angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område

Kungl. Maj-.ts proposition nr 245.

1 Nr 245.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område; given Stockholms slott den 28 april 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost;

2) förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 juni 1944 (nr 459) angående avgift för smör som användes för framställning av grädde m. in.;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 245.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Sedan överenskommelse träffats mellan statens livsmedelskommission, å ena, samt Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk, å andra sidan, angående grunderna för prissättningen å jordbrukets produkter för regleringsåret 1950/51, har Kungl. Maj:t den 21 april 1950 meddelat beslut i prisfrågan. Beslutet innebär ett godkännande av överenskommelsen. Enligt denna skola priserna å jordbrukets produkter — bortsett från vissa justeringar i marknadsanpassande syfte —bibehållas i stort sett oförändrade, så länge den nuvarande stabiliseringspolitiken tillämpas. Jordbruket har emellertid bland annat förbehållit sig att påkalla täckning för de särskilda kostnadsökningar, till exempel ökade löner till lejd och egen arbetskraft inom jordbruket, som kunna uppkomma till följd av stabiliseringspolitikens upphörande eller modifiering.

Nu utgående pristillägg avses skola bibehållas i stort sett oförändrade, så länge den nuvarande stabiliseringspolitiken tillämpas. I samband med ett upphörande eller en modifiering av denna politik bör emellertid frågan om att begränsa dessa tillägg övervägas.

För nästa regleringsår har vidare ej räknats med ett bibehållande av det belopp å 6 miljoner kronor, som nu utgår såsom kompensation för felslagen skörd i vissa delar av landet.

Medelsbehovet för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område har — under förutsättning att pristillägg skola utgå under hela regleringsåret 1950/51 enligt nu gällande grunder — beräknats till 191 miljoner kronor, därav omkring 147 miljoner kronor för mjölkpristillägg och särskilda mjölkbidrag, 33 miljoner kronor för pristillägg för fläsk, 6 miljoner kronor för bidrag till förbättring av mjölkhandelns marginaler och 5 miljoner kronor för bestridande av diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen. Ett reservationsanslag å sagda belopp äskas för ändamålet. Vidare begäres ett reservationsanslag å 25 miljoner kronor till kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet och ett förslagsanslag å 6 miljoner kronor till omkostnader för statlig lagerhållning av vissa jordbruksprodukter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

3 Förslag

till

Förordning

angående fortsatt giltighet av förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost.

Härigenom förordnas, att förordningen den 10 juli 1947 om viss avgift å mjölk, grädde och ost, vilken jämlikt förordningen den 3 juni 1949 (nr 355) gäller till och med den 31 augusti 1950, skall äga fortsatt giltighet under tiden från och med den 1 september 1950 tills vidare.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

F ö r s I a g till

Förordning

om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 juni 1944 (nr 459) angående avgift för smör som användes för framställning

av grädde m. m.

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 30 juni 1944 angående avgift för smör som användes för framställning av grädde m. m. skall erhålla följande ändrade lydelse.

2 §•

Avgift för sådan tillverkning som avses i 1 § utgår med det belopp, som Kungl. Maj :t bestämmer, dock med högst 5 kronor för varje vid tillverkningen använt kilogram smör. Avgiften utgör lägst 50 kronor för varje hel eller påbörjad kalendermånad, under vilken tillverkningen bedrives.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1950.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

5 Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 28 april 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng, Ericsson,

Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område samt anför därvid.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1950/51 beräkna dels (p. 113) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag av 135 000 000 kronor, dels (p. 115) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet ett reservationsanslag av 20 000 000 kronor, dels (p. 116) till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet ett förslagsanslag av 7 000 000 kronor.

I skrivelse den 20 april 1950 har statens livsmedelskommission framlagt förslag angående prissättningen å jordbrukets produkter för regleringsåret 1950/51. Vid kommissionens skrivelse har fogats, bland annat, en den 7 mars 1950 dagtecknad skrivelse från Svenska spannmålsaktiebolaget. över livsmedelskommissionens förslag har statens priskontrollnämnd denna dag avgivit yttrande. I anledning av kommissionens framställning har Kungl. Maj :t den 21 april 1950 meddelat beslut i prisfrågan.

Jag torde nu få underställa Kungl. Maj :t frågan om utformningen i övrigt av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område för regleringsåret 1950/51 samt vissa därmed sammanhängande spörsmål.

Prissättningen på jordbruksprodukter för regleringsåret 1949/50.

I sin nyssnämnda skrivelse den 20 april 1950 har livsmedelskommissionen till att börja med redogjort för det system för prissättningen på jordbrukets produkter och förnödenheter, som tillämpas under innevarande regleringsår. Härvid har kommissionen anfört bland annat följande.

I början av år 1949 upprättade LK-delegationen på sedvanligt sätt en förkalkyl rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret 1949/50. Denna kalkyl anslöt sig i metodiskt hänseende i huvudsak till de inkomst- och kostnadskalkyler, som upprättats under de närmast föregående åren.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Den av LK-delegationen upprättade förkalkylen för 1949/50 uppvisade — om man antog att de för regleringsåret 1948/49 beräknade pristilläggen skulle bibehållas —■ ett inkomstunderskott på alternativt 47,4, 114,6 eller

116,4 milj. kr. Det förstnämnda mindre undcrskottsbeloppet erhölls, om jordbrukets räntekostnader beräknades på samma sätt som tidigare, d. v. s. utan beaktande av lantbrukskapitalets volym- och värdemässiga stegring sedan kalkylbasåret. De båda högre underskottsbeloppen erhöllos med tillämpning av den beräkningsmetod i fråga om räntekostnaderna, som utarbetats av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. (ett majoritets- och ett minoritetsalternativ). Vid de sakkunnigas metod beaktades lantbrukskapitalets tillväxt sedan år 1938/39.

Vid den av livsmedelskommissionens råd företagna sedvanliga granskningen av kalkylen accepterades i huvudsak beräkningarna i prognosen. Representanter för jordbruket anmärkte dock, att två betydande poster å inkomstsidan, nämligen producent- och kontantbidrag ävensom inkomst av oljeväxtodling, borde upptagas med reducerade belopp. Som skäl därför anfördes beträffande den förra posten, att nämnda bidrag hade social karaktär och icke borde i sin helhet medräknas vid regleringen av priserna på jordbrukets produkter, samt i fråga om den senare posten, att den del av inkomsten av oljeväxtodlingen, som finge anses utgöra ett särskilt stimulanstillägg, borde utgå ur kalkylen i likhet med vad som skett under vissa föregående år. Jordbrukets representanter hävdade även, att räntekostnadsposten borde beräknas med hänsynstagande till den fördyring, som inträtt efter basåret.

Med utgångspunkt från den sålunda upprättade prognosen upptogos i början av april 1949 överläggningar mellan å ena sidan representanter för regeringen samt å andra sidan delegerade från styrelserna för Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Sedan dessa överläggningar visat sig resultatlösa, meddelade Kungl. Maj :t den 22 april 1949 beslut i prisfrågan. Kungi. Maj :t förklarade Sig däri vilja senare, sedan livsmedelskommissionen efter anmaning av Kungl. Maj :t avgivit förslag därom, meddela beslut angående prissättningen å mjölk och mejeriprodukter för år 1949/50. I avbidan därpå skulle dittills gällande grunder för den statliga prisregleringen å mjölk och mejeriprodukter tills vidare tillämpas i stort sett oförändrade och pristillägg å mjölk och mejeriprodukter utgå enligt i huvudsak dittills gällande grunder. Vidare godkände Kungl. Maj :t av kommissionen lämnade förslag beträffande genomsnittspriserna å brödsäd och prissättningen på ägg samt föreskrev, att priset å fabrikspotatis skulle vara oförändrat. Kungl. Maj :t fann slutligen beträffande priserna på kött och fläsk, att någon ändring i den dåvarande genomsnittliga prisnivån icke borde ifrågasättas för dessa varor tills vidare under år 1949/50, samt föreskrev, att pristillägg för slaktprodukter skulle under nämnda regleringsår utgå med ungefärligen samma belopp som för år 1948/49.

I propositionen nr 212/1949 uttalades att en omräkning av jordbrukskalkylen borde göras i augusti eller senare, så snart skörderesultatet kunde överblickas, och att resultatet av denna omräkning borde läggas till grund

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

för det definitiva beslutet angående prissättningen. Vad sålunda uttalats föranledde icke någon riksdagens erinran.

I slutet av juli 1949, d. v. s. innan omräkningen av jordbrukskalkylen företagits, påbörjades förhandlingar mellan regeringen och representanter för jordbrukets fackliga och ekonomiska riksorganisationer. Förhandlingarna hade i främsta rummet karaktären av förberedande diskussioner rörande den slutliga prisavvägningen för år 1949/50. Vid desamma diskuterades emellertid även frågan om prissättningen å oljeväxtfrö av 1950 års skörd. Jordbrukarrepresentanterna förklarade sig därvid vilja godtaga ett av livsmedelskommissionen framlagt förslag i sistnämnda ämne, vilket innebar en betydande sänkning i förhållande till de priser, som fastställts för frö av 1949 års skörd. Härvid förutsattes dock, att jordbruket redan under år 1949/50 skulle tillgodoföras viss kompensation för den inkomstminskning, som prissänkningen komme att medföra. Enighet nåddes också om ett kompensationsbelopp av i runt tal 20 miljoner kronor. Kungl. Maj :ts beslut om priserna på oljeväxtfrö av 1950 års skörd meddelades den 4 augusti 1949. I detta sammanhang kan också erinras om att Kungl. Maj :t den 29 juli 1949 fattade beslut om prisrelationerna på brödsäd av 1950 års skörd.

I augusti 1949 företog LK-delegationen den anbefallda omräkningen av den på våren samma år upprättade jordbrukskalkylen. Den omräknade kalkylen visade — med tillämpning av den hittillsvarande metoden för beräkning av räntekostnaderna — ett överskott för år 1949/50 av 41,2 miljoner kronor mot ett underskott av 47,4 miljoner kronor i normkalkylen. Den kalkylmässiga förbättringen utgjorde alltså 88,6 miljoner kronor. Förbättringen berodde i första hand på att arbetskostnadsposten upptogs lägre än i normkalkylen. Beträffande nu ifrågavarande post anförde flertalet jordbrukarrepresentanter i livsmedelskommissionens råd, att man enligt deras mening icke borde införa de justerade arbetskostnadsberäkningarna i augustikalkylen utan att arbetskostnaderna borde upptagas till samma belopp som i normkalkylen.

Vid de fortsatta överläggningarna mellan regeringens och jordbrukets representanter nåddes enighet om att vårkalkylen borde läggas till grund för prissättningen. Med denna utgångspunkt men med beaktande även av resultatet av augustiomräkningen, framförallt i fråga om arbetskostnaderna, enades man om att jordbruket skulle tillföras en prisförbättring motsvarande ett belopp av 40 miljoner kronor. Härtill skulle emellertid komma dels det förut nämnda beloppet av 20 miljoner kronor såsom kompensation för prissänkning å oljeväxtfrö av 1950 års skörd, dels en summa av 6 miljoner kronor såsom särskilt stöd åt mjölkproduktionen i vissa delar av norra Sverige, där jordbruket drabbats av skördenedsättning på grund av torka och frost. Spörsmålet om prissättningen på jordbrukets produkter sammankopplades med frågan om den fortsatta ekonomiska stabiliseringspolitiken under år 1950, då nämligen vid särskilda överläggningar, vid vilka även de stora löntagarorganisationerna deltogo, enighet nåddes om att i stabiliseringen inrymma jordbruksöverenskommelsen. I samband härmed uttalades från

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

regeringens sida, att avsikten vore att överenskommelsen icke skulle medföra höjda konsumentpriser. Inkomstförbättringen skulle alltså ske subventionsvägen. I proposition nr 216/1949 hemställde Kungl. Maj :t om riksdagens godkännande av riktlinjer för prisregleringen på jordbrukets område år 1949/50 i enlighet med den träffade överenskommelsen. Sådant godkännande erhölls även samtidigt som riksdagen beviljade äskade subventionsmedel.

I anslutning till resultatet av överläggningarna anbefallde Kungl. Maj :t livsmedelskommissionen att i samråd med priskontrollnämnden och efter hörande av vederbörande jordbruksorganisationer inkomma med förslag rörande det sätt, på vilket jordbruket borde tillföras nyssnämnda inkomstbelopp av 66 miljoner kronor. De underhandlingar med berörda jordbruksorganisationer, som kommissionen förde under hösten 1949, ledde till en uppgörelse, som godkändes av Kungl. Maj :t genom beslut den 2 december 1949. Denna uppgörelse innebar i huvudsak följande.

Redan vid de underhandlingar, som förts mellan representanter för regeringen och jordbrukets organisationer, hade förutsatts, att prisförbättringarna skulle komma mjölkproduktionen tillgodo. Vid fördelningen av beloppet 60 miljoner kronor skulle icke räknas med någon andel för fodermjölken och den hemmakonsumerade mjölken. Beträffande lantsmörmjölk kunde kontantsubventioner av tekniska skäl icke ifrågakomma. Då ett högre lantsmörpris med hänsyn till marknadsläget för smör icke vore möjligt, kunde ej heller lantsmörmjölken avräknas på beloppet i fråga. Beträffande mjölk försåld från producent direkt till förbrukare hade konstaterats, att kontantsubvention ej vore möjlig. Dittillsvarande system för prissättning i konsumentledet innebure emellertid, att den inkomstförbättring som belöpte å denna mjölk, skulle tillföras jordbruket genom prishöjningar. Den å den direktförsålda mjölken kommande inkomstförbättringen beräknades till 2,7 miljoner kronor (senare beräkningar sluta på 2,4 miljoner kronor). Av subventionsbeloppet 60 miljoner kronor skulle alltså återstå 57,3 (enligt senare beräkningar 57,6) miljoner kronor alt fördela. Detta skulle ske enligt samma grunder som följdes vid fördelningen av det redan förut utgående allmänna mjölkpristillägget. Påbyggnaden av mjölkpristillägget för att tillföra jordbruket det överenskomna inkomstbeloppet skulle ske retroaktivt från och med den 1 september 1949.

Den särskilda kompensationen med 6 miljoner kronor för skördeminskning i norra Sverige har fördelats i enlighet med ett inom Svenska mejeriernas riksförening utarbetat förslag.

Den av Kungl. Maj :t godkända uppgörelsen mellan livsmedelskommissionen och jordbruksorganisationerna innebar vidare bland annat, att vissa inkomstförbättringar till följd av förskjutningar i mjölkprodukttillverkningen, vilka kommissionen i samband med omräkningen av jordbrukskalkylen i augusti uppskattat till 7 miljoner kronor, skulle anses uppvägda av vissa fördyringar av konstgödsel, överflyttning av lagringskostnader för ost på mejerierna samt höjning av den tjocka gräddens fetthalt utan motsvarande prishöjning.

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 245.

9 Det bör i detta sammanhang även erinras om att den prissubventionering, som införts på grund av devalveringen av den svenska kronan, berört vissa jordbruksprodukter (ost och havregryn). Dessa subventioner påverka emellertid icke producentpriserna.

Livsmedelskommissionen har i en särskild promemoria lämnat en mera detaljerad redogörelse för hittills vidtagna regleringsåtgärder på jordbrukets område. Denna promemoria torde såsom bilaga få fogas till detta protokoll (bilaga 1).

Kommissionen har vidare överlämnat redogörelser för produktionsutvecklingen på jordbrukets område samt för nu gällande priser på jordbruksprodukter och på vissa förnödenheter för jordbrukets behov. Även dessa redogörelser torde såsom bilagor få fogas till detta protokoll (bilaga 2 och 3).

Förkalkylen rörande jordbrukets inkomster och kostnader under

produktionsåret 1950/51.

I syfte att erhålla ett underlag för behandlingen av frågan om prissättningen på jordbrukets produkter under år 1950/51 har livsmedelskommissionen på samma sätt som under tidigare år genom Lk-delegationen1 låtit utarbeta en förkalkyl över jordbrukets inkomster och kostnader under nyssnämnda produktionsår. I sitt slutgiltiga skick redovisas denna kalkyl i bilaga 4 till detta protokoll. Livsmedelskommissionen har i sin skrivelse lämnat en sammanfattande redogörelse för innebörden och resultatet av kalkylen.

Kommissionen framhåller i denna redogörelse till en början, att förkalkylen för år 1950/51 i metodiskt hänseende ansluter sig till de under en följd av år utförda inkomst- och kostnadsberäkningar, vilka legat till grund för den preliminära prissättningen på jordbruksprodukter. Kalkylen har karaktären av en normkalkyl såtillvida, att den avser att belysa inkomst- och kostnadsläget under det kommande produktionsåret under förutsättning av normala väderleksförhållanden, oförändrade löner och räntesatser samt oförändrade priser på produkter och förnödenheter utom i de fall, där vid kalkylens upprättande förändringar i priser med hänsyn till marknadsläget kunnat förutses med en viss grad av säkerhet.

Kommissionen övergår härefter till en redogörelse för grunderna för de i kalkylen ingående beräkningarna av jordbrukets inkomster och anför därvid bland annat.

Till grund för inkomstkalkylen har på vanligt sätt lagts en beräkning av skörden, vilken bygger på vissa antaganden rörande arealer och hektaravkastning för olika grödor. De för produktionsåret 1950/51 (1950 års skörd) kalkylerade arealerna ha i fråga om höstvete och höstråg beräknats med

1 Av delegationens medlemmar ha i ärendets handläggning deltagit: Livsmedelskommissionens ordförande hovrättsrådet O. Söderström, ordförande, organisationschefen i Kooperativa förbundet fil. lic. M. Bonow, byråchefen i statens priskontrollnämd E. Carbell, assistenten vid Konjunkturinstitutet fil. kand. R. Meidner samt direktören i Sveriges lantbruksförbund agr. dr A. H. Stensgård. Överdirektören i lantbruksstyrelsen G. R. Ytterborn har på grund av utlandsresa ej kunnat deltaga i delegationens arbete.

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

ledning av arealinventeringen i oktober 1949, varvid från de enligt denna inventering besådda arealerna gjorts avdrag för »normal utvintring». De för år 1950 (höstsådden 1949) gjorda avdragen för normal utvintring utgöra liksom förut för vete 8 procent och för råg 4 procent.

I tabellen å s. 115 ha angivits de arealer av olika växtslag, med vilka räknats i kalkylen för år 1950. Såsom jämförelse ha medtagits de skördade arealerna vissa tidigare år. Arealförändringarna äro jämfört med föregående år i stort sett ganska obetydliga. Delegationen har räknat med viss minskning av brödsädsarealen, nämligen från 442 000 ha år 1949 till 433 000 ha 1950. Även för foderväxter (andra än fodersäd) räknas med viss arealminskning. Eftersom den totala skördade arealen åkerjord kan förutsättas bli praktiskt taget oförändrad från år 1949, motsvaras dessa minskningar av arealökningar på annat håll. Den kraftigaste ökningen har förutsatts inträffa i fråga om oljeväxterna, för vilka antagits en fortsatt uppgång, nämligen från 143 000 till 170 000 ha.

Uppskattningen av det kommande årets hektarskördar har för flertalet yäxtslag skett på samma sätt som tidigare. Den tillämpade prognosmetoden innebär i korthet, att de observerade hektarskördarna med tillhjälp av de s. k. allmänna skördeomdömena omräknas till normerade hektarskördar. Med ledning av dessa senare sker därefter en uppskattning av normskördarna, d. v. s. de hektarskördar, som under förutsättning av normala väderleksförhållanden kunna förväntas under prognosåret. De normerade hektarskördarna utjämna de årliga skördefluktuationerna till följd av väderlekens växlingar, varför de på ett tillförlitligare sätt än de observerade återge seltulära förändringar i avkastningen, exempelvis till följd av växtodlingens landvinningar, förbättrad gödsling etc. De lämpa sig därför bättre som underlag för en prognos än de observerade skördarna. Oavsett detta måste man givetvis, såsom delegationen framhåller, vid prognosen även beakta de aktuella förutsättningarna för vegetabilieproduktionen.

Vid sina överväganden av frågan om de normskördar, som borde upptagas för år 1950, har delegationen ansett det motiverat att för så gott som samtliga grödor företaga vissa höjningar i jämförelse med de våren 1949 upptagna normskördarna. Delegationen har varit av den uppfattningen, att man borde taga hänsyn till den faktiska skördeutvecklingen och den höjning av anspråken på en normal skörd, som i skördestatistiken kunnat konstateras under de två senaste åren. Utvecklingen har nämligen för flertalet grödor inneburit en kraftig återhämtning jämfört med de tidigare åren under 1940talet, även om såväl de faktiska som de normerade hektarskördarna långt ifrån ansluta sig till den avkastning, som kunde förväntas med hänsyn til! skördeutvecklingen under mellankrigstiden. Till viss del torde angiven omständighet förklaras av underskattning av skördarna i förhållande till förkrigstiden. Delegationen har även haft att taga hänsyn till den förbättrade tillgången på handelsgödselmedel.

Av de skäl som här återgivits har delegationen höjt normskördarna för vete, ärter och hö med 200 kg, för råg, korn och blandsäd med 150 kg, för havre med 100 kg samt för potatis och sockerbetor med 500 respektive 1 500 kg, medan för foderrotfrukter icke vidtagits någon förändring av normskörden. Vidare ha bl. a. normskördarna för oljeväxter justerats med ledning av den hittillsvarande utvecklingen. Justeringarna innebära vid nuvarande arealfördelning en genomsnittlig ökning av hektarskördarna med ca 4 procent.

Beträffande jordbrukets inkomster av vegetabiliska produkter har kommissionen anfört.

u

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Produktionen för år 1950/51 av vegetabiliska slutprodukter har beräknats på grundval av de i tabellerna å ss.115 och 116 upptagna arealerna och hektarskördarna. De kvantiteter brödsäd, som medtagas vid inkomstberäkningarna, ha framkommit sedan totalskörden av vete och råg reducerats för' lagringsförluster, avrens och utsäde. Av korn har utöver husbehovsförmainingen endast medtagits de kvantiteter, som beräknats komma att åtgå vid grynkvarnar, bryggerier och brännerier. På motsvarande sätt har av havre, hö och halm endast medtagits den beräknade förbrukningen av havre vid grynkvarnarna, arméns och åkeriernas inköp av fodersäd och stråfoder, förbrukningen av dessa varuslag vid skogskörslor samt den industriella förbrukningen av halm. Härutöver har exporten av hithörande varuslag beaktats.

Priserna på brödsäd under det kommande året ha beräknats med beaktande av Kungl. Maj :ts beslut den 29 juli 1949 rörande prisrelationerna mellan olika brödsädesslag av 1950 års skörd samt med det för innevarande år beräknade genomsnittspriset å höstvete såsom utgångspunkt. Vid uppskattningen av priserna på korn och havre under det kommande året har tagits hänsyn till en i februari företagen prishöjning för majs, vilken väntas medföra en uppgång av priserna på jämväl förstnämnda båda spannmålsslag. Priserna på örter samt på hö och halm antagas oförändrade i jämförelse med innevarande år.

Jordbrukets sammanlagda inkomster av brödsäd (inklusive ersättning för av jordbrukare tidigare burna fraktkostnader) beräknas för år 1950/51 till 222,3 miljoner kr mot 260,3 miljoner kr 1949/50. Minskningen beror huvudsakligen på att 1949 års skörd var över medelmåttan medan för det kommande året räknas med en medelgod skörd (»normskörd»). För övrig spannmål väntas inkomstsumman däremot stiga något, nämligen från 49,9 till 54,3 miljoner kr.

Försäljningen av hö och halm beräknas tillföra jordbruket 8,3 miljoner kr år 1950/51 mot 9,8 miljoner kr innevarande år.

På grund av den förbättring av det allmänna försörjningsläget för livsmedel, som inträtt under senare år, bör man, framhåller delegationen, kunna räkna med en nedgång av potatisförbrukningen. Socialstyrelsens konsumtionsundersökningar tyda också på en sådan. Med anledning härav har delegationen sänkt kvantiteten matpotatis för 1949/50 från 875 miljoner kg i augustikalkylen 1949 till 825 miljoner kg i föreliggande kalkyl. Sistnämnda kvantitet har insatts även för år 1950/51. Priset på matpotatis för 1949/ 50 har med ledning av den hittills kända utvecklingen och normala säsongvariationer beräknats till 14,so kr/dt. Priset under år 1950/51 har antagits uppgå till 13,oo kr/dt.

Vid förutsatt normalskörd av potatis beräknas 235 miljoner kg potatis komma att användas för industriella ändamål år 1950/51, varav 125 miljoner kg för tillverkning av potatismjöl och 110 miljoner kg för brännvinstillverkning. Genomsnittspriset för 1950/51 upptages oförändrat jämfört med innevarande år till 36 öre per hektoliter och stärkelseprocent, motsvarande vid normal stärkelsehalt (17,5 procent) 9 kr per deciton.

Inkomstsumman för all potatis utgör i den föreliggande kalkylen 128,4 miljoner kr 1950/51 mot 135,o miljoner kr 1949/50.

På grundval av förut anförda uppgifter rörande areal och normskörd per hektar har skörden av sockerbetor år 1950 beräknats till 1 750 miljoner kg mot 1 770 miljoner kg år 1949. Grundpriset för betor med 16 procents sockerbalt har sedan föregående år höjts med 5 öre/dt till 5,35 kr/dt. Dessutom skall, under vissa förutsättningar, ett särskilt stimulanstillägg utgå,

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

vilket dock icke beaktats i jordbrukskalkylen. Jordbrukarnas inkomster av sockerbetsodling år 1950/51 ha i kalkylen upptagits till 104,3 miljoner kr mot 105,7 miljoner kr innevarande år.

Totalskörden av oljeväxter beräknas i huvudsak på grund av förut omtalade arealökning stiga från 192 miljoner kg 1949 till 241 miljoner kg 1950. Till följd av att priserna på oljeväxtfrö av 1950 års skörd sänkts, blir dock den kalkylmässiga ökningen av jordbrukets inkomster av oljeväxter relativt begränsad. Mot ett belopp av 163,3 miljoner kr innevarande år svarar en summa av 176,9 miljoner kr år 1950/51.

Jordbrukets inkomster av spånadsväxter upptagas i den föreliggande kalkylen till 5,i miljoner kr 1950/51 mot 4,5 miljoner kr innevarande år.

Den fältmässiga odlingen av köksväxter har för år 1949/50 beräknats tillföra jordbruket en inkomstsumma av 43,2 miljoner kr. Liksom vid tidigare kalkyltillfällen, då nu ifrågavarande odlingsgren beaktats vid kalkylberäkningarna, har för prognosåret insatts samma inkomstsumma som för senast kända år. För år 1950/51 har alltså räknats med ett belopp av 43,2 miljoner kr.

Jordbrukets totala inkomster av vegetabilier utgöra enligt föreliggande beräkningar 772,o miljoner kronor år 1949/50. För prognosåret 1950/51 utgör motsvarande belopp 742,8 miljoner kronor, d. v. s. en summa som ligger 29,2 miljoner kronor lägre än årets. Såsom framgått av det föregående beror nedgången huvudsakligen på att brödsädsinkomsterna beräknats sjunka vid den förutsatta normskörden.

Beträffande jordbrukets inkomster av animaliska produkter har kommissionen anfört.

Inkomsten av mejerimjölk samt kött och fläsk har liksom tidigare beräknats med användning av de till jordbrukarna avräknade priserna. Avräkningspriset för mjölk inkluderar efterlikvider, medan så icke är fallet i fråga om kött och fläsk. Hänsynstagande till efterlikviderna för kött och fläsk skulle, framhåller delegationen, givetvis i någon mån påverka inkomstberäkningarna. Beträffande mejerierna gäller, att de kunna träffa olika beslut rörande dispositionen av årets resultat för utbetalning respektive fondering, och sak samma gäller för slakterierna. Några utredningar i hithörande frågor föreligga icke, varför den betydelse, som de nämnda omständigheterna kunna ha för inkomstberäkningarna, icke kunnat bedömas. Delegationen har därför beräknat inkomsterna av mejerimjölk samt kött och fläsk enligt samma grunder som tidigare.

Vid sin beräkning av mjölkproduktionen har delegationen räknat med en fortsatt stegring av mjölkproduktionen per ko. Delegationen har uppskattat ökningen mellan 1949/50 och 1950/51 till 2 procent. Produktionen per ko under det förstnämnda året har med ledning av bl. a. den mejeriinvägning, som hittills ägt rum, uppskattats till 2 853 kg. Medelkoantalet under de båda åren anges till 1 698 000 respektive 1 700"000 djur. Med utgång från dessa data har delegationen beräknat mjölkproduktionen år 1950/51 till 4 947 miljoner kg. Den sålunda beräknade produktionen överstiger 1938/39 års produktion med 4,9 procent. Kommissionen erinrar om att mjölkinvägningen vid mejerier under samma tid (1938/39—1950/51) beräknas öka från 3 129 till 3 926 miljoner kg eller med 25,5 procent. Mejerimjölkens andel av mjölkproduktionen visar en ökning från 66,4 procent 1938/39 till

79,4 procent 1950/51.

13 Kungi. Maj.ts proposition nr 245.

Beräkningarna av jordbrukets inkomster av den vid mejerier invägda mjölken bygga på statistiken över mejeriernas avräkningar. Avräkningspriserna kunna dock icke direkt användas i prognosberäkningen, enär förändringar kunna inträffa i mejeriprodukternas priser och produktionskostnader samt mejeritillverkningens fördelning på olika produktslag. Ifrågavarande beräkning har i den föreliggande kalkylen upplagts efter i viss mån andra metoder än tidigare. Tillvägagångssättet har i huvudsak varit följande. För var och en av de viktigaste produkterna har utförts en inkomstoch kostnadsberäkning (jämväl för prognosåret) vilken ger en schematisk uppfattning om det värde inklusive statliga bidrag, som mejerierna kunna betala leverantörerna med hänsyn till föreliggande pris- och kostnadsläge. Denna beräkning infångar den ailra största deien av mejeriernas mjölklikvider; vissa extra inkomster komma emellertid ej med vid ifrågavarande beräkning (merinkomster av mes-varor, kapsylmjölk, vitaminiserad mjölk etc.). Den del av mjölklikviderna, som härrör från dylika extra inkomster, har för ett antal år beräknats som skillnaden mellan de faktiskt utbetalda likviderna och de på nyss antytt sätt beräknade nettoinkomsterna. De framkomna skillnadsposterna tjäna till ledning vid beräkningen av inkomsterna för de perioder, för vilka uppgifter om mejeriernas mjölklikvider ännu icke föreligga.

Vid beräkningen av inkomsterna av mejerimjölk har ej medtagits det belopp av 20 miljoner kr, som under år 1949/50 utgår såsom kompensation för sänkningen av priserna på oljeväxtfröer av 1950 års skörd, liksom ej heller det belopp av 6 miljoner kr, som för innevarande år utgår såsom missväxtbidrag till norra Sverige. Detta är den huvudsakliga anledningen till att medelpriset på mejerimjölken beräknas sjunka från 29,os öre/kg innevarande år till 28,19 öre/kg 1950/51. (Bortfallet av 26 miljoner kronor motsvarar 0,66 öre/kg; återstående minskning med 0,23 öre/kg sammanhänger i huvudsak med att den förutsatta ökningen i mjölkinvägningen i sin helhet antagits falla på den minst lönsamma produktberedningen — smörproduktionen.) På grund av prisnedgången sjunka jordbrukarnas kalkylerade inkomster av mejerimjölken — trots den ökade mjölkmängden — från 1 110,9 miljoner kr 1949/50 till 1 106,7 miljoner kr 1950/51.

Jordbrukets inkomster av den utanför mejeri försålda konsumtionsmjölken, den hemmaförbrukade konsumtionsinjölkcn samt lantsinöret ha i huvudsak beräknats på samma sätt som tidigare. Tillhopa visa de tre inkomstposterna en nedgång från 212,o miljoner kr innevarande år till 209,6 miljoner kr år 1950/51.

Under budgetåret 1948/49 utbetalades producent- och kontantbidrag till ett belopp av 69,9 miljoner kr. Med hänsyn till den förutsatta successiva avvecklingen av bidragen har delegationen upptagit desamma till 69 miljoner kr 1949/50 och 68 miljoner kr år 1950/51.

Den för jordbruket kalkylerade totalinkomsten av mjölk- och mejeriprodukter (inkl. producent- och kontantbidragen) utgör för prognosåret 1950/ 51 ett belopp av 1 384,3 miljoner kr mot 1 391,9 miljoner kr innevarande år.

Den omständigheten att någon hönsräkning icke företogs i april 1949 samt att husdjursräkningen i juni samma år gav ett icke användbart resultat har medfört betydande svårigheter vid beräkningarna av hönsstammens och äggproduktionens storlek. Med ledning av den hittillsvarande utvecklingen på äggmarknaden har delegationen beräknat produktionen av ägg innevarande år till 89,i miljoner kg, vilket tal ligger 46 procent högre än basårets produktionssiffra. Att redan nu bedöma utvecklingen under prognosåret har av delegationen betecknats som mycket vanskligt. Delegationen har emellertid funnit sig böra för år 1950/51 insätta samma produktionstal

14 Kungi. Maj.ts proposition nr 245.

som för 1949/50. Producentpriset på ägg har väntats sjunka från 240 öre/ kg innevarande år till 230 öre/kg år 1950/51. Jordbrukets totalinkomster av ägg och slaktfjäderfä (vad som produceras utanför jordbruksnäringen frånräknas) utgöra i den föreliggande kalkylen 178,o miljoner kr år 1950/51 mot 182,8 miljoner kr innevarande år.

Beräkningarna av jordbrukets inkomster av slaktdjur visa i fråga om nötkreatur någon ökning men beträffande får och häst någon minskning av jordbrukets inkomster från innevarande år till 1950/51. Det sammanlagda värdet av slakten av nötkreatur, häst och får beräknas sjunka från 326,3 miljoner kr år 1949/50 till 323,8 miljoner kr år 1950/51. Svinslakten beräknas medföra en inkomst för jordbruket av 371,3 miljoner kr innevarande år och 380,8 miljoner kr 1950/51.

I de angivna värdetalen ha icke medräknats de statliga pristilläggen för fläsk. Dessa ha för år 1949/50 upptagits till 29,4 miljoner kr och för“1950/51 till 33,o miljoner kr. Inklusive dessa bidrag utgöra enligt den föreliggande kalkylen jordbrukets inkomster av slaktdjur 726,9 miljoner kr år 1949/50 och 737,6 miljoner kr prognosåret 1950/51.

Försäljningen av militärhästar från jordbruket beräknas inbringa 0,8 miljon kr år 1949/50 och 1,4 miljon kr år 1950/51. Värdet av exporten av levande djur bär för innevarande år upptagits till 0,5 miljon kr. För år 1950/ 51 har icke räknats med någon djurexport. För ull har för 1949/50 upptagits 2,6 och för 1950/51 2,i miljoner kr.

I tidigare jordbrukskalkyler har vid beräkningen av förändringar i krealurskapitalet genomgående räknats med basårets priser. I den nu föreliggande kalkylen har delegationen insatt priser, som anknyta till det aktuella prisläget men som äro försiktigt uppskattade. I kalkylberäkningarna ingår

här ifrågavarande post med negativa belopp åren 1949/50 och 1950/51 ___

16,3 miljoner kronor under förstnämnda år och 10,9 miljoner kronor under prognosåret. Minskningen av kreaturskapitalet sammanhänger med den fortgående minskningen av häststammen.

Jordbrukets totala inkomster av animaliska produkter (utan beaktande av förändringarna i kreaturskapitalet) utgöra enligt de nu utförda beräkningarna 2 305,5 miljoner kronor år 1949/50 och 2 303,4 miljoner kronor prognosåret 1950/51. Man räknar sålunda med en obetydlig nedgång trots att produktionen av såväl mjölk som fläsk antagits öka. Nedgången beror på att man förutsatt en prissänkning på ägg och minskade subventioner för mjölk.

Jordbrukets sammanlagda inkomster (med beaktande av förändringarna i kreaturskapitalet) för år 1949/50 utgöra enligt de nu föreliggande beräkningarna 3 061,2 miljoner kronor. För prognosåret 1950/51 är motsvarande inkomsttal 3 035,3 miljoner kronor. Inkomstnedgången utgör 25,9 miljoner kronor. Nedgången kan enligt kommissionen helt förklaras av att man i kalkylen räknat med att vissa mjölksubventioner skola slopas efter utgången av innevarande regleringsår. I förhållande till basåret 1938/39, då jordbrukets inkomstsumma i kalkylen upptagits till 1 362,3 miljoner kronor, innebära de för åren 1949/50 och 1950/51 beräknade inkomstbeloppen en ökning med 124,7 resp. 122,8 procent.

Vad härefter angår jordbrukets kostnader har livsmedelskommissionen anfört, att beräkningarna av dessa i huvudsak utförts på samma sätt som vid närmast föregående kalkyltillfälle. De beräkningsmetoder, som de sak-

'Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

kunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. in. föreslagit, ha sålunda tillämpats beträffande såväl arbetskostnaderna som de olika kapitalkostnadsposterna. Vid räntekostnadsberäkningarna har emellertid såväl den tidigare beräkningsmetoden som de sakkunnigas beräkningssätt tillämpats, utan att delegationen tagit ställning till frågan, huruvida jordbruket i rådande läge bör kompenseras för de höjda räntekostnader, som uppnås med användning av den nya metoden. I fråga om de särskilda kostnadsposterna i kalkylen har livsmedelskommissionen anfört bland annat följande.

Jordbrukets arbetskostnader beräknas i kalkylen på så sätt, att den totala arbetsförbrukningen i timmar multipliceras med den genomsnittliga timlönen. Vid beräkningen av timlönen för bl. a. prognosåret utgår man från relationen mellan faktiskt utbetalda timlöner och avtalslöner för det senaste år de förra äro kända och antager, att denna relation kommer att vara förhanden även under efterföljande år. Denna rent mekaniska framskrivningsmetod kan, som erfarenheten visar, i vissa lägen innebära ett betydande osäkerhetsmoment. I syfte att bl. a. få rimligheten av den använda framskrivningsmetoden belyst har LK-delegationen vid detta kalkyltillfälle berett lantarbetsgivarenas och lantarbetarnas riksorganisationer tillfälle att närvara vid delegationens behandling av arbetskostnadsposten.

Vid de nu verkställda beräkningarna har delegationen bl. a. beaktat det nya löneavtal för lantarbetare, som ingicks den 21 januari 1950. Avtalet innebär en höjning utav timlönen med 2 öre från den 1 januari och med ytterligare 4 öre från den 1 mars i år. Dessa lönehöjningar ha medfört att den beräknade timlönen stiger från 182,68 öre 1949/50 till 185,48 öre år 1950/51. För det senare året elimineras den kostnadsstegring, som skulle följa med de höjda timlönerna, genom nedskrivningen av arbetskraftsvolymen med 1,5 procent jämfört med föregående år. De totala arbetskostnaderna under de båda åren ha sålunda kommit att uppgå till praktiskt taget samma belopp, nämligen 1 941,4 miljoner kronor år 1949/50 och 1 941,6 miljoner kr prognosåret 1950/51.

Vid upprättandet av de senaste kalkylerna över arbetskostnaderna har delegationen haft sin uppmärksamhet riktad på ett par omständigheter, vilka i viss mån kunna snedvrida beräkningsresultaten. Det gäller här dels frågan, i vad mån en förskjutning skett beträffande de tidsperioder, på vilka uppgifterna till den officiella lönestatistiken äro baserade, dels frågan, huruvida naturalönerna blivit helt avlösta. Delegationen har undersökt förhållandena, men icke funnit det möjligt att med nu tillgängligt material avgöra den sammanlagda effekten av de två felkällorna, vilka för övrigt påverka kostnadssummorna i olika riktningar.

Under samlingsrubriken kapitalkostnader ha i den nu framlagda kalkylen sammanförts kostnaderna för avskrivning och underhåll av markanläggningar (»grundförbättringar»), ekonomibyggnader samt maskiner och redskap, vidare kostnaderna för elektricitet samt räntekostnaderna. Beträffande dessa poster har livsmedelskommissionen anfört i huvudsak följande.

Kostnadsposten grundförbättringar (täckdikningskostnadcr, underhåll av större öppna diken) visar en nedgång mellan 1949/50 och 1950/51 från 17.i till 16,4 miljoner kr, beroende på en ökning av statsbidragets storlek.

Kostnaderna för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader beräknas med ledning av vissa inom Statens forskningskommitté för lantmanna-

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

byggnader (SFL) utförda undersökningar rörande storleken av dessa kostnader år 1946. Kostnadssumman för detta år följes med ledning av SFL:s och lantbruksförbundets index. Byggnads- och därmed avskrivnings- och underhållsvolymen antages vara konstant. För siloanläggningar utföras särskilda beräkningar. Jordbrukets kostnader för ekonomibyggnader utgöra 140,6 miljoner kr innevarande år och 141,o miljoner kr 1950/51.

Kostnaderna för maskiner och redskap äro fördelade på avskrivningsoch underhållskostnader. De förra fastställas med utgång från beräkningar —■ grundade på ett omfattande material från tillverkare och importörer — av maskinbeståndets volym under förutsättning av en 15-årig avskrivningstid, de senare upptagas i enlighet med resultaten från livsmedelskommissionens deklarationsundersökningar. LK-delegationen har denna gång i motsats till tidigare vid prognosen beaktat underhållskostnadernas volymmässiga förskjutningar, varvid utvecklingen under de senast kända åren enligt deklarationsundersökningarna varit vägledande. Jordbrukets kostnader för maskiner och redskap stiga enligt den föreliggande kalkylen från 232,8 miljoner kr 1949/50 till 246,o miljoner kr år 1950/51.

Kostnadsposten elektricitet innefattar strömkostnader samt avskrivning och underhåll av ortsnät. Sistnämnda kostnadselement för gårdsinstallationer ingå, åtminstone delvis, i posten ekonomibyggnader. Det bör anmärkas, att strömkostnaderna, vilka närmast äro att jämställa med kostnader för förnödenheter, vid den använda beräkningsmetoden icke kunnat lösbrytas från övriga elkostnader. Kostnaderna för elektricitet vilka upptagas i enlighet med deklarationsundersökningarna och med ledning av dessa gjord framskrivning, beräknas till 39,i miljoner kr 1949/50 och 41,8 miljoner kr år 1950/51.

Liksom vid närmast föregånde kalkyltillfällen har LK-delegationen även denna gång, såsom förut framhållits, utfört räntekostnadsberäkningarna med tillämpning av såväl den metod, som föreslagits av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. in., som enligt den gamla metoden. Den huvudsakliga skillnaden mellan de båda beräkningsmetoderna är, att de sakkunnigas metod tar hänsyn till lantbrukskapitalets såväl värde- som volymmässiga förändringar, medan vid den gamla metoden lantbrukskapitalet i stort sett hållits oförändrat sedan basåret. Räntekostnadsbeloppen enligt de olika alternativen framgå av följande tablå (belopp i miljoner kronor).

j De sakkunnigas metod Hittillsvarande metod

Ar Alt. A (maj.) Alt. B (min.) Alt. C

1949/50 .............. 286-9 297-0 198-4

1950/51 .............. 293-4 303-5 198-1

De sammanlagda kapitalkostnaderna enligt delegationens nu utförda beräkningar ha sammanställts i följande tablå, där de olika alternativen hänföra sig till räntekostnaderna (belopp i miljoner kronor).

År Alt. A Alt. B Alt. C

1949'50.................. 716-5 726-6 628-0

1950/51.................. 738-7 748-8 643-4

Kommissionen har härefter övergått till en redogörelse för jordbrukets kostnader för olika slag av förnödenheter. De viktigaste av hithörande poster

Kungl. ftlaj.ts proposition nr 245.

i jordbrukskalkylen äro driv- och smörjmedel, handelsgödsel och kalk samt köpfodermedel. Övriga slag av förnödenheter äro av mindre betydelse och ha i kalkylen sammanförts under rubriken »diverse förnödenheter».

1 detta sammanhang har kommissionen erinrat om att vid granskningen våren 1949 av den då upprättade jordbrukskalkylen vissa anmärkningar framfördes mot de framlagda beräkningarna av kostnaderna för drivmedel till traktorer. Även vid riksdagsbehandlingen anfördes vissa erinringar mot ifrågavarande beräkningar. Med anledning härav har LK-delegationen låtit företaga olika undersökningar för att klarlägga, huru drivmedelskostnaderna böra beräknas för att ge ett rättvisande resultat. Dessa undersökningar redovisas utförligt i kalkylen. Kommissionen anför härom.

Vid de nu föreliggande beräkningarna har delegationen vad beträffar traktorer drivna med motorfotogen och motorbrännolja kunnat utgå från av bränslekommissionen och oljebolagen erhållna uppgifter om totalförsäljningen av dylika drivmedel och den andel därav som kommer på jordbruket. Med utgång från dessa uppgifter samt på grundval av traktorinventeringar och statistik över anskaffningen av traktorer ha kunnat göras sådana beräkningar av den genomsnittliga förbrukningen av motorfotogen och motorbrännolja per traktor och år, som behövas för prognosen. I fråga om bensindrivna traktorer ha uppgifter om bränsleåtgången erhållits ur statistiken över tilldelningen under ransoneringstiden. I fråga om förbrukningen av startbensin till fotogendrivna traktorer ha särskilda beräkningar utförts. Smörjoljeförbrukningen har beräknats med utgång från det kalkylerade antalet driftstimmar och oljeåtgången per timme. Sedan förbrukningen av drivoch smörjmedel beräknats på antytt sätt, ha kostnadssummorna erhållits genom multiplikation med de rådande priserna. Avdrag har gjorts för den skatterestitution, som under senare år utgått för drivbensin använd till traktorer.

Jordbrukets sammanlagda kostnader för driv- och smörjmedel enligt de företagna beräkningarna utgöra 59,2 miljoner kr 1949/50 och 69,6 miljoner kr 1950/51. Uppgången förklaras delvis av höjningar av drivmedelspriserna men bero främst på den ökade traktordriften. Antalet i jordbruksdriften använda traktorer (exklusive dragbilar) antages nämligen stiga från 49 800 i år till 57 400 år 1950/51.

Beträffande övriga förnödenhetsposter har kommissionen anfört följande.

Jordbrukets kostnader för handelsgödsel och kalk visa en stegring från år 1949/50 till prognosåret, nämligen från 173,6 till 178,3 miljoner kr. Uppgången beror dels på en förutsatt ökad förbrukning av kvävehaltiga gödselmedel och fosfat, vilka icke längre äro ransonerade, men har också sin grund i vissa prishöjningar.

I fråga om kostnaderna för köpfodermedel väntas en mindre uppgång, nämligen från 186,i miljoner kr innevarande år till 187,9 miljoner kr år 1950/51. Förändringarna beträffande de olika delposterna (kraftfoder, fabriksavfall, animaliskt foder in. in.) äro obetydliga. Beträffande beräkningarna av fodermedelsförbrukningen har som vanligt tagits hänsyn till skördens storlek (i fråga om sockerbetsavfall samt kli av inhemskt ursprung), förbrukningen av potatis, korn till industriändamål (drank, drav) och slaktens omfattning (blodmjöl, köttmjöl, foderbenmjöl). Avdrag har gjorts för de kostnader för köpfodermedel, som beräknas falla på äggproduktionen utanför jordbruket.

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 245.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Samlingsposten »diverse förnödenheter» visar i den föreliggande kalkylen praktiskt taget samma siffror för åren 1949/50 och 1950/51, nämligen 43,2 respektive 43,3 miljoner kr.

Jordbrukets sammanlagda kostnader för förnödenheter utgöra enligt delegationens beräkningar 462,i miljoner kronor 1949/50 och 479,i miljoner kronor prognosåret 1950/51.

Utöver nu berörda kostnader redovisas i kalkylen vissa kostnadsposter, som icke äro att hänföra till kapital- eller till förnödenhetskostnader. Dessa ha sammanförts under samlingsrubriken frakter m. m. Rörande dessa poster har livsmedelskommissionen anfört.

Jordbrukets kostnader för frakter visa enligt de utförda beräkningarna en stegring från 84,2 miljoner kr 1949/50 till 85,9 miljoner kr år 1950/51. ökningen faller på mjölkfrakterna, vilka visa stegring till följd av den kalkylerade ökade invägningen av mjölk. Kostnaderna för mjölkkontroll väntas stiga på grund av utökning av antalet kontrollassistenter, nämligen från 5,s till 6,7 miljoner kr. De allmänna omkostnaderna slutligen, vilka beräknas på grundval av lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning, förutsättas stå oförändrade vid 38,i miljoner kr under åren 1949/50 och 1950/51.

De sammanlagda kostnaderna för frakter m. m. visa en stegring från 128,i miljoner kronor 1949/50 till 130,7 miljoner kronor 1950/51.

Jordbrukets totala kostnader för åren 1949/50 och 1950/51 ha sammanställts i efterföljande tablå. Alternativen åtskilja sig som förut nämnts i fråga om räntekostnaderna. Alternativ A utgör de sakkunnigas majoritetsalternativ, alternativ B deras minoritetsalternativ samt alternativ C hittillsvarande beräkningar (belopp i miljoner kronor).

År Alt. A Alt. B Alt. C

1938/39 ............. 1465.9 1469-8 1460-2

1949/50 ............. 3 248-1 3 258-2 3159-6

1950/51: abs. tal..... 3290-1 3 300-2 3194-8

Index (1938/39 = 100). 224-4 224-5 218-8

Resultatet av den nu framlagda kalkylen kan sammanfattas på följande sätt. Vid tillämpning av de grunder för räntekostnadsberäkningarna, som föreslagits av de sakkunniga för utredning rörande rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. in., uppkommer för år 1950/51 ett kalkylmässigt inkomstunderskott av 22,2 respektive 23,5 miljoner kronor (majoritets- respektive minoritetsalternativet). Därest denna kostnadspost beräknas enligt tidigare tillämpade grunder, uppkommer däremot ett kalkylmässigt inkomstöverskott av 54,7 miljoner kronor. För innevarande regleringsår utvisar kalkylen vid en beräkning av räntekostnadsposten enligt sistnämnda alternativ ett inkomstöverskott av 113,5 miljoner kronor. Tillämpas i stället de av de sakkunniga föreslagna grunderna för räntekostnadsberäkningarna, reduceras överskottet till 42,6 respektive 41,3 miljoner kronor (majoritets- respektive minoritetsalternativet).

I syfte att erhålla en ytterligare belysning av vissa ekonomiska förhållanden inom jordbruksnäringen har livsmedelskommissionen vidare på vanligt

19 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

sätt företagit en undersökning av jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter under år 1948. Redogörelsen för denna undersökning, som verkställts genom en statistisk bearbetning av omkring 9 300 självdeklarationer från representativt utvalda jordbruk, torde ävenledes såsom bilaga få fogas till detta protokoll (bilaga 5).

Livsmedelskommissionen har därefter berört den granskning av jordbrukskalkylen, som företagits av livsmedelskommissionens råd vid sammanträden den 9 mars och den 3 april 1950. Rådet godkände därvid, att kalkylen (med vissa smärre justeringar för 1949/50, till vilka tagits hänsyn vid den i det föregående lämnade redogörelsen) lades till grund för prissättningen under år 1950/51. På vissa punkter förelågo reservationer av enskilda ledamöter, men dessa voro ej av sådan beskaffenhet, att de föranledde en omräkning av kalkylen. Med hänsyn till att det i proposition till årets riksdag har förutsatts ett mindre antal mjölkkontrollassistenter än vad delegationen tidigare haft anledning att räkna med godkände rådet, att kostnaderna för mjölkkontrollen år 1950/51 nedsattes från enligt kalkylen 6,7 till 5,5 miljoner kronor. Härigenom skulle det kalkylmässiga underskottet enligt alternativ A och B minska med i runt tal 1 miljon kronor till 21 resp 22 V2 miljoner kronor och kalkylöverskottet enligt alternativ C öka med samma belopp till 56 miljoner kronor.

Överläggningar med jordbrukets organisationer om prissättningen.

Livsmedelskommissionen har i sin skrivelse lämnat en redogörelse för de överläggningar, som ägt rum mellan dess ordförande och en av lantbruksförbundet och RLF utsedd förhandlingsdelegation om prissättningen för regleringsåret 1950/51. Kommissionen har därvid till att börja med återgivit det utkast till prisöverenskommelse, som uppgjorts vid dessa förhandlingar och som ordförandena i de båda organisationerna efter hörande av respektive styrelser godkänt efter viss justering. Det förslag till prisöverenskommelse, som organisationerna anslutit sig till, är av följande lydelse.

»Mellan statens livsmedelskommission, å ena, samt Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk, å andra sidan, har följande överenskommelse träffats rörande prissättningen på jordbrukets produkter under regleringsåret 1950/51.

Enighet har nåtts om att jordbrukets kostnader i jordbrukskalkylen, i analogi med Kungl. Maj :ts beslut den 29 december 1949 angående lönsamhetsberäkningar i prisärenden, skola beräknas med beaklande bland annat av den stegring av räntekostnaden som är en följd av ökningen av kapitalvolymens värde sedan basåret och att kostnaderna skola bestämmas enligt alternativ A i LK-delegationens beräkningar. Man har emellertid samtidigt enats om att tillämpningen av denna princip för kostnadsberäkning med hänsyn till prisstabiliseringspolitiken icke skall få föranleda ökning åv produktpriserna så länge den nuvarande stabiliseringspolitiken tillämpas.

Alternativ A ger som slutresultat ett underskott för jordbruket av 21 mil-

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

joner kronor för regleringsåret 1950/51. Någon utjämning av detta underskott skall icke ske.

För tiden efter den 1 januari 1951 har jordbruket förbehållit sig att påkalla täckning för de särskilda kostnadsökningar, t. ex. ökade löner till jordbrukets arbetskraft (såväl lejd som egen), som kunna uppkomma till följd av stabiliseringspolitikens upphörande eller modifiering.

Vidare har överenskommits att i marknadsanpassande syfte följande prisändringar skola vidtagas.

1) I samband med omläggningen av brödsädsregleringen göras de justeringar av brödsädspriserna, som erfordras för att kompensera jordbruket för genom omläggningen ökade fraktkostnader.

2) Priserna på ost vid försäljning från mejeri sänkas med högst 25 öre per kilogram i genomsnitt. Samtidigt sänkas nu utgående avgifter på ost.

3) Priset på fabrikspotatis sänkes med 1 öre per hektoliter och stärkelseprocent. Ytterligare sänkning av potatismjölspriset förutsättes ske genom reducering av nu utgående marginaler till stärkelsefabrikerna och deras centralförening.

4) Priserna på oljekraffloder höjas omedelbart så att de i stort sett komma att motsvara kostnaden för fodret, basis nuvarande importpris, dock högst med 4 kronor per deciton. I den mån så anses motiverat, justeras i samband härmed priserna på kli och majs.

5) Nu utgående subventioner för konstgödsel slopas fr. o. in. 1 juli 1950.

6) Det allmänna mjölkpristillägget bibehålies oförändrat.

7) Körlinjebidraget utgår fr. o. m. 1 september 1950 med hälften av det belopp varmed transportkostnaden under respektive månad överstiger 1,5 öre per kilogram mjölk.»

Kommissionen har för sin del framhållit, att den del av uppgörelsen, som behandlar beräkningsmetoden för jordbrukets räntekostnader, är den principiellt viktigaste. Enligt kommissionens beräkningar medföra de i uppgörelsen omnämnda marknadsanpassande prisändringarna, att underskottet enligt alternativ A i den nu upprättade kalkylen stiger med över 10 miljoner kronor till mellan 30 och 35 miljoner kronor. Kommissionen har framhållit, att jordbruket enligt uppgörelsen icke äger erhålla någon täckning för detta underskott. Om prisstabiliseringspolitiken modifieras eller upphör ökas underskottet enligt alternativ A med belopp motsvarande de särskilda kostnadsökningar som bli en följd därav. Kommissionen har påpekat, att med den formulering av prisförslaget, som organisationerna slutligen stannat vid, ha de ej avstått från att påkalla täckning för det underskott, som i sistnämnda fall uppkommer enligt alternativ A, i vidare mån än såvitt angår förstnämnda belopp om 30 å 35 miljoner kronor. Enligt kommissionens mening synes detta förhållande ej böra hindra att statsmakterna ansluta sig till uppgörelsen, eftersom denna icke inrymmer någon utfästelse från statsmakternas sida i fråga om storleksordningen eller beräkningen av det belopp, som jordbruket bör kompenseras med i samband med stabiliseringspolitikens upphörande eller modifiering. Kommissionen har utgått från att nya förhandlingar komma att upptagas, om jord-

Kungl. Maj:ts proposition nr 245■ 21

brukets organisationer påkalla täckning för sådana kostnadsökningar, som nyss nämnts.

Livsmedelskommissionen har vidare anmält, att den av jordbrukarorganisationerna utsedda förhandlingsdelegationen i anslutning till vissa punkter i den förut återgivna uppgörelsen gjort vissa förbehåll och framställt önskemål. Dessa förbehåll och önskemål avse följande avsnitt i uppgörelsen.

Beträffande de i punkt 3 omnämnda marginalerna har förhandlingsdelegationen gjort förbehåll om att dessa icke skola sänkas med högre belopp än 1 öre/kg för centralföreningen och 1 öre/kg för stärkelsefabrikerna.

Vad angår den i punkt 4 upptagna prishöjningen på kraftfoder har delegationen framfört önskemål om att en undersökning verkställes, huruvida kompensation i någon form kan lämnas det mindre jordbruket för ifrågavarande prishöjning. Kommissionen har förklarat sig icke ha något att erinra mot att en sådan undersökning utan dröjsmål kommer till stånd och anser det lämpligt att den utan dröjsmål verkställes av producentbidragsutredningen eller småbruksutredningen.

De i punkt 7 omförmälda ändrade grunderna för körlinjebidraget medföra enligt kommissionens beräkningar en minskning av statens utgifter med omkring 2,5 miljoner kronor. Minskningen, som tar sig uttryck i sänkta avräkningspriser på mjölk, kommer i främsta rummet att träffa de norrländska mjölkproducenterna. Delegationen har uttryckt önskemål om att viss kompensation för sänkningen av körlinjebidraget lämnas genom att det särskilda mjölkpristillägget till Norrland höjes något. Kommissionen, som anser att detta önskemål bör kunna bifallas, har r.ämnt att en höjning av norrlandsbidraget med 0,2 öre/kg motsvaras av ett årsbelopp av omkring 1,4 miljoner kronor.

Kommissionen har i detta sammanhang beträffande den s. k. 4-procentsregeln uttalat, att denna regel med stor sannolikhet icke kommer att få aktualitet under regleringsåret 1950/51. Därest vid sidan av den nu träffade uppgörelsen priser eller subventioner, som fastställts av Kungl. Maj :t eller statlig myndighet, ändras med påföljd att relationen mellan inkomster och kostnader i den nu föreliggande kalkylen jämväl ändras, bör på sedvanligt sätt effekten av pris- eller subventionsändringar utjämnas så att relationen blir oförändrad.

Kommissionen har anmält, att prisöverenskommelsen den 19 april 1950 behandlats av kommissionens råd och att därvid bland annat rådets närvarande jordbrukarrepresentanter tillstyrkte densamma. Från vissa rådsledamöters sida uttalades, att den s. k. återanskaffningsvärdeprincipens tilllämpning i vad gällde beräkning av räntekostnader enligt deras mening icke borde få vidare tillämpning vid upprättandet av jordbrukskalkylen än vad som motsvarade denna princips användning vid lönsamhetsberäkningar och prissättningen för näringslivet i övrigt. Av kommissionens skrivelse framgår vidare, att jordbrukets förhandlingsdelegerade den 20 april 1950 godkänt överenskommelsen.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Livsmedelskommissionens förslag angående jordbruksregleringen under regleringsåret 1950/51.

Allmänna synpunkter.

Livsmedelskommissionen har i sin skrivelse den 20 april 1950 såsom en bakgrund till sina förslag rörande prissättning och regleringsåtgärder 1950/ 51 beträffande vissa av jordbrukets produkter och förnödenheter lämnat en översikt över det allmänna livsmedelsläget. Kommissionen har därvid inledningsvis framhållit, att utvecklingen av försörjningsförhållandena i stora delar av världen under det senaste året karakteriserats av en fortsatt stabilisering. Livsmedelsproduktionen har ökat i de flesta underskottsområdena, medan produktionsutvecklingen i överskottsområdena varit mindre tillfredsställande. Världsproduktionen av livsmedel år 1949 översteg med ungefär 2 procent förkrigsnivån, medan den samtidigt något understeg produktionen under föregående år. Produktionen av all spannmål låg 4 procent över 1935/39 års nivå. Uppgången för brödsäd stannade dock vid ungefär 2 procent. Även världsproduktionen av socker översteg år 1949 förkrigsnivån, trots minskning i förhållande till 1948. Försörjningssituationen beträffande matnyttiga fetter och oljor har avsevärt förbättrats under de senaste åren, och produktionen är numera större än före kriget. Produktionen av kött och fläsk under år 1949 beräknas ha legat ungefärligen vid förkrigsnivån.

Den europeiska livsmedelsproduktionen under konsumtionsåret 1949/50 väntas enligt kommissionen bli något större än 1948/49 och ligga ungefär i paritet med produktionen före kriget. Brödsädsskörden år 1949 betecknas som någorlunda tillfredsställande, även om den ännu med 8 procent understeg medeltalet för åren 1935/39. Den planerade ökningen av den europeiska sockerproduktionen har icke kunnat realiseras på grund av ogynnsamma väderleksförhållanden. Produktionen stannade sålunda i stort sett vid föregående års nivå.

Husdjursbeståndet i Europa har ökat avsevärt. Produktionen av kött och fläsk, mjölk samt animaliskt fett under 1950 väntas därför bli större än under 1949, vilket år i sin tur uppvisade en betydligt större produktion av nämnda varor än år 1948. Den ökade produktionen av olivolja i Medelhavsländerna har förbättrat den europeiska försörjningen med vegetabiliska oljor.

Överskottsproduktionen har under efterkrigsåren koncentrerats till ett fåtal transoceana länder, vilket medfört betydande svårigheter för den internationella livsmedelshandeln. Bristen på dollars och andra hårdvalutor har medfört, att den för livsmedelsförsörjningen nödvändiga importen från dessa länder ofta skett på bekostnad av för återuppbyggandet erforderliga rå- och kapitalvaror. Devalveringen hösten 1949 har ytterligare försvårat livsmedelsimporten från dollarområdet. De utländska priserna på jordbrukets produkter och förnödenheter, vilka i slutet av 1948 och i början av 1949 uppvisade en markerad nedåtgående tendens, ha under senare delen av 1949 varit relativt stabila. Den gynnsamma produktionsutvecklingen i importländerna under det gångna året samt den relativt stora lagerhåll-

Kunql. Maj.ts proposition nr 245.

ningen i vissa av exportländerna väntas dock medföra prisreduktioner för en del jordbruksprodukter under år 1950.

I fråga om priserna i utlandet på olika varor anför kommissionen följande.

Chicagonoteringen för vete (fob-priser), som vid början av år 1949 utgjorde 228 Vs cents per bushel, hade ett år senare sjunkit till 216 ’/„ cents per bushel. Härefter har en ökning åter ägt rum, och noteringen uppgick den 14 mars 1950 till 231 V, cents per bushel. Vetelagren i Förenta staterna voro den 1 januari 1950 betydande och uppgingo till 24,7 miljoner ton, vilket är den högsta siffran sedan 1943. Det internationella veteavtalet har ratificerats av de flesta länder, som deltogo vid utarbetandet av detsamma i Washington förra året. I samband med devalveringen av den kanadensiska dollarn höjdes det i kanadensiskt mynt uttryckta maximipriset automatiskt med 10 procent till 198 cents per bushel (34,26 kronor per deciton), medan minimipriset för 1949/50 höjdes till 165 cents per bushel (28,55 kronor per deciton). I USAvaluta äro maximi- och minimipriserna oförändrade (180 respektive 150 cents per bushel). Priserna i svenska kronor ligga följaktligen nu 44 procent högre än när veteavtalet från svensk sida ratificerades. De i överensstämmelse med avtalet skedda skeppningarna av vete ha under tiden 1 augusti 1949—3 mars 1950 uppgått till 7,o miljoner ton. Den av importländerna garanterade årliga importen uppgår till 12,6 miljoner ton. För Sveriges del har kommissionen nämnt, att en kvantitet av sammanlagt 50 000 ton australiensiskt vete kommer att importeras under innevarande regleringsår till maximipris, vilket utgör ca 41 kronor per 100 kilogram eif. Motsvarande minimipris eif skulle år 1949/50 utgöra ca 35 kronor 30 öre och för år 1950/51 33 kronor 40 öre (minimipriset skall nämligen enligt avtalet sjunka med 11 kanadensiska cents per bushel årligen till och med år 1952/53). Beräknat på basis av minimipriset ligger sålunda efter devalveringen cif-priset högre än de inhemska priserna på vete.

Beträffande socker har importen till Sverige av kubanskt socker avsevärt fördyrats efter devalveringen. Kubanskt råsocker inköptes sålunda under 1947/48 för 4,25 och 4,75 dollars per 100 pounds fob (33,73 respektive 37,70 kronor per 100 kilogram), medan offererat pris i slutet av mars 1950 uppgivits till 4,35 dollars per 100 pounds fob (49,68 kronor per 100 kilogram). För utländskt socker (helraffinerat) ha under 1950 betalats priser mellan 69 och 73 kronor per 100 kilogram (fob). På grundval av bl. a. dessa uppgifter beräknar kommissionen, att priset på utländskt socker (exkl. tull) för närvarande är i runt tal 15 öre högre per kilogram än priset på svenskt strösocker.

Beträffande fettråvaror har priset på kopra, som under första delen av år 1949 varit i sjunkande, åter stigit efter devalveringen. Under den hittills gångna delen av regleringsåret 1949/50 (t. o. m. februari) ha vissa kvantiteter portugisisk kopra (ca 3 500 ton) inköpts för priser varierande mellan 800 och 900 kr per ton eif (motsvarande pris för råoljan utgör i runt tal 1,20 kr/kg). Priset på samma vara hade i början av februari 1950 stigit till 1 190 kr per ton eif (1,87 kr/kg råolja). Rå norsk valolja inköptes i april 1949 för 1,42 kr/cif. Priset sjönk sedan och utgjorde i februari 1950 1,19 kr/kg för att därefter åter stiga. Priset på världsmarknaden på val- och sälolja utgör för närvarande i genomsnitt ca 1,35 kr/kg. Till jämförelse kan nämnas att priserna på råolja av svenskodlad höstraps och vårraps av 1949 års skörd vid ett kraftfoderpris av 40 kr/dt utgöra 2,15 respektive 2,20 kr/kg, alltså priser, som även efter devalveringen ligga betydligt högre än importpriserna för matnyttiga fetter och oljor. Priserna per kilogram råolja av 1950 års rapsskörd kunna vid nyssnämnda foderpris beräknas Ull 1,65 kr för höstraps och 1,85 kr för vårraps. Vid ett kraftfoderpris av 30

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

kr/kg utgöra priserna 1,78 respektive 2,oi kr/kg. Dessa priser ligga mera i nivå med de nu rådande importpriserna.

En betydande export av rapsfrö och rapsolja har under innevarande regleringsår ägt rum, särskilt till Västtyskland. Hittills har sålunda exporterats ca 20 000 ton rapsfrö, varav till Västtyskland ca 15 000 ton till ett pris av 0,83 kronor per kilogram (fob). De vid exporten uppnådda priserna ligga avsevärt under de av statsmakterna stödda garantipriserna för höstraps och vårraps av 1949 års skörd, vilka utgjorde 1,06 respektive l,oo kronor per kilogram. Av rå rapsolja har hittills exporterats, huvudsakligen till Västtyskland, ca 15 000 ton till ett genomsnittspris av ca 1,46 kronor per kilogram (fob). Härtill kommer visst tilläggspris, som uppnåtts genom att exporten kombinerats med import av tyska varor. Härutöver ha mellan 5 000 och 6 000 ton exporterats i utbyte mot en import av ungefär lika stora myckenheter kopra och kokosolja. På senare tid ha omkring 1 500 ton rapsolja sålts till priser mellan 1,65 och 1,70 kronor (fob).

Vad angår importen av kött och fläsk må nämnas att argentinskt nötkött i maj 1949 inköptes för 2,25 kronor och i december 1949 till 2,74 kronor per kilogram (eif). Priset för nötkött från Uruguay var i december 1949 2,70 kronor per kilogram (eif). Cif-priset per kilogram för danskt fläsk uppgick i oktober 1949 till 3,is kronor, i december 1949 till 3,25 kronor, men hade i januari 1950 sjunkit till 3,09 kronor per kilogram.

Den svenska äggexporten har under innevarande regleringsår varit betydande och kunnat ske till tillfredsställande priser. Under de 6 första månaderna av regleringsåret exporterades sammanlagt ca 6 000 ton till Västtyskland till ett genomsnittspris av 3,53 kronor per kilogram.

Export av svenskt smör har sedan hösten 1949 ägt rum till förhållandevis goda priser. Exportpriset till Västtyskland uppgick sålunda i början av mars 3 950 till 6,07 kronor per kilogram (fob). Ett betydande parti smör såldes i början av 1950 till Schweiz för 6,15 kronor per kilogram (fob). Vid den svenska ostexporten till Frankrike har ett exportpris på ungefär 3,so kronor per kilogram (fob) för helfet och 2,80 kronor per kilogram (fob) för halvfet ost kunnat uttagas. Betydande kvantiteter ost ha även exporterats till Västtyskland, varvid priset har uppgått till 2,93 kronor per kilogram (fob) för helfet och 2,05 kronor per kilogram (fob) för halvfet ost. Sedermera ha priserna fallit starkt och avslut om export av ost har under senaste månaderna icke kunnat ske.

I fråga om utlandspriserna på kraftfoder har chicagonoteringen för majs, som i början av januari 1949 uppgick till 148 V* cents per bushel, ett år senare sjunkit till 129 3/4 cents per bushel och var i mitten av mars 1950 1313/s cents per bushel. Till följd av devalveringen av den svenska kronan ligger emellertid den till svenskt mynt omräknade noteringen nu betydligt högre än för ett år sedan. Även de argentinska majspriserna ha ökat betydligt efter devalveringen. Sålunda kunde spannmålsbolaget i mars—april 1949 inköpa majs från Argentina till omkring 25 kronor per deciton fob argentinsk hamn, under det att motsvarande prisnotering i oktober var omkring 30 kronor 50 öre samt i mitten på februari 1950 omkring 32 kronor 50 öre per deciton (motsvarande cif-priser ligga ca 5 kronor högre). Priset på argentinskt kli har stigit från ca 20 kronor i maj 1949 till 25 kronor 40 öre i februari 1950 per 100 kilogram eif svensk hamn. Inköp i Argentina av majs och kli kan sedan någon tid tillbaka ej ske på grund av missväxten därstädes.

I fråga om oljekraftfoder har särskilt på grund av devalveringen under det sista halvåret en prisstegring ägt rum. Sålunda ha exempelvis priserna å högprocentiga jordnöts- och solroskakor, som i början på året kunde ko-

25 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

pas till omkring 33 kronor, enligt senaste noteringar stigit till över 40 kronor, allt per deciton eif svensk hamn.

Kommissionen har härefter berört utvecklingen av den inhemska jordbruksproduktionen och livsmedelsförsörjningen och därvid anfört följande.

Till följd av 1948 och 1949 års goda skördar har försörjningsläget i fråga om livsmedel förbättrats avsevärt i Sverige. Slopandet av de internationella ransoneringarna av viktigare jordbruksprodukter och jordbruksförnödenheter har även bidragit till att skapa ett bättre underlag för den inhemska livsmedelsförsörjningen. Volymen av jordbrukets slutprodukter under produktionsåret 1948/49, räknad i konstant penningvärde, översteg enligt kommissionens beräkningar 1947/48 års produktionsvolym med 14 procent och den genomsnittliga produktionsvolymen under 1930-talet med 6 procent. Under det löpande produktionsåret (1949/50) väntas produktionsvolymen öka med ytterligare 6 å 7 procent.

Som en följd av den inträdda ökningen av tillgångarna ha nu alla ransoneringar av livsmedel (utom kaffe) och jordbruksförnödenheter kunnat avvecklas. Efter ransoneringarnas slopande har förbrukningen av såväl jordbruksförnödenheter som livsmedel i allmänhet ökat. I fråga om livsmedel framträder sålunda en ökning av konsumtionen av mjöl, socker, matfett samt kött och fläsk. Samtidigt har emellertid den sedan flera år fortgående ökningen av konsumtionen av andra livsmedel, såsom grädde, ägg och ost, avbrutits. För vissa livsmedel — matpotatis, havre- och korngryn samt konsumtionsmjölk — har en minskning av förbrukningen kunnat konstateras.

Förbättringen av livsmedelsförsörjningen under år 1949 har möjliggjort en betydande ökning av den samlade konsumtionen av livsmedel. Räknad i kalorier anges uppgången i den totala konsumtionen jämfört med år 1948 av kommissionen till ca 6 procent. Per person erhålles för år 1949 en mindre ökning även vid en jämförelse med genomsnittsförbrukningen under 1930talet.

Kommissionen har härefter påpekat de skiljaktigheter mellan olika grenar av jordbruksproduktionen, som kännetecknat produktionsutvecklingen under de senaste åren. Kommissionen framhåller, att inom vissa delar av livsmedelsområdet de båda senaste årens gynnsamma produktionsutveckling medgivit icke blott en fullständig självförsörjning utan även lagerökning eller — som framgått av det föregående — export. Inom andra delar åter har självförsörjningsgraden minskats, särskilt sedan ransoneringarna slopats. Till den förra gruppen räknas brödsäd, mjölk och mejeriprodukter samt ägg. Hit kunna även föras margarinråvaror. Till den senare gruppen höra socker och kött, varav en betydande import måste företagas. I fråga om fodermedel förekommer en betydande import trots en ökning av den inhemska produktionen. Nettoimporten utgör emellertid för närvarande endast mellan 60 och 70 procent av 1930-talets nettoimport av fodermedel. I fråga om handelsgödselmedel ställer den nu oransonerade förbrukningen anspråk på en ökad import.

Räknad i kalorier kan den inhemska jordbruksproduktionen enligt kommissionen under år 1949/50 beräknas täcka cirka 9!) procent av det totala konsumtionsbehovet av jordbruksprodukter. Detta procenttal är något högre än under 1930-talet och betydligt högre än under årtiondet dessförinnan. Av dessa 99 procent beräknas emellertid cirka 3 enheter härröra från importen

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

av lodermedel. Produktionen utan hjälp av denna import beräknas sålunda till 96 procent täcka konsumtionsbehovet. Under 1930-talet och tidigare utgjorde produktionen utan hjälp av importerade fodermedel omkring 91 procent av konsumtionen. Vid jämförelserna får beaktas, att den ökade mekaniseringen inom jordbruket medfört, att beroendet av utlandet i fråga om maskiner och drivmedel har ökat betydligt. Samtidigt har emellertid den åtföljande minskningen av häststammen bidragit till att öka tillgången på vegetabiliska och animaliska slutprodukter.

Rörande produktions- och konsumtionsutvecklingen anför kommissionen vidare bland annat följande.

De senaste årens starka återhämtning i jordbruksproduktionen sammanhänger i viss utsträckning med att 1948 och 1949 års skördar till följd av gynnsamma naturliga produktionsbetingelser varit något mer än medelmåttiga. Bland annat till följd av en efter ransoneringarnas slopande ökad användning av handelsgödsel kan emellertid — under förutsättning av normala väderleksförhållanden —- någon minskning av jordbruksproduktionen icke förväntas under produktionsåret 1950/51. Enligt den nu framlagda normkalkvlen för detta år kan volymen för jordbrukets slutprodukter tvärtom beräknas öka med 2 procent jämfört med år 1949/50.

Som redan nämnts har konsumtionen per person av jordbruksprodukter, i kalorier räknat, redan under år 1949 nått 1930-talets nivå. Någon nämnvärd ytterligare ökning av kaloriförbrukningen per person torde enligt kommissionen ej vara att vänta. Det samlade inhemska konsumtionsbehovet väntas sålunda, i kalorier räknat, knappast komma att stiga i snabbare takt än befolkningstillväxten, vilken för närvarande utgör icke fullt 1 procent per år. I den mån den på längre sikt fortgående tendensen till ökad animaliekonsumtion på vegetabiliernas bekostnad kommer att göra sig gällande, ökar visserligen konsumtionsvolymen räknad i skördeenheter snabbare än när man räknar volymen i kalorier. (Detta sammanhänger med de betydligt större energiförlusterna vid animalieproduktionen jämfört med produktionen av vegetabiliska slutprodukter.) Den häremot svarande produktkvantiteten kan dock icke bli betydande under en så kort tidsrymd som ett år. Den för år 1950/51 beräknade totala normproduktionen inom jordbruket kan därför väntas bli ungefär lika stor som det samlade inhemska konsumtionsbehovet.

Kommissionen har i detta sammanhang erinrat om att man enligt 1947 års riksdagsbeslut rörande riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken, för att undvika avsättningssvårigheter, under normala förhållanden skulle eftersträva eu betryggande marginal mellan den på inhemsk skörd grundade produktionen och det normala konsumtionsbehovet. Enligt jordbrukslcommitténs åsikt borde denna marginal utgöra ungefär 8 procent, d. v. s. 92 procent av det normala inhemska konsumtionsbehovet borde täckas av inhemsk produktion utan hjälp av importfoder. Enligt kommissionens nu återgivna beräkningar kan procenttalet uppskattas till cirka 97 för år 1950/51 (= 100 — 3; omkring 3 procent av produktionen beräknas även under 1950/51 härröra från importfoder). Den för år 1950/51 beräknade normproduktionen skulle sålunda rätt väsentligt inkräkta på den av jordbrukskommittén förordade säkerhetsmarginalen. Kommissionen finner med hänsyn härtill, att eu viss risk föreligger för att avsättningssvårigheter skola

27 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

uppstå 1950/51, i all synnerhet om produktionen till följd av gynnsamma väderleksförhållanden skulle bli större än den beräknade normproduktionen.

Enär jordbruksproduktionen under de senaste åren ökat med olika hastighet inom olika produktionsgrenar, framträda överskottsproblemen mera markerat vid en undersökning av läget för enskilda varuslag. Produktionen av mejeriprodukter, margarinråvaror och ägg väntas sålunda under år 1950/51 bli icke oväsentligt större än det inhemska behovet, medan produktionen av kött och socker beräknas bli betydligt mindre. Icke heller i fråga om brödsäd täcker den beräknade normproduktionen hela konsumtionsbehovet.

Kommissionen har härefter ingått på trågan, i vad mån Sveriges anslutning till Havana-stadgan för en internationell handelsorganisation (ITO) och till allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) kommer att inverka pa möjligheterna att genomföra den framtida jordbrukspolitiken, sådan den i princip godkändes av 1947 års riksdag. Kommissionen har i en särskild promemoria, vilken såsom bilaga torde få fogas till detta protokoll (biinga 6), lämnat en utförlig redogörelse för hithörande spörsmål. I anslutning därtill har kommissionen anfört bland annat.

Kommissionen erinrar om de ansträngningar att liberalisera den internationella handeln, som gjorts och alltjämt göras enligt överenskommelse mellan länder, som äro anslutna till OEEC (organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete). Liberaliseringssträvandena inom OEEC:s ram ha hittills lett fram till en viss återgång till förkrigstidens multilaterala handel. Detta har skett genom att man successivt begränsat tillämplighetsområdet för de undantag från det principiella förbudet mot användande av kvantitativa importrestriktioner som enligt grunderna för Havana-stadgan och GATT teoretiskt äro medgivna. På denna väg har hittills uppnåtts en frigivning av handeln de berörda länderna emellan, som värdemässigt omfattar ca 50 procent av handeln under år 1948, och för närvarande undersökas möjligheterna för en utökning av frigivningen med ytterligare ca 10 procent. Härvid är emellertid att märka, att frigivningen och nämnda procenttal endast hänför sig till varuslag, som äro föremål för privat handel. Från den 50- eller 60-procentiga frigivningen ha alltså undantagits alla varor, som äro föremål för statlig handel, d. v. s. som importeras antingen av staterna själva eller av monopolföretag under statligt överinseende. Detta har inneburit, att alla jordbruksprodukter, beträffande vilka importen i Sverige är centraliserad antingen till rent statligt företag (spannmål och fodermedel med vissa undantag) eller till statskontrollerade enskilda företag (socker, fettråvaror och fetter med vissa undantag samt kött och fläsk), d. v. s. flertalet av våra egentliga jordbruksprodukter, från svensk sida tills vidare undantagits från frigivningen inom ramen för OEEC. Sveriges anslutning till GATT och Havana-stadgan torde emellertid inom en icke alltför avlägsen framtid komma att framtvinga en ytterligare minskning av användningsområdet för kvantitativa importregleringar, även sådana som avse handeln med jordbruksprodukter.

Kommissionen hänvisar i detta sammanhang till att gränsskyddet gentemot utlandet enligt 1947 års riksdagsbeslut angående jordbrukspolitiken i första hand skall uppehållas genom uttagande av importavgifter på jord-

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

bruksprodukter och fodermedel. Havana-stadgan och GATT lägga icke hinder i vägen för tillämpning av ett dylikt avgiftssystem. Om importavgifter icke visa sig tillräckligt effektiva skall enligt nyssnämnda riksdagsbeslut i sista hand även en direkt kvantitativ reglering av importen kunna komma i fråga. Dylika kvantitativa importrestriktioner äro emellertid såsom ovan berörts i princip förbjudna enligt såväl Havana-stadgan som GATT. Vissa undantag från förbudet äro dock stadgade såsom framgår av bilaga 8 till denna skrivelse. Tillåtna äro däremot bl. a. sådana inre kvantitativa regleringar som varit i kraft vid viss tidigare tidpunkt (den 1 juli 1939, den 10 april 1947 eller den 24 mars 1948). För Sveriges del föreligger till följd härav och i enlighet med ett tolkningsuttalande vid Havana-konferensen rätt att framdeles åter föreskriva inblandning av en valfri procentsats importerad spannmål vid för målning av brödsäd. Systemet ined importavgifter torde emellertid vara det som Havana-stadgan och GATT närmast anvisa som medel att skapa ett gränsskydd för det inhemska jordbruket.

