angående åtgärder i prisreglerande sgfte på jordbrukets område in. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

1 Nr 165

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder i prisreglerande sgfte på jordbrukets område in. m.; given Stockholms slott den 13 april 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag,

dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter in. in.;

2) förordning angående reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter in. m.;

3) förordning angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, in. in.;

4) förordning om upphävande av förordningen den 11 juni 1937 (nr 369) angående utförselbevis för råg och vete;

5) förordning angående tillverkningsavgift för vissa produkter av potatis, m. in.;

6) förordning angående mjölkavgift m. m.;

7) förordning om ändring i förordningen den 5 juni 1953 (nr 375) med vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete;

8) förordning om ändring i förordningen den 3 juni 1955 (nr 284) angående slaktdj ursavgift;

9) förordning angående ändring i förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost;

10) förordning angående avgift å majs m. m.;

11) förordning angående tillverkningen av potatismjöl;

12) förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 30 juni 1944 (nr 459) angående avgift för smör som användes för framställning av grädde in. in.;

dels inhämta riksdagens yttrande över härvid fogat förslag till förordning om klassificering av kött;

dels föreslå riksdagen att bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sam. B. Norup

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 165

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

Propositionens huvudsakliga innehåll

I anslutning till riksdagens principbeslut hösten 1955 angående den framtida utformningen av prissättningen på jordbrukets produkter framlägges i propositionen förslag till de mittpriser, prisgränser, införselavgifter och prisreglerande åtgärder på jordbrukets område m. m., vilka bör tillämpas under treårsperioden den 1 september 1956'—den 31 augusti 1959. Förslagen grundas på en överenskommelse, som den 19 mars 1956 träffats mellan statens jordbruksnämnd, å ena, samt en av Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk utsedd förhandlingsdelegation, å andra sidan.

Till ledning för överenskommelsen har legat bl. a. undersökningar av jordbruksbefolkningens inkomstläge samt av det internationella marknadsläget för jordbruksprodukter. Vid den jämförelse, som i förstnämnda undersökningar gjorts med industriarbetarlönen i de nuvarande två lägsta dyrortsgrupperna, har för jordbrukets del räknats med normal produktion och nu gällande priser. Den slutliga bedömningen av allt tillgängligt statistiskt material om jordbruksbefolkningens inkomstläge har givit till resultat, att vid normal skörd och nu gällande priser någon större förskjutning i inkomstlikställigheten icke föreligger jämfört med det läge, som rådde vid utgången av den tidsperiod, för vilken inkomstlikställighet konstaterats i samband med riksdagens principbeslut hösten 1955. Med utgångspunkt härifrån skall enligt överenskommelsen de förändringar i prisrelationerna mellan olika produkter, vilka ansetts böra vidtagas, icke medföra någon nämnvärd förändring av den genomsnittliga producentprisnivån (mittprisnivån) per den 1 september 1956, då det nya systemet träder i kraft, jämfört med den nivå, som avsetts med jordbruksprisöverenskommelsen hösten 1955. Bl. a. till följd av den sänkning av till statskassan inflytande regleringsavgift på fettvaror, vilken står i samband med en sänkning av priset på margarin, samt en subventionering av den avtalade prishöjningen på konsumtionsmjölk, beräknas emellertid överenskommelsen vid den förutsatta mittprisnivån komma att per den 1 september 1956 för konsumenterna medföra en besparing av omkring 65 miljoner kronor per år räknat.

Med samma utgångspunkt har vidare införselavgifterna i princip beräknats som skillnaden mellan de erforderliga mittpriserna och de rådande priserna på världsmarknaden. Avgifterna har endast i undantagsfall upptagits till högre belopp än 25 procent av importpriserna. Till utförselavgifterna kommer vissa mindre avgifter för kött och fläsk, vilka redan fastställts av riksdagen, samt interna utjämningsavgifter på brödsäd, fabrikspotatis, mjölk, grädde och ost ävensom kött och fläsk.

Enligt överenskommelsen skall vidare 4-procentregeln i modifierad form tillämpas för 1956 års skörd.

I propositionen lämnas dessutom bl. a. förslag till omläggning av formerna för de prisreglerande åtgärderna på fabrikspotatisodlingens område, till

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

användning av de medel, som under regleringsåret 1956/57 beräknas inflyta genom upptagande av införselavgifter in. m., samt till stöd åt lin- och hampodlingen under nästa regleringsår.

Vidare framlägges förslag till vissa författningar.

Medelsbehovet för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under budgetåret 1956/57 beräknas till 187 miljoner kronor, därav 180 miljoner kronor till allmänt mjölkpristillägg, extra mjölkpristillägg i vissa delar av landet samt leveranstiilägg för mjölk, 2 miljoner kronor till stöd åt odlingen av lin och hampa, 1 miljon kronor till fraktbidrag för fodersändningar till Västerbottens och Norrbottens län samt 4 miljoner kronor till diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen. På grund av reservationer från innevarande och tidigare år beräknas anslagsbehovet till de prisreglerande åtgärderna till 16il miljoner kronor. Därjämte äskas ett förslagsanslag på 15 miljoner kronor till kostnader för beredskapslagring av livsmedel och fodermedel m. m.

Riksdagen föreslås skola godkänna ett förslag om avsättande av ett belopp av 100 miljoner kronor av statsmedel till en grundfond i ett planerat system för reglering av skördeskador.

Regleringsavgifterna på fettvaror m. m. beräknas tillföra riksstatens inkomstsida 49 miljoner kronor under budgetåret 1956/57. Titeln Diverse kapitalfonder beräknas komma att tillföras ett belopp av 3 miljoner kronor, utgörande ränteinkomster på investeringsanslagen för lagring av jordbruksprodukter och för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö. Å andra sidan beräknas statsinkomsterna minska med 12 miljoner kronor på grund av att tullarna på jordbruksområdet slopas.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

Förslag

till

förordning angående reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd må förordna, att levande djur och andra varor av de slag som angivas i bilaga till denna förordning icke få införas till riket utan särskilt tillstånd.

Vid meddelande av dylikt tillstånd må uppställas sådana villkor för dess tillgodonjutande som prövas vara erforderliga.

2 §.

Ärenden rörande beviljande av införseltillstånd prövas, såvitt ej Kungl. Maj :t annat föreskrivit, av jordbruksnämnden.

Ansökan om införseltillstånd skall avfattas enligt formulär, som fastställes av vederbörande tillståndsmyndighet.

3 §.

När införseltillstånd meddelas, skall därom utfärdas skriftligt bevis, angivande den myckenhet som får införas, den tid under vilken införseln får äga rum och de villkor i övrigt som må hava föreskrivits för tillgodonjutande av tillståndet.

Vid införsel skall tillståndsbeviset företes för tullmyndigheten som har att på beviset göra anteckning om dagen för införseln, den myckenhet som införes och det land varifrån införseln äger rum.

Tillståndsmyndigheten äger medgiva, att sammanslutning, som erhållit Kungl. Maj :ts eller jordbruksnämndens bemyndigande att handhava prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, må för viss tid eller tills vidare och under villkor som nämnden fastställer med ensamrätt införa i bilagan upptaget varuslag, för vilket förordnande enligt 1 § meddelats. I fråga om införsel på grund av dylikt tillstånd skall vad i andra stycket stadgats icke äga tillämpning.

4 §•

Vid förtullning av vara som angivits i bilagan skall, i den mån jordbruksnämnden så bestämmer, varuhavaren eller, om varan införes för annans räkning, denne vara skyldig, att, enligt de föreskrifter nämnden meddelar, till tullmyndigheten för nämndens räkning lämna skriftlig uppgift om varans inköps- och ursprungsland samt dess myckenhet och värde och därvid förete handlingar för styrkande av uppgiftens riktighet.

5 §•

Förordnande enligt 1 § utgör icke hinder för transitering eller annan befordran under tullverkets kontroll eller för uppläggning i frihamn eller å tullager eller provianteringsfrilager; dock må å provianteringsfrilager upp-

5 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

lagd vara icke utan medgivande av vederbörande tillståndsmyndigliet för varje särskilt fall disponeras annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning i föreskriven ordning.

Ej heller skall sådant förordnande hava avseende å

a) vara som införes i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden att tullfrihet för densamma, om den varit tullbelagd, skulle hava åtnjutits enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under s) upptagna eller enligt 6, 7 eller 8 § samma förordning; eller

b) vara som enligt föreskrifter, meddelade av generaltullstyrelsen, försändes landvägen antingen över riket från en till annan utrikes ort eller över utlandet från en till annan ort inom riket.

6 §.

För i 1 § omförmäld vara, som införes till xiket och förtullas, skall, i den mån Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden i prisreglerande syfte så bestämmer, utgå avgift (införselavgift).

7 §•

Bestämmelserna i 6 § skola icke hava avseende å vara som i föreskriven ordning utlämnas från provianteringsfrilager för fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning.

Beträffande vara, som införes under sådana förhållanden att tullfrihet för densamma, om den varit tullbelagd, skulle hava åtnjutits enligt 5, 6, 7 eller 8 § tulltaxeförordningen, skall skyldighet att erlägga införselavgift föreligga allenast såvitt fråga är om återinförsel av vara, vid vars utförsel erhållits återbäring av förut erlagd införselavgift.

8 §•

Vara, för vilken införselavgift skall utgå, skall med avseende å rätten till uppläggning å transitupplag eller provianteringsfrilager likställas med till riket inkommen tullbelagd vara i allmänhet.

9 §.

Vad i 2 § tulltaxeförordningen under a) och f) samt i 9 § samma förordning sägs om tull skall även hava avseende å införselavgift.

Införselavgift skall erläggas till tullverket i den ordning som är föreskriven beträffande tull. Jämväl i fråga om betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för dröjsmål med eller uteblivande av betalning skall angående införselavgift gälla detsamma som rörande tull.

10 §.

Återbäring av införselavgift må efter ansökan åtnjutas vid utförsel av varan till utrikes ort eller svensk frihamn; dock må, om varan ej utföres i oförändrat skick, återbäring åtnjutas allenast i den omfattning och på de villkor som Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer.

Närmare föreskrifter angående ansökan om återbäring samt prövning av sådan ansökan meddelas av Kungl. Maj:t.

11 §•

Därest särskilda skäl föreligga må Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden meddela befrielse, helt eller delvis, från skyldighet att erlägga införselavgift så ock medgiva återbäring, helt eller delvis, av sådan avgift jämväl i annat fall än i lö\§ sägs.

6 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

12 §.

Medel som inflyta genom upptagande av införselavgift skola i den ordning Kungl. Maj :t föreskriver användas för prisreglering på jordbrukets område eller åtgärder i samband därmed.

13 §.

Till riket inkommen vara som på grund av bestämmelserna i denna förordning icke får införas må, därest varan ej enligt 14 § skall vara förverkad samt hinder ej heller eljest möter mot utförsel av varan, under tullkontroll återutföras enligt de föreskrifter som i tullstadgan äro givna för gods anmält till returförtullning.

Vad i första stycket stadgats gäller oaktat varan är fri från tull och skall tillämpas jämväl om varan är fri från avgift vid införsel eller om anmälan till utförsel icke gjorts inom föreskriven tid.

14 §.

Den som utan behörig tullangivning eller medelst vilseledande åtgärder till riket inför eller söker införa vara, som enligt denna förordning icke får införas, straffes med dagsböter.

Vara som någon i strid med denna förordning olovligen infört eller sökt införa skall förklaras förverkad jämte emballage eller kärl vari den förvaras. Kan egendom som sålunda skolat förklaras förverkad ej tillrättaskaffas, gälde den brottslige dess värde. Framgår av omständigheterna att brottet skett av förbiseende, må av domstolens prövning bero, huruvida förverkandepåföljd skall inträda.

I fråga om åtal för förseelse, som avses i första stycket, och talan om förverkande av gods eller värde på grund av föreskrifterna i andra stycket samt om beslag av gods, som kan antagas vara förverkat, och förfarandet med beslagtaget gods skall vad i allmänhet är stadgat om olovlig införsel av tullpliktig vara äga motsvarande tillämpning.

15 §.

Den som bryter mot villkor för tillgodonjutande av tillstånd enligt 1 § eller i strid med stadgandet i 5 § första stycket disponerar å provianteringsfrilager upplagd vara annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantenng eller utrustning i föreskriven ordning eller underlåter att fullgöra i 4 § stadgad uppgiftsskyldighet, straffes med dagsböter.

16 §.

Skall i denna förordning avsedd vara enligt tullstadgan eller på grund av oiat^?a.n^e ^ denna förordning säljas å auktion genom tullverkets försorg, må försäljningen ske endast till någon, som enligt denna förordning äger införa

varan, eller ock under förbehåll att varan återutföres.

Kan försäljningj enlighet med vad sålunda stadgats ej komma till stånd, skall med varan förfaras på sätt Kungl. Maj:t efter anmälan av generaltullstyrelsen förordnar.

17 §.

\ ärdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

7 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956 18 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande tillståndsmyndighet.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1956, då förordningen den 8 juni 1951 (nr 379) angående reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. samt förordningen den 1956 (nr ) angående reglering av införseln av socker m. m. skola upphöra att gälla.

Utan hinder av bestämmelserna i denna förordning må införas vara, för vilken före förordningens ikraftträdande införseltillstånd beviljats i enlighet med då gällande bestämmelser.

8 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

Bilaga

Förteckning

över varor, vilka omfattas av förordningen den 1956 angående reglering

av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m.

Statistiskt nr Varuslag

1—3: 2 4—9 10 14

15—20 ur 23

24—26 64—67 68: 1—2 69—70: 3 ur 71 72 100 102

106, 107: 170—171, 179—180 ur 181 182—184 ur 186

187, 189 ur 190

191—193,

196—197,

199—200

ur 207 ur 281

Hästar

Nötkreatur, får och svin Fjäderfä

Kött och ätbara delar av fjäderfä, ej särskilt nämnda Kött av får, häst och nötkreatur

Ätbara, ej särskilt nämnda delar av får, häst, nötkreatur

och svin

Fläsk

Mjölk och grädde1 Smör, naturligt Ost

Ägg av fjäderfä Äggula och flytande äggvita1 Vitbetor (sockerbetor), råa Manioka- och arrowrot 1—2 Potatis, rå; ävensom potatisflingor

176—178 Havre, majs, råg, vete och korn

Ärter och bönor, tjänliga till människoföda Hirs, sorghum och linser Mjöl av havre, råg och vete

Mjöl av korn, majs, hirs, sorghum och manioka- och arrowrot samt av oljehaltiga frön och frukter, ej hänförligt till annat nummer; ävensom finmalen torkad potatis Havregryn och vetegryn

Gryn av råg, korn, majs, hirs och sorghum; ävensom kluvna ärter

ur 194 Kli med undantag av mandelkli Malt, även krossat

ur 198, Potatismjöl och annan stärkelse med undantag av majsstärkelse i detalj handelsförpackningar, innehållande högst 1 kg netto1

Gryn av andra vegetabilier än spannmål Hampfrö

Korv och andra annorledes än genom kokning, saltning, torkning och rökning till förtäring beredda, ej särskilt nämnda varor av djurs kött eller andra djurdelar med undantag av varor av fisk och skaldjur

1 Bakhjälpmedel, innehållande mer än 10 % fett (ur statistiska numren 64, 65, 72, 196—200, 287 och 290) omfattas icke av denna förordning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

ur 299: 1, ur 302 Glass, glasspulver och puddingpulver, beredda av mjölk eller

904: 1—2, ur 905, Hampa med undantag av manilla- och cantalahampa; även- 911 som hampblår

>

1 Bakjälpmedel, innehållande mer än 10 % fett (ur statistiska numren 64, 65, 72, 196—200 287 och 290) omfattas icke av denna förordning.

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

Förslag

till

förordning angående reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter in. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd må förordna, att levande djur och andra varor av de slag som angivas i bilaga till denna förordning icke få utföras ur riket utan särskilt tillstånd.

Vid meddelande av dylikt tillstånd må uppställas sådana villkor för dess tillgodonjutande som prövas vara erforderliga.

2 §.

Ärenden rörande beviljande av utförseltillstånd prövas, såvitt ej Kungl. Maj :t annat föreskrivit, av jordbruksnämnden.

Ansökan om utförseltillstånd skall avfattas enligt formulär, som fastställes av vederbörande tillståndsmyndighet.

3 §.

När utförseltillstånd meddelas, skall därom utfärdas skriftligt bevis, angivande den myckenhet som får utföras, den tid under vilken utförseln får äga rum och de villkor i övrigt som må hava föreskrivits för tillgodonjutande av tillståndet.

Vid utförsel skall tillståndsbeviset företes för tullmyndigheten, som har att på beviset göra anteckningar om dagen för utförseln, den myckenhet som utföres och det land till vilket utförseln äger rum.

Tillståndsmyndigheten äger medgiva, att sammanslutning, som erhållit Kungl. Maj :ts eller jordbruksnämndens bemyndigande att handhava prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, må för viss tid eller tills vidare och under villkor som nämnden fastställer med ensamrätt införa i bilagan upptaget varuslag, för vilket förordnande enligt 1 § meddelats. I fråga om utförsel på grund av dylikt tillstånd skall vad i andra stycket stadgats icke äga tillämpning.

4 §.

I samband med avgivande av utgående varuanmälan för vara som angivits i bilagan skall, i den mån jordbruksnämnden så bestämmer, varuhavaren eller, om varan utföres för annans räkning, denne vara skyldig att, enligt de föreskrifter nämnden meddelar, till tullmyndigheten för nämndens räkning lämna skriftlig uppgift om varans försäljnings- och förbrukningsland samt dess myckenhet och värde och därvid förete handlingar för styrkande av uppgiftens riktighet.

Den som underlåter att lämna här avsedd uppgift straffes med dagsböter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

5 §.

Utan hinder av förordnande enligt 1 § må gods utföras:

a) därest varan utföres under sådana förhållanden att tullfrihet för densamma, om den varit fullbelagd, skulle hava åtnjutits enligt 7 eller 8 § tulltaxef örordningen;

b) med fartyg eller luftfartyg, som medförande godset på resa mellan utrikes orter anlöper svensk hamn;

c) under järnvägs eller postverkets kontroll under sådana förhållanden, att enligt 117 § tullstadgan förpassning därå icke erfordras;

d) såsom skeppsproviant eller i och för restaurangrörelse å järnvägståg, färja eller luftfartyg, såvida godset prövas icke överstiga för ändamålet erforderlig myckenhet;

e) av resande eller å transportmedel anställda personer, såvida godset utgöres av förnödenheter som prövas icke överstiga behovet under resan;

f) då godset enligt föreskrifter, meddelade av generaltullstyrelsen, försändes landvägen antingen över riket från en till annan utrikes ort eller över utlandet från en till annan ort inom riket.

6 §■

För i 1 § omförmäld vara som utföres ur riket skall, i den mån Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden i prisreglerande syfte så bestämmer, erläggas avgift (utförselavgift).

7 §•

Vad i 6 § stadgas skall icke äga tillämpning å vara, vilken landvägen annorledes än å järnväg utföres för gränsbefolkningens räkning eller vilken utföres under sådana förhållanden som avses i 5 §.

8 §.

Uppbörd och redovisning av utförselavgifter verkställas av jordbruksnämnden eller den nämnden därtill bemyndigar. Utförsel av vara för vilken utförselavgift skall utgå må ej ske utan att för tullmyndigheten företes bevis att avgiften erlagts.

Medel som inflyta genom upptagande av utförselavgift skola i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver användas för prisreglering på jordbrukets område eller åtgärder i samband därmed.

9 §•

Om särskilda förhållanden föranleda därtill, må jordbruksnämnden meddela befrielse, helt eller delvis, från skyldighet att erlägga utförselavgift så ock medgiva återbäring av sådan avgift.

10 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande tillståndsmyndighet.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1956, då förordningen den 6 juni 1952 (nr 365) angående reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. in. skall upphöra att gälla.

Utan hinder av bestämmelserna i denna förordning må utföras vara, för vilken före förordningens ikraftträdande utförseltillstånd beviljats i enlighet med då gällande bestämmelser.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Bilaga

Förteckning

över varor, vilka omfattas av förordningen den 1956 angående reglering

av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m.

Statistiskt nr

1—3: 2 4—9 10 14

15—20 ur 23

Varuslag

24—26 64—67 68: 1—2 69—70: 3 ur 71 72 100 102

107: 1—2 157

170—171, 179—180 ur 181 182—184 ur 186

187, 189 ur 190

191—193,

196—197,

199—200

ur 202 203—205, ur 208

248—250

Hästar

Nötkreatur, får och svin Fjäderfä

Kött och ätbara delar av fjäderfä, ej särskilt nämnda Kött av får, häst och nötkreatur

Ätbara, ej särskilt nämnda delar av får, häst, nötkreatur och

svin

Fläsk

Mjölk och grädde Smör, naturligt Ost

Ägg av fjäderfä

Äggula och flytande äggvita

Vitbetor (sockerbetor), råa

Manioka- och arrowrot

Potatis, rå; ävensom potatisflingor

Senap, omalen

176—178 Havre, majs, råg, vete och korn

Ärter och bönor, tjänliga till människoföda Hirs, sorghum och linser Mjöl av havre, råg och vete

Mjöl av korn, majs, hirs, sorghum och manioka- och arrowrot samt av oljehaltiga frön och frukter, ej hänförligt till annat nummer; ävensom finmalen torkad potatis Havregryn och vetegryn

Gryn av råg, korn, majs, hirs och sorghum; ävensom kluvna ärter

ur 194 Kli med undantag av mandelkli Malt, även krossat

ur 198, Potatismjöl och annan stärkelse med undantag av majsstärkelse i detaljhandelsförpackningar, innehållande högst 1 kg netto

Gryn av andra vegetabilier än spannmål Bakhjälpmedel, innehållande mer än 10 % fett ur 207, Jordnötter, kopra, sojabönor, rapsfrö samt andra icke ätbara, oljehaltiga frön och frukter, ej särskilt nämnda, med undanav oiticicafrö, ricinoljefrö och bokollon Oleomargarin Ister och flott

Talg (premier jus och presstalg härunder inbegripna)

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

13 Statistiskt nr

251—256 ur 258 259

261: 1—2, ur 262, 263: 1—267, ur 268: 3, 269—273 274

275—276 279: 3 ur 281

283—287

292: 2—6 ur 292: 7 293

ur 299: 1, ur 302

ur 300, 314

ur 321: 2 ur 321: 3

359—365: 2 367—370

ur 372

ur 533 ur 565 ur 620

Varuslag

Animaliska oljor samt annat djurfett, även härdade, ej hänförliga till annat nummer

Fettsyror, ej särskilt nämnda, andra än ullfettsyra och ricinoljefettsyra (även dehydratiserad)

Stearin

Vegetabiliska feta oljor samt växtfett och andra vegetabiliska fettämnen, ej hänförliga till annat nummer, med undantag av ricinolja, kinesisk eller japansk träolja samt oiticicaolja Smör, konstgjort (margarin)

Konstister

Såser, innehållande mer än 20 % fett

Korv och andra annorledes än genom kokning, saltning, torkning och rökning till förtäring beredda, ej särskilt nämnda varor av djurs kött eller andra djurdelar med undantag av varor av fisk och skaldjur Socker Sirap Melass

Druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap

Frukt- och mjölksocker

Fettemulsioner

Bakhjälpmedel, innehållande mer än 10 % fett

Kulör, även i fast form, icke innehållande sprit

Glass, glasspulver och puddingpulver, beredda av mjölk eller

ägg; ävensom bakhjälpmedel, innehållande mer än 10 % fett,

och wafers, innehållande mer än 20 % fett

Wafers, innehållande mer än 20 % fett

Konserver av kött av nötboskap eller får

Konserver av bönor med fläsk

Konserver av kött, ej särskilt nämnt, och andra djurdelar samt därav till förtäring beredda varor, andra än av fisk och skaldjur Öl j ekakor

Gluten- och melassfoder samt mjöl av krossade oljekakor eller av extraktionsåterstoder av oljehaltiga frön eller frukter, även med inblandning av animaliska ämnen Betmassa och annat avfall från sockertillverkning, drav, drank och annat avfall från bryggerier eller brännerier; restprodukter från stärkelsetillverkning samt liknande restprodukter; fodermedel med tillsats av melass eller socker; ävensom fodermedel, ej hänförliga till annat nummer, med undantag av mineralfodermedel Äggalbumin

Smör- och ostfärger, beredda med olja

Dextrin och stärkelseklister; ävensom appreturmedel, innehållande dextrin, stärkelse, glykos, växtslem o. dyl.; dock icke vara i detaljhandelsförpackningar, innehållande högst 1 kg netto

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Förslag

till

förordning angående reglering av införseln av fettråvaror och

fettvaror, in. m.

Härigenom förordnas som följer.

Införselreglering 1 §•

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd må förordna, att fettråvaror och fettvaror av de slag, som angivits i bilaga till denna förordning, icke få införas till riket utan tillstånd av jordbruksnämnden.

Vid meddelande av dylikt tillstånd må uppställas sådana villkor för dess tillgodonjutande som prövas vara erforderliga.

2 §.

När införseltillstånd meddelas, skall därom utfärdas skriftligt bevis, angivande den myckenhet som får införas, den tid under vilken införseln får äga rum och de villkor i övrigt som må hava föreskrivits för tillgodonjutande av tillståndet.

Vid införsel skall tillståndsbeviset företes för tullmyndigheten, som har att på beviset göra anteckning om dagen för införseln, den myckenhet som införes och det land varifrån införseln äger rum.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t och enligt grunder, som Kungl. Maj:t fastställer äger jordbruksnämnden medgiva, att sammanslutning, som erhållit Kungl. Maj:ts eller nämndens bemyndigande att handhava prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, må för viss tid eller tills vidare och under villkor som nämnden fastställer med ensamrätt införa i bilagan upptaget varuslag, för vilket förordnande enligt 1 § meddelats. I fråga om införsel på grund av dylikt tillstånd skall vad i andra stycket stadgats icke äga tillämpning.

3 g.

Vid förtullning av vara som angivits i bilagan skall, i den mån jordbruksnämnden så bestämmer, varuhavaren eller, om varan införes för annans räkning, denne vara skyldig att, enligt de föreskrifter nämnden meddelar, till tullmyndigheten för nämndens räkning lämna skriftlig uppgift om varans inköps- och ursprungsland samt dess myckenhet och värde och därvid förete handlingar för styrkande av uppgiftens riktighet.

4 §.

Förordnande enligt 1 § utgör icke hinder för transitering eller annan befordran under tullverkets kontroll eller för uppläggning i frihamn eller å tullager eller provianteringsfrilager; dock må å provianteringsfrilager upplagd vara icke utan medgivande av jordbruksnämnden för varje särskilt fält disponeras annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning i föreskriven ordning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

15 Ej heller skall sådant förordnande hava avseende å

a) vara som införes under sådana förhållanden att tullfrihet för densamma, om den varit tullbelagd, skulle hava åtnjutits enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än de under e) och s) upptagna eller enligt 8 § samma förordning; eller

b) vara som enligt föreskrifter, meddelade av generaltullstyrelsen, försändes landvägen antingen över riket från en till annan utrikes ort eller över utlandet från en till annan ort inom riket.

Förordnande enligt 1 § första stycket skall, intill en myckenhet av sammanlagt fem kilogram för varor av de slag som upptagits i bilagan, ej heller hava avseende å vara, som införes i egentlig gränstrafik eller å vara, som av resande medföres och framföres till tullklarering i ett sammanhang vid inresetillfället under förutsättning, att varan är avsedd för den resandes eller hans familjs personliga behov eller utgör gåva till närstående person för dennes personliga bruk och således icke införes i omsättningssyfte eller för yrkesmässig förbrukning.

5 §.

Till riket inkommen vara som på grund av bestämmelserna i denna förordning icke får införas må, därest varan ej enligt 18 § skall vara förverkad samt hinder ej heller eljest möter mot utförsel av varan, under tullkontroll återutföras enligt de föreskrifter som i tullstadgan äro givna för gods anmält till returförtullning.

Vad i första stycket stadgats gäller oaktat varan är fri från tull och skall tillämpas jämväl om varan är fri från avgift vid införsel eller om anmälan till utförsel icke gjorts inom föreskriven tid.

Införselavgift, regleringsavgift och regleringsbidrag

6 §.

För i bilagan under B och C upptagna varor, som införas till riket och förtullas, samt för fetter, oljor och fettsyror, vilka här i landet utvinnas ur utländsk fettråvara av de slag som avses under A i bilagan, skall i den mån Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden i prisreglerande syfte så förordnar erläggas införselavgift och regleringsavgift. Regleringsavgift skall härjämte, i den mån Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden i nyss nämnt syfte så förordnar, utgå för fetter, oljor och fettsyror, vilka här i landet utvinnas ur inhemsk fettråvara av de slag, som angivits under A i bilagan. Avgiftsskyldighet, som avses i detta stycke, föreligger även om utvinningen av fetter, oljor och fettsyror skett av fettråvara, som dessförinnan undergått förmalning, krossning, pressning eller liknande bearbetning.

Vid förändring av regleringsavgiftens storlek för vara, som avses i bilagan under B, skall, i den omfattning Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer, motsvarande efterreglering vidtagas även beträffande regleringsavgiften för inneliggande lager av avgiftsbelagd vara av samma slag hos den som inför, utvinner, driver handel med eller för industriell fabrikation förbrukar sådan vara.

7 §•

Vad i 2 § tulltaxeförordningen under a) och f) samt i 9 § samma förordning sägs om tull skall även hava avseende å införselavgift.

Vara för vilken avgift skall utgå skall med avseende å rätten till uppläggning å transitupplag eller provianteringsfrilager likställas med till riket inkommen tullbelagd vara i allmänhet.

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

8 §•

Avgift skall icke utgå för vara, som i föreskriven ordning utlämnas från provianteringsfrilager för fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning.

Ej heller skall avgift utgå för vara som jämlikt 4 § må införas utan särskilt tillstånd. Beträffande vara som återinföres skall skyldighet att erlägga avgift föreligga allenast såvitt fråga är om återinförsel av vara, som antingen utförts innan förordnande om avgift för varan meddelats eller vid vars utförsel erhållits sådant regleringsbidrag, varom i 12 § förmäles.

9 §.

Avgift skall uppbäras av jordbruksnämnden i den ordning Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer. För sådana i bilagan under B och C avsedda varor, som införas till riket, skall avgiftsskyldigheten åvila den, för vars räkning införseln sker. För varor, vilka utvinnas ur till riket införda fettråvaror av de slag som avses i bilagan under A, skall avgiftsskyldigheten åvila den som verkställer utvinningen.

För erläggande av regleringsavgift vid sådan efterreglering, som avses i 6 § andra stycket, svarar innehavaren av varulagret.

10 §.

Jordbruksnämnden äger av inflytande införselavgifter och regleringsavgifter bestrida kostnaderna för utbetalande av regleringsbidrag enligt vad i 12 § sägs. I den mån de ej användas för sådant ändamål eller för återbäring, varom stadgas i 12 eller 13 §, skola de medel, som inflyta genom upptagande av införselavgift, enligt Kungl. Maj :ts bestämmande användas för prisreglering på jordbrukets område eller åtgärder i samband därmed och de medel, som inflyta genom upptagande av regleringsavgift, av nämnden redovisas i den ordning Kungl. Maj :t bestämmer. 11

11 §■

Inbetalas icke avgift i föreskriven ordning, må avgiften på framställning av jordbruksnämnden omedelbart utmätas med det belopp, vartill nämnden efter verkställd undersökning fastställer densamma.

12 §.

Återbäring av avgift må efter ansökan lämnas för svinn, som uppstår vid härdning och raffinering, och för fettsyror, som framkomma vid raffinering av vegetabiliska oljor samt val- och annan sjödjursolja.

För vara, som avses i bilagan under B och C eller som utvunnits ur sådan vara som avses i bilagan under A, åtnjutes, där varan kommit till användning för annat än matnyttigt ändamål eller enligt bevis av tullmyndighet utförts ur riket eller till svensk frihamn eller ingått såsom beståndsdel i annan sålunda utförd vara, efter ansökan visst bidrag (regleringsbidrag), motsvarande högst den införselavgift och den regleringsavgift, som skulle ha utgått vid import av vara av samma slag.

Ansökan om regleringsbidrag skall skriftligen göras hos jordbruksnämnden sist tolv månader efter utgången av den månad, under vilken sådant förhållande uppstått som enligt andra stycket utgör förutsättning för åtnjutande av bidrag. Har ansökan inkommit senare, må bidrag ej utgå med mindre Kungl. Maj :t det medgiver. I denna paragraf avsedd återbäring av avgift och utbetalning av regleringsbidrag skall i övrigt ske i den omfattning och på de villkor Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

13 §.

Därest särskilda skäl föreligga må Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden meddela befrielse, helt eller delvis, från skyldighet att erlägga avgift så ock medgiva återbäring, helt eller delvis, av avgift jämväl i annat fall än i 12 § sägs.

Skyldighet att använda fettämne ur svenskt oljeväxtfrö

14 §.

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden äger föreskriva, att envar, som yrkesmässigt tillverkar vara av sådant slag som angivits i bilagan under C, skall vara skyldig att därvid till viss myckenhet använda ur svenskt oljeväxtfrö framvunna fettämnen. Vid bestämmandet av dessa myckenheter skall beaktas, att fullgoda varor skola kunna framställas. Föreskrift skall innebära skyldighet för tillverkaren att i genomsnitt under varje tidsperiod använda sådan myckenhet av fettämnet eller fettämnena att den motsvarar viss angiven procent av den sammanlagda mängden fettämnen, som använts för tillverkningen under perioden.

Antecknings- och redovisningsskyldighet

15 §.

Envar som bedriver verksamhet, varmed följer skyldighet att erlägga i denna förordning avsedd avgift, eller sådan skyldighet att använda fettämne ur svenskt oljeväxtfrö, som avses i 14 §, är skyldig att i enlighet med de närmare föreskrifter jordbruksnämnden meddelar föra sådana anteckningar angående rörelsen, som erfordras för kontroll över att bestämmelserna i denna förordning eller med stöd av densamma givna föreskrifter iakttagas.

Det åligger därjämte näringsidkare, som avses i första stycket, dels att på anfordran tillhandahålla jordbruksnämnden eller dess ombud nämnda anteckningar och förda liandelsböcker med därtill hörande handlingar ävensom de övriga uppgifter angående rörelsen som erfordras för kontrollen, dels att i den utsträckning jordbruksnämnden bestämmer och i enlighet med de närmare anvisningar nämnden meddelar till nämnden eller dess ombud lämna regelbundna uppgifter angående rörelsen.

Näringsidkare, som avses i första stycket, är vidare skyldig att lämna ombud för jordbruksnämnden tillträde till fabrik, lagerlokal eller annan av näringsidkaren disponerad lägenhet för kontroll av varulager. Nämnden eller dess ombud äger jämväl, utan att ersättning härför utgår till näringsidkaren, taga prov ur dylikt varulager.

16 §.

Den som idkar handel med vara som angivits i bilagan eller med produkt vari dylik vara ingår är, ändå att bestämmelserna i 15 § icke äro tillämpliga på honom, skyldig att på anfordran lämna jordbruksnämnden eller dess ombud sådana upplysningar om sin rörelse, som nämnden finner erforderliga för kontroll över efterlevnaden av denna förordning och med stöd av densamma givna föreskrifter, ävensom att, där jordbruksnämnden finner det påkallat för kontrollens utövande, tillhandahålla nämnden eller dess ombud sina handelsböcker med tillhörande handlingar.

2 Rihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 165

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

17 §.

Upplysning, som inhämtas med stöd av 15 eller 16 §, må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med upplysningens inhämtande avsedda ändamålet.

Ansvarsbestämmelser m. m.

18 §.

Den som utan behörig tullangivning eller medelst vilseledande åtgärder till riket inför eller söker införa vara, som enligt denna förordning icke får införas, straffes med dagsböter.

Vara som någon i strid med denna förordning olovligen infört eller sökt införa skall förklaras förverkad jämte emballage eller kärl vari den förvaras. Kan egendom som sålunda skolat förklaras förverkad ej tillrättaskaffas, gälde den brottslige dess värde. Framgår av omständigheterna att brottet skett av förbiseende, må av domstolens prövning bero, huruvida förverkandepåföljd skall inträda.

I fråga om åtal för förseelse, som avses i första stycket, och talan om förverkande av gods eller värde på grund av föreskrifterna i andra stycket samt om beslag av gods, som kan antagas vara förverkat, och förfarandet med beslagtaget gods skall vad i allmänhet är stadgat om olovlig införsel av tullpliktig vara äga motsvarande tillämpning.

19 §.

Den som bryter mot villkor för tillgodonjutande av tillstånd enligt 1 § eller i strid med stadgandet i 4 § första stycket disponerar å provianteringsfrilager upplagd vara annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning i föreskriven ordning eller underlåter att fullgöra i 3 § stadgad uppgiftsskyldighet straffes med dagsböter.

20 §.

Underlåter någon att fullgöra med stöd av 14 § stadgad skyldighet att använda ur svenskt oljeväxtfrö framvunnet fettämne, straffes med dagsböter.

21 §.

Den som ej fullgör vad enligt 15 § första eller andra stycket eller 16 § åligger honom straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes, där gärningen innebär fara i bevishänseende men ej enligt allmän lag är belagd med straff, den som uppsåtligen giver oriktigt eller ofullständigt innehåll åt anteckningar eller uppgifter som avses i nämnda stadganden. Sker sådan förseelse utan uppsåt men av grov oaktsamhet, vare straffet dagsböter.

Om straff för vägran att lämna tillträde för kontroll enligt 15 § tredje stycket samt för brott mot den i 17 § stadgade tystnadsplikten stadgas i strafflagen.

22 §.

Husbonde ansvarar för sådan i 20 § eller 21 § första eller andra stycket omförmäld förseelse, som förövas av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

23 §.

Har någon vägrat att lämna jordbruksnämnden eller dess ombud tillträde till lokal för kontroll eller provtagning enligt 15 § tredje stycket eller att på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud handelsbok eller annan handling, varom förmäles i 15 eller 16 §, eller underlåtit att i föreskriven ordning avlämna uppgift, som där avses, må nämnden förelägga honom lämpligt vite.

Länsstyrelse äger utdöma sådant vite.

24 §.

Skall i denna förordning avsedd vara enligt tull stadgan eller på grund av stadgande i denna förordning säljas å auktion genom tullverkets försorg, må försäljningen ske endast till någon, som enligt denna förordning äger införa varan, eller ock under förbehåll att varan återutföres.

Kan försäljning i enlighet med vad sålunda stadgats ej komma till stånd, skall med varan förfaras på sätt Kungl. Maj :t efter anmälan av generaltullstyrelsen förordnar.

25 §.

Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

26 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 19p6, då förordningen den 30 december 1955 (nr 718) angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, in. in. skall upphöra att gälla.

Utan hinder av bestämmelserna i denna förordning må införas vara, för vilken före förordningens ikraftträdande införseltillstånd beviljats i enlighet med då gällande bestämmelser.

20 Knngl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Bilaga

Förteckning

över varor, vilka omfattas av förordningen den 1956 angående reglering

av införseln av fettråvaror och fettvaror m. m.

261: 1—2, ur 262, Vegetabiliska feta oljor samt växtfett och andra vegetabiliska

263: 1—267, ur fettämnen, ej hänförliga till annat nummer, med undanta 268: 3, 269—273 av ricinolja, kinesisk eller japansk träolja samt oiticicaolj

C. Produkter av livsmedelsindustri

ur 64, ur 65 ur 72, Bakhjälpmedel, innehållande mer än 10 % fett ur 196—200, ur 202, ur 287, ur 290, ur 292: 7, ur 299: 1,

ur 299: 1, ur 300, Wafers, innehållande mer än 20 % fett ur 302

ur 565 Smör- och ostfärger, beredda med olja

CTQ

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

21 Förslag

till

förordning om upphävande av förordningen den 11 juni 193i (nr 369) angående utförselbevis för råg och vete

Härigenom förordnas, att förordningen den 11 juni 1937 angående utförselbevis för råg och vete, vilken genom förordning den 30 juni 1943 (nr 457) erhållit giltighet tills vidare, skall upphöra att gälla med utgången av augusti 1956; dock att bestämmelsen i 2 § förordningen även därefter skall gälla i fråga om rätt för innehavare av utförselbevis att hos generaltullstyrelsen utbekomma visst tullbelopp.

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

Förslag

till

förordning angående tillverkningsavgift för vissa produkter av potatis, m. in.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd äger i prisreglerande syfte förordna, att den, som inom landet använder potatis för tillverkning av brännvin eller för tillverkning annorledes än till förbrukning i eget hushåll av potatisstärkelse (potatismjöl) eller stärkelseprodukter, för den tillverkade varan skall erlägga tillverkningsavgift. Avgiftens belopp bestämmes av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av jordbruksnämnden, under iakttagande av

att avgiften för brännvin, räknat efter liter med en etylalkoholhalt av 50 volymprocent, icke överstiger 4 öre, och

att avgiften för stärkelse eller stärkelse produkt, räknat efter kilogram ren stärkelse, icke överstiger 6 öre.

2 §.

I den mån Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden därom förordnar, skall för i bilaga till denna förordning angivna varor, vilka införas till riket och förtullas, erläggas kompensationsavgift med belopp, som för varje varuslag, efter omräkning till ren stärkelse motsvarar tillverkningsavgiften för inhemsk potatisstärkelse.

Avgiftens belopp fastställes av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

3 §.

Tillverkningsavgift skall erläggas till jordbruksnämnden i den ordning nämnden bestämmer och må, där den icke inbetalas i föreskriven ordning, på framställning av nämnden omedelbart utmätas med det belopp, vartill nämnden efter verkställd undersökning fastställer densamma.

4 §•

Då särskilda skäl därtill äro, må jordbruksnämnden medgiva återbäring av eller befrielse från tillverkningsavgiften.

5 §.

I fråga om kompensationsavgift skola, såvitt angår rätten till uppläggning å transitupplag eller provianteringsfrilager, undantag från avgiftsplikt, ordningen för avgiftens erläggande, betalningsanstånd, ställande av säkerhet, påföljd vid fördröjd eller utebliven betalning, återbäring av avgift, avgiftsbefrielse och inleverans av medel, som influtit genom upptagande av avgift, gälla samma regler som i 7 §, 8 §, 9 § andra stycket, 10 § och 11 § förordningen den 1956 (nr ) angående reglering av inför-

seln av vissa levande djur och jordbruksprodukter in. in. stadgats beträffande införselavgift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

6 §•

Medel som inflyta till jordbruksnämnden genom upptagande av i denna förordning avsedda avgifter skola, sedan därur efter Kungl. Maj:ts bestämmande täckts kostnader för uppbörd och kontroll, enligt föreskrifter som Kungl. Maj:t meddelar användas till prisreglering på jordbrukets område eller åtgärder i samband därmed.

7 §•

Tillverkare, som avses i 1 §, är skyldig att, i den mån jordbruksnämnden så föreskriver och i enlighet med de närmare föreskrifter jordbruksnämnden meddelar,

dels föra sådana anteckningar över sin rörelse, som erfordras för kontroll över att bestämmelserna i denna förordning eller med stöd av densamma givna föreskrifter iakttagas;

dels till ledning vid fastställande av tillverkningsavgift till nämnden lämna regelbundna deklarationer angående sin tillverkning;

dels ock i övrigt lämna nämnden eller dess ombud uppgifter angående rörelsen och på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud förda handelsböcker med därtill börande handlingar ävensom sådana anteckningar, som ovan sagts.

8 §•

Jordbruksnämnden eller dess ombud äger att, för kontroll av efterlevnaden av de i denna förordning eller med stöd därav givna föreskrifterna om tillverkningsavgift, verkställa undersökning av lokal, vari tillverkning av i 1 § avsedd vara bedrives, ävensom av därtill hörande lagerlokaler. Nämnden eller dess ombud äger jämväl taga prov av stärkelse eller stärkelseprodukter, som förvaras i sådana lokaler. Tillverkare är ej berättigad till ersättning för dylika prov.

9 §.

Vad som inhämtas av deklaration, handelsbok eller annan handling, som avgivits eller tillhandahållits på grund av stadgande i 7 § eller vid undersökning enligt 8 §, må ej yppas i vidare mån än ärendets beskaffenhet kräver; dock må deklaration, på sätt Kungl. Maj:t förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till myndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Maj :t uppdrager att utföra sådan bearbetning.

10 §.

Underlåter någon att föra anteckningar eller lämna deklarationer eller uppgifter enligt vad som stadgas i 7 §,

eller vägrar någon att i enlighet med föreskrifterna i 7 § tillhandahålla jordbruksnämnden eller dess ombud där omförmäld handling,

straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes, där gärningen innebär fara i bevishänseende men ej enligt allmän lag är belagd med straff, den som uppsåtligen giver oriktigt eller ofullständigt innehåll åt i 7 § avsedda anteckningar eller uppgifter. Sker sådan förseelse utan uppsåt men av grov oaktsamhet, vare straffet dagsböter.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration till ledning vid fastställande av allmän avgift lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

Om straff för vägran att lämna tillträde för undersökning eller provtagning, som avses i 8 §, stadgas i allmänna strafflagen.

24 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

11 §•

Bryter någon mot den i 9 § stadgade tystnadsplikten, dömes, där han ej för brottet är underkastad ansvar enligt allmänna strafflagen, till dagsböter eller fängelse.

12 §.

Husbonde ansvarar för sådan i 10 § första eller andra stycket omförmäld förseelse, som förövas av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

13 §.

Brott, varom i 11 § sägs, må, där det icke skall straffas enligt allmänna strafflagen, av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

14 §.

Har någon vägrat att lämna jordbruksnämnden eller dess ombud tillträde till lokal för verkställande av undersökning eller provtagning enligt 8 § eller att på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud handelsbok eller annan handling, som avses i 7 §, eller underlåtit att i föreskriven ordning avlämna där avsedd deklaration eller uppgift, må nämnden förelägga honom lämpligt vite.

Länsstyrelse äger utdöma vite enligt denna paragraf.

15 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1956.

Bilaga

Förteckning

över varor, för vilka enligt förordningen den 1956 angående tillverknings -

avgift för vissa produkter av potatis, m. m. kompensationsavgift må uttagas

Statistiskt nr

196 290 ur 620

Varuslag

Potatismjöl

Druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap Dextrin och stärkelseklister; ävensom appreturmedel, innehållande dextrin, stärkelse, glykos, växtslem o. dyl., dock icke vara i detalj handelsförpackning innehållande högst 1 kg netto

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

25 Förslag

till

förordning angående mjölkavgift m. in.

Härigenom förordnas som följer.

A. Mjölkavgift

1 §•

I enlighet med vad nedan angives skall, i den mån Kungl. Maj:t så förordnar, i prisreglerande syfte viss avgift (mjölkavgift) upptagas å inom riket saluförd mjölk och grädde ävensom å mjölk, som kommer till användning för beredande hos mjölkproducenten av smör eller ost till avsalu.

2 §.

1. Avgiften för mjölk skall utgå med det belopp, högst 3 öre för kilogram, som Kungl. Maj :t bestämmer.

2. Avgiften för grädde skall för varje kilogram mjölk, som enligt av Kungl. Maj :t fastställda beräkningsgrunder skall anses hava åtgått för gräddens beredande, utgå med det belopp som bestämts enligt stadgandet under 1.

3. Vid erläggande av avgift för mjölk, som använts för beredande hos mjölkproducenten av smör eller ost för avsalu, skall den avgiftspliktiga mjölkmängden beräknas enligt av Kungl. Maj :t fastställda grunder.

4. Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må enligt de föreskrifter Kungl. Maj :t meddelar, mjölkavgift kunna efterskänkas.

3 §•

Mjölkavgift skall erlägges, såvitt fråga är om avgiftspliktig vara, som av mjölkproducent levereras till mejeri eller mjölkhandlare, av den, som sålunda från mjölkproducenten mottagit varan, samt beträffande annan avgiftspliktig vara av mjölkproducenten.

Underlåter innehavare av mejeri eller mjölkhandlare att erlägga mjölkavgift och kan avgiften icke uttagas hos honom till följd av att han saknar utmätningsbara tillgångar, äger statens jordbruksnämnd besluta, att avgiftsskyldighet för vara, som til! honom levereras, i stället skall åvila vederbörande producent. Vad nu sagts gäller dock endast i fråga om vara, som levereras efter det producenten erhållit del av nämndens beslut.

4 §.

Erforderliga föreskrifter beträffande ordningen för mjölkavgifts fastställande, erläggande och indrivande ävensom angående återbäring av eller befrielse från mjölkavgift meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

5 §•

Mjölkavgift må, där den icke inbetalas i föreskriven ordning, på framställning av jordbruksnämnden omedelbart utmätas med belopp, vartill nämnden efter verkställd undersökning fastställer densamma.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

B. Kompensationsavgift 6 §.

I den mån Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden så förordnar, skall för i bilaga till denna förordning angivna varor, vilka införas till riket och förtullas, erläggas kompensationsavgift med belopp, som för myckenhet införd mjölk eller myckenhet mjölk som beräknas hava åtgått vid framställning av annan införd vara, motsvarar den vid införseltillfället utgående mjölkavgiften.

Avgiftens belopp fastställes av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

7 §•

I fråga om kompensationsavgift skola, såvitt angår rätt till uppläggning å transitupplag eller provianteringsfrilager, undantag från avgiftsplikt, ordningen för avgiftens erläggande, betalningsanstånd, ställande av säkerhet, påföljd vid fördröjd eller utebliven betalning, återbäring av avgift, avgiftsbefrielse och inleverans av medel, som influtit genom upptagande av avgift, gälla samma regler som i 7 §, 8 §, 9 § andra stycket, 10 § och 11 § förordningen den 1956 (nr ) angående reglering av införseln av

vissa levande djur och jordbruksprodukter m. in. stadgats beträffande införselavgift.

C. Gemensamma bestämmelser 8 §•

Medel som inflyta till jordbruksnämnden genom upptagande av i denna förordning avsedda avgifter skola, sedan därur efter Kungl. Maj :ts bestämmande täckts kostnader för uppbörd och kontroll, enligt föreskrifter som Kungl. Maj :t meddelar användas till prisreglering på jordbrukets område eller åtgärder i samband därmed.

9 §•

Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av denna förordning meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1956, då förordningen den 28 juni 1941 (nr 488) angående mjölkavgift skall upphöra att gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

27 Bilaga

Förteckning

över varor, för vilka enligt förordningen den 1956 angående mjölkavgift

m. m. kompensationsavgift må uttagas

Statistiskt nr

66 67

68: 1—2 69—70: 3

Varuslag

Kondenserad mjölk och grädde

Torrmjölk

Mjölk

Grädde

Smör, naturligt Ost

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 5 juni 1953 (nr 375) med vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete

Härigenom förordnas, dels att 2, 4, 5 och 6 §§ förordningen den 5 juni 1953 med vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives dels att i förordningen skall intagas en ny paragraf, betecknad 4 a §, av nedan angiven lydelse.

2 §•

1 mom. För råg och vete, som användes för tillverkning av mjöl, samt för vete, som användes för tillverkning av gryn, flingor och liknande produkter, skall erläggas viss avgift (förmalningsavgift).

Förmalningsavgiften utgår----jordbruksnämnden bestämmer.

För förmalningsavgiftens---svarar tillverkaren.

2 mom. För följande varor, som införas till riket och förtullas, nämligen mjöl av råg och vete (stat. nr 183 och 184) samt vetegryn (ur stat. nr 189), skall erläggas kompensationsavgift med belopp, motsvarande den vid införseltillfället utgående förmalningsavgiften för den mängd råg eller vete, som beräknas ha åtgått vid varans framställning.

Kompensationsavgiftens belopp fastställes av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

4 §•

Förmalningsavgift och prishöjningsavgift skola erläggas i den ordning jordbruksnämnden bestämmer. Sådan avgift må, där den icke inbetalas i föreskriven ordning, på framställning av jordbruksnämnden omedelbart utmätas med det belopp, vartill nämnden efter verkställd undersökning fastställer densamma.

4 a §.

I fråga om kompensationsavgift skola, såvitt angår rätt till uppläggning å transitupplag eller provianteringsfrilager, undantag från avgiftsplikt, ordningen för avgiftens erläggande, betalningsanstånd, ställande av säkerhet, påföljd vid fördröjd eller utebliven betalning av avgift, återbäring av avgift, avgiftsbefrielse och inleverans av medel, som influtit genom upptagande av avgift, gälla samma regler som i 7 §, 8 §, 9 § andra stycket, 10 § och 11 § förordningen den 1956 (nr ) angående reglering av

införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. stadgats beträffande införselavgift.

5 §.

Vid export eller eljest då särskilda skäl därtill äro må jordbruksnämnden medgiva återbäring av eller befrielse , från förmalningsavgift eller prishöjningsavgift eller del av sådan avgift.

6 §•

Medel som inflyta till jordbruksnämnden genom upptagande av i denna förordning avsedda avgifter skola, sedan därur efter Kungl. Maj :ts bestämmande täckts kostnader för uppbörd och kontroll, enligt föreskrifter som Kungl. Maj :t meddelar användas till prisreglering på jordbrukets område och åtgärder i samband därmed.

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1956.

1 Senaste lydelse av 2 §, se SFS 1954: 303,

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

29 Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 3 juni 1955 (nr 284) angående slaktdjursavgift

Härigenom förordnas, dels att förordningen den 3 juni 1955 angående slaktdjursavgift skall erhålla rubriken förordning angående slaktdjursavgift m. m., dels att 1, 2 och 5 §§ i förordningen skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i förordningen skall intagas en ny paragraf, betecknad 4 a §, av nedan angiven lydelse.

1 §•

För upprätthållande av prisregleringen på köttvaror skola, i den mån Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd så förordnar, avgifter upptagas i enlighet med vad nedan sägs.

Slaktdjursavgift upptages dels för kött av häst, nötkreatur, får och svin, som blivit vid offentligt slakthus, kontrollslakteri eller kommunal köttbesiktningsbyrå godkänt vid besiktning enligt lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus eller kungörelsen den 30 november 1934 (nr 559) angående kontrollslakterier, dels för levande hästar, nötkreatur, får och svin (stat. nr 1—3:2, 4—9), vilka för slakt utföras in riket

För hela, halva och fjärdedels slaktkroppar samt styckningsdelar av kött av häst, nötkreatur, får och svin (ur stat. nr 15—20; ur stat. nr 24—26), vilka införas till riket och förtullas, utgår kompensationsavgift med belopp som, räknat efter varans vikt, motsvarar den vid införseltillfället gällande slaktdjursavgiften för kött av vederbörande djurslag.

2 §•

Slaktdjurs- och kompensationsavgifternas belopp fastställas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden. Vid bestämmande av slaktdjursavgiftens storlek skall iakttagas, att avgiften högst må utgöra

vid slakt, räknat för hel kropp, för häst och för sådant nötkreatur, som efter nedslaktningen väger minst 150 kilogram, femton kronor samt för nötkreatur med lägre vikt och för svin åtta kronor ävensom

vid utförsel av levande djur för häst och för sådant nötkreatur, som väger minst 300 kilogram, femton kronor samt för nötkreatur med lägre vikt och för svin åtta kronor.

Slaktdjursavgift skall---icke erfordras.

Jordbruksnämnden äger —---finnes skäligt.

4 a §.

I fråga om kompensationsavgift skola, såvitt angår rätt till uppläggning å transitupplag eller provianteringsfrilager, undantag från avgiftsplikt, ordningen för avgiftens erläggande, betalningsanstånd, ställande av säker-

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1056

het, påföljd vid fördröjd eller utebliven betalning, återbäring av avgift, avgiftsbefrielse och inleverans av medel, som influtit genom upptagande av avgift, gälla samma regler som i 7 §, 8 §, 9 § andra stycket, 10 § och 11 § förordningen den 1956 (nr ) angående reglering av in-

förseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. stadgats beträffande införselavgift.

5 §•

Medel som inflyta till jordbruksnämnden genom upptagande av i denna förordning avsedda avgifter skola, sedan därur efter Kungl. Maj :ts bestämmande täckts kostnader för uppbörd och kontroll, enligt föreskrifter som Kungl. Maj :t meddelar användas till prisreglering på jordbrukets område och åtgärder i samband därmed.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1956.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

31 Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost

Härigenom förordnas, dels att förordningen den 10 juli 1947 om viss avgift å mjölk, grädde och ost skall erhålla rubriken förordning om vissa avgifter å mjölk, grädde och ost, dels att i förordningen skall intagas två nya paragrafer, betecknade 2 a § och 5 a §, av nedan angiven lydelse, dels ock att 6 § i förordningen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.1

2 a §.

I den mån Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden så förordnar, skall för följande varor, som införas till riket och förtullas, nämligen mjölk, grädde, ost och ostmassa (stat. nr 64—67, 69—70:3) erläggas kompensationsavgift.

Kompensationsavgift för icke konserverad, koncentrerad eller sötad mjölk, grädde härunder inbegripen, samt för ost och ostmassa utgår med belopp, som motsvarar den vid införseltillfället för samma vara gällande utjämningsavgiften.

Kompensationsavgift för konserverad, koncentrerad eller sötad mjölk, grädde härunder inbegripen, utgår med belopp som räknat efter varans fetthalt, motsvarar den utjämningsavgift, som vid införseltillfället gäller för icke konserverad, koncentrerad eller sötad vara.

Kompensationsavgiftens belopp fastställes av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

5 a §.

I fråga om kompensationsavgift skola, såvitt angår rätt till uppläggning å transitupplag eller provianteringsfrilager, undantag från avgiftsplikt, ordningen för avgiftens erläggande, betalningsanstånd, ställande av säkerhet, påföljd vid fördröjd eller utebliven betalning, återbäring av avgift, avgiftsbefrielse och inleverans av medel, som influtit genom upptagande av avgift, gälla samma regler som i 7 §, 8 §, 9 § andra stycket, 10 § och 11 § förordningen den 1956 (nr ) angående reglering av införseln

av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. stadgats beträffande införselavgift.

6 §•

Medel som inflyta till jordbruksnämnden genom upptagande av i denna förordning avsedda avgifter skola, sedan därur efter Kungl. Maj:ts bestämmande täckts kostnader för uppbörd och kontroll, enligt föreskrifter som Kungl. Maj:t meddelar användas till prisreglering på jordbrukets område och åtgärder i samband därmed.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1956. 1 Senaste lydelse av 6 §, se SFS 1952: 364.

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

Förslag

till

förordning angående avgift å majs m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För majs, maniokarot och andra väsentligen lika stärkelserika varor, som användas vid tillverkning av stärkelse eller stärkelseprodukt, skall erläggas avgift med 15 öre för varje kilogram använd vara. Lika med majs och maniokarot skall enligt denna förordning anses varje ämne, som innehåller majs eller maniokarot.

För avgiftens erläggande svarar tillverkaren.

2 §•

Avgiften skall erläggas till jordbruksnämnden i den ordning nämnden bestämmer och må, där den icke inbetalas i föreskriven ordning, på framställning av nämnden omedelbart utmätas med det belopp, vartill nämnden efter verkställd undersökning fastställer densamma.

3 §•

Vid export eller eljest då särskilda skäl därtill äro må jordbruksnämnden medgiva återbäring av eller befrielse från avgiften.

4 §•

Medel som inflyta genom upptagande av avgift skola, sedan därur efter Kungl. Maj:ts bestämmande täckts kostnader för uppbörd och kontroll, enligt föreskrifter som Kungl Maj:t meddelar användas till prisreglering på jordbrukets område och åtgärder i samband därmed.

5 §•

Det åligger tillverkare, varom i 1 § är fråga, att inom fjorton dagar efter det förordnande enligt 1 § trätt i kraft göra anmälan om sin tillverkning hos jordbruksnämnden. Därest tillverkningen påbörjas först efter ikraftträdande av dylikt förordnande, skall anmälan som nu sagts göras inom fjorton dagar från det tillverkning första gången ägde rum.

6 §•

Tillverkare, som avses i 1 §, är skyldig att, i den mån jordbruksnämnden så föreskriver och i enlighet med de närmare föreskrifter jordbruksnämnden meddelar,

dels föra sådana anteckningar över sin rörelse, som erfordras för kontroll över att bestämmelserna i denna förordning eller med stöd av densamma givna föreskrifter iakttagas;

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

dels till ledning vid fastställande av avgift till nämnden lämna regelbundna deklarationer angående sin tillverkning och försäljning av stärkelse;

dels ock i övrigt lämna nämnden eller dess ombud uppgifter angående rörelsen och på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud förda handelsböcker med därtill hörande handlingar ävensom sådana anteckningar, som ovan sagts.

7 §■

Jordbruksnämnden eller dess ombud äger att, för kontroll av efterlevnaden av de i denna förordning och med stöd därav givna föreskrifterna, verkställa undersökning av lokal, vari tillverkning av i 1 § avsedd vara bedrives, ävensom av därtill hörande lagerlokaler. Nämnden eller dess ombud äger jämväl taga prov av stärkelse, stärkelseprodukter eller därtill avsedda råvaror, som förvaras i sådana lokaler. Tillverkare är ej berättigad till ersättning för dylika prov.

8 §■

Vad som inhämtas av deklaration, handelsbok eller annan handling, som avgivits eller tillhandahållits på grund av stadgande i 6 § eller vid undersökning enligt 7 §, må ej yppas i vidare mån än ärendets beskaffenhet kräver; dock må deklaration, på sätt Kungl. Maj :t förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till myndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Maj :t uppdrager att utföra sådan bearbetning.

9 §.

Underlåter någon att fullgöra anmälningsskyldighet, som avses i 5 §, eller att föra anteckningar eller lämna deklarationer eller uppgifter enligt vad som stadgas i 6 §,

eller vägrar någon att i enlighet med föreskrifterna i 6 § tillhandahålla jordbruksnämnden eller dess ombud där omförmäld handling,

straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes, där gärningen innebär fara i bevishänseende men ej enligt allmän lag är belagd med straff, den som uppsåtligen giver oriktigt eller ofullständigt innehåll åt i 6 § avsedda anteckningar eller uppgifter. Sker sådan förseelse utan uppsåt men av grov oaktsamhet, vare straffet dagsböter.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration till ledning vid fastställande av allmän avgift lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

Om straff för vägran att lämna tillträde för undersökning eller provtagning, som avses i 7 §, stadgas i allmänna strafflagen.

10 §.

Bryter någon mot den i 8 § stadgade tystnadsplikten, dömes, där han ej för brottet är underkastad ansvar enligt allmänna strafflagen, till dagsböter eller fängelse.

11 §•

Husbonde ansvarar för sådan i 9 § första eller andra stycket omförmäld förseelse, som förövas av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt alt förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 166

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

12 §.

Brott, varom i 10 § sägs, må, där det icke skall straffas enligt allmänna strafflagen, av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

13 §.

Har någon vägrat att lämna jordbruksnämnden eller dess ombud tillträde till lokal för verkställande av undersökning eller provtagning enligt 7 § eller att på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud handelsbok eller annan handling, som avses i 6 §, eller underlåtit att i föreskriven ordning avlämna där avsedd deklaration eller uppgift, må nämnden förelägga honom lämpligt vite.

Länsstyrelse äger utdöma vite enligt denna paragraf.

14 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1956, då förordningen den 25 juli 1912 (nr 170) angående särskild skatt å majs, utländsk potatis samt maniokarot och andra väsentligen lika stärkelserika, tullfria utländska ämnen använda vid tillverkning av stärkelse skall upphöra att gälla.

Kiuujl. Mnj:ts proposition nr t65 år 1956

35 Förslag

till

förordning angående tillverkningen av potatismjöl

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Tillverkning av potatisstärkelse (potatismjöl) annorledes än till förbrukning i eget hushåll må icke äga rum utan tillstånd av statens jordbruksnämnd.

Jordbruksnämnden äger föreskriva de villkor, under vilka tillstånd varom i 1 § sägs må tillgodonjutas, så ock återkalla tillstånd när skäl därtill äro.

3 §.

Bryter någon mot det i 1 § stadgade förbudet eller mot villkor, som föreskrivits jämlikt 2 §, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

4 §•

Har någon förövat gärning som enligt 3 § är belagd med straff, skall, där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, det varuparti, som överträdelsen gäller, ävensom gods eller penningar, som den tilltalade i samband med överträdelsen mottagit, förklaras förverkade till alla delar eller om synnerliga skäl därtill giva anledning, till allenast viss del. Utgöres egendomen av annat än penningar och finnes den ej i behåll, skall i stället värdet förklaras förverkat.

Förklaras vara förverkad, skall även emballage eller kärl, vari den förvaras, vara förverkat.

5 §•

Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

6 §•

Husbonde ansvarar för förseelse, varom i 3 § förmäles, som begås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

7 §.

Jordbruksnämnden äger meddela de ytterligare föreskrifter, som må erfordras för tillämpning av denna förordning, så ock meddelade undantag från det i 1 § stadgade förbudet.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1956, då förordningen den 30 juni 1943 (nr 454) om tillverkning av potatismjöl skall upphöra att gälla.

36 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 30 juni 1944 (nr 459) angående avgift för smör som användes för framställning av grädde in. m.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ förordningen den 30 juni 1944 angående avgift för smör som användes för framställning av grädde m. in.1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Den som, för annat ändamål än för förbrukning i eget hushåll, av smör eller smörliknande vara, som innehåller minst 70 procent mjölkfett men ej annat fett, framställer eller låter framställa grädde eller vara, som kan användas såsom ersättningsmedel för grädde, eller vara, som kan användas för beredning av grädde eller ersättningsmedel för grädde, skall enligt vad här nedan stadgas erlägga särskild avgift.

Den som använder smör eller smörliknande vara på sätt i första stycket sägs benämnes i denna förordning tillverkare.

2 §•

Avgift för sådan tillverkning som avses i 1 § utgår med det belopp, som Kungl. Maj:t bestämmer; dock med högst 6 kronor för varje vid tillverkningen använt kilogram mjölkfett. Avgiften utgör lägst 50 kronor för varje hel eller påbörjad kalendermånad, under vilken tillverkningen bedrives.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1956. 1 Senaste lydelse av 2 §, se SFS 1950: 475.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

37 Förslag

till

förordning om klassificering av kött

Härigenom förordnas, som följer.

1 §•

Kött av nötkreatur, häst, får eller svin, som godkänts vid besiktning enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus eller vid sådan besiktning, varom i 9 § första stycket nämnda lag omförmäles, skall genom försorg av vederbörande offentliga slakthus, köttbesiktningsbyrå eller kontrollslakteri före utlämnandet underkastas särskild bedömning för avgörande av köttets kvalitet (klassificering) ävensom förses med stämplar, angivande den kvalitetsklass till vilken köttet hänförts vid klassificeringen; dock att i fråga om kött, som godkänts vid besiktning å köttbesiktningsbyrå, vad sålunda är stadgat skall gälla endast därest sådan klassificerare, varom nedan förmäles, finnes anställd vid byrån.

Kött av nötkreatur, häst, får eller svin, som godkänts vid undersökning enligt förordningen den 30 september 1921 (nr 581) angående kontroll vid införsel till riket av köttvaror och djurfett1, skall, innan varan frigöres från tullverkets befattning, genom försorg av hälsovårdsnämnden i införselorten underkastas sådan klassificering och stämpling som i första stycket sägs.

Det åligger offentligt slakthus eller sådan köttbesiktningsbyrå, vid vilken klassificerare finnes anställd, att på begäran ombesörja klassificering och stämpling av kött, som godkänts vid besiktning å köttbesiktningsbyrå där klassificerare icke finnes anställd. Jämväl kontrollslakteri äger ombesörja klassificering och stämpling av kött, varom nyss är sagt.

Klassificering skall verkställas av person, som av jordbruksnämnden godkänts för ändamålet (klassificerare). Sådant godkännande må återkallas, då skäl därtill äro.

2 §■

Klassificerat kött må ej underkastas ny klassificering i annat fall eller i annan ordning än Kungl. Majt eller, efter Kungl. Majts bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer.

3 §.

Klassificerat kött skall stämplas av den som verkställt klassificeringen eller i närvaro och under kontroll av denne.

4 §•

Stämpel som avses i 1 § må icke avlägsnas från eller göras oläslig å kött, som är avsett att hållas till salu.

1 Senaste lydelse, se SFS 1955: 434.

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

5 §•

På jordbruksnämnden ankommer att meddela erforderliga föreskrifter angående antalet kvalitetsklasser, benämningarna å dessa och grunderna för klassificeringen ävensom angående stämplarnas utseende och sättet för stämplingen.

6 §•

Kött av nötkreatur, häst, får eller svin, som ej är klassificerat, må ej försäljas eller saluhållas under benämning, som överensstämmer med av jordbruksnämnden jämlikt 5 § för viss kvalitetsldass fastställd benämning eller är av beskaffenhet att lätt kunna förväxlas med sådan benämning eller, utan att vara av beskaffenhet som nyss är sagt, innehåller ordet »Klass» eller förkortning av detta ord eller ordsammanställning, vari nämnda ord ingår. Hinder skall dock ej föreligga för användningen av benämningen »Prima» och »Sekunda».

Ej må någon i slutsedel, leveranskontrakt, räkning, följesedel, fraktsedel, konossement eller annan sådan skriftlig handling, som upprättats i samband med försäljning av ej klassificerat kött, använda sådan benämning å köttet, som enligt första stycket ej må nyttjas vid försäljning eller saluhållande av varan.

7 §•

Kött av nötkreatur, häst, får eller svin, som ej är klassificerat, må ej förses med stämpel eller märke av sådant utseende att förväxling lätt kan äga rum med stämpel, som enligt av jordbruksnämnden med stöd av 5 § meddelade föreskrifter utmärker klassificerat kött, eller som, utan att hava sådant utseende som nyss nämnts, innehåller ordet »Klass» eller förkortning av detta ord eller ordsammanställning, vari nämnda ord ingår.

8 §■

För ombesörjande av klassificering och stämpling äger vederbörande samhälle eller kommun eller innehavare av kontrollslakteri uppbära avgift enligt taxa, som jordbruksnämnden fastställer. Förslag till dylik taxa avgives i fråga om klassificering och stämpling av kött som införes till riket av hälsovårdsnämnden i införselorten och i övrigt för köttbesiktningsbyrå av hälsovårdsnämnden eller särskild myndighet, under vars inseende köttbesiktningen är ställd, för offentligt slakthus av slakthusets styrelse och för kontrollslakteri av slakteriets innehavare. Avgiften må ej sättas högre än som kan anses erforderligt till täckande av kostnaderna för klassificeringen och stämplingen.

9 §•

I den mån jordbruksnämnden så föreskriver och i enlighet med de närmare föreskrifter jordbruksnämnden meddelar, åligger det dels klassificerare att föra journal över verkställd klassificering ävensom på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud sagda journal jämte därtill hörande handlingar, dels offentligt slakthus, hälsovårdsnämnd, köttbesiktningsbyrå och kontrollslakteri att till jordbruksnämnden lämna regelbundna redogörelser för verkställd klassificering.

10 §.

Jordbruksnämnden eller dess ombud äger att för kontroll av efterlevnaden av denna förordning och med stöd därav givna föreskrifter vinna till-

39 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1!)5G

träde till lokal, där klassificering äger rum eller där kött förvaras i samband med klassificering eller för försäljning i partihandeln.

11 §•

Vad som inhämtats vid undersökning enligt 10 §, må ej yppas i vidare män än ärendets beskaffenhet kräver.

12 §.

Utlämnar någon kött utan iakttagande av föreskrifterna i 1 §, eller bryter någon mot i 4 §, 6 § eller 7 § meddelat förbud,

straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen enligt allmän lag är med straff belagd.

Gör klassificerare med uppsåt orätt vid klassificering eller stämpling,

eller åsidosätter klassificerare föreskriften i 2 § eller klassificerar och stämplar han kött, som icke blivit godkänt vid besiktning varom i 1 § förmäles

eller åsidosätter klassificerare honom jämlikt 3 § åliggande skyldighet att, därest han ej själv stämplar av honom klassificerat kött, närvara vid och kontrollera stämplingen av sådant kött,

straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Gör klassificerare ouppsåtligen men av grov vårdslöshet oratt vid klassificering eller stämpling, straffes med dagsböter.

Vad i denna paragraf är stadgat angående klassificerare skall äga tilllämpning jämväl beträffande den, som enligt med stöd av 2 § meddelad bestämmelse biträder vid verkställandet av sådan ny klassificering, varom i sistnämnda paragraf förmäles.

13 §.

Underlåter någon att fullgöra vad enligt 9 § åligger honom, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Till samma straff dömes, där gärningen innebär fara i bevishänseende men ej enligt allmän lag är belagd med straff, den som uppsåtligen giver oriktigt eller ofullständigt innehåll åt anteckningar eller uppgifter som avses i nämnda stadgande. Sker sådan förseelse utan uppsåt men av grov oaktsamhet, vare straffet dagsböter.

Om straff för vägran att lämna tillträde för kontroll enligt 10 § stadgas i allmänna strafflagen.

14 §.

Bryter någon mot den i It § stadgade tystnadsplikten, dömes, där han ej för brottet är underkastad ansvar enligt allmänna strafflagen, till dagsböter eller fängelse.

15 §.

Husbonde ansvarar för förseelse, varom i 12 § första stycket och 13 § första stycket förmäles, som begås av hans husfolk eller i hans tjänst antagen person, liksom vore förseelsen begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

16 §•

Brott, varom i 14 § sägs, må, där det icke skall straffas enligt allmänna strafflagen, av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

40 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

17 §.

Har någon vägrat att lämna jordbruksnämnden eller dess ombud tillträde till loka1 för verkställande av undersökning enligt 10 § eller att på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud anteckningar eller handling, som avses i 9 §, eller underlåtit att i föreskriven ordning avlämna där avsedd redogörelse, må jordbruksnämnden förelägga honom lämpligt vite.

Länsstyrelse äger utdöma vite enligt denna paragraf.

18 §.

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden ager meddela de ytterligare föreskrifter, som må erfordras för tillämpning av denna förordning, så ock meddela undantag från de i 1, 3 4, 6 och 7 86 givna bestämmelserna.

Denna fÖl ordning träder i kraft den 1 september 1956, då förordningen den 30 december 1941 (nr 1011) angående klassificering av kött skall upphöra att gälla.

Knngl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

41 Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 april 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,

Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område samt anför därvid.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1956/57 beräkna dels (p. 113) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag av 170 000 000 kronor, dels ock (p. 115) till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet ett förslagsanslag av 14 600 000 kronor.

I skrivelse den 5 april 1956, som inkommit till jordbruksdepartementet den 9 samma månad, har statens jordbruksnämnd framlagt förslag till mittpriser och importavgifter m. m. för jordbrukets produkter under treårsperioden den 1 september 1956—den 31 augusti 1959. Förslaget grundas på en den 19 mars 1956 mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation träffad överenskommelse i ämnet. Vid nämndens skrivelse har fogats bl. a. promemorior dels med översikt över hittills vidtagna regleringsåtgärder på jordbrukets område, dels med uppgifter angående produktionsutvecklingen på jordbrukets område, dels med redogörelse för priser på jordbruksprodukter samt vissa förnödenheter för jordbrukets behov, dels angående jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter år 1954, dels med totalkalkyler över jordbrukets inkomster och kostnader, dels med beräkningar för bedömning av erforderliga mittpriser på jordbruksprodukter i samband med övergång till nytt prissättningssystem samt till promemoriorna hörande särskild tabellbilaga. Promemoriorna torde såsom bilaga 1—6 få fogas till detta protokoll. Vidare har vid nämndens skrivelse fogats en skrift från Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, angående de prisreglerande åtgärder, som berör föreningens verksamhet, ävensom promemorior angående fettvaruregleringens ekonomiska resultat samt angående den internationella marknadsutvecklingen för viktigare jordbruksprodukter. Skrivel-

42 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

sen och sistnämnda promemorior torde såsom bilaga 7—9 få bifogas detta protokoll.

I fråga om villkoren för sockerbetsodlingen och sockertillverkningen under treårsperioden den 1 maj 1956—den 30 april 1959 har Kungl. Maj:t på framställning av jordbruksnämnden i skrivelse den 22 mars 1956 framlagt förslag i propositionen 1956: 140 angående reglering av sockernäringen i riket in. in.

I detta sammanhang torde jag dessutom få anmäla en skrivelse från lantbruksstyrelsen den 16 augusti 1955 angående statsbidrag till Svensk matpotatislcontrolls verksamhet under budgetåret 1956/57.

Översikt av det för regleringsåret 1955/56 fastställda systemet för prissättningen på jordbruksprodukter

I sin skrivelse den 5 april 1956 redogör jordbruksnämnden till en början för det system för prissättningen på jordbruksprodukter, som tillämpas under innevarande regleringsår. Därvid anför nämnden i huvudsak följande.

I början av år 1955 upprättade kalkylsakkunniga på sedvanligt sätt en förkalkyl (normkalkyl) över jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret 1955/56. Kalkylen granskades och godkändes av jordbruksnämndens råd den 11 februari 1955. Därefter vidtog mellan nämnden samt en av Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk utsedd förhandlingsdelegation överläggningar om prissättningen på jordbruksprodukter för nämnda regleringsår. Överläggningarna resulterade den 16 mars 1955 i en prisöverenskommelse, som den 17 samma månad enhälligt godkändes av nämndens råd.

Till grund för den statliga prissättningen avseende 1955/56 skulle på vanligt sätt läggas den av kalkylsakkunniga framlagda inkomst- och kostnadsprognosen för det kommande regleringsåret. Denna utvisade underskott varierande från 284 till 58 miljoner kronor.1 I överenskommelsen togs även hänsyn till den höjning av jordbrukets kostnader, som var att motse, sedan förhandlingarna om nya kollektivavtal för lantarbetare och andra arbetargrupper avslutats.

Enighet rådde om att jordbruket utöver de i kalkylen redovisade inkomsterna skulle tillföras en inkomstökning i form av prishöjningar till ett belopp av i runt tal 290 miljoner kronor. Härav erhölls 19,1 miljoner kronor genom att de tidigare sänkta riktpriserna för vete och råg per den 1 april 1956 höjdes med 2 kronor per deciton. De i kalkylen upptagna inkomsterna för matpotatis höjdes — till följd av förväntad ökad övergång till kvalitetspotatis — med 8,0 miljoner kronor. Priset på konsumtionsmjölk höjdes med 8 öre per liter, motsvarande en inkomstökning av 107,4 miljoner kronor, priserna på tunn och tjock grädde med 10 respektive 20 öre per liter (tillhopa 6,6 miljoner kronor) och priserna på ost med i genomsnitt 10 öre

1 Anledningen till variationerna var den, att de kalkylsakkunniga icke hade funnit möjligt att objektivt avgöra, hur stor minskning av arbetsvolymen som skulle anses ha ägt rum från basåret 1950/51 till och med 1955/56. Kalkylresultatet redovisades därför med fem olika alternativ, där arbetsvolymen antagits minska med respektive 3,0, 3,5, 4,0, 4,5 och 5,0 procent per år.

Kungl. Maj:ls proposition nr 105 år 1950

per kilogram (5,2 miljoner kronor). Inkomsterna för ägg förutsattes öka med 11,3 miljoner kronor, därigenom att det i kalkylen upptagna genomsnittspriset höjdes med 15 öre per kilogram, medan en höjning av priserna på kött och fläsk med cirka 16 öre per kilogram utöver den medelprisnivå, som tillämpades vid förhandlingstillfället, beräknades komma att medföra en inkomsthöjning utöver det i kalkylen upptagna beloppet med 132,0 miljoner kronor.

De definitiva inlösenpriserna för vete och råg skulle fastställas först på sommaren 1955. Det förutsattes, att möjlighet till ytterligare justering av riktpriserna då borde föreligga, därest priserna på världsmarknaden hade visat en påtaglig stegring, som kunde väntas bli bestående under regleringsåret 1955/56. En eventuell justering skulle ske med beaktande av att Svensk spannmålshandels ekonomiska ställning icke äventyrades. Förmalningsavgiften skulle utgå med oförändrat 5 kronor per deciton. Därest världsmarknadspriserna på oljeväxtfrö påtagligt skulle stiga och denna stegring kunde väntas bli bestående, skulle möjlighet föreligga att också taga upp frågan om justering av grundpriserna på dessa fröer. Medel ur oljeväxtodlingens konjunkturutjämningsfond skulle dock icke anlitas för att möjliggöra en sådan justering. Det visade sig sedermera, att världsmarknadspriserna på vete, råg och oljeväxtfröer sommaren 1955 befann sig på en sådan nivå, att möjligheten till justering av de inhemska priserna ej behövde utnyttjas.

Kollektivavtalet för lantarbetare och andra arbetare förutsattes skola tilllämpas fr. o. m. den 1 januari 1955. För att bereda jordbruket kompensation för de härav föranledda merkostnaderna under regleringsåret 1954/55 skulle detaljhandelspriset på mjölk redan den 1 april 1955 höjas med 5 öre per liter. Av detta belopp skulle jordbruket erhålla 4,5 öre och detaljhandeln resten till förbättring av dess marginaler. Återstående höjning med 3 öre per liter skulle träda i kraft den 1 september 1955. Av denna höjning skulle jordbruket tillföras 2,7 öre och detaljhandeln 0,3 öre per liter. Vidare förutsattes av samma skäl priserna på kött och fläsk stiga under återstoden av det då löpande regleringsåret, så att den för 1955/56 beräknade genomsnittsnivån uppnåddes redan sommaren 1955.

Jordbruksnämnden förklarade sig beredd att liksom tidigare till prövning upptaga önskemål om justering av priserna på vissa slaktdjurs- och mejeriprodukter, i den mån så erfordrades för att täcka inkomstbortfall på grund av att förutsatta priser icke helt kunde uttagas. Detsamma skulle gälla i fråga om täckning av sådana kostnadsstegringar, som kunde komma att inträffa under kalenderåret 1955 på grund av nya kollektivavtal för livsmedels- och transportfacket. Därest sockerbetspriset sänktes vid de då pågående förhandlingarna med betodlarna, skulle jordbruket äga påkalla liknande justering för att täcka det härav föranledda inkomstbortfallet i kalkylen. Sedermera har kompensationsbeloppet fastställts till sammanlagt 19,0 miljoner kronor. Enligt en överenskommelse mellan nämnden och jordbrukets ekonomiska organisationer har beloppet fördelats med 12,9 miljoner kronor till Svenska mejeriernas riksförening och 6,1 miljoner kronor till Sveriges slakteriförbund.

Kungl. Mai :l meddelade den 25 mars 1955 beslut rörande prissättningen på jordbrukets produkter under tiden den 1 september 1955—den 31 augusti 1956 och. godtog därvid förenämnda prisöverenskommelse. Kungl. Maj:ts beslut i prissättningsfrågan samt förslag till prisregleringsåtgärder på jordbruksområdet under regleringsårct 1955/56 underställdes därefter riksda-

44 Kung!. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

gens prövning (prop. 1955: 180). Riksdagen beslutade sedermera i huvudsaklig överensstämmelse med propositionen (JoU 25; rskr. 320).

I överenskommelsen, som gällde hela regleringsåret 1955/56, hade förutsatts att den s. k. 4-procentregeln skulle äga tillämpning. Oavsett 4-procentregeln hade jordbrukets förhandlingsdelegation vidare förbehållit sig rätten att upptaga förhandlingar med jordbruksnämnden om kompensation genom prishöjningar på jordbrukets produkter, därest höjda löner efter den 1 januari 1956 till lantarbetare eller andra arbetargrupper skulle föranleda en ökning av jordbrukets kostnader.

I anslutning härtill erinrar jordbruksnämnden om att den under våren 1955 upprättade normkalkylen för år 1955/56 i oktober 1955 omräknades av de kalkylsakkunniga. Härom anför nämnden följande.

De sakkunniga underströk i sin redovisning av omräkningens resultat, att försöket till en kvantitativ uppskattning av animalieproduktionen och behovet av köpfodermedel hade verkställts med full insikt om den stora osäkerheten i dylika prognosberäkningar, särskilt när produktionsförutsättningarna såsom år 1955 så starkt avvek från de normala. Det påpekades vidare, att de preliminära skörderesultat, som låg till grund för beräkningarna, självfallet var omgivna av en betydande osäkerhetsmarginal. Sålunda ansågs det icke uteslutet, att skördeuppskattningarna under ett år som 1955 blev försiktigt hållna.

Ehuru de ändringar på kalkylens kostnadssida, som till huvudsaklig del kunde sägas vara en följd av det försämrade skördeutfallet, i främsta rummet var att hänföra till posten köpfodermedel, räknade de sakkunniga om samtliga poster på kostnadssidan. Detta innebar, att även sådana kostnadsändringar, som icke skulle beaktas enligt 4-procentregeln, redovisades.

Enligt den reviderade kalkylen uppgick jordbrukets inkomster till ett belopp, som med 379,1 miljoner kronor understeg det våren 1955 avsedda inkomstbeloppet. 1 allt väsentligt ansågs denna inkomstminskning vara ett resultat av det dåliga skördeutfallet. De kalkylsakkunniga meddelade, att smärre ändringar i beräkningsmetodiken visserligen hade företagits, men var dock av den uppfattningen, att man fick en i stort sett riktig uppfattning om inkomstbortfallet i jordbruket till följd av de ogynnsamma väderieksbetingelserna genom alt utgå från det totala underskottet på kalkylens inkomstsida.

Kostnadssidan visade jämfört med normkalkylen en ökning med 206,2 miljoner kronor. Härav kom icke mindre än 161,3 miljoner kronor på posten köpfodermedel. Till en mindre del berodde ökningen på att prisnivån för fodermedel vid revideringen hade beräknats vara något högre än enligt vårkalkylen.

Det dåliga skördeutfallet beräknades emellertid samtidigt ha medfört kostnadsbesparingar på sammanlagt 26,9 miljoner kronor till följd av minskad skördevolym och reducerat djurbestånd. Kostnadsökningen till följd av det dåliga skördeutfallet angavs därför till (161,3 — 26,9 =) 134,4 miljoner kronor, motsvarande 126,2 miljoner kronor på kalkylens inkomstsida. Tillsammans med inkomstbortfallet utgjorde det beräknade underskottet följaktligen (379,1 -f- 126,2 =) i runt tal 505 miljoner kronor. Den riskmarginal, som jordbruket enligt prisörerenskommelsen självt skulle svara för, utgjorde 4 procent av inkomstsumman enligt normkalkylen ökad med beslutade prishöjningar. Detta belopp utgjorde omkring 165 miljoner kronor. Det kalkylmässiga kompensationsbeloppet enligt 4-procentregeln uppgick sålunda till (505- 165 =) 340 miljoner kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

4-3

De reviderade beräkningarna granskades av jordbruksnämnden och dess råd den 2 november 1955 och godkändes efter smärre justeringar den 9 samma månad. Enligt kalkylen blev jordbruket berättigat att erhålla kompensation för ett inkomstbortfall, vilket med tillämpning av 4-procentregeln uppgick till 339 miljoner kronor.

Jordbruksnämnden erinrar därefter om att, sedan kalkylen granskats, överläggningar ägde rum mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation om prissättningen under återstoden av regleringsåret 1955/56 samt att överläggningarna den 9 november 1955 resulterade i en prisöverenskommelse, enligt vilken jordbruket skulle tillföras 238,9 miljoner kronor genom prisjusteringar, medan resten av det kalkylmässiga kompensationsbeloppet förutsattes skola bli ersatt med statliga medel. Överenskommelsens innehåll i övrigt sammanfattar nämnden på i huvudsak följande sätt.

Av det belopp om 238,9 miljoner kronor, som jordbruket skulle tillföras genom prisjusteringar, erhölls 120,9 miljoner kronor genom prishöjningar med 6 öre per liter konsumtionsmjölk, 10 öre per liter grädde samt 10 respektive 75 öre per kilogram ost och smör. Genom höjning av medelprisnivån för kött och fläsk med i genomsnitt 31,5 öre per kilogram utöver den nivå, som hade förutsatts i prisuppgörelsen våren 1955, erhölls 98,7 miljoner kronor. Den senare inkomstökningen reducerades emellertid med 10 miljoner kronor, som skulle tagas ut i form av särskild slaktdjursavgift på svin avsedd för speciella regleringsändamål. Härav skulle dock Svensk kötthandel, förening u. p. a., tillföras 7,0 miljoner kronor för genomförande av eu utjämning av de med den stora nedslaktningen sommaren och hösten 1955 förenade kostnaderna för lagerhållning av kött. Prishöjningar på ägg och matpotatis med 15 respektive 2 öre per kilogram beräknades medföra inkomstökningar på 7,8 respektive 8,0 miljoner kronor, samtidigt som eu höjning med 2 öre per hektoliter och stärkelseprocent av priset på potatis för brännvinstillverkning medförde ett inkomsttillskott av 0,5 miljoner kronor. Vidare tillgodoräknades Svenska mejeriernas riksförening en prisstegringsvinst på lager av smör och ost om sammanlagt 6,0 miljoner kronor.

Av de statliga medel på 100 miljoner kronor, som förutsattes skola bli ställda till förfogande, skulle 98,9 miljoner kronor disponeras till kontanta bidrag i de av missväxten hårdast drabbade områdena. Beloppet fördelades med 20,0 miljoner kronor i form av kontantbidrag, 58,0 miljoner kronor i form av arealbidrag samt 21,0 miljoner kronor i form av extra leveranstillägg för mjölk. Därutöver skulle 0,6 miljoner kronor tillföras jordbruket, därigenom att för potatis, som levererades till stärkelsefabrik, skulle utbetalas ett pristillägg av 2 öre per hektoliter och stärkelseprocent. Svenska mejeriernas riksförening tillfördes dessutom 0,5 miljoner kronor att, efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation, disponeras för särskilda ersättningar i anledning av skördeskadorna.

Överenskommelsen, som den 9 november 1955 godkändes av jordbruksnämnden och dess råd, lämnades utan erinran av styrelsen för Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Vidare erinrar jordbruksnämnden om att nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation den 24 november 1956 enades om eu omfördelning inom ramen för prisöverenskommelscn av viss del av det inkomsttillskott, som beräknades komma att tillföras jordbruket till följd av de höjda priserna på mjölk och mejeriprodukter.

40 Knngl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Omfördelningen förutsattes ske på så sätt, att mjölkavgifter skulle upplagas på mjölk och grädde, som levererades till mejeri av mjölkproducenter i de delar av Skåne, som hösten 1955 hade mindre än 15 procent skördeminskning. De medel, som härvid skulle bli tillgängliga (enligt dåvarande beräkningar 6,3 miljoner kronor), skulle användas för utlämnande av differentierade mjölkbidrag till jordbruk i de områden, vilka uppvisade skördeskador överstigande 35 procent. Med anledning härav utfärdade Kungl. Maj:t den 25 november 1955 kungörelse (nr 626) om upptagande av mjölkavgift samt bemyndigade den 17 februari 1956 nämnden att ur medel, som influtit i form av här avsedda mjölkavgifter, utbetala bidrag inom vissa närmare angivna områden.

Kungl. Maj:t meddelade den 9 och 11 november 1955 beslut angående prissättningen på jordbrukets produkter under återstoden av regleringsåret 1955/56 och godtog därvid förenämnda prisöverenskommelse. Kungl. Maj :ts beslut i prissättningsfrågan samt i anslutning därtill framlagda förslag till regleringsåtgärder underställdes därefter riksdagens prövning (prop. 1955: 215). Riksdagen beslutade sedermera i huvudsaklig överensstämmelse med propositionen (JoU 43; rskr. 395).

Överläggningar med jordbrukets organisationer om det nya prissättningssystemet

Jordbruksnämnden upplyser i sin skrivelse, att nämnden sedan hösten 1955 bedrivit överläggningar med jordbrukets förhandlingsdelegation angående de mittpriser, prisgränser och importavgifter in. in., vilka bör tilllämpas under treårsperioden den 1 september 1956—den 31 augusti 1959, samt anmäler, att överläggningarna berört samtliga de viktigare produkter, som produceras inom det svenska jordbruket. Vidare anför nämnden, att den i sin skrivelse först kommer att belysa två frågor, vilka är av grundläggande betydelse i prissystemet och därför ingående behandlats i samband med att definitiv ställning tagits till det gränsskydd, som de enskilda produkterna ansetts böra åtnjuta. Dessa frågor avser dels jordbruksbefolkningens inkomstläge, dels relationerna mellan svenska och utländska prisnivåer för jordbrukets produkter. I anslutning härtill upplyser nämnden, att de statistiska och ekonomiska utredningar, som bedrivits i detta sammanhang, har utförts av en särskild expertdelegation, vars medlemmar har varit byråchefen Lars Juréen, statens jordbruksnämnd, ordförande, agronomi licentiaten Paul GrabÖ, Riksförbundet Landsbygdens folk, agronomi licentiaten Sven Holmström, Jordbrukets utredningsinstitut, direktören Bo Kaiser, Detaljhandelns utredningsinstitut, direktören Carl Lindskog, Kooperativa förbundet, agronomi licentiaten Clas-Eric Odhner, Landsorganisationen, sekreteraren Thord Wallén, Tjänstemännens centralorganisation, samt chefen för Jordbrukets utredningsinstitut, filosofie licentiaten Halvdan Åstrand. Vid det slutliga ställningstagandet till materialet, vilket fortlöpande granskats av nämndens ledamöter och jordbrukets förhandlingsdelegation dels enskilt, dels vid gemensamma överläggningar, har även deltagit

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956 47

direktörerna i Sveriges lantbruksförbund A. H. Stensgård och Harald Håkansson.

Jordbruksnämnden anför vidare, att överläggningarna mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation den 19 mars 1956 utmynnade i en överenskommelse, som först godkänts av styrelserna för Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk under förutsättning att riksförbundets riksstämma även biträdde densamma, överenskommelsen har därefter godkänts av jordbruksnämndens råd vid sammanträde den 22 mars samt riksstämman den 28 mars 1956.

Jordbruksbefolkningens inkomstläge

Jordbruksnämnden

Jordbruksnämnden har i sin skrivelse såsom bakgrund till sina förslag angående bestämmandet av mittpriserna i det nya systemet lämnat en omfattande översikt över jordbruksbefolkningens inkomstläge med utgångspunkt från bl. a. de i bilagorna 5 och 6 redovisade beräkningarna. Inledningsvis erinrar nämnden om att i enlighet med de riktlinjer, som stadfästes i 1947 års riksdagsbeslut, det närmaste målet för de statliga åtgärderna på jordbrukets område bör vara, att den i jordbruket arbetande befolkningen skall få samma möjligheter som utövarna av andra näringar att uppnå en skälig inkomstnivå och att bli delaktig i den fortgående allmänna välståndsstegringen. I riktlinjerna framhölls, att enbart en fortsatt rationalisering dock ej kunde väntas vara tillräcklig, för att den i jordbruket sysselsatta befolkningen skulle kunna uppnå en tillfredsställande inkomstnivå. Det ansågs därför nödvändigt, att statsmakterna vidtog de åtgärder, som — vid sidan om rationaliseringsverksamheten — kunde erfordras för förverkligandet av önskemålet om inkomstlikställighet. Dessa åtgärder borde i första hand gå ut på att även i fortsättningen lämna jordbruket ett gränsskydd gentemot den utländska konkurrensen, avvägt med hänsyn till det genomsnittliga stödbehovet för näringen. Enligt mera explicita uttalanden i riksdagsbeslutet skulle förenämnda mål anses vara uppnått, när jordbruksbefolkningen vid rationellt drivna gårdar i storleksgruppen 10— 20 hektar — utöver räntan på det i jordbruket investerade kapitalet — erhöll en arbetsinkomst, likvärdig med arbetsinkomsten för jämförliga befolkningsgrupper på landsbygden.

Jordbruksnämnden framhåller därefter, att innebörden av begreppet »jämförliga befolkningsgrupper» förändrats under senare år, samt att i jordbruksprisutredningens betänkande erinrats om att jämförelsegruppen i 1942 års jordbrukskommittés beräkningar kom att omfatta vägarbetare, skogsarbetare, dikningsarbetare, flottningsarbetare samt grovarbetare inom industrien m. m. Den mera kvalificerade arbetskraften vid industrien medtogs sålunda ej. Jordbruksprisutredningen ansåg, att en dylik begränsning numera icke var motiverad. Utredningen utgick i stället från den genom-

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

snittliga industriarbetarlönen i de två lägsta dyrortsgrupperna. Den framhöll, att den därigenom utgick från en jämförelsegrupp med ett högre löneläge än den grupp, som 1942 års jordbrukskommitté räknade med. Motiveringen härför var, att den rationella skötseln av ett basjordbruk icke kunde betecknas som ett okvalificerat arbete.

Vidare erinrar jordbruksnämnden om att »jämförelsegruppen» genom 1955 års riksdagsbeslut ytterligare jämkats, något som sammanhänger med att dyrortsgrupperingen ändrades under den tid, jordbruksprisutredningen arbetade. Enligt riksdagsbeslutet skall jämförelse fortsättningsvis ske med industriarbetare inom de dyrortsgrupper, som f. n. betecknas som den andra och den tredje, vilka enligt nämnden tillsammans omfattar cirka 70 procent av samtliga industriarbetare enligt socialstyrelsens statistik. Detta innebär enligt nämnden bl. a., att industriarbetarna i alla större städer i södra och mellersta Sverige utom Storstockholm och Storgöteborg skall ingå i jämförelsematerialet. Enligt riksdagens beslut skall vidare hänsyn tagas till jordbruksnäringens omfattning inom var och en av ortsgrupperna två och tre. I de inkomstjämförelser, som nämnden framlägger, har detta beslut effektuerats på så sätt, att timförtjänsten för industriarbetare i ortsgrupperna två och tre har sammanvägts med den totala arealen åkerjord i de geografiska områden, som täckes av respektive grupp.

Inkomst jämförelserna sker i nämndens beräkningar genomgående i nominella penninginkomster. Spörsmålet huruvida en reell inkomst jämförelse, d. v. s. en inkomstjämförelse där olikheter i levnadskostnader beaktas, kan väntas ge avvikande resultat gentemot eu nominell, har tidigare diskuterats i olika sammanhang. Det har aktualiserats till följd av att jämförelserna nu skall göras med industriarbetare i högre dyrortsgrupper än man tidigare avsett. Nämnden anmäler, att en statistisk belysning av denna mycket komplicerade fråga dock ej nu medhunnits.

Jordbruksprisutredningen grundade sitt ställningstagande i fråga oni) jordbruksbefolkningens inkomstläge på olika statistiska material. Dessa var i huvudsak hämtade från tre källor, nämligen från

1. den jordbruksekonomiska undersökningen (JEU) fram t. o. in. 1952/53,

2. taxeringsstatistiken för år 1951 med framskrivning för år 1952 och

3. undersökningar av totalkonsumtionen för år 1951 jämte sparandet hos

jordbrukarhushåilen och andra hushåll på landsbygden (andra än lant-

arbetarhushåll).

Någon ny konsumtionsundersökning har icke utförts under senare år. varför man vid den nu företagna översynen av inkomstutvecklingen icke kunnat utnyttja ytterligare statistiskt material av denna typ. Däremot har nytt material från taxeringsstatistiken och den jordbruksekonomiska undersökningen förelegat. Härvid har man kunnat föra fram inkomstjämförelserna t. o. m. kalenderåret 1954. För tiden därefter har framskrivningar fått göras med utgångspunkt från olika basperioder och med ledning huvudsakligen av löne- och prisutvecklingen. Detta har skett med anlitande av material från dels den jordbruksekonomiska undersökningen, dels de totala kalkylerna över jordbrukets inkomster och kostnader.

