angående åtgärder i pris- reglerande syfte på jordbrukets område

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

1 Nr 207.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område; given Stockholms slott den 27 april 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att dels antaga härvid fogade förslag till förordning angående reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m.;

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Sedan överenskommelse träffats mellan statens jordbruksnämnd, å ena, samt Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk, å andra sidan, angående grunderna för prissättningen å jordbrukets produkter under tiden den 1 september—den 31 december 1951, har Kungl. Maj :t den 27 april 1951 meddelat beslut i prisfrågan. Beslutet innebär ett godkännande av överenskommelsen.

I överenskommelsen framhålles, att en viss omläggning av jordbruksproduktionen är påkallad dels på grund av att möjligheterna att utomlands avsätta mejeriprodukter och ägg avsevärt försämrats, dels på grund av den utomordentligt starka prisstegring, som ägt rum å importerade fodermedel. För att främja en sådan omläggning ha vissa prisjusteringar ansetts erforderliga.

Enligt överenskommelsen skola garantipriserna på vete och råg höjas med fem kronor per deciton utöver den höjning som beslutats den 9 februari 1951. Vidare skola bland annat vissa prishöjningar ske å fabrikspotatis, kött och fläsk samt grädde och ost. Prisbildningen å ägg avses skola i huvudsak lämnas fri. Priserna å konsumtionsmjölk och smör förutsättas bli oförändrade.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 sunil. Nr 207.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 207

Nu utgående statliga pristillägg å mjölk avses skola bibehållas. I den män utjämningsavgift uttages vid export av mejeriprodukter skola avgiftsbeloppen överföras till Svenska mejeriernas riksförening för att fördelas i form av pristillägg för mjölk inom sådana områden, där möjligheterna att utnyttja de i överenskommelsen angivna prisförbättringarna äro relativt små

Överenskommelsen innebär härjämte bland annat att vinst, som uppstår vid export av svenska oljeväxtfröer eller av oljor, som beretts av sådana fröer, skall, i den mån den ej åtgår för att täcka löpande utgifter för clearingkassan för fettråvaror, få användas för att täcka förluster vid export av mejeriprodukter.

Medelsbehovet för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under regleringsåret 1951/52 har — under förutsättning att statliga pristillägg för mjölk utgå enligt oförändrade grunder under hela regleringsåret — beräknats till 94 miljoner kronor, därav närmare 88 miljoner kronor för mjölkpristillägg, 1,25 miljoner kronor för stöd åt 1951 års odling av lin och hampa samt 5 miljoner kronor för diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen. Då en reservation å omkring 60 miljoner kronor av tidigare anvisade medel beräknas komma att föreligga vid regleringsårets ingång, äskas nu ett reservationsanslag å 34 miljoner kronor för ändamålet. Vidare begäres ett reservationsanslag å 105 miljoner kronor till kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet och ett förslagsanslag å 12 miljoner kronor till omkostnader för statlig lagerhållning av vissa jordbruksprodukter. Sistnämnda anslag avses skola få användas även för att täcka kostnaderna för viss beredskapslagring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

3 Förslag

till

F örordning

angående reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Levande djur och andra varor av de slag som angivas i bilaga till denna förordning få icke införas till riket utan särskilt tillstånd.

Vid meddelande av dylikt tillstånd må uppställas sådana villkor för dess tillgodonjutande som prövas vara erforderliga.

2 §•

Införseltillstånd beviljas, såvitt ej Kungl. Maj :t annat föreskrivit, av statens jordbruksnämnd.

Ansökan om införseltillstånd skall avfattas enligt formulär, som fastställes av vederbörande tillståndsmyndighet.

3 §.

När införseltillstånd meddelas, skall därom utfärdas skriftligt bevis, angivande den myckenhet som får införas, den tid under vilken införseln får äga rum och de villkor i övrigt som må hava föreskrivits för tillgodonjutande av tillståndet.

Vid införsel skall tillståndsbeviset företes för tullmyndigheten, som har att på beviset göra anteckning om dagen för införseln, den myckenhet som införes och det land varifrån införseln äger rum.

4 §■

Stadgandet i 1 § första stycket skall icke utgöra hinder för transitering eller annan befordran under tullverkets kontroll eller för uppläggning i frihamn eller å tullager eller provianteringsfrilager; dock må å provianteringsfrilager upplagd vara icke utan medgivande av vederbörande tillståndsmyndighet för varje särskilt fall disponeras annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning i föreskriven ordning.

Ej heller skall stadgandet hava avseende å

a) vara som införes i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden att tullfrihet för densamma åtnjutes eller, i fråga om icke tullpliktig vara, skulle, om den varit tullbelagd, hava åtnjutits enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under s) upptagna eller enligt 6, 7 eller <3 § samma förordning; eller

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

b) vara som enligt föreskrifter, meddelade av generaltullstyrelsen, försändes landvägen över utlandet från en till annan ort inom riket.

Vederbörande tillståndsmyndighet äger meddela allmänna bestämmelser om ytterligare undantag från stadgandet i 1 § första stycket.

5 §.

För i 1 § omförmäld vara som införes till riket och förtullas skall, i den mån Kungl. Maj :t i prisreglerande syfte så förordnar, erläggas avgift (införselavgift).

Avgiftens storlek bestämmes av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av statens jordbruksnämnd.

6 §.

Bestämmelserna i 5 § skola icke hava avseende å

a) vara för vilken enligt .särskilt stadgande skatt skall utgå vid införsel till riket; eller

b) vara som i föreskriven ordning utlämnas från provianteringsfrilager för fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning.

Beträffande vara .som införes under sådana förhållanden att tullfrihet för densamma åtnjutes eller, i fråga om icke tullpliktig vara, skulle, om den varit tullbelagd, hava åtnjutits enligt 5, 6, 7 eller 8 § tulltaxeförordningen skall skyldighet att erlägga införselavgift föreligga allenast såvitt fråga är om återinförsel av vara, vid vars utförande erhållits återbäring av förut erlagd införselavgift.

7 §•

Införselavgift skall erläggas till tullverket i den ordning som är föreskriven beträffande tull. Jämväl i fråga om betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för dröjsmål med eller uteblivande av betalning skall angående införselavgift gälla detsamma som rörande tull.

8 §•

Återbäring av införselavgift må efter ansökan åtnjutas vid utförsel av varan till utrikes ort eller svensk frihamn; dock må, om varan ej utföres i oförändrat skick, återbäring åtnjutas allenast i den omfattning och på de villkor som Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd bestämmer.

Närmare föreskrifter angående ansökan om återbäring samt prövning av sådan ansökan meddelas av Kungl. Maj :t.

9 §.

Därest särskilda skäl föreligga må Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd meddela befrielse, helt eller delvis.

5 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

från skyldighet att erlägga införselavgift så ock medgiva återbäring, helt eller delvis, av sådan avgift jämväl i annat fall än i 8 § sägs.

10 §.

Medel som inflyta genom upptagande av införselavgift skola i den ordning Kungl. Maj :t föreskriver inlevereras till jordbruksnämnden och enligt Kungl. Maj :ts bestämmande användas för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

11 §•

Till riket inkommen vara som på grund av bestämmelserna i denna förordning icke får införas må, därest varan ej enligt 13 § eller enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel skall vara förverkad samt hinder ej heller eljest möter mot utförsel av varan, under tullkontroll återutföras enligt de föreskrifter som i tullstadgan äro givna för gods anmält till returförtullning.

Vad i första .stycket stadgats gäller även om varan är fri från tull eller annan införselavgift eller om anmälan till utförsel icke gjorts inom föreskriven tid.

12 §.

Skall i denna förordning avsedd vara enligt tullstadgan eller lagen om straff för olovlig varuinförsel eller på grund av stadgande i denna förordning säljas å auktion genom tullverkets försorg, må försäljningen ske endast till någon, som erhållit tillstånd varom i 1 § sägs, eller ock under förbehåll att varan återutföres.

Kan försäljning i enlighet med vad sålunda stadgats ej komma till stånd, skall med varan förfaras på .sätt Kungl. Maj :t efter anmälan av generaltullstyrelsen förordnar.

13 §.

Den som utan behörig tullangivning eller medelst vilseledande åtgärder till riket inför eller söker införa vara, som enligt denna förordning icke får införas, straffes med dagsböter.

Vara som någon i strid mot denna förordning olovligen infört eller .sökt införa skall förklaras förverkad jämte emballage eller kärl vari den förvaras. Kan egendom som sålunda skolat förklaras förverkad ej tillrättaskaffas, gälde den brottslige dess värde. Framgår av omständigheterna att brottet skett av förbiseende, må av domstolens prövning bero, huruvida förverkandepåföljd skall inträda.

I fråga om åtal för förseelse, som avses i första stycket, och talan om förverkande av gods eller värde på grund av föreskrifterna i andra stycket ävensom beslag av gods, som kan antagas vara förverkat, och förfarandet med beslagtaget gods skall vad i allmänhet är stadgat om olovlig införsel av tullpliktig vara äga motsvarande tillämpning.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

14 §.

Den som bryter mot villkor för tillgodonjutande av tillståndsbevis eller i strid mot stadgandet i 4 § första stycket disponerar å provianteringsfrilager upplagd vara annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning i föreskriven ordning straffes med dagsböter.

15 §.

Böter ävensom försäljningssumma för förverkat gods samt belopp som utgivits i stället för sådant gods tillfalla kronan.

16 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande tillståndsmyndighet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1951.

Genom förordningen upphävas

kungörelsen den 14 juni 1933 (nr 343) angående reglering av införseln av havregryn och havremjöl;

kungörelsen den 23 februari 1934 (nr 24) angående reglering av införseln av ägg;

förordningen den 18 maj 1934 (nr 153) om införselavgift å havre och majs jämte vissa andra fodermedel;

kungörelsen den 5 oktober 1934 (nr 490) angående utsträckt tillämpning av kungörelsen den 23 februari 1934 (nr 24) angående reglering av införseln av ägg;

kungörelsen den 21 augusti 1935 (nr 493) angående reglering av införseln av vete och råg samt därav beredda produkter;

kungörelsen den 21 augusti 1935 (nr 496) angående reglering av införseln av havre och majs samt vissa andra fodermedel;

kungörelsen den 30 december 1936 (nr 647) med vissa bestämmelser angående införsel av hästar;

kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 648) angående reglering av införseln av slaktdjur samt kött och fläsk;

kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 660) angående reglering av införseln av mjölk och mejeriprodukter;

kungörelsen den 1 augusti 1940 (nr 755) angående reglering av införseln av matärter m. m.; samt

kungörelsen den 14 mars 1941 (nr 217) angående reglering av införseln av bönor.

Där i författning förekommer hänvisning till stadgande i någon sålunda upphävd författning, skall hänvisningen i stället avse motsvarande stadgande i denna förordning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

7 Bilaga.

Förteckning

över varor, vilka enligt förordningen den angående reg-

lering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. icke må införas till riket utan särskilt tillstånd.

Statistiskt nr

1—3: 2 4-9 15—20 24-26 64—67 68:1—2 69, 70 71, ur 72

ur 97 102

170—181

182—186

ur 190 191-193 ur 194 303 307

ur 321: 2 ur 321: 3 359—370, 372

ur 533

Varuslag

Hästar

Nötkreatur, får och svin

Kött av får, häst och nötkreatur

Fläsk

Mjölk och grädde Smör, naturligt Ost

Ägg; ävensom äggula, ej uteslutande avsedd för beredning av läder, samt flytande äggvita Konsttorkat hömjöl (luzernmjöl)

Manioka- och arrowrot Spannmål, omalen

Mjöl av spannmål; ävensom mjöl av andra vegetabilier, ej hänförligt till annat nummer Havregryn Vetegryn

Ärter, skalade och kluvna Havre-, råg- och vetekli

Annat kli, ej särskilt nämnt, utom mandelkli Makaroner och vermiceller

Bröd, dock ej dessertkäx, pepparkakor och andra slag av finare bakverk och ej heller hundbröd Konserver av kött av nötboskap eller får Konserverade inläggningar av bönor med fläsk Konserver av fläsk och kött av häst

Fodermedel utom s. k. benprecipitat och annat dikalciumfosfat

Torkad hönsäggvita

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Utdrag ur protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 april 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Yougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Andersson, Lingman, Nygren.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område samt anför därvid.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1951/52 beräkna dels (p. 113) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag av 50 000 000 kronor, dels (p. 115) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet ett reservationsanslag av 35 000 000 kronor, dels (p. 116) till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet ett förslagsanslag av 6 000 000 kronor.

I skrivelse den 21 april 1951 har statens jordbruksnämnd framlagt förslag angående prissättningen på jordbrukets produkter och vissa jordbruksförnödenheter för regleringsåret 1951/52. Vid nämndens skrivelse har fogats, bland annat, en den 23 februari 1951 dagtecknad skrivelse från Svenska spannmålsaktiebolaget. Över jordbruksnämndens förslag har statens priskontrollnämnd den 24 april 1951 avgivit yttrande. I anledning av jordbruksnämndens framställning har Kungl. Maj :t förut denna dag meddelat beslut i prisfrågan.

Jag torde nu få underställa Kungl. Maj :t frågan om utformningen i övrigt av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område för regleringsåret 1951/52 samt vissa därmed sammanhängande spörsmål.

Jag torde vidare här få erinra om att Kungl. Maj :t den 30 mars 1951 till riksdagen framlagt proposition (nr 192) angående grunderna för fortsatt stöd åt lin- och hampodlingen. I propositionen föreslås bland annat, att vissa statliga pristillägg skola utgå till lin- och hampodlingen. Medel för utbetalande av dylika pristillägg ha emellertid ej äskats i sagda proposition. Jag har i stället där anfört att jag ämnade upptaga frågan om storleken av det stöd, som borde utgå för 1951 års odling, i samband med behandlingen av spörsmålet om prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under nästa regleringsår. 1949 års lin- och hamputredning har även i skrivelse den 3 april 1951 framlagt förslag rörande utformningen av stödet för innevarande års lin- och hampodling och beräkningar av kostnaderna för stödet. Jämväl dessa spörsmål torde alltså nu få upptagas.

Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

9 Prissättningen på jordbrukets produkter för regleringsåret 1950/51.

I sin förut nämnda skrivelse den 21 april 1951 har statens jordbruksnämnd till en början redogjort för det system för prissättningen på jordbrukets produkter och förnödenheter, som tillämpats under innevarande regleringsår.

Därvid har nämnden anfört i huvudsak följande.

I början av år 1950 hade på sedvanligt sätt en förkalkyl upprättats över jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret 1950/51. Enligt denna kalkyl kunde jordbrukets sammanlagda inkomster för nämnda år beräknas uppgå till 3 035,3 miljoner kronor. I förhållande till det för basåret 1938/39 beräknade inkomstbeloppet innebar denna summa en ökning med 122,8 procent. Beträffande jordbrukets kostnader hade i kalkylen upptagits tre alternativa belopp, innebärande en kostnadsökning i förhållande till basåret med respektive 124,44 (alternativ A), 124,53 (alternativ B) och 118,79 procent (alternativ C). Vid de båda första alternativen hade ett kalkylmässigt inkomstunderskott av omkring 21 respektive 22,5 miljoner kronor erhållits, medan vid det sistnämnda alternativet uppkommit ett kalkylmässigt överskott av omkring 56 miljoner kronor. Skillnaden mellan alternativen grundade sig på olikheter i fråga om beräkningen av jordbrukets räntekostnader. Vid de båda förstnämnda alternativen hade denna beräkning utförts enligt den metod, som föreslagits av de sakkunniga för utredning av frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. Däri hade hänsyn tagits till lantbrukskapitalets förändringar efter basåret. Vid det sistnämnda alternativet däremot hade lantbrukskapitalet hållits i stort sett oförändrat efter basåret.

Efter förhandlingar mellan statens livsmedelskommission, å ena, samt en av Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk utsedd förhandlingsdelegation, å andra sidan, hade en överenskommelse träffats om grunderna för prissättningen på jordbrukets produkter under år 1950/51. Denna överenskommelse, som godkänts av jordbrukets förhandlingsdelegcrade den 20 april 1950, innebar i huvudsak följande.

Enligt överenskommelsen hade enighet nåtts om att jordbrukets kostnader i kalkylen, i analogi med Kungl. Maj :ts beslut den 29 december 1949 angående lönsamhetsberäkningar i prisärenden, skulle beräknas med beaktande, bland annat, av den stegring av räntekostnaderna, som följde av kapitalvolymens värdeökning efter basåret, och att kostnaderna skulle bestämmas i enlighet med det av LK-delegationen såsom alternativ A betecknade alternativet. Samtidigt hade emellertid enighet rått om att tillämpningen av denna princip för kostnadsberäkning icke skulle få föranleda ökning av produktpriserna, så länge den dåvarande stabiliseringspolitiken tillämpades. Någon utjämning av det enligt alternativ A beräknade underskottet av 21 miljoner kronor år 1950/51 skulle därför icke ske. För tiden efter den 1 januari 1951 förbehöll sig emellertid jordbruket att påkalla täckning för de särskilda kostnadsökningar, t. ex. ökade löner till jordbrukets

10 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

arbetskraft, såväl lejd som egen, som kunde uppkomma till följd av stabiliseringspolitikens upphörande eller modifiering.

Överenskommelsen innebar vidare, att vissa prisändringar i marknadsanpassande syfte skulle vidtagas. Härigenom beräknades underskottet enligt alternativ A stiga med över 10 miljoner kronor till mellan 30 och 35 miljoner kronor. Ej heller för detta ökade underskott skulle jordbruket äga få täckning.

Kungl. Maj :t meddelade därefter den 21 april 1950, på framställning av statens livsmedelskommission, beslut rörande prissättningen på jordbruksprodukter under år 1950/51. Kungl. Maj :t godtog därvid den förenämnda prisöverenskommelsen. Beslutet innebar vidare, att den dåvarande prisnivån på jordbrukets produkter tills vidare skulle bibehållas i stort sett oförändrad, bortsett från de förut berörda justeringarna i marknadsanpassande syfte.

Kungl. Maj :ts beslut i prissättningsfrågan underställdes riksdagen i proposition nr 245/1950. I propositionen uttalade föredragande departementschefen, bland annat, att frågan, i vad mån jordbruket vid ett slopande eller en modifiering av stabiliseringspolitiken borde erhålla kompensation för de kostnadsökningar, som kunde föranledas därav, borde bliva beroende av resultatet av de överväganden, som då kunde komma att äga rum. Därvid borde även prövas i vad mån den ändrade principen beträffande beräkning av räntekostnadsposten borde få inverka på prissättningen på jordbrukets produkter. Även spörsmålet om tillämpning av 4-procentregeln borde få upptagas vid sådana överläggningar, som jordbruket förbehållit sig att påkalla vid ett slopande eller en modifiering av stabiliseringspolitiken.

Kungl. Maj :ts proposition i ämnet godkändes sedermera av riksdagen (jordbr.utsk. uti. nr 52; r. skr. nr 357).

Jordbruksnämnden har vidare erinrat om att den i början av år 1950 upprättade förkalkylen över jordbrukets inkomster och kostnader för regleringsåret 1950/51 omräknats i oktober månad 1950. Denna omräknade kalkyl hade med räntekostnaderna beräknade enligt den nya metoden (alternativ A) visat ett överskott av i runt tal 37 miljoner kronor. Då normkalkylen beräknad enligt samma grunder visat ett underskott av 22 miljoner kronor, kunde således en förbättring med 59 miljoner kronor beräknas komma att äga rum. Med hänsyn tagen dels till de i prisöverenskommelsen våren 1950 förutsatta prisjusteringarna, dels till en viss uppräkning av arbetskostnadsposten av beräkningsteknisk natur kunde den reella förbättringen av jordbrukets ekonomiska läge jämfört med vårkalkylen anges till i runt tal 100 miljoner kronor, vilket belopp låge inom ramen för 4-procentregeln.

Efter framställning av jordbrukets riksorganisationer upptogos längre fram på hösten 1950 överläggningar om priserna på jordbrukets produkter för tiden januari—augusti 1951. Dessa överläggningar ledde den 19 december 1950 till en överenskommelse. Dennas innehåll har av jordbruksnämnden sammanfattats på följande sätt.

Till grund för regleringen av producentpriserna under återstående del av år 1950/51 skulle läggas den jordbrukskalkyl, som upprättats i oktober 1950

11 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

och som med tillämpning av den nya metoden för beräkning av jordbrukets räntekostnader visade ett kalkylmässigt inkomstöverskott av cirka 37 miljoner kronor. Som kompensation för den ökning av arbetskostnadsposten, som föranleddes av det nya kollektivavtalet för lantarbetare, skulle jordbruket för tiden 1 januari—31 augusti 1951 tillföras ett ökat inkomstbelopp av cirka 160 miljoner kronor. Det kalkylmässiga inkomstöverskottet i oktoberkalkylen beräknades bli erforderligt för att täcka andra kostnadsökningar för jordbruket till följd av den ändrade stabiliseringspolitiken. Överskottei skulle därför icke utjämnas.

Enligt överenskommelsen skulle 4-procentregeln tillämpas på sedvanligt sätt i fortsättningen (fr. o. in. regleringsåret 1951/52).

Det förutsattes vidare i överenskommelsen, att följande subventioner skulle slopas från ingången av år 1951, nämligen dels det mjölkpristillägg (i oktoberkalkylen 1950 upptaget till 60,8 miljoner kronor för år 1950/51), vilket infördes hösten 1949 i anslutning till prisstabiliseringspolitiken, dels utgående kör linjebidrag, merfraktbidrag och regleringskostnadstillägg (upptagna till sammanlagt 4,8 miljoner kronor för 1950/51). Slopandet av mjölkpristillägget skulle få ta sig uttryck i höjda konsumentpriser på mejeriprodukter. För bortfallet av sistnämnda grupp av bidrag skulle jordbruket ersättas därigenom, att förenämnda kompensationsbelopp av 160 miljoner kronor ökades till 163 miljoner kronor. Det förutsattes vidare, att subventionen till förbättring av handelns marginaler på mjölk, 6 miljoner kronor per år, skulle avvecklas från det nya året. Marginalerna komme därigenom att fortsättningsvis helt slå igenom i konsumentpriset på mjölk.

Av kompensationsbeloppet 163 miljoner kronor för tiden januari—augusti 1951 skulle cirka 141 miljoner kronor tillföras jordbruket genom prishöjningar på olika produkter, nämligen mjölk och mejeriprodukter (70 miljoner kronor), kött och fläsk in. in. (34 miljoner kronor), hudar (25 miljoner kronor) samt ull, ägg och matpotatis (tillsammans 12 miljoner kronor). Återstående 22 miljoner kronor tillfördes jordbruket genom att detta gottskrevs vissa engångsbelopp, nämligen dels 11 miljoner kronor utgörande prisstegringsvinst på hudar samt vinst på lager av hudar och ost, dels 11 miljoner kronor utgörande inkomster, som jordbruket erhållit på grund av att basprisnivån för kött och fläsk överskridits före den 1 januari 1951.

Då det kunde anses tveksamt om de förutsatta nya priserna på ägg och vissa mejeriprodukter verkligen skulle kunna utfås i sin helhet, hade jordbruksnämnden förklarat sig beredd att till prövning upptaga önskemål om justering av priserna på vissa andra produkter, i (ten mån så erfordrades för att täcka inkomstbortfall på grund av att förstnämnda priser icke kunde helt uttagas. Härmed åsyftades vissa slaktdjurs- och mejeriprodukter.

Vid sitt godtagande av prisöverenskommelsen uttalade slutligen jordbrukets representanter en bestämd förhoppning om att den allmänna uppgången av lönenivån i landet skulle förete samma moderation som för jordbrukets del.

Till prisöverenskommelsen fogades vissa protokollsanteckningar. Bland annat uttalades, att någon höjning av brödsädspriserna icke ansetts kunna ifrågakomma, eftersom större delen av 1950 års skörd redan levererats från jordbruket. Det förutsattes emellertid, att en prisjustering på brödsäden skulle komma till stånd för 1951 års skörd. Vidare förutsattes, att den prisstegring å smör, som föranleddes av uppgörelsen och beräknats till 75 öre per kilogram i partihandelsledet, skulle för margarin motsvaras av en i öre räknat lika stor prishöjning.

Överenskommelsen rörande riktlinjerna för prissättningen på jordbrukets

12 Kungi. Maj.ts proposition nr 207.

produkter under tiden januari—augusti 1951 godkändes av Kungl. Maj:t genom beslut den 22 december 1950. Beträffande vad i överenskommelsen sagts om 4-procentregelns tillämpning från och med regleringsåret 1951/52 anförde chefen för jordbruksdepartementet till statsrådsprotokollet vid ärendets föredragning, att detta torde få förutsätta, att slutlig ståndpunkt redan på våren toges till prissättningen på jordbrukets produkter för hela det kommande regleringsåret.

Prisöverenskommelsen har sedermera underställts riksdagens prövning (prop. nr 76/1951).

Jordbruksnämnden har i en särskild promemoria lämnat en mera detaljerad redogörelse för hittills vidtagna regleringsåtgärder på jordbrukets område. Denna promemoria torde såsom bilaga få fogas till detta protokoll (bilaga 1). Vidare har nämnden överlämnat en översikt över produktionsutvecklingen på jordbrukets område, en särskild undersökning rörande mjölk- och äggproduktionens utveckling efter förkrigstiden, en redogörelse för nu gällande priser på jordbruksprodukter och på vissa förnödenheter för jordbrukets behov samt en promemoria angående jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter år 1949. Även dessa promemorior torde såsom bilagor få fogas till detta protokoll (bilagor 2—5).

I sin skrivelse har jordbruksnämnden även berört de utjämningsavgifter, som för närvarande utgå vid export av vissa varor. För att belysa motiven till att avgifterna uttagas har nämnden därvid redogjort för innehållet i en skrivelse, vilken statens livsmedelskommission den 28 februari 1950 avlåtit till Kungl. Maj :t och vilken legat till grund för den kungörelse i ämnet, som utfärdats den 31 mars 1950. Vidare har nämnden lämnat uppgift om de utjämningsavgifter, som för närvarande utgå för de viktigare varuslagen. Av denna framgår att dylika avgifter nu uttagas för nötkött, fläsk, ister och flott, råg, vete, havre, korn, havrekli, smör, margarin, fettråvaror, socker och vissa slag av ost. Härjämte har nämnden uppgivit att de medel som under tiden den 1 juni 1950—den 31 mars 1951 influtit i form av utjämningsavgifter — efter avdrag av under samma tid utbetalade restitutioner — uppgått till cirka 9,5 miljoner kronor. Dessa medel hade i enlighet med Kungl. Maj :ts beslut redovisats som inkomst på de anslag eller clearingkassor, ur vilka bidrag för vederbörande varuslag utgått.

Jordbruksnämnden har vidare förklarat sig förutsätta, att bestämmelserna om utjämningsavgift skulle gälla jämväl under regleringsåret 1951/52.

Förkalkylen rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret 1951/52.

I syfte att erhålla ett underlag för behandlingen av frågan om prissättningen på jordbrukets produkter under år 1951/52 har jordbruksnämnden uppdragit åt kalkylsakkunniga1 att utarbeta en förkalkyl över jordbrukets * i

1 Ledamöter av kalkylsakkunniga äro generaldirektören O. Söderström, organisationschefen

i Kooperativa förbundet, fil. lic. M. Bonow, byråchefen L. Juréen, agronomen Cl.-E. Odhner, direktören i Sveriges lantbruksförbund A. H. Stensgård samt föreståndaren för Jordbrukets utredningsinstitut, fil. lic. H. Åstrand, vilka samtliga deltagit vid upprättandet av den nu föreliggande kalkylen.

13 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

inkomster och kostnader under nyssnämnda produktionsår. Denna kalkyl har granskats av jordbruksnämndens råd vid sammanträde den 16 mars 1951. Kalkylen torde såsom bilaga få fogas till detta protokoll (bilaga 6). Jordbruksnämnden har i sin skrivelse lämnat en sammanfattande redogörelse för innebörden och resultatet av den nu upprättade jordbrukskalkylen.

Nämnden har därvid till att börja med framhållit, att kalkylen för år 1951/ 52 i metodiskt hänseende ansluter sig till de under en följd av år utförda inkomst- och kostnadsberäkningar, vilka legat till grund för prissättningen på jordbrukets produkter. Kalkylen har karaktären av en normalkalkyl såtillvida, att den avser att belysa inkomst- och kostnadsläget under det kommande produktionsåret under förutsättning av normala väderleksförhållanden, oförändrade löner och räntesatser samt oförändrade priser på produkter och förnödenheter utom i de fall, där vid kalkylens upprättande förändringar i priser med hänsyn till marknadsläget kunnat förutses med en viss grad av säkerhet.

Nämnden har därefter övergått till en redogörelse för grunderna för de i kalkylen ingående beräkningarna av jordbrukets inkomster och därvid först närmare berört beräkningarna rörande skördens storlek. Harom har nämnden anfört.

Till grund för inkomstkalkylen har på vanligt sätt lagts en beräkning skörden, vilken bygger på vissa antaganden rörande areaier ^ara ' kastning för olika grödor. De för produktionsaret 1951/52 (1951 års sKorai kalkvlerade arealerna ha i fråga om höstvete och hostrag beraknats med ledning av arealinventeringen i oktober 1950, varvid från de enhgt denna^inventerins besådda arealerna gjorts avdrag for normal utvintring. De för ar 19ol ^höstsådden 1950) gjorda avdragen för normal utvintring utgöra liksom for-

a"givnas de areal ra)01 h“

£SiSS^abr“Ä»^ry5r^einve„ter,n6C„ l oMober 1950 konstaterad nedgång av höstsädsodlingen. Vårvetearealen förutsattes visa en fortsatt uppgång. Även oljeväxtarealen antages oka, nämligen med 26 000 hektar till 195 000 hektar. I fråga om trindsad, sockerbetor och potatis ha 1950 års arealer upptagits med avrundning. Beträffande \all till slattei, säd till grönfoder, foderrotfrukter och spånadsvaxter antages viss nedgång.

Uppskattningen av det kommande årets hektarskordar har för olika yaxtslag skett på samma sätt som tidigare. Den tillämpade prognosmetoden innebär i korthet, att de observerade hektarskördarna med tillhjälp av de s. k. allmänna skördeomdömena omräknas till normerade hektarskordar. Med ledning av dessa senare sker därefter en uppskattning av normskordarna, d v s. de hektarskordar, som under förutsättning av normala vaderlekstoihållanden kunna förväntas under prognosåret. De normerade hektarskordarna äro befriade från de årliga skördefluktuationerna till foljd av väderlekens växlingar, varför de på ett tillförlitligare sätt an de observerade återge sekulära förändringar i avkastningen, exempelvis till foljd av växtodlingens

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

landvinningar, förbättrad gödsling etc. De lämpa sig därför bättre som underlag för en prognos än de observerade skördarna. Givetvis böra emellertid även de aktuella förutsättningarna för vegetabilieproduktionen beaktas. Med hänsyn till utvecklingen på längre sikt samt den förbättrade tillgången på kvävegödsel ha de sakkunniga sålunda företagit viss höjning av normskördarna för höstvete, höstråg, korn, blandsäd, sockerbetor och hö från odlad jord.

Beträffande jordbrukets inkomster av vegetabiliska produkter har jordbruksnämnden anfört.

Produktionen år 1951/52 av vegetabiliska slutprodukter har beräknats på grundval av de i tabellerna 1 och 2 upptagna arealerna och hektarskördarna. De kvantiteter brödsäd, som medtagits vid inkomstberäkningarna, ha framkommit sedan totalskörden av vete och råg reducerats för lagringsförluster, avrens och utsäde. Av korn har utöver husbehovsförmalningen endast medtagits de kvantiteter, som beräknats komma att åtgå vid grynkvarnar, bryggerier och brännerier. På motsvarande sätt har av havre, hö och halm endast medtagits den beräknade förbrukningen av havre vid grynkvarnarna, arméns och åkeriernas inköp av fodersäd och stråfoder, förbrukningen av dessa varuslag vid skogskörslor samt den industriella förbrukningen av halm. Härutöver har exporten av hithörande varuslag beaktats.

Priserna på brödsäd under det kommande året ha beräknats med beaktande av Kungl. Maj:ts beslut den 9 februari 1951 om höjning av grundpriserna på brödsäd av 1951 års skörd. Vid uppskattningen av priserna på korn och havre under prognosåret har bl. a. tagits hänsyn till de senaste prishöjningarna på importfodermedel. Priset på kokärter antages stiga i takt med priserna på övrig spannmål.

Den ökning av antalet prisorter för brödsäd, som ägt rum i jämförelse med år 1938/39, har i tidigare kalkyler antagits medföra en viss sänkning av fraktkostnaderna för saluförd brödsäd. Enär antalet prisorter åter minskats, har posten »ersättning för av jordbrukarna tidigare burna fraktkostnader» nu bortfallit för åren 1950/51 och 1951/52.

Jordbrukets sammanlagda inkomster av brödsäd beräknas år 1951/52 stiga till 253,3 miljoner kronor mot 231,3 miljoner kronor innevarande år. ökningen beror på de höjda priserna, vilka mer än väl uppväga verkningarna i inkomsthänseende av den minskade brödsädsodlingen. I fråga om övrig spannmål väntas en ökning av inkomsterna från 47,6 miljoner kronor 1950/ 51 till 58,4 miljoner kronor prognosåret.

Försäljningen av hö och halm beräknas tillföra jordbruket 6,7 miljoner kronor år 1951/52 mot 7,i miljoner kronor innevarande år.

Liksom i närmast föregående normkalkyl räknas för år 1950/51 med en inhemsk förbrukning av 825 miljoner kilogram matpotatis. Samma kvantitet upptages även för år 1951/52. På grund av att potatisskörden 1951 (= nor in skörd) väntas bli större än 1950 års relativt dåliga skörd, antages vid nu gällande priser på övriga jordbruksprodukter en nedgång av priset på matpotatis. Härigenom uppkommer en inkomstminskning, nämligen från 144,4 miljoner kronor 1950/51 till 132,o miljoner kronor under prognosåret.

Vid förutsatt normalskörd av potatis beräknas 260 miljoner kilogram matpotatis komma att användas för industriella ändamål år 1951/52, varav 150 miljoner kilogram för tillverkning av potatismjöl och 110 miljoner kilogram för brännvinstillverkning. Den angivna totalmängden fabrikspotatis överstiger väsentligt årets till följd av den dåliga skörden reducerade kvantitet, vilket förklarar att jordbrukets inkomster av fabrikspotatis visar en stark stegring, nämligen från 15,3 till 22,8 miljoner kronor.

15 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Inkomstsumman för all potatis utgör i den föreliggande kalkylen 154,s miljoner kronor 1951/52 mot 159,7 miljoner kronor innevarande år.

På grundval av förut anförda uppgifter rörande areal och normskörd per hektar har skörden av sockerbetor år 1951 beräknats till 1 950 miljoner kilogram mot 1 978 miljoner kilogram år 1950. Grundpriset för betor med 10 procents sockerhalt väntas bli höjt från 5,55 kronor per deciton innevarande år till 6,25 kronor per deciton år 1951/52. De faktiska genomsnittspriserna, beräknade med hänsyn till sockerhalt och inkluderande olika ersättningar och tillägg, utgöra i kalkylen 6,oi respektive 6,97 kronor per deciton. Prishöjningen medför en ökning av jordbrukets inkomster av sockerbetor från 118,9 miljoner kronor år 1950/51 till 135,9 miljoner kronor år 1951/52.

Totalskörden av oljeväxtfröer beräknas i huvudsak på grund av den förut omtalade arealökningen stiga från 240 miljoner kilogram innevarande år till 283 miljoner kilogram "år 1951/52. På grund av en viss sänkning avpriserna på matnyttigt oljeväxtfrö blir inkomstökningen procentuellt icke lika stor. För år 1951/52 upptages i kalkylen 195,8 miljoner kronor mot 177,i miljoner kronor år 1950/51.

Jordbrukets inkomster av spånadsväxter upptagas i den föreliggande kalkylen till 4,7 miljoner kronor mot 4,5 miljoner kronor innevarande år.

Den fältmässiga odlingen av köksväxter har för år 1950/51 beräknats tillföra jordbruket en inkomstsumma av 42,3 miljoner kronor. De sakkunniga ha ansett sig böra för år 1951/52 räkna med en höjning med 15 procent av nyss angivet belopp och ha alltså för prognosåret insatt en inkomstsumma av 48,6 miljoner kronor i kalkylen.

Jordbrukets inkomster av tobaksodling ha tidigare icke upptagits i jordbrukskalkylen. Så har emellertid skett denna gång. Inkomstbeloppen utgöra

l,o och l,i miljon kronor åren 1950/51 respektive 1951/52.

Jordbrukets totala inkomster av vegetabilier utgöra enligt föreliggande beräkningar 789,5 miljoner kronor år 1950/51. För prognosåret 1951/52 utgör motsvarande belopp 859,3 miljoner kronor, d. v. s. en summa som ligger 69,8 miljoner kronor högre än årets. Ökningen beror främst på den för flertalet viktiga produkter förutsatta höjningen av prisnivån.

Beträffande jordbrukets inkomster av animaliska produkter har jordbruksnämnden anfört.

Medelantalet mjölkkor år 1950/51 har av kalkylsakkunniga upptagits till 1 677 000 djur och motsvarande antal år 1951/52 till 1 670 000 djur. Den förutsatta minskningen utgör 0,4 procent. Vid normal tillgäng på foder för korna ha de sakkunniga ansett sig ha anledning att räkna med att mjölkavkastningen per ko skall visa en fortsatt stegring även under år 1951/52. De sakkunniga ha förutsatt en produktion per ko av 2 949 kilogram år 1950/51 och 2 993 kilogram år 1951/52. Ökningen motsvarar 1,5 procent. Med utgång från nämnda dala rörande koantal och avkastning per ko har totalproduktionen av mjölk beräknats till 4 945 miljoner kilogram år 1950/51 och 4 998 miljoner kilogram år 1951/52, vilket innebär en ökning med 1,1 procent. Den sålunda beräknade produktionen överträffar 1938/39 års produktion med 6,0 procent. I detta sammanhang kan förtjäna omnämnas, att mjölkinvägningen vid mejerier under samma tid (1938/39 1951/52) beräknas ha ökat från 3 129 till 4 026 miljoner kilo-

gram eller med 28,7 procent. Mejerimjölkens andel av mjölkproduktionen visar eu fortsatt ökning frän 66,4 procent 1938/39 till 8(^<, procent 1951/52.

Beräkningarna av jordbrukets inkomster av den vid mejerier invägda mjölken har utförts enligt samma metod som tillämpats i vårkalkylen 1950.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

(Se Kungl. Maj :ts proposition nr 245/1950, s. 130 ff.) Tillvägagångssättet är i huvudsak följande. För var och en av de viktigaste produkterna utföres en inkomst- och kostnadsberäkning (jämväl för prognosåret), vilken ger en schematisk uppfattning om det värde inklusive statliga bidrag, som mejerierna kunna betala leverantörerna med hänsyn till föreliggande prisoch kostnadsläge. Denna beräkning infångar den allra största delen av mejeriernas mjölklikvider; vissa extra inkomster komma emellertid ej med vid ifrågavarande beräkning (merinkomster av mesvaror, kapsylmjölk, vitaminerad mjölk etc.). Den del av mjölklikvider na, som härrör från dylika extra inkomster beräknas för ett antal år som skillnaden mellan de taktiskt utbetalda likviderna och de på nyss antytt sätt beräknade nettoinkomsterna. De framkomna skillnadsposterna tjäna som ledning vid beräkningen av inkomsterna för de följande år, för vilka uppgifter om mejeriernas mjölklikvider ännu icke föreligga. Det kan tilläggas, att såväl för 1950/51 som i prognosen för 1951/52 tagits hänsyn till väntade förluster vid export av smör.

De på antytt sätt beräknade inkomsterna av mejerimjölk utgöra år 1950/51 1 166,6 miljoner kronor och år 1951/52 1 177,9 miljoner "kronor. Medellikviden utgör 29,so respektive 29,26 öre per kilogram, varav 2,57 respektive 2,ci öre per kilogram motsvara statliga bidrag.

Jordbrukets inkomster av den utanför mejeri försålda konsumtionsmjölken, den hemmaförbrukade konsumtionsmjölken samt lantsmöret ha i huvudsak beräknats på liknande sätt som tidigare. Tillhopa visa de tre inkomstposterna eu ökning från 239,s miljoner kronor 1950/51 till 242,7 miljoner kronor år 1951/52.

Det sammanlagda beloppet för producent- och kontantbidrag har för såväl 1950/51 som 1951/52 upptagits till 72,4 miljoner kronor.

Den för jordbruket kalkylerade totalinkomsten av mjölk och mejeriprodukter (inklusive producent- och kontantbidragen) utgör för prognosåret 1951/52 ett belopp av 1 493,o miljoner kronor mot 1 478,8 miljoner kronor innevarande år.

Såsom framhölls i höstkalkylen 1950 ha kalkylsakkunniga på grund av brister i de senaste hönsräkningarna vid beräkningarna av äggproduktionen varit tvungna att i högre grad än tidigare bygga på hittillsvarande och vantad utveckling på äggmarknaden. Så har varit fallet även denna gång. Produktionen av ägg har i den föreliggande kalkylen upptagits till 85 miljoner kilogram 1950/51 och 83 miljoner kilogram 1951/52. Äggpriset har satts till 240 öre per kilogram under båda åren. Härvid har tagits "hänsyn till den f. n. utgående utjämningsavgiften. Det totala värdet av äggproduktionen beräknas till 204,o miljoner kronor 1950/51 och 199,2 miljoner kronor 1951/52. J

Sakkunnigledamoten direktör A. H. Stensgård har ansett sig icke kunna göra en bedömning av äggproduktion och äggpris för de berörda åren utan betraktar de angivna talen enbart som ett beräkningstekniskt mått på inkomsterna.

Jordbrukets totalinkomster av ägg och slaktfjäderfä (vad som produceras utanför jordbruket frånräknas) utgör i den föreliggande kalkylen 175,4 miljoner kronor år 1951/52 mot 179,2 miljoner kronor innevarande år.

Beräkningarna av jordbrukets inkomster av slaktdjur visa i fråga om nötkreatur någon ökning men beträffande får och häst någon minskning Irån innevarande år till 1951/52. Det sammanlagda värdet av slakten av nötkreatur, häst och får beräknas öka från 430,i miljoner kronor år 1950/51 till 434,5 miljoner Jtronor år 1951/52. Svinslakten beräknas vid de priser som gällde, då kalkylen upprättades, medföra en inkomst för jordbruket av 423,7 miljoner kronor det kommande året mot 428,5 miljoner kronor inneva-

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

rande år. Beräkningarna visa praktiskt taget samma totala inkomster av slaktdjur under de båda behandlade åren, nämligen 858,6 miljoner kronor 1950/51 och 858,2 miljoner kronor år 1951/52.

Försäljningen av militärhästar beräknas tillföra jordbruket 1,6 miljoner kronor under såväl 1950/51 som 1951/52. Ullinkomsterna ha beräknats stiga från 5,o miljoner kronor innevarande år till 5,4 miljoner kronor år 1951/52. Värdet av exporten av levande djur har för båda åren upptagits till

l,o miljon kronor.

Till följd av den fortgående minskningen av häststammen sjunker i den föreliggande kalkylen värdet av kreaturskapitalet med 21,5 miljoner kronor 1950/51 och 18,3 miljoner kronor 1951/52. Det bör anmärkas, att vid dessa beräkningar tillämpas konstanta djurvärden.

Jordbrukets totala inkomster av animalier (utan beaktande av förändringarna i kreaturskapitalet) utgöra enligt de nu utförda beräkningarna 2 524,2 miljoner kronor år 1950/51 och 2 534,6 miljoner kronor prognosåret 1951/52, alltså en obetydlig uppgång, vilken främst beror på ökade mjölkinkomster.

Jordbrukets sammanlagda inkomster (med beaktande av förändringarna i kreaturskapitalet) för år 1950/51 utgöra enligt de nu föreliggande beräkningarna 3 292,2 miljoner kronor. För prognosåret 1951/52 är motsvarande inkomsttal 3 375,6 miljoner kronor. Inkomstökningen, vilken utgör 83,4 miljoner kronor, beror, såsom framgår av det föregående, på ökade vegetabilieinkomster. Index för jordbrukets inkomster vid basårsbeloppet 1 371,5 miljoner kronor utgör 246,i för år 1951/52.

Vad härefter angår beräkningarna av jordbrukets kostnader har jordbruksnämnden anfört, att dessa i huvudsak utförts på samma sätt som vid närmast föregående kalkyltillfälle. Detta innebär, att de av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. föreslagna beräkningsmetoderna nu tilllämpats beträffande såväl arbetskostnader som olika kapitalkostnadsposter. I enlighet med den i december 1950 träffade prisöverenskommelsen har den nya beräkningsmetoden för räntekostnaderna tillämpats utan någon inskränkning.

Av de olika i kalkylen ingående kostnadsposterna har jordbruksnämnden först behandlat arbetskostnaderna och om dessa anfört.

Jordbrukets arbetskostnader i kalkylen beräknas genom att den totala arbetsförbrukningen i timmar multipliceras med den genomsnittliga timförtjänsten.

I enlighet med de principer, som tillämpats vid de senaste beräkningstillfällena, har arbetskraftsvolymen för prognosåret 1951/52 reducerats med 1,5 procent av den för innevarande år beräknade volymen. De sakkunniga framhålla, att utvecklingen vid räkenskapsgårdarna synes stödja en nedskrivning av volymen med angivet procenttal, under det att statistiken rörande den inrikes befolkningsomflyttningen synes tyda på en starkare minskning. På basis av hittills känt material ha de sakkunniga dock icke ansett sig kunna företaga någon förändring av den de senaste åren tillämpade reduceringsprocenten. Det är självfallet angeläget, betona de sakkunniga, att frågan även i fortsättningen ägnas uppmärksamhet, i all synner-

2 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 207.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

het som det f. n. tillgängliga bedömningsmaterialet ger väsentligt olika utslag.

Beräkningen av den genomsnittliga timlönen för de aktuella kalkylåren har hittills verkställts genom framskrivning av den kända timförtjänsten under senaste statistikår enligt socialstyrelsens lönestatistik med ledning av avtalslönens utveckling sedan motsvarande tid. I den nu upprättade kalkylen har framskrivningen skett enligt en något modifierad metod. Denna innebär i korthet, att man undersöker förhållandet mellan den genomsnittliga timförtjänsten enligt lönestatistiken för lantarbetare under vissa löneår och den genomsnittliga timlönen för ordinarie tid enligt avtalen (för motsvarande tid). På så sätt erhålles en faktor, »överbetalningsfaktorn», vilken anger förhållandet mellan timförtjänst och avtalslön. Det bör anmärkas, att faktorn huvudsakligen ger uttryck för vissa i avtalen stipulerade merförtjänster utöver ordinarie timlön och endast till mindre del hänför sig till verklig överbetalning utöver avtalslön. Timförtjänsten för de nu aktuella åren har beräknats med tillämpning av den »överbetalningsfaktor», som erhållits för åren 1945/46—1948/49. Den sålunda beräknade timförtjänsten utgör för innevarande år 205,28 öre och för år 1951/52 218,53 öre. Hänsyn har vid beräkningarna tagits till dels det nya avtal för lantarbetarna som träffades i december 1950 (med en höjning av den ordinarie timlönen med 25 öre), dels den nya semesterlagen (övergång från två till tre veckors semester).

De totala arbetskostnaderna ha i den nu föreliggande kalkylen upptagits för innevarande år till 2 148,9 miljoner kronor och för år 1951/52 till 2 253,3 miljoner kronor. Ökningen utgör 104,4 miljoner kronor.

Jordbruksnämnden har i detta sammanhang anmärkt att kalkylsakkunniga uttalat, att frågan om användning av avtalslöner såsom underlag för arbetskostnadsberäkningarna borde prövas i samband med en ifrågasatt övergång till nytt basår för kalkylen. (Se härom närmare s. 22 o. f.)

Under samlingsrubriken kapitalkostnader behandlas i kalkylen kostnaderna för avskrivning och underhåll av markanläggningar (grundförbättringar), ekonomibyggnader samt maskiner och redskap ävensom kostnader för elektricitet samt räntekostnaderna. Beträffande dessa poster har jordbruksnämnden anfört följande.

Kostnadsposten grundförbättringar (täckdikningskostnader, underhåll av större öppna diken) visar en mindre ökning mellan åren 1950/51 och 1951/ 52, nämligen från 17,7 till 17,9 miljoner kronor.

Kostnaderna för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader beräknas med utgång från vissa inom statens forskningskommitté för lantmannabyggnader (SFL) utförda undersökningar rörande storleken av dessa kostnader år 1946. Kostnadssumman för detta år följes med ledning av SFL:s och lantbruksförbundets byggnadskostnadsindex. Byggnads- och därmed avskrivnings- och underhållsvolymen antages vara konstant. För siloanläggningar utföras särskilda beräkningar. På grund av höjda materialkostnader (främst trävirke) och stegrade arbetslöner beräknas kostnaderna för ekonomibyggnader och siloanläggningar stiga från 171,s miljoner kronor 1950/51 till 183,7 miljoner kronor 1951/52.

Kostnaderna för maskiner och redskap äro fördelade på avskrivningsoch underhållskostnader. De förra fastställas med utgång från beräkningar — grundade på ett omfattande material från tillverkare och importörer — av maskinbeståndets volym under förutsättning av en 15-årig avskrivningstid, de senare upptagas i enlighet med resultaten från jordbruksnämndens

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

(förut livsmedelskommissionens) deklarationsundersökningar. Jordbrukets kostnader för maskiner och redskap stiga enligt den föreliggande kalkylen från 266,7 miljoner kronor 1950/51 till 285,8 miljoner kronor 1951/52.

Kostnadsposten elektricitet upptages i enlighet med deklarationsundersökningarna och med ledning av dessa gjord framskrivning. Posten omfattar strömkostnader samt avskrivning och underhåll av ortsnät. Sistnämnda kostnadselement för gårdsinstallationer ingå, åtminstone delvis, i posten ekonomibyggnader. Det bör anmärkas, att strömkostnaderna, vilka närmast äro att jämställa med kostnader för förnödenheter, vid den använda beräkningsmetoden icke kunnat lösbrytas från övriga elkostnader. Kostnaderna för elektricitet beräknas till 42,7 miljoner kronor 1950/51 och 45,4 miljoner kronor 1951/52.

Jordbrukets räntekostnader, vilka numera som förut nämnts beräknas med beaktande av lantbrukskapitalets förändringar efter basåret, utgöra enligt den föreliggande kalkylen 299,i miljoner kronor 1950/51 och 312,5 miljoner kronor prognosåret 1951/52.

Den beräknade ökningen av räntekostnaderna beror nästan helt på en ökning av lantbrukskapitalet. Den använda metoden att beräkna räntan på det egna kapitalet med utgång från glidande tioårsmedeltal medför nämligen i nuvarande läge, att den nyligen genomförda räntehöjningen icke gör sig märkbart gällande under åren 1950/51 och 1951/52.

I samband med övergång till ett nytt kalkylbasår föreslå de sakkunniga viss omläggning av räntekostnadsberäkningarna i syfte bl. a. att nå en bättre anpassning till den faktiska utvecklingen på kapitalmarknaden.

De sammanlagda kapitalkostnaderna enligt kalkylsakkunnigas nu utförda beräkningar utgöra 798,o miljoner kronor 1950/51 och 845,3 miljoner kronor 1951/52. Ökningen utgör 47,3 miljoner kronor.

Jordbruksnämnden har härefter övergått till en redogörelse för jordbrukets kostnader för olika slag av förnödenheter. De viktigaste hithörande posterna i jordbrukskalkylen avse driv- och smörjmedel, handelsgödsel och kalk samt köpfodermedel. Övriga slag av förnödenheter, vilka äro av mindre betydelse, äro i kalkylen sammanförda under rubriken »diverse förnödenheter». Jordbruksnämnden har beträffande nu nämnda kostnadsposter anfört.

Kostnaderna för driv- och smörjmedel tillhöra de kalkylposter, beträffande vilka säkert och invändningsfritt beräkningsmaterial saknats. Posten har därför blivit föremål för mycken diskussion i olika sammanhang. Diskussionen har gällt såväl traktorantalet som den genomsnittliga förbrukningen av driv- och smörjmedel per traktor.

Till detta kalkyl tillfälle föreligger på båda dessa punkter ett nytt material, nämligen en hösten 1950 i arméförvaltningens regi företagen inventering av traktorer och dragbilar. Vid denna inventering införskaffades jämväl på jordbruksnämndens förslag uppgifter om förbrukningen av motorbrännolja, motorfotogen och bensin. På grund av inventeringens bristande fullständighct har traktorantalet enligt densamma räknats upp med ledning av maskinfirmornas försäljning av traktorer under senare år. Drivmedelsförbrukningen enligt inventeringen har vidare justerats på grund av viss underrepresentation för mindre brukningsdelar inom jordbruket i det undersökta materialet.

Det i föreliggande beräkningar förutsatta antalet traktorer utgör 64 500 år 1950/51 och 72 300 år 1951/52. Härtill komma 8 500 dragbilar för båda åren samt ett halvt tusental jeepar. Driv- och smörj medelskostnaderna för

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

denna maskinpark beräknas till 70,9 miljoner kronor 1950/51 och 80,2 miljoner kronor 1951/52. Kostnadsstegringen beror främst på den ökade traktordriften men också på förhöjda drivmedelspriser.

Jordbrukets kostnader för handelsgödsel och kalk visa en stegring från

196.0 miljoner kronor innevarande år till 200,5 miljoner kronor prognosåret. Varken i fråga om kvantiteter eller priser har förutsatts några mera anmärkningsvärda förändringar.

I fråga om förbrukningen av viktigare köpfodermedel har räknats med en minskning från 1950/51 till 1951/52 för kli, importerad fodersäd och melass. Besparingen härigenom motverkas emellertid av en höjning' av prisnivån för flertalet fodermedel. De beräknade kostnaderna utgöra 235,3 miljoner kronor 1950/51 och 234,7 miljoner kronor 1951/52. Avdrag har som vanligt gjorts för de köpfodermedel, som förutsättas falla på äggproduktionen utanför jordbruket.

Samlingsposten »diverse förnödenheter» innehåller i den föreliggande kalkylen för första gången kostnaderna för växtskydds- och ogräsbekämpningsmedel in. m. (betningsmedel ha dock medtagits redan tidigare), enligt beräkningar utförda inom Jordbrukets utredningsinstitut. Inom samma institut utförda undersökningar visa, att den beräkning av kostnaderna för rengörings- och desinfektionsmedel, som förut ingått i kalkylen, icke ger en riktig bild av utvecklingen. På grund av svårigheten att bedöma denna utveckling ha kalkylsakkunniga ansett att posten tillsvidare bör uteslutas ur kalkylen. Samlingsposten »diverse förnödenheter» svarar i den föreliggande kalkylen för en summa av 61,2 miljoner kronor 1950/51 och 67,o miljoner kronor 1951/52.

Jordbrukets sammanlagda kostnader för förnödenheter utgöra enligt kalkylen 563,4 miljoner kronor för år 1950/51 och 582,4 miljoner kronor för prognosåret 1951/52. ökningen utgör 19,o miljoner kronor.

Under samlingsrubriken frakter m. m. ha i kalkylen förts några kostnadsposter, som icke äro att hänföra till kapital- eller förnödenhetskostnader. I föreliggande kalkyl ha för första gången medtagits kostnaderna för seminverksamheten, enligt undersökningar utförda inom Jordbrukets utredningsinstitut.

Jordbrukets kostnader för frakter visa enligt de nu utförda beräkningarna en ökning från 87,3 miljoner kronor 1950/51 Ull 89,6 miljoner kronor 1951/52. För mjölkkontroll och seminkostnader utgöra motsvarande tal 5,6 (båda åren) respektive 5,9 och 7,i miljoner kronor. De allmänna omkostnaderna slutligen, vilka beräknas på grundval av lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning, upptagas till 37,2 miljoner kronor under båda åren.

De sammanlagda kostnaderna för frakter m. m. visa eu stegring från

136.0 miljoner kronor 1950/51 till 139,5 miljoner kronor prognosåret 1951/52.

Jordbrukets sammanlagda kostnader för år 1950/51 utgöra enligt de nu

föreliggande beräkningarna 3 646,3 miljoner kronor. För prognosåret 1951/52 är motsvarande kostnadstal 3 820,5 miljoner kronor. Kostnadsökningen utgör 174,2 miljoner kronor. Index för jordbrukets kostnader vid basårsbeloppet 1 461,8 miljoner kronor utgör 261,4 för år 1951/52.

Resultatet av beräkningarna rörande jordbrukets inkomster och kostnader har av jordbruksnämnden sammanfattats i följande tablå. Härvid har

21 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

inkomstsumman för år 1950/51 reducerats med ett belopp av 4,2 miljoner kronor, vilket utgör stimulansinkomster av sockerbetor.

I anslutning till denna tablå har nämnden erinrat om att kännedomen om utvecklingen av arbetskraftsvolymen under senare år är bristfällig. Som exempel på hur en starkare reduktion än med 1,5 procent om året skulle påverka kalkylen har nämnden anfört, att en minskning med 2 procent per år fr. o. m. år 1946/47 (av volymen närmast föregående år) skulle minska inkomstunderskottet för år 1951/52 från 209,o miljoner kronor till 145,3 miljoner kronor.

Jordbrukskalkylen har granskats av jordbruksnämndens råd vid sammanträde den 16 mars 1951. Därvid anfördes från skilda rådsledamöters sida reservationer eller erinringar beträffande vissa inkomst- och kostnadsposter. Beträffande mjölkproduktionen anmärktes sålunda, att de sakkunniga vid sina beräkningar på grund av en underskattning av slakten skulle ha utgått från ett för stort antal kor, varigenom produktionen av mjölk kommit att upptagas för högt. Vidare ifrågasattes, om de sakkunniga på ett riktigt sätt beaktat verkningarna av den nya semesterlagen när det gällt att beräkna timförtjänsten per arbetare i jordbruket. Beträffande beräkningen av antalet traktorer med utgång från traktorinventeringen hösten 1950 framfördes jämväl anmärkningar. Även på vissa andra punkter anmäldes avvikande meningar. Nämnden har beträffande dessa erinringar meddelat, att kalkylsakkunniga efter förnyade undersökningar förklarat sig icke ha tillräcklig anledning att justera kalkylen sådan den förelåg vid rådets granskning av densamma. Rådsledamoten herr Falk har i särskilt yttrande med anledning av kalkylsakkunnigas sistnämnda undersökning ansett traktorkostnaderna för högt upptagna.

Nämnden har vidare gjort vissa jämförelser mellan den i oktober 1950 upprättade kalkylen för år 1950/51 och de nu framkomna kalkylresultaten för samma år och därvid anfört.

I ett tidigare avsnitt av denna skrivelse har nämnts, att den i oktober 1950 upprättade reviderade jordbrukskalkylen för år 1950/51 uppvisade ett inkomstöverskott av cirka 37 miljoner kronor. Prisöverenskommelsen av den 19 december 1950 innebar, bland annat, att jordbruket såsom kompensation för den ökning av arbetskostnaderna, som föranleddes av det nya lantarbetaravtalet, skulle tillföras ett inkomstbelopp av viss storlek. Det nyss

Exklusive stimulansinkomster för sockerbetor.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

nämnda inkomstöverskottet i oktoberkalkylen beräknades åtgå för täckning av andra kostnadsökningar till följd av stabiliseringspotitikens upphörande.

Såsom framgått av den nyss lämnade redogörelsen för den nu upprättade jordbr ukskalkylen utvisar denna för år 1950/51 ett inkomstunderskott av 133 miljoner kronor. För nämnda år skulle alltså ha skett en försämring av kalkylresultatet med (37 + 133 =) 170 miljoner kronor jämfört med den i oktober 1950 upprättade kalkylen (justerad med hänsyn till de ökade arbetskostnaderna). Jordbruksnämnden vill emellertid framhålla, att beloppet 170 miljoner kronor icke ger ett riktigt uttryck för den reella försämring av läget för jordbruket, som inträtt sedan prisöverenskommelsen träffades i december 1950. Denna överenskommelse innebar ju, såsom nämnts, att inkomstöverskottet från oktoberkalkylen, 37 miljoner kronor, skulle kvittas mot förutsatta kostnadsökningar. Man bör alltså till en början bortse från nämnda belopp i förevarande sammanhang. Nämnden vill vidare erinra om att i den nya kalkylen införts några kostnadsposter, vilka icke funnos medtagna i höstkalkylen 1950, nämligen seminkostnader och kostnader för växtskydds- och ogräsmedel <betningsmedel ha dock även tidigare funnits medtagna). I kalkylbasåret saknas den förra posten helt medan den senare representeras av en mycket liten summa jämfört med innevarande år. Vidare har posten rengörings- och desinfektionsmedel uteslutits ur beräkningarna. Nu nämnda omläggningar beräknas ha medfört en försämring av kalkylresultatet med cirka 20 miljoner kronor. Vidare tillkommer, att enligt vissa allmänt tillämpade principer i jordbruksregleringen jordbruket skall erhålla kompensation för bortfall av vissa i oktoberkalkylen beräknade inkomster. Kompensationsbeloppet, bortsett från vad som redan beaktats i den nu föreliggande kalkylen, utgör 14 miljoner kronor. Slutligen bör nämnas att arbetskostnaderna nu upptagits till ett ca 10 miljoner kronor högre belopp än man utgick ifrån i höstuppgörelsen, vid vilken man kom överens om att bortse från ett motsvarande belopp. Vid en jämförelse mellan läget i december 1950 och med dagens situation bör nu nämnda belopp fråndragas inkomstunderskottet av 133 miljoner kronor för år 1950/51 i den nu föreliggande kalkylen. Den för jordbruket sedan december 1950 inträdda reella försämringen skulle med hänsyn till nu anförda omständigheter utgöra (133 — 20 — 14— 10 =) avrundat 90 miljoner kronor. Eventuellt kan försämringen komma att minska ytterligare. Härför talar bl. a. att priserna på matpotatis och på ägg för år 1950/51 synas bli icke oväsentligt högre än man förutsatte vid upprättandet av kalkylen.

I anslutning till redogörelsen för den nya j ordbr ukskalkylen har nämnden upptagit frågan om övergång till ett nytt basår för jordbrukskalkylen. Nämnden har härvid utgått från en av kalkylsakkunniga utarbetad promemoria i ämnet, vilken torde som bilaga få fogas till detta protokoll (bilaga

7). Beträffande innehållet i denna promemoria har nämnden anfört.

I promemorian redogöres inledningsvis för jordbrukskalkylens tillkomst och de ändringar av mera principiell betydelse, som under årens lopp vidtagits i densamma. Det framhålles, att de efterhand lösta principfrågorna och gjorda kompletteringarna ha medfört, att beräkningarna för basåret 1938/ 39 icke blivit fullt jämförbara med kalkylens data för senare år. Försök ha visserligen gjorts att komplettera det statistiska materialet bakåt i tiden, men detta har icke helt lyckats. Man har därför på flera punkter fått nöja sig med uppskattningar i basen, ofta med ledning av annat material än det som användes för senare år. Det är framförallt svårigheterna att vid varje

23 Kungl. Maj ds proposition nr 207.

komplettering av jordbrukskalkylen vara tvingad att gå tillbaka till ett avlägset basår och där söka göra motsvarande kompletteringar, som gjort det alltmer önskvärt att övergå till en ny, mer närliggande basperiod.

Kalkylsakkunniga framhålla i fortsättningen, att det av flera skäl synes lämpligt att en sådan övergång nu kommer till stand. Jordbrukskalkylen är numera uppställd enligt företagsekonomiska principer, lack vare de successivt gjorda kompletteringarna äro kalkylens inkomst- och kostnadssidor väl redovisade och några större poster ligga icke längre utanför kalkylen. \ idare ha efter missväxtåret 1947 förekommit några år, som kunna betraktas som någorlunda normala beträffande såväl inkomster som kostnader och därför äro lämpliga som basår.

De sakkunniga diskutera i fortsättningen bl. a. frågan, huruvida icke jordbrukskalkylen nu kan anses så fullständig, att en direkt jämförelse mellan de absoluta talen för inkomster och kostnader skulle kunna göras efter ytterligare vissa justeringar av kalkylmaterialet. Detta anses emellertid av flera skäl icke möjligt. För det första bereder beräkningen av arbetskostnadsvolymen i kalkylen stora svårigheter. För det andra föreligga svårigheter att åstadkomma en skarp gränsdragning mellan den egentliga jordbruksdriften och jordbrukets binäringar. För det tredje vidlådas såväl kvantitets- som prisuppgifterna av olika bristfälligheter, varför även av denna anledning en exakt redovisning av inkomster och kostnader icke kan lämnas.

Av anförda skäl anse de sakkunniga, att jordbrukskalkylen även efter en övergång till en ny basperiod liksom hittills kan användas endast såsom mätare av de relativa förändringarna i jordbrukets inkomster och kostnader. Den omläggning av kalkylen, som därför kommer i fråga, blir därför väsentligen av beräkningsteknisk natur. Den förbättring, som därvid vinnes, begränsar sig till att relativa jämförelser från den nya basen räknat kunna förutsättas ge säkrare resultat än om den gamla basen bibehålies.

Kalkylsakkunniga undersöka i fortsättningen, huruvida tvåårsperioden 1948/49—1949/50 (medeltalet för dessa båda år) uppvisar en försämring eller förbättring av lönsamheten jämfört med år 1938/39. Jämfört med sistnämnda år visar den angivna tvåårsperioden ett inkomstunderskott av 37 miljoner kronor vid 1,5 procents årlig minskning av arbetsvolymen och med 5 miljoner kronor vid 2 procents minskning. Förutsättcs en volymminskning av 2,5 procent, uppkommer ett överskott av 27 miljoner kronor. Av den genomsnittliga inkomstsumman 1948/49—1949/50 utgöra avvikelserna respektive — 1,2, — 0,2 och + 0,7 procent. Det skulle, framhålla de sakkunniga, bl. a. behövas en säkrare uppfattning om utvecklingen av arbetsvolymen för att frågan huruvida lönsamheten förbättrats eller försämrats jämfört med 1938/39 skulle kunna avgöras. Förskjutningarna jämfört med den gamla basen kunna dock knappast vara betydande. Med hänsyn bärtill anse de sakkunniga, att medeltal av inkomster och kostnader för åren 1948/49— 1949/50 skulle kunna användas såsom statistiskt underlag för ett nytt basår.

Om medeltal för åren 1948/49—1949/50 accepteras som bas innebär detta, framhålla de sakkunniga, all jordbrukets ekonomiska läge under ifrågavarande period tages som utgångspunkt för fortsatta inkomst- och kostnadsberäkningar. Därest det längre fram skulle visa sig, att arbetsvolymen under senare år i verkligheten minskat med mer än 1,5 procent per år, borde emellertid enligt de sakkunnigas mening en justering av basen övervägas. Det kunde därvid eventuellt befinnas lämpligt att även medtaga år 1950/51 i kalkylbasen.

Resultatet av beräkningar rörande jordbrukets inkomster och kostnader med tillämpning av det nya kalkylbasåret har sammanfattats i följande tablå. Arbetskostnaderna äro beräknade med tillämpning av avtalslöner samt

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

under förutsättning av 1,5 procents årlig minskning av arbetskraftsvolymen. Vidare har begagnats den förut omtalade nya metoden för beräkning av räntekostnaderna.

1948/49-1949/50 ,1950/51.

(prognos)

Inkomster, milj. kr....................... 2 998-8 3 306-2

Kostnadsindex.......................... 100 00 113-13

Basinkomst, framskriven medelst kostnadsindex, milj. kr......................... 2 998-8 3 392-5

Kalkylmässigt inkomstöverskott ( + ) eller -underskott (-), milj. kr............... — _86-3

1951/52

(prognos)

3 375-6 118-70

3 559-6

—184-0

Jordbruksnämnden har framhållit, att nämnden och jordbrukets organisationer i princip enats om att åren 1948/49—1949/50 av tekniska skäl skola utgöra bas för de jordbrukskalkyler, som skola upprättas för kommande regleringsår (fr. o. m. 1952/53). Huruvida även det nya basårets inkomstoch kostnadsnivå skall ligga till grund för fastställandet av priserna i fortsättningen står alltjämt öppet. Denna fråga bör enligt nämnden lösas vid kommande prisförhandlingar.

Överläggningar med jordbrukets organisationer om prissättningen.

Jordbruksnämnden anför i sin skrivelse att, i anslutning till behandlingen av jordbrukskalkylen i nämndens råd, överläggningar om prissättningen för regleringsåret 1951/52 ägt rum mellan nämnden och en av lantbruksförbundet och Riksförbundet Landsbygdens folk utsedd underhandlingsdelegation. Dessa överläggningar hade den 12 april 1951 resulterat i en preliminär prisöverenskommelse. Denna hade den 18 och 19 april behandlats på en gemensam stämma med lantbruksförbundet och Riksförbundet Landsbygdens folk. Stämman hade beslutat lämna förhandlingsdelegationen bemyndigande att träffa uppgörelse enligt de huvudlinjer, som angivits i den preliminära överenskommelsen. Stämman hade bland annat framhållit, att jordbruk, som på grund av naturliga förutsättningar vore särskilt beroende av mjölkproduktion, borde tillgodoses genom ett höjt producentpris eller genom att medel tillfördes på annat sätt. Mjölkproduktionen borde minskas, men till dess minskningen fått tillräcklig omfattning vore det nödvändigt att avsättningen av mejeriprodukter, i första hand smör, tryggades. Eventuell förlust vid export av mejeriprodukter borde täckas, i första hand genom vinster på exporten av andra jordbruksprodukter.

