelsen kan motiveringen föreligga för att upprätthålla en önskvärd beredskap mot sådana också utnyttjas När bör de förknippas med krav om att angrepp. undantag medges flygförarna är utbildade för uppgiften.

8§ Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att anordning för spridning av bekämpningsmedel får användas endast efter godkännande.

Den allmänna motiveringen ñnns i avsnitt 12.3.

9§ Särskilda bestämmelser finns om registrering av bekämpningsmedel och om medlens användning.

Paragrafen motsvarar 5 § i den gällande lagen.

S trajfbestämmelser

10 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet l. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 2 §, 2. bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 3 §, 3. bryter mot 4 eller 5 §, om undantag inte har medgivits enligt 6 §, 4. åsidosätter villkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av 6 § tredje stycket, 8 eller 9 §. Ansvar enligt första stycket inträder inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

ll § Vid överträdelser av 4 §, 5 § eller av förbud som har meddelats med stöd av 3 § skall en straffavgift betalas till staten. Straffavgiften skall tas ut av den fysiska eller juridiska person för vars räkning spridningen har skett. Straffavgiften är 1000 kr. för varje hektar där spridning har skett i strid med förbud. före- Avgiften kan sättas ned eller efterges om särskilda omständigheter ligger.

12§ Frågor om straffavgift prövas av allmän domstol efter ansökan som skall göras av allmän åklagare inom två år från den tidpunkt då överträdelsen begicks. I fråga om sådan ansökan gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott, på vilket inte kan följa svårare straff än böter, och bestämmelserna om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har förflutit från den då överträdelsen begicks, får straffavgift inte tas ut. tidpunkt

296 Specialmotivering

Beslut varigenom någon har påförts straffavgift skall genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Betalas inte avgiften inom denna tid, får avgiften samt restavgift, beräknad enligt 58 § l mom. uppbördslagen (1953:272), drivas in i den ordning som enligt den lagen gäller för indrivning av skatt. Indrivningsåtgärder får inte vidtas sedan fem år har förflutit från det att beslutet vann laga kraft.

Bestämmelserna motsvarar delvis 6 § i den gällande lagen. Den allmänna motiveringen finns i avsnitt 15.4. Genom ll och l2 § införs bestämmelser om straffavgifter. Avgiftskonstruktionen bygger på strikt ansvar. Det krävs alltså inte att överträdelsen har begåtts av uppsåt eller oaktsamhet. Avgiften drabbar den för vars räkning spridningen har skett. Man kan i allmänhet utgå från att detta är markägaren eller den som har nyttjanderätten till marken. Avgiften per hektar är satt så att den i första hand skall avhålla från otillåten spridning arealer. på begränsade I en del fall kan också andra påföljder behöva användas vid sidan av straffavgiften.

l3§ Den som fälls till ansvar enligt denna lag skall ersätta statsverket sådana kostnader för provtagning och undersökning av prov som varit skäligen påkallade. Detsamma gäller den som har påförts straffavgift.

Provtagning kan bli aktuell vid misstanke om överspridning. I fall som avser spridning i strid mot förbud kan det bli nödvändigt med omfattande provtagningar.

21.3 till

Förslaget förordning om kemiska produkter

Inledande bestämmelser

l § Paragrafen saknar motsvarighet i KH MV. Förordningens bestämmelser gäller huvudsakligen ämnen och bered- Vilka ningar. paragrafer i förordningen som skall tillämpas också på föremål framgår av 39 §.

2 § Paragrafen motsvarar delvis 49 § KHMV. till 49 Någon motsvarighet § andra stycket behövs inte.

3 § Paragrafen motsvarar delvis l § KHMV. Att tillverkning omfattar sådant som framställning, utvinning och rening eller annan bearbetning står klart och kräver därför föreskrift. Däremot ingen kan det vara värdefullt att i förordningen särskilt framhålla att de s. k. namnändrarna likställs med tillverkare.

Specialmotivering 297

Förbud mot vissa produkter

4 § Närmast för att i förordningen markera att förbud förekommer för vissa varor har bemyndigandet att utfärda förbud enligt 8 § lagen om kemiska produkter tagits in under en särskild rubrik. Möjligheten enligt 7 § LHMV att förbjuda hantering eller import av hälso- eller miljöfarliga varor av visst slag har i KHMV inte delegerats till produktkontrollnämnden. Bestämmelserna i avsnitten om PCB och om kadmium (39-45, 45 i-45 k §§) samt bestämmelserna om andra hälso- och miljöfarliga varor i 46, 48 och 48 b §§ finns i KHMV därför att produktkontrollnämnden inte har haft befogenhet att utfärda flertalet av dem. Initiativen till de uppräknade bestämmelserna har oftast tagits på myndighetsnivå där specialistkompetens finns. Flertalet av bestämmelserna bör i fortsättningen återfinnas i myndighetsföreskrifter. Underställningsskyldigheten, som behandlats i avsnitt 18.4, tillförsäkrar i tillräcklig grad regeringen inflytande. Det torde därför inte medföra några nackdelar att bemyndiga kemikaliemyndigheten att meddela förskrifter enligt såväl 7 som 8 § lagen om kemiska produkter. Om regeringen efter eget initiativ anser sig behöva ingripa snabbt med en restriktionsbestämmelse så kan detta ske. Det är emellertid önskvärt att bestämmelserna om t. ex. förbud finns tillgängliga i en enda författningssamling.

Klassificering och utredning

5 § Paragrafen motsvarar delvis 2, 3 och 5 §§ KHMV och anger skyldigheten för tillverkare och importörer att bedöma och klassificera sina produkter. Indelningen av de särskilt hälsofarliga produkterna anknyter till den gällande märkningskungörelsen, se avsnitt 10.1 och delbetänkandet avsnitt 2.2. En precisering av de i paragrafen använda begreppen förutsätter en detaljnivå där bl. a. toxikologiska fackuttryck används. Denna precisering bör göras i de föreskrifter och allmänna råd för klassificering som kemikaliemyndigheten skall publicera enligt paragrafens andra stycke. Som nämnts i den allmänna motiveringen, avsnitt 8.2, använder förslaget inte begreppen gift eller ”vådligt ämne”. Grundprincipen är att tillverkaren eller importören själv skall bedöma och klassificera sina produkter. Kemikaliemyndighetens allmänna råd för tillämpningen bör innehålla dels allmänna kriterier för klassificering, dels en lista med förslag till klassificering av enskilda ämnen där om möjligt också skälen framgår till klassificeringen av vissa typiska ämnen. I stor utsträckning kommer de ämnen som nu redovisas i produktkontrollnämndens vägledande förteckningar att finnas med i listan liksom de ämnen som socialstyrelsen har förklarat utgöra gift. De ändamål som ligger bakom önskemålet att behandla vissa läkemedelssubstanser på samma sätt som gift bör i fortsättningen kunna tillgodoses utan att substanserna därför behöver klassificeras som gift.

298 Specialmotivering

6 § Paragrafen preciserar vilka utredningar som krävs för hälso- eller miljöfarliga varor.

7 § [paragrafen avses utredningar enligt såväl 5 som 6 § lagen om kemiska produkter.

8 § Det förefaller lämpligt att de rapporteringsskyldiga får fullgöra sin skyldighet hos den myndighet som har tillsynsansvaret.

Produktinformation

9 § Paragrafen har vissa motsvarigheter i 18 och 54 §§ KHMV. Huvudregeln innebär att den grundläggande risk- och skyddsinformationen skall lämnas i form av märkning på förpackningen. Om ytterligare information behövs, skall den lämnas i varuinformationsblad. När förpackning saknas, t. ex. vid s. k. bulk1everans,-måste också den grundläggande informationen lämnas i varuinformationsblad eller på annat säkert sätt. Regeln är formulerad sä att myndigheten skall kunna bestämma när märkning eller varuinformationsblad skall användas. Den allmänna motiveringen finns i avsnitt 10.1. Med stöd av bemyndigandet i andra stycket kan kemikaliemyndigheten meddela sådana föreskrifter om utvidgad produktinformation som föreslogs i delbetänkandet avsnitt 2.

Förpackning och förvaring

10-12 §§ Paragraferna har vissa motsvarigheter i 19-20 §§ KHMV. Den allmänna motiveringen finns i avsnitt l0.6

K om petenskra v

13- 14 §§ Paragraferna har ingen motsvarighet i KHMV. Den allmänna motiveringen finns i avsnitt ll.

Tillstånd

15- 19 §§ Den allmänna motiveringen till paragraferna om tillstånd finns i avsnitt 11. Paragraferna motsvarar i huvudsak bestämmelserna i 7, 9- 12, 13 och 15 §§ KHMV. Bestämmelserna i 6, 8, 9 § andra stycket, 12 § tredje stycket, 14 och 16 § får inga direkta motsvarigheteri förslaget.

sou 1984:77 Specialmotivering 299

Bekämpningsmedel

20-126 §§ Den allmänna motiveringen finns i avsnitt 12.2. Bestämmelserna i 20-26 §§ motsvarar i huvudsak 22-23, 25-27, 29- 30 och 35 §§ KHMV. Bedömningen enligt 22 § av om medlet är godtagbart från hälso- och innefattar en jämförelse med andra medel från miljöskyddssynpunkt Behovsprövningen avser däremot i första hand bekämprisksynpunkt. ning:sbehovet. När ett behov av kemisk bekämpning har konstaterats skalll behovsprövningen inte hindra registrering av flera likvärdiga medel. Behovsprövningen innefattar också krav på att medlet skall vara effektivt för sitt ändamål. D-e föreslagna bestämmelserna skall ses som en påbyggnad till övriga bestämmelser om kemiska produkter. Några direkta motsvarigheter till 24 § eller 31-34 §§ KHMV behövs därför inte. De grundläggande bestämmelserna om produktinformation gäller också för bekämpningsmedel. Den administrativa indelningen av bekämpningsmedel (faroklasserna l, 2 eller 3) som görs av myndigheten i samband med registreringen, bör därför i fortsättningen inte ha karaktär av varningsmärkning. Den bör syfta endast till att ange vilka som får använda medlen. Sådana detaljbestämmelser som 26, större delen av 27-28, 30 § andra stycket, 37 och 37 a §§ bör utfärdas av kemikaliemyndigheten. Behövliga delar av 36, 36 a-b, 38 och 38 a §§ bör utfärdas inom ramen för den föreslagna spridningslagen.

Produktregistret

27-28 §§ Paragraferna saknar motsvarighet i KHMV. De har motiverats i delbetänkandet, avsnitt 4 och 5.3.

Förhandsanmälan

29-31 §§ Paragraferna saknar motsvarighet i KHMV. De har motiverats i delbetänkandet, avsnitt 3 och 5.3.

Tillsyn

32 § Paragrafen har vissa motsvarigheter i 58 § KHMV. Den allmänna

motiveringen finns i avsnitt 16.

33 § Paragrafen saknar motsvarighet i KHMV. Den allmänna motiveringen finns i avsnitt 10.5. 34 § Paragrafen motsvarar 60 § andra stycket KHMV. Första stycket av nämnda paragraf får motsvarigheter i den föreslagna förordningen om avgifter för kemikaliekontrollen.

300 Specialmotivering

Övriga bemyndiganden

35-39 §§ Paragraferna har vissa motsvarigheter i 50, 53-54, 56 och 64 §§ KHMV. Den allmänna motiveringen finns i avsnitt 14 och 16.

Besvär m. m.

40-43 §§ Paragraferna motsvarar i huvudsak bestämmelserna i 61-63 §§ KHMV.

Övriga bestämmelser i K H M V

I den tidigare genomgången har vissa bestämmelser i KHMV inte berörts, nämligen 48 § andra stycket, 48 a, 52, 55, 57, 59, och 65 §. Dessa bestämmelser föreslås utgå. 45 a-45 h §§ KHMV överförs till den föreslagna förordningen om motorbensin.

21.4 Förslaget till förordning om miljöfarligt avfall

Regler om miljöfarligt avfall återfinns i dag i huvudsak i förordningen (1975:346) om miljöfarligt avfall. Då nu gällande lag och kungörelse om hälso- och miljöfarliga varor föreslås ersättas av lag och förordning om kemiska produkter har kemikommissionen funnit skäl att också föreslå en ny förordning om miljöfarligt avfall även om föreslagna ändringar i och för sig skulle ha kunnat göras i nu gällande förordning. Siffrorna inom parentes anger i förekommande fall motsvarande paragrafnummer i den gällande förordningen.

1 § (l, första stycket) Paragrafen anger att förordningen gäller utöver förordningen (0000:000) om kemiska produkter.

2 § (l, andra stycket) Paragrafen innehåller en uppräkning av de olika slags avfall som förordningen får tillämpas på. Författningstexten har inte ansetts böra tyngas av detaljerade uppgifter om haltgränser m. m. För tillämpningen torde det emellertid vara nödvändigt att ha tillgång till sådana uppgifter. Därför skall naturvårdsverket i förteckning närmare föreskriva om tillämpningens omfattning. 3 §(2) Paragrafen ger naturvårdsverket möjlighet att utöka förordningens tillämpningsområde.

4 § (4) Paragrafen anger vissa fall av hantering av miljöfarligt avfall där förordningen inte gäller, t. ex. när det ingår som beståndsdel i hushålls-

Specialniotivering 301

avfall. Däremot gäller förordningen sådant miljöfarligt avfall som i särskild ordning insamlats från hushållen.

7 § (8) Den tidigare att årligen deklarera miljöfarligt avfall har skyldigheten ersatts av en bestämmelse som ger möjlighet för naturvårdsverket att bedöma behovet av uppgifter.

8 § l paragrafen erinras om att det finns bestämmelser vid transport av sådant miljöfarligt avfall som tillika är farligt gods. De undantag för renhållning som finns i lagen (1982:821) om transport av farligt gods gäller inte miljöfarligt avfall.

9-13 §§ (14- 18) Paragraferna innehåller de grundläggande bestämmelserna om rätten att slutligt omhänderta miljöfarligt avfall samt regler för tillstånd. Paragraferna har inte ändrats annat än marginellt varför hänvisning kan göras till tidigare förarbeten (prop. 1975:32). Såvida inte bestämmelserna i I4 § äger tillämpning är allt slutligt omhändertagande som sker yrkesmässigt att betrakta som särskild behandlingsrörelse som kräver tillstånd enligt 9 § 2.

14-15 §§ (19_20) Motiven för dessa paragrafer är utförligt beskrivna i betänkandetexten under kapitel 13.6. Länsstyrelsen skall när den behandlar en ansökan se till att den anmälda verksamheten inte strider mot bestämmelse i miljöskyddslagen eller miljöskyddsförordningen eller mot SAKAB:s principiella ensamrätt. I sistnämnda fall skall länsstyrelsen uppmana sökanden att ansöka om tillstånd enligt 9 § hos regeringen. Att slutligt omhänderta miljöfarligt avfall i strid mot bestämmelserna i förordningen är straffbart enligt 19 § lagen (0000:000) om kemiska produkter.

16-18 §§ (21 -22) Vid import av kemiskt avfall skall vid bedömning av tillåtligheten den svenska definitionen gälla oavsett hur avfallet definieras i det exporterande landet. Med hänsyn till att naturvårdsverket enligt 1 §dumpningskungörelsen (1971 :1 156) också prövar frågor om medgivande till dumpning undviks dubbelprövning i vissa fall.

19 § Paragrafen ger naturvårdsverket rätt att ta ut avgift för vissa medgivanden och tillstånd.

20-26 §§ (23 -29) Paragraferna reglerar frågor om tillsyn, ansvar och besvär m. m.

VI Reservationer och särskilda yttranden

22 Reservationer

22.1 Reservation av Viola Claesson

Allmänt

Kemikaliseringen av samhället kan beskrivas på olika sätt. Kemikontorets bild av den kemiska industrin och hanteringen av kemiska för en tid sedan i stora helsidesannonser i produkter framgick dagspressen. Dess propaganda var ett led i en omfattande kampanj på temat ”Att bidra till livskvalitet”. Den kemiska industrin påstås vara en av välfärdens hörnstenar. För att illustrera detta visades bl. a. en bild i jätteformat på en baby med texten - ”Mitt barn behöver kärlek, tvål och vatten. På en annan bild från en industriarbetsplats låter man en skyddsingenjör utlova att - Här tar vi inga onödiga risker”. Den kemiska industrins produkter används inom många industrigrenar och på många arbetsplatser. Problemen är ofta svåra i dessa arbets- Som en jämförelse med Kemikontorets bild förtjänar Metallarmiljöer. betareförbundets beskrivning av ohälsans klasstrappa” uppmärksamhet* du kan göra är att bli född i arbetarklassen. Då blir du E! Det farligaste sjukare, får mera cancer och hjärtinfarkt, sämre syn och dör omkring sju år tidigare än alla andra.

Förbundets miljöombudsman anser att det finns starka skäl att misstänsom huvudorsak till dessa orättvisor. Han hänvisar bl. a. ka arbetsmiljön till en finsk undersökning som visar att dödligheten i tumörsjukdomar är 75 procent högre bland arbetare utan yrkesutbildning än bland tjänstenän och akademiker. Genom den mat vi äter och den luft vi andas tillförs vi alla dessutom små eller stora doser av kemiska ämnen. Dessa kan vara allergi- eller carcerframkallande, fosterskadande eller leda till beteenderubbningar. Skriften ”Kemisamhället och hälsan”, Sekretariatet för framtidsstudier, 1920, ställer frågan - Är det så att vi långsamt förgiftas, fördummas och får skador så att vi hotas både som individer och art? på arvsmassan,

304 Reservationer

Den omfattande och ökande kemikaliseringen av samhället ger ofta exempel på att tekniska innovationer (nyheter) har sin utgångspunkt i militärapparatens behov av förstörelsevapen. Många kemiskt-tekniska produkter framställdes under andra världskriget som kemiska vapen. Fenoxisyrorna 2,4-D och 2,4,5-T utvecklades i USA och användes för att förstöra grödor och avlöva skogar i Vietnam. Gifterna fick även s. k. fredlig användning inom livsmedelsproduktionen bl. a. i Sverige. Erfarenheter från asbesthanteringen, BT-Kemiskandalen och besprutningarna i skogen - för att nämna några frågor där opinionen varit stark i vårt land - har lett till att många människor för en engagerats bättre livsmiljö. De engagerade har tvingats kämpa mot gifthanteringen och för att få insyn i sekretessbelagda uppgifter och myndigheters handläggning. Människornas ifrågasättande av kemikaliseringen har bemötts av en rå cynism från giftspridarnas sida. Representanter för den kemiska industrin och vissa experter, ja, t. 0. m. högt uppsatta byråkrater hos tillsynsmyndigheten, har bemött kampen för en bättre livsmiljö med tal om ”masspsyk0s”, ”vidskepelse”, ”häxprocessef” och liknande omdömen. Hur ser den ekonomiska maktapparat ut som söker piska fram fientliga stämningar mot miljöopinionen? Den frågan underlåter kemikommissionen att besvara. Sveriges internationella beroende på det ekonomiska området har ökat kraftigt. Likartat förhållande råder genom handelsberoendet. De multinationella företagens (MNF) grepp över kemisk industri är ett faktum. Ett mått på MNF:s makt har redovisats av Fabriksarbetareförbundet: El Tio ledande med västtyska BASF multijättar Hoechst, och Bayer i spetsen lade 1978 ner ca 16 miljarder kr. enbart på forskning och

utveckling. Detta är tre gånger så mycket som svenska statens totala

anslag till all FoU 1979/80.

Samma MNF som behärskar världsmarknad och hantering av kemikalier har ett starkt inflytande över Sverige. Flera av de bolag som har tillverkning eller agentkontor här står dessutom för en avskräckande förgiftningspolitik i tredje världen. Enligt WHO blir någon i denna del av världen förgiftad av bekämpningsmedel i genomsnitt varje minut. 500 000 människor drabbas därmed varje år. Olika uppskattningar i dödsfall och skadade säger oss ändå inget om antalet cancerfall, missfall och missbildade barn som biocidanvändningen ger upphov till. Till ”normal affärsverksamhet” hör att om ett land förbjuder en produkt så flyttar företagen över försäljningen till andra länder där den fortfarande tillåts. Invånarna i högt utvecklade industriländer är också offer i denna hantering. Exporten av bekämpningsmedel skapar en giftcirkel. I inledningsskedet kan arbetare skadas vid produktionen, i nästa steg levereras de kemiska produkterna till tredje världen där fattiga lantarbetare besprutar de stora bolagens eller andra jordägares grödor. Därefter importeras de besprutade livsmedlen till industriländerna.

Reservationer 305

Kemikontoret har presenterat statistik bl. a. över utrikeshandeln med Det framgår därav inte om Sverige exporterar inom bekämpningsmedel. landet ämnen eller produkter eller om det förekommer att förbjudna svenska tillverkningen av sådana varor till andra länder. företag flyttar

Det existerar i dag inte någon som helst balans när det gäller makten

över miljö och arbetsmiljö. Den ekonomiska makten - och därigenom makten över stora delar av landets utveckling ligger i dag hos ett fåtal som innehar kontrollpositioner i banker och bolag. Vinsten är personer får ett livsvillkor för kapitalismen som ekonomiskt system. Miljöhänsyn ofta vika och politiker är utsatta för direkta när tillsynsmyndigheter där företagen hotar med att flytta produktionen eller med påtryckningar skulle komma att verk- . att lägga ner verksamheten om vissa ålägganden ställas. l tider kan sådan utpressningstaktik helt med hög arbetslöshet sabotera människornas möjligheter till ett bra liv. sträng lagstiftning med hårda straffsatser Sverige har i dag en mycket för narkotikabrott. Grundsynen utgår f rån, att den som gör vinster på de som omfattas av lagstiftningen och därigenom medverkar till att droger bryta ner andra människors mentala och fysiska hälsa, måste straffas hårt. mellan narkotikabrott och Det bör nu vara dags att dra en parallell den kemikaliehantering, där det enskilda vinstintresset leder till att arbetare farliga arbetsmiljöer riskerar att invalidiseras till kropp genom och själ. Metallarbetareförbundets s. k. lösningsmedelsenkät kan mycför ett sådant ställningstagande. Förhålket väl tjäna som utgångspunkt landena på många arbetsplatser är i dag lika urusla som när enkätunder- 1977. Det är fortfarande ganska vanligt att föresökningen fullföljdes och andra remitterar drabbade arbetare till psykiatrisk vård tagsläkare i stället för till yrkesmedicinska kliniker. Detta trots att de som utsätts för denna behandling bevisligen tvingas arbeta med t. ex. farliga lösningsmedel år ut och år in och trots att kan ha överskridits flera

gränsvärden

gånger om. Ett samhälle som bygger på vinstmotiv och inte på människornas behov av bra och ofarliga produkter kan inte ens med hårda straff avhjälpa alla miljö- och arbetsmiljöproblem. Men liksom när det gäller måste lagstiftare och ansvariga myndigheter fullt ut narkotikahantering som lagstiftning på här berörda områden kan ge. begagna de möjligheter En följd av det betraktelsesätt som beskrivs ovan blir dels att lagstiftningen på produktkontrollområdet, miljöskydds- och arbetsmiljöområdena måste skärpas kraftigt, dels att tillsynsmyndigheterna måste åläggas att beivra brott mot lagarna. Miljövården i övrigt måste dessutom demokratiseras så att alla berörda genom folkrörelser eller valda representanter ges full insyn i myndigheternas arbete och möjlighet att delta i beslutsprocesser som påverkar den enskildes livsmiljö. Detta skulle kunna bidra till en bättre livskvalitet för flertalet men i en helt annan bemärkelse än den som medborgare, avses i den kemiska industrins propaganda. att uppnå verklig livskvalitet måste Ett ytterligare steg i en strävan vara att kemikommissionen föreslår en begränsning av tillverkning, import och användning av kemiska ämnen och produkter i syfte att

306 Reserva tioner

nedbringa kemisamhällets risker till ett minimum.

Kemikommissionens uppdrag

Kommissionen tillsattes som ett svar på viktiga krav som framförts av skyddsombud, miljörörelse, natur- och djurskyddsorganisationer och enskilda. I remissyttrandena över betänkandet (Ds Jo 1980:4) Ny produktkontrollorganisation föreslog statens naturvårdsverk att en kemikalieinspektion skulle tillsättas. SNV skrev bl. a. följande: D Arbetsuppgiften bör vara att ge underlag för en framtida kemikaliepolitik. Kartläggningen bör omfatta en genomgång av hur mycket kemikalier vi använder för olika ändmål och varför. Vidare vilka bindningar och beroenden vi har i dagens samhälle vid användningen av kemikalierna.

Den sist citerade meningen bygger av allt att döma på erfarenheter av âratals kompromissande på grund av ”bindningar och beroenden” särskilt till näringslivet. I direktiven till kemikommissionen framhöll chefen för jordbruksdepartementet att det gällde ”ett vidsträckt uppdrag att göra en samlad översyn av de problem för hälsa och miljö som den stora kemikalieanvändningen kan medföra. Kemikommissionen har inte i föreliggande huvudbetänkande på ett seriöst sätt analyserat orsakerna till nuvarande brister i hantering och kontroll av kemiska ämnen och produkter. Under en rad av år har riksdagsledamöter från s och vpk, fackliga representanter och miljöaktivister riktat anklagelser mot den kemiska industrin för att den direkt motarbetat tillkomsten av en starkare kontroll. Förhalningarna och inskränkningarna beträffande produktregistret är bara ett exempel. Redan i inledningsskedet av kommissionens arbete påtaladejag att kommissionens första uppgift borde vara att grundligt analysera bakomliggande orsaker till missförhållandena. Kommissionens sekretariat avvisade mitt förslag och ansåg att det inte ger så mycket att blicka bakåt, kommissionens uppgift är att åstadkomma förslag som syftar framåt. Genom ett sådant agerande har man medvetet sopat en djupare analys under mattan. En analys som skulle kunnat klarlägga ekonomiska maktgruppers styrka och samhällets bindningar och beroenden saknas därmed.

Bakgrundsbeskrivningen

En relevant bakgrundsanalys anser jag vara en förutsättning för att kemikommissionen rätt ska kunna ta ställning till en utbyggnad av kontrollen i framtiden. Kommissionen borde därför enligt min mening gett en konkret beskrivning av de större producenterna och importörerna inom kemikaliehanteringen. Därtill behövs uppgifter om vilka andra företag som är storimportörer av kemiska ämnen och produkter och hur

Reservationer 307

mellan dessa ekonomiska intressenter och forskare, extrådarna löper tillsynsmyndigheter m. fl. perter, En bred av den värld där kemikaliekontrollen utövas beskrivning saknas alltså i såväl delbetänkandet som i föreliggande huvudbetänkanav samhällets möjligde. Det återstår att göra en realistisk bedömning heter att åstadkomma en förbättring jämfört med dagsläget. Jag efterlyav vilka ämnen som är skadliga och vilka ser mera än en uppräkning brister som präglar den nuvarande kontrollapparaten. Kemikommissionen har underlåtit att besvara en rad avgörande frå- I stället för att som i hittillsvarande arbete försöka neutralisera gor. i samhället borde kommissioproblem som avgörs av maktförhållanden nen redan inledningsvis ha tagit upp följande typ av angelägna frågekomplex: om hälso- och miljöfarliga varor El Varför har den framsynta lagen tillfredsställande? Vilka krafter har motverkat (1973) inte fungerat lagstiftarnas intentioner? EJ Hur kunde Sevesokatastrofen ske? Varför resp. BT-Kemiskandalen underlät företag, berörda forskare och tillsynsmyndigheter att agera i tid? Varför avfärdades de forskare och miljöaktivister som så snart de kände till dioxinproblematiken varnade för den? El Hur har Metalls lösningsmedelsenkät följts upp? l-lur många fall av skadade skadade finns det i dag som hanterat och resp. misstänkt hanterar Följs alla fall av misstänkta asbestfarliga lösningsmedel? skador Finns det fortfarande arbetsplatser där de anställda upp? ovetande tvingas arbeta med asbestmaterial? El Finns det numera ett tillräckligt antal toxikologer, ekotoxikologer av näringslivet och dess vinstinoch övriga experter som är obundna tressen?

som ovan borde alla ledamöter i kemikommissionen Frågeställningar kännas är det omöjligt att här försöka inta

vid. Enligt min uppfattning

en politiskt neutral hållning. S. k. partsammansatta organ där några skall representera de många som drabbas av farliga arbetsmiljöer (och förstörd och andra som representerar ett litet fåtal mäktiga yttre miljö) industriintressen löser” i dag problem genom att kompromissa till industrins fördel. Detta är i längden en hopplös sits. Kemikommissionens huvudbetänkande ger intryck av att de viktiga och arbetsmiljöns områframsteg som trots allt gjorts hittills på miljöns den skett mer eller mindre av sig självt. Faktum är i stället att trots de som existerar, positiva förändringar kunnat ojämna styrkeförhållanden ske därför att människor emot och ifrågasatt ett fåtals rätt att kämpat utöva rovdrift på människor och natur. Facklig aktivitet och växande opinionsrörelser vilka uppstår för att ta till vara flertalets/ konsumenternas intresse av kemikaliefria livsmedel och en arbetsmiljö och livsmiljö i övrigt som förebygger ohälsa går aldrig att neutralisera bort. Många har efterlyst en miljöpolitisk strategi och en på alla nivåer konsekvent genomförd policy. Förutsättningarna för att ett dokument med sådant innehåll skall kunna skrivas är att de som får uppdraget inser

308 Reservationer

att människornas egna erfarenheter och engagemang i dessa frågor är livsavgörande för att samhället i längden skall fungera.

Delbetänkandets förslag

Huvudbetänkandets förslag som berör tidigare ställningstaganden

(SOU 1984:24), dvs. frågor om märkning, förhandsgranskning och pro-

duktregister har jag tidigare reserverat mig emot, till förmån för egna förslag på en rad punkter. Jag vill här endast kort beröra några av dessa frågor. Mot bakgrund av kommissionens underlagsmaterial och förslag till huvudbetänkande finner jag det ännu mera angeläget än tidigare att en förhandsgranskning värd namnet även måste omfatta alla de ämnen som kommer att vara nya för Sverige men betraktas som ”ämnen i bruk” inom EG-området. De senare kan i de flesta fall antas vara helt otillräckligt undersökta även i övriga Europa. Beträffande produktregistret har kommissionen i delbetänkandets text redan slagit fast att det endast är ett fullständigt i utbyggt register enlighet med mitt förslag som kan ge en tillfredsställande överblick. Trots detta har kommissionen stannat för ett ämnesregister av den typ som Kemikontoret m. fl. länge förespråkat. LO anför redan i ett remiss-

yttrande till betänkande (Ds Jo 1980:4) Ny produktkontrollorganisation

följande tänkvärda ord, som alltså inte har beaktas av kommissionen: El Vi tycker oss i denna summariska beskrivning inläsa argument som vi ofta hört från industrihåll där man ständigt sökt övertyga om sådana förändringar som syftar mer mot typen substansregister och som i så fall helt urvattnar grundidén gentemot de syften och behov som vi företräder.

LO och en rad andra organisationer har alltså uttalat sig för ett fullständigt produktregister. Man har också krävt öppenhet och har funnit att nuvarande sekretessbestämmelser lägger hinder ivägen. att Jag anser fackliga organisationer, miljö- och naturskyddsorganisationer, konsum. fl. skall ha full mentgrupper insyn i en faktasamling som belyser bakgrunden till hur tillverkarna bedömt och vetenskapligt utvärderat sina produkter. Insynen skall också omfatta en fullständig deklaration av ämnen och produkter som måste åläggas tillverkare och importörer beträffande sådana varor som redan är i bruk.

Öppenhet måste bli ett led i en demokratisering av miljöpolitiken i

Sverige. Ett steg i en helt annan riktning tas genom delbetänkandets förslag att stoppa meddelarfriheten för registret med hjälp av regler om tystnadsplikt. Anpassningen till EG-områdets system för produktkontroll och till det inhemska näringslivet, representerat av bl. a. Kemikontoret, har härigenom blivit starkt markerad. Ställningstagandena utgör en utmaning mot de fackliga organisationerna och miljöopinionen.

Reservationer 309

Målsättning

Som tidigare nämnts borde beskrivningen av nuvarande brister i kemikaliekontrollen ha kompletterats med en djupare analys av dess orsaker.

I huvudbetänkandet har bristavsnittet placerats efter kommissionens

- mål och medel. förslag till målsättning av att man vill konstruera sin bild av Förfaringssättet ger ett intryck för att anpassa den till intentionerna när det borde vara verkligheten tvärtom. Jag anser det självklart att kapitlet med bakgrundsteckningen borde innehålla även frågan om bristerna i nuläget. grundsatser behövs för att precisera och utveckla det sam- Ytterligare lande målet att förhindra skada på människor och miljö. För det första måste slås fast att kemikaliehanteringen liksom tillverkning och import av kemiska ämnen och produkter skall begränsas. För det andra att det för användaren/ konsumenten nödvändiga behovet stå klart för att den skall få användas. En av produkten skall av produktregistret förutsätter inte endast en fullständig uppbyggnad obligatorisk deklarationsskyldighet utan i detta fall även en analys av nytta och behov. Grundsatsen fungerar i praktiken bara om ett fullständigt produktregister byggs upp. Ytterligare en grundsats bör aktualisera ett nytänkande när det gäller tester och testmetoder. Traditionella testmetoder vilka bygger på djurförsök har mer och mer förlorat i relevans och mött en omfattande kritik från såväl vetenskapligt håll som från en stark opinon. Detta gäller framför allt LDso-metoden som förkastas som ovetenskaplig och ger information av ringa värde. Metoden bör snabbt avvecklas med hänvisning till såväl vetenskapliga som etiska skäl. Detta skall ses som ett första utveckling och användning av alternativ till steg mot en intensiñerad metoder vilka bygger på djurförsök. Huvudbetänkandets tredje grundsats är ett exempel på hur en allt för formulering kan motverka ett bra uppsåt. Sådana ämnen och provag dukter som kan ersättas av andra, mindre farliga skall inte bara ”undvikas” utsorteras ur tillverkning och användning. Detta utan självfallet blir i ovanstående förslag till ytterligare grundsatser en självklar följd av behovsprövning. Under avsnittet ”Hantering” påtalas i betänkandet att konsumenter som för privat bruk använder kemiska produkter är en särskilt utsatt Detta borde föranlett att kommissionens övriga ledamöter ingrupp. stämli mitt förslag om en lika god produktinformation till konsumenter som till dem som hanterar farliga produkter i yrkeslivet. Så skedde inte. Förslaget om barnskyddande förpackningar är bra men ytterligare steg måste tas för att skydda konsumenterna. Förslag som berör detta område återkommer jag till under rubriken ”Bekämpningsmedel”. Den fjärde grundsatsen i betänkandet måste kompletteras med ytteri anslutning till hanteringsrutiner, skyddsföreskrifter o. d. ligare krav Riksdagen har uttalat sig för att kriterierna för hygieniska gränsvärden skall skärpas. Några sänkningar av gränsvärden har skett men inte alls värden om man i nödvändig utsträckning. Många ligger på höga nivåer jämför med vetenskapliga undersökningar, vilka visar effekterna av

310 Reservationer SOU l984t77

kemiska ämnen vid olika halter. Grundsatsen bör alltså tillföras en försäkran om att fastläggande av låga hygieniska gränsvärden med säkerhetsmarginaler till lägst kända skadliga effekt är en viktig del i målsättningen.

Myndigheternas bedömningar av risk och nytta

Ovan har föreslagits en grundsats beträffande testmetoder. Jag anser att kemikommissionen i samma syfte bör initiera en förutsättningslös vetenskapsteoretisk utredning om djurförsökens relevans. Relevanta tester är en grundförutsättning för att ett riktigt val av kemiska ämnen och produkter skall kunna göras samt för att en tillfredsställande hantering av dessa skall vara möjlig i samhället. Bättre tester och testmetoder liksom fältförsök behövs inte minst för att belägga eventuella behov och effekter av resp. bekämpningsmedel och för att visa att livsmedelstillsatser har den avsedda och för konsumenten nödvändiga nyttan. Myndigheterna måste ha tillgång till ett omfattande vetenskapligt material och egna laboratorieresurser i samhällets regi för att bedöma risk och nyttoaspekter. En omfattande förhandskontroll som omfattar alla nya ämnen (i motsats till betänkandets förslag vilket antas kommer att beröra högst ett tiotal nya ämnen per år) och en successiv, genomgripande undersökning av ämnen och produkter kräver mycket stora resurser. Kemikaliemyndigheten måste tillförsäkras resurser för att mönstra ut ett stort antal ämnen och produkter och för en omfattande stickprovskontroll. En ny samhällelig kontrollorganisation behövs för att myndigheten skall slippa lita helt till företagens egna uppgifter och för att kunna stå emot eventuella påtryckningar. Starka ekonomiska resurser och egen expertis är en förutsättning för att krav och intentioner i enlighet med ovan skall kunna följas upp. Detta i kombination med att tillsynsmyndigheten tvingas beivra brott kan ge resultat.