Det bör erinras om att innebörden av 1947 års jordbruksprogram, i vad detta avser de statliga åtgärderna i prisreglerande syfte, är att statens verksamhet i huvudsak skall inskränkas till att lämna jordbruket förenämnda importskydd. Däremot skall staten ej garantera någon viss producentprisni\å pa den inhemska marknaden. Av stor betydelse i detta sammanhang är att Havana-stadgan — med en övergångstid av i regel upp till två år — i princip förbjuder exportstöd, som resulterar i att eu vara säljes för export till lägre pris än hemmamarknadspriset. För den händelse jordbruksproduktionen överstiger det inhemska konsumtionsutrymmet skall jordbruket alltså självt bära de av produktöverskotten föranledda prisfallsförlusterna. Under innevarande produktionsår har som framgått av det föregående vissa överskott av ägg och mejeriprodukter exporterats till priser som överstigit priserna på hemmamarknaden. Denna export är av särskilt intresse mot bakgrunden av att Havana-stadgan innehåller en tilläggsbestämmelse, som innebär en uppmjukning av förbudet mot exportsubventioner. Bestämmelsen går i huvudsak ut på alt export av råvaror till lägre pris än hemmamarknadspriset under vissa förutsättningar kan få ske, om även exjiort av samma vara till högre pris än hemmamarknadspriset delvis förekommer. En viss direkt subventionering av den svenska exporten av mejeriprodukter och ägg (i den män äggproduktionen även framdeles kommer att överstiga konsumtionsutrymmet i landet) skulle sålunda enligt stadgan kunna förekomma.

Beträffande inhemska oljeväxtfröer och produkter därav, av vilka under innevarande år förekommit viss export, dock endast till pris understigande hemmamarknadspriset, torde — efter förenämnda övergångstid — en direkt exportsubventionering däremot icke vara förenlig med Havana-stadgan, såvida icke priserna inom eller utom landet förändras så att export tidvis kan bli lönande. Därest importen av margarinråvaror in. in. belägges med avgift, torde det emellertid ej vara förbjudet att använda de härigenom inflytande medlen för att stödja produktionen och avsättningen av svenska margarinråvaror och produkter därav. Utan hinder av det principiella förbudet mot exportsubventioner må nämligen enligt stadgan exporterade varor befrias från tullar eller skatter, som påläggas varor av samma slag vid förbrukning inom landet. Inkomsterna av sådana tullar och skatter kunna användas till betaining åt inhemska producenter i allmänhet av ifrågavarande varor. En dylik subventionering får dock icke ske utan att de avtalsslutande parterna skriftligen underrättas härom, varvid förutsatts, att en begränsning av subventionen kan bli föremål för dryftande med berörda medlemmar eller parter. Hinder torde ej heller möta att företaga direkta byten av varor (jfr vad tidigare anförts om de byten av rapsolja mot kopra och kokosolja, som ägt rum under innevarande regleringsår).

29 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Av det sagda torde bl. a. framgå att någon garanti för att de i jordbrukskalkylen upptagna priserna verkligen skola uppnås icke kan lämnas. Någon dylik garanti har heller icke lämnats vid utformningen av riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken. Efter Sveriges anslutning till Havana-stadgan kan för övrigt en dylik garanti över huvud taget icke lämnas, om prisnivån på hemmamarknaden tänkes ligga normalt högre än i utlandet. I praktiken innebär detta att risken för att produktöverskott skola verka pristryckande i viss mån kommer att öka efter Sveriges anslutning till Havanastadgan. Med hänsyn härtill torde det i fortsättningen bli nödvändigt att i betydligt större utsträckning än under senare år varit fallet medge jordbrukarna att utnyttja ur deras synpunkt goda marknadslägen för att tillföra jordbruket inkomster. Priserna böra med andra ord tillåtas fritt röra sig inom en relativt vid ram.

Med hänsyn till osäkerheten om hur länge importen av jordbruksprodukter kan få begränsas genom kvantitativa restriktioner, främst import- och exportlicensering, har kommissionen föreslagit, att Kungl. Maj :t redan nu skal! erhålla bemyndigande att förordna om uttagande av export- och importavgifter. Ett system med dylika avgifter bör enligt kommissionen utformas så att en importgräns (lika med exportgräns) fastställes för olika produkter. Denna gräns bör vara den prisnivå, vid vilken det vid de uppdragna riktlinjerna för prissättningen anses rimligt att import kommer till stånd och export förhindras. Importavgift bör i princip utgå med det belopp, varmed den genomsnittliga importprisnivån understiger importgränsen, medan exportavgift på motsvarande sätt i princip bör uttagas med det belopp, varmed den genomsnittliga exportprisnivån överstiger samma gräns. Kommissionen framhåller vidare, att ett sådant system visserligen i och för sig innebär, att avgiftsbeloppen komma att variera men att avgifterna dock av praktiska skäl böra hållas oförändrade under ej alltför korta perioder. Avgifter i produktionsbegränsande syfte, såsom importavgifter för fodermedel, böra fastställas så att den önskvärda produktionsbegränsande effekten uppnås. Genom avgifterna inflytande medel böra enligt kommissionens förslag redovisas särskilt och, på sätt 1942 års jordbrukskommitté förutsatt, användas för jordbruksregleringen. Närmare bestämmelser härom böra utlärdas av Kungl. Maj :t. Kommissionen har i detta sammanhang erinrat om att det i en utskottsrapport vid Havanakonferensen klarlagts, att stadgans artikel 26, moment 2, tillåter restitution av införselavgifter å fodermedel vid export av därmed framställda jordbruksprodukter. Havanastadgan utgör icke heller hinder för att avgiftsmedlen användas till betalning till de inhemska producenterna.

Kommissionen har härefter erinrat om att under innevarande regleringsår bedrivits en viss säsongmässig lagring av animaliska produkter med statligt stöd. Enligt 1947 års riksdagsbeslut angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken borde emellertid det statliga stödet för lagring av andra produkter än brödsäd vid normala förhållanden avvecklas. I enlighet med vad kommissionen i sin skrivelse den 19 april 1949 angående den prisreglerandc verksamheten på jordbrukets område under 1949/50 uttalat om

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

önskvärdheten av en övergång till den ordning, som angives i förenämnda riktlinjer, samt angående överläggningar härom med jordbrukets organisationer hade dylika förberedande överläggningar förekommit vid ett sammanträde i början av februari 1950 mellan kommissionen och representanter för mejeriernas riksförening, slakteriförbundet och ägghandelsförbundet. Nämnda överläggningar hade icke fört till något slutgiltigt resultat. Emellertid hade från slakteriförbundets sida uttalats, att lagringsstödet för kött och fläsk borde slopas först när prissättningen på dessa varor gjorts helt fri. Ägghandelsförbundets representanter hade uttalat, att ett slopande av lagringsstödet för ägg borde förutsätta att någon övre gräns för äggpriset icke fastställdes. Därefter hade organisationerna efter överläggning den 3 april 1950 gjort ett uttalande i lagringsfrågan. I detta hade i första hand hänvisats till vad som anförts i ett uttalande i samma fråga föregående år (jfr prop. 212/1949 s. 155) rörande förutsättningarna för en övergång till de i 1947 års riksdagsbeslut angivna riktlinjerna. Detta uttalande innebar, bland annat, att förutsättningarna för en dylik övergång måste vara, utom ransoneringarnas slopande, dels att frihet medgåves för sådan prisrörlighet, att prissvängningarna för en viss vara kunde giva utrymme för täckande av de med lagringen förenade kostnaderna ävensom att av marknadsförhållandena föranledda prisfall å en produkt finge kompenseras av prishöjning å andra, dels att i fråga om produkter, för vilka överskott uppkomme, organisationerna skulle ha rätt att efter eget bedömande avgöra om och när export skulle äga rum eller inlagring för framtida behov ske, dels att den förutsatta centraliseringen av exporten och importen genomfördes. Vidare hade organisationerna anfört följande.

Vad i fjolårets uttalande anfördes om viss prisrörlighet olika produkter emellan i syfte att prissänkning å en vara skulle kunna kompenseras av prishöjning å annan avsåg närmast prisrörlighet mellan produkter tillhörande viss större varugrupp såsom mjölk och mejeriprodukter respektive slaktdjursprodukter. Vad beträffar prisrörligheten mellan varor tillhörande olika varugrupper, så utgör den intet villkor för att organisationerna övertaga ansvaret för den säsongmässiga lagringen. Det är emellertid ett allmänt önskemål från jordbrukets sida, att prissänkning å en vara skall kunna kompenseras av prishöjning å annan eller andra, i den mån detta motiveras och möjliggöres av föreliggande förhållanden. En fastlåsning av produktpriserna vid viss maximinivå är oläglig även ur den synpunkten, att den medför ett visst tvång för organisationerna att söka uppehålla priser, som med hänsyn till produktions- och marknadsförhållanden borde sänkas, då en kompenserande höjning för annan produkt ej får företagas. Det förutsättes att ifrågavarande anpassningar, som kunna bliva motiverade av produktionens svängningar, skola ske i samförstånd med det statliga prisregleringsorganet. Självfallet är det emellertid även ur jordbrukets synpunkt önskvärt, att priserna under ett visst produktionsår hållas så stabila som förhållandena tillåta.

Enär de förutsättningar för övertagande av ansvaret för den säsongmässiga lagringen, vilka angivits av jordbruksorganisationernas uttalande den 4 april 1949, icke synas komma att föreligga i varje fall under förra delen av produktionsåret 1950/51, torde marknadsregleringarna tills vidare böra handhavas på liknande sätt som för närvarande. Samtidigt bör dock efter-

Kungi. Maj:ts proposition nr 245.

strävas att förbereda en övergång till den ordning, som angives i de av riksdagen 1947 antagna riktlinjerna samt att redan under nästa produktionsår bereda den frihet för prisbildningen, som är möjlig inom ramen för det nu tillämpade systemet.

Kommissionen har för egen del uttalat, att ett avgörande om ett friare prisbildningssystem för animaliska produkter än det som för närvarande gäller, icke torde kunna träffas så länge den nuvarande stabiliseringspolitiken äger bestånd. Med hänsyn härtill borde formerna för lagringsstödet tills vidare bibehållas även under regleringsåret 1950/51.

Slutligen har kommissionen beträffande de allmänna riktlinjerna för jordbruksregleringen under år 1950/51 uttalat, att Kungl. Maj:t, med hänsyn till ovissheten om hur förhållandena kunna komma att gestalta sig i fortsättningen, även för nästa regleringsår bör erhålla samma befogenheter med avseende å jordbruksregleringen som under det nu löpande regleringsåret. Nu gällande regleringsfullmakt avser tiden intill utgången av innevarande regleringsår, d. v. s. intill den 1 september 1950. Den nya regleringsfullmakten bör enligt kommissionen gälla hela nästa regleringsår, d. v. s. tiden från och med den 1 september 1950 till och med den 31 augusti 1951. Den bör innefatta de bemyndiganden, som riksdagen tidigare lämnat beträffande jordbruksregleringen och som icke begränsats till visst regleringsår. Kungl. Maj :t bör vidare äga befogenhet att under regleringsåret vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar i jordbruksregleringen.

Livsmedelskommissionen har därefter i skrivelsen ingått dels på frågan om prissättningen för de olika grenarna av jordbruksproduktionen, dels på vissa spörsmål, som sammanhänga med utformningen i övrigt av regleringsåtgärderna.

Brödsädsregleringen.

Om försörjningsläget beträffande brödsäd har kommissionen anfört i huvudsak följande.

Svenska spannmålsaktiebolaget har beräknat övergångslagren i landet per den 1 september 1950 till omkring 346 000 ton varav 161 000 ton höstvete, 102 000 ton vårvete och 83 000 ton råg. I dessa siffror innefattas samtliga handelslager, således även kvarnarnas normala övergångslager, vilka uppskattas till omkring 50 000 ton. Sedan nämnda beräkningar verkställts, den 16 februari 1950, ha emellertid vissa export- och importaffärer gjorts, vilka komma att påverka lagersituationen. Sålunda har spannmålsbolaget träffat avtal om import av 23 000 ton vete samt om export av 15 000 ton vete och 5 000 ton råg.

Saluöverskottet för handelsförmalning av 1950 års brödsädsskörd beräknas vid normala väderleksbetingelser komina att uppgå till 615 550 ton, under det att handelsförmalningen beräknas till 661 000 ton. 1950 års skörd beräknas således icke helt kunna täcka försörjningsbehovet, utan en brist uppstår på omkring 45 000 ton, vilket emellertid många gånger om kompenseras av det övergångslager på 346 000 ton, som beräknats föreligga den 1 september 1950. I den mån import utan motsvarande export kommer att äga rum under nästa konsumtionsår, ökas givetvis tillgångarna ytterligare.

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Med hänsyn till den betydande lagerreserven på brödsäd har kommissionen funnit tiden vara inne att slopa utfodringsförbudet på brödsäd, vilket varit i kraft sedan år 1940. Eftersom jordbrukarna senast den 1 maj 1950 skola ha fullgjort sina leveranser av 1949 års skörd, har det enligt vad kommissionen uttalat ingen större betydelse när under tiden maj—augusti 1950 förbudet häves. Det kunde emellertid av olika skäl vara lämpligt att häva detsamma tidigare än vid ingången av nästa regleringsår. Verkningarna av utfodringsförbudets hävande på något längre sikt torde komma att bli beroende på tillgångarna av fodersäd, såväl importerad som inhemsk, och priserna på denna i jämförelse med priserna på brödsäden. Med hänsyn till de beräknade stora lagertillgångarna syntes det endast vara fördelaktigt om svaga kvaliteter av brödsäd liksom även sådan brödsäd, som komme att belastas med stora fraktkostnader för transport till kvarnar, skulle finna användning som foder. Å andra sidan borde uppmärksammas, att på den internationella marknaden gällde ett väsentligt högre pris för brödsäden än för fodersäden. I samband med hävandet av utfodringsförbudet borde även beslagsbestämmelserna rörande brödsäden upphöra att gälla. Några försörj ningsmässiga skäl för att bibehålla dessa bestämmelser ännu ett år funnes icke.

I en till livsmedelskommissionen ingiven, den 7 mars 1950 dagtecknad skrivelse, har Svenska spannmålsaktiebolaget redogjort för sina synpunkter på bland annat brödsädsregleringen under nästa produktionsår och i anslutning därtill framlagt vissa förslag. Skrivelsen torde som bilaga få fogas vid detta protokoll (bilaga 7). I redogörelsen för de allmänna förutsättningarna för spannmåls- och fodermedelsregleringen har bolaget till en början omnämnt, att 1942 års jordbrukskommitté räknat med en jämförelsevis snar återgång till marknadsförhållanden, påminnande om dem som rådde under 1920- och 1930-talet. Enligt kommitténs förslag skulle därför stödet åt brödsädsodlingen liksom före kriget i första hand lämnas genom reglering av införseln av brödsäd och brödsädsprodukter samt genom inmalningstvång. Därjämte borde statsmakterna lämna stöd för uppehållande av en lägsta prisnivå på brödsäd, motsvarande brödsädens förädlingsvärde vid animalieproduktion, bl. a. genom att medverka vid lagring av brödsäd, av kommittén kallad utjämningslagring. Denna skulle ha till ändamål dels att stödja ett bottenpris för brödsäd och dels att utjämna variationer i brödsädsskördens storlek olika år. Utjämningslagringen skulle innebära att spannmålshandelns egna organ, d. v. s. jordbrukarnas ekonomiska organisationer, de privata spannmålshandlarna och kvarnarna, skulle handhava en stödköpsverksamhet liknande den, som staten på 1930-talet utförde genom spannmålsbolaget, och för denna verksamhet tillförsäkras lagringsersättning samt prisfallsgaranti. Härutöver skulle beredskapslagring av brödsäd äga rum, vilken även den skulle ombesörjas av spannmålshandelns egna organ enligt avtal med staten.

Bolaget anser emellertid av skäl, som bolaget närmare utvecklat — bland annat de hopade saluutbuden av svensk spannmål i början av produktions-

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

året och otillräckliga lagerutrymmen —- det för närvarande vara uteslutet att helt övergå till de anordningar i prisreglerande syfte beträffande brödsäden, som jordbrukskoinmitténs förslag och i anslutning därtill 1947 års riksdagsbeslut innebära. Bolaget har sålunda bland annat framhållit, att inmalningstvånget i fråga om brödsäd liksom också tillverkningstvånget beträffande havre vid framställning av havregryn och havremjöl äro verkningslösa för att dirigera spannmålsanvändningen, så länge priserna på importvarorna äro högre än de inom landet betalade priserna för varor av motsvarande kvalitet. Om de inhemska tillgångarna på brödsäd och havre behöva kompletteras genom import, kan för närvarande någon dylik icke komma till stånd, såvida icke antingen priserna inom landet tillåtas stiga eller importen liksom nu subventioneras. Dessutom äro de handelspolitiska förhållandena sådana, att inköpen utifrån icke alltid kunna få ske på sätt, som för en enskild importör är mest ekonomiskt. Hänsyn måste nämligen tagas till ingångna handelsavtal, valutaförhållanden in. in. På grund härav anser bolaget, att importen av spannmål och även fodermedel åtminstone tills vidare bör omhänderhavas av bolaget. Av nämnda skäl är det enligt bolagets mening icke heller nu möjligt att komma längre än till en övergångsform mellan det nu tillämpade systemet och de anordningar 1947 års riksdagsbeslut avser. Denna övergångsreform kan enligt bolagets mening utformas så, att man antingen — förutom att utfodringsförbudet slopas — minskar antalet prisorter och i övrigt bibehåller samma system som nu eller eventuellt tillämpar samma system med inlösensgaranti och stödköpsförfarande som under åren närmast före kriget. Närmare riksdagsbeslutets riktlinjer anser dock bolaget, att man kommer genom att fastställa vissa lägsta priser och låta dessa gälla som garantipriser för hela saluöverskottet av brödsäd. I samband härmed bör man med handeln och industrien träffa överenskommelse om erforderlig inköpsskyldighet för stödjande av priset ävensom om utjämningslagring på ungefär sådant sätt, som jordbrukskonnnittén ifrågasatt. Bolaget har därvid förutsatt, att all brödsäd utom den, som ingår i utjäinningslager eller som utgöres av kvarnindustriens normala övergångslager, inlöses av spannmålsbolaget.

I bolagets skrivelse har även närmare angivits, hur prisregleringssystemet för brödsäd enligt bolagets mening bör konstrueras.

Livsmedelskommissionen har förklarat sig dela spannmålsbolagets uppfattning, att det icke är möjligt att från och med nästa produktionsår helt övergå till de prisreglerande anordningar, som 1947 års riksdagsbeslut innebär. Kommissionen anser sålunda, att importen av spannmål tills vidare bör vara centraliserad till spannmålsbolaget. Enligt kommissionens uppfattning är vidare inmalningstvånget under rådande förhållanden verkningslöst för att dirigera spannmålsanvändningen. Det kan emellertid även i fortsättningen bli erforderligt att i viss mån påverka spannmålsanvändningen, så att man får avsättning för den svenska brödsäden, såväl höstvete som vårvete och råg. Därför föreslår kommissionen att, i anslutning till hävandet av ut-

il tiihamj till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 215.

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

fodringsförbudet, författningsbestämmelser skola utfärdas av sådan innebörd, att statens jordbruksnämnd kan föreskriva att spannmål, som användes vid förmalning, skall ha viss sammansättning, t. ex. till viss del bestå av vårvete, råg eller utländsk spannmål. Eftersom liknande bestämmelser tilllämpats under hela 1940-talet, äro de tillåtna enligt såväl Havana-stadgan som GATT. Enligt kommissionens förslag böra nämnda författningsbestämmelser även inrymma skyldighet för kvarnarna att lämna rapporter om förm alningen.

Livsmedelskommissionen har härefter redogjort för de förslag rörande brödsädsregleringens utformning, som man kommit fram till vid överläggningar mellan kommissionen och spannmålsbolagets ledning och som innebära vissa modifikationer av vad spannmålsbolaget i sin skrivelse föreslagit. Kommissionen anför härom.

På sätt som i skrivelsen förordats, har härvid förutsatts en stark begränsning av antalet prisorter från nuvarande 108 till högst 14, nämligen Gävle, Stockholm, Norrköping, Kalmar, Karlshamn, Åhus, Ystad, Trelleborg, Malmö, Landskrona, Hälsingborg, Halmstad, Falkenberg och Göteborg, samtliga således belägna vid kusten. Spannmålsbolaget träffar avtal med spannmålshandlare och kvarnar, att dessa vid sina inköp icke underskrida vissa avtalade priser (garantipriser). Garantipriserna gälla på prisorterna och stiga under loppet av regleringsåret efter en för året gällande successiv prisskala enligt samma system som under innevarande år; dock att den innevarande regleringsår gällande starkare stegringen under oktober och november månader borttages, då den icke visat sig medföra avsedd återhållande verkan i leveranstakten. Spannmålshandlare och kvarnar, som driva sin rörelse på annan ort än prisort, skulle också kunna träffa avtal med spannmålsbolaget om att lägst betala odlare ett inköpspris för brödsäden, som understiger priset på prisort med vad som svarar mot frakten från handlarens ort till prisorten. De handlare, som träffa avtal med spannmålsbolaget, medgivas rätt att till bolaget försälja av dem innehavd spannmål till ett pris, som överstiger det vid försäljningen gällande garantipriset med vad som kan anses som en lämplig handelsmarginal. Kvarnar, som träffat avtal med bolaget, berättigas att från spannmålsbolaget inköpa spannmål till ett pris, som svarar mot det vid inköpstillfället gällande garantipriset ökat med handelsmarginalen och något ytterligare tillägg (det sistnämnda för att motverka att spannmålsbolaget utnyttjas i direkt konkurrens mot spannmålshandlarna), utgörande lägst 25 och högst 50 öre per deciton. Denna rätt bör emellertid gälla endast i de större importhamnarna, nämligen Stockholm, Norrköping, Kalmar, Åhus, Malmö och Göteborg. Vid leverans till annan ort än de nu nämnda importhamnarna bör bolagets försäljningspris ökas med transportkostnaden från mottagningsortens närmaste importhamn.

Kommissionen framhåller, att spannmålsbolaget genom det nu angivna systemet skulle besparas en mängd fraktkostnader, vilka hittills åvilat bolaget. Dock skulle de merfrakter, som kunna uppstå då bolaget säljer spannmål till kvarn från annan prisort än den importhamn som ligger närmast kvarnen, fortfarande bäras av bolaget. Vidare skulle spannmålstransporterna vid det föreslagna systemet komma att väsentligt rationaliseras. I och med att de många inlandsprisorterna slopades, komme nämligen spann-

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

målen att gå närmaste vägen till förbrukningsorterna, d. v. s. till kvarnarna. Härigenom skulle i stor utsträckning fraktkostnader sparas.

Kommissionen har härefter ingått på behandlingen av hithörande spörsmål inom livsmedelskommissionens råd ävensom vid överläggningarna med representanterna för jordbrukareorganisationerna. Härvid hade önskemål framförts, att även några orter inne i landet skulle bliva prisorter med lägre garantipris. Dessa orters nominering som prisorter skulle emellertid vid ett och samma garantipris i betydande grad minska vinsten i rationaliseringshänseende av det nya systemet, eftersom de kvantiteter spannmål, som kunde väntas bliva levererade dit, icke skulle helt förbrukas där utan i stor utsträckning komme att behöva fraktas till kustkvarnarna. Den enda inlandsprisort av större betydelse för jordbrukarna, som enligt kommissionen kunde ifrågakomma som komplettering till kustorterna utan att medföra dessa verkningar, vore Örebro. Kommissionen har därför förordat, att Örebro åtminstone för år 1950/51 skulle nomineras som prisort. Garantipriset där har föreslagits skola fastställas till 75 öre lägre belopp per deciton än på kustorterna.

I fråga om priserna på brödsäd av 1950 års skörd har kommissionen erinrat om att statsmakterna redan fastställt vissa relationstal, innebärande att priset på vårvete i genomsnitt skall ligga tre kronor högre och priset på råg en krona lägre per deciton än höstvetepriset. Kommissionen har vidare framhållit att jordbrukarna, därest nyssnämnda system i fråga om prisorterna genomföres, böra kompenseras för de ökade fraktkostnader, som uppstå genom minskningen av antalet prisorter, ävensom för den minskning i genomsnittspriset, som uppstår genom att den successiva prisskalan gives en jämn stegring i stället för som under innevarande år en brantare stigning under oktober och november. Enligt spannmålsbolagets beräkningar skulle försämringen för odlarna genom de ökade fraktkostnaderna motsvara 55 å (50 öre per deciton. Vidare skulle den starkare stegringen under oktober— november motsvara en förändring av genomsnittspriset på 23,i öre per deciton. t

Beträffande den närmare innebörden av livsmedelskommissionens förslag anföres i kommissionens skrivelse vidare.

Verkningarna av det föreslagna systemet kunna beräknas bli något olika beroende på kvarnarnas belägenhet i förhållande till prisorterna och de större importhamnarna. På prisorter med god tillgång på brödsäd komma sannolikt priserna att nära ansluta sig till garantipriserna, vid inköp från spannmålshandlare ökade med dessas handelsmarginal. På prisorter med relativt knapp tillgång kunna de faktiska priserna stiga över garantipriserna; därest på sådan ort brödsäd måste inköpas från spannmålsbolaget tillkommer det tidigare omnämnda särskilda tillägget och eventuellt frakt från närmaste importhamn. För kvarnar, som ej äro belägna på prisorter, kan priset bli mera varierande. I den mån spannmålen inköpes i hemorten och det där föreligger ett överskott, kan man vänta sig att kvarnens inköpspris blir så mycket lägre än garantipriset vid prisorten, som motsvaras av frakten dit. Om den på kvarnens närmaste inköpsområde producerade spannmålen ej räcker för att täcka kvarnens behov, måste den för felande kvan-

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

titet betala ett pris, som vid inköp från spannmålshandlare motsvarar garantipriset vid prisort ökat med handlarens marginal samt frakten från prisorten. Vid inköp från spannmålsbolaget tillkommer dessutom det särskilda tillägget och fraktkostnaden från närmaste importhamn. Variationen i inköpspriserna för kvarnar, som ej äro belägna på prisorter, skulle sålunda i stort sett komma att röra sig inom en sammanlagd marginal av två gånger transportkostnaden från kvarnen till prisorten respektive importhamnen. Därvid bortses från handelsmarginalen och spannmålsbolagets särskilda tilllägg. För att skydda sig mot att brödsäden i så stor utsträckning dragés bort från en sådan kvarns naturliga inköpsområde, att en brist uppstår, torde kvarnen komma att betala priser, som överstiga det lägsta pris, som på orten betingas med hänsyn till dess belägenhet i förhållande till närmaste prisort. Härigenom kunna också jordbrukarna på denna ort på ett naturligt sätt få ett motsvarande högre pris.

Kommissionen har vidare i följande sammanställning angivit de priser i kronor per deciton som, med utgående från förut angivna förutsättningar, böra gälla som garantipriser på kustprisorterna. I Örebro böra priserna enligt förslaget vara 75 öre lägre. I sammanställningen ha till jämförelse även normalpriserna för innevarande år angivits. Den beräknade prishöj-

Kommissionen har påpekat, att stegringen för år 1949/50 fortgått till den 16 mars. Huruvida den för odlares leveranser år 1950/51 bör stanna vid motsvarande tidpunkt bör enligt kommissionen avgöras senare. Kommissionen har ansett, att det eventuellt kan vara lämpligt att låta prisstegringen fortgå något längre och anknyta till den dag, som kan komma att fastställas som sista inlösningsdag för spannmålsbolaget, lämpligen den 1 juni.

Kommissionen har beträffande brödsädsregleringen till sist erinrat om, alt kommissionen tidigare vid övergången från ett regleringsår till ett annat erhållit bemyndigande att utbetala ersättning för prisfallsförluster på de hos kvarnar och spannmålshandlare inneliggande övergångslagren med undantag för vad som kunde anses utgöra kvarnarnas normala övergångslager. Ersättningen har i första hand motsvarat de prisfallsförluster, som svarat mot de under respektive år gällande successiva prisstegringarna, men hänsyn har även tagits till förändringarna av prisnivån för brödsäden mellan olika år. Med det system för prissättning, som kommissionen förordat för 1950 års brödsädsskörd, har kommissionen ansett det lämpligt, att prisfalls-

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

reglering för övergångslagren per den 31 augusti 1950 får verkställas i tilllämpliga delar efter i huvudsak samma system som föregående år.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel.

Enligt vad livsmedelskommissionen anfört uppgick skörden av fodersäd (korn, havre och blandsäd) år 1949 enligt den preliminära redogörelsen för årsväxten till sammanlagt 1 707 100 ton. I jämförelse med 1948 års skörd innebär den angivna kvantiteten en ökning med 149 300 ton. I förhållande till medelskörden åren 1930—39 föreligger åter en nedgång med omkring 254 000 ton. Enligt kommissionens uppfattning föreligger emellertid sannolikt, jämfört med förkrigstiden, en viss underskattning av 1949 års fodersädsskörd i den statistiska redovisningen.

Kommissionen har erinrat om, att några ransonerings- eller prisbestämmelser icke längre gälla för den inom landet odlade fodersäden. För importerad fodersäd ävensom för oljekraftfoder och importerat kli fastställer dock kommissionen de priser, som i vissa importhamnar skola tillämpas vid försäljning till partihandlare. Enligt kommissionens mening ha dessa anordningar fungerat på ett i stort sett tillfredsställande sätt. Erinringar ha dock gjorts mot att producentpriserna på fodersäd, särskilt på korn, i överskottsområdena i Mellansverige blivit väl låga i förhållande till priserna i det sydsvenska underskottsområdet. Anledningen härtill skulle vara, att de av kommissionen fastställda förbrukarpriserna på importerad fodersäd, vilka äro lika i alla importhamnar, pressat de mellansvenska priserna. Prisdifferenserna synas emellertid, framhåller kommissionen, i främsta rummet bero på att några fraktbidrag ej längre utbetalas annat än vid leveranser till Norrland.

Beträffande fraktbidragen för transporter av fodersäd och andra fodermedel till Norrland har spannmålsbolaget i sin skrivelse framhållit, att flera invändningar anförts emot denna anordning och att det därför ifrågasatts att på annat sätt kompensera jordbruket i Norrland för ifrågavarande fraktkostnader. Enär fraktkostnaderna emellertid numera torde utgöra en ganska hård belastning icke endast för jordbruket utan även för skogsbruket i Norrland, anser livsmedelskommissionen, att systemet med fraktbidrag bör bibehållas tills vidare. Spannmålsbolaget har hävdat, att om anordningen med fraktbidrag till Norrland skall bibehållas, bör den grundfrakt, som vederbörande mottagare i Norrland själv skall bära, höjas från nuvarande 75 öre per deciton till 1 krona 25 öre per deciton. Kommissionen har för sin del förordat denna ändring.

Även beträffande oljekraftfoder och kli äro numera, erinrar kommissionen, tidigare gällande ransonerings- och prisbestämmelser slopade. Liksom i fråga om fodersäden tillhandahåller emellertid spannmålsbolaget oljekraftfoder och kli i vissa importhamnar till av kommissionen fastställda priser. Till följd av fortsatta svårigheter att i utlandet anskaffa högvärdigt oljekraftfoder och med hänsyn till den goda tillgången på rapsmjöl av svensk-

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

odlad raps anser kommissionen det nödvändigt, att även under nästa regleringsår den kontroll över försäljningen av oljekraftfoder bibehålies, som består däri, att detta foder som regel icke får säljas annat än i form av standardiserade blandningar. Oljekraftfoderregleringen bör därför enligt kommissionens mening bibehållas i stort sett oförändrad under det kommande regleringsåret.

Med hänsyn till väntade avsättningssvårigheter, särskilt beträffande ägg och mejeriprodukter, böra enligt kommissionens uppfattning subventionerna för kraftfoder med det snaraste avskaffas. Härigenom skulle producenterna få möjlighet att bedöma de verkliga kostnaderna för olika produktionsgrenar på ett bättre sätt än för närvarande är fallet. Ett slopande av subventionerna skulle vara ett steg i riktning mot de produktionsreglerande åtgärder i syfte att förhindra eller åtminstone fördröja uppkomsten av oekonomiska produktöverskott, vilka ingå som ett led i 1947 års jordbruksprogram. Kommissionen erinrar om att det i uppgörelsen med jordbrukarna förutsatts, att priserna på oljekraftfoder skola höjas så att de i stort sett komma att motsvara importpriset med tillägg av blandningskostnader samt kostnader för lagring in. in. Priset till förbrukarna skall dock höjas med högst 4 kronor per deciton. I samband härmed böra, framhåller kommissionen, priserna på kli och majs, ävensom på importerad fodersäd justeras, i den mån så anses påkallat med hänsyn till bland annat utvecklingen av animalieproduktionen.

Beträffande det av svenska fröer framställda oljekraftfodret har spannmålsbolaget i sina kostnadsberäkningar utgått från att priset skall sänkas från 40 till det nuvarande importpriset 30 kronor per deciton, dock att i fråga om linfrökakor och linkaksmjöl priset med hänsyn till världsmarknadsläget alltjämt bör utgöra 40 kronor per deciton. Med hänsyn till den föreslagna prishöjningen på oljekraftfodret samt ställningen i clearingkassan för fettråvaror har kommissionen emellertid funnit allt det kraftfoder, som här avses, böra åsättas samma pris som för innevarande regleringsår, eller alltså 40 kronor per deciton.

I fråga om specialfodermedel och vissa andra fodermedel har kommissionen erinrat om att den med stöd av gällande beslag lämnat föreskrifter rörande tillverkningen av och handeln med foderblandningar för fjäderfän och för pälsdjur, foderbenmjöl, dikalciumfosfat och mineralfoderblandningar, vitaminfodermedel samt fiskmjöl, blodmjöl, köttfodermjöl, valmjöl och luzernmjöl (konsttorkat hömjöl). Dylika föreskrifter, innebärande kvalitetsoch märkningsbestämmelser m. m. för foderblandningarna och, med enstaka undantag, även för de övriga nu nämnda varorna, ha funnits under hela kristiden. De ha i vissa avseenden fullständigats eller skärpts i och med att fri försäljning av varorna medgivits eller att större frihet lämnats för yrkesmässig tillverkning av foderblandningar.

De beslag å fodermedel, på vilka kommissionen grundat sagda regleringsföreskrifler, ha emellertid tillkommit i syfte att under en allvarlig bristsituation ge de offentliga försörjningsorganen möjlighet att på bästa sätt dis-

Kungi. Maj:ts proposition nr 245.

ponera och fördela de tillgängliga fodermedlen. Enär dylika allmänna bristlörhällanden icke längre äro för handen, saknas enligt kommissionens mening tillräckliga skäl för att längre behålla nämnda beslag. Med hänsyn till den knappa tillgången på vissa råvaror, som ingå i foderblandningar, är det emellertid allt fortfarande enligt kommissionens uppfattning erforderligt att i viss omfattning reglera sammansättningen av dylika blandningar. Kommissionen har vidare med hänsyn till jordbrukarnas berättigade krav funnit det önskvärt dels att tillverkarna av vissa foderblandningar och fodermedel skola vara skyldiga att även i fortsättningen lämna garantiutfästelser för varornas innehåll av sådana ämnen, varav deras bruksvärde i huvudsak bestämmes, dels att offentlig kontroll utövas över garantiutfästelsernas efterlevnad. Kommissionen anför härom.

Dessa önskemål hade kunnat uppnås, om lagen den 30 september 1938 (nr 611) om handel med fodermedel, såsom tänkt, kunnat sättas i tillämpning i och med krisregleringarnas avskaffande. Under den tid om mera än tio år, som förflutit sedan lagen tillkom, ha emellertid förhållandena i de avseenden som lagen berör förändrats avsevärt. Lantbruksstyrelsen, som har i uppdrag att utarbeta tillämpningsföreskrifter till lagen, har meddelat att lagen, bland annat med hänsyn därtill, bör göras till föremål för en allmän översyn innan den träder i "tillämpning, även om den i vad avser vissa lodervaror möjligen skulle kunna träda i kraft redan nu. Livsmedelskommissionen delar lantbruksstyrelsens uppfattning om behovet av en allmän översyn av lagen, innan den träder i kraft.

Kommissionen föreslår, att statens jordbruksnämnd, i avbidan på att fodermedelslagen träder i kraft, genom en särskild författning erhåller sådana bemyndiganden, att den kan utöva den reglering över handeln med fodermedel m. m., som kommissionen funnit erforderlig. Kommissionen har utarbetat ett utkast till dylik författning, vilket lantbruksstyrelsen lämnat utan erinran. Därest författning utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse med sagda utkast böra enligt kommissionens förslag nu gällande beslagskungörelser upphävas.

Potatisregleringen.

Livsmedelskommissionen har erinrat om att enligt kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 454) tillverkning av potatismjöl annorledes än till förbrukning i eget hushåll icke får äga rum utan tillstånd av kommissionen. För varje regleringsår utställas på grund härav tillverkningslicenser för de olika fabrikanterna av potatismjöl (potatisstärkelse). Någon ändring i denna regleringsåtgärd ifrågasättes ej nu.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj :t i brev den 7 oktober 1949 har kommissionen med Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. träffat överenskommelse rörande föreningens inköp och försäljning av potatisstärkelse under tiden den 1 oktober 1949—den 30 september 1950. Avtalet innebär bland annat, att föreningen inköper den mängd potatisstärkelse, som framställes enligt meddelade tillverkningslicenser å högst 300 000 dcciton, med

40 Ktingl. Maj ds proposition nr 245.

undantag för vad som erfordras till husbehov för tillverkaren och dennes potatisleverantörer. Enligt 7 § i avtalet åtager sig kommissionen — under förutsättning av statsmakternas godkännande och om avtalet icke skulle komma att förnyas för tillverkningsåret 1950/51 — att vidtaga eller föranstalta om åtgärder från statens sida, vilka bereda föreningen möjlighet att erhålla dels minst 68 kronor 75 öre för deciton för den 1 oktober 1950 inneliggande lager av extra prima, prima och ej fullt prima potatismjöl, dock med avdrag utav 30 000 deciton, dels ersättning för ränte- och lagringskostnader enligt i avtalet angivna grunder i avseende å inneliggande lager av extra prima, prima och ej fullt prima potatismjöl, utom 30 000 deciton, under 3 månader, räknat från och med den 1 oktober 1950.

Vid lämnandet av bemyndigande till kommissionen att ingå förenämnda avtal har Kungl. Maj :t gjort förbehåll för att den i 7 § i avtalet gjorda utfästelsen vinner riksdagens godkännande och förklarat sig vilja göra framställning härom till riksdagen. Kommissionen har hemställt att dylikt godkännande nu måtte inhämtas.

Beträffande nu gällande regleringsbestäinmelser i fråga om potatis har kommissionen vidare anfört.

Utöver bestämmelserna om tillverkning av potatismjöl gälla nu inga andra inskränkningar i rätten att förfoga över potatis än de som avse användning av denna produkt för brännvinstillverkning. Inskränkningarna grundas på bestämmelserna i kungörelsen den 2 oktober 1942 (nr 806) angående beslag å potatis, in. in. Efter framställning av kommissionen ha 7—12 §§ i nämnda kungörelse, vilka innefattade bestämmelser om handelsreglering, transportförbud, utfodringsförbud och förbud mot s. k. råskalning av potatis, enligt kungörelse den 28 oktober 1949 (nr 551) upphävts. Bestämmelserna om beslag i 1—6 §§ av kungörelsen kvarstå. Vidare gäller enligt 13 § i kungörelsen, att potatis icke utan särskilt av kommissionen eller å dess vägnar meddelat tillstånd får användas för tillverkning eller beredning av varor till avsalu. Kommissionen har medgivit, att utan hinder av dessa bestämmelser potatis fritt får användas för andra ändamål än tillverkning av brännvin och potatismjöl (cirkuläret nr 3344). Såsom kommissionen redan i skrivelse den 18 oktober 1949 framhållit torde det ej längre vara motiverat att av försörjningsskäl vidmakthålla beslaget på potatis. Vad angår de konsekvenser, som ett hävande av beslaget skulle medföra beträffande användningen av potatis för brännvinsframställning, må följande anföras.

I 1934 års riksdagsbeslut angående reglering av avsättningsförhållandena för potatis- och sulfitsprit avsågs att trygga potatisspritens avsättning genom att AB Vin- och spritcentralen ålades att årligen inköpa en mot förtäringsspritens konsumtion svarande mängd potatissprit.

Under andra världskriget inskränktes eller inställdes emellertid tillverkningen av potatissprit av försörjningspolitiska skäl. Även under åren efter krigets slut har kommissionen ansett det allmänna försörjningsläget kräva en viss begränsning av tillverkningen av potatissprit. Denna begränsning har vissa år medfört en ökad användning av potatis för tillverkning av potatismjöl och för utfodring.

Enligt ett av 1946 års spritutredning år 1948 avlämnat betänkande (SOU 1948: 19) angående den svenska spritfabrikationen och dess avsättningsförhållanden har — i syfte att bereda möjlighet för ökad avsättning av sulfit-

Kungi. Maj:ts proposition nr 245.

sprit - föreslagits, att regeln om potatisspritens monopol på avsättning av en mot förtäringsspritens konsumtion svarande mängd sprit skall upphävas och att i stället i princip fri konkurrens skall få råda mellan potatissprit och sulfitsprit. Dock skall av hänsyn till beredskaps- och jordbruksekonomiska synpunkter potatisbrännerierna garanteras en årlig avsättning av 22 miljoner liter 50-procentig sprit.

Det torde vidare böra framhållas, att enligt den beräkning, som låg till grund för 1934 års riksdagsbeslut, den då beslutade regleringen antogs komma att medföra en årlig tillverkning av 24 miljoner liter 50-procentig potatissprit. Såsom påpekats i spritutrednångens betänkande utvecklade sig emellertid läget i den riktningen, att potatisbrännerierna från och med tillverkningsåret 1936—1937 och intill dess tillverkningen av potatisspril är 1941 av försörjningspolitiska skäl inskränktes fingo leverera 30—35 miljonor liter 50-procentig sprit per år. Enligt av spritcentralen inhämtad upplysning skulle en återupptagen tillämpning av 1934 års riksdagsbeslut beträffande spritinköpen för närvarande medföra att avsättningsmöjlighet beredes för omkring 32 miljoner liter potatissprit per år.

Med hänsyn till att tillgången på potatismjöl är tryggad torde en årstillverkning av 30 miljoner liter potatissprit eller något därutöver enligt kommissionens mening för närvarande icke behöva inge några försörjningspolitiska betänkligheter. Kommissionen anser dock, att möjlighet även i fortsättningen bör finnas att, om felslagen skörd eller andra förhållanden sä påkalla, begränsa den kvantitet, som får användas vid brännvinstillverkning. Sådan begränsning bör dock enligt kommissionens mening allenast i undantagsfall få till följd, att tillverkningen av potatisbrännvin kommer att understiga 24 miljoner liter per år. Kommissionen har i detta sammanhang erinrat om att såväl kommissionen som riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap i yttrande över spritutredningens betänkande uttalat, att beredskaps- och jordbruksekonomiska synpunkter icke motiverade större odling av bränneripotatis än som motsvarade denna kvantitet.

Kommissionen har i detta sammanhang även berört prissättningen på potatisbrännvin och härom anfört.

De priser, vilka AB Vin- och spritcentralen erlägger vid inköp av råbrännvin, bestämmas genom avtal mellan spritcentralen och brännvinstillverkarna. Härvid erlägges högre pris för potatisspriten än för cellulosaspriten. Försäljningspriset till konsumenterna är emellertid bestämt oberoende av om brännvinet tillverkas av potatis eller cellulosa. Det synes kommissionen lämpligt, att prissättningen sker på sådant sätt, att prisskillnaden på råvaran slår igenom vid fastställandet av försäljningspriset på förtäringssprit. Såvitt kommissionen kunnat finna kommer en sådan ordning i varje fall icke att inkräkta på den kvantitet, 24 miljoner liter sprit per år, som nyss angivits.

Kommissionen har emellertid vidare nämnt, att Sveriges bränneriidkareförening u. p. a. i skrivelse till kommissionen förklarat sig kunna godtaga att prisdifferensen i råvarukostnaden skall slå igenom i brännvinspriserna.

Beträffande prissättningen på fabrikspotatis har kommissionen anfört följande.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Genomsnittspriset på fabrikspotatis utgör för närvarande 36 öre per hektoliter och stärkelseprocent. Vid normal stärkelsehalt erhålles ett pris av ca 9 kronor per deciton. Det bör erinras om att priset på fabrikspotatis för ett par år sedan av försörjningsmässiga skäl höjdes med 3 öre per hektoliter och stärkelseprocent. Till följd av de betydande förändringar i försörj ningsläget, som sedan dess inträffat, torde man nu böra sänka priset. Det kan i detta sammanhang tilläggas, att priset på fabrikspotatis efter foderenhetsvärdet räknat nu ligger vid 35 å 40 öre per foderenhet, alltså ett mycket högt pris i förhållande till foderenhetsvärdet för annan inhemsk produktion. Det bör vidare erinras att priset på svenskt potatismjöl är väsentligt högre än priserna på utlandsmarknaden. Av dessa skäl har uppgörelse träffats om att fabrikspotatispriset skall sänkas med 1 öre per hektoliter och stärkelseprocent. Även efter denna prissänkning föreligger dock risk för att, sedan licensgivningen slopats, importpriset med tillägg för tull kan komma att understiga det inhemska priset, varvid en icke önskvärd import kunde komma till stånd. Med hänsyn härtill skall enligt uppgörelsen en ytterligare sänkning av potatismjölspriset ske genom reducering av nu utgående marginaler till stärkelsefabrikerna och deras centralförening. Överläggningar i sistnämnda fråga torde böra upptagas till hösten. Såsom förut nämnts har jordbrukets förhandlingsdelegation gjort förbehåll om att sänkningen icke skall bli större än 1 öre per kilogram mjöl för centralföreningen och 1 öre per kilogram mjöl för stärkelsefabrikerna.

Äggregleringen.

Livsmedelskommissionen har erinrat om, att äggregleringen under regleringsåret 1949/50 i princip haft samma utformning som under regleringsåret 1948/49. Priset har sålunda fritt fått svänga mellan ett bottenpris av 2 kronor per kilogram och ett högsta pris av 3 kronor per kilogram, gällande till producenter i södra Sverige. Dessa prisgränser ligga 50 öre per kilogram lägre än föregående år. Det har ålegat kommissionen att på lämpligt sätt stödja bottenpriset, främst genom lagring och exportbefrämjande åtgärder.

Beträffande produktions- och prisutvecklingen för ägg har kommissionen anfört.

Äggproduktionen har under den hittills gångna delen av regleringsåret genomgående legat på en högre nivå än motsvarande tid under föregående regleringsår. Trots den ökade produktionen ha dock ännu icke -—- såsom under föregående år — några stödåtgärder behövt tillgripas, utan äggnoteringen har utan svårighet kunnat hållas på eller över stödprisnivån. Orsaken härtill är i främsta rummet att söka i den omständigheten, att exportmöjligheterna för ägg starkt förbättrades genom Västtysklands inträde som köpare av ägg från och med hösten 1949. Äggnoteringen har sålunda legat vid den övre gränsen från regleringsårets ingång till mitten av december och under tiden därefter vid priser mellan kronor 2: 00 och 2: 50 per kg. För närvarande utgör noteringen kronor 2: 10 per kg.

Det fasta läget på äggmarknaden under hösten 1949 har bidragit till att icke obetydliga kvantiteter av de ägg, som inlagrats med statligt stöd under föregående regleringsår, kunnat avvecklas med mindre förluster än man tidigare räknat med. Genom en ganska omfattande export av färska ägg under lågproduktionsperioden under hösten skapades nämligen ett ökat utrymme för försäljning av lagrade ägg på hemmamarknaden, varjämte vissa kvantiteter lagrade ägg och äggprodukter kunde vinna avsättning direkt genom export. Av de med statligt stöd under föregående regleringsår

43 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

lagrade kvantiteterna ägg och äggprodukter återstå för närvarande endast ca 150 ton äggmassa som osålda.

Vid vissa tidpunkter har priset för färska ägg på exportmarknaderna legat högre än motsvarande svenska prisnivå, och kommissionen har därigenom kunnat uttaga vissa clearingavgifter av exportörerna.

Kommissionen har i detta sammanhang meddelat, att det centralorgan, som enligt 1947 års riksdagsbeslut skall handhava export och import av ägg och äggprodukter, nu bildats. Kommissionen har i anledning härav i särskild skrivelse hos Kungl. Maj :t anhållit, att Kungl. Maj :t måtte bemyndiga kommissionen att meddela föreningen ensamrätt till utrikeshandel med ägg. Kommissionen har förklarat sig ha för avsikt att, därest framställningen bifalles, omedelbart uppdraga åt föreningen att igångsätta sin verksamhet.

Beträffande prisregleringens utformning för nästkommande regleringsår har kommissionen framhållit, att prisläget på de exportmarknader, där de svenska äggen avsättas, kommit att spela en dominerande roll för prisbildningen i och med att den svenska äggproduktionen nått en sådan omfattning, att den icke blott täcker det svenska konsumtionsbehovet utan också medger en betydande export. Om exportutsikterna har kommissionen anfört följande.

Så vitt nu kan bedömas, tala många omständigheter för att äggproduktionen under 1950/51 kommer att hålla sig på en nivå, som möjliggör en relativt omfattande export. Att redan nu kunna förutse vilka priser, som kunna utvinnas härvidlag, är givetvis svårt. Dock kan här erinras om att man, därest vår export huvudsakligen skulle avsättas på Storbritannien, icke torde kunna påräkna sådana priser, som möjliggöra ett lägsta producentpris av 2 kronor. För dagen torde de priser, som betalas för danska ägg i Storbritannien, motsvara en producentnotering av ca 1: 50 kr. per kg. Å andra sidan har prisläget i Tyskland, där vi för närvarande avsätta så gott som hela vårt exportöverskotl, legat ganska väl hävdat och i stort sett motsvarat den för tillfället rådande producentnoteringen med undantag för vissa perioder, då priserna legat högre än som motsvarat producentnoteringen. Ovisst är dock om detta gynnsamma förhållande kan beräknas bliva bestående under det kommande regleringsåret med hänsyn till dels att Västtysklands egen produktion torde öka något, dels att andra länder i ökad omfattning torde dirigera sin export till Tyskland.

Med hänsyn till dessa faktorer har kommissionen funnit mycket tala för att äggpriserna skulle få utvecklas helt fritt. Å andra sidan har kommissionen dock funnit risk föreligga att de internationella marknadsförhållandena kunde bli sådana, att det inhemska äggpriset vid helt fri prisbildning under vissa perioder kunde bli oskäligt lågt. Vidare tilläte den nuvarande stabiliseringspolitiken icke en ohämmad prisuppgång under den knapphetsperiod på färska ägg, som regelmässigt inträffar varje höst. Kommissionen har därför föreslagit, att ett system med en undre och en övre prisgräns skall tills vidare tillämpas även under regleringsåret 1950/51.

Med hänsyn till den ovissa utvecklingen på exportmarknaden och till den svenska äggproduktionens omfattning anser kommissionen att den nivå, vid vilken statliga stödåtgärder böra vidtagas, bör sättas något lägre än inne-

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 245-

varande år. Kommissionen förordar en sänkning från två kronor till en krona 80 öre per kilogram. Det bör enligt kommissionen i första hand ankomma på det nybildade export- och importorganet att genom lämpliga åtgärder stödja ett dylikt bottenpris. Skulle denna uppgift under vissa förhållanden överstiga föreningens resurser, bör kommissionen äga befogenhet att på lämpligt sätt medverka till ernående av det åsyftade resultatet, i första hand genom att stöd lämnas för säsongmässig lagring. Kommissionen förutsätter emellertid att jordbruksnämnden icke skall ha ovillkorlig skyldighet härtill. Åtgärder i denna riktning böra nämligen vidtagas endast i den mån de kunna sägas vara ur allmänt ekonomiska synpunkter försvarbara.

Kommissionen föreslår vidare, att den övre prisgränsen skall bibehållas vid 3 kronor per kilogram till producenter i södra Sverige. Enligt kommissionens förslag bör vid denna gräns import av ägg medgivas och export icke få ske utan kommissionens medgivande. Därest vid något tillfälle knapphet på den inhemska marknaden skulle uppstå, vilken icke kan utjämnas genom import, bör kommissionen äga rätt att höja den övre prisgränsen. Mellan de nu föreslagna prisgränserna, 1 krona 80 öre och 3 kronor, bör export genom den nybildade export- och importföreningens försorg få verkställas relativt fritt. Det bör dock ankomma på kommissionen att i varje särskilt fall ur handelspolitisk synpunkt bestämma, till vilka länder export lämpligen skall äga rum.

Vid kommissionens skrivelse har fogats ett särskilt y 11 r a n d e av ledamöterna fru Nordgren och herr Bonow rörande de av kommissionen föreslagna riktlinjerna för äggregleringen. Med hänsyn till de betydande olägenheter, som äro förbundna med en lagring av ägg i prisstödjande syfte, ha dessa ledamöter förordat, att kommissionen bemyndigas att något sänka den undre prisgränsen, därest äggtillgången blir så omfattande att svårigheter uppstå att stödja ett bottenpris av 1 krona 80 öre per kilogram. Ett sådant förfaringssätt vore, uttalas i yttrandet, en direkt konsekvens av kommissionens förslag att den övre prisgränsen i visst fall skall få höjas utöver en nivå av 3 kronor per kilogram.

Regleringen av kött och fläsk, m. m.

Beträffande försörjningsläget för kött och fläsk har livsmedelskommissionen nämnt, att produktionen av dessa varor under regleringsåret 1949/ 50 av hittills föreliggande siffror att döma kommer att ligga på en högre nivå än föregående år. Fläsket svarar härvid för den största delen av produktionsökningen. Rörande utvecklingen efter köttransoneringens slopande den 20 juni 1949 har kommissionen anfört.

Vid upphävandet av köttransoneringen räknade man med att full behovstäckning icke skulle föreligga med anlitande enbart av de inhemska tillgångarna. Ett visst importbehov förutsattes sålunda om konsumtionen skulle inställa sig på 1937/39 års percapitakonsumtion. Utvecklingen efter ransoneringens slopande har emellertid, såvitt man nu kan bedöma, gått i den riktningen, att konsumtionen av köttvaror ökat kraftigare än väntat och

45 Kungl. Maj:ts proposition nr 24ö.

ligger avsevärt över förkrigstidens siffror. Denna ökning, som kan anslås till 5 å 10 procent per capita, har skapat ett större importbehov av kött och fläsk än man tidigare räknat med. Genom det förbättrade försörjningsläget i hela världen ha möjligheterna till köttimport emellertid förbättrats och hittills har full behovstäckning kunnat lämnas.

Även under regleringsåret 1950/51 beräknas ett ganska avsevärt underskott komma alt föreligga i vår försörjning av kött och fläsk. Dock tyder mycket på att vi relativt snart torde kunna räkna med full behovstäckning för fläskets vidkommande, vilken utveckling relativt snabbt kan övergå till att fläsköverskott framkomma, vilket i sin tur aktualiserar exportfrågan.

Kommissionen har i detta sammanhang framhållit, att importen av köttvaror under innevarande regleringsår liksom tidigare ombesörjts av Sveriges slaktvaruimportförening. För att utjämna prisnivån på det importerade köttet hade statsmakterna därvid tillämpat ett clearingförfarande beträffande importpartierna. Någon export, med undantag för vissa specialiteter, hade icke ägt rum under senaste året. Kommissionen vore emellertid medveten om, att förhållandena på detta område snabbt kunde ändras. Den hade därför upptagit förhandlingar med näringsorganisationerna angående bildandet av det export- och importorgan, som enligt 1947 års riksdagsbeslut förutsättes skola handhava utrikeshandeln med köttvaror. Så snart föreningen i fråga konstituerats, borde det lämpligen kunna uppdragas åt denna att med ensamrätt handhava export och import på detta område.

Kommissionen har vidare redogjort för systemet för prissättningen å köttvaror under innevarande regleringsår och har härom anfört.

Vid utformningen av det prissystem, som varit gällande under innevarande regleringsår, har hänsyn i viss utsträckning tagits till den nu rådande stabiliseringspolitiken. Enligt detta system, som tillämpats från ransoneringens hävande den 20 juni 1949, har slakteriförbundet rätt att inom vissa gränser tillämpa en rörlig prissättning i partiledet för kött av nötkreatur samt, fläsk. Denna rörlighet är genom avtal med förbundet begränsad på så sätt, att förbundet bland annat icke har rätt att under en 52-veckorsperiod överskrida den prisnivå, som förutsattes i 1949 års uppgörelse med statsmakterna om jordbrukspriserna, med mer än 1 procent. För detta ändamål ha särskilda baspriser framräknats för de olika djurslagen och klasserna inom dessa, vilka överensstämma med nämnda prisnivå. De partipriser, som vid varje särskilt tillfälle fastställas av slakteriförbundet, gälla som normalpriser. I detalj ledet fastställdes vissa normalpriser för de för konsumenternas breda lager viktigaste styckningsdelarna och charkuterivarorna, medan ett begränsat antal varuslag släpptes helt fria ur prissynpunkt. Genom en överenskommelse med handeln reglerades prissättningen i detalj i övrigt så, att den genomsnittliga öresmarginalen icke skulle få ökas. Efter hand ha dels hösten 1949 och dels våren 1950 ytterligare varuslag kunnat frisläppas. Sålunda äro för närvarande samtliga normalpriser för charkuterivaror upphävda.

Vidare har kommissionen erinrat om att under innevarande regleringsår 33 miljoner kronor anslagits till statliga pristillägg för fläsk.

Vad beträffar prisregleringen för regleringsåret 1950/51 har kommissionen uttalat, att de nuvarande stabiliseringssträvandena icke torde möjliggöra en sådan utformning av prisbildningen som förutsatts i 1947 års riks-

46 Kungi. Maj.ts proposition nr 245.

dagsbeslut. Kommissionen har emellertid ansett, att den nuvarande prisnivån för kött och fläsk bör höjas. Den nuvarande prisnivån är, anför komsionen, utom för kött av häst och får, där fria priser råda, lägre än vad som skulle betingas av ett fritt marknadsläge, samtidigt som konsumtionen är högre än som motsvarar de inhemska tillgångarna. För att minska importbehovet skulle det således vara önskvärt att få till stånd en viss höjning av den nuvarande prisnivån. Kommissionen har emellertid utgått ifrån att det nuvarande prissystemet i stort sett måste bibehållas oförändrat fram till den 1 januari 1951, varför statliga pristillägg för kött och fläsk böra utgå efter samma grunder, som nu gälla. Kostnaderna för dessa tillägg beräknar kommissionen till 33 miljoner kronor för hela året.

Kommissionen anser det emellertid önskvärt, att de statliga pristilläggen för fläsk, om så är möjligt, skola avskaffas från och med den 1 januari 1951 och partipriset på fläsk i stället ökas i motsvarande grad. En dylik höjning av priset på fläsk skulle enligt kommissionens mening bidraga till att skapa jämvikt mellan tillgång och efterfrågan.

Vad beträffar prisbildningen i övrigt har kommissionen uttalat, att priset på fårkött liksom under innevarande regleringsår bör få utvecklas helt fritt. En fri prisbildning för kött av storboskap och kalv skulle enligt kommissionens uppfattning leda till vissa prisstegringar, som uppskattningsvis kunna bedömas till 5—10 procent. Enligt kommissionens mening torde det i nuvarande läge stöta på svårigheter att släppa köttpriserna helt fria. Detta beror särskilt på att det konsumentskydd, som förutsattes i 1947 års riksdagsbeslut, icke med säkerhet kan komma att fungera, enär världsmarknadspriset på kött icke vid alla tillfällen kan bedömas komma att ligga under den förutsatta importgränsen. Kommissionen har därför föreslagit, att prisregleringen för köttvaror får i huvudsak samma utformning som under innevarande regleringsår. Kommissionens överenskommelse med Sveriges slakteriförbund om reglering av partipriserna på kött och fläsk, vilken gäller till den 1 juli 1950, bör sålunda förlängas. I samband därmed bör undersökas huruvida ej hästköttet, som nu ligger utanför överenskommelsen, bör inrymmas däri. Beträffande prissättningen i detalj har, enligt vad kommissionen meddelat, överenskommelse med handeln redan träffats för tiden fram till den 1 januari 1951. Sistnämnda överenskommelse bygger på att uppgörelsen om partipriserna förlänges.

I detta sammanhang har kommissionen vidare meddelat, att marknadsförhållanden med största sannolikhet icke torde komma att möjliggöra att partipriserna på nötkött och fläsk i genomsnitt för tiden 23 juni 1949—12 juni 1950 komma ned till den nivå, som utgör bas för det rörliga partiprissystemet enligt uppgörelsen med slakteriförbundet. Enligt kommissionens beräkningar skulle de aktuella priserna i genomsnitt komma att överstiga basnivån med omkring 1 procent. Kommissionen har räknat med att jordbruket härigenom tillföres en ej beräknad inkomst av 6 å 7 miljoner kronor. Större delen härav torde emellertid enligt kommissionens beräkningar kalkylmässigt komma att utjämnas genom att priserna på kraftfoder jämlikt

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

den nu med jordbruksorganisationerna träffade prisuppgörelsen skola höjas omedelbart. Det belopp, som eventuellt återstår att utjämna, torde få regleras under nästa regleringsår i den mån marknadsförhållandena så möjliggöra.

Kommissionen har vidare föreslagit, att stöd för lagring av kött och fläsk skall utgå för den händelse priset på någon varugrupp skulle understiga den fastställda medelprisnivån med mer än 10 procent.

Härjämte har kommissionen uttalat att det, för att en sund balans mellan tillgången och efterfrågan på kött och fläsk skall uppnås är önskvärt att priserna i konsumentledet höjas något så snart ske kan. Det bör stå Kungl. Maj:t fritt att, sedan riktlinjerna för den allmänna ekonomiska politiken under år 1951 uppdragits, på nytt taga upp frågan om prisbildningssystemet för kött och fläsk. Ett mera fritt system än det nuvarande kan erhållas genom att en relativt stor prisrörlighet medgives. Prissystemet bör lämpligen utformas på liknande sätt som det system, vilket nu tillämpas för ägg.

Livsmedelskommissionen har slutligen erinrat om att bidrag till stödjande av ullproduktionen under innevarande regleringsår utgått med ett belopp av 50 öre per kilogram för otvättad klassificerad ull. Avsikten med detta stöd har i enlighet med de riktlinjer, som uppdragits i propositionen nr 275 till 1948 års riksdag, varit att söka hålla fårstammen uppe på en önskvärd nivå. Kommissionen har emellertid funnit erfarenheterna under den tid, för vilken stödåtgärderna tillämpats, peka på att stödet i sin nuvarande utformning icke har den avsedda effekten. Det för regleringsåret reserverade anslaget av 200 000 kronor har sålunda endast till en mindre del tagits i anspråk, samtidigt som fårstammen enligt senast tillgängliga uppgifter synes minska successivt. För att i någon mån råda bot på detta förhållande och få ett effektivare stöd anser kommissionen att subventionsbeloppet bör fördubblas till 1 krona per kilogram. Med hänsyn till att föregående års anslag icke tillfullo förbrukats torde det vara tillräckligt, om ett belopp av 100 000 kronor ställes till förfogande för regleringsåret 1950/51.

Regleringen av handeln med mejeriprodukter och fettvaror.

Rörande försörjningsläget för mjölk och mejeriprodukter har livsmedelskommissionen anfört följande.

Försörjningsläget för mjölk och mejeriprodukter har under regleringsäret kännetecknats av en på alla områden fortskridande produktionsökning. Samtidigt med denna har eu viss konsumtionsökning kunnat konstateras beträffande matfett. En mättnad synes emellertid hava inträtt på detta konsumtionsområde. Till belysande av produktionsökningens omfattning kan nämnas, att mjölkinvägningen vid mejerierna under de senaste tolv månaderna ökat med över 11 procent i förhållande till närmast föregående tolvmånadersperiod. Ostproduktionen har stegrats och vida överstigit den inhemska konsumtionen. Smörproduktionen har ökat med över 10 procent. Med hänsyn till att produktionsökningen sålunda varit större än konsumlionsökningen ha vissa överskott på mejeriprodukter uppstått. Särskilt gäller detta i fråga om osten, där lagerhållningen under tidsperioden mars

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

1949—februari 1950 steg med ej mindre än 11 200 ton till 23 200 ton. På grund av vissa under det gångna året speciella omständigheter har emellertid export av ost kunnat äga rum bland annat till Frankrike och Västtyskland och härigenom ha de allvarligaste olägenheterna av överproduktionen kunnat elimineras. Exporten av smör har under den gångna delen av regleringsåret till och med mars 1950 uppgått till nära 6 300 ton och därmed ha smörlagren kunnat bringas ned till ungefär normal nivå. Det gynnsamma exportläget beror främst av den i Västeuropa under år 1949 rådande långvariga torkan, som hade till följd en elakartad missväxt. Härtill kommer Västtysklands ekonomiska återhämtning, kvarhållandet av ockupationstrupperna m. m. allt med ty åtföljande höjning av livsmedelskonsumtionen därstädes. Tillgången på råvaror för margarinindustrien har varit tillfredsställande och tillverkningen av margarin har till följd härav kunnat hållas på sådan nivå, att den väl svarat mot den stegring i efterfrågan, som den i samband med frigivandet av matfettet vidtagna ökade spänningen mellan priset på smör och margarin åstadkommit. Till försörjningsläget beträffande vegetabiliska fetter och margarin samt därmed sammanhängande problem återkommer kommissionen längre fram i denna skrivelse.

Efter matfettsransoneringens slopande på våren 1949 ha de statliga regleringsåtgärderna beträffande mjölk och mejeriprodukter främst bestått i att fetthalten i konsumtionsmjölken och vissa andra mejeriprodukter varit begränsad till vissa högsta procentsatser. Till följd av det förbättrade förförsörj ningsläget har därefter dessa regleringsåtgärder kunnat avvecklas utom beträffande konsumtionsmjölken. Detta innebär, att s. k. tjock grädde och helfet ost åter fått tillverkas och försäljas.

Kommissionen har förklarat sig åtminstone för närvarande icke vilja föreslå en avveckling av mjölkstandardiseringen. Även om ur försörjningsmässiga synpunkter bärande invändningar icke kunna göras mot en höjning av letthalten i konsumtionsmjölken, måste man nämligen enligt kommissionens mening beakta, att en höjning av fetthalten från 3 till exempelvis 3,5 procent skulle medföra en höjning av konsumentpriset på mjölken med 3,5 öre per liter, däri icke inräknad någon av prishöjningen föranledd ökning av handelsmarginalerna. Enligt kommissionens mening kan det icke anses lämpligt att mot bakgrunden av de avtal, som i stabiliseringssyfte träffats med arbetsmarknadens parter, nu genomföra en så väsentlig höjning av priset på eu så viktig konsumtionsvara som mjölken. Kommissionen anser därför att med frågan om en förhöjning av fetthalten i konsumtionsmjölken bör anstå tills vidare.

Rörande de olika nu utgående mjölkpristilläggen har kommissionen anfört.

Under regleringsåret ha mjölkpristillägg utgått för all vid mejeri invägd mjölk. Dessa mjölkpristillägg äro av tre olika slag, nämligen allmänt mjölkpristillägg, som utgår i hela landet, samt extra mjölkpristillägg och särskilt mjölkpristillägg. De två sistnämnda slagen av tillägg utgå endast inom vissa delar av landet, främst i Norrland. Det särskilda mjölkpristillägget uppgår till 6 miljoner kronor och tillkom i samband med jordbruksuppgörelsen på hösten 1949. Detta tillägg är närmast att betrakta som missväxtbidrag inom vissa delar av landet. Härjämte ha utgått statliga bidrag i form av körlinjebidrag, merfrakttillägg, regleringskostnadstillägg och behandlingsersättning. Än vidare ha disponerats statliga medel för förbättring av mjölkhandelns

Kungl. Maj:ts proposition nr 24ö.

marginaler. I syfte alt åstadkomma en utjämning i fråga om lönsamheten olika mejeriprodukter emellan ha dessutom för vissa produkter upptagits utjämningsavgift respektive utbetalats utjämningsbidrag för vid mejeri invägd mjölk.

Det allmänna mjölkpristillägget utgår enligt vad kommissionen anfört med samma belopp för all vid mejeri invägd mjölk och utgör för närvarande 82,4 öre per kilogram mjölkfett. Av sistnämnda belopp motsvara 40 öre den höjning av det allmänna mjölkpristillägget, som för närvarande utgår av det i anledning av jordbruksuppgörelsen på hösten 1949 anvisade 60-miljonersanslaget. De extra och särskilda mjölkpristilläggen utgå med varierande belopp inom olika delar av landet. Av samma skäl som de, vilka kommissionen anfört för bibehållande av den nuvarande mjölkstandardiseringen, anser kommissionen att det nu icke är lämpligt att fatta beslut om modifiering eller slopande av gällande subventionssystem på mjölkregleringsområdet. Dock bör det hösten 1949 införda särskilda mjölkpristillägget till en kostnad av 0 miljoner kronor med hänsyn till dess karaktär av missväxtbidrag icke utgå under nästa regleringsår.

Kommissionen anser sålunda, att allmänt mjölkpristillägg från och med den 1 september 1950 bör utgå med dels 42,4 öre per kilogram mjölkfett d. v. s. i stort sett samma belopp, som i genomsnitt ntgick före jordbruksuppgörelsen hösten 1949, dels ett belopp per kilogram mjölkfett, beräknat med utgångspunkt från att de 00 miljoner kronor, som anvisades i samband med sagda uppgörelse, efter avdrag för vad som belöper på den direktförsålda mjölken (numera omräknat till 2,4 miljoner kronor) eller 57,6 miljoner kronor skola slås ut på den i jordbrulcskalkylen uppskattade mjölkinvägningen under regleringsåret 1950/51. Detta belopp utgör per kilogram mjölkfett 40,i öre. Det allmänna mjölkpristillägget skulle sålunda enligt kommissionens förslag från och med 1 september 1950 tills vidare utgå med 82,5 öre per kilogram mjölkfett.

Uttagandet av utjämningsavgift grundas på förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost. Denna förordning har genom förordningen nr 355/1949 erhållit fortsatt giltighet till och med den 31 augusti 1950. Kommissionen har föreslagit, att förordningen nr 378/1947 skall erhålla fortsatt giltighet till och med den 31 augusti 1951.

Kommissionen har därefter övergått till frågan om körlinjebidragets utformning och därom anfört.

Nuvarande regler för utbetalande av körlinjebidrag innebära, att sådant bidrag skall utgå för uppehållande av mejeriernas kör linjer i Norrland, med undantag av Gästrikland, i Värmlands län samt i vissa delar av Kopparbergs och Älvsborgs län under hela året samt för uppehållande av körlinjer i övriga delar av riket under tiden 1 oktober till 31 maj. Bidrag utgår endast till mejeri, för vilket den genomsnittliga kostnaden för intransporten av mjölk från producenter under månaden överstiger 1,2 öre per kilogram, samt skall för varje månad utgöra ett belopp, motsvarande hälften av den summa, varmed kostnaden under månaden överstiger 1,2 öre per kilogram. Syftet med dessa körlinjebidrag har främst varit att stimulera mejerierna till en utbyggnad i största möjliga utsträckning och rationalise-

4 Bihang till riksdagens protokoll WHO. 1 saml. AV 245.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

ring av körlinjer och infrakter. Detta syfte torde numera få anses ha uppnåtts i rimlig omfattning. Med hänsyn härtill och då medelfraktkostnaderna för mjölkens intransport från producent för hela landet uppgå till 1,64 öre per kilogram har som förut nämnts uppgörelse med jordbruksorganisationerna träffats om att körlinjebidrag bör utgå endast då den genomsnittliga kostnaden för intransporten under månaden överstiger 1,5 öre per kilogram. Såsom viss kompensation för den sänkning av körlinjebidraget, som härvid uppkommer och som i främsta rummet kommer att träffa de norrländska mjölkproducenterna, synes det extra mjölkpristillägg, vilket för närvarande med varierande belopp utgår till i huvudsak norra Sverige, böra höjas med 5 öre per kilogram mjölkfett. Höjningen motsvarar ungefär 0,2 öre per kilogram för mjölk, som inväges i norra Sverige.

Beträffande nuvarande grunder för utbetalning av merfrakttillägg, regleringskostnadstillägg samt behandlingsersättning har kommissionen icke ansett sig nu böra föreslå någon ändring.

Kommissionen har vidare erinrat om att till förbättring av mjölkhandelns marginaler under regleringsåret anvisats ett belopp av 6 miljoner kronor. Kommissionen har framhållit, att detta subventionssystem, som infördes hösten 1948, visat sig vara ur administrativ synpunkt mycket tungrott och icke heller torde skapa full rättvisa. Det har därför för kommissionen framstått såsom angeläget, att systemet snarast avvecklas. Då emellertid en avveckling av detta system skulle medföra en höjning av konsumentpriset på mjölken, har kommissionen icke ansett sig nu kunna föreslå en dylik åtgärd. Under förutsättning att utformningen av stabiliseringspolitiken modifieras med utgången av innevarande kalenderår, har kommissionen emellertid förordat, att statssubventionen av mjölkmarginalerna utan dröjsmål avskaffas på nyåret 1951.

Kommissionen har härefter ingått på frågan om produktions- och prisutvecklingen för ost och därvid till en början anfört.

Anledningen till att produktionsökningen på mjölkområdet främst tagit sig uttryck i en ökad ostproduktion torde vara den att ostproduktionen relativt sett är mera lönsam än smörproduktionen. Om man jämför ostproduktionens lönsamhet med smörproduktionens finner man sålunda, att osten vid nuvarande mejeripriser ger en merintäkt med drygt 25 öre per kilogram ost. Med hänsyn härtill och då det i varje fall så länge överskott på ost förefinnes varken ur export- eller inhemsk avsättningssynpunkt kan anses lyckligt att ostpriserna vid försäljning från mejeri äro så höga som för närvarande anser kommissionen det riktigt att sänka dem. Det kan i detta sammanhang nämnas, att kommissionen efter samråd med Svenska mejeriernas riksförening föreskrivit att en tillverkningsavgift i produktionshämmande syfte skall uttagas på osten. Denna tillverkningsavgift utgår för närvarande med 20 öre per kilogram. Vidare äro mejerierna skyldiga att i viss utsträckning under innevarande regleringsår själva bestrida lagringskostnaderna för ost. För detta ändamål uttages en särskild avgift av 10 öre per kilogram tillverkad ost.

Efter att ha erinrat om att i samband med uppgörelsen om jordbrukspriserna överenskommelse träffats om att ostpriserna vid försäljning från mejeri skola sänkas med högst 25 öre per kilogram i genomsnitt och att utgående avgifter å ost i samband härmed skola reduceras har kommissionen uttalat, att prissänkningen, så länge nuvarande system med subventione-

Kungl. Maj:ts proposition nr 24ö.

ring av ostpriserna tillämpas, bör taga sig uttryck i en sänkning av subventionerna. Vidare bär kommissionen anfört följande beträffande nyssnämnda avgifter.

Kostnaderna för ostlagringen bestridas med medel från en av kommissionen förvaltad clearingkassa för detta ändamål. Inkomsterna till denna kassa bestodo intill den 1 december 1949 uteslutande av de clearingavgifter om 5 öre per kilogram, som uttagas av konsumenterna vid ostens försäljning. Då ostproduktionen emellertid under regleringsåret med hänsyn till dess bättre lönsamhet i förhållande till smörtillverkningen ökat starkare än konsumtionen av ost, har följden blivit en avsevärt ökad lagerhållning av ost. Då lagringsersättning utbetalas med 5 öre per kilogram ost och månad, som osten lagras utöver den för ostens mognad erforderliga lagringstiden, hade clearingkassans medel i november 1949 helt förbrukats. Det var därför icke möjligt att fortsätta att utbetala lagringsersättning i den omfattning, som tidigare skett, utan förstärkning av kassan. Då detta i dåvarande läge icke kunde ske genom en höjning av clearingavgiften på ost, enär en sådan åtgärd skulle medföra motsvarande höjning av konsumentpriset, träffades på hösten 1949 uppgörelse med jordbrukets organisationer i samband med fördelningen av de ovannämnda 60 miljoner kronorna att jordbruket — såsom kompensation för den inkomstförbättring, som föranleddes av försäljningen av tjock grädde och helfet ost — under återstående delen av regleringsåret självt skulle bära de med ostlagringen föranledda merkostnaderna.

Kommissionen har uttalat, att de extra lagringskostnader för ost, vilka äro betingade av den nuvarande normalprisregleringen, från och med ingången av nästa regleringsår helt böra täckas genom ostclearingen. Några extra bidrag från mejerierna för detta ändamål ifrågasättas alltså icke.

Kommissionen har härefter berört stadgandena i förordningen den 30 juni 1944 (nr 459) angående avgift för smör, som användes för framställning av grädde m. m. Kommissionen har erinrat om att enligt nämnda förordning avgift må uttagas med högst 1 krona 50 öre för varje kilogram smör, som användes för framställning av grädde, och att sådan avgift genom kungörelsen den 30 juni 1944 (nr 460) fastställts till en krona för kilogram smör. Enligt kommissionens uppfattning är denna avgift för låg, enär risk föreligger för att smör kan komma att användas för framställning av tjock grädde. Med hänsyn härtill har kommissionen föreslagit, att nämnda förordning skall ändras på så sätt, att avgiften maximeras till 5 kronor per kilogram smör, som användes för framställning av grädde m. m.

Kommissionen har i detta sammanhang ytterligare anfört.

Enligt 1 § kungl. förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa andra fettvaror erlägges, i den mån Kungl. Maj:t så förordnar, accis för vissa i förordningen uppräknade varor, som inom riket tillverkas för försäljning. I fall då dessa varor av tillverkaren användas inom den egna rörelsen utgår sålunda ej accis enligt denna förordning. Därest t. ex. en konditor av osaltat margarin tillverkar fettemulsion och denna därefter av honom användes vid framställning av bakverk, såsom gräddtårtor och gräddbakelser, finnes icke författningsenlig skyldighet alt erlägga accis för ifrågavarande fettemulsion. EU dylikt förhållande är givetvis otillfredsställande och ägnat att skapa irritation. Att förebygga ett dylikt förfaringssätt genom ändring i ovannämnda förordning synes emellertid olämpligt, enär den användning som avses i förevarande fall närmast torde vara jäm-

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

förbar med den som avses i förordningen den 30 juni 1944 (nr 459.) angående avgift för smör, som användes för framställning av grädde. Det synes därför riktigare att i stället vidtaga sådan ändring i sistnämnda förordning, att densamma även kommer att avse användning av osaltat margarin samt andra obearbetade fettämnen, som i ovan angiven ordning användas för framställning av fettemulsion.

Kommissionen har föreslagit, att avgiften i dessa fall, i likhet med vad som föreslagits för smör som användes för tillverkning av grädde, skall fastställas till 5 kronor per kilogram margarin.

Kommissionen har härefter behandlat regleringsanordningarna för fettråvaror och därvid anfört.

Försörjningsläget i fråga om fettråvaror för margarinframställning är fullt tillfredsställande. Den inhemska oljeväxtodlingen har stigit och 1949 års skörd motsvarar en oljeutvinning av drygt 50 000 ton matnyttiga oljor. Några svårigheter hava ej förelegat för import av övriga för vår fettförsörjning nödvändiga varor och den övervägande delen har kunnat inköpas mot pundvaluta. Under år 1949 importerades, exklusive reexport, kopra och kokosolja till en kvantitet, motsvarande tillhopa 24 000 ton olja. Valoljeimporten uppgick till ca 20 000 ton. Såsom tidigare nämnts har margarinproduktionen ökat och förbrukningen av fettråvaror för densamma har under 1949 uppgått till 21 100 ton kokosolja, 15 300 ton valolja och 15 900 ton rapsolja. Härtill kommer ca 4 500 ton inhemska slakterifetter. För andra ändamål än margarinframställning har under det gångna året förbrukats ca 4 000 ton rapsolja, drygt 2 000 ton senapsolja, 4 800 ton kokosolja samt 4 200 ton valolja. Det överskott på rapsolja som uppstått, har emellertid kunnat exporteras under jämförelsevis gynnsamma villkor. Exporten under den hittills tilländalupna delen av regleringsåret, som har omfattat drygt 22 000 ton rapsolja och 20 000 ton rapsfrö, motsvarande en oljekvantitet av 8 000 ton, har sålunda skett dels såsom kompensationsaffär med kokosolja eller annan för landet betydelsefull vara såsom motprestation, dels mot betalning i god valuta. De priser, som därvid erhållits, ha visserligen legat under 1949 års odlarpriser men ha i förhållande till världsmarknadspriset på andra matnyttiga oljor varit relativt sett förmånliga. Till belysning härav kan nämnas, att priset på kokosolja legat mellan 1:75 och 1:85 kronor per kilogram och priset på valolja mellan 1:20 och 1:40 kronor per kilogram, allt eif. Exportpriserna på rapsoljan ha i de fall då byte mot kopra eller kokosolja icke förekommit för större partier uppgått till 1:46 kronor per kilogram fob. På senare tid ha som tidigare nämnts omkring 1 500 ton rapsolja sålts till priser mellan 1:65 och 1:70 kronor per kilogram fob.