Slutförhandlingarna mellan nämnden och förhandlingsdelegationen hade ägt rum den 20 april. Vid dessa hade enighet uppnåtts om en överenskommelse, vilken i huvudsak överensstämde med den tidigare träffade preliminära uppgörelsen.

Den överenskommelse, som sålunda slutligt träffats mellan nämnden och förhandlingsdelegationen, är av följande lydelse.

25 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

»Mellan statens jordbruksnämnd, å ena, samt en av Sveriges Lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk utsedd förhandlingsdelegation, å andra sidan, har träffats följande överenskommelse om prissättningen på jordbrukets produkter.

Jordbruksnämnden och jordbrukets organisationer äro ense om att en viss omläggning av jordbruksproduktionen är påkallad dels på grund av den försämring i avsättningsmöjligheterna för mejeriprodukter och ägg, som uppkommit genom Västtysklands betalningssvårigheter, dels till följd av den utomordentligt starka prisstegringen på importfodermedel. För att åstadkomma denna omläggning måste i första hand brödsädsodlingen givas en god lönsamhet. För att begränsa användningen av utländskt kraftfoder böra vidare priserna på detta höjas i den utsträckning som är möjlig utan att utfodring av brödsäd riskeras. Med hänsyn till den förefintliga bristen på kött och fläsk inom landet bör kött- och fläskproduktionen beredas full kompensation för kraftfoderfördyringen i form av ökade försäljningspriser.

Den relativa förskjutning av jordbrukspriserna, som påkallas av marknadsförhållandena, kommer att medföra, att de bättre jordbruksbygderna med goda förutsättningar för spannmålsodling gynnas i förhållande till övriga bygder. För att delvis utjämna verkningarna härav och därjämte påskynda produktionsomläggningen är det önskvärt, att en clearing mellan olika områden kommer till stånd av vissa inkomster.

I anslutning till dessa synpunkter har enighet nåtts om följande riktlinjer för den statliga prissättningen på jordbrukets produkter och förnödenheter från och med den 1 september 1951.

1) Till ledning för den statliga prissättningen lägges den av kalkylsakkunniga i mars 1951 framlagda inkomst- och kostnadsprognosen för regleringsåret 1951/52 med de justeringar, som nedan angivas.

2) Garantipriserna på vete och råg höjas med ytterligare 5 kronor per deciton.

3) Odlarpriserna för oljeväxtfröer höjas vid 18 % vattenhalt med 4 öre per kg för vårraps och vårrybs, med 9 öre per kg för vitsenap och med 10 öre per kg för oljelin.

4) Priset på fabrikspotatis höjes med 7 öre per hektoliter och stärkelseprocent, motsvarande 1 krona 75 öre per deciton potatis.

5) Baspriserna i det mellan jordbruksnämnden och Sveriges Slakteriförbund träffade prisavtalet höjas med i genomsnitt 25 öre per kg för nötkött, kalvkött och hästkött och med 40 öre per kg för fläsk, räknat med utgångspunkt från de i jordbrukskalkylen upptagna priserna.

6) Priset på tunn grädde höjes med 10 öre per liter, priset på tjock grädde med 25 öre per liter, priset på helfet ost med i genomsnitt 20 öre per kg och priset på halvfet ost med i genomsnitt 15 öre per kg.

7) I den mån Kungl. Maj :t eller jordbruksnämnden föreskriver utjämningsavgift vid export av mejeriprodukter skola dessa avgifter, såvitt de avse export efter den 1 september 1951, överföras till Svenska Mejeriernas Riksförening. Avgifterna jämte vad som erhålles genom prishöjningarna på

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

grädde och ost skola av SMR fördelas på den mängd mjölkfett, som inväges inom områden med relativt små möjligheter att utnyttja prisförbättringarna enligt denna överenskommelse.

8) Priserna på importerade kraftfodermedel höjas i den utsträckning så kan ske utan att utfodring av brödsäd riskeras.

9) Enligt vad som nu är känt komma priserna på konstgödselmedel och på elektrisk kraft under nästa regleringsår att bli högre än vad som har förutsatts i jordbrukskalkylen. Jordbruket skall äga rätt att efter den 1 januari 1952 erhålla kompensation för denna prisstegring. Formen för kompensationen skall diskuteras först på hösten 1951.

10) Jordbruksnämnden är beredd att till prövning upptaga önskemål om justering av priserna på vissa slaktdjurs- och mejeriprodukter i den mån så erfordras för att täcka inkomstbortfall på grund av att ovan i denna överenskommelse förutsatta prisförbättringar icke helt kunna uttagas.

Jordbrukets organisationer skola på allt sätt verka för att den önskade produktionsomläggningen åstadkommes. De statliga myndigheterna skola å sin sida på allt sätt verka för att den produktion av mejeriprodukter, som uppkommer under produktionsåret, skall vinna avsättning. Vinst, som uppstår vid export av svenska oljeväxtfröer eller därav beredda oljor, skall i den mån den icke åtgår för att täcka clearingkassans löpande utgifter, få användas för att täcka förluster på export av mejeriprodukter.

Denna överenskommelse gäller till den 1 januari 1952. Justering av priserna med tillämpning av den s. k. 4-procentregeln skall icke äga rum.»

Till överenskommelsen har fogats följande protokollsanteckning.

»Den i uppgörelsen omnämnda prishöjningen på ost medför bland annat, att de lager av ost, som den 31 augusti 1951 finnas hos mejerier och lagringsersättningsberättigade partihandlare, undergå en värdeökning. Denna lagervärdeökning skall uttagas genom en särskild avgift, och de influtna medlen skola överföras till Svenska -mejeriernas riksförening u. p. a. för att av föreningen användas för clearing mellan olika områden. Motsvarande belopp skall gå i avräkning på den i uppgörelsen omnämnda kompensationen för väntade prishöjningar på konstgödsel.»

Jordbruksnämnden har vidare framhållit, att till de i uppgörelsen nämnda prisförbättringarna komma prishöjningar på fria produkter med fri prisbildning, nämligen på korn, havre, matärter, matpotatis och ägg. De prishöjningar, som vid förhandlingarna beräknats för dessa produkter, framgå av följande tabell. För ägg har nämnden förutsatt en ökning av medelpriset med 20 öre jämfört med det i jordbrukskalkylen upptagna priset. Medelpriset skulle därvid komma att utgöra 2 kronor 60 öre per kilogram. Nämnden har tillagt att jordbrukets förhandlingsdelegation godtagit dessa beräkningar. I fråga om ägg har delegationen dock räknat med möjligheten av att en något högre inkomst därav skall kunna uppnås än den nämnden förutsatt.

27 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Beräknade inkomstökningar.

Summa 172-5

Jordbruksnämnden har vidare påpekat att man, såsom framginge av tabellen, utgått från att prishöjningarna på kraftfoder skulle medföra en kostnadsökning, som på kalkylens inkomstsida motsvarade 24,2 miljoner kronor. Man hade därvid preliminärt räknat med en prishöjning på oljekraftfoder med 5 kronor per deciton, vilken skulle ske redan från och med den 23 april 1951, samt en prishöjning på kli och majs med 4 respektive 5 kronor per deciton.

Till det i tabellen upptagna nettobeloppet 172,5 miljoner kronor böra enligt jordbruksnämnden läggas dels de medel, som kunna erhållas ur clearingkassan för f ettvar or för att täcka förluster på export av mejeriprodukter, dels de utjämningsavgifter, som uttagas vid export av mejeriprodukter under 1951/52. Någon beräkning av storleken av de belopp som härvid komma att tillföras jordbruket under 1951/52 har nämnden icke ansett kunna utföras för närvarande. Detta angives sammanhänga med ovissheten om vilka priser, som kunna utfås för exporten av oljeväxtfröer eller därav beredda oljor, ävensom med att det icke med någon säkerhet nu kan bedömas, vilken omfattning exporten av mejeriprodukter kommer att få under nästa regleringsår.

Såsom framgår av den med jordbrukets organisationer träffade överenskommelsen skall någon justering av priserna under överenskommelsens giltighetstid icke ske med tillämpning av den så kallade 4-procentregeln. Vid 1

1 7 öre per hl och stärkelseprocent. ’ Förutsätter fria priser.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

sådant förhållande har jordbruksnämnden ansett det icke erforderligt att någon omräkning av jordbrukskalkylen vidtages i augusti 1951. Sådan omräkning bleve aktuell först i samband med de förhandlingar, som torde komma att äga rum beträffande prissättningen för tiden efter den 31 december 1951.

Jordbruksnämnden har härefter behandlat frågan om eventuella justeringar av de priser, som angivits i överenskommelsen. Därom har nämnden anfört följande.

Jordbruksnämnden bör liksom tidigare varit fallet ha möjlighet att vidtaga justeringar av priserna, då så påkallas av försörjningsläget eller marknadsförhållandena. Dylika prisjusteringar böra emellertid ske på sådant sätt, att relationen mellan inkomst- och kostnadssumman i kalkylen icke påverkas. Innan någon justering vidtages, bör vidare samråd ske med jordbrukets organisationer. Gäller det endast smärre ändringar bör kontakt tagas med ledningen i den ekonomiska organisationen, som närmast beröres av ändringen. I andra fall torde ordföranden i jordbrukets förhandlingsdelegation böra kontaktas. Det bör sedan ankomma på denne att avgöra huruvida i anledning av den planerade justeringen överläggning bör ske även med andra representanter för jordbruket.

Därest utan ingripande från myndigheternas sida prissänkningar på sådana jordbruksprodukter, som icke äro underkastade statlig prissättning, skulle komma till stånd, synas myndigheterna liksom hittills icke böra ha skyldighet att kompensera prissänkningarna genom prishöjningar av andra produkter. Emellertid är jordbruksnämnden såsom framgår av överenskommelsen beredd att till prövning upptaga önskemål om justering av priserna på vissa jordbruksprodukter i den mån så erfordras för att täcka inkomstbortfall på grund av att de i överenskommelsen förutsatta prisförbättringarna icke kunnat helt uttagas.

I skrivelsen har vidare anförts, att jordbruksnämnden utginge från att nya förhandlingar komme att upptagas om priserna för tiden den 1 januari— den 31 augusti 1952. Till grund för dessa förhandlingar borde läggas den jordbrukskalkyl, som nämnden hade för avsikt att upprätta i slutet av år 1951. Därvid borde inga ändringar göras i fråga om den metodik, som använts vid upprättandet av prognosen. Omräkningen borde såsom vanligt taga sikte på att med ledning av tillgängligt material fastställa de pris- och volymförändringar, som inträtt efter år 1938/39.

Jordbruksnämndens förslag angående jordbruksregleringen under regleringsåret 1951/52.

Allmänna synpunkter.

Jordbruksnämnden har i sin skrivelse den 21 april 1951 såsom bakgrund till sina förslag angående prissättningen och regleringsåtgärder under regleringsåret 1951/52 lämnat en översikt över det allmänna livsmedelsläget och dess återverkningar på planeringen av den svenska jordbruksproduktionen. Nämnden har därvid inledningsvis framhållit, att världsproduktionen av livsmedel fortsatt att öka under år 1950/51. Beräknat på kaloribasis låge den

29 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

under detta år cirka 2 procent över föregående års produktion samt cirka 4 procent över förkrigsmedeltalet. Trots de senaste årens gynnsamma produktionsutveckling vore emellertid tillgångarna på livsmedel, räknat per capita, fortfarande lägre än före kriget. Den europeiska livsmedelskonsumtionen hade karakteriserats av minskad förbrukning av animalier samt fetter och oljor, medan konsumtionen av brödsäd och potatis hade varit större än före kriget. Under de senaste åren hade dock utvecklingen gått mot återställande av förkrigstidens konsumtionsförhållanden, och ansträngningar hade gjorts att utvidga förbrukningen av den förstnämnda livsmedelsgruppen.

Jordbruksnämnden anför vidare.

Under det sistförflutna året har världshushållningen med livsmedel präglats av den alltmer tilltagande politiska spänningen. Kraftiga prisstegringar ha kunnat noteras för åtskilliga jordbruksprodukter och exportöverskott av strategiska livsmedel ha snabbt absorberats. Denna utveckling har naturligtvis ej heller varit betydelselös för den svenska utrikeshandeln. De svenska kontakterna med utlandsmarknaden äro betydande — år 1950 uppgick den statistiskt redovisade jordbruksexporten till 421 miljoner kronor, medan importvärdet var 581 miljoner kronor. I sistnämnda siffra ingår även handelsgödsel. Räknad i 1938 års priser var exporten år 1950 avsevärt större än år 1938, medan importvolymen endast obetydligt överträffade 1938 års nivå. Det bör dock framhållas att siffrorna för utrikeshandeln inkluderar värdet av en ganska betydande reexport av jordbruksprodukter, särskilt av brödsäd. Under de två senaste åren ha sålunda exporterats bland annat 120 000 ton vete till Tyskland, varav 78 000 ton importerats från Argentina. Vidare ha ganska stora kvantiteter brödsäd utlämnats som lån till våra grannländer. Till följd härav kan exportöverskottet av brödsäd under 1950 väntas bli i stort sett utjämnat under 1951. Med hänsyn härtill kan det vara lämpligt att bortse från utrikeshandeln med brödsäd i förevarande sammanhang. Det nyss angivna värdet av den svenska jordbruksexporten år 1950 sjunker härvid med 97 miljoner kronor, medan importsiffran minskas med endast 34 miljoner kronor. En viss reexport av fetter och oljor har också ägt rum, men denna har varit av betydligt mindre omfattning.

Jordbruksnämnden har härefter berört import- och exportpriserna på joidbruksprodukter. Härom har nämnden anfört följande.

Den senaste utvecklingen har som bekant medfört en betydande fördyring av den svenska jordbruksimporten. Prisstegringen har varit särskilt stor för sådana viktiga importvaror som spannmål samt fetter och oljor. Dessutom har importen fördyrats genom den kraftiga stegringen av fraktsatserna. Handelsbankens fraktindex för spannmål har sålunda stigit från 104 enheter i februari 1950 till ej mindre än 274 enheter i februari 1951 (augusti 1939 = 100). De svenska exportpriserna för jordbruksprodukter ha ej stigit lika kraftigt, bortsett från rapsexporten, där betydligt högre priser an

tidigare ha kunnat utfås. , . .

Vad angår utvecklingen för olika varugrupper har den senaste utyecklinden varit mindre gynnsam för den svenska utrikeshandeln med jordbruksprodukter. Av svenska exportprodukter ha raps och rapsolja kunnat exporteras till fördelaktiga priser; samtidigt har dock även importen av fetter och oljor blivit avsevärt dyrare. Importpriserna på spannmål ha stigit ytterst kraftigt medan motsvarande prishöjningar ha uteblivit vid exporten av de animaliska förädlingsprodukterna smör och ägg. Marknaden

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

för de två sistnämnda produkterna har också betydligt hårdnat under de senaste månaderna, då det betydande importlandet Västtyskland på grund av valutasvårigheter har blivit tvunget att åtminstone temporärt begränsa sin import. Samtidigt har produktionen av smör och ägg ökat i övriga europeiska exportländer -— en utveckling som naturligtvis måste påverka prissituationen för nämnda produkter.

Den framtida utvecklingen är naturligtvis beroende ej enbart av rent ekonomiska faktorer utan även av den internationella politiska utvecklingen och av de olika ländernas beredskapspolitiska åtgärder. Det är troligt att prisstegringen för brödsäd kommer att begränsas på grund av den relativt gynnsamma produktionsutvecklingen i såväl Europa som annorstädes- De internationella fettpriserna komma sannolikt fortfarande att ligga vid en relativt hög nivå, medan en motsatt utveckling icke är osannolik för det ur lagringssynpunkt mindre fördelaktiga smöret. Utvecklingen på den internationella äggmarknaden har hittills pekat mot en utvidgad produktion i de ledande europeiska exportländerna. Hur de höga foderpriserna komma att påverka olika länders produktionspolitik på detta område är dock svårt att nu bedöma.

till närmare belysande av utvecklingen för olika varugrupper har jordbruksnämnden överlämnat en promemoria angående produktions- och prisutvecklingen för jordbruksprodukter i utlandet. Denna promemoria torde såsom bilaga få fogas till detta protokoll (bilaga 8).

Nämnden har härefter lämnat vissa uppgifter angående den inhemska jordbruksproduktionen och konsumtionen. I dessa hänseenden har nämnden uppgivit följande.

I Sverige bärgades 1950 års skörd under delvis tämligen ogynnsamma väderleksförhållanden. Skördevolymen (exklusive bete och grönfoder) beräknas emellertid bli något större än 1949 års och i det närmaste uppnå den i jordbrukskalkylen förra våren upptagna normskörden. Medräknas avkastningen av bete och grönfoder torde dock 1950 års skördevolym vara något lägre än 1949 års.

Den sammanlagda volymen av jordbrukets slutprodukter för år 1950 beräknas ha varit cirka 5 procent större än under år 1949. Härvid kommer på vegetabilier en ökning av drygt 3 procent och på animalier en ökning av cirka 6 procent. Motsvarande beräkningar över förändringarna i produktionsvolymen mellan regleringsåren 1949/50 och 1950/51 ge till resultat en ökning av den totala produktionsvolymen med omkring 2 procent. Produktionen under år 1950/51 beräknas täcka jämnt 100 procent av det totala konsumtionsbehovet av jordbruksprodukter. Procenttalet är detsamma som för år 1949/50 men högre än motsvarande tal för 1930-talet. För 1951/52 väntas produktionen vid normal skörd öka obetydligt mer än som svarar mot den normala ökningen från år till år i konsumtionsvolymen. Självförsörjningsgraden torde sålunda alltjämt kunna anges till 100 eller möjligen något däröver. Av dessa 100 procent kunna emellertid cirka 3 procent anses härröra från importerade fodermedel.

I detta sammanhang har jordbruksnämnden erinrat om att man enligt 1947 års riksdagsbeslut rörande riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken under normala förhållanden, för att undvika avsättningssvårigheter, skulle eftersträva en betryggande marginal mellan den på inhemsk skörd grundade produktionen och det normala konsumtionsbehovet. Enligt

31 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

1942 års jordbrukskommitté borde denna marginal utgöra ungefär 8 procent. Denna marginal kunde uppnås genom att produktionen av smör och margarin av egna råvaror begränsades så, att densamma understege det inhemska matfettsbehovet med 30 000 ton. Man räknade även med att eu viss import av socker normalt skulle förekomma. Det förutsattes, att den produktion, som enligt det av kommittén uppställda s. k. medelalternativet skulle åtnjuta statligt stöd, icke till någon del skulle vara baserad på importerade fodermedel. Man räknade dock med att ett produktionsöverskott utöver de 92 procenten normalt skulle förekomma, grundat på en import av cirka 80 miljoner foderenheter, motsvarande 75 000 ton majs. Till jämförelse har jordbruksnämnden angivit, att nettoimporten av fodermedel på 1930-talet uppgick till omkring 500 miljoner foderenheter och för närvarande utgör omkring 300 miljoner foderenheter per år. Vidare har jordbruksnämnden erinrat om att statens livsmedelskommission våren 1950 uttalat att en viss risk förelåge för att avsättningssvårigheter skulle uppstå under regleringsåret 1950/51.

Jordbruksnämnden har nu anfört, att någon större olägenhet av det produktionsöverskott, som livsmedelskommissionen räknat med, förmärkts först på senare tid. Detta berodde på att möjligheter tidigare funnits att avsätta överskotten på utlandsmarknaden till någorlunda gynnsamma priser. Under den senaste tiden hade emellertid exportmöjligheterna begränsats, framför allt till följd av Västtysklands betalningssvårigheter. Alltjämt kunde export till goda priser ske av brödsäd och vissa andra vegetabiliska produkter, främst oljeväxtfrö och därav beredda oljor. Däremot vore exporten av mejeriprodukter och, om man toge hänsyn till att äggproduktionen åtnjöte indirekt subvention via de för produktionen använda fodermedlen, även exporten av ägg förlustbringande. Det kunde därför bli mycket svårt att placera de inhemska överskotten av dessa varor på utlandsmarknaden till något så när acceptabla priser.

Jordbruksnämnden har i detta sammanhang erinrat om att det i 1947 års riksdagsbeslut ansetts uteslutet att omfattningen av den jordbruksproduktion, som skall åtnjuta statligt stöd på kort sikt, skulle bestämmas så att den skulle understiga vad som faktiskt normalt beräknas bli producerat, även om man härvid skulle komma att knappa in på den i och för sig såsom önskvärd angivna marginalen mellan produktionen och konsumtionsutrymmet.

Jordbruksnämnden har vidare framhållit, att det varit av stor betydelse för utvecklingen under senare år, att man vid utformningen av de prisstödjande åtgärderna haft att i största möjliga grad beakta önskemålet om rättvisa vid inkomstfördelningen mellan olika jordbruksområden och olika grupper av jordbrukare. Hänsynstagande härtill hade lett till att prisförhöjningarna tidigare i första hand lagts på den i inkomsthänseende viktigaste jordbruksprodukten, nämligen mjölken. Priserna på brödsäd hade av samma skäl hållits nere. Den förda prispoliliken hade säkerligen medverkat till den starka ökning av mjölkproduktionen, som skett, och till en viss tillbakagång

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

av brödsädsarealen. En förhållandevis gynnsam behandling av äggproduktionen hade vidare fört med sig att denna under senare år ökat starkt. Samtidigt hade fläsk- och köttproduktionen stagnerat, med påföljd att en ej oväsentlig brist förelåge på dessa områden.

För att komma till rätta med avsättningssvårigheterna bör enligt jordbruksnämnden en viss omläggning av produktionen genomföras. Beträffande denna omläggning har nämnden anfört följande.

I rådande läge, när möjligheterna att via priserna förbättra den ekonomiska ställningen för mindre jordbruk och brukningsdelar inom svaga jordbruksbygder äro starkt begränsade, skulle det vara önskvärt med en ökad takt i rationaliseringsarbetet. Utvecklingen på detta område går emellertid av naturliga skäl långsamt, och vidtagna åtgärder kunna få effekt först på någon sikt. Med hänsyn härtill äro inånga andra åtgärder nu i främsta rummet aktuella, när det gäller att komma till rätta med avsättningssvårigheterna. Härvid kommer bl. a. i fråga att dämpa den fortgående ökningen av animalieproduktionen genom att begränsa fodermedelsimporten, i första hand genom att låta de internationella priserna på fodermedel mer eller mindre helt slå igenom på den svenska marknaden. Det bör emellertid framhållas att en begränsning av fodermedelsimporten icke löser överskottsproblemen på något längre sikt, enär hela fodermedelsimporten ger tillskott som endast utgöra omkring 3 procent av den sammanlagda jordbruksproduktionen. Nämnda tillskott är icke av större omfattning än som svarar mot den normala produktionsökningen under 2 å 3 år. Det synes därför angeläget att man snarast vidtager åtgärder i avsikt att få till stånd en förändring av den svenska jordbruksproduktionen i sådan riktning, att produktionsökningen begränsas på de områden, där för närvarande överskott föreligger, medan å andra sidan man bör söka stimulera produktionen inom de områden, där denna för närvarande icke svarar mot den inhemska konsumtionen. En minskning av äggproduktionen synes därvid böra ifrågakomma, varjämte en omläggning av produktionsinriktningen från mjölk till vegetabiliska slutprodukter och ökad produktion av kött och fläsk synes vara att rekommendera.

Ifrågavarande omläggning av produktionen bör emellertid icke syfta till en minskad totalproduktion. I rådande världspolitiska läge är det utan tvivel önskvärt att produktionsapparaten hålles intakt och att landets produktionsresurser icke reduceras. Omläggningen bör därför huvudsakligen taga sikte på den ändrade produktionsinriktningen. En sådan ändring bör icke vara till nackdel ur beredskapssynpunkt, utan den främjar snarare beredskapsintressena.

Den förordade omläggningen ter sig för övrigt gynnsam mot bakgrunden av de nu på världsmarknaden gällande priserna på jordbruksprodukter. Givetvis har man dock icke någon garanti för att läget i detta hänseende kommer att vara lika gynnsamt, sedan den förutsatta produktionsomläggningen kommit till stånd. Risken för ett prisfall på brödsäd under den nivå, som längre fram i denna skrivelse föreslås för svensk brödsäd, torde dock vara ganska liten. Ett fall under det internationella veteavtalets maximipris synes sålunda knappast vara att vänta under den tid som återstår till dess avtalet utlöper (den '"/7 1953). Veteavtalets maximipriser utgöra för närvarande cirka 48 kronor per deciton vid nuvarande höga fraktsatser. Även om frakterna skulle gå ner till en mera normal nivå, kommer maximipriset att icke oväsentligt överstiga 40 kronor per deciton. Ej heller synas några större risker finnas för att priserna på kött och fläsk icke skola "kunna hållas. Bristen på dessa varor inom landet är av sådan storleksordning, att man knappast, i

Kungl. Majits proposition nr 207.

varje fall icke när det gäller kött, behöver befara att produktionen skall komma att överskrida konsumtionsutrymmet inom de närmaste åren. Så länge detta icke sker förutsätter nämnden, att priserna kunna hållas på en tillfredsställande nivå. Strävan att öka produktionen av de varuslag, varå hrist eller knapphet råder, bör med andra ord samordnas med en prispolitik, som innebär en viss prisstabilitet å dessa varor. Detta synes helt stå i överensstämmelse med 1947 års riksdagsbeslut.

Enligt nämnden bör man emellertid iakttaga en viss försiktighet vid produktionsomläggningen. Denna bör sålunda icke föras så långt att mera väsentliga överskott uppkomma inom de produktionsgrenar, som för närvarande visa underskott. Avsteg från denna regel böra endast göras i sådana fall, då man kan vara något så när säker på att överskotten kunna placeras på utlandsmarknaden utan förlust. Med hänsyn härtill blir det särskilt viktigt, att såväl jordbruksnämnden som jordbrukets ekonomiska organisationer följa produktionsutvecklingen och avsättningsmöjligheterna med största noggrannhet. Så snart en ändring i de allmänna direktiven synes påkallad, bör det åligga såväl jordbrukets organisationer som jordbruksnämnden att taga erforderliga initiativ.

Jordbruksnämnden har slutligen påpekat, att de ur avsättningssynpunkt önskvärda förskjutningarna i jordbrukspriserna komma att medföra, att de jordbruksområden, som ha goda förutsättningar för bland annat spannmålsodling, gynnas i förhållande till övriga områden. Med hänsyn härtill torde det enligt nämnden vara önskvärt att åstadkomma en clearing mellan olika områden av vissa av jordbrukets totala inkomster. Nämnden har förklarat sig ämna återkomma till denna fråga i sitt förslag till prissättning å jordbruksprodukter, men har ansett sig redan i förevarande sammanhang böra framlägga vissa synpunkter på frågan. Nämnden har sålunda anfört.

Nämnden vill erinra om att de områden som missgynnas av de ändrade prisrelationerna på jordbruksprodukter i stor utsträckning nu erhålla betydande inkomsttillskott till följd av att skogsinkomsterna under senare tid avsevärt ökat. ökningen av bruttoinkomsten från skogen kan för jordbrukets del, enligt en visserligen mycket grov överslagsberäkning, grundad på uppgifter från skogsstyrelsen och domänstyrelsen, för helt år räknat anges till sammanlagt omkring 200 miljoner kronor jämfört med 1948. Härvid bör emellertid erinras om att en relativt stor andel av brukningsdelarna inom ifrågavarande områden (i Norrland 20 %) praktiskt taget saknar skog.

Nämnden är angelägen att understryka att en clearing till missgynnade områden såvitt möjligt icke bör få resultera i att den önskvärda omläggningen av produktionen fördröjes eller förhindras. Clearingcn synes sålunda icke böra göras beroende av produktionens omfattning på sådant sätt, att stödet skulle öka, därest produktionen ökar. I detta sammanhang kan nämnas att den starka ökningen av mjölkproduktionen under senare år huvudsakligen har varit förlagd till Norrland, skogstrakterna och de mindre brukningsdelarna. På slättbygderna och de större brukningsdelarna kan man i stället konstatera en ej oväsentlig nedgång.

Två ledamöter av jordbruksnämnden, herrar Bengtsson och von Horn, ha i ett .särskilt uttalande framhållit, bland annat, att man vid den överslags-

:{ Bihang till riksdagens protokoll 197>t. 1 samt. Nr 207.

34 Kungl. Mctj. ts proposition nr 207.

beräkning, enligt vilken ökningen av bruttoinkomsten från skogen för jordbrukets del kunde anges till 200 miljoner kronor för helt år jämfört med år 1948, icke kunnat beakta i vilken omfattning det förelegat ett sådant samband mellan jordbruket och skogen, att den ifrågavarande inkomstökningen kunde anses ha kommit det med skogsbruk förenade jordbruket till godo.

Förslag till vissa författningsändringar.

Jordbruksnämnden har i sin skrivelse anfört att för närvarande ett flertal olika författningar funnes utfärdade beträffande regleringen av importen av varor inom nämndens verksamhetsområde. Flertalet av dessa författningar innehölle även stadganden om införselavgift. I något fall hade bestämmelser om införselavgift meddelats i särskild författning. För att önskvärd enhetlighet skulle erhållas hade det synts nämnden lämpligt, att dessa olika författningar .skulle sammanföras i en enda ny författning. Nämnden hade på grund därav låtit utarbeta ett utkast till förordning angående reglering av införseln av hästar, nötkreatur, får, svin och vissa jordbruksprodukter. Utkastet hade upprättats i huvudsaklig överensstämmelse med de författningar av motsvarande slag, som nu gällde.

Författningsutkastet innehåller i huvudsak följande. Levande djur och varor av de slag, som angivits i bilaga till förordningen, skola icke få införas till riket utan tillstånd av statens jordbruksnämnd. Om dylikt tillstånd skall nämnden utfärda skriftligt bevis (tillståndsbevis).

Då så erfordras för att verkställa riksdagens beslut angående prisregleringen på jordbrukets område, skall, i den mån Kungl. Maj:t så förordnar, erläggas införselavgift för sådan i förordningen omförmäld vara som införes till riket. Införselavgift skall utgå med belopp som Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer. Medel, som influtit genom upptagande av införselavgift, skola inlevereras till jordbruksnämnden och, enligt de föreskrifter Kungl. Maj :t meddelar, användas till prisreglerande eller avsättningsbefrämjande åtgärder på jordbrukets område. Utkastet innehåller härjämte stadganden om undantag från bestämmelserna om införselregleringen, om restitution av erlagd införselavgift samt om straff och andra påföljder vid överträdelse av förordningen. Dessa stadganden överensstämma i stort sett med föreskrifterna i de författningar på området, som nu gälla.

Rörande det i utkastet uppställda kravet på införseltillstånd framhåller jordbruksnämnden att detta står i överensstämmelse med 1947 års riksdagsbeslut, i vilket förutsatts att formellt ett system med licensgivning skall tillämpas även om endast i undantagsfall kvantitativ importreglering skall förekomma. Nämnden förutsätter att, i vart fall under mera normala förhållanden, generella tillstånd till införsel gällande under viss tid skola kunna lämnas för ett flertal av varuslagen. Vid prövning av ansökningar om införseltillstånd böra enligt nämnden i första hand försörjningsmässiga och jordbrukspolitiska synpunkter vara avgörande. Under nuvarande ekonomiska och utrikespolitiska läge bör emellertid, såsom nu sker vid tillämpning

35 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

av motsvarande stadganden i äldre författningar, hänsyn tagas även till valutamässiga och handelspolitiska förhållanden.

Av jordbruksnämndens skrivelse framgår att införseltillstånd redan nu fordras beträffande samtliga de varor som avses i utkastet. För flertalet av dessa varor gäller även att jordbruksnämnden äger besluta om upptagande av införselavgift. Uet viktigaste undantaget härifrån utgöra spannmålsprodukter som äro avsedda till människoföda. Jordbruksnämnden anser emellertid, att någon anledning ej längre finnes att göra ett dylikt undantag. Nämnden anför härom.

Kvaliteten på den svenska brödsäden var under 1930-talet ej så hög att man ansåg lämpligt att tillverka bröd av endast inhemsk vara. På grund härav måste, oberoende av tillgången på brödsäd av svensk skörd, import av vissa kvantiteter ske. Importen begränsades genom licensgivning och användningen reglerades genom föreskrifter om inmalnings- och inblandningsskyldighet. Numera är emellertid kvaliteten på den svenska brödsäden så hög, att någon inblandning av utländsk vara icke erfordras vid brödtillverkningen. Import kan emellertid bli nödvändig om den inhemska skörden ej förslår för landets behov. Vid nuvarande bestämmelser skulle det bli nödvändigt att införa den i och för sig ganska omständliga och kontrollkrävande inmalnings- och inblandningsskyldigheten för att förhindra att import av brödsäd till lägre pris än det inhemska skulle pressa ned den svenska prisnivån. Detta kan på ett ur regleringssynpunkt avsevärt enklare sätt ske genom att uttaga införselavgift för den importerade varan. Något skäl för att undantaga sådan spannmål, som användes till människoföda, från bestämmelserna om införselavgift torde därför numera icke föreligga. Bestämmelserna om inmalnings- och inblandningsskyldighet böra emellertid kvarstå, då behov av att reglera användningen av utländsk vara i vissa lägen kan föreligga. Vissa slag av importerat vete äro nämligen av högre kvalitet än det svenska. Det kan därför tänkas att bestämmelser om inblandning erfordras för att förhindra en ojämn fördelning av importvaran mellan kvarnarna.

Jordbruksnämnden erinrar till slut om att Kungl. Maj :t genom beslut den 2 februari 1951 uppdragit åt kontrollstyrelsen och jordbruksnämnden att gemensamt verkställa utredning rörande vissa frågor, som sammanhänga med försörjningen med fettvaror. Utredningen skall avse anordnandet av accisförfarandet för margarin och andra fettvaror samt utformningen av det tekniska system, som i fortsättningen bör tillämpas för att stödja avsättningen av den inhemska smörproduktionen och oljeväxtodlingen. I avbidan på resultatet av denna utredning har nämnden icke behandlat frågan, huruvida bestämmelser om införselavgifter för oljeväxtfröer och andra fettråvaror kunna erfordras.

Brödsädsregleringen.

Om försörjningsläget beträffande brödsäd har jordbruksnämnden till en början framhållit att övergångslagren inom landet den 1 september 1951, såvitt nu kan bedömas, kunna beräknas bli omkring 300 000 ton, varav 150 000 ton höstvete, 115 000 ton vårvete och 40 000 ton råg. Häri innefattas

36 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

även kvarnarnas lager av brödsäd av gammal skörd. Härutöver har Svenska spannmålsaktiebolaget träffat avtal om viss import, som beräknas inkomma till landet först efter den 1 september 1951. Storleken av 1951 års brödsädsskörd har på basis av beräkningarna i jordbrukskalkylen uppskattats till en kvantitet, som med närmare 35 000 ton skulle understiga försörjningsbehovet. Nämnden har vidare framhållit att denna uppskattning byggde på mycket osäkra förutsättningar. Bleve övervintringen sämre eller vårsådden mindre än som beräknats i kalkylen eller skördeutfallet mindre tillfredsställande kunde det tänkas att större delen av reserverna skulle åtgå för att täcka konsumtionsbehovet.

Beträffande frågan om ett eventuellt utfodringsförbud har jordbruksnämnden anfört att risk funnes för att utfodring av brödsäd kunde komma att ske i större utsträckning än som beräknats i kalkylen. Med hänsyn till den ytterligare prishöjning för brödsäd, som föresloges, samt den utökning av fodersädsodlingen, som kunde förutses på grund av prisutvecklingen för fodersäd under de senaste månaderna, vore det dock mera sannolikt, att utfodringen av brödsäd skulle minska i omfattning under nästa konsumtionsår. I vart fall syntes utfodringsförbudet icke böra återinföras, om ej utfallet av 1951 års skörd bleve särskilt dåligt. Däremot kunde det finnas anledning att behålla förbudet för handeln att sälja brödsäd till jordbrukare, till dess man kunde bedöma om prisbildningen på fodersäd av 1951 års skörd bleve sådan, att risken för sådana försäljningar i stort sett eliminerades.

Nämnden har vidare erinrat om att det i nuvarande läge vore önskvärt med en ökad brödsädsodling och att garantipriserna på brödsäd därför borde höjas ytterligare.

I en till jordbruksnämnden ingiven, den 23 februari 1951 dagtecknad skrivelse har Svenska spannmålsaktiebolaget redogjort för sina synpunkter på bland annat brödsädsregleringen under nästa produktionsår. Skrivelsen torde som bilaga få fogas till detta protokoll (bilaga 9). I bolagets skrivelse har inledningsvis erinrats om att bolaget redan vid sitt avgivande av förslag till regleringsbestämmelser för konsumtionsåret 1950/51 ansett det önskvärt att regleringsåtgärderna om möjligt utformades så, att de anslöto sig till de riktlinjer, som funnos uppdragna i 1947 års riksdagsbeslut, eller i vart fall gjorde en senare övergång till åtgärder i enlighet med nämnda riktlinjer så enkel som möjlig. Bolagets då framlagda förslag innebar, att jordbrukarna under året skulle tillförsäkras vissa lägsta, successivt stigande priser samt att handeln och industrien skulle beredas tillfälle att under sommaren 1951 för inlösen hembjuda brödsäd till bolaget. Vidare skulle kvarnindustrien ha rätt påfordra inköp av brödsäd från bolaget. Därvid skulle priset dock sättas så högt — minst 4 kronor per deciton över garantipriset till jordbrukare — att en viss frihet i prisbildningen skulle möjliggöras, sedan transportkostnader och handelsmarginaler täckts. Med hänsyn till bland annat risken för att brödsädspriserna vid försäljning till kvarn och därigenom även mjölpriserna skulle kunna bli väl höga, ansåg sig emellertid livsmedelskommissionen icke kunna helt ansluta sig till detta förslag. Detta omarbeta-

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

des i stället i samråd med bolaget så, att brödsädsregleringen fick sin nuvarande utformning. Denna innebär att jordbrukarna på ett begränsat antal prisorter garanteras vissa priser, varjämte spannmålsbolaget är skyldigt att dels inlösa från handeln och industrien hembjuden brödsäd, dels till kvarnarna försälja brödsäd i vissa importhamnar till priser, som med 1 krona 25 öre per deciton överstiga garantipriset till jordbrukare å prisort.

Beträffande verkningarna av det nuvarande systemet har spannmålsbolaget anfört att detta system bland annat medfört att bolaget alltjämt i rätt stor omfattning måste bidraga med fraktgottgörelse vid transport av spannmål till kvarnarna, vilket bolaget med sitt förstnämnda förslag sökt undgå. Dessutom har skillnaden mellan garantipriset till odlare och bolagets utförsäljningspris varit för liten för att åstadkomma den variation i odlarpriserna, som man räknat med och som skulle ha inneburit, att särskilt odlarna inom vissa underskottsområden kunnat erhålla något högre priser vid sina försäljningar.

Spannmålsbolaget har efter överläggningar med representanter för handel och industri övervägt tre olika alternativ för regleringsåtgärder under 1951/52, nämligen

a) brödsädsregleringen utformas i huvudsaklig överensstämmelse med bolagets förslag föregående år;

b) det nuvarande systemet bibehålies i stort sett oförändrat;

c) med hänsyn till riskerna för knapphet på brödsäd och det eventuella behovet av utfodringsförbud beträffande brödsäd kan det ifrågasättas ett återgående till det system med ett stort antal prisorter samt fasta priser och marginaler, vilket tillämpades år 1949/50.

I samband härmed har bolaget påpekat, att den nuvarande anordningen med prisorter även utanför importhamnarna visat sig medföra sådana olägenheter, att det vore lämpligast om endast importhamnarna vore prisorter. Ehuru bolaget principiellt vidhållit sin uppfattning, att det av bolaget föregående år föreslagna systemet borde genomföras, har bolaget ansett anledning finnas att förorda ett bibehållande av nuvarande system, med hänsyn till aktuella svårigheter av olika slag. Därvid borde dock marginalerna justeras uppåt på grund av ökade frakter och andra omkostnader. Vidare bär bolaget framhållit att det under innevarande regleringsår emellanåt berett bolaget svårigheter att i önskad omfattning förse kvarnindustrien med brödsäd, särskilt höstvete, och att dessa svårigheter kunde bli än större till ett kommande år. Det borde därför enligt bolagets mening övervägas att på något sätt utrusta bolaget med befogenheter att under det löpande konsumtionsåret disponera över handelns innehav av brödsäd. Detta skulle möjligen kunna ske genom en komplettering av bolagets avtal med spannmålshandlarna.

En återgång till det tidigare tillämpade systemet med fasta priser och marginaler samt ett större antal prisorter har bolaget ansett böra undvikas i det längsta.

Spannmålsbolaget har för övrigt påpekat, att det vore svårt att taga slut-

38 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

giltig ställning till frågan om den detaljerade utformningen av brödsädsregleringen, innan man dels fått kännedom om höstsädens övervintring samt storleken av de vårsådda arealerna och dels bättre kunde överblicka de utländska marknadsförhållandena. Bolaget har därför ansett det angeläget att sådana fullmakter utfärdas, att regleringsanordningarna av Kungl. Maj :t kunna anpassas efter de förhållanden, som föreligga då de skola slutligen utformas.

Jordbruksnämnden har förklarat sig dela spannmålsbolagets uppfattning, att en återgång till det tidigare systemet med fasta priser och marginaler bör undvikas, såvida icke försörjningsläget skulle göra det nödvändigt att återinföra ett utfodringsförbud för brödsäd, kombinerat med beslag och tvångsavstående.

En sådan återgång skulle föra med sig en väsentlig utvidgning av nämndens och spannmålsbolagets regleringsverksamhet, förorsaka statsverket ganska betydande kostnader och, vilket i detta sammanhang vore viktigast, leda till att transportvägarna för spannmålen fram till kvarnplats bleve längre och oekonomiska. Med hänsyn härtill borde ett så beskaffat system i vart fall icke nu beslutas. Man hade då att välja mellan att behålla det nuvarande regleringssystemet i stort sett oförändrat eller att införa det av spannmålsbolaget förra året förordade friare systemet. I samband med förhandlingarna med jordbrukets underhandlingsdelegation hade önskemål framförts om alt, därest det nuvarande systemet bibehölles, antalet prisorter skulle utökas med ett mindre antal inlandsprisorter, vid vilka samma garantipriser borde gälla som vid kustprisorterna.

Rörande sistnämnda önskemål har jordbruksnämnden framhållit, att samma fråga diskuterats föregående år inom livsmedelskommissionen, som då kom till den uppfattningen, att införandet av inlandsprisorter skulle i betydande grad minska vinsten i rationaliseringshänseende av det nya regleringssystemet. Dels skulle nämligen brödsäd, som lämpligen borde av odlarna levereras till andra uppsamlingsplatser, i stället komma att föras till dessa inlandsprisorter, dels skulle fraktersättning behöva utbetalas icke endast för transporter från dessa prisorter utan även från alla olika platser, från vilka transportkostnaden till inlandsprisorter är lägre än till närmaste kustprisort, där brödsäden soin regel även förmales. Jordbruksnämnden kunde därför icke tillstyrka att ytterligare prisorter skulle införas inne i landet. Inom underhandlingsdelegationen hade vidare anförts att jordbruket, om förslaget om en utökning av antalet prisorter icke kunde godtagas, helst såge, att det av spannmålsbolaget tidigare förordade systemet k om me till användning. Emellertid ville delegationen icke uppställa detta såsom villkor för den överenskommelse, som träffats.

Jordbruksnämnden har härefter förklarat, att den ansåge det i och för sig önskvärt med större rörelsefrihet i prisbildningen än den som nu rådde. Ur denna synpunkt hade nämnden vissa sympatier för spannmålsbolagets friare system. Emellertid måste framhållas, att om skörden bleve otillräcklig för att täcka behovet för handelsförmalningen, komme ett sådant

39 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

friare system alt medföra en ytterligare höjning av mjölpriserna utöver den, som komme att ske redan på grund av höjningen av garantipriserna till odlarna. Om den nuvarande prognosen visade sig överensstämma med eller överskatta skördeutfallet, vore det därför enligt nämndens åsikt lämpligare att bibehålla innevarande års regleringssystem. Bleve skörden mycket dålig kunde det till och med bli nödvändigt att återgå till det under kristiden tillämpade systemet med helt fasta priser och marginaler. Vilket av de nu nämnda systemen, som borde ifrågakomma under nästa regleringsår, borde därför bestämmas först vid en senare tidpunkt, då skördeutfallet bättre kunde överblickas.

Jordbruksnämnden har härefter anfört följande.

Om beslutet blir att det nuvarande .systemet skall tillämpas, torde detta i stort sett kunna bibehållas oförändrat. Någon minskning av antalet kustprisorter vill nämnden nu icke förorda, trots att det ur vissa synpunkter kan vara befogat att i varje fall slopa de orter, där egentlig handelsförmalning icke eller endast i mycket begränsad omfattning förekommer (Gävle, Karlshamn och Ystad). Föregående ar beslöts att Örebro skulle nomineras såsom särskild inlandsprisort, varvid dock garantipriset skulle bli 75 öre lägre än för kustprisorterna. På grund av erfarenheterna från innevarande år föreslår emellertid nämnden, att Örebro slopas såsom prisort under regleringsåret 1951/52. Inverkan av denna ändring blir så obetydlig för jordbruket i dess helhet, att någon hänsyn härtill ej behöver tagas vid prissättningen. I verkligheten torde för övrigt de berörda odlarna över huvud taget icke komma att få vidkännas större fraktavdrag än hittills vid leverans till Örebro, eftersom den därvarande kvarnen bör ha intresse av att hålla priserna på en sådan nivå, att icke den brödsäd, .som erfordras för kvarnens förmalning, levereras åt annat håll.

Med hänsyn till de ökade kostnader ,som handeln fått vidkännas sedan föregående års regleringsbestämmelser genomfördes torde det bli nödvändigt att höja spannmål sbolagets inlö.sningspris, nu 75 öre per deciton över odlarpriset, samt bolagets försäljningspris till kvarn, som för närvarande är 1 krona 25 öre per deciton över odlarpriset. Beträffande storleken av den erforderliga marginalhöjningen bör avgörande träffas, törst sedan spannmålsbolaget fört närmare underhandlingar med handeln och industrien, men enligt nämndens uppfattning torde höjningarna icke behöva överstiga 25 öre per deciton.

Ledamöterna av jordbruksnämnden, herrar Bengtsson och von Horn, ha i sitt förut nämnda särskilda uttalande framhållit önskvärdheten av att förhandlingsdelegationens förslag angående inlandsprisorter beaktades. Skulle detta icke kunna göras, biträdde de jordbruksnämndens åsikt, att jämväl Örebro borde slopas såsom inlandsprisort.

Jordbruksnämnden har vidare anfört a.tt under innevarande regleringsår vissa olägenheter uppstått genom att spannmålsbolaget icke kunnat påfordra alt spannmålshandlarna skola sälja brödsäd till bolaget, då garantipriserna ändras eller det eljest påkallas av marknadsförhållandena. Nämnden har förklarat sig icke lut något att erinra mot att bolaget i fortsättningen inrymmer sådan skyldighet för handeln i de avtal, som träffas med denna om garantipriscr in. in. I bolagets motsvarande avtal med kvarnindustrien borde därjämte föreskrivas skyldighet lör industrien att vid ut-

j

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

gången av ett regleringsår eller, om garantipriserna höjas under löpande regleringsår, vid denna tidpunkt överlåta sitt innehav av brödsäd till bolaget (givetvis med undantag av brödsäd av ny skörd, som inköpts till de högre priserna) till de priser, som gällde före övergången till nytt regleringsår eller före prisstegringen. I stället för sådan överlåtelse kunde i sistnämnda fall en prisreglering mellan bolaget och kvarnindustrien äga rum till utjämning av prisdifferenserna.

I fråga om den successiva prisstegringen har någon ändring icke nu ifrågasatts, liksom ej heller beträffande den dag, .som fastställts som sista inlösningsdag för spannmålsbolaget, det vill säga den 1 juni 1952. Det bör enligt nämnden få ankomma på denna att senare fatta beslut i dessa detaljfrågor.

I skrivelsen har vidare erinrats, att den redan tidigare beslutade prishöjningen be,stämts att äga rum den 1 juni 1951. För den prishöjning på mjölet, som komme att föranledas därav, hade bagerinäringen redan erhållit kompensation i form av medgivande till högre brödpriser. Då det icke kunde anses lämpligt att efter endast en kort tid återigen höja brödpriserna, borde den ytterligare stegring av brödsädspriserna, 5 kronor per deciton, som nu föreslagits, gälla först från och med den 1 .september 1951. Det högre priset borde dock, med sedvanligt avdrag för ränte- och laglingskostnader, utgå även för brödsäd av 1951 åjrs skörd, som levererades före sistnämnda dag.

Rörande de pri,ser å brödsäd, som skulle komma att gälla vid ett bifall till jordbruksnämndens förslag, har nämnden anfört följande.

Enligt den tidigare beslutade prishöjningen, som skall genomföras den 1 juni 1951, .skulle priserna fram till den 1 september bli följande i kronor per deciton.

Råg

33: 10 33: 20 33: 30 33: 40 33: 50 33:60

Den direkta prishöjningen i förhållande till priset för gammal skörd blir den 1 juni för vårvete 1: 60, för hö.stvete 2: 60 och för råg 2: 10 allt i kronor per deciton.

I följande sammanställning ha de priser i kronor per deciton angivits, som vid bibehållande av innevarande års regleringssystem och med oförändrad ersättning för ränta och lagring komma att från och med den 1 september 1951 gälla som garantipris vidi leverans till kustpri.sort. Till jämförelse ha även garantipriser för 1950 års skörd angivits.

Vårvete [Höstvete Råg

41 Kungl. Maj. ts proposition nv 207.

och så vidare med 10 öres stegring den 1 och 16 i varje månad och med sista prisstegring den 16 maj, då priserna sålunda bli för vårvete 43:90, för höstvete 41: 90 och för råg 40:40 allt per deciton.

De garantipriser till odlare som jordbruksnämnden i det föregående angivit förutsätta samma regleringssystem som innevarande år. Skulle det av försörjningsmässiga .skäl bli nödvändigt att återinföra beslag på brödsäd och leveransplikt för odlare och i samband därmed ett sådant utvidgat prisortssystem som gällde för 1949 års skörd bör hänsyn härtill tagas vid prissättningen. Priserna böra då bli 60 öre per deciton lägre än som förut angivits. Då man införde det nuvarande prisortssy.stemet lämnade man odlarna en motsvarande kompensation i form av prishöjning.

Om skördeutsikterna i stället bli avsevärt gynnsammare än beräknat, så att det friare regleringssystemet enligt spannmålsbolagets förslag föregående år utan risk anses kunna genomföras, måste å andra sidan hänsyn tagas till att genomsnittspriserna till odlare då torde komma att bli högre än de priser, varmed man i överenskommelsen räknat. Införes detta friare system böra därför de vid nuvarande system förutsatta garantipriserna sänkas i motsvarande mån.

Beträffande utformningen av brödsädsregleringen har jordbruksnämnden till slut anfört, att det i betraktande av den kraftiga höjning av brödsädspriserna som övervägdes torde bli svårt för spannmålsbolaget att förmå handeln och industrien att frivilligt överlåta sitt innehav av brödsäd av gammal skörd eller inbetala avgift för prisstegring. Eftersom handeln och industrien alltid hittills hållits skadeslösa för prisförändringar vid övergång till ett nytt regleringsår kunde det dock icke anses skäligt att de i år skulle inhösta vinsten av en stor prishöjning. Nämnden har därför föreslagit alt riksdagen skulle bemyndiga Kungl. Maj :t att, om så befunnes erforderligt, föreskriva, alt företag, som bedreve yrkesmässig rörelse med spannmål, skulle till spannmålsbolaget inbetala prishöjningsavgift för lager av brödsäd av gammal skörd med belopp, som motsvarade prishöjningarna per den 1 juni och den 1 september 1951.

I samband med behandlingen av frågan om brödsädsregleringen har jordbruksnämnden även upptagit spörsmålet om tullavgifter vid import av viss spannmål. Nämnden framhåller därvid till en början, att spannmålsbolaget sedan bokföringsåret 1939/40 i tullavgifter för vete och råg inbetalat drygt 27,7 miljoner kronor. Denna summa inbegrepe även det belopp, som bolaget beräknades komma att erlägga i tull vid import av brödsäd under tiden fram till den 1 september 1951. Under den angivna tiden hade bolaget emellertid även exporterat relativt stora mängder vete och råg. Exporten hade efter överenskommelse med statliga myndigheter ägt rum av olika anledningar. Bland annat hade export i en del fall skett för att tillföra landet vissa speciella valutor. Denna export hade nödvändiggjort en motsvarande import av vete och råg. Denna ersättningsimport hade efter gällande tullsats av 3 kronor 70 öre per deciton i tullavgifter kostat bolaget omkring 20 miljoner kronor, vilket kommit att öka bolagets anslagsbehov, under det att tullverket fått motsvarande inkomst. Enligt jordbruksnämndens uppfattning borde tull vid dylik ersättningsimport icke erläggas av spannmåls-

42 Kungt. Maj. ts proposition nr 207.

bolaget, så länge världsmarknadspriserna vore sådana, att bolagets försäljningar inom landet måste företagas med förlust. I vart fall vore det rimligt, om bolaget i samband med sin export erhölle restitution av tull för motsvarande myckenhet.

Då det ur principella synpunkter kunde vara olämpligt att medge spannmålsbolaget tullfrihet eller att lämna tullrestitution vid export av inhemsk råvara ville jordbruksnämnden alternativt ifrågasätta, att bolaget med tilllämpning av förordningen den 11 juli 1937 om utförselbevis (nr 369) skulle äga erhålla och utnyttja utförselbevis för den exporterade kvantiteten.

Jordbruksnämnden har vidare framhållit att spannmålsbolaget under de båda senaste åren, på grund av svårigheterna att importera majs i önskad omfattning, inköpt frö av vissa Sorghumarter. Fodervärdet å dylikt frö vore något lägre än fodervärdet för majs. Medan majsen finge införas tullfritt utginge emellertid för nämnda fodermedel tull med 3 kronor 70 öre per deciton. Under innevarande regleringsår beräknades bolaget komma att erlägga över 2 miljoner kronor i tullavgifter vid import av sorghumfrö. Denna import komme sannolikt att fortsätta i minst samma omfattning under nästa regleringsår. Importen skedde under statistiskt nr 181 »andra, ej särskilt nämnda slag av omalen spannmål». Då även utförsäljningen av dessa fodermedel skedde med förlust för bolaget, ansåge jordbruksnämnden, att tullen för varor under tullstatistiskt nr 181 tills vidare borde slopas.

Slutligen har jordbruksnämnden erinrat, att tullfrihet för korn och malt enligt kungörelsen den 22 december 1950 (nr 668) gäller från och med den 1 januari 1951 tills vidare till och med den 30 september 1951. Nämnden har förklarat sig anse, att även denna tullfrihet bör utsträckas tills vidare efter den 30 september.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel.

Rörande försörjningsläget i fråga om fodersäd har jordbruksnämnden till en början anfört följande.

1950 års skörd av fodersäd (korn, havre och blandsäd) uppgick enligt statistiska centralbyråns uppgifter till sammanlagt 1 672 080 ton och var sålunda av ungefär samma storleksordning som närmast föregående år då kvantiteten var 1 666 090 ton. Oaktat försäljningarna genom spannmålsbolaget av importerad fodersäd — huvudsakligen majs, men även korn, havre och vissa sorghumarter — under hittillsvarande del av regleringsåret varit omkring 50 procent större än motsvarande tid föregående år och även utfodringen av brödsäd med säkerhet varit betydligt större än tidigare, har emellertid efterfrågan icke helt kunnat tillgodoses. Detta har medfört, att prisutvecklingen för den svenska fodersäden blivit sådan, att de noterade priserna för inköp från odlare under den senaste tiden icke oväsentligt överstigit garantipriserna för brödsäd. Lantbruksförbundets notering den 5 april är exempelvis för korn 34 kronor 50 öre/dt och för vithavre 32 kronor 50 öre/dt vid leverans till mellansvenska noteringsorter, under det' att garantipriset för höstvete endast är 31 kronor 60 öre/dt. Då spannmålsbolaget endast i mycket begränsad omfattning kunnat sälja utländsk fodersäd, har den lägre prissättningen vid bolagets försäljningar icke kunnat

43 Kungl. Mcij.ts proposition nr 207.

styra den fria prisbildningen så som avsikten från början varit. Denna situation föranledde också jordbruksnämnden att föreslå Kungl. Maj :t förbud för handel och industri att försälja brödsäd till andra än spannmålsbolaget, kvarnar och vissa partihandlare. Förbudet, som avsåg att förhindra återförsäljning till jordbrukare av tidigare inlevererad brödsäd, genomfördes genom kungörelse den 2 mars 1951.

Såsom framgår av den utförliga redogörelse för foderinedelssituationen, som lämnats i ett av nämnden den 20 mars 1951 till Kungl. Maj :t avgivet yttrande i anledning av en framställning från Malmöhus läns småbrukarförbund om utjämningsavgiften på ägg, ha priserna på importerad fodersäd stigit mycket kraftigt under det senast tilländalupna halvåret. Härigenom har det uppstått en stark spänning mellan de inom landet tillämpade priserna på utländskt kraftfoder och spannmålsbolagets inköpspriser. Så t. ex. utgör denna skillnad för majs inte mindre än cirka 25 kronor per deciton. Huruvida de höga importpriserna komma att stå sig även under nästa regleringsår är svårt att för närvarande bedöma. Flera skäl och särskilt det" förhållandet att den nya majsskörden i de transoceana länderna kan förväntas bli mindre än normalt tala emellertid för att importpriserna för fodersäd även under nästa regleringsår komma att ställa sig mycket ogynnsamma.

Härefter anför jordbruksnämnden att erfarenheterna under det gångna årc-t ha visat, att det ur regleringsteknisk synpunkt är förenat med mycket stora svårigheter att inom landet hålla en prisnivå på fodersäd, som liggei avsevärt lägre än utlandets. Stora risker föreligga i dylikt fall för att de lägre priserna på hemmamarknaden skola utnyttjas för export. För att förhindra detta utgår som förut nämnts utjämningsavgift vid export av all foderspannmål, motsvarande skillnaden mellan det inhemska priset och utlandsnivån. Emellertid kan ju fodersäden även gå ur landet genom att den användes för förädling till animalier, vilka sedermera exporteras. I realiteten medför en export av animalier, grundad på de låga inhemska fodersädspriserna, samma påfrestning på fodermedelstillgången inom landet som om man direkt exporterade den mängd spannmål, som åtgått för produktion av animalierna.

Vid de förhandlingar, soin förekommit mellan nämnden och jordbrukets organisationer, har enligt vad som uppges i skrivelsen övervägts att till förhindrande av en oekonomisk export lata de utländska toderpriseina sia igenom även på den inhemska marknaden. Detta låter sig emellertid enligt nämnden av flera skäl icke göra. Ett sådant genomslag skulle förutsätta, att brödsädspriset höjdes mycket kraftigt utöver den prisstegring, som föreslagits skola ske från och med den 1 september. Vidare måste alltid varje prisstegring på fodermedlen ta sig uttryck i eu däremot svarande höjning av priserna på de animaliska livsmedlen. Nämnden framhåller vidare, att eu väsentlig stegring av priserna på köpfodermedel är till nackdel för det mindre jordbruket, som i stor utsträckning är köpare till fodermedel. Med hänsyn härtill har man enligt nämnden ej ansett sig kunna förorda ett fullständigt genomslag av den internationella prisstegringen utan begränsat sig till att förorda eu prishöjning inom landet med det belopp, som kan ifrågakoimna utan att utfodring av brödsäd riskeras vid det föreslagna nya brödsädspriset.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

M«5l bakgrunden av vad nyss anförts anser sig nämnden böra räkna med att även under nästkommande regleringsår eu mycket stor spänning kommer att råda mellan det inhemska och utländska priset på fodersäd. Betydande risker för att fodersäd via animalieexporten går ur landet komma alltså även i fortsättningen att förefinnas. Nämnden har för sin del utgått ifrån att nämnden skall ha rätt att, om så erfordras, belägga animalieexporten med en utjämningsavgift enligt den förut nämnda kungörelsen av den 31 mars 1950 (nr 156). Storleken av denna avgift bör bli beroende på försörj ningsläget inom landet under beaktande av att avgiften icke får sättas högre än det belopp man kommer till vid tillämpning av återanskaffningsprincipen.

Enligt vad jordbruksnämnden uppger har spannmålsbolaget i sin skrivelse till nämnden anfört, att bolaget visserligen helst skulle se, att några ändrade bestämmelser icke skulle behöva tillgripas i fråga om fodersädsregleringen, men att en viss reglering av förbrukningen dock kunde bli aktuell, om det på grund av importsvårigheter under längre tid skulle komma att råda knapphet på importerad fodersäd. I samband därmed har bolaget ansett det även kunna bli anledning att överväga införande av normalprisbestämmelser för att förhindra oskäligt höga marginaler inom handeln.

För egen del har jordbruksnämnden framhållit, att eu viss lättnad i den bekymmersamma 1'odersädssituationen kan komma att ske, om fodersädsodlingen utökas. Prishöjningen på kraftfoder borde vidare minska efterfrågan på fodersäd för äggproduktionen. Om import dessutom planenligt kunde äga rum, borde fodersäden räcka till bättre än för närvarande. Nämnden hyste därför den förhoppningen, att fodersäden skulle kunna säljas fritt under nästa regleringsår. I vart fall borde förbrukningen av fodersäd icke regleras, såvida icke risken för utfodring av brödsäd bleve stor. Om det skulle bli nödvändigt att införa en reglering, måste eventuella normalpriser bli olika i olika områden, såvida man icke föredroge att återgå till det tidigare tillämpade bundna systemet med att genom spannmålsbolaget betala frakten för alla fodersädstransporter.

Beträffande de priser, som böra gälla för olika fodermedel, har jordbruksnämnden anfört följande.

Även i fråga om kli har det under innevarande konsumtionsår varit svårt att tillgodose efterfrågan. Spannmålsbolagets försäljning av importerad vara har, liksom i fråga om fodersäd, hittills varit större än föregående år och några reserver ha på grund av importsvårigheter icke kunnat uppläggas. Priset på svenskt kli — för vilket prisbildningen varit fri — har också på senaste tiden överstigit spannmålsbolagets försäljningspriser för importkli med omkring 3 kronor mot normalt högst 1 krona. En viss prisskillnad är nämligen alltid motiverad, på grund av att den svenska varan levereras i förstklassiga jämnvägda säckar, under det att importkliet försäljes i originalsäckar av ofta undermålig kvalitet.

Vad beträffar oljekraftfoder synes det nödvändigt att även under nästa regleringsår bibehålla nuvarande regleringsåtgärder oförändrade, vilket innebär, att importen äger rum genom spannmålsbolaget samt att försäljning som regel endast sker av standardiserade blandningar. Icke heller

45 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

i fråga om specialfodermedel och vissa andra fodermedel synes någon ändring av nu gällande bestämmelser behöva ifrågasättas.

De priser, som skola tillämpas vid spannmålsbolagets försäljningar av fodersäd och kli, böra i princip fastställas så, att de stå i lämplig relation till brödsädspriserna. Eftersom världsmarknadspriserna åtminstone för närvarande äro betydligt högre, innebär detta en fortsatt subvention. Möjlighet bör finnas att verkställa sådana prisjusteringar under loppet av nästa konsumtionsår, som kunna anses motiverade med hänsyn till marknadsutvecklingen.

I fråga om oljekraftfoder verkställes redan den 23 april en höjning med 5 kronor per deciton, varigenom utförsäljningspriserna, om hänsyn tages till att i oljekaksblandningen ingå vissa mängder rapsmjöl, komma i ungefärlig nivå med nu gällande världsmarknadspriser.

Jordbruksnämnden har i detta sammanhang även berört frågan om de priser, som böra tillämpas vid spannmålsbolagets inköp av sådant oljekraftfoder som framvinnes vid de svenska oljefabrikerna av svenskodlade och importerade råvaror, och därvid uttalat att dessa priser i princip ej böra vara högre än importpriserna för likvärdig vara. Härom har nämnden anfört följande.

Vad beträffar de priser, som skola tillämpas vid spannmålsbolagets inköp av oljekraftfoder, som framvinnes vid de svenska oljefabrikerna av svenskodlade och importerade råvaror, har bolaget föreslagit, att desamma böra ungefärligen än,sluta sig till världsmarknadspriserna för likvärdig vara. Bolagets inköpspriser skulle då enligt bolaget lämpligen kunna fastställas med hänsyn till världsmarknadsläget för ett kvartal i sänder. Jordbruksnämnden delar bolagets uppfattning att högre pris ej bör betalas för svenskt oljekraftfoder än vad det skulle kosta bolaget att importera motsvarande myckenheter. Denna princip kan emellertid utan större svårigheter förenas med det nuvarande systemet med relativt fasta priser under en längre tid. Utjämning kan nämligen ske från det ena året till det andra. Vilket system, som i fortsättningen bör användas, torde få avgöras längre fram på året, när nu löpande avtal om leveranser utlöper. I detta sammanhang får jordbruksnämnden påpeka, att cn verkställd utredning givit vid handen, att de priser, som spannmålsbolaget tidigare erlagt för inom landet tillverkat oljekraftfoder, varit sådana, att genomsnittspriset räknat från 1941 ungefär motsvarar bolagets kostnad för importerat likvärdigt foder.

Slutligen har jordbruksnämnden berört frågan om fraktbidrag vid transporter av fodermedel till Norrland. Nämnden erinrar om att dylikt fraktbidrag under innevarande regleringsår utgår för transport av såväl fodersäd som andra fodermedel. Härvid gäller att vederbörande mottagare själv skall bära en grundfrakt av 1 krona 25 öre per deciton samt att fraktbidrag utgår med högst 2 kronor 50 öre per deciton. Jordbruksnämnden erinrar vidare om att producentbidragsutredningen föreslagit en höjning av fraktbidragens storlek genom en sänkning av grundfraktbcloppet från 1 krona 25 öre till tidigare gällande 75 öre per deciton. Emellertid kan enligt nämnden höjningen av järnvägstaxorna i och för sig motivera eu höjning av grundfrakten. Med hänsyn härtill anser nämnden alt någon ändring av bestämmelserna om fraktbidrag till Norrland icke bör vidtagas.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Oljeväxtodlingen.

I .skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 juli 1950 hemställde jordbruksnämnden, att Kungl. Maj :t måtte för höstraps och höstrybs av 1951 års skörd fastställa ett odlarpris av 70 öre per kilogram, gällande frö med en renhet av 96 procent och en vattenhalt av IS procent. Med hänsyn till den utredning, som skulle företagas rörande möjligheten och lämpligheten av att övergå till ett friare system för omhändertagande av oljeväxtfröer, ansåg nämnden, att något garantipris för till 9 procent vattenhalt nedtorkat frö tills vidare icke borde fastställas. Genom beslut den 28 juli fastställde Kungl. Maj :t det av nämnden föreslagna priset för höstraps och höstrvbs.

Den hösten 1950 med oljeväxter besådda arealen uppgick till omkring 113 000 hektar, vilket med normal övervintring och avkastning skulle innebära en skörd av omkring 172 000 ton höstraps och höstrybs.

Jordbruksnämnden har nu tagit upp frågan om prissättningen på vårodlat oljeväxtfrö. Nämnden anför härom.

Redan tidigare har jordbruksnämnden givit uttryck åt den uppfattningen, att priset på vårraps och vårrybs bör avvägas i förhållande till oljehalten i höstsådda oljeväxter. Om man nu följde denna princip skulle priset för vårsått frö bli omkring 66 öre per kilogram. I anslutning till de prishöjningar på brödsäd, som dels beslutats i februari, dels förutsatts i den nu träffade överenskommelsen med jordbrukarna, anser emellertid nämnden, att det för 1951 års skörd kan vara motiverat med samma pris för vårraps och vårrybs som för höstraps och höstrybs, d. v. s. 70 öre per kilogram. En sådan prissättning torde icke komma att få till följd en större odling än vad som kan anses önskvärt. Nuvarande internationella priser på oljefröer och vegetabiliska oljor synas också göra det möjligt att exportera eventuella överskott med icke obetydlig vinst.

I fråga om vitsenap anser nämnden, med tanke på behovet av senapsolja för matolj ef ramställning, det lämpligt med en odling av omkring 10 000 hektar. Odlarnas representanter ha förklarat, att denna areal kräver ett pris av 80 öre per kilogram. Sättes priset, liksom för vårraps, till 70 öre per kilogram, vilket med hänsyn till oljehalten vore riktigare, kan det däremot befaras, att den önskade arealen icke uppnås. Nämnden och odlarna ha sedermera enats om att 75 öre per kilogram är ett lämpligt pris.