Bekämpningsmedel

Huvudbetänkandet innehåller i denna del flera bra förslag vilka känns igen som krav från miljöopinionen. Kemikalieutredningen har också visat vägen och detta har påverkat kemikommissionens arbete. Hanteringen av bekämpningsmedel är en av de mest kontroversiella, men också tankeväckande, frågor som någonsin diskuterats på miljöområdet. Varför har opinionen varit så stark t. ex. i fråga om giftspridn ingen i skogen? Här har det handlat om både arbetsmiljö och yttre miljö. Lennart Hardells undersökningar har stärkt drabbade skogsarbetare och opinionen i deras kamp för att stoppa giftspridningen. Människor har upprörts över att experter och byråkrater på tillsynsmyndigheten ansträngt sig mer för lugna” allmänheten än för att presentera fakta.

att

Starka ekonomiska krafter inte minst MNF har inpräntat hos myndig-

Reservationer 31 l

att allmänheten varit en stor okunnig massa som genom sin

hetspersoner oro hotat ”välfärdens hörnstenar”, dvs. den kemiska industrin. är det enda riksdagsparti som konsekvent för fram kravet på Vpk i skogen. Detta efter flera års totalförbud mot giftspridningen ledde, mycket livlig debatt, till att en riksdagsmajoritet gav kommunerna möjlighet att själva i resp. kommun införa förbud. l dag syns en ganska bild, där dock flertalet kommuner tycks ha stannat för förbud. splittrad På vissa håll har skogsbolagens påtryckningar lett till att kommuner hellre lyssnat till dem än till kommuninnevånarna. Detta leder till ojämlika förhållanden. Det borde vara en demokratisk rättighet för alla kommuninnevånare i landet att njuta av kemikaliefria skogar. Huvudbetänkandets syn på s. k. planmässig bekämpning i jordbruket och leder till är något diffus. Planmässig bekämpning ärju rutinmässig överdriven användning av kemiska medel som endast tillverkarna gör stora vinster på. Denna typ av kemikalisering bör alltså förbjudas. från såväl skogsbolag som kemidirektörer som har an- Ett argument vänts i diskussionen om fenoxisyraanvändningen i skogen har varit att skogsbruket använder så förhållandevis lite gifter jämfört med jordbrum. fl. Det är min uppfattning att kemikommissioket, privata trädgårdar nen nu måste ta ett steg för att minska användningen och samtidigt med oskyddade konsumentgrupper/ allmänheten. angripa problemet därför att förbud införs på följande områden: Jag föreslår E! enskilt bruk i hushåll och villaträdgårdar EJ parker, bostadsområden och lekplatser El banvallar och vägrenar.

med intensiv vilken dels Detta bör kompletteras upplysningsverksamhet riskerna med bekämpningsmedel dels framställning av faktaklarlägger material och stöd för alternativa metoder. Om nämnda förslag genomförs skall detta betraktas som ett totalförbud mot spridning över alla de områden till vilka allmänheten har fritt tillträde förutsatt att generellt förbud mot skogsbesprutning äntligen leder till att verksamheten upphör.

Träskydds- och impregneringsmedel är den grupp bekämpningsmedel

som används i störst omfattning efter ogräsmedlen. Hanteringen innebär risker för många grupper människor och är ett stort arbetsmiljöproblem, inte minst för träindustriarbetare. Jag anser därför att det behövs en rejäl för att få bort den farligaste hanteringen av dessa kemikalier. sanering Träindustriarbetareförbundet har vänt sig till regeringen med ett antal omarbetade skrivning i kommispunkter i detta syfte. Med föreliggande sionens betänkande finns förutsättningen att kravet om förbud mot viss virke skall kunna verkställas. Ett annat av import av giftbehandlat kraven är förbud mot arsenik och liknande ämnen som bör tillgodoses Detta är ett problem som drabbar både i i virke till trädgårdsmöbler. hanteringsledet och konsumentledet och måste åtgärdas. Beträffande livsmedelskontrollen bör kemikommissionen utgå från om deklaration som visar huruvida salukemikalieutredningens förslag förda och trädgårdsprodukter innehåller bekämpningsmejordbruks-

312 Reservationer

del. För att få önskad effekt bör innehållsdeklarationen göras obligatorisk. Endast denna väg ger konsumenterna möjlighet att göra ett frivilligt och giftfritt val.

Påföljdsfrågor

En granskning av antal strafförelägganden och domar i statistiken över

brott mot visar att LH MV och KHMV

miljövårdsförfattningarna föran-

lett sammanlagt 70 domar varav totalt 3 (!) strafförelägganden. Endast en person per år har fällts för brott mot lagen. Detta visar med all önskvärd tydlighet dels vilken passivitet eller maktlöshet som utmärker tillsynsmyndigheterna dels att bristen på kunskaper hos åklagarmyndigheten tycks vara stor. Dessutom är lagstiftningen beträffande påföljder uppenbart för mjuk. Jag ser det som en självklarhet att tillsynsmyndigheterna nu måste åläggas att beivra brott mot lagen. Lag om kemiska produkter skall för att få bättre effekt införa en paragraf som motsvarar MSKL § 38 enligt

min mening. Åtgärden kan förväntas få en positiv verkan också genom

det moraliska stöd den innebär i tillsynsmyndigheternas verksamhet. En förbättring beträffande myndigheternas kurage eller laglydigheten hos tillverkare, importörer och i hanteringsleden sker knappast genom den allmänna uppmaning ”att verka mer konsekvent än hittills som riktas till myndigheten i betänkandets text. Med hänvisning till argumentationen i denna reservation i inledningsavsnittet (”Allmänt”, s. 303) föreslårjag en kraftig skärpning av maximistraffet till fängelse i högst fem år. I samband med att LHMV/Lag om kemiska produkter förändras så att vissa luckor täpps igen ter det sig följdriktigt att även straffsatsen skärps i enlighet med framförda krav inte minst från fackligt håll.

Organisationsfrågor

M iljödepartement

Kontroll av miljöstörande verksamhet är en fråga som har stor politisk betydelse och upplevs som viktig av en majoritet av landets befolkning. Därför anser jag att miljöpolitiken måste ges en central ställning också i landets Detta borde

regering. .enligt min mening komma till uttryck

genom att miljö-, resurs-, naturvårds- och energifrågorna fördes under en särskild minister som blev chef för ett särskilt miljödepartement. Kemikaliekontrollen bör naturligt knytas hit. I dag sorterar miljöfrågorna till största delen under jordbruksdepartementet vilket ger en splittrad bild och dessutom en ganska inskränkt ram för landets länder miljöpolitik. Framsynta har långt före oss redan inrättat miljödepartement som följdriktigt ger miljöfrågorna en högre och mer rättvisande status.

Reservationer 3 l 3

Kem ikalieinspektion ?

Huvudbetänkandets förslag om att inrätta en kemikalieinspektion som en ny myndighet måste analyseras mera noggrant än i betänkandet. Erfarenheterna från föregående omorganisationer och ”nya” myndigheter väcker många reflektioner. Huvudsaken år ju inte vad en myndighet kallas utan snarare vilka krafter som verkar där och vilka resurser som finns i övrigt. Erfarenheter från aktivt talar för att ytterligare en omorganisation kommiljöarbete mer att bemötas med stor skepsis av opinionen. Misstankar om att nya myndigheter med nya beteckningar snarare kommer till för att lugna opinionen än för att i praktiken infria löften om reella förbättringar ligger då nära till hands. Avgörande framsteg på kemikaliekontrollens område kan bara ske om folkrörelserna ges ett större inflytande över och insyn i den kontrollapparat som byggs upp. Om en ny myndighet trots dessa invändningar inrättas måste enligt min mening några viktiga förutsättningar beaktas. Det finns i dag en närmast total samstämmighet i uppfattningen att en avgörande brist i produktkontrollbyråns och -nämndens arbete berott på allt för snålt tilltagna resurser. Trots att denna kritik framförts i åratal har statsmakterna underlåtit att ge de anslag som skulle möjliggjort ett bättre kontrollarbete. Utan en stor satsning kommer inte heller kemikalieinspektionen att fungera. En annan förutsättning är att olika grupper med folklig förankring måste ges ett avgörande inflytande. De fackliga organisationerna, vars medlemmar ofta är de som drabbas om kontrollen inte fungerar, måste liksom konsumentintressen i övrigt och andra nämnda grupper finnas representerade i styrelsen.

Miljövårdsverk och regionala organ

Huvudbetänkandet har enligt min mening allt för ytligt berört de nivåer som i dag sorterar under den centrala myndigheten. Detta är betänkligt då tillsynsmyndigheter på läns- och kommunnivâ länge framfört synpunkter på det som man betraktar som bristande stöd och resurser i nuvarande system. l dag är tillsynsverksamheten nästan obefintlig i flertalet län. Idag står företagen själva för den provtagning som skall visa huruvida man lever upp till samhällets miljökrav. Resp. företag rapporterar in resultat av egna provtagningar till länsmyndigheten. Den senare sätter allt för ofta sin lit till att företagens uppgifter är sanningsenliga. Slumpstickprov förekommer knappast vare sig med hänvisning till mässiga MSKL eller LHMV. Nuvarande system där länsstyrelsen ålagts mycket omfattande uppgifter på miljöområdet uppvisar en splittrad bild. I detta hierarkiskt uppbyggda system ryms såväl koncessions- som tillsynsärenden inom samma organ. Samtidigt finns den för resp. län avgörande frågan om att bevara befintlig industri intakt och att rädda arbetstillfällen. I ett läge där arbetslösheten är så stor som i dag pressas självfallet länsmyndigheterna

3 14 Reservation er

extra hårt. Företagen är heller aldrig sena att utnyttja denna situation. Tillsynsmyndigheterna överlägger och kompromissar och blir lätt defensiva i detta läge. Miljö- och hälsohänsyn får vika för intresset av jobb till varje pris” - oavsett om företagens hotelser saknar grund eller ej. Av detta framgår att länsstyrelsernas roll att sitta på två stolar - uppdragen att dels värna om medborgarnas hälso- och miljöintressen, dels länets arbetstillfällen leder till splittring och i sämsta fall handlingsförlamning beträffande hälso- och miljöskyddet. Helt klart är att en mängd överträdelser mot MSKL och LHMV inte beivras av tillsynsmyndigheterna. Länsorganens naturvårdsenheter har i dag en mängd arbetsuppgifter av helt olika dignitet. Många anställda upplever i relation till ambitionsnivån en vanmakt över splittrande arbetsuppgifter och ett kompromissande där miljöhänsynen kommer till korta. En tänkbar lösning kan vara att skapa ett miljövårdsverk. Detta kunde få en central stabsfunktion över frågor som rör miljöskydd och kemikaliekontroll. Vidare bör länens naturvårdsenheter brytas ut ur nuvarande länsorganisation och dess uppgifter renodlas så att man ges en skarpare profil för att kunna ta tillvara de intressen man skall bevaka. De nyinrättade organen förutsättes sortera direkt under föreslagna miljövårdsverk. Med skissade modell som grund kunde en mer korrekt prioritering och bättre fördelning av tjänster kunna ske på läns-/regional nivå. Efter en grundlig och fältmässig kartläggning av problem typ tung, miljöstörande industri i resp. region skulle en prioritering kunna bygga på art och grad av problem. Tjänster och övriga resurser fördelas sedan i f örhållande till detta. Probleminventeringen bör ske i nära samverkan mellan centrala myndigheten och det nybildade organet, f. d. naturvårdsenheten, på regional nivå. Kemikaliekontrollerande instanser skall medverka intensivt i detta arbete. En modell av detta slag kan leda till att regionala kontor tillskapas som skulle kunna ge service på regional, läns- och kommunal nivå. Genom bl. a. terminaltillgång till produktregistret kan de regionala kontoren medverka till en förbättrad tillsyn enligt MSKL och Lag om kemiska produkter. De regionala kontoren liksom tillsynsmyndigheten på kommunnivå tillförsäkras ekonomiska resurser så att arbetet kan fungera i enlighet med lagens intentioner.

Konsumentverket (KO V)

Konsumentverket, måste äntligen få ett eget ansvarsområde så att man på ett bättre sätt än i dag kan ta tillvara konsumenternas intressen när det gäller hälso- och miljöfarliga konsumentvaror. Sådana befogenheter i anslutning till en förbättrad produktkontrollag bör kompletteras gemom att grupper inom etablerade och nya folkrörelser ges besvärsrätt. Frågor från enskilda eller nämnda grupper skall också kunna riktas till KOV. Till hjälp i tillsynsverksamhet och för service åt allmänhet och o›rganisationer skall KOV ha terminaltillgång till produktregistret, det semare enligt tidigare skissat förslag. Större befogenheter för KOV kan vara en av förutsättningarna föu- att

SOU l984z77 Reservationer 31 5

landets konsumenter skall finna det meningsfullt att engagera sig i och därmed utgöra den maktfaktor som näkonsumentpolitiska frågor ringslivets representanter vill förhindra.

informationsverksamhet och TOX-Info

Toxikologisk

Huvudbetänkandets beträffande TOX-Infos verksamhet och förslag nytta är motsägelsefull i sin argumentation. Sakupplysningar som gäller arbetsbelastning och antalet ärenden i verksamheten, vilken är endast ett halvår stämmer ej med redovisad statistik från TOX-Infos gammal, arbete hittills. Det finns i dag ett uttalat behov av sådan service som TOX-Info kan ge. Hänsyn enbart till ekonomiska skäl tycks ha väglett kemikommissionen i dess ställningstagande. Jag anser att frågan om behovet av lättfattlig och så objektiv information som möjligt på det toxikologiska området skall avgöra organisationsfrågans lösning. Både företagshälsovård och allmänhet har ett stort skyddsombud, behov av sådan service. Företagshälsovården har också i stor utsträckanlitat TOX-Infos tjänster enligt uppgift. För att motsvara det ning behov marksom finns för övriga måste informationscentralens tjänster nadsföras Skyddsombuden, eller enskilpå ett helt annat sätt än hittills. da som drabbas av farlig kemikaliehantering, kan ges ett mycket bra stöd genom att anlita centralen, men fler måste känna till att denna möjlighet ñnns av detta om service bör Informationstjänster slag och erbjudande får ett ökat utrymme på bekostnad av styras så att bl. a. skyddsombuden företagen när det gäller TOX-lnfo. En invändning som måste göras mot delen av informationscentralens resurser är att en flyttning av största verksamheten bäst kan skötas i anslutning till den plats där forskning bedrivs. I huvudbetänkandets förslag förutsätts det, trots att man avser att lägga över merparten av TOX-Infos resurser till kemikaliemyndigheten, skall samverka med den lilla del som återstår vid att man i fortsättningen KlBlCzs verksamhet. Jag anser att det ligger närmare till toxikologiska hands att låta TOX-Info vara kvar i sin helhet och att man får fortsätta bl. a. genom utökad information till att bygga upp sin verksamhet skyddsombud m. fl. En fast etablering av detta slag skulle möjligen kunna motverka att privata toxinfocentraler växer upp vilka blir svåra att kontrollera. Samverkan med kemikaliemyndigheten är en förutsättning även i ovanstående förslag.

av mina viktigaste förslag Sammanfattning

D Lag om kemiska produkter 1 § Efter första stycket tillfogas följande: I detta syfte skall tillverkning, import och användning av kemiska produkter och ämnen begränsas så långt möjligt. 5 § Tillägg efter första stycket:

Åligganden enligt denna § omfattar såväl kemiska produkter och ämnen i bruk

som tillkommande sådana.

316 Reservationer

9 § 2. ändras enligt följande:

från hälso- eller miljöskyddssynpunkt till myndigheten såvida man inte förvissat sig om att dessa rön är kända hos myndigheten. 14 § Helt ny § (varvid efterföljande § numr. ändras) tillförs enligt: Tillsynsmyndigheten har skyldighet att beivra överträdelse mot denna lag. 19 § Straffsatsen i § ändras enligt följande: Till böter eller fängelse i högst fem år döms den som 20 § Straffsatsen ändras enligt följande: Till böter eller fängelse i högst två år... 23 § Utesluts. 24 § Texten byts ut och ersättes av följande: För tillvaratagande av konsument- och det allmänna intresset inom området för kemiska produkter får såväl berörda tillsynsmyndigheter som fackliga organisationer, grupper av konsumenter, miljö-, natur- och djurskyddsorganisationer överklaga beslut enligt denna lag. Ett miljödepartement inrättas. Förslag enligt skissad modell med ett statligt miljövårdsverk och regionala kontor för hälso- och miljöskydd utredes. KOV ges status som central tillsynsmyndighet med eget ansvarsområde för bl. a. kemiska produkter på konsumentområdet. Kemikaliemyndigheten garanteras resurser i form av väl utbyggd laboratorieverksamhet för bl. a. omfattande stickprovskontroll. Forskare/experter knutna till myndigheten skall vara obundna till det privata näringslivet. Ett fullständigt produktregister byggs upp. Registret skall vara öppet.

DDD

Kemiska produkter behovsprövas. Låga hygieniska gränsvärden med säkerhetsmarginaler till lägst kända skadliga effekt läggs fast. LDso-metoden avvecklas. Kemikommissionen initierar en utredning om olika vetenskapliga testmetoder och djurförsökens relevans. Bekämpningsmedel: Dispensmöjligheten beträffande förbud mot skogsbesprutning slopas. Förbud införs mot planmässig besprutning

i jordbruket. Förbud införs mot bekämpningsmedelsanvändning i

hushåll, villaträdgårdar, parker, lekplatser, bostadsområden, banvallar och vägrenar. Jordbruks- och trädgårdsprodukter innehållsdeklareras för att informera konsumenterna om eventuella bekämpningsmedelsrester. TOX-lnfos verksamhet utvecklas i anslutning till Karolinska/KI- BIC. Service till skyddsombud och allmänhet byggs ut.

i sou 19:34:77 Reservationer 317

22.2 Reservation av Lars Ernestam

20 - Resursbehov och finansiering Kap.

Regeringen har lämnat samtliga utredningar direktiv om att förslagen av dessas ekonomiska konsekvenser. Keskall följas av en bedömning mikommissionen har inte följt dessa direktiv. l de två sista avsnitten under 20.5 diskuteras konsekvenserna av kommissionens förslag. Redoär ytterst bristfällig. Regeringen bör därför föranstalta om visningen kompletteringar av förslagen med en kostnads- och konsekvensanalys. Först därmed finns tillräckligt beslutsunderlag för riksdagen. Det är inte tillräckligt att enbart konstatera att näringslivets kostnader för en sådan bättre efterlevnad torde vara flerfaldigt större än kostnaderna för kommissionens förslag om nya skyldigheter för näringslivet. Kommissionens förslag borde ha åtföljts av en analys av dessa kostnader och en genomgång av de branscher förslagen gäller samt en analys om möjligheterna för speciellt de små företagen att kostnadsmässigt efterleva kommissionens förslag. Att denna kostnadsanalys saknas är en stor brist i utredningen.

Kap. 21 - Specialmotivering och lagtext

Jag reserverar mig vidare mot förslagen i 25 § Lagen om kemiska produkter. Förutom huvudorganisationerna på arbetsmarknaden bör miljöoch berörda enskilda personer ges möjlighet att anföra organisationer besvär. l övrigt hänvisar jag till de synpunkter jag anfört i särskilt yttrande.

22.3 Reservation av Britta_ Hammarbacken

Ansvaret för kemikaliehanteringen återfinns hos samhället, tillverkarna/importörerna och hos allmänheten/ konsumenterna.

Samhällsansvaret

Samhället måste skaffa sig en överblick över den existerande kemikaliefloran. Här bör man i högre utsträckning än vad kommissionens majoritet anser, ägna uppmärksamhet åt redan existerande kemiska produkter och ämnen. De är de mest angelägna att komma till rätta med i dag. Samtidigt kan man enligt min uppfattning inte arbeta med en snäv svensk utgångspunkt. Genom att utnyttja internationella register som redan finns över kemiska ämnen kan man snabbare komma fram till att bearbeta de nu tillkommande, nya ämnena. Jag vill samtidigt understryka att utnyttjandet av internationella register inte hindrar att dessa anpassas till svenska förhållanden. När det gäller uppbyggnaden av produktregistret vill jag starkt förorda att en fjärde etapp genomförs. Denna i förhållande till majoriteten alternativa modell är redovisad i min reservation till delbetänkandet.

3 18 Reservationer SOU 1984:717

Uppbyggnaden måste ske på ett sådant sätt att man där kan få information om det fullständiga innehållet av kemiska ämnen i de enskilda produkterna. För detta fordras att man kräver fullständiga sammansättningsdeklarationer för fler angelägna produktgrupper. I produktregist- ret måste således finnas kopplingen ämne - produkt företag (tillverkare/importör) i likhet med den redan existerande andra uppbyggnadsetappen.

Ansvarsförsäkring

Ett grundläggande krav är att producenter och importörer av kemiska produkter skall ha kännedom om samtliga kemiska ämnen som ingår i den aktuella produkten. Man måste vidare ha kännedom om dessa ämnens olika egenskaper. En föreskrift med denna innebörd bör enligt min uppfattning införas i förordningen om kemiska produkter. l kommissionens material föreslås inrättandet av en ny statlig myndighet för hanterandet av de frågor kommissionen har behandlat. Jag anser att det är viktigt att produktkontrol[verksamheten får en från naturvårdsverket fristående organisation. Detta rymsju också i kommissionens förslag, men modellen behöver kompletteras i en mer decentraliserad inriktning. Den statliga kontrollapparaten och de statliga registren kan göras aldrig så bra. Det räcker emellertid inte för att nå de övergripande målsättningar jag inledningsvis redovisat. Enligt min uppfattning bör den statliga produktkontrollverksamheten kompletteras med ett särskilt obligatoriskt försäkringssystem. Med ett sådant kan man åstadkomma just en minskning av mängden farliga eller osäkra kemikalier. Vidare får man en bättre kontroll av de produkter som säljs och används samt bättre ersättningsmöjligheter för dem som drabbas av de kemiska pro-

dukternas negativa effekter.

Försäkringssystemet kan byggas på ett sätt som liknar den ansvarsförsäkring som finns för bilar. Där gäller en obligatorisk skyldighet att ha ansvarsförsäkring. Premien sätts efter bilens farlighet, dvs. motorstyrka, tyngd etc. Vidare bedöms premien efter hur föraren/ägaren hittills har skött sig i trafiken. Tillverkare och importörer av kemikalier kan åläggas att ta en ansvarsförsäkring för sin produkt. Försäkringsbolagen sätter premien efter hur väl företagen har angivit produktens innehåll. Vidare bedömer man premien efter vilka vetenskapliga undersökningar etc. som företaget kan redovisa, både egna och från andra länder. En ytterligare faktor är om företaget hittills visat sig komma med såväl säkra produkter som korrekta redovisningar av gjorda undersökningar. Fortfarande finns, liksom i fallet bilarna, myndighetskontrollen kvar, men den har på det här sättet fått ett ekonomiskt styrmedel som komplement. I dagens ekonomiska situation måste det också vara tilltalande att den statliga byråkratin inte behöver öka. Det som utnyttjats är ett etablerat och känt riskvärderingssystem, försäkringsverksamheten. Det råder ingen ekonomisk skillnad mellan inhemska och importera-

SOU l984z77 Reservationer 319

de produkter, alltså inga problem med omvärlden vad gäller importrestriktion etc. Viktigt är att det på det här sättet, genom de resurser som skapas, kan byggas upp laboratorier och forskningsresurser. Dessa blir till god hjälp när det gäller att undersöka de olika kemikalierna på ett riktigt sätt. Vidare blir företagen än angelägnare om att själva göra klart för sig och deklarera effekter etc. av olika kemikalier. Vidare kommer försäkringsbolagen att ålägga såväl producenter som importörer förhållningsregler för hur kemikalierna skall hanteras för att försäkringen skall vara giltig. l-lär kan man jämföra med t. ex. krav när det gäller låsanordningar för hemförsäkringar och utrymningsvägar när det gäller brandförsäkringar. På det hela taget skulle det bli en skärpning av kemikaliehanteringen.

Jag har i kommissionens material saknat en övergång från kunskapäk_

om de olika kemikalierna till en på samhället Överförd riskvärdering. Med hjälp av det föreslagna försäkringssystemet kan en sådan överföring ske. Genom att försäkringsbolagen fastställer premieavgifter som motsvarar risken för att behöva betala ut skadeersättning vid en viss verksamhet, så kan man tala om att premierna blir en verkligt effektiv användning av ett ekonomiskt styrinstrument. För mitt vidkommande är det också mycket angeläget att det på det här sättet skapas resurser som inte bara kan användas i forskningsverksamhet och för olycksförebyggande åtgärder. Resurserna kan också användas för ersättningar till skadelidande, även långt efter det att den aktuella produktionen upphört.

Användarna och informationen - decentraliserad kemikaliekontroll

Det är ute i det ”dagliga livet” som kemikalierna används. Det är därför av yttersta vikt att kunskapen och reglerna för deras om_ kemikalierna hantering verkligen når ut över den lokala nivån i hela landet. Det är också angeläget att det på den lokala och regionala nivån går att åstadkomma en samverkan mellan kontrollmyndigheterna å ena sidan och näringslivet å den andra. Det räcker enligt min uppfattning inte med att skapa en central myndighet med djupgående kompetens. Jag anser att den centrala kemikaliemyndigheten måste kompletteras med kvalificerade och kompetenta handläggare på regional nivå - kemikalieinspektörer. Jag föreslår att ett nät med sådana inspektörer byggs upp på ett liknande sätt och i huvudsak med samma geografiska uppdelning som yrkesinspektionsdistrikten har i dag. Dessa kemikalieinspektörer, som lämpligen har den centrala kemikaliemyndigheten som huvudman, bör stationeras vid något av de lokala hälso- och miljöskyddskontor som finns inom den aktuella regionen. Det är en fördel att få en sådan nära kontakt med den kommunala verksamheten. På det sättet markeras också inspektörernas roll som konzaktlänk och rådgivare inom miljöområdet. Samtidigt markeras en fristående ställning från såväl yrkesinspektionen som den tillståndsgivande länsmyndigheten. I det här sammanhanget är det angeläget att framhålla att ett utbyggt

320 Reservationer

produktregister är en nödvändighet om kemikalieinspektörerna skall kunna fullgöra sin uppgift. Det är också av avgörande betydelse att konsumenterna/ användarna lätt kan få tillgång till korrekt och användbar information om olika kemiska produkter och deras handhavande. Jag är övertygad om att den decentraliserade modell jag här har redovisat, bättre fyller kraven på en god kemikaliehantering och effektiv kontroll ute i samhället än vad majoritetens modell med centralt placerade ”kemikaliepoliser” skulle göra.

Hushållning och varsamhet

Hela vår omgivning består av kemiska ämnen. Naturliga eller framställda av människan. Nödvändiga eller ersättbara. De finns i t. ex. färger, tvättmedel, läkemedel, och i vår dagliga mat och sprids därmed till människa och miljö. I en riskbedömning bör kemiska produkter i jordoch skogsbruket inte ha någon särställning. Enligt min uppfattning måste det vara en grundläggande målsättning i naturresurs- och miljöpolitiken att minska användningen av riskabla kemikalier samt att åstadkomma en trygg hantering av övriga. På det sättet skapas en grund för en bättre hushållning med knappa resurser samtidigt som den negativa påverkan på människa och miljö minskar. Jag anser att detta angreppssätt och denna målsättning saknas i kemikommissionens arbete och betänkande. Det räcker enligt min uppfattning inte med att ensidigt inrikta sig på kontroll av kemikalier. Man måste samtidigt bygga upp en strategi och en ”medelsarsenaf” som syftar just till att åstadkomma en minskning av i första hand kemikalier med negativa sidoeffekter. l Jag har här inte närmare gått in på enskildheter i kommissionens betänkande utan föreslagit en annan modell än den kommissionens majoritet utarbetat. En modell som fyller de angelägna kraven på god naturresurshushållning och varsamhet med miljön.

22.4 Reservation av Per-Richard Molén

Kemikommissionens socialdemokratiska majoritet har under synnerligen forcerade former pressat fram ett delbetänkande ”En bättre information om kemiska produkter (SOU 1984:24) och nu föreliggande huvudbetänkande Kemikaliekontroll. Utredningens representanter från övriga politiska partier och de sakkunniga från näringslivet har inte haft några i egentlig mening praktiska möjligheter att ingående studera de förslag som presenterats. Vid kommissionens sammanträde den 18 juni 1984 förelåg ett första utkast till huvudbetänkande översänt till kommissionens ledamöter några dagar före sammanträdet. Förutom att synpunkter kunde framföras under sammanträdet gavs tillfälle att senast den 6 juli till sekretariatet inkomma med synpunkter. På grund av semestrar var möjligheterna till en sakkunnig granskning ytterst begränsade. Ett något överarbetat förslag

Reservationer 321

till huvudbetänkande kompletterat med ett ñnansieringsavsnitt och ett organisationsutkast översändes några dagar före slutsammanträdet 20-21 augusti 1984. Med lördagsutbärning den 18 augusti 1984 översändes en PM rörande resursbehovet vid kemikaliemyndigheten. Efter internatsammanträdet 20-21 augusti har experter, sakkunniga och utledamöter 10 dagar på sig att författa sina reservationer och redningens särskilda yttranden. Ovan beskrivna arbetssätt har inte bidragit till det tankeutbyte, som ändock är avsikten med parlamentariska utredningar. Något egentligt intresse för påverkan och inflytande från exempelvis näringslivets repre- - området och företrädande den sentanter, kunniga på det aktuella den nya kemikaliemyndigheten och dels part, som skall dels finansiera - har inte följa de regler och lagar, som föreslås av kommissionen, förelegat från majoritetens och sekretariatets sida. Förslag till ändringar och kompletteringar har bemötts med ointresse. Sedvanliga alternativa lösningar på problem vad gäller hälso- och miljörisker vid tillverkning, hantering och transport av kemikalier har hela tiden lyst med sin frånvaro. Huvudbetänkandet, som i väsentlig utsträckning bygger sina förslag i delbetänkandet En bättre information om på de som presenterades kemiska produkter” (SOU 1984:24), hade mått bra av att anpassas till de synpunkter, som framkommer vid den ännu ej avslutade remissbehandlingen av delbetänkandet. Min tidigare kritik framförd i reservationen som fogades till delbetänbrister kandet äger fortsatt aktualitet. Påtalade inte minst vad gäller - har inte blivit tillfredsbehovet av åtgärder på olika samhällsnivåer ställande De resurser, som man med presenterade förslag låser belysta. i en statlig myndighetsfunktion och i rapporterings- och kontrollkrav på skulle kanske med bättre resultat ha kunnat användas för att företagen, öka kunskaperna om kemiska ämnens risker hos dem som ute i företagen hanterar kemikalier. Olyckligtvis har inte utredningens majoritet trots de av finansdepartementet utfärdade tilläggsdirektiven med begäran om ansett sig förpliktad att redovisa kostnadskonsekvenkostnadsanalyser Olika saknas. Uppenbara risserna av förslaget. organisationsalternativ ker för dubbelarbete och resursslöseri föreligger mellan kemikalieinspektion, naturvårdsverk, arbetarskyddsstyrelse, länsstyrelse, hälso- och miljöskyddsnämnder, konsumentverk, socialstyrelse och sprängämnesinspektion. Utredningen borde här ha lagt ned mera arbete. Vad gäller enskildheter i utredningen i övrigt har jag en med Harald Frostling sammanfallande uppfattning. Det må slutligen från min sida uttryckas en förhoppning om att jordbruksdepartementet ger tillfälle till en omfattande remissomgång, där berörda organisationer och myndigheter får rimlig tid för en noggrann granskning av kemikommissionens förslag. Detta är nödvändigt mot bakgrund av det sätt på vilket utredningen bedrivits.

sou 1984:77 323

23 Särskilda

yttranden

23.1 Särskilt av Lars Ernestam

yttrande

Det är värt att uppmärksamma att det i år är hundra år sedan riksdagen Adolf Hedin fattade de första reella besluten 1884 på förslag av liberalen på arbetsmiljöområdet. Det är enligt min uppfattning mycket angeläget att så långt som möjligt komma tillrätta med de risker som nu föreligger för såväl hälsa som miljö vid hanteringen av kemiska ämnen. mot de målformuleringar som redovisas i betän- Jag har ingen erinran kandet och huvuddelen av de förslag som läggs. yttrande upp nâgra punkter där kommissio- Jag tar i detta särskilda och där ytterligare bort ske. nens analys är bristfällig belysning ställ- På två punkter vill jag dock reservera mig mot kommissionens där kommissionen ningstaganden. Det gäller för det första besvärsrätten För det andra har kommissionen ej följt de har ett för snävt synsätt. allmänna om bedömning av förslagens kostnadsutredningsdirektiven effekter.

8 - Undersökningar av ämnen och produkter Kap.

I betänkandet hänvisas till kommissionens delbetänkande där nya regler för anmälan av ämnen och produkter till produktregistret föreslås. Jag vidhåller framförd att det hade varit bättre om tidigare uppfattning i delbetänkandet hade fått behandlingen av de frågor som behandlades anstå till huvudbetänkandet. Dessa förslag framstår som lösryckta. Kommissionen har dessutom inte under arbetet med huvudbetänkandet kunnat ta del av remissyttranden över delbetänkandet. Mina farhågor kommande arbetskvarstår, att den föreslagna kemikaliemyndighetens och akuta får stå tillbaka för det uppgifter med rådgivning problem rutinmässiga insamlandet av uppgifter för register samt för ajourhållande av detta.

- bedömning av risk och nytta

Kap.9 Myndigheternas

Det hade varit bättre om kommissionen klart hade angivit att vissa metoder, exempelvis LDso-metoden snarast bör erdjurexperimentella sättas med andra tester.

324 Särskilda yttranden sou l984z77

Kap. 13 - Miljöfarligt avfall

Kommissionen föreslår att det kommunala utrenhållningsmonopolet vidgas till att omfatta miljöfarligt avfall i samtliga kommuner fr. 0. m. den l januari 1986. Enligt min uppfattning borde kommissionen ha slagit fast att detta inte innebär att staten frånhänder sig det övergripande ansvaret för vissa generella åtgärder. är Exempel på sådana åtgärder det av riksdagen begärda förslaget om insamling av batterier som innehåller tungmetaller m. m.

Kap. l6 - Ansvarsfördelning mellan myndigheter

Jag biträder förslaget om inrättande av en ny kemikaliemyndighet. Ytterligare överväganden om inriktningen av arbetsuppgifterna borde dock ha gjorts. Det är exempelvis en brist att kommissionen endast i förbigående analyserat verksamheten på regional och lokal nivå. Detta gör att det värdefulla arbete som bl. a. utförs av skyddskommittéer, företagshälsovården, yrkesinspektionen, naturvårdsenheterna hos länsstyrelsen samt hälso- och miljöskyddsnämnderna inte har diskuterats i tillräckligt stor omfattning. Det är på denna nivå som de bästa möjligheterna ofta finns att lösa aktuella problem.

Kap. 19 -

Samrádsfrågor

Med hänvisning till vad jag anfört under kapitel l6 konstaterar jag att den betydelsefulla samordningen på regional nivå endast berörs på nio rader i betänkandet.

Kap. 20 - Resursbehov och

finansiering

Industrins kostnader för kommissionens förslag kan indelas i två grupper. Dels är det fråga om kostnader för den direkta kontrollen och tillsynen, dels är det fråga om industrins totala kostnader för att leva upp till den målsättning som kommissionens lagförslag medför. Jag delar kommissionens uppfattning om att kostnaderna för den direkta tillsynen bör täckas genom avgifter. Det är dock angeläget att slå fast att inte större avgifter får tas ut än som motsvaras av myndigheternas faktiska kostnader. I sitt betänkande Naturresursers nyttjande och hävd diskuterar Naturresurs- och Miljökommittén frågan om särskild ersättning för skador på hälsa och miljö genom fonder eller försäkringar. Ett försäkringssystem skulle ge företagen ekonomiska incitament att ytterligare minska riskerna vid utnyttjandet av en produkt. Utredningen förordar fortsatt utredning om möjligheterna att införa ett försäkringssystem. Kommitténs förslag är av direkt intresse för en långsiktig utveckling av produktkontrollen. Det är därför angeläget att Naturresurs- och Miljökommitténs förslag också hade beaktats av kemikommissionen.

sou 1984:77 Särskilda yttranden 325

23.2 Särskilt av Erik Brandt

yttrande

Sammanfattning

Jag anser D att det finns anledning rikta en grundläggande kritik mot betydande avsnitt i Kemikommissionens huvudbetänkande såväl i uppläggningen som i de deskriptiva avsnitten (särskilt kap. l) och än mer i vad gäller de presenterade förslagen D att det är en allvarlig brist att kommissionen ej närmare analyserat orsaker till allmänhetens oro över kemiska risker D att det är uppenbart att den förklaring till denna oro som presenteras i kap. l är ofullständig och bl.a. bortser från den roll som osaklig information till allmänheten spelar D att den enda realistiska vägen att komma tillrätta med denna oro är saklig information till allmänheten om faktiska risker med kemiska ämnen och produkter vid deras hantering D att om kemikommissionen inte ägnar uppmärksamhet åt denna fråga kommer av de förslag som nu presenteras sannolikt inte många kunna åstadkomma en effektiv kemikaliekontroll som har allmänhetens förtroende D att kemikommissionen i sina förslag (särskilt beträffande bekämpningsmedel) icke nöjaktigt beaktat hanteringens betydelse för att begränsa faktiska risker med kemiska ämnen och produkter D att målet för kemikaliekontrollen bör vara att så långt möjligtfärebygga skada på människor eller miljön, men att man här lika litet som för andra varor kan till fullo förhindra att sådan skada någonsin skulle kunna uppkomma D att utredningen analyserat bristerna i den nuvarande ej tillräckligt kemikaliekontrollen D att en väsentlig sådan brist är att myndigheten ej givit näringslivet erforderliga råd och vägledning för hur lagkomplexet skall tillämpas D att betänkandet präglas av en övertro på myndighetens kontrollåtgärder D att betänkandet däremot ägnar föga utrymme åt åtgärder för att underlätta för näringslivet att leva upp till de höga krav som ställs D att nya bördor samtidigt läggs på företagen, t. ex. om krav på fördjupade studier och långtgående undersökningar, krav på att rapportera krav på att förhandsanmäla ämnen och icke minst forskningsrön, krav på att finansiera ren myndighetsutövning hos kontrollmyndigheten.

Beträffande förslaget till ändrad lagstiftning

D villjag avråda från att utbyta LH MV mot en lag om kemiska produkter, vilket skulle innebära ca en tredubbling av det varuområde som den nuvarande lagen täcker

326 Särskilda

yttranden

D anser jag att utredningens direktiv ej inrymmer en sådan ändring D konstaterar jag att kommissionen med begreppet ”kemiska produkter” avser ett vida större varuområde än vad som enligt gängse terminologi hänförs till detta begrepp D anserjag att om en ändring till äventyrs skall genomföras i LHMV är det att föredra att ändra rubriken till Lag om kemikaliekontroll eller alternativt ”Kemikaliekontrollag” D anserjag att såväl den föreslagna lagen som förordningen innehåller en rad formuleringar, vilka bör ändras; ytterligare förslag härom kommer att framföras i remissomgången.