49 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 dr 1956

Innan jordbruksnämnden redogör för de nya undersökningarnas resultat, berör den frågan om den tidpunkt, då inkomstlikställighet ansetts föreligga, samt anför härom i huvudsak följande.

Jordbruksprisutredningens slutsats om inkomstlikställighet bygger bl. a. på en jämförelse mellan jordbrukarnas inkomster i storleksgruppen 10—20 hektar (omfattande såväl slättbygder som skogs- och dalbygder) och industriarbetarlönen i de tidigare två lägsta dyrortsgrupperna. Huruvida konstaterandet gäller för genomsnittet under den av utredningen undersökta perioden 1946/47—1952/53 eller för en senare del av denna period, har icke uttryckligen angivits. Detta sammanhänger bl. a. med att utredningen vid sitt ställningstagande icke har utgått från delar av utan från hela det statistiska underlaget, och detta har icke kunnat följas fram till en och samma tidpunkt. Utredningen framhåller uttryckligen, att det är omöjligt att på grundval av en enda undersökning fastslå, huruvida den åsyftade inkomstlikställigheten uppnåtts eller ej. Syftet har icke heller varit att avge exakta omdömen om enstaka år.

Om man eliminerar de variationer, som förorsakas av årsmånen, synes man emellertid kunna utgå från att trenden i brukarnas arbetsinkomst enligt de beräkningar, som utförts på grundval av materialet från den jordbruksekonomiska undersökningen, har löpt i stort sett parallellt med motsvarande trend i industriarbetarlönen under hela jämförelseperioden. (Förutsättningen för denna slutsats är självfallet, att de statistiska materialen är fria från systematiska felkällor.) Att inkomstlikställighet förelåg under de av utredningen angivna senaste redovisningsåren har sedermera accepterats av statsmakterna. Därvid har emellertid eu precisering av tidpunkten skett. Departementschefen anför sålunda i propositionen 1955: 198, att tillräcklig grund enligt hans uppfattning föreligger för antagandet, att den i 1947 års riksdagsbeslut åsyftade inkomstlikställigheten i huvudsak uppnåtts vid utgången av den tid, utredningens jämförelser avser. Vid den närmare utformningen av prissättningssystemet skall hänsyn tagas till de förändringar, som "därefter kan ha inträtt. Riksdagen har på denna punkt i ungefär samma ordalag anslutit sig till departementschefens uppfattning. Enligt jordbruksutskottets utlåtande hade sålunda den åsyftade inkomstlikställigheten i huvudsak uppnåtts vid utgången av den tid utredningens jämförelser avsåg. I likhet med departementschefen anser utskottet, att hänsyn skall tagas till de förändringar, som senare har inträffat.

Med dessa av statsmakterna angivna utgångspunkter kan enligt jordbruksnämndens mening frågan om eventuella förskjutningar i inkomstlikställigheten begränsas till att ge en belysning av den relativa inkomstutvecklingen i jordbruket och industrien sedan 1952/53. Även med denna begränsning uppstår emellertid betydande svårigheter av statistisk art. Sålunda har man nu att taga ställning till den faktiska och väntade utvecklingen fram till den 1 september 1956, vilken tidpunkt ligger mer än Ire år senare i tiden än slutåret i jordbruksprisulredningens undersökning.

Inkomstutvecklingen skall i enlighet med vad nyss anförts mätas från år 1952/53. Emellertid måste det enligt jordbruksnämndens mening anses otillfredsställande att laga endast ett år till utgångspunkt. Resultatet under ett enstaka år kan vara mer eller mindre starkt påverkat av tillfälligheter av reell eller statistisk art. På grund härav bör vid en bedömning av ut-

4 Bihang till riksdagens protokoll 1996. 1 samt. .Vr 16!i

50 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

vecklingen från 1952/53 hänsyn också tagas till det ekonomiska resultatet under åren närmast före och efter sagda år. En dylik uppfattning ligger enligt nämndens förmenande i linje med jordbruksprisutredningens betraktelsesätt, enligt vilket som bas för en relativ inkomstberäkning lämpligen bör läggas tre år. I detta sammanhang fäster nämnden uppmärksamheten på att särskilt det bokföringsmaterial, som enligt vad i det följande sägs har kommit till användning för att beräkna basjordbrukens inkomstutveckling, är ganska litet, varjämte det företer stor spridning och även i övrigt måste betecknas såsom osäkert.

Undersökningar på grundval av taxeringsstatistiken

Jordbruksnämnden övergår härefter till en redogörelse för resultaten av undersökningar på grundval av taxeringsstatistiken. Beträffande denna statistik anför nämnden bl. a. följande.

Inom statistiska centralbyrån utarbetas årligen på grundval av uppgifter från taxeringsnämnderna statistik över de deklarerade nettoinkomsterna (= totala inkomsten — kostnaden för inkomsternas förvärvande — underskott av förvärvskälla). Yrkesverksamma fysiska personer fördelas på företagare och anställda inom nio yrkesgupper. De grupper, som här behandlas, inrymmes under rubriken jordbruk med binäringar respektive industri och hantverk. I den förstnämnda gruppen ingår jordbruk och boskapsskötsel samt skogsbruk, fiske, trädgårdsskötsel, renskötsel, pälsdjursskötsel in. m. Byggnadsverksamheten, som före år 1952 redovisades under industri och hantverk, har därefter särredovisats.

Jordbruksprisutredningen sammanställde från taxeringsstatistiken för inkomståren 1951 och 1952 vissa uppgifter angående inkomsterna för jordbruk, industri och hantverk samt handel. Med hjälp av nu tillgängligt material har dessa data kompletterats fram till inkomståret 1954. Av en utav jordbruksnämnden upprättad, här återgiven tabell 1 framgår, att de anställdas inkomster inom industri och hantverk mellan åren 1952 och 1954 stigit med 9 procent, under det att företagarinkomsten inom jordbruk med binäringar stigit med cirka 2 procent. År 1952 var på landsbygden inkomsterna för företagare inom jordbruk med binäringar 11 procent lägre än för anställda inom industrien. Motsvarande tal år 1954 var 19 procent.

Jordbruksnämnden erinrar om att taxeringsmaterialet icke är tillfredsställande, när det gäller att jämföra en företagarinkomst med en arbetarinkomst,1 och att det ej heller fullt riktigt torde återge den relativa utvecklingen under en tidsperiod. I fråga om taxeringsstatistikens användbarhet i detta sammanhang anför nämnden vidare.

Svårigheten att vid taxeringen värdera naturainkomsterna på ett rättvisande sätt ökar osäkerheten, särskilt som grunderna för värderingen successivt ändrats. Därtill kommer bl. a., att ålderssammansättningen, fördelningen på ortsgrupper samt på städer, tätorter och landsbygd ävensom relativa antalet kvinnliga yrkesutövare varierar inom de bägge jämförelsegrupperna. Genom att såväl arbetare som tjänstemän ingår i anställda inom

i Jfr SOU 1954: 39 s. 51.

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

51 Tabell 1. Medianinkomst per inkomsttagare inom jordbruk samt industri och handel åren 1951-1954 enligt taxeringsstatistiken

1 Siffrorna för år 1951 preliminära.

industrien, kan en förskjutning i dessas relativa antal även påverka inkomstutvecklingen i tiden. Den relativt större ökningen i de kvinnliga arbetarnas timförtjänster under senare år förskjuter vidare den relativa utvecklingen.

Olikheten i åldersfördelningen belyses genom 1950 års folkräkning, enligt vilken 16 procent av företagare inom jordbruk och boskapsskötsel och 3 procent av industriarbetarna var över 65 år. Mellan åldrarna 60—65 år befann sig 10 procent av ifrågavarande företagare, medan motsvarande procenttal för industriarbetarna var endast 4 procent. En ytterligare förskjutning mot fler överåriga jordbrukare har sannolikt skett fram till år 1954 —- tidpunkten för de sista tillgängliga inkomstuppgifterna.

I syfte att eliminera några av de faktorer, som försvårar inkomstjämförelsen, har jordbruksnämnden och Jordbrukets utredningsinstitut för inkomståret 1954 låtit utföra vissa specialbearbetningar av taxeringsmaterialet för samtliga den 15 i varje månad födda. Beträffande de anställda inom industri och hantverk har en begränsning skett till endast arbetare. För såväl företagare inom jordbruk med binäringar som industriarbetarna har medtagits män i åldern 18—65 år. Det har vidare ansetts lämpligt att även behandla inkomsten per taxeringsenhet, d. v. s. sammanräkna mannens och hustruns inkomster i de fall, då bägge deklarerat inkomst. För indu-

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Jämförelser mellan företagare inom jordbruk och industriarbetare i åldern 18—65 år inkomståret 1954 på grundval av taxeringsstatistiken

Samtliga företagare inom jordbruk med binäringar

Götalands södra slättbygder................

Götalands mellanbygder....................

Götalands skogsbygder ....................

Götalands norra slättbygder................

Svealands slättbygder......................

Svealands skogsbygder......................

Norra Sverige ............................

Hela riket................................

Därav slättbygderna........................

Industriarbetare

Ortsgrupp 2 nuvarande indelning............

Ortsgrupp 3 nuvarande indelning............

striarbetarna1 har materialet dessutom sammanställts på ortsgrupper och för företagarna inom jordbruk med binäringar1 2 på jordbruksområden. Fortfarande kvarstår dock, framhåller nämnden, att inom den sistnämnda yrkesgruppen ingår även andra än jordbrukare. Vid tidigare gjorda jämförelser har framkommit, att inkomsten för jordbrukare på jordbruk med 2 hektar eller mera är högre än för hela gruppen jordbruk med binäringar. För inkomståret 1953 har statistiska centralbyrån beräknat skillnaden till (1 procent.3

Enligt följande av jordbruksnämnden redovisade tablå återfinnes de högsta inkomsterna för jordbruk med binäringar inom Götalands södra slättbygder och Svealands slättbygder, under det att de lägsta värdena redovisas i Götalands skogsbygder och Götalands norra slättbygder. Att höga inkomster redovisas för Svealands slättbygder år 1954 sammanhänger enligt nämnden med de omfattande stormfällningarna detta år. Skillnaden mellan Götalands norra slättbygder och Svealands slättbygder uppgår till 26 procent. Medianvärdet för hela riket ligger 11 procent under det för samtliga slättbygder. Det aritmetiska medeltalet för hela riket understiger med 12 procent samma tal för slättbygderna.

Under förutsättning att samma relation mellan samtliga företagare inom jordbruk med binäringar och företagare på jordbruk över 2 hektar skulle gälla för inkomståret 1954 som den av centralbyrån för inkomståret 1953 beräknade, erhålles en medianinkomst för hela riket på 7 500 kronor och

1 Denna del av bearbetningen har handhafts av Jordbrukets utredningsinstitut.

2 Denna del av bearbetningen har handhafts av jordbruksnämnden.

* Jfr propositionen 1955:180 s. 51.

53 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

för slättbygderna 8 300 kronor. Motsvarande aritmetiska medeltal blir 8 700 kronor respektive 9 800 kronor.

För industriarbetarna i nuvarande ortsgrupp 2 utgör medianinkomsten 8 460 kronor och i ortsgrupp 3 9 620 kronor. De aritmetiska medelvärdena ligger cirka 100 kronor högre i bägge ortsgrupperna.

Taxeringsstatistiken kan i sin nuvarande utformning icke ge besked om inkomsten inom olika storleksgrupper. Härför skulle erfordras, att materialet av uppgiftslämnarna kompletterades med uppgifter angående åkerarealen. Något direkt besked kan därför icke lämnas om inkomstläget för jordbruk om 10—20 hektar åker. Skulle emellertid samma relation gälla, som framkom för inkomståret 1951, nämligen att jordbrukarinkomsten inom storleksgruppen 10—15 hektar låg cirka 10 procent högre och inom gruppen 15—20 hektar cirka 25 procent högre än inom samtliga över 2 hektar, erhålles för den förra gruppen en medianinkomst av 8 250 kronor och för den senare gruppen 9 400 kronor. Enligt dessa beräkningar skulle sålunda år 1954 någon större skillnad icke ha funnits mellan industriarbetarnas och jordbrukarnas inom storleksgruppen 10—20 hektar taxerade nettoinkomster.

Beräkningar på grundval av material från den jordbruksekonomiska undersökningen

I fråga om den av statsmakterna fastställda utgångspunkten för inkomstjämförelser, baserade på räkenskapsmaterial, anför jordbruksnämnden följande.

I den mån jordbruksprisutredningen grundade sin slutsats om inkomstlikställighet på material från den jordbruksekonomiska undersökningen, skedde detta med utgångspunkt från förhållandena i storleksgruppen 10— 20 hektar i hela riket (basjordbruket). Vid en diskussion om underlaget för prisstödets avvägning berörde utredningen emellertid även förhållandena i de mera utpräglade jordbruksbygderna. Därvid konstaterades i fråga om såväl brukarens arbels- och totalinkomst som familjens totala inkomst, att några väsentliga skiljaktigheter icke förelåg mellan slättbygderna och övriga jordbruksområden under perioden 1946/47—1952/53, bortsett från de variationer från år till år, som sammanhänger med skogsinkomsternas olika betydelse inom olika områden.

När det gällde att finna underlag för generella prispolitiska bedömningar, låg det enligt utredningens uppfattning nära till hands att utgå från förhållandena vid en grupp jordbruk, som var någorlunda homogena till sin karaktär och där innehavarna hade sin huvudsakliga utkomst av jordbruket. I detta sammanhang framhölls, att typjordbrukskalkyler för slättbygdsområdena kunde anses få eu mera konkret och entydig innebörd än kalkyler för skogs- och dalbygderna. På grund härav föreslog utredningen, att man vid avvägningen av jordbruksstödet borde utgå från förhållandena vid jordbruk i storleksgruppen 10—20 hektar i slättbygderna. Detta blev också riksdagens beslut (propositionen 1955: 198 s. 56).

Jordbruksnämnden framhåller vidare, att resultaten från den slättbygdskalkyl, som nu framlägges, självfallet icke blir fullt jämförbara med de re-

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

sultat för hela basjordbruket, som jordbruksprisutredningen använde sig av vid bedömningen av inkomstutvecklingen fram till år 1952/53. Nämnden påpekar, att man i denna nya kalkyl fäst den huvudsakliga uppmärksamheten vid brukarens arbetsinkomst, medan andra inkomstmått, såsom brukarens totalinkomst, familjens totalinkomst etc., bl. a. till följd av tidsbrist har fått behandlas mera summariskt.

Jordbruksnämnden ger i detta sammanhang uttryck åt den uppfattningen, alt brukarens arbetsinkomst i jordbruket ur företagsekonomisk synpunkt visserligen kan ha berättigande som inkomstmått men att den statistiska bestämningen av detta mått erbjuder mycket stora svårigheter. Brukarens arbetsinkomst från jordbruket framkommer, liksom andra inkomstmått, som en .restpost i beräkningarna. Arbetsinkomsten utgör emellertid endast cirka en femtedel av bruttointäkterna i den behandlade storleksgruppen. De statistiska felmarginaler, som omger restposten, kan följaktligen bli betydande. Redan en felbedömning av bruttointäkternas utveckling med 1 procent påverkar sålunda inkomstmåttets relativa utveckling med cirka 5 procent.

Vid beräkningarna av bruttointäkterna i slättbygd skalkylen har man, framhåller jordbruksnämnden, utgått från fasta normalvolymer, utgörande ett medeltal av beräknade volymer ur den jordbruksekonomiska undersökningen från åren 1950/51, 1952/53 och 1954. Detta innebär, att man sökt eliminera variationerna i årsmånen vid framskrivningen till 1056. Samtidigt innebär beräkningsmetoden, att man icke räknat med någon produktionsökning jämfört med det valda basmedeltalet. I följande tablå redovisar nämnden bruttointäkternas utveckling sedan 1950/51 enligt totalkalkylen och slättbygdskalkylen.

År Bruttointäkter från jordbruket enligt

totalkalkylen slättbygdskalkylen

(10—20 hektar)

miljoner kronor Index kronor per gård Index

1950/51 ...... 3 264,4 100,0 19 026 100,0

1951/52...... 3 780,7 115,8 21 810 114,6

1952/53...... 4 053,4 124,2 22 901 120,4

1954 ........ 3 915,1 119,9 23 342 122,7

1956 ........ 4 470,1 136,9 25 507 134,1

Beträffande uppgifterna i tablån anför jordbruksnämnden, att tablån i förstone synes utvisa, att utvecklingen för hela jordbruket respektive för slättbygdsgårdarna varit parallell enligt de båda kalkylerna. Med hänsyn till den stora betydelse för brukarens arbetsinkomst i jordbruket, som redan obetydliga variationer i bruttointäkterna medför, kan det dock vara av värde att något beröra olikheterna mellan serierna. Härom anför nämnden i huvudsak följande.

Vad först angår 1954 synes skiljaktigheten till viss del bero på att hänsyn tagits till värdeförändringarna i lagren av foder i slättbygdskalkylen, något som icke sker i totalkalkylen. (I sammanhanget må understrykas att

55 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

omläggningen av den jordbruksekonomiska undersökningen från produktions- till kalenderår i hög grad har förstorat betydelsen av foderlagrens förändringar från år till år och dessas värdering.) Huruvida skiljaktigheten för 1952/53 är reell eller beror på bristande representativitet hos de statisliska materialen har icke kunnat avgöras. Här må endast nämnas, att skillnaden i bruttointäkternas utveckling, ehuru tämligen obetydlig, i och för sig kan förklara den skillnad mellan totalkalkylens och slättbygdskalkylens resultat, som i tablån i sammanfattningen redovisas för 1956, när 1952/53 väljes som basår.

Av intresse är vidare, att index för totalkalkylen med 1950/51 som bas för 1956 ligger högre än för typkalkylen, trots att prissättningen under senare tid särskilt har gynnat de animaliska produkterna. I samband med prisuppgörelsen våren 1955 visades bl. a., att prishöjningarna för såväl basjordbruket som slättbygdsjordbruket i gruppen 10—20 hektar har medfört en större höjning av totalintäkterna vid oförändrad volym än enligt totalkalkylen (se propositionen 1955: 180 s. 40—41). Den kompensation, som lämnades jordbruket hösten 1955 för skördeskadorna, gynnade ytterligare animalieproduktionen. Eftersom enligt dessa beräkningar slättbygdsjordbruket i gruppen 10—26 hektar i minst lika hög grad bygger på arumalieproduktionen som genomsnittsjordbruket enligt totalkalkylen,1 kunde man vänta sig, att de betydande prishöjningarna på animalieprodukter under 1955 borde ha givit till resultat, att index för bruttointäkterna sedan 1954 borde ha stigit minst lika mycket för slättbygdsgårdarna som enligt totalkalkylen. Så är dock icke fallet. Sedan 1954 har bruttointäkterna enligt det förra materialet ökat endast 9,3 procent mot 14,2 procent enligt det senare.

Det bör i detta sammanhang nämnas, att valet av basperiod vid framskrivningen (förenämnda treårsmedeltal) inverkar på slutresultatet. För den jordbruksekonomiska undersökningen tillkommer dessutom det förhållandet, att man liksom beträffande totalkalkylen icke ansett sig kunna räkna med någon produktionsökning sedan basperioden, vilket antagande självfallet har betydelse för framskrivningen av bruttointäkterna. Vidare bör erinras om att stagnationen i totalproduktionen bl. a. torde förorsakas av en fortgående igenläggning av åkerjord. Särskilt antalet mindre brukningsenheter har minskat avsevärt under senare år. Nu nämnda förhållanden påverkar icke beräkningarna i slättbygdskalkylen.

Jordbruksnämnden framhåller, att av vad nu anförts torde framgå, att icke blott de absoluta talen utan även indextalen för den relativa utvecklingen i brukarnas arbetsinkomst måste bli osäkra, men understryker, att detta icke innebär någon kritik mot den jordbruksekonomiska undersökningen som sådan, utan endast att man vid vissa specialbearbetningar av densamma icke kan undgå en betydande osäkerhet i de erhållna resultaten. Felmarginalernas storleksordning är enligt nämnden framför allt beroende på representativiteten i materialet, omfattningen av materialet samt spridningen i de lönsamhetsmått, man vill studera.

I fråga om materialets omfattning anför jordbruksnämnden, att antalet undersökta slättbygdsgårdar i gruppen 10—20 hektar år 1954 uppgick till 376. Fördelningen på olika områden framgår av följande tablå, som även visar det totala antalet slättbygdsgårdar i riket i gruppen 10—20 hektar.

Detta framgår åvcn av beräkningarna i bilaga 6.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Område1 Antal enligt Antal i den jord-

1951 års jord- bruksekonomiska

bruksräkning undersökningen

år 1954

Gss ............................ 5 632 85

Gmb............................ 6 691 91

Gns ............................ 8 391 90

Ss.............................. 10 141 no

Summa = Slb.................... 30 855 376

1 Gss = Götalands södra slättbygder Gmb = * mellanbygder

Gns = » norra slättbygder

Ss = Svealands slättbygder Slb = hela slättbygdsområdet

Såsom framgår av tablån utgör de undersökta gårdarna endast något mer än 1 procent av totalantalet. I totalantalet ingår visserligen gårdar, som icke kan anses vara rationellt drivna, men även med beaktande härav blir dock stickprovet av ringa omfattning. Med hänsyn härtill måste kraven på representativitet och homogenitet sättas förhållandevis högt. Tyvärr blir dock kravet på homogenitet enligt jordbruksnämnden ej särskilt väl tillgodosett, när brukarens beräknade arbetsersättning användes som inkomstmått. Sålunda är spridningen i materialet, såsom framgår av tabell 2, mycket betydande. I fråga om sådan spridning samt bortfallet av gårdar anför nämnden i huvudsak följande.

Som exempel på spridningen kan väljas Gss-området, där brukarens erhållna arbetsersättning i storleksgrupperna 10—20 hektar varierar mellan — 9 400 och -f- 15 300 kronor. Eftersom gruppen innehåller endast 85 gårdar, inverkar det lägsta extremvärdet på medeltalet1 för gruppen sänkande med cirka 3 procent, medan det högsta verkar höjande med nära 2 procent. Liknande resultat erhålles för andra slättbygdsområden. (Inverkan på genomsnitten för hela slättbygdsområdet blir givetvis mindre.) Det kan i detta sammanhang tilläggas, att omsättningen av gårdar i den jordbruksekonomiska undersökningen från år till år är ganska stor. Av de cirka 400 gårdar, som deltog i undersökningen åren 1950/51—1952/53, bortföll varje år 50 å 100 gårdar, medan samtidigt ett lika stort antal nya gårdar tillkom (se tabell 3). Under dylika förhållanden talar starka skäl för att man vid bearbetningen av materialet skall utgå från identiska gårdar, d. v. s. gårdar, som deltagit under minst två bokföringsår i följd. En sammankedjning av resultaten från år till år kan därvidlag ske. Det har emellertid visat sig, att ett dylikt förfaringssätt skulle kräva ett omfattande statistiskt arbete. Med hänsyn till den knappa tid, som har stått till förfogande för arbetet med inkomstjämförelserna, har man därför fått avstå från att belysa utvecklingen vid identiska gårdar. Huruvida bortfallet och tillkomsten av gårdar påverkat gången i siffrorna bär därför icke kunnat avgöras. En jämförelse har emellertid gjorts i fråga om förräntningsprocenten för hela stickprovet och för identiska gårdar för åren 1950/51—1952/53.2 Denna jämförelse, som

1 Vid beräkningarna av inkomstlikställigheten har man av beräkningstekniska skäl varit nödsakad att arbeta med aritmetiska medeltal i stället för mediantal.

* Det bör framhållas, att förräntningsprocent och arbetsinkomst icke uppvisar något särskilt starkt samband.

57 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

Tabell 2. Sammanställning av högsta och lägsta värden samt kvartilvärden för brukarens och familjens inkomster 1954 inom olika produktionsområden i storleksgrupperna I, II och III, kronor

Gss = Skåne-Hallands slättbygd.

Gmb = Sydsvenska mellanbygden, Öland och Gotland.

Gns = Östgötaslätten, Vänerstätten exkl. Värml 1. slättbygd.

Ss = Värml. 1. slättbygd, Mälar- och Hjälmarbygden.

Gsk = Sydsvenska höglandet, Östsvenska dalbygden. Västsvenska dalbygden.

Ssk - Södra Bergslagen, Västsvenska dalsjöområdet, Norra Bergslagen, östra Dalarna (utom Gästrikland).

Nn = Kustlandet i nedre Norrland, nordsvenska mellanbydcn, jämtländska silurområdet.

Nö = Kustlandet i övriga Norrland, fjäll- och moränbygden.

I = 2— 5 hektar åker.

II =< 6—10 » > .

III = 10-20 > > .

58 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

Tabell 3. Beräkningar rörande förräntningsprocenten vid identiska gårdar inom Slb III

Antal gårdar

1950/51 .... 1951/52 .... 1952/53 .... 1954........

Samtliga

gårdar

Identiska gårdar 1950/51 och 1951/52

Identiska gårdar 1951/52 och 1952/53

Identiska gårdar 1952/53 och 1954

524 458

549 458

526 —

36 —

272 Genomsnittlig förräntningsprocent

1950/51 ......................

1951/52 ......................

1952/53 ......................

1954..........................

1,08 - 1,16 -3,30 - 1,53

-1,17

- 3,08 - 2,94

- 1,46

Genomsnittlig förräntningsprocent direkt respektive beräknad enligt kedjemetod

1950/51

1951/52

1952/53

1954....

Anm. Förräntningsprocenten år 1954 har i boksluten beräknats enligt delvis andra principer än föregående år.

redovisas i tabell 3, har givit vid handen, att man för åren 1951/52, 1952/53 och 1954 erhåller ett gynnsammare intryck av förräntningens utveckling vid kedjning än för samtliga deltagande gårdar. Skillnaden utgör för sagda år jämfört med 1950/51 0,17, 0,40 respektive 0,11 procentenheter. Det må nämnas, att mot varje hel enhet svarar ett inkomstbelopp av grovt räknat 500 kronor per gård. Att skillnaderna måhända icke kan anses statistiskt säkerställda saknar i detta sammanhang betydelse, enär här endast avses en belysning av den effekt, som valet av identiska i stället för samtliga gårdar just för de ifrågavarande åren kan ha medfört.

Jordbruksnämnden framhåller tillika, att det är av betydelse, om de resultat, som utvisar mycket låga eller negativa arbetsinkomster, beror på tillfälligheter just det år, undersökningen avser (i detta fall 1954), eller om de svaga resultaten återkommer från år till år. Samma fråga kan ställas beträffande de gårdar, som utvisat de bästa resultaten. Till belysning härav anför nämnden följande.

Av de 12 gårdar, som 1954 uppvisar negativ arbetsinkomst och följaktligen en mycket betydande företagarförlust, deltog 9 stycken även i 1952/53 och 1951/52 års undersökningar. Av de 12 gårdar, som uppvisade den högsta arbetsinkomsten i Gss-området, deltog 10 i de två närmast föregående årens undersökningar. Följande tablå visar företagarvinsten (d. v. s. det

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

belopp, som återstår, sedan alla kostnader täckts, inklusive beräknad arbetsersättning till brukaren och ränta på det i jordbruket investerade kapitalet) respektive företagarförlusten i extremfallen.

1951/52 1952/53 1954

Genomsnittlig företagarvinst vid 10 identiska gårdar,

kronor (positivt urval).......................... 3 970 3 930 3 970

Genomsnittlig företagarförlust vid 9 identiska gårdar, kronor (negativt urval) ........................ 3 220 1 790 9 490

Av tablån framgår, att det positiva urvalet av 10 gårdar år 1954 även utgjorde ett positivt urval de två närmast föregående åren. Sak samma gäller i fråga om det negativa urvalet, ehuru företagarförlusten för de tidigare åren var betydligt lägre än 1954. De 12 bästa gårdarna har verkat höjande på genomsnittet för 1954 med cirka 1 100 kronor, medan de 12 sämsta har verkat sänkande med cirka 1 140 kronor.

Jordbruksnämnden understryker emellertid, att det sagda icke får tolkas så, att en justering av materialet skulle vara önskvärd. Avsikten har endast varit att belysa, i hur hög grad extremvärdena påverkar resultaten från ett litet statistiskt material med mycket stor spridning. Att vissa gårdar uppvisar negativa tal för arbetsersättningen behöver i och för sig icke innebära, att jordbruken i fråga skulle ha en påfallande olämplig ägoform, ägosammansättning, produktionsinriktning etc. En bidragande orsak till att vissa gårdar genomgående visar bättre eller sämre resultat än genomsnittel kan exempelvis vara, att de är belägna i trakter med särskilt goda respektive dåliga naturliga produktionsförutsättningar. Man torde dock enligt nämnden kunna ifrågasätta, om driften vid dessa gårdar genomgående är rationellt ordnad.

Slättbygdskalkylen1

I fråga om beräkningsmetodiken vid slättbygdskalkylen anför jordbruksnämnden inledningsvis i huvudsak följande.

Inkomsterna i typkalkylen bör avse arbetsinkomster från såväl jordbruk som skogsbruk. Detta torde vara ofrånkomligt redan på grund av att inget större område förekommer, där skog helt saknas. En utgallring av kombinerade jordbruk/skogsbruk i materialet från den jordbruksekonomiska undersökningen skulle resultera i ett så starkt begränsat material, att detta av represen tativitetsskäl ej kunde användas.

Vid prisregler ande åtgärder på jordbrukets område påverkas emellertid endast den del av inkomsterna, som härrör från jordbruksdriften. Detta måste beaktas vid planeringen av beräkningar, i vilka man söker fånga sambandet mellan produktpriser och inkomstutveckling. Om man vid fastställandet av mittpriserna avser att förändra jordbrukarnas arbetsinkomster i ena eller andra riktningen, bör effektens storlek (effekten på arbetsinkomsten) mätas med hänsyn till den del av arbetsinsatsen, som göres i jordbruksproduktionen. Effekten kan lämpligen ej slås ut på hela arbetstiden, om lantbrukaren gör en del av sin arbetsinsats i skogen. Det är uppenbart, att bär anförda synpunkter lättare kan tillgodoses i en slättbygdskalkyl, där

1 En fullständigare redogörelse för kalkylerna lämnas i bilaga 6.

60 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

t. ex. omkring 90 procent av arbetstiden gäller jordbruket, än i en kalkyl tör gårdar med mera omfattande skogsbruk.

Det första målet för del av jordbruksnämnden föranstaltade utredningsarbetet har varit att fastställa den s. k. paritetsinkomsten,1 d. v. s. den inkomst, som enligt målsättningen avses skola bli förverkligad för basjordbrukare inom slättbygderna efter det nya prissystemets införande. Sambandet mellan angivna paritetsinkomst för basjordbrukare och erforderliga produktpriser kan emellertid — som nyss anförts — ej klarläggas med mindre paritetsinkomsten efter vissa justeringar för inkomster från annat håll än det egentliga jordbruket (skog, övrigt) insättes i kalkyler, i vilka produktionsvillkoren omkring den 1 september 1956 beaktas. De viktigaste faktorerna i de samlade villkoren för produktionen är enligt nämnden produktionsvolymer för olika produkter, volymer för olika produktionsmedel samt priser på olika produktionsmedel. Vidare bör både paritetsinkomsten och produktionsvillkoren i jordbruket avse förhållandena omkring den 1 september 1956. I fråga om metodiken för fram skrivningarna till denna tidpunkt anför nämnden i huvudsak följande.

Paritetsinkomsten den 1 september 195 6. I enlighet med riksdagens beslut skall paritetsinkomsten avse inkomsterna i medeltal för vissa industriarbetare. Med hjälp av den löpande lönestatistiken (kvartalsstatistiken) kan de anställdas inkomster med relativt god säkerhet —- åtminstone i efterhand — fastställas för en viss tidpunkt. På grund av den för tidigare år kända utvecklingen under olika enskilda år efter avslutandet av löneavtalen har det även varit möjligt att — under förutsättning av viss genomsnittlig lönejustering enligt avtalen — göra prognos för en viss tidpunkt under 1956. Paritetsinkomsten per den 1 september 1956 har alltså nöjaktigt kunnat fastställas.

Jordbrukarnas produktionsvillkor den 1 september 1 9 5 6. Med produktionsvillkor avses bl. a. de förut nämnda faktorerna: produktionsvolym, volymer och priser för olika produktionsmedel, produktionens inriktning etc. I praktiken är det ej möjligt att anknyta inkomstläget för jordbrukare till produktionsresultaten eller produktionsvillkoren under en viss dag. För löneanställda kan inkomsten direkt avgöras från dag till dag (eller från månad till månad). För jordbrukarna synes det däremot vara så, att knappast någon enskild åtgärd, som vidtages, eller insats, som göres i jordbruksdriften, kan visas ge ett visst inkomstresultat. Resultaten av samtliga insatser under en viss tid kommer i stället fram som ett årsresultat. För jordbrukets del måste man därför i detta fall räkna med volymer, karakteristiska för ett år. Problemet har praktiskt lösts så, att beräkningarna grundats på volymer, som anses normala för ett produktionsär centrerat kring den 1 september 1956 — d. v. s. ett år, som omfattar tiden 1 mars 1956—28 februari 1957.

Pris materialet för kostnadsberäkningarna. De priser och löner, som tillämpas vid kostnadsberäkningen, har ansetts böra så nära som möjligt motsvara prisläget vid det nya prissystemets start. Då beräkningarna avslutats under februari 1956, har detta önskemål ej kunnat tillgodoses. I stället har i beräkningarna tillämpats senaste vid beräkningstillfället kända priser. Det må tilläggas, att några större förändringar i kostnadsläget fram till 1 september 1956, beroende på ändrade varupriser, knap-

1 Paritetsinkomst = årsförtjänst för industriarbetare.

61 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

pas,t är att förvänta. Av större betydelse blir löneutvecklingen efter 1956 års löneuppgörelser för såväl lantarbetare som arbetare inom byggnads- och verkstadsfacken, livsmedelsarbetare m. fl. I de föreliggande kostnadsberäkningarna bär löneutvecklingen beaktats med hänsyn till den höjning, som vid beräkningstillfället ansetts sannolik fram till 1 september 1956.

Beträffande den beräkningsmetodik, som tillämpats för att via typkalkylernas volymer erhålla vägledning i fråga om erforderliga mittpriser vid starten av det nya prissystemet, lämnar jordbruksnämnden följande sammanfattning i sex punkter.

1. »Paritetsinkomsten» för basjordbrukare i slättbygdsområdena per den 1 september 1956 har fastställts. Den sökta årsinkomsten har ansetts böra sammanfalla med inkomsterna i genomsnitt hos industriarbetare inom de nuvarande två lägsta dyrortsgrupperna, sammanvägda med åkerarealerna inom de olika områdena. Lönestatistik och avtal avser timförtjänster. Årsinkomster har beräknats med utgång från timlöner och genomsnittlig årsarbetstid. Den på senaste kända lönestatistiska uppgifter beräknade årsförtjänsten har med hänsyn till avtalsändringarna framskrivits till den 1 september 1956. Den paritetsinkomst, man på så sätt erhållit, har tagits som utgångsläge, enär det är inkomstnivån motsvarande löneläget den 1 september 1956, som sökes.

2. Paritetsinkomsten enligt punkt 1 har reducerats för

a) brukarens inkomst från skogen,

b) brukarens inkomst från körslor m. in. samt

c) brukarens inkomst från annan verksamhet.

3. Samtliga kostnader vid basjordbruket i slättbygderna — även arbets- och räntekostnader — har beräknats.

Arbetsinkomsterna består av

a) beräknad erforderlig arbetsinkomst från jordbruket för brukaren,

b) beräknad ersättning till familjemedlemmar andra än brukaren för deras arbetsinsats i jordbruket (all tid reducerad till fullgoda manstinimar samt timförtjänster enligt lantarbetaravtal med tillägg för semesterersättning, övertidsersättningar m. m. på samma sätt som i jordbrukskalkylen) samt

c) kostnader för anställda arbetare enligt lantarbetaravtal.

4. Volymerna på kostnadssidan har för alla de poster, i fråga om vilka en utvecklingstendens kunnat konstateras i grundmaterialet från den jordbruksekonomiska undersökningen, framskrivits till den 1 september 1956. Detta gäller följande poster.

Manuellt arbete, övriga familjemedlemmar

Manuellt arbete, lejd arbetskraft

Draghästar, avskrivning

Traktorer, avskrivning

Traktorer, underhåll

Övriga lösa inventarier, avskrivning

Övriga lösa inventarier, underhåll

Elström

Bränn- och smörjoljor

I övrigt har beräkningen grundats på medelvolymer för åren 1950/51, 1952/53 och 1954. År 1951/52 har uteslutits på grund av störningar i vegetabilieproduktionen.

5. Intäkterna har beräknats med utgång från »normalvolymer» för ett produktionsår centrerat kring den 1 september 1956 samt priser enligt jord-

62 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

bruksprisavtalet i november 1955. På grund av den betydande stabilitet, som av den jordbruksekonomiska undersökningen att döma föreligger i fråga om produktionsvolymen har på intäktssidan genomgående som normalvolymer tillämpats medeltalen för åren 1950/51, 1952/53 och 1954.

6. Intäkter och kostnader har jämförts. Differenserna ger anvisning om vilka justeringar av intäktsbeloppen, som skulle erfordras för att fullständigt utjämna eller balansera kalkylerna. Den relativa intäkts- och kostnadsutvecklingen har även jämförts, varvid samma beräkningsmetodik använts som i totalkalkylen.

I anslutning till dessa sex punkter lämnar jordbruksnämnden följande beräkningstekniska kommentarer.

Beräkningarna har gjorts för gårdar inom storleksgruppen III (10—20 hektar åker). Samtliga siffror har i slutresultaten omräknats till att motsvara medelarealerna för gårdar inom de olika slättbygdsområdena enligt 1951 års jordbruksräkning. På grund av att beräkningarna är mycket arbetskrävande, har de tills vidare måst inskränkas till slättbygdsområdena. Beräkningarna har utförts och resultaten redovisats såväl för de fyra enskilda slättbygdsområdena som för hela slättbygdsområdet. I avsikt att förbättra möjligheterna att överblicka resultaten har beräkningar utförts efter samma principer som för 1955/56 även för de tidigare åren, d. v. s. för de år, vilkas resultat legat som grund för volymbedömningen för 1955/56 (åren 1950/ 51, 1952/53 och 1954). Ehuru bokföringsresultaten för 1951/52 av förut angivna skäl ej medtagits som grund för den nämnda volymbedömningen, bär resultatberäkning jämväl utförts för 1951/52.

Särskilda hänsyn har måst tagas till att den jordbruksekonomiska undersökningen för 1954 ej bedrivits efter samma grunder som tidigare. Förändringarna gäller i första hand inventerings- och värderingsprinciperna samt principerna för beräkning av avskrivningskostnader. Vidare har vissa problem uppstått i samband med övergång från budgetår (1/7—30/6) till kalenderår i sagda undersökning. Dessa problem behandlas närmare i bilaga 6. I de föreliggande resultatberäkningarna har i fråga om avskrivnings- och räntekostnader så långt möjligt tillämpats de principer, som gäller för den jordbruksekonomiska undersökningen fr. o. in. 1954. Detta har inneburit, att kostnadsberäkningarna för de tidigare åren i fråga om traktorer, Övriga lösa inventarier samt byggnader beräknats med utgång från kostnadsredovisningen 1954 genom tillbakaskrivning. I fråga om maskinerna har därvid beaktats den kända volymförändringen — för traktorer förändringen vid basjordbruken och för Övriga maskiner förändringen i genomsnitt för hela landet.

I fråga om de räntekrävande investeringarna i maskiner och redskap (maskinkapitalet) bär även gjorts tillbakaskrivning från 1954. För byggnadei räknas med samma volym under alla åren, grundad på inventering vid de i den jordbruksekonomiska undersökningen deltagande gårdarna år 1954. Även förut grundades byggnadskostnaderna på standardtal i fråga om byggnadsbeståndet, men dessa tal var andra än de nu tillämpade.

En annan punkt, på vilken 1954 års bokföringsmaterial avviker från de

tidigare årens, är redovisningen av arbetsinkomster utanför lantbruket _

d. v. s. utanför den egna gården. I de av jordbruksprisutredningen framlagda inkomstsiffrorna ingår s. k. »övriga inkomster» endast till den del, de varit tidredovisade. I de nu verkställda beräkningarna har dessa inkomster medtagits i sin helhet för samtliga år, ehuru de för 1950/51 och Uol/52 endast kunnat schablonmässigt beräknas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

63 Tabell 4. Inkomst utvecklingen vid slättbygdsj ordbruk om 10—20 hektar åker samt löneutvecklingen i industri fram till den 1 september 1956

1 Inklusive justering för naturaförmåner, beräknade till 250 kronor 1950/51 och 1951/52 samt till 150 kronor 1952/53.

Skillnader mellan beräknade års förtjänster för industriarbetare respektive bas jordbrukare i slättbygderna

64 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

Huvudresultaten av de i det föregående diskuterade beräkningarna, grundade på material från den jordbruksekonomiska undersökningen, redovisas av jordbruksnämnden i tabell 4. Beträffande detaljberäkningarna enligt såväl den s. k. taxeringsvärdemetoden som den s. k. marknadsvärdemetoden hänvisar nämnden till bilaga 6. Skillnaden mellan resultaten enligt dessa bägge metoder framgår, förutom av indextalen i tabell 4, av den utav nämnden å s. 63 sammanställda tablån.

Totalkalkyler över jordbrukets inkomster och kostnader1

Inom den av jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation särskilt utsedda beredningsdelegationen har bl. a. upprättats totalkalkyler över jordbrukets inkomster och kostnader, vilka i metodiskt hänseende ansluter sig till motsvarande tidigare undersökningar. Kalkylerna omfattar dels en beräkning av jordbrukets inkomster och kostnader under regleringsåret 1955/56, dels totalkalkyler (normkalkyler) per den 1 september 1956, dels en prognos för jordbrukets produktionsvolym i genomsnitt under treårsperioden den 1 september 1956—den 31 augusti 1959. Beträffande uppläggningen av dessa kalkyler anför nämnden följande.

Kalkylerna per den 1 september 1956 bygger vad angår kostnadssidan i väsentlig mån på den nu omräknade kalkylen för regleringsåret 1955/56. Med hänsyn bl. a. härtill lämnas i det följande en tämligen utförlig redogörelse för den senare kalkylens resultat.

Beräkningarna är liksom tidigare begränsade till att avse den egentliga jordbruksdriften. Jordbrukarnas inkomster av och kostnader för skogsbruket faller sålunda i princip utanför kalkylerna. Ej heller har jordbrukarnas inkomster för körslor utanför jordbruket medtagits. Sådana kostnader, som icke berör den egentliga jordbruksdriften, har så långt möjligt frånskilts. Helt har dock en dylik uppdelning icke kunnat genomföras, exempelvis i fråga om kostnaderna för jordbrukets hästar och traktorer.

Enär inkomsterna och kostnaderna ej är fullständigt redovisade och åtskilliga poster dessutom är omgivna av betydande felmarginaler, kan de absoluta talen för inkomster och kostnader icke direkt jämföras med varandra. En jämförelse mellan inkomster och kostnader måste i stället grunda sig på indextal för inkomster respektive kostnader. Eftersom de ojämförligt största inkomst- och kostnadsposterna i den egentliga jordbruksdriften ingår i beräkningarna, torde sådana indextal ge en tämligen god ledning för bedömning av de verkliga förändringarna från år till år i de sammanlagda inkomst- respektive kostnadssummorna.

I fråga om de reviderade beräkningarna av jordbrukets inkomster och kostnader under regleringsåret 1 95 5/5 6 anför jordbruksnämnden vidare följande.

Nytt statistiskt material, som blivit tillgängligt efter kalkylomräkningen i oktober 1955, har nu utnyttjats. I allmänhet har de statistiska uppgifter, som funnits tillgängliga i mitten av februari, kunnat beaktas. Det nytillkomna materialet utgöres, när det gäller inkomstsidan, bl. a. av löpande uppgifter om brödsädsleveranser, mjölkinvägning vid mejerier och marknadsförd slakt. På kostnadssidan har bl. a. beaktats det nya lantarbetar-

1 En fullständigare redogörelse för kalkylerna lämnas i bilaga 5.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

avtalet samt resultatet av en ny undersökning om traktorinköpen under 1955. översynen har vidare berört praktiskt taget alla inkomst- och kostnadsposter. Resultaten av den nu utförda revideringen har jämförts med resultaten enligt normkalkylen våren 1955 och enligt den omräkning, som företogs i oktober 1955. Normkalkylens och höstkalkylens utfall har därvid korrigerats med hänsyn till 1955 års prisöverenskommelser. Vidare har på kostnadssidan i enlighet med den på våren 1955 träffade överenskommelsen hänsyn tagits till den höjning av arbetskostnadsposten, som föranleddes av 1955 års lantarbetaravtal.

Jordbrukets totala inkomster uppgår enligt den nu reviderade beräkningen till 4 132,1 miljoner kronor mot 4 067,5 miljoner kronor enligt höstkalkylen 1955 och 4 115,9 miljoner kronor enligt normkalkylen. Inkomsterna har således ökat med 64,6 miljoner kronor jämfört med höstkalkylen och 16,2 miljoner kronor jämfört med normkalkylen. Inkomstökningen hänför sig främst till mjölk, kött och fläsk — vad beträffar jämförelsen mellan den nu reviderade kalkylens resultat och normkalkylens även till matpotatis.

Enligt den nu reviderade beräkningen uppgår jordbrukets totala kostnader till respektive 4 967,4, 4 897,3 och 4 828,6 miljoner kronor vid en minskning av arbetsvolymen med respektive 3,5, 4,0 och 4,5 procent per år. Dessa kostnadsbelopp är respektive 155,6, 153,1 och 150,7 miljoner kronor större

Anm. Alternativen I—III motsvarar en årlig minskning av arbetsvolymen fr. o. m. basåret 1950/51 med respektive 3,5, 4,0 orh 4,5 procent.

5 Biliang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 165

66 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

än motsvarande belopp enligt höstkalkylen. I jämförelse med normkalkylen blir ökningen respektive 361,8, 359,3 och 356,9 miljoner kronor. Huvuddelen av kostnadsökningen i jämförelse med höstkalkylen hänför sig till posterna arbetskostnader — 90 miljoner kronor — och köpfodermedel — 36,6 miljoner kronor. Även för bl. a. posterna ekonomibyggnader, maskiner, avskrivning och underhåll, elektricitet samt driv- och smörjmedel har konstaterats ökningar sedan i höstas (respektive 2,7, 7,2, 5,8 och 1,6 miljoner kronor).

Resultatet av den nu genomförda revideringen av jordbrukets inkomster och kostnader under regleringsåret 1955/56 sammanfattar jordbruksnämnden i tablån å s. 65.

Jordbruksnämnden erinrar härefter om att enligt prisöverenskommelsen våren 1952 av det dåvarande underskottet för 1952/53 (avrundat nedåt med 1,8 milj. kronor) 55 miljoner kronor beräknades hänföra sig till ökade räntekostnader på grund av höjning av jordvärdena för jordbruksfastigheter enligt 1952 års fastighetstaxering ävensom ökade värden på kreaturs- och förrådskapital. Av denna räntekostnadsökning skulle en femtedel eller 11 miljoner kronor beaktas vid prissättningen för 1952/53, medan återstående del eller 44 miljoner kronor successivt skulle intäckas med en fjärdedel under vart och ett av de följande fyra åren. I enlighet härmed skall de i kalkylen angivna underskotten minskas med 33 miljoner kronor för 1953/ 54, 22 miljoner kronor för 1954/55 och 11 miljoner kronor för 1955/56. För dessa år har de sålunda justerade underskotten i avrundade tal ställts samman i följande tablå.

Alternativ minsk- Underskott, miljoner kronor

ning av arbetsvo- 1953/54 1954/55 1955/56

ymen, procent Vårkalkylen Höstkalkylen Vårkalkylen

1955 1955 1956

3.5 .......... - 121 —510 - 199 - 441 -522

4,0 .......... — 85 —459 —135 —377 —457

4.5 .......... — 49 —409 — 73 —315 —392

En totalkalkyl per den 1 september 195 6. Det produklionsår (den 1 september—den 31 augusti), för vilket totalkalkylen vanligtvis göres upp, får anses centrerat kring den 1 mars, som är produktionsårets mittpunkt. Förut omnämnda beredningsdelegation har upprättat en kalkyl, som centrerats kring den 1 september 1956. I fråga om denna kalkyl anför jordbruksnämnden bl. a. följande.

Centreringen kring den 1 september 1956 innebär, att volymerna för de poster, i fråga om vilka utvecklingsgången ansetts kunna bedömas, skrivits fram sex månader längre än i beräkningarna för regleringsåret 1955/56. Produktionen har förutsatts vara oförändrad i förhållande till produktionen enligt normkalkylen våren 1955. På grund härav har på intäktssidan genomgående räknats med samma volymer som i denna vårkalkyl. Av samma anledning har volymerna för köpfoder och handelsgödsel hållits oförändrade. På intäktssidan har genomgående räknats med priserna enligt jordbruksöverenskommelsen i november 1955, vilka priser ansetts gälla

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956 67

fram till den 1 september 1956. På kostnadssidan har likaså i princip räknats med priser och löner per den 1 september 1956. Detta innebär till exempel i fråga om arbetskostnaderna, att den lönenivå, som beräknats gälla efter 1956 års avtal, tillämpats för hela det kring den 1 september 1956 centrerade produktionsåret.

Den princip, som tillämpats i kalkylen, kan enligt jordbruksnämnden sägas innebära framskrivning av volymerna i normkalkylen för 1955/56 sex månader med tillämpande av förväntade priser och löner vid ingången av produktionsåret 1956/57. Kalkylen är såtillvida en motsvarighet till de kalkyler per den 1 september 1956, som grundats på den jordbruksekonomiska undersökningen.

Beräkningarna av jordbrukets totala inkomster och kostnader per den 1 september 1956 har kompletterats med uppgifter för kalenderåret 1954, d. v. s. det senaste år, för vilket mera utförliga uppgifter belysande jordbrukets ekonomiska läge finnes tillgängliga i bl. a. den jordbruksekonomiska undersökningen.

Resultatet av beräkningarna har av jordbruksnämnden sammanfattats i följande tablå.

Anm. Alternativen I—III motsvarar en årlig minskning av arbetsvolymen fr. o. m. basåret 1950/51 med respektive 3,5, 4,0 och 4,5 procent.

Efter justering av överskotten respektive underskotten med hänsyn till räntekostnadsberäkningen (jfr den omräknade kalkylen för regleringsåret 1955/56) erhålles följande slutresultat. (I kalkylen för år 1954 har underskotten minskats med 29 miljoner kronor. I kalkylen per den 1 september

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

1956 har överskotten ökats — underskotten minskats — med 6 miljoner kronor.)

Alternativ minsk- Överskott (+) respektive underskott (—), miljoner kronor

ning av arbetsvo- 1951/52 1952/53

lymen, procent

3.5 .......... — 0 +87

4,0.......... +12 +111

4.5 .......... +23 +135

Alternativ kalkylberäkning per den 1 september 1 9 5 6. I en alternativ beräkning, som utförts inom jordbruksnämnden, har jordbrukets inkomster och kostnader beräknats under förutsättning, att ersättningen för jordbrukets egen arbetskraft sedan regleringsåret 1950/51 har stigit relativt sett lika mycket som industriarbetarlönerna i de lägsta dyrortsgrupperna. Resultatet av dessa beräkningar redovisar nämnden i följande sammanställning, vilken endast upptager 4-procentalternativet (alternativ II).

Anm. Alternativ XI motsvarar en årlig minskning av arbetsvolymen fr. 0. m. basåret 1950/51 med 4 procent.

I jämförelse med resultaten i föregående avsnitt innebär kalkylutfallet vid den alternativa beräkningen, att överskotten för regleringsåren 1951/52 och 1952/53 höjes med 73 respektive 52 miljoner kronor. Underskottet för kalenderåret 1954 minskas med 44 miljoner kronor och underskottet per den 1 september 1956 — 15 miljoner kronor — ändras till ett överskott av 41 miljoner kronor.

En prognos för den genomsnittliga produktionen under 1956/57 — 1958/5 9. Vid den av jordbruksnämnden verkställda beräkningen av den genomsnittliga produktionen för den kommande treårsperioden har utgångspunkten varit den normkalkyl, som upprättades av de kalkylsakkunniga våren 1955 för regleringsåret 1955/56. Detta

69 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Tabell 5. Sammandrag av jordbrukets produktionsvolym, räknad i nu gällande priser, miljoner kronor

1 Vid beräkningen för sockerbetor har hänsyn tagits till förändringar i sockerhalten.

2 Vid beräkningen av mjölkproduktionen har hänsyn tagits till förändringar i mjölkens fetthalt.

innebär, att man för treårsperioden i inånga fall har tagit upp lika stor produktion, som antogs våren 1955 i normkalkylen för regleringsåret 1955/ 56. Emellertid har man enligt nämnden beaktat de förändringar, som pågår på längre sikt, och likaså i möjligaste mån tagit hänsyn till det läge, som blivit en följd av hl. a. 1955 års svaga skördeutfall.

Beräkningarna har av jordbruksnämnden sammanställts i tabell 5, vilken visar utvecklingen av produktionsvolymen från 1950/51 fram t. o. in. genomsnittet under den kommande treårsperioden. Volymberäkningarna innefattar även produktionen under kalenderåret 1954 och enligt den kalkyl, som framräknats per den 1 september 1956. Volymerna har angivits i nu gällande priser.

I tabellens sista rad anges den totala produktionsvolymens relativa utveckling sedan basåret 1950/51. De låga talen för regleringsåren 1951/52 och 1955/56 beror vad beträffar det förstnämnda året bl. a. på svartrostangreppen år 1951 och vad beträffar det sistnämnda året på torkan som-

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

maren 1955. Bortsett från dessa båda år kan konstateras, att den totala produktionsvolymen varit i stort sett konstant. Beräkningarna avseende den kommande treårsperioden har icke lett till resultat, som skulle ge anledning att förvänta någon nämnvärd förändring av totalvolymen. Annorlunda förhåller det sig i fråga om vissa delposter. Sålunda har produktionen av brödsäd och ägg beräknats öka. Samtidigt väntas sockerbetsodlingen minska i omfattning. Även beträffande mjölkproduktionen har en viss minskning förutsatts, något som bl. a. har motiverats av följdverkningarna av torkan år 1955.

Sammanfattning av beräkningarna av inkomstutvecklingen enligt slättbygdsoch totalkalkylerna

De resultat, som uppnåtts vid beräkningarna av inkomstutvecklingen enligt slättbygds- och totalkalkylerna, har av jordbruksnämnden sammanfattats i följande tablå. Beräkningarna i slättbygdskalkylen har, såsom iramgått av det föregående, skett enligt både den s. k. taxeringsvärdemetoden och den s. k. marknadsvärdemetoden. Skiljaktigheterna i den relativa utvecklingen enligt dessa metoder är icke oväsentliga men har dock enligt nämnden icke avgörande betydelse. I sammanfattningstablån redovisar nämnden därför endast resultaten enligt taxeringsvärdemetoden.

Såsom tidigare framhållits, blir en bedömning av läget den 1 september 1956 i rätt hög grad beroende på vilken utgångsperiod som väljes såsom bas för framskrivningen. Till belysning härav har nämnden i tablån, jämsides med år 1952/53, medtagit medeltal dels för de två åren 1951/52 och 1952/53, dels för de tre åren 1951/52, 1952/53 och 1954 (i båda fallen ovägda aritmetiska medeltal).

Beräknad skillnad mellan erforderlig och faktisk jordbrukarinkomst den 1 september 1956, i procent av bruttointäkterna

Basperiod Enligt slättbygdskalkyl Enligt totalkalkyl

(taxeringsvärdemetoden)

Hela lant- Jord- Alt. Is Alt. IB

bruket1 bruket

1951/52 1952/53 ............ + 3,8 -j- 1,3 -f- 1,5 + 1,8

1952/53 .................... — 1,9 — 2,0 + 2,1 + 2,1

1951/52—1954 ..............(4 + 1,8) (4± 0,0) - 1,3 - 1,1

Anm. Positiva tal indikerar, att en genomsnittlig procentuell prishöjning av angiven storlek bör ske, om inkomstlikställigheten skall kunna uppehållas; negativa tal anger, att en prissänkning bör ske. Beräkningen av procenttal har utgått från den metodik, som användes i totalkalkylen. Över- respektive underskott har sålunda beräknats med tillämpning av indextal. De på så sätt beräknade absoluta talen har sedan uttryckts i procent av bruttointäkterna enligt slättbygds- respektive totalkalkylen.

1 Jordbruk, skogsbruk och övriga förvärvskällor.

2 Timersättningen till jordbrukets egen arbetskraft har antagits stiga i samma takt som lantarbetarlönen.

3 Timersättningen till jordbrukets egen arbetskraft har antagits stiga i samma takt som industriarbetarlönen.

1 Talen har satts inom parentes, enär resultat från 1954 års jordbruksekonomiska undersökning ej förelåg, när statsmakterna år 1955 uttalade sig om inkomstlikställigheten.

71 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

I sina kommentarer till tablån framhåller jordbruksnämnden, att det ekonomiska resultatet enligt slättbygdskalkylen särskilt för 1951/52 i rätt hög grad har påverkats av höga skogsinkomster (se tabell 4) samt att beräkningarna av skogsinkomsterna liksom av övriga intäktsposter utanför det egentliga jordbruket dessutom är mycket osäkra, trots att ett betydande arbete nedlagts i avsikt att vidtaga korrigeringar härför. Osäkerheten sammanhänger enligt nämnden med att det statistiska materialet i den jordbruksekonomiska undersökningen för tidigare år är ofullständigt framför allt i nu nämnda hänseenden. Med anledning härav redovisas resultaten från sagda undersökning dels för jordbrukarens hela förvärvsverksamhet, dels för verksamheten i det egentliga jordbruket. För de förra resultaten har en utförlig redogörelse redan tidigare lämnats. De senare beräkningarna visar den procentuella prisjustering, som bör vidtagas, därest man vill upprätthålla samma relativa utveckling av arbetsersättningen i det egentliga jordbruket (utan tillägg för någon del av kapitalinkomsterna), som industriarbetarlönen utvisar. Nämnden finner beräkningarna enligt detta senare alternativ ligga mera i linje med totalkalkylen, vilken likaledes avser att belysa den relativa utvecklingen i den egentliga jordbruksdriften. Som synes visar totalkalkylen resultat, som i flera fall går i motsatt riktning mot slättbygdskalkylens.

De båda alternativen enligt totalkalkylen skiljer sig i fråga om värderingen av arbetsersättningen till jordbrukets egen arbetskraft. I alternativ I har denna på vedertaget sätt värderats med användning av lantarbetarlönen. I alternativ II har man utgått från att ersättningen bör stiga i samma takt som industriarbetarlönen sedan 1950/51 (basåret i totalkalkylen). Skillnaden mellan de båda alternativen är som synes obetydlig, vilket sammanhänger med att lantarbetarlönen och industriarbetarlönen från vederbörande basperiod fram till dagsläget undergått i stort sett samma stegring från de i tablån valda basperioderna. Utgår man i stället från basåret 1950/ 51, uppstår däremot, såsom framgått av den föregående kalkylredovisningen, ett underskott av 15 miljoner kronor enligt alternativ I och ett överskott av 41 miljoner kronor enligt alternativ II. Skillnaden 56 miljoner kronor utgör 1,3 procent av bruttointäkterna i totalkalkylen per den 1 september 1956.

Jordbruksnämnden upplyser vidare, att den jämkning av jämförelsegruppen, som följer av att man tager medeltal för dyrortsgrupperna 2 och 3 i stället för tidigare 1 och 2, motsvarar räknat på basjordbrukets bruttointäkter ungefär 11/2 procent.

Vid den slutliga bedömningen av allt tillgängligt statistiskt material har man, anför jordbruksnämnden, kommit fram till det resultatet, att någon större förskjutning i inkomstlikställigheten icke föreligger vid nu gällande priser jämfört med det läge, som rådde, då jordbruksprisutredningen slutförde sina undersökningar. De beräknade avvikelserna är icke större än att

72 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

de torde rymmas inom de statistiska felmarginalerna. De går dessutom i olika riktning, allt efter som man till utgångspunkt väljer olika statistiska material och olika basperioder.

Departementschefen

Bestämningen av den prisnivå, som kan anses ge jordbruksbefolkningen den i tidigare riksdagsbeslut asyftade inkomstlikställigheten med jämförliga befolkningsgrupper, har varit av central betydelse vid överläggningarna mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation. I enlighet med 1955 års riksdagsbeslut skulle nämligen prisgränserna för olika produkter avvägas så, att mittprisnivån mellan dem gav jordbruksbefolkningen ifrågavarande likställighet. Vidare skulle importavgifterna fastställas på ett sådant sätt, att vid de importpriser, som bedömdes såsom mest sannolika vid rådande marknadsläge, denna mittprisnivå i stort sett kunde uppnås.

I 1947 års riksdagsbeslut angavs som det främsta målet för vår jordbrukspolitik, att arbetskraften vid rationellt drivna jordbruk i storleksgruppen 10—20 hektar (basjordbruken) skulle erhålla i stort sett samma arbetsinkomst som jämförliga arbetargrupper på landsbygden. 1942 års jordbrukskommitté, vars betänkande utgjorde underlaget för nämnda riksdagsbeslut, hade verkställt vissa jämförelser av inkomstläget hos jordbruksbefolkningen och motsvarande befolkningsgrupper. Enligt kommittén tydde beräkningarna på en löneklyfta till jordbruksbefolkningens nackdel av storleksordningen 15—20 procent av dåvarande lantarbetarlön. Det unders Iröks, att beräkningarna var mycket osäkra.

Under de följande åren möjliggjordes en höjning av jordbruksbefolkningens inkomstläge bl. a. genom en omfattande rationalisering och effektivisering av jordbruksproduktionen. Samtidigt förbättrades dock även inkomstläget för de jämförliga befolkningsgrupperna. Det blev därför en angelägen uppgift för den s. k. jordbruksprisutredningen att i samband med utformningen av riktlinjerna för den framtida prissättningen på jordbruksprodukter utröna, i vad mån den tidigare inkomstklyftan kunde ha utjämnats. Utredningen ansåg, att en jämförelse mellan inkomstläget för olika befolkningsgrupper näppeligen kunde utföras så, att man för varje tidpunkt exakt fastslog storleken av en eventuell inkomstklyfta. Man finge i stället på grundval av ett mångsidigt material söka erhålla underlag för en allmän bedömning av huruvida jordbruksbefolkningens inkomster vid rationellt skötta gårdar i storleksgruppen 10—20 hektar fortfarande mera väsentligt avvek från inkomsterna för jämförliga befolkningsgrupper. I detta syfte utförde utredningen olika undersökningar, som bl. a. byggde på material från de s. k. räkenskapsgårdarna, taxeringsstatistiken och socialstyrelsens undersökning av levnadskostnaderna i landsbygdshushåll år 1951. Enligt

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

utredningen kunde på grundval av dessa undersökningar icke konstateras någon egentlig skillnad mellan inkomsterna hos basjordbrukens innehavare och inkomsterna hos jämförliga befolkningsgrupper. Det föreliggande materialet ansågs följaktligen tyda på att den i 1947 års riksdagsbeslut åsyftade likställigheten i huvudsak hade uppnåtts. Såsom jämförelsegrupp hade utredningen valt industriarbetarna i de dåvarande två lägsta dyrortsgrupperna.

En inkomstjämförelse av nu angivet slag är självfallet förenad med betydande svårigheter. I propositionen 1955: 198 anförde jag, att utredningen enligt min mening i väsentlig mån sökt hålla sig till de jämförelsegrunder, som uppställdes i 1947 års riksdagsbeslut. Enär man i vissa remissyttranden hade anfört, att utredningen genom att utgå från den genomsnittliga industriarbetarlönen i de dåvarande två lägsta dyrortsgrupperna hade valt en jämförelsegrupp med högre inkomstläge än vad som avsågs i 1947 års riksdagsbeslut, framhöll jag, att den helt okvalificerade arbetskraften icke kunde tagas till utgångspunkt vid jordbrukarinkomstens bedömning. Enligt min mening borde uttrycket »jämförliga arbetargrupper» tydas så, att man vid jämförelsen hade att utgå från sådana arbetargrupper på landsbygden, vilkas arbetsprestation i stort sett motsvarade arbetsprestationen vid skötseln av ett basjordbruk. Enligt min uppfattning kunde den av utredningen valda jämförelsegruppen godtagas.

Riksdagen anslöt sig till vad jag sålunda anfört. Därvid specificerade riksdagen dock jämförelsegruppen med hänsyn till den år 1953 skedda ändringen i dyrortsgrupperingen. Enligt riksdagsbeslutet skulle jämförelsen således ske med industriarbetare och liknande inom de nuvarande två lägsta dyrortsgrupperna, d. v. s. andra och tredje ortsgrupperna. Därvid skulle hänsyn tagas till jordbruksnäringens omfattning inom var och en av dessa ortsgrupper.

Vid den slutliga bedömningen av jordbruksprisutredningens material i inkomstfrågan anförde jag i nyssnämnda proposition, att ehuru brister vidlådde det statistiska materialet, tillräcklig grund dock förelåg för antagande, att den i 1947 års riksdagsbeslut åsyftade inkomstlikställigheten i huvudsak hade uppnåtts vid utgången av den tid, utredningens jämförelse avsåg. Det var emellertid tydligt, att åtskilliga förskjutningar sedan dess kunde ha inträffat i såväl jordbruksbefolkningens som de jämförliga befolkningsgruppernas inkomstläge. Vid den närmare utformningen av det i propositionen föreslagna prissättningssystemet borde självfallet hänsyn tagas till sådana förändringar. Riksdagen godtog de av mig sålunda framförda synpunkterna.

Under senare år bar jordbruket på grund av ogynnsamma skördeutfall fått vidkännas betydande svårigheter. Jordbrukets produktionsvolym har 1954/55 varit och beräknas 1955/56 bli icke oväsentligt lägre än 195,2/53. Under 1955/56 väntas en nedgång av ej mindre än 10 procent. Enligt den s. k. 4-procentregeln har jordbruket fått bära en del av förlusterna i samband med skördeminskningen. Skördeskadorna har begränsat jordbrukets in-

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

komster och jordbruksbefolkningen bar bl. a. därför icke kunnat uppnå hela den inkomststegring, som samtidigt har kommit jämförliga arbetargrupper till del.

Vid utformningen av det nya prissättningssystemet måste man vid inkomstberäkningarna utgå från förutsättningen av normal skörd samt avväga införselavgifterna och prisgränserna med utgångspunkt från en mittprisnivå, som under denna förutsättning kan anses i utgångsläget ge jordbrukets folk likställighet i inkomsthänseende. För att klarlägga hithörande spörsmål har vid förhandlingarna mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation utförts ett antal förut redovisade beräkningar. Man har sålunda utfört undersökningar på grundval av material från taxeringsstatistiken och de s. k. räkenskapsgårdarna samt genomfört framskrivningar med utgångspunkt från kalkylen över jordbrukets totala intäkter och kostnader. Liksom vid det föregående beräkningstillfället har man mött åtskilliga statistiska svårigheter. Man får således hålla i minnet, att ifrågavarande beräkningar på grund av felmarginalerna i det statistiska grundmaterialet icke har kunnat göras helt exakta och invändningsfria.

Jag har icke för avsikt att bär ingå på en detalj granskning av det rikhaltiga statistiska material, som har framlagts och diskuterats vid förhandlingarna mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation. Om man utgår från det prisläge, som fastställdes i jordbruksuppgörelsen hösten 1955, och räknar med normal skörd, så tyder några beräkningar på att vissa höjningar i förhållande härtill borde genomföras vid fastställandet av mittprisnivån, medan annat material närmast synes motivera en viss sänkning. De beräknade avvikelserna är emellertid icke större än att de väl torde rymmas inom de statistiska felmarginalerna. Vid den slutliga bedömningen av det tillgängliga statistiska materialet sammantaget har man därför vid förhandlingarna kommit fram till det resultatet, att vid normal produktionsvolym och nu gällande priser någon större förskjutning i inkomstlikställigheten icke föreligger jämfört med det läge, som rådde, då jordbruksprisutredningen slutförde sina undersökningar. Denna bedömning av det föreliggande utredningsmaterialet bör godtagas. Härav följer, att det icke bör vidtagas någon nämnvärd allmän höjning eller sänkning av den genomsnittliga producentprisnivån (mittprisnivån) per den 1 september 1956, då systemet träder i kraft, jämfört med den nivå, som avsetts i jordbruksuppgörelsen hösten 1955.

Jag vill slutligen i föreliggande sammanhang påminna om att jag i propositionen 1955: 198 framhöll, att största möda borde läggas ned på att belysa jordbrukets inkomstfrågor. Jag hänvisade till en intensifiering av det arbete, som bedrives i samband med den jordbruksekonomiska undersökningen, så att framför allt säkrare uppgifter om arbetsåtgången ernås, samt till olika specialundersökningar, varigenom bl. a. klarare uppfattning om nämnda undersöknings representativitet kan erhållas. Vidare framhöll jag

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

såsom väsentligt, att en omfattande undersökning av konsumtionen hos jordbruksbefolkningen och jämförliga befolkningsgrupper snarast borde komma till stånd. Riksdagen anslöt sig till vad sålunda anförts och underströk vikten av att de statistiska undersökningarna för belysande av jordbruksbefolkningens inkomstläge intensifierades. Jag vill här åter understryka betydelsen av fortsatta undersökningar på området. Eftersom undersökningarna i fråga är tidskrävande, bör dessa påbörjas utan dröjsmål, så att bästa möjliga belysning av hithörande spörsmål kan erhållas vid den allmänna översyn av systemet, som skall äga rum år 1959.

Det svenska jordbruket och utlandsmarknaderna Jordbruksnämnden

I ett särskilt avsnitt av sin skrivelse redogör jordbruksnämnden för det internationella marknadsläget för jordbruksprodukter och läget för olika produkter samt behandlar frågor om importreglerande åtgärder i vissa speciella prislägen och om registrering av importen.

Internationell marknadsöversikt

I fråga om det internationella marknadsläget erinrar jordbruksnämnden inledningsvis om att världsproduktionen av jordbruksprodukter under andra världskriget nedgick totalt sett. Nedgången hänförde sig emellertid till Europa och andra av krigsoperationerna berörda delar av världen, medan på andra håll, främst i Nordamerika, produktionen ökades jämfört med krigstiden. Sedan de krigshärjade länderna så småningom återhämtat sig, har världsproduktionen av livsmedel ökat snabbare än den köpkraftiga efterfrågan. Den totala produktionen ligger f. n. omkring 20 procent över förkrigsnivån (tabell 6). På grund av den kraftiga folkökningen föreligger emellertid endast en mindre ökning av produktionen per capita.

Produktionsutvecklingen har emellertid icke varit likformig. Härom anför jordbruksnämnden följande.

Medan produktionen per capita i Fjärran östern och i Sydamerika ännu icke nått förkrigsnivån och man mångenstädes lider brist på livsmedel, bar man på andra håll —• framför allt i Nordamerika -— att brottas med svåra överskottsproblem. De produktionsbegränsande åtgärder, som hittills vidtagits i Förenta Staterna, har visat sig vara otillräckliga, och man överväger därför där att aktivt verka för en minskning av den odlade arealen. Inom Västeuropa, som sedan länge varit den främsta köparen av de transoceana produktionsöverskotten, är självförsörjningsgraden i de flesta länder i stigande, särskilt i fråga om animalier, varigenom importbehovet på många håll minskats.

76 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

Tabell 6. Världens livsmedelsproduktion1 åren 1946 47—1954/55, indextal, förkrigstiden = 100

Källa: FAO, The State of Food and Agriculture, Rom 1955.

1 Livsmedel.

2 Exklusive Sovjetunionen och övriga öststater.

2 Exklusive Kina.

i Inklusive Sovjetunionen, övriga öststater och Kina.

År 1954 låg den totala volymen i internationell handel drygt 50 procent över förkrigsnivån. För livsmedel och fodervaror förelåg dock icke någon ökning. År 1954 — det senaste år, för vilket fullständiga uppgifter finnes — redovisas t. o. m. för sistnämnda varugrupp något lägre omsättningstal än under början av 1950-talet.

I fråga om priserna på jordbruksprodukter i internationell handel anför jordbruksnämnden, att den genomsnittliga prisnivån f. n. är ungefär densamma som omedelbart före Korea-krisen, samt sammanfattar prisutvecklingen på följande sätt.

Den återgång av den under kriget högt uppskruvade prisnivån för jordbruksprodukter i internationell handel, som kännetecknade de sista åren av 1940-talet, avbröts av Korea-krisen, som medförde en temporär höjning av priserna i internationell handel. Sedan denna kris övervunnits, har priserna sjunkit, till en början kraftigt men sedermera långsammare. Den antydda produktions- och konsumtionsutvecklingen har medfört, att den internationella livsmedelshandeln, som under åren efter kriget var en utpräglad säljarens marknad, alltmer övergått till att bli en köparens marknad. Den tid, som har förflutit, sedan jordbruksprisutredningen avgav sitt betänkande, har dock hittills — bortsett från säsongsvängningar — kännetecknats av ett i stort sett stabilt prisläge på utlandsmarknaderna (räknat i nominella priser).

Utvecklingen har varit olika för skilda varugrupper. I fråga om mejeripro-

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956 77

Tabell 7. Producentpriser i Västeuropa åren 1948/49—1954 55, indextal, 1950/51 = 100

Källor: FAO, Prices ol Agricultural Products and Fertilizers 1952/53 och 1954/55 (nominella priser);

ILO, International Labour Review, nr 1955: 6 (levnadskostnadsindex använt vid beräkning av realpriser);

FAO, Output and Expenses of Agriculture, Geneve 1955 (jordbrukets bruttointäkter, för hopvägning av index för de olika länderna).

dukter samt kött och fläsk har priserna i stort sett hävdat sig. På spannmål, socker och vegetabiliska oljor har däremot prisfallet efter Korea-boomen varit ganska betydande. Prisfallet på vegetabilier har dock under det senaste året varit obetydligt, såsom framgår av de närmare uppgifter om den internationella marknadsutvecklingen, som lämnas i bilaga 9.

Priserna på de nationella marknaderna har enligt jordbruksnämnden i stort sett icke följt med i den nedgång, som kännetecknar priserna i internationell handel under perioden från Korea-krisen fram till 1953/54. Ser man på utvecklingen i Västeuropa (tabell 7), finner man, att de nominella inhemska priserna genomsnittligt varit praktiskt taget oförändrade. Nämnden understryker särskilt, att det sagda gäller i medeltal för samtliga västeuropeiska länder och för alla viktigare produkter. Mellan länderna liksom mellan olika produkter föreligger emellertid skiljaktigheter i utvecklingen.

Jordbruksnämnden konstaterar, att man, eftersom priserna i internationell handel sjunkit under nu avsedda år, i stort sett synes ha lyckats i sina strävanden att hålla den inhemska prisnivån intakt för prisrörelserna på utlandsmarknaderna genom de agrarprotektionistiska åtgärder, som man på de flesta håll ansett sig böra vidmakthålla. Sådana åtgärder, framhåller nämnden, har givetvis icke kunnat tillämpas med någon större framgång i länder, som har ett mera avsevärt exportöverskott och för vilka prisutvecklingen i internationell handel därför är i hög grad bestämmande för den inhemska prisnivån. I detta sammanhang erinrar nämnden också om att den stabilitet i de nationella prisnivåerna, som kännetecknat utvecklingen under senare år, flerstädes är skenbar såtillvida, att realpriserna på jordbruksprodukter i allmänhet sjunkit något från 1951/52 års toppnivå (jfr tabell 7). I bl. a. Förenta Staterna, där man haft och har att brottas med de kanske största överskottssvårigheterna, har även de nominella producentpriserna gått ned.

Sedan några år tillbaka understiger priserna i internationell handel de inhemska priserna i flertalet viktiga produktions- och konsumtionsländer, efter det att förhållandet dessförinnan sedan början av 1940-talet i utpräglad grad varit det omvända. För Sveriges del beräknades det totala gräns-

78 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

Tabell 8. Index för import exportpriser och svenska priser 1950/51 = 100

Anm. Indexserien omfattar vete, socker, smör, nötkött, fläsk och ägg. Sammanvägningen har skett med den inhemska konsumtionen av respektive varuslag som vikter.

skyddet1 av jordbruksprisutredningen till cirka 20 procent, ett tal som icke låg särskilt högt jämfört med gränsskyddet i flertalet andra västeuropeiska länder. Endast Danmark och Nederländerna hade ett klart lägre gränsskydd. .Jordbruksprisutredningens beräkningar avsåg närmast produktionsåret 1953/54. Beräknat enligt samma metod steg gränsskyddet påföljande år till

1 Det må anmärkas, att de beräkningar av gränsskyddet, som redovisas i föreliggande avsnitt, närmast svarar mot det i ett följande avsnitt angivna totala prisstödet, exklusive subventioner.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

omkring 25 procent. Under hösten 1955 steg det ytterligare och har vid årsskiftet 1955/56 beräknats ligga vid inemot 30 procent. Nämnden påpekar, att på grund av framför allt svängningarna i utlandspriserna procenttalen kan ändras rätt starkt från månad till månad (jfr tabell 8).

Jordbruksnämnden framhåller, att det svenska gränsskyddet genom de prishöjningar, som företogs våren och hösten 1955 och som avses skola bli i stort sett bestående även fr. o. in. den 1 september 1956, kommit att stiga rätt väsentligt. Från 1953/54 och fram till januari 1956 hade sålunda nämndens nominella producentprisindex för totalproduktionen stigit med cirka 11 procent, medan i flertalet av de länder, som jordbruksprisutredningen medtog i sina gränsskyddsberäkningar, uppgången varit mindre stark. Detta innebär, att det svenska gränsskyddet jämfört med dessa länder ökat. Emellertid får, framhåller nämnden, i detta sammanhang beaktas, att man i flera av ifrågavarande länder beslutat företaga prishöjningar från det nya produktionsårets ingång i höst, vilket torde medföra, att även dessa länder får sitt gränsskydd för jordbruksprodukter höjt jämfört med läget vid tiden för jordbruksprisutredningens beräkningar.

Hur priserna vid import till eller export från Sverige utvecklats fram t. o. m. januari 1956 jämfört med de inhemska producentpriserna på jordbruksprodukter belyses av jordbruksnämnden i tabell 8. Av tabellen framgår, att den svenska producentprisnivån sedan 1950/51 — det senaste år, under vilket (fram till sommaren 1951) utlandspriserna ännu låg högre än de inhemska priserna — stigit med 38 procent, medan import/exportpriserna stigit med 1 procent.

Läget för olika jordbruksprodukter

I fråga om brödsäd erinrar jordbruksnämnden till en början om att d^n odlade arealen, som åren 1953 och 1954 steg kraftigt, år 1955 sjönk till cirka 447 000 hektar, varav 353 000 hektar utgjordes av vete och 94 000 hektar av råg. På grund av ogynnsam väderlek under året blev dessutom skördeutbytet av såväl vete som råg mindre än normalt. Kvalitativt sett blev dock skörden mycket tillfredsställande.

Jordbruksnämnden framhåller därefter, att världsproduktionen av vete (exklusive Sovjetunionens) 1955/56 preliminärt beräknas till 157,5 miljoner ton och därmed skulle vara cirka 4 procent större än 1954/55. Produktionsökning noteras i både export- och importländerna. Den europeiska skördens kvalitet 1955 är dessutom betydligt bättre än närmast föregående år. Betydande övergångslager från föregående produktionsår föreligger. I de fyra stora exportländerna Förenta Staterna, Kanada, Argentina och Australien, utgjorde vetelagren per den 1 augusti 1955 sammanlagt 46 miljoner ton.

I fråga om vetepriserna och del internationella veteavtalet upplyser jordbruksnämnden vidare.

80 Kungi. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

1 Exklusive utsäde, utfodring, avrens och svinn.

2 Exklusive tull. Vid export av svenskt vete räknas f. n. bl. a. på grund av kvalitetsskillnad samt frakt- och andra exportkostnader med ett fobpris som är cirka 9 kronor lägre än det angivna importpriset, vilket avser nordamerikanskt vete av högsta kvalitet.

8 Internationella veteavtalet.

4 Exklusive förmalninasavgift.

5 Uppgifterna för 1955/56 i denna och efterföljande tablåer är prognoser.

De internationella vetepriserna har hållit sig relativt stabila under år 1955, ehuru en viss nedgång har förmärkts under senare delen av året, speciellt för lägre kvaliteter. I det nu löpande internationella veteavtalet, som slöts i Washington år 1953, sattes minimipriset för kvaliteter motsvarande Manitoba nr 1 till 155 cents per bushel (29,5 kr/dt) i lager kanadensisk in- Jandshamn (Fort William/Port Arthur) och maximipriset till 205 cents per bushel (39,0 kr/dt). Försäljningar har under 1954/55 skett till priser, som i genomsnitt legat något under mittprisnivån. Det internationella veteavtalet utlöper den 31 juli i år. F. n. äger diskussioner rum angående ett förnyande av avtalet. Därvid har det framstått som särskilt önskvärt att få Storbritannien, det ojämförligt största importlandet, med såsom medlem. Varken Storbritannien eller Sverige anslöt sig till det nu löpande veteavtalet. Storbritannien har dock deklarerat, att man icke kommer att ansluta sig till ett nytt avtal, bl. a. under motivering att detta i sin nuvarande form ej förmår lösa de brännande överskottsproblemen.

Beträffande socker anför jordbruksnämnden, att den svenska produktionen av råsocker under 1955/56 beräknas uppgå till 236 miljoner kilogram mot 288 miljoner kilogram 1954/55. Nedgången sammanhänger dels med reducerade sockerbetsarealer, dels med låg sockerhalt i 1955 års betskörd.

Det svenska priset på socker överstiger enligt jordbruksnämnden f. n. priset på importvara med omkring 50 procent. I fråga om världsmarknadspriset på socker påpekar nämnden, att detta under flera år legat ganska lågt under trycket av en kraftig överproduktion. Det ledande exportlandet, Kuba, som svarar för cirka två femtedelar av världsexporten av socker, ansåg sig redan år 1952 tvunget att begränsa sin produktion. Denna har därvid gått ned från 7,2 miljoner ton år 1951 till 4,5 miljoner ton år 1954. Nämnden erinrar vidare, att en internationell sockeröverenskommelse träffades år

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

1 Inklusive kassarabatt cirka 1 öre per kilogram under senare år.

2 Cif exklusive tull.

1953 för att stabilisera marknaden. Därvid bestämdes ett minimipris för råsocker av 3,25 cents per bushel fas kubansk hamn och ett maximipris av 4,35 cents per bushel (37,1 respektive 49,7 kronor per deciton). Försäljningarna inom ramen för avtalet har hittills skett till priser, som i allmänhet legat vid eller under minimipriset. Enligt nämnden kommer troligen försäljningarna även de närmaste åren huvudsakligen att ske till minimipriset.

I fråga om oljeväxterna erinrar jordbruksnämnden om utvecklingen fram till år 1955 och anför i huvudsak följande.

Rapsfrö och rapsolja hörde under åren 1950/51 och 1951/52 till de svenska exportprodukter på jordbruksområdet, vilka till mycket fördelaktiga priser kunde finna avsättning i utlandet. De internationella priserna på fetter och oljor steg kraftigt under senare delen av 1940-talet. Efterfrågan var betydande samtidigt som exportöverskotten i Fjärran Östern hade reducerats på grund av genom krigshärjningar beskuren produktion och ökande inhemsk förbrukning. Koreakriget medförde en ytterligare prisstegring på fetter, men år 1952 inträdde en avspänning på marknaden, vilken så småningom ledde till reducerade priser.

Under år 1955 föll, upplyser jordbruksnämnden, prisnivån på fetter ytterligare något. Under de senaste månaderna har dock en successiv prishöjning inträtt på världsmarknaden. 1956 års världsproduktion av fetter och oljor beräknas bli av drygt av samma storlek som föregående års. Lagren i Förenta Staterna och andra länder synes vara så gott som tömda. Världsproduktionen beräknas dock under år 1956 komma i balans med den totala efterfrågan.

Den svenska arealen matnyttiga oljeväxter var år 1955 något större än år 1954. På grund av reducerad hektaravkastning blev dock 1955 års skörd 13 procent lägre än under närmast föregående år. Produktionen beräknas likväl lämna ett överskott utöver det inhemska behovet av 50 miljoner kilogram frö.

6 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 165

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

1 9 % vattenhalt.

2 Grundpris jämte tillägg på grund av kvalitetsreglering.

3 T. o. in. 1950/51 portugisisk och Singapore-kopra, fr. o. m. 1951/52 Straitskopra.

4 För 1954/55 avgår från grundpriset 10 och för 1955/56 12 öre/kg för täckande av exportförluster.

Jordbruksnämnden övergår härefter till mjölkproduktionen och erinrar om att på grund av torkan under sommaren 1955 en betydande utslaktning ägde rum bl. a. av kor, vilket i förening med sjunkande avkastning per ko medförde en nedgång i mjölkproduktionen under sagda år med 5 procent jämfört med år 1954. Nedgången hänförde sig till alla delar av landet men var starkast i Norrbotten och Västerbotten.

Den på lång sikt fortgående förskjutningen från smör- till margarinkonsumtion har, anför jordbruksnämnden, under år 1955 ytterligare förstärkts genom den förra hösten beslutade prishöjningen på smör. År 1954 svarade smöret för 11,4 kilogram eller 47 procent av den till 24,3 kilogram uppgående konsumtionen per capita av matfett. Under år 1955 beräknas dess andel ha sjunkit till 10,7 kilogram eller 44 procent.

1 Härifrån avgår frakt- och expartkostnader, vilka f. n. uppgår till drygt 25 öre.

83 Kangl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Trots att smörproduktionen sjunkit med 9 procent under år 1955, har hemmaförbrukningen samt exporten av smör understigit tillverkningen. Till följd härav var mejeriernas smörlager vid slutet av december 1955 dubbelt så stora som ett år tidigare. Exporten av smör utgjorde 3,7 miljoner kilogram år 1955 mot 13,1 miljoner kilogram år 1954. De viktigaste exportmarknaderna under år 1955 var Väst- och Östtyskland samt Nordafrika.

I fråga om avsättningsmöjligheterna för smör utomlands anför jordbruksnämnden att, på grund av minskad tillgång på smör i flertalet producentländer efter den torra sommaren 1955 exporten under slutet av året har kunnat ske till priser, som väsentligt överstigit den tidigare prisnivån. Dessa höga priser väntas dock icke bli bestående.

Den svenska köttproduktionen har enligt jordbruksnämnden de senaste åren med 10 å 15 miljoner kilogram per år understigit den inhemska förbrukningen. Importen under år 1954/55 härrörde huvudsakligen från Danmark. För innevarande regleringsår räknar man ej med någon nettoinförsel. Köttlagren överstiger nämligen f. n. det beräknade produktionsunderskottet.

Importpris på nötkött (exklusive tull), öre/kg

270 (febr.)

84 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

Den svenska fläskproduktionen har under början av 1950-talet kraftigt utvidgats och nådde under år 1954/55 192 miljoner kilogram. Under år 1955/56 beräknas emellertid enligt jordbruksnämnden produktionen sjunka till 175 miljoner kilogram. Därmed skulle produktionen understiga den inhemska förbrukningen med 9 miljoner kilogram. Nämnden upplyser, att de internationella fläskpriserna under hösten 1955 legat tämligen högt men att de nu börjat sjunka. De brittiska importpriserna på bacon från Danmark har under innevarande avtalsår höjts något.

Exportöverskottet av ägg under år 1955/56 beräknas enligt jordbruksnämnden bli i stort sett oförändrat jämfört med närmast föregående år. Exporten har under år 1955 till största delen gått till Västtyskland.

1 Härifrån avgår kostnaderna för uppsamling, emballage och övriga exportkostnader, vilka f. n. uppskattas till 70 öre/kg.

Importreglerande åtgärder i vissa speciella prislägen

Enligt 1955 års riksdagsbeslut om den framtida jordbruksregleringen skall de mittpriser, om vilka förhandlingar nu slutförts, skyddas genom fasta importavgifter. Dessa avgifter bör enligt riksdagsbeslutet avvägas så, att de vid den världsmarknadsprisnivå, som kan anses vara rådande vid tiden omkring den 1 september 1956, möjliggör upprätthållandet av mittpriserna.

Jordbruksnämnden anmäler, att vid överläggningarna fråga uppkommit om vad som i förevarande sammanhang bör förstås med världsmarknadspriser och i vad mån fria sådana priser i dag existerar. Härom anför nämnden följande.

I begreppet fri världsmarknad torde få anses ligga, att importen icke får vara kvantitativt reglerad eller annorledes begränsad (exempelvis genom valutaregleringar) ävensom att exporten icke får vara subventionerad direkt eller indirekt. Tullar eller importavgifter av icke prohibitiv natur hindrar däremot icke, att en varumarknad kan få betecknas som fri. Fria världsmarknader i här angiven mening existerar numera icke, i varje fall icke för de viktigare varuslagen på jordbrukets område. Däremot finnes vissa varumarknader, som till någon del täcker den här angivna definitionen. Sålunda utgör Storbritannien en fri imporfmarknad, dit varor utan kvantitativa

Kungl. Maj.ls proposition nr 165 år 1956

regleringar säljes från stora delar av världen. Fria importmarknader förekommer därjämte i vissa andra länder för enstaka varuslag.

På sådana fria importmarknader, dit importen alltså icke är kvantitativt reglerad, sker försäljning regelmässigt dels från länder, som i en eller annan form subventionerar sin export, dels från länder, som icke — i varje fall icke i nämnvärd grad — tillgriper dylik exportdumping. Utbuden av subventionerade och icke subventionerade varupartier konkurrerar med varandra och exportpriset från länder utan dumpingexport påverkas alltså av dumpingförsäljning från andra länder.

Slutsatsen av det anförda blir, att några fria världsmarknadspriser numera knappast kan sägas existera.

Detta förhållande får man av praktiska skäl acceptera vid fastställandet av importavgifterna. Man får sålunda ge avkall på ett önskemål av principiell natur, nämligen att dessa avgifter bör fixeras med utgångspunkt från helt fria utlandspriser. Man tvingas med andra ord att utgå från utlandspriser, som i högre eller lägre grad är påverkade av dumpingförsäljningar. För enstaka varugrupper, såsom spannmål, vegetabiliska oljor och socker, finnes vissa börsnoteringar, som kan ge vägledning för bedömning av priserna på utlandsmarknaderna. För andra varuslag saknas dylika noteringar, i vilka fall prisnivån i internationell handel får bedömas med utgångspunkt från annat material. Vid de nu slutförda förhandlingarna har för varje varuslag överenskommelse skett beträffande de utland sprisnoteringar, som legat till grund för fastställandet av importavgifterna.

I den mån de utländska prisnoteringar, som legat till grund för importavgiftsbestämningen, påverkas till följd av en ökning (eller minskning) av den internationella dumpingens omfattning, torde det ligga i det nya prissättningsystemets natur, att några särskilda ågärder icke skall vidtagas. Däremot måste särskilt beaktande skänkas de risker, som det svenska jordbruket kan utsättas för genom att visst land (eller viss grupp av länder) exporterar jordbruksprodukter till Sverige til! priser, som till följd av subventionering understiger ifrågavarande utlandsnoteringar, trots att redan dessa avspeglar en dumpingpåverkad prisutveckling. Det bör därvid anmärkas, att alla former av exportdumping eller exportsubventionering gentemot ett land, som ej tillämpar kvantitativa regleringar, kan till sin verkan vara lika skadliga, oavsett sättet för deras finansiering i exportlandet.

Därest en dylik mot Sverige riktad dumping eller subventionering kommer til! uttryck i importpriser, som understiger vid tillfället rådande priser i vederbörande utlandsnoteringar — d. v. s. i regel de typer av noteringar som legat till grund för importavgiftsbestämningen — bör i princip erforderliga motåtgärder snarast vidtagas, om importen kan väntas medföra skada på den inhemska prisbildningen. Det nya prissättningssystemet innebär nämligen, att prisutvecklingen inom landet skall direkt följa svängningarna i utlandspriserna, sådana dessa kommer till uttryck i de prisnoteringar, som lagts till grund för fastställandet av importavgifterna för de enskilda varorna. Om icke ett ingripande skedde mot sådan skadlig dumping, som man icke tagit hänsyn till vid avgiftsbestämningen, skulle jordbrukets risker öka, samtidigt som dess möjligheter att utnyttja uppåtgående utlandspriser minskade. Ett strikt tillämpande av nyss angivna grundregel skulle emellertid leda till ingrepp även i sådana fall, där en dumping på grund av dess begränsade omfattning icke kommer att nämnvärt påverka den inhemska prisbildningen eller i övrigt störa marknaden. Del bör därför ankomma pa jordbruksnämnden att pröva dumpingens beskaffenhet, omfattning och sannolika verkan. Därvid bör särskild uppmärksamhet ägnas dumping i samband med statshandel och andra former av statssubventionerad dumping.

86 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

Om jordbruksnämnden vid en dylik prövning finner, att väsentlig skada för den inhemska prisbildningen för jordbruksprodukter uppstått eller hotar att uppstå, skall, i den mån jordbruksnämnden själv saknar befogenheter att ingripa med lämpliga åtgärder, förhållandet utan dröjsmål anmälas till Kungl. Maj:t med förslag till dylika åtgärder. Härvid bör jordbruksnämnden ha samrått med generaltullstyrelsen och kommerskollegium för bedömande av de handelspolitiska verkningarna av tilltänkta åtgärder samt de administrativa förutsättningarna för deras genomförande. Någon av följande åtgärder var för sig eller i kombination bör — inom ramen för vårt lands internationella handelspolitiska åtaganden — i första hand komina till användning för att motverka ifrågavarande dumping.

a) Införande av införselavgifter eller tullar, speciellt riktade mot landet i fråga (utjämningstullar e. d.).

b) Kvantitativ begränsning av importen, därvid kvotering av importen på viss grupp av importörer eller centralisering av densamma till lämplig sammanslutning kan komma i fråga.

De särskilda åtgärder, som kan erfordras för att möta en dumpingexport av nu förevarande art, skall självfallet sättas in redan innan ett sådant läge till följd av exporten inträffat, att nedre prisgränsen uppnås. Å andra sidan är det angeläget, att åtgärderna icke bibehålies längre än som är nödvändigt för att uppnå åsyftad verkan. Även om kvantitativa restriktioner eller avgiftshöjningar enligt huvudregeln icke tillgripes mellan prisgränserna, bör Kungl. Maj:t sålunda vara oförhindrad att vidtaga dylika i ett läge av nu angivet slag. Det kan befinnas påkallat att .särskilt till en början, innan det nya systemet hunnit tillräckligt prövas, bibehålla licenstvång, dock utan kvantitativ reglering, beträffande vissa varor, i fråga om vilka det finnes särskild anledning att befara dumping. Det är vidare självfallet, att jordbruksnämnden har möjlighet att vid behov tillfälligtvis införa dylikt licenstvång, exempelvis för att vid misstanke om dumping lättare kunna närmare pröva förhållandena och följa utvecklingen.

Vidare förutsättes, att bilaterala överenskommelser, handelsavtal, kompensations-, varuutbytes- och transitarrangemang i övrigt — varmed Sveriges handelsförbindelser med länder utanför OEEC-området och särskilt sådana med statlig utrikeshandel regleras — utformas så, att full handlingsfrihet finnes till omedelbart verkande åtgärder, så att här avsedda störningar på den inhemska prisbildningen icke uppkommer.

Beträffande de handelspolitiska möjligheterna att vidtaga de särskilda åtgärder, som nyss omförmälts, gäller enligt vad jordbruksnämnden anför bl. a. följande.

Det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT), till vilket förutom Sverige det stora flertalet länder — av öststaterna dock endast Tjeckoslovakien — är anslutna, medger i princip icke särbehandling (diskriminering) av importen från något medlemsland (bestämmelse om allmän mest gynnad nationsbehandling i Art. I; bestämmelse om icke-diskriminerande tillämpning av kvantitativa restriktioner i Art. XIII; bestämmelse om importmonopol i Art. XVII).

Såvitt gäller tullar och andra importavgifter får emellertid ett importland i händelse av dumping (försäljning till pris understigande ett närmare definierat »normalt» värde) tillämpa s. k. antidumpingtull (= beräknad prisskillnad) eller s. k. utjämningstull (= uppskattad exportpremie eller annan subvention) mot det exporterande landet, förutsatt att dumpingen i importlandet förorsakar eller hotar att förorsaka väsentlig skada för en

87 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

näringsgren eller väsentligt försenar upprättandet av en inhemsk näringsgren. Sådan skada skall dock anses ej föreligga, om det fastslagits av berörda parter, att dumpingen (subventioneringen) är ett led i ett pa visst satt konstruerat stabiliseringssystem för jordbruksprodukter (Art. VI). Bestämmelserna angående ingripande mot dumping och subventionermg tager naimast sikte på det fall, att vederbörande vara har sitt ursprung i lfragavarande exportland. Enligt ett tolkningsuttalande till bestämmelserna skall reglerna dock vara tillämpliga, även då varan transiteras och dumping icke föreligger i exportlandet men väl i ursprungslandet. Av bestämmelserna i Art. VI mom. 3 synes vidare följa, att samma grundsats gäller, då fråga uppkommer om uttagande av utjämningstull i anledning av en exportsubventionering i ursprungslandet. Vid tveksamhet om ursprungsland kan importlandet begära bevis härom.

Vidare kan nämnas, att i samband med tillkomsten förra aret av vissa tilläggsbestämmelser beträffande exporten (Art. X\I sektion B) en tolkningsföreskrift har antagits, vari uttalas, att exportsubventionering i artikelns mening i varje fail skall anses föreligga, om ett exportsubventionssystem helt eller delvis finansieras av statliga medel utöver de medel, som tillsk jutes av producenterna. .

Undantag från varje GATT-förpliktelse beträffande viss vara ar medgivet för det fall varan importeras i »så ökade kvantiteter och under sådana förhållanden, att därigenom förorsakas eller hotar att förorsakas allvarlig skada för inhemska producenter av varor av samma slag eller direkt konkurrerande varor». Sanktionsåtgärder med stöd av undantaget förutsätter som regel visst samrådsförfarande. Under kritiska omständigheter kan dylika åtgärder dock vidtagas utan konsultation på förhand. Det berörda landet utsätter sig då i stället för risken av motsanktioner (Art. XIX angående nödfallsåtgärder beträffande import av särskilda varor).

Beträffande den närmare utformningen av hithörande GATT-regler i övrigt hänvisar nämnden till propositionen 1956: 74 med däri intagna yttranden

Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC), till vilken organisation förutom Sverige flertalet västeuropeiska länder är anslutna, har även antagit vissa regler för ingripande mot dumping. Enligt OEEC:s s. k. frigörelsestadga (Art. 10) gäller att, om ett medlemsland lider skada som resultat av dumping och rättelse ej har stått att få genom direkta förhandlingar med vederbörande exportland, importlandet har rätt att införa en diskriminerande importbehandling av ifrågavarande produkt. Bestämmelsen innebär, att importlandet under angivna förutsättningar har rätt att exempelvis upphäva frilistning ensidigt mot visst land och på viss produkt.