Vad beträffar oljelin har statens handels- och industrikommission i skrivelse till jordbruksnämnden den 17 februari 1951 rekommenderat en odling av sådan storleksordning, att utbytet skulle bli omkring 18 000 ton linolja, vilket skulle innebära omkring 48 000 hektar. En så stor areal synes dock ej kunna uppnås utan en mycket avsevärd prishöjning. Med hänsyn till risken för prisfall och den belastning av clearingkassan för fettvaror ett sådant skulle medföra har jordbruksnämnden dock ej ansett sig kunna rekommendera ett högre odlarpris för linfrö än 80 öre per kilogram, även om detta skulle få till följd en lägre areal än vad som enligt handels- och industrikommissionen är önskvärt.

Vid de underhandlingar, som jordbruksnämnden fört med representanter för oljeväxtodlarna, har från odlarnas sida uttalats, att en önskvärd odling av oljelin icke kan påräknas, om ej priset sättes till omkring 90 öre per kilogram- Man har härvid bland annat framhållit de tråkiga erfarenheterna från senaste års odlingar, när det gäller spridning av ogräs.

47 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

Som framgår av den förut återgivna överenskommelsen ha nämnden och underhandlingsdelegationen slutligen enats om de av nämnden föreslagna priserna. Jordbruksnämnden har vidare upptagit frågan om fastställande av odlarpris för frö av oljedädra och har härom anfört.

Våren 1950 verkställdes efter överenskommelse mellan livsmedelskommissionen och oljeväxtodlarnas centralförening försöksodling av en ny oljeväxt, oljedådra (Camelina sativa). Odlingen omfattade endast omkring 83 hektar, och fröet betalades med samma pris som vårraps. Vid Karlshamns oljefabriker har företagits provbearbetning av de 75 ton frö, som framkom från försöken. Härav har framgått, att oljehalten är omkring 3 procent lägre än i vårraps, samt att den utvunna oljan, som är lättare att raffinera än rapsolja, är lämplig särskilt för framställning av såpa. Däremot lämpar sig oljan, åtminstone ined nu använda framställningsmetoder, ej så väl för användning till matfett annat än efter härdning. Oljefabriken rekommenderar emellertid en odling i större skala innevarande år för att kunna göra fortsatta och utförligare prov. Försöksodlingarna ha för övrigt även givit vid handen, att oljedådran angripes av skadedjur i betydligt mindre grad än raps och rybs och är mindre benägen för dråsning vid mognaden än sistnämnda oljeväxter. Jordbruksnämnden, som anser det lämpligt med en utvidgad försöksodling av oljedådra, föreslår, att odlarpriset fastställes till 5 öre per kilogram under vårrapspriset — d. v. s. till 65 öre per kilogram -—med hänsyn till den lägre oljehalten. Någon risk för att odlingen skall taga alltför stor omfattning föreligger säkerligen icke, eftersom frö för utsäde endast finnes i begränsad omfattning.

Enligt jordbruksnämndens förslag skulle följande grundpriser vid 18 procent vattenhalt gälla för oljefrö av 1951 års skörd vid leverans från odlare, nämligen

öre renhet

per kg %

höstraps och höstrybs.................. 701 96

vårraps och vårrybs .................. 70 96

oljelin .............................. 80 94

vitsenap ............................ 75 96

oljedådra ............................ 65 96

Vad beträffar priserna för till oljefabrikerna levererat frö har jordbruksnämnden anfört, att den anser det lämpligast att sådana priser icke fastställas, förrän man bättre kan bedöma storleksordningen av de kostnadsökningar för torkningsarbete in. m., som kunna uppstå till följd av löncoch prisstegringar. Även av den orsaken, alt nämnden ifrågasätter ett ändrat system för omhändertagande av oljeväxtfrö, är det enligt nämndens åsikt bättre, om fabrikspriserna fastställas först senare.

Jordbruksnämnden har härefter erinrat om att Kungl. Maj :t den 2 juni 1950 uppdragit åt nämnden att i samråd med representanter för berörda intressen utreda frågan om möjligheten och lämpligheten av alt från och med 1951 års skörd av oljeväxter övergå till ett friare system för odlingen av sådana växter ävensom att i samband därmed verkställa en översyn av formen för prissättningen på oljeväxtfröer och oljeväxtodlingens inpassning i jordbruksregleringen. *

Tidigare fastställt.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Jordbruksnämnden anför att den i anledning av detta uppdrag ingående diskuterat dithörande frågor med av nämnden tillkallade sakkunniga omfattande representanter för odlarna, oljeindustrien, spannmålsaktiebolaget, Sveriges lantbruksförbund, Svenska lantmännens riksförbund, Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening samt Föreningen Sveriges spannmålsintressenter. Vid överläggningarna hade även enighet uppnåtts om en viss ändring av den nuvarande organisationen.

Innan jag redogör för jordbruksnämndens omorganisationsförslag, torde jag här ur jordbruksnämndens skrivelse få återgiva följande rörande den nuvarande organisationen av verksamheten.

Hittills har, alltsedan år 1944, förhållandena i fråga om oljeväxter reglerats genom avtal, dels mellan statens livsmedelskommission och Sveriges oljeväxtodlares centralförening, dels mellan kommissionen och oljefabrikerna. Dessutom har funnits av kommissionen godkända avtal mellan oljeväxtodlarföreningen och Svenska Lantmännens Riksförbund samt mellan föreningen och odlare (odlingskontrakt) liksom mellan riksförbundets oljeväxtcentral och dess ombudsfirmor.

Avtalet mellan kommissionen och oljeväxtodlar för eningen har innehållit bestämmelser angående kontraktsteckning med odlarna samt om skyldighet för föreningen att till av staten garanterade priser uppköpa svenskodlat oljeväxtfrö och ombesörja torkning och rensning härav, ävensom att försälja den färdiga varan till oljefabrikerna. Vidare har avtalet innehållit bestämmelser rörande prisreglering in. in. vid inköp och försäljning samt skyldighet att i viss ordning avsätta genom rörelsen uppkommet överskott till en särskild, av föreningen själv förvaltad, clearingfond.

Clearingfonden har uppkommit därigenom, att det enligt överenskommelse med statens livsmedelskommission ålegat föreningen att till fonden inleverera överskott, som uppkommit på den marginal, som föreningen (Oljeväxtcentralen) haft att arbeta med vid uppsamlingen av fröerna och försäljningen av desamma till oljefabrikerna. Under år då oljeväxtodlingen erhållit en större omfattning än som ursprungligen varit beräknat, har detta överskott blivit ganska betydande. Fonden är i främsta rummet avsedd att användas till utjämning av underskott, som vid andra tillfällen — till följd av svårigheterna att varje år på förhand beräkna omkostnaderna för insamlingen och försäljningen — kan uppkomma vid uppsamlings- och försäljningsverksamheten. Medel ur fonden få utanordnas endast efter medgivande från kommissionen, numera jordbruksnämnden, i varje särskilt fall. När föreningens befattning med insamlingen av oljeväxtfröer från odlare upphör, skall fondens tillgångar tillfalla föreningen. Föreningen äger dock använda tillgångarna endast för de ändamål jordbruksnämnden bestämmer och efter godkännande i varje särskilt fall av nämnden.

Föreningen har genom sitt avtal med SLR överlåtit sina avtalsenliga skyldigheter i fråga om det direkta omhänderhavandet av oljeväxthandeln på riksförbundet, som för dessa uppgifter upprättat en särskild avdelning kallad Oljeväxtcentralen. Avtalet är av den innebörden, att SLR skall erhålla ersättning för sina självkostnader och att överskottet på rörelsen skall tillkomma oljeväxtodlarf öreningen.

Avtalen mellan kommissionen och oljefabrikerna ha innehållit bestämmelser om åtagande från fabrikerna att inköpa allt genom oljeväxtodlarf öreningen respektive Oljeväxtcentralen erbjudet svenskodlat oljefrö till priser enligt villkoren i kommissionens avtal med föreningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

49 Vad angår avtalen mellan oljeväxtcentralen och dess ombudsfirmor innebära dessa att ombuden åtaga sig att mot ersättning mottaga vissa angivna kvantiteter oljeväxtfrö och ombesörja torkning och rensning av dessa.

Rörande de erinringar som anförts mot det nuvarande systemet och de riktlinjer efter vilka en eventuell omorganisation bör ske har i skrivelsen anförts följande.

Från den privata handelns sida framfördes i december 1949 erinringar mot gällande system för omhänderhavande av oljefröhandeln, vilket bland annat ansågs gynna vissa företag på andras bekostnad. Man yrkade därför på en omorganisation, som skulle bereda vidare spelrum för enskild företagsamhet och fri konkurrens.

De sakkunniga ha i princip varit eniga om att en viss centraldirigering av handeln med oljeväxtfröer är oundviklig även i fortsättningen. Även om odlarna få full frihet att leverera till vem de vilja måste nämligen ett samordnande ske av leveranserna från uppsamlare, emedan det är nödvändigt att oljefröet i största möjliga utsträckning bortföres från de ordinarie mottagningsutrvmmena innan spannmålsskörden marknadsföres. Så länge oljeväxtodlingen har en sådan omfattning, att oljefabrikerna icke omedelbart kunna taga emot fröet, sedan det torkats, måste sålunda vissa kvantiteter endera mer eller mindre tillfälligt omflyttas till extrautrymmen eller exporteras. Härvid blir det ofrånkomligt med en centraliserad planläggning, om leveranserna till oljefabrikerna respektive extrautrymmen och export skola ske på ett rationellt sätt. Då lagringsfrågan intimt sammanhänger med spannm ålslagringsproblemen är det vidare nödvändigt med ett samarbete mellan det centrala organet och svenska spannmålsaktiebolaget i fråga om denna planläggning.

Vad beträffar centralorganet kan man tänka sig olika alternativ. Den hittillsvarande formen kan bibehållas, innebärande att Oljeväxtodlarnas centralförening överlämnar mottagning och distribution till Svenska lantmännens riksförbunds oljeväxtcentral. Uppgiften kan även överlämnas till spannmålsbolaget, som ju handhar liknande frågor, när det gäller brödsäd. Det är även möjligt att för uppgiften upprätta ett nytt organ, sammansatt på sådant sätt, att den kritik mot alltför stort inflytande av föreningsrörelsen, som framförts från den privata handelns sida, elimineras. Vidare kunna oljeväxtodlarna själva direkt ombesörja uppsamlingen. I samtliga fall förutsättes givetvis att de med erforderliga torkningsanläggningar och utrymmen utrustade handelsföretagen anlitas.

Även om man från förenings- och odlarhåll avvisar den privata handelns kritik mot den nuvarande ordningen såsom oberättigad måste man ändå tillstå, att det för denna handel av andra skäl kan vara otillfredsställande att till uppdragsgivare ha en konkurrerande organisation. Här må för övrigt nämnas, att samtliga sakkunniga varit eniga om att varje odlare såvitt möjligt bör få avgöra till vilket företag leverans skall ske, och att i princip varje företag med tillfredsställande utrustning skall få tjänstgöra som mottagare.

Att överlämna omhändertagandet av oljeväxtfrö till spannmålsbolaget har ej ansetts önskvärt, då man menat, att staten helst icke bör utvidga sin direkta medverkan i handeln och distributionen av jordbruksprodukter, om så icke är oundgängligen nödvändigt.

Jordbruksnämnden har härefter anfört att den verkställda utredningen resulterat i ett förslag, om vilket nämnden och samtliga sakkunniga vore

4 Dihang till riksdagens protokoll 1901. 1 samt. Nr 207.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

ense. Detta förslag innebure att ett nytt centralorgan skulle inrättas. Detta nya organ skulle utgöra en ekonomisk förening. I denna förening skulle såsom intressenter ingå industriföretagen och odlarna samt Svenska spannmålsaktiebolaget. Därvid skulle å ena sidan odlarna, representerade av oljeväxtodlarnas centralförening och Sveriges lantbruksförbund, samt å andra sidan industrien och spannmålsbolaget få sinsemellan lika stort inflytande inom föreningen. Genom en av jordbruksnämnden tillsatt opartisk ordförande skulle statens inflytande vara utslagsgivande, om motsättningar uppkomme mellan olika intressen. En tanke att även handeln -— såväl föreningsrörelsen som den privata handeln — skulle engagera sig i föreningen hade däremot icke ansetts lämplig, eftersom handelsföretagen hade ett direkt intresse av att erhålla största möjliga ersättning för sina tjänster, under det att såväl odlarna som industrien hade ett gemensamt intresse av att nedbringa mellanhandskostnaderna. Från oljeväxtodlarnas sida hade man visserligen hävdat, att det vore lämpligast och riktigast, om odlarna själva finge sköta uppsamling och distribution av sina egna produkter, men dock förklarat sig beredd att deltaga i den föreslagna organisationen.

I .skrivelsen ha härefter behandlats vissa detaljproblem i samband med den föreslagna omorganisationen, bland annat rörande formen för betalning av oljeväxtfrö och kravet på tecknande av odlingskontrakt. Flertalet av dessa frågor borde enligt jordbruksnämnden behandlas och avgöras av den nya föreningen.

Jordbruksnämnden har slutligen berört frågan om föreningens ställning vid export av oljeväxtfrö. I skrivelsen anföres härom att det från jordbrukets sida framhållits att det, eftersom eventuella vinster vid export av oljeväxter äro avsedda att användas för att täcka förluster vid export av andra jordbruksprodukter, liksom hittills bör ankomma på odlarna själva att i samråd med jordbruksnämnden taga ansvaret för exportaffärerna. Med hänsyn härtill har jordbruksnämnden ansett att den nya föreningen åtminstone tills vidare icke borde omhänderha exporten av oljeväxtfrö. Vid export uppkomna vinster borde inlevereras till clearingkassan för fettvaror.

Potatisregleringen.

Jordbruksnämnden har meddelat att efter bemyndigande av Kungl. Maj :t den 22 september 1950 nämnden träffat överenskommelse med Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. rörande föreningens inköp och försäljning av potatisstärkelse under tiden den 1 oktober 1950—den 30 september 1951. Avtalet innebär bl. a., att föreningen skall inköpa den mängd potatisstärkelse, som framställes enligt meddelade tillverkningslicenser å högst 300 000 deciton med undantag av vad som erfordras till husbehov för tillverkaren och dennes potatisleverantörer. Enligt 7 § i avtalet åtager sig jordbruksnämnden — under förutsättning av statsmakternas godkännande och därest avtalet ej skulle förnyas för tillverkningsåret 1951/52 — att vidtaga eller föranstalta om åtgärder från statens sida, vilka bereda föreningen möjlighet

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

att erhålla dels minst 65 kronor 25 öre per deciton för den 1 oktober 1951 inneliggande lager av extra prima, prima och ej fullt prima potatismjöl, dock med avdrag av 30 000 deciton, dels ersättning för ränte- och lagringskostnader enligt i avtalet angivna grunder i avseende å inneliggande lager av potatismjöl av nyss nämnda kvaliteter, med undantag av 30 000 deciton, under tre månader, räknat från och med den 1 oktober 1951. Vidare skall enligt 7 § i avtalet av den föreningen tillerkända handelsmarginalen, sammanlagt 3 öre per kilogram potatismjöl, ett belopp, motsvarande 1 öre per kilogram under tillverkningsåret försålt potatismjöl, avsättas till en särskild fond, benämnd rationaliseringsfonden. Medel ur denna fond skola användas till främjande av rationaliseringsåtgärder inom stärkelseindustrien och må ej disponeras utan medgivande av jordbruksnämnden eller annan statlig myndighet.

Vid lämnandet av bemyndigande till jordbruksnämnden att ingå förenämnda avtal har Kungl. Maj :t gjort förbehåll för att den i 7 § i avtalet gjorda utfästelsen vinner riksdagens godkännande och förklarat sig vilja göra framställning härom till riksdagen. Jordbruksnämnden har hemställt att sådant godkännande måtte inhämtas.

Jordbruksnämnden har anfört, att 1950 års potatisskörd kvantitativt sett varit cirka 10 procent lägre än vad man brukade räkna med som normal skörd samt att densamma till följd av höstens rikliga nederbörd inom vissa delar av riket blivit av låg kvalitet och mindre lagringsduglig. Med hänsyn härtill hade det förelegat vissa svårigheter att tillgodose efterfrågan på fullgod matpotatis. Detta hade föranlett dels en kraftig stegring av priset på matpotatis, dels att de bättre sorterna av sådan potatis, som odlats för försäljning till stärkelsefabriker eller spritfabriker, på grund av det högre priset på matpotatis icke levererats till fabriker utan försålts för konsumtionsändamål. Följden härav hade blivit eu lägre tillverkning än vad man från början räknat med av såväl potatismjöl som potatissprit.

Vad beträffar tillverkningen av potatismjöl har jordbruksnämnden anfört i huvudsak följande.

Potatismjölstillverkningen synes icke komma att uppgå till mer än drygt 200 000 deciton, vilket motsvarar ungefär 90 procent av den av jordbruksnämnden vid tillverkningsårets början medgivna tillverkningen. Då härtill kommer att efterfrågan på potatismjöl, bl. a. beroende på att potatismjöl till följd av ändrade import- och prisförhållanden funnit användning inom nya områden, varit avsevärt större än under föregående år, har jordbruksnämnden sett sig nödsakad att fr. o. in. sliitet av februari begränsa stärkelseföreningens försäljning av potatismjöl till kvantiteter, som ungefär motsvara försäljningen under föregående år. För att underlätta kvoteringens genomförande och med hänsyn till att det under alla förhallanden pa grund av stegrade råvarupriser och höjda arbetslöner måste räknas med ett högre potatismjölspris från och med nästa tillverkningsår, har jordbruksnämnden och stärkelseföreningen i enlighet med av Kungl. Maj:t den 16 februari 1951 lämnat bemyndigande överenskommit att stärkelseföreningen under återstående del av tillverkningsåret vid försäljning av stärkelse skall uttaga ett pris, som med fem kronor per deciton överstiger de i förutnämnda avtal

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

bestämda priserna. Enligt Kungl. Maj :ts bestämmande skall den merinkomst, som härigenom tillföres stärkelseföreningen, bokföras särskilt och får av stärkelseföreningen disponeras endast enligt jordbruksnämndens medgivande. Då man måste räkna med att stärkelseföreningens övergångslager av potatismjöl vid slutet av innevarande tillverkningsår kommer att ha nedgått till en obetydlighet och då vidare, såvitt nu kan bedömas, försäljningen av potatismjöl även under det kommande tillverkningsåret blir större än normalt är fallet, har jordbruksnämnden utlämnat preliminära tillverkningslicenser för nästa tillverkningsår å sammanlagt 275 000 deciton.

Beträffande tillverkningen av potatissprit har anförts följande.

Jordbruksnämnden hade från början träffat överenskommelse med Sveriges bränneriidkareförening u. p. a. om tillverkning vid de till föreningen anslutna potatisbrännerierna av sammanlagt 25 miljoner liter råbrännvin av normalstyrka. Så snart det emellertid blev klart att viss del av den för bränneriändamål odlade potatisen måste tagas i anspråk för konsumtionsändamål, beslöt jordbruksnämnden, med begagnande av erhållet bemyndigande att då så anses påkallat ur försörjningssynpunkt begränsa användningen av potatis för sprittillverkning, reducera den tidigare medgivna tillverkningen av potatisbrännvin till högst 15 miljoner liter råbrännvin av normalstyrka, dock med rätt att härutöver för sprittillverkning använda sådana potatispartier, som enligt av nämndens ombud verkställda utsyningar befunnits otjänliga till människoföda. Härigenom har tillverkningen av potatisbrännvin enligt hittills ingångna rapporter stannat vid cirka 17 miljoner liter.

Såsom framgått av det nyss anförda ha föregående års svaga potatisskörd och under vintern uppkomna lagringsskador föranlett vissa svårigheter att förse marknaden med matpotatis, vilket haft till följd en kraftig stegring av matpotatispriset. Härtill kommer enligt vad nämnden uppgivit att årets potatissättning till följd av väderleksförhållandena kommer att försenas. Man måste sålunda enligt jordbruksnämndens mening räkna med en förlängning av konsumtionsperioden för fjolår spotatisen. På grund härav hade nämnden, även om någon uppenbar risk för att potatisbrist skulle uppstå innan den nya potatisen hunne komma i marknaden ej ansetts föreligga, gjort vissa undersökningar angående möjligheterna att under våren importera matpotatis.

I fråga om prissättningen på fabrikspotatis har jordbruksnämnden anfört följande.

Ingångspriset på fabrikspotatis utgör för närvarande 34 öre per hektoliter och stärkelseprocent (genomsnittspriset utgör cirka 35 öre per hektoliter och stärkelseprocent). Priset sänktes föregående år med 1 öre per hektoliter och stärkelseprocent. Vid förhandlingar med odlarorganisationerna för potatis ha dessa först begärt en höjning av ingångspriset med 7 öre till 41 öre per hektoliter och stärkelseprocent. Sedermera har Sveriges potatisodlares riksförbund i skrivelse till nämnden hemställt om ytterligare höjning av priset. Enligt gjorda undersökningar torde endast 5 öre av den begärda höjningen vara motiverad av inträdda kostnadsökningar sedan föregående år. Med hänsyn till önskvärdheten att i år erhålla en så stor odling av fabrikspotatis att ett beredskapslager av potatismjöl kan uppläggas har nämnden dock an-

53 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

sett sig böra acceptera det av odlarna ursprungligen föreslagna priset, vilket också biträtts av jordbrukets förhandlingsdelegation. Jordbruksnämnden förordar i enlighet härmed att priset på fabrikspotatis för nästa regleringsår skall höjas med 7 öre per hektoliter och stärkelseprocent.

Äggregleringen.

Jordbruksnämnden har erinrat om att producentpriset för ägg i södra Sverige under regleringsåret 1950/51 fått svänga mellan ett lägsta pris av 1 krona 80 öre per kilogram och ett högsta pris av 3 kronor per kilogram. Bottenpriset är 20 öre per kilogram lägre än föregående reglering,sår, medan den övre prisgränsen är oförändrad. Prisgränserna 1 krona 80 öre och 3 kronor äro emellertid icke ovillkorliga. Sålunda ha statsmakterna ej ovillkorlig skyldighet att stödja den undre prisgränsen 1 krona 80 öre. Vidare har förutsatts att under vissa omständigheter den övre gränsen av 3 kronor skulle kunna höjas något.

Beträffande produktions- och prisutvecklingen för ägg har jordbruksnämnden anfört.

Äggproduktionen har under de fyra första månaderna av innevarande regleringsår varit högre än motsvarande tid nästföregående år. Under 1951 har emellertid denna tendens brutits och den sammanlagda invägningen för årets tre första månader rapporteras ligga lägre än under nästföregående år. Tendensen är emellertid svår att klart fastslå på grund av den för äggproduktionen ogynnsamma väderleken under innevarande vinter. Produktionen har emellertid liksom föregående regleringsår varit betydligt större än som motsvarar det inhemska konsumtionsbehovet och har därför medgivit en omfattande export. Exporten av ägg och flytande äggprodukter har under regleringsåret 1949/50 uppgått till cirka 13 000 ton, och under tiden september 1950—mars 1951 beräknas den till närmare 8 000 ton.

Hösten 1950 beräknades äggexporten under år 1951 med ledning av då tillgängliga siffror komma att uppgå till cirka 16 000 ton. Vissa tecken tyda emellertid på att intresset för äggproduktionen något minskat under senare tid, vilket bl. a. tagit sig uttryck i minskad invägning av ägg hos partihandeln och ökad utslaktning av höns. Detta står helt i överensstämmelse med de önskemål i fråga om jordbruksproduktionens inriktning, som nämnden tidigare i denna framställning redovisat. De priser, som kunnat utvinnas vid export, ha i allmänhet varit tillfredsställande. Genom exportens omfattning ha exportpriserna varit normerande för prisbildningen inom landet. Under våren 1950 var 2 kronor 10 öre per kilogram den lägsta producentnoteringen, som dock gällde endast under en tid av tre veckor. Sedan steg priset successivt för att vid ingången av regleringsåret 1950/51 ligga vid den övre prisgränsen, 3 kronor per kilogram. Detta pris kvarstod till slutet av november 1950, då priset sjönk till 2 kronor 70 öre per kilogram. Sedermera ha priserna varierat med den lägsta noteringen av 2 kronor 30 öre per kilogram. För närvarande är noteringen 2 kronor 75 öre per kilogram. De exportpriser, som utvunnos under hösten 1950, hade medgivit en betydligt högre producentnotering än som då uttogs. Skillnaden mellan exportpriset och hemmamarknadspriset utjämnades emellertid genom att nämnden upptog clearingavgifter, som motsvarade skillnaden mellan de olika prisnivåerna.

Jordbruksnämnden har i detta sammanhang anmält, att nämnden från och med den 19 februari 1951 med stöd av Kungl. Majits bemyndigande över-

54 Kungl. Mnj. ts proposition nr 207.

lämnat ensamrätten till export och import av färska och lagrade ägg samt äggmassa till Sveriges export- och importförening för ägg, som bildats i enlighet med 1947 års riksdagsbeslut. Nämnden hade också till sagda förening meddelat direktiv för nu löpande regleringsår, vilka i huvudsak anslöte sig till de beslut om den prisreglerande verksamheten för ägg under innevarande regleringsår, som meddelats av Kungl. Maj :t. I samband härmed hade också till föreningen överförts de medel, som nämnden från och med ingången av regleringsåret 1949/50 av äggexportörerna uttagit i form av clearingavgifter. Dessa medel ägde föreningen efter nämndens godkännande använda bland annat till att stödja bottenpriset på ägg av 1 krona 80 öre per kilogram.

Vidare har jordbruksnämnden föreslagit, att den clearingkassa för reglering av marknadspriserna inom landet på ägg och äggprodukter, som med stöd av Kungl. Maj :ts brev den 6 mars 1942 inrättats hos dåvarande statens livsmedelskommission, skall avvecklas. Prisclearing över denna kassa hade icke förekommit sedan april 1948. Sedan av statsverket förskotterade rörelsemedel, 500 000 kronor, återlevererats hade kassan en innestående behållning på 155 186 kronor 43 öre. De kvarstående medlen syntes, i likhet med vad som skett beträffande efter den 1 september 1949 influtna clearingavgifter vid export av ägg, böra överföras till förenämnda förening. Medlen borde få disponeras av föreningen efter samma grunder, som gällde för övriga medel, som överförts från jordbruksnämnden.

Slutligen har jordbruksnämnden i fråga om prisutvecklingen för ägg erinrat om att äggexporten, vars omfattning såsom framgått av det föregående varit normerande för prisbildningen å ägg inom landet, till en viss grad varit subventionerad genom låga fodermedelspriser. Härom har nämnden anfört följande.

För att kunna upprätthålla äggproduktionen vid nuvarande höga nivå åtgår en betydande mängd importerade fodermedel av olika slag, som importeras genom Svenska spannmålsaktiebolagets försorg. Importpriserna för dessa fodermedel ha i allmänhet legat över de priser, som uttagits vid försäljning inom landet. Skillnaden mellan fodermedlens importpris och försäljningspris var emellertid relativt obetydlig fram till början av år 1951, varför subventionen var av mindre omfattning. Som förut nämnts ha emellertid under senare tid importpriserna stigit våldsamt, varigenom spänningen mellan import- och försäljningspriserna kraftigt förstorats. Samtidigt har en påtaglig brist på kärnfodermedel gjort sig märkbar på den inhemska marknaden. För att i någon mån motverka spannmålsbolagets förluster och hindra att konkurrensen om kärnfodermedlen ytterligare skärptes införde jordbruksnämnden från och med den 26 februari 1951 en utjämningsavgift vid export av ägg, som belöpte sig till 30 öre per kilogram och som vid denna tidpunkt beräknades inverka sänkande på det aktuella producentpriset med samma belopp.

Sedan nämndens beslut överklagats, har Kungl. Maj :t förordnat, att utjämningsavgift på ägg från och med den 16 april 1951 icke vidare skall utgå. I enlighet med den med jordbrukets organisationer träffade överenskommelsen har nämnden för avsikt att för kommande regleringsåtr föreslå en viss höjning av fodermedelspriserna inom landet. Såvitt angår kärnfoder kan denna dock icke beräknas föra de svenska priserna på långt när

55 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

upp till den nuvarande importprisnivån, varför en viss subvention av äggexporten alltjämt kommer att kvarstå.

Beträffande prisregleringens utformning för nästkommande regleringsår har jordbruksnämnden uttalat, att den ur flera synpunkter anser det önskvärt med en friare prisbildning på ägg än som varit för handen under de senaste åren. Rent principiellt skulle nämnden icke ha något att erinra mot att, så länge exportöverskott iorefunnes, priserna finge helt ansluta sig till världsmarknadens prisnivå. Emellertid syntes det enligt nämndens mening vara uppenbart, att äggproduktionen i nuvarande läge skulle gynnas härigenom i förhållande till annan jordbruksproduktion. De äggpriser som förekomme på världsmarknaden finge nämligen ses mot bakgrunden av de internationella priserna för fodermedel, medan äggproducenterna i vårt land hade att räkna med den inhemska prisnivån för fodermedel, vilken låge väsentligt lägre än utlandsnivån.

Nu nämnda förhållande skulle kunna medföra att äggproduktionen toge i anspråk en så stor andel av fodermedelstillgången att planerna på en utökad fläskproduktion icke skulle kunna fullföljas. Den enda utvägen som funnes att från myndigheternas sida förhindra en sådan utveckling vore att möjligheter förelåge att uttaga utjämningsavgift vid export av ägg. Om så bleve fallet syntes några större betänkligheter icke böra förefinnas mot att redan under nästa regleringsår gå in för en ganska fri prisbildning på ägg. En sådan fri prisbildning borde innebära, att staten i fortsättningen icke lämnade garanti för något bottenpris på ägg. Priserna borde vidare få vara fria uppåt intill en viss gräns. Såsom lämplig sådan gräns hade med jordbrukets förhandlingsdelegation överenskommits ett producentpris av 3 kronor 75 öre per kilogram. Därest denna gräns fastställdes hade emellertid förutsatts, att Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd skulle äga rätt att pålägga utjämningsavgift för den händelse äggproduktionen i fortsättningen skulle visa överskott samtidigt som en marginal förelåge mellan fodermedelspriserna inom och utom landet.

Rörande den föreslagna övre prisgränsen har jordbruksnämnden i övrigt anfört följande.

Den övre prisgränsen bör skyddas på så sätt att föreskrift lämnas om att export av ägg utan särskilt tillstånd av nämnden icke får ske, bär det inhemska priset tenderar att överstiga gränsen. Vidare bör Sveriges exportoch importförening för ägg ha skyldighet att vid den övre prisgränsen företa import av ägg i den män så är möjligt utan förlust för föreningen. Föreningens uppgift i den fria prisbildningen bör i övrigt vara att i möjlig mån tillse, att det för regleringsåret beräknade medelproducentpriset 2 kronor 60 öre per kilogram uppnås. För detta ändamål bör föreningen ha rätt att använda till föreningens disposition stående medel. Det belopp, som i samband med föreningens bildande överförts från jordbruksnämnden, bör dock inte få användas för annat ändamål än till att förhindra att äggpriset går ned till en alltför låg nivå. Det bottenpris, vid vilket stödåtgärder med användande av medlen böra tillgripas, bör bestämmas av nämnden i samråd

56 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

med föreningen. Bland de åtgärder, som från föreningens sida kunna ifrågakomma till stöd för prisbildningen, kunna bidrag till exporten särskilt nämnas. Sådana bli särskilt aktuella för den händelse utlandsnivån kraftigt faller. Hinder bör dock icke möta att lämna bidrag även i andra fall. Dock torde exportbidrag icke annat än i undantagsfall och efter särskilt medgivande av nämnden få lämnas, när producentpriset här hemma är högre än 2 kronor 90 öre per kilogram.

Regleringen av kött och fläsk m. m.

Med utgång från hittills föreliggande siffror har nämnden beräknat att produktionen av kött och fläsk under innevarande regleringsår blir i stort sett av samma omfattning som föregående år. En viss ökning i köttproduktionen motverkas av att fläskproduktionen sannolikt blir mindre än föregående år. Den inhemska produktionen av kött och fläsk räcker liksom tidigare icke till för att medge full behovstäckning vid fri konsumtion utan måste kompletteras med en ganska betydande import. Under kalenderåret 1950 uppgick importen till 28 000 ton. Denna kvantitet fördelade sig med 21 000 ton å nötkött, 5 000 ton å fläsk samt 2 000 ton å annat kött.

Enligt nämnden måste man för nästkommande regleringsår räkna med en totalimport av kött och fläsk av minst samma omfattning, såvida ej den inhemska produktionen komme att stiga kraftigt. En sådan stegring kan icke väntas komma till stånd utan att lönsamheten förbättras genom ökade priser.

I detta sammanhang har nämnden framhållit, att importen av kött och fläsk hittills under innevarande regleringsår liksom tidigare ombesörjts av Sveriges slaktvaruimportförening. Härvid har skillnaden mellan importpriset och det inhemska partipriset på sedvanligt sätt utjämnats genom clearing via clearingkassan för kolonialvaror. Nämnden har emellertid uttalat, att den har för avsikt att, sedan det centralorgan för import och export av kött, som förutsattes i beslut vid 1947 års riksdag, numera bildats under namn av Svensk kötthandel förening u. p. a., överföra ensamrätten till import och export av köttvaror till detta organ. Bemyndigande härtill har lämnats av Kungl. Maj :t genom beslut den 6 april 1951.

Beträffande importen av kött och fläsk under nästa regleringsår har i skrivelsen vidare anförts.

Då importen under regleringsåret 1951/52 beräknas bli av betydande omfattning och det för närvarande är omöjligt att förutse skillnaden mellan importpriser och inhemska priser bör importen liksom tidigare vara föremål för clearing. Denna clearing bör i första hand ske i föreningens egen regi, utan att nämndens clearingka&sor anlitas. Härvid kan antagas, att importen av kött kommer att lämna föreningen viss vinst, medan importen av fläsk kommer att gå med förlust. Om clearingen icke skulle gå ihop utan tillskott av andra medel, bör jordbruksnämnden äga täcka bristen ur clearingkassan för kolonialvaror. Skulle å andra sidan importen lämna överskott, böra dessa medel få stanna hos föreningen för att användas till att täcka kommande förluster på föreningens verksamhet. Närmare bestämmelser härom komma att utfärdas av nämnden med ledning av 1947

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

års riksdagsbeslut om den framtida jordbrukspolitiken. Någon egentlig export av köttvaror kan icke beräknas komma till stånd under regleringsåret 1951/52. Därest emellertid fläskproduktionen genom olika åtgärder stimuleras, kunna vid slutet av regleringsåret 1951/52 och början av regleringsåret 1952/53 i varje fall säsongmässiga överskott framkomma, som behöva placeras genom export.

I fråga om systemet för prissättningen å köttvaror under 1950/51 har följande redogörelse lämnats.

Prisregleringen bär under innevarande regleringsår i stort sett varit utformad på samma sätt .som tidigare. I samband med den uppgörelse om jordbrukspriserna för tiden den 1 januari t. o. m. den 31 augusti 1951, som träffades i december 1950, höjdes baspriserna för kött av storboskap, större och mindre kalv samt häst liksom för fläsk med varierande belopp. I samband därmed träffade jordbruksnämnden en ny överenskommelse med slakteriförbundet om prissättningen för nämnda tid, innebärande att slakteriförbundet med tillämpning av en rörlig partiprissättning för kött av nötkreatur, häst och svin under nämnda tid med högst 1 procent får överskrida den av statsmakterna fastställda genomsnittliga partiprisnivåji, vilken motsvaras av de nyss nämnda baspriserna. Sedermera ha från och med den 26 februari 1951 baspriserna på fläsk höjts som kompensation för höjda fodermedelspriser och för en på tidigare stadium beräknad sänkning av äggpriset som följd av att utjämningsavgift infördes vid export av ägg.

I detta sammanhang har nämnden påpekat, att man under senaste tiden kunnat konstatera ett sjunkande intresse för fläskproduktionen. Detta har bland annat tagit sig uttryck i att antalet betäckta suggor under tiden november 1950—mars 1951 minskat med cirka 8 procent i jämförelse med samma tid föregående år. Vidare har slakten av suggor under den gångna delen av 1951 kraftigt ökat. Någon minskad tillförsel av svin till slakterierna har visserligen ännu inte givit sig till känna men beräknas komma till hösten 1951. Nämnden förklarar sig se på denna utveckling med stor oro, då den inhemska fläskproduktionen för närvarande är otillräcklig i förhållande till konsumtionsbehovet. Under år 1950 importerades sålunda cirka 5 000 ton fläsk. Skuire minskningen av fläskproduktionen ytterligare accentueras, måste man räkna med att importbehovet blir betydligt större än 1950.

En ökad fläskimport betecknas som mycket oförmånlig. Sålunda beräknas importen av fläsk från Danmark — sedan hänsyn tagits till de senaste basprishöjningarna -— draga en kostnad för clearingkassan av cirka 75 öre per kilogram.

Mot bakgrunden av vårt stora importbehov och det minskade intresset lör fläskproduktionen finner nämnden det nödvändigt, alt åtgärder skola vidtagas för att höja produktionen av kött och fläsk och i någon mån begränsa konsumtionen, som för närvarande beräknas ligga högre än förkrigsnivån. Särskilt önskvärt är alt fläskproduktionen .stimuleras. Priserna på fläsk böra därför enligt nämnden höjas relativt kraftigt och i varje fall något mer än som svarar mot prisstegringen på kraftfodret. Den med jordbrukarna träffade uppgörelsen innebär en basprishöjning av 40 öre per

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

kilogram. Det anmärkes dock att i jämförelse med det baspris på fläsk, som gäller fr. o. m. den 26 februari 1951, den föreslagna höjningen endast blir 30 öre per kilogram. För kött av nötkreatur och häst har överenskommelse träffats om en basprishöjning av 25 öre per kilogram.

Jordbruksnämnden har erinrat om att den hösten 1950 erhöll bemyndigande att under 1951 stödja ett högsta smågrispris av tills vidare 2 kronor per kilogram. I början av 1951 konstaterades en viss tröghet på smågrismarknaden. Därjämte ökade slakten av suggor som nyss framhållits kraftigt. För att i någon mån motverka denna tendens och för att på längre .sikt stimulera fläskproduktionen beslöt nämnden att hos Kungl. Maj :t hemställa om en höjning av garantiprisnivån. Efter beslut av Kungl. Maj :t bemyndigades jordbruksnämnden att från och med den 1 maj 1951 under återstående delen av året stödja ett smågrispris av 2 kronor 50 öre per kilogram. Sedan början av april har en markerad omsvängning på smågrismarknaden inträtt och de saluförda smågrisarna finna nu köpare till priser, som till och med ligga över den nya garantiprisnivån. I skrivelsen uttalas, att denna glädjande utveckling ger anledning till en förhoppning att, om därjämte de nu föreslagna prishöjningarna på fläsk genomföras, den nedåtgående tendensen i suggbetäckningarna ,så småningom skall kunna vändas.

Jordbruksnämnden har framhållit att en stimulans av den egentliga köttproduktionen — i första hand genom ungdj ursuppföd ning till slakt — i dagens läge ter sig som mycket önskvärd. En utökning av köttproduktionen på denna väg kan vinnas utan att antalet mjölkkor ökas. En förutsättning härför är dock enligt nämnden att ungdj ursköttet höjes mer i pris än annat nötkött. Om så blir fallet bör man räkna med att en viss önskvärd överflyttning från mjölkproduktion till köttproduktion kommer till stånd samtidigt som vår köttimport kan något begränsas. En pri&stimulans, som enbart skulle beröra ungdj ursköttet, förklaras emellertid vara mycket svår att erhålla med nuvarande utformning av pris- och klassificeringssystemet. Nämnden anser därför, att klassificeringsbestämmelserna i detta syfte lämpligen böra omarbetas. Nämnden upplyser att den också tagit vissa förberedande kontakter med branschorganisationerna för att undersöka möjligheterna till en dylik omarbetning.

Nämnden har uttalat att prisbildningen på fårkött bör liksom under innevarande regleringsår vara helt fri. Prisregleringen i övrigt beträffande köttvaror anser nämnden böra utformas på i stort sett samma sätt som under innevarande regleringsår. Vidare förutsätter nämnden, att liksom hittills lagring med statligt stöd bör äga rum av sådant importerat kött och fläsk, som icke omedelbart vinner avsättning. Likaledes bör statlig lagring medges för inhemskt kött och fläsk vid sådana tillfällen, då det aktuella partipriset för ifrågavarande varugrupp ligger mer än 10 procent under basprisnivån.

Nämnden har slutligen erinrat om att bidrag till stödjande av ullproduktionen liksom under de båda närmast föregående regleringsåren utgått

59 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

jämväl under år 1950/51. Avsikten med stödåtgärden har varit att i enlighet med de riktlinjer, som uppdrogos i proposition nr 275 till 1948 års riksdag, ur beredskapssynpunkt söka uppehålla en fårstam av lämplig storlek. Bidraget utgick under åren 1948/49 och 1949/50 med 50 öre per kilogram otvättad klassificerad ull. Då fårstammen trots de vidtagna stödåtgärderna likväl minskade, höjdes bidraget från och med ingången av innevarande regleringsår till 1 krona per kilogram.

Enligt vad som meddelas i skrivelsen har priset på otvättad svensk ull sedan november 1950 varit 9 kronor 50 öre per kilogram, motsvarande ett pris av 15 kronor 80 öre per kilogram tvättad ull. De internationella ullpriserna lågo emellertid i slutet av mars 1951 cirka 25 procent över dessa priser. Under de senaste veckorna ha priserna sjunkit något men beräknas fortfarande ligga på en nivå, som med 10—15 procent överstiger novembernivån. Nya priser på svensk ull skola fastställas i maj 1951 på basis av då gällande internationella priser. Nämnden räknar med att en höjning av det sedan november 1950 gällande priset på svensk ull därvid kommer att vidtagas.

I skrivelsen har vidare uppgivits, att husdjursräkningen den 1 juni 1950 visat en ytterligare minskning av fårstammen men att de kraftiga höjningarna av ullpriserna synas ha bidragit till att under senare tid öka intresset för fåraveln. Detta finner nämnden tillfredsställande, enär det ur beredskapssynpunkt måste anses önskvärt, att fårstammen bibehålies vid lägst sin nuvarande storlek och helst utökas. Jordbruksnämnden anser därför, att jämväl under 1951/52 visst stöd bör lämnas till främjande av ullproduktionen. Nämnden har därför hemställt om bemyndigande att även under instundande regleringsår utbetala bidrag till stödjande av ullproduktionen enligt samma grunder och med samma bidragsbelopp per kilogram som under nu innevarande regleringsar. Härom har vidare anförts i skrivelsen.

Nämnden utgår ifrån att bidraget, som visserligen är relativt obetydligt i jämförelse med nu rådande ullpriser, dock i förening med den nuvarande gynnsamma tendensen på den internationella ullmarknaden, kan komma att medverka till att hålla intresset för den inhemska ullproduktionen vid liv och därigenom bromsa upp den under efterkrigsåren kontinuerliga minskningen av den svenska fårstammen. På längre sikt bör man emellertid ställa in sig på att de höga ullpriserna icke komma att bestå utan att så småningom en återgång sker till ett mera normalt prisläge. Vid normala ullpriser är priset på fårkött avgörande för fårskötselns ekonomi. Fårköttspriserna lågo under tiden för köttransoneringen relativt högt men undergingo efter ransoneringens slopande en kraftig reduktion. En viss återhämtning har emellertid konstaterats under det senaste året. Nämnden finner angeläget, att priset på fårkött hålles uppe på en skälig nivå och har därför för avsikt att, om så befinnes nödvändigt, under de närmaste åren iakttaga en viss restriktiv importpolitik beträffande fårkött. Även andra lämpliga åtgärder böra prövas för att förbättra fårskötselns ekonomi. Som exempel härpå kan nämnas bidrag och hjälp till fårbeten, m. m. Dessa uppgifter, vilka ligga utanför jordbruksnämndens befogenhetsområde, torde närmast ankomma på lantbruksstyrclsen.

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Med hänsyn till att vissa belopp återstå av föregående års anslag har nämnden ansett ytterligare medel till kostnaderna för stödjande av ullproduktionen icke behöva anvisas för regleringsåret 1951/52. Härvid har nämnden emellertid förutsatt, att de belopp, som återstå av de till ifrågavarande ändamål för föregående regleringsår anvisade medlen, få av nämnden disponeras för ändamålet i fråga även under nästkommande regleringsår.

Regleringen av handeln med mjölk, mejeriprodukter och fettvaror.

Under detta avsnitt har jordbruksnämnden först behandlat produktionen och konsumtionen av mjölk samt därmed sammanhängande frågor.

Nämnden har uppgivit, att mjölkinvägningen vid mejerierna under år 1950 uppgått till omkring 3 900 000 ton, innebärande en ökning i förhållande till föregående år med sex procent. Såvitt anginge den hittills gångna delen av innevarande regleringsår hade visserligen från och med oktober 1950 konstaterats någon minskning i invägningen av mjölk jämfört med motsvarande tid föregående regleringsår samtidigt som en viss nedgång i konsumtionen av mjölk och grädde ägt rum. Den minskade invägningen, vilken kunde vara av tillfällig natur och möjligen förklaras av djurens dåliga kondition vid stallfodringsperiodens början på grund av en på en del håll försämrad betesgång, hade emellertid i viss mån motverkats av en under några månader högre fetthalt i den invägda mjölken. Nämnden har i likhet med kalkylsakkunniga beräknat, att under regleringsåret 1951/ 52 mjölkproduktionen per ko skall visa någon stegring.

Jordbruksnämnden har härefter upptagit frågan om en höjning av konsumtionsmjölkens fetthalt. Härom har anförts följande.

Konsumtionsmjölkens fetthalt är alltjämt standardiserad till 3 procent. Ur försörjningsmässiga synpunkter torde numera någon invändning icke kunna göras mot en höjning av denna fetthaltsgräns. En sådan åtgärd skulle snarare vara till viss fördel, eftersom vissa svårigheter finnas att avsätta överskottet av mjölkfett. Det väsentliga skälet till att den lägre fetthalten alltjämt bibehålies är, att ett slopande av de nuvarande standardiseringsbestämmelserna skulle leda till en rätt väsentlig allmän prishöjning på konsumtionsmjölken, 4 å 5 öre per liter. Det har framhållits, att en så stor prishöjning skulle bli ganska kännbar för stora konsumentgrupper, i all synnerhet som konsumtionsmjölkens pris endast för kort tid sedan höjdes med 4 öre och på vissa orter med 5 öre eller mer per liter. Svenska mejeriernas riksförening befarar för sin del, att den nödvändiga prishöjningen i samband med standardiseringens slopande skulle komma att starkt sänka försäljningen av konsumtionsmjölk. Under vissa antaganden skulle denna sänkning kunna bli så stor att, såvitt angår avsättningen av mjölkfett, vinsten av fetthaltshöjningen helt utjämnas. Riksföreningens åsikt har delats av jordbrukets underhandlingsdelegation. Vid frågans" behandling i jordbruksnämndens råd ha representanter för konsumenterna och detaljhandeln emellertid framställt yrkande om sådana lättnader i standardiseringsbestämmelserna, att konsumenterna i varje fall på de större orterna jämsides med den 3 procentiga mjölken skulle kunna erhålla mejerimjölk med en högre fetthalt, exempelvis 3,5 procent. Jordbrukarrepresentanterna

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

ha för sin del förklarat, att de visserligen anse det tvivel underkastat om en sådan åtgärd komme att medföra ökad förbrukning av mjölkfett, men att de dock icke hade något att erinra mot att en dylik modifiering genomföres på försök.

Jordbruksnämnden har för sin del biträtt nämnda yrkande och förklarat sig villig att snarast möjligt lämna erforderligt medgivande till försäljningen av mjölk med högre fetthalt än 3 procent. Då förslaget innebär att både 3-procentig och 3y»-procentig mjölk skall få saluföras, måste enligt nämnden detta medgivande ur prisövervakningssynpunkt begränsas till att avse s. k. glastappad mjölk. Detta komme emellertid att medföra vissa tillverknings- och distributionstekniska svårigheter, enär enligt uppgift endast cirka 9 procent av landets samtliga mejerier hade tillgång till anläggningar för tappning av mjölk på flaskor och plombering av dessa. Även de mejerier, som nu hade erforderliga tekniska anordningar för ändamålet, det vill säga mejerierna i landets större städer, torde vid ett genomförande av förslaget nödgas anskaffa glasemballage i en icke obetydlig utsträckning.

Produktionen av smör har av jordbruksnämnden beräknats komma att uppgå till cirka 110 000 ton. Motsvarande siffror för åren 1949 och 1950 voro 98 000 respektive 108 500 ton.

Jordbruksnämnden har härefter framhållit, att tillgänglig statistik rörande relationen mellan smör och margarin i fråga om försäljningen på den svenska marknaden visade en sjunkande tendens för smöret och en stigande tendens för margarinet. Detta sammanhängde med prisspänningen mellan dessa båda produkter. Till närmare belysande härav har nämnden anfört följande.

I samband med matfettsransoneringens slopande den 25 mars 1949 nödgades man av försörjningsskäl genomföra en ökad prisspänning mellan smör och margarin. Sålunda sänktes margarinpriset med 40 öre per kilogram samtidigt som smörpriset höjdes med samma belopp. Prisspänningen mellan smör och margarin kom härigenom att uppgå till 3 kronor per kilogram. Denna åtgärd gav givetvis visst utslag på försäljningen. Under tiden 1 januari—24 mars 1949 utgjorde sålunda smörförsäljningen 61,6 procent av den sammanlagda försäljningen av smör och margarin. Motsvarande siffra för återstående delen av 1949 — alltså efter den ökade prisspänningen — visar att smörandelen under denna tid sjönk till 56,2 procent. Under 1950 blev smörets andel 53,5 procent. Om man icke tar hänsyn till försäljningen under de två sista månaderna av 1950, då en viss hamstring av såväl margarin som smör ägde rum på grund av den vid årsskiftet väntade prisstegringen på matfett, utgör enligt statistiken smörandclen under 1950 54,8 procent. För 1951 finnas för närvarande siffror endast tillgängliga för de två första månaderna. Dessa siffror visa att smörförsäljningen icke uppnått högre andel än 49,6 procent av den sammanlagda försäljningen av smör och margarin. Sistnämnda siffra torde emellertid icke giva en bild av den sannolika utvecklingen under 1951. Åtskilliga omständigheter .— bland annat eftersläpningen av löneförhöjningarna på arbetsmarknaden — tala för att en viss återhämtning av smörförsäljningen kommer att inträda längre fram under året. Det torde icke vara möjligt att i nuvarande läge göra en säker prognos angående smörförsäljningens omfattning vid

62 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

en oförändrad prisrelation emellan smör och margarin. Uppskattningsvis torde man dock kunna räkna med att försäljningen av smör på den inhemska marknaden i dylikt fall inte kommer att överstiga 90 000 ton under 1951, vilket innebär, att smöret skulle komina att representera cirka 50 procent av den sammanlagda försäljningen av smör och margarin. Af färsledningen inom Svenska mejeriernas riksförening räknar icke med högre försäljningssiffra av smör för 1951 än 85 000 ton.

Jordbruksnämnden har meddelat, att överskottsproduktionen av smör under åren 1949 och 1950 kunnat avsättas genom export. Under dessa år exporterades sålunda 1 600 respektive 14 400 ton. Den dominerande exportmarknaden var Västtyskland, varjämte vissa smärre kvantiteter såldes till Schweiz och Frankrike. Beträffande möjligheterna till export under år 1951 har jordbruksnämnden anfört.

Utgår man från en smörproduktion för 1951 av 110 000 ton och en inhemsk konsumtion av högst 90 000 ton får man för detta år ett exportöverskott av 20 000 ton. Möjligheterna att avsätta en så stor kvantitet smör på utlandsmarknaden te sig, i varje fall i dagens läge, vanskliga. Visserligen har i det i december månad 1950 ingångna handelsavtalet mellan Sverige och Västtyskland angående varuutbytet under kalenderåret 1951 upptagits en svensk export av 14 000 ton smör. Den ekonomiska utvecklingen i Västtyskland under senaste tiden har emellertid lett till att smörexporten till detta land sedan början av mars 1951 praktiskt taget legat nere. När och i vilken omfattning denna smörexport kan komma att återupptagas är för närvarande icke möjligt att bedöma. Enligt tillgängliga informationer varar exportstoppet i varje fall till den 1 juni. Om exportens omfattning efter denna tidpunkt komma förhandlingar att upptagas med tyskarna. Självfallet göras mycket stora ansträngningar för att få till stånd export av smör till andra länder än Västtyskland. Dessa ansträngningar ha hittills visserligen icke lett till något definitivt resultat, men det förefaller sannolikt att vissa kvantiteter smör redan före den 1 juni kunna komma att exporteras till Storbritannien. Priset på denna marknad ligger emellertid lägre än på Tysklandsmarknaden.

Jordbruksnämnden har härefter övergått till en närmare diskussion av frågan om avsättning av smöröverskottet under nästa regleringsår. Härvid har nämnden till en början påpekat, att därest den mellan nämnden och jordbrukarorganisationerna nu träffade överenskommelsen godkändes av riksdagen, man torde kunna räkna med att en minskning av mjölkproduktionen så småningom koinme till stånd. Den omläggning av produktionen, som överenskommelsen innebure, komme emellertid att draga en rätt avsevärd tid. Den kunde därför icke beräknas lösa avsättningsproblemen under nästa regleringsår. Jordbruksnämnden har anfört, att bland annat med hänsyn härtill hade i överenskommelsen lämnats en utfästelse av innebörd, att de statliga myndigheterna skulle på allt sätt verka för att produktionen av mejeriprodukter under nyssnämnda regleringsår skulle vinna avsättning.

I anslutning härtill har jordbruksnämnden uttalat, att myndigheternas ansträngningar i första hand borde avse sådana åtgärder, som möjliggjorde för Svenska mejeriernas riksförening att återupptaga exporten i oförminskad omfattning. Beträffande de åtgärder, som vidtagits i sådant syfte, har nämnden anfört.

Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

63 För att underlätta försäljning på utlandsmarknaden har nämnden i överenskommelsen gått med på att den vinst som uppstår vid export av svenska oljeväxtfröer eller därav beredda oljor skall, i den mån den icke åtgår till att täcka de löpande utgifterna för nämndens clearingkassa för fettvaror, få användas för att täcka förlust på export av mejeriprodukter. Den med jordbrukarna träffade uppgörelsen avser emellertid endast förhållandena under nästa regleringsår, det vill säga tiden efter den 31 augusti 1951. För dagen är det i första hand angeläget att få avsättning för det smör som måst upplagras, sedan exportstoppet på Tyskland började. Den 12 april uppgingo enbart kylhuslagren till 7 000 ton och de väntas under tiden därefter stiga med 600—800 ton i veckan. Förhandlingar pågå för närvarande om export av en mot lagren svarande myckenhet smör. Man kan ej vänta sig att tillfredsställande priser i nuvarande situation skola uppnås vid exporten. Hur stor förlusten kommer att bli kan icke nu avgöras, men av allt att döma kommer den att bli av sådan storleksordning, att det knappast kan anses rimligt att jordbruket helt skall bära densamma samtidigt som rätt betydande vinster under regleringsåret uppkommit vid export av rapsfrö och därav beredda oljor. Nämnden vill därför föreslå att medel från clearingkassan för fettvaror få användas till täckande av ifrågavarande förluster, dock endast inom ramen för de vinster som under regleringsåret uppkommit eller uppkomma vid exportförsäljning av svenska oljeväxtfröer och därav beredda oljor. Dessa vinster uppgå till omkring 9 miljoner kronor.

Om det icke skulle lyckas att vinna avsättning för smöröverskottet på utlandsmarknaden, måste enligt jordbruksnämnden andra utvägar anlitas. Att taga hand om överskottet genom att öka kylhuslagren utöver vad som kunde beräknas vinna avsättning under lågproduktionsperioden i höst och nästkommande vinter, har nämnden icke funnit tillrådligt. Detta skulle endast leda till en försämring av smörets kvalitet och skjuta svårigheterna något på framtiden. Det återstode då att söka vinna avsättning för smöret på den svenska marknaden. Jordbruksnämnden har kommit till att detta endast kunde ske på två sätt. Härom har nämnden anfört följande.

Den ena möjligheten är att införa ett rabattsystem för smöret. Ett sådant system skulle medföra återinförande av de under kriget använda rabattkorten. Med hänsyn till de erfarenheter om ett dylikt rabatteringsförfarande som man vann under kriget, kan nämnden för sin del icke förorda denna väg. Härtill kommer att införande av rabattkort för smör är en komplicerad och rätt tidsödande sak. Administrerandet av ett rabatteringsförfarande försvåras ytterligare därigenom att man nu icke har tillgång till utbyggda lokala krisorgan, vilket är en nödvändig förutsättning för systemets tillämpning.

Den andra vägen för en ökad avsättning av smör är att minska prisspänningen mellan smör och margarin genom att sänka smörpriset och höja margarinpriset. Tekniskt synes detta lämpligen böra lösas genom att margarinet belägges med en särskild clearingavgift, som tillföres jordbruksnämndens clearingkassa för fettvaror. De medel som inflyta härigenom böra sedan användas för att sänka smörpriset. Självfallet är en sådan åtgärd icke tilltalande och bör naturligtvis tillgripas endast i nödfall, då ansträngningar att till rimliga priser vinna avsättning för smöret på andra vägar visat sig fruktlösa, önskvärt är vidare att margarinpriset, om anordningen blir nödvändig, icke höjes oskäligt. Nämnden har i varje fall icke ansett sig kunna förorda ett högre margarinpris än 4 kronor per kilogram. I detta samman-

64 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

hang torde böra framhållas, att en viss höjning av priset på margarin i och för sig är motiverad av det nuvarande världsmarknadspriset på råvarorna och de ökade kostnader för margarinframställning som föranletts av löneförhöjningar och kostnadsökningar på olika områden. Vid beräkningen av tillverkningskostnaden har nämnden härvid upptagit de i margarinet ingående svenska råvarorna till självkostnadspris (odlarpris med tillägg för kostnader) och de utländska råvarorna till återanskaffningspris.

I detta sammanhang har jordbruksnämnden vidare anmärkt, att det vore tveksamt huruvida en clearing på nu angivet sätt av priserna på smör och margarin över fettclearingkassan kunde inrymmas i de nuvarande reglerna för kassans verksamhet. Med hänsyn härtill har nämnden funnit Kungl. Maj :t böra erhålla riksdagens bemyndigande att besluta om ett sådant clearingförfarande, om så befunnes nödvändigt.

Beträffande produktionen av och priserna på ost har jordbruksnämnden anfört.

Osttillverkningen har under 1950 visat en ganska stark nedgång jämfört med år 1949, nämligen från 65 500 ton till 51 500 ton. Då ostförsäljningen emellertid under år 1950 varit av något större omfattning än under det föregående året, ha ostlagren bringats ned till en normal omfattning. En tendens till stigande ostproduktion har konstaterats under första kvartalet 1951. Nämnden räknar med att produktionen under regleringsåret 1951/52 kommer att bli av samma storleksordning som under innevarande regleringsår. Ostexporten uppgick under 1950 till 6 600 ton medan importen av ost under samma tid utgjorde 1 300 ton. Under 1951 beräknas icke något nämnvärt exportöverskott på ost komma att uppstå. Det nuvarande normalprissystemet beträffande ost torde tills vidare böra bibehållas i stort sett oförändrat. Vidare böra mejeriernas skyldighet att i viss utsträckning själva bestrida lagringskostnaderna för ost bibehållas. För detta ändamål är mejeri skyldigt att till nämndens clearingkassa för ost betala en avgift av 10 öre för varje kilogram försåld ost. Som bidrag till kostnaderna för ostlagringen äger mejeri och partihandlare under vissa villkor rätt att ur clearingkassan erhålla ersättning med 5 öre per kilogram ost, som vid varje månadsskifte finnes i mejeriernas respektive partihandlarnas lager.

Produktionen av torrmjölk har, enligt vad jordbruksnämnden uppgivit, under år 1950 uppgått till omkring 9 000 ton, medan exporten under samma tid utgjort 5 300 ton. Med hänsyn till bristande avsättningsmöjligheter har nämnden beräknat, att torrmjölkstillverkningen under innevarande år kommer att bli av mindre omfattning än under nästföregående år.

Jordbruksnämnden har härefter berört de olika mjölkpristilläggen och härutinnan anfört följande.

Under regleringsåret har mjölkpristillägg utgått för all vid mejeri invägd mjölk. Dessa mjölkpristillägg äro av två slag, nämligen dels allmänt mjölkpristillägg, som utgått i hela landet och dels extra mjölkpristillägg, som utgått endast inom vissa delar av landet, främst Norrland. Det allmänna mjölkpristillägget har från och med den 1 januari 1951 sänkts från 82,5 öre till 42,4 öre per kilogram mjölkfett i den vid mejeri från producenter invägda mjölken och grädden. Förutom dessa mjölkpristillägg ha under tiden fram till den 1 januari 1951 utgått statliga bidrag dels i form

65 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

av körlinjebidrag, merfrakttillägg, regleringskostnadstillägg och behandlingsersättning och dels såsom förbättring av mjölkhandelns marginaler. Genom sänkningen av det allmänna mjölkpristillägget och slopandet av nämnda bidrag och ersättningar beräknas en besparing uppstå på jordbruksregleringsanslaget med omkring 72 miljoner kronor per år.

I syfte att åstadkomma en utjämning i fråga om lönsamheten olika mjölkprodukter emellan har upptagits utjämningsavgift vid försäljning av andra mejeriprodukter än smör. Dessa avgifter ha återgått till mejerinäringen i form av utjämningsbidrag till all vid mejeri invägd mjölk.

Uppgörelsen angående prissättningen på jordbrukets produkter för tiden efter den 31 augusti 1951 förutsätter, att de nu utgående statliga mjölkpristilläggen skola vara oförändrade under den tid uppgörelsen omfattar. Jordbruksnämnden föreslår därför icke någon förändring av dessa bidrags storlek. De allmänna och extra mjölkpristilläggen beräknas för regleringsåret 1951/52 komma att uppgå till sammanlagt 87,7 miljoner kronor.

Jordbruksnämnden har härefter framhållit, att prisuppgörelsen förutsätter vissa prishöjningar, nämligen för tunn grädde med 10 öre per liter, för tjock grädde med 25 öre per liter, för helfet ost med i genomsnitt 20 öre per kilogram och för halvfet ost med i genomsnitt 15 öre per kilogram. Vidare skola enligt uppgörelsen vid export av mejeriprodukter eventuellt utgående utjämningsavgifter, såvitt de avse export efter den 31 augusti 1951, överföras till Svenska mejeriernas riksförening. Avgifterna jämte vad som erhålles genom de nämnda prishöjningarna på grädde och ost skola av riksföreningen fördelas på den mängd mjölkfett, som inväges inom områden med relativt små möjligheter att utnyttja prisförbättringarna enligt denna överenskommelse. Det har tillika förutsatts, att riksföreningen skall upprätta förslag till fördelning av dessa medel, vilket förslag skall underställas jordbruksnämnden för godkännande.

Försörjningsläget i fråga om fettråvaror för margarinframställning har jordbruksnämnden funnit vara fullt tillfredsställande. Beträffande försörjningsläget och prisutvecklingen på fettvaruområdet har nämnden anfört följande.

Den inhemska oljeväxtodlingen har ökat ytterligare och 1950 års skörd av raps- och rybsfrö motsvarar en oljeutvinning av drygt 70 000 ton matnyttiga oljor.

' Ehuru den så kallade Koreakrisen ledde till en klar skärpning med mycket starka prisstegringar på fettråvaruområdet har det ej varit någon större svårighet att importera fetter och oljor för matnyttigt ändamål. Under år 1950 importerades, exklusive reexport, kopra och kokosolja till en kvantitet motsvarande tillhopa 27 000 ton olja. I sistnämnda kvantitet ingår viss beredskapslagring. Val oljeimporten uppgick under 1950 till cirka 8 000 ton och för 1951 har avtalats en import från Norge av 15 000 ton sådan olja. Däremot har det under senare halvåret 1950 och i synnerhet början av 1951 förelegat stora svårigheter att importera för tvättmedelsindustriens behov erforderliga kvantiteter palmolja och teknisk talg.

Margarinkonsumtionen har ökat även under år 1950. Försäljningen av margarin uppgick till sammanlagt nära 80 000 ton. I denna kvantitet inrymmas dock vissa hamstringsköp, föranledda av den vid årsskiftet 1950/51 väntade prisstegringen på varan. Förbrukningen av fettråvaror för marga-

[> Bihang till riksdagens protokoll tOöl. 1 samt. Nr 207.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

rinframställning uppgick till 22 100 ton kokosolja, 15 500 ton valolja, 21 900 ton rapsolja samt cirka 5 400 ton slakterifetter.

Till belysande av prisutvecklingen på fettråvaruområdet kan nämnas, att kokosoljan under 1949 betingade ett genomsnittspris av cirka 1 krona 60 öre per kilogram fob. Under första halvåret 1950 låg priset vid 1 krona 80 öre. Efter Koreakrisens utbrott på sommaren 1950 inträdde en successiv prisstegring, som kulminerade i början av mars 1951. Priset låg då vid 2 kronor 85 öre per kilogram fob. Denna prisstegring var ännu mera markant beträffande det tekniska fettet. Palmoljan t. ex. betingade under 1949 ett pris av cirka 1 krona 30 öre per kilogram. I mars månad i år var dollarnoteringen på denna vara 3 kronor eif. Den tekniska och den matnyttiga talgen har beskrivit ungefär samma prisutveckling som palmoljan.

Enligt vad jordbruksnämnden uppgivit ha av 1950 års inhemska skörd av raps och rybs betydande kvantiteter avsatts på export, huvudsakligen till Västtyskland. Nämnden har lämnat en redogörelse för denna export och de därvid erhållna priserna, samt i dessa hänseenden anfört följande.

Exporten, som numera i stort sett avslutats, har, räknat i frö, uppgått till 93 000 ton. I runt tal en tredjedel härav har sålts i form av bearbetad vara (12 000 ton olja, motsvarande 30 000 ton frö). Exportaffärerna ha skett i etapper under en relativt lång tidrymd. Sålunda träffades redan i början av juli 1950 avslut om 25 000 ton frö, och den ovannämnda kvantiteten om 12 000 ton olja såldes också i somras. I januari månad 1951 såldes 10 000 ton frö och i februari månad har avtal slutits beträffande ett antal fröpartier på sammanlagt 19 000 ton samt i mars ett parti på cirka 9 000 ton. På grund av prisutvecklingen på världsmarknaden ligga givetvis priserna på de först exporterade partierna väsentligt lägre än på de senast exporterade. För de första 25 000 tonnen erhölls sålunda ett fobpris av 91 öre per kilogram och för de senaste partierna ett fobpris av cirka l,4i kronor per kilogram, allt inräknat kvalitetsreglering. För närvarande torde man kunna erhålla ett fobpris av mellan 1,45 och 1 ,so kronor per kilogram. Medelfobvärdet för fröexporten ligger vid omkring 1,09 kronor per kilogram. Den kvantitet frö, som sålts i form av olja, har, om man därtill lägger värdet av det vid tillverkningen erhållna rapsmjölet, inbringat 0,97 kronor per kilogram. Då priset på nedtorkat frö för 1950 års skörd är 0,88 kronor per kilogram, har såväl frö- som oljeexporten givit en i förhållande till produktionskostnaderna icke oväsentlig vinst.

I fråga om de på förevarande område gällande regleringsanordningarna har jordbruksnämnden anfört.

Kungl. Maj :t har för närvarande bemyndigande dels att uttaga accis och tilläggsaccis å sådana varor, som avses i förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa andra fettvaror, med högst 1 krona 50 öre per kilogram av varans nettovikt, dels ock att uttaga en rörlig clearingavgift vid import av fettämnen, motsvarande i varje särskilt fall skillnaden mellan normalpriset och den faktiska anskaffningskostnaden för varan ifråga. Det står jämväl Kungl. Maj :t fritt att, i den mån så prövas lämpligt, genomföra en omläggning av systemet med acciser och rörliga clearingavgifter, så att fasta importavgifter kunna uttagas på olika slag av fett och fettråvaror för framställning av margarin och matnyttigt fett.

Under 1950 uttogs icke någon accis på margarin. Det i samband med matfettsransoneringens slopande i mars 1949 införda clearingbidraget vid margarinframställning har under hela året 1950 utgått med ll,6ii öre per kilogram tillverkat margarin.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

67 Den 1 januari 1951 infördes accis på margarinet med 30 öre per kilogram, varjämte ovannämnda clearingbidrag om 1 l,6ii öre slopades. Vidare infördes en clearingavgift på margarinet med 4,7 öre per kilogram. Bakgrunden till dessa åtgärder var följande.

Den uppgörelse angående prissättningen på jordbrukets produkter efter den 1 januari 1951, som träffades mellan statsmakterna och jordbrukarnas organisationer, innebar bland annat att partihandelspriset på smör höjdes med 75 öre per kilogram. Härvid förutsattes att margarinpriset skulle höjas med samma belopp. Med anledning härav vidtogos från och med årsskiftet 1950/51 marknadsmässigt betingade höjningar av clearingpriserna på margarinråvarorna. Vidare borttogs clearingbidraget och infördes nämnda accis och clearingavgift.

Clearingavgiften har till syfte att utjämna det underskott, som uppstod i clearingkassan för fettvaror under andra halvåret 1950 på grund av att man, med hänsyn till då rådande prisstabilisering, icke kunde uttaga mot världsmarknadsprisnivån svarande priser på margarinråvarorna.