Jag kan icke biträda förslaget att avskaffa det s. k. responsainstituten De skäl som anföres av utredningen är ej relevanta. Avsnittet om bekämpningsmedel skiljer sig från övriga delar av betänkandet. Det vilar mer på emotionella än på sakliga bedömningar av eventuella risker. Enligt betänkandet är allmänheten oroad av risker med bekämpningsmedel; alltså skall användningen skäras ned. En rationell bedömning är att först klargöra om det föreligger reella risker. Skulle så vara fallet blir nästa steg att bedöma om de kan bemästras genom förbättrad hantering, information etc. Jag _tar avstånd från förslaget att införa behovsprövning vid registrering av bekämpningsmedel. Giltighetstiden för registrering bör vidare vara 10 år - och ej så kort som 5 år - om ej särskilda skäl föreligger i enskilda fall. Jag avvisar förslaget att regeringen eller myndighet får förbjuda sådan spridning av bekämpningsmedel som ”kan avvaras utan betydande ekonomisk olägenhet. Jag anser vidare att vissa klass 2-medel bör även fortsättningsvis få användas i hem och villaträdgårdar, när annat likvärdigt alternativ saknas i klass 3.

Förslaget att ge Naturvårdsverket rätt att utfärda föreskrifterangående

kemikalier och den yttre miljön med hänvisning till den nya lagen kan jag ej biträda. Kemikalieinspektionen bör utfärda sådana föreskrifter i samråd med Naturvårdsverket. Vad beträffar Kemikalieinspektionens styrelse bör klart anges, att i varje fall den svenska industrin (genom Industriförbundet) och den utländska industrin och handeln (genom Grossistförbundet) skall äga rätt nominera en representant vardera. Förslaget till finansiering av myndighetsfunktionen på kemikalieområdet finner jag helt orimligt. Enligt min mening finns det ingen anledning att näringslivet skall betala för en grundläggnade statlig myndighetsfunktion inkl. tillsyn. Förslaget till ett taxesystem vid registrering av bekämpningsmedel är olämpligt och bör ersättas av differentierade fasta avgifter. Med responsainstitutet Utredningens redovisning av kostnadsejfekter för näringslivet är klart avses att myndigheten är undermåligt och enligt min mening icke förenligt med kommitténs skyldig att vid förfrågan lämna besked huruvida direktiv eller de allmänna kommittédirektiven. en viss vara faller under Avslutningsvis anför utredningen att eftersom allmänheten hyser utlagstiftningen eller ej. bredd oro för de kemiska hälso- och miljöriskerna så kan det antas att

Särskilda yttranden 327

är beredd kostnaderna för en effektiv kemiallmänheten att acceptera kaliekontroll. - om de genomförs - undan- Jag betvivlar att utredningens förslag allmänhetens oro. Men en sådan beredvilja hos allmänheten att röjer bära ökade kostnader som utredningen presumerar borde då innebära, att allmänheten också är beredd att acceptera en normal finansiering av denna kemikaliekontroll genom budgetmedel.

Inledning

Under har från industrins utredningens gång och även dessförinnan företrädare framförts synpunkter på arbetets uppläggning. Sådana synliksom till ändringar i betänkandets text i olika avseenpunkter, förslag den, har även i viss mån beaktats. När så skett har det dock främst gällt rent deskriptiva avsnitt eller korrigering av oklarheter i tidigare versioner av texten. Kvar står därför från min sida en grundläggande kritik av betydande avsnitt i kommissionens huvudbetänkande, såväl i upplägg- - särskilt - och än ningen som även i de deskriptiva avsnitten kap. l mer i vad gäller de presenterade förslagen. En allvarlig brist är enligt min mening att kemikommissionen nöjer sig - - konstatera att med att helt kort och utan närmare motivering allmänheten hyser oro för kemikaliers inverkan på hälsan och miljön ”till av de skador som kemikaliehanteringen bär skulden till” följd (avsnitt 1.2). Påståendet “beläggs” framför allt med hänvisning till några - såsom påverkan på fåglars fortplantning klassiska ”fall” och händelser i Seveso och BT-Kemi. Någon närmare analys av dessa fall ges ej och åt bakgrunden till skadorna, deras art ej heller ett rättvisande perspektiv och omfattning. att förklaringen till allmänhetens oro är vida mer Det är uppenbart En närmare av komplicerad än vad som anges i betänkandet. granskning av skogsmark med herbicider torde t. ex. problemet flygbesprutning av besprutade bär - om nu visa, att några skador till följd av förtäring sådan skett trots i skogen och annorstädes om förtäring upplysning - vet ej är kända. Likväl har allmänheten hyst och besprutning såvittjag hyser alltjämt stark oro inför flygbesprutning med bekämpningsmedel. Denna oro har av statsmakterna tagits till intäkt för restriktioner mot sådan användning av bekämpningsmedel. Sättet på vilket information och innehålleti denna information måste vara av sprids till allmänheten stor betydelse för uppkomsten av sådan oro. Denna oro vilar uppenbarav den reella risken. Därmed ligen ofta på en grund av missuppfattning skillnaden mellan av allmänheten upplevd risk och reell risk. uppstår Statsmakterna kan inför en sådan situation av upplevd risk med två sätt. Enligt det kemiska ämnen och produkter reagera på i princip risk. ena - alt. l - tas oron för given och på denna baserade upplevda och andra restriktioner. i Den läggs till grund för förbud Förslagen betänkandets kap. 12 om bekämpningsmedel är ett exempel på kemikommissionens tillämpning av alt. l ovan. Den andra metoden - alt. 2 - innebär att statsmakterna, myndighesöker att aktivt om risker med ter och näringsliv ge saklig information

328 Särskilda yttranden

kemiska ämnen och produkter för att minska klyftan mellan av allmänheten upplevd risk och reell risk, när en sådan klyfta uppstått. För egen del anser jag att den enda realistiska vägen är alt. 2 - en ökad saklig information om faktiska risker med kemiska ämnen och produkter vid hantering av dessa. Endast det alternativet står på saklig grund. Jag beklagar därför att kemikommissionen icke analyserat orsakerna till allmänhetens oro. Om kommissionen icke ägnar uppmärksamhet åt denna fråga under sin återstående kommer verksamhetstid, de förslag som kommissionen nu presenterat sannolikt icke att kunna åstadkomma en effektiv kemikaliekontroll som har allmänhetens förtroende. Sitt första delbetänkande inledde kemikommissionen med att betona

hanteringensbetydelse för risker med kemiska ämnen. Det skedde med

uttalandet:

De flesta kemiska ämnen har egenskaper som vid felaktig hantering kan

medföra risker för människa eller miljön.

Jag fäster för min del stor betydelse vid detta uttalande, som bör vara centralt i all produktkontroll. Betydelsen av att yrkesmässiga användare och konsumenter i allmänhet följer givna anvisningar för hanteringen kan ej nog betonas. Av uttalandet följer vidare att problemet om risker med kemiska ämnen och produkter i praktiken främst är en fråga om ämnenas och produkternas hantering. Jag vill hävda att den citerade satsen bör tolkas så att rätt hanterade - väl utformade enligt råd och anvisningar är kemiska ämen och produkter i princip inte farligare än andra varor. Det väsentliga är hur hanteringen sker. Ämnets egenskaper blir i sin tur avgörande för vad som kan anses vara en lämplig hantering. Den ovan citerade satsen har i kemikommissionens fortsatta arbete knappast fått den roll den förtjänar. Särskilt gäller detta beträffande förslag i kap. 12 om bekämpningsmedel. Ett kapitel av betänkandet (nr 6) ägnas åt målet för kemikaliekontrollen. Det heter där att det samlade målet för myndigheters och företags kemikaliekontroll skall vara att förhindra skada på människor och miljö. Det målet kan vid första påseende verka skäligt. Men om med mål skall förstås något som är operativt uppnåbart inom överskådlig bör framtid, ordet förhindra bytas ut mot ”förebygga” och helst föregås av orden så långt möjligt eller liknande. I annat fall skulle t. ex. allmänheten kunna bibringas en felaktig uppfattning om kemikaliekontrollens innebörd och faktiska möjligheter. Den skulle kunna få uppfattningen att på detta område till skillnad från alla andra varuområden där risker av olika slag kan före- - skulle industrin ligga och myndigheterna kunna förhindra att skada uppstod. Förmodligen är detta lika orealistiskt som att utlova, att trafiksäkerhetsarbetet skall förhindra alla trafikolyckor. Detta har myndigheterna heller aldrig förespeglat allmänheten. Det finns därför ingen anledning och heller ingen möjlighet att ställa krav högre på kemiska än att industrin produkter skall så långt möjligt förebygga att skada kan uppstå.

sou 1984:77 Särskilda yttranden 329

Utredningen konstaterar bristeri kemikaliekontrollen. En klar nackdel är dock att utredningen ej tillfredsställande belyst orsaken till att det sådana brister. En dylik analys är nödvändig för att de av föreligger utredningen föreslagna åtgärderna skall kunna komma till rätta med eventuella missförhållanden. Det är att beklaga att kemikommissionen ej ansett sig ha haft tid och/eller intresse av att skaffa sig direkta intryck av industrins kemikaliekontroll genom besök vid några företag, stora som små, producenter som importörer. Mot den bakgrunden vill jag söka ange några av orsakerna till brister i kemikaliekontrollen. Det bör då främst framhållas, att problemen enligt min mening inte är att söka i själva lagen om hälso- och miljöfareller dess kungörelse, även om den senare kan behöva viss liga varor överarbetning. LHMV är en modern lag. Vad som kan anföras mot den är att verkligheten ännu ej hunnit ikapp lagen och dess höga ambitions» nivå. En väsentlig brist är däremot att myndigheten inte givit näringslivet det mått av råd och vägledning” som erfordras för att tolka och förstå och innebörd. Det senare är en komplicerad uppgift. I lagens mening anslutning härtill bör även framhållas att betänkandet saknar en beskrivning av de problem som industrins företag möter när det gäller att på kemikaliekontrollens område hålla reda på den mångfald av lagar och föreskrifter som utfärdas av en rad olika myndigheter. För industrin är det därför i hög grad önskvärt, att antalet myndigheter med rätt att utfärda föreskrifter enligt LHMV starkt begränsas. En annan brist i kemikaliekontrollen är att det hittills har funnits föga riktad mot industri och handel eller nästintill ingen myndighetstillsyn vilket En tillsyn - mer inriktad även påpekas i utredningen. på rådgivoch omedelbara straffsanktioner ning och hjälp än på legala åtgärder framstår som ytterst angelägen om kontrollen skall få en effektiv och värdefull inverkan. Betänkandet präglas i stället av en ävertro på myndigheters kontrollåt- Det tar sig uttryck i förslag till fler förbud och restriktioner för gärder. hanteringen av kemiska produkter snarare än en strävan mot att bistå industrin att åstadkomma en säkrare hantering och därmed en minskning av eventuella risker med sådana produkter. Föga utrymme ägnas i betänkandet åt förslag till åtgärder som kunde underlätta för industrin att leva upp till de krav som ställs. Tvärtom lägger man nya bördor eller preciserar gamla sådana. Det gäller t. ex. kraven på studier och kraven på att följa forskning och utveckling, kraven på undersökningar, att rapportera till myndigheten om vissa forskningsrön, kraven på att förhandsanmäla nya ämnen till produktkontrollmyndigheten. Det gäller vidare, och icke minst, kravet på att näringslivet skall till fullo finansiera myndighetsutövningen på kemikaliekontrollens område. Klart är att sammantaget blir dessa och andra förslag en tung börda, särskilt för den kemiska industrin. Nedan skall anges några förslag på lagstiftningsområdet som jag ej kan biträda. En utförligare redovisning kommer att ges i samband med remissbehandlingen.

330 Särskilda yttranden

Lagstiftningsfrågor

Direktiven till kemikommissionen förutser en överarbetning av förordningen om hälso- och miljöfarliga varor. Det är väl motiverat, särskilti vad gäller en rad tillståndsfrågor. Däremot synes direktiven inte räkna med någon förändring av de grundprinciper på vilka LHMV bygger. Det heter där (sid 10):

De grundprinciper som den nuvarande lagstiftningen bygger på bör enligt min mening vara vägledande också för det fortsatta arbetet med att förbättra kontrollen över kemikalieanvändningen.

Lagen

I betänkandet föreslås likväl att lagens benämning ändras från att gälla hälso- och miljöfarliga varor” till att avse ”kemiska Det produkter”. framlagda förslaget bryter därmed mot den centrala grundprincipen i nuvarande lag, i det att man utvidgar varuområdet från att gälla hälsoeller miljöfarliga ämnen och beredningar till att omfatta alla s. k. kemiska produkter i allmänhet, oavsett omde är hälso- och miljöfarliga eller ej. Detta innebär en vidgning av produktområdet från kanske 20 á 30 000 varor till närmare 100 000. Några övertygande skäl för en sådan utvidgning har ej presenterats i utredningen. Det hävdas visserligen i betänkandet, att det är en brist i LHMV att det ej finns en generell grundläggande bestämmelse med föreskrift att kemiska ämnen och produkter i allmänhet skall bedömas av tillverkare och importörer för att klargöra om lagen är tillämplig på deras varor. En sådan bedömningsskyldighet ligger naturligtvis inbyggd i varje lag som omfattar ett visst varuområde. Jag vill dock bestrida utredningens påstående att detta lagkomplex skulle inrymma mycket långtgående skyldigheter för tillverkare och importörer av icke- hälsofarliga ämnen och beredningar. Att av den av utredningen åberopade anledningen utvidga lagen till att omfatta alla kemiska ämnen och beredningar förefaller mig minst sagt omotiverat. Jag kan inte ansluta mig till förslaget att drastiskt mångfaldiga det varuområde som lagen om hälso- och miljöfarliga varor nu täcker. Endast en smärre formell ändring bör göras, så att lagens rubrik blir Lag om hälso- eller miljöfarliga varor. I såväl den föreslagna lagens rubrik som den följande texten används beteckningen Lag om kemiska produkter. Begreppet skulle vara liktydigt med ”kemiska ämnen och beredningar tillverkade av kemiska ämnen”, hävdar utredningen. Begreppet kemiska produkter” förekommer emellertid redan i olika sammanhang. I allmänhet förstås härmed vissa beredningar (blandningar) av olika kemiska ämnen, men ej själva ämnena. (Jfr. t. ex. den danska lagen som talar om kemiska ämnen och produkter.) Begreppet har därjämte en särskild betydelse i både inhemsk och internationell statistik, vilken är snävare än vad det nu framlagda förslaget åsyftar. I allmänhet menar man med kemiska - eller snarare kemikalier produkter och

Särskilda yttranden 331

kemiska - varor till kap. 28-38 i tulltaxan, som produkter hänförliga är byggd på den internationella CCC-nomenklaturen Uppenbarligen kemikommissionen att med ”kemiska produkter” skall förstås anser ungefär samma varuavgränsning som nu tillämpas i produktregistret. att Det bör erinras om att registret redan genom sitt namn ger möjlighet än kemiska produkter. Det är därför fånga upp ett vidare varubegrepp använolämpligt att som utredningen gör med en vidsträcktare syftning da begreppet ”kemiska produkter. Risk föreligger att följden bl. a. kan bli tolkningssvårigheter, där den nya lagens tillämpning på en viss ”kemisk ifrågasätts med hänvisning till CCC-nomenklaturen produkt”

och liknande. Jag kan därför inte ansluta mig till förslaget om beteck-

ningen Lag om kemiska produkter. Det förtjänar erinras om att flera länder i Västeuropa samt USA har valt att utforma sin lagstiftning så att den gäller hälsofarliga/giftiga ämnen. länder har en lag om kemikalier (Japan, Nederländerna Några och Västtyskland). Danmark har regler om kemiska ämnen och produkter, medan Frankrike har en lag om kemiska produkter. bakom LHMV skall göras, är Om en förändring av grundprinciperna eller Kemikaliekontrollag förenade i så fall Lag om kemikaliekontroll med mindre än nu föreliggande förslag. Med kemikalier olägenheter menas i allmänhet grundämnen och kemiska föreningar. Och det är ju till dessa som en eventuell från hälso- eller miljösynpunkt är farlighet knuten. Kemikaliekontrollag knyter även väl an till mot- Beteckningen svarande för myndigheten Kemikalieinspektionen. Det överbeteckning ensstämmer även med terminologin i Japan, Nederländerna och Väst-

tyskland. Den av kemikommissionen föreslagna lydelsen i § 9 om uppgiftsskyldighet är enligt min mening alltför omfattande. I stället för befogenhet att kräva som kan behövas understruket) för in alla uppgifter (här bedömning av hälso- och miljörisker bör det vara tillfyllest att myndigheten kan liksom f. n. kräva uppgifter som är nödvändiga” för att bedöma varans eventuella hälso- och miljöfarlighet.

Förordningen

Kravet av bekämpningsmedel skall ingå en i §22 att vid registrering av om medlet behövs bör utgå genom att orden och behövs prövning stryks. Självklart söker man inte registrering för ett medel, om det inte finns ett marknadsbehov därav. (Jfr. nedan under rubriken ”Bekämp-

ningsmedel”.) skall godkänna för §22 bör ändras så att myndigheten märkningen bekämpningsmedel men endast granska varuinformationsblad i enlighet

med vad som sker på läkemedelsområdet. När det gäller registrering av l §41 föreskrivs om överklagande. att talan mot Kemikalieinspektionens bekämpningsmedel anges här, beslut skall föras hos regeringen. I analogi med vad som gäller för läkemedelsområdet bör sådan talan föras hos Kammarrätten. En internationell tullnomenklatur.

332 Särskilda yttranden sou

1984:77

Lag om spridning av bekämpningsmedel

§2 har fått en olämplig utformning. Förslagsvis skulle följande text vara en förbättring:

Användning av bekämpningsmedel skall ske så att människor icke skadas eller vållas annan olägenhet av ej obetydlig art och så att icke önskvärd miljöpåverkan undviks. Åtgärder

§3 om möjlighet att förbjuda sådan spridning av bekämpningsmedel som kan avvaras utan betydande ekonomisk olägenhet bör utgå. Paragrafen är såväl lagtekniskt som sakligt olämplig. (Jfr. nedan ”Bekämpningsmedel.) Att utöver böter eller fängelse i upp till ett år jämväl förutsätta - som sker i §§ ll och 12 - att särskild straffavgift skall kunna utgå vid spridning av bekämpningsmedel är att överdriva betydelsen av den överträdelse som här behandlas. De aktuella paragraferna bör utgå. De vanliga korrektionsmedlen bör vara tillfyllest.

Responsainstitutet

I avsnitt 8.2 föreslås att responsainstitutet utmönstras. Som skäl härför åberopas bl. a. att betydligt fler personer med grundläggande kunskaper i toxikologi numera finns tillgängliga och att de produktansvarigas förmåga att själva bedöma sina varors egenskaper från hälso- och miljösynpunkt därför har ökat väsentligt. Vidare hävdas att de av Produktkontrollnämnden och Naturvårdsverket rekommendationerna utgivna resp. vägledningen gör att de produktansvariga numera har betydligt bättre för att bedöma förutsättningar om en vara är hälsofarlig eller ej. Slutligen anföres att responsainstitutet inte under det senaste decenniet spelat någon praktisk roll och att det är en nackdel från planeringssynpunkt att myndigheten måste ha resurser i beredskap för responsaverksamhet. Enligt min uppfattning är det fortfarande angeläget att företagen från ansvariga myndigheter kan få ett klart besked huruvida en vara är att betrakta som hälsofarlig eller ej. Detta bör ses mot bakgrund av de avsevärda förpliktelser som inträder om varan betraktas såsom hälsofarlig. Emedan lagen har karaktären av ramlag följer att berörda myndigheter i ökad utsträckning måste bistå företagen med upplysningar och råd rörande lagstiftningens tillämpning. Det är således en konsekvens av den tillämpade lagstiftningstekniken. Påståendet att betydligt fler personer med grundläggande kunskaper i toxikologi finns tillgängliga är en betydande överdrift. Det är fortfarande så att det råder en uttalad knapphet på personer med kvalificerade kunskaper i toxokologi, såväl hos myndigheter som i företag. Vad gäller Produktkontrollnämndens och Naturvårdsverkets rekommendationer resp. vägledning ger dessa knappast vid tillräcklig hjälp bedömning av om en vara skall klassificeras som hälsofarlig eller ej (såvida den inte står upptagen på ämneslistan; denna omfattar dock endast 950 ämnen). Trots de nya klassificerings- och märkningsbestäm-

SOU l984z77 Särskilda yttranden 333

melserna är det därför ofta fortfarande svårt att skapa sig en uppfattning om huruvida varan är hälsofarlig eller ej. Myndigheten måste rimligtvis vara bäst skickad att tolka sina egna bestämmelser och ge näringslivet ett auktoritativt besked. Att så få - - förekommit under den tid som 6 stycken responsafall LHMV tillkom beror inte på avsaknaden av intresse för gått sedan responsainstitutet utan på att Produktkontrollnämnden/byrån arbetat långsamt med ärenden av detta slag. Det finns exempel på förfrågningar som legat i över 7 år (!) i väntan hos myndigheten. Det skall då underatt det frågande företaget lämnat en god dokumentation som strykas belyser ämnets eventuella hälsofarliga egenskaper. Trots sådana negativa erfarenheter anser industrin att ett effektivt fungerande responsasystem vore värdefullt. Påståendet att det är en nackdel från planeringssynpunkt att myndigheten måste ha resurser i beredskap för responsaverksamhet förefaller något egendomligt. Det åligger naturligtvis även en myndighet som Produktkontrol[nämnden/byrån att löpande tillhandagå allmänheten, inkl. företagen, med uppgifter rörande gällande lagstiftning och dess tillämpning. Detta måste ses som en nödvändig konsekvens av att LHMV utformats som en ramlag. Någon särskild ”beredskapsresurs” för detta ändamål erfordras naturligtvis inte utan att det måste anses en integrerad och viktig del av myndighetens verksamhet. Det utgöra kan här nämnas att regeringen nyligen beslutat införa en motsvarande responsaskyldighet vad gäller frågan om en viss vara är att anse som farligt gods eller ej (SFS 1982:923 7 §). Under de två senaste decennierna har nätverket av lagar med tillämpningsbestämmelser blivit allt tätare när det gäller hälso- och miljöfarliga varor. Det måste vara rimligt att industrin av myndigheterna kan begära ett ökat inslag av såväl allmängiltig rådgivning och vägledning som auktoritativa besked i enskilda ärenden.

inte acceptera förslaget att responsainstitutet skall

Jag kan därför avskaffas.

Produktinformation

Kemikommissionen föreslår att Kemikalieinspektionen får i uppdrag att utfärda regler om att varuinformationsblad skall finnas tillgängliga på överlåtelseställen med större kemikalieförsäljning. Jag är positiv till ökad information till allmänheten. Men den föreslagna formen är olämplig. Därjämte bör erinras om att varuinformationsblad är avsedda för yrkesmässigt bruk och i första hand för hälsofarliga ämnen och beredningar.

Bekämpningsmedel

Avsnittet om bekämpningsmedel ger enligt min mening inte en rättvisande bild av de problem som kan vara förbundna med hanteringen av dessa produkter i Sverige. Inte heller sätter avsnittet vetenskap och sakliga bedömningar i högsätet.

334 Särskilda yttranden SOU l984z77

Utredningen citerar flera gånger den s. k. kemikalieutredningens be-

tänkande SOU 1983:11. Jag saknar inledningsvis följande centrala uttalande ur detta betänkande (s. 327): Utredningen gör därför den bedömningen att de kemiska bekämpningsmedlen inom överskådlig framtid kommer att vara nödvändiga hjälpmedel för att motverka skördenedsättningar, till följd av ogräs samt skador genom angrepp av sjukdomar och skadedjur.

Medan de positiva sidorna av bekämpningsmedel förbigås, överbetonas de risker som användningen av bekämpningsmedel skulle kunna med- föra för arbetstagare och för yttre miljön om de inte hanteras enligt givna anvisningar. Särskilt markant är denna Överbetoning när det gäller förmenta hälsorisker för livsmedelskonsumenter till följd av bekämpningsmedelsrester i livsmedlen. Även här vore en hänvisning till SOU 1983:11 lämpligare, t. ex. följande uttalande (s. 201):

Användningen av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket torde därför inte heller på lång sikt utgöra någon konkret risk för negativa effekter på livsmedelskonsumenternas hälsa.

Vad gäller de risker för naturmiljön som nämns av kommissionen kan noteras, att dessa huvudsakligen hänför sig till två fall som ligger nästan 20 år tillbaka i tiden kvicksilverhaltiga betningsmedel resp. DDT. Beträffande risker för arbetstagare i jordbruket kan bekämpningsmedel vara förenade med sådana, i den mån t. ex. givna hanteringsanvisningar ej skulle följas. Det finns dock ingen anledning att avstå från dessa medel på grund av felhantering. Enligt kommissionen skulle det rätta sättet att bemästra dessa risker vara att finna alternativa metoder till kemiska bekämpningsmedel oavsett effektivitet och kostnader så att användningen av sådana medel kan skäras ned. Jag delar inte den inställningen att hantera en risk. I den mån det verkligen föreligger en påtaglig risk bör vi i stället genom ökad upplysning, förbättrad utbildning och bättre hanteringsmetoder, bättre förpackningar etc. begränsa risken så att den kommer ned till en acceptabel nivå. Kan man inte nå en sådan nivå, så måste alternativa metoder sökas. Den väg som betänkandet förordar innebär i logikens namn, att samhället dels skulle förbjuda t. ex. alla explosiva och brandfarliga ämnen, dels skulle söka bemästra t. ex. trañkproblemen genom att radikalt skära ned antalet bilar och motorcyklar och stimulera en övergång till häst och vagn eller alternativt förbjuda motorsågar och knivar, trappor i hus etc. Grundfelet i kommissionens inställning till bekämpningsmedel är enligt min mening den uppfattningen, att så snart allmänheten blivit oroad av något - oavsett om det föreligger en reell risk eller ej - skall samhället gå in och förbjuda eller starkt begränsa användningen av det aktuella produktområde som föranlett oron.

Utredningen om an-

I betänkandet refereras ett förslag av kemikalieutredningen om bevändningen av kemiska medel ijord- och skogs- hovsprövning av bekämpningsmedel. Behovsprövning åberopas då och bruket. då som en frälsning från kemisamhällets vädor. Föregångslandet på

sou 1984:77 Särskilda yttranden 335

av läkemedel och - forområdet är Norge, som har behovsprövning reellt mellt, men knappast av bekämpningsmedel. Sverige och andra länder har i stället valt att ställa upp mer eller mindre hårda krav för registrering och låta marknaden avgöra efterfrågan på resp. preparat. - Varför? D Ett skäl är konkurrensen. Genom tillgång till fler preparat minskas risken för en monopolsituation med negativa effekter på prissidan. D Ett annat skäl är resistensbildning. Om det finns alternativ för att behandla ett visst skadeangrepp, är risken mindre att resistens uppstår mot medlen. D Vid är riskbilden belyst. Men effektsidan av registreringstillfället medlets användning i olika regioner av landet, under olika jordmån och väderlek, kommer mera definitivt fram först efter ett antal år av under olika förhållanden. Myndigheten kan då praktisk användning genom behovsprövning komma att stoppa vad som skulle ha blivit ett utmärkt preparat. D En myndighetens behovsprövning hämmar utvecklingen och gör att stor osäkerhet skapas för näringslivet. D Vi får ytterligare ett element av subjektiv värdering i myndighetens beslut. När skall myndigheten säga Nej? Efter en eller två eller tre likvärdiga preparat? D Mest betänkligt är förslaget att man skall jämföra med alternativa metoder - t. ex. ogräsmedel contra mekanisk eller manuell uppryckning av ogräs.

avråda från att behovsprövning införes vid registrering Jag vill definitivt av bekämpningsmedel. Inom ramen för de hårda registreringskrav som i Sverige bör det stå leverantören fritt att söka tillfredsställa uppställs marknadens Marknaden och rådgivningen kommer att utefterfrågan. mönstra de produkter som ej förmår möta kraven från brukarna. Kommissionen föreslår vidare att äldre registreringsbeslut skall om- Det hävdas av registreringen i prövas. att en generell tidsbegränsning allmänhet gäller utomlands, varierande från tre till tio år. Jag är införstådd med en sådan tidsbegränsning men finner tiden fem år för kort med tanke bl. a. på den tidsutdräkt som hanteringen av ansökningar kräver hos myndigheten. Tiden bör vara tio år, såvida ej särskilda skäl för tidigare omprövning i ett visst fall föreligger. Jag utgår vidare från att avslutat sin granskning av registreringen gäller till dess att myndigheten

dokumentationen, varvid beslut fattas om ny registrering eller avregist-

rering. I det senare fallet bör skälig övergångstid gälla. i kap. 12 ett uttalande av den innebörden, att arbetet med Jag saknar omprövning av äldre registreringar ej får leda till att tiden för nyregistreringar förlängs. Kommissionen föreslår att regeringen eller myndigheten får förbjuda sådan spridning av bekämpningsmedel som kan avvaras utan betydande ekonomisk Utformningen av en sådan befogenhet är förbunolägenhet. den med betydande osäkerhet för näringslivet. Därjämte baseras förslaget på en feluppfattning att onödig spridning av bekämpningsmedel förekommer. anser kommissionen att s. k. ”planmässig be- Tydligen

336 Särskilda yttranden -

kämpning” är onödig. En sådan inställning sluter väl an till gängse missuppfattningar av vad dylik bekämpning innebär. Den har oftast en förebyggande karaktär och är därmed inte onödig” utan är planerad och avsedd att bygga på erfarenhetsmässig grund från prognosverksamhet. Så är t. ex. fallet med besprutning av potatis mot brunröta. Eller användningen av jordherbicider, som innebär att man inte behöver vänta tills ogräset vuxit upp, då det krävs större volymer herbicider. Att vänta innebär ofta att tvingas använda en större insats bekämpningsmedel. Att i lag förbjuda planmässig bekämpning” under beteckningen ”onödig bekämpning är därför fel metod. I stället bör man genom ökad rådgivning och förbättrad prognosverksamhet begränsa den planmässiga spridningen till situationer då andra alternativ framstår som sämre. Kommissionen vill därjämte förbjuda användningen i hem och villaträdgårdar av alla klass 2-medel, inkl. t. ex. råttmedel och medel mot mjöldagg på bärbuskar. Enligt min mening är detta olämpligt och omotiverat. I varje fall bör sådana klass 2-medel få användas för vilka det inte finns ett likvärdigt alternativ i klass 3. Handläggningen av ärenden rörande registrering av bekämpningsmedel föreslår kommissionen i allmänhet bli en kanslifrága. Endast principiella frågor skulle underställas Kemikalieinspektionens styrelse. Med tanke på de många omständigheter som skall beaktas vid beslut om registrering är det anledning att hos Kemikalieinspektionen inrätta ett särskilt organ för registrering av bekämpningsmedel. I detta borde vara företrätt myndigheter som Lantbruksstyrelsen, Livsmedelsverket, Prövningsnämnden vid SLU, vidare LRF, LO och leverantörerna av bekämpningsmedel via SBI. Organet kan inledningsvis vara rådgivande, dvs. ha samma ställning som Läkemedelsnämnden i registreringsfrågor rörande läkemedel.

Sektorsmyndigheters befogenheter

Från näringslivets synpunkt är det Önskvärt att man begränsar antalet myndigheter som äger rätt att utfärda föreskrifter med hänvisning till den aktuella lagen. Bl. a. är det en börda för näringslivet att hålla reda på alla förekommande författningar från olika myndigheter på kemikaliekontrollområdet. Mot den bakgrunden bör enligt min mening endast Kemikalieinspektionen äga utfärda centrala föreskrifter som direkt riktar sig till tillverkare och importörer. Därför bör naturvårdsverket inte ges rätt att med hänvisning till den aktuella lagen utfärda tillämpningsföreskrifter vad beträffar kemikalier och den yttre miljön såsom kadmium, freoner, gödselmedel eller insatskemikalier i olika industriprocesser. I stället bör Kemikalieinspektionen i samråd med naturvårdsverket utge dessa föreskrifter.

Kemikalieinspektionens styrelse

Det framhålles i avsnitt 18.3 att i styrelsen skall finnas sakkunskap i vetenskapliga bedömningsfrågor. Att sådana kunskaper bör vara företrädda i styrelsen är naturligt. Än viktigare är emellertid att styrelsens

sou 1984:77 Särskilda yttranden 337

konsekvenserna för samhället ledamöter har förmåga att bedöma berörda och de anställda - av olika däribland särskilt näringsgrenar ingrepp med hänvisning till lagen. Sådana ingrepp i näringsutövning kommer framför allt att riktas mot tillverkare och importörer av kemiska ämnen Mot den bakgrunden borde utredningen ha framoch produkter. hållit att i varje fall den svenska industrin (genom Industriförbundet) och den utländska industrin och handeln (genom Grossistförbundet) skall äga rätt att nominera en representant vardera.

Kemikalieinspektionen

för Kemikalieinspektionen bör alla tillfällen tas I organisationsplanen och effektivisering av arbetet. Detta står för till vara till rationalisering med de generella kommittédirektiven i Dir. 1984:5. övrigt i samklang Flera har presenterats, den senaste innebär en organisationsplaner ökning med ytterligare 5 tjänster till 80 stycken. - Enligt min mening måste det rimligtvis räcka med 14 tjänster i 20 - för myndighetens administration, förutsatt att stället för föreslagna myndigheten i största möjliga utsträckning köper administrativa tjänster Vidare - i stället för från annan myndighet. bör ej mer än 8 personer 12 - ägna sig åt produktregistret. Totalt borde en besparing föreslagna av 10 tjänster vara möjlig, så att antalet ej överstiger 70 stycken.

Finansiering

Det hävdas i betänkandet att ”det är rimligt att kostnaderna för den kemikaliekontrollen som hänför sig till tillverkare och grundläggande importörer helt täcks genom avgifter från dessa”. Ingen motivering lämnas för att detta förslag skulle vara ”rimligt”. Det är enligt min

mening i själva verket orimligt att näringslivet skall betala för en ordinär

myndighetsfunktion. Den föreslagna avgiften, beräknad på de produkter som är anmälda till produktregistret, har närmast karaktären av en skatt. Enligt svensk grundlag är det riksdagen som skall fastställa skatter och inte regeringen eller än mindre en myndighet. Näringslivet är självklart berett att betala för tjänster som man får från statliga myndigheter. Det gäller också för tjänster f rån Kemikalieinspektionen. Men den verksamhet det här är fråga om har ingen karaktär av tjänst (service) utan är en grundläggande myndighetsutövning. l-lär liksom när det gäller tillsynen av livsmedel eller konsumentprodukter resp. tillsyn av arbetsmiljön genom yrkesinspektionen är det naturligt och självklart, att myndighetens verksamhet skall täckas med budgetmedel och ej avgiftsfmansieras. Vi har en samhällsapparat som finansieras budgetmedel för att täcka en grundläggande statlig verksamhet genom inkl. inom en rad olika fält. Det finns ingen anledning att för tillsyn sådan myndighetsutövning ta ut speciella avgifter/ skatter. Att i detta sammanhang särbehandla kemiska produkter ter sig minst och är att underblåsa ovetenskapliga påståenden om att sagt obilligt

I

338 Särskilda yttranden sou 1984:77

dessa produkter skulle vara behäftade med allvarliga risker i högre utsträckning än andra industrivaror. Jag motsätter mig således förslaget om en tillsynsavgift på produkter anmälda till produktregistret. Beträffande bekämpningsmedel föreslås, att avgiften vid nyregistrering baseras på en timtaxa. Detta vore emellertid klart olämpligt och skulle motverka önskemålet om att myndigheten får en fyllig dokumentation från företagen. Förslaget skulle nämligen avskräcka företagen från att sända in mer underlagsmaterial till myndigheten än vad som är ett absolut minimium. Därtill kommer att myndigheten vid en timtaxa saknar varje incitament att arbeta snabbt och effektivt vid handläggning av registreringsärenden. I stället bör ett differentierat avgiftssystem byggas upp, baserat på fasta avgifter på samma sätt som gäller vid registrering av läkemedel. Systemet bör utformas t. ex. efter en fallande skala, där den högsta avgiften utgår för registrering av ett medel innehållande ett nytt ämne, och en lägre avgift uttas för ett nytt medel innehållande känt ämne. Vidare bör i skalan inarbetas andra arbetsuppgifter, såsom första omregistrering och senare omregistreringar, resp. ny användning eller ny hantering av ett redan registrerat bekämpningsmedel. De nämnda avgifterna skall självklart fastställas av regeringen.