Mot länder, som står utanför både OEEC och GATT (d. v. s. i stort sett öststaterna utom Tjeckoslovakien) begränsas möjligheterna till diskriminerande importrestriktioner och andra åtgärder endast genom de överenskommelser om licensering inom viss kontingentram eller dylikt, vilka bilateralt kan ha träffats med respektive land.

Registrering av importen

Jordbruksnämnden erinrar om att i den kompromissöverenskommelse angående utformningen av det nya prissättningssystemet, för vilken redogörelse lämnats i propositionen 1955: 198 (s. 197—113), som en av förutsättningarna ingår, att nämnden i görlig mån skall söka vidtaga sådana åtgärder, att importen av jordbruksprodukter omedelbart och fortlöpande kan

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

registreras. Nämnden upplyser, att frågan även varit föremål för behandling under de nu slutförda förhandlingarna, varvid enighet nåtts om principerna för eu dylik registrering av importen, samt anför härom i huvudsak följande.

I överensstämmelse med vad som överenskommits har nämnden i sitt utkast till författning om införselregleringen intagit en föreskrift om skyldighet för importör, att — i den mån jordbruksnämnden så bestämmer — till tullmyndigheten för nämndens räkning lämna vissa skriftliga uppgifter om den importerade varans myckenhet och värde m. in. Dessa uppgifter motsvarar dem, som redan lämnas för tullverkets räkning, s. k. inkommande varuanmälan. Avsikten är, att uppgiftsskyldighet i princip skall kunna ifrågakomma beträffande samtliga de varuslag, som omfattas av den särskilda införselförordningen för jordbruksprodukter, men att man allt efter omständigheterna bör kunna begränsa uppgiftsskyldigheten till att avse endast vissa av dessa produkter. Det torde icke vara möjligt att, innan närmare erfarenheter vunnits om det nya prissättningssystemets sätt att verka, bedöma vilken omfattning registreringen behöver ha i fortsättningen. Det är givetvis angeläget, att man förenklar systemet, i den mån rapporteringen blir administrativt betungande och uppgiftslämningen samtidigt visar sig ha begränsat intresse. Registreringen bör sålunda till en början omfatta vissa viktigare produkter, såsom kött och fläsk, smör, ost, ägg, socker, vete, råg, potatis och vissa stärkelseprodukter. I syfte att erhålla en bl. a. i detta sammanhang påkallad ytterligare uppdelning av vissa positioner i den vid tulltaxeförordningen fogade statistiska varuförteckningen avser nämnden att hos generaltullstyrelsen hemställa om erforderliga ändringar i nämnda förteckning.

Registreringen av importen ävensom bearbetningen av de härigenom inkommande uppgifterna avser jordbruksnämnden att organisera på i huvudsak följande sätt.

Vid tullbehandling av en vara, som enligt nämndens direktiv skall omfattas av registreringen, skall importören förutom den särskilda blankett, s. k. inkommande varuanmälan, som är avsedd för tullmyndigheten, ifylla ett särskilt formulär med motsvarande uppgifter för nämndens räkning. Importören skall vara pliktig att härvid styrka de lämnade uppgifternas riktighet, exempelvis genom företeende av originalfaktura. Nämnden förutsätter, att Kungl. Maj :t — till komplettering av de föreskrifter, som intagits i föreliggande författningsutkast — uppdrager åt generaltullstyrelsen att tillse, att tullanstalt vidtager erforderliga kontrollåtgärder för att säkra, att fullständiga och riktiga uppgifter lämnas ävensom att tullanstalt utan dröjsmål vidarebefordrar de lämnade uppgifterna till nämnden.

De till nämnden inkomna uppgifterna skall bearbetas och registreras på sådant sätt, att man bl. a. skall kunna följa utvecklingen i fråga om importpriser och importkvantiteter för olika varuslag från dag till dag. Uppgifterna väntas sålunda bli tillgängliga betydligt tidigare än den införselstatistik, som generaltullstyrelsen månatligen sammanställer, och kommer dessutom att avse en kontinuerlig rapportering med särskilda uppgifter för varje dag. Avsikten är vidare att i görlig mån komplettera materialet med uPPöifter om de kvantiteter, som förvaras i frihamn och tullnederlag.

Genom det material, som sålunda framkommer, bör enligt jordbruksnämndens mening möjligheter finnas att på ett relativt tidigt stadium få

Kungl. Mnj. ts proposition nr 165 år 1956

kännedom om bl. a. de pristendenser i ena eller andra riktningen, som importen uppvisar. Denna kunskap finner nämnden ha betydelse icke blott då det gäller att bedöma mera allmänna förskjutningar i priserna utan även då fråga är om speciella pristendenser av dumpingkaraktär.

Departementschefen

I samband med 1930-talets jordbrukskris sjönk de internationella priserna på jordbruksprodukter kraftigt och genomgripande statliga stödåtgärder fick vidtagas för att skydda vårt jordbruk mot utländsk konkurrens. Liknande åtgärder vidtogs i flertalet andra länder. När de internationella priserna så småningom stabiliserades, hade den internationella marknaden därför helt ändrat karaktär. Genom skilda ingripanden hade länderna avgränsat sina inländska marknader från den internationella, och de priser, som tillämpades vid internationell handel, understeg i regel väsentligt inlandspriserna i såväl export- som importländerna.

1940-talets bristår medförde ett omslag. De internationella jordbrukspriserna steg starkt och låg genomgående högre än producentpriserna i Sverige. Emellertid var det redan då tydligt, att en stigande produktion under efterkrigsåren skulle leda till sänkta internationella jordbrukspriser. Vid utformningen av 1947 års riksdagsbeslut utgick man därför från att ett icke obetjailigt importskydd skulle krävas för att på längre sikt bereda jordbruksbefolkningen inkomstlikställighet med jämförliga befolkningsgrupper. Den då förutsatta utvecklingen besannades. Bl. a. stimulerade svårigheterna att betala de i väsentlig mån till dollarområdet koncentrerade inköpen av jordbruksprodukter till en snabb återuppbyggnad av det europeiska jordbruket. En utvidgad självförsörjning sattes ganska allmänt som mål, och på förhållandevis kort tid lyckades man öka den europeiska jordbruksproduktionen. År 1949/50 var denna i Västeuropa totalt något större än före kriget, och per capita räknat uppnåddes förkrigsnivån påföljande år. F. n. ligger den totala produktionen omkring 20 procent över förkrigsnivån, men på grund av befolkningstillväxten är ökningen per capita mindre betydande.

År 1952 började priserna på den internationella marknaden sjunka kraftigt och reducerades väsentligt fram till början av år 1954. Såsom jordbruksnämnden anfört, belöpte sig nedgången i import/exportpriserna från 1951/52 till 1953/54 till ej mindre än omkring 10 procent. Samtidigt steg våra inhemska priser nominellt med omkring 3 procent. Liksom i flertalet andra länder kom priserna i vårt land att ligga på en högre nivå än de priser, som tillämpades vid internationell handel.

Samtidigt med att priserna sjönk, ökade lagren av jordbruksprodukter i Förenta Staterna. Bl. a. med anledning härav uppstod allvarliga farhågor för en fortsatt prisnedgång på den internationella marknaden. När jordbruksprisutredningen vid årsskiftet 1954/1955 framlade sitt betänkande, ansåg den dock, att man kunde utgå från att den internationella prisbild-

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

ningen på jordbruksprodukter då hade uppnått en viss grad av stabilitet. Riktigheten av denna utredningens ståndpunkt ifrågasattes av bl. a. vissa remissinstanser. Spörsmålet var uppenbarligen av väsentlig betydelse för utformningen av den framtida prissättningen på jordbruksprodukter.

I propositionen 1955: 198 anförde jag bl. a., att en stigande animalieproduktion i Europa kunde leda till en nedgång i animaliepriserna och att man även måste observera de risker, som överskottsproduktionen av vissa jordbruksprodukter i Förenta Staterna innebar för prisutvecklingen under de närmaste åren. Å andra sidan kunde enligt min uppfattning en del omständigheter andragas, som syntes verka stabiliserande på den internationella prisutvecklingen. Enligt min mening fanns därför icke anledning att vänta något allmänt kraftigt prisfall under de närmaste åren. Under det senaste året har ej heller några större förändringar inträffat i de internationella jordbrukspriserna. Dock bör observeras, att denna relativa stabilitet icke ger uttryck för en uppnådd marknadsjämvikt. Betydande överskottslager kvarstår sålunda fortfarande i Förenta Staterna. Emellertid står överskotten under statlig kontroll, och man har genom en medveten politik hittills lyckats undvika allvarligare marknadsstörningar. Det må i föreliggande sammanhang erinras om att den internationella handeln med jordbruksprodukter uppnådde förkrigsvolymen i början av 1950-talet men att den sedan dess i stort sett varit oförändrad. Samtidigt har, såsom jordbruksnämnden anfört, den totala världshandeln sedan tiden före kriget stigit med 50 procent.

Eftersom importen till åtskilliga länder hindras av kvantitativa regleringar eller prohibitiva tullar, kan ett visst land (eller en viss grupp av länder) tänkas komma att söka utnyttja den enligt det nya systemet inom prisgränserna fria svenska importmarknaden för dumpingexport. Dessa risker för det svenska jordbruket har diskuterats vid förhandlingarna mellan jordbruksnämnden och jordbrukets organisationer. Man har därvid föreslagit, att Kungl. Maj :t skall kunna vidtaga åtgärder mot vissa former av dumpingexport redan innan en sådan export har medfört nedpressning av det inländska priset till den nedre prisgränsen. Detta innebär, att avsteg skall få göras från principen, att ingrepp i prisbildningen icke skall vidtagas, så länge det inländska priset ligger mellan prisgränserna och ingen av de särskilda spärreglerna har trätt i funktion. Det framhålles, att om ett ingripande icke sker mot sådan dumping, som man icke har tagit hänsyn till vid avgiftsbestämningen, jordbrukets risker skulle öka, samtidigt som dess möjligheter att utnyttja uppåtgående utlandspriser minskades. Enligt min uppfattning är det icke oförenligt med det nya prissättningssvstemet att möjlighet lämnas Kungl. Maj :t att ingripa mot sådan dumping, som här avses. Jag anser mig därför kunna till alla delar biträda vad nämnden i sin skrivelse föreslagit rörande förevarande spörsmål. Det bör sålunda bl. a. åligga jordbruksnämnden att, därest dumping konstateras föreligga, pröva dennas beskaffenhet, omfattning och sannolika verkan samt, efter samråd med generaltullstyrelsen och kommerskollegium, i den mån så finnes påkallat till Kungl. Maj:t in-

91 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

komma med förslag till lämpliga motåtgärder. Det bör därefter ankomma på Kungl. Maj :t att från fall till fall avgöra, huruvida några åtgärder bör vidtagas. Befinnes sådana vara påkallade, är det dock angeläget, att de icke äger bestånd längre tid än som är nödvändigt för att uppnå den avsedda verkan. Vid dylika ingrepp måste givetvis beaktas, att nödig hänsyn tages till de internationella förpliktelser, som vårt land i andra sammanhang kan ha iklätt sig.

Innan det nya systemet hunnit prövas, föreligger särskild anledning att noggrant följa importutvecklingen. Det har därför ansetts lämpligt att till en början tillämpa ett formellt licenstvång — givetvis utan någon kvantitativ reglering — i fråga om vissa varor, beträffande vilka speciell anledning finnes att befara dumping. Vidare har ansetts självklart, att jordbruksnämnden skall äga att framdeles vid behov tillfälligtvis införa sådant formellt licenstvång, exempelvis i syfte att vid misstanke om dumping lättare kunna pröva förhållandena och följa utvecklingen. Även enligt min uppfattning är det angeläget, att man i sådana situationer som de nyss angivna skall kunna få snabb och säker information rörande utvecklingen på importområdet i fråga om viss eller vissa varor. Jag finner mig därför böra förorda, att Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden skall äga införa dylikt formellt licenstvång utan kvantitativ reglering.

Vad jordbruksnämnden föreslagit rörande registrering av importen kan jag i huvudsak biträda.

Sammanfattning av förhandlingsresultatet Jordbruksnämnden

Vid det slutliga ställningstagandet till mittpriserna, prisgränserna och införselavgifterna för de i regleringssystemet ingående produkterna har som förut nämnts två omständigheter tillmätts avgörande betydelse, nämligen jordbruksbefolkningens inkomstläge och det genomsnittliga importskyddet vid ingången till det nya systemet. I fråga om inkomstläget har, såsom framgått av den föregående redogörelsen, de verkställda utredningarna givit vid handen, att några större förskjutningar i inkomstlikställigheten icke föreligger vid normal produktionsvolym och nu gällande priser jämfört med det läge, som rådde, då jordbruksprisutredningen slutförde sina undersökningar. Jordbruksnämnden upplyser, alt man med stöd härav vid förhandlingarna mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation enats om att de förändringar i prisrelationerna mellan olika produkter, som ansetts böra vidtagas, icke skall medföra någon nämnvärd allmän höjning eller sänkning av den genomsnittliga producentprisnivån per den 1 september 1956, då systemet träder i kraft, jämfört med den nivå, som avsetls med jordbruksprisöverenskommelsen hösten 1955.

Tabell 9. Översikt över de i regleringssystemet ingående viktigare produkterna

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

1 Frågan huruvida importavgiftens avtrappning bör föranleda sänkning av prisgränserna under andra och tredje året har hänskjutits till w Kung], Maj:t. — a Importavgift under första, andra respektive tredje regleringsåret.

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

1 Importgränserna sänks med ‘/s öre andra året och ytterligare Vs öre tredje året. 8 Importavgift under första, andra, respektive tredje regleringsåret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

Dihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 165

•o Produkt

Inkl. 5 öre enligt 1955 års riksdagsbeslut.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

1 Inklusive 10 öre enligt 1955 års riksdagsbeslut.

1 » 5*» *» »

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

zo

zo

Knngl. Maj. ts pr<

Tabell 10. Gränsskyddet och totala prisstödet per den 1 september 1956 enligt det nya prissättningssystemet

O

o

Förmalningsavgift.

2 Motsvarar tillverkningsavgift.

3 Motsvarar utjämningsavgift.

4 Motsvarar slaktdjursavgift.

Gränsskydd...................................... 26,1 % 26,7 % —

D:o exklusive fabrikspotatis, socker samt torr- och kondensmjöik.................................. 23,8 % 24,5 % —

Totalt prisstöd .................................. 31,7 %

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1056

101 Jordbruksnämnden framhåller, att möjligheterna att ändra prisrelationerna varit begränsade till följd av att statsmakterna beslutat, att införselavgifterna i regel icke bör överstiga 25 procent av importpriset.

I tabell 9 lämnar jordbruksnämnden en översikt av de mittpriser, prisgränser och införselavgifter in. m., som överenskommits för de i regleringssystemet ingående viktigare produkterna. Beträffande den närmare utformningen av prissystemet hänvisar nämnden till de redogörelser för enskilda varuslag, vilka lämnas i den efterföljande framställningen.

I tabell 10 sammanfattar jordbruksnämnden beräkningar av storleken utav gränsskyddet och det totala prisstödet per den 1 september 1956. Nämnden har därvid medtagit endast de varor, som i större omfattning ingår eller kan tänkas ingå i vår utrikeshandel. Av icke medtagna produkter är konsumtionsmjölken den viktigaste. I fråga om beräkningsmetodiken anför nämnden följande.

Vid beräkningen av gränsskyddet har hänsyn icke tagits till de regleringsavgifter, som avsetts skola utgå för att utjämna producentpriserna inom landet, och icke heller till de avgifter, som skall upptagas för att utjämna exportförlusterna. Dessa avgifter bör enligt statsmakternas beslut (i form av kompensationsavgifler) utgå även på importerade kvantiteter, enär i annat fall gränsskyddet skulle minskas med avgifternas belopp. Gränsskyddet har beräknats enligt jordbruksprisutredningens metod, vilket innebär att införselavgiften har uttryckts i procent av mittpriset minskat med avgiften jämte, i förekommande fall, vissa mindre kostnader, som uppstår sedan varan inkommit i landet. I stort sett ger denna metod samma resultat som om beräkningen gjorts med utgångspunkt från antagna världsmarknadspriser eif svensk hamn.

De av jordbruksnämnden verkställda beräkningarna visar, att det genomsnittliga gränsskyddet per den 1 september 1956 utgör 26,1 procent för de i tabell 10 upptagna varuslagen. I undantagsfall har stödet föreslagits skola bli väsentligt högre än 25 procent. Detta gäller i fråga om fabrikspotatis, socker samt torr- och kondensmjölk. Om man utesluter dessa varuslag vid medeltalsberäkningen, blir det genomsnittliga stödet för de övriga produkterna 23,8 procent. I medeltalsberäkningarna har hänsyn icke tagits till de ytterligare höjningar av införselavgifterna för kött och fläsk, om vilka man enats i det s. k. kompromissförslaget förra våren och vilka sedermera godkänts av statsmakterna. Om man tager med även dessa avgifter, kommer införselavgiflsstödet för samtliga i tabell 10 upptagna varor att utgöra 26,7 procent. Om man vidare utesluter undantagsvarorna (fabrikspotatis etc.) blir det genomsnittliga stödet 24,5 procent.

De s. k. kompensationsavgifterna, vilka svarar mot de interna utjämningsavgifterna för brödsäd, fabrikspotatis, mjölk, grädde och ost samt kött och fläsk, kan enligt nämnden anses ligga utanför den av statsmakterna beslutade 25-procentmarginalen. Från konsumentsynpunkt innebär emellertid flertalet av dessa avgifter, i likhet med de övriga avgifterna, en belastning. Om man inräknar även kompensationsavgifterna, utgör det direkta

102 Kungl. Maj. ts proposition nr i65 år 1956

totala prisstödet för de i tabell 10 upptagna varuslagen 31,7 procent, om avgiftsskyddet effektivt utnyttjas.

Jordbruksnämnden anför vidare, att härtill kommer de statliga subventioner av delvis social art (framför allt till mjölkproduktionen), som indirekt betalas av alla konsumenter. Vid normal produktion uppgår enligt nämnden samtliga statliga bidrag för mjölkproduktionen (inklusive producentbidrag) till cirka 225 miljoner kronor, varav cirka 100 miljoner kronor i allmänt mjölkpristillägg. Det senare tillägget utgår till alla mejerileverantörer. Av jordbrukets inkomster utom statliga bidrag utgör enligt totalkalkylen per den 1 september 1956 de totala mjölkbidragen 5,3 procent och det allmänna mjölkpristillägget 2,4 procent. Nämnden framhåller, att liknande statliga subventionssystem tillämpas i ett flertal länder och att subventionerna i vissa av dessa länder, t. ex. i England och Norge, är väsentligt större än de svenska i förhållande till produktionens storlek.

Vid sammanvägningen i tabell 10 har som vikter använts den egna produktionen av respektive varuslag vid beräkningen av såväl gränsskyddet som det totala prisstödet. Vid medeltalsberäkning torde det emellertid, anför nämnden, i det senare fallet vara principiellt sett riktigare att i stället utföra vägningen med användning av de inom landet konsumerade kvaniiteterna. En förändring av viktsystemet spelar dock mycket liten roll för slutresultatet, enär spridningen i det procentuella stödet för de enskilda produkterna är liten, särskilt om man bortser från undantagsvarorna fabrikspotatis etc. Detta framgår av följande utav nämnden upprättade tablå, där vägningen har utförts enligt båda metoderna.

Vägning utförd på basis av

produktion konsumtion

Genomsnittligt gränsskydd,1 procent.................. 26,7 27,2

D:o exkl. fabrikspotatis, socker, torr- och kondensmjölk,

procent............................................ 24,5 24,6

Totalt prisstöd, procent ............................ 31,7 32,1

1 Inklusive avgifter på kött och fläsk enligt 1955 års riksdagsbeslut.

Resultatet för jordbruket av de ändringar i prisrelationerna mellan olika produkter, vilka man som förut nämnts enats om vid förhandlingarna, belyses av jordbruksnämnden i tabell 11. Nämnden anför, att prisändringarna går i olika riktning och innebär, att den genomsnittliga mittprisnivån per den 1 september 1956 blir i stort sett oförändrad.

Utöver vad som direkt framgår av tabell 11 anför jordbruksnämnden i huvudsak följande.

Priserna på smör och margarin sänkes den 1 september 1956 i partihandelsledet med 45 öre per kilogram. Dessa prissänkningar står i överensstämmelse med det förslag, som jordbruksprisutredningen lade fram och som man även i det s. k. kompromissförslaget förutsatte skola bli förverkligat. Samtidigt med sänkningen av smörpriset sker en höjning av mittpriset på mjölk med 3 öre per liter räknat från nu gällande pris. Höjningen tillför jordbruket kalkylmässigt en större inkomstförbättring än som svarar mot

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956 103

Tabell 11. Effekten av föreslagna prisförändringar på viktigare jordbruksprodukter

Varuslag

Råg..............

Matpotatis........

Sockerbetor ......

Socker, raffinerat

Oljeväxter........

Konsumtionsmjölk

Smör ............

Ägg..............

Kött och fläsk----

Tillkommer ökade importavgiftsmedel

Prisändring,

öre/kg

Milj. kr

Summa

Totalt

+ 1

— 2 * + 0,35

+

*+ 3 — 45 + 5

+ 2

— 13

+ 7

+ 3 1 + 44

— 31 + 4

' — 27

— 11

1 + 15

+ 4

1 Efter tillägg vid normal sockerhalt blir prishöjningen 0,39 öre,kg.

2 Öre per 1; beloppet förutsättes i sin helhet bli tillfört jordbruket.

3 Beloppet fördelar sig på följande sätt:

Konsumtionsmjölk vid mejeri.................................. 29 milj. kr

Konsumtionsmjölk utanför mejeri.............................. 3 »

Konsumtionsmjölk till hemmaförbrukning...................... 12 »

Summa 44 *

Till grund för uppskattningen har legat följande beräkningar:

Kvantitet, överenskomna

milj. kg partipriser

för 1955/56, öre/kg

Djurslag

Storboskap ..................

Kalv ........................

Får..........................

Häst ........................

Svin ........................

Summa

Föreslagna »normala» slaktdjursavgifter med 10 kr för storboskap och 5 kr för svin medför, jämfört med de avgifter som beaktades vid prisuppgörelsen hösten 1955, en sänkning av avräkningspriserna med tillhopa 9,0 milj. kr. Den totala prissänkningen utgör sålunda (12,8 + 9,0 =) 21,8 milj. kr enligt nu anförda beräkningar. Härtill kommer en prissänkning på slakterifett med cirka 10 milj. kr, vilken förutsättes bli till hälften kompenserad genom lokal utjämning av partipriserna på kött och fläsk. Tillsammans med förut angivna prissänkning blir inkomstbortfallet (21,8 + 5 =) i runt tal 27 milj. kr.

5 Uppskattat belopp utöver de medel, som förutsatts bli tillförda jordbruket för att uppehålla de föreslagna priserna.

inkomstbortfallet till följd av smörprissänkningen. Härvid bör beaktas, att den kontanta inkomstförbättringen på mjölken för helt år räknat utgör endast 32 miljoner kronor. Vidare må beaktas, att den totala kalkylen (för samtliga produkter) blir balanserad.

Det har överenskommits, att den höjning av mjölkpriset med 3 öre per liter, som kominer till uttryck i mittpriset, under tiden den 1 september 1956—den 1 juli 1957 skall ersättas med att jordbruket tillföres medel ur jordbruksnämndens clearingkassa för fettråvaror. För sagda period om 10 månader skall subventionen utgöra 33,33 miljoner kronor.

Jordbrukets organisationer har meddelat, att man har för avsikt att dess-

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

utom höja priset på konsumtionsmjölk till konsument med 1 öre per liter från den 1 september 1956. Denna höjning är avsedd att ge täckning för en höjning av mejerikostnaderna jämfört med den på hösten 1955 uppgjorda kostnadskalkylen. Från den 1 januari 1956 beräknas denna kostnadsökning uppgå till 7 miljoner kronor per år. (Härtill kommer enligt höstöverenskommelsen vissa lokala prishöjningar, som ännu ej har genomförts.) Organisationerna har å andra sidan utfäst sig att icke låta företaga någon ytterligare höjning av mjölkpriset under tiden fram till den 1 juli 1957, då subventionen bortfaller. Om höjning av priset sker efter sistnämnda tidpunkt utöver den övre prisgränsen, skall en lika stor reduktion ske av det statliga allmänna mjölkpristillägget. För varje öres höjning av det genomsnittliga konsumtionsmjölkpriset utöver 57 öre per liter skall sålunda mjölkpristilläggets totalbelopp sänkas med motsvarande belopp.

I fråga om kött och fläsk medför de föreslagna mittpriserna en sänkning av partiprisnivån för storboskap, kalv och får, medan priserna på häst och svin höjes något. Totalt innebär dessa prisförändringar en inkomstminskning för jordbruket av 12,8 miljoner kronor jämfört med vad som överenskoins hösten 1955 (i förhållande till nu gällande priser blir sänkningen större). Härtill kommer emellertid, som framgår av kommentarerna till tabell 11, en sänkning av avräkningspriserna på grund av att vissa slaktdjursavgifter normalt förutsättes komma att tagas ut. Vidare förutsättes prissänkningen på margarin skola föra med sig en prissänkning på slakterifett, vilken emellertid kan väntas bli delvis kompenserad genom lokal utjämning av partipriserna på kött och fläsk. Det totala inkomstbortfallet för‘jordbruket å kött och fläsk har med beaktande härav beräknats till i runt tal 27 miljoner kronor. ^

Det förslag till importavgifter, som här har lagts fram, medför att jordbruket utöver de medel, som förutsatts skola tillföras jordbruket för att uppehålla m^tpi isnivåerna, erhåller ett belopp av cirka 15 miljoner kronor. Beräkningen av detta belopp får betraktas som en mycket grov unnskattnmg. ° 1 r

De införselavgifter, som beräknas inflyta under ett år vid »normalt» importbehov, uppskattas av jordbruksnämnden till sammanlagt över 70 miljoner kronor. Detta innebär, att summan av införselavgiftsmedlen efter ikraftträdandet av det nya prissystemet kommer att undergå en högst avsevärd ökning i förhållande till de medel, som tidigare influtit. Beloppet kan emellertid, anför nämnden, komma att bli betydligt större eller mindre än nu nämnts, beroende på den inhemska produktionens och konsumtionens utveckling under de närmaste åren. I detta sammanhang erinrar nämnden om att det enligt statsmakternas beslut skall ankomma pa Ivungl. Maj it att årligen efter förslag a\ nämnden meddela föreskrifter rörande den huvudsakliga användningen av införselavgiftsmedlen för det framförliggande året. Nämnden bör därvid i sitt förslag dels redovisa beräkningar rörande storleken av inflytande införselavgifter under sagda år, dels avge förslag rörande den huvudsakliga dispositionen av ifrågavarande medel, dels redovisa utfallet för tilländalupna år ävensom en reviderad beräkning för det löpande året.

I princip skall de inflytande införselavgifterna användas för regleringsändamål på jordbrukets område. För den händelse införselavgiftsmedlen skulle nämnvärt överstiga den totalsumma, som nu kan förutses i normalfallet, torde överskottet enligt jordbruksnämndens åsikt icke böra användas

105 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

under den första treårsperioden utan balanseras över till en kommande prissättningsperiod. Det bör enligt nämnden ankomma på statsmakterna att senare besluta om medlens användning under sistnämnda period.

Jordbruksnämnden anför därefter, att den nu träffade överenskommelsen om prisändringar m. in. vid övergången till det nya prissystemet för konsumenternas del innebär övervägande prissänkningar. Detta sammanhänger framför allt med margarinprissänkningen samt prissänkningen på kött och matpotatis jämfört med nu rådande missväxtpriser. Konsumenterternas netto av prisändringarna har av nämnden beräknats till ungefär 65 miljoner kronor. Nämnden understryker emellertid, att denna uppskattning endast gäller i det fall den genomsnittliga faktiska producentprisnivån kommer att överensstämma med den genomsnittliga mittprisnivån. Avvikelser kan här uppkomma i båda riktningarna under den kommande treårsperioden, framför allt beroende på prisutvecklingen på utlandsmarknaderna. Enligt statsmakternas tidigare beslut kommer emellertid prisvariationerna att kunna begränsas dels genom de åtgärder, som skall vidtagas för de enskilda produkterna, när priset går utanför prisgränserna, dels genom de ytterhgare spärrar — 5- och 6-procentreglerna — som enligt beslutet skall ingå i prissystemet. Beträffande dessa spärregler anför nämnden i huvudsak följande.

I fråga om 5-procentregeln har riksdagen i likhet med departementschefen understrukit, att regelns återverkningar på de verkliga producentpriserna är svåra att bedöma. Riksdagen har därför förutsatt, att Kungl. Maj:t framdeles kommer att ha uppmärksamheten riktad på denna fråga. Vid de nu förda förhandlingarna har spärreglernas verkningar i olika tänkta lägen ingående undersökts. Man har dock enats om att i detta sammanhang icke föreslå någon modifiering av reglerna.

Vid tillämpning av 6-procentregeln skall en producentprisindex användas, vilken enligt statsmakternas beslut i förevarande fall skall justeras för penningvärdets förändringar med användning av socialstyrelsens konsumentprisindex, sedan denna rensats från inverkan av allmän omsättningsskatt eller därmed jämförligt system av punktskatter samt för bostadskostnaderna, så länge bostadsposten i index huvudsakligen återspeglar hyresförändringen i flerfamiljshus. I den vid denna proposition fogade tabellbilagan har nämndens preliminära producentprisindex tagits in (både nominal- och realvärden redovisas). Tills vidare sker övergången till realvärden i denna index medelst tillämpning av konsumentprisindex i oförändrat skick. Sedermera skall penningvärdets förändringar alternativt beaktas i enlighet med statsmakternas beslut.

Jämfört med de priser, som förutsattes vid jordbruksöverenskommelsen hösten 1955, innebär de nu föreslagna mittpriserna en sänkning av prisnivån, vars inverkan på konsumentprisindex av jordbruksnämnden belyses i tabell 12. Av denna framgår, att den sammanlagda indexsänkande effekten kan beräknas till omkring 0,3 procent.

Jordbruksnämnden framhåller, att någon säkerhet för att den genomsnittliga producentprisnivån skall inställa sig på den genomsnittliga mittprisnivån icke föreligger ens om priserna på världsmarknaden fortsättningsvis

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Tabell 12. Prisförändringarnas inverkan på konsumentprisindex

skulle kvarligga på en i stort sett oförändrad nivå. De strukturella förändringar, som kan inträffa i produktionens sammansättning vid det importskydd, som nu föreslagits, har heller icke kunnat bedömas. Det torde bli möjligt att belysa nämnda förhållanden, först sedan man följt den faktiska utvecklingen under någon tid, efter det att det nya systemet trätt i kraft.

Vidare anför jordbruksnämnden, att överenskommelsen mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation icke endast har innefattat beslut om mittpriser, prisgränser och införselavgifter. I överenskommelsen har nämligen därutöver förutsatts, att jordbruket skall erhålla 100 miljoner kronor av statsmedel till en särskild skördeskadefond. Dessa medel avses skola utgöra en grundfond i ett planerat system för reglering av skördeskador (skördeskadeförsäkring eller liknande anordning). Nämnden erinrar härvid om att tanken på att tillskjuta statsmedel till en dylik fond var uppe till diskussion redan hösten 1955, då kompensation lämnades jordbruket för 1955 års missväxt. Nämndens önskemål i detta hänseende kunde då icke tillgodoses av jordbrukets organisationer, enär ett förverkligande av detsamma skulle ha lett till att den kontanta kompensationen för missväxten minskats.

Skördeskaderegleringen kan enligt jordbruksnämnden väntas träda i kraft tidigast fr. o. m. produktionsåret 1957/58, då den särskilt tillsatta skördeskadeutredningen torde ha avslutat sitt arbete. Den nu föreslagna grundfonden ger därför icke något skydd mot en missväxt år 1956. Med hänsyn härtill har nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation träffat överenskommelse om att 4-procentregeln i modifierad form skall tillämpas för 1956 års skörd. Om kompensation för ett produktionsbortfall utöver 4 procent ej kan erhållas genom prishöjning över mittpriserna, skall statsmakterna lämna kontant ersättning för felande belopp upp till 50 miljoner kronor. Därest en större kontant kompensation skulle bli erforderlig, skall frågan enligt överenskommelsen hänskjutas till Kungl. Maj :t och riksdagen. I händelse av god skörd skall 4-procentregeln icke tillämpas.

Jordbruksnämnden anmäler i detta sammanhang sin avsikt att inom kort låta utföra en normkalkyl för 1956/57. Denna torde enligt nämnden kun-

107 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

na begränsas i så måtto, att endast jordbrukets totala inkomster samt inköpen av fodermedel beräknas. Bedömningen av skördeutfallet vid en senare företagen omräkning skall enligt överenskommelsen göras med ledning av en skörderapport per den 31 augusti 1956. Nämnden anför, att det torde få ankomma på statistiska centralbyrån att infordra uppgifter till denna rapport, vilken tidigare icke upptagits i centralbyråns arbetsprogram. Omräkning av kalkylen bör ske endast i den mån så påfordras av jordbrukets organisationer.

Jordbruksnämnden upplyser, att vid behandlingen av den nu återgivna överenskommelsen i nämndens råd ledamöterna av rådet Ida Magnusson, Hjalmar Degerstedt, Thord Wallén samt Anton Johansson förklarat, att de ansåge det mindre lämpligt att tillämpa 4-procentregeln under år 1956, i synnerhet som denna ej skulle gälla vid god skörd. De ansåge i stället, att ett något större belopp borde ställas till förfogande för skördeskadefonden och att eventuella missväxtersättningar år 1956 borde prövas av Kungl. Maj :t och riksdagen i vanlig ordning.

Slutligen erinrar jordbruksnämnden i detta avsnitt om att i propositionen 1955: 198 (s. 126) uttalades, att hänsyn vid framläggandet av konkreta förslag rörande jordbruksregleringen för den närmaste treårsperioden eventuellt kunde behöva tagas även till strävandena för ett vidgat samarbete mellan de nordiska länderna. Dessa strävanden torde dock enligt nämndens mening, såvitt angår jordbruksområdet, ännu icke ha medfört resultat av sådan art, att de kan beaktas i förevarande sammanhang. Ett hänsynstagande till de samnordiska intressena finner nämnden emellertid förutsätta, att Kungl. Maj :t och riksdagen, utan hinder av nu beslutade riktlinjer, skall kunna vidtaga de åtgärder, som påkallas för den händelse ett nordiskt samgående på jordbruksområdet framdeles i en eller annan form skulle bli aktuell.

Departementschefen

Utgångspunkten vid bestämmandet av mittpriserna, prisgränserna och införselavgifterna i samband med införandet av det nya prissättningssystemet, nämligen den prisnivå, som kan anses ge jordbruksbefolkningen den avsedda inkomstlikställigheten, har närmare berörts i det föregående. Såsom därvid anförts, bör den överenskomna prisnivån utgöra grunden för detaljutformningen av det nya systemet. De i överenskommelsen angivna inittpriserna, prisgränserna och införselavgifterna har baserats på nämnda prisnivå och synes utgöra en godtagbar lösning av jordbrukets prissättningsfrågor under den treårsperiod, under vilken systemet till en början skall tillämpas. Utformningen av systemet i fråga om de särskilda produkterna kommer att närmare behandlas i de avsnitt, som i det följande kommer att ägnas de olika varuslagen. I detta sammanhang skall jag därför endast beröra vissa i överenskommelsen angivna huvudpunkter.

108 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

Enligt 1955 års riksdagsbeslut bör införselavgifterna i regel icke överstiga 25 procent av importpriset. Det gränsskydd, som enligt nyssnämnda överenskommelse avses skola lämnas vid införandet av det nya systemet, har beräknats i genomsnitt uppgå till 26,1 procent för de varuslag, som i större omfattning ingår eller kan komma att ingå i vår utrikeshandel, eller — om hänsyn tages till vissa höjningar av införselavgifterna för kött och fläsk, vilka godtagits genom nämnda riksdagsbeslut — till 26,7 procent. I vissa undantagsfall — nämligen beträffande fabrikspotatis, socker samt torroch kondensmjölk — föreslås emellertid ett väsentligt högre gränsskydd. Bortser man från dessa varuslag, sjunker enligt nämndens beräkningar det genomsnittliga stödet till 23,8 respektive 24,5 procent.

De i den föregående redogörelsen omförmälda kompensationsavgifterna, som svarar mot de interna utjämningsavgifterna för brödsäd, fabrikspotatis, mjölk, grädde och ost samt kött och fläsk, kan, såsom jordbruksnämnden framhållit, anses ligga utanför den angivna marginalen av 25 procent. Det bör emellertid anmärkas, att flertalet av dessa avgifter kommer att innebära en belastning för konsumenterna. I detta sammanhang bör även nämnas de statliga subventioner av delvis social art, som framför allt utgår till mjölkproducenterna. Vid normal produktion beräknas samtliga statliga bidrag till dessa — inklusive producentbidragen — uppgå till cirka 225 miljoner kronor.

Den träffade överenskommelsen innefattar, såsom jordbruksnämnden anfört, övervägande prissänkningar för konsumenternas del. Deras netto av prisändringarna har uppskattats till omkring 65 miljoner kronor, under förutsättning att den faktiska prisnivån genomsnittligen kommer att sammanfalla med mittprisnivån.

Vid normalt importbehov beräknas årligen i införselavgifter komma att inflyta ett sammanlagt belopp av mer än 70 miljoner kronor, vartill kommer cirka 5 miljoner kronor, motsvarande kompensationsavgifter m. m. Detta innebär en betydande ökning i förhållande till nu inflytande medel. Beroende på den inhemska produktionens och konsumtionens utveckling, kan emellertid beloppet komma att variera högst avsevärt.

Införselavgiftsmedlen skall i princip användas för regleringsändamål på jordbrukets område. Enligt 1955 års riksdagsbeslut skall det ankomma på Kungl. Maj :t att årligen, efter förslag av jordbruksnämnden, meddela föreskrifter rörande den huvudsakliga användningen av dessa medel för det framförliggande året. Därest medlen skulle komma att nämnvärt överstiga den totalsumma, som nu kan förutses inflyta under normala förhållanden, bör i enlighet med nämndens förslag överskottet balanseras över till en följande prissättningsperiod.

Vid behandlingen av propositionen 1955: 198 framhöll jordbruksutskottet (JoU 1955:39), att det torde vara självklart, att vid en katastrof artad utveckling för jordbruket — exempelvis på grund av missväxt — särskilda stödåtgärder skulle kunna övervägas. Med anledning härav vill jag erinra om att jag år 1953, efter bemyndigande av Kungl. Maj :t, tillkallade särskilda

109 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

sakkunniga för att utreda frågan om gottgörelse vid skördeskador. Det har emellertid visat sig, att utredningsuppdraget kräver omfattande specialundersökningar, varför något förslag i ämnet icke kan föreläggas innevarande års riksdag. Jag finner mig dock böra tillstyrka att — i enlighet med vad som förutsatts i den föreliggande överenskommelsen — 100 miljoner kronor av statsmedel skall avsättas till en särskild jordbrukets skördeskadefond för att användas i ett planerat system för reglering av skördeskador. Då en sådan skördeskadereglering kan träda i tillämpning tidigast vid ingången av produktionsåret 1957/58, innefattar överenskommelsen vidare, att den nuvarande 4-procentregeln skall i modifierad form tillämpas i fråga om 1956 års skörd på så sätt att, därest kompensation för ett produktionsbortfall utöver 4 procent icke kan uppnås genom prishöjningar över mittpriserna, statsmakterna skall lämna kontant ersättning för felande belopp, dock högst 50 miljoner kronor. Skulle större kontant kompensation erfordras, avses frågan härom skola bli prövad av Kungl. Maj:t och riksdagen i särskild ordning. Med hänsyn till det nya systemets uppbyggnad skall 4-procentregeln icke tillämpas i händelse av god skörd.

Vad sålunda överenskommits kan jag biträda. Bedömningen av skördeutfallet bör, såsom angives i överenskommelsen, äga rum med ledning av en skörderapport per den 31 augusti 1956. Jordbruksnämnden har anmält sig ha för avsikt att inom kort låta utföra en begränsad normkalkyl för år 1956/57. Omräkning av denna bör ske endast om så påfordras av jordbrukets organisationer.

I propositionen 1955: 198 anförde jag bl. a., att vid prissättningssystemets närmare utformning hänsyn eventuellt behövde tagas till strävandena mot ett vidgat samarbete mellan de nordiska länderna. Såsom jordbruksnämnden framhållit, har sagda strävanden ännu icke medfört resultat av sådan art, att de kan beaktas i förevarande sammanhang. Jag anser emellertid, i likhet med nämnden, att Kungl. Maj :t och riksdagen utan hinder av de beslutade riktlinjerna framdeles bör kunna vidtaga de åtgärder, som påkallas, om ett nordiskt samgående på jordbruksområdet skulle bli aktuellt.

Brödsäd m. in.

Jordbruksnämnden

Försör jningsläget

Försörjningsläget i fråga om brödsäd inom landet under innevarande regleringsår belyses av jordbruksnämnden i följande tablå.

Vete

ton

Lager den 1 september 1955 av gammal skörd

Beredskapslager ............................ 180 000

Övriga lager................................ 75 000

Totallager av gammal skörd.................... 255000

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Vete Råg Summa

ton ton ton

I anslutning till tablån, i vilken kvantiteterna avrundats, lämnar jordbruksnämnden följande kommentarer.

Beredskapslagret bör enligt beslut av riksdagen normalt utgöra 300 000 ton brödsäd men får under vissa förhållanden nedbringas till lägst 150 000 ton. Bristen i beredskapslagret hösten 1955 var förorsakad av att en del i lagret ingående brödsäd av god kvalitet under år 1954/55 ställdes till kvarnarnas förfogande, för att dessa genom blandning i största möjliga utsträckning skulle kunna utnyttja mältningsskadad brödsäd av 1954 års skörd. En komplettering av beredskapslagret med sådan skadad brödsäd ansågs icke böra äga rum annat än i mycket begränsad omfattning.

Den totala lagerbehållningen den 1 september 1955" blev omkring 80 000 ton större än vad som beräknats i nämndens regleringsskrivelse våren 1955, då övergångslagret uppskattades till totalt 255 000 ton (210 000 ton vete och 45 000 ton råg), varav i beredskapslager 205 000 ton (170 000 ton vete och 35 000 ton råg).

Uppskattningen av saluöverskottet av 1955 års skörd har verkställts med ledning av hittills inkomna uppgifter rörande jordbrukarnas leveranser. I importkvantiteten har icke medtagits den rätt betydande import av fodervete, som ägt rum och som närmare redovisas under avsnittet om fodersäd och fodermedel. Det i tablån upptagna importvetet avser normalt förekommande import av huvudsakligen för mannagrynstillverkning avsett hårdvete (s. k. Durum-vete), vilken kvalitet icke odlas i vårt land.

Inlörselavgiften för vete har under hela regleringsåret varit 10 kronor per deciton. Med hänsyn till de höga priser på Durum-vete, som varit rådande till följd av bristande tillgång i de traditionella exportländerna, har emellertid dispens från avgift lämnats för sådant vete. Även för råg var införselavgiften i början av regleringsåret 10 kronor per deciton men sänktes på grund av stegrade importpriser från den 1 november 1955 till 7 kronor 50 öre och Irån den 11 januari 1956 till 5 kronor per deciton.

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

in

övergångslagret av brödsäd vid utgången av regleringsåret 1955/50 uppskattas av föreningen Svensk spannmålshandel till sammanlagt 235 000 ton brödsäd, innebärande en minskning med 100 000 ton i förhållande till ingångslagret. Av minskningen hänför sig 80 000 ton till beredskapslagret, som beräknas bli reducerat till minimikvantiteten genom nettoförsäljning av 50 000 ton vete och 30 000 ton råg. Denna försäljning har betingats dels av önskvärdheten att hålla lagret fritt från brödsäd av mindre tillfredsställande kvalitet, dels av nödvändigheten att omsätta i lagret ingående brödsäd av äldre skördar. Av den försålda kvantiteten har cirka 30 000 ton efter denaturering ställts till förfogande för utfodringsändamål. Med hänsyn till den kvantitativt svaga skörden har någon återinläggning icke ansetts befogad.

Av det till 85 000 ton beräknade överskottet av vete har hittills (t. o. m. mars månad 1956) omkring 55 000 ton sålts för export. Härav har cirka 30 000 ton utgjorts av för utsädesändamål avsett vårvete till Frankrike, medan resterande 25 000 ton utgjorts av i huvudsak till Västtyskland levererad kvarnvara. Någon exportförsäljning av råg har icke ägt rum och väntas icke heller komma att ske. Föreningen Svensk spannmålshandels kostnader för avsättning av hela överskottet, 85 000 ton vete, beräknas av föreningen komma att uppgå till sammanlagt omkring 10 miljoner kronor. Att kostnaderna icke väntas bli större beror på att exporten av utsädesvårvete icke medfört några egentliga förluster samt på att överskottskvantiteterna blivit mindre än vad som ursprungligen beräknades. För täckande av sina kostnader disponerar föreningen förmalningsavgiftsmedel ävensom influtna införselavgiftsmedel, sammanlagt beräknade till 36 miljoner kronor. Beräknat överskott, cirka 26 miljoner kronor, skall avtalsenligt överföras till stiftelsen Spannmålshandelns konjunkturutjämningsfond. Till fonden har tidigare inlevererats cirka 10 miljoner kronor, utgörande överskott på föreningens verksamhet under regleringsåret 1954/55. Vid ingången av regleringsåret 1956/ 57 kan sålunda fonden beräknas disponera sammanlagt omkring 36 miljoner kronor.

Vad därefter angår det sannolika utfallet av 1956 års brödsädsskörd vid normala väderleksförhållanden anför jordbruksnämnden följande beräkningar.

Beträffande 1956 års brödsädsskörd har följande beräkning gjorts med utgångspunkt från de höstsådda arealerna — 273 000 hektar'höstvete och 123 000 hektar höstråg — och under antagandet, att vårvetearealen blir 190 000 hektar och arealen vårråg 3 000 hektar. Om utvintringen av höstsäden blir av normal storleksordning (8 procent för höstvete och 4 procent för höstråg) och skördeutfallet per hektar normalt (höstvete 2 600, vårvete 2 150, höstråg 2 200 och vårråg 1 350 kilogram per hektar), skulle den sammanlagda veteskörden uppgå till i runt tal 1 050 000 ton och rågskörden till cirka 260 000 ton. Efter avdrag för lagringsförluster (2 procent) samt avrens och utfodring (veto 6 procent och råg 10 procent) ävensom utsäde (95 000 ton vete och 25 000 ton råg) skulle för försäljning och löneförmalning återstå cirka 870 000 ton veto och 205 000 ton råg. Då det inhemska konsumtionsbehovet kan uppskattas till omkring 550 000 ton vete och 150 000 ton råg, skulle vid här gjorda antaganden uppstå ett överskott av 1956 års brödsädsskörd av 320 000 ton vete och 55 000 ton råg. I

I anslutning till dessa uppgifter framhåller jordbruksnämnden, att brödsädsarealerna i de beräkningar av jordbrukets totala intäkter och kostnader under treårsperioden 1956/57 —1958/59, som gjorts av den förut omförmäl-

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

da beredningsdelegationen, antagits bli något mindre under åren 1957 och 1958 än under år 1956. Man har med hänsyn härtill för hela treårsperioden uppskattat kvantiteterna för avsalu och löneförmalning till i medeltal 834 000 ton vete och 193 000 ton råg per år, vilket skulle innebära ett överskott av 284 000 ton vete och 43 000 ton råg per år. Nämnden anmärker emellertid, att någon säker grund för att antaga att brödsädsarealen kommer att minska icke finnes.

Såsom jordbruksnämnden anfört, torde beredskapslagret vid det nya prisregleringssystemets införande komma att uppgå till endast 150 000 ton och bristen — jämfört med normalt beredskapslager — likaledes 150 000 ton, torde komma att fördelas på 80 000 ton vete och 70 000 ton råg. Räknar man med att beredskapslagret vid treårsperiodens slut kommer att uppgå till 225 000 ton (175 000 ton vete och 50 000 ton råg), minskar det överskott, som genom export eller på annat sätt behöver avsättas av föreningen Svensk spannmålshandel. Föreningen skulle i sådant fall, anför nämnden, med utgångspunkt från beredningsdelegationens beräkningar under hela treårsperioden behöva bestrida kostnaderna för avsättning av sammanlagt (3 X 284 000 — 45 000 =) 807 000 ton vete och (3 X 43 000 — 30 000 =) 99 000 ton råg eller i medeltal omkring 269 000 ton vete och 33 000 ton råg per år.

Det nya prisregleringssystemet

Vete och råg. I fråga om det nya prisregleringssystemet lämnar jordbruksnämnden följande sammanfattning av redan beslutade grundregler.

Riksdagens beslut hösten 1955 rörande det nya prisregleringssystemet innebär i fråga om brödsäd, att importen skall vara fri och att det inhemska priset i princip skall skyddas genom en fast införselavgift. Föreningen Svensk spannmålshandels ensamrätt till import och export skall i samband därmed upphöra. Vad nu sagts gäller, så länge det inhemska priset ligger mellan de prisgränser, som enligt beslutet skall fastställas. Dessa gränser skall ligga ± 12 procent från mittpriset.

Med hänsyn till utbudens koncentration till några få månader på hösten skall emellertid föreningen Svensk spannmålshandel den 1 april eller annan lämplig dag på våren inlösa den svenskodlade brödsäden till priser, som föreningen med ledning i första hand av det internationella prisläget för brödsäd har att varje år ange omedelbart före skördens början. Vid bestämmandet av inlösenpriserna måste hänsyn också tagas till den uppskattade storleken av den nya skörden och till de exportförluster, som kan beräknas uppkomma. Genom denna anordning överföres till föreningen risken för att priserna på världsmarknaden under loppet av ett regleringsår kan komma att falla. Föreningen får en motsvarande chans till prisvinst vid stigande prisutveckling. Inlösenpriserna bör, om så erfordras, stödjas genom inmalningstvång. Förutsättningen för att dylikt tvång skall få tillämpas skall dock vara, att inlösenpriserna har bestämts med rimlig hänsyn till utvecklingstendenserna på den internationella marknaden. Så skall anses vara fallet, om beslutet rörande inlösenpriserna biträtts av statens representanter i föreningen. Under angivna förutsättning skall det ankomma på nämnden att i fall av behov tillämpa inmalningstvång för svensk brödsäd för att stödja inlösenpriserna. Inmalningsprocenten skall bestämmas av nämnden efter sam-

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956 113

råd med föreningen, varvid ett 100-procentigt inmalningstvång om möjligt bör undvikas.

För att finansiera föreningen Svensk spannmålshandels kostnader för avsättning av brödsädsöverskotten skall även i fortsättningen en förmalningsavgift upptagas. I fråga om avgiftens storlek och avtrappning vid stigande producentpris har i enlighet med riksdagens beslut överenskommelse träffats vid de nu förda förhandlingarna.

Jordbruksnämnden övergår härefter till en redogörelse för de vid förhandlingarna med jordbrukets förhandlingsdelegation överenskomna inittpriserna, införselavgifterna in. m. och anför, att enligt den träffade överenskommelsen mittpriset för vete skall vara 42 kronor samt övre och nedre prisgränserna 47 respektive 37 kronor per deciton. Vidare har man för råg överenskommit, att mittpriset skall vara 38 kronor och prisgränserna 43 respektive 33 kronor per deciton. Alla dessa priser avser odlarpriser vid leverans till prisort av brödsäd utav normalkvalitet per den 1 april, vilken dag föreningen Svensk spannmålshandel förklarat sig vilja tillämpa såsom inlösendag. Mittpriset för vete överensstämmer med nu gällande inlösenpris, medan mittpriset för råg ligger 1 krona per deciton högre. Införselavgiften har för såväl vete som råg föreslagits skola fastställas till 7 kronor per deciton, så länge respektive inlösenpriser ligger mellan prisgränserna.

Jordbruksnämnden upplyser, att bestämningen av mittpriset och importavgiften för vete grundats på ett genomsnitt av vissa världsmarknadsnoteringar, omräknade till att avse med svenskt vete jämförlig kvalitet och gällande de senast förflutna tolv månaderna. De noteringar, som härvid främst använts, har varit dels Liverpoolbörsens notering för franskt vete, dels den tyska firman Toepfers notering för amerikanskt Red Winter- och Manitobavete. Mittpriset för råg har beräknats med ledning av de priser, till vilka råg under innevarande regleringsår har kunnat inköpas till Sverige. I samtliga fall har enligt nämnden hänsyn tagits till att under regleringsåret spannmålsfrakterna varit onormalt höga. Sålunda har man antagit, att frakten från Förenta Staterna legat per den 1 september 1955 1 krona 50 öre och per den 1 februari 1956 1 krona 70 öre per deciton över normal fraktnivå.

Enligt den beslutade utformningen av prissättningen på brödsäd skall anpassningen av inlandspriserna till den internationella marknadsutvecklingen ske endast en gång varje år, nämligen vid den tidpunkt, då inlösenpriserna fastställes. Eu konsekvens härav bör, anför jordbruksnämnden, bli att nedre respektive övre prisgränsen icke skall anses under- respektive överskriden, med mindre ett lägre respektive högre inlösenpris fastställts än som motsvarar nedre respektive övre prisgränsen. Härvid förutsättes att inlösenpriset biträtts av statens representanter i föreningen Svensk spannmålshandel. Huruvida och i så fall vilka ingripanden som bör göras vid under- eller överskridande av prisgräns, bör i enlighet härmed — för det kommande regleringsåret — avgöras i samband med eller omedelbart efter inlösenprisets fastställande. Prisbildningen på den svenska marknaden blir före inlöscndagen i princip fri. Emellertid bör enligt nämndens mening för-

8 Dihang till riksdagens protokoll 19i>6. i samt. .Yr 165

114 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

eningen ha möjlighet att verkställa eventuellt behövliga marknadsreglerande åtgärder, för det fall odlarpriserna tenderar att understiga en i förhållande till inlösenpriserna skäligt anpassad nivå. Detta kan t. ex. ske genom att föreningen själv verkställer slödköp av brödsäd. Det bör enligt nämnden vidare givetvis stå föreningen fritt att, om så anses lämpligt, träffa överenskommelse med handeln och industrien om viss gemensam prissättning före inlösendagen.

Enligt vid förhandlingarna mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation utförda beräkningar skulle på grundval av förenämnda mittpris och nu rådande världsmarknadspris förlusten vid export av vete uppgå till omkring 11 kronor per deciton. Kostnaderna för export av 269 000 ton vete (d. v. s. det förut beräknade genomsnittliga exportöverskottet) skulle då uppgå till cirka 29,5 miljoner kronor per år. Exportförlusten per deciton vid försäljning av råg kan enligt nämnden vid den antagna världsmarknadsnivån snarast beräknas bli något lägre än för vete. För att täcka kostnaderna för avsättning av 33 000 ton råg torde därför icke behövas mer än i runt tal 2,5 miljoner kronor.

Enligt den träffade uppgörelsen skall förmalningsavgiften vid det överenskomna mittpriset på vete vara 5 kronor per deciton. Denna avgift väntas enligt jordbruksnämnden för helt år —- för vete och råg sammanlagt — ge ett belopp av 34 miljoner kronor. Vid det beräknade genomsnittliga exportöverskottet skulle sålunda förmalningsavgiftsmedlen komma att täcka kostnaderna för avsättning av brödsädsöverskottet vid de avtalade mittpriserna.

I anslutning härtill understryker jordbruksnämnden, att förut nämnda beräkningar hänför sig till en relativt osäker prognos, samt anför härom följande.

Kostnaderna för avsättning av brödsädsöverskottet påverkas i mycket hög grad av såväl förskjutningar i arealerna och skördeutbytet som fluktuationer i världsmarknadspriserna. Vidare bör påpekas, att man vid beräkningarna antagit, att någon import av brödsäd icke kommer att ske. Om sä skulle bli fallet, ökas exportbehovet och därmed föreningen Svensk spannmålshandels kostnader. Visserligen inflyter genom importen ökade avgiftsmedel, men dessa torde komma att rätt väsentligt understiga de kostnader, som uppstår för avsättningen av det mot importen svarande ökade exportöverskottet. De merkostnader, som kan uppstå till följd av nu nämnda förhållanden, avses skola täckas av medel i Spannmålshandelns konjunkturutjämningsfond, vilken vid det nya systemets ikraftträdande, som förut nämnts, beräknas uppgå till omkring 36 miljoner kronor. I

I detta sammanhang anmäler jordbruksnämnden, att föreningen Svensk spannmålshandel i skrivelse till nämnden den 23 mars 1956 (bilaga 7), under hänvisning till vad nyss sagts om verkningarna av en import av brödsäd, understrukit nödvändigheten av att inmalningstvång användes för att förhindra onödig import av brödsäd. Skälen härför sammanfattar nämnden på följande sätt.

Föreningen förordar i sin skrivelse, att sådant inmalningstvång skall sättas i kraft redan vid det nya systemets genomförande och sedan gälla i fort-

Kunyl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

sättningen. Om inmalningstvång införes, först sedan behovet härav fullt klarlagts, kan enligt föreningen den situationen uppstå, att stora kvantiteter brödsäd redan införts till landet eller i varje fall kontrakterats för import, innan inmalningstvånget hunnit träda i kraft. Föreningen har under hand påtalat risken för att svenska exportföretag kan komma att genomföra kompensationsaffärer, varigenom de importerar brödsäd, som kan säljas till underpris på den svenska marknaden.

Jordbruksnämnden framhåller för sin del, afl enligt riksdagens beslut inmalningstvång får tillgripas, endast om så erfordras för att stödja inlösenpriserna. En bedömning härav måste ske fortlöpande. En förutsättning för inmalningstvång är vidare, att inlösenpriserna bestämts med rimlig hänsyn till utvecklingstendenserna på den internationella marknaden.

Föreningen Svensk spannmålshandel har i sin skrivelse vidare framhållit vakten av att avslutade utlandsaffärer med brödsäd registreras hos föreningen, redan innan de resulterat i faktisk import eller export. Härom anför jordbruksnämnden följande.

Föreningen har åberopat samma skäl, som jordbruksnämnden anförde i sitt yttrande över jordbruksprisutredningens förslag rörande den fortsatta brödsädsregleringen. Nämnden påpekade därvid, att den avsedda effekten av ett inmalningstvång icke kan nås, om man ej har säkerhet för att utländsk brödsäd icke blir föremål för inlösen eller försäljes till kvarn under föregivande av att varan är av svenskt ursprung. Nämnden anförde också, att utländsk brödsäd icke alltid kan okulärt skiljas från svenskodlad vara. Vidare ansåg nämnden, att man genom särskilda åtgärder måste skydda sig mot reimport av svensk brödsäd, för vilken exportbidrag utbetalats. Sådan svensk brödsäd borde i regleringshänseende betraktas som utländsk.

Jordbruksnämnden uppger sig dela föreningens åsikt, att det av angivna skäl blir nödvändigt icke blott att registrera gjorda avslut om import och export utan även att införa någon form av rapporteringsskyldighet vid vidareleverans av importerad brödsäd. Sådan registrering behöves enligt nämndens mening också, för att föreningen skall erhålla en säker statistisk grund för sin verksamhet. Nämnden hänvisar i detta sammanhang till att den i andra avsnitt av sin skrivelse föreslagit vissa åtgärder för registrering av importen, samt anför, att en registrering av exporten lämpligen kan ske i samband med att exportören ansöker om exportbidrag. Nämnden framhåller också, att förordningen den 5 juni 1953 (nr 375) med vissa bestämmelser om prisregleringen för vete och råg ger nämnden befogenhet att utfärda sådana föreskrifter om rapportering vid yrkesmässig handel med brödsäd, som kan finnas erforderliga för att nå nu nämnt syfte.

Föreningen Svensk spannmålshandel har i sin skrivelse tillika föreslagit, att föreningens inlösen av brödsäd i fortsättningen — liksom hittills — skall ske per den 1 april ävensom alt prisorterna skall vara oförändrade. Jordbruksnämnden anför, att den för sin del icke har någon erinran häremot, liksom ej heller mot ett i skrivelsen framfört förslag, att särskild prishöjningsavgift skall kunna ultagas för övergångslager vid höjning av inlösenpriset. Författningsmässigt underlag härför finnes i nyssnämnda förordning den 5

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

juni 1953 (nr 375). Eventuellt inflytande avgiftsmedel bör enligt nämnden ställas till föreningens förfogande, då föreningen själv har att svara för ersättningar, som på motsvarande sätt lämnas, om inlösenpriset sänkes.

I anslutning till vad föreningen anfört, förordar jordbruksnämnden, att föreningen även i fortsättningen skall äga rätt att, i den mån så erfordras och på de villkor, som anges av nämnden, utnyttja sin kredit hos staten för att finansiera spannmålshandlares och kvarnars inköp av brödsäd. Sådant medgivande har av 1955 års riksdag lämnats såvitt angår 1955 års skörd. Nämnden förutsätter, att ramen för statskrediterna och villkoren för deras erhållande skall vara oförändrade.

Jordbruksnämnden övergår härefter till frågan om förmalningsavgiftens avtrappning vid stigande brödsädspris och anför till belysande av denna fråga inledningsvis följande.

Enligt den nu träffade överenskommelsen skall mittpriset för vete vara 42 kronor samt prisgränserna 47 och 37 kronor per deciton. Införselavgiften mellan prisgränserna skall vara 7 kronor per deciton. Producentpriset kan, så länge kvantitativ reglering av utrikeshandeln icke ifrågakommer, förutsättas bli lika med importpriset (inklusive införselavgiften) med avdrag av handelsmarginal (nu beräknad till 1 krona per deciton). Konsumentpriset, d. v. s. vederbörande kvarns kostnad för råvaran vid förmalningen, motsvarar producentpriset med tillägg av handelsmarginal (1 krona per deciton) samt förmalningsavgift.

Mellan prisgränserna kan konsumentpriset variera mellan lägst 43 kronor per deciton (d. v. s. lägsta producentpris 37 kronor -f- marginal 1 krona -jhögsta förmalningsavgift 5 kronor) och högst 51 kronor per deciton (högsta producentpris 47 kronor + marginal 1 krona -|- lägsta förmalningsavgift 3 kronor).

Jordbruksnämnden upplyser därefter, att man vid förhandlingarna enats om att förmalningsavgiften skall sänkas med 50 öre per deciton (d. v. s. till 4 kronor 50 öre per deciton), om inlösenpriset blir 43 kronor per deciton, och därefter med ytterligare 50 öre för varje kronas stegring i inlösenpriset. Avtrappningen skall emellertid upphöra vid en förmalningsavgift av 3 kronor per deciton. Förmalningsavgiften för råg avses alltid skola utgå med samma belopp som för vete. Systemets verkan i fråga om vete belyses av nämnden i följande tablå.

Jordbruksnämnden framhåller, att systemet givetvis icke innebär en ovillkorlig skyldighet för nämnden att i alla lägen medge ett uttagande av här angivna avgift till fullt belopp. Skulle t. ex. behovet av avgiftsmedel vid felslagen skörd kraftigt minska, kan förmalningsavgiften sättas till lägre belopp, om föreningen Svensk spannmålshandel och nämnden är ense därom. Nämnden anmäler, att vid förhandlingarna förutsatts, att förmalningsavgiften under regleringsåret 1956/57 skall utgå med maximibeloppet 5 kronor per deciton.

117 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år l!)5G

Slutligen erinrar jordbruksnämnden om att enligt riksdagens beslut kvantitativa exportregleringar icke bör vidtagas omedelbart, då den övre prisgränsen tangeras, samt att det enligt samma beslut skall ankomma på nämnden att avge förslag angående den prisnivå, vid vilken sådan åtgärd bör övervägas. I anslutning härtill, upplyser nämnden, har man vid överläggningarna enats om att ifrågavarande nivå för vete och råg skall ligga 3 kronor per deciton högre än den övre prisgränsen.

Mjöl och gryn av vete och råg. Jordbruksnämnden erinrar om att riksdagens beslut hösten 1955 innebär, att i fortsättningen införselavgift skall uttagas vid import av mjöl och gryn av vete och råg i stället för såsom hittills tull. Jordbruksprisutredningen föreslog i sitt betänkande, att införselavgiften för nämnda produkter skulle sättas 4 kronor per deciton högre än avgiften för råvaran. Därutöver skulle emellertid — liksom enligt riksdagsbeslutet — uttagas en särskild avgift motsvarande vid importtillfället gällande förmalningsavgift för råvaran (s. k. kompensationsavgift).

Jordbruksnämnden anmäler, att nämnden nu — med hänsyn till tulltaxekommitténs ställningstagande till storleken av ett manufaktureringsskydd, vilket enligt kommittén normalt icke bör utgöra mer än omkring 13 procent av manufaktureringskostnaderna — ansett sig böra föreslå, att införselavgiften för mjöl och gryn av vete och råg skall fastställas till 10 kronor 50 öre per deciton, d. v. s. 3 kronor 50 öre över införselavgiften för vete och råg. Nämnden upplyser, att den i denna fråga haft överläggningar med såväl jordbrukets förhandlingsdelegation som representanter för kvarnindustrien. Även med denna avgift blir inanufaktureringsskyddet för en del förädlingsprodukter väl högt (för vetemjöl omkring 18 procent), medan det för andra överensstämmer med tulltaxekommitténs intentioner (för mannagryn cirka 13 procent). Det synes emellertid nämnden av praktiska skäl vara önskvärt att tilllämpa samma införselavgift för samtliga ifrågakommande förädlingsprodukter av brödsäd. Det förutsättes, att utöver införselavgiften s. k. kompensationsavgift motsvarande förmalningsavgiften skall komma att uttagas. Denna avgift måste emellertid vara rörlig med hänsyn till eventuella variationer i förmalningsavgiftens storlek och skall i enlighet med riksdagens tidigare beslut grundas på mjölets utmalningsgrad.

Direktiven till föreningen Svensk spannmålshandel m. in. I samband med att föreningen Svensk spannmålshandel hösten 1954 började sin verksamhet utfärdade jordbruksnämnden i enlighet med beslut av 1954 års riksdag direktiv för föreningens verksamhet. Dessa direktiv, som godkänts av Kungl. Maj :t, bär med mindre justeringar gällt även för regleringsåret 1955/56. Det nya svstem för prisregleringen av jordbruksprodukter, som nu genomföres, föranleder vissa ändringar av direktiven, bl. a. med hänsyn till att föreningens ensamrätt till export och import skall upphöra. Nämnden anmäler i detta sammanhang sin avsikt att efter överläggningar med föreningen utarbeta nya direktiv för denna samt underställa Kungl. Maj :t dessa för godkännande.

118 Kiingl. Maj.ts proposition nr 16Ö år 195(i

Det internationella veteavtalet. Sedan någon lid tillbaka pågår en internationell konferens berörande frågan, huruvida och i så fall på vilka villkor det internationella veteavtalet skall fortsätta efter den 31 juli 1956, då det nu gällande avtalet utlöper. Sverige deltager i denna konferens på exportländernas :ida. Frågan om veteavtalets fortsatta existens har ännu icke avgjorts, men den svenska delegationen har erhållit instruktioner att anmäla ett positivt svenskt intresse att deltaga i ett nytt avtal såsom exportland. Vid en anslutning från svensk sida till ett sådant avtal uppkommer vissa speciella problem. Härom anför jordbruksnämnden i sin skrivelse i huvudsak följande.

Nu gällande veteavtal innebär i princip att, om världsmarknadspriset för vete överstiger visst fixerat belopp (maximipriset), importländerna kan påfordra att få köpa avtalade kvantiteter till det i avtalet angivna maximipriset. Å andra sidan har exportländerna, när världsmarknadspriset understiger visst belopp (minimipriset), rätt att påyrka, att importländerna köper avtalade kvantiteter till detta ininimipris. Spelrummet mellan maximi- och minimipriset uppgår i nu löpande avtal till 50 cents per bushel, vilket motsvarar 9 kronor 50 öre per deciton. Någon större ändring av principerna torde icke vara aktuell i ett eventuellt nytt avtal. Detsamma gäller spänningen mellan prisgränserna. Prisspänningen i ett nytt avtal kan därför väntas bli något mindre än motsvarande prisskillnad mellan övre och nedre prisgränsen för vete i det nya svenska systemet.

Emellertid ligger prisgränserna enligt det internationella veteavtalet betydligt lägre än motsvarande svenska prisgränser. För baskvaliteten, »Manitoba nr I Atlantic» i lager vissa inlandshamnar (Fort William/Port Arthur) vid övre sjön i Nordamerika, kan prisgränserna omräknade i svenskt mynt beräknas bli omkring 38 respektive 28 kronor 50 öre per deciton. För att få en ungefärlig jämförelse med priset för svenskt vete av normalkvalitet, levererat av odlare till prisort, kan följande kalkyl vara av intresse.

Kostnaderna för transport till tyska hamnar kan för Manitobavetet uppskattas till cirka 9 kronor 30 öre per deciton och för svenskt vete till omkring 3 kronor 10 öre per deciton. Skillnaden i transportkostnad innebär för svenskt vete en förmån av 6 kronor 20 öre per deciton. Västtyskland uppges ha för levererade kvaliteter svenskt vete betalat i genomsnitt 4 kronor 50 öre per deciton lägre pris än vad som samtidigt betalats för Manitoba nr I. Detta belopp bär dragas från fraktskillnaden, varefter återstår 1 krona 70 öre per deciton till förmån för svenskt vete. För att veteavtalets prisgränser skall kunna jämföras med svenska odlarpriser för normalkvalitet skall emellertid fråndragas dels cirka 1 krona per deciton motsvarande handelsmarginal, dels omkring 1 krona 70 öre per deciton utgörande tilläggsreglering för vatten- och proteinhalt (4 procent). Man kommer då till att de mot veteavtalets prisgränser svarande svenska odlarpriserna blir omkring 1 krona per deciton lägre än gällande prisgränser för veteavtalets baskvalitet. De förut angivna prisgränserna skulle sålunda till svensk odlare motsvara 37 kronor respektive 27 kronor 50 öre per deciton, vilket i fråga om maximipriset betyder 10 kronor och i fråga om minimipriset 9 kronor 50 öre per deciton lägre priser än de enligt vårt nya inhemska system gällande prisgränserna.

Så länge världsmarknadspriserna håller sig inom ramen för det internationella veteavtalets prisgränser, föreligger för de till avtalet anslutna länderna icke några direkta inköps- eller försäljningsförpliktelser. Avtalet kan icke desto mindre även i dylika lägen ha en viss prisstabiliserande effekt. Först när de fria världsmarknadspriserna över- eller underskrider prisgrän-

119 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

serna, inträder de anslutna ländernas skyldigheter respektive rättigheter. De i avtalet intagna kvantiteterna gäller leveranser under ett konsumtionsår (den 1 augusti—den 31 juli). Då det är omöjligt att i förväg avgöra marknadsutvecklingen, blir det av stor vikt för de anslutna länderna att hos veterådet (International Wheat Council i London) låta registrera även sådana transaktioner, som avslutats till »fria» priser mellan prisgränserna. Om så icke sker, riskerar ett importland att tvingas köpa ut hela sin avtalskvanlitet till minimipris, även om man dessförinnan redan köpt hela sitt behov från anslutna exportländer. På samma sätt kan ett exportland tvingas sälja sin avtalskvantitet till maximipris, oaktat man redan tidigare till medlemsstater sålt sitt överskott till fria priser inom avtalets prisgränser.

Enligt det nya svenska prisregleringssystemet skall exporten normalt icke vara kvantitativt reglerad, utan det skall stå var och en fritt att verkställa exportförsäljningar. Om Sverige blir medlem i det nya internationella veteavtalet, skall staten garantera att våra förpliktelser fullgöres. I detta sammanhang uppstår flera problem. Om dessa anför jordbruksnämnden följande.

Det blir nödvändigt att genomföra en sådan ordning, att en exportör icke får rätt att verkställa försäljning till ett till veteavtalet anslutet importland liksom ej heller till utomstående land, om varan destineras till deltagarland, med mindre exportören förbinder sig att registrera försäljningen hos veterådet. Enligt nämndens mening bör sådan registrering för Sveriges del lämpligen företagas centralt genom föreningen Svensk spannmålshandel.

Vidare uppkommer frågan, huruvida exportförsäljning till land, som icke är medlem av veteavtalet, skall medges, innan den svenska exportkvoten inom avtalet fullgjorts och registrerats. Att helt kategoriskt hindra sådan export till utomstående länder torde vara mindre välbetänkt. Om man antar, att Sveriges exportbehov av vete blir större än avtalskvantiteten inom veteavtalet, vilket är troligt, kan nämligen i så fall riskeras, att möjligheten till fördelaktiga exportförsäljningar i början av avtalsåret försittes. Lämpligast torde vara, att föreningen Svensk spannmålshandel får bedöma, huruvida, och i vilken omfattning export skall få ske till utomstående länder.

Skulle världsmarknadspriset komma att överstiga maximipriset i veteavtalet, blir följden av ett svenskt deltagande i avtalet, att exportörerna måste sälja till lägre pris än som kan erhållas på den fria marknaden. För den individuelle exportören synes detta icke behöva få några ekonomiska konsekvenser, eftersom han i sådant fall förutsättes komma att erhålla ett motsvarande högre exportbidrag av föreningen Svensk spannmålshandel. Däremot kommer förhållandet att direkt inverka på denna förenings ekonomi och härigenom i andra hand även på det svenska odlarpriset. Det skulle därför kunna rent teoretiskt ifrågasättas, huruvida icke staten borde svara för genom Sveriges deltagande i veteavtalet eventuellt uppkomna merkostnader för föreningen.

Å andra sidan kommer i motsatt fall — om världsmarknadspriset understiger minimipriset inom veteavtalet — exportörerna att kunna erhålla ett högre pris än vad som annars varit möjligt. Detta kommer då att minska föreningen Svensk spannmålshandels förluster till fördel för de svenska brödsädsodlarna.

Jordbruksnämnden upplyser, att nämnden — i anledning av vad som nu anföris ävensom med hänsyn till att förutsättningarna för att världsmark-

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

nadspriserna skall över- eller understiga respektive prisgränser synes böra betraktas som helt likvärdiga — med föreningen Svensk spannmålshandel träffat överenskommelse om att föreningen själv skall taga såväl de risker som de vinstmöjligheter, vilka kan uppkomma genom Sveriges anslutning till det internationella veteavtalet. Statens förpliktelser enligt avtalet kommer därigenom att överflyttas till föreningen.

Prisfallsersättning till vissa kvarnar

Jordbruksnämnden erinrar om att Kungl. Maj:t enligt riksdagens skrivelse den 27 maj 1955, nr 320, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1955: 180 angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område in. m. jämte i ämnet väckta motioner bemyndigats att av anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1954/55 till vissa kvarnar m. fl. utbetala ersättning för prisfall på brödsäd i enlighet med de grunder, som jordbruksutskottet angivit i sitt utlåtande 1955: 25. I nämnda utlåtande har jordbruksutskottet tillstyrkt, att Kungl. Maj :t skall erhålla bemyndigande att till vissa kvarnar och spisbrödsfabriker med kvarnrörelse utbetala prisskillnadsersättning av 2 kronor 45 öre per deciton vete och 5 kronor 95 öre per deciton råg för övergångslager av gammal skörd per den 31 juli 1954 enligt en av nämnden överlämnad förteckning upptagande 165 kvarnföretag. Nämnden framhåller vidare, att den av jordbruksutskottet berörda förteckningen, som upprättades den 12 april 1955, upptog de kvarnar, vilka fram till detta datum hos nämnden sökt kompensation för den höjning av förmalningsavgiften, som trädde i kraft den 1 augusti 1954. Begränsningen av ersättningsmöjligheten till de i förteckningen upptagna företagen har enligt nämnden medfört, att sex kvarnar, vilka först efter den 12 april 1955 inkommit med ansökan om kompensationsersättning, icke erhållit prisskillnadserättning. Enär dessa kvarnar —- i likhet med de i förteckningen upptagna —- enligt nämndens mening bör komma i åtnjutande av prisskillnadsersättning, hemställer nämnden, att sammanlagt 3 117 kronor 85 öre måtte få utbetalas till dem ur reservationsanslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Ifrågavarande kvarnar har upptagits i en särskild, till jordbruksdepartementet separat översänd förteckning.

Departementschefen

I fråga om brödsäd innebär 1955 års riksdagsbeslut bl. a., att importen skall vara fri och att det inhemska priset i princip skall skyddas genom en fast införselavgift. Föreningen Svensk spannmålshandels nuvarande ensamrätt till import och export skall i samband därmed upphöra. Det sagda gäller, så länge det inhemska priset ligger mellan vissa prisgränser, vilka skall fastställas till ± 12 procent från mittpriset.

I propositionen 1955:198 framhöll jag, att ett gränsskydd åt brödsädsodlingen i form av inom vissa gränser fasta införselavgifter kan medföra

121 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

vissa icke önskvärda konsekvenser. Jordbrukarna är av olika skäl tvungna att under förhållandevis kort tid efter skörden saluföra sin produktion och har följaktligen icke möjlighet att avvakta den internationella prisutvecklingen. Handeln å sin sida söker givetvis begränsa sina risker i samband med eventuella prisfall på den internationella marknaden och kan därför antagas komma att vid inköp utgå från den mest pessimistiska bedömningen av den internationella prisutvecklingen. Man kan sålunda räkna med att producentpriset i regel kommer att bli lägre än det genomsnittliga importpriset under året jämte införselavgiften. I propositionen föreslog jag därför, att föreningen Svensk spannmålshandel även framdeles skulle fastställa inlösenpriser för vete och råg att gälla exempelvis per den 1 april och att dessa inlösenpriser, om så erfordrades, skulle kunna stödjas genom inmalningstvång. Riksdagen godkände en sådan utformning av systemet.

I den nu föreliggande överenskommelsen föreslås, att mittpriset för vete skall fastställas till 42 kronor per deciton samt den övre och den nedre prisgränsen till 47 respektive 37 kronor per deciton. För råg föreslås mittpriset skola fastställas till 38 kronor samt prisgränserna till 43 respektive 33 kronor per deciton. Alla dessa priser avser odlarpriser för normalkvalitet vid leverans till prisort per den 1 april, vilken dag föreningen Svensk spannmålshandel förklarat sig vilja tillämpa som inlösendag. Vidare föreslås införselavgiften för såväl vete som råg skola fastställas till 7 kronor per deciton, så länge inlösenpriserna ligger mellan prisgränserna. Eftersom anpassningen av inlandspriserna till den internationella marknadsutvecklingen i fråga om brödsäd sker endast en gång årligen, hemställer nämnden, att den nedre respektive övre prisgränsen skall anses under- respektive överskriden, därest det fastställda inlösenpriset, vilket skall ha biträtts av statens representanter i föreningen, ligger utanför prisgränserna. Mot vad sålunda föreslagits, har jag icke något att erinra.

Enligt förut nämnda riksdagsbeslut bör i fråga om brödsäd kvantitativ exportreglering icke vidtagas omedelbart, då den övre prisgränsen tangeras, utan först när det inhemska priset har uppnått en nivå, som något överstiger nämnda prisgräns. Vid prisförhandlingarna har man enats om att den nivå, vid vilken dylika regleringar bör komma i fråga, skall ligga 3 kronor per deciton högre än den övre prisgränsen för respektive vete och råg. Häremot torde icke vara något alt erinra.

Föreningen Svensk spannmålshandel har i skrivelse till jordbruksnämnden framhållit nödvändigheten av att inmalningstvång användes för att hindra onödig import av brödsäd. Enligt föreningens uppfattning bör inmalningstvång därför införas redan vid det nya systemets genomförande. Enligt 1955 års riksdagsbeslut skall emellertid inmalningstvång få användas endast i syfte alt stödja inlösenpriserna under förutsättning tillika, att dessa priser bestämts med rimligt hänsynstagande till utvecklingstendenserna på den internationella marknaden. Någon ändring av den av riksdagen sålunda intagna ståndpunkten finner jag mig icke böra föreslå utan anser,

122 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

att en bedömning av behovet utav inmalningstvång måste ske fortlöpande. Vad föreningen anfört, torde därför icke böra föranleda någon åtgärd.

I propositionen 1955: 198 anförde jag vidare bl. a., att enligt jordbruksnämnden viss risk förelåg för att utländsk brödsäd eller svensk brödsäd, som efter export återinfördes, skulle utbjudas till inlösen. Jag ansåg, att det borde ankomma på nämnden att närmare undersöka detta spörsmål samt att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag om åtgärder för att hindra, att inlösen av sådan vara skulle kunna äga rum. Nämnden har nu meddelat, alt föreningen Svensk spannmålshandel i sådant hänseende anser det vara nödvändigt, att avslutade utlandsaffärer med brödsäd registreras redan innan de utmynnat i faktisk import eller export. Nämnden delar föreningens åsikt, att ej blott gjorda avslut om införsel och utförsel bör registreras utan även någon form av rapporteringskyldighet vid vidareleverans av importerad brödsäd bör införas. Därvid påminner nämnden om att den i andra avsnitt av sin skrivelse föreslagit vissa åtgärder för registrering av import. Nämnden framhåller, att en registrering av export lämpligen bör ske i samband med att exportören ansöker om exportbidrag. Vad nämnden sålunda anfört, kan jag biträda. I den mån annan registrering eller rapportering prövas erforderlig, äger nämnden meddela föreskrift därom med stöd av förut nämnda förordning den 5. juni 1953 (nr 375). I likhet med nämnden anser jag vidare, att särskild prishöjningsavgift bör kunna uttagas för övergångslager vid höjning av inlösenpriset och att härigenom inflytande medel bör ställas till förfogande för föreningen, vilken själv bör svara för ersättningar, som på motsvarande sätt lämnas, om inlösenpriset sänkes.

De kostnader, som föreningen Svensk spannmålshandel får vidkännas för avsättningen av uppkommande överskott på brödsäd, avses även i fortsättningen skola bestridas bl. a. genom att en förmalningsavgift uttages för såväl vete som råg. Enligt nyssnämnda överenskommelse föreslås avgiften skola anknytas till vetepriset samt utgå med maximibeloppet — 5 kronor per deciton —- vid ett inlösenpris, som är lika med eller lägre än mittpriset. Avgiften avses, då priset på vete ligger högre än mittpriset, skola sänkas med 50 öre per deciton vid ett inlösenpris av 43 kronor per deciton och därefter med ytterligare 50 öre för varje kronas stegring av inlösenpriset, dock att den lägst skall utgå med 3 kronor. Vid prisförhandlingarna har förutsatts, att avgiften under regleringsåret 1956/57 skall utgå med maximibeloppet, 5 kronor per deciton.

Vad sålunda överenskommits torde böra godkännas. Jag vill dock i likhet med nämnden framhålla, att det givetvis icke skall föreligga någon ovillkorlig skyldighet att i alla lägen medge att förut angivna förmalningsavgifter helt uttages. Minskas t. ex. på grund av felslagen skörd behovet av avgiftsmedel, bör förmalningsavgiften efter samråd med föreningen Svensk spannmålshandel kunna fastställas till lägre belopp.

Förslaget att införselavgiften för mjöl och gryn av vete och råg skall fastställas till 10 kronor 50 öre per deciton finner jag mig kunna biträda. Utöver denna avgift bör uttagas en kompensationsavgift, motsvarande den utgående förmalningsavgiften.

123 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

I enlighet med beslut av 1955 års riksdag har föreningen Svensk spannmålshandel av Kungl. Maj :t erhållit bemyndigande att med anlitande av den till föreningens förfogande ställda rörliga krediten i riksgäldskontoret i viss omfattning finansiera omhändertagandet av 1955 års hrödsädsskörd. Jordbruksnämnden har hemställt, att föreningen skall erhålla bemyndigande alt på oförändrade villkor få anlita sagda statskredit för att i viss omfattning finansiera omhändertagandet även av 1956—1958 års brödsädsskördar. Därest riksdagen icke har något att erinra häremot, torde Kungl. Maj:t böra få lämna föreningen det begärda bemyndigandet. Jag förutsätter därvid, att de av 1954 års riksdag godtagna bestämmelserna för tillhandahållande av dylik kredit iakttages och att formerna i övrigt för finansieringen fastställes efter överläggningar med nämnden och riksgäldskontoret.

Jordbruksnämnden har i förevarande sammanhang anfört, att de kvarnar och spisbrödsfabriker med kvarnrörelse, som hos nämnden före den 12 april 1955 sökt kompensation för den höjning av förmalningsavgiften, som ägde rum den 1 augusti 1954, i enlighet med beslut av 1955 års riksdag erhållit prisskillnadsersättning för övergångslager av gammal skörd per den 31 juli 1954. Sex kvarnar, vilka först efter den 12 april 1955 inkommit med ansökan om kompensation, har emellertid icke kommit i åtnjutande av dylik ersättning. Sammanlagt uppgår deras anspråk till 3 117 kronor 85 öre. Nämnden hemställer nu, att ur reservationsanslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område prisskillnadsersättning måtte få utbetalas till de sex kvarnar, enligt en av nämnden överlämnad förteckning, som således icke tidigare erhållit ifrågavarande ersättning. Därest riksdagen icke har något att erinra häremot, torde det efter Kungl. Maj:ts bemyndigande få ankomma på jordbruksnämnden att till ifrågavarande kvarnar utbetala de ersättningar, som sålunda må utgå, ur det å riksstaten för budgetåret 1955/ 56 upptagna reservationsanslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Vad jordbruksnämnden anfört och föreslagit för det fall att Sverige skulle komma att ansluta sig till ett eventuellt nytt internationellt veteavtal kan jag biträda.

Nämndens framställning i övrigt angående brödsädsregleringen finner jag mig kunna lämna utan erinran.

Fodersäd och andra fodermedel in. m.

Jordbruksnämnden Försörjningsläget m. m.

I fråga om det inhemska försörjningsläget för fodersäd och andra fodermedel under innevarande rcgleringsår samt beträffande prisutvecklingen in. in. inom och utom landet för dylika varor lämnar jordbruksnämnden i sin skrivelse följande redogörelse.

124 Kungl. Muj.ts proposition nr 165 år 1956

På grund av den svaga svenska skörden har tillgången på inhemsk fodersäd under innevarande regleringsår varit än mer otillräcklig än under närmast föregående år. Medan importbehovet normalt beräknas till endast cirka 40 000 ton majs, 35 000 ton vetekli och 125 000 ton oljekraftfoder (inklusive inhemsk tillverkning ur importerade råvaror), uppskattas importen under 1055/56 till 390 000 ton fodersäd (40 000 ton majs, 120 000 ton sorghum, 155 000 ton korn. havre och blandsäd samt 75 000 ton fodervete), 65 000 ton vetekli, 30 000 ton sockersnitsel och 170 000 ton oljekraftfoder. Dessutom har, huvudsakligen genom Svenska sockerfabriksaktiebolagets försorg, importerats cirka 34 000 ton melass. Sammanlagt kan beräknas, att importen av fodersäd och andra här nämnda fodermedel innevarande regleringsår kommer att omfatta omkring 475 miljoner foderenheter mera än normalt. Härtill kommer omkring 30 000 ton icke kvarnduglig inhemsk brödsäd, som ställes till förfogande för utfodringsändamål.

Priserna på den internationella marknaden har under löpande regleringsår varit mycket fasta, särskilt i jämförelse med brödsädspriserna. Havre var på utlandsmarknaden länge dyrare än korn, och importpriset för vetekli var eu tid högre än det pris, till vilket fodervete utbjöds från Frankrike.

Världsmarknadspriserna och knappheten på inhemskt foder har givetvis påverkat den inhemska marknadsutvecklingen. Någon införselavgift vid import av fodermedel har icke uttagits annat än för majs och sockersnitsel samt i början av regleringsåret för melass. (Härvid bortses från en i prohibitivt syfte fastställd införselavgift för oljekraftfoder av raps, rybs och senap.) Dessutom har tullfrihet tillämpats för korn ävensom för till foder avsedd brödsäd, som denaturerats vid införseln. Genom uttagande av utförselavgifter har export av fodermedel från Sverige i stort sett helt förhindrats. Odlarpriserna för inhemsk fodersäd har likväl under tiden fr. o. m. september 1955 t. o. m. februari 1956 varit höga. För korn har sagda pris uppgått till i genomsnitt 34 kronor 77 öre och för vithavre till i genomsnitt 35 kronor 39 öre per deciton. Någon prisskillnad mellan vit- och svarthavre har knappast förekommit under nu löpande regleringsår.

De svenska oljefabrikerna har liksom under regleringsåret 1954/55 garanterats avsättning för ur svenskt oljeväxtfrö framvunnet oljekraftfoder genom att föreningen Svensk spannmålshandel enligt avtal med nämnden åtagit sig att omhändertaga sådant oljekraftfoder, som icke kan avsättas direkt på den svenska marknaden. För härigenom eventuellt uppkomna kostnader svarar den s. k. fettclearingkassan. Några avsättningsproblem har hittills icke förelegat.

De av nämnden fastställda partihandelspriserna vid försäljning från oljefabrik av svensktillverkat raps- och senapsmjöl, vilka vid regieringsårets början var 41 respektive 37 kronor per deciton, har fr. o. in. den 1 december 1955 för båda varuslagen varit 40 kronor 75 öre per deciton. Förbrukarpriset för oljekraftfoderblandning har legat 2 kronor 50 öre per deciton högre än det pris, som beräknades i den våren 1955 uppgjorda preliminära jordbrukskalkylen.

Inblandningen i oljekraftfoderblandning av raps- och senapsmjöl har av nämnden varit bestämd till 25 viktsprocent.

Jordbruksnämnden anmäler i detta sammanhang, att den översyn av 1938 års lag om handeln med fodermedel, som nämnden i enlighet med Kungl. Majt:s uppdrag den 29 september 1950 har att utföra tillsammans med lantbruksstyrelsen, alltjämt pågår under medverkan av ett antal särskilt till-

125 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

kallade sakkunniga. Ett på översynen grundat förslag till lagstiftning på området beräknar nämnden skola föreligga färdigt under hösten 1956.

Det nya prisregleringssystemet

Fodersäd, m. m. utom majs. De av riksdagen redan beslutade principerna för prisregleringen i fråga om fodersäd, m. in. utom majs sammanfattar jordbruksnämnden på följande sätt.

Enligt riksdagens beslut hösten 1955 skall mittpriser och prisgränser fastställas för korn och havre. Prisgränserna skall för dessa produkter ligga ungefär + 15 procent från mittpriset. För andra fodermedel skall mittpriser och prisgränser icke fastställas. Riksdagens beslut innebär vidare, att införselavgifterna för korn och havre skall vara fasta under treårsperioden, så länge de inhemska priserna för samma produkter håller sig inom prisgränserna. För sorghum, tapioka (för foderändamål), melass, sockersnitsel, torkad betmassa, hirs samt kli med undantag av mandelkli skall samma införselavgift utgå som för korn.

Jordbruksprisutredningen föreslog, att mittpriset för korn skulle ligga 8 kronor och mittpriset för havre 12 kronor per deciton lägre än mittpriset för vete. Införselavgiften föreslogs till 4 kronor per deciton.

Jordbruksnämnden anför, att överenskommelsen mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation beträffande nu ifrågavarande varor innebär, att prisgränserna föreslås skola fastställas till för korn 39 respektive 29 kronor per deciton med ett mittpris av 34 kronor per deciton och för havre 37 respektive 27 kronor per deciton med ett mittpris av 32 kronor per deciton. Prisgränserna skall avse genomsnittet av lantbruksförbundets noteringar på olika orter för foderkorn respektive vit foderhavre. Mittpriserna och prisgränserna kommer således att ligga för korn 8 kronor och för havre 10 kronor under mittpriset respektive prisgränserna för vete. Anledningen till den i förhållande till jordbruksprisutredningens förslag minskade spänningen mellan korn- och havrepriset är enligt nämnden, att denna spänning i en fri marknad ansetts normalt vara mindre än vad utredningen räknade med. Införselavgiften för korn, havre, sorghum, kli, sockersnitsel och betfor samt för hirs och tapioka avses i överenskommelsen skola fastställas till 5 kronor per deciton. Den höjning, som skett jämfört med jordbruksprisutredningens förslag, uppger nämnden vara motiverad av att mittpriset för brödsäd höjts. För melass har man däremot — med hänsyn till en med Svenska sockerfabriksaktiebolaget träffad uppgörelse — enals om att föreslå en införselavgift av 4 kronor per deciton.

Majs och oljekraftfoder. Enligt riksdagens beslut hösten 1955 skall rörliga införselavgifter tillämpas för majs och oljekraftfoder. Storleken av avgifterna skall fastställas av jordbruksnämnden. Avgifterna får dock icke bestämmas till belopp, överstigande 25 procent av importvärdet. Skulle undantagsvis högre avgifter vara erforderliga, skall det ankomma på Kungl. Maj:t att, efter förslag av nämnden, besluta därom.

Med hänvisning till avsnittet om oljeväxt- och fettvaruregleringen anför

126 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

jordbruksnämnden, att nu gällande inblandningstvång beträffande rapsoch senapsmjöl vid framställning av foderblandningar har förutsatts skola bibehållas. Avsättningsgaranti i annan form för oljekraftfoder från inhemsk oljeväxtodling skall emellertid icke lämnas, vilket bl. a. innebär, att clearingkassan för fettvaror i fortsättningen icke skall anlitas för i sammanhanget uppkommande kostnader.

Enligt nämndens förslag bör slutligen liksom hittills tillverkningsavgift — motsvarande införselavgiften — uttagas för oljekraftfoder, som tillverkas inom landet av importerade råvaror.

Förmätnings produkter av fodersäd, malt m. m. I enlighet med riksdagens beslut hösten 1955 skall några prisgränser icke fastställas för gryn och mjöl av korn och havre eller för förmalningsprodukter av majs, sorghum och hirs. För alla nu nämnda produkter skall införselavgiften fastställas i viss relation till motsvarande avgift för korn respektive havre. Jordbruksprisutredningen föreslog, att införselavgifterna för gryn och mjöl av havre och korn skulle utgå med belopp, som i fråga om havregryn och havremjöl översteg införselavgiften för havre med 8 kronor per deciton samt för kornmjöl och korngryn översteg avgiften för korn med 6 kronor per deciton.

Med utgångspunkt från tulltaxekommitténs allmänna principer för bestämmande av manufaktureringsskydd har jordbruksnämnden och förhandlingsdelegationen enats om att föreslå en reduktion av de utav jordbruksprisutredningen föreslagna införselavgifterna för gryn och mjöl av korn och havre. Införselavgiften för korngryn och kornmjöl föreslås sålunda skola fastställas till 8 kronor per deciton (d. v. s. 3 kronor per deciton över avgiften för korn) samt för havregryn och havremjöl till 9 kronor per deciton (d. v. s. 4 kronor per deciton över avgiften för havre). Nämnden anmäler, att överenskommelsen på denna punkt föregåtts av kontakt med representanter för vederbörande kvarnar.

För förmalningsprodukter av majs, sorghum och hirs finner jordbruksnämnden knappast skäl alt uttaga högre avgift än för den obearbetade råvaran. Vid tillverkning av dessa produkter torde det nämligen icke vara fråga om någon egentlig förädling utan snarast om en gröpning eller finmalning, varvid någon särskild avfallsprodukt i form av kli icke ifrågakommer. Nämnden framhåller för övrigt, att tullmyndigheten vid införsel av för foderändamål avsedd gröpad havre enligt uppgift icke tullbehandlar varan som havremjöl utan jämställer den med omalen havre. Överenskommelse har därför träffats om att föreslå, att förmalningsprodukter av majs, sorghum och hirs i avgiftshänseende skall jämställas med den obearbetade råvaran.

Enligt överenskommelsen föreslås vidare, att för människoföda avsedda produkter av majs, s. k. maizenamjöl, icke skall inräknas bland jordbruksregleringsvarorna. Till jordbruksregleringen föreslås däremot skola föras vissa förut ej specificerade fodermedel. Sålunda bör enligt nämndens mening glutenfoder (stat. nr 367), melassfoder (stat. nr 368) och maltgroddar

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

(ur stat. nr 372) beläggas med samma införselavgift, som vid varje särskilt tillfälle tillämpas för korn. Detsamma bör gälla alla till stat. nr 372 hänförliga, förut ej särskilt nämnda fodermedel, vari vegetabiliska produkter ingår, med undantag dock för foderblandningar, vari oljekraftfoder ingår. För fodermedel av sistnämnda slag bör rörlig avgift tillämpas enligt samma principer, som skall gälla för oljekraftfoder. Nämnden påpekar, att krossad eller gröpad spannmål för foderändamål enligt uppgift av generaltullstyrelsen tulltaxeras under stat. nr 372.

Jordbruksnämnden erinrar vidare om att Sveriges lantbruksförbund i yttrande över jordbruksprisutredningens betänkande hemställde, att malt (stat. nr 195) i fortsättningen måtte ingå i jordbruksregleringen, men att statsmakterna icke tagit ställning till denna fråga utan anmodat nämnden att närmare undersöka densamma. Nämnden anmäler nu, att man vid förhandlingarna blivit ense om att malt bör överföras till jordbruksregleringsvarorna och således fortsättningsvis skyddas genom införselavgift i stället för tull. Med utgångspunkt från att cirka 130 kilogram korn åtgår för framställning av 100 kilogram malt och att införselavgiften för korn kommer att fastställas till 5 kronor per deciton, har införselavgiften för malt fastställts till 6 kronor 50 öre per deciton.

Fraktbidrag för foder sändningar till vissa delar av norra Sverige. I sin framställning rörande prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under regleringsåret 1955/56 behandlade jordbruksnämnden utförligt frågan om fraktbidrag för fodersändningar till vissa delar av norra Sverige. Med anledning härav beslutade 1955 års riksdag, att sådana bidrag — som tidigare utgått vid transporter till praktiskt taget hela Norrland samt vissa angränsande delar av norra Svealand från övriga delar av riket — skulle lämnas endast vid transporter till Norrbottens och Västerbottens län. I samband därmed höjdes det bottenbelopp, som icke skall ersättas av statsmedel, från 1 krona 25 öre till 2 kronor per deciton. Bidragen utbetalas genom föreningen Svensk spannmålshandel, som erhåller ersättning av staten för de utbetalade beloppen ävensom för administrationskostnaderna.

Även om jordbruksnämnden liksom tidigare anser, att anordningen med fraktbidrag helst borde slopas, bl. a. på grund av den förhållandevis betungande administrationen, ifrågasätter nämnden icke nu någon ändring i gällande regler om dylika fraktbidrag till de båda nordligaste länen under regleringsåret 1956/57. Föreningen Svensk spannmålshandel har beräknat kostnaderna för bidragen och administrationen till 1 miljon kronor. Medelsbehovet redovisas under anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Departementschefen

Enligt 1955 års riksdagsbeslut skall mittpriser och prisgränser fastställas för korn och havre. Prisgränserna för dessa produkter skall ligga ungefär ± 15 procent från mittpriset. För andra fodermedel skall mittpriser och

128 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

prisgränser icke bestämmas. Ej heller skall prisgränser fastställas för gryn och mjöl av korn och havre utan i stället skall införselavgiften för dessa produkter sättas i viss relation till införselavgifterna för råvaran.

Beslutet innebär vidare, att införselavgifterna för korn och havre skall vara fasta under treårsperioden, så länge de inhemska priserna på dessa varor håller sig inom prisgränserna. För maltkorn och grynhavre skall utgå samma införselavgift, som vid varje särskild tidpunkt tillämpas för foderkorn respektive havre. Samma avgift som för korn skall utgå för sorghum, tapioka (för foderändamål), melass, sockersnitsel, torkad betmassa och hirs samt kli med undantag av mandelkli. För förmalningsprodukter av majs, sorghum och ris skall utgå samma avgift som för gryn och mjöl av korn och havre. I fråga om majs och oljekraftfoder skall rörliga införselavgifter även i fortsättningen användas.