På grund av den fortsatta stegringen av världsmarknadspriserna på fettråvaror nödgades nämnden den 11 februari 1951 genomföra en ytterligare förhöjning av clearingpriserna på fettråvarorna. För att denna höjning icke skulle återverka på margarinpriset förordnade Kungl. Maj :t att accis på margarin icke skulle utgå från och med nämnda dag.

I en särskild promemoria har lämnats en fullständig redogörelse för prisclearingen på fettråvaruområdet under tiden 1941—1950. Denna promemoria torde såsom bilaga få fogas till detta protokoll (bilaga 10).

Vidare har jordbruksnämnden i detta sammanhang erinrat om att Kungl. Maj:t genom beslut den 2 februari 1951 uppdragit åt kontrollstyrelsen och jordbruksnämnden att verkställa utredning rörande anordnandet av accisförfarandet för margarin och andra fettvaror samt angående utformningen av det tekniska system, som i fortsättningen bör tillämpas för att stödja avsättningen av den inhemska smörproduktionen och oljeväxtodlingen.

Konstgödselregleringen.

Jordbruksnämnden har erinrat om att normalprissättningen för samtliga konstgödselmedel slopades samtidigt med att beslaget på tomasfosfat och ammoniumsulfat hävdes den 1 juli 1950. Då bestämmelser om prisstopp icke heller gällde, har alltså prisbildningen sedan dess varit i princip fri. Mellan å ena sidan jordbruksnämnden och priskontrollnämnden samt å andra sidan tillverkare och importörer gäller emellertid fram till den 1 juli 1951 en överenskommelse, innebärande alt några prisförändringar som påverka förbrukarpriserna icke skola vidtagas såvida icke särskilda skäl föranleda därtill och i så fall endast efter samråd med nämnderna.

Vidare har jordbruksnämnden anfört att man enligt vad nu vore känt för nästa gödselår måste räkna med en prishöjning för de flesta gödselmedel med undantag av kali och möjligen även chilesalpeter. Den sammanlagda inverkan av dessa prisförändringar hade av jordbrukarnas förhandlingsdelegation beräknats uppgå till något över 17 miljoner kronor. Jordbruksuppgörelsen innebure att jordbrukarna skulle erhålla kompen-

68 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

sation för de väntade prishöjningarna på gödselmedel. Av prishöjningen bleve cirka 4 miljoner kronor kompenserade genom uppgörelsen. Kompensation för återstoden skulle lämnas först efter den 1 januari 1952.

Prissättningen för brödsäd och oljeväxter av 1952 års skörd.

Jordbruksnämnden har erinrat om att statens livsmedelskommission i skrivelse den 19 april 1949 med förslag till prisregleringsåtgärder på jordbrukets område understrukit önskvärdheten av att priserna på brödsäd och oljeväxter, som skulle skördas 1950, bleve fastställda redan sommaren 1949, alltså i god tid före höstsådden. Sedermera hade livsmedelskommissionen i särskild skrivelse den 20 april 1950 rörande prissättningen på brödsäd och oljeväxter ånyo framhållit denna sin principiella inställning, som för övrigt departementschefen i propositionen nr 212/1949 förklarat sig biträda. Jordbruksnämnden har nu anfört att, även om den icke hade någon annan uppfattning i principfrågan, det syntes vara svårt att under rådande förhållanden redan nu framlägga slutgiltigt förslag till prissättning lör vegetabilier, som skola skördas först hösten 1952. Till ledning för ett kommande prisförslag ville nämnden anföra följande synpunkter.

Rent allmänt anser nämnden det önskvärt med en ökning av höstveteodlingen. Försörj ningsmässigt visar lagerhållningen för närvarande en viss snedvridning mellan höstvete och vårvete, såtillvida som höstvetetillgångarna måste anses vara för små. Genom den minskning av överpriset för vårvete till 2 kronor per deciton, som beslutats för 1951 års skörd, torde emellertid en bättre balans mellan höst- och vårveteodling ernås. Ur kvarnsynpunkt är dock även denna prisskillnad i största laget, varför en minskning av densamma till 1 krona 50 öre per deciton kan vara motiverad, såvitt angår 1952 års odling. Den nu gällande prisskillnaden mellan höstvete och råg, 1 krona 50 öre per deciton, synes lämpligen böra bibehållas. Eftersom rågbrödskonsumtionen tenderar att successivt nedgå, torde även en något minskad rågodling täcka behovet, såvida övervintrings- och avkastningsförhållandena bliva normala.

Priset på höstraps, som sås hösten 1951, torde böra bestämmas först under sommaren 1951. Priset bör stå i lämpligt förhållande till höstvetepriset. Övrigt oljeväxtfrö bör betalas i relation till höstrapspriset efter f etthalt, om icke särskilda skäl göra en stimulans av viss odling önskvärd. För närvarande pågå vissa undersökningar om möjligheten av att införa en individuell prisreglering av oljeväxtfrö efter fetthalt.

I anslutning till det anförda har jordbruksnämnden uttalat, att den nu icke vore beredd att i vidare mån än som angivits framlägga förslag till prissättning för brödsäd och oljeväxter av 1952 års skörd. Med hänsyn härtill har nämnden ansett Kungl. Maj :t böra erhålla riksdagens bemyndigande att för höstsäd och höstsådda oljeväxter senare fastställa priserna efter förslag av nämnden. Innan sådant förslag lämnades borde samråd äga rum med jordbrukets förhandlingsdelegation.

Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader.

I sin förut omnämnda skrivelse till jordbruksnämnden den 23 februari 1951 redogör Svenska spannmålsaktiebolaget för kostnaderna i samband med sin

69 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

verksamhet under regleringsåren 1950/51 och 1951/52. Med anledning av skrivelsen har nämnden i framställning till Kungl. Maj :t den 6 mars 1951 begärt ett tilläggsanslag av 27 miljoner kronor, avseende regleringsåret 1950/ 51. Vid uppskattningen av kostnaderna för 1951/52 har bolaget utgått från att regleringen av handeln med spannmål och fodermedel skall ske enligt samma principer som innevarande år samt att bolagets beredskapslagring skall komma att omfatta 300 000 ton brödsäd. Vidare har bolaget räknat med import av 75 000 ton brödsäd, 100 000 ton majs, 15 000 ton havre och 125 000 ton kli samt inköp av sammanlagt 200 000 ton svenskt och utländskt oljekraftfoder. Därvid har bolaget förutsatt, att försäljningspriserna skola bli oförändrade och inköpspriserna, inklusive kostnader inom landet, komma att uppgå till för vete 50 kronor, för majs 55 kronor, för havre 45 kronor, för kli 44 kronor och för oljekraftfoder 60 kronor, allt per deciton. Bolagets uppskattning av kostnaderna framgå av följande tablå, där värdetalen avse miljoner kronor.

A. Kostnader för ett beredskapslager av 300 000 ton brödsäd........

B. Kostnader och förlust vid import och försäljning av 75 000 ton

brödsäd ..................................................

C. Kostnader och förlust vid import och försäljning av 100 000 ton

majs ....................................................

D. Kostnader och förlust vid inköp och försäljning av 200 000 ton

oljekraftfoder ............................................

E. Kostnader och förlust vid import och försäljning av 125 000 ton kli

F. Kostnader och förlust vid import av 15 000 ton havre ..........

G. Fraktbidrag för fodermedel till Norrland......................

H. Bäntor ....................................................

I. Allmänna kostnader ........................................

K. Oförutsedda kostnader ......................................

1.0 l,o

Summa kostnader 100,o

Bolaget har sålunda beräknat kostnaderna för regleringsåret 1951/52 till 100 miljoner kronor. Enligt nämnden skulle emellertid dessa kostnader sjunka till 75 miljoner kronor, om hänsyn toges till den höjning av utförsälj ningspriserna som nämnden för sin del förordat.

Kostnader för lagring i samband med statlig inköps- och försäljningsverksamhet.

Beträffande medelsbehovet för den med statligt stöd bedrivna lagringsverksamheten har jordbruksnämnden anfört, att till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet för budgetåret 1950/51 anvisats ett förslagsanslag av 6 miljoner kronor. Enligt gjorda beräkningar komma kostnaderna emellertid att uppgå till sammanlagt omkring 7,5 miljoner kronor. Därav belöpa 6 miljoner kronor på lagring av smör och 1,5 miljoner kronor på lagring av slaktvaror. Omfattningen av ifrågavarande verksamhet under budgetåret 1951/52 är enligt nämnden för

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

närvarande mycket svår att förutse. Med hänsyn till de ovissa export- och avsättningsmöjligheterna för smör har jordbruksnämnden emellertid ansett sig böra räkna med att lagringen av smör kommer att bli av större omfattning än genomsnittligt under innevarande budgetår samt att lagringen av slaktvaror, som huvudsakligen antages komma att avse importerat kött och fläsk, blir av ungefärligen samma omfattning som under budgetåret 1950/51. Nämnden har däremot ej ansett sig böra räkna med några kostnader för lagring av ägg under nästa budgetår. Med utgångspunkt härifrån uppskattar nämnden kostnaderna för lagringsverksamheten under nästa budgetår till sammanlagt 9 miljoner kronor, därav 7,5 miljoner kronor för lagring av smör och 1,5 miljoner kronor för lagring av slaktvaror.

Anslagsäskanden.

Enligt de beräkningar, som jordbruksnämnden i sin skrivelse framlagt rörande kostnaderna för de av nämnden föreslagna åtgärderna, skulle medelsbehovet för nästa budgetår uppgå till sammanlagt 171,7 miljoner kronor. Följande sammanställning utvisar hur de äskade beloppen (angivna i miljoner kronor) fördela sig på olika regleringsåtgärder.

Allmänt mjölkpristillägg........................................ 63,7

Mjölkpristillägg till vissa delar av landet ........................ 24,o

Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet...................... 75;0

Statlig lagerhållning............................................ 9 0

Summa 171,7

Utöver nämnda belopp av omkring 172 miljoner kronor har nämnden ansett, att i likhet med tidigare år medel böra anvisas för bestridande av diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen. Av dessa medel skulle, bland annat, bestridas ersättning till Svenska mejeriernas riksförening för handhavandet av vissa med mjölk- och matfettsregleringen sammanhängande uppgifter samt ersättning av förluster i samband med lagring och annat omhändertagande av animaliska produkter. Nämnden har föreslagit att för ifrågavarande ändamål skola anvisas 5 miljoner kronor, d. v. s. samma belopp som stått till förfogande för diverse utgifter under innevarande regleringsår.

Till följd av att det särskilda allmänna mjölkpristillägget, marginaltilllägget för mjölk, körlinjebidraget m. m. samt det statliga pristillägget på fläsk slopades vid årsskiftet 1950/51 ha vissa besparingar uppstått på det anslag, som anvisats för jordbruksregleringen under innevarande budgetår. Nämnden räknar sålunda med att, såvitt nu kan bedömas, omkring 60 miljoner kronor av de anvisade medlen icke komma att förbrukas under året. Anslagsbehovet för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1951/52 minskas härigenom med motsvarande belopp.

Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

71 Statens priskontrollnämnds yttrande.

Statens priskontrollnämnd har, sedan nämnden tagit del av den upprättade förkalkylen angående jordbrukets inkomster och kostnader för regleringsåret 1951/52, i skrivelse till jordbruksnämnden den 12 april 1951 framställt vissa erinringar mot de i kalkylen intagna priserna å matpotatis och ägg. Vidare har nämnden ifråga om kostnadssidan understrukit den stoi a betydelse, som storleken av arbetskraftsvolymens minskning hade för kalkylens resultat. Med hänsyn härtill borde enligt nämndens mening kalkylen slutjusteras först sedan den pågående undersökningen av den verkliga arbetskraftsvolymen slutförts.

Nämnden har vidare framhållit, att det icke torde vara rimligt att den starka prisuppgången på trä, som hade sin motsvarighet i jordbrukarnas ökade inkomster från skogen, skulle komma till uttryck i kalkylen i form av stegrade kostnader för jordbrukets ekonomibyggnader samtidigt som jordbrukets exceptionellt ökade skogsinkomster icke beaktades. Mot bakgrunden av den starka stegringen av rotvärdena, a ena, samt kostnadsstegringen för ekonomibyggnader, å andra sidan, ansåge nämnden det nödvändigt med en .snabbundersökning beträffande jordbrukarnas stegrade inkomster och kostnader för skogshruket. Resultatet av denna undersökning borde beaktas vid behandlingen av föreliggande kalkyl.

Slutligen har nämnden anfört, att nämnden i princip icke hade något att erinra mot övergången till nytt basår för jordbrukskalkylen. Nämnden ville dock förutsätta att en sådan omläggning icke skulle ske förrän en säkrare kännedom erhållits beträffande den verkliga arbetskraftsvolymen.

Ledamoten av nämnden, lantbrukaren N. Jönsson i Rossbol, har reserverat sig mot nämndens beslut och i särskilt yttrande bland annat gjort erinringar mot förslaget att även inkomster av skog skulle medtagas i kalkylen.

Vidare har priskontrollnämnden i skrivelse den 24 april 1951 avgivit yttrande över jordbruksnämndens i skrivelsen den 21 april 1951 framlagda förslag beträffande prissättningen å jordbrukets produkter samt utformningen i övrigt av de prisregi erande åtgärderna på jordbrukets område under regleringsåret 1951/52. Priskontrollnämnden har i sitt yttrande anfört att nämnden icke kunde finna det rimligt att jordbruket skulle tillföras full kompensation för det i förkalkylen framräknade underskottet. En sådan åtgärd skulle nämligen, som förut påpekats, innebära att jordbrukets stegrade kostnader för trä beaktades samtidigt som jordbrukets exceptionellt ökade skogsinkomster helt lämnades utanför kalkylen. Några vägande skäl härför hade icke framlagts. Nämnden har vidare upprepat sitt i skrivelsen den 12 april 1951 gjorda uttalande, att man borde avvakta resultatet av den pågående undersökningen av den faktiska minskningen av jordbrukets arbetskraftsvolym, innan förkalkylen lades till grund för ett prisbeslut.

Under hänvisning till nu berörda förhållanden har priskontrollnämnden

72 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

föreslagit, att man för närvarande endast skulle justera priserna på vegetabiliska produkter och att ställning till den slutliga prissättningen skulle tagas först i höst med utgångspunkt från resultatet av en på sedvanligt sätt i augusti företagen omräkning av kalkylen. Nämnden har därvid förutsatt att resultatet av undersökningen om minskningen i arbetskraftsvolymen skulle föreligga vid omräkningen samt att vid den definitiva prissättningen resultatet av en undersökning beträffande jordbrukarnas stegrade inkomster och kostnader för skogsbruket skulle föreligga och beaktas.

Beträffande utformningen av detaljregleringen har priskontrollnämnden till en början ansett, att ett medgivande att sälja konsumtionsmjölk med en fetthalt av 3,5 procent borde avse icke endast flaskmjölk utan även mjölk i löst mått. Som skäl härför har nämnden bland annat hänvisat till de ökade kostnader, som skulle uppstå om denna mjölk nödvändigtvis måste tappas i flaskor och plomberas. Vidare har nämnden framhållit att en höjning av den övre prisgränsen för ägg från 3 kronor till 3 kronor 75 öre per kilogram enligt nämndens mening torde medföra ett högre genomsnittligt äggpris än 2 kronor 60 öre per kilogram. Priskontrollnämnden har även hänvisat till att den av jordbruksnämnden föreslagna prisgränsen skulle möjliggöra en höjning av konsumentpriset med 75 öre per kilogram under gynnsamma exportförhållanden och i vart fall under den säsongmässiga knapphetsperioden på hösten. Prisgränsen borde därför sättas lägre än vad jordbruksnämnden föreslagit.

Slutligen har priskontrollnämnden beträffande jordbruksnämndens förslag om eventuella åtgärder för att vinna avsättning för smöröverskottet på den svenska marknaden anfört följande.

I överväganden om den lämpligaste lösningen att vinna avsättning för smöröverskottet på den svenska marknaden har jordbruksnämnden stannat vid alternativet att sänka smörpriset och höja margarinpriset, medan ett införande av rabattsystem för smör icke förordas, I ett läge då åtgärder i syfte till att öka avsättningen skulle bli oundgängliga och i valet mellan alternativen vill priskontrollnämnden för sin del tillstyrka ett införande av rabattsystem för smör. Jordbruksnämndens negativa inställning till ett rabatteringsförfarande motiveras med erfarenheterna från krigsåren då rabatter till de lägsta inkomsttagarna utgingo efter inkomstprövning. Om icke någon hållbar form för ett rabatteringsförfarande för de lägsta inkomsttagarna skulle finnas vill priskontrollnämnden för sin del föreslå en enklare metod för rabattering, nämligen att rabatter för smör utgå utan behovsprövning till alla barn såsom ett komplement till barnbidraget. Om höjning av margarinpriset genom avgift blir nödvändig samtidigt med en prissänkning på smöret för att säkra avsättningen av smöröverskottet, synes även rabattering av smöret för barnfamiljerna vara den mest lämpliga metoden för nedsättning av smörpriset, eftersom dessa familjer särskilt starkt torde drabbas av en margarinprishöjning.

Ledamoten av priskontrollnämnden, lantbrukaren N. Jönsson i Rossbol, har i särskilt yttrande beträffande inkomster av skogsprodukter m. m. hänvisat till sin reservation till priskontrollnämndens skrivelse den 12 april 1951 samt vidare uttalat att jordbruket i de områden av landet, där jord-

73 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

brukarna i huvudsak vore hänvisade till mjölkproduktionen, syntes bli utan kompensation i det nu föreliggande förslaget till prisreglerande åtgärder. Härjämte har han bland annat förklarat sig förutsätta, att alla möjligheter skulle prövas i fråga om tryggande av smörets avsättning och att därvid även nämndens förslag om rabatt å smör till barn borde prövas.

Kungl. Maj:ts beslut i prisfrågorna.

Kungl. Maj :t har, såsom inledningsvis nämnts, förut denna dag meddelat beslut rörande grunderna för prissättningen på jordbruksprodukter under tiden den 1 september—den 31 december 1951. Kungl. Maj :t har därvid godtagit den överenskommelse, som ingåtts mellan statens jordbruksnämnd, å ena, och den av jordbrukets organisationer utsedda förhandlingsdelegationen, å andra sidan.

Beslutet innebär alltså bland annat, att garantipriserna på vete och råg höjas med fem kronor per deciton utöver de belopp, som angivits i Kungl. Maj :ts beslut den 9 februari 1951. I samband härmed förutses vissa prishöjningar å korn, matärter och matpotatis. Odlarpriserna för oljeväxtfrö höjas med belopp, varierande mellan 4 och 10 öre per kilogram. Priset på fabrikspotatis höjes med 7 öre per hektoliter och stärkelseprocent. För konsumtionsmjölk och smör förutsättas inga prisändringar. Däremot skola priserna på grädde och ost justeras uppåt. De nu utgående pristilläggen på mjölk förutsättas skola bibehållas oförändrade. Prissättningen på ägg skall vara i det närmaste helt fri. Vad angår kött och fläsk avses baspriserna skola höjas med 25 öre per kilogram för nötkött, kalvkött och hästkött samt med 40 öre per kilogram för fläsk, allt i förhållande till de i jordbrukskalkylen upptagna priserna. Slutligen förutsättes en höjning av priserna på importerade kraftfodermedel.

Till övriga i jordbruksnämndens skrivelse berörda frågor angående prissättningen och därmed sammanhängande förhållanden har Kungl. Maj:t förklarat Sig vilja senare taga ställning.

Stödet åt 1951 års odling av lin och hampa.

I propositionen nr 192 till innevarande års riksdag har Kungl. Maj :t på min föredragning framlagt förslag rörande grunderna för stödet åt lin- och hampodlingen under femårsperioden 1951—1955. Förslaget innebär bland annat, att en viss inhemsk lin- och hampodling skall stödjas av det allmänna under sagda tid. Stödet avses skola utgå i form av statliga pristillägg per kilogram fiber. Enligt propositionen skola statsmakterna varje år under den angivna perioden före odlingens början fastställa dels de kvantiteter linoch hampfiber, för vilka stöd skall utgå, dels ett riktpris per kilogram halm, angivande det pris som odlarna anses böra erhålla.

Frågan om storleken av den odling, som bör stödjas under år 1951, har behandlats Tedan i nyssnämnda proposition. I denna har uttalats, att vad li-

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

net angår en odling, motsvarande omkring 2 000 ton fiber, torde få anses lämplig. Beträffande hampan har anförts, att stöd bör kunna utgå för en produktion, som ungefärligen sammanfaller med den faktiska produktionen under de senaste åren.

Spörsmålet om riktpriserna för lin- och hamphalm har däremot icke behandlats i sagda proposition. I skrivelse den 3 april 1951 till chefen för jordbruksdepartementet har emellertid 1949 års Un- och hamputredning upptagit detta spörsmål och i samband därmed även framlagt vissa kalkyler angående kostnaden för stödet.

I skrivelsen har utredningen anfört, bland annat, att vid förhandlingar mellan utredningen samt Riksförbundet Lin och hampa nåtts enighet om att man borde utgå från följande riktpriser, nämligen för linhalm 24 öre per kilogram och för hamphalm 14 öre per kilogram. Riktpriset för linhalm avser halm, som lämnar 9—10 procent tåga och lägst 18 procent fiber exklusive kortfiber. Riktpriset för hampa avser hamphalm av klass I.

Beträffande de grunder, efter vilka det nu nämnda riktpriset å linhalm beräknats, torde ur skrivelsen få återgivas följande.

Riksförbundet har framlagt två alternativ' för beräkning av det halmpris, som erfordras för åvägabringande av en linareal av önskad storlek. Vid alternativ I utgår man från en jämförelse med utbytet av vårvete. Denna jämförelse motiveras med att odlingarna sedan man numera kommit underfund med att spånadslin kräver bördiga jordar i hög växtkraft för att giva en jämn, välutvecklad linhalm, lämplig för industriell beredning, successivt ha tlyttats till de bördigare (slättbygderna inom respektive verks odlingsområde. Vidare ha betydande spånadslinodlingar kommit till stånd på sydvästra Skånes slättbygder. Det tidigare tillämpade systemet att beräkna priset på linhalm i förhållande till priset på rågkärna synes därför numera mindre lämpligt. I stället bör jämförelse ske med utbytet av något spannmålsslag, som odlas på samma slags jordar som spånadslin, exempelvis vårvete.

Med utgångspunkt från en medelhcktarskörd av vårvete i södra och mellersta Sverige om 2 539 kilogram (grundad på av professor A. Åkerman verkställd undersökning) samt ett begynnelsepris av 38 kronor per deciton vårvete hösten 1951 beräknas utbytet till i medeltal 965 kronor per hektar. Efter tillägg av 250 kronor per hektar för merkostnad vid linodling blir resultatet, att det ekonomiska utbytet av linodlingen bör vara 1 215 kronor per hektar för att vara lika lönande som vårveteodling på motsvarande jordar.

Medelhektarskörden för 1947—4949 för Laholm, Växjö och Gimo angives till 3 020 kilogram halm och 565 kilogram frö. Vid ett oförändrat fröpris av 70 öre/kilogram blir då det erforderliga riktpriset per kilogram halm 27,2 öre.

Beträffande utbytet i Norrland har ingen särskild kalkvl framlagts enär man ansett sig böra utgå från att ett enhetligt riktpris skall gälla för linhalm inom hela landet.

Förbundets alternativ II för en beräkning av halmpriset innebär, att man utgår från det erlagda medelpriset för linhalmen under senare år och gör ett tillägg av 16,7 procent, motsvarande den väntade höjningen av brödsädespriset för 1951 års skörd. Halmpriset för åren 1947—1949 vid Laholms- och Växjöverken utgör enligt lantbruksförbundets driftskalkyl 20,7 öre/kilogram. Om detta medelpris höjes med 16,7 procent, erhålles ett riktpris av 24,2 öre per kilogram.

Enär linhalmen bör betalas efter fiberutbyte, bör riktpriset gälla för kvalitetsklass, som lämnar ett utbyte av tåga och blånor, motsvarande det som

75 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

under de senaste åren erhållits i medeltal. Medelutbytet åren 1947—1948 vid Laholm och Växjö utgör 9,8 procent tåga och 9 procent blånor (exklusive kortfiber) enligt av utredningen framlagda beräkningar.

Vid förhandlingar mellan utredningen och förbundet har enighet nåtts om att man skall utgå ifrån ett riktpris för halmen av 24 öre, vilket sålunda närmast motsvarar förbundets beräkning enligt alternativ II, samt att detta skall gälla för halm, som lämnar 9—10 procent tåga och lägst 18 procent fiber exklusive kortfiber. Från förbundets sida har härvid betonats, att en eventuell ytterligare höjning av spannmålspriset utöver den nu beräknade måste få inverka även på riktpriset för linhalmen, om man skall kunna påräkna fortsatt tillräckligt intresse för odlingen från jordbrukarnas sida.

I fråga om grunden för beräkningen av riktpriset å hamphalm anföres i skrivelsen följande.

Riksförbundet har vid de med utredningen förda förhandlingarna om riktpriset för hamphalm av 1951 års skörd framhållit, att garantipriset lör hamphalm av 1950 års skörd för klass I utgjorde 14,2 öre per kilogram samt att tillgången på utsäde av samkönad hampa är begränsad, varför även under 1951 huvudsakligen skildkönad hampa komme att odlas. Den i utredningens betänkande med tanke på odling av samkönad hampa kalkylerade halmprissänkningen från 14,2 till 10 öre kunde redan av denna orsak endast till en mindre del göra sig gällande. Emellertid måste här även hänsyn tagas till den väntade höjningen av priserna på vårsäden, varför enligt förbundets mening någon sänkning av priset på hamphalm av 1951 års skörd icke kunde ske, därest man ville bibehålla odlareintresset. Förbundet och utredningen ha härefter enats om att räkna med ett halmpris av 14 öre per kilogram för 1951.

I skrivelsen ha även gjorts vissa beräkningar angående kostnaderna för ett stöd åt 1951 års lin- och hampodling i enlighet med de riktlinjer, som utredningen föreslagit i sitt tidigare avgivna betänkande. Utredningen har därvid bland annat utgått från de nyss angivna riktpriserna samt från en odling, motsvarande närmare 2 000 ton linfiber, därav drygt 1 500 ton fiber av spinnbar kvalitet, och något över 1 400 ton hampfiber. Vad linodlingen angår har då räknats med drift vid samtliga nu befintliga verk utom Kristinehamn. Kostnaderna för stödet har utredningen uppskattat till omkring 753 000 kronor för linodlingen och 500 000 kronor för hampodlingen eller tillhopa i runt tal 1 250 000 kronor. Av förstnämnda summa avse cirka 310 000 kronor beredningsverken i Laholm och Växjö med en produktion av tillhopa omkring 880 ton spinnbar fiber, 376 000 kronor verken i Hybo och Mellansel med en produktion av cirka 440 ton dylik fiber och 68 000 kronor verket i Gimo med en produktion av något över 190 ton spinnbar fiber. Utredningen har anmärkt, att ett bifall till ett av Gimoverket framställt krav på ett särskilt bidrag med 5 öre per kilogram repad halm skulle öka kostnaden för stödet till detta verk med cirka 67 000 kronor.

I en likaledes den 3 april 1951 dagtecknad skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet har statens jordbruksnämnd anfört, att nämnden tagit del av utredningens skrivelse och att den tillstyrkte de förslag utredningen där framlagt. Jordbruksnämnden bär samtidigt erinrat om att Riksförbun-

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

det Lin och hampa betonat att den mellan förbundet samt lin- och hamputredningen träffade uppgörelsen angående riktpris å lin- och hamphalm av 1951 års skörd vore baserad på de brödsädspriser, som angivits i Kungl. Maj :ts beslut den 9 februari 1951.

Förslag till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland.

För att åstadkomma en mera varaktig förbättring av jordbrukets lönsamhet i de nordligaste delarna av riket ha av jordbrukets prisregleringsfond för budgetåren 1937/38—1939/40 anvisats, bland annat, respektive 500 000, 600 000 och 900 000 kronor till produktionsbefrämjande åtgärder på jordbrukets område i Norrland samt de delar av Kopparbergs och Värmlands län, där jordbrukets ställning är i stort sett likartad med den i Norrland. För ett vart av budgetåren 1940/41—1948/49 har medgivits, att ett belopp av 900 000 kronor för ändamålet finge utgå av anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Beloppet har för åren 1949/50 och 1950/51 höjts till 1 000 000 kronor. Medlen ha av Kungl. Maj :t till större delen fördelats mellan hushållningssällskapen i nyssnämnda landsdelar och i övrigt huvudsakligen anvisats såsom bidrag till ett antal mejeriföreningar för uppförande av nya mejerianläggningar. Höjningen av beloppet för de två senaste budgetåren har främst motiverats av att Norrbottens och Västerbottens läns hushållningssällskap behövt en förstärkning av sina medel till rese- och traktamentskostnader och att ett särskilt stöd härför ansetts böra utgå till dessa sällskap ur berörda belopp.

I skrivelse den 28 augusti 1950 har lantbruksstyrelsen hemställt, att för budgetaret 1951/52 måtte till bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder å jordbrukets område i Norrland och vissa andra delar av landet beräknas samma belopp som under löpande budgetår eller 1 000 000 kronor. Styrelsen har utgått från att beloppet komme att inräknas i anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Styrelsen har vidare föreslagit, att av beloppet 100 000 kronor skulle beräknas till särskilda bidrag till rese- och traktamentskostnader för befattningshavare vid Norrbottens och Västerbottens läns hushållningssällskap.

Departementschefen.

Världsproduktionen av livsmedel var under år 1950 förhållandevis god. Försörjningsläget har därför även i flertalet länder utvecklats i gynnsam riktning.

För vårt eget lands del måste försörjningsläget i fråga om livsmedel anses tillfredsställande, särskilt om man ser på produktionen i dess helhet. Enligt gjorda beräkningar motsvarar nämligen produktionen under innevarande regleringsår hela det inhemska konsumtionsbehovet av jordbruksprodukter i kalorier räknat. Härav representera emellertid omkring 3 procent en produktion, som kan beräknas härröra från importerade fodermedel.

77 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

Att jordbruksproduktionen sålunda förslår till att täcka det inhemska konsumtionsbehovet betyder emellertid ej att full behovstäckning föreligger på samtliga områden. Tvärtom föreligga överskott på några områden men underskott på andra. I fråga om ägg och mejeriprodukter, särskilt smör, ha under år 1950 betydande kvantiteter avsatts på den utländska marknaden. Beträffande socker, kött och fläsk ha å andra sidan förelegat underskott, vilka måst täckas medelst import. Vidare har såsom redan antytts förekommit en ej oväsentlig import av utländska fodermedel, vilken till största delen gått till ägg- och mjölkproduktionen. Vad slutligen brödsäden angår har 1950 års skörd ungefärligen motsvarat det löpande inhemska konsumtionsbehovet.

Vid utformningen av de prisreglerande åtgärderna för det kommande produktionsåret är det — vid sidan av önskemålet om en försörj ningsmässigt tillfredsställande produktion — framför allt två faktorer, som påkalla uppmärksamhet. Den ena är den ogynnsamma utveckling, som ägt rum i förhållandet mellan import- och exportpriserna på vissa jordbruksprodukter. Den andra är den försämring, som inträtt i fråga om de tidigare relativt goda exportmöjligheterna för animaliska produkter.

Vad först angår prisutvecklingen på världsmarknaden har denna, särskilt vad angår vegetabilier, blivit en annan än som kunde förutses ännu våren 1950. Främst till följd av det spända internationella läget ha världsmarknadspriserna under den senaste tiden stigit mycket kraftigt för vissa varor, framför allt spannmål och fodermedel. Detta har haft till följd att priserna på dylika varor, vilka redan förut legat ej oväsentligt över den inhemska prisnivån, nu nått upp till en höjd, som i vissa fall närmat sig dubbla den inhemska prisnivån. Eftersom all import av dessa varor sker genom Svenska spannmålsaktiebolaget, vilket sedan utförsäljer varorna till priser, anpassade efter den svenska nivån, har denna utveckling medfört mycket betydande förluster för det allmänna. Även för socker och fläsk, där likaledes underskott föreligger på den inhemska marknaden, ligga importpriserna åtskilligt över de svenska. Å andra sidan ha goda priser erhållits för den export av olja och oljeväxtfrö, som kunnat ske tack vare den inhemska oljeväxtodlingen. Det höga prisläget för vegetabiliska fettvaror har dock medfört att vi även vid den import av vissa fettvaror, som äger rum särskilt för margarinindustrins räkning, fått betala priser, som legat betydligt över de tidigare gällande. Effekten av prisstegringen kan sålunda för oljeväxtodlingens del närmast sägas ha varit den, att utbytet av här i landet odlade fettråvaror mot fettvaror av andra slag fått ske på en högre prisnivå men på i realiteten tämligen oförändrade villkor. Vad till slut gäller ägg och mejeriprodukter, där såsom nyss nämnts exportöverskott föreligga, ha exportpriserna för ägg i allmänhet motsvarat eller överstigit den inhemska producentprisnoteringen, medan exportpriserna för smör i regel legat under den inhemska prisnivån.

Vad den andra faktorn angår vill jag här endast erinra om att export-

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

möjligheterna pa det land, som hittills utgjort den största avnämaren av ägg och smör, nämligen Västtyskland, för närvarande äro ytterst små och att det är ovisst, i vad mån en förbättring härvidlag kan inträda i fortsättningen.

Redan i propositionen nr 76 till detta års riksdag angående utformningen av de prisreglerande åtgärderna för återstoden av innevarande regleringsår betonade jag, att flera ,skäl talade för en sådan justering av prisrelationerna mellan olika jordbruksprodukter, som kunde vara ägnad att minska den ojämnhet i fråga om självförsörjningsgraden beträffande dylika produkter, som utvecklat sig under de senare åren. Jag framhöll därvid hland annat även, att givetvis intet kunde vara att erinra mot att jordbruksproduktionen ökades så att ett exportöverskott uppkomme inom någon eller några produktionsgrenar, förutsatt att denna export kunde ske till lönande priser och att icke andra grenar av jordbruksproduktionen därigenom hölles tillbaka, .sa att import till ofördelaktiga priser framtvingades. Att exportera vissa jordbruksprodukter till priser, vilka icke täckte produktionskostnaderna sådana dessa kommo till uttryck i den inhemska prissättningen, samtidigt som man nödgades importera andra jordbruksprodukter med stöd av statsmedel, syntes däremot innebära en ur allmänna synpunkter icke önskvärd .snedvridning av jordbrukets produktionsinriktning. Dessa synpunkter ha enligt mitt förmenande erhållit ökad betydelse genom den ur vår synpunkt ogynnsamma utveckling av pris- och avsättningsförhållandena på världsmarknaden, som ägt rum under den senaste tiden.

Försörjningsprogrammet för det kommande regleringsåret torde, liksom fallet varit under de .senaste åren, böra utformas med utgångspunkt från att livsmedelsbehovet i största möjliga utsträckning bör täckas genom inhemsk produktion. Härjämte bör man emellertid med hänsyn till de förhållanden, som nyss berörts, eftersträva en sådan förskjutning i produktionsinriktningen, som ökar självförsörjningsgraden på de områden, där underskott nu föreligga, och samtidigt reducerar överskotten av sådana produkter, beträffande vilka svårigheter föreligga att vinna avsättning utomlands till tillfredsställande priser. Genom en dylik förskjutning — vilken i förhållande till den totala jordbruksproduktionen endast behöver bli av relativt ringa omfattning -—- kan vinnas dels en ur ekonomiska synpunkter mera ändamålsenlig inriktning av produktionen, dels en ökning av självförsörjningsgraden och en minskning av jordbrukets beroende av en i nuvarande läge mycket oviss exportmarknad.

Med utgångspunkt från de synpunkter, som nu berörts, kan beträffande den önskvärda utvecklingen inom olika produktionsgrenar mera allmänt anföras följande. Vad först gäller brödsäden är den år 1950 med höstsäd besådda arealen ej oväsentligt mindre än motsvarande areal närmast föregående år och avsevärt mindre än den genomsnittliga arealen åren före kriget. Arealminskningen i förhållande till år 1949 torde väl delvis bero på de ogynnsamma väderleksförhållanden, som rådde hösten

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

1950. Även om hänsyn tages därtill synes dock eu klar tendens till minskning av brödsädsodlingen föreligga. Både ur inhemska försörj ningssynpunkter och med hänsyn till förhållandena på världsmarknaden förefaller det angeläget, att denna tendens skall brytas och att brödsädsodlingen åter skall bringas upp till en areal, som i första hand är fullt tillräcklig för det inhemska konsumtionsbehovet och om möjligt även därutöver erbjuder en viss reserv. Med hänsyn härtill bör en ökning av odlingen av vårvete under innevarande år eftersträvas.

Jämväl fodersädsarealen har under de senaste åren visat en tillbakagående tendens. En ökning av fodersädsodlingen är emellertid nu av flera skäl angelägen. Dels skulle nämligen därigenom behovet av importerade fodermedel minskas, dels skulle, i den mån en övergång sker från vallodling till fodersädsodling, risken för avsättningssvårigheter beträffande smörproduktionen minska.

I fråga om sockerbetsodlingen har den tecknade arealen i kalkylen beräknats komma att uppnå och till och med något överstiga 1950 års i och för sig ganska höga siffra men dock alltjämt bli mindre än vad som erfordras för att täcka den inhemska konsumtionen.

Beträffande produktionen av mjölk och matfett har jordbruksnämnden under förutsättning av normal skörd räknat med en obetydligt minskad kostam men med en viss fortsatt ökning av avkastningen per ko. Sammanlagt beräknas produktionen av mjölk och mejeriprodukter komma att bli något större än produktionen under innevarande regleringsår. Ur försörjningssynpunkt inger läget på detta område därför ej några farhågor. De problem, som kunna väntas uppkomma här, gälla i stället, såsom i det följande skall beröras, avsättningen av smörproduktionen. Då samtidigt brist föreligger på nötkött, är en utvidgning av göddjursproduktionen önskvärd. Därigenom skulle nämligen underskottet i fråga om nötkött kunna minskas. En sådan utvidgning skulle även kunna medföra en begränsning av framställningen av mejeriprodukter och därigenom minska de avsättningssvårigheter, som eljest kunna uppkomma.

Oljeväxtodlingen torde komma att överstiga fjolårets siffra. I den nu uppgjorda totalkalkylen har man räknat med att odlingen innevarande år skulle komma att stiga till omkring 195 000 hektar eller närmare 25 000 hektar mer än år 1950. Denna siffra är visserligen osäker, eftersom den beträffande de vårsådda oljeväxterna endast utgör en prognos och beträffande de höstsådda oljeväxterna bygger på ett antagande om normal utvintring. I betraktande av de höga priser, som för närvarande betalas på världsmarknaden för vegetabiliska oljor, synes intet vara att erinra emot en dylik utvidgning av oljeväxtodlingen.

Vad äggproduktionen beträffar har denna, såsom redan nämnts, under innevarande regleringsår varit ej oväsentligt större än konsumtionen. För denna produktion åtgår en väsentlig del av de fodermedel, som nu importeras till mycket höga priser. En begränsning av denna produktion är därför motiverad. Jämväl de nyss berörda avsättningssvårigheterna göra en sådan

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

begränsning önskvärd. De prishöjningar å fodermedel, som vidtagits under de senaste månaderna, torde även komma att verka i denna riktning. Det må framhållas att verkningarna av prishöjningarna på fodermedel givetvis komma att bli mindre kännbara för den del av äggproduktionen, som sker inom det egentliga jordbruket och sålunda till stor del är baserad på hemmaproducerat foder, än för den del, vilken så gott som helt bygger på köpfoder.

Vad till slut angår försörjningen med köttvaror torde vissa underskott komma att föreligga beträffande såväl nötkött som fläsk. En produktionsökning på dessa båda områden är därför angelägen. Vad fläsket beträffar förutsätter en sådan ökning givetvis att fodersäd finnes att tillgå i tillräckliga mängder och till rimligt pris. En utvidgning av fodersädsodlingen är även med hänsyn härtill angelägen.

Sammanfattningsvis vill jag beträffande produktionens storlek och inriktning ånyo understryka att den trygghet i försörjningshänseende, som jordbruksproduktionens nuvarande storlek erbjuder, i och för sig måste hälsas med tillfredsställelse men att de pris- och avsättningsförhållanden, som nu råda på världsmarknaden, göra en förskjutning av produktionen i riktning mot bättre balans mellan olika produktionsgrenar och mot ett bättre utnyttjande av de föreliggande ekonomiska förutsättningarna påkallad.

Såsom jordbruksnämnden påpekat erbjuder en produktion av den storlek, som under förutsättning av normala väderleksförhållanden synes kunna påräknas för nästa regleringsår, icke någon sådan marginal, som i 1947 års jordbruksbcslut ansetts önskvärd för undvikande av avsättningssvårigheter. Det torde med anledning därav vara lämpligt att ånyo erinra om att statsmakterna enligt sagda beslut ej skola ikläda sig någon garanti för avsättningen av eventuella exportöverskott och sålunda ej heller någon absolut garanti för att en viss prisnivå skall kunna hållas. Jag vill vidare framhålla, att det i sagda beslut understrukits att statsmakterna med hänsyn till risken för avsättningssvårigheter böra iakttaga försiktighet vid medgivandet av import av utländska fodermedel.

I överensstämmelse med vad som varit brukligt under senare år har även innevarande vår upprättats en särskild prognos angående jordbrukets inkomster och kostnader under det kommande regleringsåret. Prognosen, vilken upprättats av de s. k. kalkylsakkunniga och granskats bland annat inom jordbruksnämndens råd, utvisar ett kalkylmässigt underskott å cirka 209 miljoner kronor.

Det förtjänar påpekas, att vissa erinringar mot kalkylen framställts vid granskningen inom jordbruksnämndens råd. Enligt några rådsledamöter skulle sålunda mjölkproduktionen ha upptagits med alltför hög siffra och inkomstunderskottet alltså vara större än vad kalkylen utvisade. Andra rådsledamöter åter ha hävdat, att arbetskostnadsposten upptagits till för högt belopp på grund av att avgången av arbetskraft från jordbruket underskattats samt till följd av det sätt, på vilket den nya semesterlagstiftningen fått påverka denna post. Slutligen har från något håll uttalats, att jordbrukets

Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

kostnader för traktorer i kalkylen uppskattats till ett högre belopp än som kunde antagas motsvara verkliga förhållandet. Även på vissa andra punkter ha erinringar framställts av skilda rådsledamöter.

Vissa av de anmärkningar, som framställts, gälla belopp av en storleksordning, som ej oväsentligt skulle påverka kalkylens slutresultat. De kalkylsakkunniga ha emellertid, sedan de ånyo prövat sina beräkningar, ej funnit anledning frångå dessa. Med hänsyn till det läge, vari jordbrukets prisregleringsfrågor nu befinna sig, anser jag det icke erforderligt att ingå i prövning av anmärkningarna. Jag vill emellertid framhålla att den osäkerhet, som föreligger beträffande flera viktiga kalkylposter, gör det önskvärt att ett säkrare underlag skall erhållas för de kalkyler, som kunna komma att upprättas i det följande. Jag avser härmed särskilt frågan om volymen av arbetskraftsåtgången inom jordbruket och de därmed sammanhängande spörsmålen om åldersfördelningen och sammansättningen i övrigt av jordbrukets arbetskraft samt om storleken av den årliga avgången av arbetskraft från jordbruket. Bland annat med hänsyn härtill finner jag i likhet med jordbruksnämnden och de kalkylsakkunniga det önskvärt, att man i fortsättningen skall använda sig av en basperiod, som ligger närmare dagsläget än vad det hittills använda basåret 1938/39 gör. Jag är dock ej beredd att redan nu taga ställning till frågan om valet av ny basperiod eller till de spörsmål, som uppkomma vid övergången till en ny sådan period. Ej heller anser jag att man redan nu bör taga ståndpunkt i frågan om de beräkningsmetoder, som böra användas vid upprättande av kalkyler för den senare delen av regleringsåret 1951/52.

Vid de överläggningar, som i anslutning till den föreliggande prognosen ägt rum mellan statens jordbruksnämnd, å ena, samt representanter för Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundets Landsbygdens folk, å andra sidan, har man å båda sidor, med hänsyn till ovissheten om pris- och löneutvecklingen efter utgången av år 1951, ansett att frågan om prissättningen å jordbrukets produkter nu ej bör lösas för längre tid än till detta års slut. Vid överläggningarna har vidare uppnåtts enighet om de grunder, som böra tillämpas för prissättningen på jordbrukets produkter under den tid, varom sålunda nu är fråga, eller tiden den 1 september—den 31 december 1951. Överenskommelsen har godkänts av Kungl. Maj :t genom beslut tidigare denna dag.

Jag vill till en början framhålla, att jag i likhet med jordbruksnämnden och jordbrukets organisationer anser att prissättningen på jordbrukets produkter efter utgången av år 1951 icke bör behandlas redan nu. Med hänsyn till det nära samband, som föreligger mellan detta spörsmål och frågan om utformningen över huvud taget av den ekonomiska politiken under nästa år, synes det nämligen önskvärt att detsamma skall upptagas först längre fram och i ett större sammanhang.

överenskommelsen synes vidare för den tid, som nu är aktuell, innebära en godtagbar lösning av de föreliggande frågorna och därför böra godkännas av det allmänna.

(» lUJntng till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr ,207.

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Det har vid flera tidigare tillfällen — i samband med att överenskommelser träffats angående grunderna för prisregleringen ■— framhållits att överenskommelserna ej böra utgöra hinder för det centrala regleringsorganet att vidtaga sådana prisjusteringar, som äro påkallade ur försörj ningssynpunkt. Detsamma bör självfallet gälla även för den tid, som nu är i fråga. Liksom tidigare böra emellertid dylika prisjusteringar om möjligt avvägas så att relationen mellan inkomst- och kostnadssumman i kalkylen icke påverkas. Det bör också eftersträvas att justeringarna skola medföra minsta möjliga inkomstförskjutning mellan olika grupper av jordbrukare. Innan beslut fattas om dylika justeringar böra överläggningar på lämpligt sätt äga rum med jordbrukets organisationer.

I den mån priserna på sådana jordbruksprodukter, som icke äro föremål för statlig prissättning, sänkas utan ingripande från myndigheternas sida böra statsmakterna däremot, i överensstämmelse med vad som hittills gällt, icke ha skyldighet att kompensera prissänkningarna genom prishöjningar på andra produkter.

I anslutning till vad som gällt under senare år och med hänsyn till ovissheten om den blivande ekonomiska utvecklingen och det framtida försörjningsläget torde Kungl. Maj :t liksom hittills böra äga befogenhet att inom den anslagsram, som kan komma att anvisas, handhava jordbruksregleringen och vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar i densamma. Skulle det befinnas erforderligt att taga i anspråk statsmedel utöver vad riksdagen ställt till förfogande, bör frågan självfallet underställas riksdagen.

Kungl. Maj :ts nu nämnda befogenhet torde böra gälla hela det kommande regleringsåret. Jag förutsätter härvid givetvis, att förslag rörande utformningen av regleringsåtgärderna för tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952 skall föreläggas riksdagen så snart detta blir möjligt.

Erinras må i detta sammanhang att de grundläggande av riksdagen antagna regleringsförfattningarna gälla tills vidare. Jordbruksnämnden har framlagt förslag om att bland annat vissa av dessa författningar skola ersättas av en sammanfattande förordning rörande reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. Jag biträder i princip detta förslag, vilket synes vara ägnat att skapa större reda och överskådlighet på förevarande område. Till frågan om den närmare utformningen av förordningen torde jag få återkomma senare.

Övriga av riksdagen lämnade bemyndiganden, vilkas giltighet utgår vid slutet av innevarande regleringsår, torde, där ej annat särskilt angives, böra förlängas för ytterligare ett år. I

I samband med uppgörelsen angående grunderna för jordbruksregleringen under tiden januari—augusti 1951 avvecklades flertalet av de pristillägg av olika slag, som dittills utgått i syfte att hålla konsumentpriserna på jordbruksprodukter på en lägre nivå än den, som motsvarar producentpriserna. Av pristilläggen återstå sålunda för närvarande endast ett allmänt

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

mjölkpristillägg å 42,4 öre per kilogram injölkfett samt de särskilda mjölkpristillägg, som utgå i vissa delar av landet, framför allt Norrland. I den nu träffade överenskommelsen har förutsatts att dessa tillägg skola bibehållas jämväl under tiden september—december 1951. Ehuru det i och för sig varit önskvärt att i vart fall det allmänna mjölkpristillägget kunnat helt avvecklas, delar jag uppfattningen att en sådan åtgärd icke bör vidtagas för den tid som nu är i fråga. I vad mån sådant tillägg bör utgå efter 1951 års slut torde icke nu kunna avgöras. Denna fråga torde få prövas vid de överläggningar angående utformningen av jordbrukspolitiken under senare delen av regleringsåret 1951/52, som böra komma till stånd längre fram.

I propositionen nr 245/1950 angav jag att en sådan import- och exportförening för ägg, som förutsatts i 1947 års principbeslut, bildats samt att en framställning från livsmedelskommissionen om bemyndigande för kommissionen att lämna föreningen i uppdrag att handhava export och eventuell import av ägg vore under Kungl. Maj :ts prövning. .Tåg uppgav vidare, att förberedande diskussioner förts om bildande av en motsvarande förening för kött och fläsk.

Nämnda framställning från livsmedelskommissionen har numera bifallits av Kungl. Maj :t. Vidare har även en import- och exportförening för kött och fläsk bildats, och jordbruksnämnden har erhållit bemyndigande att lämna sistnämnda förening uppdraget att handhava importen och exporten av köttvaror.

De åtgärder, som sålunda vidtagits, aktualisera åter frågan om slopande av det nu utgående statliga stödet åt säsongmässig lagring av vissa animaliska produkter. Jag kommer i det följande att förorda, att prisbildningen på ägg skall bli i det närmaste helt fri. Om så blir fallet torde förutsättningar finnas för att avveckla stödet åt säsongmässig lagring av ägg. Kungl. Maj :t torde böra äga befogenhet att vidtaga de åtgärder på detta område, som kunna befinnas påkallade. Vad angår kött och fläsk synes det däremot icke möjligt att nu övergå till samma frihet i prisbildningen. Under sådana förhållanden torde lagringsstödet i fråga om dessa varor ännu ej kunna slopas. I fråga om smör torde lagringsstödet likaså behöva bibehållas under nästa regleringsår. Kungl. Maj :t bör emellertid, i likhet med vad som är fallet under innevarande regleringsår, även beträffande de sistnämnda varugrupperna äga befogenhet att begränsa eller slopa stödet.

Beträffande lagringsstödets omfattning vill jag i detta sammanhang understryka, att stödet icke bör innefatta annat än bestridande av lagringskostnader samt tillhandahållande av rörelsemedel i den utsträckning, som kan befinnas lämplig. Lagringsstödet bör sålunda ej innefatta någon avsättningsgaranti. En sådan garanti skulle för övrigt, i den mån de lagrade kvantiteterna äro avsedda för export, strida mot den av riksdagen fastslagna ståndpunkten, att statsmakterna ej böra lämna någon garanti för avsättningen av eventuella exportöverskott. Ej heller bör stödet innefatta garanti mot försämring av varan under lagringstiden.

84 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

Efter denna redogörelse för min allmänna inställning till de föreliggande spörsmålen torde jag få övergå till att behandla de grunder, som i fortsättningen synas böra tillämpas beträffande jordbruksregleringen.

Vad jag härvid kommer att anföra tager givetvis i första hand sikte på den tid, som överenskommelsen avser, men bör, därest annat ej kommer att beslutas längre fram, gälla även under återstoden av regleringsåret 1951/52.

Brödsädsregleringen.

Jordbruksnämnden har i sitt förslag till utformningen av regleringsåtgärderna i fråga om brödsäd och fodermedel utgått från att Svenska spannmålsaktiebolaget även under nästa regleringsår skall handhava importen av dessa varor. Med hänsyn till den utländska prisnivån och det handelspolitiska läget i allmänhet är det även enligt min uppfattning uteslutet att nu överföra importen och försäljningen av dessa varor från bolaget till det enskilda näringslivet.

Beträffande den inhemska regleringen torde jag först få erinra om att det utfodringsförbud på brödsäd, som gällt alltsedan de första krigsåren, hävdes sommaren 1950. Man förutsåg då, att åtgärden skulle leda till en viss användning av brödsäd för foderändamål. Såvitt nu kan bedömas har utfodringen i vart fall hittills icke mera avsevärt överstigit vad som då beräknades. Härvid är emellertid att märka, att vissa inskränkningar gjorts i fråga om handelns rätt att förfoga över inneliggande lager av brödsäd, vilka inskränkningar haft till syfte att hindra försäljning av brödsäd för uti odringsändamål.

Vad angår nästa regleringsår föreligger väl nu i och för sig ingen anledning antaga, att risken för utfodring av brödsäd skall öka. De avsevärda prishöjningar å brödsäd, som beslutats, böra i stället vara ägnade att stimulera till leverans av kvarnduglig brödsäd. Om fodersädsskörden skulle bli svag kan dock detta komma att verka i motsatt riktning. Jag anser emellertid, att man ej på nytt bör införa utfodringsförbudet med mindre så skulle visa sig oundgängligen nödvändigt. Däremot torde de nyss berörda inskränkningarna i fråga om handelns rätt att sälja brödsäd böra bibehållas åtminstone tills vidare.

Beträffande prissättningen å brödsäd torde jag här få erinra om att Kungl. Maj:ts denna dag fattade beslut innebär en höjning av garantipriserna — utöver vad som beslutats den 9 februari 1951 — med fem kronor per deciton för såväl vete som råg.

I fråga om utformningen av prisregleringen för brödsäd har jordbruksnämnden diskuterat olika system. Därvid har nämnden ansett att — förutsatt att man ej skulle bli nödsakad att återinföra utfodringsförbud samt beslag och tvångsavstående — två huvudalternativ kunna komma i fråga. Det ena är att med vissa justeringar bibehålla det system, som tillämpas innevarande regleringsår. Det andra är att övergå till ett system med successivt stigande minimipriser samt ett inlösningsförfarande sommaren 1952.

85 Kungi. Maj:ts proposition nr 207.

Nämnden har ansett att valet mellan de båda systemen i främsta rummet borde bli beroende på skördens storlek och att avgörandet därför borde träffas först sedan man vunnit kännedom om utfallet av 1951 ars brödsädsodling. Bleve skörden otillräcklig borde man bibehålla det nuvarande systemet med vissa jämkningar. Bleve skörden åter god borde man övergå till det andra systemet.

Jag delar jordbruksnämndens uppfattning beträffande de regleringssystem, som böra kunna komma i fråga. Likaså anser jag att valet mellan dem bör träffas först då skördeutfallet kan överblickas. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden att fatta beslut i denna fråga.

För den händelse det nuvarande prisregleringssystemet skulle bibehållas har jordbruksnämnden ansett, att man även bör behålla de nuvarande prisorterna, dock med den avvikelsen att Örebro icke längre bör vara prisort.

Vad denna fråga angår vill jag erinra om att jag vid behandlingen av motsvarande spörsmål våren 1950 framhöll, att den avsedda effekten av den omläggning av regleringssystemet, som då förordades, minskades om prisorterna utvidgades utöver vad statens livsmedelskommission i första hand förordat. Jag ville dock då ej motsätta mig att även Örebro under regleringsåret 1950/51 skulle få utgöra prisort ehuru med ett lägre garantipris än kustprisorterna. Då jordbruksnämnden nu ansett att man på grund av erfarenheterna från innevarande år bör slopa Örebro som prisort, därest det nuvarande systemet skulle bibehållas, biträder jag emellertid nämndens förslag. Såsom nämnden framhållit torde man för övrigt kunna räkna med att denna åtgärd icke kommer att medföra någon höjning av fraktavdraget för den spannmål, som erfordras för förmalning vid den där befintliga kvarnen.

Vad jordbruksnämnden anfört angående de jämkningar i garantipriserna, som kunna föranledas av valet av regleringssystem, föranleder ingen erinran från min sida.

De spörsmål om justeringar av vissa handelsmarginaler, som jordbruksnämnden berört, torde, i mån av behov, fa upptagas av jordbruksnämnden i samråd med priskontrollnämnden.

Handeln och kvarnarna ha hittills regelmässigt erhållit prisfallsersättning för de lager av brödsäd av äldre skörd, som de innehaft vid övergången från ett regleringsår till ett annat. På grund av den prisstegring å brödsäd, som nu avses skola ske, blir givetvis frågan om att utbetala prisfallscrsättning ej aktuell. Tvärtom uppkommer en avsevärd vinst å lagren. Såsom jordbruksnämnden framhållit synes det skäligt att denna vinst skall inlevereras till det allmänna. Kungl. Maj :t torde därför, på sätt nämnden föreslagit, böra erhålla riksdagens bemyndigande att föreskriva att företag, som bedriver yrkesmässig rörelse med spannmål, skall till Svenska spannmålsaktiebolagct inbetala prishöjningsavgift för lager av brödsäd av gammal skörd med belopp som motsvarar prishöjningarna per den 1 juni och den 1 september 1951.

86 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Med hänsyn till önskvärdheten av att priserna på höstvete, höstråg och vårvete skola fastställas före höstsådden erhöll Kungl. Maj:t våren 1950 av riksdagen bemyndigande att redan sommaren 1950 fastställa priserna å dessa produktslag för regleringsåret 1950/51. Motsvarande befogenhet torde böra utverkas för nästa regleringsår.

I samband med behandlingen av frågan om utformningen av brödsädsregleringen har jordbruksnämnden även upptagit vissa spörsmål rörande tullavgifter vid import av spannmål. Nämnden har därvid till en början ifrågasatt att spannmålsbolaget på ett eller annat sätt skulle erhålla befrielse från tull vid sådan import av brödsäd, vilken i realiteten har karaktaren av ersättning för export av inhemsk brödsäd. Såsom även jordbruksnämnden antytt synes emellertid av principiella skäl frihet från tull eller restitution av tull icke lämpligen böra komma i fråga vid dylik import. Däremot tala enligt min mening starka skäl för att spannmålsbolaget med tilllämpning av förordningen den 11 juli 1937 om utförselbevis skall äga erhålla utförselbevis för de kvantiteter inhemsk brödsäd, som bolaget exporterar.

Jordbruksnämnden har vidare hemställt att tullen för varor under tullstatistiskt nummer 181 tills vidare skulle slopas. Då det synes olämpligt, att tull skall utgå för vissa speciella slag av fodermedel, vilka importeras såsom ersättning för vanligen använda tullfria fodermedel, biträder jag nämndens förslag. Tullfriheten torde, därest riksdagen ej har något att erinra däremot, få genomföras så snart riksdagens beslut i ärendet föreligger.

Jag biträder slutligen jordbruksnämndens åsikt att den tullfrihet, som nu är medgiven för korn och malt tills vidare till och med den 30 september 1951, bör utsträckas tills vidare intill utgången av nästa regleringsår.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel.

Några ransoneringsbestämmelser i fråga om fodermedel finnas ej för närvarande. Även prisbildningen å fodermedel är i huvudsak fri. För importerad fodersäd ävensom för oljekraftfoder och importerat kli fastställer dock jordbruksnämnden de priser, som skola tillämpas i vissa importhamnar.

Man räknade tidigare med att det skulle vara möjligt för jordbruksnämnden och spannmålsbolaget att genom utförsäljning av importerade fodermedel till fastställda priser åtminstone i viss utsträckning reglera prisbildningen på den inhemska fodersäden. Under innevarande regleringsår har emellertid den starka efterfrågan, som rått på fodermedel, medfört att priserna å inhemsk fodersäd tidvis legat avsevärt över dem som spannmålsbolaget tillämpat för importfodermedel.

Hur försörjningsläget beträffande fodermedel kan komma att utveckla sig under nästa regleringsår kan icke med bestämdhet förutses. De höjningar av priserna på spannmål och fodermedel, som redan vidtagits eller som förutsetts i överenskommelsen, böra emellertid vara ägnade att öka den inhemska fodersädsodlingen och samtidigt begränsa efterfrågan.

87 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

Jag har bland annat ur denna synpunkt ej haft något att erinra mot vad överenskommelsen innehåller om en ytterligare höjning av priserna på importerade fodermedel. I samförstånd med jordbrukets organisationer har jordbruksnämnden även omedelbart efter det överenskommelsen träffats genomfört en höjning av priset på oljekraftfoder med fem kronor per deciton.

Systemet för saluförande av importerade fodermedel torde böra bibehållas under nästa regleringsår. Vad den inhemska fodersäden angår torde man höra söka att fortfarande lämna såväl handeln som prisbildningen fri. Huruvida detta blir möjligt kommer givetvis att i främsta rummet bli beroende av skördens storlek.

Beträffande prisbildningen å den inhemska fodersäden torde man vidare liksom hittills böra eftersträva att fodersädspriset skall stå i sådant förhållande till brödsädspriset, att risk ej uppstår för utfodring av brödsäd. Möjligheterna att påverka detta pris genom försäljning av importerade fodermedel kunna emellertid komma att bli begränsade. Redan av kostnadsskäl torde man nämligen icke böra räkna med nagon ökning av spannmalsbolagets import av fodermedel.

I fråga om prissättningen å importerade fodermedel må för övrigt framhållas, att den statliga subventionen icke bör ökas utöver den subvention, som sker vid nu rådande relation mellan världsmarknadspriser och utförsälj ningspriser här i landet utan i stället om möjligt minskas. Eventuella prisstegringar utomlands böra sålunda i princip få sia igenom i spannmalsbolagets utförsäljningspriser — givetvis med beaktande av vad som förut sagts om kompensation för dylika kostnadsökningar — medan prissänkningar böra användas för att minska spannmålsbolagets kostnader för verksamheten.

Vad jordbruksnämnden anfört angående befogenheten för nämnden att med hänsyn till den differens, som även under nästa regleringsår torde komma att föreligga mellan det inhemska och det utländska priset på fodersäd, uttaga en utjämningsavgift vid en överskottsproduktion av animaliska produkter föranleder ingen erinran från min sida.

Nu utgående fraktbidrag vid transport av fodermedel till Norrland torde, såsom jordbruksnämnden föreslagit, böra bibehållas oförändrade under nästa regleringsår.

Jordbruksnämndens förslag att det inköpspris, som spannmålsbolaget skall tillämpa för oljekraftfoder av svenskt frö, i princip i ej skall vara högre än importpriset för motsvarande utländsk vara, föranleder ingen erinran från min sida.

Oljeväxtregleringen.

Mot de synpunkter, som jordbruksnämnden anfört angående odlingen av vårsådda oljeväxter innevarande år, har jag intet att erinra. Jag kan även godtaga nämndens förslag beträffande grundpriset på dylikt frö. Odlanprisct per kilogram levererat frö med 18 procent vattenhalt torde sålunda böra fast-

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

ställas för vårraps och vårrybs till 70 öre per kilogram, för vitsenap till 75 öre per kilogram, för oljelin till 80 öre per kilogram och för oljedådra till 65 öre per kilogram. Priserna höra avse frö med en renhetsgrad av 96 eller, för oljelin, 94 procent. De definitiva garantipriserna å oljeväxtfrö av 1951 års skörd, vilka avse till oljefabrikerna levererat frö med 9 procent vattenhalt, torde Kungl. Maj :t senare få fastställa.

För att eventuellt uppkommande överskottspartier av frö av Fiskebysenap, vallmofrö och hampfrö skola kunna tillgodogöras för oljeutvinning, bör jordbruksnämnden vidare äga befogenhet att föranstalta om inlösen av dessa fröslag till priser, som avvägas med hänsyn till oljehalten. Enahanda befogenhet bör tillkomma nämnden även beträffande andra oljehaltiga fröslag, till exempel solros, soja, crambe med flera. I fråga om icke kontraktsodlade fröpartier bör emellertid hinder icke möta mot att inlösningspriserna fastställas till lägre belopp än de priser, som skola utgå till kontraktsodlare.

För att prissättningen på höstsådda oljeväxter skall kunna ske i god tid före sådden, erhöll Kungl. Maj :t våren 1950 bemyndigande att fastställa odlarpriset för höstraps av 1951 års skörd. Motsvarande bemyndigande torde nu böra lämnas beträffande höstraps och höstrybs av 1951 års skörd.

I propositionen nr 245/1950 anförde jag, att frågan om möjligheten och lämpligheten av att slopa det dittills tillämpade systemet beträffande organisationen av odlingen av oljeväxter och att övergå till ett friare system borde noggrant övervägas till ett kommande år. Jag uttalade vidare, att det borde få ankomma på statens jordbruksnämnd att närmare pröva denna fråga i samråd med representanter för de berörda intressena. På sätt framgår av jordbruksnämndens skrivelse med förslag till regleringsåtgärder ha även överläggningar i frågan ägt rum mellan nämnden och representanter för samtliga berörda intressen. Vid dessa överläggningar har man kommit fram till ett förslag till en viss omorganisation. Förslaget innebär i huvudsak, att det nuvarande centralorganet för organisationen av odlingen, nämligen den s. k. Oljeväxtcentralen, vilken utgjort en avdelning inom Svenska lantmännens riksförbund, skall ersättas av ett nytt centralorgan. Detta skulle utgöras av en särskild ekonomisk förening. 1 denna skulle som medlemmar ingå oljefabrikerna samt odlarna, Sveriges lantbruksförbund och spannmalsaktiebolaget med en sådan fördelning av andelarna och representationen^i styrelsen, att fabrikerna och odlarna skulle få lika stort inflytande. Lantbruksförbundet och spannmålsbolaget skulle vardera ha en representant i styrelsen. Ordföranden i styrelsen skulle utses av jordbruksnämnden. Det allmänna skulle salunda genom styrelsens ordförande och spannmålsbolagets representation i föreningen få utslagsröst i föreningen. Den sålunda föreslagna omorganisationen, vilken tillstyrkts av samtliga de i överläggningarna deltagande, synes ägnad att undanröja de väsentligaste av de anmärkningar, som riktats mot det nuvarande systemet. Jag biträder därför förslaget. Sedan det nya organet trätt i verksamhet torde det få ankomma på detta att i första hand pröva, vilka ytterligare förändringar som kunna vara påkallade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

89 Potatisregleringen.

I fråga om fabrikspotatis innebär Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan, enligt vad förut nämnts, att odlarpriset höjs med 7 öre per hektoliter och stärkelseprocent.

Jag torde få erinra om att Kungl. Maj :t den 22 september 1950 bemyndigat statens jordbruksnämnd att med Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. träffa överenskommelse om föreningens inköp och försäljning av potatisstärkelse under tiden den 1 oktober 1950—den 30 september 1951 i huvudsaklig överensstämmelse med upprättat förslag till avtal. Sådant avtal har senare träffats mellan jordbruksnämnden och föreningen. Kungl. Maj.-t har emellertid vid sitt bemyndigande gjort förbehåll om att den i avtalets 7 § av jordbruksnämnden gjorda utfästelsen vinner riksdagens godkännande. Avtalet innebär, bland annat, att föreningen inköper den myckenhet potatisstärkelse, som framställes enligt meddelade tillverlcningslicenser å högst 300 000 deciton, med undantag av vad som erfordras till husbehov för tillverkaren och dennes potatisleverantörer. Enligt 7 § i avtalet åtager sig nämnden — under förutsättning av statsmakternas godkännande och om avtalet icke skulle komma att förnyas för tillverkningsåret 1951/52 —- att vidtaga eller föranstalta om åtgärder från statens sida, vilka bereda föreningen möjlighet att erhålla dels minst 65 kronor 25 öre per deciton för den 1 oktober 1951 inneliggande lager av extra prima, prima och ej fullt prima potatismjöl, dock med avdrag av 30 000 deciton, dels ersättning för ränte- och lagringskostnader enligt i avtalet angivna grunder i avseende å inneliggande lager av extra prima, prima och ej fullt prima potatismjöl, utom 30 000 deciton, under tre månader, räknat från och med den 1 oktober 1951.

De enligt 7 § av jordbruksnämnden gjorda åtagandena torde nu böra underställas riksdagen.

Vad nämnden i övrigt anfört angående potatisregleringen föranleder ingen erinran från min sida.

Äggregleringen.

I fråga om äggproduktionen innebär Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan att äggpriset skall vara i det närmaste helt fritt. Vad angår den närmare utformningen av äggregleringen har jordbruksnämnden föreslagit att det allmänna i fortsättningen icke skall lämna garanti för något bottenpris på ägg samt att priserna skola få vara fria intill en viss övre gräns. Såsom lämplig sådan gräns har mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation överenskonnnits ett producentpris av 3 kronor 75 öre per kilogram. Därvid har emellertid förutsatts att, om denna gräns fastställes, Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd skall äga rätt att uttaga utjämningsavgift vid export av ägg, för den händelse äggproduktionen i fortsättningen skulle visa överskott samtidigt som en marginal föreligger mellan fodermcdelspriscrna inom och utom landet.

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Vad jordbruksnämnden sålunda föreslagit synes böra godtagas. Jag har ej heller något att erinra mot vad nämnden anfört angående det sätt, på vilket den övre prisgränsen bör skyddas, eller angående de allmänna riktlinjer, efter vilka export- och importföreningen för ägg bör bedriva sin verksamhet.