Beträffande de på delta område gällande regleringsanordningarna har kommissionen anfört.

Kungl. Maj :t har för närvarande bemyndigande dels att uttaga accis och tilläggsaccis å sådana varor, som avses i förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa andra fettvaror, med högst 1 krona 50 öre per kilogram av varans nettovikt, dels ock att uttaga en rörlig clearingavgift vid import av fettämnen, motsvarande i varje särskilt fall skillnaden mellan normalpriset och den faktiska anskaffningskostnaden för varan i fråga. Det står jämväl Kungl. Maj :t fritt att, i den mån så prövas lämpligt, genomföra en omläggning av systemet med acciser och rörliga clearingavgifter, så att fasta importavgifter kunna uttagas på olika slag av fett och fettråvaror för framställning av margarin och matnyttigt fett.

Kung!. Maj:ts proposition nr 245.

53 Vad först angår bemyndigandet att uttaga accis och tillåggsaccis må nämnas, att detta numera icke utnyttjas för margarin. Efter förslag av livsmedelskommissionen hemställde nämligen Kungl. Maj :t i proposition nr 215 till 1949 års höstriksdag att den då utgående margarinaccisen på S öre per kilogram skulle borttagas. Riksdagen biföll denna hemställan. Samtidigt med margarinaccisens bortfall sänktes den till margarinindustrien utgående clearingersättningen från 19,611 öre per kilogram till 11,611 öre per kilogram. Åtgärden i fråga var betingad av angelägenheten av att minska den belastning av livsmedelskommissionens clearingkassa för fettråvaror, som clearingersättningen för margarin utgjorde.

Vad härefter angår rätten att uttaga rörliga clearingavgifter vid import av fettämnen har kommissionen erhållit Kungl. Maj :ts bemyndigande att vid försäljning av importerade fettråvaror uttaga sådana avgifter i ovan nämnda ordning. Clearingförfarandet har emellertid under 1949 avvecklats beträffande sådana fettråvaror, som icke direkt sammanhänga med margarinindustrien, och har numera praktisk betydelse endast beträffande kokosolja, palmkärnolja, jordnötsolja och valolja.

Enligt vad kommissionen uttalat fungerar systemet med rörliga clearingpriser på margarinråvaror för närvarande fullt tillfredsställande. Clearingavgifterna på importerade margarinråvaror beräknas komma att i stort sett förslå till täckande av förlusten på den inhemska oljeväxtodlingen. Emellertid har systemet den bristen, att clearingförfarandet icke kan tilllämpas, med mindre nuvarande importreglering äger bestånd. Med hänsyn härtill synes det nödvändigt att finna ett annat instrument än det nuvarande för den framtida avvägningen av priserna mellan inhemska och importerade margarinråvaror. En omläggning av det nuvarande clearingsystemet bör emellertid föregås av närmare utredning genom tillsättande av en särskild sakkunnigkommitté. Även det nuvarande systemet med acciser och tilläggsacciser på olika slag av fettvaror är enligt kommissionens mening i behov av en översyn, enär grunderna för accisernas uttagande på väsentliga punkter äro föråldrade. Med hänsyn härtill ha kontrollstyrelsen och kommissionen i en särskild framställning hemställt, att Kungl. Maj:t skall tillsätta en parlamentarisk kommitté för utredning av dessa frågor.

Beträffande den ovannämnda clearingersättningen till margarinindustrien om 11,6 öre per kilogram tillverkat margarin bar kommissionen anfört följande.

Det synes kommissionen föga ändamålsenligt alt å ena sidan uttaga relativt höga clearingpriser på margarinråvarorna och å andra sidan subventionera margarinpriserna genom utgivande av clearingersättning. Härtill kommer, att kontrollen av clearingersättningens utbetalande stöter på vissa svårigheter. Clearingersättningen bör därför enligt kommissionens mening snarast möjligt avvecklas. Borttagande av clearingersättningen på margarin kan emellertid icke ske utan att antingen margarinet höjes med motsvarande belopp eller det genomsnittliga clearingpriset på margarinråvarorna sänkes med 14 öre per kilogram. Eftersom valet mellan dessa vägar påverkas av utformningen av prisstabiliseringspolitiken i fortsättningen, torde del nuvarande systemet böra bibehållas tills vidare till dess större visshet vunnits om nämnda politik.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Konstgödselregleringen.

Livsmedelskommissionen har erinrat om att under innevarande år beslagen hävts för samtliga konstgödselmedel utoon tomasfosfat och ammoniumsulfat. Beslagen på sistnämnda varor ha behållits på grund av att varorna fortfarande äro underkastade clearingavräkning med kommissionen. För nästkommande produktionsår bör man enligt kommissionen kunna räkna med förbättrad tillgång på såväl importerad som inhemsk konstgödsel. Utsikterna för prisbildningen utomlands bedömas vara sådana, att man kan vänta en prissänkning på kali och eventuellt fosfatgödsel, under det att kvävegödseln torde hålla sig omkring den nuvarande prisnivån. Under dessa förutsättningar har kommissionen ansett, att normalprissättningen på konstgödsel icke är av någon större betydelse utan bör borttagas vid ingången av nästa gödselår samt att alla de subventioner och bidrag, som i vissa fall nu utgå vid import eller inhemsk tillverkning, böra borttagas och clearingförfarandet upphöra. Enighet härom har, erinrar kommissionen, vunnits vid den med jordbrukets organisationer träffade prisuppgörelsen. Enligt kommissionen kan detta komma att medföra en prishöjning på cliilesalpeter, vilket gödselmedel för närvarande åtnjuter ganska stora subventioner. Denna prishöjning torde emellertid kompenseras av väntade prissänkningar på andra gödselmedel.

Kommissionen har i detta sammanhang vidare uttalat, att beslaget på tomasfosfat och ammoniumsulfat bör kunna hävas i samband med normalprissättningen och clearingförfarandet slopas. Samtidigt böra de bestämmelser, som nu reglera mellanhavandena mellan livsmedelskommissionen och Svenska importföreningen för konstgödselmedel u. p. a., upphöra att gälla.

Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader.

I sin förut omnämnda skrivelse till livsmedelskommissionen den 7 mars 1950 redogör Svenska spannmålsaktiebolaget för kostnaderna i samband med sin verksamhet regleringsåren 1948/49 och 1949/50 samt upptager till behandling jämväl frågan om motsvarande kostnader år 1950/51.

Enligt bokslutet för verksamhetsåret 1948/49 uppgingo bolagets kostnader till 49,4 miljoner kronor. Motsvarande kostnader för år 1949/50 beräknas preliminärt till ca 45 miljoner kronor. Vid beräkningen av detta senare belopp har man bl. a. tagit hänsyn till fördyringen av importvarorna på grund av krondevalveringen och till att kostnaderna för oljekraftfoder av sAenskt oljeväxtfrö blivit större än man tidigare beräknat.

Vid uppskattningen av kostnaderna för år 1950/51 har bolaget utgått från följande förutsättningar, nämligen för det första att import av brödsäd icke kommer att äga rum, för det andra att det av bolaget föreslagna systemet med avseende på tecknande av avtal om utjämningslagring för brödsäd genomföres, för det tredje att inköps- och försäljningspriser å importfoder ej skola förändras i förhållande till de nuvarande, för det fjärde att oljekraftfoder framställt av svenskodlat frö tillhandahålles bolaget till ett från 40

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

till 30 kr/dt sänkt pris samt för det femte att fraktbidrag vid försäljning avfodermedel till Norrland alltjämt skola utgå. Bolagets uppskattning av kostnaderna för år 1950/51 har sammanställts i följande tablå, där värdetalen

avse miljoner kronor.

A. Kostnader för beredskapslagring av 300 000 ton brödsäd:

1. Lagringskostnader .................................. 2,7

2. Kostnader för omsättning av beredskapslagret .......... 2,8 5,5

B. Kostnader för förlust vid inköp och försäljning av 100 000

ton majs.............................................. 12,o

C. Kostnader och förlust vid inköp och försäljning av oljekraftfoder:

1. Importerat foder, 115 000 ton.......................... 10,o

2. Svenskt foder (för export) 20 000 ton.................. l,o 11,o

D. Kostnader och förlust vid import och försäljning av 100 000

ton kli ............................................... 6,o

E. Fraktbidrag för fodermedel till Norrland ................. 1,5

F. Ränta ................................................. 3,o

G. Allmänna kostnader .................................... l,o

H. Oförutsedda kostnader .................................. l,o

Summa kostnader 41,o

De faktiska och väntade kostnaderna under åren 1948/49—1950/51 kunna alltså i enlighet med det anförda upptagas till (49,4 + 45,o Jr 41,o =)

135,4 eller avrundat 135 miljoner kronor. Beträffande finansieringen av dessa kostnader har bolaget erinrat om att i början av år 1949 funnos disponibla 85 miljoner kronor av tidigare anvisade medel samt att 1949 års riksdag anslagit ytterligare 20 miljoner kronor. För täckning av bolagets kostnader t. o. m. utgången av verksamhetsåret 1950/51 skulle alltså behöva anvisas ett belopp av (135 — 105 =) 30 miljoner kronor. Bolaget har erinrat om att i årets statsverksproposition under nionde huvudtiteln upptagits ett reservationsanslag av 20 miljoner kronor till kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet.

Livsmedelskommissionen har i sin skrivelse framlagt vissa beräkningar rörande de återverkningar på spannmålsbolagets kostnader, som kunna väntas med anledning av de av kommissionen föreslagna regleringsåtgärderna. Den av kommissionen förordade omläggningen av brödsädsregleringen beräknas uppskattningsvis öka de av spannmålsbolaget beräknade kostnaderna med högst 500 000 kronor. Kommissionens förslag, att priset på oljekraftfoder av svenskt oljeväxtfrö även under regleringsåret 1950/51 skall utgöra 40 kr/dt, beräknas öka de av bolaget angivna kostnaderna med omkring 10 miljoner kronor. Å andra sidan har kommissionen föreslagit, alt försäljningspriserna på vissa fodermedel skola höjas utöver den nivå som bolaget räknat med. Den föreslagna prishöjningen på oljekraftfoder med högst 4 kr/dt kan enligt kommissionen beräknas medföra en besparing av ca 10,5

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

miljoner kronor. Vidare kunna sannolika höjningar av priserna på majs och importerat kli enligt kommissionens beräkningar väntas medföra besparingar på i runt tal 5 miljoner kronor. Den sammanlagda effekten av de av kommissionen nu berörda åtgärderna skulle bli en besparing av (15,5 — 10,5 = ) 5 miljoner kronor. Härigenom sjunker anslagsbehovet för spannmålsbolagets del från 30 till 25 miljoner kronor.

Kostnader för lagring i samband med statlig inköps- och försäljningsverk-

samhet.

Beträffande medelsbehovet för den med statligt stöd bedrivna lagringsverksamheten har kommissionen anfört, att till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet för budgetåret 1949/50 anvisats ett förslagsanslag av 7 miljoner kronor. Enligt gjorda beräkningar komma kostnaderna emellertid att uppgå till sammanlagt omkring 9 miljoner kronor. Därav belöpa 5,5 miljoner kronor på lagring av smör, 1,5 miljoner kronor på lagring av slaktvaror och 2,o miljoner kronor på lagring av ägg. 1 sistnämnda belopp ingår en kostnad på omkring 800 000 kronor, som avser ägglagringen under första halvåret 1949. Omfattningen av ifrågavarande verksamhet under budgetåret 1950/51 är för närvarande mycket svår att förutse. Kommissionen anser sig emellertid böra räkna med att lagringen av smör kommer att bliva av mindre omfattning än under innevarande budgetår, att lagringen av slaktvaror huvudsakligen kommer att avse importerat kött och fläsk samt att ägglagringen kommer att få ungefär samma omfattning som under innevarande budgetår. Med utgångspunkt härifrån beräknar kommissionen kostnaderna för lagringsverksamheten under nästa budgetår till sammanlagt 6 miljoner kronor, därav 3,5 miljoner kronor för lagring av smör, 1,5 miljoner kronor för lagring av slaktvaror och 1 miljon kronor för lagring av ägg.

Anslagsäskanden.

Enligt de beräkningar, som livsmedelskommissionen i sin skrivelse framlagt rörande kostnaderna för de av kommissionen föreslagna åtgärderna, skulle medelsbehovet för nästa budgetår uppgå till sammanlagt 216,6 miljoner kronor. Följande sammanställning utvisar, hur de äskade anslagen fördela sig på olika regleringsåtgärder (beloppen angivna i miljoner kronor).

Allmänt mjölkpristillägg ....................................... 118,5

Mjölkpristillägg inom vissa delar av landet........................ 22,5

Särskilda mjölkbidrag (körlinjebidrag in. m.) .................... 5,5

Bidrag till förbättring av mjökhandelns marginaler................ 6,o

Pristillägg för slaktdjursprodukter .............................. 33,o

Pristillägg för ull.....................,......................... 0,i

Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet...................... 25,o

Statlig lagerhållning .......................................... 6,o

Summa 216,6

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

57 Utöver nämnda belopp av omkring 216 miljoner kronor har kommissionen ansett, att i likhet med tidigare år medel böra anvisas för bestridande av diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen. Av dessa medel skulle, bland annat, bestridas ersättning till Svenska mejeriernas riksförening för handhavandet av vissa med mjölk- och matfettsregleringarna sammanhängande uppgifter samt ersättning för förluster i samband med lagring och annat omhändertagande av animaliska produkter. Kommissionen har föreslagit, att för ifrågavarande ändamål skola anvisas 5 miljoner kronor, d. v. s. samma belopp som stått till förfogande för diverse utgifter under innevarande regleringsår.

Kommissionen har understrukit, att nu angivna belopp om tillhopa 221 miljoner kronor äro beräknade med utgångspunkt från att regleringsåtgärderna skola kvarstå oförändrade under hela regleringsåret 1950/51. Det torde nämligen i dagens läge icke vara möjligt att uttala sig om huruvida eller i vilken utsträckning subventionssystemet kommer att modifieras eller avvecklas längre fram under regleringsåret.

Statens priskontrollnämnds yttrande.

Statens priskontrollnämnd har i sitt yttrande över livsmedelskommissionens skrivelse till att börja med berört frågan om metoden för beräkning av jordbrukets kapitalkostnader. Nämnden har förklarat sig i denna del kunna biträda prisuppgörelsen. Samtidigt har nämnden emellertid ansett det önskvärt att det klart utsädes, att övergången till det nya sättet för beläkning av kapitalkostnaderna i jordbrukskalkylen icke skulle resultera i höjning av jordbrukets produktpriser vid tidigare tidpunkt än då näringsidkarna i övrigt kunde få sina priser fastställda med utgångspunkt frän räntabilitetsberäkningar, upprättade efter de av Kungl. Maj :t den 29 december 1949 fastställda grunderna för sådana beräkningar.

Med anledning av vad i överenskommelsen anförts beträffande analogi med Kungl. Maj :ts nämnda beslut den 29 december 1949 har nämnden framhållit, att de grunder för utförande av lönsamhetsberäkningar som Kungl. Maj :t enligt detta beslut fastställt, innehålla bestämmelser om beräkning av det egna kapitalet och den verkliga vinsten, medan däremot avkastningsprocenttalet för det i företagen arbetande kapitalet icke fastställts. Förhandlingsdelegationen för översyn av direktiven för priskontrollen hade i fråga härom anfört, att det icke vore möjligt att fixera ett visst avkastningsprocenttal som skäligt och generellt normgivande för olika företag och branscher. Genom av delegationen förordade beräkningar och utredningar erhölles visserligen ett tämligen fast underlag för bedömandet av uppkommande prisfrågor, men det slutliga avgörandet innefattade under alla förhållanden en i den prisreglerande myndighetens hand lagd

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

skälighetsprövning, verkställd med ledning av de direktiv för den prisreglerande verksamheten, som vore eller framdeles kunde bliva givna.

Mot de i prisuppgörelsen förutsatta prisändringarna i marknadsanpassande syfte har nämnden icke haft något att invända.

Nämnden har vidare framhållit, att hänsyn vid prissättningen borde tagas till vissa kostnadssänkningar för jordbruket, som kunde beräknas inträda under den närmaste tiden. Den kostnadssänkning för skördegarn, som jordbruket kunde väntas erhålla genom pappersskattens slopande, borde sålunda kompenseras genom motsvarande prissänkningar. På samma sätt borde förfaras vid en sänkning av bensinskatten. En höjning av priset på inhemska hudar genom en eventuell ändring av subventionen på importerade bottenlädershudar borde vidare medföra prisändringar på andra jordbruksprodukter, så att jordbrukets totala inkomstsumma icke därigenom förändrades.

Nämnden har vidare påpekat, att pappersskattens avveckling torde komma att medföra en ändring av producentpriset på ägg. Då pappersskatten infördes, hade livsmedelshandeln erhållit kompensation för stegrade emballagekostnader med 8 öre per kilogram ägg. En sänkning av ägghandelsmarginalen med 8 öre per kilogram kunde väntas medföra en motsvarande höjning av partipriset, eftersom konsumentpriset finge anses bli oförändrat. Den härav följande inkomstökningen för jordbruket, som av nämnden beräknats till i runt tal 5,5 miljoner kronor, borde återverka i form av prissänkning på andra varor.

Beträffande en eventuell tillämpning av 4-procentsregeln har nämnden uttalat, att denna borde ske med utgångspunkt från att jordbruket åtagit sig att bära ett inkomstunderskott av 30—35 miljoner kronor.

Slutligen har nämnden hemställt, att direktiv skulle lämnas till LK-delegationen rörande utredningar beträffande vissa av delegationen anmärkta brister i de hittills föreliggande grunderna för inkomstberäkningarna.

Kungl. Maj:ts beslut i prisfrågorna.

Kungl. Maj:t har, såsom inledningsvis nämnts, den 21 april 1950 meddelat beslut rörande prissättningen på jordbruksprodukter under regleringsåret 1950/51. Kungl. Maj:t har därvid godtagit den uppgörelse, som träffats mellan livsmedelskommissionen, å ena, och den av jordbrukarnas organisationer utsedda förhandlingsdelegationen, å andra sidan.

Beslutet innebär att den nuvarande prisnivån å jordbrukets produkter tills vidare bibehålies i stort sett oförändrad.

I fråga om brödsädspriserna skola vidtagas de prisjusteringar, som erfordras för att kompensera jordbruket för vissa ökningar av fraktkostnaderna. Beträffande mjölk och mejeriprodukter förutsättes, att det nu utgående allmänna mjölkpristillägget skall bibehållas oförändrat. Körlinje-

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

bidrag skall från och med den 1 september 1950 utgå med hälften av det belopp, varmed transportkostnaden under respektive månad överstiger 1,5 öre för kilogram mjölk. Priserna på ost vid försäljning från mejeri sänkas med i genomsnitt 25 öre för kilogram. Samtidigt sänkas nu utgående avgifter på ost. Vidare skall priset på fabrikspotatis sänkas med 1 öre per hektoliter och stärkelseprocent. I fråga om äggpriset har Kungl. Maj :t godtagit livsmedelskommissionens förslag, att producentpriset bör få fritt svänga mellan i regel ett bottenpris av 1 krona 80 öre för kilogram och att högsta pris av 3 kronor för kilogram. Beträffande priserna på kött och fläsk har någon ändring av den genomsnittliga prisnivån ej för närvarande ifrågasatts. Beträffande priserna på fodermedel innebär beslutet, att livsmedelskommissionen bemyndigats att höja priserna på oljekraftfoder med högst 4 kronor för deciton samt att i samband härmed vidtaga erforderliga justeringar av priserna på kli och majs. Slutligen skola nu utgående subventioner å konstgödselmedel avvecklas.

Till övriga i livsmedelskommissionens skrivelse berörda frågor angående prissättningen och därmed sammanhängande förhållanden har Kungl. Maj :t förklarat Sig vilja senare taga ställning.

Prissättningen på brödsäd och oljeväxter av 1951 års skörd. I

I särskild skrivelse den 20 april 1950 har livsmedelskommissionen till behandling upptagit vissa frågor rörande prissättningen på brödsäd och oljeväxter av 1951 års skörd. Kommissionen har därvid erinrat att den i skrivelse den 19 april 1949 med förslag om prisregleringsåtgärder på jordbruksområdet understrukit önskvärdheten av att priserna på höstvete, höstråg, vårvete och oljeväxter, som skulle skördas år 1950, bleve fastställda före höstsådden 1949. Kommissionen hade därför föreslagit, att Kungl. Maj :t av riksdagen skulle bemyndigas att fastställa ifrågavarande priser redan sommaren 1949. I propositionen nr 212/1949 hade föredragande departementschefen förklarat sig i stort sett dela kommissionens uppfattning, särskilt i så måtto att priserna på höstvete och höstråg borde fastställas före höstsådden. Vad departementschefen anfört hade ej föranlett någon riksdagens erinran. Därefter hade Kungl. Maj :t genom beslut den 29 juli 1949 förklarat Sig ämna vid fastställande av grundpriserna för brödsäd av 1950 års skörd utgå från vissa av kommissionen föreslagna relationstal. Dessa hade inneburit, att för 1950 års skörd grundpriset på vårvete skulle vara 3 kronor per deciton högre än höstvetepriset och grundpriset på råg 1 krona per deciton lägre än priset på höstvete.

Vidare hade Kungl. Maj :t genom beslut den 4 augusti 1949 respektive den 3 mars 1950 efter förslag av kommissionen fastställt priser för olje-

60 Kungi. Alaj-.ts proposition nr 245.

växter av 1950 års skörd. Dessa priser vore följande, räknat i öre per kilogram.

Grundpris till odlare för vara med 18 % vattenhalt

Höstraps och höstrybs........... 75

Vårraps och vårrybs............. 75

Vitsenap........................ 61

Oljelin......................... 70

Garantipris vid leverans till oljefabrik för vara med 9 % vattenhalt 88 88 73 82'5

Kommissionen har härefter anfört, att den fortfarande ansåge det vara till stor fördel, om jordbrukarna i god tid före sådden av respektive växtslag åtminstone ungefärligen kunde få veta, vilka priser de hade att räkna med för ifrågavarande växtslag. Kommissionen hade därför redan nu upptagit denna fråga till behandling.

Brödsäd. På grundval av beräkningar rörande den vid normala väderleksförhållanden sannolika storleken av 1950 års brödsädsskörd har kommissionen funnit sig kunna spåra en tendens hos jordbruket att hålla en för stor vårveteodling och för liten höstveteodling. Rågodlingen syntes åter ungefärligen motsvara förmalningsbehovet. Genom en minskning av den för 1950 års skörd fastställda spänningen, 3 kronor per deciton, mellan priserna på höstvete respektive vårvete borde man kunna öka intresset för höstveteodlingen. Då höstveteodlingen även hade att konkurrera med rågodlingen, skulle en ytterligare stimulans till ökad höstveteodling kunna åstadkommas genom att. höstvetepriset fastställdes något högre i förhållande till rågpriset än för 1950 års skörd, där prisskillnaden motsvarade en krona per deciton. En större prisskillnad mellan höstvete och råg än den för 1950 års skörd förslagna kunde även motiveras därav, att handelsförmalningen av råg tenderade att gå tillbaka och samtidigt därmed också efterfrågan på råg. Därjämte vore för närvarande efterfrågan på råg på världsmarknaden liten och priserna relativt låga, medan utlandspriserna på vete, vilka reglerades av det internationella veteavtalet och alltså torde komma att stå ytterligare tre år framåt, vore höga. Livsmedelskommissionen ansåge att en lämplig prisavvägning på den inhemska marknaden kunde ernås genom att höstvetepriset för 1951 års skörd sattes 50 öre per deciton högre än som föreslagits för höstvete av 1950 års skörd, medan för vårvete och råg av 1951 års skörd samma priser borde gälla som beträffande 1950 års skörd. Härigenom skulle prisskillnaden mellan vårvete och höstvete minskas från 3: 00 kronor till 2: 50 kronor per deciton.

I skrivelsen framhålles, att ifrågavarande förslag tillstyrkts av kommissionens råd. Vidare hade jordbrukets prisförhandlingsdelegation vid sammanträde den 20 april 1950 beslutat biträda kommissionens förslag om minskning av prismarginalen mellan höstvete och vårvete genom höjning av höstvetepriset med 50 öre per deciton. Delegationen hade samtidigt ansett det önskvärt, att möjlighet skulle lämnas öppen att senare besluta

61 Kungi. Maj:ts proposition nr 24J.

om en mindre ytterligare höjning av samtliga brödsädspriser, om förhållandena befunnes giva anledning härtill.

Oljeväxter. Kommissionen har framhållit, alt det ännu vore omöjligt att avgöra hur stor omfattning innevarande års oljeväxtodling kommer att få. Visserligen hade hösten 1949 över 70 000 hektar besåtts, därav omkring 65 000 hektar med höstraps och 6 000 hektar med höstrybs. Odlingarna hade emellertid varit utsatta för starka påfrestningar i form av dels insektsangrepp under hösten och dels stora övervintringsskador. En stor del av de höstsådda oljeväxtfälten torde därför få sås om. Detta kunde väntas komma att ske dels med vårsådda oljeväxter, dels med stråsäd, i stor utsträckning troligen vårvete.

Beträffande prissättningen på oljefrö av 1951 års skörd har kommissionen anfört, att denna borde ske dels med beaktande av möjligheterna att importera råvaror för oljeproduktionen och färdiga oljor samt av de priser, till vilka detta kunde ske, dels med hänsynstagande till önskvärdheten av att få en riktig avvägning av odlingens lönsamhet och omfattning i förhållande till andra grödor. Det vore dock omöjligt att med ledning endast av nu gällande importpriser bedöma, vad som kunde anses såsom ett lämpligt pris för vara, som skulle levereras i slutet av år 1951 och början av år 1952.

I skrivelsen framhålles vidare, att garantipriset på inhemskt oljefrö borde avvägas med beaktande även av odlingens lönsamhet i förhållande till andra grödor. Ehuru innevarande års priser fastställts utan att någon del därav varit avsedd som stimulans tillägg torde priserna, åtminstone för rapsen, vara relativt höga, att döma av den stora omfattning, som teckningen av höstsådda oljeväxter tagit. En viss reducering av priserna kunde därför vara skälig. I fråga om omfattningen av odlingen av oljeväxter hade vid tidigare diskussioner uttalats, att man borde sträva efter en odling, som i huvudsak motsvarade det inhemska behovet. För närvarande förelåge dessutom möjligheter att exportera olja. 1 den mån dessa bleve bestående för framtiden, kunde det vara fördelaktigt med en relativt stor oljeväxtodling. Vid diskussionen om export borde man särskilt taga hänsyn till möjligheterna att vidtaga för margarinindustrien fördelaktiga byten mellan svensk och utländsk olja. Dessa hade i rätt betydande omfattning utnyttjats innevarande år. Eu ytterligare fördel med en stor oljeväxtodling vore att den i tider av överskott kunde avlasta andra odlingar, för vilka avsättningssvårigheter förelåge.

Livsmedelskommissionen hade diskuterat frågan om prissättningen och odlingens lämpliga omfattning med sitt råd samt med representanter för Sveriges oljeväxtodlares centralförening vid sammanträde den 19 april 1950. I fråga om odlingens omfattning hade de närvarande representanterna varit ense om att eu odling på omkring 140 000 hektar kunde anses önskvärd. Beträffande prissättningen hade angivits, att man för närvarande icke ville göra något uttalande annat än om höstrapspriset och att med prissättningen på övriga oljeväxter tills vidare borde få anstå. Rådet hade enhälligt förordat ett odlarpris på höstraps av 06 öre per kilogram vid oförändrade ford-

62 Kungl. Maj.ts proposition nr 24ö.

ringar på renhet och kvalitet i övrigt. Därvid hade dock det förbehållet gjorts, att Kungl. Maj :t borde erhålla bemyndigande att ompröva priset, därest eu senare bedömning av utlandsmarknaden och utfallet av 1949/50 års höstrapsodling jämte andra förhållanden motiverade en höjning av detsamma. Odlarpriset borde dock icke sättas högre än 70 öre per kilogram. Man hade vidare varit ense om att ingen del av detta pris skulle anses såsom stinmlanspris. Representanterna för oljeväxtodlarnas centralförening hade meddelat, att de voro villiga att på samma sätt som under tidigare år sluta avtal om kontraktsteckning och omhändertagande av höstrapsskörden 1951 på de villkor, som statsmakterna godkände. Beträffande priset hade representanterna ansett, att om detta sattes lägre än 70 öre per kilogram vid 18 % vattenhalt och 96 % renhet, komrne odlingen icke att bli av den omfattning, som ur landets synpunkt måste anses önskvärd.

Livsmedelskommissionen har för sin del biträtt det förslag som framkommit vid rådets överläggningar och sålunda förordat, att tills vidare endast odlarpriset på höstraps skall bestämmas och att detta skall fastställas till 66 öre per kilogram med rätt för Kungl. Maj :t att, därest förhållandena så motivera, höja detsamma till 70 öre per kilogram. I fråga om prissättningen på nedtorkat frö vid leverans till oljefabrik har kommissionen föreslagit, att Kungl. Maj :t skall erhålla bemyndigande att senare fastställa detta efter samma grunder, som hittills gällt.

Enligt kommissionens förslag skola sålunda några priser å vårsådda oljeväxter icke nu fastställas. Kommissionen har emellertid uttalat den principiella uppfattningen att priset på vårraps, såvida ej särskilda omständigheter föranleda till annat, bör avvägas i förhållande till höstrapsen efter omräkning med hänsyn till oljehalten.

Kommissionen har vidare anmält, att jordbrukets prisförhandlingsdelegation vid sammanträdet den 20 april 1950 beslutat biträda kommissionens förslag om prissättning för höstraps under uttalande att värdet av en eventuell prishöjning utöver 66 öre per kilogram icke bör få inräknas i jordbrukskalkylen, med mindre höjningen biträtts av lantbruksförbundet och RLF vid senare förhandlingar om den definitiva prissättningen.

Kommissionen har härefter ingått på frågan om organisationen av odlingen av oljeväxter och anmält, att kommissionen för 1949/50 års odling på samma sätt som tidigare träffat avtal med Sveriges oljeväxtodlares centralförening om handhavande av kontraktsteckningen för odlingen samt om mottagning, torkning och rensning m. m. av fröet. Kommissionen har vidare erinrat om att till densamma för yttrande remitterats en framställning till chefen för jordbruksdepartementet från Västra Sveriges, Östergötlands och södra Södermanlands samt mellersta Sveriges spannmålshandlareförening, vari föreningen framfört vissa erinringar mot det tillämpade systemet. Efter att ha inhämtat utlåtande över framställningen från Sveriges oljeväxtodlares centralförening och från Svenska spannmålsaktiebolaget har kommissionen i denna fråga anfört följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

63 För omhändertagande av 1950 års oljeväxtskörd synas några principiella ändringar i hittills rådande system icke böra göras. Inom ramen för detta böra alla berättigade anspråk från såväl enskilda företagare, vilka önska emottaga och torka oljeväxtfrö, som från företag anslutna till jordbrukskooperationen kunna tillgodoses. Om i något speciellt fall ändring är motiverad, bör givetvis sådan göras. I fråga om lagringen av frö av 1949 års skörd råder redan ett samarbete mellan spannmålsbolaget och oljeväxtcentralen, och ett sådant är planerat för omhändertagandet av 1950 års skörd, vilket även framhålles i spannmålsbolagets yttrande.

I fråga om den organisation, som erfordras för odlingens fortsatta genomförande på bästa sätt bör man givetvis beakta alla möjligheter till rationalisering och effektivisering. I såväl framställningen som de båda yttrandena över densamma äro framförda synpunkter, som härvid böra utredas. Såvitt nu kan bedömas synes medverkan av ett centralorgan vara ändamålsenlig för teckning av odlingskontrakt eller mottagande av anmälningar om odlare, arealer och växtslag. Såsom spannmålsbolaget föreslagit, är det vidare av synnerligen stor betydelse, att spörsmål rörande torkning och mottagning av spannmål och oljefröer samordnas på något sätt både med hänsyn till kostnader och andra förhållanden, vilka påverka intresset för spannmålshandelns medverkan härvid. Huruvida en central dirigering av de enskilda oljefröpartierna är ändamålsenlig eller behövlig, kan givetvis vara föremål för olika meningar. Det synes lämpligt att, innan man tager ställning till hela denna fråga, den blir föremål för ytterligare utredningar och överläggningar mellan livsmedelskommissionen och representanter för de parter, som beröras därav.

Förslag till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket

i Norrland.

För åt! åstadkomma mera varaktig förbättring av jordbrukets lönsamhet i de nordligaste delarna av riket ha av jordbrukets prisregleringsfond för budgetåren 1937/38—1939/40 anvisats, bland annat, respektive 500 000, 600 000 och 900 000 kronor till produktionsbefrämjande åtgärder på jordbrukets område i Norrlands samt de delar av Kopparbergs och Värmlands län, där jordbrukets ställning är i stort sett likartad med den i Norrland. För ett vart av budgetåren 1940/41—1949/50 har medgivits, att ett belopp av 900 000 kronor för ändamålet finge utgå av anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Medlen har Kungl. Maj :t till större delen fördelat mellan hushållningssällskapen i nyssnämnda landsdelar.

I skrivelse den 18 augusti 1949 bar lantbruks styrelsen hemställt, att för budgetåret 1950/51 måtte till bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder å jordbrukets område i Norrland och vissa andra delar av landet beräknas samma belopp som under löpande budgetår eller 900 000 kronor. Styrelsen har utgått från att beloppet komme att inräknas i anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Rungl. Maj.ts proposition nr 245.

Bidrag till anläggningskostnaderna för en slaktstation i Gällivare.

I förevarande sammanhang torde jag få anmäla en den 15 juli 1949 dagtecknad framställning från Norrbottens slakteriförening u. p. a. om statsbidrag och statslån med högsta möjliga belopp för byggande av en slaktstation i Gällivare, avsedd för slakt av nötkreatur, hästar och renar.

Innan jag går närmare in på denna fråga torde jag emellertid i korthet få erinra om det betänkande med förslag till reformering av renslakten in. m., vilket den 28 november 1947 avgivits av 1946 års köttbesiktningskommitté. Kommitténs förslag innebär, bland annat, att lagen den 4 juni 1937 om slakt av husdjur skall göras tillämplig å slakt av ren och att besiktningstvång för renkött skall inträda efter en omkring femårig övergångstid. Vidare föreslås, att ekonomisk förening, som har till ändamål att driva andelsslakteri för slakt av renar och vars flesta medlemmar äro renuppfödare, skall kunna erhålla statsbidrag och statslån för anläggande av renslakteri med tillhörande inredning och utrustning. Statsbidraget skulle maximeras till 20 procent av kostnaden för de med bidraget avsedda åtgärderna och det sammanlagda beloppet av bidrag och lån skulle ej få överstiga 85 procent av nämnda kostnad. Kommittén har beräknat, att omkring 14 renslakterier erfordras.

Över kommitténs förslag ha remissyttranden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen, veterinärstyrelsen, statens institut för folkhälsan, veterinärhögskolans lärarråd, länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Sveriges slakteriförbund, Kooperativa förbundet, Svenska veterinärföreningen för kött- och mjölkhygien, Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund, Lapska djurskyddsföreningen, Mittådalens renavelsförening och sällskapet Saine-Ätnam.

Meningarna hos remissinstanserna om lämpligheten av att genomföra kommitténs förslag ha varit mycket delade. Från lapparnas sida har förslaget om att införa besiktningstvång kraftigt avstyrkts. Förslaget om statsbidrag och statslån för anläggande av renslakteri har dock tillstyrkts i de yttranden, där denna fråga särskilt behandlats. Vissa remissinstanser ha förordat, att bidragsbeloppet skulle få utgå med högst 40 procent av anläggningskostnaderna.

Såsom motivering för sin framställning om statsbidrag och statslån anför Norrbottens slakteriförening u. p. a., att föreningen, som har ett slakteri i Luleå, icke kan utvidga sin för länets jordbruksbefolkning nödvändiga rörelse utan att uppföra mindre slaktstationer på olika platser inom länets ytterområden. Föreningen planerar därför att bygga en dylik station i Gällivare, vilken skall betjäna befolkningen inom Gällivare, Pajala, Junosuando, Tärendö och Korpilombolo socknar samt Kiruna stad. Föreningen framhåller, att det inom detta område finnes ett avsevärt antal jordbrukare med mindre kreatursbesättningar. Det har dock visat sig, att kreatursantalet inom området icke är tillräckligt stort för att kunna göra en slaktstation i Gällivare ekonomiskt bärkraftig, om slakten skulle avse enbart nötkreatur och

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

hästar, vilka levande intransporteras till stationen. Frågan om slaktstationens tillkomst är på grund därav beroende av huruvida densamma även kan utnyttjas för annan slakt. Föreningen avser därför att utnyttja stationen även för slakt av renar. Föreningen understryker den synpunkt, som uttalats av 1946 års köttbesiktningskommitté, nämligen att det är nödvändigt att renköttet i fortsättningen behandlas så att det, sedan köttransoneringen upphävts, kan hållas uppe i konkurrensen. Att lapparna, såsom kommittén förutsatt, skola ansluta sig som medlemmar i befintliga slakteriföreningar anser föreningen icke möjligt att genomföra. Lapparna önska nämligen omedelbar betalning för de renar som säljas. Det förfarande som tillämpas för medlemmar, nämligen avräkning sedan djuren slaktats och blivit klassificerade, är därför knappast tänkbart. Däremot finner föreningen goda förutsättningar föreligga för ett samarbete mellan renägareorganisationen och föreningen.

Beträffande Gällivares lämplighet söm förläggningsplats för slaktstationen framhåller föreningen, att 1946 års köttbesiktningskommitté ansett Gällivare vara en av de orter, där renslakteri erfordras. Enligt föreningens mening är det av stor betydelse både för jordbruket och renskötseln att en slaktstation uppföres i Gällivare. Planer föreligga att anlägga ett renforskningsinstitut på denna plats. Detta skulle kunna utföra sitt arbete på ändamålsenligaste sätt genom samarbete med slakteriföreningen. Renantalet i trakten är relativt stort och möjligheterna att driva dit renarna från ett vidsträcktare område ganska goda. Om man vid stationen anskaffar en transportabel slaktstation, skulle man kunna taga hand om renslakten inom ett område av 20 mil, d. v. s. ända upp mot Karesuando. Den transportabla stationen skulle bereda möjlighet till omedelbar upphängning av slakten och transport till närmaste besiktningsbyrå. De förbättringar beträffande renslakten ur hygienisk och humanitär synpunkt, som myndigheterna eftersträva, skulle genom slaktstationens tillkomst kunna genomföras. Föreningen har genom sina erfarenheter från uppköpen av renar fått den bestämda uppfattningen, att statsmakterna omedelbart måste vidtaga åtgärder i nämnda avseende.

Föreningen avser att mot avgift ställa slaktstationen till förfogande för enskilda renägare och även för andra uppköpare av renkött än föreningen.

Kostnaderna för att anlägga slaktstationen jämte en charkuterifabrik ha uppskattats till 750 000 kronor. Av beloppet avse 390 000 kronor byggnadskostnader, 220 000 kronor kostnader för maskiner och inventarier samt 140 000 kronor inredningskostnader.

Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker i remissutlåtande den 7 september 1949, under åberopande av ett vid utlåtandet fogat yttrande av lappfogdarna i länets båda fjälldistrikt, bifall till föreningens framställning.

I lappfogdarnas yttrande anföres i huvudsak följande.

I olika sammanhang ha anmärkningar riktats mot tillvägagångssättet vid renslakten och mot den efterföljande behandlingen av renköttet. Anmärkningarna ha varit och äro alltjämt fullt befogade. Missförhållandena på hithörande område äro onekligen så omfattande, att man har anledning bc- 5 Dihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 215.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 245-

fara avsättningssvårigheter och starkt prisfall för renköttet nu när detta genom köttransoneringens slopande icke längre står utan fri konkurrens på marknaden.

För lapparna bör det därför vara ett intresse av första ordningen, att renköttshanteringen med det snaraste blir sanerad. Om så icke sker komma inkomsterna av deras näring förmodligen mycket snart att väsentligen minskas.

Lappfogdarna tillstyrkte i yttrande den 13 mars 1948 1946 års köttbesiktningskommittés förslag att möjlighet skulle öppnas att lämna statsbidrag och lån till anläggande av renslakterier. Enligt lappfogdarnas mening borde bidragsverksamheten icke begränsas enbart till sammanslutningar, vilkas flesta medlemmar voro renägare. Vidare förordade lappfogdarna att bidrag skulle kunna utgå med högst 40 procent, medan kommittén föreslagit högst 20 procent.

I enlighet härmed tillstyrka lappfogdarna slakteriföreningens framställning.

Platsen för den tilltänkta slaktstationen är väl vald med avseende å möjligheterna att tillföra slakteriet renar i sådan omfattning, att slakteriets kapacitet kan bliva utnyttjad. Stationen torde utan att transportsvårigheter behöva lägga hinder i vägen kunna sträcka sin verksamhet till minst tre renrika lappmarkskommuner, nämligen Gällivare, Kiruna och Jokkmokk. Renantalet inom dessa kommuner är enligt 1947 års renräkning ungefär 70 000 djur. Dessutom kunna delar av koncessionsrenskötseln nedanför lappmarksgränsen inlemmas i stationens verksamhetsområde.

Av särskilt intresse är den av slakteriföreningen antydda möjligheten att genom en transportabel slaktstation, knuten till huvudstationen i Gällivare, ute i fältet verkställa renslakt under sådana former, att köttet efteråt kan bliva föremål för besiktning å besiktningsbyrå. Detta är en möjlighet, som tidigare ansetts utesluten. 1946 års köttbesiktningskommitté var av den uppfattningen, att besiktning icke skulle kunna ske av renar, som slaktats ute i fältet. Kommitténs mening var därför, att all renslakt, som avsåges för avsalu till områden med köttbesiktningstvång, skulle koncentreras till kontrollslakterier eller andra lämpliga slakterier. Detta förslag väckte starkt motstånd hos lapparna, och även lappfogdarna ställde sig tveksamma till förslaget. I begränsningen av möjligheterna att få renköttet besiktigat endast när djuret slaktats i slakteri låge enligt lappfogdarnas uppfattning fara för en förlustbringande åtstramning av lapparnas handel med renkött. Slakteriföreningens plan att som komplement till det projekterade slakteriet i Gällivare inrätta en transportabel slaktstation, varigenom möjlighet skulle givas till besiktning av renköttet även utan koncentration av slakten till slakterier, är alltså värd all uppmuntran. Om försöket utfaller väl, är det icke osannolikt, att lapparnas motstånd mot det av köttbesiktningskommittén föreslagna i och för sig mycket nödvändiga besiktningstvånget så småningom bortfaller eller i varje fall minskas.

I motsats till slakteriföreningen anse lappfogdarna att utsikter förefinnas att lapparna skola ingå i föreningen om leveransskyldigheten jämkas.

Beträffande storleken av det statsbidrag, som bör utgå till föreningen, ligger det nära till hands att föreslå samma bidragsprocent, som 1946 års köttbesiktningskommitté föreslog för renslakterierna, d. v. s. 20 procent. Bidrag av samma storlek utgick också till vanliga andelsslakterier i vissa delar av riket av ett från jordbrukets prisregleringsfond för budgetåret 1937/ 38 anvisat anslag. En något högre bidragsprocent än den nu angivna vore måhända också försvarlig i detta speciella fall. Det högre bidraget vore motiverat därav, att anläggningen komme att betjäna ett område på slaktdjurs-

67 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Marknaden, som det uppenbarligen måste ligga i det allmännas intresse att få sanerat. Den del av bidraget, som komme att överstiga 20 procent av anläggningskostnaden, kunde lämpligen tillskjutas från statens lappfond eftersom anläggningen ju skulle gagna också lapparna.

I en den 10 november 1949 dagtecknad promemoria framhåller Norrbottens slakteriförening, att det är nödvändigt att slakterianläggningen erhåller ett starkare statligt stöd än det bidrag på 40 procent, som lappfogdarna förordat i sitt yttrande, då föreningen måste lägga ned ett ganska stort kapital i charkuterifabriken.

I remissutlåtande den 31 januari 1950 tillstyrker statens livsmedelskommission, att slakteriföreningen skall tilldelas statsbidrag och lån, motsvarande högst 85 procent av byggnadskostnaden. Kommissionen anser, att statsbidragets storlek icke bör överstiga 20 procent av nyssnämnda kostnad. I den mån kostnaderna avse uppförandet av en i förbindelse med slakthuset stående charkuterifabrik bör dock enligt kommissionens mening varken statsbidrag eller lån beviljas. I utlåtandet anför kommissionen härutöver bland annat följande.

Kommissionen har funnit den föreslagna anordningen med kombination av vanlig slakt och renslakt fördelaktig. Slakteriföreningens förslag står även i stort sett i överensstämmelse med det förslag till renslaktens anordnande, som föreslagits av 1946 års köttbesiktningskommitté. Kommissionen vill understryka de synpunkter, som framlagts i kommitténs betänkande och som även understrukits av länsstyrelsen i Norrbottens län, nämligen att renslakten snarast bör ordnas på ett mera ändamålsenligt sätt än vad nu är fallet. Utvecklingen i fråga om avsättningen av renar och renkött är också ägnad att ytterligare framhäva de av kommittén och länsstyrelsen framförda synpunkterna.

Sedan köttransoneringen upphävdes har ett visst köpmotstånd mot renkött sålunda gjort sig gällande, vilket medfört att renköttet undergått en kraftig prisreducering, Delvis sammanhänger denna prisreducering med att priserna på renkött under ransoneringstiden voro högre än normalt, emedan renköttet under större delen av denna tid kunde säljas kupongfritt. Den prisreducering, som träffat renköttet, synes vara ganska kraftig, och trots de sänkta priserna har det svenska renköttet haft svårt att vinna avsättning inom landet. Att så är förhållandet torde i icke oväsentlig grad kunna tillskrivas den otillfredsställande behandling, som renköttet undergår vid nuvarande slaktmetoder. Härigenom blir partihandeln obenägen att betala ett så högt pris, som skulle kunna lämnas om slakten skedde under lämpligare former. En koncentration av renslakten till särskilda renslaktstationer eller till redan befintliga kontrollslakterier i Norrland skulle otvivelaktigt höja renköttets kvalitet och därmed också leda till en bättre avsättning av detsamma till icke oväsentlig fördel för de renägandc lapparna. Slakteriföreningens förslag korresponderar sålunda väl med kommissionens åsikter angående renslaktens organisation, och kommissionen har intet att erinra mot den av föreningen föreslagna anordningen att föreningen skulle åtaga sig renslakt utan att renägarna skulle förpliktigas att ingå som medlemmar i föreningen. En dylik anordning synes så mycket mera praktisk som lapparnas känsla för organisation icke torde vara så utbildad, att man, därest anslutningstvång förelåge, kunde vänta sig en mera allmän anslutning vare sig till slakteriföreningen eller till någon särskild för lapparna avsedd slakteriorganisation.

68 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Departementschefen.

1949 års skörd var i flertalet länder, liksom i Sverige, förhållandevis god. Detta förhållande har medfört alt den förbättring av det allmänna livsmedelsläget i världen, vilken gjorde sig tydligt märkbar under år 1948, fortsatt även under det senaste året. Den tendens till sänkning av världsmarknadspriserna å olika slag av jordbruksprodukter och jordbruksförnödenheter, som gjort sig gällande under senare delen av år 1948 och första delen av år 1949, hejdades emellertid genom devalveringen hösten 1949. Priserna ha sedan dess legat högre än före devalveringen, uttryckt i svenska kronor. För vissa varor, såsom brödsäd, har prisstegringen motsvarat krondevalveringen.

För vårt lands del har försörj ningsläget i fråga om livsmedel utvecklats gynnsamt under det senaste året. Främst tack vare det goda resultatet av 1949 års skörd har livsmedelsbehovet i fråga om flertalet jordbruksprodukter kunnat helt tillgodoses medelst inhemsk produktion. Beträffande vissa produkter, nämligen nötkött och socker, har dock ett ej oväsentligt underskott förelegat, vilket fått täckas medelst import. Å andra sidan har produktionen av vissa slag av jordbruksprodukter, främst ägg och ost, till och med överstigit det inhemska avsättningsutrymmet. Avsättningen av överskotten på utlandsmarknaden har stundom vållat svårigheter, vilka dock hittills kunnat övervinnas.

Försörj ningsprogrammet för det kommande regleringsåret torde, liksom fallet varit under de senaste åren, böra utformas med utgångspunkt från att livsmedelsbehovet i största möjliga utsträckning bör täckas medelst inhemsk produktion. Under förutsättning att skörden blir någorlunda normal torde man, såsom i det följande skall närmare beröras, med undantag för nötkött och socker kunna räkna med att detta önskemål skall kunna förverkligas och att dessutom i vissa fall överskott skola uppstå.

Vad först gäller brödsäden är den år 1949 med höstsäd besådda arealen ungefärligen lika stor som motsvarande areal närmast föregående år men avsevärt mindre än den genomsnittliga arealen åren närmast före kriget. En förhållandevis stor odling av vårvete är med hänsyn härtill önskvärd innevarande vår. Även om sistnämnda odling når samma omfattning som under år 1949 torde 1950 års brödsädsskörd vid normal skörd sannolikt komma att något understiga konsumtionsbehovet under nästa regleringsår. Några försörjningssvårigheter torde dock ej behöva vållas härav, eftersom brödsädslagren för närvarande äro ganska stora. En utvidgning av brödsädsodligen framstår emellertid som önskvärd till ett kommande år, detta även i betraktande av att man därigenom skulle kunna ernå en viss lättnad för andra grenar av jordbruksproduktionen, där överskottsproblem nu föreligga eller kunna befaras uppstå. Av skäl som kommissionen angivit bör en sådan utvidgning få formen av en ökad höstveteodling.

Vad sockerförsörj ningen angår torde den tecknade arealen innevarande år

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

bliva avsevärt större än 1949 års men dock alltjämt mindre än vad som erfordras för att täcka den inhemska konsumtionen. Även här finnes alltså utrymme för en fortsatt produktionsökning, så långt tillgången på lämplig mark och på arbetskraft möjliggör en sådan.

Beträffande produktionen av mjölk och matfett har livsmedelskommissionen under förutsättning av normal skörd räknat med en i stort sett oförändrad kostam men med en fortsatt ökning av avkastningen per ko. Oljeväxtodlingen synes vidare komma att uppgå till närmast föregående års i och för sig höga siffra. I totalkalkylen har man räknat med att odlingen innevarande år skulle komma att stiga till omkring 170 000 hektar eller närmare 27 000 hektar mer än år 1949. Även om denna uppskattning på grund av stark utvintring av höstraps torde komma att visa sig för hög torde oljeväxtodlingen bland annat komma att giva en kvantitet fettråvaror för margarintillverkning, som i och för sig är tillräckligt stor för att tillsammans med smörproduktionen täcka det inhemska konsumtionsbehovet av matfett. I betraktande såväl härav som av mjölkproduktionens sannolika storlek kan det ur försörj ningssynpunkt knappast anses påkallat att bibehålla den nuvarande standardiseringen av konsumtionsmjölkens fetthalt. En höjning av fetthalten hos konsumtionsmjölken skulle emellertid medföra en avsevärd prishöjning å denna vara. Med hänsyn till prisstabiliseringspolitiken torde en sådan åtgärd icke böra företagas under år 1950. Huruvida det därefter kan befinnas lämpligt att ändra de nuvarande standardiseringsbestämmelserna torde ännu vara omöjligt att avgöra.

Äggproduktionen har, såsom redan nämnts, innevarande regleringsår varit ej oväsentligt större än konsumtionen. Även under nästa regleringsår torde man kunna räkna med att produktionen kommer att lämna ett visst exportöverskott.

Vad till slut angår försörjningen med köttvaror torde fläskproduktionen åtminstone i det närmaste komma att motsvara den inhemska konsumtionen, medan däremot en ganska betydande import av nötkött synes bliva erforderlig.

Sammanfattningsvis vill jag här erinra om att, enligt av livsmedelskommissionen gjorda beräkningar, jordbruksproduktionen under innevarande år torde täcka 99 procent av det totala konsumtionsbehovet av jordbruksprodukter i kalorier räknat och att siffran för nästa regleringsår under förutsättning av normal skörd väntas stiga till 100 procent. Härav representera omkring 3 procent den produktion som kan beräknas härröra från importerade fodermedel. Även om hänsyn tages härtill ligger den beräknade normproduktionen dock ej oväsentligt över vad som enligt 1947 års riksdagsbeslut ansågs lämpligt för att avsättningssvårigheter skulle undvikas. Riskerna för dylika svårigheter ökas självfallet genom att utvecklingen varit olika inom olika produktionsgrenar och att sålunda produktionen, såsom förut nämnts, inom vissa grenar redan nu ligger över vad som motsvarar det normala inhemska konsumtionsbehovet.

1 och för sig är den starka expansion av jordbruksproduktionen, som

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

dessa siffror vittna om, givetvis glädjande. Den har otvivelaktigt kraftigt bidragit till den förbättring av vårt lands ekonomiska läge, som ägt rum. Det förtjänar bland annat erinras om att särskilt under senaste och innevarande år en siffermässigt ganska betydande export av jordbruksprodukter ägt rum. Samtidigt kan man emellertid ej bortse från att utvecklingen kan komma att skapa vissa avsättningssvårigheter med hänsyn till att möjligheterna att i fortsättningen avyttra eventuella överskott utomlands till skäliga priser måste betecknas som ovissa. Jag vill i detta sammanhang påpeka att 1947 års riksdags beslut innebär att jordbruket bör ha företrädesrätt att till skäliga priser avsätta sin produktion på den inhemska marknaden men att statsmakterna däremot ej skola ikläda sig någon garanti för avsättningen av eventuella exportöverskott och sålunda ej heller någon absolut garanti för att en viss prisnivå skall kunna hållas.

På tal om principerna för jordbruksregleringen må i detta sammanhang jämväl erinras om den betydelse, som Sveriges anslutning till Havanastadgan (ITO) och det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) kan komma att få för utformningen av de prisreglerande åtgärderna. På sätt framgår av den redogörelse, som livsmedelskommissionen utarbetat och vilken fogats såsom bilaga till detta protokoll, påverkar anslutningen till dessa internationella överenskommelser ej grundlinjerna för 1947 års riksdagsbeslut men kan däremot i någon mån begränsa valet av medlen för genomförande av detta beslut.

Framför allt gäller detta användningen av kvantitativa importregleringar. Bland annat med hänsyn härtill bör Kungl. Maj :t redan från och med nästa regleringsår, i den mån så visar sig erforderligt, äga förordna om uttagande av sådana export- och importavgifter å jordbruksprodukter, som enligt 1947 års riksdags principbeslut angående riktlinjerna för jordbrukspolitiken skola kunna användas såsom medel i den prisreglerande verksamheten. Likaså bör Kungl. Maj :t, i enlighet med vad som förutsatts i nyssnämnda principbeslut, äga meddela föreskrifter om utbetalande av sådana exportbidrag, som i realiteten ha karaktären av restitution av importavgifter. Jag förutsätter givetvis, att vid användningen av dessa befogenheter skola beaktas de förpliktelser, som Sverige iklätt sig genom sin anslutning till nyssnämnda internationella överenskommelser.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att i övrigt meddela de bestämmelser, som kunna erfordras i fråga om redovisningen och användningen av nu nämnda bidrag och avgifter.

Under åren 1943—1948 har Kungl. Maj :t varje år meddelat beslut angående prissättningen på jordbrukets produkter för nästkommande regleringsår. Besluten ha byggt på särskilda prognoser angående jordbrukets inkomster och utgifter under sagda regleringsår, vilka upprättats av en för ändamålet tillsatt delegation och granskats bland annat inom livsmedelskommissionen och dess råd. Prognoserna ha omräknats en eller flera gånger under regleringsårets lopp, sedan det faktiska skörderesultatet kunnat

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

överblickas. Justering av de på våren fastställda priserna har därvid i allmänhet kunnat ske under vissa i besluten om vårprissättningen angivna förutsättningar. På liknande sätt förfors även våren 1949. Det prisbeslut, som då meddelades, avvek dock från de tidigare så tillvida, att den definitiva prissättningen i fråga om mjölk och mejeriprodukter och därmed även den definitiva prisavvägningen beträffande jordbruksproduktionen i dess helhet uppsköts till hösten.

En prognos av nu angiven innebörd har i sedvanlig ordning upprättats och granskats även innevarande år. Densamma utvisar ett kalkylmässigt inkomstöverskott å 56 miljoner kronor, därest räntekostnadsposten beräknas helt enligt hittills tillämpade grunder, men ett underskott å 21, alternativt 22,5 miljoner kronor, därest sagda post beräknas med hänsynstagande till den ökning av kapitalvolymens värde, som inträtt efter basåret 1938/39.

Anmärkas må att å prognosens inkomstsida uppförts statliga pristillägg till samma belopp som de, vilka beviljats för innevarande regleringsår, med undantag av dels det belopp å 20 miljoner kronor, vilket nu utgår till mjölkpiroduktionen såsom kompensation för den innevarande år vidtagna sänkningen av priserna å oljeväxtfrö, och dels det belopp å 6 miljoner kronor, vilket nu utgår såsom särskilt mjölkpristillägg i vissa delar av riket och närmast har karaktären av ett missväxtbidrag.

Vid de överläggningar, som i anslutning till denna prognos ägt rum mellan statens livsmedelskommission, å ena, samt representanter för Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk, å andra sidan, har uppnåtts enighet om de grunder, som borde tillämpas för prissättningen å jordbrukets produkter under regleringsåret 1950/51. Överenskommelsen har godkänts utav Kungl. Maj :t genom beslut den 21 april 1950. Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan innebär, som tidigare angivits, att nuvarande prisnivå för jordbrukets produkter — med undantag för vissa avsättningsmässigt betingade justeringar — skall bibehållas i stort sett oförändrad.

Den sålunda godkända överenskommelsen innebär, såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, bland annat att man i princip godtagit, att ränteposten skall beräknas med beaktande av bland annat den kostnadsstegring, som är en följd av ökningen av kapitalvolymens värde efter basåret 1938/39 samt att härvid skall tillämpas den metod, som i LK-delegationens beräkningar betecknats såsom alternativ A. Angående den närmare innebörden av sagda metod torde jag få hänvisa till propositionen nr 212/1949. Man har emellertid samtidigt enats om att tillämpningen av denna princip med hänsyn till prisstabiliseringspolitiken icke skall få föranleda ökning av produktpriserna, så länge den nuvarande stabiliseringspolitiken tillämpas.

Jordbruket har vidare förbundit sig att icke kräva någon utjämning vare sig av det kalkylmässigt föreliggande underskottet av 21 miljoner kronor eller av den ökning därav, som uppkommer genom vissa i överenskommelsen angivna prisjusteringar och vilka för jordbruket beräknats medföra ett

72 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

underskott av något över 10 miljoner kronor. Beträffande innebörden av dessa prisjusteringar torde jag få hänvisa till den förut lämnade redogörelsen för överenskommelsens innehåll.

Vid ett bedömande av överenskommelsen måste självfallet också uppmärksammas, att jordbruket förbehållit sig rätt att påkalla täckning för de särskilda kostnadsökningar (exempelvis i form av ökade löner till lejd och egen arbetskraft), vilka kunna uppkomma till följd av stabiliseringspolitikens upphörande eller modifiering.

Överenskommelsen synes i och för sig vara av beskaffenhet att kunna godtagas av det allmänna. Såsom i densamma påpekats, överensstämmer den där tillämpade metoden i fråga om beräkningen av räntekostnadsposten med den ståndpunkt, som Kungl. Maj :t intagit i sitt den 29 december 1949 meddelade beslut angående grunder för lönsamhetsberäkningar i prisärenden. Jag vill emellertid påpeka, att enligt sistnämnda beslut de i detsamma godkända nya principerna för lönsamhetsberäkningar icke utan vidare skola få föranleda krav på prishöjningar utan att det slutliga avgörandet av dylika krav måste bli beroende på en skälighetsprövning, verkställd med ledning av de direktiv för den prisreglerande verksamheten som äro eller framdeles kunna bliva givna. Vad vidare angår det förbehåll, som från jordbrukets sida gjorts med tanke på ett slopande eller en modifiering av stabiliseringspolitiken, vill jag framhålla, att utrymmet för en allmän inkomstökning efter utgången av innevarande år måste anses begränsat. Man bör vidare självfallet även vid ett frångående av den nuvarande stabiliseringspolitiken söka förebygga en allmän prisstegring. Även om hänsyn tages till dessa förhållanden finner jag det emellertid rimligt att ett dylikt förbehåll göres. Frågan, i vad mån jordbruket vid ett slopande eller en modifiering av sagda politik bör erhålla kompensation för de kostnadsökningar, som kunna föranledas därav, bör alltså bliva beroende av resultatet av de överväganden, som då kunna komma att äga rum. Därvid bör då jämväl, på sätt angivits i beslutet den 29 december 1949, prövas i vad mån den ändrade principen beträffande beräkning av räntekostnadsposten bör få inverka på prissättningen på jordbrukets produkter.

Kommissionen har uttalat att överenskommelsen innebure, att den s. k. 4-procentsregeln med stor sannolikhet icke komme att bli tillämplig under nästkommande regleringsår. Rörande denna fråga vill jag framhålla, att spörsmålet om tillämpning av sagda regel torde få upptagas vid sådana överläggningar, som jordbruket förbehållit sig att påkalla vid ett slopande eller en modifiering av den nuvarande stabiliseringspolitiken.

Det bör därvid bemärkas att det i händelse av svag skörd måste anses obilligt om jordbruket, samtidigt som inkomstförbättring för övriga samhällsgrupper vore att emotse, skulle få vidkännas den inkomstminskning, som skulle följa av regelns tillämpning. Å andra sidan torde det samhällsekonomiska läget, även om skörden skulle bli god, knappast medge att jordbruket utöver den kompensation, som kan komma att utgå för en uppräkning av arbetskosinadsposten eller andra kostnadsökningar till följd av

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

stabiliseringspolitikens upphörande eller modifiering, skulle erhålla ytterligare inkomsthöjning genom regelns tillämpning.

Vissa speciella svårigheter föreligga denna gång, då det gäller att uppdraga de närmare riktlinjerna för den prisreglerande verksamheten på jordbrukets område under nästa regleringsår. Dessa svårigheter sammanhänga med den situation, som kan uppstå då den nuvarande stabiliseringspolitiken slopas eller modifieras. Härvidlag är först att beakta det nyss nämnda förbehållet om rätt att påkalla kompensation för kostnadsökningar, som från jordbrukets sida gjorts med tanke på denna situation. Även bortsett härifrån reser emellertid ett frångående av den nuvarande stabiliseringspolitiken problem för jordbruksregleringen. Det synes nämligen nödvändigt att man då prövar, i vad mån det nuvarande systemet med statliga pristillägg för vissa jordbruksprodukter, vilket tillkommit i syfte att hålla konsumentpriserna på en lägre nivå än som motsvarar producentpriserna, bör begränsas eller ej. Jag återkommer till denna fråga vid behandlingen av utformningen av regleringsåtgärderna för de olika slagen av jordbruksprodukter. Redan här vill jag emellertid anmärka att det, med hänsyn till ovissheten om hur den allmänna ekonomiska politiken kan komma att utformas efter utgången av innevarande år, icke synes möjligt att redan nu uppdraga några bestämda riktlinjer för lösningen av ifrågavarande problem. Helt allmänt vill jag härjämte framhålla, att man enligt min mening torde få tänka sig, att avvecklingen av ifrågavarande pristillägg skall ske successivt. I betraktande av den ovisshet, som nu råder på denna punkt, synes det vidare lämpligt att vid beräkningen av anslagsbehovet bortse från den inverkan, som ett frångående av den nuvarande stabiliseringspolitiken kan få på pristilläggen. I

I propositionen nr 212/1949 berördes frågan om det nu utgående statliga stödet åt säsongmässig lagring av smör, kött och fläsk samt ägg borde bibehållas eller, såsom förutsatts i 1947 års principbeslut, avvecklas. Jag uttalade då rörande denna fråga att det av vissa skäl syntes nödvändigt att stödet skulle bibehållas tills vidare. Dock borde de förberedelser vidtagas, som erfordrades för att stödet skulle kunna avvecklas så snart förutsättningar härför förelågo. Bland annat borde den avsedda export- och importföreningen för ägg omedelbart komma till stånd. Tidpunkten, då motsvarande förening för kött och fläsk borde bildas och träda i verksamhet, borde få bliva beroende på beslut av Kungl. Maj :t. Någon erinran mot dessa uttalanden gjordes ej av riksdagen.

Nämnda import- och exportförening för ägg har numera bildats. En av livsmedelskommissionen gjord ansökan om bemyndigande för densamma att uppdraga åt föreningen att i enlighet med de allmänna riktlinjer för prisregleringen, som fastställts eller kunna komma att fastställas av statsmakterna, handhava export och eventuell import av ägg, är för närvarande under Kungl. Maj:ts prövning. Rörande bildandet av en motsvarande förening för kött och fläsk ha förberedande diskussioner förts.

74 Kun<jl. Maj:ts proposition nr 245.

Såsom livsmedelskommissionen framhållit i sin skrivelse torde emellertid ett slopande av det nuvarande statliga stödet åt säsongmässig lagring av animaliska produkter förutsätta ett friare prisbildningssystem än det, som kan tillämpas så länge den nuvarande stabiliseringspolitiken består. Med hänsyn härtill torde man nu böra förutsätta att dylikt lagringsstöd skall utgå tills vidare även under regleringsåret 1950/51. Kungl. Maj :t bör dock äga befogenhet att begränsa eller slopa detta stöd, därest så visar sig lämpligt i samband med en övergång till ett system med friare prisbildning på ifrågavarande produkter.

I anslutning till vad som gällt under senare år och med hänsyn till ovissheten om den blivande ekonomiska utvecklingen och det framtida försörjningsläget torde Kungl. Maj :t liksom hittills böra äga befogenhet att, inom den anslagsram som kan komma att anvisas, handhava jordbruksregleringen och vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar i densamma. Skulle det befinnas erforderligt att taga i anspråk statsmedel utöver vad som av riksdagen ställts till förfogande, bör frågan givetvis underställas riksdagen. Därest på grund av det förbehåll, som från jordbrukets sida gjorts om rätt att påkalla täckning för kostnadsökningar till följd av stabiliseringspolitikens upphörande eller modifiering, fråga skulle uppkomma om mera avsevärda ändringar i grunderna för prisregleringen, torde beslutet härom likaledes böra underställas riksdagen.

Då prognosen angående jordbrukets inkomster och kostnader avser tiden från och med den 1 september 1950 till och med den 31 augusti 1951 torde Kungl. Maj :ts nu nämnda befogenheter böra gälla till och med sistnämnda dag. Erinras må i detta sammanhang att de grundläggande av riksdagen antagna regleringsförfattningarna, med undantag av förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost, gälla tills vidare. Till frågan om förlängning av nämnda förordning, vars giltighetstid utgår den 31 augusti 1950, återkommer jag på tal om utformningen av mjölk- och matfettsregleringen. I samband därmed torde jag även få upptaga frågan om vissa av livsmedelskommissionen föreslagna ändringar i förordningen den 30 juni 1944 (nr 459) angående avgift för smör som användes för framställning av grädde m. m. Övriga av riksdagen lämnade bemyndiganden, vilkas giltighet utgår vid slutet av innevarande regleringsår, torde, liksom hittills skett, där ej annat särskilt angives, böra förlängas för ytterligare ett år.

Efter denna redogörelse för min allmänna inställning till de föreliggande spörsmålen övergår jag till att behandla de grunder, som i fortsättningen synas böra tillämpas beträffande jordbruksregleringen.

Brödsädsregleringen.

Livsmedelskommissionen har i sitt förslag till utformningen av regleringsåtgärderna i fråga om brödsäd och fodermedel, i likhet med Svenska spannmålsaktiebolaget, utgått från att bolaget även under nästa reglerings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

år skall handhava importen av dessa varor. På sätt framgår av spannmålsbolagets skrivelse den 7 mars 1950 har det från handelns sida gjorts gällande, att tiden nu kunde vara inne att överföra importen och försäljningen av nämnda varor från bolaget till det enskilda näringslivet. Enligt min mening är emellertid det handelspolitiska läget och läget i övrigt på världsmarknaden icke sådant, att en dylik åtgärd ännu kan ifrågakomma.

Vad kommissionen anfört om lämpligheten av att slopa utfodringsförbudet på brödsäd föranleder ingen erinran från min sida. Jag torde senare få anmäla denna fråga för Kungl. Maj :t. I anslutning till hävandet av utfodringsförbudet torde vederbörande centrala prisregleringsorgan böra erhålla befogenhet att meddela sådana förmalningsbestämmelser, som erfordras för att reglera avsättningen av olika slag av inhemsk brödspannmål.

I fråga om utformningen av prisregleringen för brödsäd har livsmedelskommissionen föreslagit vissa ändringar i det system, som tillämpats under de senaste åren. Förslaget innebär bland annat, att fasta inlösningspriser ej skola tillämpas utan att i stället vissa garantipriser skola fastställas genom avtal mellan spannmålsbolaget samt spannmålshandlare och kvarnar. Dessa garantipriser skola uppbyggas enligt en under året successivt stigande skala och gälla endast å ett begränsat antal prisorter. Å övriga platser komma spannmålspriserna då i allmänhet att understiga garantipriserna med belopp, motsvarande fraktkostnaden till närmaste prisort. Samtidigt skall emellertid den genomsnittliga prisnivån för brödsäd justeras upp med ett belopp, motsvarande den fraktkostnad som jordbruket skulle få bära till följd av minskningen av antalet prisorter. Den föreslagna omläggningen innebär ett steg i riktning mot det prisregleringssystem, som förutsatts i 1947 års principbeslut, och skulle bland annat möjliggöra en väsentlig rationalisering av det nuvarande systemet för spannmålstransporterna. Även ur administrativ synpunkt innebär förslaget en betydande förenkling, vilken bland annat skulle möjliggöra en avsevärd minskning av spannmålsbolagets personalbehov. För min del har jag intet att erinra mot kommissionens förslag.

Vad angår valet av prisorter vill jag framhålla att den avsedda effekten av omläggningen minskas, därest prisorterna utvidgas utöver vad som i kommissionens skrivelse i första hand förordats. Jag vill dock ej motsätta mig förslaget, att även Örebro under nästa regleringsår skall få utgöra prisort ehuru med ett lägre garantipris än kustprisorterna.

De spörsmål om fastställande av vissa handelsmarginaler, som uppkomma vid ett genomförande av förslaget, torde få upptagas av kommissionen i samråd med priskontrollnämnden.

Vidtages den nu förordade omläggningen av prisregleringen i fråga om brödsäd, torde något behov ej längre föreligga av att bibehålla det nuvarande systemet med auktoriserade handlande.

Såsom kommissionen anfört torde skalan för den successiva stegringen av brödsädspriserna under rcgleringsåret 1950/51 böra utformas något annorlunda än som skett under innevarande reglcringsår. Hänsyn härtill bör tagas vid fastställande av ingångsnivån för garantipriserna.

76 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Med hänsyn till önskvärdheten av att priserna på höstvete, höstråg och vårvete skola fastställas före höstsådden erhöll Kungl. Maj:t våren 1949 av riksdagen bemyndigande att redan sommaren 1949 fastställa priserna å dessa produktslag för regleringsåret 1950/51. Bemyndigandet utnyttjades på så sätt, att prisrelationen mellan de olika spannmålsslagen fastställdes. Motsvarande befogenhet torde böra utverkas för nästa regleringsår. Vad angår de prisrelationer, som böra gälla under regleringsåret 1951/52, vill jag redan nu tramhålla att det av skäl som kommissionen anfört synes önskvärt att höstveteodlingen skall stimuleras och att därför den nuvarande prisdifferensen mellan höstvete och vårvete bör minskas med beaktande av vad som därom anförts i kommissionens skrivelse.

Prislallsersättning för viss del av de lager av brödsäd, som inneligga hos kvarnarna vid utgången av regleringsåret 1949/50, torde böra utgå enligt i huvudsak samma bestämmelser, som tidigare gällt.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel.

Några ransoneringsbestämmelser i fråga om fodermedel finnas ej för närvarande och även prisbildningen å fodermedel är i huvudsak fri. För importerad fodersäd ävensom för oljekraftfoder och importerat kli fastställer dock livsmedelskommissionen de priser, som skola tillämpas i vissa importhamnar. Någon anledning att räkna med återinförande av ransonering eller med en utvidgning av priskontrollen synes icke föreligga. Det innevarande år tillämpade systemet med fraktbidrag för fodermedel till Norrland torde böra bibehållas med den jämkningen att den grundfrakt, som mottagaren skall bära, bör höjas från 75 öre till 1 krona 25 öre per deciton.

Med hänsyn till produktionsutvecklingen synes det nödvändigt att priserna å importerade fodermedel i högre grad än hittills skola anpassas efter de verkliga importkostnaderna. Jag har följaktligen intet att erinra mot kommissionens förslag om en höjning av priset på oljekraftfoder med högst 4 kronor per deciton. Jämväl priserna på kli och majs ävensom importerad fodersäd torde, därest så kan anses påkallat, få justeras uppåt i motsvarande mån. I och med att Kungl. Maj:t godkänt den med jordbrukets organisationer träffade prisuppgörelsen har kommissionen erhållit bemyndigande att genomföra nämnda prisändringar omedelbart.

hrån jordbrukarehåll har i anslutning till överenskommelsen i prisfrågorna uttalats, att det mindre jordbruket om möjligt borde beredas kompensation i någon form för en dylik prishöjning. Med anledning härav vill jag framhålla att det enligt min mening bör undersökas, vad prishöjningen i realiteten kommer att betyda för de mindre jordbruken. Skulle det därvid visa sig, att den i allmänhet kommer att medföra en mera påtaglig belastning för dessa, torde möjligheten att bereda dem kompensation härför böra övervägas. Jag torde senare få återupptaga denna fråga.

Det inköpspris som spannmål sbolaget tillämpar för oljekraftfoder av svenskt frö torde böra bibehållas oförändrat, d. v. s. utgöra 40 kronor per deciton.

Kungi. Maj:ts proposition nr 245.

77 Vad som anförts angående behovet av en reglering av tillverkningen av oljekraftfoder och vissa specialfodermedel föranleder ingen erinran från min sida. Bestämmelserna om sådan reglering böra, såsom kommissionen påpekat, icke längre grundas på de under krigsåren utfärdade beslagskungörelserna utan på särskild författning. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda härför erforderliga bestämmelser. Dessa böra emellertid betraktas som ett provisorium i avbidan på den definitiva reglering av frågan, som bör ske genom att lagen den 30 september 1938 (nr 611) om handel med fodermedel sättes i kraft. Innan så kan ske torde emellertid en allmän översyn av lagen böra företagas. Jag ämnar senare anmäla denna fråga för Kungl. Maj :t.

Potatisregleringen.

Jag torde få erinra om att Kungl. Maj :t den 7 oktober 1949 bemyndigat livsmedelskommissionen att med Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. träffa överenskommelse om föreningens inköp och försäljning av potatisstärkelse under tiden den 1 oktober 1949—den 30 september 1950 i huvudsaklig överensstämmelse med upprättat förslag till avtal. Sådant avtal har senare träffats mellan kommissionen och föreningen. Kungl. Maj :t har emellertid vid sitt bemyndigande gjort förbehåll om att den i avtalets 7 § av kommissionen gjorda utfästelsen vinner riksdagens godkännande. Avtalet innebär, bland annat, att föreningen inköper den mängd potatisstärkelse, som framställes enligt meddelade tillverkningslicenser å högst 300 000 deciton, med undantag av vad som erfordras till husbehov för tillverkaren och dennes potatisleverantörer. Härjämte förklarar sig föreningen villig att, i den mån livsmedelskommissionen så påfordrar, importera stärkelse och stärkelseprodukter samt sälja importerad vara utan anspråk på handelsvinst. Enligt 7 § i avtalet åtager sig kommissionen — under förutsättning av statsmakternas godkännande och om avtalet icke skulle komma att förnyas för tillverkningsåret 1950/51 —- att vidtaga eller föranstalta om åtgärder frän statens sida, vilka bereda föreningen möjlighet att erhålla dels minst 68 kronor 75 öre per deciton för den 1 oktober 1950 inneliggande lager av extra prima, prima och ej fullt prima potatismjöl, dock med avdrag av 30 000 deciton, dels ersättning för ränte- och lagringskostnader enligt i avtalet angivna grunder i avseende å inneliggande lager av extra prima, prima och ej fullt prima potatismjöl, utom 30 000 deciton, under tre månader, räknat från och med den 1 oktober 1950. De enligt 7 § av kommissionen gjorda åtagandena torde nu böra underställas riksdagen.

I fråga om fabrikspotatis innebär Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan, enligt vad förut nämnts, att odlarpriset sänkes med ett öre per hektoliter och stärkelseprocent. Såsom kommissionen angivit bör härjämte möjligheten undersökas att ytterligare sänka potatismjölspriset genom reducering av stärkelsefabrikernas och deras centralförenings marginaler.

Kommissionen har vidare upptagit frågan om den utsträckning, i vilken

78 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

potatis bör få användas för tillverkning av sprit. Den har härvid anfört att de för sörj ningspolitiska skälen för en begränsning av användningen av potatis för sagda ändamål numera få anses ha bortfallit i händelse av normal skörd, och att det följaktligen ej längre är befogat att vidmakthålla beslaget på potatis och de på detta beslag grundade ^inskränkningarna i rätten att använda potatis för tillverkning av sprit. I stället har kommissionen förordat, att man skall återgå till den princip, som fastställts av 1934 års riksdag, d. v. s. bereda brännerierna avsättning för en mängd potatissprit, som svarar mot brännvinskonsumtionen. Samtidigt har kommissionen ifrågasatt, att skillnaden i råvarupriset på potatisbrännvin och cellullosabrännvin skulle få slå igenom vid fastställandet av utförsäljningspriset å varan. Kommissionen har vidare förutsatt att statens jordbruksnämnd skulle äga begränsa den kvantitet potatis, som skulle få användas för brännvinstillverkning, om felslagen skörd eller andra förhållanden så påkallade. Sådan begränsning borde emellertid endast i undantagsfall få till följd, att tillverkningen av potatisbrännvin komme att understiga 24 miljoner liter per år.

Frågan om ändring i grunderna för fastställande av utförsäljningspriset å potatisbrännvin torde ej böra upptagas i detta sammanhang. Däremot synes det lämpligt att man, sedan försörj ningsläget numera blivit i stort sett normalt. ånyo skall tillämpa de av 1934 års riksdag godkända principerna i fråga om avsättningsgaranti för potatisbrännvin, dock med den modifikationen att vederbörande centrala regleringsorgan bör äga befogenhet att begränsa användningen av potatis för sprittillverkning, då så är påkallat ur försörj ningssynpunkt. Vad kommissionen anfört om den undre gräns för tillverkningen, som om möjligt bör beaktas, föranleder ingen erinran från min sida. Frågan om hävande av beslaget å potatis torde jag senare få anmäla för Kungl. Maj :t.

Äggregleringen.

I fråga om äggproduktionen innebär Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan, såsom förut nämnts, att äggpriset bör få fritt svänga mellan ett bottenpris av 1 krona 80 öre per kilogram och ett högsta pris av 3 kronor per kilogram till producenter i södra Sverige. Vad livsmedelskommissionen anfört angående den närmare utformningen av äggregleringen föranleder ingen erinran från min sida. Liksom den övre prisgränsen under särskilda omständigheter bör kunna höjas bör emellertid det allmänna ej heller ha ovillkorlig skyldighet att stödja det nyss angivna bottenpriset, utan åtgärder i denna riktning böra vidtagas endast i den mån de kunna sägas vara ur allmänt ekonomiska synpunkter försvarbara. Skulle den övre prisgränsen ha höjts under viss tid, torde vidare hänsyn böra tagas därtill, därest under en annan del av regleringsåret mera omfattande åtgärder skulle erfordras för att stödja bottenpriset.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

79 Köttvaruregleringen m. m.

Såsom tidigare antytts torde i vart fall under större delen av nästa regleringsår produktionen av fläsk komma att täcka det inhemska konsumtionsbehovet, medan däremot ett ganska betydande underskott kommer att föreligga beträffande kött. Bland annat med hänsyn till denna bristande jämvikt mellan tillgång och efterfrågan på köttvaror synes det icke vara möjligt att övergå till helt fri prisbildning på köttvaror så länge den nuvarande stabiliseringspolitiken fullföljes. Jag förordar därför att, på sätt kommissionen föreslagit, prisregleringen på köttvaror tills vidare skall bibehållas och utformas i huvudsak på samma sätt som under innevarande regleringsår. Därest prisbildningen ej lämnas fri, torde ej heller det statliga lagringsstödet böra helt borttagas. Jag har intet att erinra mot kommissionens förslag att stöd för lagring av kött och fläsk skall lämnas för den händelse priset på någon varugrupp skulle understiga den fastställda medelprisnivån med mer än 10 procent.

Så länge prisstabiliseringspolitiken fullföljes torde jämväl det statliga pristillägget för fläsk böra bibehållas. I samband med en modifikation eller ett slopande av denna politik torde emellertid frågan om bidragets bibehållande få övervägas på nytt. Jämväl frågan om prisbildningssystemet över huvud taget på kött och fläsk bör i sådant fall omprövas. Kungl. Maj :t torde därvid böra äga befogenhet att närmare utforma systemet på sätt finnes lämpligt med hänsyn bland annat till marknadsförhållandena.