I den föreliggande överenskommelsen har för korn beräknats ett mittpris av 34 kronor med prisgränser vid 39 respektive 29 kronor, allt räknat per deciton och avseende genomsnittet av Sveriges lantbruksförhunds noteringar på olika orter för foderkorn. I fråga om havre föreslås mittpriset till 32 kronor samt prisgränserna till 27 respektive 37 kronor per deciton och avseende motsvarande genomsnittsnotering för vit foderhavre.

Vad sålunda överenskommits synes höra godtagas.

I fråga om införselavgifterna bör enligt överenskommelsen avgiften för såväl korn som havre utgå med 5 kronor per deciton. Av riksdagsbeslutet följer, att samma avgift skall gälla för sorghum, tapioka, sockersnitsel, torkad betmassa, hirs och kli. Beträffande melass innebär överenskommelsen en avvikelse från nämnda beslut såtillvida, att avgiften för denna produkt nu föreslås till endast 4 kronor med anledning av ett därom med Svenska sockerfabriksaktiebolaget träffat avtal.

Beträffande mjöl och gryn av korn och havre föreslås införselavgifter, som vid varje särskild tidpunkt skall överstiga införselavgiften för korn respektive havre med 3 respektive 4 kronor per deciton. — Vad angår förmalningsprodukter av majs, sorghum och hirs avses i överenskommelsen, att införselavgifterna för dessa skall — med avvikelse från riksdagsbeslutet — bestämmas till samma belopp som avgifterna för den obearbetade råvaran. Som skäl härför anföres, att tillverkningen av dessa produkter icke innebär någon egentlig förädling utan snarare en gröpning eller förmalning, varvid någon särskild avfallsprodukt i form av kli icke framkommer. Vidare framhålles, att för foderändamål avsedd gröpad havre av tullmyndigheterna enligt uppgift icke behandlas såsom havremjöl utan jämställes med omalen havre. Enligt överenskommelsen skall vidare för människoföda avsedda produkter av majs, s. k. maizenamjöl, icke inräknas bland jordbruksregleringsvarorna. Däremot föreslås, att malt skall hänföras till dessa och åsättas en införselavgift av 6 kronor 50 öre per deciton.

Vad överenskommelsen sålunda innefattar i fråga om införselavgifter kan jag biträda. Beträffande avgiften å melass får jag erinra om att Kungl. Maj:t i propositionen 1955: 140 biträtt en överenskommelse mellan nämnden

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

och Svenska sockerfabriksaktiebolaget, vilken innefattar att införselavgiften för denna vara skall uppgå till 4 kronor per deciton.

Jordbruksnämnden har vidare föreslagit, att tillverkningsavgift, motsvarande införselavgiften, liksom hittills skall uttagas för oljekraftfoder, som tillverkats inom landet av importerade råvaror. Häremot har jag intet att erinra. Till frågan om inblandningstvång beträffande raps- och senapsmjöl torde jag få återkomma i annat sammanhang.

Vad slutligen angår fraklbidragen för vissa fodersändningar till norra Sverige delar jag jordbruksnämndens uppfattning, att någon ändring i de nu gällande bestämmelserna icke bör ske för regleringsåret 1956/57.

Diverse vegetabilieprodukter

Jordbruksnämnden

Ärter, tjänliga till människoföda. I fråga om till människoföda tjänliga ärter, anför jordbruksnämnden, att den svenska odlingen normalt är av sådan storlek, att exportöverskott uppkommer. Då några bidrag vid export icke förekommer och enligt nämndens mening ej heller bör förekomma, påverkas den inhemska prisbildningen som regel i hög grad av de priser, som kan erhållas vid exporten. Nämnden finner det dock i vissa lägen vara av betydelse för odlarna att erhålla ett importskydd och har därför med jordbrukets förhandlingsdelegation överenskommit, att införselavgift bör uttagas vid import av matärter samt att denna avgift bör fastställas till 6 kronor per deciton. Detta skydd torde enligt nämnden i regel motsvara 10 å 15 procent av importpriset.

Bönor, tjänliga till människoföda. Jordbruksnämnden upplyser, alt den inhemska odlingen av bruna bönor, som normalt omfattar mellan 1 000 och 2 000 hektar och huvudsakligen är förlagd till Öland och Halland, icke motsvarar konsumtionsbehovet. Som regel erfordras en import av omkring 2 000 ton. För att den svenska odlingen, vilken är särskilt arbetskrävande och därför lämpar sig väl för mindre jordbruk, skall kunna upprätthållas, är det enligt nämndens uppfattning av stor betydelse, att odlarpriset stödes genom importskydd. Överenskommelsen mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation innefattar också förslag om att införselavgift skall uttagas för bönor, tjänliga till människoföda, med 20 kronor per deciton. Denna avgift motsvarar vid ett normalt importpris av 90 kronor per deciton ett importskydd av 22 procent.

Linser. Jordbruksnämnden anför, alt linser (ur stat. nr 181), som enligt riksdagens beslut skall ingå bland de varor, vilka omfattas av jordbruksregleringen, med hänsyn till såväl odling som användning närmast är att jämställa med matärter och matbönor. Någon odling av betydelse förekommer dock icke i vårt land och enligt nämndens uppfattning saknas anledning att för varan uttaga införselavgift.

9 Bihang till riksdagens protokoll 19C>6. i samt. Nr 16.r>

130 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 är 1956

Hampfrö. Hampfrö tulltaxeras under stat. nr 207 — i rubriken rapsoch andra oljeväxtfrön — och räknas sålunda som oljehaltigt frö. Emellertid användes hampfrö huvudsakligen i obearbetat skick (t. ex. för utfodring av fåglar). Jordbruksnämnden framhåller, att den svenska hampodlingen, som arbetar under svåra förhållanden, har ett starkt intresse av att även det vid halmskörden framvunna fröet kan avsättas till rimligt pris. Med hänsyn härtill föreslår nämnden i enlighet med vad som överenskommits med förhandlingsdelegationen, att hampfrö skall överföras till den grupp varor, för vilka införselavgift skall uttagas vid import. Avgiften föreslås skola fastställas till 20 öre per kilogram, vilket vid ett normalt importpris av omkring 1 krona 10 öre per kilogram innebär ett gränsskydd av 18 procent.

Jordbruksnämnden föreslår slutligen, att mittpriser och prisgränser icke skall fastställas för de i förevarande avsnitt behandlade diverse vegetabilieprodukterna. Vidare bör Kungl. Maj :t senare, efter förslag av nämnden, besluta om användningen av de medel, som inflyter i form av införselavgifter för matärter, matbönor och hampfrö.

Departementschefen

Vad jordbruksnämnden föreslagit i fråga om diverse vegetabilieprodukter föranleder ingen erinran från min sida. För matärter, matbönor och hampfrö bör sålunda fastställas endast en införselavgift av respektive 6, 20 och 20 öre per kilogram. I fråga om dispositionen av härigenom inflytande medel bör Kungl. Maj :t, efter förslag av nämnden, senare äga besluta.

Potatis och potatisprodukter m. m.

Matpotatis Jordbruksnämnden Försörjningsläget m. m.

I fråga om matpotatis anför jordbruksnämnden till en början vissa uppgifter om och synpunkter på produktion, import, marknadsorganisation och kvalitetsfrågor.

Under de sistförflutna två åren har förekommit en förhållandevis stor import av matpotatis. Under år 1955 uppgick denna import, bortsett från färskpotatisimporten, till cirka 100 000 ton. Att matpotatisimporten fått en så stor omfattning har främst berott på att 1954 och 1955 års potatisskördar till följd av ogynnsam väderlek blev kvantitativt svaga samt att den skördade potatisen inom det stora flertalet odlingsområden blev av sämre kvalitet än normalt. Såsom framgår av uppgifter, lämnade i bilaga 2 angående produktionsutvecklingen på jordbrukets område, stannade 1954 och 1955 års potatisskördar vid 1 429 000 ton respektive 1 339 000 ton, medan vad man brukar kalla en normalskörd bör uppgå till 1 700 000—1 800 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

ton. De nämnda årens låga potatisskördar berodde emellertid icke enbart på att hektarskördarna på grund av väderleksförhållandena blev låga, utan också på att potatisarealen successivt nedgått under den senaste tioårsperioden. Potatisarealen, som under krigs- och efterkrigsåren uppgick till cirka 145 000 hektar, har alltsedan år 1951 hållit sig mellan 120 000 och 127 000 hektar. Minskningen torde i främsta rummet få tillskrivas det förhållandet, att potatisodlingen är en av våra mest arbetskrävande grödor och att en ökad mekanisering av odlingsarbetet varit betydligt svårare att genomföra beträffande potatisodlingen än på de flesta andra områden inom jordbruket. På grund av de stegrade arbetskostnaderna och svårigheterna att skaffa arbetskraft har potatisodlingen delvis fått vika för andra, mindre arbetskrävande odlingar.

Den ökade importen kan emellertid icke förklaras enbart av nu nämnda förhållanden utan har till ej oväsentlig del berott på konsumenternas undan för undan stegrade krav på potatis av högre kvalitet än den, som utbjuden svenskodlad potatis i allmänhet uppvisat. Importen av högklassig potatis har ytterligare klargjort, att ur konsumenternas synpunkt sådan potatis är att föredraga framför annan potatis, även om den bättre potatisen betingar ett något högre pris.

Importen har i sin tur aktualiserat det under senare år bedrivna arbetet för att åstadkomma en förbättring av den svenska matpotatisens kvalitet. Sålunda bär hushållningssällskapen samt jordbrukets ekonomiska och fackliga organisationer bedrivit en omfattande propaganda för odling och sortering av förstklassig matpotatis. Ävenså har från försäljningsorganisationernas sida vidtagits åtgärder för att genom organiserad uppsamling, sortering och marknadsföring åstadkomma en kvalitetsförbättring å den vara, som saluföres av partihandeln. Kooperativa förbundet och vissa andra företag har likaledes bl. a. genom egna kontraktsodlingar medverkat i strävandena att höja den svenska matpotatisens kvalitet. En statlig utredning har vidare tillsatts för att verkställa en översyn av den svenska matpotatisodlingen och av potatishandelns organisation. Även om man kan hysa förhoppningar om att det nu pågående arbetet skall ge ett tillfredsställande resultat, kommer omställningen av den svenska matpotatisodlingen säkerligen att taga ganska lång tid i anspråk.

Jordbruksnämnden framhåller därefter, att riktpunkten vid bestämmande av gränsskyddet för matpotatis bör vara dels att främja strävandena att få fram en kvalitetsförbättring på den svenska potatisen, dels att tillgodose konsumenternas intresse av att priset på kvalitetspotatis hålles på en rimlig nivå. På längre sikt bör målet vidare vara, att vårt land skall kunna bli i stort sett självförsörjande även beträffande matpotatis av god kvalitet. Inom stora delar av jordbruket utgör potatisen en viktig och lämplig gröda i växtföljden, och potatisodlingen är dessutom av stor betydelse för de mindre och medelstora jordbrukens lönsamhet. Det är dock icke möjligt att genom fasta importavgifter förhindra tillfälliga prisfall under försäljningssäsongen, beroende på att potatisen i motsats till flera andra grödor icke kan lagras från ett år till ett annat. Om överskotten på potatis i exportländerna under våren är stora, kan importpriserna lätt sjunka till en mycket låg nivå. I anslutning härtill erinrar nämnden om att departementschefen i propositionen 1955: 198 angående den framtida utformningen av prissättningen på jordbrukets produkter fann sist anförda synpunkt i och för sig tala mot

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

att skyddet för matpotatisodlingen lämnades i den av jordbruksprisutredningen föreslagna formen. Med hänsyn till önskvärdheten av att det föreslagna systemet icke skulle brytas genom att undantag gjordes för enstaka produkter föreslogs emellertid, trots angivna betänkligheter, att gränsskyddet för matpotatis liksom för andra jordbruksvaror skulle lämnas i form av en inom vissa prisgränser fast importavgift, vilket också blev riksdagens beslut.

Det nya prisregleringssystemet

Mitt priser och prisgränser. Jordbruksnämnden erinrar om att jordbruksprisutredningen föreslog, att prisgränserna för matpotatis skulle fastställas med utgång från Lantbruksförbundets stockholmsnotering för »prima välsorterad matpotatis» av sortklass I (sorterna Bintje, King Edward och Magnum Bonum). Denna notering utgjorde för år 1954/55 omkring 28—29 öre per kilogram. Under de två föregående åren var noteringen under september —januari avsevärt lägre men steg därefter till ungefär samma nivå som år 1955 eller högre. Prisgränserna för matpotatis borde enligt utredningens förslag fastställas till ± 15 procent av mittpriset. Med ledning härav ansåg utredningen prisgränserna lämpligen kunna anges till 25 respektive 34 öre per kilogram fritt Stockholm.

Vidare anför jordbruksnämnden, att matpotatispriset i årets höstkalkyl upptagits till 24 öre per kilogram. I kalkylpriset inbegreps därvid även färskpotatisen. (I samband med skördeskadekompensationen hösten 1955 höjdes senare detta pris till 26 öre per kilogram.) Frånräknas färskpotatisens inverkan på förstnämnda kalkylpris, kan detta pris (24 öre per kilogram) vid normal säsongvariation anses motsvara en stockholmsnotering i november för »prima välsorterad matpotatis» eller — som den numera benämnes — »ordinär matpotatis», tillhörande nyssnämnda sortklass, av omkring 29,5 öre per kilogram eller samma notering, som jordbruksprisutredningen räknat med. Omräknas det i höstkalkylen 1955 beräknade priset på matpotatis till ett pris för sortklass II, kommer man till en notering i november av omkring 26 öre per kilogram för denna senare sortklass.

Den hittillsvarande potatisimporten har enligt jordbruksnämnden begränsats till förutnämnda tre potatisslag, och importpotatisen har genomgående varit av bättre kvalitet än vad den svenska kvalitetsbenämningen »ordinär potatis» innebär. Den importerade potatisen torde i stort sett ha hållit kraven på vår kvalitetsbenämning »Prima SMAK-potatis» och har i vissa fall fyllt bestämmelserna för »Extra prima SMAK-potatis».

Jordbruksnämnden erinrar, att riksdagen beslutat, att prisgränserna i enlighet med jordbruksprisutredningens förslag skall fastställas till ± 15 procent från mittpriset. Mot bakgrund av nu angivna förhållanden har, anför nämnden, mittpriset för potatis, avseende Lantbruksförbundets stockholmsnotering, i överenskommelsen föreslagits skola fastställas till 29,5 öre per kilogram för ordinär matpotatis av sortklass I och prisgränserna till 25 respektive 34 öre per kilogram. Ifrågavarande prisgränser bör vidare gälla oberoende av säsongerna och avse hela treårsperioden.

Kungl. Maj.ts proposition nr i65 år 1956

133 Införselavgiftens storlek. Den under innevarande regleringsår importerade matpotatisen har så gott som uteslutande köpts i Holland, Belgien och Frankrike. Under senare delen av hösten 1955 beräknas enligt jordbruksnämnden imporlpriset fritt Stockholm ha utgjort för belgisk och fransk potatis cirka 21 och för holländsk cirka 23 öre per kilogram. Någon nämnvärd import av dansk potatis har under samma tid icke kunnat ske. Av skäl, som förut anförts, anser nämnden, att gränsskyddet för matpotatis bör avvägas bl. a. under hänsynstagande till att det pågående arbetet för förbättring av den svenska potatisens kvalitet icke motverkas. Gränsskyddet bör därför lämpligen avvägas så, att det blir något större under de två första åren av kommande treårsperiod än under periodens sista år. Vidare har det ansetts riktigt att göra skyddet något högre under hösten och fram till den 15 januari, under vilken tid tillgången på såväl svensk som utländsk potatis brukar vara riklig och priserna låga, varför avsättningen av svensk potatis särskilt bör främjas.

Med hänsyn till det nu anförda föreslår jordbruksnämnden, att införselavgiften för matpotatis skall, oberoende av kvaliteten, fastställas på följande sätt (öre per kilogram).

1956/57 1957/58 1958/59

1/7—15/1 .................. 7 7 6

16/1—30/6 .................. 5 5 5

De för matpotatis föreslagna införselavgifterna föreslås vidare skola gälla även för potatis, som importeras för industriell användning, eftersom någon bestämd gränsdragning mellan mat- och fabrikspotatis icke torde kunna tillämpas.

Jordbruksnämnden upplyser, att man vid fastställandet av dessa avgifter har utgått från importpriserna fritt Stockholm för belgisk, fransk och holländsk potatis av sortklass I samt att importen i fortsättningen torde komma att avse i huvudsak holländsk och dansk potatis.

För utsädespotatis bör gränsskyddet enligt riksdagens beslut i princip utgå med samma belopp som för matpotatis. Från växtskyddssynpunkt skulle det visserligen, anför nämnden, vara motiverat att ha ett något högre skydd för utsädesvaran för att stimulera användningen av svenska sortrena stammar. Emellertid torde det icke vara möjligt att vid fri import tillämpa olika införselavgifter. Att man kunnat göra detta tidigare beror på att importen varit kvantitativt reglerad och kunnat via licensgivningen fortlöpande kontrolleras av nämnden. Vid tillämpningen av det nya systemet bör sålunda, med hänsyn till vad nu sagts, införselavgift för utsädespotatis — liksom för industripotatis — alltid utgå med samma belopp, som vid varje särskild tidpunkt tages ut för matpotatis.

Färskpotatis. I fråga om färskpotalis anför jordbruksnämnden följande.

Enligt jordbruksprisutredningens förslag skulle skyddet för färskpotatis lämnas i form av tull, som under maj och juni skulle utgå med 15 öre per kilogram. F. n. utgår tull under januari—juni med 10 öre per kilogram.

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Jordbruksnämnden har tillstyrkt utredningens förslag. 1952 års tulltaxekommitté har icke funnit någon erinran mot storleken av den föreslagna tullsatsen men har ansett, att tiden för dess tillämpning bör begränsas till juni månad. Vid riksdagens behandling angående den framtida utformningen av prissättningen på jordbrukets produkter togs, i enlighet med propositionen i ämnet, icke ställning till det framtida skyddet för färskpotatis. Vederbörande odlarorganisationer har hemställt, att utredningens förslag beträffande färskpotatisen skall omprövas före odlingssäsongen 1957 samt att beslut därvid fattas om att färskpotatisen skall överföras till de jordbruksreglerade produkterna och att importen skall bli föremål för kvantitativ reglering.

Med hänsyn till att statsmakterna ännu icke tagit ställning till jordbruksprisutredningens av jordbruksnämnden tillstyrkta förslag beträffande färskpotatisen, anser sig nämnden sakna anledning att i förevarande sammanhang taga ställning till odlarorganisationernas hemställan.

Införselavgifternas användning. I fråga om nu utgående införselavgifter på stärkelse och stärkelseprodukter har Kungl. Maj:t i brev den 17 april 1953 föreskrivit, att dessa skall av jordbruksnämnden tillföras en särskild inom nämnden inrättad kassa för att i enlighet med grunder, som framdeles skulle komma att fastställas av Kungl. Maj:t, användas för att sänka priset för potatismjöl vid försäljning till förbrukare inom vissa industrier. Nämnden anbefalldes att inkomma till Kungl. Maj :t med förslag till dylika grunder. Genom ett annat brev samma dag förordnade Kungl. Maj :t, att införselavgifterna på potatis skulle tillföras samma kassa.

Jordbruksnämnden anför, att de medel, som influtit i form av införselavgifter på potatis, kommit att uppgå till väsentligt större belopp än från början förutsetts. Den 31 januari 1956 innestod sålunda hos nämnden ett belopp av omkring 4 950 000 kronor i form av sådana avgifter. Detta belopp kommer att ökas med omkring 1 000 000 kronor, sedan slutredovisning skett av införselavgifterna för den import, som ägt rum intill den 9 mars 1956, då införselavgifterna för potatis borttogs. Vid förhandlingar med jordbrukets förhandlingsdelegation har enighet vunnits därom att, med hänsyn till angelägenheten av att kunna lämna ett verksamt skydd åt strävandena att effektivisera den svenska matpotatisodlingen, av de hos nämnden innestående medel, som influtit i form av införselavgifter på potatis, ett belopp av 2 000 000 kronor skall ställas till vederbörande odlarorganisationers förfogande att efter nämndens närmare bestämmande användas till främjande av odling, lagerhållning och distribution av matpotatis. Med anledning härav föreslår nämnden, att av influtna införselavgifter för potatis ett belopp av 2 000 000 kronor skall få användas av nämnden i överensstämmelse med nämnda överenskommelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

135 Departementschefen

Gränsskyddet för matpotatis har under de senaste åren lämnats genom rörliga införselavgifter och kvantitativ importreglering. I enlighet med riksdagens beslut hösten 1955 skall gränsskyddet för matpotatis liksom för andra jordbruksprodukter under treårsperioden 1956/57—1958/59 lämnas i form av en inom vissa prisgränser fast införselavgift. Beslutet innebär vidare, att prisgränserna skall fastställas till ± 15 procent av mittpriset och att gränsskyddet för utsädespotatis i princip skall utgå med samma belopp som för matpotatis. I fråga om skyddet för färskpotatis har statsmakterna icke tagit ställning till det av jordbruksprisutredningen framlagda förslaget.

Som förut nämnts, har jordbruksnämnden efter överläggningar med jordbrukets organisationer träffat överenskommelse i fråga om den närmare utformningen av gränsskyddet för matpotatis m. in. I anslutning härtill uttalar nämnden i sin skrivelse bl. a., att riktpunkten vid bestämmandet av gränsskyddet för matpotatis bör vara dels att^främja strävandena att få fram en kvalitetsförbättring av den svenska potatisen, dels att tillgodose konsumenternas intresse av att priset på kvalitetspotatis hålles på en rimlig nivå. Nämnden framhåller vidare bl. a., att potatisen inom stora delar av jordbruket utgör en viktig och lämplig gröda i växtföljden samt att potatisodlingen är av stor betydelse för de mindre och medelstora jordbrukens lönsamhet. Nämnden erinrar även om att det icke är möjligt att genom en fast införselavgift förhindra tillfälliga prisfall på matpotatis under försäljningssäsongen, beroende på att potatis i motsats till flera andra grödor icke kan lagras från ett år till ett annat. Om överskotten av potatis i exportländerna under våren är stora, kan importpriserna lätt sjunka till en mycket låg nivå. Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag med utgångspunkt från liknande tankegångar i propositionen 1955:198 anförde, att dylika risker syntes tala mot att skyddet för matpotatis lämnades i form av en fast införselavgift, men att jag trots dessa betänkligheter icke för en enstaka produkt ville bryta det föreslagna systemet.

Med utgångspunkt från bl. a. vad som nu anförts har jordbruksnämnden avgivit förslag till närmare utformning av gränsskyddet för matpotatis. Förslaget innebär, att mittpriset, vilket bör avse ordinär matpotatis av sortklass I enligt Sveriges lantbruksförbunds stockholmsnotering, bör fastställas till 29,5 öre per kilogram under treårsperioden 1956/57—1958/59. övre och nedre prisgränserna bör bestämmas till 34 respektive 25 öre per kilogram. Införselavgiften bör för tiden den 1 juli—den 15 januari fastställas för åren 1956/57 och 1957/58 till 7 öre och för år 1958/59 till 6 öre per kilogram samt för tiden den 16 januari—den 30 juni åren 1957—1958/59 till 5 öre per kilogram. Vid bestämmandet av de föreslagna införselavgifterna bär man utgått från importpriserna fritt Stockholm för belgisk, fransk och holländsk potatis. För utsädespotatis föreslås i enlighet med riksdagens beslut hösten 1955, att gränsskyddet skall fastställas till samma belopp som

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

för matpotatis. Vidare bör de för matpotatis föreslagna införselavgifterna gälla även för potatis, som importeras för industriell användning, eftersom någon bestämd gränsdragning mellan mat- och fabrikspotatis icke torde kunna genomföras.

Den av jordbruksnämnden föreslagna närmare utformningen av gränsskyddet för matpotatis in. m. tager enligt min mening skälig hänsyn till förhandenvarande betingelser för matpotatisodlingen. Genom den för sommaren och hösten de båda första åren föreslagna något större införselavgiften har man sökt undvika, att det pågående arbetet för förbättring av den svenska potatisens kvalitet motverkas. Vidare kan avsättningen av svensk potatis beräknas komma att främjas genom att införselavgiften blir något högre under sommaren och hösten fram t. o. in. den 15 januari än under återstoden av respektive år. Jag anser sålunda, att de av nämnden avgivna förslagen, såvitt nu är i fråga, bör godtagas.

Vad därefter angår det framtida skyddet för färskpotatis får jag erinra om att detta icke kunnat omfattas av den nu föreliggande överenskommelsen, eftersom statsmakterna ännu icke beslutat, om skyddet skall utgå i form av tull eller införselavgift. För min del är jag icke beredd att taga ställning till denna senare fråga förrän efter ytterligare utredning. Det är min avsikt att anmäla densamma å sådan tid, att förslag kan föreläggas riksdagen i samband med att ställning tages till 1952 års tulltaxekommittés blivande betänkande.

I detta sammanhang har jordbruksnämnden även tagit upp frågan om användningen av de medel, som hittills influtit i form av införselavgifter på matpotatis. Nämnden har därvid efter överläggningar med jordbrukets förhandlingsdelegation funnit sig böra föreslå att — med hänsyn till angelägenheten av att kunna lämna ett verksamt stöd åt strävandena att effektivisera den inhemska matpotatisodlingen — av dessa medel ett belopp av 2 miljoner kronor skall ställas till vederbörande odlarorganisationers förfogande att efter nämndens närmare bestämmande användas till främjande av odling, lagerhållning och distribution av matpotatis. Vad nämnden sålunda föreslagit, föranleder ingen erinran från min sida. Samråd bör dock äga rum med lantbruksstyrelsen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att efter förslag från nämnden utfärda riktlinjer för sagda bidragsverksamhet.

Vad lantbruksstyrelsen anfört i sin förut omförmälda skrivelse den 16 augusti 1955 rörande behovet av fortsatt stöd åt den kvalitetsbefrämjande verksamhet på matpotatisområdet, som numera bedrives av Svensk inatpotatiskontroll, kan jag ansluta mig till. För nämnda organs verksamhet under budgetåret 1955/56 har ett statsbidrag av 15 000 kronor ställts till förfogande ur anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Därest riksdagen icke har något att erinra däremot, torde ett lika stort bidrag få utgå till verksamheten ur berörda anslag jämväl under budgetåret 1956/57.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

137 Fabrikspotatis

Jordbruksnämnden

1955 års kommittéförslag

Kungl. Maj :t uppdrog i maj 1954 åt jordbruksnämnden att närmare utreda införandet av ett nytt regleringsystem för fabrikspotatis och därmed sammanhängande frågor. Den anbefallda utredningen verkställdes av en kommitté, vari — förutom representanter för nämnden — ingick representanter för Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a., Sveriges bränneriidkareförening u. p. a., industriförbrukarna och övriga konsumenter av potatisstärkelse samt företrädare för Aktiebolaget Vin- & spritcentralen. Kommittén överlämnade med skrivelse den 25 mars 1955 till nämnden en promemoria med förslag till omläggning av fabrikspotatisregleringen. över denna promemoria yttrade sig nämnden i sitt remissyttrande över jordbruksprisutredningens betänkande. En majoritet inom nämnden fann sig därvid kunna biträda det i promemorian framlagda förslaget.

Jordbruksnämnden erinrar i sin förevarande skrivelse, att departementschefen i propositionen 1955: 198 (s. 143 och 144) redogjorde för vissa huvudpunkter i förslaget och uttalade, att det i promemorian föreslagna systemet enligt hans mening utgjorde en i huvudsak godtagbar lösning i fråga om formerna för reglering av stärkelse- och potatissprittillverkningen. Departementschefen ansåg sig dock icke böra taga ställning till detaljerna i det föreslagna systemet. Frågan om avvägningen av det framtida stödet åt fabrikspotatisodlingen borde liksom för andra produkter senare upptagas till prövning vid förhandlingar mellan nämnden och jordbrukets organisationer.

Vidare erinrar jordbruksnämnden, att jordbruksutskottet i sitt utlåtande 1955: 39 anförde, att i avvaktan på Kungl. Maj :ts närmare förslag rörande regleringen av stärkelse- och potatissprittillverkningen något uttalande i frågan icke syntes vara erforderligt. Utskottet angav dock som sin mening, att man även på detta område borde komma fram till ett friare regleringssystem. Detta uttalande torde enligt nämndens mening vara föranlett av motionsvägen framförd kritik mot det i promemorian framförda förslaget, att tillverkningen av potatisstärkelse även framdeles skulle vara beroende av särskilt tillstånd. Riksdagens beslut innebar i avseende å fabrikspotatisregleringen icke någon avvikelse från vad utskottet uttalat.

I fråga om innehållet i nyssnämnda kommittépromemoria samt i vissa yttranden däröver lämnar jordbruksnämnden följande redogörelse.

En utgångspunkt för kommittéförslaget var, att den statliga kvantitativa regleringen av stärkelse skulle hävas och att gränsskyddet för potatisprodukterna skulle ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med det prissystem, som sedermera antagits av riksdagen hösten 1955. Skyddets storlek skulle enligt förslaget bestämmas efter överläggningar med jordbrukets ekonomiska organisationer. Det förutsattes, att den statliga prissättningen för fabrikspotatis och stärkelse skulle upphävas och alt odlarnas och tillverkarnas egna orga-

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

nisationer själva skulle ansvara för prissättningen. Priset på fabrikspotatis förutsattes för såväl stärkelse- som bränneripotatisens del komma att i huvudsak baseras på det stärkelsepris, som kunde uttagas under skyddet av införselavgiften.

Tillverkningen av potatisstärkelse skulle framdeles liksom tlu kräva statligt tillstånd. Det framhölls, att rätten att anlägga stärkelsefabrik icke skulle vara förbehållen odlare. Villkor för tillverkningsrätt skulle bl. a. vara, att endast svensk potatis skulle få användas vid framställning av potatisstärkelse. I fråga om tillverkningen av potatissprit förutsattes, att Aktiebolaget Vin- & spritcentralen skulle vara skyldigt att godtaga vissa angivna grunder för beräkning av råvarukostnaden i samband med prissättningen på råsprit samt att Kungl. Maj :t skulle komma att lämna tillstånd till uppförande av nya brännerier, exempelvis i kombination med stärkelsetillverkning, där det befunnes motiverat av rationaliseringsskäl eller liknande orsaker. Vidare förutsattes, att den hittills hävdade principen, att brännerinäringen icke får ge »vinst», skulle modifieras därhän, att vissa avsättningar skulle kunna göras till rationalisering och till konjunkturutjämnande åtgärder. Vidare föreslogs att Aktiebolaget Vin- & spritcentralen skulle övergå till att fastställa sina inköpskvantiteter för tvåårsperioder i stället för som nu årsvis.

Bränneriernas och stärkelsefabrikernas skyldighet att taga emot potatis från odlare skulle enligt förslaget under normala förhållanden begränsas till att gälla potatis från traditionellt fabrikspotatisodlande områden. Det framhölls, att det statliga stödet åt fabrikspotatisodlingen ursprungligen i väsentlig grad motiverats med att odlarna på vissa magra sandjordar i Sydsverige varit hänvisade till att i stor utsträckning bedriva sådan odling, och det förutsattes, att den härmed givna geografiska begränsningen skulle bibehållas.

Gällande tillverkningsskatter för utländsk potatis, majs m. in., som användes för tillverkning av stärkelse, skulle slopas, såvitt angick potatis, och i övrigt omändras till avgifter, som skulle uppbäras i prisregleringssyfte.

Stärkelseföreningens ställning som ensam uppköpare och försäljare av potatisstärkelse föreslogs skola bibehållas. Med ensamrätten skulle följa skyldighet att till enhetligt pris (graderat efter kvalitet) uppköpa all stärkelse, som utbjöds av fabrik. Föreningen skulle dock i fortsättningen liksom hittills kunna efter jordbruksnämndens prövning erhålla rätt att erlägga lägre pris till fabrik, som icke var medlem i föreningen.

Systemet förutsattes normalt komma att fungera med tillhjälp av gränsskyddet, odlings- och tillverkningsbegränsningen samt tillverkningsavgiften. Vid extraordinära förhållanden — närmast avsågs en mera långvarig och betydlig sänkning av importpriserna — kunde dock särskilda skyddsåtgärder bil erforderliga. För sådana situationer föreslogs, att en undre inhemsk prisgräns skulle garanteras i överensstämmelse med den anordning, som jordbruksprisutredningen föreslagit. Av detta följde, att även en övre prisgräns skulle fastställas. Som lämpliga prisgränser föreslogs — med utgångspunkt från ett grossistpris av 87 öre per kilogram — 74 öre respektive 1 krona för stärkelsen. Stärkelseföreningen föreslog dock för sin del prisgränserna 77 respektive 97 öre. Det förutsattes, att någon statlig priskontroll i producentledet icke skulle gälla, varför odlarpriserna för potatis skulle bli fullt fria.

För att kunna möta förluster, som kunde uppkomma vid oförutsett stor produktion, och i övrigt utjämna rörelseresultatet borde enligt förslaget stärkelse- och bränneriidkareföreningarna äga disponera över en konjunkturutjämningsfond, till vilken skulle föras dels införselavgifterna på potatisprodukter och eventuellt även på potatis, dels en viss mindre del av odlar-

139 Kungl. Majrts proposition nr 165 år 1956

priset på stärkelse- och bränneripotatis, vilken del föreningarna skulle avsätta för sådant ändamål. Det beräknades, att vid ingången av regleringsåret 1956/57 ett belopp av omkring 6 500 000 kronor skulle kunna stå till förfogande för konjunkturutjämning. Härvid hade inräknats införselavgifter på potatis med 1 500 000 kronor. Det förutsattes, att stärkelseföreningen genom att från början bedriva en försiktig prispolitik skulle bygga på konjunkturutjämningsfonden till sådan storlek, att man kunde möta de påfrestningar, som kunde inträda i samband med den av jordbruksprisutredningen föreslagna successiva reduceringen av gränsskyddet. I detta sammanhang erinrades även om att sådana interna avgifter som den föreslagna avsättningen till konjunkturutjämningsändamål enligt jordbruksprisutredningens förslag skulle medföra en motsvarande höjning av gränsskyddet. De enligt förordningen 1954: 71 gällande särskilda beskattningsreglerna för bl. a. stärkelseproducenternas konjunkturutjämningsfond borde enligt förslaget göras tillämpliga även på stärkelse- och bränneriidkareföreningarnas gemensamma konjunkturutjämningsfond.

För gemensamma frågor beträffande odling, rationalisering och prissättning skulle inrättas ett samarbetsorgan för stärkelse- och bränneriidkareföreningarna, bestående av tre representanter för vardera föreningen och en av Kungl. Maj :t utsedd opartisk ordförande. Det framhölls, att för stärkelseoch brännerinäringarnas framtida bestånd en genomgripande rationalisering var nödvändig och att en sådan främst fick tänkas komma till uttryck i ett visst mått av driftskoncentration. För att framskaffa härför erforderliga kapitalresurser upptogs av de båda föreningarna en viss rationaliseringsavgift i samband med likvidering av inköpt stärkelse respektive råsprit. Rationaliseringsverksamheten och därmed även rationaliseringsmedlen borde omhänderhas centralt. Denna verksamhet borde av flera skäl, bl. a. med tanke på möjligheten av kombinerad stärkelse- och sprittillverkning i större skala, planeras och genomföras gemensamt för båda tillverkningsgrenarna. Rationaliseringsmedlen borde tills vidare bokföras som avgifter till jordbruksnämnden och endast få disponeras av denna. Samråd i rationaliseringsfrågor förutsattes skola äga rum mellan samarbetsorganet och nämnden.

Till samarbetsorganet borde enligt förslaget i övrigt hänskjutas alla för de båda föreningarna gemensamma spörsmål, främst berörande prissättningen på potatisen samt konjunkturutjämningsärenden, men även exempelvis frågor om överförande av odlare till leverans till annan fabrikationsgren och om reglering av tillverkningsrätten olika fabriker emellan i samband med driftskoncentration eller mera betydande förskjutningar i potatisodlingens lokalisering.

Beträffande röstningen inom samarbetsorganet föreslogs, att där ej enighet förelåg mellan representanterna för endera föreningen, som organets beslut borde gälla den mening, till vilken ordföranden och två representanter för endera föreningen anslutit sig.

Odlingen av stärkelse- och bränneripotatis förutsattes komma att ske på kontraktsbas. Vid övcrleckning skulle genom samarbetsorganets försorg nedskärning ske eller i princip enhetliga grunder. I fall av överteckning vid fabrik ansluten till bränneriidkareföreningen skulle förhandlingar upptagas med Aktiebolaget Vin- & spritcentralen angående storleken av den reducering av teckningarna vid bolagets fabrik i Rödaled, som kunde föranledas därav. 1 sista hand skulle saken hänskjutas till nämnden.

Beträffande odlarnas leveransrätt förutsattes, alt någon skillnad icke skulle göras mellan andelsägare och utomstående leverantörer. För att stabilitet i kontraktsteckningen skulle främjas, iöreslogs dock att fabrikerna

140 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

skulle lämnas rätt att ge viss prioritet åt permanenta odlare framför tillfälliga sådana. Vid fall av missnöje hos fabrik eller odlare med beslut angående tillverknings- eller leveranskvantitet eller leveranshänvisning borde klagan kunna föras hos jordbruksnämnden.

I särskilt yttrande till kommittépromemorian anförde kommittéledamoten Lindskog, Kooperativa förbundet, att han icke kunde biträda förslaget i vad detta avsåg att upprätthålla en monopolställning för stärkelseföreningen såsom ensam uppköpare och försäljare av potatisstärkelse med därtill knutna följdföreteelser i form av diskriminerande prissättning m. in.

I skrivelse till jordbruksnämnden den 30 mars 1955 framförde tre deltagare i nyssnämnda kommitté — representerande bränneriindustrien — på ett par punkter betänkligheter gentemot innehållet i den promemoria med förslag till omläggning av fabrikspotatisregleringen, som kommittén framlagt.

Det framhölls i skrivelsen, att samtliga stärkelsefabriker f. n. var anslutna till sin branschorganisation och att detta förhållande avsågs bli bestående jämväl för framtiden. Samma ordning borde enligt brännerirepresentanternas mening gälla inom bränneribranschen, men om Aktiebolaget Vin- & spritcentralens bränneri i Rödaled även i fortsättningen skulle komma att stå utanför branschorganisationen, yrkades alternativt, att Rödaleds tillverkningskvot skulle fastställas med ledning av den proportion, som gällde mellan Rödaled å ena och de till bränneriidkareföreningen anslutna fabrikerna å andra sidan under kampanjåret 1953/54.

Vidare yrkades i skrivelsen, att reglerna för omröstning inom det föreslagna samarbetsorganet för bränneri- och stärkelseindustrierna skulle utformas i överensstämmelse med vad som stadgades i föreningslagens 26 § eller sålunda, att majoritetsbeslut skulle gälla och att vid lika röstetal ordföranden skulle ha utslagsröst.

Jordbruksnämndens yttrande över kommittéförslaget

Jordbruksnämnden sammanfattar sitt eget yttrande över nyssnämnda kommittéförslag på följande sätt.

I jordbruksnämndens yttrande över kommittéförslaget framhölls, att nämnden inhämtat, att man inom kommittén varit enig om att frihet att teckna kontrakt angående leverans av fabrikspotatis skulle gälla för alla odlare inom avsedda områden och att den reduktion av de tecknade leveranskvantiteterna, som vid överteckning kunde visa sig nödvändig, icke skulle få formen av utgallring av vissa odlare utan ske efter i princip generella grunder. Y idare framhölls, att det skulle ankomma på nämnden att, enligt gällande författningar och i överensstämmelse med principen, att rätten att anlägga fabrik icke skulle vara förbehållen endast odlare, handha tillståndsgivningen för tillverkning.

Nämnden föreslog för sin del, att prisgränserna kring mittpriset för potatisstärkelse skulle fastställas till 13 procent i vardera riktningen, motsvarande vid ett mittpris (grossistpris) av 87 öre per kilogram en övre gräns av 98 och en undre gräns av 76 öre per kilogram. Frågan om mittpris och intörselavgifter borde dock liksom för övriga jordbruksprodukter bli föremål för förhandlingar senare. Nämnden angav också, att den i promemorian givna exemplifieringen av frågor, som borde hänskjutas till samarbetsorganet, enligt nämndens mening icke skulle innebära någon begränsning i den i promemorian angivna principen, att nya eller eljest modernt anlagda fabriker skulle i tillfredsställande grad få utnyttja sin kapacitet.

I sitt yttrande föreslog nämnden vidare, att förordningen 1912: 170 angå-

Kungi. Maj.ts proposition nr 1C>5 år 1956

ende särskild skatt å majs, utländsk potatis och manioca och andra väsentligen lika stärkelserika, tullfria utländska ämnen, använda vid tillverkning av stärkelse skulle ersättas med mera tidsenliga bestämmelser om avgift på hithörande råvaror. Nämnden överlämnade samtidigt utkast till ny författning.

Slutligen framhölls, att då man i nämnda författningsutkast angivit, att avgiftsmedlen skulle användas till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, därmed icke hade avsetts annat än som angivits i promemorian, nämligen att avgiftsmedlen skulle komma fabrikspotatisregleringen till godo.

Nämndens ledamöter Bonow och Meidner avgav särskilt yttrande av samma lydelse, som det, Lindskog tidigare hade avgivit till kommitténs förslag.

Förhandlingar m. tm. i anslutning till kommittéförslaget

I anslutning till den nu lämnade redogörelsen för utredningsförslaget anför jordbruksnämnden, att i frågan angående röstningsreglerna för samarbetsorganet representanter för stärkelseföreningen vid senare förda förhandlingar förklarat sig icke vilja motsätta sig det från bränneriidkarhåll framlagda förslaget. Då sålunda båda branschföreningarna är ense härom, ansluter sig nämnden till tanken, att omröstningsreglerna i samarbetsorganet utformas på sätt bränneriidkarerepresentanterna föreslagit.

Vad därefter gäller frågan om Rödaledsbränneriets anslutning till bränneriidkareföreningen och om gränserna för detta bränneris tillverkningsandel anför jordbruksnämnden bl. a. följande.

Från Aktiebolaget Vin- & spritcentralens sida har man motsatt sig Rödaledsbränneriets anslutning till bränneriidkareföreningen, under åberopande av att detta icke skulle vara lämpligt med hänsyn till bolagets intressen vid förhandling om priset på råsprit. Nämnden finner bolagets ståndpunktstagande i detta avseende böra respekteras.

Den totala tillverkningen av potatisbrännvin är för varje år begränsad till viss kvantitet. Varje ökning av Rödaleds tillverkning innebär därför en motsvarande minskning av de övriga bränneriernas tillverkningsutrymme. Om bolaget skall vara obundet av den kvotering, som gäller föreningsbrännerierna emellan, är bränneriidkareföreningens önskan om en gränsdragning för Rödaledsbränneriets tillverkning naturlig. Företagna utredningar har bekräftat att även inom brännvinsbränningen inom vissa gränser en direkt och tämligen fast relation föreligger mellan tillverkningskostnaderna och tillverkningens storlek på så sätt, att kostnaderna per tillverkningsenhet sjunker vid ökad tillverkningskvantitet. Denna omständighet utgör en huvudanledning till att kräva rationalisering av hränneriindustrien genom sammanslagning till större enheter men givetvis också en anledning för de enskilda hrännerierna att värna storleken av sin kvot.

Kvoteringen baserades ursprungligen på de olika bränneriernas medeltillverkning under tillverkningsåren 1904/05 och 1900/07. Efter initiativ av potatismjölsnämnden genomfördes år 1938 av en utredning, benämnd 1937 års bränneriregleringssakkunniga, en omreglering av kvoteringen, baserad på eu årstillverkning av 20 miljoner liter. Kvoteringsgrunderna från år 1938 gäller alltjämt, men eu successiv omreglering har skett genom att nedlagda bränneriers kvoter utslagits på de återstående eller innehållits för rationaliseringsändamål. Någon författningsmässig eller liknande grund för kvoteringen finnes icke.

142 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Sedan bolaget i mitten av 1930-talet utträtt ur bränneriidkareföreningen, har bolaget icke ansett sig bundet av kvoteringsreglerna, och Rödaled omfattades icke av 1938 års kvotlista. I början på 1940-talet, då brännvinsbränningen begränsades av hänsyn till livsmedelsförsörjningen, utgjorde Rödaleds tillverkning enligt överenskommelse med statens livsmedelskommission 1 miljon liter vid en total tillverkning av 26 miljoner liter. Tillverkningsåret 1953/54, då totalt 33 miljoner liter framställdes, utgjorde Rödaleds tillverkning 1 173 000 liter. Under det senaste tillverkningsåret, 1954/55, då totalt 36 837 000 liter tillverkades, utgjorde bränningen vid Rödaled 835 000 liter. Dessa siffror antyder närmast en ganska stark relativ minskning av Rödaleds tillverkningsandel. Från bolagets sida har emellerid upplysts, att man avser att genom rationalisering av driften bringa Rödaleds kapacitet upp till 2 miljoner liter per år. Därest den sedan hösten 1955 inträffade ökningen av brännvinskonsumtionen kommer att kvarstå, torde dock ej ens en tillverkning av 2 miljoner liter vid Rödaled innebära någon nämnvärd ökning av detta bränneris andel av den totala tillverkningen i jämförelse med vad som gällde i början av 1940-talet.

Jordbruksnämnden upplyser vidare, att en representant för nämnden fört vissa förhandlingar med föreningsbrännerierna och bolaget i avsikt att finna en för båda parter acceptabel lösning av frågan om omfattningen av Rödaleds bränning. Vid dessa förhandlingar har man från bolagets sida — med förbehåll för styrelsens ställningstagande — preliminärt förklarat sig beredd att under den närmaste tioårsperioden begränsa Rödaleds tillverkning till sex procent av landets hela årstillverkning av brännvin, dock högst 2 miljoner liter. Härvid har som förutsättning angivits, att bränneriidkareföreningen fortsätter med det rationaliseringsarbete bland föreningsbrännerierna, som tidigare påbörjats. Bränneriidkareföreningen åter har enligt nämnden krävt, att tillverkningen vid Rödaled i fortsättningen högst skall få uppgå till medeltalet av bränningen där under tillverkningsåren 1950/51 —1954/55, vilket utgör 3,5 å 4 procent av hela tillverkningen. Då dessa ståndpunkter icke kunnat förenas, bär någon uppgörelse i denna fråga icke kommit till stånd. Vid sådant förhållande har nämnden funnit, att de från representanter för bränneriidkareföreningen på denna punkt framförda betänkligheterna icke kan föranleda någon åtgärd. Nämnden erinrar emellertid i detta sammanhang om att enligt kommittépromemorian frågan om storleken av Rödaleds tillverkning skall för visst fall (vid reducering av tillverkning på grund av överteckning i fråga om potatisleveranser) kunna hänskjutas till nämnden.

Jordbruksnämnden övergår därefter till att behandla frågan om behovet av insyn från det allmännas sida i stärkelseföreningens verksamhet. Beträffande vad som nu gäller i detta hänseende anför nämnden följande.

I och med att föreningen fått ställning som regleringsorgan på stärkelseområdet och erhållit ensamrätt till inköp och försäljning av svensk potatisstärkelse, har den blivit underkastad kontroll av staten. Denna kontroll har ursprungligen utövats av potatismjölsnämnden och sedermera av statens livsmedelskommission och jordbruksnämnden. Kontrollen har tekniskt varit anordnad så, att mellan myndigheten och föreningen årligen träffats ett avtal angående föreningens inköp och försäljning av potatisstärkelse

143 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

under det instundande regleringsåret. I avtalet har föreningen förbundit sig att till däri angivna priser inköpa den stärkelse, som framställts enligt meddelade licenser. Vidare har i avtalet angivits de försäljningspriser, som skall iakttagas av föreningen. Föreningen har därjämte förbundit sig att bedriva sin verksamhet så, att annans intresse icke obehörigen gynnas eller skadas, samt att utan eftersättande av verksamhetens planmässiga och rationella bedrivande iakttaga all nödig sparsamhet i avseende å utgifter av skilda slag. Vidare har föreningen åtagit sig att samarbeta med nämnden och stå under dess övervakning. Nämnden har utsett två kontrollanter för tillsyn över de till föreningen anslutna stärkelsefabrikerna ävensom en granskningsman för övervakning av att föreningen efterlever avtalet. Den senare, vilken icke haft ställning av revisor hos föreningen, har därjämte varit revisor i Stärkelseproducenternas konjunkturutjämningsfond.

Jordbruksnämnden framhåller vidare, att en speciell insyn i föreningens verksamhet har motiverats av det förhållandet, att stärkelseföreningen äger aktiemajoriteten i Lyckeby stärkelseförädling aktiebolag, vilket är den största glykosproducenten i landet. Den omständigheten att stärkelseföreningen med ensamrätt disponerar över den svenska potatisstärkelsen, vilken hittills utgjort den helt dominerande råvaran vid tillverkningen av glykos inom landet, har gjort föreningens ställning ömtålig i förhållande till de övriga glykosfabrikerna, särskilt sedan Lyckeby-fabriken på grund av tillkommen lagstiftning utträtt ur den s. k. glykoskartellen. Stärkelseföreningen anser sig ej böra avstå från delägarskapet i glykosfabriken, eftersom den finner detta vara nödvändigt för handhavande av uppgiften som regleringsorgan för stärkelsetillverkningen. I medvetande om nu berörda förhållanden har livsmedelskommissionen och sedermera jordbruksnämnden låtit sin granskningsman öva särskild kontroll beträffande förhållandet mellan föreningen och Lyckeby-fabriken.

Med den friare ställning, som stärkelseföreningen enligt det nya systemet avses skola erhålla, minskas i vissa avseenden behovet av särskild statlig insyn. Föreningen kommer själv att bestämma sina inköps- och försäljningspriser, varför någon övervakning av dessa icke är påkallad i och för sig. Kvar står emellertid, att föreningen skall bibehålla sin ensamrätt till inköp och försäljning av svensk potatisstärkelse. Jordbruksnämnden erinrar om att tanken på att denna ensamrätt skall kvarstå, har mött viss kritik (jämför förut omnämnda reservationer av Lindskog samt Bonow och Meidner), och framhåller, att det givetvis från allmänna utgångspunkter är angeläget, att särskild tillsyn hålles över att föreningen icke missbrukar ensamrätten. Visserligen kommer stärkelseimporten att bli fri, vilket medför, att föreningens ställning som ensam uppköpare av den svenska varan får minskad betydelse. Samtidigt blir emellertid prissättningen på svensk stärkelse också helt fri. 1 vissa lägen skulle föreningen kunna utnyttja denna frihet för att gynna den egna glykosfabriken på de andra fabrikernas bekostnad. Med hänsyn särskilt härtill torde enligt nämndens mening en fortsatt kontroll vara behövlig. Denna föreslås liksom hittills skola utövas genom en av nämnden utsedd granskningsman, vilken även bör ha till uppgift att granska föreningens avräkningar med konjunkturutjämningsfonden. Nämnden påpekar, att den i övriga

144 Kungl. Maj:ts proposition nr i65 år 1956

prisregleringsföreningar utser en revisor. Efter omläggningen av fabrikspotalisregleringen kommer nämnden emellertid att tillsätta dels ordförande i samarbetsorganet för bränneri- och stärkelseföreningarna, dels styrelseordförande och en revisor i den nya konjunktur utjämningsfonden. Med hänsyn härtill synes det nämnden knappast påkallat att kräva, att nämndens granskningsman hos föreningen även skall ha ställning som föreningens revisor, så mycket mindre som granskningsmannens uppgifter i vissa avseenden kommer att ligga vid sidan av dem, som åvilar en föreningsrevisor enligt lagen om ekonomiska föreningar. Däremot finner nämnden det ändamålsenligt, att granskningsmannen även är revisor i konjunkturutjämningsfonden.

Med anledning av jordbruksutskottets förut återgivna uttalande om önskvärdheten av ett friare regleringssystem på fabrikspotatisområdet framhåller jordbruksnämnden följande.

Enligt det i promemorian framlagda förslaget till nytt system för stärkelsetillverkningen har man sökt få till stånd en anordning, varigenom odlare av potatis inom de områden, om vilka här är fråga, skall äga rätt leverera potatis till stärkelsefabrik oberoende av om de är ägare till eller delägare i sådan fabrik. Härigenom bry tes den tidigare ordning, enligt vilken utanförstående odlare kunnat utestängas från leverans av potatis till stärkelsefabrik. Stärkelseföreningen har under de senare åren i samarbete med nämnden arbetat på att få till stånd en rationalisering av stärkelsetillverkningen, främst genom att sammanslå stärkelsefabriker till större fabriksenheter. I samband härmed söker man vidga kretsen av andelsägare i de nya fabrikerna. De ekonomiska föreningar, som äger dessa fabriker, skall i princip stå öppna för medlemskap för varje potatisodlare, som så önskar. Tillverkningen av stärkelse avses även i fortsättningen skola vara beroende av tillstånd av nämnden. I promemorian understrykes emellertid, att nämnden har möjlighet att lämna tillstånd för annan än odlare att anlägga stärkelsefabrik. Nämndens beslut i sådana frågor kan överklagas hos Kungl. Maj :t.

Med hänvisning till vad sålunda anförts, finner sig jordbruksnämnden sakna anledning alt påkalla någon ändring av det i promemorian framlagda förslaget angående rätten att tillverka potatisstärkelse. Nämnden framhåller vidare, att det för genomförande av det nya systemet beträffande potatisstärkelsetillverkningen är en förutsättning, att stärkelseföreningen bibehålies vid sin tidigare ensamrätt till inköp och utförsäljning av i riket tillverkad potatisstärkelse, samt anför, att någon invändning häremot icke gjorts vare sig av riksdagen eller av enskilda riksdagsledamöter.

Jordbruksnämnden anmäler slutligen, att det i kommittépromemorian framlagda förslaget till omläggning av fabrikspotatisregleringen — med nyss föreslagen ändring och gjort tillägg — godkänts av jordbrukets förhandlingsdelegation i samband med de nu hållna överläggningarna och ingår som ett led i den med jordbrukarna träffade överenskommelsen. Nämnden hemställer, att förslaget måtte godtagas jämväl av Kungl. Maj :t och riksdagen. Ledamöterna av nämnden Bonow och Meidner har emellertid under hänvisning till sin tidigare omnämnda reservation förklarat sig icke kunna biträda detta nämndens beslut. De påyrkar liksom tidigare, att stärkelseföreningens ensamrätt i fråga om inköp och försäljning skall upphävas.

145 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Jordbruksnämnden erinrar i detta sammanhang om att stärkelseföreningen enligt nu gällande avtal mellan nämnden och föreningen varit förpliktad alt hålla en viss lagerreserv av potatisstärkelse. Då denna förpliktelse i och med det nya systemets ikraftträdande upphör, bör enligt nämndens mening frågan om hållande av en viss beredskapsreserv av stärkelse upptagas till övervägande vid förhandlingar med föreningen.

Mittpris, prisgränser och införselavgift

Såsom framgår av vad som anförts i avsnittet om matpotatis bär man vid förhandlingarna mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation enats om att för fabrikspotatis skall utgå införselavgift med samma belopp, som vid varje särskild tidpunkt uttages för matpotatis. Mittpris och prisgränser skall enligt riksdagens beslut hösten 1955 icke fastställas för fabrikspotatis. Om den övre eller nedre prisgränsen för matpotatis över- respektive underskrides, skall emellertid kvantitativ reglering eller annan åtgärd, som kan ifrågakomma vid över- eller underskridande av prisgränser få vidtagas även beträffande fabrikspotatis.

Departementschefen

I propositionen 1955: 198 anförde jag bl. a., att jordbruksnämnden i en till nämndens yttrande över jordbruksprisutredningens betänkande fogad promemoria framlagt ett detaljerat förslag rörande formerna för reglering av stärkelse- och potatissprittillverkningen. Förslaget innefattade enligt min mening en i huvudsak godtagbar lösning av denna fråga. Jag ansåg mig emellertid icke då böra taga ställning till detaljerna i förslaget samt anförde, att frågan om avvägningen av det framtida stödet åt fabrikspotatisodlingen borde liksom för övriga produkter senare upptagas till prövning vid förhandlingar mellan nämnden och jordbrukets organisationer.

I anslutning till berörda promemoria och efter överläggningar framlägger jordbruksnämnden nu ett detaljerat, av jordbrukets förhandlingsdelegation godkänt förslag rörande formerna för den framtida regleringen av tillverkningen in. in. utav stärkelse och potatismjöl. Förslaget innebär i huvudsak följande.

Den statliga kvantitativa regleringen av stärkelse samt den statliga prissättningen på fabrikspotatis och stärkelse skall enligt förslaget hävas och gränsskyddet för potatisprodukter ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med det prissystem, som hösten 1955 antagits av riksdagen för övriga jordbruksprodukter. Priset på fabrikspotatis förutsättes för såväl stärkelsesom bränneripotatis komma att i huvudsak baseras på det stärkelsepris, som kan uttagas under skydd av införselavgiften.

Nu gällande föreskrift, att tillverkning av potatisstärkelse skall kräva statligt tillstånd, utfärdat av jordbruksnämnden, skall bibehållas. Rätten att anlägga stärkelsefabrik skall liksom nu icke vara förbehållen odlare. Såsom 10 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 165

146 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

villkor för tillverkningsrätt skall bl. a. gälla, att endast svensk potatis får användas.

Sveriges stärkelseproducenters förening föreslås skola bibehållas vid sin tidigare ensamrätt till inköp och försäljning av inom landet tillverkad stärkelse. Med ensamrätten skall följa skyldighet att till enhetligt pris uppköpa all stärkelse, som utbjudes av stärkelsefabrik. Föreningen skall dock liksom hittills kunna efter jordbruksnämndens prövning erhålla rätt att erlägga lägre pris till fabrik, som icke är medlem i föreningen.

I fråga om tillverkningen av potatissprit skall enligt förslaget bl. a. gälla, att Aktiebolaget Vin- & spritcentralen skall vara skyldigt att godtaga vissa angivna grunder för beräkning av råvarukostnaden i samband med prissättningen på råsprit. Den hittills hävdade principen att brännerinäringen ej får ge »vinst» skall modifieras så, att vissa avsättningar skall kunna ske till rationalisering och konjunkturutjämnande åtgärder. Bolaget skall vidare övergå till att fastställa sina inköpskvantiteter för tvåårsperioder i stället för som nu årsvis. Tillverkningen vid bolagets eget bränneri i Rödaled skall under den närmaste tioårsperioden begränsas till 6 procent av landets hela årstillverkning av potatisbrännvin, dock högst 2 miljoner liter. Bränneriernas och stärkelsefabrikernas skyldighet att taga emot potatis från odlare skall under normala förhållanden inskränkas till att gälla potatis från de traditionellt fabrikspotatisodlande områdena.

Vidare skall gällande tillverkningsskatter för utländsk potatis, majs, maniocarot och andra väsentligen lika stärkelserika, tullfria utländska ämnen, som användes vid stärkelsetillverkning, slopas såvitt angår potatis och i övrigt omändras till avgifter, som skall användas till prisreglerande åtgärder på fabrikspotatisområdet.

Det nya systemet för fabrikspotatisregleringen förutsättes skola normalt komma att fungera med tillhjälp av gränsskyddet, odlings- och tillverksbegränsningen samt tillverkningsavgiften. För att möta förluster, som kan uppkomma vid oförutsett stor produktion, och i övrigt utjämna rörelseresultatet skall stärkelseföreningen och Sveriges bränneriidkareförening disponera över en konjunkturutjämningsfond, till vilken skall föras dels införselavgiflerna på mat- och fabrikspotatis samt potatisprodukter, dels tillverkningsavgifter på stärkelse och råbrännvin.

För gemensamma frågor beträffande odling, rationalisering och prissättning skall enligt jordbruksnämndens förslag inrättas ett samarbetsorgan för stärkelse- och bränneriidkareföreningarna. Samarbetsorganet skall bestå av tre representanter för vardera föreningen samt en av Kungl. Maj :t utsedd opartisk ordförande. Till samarbetsorganet skall, förutom frågor beträffande rationalisering, hänskjutas alla för de båda föreningarna gemensamma spörsmål, främst berörande prissättningen på fabrikspotatis samt konjunktur^ jämningsärenden, men exempelvis även frågor om överförande av odlare till leverans till annan fabrikationsgren och om reglering av tillverkningsrätten olika fabriker emellan i samband med driftskoncentration eller mera betydande förskjutningar i potatisodlingens lokalisering. Därvid skall

147 Kunql. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

dock tillses, att någon begränsning icke sker av den i övrigt gällande principen, att nya eller eljest modernt anlagda fabriker i tillfredsställande grad skall få utnyttja sin kapacitet. Vid röstning inom samarbetsorganet skall majoritetsbeslut gälla och vid lika röstetal skall ordföranden ha utslagsröst.

I förslaget förutsättes vidare, att odlingen av stärkelse- och bränneripotatis skall ske medelst kontrakt. Vid överteckning skall genom samarbetsorganets försorg nedskärning ske efter i princip enhetliga grunder. I fall av överteckning vid fabrik, ansluten till bränneriidkareföreningen, skall förhandlingar upptagas med Aktiebolaget Vin- & spritcentralen om storleken av den reducering av teckningarna vid bolagets fabrik i Rödaled, som kan föranledas därav. I sista hand skall sistnämnda fråga kunna hänskjutas till jordbruksnämnden.

I fråga om odlarnas leveransrätt skall enligt förslaget gälla, att någon skillnad icke skall göras mellan vare sig ägare till eller delägare i fabrik eller utomstående leverantörer. För att stabilitet i kontraktsteckningen skall kunna främjas, skall emellertid fabrikerna få rätt att ge viss prioritet åt permanenta odlare framför tillfälliga. Är fabrik eller odlare missnöjd med beslut angående tillverknings- eller leveranskvantitet eller leveranshänvisning, skall klagan över beslutet kunna föras hos jordbruksnämnden.

Det sålunda framlagda förslaget rörande formerna för den framtida regleringen av stärkelse- och potatissprittillverkningen har jag efter överväganden funnit böra godtagas. Förslaget tager nämligen enligt min mening hänsyn till såväl de berättigade intressen, vilka producenterna inom de traditionellt fabrikspotatisodlande områdena kan åberopa, som de önskemål om ett friare regleringssystem, vilka framförts bl. a. i jordbruksutskottets utlåtande 1955:39. I fråga om den stärkelseföreningen efter jordbruksnämndens prövning tillkommande rätten att erlägga lägre pris till fabrik, som icke är medlem i föreningen, vill jag framhålla, att prisavdraget — i överensstämmelse med vad som gäller för andra prisregleringsföreningar på jordbruksområdet — dock icke bör vara större än vad som kan anses skäligen motsvara värdet av medlems förpliktelser till föreningen.

En fråga, som i detta sammanhang påkallar särskild uppmärksamhet, är formerna för den statliga insynen i och kontrollen av stärkelseföreningens verksamhet. Såsom jordbruksnämnden påpekat, kommer nämligen för framtiden de hittillsvarande årliga avtalen mellan nämnden och föreningen, i vilka bl. a. hithörande frågor reglerats, att slopas, samtidigt som föreningen skall bibehållas vid sin ensamrätt till inköp och försäljning av svensk potatisstärkelse. EU speciellt skäl för insyn utgör dessutom det förhållandet, att föreningen äger aktiemajoriteten i Lyckeby stärkelseförädling aktiebolag, vilket är den största glykosproducenten i landet. Från allmänna synpunkter är det givetvis angeläget med en särskild tillsyn över att föreningen icke missbrukar sin ensamrätt och ej heller gynnar den egna glykosfabriken på de andra fabrikernas bekostnad. Jag tillstyrker därför nämndens förslag,

148 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

att den i förevarande hänseende erforderliga kontrollen skall liksom hittills utövas av en utav nämnden utsedd granskningsman, vilken dessutom skall vara revisor i stiftelsen Potatisodlingens konjunkturutjämningsfond.

Vad angår frågan om hållande av viss beredskapsreserv av potatisstärkelse torde det få ankomma på jordbruksnämnden att efter förhandlingar med stärkelseföreningen till Kungl. Maj:t inkomma med närmare förslag härom.

Såsom framgår av vad jag förut anfört under avsnittet om matpotatis, torde för fabrikspotatis böra utgå införselavgift med samma belopp, som vid varje tillfälle uttages för matpotatis. Mittpris och prisgränser skall enligt riksdagens beslut hösten 1955 icke fastställas för fabrikspotatis. Om övre eller nedre prisgränsen för matpotatis över- respektive underskrides, bör emellertid kvantitativ reglering eller annan åtgärd, som kan ifrågakomma vid över- eller underskridande av prisgräns, få vidtagas även beträffande fabrikspotatis.

Potatisprodukter m. rrv.

Jordbruksnämnden Tillverkningsavgifter m. m.

Under regleringsåren 1954/55 och 1955/56 har tillverkningen av såväl stärkelse som brännvin belastats med en avgift, motsvarande 3 öre per hektoliter och stärkelseprocent av vid tillverkningen använd potatis. Syftet med avgiften är att utjämna resultaten i stärkelseföreningen under olika år. Dessa resultat är beroende av bl. a. potatisskördens storlek och utlandspriset på stärkelse. Blir exempelvis skörden stor, kan det bli nödvändigt att avyttra därigenom uppkommande stärkelseöverskott på exportmarknaden. Om exportpriserna då är låga, kan föreningen förorsakas en betydande förlust. Avgiften medverkar alltså till att föreningen skall kunna hålla ett något så när stabilt pris på fabrikspotatis. Jordbruksnämnden anför, att den funnit erforderligt att författningsmässigt reglera ifrågavarande tillverkningsavgift. I fråga om beräkningen av denna avgift framhåller nämnden följande.

Den nu utgående tillverkningsavgiften — 3 öre per hektoliter och stärkelseprocent för vid tillverkningen använd potatis — motsvarar cirka 4 kronor 20 öre per deciton tillverkad stärkelse och, vid tillverkning av brännvin, cirka 3 öre per liter råbrännvin av normalstyrka, d. v. s. med 50 volymprocent alkoholhalt. Av flera skäl torde det vara lämpligt, att tillverkningsavgiften beräknas beträffande brännvin per liter råbrännvin av normalstyrka och beträffande stärkelse per kilogram ren stärkelse. Den handelsförda potatisstärkelsen innehåller omkring 80 procent ren stärkelse. Den nuvarande tillverkningsavgiften vid framställningen av stärkelse kan därför beräknas motsvara 5 kronor 25 öre per kilogram ren stärkelse. I författningen bör maximibeloppet för tillverkningsavgiften lämpligen bestämmas till högst 4 öre per liter råbrännvin med 50 volymprocent alkoholhalt samt för stärkelse och av stärkelse tillverkade produkter till högst 6 öre per kilogram ren stärkelse.

149 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Jordbruksnämnden anför, att den med representanter för stärkelseföreningen och bränneriidkareföreningen överenskommit, att tillverkningsavgiften för potatisstärkelse fr. o. in. nästa regleringsår skall utgå med 5 öre per kilogram ren stärkelse, motsvarande 4 öre per kilogram handelsstärkelse, samt att en häremot svarande avgift skall utgå vid tillverkning av brännvin.

Den tidigare tillverkningsavgiften har uppburits av stärkelse- respektive bränneriidkareföreningen på så sätt, att föreningarna innehållit motsvarande belopp av odlarnas likvider för stärkelse respektive brännvin. De sålunda uppsamlade medlen är avsedda att ingå i grundkapitalet för den nya konjunkturutjämningsfond, som skall bildas av de båda föreningarna.

Enligt jordbruksprisutredningens av riksdagen i denna del utan erinran lämnade förslag bör, i den mån den inhemska tillverkningen av potatisstärkelse även i fortsättningen belastas med tillverkningsavgift, häremot svarande avgift (kompensationsavgift) utgå även på importen av potatisstärkelse och därav tillverkade produkter. Jordbruksnämnden anser det vara lämpligt, att bestämmelser om sådan kompensationsavgift upptages i den författning, som nämnden föreslår beträffande tillverkningsavgiften. Fr. o. m. ingången av det nya systemet bör de medel, som inflyter genom tillverknings- och kompensationsavgifter, inlevereras till nämnden, som därur bör få täcka sina kostnader för uppbörden och kontrollen. Vad som därefter återstår bör, i enlighet med vad som föreslagits i förutnämnda utredningspromemoria, efter hand tillföras stärkelseföreningen såsom regleringsorgan på potatisområdet.

I fråga om uttagandet av kompensationsavgift anför jordbruksnämnden, att den med representanter för stärkelseföreningen och bränneriidkareföreningen överenskommit, att dylik avgift motsvarande tillverkningsavgiften automatiskt skall utgå vid import av dels potatisstärkelse, dels druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap (glykos) (stat. nr 290), dels dextrin och stärkelseklister (ur stat. nr 620). Avgiften bör för de två sistnämnda grupperna av produkter, för vilka inom landet råvaran vanligen är potatisstärkelse, svara mot den mängd stärkelse, som normalt åtgår vid tillverkningen. I fråga om övriga produkter, vari potatisstärkelse ingår eller kan komma att ingå — appreturmedel m. in. (ur stat. nr 620) — bör det enligt sagda överenskommelse ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, nämnden att med hänsyn till importutvecklingen avgöra, om och i vilken utsträckning kompensationsavgift skall utgå vid importen.

Enligt den tidigare nämnda förordningen 1912: 170 angående särskild skatt å majs, utländsk potatis samt maniocarot och andra väsentligen lika stärkelserika, tullfria utländska ämnen, som användes vid tillverkningen av stärkelse, utgår en särskild skatt med 8 öre per kilogram. Med hänsyn till penningvärdets förändring och majsens prisbillighet i förhållande till dess höga stärkelsehalt anser jordbruksnämnden, att den avgift, som förutsatts skola utgå enligt det av nämnden föregående år överlämnade utkastet till förordning om tillverkningsavgift å majs m. in., lämpligen bör bestämmas till 15 öre per kilogram. Jämlikt detta författningsutkast skall avgiften erläggas Ull nämnden och enligt föreskrifter av Kungl. Maj :t användas till prisregle-

150 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

rande åtgärder på fabrikspotatisens område. Nämnden anser, att även i detta fält nettobehållningen av uppburna medel i enlighet med förenämnda utredningsförslag bör tillföras stärkelseföreningen såsom regleringsorgan inom stärkelsehanteringen. Vidare upplyser nämnden, att den nu föreslagna avgiften för majs torde verka prohibitivt samt att någon tillverkning inom landet av majsstärkelse icke nu förekommer och icke heller torde komma i fråga under treårsperioden. Med hänsyn härtill är det enligt nämndens mening icke nu aktuellt att föreslå någon kompensationsavgift för stärkelse, tillverkad av majs.

Riksdagens beslut om gränsskyddet för potatisprodukter

I ett särskilt avsnitt av sin skrivelse erinrar jordbruksnämnden om jordbruksprisutredningens förslag och riksdagens beslut i fråga om gränsskyddet för potatisprodukter. Nämnden anför härom i huvudsak följande.

Tullen på stärkelse är alltsedan år 1895 20 öre per kilogram. För glykos och dextrin är tullen sedan 1930-talet 33 respektive 25 öre per kilogram. Utöver tullen har sedan år 1953 även uttagits införselavgift på ifrågavarande varor. Införselavgiften utgör för stärkelse och glykos 15 öre samt för dextrin 20 öre per kilogram. Det sammanlagda gränsskyddet uppgår sålunda till för stärkelse 35, för glykos 48 och för dextrin 45 öre per kilogram. Enligt jordbruksprisutredningens förslag skulle tullen för dessa potatisprodukter slopas och ersättas med en fast införselavgift. Denna borde efter en övergångstid — förslagsvis fyra år — utgöra 20 öre per kilogram för stärkelse och 33 öre per kilogram för glykos och dextrin. Reduktionen borde lämpligen fördelas i stort sett lika på ett vart av de fyra åren. Samma avgift som för stärkelse borde utgå för manioca- och arrowrot. Mittpris och prisgränser skulle fastställas endast för potatisstärkelse. I den mån den inhemska tillverkningen av stärkelse (eller potatis) även fortsättningsvis belastades med interna avgifter, 'borde enligt utredningens förslag häremot svarande avgifter utgå även på importen av här avsedda varor. I propositionen 1955: 198 angående den framtida utformningen av prissättningen på jordbrukets produkter uttalade departementschefen i nu förevarande avseende bl. a. följande.

»Prisgränserna för stärkelse bör i enlighet med jordbruksnämndens förslag kunna sättas till ± 13 procent av mittpriset. Livsmedelsprodukter, i vilka potatis eller stärkelse av potatis m. in. ingår som råvara, bör — såsom framhållits av jordbruksprisutredningen och 1952 års tulltaxekommitté — erhålla ett importskydd, som innefattar införselavgifter för potatis (stärkelse). Skyddet bör utformas som tull utom i fråga om produkter, som praktiskt taget helt består av potatis eller stärkelse, såsom potatispulver, gryn av potatisstärkelse och dylikt (tapioca- och sagogryn). Sådana produkter som nyss nämnts bör inbegripas i importavgiftssystemet. Att, på sätt tulltaxekommittén föreslagit, genom speciell nedsättning av införselavgiften på stärkelse, som importeras för tekniska tillverkningar, underlätta en övergång till utländsk råvara kan icke lämpligen ifrågakonnna med hänsyn till den stora betydelse, som användningen av stärkelse till tekniska ändamål har för avsättningen av inhemsk fabrikspotatis. Därför bör beredda glätt-, appretur- och betmedel, innehållande stärkelseprodukter, samt stärkelsehaltiga kärnbindemedel liksom nu är fallet genom avgiftsbeläggning av motsvarande importvaror få ett importskydd, som innefattar kompensation för införselavgiften på däri ingående stärkelse.»

151 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

I propositionen uttalade departementschefen vidare, att en sänkning av det nuvarande gränsskyddet för potatisprodukter torde vara möjlig att genomföra. Det 'borde emellertid ankomma på nämnden att senare, efter förhandlingar med jordbrukets organisationer, till Kungl. Maj:t avgiva förslag rörande längden av den avtrappningsperiod, som kunde anses skälig med hänsvn till föreliggande rationaliseringsmöjligheter.

1 Riksdagen har för sin del biträtt eller lämnat utan erinran vad departementschefen föreslagit i nu berörda avseenden.

Mittpriser, prisgränser, införselavgifter m. m.

Jordbruksnämnden övergår därefter till att ange sina förslag beträffande olika stärkelseprodukter.

Potatisstärkelse (stat. nr 19 6). Det nuvarande gränsskyddet för potatisstärkelse 35 öre per kilogram (tull 20 öre + införselavgift 15 öre) har enligt nämnden varit fullt tillräckligt. Import mot erläggande av tull och avgift har vid rådande priser praktiskt taget icke varit möjlig.

Partihandelspriset för svensk potatisstärkelse av extra prima kvalitet utgör 89,25 öre per kilogram fritt stärkelseföreningens lager i fria lånesäckar av jute om 100 kilogram netto, vilkas returirakt betalas av köparen. (För papper semballage faktureras köparen 1 krona 20 öre per kilogram extra.) För innevarande regleringsår erhåller stärkelsefabrikerna därutöver ett statligt pristillägg, utgörande 3 öre per kilogram tillverkad stärkelse. Enligt den mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation träffade överenskommelsen skall mittpriset såsom förut nämnts avse extra prima potatisstärkelse vid försäljning i parti under nämnda leveransvillkor och utgöra 89,25 öre per kilogram, d. v. s. det partipris, som nu tillämpas. Nämnden anmärker, att i detta pris ingår den tidigare omnämnda tillverkningsavgiften för potatisstärkelse, motsvarande 4,2 öre per kilogram. Prisgränserna omkring mittpriset skall vara 78 och 101 öre per kilogram.

Jordbruksnämnden upplyser, att man när det gällt att bedöma storleken av den införselavgift, som bör gälla för potatisstärkelse, utgått från importpriset för dansk och holländsk vara. Detta pris har under den senaste tolvmånadersperioden i genomsnitt legat något under 65 öre per kilogram. Vid jämförelse mellan importpriset och det inhemska priset på potatisstärkelse bör emellertid bemärkas, att i det svenska priset icke ingår kostnader för emballage, vilka beräknas utgöra något mer än 1 öre per kilogram, medan vid import emballagekostnad icke alltid förekommer.

Jordbruksnämnden erinrar, att gränsskyddet för potatisstärkelse enligt jordbruksprisutredningens förslag under en avtrappningsperiod av fyra år skulle sänkas från 35 till 20 öre per kilogram, samt anför, att man vid förhandlingarna har enats om att införselavgiften under första regleringsåret skall vara 27, under andra 25 och under tredje 23 öre per kilogram. Härtill kommer den tidigare omförmälda kompensationsavgiften, motsvarande 4 öre per kilogram potatisstärkelse av normalkvalitet (5 öre per kilogram ren stärkelse). Den överenskomna införselavgiften utgör för respektive år 41, 38 och 35 procent av nyssnämnda genomsnittliga importpris.

152 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

Den överenskomna sänkningen av införselavgiften med 2 öre per kilogram under andra året och ytterligare 2 öre per kilogram under tredje året borde, anför jordbruksnämnden, enligt grunderna för det nya systemet föranleda en lika stor sänkning av de prisgränser, som skall gälla under samma år. Nämnden påpekar, att denna konsekvens av införselavgiftens avtrappning har tagits exempelvis i fråga om socker. Enligt vad nämnden upplyser, har stärkelseföreningens representanter emellertid fattat överenskommelsen så, att de för första året fastställda prisgränserna skall gälla under hela treårsperioden. Tyvärr lämnade nämnden vid förhandlingarna icke upplysning om sin åsikt, vilken ansågs följa av prissättningssystemet. Med hänsyn till de skiljaktiga uppfattningarna om överenskommelsens innebörd i denna del har nämnden senare kommit överens med representanter för stärkelseföreningen och bränneriidkareföreningen att låta frågan om prisgränsernas storlek under andra och tredje åren bli beroende av Kungl. Maj :ts avgörande.

Slutligen upplyser jordbruksnämnden, att det ingår i överenskommelsen, att det icke skall möta hinder för stärkelseföreningen att med anlitande av till föreningen influtna medel under tredje året av treårsperioden hålla stärkelsepriset uppe på samma nivå, som vid oförändrat importpris kan uppnås under andra året.

Majsstärkelse (stat. nr 19 8). I fråga om nu gällande föreskrifter in. in. rörande majsstärkelse anför jordbruksnämnden följande.

Enligt riksdagsbeslutet skall majsstärkelse medtagas bland jordbruksregleringsvarorna. I stor utsträckning har maj sstärkelse samma användningsområden som potatisstärkelse och konkurrerar alltså med denna vara. Det nuvarande gränsskyddet för majsstärkelse utgör liksom för potatisstärkelse 35 öre per kilogram (tull 20 öre + införselavgift 15 öre). Importpriset på majsstärkelse har under senare år varit så lågt att det, även med tillägg av tull och införselavgift, för vissa förbrukare ställt sig billigare att importera majsstärkelse i stället för att använda svensk potatisstärkelse. Detta sammanhänger icke endast med att importpriset på majsstärkelse per viktsenhet är lägre än importpriset på potatisstärkelse utan även med det förhållandet, att handelsvaran majsstärkelse per viktsenhet innehåller cirka 10 procent mera ren stärkelse än handelsvaran potatisstärkelse. Det sistnämnda är av betydelse för sådana förbrukare, främst glykos- och dextrinindustrier, som endast har intresse av att av den inköpta råvaran tillgodogöra sig dess halt av ren stärkelse.

Med hänsyn till det nu anförda har under senare år importen av majsstäi kelse varit kvantitativt reglerad. Nämnden har därvid begränsat importen till att omfatta genom handelsavtal åtagna förpliktelser, varjämte import medgivits för särskilda ändamål och i de fall, då föreliggande behov icke kunnat tillgodoses med inhemsk vara.

Jordbruksnämnden upplyser, att man vid bedömandet av införselavgiften för majsstärkelse utgått från ett genomsnitt av priserna för belgisk, holländsk och västtysk vara under den senaste tolvmånadersperioden samt att detta genomsnitt under perioden varit ej fullt 55 öre per kilogram. Ehuru det nuvarande tull- och avgiftsskyddet av 35 öre per kilogram icke kan an-

153 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

ses tillräckligt för att hindra effektiv konkurrens med potatisstärkelsen vid nu gällande pris på denna vara, har man, anför nämnden, vid förhandlingarna likväl stannat vid att föreslå, att införselavgiften för majsstärkelse skall fastställas till 35 öre per kilogram eller till samma belopp, som f. n. uttages i tull och införselavgift. Den överenskomna införselavgiften, vilken motsvarar ett gränsskydd av 64 procent räknat på nyssnämnda genomsnittliga importpris, skall gälla under hela treårsperioden. Hänsyn har härvid tagits till att någon kompensationsavgift, såvitt nu kan bedömas, icke kommer att utgå för majsstärkelse.

I fråga om verkningarna av den sålunda överenskomna införselavgiften anför jordbruksnämnden följande.

Vid det nu föreslagna gränsskyddet kan importen av majsstärkelse för vissa förbrukare komma att ställa sig i prishänseende förmånligare än att använda svensk potatisstärkelse. Man har därför att räkna med att stärkelseföreningen för att kunna bemästra den utländska konkurrensen i vissa lägen måste lämna de förbrukare, för vilka anledning kan föreligga att övergå till användning av majsstärkelse som råvara, ett rabatterat pris. Det torde vara alltför vanskligt att i nuvarande läge söka förutspå, i vilken omfattning föreningen av antydd anledning måste tillämpa ett reducerat pris på potatisstärkelse. Man kan emellertid icke bortse från möjligheten, att ett sådant läge uppkommer, att rabatt måste lämnas samtliga större förbrukare av stärkelse, .för att dessa skall köpa svensk potatisstärkelse. Såvitt nu kan bedömas, kommer medel att i betydande utsträckning stå till föreningens förfogande för sådan rabattering. Nämnden hänvisar i detta hänseende till vad som i det följande sägs under rubriken »Resultatutjämning m. in.»

Vetestärkelse (stat. nr 19 7) och risstärkelse (stat. nr 19 9). Jordbruksnämnden anför, att importpriset för dessa produkter, vilka har en förhållandevis ringa användning, f. n. utgör 77 öre per kilogram för vetestärkelse och 126 öre per kilogram för risstärkelse. Nämnden föreslår, att för dessa varor samma införselavgift skall gälla som den för potatismjöl vid varje särskilt tillfälle gällande. Av nuvarande importpris utgör de sålunda föreslagna avgifterna under de tre närmaste åren för vetestärkelse 35, 32 och 30 samt för risstärkelse 21, 20 och 18 procent.

»Annan stärkelse» (stat. nr 2 0 0). Som exempel på en stärkelseprodukt som kan hänföras under ifrågavarande rubrik, anför jordbruksnämnden tapioeastärkelse. Importpriset för denna vara är f. n. 60 öre per kilogram. För gruppen »annan stärkelse» föreslår nämnden samma införselavgift skola tillämpas som för majsstärkelse eller 35 öre per kilogram. Sagda avgift utgör 58 procent av nuvarande importpris.

M a n i o c a- och arrowrot (stat. nr 102) samt härav framställt mjöl (ur stat. nr 186). Jordbruksnämnden erinrar om att enligt propositionen 1955: 198 samma införselavgift skall gälla för manioca- och arrowrot som för stärkelse, samt upplyser, alt det under senare tid endast förekommit import av maniocarot, varvid priset varierat mellan 37 och 40 öre per kilogram. Vidare anför nämnden, att mjöl av manioca-

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

och arrowrot importeras endast i mycket ringa omfattning och att samma införselavgift bör gälla för mjöl som för obearbetad rot. Med hänsyn till det

1 förhållande till stärkelsehalten låga importpriset bör enligt nämndens mening samma införselavgift gälla för under ifrågavarande rubrik angivna produkter som för majsstärkelse eller 35 öre per kilogram. Denna avgift motsvarar 88 å 95 procent av importpriset.

F in in alen, torkad potatis (potatispulver) (ur stat. nr 18 6) samt potatisflingor (ur stat. nr 107:2). Jordbruksnämnden upplyser, att det inom landet förekommer tillverkning av potatispulver eller s. k. torkat potatismos samt att produkten utgöres av torkad kokt potatis i pulverform. Vidare uppger nämnden, att viss import av denna produkt förekommit samt att import begärts för ett utländskt potatispulver, vilket utgöres av torkad rå potatis i pulverform. Importpriset på potatispulver, framställt av kokt potatis, uppgår f. n. till 2 kronor 75 öre per kilogram och på potatispulver av okokt potatis till 2 kronor 45 öre per kilogram. Tillverkningskostnaden för inhemskt potatispulver beräknas till cirka 1 krona 20 öre per kilogram. Till framställning av 1 kilogram potatispulver kan i stort sett beräknas åtgå 7,5 kilogram potatis. Nämnden föreslår, att införselavgiften för potatispulver skall fastställas till 40 öre per kilogram, motsvarande omkring 15 procent av importpriset. För potatisflingor, som f. n. icke importeras och ej heller tillverkas inom landet, bör enligt nämnden samma avgift gälla som för potatispulver.

Gryn av andra vegetabilier än spannmål (stat. nr

2 0 1). Huvudprodukterna under denna rubrik avser enligt jordbruksnämnden potatisgryn och s. k. sagogryn. Importpriset för holländsk vara utgör cirka 82 öre per kilogram. F. n. gäller för sagda varor samma importskydd som för potatisstärkelse eller 35 öre per kilogram (tull 20 öre + införselavgift 15 öre). Nämnden upplyser, att på grund av den hårda konkurrensen tillverkningen av potatis- och sagogryn nedlagts vid vissa fabriker och f. n. bedrives av endast två tillverkare. Fabrikspriset är f. n. 1 krona 23 öre per kilogram. Även om ett högre gränsskydd i och för sig skulle vara motiverat, anser nämnden, att införselavgiften bör begränsas till samma belopp som de! nu gällande gränsskyddet eller 35 öre per kilogram, vilket motsvarar 43 procent av importpriset.

Druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap (glyk o s) (stat, nr 290). Jordbruksnämnden anför, att importpriset för västtysk vara f. n. utgör 69 öre per kilogram glykos med vanlig vattenhalt och 1 krona 5 öre per kilogram druvsocker. Då den importerade varan i allmänhet framställes med majsstärkelse som råvara, hör enligt nämndens mening storleken av gränsskyddet utformas med hänsynstagande till detta förhållande. För framställning av 100 kilogram glykos åtgår cirka 103 kilogram stärkelse. Med hänsyn härtill bör enligt nämnden införselavgiften beträffande den i glykos ingående råvaran beräknas till 36 öre per kilogram (införselavgiften för majsstärkelse 35 öre + 3 procent förhöj-

155 Kungl. Maj:ts proposition nr t65 år 1956

ning härav = 36). Tillverkningskostnaden för glykos beräknas till 25 öre per kilogram. Nämnden föreslår, att ett manufaktureringsskydd motsvarande omkring 15 procent av tillverkningskostnaden eller cirka 4 öre per kilogram skall tilläggas införselavgiften beträffande råvaran samt att införselavgiften med hänsyn härtill skall bestämmas till 40 öre per kilogram, vilket motsvarar 58 procent av importpriset.

Jordbruksnämnden framhåller vidare, att inom industrien användes även glykos med låg vattenhalt eller s. k. torrglykos. Priset per viktsenhet sådan glykos är högre än priset på vanlig glykos. För torrglykos liksom för druvoch stärkelsesocker finner nämnden ett importskydd av 40 öre per kilogram vara otillräckligt. Införselavgiften för dessa produkter bör därför enligt nämndens förslag fastställas till 45 öre per kilogram. Denna införselavgift motsvarar för druvsocker 43 procent av importpriset.

Dextrin och stärkelse k lister; ävensom appretur medel, innehållande dextrin, stärkelse, glykos, växtslem och dylikt; dock icke vara i detaljhandelsförpackningar, innehållande högst 1 kilogram netto (ur stat. nr 6 2 0). För dextrin, som utgör huvudprodukten under ifrågavarande rubrik, uppgår importpriset för holländsk vara f. n. till 92 öre per kilogram. Införselavgiften föreslås av jordbruksnämnden skola fastställas till 40 öre per kilogram eller till samma belopp som för glykos. Den föreslagna införselavgiften utgör 43 procent av importpriset.

För potatis produkter gemensamma frågor. Jordbruksnämnden framhåller, att särskilda prisgränser icke har fastställts för andra potatisprodukter än potatisstärkelse. Därest nedre eller övre prisgränsen för denna vara under- respektive överskrides, bör emellertid enligt nämndens mening de särskilda åtgärder, som i allmänhet kan förekomma vid under- eller överskridande av prisgränser, få tillämpas även beträffande andra potatisprodukter.

Vidare uppger jordbruksnämnden, att den vid tillämpningen av det hittillsvarande regleringssystemet på stärkelseområdet i viss omfattning medgivit företag, som idkar handel med, bearbetar eller förbrukar stärkelsevaror, befrielse från eller restitution av införselavgifter för sådana varor även i andra fall än vid export. En allmän befrielsegrund har varit, att stärkelsen eller stärkelseprodukten endast till jämförelsevis ringa del har ingått i importvaran (t. ex. i s. k. järncement eller s. k. kärnbindemedel för gjuteriändamål). Befrielse (restitution) har vidare i princip medgivits, där den utländska stärkelsevaran på grund av sin beskaffenhet eller kvalitet har ansetts tills vidare icke lämpligen kunna ersättas av inhemsk råvara. Det har därvid oftast varit fråga om stärkelse eller stärkelseprodukter, som även före införselavgiftens införande har importerats för medicinska, kemisk-tekniska och dylika ändamål. Eu inskränkande princip för avgiftsbefrielserna har å andra sidan varit, att befrielse ej har meddelats, då avgiften endast utgjort en helt oväsentlig del av kostnaderna för den färdiga sa In produkten.

156 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Enligt jordbruksnämndens mening torde 1955 års riksdagsbeslut innebära, att restitution av införselavgift i fortsättningen bör lämnas endast vid export. Nämnden förutsätter, att beslutet icke utgör hinder för nämnden att generellt meddela restitution eller befrielse även för de fall, att en importvara innehåller allenast en mindre andel stärkelse eller stärkelseprodukt. I övrigt utgår nämnden från att befrielse eller restitution, i andra fall än vid export, i fortsättningen som regel icke skall förekomma.

Resultatutjämning i samband med stärkelseföreningens verksamhet såsom regleringsorgan på fabrikspotatisens område

Såsom anförts i den tidigare omnämnda kommiltépromemorian skall stärkelseföreningen tjänstgöra såsom prisutjämningsorgan på fabrikspotatisområdet. De priser, som stärkelsefabrikerna kan betala för till dem levererad potatis, blir enligt kommiltéförslaget normerande även för prissättningen på bränneripotatis. Det är därför angeläget, att priset på stärkelsepotatis kan hållas på en skälig nivå.

Redan i kommittépromemorian har antytts, att en god årsmån beträffande potatis och därav föranledd ökad tillverkning av potatisstärkelse kan åsamka stärkelseföreningen förluster för lagring eller export av de överskott på stärkelse, som då uppkommer. Jordbruksnämnden framhåller i detta sammanhang, att stärkelsefabrikerna normalt har en ganska kort säsong och därför måste tillämpa ett i stort sett fast pris för potatis under den egentliga avverkningsperioden. Detta pris måste grundas på en bedömning av marknadsförhållandena inom och utom landet under den tid, stärkelsen är avsedd att säljas. Om exempelvis de internationella priserna skulle utveckla sig ogynnsamt i förhållande till bedömningen, kommer detta att påverka föreningens ekonomiska resultat i sänkande riktning. På grund härav måste föreningen ha tillgång till rätt betydande medel för att tjänstgöra som buffert i nu nämnda fall. Det kan mycket väl hända, att föreningen av nu angivna orsaker redan under det nya systemets första år får vidkännas förluster på sin handelsrörelse.

Jordbruksnämnden erinrar vidare, att nämnden i samband med behandlingen av frågan om införselavgiftens storlek för majsstärkelse har framhållit, att föreningen på grund av det låga importpriset på majsstärkelse kan bli nödsakad att rabattera potatisstärkelsen till industrikonsumenter, för att icke avsättningen skall gå ner mer avsevärt.

Avsikten är, anför nämnden, att kostnader, som uppkommer genom här nämnda förhållanden, skall täckas i första hand genom att stärkelseföreningen under löpande räkenskapsår tillföres medel, som fr. o. m. den 1 september 19a6 inflyter i form av tillverknings-, import- och kompensationsavgifter för stärkelse och därav framställda produkter. Nämnden upplyser, att stärkelseföreningen har påtagit sig att efter samråd med tidigare omförmält samarbetsorgan och Sveriges potatisodlares riksförbund handha vissa prisregleringsuppgifter även såvitt avser mat- och utsädespotatis inom de mest utpräglade överskottsområdena. Närmast torde enligt nämnden denna funk-

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

tion komma att utövas genom att föreningen omhändertager uppkommande överskott av sådan potatis för användning till fabriksändamål inom ramen för marknadsmässiga avsättningsmöjligheter inom och utom landet. Det kan även bli fråga om att lämna fraktbidrag vid leverans av sådan potatis. Om potatisimporten blir av stor omfattning, kan denna verksamhet komma att draga ganska betydande kostnader.

På grund av vad nu sagts skall enligt överenskommelsen stärkelseföreningen även tillföras inflytande införselavgifter för fabriks-, mat- och utsädespotatis. I den mån de stärkelseföreningen under respektive räkenskapsår för utjämningsändamål tillförda medlen icke förslår till att täcka uppkommande förluster på stärkelseföreningens rörelse, skall återstående förlust i enlighet med utredningsförslaget täckas genom tillskott från en för ändamålet inrättad stiftelse. Härom anför jordbruksnämnden följande.

Inledningsvis har nämnts, att kommittéförslaget till omläggning av fabrikspotatisregleringen innefattade bl. a., att en för stärkelse- och bränneriidkareföreningarna gemensam konjunkturutjämningsfond skulle inrättas. Kommittén erinrade om att genom avtal mellan kronan och stärkelseföreningen inrättats en stiftelse, benämnd Stärkelseproducenternas konjunkturutjämningsfond, och att enligt förordningen 1954: 71 om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för belopp, som tillförts vissa för prisreglering bildade stiftelsei’, m. m. särskilda beskattningsregler gällde för denna fond, syftande till att man skulle undgå, att de inom ramen för den statliga jordbrukspolitiken avsatta prisregleringsmedlen togs i anspråk för skatter, varigenom det avsedda prisutjämningssyftet till avsevärd del skulle förfelas. Enär de konjunkturutjämningsmedel, som avsättes av stärkelseföreningen och bränneriidkareföreningen, i båda fallen upptages för att möjliggöra en konjunkturutjämning inom fabrikspotatisodlingen syntes det kommittén riktigast, att medlen skulle tillföras en potatisindustriens gemensamma konjunkturutjämningsfond och att de enligt nyssnämnda förordning gällande särskilda beskattningsreglerna skulle göras tillämpliga på denna fond. Kommittén framlade även vissa beräkningar angående de medel, som skulle kunna tillföras fonden.

Jordbruksnämnden anmäler, att nämnden nu, med förbehåll för Kungl. Maj :ts godkännande, med stärkelseföreningen och bränneriidkareföreningen träffat avtal om inrättande av stiftelsen Potatisodlingens konjunkturutjämningsfond. Föreningarna bär upprättat stiftelseurkund och stadgar för den nya stiftelsen, vilken är avsedd att ersätta den tidigare omnämnda stiftelsen Stärkelseproducenternas konjunkturutjämningsfond. Nämnden förutsätter, att sådan ändring skall vidtagas i förordningen 1954:71, att den stiftelse, som bildas enligt nu ifrågavarande avtal, kommer att medtagas bland de i förordningen avsedda stiftelserna. Stärkelseföreningens räkenskapsår löper per den 31 mars och bränneriidkareföreningens per den 31 maj. Det nya regleringssystemet är avsett att tillämpas fr. o. in. regleringsåret 1956/57, alltså från den 1 september 1956. Därest den nya stiftelsen skall fungera fr. o. in. det räkenskapsår, som börjar den 1 september 1956, hör enligt nämnden förordningens bestämmelser givas tillämpning fr. o. m. det beskattningsår, för vilket föreningarna av beskattningsnämnd i första in-

158 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

stans taxeras år 1958. Om den nya fonden kommer till stånd och blir medtagen hland de i förordningen omnämnda, kommer Stärkelseproducenternas konjunkturutjämningsfonds tillgångar och skulder att övertagas av den nya fonden. Stärkelseproducenternas konjunkturutjämningsfond behöver därefter icke kvarstå hland de stiftelser, som upptages i förordningen.

Beträffande den nya konjunkturutjämningsfondens grundkapital anför jordbruksnämnden följande.

I enlighet med överenskommelse med jordbrukets förhandlingsdelegation föreslås, att i samband med stiftelsens grundande denna såsom grundkapital tillföres följande medel: a) stiftelsen Stärkelseproducenternas konjunkturutjämningsfonds behållna tillgångar per den 31 augusti 1956; b) de tillverkningsavgifter, utgörande 3 öre per hektoliter och stärkelseprocent för vid tillverkningen av stärkelse och brännvin använd potatis, som belöper på tillverkningsåren 1954/55 och 1955/56, efter avdrag av ett belopp av 500 000 kronor, vilket med i det följande närmare angiven motivering föreslås skola få tagas i anspråk för rationaliseringsverksamhet på stärkelseområdet; c) den 31 augusti 1956 hos jordbruksnämnden innestående införselavgifter för potatis jämte därå upplupen ränta, efter avdrag av ett belopp å 2 000 000 kronor, som enligt tidigare omnämnt förslag skall avsättas till åtgärder till främjande av odling, lagerhållning och distribution av matpotatis; samt d) samtliga den 31 augusti 1956 hos nämnden innestående införselavgifter för stärkelse och stärkelseprodukter jämte därå upplupen ränta.

Stärkelseproducenternas konjunkturutjämningsfond hade enligt stärkelseföreningens senaste bokslut en 'behållning av omkring 845 000 kronor. Med hänsyn till föreningens kostnader för import av stärkelse och till att föreningen under innevarande verksamhetsår även i övrigt haft att arbeta med ökade kostnader, hl. a. på grund av räntehöjningen, beräknas endast någon mindre del av nämnda behållning — i detta sammanhang uppskattningsvis upptagen till 100 000 kronor — kvarstå vid nästkommande bokslut.

De medel, som uppsamlats genom innehållande av viss del av fabrikspotatislikviden, utgjorde den 31 januari 1956 omkring 2 830 000 kronor. Med tilllägg av de medel, som ytterligare beräknas inflyta under 1955/56 års kampanj, och efter avdrag av nämnda belopp av 500 000 kronor för rationaliseringsändamål kan det per den 31 augusti 1956 till förfogande stående beloppet beräknas till omkring 2 800 000 kronor.