Kostnadseffekter för näringslivet

Utredningen vidgår i avsnitt 20.5 att en rad av dess förslag innebär en ökad kostnadsbelastning för näringslivet. Omfattningen härav är emellertid vagt angiven i betänkandet. Utredningen förefaller ignorera att förslaget om en särskild tillsyns- - avgift senast angiven som 425 kr./år och produkt innebär klart högre kostnader i berörda företag på grund av hanterlngsrutiner för avgiften/ skatten. Utredningen anför att i kap. 10 och l2 framförda förslag om ökad produktinformation och om bekämpningsmedel inte kan närmare beräknas förrän av kommissionen förordade myndighetsförfattningar utarbetats. - Utredningen ger heller inga beräkningar av de kostnadsökningar som kan uppstå till följd av förslaget till bestämmelser om förhandsanmälan av nya ämnen. En sådan inställning till kostnadssidan är ej förenlig med direktiven till utredningen i kommittédirektiv 1984:5, där det heter ”Kostnadsberäkningen skall vara väl genomarbetad” och ta hänsyn till alla kostnader för olika intressenter. Vidare hävdas i betänkandet, att den ökade kostnadsbelastning som förslaget om utökad märkningsskyldighet innebär för näringslivet i sin helhet måste uppvägas av minskade kostnader för de användande företagen. Detta är en avvägning som särskilt för de tillverkande företagen saknar relevans. Näringslivet är inte någon samlad ekonomisk enhet där - ökad belastning på en sektor den kemikalietillverkande industrin kan kompenseras av lättnader för en annan (kemikalieanvändande)

Särskilda yttranden 339

industrisektor. I alla händelser hjälper det inte den kemikalietillverkande industrin att andra delar av svensk industri får lättnader. framhåller att näringslivets kostnader för en bättre efter- Utredningen levnad av LHMV torde vara flerfaldigt större än kostnaderna för kommissionens förslag om nya skyldigheter. Det undandrar dock ej utredfrån att söka beräkna de kostnadsökningar som ningen skyldigheten dess förslag nu aktualiserar, antingen det gäller precisering av gällande skyldigheter eller nya sådana. Av vad ovan anförts framgår, att enligt min mening är givna beräkeller obefintliga som underlag för att bedöma effekningar otillräckliga konkurrenskraft. Enligt utredten av utredningens förslag på industrins direktiv skall denna effekt belysas. Det enda som är ostridigt är ningens att svensk kemisk industri kommer att drabbas på ett sätt som måste få återverkningar på investeringsbenägenhet och framtida utvecklingskraft. anför utredningen att eftersom allmänheten hyser ut- Avslutningsvis bredd oro för de kemiska hälso- och miljöriskerna så kan det antas att allmänheten är beredd att acceptera kostnaderna för en effektiv kemikaliekontroll. - undan- Jag betvivlar att utredningens förslag - om de genomförs allmänhetens oro. Men en sådan beredvilja hos allmänheten att röjer bära ökade kostnader som utredningen presumerar borde då innebära, att allmänheten också är beredd att acceptera en normal finansiering av denna kemikaliekontroll genom budgetmedel.

23.3 Särskilt av Stieg Edlund

yttrande

Inledning

Kemikommissionens har manglats fram med en oer-

huvudbetänkande

hörd intensitet. Möjligheterna att väga skilda skrivningar eller allmänt diskutera olika frågor har varit mycket små. Det visar sig också när man och man kan inte komma ifrån att intresset för går igenom betänkandet särskilt stora - svaren har förutsättningslösa överväganden inte varit man redan haft. Några väsentliga brister är den stora övertron till effekten av lagar och regler och polisiära åtgärder. Myndigheterna anses vara bättre skickade att lösa har en

än näringslivet produktkontrollfrågorna. Utredningen

stark slagsida åt myndighetens behov. Vidare har inte behovet av balanserad information om kemikaliernas fördelar för dagens samhälle beakställen av att riskerna med tats. Skrivningarna ger på många intryck kemikalier stora och okontrollerade. Här skulle komär utomordentligt missionen kunnat föreslå åtgärder pâ bl. a. informationsområdet för att komma tillrätta med den överdrivna rädslan som många i dag onekligen har för kemiska produkter. Att man skall ha respekt för deras risker är riktigt men överdriven skräck leder inte till konstruktiva lösningar. I huvudbetänkandet de avsnitt som tidigare offentliggjorts i ingår kemikommissionens delbetänkande. Jag avgav ett särskilt yttrande i och avser inte upprepa mina synpunkter här. detta sammanhang

340 Särskilda yttranden

Synpunkter på olika avsnitt

I huvudbetänkandet redovisar kemikommissionen på 420 innehållsrika sidor sina synpunkter och förslag. I det första avsnittet rubricerat Bakgrund”, redogörs för användningen av kemikalier och förekomsten av kemiska risker. Det första stycket i bakgrundskapitlet avhandlar på 1/2 sida de kemiska produkternas betydelse och användning medan resten av avsnittet, 27 l/ 2 sidor, ägnas åt risker. Bl. a. redovisas skilda mycket uppmärksammade miljöolyckor med kemiska produkter som t. ex. den berömda i Seveso i Italien olyckan för snart tio år sedan. Det är beklagligt med hänsyn till den bristande kunskapen om kemiindustrins betydelse att man inte försökt balansera bakgrundsavsnittet lite mer. Utveckinom den kemiska industrin framför lingen allt efter andra världskriget har betytt oerhört mycket. Petrokemiindustrin har givit läkemedelsindustrin billigare råvaror, textilindustrin har med hjälp av syntetfibrer försett oss med billiga, praktiska och lättskötta kläder. Det hade varit till fördel om man på några sidor gjort ett sammandrag av skilda fakta och även illustrerat kemiindustrins effekter. positiva Beskrivningen av den nuvarande kemikaliekontrollen i vilken man bl. a. visar på företagens stora arbete med och ansvar för kemikaliekontroll är bra. Kemikaliehanteringen totalt kan inte i detalj regleras eller kontrolleras av myndigheterna. Försök till detaljreglering har gjorts på skilda områden och även om en del regleringar ”fungerat” har många tyvärr varit utomordentligt dåligt utformade och opraktiska. Man kan här möjligtvis nära en förhoppning att förståelsen som visas även praktiskt framledes kommer att vara till gagn för arbetet med kemikaliekontrollen och visa sig i en mindre frekvent hos den av regleringsiver kommissionen föreslagna kemikalieinspektionen. I avsnitt Il, Målsättning, har kommissionen försökt föredömligt redovisa mål och medel för kemikaliekontrollen, något som tidigare utredningar på området avstått ifrån. Tyvärr blir denna typ av målskrivningar av förklarliga skäl mycket allmänt hållna och skrivningarna något svårtolkade. Det är möjligt att man hade kunnat lösa tolkningsproblemen genom att ange långsiktiga resp. kortsiktiga mål. Det av kommissionen angivna övergripande målet, dvs. att förhindra skada på människor eller miljö, verkar vid en första läsning inte speciellt kontroversiellt utan bör kunna omfattas av alla. Vem vill ange att han inte sympatiserar med denna skrivning? Man kan emellertid, åtminstone om man inte drabbats alltför starkt av inflationen i ordens valör, tveka inför ett så starkt ord som förhindra. Inom vilket område det må vara, kemiindustrin eller trafiken, kan vi skador? Att

förhindra-omöjliggöra

kemikalieleverantörer och tillverkare vill göra allt för att skador på människa och miljö inte skall uppkomma är självklart. Kan man därmed förhindra att skada uppkommer är det bra, men att så blir fallet kan icke garanteras. Att alla kemiska produkter skall vara väl undersökta är ett mål som man säkert kan enas om. Det kan dock inte bortses från att innebörden av ordet väl kan diskuteras. De resurser som finns totalt i världen för

Särskilda yttranden 341

att undersöka kemiska ämnen måste användas optimalt. Detta innebär för det första, att man måste harmonisera undersökningskrav m. m. med länder. Dessutom måste man när man bedömer behovet av sofisövriga tikerade undersökningsinsatser ta hänsyn till: l. Vad som framkommit vid basundersökningarna. Finns det något som indikerar att mer omfattande studier erfordras? 2. Hur skall produkten hanteras? Vilken användning är den avsedd för? Skall ämnet användas på så sätt att den exempelvis kan produkten/ förtäras (användas som livsmedelstillsats) måste givetvis, med hänsyn tagen till punkt 1, alla studier göras. 3. Skall den å andra sidan användas i begränsad utsträckning i slutna system där exponeringsrisk endast föreligger vid olyckor och läckage kan behovet, fortfarande med hänsyn tagen till punkt l, av omfattande studier vara mindre. Behovet av anpassning av undersöktoxikologiska ningsinsatserna till ett ämnes hantering har inte riktigt klart framkommit och behovet av detta hänsynstagande kan icke nog understrykas.

Att alla som hanterar kemiska produkter skall vara bra informerade är inget att invända emot, men vad är innebörden av ordet ”tillräckligt”? Händer det något vid hanteringen av en kemisk produkt är man då inte ”tillräckligt” informerad? riskabla kemiska skall ersättas av Den tredje grundsatsen; produkter som kan hanteras säkrare! Vad menas? produkter En kemisk i sig är inte riskabel. Det är först vid hantering som produkt risk kan föreligga. Vad som skrivs i tredje satsen är: Kemiska som har förmåga att orsaka skada och hanteras så produkter att risk för skada kan uppkomma skall ersättas av produkter som kan hanteras så att risk för skada icke uppkommer! Den fjärde grundsatsen slutligen säger att de produkter som man hanteras säkrare skall enligt tredje grundsatsen bytte ut så att de kunde hanteras så att hälso- och miljörisker undviks! När man bestämmer vilka kemiska ämnen man behöver för att producera en viss produkt med hänsyn tagen till de egenskaper man eftersträvar har man en mängd faktorer att ta hänsyn till, bl. a.: E! Priset på de alternativa kemiska ämnen som kan användas EJ Leveranssäkerhet E] Ämnenas potentiella skadlighet.

Den sistnämnda faktorn ”ämnens potentiella skadlighet” påverkar också kostnaderna vid deras hantering. Ett mycket potentiellt skadligt ämne påverkar givetvis kostnaderna för dess hantering det blir dyrare att hantera än ett mindre potentiellt skadligt ämne. Ovan redovisade förenklade situation belyses inte i kommissionens skrivning ”att riskabla ämnen skall utbytas” etc. Andra parametrar är också viktiga och vad som eftersträvas är en säker hantering. Det kan väl alla enas omkring. I avsnitt Ill Kemikaliekontrollens innehåll”, föreslås att nuvarande Lag om Hälso- och Miljöfarliga Varor ersättes av en lag om kemiska produkter. Skälet till detta är att man önskar täppa till vissa luckor i den

342 Särskilda yttranden SOU l984z77

nuvarande lagstiftningen. Det förnuftiga i kommissionens förslag kan starkt ifrågasättas och man kan inte bortse ifrån att den nya skrivningen kommer att leda till allehanda subtila gränsdragningsproblem. Vad är en kemisk produkt? Enligt förslaget är en kemisk ett produkt antingen ämne eller en beredning av ämnen. Hela vår värld, inkl. människan själv, består av kemiska ämnen eller en kombination av kemiska ämnen. Jag anser att lagen givits en alltför vid omfattning, vilket kommer att orsaka besvärliga tolkningstvister framledes. Vidare införes en skyldighet, straffsanktionerad för tillverkare, importörer och handelsagenter, att till myndigheten rapportera nya rön som antas vara okända för myndigheten. Även om närmare regler om rapporteringsskyldigheten senare skall utges anser jag att det är fel att införa en skyldighet av detta slag och straffsanktionera denna. Den föreslagna skyldigheten kan få motsatt effekt än den önskade, nämligen att myndigheten skall få information om nya okända rön. En tänkbar effekt är att man för att undvika risken av att straffas för underlåtenhet att informera kommer att överinformera. Myndigheten dränks i information i vilken en och annan väsentlig nyhet göms. Man kan på vissa håll bli rädd att ta emot information då man vet skyldigheten att vidarebefordra det som man kan anta att myndigheten inte känner till. Skrivningen visar på en bristande förståelse för människors sätt att reagera och en övertro på effekter av lagar och regler. I skrivningen som behandlar myndigheternas bedömningar av risk/ nytta anges att faktabedömningar bör vara klart sammanställda. De bör även vara redovisade skilt från de samhällsetiska bedömningarna. Hur skall detta gå till? Ingen är helt objektiv utan i vägningen av fakta ligger, klart undermedvetet, faktorer som t. ex. samhälletiska. Skrivningen ger ett intryck av att myndigheten skulle vara helt objektiv, vilket icke är fallet. Skrivningen borde ändras enligt följande: Alla fakta skall vara klart sammanställda och bedömningarna från dessa klart redovisade. Även andra delen av avsnittet om myndigheternas bedömning av risk och nytta är bristfällig men här får remissinstanserna ge mer detaljerade kommentarer. I avsnittet om produktinformation återkommer delar av det som redan redovisats i kommissionens delbetänkande. En nyhet är förslaget att uppdra åt kemikaliemyndigheten att utfärda regler om varuinformationsblad på överlåtelseställen med större kemikalieförsäljning. Här menar man uppenbarligen att affärer och varuhus som säljer färger, lim m. m. skall åläggas ha varuinformationsblad på de produkter som säljs. De praktiska konsekvenserna av detta har man uppenbarligen ingen uppfattning om och förslaget verkar synnerligen illa genomtänkt. Avsnittet om bekämpningsmedel visar att majoriteten i utredningen fallit undan för den onyanserade kritiken av bekämpningsmedelsanvändningen och nu vill ytterligare avveckla denna. Skrivningar av typen att man ger naturvårdsverket befogenhet förbjuda användning av bekämpningsmedel som kan avvaras utan betydande olägenhet, oavsett om några riskkriteria föreligger eller inte, är befängd. Likaså är skrivningen om förbud av s. k. planmässig bekämpning som sker rutinmässigt

Särskilda yttranden 343

utan att behov föreligger att hänföra till avdelningen befângda påståeni allmänhet kan beden. Precis som när det gäller kemiska produkter hanteras så att skador på människa och miljö icke kämpningsmedel man att så är möjligt, vilket jag tycker kommissiouppstår. Ifrågasätter nen gör, verkar det ologiskt att tro att motsatsen gäller på kemikalieområdet. andra faktorer än teknisk/ reso- Här har uppenbart vetenskapliga nemang påverkat skrivandet.

och förslag till en ny myndighet

Organisationsfrågor

arbete med föreskriftsarbete och kontroll av kemiska Myndigheternas såväl centralt som regionalt och lokalt. produkter är mycket uppsplittrat att följa de skilda och Inte minst företagen har problem författningar anvisningar rörande kemiska produkter som ges ut av dessa skilda Att samhället blivit något komplicerat och kanske i många myndigheter. visas i kommissionens betänkande. Behovet av en fall överorganiserat samverkan mellan berörda myndigheter kan inte nog understrykas och att man inte närmare undersökt att dedet är beklagligt möjligheterna centralisera vissa uppgifter som nu föreslås läggas på den nya kemika- Det resursbehov som angivits i betänkandet är mycket liemyndigheten. av en höftning. mer dåligt underbyggt och ger närmast intrycket Någon konkret som behövs för skilda frågor har analys av hur många tjänster inte gjorts och det förefaller anmärkningsvärt att l/4-del av myndighetens resurser allokeras till administrativa uppgifter. Anhuvudsakligen liksom för tillsyn av tillverkare talet tjänster för drift av produktregistret, klart i överkant och den sistnämnda och importörer, verkar tilltaget verksamheten skulle med fördel kunna läggas ut om inte lokalt så regio-

nalt på t. ex. yrkesinspektionsdistrikten.

Finansiering

Kemikommissionen föreslår, medveten om det statsñnansiella läget, att kostnaderna för kemikaliekontrollen skall avlastas statsbudgeten och i stället avgiftsfinansieras. Detta ser jag mer som en bokföringsteknisk för landet och medborgarna blir inte mindre för att åtgärd. Kostnaderna i stället för via man väljer att låta betalningen ske via produktpriset skattsedeln. Ifrån sida finns inga invändningar mot att näringslivets betala för tjänster som den offentliga verksamheten ger men nu föreslagbetecknas som en kemikalieskatt. Problemet med na avgift får närmast denna är att det framledes blir snart sagt omöjligt för typ av avgifter ledamöter att skapa sig en uppfattning om det exempelvis riksdagens totala i landet. Det är dessutom anmärkningsvärt att komskattetrycket missionen föreslår dessa avgifter när man från regeringen till alla sittande kommittéer och utredningar i en skrivelse 1984-02-16 gett bl. a. följan-

de kommittédirektiv.

Också möjligheten att föra ut vissa finansiella verksamheter från statsbudför verksamheten i geten bör prövas där detta bedöms kunna ske utan men att kostnader fråga. Dessa åtgärder får dock inte ske på ett sätt som innebär övervältras på företag och enskilda.

344 Särskilda yttranden 4

Här går kommissionen med hänsyn till ovan redogjorda emot regeringens direktiv. Kommissionen har i sin redovisning av kostnadseffekterna för näringslivet inte lagt ned lika mycket arbete som man gjort på de övriga avsnitten. är för att uttrycka sig milt mycket magert och Underlaget kan icke användas som underlag för bedömning av kostnadseffekterna Det fordrar väsentligt mycket större insatser än som på näringslivet. gjorts att redovisa dessa och med den skyndsamhet som präglat utredningsarbetet har det inte heller för näringslivet varit möjligt att ta fram kostnadsunderlag. Jag anser det otillfredsställande att man icke hyggliga ta fram ett sådant underlag. Med de begränsade ekogjort sig besväret nomiska resurser vi i dag har torde det vara ett måste, att man optimalt använder tillgängliga medel även inom nu aktuellt område. Här finns mycket i övrigt att önska. Avslutningsvis kan icke nog understrykas behovet på nu aktuellt område med harmonisering med omvärlden. Sverige har inte ett svenskt Vårt är en del av det internationella. Vidtar vi näringsliv. näringsliv kan det innebära att vi får sämre möjlighet utnyttja internasäråtgärder tionellt arbete på området och vi försämrar svensk industris konkurrensoch stör den internationella handeln. Det senare kan också förmåga allvarligt drabba våra exportmöjligheter. Sverige står för ungefär en procent av världsmarknaden och har allt att vinna på harmonisering med omvärlden.

23.4 Särskilt yttrande av Harald Frostling

Den fundamentala bristen i såväl det tidigare avgivna delbetänkandet till slutbetänkande är att det saknas en behovs- och som i förslaget riskanalys vilka problem som finns i olika led, bl. a. med avseende på varierande typer av brukare t. ex. olika branscher och företagsstorlekar (små, medelstora eller större företag). Till de frågor som borde ha varit föremål för en grundläggande analys hör:

l. Beror den nuvarande situationen på brister i åtlydnaden av gällande bestämmelser, eller på alltför dålig tillsyn. 2. Är det brister i informationen till företagen från leverantörerna eller från företaget till de anställda? 3. Vilken effekt kommer de olika bestämmelserna som utfärdats av myndigheterna (PKN, ASS, SÄI) och snart träder i kraft, att få på hanteringen av kemiska produkter hos brukarna? 4. Vilka problem återstår när dessa regler trätt i kraft och hur skall en tillsynsorganisation anpassas till detta framtida behov. 5. Är det tillsynen på fältet, produktregistrets uppbyggnad eller marknadsanpassad information som skall prioriteras?

Frånvaron av denna grundläggande analys av verkliga behov och risker till betänkandets innehåll i det närmaste gör ett seriöst ställningstagande omöjligt. Det finns också anledning att reagera mot att utredningen lägger ett

sou 1984:77 Särskilda 345

yttranden

inte remissbehandlat delbetänkande till grund för ytterligare förslag på kemikaliehanteringens område. Förhållandet är att kommissionen i ett redan tidigare avgivet delbetänkande, som är under remissbehandling, föreslagit ett flertal för näringslivet omfattande och kostsamma förslag, nämligen: El en utvidgad produktinformation

El förhandsgranskning av nya ämnen

El utbyggnad av produktregistret med en fjärde etapp.

Att förslagen är kontroversiella har bl. a. tagit sig uttryck i flera reservationer och särskilda Med utgångspunkt yttranden. från dessa förslag, om vilka oenighet sålunda råder och som inte remissbehandlats färdigt, skisserar man i förevarande slutbetänkande en uppbyggnad av en tillsynsmyndighet vars verksamhet skall finansieras av näringslivet. Om det finns ett verkligt behov av denna myndighet och i så fall vilka prioriterade behov som finns är svårt att se från näringslivets brukarsida. Finansieringen av den sålunda föreslagna myndigheten, Kemikaliein-

spektionen, skall helt ske genom tillsyns- och bekämpningsmedelsavgif-

ter. Även inom vissa andra

tillsynsförstärkningar myndigheter skall

finansieras genom tillsynsavgifter. På så sätt skall statsbudgeten avlastas med netto ca 20 milj. kr. De direkta kostnaderna för näringslivet med av kommissionens anledning förslag är mycket dåligt preciserade. En-

dast delar av de föreslagna åtgärderna har kostnadsmässigt skattats. De

största kostnaderna som bl. a. omfattar har därtillsynsverksamheten emot inte ens översiktligt bedömts, trots att kommissionen enligt sina direktiv bör utarbeta kostnadsanalyser så uppställda att kostnaderna för såväl myndigheter som näringsliv kan utläsas. Från näringslivets sida kan man principiellt sett bejaka ett system där den som erhåller en tjänst också betalar för densamma. Detta dock endast under den absoluta förutsättningen att tjänsten som sådan är ett resultat av en noggrann analys, som motiverar förekomst och tjänstens innehåll. Däremot kan det inte accepteras att näringslivet skall betala för föreskrivande myndigheters verksamhet. Sådan verksamhet skall finansieras genom skattemedel, som anvisas av riksdagen och inte genom avgifter som i själva verket utgör en beskattning av näringslivet. Dessa avgifter kommer att verka negativt på industrins konkurrenskraft då kostnaderna för de kemiska produkterna kommer att öka. Detta blir speciellt kännbart för brukare av mindre mängder av specialkemikalier. I detta avseende anser jag inte heller att förslaget tagit hänsyn till vad som sägs i kommittédirektivet att ”den kemiska industrin har stor betydelse för

välståndsutvecklingen och vår ekonomi. Det är därför angeläget att i

förslag till miljöpolitiska åtgärder beakta effekterna på industrins konkurrenskraft”. För företagen och de anställda spelar företagshälsovården en väsentlig roll. Även här saknas en noggrann analys i utredningsarbetet. Inom de kommande åren kommer företagshälsovården att utbyggas kraftigt. borde diskuterat Utredningen den utbyggda företagshälsovårdens roll i det praktiska lokala skyddsarbetet beträffande

kemikaliehanteringen.

346 Särskilda yttranden

Behöver stöd i form av central, regional eller lokal företagshälsovården tillsyn. som nu föreslås avskaffas, har rönt stor uppskattning från Tox-info, och från företagen. Som stöd till det personal inom företagshälsovården lokala kan troligen Tox-info komma att betyda mer än i skyddsarbetet att vara en från tillsynsmyndigheten fristående dag, om det får fortsätta organisation med serviceinriktning.

Bekämpningsmedelsavsnittet upplevs på brukarsidan som mycket

otillfredsställande i den utformning det nu har. I stället för en saklig av mål och metoder har utredningen hemfallit åt en opportunisanalys tisk där riskerna överbetonats och behovet

grönavågen-inställning

nedtonats. och nyttan av bekämpningsmedel kraftigt

23.5 Särskilt av Leif Kjellstrand och Egon yttrande

Magnusson

kemikommissionens till lag om kemiska produkter skall Enligt förslag bli kemikalieinspektionen och tillsynsmyndigheterna för lagstiftningen arbetarskyddsstyrelsen. Yrkesinspektionen får därigenom rätt att ingriav kemiska på de enskilda arbetspa mot felaktig hantering produkter och förbud. Besvär över sådana beslut platserna med förelägganden föras hos arbetarskyddsstyrelsen och eventuella skall då enligt förslaget besvär över arbetarskyddsstyrelsens beslut hos kammarrätten. av myndigheter som arbe- Enligt vår uppfattning skall beslut fattade och den föreslagna kemikalieinspektionen prövas av tarskyddsstyrelsen regeringen. I samband med arbetsmiljölagens tillkomst fördes en djupgående och senare inom regeringen om diskussion inom arbetsmiljöutredningen av myndighets beslut av denna karaktär. principerna för överklagande bör den konstruktion av besvärsgången som Enligt vår uppfattning fastställdes av riksdagen genom antagandet av arbetsmiljölagen gälla också för den nu föreslagna lagstiftningen. Det kan anföras som ytterligare skäl mot kemikommissionens förslag i sakfrågan vilket är nödvändigt då att kammarrätten saknar kompetens av tekniska det här många gånger gäller krav om åtgärder och lösningar och inte renodlade juridiska beslut. problem Bortsett från den principiella inställningen i sakfrågan är det olämpatt ha olika besvärsgångar för ligt utifrån rent praktiska förutsättningar skall tillses av skyddsombuden och av en lagstiftning som så påtagligt En rak och likartad besvärsgång är att föredra både yrkesinspektionen. ur facklig och myndighetssynpunkt. Slutsatsen är alltså att både kemikalieinspektionens och arbetarskyddsstyrelsens beslut skall överklagas till regeringen. Brott mot nämnda lag kan enligt förslaget staffas med upp till ett års och att brott mot den skall fängelse. Om man anser att denna lag är viktig bedömas som allvarliga är vårt förslag att man höjer maximistraffet till två års fängelse. Därigenom markerar samhället sin syn på brottets allvarlighet och därmed kommer tillsynsmyndigheterna, polis och åkla-

gare att satsa större och kvalitativt bättre resurser på att beivra brott mot lagstiftningen. Inte minst viktigt är att man med vårt förslag också förlänger preskriptionstiden från två till fem år. Därigenom kommer också större möjligheter att upptäcka och beivra brott att finnas. Erfarenhetsmässigt har detta visat sig nödvändigt och har kommit till uttryck i miljöskyddslagen, där två års fängelse och en femårig preskriptionstid finns. sammansättningen av den föreslagna styrelsen för kemikalieinspektionen har fått en för oss ovanlig sammansättning med tre fristående experter, parlamentariker och företrädare för fackliga organisationer och näringsliv. Styrelsen får på detta sätt en heterogen sammansättning och vi reagerar mot att den fackliga representationen härigenom fått vika för en expertmedverkan i styrelsen. Vi ñnner det angeläget att framhålla att några bärande skäl att minska den fackliga representationen i kemikalieinspektionen i förhållande till representationen i produktkontrollnâmnden inte anförts i utredningen, varför vi förutsätter att den därför blir lika stor i kemikalieinspektionen som den varit i produktkontrollnämnden.

sou 1984:77 349

VII

Bilagor

l

Bilaga

Faroanalys och

riskanalys

Syftet med faroanalysen är att bedöma kemiska ämnens inneboende möj-

ligheter att framkalla skador på hälsa och miljö. Faroanalysen är huvud-

sakligen en kvalitativ bedömning av ämnets kemiska och biologiska, fysikaliska egenskaper. Dessa egenskaper styr dels ämnens inneboende förmåga att orsaka skador på människa och miljö, dels ämnens inneboende till exponering.

förutsättningar Ett ämnes egenskaper bestäm-

mer ämnets farlighet, som därmed även den är en ämnesbunden egenskap. Farligheten kan indelas i hälsofarlighet och miljöfarlighet. Ett ämnes farlighet är ett mått på den tänkbara fara det utgör för hälsa och miljö. Alla kemiska ämnen orsakar skador vid tillräckligt höga exponeringsnivåer. Den nivå på vilken dessa kan förväntas ställs i relation uppträda till de exponeringsnivåer som i praktiken är tänkbara, vilket ger en indikation på om skador kan förväntas innehåluppträda. Faroanalysen ler därför i vissa fall även en allmän av tänkbara bedömning exponeringsnivåer. Vidare kan mottagarmiljöns egenskaper och den exponerade gruppens sammansättning vara av betydelse. Om sådan ytterligare information finns tillgänglig ökar möjligheterna att bedöma faran i en given situation. Riskanalysen innebär att resultatet från faroanalysen sammanvägs med ytterligare information med syftet att bedöma sannolikheten för att skada skall uppkomma samt att bedöma skadans Detta är omfattning. följaktligen huvudsakligen en kvantitativ bedömning. En grundlig exponeringsanalys är nödvändig för att riskanalysen skall vara möjlig att utföra. Vid faro- och riskanalysen måste man skilja mellan sådana ämnen som i praktiken orsakat hälso- eller miljöskador och sådana ämnen för vilka endast testresultat finns Samband mellan skador tillgängliga. på hälsan och exponering för kemikalier kan observeras, t. ex. genom epi-

demiologiska studier, hälsoundersökningar, fallbeskrivningar från läka-

re och erfarenheter frän arbetsplatser. Skador kan observeras på miljön

t. ex. genom miljöövervakningsprogram eller på annat sätt genom rap-

portering av observerade effekter.

SOU l984r77

350 Bilagor

och toxikologisk testning har varit av Djurexperimentell forskning för att klarlägga olika mekanismer och för att stor betydelse biologiska kemiska ämnens inneboende toxikologiska egenskaper. Toxikartlägga är en för att ett riktigt val av ke-

kologisk testning grundförutsättning

skall kunna hantemiska ämnen göras samt för att en tillfredsställande i samhället. Trots detta medför tolkningen ring av dessa skall vara möjlig data ofta stora svårigheter. l faro- och riskanalysen av toxikologiska även att karakterisera de osäkerhetsfaktorer som är inbyggingår därför da i använda test- och undersökningsmetoder.

Exponering

Kemiska ämnen har inneboende egenskaper som kan orsaka skada på effekter uppskattas måste alltid hälsa och miljö. När risken för skadliga de faktiska beaktas. Syftet med exponerings-

exponeringsförhållandena

vilken som föreligger eller som kan analysen är att kartlägga exponering förväntas under olika förhållanden. En fullständig exponeringsanalys nivå och dess utsträckning i innebär dels att kartlägga exponeringens dels att beskriva aktuella tillförselvägar. För hälsoeffekter ingår i tiden, även att beskriva den exponerade gruppen, t. ex.

exponeringsanalysen

och förekomst av särskilt känsliga peråldersfördelning inom gruppen, Andra är antalet exponerade samt hur soner. viktiga frågeställningar som

man från exponeringsmätningar på en liten grupp kan dra slutsatser

gruppen. För miljöeffekter är en viktig gäller för hela den exponerade att undersöka mottagarmiljöns egenskaper. del av exponeringsanalysen som kan skadas. Det I analysen ingår även att bedöma vilka organismer i alla beräkningar och utförda mätningar anges. är viktigt att osäkerheten kan detta antingen ske i form av en Beroende på omständigheterna kvantitativ i statistiska termer eller i form av en kvalitativ redogörelse beskrivning. En av toxikologisk dokumenta-

grundläggande regel vid utvärdering

är att effektens art och grad står i relation till dosen. tion om hälsoeffekter relation kallas för dos-effektsamband. Med stigande dos ökar Denna effektens svårhetsgrad. Se fig. I.

Figur l

Effekt: A (grad av skada)

död

organskada

irritation

Tröskeldos Dos

Bilagor

För flertalet toxiska effekter finns en dos under vilken individens biologiska skyddsmekanismer förhindrar att skada uppstår. Denna dos kallas tröskeldos. Den varierar från person till person på grund av skillnader i ämnesomsättning, utsöndring och reparationssystemens effektivitet. Att fastställa tröskeldosen för en individ är oftast mycket svårt. Vanligtvis är det omöjligt att fastställa tröskeldosen för en större grupp individer (= tröskeldosen för den känsligaste personen i gruppen). För en del kemiska ämnen uppstår skador vid både alltför små och alltför stora doser. Vissa vitaminer och metaller måste finnas närvarande i organismen för att en normal fysiologisk funktion skall kunna upprätthållas. Alltför små doser kan medföra bristsjukdomar och allvarligare fall orsaka svåra skador. Hur stor andel som drabbas av en skada bland ett antal exponerade personer beror på dosens storlek. Denna relation kallas för dos- responssamband. Med stigande dos ökar andelen drabbade. Se jig. 2. Figur 2 Respons: (andel som drabbas)

Dos

Cancer är ett exempel på en allt-eller-intet-effekt, vilket innebär att inget dos-effekt samband kan ställas upp. Tillväxten av tumören är oberoende av dosen. En ökad dos innebär emellertid ökad risk att drabbas av cancer. Andelen som drabbas av cancer vid olika doser kan uttryckas i ett dos-responssamband. Ett kemiskt ämnes skadliga effekter beror både på ämnets halt i det organ som skadas och på hur lång tid ämnet finns där i skadliga halter. Dessa faktorer påverkas i sin tur bl. a. av hur exponeringen för ämnet sker. Tillförselvägarna är följaktligen betydelsefulla för skadans art och grad. Människan exponeras för kemiska ämnen olika på en mängd sätt, t. ex. genom livsmedel, luft och vatten. Exponeringsanalysen är en viktig del av riskanalysen. En noggrant utförd exponeringsanalys kan ibland vara en grundförutsättning för att det skall vara möjligt att bedöma om risk föreligger eller inte. En exponeringsanalys av ett visst kemiskt ämne i livsmedel kräver kunskaper om halten av ämnet i olika livsmedel, om konsumerade mängder av dessa livsmedel och om hur ofta varje livsmedel konsumeras. Eftersom det finns stora skillnader i konsumtionsvanor är exponeringsanalysen förenad med osäkerhet. Ofta syftar analysen till att fastställa exponeringsnivån för högkonsumtionsgrupper eftersom de ibland

Bilagor

avviker kraftigt från normalkonsumenten. Exponeringsanalyser utförs dels på livsmedelstillsatser, dels på främmande ämnen i livsmedel, t. ex. bekämpningsmedel, mykotoxiner och kvicksilver. Allmänna förändi konsumtionsvanor kan medföra att exponeringsbilden ändras ringar plötsligt. Ett exempel på detta är att ett ökat intresse för låg-kalorilivsmedel kan medföra en ökad konsumtion av artificiella sötningsmedel. Utsläpp till luft och vatten sker från en mängd olika källor, t. ex. förbränningsanläggningar, bostadsuppvärmning, bilar och olika sorters industrianläggningar. Med utgångspunkt från uppmätta luft- och vattenkoncentrationer samt med hänsyn tagen till variationer i tiden kan medelvärden och maxvärden av föroreningshalter beräknas. Med kännedom om utsläppsförhållanden och om olika meteorologiska förhållanden kan i vissa fall exponeringsanalyser göras med hjälp av matematiska modeller. När sådana analyser görs är det viktigt att ha god kännedom om ämnenas fysikaliska och kemiska egenskaper. Utsläppens typ och omfattning är starkt beroende av vilken förbrännings- och uppvärmsom nyttjas samt av vilken reningsteknik som används i ningsteknik olika industriella processer. De viktigaste exponeringsvägarna för kemiska ämnen i arbetsmiljön är upptag via lungor och hud. Vissa kemiska och fysikaliska egenskaper hos ämnen är väsentliga för upptagets storlek, t. ex. löslighetsegenskaper, ångtryck och partikelstorlek. Produktens hantering är av stor betydelse för exponeringen. Processens utformning och typen av personlig skyddsutrustning är exempel på faktorer som kan ha avgörande betydelse för riskens storlek. Liksom för skador även för skador på miljön att på hälsan gäller skadans art och grad beror på exponeringsnivån. Inom ekotoxikologin att - som inom är det emellertid oftast omöjligt humantoxikologin diskutera utifrån förenklade dos-effektsamband och dos-responssamband.

Skador på känsliga arter eller på ekosystem kan endast uppstå om den

exponeringsnivå överskrids vid vilken effekt uppstår. Graden av skadlig effekt beror av ämnet som når känsliga delar av på hur höga halter naturen och hur lång tid ämnet finns där i skadliga halter. (ekosystemet) organismer kan nås av det skadliga ämnet genom att ämnet Känsliga transporteras i luft, vatten eller jord. Dessa olika s. k. medier har mycket olika att transportera kemiska ämnen. Kemiska ämnen kan i förmåga luft transporteras över långa avstånd och i betydande mängder. I regel sker en kraftig utspädning av ämnena. Stora mängder kemiska ämnen kan transporteras i vatten; under vissa omständigheter även långa sträckor. Jordens förmåga att transportera ämnen är däremot begränsad. Kemiska ämnen i jorden ger därför oftast endast upphov till lokala skador. Under vissa omständigheter kan emellertid ämnen ijorden nå grundvattnet och på detta sätt övergå till ett annat transportmedium. Exponeringsnivån är beroende av inneboende kemiska och fysikaliska egenskaper hos ämnet. Exempel på sådana egenskaper är molekyli vatten, ångtryck och benägenhet hos ämnet att fördelas vikt, löslighet mellan olika typer av vätskor. Dessa egenskaper är av betydelse för hur ämnet fördelar sig i miljön mellan luft, jord, vatten och levande organis-

Bilagor

mer. De kemiska och fysikaliska egenskaperna kan fastställas med ett antal laboratorietester. Förutom kännedom om ämnets kemiska och fysikaliska egenskaper krävs även kännedom om vissa karakteristika hos den exponerade miljön för att fördelningsmönstret skall vara möjlig att beräkna. Med kännedom om fördelningsmönstret kan omvandlings- och nedbrytningsdata beräknas i de delar av miljön där exponeringen är av betydelse. Kemiska ämnen kan omvandlas och nedbrytas genom en olika i miljön. mängd processer Exempel på detta är svampars och bakteriers nedbrytning, kemisk och fysikalisk samt omomvandling vandling i växter och djur. Sådana data ger kunskaper dels om exponeringens utsträckning i tiden, dels om nya kemiska ämnen bildas som har högre toxicitet än ursprungsämnet. Viktig information för exponeringsanalysen är även uppgifter om använda om hanteringssätt kvantiteter, och om utsläppsförhållanden. Internationellt har under de senaste åren ett flertal olika beräkningsmodeller för exponeringsanalys utvecklats. Modellerna kan bidra med viss information om hur ämnen transporteras och lagras i miljön. Relativt tillförlitliga modeller fmns tillgängliga för beräkning av transport och koncentrationsförhållanden i vatten- och luftmiljö. En exponeringsanalys bidrar följaktligen med en allmän bild av hur ämnen fördelar sig i miljön mellan luft, vatten, jord och levande organismer. För ämnen som redan är i bruk utgör direkta mätningar i miljön en mycket viktig informationskälla. Systematiska mätningar kan ge information om i vilka mängder olika kemiska ämnen förekommer i olika miljöer samt även visa hur halter och utbredning av undersökta ämnen förändras med tiden.