Jordbruksnämnden har slutligen föreslagit, att den år 1942 inrättade clearingkassan för ägg och äggprodukter skall avvecklas samt att den behållning, som innestår å kassan sedan de av statsverket förskotterade rörelsemedlen återlevererats, skall överföras till nyssnämnda förening för att av föreningen användas efter samma grunder som de medel, vilka tidigare överförts till föreningen från jordbruksnämnden. Jag biträder jämväl detta förslag.

Köttvaruregleringen m. m.

Såsom tidigare berörts torde under nästa regleringsår underskott komma att föreligga beträffande både kött och fläsk. En betydande import av dessa varor synes därför bli nödvändig. Då världsmarknadspriset å fläsk ligger avsevärt över den inhemska prisnivån och även importpriset å kött åtminstone i en del fall kan komma att ligga över det inhemska, torde det alltjämt icke vara möjligt att övergå till helt fri prisbildning på köttvaror. Jag förordar därför att, såsom jordbruksnämnden föreslagit, prisregleringen på köttvaror tills vidare skall bibehållas och utformas i huvudsak på samma sätt som under innevarande regleringsår. Under sådana förhållanden torde jämväl, såsom redan angivits, det statliga lagringsstödet för köttvaror böra bibehållas. I överensstämmelse med vad som gäller under innevarande regleringsår torde sådant stöd böra utgå därest priset för någon varugrupp understiger den fastställda medelprisnivån med mer än 10 procent.

Jag har redan förut nämnt, att jag ej haft något att erinra mot att importen av köttvaror överlämnas åt den förening, som bildats för ändamålet. De vinster och förluster, som kunna uppstå vid denna import, torde i första hand böra utjämnas inom föreningen. Visar rörelsen i sin helhet förlust på grund av alltför stor differens mellan importpriserna och de inhemska priserna, bör förlusten få täckas ur clearingkassan för kolonialvaror. Jag vill erinra om att denna kassa redan nu användes för clearing av priserna på importerade köttvaror. Däremot är jag ej nu beredd att taga ställning till frågan om dispositionen av eventuellt uppkommande vinst å importen. Skulle — vilket i och för sig är mindre sannolikt — föreningens import under instundande regleringsår till följd av förhållandet mellan importpriserna och de inhemska priserna utvisa vinst, torde därför denna vinst böra inlevereras till jordbruksnämnden och frågan om dispositionen av medlen avgöras senare.

Det stöd, som för närvarande utgår till ullproduktionen, har på grund av den kraftiga stegringen av ullpriset fått minskad betydelse. Då fårstammen alltjämt fortsätter att minska anser jag dock att stödet bör behållas. Bidraget torde böra utgå med samma belopp som under innevarande budgetår eller 1 krona per kilogram.

Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

91 Regleringen av handeln med mjölk, mejeriprodukter och fettvaror.

Såsom förut antytts torde de nu gällande statliga regleringsåtgärderna på detta område, vilka främst avse att reglera fetthalten i mjölk och vissa andra mejeriprodukter, i stort sett böra bibehållas oförändrade. Det bör emellertid få ankomma på Kungl. Maj :t att under hänsynstagande till utvecklingen av det ekonomiska läget och försörjningsläget besluta om åtgärdernas fortsatta bestånd eller om de ändringar däri, som kunna anses påkallade.

Vad särskilt angår standardiseringen av konsumtionsmjölken vill jag erinra om att en höjning av mjölkens fetthalt med 0,5 procent enligt vad jordbruksnämnden framhållit skulle betyda att salupriset på mjölken skulle behöva höjas med 4 å 5 öre per liter. Det förefaller mig icke sannolikt, att mjölk till ett dylikt pris skulle röna någon större efterfrågan i nuvarande läge. Det är vidare att märka att endast en mindre del av mejerierna äger den tekniska utrustning, som erfordras för att saluhålla mjölk med två olika fetthaltsgrader. Då en generell höjning av mjölkens fetthalt icke torde böra komma i fråga, kan ett medgivande att vid sidan av mjölk med den nuvarande fetthalten av 3 procent saluhålla mjölk med högre fetthalt icke väntas få någon nämnvärd betydelse för lösandet av de aktuella överskottsproblemen inom förevarande område.

Enligt den mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation träffade överenskommelsen skola för tiden efter utgången av innevarande regleringsår vissa åtgärder vidtagas i syfte att delvis utjämna verkningarna av den relativa förskjutning av jordbrukspriserna, som påkallas av marknadsförhållandena, och därjämte påskynda produktionsomläggningen. Dessa åtgärder bestå till en början däri att de merinkomster, som erhållas genom prishöjningen på grädde och ost, skola av riksföreningen fördelas på den mjölk, som inväges inom områden där möjligheterna att utnyttja de i överenskommelsen angivna prisförbättringarna äro relativt små. Vidare skola enligt överenskommelsen även de utjämningsavgifter, som kunna komma att utgå vid export av mejeriprodukter efter den 31 augusti 1951, överföras till riksföreningen för att användas för nyssnämnda ändamål.

Mot vad sålunda föreslagits synes icke något vara att erinra. Anordningen bör dock betraktas som en åtgärd av tillfällig art under övergångstiden till dess den erforderliga omställningen av produktionen kommit till stånd. Det torde få ankomma på riksföreningen att upprätta förslag till fördelningen av medlen. Förslaget bör därefter underställas jordbruksnämnden för godkännande.

Kungl. Maj :ts förut denna dag meddelade beslut i jordbrukets prisfrågor innebär vidare bl. a. att allmänt och extra mjölkpristillägg skola utgå med oförändrade belopp under den del av nästa regleringsår, som nu är i fråga. Kostnaderna för utbetalande av dylika tillägg enligt hittillsvarande grunder ha för hela nästa regleringsår beräknats till 87,7 miljoner kronor.

92 Kungi. Maj. ts proposition nr 207.

Såsom jordbruksnämnden framhållit kan man icke räkna med att den avsedda ändringen i produktionsinriktningen skall ge något omedelbart större utslag i produktionssiffrorna. Man torde därför, såvida ej exportmöjligheterna skulle förbättras, få räkna med att avsättningssvårigheter beträffande smör komma att uppstå under nästa regleringsår. Enligt överenskommelsen skola de statliga myndigheterna på allt sätt verka för att den produktion av mejeriprodukter, som uppkommer under sagda regleringsår, skall vinna avsättning. I anslutning härtill har överenskommits att vinst, som uppstår vid export av svenska oljeväxtfröer eller av oljor, beredda ur dylika fröer, skall få användas för att täcka förluster på export av mejeriprodukter efter den 31 augusti 1951, i den mån vinsten icke åtgår för att täcka löpande utgifter för clearingkassan för fettråvaror.

Mot dessa punkter i överenskommelsen är enligt min mening intet att erinra. De åtgärder i syfte att ändra produktionsinriktningen, som avses skola vidtagas för nästa regleringsår, kunna, som redan framhållits, självfallet icke väntas omedelbart lösa de avsättningsproblem, som föreligga i fråga om mejeriprodukter. Det synes under sådana förhållanden rimligt, att de statliga myndigheterna skola medverka till att underlätta avsättningen av ifrågavarande del av produktionen. Det synes likaså skäligt, att den vinst, som kan uppstå vid export av produkter av den svenska oljeväxtodlingen, sedan clearingkassans löpande utgifter täckts, skall få användas för att täcka eventuella förluster vid export av mejeriprodukter. En dylik åtgärd torde icke böra anses utgöra något avsteg från principen, att det allmänna icke bör lämna bidrag till täckande av förluster vid export av en överskottsproduktion, utan bör i stället betraktas som en jordbrukets clearing av vinster och förluster å olika produktionsgrenar.

Oavsett vad som göres för att minska överskottet av smör under nästa regleringsår och för att få avsättning för detta överskott är det emellertid angeläget att man snabbt söker finna avsättning för det smör, som måst upplagras sedan exporten av smör på Västtyskland upphörde. En fortsatt lagring av smöret synes nämligen av skäl som jordbruksnämnden anfört om möjligt böra undvikas. Det kan emellertid för dagen icke med säkerhet avgöras, i vad mån möjlighet finnes att exportera detta smör på andra utlandsmarknader eller vilka priser som kunna erhållas vid en sådan export. Det torde därför nu ej heller vara möjligt att taga definitiv ställning till frågan, vilka åtgärder som från det allmännas sida böra göras för att underlätta en avveckling av smörlagren. Det torde dock vara klart att de priser, som kunna erhållas vid en eventuell export, komma att bli avsevärt lägre än det inhemska priset. Såsom jordbruksnämnden framhållit kan det knappast anses vara rimligt att jordbruket helt skall bära en dylik förlust, samtidigt som under regleringsåret en betydande vinst uppkommit vid export av inhemskt rapsfrö och oljor av sådant frö. Jag förordar därför att, i likhet med vad som föreslagits för nästa regleringsår, medel från clearingkassan för fettvaror skola få användas till täckande av ifrågavarande förluster, dock endast inom ramen för de vinster, som under regleringsåret

93 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

uppkommit eller uppkomma vid export av svenska oljeväxtfröer och därav beredda oljor. Ersättning från clearingkassan torde vidare böra utgå endast i den mån de priser, som erhållas vid exporten, understiga dem som kunde ha påräknats, om exporten till Västtyskland fått avsedd omfattning.

Jordbruksnämnden har även diskuterat vissa åtgärder som, för den händelse export ej kan komma till stånd, skulle kunna vidtagas för att öka avsättningen av smöret på den inhemska marknaden. Därvid har nämnden ansett att man som en nödfallsåtgärd skulle kunna överväga att anordna en clearing mellan smör och margarin på den inhemska marknaden. Detta skulle ske på så sätt att margarinet skulle beläggas med en särskild clearingavgift, som skulle tillföras jordbruksnämndens clearingkassa för fettvaror. De medel som inflöte genom clearingavgiften skulle sedan användas till att nedsätta konsumentpriset på smör. Jordbruksnämnden har understrukit, att en sådan åtgärd icke vore tilltalande och borde tillgripas endast i nödfall, då ansträngningar att till rimliga priser finna avsättning för smöret på andra vägar visat sig fruktlösa. Vidare borde margarinpriset icke genom en dylik anordning höjas till mer än högst 4 kronor per kilogram. Nämnden har i anslutning till dessa uttalanden framhållit att det syntes tveksamt, om en dylik clearing av priserna på smör och margarin över fettclearingkassan kunde inrymmas i de nuvarande reglerna för kassans verksamhet. Det syntes därför önskvärt att Kungl. Maj :t skulle erhålla riksdagens bemyndigande att, om så befunnes nödvändigt, besluta om ett dylikt clearingförfarande.

Med anledning av vad jordbruksnämnden sålunda anfört vill jag framhålla, att man enligt min mening särskilt i nuvarande läge måste hysa mycket stora betänkligheter mot en åtgärd av det slag som nu angivits. På sätt förut framhållits är det emellertid ej möjligt att nu överblicka vad som kan göras för att avveckla ifrågavarande lager. I enlighet med det allmänna bemyndigande, som för innevarande budgetår lämnats Kungl. Maj:t att inom den anvisade anslagsramen handhava jordbruksregleringen och vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar i densamma, torde Kungl. Maj :t emellertid få vidtaga de åtgärder, som kunna vara lämpliga för att avveckla smöröverskottet. I den mån så visar sig behövligt torde jag senare få anmäla denna fråga för Kungl. Maj :t.

Vad jordbruksnämnden anfört angående regleringen av ostpriset samt om avgifterna för denna vara kan jag godtaga.

Kungl. Maj :t bör slutligen alltjämt äga bemyndigande dels att uttaga accis och tilläggsaccis å sådana varor, som avses i förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa andra fettvaror, dels att upptaga en rörlig clearingavgift vid import av fettämnen, motsvarande i varje särskilt fall skillnaden mellan normalpriset och den faktiska anskaffningskostnaden för varan i fråga.

Konstgödselregleringen.

Vad jordbruksnämnden här anfört föranleder ingen erinran från min sida.

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Stödet åt lin- och hampodlingen.

Såsom framgår av vad förut anförts har 1949 års lin- och hamputredning, med utgångspunkt från de priser å brödsäd av 1951 års skörd som angivits i Kungl. Maj :ts beslut den 9 februari 1951, förordat att riktpriserna för lin- och hamphalm av detta års skörd i enlighet med en med Riksförbundet Lin och hampa träffad överenskommelse skulle bestämmas till 24 respektive 14 öre per kilogram. Jag har i och för sig intet att erinra mot detta förslag. I betraktande av den ytterligare prishöjning å spannmål, som nu beslutats, synes dock en justering uppåt av riktpriserna påkallad. Riktpriserna kunna enligt min uppfattning skäligen bestämmas till 27 öre för linhalm och 15 öre för hamphalm.

Denna höjning av riktpriserna kan givetvis komma att påverka kostnaderna för stödet. Å andra sidan innebär det förslag beträffande beräkningen av stödet, som framlagts i propositionen nr 192 till innevarande års riksdag, en viss reduktion av stödet i förhållande till utredningens förslag. Med hänsyn härtill torde man vid beräkningen av anslagsbehovet kunna utgå från det belopp som utredningen angivit eller i runt tal 1 250 000 kronor.

Förordningen angående reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m.

De införselbestämmelser, som utgöra det författningsmässiga underlaget för jordbruksnämndens importreglerande verksamhet, äro för närvarande meddelade i ett stort antal författningar. Jag delar jordbruksnämndens åsikt, att de grundläggande bestämmelserna på detta område böra sammanföras i en gemensam förordning. På grund härav har inom jordbruksdepartementet, med utgångspunkt från ett vid jordbruksnämndens regleringsskrivelse fogat författningsutkast, upprättats ett förslag till förordning angående reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. Förslaget torde få föreläggas riksdagen till antagande.

Beträffande innehållet i förslaget torde jag i övrigt få anföra följande.

Förordningen utgör så gott som uteslutande en sammanställning av redan gällande bestämmelser. För samtliga de varor, vilka äro upptagna i den vid förordningen fogade förteckningen, fordras sålunda redan nu införseltillstånd. För det övervägande flertalet av dessa har nämnden även redan nu befogenhet att uttaga införselavgift. Det viktigaste undantaget utgöres av vissa till människoföda avsedda spannmålsprodukter. Av skäl som angivits i jordbruksnämndens skrivelse synes det emellertid lämpligt att möjlighet skapas att uttaga införselavgift även för dylika produkter.

Importregleringen torde böra under Kungl. Maj :ts inseende handhas av jordbruksnämnden. I vissa fall kan det emellertid tänkas vara lämpligt att uppdraga tillståndsgivningen åt annan myndighet. Detta kan exempelvis vara fallet beträffande import av hästar, förutsatt att importen har ringa eller ingen betydelse ur jordbruksregleringssynpunkt men däremot bör

95 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

kontrolleras av annan anledning, såsom för att förebygga spridande av djursjukdomar. Det synes därför lämpligt att det skall få ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra vilken eller vilka myndigheter som skola handha importregleringen.

Såsom jordbruksnämnden erinrat har i 1947 års riksdags principbeslut angående riktlinjerna för jordbrukspolitiken förutsatts, att formellt licensgivning skall ske vid införsel av jordbruksprodukter men att man i största möjliga utsträckning bör söka genomföra den erforderliga importregleringen medelst uttagande av importavgifter. Denna ståndpunkt bör givetvis vara vägledande vid tillämpningen av förordningen. Jordbruksnämnden torde i överensstämmelse därmed böra söka att i största möjliga utsträckning utställa generella importtillstånd — exempelvis till sådana importoch exportföreningar, som med statsmakternas godkännande bildats för att handha import och export av vissa jordbruksprodukter. I den mån importregleringen, på grund av det utländska prisläget eller av andra skäl, ej behövs för viss vara, bör vidare undantag från förordningen kunna medgivas.

Vad nu sagts om att importregleringen i realiteten i främsta rummet bör genomföras genom uttagande av importavgifter kan dock givetvis tilllämpas endast i begränsad utsträckning, så länge det av valutamässiga och handelspolitiska skäl är nödvändigt att uppehålla en mer allmän importreglering.

På tal om formerna för importregleringen vill jag vidare erinra om vad i propositionen nr 245/1950 anförts om den betydelse, som Sveriges anslutning till Havanastadgan (ITO) och det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) kan komma att få för utformningen av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område.

Enligt 1 § andra stycket i förslaget skall jordbruksnämnden vid meddelande av tillstånd till import äga föreskriva villkor för tillgodonjutande av tillståndet. Motsvarande befogenhet tillkommer redan nu jordbruksnämnden enligt flertalet importregleringsförfattningar på nu ifrågavarande område och för övrigt även handels- och industrikommissionen vid den tillståndsgivning, som ankommer på sistnämnda myndighet.

Med anledning av de bestämmelser om införselavgift, som förslaget innehåller, vill jag erinra om att jag i propositionen nr 245/1950 bland annat uttalade, att Kungl. Maj :t redan från och med regleringsåret 1950/51 borde äga att, i den mån så visade sig erforderligt, förordna om uttagande av sådana export- och importavgifter å jordbruksprodukter, som enligt 1947 års riksdags principbeslut angående riktlinjerna för jordbrukspolitiken skola kunna användas såsom medel i prisregleringsverksamheten. Jag anförde vidare att det borde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de bestämmelser, som kunde erfordras i fråga om redovisningen och användningen av dylika avgifter. Någon erinran häremot gjordes ej av riksdagen, Mot bakgrunden härav torde de bestämmelser om införselavgift, som nu intagits i förslaget icke påkalla någon närmare motivering.

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Kostnader för Svenska spannmålsaktiebolaget.

I årets statsverksproposition har till kostnader för spannmålsbolagets verksamhet för budgetåret 1951/52 upptagits ett beräknat belopp av 35 miljoner kronor. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 mars 1951 har vidare jordbruksnämnden anmält att av de medel, som riksdagen tidigare anvisat, i runt tal 48 miljoner kronor funnes disponibla för täckande av bolagets kostnader under verksamhetsåret 1950/51. Kostnaderna under detta år beräknades emellertid till 75 miljoner kronor. Ett tilläggsanslag av 27 miljoner kronor erfordrades därför.

För verksamhetsåret 1951/52 har spannmålsbolaget i sin förut nämnda skrivelse till jordbruksnämnden den 23 februari 1951 uppskattat kostnaderna till 100 miljoner kronor. Jordbruksnämnden har för sin del, med hänsyn till de höjningar av utförsäljningspriserna å spannmål och fodermedel, som nämnden förordat, ansett kostnaderna kunna beräknas till 75 miljoner kronor.

Jordbruksnämndens beräkningar torde böra godtagas. Totalt skulle sålunda ertordras ett anslag å (27 -f- 75 =) 102 miljoner kronor. Med hänsyn till beräkningarnas osäkerhet synes anslaget emellertid lämpligen böra upptagas med 105 miljoner kronor.

Särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland, m. m.

Under de senaste budgetåren ha vissa belopp ställts till förfogande för produktionsbefrämjande åtgärder på jordbrukets område i Norrland samt vissa delar av Kopparbergs och Värmlands län. För ett vart av budgetåren 1941/42—1948/49 har medgivits, att ett belopp av 900 000 kronor finge för detta ändamål utgå av anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Av sagda belopp utgick för år 1948 500 000 kronor till hushållningssällskapen i ifrågavarande län för olika åtgärder på jordbrukets område — därav till hushållningssällskapen i Västerbottens och Norrbottens län 100 000 kronor vardera — samt återstoden främst till ett antal mejeriföreningar såsom bidrag till uppförande av nya mejerianläggningar. För budgetåret 1949/50 höjdes beloppet till 1 miljon kronor. Höjningen var föranledd av att det ansågs önskvärt att ge hushållningssällskapen i Västerbottens och Norrbottens län ett särskilt stöd i avbidan på att förslag komme att framläggas angående ändrade grunder för fördelningen av anslaget till bidrag till hushållningssällskapens omkostnader. Anslagshöjningen, 100 000 kronor, disponerades så att nämnda båda sällskap för sin verksamhet under år 1950 tillfördes hushållningssällskapet i Västerbottens län 40 000 kronor och hushållningssällskapet i Norrbottens län 60 000 kronor.

Även för innevarande budgetår har medgivits, att ur anslaget till prisreglerande åtgärder ett belopp av 1 miljon kronor får disponeras till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland m. m. Därvid har avsetts

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

att nyssnämnda båda hushållningssällskap jämväl för år 1951 skola erhålla sammanlagt 100 000 kronor såsom ett särskilt stöd till deras verksamhet.

Jag torde här få erinra om att jag jämlikt vederbörligt bemyndigande den 12 maj 1950 tillkallat sakkunniga för att utreda frågan om ändrade grunder för fördelningen av hushållningssällskapens omkostnadsanslag. I de sakkunnigas uppdrag ingår även att utreda frågan om ett inarbetande av de s. k. norrlandsbidragen i sällskapens omkostnadsanslag. Enligt vad jag inhämtat torde utredningens arbete kunna slutföras inom sådan tid, att förslag i ämnet kan föreläggas nästa års riksdag. I avbidan på detta förslag torde emellertid för budgetåret 1951/52 medel för produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m. böra beräknas utgå ur prisregleringsanslaget i samma ordning som hittills. Därvid torde även det särskilda stöd, som för år 1950 och innevarande år lämnats hushållningssällskapen i Västerbottens och Norrbottens län, böra bibehållas.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden förordar jag att från prisregleringsanslaget även för nästa budgetår ett belopp av 1 miljon kronor skall avses till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland m. m.

Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet.

Jag har redan förut angivit att enligt min mening statsmakterna även under nästa regleringsår i viss utsträckning böra lämna stöd åt säsongmässig lagring av jordbruksprodukter. Jordbruksnämnden har beräknat omkostnaderna härför till 9 miljoner kronor eller 3 miljoner kronor mer än det belopp som i statsverkspropositionen preliminärt upptagits för ändamålet. Mot denna beräkning har jag intet att erinra.

Jag torde emellertid i detta sammanhang även få erinra om att Kungl. Maj:t genom beslut den 29 december 1950 bemyndigat jordbruksnämnden att föranstalta om beredskapslagring av vissa importerade livsmedel samt att för erforderlig förskottering av rörelsemedel i samband med beredskapslagringen anlita det reservationsanslag om 88 250 000 kronor, som riksdagen beviljat för lagring av jordbruksprodukter in. m. Det synes lämpligt att kostnaderna för denna beredskapslagring samt för den ytterligare beredskapslagring av livsmedel, som kan komma att ske, skola få bestridas från förevarande anslag. För ändamålet torde för nästkommande budgetår böra beräknas ett belopp av 3 miljoner kronor. Med hänsyn härtill torde anslaget för nästa budgetår böra uppföras med sammanlagt 12 miljoner kronor.

Anslagsäskanden m. in.

Kostnaderna för genomförandet av de av mig nu förordade förslagen till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för nästa regleringsår torde komma att uppgå till i runt tal 94 miljoner kronor. Av detta belopp belöpa 63,7 miljoner kronor på allmänt mjölkpristillägg, 24 miljoner kronor på mjölkpristillägg inom vissa delar av landet, 1,25 miljoner kronor på stöd åt

7 Iiilxang till riksdagens protokoll 1951. i samt. Nr 207.

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

1951 års odling av lin och hampa samt 5 miljoner kronor på diverse kostnader. Sistnämnda belopp är enligt vad jordbruksnämnden upplyst bland annat avsett att användas för ersättning till Svenska mejeriernas riksförening för handhavandet av vissa med mjölk- och matfettsregleringen sammanhängande uppgifter samt till utgifter för ersättande av förluster i samband med lagring och annat omhändertagande av animaliska produkter. Nu ifrågavarande post torde även få anlitas för täckande av de utgifter, som föranledas av förslagen till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland m. in.

Enligt vad jordbruksnämnden anfört torde emellertid av de medel, som anvisats för prisreglerande åtgärder under innevarande regleringsår, komma att uppstå en reservation av'omkring 60 miljoner kronor. Med beaktande härav torde till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1951/52 böra anvisas ett reservationsanslag av 34 miljoner kronor. I enlighet med vad jag i det föregående förordat torde vidare för sagda budgetår böra anvisas till bestridande av kostnaderna för Svenska spannmålsaktiebolaget ett reservationsanslag av 105 miljoner kronor samt till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet ett förslagsanslag av 12 miljoner kronor.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag

1) att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att dels medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för reglering under nästkommande regleringsår av produktions- och avsättningsförhållandena på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer jag angivit i det föregående;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att fastställa priser på brödsäd och oljeväxter av 1952 års skörd i huvudsaklig överensstämmelse med vad som förut angivits;

dels å riksstaten för budgetåret 1951/52 under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag av 34 000 000 kronor;

b) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsakiiebolagets verksamhet ett reservationsanslag av 105 000 000 kronor;

c) till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försaljningsverksamhet ett förslagsanslag av 12 000 000 kronor;

Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

2) att förslaget till förordning angående reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. in. måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: G. Luzell.

Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

101 Bilaga 1.

PM

med översikt över hittills vidtagna regleringsåtgärder på jordbrukets område.

Beträffande de regleringsåtgärder, som från statsmakternas sida företagits till och med första kvartalet 1950, hänvisas, utöver vad i det följande anföres, till propositionerna nr 278/1941, 319/1942, 246/1943, 253/1944, 303/1945, 267/1946, 280/1947, 275/1948, 212/1949 och 245/1950.

Spannmålsregleringen. Med utgången av juni månad 1950 upphörde följande kungörelser att gälla:

a) kungörelsen den 31 augusti 1940 (nr 809) angående reglering av brödsädsförbrukningen;

b) kungörelsen den 10 januari 1941 (nr 19) angående reglering av förbrukningen av mjöl och gryn av havre och korn;

c) kungörelsen den 30 augusti 1941 (nr 711) angående reglering av handeln med vissa slag av spannmål, samt

d) kungörelsen den 17 juni 1943 (nr 417) angående beslag å vissa slag av spannmål och rotfrukter, m. in.

I stället för de sålunda upphävda författningarna utfärdade Kungl. Maj :t den 22 juni 1950 kungörelse (nr 397) med vissa bestämmelser om förmalning av vete och råg m. m. Innebörden av dessa åtgärder var i stort sett följande (jordbruksnämndens cirkulär nr 3/1950).

Den 1 juli 1950 upphörde med här nedan angivna undantag samtliga inskränkningar i rätten att förfoga över spannmål. Förbudet att använda vete och råg för utfodring hävdes. Auktorisationsförfarandet beträffande spannmålshandlare slopades. Däremot bibehölls rapportskyldigheten till spannmålsbolaget. Bestämmelserna om kvarntillstånd upphävdes och ersattes med skyldighet för den som bedriver handelsförmalning av vete och råg att göra anmälan härom till jordbruksnämnden samt att verkställa viss rapportering till nämnden. I samband med att bestämmelserna om kvarntillstånd upphävdes slopades föreskrifterna om mallön och högsta pris å mannagryn.

Normalpriser på brödsäd av 1949 och tidigare års skörd gällde intill den 1 september 1950. Några normalpriser på brödsäd av 1950 års skörd fastställdes inte. I stället infördes enligt beslut av 1950 års riksdag ett system med garantipriser till odlarna. Systemet innebär att spannmålsbolaget samt, enligt avtal med bolaget, vissa kvarnar och spannmålshandlare förbundit sig att vid inköp från odlare av fullgod brödsäd av normalkvalitet och med en vattenhalt av 16,5 procent betala vissa lägsta priser vid leverans till vissa prisorter. Garantipriset vid leverans till kustprisort var per den 1 september 1950 för vårvete 33 kronor 20 öre, för höstvete 30 kronor 20 öre och för råg 29 kronor 20 öre, allt per deciton. (Motsvarande priser per den 1 september 1949 voro för vårvete 34 kronor 40 öre samt för höstvete och råg 29 kronor 40 öre, men gällde då för leverans vid ett betydligt större antal prisorter, av vilka många voro belägna i inlandet.) För inlandsprisorten Örebro gäller ett 75 öre per deciton lägre pris och vid leverans till annan ort än prisort minskas garantipriset med transportkostnaden till

102 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

närmaste prisort. För senare leverans tillämpas en successiv prisstegring av 10 öre per deciton och halvmånad till och med den 16 maj 1951. En sådan kraftigare prisstegring under oktober och november månader, som gällde för 1949 års skörd för att minska tidiga leveranser under hösten, har sålunda icke tillämpats under regleringsåret 1950/51.

Vid leveranser från spannmålshandlare till kvarnar eller till andra handlande ha några bestämda priser icke varit fastställda. Prisbildningen har emellertid påverkats av att spannmålsbolaget garanterat kvarnindustrien att i mån av tillgång försälja brödsäd till priser, som med 1 krona 25 öre per deciton överstiga garantipriset till odlare. Dessa priser baseras på leverans i vissa importhamnar och fraktkostnaden från närmaste importhamn belasta kvarnarna oavsett varifrån leverans sker. Systemet har medfört en viss begränsad rörelsefrihet i prisbildningen. Dessutom ha fraktbidrag från spannmålsbolagets sida behövt lämnas i betydligt mindre utsträckning än tidigare vid leverans från spannmålshandlare til! kvarnar.

Fram till den 1 september 1950 förelåg skyldighet att vid framställning av vetemjöl använda viss procent råg och viss procent vårvete (livsmedelskommissionens cirkulär nr 3316, nämndens cirkulär nr 3/1950). Från och med nämnda dag upphävdes denna skyldighet och förmalningen blev fri.

Beträffande inhemsk fodersäd var handeln och prisbildningen redan före beslagets hävande i princip fri. De av jordbruksnämnden fastställda priserna för spannmålsbolagets försäljning av importerad fodersäd — huvudsakligen majs men även korn och havre samt på senaste tiden vissa sorghumarter — inverkade dock, liksom brödsädspriserna, i viss mån på utvecklingen av de svenska fodersädspriserna. Den i förhållande till utbuden på inhemsk vara och tillgången på importvara osedvanligt stora efterfrågan har gjort, att priserna på svensk fodersäd under vintermånaderna siigit mycket kraftigt och till odlare betalas nu för fodersäd priser, som betydligt överstiga de för brödsäd garanterade priserna. Även spannmålsbolagets utförsäljningspriser ha i olika omgångar varit föremål för höjningar.

För att förhindra att den brödsäd, som inlevererats, återförsäljes för utfodring, har Kungl. Maj :t den 9 mars 1951 utfärdat förbud för handeln att utan tillstånd av jordbruksnämnden eller, efter nämndens bemyndigande, spannmålsbolaget försälja brödsäd till bl. a. jordbrukare.

Genom spannmålsbolaget utbetalas alltjämt fraktbidrag för fodersäd, som fraktas per järnväg eller fartyg från södra och mellersta Sverige till norra Sverige. Bidraget utgår, liksom under regleringsåret 1948/49, med högst 2 kronor 50 öre per deciton men beräknas från och med den 1 september 1950 på det fraktbelopp, som överstiger 1 krona 25 öre per deciton i stället för dessförinnan 75 öre. Vederbörande befraktare har således numera alltid att svara för en grundfrakt av 1 krona 25 öre per deciton, innan han kan erhålla bidrag (cirkulär nr 12/1950).

Förmalning av korn och havre fick enligt tidigare gällande bestämmelser endast ske efter särskilt tillstånd av livsmedelskommissionen. Från den 1 januari 1950 erfordrades emellertid icke sådant tillstånd för löneförmalning (livsmedelskommissionens cirkulär nr 3358), och från och med den 1 juli 1950 icke heller för handelsförmalning (cirkulär nr 3/1950).

I anslutning till att riksdagen fattade beslut om subventioncring av vissa livsmedel bemyndigade Kungl. Maj :t livsmedelskommissionen att utbetala ett bidrag av 10 öre per kilogram havregryn, havremust och havremjöl, som levererades från tillverkare under tiden 5 december 1949—30 juni 1950 (livsmedelskommissionens cirkulär nr 3355). Ersättning skulle även utgå för vara, som av kvarn (tillverkare) utexpedierats under tiden 16 november—3 de-

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

cember 1949. Genom Kungl. Maj :ts beslut den 26 maj 1950 utsträcktes subventioneringen att gälla till och med den 31 december 1950 (livsmedelskommissionens cirkulär nr 3408). Därefter utgingo inga statliga bidrag för nämnda varor (cirkulär nr 54/1950).

Fodermedelsregleringen. Regleringen av andra fodermedel än fodersäd avvecklades i allt väsentligt redan under regleringsåret 1948/49 och början av regleringsåret 1949/50. Vissa på beslagsföreskrifterna grundade bestämmelser om märkning in. in. av förpackningar, vari fodermedel eller fodermedelsblandningar salufördes, kvarstodo även efter de egentliga regleringarnas slopande.

Beslaget på foderrotfrukter hävdes den 1 juli 1950 (cirkulär nr 3/1950). Då dessa icke varit föremål för handelsreglering, hade hävandet av beslaget icke någon betydelse för handeln med dessa produkter. Den 1 december 1950 hävdes beslaget på samtliga övriga fodermedel, vilka ännu voro under beslag. I samband härmed upphävdes samtliga författningar med bestämmelser rörande handelsreglering beträffande fodermedel liksom samtliga av livsmedelskommissionen och jordbruksnämnden på grundval av dessa författningar utfärdade bestämmelser (cirkulär nr 42/1950). Emellertid utfärdade Kungl. Maj:t en ny kungörelse den 29 september 1950 (nr 521) med bestämmelser rörande tillverkning av och handel med vissa fodermedel. Kungörelsen trädde i kraft den 1 december 1950. Den äger tillämpning på yrkesmässig tillverkning av och handel med alla slags foderblandningar, som äro avsedda för nötkreatur, hästar, får, getter, svin, pälsdjur eller fjäderfän och icke bestå uteslutande av spannmål, samt på viktigare fodervaror i oblandat skick. Foderblandning eller oblandat vitaminfodermedel (varmed i kungörelsen förstås fodermedel, vars bruksvärde helt eller huvudsakligen bestämmes av dess halt av vitaminer), får icke tillverkas för avsalu utan att skriftlig anmälan därom gjorts till jordbruksnämnden. I den mån så finnes påkallat med hänsyn till tillgången på sådant fodermedel, som avses i kungörelsen, äger jordbruksnämnden föreskriva, att detta fodermedel icke alls eller endast till viss myckenhet får ingå i foderblandning, som tillverkas för avsalu. Jordbruksnämnden äger vidare föreskriva, att förpackning, vari foderblandning eller vissa oblandade fodermedel saluföras, skall förses med vissa uppgifter om varans kvalitet in. in.

Jordbruksnämnden har att öva tillsyn över kungörelsens efterlevnad och meddela erforderliga tillämpningsföreskrifter. Sådana föreskrifter har nämnden lämnat i cirkuläret nr 42/1950.

Prisbildningen på fodermedel var i regel fri redan före hävandet av beslags- och handelsregleringsbestämmelserna. Normalprisbestämmelserna för melass, som kvarstodo längst, upphävdes den 11 oktober 1950 (cirkulär nr 29/1950). Bestämmelserna om allmänt prisstopp för foderjäst och natriumfosfat gälla emellertid alltjämt.

Vid försäljningen av oljekraftfoder samt importerat vetekli och importerat fiskmjöl håller 'spannmålsbolaget vissa av jordbruksnämnden fastställda högsta priser. Genom särskilda bestämmelser angående dessas tillämpning kunna de av handlarna tillämpade förbrukarepriserna i viss utsträckning påverkas. De fastställda högsta priserna på såväl oljekraftfoder som importerat vetekli och fiskmjöl ha höjts vid ett flertal tillfällen, senast den 26 februari 1951. Den sammanlagda prisstegringen har varit avsevärd (jfr bilaga 4).

Vid transport från södra och mellersta Sverige till norra Sverige av vetekli, rågkli, vetefodermjöl, oljekraftfoder samt foderblandningar för fjäderfän och pälsdjur utgår fraktbidrag efter samma grunder som för fodersäd (cirkulär nr 12/1950).

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Sockerregleringen. Då sockcrregleringen detta år liksom tidigare behandlas i en särskild proposition, hänvisas beträffande vidtagna regleringsåtgärder på detta område till ifrågavarande proposition.

Öl jeväxt regler ingen. Genom beslut den 4 augusti 1949 respektive den 3 mars 19o0 fastställde Kungl. Maj :t priser för frö av oljeväxter av 1950 års dukte ) beträffande dessa P^ser redogörelsen för priser på jordbrukspro-

Organisationen av odlingen av oljeväxter har liksom tidigare uppdra«its åt Sveriges oljcväxtodlares centralförening u. p. a. Enligt avtal mellan centralföreningen och Svenska lantmännens riksförbund har emellertid detta 1 oi bund åtagit sig att mot viss ersättning omhänderhava fröets mottagande, torkning och rensning in. in. samt att leverera fröet till oljefabrik För denna verksamhet har förbundet inrättat en särskild avdelning, benämnd Olieväxtcentralen. J

Genom beslut den 2 juni 1950 bemyndigades jordbruksnämnden att från clearingkassan för fettvaror täcka den förlust, som kan komma att uppstå a den inhemska odlingen av oljeväxtfrö under år 1950.

Potatisregleringen. I likhet med vad tidigare tillämpats har jordbruksnämnden för tillverkningsåret 1950/51 träffat ett av Kungl. Maj :t den 22 september 1950 godkänt avtal med Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. angående föreningens inköp och försäljning av potatisstärkelse. Viss del av avtalet har av Kungl. Maj :t förelagts riksdagen för godkännande. 1 avtalet har jordbruksnämnden under förutsättning av statsmakternas godkännande åtagit sig att bereda föreningen möjlighet att erhålla minst ett visst i avtalet angivet pris per deciton för vid tillverkningsårets slut inne- 1§§ande lagei av potatismjöl med avdrag av viss kvantitet ävensom ersättning för ränte- och lagringskostnader i avseende på inneliggande lager. I sylte att framja rationaliseringssträvandena inom potatisstärkelseindustrien bär i avtalet föreskrivits, att av den föreningen tillerkända handelsmarginalen ett belopp motsvarande 1 öre per kilogram under tillverkningsåret försald stärkelse skall avsättas till en särskild fond, benämnd rationaliseringsfonden. Medel ur denna fond må icke disponeras utan medgivande av jordbruksnämnden eller annan statlig myndighet.

Vid ingången av tillverkningsåret l‘950/51 förefanns ett övergångslager av potatisstärkelse på cirka 70 000 deciton. Tillverkningen under året bestämdes från början till 225 000 deciton. Till förfogande skulle således under tillverkningsåret stå en sammanlagd kvantitet potatisstärkelse av 295 000 deciton Med hänsyn till att försäljningen av stärkelse under det föregående till- \ erkningsåret uppgick till cirka 220 000 deciton, bedömdes försörjningsläget vid tillverkningsårets början såsom fullt betryggande. På grund av att efterfrågan på potatisstärkelse såväl från handelns som industriens sida undergått en kraftig stegring samt tillverkningen på grund av minskade potatisleveranser till stärkelsefabrikerna icke uppgick till mer än drygt 200 000 deciton, har det blivit nödvändigt att kvotera stärkelseföreningens försäljningar av stärkelse till partihandeln och direktköpare inom industrien. Då vidare den ökade efterfrågan på potatismjöl antagits företrädesvis bero på prispolitiska motiv har enligt mellan jordbruksnämnden och stärkelseföreningen träffad, av Kungl. Maj :t godkänd överenskommelse stärkelseföreningens försäljningspris på potatisstärkelse höjts med 5 öre per kilogram från och med 17 februari 1951. Stärkelseföreningens merinkomst på grund av denna prishöjning skall avsättas till en särskild fond, avsedd att användas för framtida regleringar av priset på potatisstärkelse.

Beträffande tillverkningen av potatisbrännvin kan nämnas, att den från början planerade tillverkningen av 25 miljoner liter råbrännvin av normal-

105 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

styrka till följd av det svaga skördeutfallet måste reduceras till 15 miljoner liter, vilken kvantitet dock får ökas till högst 20 miljoner liter genom tillvaratagande av icke lagringsdugliga potatispartier för sprittillverkningen. Den totala tillverkningen av potatisbrännvin torde på grund härav komma att uppgå till 16—17 miljoner liter.

Mjölk- och medfettsregleringen. Sammanfattande bestämmelser rörande mejeriprodukter ha upptagits i livsmedelskommissionens cirkulär nr 3676, som utkom den 11 april 1950. Tillägg till och ändringar i detta cirkulär återfinnas i livsmedelskommissionens cirkulär nr 3403 och 3407, i jordbruksnämndens cirkulär lör år 1950 nr 14, 40, 47 och 55 samt i nr 9/1951.

Den redogörelse, som i propositionen nr 280/1947 lämnats beträffande förordningen den 28 juni 1941 (nr 488) angående mjölkavgift samt beträffande denna författnings tillämpning, äger alltjämt giltighet. Något förordnande om uttagande av mjölkavgift har alltså fortfarande icke meddelats.

Den överenskommelse rörande prissättningen på jordbrukets produkter under tiden 1 januari—31 augusti 1951, som träffats mellan statsmakterna och jordbrukets organisationer, innebar bland annat, att partihandelspriset på smör .skulle höjas med 75 öre per kilogram. Härvid förutsattes att margarinpriset höjdes med samma belopp. Med anledning härav förordnade Kungl. Maj :t efter framställning av jordbruksnämnden, att accis på margarin, som levererades efter den 1 januari 1951, skulle utgå med 30 öre per kilogram. På grund av en därefter inträffad stegring av världsmarknadspriserna på de i margarin ingående fettråvarorna har Kungl. Maj :t efter framställning av nämnden förordnat, att accis på margarin, som levereras efter den 10 februari 1951, icke skall utgå.

Producent- och kontantbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk utgå enligt oförändrade bestämmelser. Härom hänvisas till den redogörelse, som lämnats i propositionen nr 212/1949.

Mjölkpristillägg till mejeri utgår enligt oförändrade grunder. En redogörelse härför har lämnats i propositionen nr 245/1950. Det allmänna mjölkpristillägget, vilket lämnas lika över hela landet med visst belopp per kilogram mjölkfett i den vid mejeriet från producenter invägda mjölken och grädden, har enligt den ovannämnda överenskommelsen om priserna på jordbruksprodukter från och med den 1 januari 1951 emellertid sänkts från 82,5 öre till 42,4 öre per kilogram (cirkulär nr 55/1950). Detta innebär att den del av det allmänna mjölkpristillägget, som infördes hösten 1949 i anslutning till stabiliseringspolitiken, slopats. Extra mjölkpristilllägg utgår fortfarande för Norrland och vissa delar av Svealand och Götaland. Beloppet, som under regleringsåret 1949/50 varierade mellan 129 öre (Norrbottens län, Västerbottens läns lappmark samt vissa delar av Västernorrlands län) och 20 öre (Gästrikland samt vissa delar av Kopparbergs, Västmanlands, Värmlands, Örebro och Älvsborgs län), höjdes från och med den 1 september 1950 med 5 öre per kilogram mjölkfett (cirkulär nr 14/1950). Det missväxtbidrag till Norrland och vissa delar av Svealand och Götaland, .som tidigare utgått i form av särskilt mjölkpristillägg till dessa delar av landet, upphörde med utgången av regleringsåret 1949/50.

Enligt förenämnda överenskommelse om priserna på jordbruksprodukter under tiden 1 januari--31 augusti 1951 ha från och med förstnämnda dag borttagits dels de tidigare till mejerierna utgående särskilda mjölkbidragen, nämligen körlinjcbidrag, mer frakttillägg och regleringskostnadstill- Uigg till vissa mjölkorganisationer i Stockholm och Göteborg, dels bidragen till förbättring av mjölkhandclns marginaler (cirkulär nr 55/1950).

I propositionerna nr 275/1948 och 212/1949 har redogjorts för syftet med och innebörden av förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss av-

106 Kungl. Mcij:ts proposition nr 207.

gift å mjölk, grädde och ost (utjämningsavgift). Bestämmelserna ha genom förordning den 2 juni 1950 (nr 474) erhållit fortsatt giltighet tills vidare.

Utjämningsbidrag utgår enligt oförändrade grunder. Genom utbetalande av utjämningsbidrag fördelas de medel, som inflyta genom upptagande av utjämningsavgift på mjölk, grädde och ost.

Vad i propositionen nr 280/1947 .sägs om import av hithörande varor gäller alltjämt.

Bestämmelserna om mjölkstandardisering kvarstå oförändrade.

Normalpriser gälla fortfarande vid försäljning av mjölk, tunn grädde och steriliserad grädde till förbrukare, vid försäljning av smör samt skummjölk och kärnmjölk till förbrukare och handlande ävensom vid all försäljning av tjock grädde (cirkulären nr 55/1950 och 9/1951).

Tillverkningsavgift för ost har under tiden 1 mars—31 augusti 1950 utlagits med 20 öre per kilogram (livsmedelskommissionens cirkulär nr 3376). För ost, som tillverkats efter sistnämnda dag, har ingen tillverkningsavgift utgått. För hård löpeost, som försåldes från och med den 1 september 1950, skulle emellertid mejeri och partihandlare, berättigad till statlig lagringsersättning för ost, erlägga en försäljningsavgift av 15 öre per kilogram (cirkulär nr 14/1950). Denna försälj ningsavgift upphörde den 1 januari 1951 (cirkulär nr 55/1950). Under tiden 0 februari—31 augusti 1950 utgick subventionsbidrag för svensk löpeost och margarinost med 60 öre per kilogram (livsmedelskommissionens cirkulär nr 3366 och 3408). Från och med den 1 september 1950 sänktes bidraget till 35 öre per kilogram (cirkulär nr 14/1950) och efter den 31 december 1950 upphörde subventionen för ost helt (cirkulär nr 55/1950). Bortfallet av subventionen medförde en höjning av ostpriserna i detaljhandeln.

Normalpriser gälla alltjämt för .såväl svensk som importerad ost med undantag av emmenthalerost. Som en följd av den höjning av ostpriserna i alla handelsled, som trädde i kraft den 1 januari 1951, ökade värdet på inneliggande ostlager. På grund härav ha mejerier och partihandlare, som äro berättigade till statlig lagringsersättning för ost, ålagts att inbetala en avgift motsvarande prisstegringen. Avgiften utgör 15 öre per kilogram för svensk löpeost med fetthaltsbeteckning 30 + eller lägre samt 30 öre per kilogram för sådan ost med högre fetthaltsbeteckning än 30 -f- (cirkulär nr 55/1950).

Bestämmelser om beslag å och handelsreglering av fetträvaror gälla numera endast vissa feta oljor och andra fettämnen, som äro av särskild betydelse för tillverkningen av margarin samt tvätt- och rengöringsmedel ( livsmedelskommissionens cirkulär nr 3347 ).

Slaktdjurs regleringen. I Kungl. kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 648) angående reglering av införseln av slaktdjur samt kött och fläsk stadgas att bl. a. kött av häst icke får införas till riket utan tillstånd av statens jordbruksnämnd. Enligt kungörelsen nr 648/1937, i den lydelse den erhållit genom kungörelserna nr 568/1941 och nr 47/1951, skall i den mån Kungl. Maj :t så förordnar för i kungörelsen omförmäld vara, som införes till riket, erläggas särskild införselavgift. Avgiften utgår för varje kilogram av varans vikt, beräknad såsom vid uttagande av tull, med det belopp, som Kungl. Maj :t, eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer. Jämlikt kungörelse den 2 februari 1951 (nr 48) om införselavgift för salt hästkött har Kungl. Maj :t förordnat, att från och med den 1 mars 1951 skall vid införsel till riket av salt hästkött erläggas sådan införselavgift, som ovan nämnts. Avgiftens belopp bestämmes av jordbruksnämnden men får icke sättas högre än till en krona 50 öre för

107 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

kilogram. Med stöd av nämnda bemyndigande har jordbruksnämnden beslutat att för salt hästkött, som från och med den 1 mars 1951 införes till riket, avgift skall utgå med 60 öre för kilogram (cirkulär nr 17/1951).

Den redogörelse, som i propositionen nr 267/1946 lämnats angående s. k. slaktdjur,savgift, äger alltjämt giltighet. Sådan avgitt har alltså ej utgått

under det senaste året. _ .

I samband med upphävandet av köttransoneringen den 20 juni 1949 förordnade Kungl. Maj :t i kungörelse den 18 juni 1949 (nr 333) med vissa bestämmelser rörande slakt av nötkreatur och svin, m. in., att yrkesmässig slakt av nötkreatur och svin endast skulle få utföras av sädana personer eller företag, som erhållit av livsmedelskommissionen meddelat tillstånd (auktorisation). Regleringen av den yrkesmässiga slakten hade under 1950 till syfte, bland annat, att underlätta kontrollen av utbetalningen av de statliga pristilläggen för fläsk. Pristillägget sänktes från och med den 13 februari 1950 från 20 till 18 kronor per svin, i slaktat skick vägande minst 50 kilogram kallvikt, och utgick därefter med oförändrat belopp till den 22 november 1950, då det statliga pristillägget upphörde. Bestämmelserna om yrkesmässig slakt av nötkreatur och svin upphörde jämlikt beslut av Kungl. Maj :t att gälla med utgången av december 1950. YrkesV mässig slakt av nötkreatur och svin samt yrkesmässigt förvärv av hela, halva eller fjärdedels kroppar av nämnda djurslag får sålunda från och med den 1 januari 1951 ske utan särskilt tillstånd. Skyldigheten för auktoriserad slaktare att avge slaktrapporter samt skyldigheten för offentligt slakthus, köttbesiktningsbvrå och kontrollslakteri att föra vissa journaler upphörde även den 1 januari 1951.

Normalpriser gälla alltjämt på vissa slag av köttvaror. Under sommaren 1949 genomfördes vissa ändringar i normalprissystemet (livsmedelskommissionens cirkulär nr 3287). Enligt överenskommelse med Sveriges slakteriförbund skulle de priser, som förbundet tillämpade i Stockholm på hela, halva och fjärdedels kroppar av nötkreatur och svin — med vissa avdrag och tillägg per kilogram för skilda delar av landet — gälla såsom normalpriser. Normalpriserna på övriga köttvaror baserades på dessa priser. Förbundet utläste sig att icke låta sin gdnomsnittliga partiprisnivå stiga över en viss angiven gräns. Under sommaren 1949 upphörde normalpriserna för vissa slag av köttvaror (livsmedelskommissionens cirkulär nr 3292) och från och med den 1 januari 1951 gälia icke normalpriser för andra styckade köttvaror än köttfärs och sidfläsk (cirkulär nr 1/1951). Före den 17 juli 1950 gällde normalpriser endast på hela, halva och fjärdedels kroppar av nötkreatur och svin men från och med nämnda daginfördes normalpriser även på hela, halva och fjärdedels kroppar av häst (cirkulär nr 5/1950).

Statsbidrag till ullproduktionen. Den i propositionen nr 212/1949 lämnade redogörelsen för bestämmelserna om statsbidrag till ullproduktionen äger alltjämt giltighet med den ändringen, att bidragsbeloppet från och med den 1 september 1950 höjts från 50 öre till 1 krona per kilogram.

Äggregleringen. De bestämmelser angående märkning av kylhuslagrade och konserverade ägg, som angivits i propositionen nr 303/1945, äro alltjämt i kraft.

Enligt bestämmelserna i Kungl. kungörelsen den 9 juni 1950 (nr 324) angående allmänt exportförbud sådan kungörelsen lyder enligt kungörelse den 10 november 1950 (nr 576) må utförsel av bland annat ägg och äggprodukter tillsvidare icke äga rum med mindre tillstånd därtill (exportlicens) meddelats av den till jordbruksnämnden anknutna statens kommission för krisuppgifter på livsmedelsområdet.

108 Kungl. Maj:ls proposition nr 207.

Jämlikt Kungl. kungörelsen den 23 februari 1934 (nr 24) angående reglering av införseln av ägg, jämförd med kungörelsen den 5 oktober 1934 (nr 490) angående utsträckt tillämpning av nyssnämnda kungörelse, må ägg» äggula (dock ej äggula, uteslutande avsedd för beredning av läder) och flytande äggvita ej införas till riket utan tillstånd av jordbruksnämnden eller den nämnden bemyndigar att meddela tillstånd till sådan införsel.

Enligt Kungl. brev till statskontoret den 28 juni 1935 angående fortsatta stödåtgärder på äggmarknadens område skall jordbruksnämnden eller den, som nämnden bemyndigar att lämna tillstånd till införsel av ägg, äggula eller flytande äggvita, om beviljat dylikt tillstånd meddela skriftligt bevis med angivande av den myckenhet av nämnda varor, som må införas, samt den tid, under vilken, införseln må äga rum (tillståndsbevis). Enligt samma brev åligger det den, som erhåller tillstånd att utföra ägg, att därest för någon vecka nettoexportpriset för ägg överstiger partipriset för ägg i Sverige erlägga en avgift, som motsvarar skillnaden.

Med stöd av ett av Kungl. Maj :t den 10 november 1950 givet bemyndigande har jordbruksnämnden beslutat att på Sveriges export- och importförening för ägg, förening u. p. a., och dess medlemmar i viss omfattning och på vissa villkor överlåta ensamrätt till export och import av ägg och äggprodukter. I enlighet med av jordbruksnämnden meddelade direktiv äger föreningen att utan av nämnden jämlikt bestämmelserna i ovannämnda kungörelser och brev för varje särskilt fall meddelad exportlicens eller utfärdat tillståndsbevis utföra respektive införa vissa slag avägg och äggprodukter. Föreningen äger uttaga exportavgift av exportöovannämnda kungörelser och brev för varje särskilt fall meddelad exportprisnivån och a andra sidan den inhemska prisnivån. Jordbruksnämndens bestämmelser återfinnas i cirkulär nr 14/1951.

Sedan början av regleringsåret 1949/50 ha några prisreglerande åtgärder för att stödja det av statsmakterna för respektive regleringsår fastställda äggpriset inte behövt företagas, då det överskott som framkommit kunnat exporteras till priser, som legat över den fastställda bottenprisnivån.

Utjämningsavgifter. Det har ansetts naturligt att då vara, för vilken statligt bidrag i någon form utgår, exporteras det på varan belöpande bidraget återbetalas och icke kommer de utländska köparna till godo. Med hänsyn härtill utfärdade Kungl. Maj :t efter framställning av statens livsmedelskommission den 31 mars 1950 kungörelse (nr 156) angående utjämningsavgift vid utförsel av vissa till livsmedelskommissionens verksamhetsområde hörande varor.^ Enligt denna författning, som trädde i kraft den 1 juni 1950, äger jordbruksnämnden (tidigare livsmedelskommissionen) att enligt vissa angivna grunder bestämma för vilka varor och med vilket belopp sådan avgift skall utgå. Med stöd av detta bemyndigande har jordbruksnämnden föreskrivit uttagande av utjämningsavgift vid export av vissa köttvaror, mejeriprodukter, spannmål och spannmålsprodukter, socker och sockerhaltiga varor ävensom vissa andra varor såsom ägg, vissa fettvaror, linfrö, oljeväxter och senap. Utjämningsavgiften för ägg har sedermera i enlighet med Kungl. Maj :ts beslut den'l3 april 1951 slopats från och med den 16 i samma månad. Utjämningsavgifterna tillföras de clearingkassor eller anslag, ur vilka bidrag direkt eller indirekt utgått (cirkulär nr 16/1951).

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

109 Bilaga 2.

PM

med uppgifter angående produktionsutvecklingen på jordbrukets

område.

Allmän översikt. Under senare hälften av 1930-talet gynnades Sverige av en rad goda skördeår, vilka medgåvo en som det sedermera skulle visa sig mycket värdefull beredskapslagring av såväl brödspannmål som vissa fodermedel. Mot bakgrunden av denna i produktionshänseende ovanligt gynnsamma period har skördeutfallet krigsåren 1940 och 1941 allmänt karakteriserats med ordet missväxt. De felslagna skördarna de båda nämnda åren hade som följd en kraftig nedskärning av landets husdjursstam.

Den efterföljande perioden har, om man bortser från år 1947, i stort sett inneburit en återhämtning för det svenska jordbruket, vilket bland annat kommit till synes däri, att den till följd av svaga skördar och otillräcklig fodermedelsimport starkt reducerade animalieproduktionen så småningom utökats. Det dåliga skördeutfallet år 1947 medförde ett tillfälligt avbrott i denna utveckling. Under efterföljande år har jordbruksproduktionen, som skall framgå av efterföljande översikt, återtagit sin uppåtgående trend. — Vid en bedömning av försörjningsläget och dess förändringar sedan slutet av 1930-talet bör man hålla i minnet, att Sveriges folkmängd visat en oavbruten stegring och nu är ca 12 procent större än år 1939. Jämväl bör vid en dylik bedömning tagas i beaktande de betydande förskjutningar i vår utrikeshandel med jordbruksprodukter och jordbruksförnödenheter, som ägt rum sedan krigsutbrottet.

Brödsädsmarknaden. (Jfr tabellerna 3 och 4.) Beträffande de från och med år 1938 skördade brödsädsarealerna hänvisas till följande sammanställning, som hämtats ur den officiella jordbruksstatistiken. Uppgifterna för 1950 äro preliminära.

I förhållande till 1947 års låga brödsädsareal, som var den lägsta som redovisats på mycket länge, medförde 1948 en arealökning med 17 procent. För år 1949 noterades en arealminskning sedan 1948 med 7 procent. År 1950 ökades arealen åter, nämligen med 5 procent i förhållande till 1949 års areal.

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Bestämmande för storleken av skördade arealer äro i stort sett såddens omfattning och utvintringen. Storleken av denna senare kan numera direkt angivas. Från och med år 1940 ha nämligen arealinventeringar företagits såväl på sommaren som på hösten. Vid höstinventeringarna ha uppgifter bland annat lämnats om de arealer, som vid inventeringstillfället besåtts med brödsäd. Vid sommarinventeringarna ha uppgifter erhållits om skördad areal av olika växtslag. En jämförelse mellan en höstinventering och påföljande sommarinventering visar alltså den omfattning, i vilken utvintring förekommit. I en ovan införd tabell har en sådan jämförelse gjorts i fråga om höstvete och höstråg inom Svea- och Götaland, varjämte uppgifter även lämnas från den senaste höstens arealinventering.

De svåra vintrarna 1940/41 och 1941/42 orsakade som synes en betydande utvintring av höstvele (23 respektive 14 procent), medan höstrågen klarade sig relativt bra (3 procent under båda åren). Under åren 1942/43— 1945/46 var utvintringen ej särskilt betydande och varierande för höstvete mellan 1 och 3 procent och för höstråg mellan 3 och 5 procent av den besådda arealen. De svåra väderleksförhållandena vintern 1946/47 medförde däremot, att ej mindre än 22 procent av höstvetearealen och 14 procent av höstrågarealen måste plöjas upp och sås om. Utvintringen 1947/48 utgjorde i fråga om höstvete 14 procent och i fråga om höstråg 6 procent av de besådda arealerna. För vintern 1948/49 noteras ganska låga procenttal, nämligen 3 procent för såväl vete som råg, medan procenttalen 1949/50 uppgingo till 3 och 5 för respektive vete och råg. — Såsom framgår av tabellen bär den hösten 1950 besådda arealen höstvete och höstråg nedgått starkt i jämförelse med närmast föregående år. Nedgången beror huvudsakligen på den ovanligt starka nederbörden under höstmånaderna, vilken särskilt i västra delarna av landet praktiskt taget omöjliggjorde sådden av höstvete, och endast i mindre grad på ökad odling av oljeväxter.

Beträffande skördeutbytet av brödsäd per hektar hänvisas till uppgifter i tablån på nästa sida ur statistiska centralbyråns skördestatistik (talen för år 1950 äro preliminära).

För såväl 1948 som 1949 redovisas förhållandevis höga hektar skördar och utbytet per arealenhet ligger för båda åren genomsnittligt högre än något tidigare år under 1940-talet. Till de sista förkrigsårens höga hektarskördar har man dock enligt dessa siffror ännu icke kommit. En beräkning med utgång från de faktiska leveranserna av brödsäd av 1949 års skörd ger emeller-

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

tid vid handen, att hektarskördarna i verkligheten snarast torde ha legat något högre än åren 1938 och 1939. Hektarskördarna år 1950 voro genomgående något lägre än 1949 års skördar. På ett par undantag när voro de dock större än hektarskördarna tidigare under 1940-talet.

I följande sammanställning redovisas den officiella skördestatistikens uppgifter rörande skördeutbytet av brödsäd från och med 1938. Uppgifterna för 1950 är o preliminära.

Den totala brödsädsskörden år 1950 var ungefär lika stor som 1949 års skörd. En förskjutning från råg till vete har emellertid ägt rum. Som framgår av tabellen har odlingen av vårråg kontinuerligt avtagit under senare år, medan å andra sidan vårveteodlingen ökat avsevärt sedan förkrigstiden. De tre senaste årens brödsädsskördar äro de största, som uppnåtts sedan 1939.

Fodermedelsmarknaden. Beträffande den inhemska foderskörden kunna sammanställningarna å nästa sida vara av intresse. Uppgifterna ha hämtats ur den officiella skördestatistiken samt äro preliminära för år 1950.

Medan fodersädsskörden år 1950 utgjorde den med undantag för 1942 största som redovisats sedan förkrigstiden, var skörden av foderrotfrukter den minsta, som noterats under samma tid. Höskörden det gångna året låg lägre än 1949 års skörd och kom icke heller upp till 1944—1946 års skördetal.

112 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

1 Arealen slåtteräng utgjorde enligt 1937 års jordbruksräkning 336 186 hektar och enligt 1944 års jordbruksräkning 939 052 hektar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

113 Den inom 1942 års jordbrukskommitté och kalkylsakkunniga beräknade inhemska förbrukningen av oljekraftfoder och kli [av såväl inhemskt som utländskt ursprung (jfr tabell 5)] redovisas i följande tablå produktionsårsvis.

Den från år till år växlande tillgången på oljekraftfoder och kli beror för flertalet år främst på fluktuationer i importen. Med de senaste årens ökning av den inhemska oljeväxtodlingen har följt ett minskat beroende av utlandet i fråga om vår försörjning med oljekraftfoder.

Potatismarknaden. Den inhemska skörden av potatis redovisas i följande sammanställning, som hämtats ur den officiella skördestatistiken. Uppgifterna för år 1950 äro preliminära.

Av tablån framgår, att 1950 års potatisskörd är den lägsta som redovisats sedan 1944. Nedgången från 1949 utgör 4 procent. Skörden år 1949 var i sin tur 25 procent lägre än 1948 års. Denna var emellertid anmärkningsvärt hög.

Beträffande konsumtionen av matpotatis föreligger icke några direkta statistiska uppgifter. Med ledning av bland annat socialstyrelsens konsumtionsundersökningar ha dock inom 1942 års jordbrukskommitté och kalkylsakkunniga verkställts följande beräkningar rörande storleken av denna konsumtion. 8

8 Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 samt. Nr 207.

Fram till och med 1942/43 redovisas en betydande konsumtionsökning, främst orsakad av bristen på andra livsmedel. Därefter beräknas förbrukningen av matpotatis åter ha gått tillbaka och antages för närvarande per capita räknat ligga vid ungefär samma nivå som före kriget.

Förbrukningen av fabrikspotatis har från och med konsumtionsåret 1938/ 39 uppgått till följande kvantiteter.

Sockerbetsodlingen. (Jfr tabell 5.) Rörande areal, hektarskörd och totalskörd av sockerbetor samt råsockertillverkning från och med kampanjåret 1936/37 kunna följande uppgifter meddelas.

Den odlade arealen sockerbetor har som framgår av tabellen under perioden 1936/37—1946/47 varierat mellan 50 000 och 55 000 hektar. Kampanjåret 1947/48, d. v. s. skördeåret 1947, utgjorde betarealen 48 203 hektar motsvarande en minskning med 12 procent från föregående år. År 1948 sjönk arealen ytterligare. Minskningen utgjorde 1 procent av 1947 års areal. Sedan har betarealen åter ökats. År 1949 var den sålunda 4 procent större än 1948 och 1950 enligt preliminära uppgifter 10 procent större än 1949.

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

115 De ovanligt låga hektarskördarna 1947 i förening med den begränsade betarealen resulterade i en utomordentligt låg totalskörd, den lägsta under den i tabellen redovisade perioden. Skördarna under 1948 och 1949 voro av mera normal storleksordning, medan däremot 1950 års skörd endast överträffas av skörden 1937. Sockerhalten i 1950 års skörd har däremot varit osedvanligt låg, nämligen 16,83 procent, vilken sockerhalt är den lägsta som redovisats under den tidrymd tabellen omfattar. Trots detta uppvisar 1950 den största råsockertillverkningen sedan 1941. I övrigt har råsockertillverkningen under senare år uppvisat tämligen små variationer. Som regel har årsproduktionen uppgått till cirka 290 000 ton. År 1947 utgör härvidlag ett undantag. Produktionen av råsocker utgjorde nämnda år endast drygt 240 000 ton eller 70 procent av 1937 års tillverkning, som är den största i tabellen redovisade. Produktionen år 1950 utgjorde 88 procent av 1937 års.

Oljeväxtodlingen. Nedanstående tablåer utvisa utvecklingen på oljeväxtodlingens område.

Kontraktstecknade, skördade arealer, hektar.

Skörd per hektar av oljeväxtfrö, exklusive utsäde, 18 % vattenhalt, kilogram.

1 Enligt arealinventering i oktober 1950. Normalt kan förutsättas viss utvintring. 5 Medeltal för 1945—50.

3 » > 1944-50.

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Skörd av oljeväxtfrö exklusive utsäde, 9 % vattenhalt, ton.

Med undantag för åren 1945 och 1946 har som synes oljeväxtarealen kontinuerligt ökats i utomordentligt hastig takt. Arealen år 1950 var 22 procent större än 1949 års areal, som i sin tur var 75 procent större än 1948 års.

Hektarskördarna av de olika redovisade oljeväxtslagen visa ingen utpräglad tendens. Variationerna synas vara i huvudsak betingade av tillfälliga orsaker.

Den totala skörden av oljeväxtfrö har under senare år ökats avsevärt. Den för år 1950 preliminärt beräknade skörden var 23 procent större än 1949 års skörd som i sin tur var 86 procent större än 1948 års skörd.

Marknaden för mjölk och mejeriprodukter. (Jfr tabellerna 7—10.) Inom kalkylsakkunniga utförda beräkningar rörande mjölkproduktionen ha sammanställts i efterföljande tablå.

För 1950/51 räknas med en större mjölkproduktion än något tidigare år; produktionen torde komma att ligga cirka 5 procent högre än produktionsåret 1938/39. Medelkoantalet år 1950/51 uppskattas till omkring 1 677 000 djur mot 1 920 000 djur år 1938/39. Detta innebär, att kostammen nu uppgår till drygt 87 procent av 1938/39 års kostam. Att den totala mjölkproduktionen ändock ligger högre beror på att produktionen per ko sedan förkrigsåret 1938/39 beräknats öka från 2 455 till 2 949 kilogram eller med över 20 procent.

Under kalenderåret 1950 har mjölkinvägningen vid mejerierna uppgått till 3 913 miljoner kilogram mot 3 679 miljoner kilogram 1949. ökningen utgör 6,4 procent av 1949 års invägning. I förhållande till 1939 föreligger en uppgång med 22 procent, vilket främst beror på att antalet mejerileverantörer betydligt ökat (jfr tabell 8). Jämsides härmed har försäljningen av mjölk från producent direkt till förbrukare successivt minskat liksom tillverkningen och försäljningen av lantsmör. 1 2 3

1 Inklusive vissa här ej specificerade fröer.

2 Specificerade uppgifter föreligga ej för åren 1941 — 1943.

3 Endast raps.

117 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Av följande uppställning framgår den vid mejerierna invägda mjölkens relativa andel av den totala mjölkproduktionen.

Fr. o. m. november 1941 standardiserad mjölk. Mjölk av verklig medelfctthalt.

118 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Av tablåerna framgår, att användningen av mjölk för produktberedning absolut sett nådde ett minimum år 1942; i förhållande till invägningen nåddes minimum under 1943, varefter i stort sett skett en successiv ökning. År 1950 var kvantiteten produktmjölk 2 861 miljoner kilogram eller 19 procent högre än motsvarande tal år 1939. Ser man på utvecklingen för försåld konsumtionsmjölk finner man, att denna tidigare visat en mycket kraftig stegring fram till år 1943, då ett maximum nåddes. Under de föU jande åren höll sig försäljningen vid ca 940 miljoner kilogram för att år 1947 stiga till 954 miljoner kilogram. År 1948 nåddes den hittills högsta siffran, 979 miljoner kilogram medan för 1949 redovisas ett något lägre tal, nämligen 965 miljoner kilogram. Under 1950 sjönk den ytterligare, nämligen till 943 miljoner kilogram. Det bör anmärkas, att den sedan november 1941 från mejerier försålda mjölken har varit standardiserad och hållit en fetthalt av ca 3 mot tidigare omkring 3,5 procent. Den ökning av försäljningen av konsumtionsmjölk, som förekommit, motsvaras endast delvis av en verklig konsumtionsstegring, enär som förut påpekats samtidigt ägt rum en nedgång i försäljningen av mjölk från producent direkt till konsument. Av betydelse är vidare att jordbruksbefolkningens konsumtion har avtagit i samband med befolkningsomflyttningen. Med stöd av kalkylsakkunnigas uppskattningar kan sålunda den totala förbrukningen av konsumtionsmjölk i riket beräknas ha ökat med omkring 28 procent sedan 1939. Per invånare räknat stannar ökningen vid i genomsnitt drygt 14 procent.