De medel, som influtit i form av införselavgifter på potatis, har kommit att uppgå till väsentligt större belopp än som från början förutsetts. Den 31 januari 1956 innestod sålunda hos nämnden ett belopp av omkring 4 950 000 kronor i form av sådana avgifter. Med tillägg av införselavgifter, som beräknas inkomma för import intill den 9 mars 1956, då avgifterna slopades, samt ränta, kan den 31 augusti 1956 beräknas föreligga en behållning av omkring

0 100 000 kronor. Härifrån avgår enligt vad som förut anförts 2 000 000 kronor för matpotatisändamål.

Av införselavgifter för stärkelse och stärkelseprodukter innestod den 31 januari 1956 hos nämnden omkring 1 560 000 kronor. Vid införsel av stärkelse och stärkelseprodukter i samma omfattning som under närmast föregående år och under förutsättning av oförändrade avgifter kan för tiden den

1 februari—den 31 augusti 1956 beräknas inflyta ett belopp av omkring 480 000 kronor i införselavgifter.

Totalt kan således enligt dessa beräkningar den nya fondens grundkapital komma att uppgå till (100 000 -j- 2 800 Ö00 4- 4 100 000 -j- 1 560 000 -f 480 000 =) 9 040 000 kronor.

159 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

Jordbruksnämnden erinrar i detta sammanhang om att Kungl. Maj :t i fråga om införselavgifterna på stärkelse och stärkelseprodukter i brev den 17 april 1953 föreskrivit, att dessa skall av nämnden tillföras en särskild kassa inom nämnden för att i enlighet med grunder, som framdeles skulle komma att fastställas av Kungl. Maj :t, användas för att sänka priset på potatismjöl vid försäljning till förbrukare inom vissa industrier. Nämnden anbefalldes samtidigt att till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till dylika grunder. Genom ett annat brev samma dag förordnade Kungl. Maj :t, att införselavgifterna för potatis skulle tillföras samma kassa. Genom nu avgivna förslag rörande användningen av införselavgifterna på stärkelse och stärkelseprodukter samt på potatis anser sig nämnden ha avgivit de av Kungl. Maj :t begäi'da förslagen till grunder för införselavgifternas användning.

I fråga om de medel, som efter fondens inrättande kommer att tillföras denna, och om användningen av fondens medel anför jordbruksnämnden i huvudsak följande.

I likhet med vad som gäller för övriga konjunkturutjämningsfonder på jordbrukets och fiskets område har jordbruksnämnden räknat med att — utöver grundkapitalet — till fonden skall föras endast sådana medel, som uppkommer i form av överskott å prisreglerande verksamhet, samt eventuell ränteavkastning på fondens behållning.

Den »konjunkturutjämning», varom här är fråga, ingår som ett led i prisregleringen för fabrikspotatisen och avser sålunda ytterst fabrikspotatisodlingens förhållanden. För brännerinäringens del är läget det, att Aktiebolaget Vin- & spritcentralen bestämmer, vilken mängd sprit som får tillverkas, och uppköper densamma till ett pris, som är baserat bl. a. på brännarnas inköpspris för potatis. Härigenom är i realiteten avsättningen av potatisbrännvinet garanterad. I fråga om odlingen av den potatis, som levereras till brännerier, skulle således icke föreligga behov av särskilda konjunkturutjämningsmöjligheter med hänsyn till svängningarna i utlandspriserna på potatis och potatisprodukter. Då emellertid samma pris måste tillämpas på bränneripotatis som på den potatis, som användes inom stärkelseindustrien, och priset på sistnämnda slag av fabrikspotatis kommer att bli beroende av det pris, stärkelseföreningen med hänsyn till gällande importpriser på stärkelse och stärkelseprodukter kan betinga sig vid försäljning av potatisstärkelse, blir det konjunkturkänsliga priset på stärkelsepotatis i realiteten avgörande även för prissättningen på" bränneripotatis. Att med utgångspunkt från ett givet potatispris — gemensamt för bränneri- och stärkelsepotatis — möta de förlustrisker, som uppstår i samband med variationer i produktionen och i utlandspriserna, blir sålunda en uppgift, som helt kommer att åvila stärkelseföreningen. Med hänsyn till dessa omständigheter bör de nyss nämnda avgiftsmedlen av uppbördsmyndigheten tillföras stärkelseföreningen för att, i den mån de ej 'blir tagna i‘anspråk till förlusttäckning, i form av överskott å den prisreglerande verksamheten tillföras den nya fonden. Vad som här anförts utgör bakgrund till det förhållandet, alt ändamålet med den för stärkelse- och bränneriidkareföreningarna gemensamma stiftelsen i avtalet angivits vara, att mellan olika år utjämna vinster och förluster i stärkelseföreningens prisreglerande verksamhet.

Jordbruksnämnden hemställer slutligen, alt Kungl. Maj:t måtte godkänna det träffade avtalet om inrättande av den nya stiftelsen samt vidtaga åt-

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

gärder för den i samband härmed erforderliga ändringen av förordningen 1954:71.

Rationalisering av stärkelseindustrien

Av vad tidigare anförts framgår, att gränsskyddet för stärkelse och stärkelseprodukter även under den kommande treårsperioden kommer att ligga mycket högt. Jordbruksnämnden finner det med hänsyn härtill vara angeläget att genom rationaliseringsåtgärder söka nedbringa skyddsbehovet på litet längre sikt. I fråga om hittills vidtagna åtgärder m. in. anför nämnden i huvudsak följande.

Den svenska potatisstärkelseindustriens rationalisering har vid flera tillfällen varit föremål för statliga utredningar, senast av 1948 års potatisindustriutredning. Efter ingående överväganden, därvid även ansågs böra beaktas värdet av det rådande sambandet mellan jordbruket och förädlingsindustrien, fann utredningen det icke möjligt att ange något bestämt antal fabriker, på vilka stärkelsetillverkningen borde vara fördelad. Utredningen fann dock sannolikt, att man inom icke alltför avlägsen framtid kunde komma därhän, att den genomsnittliga tillverkningen per fabrik skulle utgöra ungefär en trettiondedel av den totala tillverkningen.

Under senare år har i stärkelseföreningens egen regi betydande ansträngningar gjorts för stärkelsehanteringens centralisering och modernisering. Således kan nämnas, att antalet fabriker, som år 1950 utgjorde 129 (ännu tidigare 140) numera nedbringats till 97. Den hittillsvarande rationaliseringen har bl. a. underlättats av att föreningen under senare år till en särskild rationaliseringsfond fått avsätta ett belopp av 1 krona per deciton försålt potatismjöl. Medel ur denna fond, som icke fått disponeras utan medgivande av jordbruksnämnden från fall till fall, har använts för inlösen och nedläggning av fabriker, vilkas tillverkning i anslutning härtill överflyttats till angränsande moderniserade eller nybyggda fabriker. Inlösenbeloppen har härvid kommit till användning som avbetalning på den insatsskyldighet i den kvarvarande fabriken, som kommit att åvila ägarna av den nedlagda driftsenheten. I stort sett har hittills rationaliseringsprojekt kunnat genomföras i samma takt, som medel funnits tillgängliga i rationaliseringsfonden. Bl. a. den allmänna omkostnadsutvecklingen under de senaste åren ävensom den tekniska utvecklingen, vilken ställt krav på allt större anläggningar, har bidragit till att rationaliseringsprojektens sammanlagda storleksordning efter hand ökats. Härigenom har de tekniska problemen i rationaliseringsarbetet blivit mer invecklade, samtidigt som under denna tid gällande byggnadsreglering och tillämpade kreditrestriktioner verkat försvårande på rationaliseringens genomförande.

Som ett led i rationaliseringssträvandena bör vidare redovisas den av stärkelseföreningen och bränneriidkareföreningen tillsammans förvärvade patenträtten till den s. k. Normanderska metoden, d. v. s. en kombinerad framställningsmetod för potatisstärkelse och potatisbränning. Förvärvet av patentet har skett i anslutning till att föreningarna jämväl inköpt bl. a. den iabrik i Tomelilla, i vilken metoden tillämpas i praktisk drift.

Såsom tidigare nämnts har rationaliseringsmedlen i stort sett kommit till användning, efterhand som de influtit. Under den sista tiden har dock, upplyser jordbruksnämnden, viss fondering kommit till stånd till följd av att, såsom redan förut framhållits, rationaliseringsmålen numera ansetts böra

161 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

ställas högre än tidigare, vilket medfört behov av längre tid för planeringsarbetet. Den 1 oktober 1956 kan således uppemot 500 000 kronor beräknas vara tillgängliga i rationaliseringsfonden. Detta belopp har emellertid icke ansetts vara tillräckligt för en diskuterad centralisering i större skala av stärkelsetillverkningen på det s. k. Listerlandet i västra Blekinge där ett tiotal fabriker är belägna. Med hänsyn härtill och för att jämväl andra centraliseringsprojekt skall kunna börja bearbetas inom den närmaste tiden, har stärkelseföreningen hemställt att för rationaliseringsändamål få taga i anspråk ett belopp av ytterligare 500 000 kronor av de medel, som uppsamlats hos föreningen genom innehållande av viss del av potatislikviden under de två senaste kampanjerna. Nämnden och förhandlingsdelegationen har med hänsyn till det starka behovet av ytterligare rationalisering av stärkelsefabrikationen funnit sig böra tillstyrka detta förslag. Nämnden hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga nämnden att disponera sagda belopp, 500 000 kronor, för rationaliseringsändamål. Därest bemyndigandet lämnas, uppger sig nämnden ha för avsikt att pröva, vilka projekt som bör komma till utförande med bidrag av de medel, sammanlagt 1 000 000 kronor, som skulle stå till förfogande.

Departementschefen

I propositionen 1955: 198 framhöll jag bl. a„ att man enligt min uppfattning genom en fortsatt rationalisering, särskilt i fabrikationsledet, skulle kunna uppnå en billigare produktion av potatisprodukter. Jag anslöt mig även till jordbruksprisutredningens uppfattning, att en sänkning av det nuvarande gränsskyddet för potatisprodukter torde vara möjlig att genomföra. Det borde emellertid ankomma på jordbruksnämnden att senare, efter förhandlingar med jordbrukets organisationer, till Kungl. Maj:t avge förslag rörande längden av den avtrappningsperiod för gränsskyddet, som kunde anses skälig med hänsyn till föreliggande rationaliseringsmöjligheter. I detta sammanhang betonade jag även, att rationaliseringsmöjligheterna borde tillvaratagas och att en rationalisering av odlingen var önskvärd ur såväl samhällsekonomisk som odlarsynpunkt.

Riksdagen anslöt sig i sitt principbeslut hösten 1955 i huvudsak till dessa synpunkter liksom i övrigt till de förslag till prisgränser och importskydd för potatisprodukter m. in., som framlades i nyssnämnda proposition. Riksdagens beslut innebär i sistnämnda hänseende, att prisgränserna för stärkelse skall sättas till ± 13 procent av mittpriset. Vidare skall sådana livsinedelsprodukter, i vilka potatis eller stärkelse av potatis m. m. ingår såsom råvara, erhålla ett importskydd, som innefattar införselavgiften för potatis eller stärkelse. Skyddet skall lämnas i form av tull utom i fråga om produkter, som praktiskt taget helt består av potatis eller stärkelse. Sistnämnda produkter skall inbegripas i införselavgiftssystemet. Glätt-, appretur- och helmedel, innehållande stärkelseprodukter, samt stärkelsehaltiga kärnbin-

II Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 165

162 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

demedel skall vidare genom avgiftsbeläggning av motsvarande importvaror erhålla ett importskydd, som innefattar kompensation för införselavgiften på däri ingående stärkelse. Vad beträffar sorbit (sorbitol) skall importskyddet lämnas i form av en lämpligt avpassad tull.

I anslutning till vad sålunda anförts och beslutats, har jordbruksnämnden efter överläggningar med Sveriges stärkelseproducenters förening och jordbrukets förhandlingsdelegation, såsom förut anförts, framlagt konkreta förslag till mittpriser, prisgränser och införselavgifter m. in. för skilda slag av potatisprodukter och stärkelselialtiga varor.

Vad först angår potatisstärkelse innefattar förslaget följande. Mittpriset bör utgöra 89,25 öre per kilogram, vilket överensstämmer med det partipris, som f. n. tillämpas, och avse extra prima potatisstärkelse vid försäljning i parti fritt stärkelseföreningens lager i fria lånesäckar av jute om 100 kilogram netto, för vilka returfrakten betalas av köparen. I mittpriset ingår en i det följande närmare berörd tillverkningsavgift för potatisstärkelse, motsvarande 4,2 öre per kilogram, övre och nedre prisgränserna bör vid sagda mittpris utgöra 101 respektive 78 öre per kilogram. Införselavgiften, vilken beräknats med utgångspunkt från det genomsnittliga importpriset på dansk och holländsk vara under den senaste tolvmånadersperioden, bör fastställas till för första regleringsåret 27 öre, för andra regleringsåret 25 öre och för tredje regleringsåret 23 öre per kilogram. Införselavgiften utgör för respektive år 41, 38 och 35 procent av nämnda genomsnittliga importpris.

Enligt förslaget skall sålunda införselavgiften minskas med 2 öre per kilogram under vartdera av andra och tredje regleringsåren. Jordbruksnämnden anför, att denna avtrappning av införselavgiften enligt grunderna för det nya systemet bör föranleda en lika stor sänkning av de prisgränser, som skall gälla för samma år, samt framhåller, att denna konsekvens har tagits, när det gäller socker. Stärkelseföreningens representanter har emellertid uppfattat överenskommelsen så, att de för första året avtalade prisgränserna skall gälla under hela treårsperioden. Med hänsyn till de skiljaktiga uppfattningarna om överenskommelsens innebörd i denna del har nämnden kommit överens med representanter för stärkelseföreningen och Sveriges bränneriidkareförening att låta frågan om prisgränsernas storlek under andra och tredje regleringsåren bli beroende av Kungl. Maj :ts avgörande.

De av jordbruksnämnden framlagda fölrslagen till mittpris och prisgränser för det första regleringsåret samt till införselavgift och dennas avtrappning tager enligt min mening skälig hänsyn såväl till fabrikspotatisodlingens och stärkelseindustriens nuvarande läge som till föreliggande möjligheter till rationalisering. Förslagen tager sålunda sikte på en sådan utveckling, som jag antydde i propositionen 1955: 198, nämligen en efter hand billigare produktion av potatisstärkelse och ett successivt minskat gränsskydd. Enligt grunderna för det nya prissättningssystemet skall en avtrappning av införselavgiften medföra en motsvarande sänkning av prisgränserna.

163 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

Något undantag från denna regel bör i princip icke gälla för potatisstärkelse. Då förhandlingsuppgörelse på denna punkt emellertid icke kommit till stånd, är jag beredd att som en engångsåtgärd föreslå en viss modifikation av huvudregeln. Sålunda vill jag föreslå, att det, då nedre prisgränsen enligt utgångsläget den 1 september 1956 uppnås, må ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra om särskilda åtgärder skall vidtagas för att skydda denna prisgräns. I fråga om den övre prisgränsen torde emellertid något liknande avsteg från huvudregeln icke böra förekomma. Med hänsyn till möjligheterna för stärkelseföreningen att utbetala pristillägg utöver försäljningspriset på potatisstärkelse är det icke sannolikt, att frågan om dylika särskilda åtgärder blir aktuell under treårsperioden.

Vad jordbruksnämnden anfört angående stärkelseföreningens inköpspris under det tredje regleringsåret föranleder ingen erinran från min sida. Hinder bör sålunda icke möta för föreningen att med anlitande av till föreningen influtna medel under det sista året av treårsperioden hålla stärkelsepriset uppe på samma nivå, som vid oförändrat importpris kan uppnås under det andra året.

Ej heller har jag något att erinra mot förslaget, att för de förhållandevis obetydliga produkterna vete- och risstärkelse skall utgå samma införselavgift som för potatisstärkelse.

I fråga om majsstärkelse föreslås införselavgift skola utgå med 35 öre per kilogram under hela treårsperioden eller med samma belopp som nuvarande tull och införselavgift sammantagna. Vid bedömandet av införselavgiftens storlek har man utgått från ett genomsnitt av priserna för belgisk, holländsk och västtysk vara under den senaste tolvmånadersperioden. Införselavgiftens belopp motsvarar ett gränsskydd av 64 procent av nämnda genomsnittliga importpris. Några prisgränser skall icke fastställas. Därest övre eller nedre prisgränsen för potatisstärkelse över- respektive underskrides föreslås emellertid, att för majsstärkelse skall få vidtagas åtgärder av de slag, som i allmänhet kan förekomma, när prisgräns över- eller underskrides. Ehuru såsom jordbruksnämnden anfört den föreslagna införselavgiften icke torde kunna anses tillräcklig för att hindra en allvarlig konkurrens med potatisstärkelsen, särskilt på glykos- och dexlrinområdet, synes förslaget böra godtagas. Jag har därvid särskilt beaktat, att införselavgiften skall vara oförändrad under hela treårsperioden. Enligt överenskommelsen avses stärkelseföreningen, för att bemästra konkurrensen från majsstärkelscn, med tillhjälp av regleringsmedel skola äga lämna rabatt vid försäljning av inhemsk potatisstärkelse till större förbrukare.

I fråga om »annan stärkelse» (tapiokastärkelse in. in.), in a n io c a- o c h arrowrot sa in t härav framställt mjöl ävensom gryn av andra v e g e t a h i 1 i er än spannmål föreslås samma införselavgift som för majsstärkelse. Detta förslag kan jag biträda. Ej heller torde något vara att anföra mot förslaget, att för f i n m alen, to r k a d potatis (potatispulver) samt potatisflingor skall fastställas en

164 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

införselavgift av 40 öre per kilogram, motsvarande omkring 15 procent av importpriset för potatispulver.

Beträffande stärkelsesirap (glykos) har gränsskyddet i förslaget beräknats med utgångspunkt från storleken av skyddet i fråga om majsstärkelse och åtgången härav för framställning av glykos. Häremot torde icke vara något att erinra med hänsyn till att den importerade varan i allmänhet framställes med majsstärkelse som råvara. Till den så beräknade införselavgiften har föreslagits skola läggas ett manufaktureringsskydd, motsvarande cirka 15 procent av tillverkningskostnaden. Med inräknande härav torde införselavgiften för stärkelsesirap böra fastställas till (36 + 4 ==) 40 öre per kilogram, vilket motsvarar 58 procent av det f. n. vid import från Västtyskland gällande priset. Även för d e x t r i n och stärkelseklister ävensom appreturmedel, innehållande dextrin, stärkelse, glykos, växtslem och dylikt, dock icke vara i detaljhandelsförpackningar, innehållande högst 1 kilogram netto, torde införselavgift böra utgå med 40 öre per kilogram. Beloppet motsvarar 43 procent av nu gällande importpris för holländskt dextrin, vilket utgör huvudprodukten under ifrågavarande rubrik. I enlighet med förslaget bör vidare för druvsocker, stärkelsesocker och torrglykos bestämmas en införselavgift av 45 öre per kilogram, motsvarande för druvsocker 43 procent av importpriset.

I likhet med vad som förordats beträffande majsstärkelse bör för samtliga nu uppräknade potatisprodukter gälla, att några prisgränser icke skall fastställas men att — därest övre eller nedre prisgränsen för potatisstärkelse över- respektive underskrides — de särskilda åtgärder, som i allmänhet kan förekomma vid över- eller underskridande av prisgräns, skall få tillämpas beträffande sagda produkter.

I detta sammanhang torde jag även få beröra frågan om restitution av införselavgift på stärkelseområdet. Enligt min mening bör jordbruksnämnden liksom nu äga medge företag, som idkar handel med, bearbetar eller förbrukar stärkelsevaror, restitution vid export. Däremot bör, delvis i motsats till vad nu är fallet, restitution av eller befrielse från införselavgift i princip icke medges i andra fall. Detta bör dock icke utgöra hinder för nämnden att generellt meddela restitution eller befrielse, då en importvara innehåller endast en mindre andel stärkelse eller stärkelseprodukt. I

I det förut under avsnittet om fabrikspotatis förordade nya systemet för regleringen av denna vara ingår, att tillverkningen av såväl stärkelse som brännvin skall belastas med en t i 11 v e r k n i n g s a v g i f t. Syftet med denna avgift är att utjämna resultaten i stärkelseföreningens prisreglerande verksamhet under olika år. För att skapa en grundfond för denna verksamhet har under regleringsåren 1954/55 och 1955/56 uttagits en motsvarande avgift av 3 öre per hektoliter och stärkelseprocent av vid tillverkningen av stärkelse och brännvin använd potatis.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

165 Jordbruksnämnden har anmält, att den funnit det erforderligt att författningsmässigt reglera ifrågavarande tillverkningsavgift. Rörande de författningstekniska frågorna torde jag få hänvisa till avsnittet om författningsfrågor in. m. I detta sammanhang torde jag emellertid få anföra följande.

Det synes vara ändamålsenligt, att såsom nämnden föreslagit tillverkningsavgiften beräknas beträffande brännvin per liter råbrännvin med 50 volymprocent alkoholhalt och beträffande stärkelse per kilogram ren stärkelse samt att maximibeloppen i författningen upptages till högst 4 öre per liter respektive högst 6 öre per kilogram. Sagda belopp motsvarar för potatis räknat icke fullt 3,5 öre per hektoliter och stärkelseprocent. Enligt vad som överenskommits mellan nämnden och representanter för stärkelseoch bränneriidkareföreningarna, skall tillverkningsavgiften för potatisstärkelse fr. o. m. regleringsåret 1956/57 utgå med 5 öre per kilogram ren stärkelse och för råbrännvin med ett häremot svarande belopp. Överenskommelsen föranleder ingen erinran från min sida.

Jag torde vidare få erinra om att enligt riksdagens beslut hösten 1955 — i den mån tillverkningen av potatisstärkelse även i fortsättningen skall belastas med tillverkningsavgift — en mot denna svarande avgift, s. k. kompensationsavgift, bör utgå på importerad potatisstärkelse och därav tillverkade produkter. Bestämmelser om sådan avgift har av nämnden föreslagits skola ingå i författningen om tillverkningsavgift. I fråga om detta förslag torde jag få hänvisa till avsnittet om författningsfrågor m. in. I detta sammanhang torde jag endast böra beröra den mellan nämnden samt stärkelse- och bränneriidkareföreningarna överenskomna omfattningen av sagda kompensationsavgift, vilken jag anser mig kunna biträda. Kompensationsavgift motsvarande tillverkningsavgiften bör sålunda automatiskt utgå vid import av dels potatisstärkelse, dels druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap (glykos), dels dextrin och stärkelseklister. Avgiften bör för de båda sistnämnda grupperna, för vilka råvaran inom landet vanligen är potatisstärkelse, beräknas med utgångspunkt från den mängd stärkelse, som normalt åtgår vid tillverkningen. I fråga om övriga produkter, vid vilkas tillverkning potatisstärkelse åtgår eller kan komma att åtgå, bör det ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden att med hänsyn till importutvecklingen avgöra, om och i vilken utsträckning kompensationsavgift bör utgå vid importen.

I enlighet med det förut under avsnittet om fabrikspotatis förordade nya regleringssystemet för denna produkt skall gällande tillverkningsskatter för utländsk potatis, majs, maniocarot in. in., som användes för tillverkning av stärkelse, slopas såvitt angår potatis och i övrigt omändras till avgifter, som uppbäres i prisreglerande syfte på fabrikspotatisodlingens område. I anslutning härtill har jordbruksnämnden beträffande sist avsedda produkter föreslagit, att den nu utgående tillverkningsskatten å 8 öre per kilogram skall ersättas med en tillverkningsavgift av 15 öre per kilogram. Enär på grund av den föreslagna avgiften någon tillverkning av majsstärkelse icke torde komma att upptagas inom landet, har nämnden icke funnit ak-

166 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

tuellt att nu göra framställning om någon kompensationsavgift för sådan stärkelse.

Vad nämnden sålunda föreslagit i fråga om tillverkningsavgift på majs in. in., som inom landet användes för tillverkning av stärkelse, kan jag biiräda.

Vad därefter angår den resultatutj ä m n i n g, vilken såsom förut angivits ingår som ett led i det förordade nya regleringssystemet på fabrikspotatisområdet, bär jordbruksnämnden bl. a. framhållit, att uppgiften att vid ett givet för bränneri- och stärkelsepotatis gemensamt pris möta de förlustrisker, som uppstår i samband med variationer i produktionen och i utlandspriserna, helt kommer att åvila stärkelseföreningen. Det konjunkturkänsliga priset på stärkelsepotatis kommer nämligen i realiteten att bli avgörande även för prissättningen på bränneripotatis. Vidare är avsättningen av potatisbrännvin garanterad, därigenom att Aktiebolaget Vin- & spritcentralen dels bestämmer, vilken mängd sprit som får tillverkas, dels uppköper densamma till ett pris, som är baserat bl. a. på inköpspriset för bränneripotatis. Ändamålet med den resultatutjämning, varom här är fråga, blir sålunda att mellan olika år utjämna vinster och förluster i stärkelseföreningens prisreglerande verksamhet.

Kostnaderna i nämnda verksamhet hänför sig, såsom tidigare angivits, bl. a. till de förluster vid lagring och export av överskott på stärkelse, som kan uppkomma vid god årsmån, förluster till följd av prissänkning på stärkelseprodukter, sedan det för ett tillverkningsår gällande producentpriset å fabrikspotatis fastställts, och förluster i samband med rabattering till industrikonsumenter till följd av låga importpriser på majsstärkelse. I enlighet med jordbruksnämndens förslag bör dessa kostnader i första hand täckas genom att stärkelseföreningen under löpande regleringsår tillföres medel, som fr. o. m. den 1 september 1956 inflyter i form av införsel-, tillverknings- och kompensation savgifter för stärkelse och därav framställda produkter.

Stärkelseföreningen torde vidare i enlighet med gjort åtagande och efter samråd med det tidigare omförmälda samarbetsorganet samt Sveriges potatisodlares riksförbund böra handha vissa prisregleringsuppgifter, avseende mat- och utsädespotatis, inom de mest utpräglade överskottsområdena. På grund härav bör föreningen även tillföras inflytande införselavgifter på mat-, utsädes- och fabrikspotatis. I den mån sålunda tillförda medel icke förslår till att täcka uppkommande förluster på stärkelseföreningens rörelse, bör enligt nämndens förslag återstående förluster täckas genom tillskott från den för ändamålet inrättade stiftelsen Potatisodlingens konjunkturutjämningsfond. Ett mellan jordbruksnämnden, å ena, samt stärkelse- och bränneriidkareföreningarna, å andra sidan, träffat avtal om grundandet av denna stiftelse har tidigare denna dag godkänts av Kungl. Maj :t. Till denna fond skall enligt avtalet den 1 september 1956 såsom grundkapital överföras dels samtliga tillgångar i den nuvarande Stärkelseproducenternas konjunkturutjämningsfond, dels — efter avdrag av ett belopp av 500 000 kro-

167 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

nor — de tillverkningsavgifter, utgörande 3 öre per hektoliter och stärkelseprocent för vid tillverkningen av stärkelse och brännvin använd potatis, som belöper på tillverkningsåren 1954/55 och 1955/56, dels hos nämnden innestående införselavgifter för potatis jämte därå upplupen ränta, eftei avdrag av ett belopp av 2 miljoner kronor, vilket såsom förut anförts under avsnittet om matpotatis avses för matpotatisodlingens främjande, dels samtliga hos nämnden innestående införselavgifter för stärkelse och stärkelseprodukter jämte därå upplupen ränta. Det sammanlagda grundkapitalet beräknas uppgå till drygt 9 miljoner kronor.

Vad jordbruksnämnden anfört angående rationalisering av stärkelseindustrien kan jag i huvudsak biträda. Av de medel, som under tillverkningsåren 1954/55 och 1955/56 uppsamlats genom innehållande av viss del av likviden för fabrikspotatis, bör sålunda Kungl. Maj:t bemyndigas medge nämnden att — utöver tillgängliga 500 000 kronor i rationaliseringsfonden __disponera 500 000 kronor för rationaliseringsändamål.

I detta sammanhang torde jag få erinra om att Kungl. Maj:t den 30 september 1955 bemyndigat jordbruksnämnden att med stärkelseföreningen träffa överenskommelse om föreningens inköp och försäljning av potatisstärkelse fr. o. in. den 1 oktober 1955 t. o. m. den 30 september 1956 eller intill den tidigare tidpunkt, då det i propositionen 1955: 198 föreslagna systemet för den statliga regleringen beträffande fabrikspotatis träder i kraft, i huvudsaklig överensstämmelse med ett upprättat förslag till avtal. I bemyndigandet har emellertid gjorts förbehåll om att den utfästelse, som nämnden gjort i 7 § av avtalsförslaget, ävensom frågan om medel för infriande av sagda utfästelse skall underställas riksdagens prövning.

Det avtal, som träffats, innebär bl. a., att föreningen skall vara skyldig att köpa den mängd potatisstärkelse, som framställes enligt av jordbruksnämnden meddelade tillverkningslicenser med undantag för vad som erfordras till husbehov för tillverkaren och dennes potatisleverantörer. Enligt nyssnämnda 7 § har nämnden åtagit sig att — under förutsättning av statsmakternas godkännande och därest avtalet icke skulle komma att förnyas _vidtaga eller föranstalta om sådana åtgärder från statens sida, vilka

bereder föreningen möjlighet att erhålla dels minst 86 kronor 75 öre per deciton för den 1 oktober 1956 inneliggande lager av extra prima, prima och ej fullt prima potatismjöl, dock med avdrag av 30 000 deciton jämte den kvantitet potatismjöl, som föreningen kan ha importerat efter det ett nytt regleringssystem beträffande fabrikspotatis trätt i kraft, dels ock ersättning för ränte- och lagringskostnader under tre månader, räknat fr. o. in. den 1 oktober 1956, enligt i avtalet närmare angivna grunder för inneliggande lager av extra prima, prima och ej fullt prima potatismjöl med undantag för nyssnämnda avdragskvantiteter. Den föreningen enligt dessa bestämmelser tillkommande ersättningen är emellertid maximerad till 50 000 kronor.

De av nämnden sålunda gjorda åtagandena torde nu böra undeiställas

168 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

riksdagens prövning. Därest riksdagen icke har något att erinra däremot, torde för infriande av omförmälda utfästelse om ersättning ett belopp av högst 50 000 kronor få utgå ur anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Oljeväxter och fettvaror (utom mejeriprodukter) Jordbruksnämnden

Prissättningen på oljeväxter

I fråga om oljeväxtfrö lämnar jordbruksnämnden följande sammanfattning av nu gällande regleringsanordningar och priser.

Den inhemska skörden av oljeväxtfrö år 1955 har liksom fallet varit med närmast föregående års skördar inlösts av föreningen Sveriges oljeväxtinlressenter enligt avtal, som tecknats mellan odlarna och Sveriges oljeväxtodlares centralförening. Intressentföreningen ombesörjer därjämte enligt nu gällande ordning nedtorkning av inköpt frö och försäljer den del av skörden, som ej exporteras, till de båda oljefabrikerna, Aktiebolaget Kalmar oljefabrik och Aktiebolaget Karlshamns oljefabriker. Exporten sker genom föreningen Svensk spannmålshandel i visst samråd med föreningen Sveriges oljeväxtintressenter och jordbruksnämnden.

Prissättningen på frö av raps, rybs och vitsenap av 1955 års skörd har skett enligt samma system, som gällde för 1954 års skörd. Statens prisgaranti för odling av nu nämnda fröslag är sålunda begränsad till att omfatta den del av skörden, beräknad till omkring 85 000 ton, vilken vinner avsättning för tillverkning av olja för inhemsk förbrukning. I fråga om denna del av 1955 års skörd har staten enligt Kungl. Maj:ts 'beslut den 30 juli 1954 och den 25 mars 1955 fastställt det pris, som skall gälla vid försäljning till oljefabrikerna, till 85 öre för höstraps, 82 öre för höstrybs, 76 öre för vårraps, 73 öre för vårrybs och 60 öre för vitsenap, allt per kilogram för vara av normalkvalitet (18 procent vattenhalt). Prisbesluten förutsätter, att odlarna genom att till dem avräknas lägre pris skall bära ansvaret för underskott på exporten av oljeväxtfrö. För nu nämnda fröslag av 1955 års skörd erhåller odlarna ett pris, som understiger det, vilket betalas av oljefabrikerna, med för höstraps 12 öre, för höstrybs 11 öre, för vårraps 9 öre, för vårrybs 8 öre och för vitsenap 6 öre per kilogram. Prisskillnaden står till föreningen Sveriges oljeyäxtintressenters förfogande för att täcka uppkommande prisdifferenser vid export. I fråga om den av prisgarantien omfattade kvantiteten frö av raps, rybs och senap är priserna för odlarnas del i jämförelse med närmast föregående år oförändrade utom för höstraps och höstrybs, för vilka priset sänkts med 2 öre.

Jordbruksnämnden erinrar om att enligt beslut av statsmakterna fr. o. in. nästa regleringsår ett nytt system skall tillämpas för stödet åt den inhemska oljeväxtodlingen, dock ej i fråga om oljelinfrö. I fråga om innebörden härav anför nämnden i huvudsak följande.

Stödet åt oljeväxtodlingen skall lämnas i samma former som stödet åt annan jordbruksproduktion. I stället för ett av staten garanterat pris skall sålunda den inhemska odlingen av oljeväxter skyddas genom en särskild införselavgift på fettvaror. Vid fastställandet av prisgränser och införselav-

169 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

gift skall höstodlat rapsfrö tagas till utgångspunkt. Prisgränserna skall bestämmas till ± 13 procent från mittpriset. Som följd av omläggningen kommer det nuvarande systemet med av jordbruksnämnden fastställda clearingpriser på inhemska oljor att upphöra. I stället kommer sådan olja att beläggas med regleringsavgift i samma ordning, som gäller för importerade fettämnen.

Sveriges oljeväxtodlares centralförening kommer liksom förut att verkställa kontraktsteckning med odlarna. Inlösning av oljeväxtskörden samt lagring och försäljning av skörden på den inhemska marknaden och för export kommer liksom hittills att omhänderhas av föreningen Sveriges oljeväxtintressenter. I enlighet med departementschefens uttalande till propositionen 1955: 198 har intressentföreningen beslutat att under den i propositionen avsedda treårsperioden för varje års skörd tillämpa fasta inlösningspriser gentemot odlarna. Dessa priser, som skall gälla vid leverans före viss dag och skall tillkännages genom intressentföreningens försorg före skördetiden varje år, blir alltså oberoende av de fluktuationer, som under ett regleringsår kan inträffa på världsmarknaden. Det nya systemet medför, att föreningen kommer att få tillgodoräkna sig prisstegringsvinster och bära prisfallsförluster även för den stora del av fröskörden, som avsättes på den svenska marknaden. Betalning till odlarna kommer att ske efter individuell fetthaltsbestämning enligt en av Sveriges utsädesförening i Svalöv utarbetad metod, för vilken redogörelse lämnats i pi-opositionen 1955: 180.

Härefter erinrar jordbruksnämnden om att den i fråga om oljelin i särskild skrivelse den 6 mars 1956 avgivit förslag till prissättning på 1956 års skörd. Förslaget innebär, att odlarna av oljelin — med hänsyn till statens intresse av att en viss odling av oljelin ur beredskapssynpunkt upprätthålles inom landet— skall erhålla ett av staten garanterat pris av 75 öre per kilogram oljelinfrö med 18 procent vattenhalt samt att nämnden skall bemyndigas anlita clearingkassan för fettvaror för täckande av förlust, som kan uppstå på grund av inlösningsgarantien.

Beträffande oljeväxtodlingens väntade omfattning år 1956 anför jordbruksnämnden följande.

Enligt i oktober 1955 företagen arealinventering uppgår den besådda arealen höstraps och höstrybs till inemot 54 000 respektive inemot 26 000 hektar. Detta innebär i förhållande till närmast föregående år en minskning i fråga om hösiraps med cirka 23 procent och en ökning i fråga om höstrybs med cirka 14 procent. År 1955 blev den totala skörden av raps, rybs och senap sammanlagt cirka 140 000 ton, räknat i nedtorkad frövara. På detta stadium är det ej möjligt att med någon större säkerhet bedöma storleken av 1956 års skörd. Anledning finnes emellertid att antaga, att den stränga vintern och förvåren kommer att leda till en större utvintring än normalt. Med hänsyn härtill och då, såsom framgår av del förut sagda, den höstsådda arealen är mindre än föregående år, bör man räkna med en icke oväsentligt mindre skörd år 1956 än år 1955. I viss mån kan utvintringsförlusterna på den höstsådda arealen visserligen bli kompenserade genom cn ökad senapsodling på de arealer, som drabbats av utvintringen. Utbytet av senapsodling är emellertid betydligt lägre än av höstsådda oljeväxter.

Jordbruksnämnden anmäler vidare, att prissättningen på oljeväxtfrö samt storleken av införselavgiften för vegetabilisk olja och andra fetter behandlats vid förhandlingar den 5 mars 1956 med representanter för oljeväxtod-

170 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

larna och föreningen Sveriges oljeväxtintressenter. Vid dessa förhandlingar träffades preliminär överenskommelse om ett mittpris, motsvarande 75 öre per kilogram höstraps med 18 procent vattenhalt och i övrigt av normalkvalitet enligt hittills gällande grunder. Med tillämpning av riksdagens beslut om prisgränserna enades man vidare om en övre prisgräns av 85 och en undre av 65 öre per kilogram. Mittpris och prisgränser skall avse det pris, som föreningen Sveriges oljeväxtintressenter enligt i det följande omförmälda uppgörelse med oljefabrikerna erhåller vid leverans till oljefabrik, sedan därifrån avdragits föreningens kostnader för varans omhändertagande, lagring och nedtorkning till 7,5 procent vattenhalt ävensom för frakt från torkeri till oljefabrik. Vidare överenskoms om en införselavgift på vegetabilisk olja och annat fett (med inemot 100 procent fetthalt) av 30 öre per kilogram att gälla så länge det inhemska priset på rapsfrö ligger mellan prisgränserna. Produkter, som jämte fett innehåller annan vara, skall avgiftsbeläggas efter fetthalten. Införselavgiften skall utgå för samma fettvaror, för vilka regleringsavgift uttages, och erläggas i samma ordning som den senare. Vid förhandlingarna har dessutom förutsatts, att mittpris och prisgränser skall, så snart reglerna för betalning efter individuell fetthaltsbestämning fastställts, omräknas till att avse höstraps av medelfetthalt och i övrigt av normalkvalitet enligt sagda regler.

Jordbruksnämnden framhåller, att mittpriset och prisgränserna överensstämmer med jordbruksprisutredningens i propositionen 1955: 198 återgivna förslag. Införselavgiften, som av jordbruksprisutredningen angivits till 25 öre per kilogram, har däremot höjts till 30 öre per kilogram. En införselavgift av denna storlek motsvarar 20 procent av det genomsnittliga världsmarknadspriset under år 1955 på oljor, jämförbara med rapsolja. Nämnden anför vidare, att vid fastställandet av införselavgiften och prisgränserna har förutsatts, att en viss garanterad avsättning av olja, framvunnen ur inhemskt frö, kommer till stånd genom inblandning av sådan olja i margarin och liknande fettvaror samt att nuvarande inblandningstvång beträffande raps- och senapsmjöl vid framställning av fodermedelsblandningar bibehålies.

Som förut framhållits, skall inittpriset och prisgränserna avse det pris, som föreningen Sveriges oljeväxtintressenter erhåller vid leverans av höstraps till oljefabrik efter avdrag av vissa kostnader. Mellan sagda förening och oljefabrikerna har enligt jordbruksnämnden uppgjorts, att fabrikerna under treårsperioden skall erlägga betalning för svenskt oljeväxtfrö (utom linfrö), avsett för den svenska marknaden, efter den mängd olja och oljekraftfoder, som enligt verkställd analys beräknas kunna utvinnas ur fröet. Oljan skall därvid anses i värde motsvara det aritmetiska medeltalet av världsmarknadspriserna på jordnöts- och sojaolja eif Karlshamn. Vid beräkningen av ifrågavarande medeltal skall användas samma typer av prisnoteringar — f. n. vissa londonnoteringar — som lägges till grund för regleringsavgiftens fastställande. Den mängd oljekraftfoder, som utvinnes, skall värderas till det pris, till vilket fodret med beaktande av det allmänna prisläget på oljekraftfoder anses kunna avsättas på den inhemska marknaden.

171 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

Slutligen anför jordbruksnämnden, att därest övre eller undre prisgränsen för höstraps vid leverans till oljefabrik över- respektive underskrides, åtgärder av det slag, som i allmänhet kan förekomma, när prisgräns övereller underskrides, bör få vidtagas såväl för oljeväxtfrö och vegetabilisk olja som för andra fettvaror.

Behovet av inblandning av inhemsk vegetabilisk olja i margarin m. m.

I detta avsnitt lämnar jordbruksnämnden först följande redogörelse för nuvarande inblandning av inhemsk vegetabilisk olja i margarin in. m.

Förbrukningen av svensk vegetabilisk olja för framställning av margarin och bakhjälpmedel uppgår till cirka 26 000 ton rå olja per år. Härtill kommer en förbrukning av cirka 4 000 ton svensk olja för vissa andra ändamål, varav cirka 2 000 ton senapsolja. Den sammanlagda årsförbrukningen av inhemsk olja uppgår alltså f. n. till 30 000 ton rå olja, vilket motsvarar inemot 90 000 ton otorkat frö.

F. n. tillämpar den inhemska margarinindustrien i enlighet med en mellan de olika företagen internt träffad överenskommelse en inblandning av 35 procent svensk vegetabilisk olja vid framställning av hushållsmargarin.

I fråga om tillverkning av bagerimargarin och bakhjälpmedel föreligger däremot icke någon överenskommelse om inblandning av inhemsk vegetabilisk olja. Enligt industriens tillverkningsrapporter användes dock vid tillverkning av dessa varor viss mängd sådan olja. På grund härav har föreskrift om tvångsinblandning av inhemsk vegetabilisk olja jämlikt 11 § förordningen 1955:718 ej behövt utfärdas.

Jordbruksnämnden erinrar därefter om att någon kommersiell import av margarin f. n. ej medges men att i fortsättningen någon kvantitativ begränsning av importen icke skall förekomma. Nämnden upplyser vidare, att ett frisläppande av importen av margarin enligt margarinindustriens mening skulle komma att göra det omöjligt för denna att tillämpa inblandning av 35 procent inhemsk vegetabilisk olja i margarinet, därest man icke skapade ett tillfredsställande skydd för industrien. Såsom förut nämnts, har emellertid vid överenskommelsen om mittpris, prisgränser och införselavgift på detta område förutsatts, att en viss avsättning av olja, fram vunnen ur inhemskt frö, skall komma till stånd genom inblandning av sådan olja i margarin och liknande fettvaror. I samband härmed har, framhåller nämnden, från föreningen Sveriges oljeväxtintressenters sida understrukits, att det nya prisregleringssystemet kommer att medföra väsentligt ökade risker för föreningen, även om sådan inblandning sker. Vid de överläggningar, som ägt rum med representanter för tillverkare av margarin och bakhjälpmedel, har enligt nämnden framkommit, att man i och för sig icke har något att erinra mot eu inblandning av svensk vegetabilisk olja såväl i hushållsmargarin som i bagerimargarin och därmed jämförbara bakhjälpmedel, under förutsättning att industriens konkurrensförmåga gentemot utlandet icke därigenom försämras. Viss tveksamhet har dock uttalats om möjligheterna från kvalitetssynpunkt att tillämpa en fullt så hög inblandning som 35 procent i bagerimargarin och bakhjälpmedel, varjämte olika

172 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

uppfattningar kommit till uttryck rörande vilka varuslag som skall omfattas av inblandningen. Ehuru sålunda enighet med industrien råder om här avsedd inblandning, har det ännu icke varit möjligt att uppnå definitiv överenskommelse angående inblandningens omfattning. Nämnden anmäler i anledning härav sin avsikt att, därest eu sådan överenskommelse icke kan vinnas, i särskild ordning hos Kungl. Maj:t begära föreskrift om tvångsinblandning.

Beträffande frågan om den form, som ett industriskydd lämpligen bör ges, har föreningen Sveriges oljeväxtintressenter och industrien gemensamt anfört i huvudsak följande.

Enbart en importavgift skulle ej ge industrien ett tillfredsställande skydd, enär världsmarknadspriserna på fettvaror icke blott i och för sig framvisar stora variationer utan även företer stora växlingar i prisskillnaden mellan olika typer av fettvaror. Under det att t. ex. priset på kokosolja f. n. ligger lägre än priset på ohärdad valolja, var priset på kokosolja under år 1954 i genomsnitt 30 å 35 öre per kilogram högre än valoljepriset. Medelpriset för sojaolja och jordnötsolja ligger f. n. (början av mars 1956) cirka 20 öre över priset på ohärdad valolja, medan det under år 1954 låg 50 å 55 öre över priset på dylik valolja. Skulle man på grundval av de priser, som nu råder, framräkna en införselavgift, som ger de inhemska tillverkarna skälig kompensation, skulle detta skydd vid förändrade prislägen bli antingen för högt eller för lågt.

Ytterligare skäl mot enbart en införselavgift är, att det svenska margarinet har eu enhetlig sammansättning och kvalitet till följd av inblandningsåtagandet, medan margarin i utlandet tillverkas med skiftande sammansättning och kvalitet. Sålunda salufördes i t. ex. Västtyskland under år 1955 en högsta kvalitet, en medelkvalitet och en lägre kvalitet. Skulle man basera en införselavgift på priset och sammansättningen av det margarin, som motsvarar nämnda medelkvalitet, skulle detta möjliggöra import av den lägre kvaliteten. Samtidigt skulle de inhemska fabrikanterna betagas möjligheten att tillverka ett margarin med den sammansättning, som motsvarar den högsta kvaliteten. Därtill skulle komma, att varje import av utländskt margarin och annat matfett, som ej innehåller olja av svenskt ursprung, skulle minska avsättningsmöjligheterna för inhemskt oljefrö.

Föreningen Sveriges oljeväxtintressenter och industrien har därför, anför jordbruksnämnden, föreslagit att föreskrift skall utfärdas om att kommersiell import av margarin och liknande matfett icke skall få äga rum till Sverige, med mindre varan innehåller samma myckenhet vegetabilisk olja, framvunnen ur inhemskt oljeväxtfrö, som motsvarande svensktillverkade vara skall innehålla enligt frivilligt åtagande av industrien eller enligt föreskrift, meddelad av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden. Därutöver bör enligt föreningens och industriens mening för varje kilogram importerat margarin och liknande fettvara uttagas — förutom ett mot den generella införselavgiften för fettvaror svarande belopp — en särskild införselavgift av 9 öre per kilogram, varav 7 öre utgör egentligt manufaktureringsskydd och 2 öre sammanhänger med reglerna för beräknande av priset på inhemsk olja.

Under framhållande av att tullen på margarin f. n. utgör 15 öre per kilo-

Kungl. Maj.is proposition nr 165 år 1956

gram och beträffande här avsedda bakhjälpmedel i flertalet fall är ännu högre samt att dessa tullar kommer att slopas i samband med övergången till det nya systemet, hemställer jordbruksnämnden efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation, att det sålunda föreslagna importskyddet skall komma till stånd. För bakhjälpmedel och wafers, som omfattas av fettvaruregleringen men ej beröres av reglerna om inblandning av inhemsk olja, föreslår nämnden — förutom den generella införselavgiften på fett, omräknad efter varans fetthalt — en avgift av 7 öre per kilogram i egentligt manufaktureringsskydd. Om varan därjämte innehåller andra jordbruksregleringsvaror, bör införselavgiften ökas med belopp motsvarande avgiften på de andra råvarorna omräknad efter varans halt av respektive vara. För bakhjälpmedel, som ej innehåller 10 procent fett och sålunda ej omfattas av fettvaruregleringen, bör avgiften i överensstämmelse med principerna för tulltaxering utgå med belopp, motsvarande avgiften på den råvara, som är belagd med den högsta införselavgiften.

På stearin utgår f. n. en tull av 9 öre per kilogram, vilken bortfaller vid övergången till det nya systemet. Som manufaktureringsskydd för stearin föreslår jordbruksnämnden en avgift av 7 öre per kilogram, vilken godkänts av industrien. Införselavgiften på stearin skulle följaktligen bli (30 + 7 =) 37 öre per kilogram. Även för smör- och ostfärger föreslår nämnden — förutom den generella införselavgiften för fett — ett manufaktureringsskydd av 7 öre per kilogram.

Beräknandet av regleringsavgift m. m.

De nuvarande bestämmelserna m. in. angående regleringsavgift för fettvaror sammanfattar jordbruksnämnden på följande sätt.

Regleringsavgiftens huvudsakliga uppgift är att genom höjning av margarinpriset trygga den inhemska avsättningen av smör. Avgiften, som är att jämföra med en indirekt skatt, inlevereras direkt till budgeten. Vid försäljning från oljefabrik på den svenska marknaden av olja, utvunnen ur inhemskt frö, tillämpas nu ett av jordbruksnämnden fastställt clearingpris, som motsvarar världsmarknadspriserna på liknande varor med tillägg av gällande regleringsavgift. På det inhemska slakterifettet utgår ingen avgift. Givetvis påverkas emellertid den inhemska prisnivån på denna vara av att regleringsavgift utgår vid importen. För att den tekniska industrien ej skall belastas med regleringsavgift, utgår för fett, som ej använts till matnyttigt ändamål, ett särskilt regleringsbidrag. Detta bidrag utgör i regel 95 procent av regleringsavgiften.

I fråga om den av statsmakterna beslutade omläggningen av det nu lilllämpade systemet för regleringen av fettvaror anför jordbruksnämnden — såsom förut angivits — att den inhemska odlingen av oljeväxter fr. o. in. ingången av regleringsåret 1956/57 skall stödjas genom en särskild införselavgift på fettvaror. Införselavgiften skall utbrytas ur den nuvarande regleringsavgiften och skall, liksom i fråga om övriga införselavgifter på jordbruksområdet, i princip vara fast. Regleringsavgiften, som således kommer att minska med införselavgiftens belopp, kommer däremot liksom hittills alt

174 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

vara rörlig, beroende på världsmarknadsprisernas växlingar. Såsom förut framhållits skall regleringsavgiften efter den nya ordningen utgå även på olja, som framvunnits ur inhemskt oljeväxtfrö. Jordbruksnämnden erinrar vidare om att regleringsavgiften — enligt den nu med jordbrukets förhandlingsdelegation träffade överenskommelsen -— skall minskas med 54 öre för att möjliggöra en sänkning av margarinpriset i fabrikationsledet med 45 öre per kilogram.

Införselavgifterna skall tillföras föreningen Sveriges oljeväxtintressenter för att stå till dennas förfogande för bestridande av förluster och kostnader i samband med oljeväxtregleringen. Om överskott uppstår under ett bokslutsår, skall överskottet tillföras Oljeväxtodlingens konjunkturutjämningsfond. Uppbörden av regleringsavgifterna på fettvaror föreslås, på grund av att avgifterna är rörliga och avvägda med hänsyn till världsmarknadsprisernas växlingar, liksom hittills skola omhänderhas av jordbruksnämnden.

I detta sammanhang erinrar jordbruksnämnden vidare om att Svensk fettimport, ekonomisk förening, som bildats jämlikt ett av Kungl. Maj :t den 5 juni 1953 till nämnden lämnat bemyndigande, nu med ensamrätt handhar importen av fettråvaror och fettvaror samt att det av riksdagen godkända prisregleringssystemet innebär, att importmonopol även fortsättningsvis skall kunna förekomma i de fall, då priset på en vara understiger nedre prisgräns. Med hänsyn till inblandningstvånget erfordras emellertid enligt nämndens mening icke ens i nämnda fall kvantitativ importreglering för att bereda den inhemska oljan avsättning. Nämnden anmäler därför sin avsikt att — därest Kungl. Maj:t ej annorledes förordnar — för tiden efter ingången av september 1956 upphäva föreningens ensamrätt till import och avveckla statens engagemang i föreningen (det statliga presidiet, den statliga revisionen in. in.).

Det inhemska slakterifettet och frågan om restitution av införselavgiften för tekniskt fett m. m.

Beträffande frågorna om det inhemska slakterifettet och restitutionen av införselavgiften för tekniskt fett m. m. erinrar jordbruksnämnden om jordbruksprisutredningens uttalanden samt nuvarande ordning.

Mot jordbruksprisutredningens förslag, att restitution ej skall ske av införselavgiften för fettvaror, som användes vid annan tillverkning än av matnyttiga produkter, framförde olika remissinstanser betänkligheter. Med anledning därav uttalade departementschefen i propositionen 1955: 198, att hithörande spörsmål behövde närmare övervägas och att i samband därmed justeringar i fettregleringssystemet även kunde aktualiseras samt uppdrog åt jordbruksnämnden att undersöka dessa frågor och inkomma med förslag.

Den främsta anledningen till jordbruksprisutredningens förslag torde ha varit, att man velat skapa förutsättningar för att tillämpa ett regleringsbidrag till den tekniska industrien, motsvarande 100 procent av regleringsavgiften. Den tekniska industrien erhåller, som förut nämnts, f. n. i regel ett regleringsbidrag, motsvarande 95 procent av avgiften. Att bidraget icke nu utgår med 100 procent av avgiften beror på att den inhemska prisnivån på

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

slakterifett under den gångna tiden i regel understigit världsmarknadspriset -|- regleringsavgiften. 1 nuvarande läge skulle därför ett 100-procentigt regleringsbidrag ha inneburit en subvention av den tekniska industriens råvaror, i den mån dessa består av svenskt slakterifett. Genom att icke restituera införselavgiften samt genom att tillse, att den inhemska prisnivån på slakterifett avpassades så, att den i stort sett motsvarade världsmarknadspriset -f- regleringsavgift (men exklusive införselavgift), kunde man enligt utredningen tillämpa 100-procentigt regleringsbidrag. Den kompensation, som eventuellt kunde bli erforderlig för den tekniska industrien på grund av belastningen med en införselavgift, borde enligt utredningen icke bli större än att den rymdes inom det allmänna tullskydd, som vid den pågående revisionen av tulltaxan skulle komma att lämnas åt industrien.

Jordbruksnämnden upplyser, att nämnden fört diskussioner med representanter för den fettkonsumerande industrien angående möjligheterna att lösa ifrågavarande problem på andra vägar än den, som föreslagits av jordbruksprisutredningen. Härvid har ingående diskuterats förutsättningarna för att helt exkludera slakterifettet ur fettregleringen. Vidare har övervägts, huruvida man skulle kunna eliminera det väsentliga av erinringarna mot jordbruksprisutredningens förslag genom att restituera införselavgiften för sådana tekniska industrier, som uteslutande eller till övervägande del använder importerat fett. Beträffande dessa diskussioner anför nämnden i huvudsak följande.

Beträffande förslaget att bryta ut slakterifettet ur fettvaruregleringen har industriens representanter erinrat om att vid genomförandet av det nuvarande fettregleringssystemet enighet rådde om att regleringsavgift borde utgå med lika belopp för alla fettvaror, ävensom framhållit, att en tillämpning av olika regleringsavgifter för skilda slag av fettvaror och än mer befrielse från erläggande av regleringsavgift på t. ex. slakterifett, skulle medföra, att den naturliga produktionsinriktningen inom industrien skulle helt förändras. Redan nu förelåg enligt industriens mening en viss förskjutning av den naturliga produktionsinriktningen, till följd av att slakterifett i motsats till andra fettämnen i allmänhet kunde erhållas till något lägre pris än vad som motsvarade världsmarknadspriset. Den ytterligare kraftiga sänkningen av priset på inhemskt slakterifett, som skulle bli följden av regleringsavgiftens slopande på slakterifett, skulle i hög grad förstärka denna tendens. Därjämte har från industriens sida framhållits, att en effektiv kontroll av regleringsbidragets utbetalande skulle omöjliggöras, om ej samtliga fettämnen, som förbrukades inom den tekniska industrien, bibehölls under fettregleringen. Industrirepresentanterna har därför helt tagit avstånd från tanken att bryta ut slakterifettet ur regleringen. De har även ställt sig helt avvisande till tanken att medge restitution av införselavgiften allenast för vissa industrigrupper, då det skulle bli svårt alt avgöra, vilka varor som skulle berättiga till restitution.

Industrirepresentanterna har i stället föreslagit, all problemet skall lösas genom att statsmakterna medverkar till en sådan prisbildning på svenskt slakterifett, alt priset kommer att motsvara världsmarknadspriset med tilllägg av såväl regleringsavgiften som införselavgiften. Enligt industriens mening kan man upprätthålla en dylik prisnivå inom landet på slakterifett, därest man genom export till utlandet avlyfter pristryckande kvantiteter. I så fall måste man emellertid skapa förutsättningar för täckande av förluster vid sådan export.

176 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

I anslutning härtill erinrar jordbruksnämnden om att den i sitt yttrande över jordbruksprisutredningens betänkande anslöt sig till förslaget om att införselavgiften ej skulle restitueras. Med hänsyn till att denna avgift föreslås skola bli 30 öre i stället för 25 öre per kilogram, såsom utredningen föreslagit, anser nämnden att möjligheterna för industrien att bära avgiftsbelastningen kommer att försvåras. Nämnden ansluter sig därför nu till förslaget, att full restitution även av införselavgiften skall medges den tekniska industrien. Detta innebär, att ett bidrag av samma storlek som införselavgiften för importerat fett skall lämnas den tekniska industrien för använt inhemskt vegetabiliskt fett eller inhemskt slakterifett. Förslaget om restitution för den tekniska industrien bör enligt nämndens mening även gälla för raffinaderi, såvitt angår där uppkommet svinn, ävensom för tillverkare av fiskkonserver, läkemedel och för export avsedda livsmedel, såvitt angår av dem använda fettvaror. En förutsättning för den av nämnden föreslagna ordningen är, såsom förut antytts, att det inhemska priset på slakterifett kan upprätthållas vid en prisnivå, som motsvarar världsmarknadspriset med tillägg av regleringsavgift och införselavgift. För att så skall kunna ske anser nämnden det nödvändigt att i viss mån öka exporten av slakterifett. Medan denna export f. n. uppgår till 1 500 å 2 000 ton per år, bör man enligt nämnden i fortsättningen räkna med en export av cirka 3 000 ton per år. Beträffande sistnämnda fråga anmäler nämnden, att den träffat överenskommelse med jordbrukets förhandlingsdelegation om att Svensk kötthandel, ekonomisk förening, av influtna slaktdjursavgifter skall täcka kostnaderna för den export av slakterifett, som behöves för att upprätthålla priserna inom landet på avsedd nivå.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, hemställer jordbruksnämnden om bemyndigande att i nu angivna fall utge regleringsbidrag respektive återbäring av reglerings- och införselavgift — såvitt angår importerad fettvara — med belopp motsvarande 100 procent av den sammanlagda reglerings- och införselavgift, som erlagts för varan, samt — såvitt angår inhemsk vegetabilisk olja respektive inhemskt slakterifett — med belopp motsvarande 100 procent av den sammanlagda avgift, som skulle ha utgått, om i stället importerad vara använts. Utbetalning av regleringsbidrag respektive återbäring av reglerings- och införselavgift avser nämnden skola, såvitt angår importerad vara och olja ur inhemsk odling, belasta regleringsavgiftsmedlen med belopp, som motsvarar regleringsavgifterna, och införselavgiftsmedlen med belopp, som motsvarar införselavgifterna. Regleringsbidrag för inhemskt slakterifett — varå varken regleringsavgift eller införselavgift uttages — bör enligt nämndens förslag utgå av regleringsavgiftsmedlen.

I detta sammanhang anför jordbruksnämnden till sist, att den nu föreslagna ordningen tillgodoser även ett av representanter för norska myndigheter och norsk industri hos nämnden framfört önskemål om att full restitution skall medges den tekniska industrien av införselavgiften för underlättande av norsk export till Sverige av tekniska fettråvaror.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

177 Marknadsutvecklingen på fettvaruområdet

I fråga om marknadsutvecklingen på fettvaruområdet anför jordbruksnämnden, att man under de senaste åren i regel har kunnat inregistrera eu topp i prisnivån på förvåren och en fallande tendens under sommaren och vintern. Detta har varit fallet även under innevarande budgetår. Prisnivån på världsmarknaden har dock under år 1955 genomsnittligt legat något lägre än under tidigare år. Till belysande härav anför nämnden några konkreta exempel.

I maj 1954 var priset på sojaolja 1 krona 90 öre per kilogram. Under år 1955 låg priset på denna olja omkring 1 krona 50 öre per kilogram för att stiga i slutet av året. Sagda olja noteras nu i 1 krona 74 öre per kilogram. I februari 1954 toppnoterades jordnötsolja i 2 kronor 35 öre per kilogram. Priset sjönk därefter till ungefär samma nivå som noteringen på sojaolja och noteras nu i 1 krona 93 öre. Noteringen på kokosolja uppnådde en topp med 1 krona 90 öre i februari 1954. Den sjönk därefter och utgör nu 1 krona 31 öre per kilogram. Valoljan, som tidigare legat lägre i pris än kokosoljan, betingade under år 1955 i stort sett samma pris som sistnämnda vara. Alla nu nämnda priser gäller eif europeisk kontinentalhamn. Priset på den svenska rapsoljan har i allt väsentligt beskrivit samma prisrörelse som sojaoljan. Priset noteras nu i 1 krona 70 öre per kilogram fob svensk hamn.

Variationerna i regleringsavgiften bestämmes, såsom förut angivits, av prisrörelserna på världsmarknaden. Denna avgift uppgick den 1 januari 1955 till 1 krona 52 öre, den 1 februari 1955 till 1 krona 51 öre, den 1 april 1955 till 1 krona 55 öre, den 1 maj 1955 till 1 krona 63 öre, den 1 juni 1955 till 1 krona 69 öre (vilket är den högsta avgift, som hittills uttagits), den 1 juli 1955 till 1 krona 66 öre samt fr. o. m. den 1 augusti 1955 t. o. in. den 8 januari 1956 till 1 krona 63 öre. F. n. är avgiften 1 krona 61 öre.

Fettvaruregleringens ekonomiska resultat, fettclearingkassans ställning samt finansieringen av oljevåxtskördens inlösning

I anslutning till härvid fogade bilaga 8 angående det ekonomiska resultatet av uppbörden av regleringsavgifter och utbetalning av regleringsbidrag på fettvaruområdet anför jordbruksnämnden, att nettointäkterna av regleringsavgifterna kan beräknas för budgetåret 1955/56 till 70 miljoner kronor och för budgetåret 1956/57 till 49 miljoner kronor.

I fråga om det ekonomiska resultatet av den del av regleringsverksamheten på fettvaruområdet, som omfattas av jordbruksnämndens clearingkassa för fettvaror, hänvisar nämnden till samma bilaga. Vad angår clearingkassans verksamhet efter den 1 juli 1955 anför nämnden, att kassan för tiden intill ingången av regleringsåret 1956/57, då det nya regleringssystemet införes, beräknas skola erhålla ett nettotillskott av drygt 28 miljoner kronor. Av detta belopp beräknas något mer än 19 miljoner kronor inflyta under budgetåret 1955/56 och resten under budgetåret 1956/57. Vid utgången av budgetåret 1955/56 beräknas kassans tillgångar uppgå till cirka 76 miljoner kronor.

12 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 165

178 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

Vad därefter gäller budgetåret 1956/57 erinrar jordbruksnämnden om att vissa belopp av elearingkassans medel under detta år skall tagas i anspråk. Sålunda skall enligt statsmakternas beslut i samband med det nya systemets införande ett belopp av 10 miljoner kronor överföras till Oljeväxtodlingens konjunkturutjämningsfond. Vidare skall enligt den nu träffade prisöverenskommelsen ett belopp av 5 miljoner kronor överföras till regleringsfonden för socker samt 33,33 miljoner kronor ställas till Svenska mejeriernas riksförenings förfogande såsom kompensation för en till den 1 juli 1957 uppskjuten prishöjning på konsumtionsmjölk. Dessutom har förutsatts, att ett belopp om högst 15 miljoner kronor under vissa i uppgörelsen angivna villkor skall som räntefritt lån kunna överföras till regleringsfonden för socker under den treårsperiod, uppgörelsen avser. Enligt nämndens mening bör clearingkassan även under regleringsåret 1956/57 tagas i anspråk för förskottering av medel för inlösen av spånads- och oljelinfrö. Enligt statsmakternas beslut skall vidare kassans medel användas för att täcka eventuellt uppkommande underskott på 1955 års skörd av oljelinfrö. Slutredovisning härav kan enligt nämnden icke väntas ske förrän i slutet av 1956. Nämnden erinrar vidare om att den såsom förut nämnts i särskild skrivelse den 6 mars 1956 föreslagit, att kassans medel skall få disponeras för motsvarande utgifter beträffande 1956 års skörd av oljelinfrö. Enligt nämndens mening är det också önskvärt, att kassans medel — i likhet med föregående år — får tagas i anspråk i mån av behov under nästa regleringsår för finansieringen av inlösen av annat oljeväxtfrö än linfrö. Beträffande användningen i fortsättningen av kvarstående belopp i clearingkassan — inbegripet nyssnämnda lån om 15 miljoner kronor —- anmäler nämnden sin avsikt att framdeles återkomma.

Jordbruksnämnden förutsätter vidare, att det anslag om 50 miljoner kronor, som anvisats på kapitalbudgeten för finansiering av inlösen av oljeväxtfrö, även fortsättningsvis skall få disponeras för detta ändamål.

Departementschefen

Enligt 1955 års riksdagsbeslut skall stödet åt den inhemska oljeväxtodlingen lämnas i samma former som stödet åt annan jordbruksproduktion. I stället för att såsom f. n. staten garanterar ett visst odlarpris, skall sålunda — dock med undantag för oljelinfrö — miltpris, prisgränser och införselavgift fastställas även på detta område. Prisgränserna skall enligt beslutet bestämmas till — 13 procent från mittpriset.

I enlighet med en efter förhandlingar med representanter för oljeväxtodlarna och föreningen Sveriges oljeväxtintressenter träffad preliminär överenskommelse föreslår jordbruksnämnden, att ett mittpris skall fastställas, motsvarande 75 öre per kilogram höstraps med 18 procent vattenhalt och i övrigt av normalkvalitet enligt hittills gällande grunder. Prisgränserna föreslås till 85 respektive 65 öre per kilogram. Mittpriset och prisgränserna skall avse det pris, som Sveriges oljeväxtintressenter enligt en

179 Kungi. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

särskild uppgörelse med oljefabrikerna erhåller vid leverans till oljefabrik, sedan från priset avdragits föreningens kostnader för varans omhändertagande, lagring och nedtorkning till 7,5 procent vattenhalt ävensom för frakt från torkeri till oljefabrik. Av överenskommelsen framgår vidare att, så länge det inhemska priset på rapsfrö ligger mellan prisgränserna, införselavgiften på vegetabilisk olja och annat fett (med inemot 100 procent fetthalt) avses skola utgå med 30 öre per kilogram. Produkter, som jämte fett innehåller annan vara, föreslås skola avgiftsbeläggas efter fetthalten. Införselavgiften avses skola utgå för samma t ettvaror, för vilka s. k. regleringsavgift uttages, och erläggas i samma ordning som denna avgift. Det har förutsatts, att mittpris och prisgränser skall, så snart reglerna för betalning efter individuell fetthaltsbestämning fastställts, omräknas till att avse höstraps av medelfetthalt och i övrigt av normalkvalitet på sätt nyss angivits.

Den sålunda föreslagna utformningen av importskyddet i fråga om oljeväxter och fettvaror synes ur olika synpunkter vara väl avvägd och torde därför böra godkännas.

.Jordbruksnämnden har anmält, att man vid fastställandet av införselavgiften och prisgränserna har förutsatt, att en viss garanterad avsättning av olja, framvunnen ur inhemskt frö, kommer till stånd genom inblandning av sådan olja i margarin och liknande fettvaror samt att nuvarande inblandningstvång beträffande raps- och senapsmjöl vid framställning av foderblandningar bibehålies. Nämnden påminner därvid om att den inhemska margarinindustrien i enlighet med en intern överenskommelse tillämpar en inblandning av 35 procent svensk vegetabilisk olja vid framställning av hushåll smargarin. Vid överläggningarna mellan nämnden och representanter för tillverkare av margarin och bakhjälpmedel har framkommit, att man från sistnämnda håll i och för sig icke har något att erinra mot en inblandning av svensk vegetabilisk olja såväl i hushållsmargarin som i bagerimargarin och därmed jämförbara bakhjälpmedel. Detta gäller dock endast under förutsättning, att industriens konkurrensförmåga gentemot utlandet därigenom icke försämras. Det anföres därvid att, om margarininförseln frisläppes utan att industrien erhåller ett tillfredsställande skydd, en inblandning av 35 procent inhemsk vegetabilisk olja blir omöjlig. Enbart en införselavgift anses icke vara tillräckligt. På grund av stora växlingar i världsmarknadspriserna liksom även i prisrelationerna mellan olika typer av fettvaror är det nämligen svårt att bestämma en införselavgift, som ger skälig kompensation åt de inhemska tillverkarna. Vidare framhålles, att det svenska margarinet vid elt inblandningsåtagande får en enhetlig sammansättning och kvalitet, medan i utlandet tillverkat margarin i dessa hänseenden uppvisar variationer. Skulle införselavgiften beräknas med utgångspunkt från priset på och sammansättningen av margarin av viss medelkvalitet, skulle detta möjliggöra import av margarin av lägre kvalitet, samtidigt som de inhemska fabrikanterna icke skulle kunna tillverka margarin med en sammansättning, som motsvarar eu högre kvalitet. Dessutom an-

180 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

föres, att varje import av utländskt margarin och annat matfett, som icke innehåller olja av svenskt ursprung, minskar avsättningsmöjligheterna för inhemskt oljefrö. Det föreslås därför, att föreskrift skall utfärdas om att kommersiell import av margarin och liknande matfett icke får ske, med mindre varan innehåller samma myckenhet vegetabilisk olja, framvunnen ur svenskt oljeväxtfrö, som motsvarande svensktillverkade vara skall innehålla enligt frivilligt åtagande av industrien eller enligt föreskrift, meddelad av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden. Härutöver föreslås, att för varje kilogram importerat margarin och liknande fettvara skall -- förutom ett mot den generella införselavgiften svarande belopp ..... uttagas en särskild införselav-

gift av 9 öre per kilogram, varav 7 öre anges utgöra egentligt manufaktureringsskydd och 2 öre sammanhänger med reglerna för beräknandet av priset på inhemsk olja.

Efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation hemställer jordbruksnämnden, att importskyddet för margarin skall anordnas på sätt sålunda föreslagits.

Med anledning av det anförda vill jag erinra om att det i 1955 års riksdagsbeslut ansågs nödvändigt att bibehålla den nuvarande fullmakten för Kungl. Maj :t att föreskriva inblandningstvång beträffande här i landet tillverkat margarin. Jordbruksutskottet anförde sålunda, att en dylik föreskrift icke torde kunna undvaras, därest det på grund av avsättningssvårigheter blev nödvändigt att inblanda härdad rapsolja i margarin. Den nu träffade överenskommelsen bygger på att sådan inblandning skall äga rum. Det är emellertid tydligt, att ett dylikt inblandningstvång vid slopandet av den kvantitativa regleringen av margarinimporten utgör en belastning för den inhemska industrien. Jag anser mig därför böra förorda, att som kompensation härför ett särskilt importskydd — utöver det föreslagna manufaklureringsskyddet — skall lämnas för margarin och med margarin jämförbara bakhjälpmedel. Enligt vad jag har erfarit anser jordbruksnämnden, att bakhjälpmedel med mer än 24 procent fetthalt bör kunna omfattas av inblandningstvånget. Häremot har jag intet att erinra. Nämndens förslag beträffande formen för det nu avsedda importskyddet anser jag mig emellertid icke kunna biträda. Enligt min mening bör behovet härav för industrien kunna tillgodoses uteslutande genom införselavgift på de berörda varuslagen. Jag anser, att industriens berättigade intresse av kompensation för inblandningstvånget skäligen blir tillgodosett genom att den av nämnden föreslagna särskilda införselavgiften av 9 öre per kilogram höjes till 25 öre för margarin och för bakhjälpmedel med en fetthalt av mer än 60 procent samt till 20 öre för bakhjälpmedel, vilkas fetthalt överstiger 24 procent men icke 60 procent.

I enlighet med jordbruksnämndens förslag bör, förutom den generella införselavgiften på fett, en avgift om 7 öre per kilogram utgå i egentligt manufaktureringsskydd för bakhjälpmedel med en fetthalt överstigande 10 procent men icke 24 procent. För wafers med högre fetthalt än 20 procent

181 Kungi. Maj.ts proposition nr 165 dr 1956

bör enligt min mening, förutom införselavgiften på fett, ett manufaktureringsskydd av 14 öre per kilogram lämnas. Innehåller produkterna därjämte andra jordbruksregleringsvaror, bör införselavgiften ökas med belopp, motsvarande avgiften på de andra råvarorna omräknad efter produktens halt av respektive vara. För bakhjälpmedel, som ej innehåller 10 procent fett, bör avgiften i överensstämmelse med principerna för tulltaxering utgå med belopp, motsvarande avgiften på den råvara, som är belagd med den högsta införselavgiften. Då sådan produkt ej är avsedd att omfattas av fettvaruregleringen, förutsättes att fettandelen i produkten vid tulltaxeringen alltid anses så obetydlig, att införselavgiften på fett därvid icke blir tilllämplig. I fråga om stearin torde införselavgift böra utgå med 37 öre per kilogram, varav 7 öre utgör manufaktureringsskydd. Även för smör- och ostfärger bör, förutom den generella införselavgiften för fett, manufaktureringsskydd lämnas med 7 öre per kilogram.

Enligt jordbruksprisutredningens förslag skulle den tekniska industrien icke erhålla restitution för erlagda införselavgifter. I propositionen 1955: 198 anmälde jag, att jag då icke var beredd att taga slutlig ställning till denna fråga. Enligt min uppfattning behövde hithörande spörsmål närmare övervägas och i samband därmed kunde eventuellt även aktualiseras justeringar i fettregleringssvstemet. Sedermera uppdrogs därför åt jordbruksnämnden att undersöka dessa frågor och till Kungi. Maj :t inkomma med de förslag, vartill undersökningen kunde föranleda. Nämnden har nu anmält, att ifrågavarande införselavgift blivit större än jordbruksprisutredningen förutsatt. Möjligheterna för industrien att bära avgiftsbelastningen har följaktligen försvårats. Nämnden föreslår därför, att full restitution av införselavgiften skall lämnas den tekniska industrien. En förutsättning härför är dock, att det inhemska priset på slakterifett upprätthålles vid en prisnivå, som motsvarar världsmarknadspriset med tillägg av regleringsavgift och införselavgift. För att upprätthålla en sådan prisnivå torde det enligt nämnden vara nödvändigt att öka exporten av slakterifett. Nämnden har därför träffat överenskommelse med jordbrukets förhandlingsdelegaiion om att Svensk kötthandel, ekonomisk förening, av influtna slaktdjursavgifter skall täcka kostnaderna för sådan export av slakterifett, som behövs för att uppehålla priset inom landet på avsedd nivå.

De av nämnden föreslagna åtgärderna i fråga om prisbildningen på det inhemska slakterifettet samt förslaget om full restitution av införselavgiften till den tekniska industrien synes mig utgöra en godtagbar lösning av ifrågavarande spörsmål. Jag anser mig därför böra föreslå, att Kung]. Maj :t eller, efter Dess bemyndigande, jordbruksnämnden skall få utge regleringsbidrag respektive återbäring av reglerings- och införselavgift, såvitt angår importerad fettvara, med belopp motsvarande den sammanlagda avgift, som erlagts för varan, samt beträffande inhemsk vegetabilisk olja respektive inhemskt slakterifett med belopp, motsvarande den sammanlagda avgifl, som skulle ha utgått, om i stället importerad vara använts. Härvid förut-

182 Kungl. Ma j. ts proposition nr 165 år 1956

sätter jag dock, att regleringsbidrag för inhemskt slakterifett icke skall utgå med större belopp än som motsvarar den av avgifterna föranledda prisförhöjningen på varan. Utbetalning av regleringsbidrag respektive återbäring av reglerings- och införselavgift bör i fråga om importerad vara och olja ur inhemsk odling belasta regleringsavgiftsmedlen med belopp, som motsvarar regleringsavgifterna, och importavgiftsmedlen med belopp, som motsvarar importavgifterna. Regleringsbidrag för inhemskt slakterifett bör utgå ur regleringsavgiftsmedel.

Nettointäkterna av regleringsavgifterna uppskattas av jordbruksnämnden till 70 miljoner kronor för budgetåret 1955/56 och till 49 miljoner kronor för budgetåret 1956/57. Clearingkassan för fettvaror beräknas för tiden efter den 1 juli 1955 intill ingången av regleringsåret 1956/57, då det nya regleringssystemet införes, erhålla ett nettotillskott av drygt 28 miljoner kronor. Vid utgången av budgetåret 1955/56 beräknas kassans tillgångar uppgå till omkring 76 miljoner kronor. I enlighet med 1955 års riksdagsbeslut skall i samband med det nya systemets införande ett belopp av 10 miljoner kronor överföras till stiftelsen Oljeväxtodlingens konjunkturutjämningsfond. Jag vill vidare påminna om att jag i propositionen 1956: 140 har föreslagit, att 5 miljoner kronor av kassans medel skall överföras till regleringsfonden för socker. I samma proposition har vidare förutsatts, att ett belopp av högst 15 miljoner kronor under vissa villkor skall kunna överföras till samma regleringsfond såsom lån. Härutöver bör i enlighet med vad som anges i samband med frågan om prissättningen på mjölk och mejeriprodukter, 33,33 miljoner kronor ställas till Svenska mejeriernas riksförenings förfogande såsom kompensation för en till den 1 juli 1957 uppskjuten prishöjning på konsumtionsmjölk. Till frågan om dispositionen av återstående medel i clearingkassan återkommer jag under avsnittet om vissa avgiftsmedel m. m.

Jordbruksnämnden har anfört, att clearingkassan under regleringsåret 1956/57 även bör tagas i anspråk för förskottering av medel för inlösen av spånads- och oljelinfrö. Mot vad nämnden sålunda föreslagit har jag icke något att erinra. I

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att Kungl. Maj it den 6 april 1956 på särskild framställning av jordbruksnämnden fastställt ett garantipris för linfrö av 75 öre per kilogram, avseende leverans från odlare av frö med 18 procent vattenhalt och 96 procent renhet. För infriande av garantien torde i enlighet med nämndens förslag få tagas i anspråk medel ur clearingkassan för fettvaror.

I enlighet med vad jordbruksnämnden anfört, torde det anslag om 50 miljoner kronor, som på kapitalbudgeten anvisats för finansiering av inlösen utav oljeväxtfrö, även fortsättningsvis böra få disponeras för detta ändamål. Vad nämnden slutligen anfört om beräkningen av regleringsavgiften samt avvecklingen av den ensamrätt till import som f. n. tillkommer Svensk fettimport, ekonomisk förening, samt avvecklingen av statens engagemang i denna förening, föranleder icke någon erinran från min sida.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

183 Mjölk och mejeriprodukter in. m.

Jordbruksnämnden Marknadsläget in. in.

I fråga om marknadsläget för mjölk och mejeriprodukter lämnar jordbruksnämnden i sin skrivelse följande redogörelse.

Invägningen av mjölk till mejeri har under år 1955 varit cirka 5 procent lägre än under nästföregående år. I början på innevarande regleringsår befarades, att mjölkproduktionen till följd av den kvantitativt dåliga höskörden och den kraftiga nedslaktningen av storboskap skulle komina att väsentligt minska under regleringsåret. De uppgifter över mjölkinvägningen, som förelåg vid de under hösten 1955 förda förhandlingarna angående bl. a. kompensation för skördeskadorna, syntes bestyrka denna uppfattning. Man ansåg vid förhandlingarna det vara angeläget, att den förefintliga tendensen till en kraftig minskning av mjölkproduktionen motverkades, bl. a. med hänsyn till konsumtionsmjölkförsörj ningen. Den minskade mj ölkproduktionen under hösten gick främst ut över smörproduktionen, som minskade så, att exportöverskottet under år 1955 utgjorde endast cirka 3 700 ton mot omkring 12 000 ton under år 1954. Samtidigt inträdde en förbättring i avsättningsmöjligheterna och prisläget på exportmarknaderna.

För att kompensera följderna av 1955 års dåliga skörd företogs, med. tilllämpning av 4-procentregeln, relativt kraftiga prishöjningar på mejeriprodukter i samband med höstens prisöverenskommelser. Konsumtionsmjolkpriset höjdes sålunda i november 1955 med 6 öre per liter, varav 0,5 öre åtgick att höja detaljhandelsmarginalen. Smörpriset höjdes vid försäljning från mejeri med icke mindre än 75 öre per kilogram, vartill kom en höjning av handelsmarginalerna med 5 öre per kilogram. Ostpriserna däremot höjdes — med hänsyn till avsättningen — endast med 10 öre per kilogram.

De hittillsvarande uppgifterna över mjölkinvägningen under regleringsåret 1955/56 har icke bekräftat prognosen från hösten 1955, vilken förutsåg en starkt sjunkande mjölkproduktion. Mjölkinvägningen under no\ember och december 1955 har nämligen nedgått med endast cirka 3 procent. Siffran för januari 1956 ligger endast 1 procent och för februan preliminärt 2 procent under invägningssiffrorna för motsvarande tid föregående år.

Den i november 1955 företagna höjningen av priset på konsumtionsmjolk har icke nämnvärt inverkat på omfattningen av mjölkkonsumtionen, trots att mjölkpriset till konsument tidigare under året två gånger höjts med tillhopa 8 öre per liter. Höjningen av smörpriset till konsument med 80 öre per kilogram, vilken skedde vid ett oförändrat margarinpris, har däremot fått en kraftigt sänkande effekt på smörkonsumtionen, samtidigt som margarinkonsumtionen ökat. I detta sammanhang vill nämnden eiinia om att den i sin regleringsskrivelse hösten 1955 uttalade betänklighetei i fiaga orn smörprishöjningens inverkan på konsumtionen. Konsumtionssiffrorna för smör under november och december 1955 visade eu nedgång med inemot 20 procent. Siffrorna för januari och februari visar dock eu mindre återhämtning. Svenska mejeriernas riksförening har för nämnden uppgivit, att smöikonsumtionen vid oförändrade priser j>å smör och margarin nu kan beiäknas komma att uppgå till cirka 67 000 ton per år, vilket motsvarar eu nedgång med 15 procent jämfört med senaste tolvmånadersperiod före prishöjningen hösten 1955.

184 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956 Smör — margarin

I ett särskilt avsnitt av sin skrivelse — av jordbruksnämnden kallat smör contra margarin — erinrar nämnden inledningsvis om att föredragande departementschefen i propositionen 1955: 198 framhöll att mjölkproduktionen utgör eu väsentlig inkomstkälla för det mindre jordbruket och att lägre mjölkpriser skulle betyda en stark inkomstminskning för dessa jordbruk. Enligt departementschefens mening var det därför av vikt, att avsättningsmöjligheterna för mjölkprodukterna och framför allt smör, icke försämrades. Nämnden erinrar vidare, att riksdagens jordbruksutskott instämt i detta uttalande och framhållit, att man bör undvika en sådan ändring av prisrelationerna emellan smör och margarin, som kan leda till att på grund av minskad smörförbrukning ett svårsålt smöröverskott uppkommer. Departementschefen har vidare, anför nämnden, utan erinran från riksdagens sida uttalat, att starka skäl kan åberopas för en samtidig sänkning av smör- och margarinpriserna.

Lnder beaktande av vad vid riksdagsbehandlingen sålunda förekommit har man, anmäler jordbruksnämnden, vid förhandlingarna enats om att fabrikspriset på margarin fr. o. m. den 1 september 1956 bör sänkas med 45 öre per kilogram. För att möjliggöra detta skall, såsom förut nämnts i avsnittet om oljeväxter och fettvaror, regleringsavgiften på fettvaror sänkas med 54 öre per kilogram. Prisgränserna för smör har i enlighet med riksdagens beslut beräknats med utgångspukt lrån nu gällande riksnotering på runmärkt smör, 6 kronor 80 öre per kilogram och eu variationsmarginal av ± 10 procent. Man har därvid enats om att prisgränserna, vilka skall avse nämnda riksnotering, under treårsperioden skall vara 6 kronor 10 öre och 7 kronor 35 öre per kilogram. Det har emellertid förutsatts, att riksnoteringen samtidigt med margarinprissänkningen skall sänkas med samma belopp som priset på margarin. Riksnoteringen skall därför vid övergången till det nva systemet den 1 september 1956 utgöra 6 kronor 35 öre per kilogram. Då det äien Aid höjd världsmarknadsprisnivå för smör torde vara svårt att under treårsperioden, under vilken margarinpriset — bortsett från fabrikations- och distributionsmarginaler — inom de angivna prisgränserna för smör skall vara i stort sett fast, utan allvarlig risk för smörets avsättning höja riksnoteringen utöver ingångspriset, har man i de ekonomiska kalkylerna för treårsperioden räknat med sistnämnda pris. Smörkonsumtionen pei år har vid oförändrad prisspänning mellan smör och margarin beräknats till i runt tal samma kvantitet som vid nuvarande prisläge eller omkring 67 000 ton. Eu prissänkning med 45 öre per kilogram på denna kvantitet motsvarar en inkomstminskning för mejeriorganisationen av cirka 30 miljoner kronor för helt år. För att mejeriernas inkomster icke skall minska genom denna prissänkning har man vidare överenskommit, att mittpriset föi konsumtionsmjölk skall sättas 3 öre per liter högre än det nuvarande mejeripriset. Härigenom beräknas mejeriernas intäkter av konsumtionsmjölk skola ökas med cirka 30 miljoner kronor. 1 jordbrukets intäktskalkyl motsvarar prishöjningen cirka 45 miljoner kronor, beroende på att

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956 185

priset på mjölk utanför mejeri och värdet på jordbrukarnas egen hushållsförbrukning enligt gängse beräkningsmetodik uppräknats på samma sätt som mejeripriset.

I fråga om införselavgiften för smör erinrar jordbruksnämnden om att riksdagen uttalat, att denna skall vara 1 krona per kilogram eller samma belopp, varom överenskommelse träffades vid förhandlingar om det nya prissättningssystemet våren 1955. Man räknade då med ett lägre ingångspris än det nu förutsatta eller med 5 kronor 60 öre per kilogram. Även om utlandspriserna under senaste tiden legat högre än våren 1955, då överenskommelsen ingicks, kan man enligt nämndens mening icke räkna med en sådan bestående höjning, att det nu överenskomna ingångspriset av 6 kronor 35 öre per kilogram kan hållas vid en införselavgift av 1 krona. Efter den delvis säsongmässiga uppgång, som de utländska smörpriserna visat under några av de senaste höst- och vintermånaderna, tenderar nämligen priserna nu att falla till samma nivå som föregående år. Nämnden anför vidare, att möjligheterna att uppehålla ingångspriset främst torde bli beroende av importpriset på danskt smör. De priser, till vilka Danmark kan väntas vilja sälja smör till Sverige, kan i sin tur väntas bli beroende av de priser, Danmark kan uppnå vid export till England. Införselavgiften måste enligt nämndens mening på grund härav avvägas med utgångspunkt från Danmarks exportpriser på den engelska marknaden. Vid förhandlingarna har man därför enats om en avgift mellan prisgränserna av 1 krona 25 öre per kilogram. Denna avgift bereder, enligt nämnden, tillfredsställande skydd åt ingångspriset ned till ett importpris av 5 kronor 10 öre per kilogram eif Malmö.

Av vad som anförts framgår, att ingångspriset på smör kommer att ligga endast 25 öre per kilogram över den nedre prisgränsen. Om denna underskrides, skall enligt riksdagens direktiv någon av följande åtgärder, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, kunna vidtagas, nämligen en höjning av införselavgiften för smör, en kvantitativ reglering av smörimporten och, vid omöjliggjord smörexport, en höjning av margarinpriset eller annan åtgärd, som kan stå till buds för att bereda smöret avsättningsutrymme på hemmamarknaden. Härigenom har, framhåller jordbruksnämnden, smörproduktionen beretts ett väsentligt bättre skydd än flertalet andra jordbruksprodukter, något som också står i överensstämmelse med riksdagens intentioner. För att någon större smörimport skall inträffa och konkurrens alltså upptagas med det inhemska smöret torde enligt nämndens förmenande förutsättningen vara, att det utländska smöret är av hög kvalitet. Importeras smör av låg kvalitet, kommer det närmast alt få konkurrera med margarinet. Av denna anledning torde någon import av smör från utomeuropeiska länder knappast komma i fråga. Det danska smöret torde utgöra den främsta konkurrenten till den inhemska varan.

Jordbruksnämnden föreslår i detta sammanhang — i enlighet med punkt 3 i den av Kungl. Maj:t och riksdagen godkända prisöverenskommelsen hösten 1955 (prop. 1955: 215) — att den förlust å inneliggande fryshuslager av smör, som kommer att drabba Svenska mejeriernas riksförening på

186 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

grund av prissänkningen på smör fr. o. in. den 1 september 1956 med 45 öre per kilogram, skall ersättas av till nämndens förfogande stående regleringsmedel intill ett belopp av 6 miljoner kronor.

Vidare erinrar jordbruksnämnden om att riksföreningen enligt riksdagens beslut skall liksom tidigare äga täcka kostnaderna för säsongmässig lagring av smör m. m. ävensom uppkommande förluster vid export av smör och andra mejeriprodukter med tillgängliga medel i riksföreningens kassa för regleringsändamål. Härom anför nämnden följande.

Till nämnda kassa inflytande medel utgöres av utjämningsavgifter för mjölk, grädde och ost ävensom införselavgifter och i förekommande fall utgående kompensationsavgifter på mjölk, mejeriprodukter och vissa fodermedel. Därest dessa medel skulle visa sig vara otillräckliga för att täcka exportförlusterna, finnes möjlighet att uttaga allmän mjölkavgift jämlikt förordningen den 28 juni 1941 (nr 488). Smörexporten, som f. n. är centraliserad till riksföreningen, skall även i fortsättningen handhas av denna organisation, varvid skyldighet skall föreligga för riksföreningen att, liksom hittills, på lika villkor verkställa export även för utomstående mejerier. Export av smör utan anlitande av regleringsmedel för täckning av förluster skall kunna få företagas även av andra företag. Vid export av andra mejeriprodukter än smör skall eventuella exportbidrag beräknas med utgångspunkt från den mängd smör, som den exporterade varan efter fettinnehållet kan anses motsvara. Bidragsberättigad export av nu avsedda produkter skall få företagas även av andra företag än riksföreningen, som på förhand skall fastställa bidragens storlek.

Slutligen anför jordbruksnämnden, att riksdagen uttalat att, om det inhemska priset på en viktig produkt överskrider den övre prisgränsen, kvantitativ exportreglering kan komma i fråga för att förhindra en från konsumentsynpunkt oskäligt hög prisnivå. En sådan reglering bör emellertid icke vidtagas omedelbart, då den övre prisgränsen tangeras, utan först när det inhemska priset har uppnått en nivå, som något överstiger den övre prisgränsen. Nämnden upplyser, att i fråga om smör överenskommits, att denna nivå skall anses nådd vid ett smörpris av 7 kronor 80 öre per kilogram.

Konsumtionsmjölk

Av många skäl saknas anledning att räkna med någon import av konsumtionsmjölk, varför denna marknad kan betraktas som sluten, dock med undantag för vissa gränstrakter. Enligt riksdagens beslut skall emellertid särskilda prisgränser bestämmas för konsumtionsmjölk. Jordbruksnämnden anför, att det har ansetts lämpligt, att mittpriset härvid framräknas som ett vägt medeltal av de priser på 3-procentig konsumtionsmjölk vid försäljning från mejeri, som de olika mejeriföretagen tillämpar, samt upplyser, att Svenska mejeriernas riksförening beräknat, att sagda medeltal f. n. utgör 47,8 öre per liter vid försäljning till återförsäljare. Riksföreningen uppskattar vidare medeltalet till 48 öre per liter, sedan inom kort vissa lokala prishöjningar skett enligt den i november 1955 träffade jordbruksöverenskommelsen. Vid förhandlingarna har överenskommits, att mittpri-

187 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

set för konsumtionsmjölk skall överstiga nuvarande genomsnittspris med 3 öre per liter. För 3-procentig mjölk blir det genomsnittliga mittpriset för riket alltså 51 öre per liter. Prisgränserna skall enligt överenskommelsen ligga ± 6 öre per liter från det angivna mittpriset och således utgöra 45 respektive 57 öre per liter. Nämnden konstaterar, att i överensstämmelse med vad nu anförts den 3-procentiga konsumtionsmjölkens pris blir avgörande för statens möjlighet att ingripa i prisbildningen till skydd för producenterna respektive konsumenterna. Om en förskjutning av konsumtionen skulle ske mot väsentligt ökad förbrukning av mjölk med högre fetthalt, bör emellertid enligt nämndens uppfattning prisgränserna omräknas till att avse ett vägt genomsnitt av priserna för all konsumtionsmjölk, omräknade till mjölk av enhetlig fetthalt.

Införselavgiften för konsumtionsmjölk föreslås i överenskommelsen skola utgöra 8 öre per liter, dock att denna avgift jämte utgående kompensationsavgift för sådan mjölk sammanlagt skall uppgå till lägst 15 öre per liter. Kompensationsavgiften skall enligt riksdagsbeslutet motsvara den utjämningsavgift, som uttages för varan. Nämnden anför, att man vid bestämmandet av införselavgiften utgått från att utjämningsavgiften, som f. n. utgör 5 öre per liter 3-procentig konsumtionsmjölk, skulle komma att höjas til! 7 öre per liter i samband med en prishöjning på konsumtionsmjölk med 3 öre per liter och den föreslagna prissänkningen på smör. Vid den höjda utjämningsavgiften skulle även kompensationsavgiften ha kommit att utgå med 7 öre per liter. Med anledning av att prishöjningen på konsumtionsmjölk, såsom närmare beröres i det följande, begränsats till 1 öre per liter före den 1 juli 1957, kan dock kompensationsavgiften icke före nämnda dag nå upp till 7 öre per liter. Med beaktande härav har överenskommits, att bestämmelsen om att de sammanlagda införsel- och kompensationsavgifterna för all mjölk skall vara minst 15 öre per liter icke skall avse tiden före den 1 juli 1957.

Den föreslagna införselavgiften bör enligt nämnden utgå för alla slag av mjölk, som importeras, oberoende av fetthalten och den användning, mjölken avses skola få. Avgiften skall således tillämpas även för filmjölk, kulturmjölk samt skum- och kärnmjölk. Likaledes bör kompensationsavgiften för 3-procentig mjölk tillämpas för alla slag av importerad mjölk.

I det nya prissättningssystemet har mittpriset betydelse för bestämmandet av prisgränserna och införselavgiftens storlek. Inom prisgränserna är prisbildningen fri och kommer i fortsättningen att styras av dels importpriset jämte införselavgift, dels avsättningsmöjligheterna. I fråga om konsumtionsmjölk är den senare faktorn avgörande, enär någon nämnvärd import ej är att räkna med. Jordbruksnämnden upplyser, att jordbrukets förhandlingsdelegation vid överläggningarna meddelade, att mejerierna hade för avsikt att vid övergången till det nya systemet höja konsumtionsmjölkpriset med 4 öre per liter, d. v. s. 1 öre mer än mittprisets höjning, för att få kompensation för ökningen av löne- och andra kostnader fr. o. in. den 1 januari 1956. Då en prishöjning av denna storlek — mot bakgrunden av

188 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

de tidigare företagna höjningarna -— ansetts besvärlig att bära särskilt av barnfamiljerna, så länge barnbidragen är oförändrade, har man vid förhandlingarna enats om följande anordning. Jordbrukets förhandlingsdelegation och Svenska mejeriernas riksförening har utfäst, att konsumtionsmjöikpriset icke skall höjas med mer än 1 öre per liter före den 1 juli 1957. Som kompensation för underlåten prishöjning under tiden den 1 september 1956—den 30 juni 1957 med 3 öre per liter skall riksföreningen ur jordbruksnämndens clearingkassa för fettvaror erhålla ett belopp, beräknat till 40 miljoner kronor för helt år eller således för 10 månader 33,33 miljoner kronor. Härav avses de smörtillverkande mejerierna skola erhålla ersättning med belopp, motsvarande 45 öre per kilogram smör, som tillverkas under sagda 10 månader. Dessa ersättningar kan beräknas till 30 miljoner

kronor =) cirka 25 miljoner kronor. Återstående omkring 8,3 miljoner skall tillföras riksföreningens kassa för regleringsändamål för att enligt nämndens bestämmande efter förslag av riksföreningen användas till utbetalande av utjämningsbidrag för mejerimjölk.

Enligt beslut av riksdagen skall det allmänna pristillägget för mjölk kunna ändras, om konsumtionsmjölkpriset överstiger den övre prisgränsen. I anslutning härtill har, upplyser jordbruksnämnden, överenskommits att om en företagsekonomisk enhet inom mejeriorganisationen, d. v. s. i allmänhet en mejeriförening, vartill även räknas s. k. mejerifusioner, överskrider sin nuvarande genomsnittliga prisnivå för 3-procentig konsumtionsmjölk ökad med 9 öre (= övre prisgränsen för enheten), skall företagsenheten vidkännas ett mot den genom prisöverskridandet erhållna merintäkten svarande avdrag på det belopp, som enheten eljest skulle ha uppburit i allmänt mjölkpristillägg. Det skall enligt sagda överenskommelse vidare åligga varje sådan enhet att månadsvis till nämnden lämna uppgifter om under månaden utvunna genomsnittspriser vid försäljning av konsumtionsmjölk av olika slag. Vid nämndens bedömande av det tillämpade mjölkpriset skall tillägg göras för den sänkning av genomsnittspriset på mjölk, som kan ha skett genom att mejeriföretaget övergått till ett debiteringssystem med leveransavgifter. I

I fråga om de gällande bestämmelserna för standardisering av konsumtionsmjölk anför jordbruksnämnden därefter följande.

Den från mejerierna försålda mjölken har sedan november 1941 standardiserats till en fetthalt av 3 procent. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 oktober 1951 har jordbruksnämnden emellertid medgivit försäljning av mjölk, som vid mejeri standardiserats till en fetthalt av 3,5 procent och som försäljes i kapsylförsedd glasflaska. Försäljningen av sådan mjölk, vilken påbörjades i slutet av januari 1952, uppgick under år 1954 till 50,9 miljoner kilogram och har under år 1955 stigit "till 58,9 miljoner kilogram, vilken kvantitet utgör 6 procent av totalförsäljningen från mejeri av konsumfionsmjölk. Bestämmelserna om mjölkstandardisering har efier förslag av nämnden fr. o. in. den 1 oktober 1955 ändrats jämlikt kungörelsen 1955: 527. Ändringen innebär i huvudsak, att de tidigare föreskrifterna om en bestämd

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

fetthalt i mjölk av 3 procent och om en tillåten avvikelse från denna fetthalt av högst 0,1 procent ersatts med en bestämmelse om att mjölk skall vid mejeri standardiseras till en enhetlig fetthalt, ej understigande 3 procent.