Underlagsosäkerhet

Syftet med testning är att få tillgång till sådana uppgifter att en meningsfull identifiering av risker för människa och miljö kan göras. Information av dessa slag kan fås genom att testa: D fysikaliska och kemiska egenskaper D effekter på andra biologiska system än människa

D nedbrytbarhet och bioackumulering

D hälsoeffekter.

Brist pá data från något av dessa fyra områden gör att möjligheterna att bedöma ämnets hälso- och miljöfarlighet minskar. Beroende på ämnets funktion varierar givetvis behovet av att känna till de inneboende egenskaperna. I vissa fall, t. ex. för läkemedel och livsmedelstillsatser, är det viktigt att ha god kunskap om inneboende hälsofarliga egenskaper hos ingående ämnen. Användningsomrâdet för dessa produkter är sådant att inneboende miljöfarliga egenskaper är av mindre intresse. I vanligtvis andra fall, t. ex. för kemiska ämnen inom industrin för vilka både människa och miljö exponeras, kan det däremot vara väsentligt att ha tillgång till data som belyser både inneboende hälso- och miljöfarliga egenskaper.

354 Bilagor

Avsaknad av resultat från vissa tester kan medföra dels att någon eller effekt inte blir testad med ökad osäkerhet om specifik egenskap av andra studier försvåras. Ett riskerna som följd, dels att utvärderingen på det senare är att kännedom om toxikokinetiken (hur ämnet exempel fördelas i, omsätts av och utsöndras ur kroppen) kan vara av stor betydelse när resultatet från djurexperimentella tester tolkas. Ett annat exhos det empel är att kunskaper om eventuella mutagena egenskaper testade ämnet information när svårtolkade cancerutgör betydelsefull studier utvärderas. En annan aspekt är kvaliteten på tillgänglig dokumentation. viktig i Många äldre undersökningar håller hög kvalitet även med nu gällande som finns i sådana måttstockar. Det är viktigt att den information

tas till vara. Åtskilliga av de undersökningar som utförts

undersökningar tidigare uppfyller emellertid inte dagens kvalitetskrav på försöksplanering, utförande, utvärdering och resultatrapportering. Detta gäller såväl den standardiserade testverksamheten som den mer forskningsinriktade testverksamheten. var ofta inte tillräckligt med- Laboratoriepersonalen veten om vikten av noggrant förda försöksprotokoll. Ibland saknas i redogörelser för äldre undersökningar. Kvaliteten på viktiga uppgifter var ofta dålig och djurskötseln varierande. Den ökade meddjurhusen har medfört att olika internationella och vetenheten om dessa problem nationella har utarbetats för hur testning bör bedrivas. Dessa riktlinjer riktlinjer innebär emellertid ingen garanti för att nyare undersökningar alltid är av god kvalitet. Allmänt gäller att det är viktigt att hänsyn tas till kvaliteten hos de undersökningsresultat som ingår i beslutsunderlaget. Kvalitativa och kvantitativa aspekter på dokumentationen är följakti slutsatser om ämnens inneboenligen av stor betydelse när osäkerheten i de hälso- och miljöfarliga egenskaper anges. Vilken grad av osäkerhet underlagsmaterialet som accepteras måste ställas i relation till exponeringsförhållanden m. m.

Dokumentationskraven för registreringspliktiga kemiska produkter

är utformade med syftet att nedbringa den kvalitativa och kvantitativa Vid utvärdering tas hänsyn till om osäkerheten i underlagsmaterialet. dokumentation är bristfällig. Förekomst av netillgänglig toxikologisk effekter i ett testsystem tillmäts större betydelse om gativa biologiska dokumentation är sparsam eller av dålig kvalitet än om det tillgänglig finns en kvantitativt och kvalitativt fullgod dokumentation. Tillgänglig toxikologisk dokumentation för övriga kemiska produkter är vanligen av betydligt mindre omfattning. Ofta saknas i myndigheteren analys av vilka data av särskild nas utvärderingar toxikologiska betydelse som fattas.

Statistisk osäkerhet

Den normala biologiska variationen mellan olika individer är betydande. Av denna anledning kan det i vissa fall vara svårt att avgöra om ett ämne har en viss negativ effekt eller inte när resultaten från epidemioloeller toxikologiska tester utvärderas. Vid utvärdegiska undersökningar ring av epidemiologiska studier och toxikologiska tester är därför i regel

Bilagor

en statistisk analys av resultaten nödvändig. Avsikten med den statistiska analysen är att bidra till bedömningen av vilka undersökningsresultat som bör tas på allvar, och vilka som bör tillskrivas slumpen. De två begrepp som här brukar användas är statistisk signifikans och statistisk i styrka. Den statistiska analysen ger ett mått på hur förenligt resultatet från den toxikologiska testningen eller den epidemiologiska undersökningen är med antagandet att det kemiska ämnet inte har en viss skadlig effekt. Om resultatet är statistiskt innebär signifikant det att antagandet att exponering för ämnet inte har någon effekt bör förkastas. Ett statistiskt signifikant resultat är följaktligen ett tecken på att det kemiska ämnet har en viss negativ effekt. En statistisk analys av försöksdata kan emellertid aldrig åstadkomma någon absolut sanning om ett ämnes egenskaper utan endast ge information om olika sorters sannolikheter. Om resultatet inte är statistiskt signifikant tas detta ofta som ett tecken på att den studerade effekten inte föreligger. Ett sådant ställningstagande kan emellertid under vissa förhållanden vara grovt felaktigt. Om en skadlig effekt t. ex. uppträder hos ett djur av tvåhundra, och man använder femtio försöksdjur, är chansen liten att få ett signifikant resultat trots att ämnet har den skadliga effekt man letar efter. Ett resultat som inte är statistiskt måste alltid tolkas utifrån signifikant hur många djur som testades respektive hur många människor som studerades i den epidemiologiska undersökningen. Det har också stor betydelse hur vanligt förekommande den negativa effekten är i normalfallet. Testets statistiska styrka är ett mått på vilket bevisvärde om avsaknaden av en skadlig effekt man från statistisk synpunkt kan tillmäta en undersökning. Kännedom om testets statistiska styrka är därför ofta av mycket stor betydelse när sådana försöksdata tolkas där ingen skadlig effekt har påvisats. De resultat som erhålls vid den statistiska måste alltid samanalysen med annan känd information manvägas till en slutgiltig bedömning. Testets statistiska styrka samt kända biologiska fakta bör alltid vägas in i den slutliga bedömningen. Om en analys av den statistiska styrkan saknas innebär det en ökad risk för att sådana enskilda undersökningar övervärderas där ingen skadlig effekt påvisats. Ingen myndighet redovisar f. n. regelmässigt den statistiska styrkan hos negativa epidemiologiska undersökningar som ingår i olika sorters beslutsunderlag. Myndigheterna anser emellertid att det är mycket viktigt att negativa studier utvärderas noggrant med avseende på studieuppläggning, exponeringsdatas kvalitet m. m. Flertalet myndigheter anser dessutom att det är önskvärt att den statistiska styrkan beräknas eller - om direkt beräkning inte är möjlig - att åtminstone storleksordningen anges. Kriteriegruppen vid arbetarskyddsstyrelsen, som utarbetar underlag för hygieniska gränsvärden, har för avsikt att fortsättningsvis göra sådana beräkningar regelmässigt när det förekommer negativa epidemiologiska undersökningar i det vetenskapliga underlagsmaterialet. Även vid utvärdering av resultat från toxikologisk testning är det ofta av betydelse att ha kännedom om den statistiska styrkan. Vilka testpa-

356 SOU l984z77

Bilagor

rametrar som är av intresse beror på typ av testsystem, erhållna testresultat m. m. Allmänt att det i myndigheternas utvärderingar av gäller dokumentation sällan förekommer några analyser av den toxikologisk statistiska Inga större skillnader föreligger mellan de olika styrkan. myndigheterna i detta avseende.

Vetenskaplig osäkerhet i humantoxikologin

I detta och det följande avsnittet diskuteras kortfattat betydelsen av den som toxikologiska data ofta har. Både vid testning av tolkningsbredd humantoxicitet och ekotoxicitet kan den vetenskapliga tolkningsbredden i vissa fall vara sådan att den har mycket stor betydelse för hur man bedömer risken. Olika toxikologiska testsystem används med syftet att förutsäga möj- Generellt gäller att djurexperimentella tester liga skador på människa. f. n. är mest användbara. De kostnader och de etiska problem som användandet är förenat med har emellertid medfört att av försöksdjur intresset testmetoder är stort. Dessa metoder innebär för försöksdjursfria att ämnens toxicitet testas på mikroorganismer eller celler. Målet med all toxikologisk testverksamhet är prediktion. Med prediktion menas i detta sammanhang att utifrån testresultaten förutsäga möjliga skador på människa. Prediktionen kan vara av många olika slag: att utifrån kemisk struktur samt andra fysikaliska och kemiska egenskaper förutsäga vissa biologiska egenskaper hos ämnet, att utifrån vissa sjukhos högexponerade djur förutsäga risken för liga organförändringar människa, att utifrån exponerade djurs hälsotillstånd förutsäga exponesom kan betraktas som riskfria för människa, att utifrån ett ringsnivåer litet antal exponerade djur förutsäga riskens art och hur många som kan skadas bland ett stort antal exponerade människor.

slutsatserna från testdata till en bedömning av riskerna för människa

kan indelas i två beståndsdelar: kvalitativ och kvantitativ extrapolering. Kvalitativ extrapolering är att avgöra om ett kemiskt ämne som orsakar en viss skada på testorganismer skulle ge samma skada på människa. Om en kvalitativ extrapolering anses möjlig att göra kan i vissa fall även en kvantitativ extrapolering göras. Syftet med den kvantitativa extrapolevid vilka exponeringsnivåer effekten kan ringen är att närmare klarlägga förväntas hos människa. Extrapolering av resultat från tester uppträda och celler till människa medför emellertid ofta på djur, mikroorganismer betydande tolkningsproblem. av resultat från försöksdjur till människa bygger på Extrapolering att människan ofta kvalitativt reagerar på likartat sätt som antagandet andra vid exponering för giftiga ämnen. Skillnader i bl. a. djurarter ämnesomsättning mellan den testade djurarten och människan kan emellertid i vissa fall medföra betydande olikheter. Ibland är den testade djurarten känsligare än människan, i andra fall är människan känsligare. En annan faktor som försvårar tolkningen är att de doser som används måste vara betydligt männii djurförsök vanligtvis högre än de nivåer

skan normalt exponeras för. (Orsaken är att man annars skulle behöva

Bilagor 357

betydligt större djurgrupper för att skadan skall uppstå hos ett tillräckligt antal djur.) Detta kan innebära att erhållna testresultat i vissa fall är svårtolkade. Avgiftnings- och reparationsmekanismer kan sättas ur spel, vilket ökar risken för att skador påtagligt skall uppkomma på djuret. Även det faktum att extrapoleringen vanligtvis måste göras från ett litet antal testdjur till ett stort antal människor försvårar tolkningen. Dels innebär det problem av det slag som redovisats i avsnittet om statistisk osäkerhet. Dels innebär det att slutsatser måste dras från en grupp testdjur med betydligt mindre genetisk variation mellan djuren än den variation som förekommer mellan människor. Man kan därför i vissa fall förvänta sig en väsentligt större spridning i känslighet för negativ påverkan av kemiska ämnen bland människor än bland försöksdjur. Vid testning av kronisk toxicitet på försöksdjur fastställs ofta en exponeringsnivå vid vilken inga skadeverkningar är påvisbara i det aktuella försöket. I vissa situationer används säkerhetsfaktorer för att utifrån denna exponeringsnivå fastställa nivåer som inte anses medföra någon risk för skada på människa. Avsikten med dessa säkerhetsfaktorer är att kompensera för osäkerheten i extrapoleringen från försöksdjur till människa. Valet av säkerhetsfaktor har därmed givetvis stor betydelse för vilken exponeringsnivå som bedöms vara säker. Inom livsmedelstoxikologin är användandet av säkerhetsfaktorer etablerat och relativt standardiserat. Säkerhetsfaktorer används även i vissa andra fall. WHO har publicerat allmänt formulerade efter principer vilka säkerhetsfaktorer kan fastställas. Enligt dessa principer bör storleken pâ säkerhetsfaktorn framför allt bero på typen av toxisk effekt, riskgruppens storlek och sammansättning samt den tillgängliga toxikologiska dokumentationens kvalitet. Vid utvärdering av cancerframkallande egenskaper hos kemiska ämnen förekommer en rad svåra vetenskapliga t. ex.: frågeställningar, D Vilka typer av studier har bevisvärde? Skall enbart resultat från epidemiologiska undersökningar och djurexperimentella testsystem användas eller skall hänsyn även tas till resultat från mutagentester och från bedömningar av kemiska strukturer? D Kan cancerframkallande ämnen indelas efter verkningsmekanism och - om så bedöms vara fallet - vilken inverkan har detta på bedömningen av riskens storleksordning? D Kan cancerframkallande ämnen klassificeras efter hur starkt cancerframkallande de är och - om så bedöms vara fallet - vilka klassificeringsgrunder ska användas?

För de försöksdjursfria testmetoderna tillkommer, utöver problem av de slagsom redan nämnts, ytterligare tolkningsproblem. Vanligen gäller att ju större skillnad det är mellan testorganismen och människan, desto svårare är tolkningsproblemen. Mellan människan och vissa däggdjur finns likheter i ämnesomsättning, i avgiftnings- och reparationsmekanismer, samt i olika organs uppbyggnad och funktion. Andra testorganismer, t. ex. svampar och bakterier, ligger längre från människan i dessa hänseenden. Detta gäller även för tester där olika typer av celler används. Cellernas inbördes organisation och funktioner medför att orga-

Bilagor

nismen som helhet kan reagera på sätt som inte kan förutsägas från studier av isolerade celler. Detta till trots kan försöksdjursfria testmetoder bidra med data som är för den toxikologiska utvärderingen. I vissa hänseenden är likviktiga heterna stora mellan högt och lågt utvecklade organismer, t. ex. i det genetiska materialets uppbyggnad och funktion. Den stora tolkningsbredden innebär att samma vetenskapliga underlag kan ge upphov till mycket skilda åsikter om riskbilden utan att någon av tolkningarna kan rubriceras som ovetenskaplig eller med säkerhet Speciellt svårt är det att tolka försöksdata om långsiktiga effekfelaktig. ter, t. ex. olika typer av organskador, cancer och genetiska skador samt skador fortplantningen. Av denna anledning går tolkningarna ofta på isär om exponering för ett visst ämne skall anses innebära risk för t. ex. cancer hos människa. Om risken anses föreligga är uppskattningarna av riskens storlek ofta mycket varierande. Mellan och inom de svenska miljömyndigheterna förekommer relativt stora åsiktskillnader om hur den kvalitativa och kvantitativa information som fås från djurexperimentella cancertester ska tolkas. Vissa internationella riktlinjer har utarbetats på detta område. Av speciell betydelse är det arbete som utförs inom International Agency for Research on Cancer som är en cancerforskningsinstitution knuten till WHO. (IARC), När det gäller den grundläggande vetenskapliga tolkningen av försöksdata saknar myndigheterna i stort sett enhetliga kriterier och allmänna tolkningsprinciper. Undantag utgör produktkontrollnämndens rekommendationer för tillämpning av märkningskungörelsen samt de principer statens strålskyddsinstitut följer vid kvantitativa uppskattningar av strålrisker. Inom OECD har provisoriska och allmänt hållna tolkningsriktlinjer utarbetats för vissa testsystem, de s. k. Data Interpretation Guides”. De riktlinjer för märkning som har utarbetats av produktkontrollnämnden innehåller bl. a. kriterier för klassificering av kemiska ämnen efter akut giftighet samt vissa kriterier för bedömning av risk för cancer I övrigt lämnas även allmänna principer för bedömning av på människa. risk för vissa andra effekter som allergi och slemhinneirritation.

Vetenskaplig osäkerhet i ekotoxikologin

Liksom inom humantoxikologin används inom ekotoxikologin olika testsystem. Syftet med ekotoxikologisk testning är att förutsäga skador på miljön. Som tidigare har konstaterats är tolkningen av humantoxikologiska data ofta förenad med svårigheter. Detta konstaterande är i ännu högre grad giltigt för ekotoxikologiska data. Under lång tid har studier bedrivts av människokroppens normala funktioner och av dess olika sjukliga tillstånd. Denna forskning har bidragit med omfattande kunskaper till humantoxikologin. Luckorna är betydligt större när det gäller kunskaper om olika ekosystem och deras reglermekanismer. Vidare är ekotoxikologin som vetenskap yngre än humantoxikologin. Sist, men inte minst, behandlas inom ekotoxikologin

Bilagor 3i59

ofta mer komplexa frågeställningar än inom humantoxikologin. Ekotoxikologiska bedömningar avser dels effekter på enskilda arter, dels effekter på hela ekosystem. Dessa olika faktorer bidrar till att möjligheterna att förutsäga skador på miljön är mer begränsade än möjligheterna att förutsäga skador på hälsan. Ett ekosystem utgörs av ett samhälle av organismer som påverkar och påverkas dels av varandra, dels av den omgivande fysikaliska och kemiska miljön. Ekosystemet kan utgöras av t. ex. en skog eller en sjö. Olika ekosystem är inte fristående utan påverkar varandra. Den ständiga växelverkan mellan alla i ekosystemet ingående arter och miljöfaktorer medför att förändring av någon faktor orsakar följdförändringar i andra faktorer. Ekosystemets reglermekanismer gör att systemet strävar efter att uppnå ett dynamiskt jämviktsläge. Detta jämviktsläge är i regel likartat det som rådde innan förändringen ägde rum. Under vissa omständigheter, t. ex. om stora förändringar äger rum eller om ekosystemet har hög sårbarhet, kan systemet komma att sträva efter ett helt nytt jämviktsläge. Ett ekosystems reglermekanismer är viktiga för att systemets funktion och struktur skall kunna upprätthållas. Reglermekanismerna styr förhållandet mellan ekosystemets olika funktionella enheter. De funktionella enheterna utgörs av producenter, konsumenter och destruenter. Producenter är organismer som bygger upp organiska beståndsdelar från oorganisk material. Fotosyntesen hos de gröna växterna innebär att

oorganiskt kol från luftens koldioxid binds och kopplas ihop med väte

och syre från det vatten som tas upp via rötterna. På detta sätt framställs kolhydrater som sedan kan omvandlas till andra organiska ämnen. Energin för denna process kommer från solljuset. Även vissa bakterier har denna förmåga att utan tillförsel av organiskt material bygga upp organiska beståndsdelar. Beroende på typ av bakterie kommer den nödvändiga energin antingen från solljuset eller från olika kemiska reaktioner. Organismer som inte är producenter är beroende av andra organismers organiska material för att kunna leva. Primärkonsumenterna är växtätare och lever följaktligen direkt av producenter. Sekundärkonsumenterna är rovdjur. Olika svampar, bakterier och andra mikroorganismer fungerar som destruenter, dvs. bryter ned döda organismer och frigör på detta sätt oorganiska näringsämnen som används av producenterna. Mellan olika funktionella enheter sker följaktligen ett materialoch energiflöde som alla levande organismer är införlivade i. De olika funktionella enheterna påverkar varandra så att ekosystemet som helhet strävar efter att uppnå ett dynamiskt jämviktsläge. Inom ekotoxikologin används många olika slag av testorganismer för att studera effekter av kemiska ämnen. Använda testsystem kan grovt delas :n i tre grupper: korttidstest med en art, långtidstest med en art och modellekosystem. Korttidstester syftar vanligtvis till att studera dödligheten hos organismer som exponeras för olika nivåer av testsubstansen. Långtidstester kan även ge information om tillväxthämning, ackumulering, adaptation m. m.Organismer med kort generationstid, t. ex. alger och bakterier, kan

360 Bilagor SOU l984z77

även i tidsmässigt sett korta tester ge information om ämnens påverkan på tillväxt 0. d. I flertalet ekotoxikologiska testsystem används vattenlevande organismer. En starkt bidragande orsak till detta är att vissa av de akvatiska testerna är lätta att standardisera och utföra. Exempel på vanliga testorganismer är encelliga alger, olika Daphnia-arter (vattenloppor) och ett flertal fiskarter. Valet av testorganism beror på en kombination av organismernas praktiska användbarhet i olika testsystem och deras ekologiska roll. En orsak till att de nämnda organismerna ofta används är att i många akvatiska ekosystem är alger betydelsefulla producenter, olika Daphnia-arter viktiga primärkonsumenter och olika fiskarter viktiga primär- och sekundärkonsumenter. Vid tolkning av testdata är den vetenskapliga osäkerhetens storlek kopplad till den ekologiska relevansen hos det testsystem som används. För att öka den ekologiska relevansen - och därmed minska den veten- - har vissa testmodeller skapliga osäkerheten som bygger på modellekosystem utvecklats. Dessa naturimiterande system utvecklas och utformas efter det ekosystem de avses efterlikna. En omfattande standardisering av denna typ av testmodeller är därmed omöjlig. Denna testning kräver dels ingående kunskaper om den naturtyp testmodellen skall efterlikna, dels omfattande forskning för att klargöra vilken struktur modellekosystemet bör ha för att en tillfredsställande ekologisk relevans skall kunna förenas med enkelhet i testutförandet. Faktorer av detta slag medför att denna typ av testning tar lång tid att utföra och är kostsam. Extrapolering av resultat från tester på enstaka arter till att gälla effekter är emellertid också förenad med möjliga på hela ekosystem betydande svårigheter. Tolkningsproblemen skulle kvarstå även om det var möjligt att testa samtliga i ekosystemet ingående arter. Tester av detta slag kan aldrig bidra med direkt information om effekter på förhållanden mellan arter och därmed inte heller om möjliga effekter på ekosystemets reglermekanismer. Allmänt kan sägas att långtidstest har högre ekologisk relevans än korttidstest samt att modellekosystem ger ytterligare ökad relevans. En primär faroanalys baserad på testning ger information om vissa egenskaper hos det testade ämnet. För att några slutsatser skall kunna dras om risken för skador i en viss exponerad miljö krävs kännedom om förhållandena i denna miljö. Omvandlings- och nedbrytningsprocesser varierar kraftigt mellan olika miljöer. Dessa processer kan i vissa fall vara av stor betydelse för exponeringsbilden. Dessutom krävs kännedom om det aktuella ekosystemets funktionella enheter samt om den miljö organismerna lever i. En kvantitativ riskanalys är vanligtvis inte möjlig att genomföra för miljöeffekter beroende på den vetenskapliga osäkerhet som föreligger vid tolkning av testresultaten. När det gäller den grundläggande vetenskapliga tolkningen av resultat från ekotoxikologisk testning saknar myndigheterna f. n. utarbetade kriterier och allmänna tolkningsprinciper. Den huvudsakliga anledningen till detta är att det vetenskapliga kunskapsläget inom ekotoxikologin hittills inte har möjliggjort att kriterier och principer av detta slag utarbetas.

36l

Bilagor

Kombinationseffekter

Människan är exponerad för ett panorama av olika ämnen med mycket varierande hälsofarliga egenskaper, på arbetsplatsen, i hemmet och i den allmänna miljön. Exponeringsbilden är på grund av sin mångformighet svår att överblicka. I vissa fall är exponeringen ofrivillig t. ex. vad det gäller föroreningar i luft, mat och vatten. I andra fall är det frågan om en mer eller mindre t. ex. i form självvald exponering av rökning och alkoholförtäring. Även vissa naturligt förekommande ämnen i födan kan innebära hälsorisker. Toxikologisk testning syftar vanligen till att undersöka egenskaper hos enskilda ämnen. Under vissa omständigheter kan emellertid enskilda ämnen påverka varandras Denna kan vara hälsofarlighet. påverkan av olika slag. Om verkningsmekanismen hos två ämnen är likartad kan i vissa fall en s. k. additiv effekt uppstå. Vid exponering uppstår då en effekt som är lika med summan av de enskilda ämnenas effekter. Vid exponering för organiska lösningsmedel som påverkar det centrala nervsystemet måste hänsyn tas till risken för additiva effekter. I andra fall kan effekten av en samtidig för flera ämnen exponering vara betydligt allvarligare än summan av effekterna för de enskilda ämnena. Ämnena har då en förstärkande inverkan på varandras effekter. Det mest kända exemplet på detta är att rökare som arbetat med

asbest löper en kraftigtökad risk att få lungtumörer.

Exponering för ett kemiskt ämne kan även innebära en försvagande inverkan av ett annat ämne. på effekten Det pågår f. n. omfattande forskningsverksamhet för att utreda vissa vitaminers och spårämnens eventuellt skyddande verkan mot cancerframkallande ämnen. När det gäller kombinationseffekter bör det framhållas att det inte finns någon skarp gräns mellan olika mellan miljöer. Samspelseffekter exponering på arbetsplats och exponering i Övriga miljöer kan ge upphov till ökad risk för negativa effekter på hälsan. Rökning, alkoholmissbruk och förtäring av vissa läkemedel är exempel på faktorer som kan ge ökad risk för skador vid exponering för kemikalier i arbetsmiljön. Endast ett fåtal kombinationseffekter av betydelse är påvisade mellan kemikalier som används inom arbetsmiljön. Detta beror antingen på att sådana effekter är sällsynta eller på det faktum att det oftast är mycket svårt att fastställa och bevisa samband av detta slag. Risken för kombinationseffekter är av särskilt intresse när det gäller cancer. En omfattande forskningsverksamhet över för att pågår världen klarlägga mekanismerna bakom vissa ämnens s. k. promotiva egenskaper. Dessa ämnen (promotorer) kan förhöja effekten av cancerframkallande ämnen, men kan inte ensamma framkalla cancer. För att på ett effektivt sätt kunna förutsäga kombinationseffekter är det nödvändigt med kunskaper dels om de enskilda ämnenas egenskaper, dels om grundläggande toxikologiska verkningsmekanismer. Kunskaper om de enskilda ämnenas egenskaper kan fås t. ex. via toxikologisk testning. Toxikologisk grundforskning kan bidra med ökade kunskaper om de mekanismer via vilka olika skador uppstår.

362 Bilagor

Kompetensbehov

är en vetenskap som har utvecklats snabbt under de senaste Toxikologin årtiondena. Utvecklingen har dels skett på det forskningsmässiga planet, dels inom området standardtestning. Forskningen har medfört ökade kunskaper om betydelsen av olika kemiska, fysikaliska och biologiska hos kemiska ämnen för deras hälso- och miljöfarlighet. egenskaper Denna forskning ligger som grund för den omfattande Standardiseringsom skett under det senaste årtiondet. Inom ramen för en av testmetoder har riktlinjer framtagits för hur OECD Chemicals Testing Programme testning av kemikaliers kemiska, fysikaliska och biologiska egenskaper

bör bedrivas. Forskningen inom toxikologin har visat att det är viktigt att testningsverksamhet håller en hög kvalitet. OECDs principer för god laboratorietill att hålla kvaliteten hos de

sed (Good Laboratory Practice) syftar

laboratorier som utför standardtestning på en jämn och hög nivå. Inom det amerikanska cancerforskningsinstitutet NCI och inom WHO:s cancerinstitut IARC har riktlinjer för utvärdering av djurexperimentella cancerstudier utarbetats, som fått stor betydelse för den kva-

lificerade diskussionen på området. som utvärderar testresultat har ett delvis annorlunda Toxikologer som verkar inom ett avgränsat forskkunskapsbehov än de toxikologer av testresultat kräver breda kunskaper i toxiningsområde. Utvärdering också konstruktiva kontakter med forskare som kologi. Detta möjliggör inom olika delområden av toxikologin. har djupa kunskaper av standardtest krävs - förutom kun-

Vid utvärdering grundläggande

- ingående kännedom om innehållet i ovan nämnda skaper i toxikologi är också praktisk erfarenhet av standardiseriktlinjer. Av stor betydelse för läkemedelsinrad testverksamhet. I Sverige saknas, med undantag dustrin, stora testlaboratorier. Bristen på sådana laboratorier har följaktatt antalet i Sverige med både teoretiska och ligen inneburit personer kunskaper om utvärdering av toxikologiska testsystem är mycpraktiska ket begränsat.

SOU l984z77 363

2 Bilaga

Direktiv

Förbättrad kontroll över av kemiska

hanteringen

ämnen och produkter

Dir. 1983:20

Beslut vid regeringssammanträde 1983-02-10.

Chefen för jordhruksdepartementet. statsrådet Lundkvist, anför.

l Inledning

Kemiska ämnen används i dag inom alla delar av samhällslivet. Inom de flesta områden spelar de en så viktig roll att vi inte klarar oss utan dem. Kemins har haft en avgörande framsteg betydelse för välståndsutvecklingen. Den kemiska industrin är också av stor betydelse för vår ekonomi. Vid sidan av elektroniken räknas special- och finkemikalier till de mest effektiva hjälpmedlen för Ökad industriell konkurrenskraft. Delar av kemiindustrin hör till de branscher där framtidsutsikterna bedöms som mest gynnsamma. Samtidigt som den snabba utvecklingen av kemiska ämnenbch processer fört med sig fördelar har denna utveckling också lett till risker för människans hälsa och för miljön. Osäkerheten är stor om vilka effekter många av de kemiska ämnena har på lång sikt. Det är inte bara en produkts skadlighet i sig utan också sättet att använda den som avgör vilka risker användningen medför. Det bör i sammanhanget uppmärksammas att det inte bara är av människan i laboratorier framställda ämnen som kan vara hälsofarliga. Också i naturen förekommer ett stort antal giftiga substanser. Att fastställa riskerna vid hantering av ett kemiskt ämne innebär ofta en svår och osäker bedömning. Att många ämnen har hög akut giftighet känner vi till. Om giftigheten är väl känd kan vi inte sällan olika genom skyddsåtgärder minska riskerna i tillräcklig grad för att ämnet skall kunna få användas för avsett ändamål. Svårast att fastställa är i allmänhet de effekterna långsiktiga av användningen av kemiska ämnen. Vi känner i dag till en rad ämnen med sådana långsiktiga effekter. Det gäller bl. a. ämnen som inte alls eller endast mycket långsamt bryts ned, ämneri som lagras och anrikas i organismer och näringskedjor. Välkända exempel på sådana ämnen

364 Bilagor

såsom bly. kvicksilver och kadmium samt klorerade kolväten är tungmetaller såsom DDT och PCB. När det gäller sådana ämnen är försiktighetsmått vid ofta inte tillräckliga. Enda sättet att minska riskerna för hälsoanvändningen eller miljöskador kan då vara att begränsa användningen av ämnena eller att förbjuda dem helt. Vi har i dag kunskaper endast om en begränsad del av de skadliga. effekter som användningen av olika kemiska ämnen medför. långsiktiga de enskilda ämnenas effekter. svårigheterna ligger inte bara i att klarlägga Genom _samverkan kan vissa ämnen förändra och ibland förstärka varandras effekter. Vidare kan ämnen omvandlas både genom mänsklig påverkan i t. ex. en industriell process eller vid förbränning och genom en biologisk i naturen eller i människokroppen. Resultatet av en naturlig process torde i de flesta fall vara att giftverkan minskas men i vissa fall omvandling bildas i stället ämnen som är skadligare än ursprungsämnet. Kemiska ämnen kan spridas till miljön i olika led av ämnenas hantering. Risker finns såväl vid t. ex. utvinning av råvaror som vid lagring och Vid industriella processer där kemiska produkter tillverkas. transport. förädlas och används sker utsläpp till vatten och luft. l jord- och skogsbruket sker en avsiktlig spridning av kemikalier till miljön. Som avfall kommer också ut i omgivningen. Resultatet kan

många kemiska produkter slutligt

bl. a. bli upplagring av olika miljögifteri näringskedjor och skador på mark och i vatten. Miljöskadorna innebär ofta också risker för människan. Människan påverkas emellertid också av kemiska ämnen och produkter på andra sätt än genom den yttre miljön. l bl. a. arbetslivet och som

många

konsumenter kommer vi ständigt, avsiktligt och oavsiktligt. i kontakt med kemikalier av vitt skilda slag. l arbetsmiljön är kontakten ofta både stor och långvarig. Sambanden mellan en ökande påverkan av nya kemiska ämnen samt olika skador och sjukdomar är endast och produkter ofullständigt kartlagda. Särskilt de långsiktiga effekterna är ofta svåra att klart påvisa. Alt kemiska ämnen medverkar till uppkomsten av en rad sjukdomar anses dock klart. Det gäller bl. a. allergier. cancersjukdomar, genetiska skador och fosterskador.

2 En kommission för översyn av kemikaliekontrollen Medvetenhcten om de risker som användningen av kemiska ämnen och produkter för med sig har successivt ökat under de senaste decennierna. Många människor känner i dag otrygghet och rädsla för skada och ohälsa på

grund av denna användning. Åtgärder har också vidtagits från samhällets

sida för att förbättra kontrollen av kemikalieanväntlningen. Lagstiftningen har skärpts. Myndigheterna har fått ökade resurser för prövning och tillsyn. Forsknings- och undersökningsverksamheten har byggts ut. informationen

SOU l984z77 365

Bilagor

och utbildningen om kemikalieanvändningens risker har ökat. Användningen av rrrånga ämnen har förbjudits, begränsats eller med kringgärdats skyddsföreskrifter. Trots de vidtagna åtgärderna återstår fortfarande mycket att göra för att förbättra samhällets kontroll över på den kemiska utvecklingen miljöns område. Svårigheterna att identifiera och risker är stora. uppskatta Myndigheter och andra ansvariga på detta område har därför en svår uppgift, inte minst vad gäller att prioritera mellan olika områden där insatser kan behöva göras. Forskningsinsatser m. m. som kan skapa en fastare grund för myndigheternas prioriteringar är nödvändiga. Samhällets kontroll av kemikalieanvändningen behöver således effektiviseras och samordnas ytterligare. För att se över pågående verksamhet och lägga fram förslag till insatser för en förbättrad kontroll bör en kernikommission tillkallas. Jag kommer nu närmast att översiktligt redovisa gällande lagstiftning och nuvarande administration samt pågående arbete av större betydelse när det gäller kontrollen av kemikalieanvändningen. Därmed ges också en viss avgränsning av det arbetsområde översynen avser. Jag kommer därefter att närmare gå in på utgângspunkterna för översynen och pä de frågor jag anser att kommissionen särskilt bör ta upp. Jag vill dock redan nu framhålla att kommissionen bör ha ett vidsträckt uppdrag att göra en samlad översyn av de problem för hälsa och miljö som den stora kan kemikalieanvändningen medföra.

3 Nuvarande lagstiftning och administration m. m.

av kemiska ämnen människor Användningen påverkar och miljö i många olika situationer.. Samhällets kontroll av sker bl. a.

kemikalieanvändnirrgen

därför i många olika former. Kontroll sker av från enskilda utsläpp anläggningar där stora mängder kemiska ämnen hanteras. situationer där riskerna vid användning av farliga ämnen är stora regleras ibland särskilt. Detta t. ex. arbetsmiljön och transportsektorn gäller samt avfallshanteringen. I bl. a. livsmedels-. läkemedels- och finns konsumentlagstiftningen bestämmelser som rör särskilda produkters beskaffenhet. En generell reglering som tar sikte just på hanteringen av kemiska ämnen och produkter utgör den s. k. produktkorrtrollagstiftningen. Produktkontrollagstiftningen eller lagen (1972:329) om lrälso- och miljöfarliga varor med tillämpningsförfattningar utgör således endast en del av för den samlade kontrollen underlaget av kemikaliearrvándningen. Denna lagstiftning bör dock ses som den centrala på området. En grundregel i lagen om lrälso- och miljöfarliga varor är att den som hanterar sådana varor skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått

366 Bilagor

som behövs för att hindra eller motverka att varorna får skadliga verkningar. Detta innebär således bl. a. en långtgående undersökningsskyldighet. Tillverkare och importörer har enligt lagen att vidta aktiva åtgärder för att av sina varor och klarlägga riskerna för förvissa sig om sammansättningen skada på människan och i miljön. Produktkontrollagstiftningen ger också berörda myndigheter långtgående befogenheter att ingripa mot skadliga ämnen och produkter. För den centrala bedömning som är aktuell vid tillämpningen av lagen om hälso- och varor svarar som administrativt är miljöfarliga produktkontrollniimnden knuten till statens naturvärdsverk. över lagens efterlevnad utövas av Tillsyn bl. a. naturvärdsverket och arbetarskytldsstyrelsen samt på det regionala och och hälsovårdsnamnderlokala planet av yrkesinspektionen. länsstyrelserna na. Arhetsmiljölagen (1977:1160) har en räckvidd långt utöver det kemiska området men är av grundläggande betydelse också för kemikaliekontrollen. Lagen syftar till att skydda arbetstagare frän ohälsa och olycksfall. Lagen innehåller bestämmelser om hur arbetsmiljön skall vara beskaffad för att det angivna syftet skall uppnås. Bl. a. stadgas att ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall endast får användas under förhållanden som ger säkerhet. Arbetsgivare och arbetstagare skall enligt lagen betryggande samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö. llrrvudansvaret för att som används i arbetslivet inte medför risker för ohälsa och produkter ävilar Denne skall bl. a. vidta alla åtgärder som olycksfall arbetsgivaren. behövs för att förebygga nämnda risker. Även den som tillverkar, importerar eller* överlåter ämne, som kan föranleda ohälsa eller olycksfall, har ålagts att vidta de åtgärder som behövs för att förhindra eller motverka skyldighet att ämnet vid avsedd användning innebär risk från skyddssynpunkt. Det centrala för arbetsmiljölagens efterlevnad åvilar nryndighetsansvaret arbetarskyddsstyrelsen. Tillsyn utövas av yrkesinspektionen. Också skyddsombuden har .viktiga uppgifter i kontrollen av att lagen efterlevs. Vid sidan av produktkontroll- och arbetsmiljölagstiftningen finns, som jag tidigare berört, ett stort antal andra författningar som reglerar hanteringen av kemiska ämnen och produkter. Bland dessa kan nämnas miljöskyddslagen (1969:387), livsmedelslagen (1971:511), läkemedelsförordningen (1962:701), lagen 0975:69) om explosiva och brandfarliga varor, lagen om transport av farligt gods och marknadsföringslagen (1982:821) (1975:1418). l propositionen 1973:17 med förslag till lag om hälso- och miljöfarliga varor m. m. lades grunden för den nuvarande organisationen av produktkontrollen. l propositionen anfördes emellertid att det kunde bli anledning att senare se över organisationsfrågorna. År 1978 tillsattes en kommitté för

översyn av produktkontrollens organisation. 1 betänkandet (Ds Jo 1980:4)

Bilagor

Ny produktkontrollorganisation framlade kommittén sina överväganden. Kommittén framhöll att den under sitt utredningsarbete kunnat konstatera en närmast total enighet om att det fanns stora brister i kontrollen över hälsooch miljöfarliga varor. Den grundläggande orsaken härtill angavs vara arbetsuppgifternas storlek såväl kvantitativt som kvalitativt. Den nuvarande organisationsformen bedömdes dock ha i väsentlig mån bidragit till svårigheterna att få till stånd en effektivt fungerande produktkontroll. Kommittén redovisade alternativa organisationsförslag men förordade att ett fristående produktkontrollverk skulle inrättas. l en reservation och i särskilda yttranden föreslogs i stället en förstärkning av produktkontrollen inom ramen för nuvarande organisation. Kommitténs förslag har remissbehandlats. Remissvaren en uppvisar splittrad bild. En stor del av remissinstanserna avstyrker om ett förslaget produktkontrollverk. Kommitténs förslag har inte föranlett några åtgärder från regering eller riksdag. För de myndigheter som arbetar med frågor som rör kemikaliekontrollen är det nödvändigt att ha tillgång till forsknings-. och undersökningsinformationsresurser. Såväl naturvårdsverket. och arbetarskyddsstyrelsen livsmedelsverket som socialstyrelsen har forskningsavdelningar eller laboratorier som ingår i eller är underordnade resp. myndighet. Till detta kommer laindstingens yrkesmedicinska kliniker. Hos vissa av myndigheterna och även hos andra organ finns anslag för forskning bl. a. om kemikaliefrågorna. Här kan arbetarskyddsfonden särskilt nämnas. Produktkontrollnämnden har ett eget undersökningsanslag till sitt förfogande. Till Karolinska är sjukhuset giftinformationscentralen knuten. Efter beslut av riksdagen (prop. 1981/ 82:48, JoU 1981/8217, rskr under hösten 1981/82:96) 1981 pågår nu också uppbyggnaden av en toxikologisk informationsservice knuten till Karolinska institutets bibliotek och informationscentral. l ett nyligen avlämnat betänkande (SOU 1982:30) har förslag lagts fram om förbättrad information

rörande arbetsmiljörisker. En utredning om tillsatt av toxikologiutbildning,

UHÄ på regeringens uppdrag. har också nyligen lämnat sitt betänkande (UHÄ, rapport 1982:26). Frågor som är av betydelse för kontrollen av kemikalier behandlas av llera pågående utredningar. Bland dessa kan nämnas cancerkommittén (S 1979:07) och kommittén (Jo 1979:09) om användning av kemiska medel i jord- och skogsbruket. Båda dessa kommittéer beräknas avsluta sitt arbete i början av år 1983.