Den i november 1940 genomförda sänkningen av konsumtionsgräddens fetthalt (liksom den under tiden */u 1941—31/i 1944 gällande ransoneringen av grädde) medförde, att för gräddförsäljning togs i anspråk en betydligt mindre kvantitet helmjölk än före kriget. Detta tillika med mjölkstandardiseringen har medfört att den sammanlagda mjölk- och gräddförsäljningen räknad i oskummad mjölk kommit att ligga lägre än den eljest skulle ha gjort. Sedan tjock grädde från den 12 juli 1949 åter får försäljas har en ökning av mjölkanvändningen för produktion av konsumtionsgrädde inträtt. Ökningen är något större än den förut påvisade minskningen av konsumtionsmjölksförsäljningen. Mejeriernas totala försäljning av mjölk och grädde, räknad i oskummad mjölk, har sålunda ökat med ca 14 000 ton mellan 1948 och 1949. Från 1949 till 1950 har ökningen uppgått till 36 000 ton.

Mejeriernas produktion av smör och ost framgår av följande sammanställning.

119 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Från år 1939 utgör stegringen i produktionen av mejerismör 24 800 ton. Lantsmörsproduktionen beräknas emellertid samtidigt ha sjunkit från 16 200 till 2 500 ton, varför totalproduktionen av smör blott visar en uppgång med 11 100 tom Det bör här anmärkas, att år 1939 förekom en smörexport av i runt tal 26 000 ton mot 14 000 ton år 1950, varför smörkonsumtionen inom landet totalt sett ökat ganska väsentligt sedan förkrigstiden.

Ostproduktionen under år 1949 är visserligen den största som hittills förekommit, men det bär dock anmärkas, att medan osttillverkningen under år 1939 i huvudsak avsåg helfet ost, tillverkningen under åren fram till 1949 nästan helt utgjorts av halvfet ost. Sedan oktober 1949 får helfet ost åter tillverkas utan inskränkningar. Detta har fått till följd att större delen av den under 1950 framställda osten varit helfet.

Margarinet är vid sidan av smöret det viktigaste matfettet i folkhushållet. I följande tabell lämnas några uppgifter om produktionen härav.

Som synes har margarintillverkningen. (av såväl importerad som inhemsk råvara) år 1950 legat cirka 10 000 ton högre än år 1949.

Slaktdjursmarknaden. (Jfr tabellerna 11 och 12.) I tablå på nästa sida har sammanställts uppgifter om den totala slakten (såväl marknadsförd slakt som hemslakt) av nötkreatur, svin, får och getter samt häst enligt inom livsmedelskommissionen respektive jordbruksnämnden utförda beräkningar. Slakten av nötkreatur år 1950/51 väntas som synes något öka i förhållande till år 1949/50, medan svinslakten samtidigt beräknas sjunka. Totala slakten 1950/51 torde i stort sett bli av samma omfattning som slakten 1949/^50»

Med ledning av statistiken över betäckta suggor kan man för en tid av ett år framåt med tämligen stor säkerhet beräkna, hur fläsksituationen kommer att gestalta sig. Under 1949 betäcktes i Svea- och Götaland enligt den löpande bctäckningsstatistiken 224 595 suggor. År 1950 var antalet betäckningar 225 908 eller 0,6 procent fler än året förut. Under förutsättning av oförändrad slaktvikt skulle man alltså ha att vänta en motsvarande ökning i fläskproduktionen till 1951.

Importen av kött och fläsk — räknad i vara med ben — har under 1950 uppgått till 29 000 ton, vilket är 13 200 ton mer än 1949. Någon nämnvärd export av kött och fläsk har ej förekommit under de båda senaste åren. Åren 1937—1939 hade landet ett exportöverskott av kött och fläsk av i medeltal 8 900 ton. I de senaste årens import har nötkött dominerat. Förkrigsexporten omfattade till huvudsaklig del t läsk.

120 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Äggmarknaden. De inom 1942 års jordbrukskommitté och kalkylsakkunniga verkställda beräkningarna rörande hönsantalet och äggproduktionen redovisas i följande tablå.

Produktionen av ägg har som synes stigit snabbt under de senaste åren och beräknas för närvarande ligga cirka 43 procent högre än under det sista förkrigsåret. Vad utrikeshandeln beträffar redovisades för åren 1938 och 1939 en nettoexport av 5 300 respektive 4 700 ton ägg, medan åren 1947 och 1948 uppnåddes en nettoimport av 1 700 respektive 1 900 ton. Den inhemska marknaden har alltså på senare år absorberat en betydligt större kvantitet ägg än före kriget. Sedan hösten 1948 har emellertid den inhemska efterfrågan ökat obetydligt eller icke alls, varför vissa överskott uppkommit. Dessa ha kunnat avsättas på utlandsmarknaden. År 1949 medförde sålunda en nettoexport av 5400 ton ägg, medan exporten 1950 uppgick till 12 400 ton.

Till belysande av ägghandelns utveckling meddelas i följande tablå uppgifter om partihandelns invägning av ägg under åren 1938—1950. 1

1 Den i angivna kvantiteter ingående hemslakten av svin beräknad med utgång från antalet behållna hemslaktade svin och en medelslaktvikt av 90 kg/st.

2 Beräknad slakt med ledning av antalet besiktigade djur.

3 För åren fr. o. m. 194H/47 är produktionen beräknad med utgång från marknadsutvecklingen för ägg.

Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

121 Av sammanställningen framgår, att partihandelns invägning av ägg under 1950 visat en uppgång med 14 procent sedan föregående år. Partihandelns inköp nämnda år äro de största som förekommit under den period, som redovisas i tabellen.

]

122 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

Bilaga 3.

PM

angående utvecklingen av produktionen av mjölk och ägg sedan förkrigstiden.

Totalkalkylen över jordbrukets inkomster och kostnader ger som bekant icke några upplysningar om produktionsutvecklingen inom skilda delar av landet eller inom olika storleksgrupper av brukningsdelar. Viss ledning för bedömning av utvecklingen i dessa hänseenden ger däremot lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning liksom jordbruksnämndens (förut livsmedelskommissionens) deklarationsundersökning. I båda dessa undersökningar redovisas resultat för naturliga jordbruksområden och jordbruk av olika storlek.

Ingendera av sistnämnda två källor innehåller emellertid uppgifter om framställda produktmängder i skilda landsdelar och vid olika brukningsdelar. Den jordbruksekonomiska undersökningen redovisar sålunda bruttoavkastningen av olika produkter, däremot icke produktmängder, och det skulle bereda stora svårigheter att på detta material räkna fram säkra tal för de senare. Undersökningens värde i föreliggande sammanhang begränsas dessutom av att den avspeglar förhållandena på brukningsdelar, som med avseende på bl. a. skördeavkastningen och rationalitetsgraden icke överensstämma med genomsnittet för hela jordbruket. Vidare må erinras om att undersökningen omlades år 1939/40, vilket försvårar jämförelser med förkrigstiden.

Beträffande deklarationsundersökningen må framhållas, att densamma redovisar de kontanta inkomsterna av olika förnödenheter, alltså värdet av försålda produkter. Särskilt i den mån det förekommit förskjutningar i den saluförda produktionens andel av den totala produktionen — och så är utan tvivel fallet under senare tid — erbjuder den därför icke något säkert underlag för bedömning av utvecklingen av hela produktionen. Härtill kommer även här svårigheten att omvandla värdetal i produktmängder.

Under år 1950 ha utförts vissa undersökningar rörande produktionen av mjölk och ägg, vilka bättre än de nyss berörda upplysa om produktionens fördelning på brukningsdelar av olika storlek. Undersökningarna äro utförda på ett sådant sätt, att vissa jämförelser kunna göras med förhållandena strax före kriget enligt statistiska centralbyråns undersökning av den animaliska produktionen år 1937/38.1 Denna utfördes på representativ basis. Antalet brukningsdelar vid uppräkningen utgjorde i förhållande till totala antalet brukningsdelar med mera än 2 hektar åker för mjölkproduktionen 10 procent och för äggproduktionen 6 procent.

Mjölkproduktionen. Från det representativa urval av brukningsdelar, som låg till grund för 1950 års arealinventering, infordrades uppgifter även om mjölkproduktionens storlek och användning under år 1949. Urvalet omfattade cirka 10 procent av de brukningsdelar med mer än 2 hektar åker, som ingingo i 1949 års arealinventering.1 2 Materialet uppdelades på naturliga jordbruksområden och storleksgrupper efter åkerarealen. Uppräkningen

1 Stat. Medel. ser. A. Band V: 8.

2 Se Jordbruksekonomiska Meddelanden år 1950, nummer 10.

123 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

till totalsummor av den i varje storleksgrupp deklarerade mjölkproduktionen utfördes med ledning av förhållandet mellan den kända totala åkerarealen och den i urvalet redovisade åkerarealen.

Några resultat av den på grundval av detta material utförda undersökningen av mjölkproduktionen år 1949 redovisas i det följande. För jämförelses skull återges även motsvarande data för år 1938/39. Dessa grundas beträffande fördelningen av produktionen på centralbyråns förut nämnda undersökning men beträffande den absoluta produktionsnivån på kalkylsakkunnigas beräkning av totalproduktionen nämnda år. Att de ur centralbyråns undersökning från år 1937/38 erhållna relationstalen sålunda applicerats på totalproduktionen det påföljande året 1938/39 torde icke vara av nämnvärd betydelse.

Varken vid centralbyråns eller jordbruksnämndens undersökningar insamlades material frän brukningsdelar med mindre än två hektar åker. Produktionen vid dessa små brukningsdelar har därför beräknats med utgång från avkastningen inom närmast högre storleksgrupp, ett förfaringssätt som är nödvändigt, om man vill ha ett mått på totalproduktionen. Produktionssiffrorna för brukningsdelar under två hektar ha under angivna förhållanden föga självständigt värde. Härtill kommer, att det material, varifrån uppräkning skett (1937 års respektive 1944 års jordbruksräkning), för dessa minsta brukningsdelar visar olika grad av fullständighet, varför det torde få anses mest korrekt att i föreliggande sammanhang helt bortse från förhållandena vid dessa jordbruk.

1 nedanstående tablå ha uppgifter ur de båda berörda undersökningarna sammanställts.

Produktionen av mjölk åren 1938/39 och 19i9 vid brukningsdelar med över

2 hektar åker. Fordelning på naturliga jordbruksområden och storleks-

grupper efter åkerarealen.

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Vad först beträffar den regionala fördelningen finner man, att slättbygderna i landets sydliga och mellersta delar visar en tillbakagång från 1938/ 39 till 1949, medan motsatsen är fallet inom nämnda landsdelars skogsoch dalbygder samt i Norrland. De tre riksområdena svarade under det förstnämnda året för respektive 55,3, 33,2 och 11,5 procent av hela produktionen vid brukningsdelar över 2 hektar åker. Motsvarande procenttal för det senare året utgöra respektive 51,o, 35,6 och 13,4.

Den nu berörda regionala förskjutningen utgör, såsom vidare framgår av tablån delvis en återspegling av det förhållandet, att produktionen inom vissa landsdelar visat en ökning på de mindre brukningsdelarna men en absolut eller relativ tillbakagång på de större och medelstora. Denna skiljaktiga produktionsutveckling för de större och medelstora brukningsdelarna i jämförelse med de mindre är tydligast framträdande inom södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder.

Äggproduktionen. I samband med hönsräkningen i april 1950, vilken omfattade samtliga brukningsdelar i södra och mellersta Sverige, införskaffades uppgifter jämväl om produktionen av ägg år 1949. Vid den preliminära bearbetning, som företagits av det insamlade materialet, kunde konstateras viss ofullständighet och vissa brister i övrigt. Av denna anledning har den nämnda hönsräkningen och de därvid insamlade uppgifterna om äggproduktionen icke ansetts kunna läggas till grund för en beräkning av den totala äggproduktionen i riket.

Man saknar emellertid anledning förmoda, att hönsräkningen och undersökningen om äggproduktionen skulle vara nämnvärt missvisande beträffande fördelningen av produktionen mellan brukningsdelar av olika storlek. Härvid får dock göras en reservation för jordbruk med mindre än 2 hektar åker.

I följande tablå jämföres fördelningen av produktionen av ägg på brukningsdelar av olika storlek år 1949 enligt nämnda undersökning med motsvarande fördelning enligt statistiska centralbyråns undersökning år 1937/38.

Man finner, att den del av produktionen, som faller på brukningsdelar med över 20 hektar åker, har minskat, och en ökad del kommit på brukningsdelar med mindre areal. Det bör i detta sammanhang erinras om att en betydande del av äggproduktionen, f. n. omkring 30 procent, faller på" brukningsdelar med mindre än 2 hektar åker. Motsvarande procenttal före kriget synes ha legat cirka 5 enheter lägre.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

125 Bilaga 4.

P M

med redogörelse för priser på jordbruksprodukter samt på vissa förnödenheter för jordbrukets behov.

Efterföljande redogörelse för priser på jordbruksprodukter samt på vissa förnödenheter för jordbrukets behov begränsas beträffande en del varuslag till innevarande regleringsår men avser i övrigt i huvudsak den tid, som förflutit sedan inom livsmedelskommissionen våren 1950 upprättades motsvarande sammanställning.1 De tabeller, till vilka hänvisning i det följande sker, finnas intagna i den särskilda tabellbilaga, som åtföljer jordbruksnämndens skrivelse med förslag angående prissättningen på jordbruksprodukter regleringsåret 1951/52.

Brödsäd. (Jfr tabell 2.) Såsom framgår av översikten över hittills vidtagna regleringsåtgärder gäller under regleringsåret 1950/51 vid försäljning av brödsäd från odlare ett system med garantipriser. Vid leverans till kustprisorter äro dessa garantipriser de nedan angivna. Vid leverans till annan ort än prisort minskas garantipriset med kostnaderna för transport från mottagningsorten till närmaste prisort.

För inlandsprisorten Örebro gäller ett garantipris, som ligger 75 öre per deciton lägre än de ovan upptagna priserna. Samtliga angivna priser avse fullgod vara av normalkvalitet. För fullgod vara av annan kvalitet verkställes prisreglering enligt vissa regler. Hinder möter icke att överskrida de fastställda garantipriserna.

1 Se Kungl. Maj:ts proposition nr 245/1950, s. 108 tf.

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Fodermedel. (Jfr tabell 2.) Sedan ingången av produktionsåret 1949/50 är prisbildningen på fodersäd fri, ehuru vid försäljning från Svenska spannmålsaktiebolaget alltjämt gälla vissa av jordbruksnämnden fastställda priser. Försäljningarna från spannmålsbolaget avse numera uteslutande importerad vara, främst majs. Medelpriserna på (vit-) havre och korn till producenter enligt gällande noteringar fr. o. m. mars 1950 framgå av efterföljande sammanställning. Uppgifterna avse kronor per deciton.

Vithavre

1950 Mars ........................ 23: 00

April......................... 23: 09

Maj.......................... 23: 00

Juni—augusti.................. —

September.................... 22: 68

Oktober...................... 23: 44

November .................... 24: 31

December..................... 26:13

1951 Januari....................... 27: 92

Februari...................... 29:83

Mars......................... 31: 59

Korn

24: 68 24: 74 24:55

24: 50 25: 25 26:07 27:80 29: 43 31:43 33: 27

Förbrukarepriset på majs, som den 1 september 1949 var 26 kronor 50 öre per deciton, har höjts vid upprepade tillfällen och utgör för närvarande 32 kronor 50 öre per deciton. För sorghum har priset vid varje tillfälle varit 1 krona lägre än priset på majs. Även priserna på av spannmålsbolaget importerad annan fodersäd (korn och havre) ha undergått upprepade höjningar.

För foderjäst och dinatriumfosfat gälla allt fortfarande prisstoppbestämmelser. Sedan även normalpriserna på melass slopats från och med den 12 oktober 1950 är i övrigt prisbildningen helt fri även för alla andra fodermedel än de ovan nämnda.

Sedan mars 1950 utvisa priserna på hö och halm enligt lantbruksförbundets noteringar följande utveckling. Uppgifterna avse medelpriser i kronor per deciton på pressad vara till producent på station i Mellansverige.

Liksom i fråga om fodersäd gälla vid försäljning från spannmålsbolaget av oljekraftfoder, utländskt kli och fiskfodermjöl av jordbruksnämnden fastställda priser. Ifrågavarande bestämmelser innefatta även vissa villkor om högsta priser vid försäljning av dessa varor till förbrukare.

Vid försäljning av oljekraftfoderblandning till förbrukare gäller sedan den 26 februari 1951 ett pris av 45 kronor per deciton. Motsvarande pris ut-

127 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

gjorde den 1 september 1949 36 kronor 15 öre. Förbrukarepriset på utländskt vetekli, som den 1 september 1949 utgjorde 22 kronor 15 öre per deciton, har successivt höjts och utgör för närvarande 29 kronor 50 öre per deciton. De nu nämnda priserna på oljekraftfoder och vetekli avse leverans fritt vissa importhamnar.

Priserna på svenskt kli av vete och råg ha under vintern 1950/51 i samband med knapphet på varan och jämväl med hänsyn till prishöjningarna på importerat vetekli företett en icke obetydlig uppgång. Priserna ha härigenom blivit högre än förra årets motsvarande priser, vilka utgjorde 24,02respektive 22,63 kronor per deciton. Även priset på havrekli har legat högre än under förra året. De av lantbruksförbundet sedan mars 1950 noterade priserna framgå av följande sammanställning. Uppgifterna avse medelpriser i kronor per deciton vid kvarn.

1950 Mars.....

April.....

Maj .....

Juni.....

Juli.......

Augusti ..

September

Oktober

November

December

1951 Januari .. Februari Mars ....

Svenskt

vetekli

24: 25 24: 40 26:00 26: 00 26: 00 26: 00 26: 35 26: 59 26: 65 26: 58 27:35 28: 75 31:65

Svenskt

rägkli

22: 50 22: 63 24:79 24:81 24:81 24:81 25: 07 25:19 25: 31 25: 23 25:99 27:43 30: 49

Svenskt

havrekli

13: 00 13:02 13: 90 14:00 14: 00 14: 00 13: 65 14: 02 15:15 16:00 17: 43 20: 32 23: 72

Sockerbetor. (Jfr tabell 2.) För sockerbetor av 1950 års skörd ha odlare erhållit ett grundpris av 5 kronor 35 öre per deciton vid 16 procents sockerhalt. För varje tiondels procent, varmed sockerhalten överstigit 16 procent, har som vanligt utgått ett tillägg med 1/160 av grundpriset. Därjämte har i år utgått bl. a. ett stimulanstillägg, vilket varit beroende av den odlade totalarealen på så sätt, att för varje helt 200-tal hektar, varmed odlingen överstigit 50 000 hektar, skett en höjning av grundpriset med 1 öre. Grundpriset har dock icke fått överstiga 5 kronor 55 öre per deciton, ett pris som uppnås vid en odling av 54 000 hektar. Eftersom 1950 års odling omfattat cirka 54 400 hektar, har sagda maximala grundpris uppnåtts. Det för 1950 års skörd utbetalda genomsnittspriset blir med nu angivna och vissa andra tillägg och ersättningar 6 kronor 1 öre per deciton.

Oljeväxter. För oljeväxtfröer av 1950 års skörd erhålla odlare vid leverans av vara med 18 procent vattenhalt följande grundpriser.

Höstraps, höstrybs, vårraps, vårrybs......... 75 öre per kilogram

Oljelin..................................... 70 » » »

Vitsenap................................... 61 » »

För oljeväxtfröer med annan vattenhalt än 18 procent verkställes prisreglering enligt särskilda regler. Producent, som ej tecknat odlingskontrakt, erhåller ett grundpris, som ligger 4 öre lägre än de angivna priserna.

Potatis. (Jfr tabell 2.) Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande bär livsmedelskommissionen för tillverkningsåret 1950/51 fastställt de priser, som tillverkare av potatisstärkelse eller potatisbrännvin ha att vid inköp av po-

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

tatis för fabriksändamål av normalkvalitet erlägga till leverantören. Priserna äro under tiden från kampanjens början till och med den 31 oktober 1950 34 öre, 1 november—31 december 1950 35 öre, 1—31 januari 1951 36 öre samt från och med den 1 februari 1951 till kampanjens slut 37 öre, allt räknat per stärkelseprocent och hektoliter fritt fabriken.

Mjölk och mejeriprodukter m. m. (Jfr tabellerna 1 och 2.) Enligt kalkylsakkunnigas beräkningar utgjorde den genomsnittliga likviden för mejerimjölk 28,78 öre per kilogram år 1949/50, varav 3,87 öre motsvarande statliga bidrag. För år 1950/51 har preliminärt upptagits 29,46 respektive 2,57 öre per kilogram.

Det allmänna mjölkpristillägget utgick under tiden september—december 1949 med 66,2 öre per kilogram mjölkfett å vid mejeri invägd mjölk använd för smörframställning och 114 öre per kilogram för övrig mjölk. Under januari 1950 voro motsvarande tillägg 62,2 respektive 110 öre per kilogram mjölkfett. Efter en teknisk omläggning av pristilläggssystemet utgick det allmänna pristillägget under perioden februari—april 1950 med 82,4 öre per kilogram å all invägd mjölk, under perioden maj—augusti samma år med

77.4 öre samt under perioden oktober—december med 82,5 öre per kilogram invägd mjölk. Den 1 januari 1951 sänktes det allmänna mjölkpristillägget till

42.4 öre i samband med att priset på smör höjdes (jfr nedan). Tillägget utgår — liksom under större delen av 1950 — för all invägd mjölk med ett och samma belopp per kilogram. Jämte det allmänna mjölkpristillägget utgå fortfarande s. k. extra mjölkpristillägg med varierande belopp inom Norrland och vissa delar av Svealand och Götaland. Däremot har, som av ovanstående framgår, den del av det allmänna mjölkpristillägget, som infördes hösten 1949 i anslutning till prisstabiliseringspolitiken, slopats fr. o. m. den 1 januari 1951. Fr. o. m. nämnda dag ha även borttagits tidigare utgående körlinjebidrag, merfrakttillägg och regleringskostnadstillägg för mjölk samt subvention till förbättring av detaljhandelns marginaler för mjölk.

Riksnoteringen på runmärkt smör, som sedan mars 1949 stått oförändrad i 4 kronor 95 öre, höjdes fr. o. m. den 1 januari 1951 till 5 kronor 70 öre per kilogram. Samtidigt höjdes normalpriset på mejerismör och lantsmör vid försäljning till förbrukare med 85 öre per kilogram från 5 kronor 60 öre per kilogram till 6 kronor 45 öre per kilogram och normalpriset vid försäljning till detaljhandlare med 75 öre per kilogram från 5 kronor 10 öre till 5 kronor 85 öre per kilogram. Priserna på osaltat smör liggga 10 öre över nyss angivna priser.

Partipriset (priset från mejeri) på runmärkt halvfet ost av sveciatyp utgjorde 230 öre per kilogram fram till den 9 januari 1950. Motsvarande konsumentpris var 320 öre per kilogram. Till följd av införandet av statlig subventionering (»devalveringssubvention») fr. o. m. nämnda dag sänktes priserna till 170 respektive 255 öre per kilogram. Subventionsbeloppet uppgick till 60 öre per kilogram (skillnaden mellan de angivna partipriserna).

Den, 6 februari 1951 upphävdes förbudet att försälja helfet ost. Partipriset fastställdes härvid till 235 öre per kilogram helfet sveciaost av runmärkeskvalitet. Konsumentpriset bestämdes till 325 öre per kilogram. Den hclfeta osten subventionerades med samma belopp som den halvfeta.

Med hänsyn till marknadsläget för ost — överskott på halvfet ost och brist på helfet ost — företogs fr. o. m. den 10 mars 1950 dels en höjning av priset på helfet ost med 20 öre, dels en sänkning av priset på halvfet ost med 60 öre per kilogram. Partipriset blev härigenom 255 öre på helfet ost och 110 öre på halvfet och konsumentpriserna 345 respektive 195 öre per kilogram.

Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

129 Fr. o. m. den 1 september 1950 minskades subventionsbeloppet med 25 öre per kilogram. Samtidigt höjdes clearingavgiften för ost (vilken användes för utbetalning av lagringsersättning för ost) med 5 öre per kilogram. Vidare avvecklades den i mars 1950 företagna höjningen av priset på helfet ost med 20 öre och den samtidigt genomförda sänkningen av priset på halvfet ost med 60 öre per kilogram. Dessutom avvecklades tillverkningsavgiften på 20 öre per kilogram samt den på ostens fetthalt i torrsubstans grundade differentieringen av utjämningsavgiften. I stället infördes en för all ost enhetlig utjämningsavgift om 15 öre per kilogram tillverkad vara samt en försälj ningsavgift av 15 öre per kilogram helfet ost, som försåldes från och med den 1 september 1950. De här nämnda åtgärderna medförde, att partipriset på helfet ost av sveciatyp från september månads ingång kom att utgöra 255 öre per kilogram och partipriset på halvfet ost av sveciatyp 180 öre per kilogram. Konsumentpriserna uppgingo samtidigt till 345 respektive 265 öre per kilogram.

Nyss angivna priser bibehöllos fram till årsskiftet 1950/51, då i samband med den allmänna justeringen av jordbrukspriserna partipriserna på runmärkt ost av sveciatyp höjdes till 305 och 230 öre per kilogram helfet respektive halvfet vara. Konsumentpriserna höjdes samtidigt till 410 respektive 330 öre per kilogram.

Av partiprishöjningen med 50 öre per kilogram på helfet och halvfet ost kom endast 17,3 respektive 7,4 öre producenterna till godo. Återstående prishöjning upp till 50 öre per kilogram erfordrades för att täcka mejeriernas inkomstbortfall till följd av de samtidigt avvecklade återstående devalveringssubventionerna och sänkningen av det allmänna mjölkpristillägget.

Priset på konsumtionsmjölk, vilket år 1950 utgjort i genomsnitt 33,6 öre per liter enligt socialstyrelsens detalj prisnotering i städer och tätorter, liksom priset på tunn grädde har kvarstått oförändrat under hela år 1950. Fr. o. m. den 1 januari 1951 skedde en allmän höjning av normalpriserna på konsumtionsmjölk med 4 öre per liter, på tunn färsk grädde med 20 öre per liter samt på tjock grädde med 40 öre per liter. Konsumentpriset på tunn grädde utgör fr. o. in. den 1 januari 1951 flerstädes i riket 240 öre per liter samt priset på tjock grädde 550 öre per liter (i Stockholm 570 öre och i Göteborg 560 öre per liter).

Fr. o. m. den 1 februari 1951 genomfördes vissa s. k. lokala justeringar av normalpriserna på i huvudsak standardiserad mjölk.

Kött och fläsk. (Jfr tabell 2.) Genom beslut den 24 april 1942 bemyndigade Kungl. Maj :t livsmedelskommissionen att i samråd med statens priskontrollnämnd fastställa normalpriser på sådana varor, som omfattades av då gällande reglering av handeln med köttvaror. Med stöd av detta bemyndigande fastställde kommissionen normalpriser på hela, halva och fjärdedels kroppar av storboskap, större kalv, häst och svin att gälla fr. o. in. (len 19 maj 1942. Dessa normalprisbestämmelser utvidgades fr. o. in. den 29 juni 1942 att omfatta även spädkalv samt fr. o. m. den 15 februari 1943 att omfatta även hela och halva kroppar av får och lamm. Normalpriserna på kött av får, lamm, häst, unghäst och föl ha sedermera upphävts fr. o. in. den 23 september 1946.

Inför den förestående avvecklingen av kött- och fläskransoneringen infördes fr. o. m. den 13 juni 1949 nya bestämmelser om normalprissättningen av hela. halva och fjärdedels kroppar av nötkreatur och svin. Bestämmelserna inneburo, att Sveriges slakteriförbund enligt med livsmedelskommissionen efter band träffade överenskommelser skulle äga inom vissa gränser tillämpa rörliga partipriser. De priser, som av förbundet tillämpades !( Bihang till riksdagens protokoll 1951. i samt. ,Vr 207.

130 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

i Stockholm, skulle med vissa avdrag och tillägg i öre per kilogram för skilda delar av landet gälla såsom normalpriser.

Den 17 juli 1950 utfärdades nya föreskrifter om normalpriser på hela, halva och fjärdedels kroppar av nötkreatur och svin, som i stort sett anslöto sig till tidigare gällande bestämmelser. Härjämte infördes från samma datum normalpriser på hela, halva och fjärdedels kroppar av häst efter liknande grunder som för nötkreatur och svin. Den 20 november 1950 höjdes baspriserna på fläsk med 22 öre per kilogram med anledning av att det statliga pristillägget för fläsk såsom nämnts upphörde att utgå från nämnda datum.

I anslutning till överenskommelsen den 19 december 1950 angående jordbrukspriserna har ny överenskommelse träffats med Sveriges slakteriförbund om partiprissättningen på köttvaror från, den 15 januari 1951. Vid prissättningen skall tillses, att under återstående del av regleringsåret 1950/51 den genomsnittliga prisnivån för slaktdjursprodukter, som avsetts i ovannämnda överenskommelse av den 19 december 1950, icke överskrides. I enlighet härmed ha vissa baspriser framräknats, som ansluta sig till denna genomsnittliga prisnivå. Fr. o. m. den 15 januari 1951 ha vissa förändringar vidtagits i prisområdesindelningen för köttvaror och de prisskillader som gälla mellan olika prisområden. Som kompensation för vissa inkomstbortfall och kostnadsstegringar, som bl. a. beröra ägg och fodermedel, har baspriset på fläsk höjts fr. o. m. den 26 februari 1951 med 15 öre per kilogram.

De baspriser, som gälla den 1 april 1951 för 12:te prisområdet, återges här nedan (putsad vara i öre per kilogram).

Som framgår av Kungl. Maj :ts proposition nr 245/1950 har sedan den 28 mars 1919 statligt pristillägg utgått endast för fläsk. Storleken av pristilläggen under 1949 och 1950 framgår av nyssnämnda proposition. Pristillägget, som fr. o. in. den 13 februari 1950 utgått med 18 kronor per besiktigat svin vägande över 50 kilogram, upphörde att utgå efter den 20 november 1950.

Fr. o. in. den 15 januari slopades normalpriserna vid försäljning till förbrukare på högrev, märgpipa, stora och lilla fransyskan samt benfri stek av fransyskan, varefter normalpriser endast kvarstå för köttfärs och sidfläsk. I övrigt sker viss reglering av prissättningen genom överenskommelse mellan myndigheterna och kötthandelns branschorganisationer.

Ägg. (Jfr tabell 2.) Prisbildningen på ägg är sedan april 1948 fri inom ramen för av statsmakterna fastställda riktlinjer. Enligt dessa får äggpriset under 1950/51 fritt svänga mellan ett bottenpris av 1 krona 80 öre per kilo-

Kungi. Maj.ts proposition nr 207.

gram och ett högsta pris av 3 kronor per kilogram till producenter i södra Sverige. Den övre prisgränsen kan emellertid under vissa omständigheter höjas likaväl som det allmänna icke påtagit sig någon ovillkorlig skyldighet att stödja det angivna bottenpriset. Svensk äggnotering (= producentpriset i öre per kilogram på ägg i de viktigaste produktionsområdena i Götaland enligt Sveriges lantbruksförbund) har fr. o. m. mars 1950 utvecklats på följande sätt.

Konstgödsel. Priserna på konstgödsel vid försäljning till förbrukare under år 1950/51 framgå av följande sammanställning.

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Bilaga 5.

PM

angående jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter år 1949.

I Kungl. Maj:ts proposition 319/1942 lämnades en redogörelse för jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter under dels åren 1932, 1935 och 1937, dels åren 1938 och 1940, grundad på bearbetningar av självdeklarationer, vilka beträffande de tre förstnämnda åren verkställts av 1938 års jordbruksutredning och beträffande åren 1938 och 1940 av statens livsmedelskommission. Denna redogörelse har sedermera i Kungl. Maj :ts propositioner 246/1943, 253/1944, 303/1945, 267/1946, 280/1947, 275/1948, 212/1949 och 245/1950 kompletterats med liknande undersökningar för åren 1941—48, verkställda av statens livsmedelskommission. Sedan statens jordbruksnämnd nu efter bemyndigande av Kungl. Maj :t genom sin statistikbyrå låtit företaga en motsvarande bearbetning av självdeklarationer, avseende inkomståret 1949, framlägges i det följande eu sammanfattande redogörelse för de härvid erhållna resultaten.

Material och metod.

Såsom framgår av tabell 1 har för undersökningen av jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter år 1949 kunnat utnyttjas sammanlagt 9 085 av jordbrukare avgivna självdeklarationer för av ägaren själv brukade gårdar. Samtliga dessa härröra, liksom fallet varit vid föregående deklarationsundersökningar, från brukningsdelar, som deltogo i den av 1938 års jordbruksutredning verkställda undersökningen av jordbrukets driftsförhållanden. Sedan föregående år bär antalet undersökta gårdar minskats med 259, vilka fördela sig på alla områden och inom dessa på flertalet storleksgrupper. Minskningen har orsakats dels av att länsstyrelserna av olika skäl ej kunnat avstå vissa deklarationer, dels av att gårdar bytt ägare eller utlämnats på arrende, på grund varav brukningsdelarna måst uteslutas vid denna bearbetning. Det skulle kräva omfattande undersökningar för att nu i detalj bedöma verkningarna av dessa förändringar i primärmaterialets omfattning; de synas dock icke nämnvärt inverka på jämförbarheten med föregående års resultat utom möjligen i den högsta storleksgruppen, där ett något större material skulle vara önskvärt. Deklarationsmaterialets fördelning på olika storleksgrupper inom vart och ett av de tre huvudområdena har, såsom framgår av tabell 2, endast obetydligt förändrats sedan föregående år.

Beträffande metoderna för materialets bearbetning ha utförliga redogörelser lämnats i de ovan nämnda sammanfattningarna av de föregående deklarationsundersökningarna. Såsom däri framhållits ha de ur självdeklarationernas A-bilaga erhållna uppgifterna rörande jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter omräknats dels till totalsiffror för riket, dels till siffror per hektar jordbruksjord. Vid beräkningen av arealen jordbruks jord har arealen ängsmark omräknats till åker med ledning av den officiella statistikens uppgifter om avkastningen på åker och äng under åren

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

133 Tab. 1. Antal i deklarationsundersökningarna ingående brukningsdelar.

1941—45. Beräkningen av totalsiffrorna för riket grundar sig på en för varje särskild storleksgrupp och varje produktionsområde enligt den officiella jordbruksstatistikens indelning verkställd uppräkning av självdeklarationernas uppgifter. Härvid har förhållandet mellan den totala, åkerarealen enligt 1944 års jordbruksräkning vid samtliga brukningsdelar inom resp. storleksgrupp och område å ena samt åkerarealen vid de undersökta brukningsdelarna inom samma storleksgrupp och område å andra sidan tagits till utgångspunkt för omräkningen.

Vid bedömningen av undersökningens resultat i vad avser kontanta inkomster och kostnader får beaktas, att den icke med säkerhet klargör den ekonomiska utvecklingen inom jordbruket, om man företager en jämförelse över en längre tidsperiod. Nu anfört förhållande beror på vissa inom jordbruket under senare tid försiggångna strukturella förändringar. För det första märkes här, att försäljningsinkomsternas andel av totalinkomsterna successivt ökats i samband med övergången från natura- till penninghushållning. (Samtidigt har deklarationen av försäljningsinkomster blivit full-

134 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Tab. 2. Procentuell fördelning av antalet brukningsdelar på olika storleksgrupper.

Samtliga brukningsdelar med över 2 hektar åker enligt 194i års jordbruksräkning.

Södra och mellersta Sveriges slättbygder ......................

Södra och mellersta Sveriges skogs-

och dalbygder.................

Norra Sverige...................

De i livsmedelskommissionens deklarationsundersökning år 1946 ingående brukningsdelarna.

Södra och mellersta Sveriges slättbygder ........................

Södra och mellersta Sveriges skogs-

och dalbygder.................

Norra Sverige...................

De i livsmedelskommissionens deklarationsundersökning år 1947 ingående brukningsdelarna.

Södra och mellersta Sveriges slättbygder ........................

Södra och mellersta Sveriges skogs-

och dalbygder................

Norra Sverige...................

De i livsmedelskommissionens deklarationsundersökning är 1948 ingående brukningsdelarna.

Södra och mellersta Sveriges slättbygder ........................

Södra och mellersta Sveriges skogs-

och dalbygder.................

Norra Sverige...................

De i jordbruksnämndens deklaralionsundersökning år 1949 ingående brukn ingsdelarna.

Södra och mellersta Sveriges slättbygder..........................

Södra och mellersta Sveriges skogs-

och dalbygder..................

Norra Sverige.....................

ständigare.) Denna utveckling har varit särskilt markant i norra Sverige. I samband med utflyttningen av arbetskraft från jordbruket har vidare kontantlönernas andel av de totala arbetskostnaderna (om i dessa senare även inräknas lön till brukarna själva) undergått en minskning. Så har framför allt varit fallet inom det större och medelstora jordbruket. Ifrågavarande förhållanden medföra, att sedan förkrigstiden dels skett en raskare stegring av jordbrukets kontanta inkomster än av dess totala inkomster, dels skett en långsammare uppgång av kontantlönerna i jordbruket än av de totala arbetskostnaderna. Undersökningsresultaten ge på grund härav icke en riktig bild av den totala inkomst- och kostnadsutvecklingen inom jordbruket på längre sikt. Deklarationsundersökningarnas brister i berörda hänseenden hindra emellertid icke, att resultat av desamma komma till an-

135 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

vändning för många ändamål, såsom specialundersökningar av olika slag för jordbrukskalkylen, nämligen i fråga om vissa kostnadsposter, vilka äro av den natur, att de icke i nämnvärd grad influeras av förutnämnda strukturella förändringar inom jordbruket. Vid studium av resultaten från dessa undersökningar bör man vidare observera, att deklarationsundersökningarna avse kalenderår och att skogsbruket ingår däri, under det att joidbrukskalkylen avser produktionsår och ej tar hänsyn till skogsbruket.

Ytterligare bör vid bedömningen av undersökningsresultaten beaktas, att de i undersökningen ingående egendomarna genomsnittligt taget torde representera en något högre produktionsförmåga och mera rationella driftsförhållanden än genomsnittsjordbruket. Till följd härav torde de vid undersökningen erhållna totalbeloppen för såväl inkomster som utgifter vara något för höga. Deras huvudsakliga uppgift är emellertid att avspegla de från år till år inträffade förändringarna i jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter och icke att ange dessa posters absoluta storlek. „

bet bör ytterligare beaktas, att brukningsdelar med mindre an 2 hektar åker icke ingå i det bearbetade materialet. Likaså bör framhållas att vid upprättande av självdeklaration inom jordbruket den s. k. kontantpnncipen tillämpas. Då hänsyn sålunda icke tages till eventuella lagerbehållningar vid beskattningsårets början och slut, kan nettointäkten av jordbruksfastighet enligt deklarationsuppgifterna växla mera från år till ar an vad som eljest skulle varit förhållandet.

I de senaste årens redogörelser har 1938 använts som basar. De o\an nämnda strukturella förändringarna ha emellertid nödvändiggjort valet av ett senare jämförelseår. I avvaktan pa att nytt basar fastställes för jo****" brukskalkylen, har därvid året 1946 tills vidare ansetts lämpligt att i tabellerna bilda utgångspunkt för jämförelserna. Därutöver lämna tabellerna uppgifter avseende åren 1947, 1948 och 1949. Textframställningen behandlar i det stora hela endast utvecklingen mellan åren 1948 och 1949.

Jordbrukets kontanta inkomster.

Resultaten av den beräkning av jordbrukarnas sammanlagda kontanta inkomster under år 1949, som verkställts på grundval av de på självdeklarationernas A-bilaga lämnade uppgifterna, redovisas i tabellerna 3 och 4.

I tabell 3 återgivas för hela riket och de tre stora huvudområdena — södra och mellersta Sveriges slättbygder samt skogs- och dalbygder och norra

Sverige_de till totalsiffror uppräknade inkomstbeloppen, och i tabell 4 ha

dessa omräknats till indextal med 1946 och 1948 som basår. I anslutning till A-bilagans uppställning ha inkomsterna fördelats på följande poster: spannmål och frövaror; sockerbetor; potatis jämte rotfrukter, grönsaker och trädgårdsprodukter; hö jämte halm och grönfoder; hästar och nötkreatur; svin och grisar; fjäderfä och ägg; mjölk och produkter därav, dels vid leverans till mejeri, dels vid annan försäljning; diverse produkter (får och "etter, fisk och vilt, lin, ull, hudar och skinn in. m.); inkomster av skogsbruk; arrenden och avgälder; diverse inkomster (körslor, uthyrning av maskiner och dragare; försäljning av döda yttre inventarier samt av sten, grus, torv in. in., ersättning för vägunderhåll och andra ej annorstädes upptagna inkomstposter).

Såsom framgår av tabell 3 ha jordbrukarnas sammanlagda kontanta inkomster år 1949 beräknats till 3 523,6 miljoner kronor. Inkoinstsummao för år 1948 uppskattades till 3 251,2 miljoner kronor. I jämförelse med år 1948

136 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Tab. 3. Jordbrukets kontanta inkomster åren 1946—1949, miljoner kronor.

Södra och mellersta Sveriges slättbygder.

Inkomster av försålda produkter

därav spannmål och frövaror...........

sockerbetor......................

potatis m. m....................

hö, halm och grönfoder..........

Summa vegetabiliska produkter

hästar och nötkreatur............

svin och grisar.................

fjäderfä och ägg.................

mjölk till mejeri................

mjölk till enskilda...............

Summa animaliska produkter

diverse produkter................

Summa inkomster av försålda produkter

Diverse inkomster........................

därav för körslor......................

Inkomster av skogsbruk..................

Arrenden och avgälder...................

Samtliga kontanta inkomster

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder.

Inkomster av försålda produkter

därav spannmål och frövaror...........

sockerbetor......................

potatis m. m....................

hö, halm och grönfoder..........

Summa vegetabiliska produkter

hästar och nötkreatur............

svin och grisar..................

fjäderfä och ägg.................

mjölk till mejeri.................

mjölk till enskilda...............

Summa animaliska produkter

diverse produkter................

Summa inkomster av försålda produkter

Diverse inkomster.......................

därav för körslor......................

Inkomster av skogsbruk..................

Arrenden och avgälder.............

Samtliga kontanta inkomster

Norra Sverige.

Inkomster av försålda produkter

därav spannmål och frö varor...........

sockerbetor......................

potatis m. m....................

hö, halm och grönfoder..........

Summa vegetabiliska produkter

Kungl. Maj:ts proposition nr 207. 137

Tab. 3 (forts.). Jordbrukets kontanta inkomster åren 1946—1949, miljoner kronor.

föreligger sålunda en ökning av inkomstsuniman med 272,4 miljoner kronor eller med 8,4 procent.

Av den sammanlagda inkomstsumman härrör betydligt över hälften (58,7 procent) eller 2 067,2 miljoner kronor från försäljning av animaliska produkter, medan inkomsterna av försålda vegetabilier stanna vid 800,7 miljoner kronor (22,7 procent) och skogsinkomsterna vid 482,i miljoner kronor (13,7 procent). Dessa tre grupper av inkomster omfattade drygt 95 procent av de totala inkomsterna.

I förhållande till 1948 ökade inkomsterna av försålda jordbruksprodukter med 298,i miljoner kronor eller 11,5 procent. Härav kommo på animaliska produkter 224,o miljoner kronor (ökning 12,2 procent) och på vegetabiliska produkter 75,2 miljoner kronor (10,4 procent). Skogsinkomsterna ha under år 1949 sjunkit med 35,2 miljoner kronor (motsvarande 6,8 procent).

ökningen mellan åren 1948 och 1949 i försäljningen av animaliska pro-

138 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Tab. 4. Jordbrukets kontanta inkomster &ren 1946—1949. Indextal.

dukter, 224,o miljoner kronor, fördelar sig med 41,i miljoner kronor på posten hästar och nötkreatur, 53,2 miljoner kronor på posten svin och grisar, 3,i miljoner kronor på posten fjäderfä och ägg samt 126,6 miljoner kronor på posten mjölk. Relativt sett innebära dessa tal en ökning ifråga om samtliga animaliska produkter med som nämnts 12,2 procent samt ifråga om hästar och nötkreatur med 11,4 procent, svin och grisar 16,6 procent, fjäderfä och ägg 2,7 procent samt mjölk 12,i procent. Den låga ökningen för fjäderfä och ägg framstår som resultatet av en kombination av produktionsökning och kraftigt prisfall. I detta sammanhang må erinras om att värdet av försålda hästar och nötkreatur under år 1948 var betydligt lägre än år 1947 såsom följd av de stora utslaktningarna under det torra året 1947 och den ringa slakten under det jämförelsevis goda skördeåret 1948. Försäljningsvärdet år 1949 översteg 1947 års tal med 3,4 miljoner kronor eller 0,9 procent. För övriga animalier redovisas en fortgående, ehuru delvis ojämn stegring under de år tabellerna omfatta.

Stegringen av inkomsterna från försålda vegetabiliska produkter hänför sig nästan helt till försäljningen av spannmål och frövaror, som stigit med 90,7 miljoner kronor eller 19,5 procent. I övrigt redovisas en mindre ökning

Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

139 Tab. 5. Jordbrukets inkomster av vegetabiliska respektive animaliska produkter i procent av inkomster av samtliga försålda produkter inom olika storleksgrupper

och områden åren 1946—1949.

i fråga om sockerbetor å 4,8 miljoner kronor eller 4,5 procent, medan tillbakagång ägt rum av inkomsterna från försäljningen av potatis m. m. med 8,5 miljoner kronor (6,9 procent) och av hö, halm och grönfoder med 11,8 miljoner kronor (40,6 procent) såsom följd av nedgång i såväl försålda kvantiteter som å-priser.

Inkomsterna av skogsbruk ha efter år 1946 årligen undergått viss minskning. Nämnda år kännetecknades av ett toppläge med exceptionellt höga skogsinkomster, vartill — såsom i föregående års redogörelser framhållits — prisstoppets upphävande den 1 juli 1946, de på grund härav ökade avverkningarna samt omläggningen av taxeringsförfarandet främst torde ha medverkat. Nedgången från 1947 till 1948 berodde främst på en minskning av de avverkade kvantiteterna, föranledd av att bestämmelserna om avverkningsplikt upphävdes den 1 juli 1948. Den fortsatta minskningen under 1949 torde i främsta rummet sammanhänga med en under våren 1949 genomförd prissänkning på massaved med därav följande minskad avverkning. Vidare erbjödos avlönade arbetstillfällen i minskad omfattning, och slutligen kan den kraftiga prissänkningen på virke och massaved i slutet av år 1949 i någon mån ha inverkat sänkande på detta års inkomster.

De hittills anförda siffrorna avse riket i dess helhet. Mellan de olika om-

140 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

rådena föreligga vissa olikheter. Inkomsterna av försålda vegetabilier ha mellan 1948 och 1949 ökat med 12,2 procent i södra och mellersta Sveriges slättbygder men med blott 2,9 procent i samma områdes skogs- och dalbygder och ha minskat med 5,3 procent i norra Sverige. Ifråga om animalier har inkomstutvecklingen i dessa tre områden medfört en ökning å resp. 8,7, 16,4 och 16,2 procent. Skogsinkomsterna ha minskat i södra och mellersta Sveriges slättbygder med 12,6 procent, i skogs- och dalbygderna med 7,7 procent och i norra Sverige, där deras relativa andel är avgjort störst, med 3,o procent. Genom dessa delvis motsatta tendenser ha olikheterna i utvecklingen av de totala inkomsterna blivit i det närmaste utjämnade: mot en ökning på 8,6 procent i slättbygderna svarar en ökning på 8,7 procent i skogs- och dalbygderna och 6,8 procent i norra Sverige. Kvar står dock en något mindre ökning i sistnämnda område än i landet i övrigt.

Förskjutningarna av de viktigaste inkomstposternas inbördes betydelse belysas närmare av följande sammanställning av deras procentuella andel av jordbrukets sammanlagda kontanta inkomster enligt självdeklarationerna :

I tablån lägger man märke till att de vegetabiliska produkternas andel av inkomstsumman stigit under år 1948 och ytterligare något under år 1949. Animalierna bilda större andel av samtliga kontanta inkomster än under övriga redovisningsår, medan en oavbruten nedgång noteras för skogsbruk liksom för övriga inkomster.

De vegetabiliska resp. animaliska produkternas andel storleksgruppsvis av inkomsterna av samtliga försålda jordbruksprodukter belyses i tabell 5. I denna framträder tydligt det kända förhållandet, att de vegetabiliska produkternas relativa betydelse ökar starkt med stigande egendomsstorlek samt att den genomgående är vida större inom slättbygderna i södra och mellersta Sverige än i skogs- och dalbygderna och i norra Sverige.

Göres en uppdelning av de kontanta inkomsterna och av försälj ningsinkomsterna på de tre huvudområdena, erhålles följande procentuella fördelning:

Samtliga kontanta inkomster 1946

Södra och mellersta Sveriges slättbygder 50-9 Södra och mellersta Sveriges skogs- och

dalbygder ......................... 31-8

Norra Sverige ...................... 17 3

Hela riket 100 0

Inkomster av försålda jordbruksprodukter

Södra och mellersta Sveriges slättbygder 62 0 Södra och mellersta Sveriges skogs- och

dalbygder......................... 28 7

Norra Sverige....................... 9 3

Hela riket 100-0

Kungl. Maj.ts proposition nr 207. 141

Tab. 6. Jordbrukets kontanta utgifter åren 1946—1949, miljoner kronor.

Södra och mellersta Sveriges slättbygder.

Arrenden och kontanta undantagsförmåner

Arbetslöner.............................

Inköp av förnödenheter

därav spannmål och frövaror..........

kraftfoder och betmassa.........

potatis och rotfrukter...........

hö, halm m. fl. fodermedel......

gödselmedel och torvströ........

Inköp av levande inventarier............

Inköp av döda inventarier...............

Underhåll av inventarier................

Underhåll av byggnader.................

Diverse driftskostnader..................

Räntor.................................

Samtliga kontanta utgifter

Nyuppsättning av inventarier............

Ny-, till- eller ombyggnad...............

Södra o. mellersta Sveriges skogs- o. dalbygder.

Arrenden och kontanta undantagsförmåner

Arbetslöner.............................

Inköp av förnödenheter

därav spannmål och frövaror..........

kraftfoder och betmassa.........

potatis och rotfrukter...........

hö, halm m. fl. fodermedel......

gödselmedel och torvströ........

Inköp av levande inventarier............

Inköp av döda inventarier...............

Underhåll av inventarier................

Underhåll av byggnader.................

Diverse driftskostnader..................

Räntor.................................

Samtliga kontanta utgifter

Nyuppsättning av inventarier............

Ny-, till- eller ombyggnad...............

Norra Sverige.

Arrenden och kontanta undantagsförmåner

! Arbetslöner.............................

: Inköp av förnödenheter

därav spannmål och frövaror..........

kraftfoder och betmassa.........

potatis och rotfrukter...........

hö, halm m. fl. fodermedel......

gödselmedel och torvströ........

Inköp av levande inventarier............

Inköp av döda inventarier...............

Underhåll av inventarier................

Underhåll av byggnader.................

Diverse driftskostnader..................

Räntor.................................

Samtliga kontanta utgifter

Nyuppsättning av inventarier............

Ny-, till- eller ombyggnad...............

142 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Tab. 6 (forts.). Jordbrukets kontanta utgifter åren 1946—1949, miljoner kronor.

Tablån visar, att de olika områdenas andel av jordbrukets samtliga kontanta inkomster år 1949 ej nämnvärt avviker från motsvarande tal år 1948. I jämförelse med 1946 och 1947 har den emellertid ökat för södra och mellersta Sveriges slättbygder och minskat för de två övriga områdena. Nedgången för norra Sverige beror främst på minskade inkomster av skogsbruket. Beträffande inkomsterna av försålda jordbruksprodukter har fördelningen på de olika områdena ej undergått några större förändringar under de fyra senast undersökta åren.

Jordbrukets kontanta utgifter.

De på självdeklarationernas A-bilaga redovisade kontanta utgifterna ha vid bearbetningen sammanförts i följande grupper: arrenden och kontanta undantagsförmåner; arbetslöner; inköp av spannmål och frövaror; kraftfoder och betmassa; potatis och rotfrukter; hö, halm m. fl. fodermedel; gödselmedel och torvströ; inköp av levande inventarier med fördelning på hästar och nötkreatur, svin och grisar samt får och getter; inköp av döda inventarier; underhåll av dels inventarier, dels byggnader; diverse driftskostnader (bl. a. elektrisk ström samt bränn- och smörjolja) jämte räntor. Dessutom ha även uppgifterna rörande kostnaderna för nyuppsättning av yttre inventarier samt för ny-, till- eller ombyggnad bearbetats. Beträffande dessa sistnämnda uppgifter bör emellertid nämnas, att dessa kostnader icke berättiga till avdrag vid taxeringen, varför de kunna antagas vara mindre fullständigt redovisade i deklarationerna. Av de vid bearbetningen av dessa poster erhållna resultaten torde därför icke alltför bestämda slutsatser böra dragas.

Resultaten av beräkningarna redovisas i tabellerna 6 och 7.

För hela riket beräknas jordbrukarnas kontanta utgifter år 1949 ha uppgått till sammanlagt 2 468,2 miljoner kronor, vartill komma ytterligare 60,2 miljoner kronor för nyuppsättning av inventarier och 79,9 miljoner kronor för ny-, till- och ombyggnader. Motsvarande utgifter år 1948 utgjorde respektive 2 296,i, 68,9 och 76,5 miljoner kronor. I jämförelse med år 1948 ökade således samtliga kontanta utgifter år 1949 med 172,i miljoner kronor eller

7,5 procent. Såsom framgår av tabell 7 ha de relativa utgiftsökningarna varit

Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

143 Tab. 7. Jordbrukets kontanta utgifter åren 1946 — 1949. Indextal.

av ungefär samma storleksordning för de olika huvudposterna med undantag för arbetslönerna — den största posten — och ränteutgifterna, vilka stigit minst eller med 1,9 resp. 2,9 procent. För de övriga posterna variera utgiftsökningarna mellan 9,5 och 11,6 procent.

Trots den fortgående mekaniseringen av jordbruket ökade sålunda utgifterna för arbetslöner med 1,9 procent. Enligt socialstyrelsens lönestatistik har lantarbetarnas genomsnittliga timlön vid tidlönsarbete höjts från 1,77 kr. år 1948 till 1,84 kr. år 1949 eller med 4,o procent. Orsakerna härtill äro att söka dels i att minimitimlönerna för män enligt kollektivavtalet höjdes från och med den 1 november 1948 med i allmänhet 5 öre för arbetare i förmansställning och 2 öre för övriga arbetare, dels i att de s. k. dolda förmånerna vid det icke avtalsbundna jordbruket i viss utsträckning under året avlösts av höjd timlön.

Vid en närmare undersökning av kostnadsutvecklingen av de i tabell 6 angivna delposterna befinnes tendensen icke ha varit fullt så ensartad

144 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Tab. 8. Arbetslönernas och rfinteutgitternas procentuella andel av jordbrukets

kontanta utgifter inom olika storleksgrupper och områden åren 1946—1949.

som i fråga om huvudposterna. Mera anmärkningsvärda olikheter noteras dock endast för de i posten inköp av förnödenheter ingående varugrupperna. Den högsta procentuella ökningen gäller de absolut sett tämligen obetydliga kostnaderna för potatis och rotfrukter, som stigit med 19,4 procent. Därnäst följa inom denna huvudgrupp delposterna kraftfoder och betmassa med 15,4, gödselmedel och torvströ med 11,6 samt spannmål och frövaror med 5,2 procents ökning, medan kostnaderna för hö, halm in. fl. fodermedel minskat med 2,4 procent.

Hittills nämnda tal avse riket i dess helhet. Av tabell 7 framgår den procentuella kostnadsförändringen beträffande huvudposterna i förhållande till åren 1946 och 1948 inom de tre huvudområdena. I regel visa sig de

145 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

regionala olikheterna i utvecklingen mellan 1948 och 1949 vara jämförelsevis små och i vart fall betydligt mindre än vad tidigare deklarationsundersökningar utvisat. Samtliga kontanta utgifter ha ökat med 7,5 procent i södra och mellersta Sveriges slättbygder, med 7,8 procent i skogs- och dalbygderna och med 6,7 procent i norra Sverige. Liksom i fråga om utvecklingen av de totala kontanta inkomsterna har alltså ökningen varit störst i södra och mellersta Sverige. En mera betydande differens föreligger endast beträffande kostnaderna för inköp av inventarier, som ökat med 11—12 procent i södra och mellersta delen av landet men minskat med 3,5 procent i norra Sverige. Att arbetskostnaderna ökat något mer i sistnämnda område än i övrigt — 3,3 procent mot 1,5 å 2 procent — torde äga samband med att inkomsterna av skogsbruk i norra Sverige legat jämförelsevis högt uppe. Vad delposterna angår föreligga rätt betydande regionala olikheter i fråga om olika slag av förnödenheter och inventarier (jfr tab. 6).

Av följande sammanställning framgår de viktigaste utgiftsposternas procentuella andel av jordbrukets totala kontanta utgifter under tiden 1946— 1949:

Inköp av förnödenheter.................

Inköp av levande och döda inventarier... Underhåll av inventarier och byggnader .. Diverse driftskostnader..................

Tablån visar den fortgående minskningen i arbetslönernas och räntornas andel av de samlade kontanta utgifterna och motsvarande ökning av kostnaderna för inköp av förnödenheter och inventarier samt för underhåll m. in. Uppgifter om arbetslönernas och ränteutgifternas betydelse vid olika egendomsstorlek finnas angivna i tabell 8.

Inkomster och utgifter per hektar jordbruksjord. Inkomst- och utgiftsutvecklingen inom olika storleksgrupper av jordbruk.

Olikheterna mellan olika storleksgrupper belysas genom den beräkning av de kontanta inkomsterna och utgifterna per hektar jordbruksjord, vars resultat återgivas i tabell 9. Genom detta material erhåiles också en ytterligare belysning av förskjutningarna från år till år liksom nya möjligheter till jämförelser mellan de tre huvudområdena.

Det framgår av tabell 9 och indextalen i tabell 10, att de kontanta inkomsterna per hektar jordbruksjord mellan åren 1948 och 1949 inom flertalet storleksgrupper i absoluta såväl som relativa tal ökat mest i södra och mellersta Sveriges slättbygder och att ökningen i stort sett avtagit med stigande areal. Den avgjort största uppgången redovisas inom den högsta storleksgruppen i skogs- och dalbygderna, där dock redovisning föreligger från endast 12 jordbrukare. För norra Sverige föreligger någon minskning i den högsta storlek sklassen, 20—30 hektar. Beträffande ökningen av utgifterna per arealenhet föreligger i stort sett samma utveckling: inom norra Sverige är dock ökningen i förhållande till år 1948 större i storleksgrupperna med 5—10 och 10—20 hektar åker än i den lägsta gruppen, och i den högsta storleksklassen har cn drygt 10-procentig nedgång ägt rum.

10 Il i haag till riksdagens protokoll 0)51. 1 samt. Nr 207.

146 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Tab. 9. Kontanta inkomster och utgifter i kronor per hektar jordbruksjord vid

jordbruksfastighet inom olika storleksgrupper och områden åren 1946—1949.

Vid en jämförelse mellan de olika områdena framträder vidare det förhållandet, att de kontanta inkomsterna per hektar jordbruksjord i allmänhet äro högre i norra än i södra och mellersta Sverige; en betydande utjämning har emellertid ägt rum i detta avseende under de senaste åren. Denna skillnad beror framför allt därpå, att i regel jämförelsevis stora skogsarealer ingå i brukningsdelarna i norra Sverige, medan den till desamma hörande åkerarealen är förhållandevis liten. Det är sålunda inkomsterna av skogsbruket, som höja dessa siffror för norra Sverige över dem, som redovisas för det övriga landet.

Av en jämförelse mellan olika storleksgrupper framgår, att de kontanta inkomsterna per hektar jordbruksjord minska med stigande egendomsstorlek; i skogs- och dalbygderna samt i norra Sverige sker dock en ökning för den högsta storleksklassen. Beträffande de kontanta utgifterna redovisas de högsta beloppen för de största och de minsta jordbruken.

De viktigaste inkomstposternas ekonomiska betydelse vid brukningsdelar av olika storlek och inom olika områden belyses närmare i tabell It, i vilken inkomsterna i kronor per hektar jordbruksjord av vegetabiliska och animaliska produkter samt av skogsbruk redovisas. På motsvarande sätt redovisas i tabell 12 jordbrukarnas kontanta utgifter, likaledes beräknade per hektar jordbruksjord, för arbetskraft, kraftfoder och betmassa, gödselmedel och torvströ samt för räntor.

Beträffande den relativa betydelsen av jordbrukarnas olika inkomstkällor föreligga mycket tydliga olikheter såväl mellan olika områden som mel-

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

147 Tab. 10. Inkomster och utgifter per hektar jordbruksjord vid Jordbruksfastighet inom olika storleksgrupper och områden åren 1946—1949.

Indextal: 1946= 100.

lan olika storleksgrupper. De vegetabiliska produkternas betydelse per arealenhet stiger med växande egendomsstorlek och är vidare störst inom slättbygderna och minst i norra Sverige, medan skogs- och dalbygderna intaga en mellanställning. Den ekonomiska betydelsen av animalierna avtager däremot med stigande areal och avviker föga mellan de båda områdena i södra och mellersta delen av landet, där de dock inom varje storleksgrupp äro större än i norra Sverige. Endast vid egendomar med mer än 50 hektar åker inom slättbygderna är betydelsen av vegetabiliska produkter större än av animaliska; i alla övriga grupper dominera animalierna. Inkomsterna av skogsbruk äro givetvis störst i norra Sverige och minst inom slättbygderna i södra och mellersta Sverige.

I jämförelse med år 1948 ha arbetskostnaderna per hektar jordbruksjord år 1949 icke undergått några nämnvärda förändringar i någon storleksklass — bortsett från den fåtaligt representerade högsta gruppen inom skogs- och dalbygderna liksom även den högsta gruppen i norra Sverige. Beträffande brukningsdelar med upp till 30 hektar åker framträder en betydande skillnad i arbetskostnader mellan norra Sverige å ena sidan och södra och mellersta Sverige å andra sidan. De avsevärt större kontanta arbetskostnaderna per hektar jordbruksjord i norra Sverige förklaras av skogsbrukets stora betydelse för brukningsdelar av olika storlekar i denna del av landet. Ett närmare studium av tabellmaterialet visar även en viss samvariation mellan å ena sidan inkomsterna av skogsbruk och å andra sidan löneutgifterna. Det bör emellertid härvid observeras, att löneutgifterna ej i sin helhet höra samman med jordbrukarnas försäljning och avverkning av egen skog. En del av arbetskostnaderna äro avlöningar till skogsarbetare, som jordbrukarna anställa vid avverkningar åt skogsbolagen.

148 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Tab. 11. Kontanta inkomster i kronor per hektar Jordbruksjord vid Jordbruks-

fastighet inom olika storleksgrupper och områden åren 1946—1949.

Jordbrukarnas taxerade nettointäkter och jordbrukarefamiljens arbetsinkomster.

Den i det föregående lämnade redogörelsen för utvecklingen av jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter grundar sig på en bearbetning av motsvarande uppgifter i den s. k. A-bilagan till självdeklarationerna. Härutöver ha även deklarationernas uppgifter rörande jordbrukarnas taxerade nettointäkter statistiskt bearbetats, varvid desamma dels uppräknats till totalsiffror för hela riket och ire huvudområden, dels beräknats per hektar

149 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Tab. 12. Kontanta utgifter i kronor per hektar JordbruksJord vid Jordbruksfastig-

het inom olika storleksgrupper och områden åren 1946—1949.

Arbetslöner.

Södra och mellersta Sveriges slättbygder

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder

Norra Sverige

Inköp av kraftfoder och betmassa.

Södra och mellersta Sveriges slättbygder

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder

Norra Sverige

Inköp av gödselmedel och torvströ.

Södra och mellersta Sveriges slättbygder

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder

Norra Sverige

Räntor.

Södra och mellersta Sveriges slättbygder

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder

Norra Sverige

År

Storleksgrupper, hektar åker

Samt-

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Tab. 13. Jordbrukets taxerade nettointäkter Inom olika områden

åren 1946—1949.

jordbruks]ord och per brukningsdel. Huvudresultaten av den förstnämnda delen av undersökningen redovisas i tabell 13. Det bör observeras, att vad förut anförts om deklarationsundersökningarnas brister vid jämförelser över längre tidsperioder icke gäller i fråga om de taxerade nettointäkterna.

De taxerade nettointäkterna av jordbruksfastighet ha i genomsnitt för riket stigit med 7,6 procent i jämförelse med år 1948. I överensstämmelse med förändringarna i förhållandet mellan kontanta inkomster och kontanta utgifter visa även nettointäkterna, att utvecklingen år 1949 i förhållande till år 1948 varit gynnsammast för södra och mellersta Sveriges slättbygder. För dessa redovisas sålunda en ökning av nettointäkterna av jordbruk med 9,6 procent, medan för skogs- och dalbygderna och norra Sverige ökningen uppgår till 7,2 respektive 4,4 procent. Nettointäkterna av tjänst och

Kungl. Maj.ts proposition nr 207. 151

Tab. 14. Familjens arbetsinkomst i kronor per brukningsdel åren 1946—1949.

tillfällig förvärvsverksamhet samt av kapital uppvisa en betydligt mindre ökning för samtliga områden, och för nettointäkterna av övriga förvärvskällor noteras en markerad nedgång.

För att ytterligare belysa jordbrukarnas ekonomiska förhållanden ha även beräkningar verkställts rörande storleken av den arbetsinkomst, som enligt självdeklarationerna kommit jordbrukarefamiljerna till godo. Dessa beräkningar ha verkställts på så sätt, att till nettointäkterna av jordbruksfastighet lagts skuldräntorna, varefter den därvid erhållna summan minskats med ett belopp, som ansetts motsvara »normala ränteanspråk». Detta sistnämnda belopp utgör förräntningen av det i självdeklarationen såsom tillgång redovisade värdet av jordbruksfastigheten, av levande och döda inventarier samt av inneliggande lager. Vid beräkningen av detsamma har man vid de fyra senast utförda undersökningarna utgått från en räntefot av 3 procent för fastighetsvärdet och 4 procent för värdet av inventarier och lager. Resultaten av denna beräkning redovisas i tabell 14.

Mellan åren 1948 och 1949 konstateras ökning i alla områden och storleksgrupper. På brukningsdelar med upp till 20 hektar aker är denna ökning minst i norra Sverige och inbördes ungefär lika stor inom slättbygderna som inom skogs- och dalbygderna. På större jordbruk är utvecklingen

mera varierande. o

Vid bedömandet av dessa tal bör beaktas, att det här är fråga om en uppskattande beräkning av den samlade arbetsinkomsten för hela jordbrukarefamiljen. Till denna inkomst kommer — åtminstone vid de större egendomarna — icke obetydliga belopp i form av ränta å det egna lantbrukskapitalet.

Stockholm den 1 april 1951.

Statens jordbruksnämnd Statistikbyrån OTTO ZETTERBERG.

Karl Lindman.

152 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

Bilaga 6.

PM

med beräkningar rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåren 1938/39—1950/51 jämte en förkalkyl för produktionsåret 1951/52.

Grunderna för den för produktionsåret 1951/52 upprättade förkalkylen.

De beräkningar rörande utvecklingen av jordbrukets inkomster och kostnader fr. o. m. produktionsåret 1938/39, som kalkylsakkunniga framlägga i denna promemoria, ansluta sig i fråga om syfte och metod till motsvarande tidigare kalkyler (jfr Kungl. Maj:ts proposition 245 till 1950 års riksdag, bilaga 4 och proposition 76 till 1951 års riksdag, bilaga 1). Liksom förut utförda beräkningar avser den nu upprättade kalkylen att ge ett mått på den procentuella förändring, som jordbrukets sammanlagda inkomster och kostnader undergått sedan sista förkrigsåret. Beräkningarna avse emellertid i princip endast inkomsterna av och kostnaderna för den egentliga jordbruksdriften. Varken inkomster eller kostnader äro fullständigt redovisade. Jordbrukarnas inkomster av och kostnader för skogsbruk falla utanför densamma. Jordbrukarnas inkomster av körslor utanför jordbruket ha liksom tidigare ej medtagits. Sådana kostnader, som icke beröra den egentliga jordbruksdriften, ha så långt möjligt frånskilts. Helt har en dylik uppdelning dock icke kunnat genomföras. Sålunda ingå i beräkningarna bl. a. kostnader för jordbrukets hästar och traktorer, även i den mån dessa användas för skogskörslor eller annat arbete utanför den egentliga jordbruksdriften.

Kostnaderna i jordbrukskalkylen äro mera fullständigt redovisade än inkomsterna. Härav följer, att de absoluta talen för inkomster respektive kostnader icke kunna direkt jämföras med varandra. En jämförelse mellan inkomster och kostnader inom jordbruket måste i stället grunda sig på indextal för inkomster respektive kostnader. Då den ojämförligt .största delen av såväl inkomsterna som kostnaderna för den egentliga jordbruksdriften ingår i beräkningarna, torde .sådana indextal giva ett i stort sett riktigt mått på förändringarna från år till år i de sammanlagda inkomstoch kostnadssummorna.