Jordbruksnämnden anser, att standardiseringsbestämmelserna för konsumtionsmjölk tills vidare bör vara oförändrade i avvaktan på resultatet av den utredning av frågan om åtgärder för att förbättra konsumtionsmjölkens beskaffenhet och därmed sammanhängande spörsmål, som verkställes av inom inrikesdepartementet tillkallade särskilda sakkunniga. Även om konsumtionen av den 3,5-procentiga mjölken sakta ökar, torde dock enligt nämndens uppfattning den 3-procentig'a mjölken under de tre närmaste åren komma att vara den ojämförligt viktigaste delen av konsumtionsmjölkförsäljningen.

I fråga om priserna på konsumtionsmjölk vid försäljning från mejeri till återförsäljare har för innevarande regleringsår mellan jordbruksnämnden och Svenska mejeriernas riksförening träffats en prisöverenskommelse, motsvarande den som gällde under regleringsåret 1954/55 och innebärande i huvudsak oförändrade priser. Denna överenskommelse är enligt nämnden för tiden den 1 september 1956—den 30 juni 1957 avsedd att ersättas av omförmälda utfästelse från riksföreningens sida att icke höja konsumtionsmjölkpriset med mer än 1 öre per liter. För tiden därefter skall någon liknande överenskommelse icke träffas. I anslutning till de ändrade standardiseringsbestämmelserna för mjölk har nämnden därjämte överenskommit med riksföreningen, att mejeri som saluför mjölk, standardiserad till annan fetthalt än 3 respektive 3,5 procent, icke skall för mjölk med fetthalt understigande

3,5 procent få tillämpa högre pris än det, som gäller för 3-procentig mjölk, eller för mjölk med en högre fetthalt än 3,5 procent högre pris än det, som gäller för 3,5-procentig mjölk. Nämnden upplyser, att enligt vad den erfarit, hittills icke något mejeri har utnyttjat möjligheten att saluhålla mjölk med en bestämd fetthalt, liggande mellan 3 och 3,5 procent respektive överstigande 3,5 procent.

Grädde

I fråga om grädde upplyser jordbruksnämnden, att man vid förhandlingarna enats om att fastställa prisgränser även för denna vara. Mittpriset och prisgränserna för grädde skall, enligt vad som överenskommits, avse partipriset för tjock grädde (lägst 40 procent fetthalt) vid leverans till återförsäljare i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg. Det ovägda genomsnittliga partipriset för dessa orter uppgår f. n. till 5 kronor 75 öre per kilogram för tjock grädde. Beloppet innefattar en av nämnden i samband med genomförandet under innevarande regleringsår av ett nytt debiteringssystem för mjölk medgiven prishöjning med 10 öre per kilogram. Enligt överenskommelsen skall det nu angivna partipriset (5 kronor 75 öre per kilogram) utgöra mittpris. Prisgränserna omkring mittpriset skall utgöra 5 kronor 15 öre och 6 kronor 35 öre per kilogram. Den nedre respektive övre

190 Kungl. 5Iaj:ts proposition nr 165 år 1956

prisgränsen skall vidare anses nådd, därest partipriset vid något tillfälle tangerat respektive prisgräns i någon av städerna Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg.

Införselavgiften för tjock grädde har enligt överenskommelsen angivits till 95 öre per kilogram. För övriga gräddsorter skall med utgångspunkt härifrån införselavgiften differentieras med hänsyn till fetthalten enligt följande uppställning.

Kompensationsavgiften för grädde har vid överläggningarna förutsatts skola komma att utgå med samma belopp som den för respektive varuslag vid införseltillfället gällande utjämningsavgiften. Den senare utgör f. n. för tjock grädde 93 öre och för tunn grädde 57 öre per kilogram.

Så snart priset för 40-procentig grädde i någon av de förut angivna städerna befinner sig utanför prisgräns, skall beträffande all sorts grädde (även tunn) få vidtagas åtgärder av de slag, som i allmänhet kan förekomma vid över- eller underskridande av prisgräns.

Ost

Inledningsvis erinrar jordbruksnämnden om att importen av ost under de senaste åren i huvudsak varit fri mot erläggande av införselavgift. Importlicenser har sålunda lämnats utan prövning, i varje fall såvitt angår import från länder, anslutna till OEEC. Importen visar sedan några år tillhaka ganska stor stabilitet. Således uppgick den under åren 1954 och 1955 till 4 708 respektive 5 205 ton. Exporten uppgick under samma år till 4 690 respektive 3 069 ton.

Vid förhandlingarna har man överenskommit, att mittpriset och prisgränserna skall avse ett vägt genomsnitt av priserna till partihandlare för runmärkt helfet herrgårdsost och sveciaost av en ålder av lägst 4 månader. Material för bestämmande av de kvantiteter, med vilka priserna avses skola vägas, skall av jordbruksnämnden införskaffas minst en gång om året. Mittpriset skall enligt överenskommelsen vara 4 kronor 65 öre per kilogram, vilket motsvarar genomsnittet av de priser till partihandlare, som föreningen Riksost nu tillämpar för nyssnämnda ostslag. Enligt riksdagens beslut bör för ost avståndet från mittpriset till prisgränserna fastställas till ±10 procent. Prisgränserna har med tillämpning härav beräknats till 4 kronor 20 öre respektive 5 kronor 10 öre per kilogram.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

191 Införselavgiften har, anför jordbruksnämnden, med utgångspunkt från bl. a. exportpriserna för dansk samspost och holländsk edamerost beräknats till 60 öre per kilogram för all ost med undantag av mesost och smältost. För mesost har införselavgiften föreslagits skola utgöra 20 öre per kilogram, motsvarande nu utgående tull. För smältost avses tills vidare icke skola utgå någon införselavgift utan endast kompensationsavgift.

Kompensationsavgift för ost föreslås skola utgå med samma belopp per kilogram som den vid införseltillfället gällande utjämningsavgiften för ost. F. n. utgör denna avgift 80 öre per kilogram. För mesost, som är fri från utjämningsavgift, skall alltså icke utgå någon kompensationsavgift.

För andra ostslag än herrgårds- och sveciaost föreslås inga särskilda mittpriser eller prisgränser skola fastställas. Om den för herrgårds- och sveciaost angivna prisgränsen passeras, bör emellertid de särskilda åtgärder, som i allmänhet kan förekomma vid under- eller överskridande av prisgräns, få vidtagas även för ost av andra slag.

Kondenserad mjölk och torrmjölk m. m.

Enligt riksdagens beslut bör för kondenserad mjölk och torrmjölk avståndet från mittpriset till prisgränserna fastställas till ± 15 procent. Jordbruksnämnden anför, att vid förhandlingarna överenskommits att för kondenserad mjölk tillämpa ett mittpris av 1 krona 70 öre per kilogram, avseende osockrad vara med en felthalt av cirka 8 procent vid försäljning från fabrik i poster om minst 2 500 kilogram brutto. Med tillämpning av nyssnämnda beslut av riksdagen har prisgränserna beräknats till 1 krona 45 öre respektive 1 krona 95 öre per kilogram. Vidare har införselavgiften föreslagits skola bestämmas till 40 öre per kilogram.

För kondenserad och steriliserad grädde skall enligt överenskommelsen utgå samma införselavgift som för färsk grädde av samma fetthalt som den importerade kondens- eller sterilgrädden. Prisgränser föreslås dock ej skola gälla för dessa varor.

För torrmjölk har enligt jordbruksnämnden överenskommelse träffats om följande mittpriser och prisgränser (kronor per kilogram).

Mittpris Nedre Övre

prisgräns prisgräns

Mager torrmjölk.... 2,45 2,10 2,80

Annan torrmjölk . . 3,90 3,30 4,50

Införselavgiften föreslås enligt överenskommelsen skola utgöra 1 krona per kilogram för all torrmjölk.

Någon kompensationsavgift avses icke skola utgå för kondenserad mjölk och torrmjölk, medan för kondenserad och steriliserad grädde samma kompensationsavgift föreslås skola utgå som för färsk grädde.

För bestämmandet av de med mittpriset jämförbara inhemska partipriserna på mager respektive annan torrmjölk anmäler sig jordbruksnämnden ha för avsikt alt tills vidare tillämpa Svenska mejeriernas riksförenings

192 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

riktprislista för mager respektive fet torrmjölk (24—26 procent fetthalt) vid försäljning från fabrikant till grossist i poster om 2 500 kilogram, dock endast i den mån priserna enligt listan kan anses återspegla de faktiskt tilllämpade försäljningspriserna. Om så visar sig ej vara fallet, kommer de senare att följas.

För glass och närstående produkter (däribland mjölksocker) uppger jordbruksnämnden, att det icke varit möjligt att bestämma några priser, varför införselavgiften föreslås skola utgå med 25 procent av den importerade varans tulltaxerade värde.

Användningen av medel, som inflyter genom införsel- och kompensalionsavgifter

Såsom framgår av ett följande avsnitt föreslår jordbruksnämnden, att införsel- och kompensationsavgifter skall uppbäras av tullverket och inlevereras till nämnden. Avgiftsmedlen bör efter hand som de inflyter överföras till Svenska mejeriernas riksförenings regleringskassa. Om användningen av till denna kassa hörande medel föreslås nämnden liksom hittills på förslag av riksföreningen skola besluta. I fråga om de ändamål, till vilka medlen enligt gällande direktiv får användas, hänvisar nämnden till följande avsnitt.

Mjölkpristillägg, utjämningsavgifter m. m.

Innebörden av den med jordbrukets förhandlingsdelegation träffade överenskommelsen såvitt gäller statliga mjölkpristillägg och 1 everanstillägg sammanfattar jordbruksnämnden på följande sätt.

Allmänt mjölkpristillägg till mejeri förutsättes i överenskommelsen skola utgå efter oförändrade grunder och med oförändrade belopp under hela treårsperioden. Det allmänna mjölkpristillägget, som utgår lika över hela landet med visst belopp per kilogram mjölkfett i den vid mejeri från producent invägda mjölken och grädden, har sedan den 1 september 1953 utgjort 74,4 öre per kilogram mjölkfett.

De extra pristillägg, som utgår för mejerimjölk i Norrland samt vissa delar av Svea- och Götaland, beröres ej av treårsöverenskommelsen. Dessa tillägg varierar nu mellan 1 krona 80 öre och 30 öre per kilogram mjölkfett. Nämnden och förhandlingsdelegationen har utgått från att tilläggen under nästa regleringsår skall utgå efter oförändrade grunder.

Leveranstillägget för mjölk, som levereras till mejeri, beröres av överenskommelsen i så måtto, att man räknat med oförändrat tillägg vid bedömning av arbetsinkomsten vid basjordbruken och därmed också vid bedömningen av inkomstlikställigheten. Man har sålunda förutsatt, att tillägget ej skall minskas under treårsperioden. Nämnden och delegationen har vidare förutsatt, att leveranstiliägget skall utgå enligt oförändrade grunder för tiden den 1 september 1956—rlen 31 augusti 1957. Detta innebär, att tillägget skall vara 3 öre per kilogram mjölk för varje mjölkproducents mejerileverans upp till 10 000 kilogram per år. För leveranser mellan 10 000 och 25 000 kilogram skall tillägget utgöra 300 kronor. För leveranser över 25 000 kilogram för år minskas sistnämnda belopp med 6 öre per kilogram för överskjutande kvantitet, så att tillägget vid en årskvantitet av 30 000 kilogram helt upphör.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

193 Med stöd av förordningen 1947:378 och Kungl. Maj :ts bemyndigande uttages f. n. utjämningsavgifter på mjölk, grädde och ost. Jordbruksnämnden anför, att man räknar med att dylika avgifter kommer att uttagas även i fortsättningen och att de liksom hittills skall tillföras Svenska mejeriernas riksförenings regleringskassa. Till denna kassa inflytande medel användes i första hand till utbetalning av utjämningsbidrag för vid mejeri invägd mjölk ävensom till att bestrida kostnader för säsongmässig lagring av smör m. in. samt för att täcka exportförluster på smör och andra mejeriprodukter. Nämnden föreslår, att den liksom hittills efter förslag av riksföreningen skall äga utfärda närmare bestämmelser om medlens användning för sagda ändamål.

Jordbruksnämnden erinrar vidare om att viss del av utjänmingsavgiftsmedlen under de senaste åren jämväl använts för utbetalning till de osttillverkande mejerierna av ett pristillägg (kvalitetstillägg) för sådan hårdost, som är föremål för runmärkning och som därutöver uppfyller vissa kvalitetsfordringar. För under tiden den 1 september 1955—den 30 april 1956 tillverkad ost är tillägget för vissa ostsorter av viss angiven ålder bestämd till 10 öre per kilogram. Utbetalning av dylika tillägg med anlitande av regleringsmedel föreslår nämnden skola efter dennas godkännande få göras även i fortsättningen. Härutöver anser sig jordbruksnämnden böra äga befogenhet att medge, att ifrågavarande regleringsmedel får, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu sker, användas till vissa särskilda ändamål, exempelvis för att främja avsättningen av överskott av viss mejeriprodukt, eller för ändamål, som kan anses allmänt gagna mejeriindustriens utveckling och effektivisering. Nämnden återkommer i ett senare avsnitt till frågan om i vilken utsträckning medel bör få disponeras för sistnämnda ändamål.

I detta sammanhang erinrar jordbruksnämnden även om att för runmärkt mejerismör en tillverkningsavgift av 5 öre per kilogram upptages med stöd av mjölkpristilläggskungörelsen. De medel, som inflyter genom denna avgift, användes av riksföreningen för att täcka dels exportkostnaderna för smör intill ett belopp av 5 öre per kilogram, dels de förluster, som kan uppkomma genom att riksföreningen inköper runmärkt mejerismör, vilket efter lagring måste försäljas såsom omärkt, dels särskilda kostnader för lagersmörets bedömning, dels efter godkännande av nämnden andra kostnader. Nämnden anmäler, att den efter framställning av riksföreningen har för avsikt att fr. o. in. den 1 september 1956 slopa avgiften för runmärkt smör, varefter de avgiftsmedel, som återstår efter avgiftssystemets avveckling, bör överföras till riksföreningens kassa för regleringsändamål att disponeras enligt nämndens bestämmande.

För icke runmärkt smör, som tillverkas vid mejeri, berättigat till erhållande av statligt mjölkpristillägg, utgår en avgift av 30 öre per kilogram, vilken tillföres riksföreningens regleringskassa och disponeras efter överenskommelse med nämnden. Enligt jordbruksnämndens mening bör sistnämnda tillverkningsavgift på smör utgå även i fortsättningen.

Lagringen av mejeriernas säsongmässiga överskott av smör har under 13 Ilihang till riksdagens protokoll i956. i samt. Nr 165

194 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

de senaste regleringsåren handhafts av riksföreningen i egen regi. Såsom förut anförts bestrides omkostnaderna för lagringen med tillgängliga medel i riksföreningens regleringskassa. Mot erläggande av ränta (gällande diskonto -f- 0,5 procent) har riksföreningen av jordbruksnämnden erhållit rörelsemedel, motsvarande det inlagrade smörets värde. Nämnden anser, att den jämväl under treårsperioden bör äga rätt att lämna riksföreningen rörelsemedel för smörlagringen på samma villkor som nu gäller.

Slutligen erinrar jordbruksnämden om att den jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande har överinseende över den av Svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg bedrivna verksamheten. Nämnden upplyser, att den i fråga om smör och ost har utfärdat bestämmelser angående begagnandet av det för sagda varor inregistrerade varumärket — runmärket — samt beträffande torrmjölk och glass godkänt av kontrollanstalten framlagt förslag om försökskontroll under år 1956, dock utan runmärkesrätt för den kontrollerade varan. Nämnden finner sig jämväl i fortsättningen böra handha överinseendet över kontrollanstaltens verksamhet.

Departementschefen

I propositionen 1955: 198 anförde jag, att mjölkproduktionen utgjorde en väsentlig inkomstkälla för de mindre jordbruken och att möjligheterna vid dessa jordbruk att övergå till annan produktion var ytterst begränsade. Eftersom vid lägre mjölkpriser det mindre jordbruket skulle få vidkännas en stark inkomstminskning, var det enligt min mening av -sikt, att prisättningssystemet utformades på ett sådant sätt, att avsättningsmöjligheterna för mjölkprodukterna, framför allt smör, icke försämrades. Prisspänningen mellan smör och margarin borde sålunda icke ökas genom en ensidig sänkning av margarinpriserna. Enligt min uppfattning förelåg däremot starka skäl för en sänkning av såväl smör- som margarinpriserna. En sådan sänkning kunde, utan att jordbrukets inkomster därigenom minskades, möjliggöras genom en motsvarande höjning av priserna på konsumtionsmjölk och grädde. I detta sammanhang bör erinras om att priset på smör hösten 1955 höjdes med 75 öre per kilogram i anledning av skördeskadorna och den då väntade produktionsminskningen för denna vara.

Enligt 1955 års riksdagsbeslut bör man vid bestämmandet av prisgränserna för smör utgå från det pris, som gäller före den diskuterade prissänkningen. Prisgränserna skall fastställas till ± 10 procent från mittpriset. Införselavgiften fastställdes till 1 krona per kilogram. För ost bestämdes prisgränserna till ± 10 procent från mittpriset samt för torrmjölk, kondenserad mjölk och grädde till + lä procent. Beträffande konsumtionsmjölk uttalades, att prisgränser borde fastställas.

I den nu föreliggande överenskommelsen föreslås, att fabrikspriset på margarin fr. o. m. den 1 september 1956 skall sänkas med 45 öre per kilogram, vilken sänkning skall möjliggöras genom en reducering av regle-

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

ringsavgiften på fettvaror med 54 öre per kilogram. Samtidigt skall enligt överenskommelsen riksnoteringen för runmärkt smör sänkas med likaledes 45 öre per kilogram. Vid övergången till det nya systemet skulle denna notering därmed uppgå till 6 kronor 35 öre per kilogram. I enlighet med 1955 års riksdagsbeslut har prisgränserna för smör fastställts med utgångspunkt från det smörpris, som gäller före den nyss angivna sänkningen. Utgångspunkten vid avvägningen av prisgränserna har sålunda varit ett smörpris av 6 kronor 80 öre per kilogram, och gränserna har föreslagits till 7 kronor 35 öre respektive 6 kronor 10 öre per kilogram.

Den föreslagna prissänkningen på smör beräknas medföra en årlig inkomstminskning för mejeriorganisationen med omkring 30 miljoner kronor. För att kompensera denna minskning har mittpriset för konsumtionsmjölk föreslagits skola höjas med 3 öre per liter över nuvarande mejeripris. Härigenom beräknas mejeriernas intäkter av konsumtionsmjölk stiga med ungefär 30 miljoner kronor per år. Denna prishöjning motsvarar en ökning av jordbrukets totala kalkylmässiga intäkter med ungefär 45 miljoner kronor.

Då någon nämnvärd import av konsumtionsmjölk icke förekommer, är det främst avsättningsförhållandena inom landet, som vid fri prisbildning inom prisgränserna blir bestämmande för priset på konsumtionsmjölk. Jordbruksnämnden anmäler, att det vid överläggningarna har upplysts, att mejerierna vid övergången till det nya systemet ämnade höja nämnda pris med 1 öre per liter utöver mittpriset för att kompensera vissa kostnadsökningar. Emellertid har jordbrukets förhandlingsdelegation och Svenska mejeriernas riksförening senare utfäst sig att före den 1 juli 1957 icke höja priset på konsumtionsmjölk med mer än sammanlagt 1 öre per liter utöver nuvarande pris. Som kompensation härför föreslås, att riksföreningen ur jordbruksnämndens clearingkassa för fettvaror skall erhålla ett belopp av 33,33 miljoner kronor. Av detta belopp avses de smörtillverkande mejerierna skola erhålla 25 miljoner kronor, medan återstående cirka 8,3 miljoner kronor skall tillföras riksföreningens kassa för regleringsändamål. Sistnämnda medel skall enligt nämndens bestämmande efter förslag av riksföreningen användas till utbetalande av utjämningsbidrag för mejerimjölk.

Den samtidiga sänkningen av priserna på smör och margarin står i överensstämmelse med vad som uttalades från statsmakternas sida i samband med 1955 års principbeslut. Därjämte synes smörskyddet ha utformats på sådant sätt, att det mindre jordbrukets inkomstläge icke äventyras. Å andra sidan har enligt min mening nödig hänsyn även tagits till konsumenternas intressen. För barnfamiljernas del är det särskilt värdefullt, att den i detta sammanhang nödvändiga prishöjningen på konsumtionsmjölk begränsas till 1 öre per kilogram till den tidpunkt, då barnbidragen hunnit överses. Jag finner mig därför böra tillstyrka bifall till det i det föregående redovisade förslaget.

I propositionen 1955: 198 föreslog jag, att införsclavgiften för smör skulle

196 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

fastställas till 1 krona per kilogram och att denna avgift skulle gälla så länge det inhemska priset låg mellan prisgränserna. Förslaget godtogs av riksdagen. Vid avvägningen av denna införselavgift räknades emellertid bl. a. med ett lägre ingångspris för smör än det, som förutsatts i den nu föreliggande överenskommelsen. Eftersom det torde vara angeläget, att det angivna ingångspriset kan förverkligas, anser jag mig böra föreslå, att den i överenskommelsen upptagna införselavgiften av 1 krona 25 öre per kilogram godtages. Denna införselavgift bör gälla, så länge det inhemska priset ligger mellan prisgränserna. I överenskommelsen angives vidare den prisnivå, vid vilken kvantitativ exportreglering bör övervägas, till 7 kronor 80 öre per kilogram. Även i denna del kan jag tillstyrka vad överenskommelsen innehåller.

Den föreslagna prissänkningen på smör kommer att för Svenska mejeriernas riksförening medföra en förlust å inneliggande lager av sådan vara. I enlighet med en i propositionen 1955: 215 redovisad prisöverenskommelse godkände riksdagen ett förslag om att — därest riksföreningen respektive mejerierna inom loppet av tre år, räknat från den 9 november 1955, på grund av prissänkning drabbas av förlust å inneliggande lager av smör och ost — denna förlust skall ersättas av de prisregleringsmedel, som står till jordbruksnämndens förfogande, dock högst med ett belopp av 6 miljoner kronor. Jag föreslår därför, att riksföreningens nu aktuella prisfallsförluster på smör av ifrågavarande regleringsmedel skall ersättas intill ett belopp av 6 miljoner kronor.

I detta sammanhang får jag erinra om att enligt 1955 års riksdagsbeslut smörexporten, som f. n. är centraliserad till Svenska mejeriernas riksförening, även i fortsättningen skall handhavas av denna organisation. Riksföreningen skall därvid liksom hittills ha skyldighet att på lika villkor verkställa export även för utomstående mejeriers räkning. Export av smör utan anlitande av regleringsmedel för täckning av förluster skall dock kunna ske även av andra företag direkt. De regleringsmedel, som kan få användas för att täcka förluster vid export till lägre priser än de inhemska, utgöres främst av sådana utjämnings- samt försäljnings- och tillverkningsavgifter, som upptages med stöd av statliga förordningar. Dessutom skall införselavgifter på mjölk och mejeriprodukter samt fodermedel få användas för detta ändamål. Därest dessa medel skulle visa sig vara otillräckliga för att täcka exportförlusterna, finnes enligt riksdagsbeslutet fortfarande möjlighet att uttaga allmän mjölkavgift.

Sedan den statliga lagringen av smör upphört fr. o. in. regleringsåret 1953/54, har riksföreningen fått täcka kostnaderna för säsongmässig lagring av smör med nyssnämnda regleringsmedel. Dessa torde även framdeles böra få användas för detta ändamål. Vid export av andra mejeriprodukter än smör bör eventuella exportbidrag i enlighet med jordbruksnämndens förslag beräknas med utgångspunkt från den mängd smör, som den exporterade varan efter fettinnehållet kan anses motsvara. Bidragsberättigad export av sådana produkter skall få företagas även av andra företag än riksföreningen. Bidragens storlek skall på förhand fastställas av föreningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1056

197 Vid behandlingen av propositionen 1955:198 framhöll jordbruksutskottet (JoU 1955:39) önskvärdheten av en inom vissa gränser fri anpassning av priserna på konsumtions mjöl k. Samtidigt ansågs det dock motiverat, att statsmakterna även framdeles fick möjlighet att ingripa, om priserna på sådan mjölk skulle stiga alltför starkt. I enlighet med utskottets förslag beslöt riksdagen, att prisgränser skulle bestämmas på detta område och att det allmänna mjölkpristillägget skulle kunna ändras, om priset på konsumtionsmjölk översteg den övre gränsen.

I förut nämnda överenskommelse har mittpriset för konsumtionsmjölk framräknats som ett vägt medeltal av de priser på 3-procentig konsumtionsmjölk vid försäljning från mejeri, som de olika mejeriföretagen tillämpar. Sagda medeltal har vid tiden för övergången till det nya systemet beräknats till 48 öre per liter. Såsom tidigare anförts, har i överenskommelsen föreslagits, att mittpriset för konsumtionsmjölk skall överstiga sagda genomsnittspris med 3 öre per liter. För 3-procentig mjölk föreslås mittpriset för riket sålunda till 51 öre per liter. Prisgränserna föreslås skola ligga ± 6 öre från miltpriset eller följaktligen vid 57 respektive 45 öre per liter. Därest en förskjutning av konsumtionen skulle ske mot väsentligt ökad förbrukning av mjölk med högre fetthalt, bör enligt jordbruksnämnden prisgränserna omräknas till att avse ett vägt genomsnitt av priserna för all konsumtionsmjölk, omräknade till mjölk av enhetlig fetthalt. Mot vad som sålunda föreslagits har jag intet att erinra.

Såsom jag förut anfört, skall enligt 1955 års riksdagsbeslut det allmänna mjölkpristillägget kunna ändras, om priset på konsumtionsmjölk överskrider den övre prisgränsen. Eftersom prisbildningen på konsumtionsmjölk kan uppvisa betydande variationer mellan olika områden, synes det mig önskvärt, att av en mejeriförening verkställd prishöjning icke behöver leda till att även övriga mejeriområden drabbas av sänkt pristillägg. Jag anser, att den i överenskommelsen föreslagna anordningen innefattar en lämplig lösning, som bör godtagas. Man bör således utgå ifrån en företagsekonomisk enhet inom mejeriorganisationen, d. v. s. i allmänhet en mejeriförening, vartill även bör räknas en s. k. mejerifusion. Om en sådan enhet överskrider sin nuvarande genomsnittliga prisnivå för 3^procentig konsumtionsmjölk med mer än 9 öre (=-= övre prisgränsen för enheten), bör den vidkännas ett mot den genom prisöverskridandet erhållna merintäkten svarande avdrag på det belopp, som den eljest skulle uppbära i allmänt mjölkpristillägg. Vidare bör det åligga varje sådan enhet att månadsvis till jordbruksnämnden lämna uppgift om under månaden utvunna genomsnittspriser vid försäljning av konsumtionsmjölk av olika slag. Vid nämndens bedömning av det tillämpade mjölkpriset bör tillägg göras för den sänkning av genomsnittspriset på mjölk, som kan ha skett genom att företagsenheten har övergått till ett debiteringssystem med leveransavgifter.

Införselavgiften för konsumtionsmjölk torde i enlighet med överenskommelsen böra fastställas till 8 öre per liter. Därtill skall läggas en kompensationsavgift motsvarande den på varan uttagna utjämningsavgiften. Där-

198 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

vid skall iakttagas, att införselavgiften jämte kompensationsavgiften fr. o. m. den 1 juli 1957 skall sammanlagt uppgå till lägst 15 öre per liter. Nämnda avgifter bör utgå för alla slag av mjölk, som importeras, oberoende av fetthalt och användning.

Jordbruksnämnden föreslår, att standardiseringsbestämmelserna för konsumtionsmjölk tills vidare skall bibehållas oförändrade. Med hänsyn till att frågan om åtgärder för att förbättra konsumtionsmjölkens beskaffenhet och därmed sammanhängande spörsmål f. n. utredes av särskilda sakkunniga, biträder jag nämndens förslag.

Jordbruksnämnden har vidare anmält, att den i anslutning till de ändrade standardiseringsbestämmelserna för mjölk —- vilka i huvudsak innebär, att mjölk skall standardiseras till en enhetlig fetthalt, som varje mejeri äger bestämma med beaktande av att fetthalten ej får understiga 3 procent — har med Svenska mejeriernas riksförening överenskommit, att mejeri, som saluför mjölk, standardiserad till annan fetthalt än 3 respektive

3,5 procent, tills vidare icke må för mjölk med fetthalt understigande 3,5 procent tillämpa högre pris än det, som gäller för 3-procentig mjölk, eller för mjölk med högre fetthalt än 3,5 procent högre pris än det, som gäller för 3,5-procentig sådan. Vad nämnden sålunda anfört, föranleder ingen erinran från min sida.

Den i överenskommelsen angivna utformningen av stödet åt andra mejeriprodukter än smör och konsumtionsmjölk utgör enligt min mening en godtagbar lösning av dessa produkters prissättningsproblem. Jag biträder därför förslaget, att mittpriset och prisgränserna för grädde bör utgå från partipriset för tjock grädde (lägst 40 procent fetthalt) vid leverans till återförsäljare i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg. Med tillämpning härav bör mittpriset bestämmas till 5 kronor 75 öre per kilogram samt prisgränserna till 6 kronor 35 öre respektive 5 kronor 15 öre per kilogram. Prisgräns skall anses vara nådd, när partipriset vid något tillfälle tangerar gränsen i någon av nyss angivna städer. Passeras gränsen för tjock grädde, skall beträffande all slags grädde få vidtagas åtgärder av de slag, som i allmänhet kan förekomma vid över- eller underskridande av prisgräns. Införselavgiften för tjock grädde bör i enlighet med överenskommelsen fastställas till 95 öre per kilogram. För övriga gräddsorter bör införselavgiften differentieras med hänsyn till fetthalten i enlighet med en i överenskommelsen angiven skala. Kompensationsavgiften för grädde bör utgå med samma belopp som den för respektive varuslag vid importtillfället gällande utjämningsavgiften.

Mittpris och prisgränser för ost bör fastställas endast för herrgårdsoch sveciaost samt avse ett vägt genomsnitt av priserna till partihandlare för runmärkt helfet sådan ost av en ålder av lägst 4 månader. Enligt överenskommelsen skall mittpriset i enlighet härmed fastställas till 4 kronor 65 öre per kilogram. Prisgränserna bör bestämmas till respektive 5 kronor 10 öre och 4 kronor 20 öre per kilogram. Om de nu angivna prisgränserna över- respektive underskrides, bör de särskilda åtgärder, som i allmänhet

199 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

kan förekomma, då prisgräns passeras, få vidtagas även beträffande ost av andra slag än herrgårds- och sveciaost. Den införselavgift, som tillämpas, så länge det inhemska priset ligger mellan prisgränserna, bör enligt överenskommelsen fastställas till 60 öre per kilogram. För mesost bör dock motsvarande införselavgift uppgå till 20 öre per kilogram, medan för smältost ingen införselavgift tills vidare bör uttagas. Kompensationsavgift bör dock uttagas i vanlig ordning även vid import av smältost. Kompensationsavgift för ost bör utgå med samma belopp per kilogram som den vid införseltillfället gällande utjämningsavgiften för ost, f. n. 80 öre per kilogram. För mesost, som är fri från utjämningsavgift, skall alltså icke utgå någon kompensationsavgift.

Vad sålunda föreslagits kan jag till alla delar biträda.

För kondenserad mjölk bör i enlighet med överenskommelsen mittpriset utgöra 1 krona 70 öre per kilogram avseende osockrad vara med en fetthalt av ungefär 8 procent och vid försäljning från fabrik i poster om minst 2 500 kilogram brutto. Prisgränserna bör fastställas till 1 krona 95 öre respektive 1 krona 45 öre per kilogram. Införselavgiften för kondenserad mjölk avses, så länge det inländska priset ligger inom prisgränserna, böra utgå med 40 öre per kilogram. För kondenserad och steriliserad grädde föreslås samma införselavgift skola bestämmas som för färsk grädde av motsvarande fetthalt. För kondenserad och steriliserad grädde föreslås samma kompensationsavgift som för färsk grädde. I fråga om mager torrmjölk föreslås prisgränser skola fastställas till 2 kronor 80 öre respektive 2 kronor 10 öre per kilogram och för annan torrmjölk i ill 4 kronor 50 öre respektive 3 kronor 30 öre per kilogram. Så länge det inländska priset ligger mellan prisgränserna, avses införselavgiften för all torrmjölk skola utgå med 1 krona per kilogram. Kompensationsavgift skall enligt överenskommelsen icke utgå för kondenserad mjölk och torrmjölk.

För glass och närstående produkter (däribland mjölksocker) avses införselavgiften i enlighet med föreliggande förslag skola utgå med 25 procent av varans importvärde.

Vad sålunda föreslagits föranleder ingen erinran från min sida.

Jordbruksnämnden har anmält, att man i överenskommelsen har förutsatt, att allmänt mjölkpristillägg efter oförändrade grunder och med oförändrade belopp kommer att utgå under hela treårsperioden. Vid bedömningen av arbetsinkomsten vid basjordbruken och således även vid bedömningen av inkomstlikställigheten har man räknat med ett oförändrat s. k. leveranstillägg för mjölk. Följaktligen har det enligt nämnden förutsatts, att detta tillägg icke skall minskas under treårsperioden. Nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation har utgått från att leveranstillägget liksom även det extra pristillägget för mjölk i norra Sverige under regleringsåret 1956/57 kommer att utgå efter oförändrade grunder.

Jag vill i förevarande sammanhang erinra om att jag efter Kungl. Maj:ts bemyndigande sommaren 1955 tillkallat särskilda sakkunniga för utred-

200 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

ning av frågan om stöd till det mindre jordbruket. I direktiven till denna utredning angav jag, att utredningen borde söka samordna de nuvarande stödåtgärderna för det mindre jordbruket till större enhetlighet och att därvid borde beaktas såväl de regionalt och i förhållande till storleksgrupper differentierade tilläggen som övriga utgående produktprissubventioner. I avvaktan på utredningens resultat föranleder vad som i överenskommelsen anlörts om de olika bidragen icke någon erinran från min sida.

De medel, som inflyter genom införsel- och kompensationsavgifter vid import liksom genom utjämningsavgifter på mjölk, grädde och ost, föreslås skola tillföras Svenska mejeriernas riksförenings regleringskassa för att i första hand användas till utbetalning av utjämningsbidrag, till kostnader för säsongmässig lagring av smör samt till täckande av exportlörluster på smör och andra mejeriprodukter. Detta förslag kan jag tillstyrka. Jordbruksnämnden bör liksom hittills efter förslag av riksföreningen utfärda närmare bestämmelser om användningen av medlen till nu angivna ändamål. Nämnden har i detta sammanhang anmält, att under senare år en viss del av utjämningsavgiftsmedlen bl. a. har använts för utbetalning till de osttillverkande mejerierna av pristillägg (kvalitetstillägg) för sådan hård ost, som är föremål för runmärkning och som därutöver uppfyller Mssa kvalitetsfordringar. Jag anser mig böra biträda nämndens förslag, att dylika tillägg även i fortsättningen skall efter nämndens godkännande få utbetalas med anlitande av regleringsmedel. Nämnden torde vidare böra äga medge, att ifrågavarande regleringsmedel skall i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu sker, få användas till vissa särskilda ändamål, exempelvis för att främja avsättningen på hemmamarknaden av överskott av en viss mejeriprodukt eller för ändamål, som kan anses allmänt gagna mejeriindustriens utveckling och effektivisering.

Jag anser mig vidare böra biträda jordbruksnämndens förslag, att en avgift av 30 öre per kilogram även i fortsättningen skall få uttagas för icke runmärkt smör, som tillverkas vid mejeri, berättigat att erhålla statligt mjölkpristillägg. De genom denna avgift inflytande avgiftsmedlen bör tillforas Svenska mejeriernas riksförenings regleringskassa och disponeras efter överenskommelse med nämnden.

Omkostnaderna för mejeriernas säsongmässiga lagring av smör har i det föregående föreslagits skola även framdeles bestridas av medel från nyssnämnda regleringskassa. Riksföreningen har dessutom mot erläggande av i änta (gällande diskonto -j- 0,5 procent) av jordbruksnämnden erhållit rölelsemedel för lagringen, motsvarande det inlagrade smörets värde. Jag har intet att erinra mot nämndens förslag, att ifrågavarande rörelsemedel på oförändrade villkor skall få ställas till riksföreningens förfogande även under den kommande treårsperioden.

Liksom hittills bör jordbruksnämnden ha överinseende över den av Svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg bedrivna verksamheten.

Vad jordbruksnämnden i övrigt anfört i förevarande avsnitt av sin framställning föranleder icke någon erinran från min sida.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

201 Kött och fläsk m. m.

Jordbruksnämnden

Försörjningsläget

I fråga om försörjningen med kött och fläsk samt prisutvecklingen för dessa varor lämnar jordbruksnämnden följande redogörelse.

Marknadsläget för kött och fläsk har under år 1955 präglats av den kraftiga utslaktningen av storboskap till följd av den torra väderleken. Importen av nötkött, som helt varit koncentrerad till första halvåret, har stannat vid en siffra av cirka 6 500 ton eller väsentligt lägre än under både år 1953 och år 1954. Slakten av storboskap har emellertid varit så omfattande, att lagren, trots att importen stoppats och trots att cirka 4 000 ton nötkött exporterats under andra halvåret 1955, vid årsskiftet redovisas med icke mindre än cirka 16 000 ton, beräknat som vara med ben.

En så omfattande lagring av nötkött, som nu företagits, drager avsevärda kostnader. För att rättvist fördela kostnaderna på samtliga producenter beslöt jordbruksnämnden med Kungl. Maj :ts godkännande i augusti 1955 att upplaga slaktdjursavgift för storboskap.

I avsikt att minska en del av de förluster för lagerhållarna, som föranledes av att det fryshuslagrade köttet vid uttag måste säljas med ett särskilt avdrag, frysavdrag, i förhållande till priset på motsvarande färskvara, beslöts i enlighet med jordbruksprisöverenskommelsen i november 1955, att en slaktdjursavgift med 7 kronor per svin skulle uttagas fr. o. m. den 21 november 1955. Ersättningar för lagringskostnader och lagringsförluster av medel, som insamlats genom slaktdjursavgifter, utgår enligt de regler, nämnden tillämpar i fråga om medlemmarna i föreningen Svensk kötthandel.

Slakten av storboskap har även under den gångna delen av år 1956 varit större än normalt och till följd härav har t. o. in. en viss mindre ökning av nötköttslagren skett. Många tecken tyder dock på att storboskapsslakten inom kprt kommer att gå ned till en normal nivå. På grund av den minskade djurstammen måste man räkna med att slakten — under förutsättning av normala väderleksförhållanden — fr. o. in. sommaren 1956 kommer att ligga på en låg nivå. Det är därför troligt att inlagringen av kött snart kommer att upphöra och förbytas i en viss avsättning av nötköttslagret på den inhemska marknaden. Det torde dock bli förenat med stora svårigheter att på denna väg avsätta hela ifrågavarande lager, även om priserna väsentligt reduceras. Nämnden räknar därför med att — utöver den export av nötkött, som redan ägt rum eller kontrakterats, omfattande cirka 4 500 ton — ytterligare export kan behöva företagas. 1 detta sammanhang kan framhållas, att efterfrågan på fryst nötkött är relativt begränsad. För att tillgodose konsumenternas önskemål kan det bli nödvändigt att under sommaren i år komplettera den löpande tillförseln av nötkött med importerat färskt nötkött.

Det har visat sig, att lagringen av nötkött kommer all draga större kostnader än vad som beräknades i november. Nämnden har därför efter förslag av Sveriges slakteriförbund fr. o. in. den 1 mars 1956 höjt slaktdjursavgifterna till i huvudsak de högsta belopp, som enligt gällande författning får uttagas. F. n. utgår slaktdjursavgifterna sålunda med 15 kronor för storboskap och häst, 8 kronor för större kalv, 5 kronor för mindre kalv och 8 kronor för svin.

202 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Fläskproduktionen, som under första halvåret 1955 höll sig väl uppe och även medgav viss export, visade under andra halvåret en vikande tendens. Det la medförde, att import måste företagas till julen.

Exporten av fläsk år 1955, fördelad på olika länder och uttryckt i vara med ben, framgår av följande tabell. Härvid är att märka, att exporten till Västtyskland huvudsakligen ägt rum i form av levande svin, vilka i tabellen omräknats till slaktvikt.

exporten blev endast drygt 1 000 ton. Import- och exportverksamheten har liksom tidigare med ensamrätt ombesörjts av föreningen Svensk kötthandei.

Prisutvecklingen på den inhemska marknaden har under år 1955 präglats av kraftiga prishöjningar. Enligt den överenskommelse om jordbrukspriserna för regleringsåret 1955/56, som träffades våren 1955, fick kött- och fläskpriserna med omedelbar verkan, alltså redan under våren, höjas med i genomsnitt 16 öre per kilogram. I samband med överläggningarna hösten 1955 om kompensation för skördeskador medgavs, att kött- och fläskpriserna fick höjas med i genomsnitt ytterligare 31,5 öre per kilogram. De sålunda lämnade medgivandena har resulterat i att fr. o. in. mars 1955 partipriset på fläsk stigit med cirka 55 öre och partipriset på nötkött med cirka 80 öre per kilogram. Härvid bör bemärkas, att de för tillfället rådande priserna ligger över den nivå, som enligt höstens överenskommelse får tillämpas i genomsnitt för året.

Dessa mycket kraftiga prishöjningar har icke kunnat ske utan inverkan på konsumtionsutvecklingen. Konsumtionen, som under första halvåret 1955 höll sig relativt väl uppe för såväl kött som fläsk, har fr. o. in. fjärde kvartalet 1955 visat en viss tillbakagång.

En jämförelse med priserna på utlandsmarknaderna visar, att särskilt de inhemska nötköttspriserna nu ligger mycket högt. Samma omdöme kan icke fällas i fråga om fläsk. Under hösten 1955 låg de svenska fläskpriserna tidvis under de utländska. Man har icke kunnat undgå att taga hänsyn till dessa fakta vid förhandlingarna om mittpriser, prisgränser och importavgifter för kött och fläsk för den kommande treårsperioden 1956/57— 1958/59.

Treårsperioden 1956/57—1958/59

Jordbruksnämnden erinrar om att enligt riksdagens beslut särskilda prisgränser skall fastställas för fläsk, nötkött, kalvkött, hästkött samt fårkött. För nötkött och fläsk skall prisgränserna ligga ± 12 procent från mittpriset, medan motsvarande procenttal för övriga produkter skall vara ± 15. I överensstämmelse med kompromissuppgörelsen våren 1955 skall införselavgifterna för kött och fläsk fastställas så, att man når upp till ett avgiftsskydd, som för nötkött, fårkött och fläsk är 5 öre samt för kalvkött 10 öre per kilogram högre än det skydd, som skolat utgå enligt jordbruksprisutredningens beräkningsmetod.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956 203

Mittpriser och prisgränser m. in. för kött och fläsk

Resultatet av de nu slutförda förhandlingarna, såvitt angår ostyckat kött och fläsk, belyser jordbruksnämnden i följande tablå. Däri angivna mittpriser, prisgränser och avgifter avser hela, halva och fjärdedels kroppar av storboskap och häst samt hela och halva kroppar av övriga djurslag. Priserna avser Sveriges slakteriförbunds partipris i Stockholm och Göteborg. Nämnden påpekar vidare, att avsikten med de i kolumnen »Extra införselavgifter» upptagna avgifterna var att bereda jordbrukarna viss ersättning för att deras förhandlare i samband med kompromissuppgörelsen avstod från ett krav på att intervallerna mellan prisgränserna skulle krympas. Med hänsyn härtill har dessa avgifter — liksom kompensationsavgifterna — lagts utanför beräkningen av det procentuella skyddet enligt jordbruksprisutredningens metod. Om så icke skett, skulle berörda ersättning på grund av den s. k. 25-procentregeln icke ha kunnat lämnas.

I anslutning till tablån lämnar jordbruksnämnden följande kommentarer.

Vid bedömning av den utländska prisnivå, på vilken införselavgiften för nötkött bör grundas, har huvudvikten lagts vid offerter och köp från Danmark av färskt kött, huvudsakligen av kvalitetsklassen ko klass I enligt svensk klassificering. Vid beräkning av erforderligt importskydd har man utgått från att en slaktdjursavgift av i genomsnitt 10 kronor per storboskap kommer att upptagas under den kommande treårsperioden för att täcka eventuella lagringskostnader och för att konsolidera föreningen Svensk kötthandels ekonomiska ställning. Den senare har nämligen fått vidkännas hårda påfrestningar till följd av årets omfattande lagring och i samband härmed uppkommande förluster både vid försäljning på hemmamarknaden och vid export. Det har räknats med att nämnda slaktdjursavgift motsvarar en kompensationsavgift av 5 öre per kilogram vid import. Vidare har hänsyn tagits till den extra importavgiften enligt kompromissuppgörelsen våren 1955. Mittpriset i tablån skall motsvara världsmarknadsnivån ökad med importkostnaden (5 öre per kilogram), införselavgiften (70 öre per kilogram) och kompensationsavgiften (5 öre per kilogram).

K a 1 v k ö t t omfattar så skilda varuslag som gödkalv, gräskalv och spädkalv. Under förhandlingarnas gång har uttalats, att det svenska gödkalvköttet troligen kommer alt få vidkännas en hård konkurrens från den danska s. k. fedekalven. Detta kalvkött torde närmast få rubriceras såsom ett mellanting mellan gräskalvkött och gödkalvkött. Färskt kalvkött, motsva-

204 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

rande de allra bästa klasserna av gödkalv, vilka helt eller så gott som helt uppfödes på helmjölk, är svårt att importera, ehuru en viss export förekommer från Frankrike. Det går icke att bestämt uttala sig om huruvida det bästa gödkalvköttet skall kunna hävda sin ställning med den nu överenskomna införselavgiflen. Eftersom gödkalvproduktionen i första hand bedrives vid de mindre jordbruken, torde småbruksstödutredningen komma att ägna sin uppmärksamhet åt de problem för gödkalvuppfödningen, som kan bli en följd av det nya prissättningssystemet. Som förut framhållits, omfattar kalvköttet många varierande djurgrupper och kvaliteter. Man kan därför icke göra direkta jämförelser med de utländska priserna. Till grund för bestämmandet av införselavgiften har på detta område i första hand legat danska offerter på gräskalv och spädkalv.

Den svenska marknaden för får- och la in mkött har under de senare åren varit ganska avskärmad. Föreningen Svensk kötthandel, som med ensamrätt handhaft importen, har endast sporadiskt låtit företaga import. På grund därav har en relativt hög prisnivå utbildats på den svenska marknaden. Det har förelegat mycket stora svårigheter att göra en riktig bedömning av de internationella priserna på detta område. Får- och lammkött spelar en mycket stor roll på världsmarknaden men är av ganska liten betydelse i det land, som normalt täcker största delen av vårt importbehov av kött och fläsk, nämligen Danmark. De offerter och noteringar, huvudsakligen avseende nvzeeländskt får- och lammkött, som stått till buds vid förhandlingarna, tyder på att prisläget för dagen för dessa varuslag ligger på en mycket låg nivå. Detta skulle ha motiverat en mycket kraftig sänkning av mittpriset i förhållande till nu utgående priser inom landet. Å andra sidan visar prismaterialet, att det under höstmånaderna 1955 förelåg en stramare tendens. Då den alldeles övervägande delen av den svenska produktionen brukar marknadsföras under hösten, har med hänsyn härtill mittpriset endast nedräknats med 50 öre per kilogram i förhållande till det lör innevarande år beräknade genomsnittspriset. Genom att större justering icke gjorts, har införselavgiften för fårkött måst sättas så högt som till 95 öre per kilogram, motsvarande 28 procent av det beräknade importvärdet.

För hästkött har med hänsyn till prisutvecklingen i Danmark mittpriset ansetts kunna uppräknas med 20 öre per kilogram i förhållande till den för 1955/56 beräknade prisnivån.

För fläsk har den internationella marknadssituationen under det senaste halvåret varit relativt fast. Mot bakgrunden härav har det ansetts möjligt att föreslå ett mittpris för fläsk, som ligger cirka 6 öre över nuvarande medelprisnivå. Vid fastställandet av mittpriset har hänsyn tagits dels till av föreningen Svensk kötthandel meddelade verkliga inköpspriser på danskt fläsk till Sverige, dels till utvecklingen av noteringen för danskt bacon i London. Vid beräkningen av den införselavgift, som erfordras för att uppehålla det överenskomna mittpriset, har antagits, att kompensationsvgift för fläsk under tréårsperioden kommer att utgå med i genomsnitt 7 öre per kilogram, motsvarande en slaktdjursavgift av cirka 5 kronor per svin. Vid import av svin utan huvud skall ett "tillägg till införselavgiften utgå med 15 öre per kilogram.

Införselavgifterna i anförda tablå avser som nyss nämnts hela, halva och fjärdedels kroppar av storboskap och häst samt hela och halva kroppar av Övriga djurslag. För övriga till området hörande varuslag -- benfritt kött och fläsk, styckningsdetaljer med ben, organ och inälvor, andra ätbara djurdelar, charkuterivaror samt konserver, innehållande kött

205 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

eller fläsk — skall införselavgiften enligt riksdagens beslut hösten 1955 utgöra 150 procent av det ovägda medeltalet av införselavgifterna för nötkött och fläsk. Vid beräkningen av införselavgifterna för nu nämnda varuslag föreslår jordbruksnämnden på grund av sortimentets blandade utseende, att hänsyn icke skall tagas till eventuellt utgående kompensationsavgifter (slaktdjursavgifter) för ostyckat kött och fläsk. Införselavgiften blir enligt dessa beräkningsgrunder 1 krona 18 öre per kilogram.

Som mätare på den inhemska prisnivån skall enligt riksdagens beslut tagas Sveriges slakteriförbunds partipris i Stockholm och Göteborg. Med anledning av detta beslut har vid förhandlingarna överenskommits, att man vid hopvägningen av Stockholms- och göteborgspriserna bör taga två delar av det första och en del av det senare priset. Vidare föreslås vid hopvägningen inom de olika varuslagen hänsyn skola tagas till klassifioeringsutfallet under den närmast kända 12-månadersperioden.

Enligt riksdagens beslut skall vid import av levande djur införselavgift uttagas. Efter särskild ansökan och prövning skall dock restitution av avgift få medgivas för djur, som ej är avsedda för slakt. Vid fastställandet av införselavgiftens storlek skall hänsyn tagas till slaktutbytet, som härvid bör beräknas efter vedertagna grunder. Jordbruksnämnden anmäler, att den vid förhandlingar med kötthandelns branschorganisationer träffat överenskommelse om att vid beräkning av införselavgiften, den av tullverket konstaterade levande vikten för respektive djurslag skall omräknas till kött med ledning av följande tabell.

Slaktutbytet i procent av levande vikt

Storboskap .................................. 58

Ivalv ........................................ 65

Häst ........................................ 60

Får ........................................ 50

Svin ........................................ 84

På grund av att det material, som legat till grund för de i tabellen intagna omräkningstalen, varit ganska knapphändigt, hemställer jordbruksnämnden om bemyndigande att ompröva dessa tal efter ett år. Nämnden förutsätter, att hänsyn därvid skall tagas till de under försöksåret vunna erfarenheterna.

För den enligt nu angivna grunder beräknade vikten bör enligt jordbruksnämndens förslag införselavgift utgå efter samma regler som för kött av vederbörande djurslag. Nämnden påpekar, att vid omräkningstalens fastställande hänsyn även tagits till utbytet av andra avgiftsbelagda varuslag än rent kött och fläsk, såsom organ och inälvor samt slakterifett.

Kompensationsavgift föreslås ej skola uttagas vid import av levande djur, eftersom slaktdjursavgift kommer att uttagas i samband med att djuren slaktas.

För fjäderfäkött och levande fjäderfä föreslår jordbruks-

206 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

nämnden, att mittpriser och prisgränser ej skall fastställas. Införselavgift bör emellertid enligt nämndens förslag fastställas till 20 procent av varans importvärde. De medel, som härigenom inflyter, förutsätter nämnden skola ställas till förfogande för Sveriges export- och importförening för ägg för att utjämna skillnaden mellan inlandspriser och exportpriser på ägg.

Utrikeshandeln med kött och fläsk jämte vissa särskilda stödåtgärder

Beträffande utrikeshandeln med kött och fläsk under den kommande treårsperioden anför jordbruksnämnden inledningsvis följande.

Sedan följderna av fjolårets utslaktning övervunnits, torde man böra räkna med att för nötkött ett importbehov av ganska betydande omfattning åter kommer att uppstå. Importen bör med hänsyn till tidigare erfarenheter kunna beräknas till cirka 15 000 ton per år åtminstone under första året. Härtill kommer mindre kvantiteter kalv-, får- och hästkött.

Intresset för fläskproduktionen, som sedan en tid tillbaka varit i avtagande, synes av nu tillgängliga uppgifter åter öka. Sålunda visar betäckningssiffrorna en stigande tendens. Smågrispriserna, som i mars förra året låg nere vid garantiprisnivån, 3 kronor per kilogram, är nu över 5 kronor per kilogram. Det är därför enligt nämndens mening realistiskt att räkna med att ett visst fläsköverskott normalt kommer att föreligga under treårsperioden. Detta utesluter å andra sidan icke att säsongmässiga bristsituationer kan ge anledning till en viss import. De marknader, som står till buds för avsättning för svenskt fläsk, torde i första hand vara Västtyskland och Storbritannien, vilket senare land under hösten 1956 beräknas upphäva den statliga importhandeln med bacon och ersätta denna med fri import. Det är vanskligt att uttala sig om de exportpriser, som kan komma att ernås under den kommande treårsperioden, men förlusterna kan antagas i stort sett komma att korrespondera med det importskydd, som givits den svenska fläskproduktionen. Härvid bortses från direkta kostnader för exporten, såsom frakt m. m.

Då den inhemska prisnivån ligger mellan prisgränserna, skall importen enligt riksdagens beslut vara fri för envar mot erläggande av föreskriven införselavgift. Däremot bör föreningen Svensk kötthandel erhålla ensamrätt till importen, då den nedre prisgränsen för något varuslag underskridits. Mellan prisgränserna skall exporten likaledes vara fri. Exporten kan därvid verkställas av föreningen Svensk kötthandel själv, av någon av föreningens medlemmar eller av något företag, som icke är medlem i föreningen. Jordbruksnämnden föreslår i anslutning härtill, att åt föreningen skall delegeras rätt att fastställa och utbetala bidrag vid export, som företages av annan än föreningen. Föreningen bör därvid kunna besluta, att endast medlemmar av föreningen skall erhålla exportbidrag. Nämnden påpekar i samband härmed, att föreningen är öppen för alla reguljära partihandlare med kött och fläsk.

Enligt riksdagens beslut skall, om den övre prisgränsen överskrides för något varuslag, införselavgiften ändras eller eventuellt helt borttagas för att hindra ytterligare prisstegringar. Rätten att utbetala exportbidrag skall samtidigt upphöra. I stället kan utförselavgift uttagas. Jordbruksnämnden

207 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

föreslår nu, att nämnden även i det fall, att det inhemska priset ligger mellan prisgränserna och det utländska priset överstiger det inhemska, skall kunna fastställa utförselavgift, om föreningen så önskar. En sådan avgift skall givetvis uttagas av samtliga exportörer, således även av andra än föreningens medlemmar.

Enligt riksdagens beslut hösten 1955 skall kvantitativ exportreglering kunna tillgripas för att hindra en från konsumentsynpunkt oskälig prisstegring, när övre prisgränsen överskrides. Emellertid har riksdagen uttalat, att sådan reglering dock icke bör vidtagas omedelbart, då prisgränsen tangeras. Jordbruksnämnden upplyser, att man i anslutning härtill vid förhandlingarna enats om att föreslå, att den nivå, vid vilken kvantitativ exportreglering bör övervägas, skall vara för nötkött 4 kronor 50 öre och för fläsk 5 kronor 10 öre per kilogram.

Beträffande de regleringsåtgärder för charkuterivaror, köttkonserver, organ och inälvor samt styckningsdetaljer, som hör komma i fråga vid tillfällen, då prisgränserna för nötkött och fläsk underskrides, åberopar jordbruksnämnden följande utdrag ur sitt utlåtande till Kungl. Maj :t våren 1955 över jordbruksprisutredningens förslag.

»När den nedre prisgränsen underskrides för endera nötkött eller fläsk eller bäggedera, bör det ankomma på jordbruksnämnden att vidtaga sådana anordningar beträffande nyssnämnda varor, som är betingade av omständigheterna och önskvärdheten att skydda den nedre prisgränsen. Om exempelvis den nedre prisgränsen uppnåtts för fläsk, är det rimligt, att för styckade varor av fläsk, exempelvis skinkor, vidtaga motsvarande ändringar som för helt fläsk. Samma resonemang kan föras beträffande övriga produkter inom ifrågavarande varugrupper.

Kvantitativa regleringar bör icke företagas i fråga om konserver och charkuterivaror av sådana speciella typer, som icke tillverkas inom landet men för vilka köpintresse finnes. Däremot bör import av konserver och charkuterivaror icke få äga rum, då det kan konstateras, att man uppenbart söker kringgå importförbudet för hel vara. Eftersom det är svart att pa förhand fixera, vilka ingripanden och restriktioner, som kan behöva företagas i varje särskild situation, bör det ankomma på jordbruksnämnden att tramdeles vidtaga lämpliga åtgärder.»

Vad sålunda framhållits äger enligt jordbruksnämndens mening alltjämt giltighet. Nämnden förutsätter därför, att nämnden skall erhålla befogenhet att i fråga om nyss angivna varor vidtaga de åtgärder, som i här förevarande fall vid varje tillfälle kan befinnas lämpliga.

Jordbruksnämnden övergår därefter till att behandla frågan om direktiven för föreningen Svensk kötthandels fortsatta verksamhet och anför härom i huvudsak följande.

Det torde böra få ankomma på jordbruksnämnden att i direktiv till föreningen Svensk kötthandel närmare utforma regler för föreningens verksamhet. Dessa synes i huvudsak böra komma att omfatta export och lagring. Det kan beräknas, att denna verksamhet normalt kommer att bli förlustbringande. Till täckande av uppkommande förluster bör till föreningen överföras de medel, som inflyter genom upptagande av införsel-, ulförseloch kompensationsavgifter, avseende till detta område hörande varuslag.

208 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

Därjämte bör såsom hittills möjligheter föreligga att upptaga slaktdjursavgifter för samma ändamål. Såsom framgår av avsnittet om fodersäd och andra fodermedel in. in. kan föreningen vidare komma att tilldelas en del av de införselavgiftsmedel, som inflyter vid import av fodermedel. Föreningen hör såsom hittills ha möjlighet att överföra vid bokföringsårets slut odisponerade överskott till stiftelsen Kötthandelns konjunkturutjämningsfond. Likaså bör föreningen ha möjlighet att efter i huvudsak nu gällande regler taga i anspråk medel, som innestår i nämnda stiftelse för att täcka förluster.

Vad särskilt angår föreningens lagringsverksamhet bör denna i fortsättningen begränsas. Bidrag — som förutsättes skola utgå med samma belopp per kilogram till alla lagerhållare — bör endast avse den rörliga delen av lagringskostnaderna, d. v. s. lagerhyror och räntekostnader, medan de fasta lagringskostnaderna, såsom hanterings- och infrysningsavgifter och svinn in. m. helt bör bestridas av lagerhållaren. Vidare bör lagringsbidrag endast utbetalas under de perioder, då priset för vederbörande varuslag ligger under det fastställda mittpriset, samt endast för svenskt kött och fläsk. Liksom hittills bör bidrag blott utgå för den lagring, som företages av medlemmar i föreningen Svensk kötthandel. Av kontrollskäl bör vidare lagring med bidrag av regleringsmedel endast medgivas i större kommersiella fryshus.

Jordbruksnämnden upplyser vidare, att jordbrukets förhandlingsdelegation har uttryckt önskemål om att slaktdjursavgifter jämväl skall få användas för att täcka vid utslaktning av katastrofartad karaktär eventuellt uppkommande förluster, på grund av att varorna vid uttagningstillfället måste säljas till lägre priser än de, som rådde vid lagringstillfället. Nämnden, som uppger sig icke ha något att erinra häremot, förutsätter emellertid, att om förslaget vinner Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall, nämnden skall bemyndigas avgöra, när sådant lagringsstöd bör sättas i kraft.

Enligt jordbruksnämndens mening bör slutligen liksom under innevarande regleringsår statliga rörelsemedel kunna ställas till förfogande för föreningen Svensk kötthandel för lagring av sådant importerat kött och fläsk, som icke vinner omedelbar avsättning, liksom för sådan lagring, som verkställes med nyss angivet lagringsbidrag. Nämnden förutsätter, att lagerhållare därvid skall betala ränta efter en räntesats, motsvarande gällande diskonto plus 0,5 procent.

Stöd åt smågris produktionen

I detta sammanhang tager jordbruksnämnden även upp frågan om det fortsatta stödet åt smågrisproduktionen och anför, att även under innevarande regleringsår garantipris gällt för smågrisar med 3 kronor per kilogram levande vikt. Garantien har hittills icke behövt tagas i anspråk, och nämnden räknar ej heller med att så skall bli förhållandet under resten av regleringsaret. Stödet till smågrisproduktionen i form av garantipriser har enligt nämndens uppfattning skapat en viss kontinuitet i smågrisuppfödningen. För att administrationen av stödet icke skall draga för höga kostnader, bör emellertid ingripanden ske relativt restriktivt, så att endast tillfälliga överskott avlyftes.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

209 Jordbruksnämnden framhåller vidare, att stödåtgärderna för smågrisproduktionen allmänt har kommit att uppfattas såsom ett speciellt stöd till det mindre jordbruket, och nämnden föreslår därför, att frågan om bibehållande av detta stöd på längre sikt skall hänskjutas till den utredning, som f. n. arbetar med att utreda småbrukets speciella problem. Intill dess statsmakterna tagit ställning till eventuella förslag från denna utredning, föreslår nämnden, att i likhet med vad som gällt under innevarande regleringsår, stödet åt smågrisproduktionen tills vidare skall utgå i form av ett garantipris av 3 kronor per kilogram. Med hänsyn till vad som nyss anförts, anser nämnden dock, att stödet icke bör vara obegränsat. Kostnaderna bör sålunda enligt nämndens mening icke utan medgivande av Kungl. Maj :t få överskrida 2 miljoner kronor per regleringsår.

Stöd åt ullproduktionen

Särskilt stöd till ullproduktionen har sedan regleringsåret 1948/49 utgått i form av ett statligt pristillägg för otvättad ull, som av producent levereras till endera Aktiebolaget Kontrollhudar eller Sveriges ullspinneri- och väveriförening. Jordbruksnämnden framhåller, att stödet infördes i avsikt att upprätthålla fårstammen vid i huvudsak dåvarande nivå. Samtidigt uttalades dock, att stödformen skulle vara av försökskaraktär. Då fårstammen successivt minskat år från år, kan syftet med stödet enligt nämndens mening icke sägas ha uppnåtts. Med hänsyn till att de för kommande treårsperiod föreslagna mittpriserna för får- och lammkött innebär en sänkning med 50 öre per kilogram i förhållande till de genomsnittspriser, som beräknats för innevarande regleringsår, föreslår emellertid nämnden, att de nuvarande stödåtgärderna skall bibehållas i stort sett oförändrade under den kommande treårsperioden. Pristillägget bör enligt nämnden dock höjas från nuvarande 1 krona 50 öre till 2 kronor per kilogram ull.

Klassificering av importerat kött och fläsk

Under den tid, importen av kött och fläsk skett med ensamrätt för föreningen Svensk kötthandel och dess företrädare Sveriges slaktvaruimportförening, har importerat kött och fläsk genom föreningarnas försorg klassificerats efter samma regler, som gällt för inhemska varor. Jordbruksnämnden anser, att även sedan importen blivit fri, klassificering av importerade varor bör komma till stånd. Detta förutsätter dock, att ändring sker av nu gällande förordning angående klassificering av kött och fläsk. Förslag härom framlägger nämnden i ett följande avsnitt, i vilket behandlas författningsfrågor.

Departementschefen

I propositionen 1955: 198 föreslog jag, att särskilda prisgränser skulle fastställas för fläsk, nötkött, kalvkött, hästkött samt får- och lammkött. Jag ansåg det därvid önskvärt, att svängningarna kring mittpriset minskades 11 Iiihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 165

210 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

för fläsk och nötkött samt att prisgränserna för dessa produkter därför borde fastställas till ± 12 procent från mittpriset i stället för av jordbruksprisutredningen föreslagna + 15 procent. Däremot ansåg jag någon hopkrympning av prisgränserna icke erforderlig i fråga om kalvkött, hästkött samt får- och lammkött. Prisgränserna för dessa varuslag föreslogs i enlighet därmed skola fastställas till + 15 procent från mittpriset. Riksdagen, som godtog mitt förslag, godkände ävenledes, att införselavgifterna skulle bestämmas så, att man uppnådde ett avgiftsskydd, som för nötkött, fårkött och fläsk med 5 öre per kilogram samt för kalvkött med 10 öre per kilogram översteg det skydd, som skulle utgå enligt jordbruksprisutredningens beräkningsmetod. Detta högre skydd för ifrågavarande produkter skulle utgöra viss kompensation för att man från jordbrukets sida i det s. k. kompromissförslaget hade avstått från krav på en ytterligare begränsning av intervallerna mellan prisgränserna. Därest slaktdjursavgift uttogs, borde vid import motsvarande avgift utgå för kött och fläsk.

De i nu föreliggande överenskommelse föreslagna prisgränserna och införselavgifterna avser hela, halva och fjärdedels kroppar av storboskap och häst samt hela och halva kroppar av övriga djurslag. Prisgränserna avser Sveriges slakteriförbunds partipris i Stockholm och Göteborg. Vid sammanvägningen av Stockholms- och göteborgspriserna skall enligt överenskommelsen åt det förstnämnda priset ges dubbel vikt. Vidare har angivits, att vid sammanvägningen inom de olika varuslagen hänsyn bör tagas till klassificeringsutfallet under den närmast kända tolvmånadersperioden.

Vad sålunda överenskommits synes böra godtagas. Jag anser mig även kunna biträda vad i överenskommelsen i övrigt föreslagits beträffande mittpriserna, prisgränserna och införselavgifterna för kött och fläsk. Sålunda bör för nötkött mittpriset fastställas till 3 kronor 65 öre samt prisgränserna till 4 kronor 10 öre respektive 3 kronor 20 öre per kilogram. Så länge det inhemska priset ligger mellan prisgränserna, bör införselavgiften för nötkött utgå med 75 öre per kilogram, däri inräknad den i 1955 års principbeslut angivna förhöjningen å 5 öre. Vid beräkningen av det för nötkött föreslagna importskyddet har man utgått från att en slaktdjursavgift av i genomsnitt 10 kronor per storboskap kommer att upptagas under den kommande treårsperioden och att denna avgift motsvarar en kompensationsavgift av 5 öre per kilogram vid import.

För k a 1 v k ö 11 bör mittpriset bestämmas till 4 kronor 50 öre samt prisgränserna till 5 kronor 20 öre respektive 3 kronor 80 öre per kilogram. Införselavgiften bör, så länge det inhemska priset ligger inom prisgränserna, utgå med — inklusive nyssnämnda förhöjning — 1 krona per kilogram. Enligt nämnden har farhågor uttalats för att vid det nya prissättningssystemet svåra konkurrensförhållanden kan göra sig gällande i fråga om gödkalvkött. Enligt min mening är det angeläget, att gödkalvproduktionen, som till stor del bedrives vid mindre jordbruk, erhåller ett tillfredsställande skydd. Överenskommelsens förslag om prisgränser och införselavgifter för kalvkött kan jag biträda. Jag vill samtidigt erinra om att den nu pågående

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

utredningen om småbruksstöd torde komma att uppmärksamma de problem, som det nya prisättningssystemet kan medföra på detta område.

För får- och lammkött bör i enlighet med överenskommelsen mittpriset fastställas till 4 kronor 50 öre samt prisgränserna till 5 kronor 20 öre respektive 3 kronor 80 öre per kilogram. Den införselavgift, som skall uttagas så länge det inhemska priset ligger inom angivna gränser bör, inklusive förhöjningen enligt principbeslutet, bestämmas till 1 krona per kilogram. För hästkött bör mittpriset utgöra 3 kronor samt prisgränserna fastställas till 3 kronor 45 öre respektive 2 kronor 55 öre per kilogram och införselavgiften till 55 öre per kilogram.

För fläsk torde mittpriset böra utgöra 4 kronor 15 öre samt den övre prisgränsen fastställas till 4 kronor 65 öre och den nedre prisgränsen till 3 kronor 65 öre per kilogram. Så länge det inländska priset befinner sig inom dessa gränser, bör införselavgiften — inklusive förut nämnda förhöjning av 5 öre — uppgå till 83 öre per kilogram. Vid beräkningen av ifrågavarande införselavgift har antagits, att kompensationsavgiften för fläsk under treårsperioden kommer att utgå med i genomsnitt 7 öre per kilogram, motsvarande en slaktdjursavgift av cirka 5 kronor per svin. I enlighet med 1955 års riksdagsbeslut bör vid import av svinkroppar utan huvud utgå ett tillägg till införselavgiften med 15 öre per kilogram.

1 propositionen 1955: 198 föreslog jag i överensstämmelse med det s. k. kompromissförslaget, att införselavgiften för samtliga styckade varor, charkuterivaror, organ och inälvor samt konserver skulle, då såväl nötkötts- som fläskpriset låg inom prisgränserna, fastställas till ett belopp, som i öre per kilogram motsvarade 150 procent av det ovägda medeltalet av införselavgifterna för nötkött och fläsk. Förslaget godtogs av riksdagen. Jordbruksnämnden bär föreslagit, att vid beräkningen av införselavgifterna för nu nämnda varuslag hänsyn icke skall tagas till eventuellt utgående kompensationsavgifter (slaktdjursavgifter) för ostyckat kött och fläsk, samt har angivit införselavgiften vid denna beräkningsgrund till 1 krona 18 öre per kilogram. Mot vad sålunda föreslagits, har jag icke något att erinra.

Enligt 1955 års riksdagsbeslut skall införselavgift uttagas för samtliga levande djur, varvid dock avgiftsrestitution skall medgivas i fråga om livdjur. Beträffande slaktdjur skall enligt riksdagsbeslutet gälla samma regler, som angivits för kött respektive fläsk, varvid slaktutbytet skall beräknas enligt vedertagna grunder. Jordbruksnämnden har med kötthandelns branschorganisationer överenskommit om vissa grunder för omräkning till slaktvikt för olika djurslag av den utav tullverket konstaterade levande vikten. I enlighet härmed har nämnden föreslagit, att man vid beräkningen av införselavgiften skall utgå från att slaktutbytet för storboskap utgör 58 procent av levande vikt. För kalv har motsvarande tal föreslagits till 65 procent, för häst till 60 procent, för får till 50 procent och för svin till 84 procent. Nämnden har emellertid samtidigt anmält, att grundmaterialet för nu angivna omräkningstal har varit tämligen begränsat. Jag anser mig

212 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

därför böra biträda nämndens förslag, att nämnden efter ett år får ompröva dessa tal, varvid hänsyn bör tagas till de under försöksåret vunna erfarenheterna. Därest prisgräns för kött av visst djurslag över- eller underskrides, bör sådana åtgärder, som i allmänhet kan förekomma vid över- respektive underskridande av prisgräns, få företagas även beträffande levande djur av samma slag.

Kompensationsavgift bör, såsom nämnden föreslagit, icke utgå vid införsel av levande djur, eftersom slaktdjursavgift kommer att uttagas i samband med att djuren slaktas.

För fj äderfäkött och levande fjäderfä bör mittpriser och prisgränser icke fastställas utan införselavgift bör utgå med 20 procent av varans importvärde. Genom denna avgift inflytande medel bör ställas till förfogande för Sveriges export- och importförening för ägg för utjämning av skillnaden mellan inlandspriser och exportpriser på ägg.

I enlighet med principerna för det nya prissättningssystemet skall, så länge det inhemska priset ligger inom prisgränserna, import få verkställas av vem som helst. Föreningen Svensk kötthandels nuvarande importmonopol skall sålunda slopas. I fråga om exporten anser jag mig även böra biträda nämndens förslag att till nämnda förening delegera uppgiften att fastställa och utbetala bidrag vid export, som företages av utanför föreningen stående exportörer. Med hänsyn bl. a. till önskvärdheten att bevara de svenska varornas anseende utomlands skall föreningen — för att förbehålla de reguljära partihandlarna exporten — äga besluta, att exportbidrag skall lämnas endast till föreningens medlemmar. Exportbidrag skall icke få utbetalas, om den övre prisgränsen överskrides. I detta läge bör exportavgift kunna uttagas. Jag vill i detta sammanhang erinra om att föreningen står öppen för alla reguljära partihandlare på kött- och fläskområdet.

Exportavgift bör, efter förslag av nyssnämnda förening, kunna fastställas av jordbruksnämnden, om det utländska priset överstiger det inhemska, oavsett huruvida sistnämnda pris ligger mellan prisgränserna eller ej. En sådan avgift föreslås skola uttagas av samtliga exportörer, således även av andra än föreningens medlemmar. Häremot har jag intet att erinra.

Enligt 1955 års riksdagsbeslut skall kvantitativa exportregleringar icke vidtagas omedelbart, då den övre prisgränsen tangeras. I enlighet med den föreliggande överenskommelsen bör den nivå, vid vilken sådana regleringar bör komma i fråga, fastställas för nötkött till 4 kronor 50 öre per kilogram och för fläsk till 5 kronor 10 öre per kilogram.

I fråga om charkuterivaror, köttkonserver, organ och inälvor samt styckningsdetaljer föreslår jordbruksnämnden, att när den nedre prisgränsen underskrides för endera nötkött eller fläsk eller bådadera, nämnden skall få vidtaga sådana anordningar beträffande nyssnämnda produkter, som är betingade av omständigheterna och önskvärdheten att skydda den nedre prisgränsen. Därvid bör dock enligt nämndens förslag kvantitativa regleringar icke företagas i fråga om sådana speciella typer av konserver och

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

charkuterivaror, som icke tillverkas inom landet men för vilka köpintresse finnes. Dock skall import av konserver och charkuterivaror i angivna läge icke få äga rum, om det konstateras, att man därigenom uppenbart söker kringgå importförbudet för hel vara. Eftersom det är svårt att på förhand fastställa de ingripanden och restriktioner, som kan behöva företagas i varje särskild situation, hemställer nämnden om befogenhet att i fråga om nyssnämnda varor kunna vidtaga de åtgärder, som från fall till fall kan befinnas lämpliga. Vad sålunda föreslagits, kan jag biträda.

Det bör ankomma på jordbruksnämnden att med tillämpning av grunderna för det nya prissättningssystemet meddela erforderliga direktiv för föreningen Svensk kötthandel. De medel, som inflyter genom införsel-, utförsel- och kompensationsavgifter på kött och fläsk samt övriga till detta område hörande varuslag, bör överföras till föreningen och användas för att täcka förlusterna i dennas verksamhet. Vidare bör liksom hittills slaktdjursavgifter kunna upptagas för sådant ändamål. Därjämte bör föreningen tillföras en del av de medel, som inflyter i införselavgifter på sådana varor. Föreningen bör liksom hittills ha möjlighet att överföra vid bokföringsårets slut odisponerade överskott till stiftelsen Kötthandelns konjunkturutjämningsfond och efter i huvudsak nu gällande regler taga i anspråk de medel, som innestår i nämnda stiftelse, för att täcka uppkomna förluster.

Jag anser mig även böra biträda jordbruksnämndens förslag, att föreningens lagringsverksamhet i fortsättningen skall begränsas. Bidrag vid lagring bör sålunda endast utgå för den rörliga delen av lagringskostnaderna, d. v. s. lagerhyror och räntekostnader, medan de fasta lagringskostnaderna helt bör bestridas av lagerhållaren. Vidare bör lagringsbidrag utbetalas blott under de perioder, då priset för vederbörande varuslag ligger under mittpriset, och endast för svenskt kött och fläsk. Liksom hittills bör bidrag icke utgå för annan lagring än sådan, som företages av föreningens medlemmar. Av kontrollskäl bör vidare lagring med bidrag av regleringsmedel endast medges i större kommersiella fryshus.

Jag har intet att erinra mot ett i jordbruksnämndens skrivelse framfört förslag, att slaktdjursavgiftsmedel även skall få användas för att täcka de förluster, som kan uppstå genom att vid utslaktning av katastrofartad karaktär varorna vid uttagningstillfället måste säljas till lägre priser än vid inlagringstillfället. Det bör dock ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter dess bemyndigande, på nämnden, att bestämma när sådant lagringsstöd skall utgå. Under innevarande regleringsår har rörelsemedel ställts till förfogande för föreningen för lagring av sådant importerat kött och fläsk, som icke vunnit omedelbar avsättning, liksom även för lagring, som verkställes med bidrag. Så torde böra få ske också i fortsättningen, varvid lagerhållare bör erlägga ränta efter en räntefot, motsvarande gällande diskonto plus 0,5 procent.

214 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

I fråga om smågrisar har under innevarande regleringsår gällt ett garantipris av 3 kronor per kilogram levande vikt. Jordbruksnämnden föreslår, att detta stöd tills vidare skall utgå oförändrat men att kostnaderna härför icke utan Kungl. Maj:ts medgivande skall få överskrida 2 miljoner kronor för regleringsår. Häremot har jag icke något att erinra. Jag vill härvid framhålla, att ifrågavarande stöd torde komma att omfattas av den översyn, som f. n. verkställes av utredningen om småbruksstöd.

Sedan regleringsåret 1948/49 har ett statligt pristillägg utbetalats för otvättad u 11, som av producent levererats till Aktiebolaget Kontrollhudar eller till Sveriges ullspinneri- och väveriförening. Jag anser mig böra biträda jordbruksnämndens förslag, att ifrågavarande stöd i huvudsakligen oförändrad form skall utgå under den kommande treårsperioden, varvid pristillägget torde böra fastställas till 2 kronor per kilogram.

Mot vad jordbruksnämnden anfört beträffande klassificering av kött och fläsk har jag intet att erinra.

Ägg m. in.

Jordbruksnämnden

I fråga om ägg lämnar jordbruksnämnden följande redogörelse för prisregleringen samt pris- och marknadsutvecklingen.

Enligt de direktiv, som gäller för äggregleringen för innevarande regleringsår, skall äggpriset vara fritt med den inskränkningen att, om producentprisnoteringen tenderar att uppnå 4 kronor 25 öre per kilogram, import bör företagas, varjämte export icke får äga rum. Medelproducentprisnoteringen för 1955/56 beräknades vid jordbruksöverenskommelsen våren 1955 komma att uppgå till 3 kronor 5 öre per kilogram. Detta pris skulle kunna stödjas genom bidrag vid export av ägg. Vid den justering av priserna på jordbrukets produkter, som företogs i november 1955 till följd av förra årets dåliga skörderesultat, befanns det möjligt att tillföra Sveriges exportoch importförening för ägg regleringsmedel utöver vad som tidigare förutsatts. Med anledning härav uppräknades medelproducentprisnoteringen till 3 kronor 15 öre per kilogram.

Ägginvägningen har enligt tillgängliga siffror visat någon ökning gentemot föregående år. Detta har tagit sig uttryck i en ökning av exporten från 7 641 ton under år 1954 till 9 787 ton under år 1955. Fördelningen av exporten under år 1955 på olika länder framgår av följande tablå.

Summa 9 787

Som synes har liksom under tidigare år Västtyskland varit det land, som mottagit den övervägande delen av exportöverskottet.

215 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

Sveriges export- och importförening för ägg har i huvudsak enligt samma regler som tidigare ombesörjt exporten genom sina medlemmar. De priser, som därvid kunnat utvinnas, har under första delen av år 1955 legat i stort sett på samma nivå som under föregående år. Sedan augusti 1955 har emellertid en viss förbättring i exportpriserna kunnat noteras. Denna tendens har ytterligare markerats under den hittills gångna delen av år 1956, varvid dock en del av prisförbättringen anses bero på den kalla vintern i Europa. Betydande belopp har under år 1955 utbetalats för att stödja äggpriserna, nämligen cirka 6 miljoner kronor. De sålunda utbetalade regleringsmedlen utgöres i huvudsak av införselavgifter för fodermedel.

Beträffande prisbildningen på ägg inom landet under år 1955 må följande anföras. Den lägsta producentprisnoteringen har varit 2 kronor 50 öre per kilogram. Den högsta noteringen har uppgått till 3 kronor 50 öre och bär uttagits under 17 veckor i följd under hösten. För att få en jämn prisbildning under denna period har man ansett lämpligare att vid vissa tillfällen uttaga en mindre exportavgift, varigenom prishöjning inom landet undvikits.

Därefter erinrar jordbruksnämnden om att jordbruksprisutredningens förslag om nytt prissystem för ägg med en mindre ändring godtagits av Kungl. Maj :t och riksdagen samt att prisgränserna i systemet därvid ansetts böra fastställas till omkring ± 15 procent av mittpriset.

I fråga om den prisnotering, som kan anses utgöra den lämpligaste mätaren av den inhemska prisnivån, anför nämnden följande.

Såsom mätare av den inhemska prisnivån i samband med fastställande av mittpriser och prisgränser tänkte sig jordbruksprisutredningen, att svensk äggnotering skulle komma till användning. Det har dock vid de nu hållna överläggningarna framkommit, att det kan vara förenat med vissa olägenheter att använda nämnda notering i detta sammanhang. Svensk äggnotering är i främsta rummet en producentprisnotering, och det är svårt att ändra en sådan notering oftare än en gång i veckan. Det kan därför uppstå lägen, då priset enligt svensk äggnotering under noteringsveckan kommer att ligga för högt eller för lågt i förhållande till de importpriser på ägg, som utbildats. Om utlandspriserna sjunker, kommer vid tillämpning av det nya systemet en sänkning av partiprisnivån sannolikt omedelbart till stånd för att hindra import, men motsvarande ändring i svensk äggnotering kan måhända på grund av anförda skäl ej göras omedelbart. Vid prislägen, som nära ansluter sig till den nedre prisgränsen, kan detta förhållande vara till olägenhet för jordbruket. På liknande sätt kan stelheten i producentprisnoteringen vara till olägenhet för konsumenterna vid stigande priser i närheten av övre prisgränsen.

Med anledning av vad sålunda anförts har jordbruksnämnden överenskommit med förhandlingsdelegationen, att det vägda genomsnittet av Svenska ägghandelsförbundets priser vid försäljning till handlande i Stockholm för runmärkta ägg och för s. k. kronägg skall väljas såsom mätare. Som vägningstal för dessa bägge äggkvaliteter bör tagas försäljningssiffrorna under närmast föregående sexmånadersperiod. Nya vägningstal bör inhämtas vid den växling mellan prissäsonger, som närmare framgår av det följande. Nämnden upplyser, att det nu föreslagna mätarpriset vid nuvarande fördelning av äggförsäljningen i Stockholm ligger cirka 70 öre per kilogram högre än svensk äggnotering.

216 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

Enligt riksdagens beslut skall på grund av den relativt starka säsongvariationen i äggpriserna och ägginvägningen skilda prisgränser fastställas för två olika säsonger. Den ena prissäsongen (lågproduktionssäsongen) skall omfatta tiden den 1 augusti—den 30 november och den andra (högproduktionssäsongen) tiden den 1 december—den 31 juli. För att undvika spekulation skall dock växlingen mellan perioderna icke bestämmas till en viss dag utan kunna till tiden variera något. Jordbruksnämnden anmäler, att man i enlighet härmed vid förhandlingarna har överenskommit om följande prisgränser (öre per kilogram).

Av skäl, som förut redovisats, bör enligt jordbruksnämnden det vägda priset för runmärkta ägg och för kronägg vid försäljning till handlande i Stockholm tagas som mätare på den inhemska prisnivån. De i kolumnerna 3 och 5 i tablån införda talen anger alltså de prisgränser, som skall gälla under treårsperioden. En sammanvägning av de mittpriser, som kan framräknas med ledning av tablån och med utgångspunkt från den normala fördelningen av ägginvägningen under de båda säsongerna, ger ett vägt mittpris av 3 kronor 90 öre per kilogram, motsvarande en producentprisnotering i södra Sverige (= svensk äggnotering) av cirka 3 kronor 20 öre per kilogram. Detta innebär en höjning med 5 öre per kilogram i jämförelse med medelproducentpriset under innevarande regleringsår.

Införselavgiften för ägg inom prisgränserna föreslås enligt överenskommelsen skola fastställas till 65 öre per kilogram, motsvarande ett gränsskydd av cirka 22 procent. Jordbruksnämnden upplyser, att man vid bestämmandet av denna avgift har utgått från prisutvecklingen under det senaste året vid försäljning av danska ägg till Västtyskland fritt Padborg. Det pris, som Sverige erhåller, vid export fritt Padborg, överensstämmer i allmänhet med motsvarande danska pris. Detta senare kan i sin tur jämföras med ett tänkt danskt exportpris fritt Malmö.

Jordbruksnämnden anför vidare, att det kan beräknas, att äggproduktionen under den kommande treårsperioden kommer att bli högre än äggkonsumtionen inom landet. Man bör därför räkna med att liksom under senare år regelbundna exportöverskott kommer att uppstå. I så fall torde icke införselavgiftens storlek i främsta hand bli den faktor, som blir bestämmande för det medelproducentpris, som kan uttagas inom landet. Avgörande härför torde i stället bli omfattningen av de medel, som kan stå till förfogande för bidrag vid export av ägg. Härom anför nämnden bl. a. följande.

217 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

Export av ägg utan bidrag skall enligt vad riksdagen tidigare uttalat numera få ske även av personer och företag, som icke är anslutna till Sveriges export- och importförening för ägg. Däremot skall rätten att utbetala bidrag vid export av ägg liksom hittills förbehållas föreningen. Någon skyldighet för föreningen, vilken är öppen för alla reguljära partihandlare med ägg, att härvid utbetala bidrag till andra än föreningens medlemmar bör icke föreligga.

De medel, som kan komma i fråga för exportbidrag, är i första hand införselavgifter för fodermedel. I övrigt skall enligt riksdagens beslut införselavgifter för fjäderfäkött kunna användas för den exportreglerade verksamheten. Härigenom kan dock beräknas inflyta endast mycket blygsamma belopp. Införselavgifterna för ägg kan ej heller beräknas tillföra föreningen något nettotillskott. Skulle import komma till stånd, ökas nämligen exportbehovet i motsvarande grad. Nämnden räknar med att prissättningen på ägg inom landet kommer att så anpassas, att import av ägg icke kommer att äga rum annat än i undantagsfall.

Beträffande tillgången på och behovet av införselavgiftsmedel för fodermedel framhåller jordbruksnämnden bl. a. följande.

De importerade fodermedel, som i främsta rummet användes inom äggproduktionen, är majs och vetekli. Härutöver kan en viss mängd importerat oljekraftfoder och i någon mån sorghum beräknas gå till samma ändamål. För vetekli och sorghum skall införselavgifterna vara fasta och utgå med ett belopp av 5 öre per kilogram, medan införselavgiften för majs och oljekraftfoder skall vara rörlig. I fråga om de sistnämnda foderslagen har riksdagen uttalat att, så länge importen av dessa fodermedel icke överstiger vad som kan vara motiverat med hänsyn till foderstaternas balansering, införselavgifterna i främsta hand bör uttagas med hänsyn till behovet av medel för täckande av förluster uppkomna vid export av ägg.

Det är mycket svårt att nu uppskatta behovet av regleringsmedel för den kommande treårsperioden. Preliminärt kan, med ledning av nuvarande exportvolym, en i stort sett oförändrad prisutveckling på exportmarknaderna och vid det nu beräknade medelproducentpriset av 3 kronor 20 öre per kilogram, behovet av regleringsmedel för äggexporten beräknas till 6 å 7 miljoner kronor per år.

Med hänsyn till de tekniska svårigheter, som föreligger att pålägga äggproduktionen regleringsavgifter i likhet med vad som sker beträffande flertalet övriga viktiga varugrupper, anser jordbruksnämnden, att Sveriges export- och importförening för ägg bör ha viss prioritet till de medel, som inflyter genom införselavgifter för majs och vetekli. Nämnden föreslår därför, att den skall erhålla bemyndigande att, efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation, fördela inflytande fodermedelsavgifter med iakttagande av vad nu sagts.

Jordbruksnämnden erinrar i detta sammanhang, att enligt jordbruksprisutredningens av riksdagen härutinnan godkända uttalande exportbegränsande åtgärder för att hindra cn oskälig prisstegring på ägg på den inhemska marknaden icke torde vara erforderliga. Det nämnes bl. a., att utförselavgifter i detta syfte ej bör förekomma. Utförselavgifter, som är av marknadsutjämnande karaktär, bör däremot enligt utredningen vara tilllåtna. Nämnden har också, efter samråd med jordbrukets förhandlingsdele-

218 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

gation, kommit till den uppfattningen, att möjlighet alltid bör finnas att uttaga sådana utförselavgifter. Eftersom export av ägg fritt får ske utan bidrag, äger export- och importföreningen ej befogenhet att uttaga annat än frivilliga avgifter. Nämnden anser sig därför böra erhålla bemyndigande att efter förslag av föreningen fastställa utförselavgifter för ägg, vilka avgifter givetvis bör få uttagas av alla äggexportörer.

Enligt det nya prissättningssystemet kommer befogenheterna för exportoch importföreningen att på väsentliga punkter ändras genom att föreningens ensamrätt till import och export upphäves, så länge äggpriset ligger inom prisgränserna. I överensstämmelse med riksdagens beslut bör å andra sidan föreningen erhålla ensamrätt till importen, därest äggpriset underskridit den nedre prisgränsen och kvantitativa restriktioner av denna anledning införts. Jordbruksnämnden förutsätter, att det skall tillkomma nämnden att i överensstämmelse med riksdagens beslut hösten 1955 närmare utforma direktiven för föreningens exportverksamhet.

Beträffande gränsskyddet för äggprodukter anför jordbruksnämnden bl. a. följande.

Enligt jordbruksprisutredningens betänkande skulle ett skydd, konstruerat i överensstämmelse med det för ägg i skal föreslagna, utgå även för heläggmassa. Övriga äggprodukter skulle visserligen erhålla gränsskydd, men detta skulle lämnas genom tull i stället för genom införselavgifter. I propositionen 1955: 198 har emellertid äggprodukterna intagits bland de varor, som bör omfattas av jordbruksregleringen och sålunda skyddas genom införselavgifter.

Jordbruksnämnden anför vidare, att vid de nu förda förhandlingarna överenskommits att, förutom heläggmassa, även helägg-, äggule- och äggvitepulver samt flytande äggula och flytande äggvita ävensom äggvitekristaller skall införas under jordbruksregleringen. överenskommelsen innefattar i övrigt bl. a. följande.

För samtliga produkter utom flytande äggula och äggvita bör prisgränser fastställas. De mittpriser, prisgränser och införselavgifter, varom överenskommelse träffats, framgår av följande tablå, som tillika utvisar, att prisgränsernas avstånd till mittpriset satts till 10 procent av sagda pris och att gränsskyddet motsvarar omkring 25 procent av importvärdet.

Varuslag övre Mittpris Nedre Införsel- Gräns-

prisgräns prisgräns avgift skydd,

procent

kronor per kilogram

Heläggmassa .......... 4,50 4,00 3,50 0,80 25

Heläggpulver.......... 20,10 18,25 16,40 3,60 25

Aggulepulver.......... 19,40 17,60 15,80 3,45 25

Aggvitepulverkristaller.. 29,70 27,00 24,30 5,35 25

Mittpriset för heläggmassa har framräknats med utgångspunkt från priset för ägg i skal och har i sin tur tjänat som utgångspunkt vid beräkningen av skyddet för flytande äggula och äggvita. För de sistnämnda produkterna har som nämnts inga särskilda prisgränser fastställts. Införselavgif-

219 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

terna för dessa produkter föreslås skola fastställas till 95 öre per kilogram för flytande äggula och till 70 öre per kilogram för flytande äggvita. Även för de pulver- eller kristallformiga äggprodukterna har riktpunkten varit att skydda mittpriset för den i produkterna ingående råvaran.

För nu ifrågavarande produkter föreslår jordbruksnämnden i övrigt följande skola gälla.

Mittpris och prisgränser för äggmassa bör avse ägghandelsförbundets partiprisnotering i Stockholm. Därest en prisgräns uppnås för äggmassa, bör den även anses vara uppnådd för flytande äggula och äggvita. För torkade äggprodukter har nämnden och förhandlingsdelegationen tänkt sig följande arrangemang. Prisuppgifter inhämtas regelbundet från de två inhemska företag, som bedriver den huvudsakliga tillverkningen av hithörande produkter, nämligen Källbergs industriaktiebolag, Töreboda, och Aktiebolaget Svenska äggprodukter, Hälsingborg. Frågan om när prisgränserna för respektive varuslag skall anses uppnådda har ansetts böra lösas så att, därest ett av nu nämnda företag för ifrågavarande varuslag vid något tillfälle allmänt tillämpar ett pris, som motsvarar övre respektive nedre prisgränsen för varan i fråga, respektive prisgräns skall anses vara uppnådd.

Samtliga partipriser för torkade äggprodukter är beräknade netto ab fabrik och inkluderar försäljningskostnader. De avser nedan angivna förpackningar och leveranskvantiteter.

Äggvitepulver: förpackning om minimum 25 kilogram, levererad kvantitet minimum 250 kilogram;

Äggvitekristaller: förpackning om minimum 25 kilogram, levererad kvantitet minimum 250 kilogram;

Äggulepulver: förpackning om minimum 25 kilogram, levererad kvantitet minimum 1 000 kilogram;

Heläggpulver: förpackning om minimum 25 kilogram, levererad kvantitet minimum 1 000 kilogram.

I anslutning till riksdagens beslut hösten 1955, att exportbidrag skall kunna utgå även för äggprodukter, förutsätter jordbruksnämnden, att rätten att bevilja sådana bidrag skall på samma sätt som för ägg förbehållas Sveriges export- och importförening för ägg.

Departementschefen

På grund av den förhållandevis betydande säsongvariationen i äggpriserna och ägginvägningen föreslog jag i propositionen 1955: 198, att skilda prisgränser skulle fastställas för olika säsonger. Den ena perioden skulle ungefärligen omfatta tiden den 1 augusti—den 30 november och den andra den övriga delen av året. Enligt mitt förslag, som godtogs av riksdagen, skulle övergången mellan perioder med skilda prisgränser icke bestämmas till eu viss dag utan kunna varieras något. Prisgränserna skulle fastställas till omkring ± 15 procent av mittpriset.

Enligt jordbruksprisutredningens förslag skulle som mätare av det inhemska äggpriset tagas producentpriset i de viktigaste produktionsområdena (svensk äggnotering). Jordbruksnämnden har anmält, att det torde vara förenat med vissa olägenheter att tillämpa denna notering i förelig-

220 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 är 1956

gande sammanhang. Svensk äggnotering har nämligen karaktären av en producentprisnotering, som svårligen kan ändras oftare än en gång i veckan. Därför kan denna notering under noteringsveckan komma att ligga för högt eller för lågt i förhållande till de aktuella importpriserna. Dessa kan således passera någon av prisgränserna utan att detta omedelbart påverkar svensk äggnotering. De åtgärder, som skall vidtagas Add prisgränserna, kan följaktligen komma att fördröjas. I överenskommelsen har därför föreslagits, att som mätare av den inhemska prisnivån i stället skall tagas det vägda genomsnittet av Svenska ägghandelsförbundets priser vid försäljning till handlande i Stockholm för runmärkta ägg och för s. k. kronägg. De båda äggkvaliteterna skall därvid vägas med försäljningssiffrorna under närmast föregående sexmånadersperiod, varvid enligt förslaget nya vägningstal skall inhämtas vid övergången mellan prisperioderna.

Vad sålunda överenskommits synes böra godtagas.

Jag anser mig även böra biträda överenkommelsens förslag i fråga om prisgränser och införselavgifter för ägg. Sålunda bör prisgränserna för den period, som omfattar augusti t. o. m. november månader, fastställas till 4 kronor 70 öre respektive 3 kronor 80 öre per kilogram och för den övriga delen av året till 4 kronor 20 öre respektive 3 kronor 30 öre per kilogram. Det för de båda perioderna sammanvägda mittpriset mellan prisgränserna blir 3 kronor 90 öre per kilogram och motsvarar en producentprisnotering i södra Sverige ( = svensk äggnotering) av omkring 3 kronor 20 öre per kilogram. Detta mittpris motsvarar ett 5 öre per kilogram högre producentpris än medelproducentpriset under innevarande regleringsår.

Så länge det inländska priset ligger inom prisgränserna bör, såsom i överenskommelsen föreslagits, införselavgift utgå med 65 öre per kilogram. I enlighet med 1955 års riksdagsbeslut skall samma införselavgift tillämpas under hela året.

Exporten av ägg har under senare år uppgått till omkring 9 miljoner kilogram årligen. Även under den kommande treårsperioden kan äggproduklionen väntas överstiga förbrukningen inom landet. Liksom hittills torde således producentpriserna bli i hög grad beroende av de priser, vilka kan utvinnas vid export, samt av omfattningen av de medel, som kan utbetalas i exportbidrag. Ifrågavarande medel kommer främst att utgöras av införselavgifter för fodermedel. Vidare har jag i annat sammanhang föreslagit, att införselavgiftsmedel för fjäderfäkött och levande fjäderfä skall få användas för ifrågavarande ändamål. Sistnämnda medel torde dock bli förhållandevis begränsade. För ändamålet bör vidare få användas införselavgiftsmedel för ägg. Härvid bör dock observeras, att vid import exportkvantiteterna i motsvarande mån torde komma att ökas.

Jordbruksnämnden anser, att med ledning av nuvarande exportvolym, en i stort sett oförändrad prisutveckling vid export och vid ett genomsnittligt producentpris av 3 kronor 20 öre per kilogram behovet av regleringsmedel vid export av ägg kan beräknas till 6—7 miljoner kronor per år. Eftersom äggproduktionen svårligen kan påläggas utjämningsavgifter, fö-

221 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

reslår nämnden, att Sveriges export- och importförening för ägg skall ha viss prioritet till de medel, som inflyter genom införselavgifter på majs och vetekli. Nämnden hemställer om bemyndigande att, efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation, fördela inflytande fodermedelsavgifter i enlighet med nu angivna principer. Häremot har jag intet att erinra. Jag vill i detta sammanhang också påminna om riksdagens uttalande att, i den mån införseln av majs- och oljekraftfoder icke överstiger vad som svarar mot behovet med hänsyn till en lämplig sammansättning av foderstaterna, anledning icke torde finnas att fördyra desamma genom en avgiftsbeläggning utöver vad som kan vara motiverat av hänsyn till behov av medel för täckande av förlusterna på äggexporten.

Export av ägg utan bidrag skall i enlighet med principerna för det nya prissättningssystemet få ske även av den, som icke är ansluten till Sveriges export- och importförening för ägg. Utbetalningen av exportbidrag bör dock även framdeles delegeras till föreningen. I likhet med vad jag anfört rörande föreningen Svensk kötthandel bör export- och importföreningen för ägg -— för att förbehålla de reguljära partihandlarna exporten — icke vara skyldig att utbetala bidrag till andra än föreningens medlemmar. Jag vill i detta sammanhang erinra om att föreningen står öppen för alla reguljära partihandlare med ägg.