4 Några resultat av pågående arbete m. m.

Med stöd av lagen om hälso- och miljöfarliga varor har en rad beslut fattats och åtgärder vidtagits under de senaste åren som innebär en skärpt kontroll

368 Bilagor

Bland de viktigare kan nämnas följande. Den över kemikalieanväntlningen. tillåtna i bensin har sänkts. Starka restriktioner för högsta blyhalten av bl. a. PCB och kadmium har införts. Tillverkning och ;användningen som innehåller klorlluorkolväten som import av aerosolförpackningar drivmedel har förbjudits. Användningen av en rad bekämpningsmedel innehållande klorfenoler har förbjudits. En mera skärpt praxis för registrering av bekämpningsmedel har påbörjats. Spridningen av bekämpningsmehar reglerats. Ett nytt märkningssystem för hälso- och del över skogsmark varor skall träda i kraft den l januari 1985. miljöfarliga Produktkontrollnämnden påbörjade år 1976 arbetet med att bygga upp ett centralt I cn första etapp registrerades namnen på drygt produktregistcr. Itltltltlt) vilka anmäldes av ca 2 500 företag. Genom beslut av produkter år 1979 fick produktkontrollnämnden befogenhet att inleda en regeringen andra etapp av registrets uppbyggnad. l denna skulle detaljerade uppgifter om ca 13 000 s. k. baskemikalier registreras på grundval av deklarationer som lämnades av de företag som anmält produkten i fråga. Nämnden har redovisat förslag om registrets fortsatta uppbyggnad. har ;irbetarskyddsstyrelsen utfardat Med stöd av zirbetsmiljölzigstiftningen en rad som rör kemiska arbetsmiljörisker. En del av dessa regler bestämmelser avser särskilda kemiska ämnen eller produktgrupper, såsom asbest, epoxiprodukter, kvarts, isocyanater. vinylklorid, kadmium, lim, organiska lösningsmedel, kemiska bekämpningsmedel och syntetiska oorganiska fibrer. Nyligen utfärdades föreskrifter om blyarbete, som träder i kraft den l januari 1983. Bransch- och teknikinriktade regler som bl. a. tar upp kemiska medel har utfärdats beträffande t. ex. motorbranschen och varvsin-

dnstrin samt för frisörarhete och sprutmålning. Ytterligare en typ av

arbctsmiljörcgler är mera övergripande och tar upp kemiska risker i stort. såsom föreskrifter om luftföroreningar samt de föreskrifter som nu utarbetas för information om och hantering av farliga ämnen. Slutligen finns föreskrifter om hygieniska gränsvärden för ett stort antal kemiska ämnen. Dessa föreskrifter innebär också förbud och andra restriktioner mot hantering av vissa cancerframkzillande ämnen i arbetslivet. En översyn planeras av sekretess- och påföljdsfrågorna inom arbetsmiljöområdet. Också många åtgärder som vidtagits med stöd av annan lagstiftning har varit av stor betydelse för den samlade kemikaliekontrollen. Viktiga bidrag har även lämnats frivilliga insatser i olika branscher. De totala genom industriutsläppen till vatten och luft av många kemiska ämnen har minskat kraftigt under 1970-talet i vårt land. l-lalterna av många skadliga ämnen i våra livsmedel har kunnat minskas. Utbudet av kemiska ämnen är så stort och problemen är tekniskt och vetenskapligt så svårbemästrade att inget enskilt land har resurser att ta fram

Bilagor 369

och hantera det underlag som behövs för en effektiv kontroll. Vidare gör den omfattande handeln över gränserna med kemiska ämnen och produkter att kemikaliekontrollen inte med fördel kan bedrivas i ett land isolerat. Samarbete och arbetsfördelning mellan olika länder är därför en förutsättning för en fungerande kontroll. Även intresset av likartade regler i olika länder talar för ett vidgat internationellt samarbete. Under de senaste åren har också det internationella samarbetet inom kemikaliekontrollen intensifierats främst inom OECD men också inom bl. a. UNEP. Bland de frågor som tagits upp inom OECD kan nämnas utarbetande av enhetliga regler för hur laboratorietester skall genomf as samt principer för ett informationsutbyte beträffande kemikalier. Riktlinjer har fastlagts för ett stort antal individuella test, och beslut har fattats om ömsesidigt accepterande av testresultat när riktlinjerna följts. inom arbetsmiljöområdet pågår ett omfattande samarbete inom bl. a. lLO och WHO vad avser kemiska hälsorisker. ILO antog år 1976 ett integrerat program för förbättring av arbetsmiljön. Inom ramen för detta har ILO bl. a. etablerat ett Varningssystem genom vilket varje enskilt medlemsland

ha_r

möjlighet att snabbt slå larm om nya risker i arbetsmiljön. Nordiskt samarbete bedrivs bl. a. i frågor om om bekämpningsmedel, föreskrifter i arbetsmiljön, om dokumentation för hygieniska gränsvärden och om arbetsmiljön i övrigt.

S Allmänna utgångspunkter för översynen

Ansvaret för att användningen av ett kemiskt ämne eller en kemisk produkt inte medför risk för skada på människor eller i miljön åvilar i första hand den som tillverkar, importerar eller på annat sätt hanterar ämnet eller produkten. Lagstiftningen reglerar närmare detta ansvar och gör det möjligt att ingripa t. ex. med föreskrifter om skyddsåtgärder eller med förbud. Myndigheterna utformar föreskrifter av olika slag och utövar tillsyn över att gällande regler efterlevs. För en effektivare kontroll av användningen av kemiska ämnen och produkter är det av grundläggande betydelse att vi kan förbättra våra kunskaper om de problem som kemikalieanvändningcn medför. Detta innebär dels bättre kontroll överi vilka sammanhang olika kemiska ämnen används. dels ökade kunskaper om de olika ämnenas hälso- och miljöeffekter. Därvid behöver - som jag berörde i inledningen -- särskilt de långsiktiga effekterna uppmärksammas mera än hittills. Med (ökade kunskaper som grund kan ställning tas till vilka skyddsåtgärder som behövs. Möjligheterna bör tas tillvara att på ett tidigt stadium i utvecklingsprocessen bedöma nya âmnens och produkters hälsorisker. Det är därför angeläget att skapa en riskmedvetenhet hos alla som arbetar med kemisk forsknings-

370 SOU l984z77

Bilagor

och irtvceklingsverksamhet. nu att närmare ange vissa utgångspunkter för kemikommis- Jag kommer arbete och som kommissionen särskilt bör sionens ta upp vissa frågor behandla. rörande olika åtgärder för att bl. a. Jag tar därvid upp frågor förbättra såväl de produktansvarigas som myndigheternas kunskaper om risker. Jag berör därefter dels åtgärder för att kemikalieanvändningens samordna och effektivisera kemikaliekontrollen, dels frågor om översyn av

lagstiftning och aidministratioir. Ökade om olika kemiska ämnens effekter på människor och i kunskaper både för att tillverkare och importörer i större miljön är en förutsättning irtsträckning än hittills skall kunna leva upp till de krav på försiktighetsmått sr all kunna som gällande lagstiftning ålägger dem och för att myndigheterna Det bör därför vara en central för fullgöra sina kontrollupivgifter. uppgift kommissionen att hur säkrare bedömningar av de risker som överväga användningen av olika ämnen för med sig skall kunna göras. Insatser av flera olika i detta sammanhang. Vi behöver en effektiv slag är av betydelse om olika ämnens effekter. Undersökforsknings- och utredningwerksamhet behöver förbättras för att vi skall få ett säkrare underlag för ningsmetoilerna utvärdering och jämförelser av olika risker. Principer för riskidentifiering och riskuppskattning bör utvecklas. Kommissionen bör kartlägga pågående arbete inom nu angivna områden och överväga hur insatserna skall kunna effektiviseras t. ex. genom ökad samordning. nationellt och internationellt. Bl. a. bör frågorna om tillgång till toxikologisk expertis och om undersök ningskapacitet uppmärksammas i detta sammanhang. av miljön behöver Detta förutsåittet De långsiktiga förändringarna följas. bl. a. av olika slag. Kommissionen bör från sina övervakningssystem studera det för miljökvalitct som trtgångspunkter övervakningsprogram naturvärdsverket hari uppdrag att driva. Möjligheterna att genom program« ämnens i och påverkan bör met följa kemiska spridning på den yttre miljön analyseras. Viss epidemiologisk bevakning sker i dag genom cancer- och samt missbildningsregistret. Kommissionen bör utreda nröjligtniljöregrstret heterna av att och effektivisering av dessa och gtznom samordning verksamheter få till stånd en samlad bedömning av hälsotillståiitnärliggande i det hos olika grupper av människor. Som nämnt pågår f. n. ett arbete med att bygga upp en jag tidigare inforrnationsservice vid Karolinska institutets bibliotek och toxikologisk informationseentral. av toxikologisk information förekommer insamling också vid flera andra myndigheter och organisationer. bl. a. vid naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen. Kommissionen bör överväga om behov föreligger av utvidgade informationstjänster bl. a. för skyddsombud. De olika insatser jag berört i det föregående såsom forskning. utveckling av mätmetoder, undersökningsverksamhet och (ivervakningsprogrzmr samt

Bilagor

tillgång till toxikologisk expertis och informationsservice syftar samtliga till att öka möjligheterna för den som hanterar eller kommer i kontakt med kemikalier och för de övervakande myndigheterna att säkrare göra riskbedömningar. Kommissionen bör i sitt arbete pröva formerna för de mellan kostnad avvägningar och nytta som krävs för att nödvändiga prioriteringar skall kunna göras. Därvid bör också övervägas i vilken utsträckning vi i olika avseenden kan utnyttja internationella resurser och utländska erfarenheter.

6 Utbyggnad av prodnktrcgistret och förbättrad produktinformation

Vid sidan av en förbättrad riskidentificring behövs också en bättre kunskap om vilka kemiska produkter som används och om vad de innehåller. Produktregistret har härvid en viktig uppgift. Regeringen har tidigare denna dag givit produktkontrollnäntnden i uppdrag att påbörja nästa etapp i uppbyggnadszirbetet av produktregistret. Parallellt härmed bör ett underlag nu tas fram av kommissionen för statsmakternas ställningstagande i fråga om därpå följande etapp av en utbyggnad av registret. Vid en fortsatt uppbyggnad av registret torde även övriga innehållsämnen än de som ger produkterna deras ltälsofatrliga egenskaper behöva deklareras obligatoriskt. Kommissionen bör redovisa förslag till plan för det fortsatta arbetet med registret avseende uppbyggnad. uppdatering och användning i tillsynen samt beräkna kostnaderna för en fortsatt utbyggnad. En annan viktig del av utredningsarbetet om produktregistret är frågorna om sekretess. (latasäkerhet och registeruppgifternas rättsliga status samt om information från registret. Kommissionen bör med förtur behandla denna del av utredningsarbetet. vilket innebär att arbetet i huvudsak bör utföras under första halvåret av utredningsarbetet. Det är av stor betydelse att uppgiftslämnarna kan hysa förtroende för hur uppgifterna i registret hanteras och skyddas. Myndigheternas kontroll över de kemiska ämnen och produkter som används i dag lvöt effektiviseras. Den information om förekomsten av olika ämnen och produkter som ett utbyggt produktregister kan ge bör kunna vara ett värdefullt underlag bl. a. när det gäller att bedöma i vilken takt och med vilken en mera aktiv produktkontroll inriktning kan utvidgas till att ontfatta allt flera ämnen eller produkter. Formcrna för en förhandsktwntrtwll av kemiska ämnen bör prövas av kommissionen. Med förhandskontroll avses i detta sammanhang att nya ämnen inte får ntarknatlsföras eller tas i bruk utan att ansvarig kontrollmyndighet fått möjlighet att bedöma ämnena. Ett av de stora problemen i

372 Bilagor

samband med hanteringen av kemikalier är den ringa kunskap vi i många fall har om deras och miljö. Möjligheterna till ett påverkan på människa samarbete med EG bör beaktas i detta sammanhang. över kemiska ämnen och produkter är Ett väsentligt syfte med kontrollen att vi successivt skall kunna identifiera sådana ämnen på marknaden som kan ersättas av andra som är mindre från hälso- och miljösynpunkt. Det skadliga är dock inte att genom en direkt produktkontroll helt undanröja möjligt av ämnen som kan vara skadliga. Som kompletterande användningen behövs bl. a. säkrare skyddsföreskrifter, inforåtgärder hanteringsmetoder, m. m. för att minska riskerna vid användningen av olika mation. utbildning ämnen. Förbättrad är en central uppgift i detta produktinformation Den som hanterar en kemisk produkt skall inte behövs sväva i sammanhang. osäkerhet om vilka skador som kan uppkomma och hur man kan skydda sig mot dessa. Ett nytt märkningssystem håller nu på att införas. liksom regler om utarbetande av m. m. Sådana kemiska ämnen

skyddsinformationsblad

som inte är hälsofarliga i lagens mening omfattas emellertid och produkter inte av nu aktuella bestämmelser. Kommissionen bör med förtur utreda också för sådana ämnen och produkter som

frågan om märkningsskyldighet

inte omfattas av nuvarande bestämmelser. Kommissionen bör i detta också se över reglerna om sammanhang för dem som tillhandahåller eller hanterar tillstånds- och kompetenskrav olika samt utreda behovet av utbildning på olika nivåer. produkter Kommissionen bör också beakta behovet av en smidig och snabb handläggkontrollerande myndigheters sida. ning från

7 Översyn av lagstiftning och administration

Som jag tidigare berört bör kommissionen också ta upp lagstiftningsfrågtyr. varor ger uttryck för en De regler som finnsi lagen om hälso- och miljöfarliga för och därmed för våra

mycket hög ambitionsnivå produktkontrollarbetet

samlade insatser för att minska riskerna vid användningen av kemiska ämnen och produkter. Grundläggande i lagstiftningen är det mycket långtgående och hanterar en hälso- och ansvar som läggs på den som tillverkar. importerar som behövs för miljöfarlig vara att vidta de åtgärder och dc försiktighetsmått att hindra eller motverka skada på människor eller miljö. Denna grundregel med för berörda myndigheter att kompletteras vittgående befogenheter ingripa så snart misstanke om oacceptabel risk föreligger. De grundprinciper som den nuvarande lagstiftningen bygger på bör enligt arbetet medatt förbättra min mening vara vägledande också för det fortsatta kontrollen över Kommissionen bör emellertid kemikalieanvändningen. vilket behov och vilka möjligheter som finns att ytterligare överväga precisera och konkretisera det ansvar för försiktighetsmått och skyddsåtgär-

Bilagor

der som lagstiftningen lägger på den som tillverkar, importerar eller hanterar en halso- och miljöfarlig vara. Därvid bör också frågan om en preciseiing av tillverkares och importörs undersökningsskyldighet prövas. Härvid bör det arbete uppmärksammas som bedrivs internationellt, bl. a. inom OECD. Kommissionen bör genomföra en genomgripande översyn av kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor samt även se över övriga verkställighetsförfattningar. I detta sammanhang är det angeläget att uppnå en klar ansvarsfördelning mellan centrala_ regionala och lokala myndigheter vad gäller tillsynsuppgifterna enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Också samordningen mellan lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor och annan lagstiftning som rör kontrollen av kemikalieartvändningen bör tas upp. Därvid berörs också myndighetsorganisationen. Av min tidigare redovisning framgår att kontrollen av kemikalieanviindningen sker med stöd av många författningar och utövas av flera olika myndigheter. Den omfattning och spridning som användningen av kemikalier har gör det nödvändigt att vi även i fortsättningen bedriver kontrollen i alla de sammanhang där kemikalier hanteras och (lär hälso- och miljöriskcr förekommer. En väsentlig del av den samlade kontrollen måste därför ske som en kontroll av särskilda produkter, i vilka kemiska ämnen ingår, t. ex. livsmedel, läkemedel eller bekämpningsmedel och av särskilda situationer eller sammanhang där vit. ex. som arbetstagare eller konsumenter kotnmeri beröring med kemikalier. Vidare behöver olika led i kemikaliehanteringen såsom råvarutttvimting, transport, tillverkning och förädling, lagring och avfallsbehandling kontrolleras särskilt. Inom vart och ett av dessa områden behöver successivt effektiviseras kontrollåtgärderna och ttnpassas till vunna erfarenheter och nya kunskaper. Detta iir en uppgift som i första hand ävilar de för respektive område ansvariga organen. Kommissionen bör dock överväga om gällande lagstiftning om tillsyn inom olika områden är ändamålsenligt utformad. Kommissionen hör också i övrigt vara oförhindrad att ta upp de frågor i sammanhanget som kommissionen anser artgelägna. En på olika myndigheter utspridd kemikaliekontroll är. även om den till en del är ofrånkomlig, emellertid också förenad med vissa påtagliga nackdelar. Det är svårt för samhället att skaffa sig den överblick över problemen som är önskvärd bl. a. för en samlad prioritering av insatserna. av

Överföringen

erfarenheter från ett område till ett annat fungerar inte alltid tillfredsställande. En enhetlig riskvärdering försvåras. Svårigheter kan också föreligga att finna lämpliga former för arbetsfördelning och samordning. Dubbelarbete på vissa områden och luckor i insatserna på andra områden kan bli följden. En utspridd kontroll medför också risker för att vissa mera och svåridentifierbztra hälso- och miljöproblem långsiktiga inte uppmärksammas tillräckligt. Detta gäller särskilt problem som berör flera myndigheters ansvarsområden men inte klart kan hänföras till något av dem.

Bilagor

över kemikalieproblemen och en De svårigheter att tå en samlad överblick

samordnad kontroll av kemikalieanvändningen som jag här nämnt är endast

till en del en organisatorisk fråga. De grundläggande svårigheterna är - som jag berört i inledningen - att kemikalier används i så stor omfattning som sker i dagens samhälle och att många effekter av användningen är så svåra att bedöma. Detta gör det emellertid endast ännu mera nödvändigt att vi hela tiden strävar efter att skapa så former som möjligt

effektiva organisatoriska

för överblick och prioritering och för arbetsfördelning och samordning. En förbättrad samordning mellan olika ansvariga organ är viktig för att de kunskaper vi har i dag om olika kemikaliers skadlighet skall kunna utnyttjas på bästa sätt. I den nuvarande myndighetsorganisationen kan produktkontrollnämnden och vid naturvårdsverket sägas ha den dubbla

produktkontrollbyrån

uppgiften att dels svara för en del av de uppgifter rörande kontroll av kemikalier som ligger inom naturvårdsverkets ansvarsområde, dels ha en allmänt samordnande och övervakande funktion när det gäller kemikaliekontrollen i stort. Arbetet inom den tidigare nämnda kommittén för översyn av produktkontrollens organisation och remissbehandlingen av kommitténs och förslag pekade på en rad problem som finns, att med dagens organisation

arbetsfördelning tillgodose de samordningsbehov som föreligger.

En viktig uppgift för kommissionen bör därför vara att överväga behovet av förändringar av nuvarande administration för kemikaliekontrollen.

Därvid bör även tillsynen regionalt och lokalt studeras. Övervägandena bör

ske utifrån en bedömning av inom vilka områden och genom vilka åtgärder kemikaliekontrollen i första hand bör effektiviseras. Vidare behövs en analys av innebörden av olika samordningsbehov och av möjligheterna att lösa dem genom organisatoriska förändringar och därmed sammanhängande lagstift- En utgångspunkt för kommissionens överväganden när det ningsåtgärder. gäller myndighetsorganisationen bör vara att en så klar ansvarsfördelning som möjligt bör finnas mellan olika myndigheter. En annan utgångspunkt bör vara att en effektiv Organisationsform behövs dels för samverkan mellan olika myndigheter, dels för behandling av sådana övergripande frågor som berör flera myndigheters ansvarsområden. Till dessa övergripande uppgifter hör bl. a. att svara för den centrala och direkta produktkontroll som behövs som ett komplement till de sektorsinriktade åtgärder som olika myndigheter kan vidta. Kommissionen bör göra en samlad bedömning av de åtgärder för att effektivisera kemikaliekontrollen som aktualiseras under utredningsarhetet dessa. Kommission bör därvid utarbeta kostnadsoch angelägenhetsgradera kalkyler så uppställda att kostnaderna för såväl myndigheter som näringsliv kan utläsas. Kostnadsansvaret för de insatser som föreslås bör också behandlas av kommissionen. När det gäller samhällets kostnader bör

SOU l984z77 Bilagor 375

kommissionen pröva möjligheterna att genom rationaliseriitg och omprövning av befintliga verksamheter finansiera insatserna. Kommissionen bör utreda frågan om en ökad avgiftsfinansiering av samhällets insatser för kemikaliekontroll. Som framhölls inledningsvis har den kemiska industrin stor betydelse för valståndsutvecklingen och vår ekonomi. Det är angeläget att i förslag till miljöpolitiska åtgärder beakta effekterna på industrins konkurrenskraft.

° 8 Kommissionens arbetsformg Uppgiften för kemikomntissioneir bör som jag tidigare framhållit vara att övervêigzt alla de åtgärder som kan medverka till att minska de risker som är förknippade med produktion och användning av kemiska ämnen och produkter. Kommissionens arbete bör planeras så att det kan slutföras inom en tvâårsperiod. Kommissionen bör eftersträva att under arbetets gång avlämna delförslag inom de områden där detta är möjligt. Den har att föra de överläggningar med myndigheter och organisationer som är nödvändiga för detta. Samarbete bör också ske med utredningar inom angränsande områden. Kontmissionert bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda ltuvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha om löner och andra samt bereda dem tillfälle att

avtal anställningsvillkor

framföra synpunkter. Kommissionen bör dåirutover informera berörda arbetstagare om sitt arbete.

9 Hemställan .lag har i detta ärende samrått med cheferna för justitiea sociala zirbetsmarknuds- och industridepatrtementen. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyncligar chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en kommission med åtta ledamöter med uppdrag att se över frågor om kontrollen över användningen av kemiska ämnen och_ produkter att utse en av ledamöterna att vara ordförande at: besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde ät kommissionen.

376 sou 1984:77

Bilagor

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna ska belasta tionde huvudtitclns kommiltéanslag. Kommittéersättningsförordningen bör vara tillämplig för kommissionen.

\ ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans Regeringen hemställan. (Jordbruksdepartementet)

SOU l984z77 377

3 Bilaga

Gällande

författningar

Lag (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor

Inledande bestämmelser

l § Med hälso- och miljöfarlig vara avses i denna lag l. ämne eller beredning som med hänsyn till sina kemiska eller fysikaliskkemiska egenskaper och hantering kan befaras medföra skada på människor eller i miljön, 2. vara som innehåller eller behandlats med ämne eller beredning som avses i l, om varan därigenom och med hänsyn till sin hantering kan befaras medföra skada på människor eller i miljön. Om det är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen föreskriva att vad som i lagen sägs om hälso- och miljöfarlig vara skall gälla även i fråga om annan vara än sådan som avses i första stycket l och 2.

2 § Med hantering avses i denna lag tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, destruktion, konvertering, saluförande, överlåtelse eller därmed jämförliga förfaranden.

3 § Lagen gäller ej vara som är att anse som l. livsmedel enligt livsmedelslagen (1971 :5l l), 2. läkemedel enligt läkemedelsförordningen (1962:701), 3. fodermedel enligt lagen (l96l:38l) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m. Ej heller gäller lagen i fråga om radioaktiva ämnen och andra källor till joniserande strålning. I fråga om brandfarlig eller explosiv vara äger lagen tillämpning endast i den mån varan är hälso- eller miljöfarlig av annat skäl än som föranlett att den hänförts till nämnda varukategorier. I fråga om transport av sådana hälso- och miljöfarliga varor som är farligt gods enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods gäller denna lag endast i den utsträckning som regeringen förordnar.

4§ Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna om undantag från lagens tillämpning i fråga om visst varuslag eller viss hantering eller import. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna om undantag från lagens tillämpning på försvarsmakten.

Bilagor

Försiktighetsmått, tillstånd m. m.

5 § Den som hanterar eller importerar hälso- och miljöfarlig vara skall vidtaga de åtgärder och iakttaga de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Härvid skall särskilt den som tillverkar eller importerar sådan vara noggrant undersöka varans sammansättning och egenskaper i övrigt från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Varan skall märkas tydligt med uppgifter av betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan meddela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått och undersöknings- eller märkningsskyldighet enligt första stycket.

6§ Om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att hälso- och miljöfarlig vara av visst slag får hanteras eller importeras endast efter särskilt tillstånd eller att för hantering eller import av sådan vara skall gälla annat särskilt villkor. Fråga om tillstånd enligt första stycket prövas av myndighet som regeringen bestämmer.

7 § Är det av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda hantering eller import av hälso- och miljöfarlig vara av visst slag. Om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, kan regeringen föreskriva att återvinning, oskadliggörande, långtidsförvaring eller annat därmed jämförligt förfarande för slutligt omhändertagande av visst slag av avfall på vilket denna lag är tillämplig får bedrivas yrkesmässigt endast av juridisk person vari staten har inflytande.

8 § Den som yrkesmässigt hanterar eller importerar ämne, beredning eller annan vara är skyldig att till myndighet som regeringen bestämmer och i den ordning sådan myndighet föreskriver lämna de uppgifter om varans sammansättning, egenskaper i övrigt och hantering som är nödvändiga för utredning om varans hälso- eller miljöfarlighet.

9 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att den som yrkesmässigt hanterar eller importerar hälso- och miljöfarlig vara skall göra anmälan om denna verksamhet samt årligen lämna uppgift om varans art, sammansättning, mångd och hantering.

10 § Om skyldighet för myndighet att på begäran meddela beslut huruvida ämne, beredning eller annan vara är att anse som hälso- eller miljöfarlig meddelas bestämmelser av regeringen.

10 a § Har med stöd av denna lag meddelats föreskrifter som medger undantag från bestämmelse om hantering eller import av hälso- och miljöfarlig vara av visst slag och kan sådana föreskrifter antas innebära ekonomisk fördel för den som hanterar eller importerar varan, får regeringen medddela föreskrifter om att särskild avgift skall tas ut för att utjämna sådan fördel. Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela förskrifter om hur avgiften skall beräknas.

Tillsyn

ll § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter och villkor utövas av myndighet som regeringen bestämmer.

Bilagor

l2§ Tillsynsmyndighet har rätt att efter anfordran erhålla upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag.

l3§ Tillsynsmyndighet får meddela föreläggande eller förbud som uppenbart behövs för att denna lag eller förskrifter som meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. l beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten utsätta vite. Underlåter någon att vidtaga åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt föreskrifter och villkor som meddelats med stöd av lagen eller enligt tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten förordna om rättelse på hans bekostnad.

14 § Förtillsyn enligt denna lag äger tillsynsmyndighet tillträdetill område, lokal eller annat utrymme som användes i samband med hantering av hälso- och miljöfarlig vara och får där göra undersökning eller taga prov. För uttaget prov utgår ej ersättning. Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för utövande av tillsyn enligt denna lag. Om skyldighet att ersätta tillsynsmyndighet kostnader för provtagning och undersökning av prov förordnar regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

15 § Regeringen kan föreskriva att särskilda avgifter skall tagas ut i ärende enligt denna lag.

Ansvar m. m.

l6§ Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift, förbud eller villkor som meddelats med stöd av 5 § andra stycket eller 6 - 8 §. Till samma straff dömes den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 5 § första stycket.

Ansvar enligt första stycket inträder ej, om ansvar för gärningen kan ådömas

enligt brottsbalken. Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt l2 § eller föreskrift som meddelats med stöd av 9 § eller i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen lämnar oriktig uppgift rörande förhållande av betydelse. Om ansvar för införsel av vara i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av denna lag och försök därtill finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

17 § Den som har tagit befattning med ett ärende som avses i denna lag får ej obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid har erfarit om yrkeshemlighet eller affärsförhållande. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

18 § Vara som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obilligt.

l9§ För tillvaratagande av konsumentintresset inom området för hälso- och miljöfarliga varor får organisation, vilken är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller mot-

Bilagor

svarande sammanslutning på arbetsgivarsidan, föra talan mot beslut enligt denna lag i den mån det är tillåtet enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.

Kungl. Majzts kungörelse (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor

Inledande bestämmelser

1 § Med tillverkning förstås i denna kungörelse framställning och rening eller annan bearbetning. Bestämmelse om tillverkning gäller i tillämpliga delar även förpackning eller därmed jämförliga förfaranden, om ej annat särskilt anges.

Gifter och vádliga ämnen

2 § Ämnen som är att hänföra till hälso- och miljöfarliga varor och som kan befaras medföra skada på människor indelas i gifter och vådliga ämnen. Till gifter hänföres dels ämne som huvudsakligen användes vid framställning av läkemedel och som socialstyrelsen förklarat utgöra gift, dels annat ämne vars hantering är förenad med mycket stor hälsorisk. Till vådliga ämnen hänföres övriga ämnen.

3 § Kungörelsens föreskrifter om gift gäller även i fråga om en hälsofarlig beredning som innehåller gift, om beredningens egenskaper är sådana att hantering av den är förenad med mycket stor hälsorisk. I fråga om övriga hälsofarliga beredningar gäller kungörelsens föreskrifter om vådliga ämnen.

4 § Om det är påkallat med hänsyn till risk för skada på människor får produktkontrollnämnden föreskriva att vad i kungörelsen sägs om gift eller vådligt ämne skall gälla även i fråga om vara som avses i l § första stycket 2 lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor.

5§ Det åligger produktkontrollnämnden att offentliggöra vägledande förteckningar över ämnen som avses i 2 §.

6 § Gift får tillverkas yrkesmässigt endast av l. den som enligt läkemedelsförordningen (1962:701) är behörig att tillverka läkemedel i allmänhet, 2. den som har tillstånd att tillverka giftet. Fråga om tillstånd enligt första stycket 2 prövas av länsstyrelsen. Tillstånd kan avse visst slag av gift eller gift i allmänhet och meddelas för viss tid eller tills vidare. För sådan tillverkning som avses i första stycket 2 skall finnas lämplig föreståndare, som skall vara godkänd av yrkesinspektionen.

7 § Tillstånd enligt 6 § 2 att yrkesmässigt tillverka gift får helt eller delvis återkallas, l. om tillståndshavaren åsidosätter bestämmelse i lagen (1973:329) om hälsooch miljöfarliga varor eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen, 2. om godkänd föreståndare saknas eller underlåter att övervaka verksamheten, 3. om verksamheten eljest bedrives så, att fara för ordning och säkerhet uppkommer. Innan tillstånd återkallas, skall länsstyrelsen, om ej särskilda omständigheter föranleder annat, bereda tillverkaren tillfälle att vidtaga rättelse.

SOU l984z77 Bilagor 381

8 § Vådligt ämne får tillverkas yrkesmässigt endast av l. den som är behörig att yrkesmässigt tillverka gift, 2. den som anmält till yrkesinspektionen att han ämnar tillverka vådligt ämne. Utan anmälan enligt första stycket 2 får vådligt ämne förpackas och ompackas.

9 § Gift får importeras endast av l. den som är behörig att yrkesmässigt tillverka eller idka handel med giftet, 2. föreståndare för institution eller motsvarande vid universitet eller högskola och för sådant undersökningslaboratorium, forskningsinstitut eller liknande, som ägs eller åtnjuter stöd av staten, landstingskommun eller kommun, under förutsättning att giftet behövs för verksamheten, 3. den som har särskilt tillstånd att importera giftet. Utan särskilt tillstånd får resande införa gift som han för personligt bruk medför till riket.

|0 § Fråga om tillstånd enligt 9 § första stycket 3 prövas, om sökanden bedriver rörelse, av länsstyrelsen i det län där rörelsen utövas, och annars av länsstyrelsen i det län där sökanden är bosatt. Tillstånd får lämnas endast om sökanden har behov av giftet i sin yrkesutövning och bedömes kunna handha giftet på betryggande sätt. ll § Endast den som enligt 9 § första stycket får importera gift får taga hand om oförtullat gift på sätt som avses i 3 § andra stycket tullagen (1973:670). I övrigt gäller i fråga om hanteringen av oförtullat gift lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m. Kan försäljning som avses i 3 § lagen icke ske, bestämmer produktkontrollnämnden hur det skall förfaras med giftet.

12 § Handel med gift får bedrivas endast av l. den som behörigen tillverkat varan, 2. den som har rätt att idka detaljhandel med läkemedel, 3. den som har tillstånd att idka handel med giftet. Fråga om tillstånd enligt första stycket 3 prövas av länsstyrelsen. Tillstånd kan avse visst slag av gift eller gift i allmänhet och meddelas för viss tid eller tills vidare. För handel med gift som ej äger rum på apotek skall finnas lämplig föreståndare, som skall vara godkänd av yrkesinspektionen.

l3§ l fråga om återkallelse av tillstånd att driva handel med gift äger 7 § motsvarande tillämpning.

l4§ Handel med vådligt ämne får bedrivas endast av l. den som tillverkat varan eller är behörig att idka handel med gift, 2. den som anmält till yrkesinspektionen att han ämnar bedriva handel med vådligt ämne. Utan anmälan enligt första stycket 2 får vådligt ämne saluhållas i den slutna originalförpackning vari varan förvärvats.

15 § Gift får överlåtas endast till den som enligt 9 § första stycket är behörig att importera giftet och till den som skall använda giftet yrkesmässigt. Dessutom får gift överlåtas från apotek till den som fyllt 18 år och som visar sig ha behov av giftet för konstnärligt, tekniskt, vetenskapligt eller annat jämförbart ändamål.

l6§ Gift får användas yrkesmässigt endast av l. den som är behörig att importera eller yrkesmässigt tillverka gift,

Bilagor

2. den som anmält till yrkesinspektionen att han ämnar använda gift i sin yrkesutövning. Utan anmälan får gift användas yrkesmässigt, när det är fråga om l. verksamhet i vilken gift användes endast vid enstaka tillfällen eller i synnerligen ringa mängd, 2. laboratoriemässig användning vid forskningslaboratorier, skolor eller andra läroanstalter, 3. medicinsk analysverksamhet som står under tillsyn av läkare, tandläkare eller veterinär.

17 § Har yrkesinspektionen mottagit anmälan enligt l6 § första stycket 2, skall inspektionen utfärda skriftligt bevis om att anmälan har inkommit.