Med hänsyn till den fortgående minskningen av fårstammen och till att stödet av ullproduktionen icke fått den omfattning, som från början avsetts, synes en ökning av detta stöd motiverad. Jag har intet att erinra mot att subventionen ökas till 1 krona per kilogram. För ändamålet torde böra beräknas ett belopp av 100 000 kronor eller hälften av det belopp, som avsetts för ändamålet under innevarande budgetår.

Oljeväxtregleringen.

Av olika skäl torde en betydande inhemsk odling av oljeväxter vara önskvärd även framgent. Statsmakterna böra därför vara beredda att stödja denna odling även i fortsättningen. Liksom i fråga om brödsäden synes det önskvärt att prissättningen på oljeväxter skall ske i god tid före höstsådden. Detta gäller framför allt de höstsådda oljeväxterna.

Av skäl som nu anförts torde Kungl. Maj :t redan nu böra erhålla bemyndigande att fastställa odlarpriset för höstraps av 1951 års skörd. Det av kommissionen föreslagna odlarpriset för sådan höstraps innebär en betydande sänkning i förhållande till det pris, som gäller för innevarande år. Mot kommissionens förslag, vilket skulle medföra att kostnaden för produktion av inhemsk rapsolja skulle komma att rätt betydligt understiga nu gällande importprisläge, har jag intet att erinra. Jag kan även i övrigt i huvudsak ansluta mig till vad kommissionen anfört. Jag anser sålunda

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

odlarpriset per kilogram levererat frö med 18 procents vattenhalt och 96 procents renhet böra fastställas till 66 öre för höstraps. Hinder bör dock ej möta att Kungl. Maj :t, om så skulle visa sig önskvärt, exempelvis på grund av utvintringen av höstraps av 1950 års skörd eller på grund av att möjligheterna till export av rapsfrö eller rapsolja bedömas gynnsamt, justerar priset uppåt, dock högst till 70 öre per kilogram. Jag förutsätter härvid att odlarpriset i sin helhet skall inräknas i jordbrukskalkylen.

Det definitiva garantipriset på höstraps, vilket avser till oljefabrikerna levererat frö med 9 procents vattenhalt, torde Kungl. Maj :t senare få fastställa. Garantipriser på vårraps, linfrö och frö av vitsenap torde få bestämmas i anslutning till priset på höstraps.

För att eventuellt uppkommande överskottspartier av frö av Fiskebysenap, vallmofrö och hampfrö skola kunna tillgodogöras för oljeutvinning, bör härjämte livsmedelskommissionen äga befogenhet att föranstalta om inlösen av dessa fröslag till priser, som avvägas med hänsyn till oljehalten. Enahanda befogenhet bör tillkomma kommissionen även beträffande andra oljehaltiga fröslag, till exempel solros, soja, crambe, lindådra med flera. I fråga om icke kontraktsodlade fröpartier bör emellertid hinder icke möta mot att inlösningspriserna fastställas till lägre belopp än de priser, som skola utgå till kontraktsodlare.

I en den 14 december 1949 ingiven framställning från Västra Sveriges, Östergötlands och södra Södermanlands samt mellersta Sveriges spannmålshandlareförening har ändring begärts i det nu tillämpade systemet beträffande organisationen av odlingen av oljeväxter. Vidare har Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening i skrivelse den 5 april 1950 hemställt om utredning i frågan. För 1950 års skörd av oljefrö torde dock redan av praktiska skäl det hittills tillämpade systemet böra bibehållas. Däremot finner jag det önskvärt att frågan om möjligheten och lämpligheten av att övergå till ett friare system för odlingen skall noggrant övervägas till ett kommande år. Det torde få ankomma på statens jordbruksnämnd att närmare pröva denna fråga i samråd med representanter för de berörda intressenterna.

Regleringen av handeln med mjölk, mejeriprodukter och fettvaror.

Såsom förut antytts torde de nu gällande statliga regleringsåtgärderna på detta område, vilka främst avse att reglera fetthalten i mjölk och vissa andra mejeriprodukter, i stort sett böra bibehållas oförändrade. Det bör emellertid få ankomma på Kungl. Maj:t att under hänsynstagande till utvecklingen av det ekonomiska läget och försörj ningsläget besluta om åtgärdernas fortsatta bestånd eller om de ändringar däri, som kunna anses påkallade.

Kungl. Maj :ts den 21 april 1950 meddelade beslut om jordbrukets prisfrågor innebär, såsom förut nämnts, att allmänt mjölkpristillägg bör utgå enligt nuvarande grunder även under regleringsåret 1950/51. Även extra

Kungl. May.ts proposition nr 245.

mjölkpristillägg böra enligt Kungl. Maj:ts nyssnämnda prisbeslut utgå enligt samma grunder som hittills med den jämkning som skall beröras i det följande. Däremot skola ej de särskilda missväxtbidrag å tillhopa 6 miljoner kronor, vilka nu utgå främst till vissa delar av Norrland, bibehållas efter utgången av innevarande regleringsår.

Kostnaderna för utbetalande av allmänna och extra mjölkpristillägg under nästa regleringsår ha uppskattats till omkring 141 miljoner kronor.

För innevarande budgetår har avsetts ett belopp av 6 miljoner kronor till förbättring av mjölkhandelns marginaler. Av skäl som kommissionen anfört torde detta subventionssystem böra avvecklas så snart förutsättningar därför föreligga. Man synes emellertid böra räkna med att detsamma behöver bibehållas under återstoden av år 1950. Liksom hittills böra vidare även under nästa regleringsår utgå dels s. k. merfrakttillägg, dels s. k. regleringskostnadstillägg till vissa mjölkorganisationer i Stockholm och Göteborg, dels viss ersättning för behandling av konsumtionsmjölk vid några mejerier, som leverera mjölk till Stockholm, dels bidrag till uppehållande av mejeriernas körlinjer inom de områden, där transportkostnaderna per kilogram mjölk äro särskilt höga.

Beträffande grunderna för utbetalande av dessa bidrag torde annan ändring ej böra göras än att kör linjebidrag, i enlighet med vad som förutsatts i överenskommelsen mellan livsmedelskommissionen samt jordbrukets fackliga och ekonomiska centralorganisationer, bör utgå endast då den genomsnittliga kostnaden för transporten under månaden överstiger 1,5 öre per kilogram mjölk. Med hänsyn till svårigheten att bedöma medelsbehovet för de olika ändamålen torde bidragen, på sätt skett under de senaste budgetåren, böra sammanföras till ett anslagsbelopp. Detta anslagsbelopp torde, såsom livsmedelskommissionen föreslagit, böra beräknas till 5,5 miljoner kronor. Kungl. Maj :t synes böra äga disponera ifrågavarande anslag även för tillgodoseende av annat ändamål än förut berörts, därest detsamma är av särskild betydelse för mjölkförsörjningens ordnande. Motsvarande befogenhet tillkommer för närvarande Kungl. Maj :t.

I samband med den nu angivna ändringen i bestämmelsen om körlinjebidrag bör, såsom livsmedelskommissionen föreslagit, det extra mjölkpristillägget höjas med 5 öre per kilogram mjölkfett.

Vad kommissionen har anfört angående justeringar av ostpriset samt av de nu utgående avgifterna för denna vara kan jag godtaga.

Kungl. Maj:t bör alltjämt äga bemyndigande dels att uttaga accis och tillläggsaccis å sådana varor, som avses i förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa andra fettvaror, dels ock att upptaga en rörlig clearingavgift vid import av fettämnen, motsvarande i varje särskilt fall skillnaden mellan normalpriset och den faktiska anskaffningskostnaden för varan i fråga. Den i kommissionens skrivelse omförmälda framställningen om tillsättande av en särskild kommitté för utredning av frågan om en omläggning av clearing- och accissystemet torde chefen för finansdepartementet i annat sammanhang komma att anmäla för Kungl. Maj :t.

(> Iiihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Nr 245.

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost, vars giltighetstid utgår den 31 augusti 1950, torde böra erhålla förlängd giltighet. Det synes lämpligt att förordningen, vilken hittills förlängts för ett år i taget, får gälla tills vidare. I enlighet härmed har inom jordbruksdepartementet utarbetats förslag till förordning om fortsatt giltighet avnyssnämnda förordning.

Kommissionen har vidare föreslagit vissa ändringar i förordningen den 30 juni 1944 (nr 459) angående avgift för smör som användes för framställning av grädde m. m. Förslaget innebär dels en höjning av maximiavgiften från 1 krona 50 öre till 5 kronor per kilogram smör, dels en utvidgning av förordningens tillämpningsområde på så sätt att avgift skall kunna uttagas även då osaltat margarin och andra obearbetade fettämnen användas för framställning av fettemulsion, vilken skall användas i tillverkarens egen rörelse. Mot den föreslagna höjningen av maximiavgiften har jag intet att erinra. Däremot föreligger enligt min mening ej tillräcklig anledning att utvidga förordningens tillämpningsområde på sätt kommissionen föreslagit. Sistnämnda fråga torde böra upptagas i samband med en allmän omprövning av det nuvarande accissystemet. I enlighet med det anförda har inom departementet utarbetats förslag till förordning om ändring i ifrågavarande förordning den 30 juni 1944.

Nu nämnda båda författningsförslag torde få föreläggas riksdagen för antagande.

Konstgödselregleringen.

Under de förutsättningar, som livsmedelskommissionen angivit, anser jag att den nu tillämpade prisregleringen å konstgödselmedel samt subventioneringen av vissa slag av dylika varor bör slopas. Ändringen torde av praktiska skäl böra genomföras redan vid ingången av nästa gödselår, d. v. s. den 1 juli 1950. Även i övrigt kan jag biträda vad kommissionen här anfört.

Kostnader för Svenska spannmålsaktiebolaget.

I årets statsverksproposition har till kostnader för bolagets verksamhet för budgetåret 1950/51 upptagits ett beräknat belopp av 20 miljoner kronor. I sin skrivelse den 7 mars 1950 till livsmedelskommissionen har bolaget angivit, att utav tidigare av riksdagen anvisade medel i runt tal 56 miljoner kronor funnes disponibla för täckande av bolagets kostnader under åren 1949/50 och 1950/51. Kostnaderna för dessa båda verksamhetsår har bolaget uppskattat till 45 respektive 41 miljoner kronor. Med hänsyn härtill har bolaget funnit ett anslag å 30 miljoner kronor erforderligt för regleringsåret 1950/51.

Livsmedelskommissionen har för sin del ansett ett anslag å 25 miljoner kronor tillräckligt. Härvid har kommissionen å ena sidan räknat med en ökning av bolagets omkostnader med omkring 10 miljoner kronor, beroende på att kommissionen ansett bolagets inköpspris för inhemskt oljekraftfoder

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

böra bestämmas till 40 kronor per deciton, samt å andra sidan räknat med en stegring av bolagets inkomster med omkring 15 miljoner kronor till följd av de av kommissionen föreslagna prishöjningarna å oljekraftfoder, kli och majs in. m.

I det föregående har jag anslutit mig till kommissionens förslag om att priserna å importerade fodermedel böra i högre grad än som hittills skett anpassas efter anskaffningskostnaderna. Även i övrigt kan jag godtaga kommissionens beräkning av medelsbehovet.

Särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland m. m.

Under de senaste budgetåren ha vissa belopp ställts till förfogande för produktionsbefrämjande åtgärder på jordbrukets område i Norrland samt vissa delar av Kopparbergs och Värmlands län. För ett vart av de nio senaste budgetåren har medgivits, att ett belopp av 900 000 kronor finge för detta ändamål utgå av anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Av sagda belopp har för år 1949 500 000 kronor utgått till hushållningssällskapen i ifrågavarande län för olika åtgärder på jordbrukets område — därav till hushållningssällskapen i Västerbottens och Norrbottens län 100 000 kronor vardera — samt återstoden huvudsakligen till ett antal mejeriföreningar såsom bidrag till uppförande av nya mejerianläggningar.

Jag torde i detta sammanhang få erinra om att, på sätt angivits i årets statsverksproposition (TX. H. T. punkt 86), Norrbottens läns hushållningssällskap hemställt om ändring i bestämmelserna om fördelningen av anslaget till bidrag till hushållningssällskapens omkostnader. Framställningen bär motiverats med att den del av anslaget, som enligt nu gällande fördelningsgrunder tillfaller Norrbottens län, ej står i rimligt förhållande till de stora omkostnader, som sällskapet har för reseersättningar till befattningshavare med hänsyn till det stora antalet tjänstemän och till resornas längd. Samma problem föreligger givetvis, ehuru ej i fullt lika hög grad, för vissa andra hushållningssällskap. Vid behandlingen av ifrågavarande anslag uttalade jag även att verkningarna av nu gällande fördelningsbestämmelser icke syntes fullt tillfredsställande. En särskild utredning med uppgift att söka komma fram till rättvisare fördelningsgrunder borde därför igångsättas. En dylik utredning syntes emellertid ej kunna slutföras inom sådan tid, att förslag i frågan kunde föreläggas årets riksdag. Nu gällande fördelningsgrunder borde alliså tills vidare fortfarande tillämpas. Vid årets riksdag väcktes vidare motioner (I: 181 och II: 222) om anvisande av ett tillläggsanslag å tillhopa 130 000 kronor för bestridande av rese- och traktamentskostnader under innevarande år för befattningshavare hos Norrbottens och Västerbottens läns hushållningssällskap. I sitt utlåtande över sagda motioner uttalade jordbruksutskottet (uti. nr 1) att de båda nämnda hushållningssällskapens ställning syntes vara sådan, att viktiga arbetsuppgifter löpte fara att hämmas av brist på medel till resor och traktamenten. I likhet med motionärerna ansåg utskottet därför, att dessa sällskap redan under

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

budgetåret 1950/51 borde erhålla förstärkning av de för rese- och traktamentskostnader avsedda medlen. Enligt utskottets mening borde det ökade medelsbehovet för Norrbottens och Västerbottens läns hushållningssällskap kunna tillgodoses ur nu ifrågavarande delpost av anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Utskottet ansåg därför någon medelsanvisning för ändamålet icke behövlig under anslaget till Bidrag till hushållningssällskapens omkostnader. Vad utskottet sålunda anfört lämnades utan erinran av riksdagen.

Det belopp, som för innevarande år står till förfogande för åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland in. in., är ännu i huvudsak odisponerat. Hinder möter därför i och för sig ej att på nu angivet sätt lämna ett särskilt stöd åt ifrågavarande båda hushållningssällskap. För att man ej därigenom skall i alltför hög grad begränsa möjligheten att lämna stöd åt andra välmotiverade åtgärder synes det emellertid önskvärt, att sagda belopp skall höjas, förslagsvis med 100 000 kronor. Därest riksdagen ej har något att erinra däremot, torde alltså av de medel, som för innevarande budgetår beviljats till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, 1 miljon kronor få disponeras till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland m. in.

Även för nästa år torde ur anslaget till prisreglerande åtgärder få disponeras visst belopp för produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m.

Det är nu icke möjligt att bedöma, om den av mig förut berörda utredningen angående grunderna för fördelning av anslaget till Bidrag till hushållningssällskapens omkostnader kan tänkas bliva slutförd i så god tid, att densamma kan föreläggas nästa års riksdag och sålunda tillämpas från och med kalenderåret 1951. Försiktigheten torde därför bjuda, att man nu räknar med att det även för nästa budgetår kan bliva erforderligt att stödja ifrågavarande båda hushållningssällskap på det sätt, som riksdagen angivit. Av skäl jag i det följande skall angiva anser jag det vidare önskvärt, att av nu nämnda medel skall utgå bidrag till uppförande av den förut omförmälda slakterianläggningen i Gällivare. Med hänsyn till dessa förhållanden synes det lämpligt, att det belopp från anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, som skall få disponeras till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland m. m., även för nästa budgetår skall beräknas till 1 miljon kronor.

Bidrag till anläggningskostnader för slaktstationen i Gällivare.

1946 års köttbesiktningskommittés förslag om att lagen den 4 juni 1937 om slakt av husdjur skall göras tillämplig även å slakt av ren överväges för närvarande inom justitiedepartementet. Vad angår kommitténs övriga förslag anser jag, framför allt på grund av det motstånd som rests från lapparnas sida, tiden icke vara mogen för att genomföra dessa. Utvecklingen i fråga om avsättningen av renkött aktualiserar emellertid behovet av en sanering av renslakten. Den av Norrbottens slakteriförening planerade slaktstationen i Gällivare har därför enligt min mening en riktig uppgift att fylla

Kungl. Maj:ts proposition nr 24ö.

8ö

såsom ett praktiskt försök att få till stånd en bättre hygien vid renslakt och en mera tillfredsställande behandling av renkött. Vidare torde stationens tillkomst innebära en stor fördel för jordbrukarna i denna del av Norrbottens län. Med hänsyn härtill anser jag att föreningen bör erhålla statsbidrag och statslån till kostnaderna för stationens anläggande. I fråga om storleken av bidraget och lånet ansluter jag mig till livsmedelskommissionens åsikt, att dessa böra tillsammans uppgå till 85 procent av berörda kostnader. Då det synes vara av ett betydande allmänt intresse, att slaktstationen kommer till stånd, och då driftkostnaderna vid stationen åtminstone till en början torde bliva relativt höga, beroende dels på att eu avsevärd tid kan förflyta innan tillräcklig anslutning vinnes från jordbrukarna och lapparna, dels på de stora avstånden inom tillförselområdet, förordar jag att statsbidraget skall utgå med 40 procent av anläggningskostnaderna. I dessa böra dock ej inräknas kostnaderna för uppförande av charkulerifabriken. Med hänsyn till lappfondens ställning och till de anspråk, som från andra håll torde komma att ställas på denna fond, torde endast en del av bidraget kunna utgå ur lappfonden. I övrigt torde bidraget böra få bestridas från det belopp ur anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, som ställes till förfogande för produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland.

Särskilt stöd till jordbrukare i vissa delar av Norrland.

Såsom tidigare nämnts utgår under innevarande regleringsår särskilt pristillägg å mjölk med tillhopa 6 miljoner kronor. Detta pristillägg har närmast karaktären av ett bidrag på grund av felslagen skörd till jordbrukarna i vissa delar av Norrland och har motiverats med att jordbrukarna i dessa delar av riket på grund av särskilt ogynnsamma väderleksförhållanden fingo vidkännas en mycket kraftig skördeminskning. Särskilt kännbar har denna felslagna skörd varit för jordbrukarna i de nordligaste trakterna. Samtidigt ha dessa jordbrukare, genom att de ej alls eller endast i ringa mån producera mjölk för leverans till mejeri, blivit så gott som helt utan det stöd, som ifrågavarande särskilda mjölkpristillägg varit avsett att giva. Till länsstyrelsen i Norrbottens län ha även inkommit framställningar från jordbrukarna i flera socknar om bidrag till kostnaderna för sådana inköp av hö och potatis, som blivit nödvändiga på grund av den felslagna skörden. Samma situation torde föreligga i vissa andra ur produktionssynpunkt speciellt illa belägna delar av Norrland. Länsstyrelserna ha emellertid endast i mycket begränsad utsträckning möjlighet att bifalla dessa framställningar. Med hänsyn till föreliggande förhållanden torde därför hinder ej böra möta att Kungl. Maj :t av de medel, som för budgetåret 1949/50 stå till förfogande för den prisreglerande verksamheten, disponerar ett belopp av högst 150 000 kronor såsom särskilt stöd åt sådana jordbrukare som nu nämnts.

86 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet.

Jag har redan förut angivit, att enligt min mening statsmakterna även under nästa regleringsår i viss utsträckning böra lämna stöd åt säsonglagring av jordbruksprodukter. Kommissionen har beräknat omkostnaderna härför till 6 miljoner kronor eller en miljon kronor mindre än det belopp, som i statsverkspropositionen preliminärt upptagits för ändamålet. Mot denna beräkning har jag intet att erinra.

Anslagsäskanden m. m.

I propositionen nr 212/1949 beräknades kostnaderna för de där förordade prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område för regleringsåret 1949/50 till i runt tal 123 miljoner kronor. Med hänsyn till förefintliga reservationer begränsades emellertid anslagsäskandet till 103 miljoner kronor. I enlighet med den hösten 1949 träffade uppgörelsen angående jordbrukspriserna för innevarande regleringsår anvisades vidare för samma ändamål ytterligare 66 miljoner kronor. Sammanlagt har sålunda för prisregleringen under innevarande regleringsår stått till förfogande ett belopp av 189 miljoner kronor.

Kostnaderna för att genomföra de av mig nu förordade förslagen till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för nästa regleringsår torde — därest pristillägg skola utgå enligt oförändrade grunder under hela regleringsåret — komma att uppgå till i runt tal 191 miljoner kronor. Av detta belopp belöpa 118,5 miljoner kronor på allmänt mjölkpristillägg, 22,5 miljoner kronor på mjölkpristillägg inom vissa delar av landet, 5,5 miljoner kronor på särskilda mjölkbidrag såsom merfraktbidrag m. m., 6 miljoner kronor på bidrag till förbättring av mjölkhandelns marginaler, 33 miljoner kronor på pristillägg till slaktdjursprodukter, 100 000 kronor på kostnader för främjande av ullproduktionen samt 5 miljoner kronor på diverse kostnader. Sistnämnda belopp är enligt vad livsmedelskommissionen upplyst i första hand avsett att användas för ersättning till Svenska mejeriernas riksförening för handhavandet av vissa med mjölk- och matfettsregleringen sammanhängande uppgifter, till bestridande av vissa bidrag till Mjölkpropagandan samt till utgifter för ersättande av förluster vid lagring och annat omhändertagande av andra livsmedel än spannmål. Nu ifrågavarande post torde även få anlitas för bestridande av vissa återstående tryckningskostnader för 1942 års jordbrukskommitté ävensom för täckande av de utgifter, som föranledas av förslagen till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland m. m.

Någon reservation å de medel, som anvisats för prisreglerande åtgärder under innevarande regleringsår, kan, såvitt nu kan bedömas, icke med säkerhet beräknas föreligga.

Såsom redan tidigare nämnts bör det, därest stabiliseringspolitiken slopas eller modifieras, övervägas att begränsa de statliga pristilläggen. Det synes emellertid lämpligt att man nu vid beräkningen av medelsbehovet bortser

87 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

från denna eventualitet. Till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område torde sålunda för budgetåret 1950/51 böra anvisas ett reservationsanslag av 191 miljoner kronor. I enlighet med vad jag förut förordat torde vidare för sagda budgetår böra anvisas till bestridande av kostnaderna för Svenska spannmålsaktiebolaget ett reservationsanslag av 25 miljoner kronor samt till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet ett förslagsanslag av 7 miljoner kronor.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag

1) att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för reglering under nästkommande regleringsår av produktions- och avsättningsförhållandena på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer jag angivit i det föregående;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att fastställa priser på brödsäd och oljeväxter av 1951 års skörd i huvudsaklig överensstämmelse med vad som förut angivits;

dels å riksstaten för budgetåret 1950/51 under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag av 191 000 000 kronor;

b) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet ett reservationsanslag av 25 000 000 kronor;

c) till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försal jningsverksamhet ett förslagsanslag av 6 000 000 kronor.

2) att förslagen till förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost samt till förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 juni 1944 (nr 459) angående avgift för smör som användes för framställning av grädde m. in. måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Gunnar Eklund.

; >ri; ij t! t -

ur.y.li i! •, • • ,

?*»' *>0 . : n ■ r. ■

)• it*' 't . ‘ I ili i

...; !/ru ■>*•! i il-'.- *:! ? ■».

i y $; i*;!£ ../r\ A >’ .

[5^-r . • !/ A •. : jJ:'. V

-V;-5 'T v; .*’< • >«m. :UjL. . , * :•; • f. i i V-h!f i i'*^ i

•! ! r< :: i

!!;; !• ■ . •••’ > / ■ ;d y.Vtb

* ^ ii'; I /(i "0 i.'! ; j ; 1:' ■ ; .i.

ii' * i>i / i/H1' rf .

i < It;, r;! ■>' iiii!«vt.' •!

' k V f.O ;\w

: n■ .■<<> i ih't) (.!' !■ !(M /*; •:

’■ - A ■■■ *!«?. '>SVi "■ '• '■ I

iVir-.vi i.1-' t n • ’. in , . v,, ! \

■ \ ..n’>.:i>A ' •.

. W ! >•-; . W

. :

' '

.■:><i, ,■(

■Mit. iiiii ii ; ti’i i. i],;

■■'s >' -in'1 W!l tf, ■ ii^fihiii • ,

* , i!Uin;-)inl Hif |*nt: • iso ft >o •ibiunp . ,Si<»j r* i-i'!! in-.r; rigfi an^nHibimiV! • v /i; •*>;

' 'ii f.i iiioi: iooss -itV* ; * i • . i. •,{><

• t). <*• -.*n .fj.xi***» ,r» .in

..nii.i It ],> .i

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

89 Bilaga 1.

PM

med översikt över hittills vidtagna regleringsåtgärder på jordbrukets område.

Beträffande de regleringsåtgärder, som från statsmakternas sida företagits till och med första kvartalet 1949, hänvisas, utöver vad i det följande anföres, till propositionerna nr 278/1941, 319/1942, 246/1943, 253/1944, 303/1945, 267/1946, 280/1947, 275/1948 och 212/1949.

Brödsädsregleringcn. Under våren 1949 ha vidtagits åtskilliga lättnader i fråga om brödsädsregleringen. Utfodringsförbudet på korn har sålunda hävts den 1 maj och skyldigheten för kvarnarna att vid förmalning inblanda korn i råg och vete har upphört den 9 maj. (Livsmedelskommissionens cirkulär nr 3273 och 3274.) För regleringsåret 1949/50 gälla i fråga om brödsäd i stort sett samma bestämmelser som året dessförinnan (cirkulär nr 3212). Sålunda gäller för råg och vete fortfarande utfodringsförbud. För råg och vete gälla vidare normalpriser, vilka äro utformade efter en stigande skala.

Prisstegringen har under tidigare år varit jämn och uppgått till 10 öre per deciton och halvmånad till och med den 16 mars. För innevarande regleringsår är prisstegringen densamma utom för månaderna oktober och november, då den utgör 25 öre per deciton och halvmånad. Denna höjning har vidtagits för att stimulera jordbrukarna till att under höstmånaderna, då tillförseln av brödsäd är störst, hålla tillbaka sina utbud. Prisstegringen upphör liksom under tidigare år den 16 mars och anvisningar ha utfärdats för odlare (cirkulär nr 3367) att senast den 1 maj 1950 till handlare eller kvarnar leverera sitt saluöverskott av brödsäd. Ändrade kvalitetsbestämmelser vid betalning av brödsäd ha införts att gälla för 1949 års skörd (cirkulär nr 3308). Den viktigaste ändringen härvidlag är, att man vid bedömandet av brödsädens kvalitet utgår från en normal vattenhalt på 16,5 procent (tidigare 17,5 procent) och att all levererad spannmål omräknas till en vattenhalt av 16,5 procent. Även rymdvikts- (hektolitervikts-) bestämningen skall ske vid eller korrigeras till samma vattenhalt. Ändringen av kvalitetsbestäinmelserna innebär en försämring av det grundavräkningspris, som jordbrukarna erhålla, med i genomsnitt 62,i öre per deciton. En genomförd förändring i torkningsersättningarna har medfört en ytterligare prisförsämring av cirka 10 öre per deciton. Dessa prissänkningar ha emellertid kompenserats dels genom den förut omnämnda starkare stegringen av den successiva skalan under oktober och november vilka motsvarar eu prisförbättring av i genomsnitt 23,i öre per deciton, och dels genom eu höjning av ingångspriserna per den 1 september av 50 öre per deciton. Ingångspriserna per den 1 september 1949 voro i kronor per deciton för vårvete 34:40 mot 33:90 den 1 september 1948) samt för höstvete och råg 29:40 (mot 28: 90 den 1 september 1948).

För icke fullgod brödsäd samt avrens gälla vid försäljning från odlare inga normalpriser. Spannmålsbolaget och auktoriserad handlare skola dock

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

för sådan vara, därest den kan iordningställas till fullgod fodervara, erlägga betalning lägst efter ett pris, som med 3 kronor understiger det vid leveranstillfället gällande normalpriset på höstvete och råg.

Systemet med prisorter för södra och mellersta Sverige har bibehållits. I norra Sverige gälla normalpriserna vid försäljning från odlare fritt av köparen anvisad mottagningsplats. Vid överlåtelse av fullgod brödsäd till kvarn från Svenska spannmålsaktiebolaget och från auktoriserad spannmålshandlare är priset 1:15 kronor respektive 85 öre högre än priset till odlare. Vid nu avsedda försäljningar får vidare en successiv stegring av priset ske ända fram till den 31 augusti 1950. Leverans från spannmålsbolaget sker fraktfritt eller eif kvarnort. Vid leverans från spannmålshandlare skall kvarnen ersätta säljaren den del av fraktbeloppet, som icke erlägges av spannmålsbolaget. Bolaget gottgör handlanden den del av fraktkostnaden, som överstiger 30 öre per deciton, dock högst 1:40 kronor per deciton (cirkulär nr 3312).

I fråga om utsäde av brödsäd, vilket redan under tidigare år fått försäljas utan begränsning, har för innevarande år även prissättningen frigivits i det att normalpriserna borttagits (cirkulären nr 3297 och 3337).

Beträffande brödsäden är vidare att märka, att förmalningen helt frigivits den 1 september 1949 i vad avser utmalningen. Däremot gälla fortfarande bestämmelser om att vårvete i viss omfattning skall användas vid vetemjölsframställning och att viss procent råg skall inblandas i vete, som användes för mjölframställning. Det mjöl, som i handeln går under namn av vetemjöl, skall sålunda innehålla minst 4 procent rågmjöl mot minst 13 procent töre den 1 september 1949 (cirkulär nr 3316).

Mallönen har varit oförändrad sedan den 1 januari 1948.

Fodermedelsregleringen. Ehuru försäljningen av inhemsk fodersäd under regleringsåret 1948/49 varit fri, ha under nämnda år normalpriser enligt en successivt stigande prisskala för samtliga fodersädsslag varit gällande (cirkulär nr 3157). Även för majs har gällt normalpris efter en stigande skala (cirkulär nr 3161). I och med att utfodringsförbudet beträffande korn hävdes den 1 maj 1949 jämställdes korn i prishänseende med majs.

Från och med den 1 september 1949 gälla icke vidare normalprisbestämmelser för fodersäd utan prisbildningen är fri i den allmänna handeln. För fodersäd, som säljes från Svenska spannmålsaktiebolaget, gälla dock vissa av kommissionen fastställda priser. Dessa avse i första hand importerad fodersäd, bl. a. majs. Under hösten voro spannmålsbolagets priser för korn och blandsäd 25: 50, för vithavre 23: 50, för svarthavre 23: — och för majs 26: 50, allt kronor per deciton beräknat fob eller fritt å fordon i importhamn vid försäljning till förbrukare. En höjning av nämnda priser för havre och majs har sedermera vidtagits för havre den 1 mars 1950 med 75 öre och för majs dels den 1 oktober 1949 med 1 krona och den 1 mars 1950 med ytterligare 1 krona.

Från och med den 1 september 1949 utbetalas genom Svenska spannmålsaktiebolaget fraktbidrag för bl. a. fodersäd, som fraktas per järnväg eller fartyg från södra och mellersta Sverige till norra Sverige. Fraktbidrag utgår med högst 2: 50 kronor per deciton, och beräknas på det fraktbelopp, som överstiger 75 öre per deciton; vederbörande befraktare har således alltid att svara för en grundfrakt av 75 öre per deciton innan han kan erhålla bidrag (cirkulär nr 3312).

I fråga om förmalning av havre till havregryn må erinras om att riksdagen fattat beslut om subventionering av vissa livsmedel. I anslutning härtill utbetalar livsmedelskommissionen ett bidrag till havregrynskvarnarna av 10 öre per kilogram gryn, som expedieras från respektive kvarnar från och med

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

den 5 december 1949. I samband härmed har priskontrollnämnden sänkt stoppriserna på havregryn i samtliga handelsled (cirkulär nr 3355).

Från och med den 1 januari 1950 erfordras icke kvarntillstånd för att bedriva löneförmalning av korn och havre till människoföda. I samband härmed har livsmedelskommissionen också borttagit skyldigheten att avlämna rapporter till kommissionen om nämnda förmalning.

Regleringen av andra fodermedel än fodersäd har nu i stor utsträckning kunnat avskaffas. Den 11 april 1949 hävdes sålunda ransoneringen av foderblandningar för fjäderfän och för pälsdjur. Samma dag upphävdes alla de bestämmelser, som inneburo inskränkning i rätten att förfoga över luzernmjöl, fälttorkat hömjöl, klöverfröagnar och klöverfröagnnudlar. Samtidigt utfärdades vissa föreskrifter om märkning av saluförda förpackningar, som innehöllo luzernmjöl (cirkulär nr 3261).

Från och med den 9 september 1949 medgavs fri försäljning av oljekraftfoderblandning, linkakmjöl, linfrökakor och linfröexpeller samt extraherat rapsmjöl och extraherat senapsmjöl (cirkulär nr 3317). Den 1 oktober slopades standardiseringsbestämmelserna för foderblandningar för fjäderfän. Dock kvarstå tills vidare vissa begränsningar i rätten att för tillverkning av sådana blandningar använda majs, oljekraftfoder och fiskmjöl. Enligt nu gällande bestämmelser skall saluförd förpackning, innehållande foderblandning för fjäderfän, vara försedd, bland annat, med deklaration över blandningens mekaniska sammansättning samt med uppgifter om garanterade lägsta halt av råprotein och smältbar äggvita samt högsta halt av växttråd och aska. Den 1 oktober 1949 medgavs fri försäljningsrätt även beträffande foderbenmjöl och dikalciumfosfat, varjämte tillverkningen av mineralfoderblandningar gavs fri. Saluförda förpackningar, innehållande foderbenmjöl eller dikalciumfosfat eller mineralfoderblandning, skola dock märkas, bl. a. med vissa kvalitetsuppgifter (cirkulären nr 3324 och 3342). I samband med hävande av normalprisbestämmelserna för blodmjöl, köttfodermjöl och valrnjöJ (se nedan) ha utfärdats nya bestämmelser om märkning av förpackningar, vari dessa varor saluhållas. Den 23 mars 1950 ha bestämmelserna om reglering av handeln med fiskmjöl upphävts. Viss skyldighet beträffande märkning av förpackningar, vari varan saluhålles, finnes dock fortfarande. För fiskmjöl skola på förpackningarna lämnas vissa kvalitetsuppgifter m. m. (cirkulär nr 3377).

Normalprisbestämmelserna på följande fodermedel ha numera hävts, nämligen den 11 juli 1949 (cirkulär nr 3297) på havrekli och kornkli och den 1 september (cirkulär nr 3316) på vetekli och rågkli, den 9 september (cirkulär nr 3317) på oljekraftfoderblandning, linkakmjöl, linfröexpeller, extraherat rapsmjöl, extraherat senapsmjöl, betmassa, betfor, vetegroddar, maltgroddar, sopmjöl, foderbröd, fodercellulosa samt foderbenmjöl och dikalciumfosfat, den 19 september (cirkulär nr 3317) på standardiserade foderblandningar för fjäderfän, den 6 mars 1950 på blodmjöl, köttfodermjöl och valmjöl (cirkulär nr 3373) samt den 23 mars 1950 (cirkulär nr 3377) på fiskmjöl och fiskcnsilage. Vad angår oljekraftfoder tillämpar Svenska spannmålsaktiebolaget vissa av kommissionen fastställda högsta priser. Genom särskilda bestämmelser angående dessas tillämpning erhålles möjlighet att påverka de av handlarna tillämpade förbrukarepriserna. Normalpris gäller nu icke för annat fodermedel än melass.

Vid transport från södra och mellersta Sverige till norra Sverige av vetekli, rågkli, oljekraftfoder samt foderblandningar för fjäderfän och pälsdjur utgår fraktbidrag efter samma grunder som för fodersäd (cirkulären nr 3316 och 3317).

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Potatisregleringen. De av livsmedelskommissionen med stöd av förordningen den 30 juni 1943 (nr 454) i kommissionens cirkulär nr 1549 utfärdade bestämmelserna angående tillverkning av potatisstärkelse äga giltighet även under tillverkningsåret 1949/50.

Priset på potatis, som inköpes för tillverkning av stärkelse eller brännvin, har liksom tidigare enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande fastställts av livsmedelskommissionen.

Vidare har, i likhet med vad tidigare tillämpats, för tillverkningsåret 1949/50 kommissionen träffat ett av Kungl. Maj :t sedermera godkänt avtal med Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. angående föreningens inköp och försäljning av potatisstärkelse. Viss del av avtalet har därjämte av Kungl. Maj:t förelagts riksdagen för godkännande. I avtalet har kommissionen under förutsättning av statsmakternas godkännande åtagit sig att bereda föreningen möjlighet att erhålla minst ett visst i avtalet angivet pris per deciton för vid tillverkningsårets slut inneliggande lager av potatismjöl med avdrag av viss kvantitet, ävensom ersättning för ränte- och lagringskostnader i avseende på inneliggande lager (Kungl. Mai:ts brev den 7 oktober 1949).

Sedan Kungl. Maj :t den 28 oktober 1949 förordnat, att 7—12 §§ kungörelsen den 2 oktober 1942 (nr 800) angående beslag å potatis, in. in. skulle upphöra att gälla med utgången av november 1949, upphävdes samtliga de föreskrifter, vilka kommissionen utfärdat med stöd av nämnda författningsbestämmelser. I samband härmed beslutade kommissionen (cirkulär nr 3344) att envar, utan hinder av att beslag å potatis fortfarande gäller, skall äga fritt förfoga över potatis för annat ändamål än tillverkning av potatismjöl och brännvin. Tillstånd alt använda potatis för bränneriändamål avses att lämnas endast till Sveriges bränneriidkareförening u. p. a. och Aktiebolaget vin- & spritcentralen. Beträffande tillverkningen av potatismjöl skola tidigare utfärdade bestämmelser fortfarande gälla.

På grund av en med cirka 8 procent minskad potatisareal och en för potatisen mindre lämplig väderlek under förra sommaren blev 1949 års potatisskörd avsevärt lägre än vad man brukar räkna som normalskörd. Enligt skörderapporten per den 15 oktober 1949 har 1949 års skörd beräknats uppgå till allenast 1 657 000 ton. Vidare har på grund av omfattande angrepp av bladmögel potatisens kvalitet blivit lägre än vanligt. Den svaga skörden har medfört, att priset på matpotatis under den gångna delen av konsumtionsåret varit högre än under det föregående året. Frågan om fastställande av normalpris har varit aktuell, men kommissionen har tills vidare nöjt sig med att träffa underhandsöverenskommelser med producenter och representanter för potatishandeln angående vissa riktlinjer för prissättningen på potatis. En överenskommelse, som omfattade hela landets större konsumtionsorter, träffades i början av december 1949 och innebar, att potatispriserna med undantag för vissa orter maximerades till samma belopp, som tillämpades vid senaste normalprissättningen på potatis enligt av kommissioften den 27 januari 1948 utfärdat cirkulär (nr 3032). Sedermera ha liknande överenskommelser träffats med viss förhöjning av maximipriserna.

Rekordskörden av potatis år 1948 medförde bl. a. att kommissionen, till förhindrande av att befintliga överskottspartier skulle förstöras, undan för undan måste medgiva utökad tillverkning av potatismjöl. Resultatet härav blev, att tillverkningen av potatismjöl uppgick till 390 000 deciton eller den största tillverkning av potatismjöl som någonsin förekommit inom landet. På grund härav och då som en följd av upphävandet av ransoneringar och regleringar av andra livsmedel förbrukningen av potatismjöl avtog, utgjorde övergångslagret av potatismjöl vid ingången av tillverkningsåret 1949/50

Kungl. Maj:ts proposition nr 245-

icke mindre än cirka 200 000 deciton. I syfte att nedbringa lagerhållningen av potatismjöl till något så när normal nivå har kommissionen dels reducerat tillverkningen av potatismjöl under innevarande tillverkningsår från eu på våren 1949 preliminärt bestämd kvantitet av 225 000 deoiton till 150 000 deciton och dels i samråd med Sveriges stärkelseproducenters förening låtit exportera en kvantitet av 65 000 deciton potatismjöl. Den potatis, som odlats för försäljning till stärkelsefabriker men icke funnit avsättning för avsett ändamål, har kunnat mottagas av potatisbrännerierna. För den del av leveranserna av sådan potatis till brännerierna, som motsvarat den reducerade potatismjölstillverkningen, har enligt Kungl. Maj :ts medgivande utbetalts visst fraktbidrag. På exporten av potatismjöl har uppstått viss förlust på grund av att de uppnådda exportpriserna varit lägre än det pris, som stärkelseföreningcn haft att betala stärkelsefabrikerna. Denna förlust har till viss del bestritts med medel ur stärkelseföreningens clearingkassa. Till täckande av återstående del av förlusten har kommissionen enligt Kungl. Maj :ts medgivande till stärkelseföreningen utbetalt ersättning av reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under budgetåret 1949/50.

Beträffande tillverkningen av potatisbrännvin kan nämnas, att till Sveriges bränneriidkareförening anslutna brännerier erhållit tillstånd att använda egen och av odlare, som normalt leverera potatis till brännerier, inköpa potatis för tillverkning av sammanlagt 20 miljoner liter råbrännvin av normalstyrka. Dessutom har tillstånd lämnats för tillverkning av potatisbrännvin av den »stärkelsepotatis», som enligt kommissionens anvisningar hänvisats för leverans till brännerier. Den totala brännvinsbränningen under regleringsåret 1949/50 torde härigenom komma att uppgå till cirka 25 miljoner liter råbrännvin av normalstyrka.

Kommissionen har vidare i likhet med föregående år träffat avtal med Sveriges bränneriidkareförening, varigenom potatisodlarna i bränneridistrikten utfäst sig att bibehålla den tidigare odlingen av potatis mot det att kommissionen åtagit sig vissa förpliktelser rörande avsättningen av den potatis, som icke finner avsättning för inhemsk direktförbrukning eller utfodring.

Mjölkregleringen. Sammanfattande bestämmelser rörande mejeriprodukter finnas i livsmedelskommissionens cirkulär nr 3376, vilket utkommit den 11 april 1950.

Den redogörelse, som i propositionen nr 280/1947 lämnats beträffande förordningen den 28 juni 1941 (nr 488) angående mjölkavgift samt beträffande denna författnings tillämpning, äger alltjämt giltighet. Något förordnande om uttagande av mjölkavgift har alltså fortfarande icke meddelats. Accis utgår icke på margarin, som levererats efter utgången av år 1949. Den 1 januari 1950 har tullen på margarin nedsatts med 8 öre till 15 öre per kilogram. Beträffande tullen och accisen på konstister har däremot ingen förändring skett.

Producent- och kontantbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk utgå enligt oförändrade bestämmelser. Härom hänvisas till den redogörelse, som lämnats i propositionen nr 212/1949.

Mjölkpristillägg utgår till mejeri med visst av livsmedelskommissionen för varje kalendermånad bestämt belopp för varje kilogram av den myckenhet fett, som innchålles i den vid mejeriet under månaden från mjölkproducenter invägda mjölken och grädden. Mjölkpristillägg utgår dock endast, därest mejeriet under månaden för beredande till avsalu av smör, ost eller annan mejeriprodukt använt mjölk eller grädde till eu myckenhet, innehållande minst 100 kilogram mjölkfett. Livsmedelskommissionen kan bestämma, alt mjölkpristillägg skall utgå med olika belopp i olika delar av landet.

94 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Vidare äger livsmedelskommissionen föreskriva, att mjölkpristillägg ej skall utgå eller utgå med nedsatt belopp för mjölkfett i sådan mjölk och grädde, som av mejeriet försålts för vissa ändamål eller av detsamma använts för beredande av viss mejeriprodukt. Genom en den 2 december 1949 vidtagen ändring i nämnda kungörelse har kommissionen bemyndigats föreskriva, att reducering av tillägget för viss mejeriprodukt skall ske genom att viss avgift erlägges till kommissionen. Sådan avgift utgår för närvarande endast för ost. Avgiften, som tidigare utgjort 10 öre per kilogram, har från och med den 1 mars 1950 höjts till 20 öre per kilogram. De influtna avgiftsmedlen fonderas för att enligt grunder, som senare komma att fastställas, användas till åtgärder för främjande av en ändamålsenlig fördelning av tillverkningen av olika mejeriprodukter.

Mjölkpristillägg utbetalas för kalendermånad till det mejeri, vid vilket mjölken invägts från producenterna. Livsmedelskommissionen kan besluta, att mjölkpristillägg icke vidare skall utgå till mejeri, vilket i väsentlig mån åsidosatt i kungörelsen den 26 augusti 1948 (nr 632) angivna villkor för erhållande av mjölkpristillägg och utjämningsbidrag eller bestämmelse, som med stöd av kungörelsen meddelats av kommissionen, eller vilket i viss deklaration, som det åligger mejeriet att avgiva, lämnat oriktig uppgift rörande förhållande av betydelse för beräknande av mejeriet enligt kungörelsen tillkommande medel. Kommissionen äger, då den finner skäl därtill, upphäva dylikt beslut. Vidare kan kommissionen föreskriva skyldighet för mejeri, som åsidosatt villkor för erhållande av mjölkpristillägg och utjämningsbidrag, att återbetala vad mejeriet kan ha uppburit i mjölkpristillägg och utjämningsbidrag för den tid åsidosättandet avser.

Efter beslut av riksdagen har Kungl. Maj :t den 2 december 1949 anvisat 66 miljoner kronor för prisförbättring av jordbrukets produkter under regleringsåret 1949/50, vilket belopp skulle komma mjölkproduktionen till godo. Förutom 2,7 miljoner, som avsetts för prisförbättring på s. k. direktlevererad mjölk, har beloppet använts till förhöjning av mjölkpristilläggen. Därvid har 57,3 miljoner avsetts för det allmänna mjölkpristillägget samt återstående belopp, 6 miljoner, för särskilt tillägg i vissa delar av landet, huvudsakligen Norrland. Den 1 februari 1950 har viss omläggning av systemet med mjölkpristillägg och utjämningsbidrag ägt rum. Reglering av marknadsintäkterna för olika mejeriprodukter sker därefter enbart med hjälp av utjämningsbidragen och den ovan nämnda tillverkningsavgiften för ost. Mjölkpristillägg utgå från och med den 1 februari 1950" med följande belopp.

Allmänt mjölkpristillägg lämnas lika över landet med 82,4 öre per kilogram mjölkfett.

Extra mjölkpristillägg utgår för Norrland och vissa delar av Svealand och Götaland. De belopp, som utgå per kilogram mjölkfett, variera mellan 129 öre (Norrbottens län, Västerbottens läns lappmark samt vissa delar av Västernorrlands län) och 20 öre (Gästrikland samt vissa delar av Kopparbergs, Västmanlands, Värmlands, Örebro och Älvsborgs län).

Därutöver utgår särskilt mjölkpristillägg inom samma delar av landet där extra mjölkpristillägg utgår. Det särskilda tillägget bestrides av det förut nämnda beloppet på 6 miljoner kronor. Tillägget beräknas per kilogram invägd mjölk och till mjölk omräknad grädde. Tilläggets belopp bestämmes för varje månad med ledning av mjölkinvägningens storlek.

Utjämningsbidrag utgår enligt oförändrade grunder. Genom utbetalande av utjämningsbidrag tördelas de medel, som inflyta genom upptagande av utjämningsavgift å mjölk, grädde och ost.

Kungl. Maj:ts proposition nr 24-5.

95 I propositionerna nr 275/1948 och 212/1949 har redogjorts för syftet med och innebörden av förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost (utjämningsavgift). Bestämmelserna ha genom förordning den 3 juni 1949 (nr 355) erhållit fortsatt giltighet till och med den 31 augusti 1950.

I enlighet med beslut av 1948 års riksdag (skrivelse nr 423) har Kungl. Maj:t liksom under tidigare år medgivit, att till mejerierna få utbetalas vissa särskilda mjölkbidrag. Under budgetåret 1949/50 har för detta ändamål anvisats högst 9 miljoner kronor. De bidrag, som här avses, äro dels de s. k. merfraktstilläggen, dels regleringskostnadstillägg till vissa mjölkorganisationer i Stockholm och Göteborg, dels viss ersättning för behandling av konsumtionsmjölk vid vissa uppsamlingscentraler, som leverera mjölk till de större konsumtionsorterna, dels bidrag för upprätthållande av mejeriernas kör linjer inom de områden, där på grund av minskad mjölkproduktion transportkostnaderna per kilogram mjölk äro särskilt höga. Sistnämnda bidrag utgår i Norrtand med undantag av Gästrikland samt i Särna och Idre socknar av Kopparbergs län för tiden 1 juli 1949—30 juni 1950 samt i övriga delar av riket för tiden 1 oktober 1949—31 maj 1950. Körlinjebidraget utbetalas månadsvis till mejeri, för vilket den genomsnittliga kostnaden för intransport av mjölk till mejeriet under månaden överstigit 1,2 öre per kilogram, samt utgår med ett belopp, motsvarande hälften av den summa, varmed sagda kostnad under månaden överstigit 1,2 öre per kilogram. Enligt riksdagens beslut har Kungl. Maj:t erhållit befogenhet föror dna, att ifrågavarande belopp å 9 miljoner kronor må användas för tillgodoseende jämväl för annat behov än förut nämnts, som är av särskild betydelse för mjölkförsörjningens ordnande.

Även för budgetåret 1949/50 har anvisats ett belopp av 6 miljoner kronor för bidrag till förbättring av mjölkhandelns marginaler. Bidraget utgår efter oförändrade grunder (cirkulär nr 3220).

Vad i propositionen nr 280/1947 sägs om import av hithörande varor gäller alltjämt.

Bestämmelserna om mjölkstandardisering kvarstå oförändrade. Däremot har förbudet mot försäljning av tjock grädde upphävts den 12 juli 1949.

Följande kungörelser rörande mejeriprodukter ha upphört att gälla med utgången av november 1949, nämligen kungörelsen den 20 december 1940 (nr 1025) angående beslag å vissa förråd av smör, kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 545) angående beslag å samt reglering av handeln med kondenserad mjölk och grädde samt torrmjölk och ost, kungörelsen den 7 november 1941 (nr 862) angående reglering av handeln med grädde, samt kungörelsen den 28 november 1941 (nr 891) angående tillämpning av bestämmelserna om reglering av handeln med grädde i fråga om fettemulsion. Då de varor, som avses i kungörelserna, redan tidigare ha fått fritt försäljas, har upphävandet av kungörelserna huvudsakligen blott formell betydelse.

Normalpriser gälla fortfarande vid försäljning av mjölk, tunn grädde och steriliserad grädde till förbrukare, vid försäljning av skummjölk och kärnmjölk till förbrukare och handlande samt vid all försäljning av tjock grädde.

Kommissionen har medgivit att från och med den 1 oktober 1949 ost — annan än mesost — må tillverkas med högre fetthalt än 33 procent. Sådan ost får försäljas från och med den 6 februari 1950. Beträffande mesost med högre fetthalt än 11 procent har tillverknings- och försälj ningsförbudet hävts den 1 mars 1950.

Från och med den 9 januari 1950 utgår subvention vid försäljning av svensk hård löpeost med fetthaltsbeteckningen 30-f- eller lägre (haivfet

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

ost) samt för margarinost med 60 öre per kilogram (cirkulär nr 3361). Den 6 februari 1950 utsträcktes subventioneringen till att avse även löpeost (såväl hård som mjuk) med högre fetthaltsbeteckning än 30Jr, d. v. s. helfet ost (cirkulär nr 3366). Normalpriser gälla för såväl svensk import som importerad ost.

Kungörelsen den 21 november 1947 (nr 834) angående beslag å samt reglering av handeln med tran har upphört att gälla med utgången av november 1949. Samtidigt ha ett flertal andra författningar rörande regleringen av fettråvarorna upphävts. Bestämmelser om beslag och handelsreglering gälla nu blott för vissa feta oljor och andra fettämnen, som äro av särskild betydelse för tillverkningen av margarin samt tvätt- och rengöringsmedel (cirkulär nr 3347).

Slaktdjursregleringen. Den redogörelse, som i propositionen nr 267/1946 lämnats för regleringen av införseln av levande nötkreatur, får och svin, kött av nötkreatur, får och häst, fläsk samt konserver av dylikt kött eller av fläsk ävensom angående införselavgift för dylika köttvaror samt angående s. k. slaktdjursavgift, äger alltjämt giltighet.

I samband med upphävandet av köttransoneringen den 20 juni 1949 genomfördes betydande lättnader i den dittills upprätthållna slaktdjursregleringen. Sålunda upphörde skyldigheten för djuruppfödare att föra journal över sitt djurbestånd ävensom den av slaktgodemännen utövade kontrollen över djurbesättningarna. Vidare upphävdes bestämmelserna angående slaktlicens samt slakteri- och trafikanttillstånd. Emellertid bibehölls viss reglering av den yrkesmässiga slakten. Härom stadgas i en av Kungl. Maj :t den 18 juni 1949 (nr 333) utfärdad kungörelse med vissa bestämmelser rörande slakt av nötkreatur och svin in. m. Huvudsyftet med bestämmelserna i denna kungörelse är att möjliggöra för kommissionen att vid behov dirigera köttvaror från överskotts- till underskottsområden för att motverka lokal knapphet på köttvaror och därmed följande tendens till prisstegring. Kommissionen har utfärdat tillämpningsföreskrifter till kungörelsen (cirkulär nr 3291). Bestämmelserna innebära i huvudsak följande. Yrkesmässig slakt av nötkreatur eller svin för försäljning i egen rörelse liksom yrkesmässigt förvärv av kroppar av sådant djurslag i återförsäljningssyfte får ske endast efter särskilt, av kommissionen meddelat tillstånd (auktorisation). Personer eller företag, som vid köttransoneringens upphävande innehade slakteri- eller trafikanttillstånd, erhöllo utan särskild ansökan auktorisation för yrkesmässig slakt. I övrigt meddelades auktorisation efter ansökan. Auktoriserad slaktare är skyldig att i den mån kommissionen så påfordrar till köpare inom av kommissionen anvisat område överlåta viss del av sin slakt. Vidare är auktoriserad slaktare skyldig att föra vissa anteckningar angående sin rörelse och att till kommissionen regelbundet lämna slaktrapport. Därjämte gälla för de auktoriserade slaktarna vissa bestämmelser om styckning av nötkreatur och svin m. m. Auktorisation kan återkallas i fall av brott mot kungörelsens bestämmelser eller mot kommissionens tillämpningsföreskrifter. Överträdelse av gällande prisföreskrifter angående kött- och charkuterivaror kan även medföra indragning av auktorisation.

Genom Kungl. Maj :ts kungörelse den 18 juni 1949 (nr 332) upphävdes kungörelsen den 29 januari 1943 (nr 59) angående beslag å samt regleringen av handeln med tarmar m. m.

Såsom framgår av redogörelsen i propositionen nr 212/1949 upphörde de statliga pristilläggen för nötkött den 27 inars 1949. Härefter ha pristillägg utbetalats endast för fläsk. Pristillägget utgjorde för tiden till köttransoneringens hävande den 20 juni 1949 25 öre per kilogram fläsk. Vid denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

tidpunkt genomfördes en omläggning av systemet för utbetalande av pristillägg (cirkulär nr 3291). Pristillägg utgår sålunda från och med den 20 juni 1949 med visst belopp per svin, som i slaktat skick väger minst 50 kilogram kallvikt. Tillägget utgick med 20 kronor för hel kropp till den 13 februari 1950, då tillägget sänktes till 18 kronor. Vidare gäller, att pristilllägg utbetalas endast för fläsk, som godkänts vid besiktning av veterinär. För möjliggörande av kontroll över utbetalandet av pristillägg har i förenämnda kungörelse den 18 juni 1949 föreskrivits, att fläsk av svin, som blivit vid offentligt slakthus, köttbesiktningsbyrå eller kontrollslakteri godkänt vid besiktning, skall vägas genom inrättningens försorg. Med stöd av kungörelsen har livsmedelskommissionen dessutom föreskrivit, att vid inrättning, som nyss sagts, skall föras en särskild journal över kroppar av svin, som godkänts vid besiktning. Det bör vidare nämnas, att pristillägg utgår endast för fläsk, som tillföres slaktarens rörelse (alltså ej för s. k. hushållsslakt). Pristilläggen erläggas till auktoriserade slaktare för att av denne utbetalas till djurägarna. För pristilläggen disponeras av anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under budgetåret 1949/50 ett belopp av 33 miljoner kronor.

Statsbidrag till ullproduktionen. Den i propositionen nr 212/1949 lämnade redogörelsen för bestämmelserna om statsbidrag till ullproduktionen äger alltjämt giltighet. För bidraget disponeras av anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under innevarande budgetår ett belopp av 200 000 kronor.

Äggregleringen. De bestämmelser angående regleringen av in- och utförseln av ägg in. in. samt angående märkning av kylhuslagrade och konserverade ägg, för vilka redogjorts i propositionen nr 303/1945, äro alltjämt i kraft.

Som angivits i proposition 212/1949 sjönk svensk äggnotering (= producentpriset på ägg i de viktigaste producentområdena i Götaland) i slutet av december 1948 till 2:50 kronor per kilogram, vilket pris enligt beslut vid 1948 års riksdag skulle betraktas som det bottenpris, vid vilket prisreglerande åtgärder borde vidtagas. Äggnoteringen kvarstod vid bottenprisnivån till den 29 augusti 1949. För att stödja äggpriset måste under tiden 22/12 1948—13/8 1949 statligt stöd lämnas vid lagring av ägg. Under denna tid inlagrades sålunda cirka 3 700 ton kylhusägg, 850 ton äggmassa och 1 400 ton konservägg. För att nedbringa inlagringen av ägg lämnades härjämte vissa bidrag vid export av färska ägg. De statliga lagren av ägg och äggprodukter ha i huvudsak vunnit avsättning före utgången av år 1949, dels genom export och dels genom försäljning för hemmakonsumtion. Den 1 mars 1950 voro de statliga lagren sålunda begränsade till cirka 150 ton äggmassa. Under den hittills gångna delen av regleringsåret 1949/50 ha några prisreglerande åtgärder för att stödja äggpriset icke behövt företagas, enär framkommande överskott kunnat exporteras till lönande priser.

7 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 245.

98 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Bilaga 2.

PM

med uppgifter angående produktionsutvecklingen på jordbrukets område.

Allmän översikt. Under senare hälften av 1930-talet gynnades Sverige av en rad goda skördeår, vilka medgåvo en som det sedermera skulle visa sig mycket värdefull beredskapslagring av såväl brödspannmål som vissa fodermedel. Mot bakgrunden av denna i produktionshänseende ovanligt gynnsamma period har skördeutfallet krigsåren 1940 och 1941 allmänt karakteriserats med ordet missväxt. De felslagna skördarna de båda nämnda åren hade som följd en kraftig nedskärning av landets husdjursstam.

De efterföljande åren av 1940-talet ha, om man bortser från år 1947, i stort sett utgjort en återhämtningsperiod för det svenska jordbruket, vilket bland annat kommit till synes däri, att den till följd av svaga skördar och otillräcklig fodermedelsimport starkt reducerade animalieproduktionen så småningom utökats. Det dåliga skördeutfallet år 1947 medförde ett tillfälligt avbrott i denna utveckling. Under efterföljande år har jordbruksproduktionen, som skall framgå av efterföljande översikt, återtagit sin uppåtgående trend. — Vid en bedömning av försörjningsläget och dess förändringar under det senaste årtiondet bör man hålla i minnet, att Sveriges folkmängd under denna tid visat en oavbruten stegring, medförande en ökning av folkmängden under tioårsperioden 1939—1949 med cirka 11 procent. Jämväl bör vid en dylik bedömning tagas i beaktande de betydande förskjutningar i vår utrikeshandel med jordbruksprodukter och jordbruksförnödenheter, som ägt rum sedan krigsutbrottet.

Brödsädsmarknaden. (Jfr tabellerna 3 och 4.) Beträffande de från och med år 1938 skördade brödsädsarealerna hänvisas till följande sammanställning, som hämtats ur den officiella jordbruksstatistiken. Uppgifterna för 1949 äro preliminära.

I förhållande till 1947 års låga brödsädsareal, som var den lägsta som redovisats på mycket länge, medförde 1948 en arealökning med 17 procent. För år 1949 noterades en arealminskning sedan 1948 med 7 procent till viss del sammanhängande med oljeväxtodlingens expansion.

Kungl. Maj:ts proposition nr 24ö.

99 Bestämmande för storleken av skördade arealer äro i stort sett såddens omfattning och utvintringen. Storleken av denna senare kan numera direkt angivas. Från och med år 1940 ha nämligen arealinventeringar företagits såväl på sommaren som på hösten. Vid höstinventeringarna ha uppgifter bland annat lämnats om de arealer, som vid inventeringstiilfället besätts med brödsäd- Vid sommarinventeringarna ha uppgifter erhållits om skördad areal av olika växtslag. En jämförelse mellan en höstinventering och påföljande sommarinventering visar alltså den omfattning, i vilken utvintring förekommit. I efterföljande tabell har en sådan jämförelse gjorts i fråga om höstvete och höstråg inom Svea- och Götaland, varjämte uppgifter även lämnas från den senaste höstens arealinventering.

De svåra vintrarna 1940/41 och 1941/42 orsakade som synes en betydande utvintring av höstvete (23 respektive 14 procent), medan höstrågen klarade sig relativt bra (3 procent under båda åren). Under åren 1942/43__

1945/46 var utvintringen ej särskilt betydande och varierade för höstvete mellan 1 och 3 procent och för höstråg mellan 3 och 5 procent av den besådda arealen. De svåra väderleksförhållandena vintern 1946/47 medförde däremot, att ej mindre än 22 procent av höstvetearealen och 14 procent av höstrågarealen måste plöjas upp och sås om. Utvintringen 1947/48 utgjorde i fråga om höstvete 14 procent och i fråga om höstråg 6 procent av de besådda arealerna. För vintern 1948/49 noteras ganska låga procenttal, nämligen 3 procent för såväl vete som råg.

Beträffande skördeutbytet av brödsäd per hektar hänvisas till följande»

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

uppgifter ur statistiska centralbyråns skördestatistik (talen för år 1949 äro preliminära).

För såväl 1948 som 1949 redovisas förhållandevis höga hektarskördar och utbytet per arealenhet ligger för båda åren genomsnittligt högre än något tidigare år under 1940-talet. Till de sista förkrigsårens höga hektarskördar har man dock enligt dessa siffror ännu icke kommit. En beräkning med utgång från de faktiska leveranserna av brödsäd av 1949 års skörd ger emellertid vid handen, att hektarskördarna i verkligheten snarast torde ha legat något högre än åren 1938 och 1939.

I följande sammanställning redovisas den officiella skördestatistikens uppgifter rörande skördeutbytet av brödsäd från och med 1938. Uppgifterna för 1949 äro preliminära.

Brödsädsskörden år 1949 var ungefär lika stor som 1948 års och större än skörden under något av åren 1940—1947. Sedan förkrigstiden har som synes skett en mycket kraftig ökning av vårveteodlingen.

Fodermedelsmarknaden. Beträffande den inhemska foderskörden kunna följande sammanställningar vara av intresse. Uppgifterna ha hämtats ur den officiella skördestatistiken samt äro preliminära för år 1949.

1 Arealen slåtteräng utgjorde enligt 1937 års jordbruksräkning 336 186 hektar och enligt 1944 års jordbruksräkning 239 052 hektar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245-

101 Medan fodersädsskörden år 1949 var den största som redovisats sedan förkrigstiden var skörden av foderrotfrukter den näst minsta som noterats under samma tid. Höskörden det gångna året låg visserligen högre än 1948 års skörd men kom dock icke upp till 1944—1946 års skördetal.

Den inom 1942 års jordbrukskommitté och LK-delegationen beräknade inhemska förbrukningen av oljekraftfoder och kli (av såväl inhemskt som utländskt ursprung, jfr tabell il) redovisas i följande tablå produktionsårsvis.

102 Kungi. Maj.ts proposition nr 245.

Den från år till år växlande tillgången på oljekraftfoder och kli beror för flertalet år främst på fluktuationer i importen. Med de senaste årens ökning av den inhemska oljeväxtodlingen har följt ett minskat beroende av utlandet i fråga om vår försörjning med oljekraftfoder.

Potatismarknaden. Den inhemska skörden av potatis redovisas i följande sammanställning, som hämtats ur den officiella skördestatistiken. Uppgifterna för år 1949 äro preliminära.

Av tablån framgår, att 1949 års potatisskörd blev den lägsta som förekommit sedan 1944. Nedgången från 1948 till 1949 utgör 30 procent.

Beträffande konsumtionen av matpotatis föreligger icke några direkta statistiska uppgifter. Med ledning av bland annat socialstyrelsens konsumtionsundersökningar ha dock inom 1942 års jordbrukslcommitté och LK-delegationen verkställts följande beräkningar rörande storleken av denna kon-

Fram till och med 1942/43 redovisas en betydande konsumtionsökning, främst orsakad av bristen på andra livsmedel. Därefter beräknas förbrukningen av matpotatis åter ha gått tillbaka och antages för närvarande per capita räknat ligga vid ungefär samma nivå som före kriget.

Förbrukningen av fabrikspotatis har från och med konsumtionsåret 1938/ 39 uppgått till följande kvantiteter.

Marknaden för mjölk och mejeriprodukter. (Jfr tabellerna 5—8.) Inom LK-delegationen utförda beräkningar rörande mjölkproduktionen ha sammanställts i efterföljande tablå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

1938/39 ............. 4 714 000 ton

1939/40 ............. 4 595 000 »

1940/41 ............. 4 084 000 »

1941/42 ............. 3 658 000 »

1942/43 ............. 3 840 000 »

1943/44 ............. 4 180 000 »

1944/45 ............. 4 350 000 ton

1945/46 ............. 4 627 000 »

1946/47 ............. 4 610 000 »

1947/48 ............. 4 341 000 »

1948/49 ............. 4 553 000 >

1949/50 (prognos) .... 4 844 000 »

Verkningarna av det dåliga skördeutfallet år 1947 ha nu kunnat helt övervinnas. För år 1949/50 räknas med en större mjölkproduktion än något tidigare år; produktionen beräknas ligga nära 3 procent högre än produktionsåret 1938/39. Medelkoantalet år 1949/50 uppskattas till omkring 1 700 000 djur mot 1 920 000 djur år 1938/39. Kostammen är alltså nu ej oväsentligt mindre än före kriget. Att den totala mjölkproduktionen ändock ligger högre beror på att produktionen per ko sedan förkrigsåret 1938/39 beräknats öka från 2 455 kilogram till 2 910 kilogram eller med över 18 procent.

Under kalenderåret 1949 har mjölkinvägningen vid mejerierna uppgått till 3 679 miljoner kilogram mot 3 361 miljoner kilogram 1948. ökningen utgör 9,5 procent. I förhållande till år 1939 föreligger en uppgång med nära 15 procent, vilket främst beror på att antalet mejerileverantörer betydligt ökat. (Jfr tabell 6.) Jämsides härmed har försäljningen av mjölk från producent direkt till förbrukare successivt minskat liksom tillverkningen och försäljningen av lantsmör. Av följande uppställning framgår den vid mejerier invägda mjölkens relativa andel av den totala mjölkproduktionen.

Den vid mejerierna invägda mjölkens användning redovisas i följande två tablåer.

1 Fr. o. m. november 1941 standardiserad mjölk.

104 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Av tablåerna framgår, att användningen av mjölk för produktberedning absolut sett nådde ett minimum år 1942; i förhållande till invägningen nåddes minimum under 1943, varefter i stort sett skett en successiv ökning. År 1949 var kvantiteten produktmjölk 2 663 miljoner kilogram eller 11 procent högre än motsvarande tal år 1939. Ser man på utvecklingen för försåld konsumtionsmjölk finner man, att denna tidigare visat en mycket kraftig stegring fram till år 1943, då ett maximum nåddes. Under de följande åren höll sig försäljningen vid cirka 940 miljoner kilogram för att år 1947 stiga till 954 miljoner kilogram. År 1948 nåddes den hittills högsta siffran, 979 miljoner kilogram medan för 1949 redovisas ett något lägre tal, nämligen 965 miljoner kilogram. Det bör anmärkas, att den sedan november 1941 från mejerier försålda mjölken har varit standardiserad och hållit en fetthalt av cirka 3 mot tidigare omkring 3,5 procent. Den ökning av försäljningen av konsumtionsmjölk, som förekommit, motsvaras endast delvis av en verklig konsumtionsstegring, enär som förut påpekats samtidigt ägt rum en nedgång i försäljningen av mjölk från producent direkt till konsument. Av betydelse är vidare att jordbruksbefolkningens konsumtion har avtagit i samband med befolkningsomflyttningen. Med stöd av LK-delegationens uppskattningar kan sålunda den totala förbrukningen av konsumtionsmjölk i riket beräknas ha ökat med omkring 24 procent sedan 1939. Per invånare räknat stannar ökningen vid i genomsnitt drygt 12 procent.

Den i november 1940 genomförda sänkningen av konsumtionsgräddens fetthalt (liksom den under tiden ”/n 1941—21A 1944 gällande ransoneringen av grädde) medförde, att för gräddförsälj ning togs i anspråk en betydligt mindre kvantitet helmjölk än före kriget. Detta tillika med mjölkstandardiseringen har medfört att den sammanlagda mjölk- och gräddförsäljningen räknad i oskummad mjölk kommit att ligga lägre än den eljest skulle ha gjort. Sedan tjock grädde från den 12 juli 1949 åter får försäljas har en ökning av mjölkanvändningen för produktion av konsumtionsgrädde inträtt. Ökningen är något större än den förut påvisade minskningen av konsumtionsmjölksförsäljningen. Mejeriernas totala försäljning av mjölk och grädde, räknad i oskuinmad mjölk har sålunda ökat med cirka 17 000 ton mellan 1948 och 1949.

Mejeriernas produktion av såväl smör som ost visar höga tal år 1949; i fråga om ost redovisas de högsta siffror som någonsin förekommit såsom framgår av följande sammanställning.

1 Mjölk av verklig medelfetthalt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

105 Från år 1939 utgör stegringen i produktionen av mejerismör 14 300 ton. Lantsmörsproduktionen beräknas emellertid samtidigt ha sjunkit från 16 200 till 5 600 ton, varför totalproduktionen av smör visar en blott obetydlig uppgång med 3 700 ton. Det bör här anmärkas, att år 1939 förekom en smörexport av i runt tal 26 000 ton mot 1 600 ton år 1949, varför smörkonsumtionen inom landet totalt sett ökat ganska väsentligt sedan förkrigstiden.

Ostproduktionen under år 1949 är visserligen den största som hittills förekommit, men det bör dock anmärkas, att medan osttillverkningen under år 1939 i huvudsak avsåg helfet ost, tillverkningen under de senaste åren nästan helt utgjorts av halvfet ost. Sedan oktober 1949 får helfet ost åter tillverkas utan inskränkningar.

Att den för landets fe ttför sörj ning så viktiga smörproduktionen under krigstiden och efterföljande år kunnat hållas så väl uppe att den, trots ökad försäljning av konsumtionsmjölk, grädde och ost, icke blott kunnat vidmakthållas vid förkrigsnivå utan till och med kunnat öka därutöver, beror till stor del på att väsentliga smörtillskott erhållits genom fetthaltsbegränsande åtgärder för dessa senare produkter. Genom standardisering av konsumtionsmj ölken och sänkning av fetthalten hos grädde och ost (vilka båda senare inskränkningar som förut nämnts under senare delen av 1949 bortfallit) vanns sålunda år 1949 cirka 12 400 ton smör, motsvarande 12,5 procent av mejeriernas totala smör tillverkning nämnda år. Av denna kvantitet svarade konsumtionsmjölkens standardisering för omkring 7 600 ton.

Margarinet är vid sidan av smöret det viktigaste matfettet i folkhushållet. I följande tabell lämnas några uppgifter om produktionen härav.

Som synes har margarintillverkningen (av såväl importerad som inhemsk råvara) år 1949 legat cirka 20 000 ton högre än år 1948.

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 245-

Slaktdjursmarknaden. (Jfr tabellerna 9 och 10.) I efterföljande tablå ha sammanställts uppgifter om den totala slakten (såväl marknadsförd slakt som hemslakt) av nötkreatur, svin, får och getter samt häst enligt inom livsmedelskommissionen utförda beräkningar. Slakten av nötkreatur år 1949/50 väntas som synes något sjunka i förhållande till år 1948/49, medan svinslakten samtidigt beräknas öka med någon uppgång av den totala slaktens storlek som följd. Uppgången från 285,4 till 290,4 miljoner kilogram motsvarar ej fullt 2 procent.

Total slakt, milj. kg

1 Den. i angivna kvantiteter ingående hemslakten av svin beräknad med utgång från antalet behållna hemslaktade svin och en medelslaktvikt av 90 kg-'st.

2 Beräknad slakt med ledning av antalet besiktigade djur.

Med ledning av statistiken över betäckta suggor kan man för en tid av ett år framåt med tämligen stor säkerhet beräkna, hur fläsksituationen kommer att gestalta sig. Under 1948 betäektes i Svea- och Götaland enligt den löpande betäckningsstatistiken 202 596 suggor. År 1949 var antalet betäckningar 224 595 eller 11 procent fler än året förut. Under förutsättning av oförändrad slaktvikt skulle man alltså ha att vänta en motsvarande ökning i fläskproduktionen till 1950. Det bör i detta sammanhang erinras om att sedan mer än ett år tillbaka utgå ganska betydande pristillägg å fläsk.

Importen av kött och fläsk — räknad i vara med ben — har under 1949 uPP»ått till 15 800 ton, vilket är 7 500 ton mer än 1948. Någon nämnvärd export av kött och fläsk har ej förekommit under de båda senaste åren. Åren 1937—1939 hade landet ett exportöverskott av kött och fläsk av i medeltal 8 900 ton. I de senaste årens import har nötkött dominerat. Förkrigsexporten omfattade till huvudsaklig del fläsk.

Äggmarknaden. De inom 1942 års jordbrukskommitté och LK-delegationen verkställda beräkningarna rörande hönsantalet och äggproduktionen redovisas i följande tablå.

Produktionen av ägg har som synes stigit snabbt under de senaste åren och beräknas för närvarande ligga drygt 45 procent högre än under det sista förkrigsåret. Vad utrikeshandeln beträffar redovisades för åren 1938 och 1939 en nettoexport av 5 300 respektive 1 700 ton ägg, medan åren 1947 och 1948 uppnåddes en nettoimport av 1 700 respektive 1 900 ton. Den inhemska marknaden har alltså på senare år absorberat en betydligt större kvantitet ägg än före kriget. Sedan hösten 1948 har emellertid den inhemska efterfrågan ökat obetydligt eller icke alls, varför vissa överskott uppkommit.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

107 Dessa ha i huvudsak vunnit avsättning på utlandsmarknaden. År 1949 medförde sålunda en nettoexport av 5 400 ton ägg.

Till belysande av ägghandelns utveckling meddelas i följande tablå uppgifter om partihandelns invägning av ägg under åren 1938—1949.

Av sammanställningen framgår, att partihandelns invägning av ägg under 1949 visat en uppgång med över 20 procent sedan närmast föregående år. Partihandelns inköp under år 1949 äro de största som någonsin förekommit.

108 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Bilaga 3.

PM

med redogörelse för priser på jordbruksprodukter samt på vissa förnödenheter för jordbrukets behov.

Efterföljande redogörelse för priser på jordbruksprodukter samt på vissa förnödenheter för jordbrukets behov begränsas beträffande en del varuslag till innevarande regleringsår men avser i övrigt i huvudsak den tid som förflutit sedan inom livsmedelskommissionen våren 1949 upprättades motsvarande sammanställning.1 De tabeller, till vilka hänvisning i det följande sker, finnas intagna i den särskilda tabellbilaga, som liksom föreliggande redogörelse åtföljer kommissionens skrivelse med förslag angående prissättningen på jordbruksprodukter regleringsåret 1950/51.

Brödsäd. (Jfr tabell 2.) Vid försäljning av brödsäd från odlare gälla från och med september 1949 följande normalpriser i kronor per deciton.

Leveranstid Vårvete nosiveie

och rag

Fr. o. m. den 16 mars 1950 ............. 36: 30 31: 30

De angivna priserna avse fullgod vara av normalkvalitet. För fullgod vara av annan kvalitet verkställes prisreglering enligt vissa regler. För försäljning av utsädesspannmål från odlare har det dock icke ansetts erforderligt att utfärda särskilda pris- och kvalitetsbestämmelser.

Fodermedel. Sedan ingången av produktionsåret 1949/50 är prisbildningen på fodersäd fri, ehuru vid försäljning från Svenska spannmålsaktiebolaget gälla vissa av kommissionen fastställda försäljningspriser. — Medelpriset på (vit-) havre och korn till producenter enligt gällande noteringar samt priset på majs till förbrukare under hittills gången del av produktionsåret framgå av efterföljande sammanställning. Uppgifterna avse kronor per deciton.

1 Se Kungl. Maj:ts proposition nr 212/1949, s. 26 ff.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

109 Normalprisregleringen på stråfoder upphävdes redan under föregående produktionsår. Ej heller prisstoppsbestämmelser gälla för dylikt foder. Sedan mars 1949 utvisa hö- och halmpriserna enligt lantbruksförbundets noteringar följande utveckling. Uppgifterna avse medelpris i kronor per deciton å pressad vara till producent på station i Mellansverige.

Även för flertalet andra fodermedel än de redan behandlade ha föreskrifterna om normalpriser numera avvecklats. I fråga om melass kvarstår dock normalprisreglering. För foderjäst gälla prisstoppbestämmelser.

Fri prisbildning, såtillvida att varken normalpris eller stoppris gäller, är medgiven för alla andra fodermedel än de nu nämnda. Förut har nämnts, att vid försäljning av fodersäd från spannmålsbolaget gälla vissa av livsmedelskommissionen fastställda priser. Motsvarande är fallet även i fråga om oljekraftfoder och utländskt kli. Det bör anmärkas, att ifrågavarande prisbestämmelser även innefatta vissa villkor om högsta priser vid sådan försäljning till förbrukare.

Vid försäljning av oljekraftfoder och utländskt vetekli till förbrukare gäller för närvarande ett pris å kraftfoderblandningar av 36: 15 och å importerat vetekli av 22: 15 kronor per deciton fritt vissa importhamnar.

Priserna på svenskt kli av vete och råg ha under vintern 1949/50 i samband med viss knapphet företett eu icke obetydlig uppgång. Priserna på vete- och rågkli ha härigenom blivit högre än förra årets normalpriser som utgjorde 22: 15 respektive 21: 15 kronor per deciton. Priset på havrekli har däremot legat lägre än förra årets normalpris, som var 15: 15 kronor per deciton. De av lantbruksförbundet sedan december 1949 noterade priserna framgå av följande sammanställning. Uppgifterna avse medelpris i kronor per deciton vid kvarn.

110 Kungl. Maj.ts proposition nr 24-5.

Svenskt Svenskt Svenskt

vetekli rågkli havrekli

1949 December........................ 22:98 20:48 10:14

1950 Januari.......................... 23:31 21:34 11:23

Februari......................... 23:71 21:92 12:93

Mars............................ 24:25 22:50 13: 00

Potatis. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande bär livsmedelskommissionen för tillverkningsåret 1949/50 fastställt de priser, som tillverkare av potatisstärkelse eller potatisbrännvin ha att vid inköp av potatis för fabriksändamål av normalkvalitet erlägga till leverantören. Priserna äro under tiden från kampanjens början till och med 31 oktober 1949 35 öre, 1 november— 31 december 1949 36 öre, 1—31 januari 1950 37 öre samt från och med den 1 februari 1950 till kampanjens slut 38 öre, allt räknat per stärkelseprocent och hektoliter fritt fabriken.

Mjölk och mejeriprodukter m. in. (Jfr tabellerna 1 och 2.) Enligt LK-delcgationens beräkningar utgjorde den genomsnittliga likviden för mejerimjölk 27,83 öre per kilogram år 1948/49, varav 2,75 öre motsvarade statliga bidrag. För år 1949/50 upptogos preliminärt 29,os respektive 3,89 öre per kilogram. — Det allmänna mjölkpristillägget utgick under tiden 25 mars—31 augusti 1949 med 22,2 öre per kilogram mjölkfett å vid mejeri invägd mjölk använd för smörframställning och 70 öre per kilogram för övrig mjölk. Under tiden september—december 1949 voro motsvarande tillägg 66,2 respektive 114 öre per kilogram mjölkfett och under januari 1950 respektive 62,2 och 110 öre per kilogram. Efter en teknisk omläggning av pristilläggssystemet utgår det allmänna mjölkpristillägget från och med den 1 februari 1950 med 82,4 öre per kilogram å all invägd mjölk. Jämte det allmänna mjölkpristillägget utgå i landets norra delar vissa extra mjölkpristillägg. Vidare utbetalas liksom tidigare av statsmedel s. k. körlinjebidrag och merfrakttillägg. Av statsmedel bestridas även kostnaderna för den säsongmässiga lagringen av smör samt vissa marginaltillägg för standardiserad konsumtionsmjölk och tunn grädde.

Riksnoteringen på runmärkt smör har sedan i mars 1949 stått oförändrad i 4 kronor 95 öre per kilogram. Normalpriset på mejerismör och lantsmör vid försäljning till förbrukare utgör fortfarande 5 kronor 60 öre per kilogram. Normalpriset vid försäljning av mejerismör till detaljhandlare utgör 5 kronor 10 öre per kilogram. Priserna på osaltat mejerismör ligga 10 öre över nyss angivna priser.