Nämnden har efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation föreslagit, att möjlighet skall finnas att uttaga exportavgifter i marknadsutjämnande syfte. Jag anser mig böra biträda detta förslag. Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden bör erhålla bemyndigande att efter förslag av Sveriges export- och importförening för ägg fastställa exportavgifter för ägg. Avgifterna skall uttagas av alla exportörer.

Jordbruksnämnden bör med tillämpning av grunderna för det nya prissättningssystemet meddela erforderliga direktiv för Sveriges export- och importförening för ägg. Därvid bör hänsyn tagas till att föreningens ensamrätt till export och import upphäves, så länge äggpriset ligger inom prisgränserna. Jag vill i detta sammanhang påminna om att föreningen enligt 1955 års riksdagsbeslut åter skall få ensamrätt till import, om äggpriset underskrider den nedre prisgränsen och kvantitativa restriktioner med anledning härav införes.

I enlighet med 1955 års riksdagsbeslut skall även äggprodukter omfattas av jordbruksregleringen och erhålla gränsskydd i form av införselavgifter. Enligt överenskommelsen skall därför förutom heläggmassa även helägg-, äggule- och äggvitepulver samt flytande äggula och flytande äggvita ävensom äggvitekristaller införas under jordbruksregleringen. Det föreslås, att mittpriset och prisgränserna för heläggmassa skall fastställas till 4 kronor respektive 4 kronor 50 öre och 3 kronor 50 öre per kilogram samt införselavgiften, som skall utgå så länge det inländska priset ligger inom prisgränserna, till 80 öre per kilogram. För heläggpulver har mittpriset och prisgränserna föreslagits till 18 kronor 25 öre respektive 20 kronor 10 öre och 16 kronor 40 öre per kilogram samt införselavgiften till 3 kronor 60 öre per

222 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

kilogram. Mittpris, prisgränser och införselavgift föreslås för äggulepulver till respektive 17 kronor 60 öre, 19 kronor 40 öre, 15 kronor 80 öre och 3 kronor 45 öre samt för äggvitekristaller till respektive 27 kronor, 29 kronor 70 öre, 24 kronor 30 öre och 5 kronor 35 öre. I fråga om flytande äggula föreslås införselavgiften skola fastställas till 95 öre och för flytande äggvita till 70 öre per kilogram. Några särskilda prisgränser föreslås icke beträffande dessa produkter. Det hemställes vidare, att mittpris och prisgränser för äggmassa skall avse Svenska ägghandelsförbundets partiprisnotering i Stockholm. Därest någon av prisgränserna uppnås för äggmassa, skall samma prisgräns även anses vara uppnådd för flytande äggula och flytande äggvita. Beträffande torkade äggprodukter föreslås prisuppgifter avseende vissa av jordbruksnämnden närmare angivna partipriser kontinuerligt skola infordras från Källbergs industriaktiebolag i Töreboda och Aktiebolaget Svenska äggprodukter i Hälsingborg. Om ett av dessa företag vid något tillfälle för torkade äggprodukter allmänt tillämpar ett pris, som motsvarar någon av prisgränserna, skall denna anses vara uppnådd.

Vad sålunda överenskommits synes böra godtagas. Exportbidrag för äggprodukter bör liksom för ägg beviljas av Sveriges export- och importförening för ägg.

Stödet åt lin- och hampodlingen under regleringsåret 1956/57 Jordbruksnämnden

Jordbruksnämnden erinrar om att Kungl. Maj:t i propositionen 1956 : 38 föreslagit, att linodlingen skall erhålla fortsatt statligt stöd, i huvudsak motsvarande det skydd andra jordbruksprodukter i genomsnitt åtnjuter. Härom anför nämnden vidare följande.

Den nuvarande maximeringen av det allmänna pristillägget till 75 öre per kilogram spinnbar fiber skall dock tills vidare bibehållas, och pristillägget skall liksom hittills baseras på produktionsförhållandena vid beredningsverket i Laholm. Med hänsyn till den beslutade fusionen mellan östra Götalands och Hallands läns linodlareföreningar, varigenom linberedningen vid verket i Växjö väntas upphöra, skall särskilt pristillägg icke utgå till detta beredningsverk. Däremot föreslås, att ett oförändrat särskilt pristillägg med 55 öre per kilogram spinnbar fiber skall utgå till linberedningsverket i Mellansel.

För hampodlingen föreslås i propositionen fortsatt statligt stöd enligt nu gällande grunder, innebärande att stödet maximeras till 75 öre per kilogram spinnbar fiber.

De föreslagna stödåtgärderna föreslås skola gälla tills vidare, men omprövning skall kunna ske vid ändrade förhållanden. I fråga om den norrländska linodlingen förutsättes med hänsyn till de förhållandevis höga kostnaderna, att sådan omprövning skall verkställas senast efter tre år.

Det av riksdagen år 1951 antagna tekniska systemet för statsstödet har vidare föreslagits skola tillämpas även i fortsättningen.

22a

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

I fråga om nu utgående statliga pristillägg och gällande riktpriser för spånadsväxthalm anför jordbruksnämnden.

Det allmänna pristillägget för linfiber utgick under regleringsåret 1954/55 (avseende 1954 års skörd) med 54 öre per kilogram. I skrivelse den 5 mars 1956 har jordbruksnämnden anmält, att man på grund av väsentligt sänkta fiberpriser nödgats höja tillägget till 75 öre per kilogram räknat fr. o. m. den 1 oktober 1955. Pristillägget för hampfiber har alltsedan år 1953 utgått med 75 öre per kilogram. Riktpriserna för halm har för 1954 och 1955 års skördar varit för linhalm 25 öre och för hamphalm 13 öre per kilogram.

Jordbruksnämnden anmäler därefter, att nämnden i fråga om riktpriserna för 1956 års skörd på sedvanligt sätt haft överläggningar med Riksförbundet Lin och hampa, vilka resulterat i en överenskommelse, att riktpriset skall vara för linhalm 24 öre och för hamphalm 13 öre per kilogram. Nämnden hemställer, att Kungl. Maj :t måtte förklara sig ej ha något att erinra mot dessa riktpriser. Sänkningen för linhalm med 1 öre per kilogram motiveras enligt nämnden av att en preliminär överenskommelse träffats mellan nämnden, riksförbundet och linspinnerierna om att spinneriernas råvarukostnad för linfiber från ingången av oktober 1956 skall sänkas med tillsammans 70 000 kronor per år, vilket beräknas motsvara 1 öres sänkning av halmpriset. Odlarna kommer emellertid enligt nämnden att helt kompenseras härför genom att priset på linfrö av 1956 års skörd, under förutsättning av statsmakternas godkännande, skall höjas till 75 öre per kilogram, d. v. s. med 8 öre per kilogram, enligt särskild överenskommelse mellan nämnden, Sveriges oljeväxtodlares centralförening och föreningen Sveriges oljeväxtintressenter.

Slutligen framhåller jordbruksnämnden, att den icke funnit anledning att för regleringsåret 1956/57 föreslå uttagande av införselavgift vid import av hampfiber.

Departementschefen

Frågan om grunderna för fortsatt stöd åt lin- och hampodlingen fr. o. m. 1957 års skörd har, såsom jordbruksnämnden anfört i sin skrivelse, varit föremål för behandling vid innevarande års riksdag. I fråga om innebörden av dessa grunder torde jag få hänvisa till propositionen 1956: 38 och jordbruksutskottets utlåtande 1956: 6.

Jag torde därefter få anmäla, att Kungl. Maj:t den 6 april 1956 på framställning av jordbruksnämnden bemyndigat nämnden att höja det allmänna pristillägget för linfiber av spinnbar kvalitet av 1955 och tidigare års skördar, räknat fr. o. m. den 1 oktober 1955, från 54 till 75 öre per kilogram. Den genom höjningen av pristillägget uppkommande merkostnaden, 260 000 kronor, har nämnden bemyndigats bestrida ur anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Anledningen till denna höjning av pristilllägget är en under hösten 1955 inträffad, rätt väsentlig sänkning av utlandspriserna på linfiber.

224 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Vidare torde jag få anmäla, att Kungl. Maj :t tidigare denna dag i anledning av jordbruksnämndens förevarande framställning fastställt riktpriserna för 1956 års skörd till för linhalm 24 öre och för hamphalm 13 öre per kilogram. Riktpriset på linhalm har sålunda sänkts med 1 öre per kilogram jämfört med riktpriset för 1955 års skörd, medan priset för hamphalm är oförändrat. Såsom närmare framgår av nämndens förslag, ingår sänkningen av priset på linfiber som ett led — utöver omförmälda höjning av det allmänna pristillägget — i de åtgärder i anledning av nyss berörda prisfall utomlands på linfiber, vilka föreslagits skola vidtagas enligt en mellan nämnden, Riksförbundet Lin och hampa samt linspinnerierna träffad överenskommelse om prissättningen på inhemsk linfiber. Linodlarna beräknas emellertid bli kompenserade för prissänkningen på linhalm genom den höjning av garantipriset på linfrö från 67 till 75 öre per kilogram, som — enligt vad jag förut anmält under avsnittet om oljeväxter och fettvaror — Kungl. Maj :t fastställt den 6 april 1956.

Vid beräkningen av kostnaderna för stödet åt lin- och hampodlingen under nästa regleringsår har jordbruksnämnden utgått från i förhållande till innevarande regleringsår oförändrade pristillägg, d. v. s. ett allmänt pristillägg av 75 öre per kilogram stödberättigad lin- och hampfiber samt särskilda pristillägg till linberedningsverken i Växjö och Mellansel av 15 respektive 55 öre per kilogram. Vidare har, enligt vad jag inhämtat, nämnden utgått från samma stödberättigade kvantiteter som tidigare eller 1 625 ton spinnbar linfiber, fördelade med 790 ton på verket i Laholm, 535 ton på verket i Växjö och 300 ton på verket i Mellansel, samt 720 ton spinnbar hampfiber. Vad nämnden sålunda föreslagit, finner jag mig kunna biträda.

Med nu angivna utgångspunkter kan bidragskostnaderna för spånadslin beräknas till 1 464 000 kronor. Liksom f. n. bör nämnden äga att inom ramen för detta belopp göra den omdisponering mellan linberedningsverken, som kan befinnas lämplig. Motsvarande medelsbehov för hampa utgör 540 000 kronor. Till nu sagda belopp kommer kostnader för vissa odlingsförsök m. in., beräknade till sammanlagt 19 000 kronor. Det totala medelsbehovet till stödjande av lin- och hampodlingen torde med hänsyn till vad jag sålunda anfört böra beräknas till (1 464 000 + 540 000 + 19 000 =) 2 023 000 kronor.

F ör fat tnings frågor

Jordbruksnämnden

Jordbruksnämnden framhåller, att den i sitt principyttrande den 29 mars 1955 angående det nya systemet för prissättningen på jordbruksprodukter påpekade, att systemets genomförande i åtskilliga fall förutsatte riksdagsbemyndiganden i form av ändrade eller nya författningsbestämmelser. Härom anför nämnden vidare följande.

225 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Nämnden hade, till ledning för Kungl. Maj :ts och riksdagens ställningstagande till de föreliggande frågorna, uppgjort och vid yttrandet fogat utkast till olika, för det nya systemet avsedda förordningar. Riksdagens principbeslut i anledning av propositionen 1955: 198 liksom de överväganden, som därefter ägt rum i fråga om det nya systemets närmare utformning, har nödvändiggjort en översyn av de uppgjorda utkasten. Arbetet med tulltaxerevisionen har vidare försenats så, att någon på revisionen grundad tulltaxa icke kan, såsom tidigare antogs, sättas i tillämpning under innevarande år. Varubeteckningarna i jordbrukets regleringsförfattningar måste därför alltjämt följa beteckningarna i den hittillsvarande tulltaxan med statistisk varuförteckning och kan sålunda icke, såsom förutsattes i principyttrandet, avpassas efter den vid tulltaxerevisionen använda s. k. brysselnomenklaturen. Icke heller kan resultatet av tulltaxerevisionen avvaktas, när det gäller det definitiva ställningstagandet till frågan om avskaffandet av tullarna på jordbrukets område. Detta spörsmål måste alltså nu lösas separat, därvid särskild författning erfordras om upphävande av ifrågavarande tullar.

Jordbruksnämnden har till följd av anförda förhållanden, såvitt avser regleringen av införseln och utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. in., låtit utarbeta och till sin skrivelse fogat utkast till ny förordning angående införselregleringen och till förordning om ändring i förordningen angående utförselregleringen, varjämte utkast har upprättats till ny förordning angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, in. m. samt förordning om ändring i tulltaxeförordningen 1929: 316. I anslutning till uttalanden och förslag i principyttrandet och till tidigare principbeslut överlämnar nämnden därjämte texter till utkast till förordning angående upphävande av förordningen 1937:369 angående utförselbevis för råg och vete, ny förordning om tillverkningsavgift för vissa produkter av potatis, in. in. och ny förordning angående mjölkavgift m. in. ävensom förteckning över varuslag, vilka föreslås skola kunna beläggas med kompensationsavgift för förmalningsavgiften, slaktdjursavgiften samt utjämningsavgiften för mjölk och mejeriprodukter. I detta sammanhang finner nämnden vidare lämpligt föreslå, att Kungl. Maj :t i huvudsaklig överensstämmelse med vid skrivelsen fogade utkast, utfärdar ny förordning om tillverkning av potatismjöl, ny förordning angående klassificering av kött och förordning om ändring i förordningen 1944: 459 angående avgift för smör, som användes för framställning av grädde in. in. Nämnden erinrar vidare om att utkast till författningar, som föranledes av en omläggning av sockerregleringen fr. o. in. den 1 maj 1956, av nämnden har överlämnats med den tidigare omnämnda, till Kungl. Maj :t avlåtna skrivelsen i ämnet av den 22 mars 1956.

Beträffande de olika författningar och författningsändringar, som jordbruksnämnden nu funnit aktuella, anföres följande.

Förordningen angående reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter in. in. Införselförordningens varuförteckning föreslås, med ett obetydligt undantag (maizena), skola omfatta samtliga de varor utanför fettvaruområdet, vilka enligt det av riksdagen godkända förslaget i

15 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 165

226 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

propositionen 1955: 198 skall hänföras till jordbruksregleringen. Till förteckningen har jordbruksnämnden även, efter tillstyrkan av jordbrukets förhandlingsdelegation, överfört några ytterligare positioner, som av 1952 års tulltaxekommitté och av Sveriges lantbruksförbund har ansetts böra ligga inom jordbruksregleringens ram. Hit hör bl. a. malt, glass och glasspulver samt vissa slag av charkuterivaror och köttkonserver. Potatis, nyskördad (färsk) och inkommande under tiden 1 maj—30 juni, har i avvaktan på statsmakternas ställningstagande till denna fråga lämnats utanför den egentliga jordbruksregleringen.

Jordbruksnämnden utgår från att Kungl. Maj :t enligt 1 § tredje stycket i nämndens utkast kommer att — såsom led i den genom 1955 års principbeslut förutsatta kvantitativa frigivningen av importen — medge, att jordbruksregleringsvarorna, så länge priserna håller sig inom prisgränserna, skall få införas utan tillstånd, såvida icke särskilda handels- och valutapolitiska förhållanden föranleder till annat (vilket i stort sett torde gälla länder, med vilka betalningarna regleras bilateralt). Nämnden förutsätter vidare, att dylikt medgivande icke skall utgöra hinder för nämnden att, om det skulle påkallas att i vissa prislägen mera ingående och fortlöpande följa importutvecklingen, även mellan prisgränserna bibehålla eller återinföra ett formellt ansöknings- och tillståndstvång (alltså utan kvantitativ begränsning). Beträffande tillämpningen av stadgandena om importtillstånd hänvisar nämnden i övrigt till vad som förut anförts i avsnittet angående frågor sammanhängande med importregleringen. Till samma avsnitt hänvisar nämnden vidare i fråga om de föreskrifter, som nämnden föreslår i fråga om viss uppgiftsskyldighet vid importen av hithörande varuslag. I övrigt anför nämnden i huvudsak följande.

Bland de bestämmelser, som i olika hänseenden jämställer införselavgift med tull, har införts en bestämmelse i fråga om debiteringen av införselavgift respektive tull för biandvaror och bearbetningar. Härigenom kommer exempelvis en vara, som utgör blandning av varor, belagda med olika avgifts- (och tull-) satser, att vid tullbehandlingen i sin helhet åsättas den avgift (eller tull), som gäller för den beståndsdel, som är underkastad den högsta införselavgiften eller tullsatsen (förutsatt att tullen eller avgiften för någon beståndsdel icke utgår efter värde, i vilket fall värdetullen respektive -avgiften skall utgå för hela blandningen).

Utkastet skiljer sig i övrigt endast i mera formella avseenden från gällande förordning .angående reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter in. m.

Den nya förordningen avser att ersätta såväl nyssnämnda införselförordning som den i nämndens skrivelse den 22 mars 1956 föreslagna särskilda förordningen om införsel av socker.

Ändringarna i förordningen angående reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. Utförselförordningens varuförteckning föreslås av jordbruksnämnden skola omfatta samma varor som den nya införselförfattningen, med undantag dock för hampa, och därjämte samtliga de varor, som skall omfattas av regleringsförfattningen för fettråvaror och fettvaror. I enlighet med sitt förslag i förut omnämnda yttrande

Kungi. Maj:ts proposition nr 165 år 1056

den 29 mars 1955 har nämnden uteslutit vallväxtfröerna ur utförselförordningens varuförteckning. Dessa fröer förutsätter nämnden — enligt vad som närmare utvecklas i en från nämnden och lantbruksstyrelsen gemensamt avlåten skrivelse — komma att exportregleras genom särskild kungörelse.

I utförselförordningen har — i analogi med vad som föreslås i fråga om uppgiftsplikten vid import — föreslagits ett stadgande om skyldighet för exportör att för jordbruksnämndens räkning avlämna särskilda uppgifter om varukvantiteter och varuvärden in. m., för den händelse nämnden — i syfte att kunna fortlöpande följa exportutvecklingen beträffande viss vara — skulle finna anledning att förordna om dylik rapportering.

Den av jordbruksnämnden föreslagna nya förordningen med vissa bestämmelser angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m. avviker från den nuvarande förordningen i ämnet främst därigenom, att den upptager stadganden om såväl regleringsavgift som införselavgift. För båda avgifterna föreslås därvid — bortsett från användningen av behållna avgiftsmedel — regler av väsentligen ensartat innehåll. Såvitt avser importregleringen har de av nämnden föreslagna bestämmelserna, med undantag för stadgandena om införsel i samband med gräns- och resandetrafik, i huvudsak anpassats efter vad som har föreslagits för införseln av jordbruksregleringsvaror i övrigt. Ett bibehållande av ett formellt importlicenstvång kan enligt nämndens mening, när det gäller fettvaruområdet, i viss utsträckning bli påkallat ur kontrollsynpunkt i samband med uppbörden av införselavgift. I

I fråga om ändringarna i tull laxeför ordning en anför jordbruksnämnden i huvudsak följande.

Ändringarna avser att utgöra det författningsmässiga uttrycket för den vid 1955 års höstriksdag redan godkända principen, att i samband med det nya systemets genomförande samtliga tullar skall slopas på varor, som omfattas av jordbruksregleringen. I enlighet med denna princip föreslår nämnden, att tullarna skall borttagas, oberoende av deras höjd. Nämnden har sålunda icke tagit ställning till frågan, huruvida en relativt hög tull, som ursprungligen har avvägts ur andra synpunkter än de med jordbruksregleringen sammanhängande (av speciella hänsyn till en industri utanför jordbruksområdet eller av statsfinansiella skäl), även ur dessa synpunkter lämpligen kan ersättas av den införselavgift, som föreslås av nämnden. Detta gäller främst vissa under rubriken »konfityrer» fallande jordbruksregleringsvaror såsom glass, innehållande choklad, och wafers. Nämndens förslag om borttagande av tullarna på jordbruksområdet omfattar icke tullarna på fettemulsioner, till den del dessa tullar motsvarar accis. Enligt vad nämnden har sig bekant, har även 1952 års tulltaxekommitté beslutat föreslå tullfrihet för samtliga de varor, varom här är fråga, med undantag dock för varupositionen »såser, innehållande mer än 20 procent fett», för vilken kommittén har föreslagit en värdelull av 15 procent. (Härvid bortses från de mindre avvikelser från nämndens föreliggande förslag, som må föranledas av att kommittén följt eu annan statistisk nomenklatur än nämnden.) Beträffande nyskördad potatis, inkommande under tiden 1 maj - 30 juni, har i utkastet, i avvaktan på ytterligare överväganden i ämnet, bibehållits den nuvarande tullsatsen, 10 kronor per dcciton.

228 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

En konsekvens av genomförandet av tullfriheten för brödsäd blir, att bestämmelserna om utförselbevis för råg och vete upphäves. Jordbruksnämnden förutsätter, att upphävandet icke skall inverka på rätten att utbekomma i författningen förutsedda tullbelopp med stöd av utförselbevis, som har utfärdats före upphävandet.

Den av jordbruksnämnden föreslagna förordningen angående tillverkningsavgift för vissa produkter av potatis, in. m. är avsedd att bilda det författningsmässiga underlaget för uttagande av dylik tillverkningsavgift (regleringsavgift) och av s. k. kompensationsavgift vid importen av produkter av motsvarande slag. Beträffande grunderna för avgifternas uttagande in. in. hänvisar nämnden till avsnittet angående potatis och potatisprodukter.

Den föreslagna nya förordningen angående mjölkavgift, m. m. innebär i sak ändring i förhållande till nu gällande mjölkavgiftsförordning (1941: 488) endast så till vida, att möjligheter skapas att vid import av mjölk och mejeriprodukter uppbära kompensationsavgift.

Några av de författningsutkast, som framlades med jordbruksnämndens principyttrande den 29 mars 1955, kan enligt nämndens mening alltjämt i väsentliga delar läggas till grund för författningar i vederbörande ämnen. Detta gäller dels utkasten till de ändringar — i syfte att möjliggöra införandet av kompensationsavgifter — som har föreslagits i förordningarna angående prisreglering för råg och vete, angående slaktdjursavgift och om viss avgift å mjölk, grädde och ost, dels utkastet till förordning om avgift å majs, m. m. En justering erfordras emellertid, anför nämnden, av de i de tre först avsedda texterna ingående — efter brysselnomenklaturen uppgjorda —■ förteckningarna över varor, som skall kunna beläggas med kompensationsavgift. Varornas beteckningar måste sålunda bringas att överensstämma med nu gällande statistiska varubeteckningar, varjämte förteckningarna lämpligen bör anpassas att avse varor inom den nu föreslagna varuförteckningen till jordbrukets allmänna införselförordning. Vidare bör enligt nämnden följande ändringar vidtagas.

Reglerna om uppbörd m. in. av kompensationsavgift i de tre förordningarna bör avfattas i överensstämmelse med vad som nu föreslås i motsvarande fall, t. ex. i utkastet till förordning angående tillverkningsavgift för vissa produkter av potatis, m. m. I de tre förordningarna bör vidare enligt nämnden de bestämmelser, som reglerar användningen av inflytande medel, lämpligen bringas i överensstämmelse med närmast motsvarande bestämmelser i 6 § respektive 8 § av nu föreslagna förordningar om tillverkningsavgift för vissa produkter av potatis, m. in. samt angående mjölkavgift, in. m. Detsamma gäller texten i 4 § av den föreslagna förordningen om avgift å majs m. m. Omformuleringen av bestämmelserna om medelsanvändningen betingas bl. a. av vissa i propositionen 1956: 40 angående anslag till statens jordbruksnämnd gjorda uttalanden i fråga om anlitandet av avgiftsmedel till bestridande av kostnader för kontroll och uppbörd av reglenngsavgifter. I texten till majsavgiftsförordningen bör enligt nämnden, i analogi med vad som nu föreslås enligt 1 § i utkastet till förordning angående tillverkningsavgift för vissa produkter av potatis, m. in., i första

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

meningen av 1 § efter ordet »stärkelse» införas orden »eller stärkelseprodukt». Avgiften bör bestämmas till 15 öre per kilogram.

Jordbruksnämndens förslag till ny förordning om tillverkning av potatismjöl avser huvudsakligen en omredigering av föreskrifterna i ämnet efter nu tillämpade normer för författningsbestämmelser av motsvarande slag.

Såsom närmare har utvecklats i avsnittet angående kött och fläsk aktualiserar genomförandet av det nya systemet för jordbruksregleringen en utvidgning av den obligatoriska köttklassificeringen att omfatta även vissa importerade varor. Av jordbruksnämnden upprättat utkast till ny förordning angående klassificering av kött innehåller förslag till härav betingade författningsbestämmelser. Genom utkastet föreslås även ett förbud mot borttagande eller makulering av klassificeringsstämplar å kött. I övrigt avviker utkastet från nu gällande förordning i ämnet huvudsakligen endast i redaktionellt avseende.

I fråga om förordningen angående avgift för smör som användes för framställning av grädde, m. m. föreslår jordbruksnämnden — efter samråd med Svenska mejeriernas riksförening — en uttrycklig bestämmelse om avgiftsskyldighet även för det fall, att grädde eller dylikt skulle utvinnas ur smörliknande vara. Med nuvarande formulering föreligger, såsom framgår av ett av regeringsrätten den 30 november 1955 meddelat utslag i fråga om avgiftsbeläggningen av vissa smörliknande produkter, risk för ett kringgående av den genom förordningen åsyftade avgiftsplikten genom att grädde eller dylikt framvinnes ur mellanprodukter mellan smör och grädde.

Jordbruksnämnden anmäler därefter, att nämnden, såvitt nämndens författningsförslag berör tullverket, under hand samrått med generaltullstyrelsen.

I detta sammanhang erinrar jordbruksnämnden vidare om att den i avsnittet angående potatisprodukter föreslagit viss ändring av 1 § förordningen den 19 februari 195b (nr 71) om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för belopp, som tillförts vissa för prisreglering bildade stiftelser, m. m. Ändringsförslaget innebär, att i denna paragraf i stället för nu gällande, av Kungl. Maj:t godkänt avtal mellan nämnden och Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. skall omnämnas det avtal om inrättande av konjunkturutjämningsfond, som nyligen har träffats mellan nämnden, å ena, samt Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. och Sveriges bränneriidkareförening u. p. a., å andra sidan. I

I anslutning till de förordningar, som kan komma att utfärdas med anledning av jordbruksnämndens förslag, torde ytterligare ett antal författningar behöva utfärdas av Kungl. Maj:t (kungörelser om införselavgifter och om upphävande av tidigare kungörelser om tullfrihet för spannmål och om ulförselbevis, ändringar i den vid tulltaxan fogade taratariffen, in. m.).

230 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

Departementschefen

De föreslagna författningarna bygger på de utkast, som fogats vid jordbruksnämndens förevarande skrivelse och nämndens principyttrande den 29 mars 1955. Nämndens utkast till ändringar i tulltaxeförordningen och förslag till viss ändring i förordningen den 19 februari 1954 (nr 71) om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för belopp, som tillförts vissa för prisreglering bildade stiftelser, m. in., anmäles i särskilt propositionsförslag innevarande dag av chefen för finansdepartementet.

Beträffande de av mig nu framlagda författningsförslagen torde jag till en början få anföra några allmänna synpunkter. Förordningarna angående reglering av införseln och utförseln av vissa varor ersätter efter omarbetning, som föranletts av det nya prissättningssystemet, nu gällande författningar på samma område. Jag har liksom jordbruksnämnden förutsatt, att den i propositionen nr 140 nyligen föreslagna förordningen angående reglering av införseln av socker m. m. bör inarbetas i den förordning, som avser jordbrukets produkter i allmänhet. Däremot torde bestämmelserna om införsel in. m. av fettvaror och fettråvaror, vilka delvis avser speciella regleringsåtgärder, liksom hittills böra meddelas i en särskild förordning. I fråga om utformningen av införsel- och utförselförordningarna må erinras om att i de nu gällande författningarna rörande jordbrukets produkter i allmänhet som huvudregel stadgas, att införsel respektive utförsel icke får ske utan tillstånd. I författningarna förutsättes, att såväl generella som speciella undantag från denna regel skall få lämnas. Fettförordningen inledes däremot med en paragraf, enligt vilken Kungl. Maj:t må förordna, att varor som omfattas av förordningen icke får införas utan tillstånd. Det nya principbeslutet innebär, att införsel och utförsel i regel skall vara fria och att alltså kvantitativ begränsning skall få tillgripas blott i vissa lägen. Författningstekniskt synes den anordningen böra användas, att skilda varor skall, om så påkallas av omständigheterna, kunna läggas under ett, väsentligen formellt, licenstvång. Såsom framgår av nämndens framställning föranleder nämligen redan de allmänna handels- och valutapolitiska synpunkterna, att tillståndstvång måste upprätthållas i förbindelse med vissa länder. Det synes även lämpligt, att åtminstone under en övergångstid möjligheten bibehålies att upprätthålla ett formellt ansökningsoch tillståndstvång för att i vissa prislägen, även mellan prisgränserna, kunna mera ingående följa införsel- och utförselutvecklingen. Slutligen kan det i fråga om vissa varor, även om kvantitativa begränsningar icke tillämpas, vara erforderligt att förknippa införseltillstånd med villkor, t. ex. att införsel av levande djur blott får ske under förutsättning, att garanti finnes för att smittsam husdjurssjukdom icke därigenom införes i landet. Såsom i prisöverenskommelsen förutsatts bör nämnden kunna bemyndigas att i här ifrågavarande fall avgöra, om ett dylikt licenstvång — vilket alltså icke i och för sig avser att åvägabringa kvantitativa restriktioner — skall tilllämpas eller icke. Frågan om bibehållande eller införande av kvantitativa

231 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

regleringar skall däremot givetvis — såsom i principbeslutet förutsatts — alltid vara underkastad Kungl. Majts prövning.

Enligt min mening synes det vara lämpligt, att innebörden av principbeslutet och överenskommelsen i dessa delar kommer till författningsmässigt uttryck i de nya förordningarna om införsel och utförsel. De nya författningarna bör därför inledas med ett stadgande om att Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd, må förordna, att i bilaga upptagna varor icke får införas respektive utföras utan tillstånd. I detta sammanhang bör understrykas — liksom också skett i propositionen 1955: 198 och i jordbruksutskottets utlåtande 1955: 39 — att det nya prissättningssystemet icke innebär något principiellt avskaffande av möjligheterna att tillämpa kvantitativa import- och exportregleringar på jordbrukets område utan endast att dessa regleringar suspenderas, så länge inlandspriset ligger inom fastställda prisgränser. Den av mig föreslagna författningstekniska utformningen av ifrågavarande förordningar kan därför icke i internationellt handelspolitiskt hänseende innebära någon förändring i fråga om våra åtaganden eller någon inskränkning av vår handlingsfrihet.

Ett annat spörsmål av principiell betydelse är utformningen av bestämmelserna om införselavgifter. Jag har, i enlighet med principbeslutet, föreslagit att för praktiskt taget alla varor genom riksdagsbeslut skall fastställas de införselavgifter, som i normala fall skall gälla under treårsperioden. Emellertid skall dessa avgifter kunna ändras — förutom då priset för en vara överskridit prisgräns — även i vissa andra särskilt angivna fall. Sådan ändring skall, då de angivna förutsättningarna är för handen, kunna vidtagas direkt av jordbruksnämnden. Det synes därför icke vara möjligt att i förordningarna intaga bestämmelser om införselavgifternas storlek och alla de speciella fall, då ändring av avgifterna kan komma i fråga. I stället torde böra stadgas, att införselavgift för berörda varor skall i prisreglerande syfte utgå, i den mån Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden så bestämmer. Det får sedan ankomma på Kungl. Maj :t att i särskild tillämpningskungörelse eller i annan ordning fastställa de avgifter, som för skilda varor skall utgå, samt att vid utfärdande av bemyndiganden för jordbruksnämnden — genom hänvisning till riksdagsbesluten eller på annat sätt — ge anvisning om i vilka lägen avgifterna får ändras.

Att Kungl. Maj :t vid tillämpningen av förordningarna är bunden av riksdagsbesluten torde tillräckligt kunna framhållas genom att vid förordningarnas utfärdande i ingressen till dessa göres en hänvisning till besluten.

De nya författningsförslagen rörande tillverkningsavgift för potatisprodukter, mjölkavgift, prisregleringen för råg och vete, slaktdjursavgift, viss avgift å mjölk, grädde och ost samt avgift å majs in. m. föranledes huvudsakligen av de i annat sammanhang berörda förslagen om kompensationsavgift och — i fråga om potatis, majs in. in. — tillverkningsavgift.

I samband med genomförandet av det nya systemet för jordbruksregleringen torde — enligt vad som framgår av det tidigare avsnittet om re-

232 Kangl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

gistrering av import — en översyn genom generaltullstyrelsens försorg komma att verkställas av den vid tulltaxeförordningen fogade statistiska varuförteckningen. Det kan vidare, sedan resultatet av pågående tulltaxerevision framlagts, bli aktuellt att i nu ifrågavarande förordningar redovisa varorna under andra beteckningar än de i hittillsvarande tulltaxa med statistisk varuförteckning använda. Jag förutsätter, att de ändringar i de föreslagna författningarna, som kan föranledas av anförda förhållanden, ävensom andra ändringar av huvudsakligen redaktionell natur, varav behov kan uppkomma, skall få vidtagas av Kungl. Maj :t utan riksdagens hörande.

Efter dessa allmänna synpunkter torde jag få beröra vissa detaljer i författningsförslagen.

Mot jordbruksnämndens förslag rörande tillämpningsområdet för förordningen angående reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. in. har jag intet att erinra. Såsom jag i avsnittet om potatisregleringen anfört, torde dock potatis, nyskördad (färsk) och inkommande under tiden 1 januari—30 juni, i avvaktan på slutligt avgörande i fråga om importskyddet för färskpotatis, böra bibehållas bland de varor, som omfattas av jordbrukets införselförordning. Då intill dess sådant avgörande föreligger, tull för denna vara skall utgå, är det givet, att samtidigt ej skall uttagas införselavgift.

Den föreslagna 2 § har — liksom i gällande förordning — avfattats så, att annan myndighet än jordbruksnämnden skall kunna vara tillståndsmyndighet. Detta torde emellertid komma ifråga endast såvitt gäller införsel av levande djur, där prövning erfordras även ur veterinära synpunkter. Veterinärstyrelsen handhar nu, efter samråd med lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden, prövning av ansökningar om tillstånd att införa hästar, och denna anordning torde vara lämplig.

Enligt 4 § i förslaget kan jordbruksnämnden föreskriva skyldighet för varuhavare att i samband med tullbehandling av vara lämna vissa för nämnden avsedda statistiska uppgifter. Bestämmelse av samma slag har intagits jämväl i de övriga förordningarna rörande införsel och utförsel. I fråga om motiven till dessa av nämnden föreslagna stadganden torde jag få hänvisa till vad som anförts vid behandlingen av frågan om registrering av importen. Det må därutöver framhållas, att här avsedda uppgifter skall kunna infordras vare sig formellt licenstvång gäller för varan eller icke. Genom upprätthållande av licenstvång kan tendensen i fråga om införsel och utförsel överblickas redan innan import eller export skett. Det är emellertid icke sällan så, att beviljade licenser icke utnyttjas. Uppgifter om vilka varukvantiteter som verkligen passerar gränsen, är därför av värde även då varulicens erfordras.

Beträffande innebörden av den nya föreskriften om debitering av införselavgift för biandvaror och bearbetningar, vilken föreslagits i 9 § första stycket, får jag hänvisa till vad jordbruksnämnden anfört.

Förordningen angående reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter in. m. föreslås skola omfatta samma varor som den nya

233 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

införselförfattningen — med undantag dock för hampa — och därjämte samtliga de varor, som skall omfattas av regleringsförfattningen för fettråvaror och fettvaror. Vallväxtfröerna har uteslutits ur förordningens varuförteckning. Anledningen härtill är jordbruksnämndens upplysning om att nämnden och lantbruksstyrelsen i en gemensam skrivelse har för avsikt att föreslå, att dessa varor skall exportregleras genom särskild kungörelse. Jag torde därför i annat sammanhang få återkomma till denna fråga.

I övrigt torde jag beträffande detta författningsförslag få, i vissa delar, hänvisa till vad jag tidigare anfört beträffande författningsfrågorna allmänt eller i samband med införselförordningen.

Förslaget till förordning angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m. avviker från den nuvarande förordningen i ämnet främst därigenom, att det upptar stadganden om, förutom regleringsavgift, även införselavgift. De sakliga motiven härtill har jag tidigare berört i avavsnittet om fettvaruregleringen.

I övrigt torde jag även beträffande denna författning fa hänvisa till vad jordbruksnämnden anfört och, i vissa delar, till de allmänna synpunkter på författningsfrågorna, som jag tidigare framfört.

Förslaget angående upphävande av förordningen angående utförselbevis för råg och vete är en följd av den föreslagna tullfriheten för bl. a. brödsäd. Såsom jordbruksnämnden anfört, bör upphävandet icke inverka på rätten att utbekomma visst tullbelopp med stöd av utförselbevis, som utfärdats före den 1 september 1956. Uttryckligt stadgande härom torde böra intagas i förordningen.

I fråga om motiven till förordningarna angående tillverkningsavgift för vissa produkter av potatis, m. m., angående tillverkningen av potatismjöl samt angående avgift å majs m. m. får jag hänvisa till vad jag anfört i avsnittet om potatisregleringen. Författningstekniskt är förstnämnda författning uppbyggd efter mönster av förordningen den 26 maj 1954 (nr 305) om avgift å oljekraftfoder, varvid vissa bestämmelser — bl. a. om kompensationsavgift — tillagts. Förordningarna angående tillverkningen av potatismjöl och angående avgift å majs m. m. innebär i huvudsak blott en omredigering av gällande förordningar i ämnet efter nu tillämpade normer för författningsbestämmelser av motsvarande slag.

De föreslagna ändringarna i förordningen angående slaktdjursavgift innebär, att — i enlighet med vad jag föreslagit under avsnittet om kött och fläsk m. in. — kompensationsavgift motsvarande slaktdjursavgiften skall kunna uttagas vid import av köttvaror. Vidare har, av skäl som jordbruksnämnden angivit, föreslagits att i såväl denna förordning som andra författningar, enligt vilka interna avgifter kan upptagas, bestämmelserna om användningen av influtna medel avfattas så att, sedan kostnader för uppbörd och kontroll enligt Kungl. Maj:ts bestämmande täckts, medlen skall disponeras till prisreglering på jordbrukets område och åtgärder i samband därmed.

234 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Även ändringarna i förordningarna angående prisregleringen för råg och oete samt viss avgift å mjölk, grädde och ost föranledes av de förslag om kompensationsavgifter och medelsanvändning, som jag i tidigare avsnitt framlagt. Likaså innebär förordningen angående mjölkavgift m. m. i förhållande till nu gällande författning i ämnet i sak endast de ändringarna, att möjlighet att upptaga kompensationsavgift införes och att i fråga om medelsanvändningen föreslås samma bestämmelser, som bl. a. intagits i nyssnämnda förordning angående slaktdjursavgift.

Förslaget till ändring i förordningen angående avgift för smör som användes för framställning av grädde m. m. innebär, såsom jordbruksnämnden anfört, att i 1 § införes en uttrycklig bestämmelse om avgiftsskyldighet även för det fall, att grädde eller dylikt utvinnes ur smörliknande vara. Med nuvarande formulering kan, såsom framgår av det av nämnden åberopade utslaget av regeringsrätten, risk föreligga för ett kringgående av den genom förordningen åsyftade avgiftsplikten genom att grädde eller dylikt framvinnes ur mellanprodukter mellan smör och grädde. Utan särskilt stadgande torde gälla, att råvaran skall kunna anses vara »smörliknande», även om den har en fastare eller mindre fast konsistens än smör. Innehåller råvaran, förutom minst 70 procent mjölkfett, annat fett, blir ej denna förordning tillämplig utan i stället förordningen den 5 juni 1953 (nr 397) angående avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion in. in.

En konsekvens av den föreslagna ändringen av 1 § blir, att även de i 2 § givna bestämmelserna om avgiftens storlek bör ändras. Avgiften må nu bestämmas till högst 5 kronor för varje vid tillverkningen använt kilogram smör. Då smör enligt livsmedelsstadgan skall innehålla minst 82 procent mjölkfett, har jag funnit lämpligt att maximibeloppet ändras till 6 kronor för varje använt kilogram mjölkfett. Någon anledning till ändring av den nu gällande minimiavgiften — lägst 50 kronor för varje hel eller påbörjad kalendermånad, under vilken tillverkningen bedrives — finnes enligt min mening icke.

Såsom närmare framgår av avsnittet om kött och fläsk m. m„ aktualiserar genomförandet av det nya systemet för jordbruksregleringen en utvidgning av den obligatoriska köttklassificeringen till att omfatta även vissa importerade varor. Förslaget till ny förordning om klassificering av kött innehåller härav betingade författningsbestämmelser. Däri föreslås även ett förbud mot borttagande eller makulering av klassificeringsstämplar å kött.

I övrigt avviker förslaget från nu gällande förordning i ämnet huvudsakligen i redaktionellt avseende. Ifrågavarande förordning är av sådan art, att den av Kungl. Maj :t torde kunna utfärdas utan riksdagens medverkan. Emellertid synes det lämpligt att, som skedde vid tillkomsten av nu gällande förordning i ämnet, riksdagens yttrande över förslaget inhämtas. I

I samband med att det nya prissättningssystemet träder i kraft, erfordras ett flertal andra författningsändringar, vilka det emellertid torde ankomma på Kungl. Maj :t att utan riksdagens medverkan vidtaga efter förslag av jordbruksnämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

235 Anslagsfrågor m. m.

Jordbruksnämnden

I sin skrivelse till Kungl. Maj :t den 30 augusti 1955 angående anslag för budgetåret 1956/57 avgav jordbruksnämnden, i avvaktan på fortsatta överväganden beträffande jordbruksregleringen fr. o. in. regleringsåret 1956/57, preliminära förslag i fråga om vissa anslag på driftbudgeten, nämligen reservationsanslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område och förslagsanslaget Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försälj ningsverksamhet. Nämnden angav vidare i samma skrivelse den ståndpunkt, som nämnden i avvaktan på de ytterligare övervägandena i ämnet hade intagit i fråga om behovet av medel för budgtåret 1956/57 under investeringsanslagen Lagring av jordbruksprodukter in. m. och Inlösen av inhemskt oljeväxtfrö. I årets statsverksproposition har de båda förstnämnda anslagen, i avbidan på särskild proposition i ämnet, upptagits med beräknade belopp av respektive 170 miljoner kronor och 14,6 miljoner kronor.

Efter ytterligare utredning och överväganden anför jordbruksnämnden följande beträffande reservationsanslaget.

Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

I jordbruksnämndens skrivelse den 30 augusti 1955 föreslogs, att av de behållningar under ifrågavarande anslag, som belöpte på tiden före ingången av regleringsåret 1955/56, ett belopp av 17 miljoner kronor skulle användas för anslagsminskning under budgetåret 1956/57. Till återstående del, då beräknad till cirka 8 miljoner kronor, borde — framhöll nämnden — dessa behållningar kvarstå som en reserv för att möta uppkommande utgiftsökningar. I vilken utsträckning behållning å reservationsanslaget skulle komma att uppstå under regleringsåret 1955/56, kunde enligt vad vidare uttalades i nämndens skrivelse för det dåvarande icke överblickas.

Efter avlåtandet av nämndens anslagsskrivelse av den 30 augusti 1955 har viss ytterligare behållning under ifrågavarande anslag, avseende tiden intill utgången av innevarande regleringsår, uppstått eller beräknats komma att uppstå. Denna behållning, till större delen sammanhängande med inträffad eller väntad minskning av medelsbehovet för mjölkpristillägg till följd av en nedgång i mjölkinvägningen under innevarande regleringsår, uppskattas till sammanlagt omkring 11 miljoner kronor. (Beloppet framkommer efter avdrag av den mindre utgiftsökning, som för innevarande regleringsår uppstår vid bifall till en av nämnden hos Kungl. Maj:t den 5 mars 1956 gjord framställning om medgivande att överskrida anslagsposten till prisstöd för lin och hampa.) Av sistnämnda behållning bör enligt nämndens mening ett belopp av 9 miljoner kronor, liksom det tidigare angivna beloppet av 17 miljoner kronor, kunna användas till anslagsminskning under budgetåret 1956/57. Till återstående del, cirka 2 miljoner kronor, bör behållningen ingå i den reserv, tidigare beräknad till cirka 8 miljoner kronor, vilken enligt nämndens uppfattning är nödvändig för att möta de ökade utgifter, som" kan uppstå på grund av svårigheten att på förevarande område göra mera exakta beräkningar.

236 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Vad beträffar medelsbehovet för regleringsåret 1956/57 till olika med anslaget avsedda ändamål anför jordbruksnämnden, under hänvisning i övrigt till vad härom uttalats i anslagsskrivelsen, följande.

För allmänt och extra mjölk pristillägg och för le veran stillägg föreligger enligt nämndens mening samma medelsbehov som det i anslagsskrivelsen angivna eller sammanlagt (100 + 30 + 50 =) 180 miljoner kronor. Nämnden har sålunda icke funnit anledning till ändringar i de tidigare gjorda prognoserna för mjölkinvägningen under nästa regleringsår. Såsom framgår av avsnittet om mjölk och mejeriprodukter har nämnden vidare förutsatt, att mjölkpristillägg och leveranstillägg under hela nästa regleringsår skall utgå efter samma grunder som f. n.

Grunderna på längre sikt för prisstödet åt odlingen av lin och hampa har, såsom berörts i tidigare avsnitt av denna skrivelse, fastställts genom Kungl. Maj :ts av riksdagen i huvudsak bifallna proposition 1956: 38. I samma avsnitt har även framlagts synpunkter och förslag

1 fråga om riktpriserna för lin- och hamphalm av 1956 års skörd m. m.

För budgetåret 1956/57 uppstår ett i förhållande till beräkningarna i nämndens anslagsskrivelse ökat behov av pristilläggsmedel vid bifall till den av nämnden i skrivelse till Kungl. Maj:t den 5 mars 1956 gjorda framställningen om höjning av det allmänna pristillägget för linfiber från 54 till 75 öre per kilogram. Den i propositionen 1956:" 38 förutsatta koncentrationen av linberedningen i samband med nedläggning av beredningsverket i Växjö beräknas icke kunna under nästa regleringsår medföra sådana kostnadsbesparingar, att de möjliggör en reduktion av statsstödet. Nämnden förutsätter att, vid bifall till nämndens framställning den 5 mars 1956, det höjda allmänna pristillägget för linfiber kominer att tillämpas under hela budgetåret 1956/57 och att i övrigt pristilläggen per kilogram lin- och hampfiber under samma budgetår kommer att överensstämma med de nu utgående. Med de av nämnden nu intagna utgångspunkterna framkommer för budgetåret 1956/57 ett anslagsbehov till pristillägg för lin- och hampfiber på sammanlagt 2 004 000 kronor (mot 1 662 750 i anslagsskrivelsen). Vad beträffar de övriga i anslagsskrivelsen i detta sammanhang behandlade delposterna — 14 000 kronor till Riksförbundet Lin och hampa och 5 000 kronor till Sveriges allmänna linodlingsförening — har nämnden icke funnit skäl frångå de tidigare beräkningarna.

Anslagsposten till stöd åt odlingen av lin och hampa bör sålunda enligt nämndens mening upptagas till sammanlagt (2 004 000 + 14 000 + 5 000 =)

2 023 000 kronor.

Medelsbehovet under anslagsposten till fraktbidrag för fodersändningar till norra Sverige bör enligt nämndens mening — i överensstämmelse med en förnyad, av föreningen Svensk spannmålshandel utförd beräkning — nu upptagas till 1 000 000 kronor.

Beträffande anslagsposten till diverse kostnader har nämnden icke funnit anledning att ändra den uppfattning eller de beräkningar, som kommit till uttryck i anslagsskrivelsen. Denna post beräknar nämnden sålunda alltjämt till 4 000 000 kronor.

Enligt de sålunda verkställda beräkningarna utgör det sammanlagda medelsbehovet under reservationsanslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för regleringsåret 1956/57 (180 000 000 + 2 023 000 + 1 000 000 + 4 000 000 =) i runt tal 187 000 000 kronor eller samma totalbelopp som det, vilket för ändamålet beräknades i den tidigare omnämnda anslagsskri-

237 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

velsen. Vid beräkningen av erforderlig medelsanvisning å riksstaten för budgetåret 1956/57 bör, enligt vad jordbruksnämnden tidigare anfört, härifrån avgå reserverade medel till ett sammanlagt belopp av (17 -j— 9 ==) 26 miljoner kronor. Anslagsbehovet blir sålunda (187 — 26 =) 161 miljoner kronor.

Jordbruksnämnden föreslår, att benämningen å det tidigare i riksstaten upptagna förslagsanslaget Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet skall ändras till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel och fodermedel m. in. Vidare anför nämnden, att föreningen Svensk spannmålshandel i sin förut omförmälda skrivelse angående spannmålsregleringen för nästa regleringsår, med ändring av tidigare beräkningar, har uppskattat medelsbehovet till kostnaderna för föreningens beredskapslagring till 13,1 miljoner kronor. Föreningen anför i sin skrivelse härom bl. a. följande.

I årets statsverksproposition har i överensstämmelse med föreningens skrivelse till jordbruksnämnden den 26 augusti 1955 kostnaderna för beredskapslagringen av spannmål och fodermedel för verksamhetsåret 1956/57 upptagits till 12,6 miljoner kronor. Den nu företagna beräkningen har sålunda givit ett resultat, som med 0,5 miljoner kronor överstiger detta belopp. Denna skillnad, som sammanhänger med en större lagerökning under 1956/57, som i sin tur beror på en större lagerminskning under 1955/56 än vad man tidigare räknat med, består dels av en kostnadsökning för omsättning av lagret med 1,5 miljoner kronor, dels av en kostnadsminskning för lagring och räntor med 1,0 miljon kronor.

Jordbruksnämnden, som anser sig kunna lämna föreningens förnyade beräkningar utan erinran, finner ej heller i övrigt anledning att ändra vad som i anslagsskrivelsen har anförts angående medelsbehovet under nu ifrågavarande anslag. För beredskapslagringen av socker, fettvaror, linfrö, risgryn, mjöl, ärter och bönor m. m. räknar nämnden därför med ett oförändrat kostnadsbelopp, 2 miljoner kronor. Nämnden föreslår sålunda, att anslaget för nästa budgetår skall upptagas med ett avrundat belopp av (13,1 -f- 2 =) 15 miljoner kronor.

Jordbruksnämnden anför, att den även i fråga om ianspråktagandet av investeringsanslagen Lagring av jordbruksprodukter m. m. och Inlösen av inhemskt oljeväxtfrö under budgetåret 1956/57 i huvudsak kan vidhålla den ståndpunkt, som nämnden intog i förra höstens anslagsskrivelse. Nämnden finner sig sålunda icke behöva föreslå någon ytterligare medelsanvisning under anslagen. Det medelsbehov för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö, som icke kan tillgodoses ur det sistnämnda anslaget, förutsättes kunna bli täckt på sätt som tidigare angivits under avsnittet om oljeväxter och fettvaror.

Jordbruksnämnden tager i detta sammanhang upp frågan om den grundfond i ett planerat system för reglering av skördeskador, varom överenskommelse träffats, och anför följande.

238 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

Enligt vad som framgår av den tidigare i denna skrivelse lämnade redogörelsen angående resultatet av överläggningarna om prissättningen på jordbrukets produkter under den närmaste treårsperioden, har överenskommelse mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation träffats om att jordbruksnäringen skail erhålla 100 miljoner kronor av statsmedel till en grundfond i ett planerat system för reglering av skördeskador (skördeförsäkring eller liknande anordning). Det har förutsatts, att ifrågavarande belopp skall ställas till förfogande för ändamålet senast den 1 juli 1957. Närmare bestämmelser om medlens förvaltning och användning torde få meddelas, så snart skördeskadeutredningen avgivit förslag till ett sådant system, som nyss nämnts, vilket kan beräknas ske mot slutet av innevarande år.

Jordbruksnämnden anmäler sig ha för avsikt att, efter samråd med förhandlingsdelegationen, återkomma till denna fråga.

I detta sammanhang framhåller jordbruksnämnden slutligen, att någon förändring för nästa budgetår icke heller förutses i fråga om behovet av statliga eller statsgaranterade rörelsemedel till föreningen Svensk spannmålshandel. Dylika rörelsemedel bör sålunda enligt nämndens mening alltjämt få stå till sagda förenings förfogande i den omfattning och på det sätt, som har angivits i Kungl. Maj :ts beslut den 26 maj 1954 i fråga om rörlig kredit och säkerhet för kredit åt föreningen.

Departementschefen

Vid bifall till de förslag, som jag framlagt i det föregående, kommer kostnaderna för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för nästa budgetår att uppgå till i runt tal 187 miljoner kronor. Av detta belopp avser 180 miljoner kronor allmänt mjölkpristillägg (100 miljoner kronor), extra mjölkpristillägg i vissa delar av landet (30 miljoner kronor) samt leveranstillägg (50 miljoner kronor), cirka 2 miljoner kronor stöd åt odlingen av lin och hampa, 1 miljon kronor fraktbidrag för fodersändningar till Västerbottens och Norrbottens län samt 4 miljoner kronor diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen. Sistnämnda belopp är liksom tidigare avsett att användas bl. a. till ersättning åt Svenska mejeriernas riksförening för handhavandet av vissa med regleringen av mjölk och mejeriprodukter sammanhängande uppgifter, till kostnaderna för stödet åt ull- och smågrisproduktionen, cereala undersökningar, bidrag till Föreningen Mjölkpropaganda för föreningens allmänna verksamhet, bidrag till Svensk matpotatiskontroll samt fortsatt upplysnings- och demonstrationsverksamhet rörande foderkonservering ävensom till vissa kostnader för mejeri- och slakterianläggningar i Norrland samt till kostnaderna för särskilda statistiska undersökningar och utredningar, vilka kan befinnas erforderliga för jordbruksregleringens genomförande m. in.

Såsom framgår av det föregående, har jordbruksnämnden beräknat den sammanlagda behållningen på prisregleringsanslaget för innevarande och

239 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

tidigare regleringsår till omkring 36 miljoner kronor. Av denna behållning torde ett belopp av 26 miljoner kronor få tagas i anspråk för täckande av medelsbehovet för de prisreglerande åtgärderna under regleringsåret 1956/ 57, medan återstoden av behållningen i enlighet med nämndens förslag torde böra reserveras för att möta de ökade utgifter för regleringen, som kan uppstå på grund av svårigheter att i fråga om mjölkbidragen göra mera exakta beräkningar. Enligt vad jag erfarit är denna reserv även avsedd för täckande av de utbetalningar på högst 6 miljoner kronor, som kan föranledas av det tidigare nämnda åtagandet i form av ersättning till Svenska mejeriernas riksförening för prisfallsförluster på smör. Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit, bör till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område äskas ett reservationsanslag av (187 — 26 =) 161 miljoner kronor. Beloppet understiger med 9 miljoner kronor det i årets statsverksproposition för budgetåret 1956/57 beräknade beloppet.

Till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet har för budgetåret 1956/57 i årets statsverksproposition upptagits ett beräknat belopp av 14,6 miljoner kronor. Härav har 12,6 miljoner kronor avsetts för den beredskapslagring av brödsäd, majs och oljekraftfoder, som administreras av föreningen Svensk spannmålshandel, samt 2 miljoner kronor för den av jordbruksnämnden administrerade beredskapslagringen av socker, risgryn, kaffe, fettvaror, mjöl, ärter, bönor och linfrö till linfrökakor.

Jordbruksnämnden, som föreslagit att rubriken å förevarande anslag skall ändras till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel och fodermedel m. m„ har utan egen erinran upplyst, att föreningen Svensk spannmålshandel i skrivelse den 23 mars 1956 till nämnden beräknat medelsbehovet för föreningens beredskapslagring till 13,1 miljoner kronor, vilket belopp sålunda med 0,5 miljoner kronor överstiger det i statsverkspropositionen beräknade. I fråga om den av nämnden administrerade beredskapslagringen föreligger enligt nämnden ingen anledning att nu ändra totalbeloppet för medelsbehovet. Vad nämnden sålunda anfört, föranleder ingen erinran från min sida.

För budgetåret 1956/57 torde följaktligen till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel och fodermedel in. m. böra äskas ett förslagsanslag av (13,1 -f- 2 =) i runt tal 15 miljoner kronor. Ur anslaget bör i enlighet med vad som gäller för innevarande år medel få ställas till förfogande för infriande av nämndens garanti- eller ansvarsförbindelser för oförsäkrade varor, som lagras för statligt ändamål men som formellt förblir i enskild ägo. I

I fråga om statliga rörelse medel till lagrings- och i nlösningsverksamhet torde få erinras om att på kapitalbudgeten under Fonden för förlag till statsverket till lagring av jordbruksprodukter m. in. anvisats investeringsanslag till statens livsmedelskommissions och sedermera jordbruksnämndens förfogande på sammanlagt 163 175 000 kronor. Vidare har under samma fond anvisats ett investeringsanslag på 50

240 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

miljoner kronor till inlösen av inhemskt oljeväxtfrö. Nämnden har beräknat, att dessa medel behöver stå till förfogande för ändamålen även under nästa budgetår men att någon ytterligare medelsanvisning icke torde vara erforderlig. Vad nämnden sålunda anfört, föranleder ingen erinran från min sida. Jag har ej heller något att invända mot att statliga eller statsgaranterade rörelsemedel i form av kredit hos riksgäldskontoret eller hos annat kreditinstitut mot säkerhet av riksgäldskontoret alltjämt får upptagas av föreningen Svensk spannmålshandel i den omfattning och på det sätt, som framgår av beslut av 1954 års riksdag.

I överenskommelsen mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation har förutsatts, att jordbruket skall erhålla 100 miljoner kronor av statsmedel till en särskild skördeskaderegleringsfond. Dessa medel avses skola utgöra en grundfond i ett planerat system för reglering av skördeskador. Vad sålunda överenskommits, kan jag biträda. Frågan om anvisande av dessa medel, vilka bör ställas till förfogande den 1 juli 1957, torde jag få återkomma till i 1957 års statsverksproposition. Det torde få ankomma på nämnden att i samråd med skördeskadeutredningen och jordbrukets förhandlingsdelegation avge förslag till närmare bestämmelser om medlens förvaltning och användning.

Beräkningar och förslag för budgetåret 1956/57 i fråga om vissa

avgiftsmedel, m. m.

Jordbruksnämnden

Såsom närmare utvecklats i avsnittet om fettregleringen är clearingkassan för fettvaror avsedd att i viss omfattning tagas i anspråk även under regleringsåret 1956/57.

Vad beträffar statsverkets inkomster i samband med jordbruksregleringen under budgetåret 1956/57 framgår av nämnda avsnitt, att nettointäkten av regleringsavgiften för fettvaror under budgetåret 1956/57 nu beräknas till 49 miljoner kronor mot 50 miljoner kronor i nämndens anslagsskrivelse den 30 augusti 1955. Nämnden räknar — liksom i nyssnämnda anslagsskrivelse — alltjämt med att ett belopp av 3 000 000 kronor, utgörande ränteinkomster å investeringsanslagen Lagring av jordbruksprodukter och Inlösen av inhemskt oljeväxtfrö, under nästa budgetår såsom inkomst kommer att tillföras titeln Diverse kapitalfonder.

Inkomstminskningen för statsverket på grund av bortfallet av tullarna på jordbruksområdet har jordbruksnämnden med ledning av samma importprognoser som de, vilka lagts till grund för beräkningen av belopp, som inflyter genom upptagande av införselavgifter, för budgetåret 1956/57 (och även för regleringsåret 1956/57), uppskattat till i runt tal 12 miljoner kronor.

241 Kangl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

I sill skrivelse den 30 augusti 1955 med anslagsäskanden för nästa budgetår framlade jordbruksnämnden vissa uppgifter samt preliminära beräkningar och förslag rörande de medel, soin hade influtit eller kunde komma att inflyta genom upptagande av införselavgift. I en särskild till skrivelsen fogad sammanställning över införselavgifter på jordbruksregleringens område framlägger jordbruksnämnden nu för de olika grupperna av regleringsvaror vissa mera aktuella uppgifter och beräkningar angående inkomsterna av dylika avgifter in. in. Sammanställningen, vilken såsom bilaga 10 torde få bifogas detta protokoll, upptager dels redogörelse för avgiftsmedel, som har influtit under budgetåret 1954/55 (alltså helt enligt hittillsvarande system), dels redogörelse för avgiftsmedel, som beräknas komma att inflyta under budgetåret 1955/56 (i huvudsak enligt hittillsvarande system), dels beräkning av inflytande avgiftsmedel under budgetåret 1956/57 (delvis enligt hittillsvarande system och delvis enligt det nya systemet), dels beräkningar beträffande införselavgifterna för import under regleringsåret 1956/ 57, därvid nämnden utgår från de avgiftssatser, varom överenskommelse nu träffats. Inkomsterna av samtliga införselavgifter på jordbruksregleringens område beräknas för sistnämnda regleringsår till i runt tal 70 miljoner kronor, däri inbegripet avgifterna på sockerområdet (cirka 20 miljoner kronor). Nämnden understryker, att beräkningarna i fråga om storleken av framdeles inflytande avgiftsmedel på grund av svårigheterna att förutse importutvecklingen, givetvis måste bli mycket osäkra.

I anslutning till beräkningarna har jordbruksnämnden i bilagan 10 sammanfattat synpunkter och förslag i fråga om användningen av de enligt det nya systemet inflytande avgiftsmedlen. Under hänvisning härtill och till vad som anförts i tidigare avsnitt föreslår nämnden, att Kungl. Maj :t skall utfärda föreskrift om att de ifrågavarade avgiftsmedlen för nästa regleringsår skall användas i huvudsaklig överenstämmelse med vad nämnden sålunda anfört. I

I detta sammanhang erinrar jordbruksnämnden även om att det enligt ett i jordbruksutskottets utlåtande 1955:39 gjort, av riksdagen godkänt uttalande förutsatts, att avgiftsmedel inom jordbruksregleringens område även framdeles, efter årlig prövning av Kungl. Maj :t, skall i begränsad omfattning få disponeras för sådan forsknings-, försöks- och upplysningsverksamhet, vartill bidrag f. n. utgår. Nämnden överlämnar nu en redogörelse för aktuella fall, där tillstånd har meddelats prisregleringsföreningar att av avgiftsmedel och andra medel, som står till deras förfogande, bekosta dylik verksamhet. I anslutning till denna redogörelse, vilken såsom bilaga 11 torde få fogas till detta protokoll, anför nämnden i huvudsak följande.

Vad beträffar den nuvarande regleringsföreningen för ägg, Sveriges export- och importförening, har jordbruksnämnden i skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 maj 1954 föreslagit att behållningen, i runt tal 44 000 kronor, hos den numera avvecklade importörföreningen för ägg skall tillföras förstnämnda förening för alt användas till viss forsknings- och försöksverksamhet in. m. Statskontoret har tillstyrkt medlens överförande men har före-

1(5 Iiihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 165

242 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

slagit, att de endast skall få användas till prisreglerande verksamhet. Verksamhet av de slag, till vilka bidrag sålunda har medgivits, äger enligt nämndens mening nära samband med regleringsföreningarnas allmänna uppgift att främja avsättningen av svensk jordbruksproduktion. Vad särskilt beträffar oljeväxtodlingens område har en omfattande forsknings- och försöksverksamhet inom denna relativt nya odlingsgren hittills utgjort och måste även för den närmaste framtiden utgöra en viktig förutsättning för ekonomiska förbättringar, särskilt genom ytterligare sortförädling och en fortskridande rationalisering vid skördens tillvaratagande och avsättning m. in.

Jordbruksnämnden hemställer, att den även för regleringsåret 1956/57 måtte få medge att medel, som här avses, får anlitas för forsknings-, försöksoch upplysningsverksamhet av i huvudsak den art, som har angivits i omförmälda redogörelse. Medgivandena till sådan medelsanvändning synes nämnden, i anslutning till vad som har förekommit under senare år, kunna begränsas till högst 600 000 kronor såvitt angår Svenska mejeriernas riksförening, högst 50 000 kronor för föreningen Svensk kötthandel, högst 250 000 kronor för föreningen Sveriges oljeväxtintressenter samt, såvitt avser Sveriges stärkelseproducenters förening, samma procentuella avsättning av årsöverskottet (2 procent), som under eu följd av år har fått användas för hithörande ändamål. I fråga om de behållna medlen hos den tidigare importörföreningen för ägg uppger sig nämnden vidhålla sitt förslag, att dessa medel skall tillföras den nya regleringsföreningen. Medlen bör få användas i sistnämnda förenings allmänna verksamhet. Nämnden hemställer emellertid om bemyndigande att för nästa regleringsår få medge den nya föreningen att intill ett belopp av 20 000 kronor använda de medel, som står till föreningens förfogande, för sådan forsknings- och försöksverksamhet, som kan ha betydelse för avsättningen av svenska ägg, särskilt på exportmarknaden.

Departementschefen

Vad angår beräkningar och förslag för budgetåret 1956/57 i fråga om vissa avgiftsmedel m. m. torde jag beträffande clearingkassan för fettvaror få hänvisa till vad jag förut anfört under avsnittet om oljeväxter och fettvaror. Jordbruksnämnden torde i fråga om denna kassa ävensom clearingkassan för kolonialvaror böra till Kungl. Maj :t inkomma med redovisning samt förslag till disposition av kassornas behållning per den 1 september 1956.

Jordbruksnämndens i härvid fogade bilaga 10 verkställda beräkningar av de medel, som vid uttagande av förut förordade införselavgifter kan komma att inflyta under regleringsåret 1956/57, föranleder ingen erinran från min sida. Totalt kan sålunda även enligt min mening inkomsterna av införselavgifter uppskattas till ett belopp av drygt 70 miljoner kronor. Jag vill emellertid i likhet med nämnden understryka osäkerheten i dessa beräkningar till följd av svårigheterna att förutse importutvecklingen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

243 Av vad i tidigare avsnitt anförts framgår, att jag funnit mig böra tillstyrka jordbruksnämndens förslag till användning av de inflytande införselavgifterna. Sammanfattningsvis innebär de sålunda förordade förslagen följande. (Inom parentes återges i miljoner kronor av nämnden för tiden den 1 september 1956—den 31 augusti 1957 beräknade införselavgiftsbelopp.) För brödsäd samt mjöl och gryn därav skall införselavgifterna tillföras föreningen Svensk spannmålshandel för prisreglering för brödsäd (0,70). Införselavgifter härrörande från import av fodermedel samt malt (7,95) skall fördelas på Svenska mejeriernas riksförening för prisreglering av mjölk och mejeriprodukter, föreningen Svensk kötthandel för prisreglering av slaktvaror samt Sveriges export- och importförening för ägg för prisreglering av ägg, varvid införselavgifterna på majs och kli (3,35) i förslå hand skall tillföras sistnämnda förening. Till Sveriges stärkelseproducenters förening skall föras för prisreglering av potatis införselavgifterna på potatis (2,50) och för prisreglering på fabrikspotatisområdet införselavgifterna på stärkelse och stärkelseprodukter (1,67). Införselavgifterna på socker in. in. (20,29) skall, enligt vad jag förordat i propositionen 1956: 140, ingå i en hos nämnden inrättad regleringsfond, som avses skola användas för pristillägg in. m. på sockerregleringens område. Vidare skall föreningen Sveriges oljeväxtintressenter tillföras införselavgifterna på fettråvaror och fettvaror (14,70) för utbetalande av regleringsbidrag och för täckande av förluster i samband med inlösen av svenskt oljeväxtfrö. Införselavgifterna på mjölk och mejeriprodukter (2,89) avses skola ingå i Svenska mejeriernas riksförenings regleringskassa för prisreglering på mejeriområdet. Till föreningen Svensk kötthandel skall föras införselavgifterna på slakterivaror samt slaktdjur, dock ej fjäderfä, (20,56) för att av denna användas för prisreglering av kött och fläsk in. in. För prisregleringen av ägg och äggprodukter skall Sveriges export- och importförening för ägg erhålla införselavgifterna på ägg, äggprodukter och slaktfjäderfä (0,21).

Därest riksdagen icke har något all erinra mot vad som sålunda föreslagits, torde det efter Kungl. Maj:ts bemyndigande få ankomma på jordbruksnämnden att utfärda närmare bestämmelser om användningen av ifrågavarande avgiftsmedel till nu angivna ändamål. I fråga om användningen av inflytande införselavgifter på ärter, bönor och hampfrö (0,50) avses slutligen Kungl. Maj:t, efter förslag av jordbruksnämnden, framdeles skola besluta.

1 detta sammanhang torde jag få erinra om all enligt ell i jordbruksutskottets utlåtande 1955: 39 gjort, av riksdagen godtaget uttalande Kungl. Maj:t skall äga att vid den årliga prövningen av jordbruksnämndens förslag rörande den huvudsakliga användningen av avgiftsmedlen på jordbruksområdet upptaga till behandling frågan, huruvida dessa i begränsad omfattning skall få disponeras för sådan forsknings-, försöks- och upplysningsverksamhet, vartill bidrag f. n. utgår. Nämnden bär i eu härvid fogad bilaga 11 lämnat eu redogörelse för aktuella, av nämnden lämnade medgivanden i sagda hänseende. Vidare bär nämnden hemställt om medgivande att även för

244 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

regleringsåret 1956/57 få anlita avgiftsmedel för forsknings-, försöks- och upplysningsverksamhet av i huvudsak den art, som angivits i nämnda bilaga. I anslutning till vad som förekommit under senare år har nämnden föreslagit, att medgivandena skall begränsas till högst 600 000 kronor såvitt angår Svenska mejeriernas riksförening, högst 50 000 kronor för föreningen Svensk kötthandel, högst 250 000 kronor för föreningen Sveriges oljeväxtintressenter och såvitt angår Sveriges stärkelseproducenters förening samma procentuella avsättning av årsöverskottet (2 procent eller 2 000 ä 3 000 kronor), som till hithörande ändamål fått användas under en följd av år.

Vad jordbruksnämnden sålunda anfört, finner jag mig böra tillstyrka. Därest riksdagen icke har något att erinra häremot, torde det efter Kungl. Maj :ts bemyndigande få ankomma på nämnden att inom ramen för de angivna beloppen besluta om medlens närmare användning.

Jordbruksnämnden har vidare i detta sammanhang erinrat om att den i skrivelse den It maj 1954 anmälde, att likvidatorerna för Sveriges äggimportörers förening u. p. a., sedan likvidalionsförfarandet avslutats, till nämnden överlämnat ett belopp av 44 489 kronor 60 öre, utgörande överskott av föreningens tillgångar enligt verkställd slutredovisning. Nämnden ansåg, att sagda medel borde överföras till Sveriges export- och importförening för ägg för att användas i dennas verksamhet. På förslag av föreningen hemställde nämnden om bemyndigande att använda medlen för bl. a. understödjande av forskningsverksamhet för förbättrad kvalitet på svenska ägg. I sin förevarande skrivelse har nämnden anmält, att den fortfarande vidhåller sitt förslag, att medlen skall tillföras föreningen för dennas allmänna verksamhet, samt hemställt om bemyndigande att för nästa regleringsår medge föreningen att intill ett belopp av 20 000 kronor använda de medel, som står till dennas förfogande, för sådan forsknings- och försöksverksamhet, som kan ha betydelse för avsättningen av svenska ägg, särskilt på exportmarknaden.

Vad nämnden sålunda i sin förevarande skrivelse föreslagit, kan jag biträda.

Vad beträffar riksstatens inkomstsida för budgetåret 1956/ 57 synes såsom jordbruksnämnden anfört ett belopp av 49 miljoner kronor böra beräknas såsom nettoinkomst av regleringsavgiften för fettvaror. Vidare bör i enlighet med nämndens förslag ett belopp av cirka 3 miljoner kronor, utgörande vissa ränteinkomster på investeringsanslagen Lagring av jordbruksprodukter m. m. och Inlösen av inhemskt oljeväxtfrö, såsom inkomst tillföras titeln Diverse kapitalfonder.

På grund av bortfallet av tullarna på jordbruksområdet räknar jordbruksnämnden slutligen med en minskning av statens inkomster under budgetåret 1956/57 av i runt tal 12 miljoner kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

245 Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag

1) att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna förslagen i fråga om mittpriser, prisgränser samt införselavgifter och andra avgifter i samband med jordbruksregleringen under regleringsåren 1956/57, 1957/58 och 1958/59;

dels godkänna förslaget beträffande omläggning av formerna för de prisreglerande åtgärderna på fabrikspotatisodlingens område;

dels lämna utan erinran vad i det föregående anförts beträffande användningen av de medel, som under regleringsåret 1956/57 inflyter genom upptagande av införselavgifter, ävensom av andra i samband med jordbruksregleringen influtna eller under sagda regleringsår inflytande avgiftsmedel;

dels medge Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder i övrigt för reglering under regleringsåren 1956/57, 1957/58 och 1958/59 av produktions- och avsättningsförhållandena på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, jag angivit i det föregående;

dels medge Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder för stöd åt lin- och hampodlingen under regleringsåret 1956/ 57 i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, jag angivit i det föregående;

dels å riksstaten för budgetåret 1956/57 under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag av 161 000 000 kronor;

b) till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel och fodermedel m. m. ett förslagsanslag av 15 000 000 kronor;

dels godkänna vad i det föregående anförts angående avsättande av statsmedel till en grundfond i ett planerat system för reglering av skördeskador;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att medge Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, att med anlitande av den till föreningens förfogande ställda krediten i riksgäldskontoret i viss omfattning finansiera handelns och kvarnindustriens omhändertagande av brödsädsskörden regleringsåren 1956/57, 1957/58 och 1958/59;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att överföra omförmälda behållna medel från Sveriges äggimportörers förening u. p. a. till Sveriges export- och importförening för ägg, förening u. p. a.;

246 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att av anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1955/ 56 till vissa i det föregående nämnda kvarnar utbetala ersättning för prisfall på brödsäd i enlighet med förut angivna grunder;

2) att genom proposition

dels förslagen till följande förordningar måtte föreläggas riksdagen till antagande:

a) förordning angående reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. in.;

b) förordning angående reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. in.;

c) förordning angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m.;

d) förordning om upphävande av förordningen den 11 juni 1937 (nr 369) angående utförselbevis för råg och vete;

e) förordning angående tillverkningsavgift för vissa produkter av potatis, in. in.;

f) förordning angående mjölkavgift m. m.;

g) förordning om ändring i förordningen den 5 juni 1953 (nr 375) med vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete;

h) förordning om ändring i förordningen den 3 juni 1955 (nr 284) angående slaktdjursavgift;

i) förordning angående ändring i förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost;

j) förordning angående avgift å majs m. in.;

k) förordning angående tillverkningen av potatismjöl;

l) förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 30 juni 1944 (nr 459) angående avgift för smör som användes för framställning av grädde m. in.;

dels riksdagens yttrande måtte inhämtas över förslaget till förordning om klassificering av kött.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Gunnar Eklund

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

1 Bilaga 1

PM

med översikt över hittills vidtagna regleringsåtgärder på jordbrukets område

För de regleringsåtgärder på jordbrukets område, som från statsmakternas sida företagits t. o. m. januari 1955, har redogjorts i Kungl. Maj:ts proposition 1955: 180, bilaga 1. Den redogörelse, som lämnas i det följande, avser, där ej annat framgår av sammanhanget, motsvarande åtgärder for tiden t. o. in. februari 1956. Specificerade uppgifter lämnas för regleringsåtgärderna inom följande varuområden, nämligen brödsäd, fodermedel, lin och hampa, fettråvaror och fettvaror, potatis, socker, mjölk- och mejeriprodukter, ägg, köttvaror och ull, varjämte en sammanfattande redogörelse lämnas för införsel- och utförselavgifterna på jordbruksregleringens område. Någon exportutjämningsavgift enligt kungörelsen den 31 mars 1950 (nr 156) har icke utgått under den tid, varom nu är fråga.

Brödsäd. Jämlikt Kungl. Maj:ts förordning den 5 juni 1953 (nr 375) med vissa bestämmelser angående prisreglering för vete och råg äger jordbruksnämnden föreskriva dels tillfälliga inskränkningar i rätten att förmala vete och råg, dels ock inblandning av vissa myckenheter vete och råg i brödsäd, som användes vid handelsförmalning. Inskränkning eller inblandningstvang, som nu nämnts, gällde icke under regleringsåren 1953/54 eller 1954/55 och har icke heller föreskrivits för innevarande regleringsår. I samma förordning föreskrives skyldighet för den, som bedriver handelsförmalning av vete och råg att fullgöra viss anmälnings- och rapportskyldighet till nämnden. Rapportskyldighet föreskrives även för vissa spannmålshandlare. Av nämnden i cirkulären 1954: 49 och 55 för regleringsåret 1954/55 lämnade föreskrifter härutinnan gäller fortfarande med vissa smärre justeringar enligt

cirkulär 1955: 51.

Genom kungörelsen den 3 juni 1953 (nr 525) om tillämpning av vissa delar av nyssnämnda förordning förordnade Kungl. Maj :t, att förmalningsavgift under regleringsåret 1953/54 skulle med 3 kr/dt utgå för vete och råg som användes för tillverkning av mjöl, samt för vete, som användes for tillverkning av gryn eller liknande produkter. Denna avgift höjdes genom kungörelse den 9 juni 1954 (nr 540) fr. o. m. den 1 augusti 1954 till 5 kr/dt och utgår fortfarande med detta belopp enligt nämndens cirkulär 1955: 51. Liksom tidigare äger kvarnarna erhålla gottgörelse med 50 öre/dt brodsad för besväret med uppbörden av avgifter vid s. k. löneförmalnmg.

Det under tidigare år tillämpade systemet med garantipriser till odlarna ersattes fr o. m. regleringsåret 1954/55 med ett system, enligt vilket brödsäden inlöses av en av de olika intressenterna på området bildad sammanslutning, Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening. Denna har erhållit ensamrätt till import och export av brödsäd och har även till uppgift att genom andra åtgärder än export stödja den av statsmakterna eftersträvade inhemska prisnivån på brödsäd. Beträffande 1954 års skörd fastställde Kungl. Maj :t den 12 mars 1954 inlösenpriser att gälla vid inlösen den 1

1° Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 165

2 K ung t. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

april 1955 av den myckenhet brödsäd, som kunde beredas avsättning inom landet, nämligen för vete 44,75 kr/dt och för råg 39,75 kr/dt. Motsvarande inlösenpriser att gälla vid inlösen den 1 april 1956 har av Kungl. Maj:t den 25 mars 1955 fastställts till 42 kr/dt för vete och 37 kr/dt för råg. Även brödsäd, som — ehuru fullgod kvarnvara — icke kan beredas avsättning inom landet för tillverkning av mjöl, inlöses av föreningen per den 1 april 1956 till nämnda priser. Underskott vid försäljning av sådan brödsäd från föreningen utjämnas med medel, som inflyter genom upptagande av förmalningsavgift. Sådana medel ställes till föreningens förfogande av jordbruksnämnden.

Med anledning av den sänkning av prisnivån, som företogs beträffande 1955 års skörd, utbetalade föreningen Svensk spannmålshandel till kvarnarna prisfallsersättning för den del av vederbörande kvarns lager den 31 juli 1955, som översteg för vete 12 procent och för råg 10 procent av kvarnens förmalning under tiden 1 augusti 1954—31 juli 1955. Denna prisfallsersättning utgjorde för såväl vete som råg 2,75 kr/dt (skillnaden mellan inlösenpriserna den 1 april 1955 och den 1 april 1956).

Fr. o. m. saluförandet av 1954 års skörd har prisutvecklingen före inlösendagen icke varit reglerad genom statliga bestämmelser. Svensk spannmålshandel sökte emellertid för 1954 års skörd — genom frivilliga överenskommelser med handels- och kvarnföretag om vissa lägsta priser även för tiden före inlösendagen — ernå önskad stabilisering i prisutvecklingen. Motsvarande överenskommelse har icke ansetts erforderlig för 1955 års brödsädsskörd.

De fastställda inlösenpriserna avser spannmål med en vattenhalt av

16,5 procent och i övrigt av normalkvalitet och gäller vid leverans till prisort. Såsom prisorter för brödsäd har nämnden godkänt följande orter, nämligen Gävle, Stockholm, Norrköping, Kalmar, Karlshamn, Åhus, Ystad, Trelleborg, Malmö, Landskrona, Hälsingborg, Halmstad, Falkenberg och Göteborg. I prisorten Norrköping innefattas även den närbelägna kvarnplatsen Djurön. Ehuru Kristianstad icke innefattas i prisorten Åhus har föreningen utfäst sig att tillämpa prisortpris vid inlösen av vete, som levereras till sagda stad.

Vid inlösen av brödsäd, som levereras till annan ort än prisort, verkställes fraktavdrag motsvarande transportkostnaden från leveransorten till närmaste prisort. I fråga om leveranser till Visby betalas dock prisortpris med avdrag av 50 öre/dt, medan på Gotland i övrigt inlösenpriset grundas på det vid leverans till Visby gällande priset med avdrag av transportkostnader till Visby (cirkulär 1954: 55).

Inlösenpriserna gäller, som förut angivits, för fullgod vara av normal kvalitet med 16,5 procent vattenhalt. För vara av annan kvalitet än normalkvalitet sker prisreglering efter särskilda av jordbruksnämnden fastställda prisregleringsskalor (cirkulär 1955:52).

Såsom förut anförts har föreningen Svensk spannmålshandel ensamrätt till import och export av brödsäd. Exporten sker i regel genom föreningens medlemmar, vilka i samband härmed av föreningen erhåller bidrag motsvarande skillnaden mellan det inhemska priset och det pris, som beräknas kunna uppnås vid export. Exportbidragen, vilka endast lämnas för brödsäd, som uppfyller kvalitetsfordringarna för fullgod vara, varierade under regleringsåret 1954/55 i stort sett mellan för vete 11 och 14 kr/dt och för råg 7 och 8 kr/dt. Under den hittills tilländalupna delen av regleringsåret 1955/56 (fram till den 1 mars 1956) har i fråga om för kvarnändamål avsedd brödsäd export endast företagits av vete, varvid bidraget utgjort mellan 10,50 och 12 kr/dt. För utsädesvara har bidraget varit 5 kr/dt för såväl vete som råg.

3 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

Vissa kvantiteter brödsäd har ställts till förfogande för utfodringsändamål och denaturerats jämlikt kungörelsen den 3 juni 1955 (nr 278) med vissa bestämmelser angående denaturerad spannmål (se vidare härom under avdelningen »Fodermedel» i det följande). Föreningen Svensk spannmålshandel har även härvid ersatt uppkommande prisskillnad, vilken emellertid genomsnittligt varit för vete cirka 2 och för råg cirka 1 kr/dt lägre än bidragen vid export.

Fodermedel. Utrikeshandeln med oljekraftfoder, kli, majs och annan fodersäd handhaves sedan hösten 1953 av handelns egna organ. Föreningen Svensk spannmålshandel omhänderhar fr. o. m. den 1 november 1954 den beredskapslagring av oljekraftfoder och majs, som tidigare ombesörjdes av Svenska spannmålsaktiebolaget.

Bestämmelser om denaturering av brödsäd har av jordbruksnämnden utfärdats i cirkulär 1955: 13 och 68, det senare med stöd av vissa fr. o. m. den 1 juli 1955 gällande nya författningar i ämnet (förordningen 1955: 277 och kungörelsen 1955:278). Enligt gällande bestämmelser må föreningen Svensk spannmålshandel i den utsträckning nämnden bestämmer dels för foderändamål tillhandahålla brödsäd, som ställts till föreningens förfogande, dels meddela tillstånd till import av brödsäd för sådant ändamål. Föreningen har att övervaka att brödsäd, som är avsedd för foderändamål, när den överlåtits från föreningen eller utfås från tullverket, har undergått eller snarast därefter undergår denaturering jämlikt föreskrifterna i kungörelsen 1955: 278 och under iakttagande av de bestämmelser nämnden utfärdat eller godkänt. Efter framställning från jordbruksnämnden har Kungl. Maj:t utfärdat kungörelsen den 12 september 1955 (nr 538) enligt vilken tullfrihet fr. o. m. den 23 september 1955 och tills vidare åtnjutes för omalen råg och omalet vete, som införes till riket för foderändamål. För sådan spannmål utgår tills vidare ej heller införselavgift. Under år 1955 har omkring 110 000 ton brödsäd, varav cirka 32 000 ton vete, denaturerats till foder. Införseln av brödsäd för foderändamäl (huvudsakligen vete) har uppgått till något mer än 35 000 ton.

Införseln av korn har under nu ifrågavarande tid icke varit belagd med tull eller införselavgift.

Redan vid ingången av år 1955 hade införselavgiften slopats för flertalet fodervaror och har under året borttagits i ytterligare några fall. Vid utgången av februari 1956 utgår sådan avgift endast för majs, hirs, oljekraftfoder av raps, rybs och senap samt vissa foderblandningar. (Beträffande belopp in. m. se avdelningen »Införselavgifter» i det följande.)

Bestämmelserna om avgift på oljekraftfoder, som tillverkas inom landet, har under ifrågavarande tid icke ändrats. Avgift skall sålunda alltjämt utgå för oljekraftfoder, som tillverkas av importerat frö av raps, rybs och senap, med 8 kr/dt. Dylik tillverkning har emellertid under året icke förekommit.

Utförselavgift skall fortfarande utgå på havre och korn samt mjöl av dessa varor ävensom på vissa blandningar, vari någon av dessa varor ingår. Utförseln av nämnda varor har hittills omfattat endast en mycket obetydlig kvantitet. (Beträffande denna avgift se för övrigt avdelningen »Utförselavgifter» i det följande.)

I jordbruksnämndens bestämmelser om tillverkningen av och handeln med vissa fodermedel, vilka bestämmelser grundar sig på kungörelsen den 29 september 1950 (nr 521; ändr. 1953:500), har smärre ändringar vidtagits. Bl. a. har den viktprocent, varmed oljekraftfoder av raps, rybs och senap skall ingå i oljekraftfoderblandning, ändrats från lägst 30 till 25. Av

4 Kungl. Maj:Is proposition nr 165 år 1956

jordbruksnämnden med stöd av nyssnämnda kungörelse meddelade bestämmelser har sammanställts i cirkulären 1955: 50 och 60.

Fraktbidrag för vissa fodersändningar utgår enligt riksdagens beslut även under regleringsåret 1955/56. Bestämmelserna härom har jämfört med närmast föregående år ändrats såtillvida, att fraktbidrag utgår endast vid sändningar till Västerbottens och Norrbottens län från övriga delar av riket samt att den bottenfrakt, som köpare alltid har att erlägga, höjts från 1,25 till 2 kr/dt.

Lin och hampa. Enligt årliga beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställes s. k. riktpriser för beredningsverkens inköp av halm av lin och hampa. (Linberedningsverk finnes f. n. i Laholm, Växjö och Mellansel, hampberedningsverk endast i Visby.) Riktpriserna är icke att betrakta såsom garanterade odlarpriser. De användes vid upprättandet av driftsanalyser för beredningsverken och tjänar därigenom även i viss mån till ledning vid bestämmandet av storleken av de statsbidrag (pristillägg), som skall utgå till nämnda verk. Omfattningen av statsbidragen är emellertid begränsad till vissa av Kungl. Maj :t och riksdagen godkända totalkvantiteter beredd fiber, vilka fördelas mellan verken under medverkan av jordbruksnämnden. Pristilläggen fastställes av jordbruksnämnden inom ramen för vissa, av Kungl. Maj :t och riksdagen godkända belopp (totalt och per kg) och utgår per kg fiber av vissa kvaliteter (stödberättigade kvaliteter). Medel till utbetalande av pristillägg för regleringsåret 1955/56 har ställts till nämndens förfogande genom Kungl. Maj:ts brev den 3 juni 1955 angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Storleken av det pris, som faktiskt utgår till odlaren, blir utom av pristilläggens storlek beroende av det pris, som vid försäljning kan erhållas för beredd fiber. Avtal om storleken av spinneriernas inköp av lin- och hampfiber har med jordbruksnämndens godkännande, senast för åren 1956—1958, tecknats mellan, å ena sidan, Riksförbundet Lin och hampa för lin- och hampberedningsverkens räkning samt, å andra sidan, lin- och hampspinnerierna. överenskommelse mellan berörda parter angående prissättningen vid inköpen träffas under nämndens medverkan tid efter annan. Beträffande linfiber har dylik överenskommelse träffats senast för tiden fr. o. in. den 1 juli 1952. Denna överenskommelse har, efter uppsägning från linspinneriernas sida, upphört den 1 oktober 1955. Förhandlingar om ny överenskommelse angående prissättningen pågår. Beträffande hampfibrer har överenskommelse träffats senast för tiden fr. o. in. den 1 januari 1955 tills vidare.

Beträffande 1955 års skörd av spånadsväxter har Kungl. Maj :t genom beslut den 25 mars 1955 fastställt följande riktpriser, nämligen 25 öre/kg för linhalm och 13 öre/kg för hamphalm. Riktpriserna avser halm av grundkvalitet, d. v. s. kvalitetsklass I enligt gällande kvalitetsbestämmelser (beträffande linhalm cirkulär 1951:85 och beträffande hamphalm statens linnämnds meddelande 1949: 14).

Fettråvaror och fcttvaror. Den inhemska skörden av oljeväxtfrö år 1955 har — efter därom träffat avtal — liksom fallet varit med närmast föregående års skördar omhändertagits av Sveriges oljeväxtintressenter, ekonomisk förening (SOI). Föreningen ombesörjer nedtorkning av fröet och försäljer den del av skörden, som icke exporteras i form av frö, till de båda oljefabrikerna AB Kalmar oljefabrik och AB Karlshamns oljefabriker.

Prissättningen på frö av raps, rybs och vitsenap av 1955 års skörd har skett enligt samma system, som gällde för 1954 års skörd. Statens prisgaranti för odling av nu nämnda fröslag är sålunda begränsad till att omfatta

5 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

den del av skörden, beräknad till omkring 85 000 ton, vilken vinner avsättning för tillverkning av olja, som förbrukas inom landet. För denna del av 1955 års skörd har staten enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juli 1954 och den 25 mars 1955 fastställt det pris, som skall gälla vid försäljning till oljefabrikerna, nämligen för höstraps 85 öre, för höstrybs 82 öre, för vårraps 76 öre, för vårrybs 73 öre och för vitsenap 60 öre, allt per kg för vara av normalkvalitet. Prisbesluten förutsätter, att odlarna genom att till dem avräknas lägre pris skall bära ansvaret för underskott på exporten av oljeväxtfrö. För nu ifrågakommande fröslag av 1955 års skörd erhåller odlarna sålunda priser, som med följande belopp per kg understiger de av oljefabrikerna betalade priserna, nämligen för höstraps 12 öre, för höstrybs 11 öre, för vårraps 9 öre, för vårrvbs 8 öre och för vitsenap 6 öre. Prisskillnaden står till SOI :s förfogande för att täcka uppkommande prisdifferenser vid export. I fråga om den av prisgarantien omfattade kvantiteten frö av raps, rybs och senap är priserna för odlarnas del i jämförelse med närmast föregående år oförändrade utom för höstraps och höstrybs, för vilka priset sänkts med 2 öre/kg.

Exporten av oljeväxtfrö av nu nämnda slag sker fr. o. m. den 1 september 1954 genom föreningen Svensk spannmålshandel, som har ensamrätt därtill. Exporten av olja, som framvunnits ur inhemskt oljeväxtfrö, verkställes av oljefabrikerna och sker alltjämt i visst samråd med jordbruksnämnden.

Fr. o. in. ingången av budgetåret 1954/55 äger Kungl. Maj :t i enlighet med förordningen den 5 juni 1953 (nr 395; ändr. 1954: 306 och 1955: 718) angående reglering av införsel av fettråvaror och fettvaror m. m. bemyndiga nämnden att föreskriva, att vid tillverkningen av margarin och andra födoämnen med mera väsentlig tillsats av fett skall användas ur inhemska oljeväxtfröer framvunna fettämnen. Föreskrift angående tvångsblandning har emellertid ännu icke befunnits erforderlig. Den under hösten 1953 träffade uppgörelsen mellan margarinfabrikerna inbördes om inblandning i hushållsmargarin av 35 procent olja utvunnen ur inhemskt oljeväxtfrö äger alltjämt bestånd och har i nuvarande läge ansetts till fyllest.

Vad beträffar oljelin lämnar staten även för 1955 års skörd, oberoende av avsättningsförhållandena, en fullständig prisgaranti. Odlarpriset uppgår till 67 öre/kg frö av normalkvalitet, innebärande i förhållande till 1954 års skörd en höjning av priset med 2 öre/kg.

Importen av fettråvaror och fettvaror har för tiden intill den 1 februari 1956 varit underkastad bestämmelserna i nyssnämnda förordning 1953: 395 och kungörelsen den 12 augusti 1953 (nr 578) med tillämpningsföreskrifter till nämnda förordning ävensom vissa av jordbruksnämnden med stöd av nämnda kungörelse utfärdade föreskrifter (cirkulär 1954:70 och 87). Fr. o. m. den 1 februari 1956 har förordningen ersatts med ny förordning i ämnet av den 30 decemher 1955 (nr 718). Kungörelsen 1953:578 gäller fortfarande. I anslutning till den nya förordningen har jordbruksnämnden beslutat vissa mindre ändringar av dittills gällande bestämmelser. De sålunda beslutade bestämmelserna innebär i huvudsak, att beräkningen av återbäring och regleringsbidrag i vissa fall ändrats, atl rätten till regleringsbidrag för inhemskt slakterifett utvidgats, att tidpunkterna för ansökning om återbäring och regleringsbidrag ändrats ävensom att skyldigheten att lämna uppgifter för kontroll utsträckts. Samtliga bestämmelser om fcltvaruregleringen har sammanfattats i cirkulär 1956: 7. hetlvaruimporten hai i princip varit centraliserad till Svensk fettimport, ekonomisk förening. De utländska fettvarorna samt fettvaror, tillverkade av utländska råvaror, är sedan den 1 september 1953, då gällande tettvarureglcring började tilläm-

6 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

pas, beiagda med en efter vissa regler föränderlig regleringsavgift, vilken hittills varierat mellan 1,27 kr/kg och 1,69 kr/kg fett, olja eller fettsyra. I medeltal har den utgjort 1,51 kr/kg. Avgiften utgick den 29 februari 1956 med 1,64 kr/kg (cirkulär 1956: 8).

I fråga om sådana importerade fettvaror, som inom vissa särskilt angivna kategorier av rörelser använts till icke matnyttigt ändamål eller som ålerutforts, har i viss utsträckning lämnats s. k. regleringsbidrag. Bidrag har härvid i vissa fall utgått med 95 och i andra fall med 100 procent av den regleringsavgift, som belöpt på varan i fråga.

För de inhemska oljeväxtprodukterna har det clearingprissystem bibehållits, för vilket redogörelse lämnats i motsvarande översikt i‘propositionen 1954: 180. När inhemska oljor och fetter kommit till användning för annat än matnyttigt ändamål eller exporterats, har möjlighet alltjämt förefunnits att erhålla regleringsbidrag enligt samma grunder som nyss har angivits beträffande importerade fettvaror.

I fråga om inom landet framvunnet slakterifett har också, liksom tidigare, regleringsbidrag kunnat erhållas, då fettet kommit till användning för annat än matnyttigt ändamål eller ingått i exportvara. T. o. in. utgången av januari 1956 har dock gällt den begränsningen, att regleringsbidrag icke har utgått för sådant inhemskt slakterifett, som för tillverkningen inköpts till pris understigande viss av jordbruksnämnden fastställd prisgräns. Efter sistnämnda tidpunkt har den ändringen vidtagits, att bidrag erhålles även för sådant inhemskt slakterifett, som inköpts till pris understigande prisgränsen. I detta fall beräknas bidraget efter en enligt särskilda regler fastställd procent av inköpspriset.

Potatis. Enligt Kungl. Maj :ts förordning den 30 juni 1943 (nr 454) om tillverkning av potatismjöl må tillverkning av potatisstärkelse annorledes an till förbrukning i eget hushåll icke äga rum utan tillstånd av jordbruksnämnden (tidigare statens livsmedelskommission), som äger föreskriva de villkor, under vilka tillstånd må tillgodonjutas. Jordbruksnämnden har vidare att meddela de ytterligare föreskrifter, som må erfordras för tillämpning av förordningen. Med stöd härav har jordbruksnämnden, liksom tidigare, for tillverkningsåret 1955/56 träffat ett — av Kungl. Maj :t den 30 september 1955 godkänt — avtal med Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. angående föreningens inköp och försäljning av potatisstärkelse.

I avtalet, vars innehåll framgår av nämndens cirkulär 1955:73, har jordbruknamnden, under förutsättning av statsmakternas godkännande åtagit sig att bereda föreningen möjlighet att erhålla minst 86,75 kr/dt 'för vid tillverkningsårets slut inneliggande lager av potatismjöl med avdrag av viss kvantitet ävensom ersättning för ränte- och lagringskostnader i avseende P.å inneliggande lager. Denna del av avtalet gäller under förutsättning av riksdagens godkännande. 1 likhet med vad som tillämpats alltifrån tillverkningsåret 1950/51 har i avtalet för tillverkningsåret 1955/56 — i syfte att främja rationaliseringssträvandena inom potatis- och stärkelseindustrien •— föreskrivits, att av den föreningen tillerkända handelsmarginalen ett belopp, mots\aiande 1 öre/kg av den under tillverkningsåret på den inhemska marknaden försålda stärkelsen, skall avsättas till en särskild fond. Medel ur denna fond disponeras av jordbruksnämnden efter hörande av föreningen.

Under tillverkningsåret 1954, 55 stannade tillverkningen av potatisstärkelse på grund av bristande tillgång på potatis vid cirka 17 500 ton mot beräknade 22 500 ton. För att kunna tillgodose den inhemska efterfrågan på potatisstärkelse har stärkelseföreningen verkställt viss import av stärkelse. Då aven under innevarande tillverkningsår rått brist på potatis för stärkelsetill-

Kungl. Maj.ts proposition nr ltiö år 1!)56 7°

verkning, torde årets tillverkning av stärkelse ej bli större än föregående års eller cirka 17 500 ton. Till utfyllnad av vad som brister for att tillgodose den inhemska efterfrågan, intill dess potatis av 1956 års skörd kan tagas i anspråk för stärkelsetillverkning, har stärkelseföreningen traffat avtal om import av potatisstärkelse. Man torde kunna utgå från att vid tillverkningsårets utgång den 30 september 1956 eller vid den tidpunkt, då det nya pnsregleringssystemet för fabrikspotatis beräknas träda i kraft, något overgångslager av potatisstärkelse ej kommer att föreligga.

Tillverkningen av potatisbrännvin enligt avtal mellan AB Vin & spritcentralen och Sveriges bränneriidkareförening u. p. a. beräknas innes aiande tillverkningsår uppgå till cirka 25 milj. liter råbrännvin av normalstyrka vid de till bränneriidkareföreningen anslutna potatisbrannerierna. Denna kvantitet är avsevärt lägre än vad bolaget varit berett att inköpa, därest det hade funnits tillgång till potatis för ytterligare bränning.