18 § Förpackning till gift eller vådligt ämne som överlåtes skall vara tydligt och otvetydigt märkt pä svenska språket med l. varans namn och uppgift om dess karaktär av gift eller vädligt ämne, 2. varningstext med upplysning om de risker som är förbundna med varan samt de anvisningar i övrigt om lämplig hantering av varan som kan behövas till skydd mot skada, 3. uppgifter om vilket eller vilka ämnen som ger varan dess hälsofarliga egenskaper och de innehållsuppgifter eller mängduppgifter i övrigt som produktkontrollnämnden föreskriver, 4. tillverkarens eller beträffande i utlandet tillverkad vara importörens namn eller firma samt hemort. Vid överlåtelse av gift skall förpackningen dessutom vara märkt med säljarens namn eller ñrma samt hemort. Produktkontrollnämnden kan begränsa märkningsskyldigheten enligt första eller andra stycket.

19 § Gift eller vådligt ämne som överlåtes skall vara inneslutet i förpackning som kan anses betryggande vid varans hantering och som ej genom sin utformning medför risk för förväxling med annan vara.

20 § Om förvaring av gift eller vådligt ämne meddelar produktkontrollnämnden bestämmelser. Socialstyrelsen meddelar dock föreskrifter om förvaring av gift eller vädligt ämne på apotek.

21 § I fråga om gift och vádligt ämne som är att hänföra till bekämpningsmedel, PCB, PCB-varor eller motorbensin gäller i stället 22- 45 h §§.

Bekämpningsmedel

22§ Med bekämpningsmedel förstås i denna kungörelse ämne eller beredning som är avsedd att användas till skydd mot egendomsskada, sanitär olägenhet eller annan jämförbar olägenhet, förorsakad av växter, djur, bakterier eller virus. Som bekämpningsmedel skall icke anses l . vara, avsedd att användas vid beredning av livsmedel, läkemedel eller annan jämförbar vara, 2. färger, fernissor, tjäror och andra varor som huvudsakligen begagnas för annat ändamål än som avses i första stycket, om ej varorna genom särskild benämning eller pá annat sätt anges vara avsedda som bekämpningsmedel.

23 § Om det är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får produktkontrollnämnden föreskriva att vad som i 24 - 38 §§ sägs om bekämp-

Bilagor 383

ningsmedel skall gälla även i fråga om annan vara som med hänsyn till sina egenskaper och användning står bekämpningsmedlen nära.

24§ l fråga om yrkesmässig tillverkning av bekämpningsmedel som är att anse som gift eller vådligt ämne och i fråga om import av bekämpningsmedel som är att anse som gift äger 6-ll §§ motsvarande tillämpning.

25 § Bekämpningsmedel får ej saluhållas, överlåtas eller användas utan att vara registrerat hos produktkontrollnämnden. Produktkontrollnämnden får medge undantag från registreringsskyldigheten enligt första stycket, om det behövs för vetenskaplig prövning eller när det annars föreligger särskilda skäl.

26 § Ansökan om registrering av bekämpningsmedel göres hos produktkontrollnämnden av tillverkaren. Tillverkare som ej har hemvist i Sverige skall ha ett här bosatt ombud.

27 § Bekämpningsmedel får ej registreras, om l. medlet kan befaras medföra sådan olägenhet från hälso- eller miljöskyddssynpunkt att det ej lämpligen bör användas i bekämpningssyfte, 2. medlet på grund av bristande effektivitet ej är lämpat för sitt ändamål, 3. medlets benämning kan anses vilseledande i fråga om medlets sammansättning, verkan eller egenskaper i övrigt eller kan leda till förväxling med annat bekämpningsmedel, eller 4. medlet innehåller ämnet 2, 4, 5 - triklorfenoxiättiksyra (2, 4, 5 -T), derivat eller salter därav.

28 § Är användning av bekämpningsmedel förenad med särskild risk för skada på människor eller i miljön såvida ej föreskrivna försiktighetsmått noggrant iakttages, skall produktkontrollnämnden ange detta i samband med registreringen.

29 § Vid registrering av bekämpningsmedel skall produktkontrollnämnden fastställa hur förpackning till medlet skall vara märkt. Märkningen skall ge besked om l. bekämpningsmedlets benämning och användningsområde, 2. namn och mängd på verksamma beståndsdelar i medlet och på övriga beståndsdelar däri av betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, 3. vad som i övrigt kan behövas till skydd mot skada. Produktkontrollnämnden kan vid registreringen meddela föreskrifter i fråga om spridning av bekämpningsmedlet och annat särskilt villkor till förebyggande av skada.

30§ Registrering av bekämpningsmedel får återkallas om villkor åsidosättes, ändrade förhållanden inträder eller avgift enligt kungörelsen (1973:1051) om avgift för registrering av hälso- och miljöfarliga varor ej erlägges inom fastställd tid. Vill tillverkaren att registreringen skall upphöra att gälla, skall detta anmälas skriftligen till produktkontrollnämnden. Registreringen är utan verkan efter utgången av året närmast efter det då handlingen inkommit till nämnden.

3l § Handel med sådant bekämpningsmedel som avses i 28 § får bedrivas endast av l. den som behörigen tillverkar medlet,

384 Bilagor

2. den som är behörig att idka handel med gift i allmänhet, 3. den som har särskilt tillstånd att idka handel med sådant bekämpningsmedel. Fråga om tillstånd enligt första stycket 3 prövas av länsstyrelsen. Tillstånd eller sådant medel i allmänhet och kan avse visst slag av bekämpningsmedel meddelas för viss tid eller tills vidare. För sådan handel som avses i första stycket l och 3 skall finnas lämplig föreståndare, som skall vara godkänd av yrkesinspektionen.

32 § I fråga om återkallelse av tillstånd enligt 3l § första stycket 3 att driva handel med bekämpningsmedel äger 7 § motsvarande tillämpning.

av förpackning till bekämpningsmedel som över- 33 § I fråga om utformningen låtes äger 19 § motsvarande tillämpning.

34§ Bekämpningsmedel som avses i 28 § får överlåtas endast till den som är att använda behörig att idka handel med medlet eller till den som är behörig medlet enligt 35 § eller har sådan person anställd i sin rörelse.

35§ Bekämpningsmedlet som avses i 28 § får användas endast av den som har tillstånd därtill. som huvudsakligen berör Fråga om tillstånd prövas såvitt avser verksamhet jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsskötsel av lantbruksstyrelsen och i övrigt av Tillstånd meddelas för viss tid. Närmare bestämmelser om försocialstyrelsen. värv av sådant tillstånd meddelas av lantbruksstyrelsen respektive socialstyrelsen i samråd med produktkontrollnämnden.

36 § Innan bekämpningsmedel får spridas över område där allmänheten får fritt färdas, skall den för vars räkning spridningen skall ske l. underrätta polismyndigheten och miljö- och hälsoskyddsnämnden, 2. låta införa meddelande om spridningen i ortspressen, 3. låta utmärka området på väl synligt sätt enligt bestämmelser som meddelas av produktkontrollnämnden. Om särskilda skäl föreligger, får produktkontrollnämnden medge undantag från första stycket. Produktkontrollnämnden meddelar ytterligare föreskrifter i fråga om spridning av bekämpningsmedel. Sådan föreskrift kan innefatta förbud att sprida bekämpningsmedel inom visst område utan tillstånd av nämnden.

36 a § Produktkontrollnämnden kan bestämma att yrkesmässig spridning av bekämpningsmedel får ske endast efter särskilt tillstånd. Fråga om tillstånd enligt första stycket prövas, om sökanden bedriver rörelse, av länsstyrelsen i det län där rörelsen utövas, och annars av länsstyrelsen i det län där sökanden är bosatt. För sådan verksamhet som avses i första stycket skall finnas lämplig föreståndare, som skall vara godkänd av yrkesinspektionen. I fråga om återkallelse av sådant tillstånd som avses i första stycket äger 7 § motsvarande tillämpning.

36 b § Spridning av bekämpningsmedel från luften får utföras endast av flygförare som har godkänts av lantbruksstyrelsen. En flygförare får godkännas endast och därvid visat att han om han har genomgått en särskilt anordnad utbildning har erforderliga kunskaper och färdigheter i sådan spridning. Närmare föreskrifter om utbildningen meddelas av lantbruksstyrelsen efter samråd med produktkontrollnämnden och luftfartsverket. Kostnaderna för ut-

SO/U 1984:77 385

Bilagor

bildningen skall i den utsträckning som lantbruksstyrelsen föreskriver ersättas av den som genomgår utbildningen. Lantbruksstyrelsen får meddela föreskrifter som avviker från eller för särskilda fall medge undantag från första stycket, om det finns särskilda skäl.

37 § Yrkesmässig betning av spannmål eller potatis med bekämpningsmedel som produktkontrollnämnden bestämmer får bedrivas endast efter särskilt tillstånd. 1 fråga om meddelande och återkallelse av sådant tillstånd äger 31 § andra stycket och 7 § l och 3 motsvarande tillämpning. Spannmål, potatis eller annat utsäde som har betats med bekämpningsmedel får användas endast som utsäde. Sådant utsäde får förvaras endast i emballage av sådant slag som produktkontrollnämnden föreskriver. Sådant emballage får inte användas för andra ändamål, om inte produktkontrollnämnden medger det. Om betning av utsäde med kvicksilverhaltigt bekämpningsmedel finns bestämmelser i förordningen (1979:349) om kvicksilverbetning av utsäde.

37 a § Barrträdsplantor som behandlats med bekämpningsmedel som ej är registrerat hos produktkontrollnämnden får ej importeras. Om särskilda skäl föreligger, får produktkontrollnämnden medge undantag från första stycket.

38 § Bekämpningsmedel som är särskilt skadligt för pollinerande insekter får ej användas för att behandla växter under den tid då pollination kan förekomma. Om särskilda skäl föreligger, får lantbruksstyrelsen medge undantag från första stycket. 1 fråga om bekämpning som utföres yrkesmässigt med sådant bekämpningsmedel som avses i första stycket skall föras anteckningar enligt föreskrifter som meddelas av lantbruksstyrelsen.

38 a § Skogsstyrelsen skall meddela allmänna råd till ledning för skogsvårdsstyrelsernas tillämpning av 2 § lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark.

PCB m. m.

39§ Med PCB-vara förstås i denna kungörelse sådan vara vars hälso- eller miljöfarliga egenskaper betingas av att PCB (polyklorerade bifenyler) ingår i varan.

40§ PCB får ej importeras eller hanteras utan tillstånd. Utan hinder härav får PCB läggas upp på tullupplag eller i frihamn eller återutföras. Produktkontrollnämnden bestämmer i övrigt hur det skall förfaras med PCB som importerats utan tillstånd.

41 § Transformator eller sådan kondensator som har högre effekt än tvåkilovoltampere (reaktivt) får ej salu-hållas, överlåtas eller tagas i bruk utan tillstånd, om den innehåller PCB.

42 § PCB-vara av följande slag får ej saluhållas, överlåtas eller användas yrkesmässigt utan tillstånd, nämligen 1. målarfärg, tryckfärg, tätnings- eller förseglingsmassa, 2. hydraulolja, smörjolja, skärolja, 3. värmeöverföringsmedium, 4. separat kondensator med en effekt av två kilovoltampere eller lägre.

Bilagor

43 § Fråga om tillstånd enligt 40-42 §§ prövas av produktkontrollnämnden.

44 § Produktkontrollnämnden kan förordna att 42 § skall äga motsvarande tilllämpningi fråga om annat slag av PCB-vara än som avses i 4I eller 42 §, om varan har hög halt av PCB eller stor användning.

45 § Förpackning eller annat emballage till PCB eller PCB-vara som avses i 41, 42 eller 44 § skall vara tydligt märkt med uppgift om dess innehåll av PCB. Detsamma gäller sådan PCB-vara, om den ej är förpackad eller på annat sätt emballerad. Produktkontrollnämnden får medge undantag från märkningsskyldigheten enligt första stycket.

Motorbensin

45 a § Bensin som är avsedd för motordrift kallas i denna kungörelse motorbensin.

45 b§ l fråga om yrkesmässig tillverkning och import av motorbensin äger 6, 7 och 9- ll §§ motsvarande tillämpning.

45 c § Motorbensin får ej tillverkas eller importeras yrkesmässigt, om halten av bly överstiger 0,15 gram per liter bensin vid l5 grader Celsius eller om halten av bensen överstiger 5,0 volymprocent. Tillverkning och import av motorbensin som är avsedd enbart för drift av kolvmotor i luftfartyg får dock ske även om blyhalten överstiger 0,15 men ej 1,30 gram per liter bensin vid 15 grader Celsius.

45 d§ Produktkontrollnämnden får medge undantag från 45 c §, om särskilda skäl föreligger.

45 e § Motorbensin till vilken blyförening har satts till skall vara färgad. Är sådan bensin avsedd för annat ändamål än drift av kolvmotori luftfartyg, skall den vara färgad röd eller gul. Annan motorbensin än som avses i första stycket får inte färgas.

45 f§ Bestämmelser om utformning, beskaffenhet och märkning av cistern, tank eller annan fast behållare eller av fat, dunk eller annan lös behållare för motorbensin meddelas av produktkontrollnämnden.

45 g § Medges undantag enligt 45 d §, skall en sådan avgift som avses i l0 a § lagen (l973z329) om hälso- och miljöfarliga varor tas ut. Avgiften tas ut enligt en taxa som fastställs av produktkontrollnämnden efter samråd med riksrevisionsverket och statens pris- och kartellnämnd. Kan avgiftens storlek inte beräknas på ett tillförlitligt sätt i samband med att undantag medges, skall preliminär avgift tas ut. Sådan avgift skall avräknas mot den avgift som slutligt fastställs. Skulle avgift i visst fall inte komma att överstiga 100 kronor, skall avgiften inte tas ut.

45 h § Frågor om avgift enligt 45 g § prövas av produktkontrollnämnden. När beslut om undantag enligt 45 d § avser en längre tid eller när särskilda skäl annars föreligger, får produktkontrollnämnden medge att betalningen av avgif-

Bilagor 387

ten delas upp på flera terminer. Om avgiftsbelopp inte betalas inom tid som har bestämts av produktkontrollnämnden, får beloppet tas ut genom utmätning.

Kadmium

45 i § Med kadmiumämne avses i denna kungörelse metallen kadmium eller en kemisk förening vari metallen ingår.

45 j § Kadmiumämne får inte användas för ytbehandling eller som stabilisator eller som färgämne. Varor som har ytbehandlats med ett kadmiumämne eller som innehåller ett sådant ämne som stabilisator eller som färgämne får inte importeras yrkesmässigt.

45 k § Produktkontrollnämnden får meddela föreskrifter om avsteg från eller för särskilt fall medge undantag från föreskrifterna i 45 j §, om användningen av ämnen eller varor som där avses är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt eller, beträffande varor som tillverkas utomlands, om endast en liten del av varan behandlats med eller innehåller kadmiumämne eller när det annars föreligger särskilda skäl. I fråga om hanteringen av en oförtullad vara som har ytbehandlats med eller innehåller kadmiumämne gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m. Kan försäljning som avses i 3 § lagen inte ske, bestämmer produktkontrollnämnden hur det skall förfaras med varan.

Andra hälso- och miljöfarliga varor

46 § Varor av följande slag får ej saluhållas eller överlåtas, om de innehåller eller behandlats med ämne eller beredning som avses i l § l lagen (1973:329) om hälsooch miljöfarliga varor och därigenom kan befaras medföra skada på människor, nämligen l. sjukvårds- och sanitetsartiklar, 2. klädesplagg och material till sådana, 3. barnleksaker, 4. hushållsgods. Ej heller får följande varor saluhållas eller överlåtas, nämligen l. tändstickor i vars tändmassa ingår vit eller gul fosfor, 2. varor för rensning av avlopp, om varan innehåller syra till en halt som överstiger tio viktprocent eller bas (lut) i flytande form till en halt som överstiger två viktprocent, 3. motorkylarvätska, spolarvätska eller andra bilvårdsmedel som innehåller metanol, såvida medlet inte samtidigt innehåller etanol och metanolhalten uppgår till högst fem viktprocent av mängden etanol. Produktkontrollnämnden får medge undantag från första eller andra stycket, om särskilda skäl föreligger.

47§ Socialstyrelsen kan föreskriva att visst ämne ej får ingå i kosmetiskt eller hygieniskt medel, som saluhålles eller användes yrkesmässigt.

48 § ifråga om ämnet fenylaceton (bensylmetylketon, l-fenyl-2- propanon) eller sådan beredning innehållande detta ämne ur vilken ämnet lätt kan återvinnas äger föreskrifterna om gift i 6, 7, 9-13, 15-17 och 20 §§ motsvarande tillämpning. I fråga om ämne eller beredning som är avsedd för bekämpning av olja som har

/ 388 SOU /1984177

Bilagor

kommit lös i eller invid vattenområde eller för sanering med anledning av sådant oljeutflöde äger 24-34 §§ motsvarande tillämpning.

48 a § l fråga om spridning av kalk eller annat ämne för att motverka försurning i sjöar eller vattendrag får länsstyrelsen meddela föreskrifter om l. de försiktighetsmått som skall iakttas vid spridningen 2. de kontrollåtgärder som i övrigt behövs. Länsstyrelsen skall sända avskrifter av beslut om sådana föreskrifter till fiskenämnden och miljö- och hälsoskyddsnämnden.

48 b § Aerosolförpackning som innehåller drivmedel i form av fullständigt halogenerade klorfluoralkaner får ej tillverkas eller importeras yrkesmässigt. Produktkontrollnämnden får meddela föreskrifter om avsteg från eller för särskilt fall medge undantag från första stycket, om aerosolförpackningen är avsedd för medicinskt ändamål eller när det annars föreligger särskilda skäl.

Allmänna bestämmelser

49 § Lagen (1973 :329) om hälso- och miljöfarliga varor äger ej tillämpning i fråga om tobaksvaror. l fråga om teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat enligt lagen (1961 :l8l) om föi-säljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat äger lagen om hälso- och miljöfarliga varor tillämpning endast i den mån varans hälsofarliga egenskaper betingas av annat däri ingående ämne än etylalkohol. l fråga om transporter av hälso- och miljöfarliga varor i-vissa fall finns särskilda bestämmelser. l fråga om visst kemiskt avfall finns särskilda bestämmelser om uppgiftsskyldighet, tillstånd till transportverksamhet och slutligt omhändertagande i förordningen (1975:346) om miljöfarligt avfall.

50 § Produktkontrollnämnden meddelar ytterligare föreskrifter om försiktighetsmått och undersöknings- eller märkningsskyldighet enligt 5 § första stycket lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor.

51 § Upphävd.

52 § Produktkontrollnämnden kan föreskriva att hälso- och miljöfarlig vara eller avfallsprodukt av sådan vara får destrueras, konverteras eller på annat sätt omhändertagas endast efter särskilt tillstånd av nämnden.

53 § Produktkontrollnämnden meddelar ytterligare föreskrifter enligt 6 § första stycket lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor såvitt avser annat särskilt villkor för hantering eller import av hälso- och miljöfarlig vara än förbud att hantera eller importera sådan vara utan särskilt tillstånd.

54§ Föreskrifter enligt 8 och 9 §§ lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor meddelas av produktkontrollnämnden. Uppgifter enligt 8 § lagen lämnas till produktkontrollnämnden.

55 § Produktkontrollnämnden skall på begäran av den som saken angår meddela beslut huruvida viss vara med hänsyn till sina egenskaper och uppgivna eller troliga hantering är att anse som hälsofarlig. Om det är av stor betydelse från allmän synpunkt och förhållandena medger det, får produktkontrollnämnden på begäran av den som saken angår även meddela beslut huruvida viss vara med hänsyn till sina egenskaper och uppgivna

Bilagor

eller troliga hantering är att anse som miljöfarlig. För undersökning som behövs för beslut enligt första eller andra stycket skall den som begärt undersökningen erlägga undersökningsavgift med belopp som motsvarar kostnaderna för undersökningen. Är det uppenbart oskäligt med hänsyn till undersökningens karaktär att taga ut avgift med sådant belopp, får nämnden bestämma avgiften till lägre belopp.

56 § Vad som sägs i 50, 53 och 54 §§ om produktkontrollnämnden gäller i fråga om transport av hälso- och miljöfarlig vara i stället respektive transportmyndighet enligt förordningen (1982:923) om transport av farligt gods. Innan myndighet som avses i denna paragraf meddelar föreskrifter enligt denna kungörelse, skall myndigheten samråda med produktkontrollnämnden. Innan nämnden meddelar förbud eller föreskrifter enligt denna kungörelse som har betydelse för transporter, skall nämnden samråda med vederbörande transportmyndighet.

57 § Den som hanterar hälso- och miljöfarlig vara skall följa de varningsföreskrifter och andra instruktioner för varans hantering som meddelats genom märkning eller på annat sätt enligt denna kungörelse eller i anslutning därtill meddelade föreskrifter. › Tillsyn

58 § Statens naturvárdsverk och arbetarskyddsstyrelsen utövar, med de undantag som sägs i tredje stycket, den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor och med stöd av lagen meddelade föreskrifter, arbetarskyddsstyrelsen inom sitt verksamhetsområde och naturvårdsverket i övrigt. Under arbetarskyddsstyrelsen utövas den närmare tillsynen av yrkesinspektionen. I övrigt utövar, med de undantag som sägs i tredje stycket, länsstyrelsen den närmare tillsynen inom länet och miljö- och hälsoskyddsnämnden den omedelbara tillsynen inom kommunen. I fråga om transport av hälso- och miljöfarlig vara med luftfartyg eller fartyg utövas tillsyn som avses i första och andra styckena av vederbörande centrala l förvaltningsmyndighet.

59 § Uppkommer vid tillsyn enligt 58 § fråga huruvida viss vara är att anse som hälso- eller miljöfarlig, skall frågan, om fara ej uppenbart är i dröjsmål, under» ställas produktkontrollnämnden för prövning. Härvid äger 55 § första och andra styckena motsvarande tillämpning.

60§ Tillsynsmyndighets kostnader för provtagning och undersökning av prov skall i den utsträckning och enligt de villkor produktkontrollnämnden föreskriver ersättas av den i fråga om vars verksamhet provtagningen och undersökningen utförts. Framgår genom undersökning av prov att brott mot lagen om hälso- och miljöfarliga varor (1973:329) eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter har blivit begånget, skall den ansvarige ersätta kostnaderna för provtagning och undersökning.

Besvär m. m.

61 § Talan mot miljö- och hälsoskyddsnämnds eller polismyndighets beslut enligt lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor eller i anslutning därtill

390 Bilagor

meddelade föreskrifter föres hos länsstyrelsen genom besvär. Mot yrkesinspektionens beslut föres talan hos arbetarskyddsstyrelsen genom besvär.

62§ Talan mot beslut som länsstyrelse, produktkontrollnämnden eller central förvaltningsmyndighet i särskilt fall meddelat enligt lagen (l973z329) om hälsooch miljöfarliga varor eller denna kungörelse föres hos kammarrätten genom besvär, om ej annat följer av andra stycket. Talan mot annat beslut än som avses i första stycket och som produktkontrollnämnden eller en central förvaltningsmyndighet meddelat enligt lagen (l973 2329) om hälso- och miljöfarliga varor eller denna kungörelse förs hos regeringen genom besvär. För tillvaratagande av konsumentintresset inom området för hälvaror får talan mot sådant beslut föras av organisation, vilken so- och miljöfarliga är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, eller motsvarande sammanslutning på arbetsgivarsidan. Bestämmelserna i detta stycke gäller även i fråga om talan mot produktkontrollnämndens beslut i särskilt fall rörande registrering av vara enligt denna kungörelse eller rörande fråga som avses i 45 d §, 45 k § första stycket, 46 § tredje . stycket eller 48 b § andra stycket denna kungörelse. Produktkontrollnämndens beslut om preliminär avgift enligt 45 g § andra stycket denna kungörelse får inte överklagas.

63§ Myndighet kan förordna att dess beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan.

64 § Ytterligare föreskrifter för tillämpningen av lagen (l973z329) om hälso- och miljöfarliga varor och denna kungörelse meddelas av produktkontrollnämnden. I fråga om transport av hälso- och miljöfarlig vara meddelas dock sådana föreskrifter av vederbörande transportmyndighet enligt förordningen (1982:923) om transport av farligt gods.

65 § Föreskrift, som meddelas enligt denna kungörelse och som uppenbarligen har väsentlig ekonomisk betydelse, skall fastställas av regeringen.

Förordning (1975:346) om miljöfarligt avfall

Inledande bestämmelser

1 § I fråga om kemiskt avfall av nedan angivet slag gäller utöver kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor bestämmelserna i denna förordning. Förordningen är tillämplig på fast eller flytande avfall av följande slag: l. oljeavfall, 2. lösningsmedelsavfall, 3. färg-, lim-, eller lackavfall, 4. koncentrerat surt eller alkaliskt avfall, 5. ytbehandlingsavfall innehållande föreningar av kadmium, koppar, krom, ^ nickel, tenn, eller zink, 6. silver- eller zinkhaltigt avfall från grafisk eller fotografisk industri, 7. kvicksilverhaltigt avfall, 8. cyanidhaltigt avfall, 9. PCB-haltigt avfall, 10. bekämpningsmedelsavfall. Andra stycket skall gälla även i fråga om avfall av där angivet slag som ej är att

hänföra till hälso- och miljöfarlig vara enligt l § första stycket lagen (1973:329)

om hälso- och miljöfarliga varor.

Bilagor

2 § Statens naturvårdsverk får föreskriva att förordningen skall tillämpas också på annat kemiskt avfall än sådant som anges i l § andra stycket, om avfallet är att anse som hälso- och miljöfarlig vara enligt l § första stycket lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor.

3 § Avfall som avses i l § eller i föreskrift som meddelats med stöd av 2 § kallas miljöfarligt avfall.

4 § Förordningen gäller ej l. när miljöfarligt avfall ingår som beståndsdel i hushållsavfall enligt l § första stycket renhållningslagen (1979:596), 2. när oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten från fartyg mottages och behandlas enligt lagen (l980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg eller förordningen (l980z789) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg, 3. när slutligt omhändertagande av miljöfarligt avfall sker i anslutning till den anläggning där avfallet uppkommer, om ej annat särskilt anges. Förordningen gäller transporter av miljöfarligt avfall även om avfallet är farligt gods enligt lagen (l982z82l) om transport av farligt gods.

5§ Statens naturvårdsverk får i särskilda fall medge att förordningen ej skall tillämpas på visst miljöfarligt avfall, om det kan ske utan olägenhet från hälsoeller miljöskyddssynpunkt.

6 § Statens naturvårdsverk offentliggör vägledande förteckning över miljöfarligt avfall.

7§ Slutligt omhändertagande och hantering har i denna förordning samma betydelse som i lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor. Med behandling avses sådant omhändertagande som ej är långtidsförvaring. _

Uppgiftsskyldighet

8 § Den som yrkesmässigt utövar verksamhet där miljöfarligt avfall uppkommer är skyldig att årligen lämna uppgift om avfallets art, sammansättning, mängd och hantering. Sådan uppgiftsskyldighet gäller även när slutligt omhändertagande av miljöfarligt avfall sker i anslutning till den anläggning där avfallet uppkommer. Uppgift enligt första stycket lämnas till miljö- och hälsoskyddsnämnden på blankett enligt formulär som fastställes av statens naturvårdsverk efter samråd med miljödatanämnden. Miljö- och hälsoskyddsnämnden skall sända kopia av inkommen uppgift till naturvårdsverket. Naturvårdsverket får meddela föreskrifter som avviker från första stycket, om särskilda skäl föreligger.

Tillstånd till transportverksamhet

9 § Miljöfarligt avfall får transporteras på väg yrkesmässigt endast av l. kommun eller sådan inrättning eller sådant företag som drives av kommun, 2. den som har erhållit särskilt tillstånd.

l0§ Fråga om tillstånd enligt 9 § 2 prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden utövar den huvudsakliga delen av sin rörelse. Tillstånd kan avse visst slag av miljöfarligt avfall eller sådant avfall i allmänhet och meddelas för viss tid eller tills vidare.

Bilagor

ll § Tillstånd som avses i 9 § 2 får beviljas endast om sökanden l. visar att han har personella, tekniska och ekonomiskaförutsättningar att transportera det avfall som avses med ansökan på ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt tillfredsställande sätt. 2. innehar de tillstånd som kan behövas för verksamheten enligt annan lagstiftning, 3. ställer godtagbar säkerhet som, om tillståndet återkallas, kan tas i anspråk för att bekosta slutligt omhändertagande av miljöfarligt avfall som förvaras hos honom. Ansökan om tillstånd enligt första stycket göres på blankett enligt formulär som fastställes av statens naturvårdsverk efter samråd med länsstyrelsernas organisationsnämnd.

l2§ Länsstyrelsen får meddela föreskrift om den största mängd miljöfarligt avfall som tillståndshavare samtidigt får förvara i avvaktan på transport till anläggning för slutligt omhändertagande.

13 § Tillstånd enligt 9 §2 får helt eller delvis återkallas, om l. beträffande tillståndshavaren inträder sådan omständighet att han enligt l l § ej skulle ha erhållit tillstånd eller 2. tillståndshavaren åsidosätter vad som åligger honom enligt lagen (l973 2329) om hälso- och miljöfarliga varor eller miljöskyddslagen 0969:387) eller lagen (1982:821) om transport av farligt gods eller enligt föreskrift som har meddelats med stöd av någondera lagen eller denna förordning.

Slutlig! omhändertagande

14 § Miljöfarligt avfall får slutligt omhändertagas yrkesmässigt endast av l. Svensk Avfallskonvertering Aktiebolag (SAKAB), 2. den som har erhållit särskilt tillstånd.

15 § Tillstånd enligt l4 § 2 kan avse viss årlig mängd av visst slag av miljöfarligt avfall och meddelas för viss tid eller tills vidare. Tillstånd kan förenas med villkor.

16§ Regeringen prövar fråga om tillstånd enligt l4 § 2.

17 § Ansökan om tillstånd enligt 14 § 2 skall vara skriftlig och innehålla uppgift

l. art och mängd av det miljöfarliga avfall som sökanden avser att behandla, 2. varifrån avfallet kommer, 3. var och på vilket sätt avfallet skall behandlas, 4. övriga förhållanden av betydelse för bedömningen av verksamhetens beskaffenhet och omfattning. Har tillstånd eller dispens enligt miljöskyddslagen (1969:387) meddelats beträffande den anläggning vari behandlingen skall äga rum, skall beslutet fogas vid ansökningen. Ansökan ges in till statens naturvårdsverk, som inhämtar länsstyrelsens yttrande över ansökningen och med eget yttrande överlämnar den till regeringen.

18 § Tillstånd enligt 14 § 2 kan återkallas, om tillståndshavaren åsidosätter vad som åligger honom enligt lagen (l973z329) om hälso- och miljöfarliga varor eller miljöskyddslagen 0969:387) eller enligt föreskrift som har meddelats med stöd av endera lagen eller denna förordning.

SOU I984:77 Bilagor 393

19§ Utan hinder avl4 § får l. industriföretag i egen anläggning behandla miljöfarligt avfall som ej har uppkommit i anslutning till anläggningen, om företaget därvid nyttjar endast en mindre del av anläggningens kapacitet, 2. kommun bedriva långtidsförvaring av miljöfarligt avfall.

20§ Behandling som avses i 19 § l får ej påbörjas utan att företaget i god tid dessförinnan gjort anmälan till länsstyrelsen. l fråga om sådan anmälan äger 17 § första och andra styckena motsvarande tillämpning. Länsstyrelsen skall sända avskrift av inkommen anmälan till statens naturvårdsverk och miljö- och hälsoskyddsnämnden. Naturvårdsverket fastställer efter samråd med länsstyrelsernas organisationsnämnd formulär för anmälan enligt denna paragraf.

Ulförsel

21 § Miljöfarligt avfall får utföras ur riket endast av l. Svensk Avfallskonvertering Aktiebolag (SAKAB), 2. den som erhållit särskilt tillstånd.

22 § Frågor om tillstånd enligt 2l § 2 prövas av statens naturvårdsverk. Tillstånd får meddelas endast om det kan antas att avfallet kommer att slutligt omhändertas på ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt väsentligt bättre sätt än om avfallet omhändertas av Svensk Avfallskonvertering Aktiebolag (SAKAB). Naturvårdsverket skall underrätta miljö- och hälsoskyddsnämnden om beslut varigenom frågor om tillstånd har avgjorts.

Tillsyn, ansvar m. m.

23 § Bestämmelserna i 58 och 60 §§ kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor äger motsvarande tillämpning i fråga om tillsyn över efterlevnaden av denna förordning.

24§ Om ansvar och förverkande på grund av brott mot denna förordning eller föreskrift som meddelats med stöd av förordningen finns bestämmelser i lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor och, i fråga om brott mot 21 §, i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Om tystnadsplikt finns bestämmelser i lagen om hälso- och miljöfarliga varor.

25 § Bestämmelserna i 61 och 62 §§ kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor äger motsvarande tillämpning, såvitt avser besvär över tillsynsmyndighets beslut enligt denna förordning.

26§ Talan mot beslut som har meddelats av länsstyrelse enligt 10 eller 13 § eller av statens naturvårdsverk enligt 5 eller 22 § föres hos kammarrätten genom besvär.

27§ Talan mot beslut som statens naturvårdsverk har meddelat enligt denna förordning i annat fall än som avses i 25 eller 26 § föres hos regeringen genom besvär. I 28§ Myndighet kan förordna att dess beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan.

Bilagor

29 § Närmare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av statens naturvårdsverk.

Lag (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

l § Spridning över skogsmark av bekämpningsmedel, avsedda för bekämpning av lövsly, är förbjuden. Detsamma gäller användningen av metoder där enskilda trädstammar behandlas med bekämpningsmedel.

från l 2 § Skogsvárdsstyrelsen får, om inte annat följer av 3 §, medge undantag § om kravet enligt 7 § skogsvárdslagen (1979:429) i fråga om återväxt av skog inte rimligen kan tillgodoses genom röjning med mekaniska metoder. Vid bedömningen skall hänsyn tas till skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets sammansättning, arbetarskyddet och tillgången på arbetskraft. om undantag skall förenas med de villkor som behövs till Ett medgivande skydd för naturmiljön.

3 § Kommunfullmäktige kan besluta att undantag enligt 2 § inte får medges i fråga om områden inom kommunen, om detta framstår som påkallat med hänsyn till områdets betydelse för friluftslivet, naturvärden, den lokala befolkningens trivsel eller annat kommunalt intresse.

4 § Produktkontrollnämnden får medge undantag från l §, om det behövs för vetenskaplig prövning.

5 § Särskilda bestämmelser finns om registrering av bekämpningsmedel och om medlens användning.

6§ Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot l § eller åsidosätter villkor som har meddelats vid medgivande av undantag enligt 2 eller 4 § döms till böter eller fängelse i högst ett år.

7 § Skogsvårdsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos skogsstyreleller produktkontrollnämnden fâr sen genom besvär. Beslut av Skogsstyrelsen överklagas hos regeringen genom besvär.