Partipriset (priset från mejeri) på halvfet ost av sveeiatyp utgjorde fram till den 9 januari 1950 230 öre per kilogram och motsvarande konsumentpris 320 öre per kilogram. Från och med nämnda dag sänktes priserna till 170 respektive 255 öre per kilogram. Sänkningen åstadkoms genom statlig subventionering. Samtidigt med att förbudet att sälja helfet ost upphävdes fastställdes partipriset på sådan ost av sveeiatyp till 235 respektive 305 öre per kilogram. Från och med den 10 mars 1950 höjdes priserna på helfet ost med 20 öre och sänktes priserna på halvfet ost med 60 öre.

Priset på konsumtionsmjölk (33,6 öre per liter enligt socialstyrelsens detaljprisnoteringar i städer och tätorter) liksom priset på tunn grädde har kvarstått oförändrat sedan föregående år. Konsumentpriset på tunn grädde utgör flerstädes i riket 2,20 kronor per kilogram. I samband med att försäljningen av tjock grädde gavs fri den 12 juli 1949 fastställdes detalj handelspriset på sådan grädde till 5,10 kronor per liter i större delen av landet (i bl. a. Stockholm 5,30 kronor).

Kött och fläsk. Genom beslut den 24 april 1942 bemyndigade Kungl. Maj :t

Kungi. Mcij.ts proposition nr 246.

livsmedelskommissionen att i samråd med statens priskontrollnämnd fastställa normalpriser å sådana varor, som omfattades av då gällande reglering av handeln med köttvaror. Med stöd av detta bemyndigande fastställde kommissionen normalpriser på hela, halva och fjärdedels kroppar av storboskap, större kalv, häst och svin att gälla från och med den 19 maj 1942. Dessa normalprisbestämmelser utvidgades från och med den 29 juni 1942 att omfatta även spädkalv samt från och med den 15 februari 1943 att omfatta även hela och halva kroppar av får och lamm.

Normalpriserna på kött av får, lamm, häst, unghäst och föl ha sedermera upphävts från och med den 23 september 1946. I fråga om de normalpriser på hela och halva kroppar av olika köttslag, som gällt fram till den 13 juni 1949, hänvisas till propositionerna nr 253/1944, 303/1945, 267/1946, 280/ 1947, 275/1948 och 212/1949. Från och med nämnda datum utfärdades nya bestämmelser angående priserna på hela, halva och fjärdedels kroppar av nötkreatur och svin. De nya bestämmelserna, som utfärdades i samband med den förestående avvecklingen av kött- och fläskransoneringen, avsågo att möjliggöra ökad anpassning av priserna till utvecklingen på kött- och fläskförsörjningens område och till sedvanlig säsongvaiuation i efterfrågan och utbud, samt äro grundade på en överenskommelse med Sveriges slakteriförbund, innebärande att de priser på ifrågavarande varor, som av förbundet tillämpas i Stockholm, skola — med vissa avdrag och tillägg i öre per kilogram för skilda delar av landet — gälla såsom normalpriser. Slakteriföi-bundet äger härvid rätt att inom vissa gränser tillämpa rörliga priser. I enlighet härmed ha för de olika varuslagen vissa baspriser uträknats, som motsvara den i jordbrukskalkylen angivna genomsnittliga prisnivån. Slakteriförbundet har utfäst sig att icke vid något tillfälle låta den genomsnittliga partiprisnivån överstiga basprisnivån med mer än 8 procent samt att motsvarande procenttal för en 52-veckorsperiod ej får överstiga 1 procent. Vissa av de baspriser, som fastställdes för 12:te prisområdet från och med den 13 juni 1949, framgå här nedan (putsad vara i öre per kilogram).

Klass

Prima

Klass

I

S u g g f icke retiskuret

ä s k

renskuret (d. v. s. utan huvud, fotter och bukremsor)

193 Baspriserna fastställdes för storboskap till 22 öre per kilogram högre och för fläsk till 10 öre per kilogram lägre än förutvarande genomsnittliga partiprisnivå. Dessa förändringar beräknades taga ut varandra, så att någon inkomständring för jordbruket icke skulle uppstå.

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Med hänsyn till att priserna på vissa animaliska fettvaror gingo ned under hösten 1949 och jordbruket i anledning härav kunde räkna med en nedgång av avräkningspriserna på slaktdjur, höjdes som kompensation härför baspriset för hela och halva kroppar av göd- och gräskalv från och med den 1 september 1949 med 23 öre per kilogram. Sedan nämnda datum ha inga ändringar av baspriserna skett.

Som framgår av Kungl. Maj :ts proposition nr 212/1949 har sedan den 28 mars 1949 statligt pristillägg utgått endast för fläsk. Storleken av detta höjdes vid nämnda datum till 25 öre per kilogram. Från och med den 20 juni 1949 infördes nya bestämmelser för det statliga pristillägget på fläsk. PristiHägget har från nämnda datum till och med den 12 februari 1950 utgått med 20 kronor per besiktigat svin vägande över 50 kilogram. Från och ined den 13 februari 1950 utgår pristillägget med 18 kronor per svin.

I samband med ransoneringens hävande den 20 juni 1949 slopades vid försäljning till förbrukare normalpriser på köttkonserver, organ och inälvor samt vissa kött- och charkuterivaror. En ytterligare minskning av antalet normalprissatta kött- och charkuterivaror skedde den 5 december 1949. Från och med den 11 april 1950 ha normalpriserna på samtliga charkuterivaror samt på bog, framlägg och baklägg av fläsk slopats.

Den 20 juli 1949 infördes normalprisbestämmelser för icke klassificerade och klasstämplade hela, halva och fjärdedels kroppar av nötkreatur, varvid som normalpris skall tillämpas det inom respektive område och varugrupp för klassificerad vara av nötkött av klass II gällande normalpriset. För ej klassificerat och klasstämplat fläsk är prisbildningen fri i partiledet.

Ägg. (Jfr tabell 2.) Prisbildningen på ägg är fri sedan april 1948. Svensk äggnotering ( = producentpriset i öre per kilogram på ägg i de viktigaste produktionsområdena i Götaland enligt Sveriges lantbruksförbund) har från och med mars 1949 utvecklats på följande sätt.

Konstgödsel. Priserna på konstgödselmedel vid försäljning till förbrukare under år 1949/50 framgå av följande sammanställning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

H3

Bilaga 4.

PM

med beräkningar rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåren 1938/39—1949/50 jämte en förkalkyl för produktionsåret 1950/51.1

Grunderna för den för produktionsåret 1950/51 upprättade förkalkylen.

De beräkningar rörande utvecklingen av jordbrukets inkomster och kostnader fr. o. in. produktionsåret 1938/39, som LK-delegationen framlägger i denna promemoria, ansluta sig i fråga om syfte och metod till motsvarande tidigare kalkyler (jfr Kungl. Maj :ts propositioner 212 och 216 till 1949 års riksdag, bilaga 1). Liksom förut utförda beräkningar avser den nu upprättade kalkylen att ge ett mått på den procentuella förändring, som jordbrukets sammanlagda inkomster och kostnader undergått sedan sista förkrigsåret. Beräkningarna avse emellertid i princip endast inkomsterna av och kostnaderna för den egentliga jordbruksdriften. Jordbrukarnas inkomster av och kostnader för skogsbruk falla utanför densamma. Likaledes ha jordbrukarnas inkomster av körslor utanför jordbruket uteslutits. På motsvarande sätt ha sådana kostnader, som icke beröra den egentliga jordbruksdriften, så långt möjligt frånskilts. Helt har en dylik uppdelning dock icke kunnat genomföras. Sålunda ingå i beräkningarna bl. a. kostnaderna för jordbrukets hästar, även i den mån dessa användas för skogskörslor eller annat arbete utanför den egentliga jordbruksdriften.

Kostnaderna i jordbrukskalkylen äro mera fullständigt redovisade än inkomsterna. Härav följer, att de absoluta talen för inkomster respektive kostnader icke kunna direkt jämföras med varandra. En jämförelse mellan inkomster och kostnader inom jordbruket måste i stället grunda sig på indextal för inkomster respektive kostnader. Då den ojämförligt största delen av såväl inkomsterna som kostnaderna för den egentliga jordbruksdriften ingår i beräkningarna, torde sådana indextal giva ett i stort sett riktigt mått på förändringarna från år till år i de sammanlagda inkomst- och kostnadssummorna.

Den nu framlagda förkalkylen för år 1950/51 har karaktären av en normkalkyl såtillvida, att den avser att belysa inkomst- och kostnadsläget under det kommande produktionsåret under förutsättning av normala väderleksförhållanden, oförändrade löner och räntesatser samt oförändrade priser på jordbrukets produkter och förnödenheter utom i de fall, där vid kalkylens upprättande prisförändringar med hänsyn till marknadsläget kunnat förutses med en viss grad av säkerhet.

I fråga om priserna på jordbruksprodukter vill delegationen erinra om att inkomsterna av mejerimjölk samt kött och fläsk beräknas med användning av de till jordbrukarna avräknade priserna. Avräkningspriset för mjölk inkluderar efterlikvider, medan så icke är fallet beträffande avräkningspriserna för kött och fläsk, varken i basen eller för senare år. Hänsynstagande

1 Promemorian färdigställdes den 2 mars 1950. Därefter inträdda förändringar i inkomstoch kostnadsutvecklingen äro här ej beaktade.

8 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 243.

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

till efterlikviderna för kött och fläsk skulle givetvis i någon mån påverka inkomstberäkningarna. Såsom framhålles under mjölkavsnittet längre fram i denna promemoria kunna mejerierna träffa olika beslut rörande dispositionen av årets resultat för utbetalning respektive fondering. Sak samma gäller i fråga om bl. a. slakterierna. Den betydelse, som nu nämnda omständigheter ha för inkomstberäkningarna, kan emellertid icke bedömas, eftersom några utredningar i hithörande frågor icke föreligga. Delegationen har därför beräknat inkomsterna av mejerimjölk samt kött och fläsk enligt samma grunder som tidigare.

Då beräkningarna för åren 1938/39—1947/48 utförligt redovisats i tidigare promemorior, har det icke ansetts påkallat att ånyo lämna en mera ingående redogörelse för desamma. (Beträffande jordbrukets inkomster och kostnader under dessa år hänvisas till Kungl. Maj :ts propositioner 319/1942, 246/1943, 253/1944, 303/1945, 267/1946, 280/1947, 275/ 1948 samt 212/1949 och 216/1949.) I den följande framställningen redovisas alltså dels inkomstoch kostnadsberäkningarna för åren 1938/39, 1948/49 och 1949/50 (siffrorna för produktionsåret 1949/50 äro givetvis preliminära), dels förkalkylen över jordbrukets inkomster och kostnader år 1950/51.

Jordbrukets inkomster.

Skörden.

Till grund för inkomstkalkylen har som vanligt lagts en beräkning av skörden, verkställd med utgångspunkt från vissa antaganden rörande arealerna av olika grödor samt hektaravkastningen.

I tabell 1 ha sammanställts uppgifter om åkerjordens användning åren 1936/40 (medeltal), 1945—1949 samt prognos för år 1950. Uppgifterna avse t. o. m. år 1949 de enligt jordbruksstatistiken skördade arealerna. De för år 1950 angivna arealerna ha i fråga om höstvete och höstråg beräknats med ledning av arealinventeringen i oktober 1949, varvid från de enligt denna inventering besådda arealerna gjorts ett avdrag för »normal utvintring». De för år 1950 (höstsådden 1949) gjorda avdragen för normal utvintring utgöra liksom i tidigare kalkyler för vete 8 procent och för råg 4 procent av de höstsådda arealerna.

Beträffande arealerna av de olika växtslagen år 1950 må i övrigt följande framhållas. I förhållande till närmast föregående år räknar delegationen som synes med en minskning av brödsädsarealen med 9 000 ha, nämligen från 442 000 ha år 1949 (skördad areal) till 433 000 ha 1950. Minskningen från år 1949 beror dels på den nedgång i odlingen av höstråg, som kunde konstateras vid arealinventeringen i oktober 1949, dels på en antagen minskning av vårveteodlingen. För fodersäd och trindsäd upptages från år 1949 i stort sett oförändrade arealer.

Eftersom den totala skördade arealen åkerjord kan förutsättas bli praktiskt taget oförändrad från år 1949, har minskningen av brödsädsarealen vid prognosens uppgörande kompenserats genom arealökningar på andra håll. Den kraftigaste ökningen har förutsatts inträffa för oljeväxterna. Oljeväxtarealen antages sålunda öka från 143 000 till 170 000 ha. I fråga om sockerbetor och potatis ha upptagits 1949 års arealer med någon avrundning uppåt. Beträffande vall till slåtter, säd till grönfoder, foderrotfrukter och spånadsväxter antages en obetydlig nedgång.

Uppskattningen av det kommande årets hektarskördar har beträffande flertalet växtslag skett på samma sätt som tidigare. De vid uppgörandet av prognosen använda hektarskördeuppgifterna ha sammanställts i tabell 2.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 245.

Tabell 1. Åkerjordens användning nedanstående &r. Arealer i hektar.

115 Den tillämpade prognosmetoden innebär i korthet, att de observerade hektarskördarna med tillhjälp av de s. k. allmänna skördeomdömena omräknas till normerade hektarskördar. Med ledning av dessa senare sker därefter en uppskattning av normskördarna, d. v. s. de hektarskördar, som under förutsättning av normala väderleksförhållanden kunna förväntas det år prognosen avser. De normerade hektarskördarna äro befriade från de årliga skördefluktuationerna till följd av växlingarna i väderleksförhållandena, varför de på ett tillförlitligare sätt än de observerade återge sekulära förändringar i avkastningen, exempelvis till följd av växtodlingens landvinningar, förbättrad gödsling etc. De lämpa sig därför bättre som underlag för en prognos än de observerade skördarna. Vid fastställandet av skördesiff-

Ingår i >andra växtslagj.

Tabell 2. Observerade och normerade skördar i kilogram per hektar 1921—1949 samt antagna normskördar 1949 och 1950.

1 För åren 1941—1949 ha de observerade skördarna omräknats efter skördesiffran 3'0. Under åren 1921—1940 har omräkningen skett efter de genomsnittliga skördesiffrorna för perioden 1913—1940, vilka obetydligt avvika från värdet 3'0.

* Preliminära uppgifter enligt statistiska centralbyråns publikation Årsväxten 1949.

8 För ärter, potatis och foderrotfrukter föreligga ännu ej direkta uppgifter om hektarskördarnas storlek. Skörden av nämnda växtslag beräknas av statistiska centralbyrån under förutsättning att i tioårsmedeltalet 1939/48 för hektarskördarna i varje län motsvaras av skördesiffran 3-0. Om skördeutsikterna år 1949 inom ett visst län och för cn viss gröda är 2'5, erhålles den beräknade skörden genom multiplika-

. 2‘S>

tion av tioårsmedeltalet med o. s. v.

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 245

117 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

rorna i en prognos är det å andra sidan nödvändigt att beakta icke endast erfarenheterna från tidigare år utan även de aktuella förutsättningarna för vegetabili eproduktionen.

Vid sina överväganden av frågan om de normskördar, vilka borde upptagas i inkomstkalkylen för år 1950/51, har delegationen ansett det motiverat att i fråga om så gott som samtliga grödor företaga vissa höjningar i jämförelse med de våren 1949 upptagna normskördarna. Delegationen har kommit till den uppfattningen, att man bör taga hänsyn till den faktiska skördeutveckling och den faktiska höjning av anspråken på en normal skörd, som i skördestatistiken kunnat konstateras under de båda senaste åren. Utvecklingen har nämligen för flertalet grödor inneburit en kraftig återhämtning jämfört med de tidigare åren under 1940-talet, även om såväl de faktiska som normerade hektarskördarna långt ifrån ansluta sig till den avkastning, som kunde förväntas för flertalet grödor med hänsyn till skördutvecklingen under mellankrigstiden. Sistnämnda förhållande förklaras till viss del av att en omdisponering av arealerna och en ökad specialisering på olika odlingar ägt rum. Vidare torde alltjämt en underskattning av skörden föreligga jämfört med förkrigstiden, särskilt för fodersäd men även för brödsäd och möjligen även för hö. Det kan sålunda nämnas, att volymen av skörden inklusive importfoder räknad i skördeenheter för år 1949/50 enligt den officiella statistiken ligger 2 å 3 procent högre än för 1930-talet, medan volymen för jordbruksproduktionens slutprodukter räknad i 1949/50 års priser ligger 11 å 12 procent högre. Även om man tar hänsyn till olika faktorer, som möjliggjort en ökning av slutprodukterna i förhållande till skörden (bl. a. den starka nedgången i hästantalet och ett ökat animalieutbyte per skördeenhet), torde den starka stegringen i volymen för slutprodukterna i förhållande till uppgången i skördevolymen icke kunna helt förklaras på annat sätt än att en underskattning av skörden fortfarande föreligger.

Delegationen har även haft att taga i beaktande att tillgången på kväveoch kaligödsel under innevarande år är helt fri och att tillgången på fosfatgödsel kunnat ytterligare utökas. Delegationen har också på kostnadssidan upptagit, jämfört med såväl förkrigstiden som de närmast föregående åren, betydligt ökade kvantiteter handelsgödselmedel. Av nu angivna skäl har delegationen höjt normskördarna för vete, ärter och hö med 200 kg, för råg, korn och blandsäd med 150 kg, för havre med 100 kg samt för potatis och sockerbetor med 500 respektive 1 500 kg, medan för foderrotfrukter någon förändring av normskörden icke vidtagits. De nu upptagna normskördarna ansluta sig, med viss mindre avrundning uppåt med hänsyn till bl. a. den ökade handelsgödseltillgången, i stort sett till medeltalet av de normerade skördarna för åren 1948 och 1949.

Vegetabilier.

Brödsäd.

År W48/49. Saluöverskottet av brödsäd (exklusive försäljningen till utsädeshandeln), av 1948 års skörd har uppgått till följande kvantiteter.

118 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Löneförmalningen1 har under produktionsåret 1948/49 uppgått till 65 milj. kg vete och 32 milj. kg råg. Löneförmalningen av vete antages fördela sig på höst- och vårvete i samma proportioner som saluöverskottet. Sammanställas uppgifterna om saluöverskott och löneförmalning erhållas följande kvantiteter försåld och för eget behov förmald brödsäd år 1948/49.

För brödsäd av normalkvalitet gällde under år 1948/49 genomsnittspriserna 29,25 kr/dt för höstvete och råg samt 34,50 kr/dt för vårvete. Dessa priser skola regleras med hänsyn till spannmålens kvalitet. Med användning av de av kvarnarna erlagda priserna för mottagna kvantiteter och jordbrukarnas faktiska försäljningar varje månad enligt Svenska spannmålsaktiebolagets leveransstatistik ha genomsnittspriserna för höstvete, vårvete och råg efter avdrag från kvarnpriserna för handelsmarginal och frakter om sammanlagt 80 öre/dt samt efter justering för kvalitet (jfr Kungl. Maj:ts prop. 212/1949, s. 103—104), beräknats till respektive 28,so, 34,so och 28,94 kr/dt.

År 194-9/50. Under tiden t. o. m. december 1949 ha följande kvantiteter brödsäd av 1949 års skörd levererats till spannmålshandeln (exklusive utsädeshandeln) och kvarnarna: höstvete 297 milj. kg, vårvete 165 milj. kg och råg 173 milj. kg, sammanlagt 635 milj. kg.

Med ledning av brödsädsleveransernas fördelning på olika delar av året under åren 1945/46—1948/49 samt med hänsyn till de under senare år successivt inträdda förändringarna hos denna fördelning (innebärande att en allt större del av saluöverskottet levereras månaderna närmast efter skörden) kunna brödsädsleveranserna under tiden januari—augusti 1950 beräknas till 110 milj. kg, varav 45 milj. kg höstvete, 35 milj. kg vårvete och 30 milj. kg råg. Det sammanlagda saluöverskottet av brödsäd under år 1949/50 kan sålunda beräknas till 745 milj. kg, fördelat på följande sätt: höstvete 342 milj. kg, vårvete 200 milj. kg och råg 203 milj. kg.

I fråga om löneförmalningen föreligga preliminära uppgifter för tiden september—december 1949. Dessa visa i jämförelse med samma tid föregående år för vete en uppgång med 3 procent och för råg en nedgång med 7 procent. Antages dessa förändringar i stort sett representativa för hela året, erhålles under år 1949/50 en löneförmalning av 67 milj. kg vete och 30 milj. kg råg. Löneförmalningen av vete antages fördela sig på höst- och vårvete i samma proportioner som saluöverskottet. Sammanställas uppgifterna om saluöverskott och löneförmalning erhållas följande kvantiteter brödsäd att upptagas i kalkylen.

1 Egentligen förmalning vid andra kvarnar än större handelskvarnar. Förmätningen vid dessa kvarnar utgöres till omkring 85 procent av löneförmalning och 15 procent av handelsförmalning. Denna senare förmalning ingår icke under rubriken saluöverskott.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

119 Genomsnittspriserna på brödsäd av normalkvalitet under år 1949/50 äro enligt beräkningar i augustikalkylen 1949 (jfr Kungl. Maj:ts prop. 216/1949, s. 29) för höstvete 29,6i kr/dt, för vårvete 33,87 kr/dt och för råg 29,39 kr/dt. Fullständiga uppgifter om de av kvarnarna erlagda priserna för mottagna kvantiteter, vilka bruka ligga till grund för beräkningen av de faktiska priserna, ha ej kunnat erhållas vid detta kalkyltillfälle. Vid omräkningen av kalkylen i augusti 1950 väntas dock fullständiga uppgifter om kvarnpriserna åter bli tillgängliga. Priserna för normalkvalitet ha nu endast justerats för »normal» kvalitetsavvikelse. Genomsnittspriserna för höstvete, vårvete och råg ha sålunda i denna kalkyl liksom i augustikalkylen 1949 upptagits till respektive 29,n, 34,47 och 29,w kr/dt.

År 1950/51. På grundval av de i tabellerna 1 och 2 anförda uppgifterna rörande arealer och antagna normskördar per hektar har skörden av brödsäd beräknats till 933,i milj. kg, varav 416,5 milj. kg höstvete, 263,2 milj. kg vårvete, 248,o milj. kg höstråg och 5,4 milj. kg vårråg.

Den erhållna totalskörden har på vanligt sätt reducerats för lagringsförluster (2 procent), avrens (8 procent för vete och 10 procent för råg) samt utsäde. Vid beräkningen av utsädet (för sådden 1950/51) har räknats med samma besådda arealer som för 1950 års skörd samt med en utsädeskvantitet per hektar av 220 kg för höstvete, 225 kg för vårvete och 200 kg för råg (utsädeskvantiteterna per hektar enligt statistiska centralbyråns undersökning av utsädesmängderna år 1946). Beräkningen av den till försäljning och löneförmalning disponibla kvantiteten brödsäd redovisas i följande sammanställning.

Vid den slutliga redovisningen av saluöverskottet i tidigare kalkyler har det visat sig, att en förskjutning från vårvete till höstvete ägt rum i förhållande till den på skördesiffrorna grundade förkalkylen. Denna förskjutning synes under åren 1947/48 och 1948/49 ha avtagit i omfattning och under år 1949/50 helt upphört, överföring av någon del av den ovan för år 1950/51 beräknade vårvetekvantiteten till höstvete har därför icke företagits i denna kalkyl.

Till närmare belysning av de här verkställda kalkylerna meddelas följande sammanställningar av skördar samt saluöverskott inklusive löneförmalning år 1938/39 samt åren 1946/47—1950/51.

Skörd au brödsäd, milj. kg.

1938 1946 1947 194S 19491 19502

Höstvete .............. 668 524 176 428 439 417

Vårvete................ 137 157 223 274 270 263

Höstråg .............. 365 284 138 317 275 248

Vårråg................ 9 5 5 5 5 5

Summa brödsäd 1 179 970 542 1 024 989 933

1 Preliminära beräkningar. ’ Prognos.

120 Kungi. Maj:ts proposition nr 245.

Saluöverskott och löneförmalning, milj. kg.

1938/39 1946/47 1947/48 1948/49 1949/501 1950/51*

Vete.......... 664 520 308 597 609 541

Råg ........... 247 189 111 254233_ 196

Summa brödsäd 911 709 419 851 842 737

Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 29 juli 1949 rörande prisrelationerna mellan olika brödsädsslag av 1950 års skörd skall grundpriset på vårvete ligga 3 kr/dt högre och på råg 1 kr/dt lägre än grundpriset på höstvete. Till följd av att vårveteleveranserna ske vid en senare tidpunkt än leveranserna av höstvete, beräknas emellertid skillnaden mellan de vägda genomsnittspriserna för höst- och vårvete bli 3,25 kr/dt. Med utgång från dessa prisrelationer och det ovan för år 1949/50 beräknade genomsnittspriset för höstvete av normalkvalitet erhållas följande genomsnittspriser för normalkvalitet: höstvete 29,6i kr/dt, vårvete 32,86 kr/dt och råg 28,6i kr/dt. Efter justering för »normal» kvalitetsavvikelse (jfr Kungl. Maj :ts prop. 212/1949, s. 103— 104) kunna följande priser insättas i kalkylen: höstvete 29,70 kr/dt, vårvete 32,50 kr/dt och råg 28,is kr/dt.

Ersättning för av Jordbrukarna tidigare burna traktkostnader.

Åren 1948/49—1950/51. Den ökning av antalet prisorter för brödsäd, som ägt rum i jämförelse med år 1938/39, har i tidigare kalkyler, på grundval av vissa inom dåvarande spannmålssektionen inom livsmedelskommissionen utförda beräkningar, antagits medföra en sänkning av fraktkostnaderna för saluöverskottet av brödsäd med i genomsnitt 10 öre/dt. Med utgång från detta värde och saluöverskotten ha de inbesparade fraktkostnaderna för brödsäd beräknats till följande belopp. Saluöverskottet år 1950/51 har härvid beräknats under antagande av att löneförmalningen detta år blir av samma omfattning som år 1949/50.

, Saluöverskott, Fraktersättning,

Ar milj. kg milj. kr

1948/49 ............... 754 0'8

1949/50 ............... 745 0-7

1950/51 ............... 640 0-6

Korn.

Jr 1948/49. Förbrukningen av korn vid gryn- och mjölkvarnar uppgick till 34 milj. kg, bränneriernas förbrukning till 4 milj. kg samt bryggeriernas och mälteriernas inköp till 30 milj. kg. Exporten uppgick under året till närmare 2 milj. kg. Lägges härtill den beräknade husbehovsförmalningen i Norrland om 25 milj. kg, erhålles en totalkvantitet av (34 + 4 + 30 + 2 + 25 =) 95 milj. kg. Genomsnittspriset på korn uppgick under produktionsåret till 27,50 kr/dt.

Jr 1949/50. Vid grynkvarnarna beräknas åtgå 6 milj. kg. Någon förbrukning vid mjölkvarnar upptages icke, enär inblandningen av korn upphört. Bryggeriernas och mälteriernas förbrukning beräknas till 41 milj. kg. Vid brännerierna beräknas förbrukningen till 4 milj. kg. Exporten upptages till 1 milj. kg. Husbehovsförmalningen i Norrland har i enlighet med tidigare uppskattning antagits uppgå till 25 milj. kg. I kalkylen upptages sålunda en sammanlagd kvantitet korn av (6 + 41 + 4 + 1+ 25 =) 77 1 2

1 Preliminära beräkningar.

2 Prognos.

121 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

milj. kg. Priset på korn har beräknats med ledning av lantbruksförbundets noteringar på malt- och foderkorn. Liksom för år 1938/39 utgör genomsnittspriset på korn för år 1949/50 ett ovägt medeltal av priserna på maltoch foderkorn för tiden september—maj. Priset har beräknats till 25,40 kr/dt. . , .

År 1950/51. Förbrukningen av korn vid grynkvarnar beräknas till 6 milj. kg. I fråga om bryggerierna och mälterierna räknas med en förbrukning av 44 milj. kg och i fråga om brännerierna 4 milj. kg. Härtill kommer en beräknad exportkvantitet av 1 milj. kg utsäde samt husbehovsförmalningen i Norrland, vilken liksom tidigare antagits uppgå till 25 milj. kg.

Den sammanlagda kvantiteten korn att upptagas i inkomstkalkylen bhr sålunda (6 + 44 + 4 4- 1 + 25 =) 80 milj. kg. Priset på korn upptages med hänsyn till bl. a. prishöjningen på majs till 26,oo kr/dt.

Havre, hö och halm.

År 1938/39. Vid en översyn av priserna på fodersäd har det visat sig, att priset på havre i basåret avser endast vit foderhavre, medan man för senare år räknat med ett ovägt medeltal av priserna på vit och svart foderhavre. Priserna på vit och svart havre utgjorde år 1938/39 (medeltal för tiden september—maj) respektive 11,57 och 11,03 kr/dt. Det ovägda medeltalet av dessa priser utgör 11,so kr/dt, vilket nu införts i kalkylen.

Åren 19i8/W—1950/51. Försäljningen av havre, hö och halm har i samråd med livsmedelskommissionens avdelning för vegetabiliska produkter och sektion för utrikes- och licensärenden samt arméförvaltningen beräknats på följande sätt.

Havre, milj. kg.

1938/39 1948/49 1949/50 1950/51

Grynkvarnarna............ 40 34 40 45

Armén.................... 25 11 11 8

Åkerier................... 15 10 10 7

Skogskörslor.............. 50 50 50 50

Export............. 2__ 7_____3_3

Summa 132 112 114 113

Hö, milj. kg.

1938/39 1948/49 1949/50 1950/51

Armén.................... 10 15 15 9

Åkerier................... 20 15 15 10

Skogskörslor.............. 40 40 40 40

Export.................... 18 0__________0_0

Summa 88 70 70 59

Halm, milj. kg.

1938/39 1948/49 1949/50 1950/51

Armén.................... 10 11 H ?

Åkerier ....*............... 10 7 7 5

Skogskörslor.............. 20 20 20 20

Industriell förbrukning..... — 2 2 3

Export............ 2 0______ 0_ 5

Summa 42 40 40 35

122 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Priset på havre (ovägt medeltal av priserna på vithavre och svarthavre) har under år 1948/49 uppgått till 21,75 kr/dt. För år 1949/50 har priset på havre beräknats med ledning av lantbruksförbundets noteringar på vit- och svarthavre till 22 kr/dt. Med hänsyn till bl. a. prishöjningen på importhavre och majs beräknas priset för år 1950/51 till 22,so kr/dt.

Noteringen på hö i mellersta Sverige har under år 1948/49 uppgått till 13,51 kr/dt. Efter avdrag för presshyra, tråd och extrafrakter om sammanlagt 0,60 kr/dt kan det pris, som bör upptagas i inkomstkalkylen, anges till 12,90 kr/dt för år 1948/49. För år 1949/50 synes producentpriset med utgång från föreliggande noteringar kunna anges till 12,so kr/dt. Samma pris upptages även för år 1950/51.

Priset på halm har på grundval av föreliggande noteringar för höstsädshalm och efter avdrag för presshyra, tråd och extrafrakter om sammanlagt 0,6o kr/dt beräknats till 2,so kr/dt för åren 1948/49 och 1949/50. Samma pris upptages även för år 1950/51.

Matärter.

Åren 4948/49—4950/54. Skörden av ärter uppgick år 1948 till 35,o milj. kg och beräknas för år 1949 till 25,9 milj. kg. Med ledning av arealuppgifterna kunna skördarna av matärter beräknas utgöra 24,i respektive 16,2 milj. kg. På grundval av de i tabellerna 1 och 2 anförda uppgifterna rörande areal och antagen normskörd per hektar har skörden av matärter år 1950/51 beräknats till 23,i milj. kg. Med tillämpning av tidigare använda beräkningsmetoder ha de till försäljning och hemmaförbrukning disponibla kvantiteterna matärter åren 1948/49—1950/51 beräknats på följande sätt.

Genomsnittspriserna för matärter åren 1948/49 och 1949/50 ha på grundval av lantbruksförbundets noteringar beräknats till respektive 44,44 och 45,08 kr/dt. För år 1950/51 antages priset oförändrat från år 1949/50, d. v. s. 45,08 kr/dt. Härvid förutsättes att uppkommande överskott kommer att exporteras.

Matpotatis.

Åren 4948/49—4950/54. Tidigare har för år 1948/49 liksom för de tre närmast föregående produktionsåren räknats med en inhemsk förbrukning av 900 milj. kg matpotatis. Att döma av socialstyrelsens fortlöpande konsumtionsundersökningar synes emellertid en viss tillbakagång i förbrukningen av matpotatis ha skett under år 1948/49. Den förbättring av det allmänna försörjningsläget för livsmedel, som inträdde under detta år, talar även för en minskning av matpotatiskonsumtionen, vilken enligt beräkningarna för år 1947/48 per person räknat alltjämt låg drygt 9 procent högre än under år 1938/39. Delegationen har nu ansett sig kunna uppskatta den inhemska matpotatisförbrukningen år 1948/49 till 875 milj. kg. Någon exportkvantitet har icke upptagits särskilt, enär den ansetts ligga inom felmarginalen för beräkningen av den inhemska potatisförbrukningen.

123 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

De inom 1942 års jordbrukskommitté verkställda konsumtionsundersökningarna för mellankrigstiden visa, att potatiskonsumtionen sjunker vid stigande realinkomst. Med hänsyn till den inkomstökning och inkomstutjämning, som skett sedan basåret 1938/39, kan det vara motiverat att räkna med en fortsatt minskning av potatiskonsumtionen under år 1949/50. För en minskning talar även det förhållandet att någon knapphet på livsmedel icke längre föreligger. Delegationen har med anledning härav räknat med en nedgång av potatiskonsumtionen till 825 milj. kg under innevarande produktionsår. Denna kvantitet motsvarar en nära 2 procent lägre percapitakonsumtion än under år 1938/39. Räknat per konsumtionsenhet innebär emellertid kvantiteten en ökning med nära 1 procent. Den mindre kvantitet potatis, som beräknas komma att exporteras under år 1949/50, har med samma motivering som för år 1948/49 icke upptagits särskilt.

För år 1950/51 har delegationen räknat med samma konsumtion av matpotatis som för år 1949/50, d. v. s. 825 milj. kg. Huruvida någon export av potatis av någon större betvdelse kan komma till stånd under år 1950/51 kan för närvarande icke bedömas med någon större grad av säkerhet. I förevarande kalkyl har därför icke upptagits någon exportkvantitet.

Priset på matpotatis har för år 1948/49 beräknats till 10,99 kr/dt. Beräkningen grundar sig på stockholmsnoteringen reducerad för mellanhandsmarginal samt kostnaderna för frakter och säckar. Sammanvägningen av månadsnoteringarna till årsmedeltal ha liksom tidigare skett med ledning av de uppgifter rörande potatisförsäljningens fördelning på olika delar av året, som erhållits vid en av 1942 års jordbrukskommitté verkställd specialundersökning (jfr Kungl. Maj :ts prop. 246/1943, s. 105).

För år 1949/50 synes priset på matpotatis för närvarande med utgång från den hittills kända utvecklingen och normala säsongvariationer kunna beräknas till 14,so kr/dt. Priset under år 1950/51 har antagits uppgå till 13,oo kr/dt.

Fabrikspotatis.

År 1948/49. Förbrukningen av fabrikspotatis har under år 1948/49 uppgått till 319 milj. kg, varav 216 milj. kg för tillverkning av potatismjöl och 103 milj. kg för framställning av brännvin. Stärkelsehalten har beräknats till 16,9 procent. Priset har utgjort i genomsnitt 36 öre per hektoliter och stärkelseprocent eller 8,69 kr/dt. De tillverkade kvantiteterna potatisstärkelse och potatisbrännvin utgöra respektive 39,2 milj. kg och 23,8 milj. normalliter.

År 1949/50. Enligt uppgifter från livsmedelskommissionens hyra tor ärenden rörande potatis in. in. beräknas för närvarande för år 1949/50 en förbrukning av 180 milj. kg fabrikspotatis, varav 85 milj. kg för tillverkning av potatismjöl och 95 milj. kg för brännvinstillverkning. Priset på fabrikspotatis beräknas till i genomsnitt 36 öre per hektoliter och stärkelseprocent. Då stärkelsehalten preliminärt beräknas till 17,o procent, erhålles ett pris per deciton av 8,74 kr. Tillverkningen av potatisstärkelse och potatisbrännvin beräknas till respektive 15 milj. kg och 22 milj. normalliter.

År 1950/51. Vid normal skörd beräknas enligt uppgifter från livsmedelskommissionens byrå för potatis in. in. 235 milj. kg potatis komina alt användas för industriella ändamål, varav 125 milj. kg för tillverkning av potatismjöl och 110 milj. kg för brännvinstillverkning. Stärkelsehalten beräknas bil normal eller 17.s" procent, och priset upptages oförändrat från å/r 1949/50 till 36 öre per hektoliter och stärkelseprocent. Härvid erhålles ett pris per deciton av 9,oo kr. Beräkningen av fabrikspotatisförbrukningen äi

124 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

baserad på en tillverkning av potatisstärkelse och potatisbrännvin av respektive 22,5 milj. kg och 25 milj. normalliter.

Sockerbetor.

År 1958/49. Skörden av sockerbetor år 1948 uppgick till 1 808,2 milj. kg med en genomsnittlig sockerhalt av 17,47 procent. Den härur erhållna råsockermängden uppgick till 291,i milj. kg. Grundpriset för betor av en sockerhalt av 16 procent uppgick till 5,30 kr/dt. För varje tiondels procent, varmed sockerhalten översteg 16 procent, utgick tillägg med 1/160 av grundpriset. Vid den angivna medelsockerhalten erhölls ett genomsnittspris av 5,79 kr/dt. Lägges härtill arealtillägg samt täckningskostnadsersättning erhålles ett pris av 5,90 kr/dt att upptagas i inkomstkalkylen.

År 1949/50. Enligt uppgifter från Svenska sockerfabriksaktiebolaget uppgick arealen till 49 287 ha. Skörden per hektar har av sockerbolaget angivits till 359 dt och totalskörden till 1 770 milj. kg med en genomsnittlig sockerhalt av 17,69 procent. Råsockermängden uppgick till ca 290,7 milj. kg. Grundpriset för betor med en sockerhalt av 16 procent utgör 5,so kr/dt. Vid anförda medelsockerhalt erhålles ett genomsnittspris av 5,86 kr./dt. Lägges härtill arealtillägg och täckningskostnadsersättning, erhålles ett pris av 5,97 kr/dt att upptagas i inkomstkalkylen.

År 1950/51. På grundval av de i tabellerna 1 och 2 anförda uppgifterna rörande areal och antagen normskörd per hektar har skörden av sockerbetor beräknats till 1 750 milj. kg. Sockerhalten antages bli 17,5 procent. Med utgång från angivna sockerbetsskörd och sockerhalt kan råsockermängden beräknas till ca 285 milj. kg.

Enligt vad delegationen under hand inhämtat ha statsdelegerade i sockerfrågor föreslagit, att grundpriset för sockerbetor till följd av ökade produktionskostnader skall höjas med 5 öre/dt till 5,35 kr/dt. Dessutom skall i stimulerande syfte, enligt vissa regler, ett särskilt pristillägg utgå, därest sockerbetsodlingen visar sig överstiga 50 200 ha. Delegationen anser sig icke böra upptaga en eventuell stimulansinkomst av här avsett slag i jordbrukskalkylen. Däremot bör den av kostnadsökningen motiverade prishöjningen med 5 öre/dt beaktas. Vid i övrigt oförändrade prisbestämmelser samt en sockerhalt av 17,5 procent erhålles därvid priset 5,96 kr/dt, vilket upptagits i kalkylen.

Oljeväxter.

År 1948/49. Från Oljeväxtcentralen ha uppgifter erhållits om dess sammanlagda inköp från odlare av oljeväxtfrö av 1948 års skörd samt däremot svarande betalningsbelopp (exklusive utsäde).

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

125 År 1959/50. Beträffande 1949 års skörd av oljeväxter ha uppgifter om skördade arealer samt preliminära uppgifter om skörden erhållits från Oljeväxtcentralen. Beräkningarna framgå av följande sammanställning.

År 1950/51. Beträffande arealen oljeväxter till 1950 års skörd föreligga uppgifter endast rörande höstraps och hörstrybs, av vilka vid den i oktober 1949 företagna arealinventeringen redovisades 71 636 respektive 6 331 ha. Dessa arealer ha före beräkningen av skörden och värdet på denna reducerats för utvintring med i runt tal 10 procent. Arealerna vårsådda oljeväxter ha uppskattats i anslutning dels till de aktuella utvecklingstendenserna, dels med hänsyn till de av Kungl. Maj :t för 1950 års skörd av oljeväxter fastställda priserna. Avkastningen per hektar har för vårraps och -rybs samt oljelin beräknats efter samma grunder som i den på våren 1949 upprättade normkalkylen för år 1949/50. Beträffande övriga oljeväxter har det med ledning av hittills vunna erfarenheter befunnits befogat att vidtaga vissa ändringar av de tidigare använda normskördarna. Normskörden för höstraps har sålunda höjts från 1 600 till 1 800 kg/ha, medan normskördarna för höstrybs och vitsenap sänkts från 1 300 respektive 1 200 kg/ha till 1 000 respektive 1 100 kg/ha. Beträffande priserna föreligger beslut i fråga om raps, rybs och oljelin. Vad angår vitsenap har i kalkylen upptagits det av livsmedelskommissionen för 1950 års skörd föreslagna priset. Samtliga priser avse vara med 18 procents vattenhalt. Beräkningen av inkomsterna av oljeväxtodlingen framgår av följande sammanställning.

. Areal, Skörd,3 4 Pris1 2 3 4, Värde,

i- roslag jja kg/ha totalt ton öre/kg milj. kr

Höstraps............ 65 000 1800 117 000 75 87-8

Höstryps............ 5 000 1000 5 000 75 3-8

Vårraps och -rybs.... 50 000 1200 60 000 75 45'0

Vitsenap............ 10 000 1100 11000 61_6/7

Summa 130000 — 193 000 — 143'3

Oljelin.............. 40 000 1200_ 48 000 70 33'6

Totalt 170 000 — 241000 — 176-9

Utvinningen av olja och foder ur 1948—1950 års skördar av olje- och spånadsväxter belyses av följande tablå. Uppgifterna för 1948 års skörd, vilka vad angår linfrö ännu äro preliminära, ha lämnats av livsmedelskommissionens byrå för prisclearing in. in. Utvinningen ur 1949 års skörd har, utom

1 Avser vara med 18 % vattenhalt; kvantitetsuppgifterna omräknade från vara med 9 % vattenhalt.

2 Exkl. utsäde.

3 Avser vara med 18 % vattenhalt.

4 Exkl. utsäde.

126 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

i fråga om spånadslin, beräknats av Oljeväxtcentralen. Utvinningen ur 1950 års skörd slutligen har beräknats med hjälp av normala utbytestal. Samtliga uppgifter äro angivna i ton.

1948/49

Olja Foder Raps- och rybsfrö.... 21296 29 686

Senapsfrö............ 5113 12 815

Summa 26 409 42 501

Olje-och spånadslinfrö 8 739 15 572

Totalt 35148 58073”

1949/50

Olja Foder

46 875 63 950 3 650 9 575

50525 73 525

16 725 30175

67 250 103 700

1950/51

Olja Foder

68 600 90 300 2 700 7 000

71300 97300

15 500 28 100

86 800 125 400

Spånadsväxter.

År 1948/49. Med ledning av uppgifter från Riksförbundet Lin och hampa ha jordbrukets inkomster av spånadsväxter (efter avdrag för utsädeskostnader) beräknats till 5,i milj. kr. Inkomsterna fördela sig med 2,6 milj. kr på linhalm, 1,3 milj. kr på linfrö, l,i milj. kr på hamphalm och 0,i milj. kr på hampfrö.

.4r 1949/50. Värdet av 1949 års odling av spånadsväxter har beräknats med ledning av preliminära uppgifter från Riksförbundet Lin och hampa. Värdet av linhalm beräknas till 2,2 milj. kr, av linfrö till 1,2 milj. kr, av hamphalm till l,o milj. kr och av hampfrö till 0,i milj. kr. (Värdet av lin- och hampfrö räknat exklusive kostnader för utsäde.) Det sammanlagda värdet av 1949 års spånadsväxtodling upptages sålunda till 4,5 milj. kr.

År 1950/51. Arealerna lin och hampa beräknas år 1950 komma att uppgå till 4 300 respektive 1 700 ha. Avkastningen per hektar av linhalm och hampfrö har beräknats efter samma grunder som i den på våren 1949 upprättade kalkylen för år 1949/50. Beträffande avkastningen av linfrö och hamphalm har det med ledning av hittills vunna erfarenheter befunnits befogat att vidtaga vissa ändringar av de tidigare använda normskördarna. Normskörden (exklusive utsäde) för linfrö har sålunda sänkts från 450 till 350 kg/ha, medan normskörden för hamphalm höjts från 3 500 till 4 000 kg/ha. Beräkningen av inkomsterna från spånadsväxtodlingen år 1950/51 framgår av följande sammanställning. De använda priserna äro i fråga om lin- och hamphalm samt hampfrö de för normalkvalitet av 1949 års skörd gällande och i fråga om linfrö det av Kungl. Maj :t för 1950 års odling fastställda pri- 1

Arealer. Arealen av fältmässigt odlade köksväxter år 1949 var icke obetydligt lägre än motsvarande areal år 1948. Nedgången står i främsta rummet i samband med att arealerna av vissa köksväxter, för vilka odlingen utökades exceptionellt starkt under år 1948, blivit kraftigt reducerade under

1 Exkl. utsäde.

127 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

det sistlidna året. Detta i sin tur torde stå i samband med att odlingen under 1948 för vissa växtslag (t. ex. vitkål) var av sådan omfattning, att produktionen icke till sin helhet kunde avsättas. I följande tablå anges dels totalarealerna under de två senaste åren, dels arealerna för de växtslag, för vilka betydande arealändringar förekomma i jämförelse med 1948.

Hektarskördar. Hektarskördarna år 1948 voro för de flesta fältmässigt odlade köksväxter ovanligt stora. Hektarskördarna år 1949, vilka voro mera normala, äro därför, på ett fåtal undantag när, lägre än föregående års. I fråga om lök, selleri och spenat är dock 1949 års skörd per hektar större än föregående års.

Priser. Priserna äro beräknade med utgångspunkt från samma grundmaterial som under tidigare år. Priserna för produktionsåret 1948/49 äro nu definitiva. För produktionsåret 1949/50 föreligga definitiva uppgifter från samtliga konservfabriker, enär inköpen vid konservfabrikerna av 1949 års skörd äro avslutade. Vad de andra uppgiftslämnarna beträffar föreligga uppgifter t. o. m. januari 1950. I fråga om sådana köksväxter, för vilka försäljningen är avslutad, äro uppgifterna även för dessa priskällor definitiva.

I allmänhet äro priserna för 1949 års skörd, så långt dessa med hjälp av hittills tillgängligt material kunnat bedömas, högre än priserna för 1948 års skörd. Priserna på lök, gurkor, selleri och spenat äro dock lägre för 1949 års skörd än för föregående års.

Beräknade inkomstsummor. Den minskade arealen 1949, det högre prisläget på de flesta köksväxterna under detta år i jämförelse med 1948 samt lägre hektarskördar än 1948 resultera i en beräknad inkomstsumma för 1949 års skörd uppgående till 43,2 milj. kr mot 44,5 milj. kr 1948/49.

För produktionsåret 1950/51 har liksom för år 1949/50 i vårkalkylen 1949 insatts senaste tillgängliga, beräknade inkomstsumma, d. v. s. i detta fall samma inkomstsumma som för år 1949/50. Inkomstsummorna redovisas i följande tablå.

År Milj. kr Index

1938/39.............. 13-9 100-0

1946/47.............. 28-5 205-0

1947/48.............. 39-5 284-2

1948/49.............. 44-5 320‘5

1949/50.............. 43 2 311 1

1950/51.............. 43-2 311-1

Animalier.

Mjölk.

År 19b8/A9. De definitiva beräkningarna rörande mjölkproduktionens storlek och användning under år 1948/49 ha utförts på samma sätt som tidigare. Emellertid har — med stöd av beräkningar rörande produktionsutvecklingen för mjölk hos icke mejerileverantörer och jämförelser med Svenska mejerier-

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

nas riksförenings försäljningsstatistik för konsumtionsmjölk samt annat material — den utanför mejeri försålda kvantiteten konsumtionsmjölk år 1948/ 49 nu sänkts från 170 till 150 milj. kg. Samma sänkning har även företagits för år 1947/48.

Beräkningarna rörande mjölkproduktionen och dess användning under år 1948/49 ha resulterat i en total mjölkproduktion av 4 553 milj. kg. Fördelningen på olika användningsområden framgår av en längre fram i denna promemoria återgiven tablå.

År 1959/50. För en bedömning av mjölkproduktionens utveckling under år 1949/50 föreligga uppgifter rörande mjölkinvägningen vid mejerierna t. o. in. januari 1950. Under månaderna september 1949—januari 1950 har mjölkinvägningen uppgått till 1 459 milj. kg mot 1 286 milj. kg samma tid 1948/49, vilket innebär en uppgång med 13,5 procent. För tiden februari—april i år bar använts uppgifter om den väntade invägningcn, vilka insamlats från landets mejerier av Svenska mejeriernas riksförening. För den återstående delen av produktionsåret (maj—augusti ) har mjölkinvägningen uppskattats med hänsyn bl.a. till att mjölkproduktionen under den kommande betesperioden i denna kalkyl skall bedömas under förutsättning av normala växt- och väderleksförhållanden. På grundval av dessa överväganden har mjölkinvägningen vid mejerierna under år 1949/50 uppskattats till 3 820 milj. kg. Kvantiteterna utanför mejeri försåld konsumtionsmjölk (jfr ovan) och lantsmörmjölk ha bibehållits oförändrade från år 1948/49. Kvantiteten hemmaförbrukad mjölk har liksom tidigare beräknats nedgå med 8 milj. kg per år. I fråga om fodermjölk räknas till följd av ökad uppfödning av liv- och gödkalvar med en uppgång från 265 milj. kg år 1948/49 till 285 milj. kg år 1949/50.

År 1950/51. De ovan utförda beräkningarna av mjölkproduktionens storlek under åren 1948/49 och 1949/50 ge jämfört med de närmast föregående åren till resultat en förhållandevis stark stegring av den totala mjölkproduktionen (ökning med 4,9 procent år 1948/49 och med 6,4 procent år 1949/50). Koantalet har samtidigt gått tillbaka relativt starkt (nedgång med 3,9 procent år 1948/49 och med 1,6 procent år 1949/50). Denna ökning av totalproduktionen jämsides med minskningen av kreatursantalet innebär, att man rent räkneinässigt erhållit en stark ökning av mjölkproduktionen per ko. Detta skulle innebära, att under de senaste åren en icke obetydlig återhämtning ägt rum i den eftersläpning i utvecklingen av mjölkproduktionen per ko, som förelegat under krisåren. För en sådan återhämtning talar bl. a. att en förhållandevis riklig och i stort sett fri fodertillgång förefunnits samt att den starka utslaktningen under år 1947/48 sannolikt träffade de minst produktionskraftiga djuren. Mjölkproduktionen per ko år 1949/50 beräknas bli 21,i procent högre än i genomsnitt under 1930-talet, vilket innebär en stegringstakt av 1,3 procent per år. Som jämförelse kan nämnas, att enligt beräkningar inom 1942 års jordbrukskommitté stegringen under tiden efter 1880 utgjort drygt 1 procent per år och under mellankrigstiden omkring 1,5 procent per år.

Delegationen vill emellertid i detta sammanhang framhålla att den mycket starka ökning i produktionen per ko, som nu beräknas för åren 1948/49 och 1949/50, till någon del kan vara skenbar. Det är sålunda icke uteslutet att slopandet av fodersädsavståendet in. fl. orsaker kan ha medfört att resultaten från de två senaste husdjursräkningarna icke äro fullt jämförbara. Antalet kor visar enligt räkningarna en nedgång, som knappast helt kan förklaras mot bakgrunden av den faktiska försäljningen av slutprodukter. I fråga om mjölken har som framgått av föregående avsnitt totalproduktionen för åren 1948/49 och 1949/50 beräknats med utgång från invägningen, hemmaförbrukningen etc. Fn eventuellt överskattad nedgång i medelkoantalet under senare år påverkar därför icke denna beräkning. Däremot kommer ökningen i mjölkproduktionen per ko under samma år att bli i mot-

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

svarande mån överskattad. Delegationen vill framhålla att detta i och för sig icke behöver betyda, att mjölkmängden per ko nu skulle vara överskattad i jämförelse med uppgifterna för basåret 1938/39 och tidigare. Koantalet kan nämligen, med tanke på bl. a. den nu avvecklade foderransoneringen, ha varit mera fullständigt redovisat i kreatursräkningarna under krisåren än tidigare och senare. Av föregående stycke framgår även, att den beräknade mjölkmängden per ko nu ligger i den sektor, inom vilken man skulle vänta sig att produktionen per ko, sett på längre sikt och vid de för varje tidpunkt normala produktionsbetingelserna, borde röra sig.

Enär grundförutsättningen för denna kalkyl är normal tillgång på foder för mjölkkorna, har man anledning att räkna med att mjölkproduktionen per ko även under år 1950/51 skall visa en fortsatt stegring, som dock kan väntas bli betydligt svagare än under de senaste åren. Delegationen anser det dock vara rimligt att även för år 1950/51 räkna med något starkare stegringstakt än långtidsutvecklingen ger vid handen. Delegationen har sålunda uppskattat ökningen av mjölkavkastningen till 2 procent, varvid erhålles en mjölkproduktion per ko år 1950/51 av 2 910 kg.

Beräkningarna rörande mjölkproduktionen under åren 1938/39 samt 1946/47—1950/51 sammanfattas i följande tablå, vilken även belyser mjölkinvägningen vid mejerierna.

Kvantiteterna utanför mejeri försåld konsumtionsmjölk och lantsmörmjölk har för år 1950/51 behållits oförändrade från år 1949/50. Kvantiteten hemmaförbrukad konsumtionsmjölk har även detta år antagits nedgå med 8 milj. kg. I fråga om fodermjök har räknats med en mindre uppgång, beroende på ökad uppfödning av liv- och gödkalvar.

Beräkningarna rörande mjölkproduktionens användning under åren 1938/ 39 samt 1946/47—1950/51 sammanfattas i följande tablå (milj. kg).

9 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 245.

130 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Beräkningen av jordbrukets inkomster från den vid mejerier invägda mjölken bygger liksom i kalkylen våren 1949 på statistiken över mejeriernas avräkningar. Ifrågavarande avräkningspriser kunna dock icke direkt användas i prognosberäkningen, emedan förändringar kunna inträffa i mejeriprodukternas priser och produktionskostnader samt mejeritillverkningens fördelning på olika produktslag. Liksom i vår kalkylen 1949 har därför även utförts en beräkning av inkomsterna av mejerimjölk. Denna beräkning har nu upplagts efter i viss mån andra metoder än tidigare. Principiellt har tillvägagångssättet varit följande.

Tabell 3. Jordbrukets Inkomster av mejerimjölk, milj. kr.

För var och en av de viktigaste produkterna har en intäkts- och kostnadsberäkning genomförts med sikte på att få fram det värde, som mejerierna teoretiskt kunna betala jordbrukarna för mjölken med hänsyn till föreliggande pris- och kostnadsläge. Till sålunda beräknade inkomster (här kallade försäljningsinkomster) ha fogats å mejerimjölken utgående statliga bidrag. Genom dessa beräknade inkomster och statliga tillägg infångas den allra största delen av de belopp, som av mejerierna utbetalas såsom likvid för mjölken. Emellertid ha mejerierna även en del andra inkomster, som icke kunna i detalj närmare beräknas, men som också böra medtagas i kalkylen.

1 Avser subventioner å 60 milj. kr enl. Kungl. Maj:ts prop. 216/1949. För år 1950/51 dock exkl. kompensation lör sänkning av oljeväxtpriserna med 20 milj. kr. (För båda åren har avdragits 2-4 milj. kr lör mjölk lörsåld utanför mejeri.)

a Enligt mejeriernas avräkningspriser jämte efterlikvid, fritt mejeri, vid årets medelfetthalt, exkl. värdet av återlevererad skummjölk. Producentbidrag ej medräknade.

131 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Den del av mjölklikviderna, som härrör härifrån, har liksom tidigare beräknats såsom skillnaden mellan de faktiskt utbetalda likviderna och mejeriernas på ovan angivet sätt beräknade nettoinkomster. Dessa skillnadsposter tjäna till ledning för framskrivning av inkomsterna under de följande år, för vilka uppgifter om mejeriernas mjölklikvider icke föreligga. Det bör påpekas, att ifrågavarande skillnader äro betydligt mindre enligt det nya beräkningssättet av försäljningsinkomsterna än enligt det gamla, beroende på att en större del av inkomsterna nu kunnat infångas.

Vid beräkning av försäljningsinkomsterna har en fördelning av mejerimjölkens användning på olika tillverkningar måst företagas. För åren t. o. m. 1949 har denna fördelning kunnat baseras på föreliggande mejeristatistik, medan för åren 1949/50 och 1950/51 en prognos har upprättats. Den gjorda fördelningen redovisas i följande tablå (milj. kg).

Med utgång från dessa mjölkmängder och uppgifter om mjölkåtgång för olika produktslag har mejeriproduktionen av olika produkter kunnat fastställas. Därvid har även erfordrats kännedom om mjölkens fetthalt. För såväl produktionsåret 1948/49 som kalenderåret 1949 var denna i genomsnitt 3,65 procent. Den kan beräknas bli densamma även för 1949/50. För år 1950/ 51 uppskattas fetthalten till 3,66 procent.

Vid beräkning av mejeriernas intäkter för olika produktslag har för de gångna åren använts försålda kvantiteter för mjölk och grädde respektive tillverkade kvantiteter för smör och ost (de senare med avdrag för svinn). För åren 1949/50 och 1950/51 har kalkylerats med på ovan beskrivet sätt beräknade kvantiteter. I fråga om priserna har t. o. m. 1949/50 använts föreliggande minut- eller partipriser med avdrag för handelsmarginaler. För år 1950/51 ha förutsatts gälla samma priser som i februari 1950. Beträffande produkter, vilka i större mängd ingå i lagring, förutsätta beräkningarna även, att de kvantiteter, som finnas i lager vid respektive års utgång, kunna försäljas till för vederbörande år beräknade priser. Därest denna förutsättning ej uppfylles, måste de verkliga inkomsterna i motsvarande grad förändras.

Utjämningsavgifterna å vissa produkter ha i denna kalkyl ej såsom i de tidigare avdragits från produktpriserna och redovisas sålunda ej i form av utjämningsbidrag utan ingå i försäljningsinkomsterna. Detta gäller även beträffande den s. k. tillverkningsavgiften å ost, medan clearingavgiften, vilken användes för bestridande av lagringskostnader, helt avdragits från priset vid beräkningen av försäljningsinkomsterna.

Från mejeriernas beräknade intäkter för de olika produkterna ha dragits mejerikostnaderna. Beräkningen av dessa grundar sig på en undersökning för år 1946 över då gällande kostnader per kilogram mjölk för olika tillverkningar, vilka för senare år framräknats med ledning av ett mejerikostnadsindex. I förhållande till vårkalkylen 1949 ha blott obetydliga kostnadsstegringar inträtt, vilka föranletts av den bensinprishöjning, som ägde rum på hösten 1949.

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

I fråga om de statliga bidragen har för åren t. o. m. 1949 redovisats utbetalda" belopp. För åren 1949/50 och 1950/51 ha införts bidragsbelopp, beräknade enligt de grunder, som gälla för utbetalning av dylika bidrag; dock har för 1950/51 ej medtagits det belopp av 20 milj. kr, som under 1949/50 utgör kompensation för sänkning av priset på oljeväxter av 1950 års skörd och ej heller det belopp av 6 milj. kr, som för 1949/50 utgår såsom missväxtbidrag till norra Sverige.

Som förut nämnts ha till de beräknade inkomsterna för 1949/50 och 1950/ 51 lagts vissa belopp, vilka skola motsvara inkomster, som ej kunna särskilt beräknas. Dessa belopp ha uppskattats med ledning av en jämförelse mellan av mejerierna redovisade likvider och på ovan angivet sätt beräknade inkomster under de närmast föregående åren. Denna jämförelse har givit till resultat, att lilcviderna sedan 1945/46 överstigit de beräknade inkomsterna med i genomsnitt 11,5 milj. kr per år. Som framgår av tabell 3 föreligga emellertid ganska stora variationer i dessa skillnader. Detta torde bero på flera omständigheter. Vid beräkningen av mejerikostnaderna har någon uppdelning ännu icke kunnat göras i fasta och rörliga kostnader, varför tillräcklig hänsyn till huru de fasta kostnaderna per produktenhet påverkas av variationerna i mjölkinvägningen icke tagits. Det är vidare sannolikt, att viss eftersläpning förekommer i utbetalningen av de bidrag, som utgå till mejerierna. Detta får till effekt att den verkliga likvidsumman ökas i förhållande till den beräknade under år, då äldre bidrag avvecklats såsom år 1946/ 47 medan motsatta förhållandet uppkommer, när bidrag på nytt införts eller ökats såsom år 1947/48. Mejeriernas inkomster av ej redovisade produkter torde dessutom ha varit större under de tidigare åren av jämförelseperioden än under de senare. För 1947/48 torde även ha inverkat en då genomförd omläggning av betalningspolitiken, som inneburit att avräkningspriserna hållits relativt låga under sommarmånaderna för att höjas under höstmånaderna i syfte att då stimulera leveranserna. Skiljaktigheter under olika år beträffande lagrens storlek samt olika disposition av årets resultat för utbetalning respektive fondering inverka givetvis också.

De förhållanden, som föranlett minskning av ovan berörda differenser, särskilt under 1947/48 men även 1948/49, synas emellertid nu vara på väg att försvinna i samband med att mjölkmängden ökat. Genom att medeltal av differenserna nu kan tas för fem beräkningsår torde en tillräcklig utjämning av de i olika riktning verkande faktorerna ernås. I prognosberäkningarna för 1949/50 och 1950/51 har därför gjorts ett tillägg motsvarande medeltalet av differenserna för de fem föregående beräkningsåren (11,5 milj. kr).

I tabell 3 ha sammanställts jordbrukets inkomster av mejerimjölken. Som framgår därav beräknas dessa uppgå till 1 110,9 milj. kr för 1949/50 och 1 106,7 milj. kr för 1950/51.

För ytterligare belysning av sammansättningen av jordbrukets inkomster av mejerimjölk har i följande sammanställning för de senaste åren angivits hur stor del av likviden, räknat i öre per kilogram invägd mjölk, som är beroende av genom försäljningen utvunna produktpriser respektive statliga bidrag.

1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 1949 1949/50 1950/51

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

133 Priset på den utanför mejeri försålda konsumtions mjölken har liksom tidigare beräknats med utgång från de i Svenska mejeriernas riksförenings statistik redovisade genomsnittliga minutpriserna för hela landet, från vilka dragits uppskattade nettoförsäljningskostnader. Till de för åren 1949/50 och 1950/51 beräknade priserna har gjorts ett tillägg av 1,59 öre/kg, vilket motsvarar det belopp av 2,7 milj. kr utslaget per kilogram av den tidigare beräknade kvantiteten konsumtionsmjölk utanför mejeri (170 milj. kg), som vid fördelningen av det jordbruket för år 1949/50 tillförda beloppet av 60 milj. kr påfördes denna mjölk.

Det bör anmärkas, att beräkningen av priset på den utanför mejerier försålda konsumtionsmjölken är schematisk och osäker, då fullständig statistik över uppnådda priser saknas, och de verkliga kostnaderna för försäljningen icke äro kända. Vid bedömningen av priser och försäljningskostnader har emellertid beaktats, att en stor del av direktförsäljningen, som i regel avser icke standardiserad mjölk, med myndigheternas medgivande sker till högre priser än eljest gällande minutpriser. Tämligen höga kostnader torde emellertid vara förbundna med denna distribution. Vid försäljning direkt från gård till köpare, som avhämtar mjölken, torde priset ofta vara lägre än det allmänna minutpriset, men därvid förekomma i regel ej heller några större särskilda försäljningskostnader.

De beräknade priserna på den utanför mejerier försålda konsumtionsmjölken framgå av följande sammanställning (öre/kg).

1938/39 1948/49 1949/50 1950/51

48-87 29-53 31'32 3X 12

Priset på den hemmaförbrukade konsumtionsmjölken har liksom tidigare beräknats på grundval av gällande normalpris på konsumtionsmjölk vid utminutering för varje län (»länet i övrigt»). Vid medeltalsberäkningen ha som vikter använts uppgifter om jordbruksbefolkningens storlek i olika län enligt 1945 års folkräkning. De beräknade priserna på hemmaförbrukad konsumtionsmjölk framgå av följande sammanställning (öre/kg).

1938/39 1948/49 1949/50 1950/51

13-80 30-83 30-83 30-83

Priset på mjölk till lantsmör har liksom i augustikalkylen 1949 beräknats med utgång från riksnoteringen på mejerismör. Det till grund för beräkningen av värdet av lantsmörsmjölken liggande smörpriset har sålunda med ledning av förhållandet mellan riksnoteringen och lantsmörspriset före kriget ansetts vara ca 3 procent (f. n. 15 öre/kg) lägre än gällande riksnotering på mejerismör. De beräknade priserna framgå av följande sammanställning (öre/kg).

1938/39 1948/49 1949/50 1950/51

10-77 18-52 19-20 19-20

Producent- och kontanthidrag för mjölk.

Enligt uppgift från Svenska mejeriernas riksförening ha de under budgetåret 1948/49 utbetalda producent- och kontantbidragen uppgått till 69,9 milj. kr, varav 60,3 milj. kr för producentbidrag och ti,6 milj. kr för kontantbidrag. Med hänsyn till den avveckling av bidragen, som successivt kommer att äga rum, ha desamma för åren 1949/50 och 1950/51 beräknats till 69 respektive 68 milj. kr.

134 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Ägg och fjäderfä.

Åren 1948/49—1950/51. I den jordbrukskalkyl, som upprättades i augusti 1949, omtalades, att någon hönsräkning i motsats till tidigare år icke företagits i april 1949 men att husdjursräkningen i juni samma år visade en minskning av hönsantalet sedan 1948, medan marknadsutvecklingen tydde på att hönsstammen undergått en icke oväsentlig ökning. Vid sina beräkningar vid nämnda tillfälle av hönsstammens och äggproduktionens storlek produktionsåret 1948/49 fann LK-delegationen icke anledning ändra på det i vårkalkylen 1949 för nämnda produktionsår beräknade antalet höns. Antalet äldre höns 1948/49 uppgick enligt dessa beräkningar till 12 920 000 djur, varav 12 275 000 värphöns och resten (5 procent) tuppar. Antalet vuxna höns 1949/50 upptogs i samma kalkyl till 13 475 000 djur, varav 12 800 000 värphöns. Vid beräkningen av detta antal hade förutsatts ett pålägg av 5,5 milj. djur. Med hänsyn till prisutvecklingen på äggmarknaden ansåg delegationen vid kalkylomräkningen i augusti 1949 böra nedsätta påläggets storlek till 5,o milj. djur. Den vuxna djurstammen 1949/50 kom härigenom att stanna vid 13 000 000 djur, varav 12 350 000 värphöns, eller 0,6 procent fler djur än år 1948/49.

Vid den prövning av tidigare beräkningar av antalet höns åren 1948/49 och 1949/50, som LK-delegationen nu företagit innan den uppgjort prognosen för 1950/51, har delegationen, som torde ha framgått av det föregående, icke haft tillförlitliga uppgifter om hönsantalet av senare datum än räkningen i april 1948 att bygga på. Detta innebär, att prövningen till mycket väsentlig del har måst ske med utgång från hittillsvarande och väntad utveckling på äggmarknaden.

LK-delegationens i augustikalkylen 1949 redovisade beräkningar av äggproduktionen åren 1948/49 och 1949/50 gav som resultat 84 milj. kg det förra och 86 milj. kg det senare året. Dessa produktionstal framkommo genom multiplikation av det förut angivna antalet värphöns respektive år med det uppskattade antalet värpta ägg per höna och år, vilket antal upptagits till 116 st (motsvarande 6,84 kg) 1948/49 och 118 st (6,96 kg) 1949/50 (år 1938/39 utgjorde motsvarande tal 112 st, d. v. s. 6,61 kg). Nu angivna tal för produktionen per höna och år har delegationen betraktat som tämligen osäkra, av vilken anledning delegationen i vårkalkylen 1949 uttalade önskemål om en undersökning.

Olika möjligheter ha prövats att företaga en undersökning för att klargöra hönsens produktionsförmåga. Det har därvid visat sig, för det första att en dylik undersökning icke kan anknytas till de undersökningar under mellankrigstiden, från vilka delegationen utgått vid sina uppskattningar av produktionen per höna, samt för det andra att en dylik undersökning icke kan företagas förrän tidigast i samband med en kommande hönsräkning innevarande år. Avsaknaden av tillförlitliga uppgifter om medelantalet ägg per höna medför ett ytterligare osäkerhetsmoment vid produktionsberäkningarna vid sidan av bristen på aktuell tillfredsställande statistik över hönsantalet.

På grund av den osäkerhet, som av antydda orsaker präglar beräkningarna av äggproduktionen och som gör prognosen mycket vansklig, har delegationen funnit sig böra pröva rimligheten av de resultat, som nåtts med hittills tillämpade beräkningsmetoder. Prövningen berör åren 1938/39 och 1948/49.

Under jordbrukskalkylens basår 1938/39 utgjorde den svenska produktionen av ägg 60,9 milj. kg. Med reduktion för dåvarande exportöverskott kan den totala konsumtionen inom landet beräknas till 55,8 milj. kg eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-15.

8,8 kg per capita. De faktorer, som i främsta rummet åstadkomma förändringar i förbrukningen, nämligen inkomster och priser, ha utvecklats i olika riktning. Per capita ha inkomsterna, räknat i basårets penningvärde, stigit med ca 35 procent från 1938/39 till 1948/49. Inkomstelasticiteten för ägg kan i enlighet med beräkningar utförda på uppdrag av 1942 års jordbrukskommitté angivas till l,o. Till följd av inkomststegringen skulle man under angivna förutsättningar ha att vänta sig en ökning av äggkonsumtionen under den betraktade tioårsperioden med approximativt (l,o X 0,35 X 8,s =) 3,i kg per capita. Under den betraktade perioden har emellertid skett en prisstegring, vilken medfört en uppgång av konsumentpriset på ägg, räknat i ett konstant penningvärde, med 13 procent. Med tillämpning av en priselasticitet av l,i skulle den till följd av prisförhöjning väntade konsumtionsminskningen kunna beräknas till approximativt (l,i X 0,13 X 8,s =)

1,3 kg per capita. Med hänsyn till inkomst- och prisutvecklingen 1938/39— 1948/49 skulle man alltså ha haft att vänta sig en percapitakonsumtion år 1948/49 av approximativt (8,8 + 3,i — 1,3 =) 10,6 kg. Med utgång från LKdelegationens beräkningar av produktionen sistnämnda år och med hänsynstagande till utrikeshandel och lagerförändringar erhålles en percapitakonsumtion av 11,4 kg. Skillnaden utgör 7 å 8 procent. Resultatet förefaller rimligt, särskilt om man beaktar att under större delen av år 1948/49 förekommit ransonering av kött och fläsk med sannolik åtföljande kompensatorisk efterfrågan på ägg. Delegationen har icke funnit anledning att ändra på förut gjorda produktionsberäkningar för år 1948/49.

Att döma av utvecklingen på äggmarknaden under den hittills gångna delen av innevarande år kommer produktionen under året att överstiga 1948/49 års produktionstak Partihandelns inköp av svenska ägg under tiden september 1949—februari 1950 utgör enligt preliminära uppgifter 17,8 milj. kg mot ca 14,o milj. kg under motsvarande tid ett år tidigare. Om man förutsätter, att partihandelns inköp av ägg under återstående del av år 1949/50 kommer att ligga lika många procent över inköpen ett år tidigare som varit fallet under januari och februari 1950 (utgallringen av äldre höns liksom påläggets inträde i produktionsduglig ålder kunna förutsättas utgöra ett i huvudsak avslutat stadium vid kalenderårsskiftet) komme partihandelns inköp att stiga till en totalkvantitet, som med ca 7,5 milj. kg överskrider 1948/49 års tal. Partihandelns försäljningssiffror tyda på att marknaden inom landets underskottsområden mättats vid ungefär den nivå, som uppnåtts under år 1948/49. Eftersom priset på ägg i år legat lägre än för ett år sedan skulle man närmast ha väntat sig en ökad efterfrågan från dessa områden. Man får å andra sidan beakta, att försörjningsläget i övrigt lättat (betydelsefullast är här kött- och fläskransoneringens slopande i juni 1949) med minskad konsumtionsbenägenhet som följd. Förutsättes den inhemska marknaden vid nu rådande prisläge vara mättad vid en konsumtion av samma storlek som år 1948/49 skulle partihandelns inköpsökning vara liktydig med cn produktionsstegring av samma storlek. Utvecklingen under årets fem första månader tyder under sådana förutsättningar på att produktionsökningen mellan 1948/49 och 1949/50 (från 84 till 86 milj. kg) blir större än vad som förut antagits. Att så är förhållandet bekräftas också av en enkätundersökning som delegationen företagit. LK-delegationen har varit i kontakt med ett antal personer runt om i landet med nära kännedom om produktionsförhållandena och inhämtat deras uppfattning om förhållanden, som äro av betydelse för produktionens utveckling. Enligt samstämmiga uppgifter har antalet höns ökat kraftigare från 1948/49 till 1949/50 än vad delegationen förut räknat med. Delegationen har funnit anledning att höja storleken av pålägget år 1949/50 från

136 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

5,o till 5,5 milj. st. Härigenom ökas antalet värphöns sistnämnda år från 12 350 000 till 12 800 000 och produktionen från 84,o till 89,i milj. kg.

Att redan nu bedöma produktionsutvecklingen under prognosåret 1950/51 är givetvis mycket vanskligt. Den förut omnämnda enkätundersökningen ger stöd för uppfattningen, att producenterna inrikta sig på alt hålla hönsstammen vid oförändrad storlek i jämförelse med det nuvarande djurbeståndet eller att företaga någon minskning. LK-delegationen har under sådana omständigheter funnit sig böra för år 1950/51 insätta samma produktionstal som för 1949/50, alltså 89,i milj. kg. Delegationen har förutsatt, att produktionen per höna till följd av förbättrad avel och utfodring kommer att visa en fortsatt stegring, nämligen från 118 till 120 ägg. Vid denna förutsättning skulle hönsantalet komma att nedgå till 13 245 000 vuxna djur, varav 12 585 000 värphöns. Påläggets storlek skulle bli 5 230 000 mot 5 500 000 året förut.

I fråga om jordbrukets andel av äggproduktion och fjäderfäslakt har delegationen ansett sig fortfarande böra räkna med 78,5 procent (= proportionen i april 1948).

Äggpriset (svensk äggnotering med partihandelns månadsinköp som vägningstal) utgjorde år 1948/49 265 öre/kg. För år 1949/50 har delegationen med hänsyn till hittillsvarande utveckling under året räknat med ett pris av 240 öre/kg (priset i augustikalkylen 1949 var 230 öre). Priset under prognosåret 1950/51 har av delegationen satts till 230 öre/kg. — Priserna på slaktfjäderfä ha som vanligt beräknats med ledning av uppgifter från Svenska ägghandelsförbundet.

Beräkningarna rörande äggproduktion och fjäderfäslakt sammanfattas i följande sammanställningar.

Äggproduktionens storlek och värde.

Utgallringshönscns antnl och värde.

Antal och värde av utgallrade kycklingar och ungtuppar.

Antal till

År slakt, Ung-

milj. st tuppar

1938/39 ............ 2-95 1-50

1948/49 ............ 5-50 3-10

1949/50 ............ 5-23 2-65

1950/51 ............ 5 56 2-65

137 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Sammanfattning av fjäderfäslaktens värde för jordbruket (milj. kr).

Köttproduktionen.

År 1948/49. För tiden september 1948—maj 1949 ha uppgifter om den marknadsförda slakten och hemslakten av storboskap, större och mindre kalv samt häst hämtats ur livsmedelskommissionens ransoneringsstatistik. För tiden juni—augusti 1949 har den marknadsförda slakten av nämnda djurslag beräknats med utgång från totalantalet marknadsförda slaktdjur under juni—augusti 1948 samt de relativa förändringarna i antalet veterinärbesiktigade slaktdjur. Hemslakten under juni—augusti 1949 har antagits vara av samma storlek som under motsvarande tid 1948.

Beträffande slakten av får föreligga endast uppgifter om antalet besiktigade djur. Beräkningarna ha här verkställts med utgång från totalantalet slaktade får enligt livsmedelskommissionens statistik under senast helt redovisade år samt de relativa förändringarna i antalet besiktigade får enligt veterinärstyrelsens statistik.

Medelslaktvikterna för storboskap, större och mindre kalv samt häst ha för tiden september 1948—juni 1949 erhållits ur livsmedelskommissionens ransoneringsstatistik. För tiden juni—augusti 1949 ha desamma beräknats med hänsyn till normala säsongvariationer.

Medelslaktvikterna för får ha beräknats med ledning av slaktvikterna enligt livsmedelskommissionens statistik för senast kända år och de därefter inträdda relativa förändringarna i slaktvikterna enligt Sveriges slakteriförbunds statistik över medelvikterna inom slakteriföreningarna.

Resultaten av beräkningarna framgå av tabell 4.

På grundval av nu nämnda kvantitetsberäkningar och de på vanligt sätt beräknade slaktdjurspriserna (inklusive statliga pristillägg på nötkreatur och häst) kunna inkomsterna från den redovisade slakten av nötkreatur, får och häst angivas på följande sätt.

Djurslag

Storboskap . Större kalv . Mindre kalv

Får........

Häst.......

Summa 119-0

290-1

138 Kungi. Maj:ts proposition nr 245.

Tabell 4. Den redovisade köttproduktionen år 1948/49.

En jämförelse mellan å ena sidan den i ovanstående tabell redovisade slakten (inklusive exporten) av nötkreatur och å andra sidan det antal slaktdjur, som kan beräknas med ledning av storleken av och förändringarna i nötkreatursantalet från 1948/49 års början till dess slut, ger vid handen, att den totala slakten av nötkreatur under år 1948/49 — liksom under de närmast föregående åren — bör ha avsevärt överstigit den i slaktstatistiken redovisade. Differensen mellan den enligt nu nämnda metod beräknade och den redovisade slakten kan sålunda anges till omkring 141 000 djur. Under år 1947/48 uppgick motsvarande differens till omkring 153 000 djur.

Av en jämförelse på samma sätt som i tidigare kalkyler mellan å ena sidan det i slaktstatistiken redovisade antalet nötkreatur och å andra sidan antalet till garverierna levererade inhemska hudar och skinn under tiden juli 1948—juni 1949, för vilken tid fullständig statistik föreligger, framgår att en differens föreligger mellan de båda materialen även under år 1948/49. Beräkningarna enligt båda de här angivna metoderna ge sålunda vid handen, att en viss illegal slakt ägde rum även under detta år. Liksom tidigare torde ett tillägg för denna slakt böra göras. Tillägget har liksom tidigare gjorts i enlighet med resultaten från den först gjorda jämförelsen. Den utanför ransoneringen verkställda slakten av nötkreatur har sålunda upptagits till 141 000 djur. Det föreliggande statistiska materialet ger vid handen, att ca 20 000 storboskap under år 1948/49 icke torde ha redovisats i slaktstatistiken. Återstoden, 121 000 djur, har fördelats på större och mindre kalv efter samma proportioner som den redovisade kalvslakten.

Vid beräkningen av kvantiteterna oredovisat kött av nötkreatur samt värdet av denna oredovisade slakt ha använts samma medelslaktvikter och

139 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Tabell 5. Husdjursantalet den 15 september år 1939 samt åren 1947—1951,

1000-tal djur.

priser som vid beräkningen av den statistiskt redovisade slakten. Den kvantitets- oeh värdemässiga uppskattningen av den oredovisade slakten av nötkreatur under år 1948/49 framgår av följande sammanställning.

Djurslag

Storboskap .....

Större kalv.....

Mindre kalv

Summa

År 1949/50. Antalet nötkreatur till slakt beräknades i normkalkylen våren 1949 (jfr Kungl. Maj:ts prop. 212/1949) med utgång dels från överväganden rörande nötkreatursstammens storlek vid början och slutet av år 1949/50 och förutsatta förändringar under året i stammens ålderssammansättning, dels från en viss kalvprocent (89 procent av koantalet vid årets slut). Med ledning av resultaten av husdjursräkningen den 1 juni 1949,

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

den för tiden 1 juni—15 september redovisade slakten av storboskap samt en under samma tid uppskattad rekrytering kan koantalet beräknas bli 1 695 000 djur vid början av år 1949/50 eller 70 000 djur lägre än vad som antogs i normkalkylen. Uppgifterna från kreatursräkningen samt utvecklingen av slakten under sommaren och hösten 1949 föranleda vissa justeringar av de i normkalkylen gjorda uppskattningarna för år 1949/50.