Den nu framlagda förkalkylen för år 1951/52 har karaktären av en normkalkyl såtillvida, att den avser att belysa inkomst- och kostnadsläget under det^ kommande produktionsåret under förutsättning av normala väderleksförhållanden, oförändrade löner och räntesatser samt oförändrade priser på jordbrukets produkter och förnödenheter utom i de fall, där vid kalkylens upprättande prisförändringar med hänsyn till marknadsläget kunnat förutses med en viss grad av säkerhet.

Då beräkningarna för åren 1938/39—1948/49 utförligt redovisats i tidigare promemorior, har det icke ansetts påkallat att ånyo lämna en mera ingående redogörelse för desamma. (Beträffande jordbrukets inkomster och kostnader under dessa år hänvisas till Kungl. Maj :ts propositioner

153 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

319/1942, 246/1943, 253/1944, 303/1945, 267/1946, 280/1947, 275/1948, 212/1949, 216/1949, 245/1950 och 76/1951.) I den följande framställningen redovisas alltså dels inkomst- och kostnadsberäkningarna för åren 1938/ 39, 1949/50 och 1950/51 (siffrorna för produktionsåret 1950/51 äro givetvis preliminära), dels förkalkylen över jordbrukets inkomster och kostnader år 1951/52.

Det har länge framstått som ett önskemål att övergå till en ny basperiod för kalkylen ined hänsvn till de svårigheter, som efterhand ha uppstått, att finna anknytning till basåret 1938/39. De sakkunniga ha nu tagit upp denna fråga till behandling i en särskild promemoria.

Jordbrukets inkomster.

Skörden.

Till grund för inkomstkalkylen har som vanligt lagts en beräkning av skörden, verkställd med utgångspunkt från vissa antaganden rörande arealerna av olika grödor samt hektaravkastningen.

I tabell 1 ha sammanställts uppgifter om åkerjordens användning åren 1936—40 (medeltal), 1946—50 samt prognos för år 1951. Uppgifterna avse t .o. m. år 1950 de enligt jordbruksstatistiken skördade arealerna. De för år 1951 angivna arealerna ha i fråga om höstvete och höstråg beräknats med ledning av arealinventeringen i oktober 1950, varvid från de enligt denna inventering besådda arealerna gjorts ett avdrag för »normal utvintring». De för år 1951 (höstsådden 1950) gjorda avdragen för normal utvintring utgöra liksom i tidigare kalkyler för vete 8 procent och för råg 4 procent av de höstsådda arealerna.

Beträffande arealerna av de olika växtslagen år 7951 må i övrigt följande framhållas. I förhållande till närmast föregående år räknar delegationen som synes med eu minskning av brödsädsarealen med 32 000 hektar, nämligen från 466 000 hektar år 1950 (skördad areal) till 434 000 hektar 1951 samt med en ökning av fodersädsarealen med 35 000 hektar till 950 000 hektar. Minskningen av brödsädsarealen från år 1950 beror på den nedgång i odlingen av höstvete och höstråg, som kunde konstateras vid arealinventeringen i oktober 1950. De sakkunniga ha eljest antagit en utökning av vårvetearealen med ca 14 000 hektar utöver 1950 års rekordareal.

Oljeväxtarealen antages öka med 26 000 hektar till 195 000 hektar. I fråga om trindsäd, sockerbetor och potatis ha upptagits avrundat 1950 års" arealer. Beträffande vall till slåtter, säd till grönfoder, foderrotfrukter och spånadsväxter antages en viss nedgång. Den totala skördade arealen har antagits bli praktiskt taget oförändrad från år 1950.

Uppskattningen av det kommande årets hektarskördar har beträffande flertalet växtsiag skett på samma sätt som tidigare. De vid uppgörandet av prognosen använda hektarskördeuppgifterna ha sammanställts i tabeH 2.

Den tillämpade prognosmetoden innebär i korthet, att de observerade hektarskördarna med tillhjälp av de s. k. allmänna skördeomdömena omräknas till normerade hektarskördar. Med ledning av dessa senare sker därefter en uppskattning av normskördarna, d. v. s. de hektarskördar, som under förutsättning av normala väderleksförhållanden kunna förväntas det år prognosen avser. De normerade hektarskördarna äro befriade från de årliga skördefluktuationerna till följd av växlingarna i väderleksförhållandena, varför de på ett mera tillförlitligt sätt än de observerade återge

154 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Tabell 1. Åkerjordens användning nedanstående år,

sekulära förändringar i avkastningen, exempelvis till följd av växtodlingens landvinningar, förbättrad gödsling etc. De lämpa sig därför bättre som underlag för en prognos än de observerade skördarna. Vid fastställandet av .skördesiffrorna i en prognos är det å andra sidan nödvändigt att beakta icke endast erfarenheterna från tidigare år utan även de aktuella förutsättningarna för vegetabilieproduktionen, såsom gödseltillgångarna och arealfördelningen.

Vid sina överväganden av frågan om de normskördar, vilka böra upptagas i inkomstkalkylen för år 1951/52, ha de sakkunniga ansett, att norm-

Tabell 2. Observerade och normerade skördar i kilogram per heklar 1921—1950 samt antagna normskördar 1950 och 1951.

1 För åren 1941—1950 ha de observerade skördarna omräknats efter skördesiffran 30. Under åren 1921—1940 har omräkningen skett efter de genomsnittliga skördesiffrorna för perioden 1913—1940, vilka obetydligt avvika från värdet 3-0.

8 Preliminära uppgifter enligt statistiska centralbyråns publikation Årsväxten 1950.

3 För ärter, potatis och foderrotfrukter föreligga ännu ej direkta uppgifter om hektarskördarnas storlek. Skörden av nämnda växtslag beräknas av statistiska centralbyrån under förutsättning att i tioårsinedeltalet 1940/49 för hektarskördarna i varje län motsvaras av skördesiffran 3'0. Om skördeutsikterna år 1950 inom ett visst län och för en viss gröda är 2’5, erhålles den beräknade skörden genom multiplika-

2-5

tion av tioårsmedeltalet med o. s. v.

ax

ax

Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

156 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

skördarna för vissa växtslag med hänsyn till utvecklingen på längre .sikt samt den förbättrade tillgången på kvävegödsel böra höjas något i förhållande till de i normkalkylen för år 1950/51 begagnade. Med beaktande av de aktuella utvecklingstendenserna ha normskördarna för höstvete och korn höjts med 50 kg, för höstråg med 30 kg, för blandsäd och hö från odlad jord med 25 kg samt för sockerbetor med 500 kg.

Vegetabilier.

Brödsäd.

Är 19i9/50. Saluöverskottet av brödsäd (exkl. försäljningen till utsädeshandeln), av 1949 års skörd har uppgått till följande kvantiteter.

Försålt till

spannmåls- de större handelshandeln, kvarnarna,

milj. kg milj. kg

Höstvete............ 340 8

Vårvete............ 196 6

Råg................ 199 5

Summa 735 19

Summa

saluöverskott,

milj. kg

754 Löneförmalningen1 har under produktionsåret 1949/50 uppgått till 60 miljoner kg vete och 28 miljoner kg råg. Lönemalningen av vete antages fördela sig på höst- och vårvete i samma proportioner som saluöverskottet. Sammanställas uppgifterna om saluöverskott och löneförmalning erhållas följande kvantiteter försåld och för eget behov förmald brödsäd år 1949/50.

Genomsnittspriserna på brödsäd under år 1949/50 ha beräknats med användning av de av kvarnarna erlagda priserna för mottagna kvantiteter under månaderna september, december, mars och juni (de månader, för vilka prisuppgifter inhämtats) samt jordbrukarnas faktiska försäljningar under augusti—september, oktober—december, januari—mars och april—augusti enligt Svenska spannmålsaktiebolagets leveransstatistik. Efter avdrag från kvarnpriserna för handelsmarginal och frakter om sammanlagt l,is kr/dt samt efter justering för kvalitet (jfr Kungl. Maj :ts prop. 212/1949 s. 103—104), ha producentpriserna för höstvete, vårvete och råg beräknats till respektive 29,52, 35,19 och 29,70 kr/dt.

År 1950/51. Under tiden t. o. in. december 1950 ha följande kvantiteter brödsäd av 1950 års skörd levererats till spannmålshandeln (inklusive utsädeshandeln) och kvarnarna: höstvete 305 miljoner kg, vårvete 212 miljoner kg och råg 146 miljoner kg, sammanlagt 663 miljoner kg.

Med ledning av bl. a. brödsädsleveransernas fördelning på olika delar av året under tidigare år samt efter avdrag för beräknade leveranser till ut-

1 Egentligen förmalning vid andra kvarnar än större handelskvarnar. Förmalningen vid dessa kvarnar utgöres till omkring 85 procent av löneförmalning och 15 procent av handelsförmalning. Denna senare förmalning ingår icke under rubriken saluöverskott.

157 Kungl. Mcij.ts proposition nr 207.

sädeshandeln kan det sammanlagda saluöverskottet av brödsäd under år 1950/51 beräknas till 670 miljoner kg, fördelat på följande sätt: höstvete 512 miljoner kg, vårvete 211 miljoner kg och råg 147 miljoner kg.

I fråga om löneförmalningen föreligga numera inga löpande uppgifter. Löneförmalningen under år 1950/51 har emellertid antagits bli av samma omfattning som under år 1949/50. Sammanställas uppgifterna om saluöverskott och löneförmalning erhållas följande kvantiteter brödsäd att upptagas i kalkylen.

Genomsnittspriserna på brödsäd av normalkvalitet under år 1950/51 äro enligt beräkningar i höstkalkylen 1950 (jfr Kungl. Maj:ts prop. 76/1951 s. 45) för höstvete 30,40 kr/dt, för vårvete 33,55 kr/dt och för råg 29,40 kr/dt. Dessa priser skola regleras med hänsyn till spannmålens kvalitet. Liksom tidigare har detta skett genom användning av de av kvarnarna erlagda priserna med avdrag för handelsmarginal och frakter. Producentpriserna ha beräknats till för höstvete 29,so kr/dt, för vårvete 32,75 kr/dt och för råg 28,80 kr/dt.

År 1951/52. På grundval av de i tabellerna 1 och 2 anförda uppgifterna rörande arealer och antagna normskördar per hektar har skörden av brödsäd beräknats till 935,2 miljoner kg, varav 377,5 miljoner kg höstvete,^ 341,2 miljoner kg vårvete, 211,1 miljoner kg höstråg och 5,4 miljoner kg varrag.

Den erhållna totalskörden har på vanligt sätt reducerats för lagringsförluster (2 procent), avrens och utfodring samt utsäde. Avrens och utfodring har antagits utgöra för vete 10 procent och för råg 15 procent av skörden. Vid beräkningen av utsädet (för sådden 1951/52) har räknats med samma besådda arealer som för 1951 års skörd samt med en utsädeskvantitet per hektar av 220 kg för höstvete, 225 kg för vårvete och 200 kg för råg (utsädeskvantiteterna per hektar enligt statistiska centralbyråns undersökning av utsädesmängderna år 1946). Beräkningen av den till försäljning och löneförmalning disponibla kvantiteten brödsäd redovisas i följande sammanställning.

Skörd...................

Avgår: lagringsförlust----

avrens o. utfodring

utsäde...........

Kvarstår till försäljning och löneförmalning........ 296'0

Höstvete, milj. kg 377-5 7-6 37-8 36-1

Vårvete, milj. kg 34P2 6-8 34-1 39-4

260-9

Summa vete, milj. kg

718-7

14-4

7P9

75-5

556-9

Råg, milj. kg 216-5 4-3 32-5 22-4

157-3

Summa brödsäd, milj. kg

935-2

18-7

104-4

97-9

714-2

Till närmare belysning av de här verkställda kalkylerna meddelas följande sammanställningar av skördar samt saluöverskott inklusive löneförmalning under år 1938/39 samt åren 1947/48 1951/52.

158 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Skörd av brödsäd, miljoner kg.

1938 1947 1948 1949 1950* 19512

Höstvete .............. 668 176 428 426 433 378

Vårvete................ 137 223 274 272 298 341

Råg................. 374 143 322 277 245 216

Summa brödsäd 1 179 542 1 024 975 976 935

Saluöverskott och löneförmalning, miljoner kg.

Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 9 februari 1951 skola de genomsnittliga grundpriserna för brödsäd av 1951 års skörd höjas jämfört med grundpriserna för 1950 års skörd med för höstvete 5 kr/dt, för vårvete 4 kr/dt och för råg 4,so kr/dt. Samtidigt har emellertid beslutats vissa ändringar i kvalitetsbestämmelserna för vårvete, vilket gör att den verkliga höjningen för vårvete kommer att bli ca 4,25 kr/dt. Med utgång från de vägda genomsnittspriserna på brödsäd av normalkvalitet år 1950/51 erhållas följande genomsnittspriser år 1951/52 för brödsäd av normalkvalitet: höstvete 35,40 kr/dt, vårvete 37,55 kr/dt och råg 33,90 kr/dt. Efter justering för »normal» kvalitetsavvikelse (jfr Kungl. Maj:ts prop. 76/1951, s. 45; hänsyn har dessutom tagits till den beslutade ändringen av kvalitetsbestämmelserna för vårvete) kunna följande priser insättas i kalkylen: höstvete 35,25 kr/dt, vårvete 37,15 kr/dt och råg 33,is kr/dt.

Ersättning lör av jordbrukarna tidigare burna fraktkostnader.

. År 194-9/50. Den ökning av antalet prisorter för brödsäd, som ägt rum i jämförelse med år 1938/39, har i tidigare kalkyler, på grundval av vissa inom dåvarande spannmålssektionen inom livsmedelskommissionen utförda beräkningar, antagits medföra en sänkning av fraktkostnaderna för saluöverskottet av brödsäd med i genomsnitt 10 öre/dt. Med utgång från detta värde och saluöverskottet ha de inbesparade fraktkostnaderna för brödsäd år 1949/50 beräknats till 0,8 miljoner kronor. Enär antalet prisorter åter minskats, bär för åren 1950/51 och 1951/52 icke upptagits något motsvarande belopp.

Korn.

År 1949/50. Förbrukningen av korn vid gryn- och mjölkvarnar uppgick till 4 miljoner kg, bränneriernas förbrukning till 4 miljoner kg, bryggeriernas och mälteriernas till 31 miljoner kg. Exporten av svenskt korn uppgick under året till närmare 3 miljoner kg. Lägges härtill den beräknade husbehovsförmalningen i Norrland om 25 miljoner kg, erhålles en totalkvantitet av (4 —|— 4 —j— 31 -j— 3 —(— 25 =) 67 miljoner kg. Genomsnittspriset på korn — ett ovägt medeltal av priserna på foder- och maltkorn — uppgick under produktionsåret till 25,56 kr/dt. 1 2

1 Preliminärt.

2 Prognos.

159 Kungi. Maj.ts proposition nr 207.

År 1950/51. Vid grynkvarnarna beräknas åtgå 5 miljoner kg. Bränneriernas förbrukning beräknas till 4 miljoner kg, bryggeriernas och mälteriernas till 32 miljoner kg. Härtill kommer en beräknad exportkvantitet av 1 miljon kg utsäde samt husbehovsförmalningen i Norrland, vilken liksom tidigare har antagits uppgå till 25 miljoner kg. I kalkylen upptages sålunda en sammanlagd kvantitet korn av (5 + 4 + 32 + 1 + 25=) 67 miljoner kg. Priset på korn har med utgång från föreliggande noteringar beräknats till 29 kr/dt.

År 1951/52. Förbrukningen av korn vid grynkvarnar beräknas till 5 miljoner kg. För brännerierna räknas med en förbrukning av 4 miljoner kg och för bryggerierna och mälterierna med 40 miljoner kg. Härtill kommer en beräknad exportkvantitet av 1 miljon kg utsäde samt husbehovsförmalningen i Norrland, vilken liksom tidigare antagits uppgå till 25 miljoner kg.

Den sammanlagda kvantiteten korn att upptagas i inkomstkalkylen blir sålunda (5 + 4 + 40 + 1 + 25 =) 75 miljoner kg. Priset på korn upptages till 32 kr/dt. Vid denna prisberäkning har hänsyn tagits till bl. a. de senaste prishöjningarna på importfodermedel.

Havre, hö och halm.

Åren 1949/50—1951/52. Försäljningen av havre, hö och halm har i samråd med jordbruksnämndens vegetabiliebyrå och utrikeshandelsbyrå samt arméförvaltningen beräknats på följande sätt.

Havre, miljoner kg.

160 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Priset på havre (ovägt medeltal av priserna på vithavre och svarthavre) har under år 1949/50 uppgått till 22,os kr/dt. För år 1950/51 har priset på havre med utgång från föreliggande noteringar beräknats till 26 kr/dt. Med hänsyn till bl. a. de senaste prishöjningarna på importfodermedel upptages priset för år 1951/52 till 28 kr/dt.

Noteringen på hö i mellersta Sverige har under år 1949/50 uppgått till 12,58 kr/dt. Efter avdrag för presshyra, tråd och extrafrakter om sammanlagt ca 0,60 kr/dt kan det pris, som bör upptagas i inkomstkalkylen, anges till 12 kr/dt för år 1949/50. För år 1950/51 synes producentpriset med utgång från föreliggande noteringar kunna anges till 10 kr/dt. För år 1951/52 upptages priset till 11 kr/dt.

Priset på halm har på grundval av föreliggande noteringar för höstsädshalm och efter avdrag för presshyra, tråd och extrafrakter om sammanlagt 0,60 kr/dt beräknats till 2,40 kr/dt för år 1949/50 och till 3,25 kr/dt för år 1950/51. Samma pris som för sistnämnda år upptages även för år 1951/52.

Kokärter.

Åren 19^9/50—1951/52. Skörden av kokärter åren 1949 och 1950 har beräknat till 20,3 och 15,o miljoner kg. På grundval av de i tabellerna 1 och 2 anförda uppgifterna om areal och antagen normskörd per hektar har skörden av kokärter år 1951/52 beräknats till 19,8 miljoner kg. Med tillämpning av tidigare använda beräkningsmetoder ha de till försäljning och hemmaförbrukning disponibla kvantiteterna kokärter åren 1949/50—1951/52 beräknats på följande sätt.

Genomsnittspriset för kokärter åren 1949/50 och 1950/51 har på grundval av lantbruksförbundets noteringar beräknats till respektive 45,08 och 47,78 kr/dt. Med hänsyn till de höjda spannmålspriserna upptages priset för år 1951/52 till 55 kr/dt.

Matpotatis.

Åren 19k9/50—1951/52. Liksom i vårkalkylen 1950 räknas för åren 1949/50 och 1950/51 med en inhemsk förbrukning av 825 miljoner kg matpotatis. Samma kvantitet upptages även för år 1951/52. Någon export av potatis av någon större betydelse har icke ägt rum de båda senaste åren och beräknas för närvarande ej heller för år 1951/52.

Priset på matpotatis har för år 1949/50 beräknats till 17,44 kr/dt. Beräkningen grundar sig på stockholmsnoteringen reducerad för mellanhandsmarginal samt kostnaderna för frakter och säckar. Sammanvägningen av månadsnoteringarna till årsmedeltal ha liksom tidigare skett med ledning av de uppgifter rörande potatisförsäljningens fördelning på olika delar av året, som erhållits vid en av 1942 års jordbrukskommitté verkställd specialundersökning (jfr Kungl. Maj :ts prop. 246/1943 s. 105).

Priset har visserligen under den gångna delen av 1950/51 varit högre än under samma tid 1949/50 men antages under våren och sommaren 1951

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

icke nå lika högt som under samma tid 1950. Med utgång härifrån synes priset på matpotatis för år 1950/51 för närvarande kunna beräknas till 17,so kr/dt. Priset under år 1951/52 har uppskattats till 16 kr/dt.

Fabrikspotatis.

År 1949/50. Förbrukningen av fabrikspotatis har under år 1949/50 uppgått till 204 miljoner kg, varav 83 miljoner kg för tillverkning av potatismjöl och 121 miljoner kg för framställning av brännvin. Stärkelsehalten har beräknats till 17,o procent. Priset har utgjort i genomsnitt 36 öre per hektoliter och stärkelseprocent eller 8,74 kr/dt. De tillverkade kvantiteterna potatisstärkelse och potatisbrännvin utgöra respektive 14,8 miljoner kg och 27,i miljoner normalliter.

År 1950/51. Enligt uppgifter från jordbruksnämndens vegetabiliebyrå beräknas för närvarande för år 1950/51 en förbrukning av 185 miljoner kg fabrikspotatis, varav 110 miljoner kg för tillverkning av potatismjöl och 75 miljoner kg för brännvinstillverkning. Priset på fabrikspotatis beräknas till i genomsnitt 35 öre per hektoliter och stärkelseprocent. Då stärkelsehalten preliminärt beräknas till 16,5 procent, erhålles ett pris per deciton av 8,25 kronor. Tillverkningen av potatisstärkelse och potatisbrännvin beräknas till respektive 20,2 miljoner kg och 17 miljoner normalliter.

År 1951/52. Vid normal skörd beräknas enligt uppgifter från jordbruksnämndens vegetabiliebyrå 260 miljoner kg potatis komma att användas för industriella ändamål, varav 150 miljoner kg för tillverkning av potatismjöl och 110 miljoner kg för brännvinstillverkning. Stärkelsehalten beräknas bli normal eller 17,5 procent, och priset upptages oförändrat från år 1950/51 till 35 öre per hektoliter och stärkelseprocent. Härvid erhålles ett pris per deciton av 8,75 kronor. Beräkningen av fabrikspotatisförbrukningen är baserad på en tillverkning av potatisstärkelse och potatisbrännvin av respektive 27,5 miljoner kg och 25 miljoner normalliter. Angivna stärkelsetillverkning förutsätter en återuppbyggnad av de under år 1950/51 minskade övergångslagren.

Sockerbetor.

År 1949/50. Skörden av sockerbetor år 1949 uppgick till 1 770 miljoner kg med en genomsnittlig sockerhalt av 17,69 procent. Den härur erhållna råsockermängden uppgick till 290,9 miljoner kg. Grundpriset för betor av en sockerhalt av 16 procent uppgick till 5,30 kr/dt. För varje tiondels procent, varmed sockerhalten översteg 16 procent, utgick tillägg med Vi» av grundpriset. Vid den angivna medelsockerhalten erhölls ett genomsnittspris av 5,86 kr/dt. Lägges härtill arealtillägg samt täckningskostnadsersättning erhålles ett pris av 5,97 kr/dt att upptagas i inkomstkalkylen.

ir 1950/51. Enligt uppgifter från Svenska sockerfabriksaktiebolaget uppgick arealen till 54 427 hektar. Skörden per hektar har av sockerbolaget angivits till 363 dt och totalskörden till 1 978 miljoner kg med en genomsnittlig sockerhalt av 16,92 procent. Råsockermängden uppgick till ca 305 miljoner kg.

Enligt statsmakternas beslut höjdes grundpriset för sockerbetor ar 1950 till följd av ökade produktionskostnader med 5 öre/dt till 5,35 kr/dt. Dessutom skulle enligt bestämmelserna grundpriset i stimulerande syfte ökas med 1 öre/dt för varje helt 200-tal hektar, varmed odlingen överstiger 50 000 hektar. Grundpriset skall dock icke överstiga 5,55 kr/dt, vilket pris uppnås vid en odling av minst 54 000 hektar. Då den av sockerbolaget uppgivna

11 Hihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 207.

162 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

arealen i Sverige utgör 54 427 hektar blir grundpriset för betor av 1950 års skörd följaktligen 5,55 kr/dt. Vid anförda sockerhalt erhålles ett pris av 5,87 kr/dt. Lägges härtill arealtillägg, täckningskostnadsersättning samt tilllägg enligt 63-dygnsregeln om sammanlagt 0,i4 kr/dt erhålles ett genomsnittspris av 6,oi kr/dt.

Den höjning av grundpriset, som uppkommer genom de särskilda pristilläggen vid arealer fr. o. m. 50 200 t. o. m. 54 000 hektar, uppgår till 20 öre/dt. Med tillägg för sockerhalt över 16 procent blir höjningen 21 öre/dt eller i värde räknat 4,2 miljoner kronor. Denna merinkomst har liksom i höstkalkylen 1950 angivits särskilt i sammandrags- och sammanfattningstabeller.

År 1951/52. På grundval av de i tabellerna 1 och 2 anförda uppgifterna rörande areal och antagen normskörd per hektar har skörden av sockerbetor beräknats till 1 950 miljoner kg. Sockerhalten antages bli 17,5 procent. Med utgång från angivna sockerbetsskörd och sockerhalt kan råsockermängden beräknas till ca 317 miljoner kg.

Enligt vad de sakkunniga under hand inhämtat, ämnar jordbruksnämnden föreslå, att grundpriset för sockerbetor skall höjas till 6,25 kr/dt, varav 0,23 kr/dt skall anses som stimulanstillägg men inräknas i jordbrukskalkylen. Detta tillägg utgår dock endast om sockerbetsarealen överstiger 50 000 hektar. Dessutom skall i ytterligare stimulerande syfte, enligt vissa regler, ett särskilt pristillägg utgå, därest sockerbetsodlingen visar sig överstiga 54 200 hektar. En eventuell stimulansinkomst av detta slag skall dock icke upptagas i jordbrukskalkylen. Med utgång från grundpriset 6,25 kr/dt och en sockerhalt av 17,5 procent samt med inräknande av arealtillägg och täckningskostnadsersättning erhålles priset 6,97 kr/dt, vilket upptagits i kalkylen.

Oljeväxter.

År 1949/50. Från Oljeväxtcentralen ha uppgifter erhållits om dess sammanlagda inköp från odlare av oljeväxtfrö av 1949 års skörd samt däremot svarande betalningsbelopp (såväl kvantiteter som värden med avdrag för försålt utsäde).

År 1950/51. I följande tablå ha sammanställts preliminära uppgifter om oljeväxtskörden och dess värde år 1950/51 (exklusive utsäde). (Totalarealen är densamma som i tabell 1.)

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

163 År 1951/52. Beträffande arealen oljeväxter till 1951 års skörd föreligga uppgifter endast rörande höstraps och höstrybs, av vilka vid den i oktober 1950 företagna arealinventeringen redovisades 95 236 respektive 17 575 hektar. Dessa arealer ha före beräkningen av skörden och värdet på denna reducerats för utvintring med i runt tal 10 procent. Arealerna vårsådda oljeväxter ha uppskattats i anslutning till de aktuella utvecklingstendenserna samt jordbruksnämndens försörjningsplaner. Avkastningen per hektar har beräknats efter samma grunder som i den på våren 1950 upprättade normkalkylen för år 1950/51 utom i fråga om höstrybs, för vilket växtslag normskörden höjts med 100 kg/ha till 1 100 kg/ha.

I fråga om höstraps och höstrybs ha använts de för 1951 års skörd fastställda priserna, i fråga om vårraps det preliminärt fastställda priset och i fråga om oljelin förra årets pris. För vitsenap har tills vidare insatts samma pris som för vårraps. Samtliga priser avse vara med 18 % vattenhalt. Beräkningen av inkomsterna av oljeväxtodlingen framgår av följande sammanställning.

Det beräknade olje- och foderinnehållet i 1949—51 års skördar av oljeoch spånadsväxter belyses av följande tablå. Uppgifterna för 1949 års skörd ha lämnats av jordbruknämndens krisbyrå. Utvinningen ur 1950 års skörd har, utom i fråga om spånadslin, beräknats med ledning av uppgifterna från Oljeväxtcentralen. Utvinningen ur 1951 års skörd slutligen har beräknats med hjälp av normala utbytestal. Samtliga uppgifter äro angivna i milj. kg.

1949/50 1950/51 1951/52

1 Avser vara med 18 % vattenhalt; kvantiteter exklusive utsäde.

164 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Spånadsväxter.

År 1949/50. Med ledning av uppgifter från Riksförbundet Lin och hampa ha jordbrukets inkomster av spånadsväxter (efter avdrag för utsädeskostnader) beräknats till 4,9 miljoner kronor. Inkomsterna fördela sig med 2,4 miljoner kronor på linhalm, 1,4 miljoner kronor på linfrö, l,o miljon kronor på hamphalm och 0,i miljon kronor på hampfrö.

År 1950/51. Värdet av 1950 års odling av spånadsväxter har beräknats med ledning av preliminära uppgifter från Riksförbundet Lin och hampa. Värdet av linhalm beräknas till 2,5 miljoner kronor, av linfrö till 1,3 miljoner kronor, av hamphalm till 0,6 miljon kronor och av hampfrö till 0,i miljon kronor. (Värdet av lin- och hampfrö räknat exklusive kostnader för utsäde.) Det sammanlagda värdet av 1950 års spånadsväxtodling upptages sålunda till 4,5 miljoner kronor.

År 1951/52. Arealerna lin och hampa beräknas år 1951 komma att uppgå till 3 800 respektive 1 800 hektar. Avkastningen per hektar har beräknats efter samma grunder som i den på våren 1950 upprättade kalkylen för år 1950/51. Beräkningen av inkomsterna från spånadsväxtodlingen år 1951/52 framgår av följande sammanställning. De använda priserna äro i fråga om lin- och hamphalm de för 1951 års skörd föreslagna priserna och i fråga om hampfrö och linfrö samma priser som för 1950 års odling.

Summa 4'7

Fältmässigt odlade köksväxter.

Arealer. Vid upprättandet av vårkalkylen 1950 var arealen känd enligt arealinventeringen 1949. Denna areal, som tillämpades för produktionsåret 1949/50, var 9 862 hektar. Vid nu utförd beräkning har funnits uppgifter från arealinventeringen 1950. Arealen uppgick detta år till 9 834 hektar, som nu tillämpats för produktionsåret 1950/51.

Eventuella förskjutningar i fråga om totalarealens fördelning på olika slag av köksväxter äro okända på ett undantag när. Tillgänglig statistik har nämligen visat, att arealen av konservärter ökat avsevärt. Denna ökning har beaktats och övriga arealer ha i motsvarande grad minskats. Härvid ha övriga arealer reducerats procentuellt sett lika.

Hektarskördar. Uppgifter för bedömning av hektarskördarnas storlek ha som vanligt inhämtats från konservfabrikerna (rörande skörden per hektar på kontraktsodlade arealer) samt från trädgårdskonsulenterna i de län, inom vilka fältmässig köksväxtodling bedrives i större omfattning. Därjämte har till nu föreliggande kalkyl genom trädgårdsekonomiska byrån i Alnarp inhämtats uppgifter rörande hektarskördarnas storlek för olika köksväxter hos ett 60-tal odlare i Malmöhus län. Därigenom har erhållits tillförlitligare uppgifter än hittills för det län, som är av största betydelse på detta område. Vidare må omnämnas, att skörden per hektar av konservärter, som upptager ca 15 procent av den totala arealen av fältmässigt odlade köksväxter, är i det närmaste exakt känd. I övrigt äro uppgifterna om hektarskördarnas storlek relativt osäkra. 1

1 Exkl. utsäde.

165 Kungi. Maj:ts proposition nr 207.

Beträffande hektar skördarnas storlek under 1950 har det inkomna materialet visat, att skörden för de flesta växtslagen varit något större än under 1949. Ett viktigt undantag utgör dock lök. Sålunda har med ledning av de tillgängliga uppgifterna skörden per hektar av rödlök bedömts 2 000 kg lägre, skörden av gul lök 1 500 och skörden av purjolök 2 000 kg lägre än

1949. Skörden av kål synes under 1950 ha varit avsevärt bättre än under

1949. Konservärterna ha beräknats ge 700 kg lägre skörd per hektar 1949 (skörd inkl. baljor).

Priser. De i kalkylen använda priserna bygga som vanligt på uppgifter från fyra olika grupper av uppgiftslämnare, nämligen Stockholms stads slakthus- och saluhallsstyrelse (noteringar sammanvägda enligt månadskvantiteter från Konsum i Stockholm och reducerade till producentpriser), konservfabrikerna (pris till producent vid fabrik), Konsums Grönsakscentral i Stockholm (vägda inköpspriser reducerade till producentpriser) samt Skånecentralen i Kristianstad (vägt producentpris).

Priserna för år 1949/50 voro definitiva redan vid upprättandet av höstkalkylen 1950. För året 1950/51 äro priserna från vissa uppgiftslämnare kända t. o. m. februari 1951 samt för andra t. o. in. december 1950. För Skånecentralen äro priserna för 1950 års skörd över huvud taget ännu icke kända.

Priserna för 1950 års skörd ha, så långt dessa äro kända, jämförts med priserna för 1949 års skörd under motsvarande tid. Med tillämpning av härvid erhållna relationstal ha priserna för år 1950/51 framräknats. Härvid erhållas priser, som i regel äro lägre än för 1949 års skörd. Undantag äro dock priserna för blomkål, lök och selleri, vilka beräknats bli högre 1950/51 än under 1949/50.

Beräknade inkomstsummor. År 19W/50. I vårkalkylen 1950 beräknades inkomsterna av fältmässigt odlade köksväxter till 43,2 miljoner kronor för år 1949/50. Omräkningen i samband med höstkalkylen 1950, då slutgiltiga priser voro kända, gav emellertid till resultat en inkomstsumma av 47,2 miljoner kronor för nämnda produktionsår.

År 1950/51. I vårkalkylen 1950 upptogs för år 1950/51 en inkomstsumma av 43,2 miljoner kronor, vilket var samma summa, som den i nämnda vårkalkyl beräknade för år 1949/50. I höstkalkylen 1950 upptogs detta belopp oförändrat, enär det ansågs vanskligt att med det då tillgängliga materialet (strängt taget endast preliminära skördeuppgifter för år 1950) vinna stöd för någon annan beräkning. I nu utförd beräkning, vid vilken dels säkrare uppgifter funnits tillgängliga beträffande skörden, dels prisuppgifter funnits för en stor del av året, har inkomstsumman för år 1950/51 beräknats till 42,3 miljoner kronor. Denna summa understiger med 0,9 miljoner kronor det i vårkalkylen 1950 upptagna inkomstbeloppet för ifrågavarande produktionsår.

År 1951/52. Vid bedömningen av inkomstsummans sannolika storlek under prognosåret har beaktats dels den allmänna prisutvecklingen, dels den oväntat låga, nu preliminärt beräknade inkomstsumman för år 1950/51, från vilken framräkning bör ske. De sakkunniga ha ansett sig böra räkna med en ökning av 15 procent jämfört med nu beräknad inkomstsumma för år 1950/51. Den så erhållna prognossumman ligger endast 1,4 miljoner kronor högre än den för år 1949/50 definitivt beräknade inkomstsumman. Inkomstbeloppen redovisas i följande tablå.

166 Kungl. Maj. ts proposition nr 207

År Milj. kr Index

1938/39.............. 13'9 100'0

1947/48.............. 39-5 284-2

1948/49.............. 44-5 320'1

1949/50.............. 47 2 339-6

1950/51 .............. 42-3 304-3

1951/52.............. 48 6 349-6

Tobak.

Jordbrukets inkomster av tobaksodling ha tidigare icke upptagits i jordbrukskalkylen. Uppgifter härom t. o. in. år 1947/48 införskaffades emellertid från Tobaksmonopolet av de sakkunniga för utredning rörande rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. Dessa uppgifter ha nu kompletterats för åren 1948/49—1950/51. Vidare ha från tobaksmonopolet erhållits uppgifter om den väntade arealen och skörden 1951 samt om det för 1951 års skörd fastställda priset.

Jordbrukets inkomster av tobaksodling åren 1938/39 samt 1948/49— 1951/52 framgår av följande tablå.

År 1949/50. De definitiva beräkningarna av mjölkproduktionens storlek och användning under år 1949/50 ha utförts på samma sätt som de preliminära beräkningarna i höstkalkylen 1950, d. v. s. med utgång från mjölkinvägningen vid mejeri enligt Svenska mejeriernas riksförenings statistik samt uppgifter om den del av mjölkproduktionen, som icke levereras till mejeri, från den särskilda undersökning av mjölkproduktionens storlek och användning år 1949, som företogs sommaren 1950 (se bl. a. s. 51—53 prop. 76/1951).

Beräkningarna rörande mjölkproduktionen och dess användning under år 1949/50 ha resulterat i en total mjölkproduktion av 4 908 miljoner kg. Fördelningen på olika användningsområden framgår av en längre fram återgiven tablå.

År 1950/51. För en bedömning av mjölkproduktionens utveckling under år 1950/51 föreligga bl. a. uppgifter rörande mjölkinvägningen vid mejerierna t. o. in. januari 1951. Under månaderna september 1950—januari 1951 har mjölkinvägningen uppgått till 1 444 miljoner kg mot 1 459 miljoner kg samma tid 1949/50, vilket innebär en nedgång med l,o procent.

Nedgången beror sannolikt bl. a. på att mjölkkorna vid inställningen hösten 1950 till följd av sämre betes- och väderleksförhållanden mångenstädes hade sämre kondition än ett år tidigare. Allt eftersom kalvningen sker, kan emellertid återverkningarna av de ogynnsamma förhållandena vid stallfodringsperiodens början förmodas upphöra. Den genom-

167 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

snittliga mjölkproduktionen per ko kan härvid väntas åter ansluta sig till långtidsutvecklingen. Under början av år 1951 synes också — att döma av mjölkinvägningens utveckling -—- en viss återhämtning ha inträtt. På grundval av överväganden av denna art ha de sakkunniga räknat med en ökning av mjölkproduktionen per ko av 1,5 procent år 1950/51 jämfört med år 1949/ 50. Med utgång härifrån samt det beräknade medelantalet mjölkkor (se under rubriken Köttproduktionen) har totalproduktionen av mjölk beräknats öka med 0,s procent jämfört med närmast föregående år.

Försäljningen av konsumtionsmjölk utanför mejeri antages liksom i höstkalkylen 1950 vara densamma som under år 1949/50. Hemmaförbrukningen av konsumtionsmjölk beräknas liksom tidigare minska med 2 procent per år. Minskningen av lantsmörsproduktionen antages fortsätta,, ehuru svagare än under år 1949/50. Förbrukningen av fodermjölk har liksom i höstkalkylen 1950 beräknats med utgång från antalet liv-, göd- och spädkalvar och en helmjölksgiva per kalv och år av respektive 200, 360 och 10 kg samt en uppskattad mindre kvantitet helmjölk till smågrisar.

År 1951/52. Enär grundförutsättningen för denna kalkyl är normal tillgång på foder för mjölkkorna, har man anledning att räkna med att mjölkproduktionen per ko även under år 1951/52 skall visa en fortsatt stegring. De sakkunniga anse det vara rimligt att härvid räkna med den genomsnittliga stegringstakten sedan förkrigstiden, d. v. s. 1,5 procent per år. Härvid erhålles en mjölkproduktion per ko år 1951/52 av 2 993 kg.

Beräkningarna rörande mjölkproduktionen 'under åren 1933/39 samt 1947/48—1951/52 sammanfattas i följande tablå, vilken även belyser mjölkinvägningen vid mejerierna.

Medelkoantal, 1 000-tal Procentuell förändring sedan föregående år .... Produktion per ko, kg ... Procentuell förändring sedan föregående år.....

Total mjölkproduktion,

miljoner kg ..........

Procentuell förändring sedan föregående år.....

Invägning vid mejerier,

miljoner kg ..........

Procentuell förändring sedan föregående år.....

Kvantiteterna mjölk för andra ändamål än mejerileveranser under år 1951/52 ha beräknats på samma sätt som för år 1950/51 (jfr ovan).

Beräkningarna rörande mjölkproduktionens användning under åren 1938/ 39 samt 1947/48—1951/52 sammanfattas i följande tablå (miljoner kg).

1951/52

4 026 1013 3 013

168 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

1938/39

Konsumtionsmjölk för hemma-

förbrukning ................ 537

Mjölk till lantsmör........... 420

Fodermjölk ................. 388

Total mjölkproduktion 4 714

Inkomsterna av mejerimjölk.

Beräkningen av jordbrukets inkomster av vid mejerierna invägd mjölk har utförts enligt samma metod som tillämpats i vårkalkylen 1950. Närmare redogörelse härför finns intagen i Kungl. Maj:ts proposition nr 245/ 1950 s. 130—132.

Vid beräkning av jörsåljningsinkomsterna har en fördelning av mejerimjölkens användning på olika tillverkningar företagits. För åren t. o. m. 1949/50 har denna fördelning kunnat baseras på föreliggande mejeristatistik, medan för åren 1950/51 och 1951/52 en prognos har upprättats. Den gjorda fördelningen redovisas i följande tablå (miljoner kg).

Med utgång från dessa mjölkmängder och uppgifter om mjölkåtgång för olika produktslag har tillverkningen av olika mejeriprodukter kunnat fastställas. Därvid har även erfordrats kännedom om mjölkens fetthalt. För produktionsåret 1949/50 var denna i genomsnitt 3,69 procent. För år 1950/ 51 uppskattas fetthalten med hänsyn till den kända utvecklingen och normal .säsongvariation till 3,73 procent. Samma fetthalt har tillämpats för 1951/52.

Vid beräkning av mejeriernas intäkter för olika produktslag har för åren t. o. m. 1949/50 använts försålda kvantiteter för mjölk och grädde respektive tillverkade kvantiteter för smör och ost (de senare med avdrag för svinn). För 1950/51 och 1951/52 har kalkylerats med på ovan beskrivet sätt beräknade kvantiteter. I fråga om priserna har till och med 1949/50 använts föreliggande minut- eller partipriser med avdrag för handelsmarginaler. Förekommande tillverknings- och clearingavgifter å ost ha jämväl avdragits. Vid beräkning av medelpriserna för 1950/51 och 1951/52 har för tiden efter 1/1 1951 tillämpats då gällande priser.

Utjämningsavgifterna å vissa produkter ha i denna kalkyl liksom i vårkalkylen 1950 ej avdragits från produktpriserna och redovisas sålunda ej i form av utjämningsbidrag utan ingå i försäljningsinkom.sterna.

Från mejeriernas beräknade intäkter för de olika produkterna ha mejerikostnaderna avdragits. Beräkningen av dessa grundar sig på en undersökning för år 1946 över då gällande kostnader per kilogram mjölk för olika tillverkningar, vilka för senare år framräknats med ledning av en mejerikostnadsindex. I förhållande till vårkalkylen 1950 ha icke obetydliga kostnadsstegringar inträtt. Avtalsförhandlingarna för de mejerian ställda äro

169 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

ännu ej avslutade. Den genomsnittliga höjningen av lönerna beräknas bli 28 procent och denna höjning har lagts in i beräkningarna för mejerikostnaderna. Hänsyn har tagits till sänkningen av bensinpriset med 20 öre fr. o. m. 1/1 1951.

I fråCTa om de statliga bidragen har för åren t. o. in. 1949/50 redovisats utbetalda belopp. För 1950/51 och 1951/52 ha införts bidragsbelopp, beräknade enligt de grunder, som före respektive efter 1/1 1951 galit och gälla för utbetalning av dylika bidrag. Härvid har allmänt mjölkpristilllägg beräknats till sammanlagt 82,5 öre per kilogram invägt mjölkfett för tiden 1/9—31/12 1950 samt till 42,4 öre per kilogram för tiden därefter.

Vid bestämningen av de tillägg till de beräknade inkomsterna för 1950/ 51 och 1951/52, som skola motsvara inkomster, som ej särskilt kunnat beräknas, ha uppgifter om utbetalda mjölklik vider förelegat t. o. m. år 1949/50. Tilläggen ha beräknats med ledning av skillnaden mellan utbetalda likvider och beräknade inkomster under perioden 1945/46—1949/ 50. Sedan efterlikviderna för 1949 års leveranser nu äro kända, har likvidsumman för år 1948/49 kunnat korrigeras. Den genomsnittliga differensen mellan beräknade inkomster och utbetalda lilcvider under tiden 1945/46— 1949/50 uppgår efter dessa korrektioner till 11,3 miljoner kronor, vilken summa tillagts de beräknade inkomsterna för år 1950/51 och 1951/52.

I tabell 3 har jordbrukets inkomster av mejerimjölk sammanställts. Som framgår av tabellen beräknas dessa uppgå till 1 166,6 miljoner kronor för 1950/51 och 1 177,9 miljoner kronor för 1951/52.

För ytterligare belysning av sammansättningen av jordbrukets inkomster av mejerimjölk angives nedan hur stor del av likviden, räknat i öre per kilogram invägd mjölk, som är beroende av genom försäljningen utvunna produktpriser respektive statliga bidrag. Uppgifterna efter år 1949/50 grunda sig på föreliggande prognoser. För åren 1950/51 och 1951/52 har hänsyn tagits till beräknade kostnader, prisdifferenser och återbetalningar av mjölkpristillägg för exportsmör under tiden efter den 1 januari 1951 samt till prisstegringsvinster på ost den 1 januari 1951. Inkomsterna för år 1950/51 ha ökats med 1 miljon kronor, motsvarande återförda tillverkningsavgifter på ost. Inkomsterna för år 1950/51 ha vidare ökats med 1,5 och för år 1951/52 med 2,2 miljoner kronor, motsvarande den sammanlagda höjningen av priserna på skum- och kärnmjölk samt flaskmjölk fr. o. m. den 1 januari 1951.

Lilcvider i öre pr kg mjölk 1945/46—1951/52.

Priset på den utanför mejeri försålda konsumtionsmjölken bär beräknats med utgång från de priser på ostandardiserad mjölk vid försäljning direkt till konsument, som jordbruksnämnden (livsmedelskommissionen) efter särskild ansökan fastställt under år 1949/50. Genomsnittspriset för riket, vilket erhållits genom att väga genomsnittspriserna i varje bin med den i länen försålda kvantiteten enligt den representativa undersökningen av mjölkproduktionen och dess användning år 1949, har beräknats till 35,75 öre per liter, motsvarande 34,65 öre per kilogram. Med utgång från sistnämnda pris och den generella prishöjningen den 1 januari 1951 (3

170 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

Tabell 3. Jordbrukets inkomster av mejerimjölk, mil], kr.

öre/l) har genomsnittspriset för åren 1950/51 och 1951/52 beräknats till 36,60 och 37,55 öre per kilogram.

De beräknade priserna på den utanför mejeri försålda konsumtionsmjölken framgå av följande sammanställning (öre/kg).

1938/39 1949/50 1950/51 1951/52

22-53 34-65 36 60 37-55

Priset på den hemmaförbrukade konsumtionsmjölken (förbrukad i hushållet m. m. samt försäljning till arbetare och övriga anställda) har liksom tidigare, beräknats på grundval av gällande normalpris på konsumtionsmjölk vid utminutering för varje län (»länet i övrigt»). (Enigt lantarbetaravtalet skall detta pris uttagas vid försäljning av mjölk till lantarbetare.) Vid medeltalsberäkningen ha som vikter använts uppgifter om jordbruksbefolkningens storlek i olika län enligt 1945 års folkräkning. De beräknade priserna på hemmaförbrukad konsumtionsmjölk framgå av följande .sammanställning (öre/kg).

1938/39 1949/50 1950/51 1951/52

13-86 30-83 33-42 34-71

1 Enligt mejeriernas avräkningspriser jämte efterlikvid, fritt mejeri, vid årets medelfetthalt, exkl. värdet av återlevererad skummjölk. Producentbidrag ej medräknade.

171 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Priset på mjölk till lantsmör har liksom tidigare beräknats med utgång från riksnoteringen på mejerismör. Det vid beräkningen av värdet av lantsmörmjölken använda smörpriset har emellertid ansetts vara ca 3 procent (t n. 17 öre/kg) lägre än gällande riksnotering. Till grund för denna reduktion har legat förhållandet mellan riksnoteringen och lantsmörpriset före kriget. De beräknade priserna framgå av följande sammanställning före/kg).

1938/39 1949/50 1950/51 1951/52

10-77 19-20 21-15 22T0

Producent- och kontantbidrag för mjölk.

Enligt uppgift från Svenska mejeriernas riksförening beräknas det sammanlagda" beloppet för producent- och kontantbidrag år 1949/50 till 72,4 miljoner kronor. För åren 1950/51 och 1951/52 beräknas samma belopp som för år 1949/50.

Ägg och slaktfjäderfä.

Åren 1949/50—1951/52. I den hösten 1950 upprättade jordbrukskalkvlen framhöllo kalkylsakkunniga, att underlaget för beräkning av äggproduktionen på grund av brister i de senaste hönsräkningarna finge betraktas som mycket svagt. Produktionen under senare år uppskattades darfor på grundval av överväganden rörande den med hänsyn till den allmänna pris- och inkomstutvecklingen sedan basåret sannolika konsumtionen samt statistiken över partihandelns inköp av ägg. Produktionen av ägg åren 1949/50 och 1950/51 upptogs till 83 respektive 87 miljoner kg. o

De sakkunniga ha vid detta kalkyl tillfälle icke haft tillgång till något nytt material för bestämning av produktionsnivån för ägg. De ha därför ansett sig sakna anledning till omprövning av de i höstas gjorda uppskattningarna av denna nivå. I syfte att erhålla ett underlag för bedömning av den aktuella utvecklingen ha de sakkunniga från hushållningssällskap och äggcentraler genom en cirkulärskrivelse införskaffat uppgifter om troliga förändringar under senare år i olika landsdelar rörande antalet värphöns och påläggets storlek m. m. Med ledning av härvid erhållna upplysningar samt statistiken över partihandelns ägginköp ha de sakkunniga funnit sig böra sänka det förut kalkylerade produktionstalet för 1950/51 från 87 till 85 miljoner kg. Då svaren på den nyssnämnda cirkulärskrivelsen synas tyda på en minskad rekrytering ha de sakkunniga ansett skäl föreligga att för prognosåret räkna med ett något lägre produktionstal än för 1950/51. För år 1951/52 har i kalkylen upptagits en produktion av 83 miljoner kg.

Äggpriset (svensk äggnotering med partihandelns månadsinköp som vägningstal) utgjorde 253 öre/kg år 1949/50. För år 1950/51 har priset med ledning av hittillsvarande noteringar och en bedömning av den sannolika utvecklingen under återstoden av året uppskattats till 240 öre/kg. Vid bedömningen av den kommande utvecklingen har tagits hänsyn till den f. n. utgående utjämningsavgiften. För år 1951/52 har räknats med samma pris som för 1950/51.

Direktör Stensgård har ansett sig icke kunna göra ett bedömande av aggpriset för åren 1950/51 och 1951/52 liksom ej heller av äggproduktionen för samma år utan betraktar de här angivna talen enbart som ett beräkningstekniskt mått på inkomsterna.

Med hänsyn till osäkerheten om antalet höns ha de sakkunniga ansett sig

172 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

böra beräkna värdet av fjäderfä slakten på ett mera schematiskt sätt än tidigare. För år 1949/50 har förut framräknat inkomsttal reducerats med samma procenttal som den justering av äggproduktionens storlek, som gjordes hösten 1950. Det sålunda erhållna värdetalet har lagts som bas fölen beräkning av värdet under år 1950/51 med ledning av prisutvecklingen för slakthöns enligt Svenska ägghandelsförbundets noteringar. För 1951/52 har räknats med samma värde som för innevarande år.

Jordbrukets andel av äggproduktion och fjäderfäslakt har, liksom vid den i höstas utförda kalkylen, .satts till 80 procent.

Beräkningarna av äggproduktion och fjäderfäslakt sammanfattas i följande sammanställning.

Köttproduktionen.

År 1949/50. Den marknadsförda slakten har beräknats med utgång från totalantalet marknadsförda slaktdjur och medelslaktvikter under det senaste år, då fullständiga uppgifter härom förelåge (i livsmedelskommissionens ransoneringsstatistik) samt de därefter inträdda relativa förändringarna i antalet besiktigade slaktdjur enligt veterinärstyrelsens statistik och i medelvikterna av slaktade kroppar inom slakteriföreningarna.

I fråga om hemslakten år 1949/50 finnas inga insamlade uppgifter. Hemslakten av storboskap, vilken under senare år varit ringa, har antagits vara lika stor som under år 1948/49. I fråga om kalv har hemslakten erhållits som res.tPost "vid de utförda beräkningarna av nötkreatursantalet och dess förändringar under år 1949/50. Genom jämförelser mellan antalet till garverier levererade kalvskinn och den marknadsförda slakten av kalv "har rimligheten av den som restpost erhållna hemslakten av kalv kunnat prövas. Båda beräkningarna ge vid handen, att hemslakten av kalv minskat från år 1948/49 till år 1949/50. Den vid beräkningarna av nötkreatursantalet och dess förändringar erhållna hemslakten är dock väsentligt lägre än den vid jämförelsen mellan hudstatistik och marknadsförd slakt. Antalet hemslaktade kalvar i den förra beräkningen har erhållits under förutsättning att kalvprocenten utgör 89. Redan en obetydlig höjning av kalvprocenten ger emellertid en väsentligt bättre överensstämmelse med hudstatistiken. I avvaktan på en specialundersökning av hemslaktens storlek har därför kalvprocenten fr. o. m. år 1949/50 höjts till 90, vilket tal för närvarande synes giva den bästa uppskattningen av antalet livsdugliga kalvar. Hemslakten av kalv har antagits fördela sig på större och mindre kalv i samma proportioner som under år 1948/49. Hemslakten av får har antagits utgöra samma procentuella andel av totala fårslakten som under år 1948/ 49. I fråga om häst har liksom vid tidigare beräkningstillfällen antagits, att någon hemslakt icke har ägt rum.

Resultaten av beräkningarna framgå av tabell 4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Tabell 4. Köttproduktionen år 1949/50.

173 På grundval av kvantitetsberäkningarna i tabell 4 och de på vanligt sätt beräknade slaktdjurspriserna kunna inkomsterna från slakten av nötkreatur, får och häst angivas på följande sätt.

År 1950/51. Med ledning av resultaten av den representativa husdjursräkningen den 1 juni 1950, den under tiden 1 juni—15 september verkställda slakten av kor samt en under samma tid antagen rekrytering har koantalet beräknats till 1 684 000 djur vid början av år 1950/51 eller 16 000 djur mindre än vad som antogs i normkalkylen. Det totala antalet storboskap (oxar, tjurar, kor och ungnöt) har beräknats till 2 195 000 djur.

Rekryteringen av ungnötsgruppen under år 1950/51 har med ledning av den relativa utvecklingen i antalet påläggskalvar enligt husdjursräkningarna 1949 och 1950 beräknats till 394 000 djur. Slakten av storboskap har med ledning av bl. a. utvecklingen fram t. o. in. januari 1951 bedömts komma att uppgå till 390 000 djur eller ca 15 000 djur mer än under år 1949/50. Antalet storboskap vid 1950/51 års slut beräknas till 2 198 000 djur, varav 1 670 000 st kor.

174 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

Tabell 5. Husdjursantalet den 15 september 1939 samt åren 19*8—1952,

1000-tal djur.

Kalvantalet i september 1951 antages oförändrat från september 1950 eller 483 000 djur. Antalet under år 1950/51 födda kalvar beräknas med ledning av medelkoantalet och kalvprocenten (90 procent) till 1 510 000 st. Härav beräknas 1 115 000 st komma att slaktas. Relationen mellan större och mindre kalv antages med ledning av förhållandena och utvecklingen under år 1950 bli 42:58 mot 39,4: 60,6 under år 1949/50.

Slakten av får kan, med ledning av den hittills redovisade slakten, uppskattas till 150 000 djur. Fårstammen kommer härvid att nedgå ytterligare.

Slakten av häst kan med ledning av den hittills redovisade slakten beräknas till 30 000 djur under år 1950/51.

Medelslaktvikterna år 1950/51 ha beräknats med utgång från de t. o. m. december redovisade medelvikterna åren 1949 och 1950 samt medelvikterna under år 1949/50.

Det fr. o. m. slutet av juni 1949 t. o. in. slutet av juni 1950 gällande prissystemet för kött av nötkreatur och fläsk innebar, att partipriserna tillätos, inom vissa gränser, avvika från den genomsnittliga partiprisnivå, som låg till grund för prissättningen på jordbruksprodukter för år 1949/50. Enligt bestämmelserna för prissystemet skulle emellertid den faktiska genomsnittliga partiprisnivån för den 52-veckorsperiod, som slutade 20 juni 1950, återföras till den vid prissättningen bestämda nivån. Denna fick dock överskridas med högst 1 procent. Enligt utförda beräkningar överskreds under perioden den genomsnittliga partiprisnivån med 0,8 procent. (Kalkylmässigt kompenseras detta överskridande av att priserna på kraftfoder enligt prisuppgörelsen för år 1950/51 höjdes redan i april 1950.)

Det för 1949/50 gällande prissystemet har förlängts till den 31 augusti 1951. Hästköttet, som låg utanför systemet under 1949/50 har emellertid numera inrymts i detsamma. Härvid har det s. k. baspriset i partihandels-

Kungl. Maj.ts proposition nr 207. 175

Tabell 6. Husdjursbest&ndets värde den 15 september åren 1948—1952.

ledet beräknats med ledning av det i vårkalkylen 1950 upptagna avräkningspriset på hästkött för år 1950/51 (158 öre/kg).

Under förutsättning att priserna återföras till basprisnivån under 1950/51 böra avräkningspriserna på nötkreatur och svin under detta år bli 0,8 procent lägre än under tiden 21 juni 1949—20 juni 1950. Hänsyn bör dessutom tagas till den marginalsänkning på charkuterivaror, som företogs i mars 1950 och som endast under en fjärdedel av nyssnämnda period påverkade avräkningspriserna (jfr Kungl. Maj :ts prop. 245/1950 s. 140). Med hänsyn härtill ha avräkningspriserna på kalv, häst och svin reducerats med ytterligare 2 öre/kg. Priserna ha vidare minskats med hänsyn till den kostnadsökning för slakterierna, som har uppkommit genom höjda löner och järnvägsfrakter samt till de förluster, som göras genom i år förändrad prisområdesindelning. De ha å andra sidan ökats med hänsyn till dels det överskridande av basprisnivån för kött och fläsk i partihandelsledet, som ägde rum före den 1 januari 1951, dels den höjning av basprisnivån för kött och fläsk i partihandelsledet, som ägde rum den 1 januari 1951 samt den höjning av basprisnivån för fläsk med 5 öre/kg, som ägde rum den 26 februari 1951, dels den höjning av prisnivån för organ, inälvor och slakterifett, som har ägt rum jämfört med juli 1949—juni 1950, dels de lagervinster in. in. på hudar, som gjordes hösten 1950, samt den prishöjning på hudar, som gäller från januari 1951. De så erhållna priserna ha upptagits i kalkylen för år 1950/51.

I fråga om fårkött har priset under år 1950/51 med hänsyn till bl. a. den hittillsvarande och sannolika framtida prisutvecklingen antagits bli 340 öre/kg, vilket i jämförelse med år 1949/50 innebär en ökning med ca 15 öre/kg.

Resultaten av kvantitets- och värdeberäkningarna ha sammanställts i följande tablå.

1 Exkl. militärhästar.

År 1951/52. Med utgång från bl. a. det tidigare beräknade antalet storboskap vid 1951/52 års början kan slakten av storboskap uppskattas till 390 000 djur. Rekryteringen av ungnötsgruppen har bedömts komma att uPPgå till likaledes 390 000 djur, varvid antalet storboskap vid årets slut blir detsamma som vid årets början. Med utgång från rekryteringen och avgången under de senaste åren har såväl ungnöts- som koantalet bedömts förbli konstant. Kalvantalet i september 1952 antages oförändrat från september 1951 eller 483 000 djur. Antalet under år 1951/52 födda kalvar beräknas med ledning av medelkoantalet och kalvprocenten (90 procent) till 1 503 000 djur. Härav beräknas 1 115 000 kalvar återstå till slakt. Relationen mellan större och mindre kalv antages år 1951/52 bli densamma som år 1950/51 eller 42: 58.

Slakten av får har uppskattats till 110 000 djur. Reräkningen förutsätter att fårstammen icke minskar ytterligare.

Avgången ur häststammen (exkl. dödlighet) beräknas under år 1951/52 till 25 000 djur. Denna avgång betraktas i kalkylen helt som slakt. Någon särskild inkomst av hästexport har sålunda ej upptagits.

Vid beräkningen av köttproduktionens storlek under år 1951/52 ha använts samma medelslaktvikter, som tidigare angivits för år 1950/51.

Producentpriserna år 1951/52 på slaktdjur av nötkreatur, häst och svin ha beräknats på samma sätt som priserna för år 1950/51. Man har därvid bl. a. utgått från de nuvarande baspriserna på kött och fläsk i partihandelsledet samt de nuvarande priserna på organ, inälvor, slakterifett och hudar, vilka ha antagits gälla under hela år 1951/52.

I fråga om fårkött har priset antagits bli detsamma som under 1950/51 eller 340 öre/kg.

Resultaten av kvantitets- och värdeberäkningarna ha sammanställts i följande tablå.

Fläskproduktionen.

År 1949/50. Den marknadsförda slakten av svin (liksom av övriga djurslag) utgjorde under kött- och fläskransoneringens tid en summa av veterinärbesiktigad avsaluslakt och icke veterinärbesiktigad avsaluslakt (s. k. stämplad slakt). Hemslakten utgjordes av antalet vid producenthushåll be-

Kungl. Maj.ts proposition nr 207. 177

Tabell 7. Översikt över Jordbrukets inkomster åren 1938/39, 1949/50—1951/52.

hållna svin enligt utfärdade slaktlicenser, oavsett om slakten ägt rum på gården eller i slakteri och oavsett om svinen veterinärbesiktigats eller ej. Sedan ransoneringsstatistiken upphört, beräknas den marknadsförda slakten med utgång från totalantalet marknadsförda slaktdjur under det senaste år, då fullständiga uppgifter härom förelågo i ransoneringsstatistiken, 1

1 Inkluderar stimulansinkomster på sockerbetor, vilka vid kalkylens begagnande för prissättningsändamål böra avdragas. Avdragsbeloppet utgör 4'2 milj. kr.

12 Diliang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 201.

178 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Tabell 8. Sammandrag av jordbrukets inkomster åren 1938/39, 1949/50—1951/52,

milj. kr.

samt de därefter inträdda relativa förändringarna i antalet besiktigade slaktdjur enligt veterinärstyrelsens statistik. I denna statistik göres icke någon skillnad mellan besiktning av avsalusvin och besiktning av hushållssvin. Enär några uppgifter om hemslakten icke insamlats för år 1949/50, måste beräkningen av antalet vid producenthushåll behållna svin nu göras med utgång från svinräkningarnas uppgifter om antalet hushållssvin. Härvid uppstår en dubbelräkning, om besiktningen av hushållssvin ökar.

Med ledning av svinräkningarnas uppgifter om antalet hushållssvin åren 1948/49 och 1949/50 har slakten härav uppskattats till ca 400 000 djur, eller ungefär samma antal som under år 1948/49. Enär en ökning av veterinärbesiktningen av hushållssvin torde ha ägt rum under det sistlidna året, bör en korrektion företagas. Ökningen i besiktningen av hushållssvin år 1949/50 har uppskattats till ca 100 000 djur. För undvikande av dubbelräkning upptages sålunda antalet hushållssvin till (400 000—100 000 =) 300 000 st. Medelslaktvikten på hushållssvinen har liksom tidigare antagits

vara 90,o kg.

. Antal Medelslakt- Total slakt-

ovm. djur vikt, kg vikt, ton

Marknadsförd slakt................... 1 757 300 81*1 142 534

Hemslakt............................ 300 000 90-0 27 000

Summa 2 057 300 82-4 169 534

Åren 1950/51 och 1951/52. Kvoten mellan totalantalet producerade svin år 1949/50 och antalet suggbetäckningar ett år tidigare utgör 9,43. Med hänsyn till den minskning av slaktåldern, som inträtt under år 1949/50, ger denna kvot tillämpad för 1950/51 ett för stort antal slaktsvin. Beaktas denna under ett år inträffade minskning erhålles kvoten 9,20. (Denna liksom 1

1 Inkluderar stimulansinkomster på sockerbetor, vilka vid kalkylens begagnande för prissättningsändamål böra avdragas. Avdragsbeloppet utgör 4-2 milj. kr.

Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

övriga här anförda kvoter äro till följd av en viss ofullständighet i betäckningsstatistiken icke ett korrekt mått på det faktiska antalet slaktsvin per betäckning.) Under antagande av oförändrad representativitet i betäckningsstatistiken kan nämnda kvot användas för beräkning av totalproduktionen av slaktsvin under åren 1950/51 och 1951/52. Under förutsättning av samma intervall mellan betäckning och slakt vid 1950/51 års början som vid dess slut har totalproduktionen av svin under 1950/51 beräknats till 2 100 000 st. Med stöd av den hittillsvarande utvecklingen kan medelslaktvikten beräknas till 78,5 kg. Den totala fläskproduktionen blir 164,8 miljoner kg.

För en uppskattning av antalet slaktsvin under år 1951/52 föreligger betäckningsstatistiken för tiden september 1950—januari 1951. Antalet betäckta suggor har enligt denna statistik varit något lägre än ett år tidigare. Med ledning av betäckningarnas normala säsongmässiga fördelning under förkrigstiden (säsongvariationen har under de senaste åren alltmer närmat sig förkrigstidens) har antalet betäckta suggor under år 1950/51 uppskattats till 224 000 st. Antages vidare intervallet mellan betäckning och slakt bli detsamma vid 1951/52 års slut som vid dess början, kan totalproduktionen av slaktsvin på grundval av ovan angivna antal betäckningar och utbytestal (9,20) beräknas till 2 060 000 st. Den genomsnittliga slaktvikten har upptagits oförändrad från år 1950/51 eller 78,5 kg. Den totala fläskproduktionen beräknas till 161,7 miljoner kg.

Medelpriset för år 1949/50 har beräknats på vanligt sätt och inkluderar statliga pristillägg. För åren 1950/51 och 1951/52 ha priserna på svin beräknats i samband med priserna på nötkreatur och häst (jfr ovan).

Beräkningarna av svinslaktens storlek under åren 1949/50—1951/52 ha sammanställts i följande tablå.

Försäljning av militärhästar.

Åren 1949/50—1951/52. I samband med beräkningarna rörande husdjursantalets förändringar ha uppgifter inhämtats från militärmyndigheterna rörande beräknad försäljning och inköp av militärhästar. Resultatet av beräkningarna, vilka utförts på samma sätt som tidigare (se Kungl. Maj :ts prop. 267/1946, s. 116), framgår av följande sammanställning.

1949/50 1950/51 1951/52

Militärens inköp

Remonter...............

Övriga hästar ..........

Avgår

Slakt av militärhästar.... Försäljning till jordbrukare .................

Nettoinkomst för jordbruket ..............

180 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Export av levande djur.

År 1949/50. Exporten av levande djur under år 1949/50 har endast omfattat hästar till ett värde för jordbruket av 0,15 miljoner kronor.

År 1950/51. Under hittills gången del av året ha exporterats 700 kvigor samt ett tjugotal tjurar med ett försäljningsvärde för jordbruket av tillhopa 0,9 miljoner kronor. Inom lantbruksförbundet förutses viss ytterligare export av nötkreatur under året, så att totalbeloppet skulle stiga till ca 1 miljon kronor.

Någon export av hästar har icke förekommit hittills under året (beträffande export av remonter, se under rubriken »Försäljning av militärhästar»). Inom lantbruksstyrelsen räknar man ej med någon nämnvärd export av hästar under återstoden av året.

År 1951/52. Om intet oförutsett inträffar torde man, enligt vad som upplysts från lantbruksförbundet, kunna räkna med en export under år 1951/52 av 600—700 nötkreatur till ett värde för jordbruket av ca 1 miljon kronor.

Någon nämnvärd export av hästar torde enligt lantbruksstyrelsen icke vara att räkna med under året.

Ull.

Åren 1949/50—1951/52. Kvantiteterna ull ha liksom tidigare beräknats med ledning av antalet tackor. Medelpriset på ull inklusive statligt pristillägg (50 öre/kg) för år 1949/50 ha beräknats till 480 öre/kg. Med utgång från föreliggande noteringar på ull, vilka inkludera det statliga pristillägget (numera 100 öre/kg), har priset för åren 1950/51 och 1951/52 beräknats till 1 020 respektive 1 225 öre/kg.

Förändringar i kreaturskapitalet.

Åren 1949/50—1951/52. Antalet djur vid slutet av år 1949/50 har beräknats med utgång från resultaten av den representativa husdjursräkningen den 1 juni 1950 samt de sedvanliga korrigeringar, som erfordras, för att erhålla antalet djur vid produktionsårets slut.

Hästantalets förändringar har som vanligt beräknats med ledning av betäckningsstatistik och antagen avgång ävensom beräknade försäljningar och inköp av militärhästar. I beräkningen har även antalet självdöda djur beaktats.

Förändringarna i nötkreatursantalet ha beträffande kor, ungnöt och kalvar behandlats i samband med beräkningarna rörande köttproduktionen. Antalet oxar och tjurar i september 1951 och 1952 har bibehållits oförändrat i förhållande till antalet i september 1950.

Antalet fargaltar och modersuggor i september 1951 och 1952 antages bli i stort sett detsamma, som beräknats för september 1950.

På grund av osäkerheten att bedöma hönsantalet och dess förändringar har detsamma tillsvidare uteslutits ur beräkningen. Förfaringssättet har samma inverkan på beräkningsresultatet som om hönsantalet varit kvar och hållits oförändrat.