För tillverkningen av såväl potatisstärkelse som potatisbrannvin under tillverkningsåret i955/56 gäller vidare enligt ett av jordbruksnämnden, med stöd av Kungl. Maj :ts beslut den 25 mars 1955 angående prissättningen pa jordbruksprodukter under samma regleringsår, utfärdat cirkulär (1955: 24), att viss del av fastställda priser för potatisstärkelse och potatisbrannvin skall inbetalas till en särskild clearingkassa.

Socker Då sockerregleringen detta år liksom tidigare behandlas i särskild proposition, hänvisas beträffande vidtagna regleringsåtgärder på detta område till ifrågavarande proposition.

Mjölk- och mejeriprodukter. Den redogörelse, som i propositionen 1947. 280 lämnades beträffande förordningen den 28 juni 1941 (nr 488) angående mjölkavgift samt beträffande denna författnings tillämpning, ager a 11 tj am t giltighet. Sådan avgift uttages jämlikt kungörelsen den 25 november 1955 (nr 626) under tiden den 1 december 1955—den 31 augusti 1956 for mjölk och grädde, som från producenter inom vissa områden i Skåne levereras till mejeri. Avgiften utgör inom en del av dessa områden 2 öre och inom andra 1 öre/kg levererad mjölk samt, vid leverans av grädde, per kg mjölk, som beräknas ha åtgått för gräddens beredande.

Medel, som inflyter genom upptagande av mjölkavgitt, skall enligt de narmare bestämmelser, Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden utfärdar användas för utbetalning av differentierade mjölkbidrag inom områden, där allvarlig skada på skörden uppstått till följd av de otjänliga väderleksförhållandena sommaren 1955. Kungl. Maj:t bär genom beslut den 17 februari 1956 bemyndigat nämnden att av omformälda medel utbetala nyssnämnda bidrag inom vissa angivna områden i enlighet med de närmare bestämmelser, nämnden meddelar. Med stöd härav har nämnden beslutat, att vid leverans av mjölk och grädde till mejeri från producent inom sagda områden skall under tiden den 1 decembei 1955— den 31 augusti 1956 utgå differentierade mjölkbidrag. Bidraget utgår för varje kg levererad mjölk och, vid leverans av grädde, för varje kg mjölk, som beräknas ha åtgått för gräddens beredande, med 3 öre för tiden den 1 december 1955—den 29 februari 1956 och 2,5 öre för mars 1956. Mjolkbidragen för tiden den 1 april—den 31 augusti 1956 kommer senaie att bestämmas av jordbruksnämnden (cirkulär 1956: 14).

Prodiicenibidraq till vissa innehavare av mindre jordbruk bar fr. o. in. den 1 januari 1953 utgått jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 12 december 1952 (nr 787) om producentbidrag. Den i propositionen 1953:224

8° Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

iämnade redogörelsen för bestämmelserna om producentbidrag äger alltjämt giltighet.

MjoIkpristillägg till mejeri utgår enligt oförändrade grunder. En redogörelse härför har lämnats i propositionen 1950: 245. Det allmänna mjölkprislillägget, vilket lämnas lika över hela landet med visst belopp per kg mjölktett i den vid mejeri från producent invägda mjölken och grädden, har sedan den 1 september 1953 utgått med 74,4 öre/kg mjölkfett. Extra mjölkpristillägg utgår liksom tidigare i Norrland samt vissa delar av Svea- och Götaland. Beloppet varierar sedan den 1 mars 1952 mellan 180 öre/kg (Norrbottens län och Västerbottens läns lappmark samt vissa delar av Jämtlands och Västernorrlands län) och 30 öre/kg mjölkfett (Gästrikland samt vissa delar av Kopparbergs, Uppsala, Västmanlands, Värmlands, Örebro och Älvsborgs län).

För mjölk och till mjölk omräknad grädde, som under tiden den 1 september 1955—den 31 augusti 1956 av mjölkproducent levereras till mejeri, berättigat till statligt mjölkpristillägg, utgår s. k. leveranstillägg med 3 öre/ kg för varje mjölkproducents mejerileverans upp till 10 000 kg per år. För leveranser mellan 10 000 och 25 000 kg utgår leveranstillägg med ett belopp av 300 kr. För leveranser över 25 000"kg för år minskas sistnämnda tillägg med 6 öre/kg för överskjutande kvantitet, så att tillägget vid en årsleverans av 30 000 kg helt upphör. Leveranstillägg, som understiger 30 kr per år, utbetalas icke.

I anslutning till riksdagens beslut i fråga om kompensation för 1955 års skördeskador har Kungl. Maj:t enligt beslut den 30 december 1955 ställt vissa belopp till jordbruksnämndens förfogande för utbetalning av extra leveranstillägg till mjölkleverantörer inom vissa av Kungl. Maj :t angivna områden. Enligt jordbruksnämndens i cirkulär 1956: 10 med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande utfärdade bestämmelser utgår extra leveranstillägg till den, som den 1 september 1955 innehaft brukningsdel inom vissa i cirkuläret angivna områden med samma belopp, som totalt har utgått i ordinarie leveranstillägg för mejerileveranser från brukningsdelen under regleringsåret 1954/55. Till den, som sistnämnda dag innehaft brukningsdel inom de i cirkuläret icke upptagna delarna av Västerbottens län, utbetalas leveranstillägg med hälften av det belopp, som totalt har utgått i ordinarie leveranstillägg för mejerileveranser från brukningsdelen under regleringsåret 1954/55. (Vissa undantag från regeln om vem som skall erhålla det extra tillägget förutsättes för de fall då brukningsdelar har bytt innehavare.)

Med stöd av förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost (ändr. 1948:428, 1952:364 och 1953:377, förlängd 1950: 474) samt Kungl. Maj:ts bemyndiganden, senast den 5 juni 1953, har jordbruksnämnden lörordnat om uttagande av utjämningsavgift för mjölk, grädde och ost. (Redogörelse för syftet med och innebörden av förordningen har lämnats i propositionerna 1948:275 och 1948:212.) Avgift uttages lör mjölk och grädde, som för annat ändamål än framställning av torroch kondensmjölk levereras från mejeri till annan än mejeri eller av mejeri användes för tillverkning av andra varor än smör, grädde, ost, torrmjölk eller kondensmjölk. För mjölk infördes avgift fr. o. in. den 1 april 1955 med

1,5 öre/kg. Fr. o. in. den 1 september 1955 höjdes denna avgift till 3 öre/kg. br. o. in. den 14 november 1955 utgår avgiften för mjölk med en fetthalt understigande 3,5 procent med 5 öre/kg och för mjölk med en fetthalt av lägst 3,5 procent med 4,75 öre/kg. Utjämningsavgifterna för grädde höjdes lr. o. m. den 1 april 1955 från 32 till 50 öre/kg för tunn och från 43 till 90 ore/kg för tjock grädde. Fr. o. m. den 1 maj 1955 höjdes dessa avgifter till 60 respektive 110 öre/kg. Avgiften för tjock grädde höjdes fr. o. in. den

9 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

1 september 1955 med ytterligare 10 öre till 120 öre/kg. De nu gällande avgifterna, 53 öre/kg för tunn och 93 öre/kg för tjock grädde, har uttagits fr. o. m. den 14 november 1955. För steriliserad grädde uttages fortfarande ingen statlig utjämningsavgift.

Fr. o. in. den 1 juli 1953 har utjämningsavgift (tillverkningsavgift och försäljningsavgift) utgått för all svensk ost (med undantag av margarinost och mesost), som "tillverkas vid mejeri respektive från mejeri försäljes till annan än mejeri. De avgifter, som uttagits fr. o. in. år 1955, framgår av följande sammanställning.

1 jan.—15 maj 1955 16 maj—30 aug. »

1 sept.—9 nov. » 10 nov.—

Tillverknings-

avgift

50 öre/kg 50 »

50 »

25 »

Försäljnings-

avgift

20 öre/kg 35 »

45 »

55 »

För vara, som exporteras, uttages icke någon av dessa avgifter. Avgiftsmedlen, vilka inflyter till Svenska mejeriernas riksförening, användes jämlikt förordningen 1947:378 för utbetalning av utjämningsbidrag för mjölk och mejeriprodukter, däribland utbetalning av bidrag till täckande av exportförluster på smör. Rörande den närmare användningen av avgiftsmedlen beslutar jordbruksnämnden efter samråd med riksföreningen. Viss del av dessa medel användes på förslag av riksföreningen för utbetalning till de osttillverkande mejerierna av ett pristillägg (kvalitetstillägg) för hårdost, som uppfyller vissa kvalitetsfordringar. Det i bilaga 1 till propositionen 1955: 180 omnämnda kvalitetstillägget om 10 öre/kg kvarstod t. o. m. den 30 april 1955. För vissa ostsorter av viss angiven ålder, tillverkade under tiden den 1 maj—den 31 augusti 1955, höjdes tillägget till 15 öre/kg. För övrig ost var tillägget oförändrat för att under tillverkningsperioden den 1 september 1955—den 30 april 1956 helt tagas bort. Samtidigt sänktes tillägget för övrig ost till 10 öre/kg.

Bestämmelserna om mjölkstandardisering (jfr propositionen 1952: 236) har ändrats genom Kungl. Maj :ts kungörelser 1953: 346 och 1955: 527. Sistnämnda kungörelse innebär i huvudsak, att de förut gällande föreskrifterna om en bestämd fetthalt i mjölk av 3 procent och om en tillåten avvikelse från denna fetthalt av högst 0,1 procent ersatts med en bestämmelse, att mjölk skall vid mejeri standardiseras till en enhetlig fetthalt, ej understigande 3 procent. Innehavare av mejeri, som ämnar verkställa standardisering av mjölk till en fetthalt överstigande 3 procent, skall inge skriftlig anmälan därom till lantbruksstyrelsen och till jordbruksnämnden med angivande av den fetthalt, vartill mjölken skall standardiseras.

Normalpriserna på konsumtionsmjölk, skum- och kärnmjölk, grädde och smör slopades fr. o. in. den 1 oktober 1954 och har därefter icke återinförts. I fråga om konsumtionsmjölk har för regleringsåret 1955/56 mellan jordbruksnämnden och Svenska mejeriernas riksförening träffats en prisöverenskommelse, motsvarande den som gällde under regleringsåret 1954/55. Överenskommelsen innebär bl. a., att mejeri, som saluför mjölk, standardiserad till annan fetthalt än 3 respektive 3,5 procent, icke må tillämpa högre pris för mjölk med fetthalt understigande 3,5 procent än det, som gäller för 3-procentig mjölk, samt för mjölk med en fetthalt av 3,5 procent och däröver icke må tillämpa högre pris än det, som gäller för 3,5-procentig mjölk. Mejeri, som äger saluföra ostandardiserad mjölk (med en fetthalt cj

10° Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

understigande 3 procent), får ej uttaga högre pris än det för 3-proeentig mjölk gällande.

Fr. o. m. den 16 maj 1955 har införts normalpriser vid försäljning till konsument av sveciaost 45-f- med ålder av intill 10 månader. För övrig ost är prissättningen fri (cirkulär 1955: 75).

De i bilaga 1 till propositionen 1955: 180 omnämnda avgifterna på r u nmärkt mejerismör med 5 öre/kg och på icke r un märkt mejeri smör med 30 öre/kg uttages alltjämt från de smörtillverkande mejerierna.

Den i propositionen 1954: 180 lämnade redogörelsen för bestämmelserna angående begagnandet av det inregistrerade varumärket för smör, ost och mesvara, runmärket, äger alltjämt giltighet med de ändringar, som har intagits i nämndens cirkulär 1955: 25.

Ägg. De bestämmelser angående märkning och kontroll av lagrade och konserverade ägg, som har angivits i propositionen 1945:303, gäller alltjämt. Reglemente för Svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg återfinnes i nämndens cirkulär 1953:9. Lantbruksstyrelsens bestämmelser om äggkontrollen, utförseln av hönsägg samt begagnandet av runmärket på ägg äger fortfarande giltighet (cirkulär 1952: 63).

Export och import av ägg har på samma allmänna villkor, för vilka har redogjorts i propositionen 1952: 236, med ensamrätt ombesörjts av Sveriges export- och importförening för ägg, förening u. p. a., och dess medlemmar. För regleringsåret 1955/56 har jordbruksnämnden meddelat vissa föreskrifter för föreningens verksamhet, vilka ansluter sig till de allmänna direktiv, som Kungl. Maj :t och riksdagen har lämnat för äggregleringen under detta regleringsår.

Köttvaror. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 april 1951 överlät jordbruksnämnden fr. o. m. den 8 december 1952 till Svensk kötthandel, förening u. p. a., på vissa villkor ensamrätten till export och import av slaktdjur och av de viktigaste köttvarorna. De allmänna bestämmelser, som gäller för föreningens verksamhet, framgår av jordbruksnämndens cirkulär 1952: 114 och 1953: 4. Jordbruksnämnden har vidare för verksamheten meddelat vissa närmare föreskrifter, vilka ansluter sig till de direktiv, som Kungl. Maj:t och riksdagen lämnat för köttvaruregleringen under regleringsåret 1955/56.

Normalprissättningen i fråga om hela, halva och fjärdedels kroppar av nötkreatur, häst och svin slopades den 1 september 1954. Det åligger föreningen Svensk kötthandel att importera kött och fläsk till sådana kvantiteter, att det vägda medeltalet av priserna för allt inom landet marknadsfört kött och fläsk i möjligaste mån överensstämmer med det av riksdagen godkända genomsnittspriset.

De regler för klassificering av kött och fläsk, som utfärdades våren 1952, gäller i huvudsak fortfarande. Tre ändringar har företagits, nämligen den 1 februari 1953 och den 28 juni 1954 beträffande kvalitetsklasserna för fläsk samt den 9 januari 1956 beträffande fettansättning hos olika köttslag (cirkulär 1952:32, 1953:7, 1954:33 och 1955:85).

Jämlikt Kungl. Maj :ts förordning den 5 juni 1953 (nr 376) och kungörelsen den 2 oktober 1953 (nr 609) om upptagande av slaktdjursavgift föreskrev jordbruksnämnden, att sådan avgift skulle upptagas för fläsk, som efter den 11 oktober 1953 godkändes vid besiktning. Avgiften fastställdes till 5 kr för hel svinkropp, som i slaktat tillstånd vägde 15 kg eller däröver, samt 2,50 kr för halv kropp, som vägde 7,5 kg eller däröver. Dessa avgifter

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

reducerades fr. o. in. den 11 oktober 1954 till 2 kr respektive 1 kr och slopades den 1 juni 1955. Med stöd av Kungl. Maj:ts förordning den 3 juni 1955 (nr 284) och kungörelse den 25 augusti 1955 (nr 518) har nämnden förordnat om slaktdjursavgift för storboskap, som efter den 4 september 1955 godkänts vid besiktning, med 12 kr för hel kropp, vägande 150 kg eller däröver i slaktat tillstånd, samt 6 kr för halv kropp, vägande 75 kg eller däröver. Fr. o. m. den 3 oktober 1955 har avgift upptagits även för sådan hel kropp av storboskap, som i slaktat tillstånd väger under 150 kg, och för sådan halv kropp, som väger under 75 kg. Avgiften utgjorde i dessa fall till en början 6 respektive 3 kr. Fr. o. in. den 1 mars 1956 uttages 15 kr för hel kropp av nötkreatur, vägande 150 kg eller mera, och 7,50 kr för halv kropp, vägande 75 kg eller mera. För nötkreatur, vägande under 150 kg men lägst 30 kg är avgiften för hel kropp 8 kr och för halv kropp, vägande under 75 kg men lägst 15 kg, 4 kr. För hel kropp av svin, som godkänts vid besiktning efter den 20 november 1955 uttages återigen slaktdjursavgift. Denna avgift var till en början för hel kropp 7 kr och för halv kropp 3,50 kr. Fr. o. m. den 1 mars 1956 ändrades dessa avgifter till 8 respektive 4 kr. De nedre viktgränserna är för svin 15 kg för hel och 7,5 kg för halv kropp. Fr. o. m. den 6 februari 1956 uttages också slaktdjursavgifter för häst och kalv. Häst var ursprungligen belagd med en avgift av 12 kr för hel kropp och 6 kr för halv kropp. För kalv var motsvarande avgifter 3 kr och 1,50 kr. Även för häst och kalv ändrades avgifterna den 1 mars 1956. Avgiften för hel kropp av häst är numera 15 kr och för halv kropp 7,50 kr. Gällande avgift för hel kropp av kalv (vägande under 30 kg) är 5 kr och för halv kropp av kalv (vägande under 15 kg) är avgiften 2,50 kr.

Ull. De bestämmelser om statsbidrag till ullproduktionen, för vilka redogörelse lämnades i propositionen 1949: 212, äger alltjämt giltighet med de ändringar, som har angivits i bilaga 1 till propositionen 1953:224 (cirkulär 1952: 82).

Införselavgifter. För de allmänna bestämmelserna har redogörelse lämnats i propositionen 1952: 236. En sammanställning av dessa bestämmelser har senast återgivits i jordbruksnämndens cirkulär 1954: 22, i vilket tillika har intagits en förteckning över storleken av de avgiftsbelopp, som utgick för olika varor den 15 april 1954. Ändringar därefter till den 7 februari 1955 framgår av en ny förteckning i cirkulär 1955: 11. Senare ändringar och tilllägg för tiden fram t. o. in. februari 1956 har införts i följande förteckning, som utvisar avgiftsbeloppen den 1 mars 1956 och även innehåller uppgifter om de kungörelser, vari Kungl. Maj:t lämnat jordbruksnämnden bemyndigande att uttaga avgift på olika varor, samt om de högsta belopp bemyndigandena avser.

Utförselavgifter. Enligt förordningen den 6 juni 1952 (nr 365) angående reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. må de varor, som upptages i en vid förordningen fogad bilaga, i regel icke utföras ur riket utan särskilt tillstånd. Utförseltillstånd beviljas, såvitt ej Kungl. Maj:t annat föreskriver, av jordbruksnämnden. Enligt förordningen skall vidare, i den mån Kungl. Maj:t i prisreglerande syfte så föreskriver, vid utförsel av något av ifrågavarande varuslag erläggas utförselavgift. Avgiftens storlek bestämmes av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Kungl. Maj:t förordnade i kungörelse den 16 augusti 1954 (nr 589) att, i den mån jordbruksnämnden eller efter nämndens bemyndigande Sveriges

12 Kungi. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

Förteckning över varuslag, för vilka Kungl. Majst enligt förordning den 8 juni 1951 (nr 379) angående reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. bemyndigat statens jordbruksnämnd att fastställa införselavgift, m. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

14° Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

export- och importförening för ägg, förening u. p. a., så bestämmer, avgift skall erläggas vid utförsel av färska, kylhuslagrade eller konserverade hönsägg i skal. Efter bemyndiganden av jordbruksnämnden, senast i skrivelse den 6 februari 1956, har föreningen vid de tillfällen, då marknadsläget föranlett därtill, uttagit utförselavgift för denna vara.

Kungl. Maj:t har vidare i kungörelser den 29 oktober 1954 (nr 632) och den 26 november 1954 (nr 665) förordnat, att vid utförsel från riket av korn och havre m. m. skall, i den mån jordbruksnämnden så bestämmer, utförselavgift erläggas. Nämnden äger bestämma avgiftens belopp, dock högst till 5 öre/kg. Fr. o. m. den 7 februari 1955 och alltjämt utgår avgift med oförändrat belopp för havre, korn, havremjöl och kornmjöl, nämligen med 3 öre/kg av varans nettovikt samt för blandningar, vari någon av dessa varor ingår, med 3 öre/kg av den myckenhet avgiftsbelagd vara, som ingår i blandningen (cirkulär 1955:5).

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

15°

Bilaga 2

PM

angående produktionsutvecklingen på jordbrukets område

Allmän översikt. Under senare hälften av 1930-talet gynnades Sverige av en rad goda skördeår, vilka i förstone ingav vissa farhågor ur avsättningssynpunkt men som sedermera visade sig medge en värdefull reserv av såväl brödspannmål som vissa fodermedel. Mot bakgrunden av denna i produktionshänseende gynnsamma period kan skördeutfallet under krigsåren 1940 och 1941 karakteriseras med ordet missväxt. De felslagna skördarna de båda nämnda åren hade som följd en kraftig nedskärning av landets husdj ursstam. Under de därpå följande krigsåren hämmades jordbrukets utveckling av de begränsade möjligheterna att importera förnödenheter, maskiner och flytande bränsle samt av knapphet på arbetskraft.

Efterkrigstiden fram t. o. m. 1950/51 innebar, om man bortser från torråret 1947, en snabb återhämtning för det svenska jordbruket, vilket bl. a. kom till synes däri, att den tidigare till följd av svaga skördar och låg fodermedelsimport starkt reducerade animalieproduktionen så småningom kunde utökas rätt väsentligt.

Sedan början av 1950-talet har däremot totalproduktionen vid normala väderleksbetingelser legat på en praktiskt taget oförändrad nivå. Detta framgår närmare av följande tablå, som visar dels den av kalkylsakkunniga beräknade produktionen vid normala väderleksbetingelser, dels de faktiska volymförändringarna sedan 1950/51 (volym exklusive förändringar i kreaturskapitalet; 1950/51 = 100).

1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56

Enligt normkalkylerna förväntad förändring ........ 100 102 98 100 107 101

Faktisk volymförändring .. 100 98 100 100 99 93

Som synes räknade kalkylsakkunniga våren 1955 för innevarande regleringsår med en produktion, som låg endast 1 procent högre än vad de sakkunniga ansåg vara normalt för fem år sedan. Den faktiska volymutvecklingen ger heller icke anledning att förmoda annat än att den tidigare starka produktionsstegringen f. n. har så gott som helt upphört.

Stagnationen i produktionen är anmärkningsvärd med hänsyn till att arbetet på växtförädlingens område har gått sin gilla gång och att användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel mot växtsjukdomar och ogräs ökat starkare än någonsin. Förbättringen av djurmaterialet och foderstaterna har icke heller varit av mindre betydelse än tidigare.

Den ogynnsamma produktionsutvecklingen torde, åtminstone i viss utsträckning, bero på den hastiga avtappning av arbetskraft från jordbruket, som ägt rum under senare år. Den delvis därav föranledda snabba mekaniseringen och det höjda löneläget för lejd arbetskraft har av allt att döma medfört en produktionshämmande effekt.

Avbrottet i produktionsökningen under den hittills gångna delen av 1950talet har bidragit till att sänka den genomsnittliga ökningen i produktionen

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

på längre sikt. Den totala volymen av jordbrukets slutprodukter har sålunda ökat med endast 17 procent jämfört med genomsnittet för 1930-talet eller med mindre än 1 procent per år. Detta innebär en betydligt svagare ökningstakt än under mellankrigsperioden (2,5 procent per år), ökningen under de senaste decennierna har även varit svagare än man tidigare kunnat registrera för en längre period. På lång sikt — sedan 1880-talet — har ökningen sålunda utgjort cirka 1,5 procent per år.

Vid en bedömning av försörj ningsläget och dess förändringar bör man vidare hålla i minnet, att Sveriges folkmängd nu är cirka 18 procent större än på 1930-talet. ökningen i produktionsvolymen har alltså icke fullt hållit samma takt som folkökningen under de senaste decennierna.

De tabeller, till vilka hänvisning sker i det följande, finnes intagna i särskild tabellbilaga.1

Brödsädsskörden. (Jfr tabellerna 3 och 4.) Beträffande de fr. o. m. 1938 skördade brödsädsarealerna hänvisas till följande sammanställning, som inhämtats ur den officiella jordbruksstatistiken. Uppgifterna för 1955 är preliminära.

Under 5-årsperioden 1938—1942 höll sig brödsädsarealen, som framgår av tablån, relativt konstant omkring 500 000 hektar. Fr. o. m. 1943 inträffade en nedgång, som nådde botten 1947, då arealen brödsäd var ungefär 20 procent lägre än under perioden 1938—1942. Under åren 1948—1952 var arealen i genomsnitt cirka 10 procent högre än 1947.

År 1953 ökade brödsädsarealen avsevärt och ökningen fortsatte under 1954. Sistnämnda års areal var den högsta, som förekommit under den i tablån redovisade perioden. För 1955 redovisas däremot en av de minsta arealerna under samma tid.

Vad beträffar utvecklingen för de olika brödsädsslagen framgår det av tablån att arealerna höstvete och råg, som sedan krigsåren fram t. o. m. 1951 visat en tendens att minska, åter ökade under perioden 1952—1954. Vårvetearealen, som sedan lång tid tillbaka befunnit sig i ökning, visade 1955 — liksom höstvete- och rågarealerna — en kraftig nedgång.

1 Införd sist i propositionen.

2 Tidigare publicerade uppgifter korrigerade.

17 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Bestämmande för storleken av skördade arealer av höstsådda grödor är, lörutom såddens omfattning, utvintringen under året. Storleken av den senare kan direkt anges. Fr. o. m. 1940 har nämligen arealinventeringar företagits såväl på hösten som påföljande sommar. Vid höstinventeringarna har uppgifter bl. a. lämnats om de arealer som vid inventeringstillfället besåtts med höstsäd. Vid sommarinventeringarna har uppgifter erhållits om skördade arealer av olika växtslag. En jämförelse mellan höstinventering och påföljande sommarinventering visar alltså i stort sett den omfattning, i vilken utvintring förekommit. Utvintringens omfattning framgår av följande tablå.

1 Avser endast Svealand och Götaland.

! Någon tillförlitlig uppgift om utvintringen vintern 1951/52 finnes ej.

De svåra vintrarna 1940/41 och 1941/42 orsakade som synes en betydande utvintring av höstvete, medan höstrågen klarade sig ovanligt bra. Under 1942/43—1945/46 var utvintringen låg. De svåra väderleksförhållandena vintern 1946/47 medförde att ej mindre än 22 procent av höstvetearealen och 14 procent av höstrågarealen måste plöjas upp och sås om. Utvintringen 1947/48, 1950/51 samt i fråga om höstråg 1954/55 var likaså avsevärd.

En nedgång hösten 1950 i de med vete och råg besådda arealerna följdes i fråga om höstvete av fortsatt arealminskning under hösten svartroståret 1951. Samtidigt ökade emellertid rågarealen ganska avsevärt, varför den sammanlagda arealen höstvete och höstråg kom att öka något i jämförelse med den 1950 höstsådda arealen. Åren 1952 och 1953 ökades de höstsådda arealerna av vete och råg avsevärt jämfört med föregående år. De på sina håll mycket ogynnsamma väderleksförhållandena hösten 1954 medförde emellertid åter en kraftig reducering av dessa arealer. Till en del torde denna minskning även få ses som en följd av att priserna på vete och råg sänktes. De 1955 höstsådda vete- och rågarealerna var 41 respektive 18 procent större än 1954 års.

Beträffande skördeutbytet av brödsäd per hektar hänvisas till uppgifterna i följande tablå ur statistiska centralbyråns skördestatistik (talen för 1955 är preliminära).

2° Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 165

18 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

För perioderna 1948—1950 och 1952—1954 redovisas förhållandevis höga hektarskördar. Utbytet per arealenhet låg praktiskt taget undantagslöst högre än något tidigare år under 1940-talet. De låga veteskördarna 1951 berodde huvudsakligen på svartrostangreppen detta år. Av de preliminära siffrorna för 1955 framgår, att hektarskördarna för samtliga brödsädsslag — på grund av ogynnsamma väderleksförhållanden — blev mindre än under de närmast föregående åren. De var dock på vissa undantag när ungefär lika stora som eller större än skördarna under perioden 1940—1947.

I följande sammanställning redovisas den officiella skördestatislikens uppgifter rörande skördeutbytet av brödsäd fr. o. m. 1938 (uppgifterna för 1955 är preliminära).

Tidigare publicerade uppgifter korrigerade.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

19°

Medan den totala brödsädsskörden 1954 var den största, som redovisats under perioden 1938—1954 blev 1955 års skörd, med undantag för 1951 års, den minsta sedan 1947.

Fodermedel. Den inhemska foderskörden redovisas i följande sammanställningar. Uppgifterna, som hämtats ur den officiella skördestatistiken, är preliminära för 1955.

1 Tidigare publicerade uppgifter korrigerade.

2 Arealen naturlig äng (uppdelad på slåtteräng och annan betesäng) utgjorde enligt jordbruksräkningama 1937, 1944 och 1951 respektive 920 869, 812 485 och 535 095 hektar.

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

Fodersädsskörden 1953 var den största, som redovisats sedan förkrigstiden. Nedgången 1954 och 1955 (sammanlagt 25 procent) berodde dels på minskade hektarskördar till följd av ogynnsam väderlek, dels — i fråga om förstnämnda år — på minskad areal. Skörden av foderrotfrukter var 1955 den minsta, som noterats under redovisningsperioden. Nedgången berodde på fortsatt arealminskning och ovanligt låg hektarskörd. Höskörden var 1955 28 procent lägre än 1954, beroende dels på den ovanligt låga hektaravkastningen, dels på att den sedan 1947 fortgående minskningen av arealen fortsatte även 1955.

1 Tidigare publicerade uppgifter korrigerade. * Inklusive hö från slåtteräng.

Den i jordbrukets totalkalkyl beräknade inhemska förbrukningen av oljekraftfoder och kli av såväl inhemskt som utländskt ursprung (jfr tabell 5) redovisas produktionsårsvis i följande tablå.

21 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Den från år till år växlande förbrukningen på oljekraftfoder och kli under 1940-talet beror för flertalet år på fluktuationer i importen. Anledningen till att förbrukningen av oljekraftfoder minskat under senare år i jämförelse med förkrigstiden är dels minskningen av kostammen, dels den ökade användningen av inhemska äggviterika fodermedel. Den kraftiga ökningen 1955/56 är främst en följd av import på grund av den felslagna inhemska foderskörden. Samma är förhållandet i fråga om kliförbrukningen, som under en följd av år successivt avtagit — främst på grund av ogynnsamma prisrelationer — men särskilt under 1955/56 åter stigit. Den föregående tillbakagången för kli berörde helt importkli och sammanhängde bl. a. med ökad tillgång på inhemsk fodersäd.

Potatismarknaden. Den inhemska skörden av potatis redovisas i följande sammanställning, som hämtats ur den officiella skördestatistiken. Uppgifterna för 1955 visar att såväl hektarskörden som totalskörden detta år var de lägsta sedan krigsslutet. Den totala potatisarealen har emellertid även visat en tendens att minska under samma tid.

1 Tidigare publicerade uppgifter korrigerade.

Beträffande konsumtionen av matpotatis föreligger icke några direkta statistiska uppgifter. Följande uppskattningar har hämtats ur jordbrukets totalkalkyl.

1 Tidigare publicerade uppgifter korrigerade med ledning av socialstyrelsens levnadskostnadsunder8ökning 1952.

2 Den totala konsumtionen 1954/55 och 1955/56 beräknas som under de närmast föregående åren till 750 000 ton. De i tablån angivna talen avser svensk matpotatis.

22 Knngl, Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Fram t. o. in. 1942/43 redovisas en betydande konsumtionsökning främst orsakad av bristen på andra livsmedel. Därefter har förbrukningen av matpotatis åter gått tillbaka. Den ligger enligt socialstyrelsens konsumtionsundersökningar per capita räknat nu betydligt under förkrigsnivån.

Förbrukningen av fabrikspotatis har fr. o. in. konsumtionsåret 1938/39 uppgått till följande kvantiteter.

Sockerbetsodlingen. (Jfr tabell 5.) Följande uppgifter kan meddelas om areal, hektarskörd och totalskörd av sockerbetor samt råsockertillverkning fr. o. m. kampanjåret 1938/39.

1 Dessutom 296 hektar betor, som på grund av upptagningssvårigheter ej levererades till sockerbruk.

Den odlade arealen sockerbetor varierade, som framgår av tabellen, under perioden 1938/39—1946/47 mellan 50 000 och 55 000 hektar. Under perioden 1947/48—1949/50 var den lägre än 50 000 hektar för att kampanjåret 1950/51 (skördeåret 1950) åter öka avsevärt. Efter en nedgång 1953 ökade arealen 1954 till den högsta, som hittills redovisats. Den minskade emellertid 1955 åter nästan lika mycket eller med 12 procent.

Den ovanligt låga hektarskörden 1947 i förening med den begränsade betarealen resulterade i den lägsta totalskörden under den i tabellen redovisade perioden, medan däremot 1953 års skörd var den största, som hittills

23 Kungi. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

redovisats, beroende på den rekordhöga hektarskörden. Även sockerhalten i 1953 års skörd var ovanligt hög. Den totala betskörden 1955 blev ovanligt liten på grund av låg hektarskörd. Sockerhalten var dessutom avsevärt lägre än under något annat av de redovisade åren.

Oljeväxtodlingen. Tablåerna i det följande utvisar utvecklingen på oljeväxtodlingens område.

Oljeväxtarealen ökades, som synes, med undantag för 1945 och 1946, i snabb takt fram t. o. in. 1951, varefter den under de därnäst följande två åren minskades med sammanlagt 55 procent. Den starka nedgången i oljeväxtarealen under dessa år berodde bl. a. på den, i förhållande till priserna på andra avsalugrödor, sänkta prisnivån på oljeväxtfröer samt på de växtföljdssjukdomar m. in., som blivit en följd av alltför ensidig oljeväxtodling. En starkt bidragande orsak till att arealen gick ned under 1953 var de svåra övervintringsförhållanden, som rådde vintern 1952/53. Sålunda utvintrade 38 procent av den hösten 1952 sådda höstrapsen och 61 procent av höstrybsen. En ökning av den skördade arealen skedde 1954, vilket bl. a. berodde på att utvintringen var låg — endast 2 procent för höstraps och 14 procent för höstrybs. Även från 1954 till 1955 ökade arealen något. Under vintern 1954/55 utvintrade 6 procent av höstrapsarealen och 13 procent av höstrybsarealen.

Den tidigare konstaterade nedgången i vårraps- och vårrybsarealen fortsatte även under 1955 men var i fråga om rybsen helt ringa. Den kraftiga minskningen av oljelinarealen från 1952 till 1955 har sin huvudsakliga förklaring i att priset på oljelin sänkts avsevärt.

Hektarskördarna av de olika redovisade oljeväxtslagen visar, med undantag för höstrybs, ingen utpräglad tendens. Variationerna synes i huvudsak vara betingade av tillfälliga orsaker.

Den totala skörden av oljeväxtfrö ökade fram t. o. in. 1951 avsevärt. Växlingarna under de därefter följande åren sammanhänger främst med totalarealens förändringar men vad beträffar förhållandena 1955 även i hög grad med ovanligt låga hektarskördar. 1

Skördade arealer, hektar

1 Besådd areal enligt arealinventeringen 1 oktober 1955. Normalt kan förutsättas en utvintring av cirka 16 procent.

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

Skörd per hektar av oljeväxtfrö, exklusive utsäde, 18 % vattenhalt, kg

1 Medeltal för 194a—1955.

2 Medeltal för 1949—1955.

3 Medeltal för 1944—1955.

Skörd av oljeväxtfrö, exklusive utsäde, 9 % vattenhalt, ton

1 För vissa är inkluderas här vissa ej specificerade fröer.

2 Specificerade uppgifter föreligger ej för åren 1941—1943 och 1951.

3 Inklusive 900 ton oljedådra.

* Exklusive frö av spånadslin.

3 Inklusive 70 ton oljedådra och diverse andra fröslag.

3 Inklusive 22 ton oljedådra.

Förändringar i husdjursantalet. I följande tablåer redovisas vissa uppgifter till belysning av förändringarna i antalet husdjur av olika slag under efterkrigstiden. Till jämförelse har även angetts husdjursantalet enligt jordbruksräkningarna 1937 och 1944. Uppgifterna bygger i övrigt på material från de årligen utförda husdjursräkningarna.

Knngl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956 Antal husdjur inom hela riket

25'

1 Allmänna jordbruksräkningen.

1 Tidigare publicerade uppgifter korrigerade.

Av den första tablån framgår bl. a. hur hästbeståndet oavbrutet minskat under efterkrigstiden. Detta sammanhänger med den fortgående mekaniseringen av jordbruket. Antalet arbetshästar var 1955 cirka 44 procent lägre än 1937. Samtidigt har antalet föl och unghästar minskat med ej mindre än 81 procent. Antalet mjölkkor ökade något strax efter kriget men Aisar därefter praktiskt taget oavbrutet nedåtgående tendens. Det ligger nu cirka 21 procent under 1937 års nivå. Nötkreatursantalet i sin helhet har samtidigt minskat med cirka 14 procent. Fårstammen har sedan 1937 gått ned med 50 procent.

Antal husdjur inom hela riket (forts.)

* Allmänna jordbruksräkningen.

Däremot ökade svinstammen, som framgår av den senare tablån, under perioden 1945—1954 år från år. Den var sistnämnda år högst för hela den redovisade perioden (11 procent över 1937 års nivå). Från 1954 till 1955

26 Iiungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

minskade den med drygt 2 procent men var dock större än under något annat av de redovisade åren, 1954 undantaget. Antalet höns och kycklingar har, med undantag för 1948, efter en viss ökning under 1945 och 1946 hållit sig i stort sett konstant under perioden 1947—1951. Under 1952 och 1953 inträffade en viss minskning av antalet höns. Nedgången har möjligen stått i samband med den försämrade prisrelationen mellan hönsfoder och ägg. Sedan denna prisrelation undergått viss förbättring, har kycklingbeståndet, som även det minskades 1952, åter ökat. (Siffermaterialet i fråga om hönsstammens storlek är bristfälligt, varför det är vanskligt att dra några bestämda slutsatser om de faktiska variationerna.)

Marknaden för mjölk och mejeriprodukter. (Jfr tabellerna 7—10.) Följande tablå visar mjölkproduktionens utveckling sedan 1938/39 enligt jordbrukets totalkalkyl.

1938/39 ............. 4 714 000 ton

1939/40 ............. 4 628 000 »

1940/41 ............. 4 151 000 »

1941/42 ............. 3 668 000 »

1942/43 ............. 3 834 000 »

1943/44 ............. 4 229 000 »

1944/45 ............. 4 385 000 »

1945/46 ............. 4 656 000 *

1946/47 ............. 4 636 000 »

1947/48 ............. 4 367 000 ton

1948/49 ............. 4 546 000 »

1949/50 ............. 4 875 000 »

1950/51 ............. 4 772 000 »

1951/52 ............. 4 538 000 »

1952/53 ............. 4 492 000 »

1953/54 ............. 4 395 000 »

1954/55 ............. 4 221 000 »

1955/56 (prognos) .... 4 103 000 »

Mjölkproduktionen, som med undantag för 1946/47 och 1947/48 oavbrutet steg under perioden 1941/42—1949/50, har under åren därefter åter visat sjunkande tendens. Medan 1949/50 års produktion — den högsta som redovisats sedan förkrigstiden — var drygt 3 procent större än produktionen under 1938/39, beräknas produktionen under 1955/56 bli drygt 13 procent lägre än 1938/39 års produktion. Medelkoantalet under 1955/56 uppskattas till omkring 1 436 000 djur mot 1 920 000 år 1938/39. Detta innebär, att kostammen minskats med ungefär en fjärdedel sedan förkrigstiden. Samtidigt har emellertid produktionen per ko beräknats bli cirka 16 procent större än under förkrigsåret 1936/39.

Under kalenderåret 1955 har mjölkinvägningen vid mejerierna uppgått till 3 399 miljoner kilogram mot 3 565 miljoner kilogram 1954. Minskningen utgör 5 procent av 1954 års invägning. I förhållande till 1939 föreligger en uppgång med 6 procent, vilket beror på att antalet mejerileverantörer ökat (jfr tabell 8). Invägningen år 1950, som var den högsta hittills redovisade, låg 22 procent över 1939 års. Jämsides med ökningen av mjölkinvägningen vid mejerierna har försäljningen av mjölk från producent direkt

27 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

till förbrukare successivt minskats liksom tillverkningen och försäljningen av lantsmör. Av föregående uppställning framgår den vid mejerierna invägda relativa andelen av den totala mjölkproduktionen.

Den vid mejerierna invägda mjölkens användning redovisas i följande två

tablåer. .

Av tablåerna framgår, att invägningen av mjölk till produktberedning absolut sett nådde ett minimum 1&42. I förhållande till invägningen nåddes minimum under 1943, varefter i stort sett en successiv ökning skedde, som kulminerade 1951. År 1955 var kvantiteten produktmjölk 2 307 miljoner kilogram, d. v. s. 4 procent lägre än 1939. Den var samtidigt 19 procent lägre än under rekordåret 1950. Ser man på utvecklingen för försåld konsumtionsmjölk, finner man, att denna tidigare visade en mycket kraftig stegring fram till 1943, då ett maximum nåddes. Under de följande åren höll sig försäljningen vid cirka 940 miljoner kilogram. År 1948 nåddes den hittills högsta siffran, 979 miljoner kilogram, varefter försäljningen under perioden 1949—1951 successivt sjunkit. Under 1952—1955 har återigen en stegring av försäljningen av konsumtionsmjölk skett, ökningen från 1954 till 1955 uppgick dock endast till drygt 1 procent. Det bör anmärkas, att den sedan november 1941 från mejerier försålda mjölken har varit standardiserad och hållit en fetthalt av cirka 3 procent mot tidigare 3,5 procent. Sedan november 1951 är på vissa villkor försäljning av mjölk, som standardiserats till minst 3,5 procent fetthalt, tillåten. Försäljningen av sådan mjölk har under 1955 uppgått till 59 miljoner kilogram eller 6,0 procent av mejeriernas totala försäljning av konsumtionsmjölk. Den ökning av försäljningen av konsumtionsmjölk, som förekommit, motsvaras icke av en verklig konsumtionsstegring, enär, som förut påpekats, samtidigt en nedgång ägt rum i försäljningen av mjölk från producent direkt till konsument. Av betydelse är vidare att jordbruksbefolkningens konsumtion har avtagit i samband med befolkningsomflyttningen. Med stöd av kalkylsakkunnigas uppskattningar kan sålunda den totala förbrukningen av standardiserad och ostandardiserad mjölk i riket under 1954/55 beräknas ha varit 20 procent

ITr. o. m. november 1941 standardiserad mjölk.

28°

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

1 Mjölk av verklig medelfetthalt.

större än under 1938/39. Per invånare räknat stannar ökningen vid 3 procent. Omräknas däremot konsumtionen till enbart helmjölk låg förbrukningen per person för 1954/55 cirka 10 procent lägre än 1938/39.

Den i november 1940 genomförda sänkningen av konsumtionsgräddens fetthalt (liksom den under tiden 20/11 1941—31/1 1944 gällande ransoneringen av grädde) medförde, att för gräddförsäljning togs i anspråk en betydligt mindre kvantitet lielmjölk än före kriget. Detta tillika med mjölkstandardiseringen medförde, att den sammanlagda mjölk- och gräddförsäljningen räknad i oskummad mjölk kom att ligga lägre än den eljest skulle ha gjort. Sedan försäljningen av tjock grädde från den 12 juli 1949 åter medgivits, inträdde under 1949 och 1950 en ökning av mjölkanvändningen för produktion av konsumtionsgrädde. År 1955 nådde mjölkanvändningen för gräddframställning, räknat i procent av invägningen, det högsta värdet sedan 1939.

Mejeriernas totala försäljning av mjölk och grädde räknad i oskummad mjölk ökade från 1954 till 1955 med cirka 10 000 ton.

Mejeriproduktionen av smör och ost framgår av följande sammanställning.

Smörproduktionen var 1955 cirka 9 procent lägre än föregående år. Den var samtidigt obetydligt högre än 1939 års produktion (cirka 450 ton). Lantsmörproduktionen beräknas ha sjunkit från IG 200 ton år 1939 till 1 400 ton år 1955, varför 1955 års totalproduktion av smör jämförd med 1939 års visar en nedgång med cirka 14 350 ton. Det bör här anmärkas, att det 1939 förekom en smörexport av i runt tal 26 200 ton mot 4 000 ton 1955 och 13 000

ton 1954. Den stora smörexport, som ägde rum under 1951 — 26 400 ton_

berodde på att smörkonsumtionen inom landet efter den betydande prishöjning på smör och margarin, som företogs fr. o. in. den 1 januari 1951, minskades rätt väsentligt.

Smörkonsumtionen per capita låg 1955 cirka 5 procent under förkrigsnivån. Den hade minskat med 6 procent sedan 1954.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

29 År 1949 uppnåddes den största ostproduktion, som dittills förekommit. Genom olika regleringsåtgärder och export sökte man under 1950 uppnå bättre balans på ostmarknaden och vinna avsättning för de onormalt stora lagren. En ökning av ostkonsumtionen och -exporten kom också till stånd, samtidigt som produktionen reducerades till endast 79 procent av 1949 års produktion. Härigenom nedbringades lagren till lämplig storlek. Under 1951 och 1952 ökades produktionen åter något. Den har under de senaste tre åren intagit en med hänsyn till det inhemska konsumtionsutrymmet tämligen normal omfattning. Mejeriernas ostlager vid årsskiftet 1955/56 var 16 600 ton.

Margarin. Som framgår av följande tabell har margarintillverkningen (av såväl importerad som inhemsk råvara) 1955 varit 4 800 ton högre än 1954 och den högsta under hela den redovisade perioden. Från förkrigstiden fram till 1955 ökade förbrukningen av hushållsinargarin per person med 26 procent. Den totala förbrukningen av matfett per person har under samma tidsperiod ökat med cirka 15 procent.

30 Kungi. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

Slaktdjursmarknaden. (Jfr tabellerna 11 och 12.) I följande tablå har sammanställts uppgifter om den totala slakten (såväl marknadsförd slakt som hemslakt) av nötkreatur, svin, får, getter och häst enligt inom livsmedelskommissionen respektive jordbruksnämnden utförda beräkningar.

År

Total slakt, milj. kg

1 Den i angivna kvantiteter ingående hemslakten av svin beräknad med utgångspunkt från antalet behållna icke besiktigade hemslaktade svin och en medelslaktvikt av 90 kg per styck. 1 Exklusive de i anledning av mul- och klövsjukan nedslaktade och nedgrävda djuren.

Slakten av nötkreatur och svin 1955/56 väntas i förhållande till slakten 1954/55 minska med cirka 2 respektive 9 procent.

Konsumtionen av kött uppgick under produktionsåret 1954/55 till 157 miljoner kilogram. Den översteg därmed 1937/39 års konsumtion — 153 miljoner kilogram — med 3 procent. Samtidigt var fläskkonsumtionen under 1954/55 189 miljoner kilogram, d. v. s. 36 procent större än 1937/39 års konsumtion, som utgjorde 139 miljoner kilogram. Tillsammanslagna var 1954/ 55 års kött- och fläskkonsumtion 18 procent större än 1937/39 års. Förändringen i konsumtionsinriktningen mot en ökad fläskkonsumtion sammanhänger med de höjningar av konsumentpriserna för nöt-, kalv- och hästkött i förhållande till priserna på fläsk, som skett sedan förkrigstiden.

Någon nämnvärd export av kött har ej förekommit under efterkrigstiden. Detsamma gäller i fråga om fläskexporten fram till årsskiftet 1952/53, då emellertid baconexporten till Storbritannien återupptogs. Export av fläsk och levande slaktsvin förekommer numera även till Västtyskland och vissa östeuropeiska länder. Åren 1937—1939 hade landet ett exportöverskott av kött och fläsk av i medeltal 8 900 ton. Förkrigsexporten omfattade huvudsakligen fläsk. Under 1955 exporterades sammanlagt 9 762 ton (räknat i vara med ben), varav 5 641 ton fläsk och bacon samt levande svin omräknade till slaktad vara. I de senaste årens import har nötköttet dominerat. Importen av kött och fläsk — räknad i vara med ben — har under 1955 uppgått till cirka 13 500 ton, vilket är 17 600 ton mindre än 1954. Av 1955 års totala import utgjorde cirka 4 500 ton fläsk.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

31 Äggmarknaden. Enligt jordbrukets totalkalkyl har äggproduktionen utvecklats på följande sätt sedan 1938/39.

År Äggproduktion, År Äggproduktion,

ton

ton

1947/48................. 65 500

1948/49................. 75 000

1949/50................. 83 000

1950/51................. 83 000

1951/52................. 80 000

1952/53 ................. 81 000

1953/54................. 82 000

1954/55................. 84 000

1955/56 (prognos)....... 86 000

Produktionen av ägg steg snabbt efter nedgången i krigets början och kulminerade under 1949/50 och 1950/51, varefter den 1951/52 gick tillbaka för att nu åter befinna sig i stigande. Den beräknade produktionen under innevarande år är 41 procent större än under sista förkrigsåret och den högsta under hela den redovisade perioden. Vad utrikeshandeln beträffar redovisades för 1938 och 1939 en nettoexport av 5 300 respektive 4 700 ton ägg, medan det 1947 och 1948 förelåg en nettoimport av 1 700 respektive 1 900 ton.

Den inhemska marknaden har under senare år absorberat en betydligt större kvantitet ägg än före kriget. Till följd av produktionsökningen har emellertid överskott förekommit. Dessa har kunnat avsättas på utlandsmarknaden. År 1950 medförde sålunda en nettoexport av 12 400 ton ägg, medan exporten 1951 uppgick till 8 980 ton, 1952 till 8 600 ton, 1953 till 6 840 ton, 1954 till 7 640 ton och 1955 till 9 790 ton.

Till belysande av ägghandelns utveckling lämnas i följande tablå uppgifter om partihandelns invägning av ägg under åren 1938—1955.

1 Uppgifterna före 1951 ej direkt jämförbara med uppgifterna för senare år.

Av sammanställningen framgår, att partihandelns invägning av ägg i stort sett följer samma trend som den totala äggproduktionen.

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

Bilaga 3

PM

med redogörelse för priser på jordbruksprodukter samt på vissa förnödenheter för jordbrukets behov

Efterföljande redogörelse för priser på jordbruksprodukter samt på vissa förnödenheter för jordbrukets behov begränsas beträffande en del varuslag till innevarande regleringsår men avser i övrigt i huvudsak den tid som förflutit sedan motsvarande sammanställning upprättades inom jordbruksnämnden våren 1955.1 De tabeller, till vilka hänvisning i det följande sker, finnes intagna i en särskild tabellbilaga.2

Brödsäd. (Jfr tabell 2.) För 1955 års skörd har prissättningssystemet för vete och råg jämfört med föregående år varit i stort oförändrat. Prisgaranti till odlarna har sålunda i princip endast lämnats för vete och råg, som per den 1 april 1956 för inlösen hembjudes till föreningen Svensk spannmålshandel. Inlösenpriset för fullgod brödsäd av normalkvalitet är för vete 42 kr/dt och för råg 37 kr/dt vid leverans till prisort. Fram till inlösendagen är prisbildningen fri. För fullgod vara av annan kvalitet än normalkvalitet verkställes prisreglering enligt särskilda i jordbruksnämndens cirkulär 1955: 52 angivna regler. Vid leverans till annan ort än prisort minskas priset med kostnaderna för transport från mottagningsorten till närmaste prisort. Prisavdraget vid leverans till Visby (som icke är prisort) är dock endast 50 öre/dt.

Priserna för brödsäd av normalkvalitet på prisort har hittills enligt Lantbruksförbundets noteringar varit följande.

Vete Råg

kr/dt kr/dt

Augusti/september.................... 40,00 36,36

Oktober ............................ 40,23 36,78

November .......................... 40,58 37,18

December............................ 40,90 37,36

Januari.............................. 41,23 37,49

Fodermedel. (Jfr tabell 2.) Prisbildningen på fodersäd är liksom på andra

fodermedel fri. Handelns egna organ ombesörjer numera utrikeshandeln med varorna i fråga. Under konsumtionsåret 1953/54 rådde ganska säregna förhållanden på fodersädsmarknaden. Den svenska skörden'1953 hade blivit ovanligt stor i fråga om såväl fodersäd som hö och mycket god i fråga om foderrotlrukter. Stora kvantiteter fodersäd fördes i marknaden under hösten 1953 och priserna blev låga — omkring 10 kr/dt lägre än under närmast föregående höst. Införselavgifter infördes som skydd för en viss prisnivå. Avsevärda kvantiteter avlastades dessutom genom export. Redan vid konsumtionsårets mitt fram i februari och mars hade läget helt svängt om. Brist på todersäd började göra sig gällande. Producentpriserna hade från

1 Se Kungl. Maj:ts prop. 1955: 180, s. 30* ff.

2 Införd sist i propositionen.

33 Kungl. Maj:is proposition nr 165 år 1056

september till tram i slutet av mars stigit för foderkorn med i medeltal omkring 5,50 kr/dt till drygt 31 kr/dt, och för vithavre med i medeltal omkring 6,50°kr/dt till omkring 29 kr/dl. Exporten upphörde nu och import vidtog. För att tillfredsställa efterfrågan utförsålde dessutom Svenska spannmålsaktiebolaget under tiden februari—juli 1954 44 000 ton av dess upplagrade kvantiteter importfodermedel i form av havre, korn, majs och vetekli. Vidare försålde bolaget under tiden april—augusti samma år drygt 32 000 ton denaturerad brödsäd till foder.

Fodersädsskörden 1954 nådde 1 881 000 ton men blev ändå 249 000 ton mindre än under närmast föregående år. Man förväntade sålunda ett betydande underskott på fodersäd. Priserna steg också. Medelprisnoteringen vid försäljning från producenter låg såsom genomsnitt för september vid något över 30 kr/dt, vilket var 4,50 kr/dt högre än under motsvarande månad 1953 och för foderhavre vid något över 28 kr/dt, vilket var ungefär 5,50 kr/dt högre än under september 1954. Med hänsyn till läget avvecklades under hösten 1954 införselavgifterna för fodersäd med undantag av majs. Införselavgiften borttogs även för kli.

På nyåret 1955 låg noteringen vid försäljning från odlare inom de viktigaste producentområdena i mellersta Sverige både för foderkorn och för vithavre vid omkring 35,50 kr/dt. Priset steg successivt till ungefär 37 kr/dt för de båda varorna i medio av mars. Genom påverkan av sänkta importpriser sjönk priserna på den inhemska fodersäden något i maj men höll sig därefter praktiskt taget oförändrade säsongen ut.

Såsom redan anförts i bilaga 1 utförsåldes genom föreningen Svensk spannmålshandel under år 1955 mycket betydande kvantiteter denaturerad brödsäd för foderändamål. Härav såldes en del (ur beredskapslagret) under senhösten 1955. På grund av att 1955 års fodersädsskörd blivit relativt liten — 277 000 ton mindre än 1954 års icke särskilt stora skörd — och att skörden även av andra värdefulla fodervaror blivit mindre god, behöver nämligen 1'odersädstillgångarna i år förstärkas med mycket stora kvantiteter importfoder eller icke fullgod svensk brödsäd.

Vid föreningen Svensk spannmålshandels utförsäljning av brödsäd i och för denaturering till foder uttogs för råg till att börja med hösten 1954

33,50 kr/dt fritt det magasin, där varan vid denatureringen lagrades. Priset sänktes den 13 september 1955 till 32 kr/dt men höjdes den 30 december till 33 kr/dt. För vete var motsvarande pris från början i december 1954 38 kr/dt och fr. o. m. den 16 maj 1955 36 kr/dt. De nämnda priserna skall ökas med handelsmarginal samt med kostnaderna för emballage och i förekommande fall frakter, innan förbrukarpriset erhålles.

Den importerade fodersäden har övervägande utgjorts av sorglium men även betydande kvantiteter foderkorn och foderhavre samt även majs har införts. I början av 1955 var Malmö-noteringen för sorghum vid försäljning till förbrukare något över 40 kr/dt. Detta pris höll sig till omkring mitten av april, varefter ett 4 å 5 kr lägre pris noterades till slutet av juni. Nedgången fortsatte till ett bottenläge i medio av september vid omkring 30 kr/dt. Därefter drog sig priset uppåt och nådde i början av december drygt 34 kr/dt. Vid årsskiftet 1955/1956 var det ungefär 36 kr/dt. Noteringen var vid utgången av januari månad 1956 1 kr/dt lägre.

För importerat foderkorn, vilket huvudsakligen utgjorts av vara från medelhavsländerna av icke fullt första kvalitet, låg Malmö-noteringen under 1955 års tre första månader på ungefär samma eller tidvis något högre nivå än för sorghum. Prissänkningen var därefter betydligt mindre än för sorglium. Efter ett prisläge på uiigefär 38 kr/dt under tiden maj—juli företogs eu mindre ned justering och under liden medio september—medio november

llihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 165

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

noterades 36,50 kr/dt. Vid årsskiftet hade priset ökat till 37 kr/dt men vid utgången av januari åter sjunkit till 36,50 kr/dt. För importerad blandsäd av korn och havre har priset legat omkring 1 kr och för importerad havre

1,50 å 2 kr/dt högre än för importerat korn.

Majs importeras huvudsakligen för användning vid beredning av handelsfoderblandningar för fjäderfän. Den belastas med en införselavgift av 3,50 kr/dt och har betingat förhållandevis högt pris. Detta var vid 1955 års början enligt Malmö-noteringen 47 kr/dt vid försäljning till förbrukare. Det var för tiden februari—medio augusti 1 å 1,50 kr högre, men sjönk därefter och låg fram i november vid cirka 45,50 kr/dt. Vissa ytterligare sänkningar har därefter förekommit.

Medelpriserna för vithavre och korn till producenter enligt Lantbruksförbundets noteringar fr. o. m. januari 1955 framgår av följande sammanställning. Uppgifterna, som utgör vägda medeltal, avser kr/dt.

För de mest använda värdefulla oljekraftfoderslagen, nämligen sojamjöl och jordnötskakor, har priserna under 1955 sjunkit successivt och ganska avsevärt. Sojamjöl hållande 44—46 procent och jordnötskakor hållande 53— 55 procent råprotein och fett noterades i Malmö vid försäljning till förbrukare vid årets början till 56 respektive 65 kr/dt och vid dess slut till 50,75 respektive 61,25 kr/dt. Motsvarande priser på 50—52-procentiga bomullsfrökakor var 56 och 54 kr/dt. För kokoskakor och linfrökakmjöl har prisnivån varit mycket stabil och i Malmö hållit sig omkring 49 respektive

62,50 kr/dt. Vid månadsskiftet januari/februari 1956 var pristendensen för sojamjöl tydligt fallande. Även för övrigt importerat oljekraftfoder var priserna något svagare. På andra noteringsorter än Malmö har priserna på oljekraftfoder i regel varit högre. För linfrökakmjöl är årsmedeltalet för alla orter 64,11 kr/dt. Av linfrökakmjöl är förbrukningen numera mycket liten.

Enligt jordbruksnämndens beslut har oljefabrikernas utförsäljningspris för svenskt oljekraftfoder av raps och senap höjts under året. Vid försäljning till fodermedelshandlare samt fritt vissa importhamnar och andra kusthamnar uttogs vid årets början för extraherat rapsmjöl 38 kr/dt och för extraherat senapsmjöl 30 kr/dt. Priserna höjdes för senapsmjöl med 2 kr den 16 februari, för rapsmjöl med 3 kr den 26 april samt för senapsmjöl med ytterligare 5 kr den 14 oktober. Fr. o. m. den 1 december uttages enhetligt pris för de båda varorna, nämligen 40,75 kr/dt, vilket innebär en prissänkning på rapsmjöl med 25 öre men en prishöjning på senapsmjöl med 3,75 kr/dt. Förbrukarpriserna har i regel legat 2,50 å 3 kr/dt över de under skilda perioder gällande, nu nämnda priserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956 35°

Priset på oljekraftfoderblandning har under året undergått en mindre höjning. För 43-procentig blandning noterades i Malmö ett förbrukarpris på 50,50 kr/dt vid 1955 års början och 51,25 kr/dt vid årets slut. Medelpriset för hela landet enligt Lantbruksförbundets noteringar utgjorde 52,53 mot 51,71 kr/dt för 1954. Att priset på oljekraftfoderblandning under 1955 något stigit trots den rätt betydande nedgången av priserna på det importerade oljekraftfodret är i huvudsak en följd av de höjda priserna på svenskt oljekraftfoder. Enligt jordbruksnämndens bestämmelser skall nämligen dylikt utgöra en viss procentuell andel av den oljekraftfoderblandning, som saluföres. I genomsnitt för året har i den inom landet fabriksmässigt tillverkade kvantiteten oljekraftfoderblandning ingått 29,4 viktsprocent oljekraftfoder av raps och senap. Härav var 9 procentenheter senapsmjöl.

Under januari månad 1956 har de förut angivna priserna för skilda slag av oljekraftfoder icke undergått några nämnvärda förändringar.

Priserna på svenskt kli av vete och råg samt även på havrekli har gått ned något under året. Såsom genomsnitt för året ligger de dock betydligt över motsvarande priser under 1954. De av Lantbruksförbundet sedan januari 1955 noterade priserna på svenskt kli av vete, råg och havre framgår av följande sammanställning. Uppgifterna avser medelpriser i kr/dt vid

Sedan januari 1955 utvisar priserna på hö och halm enligt Lantbruksförbundets noteringar följande utveckling. Uppgifterna avser medelpriser i kr/dt för pressad vara till producent, på station i Mellansverige.

1955 Januari... Februari..

Mars.....

April.....

Maj......

Juni......

Juli......

Augusti .. . September Oktober .. November December

Vallhö Höstsädshalm

14,25 6,25

14,13 6,38

13,90 6,50

13,38 6,31

12,85 6,00

22,00 8,00

22,80 8,35

24,75 8,88

26,50 9,35

1956 Januari

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Potatis. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande har jordbruksnämnden för tillverkningsåret 1955/56 fastställt de priser, som tillverkare av potatisstärkelse eller potatisbrännvin har att vid inköp av potatis av normal kvalitet för fabriksändamål erlägga till leverantören. Priserna har varit följande: Under tiden kampanjens början t. o. in. 31 oktober 1955 44 öre, 1 november—31 december 1955 45 öre, 1—31 januari 1956 46 öre samt fr. o. in. 1 februari till kampanjens slut 47 öre, allt räknat per hektoliter och stärkelseprocent fritt fabrik.

Med stöd av samma bemyndigande har vidare bestämts att till grund för prissättningen på potatisstärkelse och potatisbrännvin skall läggas ett potatispris, som med 3 öre per stärkelseprocent och hektoliter överstiger nyss angivna priser. Sveriges stärkelseproducenters förening, Sveriges bränneriidkarförening och AB Vin- och spritcentralen skall till en särskild clearingkassa inbetala belopp, motsvarande skillnaden mellan det potatispris, som lägges till grund för prissättningen på stärkelse och brännvin, samt det pris, som stärkelsefabriker och brännerier skall betala för av dem inköpt potatis.

Sockerbetor. (Jfr tabell 2.) För sockerbetor av 1955 års skörd har odlare erhållit ett grundpris av 7 kr/dt vid en sockerhalt av 16 procent. För varje tiondels procent, varmed sockerhalten över- eller understigit 16 procent, har gjorts tillägg eller avdrag med 1/160 av grundpriset. Vidare har efter samma grunder som gällde för 1954 års skörd utgått s. k. täckningsersättning och ersättning enligt den s. k. 63-dygnsregeln. Det för 1955 års skörd utbetalda genomsnittspriset blev 7,11 kr/dt (uppgiften preliminär).

Oljeväxter. För oljeväxtfröer av 1955 års skörd erhåller odlare, som tecknat odlingskontrakt med Sveriges oljeväxtodlares centralförening, följande grundpriser vid leverans av frö med en vattenhalt av 18 procent och eu renhetsgrad av 96 procent (öre/kg).

För oljeväxtfrö med annan vattenhalt eller renhetsgrad verkslälles prisreglering enligt särskilda i jordbruksnämndens cirkulär 1955:57 angivna regler. Producent, som ej tecknat odlingskontrakt, erhåller ett grundpris, som med högst 2 öre/kg understiger nu angivna priser.

För den del av skörden, som kan beredas avsättning på den inhemska marknaden, har staten garanterat ett högre pris (cirka 10 öre/kg högre) än de anförda odlarpriserna. Det belopp, som uppkommer ur denna mellanskillnad, avses skola användas för att täcka exportförluster. Eventuellt överskjutande medel från ett visst år skall överföras till oljeväxtodlingens konjunkturutjämningsfond för att täcka uppkommande exportförluster under kommande år. Fonden förvaltas av föreningen Sveriges oljeväxtintressenter.

Spånadsväxter. För 1955 års skörd har såsom riktpriser gällt 25 öre/kg för linhalm och 13 öre/kg för hamphalm. Priserna avser halm av grundkvaäitet med 15 procent vattenhalt. För avvikande kvalitet sker prisreglering enligt särskilda bestämmelser (se för linhalm jordbruksnämndens cirkulär 1951: 85 och för hamphalm statens linnämnds meddelande 1949: 14).

För frö av spånadslin av 1955 års skörd har garanterats samma pris, som förut angivits för kontraktsodlat oljelinfrö. För hampfrö är prisbildningen helt fri.

37 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

Mjölk och mejeriprodukter. (Jfr tabellerna 1 och 2.) Den genomsnittliga likviden för mejerimjölk under 1954/55 uppgick enligt kalkylsakkunnigas beräkningar till 36,87 öre/kg, varav 5,04 öre statliga bidrag. För 1955/56 har preliminärt upptagits 39,55 öre/kg, varav 5,22 öre i bidrag.

Riksnoteringen för runmärkt smör höjdes den 15 november 1955 från

6,05 kr/kg till 6,80 kr/kg. För omärkt mejerismör är noteringen 6,60 kr/kg. Priserna på osaltat smör ligger 10 öre/kg över nu angivna priser.

Fr. o. in. den 1 oktober 1954 slopades normalpriserna på konsuintionsmjölk, grädde och smör. Samtidigt förband sig Svenska mejeriernas riksförening att medverka till att genomsnittspriset på mejerimjölk under återstoden av regleringsåret 1954/55 hölls oförändrat inom olika områden i förhållande till regleringsåret 1953/54. För innevarande regleringsår har mellan jordbruksnämnden och riksföreningen träffats överenskommelse om att den för nästföregående regleringsår träffade överenskommelsen angående priserna på mjölk vid försäljning från mejeri till återförsäljare — med beaktande av de prishöjningar på mjölk, som skett enligt de under 1955 träffade jordbruksöverenskommelserna — skall äga fortsatt giltighet till den 1 september 1956. I enlighet med jordbruksöverenskommelsen våren 1955 höjdes priset på konsumtionsmjölk i två etapper, den 1 april 1955 med 5 öre och den 1 september 1955 med 3 öre/l. Av dessa 8 öre fick detaljhandeln tillgodoräkna sig 0,8 öre i marginalökning. Den under hösten 1955 träffade jordbruksöverenskommelsen för återstoden av produktionsåret 1955/56 resulterade i ytterligare prishöjning på konsumtionsmjölk med 6 öre/l, varav detaljhandeln tillfördes 0,5 öre. Beträffande grädde har i enlighet med jordbruksöverenskommelserna under 1955 priserna höjts med sammanlagt 40 öre/l för tjock och med sammanlagt 20 öre/l för tunn grädde.

Prisbildningen på ost, vilken lämnades fri fr. o. in. den 25 augusti 1952, bands åter vad beträffar Sveciaost 45 -j- av normalprissättning fr. o. in. den 16 maj 1955. I samband härmed genomfördes för all ost eu prishöjning av 20 öre/kg. I två etapper —■ vid det nya regleringsårets början och enligt höstens jordbruksöverenskommelse — höjdes priserna på ost med sammanlagt 20 öre/kg. Detaljpriset för helfet runmärkt ost av Sveeiatyp var i december 1955 i genomsnitt 6,06 kr/kg.

Kött och fläsk. (Jfr tabell 2.) Systemet med normalpriser på hela, halva och fjärdedels kroppar av nötkreatur, häst och svin slopades fr. o. m. den 1 september 1954. I stället har mellan statens jordbruksnämnd och Sveriges slakteriförbund träffats årliga överenskommelser om ett system med rörlig partiprissättning på kött och fläsk. För regleringsåret 1955/56 skall priserna i medeltal ansluta sig till den av statsmakterna förutsatta medelprisnivån för kött och fläsk. Det åligger Svensk kötthandel att importera kött och fläsk till sådana kvantiteter, alt den förutsatta prisnivån icke överskrides.

Priserna på styckade köttvaror av nötkreatur, häst och svin samt charkuterivaror är sedan februari 1952 fria vid försäljning till förbrukare. Prisövervakning i detaljhandelsledet sker i stort sett enligt tidigare principer.

För fårkött är prisbildningen helt fri i samtliga handelsled.

Ägg. (Jfr tabell 2.) Prisbildningen på ägg är liksom under föregående regleringsår fri inom ramen för de av statsmakterna fastställda riktlinjerna. För regleringsåret 1955/56 innebär dessa bl. a., alt äggpriset skall vara tritl intill en övre gräns, som fastställts till 4,25 kr/kg i södra Sverige. Vid denna gräns gäller, att Sveriges export- och import!'örening för ägg skall vara skyldig att importera, i den mån så är möjligt utan förlust, och att export icke får ske utan särskilt tillstånd av jordbruksnämnden. Medelpriset för regle-

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

ringsåret 1955/56 har i jordbruksöverenskommelsen hösten 1955 beräknats till cirka 3,15 kr/kg. För att uppnå det förutsatta medelpriset äger föreningen att vid export av ägg utbetala bidrag, då utlandspriserna ligger under motsvarande svenska priser. Bidragen finansieras dels med medel, som inflyter genom avgifter vid export av ägg, samt genom en regleringsavgift, som föreningen uttager på grundval av invägda kvantiteter ägg, dels med medel, som tillföres föreningen genom restitution av införselavgifter för vissa fodermedel, ävensom genom överförande av införselavgifter för kött av tamfågel.

Svensk äggnotering (= producentpris i öre/kg på ägg i de viktigare produktionsområdena i Götaland) har fr. o. m. januari 1955 utvecklats på följande sätt,

Handelsgödsel. (Jfr tabell 2.) Prissättningen på såväl inom landet tillverkade gödselmedel (superfosfat, tomasfosfat, kalkkväve, kalkammonsalpeter och ammoniumsulfat) som importgödselmedel (kalksalpeter, chilesalpeter och kalisalt) är fri. För 1955/56 gäller följande priser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

39 Bilaga i

PM

angående jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter år 1954

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 september 1955 har statistiska centralbyrån nu verkställt en undersökning av jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter för inkomståret 1954. Denna har utförts i anslutning till de under en lång följd av år gjorda undersökningarna, för vilka redogörelser årligen intagits i Kungl. Maj :ts proposition angående åtgärder i_prisreglerande syfte på jordbrukets område m. m., senast i nr 1955:180 för inkomståret 1953.

Material och metod

I fråga om det urval av brukningsenheter, som numera användes vid dessa deklarationsundersökningar, hänvisas till den detaljerade redogörelse, som lämnades i samband med närmast föregående års undersökning för inkomståret 1953»

På grund av större bortfall av självdeklarationer i de två högsta storleksgrupperna, orsakat bl. a. av större förekomst av besvärsärenden vid taxeringen, har urvalet i grupperna 50—100 och över 100 hektar åker ökats i förhållande till det urval, som användes för 1953 års undersökning. Efter denna komplettering omfattar urvalet för dessa grupper cirka 75 procent av det antal brukningsenheter, som ingår i stickprovet för centralbyråns årliga arealinventeringar. Efter reducering för arrendatorer och för sådana deklarationer, som länsstyrelsen av olika skäl ej kunnat avslå, omfattar det nya

Tab. 1. Antal i deklarationsundersökningarna ingående brukningsenheter

40'

Kungi. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

urvalet för 1954 års undersökning 8 956 av ägaren själv brukade gårdar över 2 hektar åker mot 8 196 för år 1953. Arrendatorer ingår således ej i deklarationsundersökningen.

I tabell 1 redovisas det i 1954 års undersökning ingående antalet brukningsenheter med fördelning på storleksgrupper inom tre huvudområden och hela riket i jämförelse med motsvarande tal för år 1953. Som framgår av tabellen har antalet brukningsenheter för år 1954 ökat i flertalet storleksgrupper dels på grund av att länsstyrelserna för detta år kunnat avstå fler självdeklarationer, dels som följd av den nyssnämnda utökningen av urvalet för de två högsta storleksgrupperna. Deklarationsinaterialets relativa fördelning på olika storleksgrupper inom vart och ett av de tre huvudområdena framgår av tabell 2.

Tabellerna i föreliggande redogörelse lämnar uppgifter endast för åren 1953 och 1954. I fråga om jämförelse mellan inkomståren 1952 och 1953 hänvisas till specialundersökningen (s. 13 ff.) i föregående års redogörelse, där skattningar för vissa poster för 7 av de 18 naturliga produktionsområdena utförts enligt både det gamla och det nya urvalet. Det är centralbyråns avsikt att inom den närmaste tiden framlägga resultaten av en sådan jämförelse för hela riket.

Såsom i redogörelserna för föregående undersökningar framhållits, har de från självdeklarationernas A-bilaga erhållna uppgifterna rörande jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter använts för skattning av dels totalsiffror för riket, dels siffror per hektar jordbruksjord. I senare fallet har använts de vid 1951 års allmänna jordbruksräkning erhållna uppgifterna om arealen jordbruksjord. Totalsiffrorrxa för riket har erhållits genom en för

Tab. 2. Procentuell fördelning av antalet brukningsenheter på olika storleksgrupper

41 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

varje storleksgrupp och varje produktionsområde, enligt den officiella jordbruksstatistikens indelning, verkställd uppräkning av självdeklarationernas uppgifter. Härvid har förhållandet mellan å ena sidan den totala åkerarealen enligt 1951 års allmänna jordbruksräkning vid samtliga brukningsenheter inom respektive storleksgrupp och område samt å andra sidan åkerarealen vid de undersökta brukningsenheterna inom samma storleksgrupp och område tagits till utgångspunkt för uppräkningen.

Vid användning av det äldre urvalet kunde de skattade absoluta talen ej tillmätas önskvärd säkerhet på grund av bristande representativitet i urvalet. Resultaten användes därför främst för att belysa de relativa förändringarna från år till år. De på grundval av det nya urvalet för åren 1953 och 1954 skattade talen torde däremot ej vara behäftade med systematiska fel, varför de för dessa år erhållna resultaten torde ha tillfredsställande säkerhet. Fr. o. in. år 1953 bör deklarationsundersökningen därför kunna användas ej enbart för alt belysa relativa förändringar från år till år utan även för att ge respektive posters absoluta storlek.

Vid användning av resultaten från deklarationsundersökningen bör man observera, att brukningsenheter med mindre än 2 hektar åker ej ingår i det bearbetade materialet, att undersökningen avser kalenderår och att skogsbruket ingår däri, under det att den s. k. totalkalkylen för jordbruket omfattar samtliga brukningsenheter, avser produktionsår och ej tager hänsyn till skogsbruket. Vidare bör beaktas, att vid upprättandet av självdeklaration inom jordbruket den s. k. kontantprincipen fortfarande oftast tillämpas. Då hänsyn sålunda icke tages till eventuella lagerbehållningar vid beskattningsårets början och slut, kan nettointäkten av jordbruksfastighet enligt deklarationsuppgifterna växla mera från år till år än vad som eljest skulle varit förhållandet.

Jordbrukets kontanta inkomster

Resultaten av den beräkning av jordbrukarnas sammanlagda kontanta inkomster under år 1954, som verkställts på grundval av de på självdeklarationernas A-bilaga lämnade uppgifterna, redovisas i tabell 3 och tablå A. I tabell 3 angives för hela riket och de tre huvudområdena — södra och mellersta Sveriges slättbygder, södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder samt norra Sverige — de till totalsiffror uppräknade inkomstbeloppen. 1 tablå A har dessa omräknats till indextal med 1953 som basår.

I anslutning till A-bilagans uppställning har inkomsterna fördelats på följande poster: spannmål och frövaror; sockerbetor; potatis, grönsaker och trädgårdsprodukter; hö, halm, grönfoder och rotfrukter; försålda husdjur (hästar, nötkreatur, svin och grisar, får och getter) samt kött, fläsk, hudar, ull, skinn o. d. därav; fjäderfä och ägg; mjölk och produkter därav, dels vid leverans till mejeri, dels vid annan försäljning; diverse produkter (honung, tobak o. d.); inkomster av skogsbruk; arrenden och hvror; diverse inkomster (körslor, uthyrning av maskiner och dragare, försäljning av döda yttre inventarier, av sten, grus och torv samt av fisk och vilt in. in., ersättning för vägunderhåll, och andra ej annorstädes upptagna inkomstposter).

Såsom framgår av tabell 3 har jordbrukarnas sammanlagda inkomster för år 1954 beräknats till 4 864,1 miljoner kronor. Då inkomstsumman för år 1953 uppskattades till 4 633,5 miljoner kronor, föreligger sålunda en ökning med 230,6 miljoner kronor eller med 5 procent. Av den sammanlagda inkomstsumman härrör över hälften eller 2 649 miljoner kronor (54,5 procent) från försäljningen av animaliska produkter, under det att inkomsterna av vegetabiliska produkter uppgår till 1 090,2 miljoner kronor (22,4 pro-

42 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

Tab. 3. Jordbrukets kontanta inkomster åren 1953—1954, miljoner kronor

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956 43

Tab. 3 (forts.) Jordbrukets kontanta inkomster åren 1953—1954, miljoner kronor

hästar, nötkreatur, svin och grisar, får samt kött, fläsk,

hudar, ull, skinn o. d. därav..........................

fjäderfä och ägg.......................................

mjölk till mejeri.......................................

mjölk till enskilda.....................................

Summa animaliska produkter

diverse produkter......................................

Summa inkomster av försålda produkter

Diverse inkomster......

därav för körslor.......

Inkomster av skogsbruk Arrenden och hyror . ...

Hela riket

Samtliga kontanta inkomster

Inkomster av försålda produkter

spannmål och frövaror..................................

sockerbetor ............................................

potatis m. ............................................

hö, halm och grönfoder.................................

Summa vegetabiliska produkter

hästar, nötkreatur, svin och grisar, får samt kött, fläsk,

hudar, ull, skinn o. d. därav..........................

fjäderfä och ägg.......................................

mjölk till mejeri.......................................

mjölk till enskilda.....................................

Summa animaliska produkter

diverse produkter

Summa inkomster av försålda produkter

Diverse inkomster........................................

därav för körslor.........................................

Inkomster av skogsbruk..................................

Arrenden och hyror......................................

Samtliga kontanta inkomster

cent). Inkomsterna av skogsbruk har för år 1954 beräknats till 866,4 miljoner kronor (17,8 procent). Dessa tre grupper av inkomster omfattar nära 95 procent av samtliga inkomster.

I förhållande till år 1953 var inkomsterna av försålda jordbruksprodukter i det närmaste oförändrade. Samtidigt som inkomsterna av de animaliska produkterna ökade med 49,8 miljoner kronor (1,9 procent), minskade inkomsterna av vegetabiliska produkter med nästan lika stort belopp eller 48,6 miljoner kronor (4,3 procent). Skogsinkomsterna under år 1954 visar en ökning med 192,8 miljoner kronor, motsvarande 28,6 procent.

ökningen mellan åren 1953 och 1954 i försäljningen av animaliska produkter, 49,8 miljoner kronor, fördelar sig med 69,3 miljoner kronor på posten hästar, nötkreatur, svin och får samt kött, fläsk, hudar m. in. därav och med 5,1 miljoner kronor på posten fjäderfä och ägg, under det att posten mjölk minskade med 24,6 miljoner kronor. Relativt sett innebär dessa tal

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

en ökning i fråga om samtliga animaliska produkter med, som förut nämnts, 1.9 procent och i fråga om gruppen hästar, nötkreatur m. in. 5,9 procent samt fjäderfä och ägg 3,6 procent, medan i fråga om mjölk en minskning med 1,9 procent föreligger.

De under år 1954 ökade inkomsterna av animaliska produkter sammanhänger i första hand med en fortsatt ökning av fläskproduktionen men även köttproduktionen har ökat något på grund av bl. a. en viss utslagning av kor i Norrland under hösten 1954 till följd av dålig fodertillgång. Även slakten av kalv och får visade uppgång. Härtill kommer, att avräkningspriserna till producenter i fråga om samtliga djurslag utom storboskap genomsnittligt låg högre än under år 1953. Minskningen i inkomsterna av mjölk och produkter därav beror främst av att den totala mjölkproduktionen ytterligare minskat sedan år 1953.

Nedgången i inkomsterna av vegetabiliska produkter hänför sig nästan helt till posten spannmål och frövaror, som minskat med 71 miljoner kronor (8,3 procent) men även posten hö, halm och grönfoder har minskat, nämligen med 2,3 miljoner kronor (10,0 procent). För de övriga posterna däremot föreligger ökning. Sålunda har posten sockerbetor ökat med 8,7 miljoner kronor (6,5 procent) och posten potatis m. m. med 16 miljoner kronor (12,5 procent).

Inkomstminskningen av spannmål och frövaror beror främst av den markanta sänkning av priset på brödsäd, som ägde rum under år 1954. Även det under året på grund av för stor nederbörd försämrade skördeutfallet har inverkat. I fråga om sockerbetor sammanhänger inkomstökningen helt med den stora utvidgningen av sockerbetsarealen under år 1954 (cirka 8 000

Tab. 4. Jordbrukets kontanta inkomster av vegetabiliska respektive animaliska produkter i procent av kontanta inkomster av samtliga försålda produkter inom olika storlcksgrupper och

områden åren 1953—1954

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956 45°

hektar). För potatis m. m. har höjda producentpriser orsakat inkomstökningen.

Som bakgrund till den för år 1954 redovisade ökningen av skogsinkomsterna må här i korta drag erinras om prisutvecklingen på skogsbrukets område de senaste åren. Under år 1951 ökade efterfrågan på främst massaved med stark prisstegring som följd. Efter en kortvarig prissänkning under första delen av år 1952 stagnerade priserna under några månader. Den nedåtgående prisutvecklingen fortsatte sedan och under säsongen 1953—1954 låg priserna lägre än under närmast föregående säsong men under hösten 1954 steg de åter. Prisutvecklingen under samma tid för sågtinmier och andra sortiment visar även variationer men ej så stora som för massaved. Ökningen av skogsinkomsterna under år 1954 torde till betydande del sammanhänga med att stora mängder skog fälldes genom de svåra stormarna under januari månad, särskilt i mellersta Sverige.

Av de redovisade skogsinkomsterna äger enskild (fysisk) person och likställda skattskyldiga under vissa förutsättningar erhålla uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt för den del av intäkt av skogsbruk, som insättes på särskilt konto (s. k. skogskonto) i bank. Under år 1954 har, enligt redovisningen i självdeklarationerna, insättningen på sådant konto av fysiska personer och likställda uppskattats till totalt 55,6 miljoner kronor. Under år 1952, då sådan insättning jämlikt lagen den 14 december 1951 (nr 783) om investeringskonto för skog endast fick göras hos riksbanken, kunde centralbyrån från riksbankens huvudkontor erhålla uppgift om det för året insatta" totalbeloppet. Någon sådan kontrolluppgift över insättningarna under år 1954 har icke stått till förfogande, då insättningar på s. k. skogskonto enligt de nya bestämmelserna kan göras i vilken bank som helst. Då det för år 1952 med ledning av redovisningen i självdeklarationerna uppskattade totalbeloppet, som insatts på investeringskonto för skog, mycket nära överensstämde med det från riksbankens huvudkontor erhållna totalbeloppet, torde man kunna räkna med en lika god överensstämmelse i fråga om det för år 1954 på motsvarande sätt uppskattade totalbeloppet.

Tablå A. Jordbrukets kontanta inkomster åren 1953 och 1954

Indextal, 1953 = 100

De under detta avsnitt anförda siffrorna avser riket i dess helhet. Mellan de olika områdena föreligger vissa olikheter. I jämförelse med år 1953 har norra Sverige den relativt sett största ökningen av jordbrukets samtliga kontanta inkomster, nämligen 10,1 procent, under det att inkomstökningen i

46 Kungi. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder är 8,1 procent och i södra och mellersta Sveriges slättbygder 2 procent. Enligt tablå A förklaras utvecklingen under år 1954 inom samtliga områden främst av ökade skogsinkomster och diverse inkomster (särskilt av körslor). I fråga om försålda vegetabiliska produkter föreligger minskade inkomster för såväl slättbygderna som skogs- och dalbygderna i södra och mellersta Sverige, under det att norra Sverige uppvisar något ökade inkomster. Inkomsterna av animaliska produkter har inom alla tre områdena ökat endast obetydligt.

Förskjutningarna i de viktigaste inkomstposternas inbördes betydelse belyses närmare av följande sammanställning av deras procentuella andel av jordbrukets sammanlagda kontanta inkomster enligt självdeklarationerna.

1953 1954

Vegetabiliska produkter............................... 24,6 22,4

Animaliska produkter ................................ 56,1 54^5

Skogsbruk .......................................... 14,5 17^8

Diverse inkomster ................................... 4,8 5,3

Samtliga kontanta inkomster 100,0 100,0

Tablån visar, att såväl de vegetabiliska som de animaliska produkternas andelar har minskat, under det att skogsinkomsternas och diverse inkomsternas andel har ökat.

De vegetabiliska respektive animaliska produkternas andel storleksgruppsvis i inkomsterna av samtliga försålda jordbruksprodukter belyses i tabell 4. I denna framträder tydligt det kända förhållandet, att de vegetabiliska produkternas relativa betydelse ökar med stigande egendomsstorlek samt att den genomgående är större inom slättbygderna i södra och mellersta Sverige än i skogs- och dalbygderna och i norra Sverige.

Om man gör en uppdelning av samtliga kontanta inkomster och av försälj ningsinkomsterna på rikets tre huvudområden, erhålles följande procentuella fördelning.

Samtliga kontanta inkomster

Södra och mellersta Sveriges slättbygder................ 55,5 53,9

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder ...... 30,2 31,1

Norra Sverige........................................ 14,3 15,0

Hela riket 100,0 100,0

Inkomster av försålda jordbruksprodukter

Södra och mellersta Sveriges slättbygder................ 63,2 62,5

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder........ 27,7 28,2

Norra Sverige........................................ 9,1 9^3

Hela riket 100,0 100,0

Av tablån framgår, att slättbygdsområdets andel av jordbrukets samtliga kontanta inkomster år 1954 minskat i jämförelse med år 1953, under det att de båda övriga områdenas andelar något ökat. Likartat är förhållandet i fråga om inkomsterna av försålda jordbruksprodukter.

Jordbrukets kontanta utgifter

De på självdeklarationernas A-bilaga redovisade kontanta utgifterna har vid bearbetningen sammanförts i följande grupper: arrenden och kontanta undantagsförmåner; arbetslöner; inköp av utsäde och fodermedel; inköp

47 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

av gödselmedel; inköp av driv- och smörjmedel; inköp av levande inventarier; inköp av döda inventarier; kostnader för elektrisk ström; kostnader för underhåll av dels inventarier, dels byggnader, dels vägar, diken, stängsel o. d.; diverse kostnader samt räntor. Dessutom har även uppgifterna rörande kostnaderna för nyuppsättning av yttre inventarier, för ny-, tilleller ombyggnad samt för nyanläggning av vägar, diken, stängsel o. d. bearbetats. Det bör emellertid framhållas, att sistnämnda kostnader icke berättigar till avdrag vid taxeringen, varför de kan antagas vara mindre fullständigt redovisde i deklarationerna. Av de vid bearbetningen av dessa poster erhållna resultaten bör därför icke alltför bestämda slutsatser dragas.

De till totalsiffror uppräknade utgiftsbeloppen för hela riket och de tre huvudområdena har sammanförts i tabell 5 och tablå B.

För hela riket beräknas jordbrukarnas samtliga kontanta utgifter år 1954 ha uppgått till sammanlagt 3 343,3 miljoner kronor, vartill kommer ytterligare 82,2 miljoner kronor för nyuppsättning av yttre inventarier, 87 miljoner kronor för ny-, till- och ombyggnader samt 7,6 miljoner kronor för nyanläggning av vägar, diken och stängsel o. d. Motsvarande utgifter för år 1953 utgjorde respektive 3 231,9, 83,7, 85,6 och 11,1 miljoner kronor. I jämförelse med år 1953 ökade således samtliga kontanta utgifter med 111,4 miljoner kronor eller med 3,4 procent.

De i tablå B angivna utgiftsposterna för hela riket har samtliga stigit i förhållande till år 1953 med undantag av posten underhåll av inventarier och byggnader. Orsaken till ökningen av kostnaderna för arbetslöner är främst höjningen under året av timlönerna för lantarbetarna men även lönerna i samband med de ökade skogsavverkningarna har inverkat. Posten underhåll av inventarier och byggnader har minskat med 4 procent, främst beroende av minskade investeringar i byggnadsbeståndet. Däremot har kostnaderna för underhåll av inventarier stigit på grund av det allt mer utökade maskinbeståndet.

Ser man på kostnadsutvecklingen för de i tabell 5 angivna delposterna, framträder stegring för de två under rubriken inköp av förnödenheter ingående varugrupperna utsäde och fodermedel samt bränn- och smörjoljor, nämligen med 1,9 respektive 7,8 procent under det att kostnaderna för gödselmedel minskat med 1,3 procent. Förbrukarpriserna på köpfodermedel har under år 1954 varit i huvudsak oförändrade, vilket förklarar den relativt sett obetydliga ökningen av kostnaderna för utsäde och fodermedel. Kost-

Tablå B. Jordbrukets kontanta utgifter åren 1953 och 1954

Indextal, 1953 = 100

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

Tab. S. Jordbrukets kontanta utgifter åren 19S3—1954, miljoner kronor

1954 Södra och mellersta Sveriges slättbygder

Arrenden och kontanta undantagsförmåner.................

Arbetslöner..............................................

Inköp av förnödenheter

utsäde och fodermedel..................................

gödselmedel............................................

bränn- och smörjoljor..................................

Inköp av levande inventarier..............................

Inköp av döda inventarier................................

Elström.................................................

Underhåll av inventarier..................................

* » byggnader..................................

» » vägar, diken, stängsel o. d...................

Diverse driftkostnader....................................

Räntor..................................................

Samtliga kontanta utgifter

Nyuppsättning av yttre inventarier........................

Ny-, till- eller ombyggnad................................

Nyanläggning av vägar, diken, stängsel o. d................

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder

Arrenden och kontanta undantagsförmåner.................

Arbetslöner..............................................

Inköp av förnödenheter

utsäde och fodermedel..................................

gödselmedel............................................

bränn- och smörjoljor..................................

Inköp av levande inventarier.............................

Inköp av döda inventarier................................

Elström.................................................

Underhåll av inventarier..................................

» » byggnader..................................

» * vägar, diken, stängsel o. d...................

Diverse driftkostnader....................................

Räntor..................................................

Samtliga kontanta utgifter

Nyuppsättning av yttre inventarier........................

Ny-, till- eller ombyggnad................................

Nyanläggning av vägar, diken, stängsel o. d................

Norra Sverige

Arrenden och kontanta undantagsförmåner.................

Arbetslöner .............................................

Inköp av förnödenheter

utsäde och fodermedel..................................

gödselmedel............................................

bränn- och smörjoljor..................................

Inköp av levande inventarier.............................

Inköp av döda inventarier................................

Elström.................................................

Underhåll av inventarier..................................

> * byggnader..................................

» * vägar, diken, stängsel o. d...................

Diverse driftkostnader....................................

Räntor..................................................

Samtliga kontanta utgifter

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956 Tab. 5 (forts.) Jordbrukets kontanta utgifter åren 1953—1954, miljoner kronor

nadsökningen för bränn- och smörjoljor sammanhänger med den fortgående utökningen av maskinbeståndet, främst traktorer. Orsaken till de minskade kostnaderna för gödselmedel är främst, att priserna på nästan alla slag av handelsgödsel under året sänkts. I fråga om de i tabell 5 redovisade totala kostnaderna för elström skall framhållas, att dessa även inkluderar hushållsförbrukningen. Med ledning av den i A-bilagan såsom kostnad upptagna totalförbrukningen och den som naturainkomst redovisade hushållsförbrukningen har kostnaderna för hushållsförbrukningen beräknats uppgå till i genomsnitt 22 procent av de totala elströmskostnaderna.

De hittills anförda siffrorna för kontanta utgifter avser riket i dess helhet. Av tablå B framgår den procentuella kostnadsförändringen för huvudposterna inom de tre huvudområdena i förhållande till år 1953. Samtliga kontanta utgifter har ökat 6,6 procent i norra Sverige mot 4,3 procent i södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder och 2,4 procent i motsvarande slättbygdsområde. I samband härmed erinras om att ökningen av de totala kontanta inkomsterna likaledes var större i norra Sverige än i slättbygderna och skogs- och dalbygderna av södra och mellersta Sverige. Kostnaderna för arbetslöner har ökat inom alla tre områdena, nämligen med respektive 3,7, 5,8 och 7,6 procent. Orsakerna därtill är, som förut nämnts, att timlönerna höjts under år 1954 och att skogsavverkningarna ökat. Kostnaderna för underhåll av inventarier och byggnader har under året minskat inom samtliga områden, i södra och mellersta delarna av landet med 3 respektive 7,3 procent och i norra Sverige med 0,9 procent. Avgörande för utvecklingen har varit de minskade investeringarna för underhåll och förbättringar av byggnadsbeståndet. ökningen av räntekostnaderna inom alla tre områdena, uppgående till respektive 6,3, 9,3 och 12,1 procent, synes till stor del bero på de alltjämt ökade investeringarna i maskiner av olika slag, främst traktorer.

4° Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 165

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Tab. 6. Arbetslönernas och ränteutgifternas procentuella andel av jordbrukets kontanta utgifter inom olika storlekggrupper och områden åren 1953—1954

Av följande sammanställning framgår de viktigaste utgiftsposternas procentuella andel av jordbrukets totala kontanta utgifter under åren 1953— 1954.

Arbetslöner .........................................

Inköp av förnödenheter...............................

Inköp av levande och döda inventarier..............

Underhåll av inventarier och byggnader ................

Underhåll av vägar, diken, stängsel o. d.................

Elström ........................................

Diverse driftkostnader ................................

Räntor ..............................................

Samtliga kontanta utgifter

Tablån visar, att arbetslönernas andel av samtliga kontanta utgifter hållit sig nära oförändrad under de två åren. Likartat har förhållandet varit för underhåll av vägar, diken, stängsel o. d., elström, diverse driftkostnader och räntor. Andelen för inköp av förnödenheter samt för underhåll av inventarier och byggnader har under året minskat, medan kostnadsandelen för in-

51 Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1956

köp av inventarier av olika slag har ökat. Uppgifterna om arbetslönernas och ränteutgifternas betydelse vid olika egendomsstorlek finnes angivna i tabell 6.

Inkomster och utgifter per hektar jordbruksjord. Inkomst- och utgiftsutvecklingen inom olika storleksgrupper av jordbruk

Resultaten av en beräkning av de kontanta inkomsterna och utgifterna per hektar jordbruksjord för olika storleksgrupper och områden lämnas i tabell 7.

Tab. 7. Samtliga kontanta inkomster och utgifter i kronor per hektar jordbruksjord vid jordbruksfastighet inom olika storleksgrupper och områden åren 1953—1954

Indextalen i tablå C visar, att de kontanta inkomsterna per hektar jordbruksjord mellan åren 1953 och 1954 relativt sett ökat i ungefär samma omfattning i flertalet storleksgrupper inom södra och mellersta Sveriges skogsoch dalbygder samt norra Sverige. För det senare området ligger dock indextalen i regel högre. För södra och mellersta Sveriges slättbygder är ökningen av betydligt mindre omfattning. Beträffande utgifterna föreligger i stort sett samma utveckling.

De viktigaste orsakerna till att de kontanta inkomsterna per hektar jordbruksjord under år 1954 ökat minst i södra och mellersta Sveriges slättbygder synes vara prissänkningen på brödsäd samt den försämring av skördeutfallet, som den stora nederbörden medförde särskilt inom detta område. Att de kontanta inkomsterna per hektar jordbruksjord under år 1954 liksom tidigare ofta varit högre i norra Sverige än i landets södra och mellersta delar beror framförallt därpå att vanligen jämförelsevis stora skogsarealer ingår i brukningsenhelerna i norra Sverige, medan till desamma hörande åkerareal är förhållandevis liten. Det är således inkomsterna av skogsbruket, som verkar höjande på dessa siffror. Detta förhållande gäller i viss utsträckning även för södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder.

52° Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1956

Tablå C. Kontanta inkomster och utgifter per hektar jordbruksjord vid jordbruksfastighet inom olika storleksgrupper och områden åren 1933 och 1954

Indextal, 1953 = 100

Tab. 8. Vissa kontanta inkomster i kronor per hektar jordbruksjord vid jordbruksfastighet inom olika storleksgrupper och områden åren 1953—1954

53°

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Tab. 9. Vissa kontanta utgifter i kronor per hektar jordbruksjord vid jordbruksfastighet inom olika storleksgrupper och områden åren 19S3—1954

De viktigaste inkomstposternas ekonomiska betydelse vid brukningsenheter av olika storlek och inom olika områden belyses närmare av tabell 8, i vilken inkomsterna i kronor per hektar jordbruksjord av vegetabiliska och animaliska produkter samt av skogsbruk angives. I tabell 9 lämnas motsvarande uppgifter om jordbrukarnas kontanta utgifter, likaledes beräknade per hektar jordbruksjord, för arbetslöner, utsäde och fodermedel, gödselmedel samt räntor.

I fråga om den relativa betydelsen av jordbrukarnas olika inkomstkällor föreligger markanta olikheter såväl mellan olika områden som mellan olika storleksgrupper. De vegetabiliska produkternas betydelse stiger med växande egendomsstorlek och är störst inom slättbygderna samt avsevärt mindre inom skogs- och dalbygderna och i norra Sverige. De animaliska produkternas ekonomiska betydelse avtager däremot med stigande areal och visar obetydlig avvikelse mellan de båda områdena i södra och mellersta delarna av landet. Inom varje storleksgrupp av dessa områden är den större än i norra

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1956

Sverige. Inkomsterna av skogsbruk är givetvis störst i norra Sverige och minst inom slättbygderna i södra och mellersta Sverige.

De större kontanta arbetskostnaderna per hektar jordbruksjord i norra Sverige förklaras av skogsbrukets stora betydelse för brukningsenheter av olika storlek i denna del av landet. Ett närmare studium av tabellmaterialet visar även en viss samvariation mellan å ena sidan inkomsterna av skogsbruk och å andra sidan löneutgifterna. Det bör emellertid härvid observeras, att löneutgifterna ej i sin helhet hör samman med jordbrukarnas försäljning och avverkning av egen skog. En del av arbetskostnaderna är avlöningar till skogsarbetare, som jordbrukarna anställer i samband med avverkningar (skogskörslor) åt skogsbolagen och andra större skogsägare.

Jordbrukarnas taxerade nettointäkter och jordbrukarfamiljens arbetsinkomster

Den i det föregående lämnade redogörelsen för jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter under år 1954 grundar sig på en bearbetning av motsvarande uppgifter i den s. k. A-bilagan till självdeklarationerna. Härutöver har även deklarationernas uppgifter rörande jordbrukarnas taxerade nettointäkter bearbetats, varvid dessa dels uppräknats till totalsiffror för hela riket och tre huvudområden, dels beräknats per brukningsenhet. Huvudresultaten av denna del av undersökningen framlägges i tabellerna 10 och 11.

De taxerade nettointäkterna av jordbruksfastighet har i genomsnitt för riket stigit med 4,4 procent i jämförelse med år 1953. I detta sammanhang bör framhållas, att de belopp, som av skogsinkomsterna för år 1954 insatts

Tab. 10. Jordbrukets taxerade nettointäkter inom olika områden åren 19S3—19S4