Rekryteringen av ungnötsgruppen under år 1949/50 har bedömts komma att uppgå till 380 000 djur. Ungnöts- och koantalet har beräknats stiga med vardera 5 000 djur under år 1949/50 och vid årets slut uppgå till 485 000 respektive 1 700 000 djur. Slakten av storboskap har därvid bedömts komma att stanna i 370 000 djur. Kalvantalet i september 1950 antages öka med 19 000 djur i jämförelse med september 1949 eller till 430 000 djur. Antalet under år 1949/50 födda kalvar beräknas med ledning av medelkoantalet och kalvprocenten (89 procent) till 1 511 000 djur. Härav beräknas 1 112 000 kalvar återstå till slakt. Kalvslakten beräknas med stöd av föreliggande slaktstatistik fördela sig på 405 000 större kalv och 707 000 mindre kalv (relationen 36: 64).

Avgången ur häststammen har under efterkrigsåren varit mycket stor, samtidigt som rekryteringen har varit avsevärt mindre än normalt. Med hänsyn till den hittillsvarande slaktutvecklingen kan hästslakten även under år 1949/50 väntas bli betydande — omkring 38 000 st.

Slakten av får kan, med ledning av den hittills redovisade slakten, uppskattas till 175 000 djur. Fårstammen kommer härvid att undergå en ytterligare minskning.

Vid beräkningen av köttproduktionens storlek ha använts samma medelslaktvikter som tidigare redovisats för år 1948/49.

Enligt vad delegationen har erfarit torde en marginalsänkning för charkuterivaror med ca 10 öre/kg komma att genomföras inom en snar framtid. Under år 1949 uppgick slakteriorganisationens charkuteritillverkning till ca 40 milj. kg. En marginalsänkning med 10 öre/kg medför sålunda för organisationen en minskning av inkomsterna motsvarande 4 milj. kr för helt år räknat. Delegationen har med hänsyn härtill reducerat de i det töljande för 1950/51 beräknade avräkningspriserna för kalv, häst och svin med 3 öre/kg, vilket på organisationens slakt motsvarar 4 milj. kr. Eftersom marginalsänkningen inträffar först under senare delen av innevarande regleringsår stannar reduktionen av årsmedelpriserna för detta år vid en lägre siffra, nämligen avrundat 1 öre/kg.

I enlighet med det fr. o. m. slutet av juni 1949 gällande prissystemet för kött av nötkreatur och fläsk ha partipriserna tillåtits avvika från den genomsnittliga partiprisnivå, som ligger till grund för prissättningen på jordbrukets produkter under innevarande år. Avvikelserna ha hittills medfört, att avräkningspriserna till jordbrukarna för kött av nötkreatur och fläsk kunnat hållas högre än som hade varit fallet vid konstanta partipriser. Enligt bestämmelserna för prissystemet skall emellertid den faktiska genomsnittliga partiprisnivån för den 52-veckorsperiod, som slutar 20 juni 1950, återföras till den vid prissättningen bestämda nivån. Denna får dock överskridas med högst 1 procent. Med utgång från dessa bestämmelser samt t. o. in. februari 1950 redovisade priser och under antagande av att en fullständig utjämning av priserna kommer till stånd, ha avräkningspriser beräknats för tiden juli 1949—juni 1950. Dessa priser ha, sedan justering skett med anledning av den förutnämnda marginalsänkningen för charkuterivaror, upptagits i kalkylen för år 1949/50.

I fråga om får- och hästkött ha priserna under år 1949/50 med hänsyn till bl. a. den hittillsvarande och den sannolika framtida prisutvecklingen

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tabell 6. Husdjursbeståndets värde den 15 september åren 1947—1951.

antagits bli 335 respektive 160 öre/kg (den mot marginalsänkningen svarande sänkningen av priset på hästkött har beaktats), vilket i jämförelse med år 1948/49 innebär en sänkning för såväl fårkött som hästkött.

Köttproduktionens storlek och värde under år 1949/50 har på grundval av de i det föregående verkställda uppskattningarna beräknats på följande sätt.

samt med beaktande av ålderssammansättningen inom storboskapsstammen vid 1950/51 års början kan slakten av storboskap uppskattas till 370 000 djur. Då rekryteringen av ungnötsgruppen bedömts komma att uppgå till 385 000 djur, ökas antalet storboskap under året med 15 000 djur. Med utgång från rekryteringen och avgången under de senaste åren har ungnötsantalet beräknats stiga under loppet av år 1950/51 med 15 000 djur till 500 000

' Exkl. militärhästar.

2 Exkl. höns utanför jordbruket.

142 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

djur, medan koantalet bedömts förbli konstant. Kalvantalet i september 1951 antages oförändrat från september 1950 eller 430 000 djur. Antalet under år 1950/51 födda kalvar beräknas med ledning av medelkoantalet och kalvprocenten (89 procent) till 1 513 000 djur. Härav beräknas 1 128 000 kalvar återstå till slakt. Relationen mellan större och mindre kalv antages år 1950/ 51 bli 38: 62 mot 36: 64 år 1949/50.

Avgången ur häststammen (exklusive dödlighet) beräknas under år 1950/ 51 till 30 000 djur. Denna avgång betraktas i kalkylen helt som slakt. Någon särskild inkomst av hästexport har sålunda ej upptagits.

Slakten av får har uppskattats till 150 000 djur. Beräkningen förutsätter en ytterligare nedgång i fårstammen.

Vid beräkningen av köttproduktionens storlek under år 1950/51 ha använts sammt medelslaktvikter, som tidigare angivits för år 1949/50. Med bortseende från den prissänkande effekten av den tidigare omnämnda marginalsänkningen för charkuterivaror äro de av delegationen tillämpade priserna för år 1950/51 desamma som för år 1949/50 (till följd av att marginalsänkningen förutsatts verka under hela året 1950/51 medför denna som förut nämnts att avräkningspriserna för kalv, häst och svin reduceras med 3 öre för år 1950/51 mot endast 1 öre år 1949/50). Delegationen har därvid förutsatt att den genomsnittliga partiprisnivån för kött av nötkreatur och fläsk under 1950/51 skall sammanfalla med den basprisnivå, som avtalats för tiden 20 juni 1949—20 juni 1950.

Resultaten av kvantitets- och värdeberäkningarna ha sammanställts i föl-

År 1948/49. För tiden september 1948—maj 1949 ha uppgifter om den marknadsförda slakten och hemslakten hämtats ur livsmedelskommissionens ransoneringsstatistik. För tiden juni—augusti 1949 ha verkställts beräkningar på samma sätt som för nötkreatur (jfr ovan). Medelslaktvikten för avsalusvinen har för tiden september 1948—maj 1949 erhållits ur livsmedelskommissionens ransoneringsstatistik. För tiden juni—augusti 1949 har medelslaktvikten beräknats med ledning av uppgifter från slakteriföreningar och kontrollslakterier. Medelslaktvikten för hemslaktade svin har liksom tidigare antagits vara 90,o kg.

Antal Medelslakt- Total slakt-

Svin. djur vikt, kg vikt, ton

Marknadsförd slakt................... 1 319 500 87-8 115 852

Hemslakt............................ 403 500 90-0 36 315

Summa 1 723 000 88-3 152 167

Liksom i fråga om nötkreatur torde i fråga om svin den före kött- och fläskransoneringens slopande redovisade slakten även under år 1948/49 icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

143 Tabell 7. översikt över jordbrukets inkomster åren 1938/39, 1948/49—1950/51.

1 Siffrorna avse den totala slakten. I fråga om år 1948/49 har den utanför ransoneringens ram verkställda slakten av nötkreatur och svin beräknats till följande kvantiteter och värden: för storboskap 4 0 milj. kg (9’3 milj. kr), för större kalv 1'9 (6'2), för mindre kalv 1'6 (3'8) samt för svin 67 (17-1).

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tabell 8. Sammandrag av Jordbrukets Inkomster åren 1938/39, 1948/49—1950/51,

milj. kr.

helt ha motsvarat den slakt, som faktiskt ägt rum. Delegationen har, bl. a. med stöd av slaktens storlek efter ransoneringens slopande och svinräkningarna, skattat den icke redovisade slakten av svin under den del av 1948/49, varunder ransonering gällt, till 77 000 djur. I likhet med beräkningssättet vid tidigare kalkyltillfällen har delegationen vid fastställandet av fläskproduktionens storlek och värde utgått från den sammanlagda redovisade och beräknade icke redovisade slakten av svin. Delegationen har räknat med samma medelslaktvikt för svin utanför ransoneringens ram som för den redovisade slakten. Vid angivandet av svinslaktens värde har delegationen räknat med samma pris för olika delar av slakten.

Åren 1949/50 och 1950/51. Kvoten mellan totalantalet producerade svin år 1948/49 och antalet suggbetäckningar ett år tidigare utgör 9,24. Med hänsyn till den minskning av slaktåldern, som inträtt under år 1948/49, är denna kvot för hög. Beaktas denna under ett år inträffade minskning erhålles kvoten 8,66. Till följd av slumpmässiga fel, som inkomma vid beräkningen av slaktåldern, synes dock den senare kvoten ligga i underkant. Beräkningar med utgång från erfarenhetsmaterial för ett flertal år ge sålunda vid handen, att kvoten mellan slaktsvinsproduktionen under år 1948/49 och det häremot svarande antalet suggbetäckningar bör ha utgjort ca 9,o. (Denna liksom övriga här anförda kvoter äro till följd av en viss ofullständighet i betäckningsstatistiken icke ett korrekt mått på det faktiska antalet slaktsvin per betäckning.) Under antagande av oförändrad representativitet i betäckningsstatistiken kan nämnda kvot användas för beräkning av totalproduktionen av slaktsvin under åren 1949/50 och 1950/51. Under förutsättning av samma intervall mellan betäckning och slakt vid 1949 års början som vid dess slut har totalproduktionen av svin under 1949/50 beräknats till 2 000 000 st. Med stöd av den hittillsvarande utvecklingen kan medelslaktvikten beräknas till 84 kg. Den totala fläskproduktionen blir 168,o milj. kg.

För en uppskattning av antalet slaktsvin under år 1950/51 föreligger be-

145 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

täckningsstatistiken för tiden augusti 1949—januari 1950. Antalet betäckta suggor har enligt denna statistik varit obetydligt högre än ett år tidigare. Med ledning av bl. a. betäckningarnas säsongmässiga fördelning under tidigare år har antalet betäckta suggor under år 1949/50 uppskattats till 230 000 st. Antages vidare intervallet mellan betäckning och slakt bli detsamma vid 1950/51 års slut som vid dess början, kan totalproduktionen av slaktsvin på grundval av ovan angivna antal betäckningar och utbytestal (9,o) beräknas till 2 070 000 st. Den genomsnittliga slaktvikten har upptagits oförändrad från år 1949/50 eller 84 kg. Den totala fläskproduktionen beräknas till 173,9 milj. kg. (Det bör anmärkas, att därest en nedgång i medelslaktvikten successivt sker under år 1950/51, erhålles en viss ökning av antalet slaktsvin. Totalproduktionen av fläsk skulle emellertid i dylikt fall icke nämnvärt påverkas.)

Medelpriset för år 1948/49 har beräknats på vanligt sätt och inkluderar statliga pristillägg. För åren 1949/50 och 1950/51 ha priserna beräknats på samma sätt som priserna på nötkreatur (jfr ovan). De statliga pristilläggen ha icke inräknats i priserna.

Beräkningarna av svinslaktens storlek under åren 1948/49—1950/51 ha sammanställts i följande tablå.

Statliga pristillägg på kött och fläsk.

Åren 194-9/50 och 1950/51. Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 2 december 1949 utgå under år 1949/50 statliga pristillägg för slaktprodukter till ett belopp av 30,5 milj. kr. Härav beräknas l,i milj. kr ha disponerats redan under år 1948/49 och ingå i de för detta år redovisade avräkningspriserna. Resterande belopp, 29,4 milj. kr, vilket icke inräknats i avräkningspriserna, har upptagits separat under år 1949/50. Det nu utgående bidraget utgör 18 kr per slaktsvin. För år 1950/51 har beloppet för det statliga pristillägget med hänsyn till ökad slakt upptagits till 33 milj. kr.

Försäljning av mllltärhästar.

Åren 1948/49—1950/51. I samband med beräkningarna rörande husdjursantalets förändringar ha uppgifter inhämtats från militärmyndigheterna rörande beräknade försäljningar och inköp av militärhästar. Resultatet av beräkningarna, vilka utförts på samma sätt som tidigare (se Kungl. Maj:ts prop. 267/1946, s. 116), framgår av följande sammanställning.

1948/49 1949/50 1950/51

Antal Milj. kr Antal Milj. kr Antal Milj. kr

Militärens inköp

Remonter............... 500 1 1 400 0-8 500 1 0

Övriga hästar .......... 1000 E5 2 6 850 1-3 2 1 790 13 2-3

1 Härav i slaktstatistiken icke redovisade svin till ett antal av 77 000 st eller 6'7 milj. kg till ett värde av 17 l milj. kr.

% Exkl. statliga pristillägg.

10 Bihang till riksdagens protokoll 1050. 1 sand. Nr 245.

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Avgår

Slakt av militärhästar.... Försäljning till jordbrukare .................

Nettoinkomst för jordbruket ..............

1948/49 1949/50 1950/51

14 Export av levande djur.

År 1948/59. Hästexporten under år 1948/49 omfattade ca 5 600 djur med ett försäljningsvärde för jordbruket av i runt tal 6,9 milj. kr. Tillsammans med värdet av viss export av nötkreatur och svin kunna jordbrukets sammanlagda inkomster av utförseln av levande djur upptagas till 7,5 milj. kr.

Åren 1949/50 och 1950/51. Den export av levande djur, som förekommit under tiden september 1949—januari 1950, har varit av ringa omfattning. Såvitt nu kan bedömas blir exporten även under återstoden av år 1949/50 mycket obetydlig. Värdet för jordbruket av exporten av levande djur under året torde kunna sättas till 0,5 milj. kr.

Beträffande exporten av levande djur produktionsåret 1950/51 är det i dagens läge svårt att göra några uttalanden. Inom såväl Statens hästexportberedning som Sveriges lantbruksförbund bedömer man exportmöjligheterna som ytterst små. Delegationen har ansett, att i kalkylen tills vidare icke bör upptagas någon export av levande djur under ifrågavarande år.

Ull.

Åren 1948/49—1950/51. Kvantiteterna ull ha liksom tidigare beräknats med ledning av antalet tackor. Medelpriset på ull för år 1948/49 inklusive statligt pristillägg har beräknats till 485 öre/kg. Samma pris har upptagits för åren 1949/50 och 1950/51.

Förändringar i kreaturskapitalet.

Åren 1948/49—1950/51. Antalet djur vid slutet av år 1948/49 har beräknats med utgång från resultaten av husdjursräkningen den 1 juni 1949 samt de sedvanliga korrigeringar, som erfordras, för att erhålla antalet djur vid produktionsårets slut.

Hästantalets förändringar har som vanligt beräknats med ledning av betäckningsstatistik och antagen avgång ävensom beräknade försäljningar och inköp av militärhästar. I beräkningen har även antalet självdöda djur beaktats.

Förändringarna i nötkreatursantalet ha beträffande kor, ungnöt och kalvar behandlats i samband med beräkningarna rörande köttproduktionen. Antalet oxar och tjurar i september 1950 och 1951 har bibehållits oförändrat i förhållande till antalet i september 1949.

Antalet fargaltar och modersuggor i september 1950 och 1951 antages bli detsamma, som beräknats för september 1949.

Förändringarna i medelantalet äldre höns (antalet i april respektive år) och uppfödningen av unghöns och kycklingar samt jordbrukets andel i hönsstammen ha behandlats i samband med beräkningarna rörande äggproduktionen. Antalet äldre höns i september respektive år beräknas liksom i tidigare kalkyler vara 10 procent lägre än antalet i april.

I tidigare jordbrukskalkyler har vid beräkningen av förändringarna i krea-

Kungi. Maj ds proposition nr 245.

turskapitalet genomgående räknats med basårets djurpriser. I den nu föreliggande kalkylen har delegationen insatt priser, som anknyta till det aktuella prisläget men som äro försiktigt uppskattade. För mellanliggande år (1940—1946) ha beräkningar av då rådande priser icke företagits.

Jordbrukets kostnader.

Den föreliggande kostnadskalkylen grundar sig i huvudsak på samma principer som tillämpats vid föregående kalkyler. I fråga om jordbrukets arbetsoch kapitalkostnader begagnas numera de beräkningsmetoder, som utarbetats och föreslagits av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. Liksom vid närmast föregående kalkyltillfälle har emellertid för räntekostnadernas del såväl den hittills använda som de sakkunnigas beräkningsmetod tillämpats i kalkylen utan att LK-delegationen tagit ställning till frågan, huruvida jordbruket i det rådande läget bör kompenseras för de höjda räntekostnader, som uppnås med användning av de sakkunnigas metod. Den nya beräkningsmetoden har hittills icke beaktats vid kalkylens användning som grundval för prissättningen på jordbrukets produkter och förnödenheter.

I fråga om jordbrukets kostnader för drivmedel till traktorer, beträffande vilken kostnadspost vid granskningen av jordbrukskalkylen för år 1949/50 framfördes vissa erinringar, har LK-delegationen låtit företaga nya beräkningar, vilka utförligt redovisas vid behandlingen av ifrågavarande kostnadspost längre fram i denna promemoria.

I övrigt må här nämnas, att de i Kungl. Maj:ts prop. nr 212 och 216 till 1949 års riksdag framlagda beräkningarna av jordbrukets kostnader produktionsåret 1948/49 nu ha beträffande flertalet kostnadsposter kunnat slutjusteras. Även beträffande år 1949/50 ha de förut utförda beräkningarna justerats så långt för närvarande tillgängligt statistiskt material givit anledning härtill.

Arbetskostnader.

Åren 1958/A9—1950/51. Vid upprättandet av vårkalkylen 1949 för produktionsåret 1949/50 funnos lönestatistiska uppgifter tillgängliga endast t. o. m. avtalsåret 1946/47. Framskrivningen av arbetskostnaderna för den tid, under vilken lönestatistik icke förelåg, verkställdes liksom vid tidigare beräkningar i enlighet med utvecklingen av avtalslönerna efter det senaste år, för vilket statistik förelåg, d. v. s. för år 1946/47. Dessa beräkningar liksom de vanskligheter, vilka ansågos föreligga i fråga om framskrivningen på grund av relativt stora förändringar i avtalslöncn, behandlas närmare i text till vårkalkylen 1949 (Kungl. Maj :ts prop. nr 212/1949, s. 157—164).

Vid upprättandet av höstkalkylen 1949 förelågo emellertid preliminära lönestatistiska uppgifter även för avtalsåret 1947/48, vilka tillämpades i denna kalkyl. Denna framskrivning av lönerna från lönestatistiken för år 1947/48 medförde en betydande justering nedåt av de i vårkalkylen 1949 beräknade arbetskostnaderna. Den under hösten 1949 utförda framskrivningen av arbetskostnaderna redovisas närmare i Kungl. Maj :ts prop. nr 216/1949 (s. 68-69).

Vid upprättandet av nu föreliggande kalkyl har från socialstyrelsen kunnat erhållas definitiva löneuppgifter för avtalsåret 1947/48. De timlöner för olika kategorier av arbetare, som sålunda erhållits för nämnda avtalsår, avvika obetydligt från de i höstkalkylen 1949 tillämpade preliminära lönerna. Den sammanlagda effekten av dessa i olika riktning gående avvikelser kan enklast uttryckas genom att ange den vägda timlönen till samtliga arbetare

148 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

under produktionsåret 1947/48, som i höstkalkylen 1949 angavs till 170,ro öre per timme, medan den nu på definitiva löneuppgifter framräknade medellönen per timme för nämnda år stannar vid 170,58 öre.

Vid nu verkställda beräkningar har delegationen även haft att taga hänsyn till det nya löneavtal för jordbrukets arbetare, som träffades den 21 januari 1950. Det nya avtalet innebär oförändrade löner under tiden 1 november—31 december 1949 men en höjning av lönerna med 2 öre per timme från den 1 januari 1950 och med ytterligare 4 öre från den 1 mars 1950. Därutöver inkluderade avtalet vissa höjningar i ackordspriserna. Ersättningarna för rykt, förberedelse- och avslutningsarbete, ersättartjänstgöring samt övertid ha höjts i motsvarande mån och vid samma tidpunkter som de ordinarie timlönerna. Löneavtalets övriga bestämmelser såväl som avtalets allmänna bestämmelser äro oförändrade.

Till avtalet har även fogats en bestämmelse om anknytning till den överenskommelse om kompensation för stegrade levnadskostnader, som träffats inellan Svenska arbetsgivareföreningen och LO. Denna innebär, att om levnadskos tnadsindex med 1935 som basår, som vid avtalsuppgörelsen var 166, stiger till minst 169, skall första gången detta sker ett lönetillägg om 10 öre per arbetad timme utgå.

Med utgångspunkt från de slutj usterade lönerna per timme för året 1947/48 samt med hänsyn till här berörda förändring i avtalslönerna har verkställts en framskrivning av lönesummorna på samma sätt som i de närmast föregående kalkylerna. För prognosåret 1950/51, som nu för första gången medtagits i kalkylen, har arbetskraftsvolymen liksom för nästföregående år minskats med 11/2 procent i jämförelse med det föregående året. Resultaten av dessa beräkningar redovisas i tabell 9.

Tabell 9. Beräkning av Jordbrukets arbetskostnader.

Som synes beräknas timlönerna på grund av avtalsförändringarna stiga från 170,58 öre 1947/48 till 185,48 öre 1950/51.

Kostnadssumman, som i höstkalkylen 1949 beräknades till 1 863,88 milj. kr för produktionsåret 1947/48, har nu för samma år beräknats till 1 862,57 milj. kr.

För produktionsåret 1949/50 beräknades kostnadssumman i höstkalkylen 1949 till 1 905,83 milj. kr med ledning av den lönestatistik och de avtal, som då förelågo. Då hänsyn nu tagits till de nya löneavtalen, stiger den beräknade kostnadssumman till 1 941,43 milj. kr.

För produktionsåret 1950/51, då inverkan av den högre avtalslönen kommer att gälla under hela året, elimineras den kostnadsstegring, som i jämförelse med år 1949/50 skulle inträffa på grund härav, genom nedskrivningen av arbetskraftsvolymen. Den beräknade kostnadssumman för år

1 Korrektionsbelopp — 118 milj. kr 1946/47 och — 5'9 milj. kr 1947/48.

149 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

1950/51 (1 941,62 milj. kr) är sålunda i det närmaste lika med den beräknade kostnadssumman för år 1949/50.

Vid upprättandet av de senaste kalkylerna över arbetskostnaderna har delegationen haft sin uppmärksamhet riktad på bl. a. ett par omständigheter, vilka i någon mån kunna snedvrida beräkningsresultaten, nämligen dels en eventuell förskjutning i fråga om de tidsperioder, på vilka uppgifterna till socialstyrelsens lönestatistik äro baserade, dels den möjligheten, att naturalönerna icke blivit helt avlösta. Dessa faktorer, vilka i det följande något närmare behandlas, skulle i olika riktningar påverka kostnadssumman.

Löneperioderna. Socialstyrelsens lönestatistik har förutsatts avse avtalsår, d. v. s. tiden 1 november—31 oktober. Vissa skäl synas emellertid tala för att de tidsperioder, på vilka uppgifterna till socialstyrelsen grunda sig, under senare år skulle ha förskjutits, så att statistiken numera i större omfattning än tidigare avser kalenderår i stället för avtalsår. I den mån så är fallet kommer självfallet en del av det lönestatistiska underlaget för ett visst år att avse senare tidpunkt än avtalsåret i fråga. Om lönestegring under året inträffat, innebär detta, att den statistiskt redovisade medellönen ligger högre än den verkliga medellönen under avtalsåret, enär den delvis motsvarar kalenderår i stället för avtalsår.

Vid utarbetandet av frågeformulären för uppgifter till lönestatistiken för år 1948/49 inkluderade socialstyrelsen en fråga rörande vilka tidsperioder uppgifterna avsåge. En preliminär bearbetning verkställd inom socialstyrelsen på hittills granskat material för detta år visar, att en betydande del (drygt 50 procent) av uppgifterna verkligen avse kalenderår. I vad mån en förskjutning inträtt kan dock icke med säkerhet bedömas, enär motsvarande uppgifter för tidigare år icke kunnat erhållas.

Kvarstående naturalön samt eventuell försäljning av produkter till arbetarna till lägre priser än som avses i avtalen. Frågeställningen kan sägas inrymma två olika problem. För det första är det möjligt, att naturaavlöningar i den mån dylika fortfarande utgå undervärderas i lönestatistiken. För det andra synes det förekomma i viss omfattning, att jordbrukarna, även där man helt övergått till kontantlön, fortfarande till de anställda försälja vissa produkter (exempelvis mjölk) till priser, som understiga de i avtalen förutsatta priserna.

Frågan är av intresse i samband med arbetskostnadskalkylen. Lönesummorna i kalkylen beräknas med utgångspunkt från redovisade kontantlöner eller kontantlöner plus olika naturaförmåner. På kalkylens inkomstsida räknas med intäkter till jordbruket enligt de priser på produkter vid försäljning till arbetarna, som förutsättas i löneavtalen. Kalkylsystemet medför att om produktförsäljning försiggår till lägre priser än de stipulerade, kommer lönenivån i kalkylen att bli för lågt redovisad (eller den berörda intäktssumman att bli för högt beräknad). Detta gäller såväl för helt kontantavlönade arbetare, som eventuellt inköpa produkter till reducerat pris (under avtatalet), som för arbetare, vilka erhålla viss del av lönen i naturaprodukter, som i lönestatistiken eventuellt undervärderas.

Inom socialstyrelsen ha på delegationens begäran även på denna punkt gjorts vissa undersökningar. På grund av frågans formulering i uppgiflsformulären är det emellertid på nuvarande ståndpunkt icke möjligt att draga några slutsatser om i vilken omfattning undervärdering av naturalön respektive försäljning av jordbruksprodukter till lägTe pris än de i avtalen förutsatta äger rum. Delegationen bär emellertid planerat speciella undersökningar i avsikt alt vid kommande kalkyler bättre kunna bedöma hithörande spörsmål.

150 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Delegationen har sålunda funnit, att två i olika riktning verkande omständigheter föreligga, vilka torde förtjäna beaktande vid beräknandet av arbetskostnaderna. Det har emellertid icke ansetts möjligt att med det material, som nu föreligger, avgöra den sammanlagda effekten av dessa faktorer.

Kapitalkostnader.

Grundförbättringar, avskrivning och underhåll.

Aren 1958/59—1950/51. Kostnaderna för grundförbättringar ha alltsedan vårkalkylen 1947 redovisats enligt grunder, som angivits av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. De sakkunniga ha vid nu verkställd slut justering av sina utredningar/vidtagit en mindre beräkningsteknisk omläggning, vilken resulterar i en obetydlig ändring av kostnadssummorna. Med anledning härav medtagas nu de justerade siffrorna fr. o. m. produktionsåret 1946/47. I övrigt ha verkställts de justeringar, som äro påkallade av arbetslönernas utveckling, förändringen i längden av större avloppsdiken samt i de från staten utbetalade bidragen. Vad löneutvecklingen beträffar har hänsyn även tagits till det senaste (i januari 1949) träffade lantarbetareavtalet.

Avdragsposten för statliga bidrag avser förmedlade, d. v. s. utbetalade bidrag. Den för år 1949/50 insatta avdragssumman, som egentligen avser kalenderåret 1949, är ungefärlig, enär lantbruksstyrelsens statistik på grund av den organisatoriska omläggningen icke ger besked om utbetalade bidrag till täckdikning under år 1949. För produktionsåret 1950/51 har insatts en avdragssumma lika med summan för de under år 1949 beviljade bidragen till täckdikning (1,02 milj. kr, avrundat till l,o milj. kr). Såvitt nu kan bedömas, torde utbetalningen av bidrag till täckdikning under år 1950 komma att uppgå till denna summa. Det kan nämligen förväntas, att största delen av de under år 1949 planerade arbetena med bidrag bliva utförda under år 1950 samt därtill någon del av de under år 1950 planerade arbetena. Den sålunda förutsatta ökningen av till jordbruket utgående statsbidrag till täckdikning är en följd av den utvidgning av dräneringsplaneringen, som tillkommit genom lantbruksnämndernas verksamhet.

Beräkningarna av jordbrukets kostnader för grundförbättringar redovisas i tabell 10.

Tabell 10. Jordbrukets kostnader för grundförbättringar. Värdetal i mil], kr.

Ekonomibyggnader, avskrivning och underhåll.

Åren 1958/59—1950/51. Kostnaderna för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader ha fr. o. m. vårkalkylen 1948 beräknats i enlighet med

151 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

anvisningar efter särskild undersökning av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. Den nya beräkningsmetodiken innebär framskrivning av en i den speciella utredningen fastslagen kostnadssumma av 123,5 milj. kr för avskrivning och underhåll av jordbrukets ekonomibyggnader år 1946. Framskrivningen verkställes så långt möjligt enligt utvecklingen av ett riksindex för ekonomibyggnadskostnader utarbetat inom Statens forskningskommitté för lantmannabyggnader (SFL). Beräkningen behandlas relativt utförligt i vårkalkylen 1948 (Kungl. Maj :ts prop. nr 275/1948).

I höstkalkylen 1949 vidtogs en mindre justering av beräkningen. Tidigare hade tillämpats SFL:s index för ekonomibyggnader exklusive elektriska installationer. Vid nämnda kalkyltillfälle tillämpades däremot SFL:s index inklusive elektriska installationer, emedan kostnaderna för avskrivning och underhåll av installationer numera principiellt sett äro inkluderade i byggnadskostnaderna. Denna justering i analogi med den våren 1948 företagna omläggningen av byggnadskostnadsberäkningen motiveras närmare i texten till höstkalkylen 1949 (Kungl. Maj:ts prop. nr 216/1949).

De nu verkställda beräkningarna innebära endast justering med hänsyn till indexutvecklingen. SFL:s index finnes tillgängligt t. o. m. 1949. Index visar en mindre sänkning av enhetskostnaderna under 1949 (204,7) i jämförelse med 1948 (205,i). Liksom vid tidigare beräkningstillfällen har SFL:s index framräknats med hjälp av månadstal för lantbruksförbundets byggnadskostnadsindex — denna gång med beaktande av uppgifter över priser å byggnadsmaterial i januari 1950, samt löner till byggnadsarbetare (»egen arbetskraft») enligt nyligen träffat avtal.

Framräkningen av SFL:s index enligt det föregående redovisas i följande översikt.

SFL:s index Å r med 1935/37

= 100

SL:s index SFL:s index omräknat framskrivet för med 1940 och 1951

1949 = 100 med SL:s index

100-0 204-7

100- 8 206-3

101- 0 206-7

Utvecklingen av kostnadssumman 123,5 milj. kr enligt index för kalenderoch produktionsår redovisas nedan.

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 2å5.

Kostnadssuinmorna enligt ovanstående tablå äro för år 1948/49 i det närmaste och för år 1949/50 exakt lika med de summor, som beräknats i vårkalkylen 1949. Kostnadssumman för år 1950/51 visar enligt prognosberäkningen en obetydlig stegring i jämförelse med 1949/50 beroende på att den högre lönen för »egen arbetskraft» i lantbruksförbundets index för byggnadskostnader verkar hela året 1950/51 men endast fr. o. m, 1 januari (och 1 mars) under året 1949/50.

Kostnaderna för siloanläggningar ha framräknats enligt tidigare tillämpade principer, innebärande bl. a. oförändrad standard å de kostnadsberäknade anläggningarna samt beaktande av behovet att ersätta äldre anläggningar. Kostnaderna äro oförändrade sedan vårkalkylen 1949 för åren 1948/ 49 och 1949/50. På grund av viss nedgång i förbrukningen av AlV-syra skulle den vanliga beräkningsmetoden för år 1950/51 ge till resultat en obetydlig nedgång av kostnadssumman till 0,63 milj. kr. På grund av ovissheten i fråga om denna utveckling har delegationen räknat med samma kostnadssumma som för år 1949/50. Det bör i detta sammanhang erinras om att förbrukningen av AlV-syra icke ensam är avgörande för behovet av siloanläggningar, enär även andra konserveringsmetoder börjat komma till användning. Delegationen vill även framhålla, att en översyn av beräkningen rörande kostnader för siloanläggningar nu synes vara erforderlig. På grund av de senaste årens övergång till betongsilor såväl som tornsilor av trä, synes icke längre finnas någon garanti för att kostnadsförändringen på ett tillfredsställande sätt inregistreras vid nuvarande beräkningsmetodik, varvid kostnadsutvecklingen fastställes med hänsyn till s. k. gropsilor med

Tabell 11. Jordbrukets kostnader för ekonomibyggnader. Värdetal 1 milj. kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

relativt låga anläggningskostnader men med kort varaktighetstid. I vilken riktning en eventuell omläggning av beräkningarna med hänsynstagande till den delvis förändrade standarden och varaktigheten skulle verka, kan på förhand icke med säkerhet överblickas.

Kostnaderna för ekonomibyggnader och siloanläggningar redovisas i tabell 11.

Maskiner och redskap, avskrivning och underhåll.

Åren 19^8/4-9—1950/51. Kalkylerna över kostnaderna för avskrivning och underhåll av maskiner och redskap ha fr. o. in. vårkalkylen 1948 utförts enligt de principer, som utarbetats av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. Detta innebär, att avskrivningskostnaderna beräknas med utgångspunkt från kända årliga inköpskostnader enligt en 15-årig avskrivningsplan samt med tillämpande av återanskaffningsvärdeprincipen. Vad underhållskostnaderna beträffar innebär de sakkunnigas utredning kostnadsberäkning genom framskrivning av senaste kända kostnadssumma enligt deklarationsundersökningen.

Avskrivningskostnader. De i förra vårkalkylen anförda kostnadssummorna för de i nämnda kalkyl aktuella produktionsåren voro baserade på undersökningar över jordbrukarnas årliga inköp av maskiner och redskap t. o. ro. 1948. Beträffande inköpen under kalenderåret 1949, vilka vid detta beräkningstillfälle måste uppskattas, räknades för traktorerna med en lägre inköpssumma än för år 1948 samt för övriga maskiner och redskap samma inköpssumma som den för år 1948 konstaterade.

Till de nu utförda beräkningarna av avskrivningssummornas storlek har företagits undersökningar rörande dels jordbrukarnas inköp av traktorer under 1949 dels inköpen av övriga i avskrivningsberäkningen medtagna grupper av maskiner och redskap under samma år. Dessa speciella undersökningar rörande jordbrukets inköp av maskiner och redskap ha utförts enligt samma principer som under de närmast föregående åren. Uppgifter ha sålunda inhämtats från samtliga kända tillverkare och importörer av lantbruksmaskiner och redskap beträffande värdet (beräknat i det pris jordbrukarna betalat) av försäljningen under 1949. Liksom vid tidigare undersökningar ha uppgifter kunnat erhållas från samtliga kända importörer och tillverkare.

Vid de nu verkställda undersökningarna har liksom vid tidigare undersökningar konstaterats ett antal nya tillverkare och importörer, vilka påbörjat sin verksamhet under år 1948 och 1949. Även beträffande dessa har det varit möjligt att utan undantag erhålla uppgifter. De under år 1949 nytillkomna företagen, vilka tidigare icke importerat eller tillverkat maskiner och redskap för jordbruket, ha rejiresenterat ett sammanlagt försäljningsvärde av omkring 1,8 milj. kr.

1 de undersökningar, som här omnämnts rörande jordbrukets inköpskostnader för maskiner och redskap, ingår icke värdet av mjölktransportkärl. Inköpskostnaderna för dessa undersökas separat, varvid uppgifter inhämtas från tillverkare och importörer, varefter borträknas den del av inköpskostnaderna som bestritts av andra än jordbruket (främst mejeriföreningarna). Denna undersökning har liksom tidigare utförts i samarbete med Svenska mejeriernas riksförening.

Totalresultaten av de nu verkställda undersökningarna rörande inköpskostnadernas storlek för maskiner och redskap under år 1949 visas i efterföljande översikt, där motsvarande värden medtagils för samtliga år fr. o. m. 1938 (samtliga värden i tusental kr).

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

I tablån ha även medtagits de uppskattningar rörande inköpens storlek, som för avskrivningsberäkningen måste göras för år 1950. Som synes har i fråga om de två första grupperna förutsatts samma inköpssummor för år 1950 som för 1949. Vad traktorerna beträffar har däremot verkställts en uppskattning, vilken också kommer till användning vid beräkningen av drivoch smörjmedelskostnaderna. Det har sålunda räknats med att antalet nyinköpta traktorer under 1950 skulle stanna vid 9 000 st mot ca 11 200 st år 1949. Inköpskostnaden för traktorer 1950 har förutsatts nedgå i förhållande till motsvarande kostnad år 1949 i proportion till den förutsatta minskningen av antalet nyinköpta traktorer.

Som synes ha inköpskostnaderna för andra redovisade maskiner än traktorer under år 1949 uppgått till 125,9 milj. kr, vilken summa med 6 milj. kr överstiger inköpsvärdet under år 1948 och är den största inköpssumman för lantbruksmaskiner och redskap under något år hittills.

Även jordbrukets andel av inköpskostnaderna för mjölktransportkärl är högre under 1949 än under föregående år.

Inköpskostnaderna för traktorer, som under år 1948 utgjorde 90,2 milj. kr, steg under 1949 till 102,2 milj. kr. Även denna summa är den största hittills.

Totalt uppgingo inköpskostnaderna för redovisade maskiner och redskap under 1949 till 231,3 milj. kr, vilket med 18,8 milj. kr överstiger 1948 års siffra.

Den totala ökningen av inköpssummorna under 1949 jämfört med närmast föregående år står till huvudsaklig del i samband med ökad inköpsvolym. I någon mån inverka dock även de mindre prisstegringar, som ägt rum i fråga om vissa maskiner och redskap. I följande tablå anges inköpssummorna under de tre senaste åren reducerade till 1938 års prisläge i jämförelse med de redovisade inköpssummorna för år 1938 (värdetal i tusental kronor).

Övriga maskiner

År Traktorer nl Summa Index

plus mjolktrans-

portkärl

1938 .................... 20 971 41 909 62 880 100'0

1947 .................... 32 509 78 216 110 725 176T

1948 .................... 51 775 88 472 140 247 223‘0

1949 .................... 56 565 89 169 145 734 231‘8

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

155 Volymökningen är som synes 131,8 procent. Den genom reducering till 1938 års prisnivå erhållna värdevolymen får självfallet icke tagas såsom uttryck för att de årliga inköpen nu skulle omfatta ett avsevärt större antal maskiner än under 1938. Den ökade värdevolymen torde i stället till stor del vara ett uttryck för att de maskiner och redskap, som nu säljas, på grund av traktoriseringen och utvecklingen i övrigt delvis äro av annan konstruktion och dyrbarare utförande än vad fallet var 1938.

På grundval av de nu tillgängliga uppgifterna om maskininköpens storlek under 1949 samt med hänsyn till redovisade uppskattningar rörande inköpen under 1950 har avskrivningsberäkningen justerats och framförts t. o. m. år 1950/51.

Avskrivningskostnaderna redovisas i följande tabell för samtliga år fr. o. m. 1938/39.

År

1938/39 .. 1939/40 .. 1940/41 .. 1941/42 .. 1942/43 .. 1943/44 .. 1944/45 .. 1945/46 .. 1946/47 .. 1947/48 .. 1948/49 .. 1949/50 .. 1950/51 ..

Avskrivningskostnader i 1 000-tal kr beräknade

å återanskaftningsvärde för

För produktionsåret 1949/50 uppgå de nu beräknade avskrivningskostnaderna till 112,9 milj. kr mot 106,8 milj. kr enligt vårkalkylen 1949. För produktionsåret 1950/51 uppgå avskrivningskostnaderna till 123,i milj. kr.

I samband med slut justeringen av utredningar verkställda av de sakkunniga för utredning rörande rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. har verkställts en mindre beräkningsteknisk justering, som för vissa år medfört en ändring av avskrivningskostnaderna med 0,i milj. kr. På grund av denna justering har i tabellen ovan kostnaderna redovisats för varje år fr. o. m. basåret.

Underhållskostnader. Vid upprättandet av vårkalkylen 1949 funnos preliminära uppgifter tillgängliga beträffande jordbrukets sammanlagda kostnader för reparationer och underhåll av maskiner och redskap inklusive traktorer år 1947 enligt livsmedelskommissionens deklarationsundersökning. Till den nu avslutade kalkylen har förelegat dels definitiva uppgifter för år 1947, dels preliminära uppgifter för år 1948, erhållna vid en speciellt för jordbrukskalkylen företagen bearbetning.

Vid de närmast föregående kalkyltillfällena t. o. m. vårkalkylen 1948 har beräkningen av index över löneutvecklingen baserats på uppgifter över genomsnittliga timförtjänster för arbetare vid mekaniska verkstäder, vilka

156 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

uppgifter ställts till förfogande genom Landsorganisationen. Då denna statistik icke längre kan fullföljas, och då statistik nu finnes tillgänglig inom socialstyrelsen beträffande utvecklingen av lönerna till arbetare vid reparationsverkstäder, användes redan i höstkalkylen 1949 sistnämnda statistik (jfr Kungl. Maj:ts prop. nr 216/1946, s. 58). Någon svårighet att i detta fall övergå till en ny indexserie föreligger icke, eftersom det varje gång endast gäller framräkning av en känd kostnadssumma för ett par år"_ i

detta fall från kalenderåret 1948. Man är sålunda icke beroende av indextal för tidigare år. Det må vidare understrykas, att nu tillämpad indexserie avser löner till arbetare vid reparationsverkstäder, varför denna serie bättre än förut tillämpade indextal borde kunna motsvara den löneutveckling, som här bör inregistreras.

Beräkningen av vägt index för löner och reservdelspriser framgår av följande tablå.

Vid de föregående kalkylerna, vilka utförts enligt förenämnda sakkunnigas förslag, har framskrivningen av underhållskostnaderna ägt rum enbart med hänsyn till prisutvecklingen enligt ett vägt indextal för utvecklingen av reparatörlönerna och priserna på reservdelar. I de sakkunnigas utredning har emellertid framhållits, att hänsyn även bör tagas till maskinparkens volymförändring, så snart material föreligger, som kan utgöra vägledning för ett bedömande av volymförändringens inverkan på underhållskostnaderna. Att detta icke gjordes omedelbart i de sakkunnigas utredning berodde främst på att det senaste år, för vilket uppgifter enligt deklarationsundersökningen förelåg vid tiden för utredningen, var 1945. Under detta år förekom som bekant en långvarig konflikt vid verkstäderna, och de sakkunniga ansågo, att de underhållskostnader, som konstaterats för detta år, icke lämpligen kunde läggas såsom grund för en framskrivning även med hänsyn till volymförändringen hos maskinparken, detta därför att underhållskostnaderna under år 1945 ansågos kunna vara onormala beroende på såväl ovanligt omfattande reparationer på grund av konflikten som den under år 1945 ännu i stor utsträckning förekommande gengasdriften.

Då uppgifter enligt deklarationsundersökningen nu förelegat för ytterligare tre år (1946, 1947 och 1948), har det varit möjligt att närmare pröva volymförändringens inverkan på underhållskostnaderna. Delegationen har efter prövning av deklarationsmaterialet genom att jämföra verkliga kostnadssummor för underhåll med de summor, som skulle ha erhållits, om prisoch löneutvecklingen vore den enda bestämmande faktorn för utvecklingen av underhållskostnaderna, funnit, att maskinparkens volymutveckling tills vidare lämpligen bör beaktas genom att vid framskrivningen av underhållskostnaderna förutsätta att »underhållsvolymen» för varje år (efter det år, för vilket uppgifter enligt deklarationsundersökningarna sist föreligga) stiger med 2,5 procent. Därutöver bör hänsyn liksom hittills tagas till pris- och löneutvecklingen, så långt denna är känd. Procenttalet 2,5 bör närmare prö-

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

vas efter haad som nytt material för jämförelse mellan konstaterade och framskrivna kostnadssummor föreligger.

Framskrivningen av kostnadssumman för år 1948 i enlighet med vad i det föregående anförts samt med hjälp av i en tidigare tablå angivna indextal för pris- och löneutvecklingen redovisas i följande översikt, där de framräknade kostnadssummorna för kalenderår även omräknats till produktionsår. (Värdetal i milj. kr.)

Kostnadssum- Underhålls- mor efter uppkostnader räkning med År enligt dekl.- 2'5 % å före-

undersök- gående års ningen summa

fr. o. m. 1949 A B

1946 1946/47 .. 9fl —

1947 1947/48 .. 98*5 —

1948 1948/49 .. 110*1 —

1949 1949/50 .. — 112*9

1950 1950/51 .. — 115*7

1951 ........... — 118*6

Inverkan av hänsynstagandet till maskinparkens volymutveckling vid framräknandet av underhållskostnaderna belyses av följande sammanställning över kostnader för underhåll i milj. kr.

År

Utan hänsyn till volymförändringen

Med hänsyn till volymförändringen

1947/48 .................... 106*2 106*2

1948/49 ................... 113*2 115*2

1949/50 .................... H5*D 119*9

1950/51 .............. 115*1 122*9

Totalsiffrorna för avskrivnings- och underhållskostnader redovisas i tabell 12.

Tabell 12. Sammandrag av avskrivnings- och underhållskostnader för maskiner och redskap.

Värdetal i milj. kr.

158 Kungl. Maj:ts proposition ur 245.

De totala kostnaderna för maskiner och redskap skulle enligt prognosen uppgå till 246,o milj. kr år 1950/51. De justerade kostnadssummorna för åren 1947/48—1949/50 jämföras i följande tablå med motsvarande summor enligt vårkalkylen 1949. (Värdetal i milj. kr.)

År Vårkalkylen Vårkalkylen

1949 1950

1947/48 .................. 185'3 188'7

1948/49 .................. 202-6 214'2

1949/50 .................. 213‘2 232-8

1950/51 .................. — 246'0

Elektricitet.

Åren 1948/49—1950/51. I vårkalkylen 1949 infördes kostnadsberäkning för elektricitet enligt de principer, som föreslagits av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader in. m. Detta innebär, att kostnaderna för elektricitet infördes med de belopp, som erhållas i livsmedelskommissionens deklarationsundersökning, omräknade till produktionsår samt framskrivna från senaste kända summa enligt nämnda undersökning.

De sakkunniga hade, då vårkalkylen 1949 upprättades, icke tagit slutgiltig ställning till frågan om sättet för framskrivning av de senaste kända kostnaderna enligt deklarationsundersökningen. Resultaten av deklarationsundersökningen äro (efter speciell bearbetning för jordbrukskalkylen) kända med ungefär ett års eftersläpning, under det att jordbrukskalkylen vid varje beräkningstillfälle sträcker sig P/2 år framåt.

b ramskrivningen av de då senaste kända kostnaderna, nämligen för kalenderåret 1947, verkställdes i vårkalkylen 1949 medelst lantbruksförbundets index för elektricitetskostnader.

Denna framskrivningsmetod finnes närmare redovisad i Kungl. Maj :ts prop. nr 212/1949, s. 153—154.

De ovan nämnda sakkunniga ha emellertid sedermera upptagit frågan om framskrivning av deklarationsundersökningens resultat till ytterligare prövning och ha därvid föreslagit en metod, varigenom man vid framskrivningen tager hänsyn till den sannolika totala kostnadsförändringen, d. v. s. kostnadsförändringar betingade av såväl prisutvecklingen som förändrad volym hos de elektriska anläggningarna och installationerna. De sakkunniga ha nämligen funnit, att förändringarna i kostnaderna för elektricitet under de senaste åren till huvudsaklig del varit betingade av elektricitetens ökade användning, emedan strömpriserna per kWh icke avsevärt förändrats.

LK-delegationen har i nu verkställd kalkyl tillämpat den av de sakkunniga föreslagna framskrivningsmetoden, vilken för tillfället innebär framskrivning under förutsättning av den årliga procentuella kostnadsförändring, som kunnat inregistreras under åren 1945—1947 enligt deklarationsmaterialet. Framskrivningen sker för närvarande, därigenom att kostnaderna med utgång från år 1948 årligen ökas med 6,7 procent.

Deklarationsundersökningens resultat finnas tillgängliga t. o. in. 1948. Beräkningarna av jordbrukets elkostnader redovisas i tabell 13.

Räntekostnader.

Aren 1948/49—1950/51. I de jordbrukskalkyler, som upprättades våren och sensommaren 1949, beräknades jordbrukets räntekostnader alternativt dels efter förut tillämpad metod, dels enligt en metod föreslagen av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. (Se redogörelse för de sakkunnigas be-

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tabell 13. Jordbrukets kostnader för elektricitet, milj. kr.

räkningsmetod i Kungl. Maj:ts prop. nr 212/1949, s. 164 ff.) Delegationen tog icke ställning till frågan, huruvida jordbruket i det rådande läget borde kompenseras för de höjda räntekostnader, soin uppnåddes med tillämpning av de sakkunnigas beräkningsmetod. Vid kalkylens användning som grundval för prissättningen på jordbrukets produkter och förnödenheter 1949/50 kom den gamla beräkningsmetoden fortfarande att tillämpas.

LK-delegationen har även denna gång utfört beräkningarna av jordbrukets räntekostnader med tillämpning av såväl den gamla som den nya metoden.

Beräkningarnas resultat med avseende på lantbrukskapitalets storlek och dess fördelning på fastighets- och driftskapital framgår av efterföljande tablå. Alternativ A utgör beräkningar utförda enligt sakkunnigmajoritetens förslag, alternativ B motsvarande beräkningar enligt sakkunnigminoriteten och alternativ C beräkningar enligt gamla metoden.

Fastighetskapital ................

Driftskapital

Kreaturskapital...............

Ma>-kin- och redskapskapital ...

Förrådskapital................

Fältinventariekapital..........

Därav: Arbete................

Utsäde................

Konstgödsel ...........

Summa

Summa lantbrukskapital____Alt. A

Alt. B

Index ....................Alt. A

Alt. D

1 Medeltal av kostnaderna åren 1938 och 1940.

2 Enligt sakkunnigminoritetens förslag (Alt. B) 2 962 milj. kr år 1938/39 och 3 444 milj. kr under övriga i tablån upptagna år.

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tabell 14. Beräkning av Jordbrukets räntekostnader.

Fastighetskapital .. Driftskapilal Kreaturskapital .. Maskin- och redskapskapital ... Förrådskapital .. Fältinventarieka-

pital..........

Därav:

Arbete.........

Utsäde........

Konstgödsel____

Summa Summa lantbrukskapital: Alt. A Alt. B Index: Alt. A .... Alt. B ....

Vid beräkningarna tilllämpade räntesatser*

Lånat kapital Inteckningslån .

Övriga lån.....

Eget kapital Ej belånat fastighetskapital ......

Ej belånat drifts kapital.........

I medeltal: Alt. A Alt. B Alt. C

Alt. A: De sakkunnigas beräkningar, majoritelsalternativet.

Alt. B: De sakkunnigas beräkningar, minoritetsal ternativet.

Alt. C: Beräkningar enligt förutvarande metod. 1

1 Enligt sakkunnigminoritetens förslag (alt. B) 2 962 milj. kr år 1938/39 o. 3 444 milj. kr 1948/49-1950/51.

2 Räntesatserna äro desamma vid de olika alternativen. Detta gäller dock icke den genomsnittliga räntesatsen, vilken erhållits genom att den totala räntesumman dividerats med det sammanlagda lantbrukskapitalet. Beträffande alt. C har för åren 1948/49—1950/51 före divisionen frånskilts det provisoriska räntetillägget å 10 milj. kr (jfr följande not).

3 Inklusive provisoriskt tillägg på 10 milj. kr, motsvarande höjda räntekostnader till följd av ökning av lantbrukskapitalets volym sedan år 1938/39.

Kungi. Mcij.ts proposition nr 245.

161 De avslutande räntekostnadsberäkningarna och deras resultat redovisas i tabell 14.

Kostnader för förnödenheter.

Driv- och smörjmedelskostnader.

Åren 1948/49—1950/51. På grund av traktordriftens snabba utveckling ha kostnaderna för driv- och smörjmedel under de senaste åren kommit att stiga mycket kraftigt. Kostnadsstegringen har även påverkats av den extra beskattning på bensin, som trädde i kraft den 1 april 1948. Då eu kostnadspost visar en kraftig expansion, blir det i jordbrukskalkylen av särskilt stor vikt, att kostnadsförändringen inregistreras riktigt. I fråga om kostnadsposten driv- och smörjmedel föreligga tvivelsutan vissa vanskligheter, som kunna göra beräkningarna osäkra. Det gäller i första hand svårigheterna att få fram ett tillfredsställande underlag för bedömande av traktorernas årliga användning samt den genomsnittliga förbrukningen av drivmedel per traktortimme. Beräkningarna ha under de senaste åren även ytterligare komplicerats på grund av att ett stort antal traktorer nu drivas med bensin. På grund av den förut omnämnda fördyringen av bensinen fr. o. in. den 1 april 1948 har en någorlunda riktig fördelning av den totala förbrukningen av drivmedel blivit en angelägen uppgift i beräkningsarbetet.

Med anledning av vad här anförts har LK-delegationen vid de senaste beräkningstillfällena ägnat frågan om kostnaderna för driv- och smörjmedel speciell uppmärksamhet. Angelägenheten härav har även understrukits vid behandlingen av jordbrukskalkylen i livsmedelskommissionens råd samt vid riksdagsbehandlingen våren 1949.

Vid upprättandet av vårkalkylen 1949 verkställde delegationen de kontrollberäkningar rörande kostnaderna för driv- och smörjmedel, som då voro möjliga att genomföra med hänsyn till tillgängligt grundmaterial. De enligt tidigare tillämpat kalkylsystem beräknade kostnaderna jämfördes med motsvarande kostnader, dels enligt livsmedelskommissionens deklarationsundersökning, dels enligt lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning. Jämförelserna, som finnas redovisade i Kungl. Maj :ts prop. nr 212/1949 (s. 149—152), syntes icke ge anledning att tills vidare söka tillämpa något nytt beräkningssystem. Deklarationsundersökningens resultat syntes närmast — så långt jämförelse kunde göras — stödja de tidigare beräkningarna inom delegationen, medan resultaten enligt den jordbruksekonomiska undersökningen visade svag överensstämmelse.

Vid upprättandet av höstkalkylen 1949 förelåg i viss utsträckning nytt material för bedömande av kostnadsberäkningarna för driv- och smörjmedel. Med ledning härav upptog delegationen vid detta tillfälle driv- och smörj medelsposten till föVnyade överväganden, som resulterade i vissa principiella justeringar — i höstkalkylen 1949 sammanfattade sålunda (Kungl. Maj:ts prop. nr 216/1949, s. 60):

»1) På grund av den osäkerhet, som vidlåder beräkningarna under basåret samt svårigheterna att i efterhand kunna kontrollera dessa beräkningar, har delegationen i stället för den tidigare tillämpade basårssumman infört en kostnadssumma för driv- och smörjmedel, som erhållits ur livsmedelskommissionens deklarationsundersökning för kalenderåret 1938.

2) Med anledning av en undersökning över bl. a. bensinförbrukningen per timme till Fergusontraktorer bar i kalkylen verkställts justering av bensinförbrukningen till de bensindrivna traktorerna.

3) På grundval av tillgänglig statistik över totala antalet bensindrivna traktorer plus dragbilar har del varit möjligt att verkställa eu preliminär

It llihang till riksdagens protokoll 1!)j0. i samt. .Yr 24j.

162 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

uppdelning av dragbilarna med hänsyn till bensindrift respektive motorfotogen- eller brännoljedrift. Denna fördelning torde kunna justeras, så snart resultaten av livsmedelskommissionens traktorinventering per den 1 juli 1949 blivit tillgängliga.

4) Beräkningen över förbrukningen av startbensin har kunnat justeras efter verkställandet av approximativa beräkningar över antalet traktorer med tändkule-, diesel- och Hesselmanmotorer, vilka kräva ringa eller ingen startbensin.»

Nytt grundmaterial, tillgängligt vid upprättandet av nu föreliggande kalkyl.

Vid upprättandet av nu föreliggande kalkyl har funnits tillgång till följande nya undersökningar, vilka i fortsättningen närmare kommenteras i samband med deras tillämpning i beräkningarna:

1. Inventering rörande traktorbeståndet i juli 1949 (i fortsättningen benämnd »juliinventeringen 1949»), samt undersökning rörande tilldelning av bensin för jordbruksändamål under tiden juli 1948—juni 1949; båda undersökningarna utförda på uppdrag av bensinskatterestitutionssakkunniga.

2. Undersökning rörande jordbrukets traktoranskaffning under 1949 utförd vid lantbruksförbundets utredningsavdelning.

3. Undersökning rörande eventuell förändring i beståndet av dragbilar (lantbruksförbundet).

4. Undersökning rörande förbrukningen av motorfotogen och motorbrännolja till jordbrukets traktorer med utgångspunkt från oljebolagens leveranser under 1949 (livsmedelskommissionens statistiska byrå).

5. Vissa undersökningar rörande förbrukning av driv- respektive startbensin baserade på tilldelningarna under tiden juli 1948—juni 1949 (livsmedelskommissionens planläggningsbyrå).

Antalet traktorer och dragbilar i drift.

Fastställandet av antalet traktorer och dragbilar i drift har tidigare varit av stor betydelse, enär beräkningarna av förbrukningen av drivmedel under de närmast föregående åren baserats på antalet traktorer och dragbilar. Vid den nu utförda kalkylen har emellertid nytt material, vilket icke bygger på antalet traktorer, förelegat för beräkning av förbrukningen av motorfotogen och brännolja. Beräkningen av antalet traktorer och dragbilar i drift är därför vid detta kalkyltillfälle icke av fullt samma betydelse som tidigare. Dock måste även nu beräkningen av förbrukningen av bensin till bensindrivna traktorer, dragbilar och jeepar delvis beräknas med ledning av antalet. Vidare måste förbrukningen av smörjolja baseras på antalet traktorer m. m. Härutöver må ytterligare anföras, att en beräkning av antalet traktorer och dragbilar äger statistiskt intresse samt dessutom i viss mån är erforderlig vid bedömandet av traktorbeståndets sannolika utveckling under år 1949/50 såväl som under prognosåret 1950/51.

De senaste kalkylerna ha beträffande antalet traktorer och dragbilar baserats på arbetsmarknadskommissionens traktorinventering vid årsskiftet 1944/45. Med utgångspunkt från denna inventering och med hjälp av lantbruksförbundets årliga undersökning beträffande antalet till jordbruket anskaffade traktorer samt under antagande av årlig nedskrotning av traktorer i viss proportion till traktorbeståndets ålder samt till de årliga nyinköpen har antalet traktorer i drift för varje produktionsår ungefärligt kunnat beräknas. Denna beräkning kunde prövas med hjälp av den i april 1948 av arbetsmarknadsstyrelsen och livsmedelskommissionen utförda inventeringen

163 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

av traktorer och dragbilar. Det visade sig vid denna kontroll, att det med utgångspunkt från traktorinventeringen vid årsskiftet 1944/45 på här angivet sätt framräknade traktorantalet väl överensstämde med resultatet av den omnämnda inventeringen i april 1948. Med anledning härav kunde LKdelegationen fortsätta sin beräkning av antalet traktorer med utgångspunkt från inventeringen vid årsskiftet 1944/45 även vid vårkalkylen 1949.

Vid den nu verkställda beräkningen av antalet traktorer ha förelegat tre nya undersökningar (tidigare omnämnda under punkterna 1—3 vid behandlingen av nytt grundmaterial till kalkylen över drivmedelskostnaderna).

Det synes vara lämpligt att i den fortsatta framställningen behandla traktorer respektive dragbilar separat.

Dragbilar. I vårkalkylen 1948 räknades med 4 000 dragbilar för produktionsåren 1947/48 och 1948/49. Den traktorinventering, som utfördes i april 1948, gav emellertid till resultat 5 502 dragbilar. Detta antal, avrundat till 5 500, tillämpades i vårkalkylen 1949 för samtliga produktionsår fr. o. m. 1947/48.

Den undersökning avseende beståndet av traktorer och dragbilar i juli 1949, som utfördes på uppdrag av de restitutionssakkunniga (juliinventeringen 1949), fogades såsom bilaga till deras betänkande.

Som primärmaterial för denna undersökning ha utnyttjats de kort, vilka för varje förbrukare av bensin funnits upplagda inom kristidsstyrelserna. Undersökningen har givit till resultat, att antalet dragbilar i juli 1949 skulle ha uppgått till 11 753, vilket skulle innebära en ökning med omkring 114 procent av antalet dragbilar från nästföregående räkning, d. v. s. på 1 y, år. Att en dylik ökning icke kan ha ägt rum är uppenbart, vilket även framhållits i redogörelsen.

I redogörelsen för juliinventeringen 1949 har framkastats den möjligheten, att 1948 års räkning skulle ha givit för låga siffror. Förklaringen till skillnaden mellan de båda undersökningarna torde emellertid vara att finna i flera omständigheter. Det synes exempelvis vara möjligt och sannolikt, att en del dragbilar blivit räknade mer än en gång, därigenom att varje jordbrukare, som betjänades av en viss traktor, skulle tilldelas ett särskilt kort i kristidsstyrelsens kartotek för bensinransoneringen. Det synes heller icke vara uteslutet, att dragbilar, som egentligen voro utrangerade, samt gamla lastbilar kunna ha blivit redovisade med avsikt att erhålla tilldelning av bensin.

För att så långt möjligt erhålla kännedom om den verkliga utvecklingen i fråga om antalet dragbilar ha i samband med upprättandet av denna kalkyl inhämtats uppgifter från maskinkonsulenterna eller jordbrukskonsulenterna i de olika länen. Svar ha ingått från 22 län. Inom 5 husliållningssällskapsområden har man ansett, att en obetydlig ökning av antalet dragbilar kan ha ägt rum under åren 1948 och 1949. Inom 7 områden anses, att en minskning av antalet dragbilar ägt rum under samma tid. För övriga områden uttalas, att någon ökning av antalet dragbilar icke kan ha ägt rum; man gör däremot icke något uttalande om minskning. Såvitt kan bedömas av denna undersökning, synes det knappast vara möjligt, att antalet dragbilar i verkligheten undergått någon ökning mellan de båda räkningarna i april 1948 och juli 1949. Fn ökning av antalet dragbilar under åren 1948 och 1949 synes även osannolik beroende på den goda tillgången på verkliga traktorer under dessa båda år. Jordbrukets inköp av nya traktorer har under åren 1948 och 1949 uppgått till sammanlagt 22 482 st. Det synes föga sannolikt, att jordbrukarna vid en så god tillgång på verkliga traktorer skulle ha utökat beståndet av dragbilar, då dessa oftast torde få anses mindre ekonomiska i drift. Det är härmed icke fullständigt uteslutet, att antalet

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

dragbilar i juli 1949 verkligen kan ha legat högre än 5 500. En förutsättning härför skulle emellertid vara, att antalet enligt 1948 års räkning vore för lågt.

Delegationen har med anledning av de divergerande uppgifter, som föreligga, icke funnit att tillräckligt stöd föreligger för en justering av antalet av de i kalkylen ingående dragbilarna i ena eller andra riktningen utan ansett, att en ny undersökning bör inväntas. Det har sålunda liksom i vårkalkylen 1949 räknats med 5 500 dragbilar.

Traktorer. Beträffande de egentliga traktorerna avsåg den berörda juliinventeringen 1949 endast sådana traktorer, för vilka sökts tilldelning av bensin såsom drivmedel eller enbart såsom startbensin. Innehavare av traktorer, för vilka ansökts om bensin för start- eller drivändamål, skulle emellertid lämna uppgifter även beträffande eventuella andra traktorer, för vilka bensintilldelning över huvud taget icke sökts. På så sätt kom undersökningen även att omfatta viss del av traktorer drivna med brännolja (traktorer med tändkule-, diesel- eller Hesselmanmotor). Uppgifterna inkluderade emellertid endast 856 råoljetraktorer, under det att det verkliga antalet torde ha legat mellan 8 000 och 9 000 vid tiden för räkningen. För erhållandet av totalt antal traktorer i juli 1949 har i redogörelsen gjorts ett tillägg med 7 000 råoljetraktorer (inklusive de i juliinventeringen 1949 redovisade råoljetraktorerna). Man har därigenom kommit fram till att totala antalet traktorer exklusive dragbilar i juli 1949 skulle ha uppgått till 48 541. Det tillägg, som härvid gjorts för råoljedrivna traktorer, är emellertid för litet. Enligt lantbruksförbundets årliga undersökningar rörande försäljningen av jordbrukstraktorer måste antalet råoljedrivna traktorer i juli 1948 ha uppgått till lägst 8 000. Denna siffra erhålles, om samtliga råoljetraktorer inköpta före 1936 samt ytterligare något 100-tal anses nedskrotade. Siffran 8 000 i juli 1949 får sålunda anses såsom ett minimiantal. Om beräkningen av antalet traktorer enligt juliinventeringen 1949 korrigeras med hänsyn till ett sannolikare antal råoljedrivna traktorer, skulle sålunda i juli 1949 ha funnits omkring 49 500 traktorer exklusive dragbilar.

En framskrivning av antalet traktorer med utgångspunkt från traktorinventeringarna vid årsskiftet 1944/45 samt i april 1948 med hänsynstagande till jordbrukets traktorinköp samt en beräknad nedskrotning ger ett ungefärligt antal för i drift varande traktorer av 44 200 i juli 1949.

Det i juliinventeringen 1949 erhållna antalet traktorer förefaller sålunda vara högt. Det må i detta sammanhang erinras om att den tidigare framskrivningen av traktorantalet med hänsyn till de kända inköpen till jordbruket visat god överensstämmelse med två på varandra följande inventeringar. Förklaringen till den bristande överensstämmelsen med de resultat, som erhållits i juliinventeringen 1949, torde till viss del kunna förklaras på samma sätt som beträffande det för höga antalet dragbilar. Även en annan möjlighet såsom orsak till missvisande resultat må anföras, nämligen att en viss sammanblandning mellan råoljetraktorer och traktorer drivna med motorfotogen respektive bensin kan ha ägt rum. Det är sannolikt, att startbensin har sökts till vissa råoljetraktorer, som startats på bensin, t. ex. Volvo T43, som är utrustad med Hesselmanmotor. Härigenom har sannolikt ett antal råoljetraktorer kommit att redovisas i undersökningen som fotogendrivna trots att tillägg för dessa sedan förutsättes.

Vad här anförts synes ge vid handen, att den i juli 1949 utförda traktorinventeringen icke med säkerhet kan anses ge en tillfredsställande uppfattning om antalet i jordbruket befintliga traktorer vid denna tidpunkt. Även beträffande de egentliga traktorerna har delegationen därför i avvaktan på en fullständigare undersökning nödgats verkställa framskrivningen av antalet med utgångspunkt från tidigare inventeringar.

165 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Antalet försålda jordbrukstraktorer är numera känt t. o. in. år 1949. Beträtlande inköpen under åren 1950 och 1951 har delegationen gjort en försiktig upskattning, varvid antagits, att traktormarknaden nu nått en sådan grad av mättnad, att inköpen under dessa år icke kunna bliva av samma omfattning som under åren 1948 och 1949.

De redovisade inköpen såväl som uppskattningarna för åren 1950 och 1951 återfinnas i följande tablå:

Antal till jordbruket inköpta traktorer 1947........ 7 332 st

» » » » » 1948........ 11309 »

» » > > » 1949........ 11173 *

Uppskattat antal > » 1950........ 9 000 »

> » » » 1951........ 8 000 »

Med dessa anskaffningssiffror såsom underlag och vid beräknad nedskrotning har i det följande motsvarande tablå enligt vårkalkylen 1949 justerats samt framräknats t. o. m. produktionsåret 1950/51.

År

1946/47 1947/48 1948/49 1949/50 1950/51

Jeepar. På grund av importrestriktionerna har antalet jeepar tillförda jordbruket under år 1949 varit så ringa, att anledning icke föreligger att justera det antal i drift varande jeepar, som räknades med i vårkalkylen 1949 för produktionsåren 1948/49 och 1949/50 (450 st). Denna siffra har nu insatts oförändrad även för produktionsåret 1950/51.

Sammandrag i fråga om antal. I följande översikt angives antalet traktorer, dragbilar och jeepar enligt i det föregående gjorda beräkningar och antaganden för basåret jämte de nu aktuella åren.

Fördelning med hänsyn till olika drivmedel.

Redan i vårkalkylen 1948 räknades fr. o. in. produktionsåret 1947/48 med fördelning på bensindrivna traktorer respektive traktorer drivna med motorfotogen och motorbrännolja. I samband med nu upprättad kalkyl har det emellertid ansetts önskvärt att även särskilja traktorer drivna med motorfotogen respektive motorbrännolja.

Vad beträffar bensindrivna traktorer finnes i vårkalkylen 1949 redovisat en fördelning för produktionsåren 1947/48—1949/50 enligt följande tablå. 1

1 Här har vid beräknandet av genomsnittligt antal under året tagits hänsyn till att inköpen icke varit jämnt fördelade under året.

166 Kungl. Maj.ts proposition nr( 245.

1947/48 1948/49 1949/50

Drivna med motorfotogen eller motor-

b rännolja............................ 31000 37 600 43 400

Bensindrivna........................... 900 2 700 4 600

Summa 31 900 40 300 48 000

Då inköpen av traktorer av olika slag även under år 1949 nu äro kända kan antalet bensindrivna traktorer för år 1949/50 justeras. Bensindrivna äro: Ferguson (engelsk), Farmall Cub (amerikansk) och Massey-Harrys Pony (kanadensisk).

Med hänsyn till inköpen till jordbruket av bensindrivna traktorer under år 1949 och under förutsättning av en försiktig uppskattning av den fortsatta utökningen i antalet bensintraktorer samt vidare med hänsyn till motsvarande fakta och antaganden beträffande försäljningen av råoljedrivna traktorer av olika märken erhålles följande ungefärliga fördelning av jordbrukets traktorbestånd under åren 1947/48—1950/51. Fördelningen bygger på de i tidigare tablå angivna totalsummorna för antalet jordbrukstraktorer under samma år. Antalet fotogendrivna traktorer har erhållits såsom differenspost, sedan de råolje- respektive bensindrivna dragits från det beräknade totalantalet.

1947/48 1948/49 1949/50 1950/51

Bensindrivna......... 900 2 700 4 300 5900

Råoljedrivna......... 6 500 7 100 8 800 9 800

Fotogendrivna........ 24500 31 100 36 700 41700

Summa exkl. dragbilar 31900 40 900 49800 57 400

Antalet besindrivna traktorer under året 1949/50 har undergått en mindre justering i jämförelse med vad som anförts i vårkalkylen 1949.

Dragbilar. I arbetsmarknadsstyrelsens och livsmedelskommissionens traktorinventering avseende traktorbeståndet i april 1948 anges antalet s. k. epatraktorer eller dragbilar till 5 502. Samtidigt redovisas 4 059 bensindrivna traktorer och dragbilar. Med ledning härav kan antalet dragbilar drivna med bensin med viss approximation beräknas. Antalet egentliga bensindrivna traktorer (Ferguson, Massey Harrys Pony och Farmall Cub) bör enligt av lantbruksförbundet inhämtade uppgifter över den årliga försäljningen av jordbrukstraktorer vid nämnda tidpunkt ha uppgått till i runt tal 500 st. Antalet bensindrivna dragbilar skulle i enlighet därmed ha uppgått till omkring 3 560 och av det totala antalet dragbilar torde sålunda omkring 1 900 ha varit drivna med annat bränsle än bensin.

Denna fördelning av dragbilarna med hänsyn till drivmedel har kunnat verifieras med hjälp av den i juli 1949 företagna inventeringen av traktorbeståndet. I redogörelsen beträffande nämnda inventering redovisas såväl antalet traktorer som antalet dragbilar med fullständig tilldelning av bensin, d. v. s. sådana traktorer eller dragbilar, för vilka ansökts om bensin under samtliga tilldelningsperioder under tiden juli 1948—juni 1949. Antalet dragbilar med dylik »fullständig tilldelning» uppgår till 4 776. Av dessa hade startbensin tilldelats 1 590 st under det att drivbensin hade tilldelats 3 176 st. I procent utgjorde dragbilarna med startbensin 33 och de, som tilldelats drivbensin, 67. Det i kalkylen intagna antalet dragbilar, 5 500 st, fördelar sig på bensin- respektive fotogen- eller brännoljedrift, om här angivna procenttal tillämpas, på följande sätt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

167 Absoluta tal Avrundade tal

Fotogen- eller brännoljedrivna ...... 1815 1800

Bensindrivna........................ 3 685 3 700

Summa 5 500 5 500

Fördelningen stämmer som synes mycket väl överens med den fördelning, som angivits i det föregående, byggd på traktorräkningen i april 1948, och som redan tillämpats i augustikaikylen 1949.

I den nu föreliggande kalkylen har den senast angivna fördelningen, vilken baserar sig på den senaste undersökningen, tillämpats.

Förbrukning av startbensin per traktor.

I augustikalkylen 1949 (Kungl. Maj :ts prop. nr 216/1949, s. 61) finnes intagen en redogörelse beträffande traktorer med ingen eller ringa förbrukning av startbensin. Dessa äro samtliga traktorer med tändkule-, diesel- eller Hessehnanmotor, d. v. s. de råoljedrivna traktorerna. Traktorer med Hesselmanmotor startas visserligen med besin, men förbrukningen är ringa, emedan motorn omedelbart övergår till brännolja. Därför har hela beståndet av råoljetraktorer avförts från beräkningen över erforderlig startbensin. Förbrukning av startbensin förutsättes sålunda i beräkningarna endast till de fotogendrivna traktorerna. Fördelningen mellan råoljedrivna respektive fotogendrivna traktorer ingår i en tidigare tablå.

Beträffande behovet av startbensin per traktor och år må anföras följande. I vårkalkylen 1949 räknades med ett genomsnittligt årligt behov av 300 liter per traktor. I augustikalkylen 1949 verkställdes den uppdelning av traktorerna, vilken här i det föregående refererats, så att brännoljedrivna traktorer, till vilka ingen eller ringa kvantitet startbensin erfordras, kunde elimineras ur beräkningen. Till de fotogendrivna traktorerna räknades även i augustikalkylen 1949 med 300 liter startbensin per traktor.

De restitutionssakkunniga ha i sitt betänkande refererat en undersökning, som på de sakkunnigas begäran utförts vid Statens maskinprovningar. Denna torde vara den första mera noggranna bestämningen av behovet av startbensin till olika traktorer, som verkställts. Det anföres emellertid, att provningen är ofullständig så till vida, att proven utförts under sommartemperatur. Förbrukningen av startbensin är av lättförklarliga skäl större vid kylig väderlek. Följande avrundade värden ha erhållits för olika traktorer:

Tyvärr kunna undersökningarna endast ange behovet av startbensin per start. Ett riktigt bedömande av den totala förbrukningen av startbensin per traktor och år kan icke göras, då det genomsnittliga antalet starter icke är känt. Det är uppenbart, att antalet starter varierar i mycket hög grad beroende på traktorns användningstid såväl som användningssättet. De kvantiteter bensin, som angivits såsom resultat av de vid Statens maskinprovningar verkställda undersökningarna, synas emellertid tyda på att siffran 300 liter startbensin per traktor och år, som tillämpats i kalkylen fr. o. in. vårkalkylen 1949, icke skulle vara för hög, om jordbrukarna verkligen använde de kvantiteter startbensin per start, som av expertisen på området anses erforderlig och förenlig med god ekonomi.

168 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Vid bedömandet av denna fråga har emellertid delegationen även beaktat resultaten av den speciella undersökning rörande bensintilldelningen under 1948/49, som utförts i samband med de restitutionssakkunnigas utredning samt därutöver en speciell bearbetning rörande tilldelningen av bensin per traktor eller dragbil utförd på livsmedelskommissionens planläggningsbyrå. Enligt denna undersökning skulle den övervägande delen (87,6 procent) av de egentliga traktorerna, till vilka startbensin kräves, ha en årlig förbrukning av startbensin mindre än 200 liter. Med hänsyn till att dessa resultat torde vara påverkade av att bensin hade lagrats i viss omfattning före prisstegringen den 1 april 1948 och att förbrukningen under år 1948/49 därför torde ha varit lägre än normalt, har delegationen i samråd med planläggningsbyrån närmare granskat det material, som föreligger beträffande tilldelning av startbensin till fotogendrivna traktorer. På grund av att materialet endast omfattar traktorer vid gårdar med endast en traktor samt vidare med hänsyn till att tilldelningarna under 1948/49 uppenbarligen äro påverkade av vid ransoneringsperiodens början befintliga lager av bensin, har undersökningens resultat icke kunnat direkt tillämpas, men har likväl erbjudit en värdefull vägledning vid bedömandet av förbrukningen av startbensin. Delegationen har sålunda i avvaktan på de ytterligare undersökningar, som kunna företagas, med ledning av berörda material ansett sig böra räkna med 200 liter startbensin per fotogendriven traktor.

Vad beträffar förbrukningen av startbensin till dragbilar har delegationen likaså tagit hänsyn till resultaten av den på planläggningsbyrån företagna undersökningen, som ger vid handen, att förbrukningen uppgått till lägst 75 liter per dragbil. Denna förbrukning har förutsatts i kalkylen.

Antalet driftstimmar per år samt förbrukningen av flytande bränsle per timme.

Speciella undersökningar rörande förbrukningen av motorfotogen och motorbrännolja 1949. De tidigare beräkningarna av totalförbrukningen av llytande drivmedel ha varit baserade på uppskattad förbrukning av drivmedel per timme samt antal driftstimmar per år för de olika maskinerna enligt följande:

Traktorer drivna med motorfotogen eller motorbrännolja, 600 driftstimmar per år multiplicerat med 7 liter per timme = 4 200 liter;

Traktorer drivna med bensin, 600 driftstimmar multiplicerat med 4 liter per timme = 2 400 liter;

Dragbilar drivna med bensin, motorfotogen eller motorbrännolja, 225 driftstimmar multiplicerat med 5 liter per timme = 1 125 liter;

Jeepar, 600 driftstimmar multiplicerat med 5,5 liter per timme = 3 300 liter.

Man har inom LK-delegationen varit medveten om att denna schablonmässiga beräkning skulle kunna medföra felaktigheter, då traktorbeståndet under de senare åren undergått en mycket snabb ökning. Därför vidtogos redan i samband med vår kalkylen och augustikalkylen 1949 de speciella åtgärder, som då stodo till buds, för prövning av beräkningarna. (Jfr Kungl. Maj :ts prop. nr 212/1949, s. 149—152 samt Kungl. Maj :ts prop. nr 216/ 1949, s. 61—62.) Den i sistnämnda proposition refererade undersökningen resulterade i eu sänkning av den beräknade bensinförbrukningen per timme till bensindrivna traktorer till 3,5 liter (förut 4,o liter per timme).

I samband med den nu verkställda kalkylberäkningen har vid livsmedelskommissionens statistiska byrå verkställts undersökningar rörande olika möjligheter att få ett säkrare grepp om förbrukningen av flytande bränsle. Man har sålunda bl. a. undersökt möjligheterna att med utgångspunkt

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

från grundmaterial från räkenskapsgårdarna verkställa en undersökning. Det har emellertid visat sig, att hittills tillgängligt material från denna källa icke varit av den beskaffenhet, att beräkningarna kunnat baseras på detta.

Man har emellertid lyckats att på annat sätt erhålla sådana uppgifter beträffande förbrukningen av motorfotogen och motorbrännolja under år 1949, att man ansett sig tills vidare kunna tillämpa dessa uppgifter för beräkning av kostnaderna för fotogen och motorbrännolja samt dessutom erhållit en någorlunda tillfredsställande prövning av de tidigare tillämpade beräkningarna. Från de olika oljebolagen samt statens bränslekommission har nämligen kunnat erhållas uppgifter beträffande den totala försäljningen av motorfotogen respektive motorbrännolja under år 1949. Vissa oljebolag ha även kunnat ange den ungefärliga andel av försäljningen, som kan anses ha gått till jordbruket. Vidare har man med utgångspunkt från olika beräkningar och i vissa fall antaganden fastslagit, att ca 95 procent av den motorfotogen, som försålts till jordbruket, blivit använd till jordbrukets traktorer.

a) Motorfotogen. Enligt uppgifter från bränslekommissionen beräknas totalkonsumtionen av motorfotogen under år 1949 ha uppgått till i runt tal 160 milj. liter. Enligt beräkningar utförda av olika oljebolag skulle ca 76 procent av totalkonsumtionen ha ägt rum inom jordbruket. Härav beräknas 95 procent avse traktordriften. Konsumtionen av motorfotogen till jordbrukets traktorer under år 1949 skulle sålunda ha uppgått till:

160 (milj. liter) X 0,76 X 0,95 = 1 15 milj. liter (avrundat).

b) Motorbrännolja. Förbrukningen av motorbrännolja inom jordbruket år 1949 har inom bränslekommissionen beräknats till 34,4 milj. liter för årets första 11 månader. Såsom en sannolik slutsiffra för år 1949 har angivits 36 milj. liter.

c) Motorfotogen och motorbrännolja. Den totala mängden motorfotogen och motorbrännolja till jordbrukets traktorer skulle sålunda ha utgjort 151 milj. liter. Denna kvantitet överensstämmer väl med de av LK-delegationen i augusti 1949 gjorda kalkylerna (151 milj. liter 1948/49 och 174 milj. liter 1949/50).