Register 395

Register

additiv effekt 361 avgifter

- lagstiftning 79, 82-83, 99, 192 - utbildning om bekämpningsme-

allergi 52, 63, 65, 171 del 218, 286 ammoniak 52, 63 - gödselmedel 210 _ 48 analys, kemisk brandfarliga och explosiva vaandningsskydd 106 ror 97 ansvarsbibliotek 107- 108, 261- responsum 153- 154 262, 266, 280-281, 285 - lokal och regional tillsyn 235, ansvarsfördelning 140,247-256, 285 -286 276 - 246 sanktionsavgift 240-242, antibiotika 54 miljöskyddsavgift 87, 242 apatit 59 - 295-296 straffavgift apotek 71, 202, 225 reglering i lag om kemiska proarbetarskyddsfonden 109,138 dukter 34-35, 292-293 arbetarskyddslagen 121, 215 avloppsvatten 63 arbetarskyddsstyrelsen, översikt 95-96 banvallar 217 arbetsfördelning 140, 247-256, 276 barnolycksfall arbetsgivarorganisationer 118-119, - förekomst 51, 118 293 förebyggande åtgärder 130, trbetsmiljöförordningen 45-46, 86, 194- 195, 236 193 batterier 65, 225 arbetsmiljölagen befintliga kemiska ämnen, se ämnen - översikt 84-86 som är i bruk - leverantörers ansvar 72 273-274 begränsningskungörelsen - 192 marknadsföring behovsprövning 174, 211, 299 - tillsyn 95, 121-122, 140, 233 behörighetsvillkor 217 - straffansvar 242, 245 bekämpningsmedel

registrering

Register

- 4behovsprövning 211 exempel på ämnen 50, 53, 62- - arbetsfördelning mellan myndig- 64 - 120 heter 251-252, 255, 280 lagstiftning - 210, 214, 218, 282- cancerkommittén 50, 55 avgifter 283, 286 cement 52, 53 282- CIS-centralen 74 bekämpningsmedelsavgifter 283 .civilförsvarsstyrelsen 106 81 Codex Alimentarius 102 bekämpningsmedelsförordningen bekämpningsmedelsrester 64, 65, 70, cyanid 63 73, 102, 208, 219 bensen 56, 82 daghem 215 bensin 36-37, 82, 252, 300 dagsböter 239,246 79 Danmark 147 beredning beredningsform 150 DDT 56-58, 73 beslutsunderlag, myndigheters 177, decentralisering 256,264 179, 231, 354-355 deklaration av avfall 226, 301 besprutningsutrustning 214-215, delegationen för hybrid-DNA-frå- 286, 295 gor 96 212 delegationen för landtransport av farbetningsmedel bibliotek ligt gods 96-98 - allmänt 265 delegationen för vetenskaplig och tek- - ansvarsbibliotek 107- 108, nisk informationsförsörjning 107, 261 -262, 266, 280-281, 285 261 - folkbibliotek 261, 264 deponering 66,225 bilavgaser 95 desinñceringsmedel 102 bioackumulering 56, 128 destruktion 288 biomagniflkation 57-58 DFI 107, 261 bly 54, 58, 68, 70, 82 dioxin 179 brandfarliga och explosiva varor _ direktiv, regeringens till kemikommis- - skaderisker 51, 173-174 sionen 363-376 - lagstiftning 89, 104, 148, 254, djurförsök, se testning 288 djurskydd 74, 172, 179-180 .97 dokumentationskrav -tillsyn - allmänt - produktinformation 188- 190 170, 174, 179, 354 varor 254 - 157, 163 brandskapande nya ämnen branschorganisationer 1 18-119 - bekämpningsmedel 211-212 138 dos-effektsamband 350,352 branschvisa kartläggningar brottsbalken 239, 241-242, 246, dos-responssamband 351-352 293, 295 dumpningskungörelsen 301 BT Kemi 48 bulkleverans 298 effektivisering av myndighetsarbete 280 buskbekämpning 217 EFTA 104, 223 Bygghälsan 116 EG byggnadslagen 87, 102 - förekomst av kemikalier 61 byggnadsnämnder 89 - 76-77, 184, 187, 189 102 märkning byggnadsstadgan - 136, böter 239-240, 246, 293 förhandsgranskning 77, 156- 158 - ämnen som är i bruk 161 cancerframkallande ämnen - samarbete 158, 187, 189, 255 - översikt 55-56 ekonomiska bedömningar 179 - utvärdering 50, 73, 362 ekonomiska konsekvenser 175, 179, - dos-responssamband 351 273, 279-286 - kombinationseffekter 361 ekosystem 352, 358-359

Register

ekotoxikologi 181, 261, 358-360 förbud mot vara

epidemiologi 131, l80, 228, 354- föreskriftsarbete, se författningsarbete 355 föreståndare ESTHER - 165, 187 gifthantering 199, 202-203 - av vaetanol, se alkohol hantering explosiva Europarådet 102 ror 240 existerande ämnen, se ämnen som är i - institutionsföreståndare 200bruk 201 explosiva varor, se brandfarliga och företagsbot 240, 241, 246 explosiva varor företagshälsovård exponering 170- 171, 289, 349- utbyggnad ll6,l19,138 354, 358 uppgifter 109, 116, 132, 204 export 203, 223-224 - information till 231, 264 extrapolering 356, 360 företagshälsovårdsutredningen 109, 264 fackliga organisationer 118-119, författningsarbete 121, 131, 138- 132, 231, 293 139, 233, 234, 273-274, 276 FAO 73, 74, 102, 255 författningssamlingar 189 farligt gods 79, 83-84, 87-88, 301 förgiftningar 51, 106 farligt ämne 84, 85 förhandsgranskning 126-128, I faroanalys 169, 171-173, 251, 263, 155- 158, 170, 198, 250-251, 286 266-267, 349-362 291, 299 faroklass 217,299 förmedlingsservice 262 fenacetin 54 förordning om brandfarliga vafenoler 62-63 ror 43-44 finansiering 282-285 förordning om explosiva va- Finland 212 ror 43-44, 240 flamskyddsmedel 57 förordning om kemiska produkflygbesprutning 213-215, 294 ter 27-34 FN 73, 133,141, 177 förordning om miljöfarligt av- FOA 105- 106, 113, 261, 265 fall 37-40, 83-84, 221-226, FOAtox 106,265 300-301, 390 fodermedel förordning om motorbensin 36-37 - nuvarande reglering 79, 91, förpackning 140, 146, 192 - utformning i allmänhet 118, förslag om reglering 148, 288 194- 196, 252, 290, 298 fodermedelslagen 91, 102, 245 - barnskyddande 130, 194-195, folkbibliotek 118, 261, 264 236 formaldehyd 62 - av bekämpningsmedel forskning 120, 180, 208-210, 361 212-213 fortplantningsskador 54, 128, 358 - av livsmedel 91, 102, 254, 281 fosfat 59 försiktighetsmått 289-290 fosfor 60,63 förskolor 215 Frankrike 147 försurning 56, 59 frisörer 51 försvarets forskningsanstalt 105frágeservice 258 106,113, 261, 265 ftalater 58 försvarsmakten 289 fängelsestraff 239-240,293 försäkringskassa 51 färger 210 försäljningsställen, se återförsäljare förbränning 66, 224-225, 352 försöksdjur, se testning

398 Register

testmetoder homeopatiska preparat 146 försöksdjursfria 356-358 hudcancer 62 172-173,179-180, hudpreparat 253 förteckning - 67, 81, hudrengöringsmedel 253,263 gifter och vådliga ämnen hudsjukdomar 49, 51-52, 253 222, 297 - farliga ämnen 85, 115 husgeråd 102, 254, 281

- miljöfarligt avfall 300 hushåll 217-218

förvaring 94-96, 194-196, 288, hushållsavfall, miljöfarligt 224-225, 237, 300 290, 298 förverkande 240-241, 245 -246, hygieniska medel 89, 99, 253, 255,

293 280 hygieniskt gränsvärde 114 GATT 104 hälso- och miljöfarlig vara 79, 146 GEMS 73 hälsorisker 48-56 genetiska skador 54, 128, 358 hälsoskyddslagen 90, 95 gift hänvisningsservice 258,262 - definition 81, 151-152, 297

- märkning 184-185 IARC 50, 55, 73, 74, 358, 362 - kompetenskrav 197-206 identitetsuppgifter 129, 190-191 giftförestándare 199, 202-203 ILO 74, 96, 255 giftförordningen 69, 70-71, 81, 153 import giftinformationscentralen 65, 99, 106, - informationsproblem 112- 258 113, 115 giftlagstiftningen, historia 67-71 - tillstânds- och kompetensgiftlistor 67 krav 200-201, 206 giftnämnden 71, 154 - bekämpningsmedel 213-215 giftstadga 69 - miljöfarligt avfall 223-224, gifttillstánd 197-206 301 Good Laboratory Practice (GLP) 76, - tillsyn 103 162 - påföljdsfrágor 243 grafisk industri 63 se även handelsagenter, samt tillvergrundvatten 352 kare och importörer gödselmedel 63 impregneringsmedel - risker 59-60, 64 information - reglering 103-104, 252 - allmänt 128- 129, 131 - 132, 230, - rådgivning 218 276, 280 - avgift 210 organisationer för 104-109, Göteborg 109 257-267 281 - till allmänheten 139, 230-231, H8-anslaget halkrisk 288 255 handelsagenter - till leverantörer 139, 231 -232,

- skyldigheter 152- 153, 288, 291 255 - tillsyn 237, 250 - till yrkesmässiga brukare 139,

se gödselmedel 255 handelsgödsel, handelsregister 200 - till utlandet 232

hantering se även produktinformation - definition 153, 288 inköpskontroll 1 16

- betydelse för produktbedöm- INRA 108-109

ningar 150, 287 inspektionsbesök 231, 238 - myndighetsansvar 250-252 institutet för vatten- och luftvårds-

HCB 57 forskning (IVL) 107, 113, 138, 261, Helsingfors-konventionen 92 265 hexaklorbensen 57, 160 institutionsförestándare 200-201

hjärt- och kärlsjukdomar 54 internationellt samarbete

Register 399

- översikt 72-77 - informationsuppgifter 231 - - allmänt om behovet 126-127, 232, 263 i 132, 140- 141 -marknadsföringsfrågor 193 - förhandsgranskning 156, 158 - uppdrag, produktinforma- - ämnen som är i bruk 161-166 tion 185,188-190 - testmetoder 179-180 - uppdrag, kompetenskrav 199, - märkning 188 203, 206 - sprututrustning 214 - uppdrag, bekämpningsme- - myndigheters ansvar 255 del 212-213, 217-218 IPCS 74, 94, 165, 255 - hanteringsfrâgor 251 Irak 55 - internationellt arbete 255 IRPTC 74, 94, 165, 255 - rådet 181-182 toxikologiska ISA 51 - samverkan med andra myndigheisocyanater 62 ter 275-277 ITC 161 - resurser och finansie- IVL 107,l13,138, 261, 265 ring 279-285 kemikalieutredningen 208, 21 1 jaktstadgan 95 212, 214, 217-219, 283 Japan 75,156,158-l60 Kemikontoret 93, 113, 118-119 joniserande strålning 79, 91 kemisk industri 62 jordbruk 64-65 KHMV jordbruksnämnd 91 - texten återgiven 380-390 juridiska personer 240-241 - översikt 81-83 Jönköping 109 - historik 142 - 1 § 296 kadmium - 2 § 144, 297 - risker 54, 58-60 - 3 § 297 - förekomst i avfall 63, 65 - 5 § 297 - reglering 82, 297 - 6 § 198 - internationellt samarbete 75 - 7 § 205 kalkning 82 - 8 § 200, 204 Karolinska institutets bibliotek och - 9 § 200, 201 dokumentationscentral 104-105, - 10 § 200 108, 259, 261, 266, 281-282, 285 - 11 § 200 Karolinska sjukhuset 109 - 12 § 202 kemikalier - 14§ 202, 204 - statistik om 47, 50, 61 - 15 § 202-203 - nya, se förhandsgranskning - 16§ 205 - existerande, se ämnen som är i - 17 § 205 bruk - 18 § 298 kemikalieinspektionen, se kemikalie- - 19§ 298 myndigheten - 20 § 298 kemikaliekontroll, definition 11 1 - 22 §_ 210 kemikaliemyndigheten - 25 § 216 - behovet av 249-250 - 27 § 211 - uppbyggnad 260-274 - 35 § 218 - ansvarsområde 250-251, 254, - 47 § 99, 253 269-270 - 49 § 79, 296 - styrelse 271-273 - 54§ 298 - understållningsskyldig- - 58 § 299 het 273-274 - 60 § 299 - tillsynsuppgifter 237-238, - 65 § 273-274 250-251, 266-267 KIBIC 104-105, 259, 261, 266, - stöd till lokal tillsyn 255 281-282, 285

400 Register

kirurgisk-tekniska preparat 253 kungörelse om hälso- och miljöfarliga

klassificering varor, se KHMV - 83, 151-152, 189, kunskapsuppbyggnad 1 19- 120, lagstiftning 250-251, 290, 297-298 130-134, 138, 228-230, 276 - 186-188 kvarts 147 miljöfarlighet - brand- och explosionsfarlig- kvicksilver 47, 54-59, 64-65, 75, het 174 92, 352 - vid förhandsgranskning 157 kväve 60, 64 - straffansvar 245 kväveoxider 62 klor-alkaliindustrin 59 klorerade kolväten 57, 62, 64 laboratorier 112-113, 134, 362 kloroform 53 lag om explosiva och brandfarliga vaklorpromazin 53 ror 89, 121, 190, 245 KO 88-89, 98-99, 192-193, 252 lag om förbud mot dumpning av avkoltetraklorid 53 fall 92 kombinationseffekt 361 lag om hälso- och miljöfarliga varor, se kommerskollegium 104 LHMV kommunala tillsynsmän 251, 255 lag om kemiska produkter 23-26, kommunfullmäktige 89,295 147 kommunförbundet 98, 105, 226 lag om spridning av bekämpningsmekompetenskrav 197-206, 218, 290 del 215-216, 245-246, 256, 285, koncessionsnämnden 86-87, 101, 294-296 224, 234-235 lag om spridning av bekämpningsme-

konsekvensanalys 169, 174-175 del över skogsmark 89, 243, 394

konsultverksamhet 133, 150, 262, lag om transport av farligt gods 87- 264-267, 290 88, 97, 103, 121, 122 konsumentombudsmannen 88-89, Laholmsbukten 60 98-99, 192- 193, 252 landstingen 106 konsumentprodukter Lantbrukshälsan 116 - risker 65, 117-118, 130, 150, lantbruksnämnder 103,218 195 lantbruksstyrelsen 71, 93, 103, 214, - produktinformation l 17- 1 18, 216, 218, 270, 277 129, 138, 185, 188, 202-203, 236 lantbruksuniversitetet 209 - allmän information 231, 255, latenstid 55 264 lekplatser 215 - tillsyn 236-237, 252, 255 levern 53, 56 - myndighetsansvar 140, 250,252 LHMV se även förpackning och miljöfarligt - texten återgiven 377-380 avfall - översikt 79-81 konsumentverket 44, 65, 71, 89, 93, - historik 70-71 98-99, 191-194, 195, 252, 270, - 1§ 79, 144, 146, 287-288 277, 281-282 - 2§ 288 kontroll, se tillsyn - 3 § 79, 146, 253, 288 kosmetika - 4§ 289 - risker 52 - 5§ 80, 145, 185, 215, 242, 289 - reglering 68, 82 - 6 § 81, 290 - arbetsfördelning mellan myndig- - 7 § 81, 297 heter 82, 99, 253, 255, 280 - 8 § 81, 291

kostnader 279-282, 285-286 - 9 § 81, 243

kostvanor 55 - 10§ 81,153, 288 krigsmakten 289 - 10 a§ 293 kriteriegruppen 355 - 11 § 292 krom 52 - 12§ 145, 192 54 1 13 § 292 kromosomrubbningar

Register 401

- 14§ 292 - behörighet att tillverka 198 - l5§ 292 - import 201 - l6§ 293 - radioaktiva 102 - l7§ 294 läkemedelsförordningen 84, 90, 99, - 18§ 294 102, 146, 198, 201, 245, 253 - l9§ 294 läkemedelsindustrin 113, 362 litteraturservice 257,261 läkemedelsinformationsrådet 99 livsfarliga varor 201, 203 länsstyrelser livsmedel - översikt 99-100 - risker 55, 208, 351-352 - LHMV 82, 122, 198-199, 205 - säkerhetsfaktorer 357 - lag om kemiska produkter 203, - reglering 68-69, 79, 146, 148, 235, 252, 255-256, 277, 296, 301 210, 219, 254, 288 lag om explosiva och brandfarli- - marknadsföring 192 ga varor 89 se även husgeråd och livsmedelstill- - 86, 101, 122, miljöskyddslagen satser 139, 234-235 livsmedelsförpackningar 91, 102, - 90 hälsoskyddslagen 254, 281 länsstyrelsernas organisationslivsmedelskontrollutredningen 219, nämnd 99, 100 254 löneläge 280 livsmedelslagen 90-91,99, 103, 146, lösningsmedel 52-54, 63, 99, 184, 245 195, 225, 361 livsmedelstillsatser lövslybekämpning 89, 103, 214, 294 - dokumentation 73 - exponeringsanalyser 352 - reglering 90-91, . Malmö 109 - internationellt samarbete 102 marknadsdomstolen 88-89, 98, 192 - tillsyn 103 marknadsföring 98, 129, 137, 152, livsmedelsverket 191 - 194, 219, 281 - översikt 102 marknadsföringslagen 88-89, - riskanalyser 181-182 191-194, 236, 252 - tillsyn 90-91 massaindustri 63, 119 - internationellt samarbete 74, massmedia 230-231 102, 255 mekaniska skador 147 - nya arbetsuppgifter 254, 281- merkaptaner 62 282 mesoteliom 53 LO 51, 93 metaller 52,65 lokal tillsyn, se miljö- och hälso- miljöbank 119 skyddsnämnder miljödatanämnden 257, 260, 265 luftfartsverket 87, 98, 101, 121, 123, miljöfarligt avfall 273 - risker 63, 65-66 luftvägssjukdomar 52-53 - hushållsavfall 118, 130, 224- Lund 109 225, 237 361 lungcancer reglering 37-40, 83-84, 92, Lyon 73 221-226, 291, 300-301 lángtidsförvaring av avfall 226 -produktinformation 188 läkemedel tillsyn 101, 235, 250 - biverkningar 51 -54, 361 miljöfarlig vara 188, 196 - reglering 70-79, 90, 146, 148, miljöfarlig verksamhet 86 288 Miljökonsulterna 106- 107, 262 -

marknadsföring - behörighet att sälja 202 miljömedicinska enheter 105

Register

miljö- och hälsoskyddsnämnd naturvårdslagen 87 - översikt 100-101 naturvárdsverket - LHMV 215 - översikt 94-95 - lag om kemiska produkter 203, - lag om kemiska produk- 235, 252, 255-256, 277, 285 ter 234-235, 251-252, 255 - miljöskyddslagen 86, 139 NCI 362 - hälsoskyddslagen 90 nedbrytning 353,360 - informationsuppgift 118, 265 nervskador 53 - enkät 93 neurasteni 53 miljörisker 185-188 neurosedyn 54 miljösektor 248-249,251 nickel 52 miljöskyddsavgift 87,242 nitrat 64 miljöskyddsförordningen 84, 87, 95, nitrit 64 100, 301 nitrosamin 64 miljöskyddslagen 70, 84, 86-87, njurskador 54,59 94-95, 99-100, 121, 139, 187, NORDEX 97 234-235, 242, 246, 301 Nordiska Metodikkommittén för Livsmiljöskyddsutredningen 99 medel 102 miljöövervakning 57, 131, 160, 228, Nordiska Ministerrådet 187 349 nordiskt samarbete 132, 134, 158, Minamatasjukan 58 166,188 Minimum Pre-Marketing Set of Data, Norge 212 (MPD) 76-77,l13,157, 163, 186 notifiering, se förhandsgranskning missbildningar 54 nyhetsblad 258,262 mjukgörare 57 nyhetsservice 262 motorbensin 36-37, 82, 252, 300 nyregistreringsavgifter 282 MPD 76-77,113,157,163,186 nyttoanalys 169, 174-175 mycket farliga varor 203 näringsidkare 191,192 mykotoxiner 352 näringskedja 57 myndighetskungörelser 189 målare 51 . odlingsmetoder 208-210 märkning odontologisk-tekniska preparat 253 - allmänt 128-129, 137-138 OECD, översikt 75-76 - 289-290, 298 reglering olja - hälsofara 112, 154, 184-185 - risker 52, 57, 62 - brand- och explosionsfara 137, - avfall 65-66, 222, 225 - 103 154,174,188-190 utsläpp - miljöfara 185-188 olycksfall 51, 118, 195 - identitetsuppgift, gjord bedöm- omvänd bevisbörda 154, 179 ning 190- 191 onödig bekämpning 216, 294 - branschsystem 119 oregistrerade medel 216-217

- kostnader 286 - EG 76-77, 184,187, 189 pappersindustri 63, 199 mätmetoder 50 Paris-konventionen 92 parker 217-218 namnändring 296 patologi 180 narkosgaser 54 PCB 56-58, 73, 75, 81-82, 297 National Research Council, 50, 172 PCB-kungörelsen 81 naturligt förekommande ämnen 147, PCB-lagen 70 287 peroxider 254 naturmedel 146 persistenta ämnen 56

Register 403

petrokemisk industri 62, 173 radiologiskt arbete 91, 92 petroleumraffmaderier 62 regional tillsyn, se länsstyrelser och yr- PKL 119 kesinspektion planmässig bekämpning 216, 219, registrering av bekämpningsme- 294 del 210-213, 282, 299 planverket 96, 99, 102, 105 reklam 88,191-194, 219 plaster 52 rengöringsmedel 51 -52, 64-65, Plast- och Kemikalieleverantörers 195 Förening 119 renhållningsförordning 45-46 PMK 57 renhållningskungörelsen 84 polisanmälan 243 renhållningslagen 84,222 polish 65 renhållningsmonopolet 222,224 polismyndighet 87, 89, 97, 123, 203, reparationsmekanismer 351,357 292 resande 200-201 portionsförpackningar 194 responsum 81, 120, 153-155, 288 prediktion 356 resursbehov 279-282 preskriptionstid 239-240 riksrevisionsverket 282-283 prioritering riktlinjekommittén 191 - myndighetsarbetet i stort 130, riktlinjer för marknadsföring 98, 140, 235, 251, 274 192, 194 - ämnen som är i bruk 161, riskanalys 169, 171-173, 265-266, 164- 166, 187, 230, 250-251 349-362 produktanmälan 83 risk-nyttovärdering 169, 175-176 produktinformation 183-191, rovfáglar 58-59 289-290, 298 rutinmässig bekämpning 294 se även märkning och varuinforma- rådgivning om bekämpningsmetionsblad del 218-219 produktkontroll, definition l 1 1 räddningstjänst 103- 105, 271 produktkontrollbyrân, över- räddningstjänstkommittén 271 sikt 93-94 rättsläkarstationer 99 produktkontrollnämnden, över- rättspsykiatriska kliniker 99 sikt 71, 93-94 rökning 52-53, 55, 59, 361 produktnamn 190 produktregistret Sahlgrenska sjukhuset 109 - översikt 229-230 SAKAB 66, 222-224, 226, 301 - lagstöd 81, 299 sammanställningsservice 258,263 - användning 156, 165, 187, 199, samordning 140, 248, 270-273, 205, 237-238 275-277 - bekämpningsmedel 213 samråd 273, 275-277 - myndighetsansvar 250 sanitär olägenhet 90, 210 - 273 sanktionsavgift 240-242,246 samrådsorgan - 280, 286 SCB 51 resursátgång - avgift 282-285 sekretess _ 63, 76, 293 produktutredningar 80-81, 126- sekretesslagen 293 128,136-137,144-145,149-155, Seveso 48 249, 263, 297-298 signifikans 355 promotorer 361 silikos 53, 287-288 provtagning 292, 296 SJ 87, 98, 102,123, 217 psyko-organiskt syndrom 53 självantändande ämnen 254 pungcancer 49, 62 självmordsförsök 51 påföljd, straffsatser 239, 246 självreglering 194 Sjöfartsverket 87, 97-98, 121, 123, radioaktiva ämnen 79, 91, 102, 140, 270-271, 277 148, 253, 288 skadestånd 246

404 Register

skogsbesprutning 89 statens maskinprovningar 214 skogsbruk 64-65 statens miljömedicinska laboratoskogs- och jordbrukets forsknings- rium 74, 96, 99, 105 råd 209 statens naturvårdsverk, se naturvårds- Skogsstyrelsen 103 verket skogsvårdslagen 294 statens provningsanstalt 214 skogsvárdsstyrelsen 89,103 statens rättskemiska laboratorium 99 skyddsavstånd 174 statens strålskyddsinstitut 91 -92, skyddsblad 113, 116-118, 258, 261 96, 98, 102, 248, 253, 277, 358 se även varuinformationsblad statens vägverk 217 skyddsmekanismer 351 statistiska centralbyrån 51 skyddsombud 85, 109, 116-117, statistisk osäkerhet 172, 178, 354- 132, 194, 230, 260, 264 356 skyddsutrustning 106,192 statistisk styrka 355 skäremulsioner 62 statsñnansiella effekter 285 SLU 209 sterilitet 54 SML 74, 96, 99, 105 Stockholmskonferensen 1972 73 smuggling 243 straffansvar 239-246, 295-296 sniffning 99 straffavgift 295-296 socialstyrelsen streptomycin 54 - översikt 99 strikt ansvar 296 - kosmetiska och hygieniska pro- strålskyddsinstitutet 91-92, 96, 98,

tandvârdspreparat - 253 stålindustrin 62,63 kirurgisk-tekniska preparat - 103 subsidär talerätt 191 inomhusmiljö - råd 181-182 sulñder 62 toxikologiskt - 193 sulfonamider 53 marknadsföring sot 56 superfosfat 59 sotare 49 svampmedel 212 specialmotivering 287-301 svartlistade vatten 59 Speditörsförbundet 98 svaveldioxid 63 spridningslag 215-216, 245-246, svavelväte 60,62 256, 285, 294-296 svenska språknämnden 169 sprit, se alkohol Svensk Byggnorm 103 sprututrustning 214-215, 286, 295 Sveriges Kemiska Industrikontor 93, sprängämnesinspektionen 113, 118-119 - översikt 97 Sveriges standardiseringskommis- - sion 169 märkning 112, 137, 154, 188- 190 symbol 185 - 120 säkerhetsfaktor 357 responsum - varor 254 sälar 58 brandskapande - samråd med andra myndighe- Södersjukhuset 109 ter 277 - framtida ställning 270-271 stabilisator 59 tandvårdspreparat 253 statens brandnämnd 104 2,3,7,8-TCDD 48,179 statens industriverk 98 TCO 93 statens järnvägar 87, 98, 102, 123, TCSA 160,161 217 Teckomatorp 48 statens livsmedelsverk, se livsmedels- teknisk sprit 79, 82, 99 verket teknisk utveckling 229

Register

Tekniska nomenklaturcentralen 169 tvättmedel 60 telefonstolpar 265 typgodkännande 214-215 tensider 63 terminologi 169 Umeå 96, 105, 109 testning underlagsosäkerhet 50, 172, 178, - metoder 171-173, 177, 179, 353-354 180, 349-362 underleverantörer 112 - organisation 74-75, 77, 126- underställningsskyldighet 273, 290, 128, 158-166, 211, 266 297 - antal otestade ämnen 50 undersökningsanslag 281-282, 285 - laboratorieresurser 1 12- l 13, undersökningsskyldighet, se produkt- 134, 142, 362 utredning textilindustri 63 UNEP 73,74 thalomid 54 uppbördslagen 296 tillståndskrav 197-206 uppgiftsskyldighet 290, 292 tillsyn 71-72, 130-133, 227-238, upphettning 291 292, 299 Uppsala 109 se även namnet på resp. myndighet uran 254 tillsynsavgift 283-285 USA 61, 75-76, 112-113, 156tillverkare och importörer, 158,160-161,172 - åligganden 80-81, 126- 133, utbildning 134,218 144-158,166, 183-196 utbildningsdepartementet 266 - kompetenskrav 198-201 utredningen om livsmedelskon- - 112-114 troll befintlig kompetens 219,254 - tillsyn och information utredningen rörande information om 231 -232, 237-238, 255-256 risker i arbetsmiljön (INRA) tillverkning, definition 81, 296 108-109 tobaksvaror 79, 82, 161, 192 utvinning 296 torium 254 utvärderingsservice 2.63 toxafen 58 toxikokinetik 354 _ varuinformationsblad toxikologiska laboratorier 112- l 13, - allmänt 112,185-191, 298

het 104- 109, 257-267, 281, 285 varusmuggling 243, 293 toxikologiskt råd 180- 182 vattenlagen 86, 87, 95 Tox-info 257-267, 281, 285 Verkstadsföreningen 119 toxnotiser 262 Verkstadsindustri 62,63 trafiksäkerhet 218 vetenskaplig osäkerhet 172, 178, trañktillstánd 224 356-360 transitländer 223 vetenskaplig prövning 216-217, 294 transport av farligt gods 87 - 88, 224 veterinärmedicinska preparat 102 transportdokument 226 WHO 55, 73, 74, 102, 357, 358, 362 transportkontrollsystem 226 vidareutbildning 177 transportkort 118 vinningsförverkande 246 transportmyndighet 83 vinylklorid 56 transportrádet 224 vitaminer 361 trikloretylen 53 vite 239, 241-242, 244-245, 292 träskyddsmedel 212 vådliga ämnen 81, 145-146, 151tröskeldos 350, 351 152, 184- 185, 189-199, 202, 297 tulldeklaration 243 våldsbrott 206 tulltaxan 148, 284 våtkemisk behandling 66 tullverket 87, 103, 123, 200 vägledande förteckning 81, 222, 297 tungmetaller 58, 63 vägrenar 217

Register

YKT-utredningen 139,233 - tillsyn 140, 236, 256 - 218 yrkeshygieniker 96,116 bekämpningsmedel yrkesinspektionen, översikt 95-96 återkallelse av tillstånd 206 yrkesmedicinsk klinik 109, 264 återvinning 66, 225 yrkesmässig hantering 191 224 ämnen som är i bruk 126- 127, 136, yrkestrañklagen ytbehandling 66 158-166, 250-251, 235 ämnesomsättning 351,356 åklagarmyndigheter 246 ársavgifter 282,283 Örebro 109 åtalsanmälan 243 Östersjön 58, 60 återförsäljare överlåtelse 201 -204, 216 185 Överstyrelsen för ekononiskt för- -áligganden - 114, 201-204 svar 106 kompetenskrav

.1 a. gl ?T

Statens

utredningar

offentliga 1984

Kroiâiologisk

förteckning

t a

Soêalainpekter på regionalplanering.I. . Personalför framtidenshälso-ochsjukvård.Underlagsstu-

Fi. die. S. Vårdepappersmarknaden. ^barnstolarocheko-brott.Ju. 51. Datatekni och industriellförnyelse.l.

wwvmwewwr

Långtidautredningen. LU84.Huvudrapport.Fi. 52. Svensksydafrikapolitik.Ud, sektoristudier.LU84.Bilagedel1. Fi. 53. Föreningarnasradio. U, , Särskildastudier.LU84.Bilagedel2. Fi. 54. Tvångsmedel- Anonymitet- integritet, Ju, . Lângtidsutredningen.LU 84.Bilagedel3. Fi. 55. l rätt riktning.A. . Näringstillstånd.Ju. . Folkrätteni krig, Fö. . Förslagtill lagom Kooperativaföreningar.I. 57. Kommunernai totalförsvaret.F6. . Kompletterandemotståndstormer.Fö. 58, invandrar-och minoritetspolitiken.A, . Röstrâttoch medborgarskap.Ju. 59. Näringsförbud.Ju, . Röstrâttoch medborgarskap,Bilaga.Ju, 60. Generellpermutationavdonationsbestämmelser.Fi. . Samordnadnarkotikapolitik,S. 61. l ställetför kärnkraft.l. . RF10:5.Ju, 62. Med sikte på nedrustning.Ud. . Ekonomiskbrottsligheti Sverige.Bakgrund,övervägande, 63. Homosexuellaoch samhället.S. åtgärder.Ju. . Psykiatrin,tvångetoch rättssäkerheten.S. . Förvärvigodtro. Ju. .65 Via satelitoch kabel.U. . Sverigesinternationellatransporter.K. 66. Denallmännarättshjälpen.Ju. . A-betsmar 4 riden l. A. 67. m.m. S. Cancer-orsaker-förebyggande . Arbetsmarknadsstriden|4 A. 68. Samordnadsamhällsinformation.C. . Datoreroch arbetslivetsförändring.A. 69. Säkerelförsörjning.l. . Förenkladsjälvdeklaration.Fi. 70. Staketmetoden,Fi, . Panträtt.Ju. 71. Värnplikteni framtiden.Fö. . Folkbiblioteki Sverige.U. 72. Fastighetsbildning3. Plangenomförandegenom inlösen- . Enbättreinformationom kemiskaprodukter.Jo, förrättning.Ju. . Nykonsumentköplag.Ju. 73. Patientjournalen,S. . NyBanklagstiftning.Del l, Bankrörelselag.Fi. 74. Regionalutvecklingoch mellanregionalutjämning.l, . NyBanklagstiftning.Del2. Bankaktiebolagslag.Fi. 75. Församlingarnaom framtiden.C. . NyBanklagstiftning.Del3, Sparbankslag.Fi. 78. Samordnadkârnavfallshantering.l. . NyBanklagstiftning.Del4. Föreningsbankslag,Fi. 77. Kemikaliekontroll.Jo. . LÅSMERA!U. . Arbetsmarknadspolitikunderomprövning.A. . Nyaalternativtill frihetsstraff, Ju. . Handlamedtjänster. Ud. . Bostadskommitténsdelbetänkande.Sammanfattning.Bo. . Bostadskommitténsdelbetänkande.Del 1. Bo. . 6- stadsko tensdelbetänkande,Del 2. Bo. . Rullandefastighetstaxeringm m Del 1,Fi. . Rullandefastighetstaxeringm m Del2, Fi. . Hâlso-ochsjukvårdinför90-talet.(HS90)Huvudrapport.S. . Hålsopolitiskamål och behovsbaseradplanering.Under- Iagsstudie.S. . Hälsopolitiskamål och behovsbaseradplanering.Huvudbilaga1-3 Huvudbilaga1: Faktaom ohälsanssocialaoch yrkesmässigafördelningi Sverige,Huvudbilaga2: Arbetsmiljö, yrke,utnyttjandeav slutenvård,Huvudbilaga3: Den jämlikasjukvården?S, 42. Att förebyggaskador - ett hälsopolitiskthandlingsprogram.Underlagsstudie.S. . Att förebyggahjärt- och kärlsjukdom- ett hälsopolitiskt handlingsprogram.Underlagsstudie.S. E . Hälsopolitiki samhällsplaneringen- Boendemiljö- Arbetsmiljö - Arbetslöshet- Kost.Underlagsstudie.S. . invandrarnai hälso-och sjukvården.Underlagsstudie.S.

sa . Primärvårdensuppgifter i det förebyggandearbetet. Un-

derlagsstudie,S. 47, Primärvårdensuppgifter i det förebyggandearbetet, Huvudbilaga:Hälsoupplysning,S, 48. Länssjukvården- möjligheter till förändring. Underlagsstudie.S. . Hälsa- vård - Samhällsekonomi- Sysselsättning.Expertrapport.S.

Statens offentliga utredningar 1984

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Finansdepartementet Kommissionen mot ekonomisk brottslighet. 1. Domstolar och värdepappersmarknaden. [2] eko-brott. [3] 2. Näringstillstånd. [8] 3, Ekonomisk brottslighet Långtidsutredningen. l. Lângtidsutredningen. LU 84. HuvtHuvudi Sverige. Bakgrund, övervägande, åtgärder. [15] rapport. [4] 2. Sektorstudier. LU 84. Bilagedel 1.[5] 3. Särskilirskilda 1983års rösträttskommitté. 1. Rösträtt och medborgarskap. studier. LU 84. Bilagedel 2. [6] 4. Lángtidsutredningen. LU fLU 84. [11] 2. Rösträtt och medborgarskap. Bilaga. [12] Bilagedel 3. [7] RF 10:5. [14] Förenklad självdeklaration. [21] Förvärv i god tro. [16] Banklagsutredningen. 1, Ny Banklagstiftning. Del 1.Bankrörarörel- Panträtt. [22] selag. [26]2. Ny banklagstiftning. Del 2. Bankaktiebolagslagerlagen. Ny konsumentköplag. [25] [27] 3. Ny banklagstiftning. Del 3. Sparbankslag. [28] 4. N4. Ny Nya alternativ till frihetsstraff. [32] banklagstiftning. Del 4. Föreningsbankslag, [29] Tvångsmedel - Anonymitet - Integritet, [54] Fastighetstaxeringskommittén. 1. Rullande fastighetstaxerimering Näringsförbud, [59] m m Del 1. [37]2. Rullande fastighetstaxering m m Del 2. [38. [38] Den allmänna rättshjälpen, [66] Generell permutation av donationsbestämmelser. [60] Fastghetsbildning 3. Plangenomförande genom inlösenförrätt- Staketmetoden. [70] ning. [72]

Utbildningsdepartementet Utrikesdepartementet Folkbibliotek i Sverige, [23] Handla med tjänster. [33] LÄS MERA! [30] Svensk sydafrikapolitik, [52] Föreningarnas radio. [53] Med sikte på nedrustning. [62] Via satelit och kabel, [65]

Försvarsdepartementet Jordbruksdepartementet Kompletterande motstândsformer. [10] En bättre information om kemiska produkter, [24] Folkrätten i krig. [56] Kemikaliekontroll. [77] Kommunerna i totalförsvaret. [57] Värnplikten i framtiden. [71] Arbetsmarknadsdepartementet Konfliktutredningen. 1.Arbetsmarknadsstriden l. [18]2. Arbetsbets- Socialdepartementet marknadsstriden ll. [19] Samordnad narkotikapolitik. [13] Datorer och arbetslivets förändring. [20] Hälso- och sjukvård inför SO-talet. (HS 90) Arbetsmarknadspolitik under omprövning. [31] 1.Hälso- och sjukvård inför 90-talet4 (HS 90) Huvudrapport. [39] l rätt riktning. [55] 2. Hälsopolitiska mål och behovsbaserad planering. Underlags- invandrar- och minoritetspolitiken. [58] studie. [40]3. Hälsopolitiska mål och behovsbaserad planering. Huvudbilaga 1-3 Huvudbilaga 1: Fakta om ohälsans sociala och yrkesmässiga fördelning i Sverige, Huvudbilaga 2: Arbets- Bostadsdepartementet miljö, yrke, utnyttjande av sluten vård, Huvudbilaga 3:Den jäm- Bostadskommitten. 1. Bostadskommitténs delbetänkandande. lika sjukvården? [41]4. Att förebygga skador - ett hälsopoli- Sammanfattning. [34] 2. Bostadskommitténs delbetänkandeinde. tiskt handlingsprogram. Underlagsstudie. [42]5, Att förebygga Del 1. [35]3. Bostadskommitténs delbetänkande, Del 2. [36] 36] hjärt- och kärlsjukdom - ett hälsopolitiskt handlingsprogram. Regional utveckling och mellanregional utjämning. [74] Underlagsstudie. [43] 6. Hälsopolitik i samhällspleneringen - Samordnad kärnavfallshanterin. [76] Boendemiljö - Arbetsmiljö - Arbetslöshet - Kost. Underlagsstudie. [44]7. invandrarna i hålso- och sjukvården. Underlagsstudie. [45]8, Primärvärdens uppgifter i det förebyggande Industridepartementet arbetet. Underlagsstudie, [46]9. Primärvården: uppgifter i det Sociala aspekter på regional planering, [1] förebyggande arbetet. Huvudbilaga: Hälsoupplysning. [47] 10. Förslag till lag om Kooperativa föreningar. [9] Länssjukvärden - möjligheter till förändring. Underlagsstudie. Datateknik och industriell förnyelse. [51] [48] 11.Hälsa - vård - Samhällsekonomi - Sysselsättning l stället för kärnkraft. [61] Expertrapport. [49]12. Personal för framtidens hälso- och sjuk- Säker elförsörjning. [69] vård. Underlagsstudie. [50] Regional utveckling och mellanregional utjämning. [74] Homosexuella och samhället. [63] Samordnad kärnavfallshantering. [76] Psykiatrin. tvânget och rättssäkerheten. [64] Cancer-orsaker-förebyggande m.m. [67] Patientjournalen, [73] Civildepartementet Samordnad samhällsinformation. [66] Församlingarna om framtiden. [75] Kommunikationsdepartementet Sveriges internationella transporter. [17]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningens nummer i den kronologiska förteckningen,

K u N a LJWBZKåIT-Z

l984 lll [52

Liber

ä iSBN 91-38-O8497-X

Allmänna

Förlaget

ISSN 0375-250x