Denna kontrollundersökning får sålunda anses styrka tidigare gjorda beräkningar vad totalkvantiteten beträffar. Däremot torde i fråga om antalet driftstimmar per traktor föreligga betydande skillnader mellan traktorer drivna med motorfotogen respektive motorbrännolja, vilket kunde förväntas, enär de brännoljedrivna traktorerna till största delen torde stå att finna vid större gårdar, där den årliga driftstiden är längre än vid mindre jordbruk. Delegationen har därför ansett det vara motiverat, att med utgångspunkt från nu tillgängligt material verkställa en omräkning av antalet driftstimmar för olika grupper av traktorer. Tidigare antagen årlig driftstid har varit lika för samtliga traktorer.

Då det nu visat sig möjligt att pa detta sätt erhålla ungefärliga uppgifter rörande den årliga förbrukningen av motorfotogen och motorbrännolja till jordbrukets traktorer, bör självfallet denna undersökning utvecklas samt vid varje kalkyltillfälle upprepas tillsammans med eventuella andra kontrollundersökningar, som kunna komma att visa sig genomförbara.

Det kan vid ett hastigt bedömande synas, som om eu beräkning av antalet driftstimmar skulle vara onödigt, då kvantiteterna av förbrukad motorfotogen och motorbrännolja kunnat erhållas direkt. Så är emellertid icke fallet. Fastställande av timantalet är nödvändigt med hänsyn till såväl beräkningen av smörjoljeförbrukningen som framskrivningen av drivmedclsförbrukningen under prognosåret. Uppgifter från oljebolagen (om kalkylen i fort-

170 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

sättningen eventuellt kan baseras på dylika) kunna nämligen självfallet icke erhållas förrän i efterhand, under det att jordbrukskalkylen vid varje beräkningstillfälle sträcker sig ca l ys år framåt. Framräkning av senaste kända siffror för förbrukad drivmedelskvantitct kan bekvämast ske med utgångspunkt från de ungefärliga förändringarna i antalet driftstimmar. LK-delegationen har därför nu beräknat antalet driftstimmar per traktor med hänsyn till de enligt uppgifterna från bränslekommissionen och oljebolagen förbrukade kvantiteterna av flytande drivmedel under kalenderåret 1949 samt tillämpat den så erhållna förbrukningen per traktor för produktionsåren 1948/49—1950/51. Detta innebär, att 1949 års förbrukningssiffra framskrivits med hänsyn till utvecklingen av antalet traktorer.

De från oljebolagen och bränslekommissionen erhållna uppgifterna beträffande förbrukningen av motorfotogen respektive motorbrännolja under 1949 synas även relativt väl verifieras av lotalförsäljningens fördelning på dessa båda produkter. Enligt här tidigare berörda uppgifter från bränslekommissionen och oljebolagen skulle förbrukningen 1949 ha fördelat sig så att 76 procent utgjordes av motorfotogen och 24 procent av motorbrännolja. I följande tablå har denna procentuella fördelning sammanställts med den procentuella fördelningen av försäljningen inom SLR-organisationen under åren 1947—1949.

Enligt B. K. och oljebolagen Enligt SLR................

Antal driftstimmar per fotogendriven traktor. Förbrukningen av motorfotogen skulle under år 1949 enligt det föregående ha uppgått till 115 000 in3. Härav kan emellertid beräknas ha åtgått omkring 1 890 m3 till fotogendrivna dragbilar. Återstående kvantitet fördelad på 33 400 fotogendrivna traktorer1 ger 3 387 liter per traktor. Om förbrukningen av motorfotogen beräknas till 6,5 liter per timme samt hänsyn tages till det antal driftstimmar, som svarar mot antagen mängd startbensin, blir antalet driftstimmar omkring 550 per fotogendriven traktor. Det må understrykas, att beräkningen av antalet driftstimmar per traktor icke är avgörande för drivinedelskostnaden, då man nu utgått från en uppgiven förbrukad totalkvantitet.

Brunnoljedrivna traktorer. Förbrukningen skulle under år 1949 enligt förut angivna uppgifter ha uppgått till 36 milj. liter. Fördelat på 7 700 brännoljedrivna traktorer, som kan anses ha varit medeltalet för dylika traktorer under 1949, motsvarar detta 4 675 liter per traktor. Vid en beräknad förbrukning av 7 liter brännolja per timme (dessa traktorer äro genomsnittligt större än de motor fotogendrivna) erhålles 668 driftstimmar per traktor, vilket avrundas till 670 timmar.

Självfallet vore det önskvärt att kunna få det här med utgångspunkt från förbrukningen av motorfotogen och motorbrännolja beräknade antalet driftstimmar kontrollerat genom direkta undersökningar vid olika jordbruk. Dylika undersökningar förekomma emellertid ytterst sparsamt. I den mån uppgifter föreligga, synes dessa dock snarast ge stöd för beräkningarna. Här må sålunda erinras om den undersökning utförd av AB Farming, som tidigare refererats. Vidare må omnämnas en undersökning utförd av lantbruksförbundets driftsbyrå rörande 75 storbruk i Mellansverige. Vid

1 Beräknat antal fotogendrivna traktorer i genomsnitt 1949 (■ traktorår-,).

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

dessa befanns den årliga användningstiden per traktor år 1947 uppgå till i medeltal 890 timmar.1

Uppgifter från storbruk kunna självfallet endast jämföras med det timantal, som i denna kalkyl beräknats för brännoljedrivna traktorer.

Bensindrivnu traktorer. Vid fastställandet av antalet driftstimmar respektive bensinförbrukningen per bensindriven traktor ha uppgifterna från oljebolagen icke gett någon ledning, enär dessa uppgifter endast gälla fotogen och brännolja. Däremot har den förut (i samband med behandlingen av förbrukning av startbensin) omnämnda bearbetningen av statistiken över bensintilldelningen under 1948/49 till traktorer och dragbilar kunnat ge viss vägledning. Här må återigen erinras om att resultaten av denna undersökning synas vara påverkade av lagring av bensin före prisstegringen under våren 1948. Med visst hänsynstagande härtill har delegationen med ledning av undersökningen i fråga ansett motiverat att i avvaktan på ytterligare undersökningar räkna med en genomsnittlig årsförbrukning av 1 500 liter bensin per traktor och år. Vid en antagen förbrukning av 3,5 liter bensin per driftstimme skulle bensinmängden motsvara ca 430 driftstimmar per traktor och år.

Dragbilar. Med stöd av undersökningsresultaten för dragbilar enligt ovan refererade bearbetning av statistiken över bensintilldelningarna har för bensindrivna dragbilar räknats med en årlig förbrukning av 600 liter bensin per dragbil, vilket vid förbrukning av 5 liter bensin per driftstimme motsvarar 120 driftstimmar per dragbil och år.

Delegationen önskar understryka den osäkerhet, som fortfarande vidlåder beräkningarna över bensinförbrukningen, på grund av att den enda undersökning, som stått till buds, byggt på tilldelningarna under år 1948/49. Delegationen har med försiktighet tagit hänsyn till den förbrukning av lagrad bensin, som ägt rum, men ser sig icke i stånd att för närvarande avgöra, huruvida och i vilken riktning de i kalkylen insatta normkvantiteterna kunna avvika från den verkliga förbrukningen. Fortsatta undersökningar böra därför igångsättas.

Jeepar. Beträffande jeepar visades i vårkalkylen 1948 en beräkning av den genomsnittliga bensinförbrukningen per timme. Det då erhållna beräkningsresultatet 5,5 liter per timme har hållits oförändrat liksom den beräknade driftstiden, 600 timmar per år.

Sammanfattning. Årlig förbrukning i genomsnitt per traktor, dragbil eller jeep har i enlighet med det föregående beräknats på följande sätt:

Antal timmar per år

Traktorer:

Motorfotogendrivna ... 550

Brännoljedrivna...... 670

Bensindrivna......... 430

Dragbilar:

Motorfotogendrivna... 225

Bensindrivna......... 120

Jeepar:

Bensindrivna......... 600

Det genomsnittliga antalet driftstimmar per traktor och år för egentliga traktorer enligt föregående beräkningar, baserade på drivmedelsförhrukningen, blir

1 Lantmannen 1948, s. 819—821.

172 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

för produktion såret 1948/49 563 tim.

» > 1949/50 561 >

» » 1950/51 574 >

Totala antalet traktortimmar.

Med utgångspunkt från förut angivna beräkningar dels beträffande antalet traktorer under de olika nu aktuella produktionsåren, dels beträffande antalet driftstimmar per traktor erhålles följande antal traktortimmar per år (1 000-tal timmar):

Förbrukningen av smörjolja per timme.

För egentliga traktorer har tidigare under de närmast föregående åren räknats med 0,3o kg per timme till samtliga traktortyper. Frågan om förbrukningens storlek har nu upptagits till förnyade överväganden — bl. a. m?<^..?1^nsyri till det ökade antalet bensindrivna traktorer med lägre smörjoljeförbrukning än övriga traktorer. Från Jordbrukstekniska institutet har vid överläggningar vitsordats en sänkning av beräknad förbrukning för fotogen- och brännoljedrivna traktorer till 0,25 kg per timme. Detta motiveras med traktorernas ständigt förbättrade konstruktion, ökat antal mindre traktorer samt även det förhållandet, att jordbrukarna enligt de erfarenheter som vunnits, i många fall använda mindre kvantiteter smörjolja, än som frän experthåll anses ekonomiskt (för lång körtid mellan oljebytena).

Vad bensindrivna traktorer beträffar har rekommenderats att tills vidare räkna med en genomsnittlig förbrukning av 0,i5 kg smörjolja per timme. Det är möjligt, att denna siffra kan komma att korrigeras i ena eller andra riktningen, sedan säkrare erfarenheter vunnits.

Till dragbilarna har tidigare räknats med samma smörjoljeförbrukning som för egentliga traktorer. Det framhålles även från experthåll, att dragbilarna på grund av de i allmänhet äldre motorerna behöva tillföras lika stora kvantiteter smörjolja som fotogendrivna eller brännoljedrivna traktorer, men att så oftast icke sker i praktiken. Man har därför förordat att med stöd av de erfarenheter, som nu föreligga, räkna med samma smörjoljeförbrukning till dragbilarna som till bensindrivna traktorer (0,is kg/timme).

Till jeeparna räknas som förut med 0,i4 kg smörjolja per timme, vilken siffra grundar sig på försök (jfr Kungl. Maj:ts prop. nr 275/1948, s. 147).

Översikt beträffande prisutvecklingen för drivmedel.

I följande tablå anges priser under olika pristerminer för traktordrivmedel fr. o. m. april 1948. Som närmare framgår av siffrorna inträffade relativt kraftiga prisstegringar under år 1949 i två skilda etapper på grund av krondevalveringen. Även smörjoljepriset uppvisar en viss stegring "fr. o. in. den 16 januari 1950, vilket även står i samband med devalveringen.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 245.

173 Pris öre per liter inkl. zontillägg Period (nu 175 öre)

Liksom vid tidigare beräkningar har förutsatts, att förbrukningen av driv- och smörjmedel är jämnt fördelad under produktionsåret. Under denna förutsättning erhållas följande årsmedelpriser, öre per liter för drivmedlen samt öre per kilogram för smörjolja.

År Motorfotogen Motorbrännolja Bensin Smörjolja

1948/49 .................... 20'13 19‘29 70'22 160’00

1949/50 .................... 22 67 20'67 73‘34 166'00

1950/51 .................... 23-75 21'25 73'75 170‘00

Kostnadsberäkningar.

Med utgångspunkt från i det föregående redovisade beräkningar över kvantiteter och priser har delegationen beräknat kostnaderna för driv- och smörjmedel enligt tabell 15.

Tabell 15. Beräkning av kostnader för driv- och smörjmedel.

Avdrag fr&n drlvmedelskostnaderna för restitution av bensinskatt m. m.

Avdrag från de beräknade drivmedelskostnaderna för restituerad bensinskatt har beräknats i enlighet med principer anförda i Kungl. Maj:ts prop. nr 212/1949, s. 148—149. Detta innebär, att restitution beräknats utgå eller komma att utgå under samtliga i denna kalkyl berörda produktionsår för drivbensin till traktorer och dragbilar. I enlighet med hittills gällande bestämmelser har räknats med att tilläggsskatten å startbensin icke restitueras.

Beräkningarna framgå av följande tablå:

174 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Beräknad restituerad summa (270 kr/m3)

Beräknad förbrukning av drivbensin, m3

bitar Summa

I enlighet med vad tidigare anförts vid behandlingen av bensinförbrukning per traktor respektive dragbil har i beräkningarna förutsatts, att förbrukningen under år 1948/49 varit större än tilldelningen under samma period. Detta förutsätter förbrukning av vissa kvantiteter bensin, som inköpts före prisstegringen i april 1948 i samband med tillkomsten av den extra skatten å bensin. I likhet med tillvägagångssättet i vårkalkylen 1949 har emellertid vid beräknandet av restitutionsbeloppet förutsatts, att för hela den förbrukade kvantiteten drivbensin restitution av skatten förekommit. Härigenom åstadkommes en rättvis justering av kostnadssumman, ty om en viss del av den under 1948/49 förbrukade bensinen inköpts före ransoneringens början har detta skett till det lägre pris, som förekom före skattehöjningen.

Även vid beräkningen av förbrukad startbensin har som tidigare omnämnts tagits viss hänsyn till att den redovisade tilldelningen under 1948/49 icke torde svara mot den verkliga förbrukningen. Den av delegationen beräknade förbrukningen av startbensin under detta år utgör sålunda större kvantitet än vad som svarar mot den under år 1948/49 redovisade tilldelningen. En jämförelse mellan beräknad förbrukning respektive tilldelning under 1948/49 ger följande resultat.

Enligt kalkylen

Startbensin till dragbilar, m3............ 135

Startbensin till traktorer, m3 ............. 6 220

Summa 6 355 3 628 2 727

Tilldel-

ning

117 3 511

Differens

18 2 709

I kalkylen har för år 1948/49 räknats med ett pris av 70,22 öre per liter bensin. Priset var före skattehöjningen i april 1948 40,75 öre per liter. Den bensin, som inköpts före prishöjningen, har sålunda kostat 29,47 öre per liter mindre än vad som förutsatts i kalkylen. Om denna prisdifferens appliceras på den differenskvantitet startbensin, som erhållits enligt föregående tablå, erhålles ett korrektionsbelopp av 0,80 milj. kr.

Ber&kningarnas slutresultat.

I tabell 16 lämnas ett sammandrag av kostnaderna för driv- och smörjmedel för basåret jämte produktionsåren 1948/49—1950/51. Enligt prognosen för år 1950/51 skulle kostnaderna för detta år efter avdrag för restitution av bensinskatt m. m. uppgå till 69,63 milj. kr.

Handelsgödsel och kalk.

1. Handelsgödsel.

Åren 1958/59—1950/51. Definitiva uppgifter om förbrukningen av handelsgödsel under gödselåret 1948/49 ha erhållits från livsmedelskommissionens avdelning för vegetabiliska produkter. Avdelningen har även lämnat uppgifter för beräkning av förbrukning och priser under gödselåren 1949/50 och 1950/51. Priserna på handelsgödsel avse liksom tidigare stockholmsområdet och äro beräknade som ovägda medeltal av månadspriserna. Kvantiteter, priser och värdesummor återfinnas i tabell 17.

Som framgår av tabellen räknar man för samtliga gödselslag med en ök-

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

175 Tabell 16. Jordbrukets kostnader lör driv- och smörjmedel i sammandrag,

milj. kr.

ning under år 1949/50. Särskilt stark är ökningen för de kväve- och kalihaltiga gödselmedlen, vilka under innevarande produktionsår få försäljas fritt. För år 1950/51 har beräknats en viss mindre ökning av kväve- och fosfatgödselmedel. En minskning av chilesalpeter kompenseras av en ökning av kalksalpeter. För kalkkväve beräknas en uppgång i samband med en väntad ökning av den inhemska produktionskapaciteten.

Till belysning av den för åren 1949/50 och 1950/51 beräknade förbrukningen av handelsgödsel har i följande tablå sammanställts vissa uppgifter. Som framgår av denna är förbrukningen av samtliga gödselslag betydligt större åren 1949/50 och 1950/51 än under såväl förkrigstiden som krigsåren och de tidigare efterkrigsåren. Jämfört med genomsnittet för 1930-talet uppgår ökningen för kvävehaltiga gödselmedel till 135—140 procent, för fosfat till 80—85 procent och för kali till 80 procent. Uppgifterna avse milj. kg.

Priserna på handelsgödsel år 1950/51 ha beräknats med utgång från de för år 1949/50 gällande import- och tillverkningspriserna. De i anledning av krondevalveringen införda subventionerna ha antagits bortfalla under år 1950/51, vilket medför en höjning av priserna på kalksalpeter och kalisalt. Chilesalpetern har liksom för innevarande år beräknats komma att säljas till ett pris, som med ca 3 kr/dt överstiger kalksalpeterpriset. Nedgången i priset på svavelsyrad ammoniak beror på att gödselmedlet beräknats komma att försäljas under hela året och icke som under 1949/50 endast under oktober—juni, under vilken tid priserna äro högre än under juli—september. Priset på superfosfat har beräknats med utgång från att den av krondevalveringen föranledda prishöjningen, som under år 1949/50 endast kommer att beröra tiden oktober—juni, under år 1950/51 skall bestå under hela året.

2. Jordbrukskalk.

Åren 1958/59—1950/51. Jordbrukets kostnader för kalk har beräknats i enlighet med det nya beräkningssystem, som efter särskild utredning närmare redovisades i samband med vårkalkylen 1949 (Kungl. Maj:ts prop. nr 212/1949). Här må endast erinras om att nu utförda beräkningar äro baserade på kvantitetsuppgifter för år 1948 enligt kommerskollegii statistik. Dessa uppgifter ha liksom vid förra kalkylen framräknats i enlighet med försäljningen under år 1949 i jämförelse med närmast föregående år vid ett

176 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

10-tal av de största kalkförsäljningsenheterna, representerande ca 79 procent av all levererad jordbrukskalk 1948. Beträffande prisunderlaget må erinras om att vägda årsmedelpris införskaffas från de fyra största försäljningsenheterna i landet, varefter sammanvägning verkställes till årsmedelpris för bränd kalk respektive kalkstensmjöl. Prisuppgifterna avse, liksom tidigare, pris vid fabrik.

Vid upprättandet av vårkalkylen 1949 funnos endast preliminära uppgifter enligt kommerskollegii statistik rörande produktionen av jordbrukskalk under 1947. För detta år ha nu erhållits definitiva uppgifter samtidigt med preliminära uppgfter för år 1948. På grund härav innebära de nu utförda beräkningarna justering av kostnaderna för jordbrukskalk fr. o. m. produktionsåret 1946/47. Kvantitets- och kostnadsutvecklingen belyses av följande uppgifter.

i Kvantitet, Kostnad, Index,

milj. kg milj. kr 1938/39 = 100

1938/39 ........................ 306-7 5‘40 100-0

1946/47 ........................ 345-6 8*88 164'4

1947/48 ........................ 338-4 8*74 16P9

1948/49 ........................ 329-0 8-62 159-6

1949/50 ........................ 319-8 8'56 158*5

1950/51 ........................ 315 2 868 160*7

Tabell 17. Kostnadsberäkning för handelsgödsel och Jordbrukskalk.1

1 Priserna på handelsgödselmedel, vilka äro ovägda medeltal av månadspriserna inom stockholmsområdet, avse liksom kvantiteterna gödselår.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

177 Köpfodermedel

Åren 1948/49—1950/51. För produktionsåret 1948/49 ha definitiva uppgifter kunnat erhållas om såväl kvantiteter som priser, varigenom kostnadsberäkningarna för köpfoder kunnat slutjusteras. För produktionsåret 1949/ 50 har en förnyad prognos verkställts med ledning av nu kända uppgifter om försäljning, produktion och import in. m. Härjämte har hänsyn tagits till de prisändringar, som ägt rum sedan senaste kalkyltillfället eller som väntas komma att äga rum. Vidare har beräkningen av kostnaderna för foder till äggproduktionen utanför jordbruket reviderats i anslutning till prognosen rörande äggproduktionen samt med hänsyn till förändringar i priserna på olika fodermedel. Förbrukningen av köpfodermedel under år 1950/51 har beräknats med utgång från liknande överväganden, som ligga till grund för prognosen för år 1949/50. Senast kända priser ha i allmänhet förutsatts bli rådande under år 1950/51, utom i de fall där prisändringar till följd av marknadsläget eller andra skäl med viss grad av säkerhet kunnat förutses.

Beräkningarna rörande kostnaderna för köpfodermedel redovisas i tabellerna 18 och 19. I det följande lämnas några kortfattade kommentarer till de för åren 1949/50 och 1950/51 lämnade uppgifterna.

Kraftfoder. Prognosen rörande kraftfoder har verkställts i samråd med livsmedelskommissionens avdelning för vegetabiliska produkter samt Svenska spannmålsaktiebolaget. I fråga om fodersäd räknas för innevarande år liksom i augustikalkylen med en viss förbrukning av importkorn och importhavre utöver majsförbrukningen. I prognosen för år 1950/51 räknar man — med hänsyn till att förbrukningen av importerad fodersäd med fördelning på olika varuslag icke låter sig bedöma med någon säkerhet — icke med någon särskild förbrukning av importkorn och importhavre. Förbrukningen av majs har emellertid upptagits till en myckenhet, som i foderenheter räknat svarar mot den för år 1949/50 beräknade sammanlagda förbrukningen av majs, importkorn och importhavre. Vid kostnadsberäkningen ha använts de av spannmålsbolaget fastställda förbrukarpriserna fritt fordon i importhamn, vilka liksom de upptagna priserna för övriga kraftfoderslag korresponderade mot de för basåret använda priserna.

För vete-, råg- och kornkli lämnas i följande tablå vissa detaljer ur beräkningarna. Som framgår av tablån beräknas förbrukningen av inhemskt vete- och rågkli öka icke obetydligt under år 1949/50, vilket bl. a. sammanhänger med ett minskat mjöluttag efter utmalningsbestämmelsernas slopande. I fråga om vetekli väntas dock en minskad förbrukning av importvara, varför totalförbrukningen av vetekli skulle bli endast obetydligt större än under år 1948/49. För år 1950/51 har i fråga om kli genomgående räknats med samma förbrukning som under år 1949/50.

12 Bi han g till riksdagens protokoll 1050. I samt. Nr 245.

178 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tabell 18. Kostnadsberäkning för fodermedel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245. Tabell 18 (forts.). I

179 I fråga om importerat vetekli har vid kostnadsberäkningen för år 1949/5C använts det av spannmålsbolaget fastställda förbrukarpriset fritt fordon i importhamn. För inhemskt vetekli samt råg- och havrekli ha priserna beräknats med ledning av lantbruksförbundets noteringar samt för kornkli med ledning av uppgifter från vissa kvarnar. För år 1950/51 ha upptagits samma klipriser som för år 1949/50.

Under rubriken »Kli, övrigt» ingår för åren 1948/49 och 1949/50 den beräknade förbrukningen av riskli, vilket användes vid framställning av hönsfoderblandningar. Vid kostnadsberäkningen har använts det av spannmålsbolaget tillämpade priset vid försäljning till specialfodertillverkare ökat med handelsmarginal. För år 1950/51 beräknas nu icke någon förbrukning av riskli.

I fråga om oljekraftfoder beräknas den sammanlagda förbrukningen under år 1949/50 till 210 milj. kg. Samma kvantitet upptages även för år 1950/ 51. Med hänsyn till differentieringen av priserna på olika slag av oljekraftfoder har en motsvarande uppdelning av totalkvantiteten ägt rum. Uppdelningen framgår av tabell 18. Priserna äro de av spannmålsbolaget tillämpade förbrukarpriserna fritt fordon i importhamn.

Fabriksavfall. I fråga om melass, betmassa och betfor ha uppgifter om den beräknade förbrukningen och betalda priser åren 1948/49 och 1949/50 erhållits från Svenska sockerfabriksaktiebolaget. Förbrukningen av melass och betmassa under år 1950/51 har beräknats med utgång från den antagna sockcrbetsskörderi och det normala utbytet av dessa foderslag. Förbrukningen av betfor liksom annan förbrukning av melass än för foderändamål har

180 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Tabell 19. Sammandrag av kostnader för köpfoder, milj. kr.

antagits oförändrad från år 1949/50. Priserna på melass, betmassa och betfor ha för år 1950/51 upptagits oförändrade från år 1949/50. Förbrukningen av drank har som vanligt beräknats under förutsättning att varje hektoliter potatis vid brännvinstillverkning ger 1 hektoliter drank och att potatisens hektolitervikt är 70 kg. Förbrukningen av dr av har även som vanligt beräknats under förutsättning att 1 ton korn ger 9,3 hl drav. Förbrukarpriserna på drank och drav ha som vanligt erhållits från Sveriges bränneriidkarförening och Aktiebolaget Stockholms bryggerier.

Animaliskt foder m. m. Uppgifter om kvantiteter och priser ha på vanligt sätt lämnats av livsmedelskommissionens foderbyrå. Det bör dock i detta sammanhang framhållas, att slopandet av pris- och kvantitetsregleringarna för ifrågavarande förnödenheter i viss mån försvårat och för framtiden torde ännu mera försvåra insamlingen av det statistiska materialet, då särskilt vad gäller vitamin- och mineralfoder antalet tillverkare och försäljare är relativt stort och differentieringen av priserna är betydande. En viss förenkling av det nu tämligen invecklade beräkningsförfarandet torde sålunda bli nödvändig i framtiden.

Kostnader för foder till äggproduktionen utanför jordbruket. Några förändringar i metoderna att beräkna denna kostnad ha icke skett (om beräkningsmetoderna se Kungl. Maj :ts prop. 280/1947, s. 134—136). Hänsyn har som redan nämnts endast tagits till förändringar i kvantiteter och priser.

Diverse förnödenheter.

Skördegarn. Med anledning av att uppgifter nu finnas tillgängliga rörande förbrukningen av skördegarn under ytterligare ett år, nämligen 1949, ha kvantiteterna för produktionsåret 1948/49 justerats. Förbrukningen synes ännu öka på grund av att allt större arealer skördas med bindare, trots att även den skördetröskade arealen ökas. Den nu beräknade förbrukningen under år 1948/49 är 6 800 ton pappersgarn mot drygt 6 400 ton enligt tidigare beräkningar. För produktionsåren 1949/50 och 1950/51 har räknats med 7 000 ton pappersgarn per år.

Priset är känt för produktionsåret 1948/49 (1,57 kr/kg). För 1949/50 kan priset på skördegarn enligt senaste tillgängliga uppgifter beräknas stanna vid 1,35 kr/kg. Detta pris har tillämpats även för produktionsåret 1950/51. Prissänkningen medför, att de beräknade kostnaderna för skördegarn under åren 1949/50 och 1950/51 ligga ca 1,5 milj. kr lägre än för år 1948/49.

Hösalt. Kostnaderna för hösalt beräknas liksom tidigare under förutsätt-

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

ning av oförändrade kvantiteter. Fr. o. in. den 1 januari 1950 föreligger en prishöjning med 50 öre/dt. I övrigt förekommer icke någon förändring i fråga om denna kostnadspost sedan vårkalkylen 1949.

AlV-syra. I vårkalkylen 1949 förutsattes för produktionsåret 1948/49 en förbrukning av AlV-syra av ungefär samma storleksordning som under det näst föregående produktionsåret (6 600 ton). Defintiva uppgifter, som nu föreligga för produktionsåret 1948/49, visa emellertid, att förbrukningen under detta år endast uppgick till 5 800 ton.

För produktionsåret 1949/50 räknas nu med den kvantitet, som levererats under höstmånaderna 1949 samt för återstående del av produktionsåret med samma månadskvantiteter som under år 1949. Den på så sätt preliminärt beräknade kvantiteten för år 1949/50 stannar vid 5 500 ton. För produktionsåret 1950/51 räknas likaledes med endast 5 500 ton AlV-syra. Kostnadsberäkningen framgår av tablån.

omfattning, att kostnaderna härför böra medtagas i kalkylen. Den under 1948/49 förbrukade kvantiteten myrsyra är till ca 50 procent importerad vara. För år 1949/50 har icke räknats med någon importerad myrsyra, enär den svenska tillverkningen beräknas komma upp till sådan kvantitet, att efterfrågan kan tillgodoses. Den i kostnadsberäkningen för åren 1949/50 och 1950/51 upptagna kvantiteten myrsyra motsvarar enligt försäljningsorganisationerna absoluta minimisiffror för försäljningen.

Kostnaderna för myrsyra ha beräknats på följande sätt.

År Ton Kr/kg Milj. kr

1948/49 ........................ 60 2 00 0-12

1949/50 ........................ 100 2 00 0-20

1950/51 ........................ 100 2-00 0-20

Betningsmedel. Kostnaderna för betningsmedel äro liksom tidigare beräknade på fast kvantitet. Kostnaderna visa en viss nedgång på grund av prissänkning i juli 1949.

Hästskor och hästskosöm. Kostnaderna ha tidigare beräknats på följande kvantiteter sedan vårkalkylen 1947, då viss justering verkställdes:

Hästskor..................... 3 575 ton

Hakar och söm.............. 1 170 ton

På grund av den starka minskningen i antalet hästar måste förbrukningen av hästskor och hästskosöm under de senare åren ha nedgått. Detta verifieras även av uppgifterna enligt industristatistiken för år 1948. Delegationen har därför tills vidare räknat med en nedgång i kvantiteterna motsvarande 15 procent av tidigare förutsatt förbrukning. Detta står i överensstämmelse med minskningen i antalet hästar sedan 1947.

182 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Priserna äro i fråga om hästskor oförändrade sedan vårkalkylen 1949. För hakar och söm föreligger en mindre prisstegring fr. o. m. augusti 1949.

Silfilter och rengöringsmedel. Kostnaderna ha liksom tidigare beräknats på fast kvantitet. Då även priserna äro oförändrade ha i kalkylen införts samma kostnadssummor som i vårkalkylen 1949.

Torvströ. Kvantiteten är oförändrad sedan förra vårkalkylen (1,8 milj. balar) för produktionsåren 1948/49 och 1949/50. I avvaktan på utvecklingen av tillverkningens storlek har delegationen räknat med oförändrad kvantitet även för produktionsåret 1950/51. En mindre prissänkning inträffade i juli 1949, varför de nu beräknade kostnaderna äro något lägre än enligt förra vårkalkylen.

Utsäde. Denna kostnadspost avser liksom i tidigare beräkningar de merkostnader (kostnader för rensning, handelskostnader in. in.), som jordbruket får vidkännas vid inköp av utsäde. Kostnaderna avse spannmåls- och oljeväxtutsäde.

Kostnaderna för år 1948/49 ha av livsmedelskommissionens avdelning för vegetabiliska produkter beräknats till 7,5 milj. kr. Denna summa har även tillämpats för åren 1949/50 och 1950/51. Merkostnaderna vid inköp av oljeväxtutsäde ha i enlighet med de i samband med augustikalkylen 1949 verkställda undersökningarna upptagits till 0,75 procent av jordbrukets totala inkomster av oljeväxtodlingen. Beloppen bli för åren 1948/49—1950/51 respektive 0,7, 1,2, 1,3 milj. kr. De sammanlagda merkostnaderna för spannmålsoch oljeväxtutsäde under nämnda år bli alltså respektive 8,2, 8,7 och 8,s milj. kr.

Tabell 20. Kostnader för diverse förnödenheter i sammandrag, milj. kr.

Frakter m. m.

Frakter.

Mjölkfrakter. Kostnaderna för mjölkfrakter ha nu kunnat slutjusteras för år 1948/49. I vårkalkylen 1949 beräknades kostnaderna för mjölkfrakter under nämnda produktionsår till 58,21 milj. kr. Nu beräknad kostnadssumma för produktionsåret 1948/49 uppgår till 58,so milj. kr. ökningen av den beräknade kostnaden står helt i samband med högre invägd mjölkkvantitet vid mejerierna än enligt förra vårkalkylen. Den genomsnittliga fraktkostnaden per ton är nämligen något lägre i nu föreliggande kalkyl än för ett år sedan.

För produktionsåren 1949/50 och 1950/51 ha beräkningarna som vanligt baserats på mjölkkvantiteter enligt prognosberäkningarna på kalkylens inkomstsida samt med tillämpande av fraktkostnaderna per ton enligt SMR:s

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

statistik för de senaste 12 månaderna. Den sålunda tillämpade fraktkostnaden per ton ligger något lägre än för produktionsåret 1948/49. Någon hänsyn till eventuell kostnadsstegring på grund av diskuterade taxehöjningar med anledning av bensinprishöjningen den 21 oktober 1949 (som följd av devalveringen) har icke tagits, enär storleken av en eventuell höjning av taxorna är okänd. Den betydande höjning i fråga om de invägda kvantiteterna, som förutsatts i inkomstkalkylen, medför emellertid en icke obetydlig höjning av de beräknade kostnaderna för mjölkfrakter i jämförelse med produktionsåret 1948/49. .

De beräknade kostnadssummorna för åren 1949/50 och 1950/51 uppgå till respektive 63,so och 65,27 milj. kr.

Bilfrakter. Enligt uppgifter från Svenska lasttrafikbilägareförbundet ha taxorna för jordbrukstransporter icke undergått någon ändring sedan vårkalkylen 1949. Senaste ingångna uppgifter avse februari 1950. Den tidigare omnämnda prisstegring på bensin, som inträffade under hösten 1949 på grund av devalveringen, synes sålunda hittills icke ha påverkat transporttaxorna. Delegationen har därför räknat med samma kostnader för biltransporter för åren 1948/49 och 1949/50 som de i vårkalkylen 1949 införda. För prognosåret 1950/51 har insatts samma kostnadssumma som för år 1949/50 (14,57 milj. kr).

Kostnaderna för järnvägstransporter äro likaledes oförändrade sedan vårkalkylen 1949, enär någon förändring i godstaxorna icke ägt rum.

Mjölkkontroll. Kostnaderna för mjölkkontroll ha kunnat slutgiltigt justeras för produktionsåret 1947/48, sedan definitiva uppgifter om assistentlönernas storlek kunnat erhållas för motsvarande kontrollår. För år 1948/49 ha från Svenska lantarbetsgivareföreningen erhållits preliminära löneuppgifter. Då något nytt löneavtal icke ingåtts, har för produktionsåren 1949/50 och 1950/51 tillämpats samma lön som för produktionsåret 1948/49.

I kostnadsberäkningen för mjölkkontroll inkluderas förutom assistenternas kontanta löner även ett beräknat värde för kost och logi. Värdet av dessa naturaförmåner beräknas med ledning av socialstyrelsens index för kost, bostad och lyse. Förutom löne- och naturaförmåner räknas även med en fast årlig kostnad per assistent av 100 kr för transporter samt 50 kr för förbrukning av kemikalier samt för erforderlig förnyelse av utrustningen.

Uppgifter om antalet assistenter ha lämnats av lantbruksstyrelsen, som härvid gjort en uppskattning beträffande den ökning av antalet assistenter, som får förutsättas i samband med planerad omorganisation av kontrollverksamheten. De i kalkylen tillämpade siffrorna anges av lantbruksstyrelsen som minimisiffror för produktionsåren 1949/50 och 1950/51.

Lantbruksstyrelsen har även meddelat uppgifter rörande storleken av de statliga bidrag, som utgå till kontrollverksamheten. Vissa detaljer av beräkningarna framgå av följande översikt:

Som synes medför den beräknade ökningen i kontrollverksamhetens omfattning en relativt betydande stegring av kostnaderna under produktions-

184 Kungl. Maj.ts proposition nr 24ö.

året 1950/51. För produktionsåret 1949/50 är den nu beräknade kostnaden obetydligt högre än enligt vårkalkylen 1949.

Allmänna omkostnader. Kostnadsposten allmänna omkostnader kunde slutgiltigt justeras för produktionsåret 1947/48 redan i augustikalkylen 1949. 1 samband med nu utförd kalkyl ha beräkningarna kunnat slutjusteras även för produktionsåret 1948/49, enär uppgifter för allmänna omkostnader per hektar enligt jordbruksekonomiska undersökningens resultat nu kunnat erhållas även för bokföringsåret 1948/49.

I vårkalkylen 1949 räknades med den då senaste kända summan, nämligen en preliminär kostnadssumma för produktionsåret 1947/48 (32,n milj. kr). Den definitiva summan för detta år blev 32,39 milj. kr. Den nu beräknade kostnadssumman för året 1948/49 uppgår till 38,13 milj. kr. Denna summa tillämpas i enlighet med tidigare tillämpade principer även för produktionsåren 1949/50 och 1950/51.

De olika delposterna under samlingsrubriken frakter m. in. återfinnas i tabell 21. De mest betydande justeringarna i jämförelse med vårkalkylen 1949 gälla posterna mjölkfrakter och allmänna omkostnader.

Tabell 21. Kostnader för frakter m. m. 1 sammandrag, milj. kr.

Sammanfattning av inkomst- och kostnadsberäkningarna.

Resultatet av beräkningarna rörande jordbrukets inkomster och kostnader ha sammanfattats i följande tablå.

1938/39

Inkomster, milj. kr.......... 1 362-3

Kostnadsindex:

Alt. A.................... 100-00

Alt. B.................... 100-00

Alt. C.................... 100 00

Basinkomst, framskriven medelst kostnadsindex, milj. kr:

Alt. A.................... 1 362-3

Alt. B.................... 1 362-3

Alt. C.................... 1 362 3

Kalkylmässigt inkomstöverskott (4-) eller - underskott (—), milj. kr:

Alt. A....................

Alt. B....................

Alt. C....................

1948/49 1949/50 1950/51

2 808-0 3 061-2 3 035-3

213-86 221-58 224-44

21399 221-68 224-53

209-20 216-38 218’79

2 913-4 3 018-6 3 057-5

2 9152 3 019-9 3 058-8

2 849-9 2 947-7 2 980-6

- 105-4 + 42-6 - 22-2

- 107-2 + 41-3 - 23-5

- 41-9 + 113-5 + 54-7

Kungl. Mcij:ts proposition nr 245.

185 Tabell 22. Jordbrukets kostnader i sammandrag, milj. kr.

Anm. Alternativen åtskilja sig i fråga om räntekostnaderna, beträffande vilka beräkningar utförts av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. Alt. A utgör majoritetsalternativet, alt. B minoritetsalternativet samt alt. C hittillsvarande beräkningar (se vidare under rubriken Räntekostnader).

186 Kungl. May.ts proposition nr 24ö.

Bilaga 5.

PM

angående jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter år 1948.

I Kungl. Maj :ts proposition 319/1942 lämnades en redogörelse för jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter under dels åren 1932, 1935 och 1937, dels åren 1938 och 1940, grundad på bearbetningar av självdeklarationer, vilka beträffande de tre förstnämnda åren verkställts av 1938 års jordbruksutredning och beträffande åren 1938 och 1940 av statens livsmedelskommission. Denna redogörelse har sedermera i Kungl. Maj :ts propositioner 246/1943, 253/1944, 303/1945, 267/1946, 280/1947, 275/1948 och 212/1949 kompletterats med liknande undersökningar för åren 1941—47, verkställda av statens livsmedelskommission. Sedan kommissionen nu, efter bemyndigande av Kungl. Maj :t, genom sin statistiska byrå låtit företaga en motsvarande bearbetning av självdeklarationer, avseende inkomståret 1948, framlägges i det följande en sammanfattande redogörelse för de härvid erhållna resultaten.

Tab. 1. Antal 1 deklarationsundersökningarna ingående brukningsdelar.

Kungl. Mai:ts proposition nr 245.

187 Material och metod.

Såsom framgår av tabell 1 har för undersökningen av jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter år 1948 kunnat utnyttjas sammanlagt 9 344 av jordbrukare avgivna självdeklarationer för av ägaren själv brukade gårdar. Samtliga dessa härröra, liksom fallet varit vid föregående deklarationsundersökningar, från brukningsdelar, som deltogo i den av 1938 års jordbruksutredning verkställda undersökningen av jordbrukets driftsförhållanden. Sedan föregående år har antalet undersökta gårdar minskats med 337, vilka fördela sig på alla områden och i det närmaste alla storleksgrupper. Minskningen har orsakats dels av att länsstyrelserna av olika skäl ej kunnat avstå vissa deklarationer, dels av att gårdar bytt ägare eller utlämnats på arrende, på grund varav brukningsdelarna måst uteslutas vid denna bearbetning. Det skulle kräva omfattande undersökningar för att nu i detalj bedöma

Tab. 2. Procentuell fördelning av antalet brukningsdelar på olika storleksgrupper.

188 Kungl. Maj:ts proposition nr 24ö.

verkningarna av dessa förändringar i primännaterialets omfattning; de synas dock icke nämnvärt inverka på jämförbarheten med föregående års resultat. Deklarationsmaterialets fördelning på olika storleksgrupper inom vart och ett av de tre huvudområdena har, såsom framgår av tabell 2, endast obetydligt förändrats sedan föregående år.

Beträffande metoderna för materialets bearbetning ha utförliga redogörelser lämnats i de ovan nämnda sammanfattningarna av de tidigare deklarationsundersökningarna. Såsom däri framhållits ha de ur självdeklarationernas A-bilaga erhållna uppgifterna rörande jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter omräknats dels till totalsiffror för riket, dels till siffror per hektar jordbruksjord. Vid beräkningen av arealen jordbruksjord har arealen ängsmark omräknats till åker med ledning av den officiella statistikens uppgifter om avkastningen på åker och äng. För år 1938 har avkastningen under åren 1936—40 lagts till grund och för åren 1947 och 1948 avkastningen under åren 1941—45. Beräkningen av totalsiffrorna för riket grundar sig på en för varje särskild storleksgrupp och varje produktionsområde enligt den officiella jordbruksstatistikens indelning verkställd uppräkning av självdeklarationernas uppgifter. Härvid har förhållandet mellan den totala åkerarealen vid samtliga brukningsdelar inom resp. storleksgrupp och område å ena samt åkerarealen vid de undersökta brukningsdelarna inom samma storleksgrupp och område å andra sidan tagits till utgångspunkt för omräkningen. Det skall vidare framhållas, att arealerna enligt 1937 års jordbruksräkning kommit till användning vid uppräkningen av 1938 års uppgifter, medan 1944 års arealer använts för 1947 och 1948 års uppgifter.

Vid bedömningen av undersökningens resultat i vad avser kontanta inkomster och kostnader får beaktas, att den icke med säkerhet klargör den ekonomiska utvecklingen inom jordbruket, om man företager en jämförelse över en längre tidsperiod. Nu anfört förhållande beror på vissa inom jordbruket under senare tid försiggångna strukturella förändringar. För det första märkes här att försäljningsinkomsternas andel av totalinkomsterna successivt ökats i samband med övergången från natura- till penninghushållning. (Samtidigt har deklarationen av försäljningsinkomster blivit fullständigare.) Denna utveckling har varit särskilt markant i norra Sverige. I samband med utflyttningen av arbetskraft från jordbruket ha vidare kontantlönernas andel av de totala arbetskostnaderna (om i dessa senare även inräknas lön till brukarna själva) undergått en minskning. Så har framför allt varit fallet inom det större och medelstora jordbruket. Ifrågavarande förhållanden medföra, att sedan förkrigstiden dels skett en raskare stegring av jordbrukets kontanta inkomster än av dess totala inkomster, dels skett en långsammare uppgång av kontantlönerna i jordbruket än av de totala arbetskostnaderna. Undersökningsresultaten ge på grund härav icke en riktig bild av den totala inkomst- och kostnadsutvecklingen inom jordbruket på längre sikt. Deklarationsundersökningarnas brister i berörda hänseenden hindra emellertid icke, att resultat av desamma komma till användning för många ändamål, såsom specialundersökningar av olika slag för jordbrukskalkylen, nämligen i fråga om vissa kostnadsposter, vilka äro av den natur, att de icke i nämnvärd grad influeras av förutnämnda strukturella förändringar inom jordbruket. Vid studium av resultaten från dessa undersökningar bör man vidare observera, att deldarationsundersökningarna avse kalenderår och att skogsbruket ingår däri, under det att den s. k. totalkalkylen för jordbruket avser produktionsår och ej tar hänsyn till skogsbruket.

Ytterligare bör vid bedömningen av undersökningsresultaten beaktas, att de i undersökningen ingående egendomarna genomsnittligt taget torde re-

Kungl. Maj:ts proposition nr 245. 189

Tab. 3. Jordbrukets kontanta inkomster åren 1938, 1947 och 1948, mil), kronor.

190 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tab. 3 (forts.). Jordbrukets kontanta Inkomster åren 1938, 1947 och 1948, mil], kronor.

presentera en något högre produktionsförmåga och mera rationella driftsförhållanden än genomsnittsjordbruket. Till följd härav torde de vid undersökningen erhållna totalbeloppen för såväl inkomster som utgifter vara något för höga. Deras huvudsakliga uppgift är emellertid att avspegla de från år till år inträffade förändringarna i jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter och icke att ange dessa posters absoluta storlek.

Det bör ytterligare beaktas, att brukningsdelar med mindre än 2 hektar åker icke ingå i det bearbetade materialet. Likaså bör hänsyn tagas till att vid upprättande av självdeklaration inom jordbruket den s. k. kontantprincipen tillämpas. Då hänsyn sålunda icke tages till eventuella lagerbehållningar vid beskattningsårets början och slut, kan nettointäkten av jordbruksfastighet enligt deklarationsuppgifterna växla mera från år till år än vad som eljest skulle varit förhållandet.

I tabellerna redovisas jordbrukets inkomster och utgifter åren 1938, 1947

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

och 1948, men på grund av ovan nämnda brister vid jämförelse över längre tidsperioder har i följande kommentarer till tabellerna endast utvecklingen mellan åren 1947 och 1948 behandlats.

Jordbrukets kontanta inkomster.

Resultaten av den beräkning av jordbrukarnas sammanlagda kontanta inkomster, som verkställts på grundval av de på självdeklarationernas Abilaga lämnade uppgifterna, redovisas i tabellerna 3 och 4. I tabell 3 återgivas för hela riket och de tre stora huvudområdena — södra och mellersta Sveriges slättbygder samt skogs- och dalbygder och norra Sverige — de till totalsiffror uppräknade inkomstbeloppen, och i tabell 4 ha dessa omräknats till indextal med 1938 resp. 1947 som basår. I anslutning till A-bilagans uppställning ha inkomsterna fördelats på följande poster: Spannmål och frövaror; sockerbetor; potatis jämte rotfrukter, grönsaker och trädgårdsprodukter; hö jämte halm och grönfoder; hästar och nötkreatur; svin och grisar; fjäderfä och ägg; mjölk och produkter därav, dels vid leverans till mejeri, dels vid annan försäljning; diverse produkter (får och getter, fisk och vilt, lin, ull, hudar och skinn m. m.); inkomster av skogsbruk samt diverse inkomster (körslor, uthyrning av maskiner och dragare; försäljning av döda yttre inventarier samt av sten, grus, torv m. in., ersättning för vägunderhåll och andra ej annorstädes upptagna inkomstposter) samt arrenden och avgälder.

Såsom framgår av tabell 3 ha jordbrukarnas sammanlagda kontanta inkomster år 1948 beräknats till 3 251,2 milj. kronor. Inkomstsumman för år 1947 uppskattades till 3 005,2 milj. kronor. I jämförelse med år 1947 föreligger sålunda en ökning av inkomstsumman med 246,o milj. kronor eller med 8,2 procent.

Av den sammanlagda inkomstsumman hänför sig över hälften eller 1 843,2 milj. kronor till försäljning av animaliska produkter, medan inkomsterna av försålda vegetabiliska produkter enligt de bearbetade självdeklarationerna stanna vid 725,5 milj. kronor. Inkomsterna av skogsbruk ha för år 1948 beräknats till 517,3 milj. kronor. Inkomsterna av animaliska produkter stego mellan åren 1947 och 1948 med 93,i milj. kronor eller med 5,3 procent och inkomsterna av vegetabiliska produkter ökade under samma tid med 174,o milj. kronor eller med 31,5 procent. Skogsinkomsterna, som mellan åren 1945 och 1946 ökade med 51,o procent och mellan åren 1946 och 1947 minskade med 9,3 procent, ha under år 1948 sjunkit med ytterligare 2,8 procent. Skogsinkomsterna under de tre senast undersökta åren äro betydligt högre än tidigare, vilket framgår av nedanstående sammanställning.

Inkomster av skogsbruk.

År Milj. kronor Index

1938.......................... 254-5 100

1944 .......................... 396 1 155-6

1945 .......................... 389-1 152.9

1946 .......................... 587 1 230 7

1917 .......................... 532 5 209 2

1948 .......................... 517-3 203-3

Orsakerna till de höga intäkterna från skogsbruket under de senaste åren äro att söka i de förbättrade priserna på skogsprodukter efter prisstoppets upphävande den 1 juli 1946 och de på grund härav ökade avverkningarna. De exceptionellt höga skogsinkomsterna under år 1946 torde, såsom i före-

192 Kungl. Mai:ts proposition nr 245.

Tab. 4. Jordbrukets kontanta inkomster åren 1938, 1947 och 1948. Indextal.

gående års redogörelser framhållits, delvis ha föranletts av omläggningen av taxeringsförfarandet. Nedgången i skogsinkomsterna från 1947 till 1948 beror främst på en minskning av de avverkade kvantiteterna. Nedgången i avverkningarna berörde skog till bränsle. På grund av ökad import av fossila bränslen upphävdes nämligen bestämmelserna om avverkningsplikt den 1 juli 1948. Beträffande övriga skogsprodukter kännetecknades marknadsläget av en viss osäkerhet under hösten 1948, vilket medförde, att virkesförsäljningarna delvis uppskötos från hösten 1948 till början av år 1949.

Mellan åren 1947 och 1948 ha jordbrukarnas inkomster av försålda jordbruksprodukter ökat med 269,o milj. kronor eller med 11,6 procent. Försäljningen av animaliska produkter ökade som förut nämnts med 5,3 procent, och inkomsterna av försålda vegetabiliska produkter med 31,s procent. Ökningen av inkomsterna av försålda animaliska produkter fördelar sig med 38,8 milj. kronor på posten svin och grisar, med 21,4 milj. kronor på posten fjäderfä och ägg samt med 70,6 milj. kronor på posten mjölk. Försäljningen av hästar och nötkreatur minskade däremot med 37,7 milj. kronor. För jämförelse må nämnas, att värdet av försålda hästar och nötkreatur år 1947 var 43,2 milj. kronor större än år 1946. I förhållande till år 1946 före-

193 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tab. 5. Jordbrukets kontanta inkomster av vegetabiliska respektive animaliska produkter i procent av inkomster av samtliga försålda produkter inom olika stor-

leksgrupper och områden åren 1938, 1947 och 1948.

ligger således år 1948 en mindre ökning. För övriga animaliska produkter är dock ökningen avsevärt större. Förklaringen till det relativt låga värdet på försålda hästar och nötkreatur år 1948 torde vara, att slakten varit jämförelsevis låg detta år på grund av dels den goda skörden år 1948, dels den starka minskningen av antalet hästar och nötkreatur under år 1947.

Stegringen av inkomsterna från försålda vegetabiliska produkter hänför sig främst till försäljningen av spannmål och frövaror, som stigit med 139,9 milj. kronor eller 43,i procent. De starkt ökade inkomsterna av vegetabilieproduktionen sammanhänga huvudsakligen med det goda skördeutfallet år 1948 i jämförelse med år 1947, som var ett dåligt skördeår.

De nu anförda siffrorna avse riket i dess helhet. Mellan de olika områdena föreligga vissa olikheter. I jämförelse med år 1947 har ökningen av jordbrukets samtliga kontanta inkomster varit starkast i södra och mellersta Sveri-

ges slättbygder, där den uppgår till 12,8 procent. För skogs- och dalbygderna i samma delar av landet redovisas en inkomstökning med 5,i procent medan för norra Sverige en minskning på 0,4 procent konstateras. Såsom framgår av tab. 4 förklaras den för norra Sverige mindre gynnsamma utvecklingen av att inkomsterna av skogsbruk samt »diverse inkomster» (körslor vid avverkningar in. in.) minskat jämförelsevis starkt i denna del av landet. Vidare ha inkomsterna av försålda vegetabiliska produkter relativt sett ökat mindre i norra Sverige än i södra och mellersta Sverige. Inkomsterna av animaliska produkter ha däremot ökat ungefär likartat i hela landet.

Förskjutningarna av de viktigaste inkomstposternas inbördes betydelse belysas närmare av följande sammanställning av deras procentuella andel av jordbrukets sammanlagda kontanta inkomster enligt självdeklarationerna:

13 liihang till riksdagens protokoll 1930. 1 samt. Nr 245.

194 Kungl. Mai:ts proposition nr 245.

Vegetabiliska produkter.....

Animaliska produkter.......

Skogsbruk.................

Diverse inkomster..........

Samtliga kontanta inkomster

I tablån lägger man särskilt märke till att de vegetabiliska produkternas andel av inkomstsumman stigit under år 1948, och att procenttalet för detta år även ligger över motsvarande tal för år 1938.

De vegatabiliska resp. animaliska produkternas andel av inkomsterna av samtliga försålda jordbruksprodukter belyses i tabell 5. I denna framträder tydligt det kända förhållandet, att de vegetabiliska produkternas relativa betydelse ökar starkt med stigande egendomsstorlek samt att densamma genomgående är vida större inom slättbygderna i södra och mellersta Sverige än i skogs- och dalbygderna och i norra Sverige.

Göres en uppdelning av de kontanta inkomsterna på de tre huvudområdena, erhålles följande procentuella fördelning:

Samtliga kontanta inkomster 1938

Södra och mellersta Sveriges slättbygder 54-1 Södra och mellersta Sveriges skogs- och

dalbygder......................... 29 9

Norra Sverige ...................... 16 0

Hela riket 100 0

Inkomster av försålda jordbruksprodukter Södra och mellersta Sveriges slättbygder 64-7 Södra och mellersta Sveriges skogs- och

dalbygder......................... 288

Norra Sverige....................... 6 5

Hela riket 100 0 100-0 100 0 100 0

Tablån visar, att andelen av jordbrukets samtliga kontanta inkomster år 1948 ökat för södra och mellersta Sveriges slättbygder och minskat i de två övriga områdena. Den fortsatta nedgången för norra Sverige beror främst på minskade inkomster av skogsbruket. Beträffande inkomsterna av försålda jordbruksprodukter har fördelningen på de olika områdena ej undergått några större förändringar under de tre senast undersökta åren.

Jordbrukets kontanta utgifter.

De på självdeklarationernas A-bilaga redovisade kontanta utgifterna ha vid bearbetningen sammanförts i följande grupper: arrenden och kontanta undantagsförmåner; arbetslöner; inköp av spannmål och frövaror; kraftfoder och betmassa; potatis och rotfrukter; hö, halm m. fl. fodermedel samt gödselmedel och torvströ; inköp av levande och döda inventarier; underhåll av dels byggnader, dels inventarier; diverse driftskostnader (bl. a. elektrisk ström samt bränn- och smörjolja) jämte räntor. Dessutom ha även uppgifterna rörande kostnaderna för nyuppsättning av inventarier samt för ny-, till- eller ombyggnad bearbetats. Beträffande dessa sistnämnda uppgifter bör emellertid nämnas, att dessa kostnader icke berättiga till avdrag vid taxeringen, varför desamma kunna antagas vara mindre fullständigt redovisade

Kungl. Maj.ts proposition nr 245. 195

Tab. 6. Jordbrukets kontanta utgifter åren 1938, 1947 och 1948, milj. kronor.

Södra och mellersta Sveriges slättbygder.

Arrenden och kontanta undantagsförmåner

Arbetslöner.............................

Inköp av förnödenheter

därav spannmål och frövaror..........

kraftfoder och betmassa.........

potatis och rotfrukter...........

hö, halm m. fl. fodermedel......

gödselmedel och torvströ........

Inköp av levande inventarier............

Inköp av döda inventarier...............

Underhåll av inventarier................

Underhåll av byggnader.................

Diverse driftskostnader..................

Räntor.................................

Samtliga kontanta utgifter

Nyuppsättning av inventarier............

Ny-, till- eller ombyggnad...............

Södra o. mellersta Sveriges skogs- o. dalbygder.

Arrenden och kontanta undantagsförmåner

Arbetslöner.............................

Inköp av förnödenheter

därav spannmål och frövaror..........

kraftfoder och betmassa.........

potatis och rotfrukter...........

hö, halm m. fl. fodermedel......

gödselmedel och torvströ........

Inköp av levande inventarier............

Inköp av döda inventarier...............

Underhåll av inventarier................

Underhåll av byggnader.................

Diverse driftskostnader..................

Räntor.................................

Samtliga kontanta utgifter

Nyuppsättning av inventarier.............

Ny-, till- eller ombyggnad...............

Norra Sverige.

Arrenden och kontanta undantagsförmåner

Arbetslöner.............................

Inköp av förnödenheter

därav spannmål och frövaror..........

kraftfoder och betmassa.........

potatis och rotfrukter...........

hö, halm m. fl. fodermedel......

gödselmedel och torvströ........

Inköp av levande inventarier............

Inköp av döda inventarier...............

Underhåll av inventarier................

Underhåll av byggnader.................

Diverse driftskostnader..................

Räntor.................................

Samtliga kontanta utgifter

Nyuppsättning av inventarier............

Ny-, till- eller ombyggnad...............

196 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Tab. 6 (forts.)- Jordbrukets kontanta utgifter åren 1938, 1947 och 1948, mil}, kronor.

i deklarationerna. Av de vid bearbetningen av dessa poster erhållna resultaten torde därför icke alltför bestämda slutsatser böra dragas.^

Resultaten av beräkningarna redovisas i tabellerna 6 och 7.

För hela riket beräknas jordbrukarnas kontanta utgifter år 1948 ha uppgått till sammanlagt 2 296,i milj. kronor, vartill komma ytterligare 68,9 milj. kronor för nyuppsättning av inventarier och 76,5 milj. kronor för ny-, tilloch ombyggnader. Motsvarande utgifter år 1947 utgjorde respektive 2 046,7,

47,3 och 77,4 milj. kronor. I jämförelse med år 1947 ökade således samtliga kontanta utgifter år 1948 med 249,4 milj. kronor eller 12,2 procent. Såsom framgår av tabell 7 ha de relativa utgiftsökningarna varit av ungefär samma storleksordning för de olika huvudposterna med undantag för ränteutgifterna, vilka stigit minst eller med 5,i procent. För de övriga posterna variera utgiftsökningarna mellan 10,2 och 15,5 procent. Trots den fortgående mekaniseringen av jordbruket ökade utgifterna för arbetslöner med 11,7 procent. Detta förklaras av att arbetslönerna vid jordbruket legat högre år 1948 än år 1947. Lantarbetarnas timlöner höjdes nämligen den 1 november 1947 med cirka 31 öre; en mindre höjning genomfördes även den 1 november 1948.

Utgifterna för nyuppsättning av inventarier ökade enligt deklarationerna med 21,6 milj. kronor eller med 45,7 procent, vilket tyder på en stark maskinell upprustning inom jordbruket under år 1948.

De nu nämnda talen avse riket i dess helhet. Av tabell 7 framgår, att vissa olikheter föreligga mellan de tre huvudområdena. Utgiftsökningen mellan åren 1947 och 1948 har sålunda varit starkast i södra och mellersta Sveriges slättbygder, där den uppgår till 13,6 procent. För skogs- och dalbygderna i södra och mellersta Sverige redovisas en ökning av de kontanta utgifterna med ll,o procent och för norra Sverige en ökning med 8,s procent. För slättbygderna samt skogs- och dalbygderna konstateras en ökning av arbetskostnaderna med 12,i resp. 13,s procent, medan densamma i norra Sverige uppgår till endast 5,8 procent. Att ökningen av arbetskostnaderna är mindre i norra Sverige torde bero av att skogsbrukets omfattning minskat mer i denna del av landet än i de båda övriga områdena. Vidare torde höjningen av timlönerna ha inverkat mindre på arbetskostnaderna i norra Sverige, på grund av att en mycket stor del av arbetet både i själva jordbruket och i skogen där utföres av jordbrukarna själva och deras familjemedlemmar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

197 Tab. 7. Jordbrukets kontanta utgifter åren 1938, 1947 och 1948. Indextal.

Inkomster och utgifter per hektar jordbruksjord. Inkomst- och utgiftsutvecklingen inom olika storleksgrupper av jordbruk.

Olikheterna mellan olika storleksgrupper belysas genom den beräkning av de kontanta inkomsterna och utgifterna per hektar jordbruksjord, vars resultat återgivas i tabell 9. Genom delta material erhålles också en ytterligare belysning av förskjutningarna från år till år liksom nya möjligheter till jämförelser mellan de tre huvudområdena.

Det framgår av tabell 9 och indextalen i tabell 10, att de. kontanta inkomsterna per hektar jordbruksjord mellan åren 1947 och 1948 ökat mest i södra och mellersta Sveriges slättbygder och att ökningen varit ungefär lika stor inom samtliga storleksklasser. I skogs- och dalbygderna har ökningen av inkomsterna varit betydligt större i de högre storleksgrupperna än i de lägre. För norra Sverige föreligger i stort sett ingen mer framträdande ök-

198 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tab. 8. Arbetslönernas och ränteutgifternas procentuella andel av {ordbrukets kontanta utgifter Inom olika storleksgrupper och områden åren 1938,

1947 och 1948.

ning. Beträffande ökningen av utgifterna per arealenhet föreligger en mera likartad utveckling inom de olika områdena.

Vid en jämförelse mellan de olika områdena framträder vidare det förhållandet, att de kontanta inkomsterna per hektar jordbruks jord i allmänhet äro högre i norra än i södra och mellersta Sverige. Denna i vissa fall ganska betydande skillnad beror framförallt därpå, att inom det förstnämnda området i regel jämförelsevis stora skogsarealer ingå i brukningsdelarna, medan den till desamma hörande åkerarealen är förhållandevis liten. Det är sålunda inkomsterna av skogsbruket, som höja dessa siffror för norra Sverige över dem, som redovisas för det övriga landet.

De viktigaste inkomstposternas ekonomiska betydelse för brukningsdelar av olika storlek och inom olika områden belyses närmare i tabell 11, i vilken inkomsterna i kronor per hektar jordbruks jord av vegetabiliska och animaliska produkter samt av skogsbruk redovisas. På motsvarande sätt redovisas i tabell 12 jordbrukarnas kontanta utgifter, likaledes beräknade per hek-

199 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Tab. 9. Kontanta inkomster och utgifter i kronor per hektar jordbruksjord vid Jordbruksfastighet inom olika storleksgrupper och områden åren 1938, 1947 och 1948.

Tab. 10. Kontanta inkomster och utgifter per hektar jordbruksjord vid jordbruksfastighet inom olika storleksgrupper och områden åren 1938, 1947 och 1948.

Indextal: 1938 = 100.

tar jordbruksjord för arbetskraft, kraftfoder och betmassa, gödselmedel och torvströ samt för räntor.

Beträffande den relativa betydelsen av jordbrukarnas olika inkomstkällor föreligga mycket tydliga olikheter såväl mellan olika områden som mellan

200 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tab. 11. Kontanta inkomster i kronor per hektar jordbruksjord vid Jordbruks* fastighet inom olika storleksgrupper och områden åren 1938, 1947 och 1948.

olika storleksgrupper. De vegetabiliska produkternas betydelse stiger med växande egendomsstorlek och är vidare störst inom slättbygderna och minst i norra Sverige. Inkomsterna av skogsbruk äro givetvis störst i norra Sverige, något mindre i skogs- och dalbygderna samt minst inom slättbygderna i södra och mellersta Sverige.

I jämförelse med år 1947 ha arbetskostnaderna per hektar jordbruksjord år 1948 stigit inom samtliga storleksklasser och områden, ökningen har dock varit starkare vid de större jordbruken än vid de mindre. Beträffande brukningsdelar med upp till 30 hektar åker framträder en betydande skillnad i arbetskostnader mellan norra Sverige å ena sidan och södra och mellersta Sverige å andra sidan. De avsevärt större kontanta arbetskostnaderna per hektar jordbruksjord i norra Sverige förklaras av skogsbrukets stora betydelse för brukningsdelar av olika storlekar i denna del av landet. Ett närmare studium av tabellmaterialet visar även en viss samvariation mellan å ena sidan inkomsterna av skogsbruk och å andra sidan löneutgifterna. Det bör emellertid härvid observeras, att löneutgifterna ej i sin helhet höra sam-

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

201 Tab. 12. Kontanta utgifter i kronor per hektar jordbruksjord vid Jordbruksfastighet inom olika storleksgrupper och områden åren 1938, 1947 och 1948.

man med jordbrukarnas försäljning och avverkning av egen skog. En del av arbetskostnaderna äro avlöningar till skogsarbetare, som jordbrukarna anställa vid avverkningar åt skogsbolagen.

Jordbrukarnas taxerade nettointäkter och jordbrukarefamiljens arbetsinkomster.

Den i det föregående lämnade redogörelsen för utvecklingen av jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter grundar sig på en bearbetning av motsvarande uppgifter i den s. k. A-bilagan till självdeklarationerna. Härutöver

202 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tab. 13. Jordbrukets taxerade nettointäkter inom olika områden, åren 1938, 1947 och 1948.

ha även deklarationernas uppgifter rörande jordbrukarnas taxerade nettointäkter statistiskt bearbetats, varvid desamma dels uppräknats till totalsiffror för hela riket och tre huvudområden, dels beräknats i kronor per hektar jordbruks]ord och per brukningsdel. Huvudresultaten av denna del av undersökningen redovisas i tabell 13. Det bör observeras att vad förut anförts om deklarationsundersökningens brister vid jämförelser över längre tidsperioder icke gäller i fråga om de taxerade nettointäkterna. De taxerade nettointäkterna av jordbruksfastighet ha i genomsnitt för riket stigit med 2,o procent i jämförelse med år 1947. I överensstämmelse med förändringarna i de kontanta inkomsterna och utgifterna visa även nettointäkterna, att år 1948 varit gynnsammast för södra och mellersta Sveriges slättbygder. För dessa redovisas sålunda en ökning av nettointäkterna av jordbruk med 10,2 procent, medan för skogs- och dalbygderna och norra Sverige en minskning med 2,2 respektive 5,i procent konstateras. Nettointäkterna av tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet uppvisa en markerad ökning för samtliga områden, ehuru mindre för norra Sverige än för södra och mellersta delarna av landet.

För att ytterligare belysa jordbrukarnas ekonomiska förhållanden ha även beräkningar verkställts rörande storleken av den arbetsinkomst, som enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

203 Tab. 14. Familjens arbetsinkomst i kronor per bruknlngsdel åren 1938,

1947 och 1948.

självdeklarationerna kommit jordbrukarefamiljerna till godo. Dessa beräkningar ha verkställts på så sätt, att till nettointäkterna av jordbruksfastighet lagts skuldräntorna, varefter den därvid erhållna summan minskats med ett belopp, som ansetts motsvara »normala ränteanspråk». Detta sistnämnda belopp utgör förräntningen av det i självdeklarationen såsom tillgång redovisade värdet av jordbruksfastigheten, av levande och döda inventarier samt av inneliggande lager. Vid beräkningen av detsamma har man vid de tre senast utförda undersökningarna utgått från en räntefot av 3 procent för fastighetsvärdet och 4 procent för värdet av inventarier och lager. Resultaten av denna beräkning redovisas i tabell 14. Mellan åren 1947 och 1948 konstateras en olikartad utveckling för de tre områdena. För slättbygderna redovisas en påtaglig ökning, medan arbetsinkomsterna ha sjunkit i norra Sverige och förblivit ungefär oförändrade i skogs- och dalbygderna.

Vid bedömandet av dessa tal bör beaktas, att det här är fråga om en uppskattande beräkning av den samlade arbetsinkomsten för hela jordbrukarefamiljen. Till denna inkomst kommer — åtminstone vid de större egendomarna — icke obetydliga belopp i form av ränta å det egna lantbrukskapitalet.

Stockholm den 1 april 1950.

Statens livsmedelskommission Statistiska byrån

OTTO ZETTERBERG.

204 Kungi. Maj.ts proposition nr 245.

Bilaga 6.

PM

angående den svenska jordbruksregleringen i internationellt

sammanhang.

Den 22 respektive 23 mars 1950 har riksdagen, med bifall till propositionerna nr 52 och 54, beslutat bl. a. dels godkänna Sveriges anslutning till allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) ävensom bemyndiga Kungl. Maj :t att, då förutsättningar härför inträtt, vidtaga åtgärder för Sveriges definitiva anslutning till berörda avtal och dels bemyndiga Kungl. Maj :t att å Sveriges vägnar vid tidpunkt, som Kungl. Maj :t äger bestämma, godtaga Havana-stadgan för en internationell handelsorganisation (ITO) och att fastställa de villkor, på vilka stadgan må sättas i kraft för Sveriges del. GATT har sedermera undertecknats från svensk sida och träder för vår del i kraft den 1 maj 1950. Någon definitiv anslutning till Havana-stadgan har däremot ännu icke skett.

Den genom Havana-stadgan beslutade internationella handelsorganisationen (ITO) är utformad från den huvudsynpunkten, att de olika ländernas handelspolitik bör underkastas vissa regler åsyftande att motverka, att länderna vidtaga åtgärder, som ha ogynnsamma verkningar på den internationella handeln och därigenom på de olika ländernas välstånd. Stadgan syftar bland annat till att undanröja handelshinder av olika slag och innehåller för detta ändamål detaljerade föreskrifter om villkoren för användning av olika handelspolitiska medel såsom tullar och andra avgifter, kvantitativa restriktioner, subventioner, import- och exportmonopol m. m. Stadgan, som utarbetades vid en internationell konferens i Havana efter inbjudan av Förenta Nationerna, är dagtecknad den 24 mars 1948.

Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) slöts i Geneve år 1947 som resultat av omfattande tullförhandlingar, vilka genomfördes i samband med arbetet på den sedermera i Havana definitivt utformade stadgan för ITO. Avtalet är det instrument, varigenom Havana-stadgans syfte att sänka tullmurarna avses skola förverkligas, men avtalet är samtidigt en självständig överenskommelse, som i avvaktan på stadgans ikraftträdande omedelbart bringar i tillämpning de viktigaste av de principer, på vilka stadgan vilar. Avtalet innehåller dels vissa med stadgans bestämmelser analoga regler av allmän handelspolitisk karaktär, dels listor över de tullmedgivanden (nedsättningar och bindningar), som gjorts av de i förhandlingarna deltagande länderna.

I detta sammanhang skall även erinras om de ansträngningar att liberalisera den internationella handeln, som jämsides med arbetet på att få till stånd en allmän anslutning till Havana-stadgan och GATT gjorts och alltjämt göras enligt överenskommelse mellan ett antal länder, anslutna till organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC). Liberaliseringssträvandena inom OEEC:s ram ha hittills framför allt varit inriktade på att påskynda en begränsning eller avveckling av de kvantitativa importrestriktionerna för handeln mellan de berörda länderna och ha därigenom åtminstone regionalt och partiellt bidragit till förverkligandet av Havana-

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

stadgans och GATT:s syfte att avskaffa den bilaterala bindningen av handeln och möjliggöra en återgång till förkrigstidens multilaterala handel. Detta har skett genom att man successivt begränsat tillämplighetsområdet för de undantag från det principiella förbudet mot användande av kvantitativa importrestriktioner, som Havana-stadgan och GATT teoretiskt medge. På denna väg har hittills uppnåtts en frigivning av handeln de berörda länderna emellan, som värdemässigt omfattar ca 50 procent av handeln under år 1948, och för närvarande undersökas möjligheterna för en utökning av frigivningen med ytterligare ca 10 procent. Härvid är emellertid att märka, att frigivningen och nämnda procenttal endast hänföra sig till varuslag, som äro föremål för privat handel. Från den 50- eller 60-procentiga frigivningen ha alltså undantagits alla varor, som äro föremål för statlig handel, d. v. s. som importeras antingen av staterna själva eller av monopolföretag under statligt överinseende. Detta har inneburit, att alla jordbruksprodukter, beträffande vilka importen i Sverige är centraliserad antingen till rent statligt företag (spannmål och fodermedel med vissa undantag) eller till statskontrollerade enskilda företag (socker, fettråvaror och fetter med vissa undantag samt kött och fläsk), d. v. s. flertalet av våra egentliga jordbruksvaror, från svensk sida tills vidare undantagits från frigivningen inom ramen för OEEC.

Frågan om Havana-stadgans förenlighet med den framtida svenska jordbrukspolitiken har ingående behandlats av den år 1946 tillsatta handelspolitiska beredningen och 1947 års kommitterade för utrikeshandelsfrågor (i det följande kallade kommittéerna). Även livsmedelskommissionen har vid olika tillfällen yttrat sig över stadgan. I sitt slutliga yttrande har kommissionen sammanfattningsvis framhållit, att de speciella svenska önskemål, som framfördes vid Havana-konferensen, i det stora hela blivit tillgodosedda. Ett godkännande av stadgan i föreliggande skick skulle sålunda enligt kommissionen icke behöva föranleda omprövning av de av riksdagen fastställda grunderna för jordbrukspolitikens handhavande. Kommittéerna ha för sin del under åberopande bland annat av vad livsmedelskommissionen anfört tillstyrkt, att stadgan måtte ratificeras för Sveriges del.

Som redan nämnts äro de allmänt handelspolitiska bestämmelserna i GATT analoga med motsvarande bestämmelser i Havana-stadgan. De uttalanden av kommittéerna och livsmedelskommissionen, som gjorts rörande Havana-stadgans förenlighet med jordbrukspolitiken, gälla alltså i stort sett även bestämmelserna i GATT. Att märka är emellertid att vissa bestämmelser i Havana-stadgan av intresse i detta sammanhang icke ha någon motsvarighet i GATT. Beträffande olika åtgärders inom jordbrukspolitiken förenlighet med Havana-stadgan och GATT kan vidare anföras följande. (I den mån en bestämmelse i Havana-stadgan icke motsvaras av en bestämmelse i GATT, har detta särskilt angivits.)

A. Import- och exportavgifter.

Havana-stadgan och GATT lägga icke hinder i vägen för tillämpning av tullar och andra avgifter å import och export men avse att åstadkomma en minskning av sådana tullar och avgifter. Minskningen skall enligt Havanastadgan genomföras förhandlingsvägen. Medlem är sålunda skyldig att på begäran av annan medlem inleda och genomföra förhandlingar, syftande till väsentlig nedsättning av den allmänna tull- och avgiftsnivån. Medlemmarna skola därvid vara berättigade att vägra medgivanden beträffande särskilda varuslag. Detta betyder emellertid enligt en utskottsrapport vid Havanakonferensen icke, att eu medlem kan vägra alt förhandla om visst varuslag

206 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

utan att lämna någon förklaring; om de anförda skälen icke anses tillfredsställande, kan motparten anlita stadgans regler för lösning av tvister mellan medlemmarna. GATT saknar motsvarighet till stadgans bestämmelser om förhandlingsskyldighet men innehåller föreskrifter om tullkoncessioner, vilka anknyta till ifrågavarande bestämmelser. I GATT-avtalet föreskrives sålunda, att varuslag, upptagna i de vid avtalet fogade listorna, icke få beläggas med vanliga tullar utöver de belopp, som angivas i listorna. De skola vidare vara befriade från andra tullar och avgifter utöver dem, som äro i kraft å dagen för avtalet eller då förutsatta i gällande lagstiftning.

I enlighet med förhandlingsreglerna i Havana-stadgan ha de egentliga jordbruksvarorna från svensk sida undantagits från koncessioner i samband med hittills förda tullförhandlingar enligt GATT.

B. Kvantitativa import- och exportregleringar.

Kvantitativa restriktioner å import och export, d. v. s. restriktioner av annat slag än tullar och andra avgifter, äro i princip förbjudna enligt Havana-stadgan och GATT. Kvantitativa restriktioner äro dock medgivna i följande fall.

a) Exportrestriktioner med syfte att förebygga eller avhjälpa kritisk brist på livsmedel eller andra nödvändiga produkter. Enligt en utskottsrapport vid Havana-konferensen är undantaget tillämpligt även för det fall att tillfälliga exportrestriktioner tillgripas »för att möta en avsevärd stegring av de inhemska priserna å livsmedel på grund av en prisstegring i andra länder».

b) Import- eller exportrestriktioner för tillämpning av normer eller föreskrifter angående klassificering, kvalitetskontroll eller saluhållande av varor i den internationella handeln.

c) Importrestriktioner å jordbruks- eller fiskeriprodukter, om restriktionerna äro nödvändiga för genomförande av vissa statliga åtgärder.

Här avses statliga åtgärder, som faktiskt ha till resultat:

i) att begränsa de kvantiteter som få saluhållas eller produceras av motsvarande inhemska produkt. Kommittéerna ha anfört, att detta medgivande möjligen kunde ge oss rätt att i sådana fall, då positiva åtgärder vidtogos till begränsning av utbudet, exempelvis eosinering eller gröpning av brödsäd till foder eller skärpning av kvalitetsbestämmelserna för brödspannmål, samtidigt genomföra en kvantitativ införselreglering (av brödsäd i nyssnämnda exempel). Enligt ett utskottsuttalande vid Havana-konferensen torde emellertid medgivandet omfatta även importrestriktioner för att utjämna säsongvariationerna i animalieproduktionen i den mån de erfordrades som komplement till ett antal andra åtgärder som användes för att begränsa den inhemska produktionen. I detta sammanhang har från svensk sida, bland annat, redovisats sådana åtgärder som begränsning av smörproduktion för inhemska marknaden genom att avsättningsutrymme bereddes för margarinproduktionen, betäckningsavgifter, åtgärder, som möjliggöra att viss mängd kött och fläsk undantages från det marknadsförda utbudet genom det s. k. destruktionsförfarandet, slaktdjursavgifter och åtgärder för att ge den svenska foderregleringen en produktionshämmande utformning. Livsmedelskommissionen har framhållit, att klarhet över hur medgivandet i konkreta fall kommer att tolkas kan vinnas först sedan ITO kommit i full verksamhet.

ii) att avveckla ett tillfälligt överskott av motsvarande inhemska produkt genom att göra överskottet tillgängligt för vissa grupper av inhemska konsu-

207 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

men ter utan betalning eller till priser under gällande marknadspris. Enligt en utskottsrapport vid Havana-konferensen täcker detta medgivande anordningar genom vilka tillfälliga överskott av spannmål göras tillgängliga såsom kreatursfoder för småbrukare och liknande kategorier med låg levnadsstandard utan betalning eller till priser under gällande marknadspris. Genom detta uttalande torde vara möjligt att, därest förutsättningarna i övrigt äro för handen, kombinera eosinering eller gröpning av brödsäd till kreatursfoder med en kvantitativ införselreglering.

iii) att begränsa de kvantiteter som få produceras av en animalisk produkt, vars framställning helt eller till huvudsaklig del är direkt beroende av den importerade varan, under förutsättning att den inhemska produktionen av sistnämnda vara är relativt obetydlig.

Särskilda regler ha lämnats för tillämpning av de restriktioner, som kunna vara tillåtna enligt c) ovan. Vidare har föreskrivits, att under importoch exportrestriktioner inbegripas sådana restriktioner, som genomföras medelst åtgärder, vilka äro att hänföra till statlig handel. Föreskriften avser att hindra ett kringgående av reglerna genom att importen eller exporten anförtros åt monopolföretag.

Havana-stadgan och GATT göra allmänt undantag från förbudet mot kvantitativa restriktioner, när det gäller restriktioner till skydd för ett lands betalningsbalans. Utförliga bestämmelser meddelas i syfte att påskynda en avveckling av de nuvarande av valutaskäl betingade restriktionerna.

C. Inre beskattningar och avgifter.

Importerade varor få icke beläggas med inre avgifter utöver vad som gäller för inhemska produkter av samma slag, och ej heller annorledes få importerade eller inhemska produkter beläggas med inre avgifter så att inhemsk produktion skyddas. Enligt en utskottsrapport vid Havana-konferensen äro sådana avgifter tillåtna, som visserligen ha till verkan att stödja produktionen av en viss inhemsk produkt (t. ex. smör) men äro riktade lika mycket mot den inhemska tillverkningen av en annan vara (t. ex. inhemskt margarin), av vilken en väsentlig inhemsk produktion förekommer, som mot importen av sådan vara (t. ex. importerat margarin). Kommittéerna och livsmedelskommissionen ha funnit det av berörda utskottsuttalande vara klart, att den svenska margarinaccisen och oljekaksskatten äro tillåtna, så länge i landet förekommer en väsentlig produktion av margarin respektive oljekakor, även om dessa produkter framställas av importerade råvaror.

I detta sammanhang kan nämnas, att frågan om de avgifter i prisutjämnande syfte, som för närvarande uttagas på vissa importvaror, och som enligt sakens natur diskriminera mellan olika länder och därför i princip äro förbjudna, fått sin lösning genom ett stadgande, som medgiver rätt att antaga eller genomföra åtgärder, vilka äro nödvändiga för priskontroll i ett land, som lider av varubrist till följd av det andra världskriget.

D. Inre regleringar.

Med avseende å inre regleringar skola importerade varor icke behandlas mindre gynnsamt än inhemska produkter av samma slag. Inre kvantitativa regleringar få hland annat icke avse, att en bestämd kvantitet eller proportion av eu vara skall vara av inhemskt ursprung. Regleringar, som uppfylla detta villkor, skola icke anses diskriminerande i något fall, då alla reglering-

208 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

en underkastade varor produceras inom landet i väsentliga kvantiteter. Regleringarna få icke innefatta fördelning mellan utländska leveranskällor. Härigenom har stadgats ett principiellt förhud mot sådana åtgärder som inmatnings- och inblandningsbestämmelser för brödsäd och grynhavre samt bestämmelsen om viss halt av inhemska fettvaror i margarin. Från förbudet har emellertid undantag gjorts för åtgärd, som var i kraft den 1 juli 1939, den 10 april 1947 eller den 24 mars 1948. På grund av ett par utskottsuttalanden vid Havana-konferensen rörande möjligheterna att vidtaga förändringar i redan existerande reglering ha kommittéerna och livsmedelskommissionen funnit att de svenska inmalningsbestämmelserna äro till fullo täckta av undantaget. Det under C ovan relaterade utskottsutlåtandet avser även inre regleringar.

Kommittéerna ha vidare i detta sammanhang konstaterat, att en åtgärd, varigenom skyldighet skulle stadgas att inblanda smör i margarin, utan särskild föreskrift om att smöret till viss del måste vara av inhemskt ursprung, icke skulle strida mot förbudet, så länge smörproduktionen håller sig inom den genom 1947 års riksdagsbeslut angivna ramen, vilken förutsätter en margarintillverkning som lär kunna betraktas som väsentlig.

E. Subventioner.

Subventioner få anses vara det medel, som Havana-stadgan och GATT närmast anvisar som stöd åt inhemska näringar. De äro i princip tillåtna. Organisationen respektive DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA skola underrättas om utgående subventioner. Skyldighet föreligger för medlem eller part att på begäran av annan, som anser, att en sådan subventionering förorsakar eller hotar att förorsaka allvarlig skada på dess intressen, dryfta möjligheterna att begränsa subventionerna. Observeras må i detta sammanhang, att subventionering kan från annat lands sida mötas med en mot subventionen svarande antidumping- eller utjänmingstull. Sådan tull är i princip tillåten även om sådan tullöverenskommelse, som avses ovan under A, skulle ha ingåtts.

Havana-stadgan innehåller — till skillnad från GATT — ett undantag från huvudregeln att subventioner i princip äro tillåtna, nämligen för exportsubventioner, som resultera i att en vara säljes för export till lägre pris än hemmamarknadspriset. Dylika subventioner äro enligt stadgan förbjudna. Utan hinder därav må dock exporterade varor befrias från tullar eller skatter, som påläggas varor av samma slag vid förbrukning inom landet. Vidare få inkomsterna av sådana skatter och tullar användas till betalning åt inhemska producenter i allmänhet av ifrågavarande varor. Betalningen betraktas då som ett fall enligt första stycket ovan. Subventionering av exporten får på vissa villkor tillgripas även för att uppväga en subvention, beviljad av ett konkurrerande exportland, som icke är medlem av organisationen.

I föregående stycke avsedd bestämmelse om förbud mot exportsubventioner skall av medlemsstat sättas i kraft så snart som möjligt och icke senare än två år efter den dag, då Havana-stadgan träder i kraft. I särskilda fall kan organisationen bevilja ytterligare anstånd.

Enligt en utskottsrapport vid Havana-konferensen har klarlagts, att stadgandet om att exporterade varor må befrias från tullar eller skatter tillåter även restitution av införselavgifter å fodermedel vid export av därmed framställda jordbruksprodukter. Kommittéerna påpeka emellertid att stadgandet icke heller med klarläggandet i utskottsrapporten ger möjlighet att utbetala exportbidrag för jordbruksprodukter på sätt skedde under 1930-talet,

Kungl. Maj.ts proposition nr 245. 209

d. v. s. klumpvis utan direkt anknytning till de på exportvaran belöpande avgifterna.

Förbudet mot exportsubventioner av angivet slag är vidare, såvitt angår råvaror (innefattande bland annat varje produkt av jordbruk eller fiske, i sin naturliga form eller efter sådan bearbetning som vanligen kräves för att bereda varan för saluförande i väsentliga kvantiteter på den internationella marknaden), avsevärt uppmjukat genom en särskild bestämmelse i stadgan. Däri föreskrives sålunda, bland annat, att ett prisstabiliseringssystem för råvaror, vilket tidvis resulterar i att exportpriset är lägre än hemmamarknadspriset men enligt vad Organisationen fastställt även haft eller är ämnat att ha till följd att exportpriset är högre än hemmamarknadspriset, icke skall anses innefatta förbjuden exportsubventionering. Genom denna undantagsbestämmelse råder enligt kommittéerna icke tvivel om att en viss direkt subventionering av den svenska smörexporten är tillåten. En förutsättning är dock, att Organisationen fastslår anordningens karaktär av sådant prisregleringssystem som här avses.

Beträffande all tillåten subventionering av råvaror har i stadgan vidare utsagts, att subventioneringen icke må tillämpas så, att medlem därigenom får mer än skälig andel av världshandeln med ifrågavarande produkt.

F. Lagringsstöd (stödköp).

Kommittéerna framhålla, att ett lagringsstöd (t. ex. i fråga om brödsäd), innebärande att staten på ett eller annat sätt skulle garantera en viss minimiprisnivå, kan sägas utgöra en form av statlig subventionering, Minimiprisnivån skulle emellertid enligt jordbruksprograinmet ligga under den prisnivå, som genom importregleringen stödjes mot utländsk konkurrens. Åtgärden synes därför enligt kommittéerna icke vara ägnad att minska importen, liksom den givetvis ej heller kan bidraga till att öka exporten. På grund härav torde den icke falla under Havana-stadgans och GATT:s subventioneringsbestämmelser. Däremot skulle den möjligen kunna beröras av stadgandena om inre beskattningar och regleringar (avdelningarna C och D ovan), i det att man under åberopande av dessa stadganden möjligen skulle kunna påfordra, att lagringsstöd lämnades icke blott för här i landet producerad utan även för importerad spannmål. Emellertid torde man kunna utgå från att i en sådan situation, då lagringsstöd måste tillgripas, importen redan tidigare genom andra regleringsåtgärder helt utestängts, varför några större lager av utländsk spannmål sannolikt icke torde finnas.

G. Ensamrätt till import och export.

Med statlig handel förstås enligt Havana-stadgan och GATT handel, som bedrives av ett statligt företag eller av ett företag, som av staten beviljats uteslutande eller särskilda privilegier. Sådan handel skall, om den omfattar import och export, i allmänhet drivas i överensstämmelse med grundsatserna om icke diskriminerande behandling.

Enligt Havana-stadgan (GATT innehåller icke motsvarande bestämmelse) skall medlem, som genom monopolisering genomför inskränkningar av handeln, på begäran av annan medlem upptaga förhandlingar därom på samma sätt som föreskrives beträffande tullar och avgifter (sé avdelning A ovan). I fråga om importmonopol skola förhandlingarna i första hand avse att fastställa en högsta importavgift. Monopolet skall ha skyldighet att importera den monopoliserade varan i tillräckliga kvantiteter för alt täcka efterfrågan, varvid hänsyn skall tagas till eventuell ransonering av varan. Vid 14 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 245.

210 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

tillämpning av nu angivna bestämmelser skall vederbörlig hänsyn tagas till det förhållandet, att vissa monopol inrättats och drivas huvudsakligen för sociala, humanitära eller statsfinansiella ändamål.

Kommittéerna ha framhållit, att de anordningar med ensamrätt till import och export, som skulle ifrågakomma enligt den planerade svenska jordbrukspolitiken, i och för sig icke torde möta något hinder. Icke heller förhandlingstvånget torde kunna befaras medföra några komplikationer. Att märka är emellertid, att man icke genom monopolanordningar kan undanröja de svårigheter, som bestämmelserna om kvantitativa regleringar och exportsubventioner fortfarande kunna vålla för genomförande av enstaka åtgärder på jordbrukspolitikens område. Undantagsbestämmelsen angående monopol för sociala, kulturella, humanitära och statsfinansiella ändamål har av kommittéerna ansetts tillämplig beträffande monopolen på tobak och rusdrycker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

211 SVENSKA SPANNMÅLSAKTIEBOLAGET STOCKHOLM

Bilaga 7.

Till statens livsmedelskommission, Stockholm.

I likhet med vad som skett tidigare år får Svenska spannmålsaktiebolaget härmed till statens livsmedelskommission inkomma med förslag till de prisreglerande åtgärder på jordbrukets område avseende konsumtionsåret 1950/ 51, som beröra bolagets verksamhet. I samband härmed har bolaget företagit beräkningar över bolagets kostnader under verksamhetsåret 1950/51 liksom ock framlagt en förnyad kalkyl över dess kostnader under nu löpande konsumtionsår.

Inledning.

Under konsumtionsaren 1948/49 samt 1949/50 ha regleringsåtgärderna beträffande spannmål och fodermedel kunnat successivt förenklas eller helt avskrivas. Sålunda äro numera ransoneringsföreskrifter i stort sett slopade. Vidare finnas icke längre några normalprisbestämmelser i fråga om fodersäd, kli och oljekraftfoder, ehuru det meddelats vissa föreskrifter om priser å importerad fodersäd och importerat kli samt oljekraftfoder att gälla i ett antal importhamnar. I fråga om brödsäden äro emellertid normalprisbestämmelser alltjämt i kraft och likaså utfodringsförbud. På grund härav har också det sedan länge gällande omfattande prisortssystemet för brödsäden måst upprätthållas. Spannmålsbolaget har nu ansett det önskvärt, att regleringsåtgärderna under nästkommande regleringsår om möjligt erhålla en sådan utformning, att de, i den mån så låter sig göra, ansluta till de riktlinjer, som finnas uppdragna i 1947 års riksdagsbeslut, eller att de i annat fall dock böra syfta till att göra en senare övergång till regleringsåtgärder i enlighet med nämnda riktlinjer så enkel som möjligt. Dessa riktlinjer, vilka grundade sig på de förslag som avgivits av 1942 års jordbrukskommitté, åsyttade bl. a., att handeln skulle lämnas så fri som möjligt. Detta gällde icke endast förhållandena inom landet utan jämväl importen och exporten av olika varor. Bolaget vill därför efter en redogörelse för marknadsläget diskutera möjligheterna till en dylik friare handel, innan bolaget övergår till att behandla de förslag till regleringsåtgärder, vilka bolaget med hänsyn till föreliggande förhållanden ansett sig böra framlägga.

Marknadsöversikt.

De antaganden om en kraftig reducering av de internationella priserna å spannmål och fodermedel, som för ett år sedan syntes vara motiverade med hänsyn till det ökade varuutbudet och därav följande konkurrensförhållanden, hava icke helt blivit infriade. Den främsta anledningen härtill är valutasvårigheterna, som under det gångna året skärpts och bl. a. ledde till en devalvering av de dollarsvaga ländernas valutor. Dollarbristen har förstärkt utrikeshandelns bilaterala inriktning och hållit tillbaka de prissänkande krafterna.

212 Kungl. Maj-.ts proposition nr 245.

Världsmarknadspriset för vete var under år 1949 högre än som kunde väntas med hänsyn dels till betalningsbalansen inom internationell handel, dels till förhållandet mellan tillgång och efterfrågan. Icke desto mindre var prisnivån lägre än närmast föregående år.

Prisutvecklingen fr. o. m. januari 1947 framgår av nedanstående tabell, som återgiver kvartalsmedeltal av de å Chicagobörsen noterade loco-priserna för vete.

Genomsnittspris angivet i cents per bushel

1947 1948 1949

239 264 228

266 240 220

248 225 200

308 233 212

Januari—mars.....

April—juni........

Juli—september Oktober—december

Under 1948 stego priserna å Chicagobörsen till 3 dollars per bushel och argentinskt vete noterades till 4 å 5 dollars per bushel. Det högsta priset å Chicagobörsen under 1949 noterades i januari, då vete såldes för marsleverans till 226 cents. Därefter skedde ett prisfall med omkring 10 cents. Vid denna nivå höll sig marknaden anmärkningsvärt fast till i början av maj. Därefter sjönko priserna till den lägsta nivån efter kriget (186 3/8 cents). De statliga prisstödjande åtgärderna åstadkommo på nytt under årets sex sista månader en prisstegring, som slutade med ett decemberpris på 223 cents per bushel.

Priserna å kanadensiskt vete enligt noteringar å spannmålsbörsen i Winnipeg utvecklades under året något annorlunda än priserna å Chicagovetet. i början av 1949 noterades sålunda No. 1 Northern Manitoba med 8 till 18 cents per bushel högre än motsvarande vetekvalitet å Chicagobörsen. I slutet av juni var priset på de båda marknaderna i det närmaste lika. I september och oktober låg den kanadensiska noteringen åter över för att under årets sista månader sjunka ned långt under USA-marknadens.

Av nedanstående tabell framgå prisrelationerna å de båda marknaderna.

Chicago Winnipeg Differens

Cents per bushel

1 januari....................... 226 1/'s 238 — 11 7/s

1 april.......................... 215 V8 223 — 7 7/8

1 juli........................... 195 72 196 - V*

1 oktober....................... 213 s/4 218 — 4 V4

28 december ..................... 217 195 + 22

Under 1949 resulterade de försök, som sedan lång tid tillbaka gjorts att reglera världshandeln med vete, uti ett internationellt veteavtal (IWA) med syfte att tillförsäkra importländerna tillgång till och exportländerna avsättning för vete till skäliga och stabila priser. Veteavtalet trädde i kraft den 1 augusti 1949 och enligt detsamma gäller ett maximipris på 1: 80 dollars per bushel för No. 1 Manitoba Northern i lager i Fort William för vissa minimikvantiteter från exportländerna USA, Canada, Australien, Uruguay och Frankrike, sammanlagt 456 miljoner bushels (12,42 miljoner ton). I USA äro de av staten stödda inomlandspriserna å vete så höga, att exporten för närvarande måste subventioneras med omkring 50 cents per bushel för att överbrygga klyftan mellan USA:s öppna marknadspris och veteavtalets maximipris. Det kan vidare böra framhållas, att intill utgången av 1949 hade exporten av vete särskilt från USA haft betydligt mindre om-

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

fattning, än vad som kunnat beräknas. Tillgångarna på vete därstädes äro därför betydande.

Australiens veteöverskott såldes i början av året till priser, som höllo sig omkring 5 shillings per bushel under 1948 års nivå. Fr. o. m. augusti justerades priserna så att de kommo att motsvara veteavtalets maximipriser. I enlighet med bestämmelserna i veteavtalet har bolaget från Australien inköpt tills vidare 27 000 ton vete till ett pris av omkring 42 kronor per deciton eif svensk hamn.

För Argentinas del ingick år 1949 med priser, som av det statliga exportorganet IAPI höllos uppe på en nivå motsvarande 4 dollars per bushel. En förändring i landets ekonomiska regim hade emellertid bl. a. en prisreducering till följd, som dock ännu icke lett till att paritet erhållits med priserna från andra veteexporterande länder. De inköp, som spannmålsbolaget inom ramen för gällande handelsavtal företagit av 50 000 ton vete för leverans under januari—februari 1950, ha skett till ett pris av 41 kronor 30 öre per 100 kilogram fob argentinsk hamn motsvarande ett cifpris i svensk hamn av mellan 46 och 47 kronor per 100 kilogram.

För majs och havre har prisutvecklingen å Chicagobörsen under åren 1947—1949 varit följande.

Majs: Januari—mars

April—juni.......

Juli—september ... Oktober—december

Havre: Januari—mars.....

April—juni.......

Juli—september ... Oktober— december

Genomsnittligt locopris

Som framgår härav har prisfallet å fodersäd fortsatt under det gångna året. Detsamma har varit förhållandet å den sydamerikanska marknaden, varifrån vi i främsta rummet måst fylla behovet av fodersäd och andra fodervaror. Till belysande av prisutvecklingen återgives här nedan uppgifter angående de genomsnittliga priserna eif svensk hamn å de kvantiteter oljekraftfoder, majs och kli, som spannmålsbolaget inköpt från Sydamerika, huvudsakligast Argentina, under de senaste åren.

214 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Emellertid har på senaste tiden prisfallet avstannat och förbytts i en prisstegring. T. o. m. å den nordamerikanska marknaden, där devalveringen verkar i prissänkande riktning, har prisläget varit anmärkningsvärt fast. Sålunda noterades majs å Chicago-börsen i början på februari till 135 cents per bushel, under det att det genomsnittliga priset under tiden oktober—december endast uppgick till 126 cents per bushel. Vad som främst givit anledning till denna omsvängning är det väntade ogynnsamma skördeutfallet i Argentina. Den ihållande torka, som varit rådande där sedan ett par månader tillbaka, anses nämligen komma att medföra en stark begränsning av majsexporten.

Vad nu sagts rörande prisutvecklingen har huvudsakligen gällt världsmarknadspriserna. Däremot ha förhållandena beträffande de priser, som fått betalas för importen till Sverige, på grund av valutadevalveringen, varit helt andra.

Till belysande av de av bolaget betalade priserna kan nämnas, att spannmålsbolaget i mars—april 1949 inköpte majs till omkring 25 kronor per deciton fob argentinsk hamn, under det att motsvarande prisnotering i oktober var omkring 30 kronor 50 öre samt i mitten på februari 1950 omkring 32 kronor 50 öre per deciton. Vidare har priset å argentinskt kli stigit från 20 kronor per 100 kilogram eif svensk hamn i maj 1949 till nära 25 kronor i februari 1950.

Även i fråga om oljekraftfoder har särskilt på grund av devalveringen under det sista halvåret en prisstegring ägt rum. Sålunda ha exempelvis priserna å högprocentiga jordnöts- och solroskakor, som i början på året kunde köpas till omkring 33 kronor, enligt senaste noteringar stigit till omkring 40 kronor, allt per deciton eif svensk hamn.

Den här lämnade redogörelsen visar, att läget vad beträffar den internationella handeln med spannmål och fodermedel är sådant, att man tillsvidare icke bör räkna med en fortsatt nedgång i priserna. Visserligen äro överskotten på sina håll —- främst i USA —■ betydande. På grund av dollarbristen i importländerna, som försvårar inköp från USA av spannmål, utöva saluöverskotten där icke något större tryck på marknaden. Rimligtvis böra dock dessa överskott förr eller senare omsättas, då möjligheter kanske uppstå för en friare handel. När tidpunkten härför är inne är emellertid för närvarande svårt att förutse. Det torde därför knappast finnas anledning att vid beräkning av spannmålsbolagets kostnader för kommande regleringsår räkna med importpriser, som i väsentlig mån avvika från dem, som gälla för dagen.

Spannmåls- och fodermedelsregleringarna.

a) Förutsättningar.

Utan en regelmässig import av bl. a. konstgödsel och fodermedel samt i händelse av mindre gynnsamma skördeutfall även av brödsäd kan inom landet icke produceras livsmedel i sådan omfattning, att vi äro självförsörjande. Då utfordringsförbudet beträffande brödsäd häves och prisbildningen å olika slag av foder samt å brödsäd lämnas mer fri, är det för övrigt möjligt, att det även vid jämförelsevis goda brödsädsskördar kan komma att föreligga importbehov för brödsäd, enär dylik då liksom före kriget i växlande omfattning komme att förbrukas till foderändamål. Rimligtvis bör emellertid behovet av importerat foder i motsvarande grad minskas.

1942 års jordbruksutredning räknade med en jämförelsevis snar återgång till marknadsförhållanden påminnande om dem, som rådde under

215 Kungi. Maj:ts proposition nr 245.

1920- och 1930-talet. Därför diskuterades också regleringsåtgärdernas utformning utifrån den förutsättningen, att prisläget å sådana importvaror som spannmål och fodermedel som regel skulle ligga i nivå med eller under inomlandspriserna. Sannolikt torde utvecklingen med tiden gå därhän, men trots mycket rikliga tillgångar i vissa länder särskilt av spannmål äro världsmarknadspriserna alltjämt som regel högre än priserna inom vårt land. I viss mån beror detta förhållande, såsom marknadsöversikten visat, på den devalvering av den svenska kronan, som företogs i september månad 1949. Denna åtgärd stod dock i samband med den allmänna valutasituationen för närvarande, vilken främst karakteriseras av brist på dollarvalutor. Huruvida sistnämnda förhållande är att anse som en temporär företeelse eller om det kommer att bliva bestående under en längre tid, därom skall här ej göras något uttalande. Mycket synes dock tyda därpå, att den nuvarande valutasituationen icke kan beräknas bliva snart övergående. Därför är det sannolikt, att de marknadsförhållanden, vilka man tidigare räknat snart skulle bliva rådande, tillsvidare icke kunna påräknas. Över huvud är läget beträffande importmöjligheterna ganska ovisst. Ett oroande moment är sålunda den i år felslagna majsskörden i Argentina. En svag skörd i Europa kan dessutom på nytt komma att bereda stora svårigheter och detta givetvis även för vårt land.

De aktuella marknadsförhållandena medgiva i anslutning till vad nu sagts i flera hänseenden icke någon tillämpning vid utformningen av regleringsåtgärderna å spannmåls- och fodermedelsområdena av de allmänna riktlinjer, som avsågos av jordbruksutredningen. Inmalningstvånget i fråga om brödsäd -vad förmalning till mjöl liksom tillverkningstvånget beträffande havre vid framställning av havregryn och havremjöl äro sålunda verkningslösa, så länge priserna å importvarorna äro högre än de inom landet betalade priserna för varor av motsvarande kvalitet. Även om de inhemska tillgångarna på brödsäd och havre skulle behöva kompletteras genom import, så torde för närvarande någon dylik import icke komma till stånd, om icke antingen priserna inom landet tillåtas stiga, så att de komma i nivå med eller överstiga importpriserna, eller importen, såsom nu sker, subventioneras. Även beträffande importen av majs, kli och oljekraftfoder är läget för närvarande sådant, att importpriserna för samtliga dessa varor äro högre än de priser, som enligt meddelade föreskrifter uttagas vid försäljning av desamma inom landet. Någon ändring av detta förhållande under nästkommande regleringsår torde som ovan sagts icke vara att förvänta, försåvitt icke kronans värde höjes eller priserna inom landet tillåtas stiga rätt väsentligt. En lättnad beträffande importen synes icke utesluten, om utvecklingen går därhän, att USA börjar utförsälja sina spannmålsöverskott mot betalning i annan valuta än dollar. I detta sammanhang må vidare framhållas, att svårigheter alltjämt förefinnas att företaga inköp utifrån av oljekraftfoder i sådan omfattning och av sådan kvalitet, att de under senare år tillämpade bestämmelserna beträffande försäljning av oljekraftfoder i form av standardiserade blandningar kunna slopas.

Vad nu sagts innebär alt, om icke priserna å spannmål och fodermedel inom landet tillåtas stiga rätt avsevärt, så synas möjligheterna att reglera importen enbart genom inmalningstvång samt licensiering mycket små, varav följer att importen alltjämt torde behöva subventioneras. Dessutom äro de handelspolitiska förhållandena sådana, att inköpen utifrån ofta icke kunna genomföras på sätt, som vore för vederbörande importör mest ekonomiskt. Hänsyn måste ock tagas till ingångna handelsavtal samt till valutaförhållanden in. m. På grund härav utgår bolaget i det följande därifrån, att bolaget åtminstone tillsvidare omhänderbar importen av spannmål och

216 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

fodermedel. Bolagets verksamhet synes emellertid böra inriktas därpå att förbereda ett överflyttande vid lämplig tidpunkt av importverksamheten till vederbörande handels- och industriföretag. Härvid får det icke bortses därifrån, att i vissa fall inköpen utifrån för närvarande svårligen kunna genomföras av ett vart enskilt företag. Detta gäller exempelvis inköpen från sådana länder, där exporten omhänderhaves av rent statliga organ.

Vid de överläggningar med representanter för handel och industri, som bolaget fört i samband med behandlingen av frågan om regleringsverksamhetens utformning, har bl. a. framhållits följande.

Från handelns sida gjordes gällande, att tiden nu kunde vara inne att överföra importen av fodermedel och försäljningen av importvarorna från bolaget till det enskilda näringslivet. Till stöd för denna mening har framhållits i huvudsak följande. Åsattes det inom landet tillverkade oljekraftfodret priser, som svarade mot världsmarknadspriserna, skulle någon subvention av oljekraftfoderimporten näppeligen vara erforderlig. Om beträffande andra fodermedel — samt vid behov även oljekraftfoder — subvention vore påkallad, kunde prisregleringen ske genom utbetalande till vederbörande importör av prisutjämning. Skulle vidare i något fall kvotering av importerade varor ifrågakomma, kunde denna kvotering överlämnas till ett handelns eget organ, exempelvis den tidigare å detta område arbetande Foderintressentföreningen u. p. a. Även av kvarnindustrien framhölls, att erforderlig spannmålsimport skulle kunna överflyttas på något industriens eget importorgan. Frånsett att något sådant organ för närvarande icke finnes och då det nu närmast gäller förhållandena under nästkommande regleringsår samt då bolaget dessutom av handelspolitiska och andra skäl funnit, att bolaget tills vidare bör omhänderha importen av spannmål och fodermedel, torde tiden ännu icke vara inne för ett överförande från bolaget till det enskilda näringslivet av den importverksamhet bolaget för närvarande ombesörjer.

Även om bolaget alltså nu bedömer läget så, att bolagets importverksamhet tills vidare bör fortfara, är bolaget likväl av den meningen, att de andra lättnader ur regleringssynpunkt för handeln och industrien, som kunna genomföras, ändock böra komma till utförande.

b) Brödsädsregleringen.

Enligt jordbrukskommitténs förslag skulle stödet åt brödsädsodlingen iiksom före kriget i första hand lämnas genom reglering av införseln av brödsäd och brödsädsprodukter samt genom bestämmelser om inmalningstvång i fråga om inhemsk brödsäd. Därigenom bereddes den egna brödsädsproduktionen företrädesrätt å den inhemska marknaden, såvitt det gällde avsättning till människoföda. Enligt kommitténs förslag borde statsmakterna därjämte lämna stöd för uppehållande av en lägsta prisnivå å brödsäd motsvarande brödsädens förädlingsvärde vid animalieproduktion. Sagda prisnivå, bottenpriset för brödsäd, skulle ligga ett stycke under den nivå, som stöddes genom importregleringen. Den av kommittén föreslagna formen för detta stöd — av kommittén kallat utjämningslagring — byggde på samma tanke som det under 1930-talet tillämpade stödköpsförfarandet men avvek från detta främst därigenom, att stödköpsverksamheten enligt kommitténs förslag skulle omhänderhavas ej av något statligt organ utan av spannmålshandelns egna företag, d. v. s. jordbrukarnas ekonomiska organisationer, de privata spannmålshandlarna och kvarnarna, vilka av det allmänna såsom ersättning för sin stödköpsverksamhet skulle tillförsäkras viss lagringsersättning samt prisfallsgaranti. Härutöver skulle en viss beredskapslagring av brödsäd äga rum. Även denna beredskapslagring skulle ombesörjas av spannmålshandelns egna organ enligt avtal med staten.

217 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Utjämningslagringen skulle, som nyss antytts, ha till ändamål dels att stödja ett bottenpris för brödsäd, dels ock att utjämna variationer i brödsädsskördens storlek olika år. För dessa ändamål skulle det centrala regleringsorgan, som kommittén förordade skulle inrättas, då så behövdes, ingå avtal med enskilda lagerhållare, vari dessa åtoge sig att bedriva viss inköps- och lagringsverksamhet. Avtal om utjämningslagring skulle principiellt icke innebära annat än att lagerhållaren dels skulle åtaga sig att inköpa brödsäd upp till en viss myckenhet, då sådan spannmål utbjödes till honom till bottenpris, dels skulle få viss lagringsersättning och prisfallsgaranti, för den händelse han behölle den inköpta spannmålen i lager till kommande regleringsår.

I avtal om utjämningslager skulle lagerhållaren alltså förbinda sig att upp till viss kvantitet uppköpa brödsäd, då sådan utbjödes till honom till bottenpris. Det skulle emellertid ligga i det centrala regleringsorganets hand att bestämma den tidpunkt, vid vilken stödköpen skulle igångsättas. Likaså skulle regleringsorganet ha möjlighet att begränsa stödköpen till viss del av den i avtalet angivna maximikvantiteten. De stödköpta kvantiterna skulle vara lagerhållarens egendom, över vilken han ägde disponera på sätt han funne lämpligast. Lagerhållaren skulle sålunda äga frihet att sälja stödköpt brödsäd, när han så önskade, och äga själv behålla den köpeskilling han fick för spannmålen.

De förmåner, som lagerhållaren skulle tillförsäkras av staten såsom ersättning för stödköpsverksamheten, borde bestå i prisfallsgaranti samt i lagringsersättning. Det stöd åt brödsädsodlingen, som staten lämnade genom utjämningslagringen, borde ej ha till syfte att garantera ett visst pris å varje ort, där brödsädsodling förekomme i någon mera avsevärd omfattning. Ett system, där man sökte upphålla ett och samma brödsädspris på ett relativt stort antal orter, vore enligt vad bl. a. erfarenheterna under kriget givit vid handen förenat med stora både ekonomiska och organisatoriska olägenheter. Ett dylikt system rubbade de normala handelsvägarna för brödsäd. Regleringsorganet tvingades då att i stor utsträckning ingripa för att ordna avsättningsförhållandena beträffande brödsäden, bl. a. genom att utbetala bidrag för fraktkostnaderna och för vissa omflyttningar. Systemet medförde sålunda ökade kostnader för det allmänna och fordrade dessutom en betydande kontrollapparat. I stället borde det bestämmas, att lagerhållares skyldighet att inköpa brödsäd för utjämningslager endast skulle föreligga å vissa särskilt bestämda prisorter, vilkas antal borde vara relativt litet och huvudsakligen vara begränsat till de större kvarnorterna vid kusten. Huruvida utjämningslagring borde ske först då priset i genomsnitt å dessa platser tenderade att sjunka under bottenpriset eller sådan lagring borde kunna ske även om den genomsnittliga prisnivån å dessa orter låge över bottenpriset men å en eller annan ort låge under sagda pris, bleve en fråga till vilken man finge taga ställning först vid utformningen i detalj av ett system med utjämningslagring.

Beträffande frågan om utjämningslagringen framhöll departementschefen i sitt yttrande enligt Kungl. Maj:ts proposition nr 75 till 1947 års riksdag bl. a., att statens medverkan till denna icke borde innefatta någon absolut garanti för att prisnivån å brödsäd under ett visst år icke skulle sjunka under det för sagda år angivna bottenpriset. Den kvantitet, beträffande vilken utjämningslagring skulle ifrågakomma, syntes böra vara maximerad, och det kunde sålunda tänkas, att prisnivån sjönke under bottenpriset, därest utbuden skulle fortsätta efter det maximikvantiteten inlagrats. Frågan om den maximikvantitet, som skulle kunna få ingå i utjämningslagringen under ett visst rcgleringsår, syntes departementschefen böra avgöras

218 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

av riksdagen i samband med fastställande av grunderna för avvägningen av prisstödet under regleringsåret. Det skulle därefter i första hand ankomma på det centrala regleringsorganet att besluta om och i vad mån sådan lagring faktiskt skulle äga rum. Departementschefen hade nämligen även uttalat, att i den mån ett brödsädsövcrskott ej absorberades genom beredskapslagring av brödsäd borde man, därest brödsädspriset skulle tendera att sjunka under bottenpriset, i första hand söka bereda avsättning för brödsäden till utfodring genom att begränsa importen av fodermedel. Skulle dylika åtgärder ej visa sig tillräckliga, borde ett statligt stöd till en viss utjämningslagring av brödsäd lämnas.

Beträffande beredskapslagringen av brödsäd avsåg kommittén, att även denna borde omhänderhavas av handeln samt att ersättning borde lämnas dels för direkta lagringskostnader dels för de kostnader, som vore förenade med utbyte av den lagrade spannmålen. I sistnämnda hänseende finge hänsyn också tagas till de fraktkostnader, som komme att belasta spannmålen för transport till de ur beredskapssynpunkt lämpligt belägna lagerlokalerna.

Bolaget har redan framhållit, att tidpunkten ännu icke torde vara inne för att inmalningstvånget å brödsäd skall kunna tjäna som prisreglerande faktor. Beträffande de föreslagna anordningarna med en utjämningslagring och en beredskapslagring, sådana kommittén skisserat desamma, vill bolaget, som redan i sitt utlåtande över detta kommitténs förslag uttalat viss tveksamhet beträffande dess lämplighet, nu anföra följande.

Tillströmningen av brödsäd från jordbruket om höstarna är på grund av den alltmer utbredda skörde- och direkttröskningen numera så omfattande, att redan före nyår mellan 80 och 90 procent av hela saluöverskottet av brödsäd kan vara levererat. Detta innebär, att vid normal skörd handeln och kvarnarna under ett par, tre månader kunna få mottaga omkring 500 000 ton brödsäd. Därest denna spannmål icke skulle bliva omhändertagen utan i stället i viss omfattning avvisad, skulle sannolikt stora myckenheter spannmål totalfördärvas och icke kunna användas ens för foderändamål. En skörde- och direkttröskad spannmål kan i de flesta fall icke bevaras utan föregående artificiell nedtorkning. Enligt bolagets mening är det redan av denna anledning omöjligt för handeln att avvisa salubjuden spannmål. Det är icke heller troligt, att handeln kan åtaga sig att för en maximerad myckenhet erlägga betalning efter vissa bestämda priser inför utsikten att, sedan maximikvantiteten fyllts, tvingas sänka inköpspriserna. Möjligheterna för ett dylikt prisfall skulle dessutom medföra en ännu starkare anhopning vid de tidiga brödsädsleveranserna, en utveckling som väl närmast bör motarbetas. De odlare, som fälttorka sin spannmål eller som själva skaffat anordningar för artificiell nedtorkning, böra snarare stimuleras att hålla sina utbud tillbaka än att tvingas att konkurrera med så tidiga leveranser som möjligt. Vidare bör det framhållas, att handeln trots betydande nyanskaffningar under de senaste åren ännu icke kan anses disponera tillräckligt med lagerlokaler och torkanläggningar för ett rationellt omhändertagande av den under höstarna tillströmmande spannmålen, ett förhållande som delvis sammanhänger med svårigheterna för närvarande att kunna erhålla byggnadstillstånd. Med anledning av vad nu nämnts anser bolaget det uteslutet att för närvarande helt övergå till de anordningar i prisreglerande syfte beträffande brödsäden, som jordbrukskommitténs förslag och 1947 års riksdagsbeslut innebära. Under sådana förhållanden kan det ifrågasättas, huruvida tiden är inne att överge den form av brödsädsreglering, som nu under många år tillämpats och bl. a. inneburit, att jordbrukarna under hela konsumtionsåret tillförsäkrats vissa bestämda priser å ett antal prisorter. Försörjningsläget i fråga om brödsäd är dock för när-

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

varande så gott, att det ännu i kraft varande utfodringsförbudet torde kunna slopas. Samtidigt skulle antalet prisorter kunna något inskränkas, ty detta antal blev på sin tid väsentligt utvidgat i samband med att beslag lades å all brödsäd och det meddelades förbud mot dess användning för foderändamål. Redan här vill bolaget påpeka ett förhållande, som senare närmare kommer att utvecklas, nämligen att frågan vilket system, som väljes för brödsädsregleringen, måste anses utgöra en jordbrukspolitik fråga och icke uteslutande kan betraktas ur organisatorisk synpunkt. För bolaget är det emellertid icke mycket vunnet med de nyss nämnda åtgärderna att endast slopa utfodringsförbudet och minska antalet prisorter, ty den administrativa apparaten med priskontroll, fraktgottgörelser o. s. v. bleve alltjämt ungefär densamma som för närvarande. Även handeln komme att arbeta under i stort sett samma förhållanden som nu.

Inledningsvis framhöll bolaget såsom önskvärt, att regleringsåtgärderna under nästkommande regleringsår om möjligt erhölle en sådan utformning, att de i den mån så läte sig göra anslöte sig till de riktlinjer, som funnos uppdragna i 1947 års riksdagsbeslut, eller att de i annat fall dock borde syfta till att göra en senare övergång till regleringsåtgärder i enlighet med nämnda riktlinjer så enkel som möjligt. Enligt bolagets mening är det för närvarande icke möjligt att komma längre beträffande utformandet av brödsädsregleringen än att denna blir en övergångsform mellan det nu tilllämpade systemet samt de anordningar riksdagsbeslutet avsett. Om icke det nuvarande systemet med nyss nämnda justeringar bibehålies, ligger det måhända närmast till hands att som en dylik övergångsform återgå till det system med inlösensgaranti och stödköpsförfarande, som tillämpades åren närmast före krigsutbrottet. Även detta system med dess jämförelsevis stora antal prisorter skulle dock bl. a. på grund av de numera tidiga brödsädsleveranserna från jordbruket mer än förr påkalla ingripanden från bolaget för omflyttning av spannmål samt för leveranser av brödsäd till kvarnindustrien. Närmare riksdagbeslutets riktlinjer för brödsädsregleringen komme enligt bolagets mening följande anordning. Brödsädspriserna stödjas genom att vissa lägsta priser fastställas och att dessa priser få tillämpas som garantipriser för hela saluöverskottet av brödsäd. Skulle saluöverskotten tendera att bliva för stora, får justering av bottenpriserna ett följande år i motsvarande grad äga rum. Under dessa förutsättningar synes det möjligt att med handeln träffa uppgörelse om en utjämningslagring på ungefär sådant sätt, som kommittén ifrågasatt. Det måste dock förutsättas, att all brödsäd utom den som ingår i utjämningslager eller som ulgöres av kvarnindustriens normala övergångslager inlöses av bolaget. Som tidigare framhållits disponerar handeln nämligen icke för närvarande ordinarie lagerlokaler i större omfattning, än att dessa under höstmånaderna helt måste utnyttjas för den nya skörden av spannmål och olj ef rf». Eventuella utjämningslager måste därför undanföras till extra-lokaler och hela förfarandet blir således i stort sett detsamma som för närvarande med spannmålsbolagets lager. Försök skulle likväl kunna företagas att utforma bestämmelserna för stödjande av brödsädsodlingen sä, alt handeln och industrien enligt avtal med bolaget åtaga sig erforderlig inköpsskyldighet beträffande vete och råg liksom ock den utjämningslagring, som kan befinnas påkallad.

Den beredskapslagring av brödsäd, som bör ifrågakomma, kan måhända även den med liden ordnas på i huvudsak det sätt kommittén avsett. En förutsättning härför torde emellertid vara, att beredskapslagret icke blir av alltför stor omfattning, detta bl. a. av den anledningen alt handeln knappast till skäliga kostnader kan finansiera de betydande spannmålslager, som kunna beräknas finnas i handelns ägo särskilt under höstmånaderna.

220 Kungi. Maj:ts proposition nr 245.

Redan nu har denna finansieringsfråga, trots att handeln för närvarande praktiskt taget saknar egna lager av importerad fodersäd och importerade fodermedel, i vissa fall visat sig bereda svårigheter. För närvarande är beredskapslagret av brödsäd ganska stort, enär de totala övergångslagren av vete och råg den 1 september 1950, såvida desamma icke lättas genom export, kunna beräknas komma att uppgå till 300 000 å 350 000 ton. Härav få dock cirka 50 000 ton anses utgöra kvarnindustriens normala övergångslager. Även resterande myckenhet är emellertid så stor, att densamma endast till jämförelsevis dryga kostnader kan hållas i lager, helst som oljefröet för närvarande även kan beräknas kräva ganska stora lagerutrymmen. Det synes därför önksvärt, att beredskapslagret av brödsäd icke får större omfattning än vad som ur beredskapssynpunkt kan befinnas nödvändigt.

Bolaget utgår alltså ifrån, att beredskapslagret av brödsäd tills vidare under alla förhållanden omhänderhaves av bolaget. För detsammas handbavande måste alltid lämnas direktiv rörande bl. a. de förhållanden, under vilka utförsäljning från beredskapslagren må äga rum. I annat fall saknas möjligheter för handeln och kvarnindustrien att handhava en utjämningslagring av brödsäd på det sätt, denna lagring ansetts böra äga rum. Däremot får hinder icke möta, att även beredskapslagrad brödsäd kommer till användning för att utfylla eventuella behov av brödsäd för förmalning. Men då bör, som nyss antytts, bolagets utförsäljningspriser vara på förhand så avpassade, att de icke verka pristryckande å den inhemska marknaden i annan mån än inlandspriserna kommit upp till en nivå, som icke bör överskridas.

Den närmare utformningen av de bestämmelser och avtal, som äro erforderliga för handhavandet av brödsädsregleringen i den form, som nu skisserats, synes icke behöva diskuteras i detta sammanhang. Bolaget vill emellertid framhålla, att såväl de lägsta priser, som handeln och industrien böra förbinda sig att betala, som de inlösningspriser, vilka bolaget vid behov bör tillämpa, skola gälla å vissa prisorter. Såsom dylika prisorter har 1942 års jordbrukskommitté angivit de större huvudsakligast vid kusten belägna kvarnplatserna. Enligt bolagets mening är ett på dylikt sätt starkt begränsat antal prisorter en nödvändig förutsättning för att brödsädshandeln skall kunna löpa utan medverkan från regleringsorganens sida. Om orter inuti landet i prisstödjande syfte fastställas såsom prisorter, få desamma alltså icke utväljas så, att tillförseln av brödsäd till de stora vid kusten belägna kvarnarna blir förhindrad. Beträffande denna fråga hava vid bolagets överläggningar med näringslivets representanter från kvarnindustriens sida olika meningar gjort sig gällande. Vidare ha representanter för Svenska lantmännens riksförbund och landets Centralföreningar framhållit, att desamma icke velat taga ställning till frågan om regleringsåtgärdernas utformning, men att de funnit de nu diskuterade anordningarna i praktiken genomförbara.

I detta sammanhang vill bolaget framhålla, att en övergång till ett system med så begränsat antal prisorter för brödsäd, som riksdagsbeslutet innebär, för jordbruket kommer att medföra rätt väsentligt ändrade förhållanden jämfört icke endast med de nu rådande med lika priser å ett stort antal prisorter utan även med vad som gällde före kriget. Även om man utgår ifrån att jordbruket skall tillförsäkras vissa lägsta genomsnittspriser, så måste man räkna med en skillnad mellan de till jordbrukarna betalade priserna å prisorter samt inom mer avlägset belägna områden, vilken skillnad kan bliva ganska stor. Att på förhand uppskatta denna skillnad är svårt, men sannolikt kan den i vissa fall komma att uppgå till 2 kronor per deciton.

Kungl. Maj ds proposition nr 245.

221 Bolaget vill vidare påpeka, att även marginalen mellan de lägsta priser för brödsäd, varom ovan talats, samt de högsta priser, som må tillåtas, innan prisbegränsande åtgärder vidtagas, måste vara jämförelsevis stor. Detta framgår redan av det förhållandet, att kostnaderna för transport av brödsäd inom landet från överskotts- till underskottsområden kunna uppgå till 2 kronor 50 öre per deciton och något därutöver. Vidare är det givetvis önskvärt och, såvitt bolaget kan finna även av jordbrukskommittén förutsatt, att det finnes rum för en viss variation av de till jordbruket betalade priserna för vete och råg. Om systemet skall fungera som det är tänkt, bör skillnaden mellan de lägsta priserna för brödsäd samt de utförsäljningspriser, som bolaget i direkt prisreglerande syfte bör tillämpa vid försäljning av brödsäd till kvarnindustrien, därför icke vid någon tidpunkt understiga 4 kronor per deciton. Däremot böra givetvis sådana utförsäljningar av brödsäd från beredskapslagren, som endast avse utbyte av dessa lager, ske till priser, som ansluta sig till dagspriserna å brödsäd. Samma priser böra ock gälla, för den händelse bolaget under löpande konsumtionsår efter att ha företagit inköp från handeln av brödsäd för att underlätta brödsädens omhändertagande därefter företager utförsäljning av brödsäd, så länge dessa myckenheter icke överstiga de sålunda inköpta kvantiteterna. Från kvarnindustriens sida har det gjorts gällande, att en prismarginal av 4 kronor, vilken i sig innefattar en rätt betydande fraktkostnad är alltför stor. Därför borde enligt industrirepresentanternas mening spannmålsbolagets försäljningar, som hittills alltid gällt fritt kvarnplats, företagas på sådant sätt, att industrien i varje enskilt fall erlägger de fraktkostnader, som ifrågakomma. Givetvis kan denna marginal minskas, men då kominer detta att trycka brödsädsmarknaden med påföljd dessutom, att bolaget sannolikt måste ingripa i densamma för att befordra tillförseln av brödsäd till den del av kvarnindustrien, som är mest ogynnsamt belägen i förhållande till överskottsområdena för brödsäd. Dessutom anser bolaget, att kvarnindustriens farhågor för att den marginal, varom bolaget talat, skulle kunna medge spekulation i spannmålsmarknaden, icke äro sakligt grundade. Konkurrensen torde nämligen medföra, att handelsmarginalerna och även priserna som regel komma att hålla sig inom ganska snäva gränser.

Av det sagda torde framgå, att den form för brödsädsreglering för nästkommande regleringsår, som bör väljas, är en jordbrukspolitik fråga av sådan art, att det näppeligen ankommer på bolaget att bedöma densamma. Under alla förhållanden synes dock utfodringsförbudet för brödsäd böra slopas. Vidare förutsätter bolaget, att eventuell import och export av brödsäd omhänderhaves av bolaget samt att i dess ägo befintlig brödsäd tillhandahålles kvarnindustrien enligt villkor, som fastställas av Statens livsmedelskommission eller Statens jordbruksnämnd. Dessutom bör beredskapslagringen av brödsäd liksom hittills åvila bolaget. I de efterföljande kostnadsberäkningarna har bolaget — delvis i anslutning till vad bolaget anfört i sitt yttrande över 1949 års jordbruksnämndsutrednings betänkande — utgått ifrån det av bolaget skisserade förslaget med en utjämningslagring i viss anslutning till 1947 års riksdagsbeslut. Skulle någon av de andra formerna för brödsädsregleringen — antingen systemet med fortsatta fasta priser eller en återgång till förkrigstidens system med inlösningsgaranti — föredragas, torde delta komma att förorsaka ökad administration och större kostnader över huvud för bolaget om tillhopa 6 ä 8 miljoner kronor huvudsakligen hänförliga till verksamhetsåret 1950/51.

c) Fodersäds regleringen.

I fråga om inom landet odlad fodersäd är redan från och med nu löpande konsumtionsår alla ransonerings- och prisbestämmelser slopade. Däremot

222 Kungi. Maj:ts proposition nr 245.

har kommissionen fastställt de priser, som i vissa importhamnar skola tilllämpas vid försäljning av importerad fodersäd. Enligt bolagets mening ha dessa anordningar fungerat på ett i stort sett tillfredsställande sätt. En del erinringar har dock förekommit. I första hand har det från Mellansverige påtalats, att fodersädspriserna till jordbrukarna och då särskilt kornpriserna varit väl låga. Anledningen härtill vore, att de utförsäljningspriser, som bolaget tillämpade för importerad fodersäd och som voro lika i alla importhamnar, pressat de mellansvenska priserna. Otvivelaktigt har också kornpriset i Mellansverige varit något lägre än vad regleringsåtgärderna åsyftat. Anledningen härtill är emellertid i första hand den, att fraktkostnaderna från Mellansverige till det sydsvenska underskottsområdet för fodersäd numera äro så höga, att en skillnad på mellan 2 och 3 kronor per deciton i de till jordbrukarna betalade priserna för fodersäd exempelvis i Västmanland och Skåne icke får anses onaturlig. Men detta förhållande kan icke avhjälpas genom en höjning av bolagets utförsäljningspriser för importerad fodersäd. En dylik åtgärd skulle emellertid sannolikt medföra en höjning av de genomsnittligt i landet till jordbrukarna betalade priserna för fodersäd. Beträffande denna prisfråga anser sig bolaget i detta sammanhang icke böra göra något annat uttalande än att särskilt priserna å havre och maltkorn i Sydsverige varit jämförelsevis väl hävdade, under det att de mellansvenska priserna knappast kommit upp till en nivå, som kan anses fullt tillfredsställande. Till närmare belysande av prisutvecklingen å fodersäd må anföras följande sammanställning av Sveriges Lantbruksförbunds noteringar.

Producentpriser å fodersäd.

Månadsmedeltal av Sveriges lantbruksförbunds noteringar av producentpriser avseende genast leverans, fritt noteringsorten, för vara av normalkvalitet i partier om minst 10 säckar.

Kronor per 100 kilogram.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

223 För närvarande utbetalas fraktbidrag vid försäljning av fodersäd samt andra fodermedel till Norrland. Bolaget ansåg sig föregående år böra förorda en dylik anordning, bl. a. av den anledningen att i annat fall utförsäljningspriserna i Norrland utan någon övergång skulle komma att bliva så väsentligt högre än i landet i övrigt. Under krisåren och fram till nu löpande konsumtionsår har bolaget nämligen tillhandahållit fodersäd och andra fodervaror i Norrland på sådana villkor, att bolaget burit hela eller större delen av fraktkostnaderna. Emot anordningen med fraktbidrag ha emellertid flera invändningar framförts. Det har därför ifrågasatts att kompensera Norrland för här ifrågavarande fraktkostnader på annat sätt. Ur bolagets synpunkt är detta givetvis att föredraga. Bolaget vill emellertid understryka, att fraktkostnaderna numera måste anses utgöra en ganska hård belastning för det norrländska skogs- och jordbruket. Sålunda uppgå kostnaderna för transport av havre i fulla vagnslaster från Närke till Kiruna till cirka 4 kronor per deciton. Bolaget vill vidare framhålla att, om systemet med fraktbidrag anses böra bibehållas, så synes den ändringen i de nu gällande bestämmelserna böra företagas, att vederbörande mottagare under alla förhållanden komma att bära en grundfrakt av 1 krona 25 öre per deciton i stället för nuvarande 75 öre per deciton. Beträffande utformningen av regleringsåtgärderna för fodersäden anser sig bolaget icke böra ifrågasätta någon ändring utöver vad som kan böra företagas med avseende å fraktbidragen vid försäljningarna till Norrland.

d) Utsädesexporten.

Under nu löpande konsumtionsår omhänderhaves exporten av utsädesspannmål på uppdrag av kommissionen av spannmålsbolaget. Undantag härifrån har gällt förädlingsfirmornas export av originalutsäden. Emellertid synes det i hög grad önskvärt, att handeln själv i görligaste mån övertager denna export. Såsom marknadsförhållandena för närvarande gestalta sig med högre utomlands- än inomlandspriser, är det emellertid nödvändigt, att någon form av prisclearing genomföres, antingen detta skall ske genom exportavgifter eller på annat sätt. I detta sammanhang vill bolaget understryka vikten av att utsädesexporten och detta gäller även exporten av originalutsäden omhänderhaves på ett sådant sätt, att vårt lands berättigade intressen bliva i görligaste mån tillgodsedda.

e) Oljekraftfoder och kli.

Även beträffande oljekraftfoder och kli äro numera tidigare gällande priser och ransoneringsföreskrifter slopade. Liksom i fråga om fodersäden tillhandahåller bolaget oljekraftfoder och kli i vissa importhamnar till av livsmedelskommissionen fastställda priser. I dessa importhamnar äro för övrigt förbrukarpriserna å av bolaget tillhandahållna varor reglerade.

Av olika skäl torde det alltjämt bliva nödvändigt att upprätthålla den kontroll över försäljningen av oljekraftfoder, som består däruti, att detta foder som regel icke får försäljas annat än i form av standardiserade blandningar. Den huvudsakliga orsaken härtill är den, att avsättning måste erhållas för lågprocentiga varor i konkurrens med mer högprocentiga dylika. Detta förhållande betingas kanske främst därav, att tillgångarna på rapsmjöl av svenskodlad raps blivit så stora, att de till och med överstiga vad som lämpligen per år kan konsumeras. Härtill bidraga emellertid också alltjämt importsvårigheter av skilda slag, vilka numera huvudsakligen äro att tillskriva den omständigheten, attt inköp av oljekraftfoder icke kunna företagas i dollar eller andra hårda valutor. Under dessa förhållanden anser bolaget sålunda, att de för innevarande regleringsår gällande anordningarna beträffan-

224 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

de oljekraftfoderregleringen böra bibehållas i stort sett oförändrade. I detta sammanhang och i anslutning till vad nyss anförts vill bolaget emellertid framhålla, att odlingen av oljefrö inom landet för närvarande nått en sådan omfattning att, om skördeutfallet blir någorlunda tillfredsställande, tillgångarna på inom landet tillverkat oljekraftfoder bliva väsentligt större än årsförbrukningen av dylikt foder. Under sådana omständigheter synes det böra övervägas att åsätta det av svenskt frö framställda oljekraftfodret mot världsmarknadspriserna svarande priser. I varje fall synes bolaget icke böra betala dylikt foder med högre priser än att bolaget inom landet kan avsätta detsamma utan förlust. I de efterföljande kostnadsberäkningarna har bolaget ock utgått ifrån ett från 40 till det nuvarande importpriset 30 kronor per deciton sänkt pris å oljekraftfoder framvunnet av svenskodlat oljefrö. I fråga om linfrökakor och linkaksmjöl kan dock med hänsyn till världsmarknadsläget ett pris om 40 kronor per deciton vara försvarligt.

Innevarande år torde det kunna inträffa, att tillgångarna på svenskodlat oljefrö bliva så stora, att fröet icke kan upparbetas under loppet av ett år, alldenstund de inhemska fabrikerna icke torde kunna per år extrahera mer än 120 000 å 130 000 ton. Detta förhållande gör, att det blir mer angeläget än tidigare att samordna mottagandet och upplagringen av oljeväxtfrö och spannmål. Bolaget vill därför föreslå, att livsmedelskommissionen beaktar detta förhållande och träffar de anstalter, som kunna befinnas påkallade för att ernå en lämplig dylik samordning.

Beträffande kliregleringen har bolaget icke något annat förslag än att denna tills vidare bibchålles i sin nuvarande form. Bolaget vill emellertid påpeka det förhållandet, att förbrukningen inom landet av importerade fodermedel över huvud för närvarande synes få en större omfattning än vad man med hänsyn till de inhemska skördeförhållandena år 1949 haft anledning räkna med. I samband härmed har ock produktionen av animalier överträffat den beräknade. En del av denna animalieproduktion har vidare måst avsättas under sådana förhållanden, att försäljningarna medfört förluster. Ehuru bolaget som regel icke ansett sig böra beröra jordbrukets prisfrågor, vill bolaget dock med hänsyn till vad nu sagts ifrågasätta, huruvida de priser, som tillämpas vid försäljning av importerat foder och vilka medföra betydande förluster för bolaget, äro lämpligt avvägda.

f) Auktoriserad handel eller icke.

Beträffande oljekraftfoder och kli äro numera de tidigare gällande handelsregleringarna upphävda. I samband härmed upphörde ock det tidigare tillämpade systemet med auktoriserade handlande. I fråga om spannmål äro beslagsförfattningar alltjämt i kraft och handeln med spannmål bedrives huvudsakligen av auktoriserade handlande. Vid utarbetandet av sitt förslag till regleringsåtgärder under konsumtionsåret 1949/50 ansåg bolaget, att förhållandena alltjämt voro så pass ovissa, att utfodringsförbudet å brödsäd borde bibehållas liksom ock den auktoriserade handeln. Detta auktorisationsförfarande har för handeln inneburit bl. a. skyldigheter att företaga inköp och försäljningar samt att avgiva omsättningsrapporter m. m., dels ock vissa rättigheter att bedriva handel samt att försälja innehavd spannmål till bolaget. Genom de ovan diskuterade anordningarna med avtal om utjämningslagring eller om inlösningsgaranti i förening med stödköp torde garanti skapas för jordbrukarna att vinna avsättning för sin brödsäd. Vidare skulle avtalen om utjämningslagring tillförsäkra handeln att i slutet av konsumtionsåret få till bolaget överlåta inköpt brödsäd, i den mån densamma icke bibehölles i form av utjämningslager. Beträffande fodersäden har auktorisationsförfarandet bibehållits innevarande konsumtionsår närmast som

225 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

en säkerhetsåtgärd, i händelse marknadsutvecklingen icke skulle kunna regleras genom import samt för att man genom omsättningsrapporter skulle kunna följa inköp och försäljningar av fodersäd. Bolaget har redan i sitt yttrande över 1949 års jordbruksnämndsutrednings betänkande ifrågasatt, att alla omsättningsrapporter skulle slopas och ersättas med vissa inventeringar. Enligt bolagets mening torde numera, såvitt icke ur försörjningssynpunkt särskilt svåra förhållanden skulle inträffa, ur regleringssynpunkt något auktorisationsförfarande i fråga om brödsäd icke heller vara erforderligt i annat fall än om det nuvarande systemet med fasta priser bibehålies. I detta sammanhang bör det kanske påpekas att, även om bolaget icke skulle anses skyldigt att övertaga brödsäd från handeln förrän mot slutet av ett konsumtionsår så bör dock, därest auktorisationsförfarandet med dess rättigheter och skyldigheter för handeln slopas, bolaget vilket system för brödsädsregleringen som än tillämpas ha möjlighet att när som helst under konsumtionsåret företaga inköp av brödsäd från handeln. Tillgången på lagerlokaler hos handeln är som nämnts alltjämt i många fall så knapp, att särskilda anstalter kunna bliva erforderliga för större omflyttning av brödsäd än vad eventuella avtal om utjämningslagring kunna förutsätta. Dessutom kunna inköp av bolaget bliva nödvändiga på grund av tidigare omnämnda svårigheter i vissa fall för handeln att finansiera de omfattande höstinköpen av brödsäd.

Övergångsbestämmelser.

Vid övergången från ett konsumtionsår till ett annat har det under den tid den nuvarande spannmålsregleringen varit i kraft företagits en reglering av spannmålspriserna på det sättet, att handeln och industrien erhållit ersättning för de prisfallsförluster, som svarat mot successiva prisstegringar, ävensom belastats med eller tillgodogjorts de prishöjningar resp. prissänkningar, som företagits beträffande olika varor. I tillämpliga delar ha dylika prisregleringar företagits även beträffande andra varor än spannmål. I fråga om kvarnindustrien har denna ansetts böra bära viss del av prisfallsförlusterna.

Från och med ingången av nu löpande konsumtionsår ha priserna å inom landet odlad fodersäd och inom landet tillverkat kli varit helt fria. Beträffande importerad fodersäd samt importerat kli har prisbildningen även varit fri, bortsett ifrån att i vissa importhamnar tillämpats av livsmedelskommissionen fastställda priser. Med hänsyn till nu nämnda förhållanden torde i år bestämmelser om reglering av priserna å fodersäd och kli i samband med eventuella prisjusteringar eller vid övergången från ett konsumtionsår till ett annat som regel vara obehövliga. Detsamma torde gälla i fråga om priserna å oljekraftfoder, vilka priser, liksom i fråga om priserna å importerad fodersäd och importerat kli, äro reglerade endast i importhamnarna. Endast därest handelns lager av här ifrågavarande importvaror skulle vara av mer betydande omfattning vid tillfällen, då prisförändringar företagas, synes frågan om prisregleringar kunna bliva föremål för övervägande. I allmänhet äro emellertid dessa lager obetydliga.

Beträffande brödsäden äro övergångsbestämmelser alltjämt erforderliga. Vid en utformning av brödsädsregleringen i enlighet med systemet med avtal om utjämningslager komma de övergångsbestämmelser, som skola tilllämpas vid utgången av konsumtionsåret 1950/51, att finnas intagna i dessa avtal. Vidare synes det sannolikt, att handeln och industrien vid utgången av nu löpande konsumlionsår och inför ovissheten om den följande prisutvecklingen komma att till bolaget hembjuda sina innehav av brödsäd. Vid

15 Bihang till riksdagens protokoll 1'Jöt). 1 samt. Nr 245.

226 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

sådant förhållande bör kvarnindustrien emellertid, som tidigare framhållits, bära prisfallsförlusten för ett visst övergångslager. Däremot bör industrien principiellt belastas med resp. gottgöras de förändringar av själva prisnivån för brödsäd, som myndigheterna må kunna besluta.

Vad spannmålsbolaget här ovan föreslagit innebär i huvudsak,

att utfodringsförbudet för brödsäd skall upphöra att gälla,

att brödsädsregleringen i övrigt utformas i enlighet med något av de system bolaget ovan beskrivit,

att fodersäds-, kraftfoder- och kliregleringarna bibehållas i stort sett oförändrade,

att om fraktbidragen för fodersäd och andra fodermedel vid försäljningar till Norrland bibehållas, dessa dock utgå efter vissa ändrade grunder,

att utsädesexporten under betryggande kontroll med avseende å priser m. in. överlåtes till handeln samt

att vissa övergångsbestämmelser beträffande brödsäd alltjämt bliva erforderliga.

Spannmålsbolagets kostnader.

I skrivelse till statens livsmedelskommission den 25 februari 1949 beräknade spannmålsbolaget kostnaderna för verksamhetsåret 1948/49 till 55 miljoner kronor samt kostnaderna för verksamhetsåret 1949/50 till 30 miljoner kronor. Samtidigt framhöll bolaget, att till täckande av bolagets kostnader verksamhetsåren 1948/49 och 1949/50 funnos disponibla av tidigare anvisade medel 84 998 133 kronor 24 öre. Ehuru detta belopp i stort sett skulle förslå att täcka de nyss nämnda beräknade kostnaderna, ansåg bolaget med hänsyn till det ovissa läget försiktigheten bjuda att till täckande av bolagets kostnader borde anvisas 25 miljoner kronor. Sedermera beviljade riksdagen för ändamålet ett reservationsanslag om 20 miljoner kronor. Enligt godkänt bokslut uppgingo bolagets kostnader för verksamhetsåret 1948/49 till 49 399 490 kronor 42 öre. För täckande av bolagets kostnader under verskamhetsåret 1949/50 återstå sålunda redan anvisade 55 598 642 kronor 82 öre. Såvitt bolaget nu kan bedöma läget, torde kostnaderna för verksamhetsåret 1949/50 komma att stanna vid cirka 45 miljoner kronor, ett belopp som med drygt 10 miljoner kronor understiger de redan anvisade medlen. Kostnadsökningen ifrån tidigare nämnda 30 till nu beräknade 45 miljoner kronor beror huvudsakligen på fördyringen av importvarorna på grund av krondevalveringen samt dessutom på större kostnader än beräknat på oljekraftfoder framställt av svenskodlat frö.

För verksamhetsåret 1950/51 har bolaget i enlighet med härmed fogad bilaga räknat med kostnader uppgående till 41 miljoner kronor. Därvid har bolaget utgått ifrån

1) att import av brödsäd icke skall äga rum,

2) att det system med avseende å brödsädsregleringen, som avser tecknandet av avtal om utjämningslagring, genomföres,

3) att inköps- och utförsäljningspriser å importerat foder skola förbliva oförändrade i förhållande till vad nu gäller,

4) att oljekraftfoder framställt av svenskodlat frö tillhandahålles bolaget till ett från 40 till 30 kronor per deciton sänkt pris, samt

5) att fraktbidrag vid försäljning till Norrland alltjämt skola utgå.

Då enligt vad nyss sades av redan anvisade medel för bolagets verksamhet återstå drygt 10 miljoner kronor, torde för regleringsåret 1950/51 av riksdagen böra anvisas ytterligare 30 miljoner kronor. I årets statsverks-

227 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

proposition är under nionde huvudtiteln upptaget ett reservationsanslag av 20 miljoner kronor till kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet. Som ovan sagts kunna bolagets kostnader för brödsädsregleringen under vissa angivna förutsättningar komma att öka med 6 å 8 miljoner kronor.

Med anledning av vad sålunda anförts får Svenska spannmålsaktiebolaget hemställa, att statens livsmedelskommission vid avgivande av förslag till Kungl. Maj:t rörande prisreglerande åtgärder å jordbrukets område under regleringsåret 1950/51 måtte föreslå, att regleringsanordningarna beträffande spannmål och fodermedel utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget förordat, samt att medel anvisas för täckande av bolagets kostnader i enlighet med beräkningarna här ovan.

Utdrag av styrelsens protokoll i ärendet bifogas.

Stockholm den 7 mars 1950.

Svenska spannmålsaktiebolaget

CARL MANNERFELT. BERNHARD NÄSGÅRD.

Bilaga.

Beräkning av Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader för verksamhetsåret

1/9 1950—31/8 1951.

A. Kostnader för ett beredskapslager av 300 000 ton brödsäd

1. Lagringskostnader ........................ 2 700 000

2. Kostnader för omsättning av beredskapslagret 2 800 000 5 500 000

B. Kostnader och förlust vid import och försäljning

av 100 000 ton majs................................. 12 000 000

C. Kostnader och förlust vid inköp och försäljning

av oljekraftfoder

1. Importerat foder 115 000 ton............... 10 000 000

2. Svenskt foder 20 000 ton................... 1 000 000 11 000 000

D. Kostnader och förlust vid import och försäljning

av 100 000 ton kli..................................... 6 000 000

E. Fraktbidrag för fodermedel till Norrland ................ 1 500 000

F. Ränta ................................................ 3 000 000

G. Allmänna kostnader................................... 1 000 000

H. Oförutsedda kostnader................................. 1 000 000

Kronor 41 000 000

Protokoll, hållet vid sammanträde med styrelsen för Svenska spannmålsaktiebolaget å bolagets lokal. Drottninggatan 25 i Stockholm den 6 mars 1950.

Närvarande voro samtliga styrelseledamöter utom herrar K. A. M. Andersson och Rcuterwall samt av styrelsesuppleanterna herrar Frödin såsom

228 Kungi. Maj.ts proposition nr 245.

suppleant för herr K. A. M. Andersson, herr Johnsson såsom suppleant för herr Reuterwall samt herrar Rehnby och Hamring.

Närvarande voro dessutom verkställande direktören samt herrar Rrolén, Du Rietz och Bergqvist.

1 §•

Justeringsman.

Att jämte ordföranden justera dagens protokoll utsågs herr Näsgård.

2 §.

Regleringsåtgärderna för 1950/51.

Handläggningen fortsattes av det vid styrelsens föregående sammanträde den 27 februari 1950 bordlagda ärendet rörande regleringsanordningarnas utformning under konsumtionsåret 1950/1951. Till ledamöterna hade före sammanträdet utsänts ett av verkställande direktören jämkat förslag till skrivelse.

Styrelsen godkände med en del smärre justeringar det av verkställande direktören nu framlagda förslaget till skrivelse till statens livsmedelskommission. Till detta beslut hava även de vid ärendets slutbehandling icke närvarande styrelseledamöterna herrar K. A. M. Andersson och Reuterwall under hand lämnat sin anslutning. Skrivelsen i dess slutliga skick skulle fogas till detta protokoll (bil. 1).

Herrar Rehnby och Hamring begärde att till protokollet få antecknat följande beträffande prisregleringen å brödsäd.

1. »I fråga om ett planerat friare system för spannmålshandeln föreslår spannmålsbolaget i sin skrivelse, att marginalen mellan garantipriset för brödsäd och de utförsäljningspriser, som bolaget i prisreglerande syfte skall tillämpa vid försäljning till kvarnindustrien, icke skall vid någon tidpunkt understiga 4 kronor per deciton.

Storleken av denna marginal motiverar bolaget med att »kostnaderna för transport av brödsäd inom landet från överskotts- till underskottsområden kan uppgå till 2 kronor 50 öre per deciton och något därutöver».

Då de genomsnittliga fraktkostnaderna för kvarnarnas brödsädsinköp torde uppgå till omkring 75 öre å 1 krona per deciton, anse vi det ej riktigt att i marginalen inräkna så hög fraktkostnad, som här skett.

Vi föreslå därför i stället, att spannmålsbolaget vid övergång till ett friare system för spannmålshandeln företager sina försäljningar med leverans av bolagets lager samt att ifrågavarande marginal sänkes till 1 krona 50 öre per deciton.

Den i skrivelsen föreslagna marginalen på 4 kronor per deciton, vilken som nämnts bl. a. baserats på en alltför hög fraktkostnad, innebär enligt vår uppfattning i många fall uppenbar risk för en stegring av kvarnindustriens inköpspriser utan att något av denna stegring kommer odlarna till godo.

Även en obetydlig höjning av råvarupriset kommer att påverka mjölpriset.

2. Beträffande den ifrågasatta anordningen vid ett friare system med utjämningslagring framhålla vi angelägenheten av att spannmålsbolaget vid upprättande av avtal med handel och industri tillser, att allmän anslutning sker till av bolaget fastställd överenskommelse.

3. Vi ha intet att erinra mot principuttalandet i skrivelsen angående prisreglering av kvarnarnas inneliggande lager den 31/« 1950. Vid motsvarande tidpunkt 1949 tillämpades i fråga om den under det gångna konsumtionsåret inträdda säsongmässiga successiva prisstegringen den metoden att kvarnarna själva fingo stå för den inträffade säsongmässiga förändringen för ett

229 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

övergångslager motsvarande 7U av årsförmalningen. En förutsättning för att nyssnämnda system skall tillämpas är, att bolaget har möjlighet att genomföra denna bestämmelse generellt för alla företag. Skulle så icke bliva fallet, vilja vi för vår del förorda, att prisreglering av övergångslager i detta hänseende regleras genom att kvarnindustrien beredes tillfälle att hembjuda spannmål till bolaget.»

Herr Sandberg hade under ärendets behandling vid sammanträdet den 27 februari uttalat den meningen, vilken han begärt att få antecknad till protokollet, att därest av inhemskt frö framställt oljekraftfoder sattes till ett pris, som motsvarade priset å likvärdigt utländskt oljekraftfoder, skulle någon subvention ej erfordras och ej heller ett bibehållande av bestämmelsen om standardiserade blandningar. Vidare skulle det därigenom vara möjligt att överlåta importen av detta varuslag till den fria handeln.

In fidem: Georg Bergqvist.

Justeras:

Carl Mannerfelt.

Bernhard Näsgård.

h

Mf* *

;:P'«h i -

: J ;; I >

44, -

inb : ■ • ■ ■■ •'

• H >, } 5; • ; ? f' a * * j ; *; 1. .1 . : . ; (1;

,i v<»

i : i/f -ij't :r!-i. :■

* ••••(- ■:*.•?<•'/ ; ,f« t 't \i Ml i;b

vrf5

. » ' *■ i., J.*- i f -y-

1 j!> "k

' •: i.

.•i . i » J i l l i t V Jj ; '

! !: : i

i 't, >• r .i

, •((> i' ) : ! • )!»'; ! 'i l /'t "it

' : ■,:;i;> ;

i »*

■ fn •-i < r I “ !

r-,v\ ,■

; tf.-* i jis(

TABELLBILAGA

\ *

t ! H J . I

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

233 Tab. 1. Vissa Jordbruksnäringen berörande prisindextal.

1 Indextalen baseras fr. o. m. dec. 1941 på priset för standardiserad mjölk. — ! Fr. o. m. mars 1943 följa indextalen priset för salt sidfläsk.

234 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tab. 2. Priser 1 Sverige.

Anm. Uppgifter satta med medieval stil avse priser under månader, då någon nämnvärd försäljning ej ägt rum. Dessa priser ha ej medtagits vid beräkning av årsmedelpriserna.

1 Medelpris till producent på kustorter t. o. m. 15 okt. 1940. Av staten fastställda priser: inlösningspriser 16 okt. 1940—31 aug. 1941; riktpriser sept. 1943—aug. 1944; normalpriser sept. 1941—aug. 1943 samt fr. o. m. sept. 1944. — 2 Sv. kvarnföreningens grundpris fritt kvarn i Stockholm vid leverans i 100 kgs jutesäckar t. o. m. 11 mars 1940, därefter i 50 kgs papperssäckar. T. o. m. 15 okt. 1941 brutto för netto, därefter netto. För 1938—1942 pris å bagerivetemjöl resp. rågsikt 00. För 1943— 1948 pris å enhetsvetemjöl resp. samsikt. Fr. o. m. okt. 1949 pris å patentvetemjöl resp. rågsikt 00. — 3 Medeltal av producentpriser i Stockholm och Norrköping. Av staten fastställda priser för 1939— 1943 samt 1947 års skördar. — 4 Engrospris. Av staten fastställda priser för 1942, 1944 och 1945 års skördar samt 7 febr.—27 april 1948. — 5 Av staten fastställt pris vid en normal stärkelsehalt av 17,5 % samt en hektolitervikt av 70 kg. — • Av staten fastställt grundpris till producent vid 16 % sockerhalt. Tillägg för varje tiondels procent högre sockerhalt med 1/160 av grundpriset. — 7 Priskurantpris enligt Sv. sockerfabriksaktiebolagets noteringar i Skåne.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245. 235

Tab. 2 (forts.). Priser i Sverige.

Anm. Se anm. å föregående sida.

1 Medelpris till producent på flera orter t. o. m. 15 okt. 1940 samt fr. o. m. sept. 1949. Av staten fastställda priser: inlösningspriser 16 okt. 1940—31 aug. 1941; riktpriser för korn sept. 1943— maj 1944; normalpriser för korn sept. 1941—aug. 1943, juni 1944—juli 1949, för havre sept. 1941—juli 1949. — * Medelpris till producent för pressad vara på stationer i mell. Sverige. Av staten fastställda normalpriser gällde för hö under tiden 14 jan. 1941—23 maj 1948, för halm under tiden 14 jan. 1941—46 juli 1944. — 5 Pris till förbrukare på kustorter. Av staten fastställda priser 5 jan. 1940—31 aug. 1949. — 4 Pris till förbrukare på kustorter. Av staten fastställda priser: för vetekli 8 maj 1940—31 aug. 1949, för kraftfoderblandning och linfrömjöl okt. 1939—aug. 1949. —■6 T. o. m. sept. 1941 pris å 48 %, okt. 1941—juni 1944 pris å 45 %, juli 1944— juni 1945 pris å 42 %, juli 1945—juni 1946 pris å 47 %, sept. 1946—juni 1947 pris å 45 %, juli 1947—juni 1949 pris å 44 %, fr. o. m. juli 1949 pris å 42 % kraftfoderblandning. — 4 Medelpris till annan förbrukare än sockerbetsodlare. Av staten fastställda priser fr. o. m. 18 okt. 1940.

236 Kungl. Maj:ts proposition nr 245. Tab. 2 (forts.). Priser i Sverige.

1 Medelpris (före 1945 pris på l:a klass mjölk) till producent för 3,5 %-ig mjölk, fritt mejeri, inkl. tuberkulostillägg och exkl. producentbidrag samt vid ett skummjölksvärde av under tiden juli 1939—dec.1941 2,0 öre/kg och därefter 4,5 öre/kg. Priserna inkludera ej de av mejerierna utbetalda efterlikviderna, vilka för hela riket uppgått till 0,31 öre/kg för 1942, till 0,40 öre/kg för 1943, till 0,41 öre/kg för 1944, till 0,55 öre/kg för 1945 och 1946, till 0,63 öre/kg för 1947, till 0,59 öre/kg för 1948 samt till 0,82 öre/kg för 1949. För åren före 1942 saknas uppgifter om efterlikviderna. — 2 Pris per liter enligt socialstyrelsens detaljprisnoteringar. — 5 Enligt socialstyrelsens detaljprisnoteringar. — * Partipris, 2 mån. lagring enligt lantbruksförbundets noteringar t. o. m. okt. 1940. Under tiden 1 nov. 1940—14 april 1941 av staten fastställda maximipriser, därefter av staten fastställda normalpriser. — 8 Partipriser på mager (27 +) ost 1941—1944. — « Svensk äggnotering, nettopris till producenten. Under tiden 24 sept. 1941—31 dec. 1945, 9 sept. 1946—6 jan. 1947 samt 8 sept. 1947—4 april 1948 av staten fastställda normalpriser. — ’ Ovägda medeltal av avräkningspriserna till producent vid de större slakteriföreningarna i Svea- och Götaland. Priserna gälla slaktad vikt. — 8 Ovägt medeltal av priserna för kor kl. I och II. — » Ovägda medeltal av producentpriserna enligt Sv. slakteriförbunds noteringar i Skåne—Blekinge för prima griskullar i kl. I med en medelvikt av 17 kg/st (före maj 1943 enligt lantbruksförbundets noteringar i Skåne).

Kungi. Maj.ts proposition nr 245.

Tab. 2 (forts.). Priser 1 Sverige. 1

237 Kronor per 100 kilogram Öre per liter

Handelsgödselmedel1 Drivmedel2

1 Priser brutto för netto inkl. emballage fritt tariffhamn i standardområdet (Stockholmsdistr.). För kvävegödsel kontantpris; för superfosfat, thomasfosfat och kalisalt kreditpris. — * Pris till förbrukare i 0-zon (Stockholm och Göteborg med omnejd samt Malmöhus län). — * Under tiden juli 1942— juni 1946 pris å 15 %-ig superfosfat.

238 Kungl. Maj:ts proposition nr 24Ö-

Tab. 3. Jordbrukarnas leveranser samt lager hos handelskvarnar och Sv. Spannmåls AB m. fl. av vete och råg, i ton.

1 Avse leveranser av spannmål till de större handelskvarnarna samt till spannmåls- och utsädeshandeln. — 3 Såväl inhemsk som utländsk spannmål sista dagen resp. år och månad. Lagersiffrorna per den 31 augusti inkludera leveranser av den nya skörden. — 3 Avser lager av såväl inhemsk som utländsk spannmål vid de större handelskvarnarna. — * Avser lager hos Sv. Spannmålsaktiebolaget t. o. m. den 31 dec. 1940, därefter även lager hos spannmåls- och utsädeshandlare. — 6 Häri ingår leveranser av resp. års skörd under augusti.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245-

239 Tab. 4> Förmalning av vete, råg och havre samt import och export av vete

och r&g, i ton.

Anm. Import- och exportuppgifterna för åren 1948 och 1949 samt månadsslffrorna preliminära.

‘ Avser förmalning av såväl inhemsk som utländsk spannmål vid de större handelskvar-

narna.

240 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tab. 5. Invägning av mjölk samt försäljning av mjölk och grädde, 1 ton.

1 Fr. o. m. standardiseringsbestämmelsernas ikraftträdande den 21 november 1941 redovisas i denna kolumn kvantiteten försåld standardiserad mjölk. Av denna anledning blir summan av produktmjölk, konsumtionsmjölk och grädde större än den redovisade kvantiteten invågd mjölk, alidenstund den genom standardiseringen erhållna grädden, omräknad till hel* mjölk, redovisas under produktmjölk.

Kungl. Maj ds proposition nr 245.

241 Tab. 6. Mejerimjölkens medclfetthalt, antal mjölk leverantörer, medelinvägningen per leverantör samt produktionen av smör, ost och torrmjölk.

* Årssiffrorna avse det med mjölkinvägningen per leverantör och månad vägda medelantalet leverantörer.

1(1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 245.

242 Kungl. Maj:ts proposition nr 245,

Tab. 7. Försäljning av smör, ost, margarin, konstister och kokosfett samt matolja,

i ton.

1 Försäljningen från mejeri med tillägg för import och avdrag för export (stat. nr 69—70). — 2 Försäljninger inom landet från fabrik med tillägg för import (stat. nr 262).

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

243 Tab. 8. Import och export av smör, margarin, ost och ägg, i ton.

Anm. Import- och exportuppgiftema för åren 1948 och 1949 samt månadssiffrorna prell

minära.

244 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tab. 9. Import och export av nötkött och fläsk samt import av får- och

hästkött, i ton.

Anm. Import- och exportuppgifterna för åren 1948 och 1949 samt månadssiffrorna preli-

minära. i

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

245 Tab. 10. Vid slakthus, kontrollslakterier och kötthestktnlngsbyr&er undersökta

slaktdjur m. m.

1 Årssummorna för 1948 och 1949 samt alla månadssummorna preliminära tal.

246 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Tab. 11. Inhemsk försäljning, Import och export av vissa fodermedel, i ton.

Anm. Import- och exportuppgiftema för åren 1948 och 1949 samt månadssiffrorna preli-

minära.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

247 Innehållsförteckning.

Propositionen....................................................... 1

Förslag till förordningar............................................. 3

Förslag till förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 10 juli

1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost.................. 3.

Förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 juni 1944 (nr 459) angående avgift för smör, som användes för framställning av grädde m. m................................................... 4

Utdrag av statsrådsprotokollet den 8 april 1950 ....................... 5

Prissättningen på jordbruksprodukter för regleringsåret 1949/50 ............ 5

Förkalkylen rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret 1950/51 ..................................................... 9

Överläggningar med jordbrukets organisationer om prissättningen........... 19

Livsmedelskommissionens förslag angående jordbruksregleringen under produktionsåret 1950/51 .................................................. 22

Allmänna synpunkter................................................ 22

Brödsädsregleringen ................................................ 31

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel.......................... 37

Potatisregleringen .................................................. 39

Äggregleringen.................................................... 42

Regleringen av kött och fläsk m. m................................... 44

Regleringen av handeln med mejeriprodukter och fettvaror .............. 47

Konstgödselregleringen .............................................. 54

Svenska spannmålsaktiebolagels kostnader.............................. 54

Kostnader för lagring i samband med statlig inköps- och försälj ningsverk-

samhet.......................................................... 56

Anslagsäskanden.................................................... 56

Statens priskontrollnämnds yttrande.................................... 57

Kungl. Maj:ts beslut i prisfrågorna.................................... 58

Prissättningen på brödsäd och oljeväxter av 1951 års skörd ............... 59

Förslag till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland........... 63

Bidrag till anläggningskostnaderna för en slaktstation i Gällivare........... 64

Departementschefen................................................. 68

Hemställan.......................................................... 87

Bilagor

1. PM med översikt över hittills vidtagna regleringsåtgärder på jordbrukets

område............................................................ 89

2. PM med uppgifter angående produktionsutvecklingen på jordbrukets område 98

248 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

3. PM med redogörelse tör priser på jordbruksprodukter samt på vissa förnödenheter för jordbrukets behov .................................... 108

4. PM med beräkningar rörande jordbrukets inkomster och kostnader under

produktionsåren 1938/39—1949/50 jämte en förkalkyl för produktionsåret 1950/51 ........................................................ 113

5. PM angående jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter år 1948 .. 186

6. PM angående den svenska jordbruksregleringen i internationellt sammanhang 204

7. Skrivelse från Svenska spannmålsaktiebolaget till statens livsmedelskommission ............................................................ 211

8. Tabellbilaga...................................................... 231

607412. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.