Vid värderingen av kreaturskapitalet ha samma priser använts som i vårkalkylen 1950 (jfr Kungl. Maj:ts prop. 245/1950 s. 146—147).

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

181 Jordbrukets kostnader.

Arbetskostnader.

Lönestatistik och avtal. Vid upprättandet av vårkalkylen 1950 för bl. a. produktionsåren 1949/50 och 1950/51 funnos definitiva lönestatistiska uppgifter tillgängliga t. o. m. löneåret 1947/48. Beräkningarna av arbetskostnaderna för de produktionsår, som i nämnda kalkyl voro aktuella, utfördes i enlighet med tidigare tillämpade principer genom framskrivning med hänsyn till avtalslönernas utveckling med utgångspunkt från den enligt socialstyrelsens lönestatistik kända lönen för avtalsåret 1947/48. Vid upprättande av höstkalkylen 1950 funnos preliminära lönestatistiska uppgifter för avtalsåret 1948/49. Dessa uppgifter ha vid slutjustering av socialstyrelsens lönestatistik icke undergått någon förändring.

I den nu upprättade beräkningen av arbetskostnaderna har hänsyn kunnat tagas till det nya avtal för lantarbetarna, som träffades i december 1950 och vilket innebar en generell lönehöjning för samtliga lantarbetare med 25 öre per timme för ordinarie tid. Denna höjning av timlönen motsvarar en genomsnittlig höjning med 14,5 procent av lönen för ordinarie tid. De extra ersättningar, vilka stipuleras i avtalen i form av extra betalning vid övertid och ersättareänstgöring, ersättning för utfodring av hästar in. m., äro i det nya avtalet höjda något starkare procentuellt sett än den ordinarie timlönen.

Arbetskraftsvolymen har i likhet med de principer, som tillämpats vid de senaste beräkningstillfällena, för det nya prognosåret (1951/52) reducerats med 1,5 procent av den för det föregående året beräknade volymen.

I avsikt att så långt möjligt kontrollera riktigheten i den reducering av arbetskraftsvolymen med 1,5 procent per år, som tillämpats under de senaste åren, har nu undersökts, hur arbetskraftsförbrukningen förändrats vid de räkenskapskontrollerade jordbruken under de bokföringsår, för vilka resultat blivit tillgängliga, efter det att de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. avslutade sitt arbete. Utvecklingen vid räkenskapsgårdarna synes stödja den hittills tillämpade nedskrivningen, under det att statistiken rörande den inrikes befolkningsomflyttningen tyder på, att en ännu starkare minskning skulle ha ägt rum. Det har emellertid ansetts, att materialet från bokföringsgårdarna, som visar den verkliga arbetskraftsförbrukningen vid dessa gårdar, bör tillmätas större betydelse än omflyttningsstatistiken, vilken icke klarlägger huruvida den kvarvarande arbetskraften inom jordbruket utnyttjas intensivare än tidigare, eller i vad mån jordbruket nu i större omfattning än tidigare anlitar tillfällig arbetskraft från andra yrkesgrupper för att kapa arbetstopparna o. s. v. Å andra sidan är det emellertid icke säkert, att resultaten från räkenskapsgårdarna ger en korrekt bild av utvecklingen inom jordbruket i dess helhet. Rationaliseringstakten kan vid dessa gårdar mycket väl vara en annan än för jordbruket i dess helhet, enär räkenskapsgårdarna ur rationaliseringssynpunkt befinna sig på en från genomsnittsjordbruket avvikande nivå. Det är möjligt, att en undersökning, som pågår inom industriens utredningsinstitut i samarbete med RLF, kan komma att ge förbättrad kännedom om den verkliga utvecklingen. På basis av hittills känt material ha de sakkunniga icke ansett sig kunna företaga någon förändring av den de senaste åren tillämpade reduceringsprocenten. Det är självfallet angeläget, att frågan även i fortsättningen ägnas uppmärksamhet — i all synnerhet som det nu tillgängliga bedömningsmaterialet (räkenskapsresultaten respektive statistiken över befolkningsomflyttningarna) ger väsentligt olika utslag.

182 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Verkningarna av ny semesterlag. Med anledning av att proposition om ny semester lag framlagts till riksdagen ha kalkylsakkunniga ansett sig böra taga hänsyn till verkningarna av den föreslagna nya lagen, vilken beräknas träda i kraft i och med början av juli månad 1951. Det första kvalifikationsåret för tre veckors semester avses bli tiden V, 1951—“/« 1952. Oavsett om förmånen av den nya semesterlagen uttages i form av kontant ersättning eller semester, får detta förutsättas ske med full effekt redan under produktionsåret 1951/52. Dessutom får anses, att arbetsgivarnas kostnader för semester böra belasta kvalifikationsåret. I enlighet härmed ha de beräknade kostnaderna för ökad semestertid beaktats för produktionsåret 1951/52. För de två månader under 1950/51 (juli—augusti 1951), vilka även komma att beröras av lagen, har icke någon hänsyn tagits till densamma. Antalet semestertimmar i relation till antalet arbetade timmar beräknas vid två veckors semester till 4,2 samt vid tre veckors semester till 6,4 procent.

Framskrivningen av statistiklönerna. Som bekant har hittills beräkningen av den genomsnittliga timlönen för de aktuella kalkylåren verkställts genom framskrivning av den senaste kända timförtjänsten enligt socialstyrelsens lönestatistik med ledning av avtalslönens utveckling sedan motsvarande tidpunkt. I nu verkställd kalkyl har beräkningen av timlönen för de aktuella åren utförts enligt en annan metod än tidigare. Vidare har verkställts en beräkningsteknisk justering med hänsyn till förskjutningen av redovisningsperioderna i socialstyrelsens lönestatistik. Denna omläggning verkställdes redan i höstkalkylen 1950. Båda de här omnämnda justeringarna redovisas närmare i det följande.

Timförtjänsterna. Den senaste nu kända timförtjänsten enligt socialstyrelsens lönestatistik avser, som nämnts, löneåret 1948/49 och uppgår till 181,32 öre/tim. Den avser vägd timförtjänst för samtliga kategorier av lantarbetare. Framskrivningen enligt nu tillämpad metod har givit följande resultat.

1948/49 ... 1949/50 .. . 1950 51 ... 1951/52 ... 1951/52 ...

181-32

184-82

205-28

214-08 (utan hänsyn till förlängd semester) 218-53 (med » » » » )

Eftersom den i vårkalkylen 1950 tillämpade basen för framskrivningen av timförtjänsterna avsåg löneåret 1947/48, föreligger nu justering för samtliga de i föregående kalkyl aktuella produktionsåren. De nu beräknade timförtjänsterna överstiga de i vårkalkylen 1950 beräknade med följande belopp för de olika produktionsåren.

För år 1948/49 ............ 2-48 öre/tim.

» » 1949/50 ............ 2-14 »

» » 1950/51 ............ 19"80 »

Av ovanstående siffror framgår, att den lönestatistik, som nu finns tillgänglig för år 1948/49, ger 2,48 öre högre timförtjänst för motsvarande produktionsår än den tidigare på basis av lönestatistiken för år 1947/48 beräknade timförtjänsten. Den relativa sänkning av den genomsnittligt uppnådda timförtjänsten i förhållande till avtalslönen, som inregistrerades av 1947/48 års lönestatistik, synes sålunda enligt nu tillgänglig statistik icke ha blivit bestående. Detta torde få sättas i samband med att »överbetalningarna» (utöver avtalslönen) delvis bortföllo i samband med den starka lönestegringen i början av avtalsåret 1947/48 men senare i viss mån återkommit.

183 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

För produktionsåret 1950/51 är den nu beräknade timförtjänsten 19,so öre högre än enligt förra årets vårkalkyl, vilket givetvis till största delen står i samband med det nya löneavtalet fr. o. m. den 1 januari 1951.

Kostnadssummor. I tabell 9 redovisas beräkningen av jordbrukets arbetskostnader på basis av de i det föregeånde angivna genomsnittliga timförtjänsterna. För produktionsåret 1949/50 visar den nu verkställda beräkningen en arbetskostnadssumma, som med 22,7 miljoner kronor överstiger den i vårkalkylen 1950 beräknade.

Den för produktionsåret 1950/51 beräknade kostnadssumman överstiger med icke mindre än 207,3 miljoner kronor den i vårkalkylen 1950 beräknade summan för detta produktionsår. Av denna totalsumma står ca 180 miljoner kronor i samband med det nya löneavtalet fr. o. m. den 1 januari 1951. Återstående differens gentemot vårkalkylen 1950 beror på det förhållande som här tidigare diskuterats rörande skillnaden mellan lönestatistiken för 1947/48 och 1948/49.

Kostnaderna för produktionsåret 1951/52 ha beräknats till 2 253,3 miljoner kronor, vilket med 104,4 miljoner kronor överstiger de nu beräknade arbetskostnaderna för år 1950/51. Differensen står i samband med dels att det nya löneavtalet slår igenom för hela produktionsåret 1951/52 men endast för 8 månader av 1950/51, dels med att inverkan av den föreslagna semesterlagen beaktats. Om icke arbetskraftsvolymen liksom tidigare nedskrivits med 1,5 procent, skulle den beräknade kostnadsökningen ha blivit 34,3 miljoner kronor större.

Den nu beräknade arbetskostnadssumman för år 1951/52 är 170,4 procent större än basårssumman.

Tabell 9. Beräkning av jordbrukets arbetskostnader.

Beräkningstekniska omläggningar. I det föregående har omnämnts, att ett par beräkningstekniska omläggningar förekomma i den nu utförda arbetskostnadskalkylen, vilka icke voro genomförda i vårkalkylen 1950. Den ena av dessa omläggningar hade dock tillämpats redan i 1950 års höstkalkyl.

Den i höstkalkylen 1950 genomförda omläggningen galler bedömningen av den tidsperiod, vilken uppgifterna till socialstyrelsens lönestatistik avse. Frågan behandlades redan i texten till vårkalkylen 1950 (Kungl. Maj :ts prop nr 245/1950, ,s. 149) samt dessutom i texten till höstkalkylen 1950 (Kungl. Maj :ts prop. nr 70/1951, s. 69—70) i samband med omläggningen av beräkningen.

I samband med höstkalkylen 1950 genomfördes även en annan mindre, beräkningsteknisk omläggning, vilken också omtalas i texten till höstkalkylen 1950 (sistnämnda prop., s. 70). Denna omläggning, som berörde hop- 1

1 214'08 utan hänsyn tagen till den nya semesterlagen.

2 2 207'40 > » > > » 5 >

184 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

vägningen av löner enligt lönestatistiken till tid motsvarande produktionsår, äger emellertid icke längre aktualitet, enär kalkylsakkunniga nu efter ytterligare överväganden övergått till eu något förenklad framskrivningsmetod, som i det följande närmare klarlägges.

Beräkningen av de för enskilda år tillämpade timlönerna har hittills tillgått på så sätt, att den senaste kända timförtjänsten enligt lönestatistiken skrivits fram med hänsyn till avtalsutvecklingen. I vårkalkylen 1950 baserades t. ex. beräkningen på de enligt lönestatistiken kända timförtjänsterna under löneåret 1947/48. Vid vårkalkylen 1949 verkställdes framskrivningen på basis av timförtjänsterna enligt lönestatistiken för 1946/47

o. s. v. Härav framgår, att vid detta framskrivningssätt lönenivån under ett avtalsår blir avgörande för icke mindre än tre kalkylår. (Våren 1950 verkställdes beräkningar på basis av 1947/48 års lönestatistik för produktionsåren 1948/49, 1949/50 och 1950/51.) Detta kan medföra relativt betydande felaktigheter, i den händelse att timförtjänsten enligt lönestatistiken under olika år står i olika proportion till avtalslönen. Så har också visat sig vara fallet, då avtalslönerna undergått kraftiga förändringar. Som exempel må anföras framskrivningen av timlönen i vårkalkylen" 1949 på basis av 1946/47 års lönestatistik, då de verkliga timförtjänsterna hade legat relativt högt i förhållande till avtalslönerna.

Efter den kraftiga höjningen av avtalslönerna den 1 november 1947 och vid årsskiftet 1947/48 synas skillnaderna mellan totala timförtjänster och avtalslön för ordinarie tid ha sjunkit. På grund därav blev den timlön, som erhölls genom framskrivning av timförtjänster enligt lönestatistiken 1946/ 47, för hög. Detta visade .sig som bekant, då lönestatistiken för år 1947/48 blev tillgänglig i samband med höstkalkylen 1949.

I vårkalkylen 1950 verkställdes framskrivningen från timförtjänster enligt lönestatistiken för år 1947/48. När senare, i samband med höstkalkylen samma år, lönestatistiken för år 1948/49 var tillgänglig, visade det .sig, att den framskrivning, som gjorts på basis av timförtjänsten 1947/48, hade gett för låg genomsnittlig timförtjänst, beroende på att skillnaden mellan verklig timförtjänst och avtalslöner för ordinarie tid åter hade stigit.

Sålunda har vid de .senaste kalkyltillfällena genom tillämpning av den hittills gängse framskrivningsmetodiken erhållits resultat, som vid ena tillfället lett till för höga arbetskostnader och vid det andra för låga.

Det må i detta sammanhang erinras om att de felvisningar, som på detta sätt uppträda, icke äro särskilt .stora uttryckta i öre per timme men likväl på grund av det stora antalet arbetstimmar leda till betydande missvisning i kalkylen (ett öres förändring i timlönen motsvarar ca 10 miljoner kronor). Den förändring av framskrivningsmetodiken, som verkställdes i höstkalkylen 1950, avsåg att förbättra sammankopplingen av timförtjänster enligt lönestatistiken för olika år till produktionsårssiffror. Den löste emellertid icke det problem, som här behandlas.

De sakkunniga ha nu efter ytterligare undersökningar och överväganden beslutat tillämpa en förenklad metod för framskrivningen, vilken visserligen icke kan leda till en säker prognos, men ,som likväl utgör en förbättring jämfört med den tidigare tillämpade metoden så tillvida, att felen i viss mån utjämnas.

Man har nämligen nu helt enkelt undersökt förhållandet mellan den genomsnittliga, vägda timförtjänsten enligt lönestatistiken för samtliga lantarbetare under visst löneår och den genomsnittliga likaledes vägda timlönen för ordinarie tid enligt avtalen (för motsvarande tid). På så sätt erhålles en faktor (»överbetalningsfaktorn»), vilken anger förhållandet mellan timförtjänst och avtalslön. Det må här erinras om att denna faktor

185 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

till huvudsaklig del ger uttryck för in erförtjänster utöver timlön för ordinarie tid, vilka äro stipulerade i avtalen. Endast en obetydlig del hänför sig till verkliga överbetalningar utöver avtalslönen. Beräkningssättet framgår av följande tablå för de senaste fyra år, för vilka lönestatistik finnes tillgänglig.

Jämförelse mellan observerad timförtjänst enligt socialstyrelsens lönestatistik och avtalslön för ordinarie tid.

i Avtalslön Observerad timförtjänst

År öre/tim. Index Öre/tim. Index

1945/46 ........... 128 20 100 135-12 105-41

1946 47 ........... 137-69 100 147-00 106-8L

1947/481........... 167-58 100 175-34 104*6 iU0 9

1948/49 ........... 171-21 100 182-85 106*8J

1949/50 ........... 176-02

1950/51 ........... 200-09

1951/52 ........... 202-15

I följande tablå visas beräkningen av avtalslönen för produktionsår med hjälp av »överbetalningsfaktorn».

År

1948/49

1949,50

1950/51

1951/52

Kolumnen längst till höger visar som jämförelse för år 1948/49 den enligt lönestatistiken erhållna timlönen för detta år samt för de följande åren timlöner framräknade enligt tidigare tillämpad metod med utgångspunkt från 1948/49 års lön. Eftersom timförtjänsten under löneåret 1948/49 låg relativt högt i förhållande till avtalslönen (jfr »överbetalningsfaktorn» i en tidigare tablå) äro de timlöner för åren 1949/50—1951/52, vilka framiäknats med hjälp av den genomsnittliga »överbetalningsfaktorn» (för fyra år), något lägre än de löner, vilka erhållas vid framskrivning enligt tidigare tillämpad metod på basis av timförtjänsten enligt lönestatistiken under ett enda år — 1948/49. Om den nya beräkningsmetoden hade tilllämpats exempelvis i vårkalkylen 1950, då lönerna framskrevos pa basis av timförtjänsten enligt lönestatistiken för året 1947/48, skulle i stället ha erhållits högre prognoslöner än de, som då framräknades, eftersom 1947/48 år.s timförtjänster enligt lönestatistiken lågo relativt lågt (jfr »överbetalningsfaktorn»). På samma sätt skulle den nya beräkningsmetodiken ha verkat dämpande på den löneberäkning, som gjordes i vårkalkylen 1949 och vilken av tidigare anförda skäl som resultat gav en för hög kostnadssumma.

De sakkunniga ha ansett, att framräkning enligt denna förenklade metod — förutom att den är arbetsbesparande — bör leda till en viss utjämning, som i allmänhet torde resultera i ett riktigare beräkningsresultat än den tidigare tillämpade metodiken. Det har även ansetts väl befogat, att i den nu aktuella vårkalkylen införa denna metod, eftersom det kan för-

1 Ej korr. löner.

186 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

väntas, att en viss reducering av skillnaden mellan verklig timförtjänst och avtal slön för ordinarie tid kan komma att inträffa på grund av den kraftiga avtalslönestegringen i december 1950.

Eventuella ytterligare erforderliga beräkningstekniska omläggningar. I höstkalkylen 1950 (Kungl. Maj:ts prop. nr 76/1951) omnämndes vissa ytterligare undersökningar, som kalkylsakkunniga ha ansett böra verkställas, så snart möjligheter härtill förefunnes. En del av dessa undersökningar ha förberetts så tillvida, att socialstyrelsens uppgiftsformulär för inhämtande av lönestatistiska uppgifter för år 1950 anpassats med hänsyn till behovet av vissa kompletterande grunduppgifter.

Behovet av dessa undersökningar blir emellertid delvis beroende av vad som i det följande diskuteras beträffande ny beräkningsmetod för arbetskostnaderna i händelse av övergång till nytt basår.

Kostnadsberäkning på basis av avtalslön. Vid den hittills tillämpade metoden för arbetskostnadsberäkningarna kan förändringar i den statistiska bearbetningen av primärmaterialet lätt leda till att resultaten för olika år ge utslag, som icke alltid stå i riktig proportion till faktiska förändringar. Metoden är därtill arbetskrävande. Den är tekniskt svårhanterlig icke minst med hänsyn till den långa eftersläpning, som föreligger i fråga om de lönestatistiska uppgifterna. Dessa såväl som andra svagheter i beräkningssystemet ha vid olika tillfällen framhållits såväl inom kalkylsakkunniga som vid behandlingen i livsmedelskommissionens och senare jordbruksnämndens råd. Man har därvid diskuterat möjligheterna av att i stället för timförtjänster enligt lönestatistiken lägga avtalslönerna till grund för beräkningarna. Det kan i detta sammanhang erinras om att lönerna numera tendera att mera allmänt än tidigare följa avtalsutvecklingen.

De sakkunniga ha nu ansett lämpligt, att frågan om övergång till avtalslöner såsom underlag för arbetskostnadsberäkningarna upptages till prövning i samband med övergång till nytt basår. Man har från kalkylsakkunnigas sida tidigare icke ansett sig kunna föreslå en dylik beräkningsmetod, eftersom det icke skulle ha varit möjligt att beräkna motsvarande löner för basåret.

De sakkunniga vill emellertid nu föreslå, att arbetskostnadsberäkningarna i samband med övergång till nytt basår, närhelst detta sker, fr. o. m. det nya basåret grundas på avtalslöner. En beräkning på basis av avtalslöner har nu utförts för produktionsåren 1948/49—1951/52.

Beträffande principerna för den utförda beräkningen må omnämnas följande.

Avtalslönen för de olika arbetarkategorierna har sammanvägts till genomsnittlig avtalslön med samma vägningstal och enligt samma principer, som tillämpats vid den tidigare beräkningsmetoden. Avtalslön för ordinarie tid inkluderar emellertid icke samtliga de ersättningar, som stipuleras i löneavtalen. Den mest betydande post, som tillkommer utöver timlön för ordinarie tid, är semesterersättningen. Det må i detta sammanhang erinras om att arbetskostnaderna beräknas på basis av arbetad tid, varför även tillämpas löner i genomsnitt för arbetad tid. Detta för med sig, att semesterersättning och andra avtalsstipulerade extraförtjänster böra "läggas till avtalslönen för ordinarie tid. Det har emellertid ansetts lämpligt att"härvid endast räkna med de avtalsstipulerade tillägg, vilkas effekt med tillräcklig säkerhet kan följas. Tillägg har därför endast beräknats med hänsyn till semesterersättning och övertidsersättningar. Semesterersättningens inverkan har beräknats genom ett tillägg med 4,2 procent på avtalslönen för samtliga arbetare t. o. m. året 1950/51 samt för 1951/52 6,4 procent. Tillägget har gjorts på den genomsnittliga lönen efter hopvägningen.

187 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Beräkningen av övertidsersättningen (tillägget utöver ordinarie lön vid övertidsarbete) har gjorts med utgångspunkt från uppgifter beträffande övertid i procent av arbetad tid för arbetare med kollektivavtal enligt socialstyrelsens lönestatistik. Övertidsprocenten har under de senaste åren varit.

1947 ................ 2-7

1948 ................ 2-4

1949 ................ 3-0

Medeltal............. 2-7

Övertidsersättningen i öre per timme har varit.

Lördagar och

År helgdagsaftnar Vard

™ samt vid B

nattarbete

1948 ................ 90 60

1949 ................ 90 60

1950 ................ 90 60

1951 ................ HO 70

Eftersom övertidsersättningen är av olika storlek under olika dagar, har det varit nödvändigt att taga hänsyn till detta. Härvid har övertidsersättningen för lördagar och helgdagsaftnar samt vid nattarbete givits viktstalet 1, medan övertidsersättningen under vardagar givits viktstalet 6.

Med utgångspunkt från övertiden i procent av arbetad tid och extraersättningen per timme kan övertidsersättningen utslagen på all arbetad tid ungefärligt beräknas. Detta har gjorts i följande tablå, där såväl avtalslön som tilläggen för semesterersättning och övertidsersättning redovisas.

Sammanställning rörande arbetsförtjänst per timme för lantarbetare 1948/ 49—1951/52 enligt avtalslön inkl. vissa avtals stipulerade tillägg. Samtliga

värden öre/tim.

Semesterersättningen uppgår som synes till 12,94 öre per timme i genomsnitt under år 1951/52, då hänsyn tagits till den nya semesterlagen. Vid två veckors semester däremot skulle tillägget för semesterersättning samma år ha utgjort 8,49 öre per timme. Övertidsersättningen har för år 1951/52 beräknats till 2,04 öre per timme i genomsnitt.

I följande tablå jämföres den kalkylerade förtjänsten i öre per timme enligt avtal (avtalslön för ordinarie tid plus semesterersättning plus övertidsersättning utslagen på all arbetad tid) med de i det föregående redovisade

1 6'4 procent för år 1951/52.

J 212-68 utan hänsyn tagen till nya semesterlagen.

188 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

timförtjänsterna, beräknade med hjälp av den s. k. »överbetalninusfaktorn»:

Differenserna mellan å ena sidan timförtjänst beräknad genom framskrivning medelst »överbetalningsfaktorn» och å andra sidan avtalslön inkl. beräknade tillägg äro som synes icke betydande. Eftersom skillnaden år 1951/ 52 understiger 1,5 öre per timme, ger beräkning på basis av avtalslön en arbetskostnad, som med icke fullt 15 miljoner kronor understiger den med timförtjänst enligt lönestatistiken beräknade. Avgörande i jordbrukskalkylen är emellertid som bekant utvecklingen och vid val av nytt basår, där timförtjänsten även för basåret kan beräknas efter samma system, är den skillnad i kostnadsnivån, som uppstår, icke av större betydelse. Skillnaden i kostnadsnivån vid de båda beräkningsmetoderna bör självfallet dessutom vid varje bedömande av dess betydelse ställas i samband med den stora osäkerhetsmarginal, som föreligger i kostnadsberäkningen för jordbrukets arbetskraft i vad gäller arbetskraftsvolymen och därmed även kostnadsnivån. Även om arbetskostnaderna till sin storlek vore kända med en högre grad av säkerhet, skulle den föreliggande skillnaden knappast vara av större betydelse. Så kunde vara fallet, endast i den händelse, att arbetslönerna i fortsättningen skulle komma att visa en avsevärt starkare eller svagare procentuell förändring än andra kostnadsposter eller likaledes, om den del av den totala timförtjänsten, som genom beräkning på basis av avtalslön eventuellt lämnas utanför kalkylen, skulle förändras på väsenligt annat sätt än avtalslönen för ordinarie tid jämte de beräknade tilläggen.

Den skillnad, som i det föregående konstaterats mellan å ena sidan timfortjänst enligt lönestatistiken och å andra sidan avtalslön plus kalkylerade tillägg, har sin grund i flera olika omständigheter. För det första kan nämnas de extra ersättningar för ersättare änstgöring och vissa andra arbeten, som förekomma enligt avtalen, men till vilka hänsyn icke kunnat tagas i beräkningen av avtalslönen. Vidare må nämnas ersättningar för utfodring av hästar vid sådana gårdar, där särskild hästskötare icke finnes anställd. Ytterligare tillkomma ersättningar i form av tantiem m. m. till exempelvis ladugårdsförmän och andra arbetsledare. Som synes skulle icke finnas utrymme för verklig överbetalning utöver avtalslönen i någon större omfattning, och verklig överbetalning behöver icke föreligga, för att den enligt lönestatistiken inregistrerade timförtjänsten skall kunna uppnås, överbetalning torde dock förekomma för vissa grupper av lantarbetare, men verkningarna härav torde motvägas av att lönerna till viss arbetskraft i jordbruket ligga under de avtalsmässiga lönerna.

Beräkningsresultaten framgå av följande översikt.

1 Utan hänsyn tagen till ny semesterlag.

2 Med » > » » »

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

189 Beräkning av jordbrukets arbetskostnader enligt avtalslöner plus beräknade

Kapitalkostnader.

Grundförbättringar, avskrivning ock underhåll.

Åren 1949/50—1951/52.

Kostnaderna för grundförbättringar ha alltsedan vårkalkylen 1947 redovisats enligt grunder, som angivits av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. Justering har nu verkställts med hänsyn till arbetslönernas utveckling och förändringen i de från staten utbetalade bidragen.

Täckdikningskostnader. De statliga bidragen till täckdikningsverksamheten, vilka avdragas från kostnadssummorna, infördes i vårkalkylen 1950 för produktionsåret 1949/50 enligt en av lantbruksstyrelsen uppskattad summa av 0,20 miljoner kronor. Lantbruksstyrelsen har emellertid till nu föreliggande kalkyl kunnat lämna definitiv uppgift rörande utbetalda bidrag till täckdikningar och till mindre, täckta avlopp, utförda i samband med dessa. Den utbetalade bidragssumman under 1949/50 uppgår till 0,54 miljoner kronor.

För produktionsåret 1950/51 infördes i vårkalkylen 1950 en avdragssumma av l,o miljoner kronor uppskattad med ledning av en preliminär uppgift från lantbruksstyrelsen rörande beviljade bidrag under år 1949. Det ansågs vid nämnda kalkyltillfälle, att täckdikningsverksamheten under 1950/51 skulle komma att uppnå en sådan nivå, att de utbetalade bidragen skulle uppgå till ungefär samma belopp, som de ett år tidigare beviljade bidragen.

Lantbruksstyrelsen har nu kunnat lämna följande definitiva uppgifter beträffande beviljade bidrag till täckdikningar och dithörande täckta avlopp under kalenderåren 1949 och 1950.

År 1949 ................ 1 443 000 kronor

3, 1950 ................ 1 375 000

De under 1949 beviljade bidragen uppgå sålunda till större belopp än enligt den preliminära uppgiften. Å andra sidan har det emellertid genom uppgiften över utbetalda bidrag under budgetåret 1949/50 visat sig, att effektuerandet av uppgjorda arbetsplaner ännu icke hunnit komma i nivå med planeringens omfattning. Det torde därför icke vara riktigt att för produktionsåret 1950/51 liksom i föregående kalkyl räkna med de under 1949 eller 1950 beviljade bidragen, vilka enligt nu tillgängliga definitiva uppgifter uppgå till i runt tal 1,4 miljoner kronor per år. Däremot synes rimligt att för år 1950/51 i kalkylen kvarhålla siffran l,o miljoner kronor samt att för produktionsåret 1951/52 införa siffran 1,4 miljoner kronor. * 8

1 212 68 utan hänsyn till den nya semesterlagen.

8 2192-9G » > » > > >

190 Kungl. ilIaj.ts proposition nr 207.

Kostnader för underhåll av större öppna diken. Kostnaderna för under-t håll av öppna avloppsdiken ha i likhet med täckdikningskostnaderna justerats med hänsyn till det nya löneavtalet för lantarbetare. Längden av underhållskrävande öppna avloppsdiken har liksom i vårkalkylen 1950 hållits oförändrad. I samband med nu verkställd beräkning har i denna fråga förts diskussioner med tjänstemän inom lantbruksstyrelsens jordförbättringsbyrå. Man har därvid kommit till det ställningstagandet, att längden av öppna avloppsdiken i beräkningarna tills vidare icke bör justeras med hänsyn till den torrlagda arealen såsom tidigare skett. Detta står i samband med att torrläggningsverksamheten nu i relativt stor omfattning avser förbättring av tidigare utförd torrläggning. På grund därav kan statistiken över torrläggningens omfattning numera läggas till grund för beräkningen av den sammanlagda dikeslängdens förändring. Lantbruksstyrelsen har emellertid ställt i utsikt en ny statistik på detta område, som för de kommande åren skulle kunna ge bättre klarhet vid bedömningen av hithörande frågor, nämligen statistik över vilka dikeslängder, som äro att hänföra till nyodlingar.

Beräkningarna av jordbrukets kostnader för grundförbättringar redovisas i tabell 10.

Tabell 10. Jordbrukets kostnader lör grundförbättringar. Värdetal 1 milj. kr.

Ekonomibyggnader, avskrivning och underhåll.

Åren 1949/50—1951/52. Kostnaderna för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader ha fr. o. m. vårkalkylen 1948 beräknats i enlighet med anvisningar efter särskild undersökning av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader in. m. Beräkningsmetodiken innebär framräkning av en i den speciella utredningen fastslagen kostnadssumma av 123,5 miljoner kronor för avskrivning och underhåll av jordbrukets ekonomibyggnader år 1946. Framräkningen verkställes så långt möjligt enligt utvecklingen av ett riksindex för ekonomibyggnadskostnader utarbetat inom Statens forskningskommitté för lantmannabyggnader (SFL). Beräkningen behandlas relativt utförligt i vårkalkylen 1948 (Kungl. Maj :ts prop. nr 275/1948).

I samband med höstkalkylen 1949 vidtogs en mindre beräkningsteknisk omläggning, vilken redovisas i texten till vårkalkylen 1950 (Kungl. Maj :ts prop. nr 245/1950, s. 151).

De nu verkställda beräkningarna innebära endast justering med hänsyn till indexutvecklingen. SFL:s index finnes nu tillgängligt t. o. m. 1950. Index visar en betydande ökning av enhetskostnaderna under 1950 (218,9) i jämförelse med 1949 (204,7). Liksom vid tidigare beräkningstillfällen har SFLrs index framräknats med hjälp av månadstal för lantbruksförbundets bygg-

191 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

nadskostnadsindex — denna gång med beaktande av uppgifter om priser å byggnadsmaterial i februari 1951, dock med undantag för de uppgifter om prisutvecklingen, vilka erhållas från Kommerskollegium (trä, järn, byggnadskalk, glas, zinkvitt, linolja). Dessa uppgifter finnas tillgängliga endast t. o. m. januari 1951. Vidare har vid framräkningen av SFL:s index tagits hänsyn till höjda löner till lantarbetare sysselsatta med byggnadsarbete enligt det nya avtalet i december 1950.

Lantbruksförbundets byggnadskostnadsindex baseras vad beträffar löneutvecklingen på löner till såväl lantarbetare sysselsatta med byggnadsarbete som yrkesbyggnadsarbetare. För den senare gruppen pågå ännu löneförhandlingar. Kalkylsakkunniga ha emellertid tills vidare räknat med 15 procents höjning av lönen till yrkesbyggnadsarbetare fr. o. m. den 1 april 1951, vilket är ungefär samma höjning som lantarbetare erhållit fr. o. m. den 1 januari 1951 och som räknats med i denna kalkyl.

Framräkningen av SFL:s index enligt det föregående redovisas i följande översikt.

SFL:s index SL:s index

1935/37=100 1950 = 100

1938 .................. 109-9

1939 .................. 113-7

1946 .................. 181-6

1947 .................. 193-7

1948 .................. 205-1

1949 .................. 204-7

1950 .................. 218-9 100-0

1951 .................. 122-4

1952 .................. 123 1

SFL:s index framr. med SL:s index

218-9

267-9

269-5

Utvecklingen av kostnadssumman 123,5 miljoner kronor enligt index för kalender- och produktionsår redovisas nedan.

Kostnadssummorna enligt ovanstående tablå äro för åren 1949/50 och 1950/51 avsevärt högre än enligt förra årets vårkalkyl. Den nu beräknade kostnadssumman för år 1949/50 överstiger motsvarande summa enligt vårkalkylen 1950 med 5,7 miljoner kronor.

För produktionsåret 1950/51 är den nu beräknade kostnadssumman 30,7 miljoner kronor högre än enligt vårkalkylen 1950. Kostnadssumman för 1951/52 slutligen överstiger de nu beräknade kostnaderna för året 1950/51 med 11,8 miljoner kronor.

192 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

För att belysa effekten av de olika kostnadsökande faktorerna har verkställts en beräkning över inverkan av den kända lönehöjningen till lantarbetare samt den preliminärt tillämpade lönehöjningen till yrkesbyggnadsarbetare för året 1951/52. Beräkningen ger följande resultat.

Kostnadsökning på grund av kända resp. antagna lönehöjningar till

lantarbetare...................... 3 4 milj. kr

yrkesbyggnadsarbetare ............ 4-1 » »

Summa 7-5 milj. kr

Återstående del av kostnadsökningen står i huvudsak i samband med höjda priser på trävaror. Utvecklingen av kommerskollegii prisindex för trävaror (1935 = 100) framgår av följande tablå.

Siloanläggningar. Redan i texten till vårkalkylen 1950 påpekades, att hittills tillämpad metod för beräkning av avskrivningskostnader för siloanläggningar till ensilageberedning icke längre ger en riktig bild av kostnadsutvecklingen, emedan beräkningarna baserats på den silovolym, som erfordras för ensilering enligt AlV-metoden. Jordbrukarna ha nämligen i stor omfattning övergått till andra metoder, varför förbrukningen av AlV-syra som underlag för beräkning av behövlig silovolym icke längre kan tillämpas. I avvaktan på utredningar, som under sommaren 1950 igångsattes, och vilka ännu pågå, för att söka klarlägga hithörande frågor, har kostnadsberäkningen nu verkställts utan justering av silovolymen men med hänsynstagande till prisutvecklingen för olika material enligt tidigare beräkningssystem.

Kostnaderna för ekonomibyggnader och siloanläggningar redovisas i tabell 11.

Tabell 11. Jordbrukets kostnader lör ekonomibyggnader, milj. kr.

Maskiner och redskap, avskrivning och underhåll.

Åren 19Å9/50—1951/52. Beräkningarna av kostnaderna för avskrivning och underhåll av maskiner och redskap ha fr. o. m. vårkalkylen 1948 utförts enligt de principer, som utarbetats av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostna-

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

der in. in. Detta innebär, att avskrivningskostnaderna beräknas med utgångspunkt från kända årliga inköpskostnader enligt en 15-årig avskrivningsplan samt med tillämpning av återanskaffningsvärdeprincipen. Vad underhållskostnaderna beträffar innebär de sakkunnigas metod kostnadsberäkning genom framskrivning av senaste kända kostnadssumma enligt deklarationsundersökningen.

A vskrivnings kostnader. De i förra vårkalkylen anförda kostnadssummorna för de då aktuella produktionsåren voro baserade på undersökningar över jordbrukarnas årliga inköp av maskiner och redskap t. o. m. 1949. Beträffande inköpen under kalenderåret 1950, vilka vid nämnda beräkningstillfälle måste uppskattas, räknades för traktorerna med en lägre inköpssumma än för år 1949 samt för övriga maskiner och redskap samma inköpssumma som den för år 1949 konstaterade.

I samband med höstkalkylen 1950 gjordes förfrågningar hos samtliga tillverkare och importörer av traktorer rörande den sannolika traktorförsäljningen till jordbruket under 1950. Det framgick av denna undersökning, att den i vårkalkylen 1950 uppskattade traktoranskaffningen till jordbruket under 1950 (9 000 st.) var för låg. Med ledning av uppgifterna från traktorfirmorna i september 1950 räknades i stället i nämnda höstkalkyl med att 12 500 traktorer skulle komma att inköpas till jordbruket 1950. Den nu tillgängliga redovisningen för traktorförsäljningen 1950 visar, att denna uppskattning var riktig.

Till de nu utförda beräkningarna av avskrivningssummornas storlek ha företagits undersökningar rörande dels jordbrukarnas inköp av traktorer under 1950, dels inköpen av övriga i avskrivningsberäkningen medtagna grupper av maskiner och redskap under samma år. Dessa undersökningar ha utförts enligt samma principer som under de närmast föregående åren. Uppgifter ha sålunda inhämtats från kända tillverkare och importörer av lantbruksmaskiner och redskap om värdet (beräknat i det pris jordbrukarna betalat) av försäljningen år 1950. Medan undersökningen över traktorinköpens storlek kunnat definitivt slutföras, äro resultaten av undersökningen om inköpen av övriga maskiner och redskap ännu preliminära.

Liksom vid tidigare undersökningar har nu konstaterats ett antal nya tillverkare och importörer, vilka påbörjat sin verksamhet under åren 1949 och

1950.

I de undersökningar om jordbrukets inköpskostnader för maskiner och redskap, som här omnämnts, ingår icke värdet av mjölktransportkärl. Inköpskostnaderna för dessa undersökas separat, varvid uppgifter inhämtas från tillverkare och importörer, varefter borträknas den del av inköpskostnaderna, som bestritts av andra än jordbruket (främst mejeriföreningarna). Denna inventering har för år 1950 liksom tidigare utförts i samarbete med Svenska mejeriernas riksförening.

Beträffande resultaten av de utförda undersökningarna om maskininköpen skall i det följande lämnas vissa uppgifter.

Jordbrukets inköp av traktorer ha under 1950 nått sin hittills största omfattning vad beträffar såväl antal som inköpssummornas storlek. Totalt har enligt ingångna uppgifter under 1950 försålts 12 490 jordbrukstraktorer, däri icke inräknat ett antal mindre s. k. trädgårdstraktorer, vilka försålts till jordbrukare. I följande tablå redovisas antalet inköpta jordbrukstraktorer under de fem senaste åren. 13

13 Rilumg till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 207.

194 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

1946 ....................... 3 891

1947 ....................... 7 332

1948 ....................... 11309

1949 ....................... 11173

1950 ....................... 12 490

Inköpskostnaderna för traktorer, som år 1949 utgjorde 102,2 miljoner kronor, steg under 1950 till 120,9 miljoner kronor. Därutöver har värdet av det ökade bestånd av s. k. dragbilar, vilket konstaterats i en av arméförvaltningen utförd traktorräkning i september—oktober 1950, nu beaktats vid beräkningen av avskrivningskostnader för traktorer. Tidigare ha i avskrivningsberäkningen upptagits inköpskostnader för sammanlagt 6 000 dragbilar. Då nu konstaterats ett bestånd av sammanlagt 8 500 st., måste jordbrukets totala anskaffning av dragbilar under de år, vilka äro aktuella i avskrivningsberäkningen, ha uppgått till lägst 8 500. De sakkunniga ha därför ansett sig böra i avskrivningsberäkningen nu införa ett beräknat anskaffningsvärde för ytterligare 2 500 st. dragbilar. Dessa ha upptagits till en beräknad genomsnittlig inköpskostnad av 2 300 kronor per styck.

För prognosberäkningen har som vanligt måst göras en uppskattning av traktorinköpen under ett år, i detta fall kalenderåret 1951. Det har räknats med att antalet nyinköpta traktorer under detta år skall stanna vid 10 000 st., vilket skulle innebära en minskning med omkring 2 600 jämfört med

1950.

Beträffande övriga maskiner och redskap har i det föregående omnämnts, att undersökningen av inköpens storlek år 1950 ännu icke slutförts. Uppgifter ha emellertid hittills ingått från företag, som år 1949 representerade

92,5 procent av den totala inköpssumman till jordbruket. I avskrivningsberäkningen ha nu upptagits jordbrukets inköpskostnader för maskiner och redskap enligt aktuella uppgifter så långt dylika föreligga samt för de återstående firmorna med samma belopp, som dessa redovisade år 1949. Inköpssummorna äro följande.

Enbgt hittills ingångna uppgifter för 1950................... 126-8 milj. kr

Försäljning under 1949 från företag, som hittills icke lämnat

uppgifter för år 1950.................................... 9‘5 > >

Preliminär summa för år 1950 136-3 milj. kr

Den totala redovisade inköpssumman för maskiner och redskap exkl. traktorer under år 1949 var 125,9 miljoner kronor. Redan de hittills ingångna uppgifterna för 1950 överstiga sålunda denna summa. Trots att siffrorna ännu äro preliminära, är det uppenbart, att även jordbrukets inköp av andra redovisade maskiner och redskap än traktorer under 1950 äro de hittills största.

För år 1951 har räknats med inköp av andra maskiner och redskap än traktorer för samma belopp, som nu preliminärt beräknats för år 1950.

Inköpskostnaderna för mjölktransportkärl under 1950 äro ca 36 procent större än under 1949.

I följande tablå anges de i det föregående diskuterade resultaten av olika undersökningar av jordbrukets inköpskostnader för traktorer, andra maskiner och redskap samt mjölktransportkärl. Inköpssummorna för traktorer inkludera emellertid icke den tidigare omnämnda summan för dragbilar.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 207.

195 Den totala ökningen av inköpssummorna under 1950 jämfört med närmast föregående år står till huvudsaklig del i samband med ökad inköpsvolym. I någon mån inverka dock även de mindre prisstegringar, som ägt rum i fråga om vissa maskiner och redskap. I följande tablå anges inköpssummorna under de fyra senaste åren, reducerade till 1938 års prisläge, i jämförelse med de redovisade inköpssummorna för år 1938. (Värdetal i tusental kronor.)

Övriga maskiner

Volymökningen är som synes 159 procent. Den genom reducering till 1938 års prisnivå erhållna värdevolymen får självfallet icke tagas såsom uttryck för att de ökade inköpskostnaderna enbart skulle bero på att ett avsevärt större antal maskiner nu köpas än under 1938. Den ökade värdevolymen torde i stället delvis vara ett uttryck för att de maskiner och redskap, som nu inköpas till jordbruket, på grund av traktoriseringen och utvecklingen i övrigt delvis äro av annan konstruktion och dyrbarare utförande än under 1938.

På grundval av de nu tillgängliga, delvis preliminära uppgifterna om maskininköpens storlek under 1950 samt med hänsyn till redovisade uppskattningar av inköpen under 1951 har avskrivningsberäkningen justerats och framförts t. o. m. år 1951/52.

Avskrivningskostnaderna redovisas i följande tablå för vissa år.

1 Preliminärt.

2 Exkl. dragbilar.

3 Uppskattning.

4 Exkl. dragbilar (jfr texten).

196 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Avskrivningskostnader i 1 000-tal kr beräknade å återanskalfningsvärde för

För produktionsåret 1950/51 uppgå de nu beräknade avskrivningskostnaderna till 127,9 miljoner kronor mot 123,i miljoner kronor enligt vårkalkylen 1950. För produktionsåret 1951/52 uppgå avskrivningskostnaderna till 139,i miljoner kronor.

Underhållskostnader. Kostnaderna för underhåll av maskiner och redskap beräknas genom framskrivning med utgångspunkt från storleken av dessa kostnader för hela jordbruket enligt deklarationsundersökningen. Vid upprättandet av vårkalkylen 1950 funnos uppgifter enligt denna undersökning t. o. m. år 1948. Uppgifterna för år 1948 voro emellertid preliminära.

I samband med nu utförd beräkning ha funnits tillgängliga dels definitiva siffror enligt bearbetningen av deklarationsmaterialet för år 1948, dels preliminära siffror för år 1949.

Vid framskrivningen av de för år 1949 redovisade underhållskostnaderna har liksom i förra årets vårkalkyl maskinparkens volymutveckling beaktats genom uppräkning med 2,5 procent per år. Därutöver har liksom tidigare tagits hänsyn till pris- och löneutvecklingen, så långt denna är känd. Beträffande priserna på reservdelar föreligger icke någon ändring .sedan vårkalkylen 1950. I fråga om löner till verkstadsarbetare har kunnat erhållas uppgifter från socialstyrelsen kvartalsvis för hela år 1950.

Vidare har tagits hänsyn till det nya löneavtalet för verkstadsarbetare, vilket träffades i början av 1951 och gäller fr. o. m. 1/1 1951. Enligt detta avtal inträffade följande procentuella lönehöjningar för verkstadsarbetare.

Ackordslöner: Manliga arbetare +11 procent Kvinnliga » +14 »

Tidlöner: Manliga » +14 »

Kvinnliga » +17 >

Genomsnittligt har räknats med en höjning av 13 procent på timlönen exkl. indextillägg. Med utgångspunkt från timlönen under fjärde kvartalet 1950 (egentligen november 1950) bär för år 1951 .såväl som för 1952 vid tillämpningen av här angiven procentuell lönehöjning erhållits en beräknad genomsnittslön av 313,7 öre per timme.

Beräkningen av vägt index för löner och reservdelspriser framgår av följande tablå.

Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

197 Framskrivningen av kostnadssumman för år 1949 i enlighet med vad i det föregående anförts samt med hjälp av de i föregående tablå angivna indextalen för pris- och löneutvecklingen redovisas i följande översikt, där de framräknade kostnadssuinmorna för kalenderår även omräknats till produktionsår. (Värdetal i milj. kr.)

År

Kostnadssum-

Underhålls- mor efter upp- Index för kostnader räkning med löner och enligt dekl.- 2'5 % å före- reservdelsundersök- gående års pris, ningen summa 1949 = 100 fr. o. m. 1950

Kostnadssummor fr. o. m. 1950 enl. kol. B framräknade med prisindex

Omräknat till produktionsår

Index, 1938/39 = 100

Sammandrag. Totalsiffrorna för avskrivnings- och underhållskostnader redovisas i nedanstående tabell.

Tabell 12. Sammandrag av avskrivnings- och underhållskostnader för maskiner och redskap.

198 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

De totala kostnaderna för maskiner och redskap uppgå enligt prognosen till 285,8 miljoner kronor år 1951/52. De justerade kastnadssummorna för åren 1948/49—1950/51 jämföras i följande tablå med motsvarande summor enligt vårkalkylen 1950. (Värdetal i milj. kr.)

År Vårkalkylen Vårkalkylen

1950 1951

1948/49 .................. 214-2 216‘2

1949/50 .................. 232-8 238’6

1950/51 .................. 246-0 266‘7

1951/52 .................. — 285-8

Elektricitet.

Åren 19Å9/50—1951/52. Beräkningen av jordbrukets kostnader för elektricitet utföres numera genom framskrivning av senaste kända kostnadssumma enligt deklarationsunder.sökningen med hjälp av en faktor, som representerar den genomsnittliga procentuella stegringen av dessa kostnader under de tre senaste år, för vilka uppgifter finnas tillgängliga. I vårkalkylen 1950 räknades med den stegring, som erhölls i medeltal för åren 1945—47. I .samband med höstkalkylen 1950 beräknades den procentuella stegring, som erhölls vid jämförelse mellan kostnadssummorna enligt deklarationsundersökningen för åren 1946—48, vilket medförde sänkning av kostnaderna för elektricitet med nära VA miljoner kronor för produktionsåret 1950/51.

I samband med nu upprättad kalkyl ha definitiva uppgifter enligt deklarationsundersökningen kunnat erhållas för år 1948 samt preliminära uppgifter enligt samma undersökning för år 1949. Den definitiva uppgiften för år 1948 avviker obetydligt från den tidigare angivna preliminära. För år 1949 visar deklarationsundersökningen ökning av elektricitetskostnaderna. Kostnaderna visa därför en viss stegring, då framräkning nu verkställdes med utgångspunkt från de kända kostnaderna år 1949. Beräkningsresultaten redovisas i tabell 13.

Tabell 13. Jordbrukets kostnader för elektricitet, milj. kr.

Räntekostnader.

Åren 19^9/50—1951/52. Beräkningarna av jordbrukets räntekostnader ha skett med tillämpning av den metod, ,som på sin tid föreslogs av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan 1

1 Medeltal av kostnadssummorna för åren 1938 och 1940.

199 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

på jordbrukets arbetskostnader ni. m. (Se redogörelse för denna metod i Kungl. Maj :ts prop. nr 212/1949, s. 164 tf.) Metoden innebär bl. a. ett beaktande av den kostnadsstegring, som är en följd av ökningen av kapitalvolymens värde efter basåret.

Vid närmast föregående kalkyltillfällen ha räntekostnaderna beräknats jämväl med användning av den äldre metoden, vid vilken ej togs någon hänsyn till kapitalvolymens ökning sedan 1938/39. Någon dylik alternativ beräkning har icke företagits denna gäng. Anledningen härtill är, att enligt den våren 1950 träffade prisöverenskommelsen den nya metoden skulle utan inskränkning tillämpas så snart stabiliseringspolitiken upphört.

I den föreliggande jordbrukskalkylen har, på grund av bristfällig kännedom om antalet höns (jfr redogörelsen under rubriken »Ägg och slaktfjäderfä»), i motsats till tidigare icke gjorts någon beräkning av kapitalvärdet av höns och kycklingar. Ändringen, vilken även berör basåret, är av underordnad betydelse.

Beräkningarna av jordbrukets räntekostnader redovisas i tabell 14.

Tabell 14. Beräkning av Jordbrukets räntekostnader.

200 Kungl. I\Iaj:ts proposition nr 207.

Omläggning av beräkningsmetoden vid övergång till ny basperiod. Såsom förut nämnts innebär den nu tillämpade beräkningsmetoden för räntekostnaderna, i motsats till den tidigare, att hänsyn tages till lantbrukskapitalets fortlöpande volym- och värdemässiga förändringar. Den nya metoden genomfördes på förslag av förenämnda sakkunniga (den s. k. enprocentskommittén).

Nyssnämnda kommitté behandlade i sitt betänkande (SOU 1950:29, s. 92 ff. och 290 ff) även frågan om en omläggning av den som ett led i beräkningarna ingående fördelningen av lantbrukskapitalet på eget kapital och lånekapital (främmande kapital) och det därmed sammanhängande spörsmålet om lämpliga räntesatser. Kommitténs förslag i nu berörda frågor anknöt i stort sett till förut tillämpat beräkningssätt.

Detta innebar, i de hänseenden som här äro av intresse, i huvudsak följande. Lantbrukskapitalet, vilket som förut sagts hölls konstant, var uppdelat i två huvuddelar, nämligen lånat kapital och eget kapital. Det lånade kapitalet upptogs i enlighet med data ur Jordbrukets skuldsättning år 1933 (Stat. medd., A: V: 3) och var delat i två undergrupper, motsvarande lån mot inteckningssäkerhet samt övriga lån. Det egna kapitalet, vilket ansågs utgöra resterande belopp sedan lånekapitalet fråndragits, uppdelades likaledes i två undergrupper, nämligen kapital motsvarande icke belånat fastighetskapital samt kapital motsvarande icke belånat driftskapital. Härvid förutsattes, att gruppen »övriga lån» representerade lånat driftskapital. För inteckningslånen beräknades gälla en ränta, motsvarande vägd medelränta för sådana lån från hypoteksföreningar, sparbanker, jordbrukskassor, affärsbanker och statliga lånefonder. För övriga lån tillämpades en ränta, motsvarande vägd medelränta för borgenslån och växellån m. m. från sparbanker, jordbrukskassor och affärsbanker. Beträffande det egna kapitalet för jordbrukets behov förutsattes investeringen ske på längre sikt. Av denna anledning ansågs en viss stabilitet i räntesatserna för detsamma vara motiverad. Räntesatserna år från år vore i huvudsak beroende av konjunkturväxlingarna. Dessas inverkan på räntenivån syntes bäst och enklast kunna elimineras genom att räntan beräknades som ett glidande medeltal av årsräntorna under en tioårsperiod, varvid medeltalet ansågs gälla för det sista året i perioden. Som underlag för beräkningen valdes den för varje är gällande medelräntan för de av hypoteksbanken till hypoteksföreningarna under respektive år utlämnade lånen. Eftersom det av jordbrukarna investerade kapitalet kunde anses komma i efterhand ur säkerhetssynpunkt, syntes dock böra räknas med en något högre ränta. Härvid ansågs böra göras skillnad mellan den del av det egna kapitalet, som svarade mot icke belånat fastighetskapital, och den del, som svarade mot icke belånat driftskapital. Olika grad av riskbärande ansågs motivera att för den förra delen av det egna kapitalet gjordes ett räntetillägg av 0,3 procent och för den senare delen av samma kapital ett tillägg av 0,6 procent.

I de förut anförda betänkandet diskuterades, huruvida man även i fortsättningen borde tillämpa skilda räntesatser för olika kapitaldelar eller om det vore riktigare att använda en och samma räntesats för hela lantbrukskapitalet. I detta sammanhang nämndes räntan å statsobligationer eller räntan å inteckningslån. Som motiv för en sådan omläggning kunde anföras, att statsmakterna numera, om man bortsåg från den självrisk som åvilade jordbruket på grund av 4-procentregeln, åtagit sig en viss garanti i fråga om jordbrukets räntabilitet i och med att de tillförsäkrat jordbruket, betraktat som en enhet, viss totalinkomst i relation till de sammanlagda kostnaderna. Häremot hade emellertid invänts, att det individuella riskbärandet, såsom det kom till uttryck i differentierade räntesatser, utgjorde

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

ett moment, som man hade svårt att undgå att taga hänsyn till vid beräkning av jordbrukets räntekostnader. Med hänsyn härtill och till svårigheterna att vinna anknytning till basåret 1938/39 (då någon dylik statsgaranti icke förekom) ansåg kommittén, att man tills vidare icke borde företaga en dylik omläggning utan att differentierade räntesatser borde tillämpas även i fortsättningen. Som en konsekvens härav måste allt fortfarande göras en uppdelning av lantbrukskapitalet på eget och lånat kapital.

Statistiskt material av senare datum för säker belysning av utvecklingen av det främmande kapitalet i relation till jordbrukarnas egna i lantbruket investerade kapital saknades emellertid, framhöll kommittén. Såvitt kunde bedömas av tillgängliga uppgifter skulle jordbrukets skuldsättning ha undergått ganska små förändringar sedan tiden omedelbart före kriget. De senaste årens materialupprustning torde dock, ansåg kommittén, ha medfört viss ökning av jordbrukets skuldsättning, som emellertid ännu vore svårt att närmare precisera. Av denna anledning borde man enlig kommitténs åsikt tills vidare hålla lånekapitalet vid oförändrad storlek. Den ökning av lantbrukskapitalet, som skett under senare år, komme därigenom att helt falla på det egna kapitalet.

Avslutningsvis framhöll kommittén, att man för att följa utvecklingen av det främmande kapitalet behövde företaga nya undersökningar rörande jordbrukets skuldsättning. Innan dylika undersökningar påbörjades borde emellertid prövas, huruvida räntedifferentieringen borde utföras på dittillsvarande sätt eller om en omläggning borde ske. Vissa skäl syntes nämligen tala för en omläggning i exempelvis sådan riktning, att de olika räntesatserna applicerades på i förhållande till varandra konstanta delar av lantbrukskapitalet. Vid övergång till en ny basperiod borde även på nytt prövas frågan om en enhetlig räntesats för lantbrukskapitalet i dess helhet. Endast i den mån det befunnes icke vara lämpligt eller möjligt att tillämpa någon av de sist antydda metoderna behövde man företaga en ny undersökning rörande jordbrukets skuldsättning.

Kalkylsakkunniga ha redan vid ett tidigare kalkyltillfälle dryftat frågan om en omläggning av räntekostnadsberäkningarna men funnit att därmed lämpligen borde anstå tills övergång skedde till en ny basperiod. Då en sådan övergång nu är aktuell, ha de sakkunniga ansett sig böra ånyo upptaga frågan till prövning.

Kalkylsakkunniga ha vid diskussionen av frågan icke kunnat undgå att taga hänsyn till att fördelningen av lantbrukskapitalet på sätt nu sker samt nuvarande räntedifferentiering icke låter den faktiska utvecklingen komma till synes i beräkningarna. Det får sålunda enligt de sakkunnigas uppfattning betraktas som otillfredsställande, att den kraftiga ökning av lantbrukskapitalet, som f. n. pågår, får helt falla på det egna kapitalet. De sakliga invändningar, som kunna anföras mot en metod med sådana verkningar, äro starkare nu än när förenämnda kommitté framlade sitt betänkande.

Därest emellertid, såsom kommittén ifrågasatt, övergång skedde till beräkning av räntekostnaderna med användning av en enhetlig räntesats, skulle fördelningsproblemet bli inaktuellt. Kalkylsakkunniga ha också dryftat en omläggning av beräkningarna i denna riktning, men funnit övervägande skäl tala häremot. De sakkunniga anse, alt man även i fortsättningen bör tillämpa viss differentiering av räntesatserna.

Vid prövningen av frågan om lämpliga räntesatser ha de sakkunniga till en början funnit den nuvarande metoden att beräkna räntan på det egna kapitalet med utgång från glidande tioårsmedeltal av hypoteksräntan icke vara tillfredsställande. Metoden medför i nuvarande läge. alt den nyligen genomförda räntehöjningen icke gör sig nämnvärt märkbar förrän efter

202 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

flera år. De sakkunniga anse, att man bör söka att i jordbrukskalkylen tilllämpa en beräkningsmetod, som bättre än den nuvarande avspeglar den faktiska utvecklingen på kapitalmarknaden.

Sistnämnda synpunkt har för de sakkunniga varit av avgörande betydelse även när det gällt att taga ställning till frågan om lämplig räntenivå. Kalkylsakkunniga äro av den uppfattningen, att man vid fastställandet av denna nivå bör taga viss hänsyn till bl. a. den omständigheten, att man inom handel och industri vanligen icke betraktar en så låg förräntning som motsvarar ränta på exempelvis statsobligationer som nöjaktig ränteersättning på eget kapital.

Kalkylsakkunniga ha på grundval av överväganden av nu anfört slag ansett det lämpligt att vid en övergång till en ny basperiod tillämpa följande metod. Lantbrukskapitalet fördelas på tre lika delar. På den första av dessa delar tillämpas den effektiva hypoteksräntan, på den andra delen denna ränta med tillägg av 0,5 procent samt på den tredje delen räntan på borgens- och växellån. Här nedan beräknas jordbrukets räntekostnader för åren 1948/49—1951/52 med användning av ifrågavarande metod.

Beräkningen av medelräntan redovisas i följande tablå.

Appliceras medelräntan för de berörda åren på lantbrukskapitalet för samma år, erhållas följande räntekostnader (milj. kr).

1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 267-3 277-0 301-8 320-0

Kostnader för förnödenheter.

Driv- och smörjmedelkostnader.

Åren 1949/50—1951/52. Kostnaderna för driv- och smörjmedel ha under senare år varit föremål för stort intresse såväl inom de kalkylsakkunniga som vid behanjdlingen i livsmedelskommissionens, sedermera jordbruksnämndens råd. Principerna för kostnadsberäkningen och möjligheterna att erhålla ett bättre underlag för beräkningarna ha därför ägnats stor uppmärksamhet vid de senaste beräkningstillfällena. I texten till vårkalkylen 1950 (Kungl. Maj :ts prop. nr 245/1950, s. 161—162) behandlas relativt ingående de olika åtgärder, som under senare år vidtagits för att erhålla förbättrat grundmaterial. Då vårkalkylen 1950 upprättades, förelåg resultat av en undersökning om förbrukningen, av motorfotogen och motorbrännolja till jordbrukets traktorer med utgångspunkt från oljebolagens leveranser under 1949. Dessa kvantitetsuppgifter lades våren 1950 såsom grund för beräkningen av förbrukningen av motorfotogen och motorbrännolja till jordbrukstraktorerna. Med utgångspunkt från totalkvantiteterna beräknades det genomsnittliga antalet driftstimmar per traktor och år för de fotogen- respektive brännoljedrivna traktorerna. Dessa förbrukningssiffror per traktor tillämpades vid framskrivningen för åren 1949/50 och 1950/51.

Vidare förelåg till vårkalkylen 1950 en undersökning över förbrukningen av bensin för driv- och startändamål. Undersökningen var baserad på tilldelningarna under ransoneringstiden juli 1948—juni 1949. Denna under-

203 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

sökning lades som grund för beräkningarna över förbrukningen av bensin till såväl start- som drivändamål. Utnyttjandet av det nya material, som sålunda förelåg vid vårkalkylen 1950, innebar, att beräkningarna över drivmedelsförbrukningen fr. o. in. detta kalkyltillfälle kunde baseras på faktiska undersökningar, även om dessa för det ifrågavarande ändamålet måste anses osäkra. De kvantiteter, som enligt dessa beräkningar erhöllos, visade dock ungefärlig överensstämmelse med resultat av en stickprovsundersökning utförd av direktör H. Moberg, Statens maskinprovningar. Ivostnadssummorna kunde även jämföras med de enligt deklarationsundersölyningen erhållna kostnaderna. En dylik jämförelse har senast redovisats i texten till vårkalkylen 1949 (Kungl. Maj :ts prop. nr 212/1949, s. 151).

Nytt grundmaterial tillgängligt vid upprättandet av nu föreliggande kalkyl.

Vid upprättandet av nu föreliggande kalkyl har funnits tillgång till följande nya undersökningar, vilka i fortsättningen närmare kommenteras i samband med deras tillämpning vid beräkningarna.

1. Inventering av jordbrukstraktorer och dragbilar i sept.—-okt. 1950, utförd av arméförvaltningen och delvis bearbetad inom statens jordbruksnämnd.

2. Undersökning om förbrukningen av bensin, motorbrännolja och motorfotogen per traktor, utförd i samband med undersökningen enligt föregående punkt.

3. Undersökning över jordbrukets inköp av traktorer under 1950, utförd inom Jordbrukets utredningsinstitut.

4. Uppgifter från oljebolagen om försäljningen av motorfotogen och motorbrännolja till jordbrukets traktorer under 1950.

5. Jordbrukets totala kostnader för motordrivmedel och smörjmedel enligt bearbetning av primärmaterialet till den s. k. deklarationsundersökningen, utförd inom statens jordbruksnämnd.

Antalet traktorer och dragbilar 1 drift.

Fastställandet av antalet traktorer och dragbilar i drift inom jordbruket har nu verkställts med utgångspunkt från antalet enligt arméförvaltningens räkning i sept.—okt. 1950, i fortsättningen benämnd traktorräkningen 1950. Med utgångspunkt från det i nämnda undersökning beräknade antalet traktorer och dragbilar har på vanligt sätt verkställts framskrivning av traktorantalet för "de följande åren. Eftersom traktorräkningen 1950 påvisar ett större antal av såväl traktorer som dragbilar, än vad tidigare räknats med i jordbrukskalkylen, har justering verkställts även för de närmaste åren före den tidpunkt, nämnda undersökning avsåg.

Traktorer. Antalet enligt räkningen i sept.—okt. 1950. Traktorräkningen 1950 är tyvärr icke fullständig. Vid de jämförelser, som kunnat göras mellan de i räkningen redovisade traktorerna av årgångarna 1941—49 å ena sidan, samt å andra sidan de traktorer av olika märken, som försålts av traktorfirmorna inom landet under samma tid, har man ansett sig kunna fastställa den procentuella andel av traktorbeståndet, som icke blivit redovisad i räkningen — nämligen 19 procent. Genom att tillämpa samma faktor för de traktorer, som äro inköpta före 1941 samt under 1950, har beräknats det antal, som borde läggas till de i undersökningen redovisade för att erhålla det totala antalet traktorer och dragbilar vid räkningen. Efter här omnämnda uppräkning av i inventeringen redovisade traktorer och dragbilar har erhållits följande totalantal egentliga traktorer vid tidpunkten för räkningen.

204 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Bensindrivna ............................ 4 400

Motorfotogendrivna ...................... 44 800

Brännoljedrivna med behov av startbensin .. 2 700

Brännoljedrivna utan behov av startbensin . . 7 700

Bandtraktorer ............................ 450

Summa 60 050 st

Traktorräkningens resultat i jämförelse med tidigare beräkning i jordbrukskalkylen. Den nu tillgängliga traktorräkningen visar, att det tidigare beräknade traktorantalet varit för lågt, vilket torde stå i samband med att antalet nedskrotade traktorer bedömts för högt. I följande tablå jämföras antalet egentliga traktorer enligt räkningen hösten, 1950 och det enligt här diskuterade framskrivning med utgångspunkt från traktorinventeringen vid årsskiftet 1944/45 erhållna antalet. Siffrorna avse samma tidpunkt.

Enl. traktorräkningen 1950 .............. 60 050

» tidigare beräkningar i jordbrukskalkylen 55 900

Differens, st ............................ 4150

» i % .......................... 7,4

Huruvida föreliggande differens verkligen uppgår till 4 150 traktorer, beror på om den företagna uppräkningen av det i inventeringen redovisade traktorantalet är riktig.

Antalet traktorer har tidigare i jordbrukskalkylen beräknats med utgångspunkt från traktorräkningen vid årsskiftet 1944/45 genom framskrivning med hänsyn till nyanskaffning och uppskattad skrotning. Det på så sätt erhållna antalet jämfördes med resultaten av en annan traktorinventering i april 1948. Därvid visade sig, att antalet enligt här angiven framskrivning stämde med det antal, som erhölls i nämnda traktorinventering 1948. Med anledning därav har framskrivningen av traktorantalet hela tiden utförts med utgångspunkt från traktorräkningen vid årsskiftet 1944/ 45. En betydande osäkerhetsfaktor har under senare år förelegat i och med den nödvändiga uppskattningen av antalet nedskrotade traktorer. Uppskattningen har utförts med hänsyn till bl. a. det antal traktorer, som nu på grund av ålder kunde förväntas bli utrangerade. Hänsyn har även tagits till traktoranskaffningens storlek under de olika åren. Det är emellertid uppenbart, att en dylik bedömning av nedskrotningen kan leda till betydande felslut. Man har även vid de senaste kalkyltillfällena gjort undersökningar, som tytt på, att den beräknade skrotningen varit för hög. Då beräkningen över drivmedelsförbrukningen emellertid i vår- och höstkalkylerna 1950 baserats på uppgifter från oljebolagen, och då vidare traktorinköpen under de olika år, vilka erfordras för avskrivningsberäkningarna, varit exakt kända, har en eventuell felbedömning i fråga om antalet nedskrotade traktorer vid de senaste kalkyltillfällena icke varit av större betydelse.

Justering av antalet traktorer under åren 1948/49 och 194-9/50. Eftersom antalet traktorer enligt traktorräkningen 1950 översteg det antal, som vid samma tid skulle ha funnits enligt beräkningarna i jordbrukskalkylen, med icke mindre än 4 150, bör kostnadsberäkningen justeras även för de närmast föregående år, under vilka felvisningen, i framskrivningen enligt jordbrukskalkylen med största sannolikhet inträffat. (Det må här erinras om att framskrivningen, sådan denna gjorts i jordbrukskalkylen, överensstämmer med traktorinventeringen i april 1948.) En uppräkning av antalet traktorer har därför verkställts för åren 1948/49 och 1949/50, varvid hänsyn tagits till den relativa felvisningen enligt framskrivningen i kalkylen

205 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

hösten 1950. Justeringens omfattning framgår av följande tablå, som avser antalet egentliga traktorer.

Jordbrukets anskaffning av nya traktorer. Som tidigare omnämnts (jfr avdelningen »Maskiner och redskap, avskrivning och underhåll»), föreligga definitiva resultat av en undersökning om jordbrukets traktorsanskaffning under 1950. Totalt inköptes under detta år 12 490 nya jordbrukstraktorer. I vårkalkylen 1950 räknades med att 9 000 traktorer skulle nyanskaffas, men med ledning av en prelimniär undersökning i september 1950 bedömdes inköpens storlek i höstkalkylen samma år till 12 500 st. Den definitiva siffran överensstämmer sålunda praktiskt taget med bedömningen i höstkalkylen.

För beräkningen av antalet traktorer i drift under produktionsåren 1950/ 51 och 1951/52 erfordras emellertid en uppskattning av inköpens storlek under kalenderåren 1951 och 1952. Det har nu räknats med att 10 000 nya traktorer komma att anskaffas under år 1951 samt 9 000 under 1952.

De redovisade inköpen åren 1947—19o0 saväl som uppskattningarna för åren 1951 och 1952 återfinnas i följande tablå. I tablån ha inköpssiffrorna även omräknats till produktionsår.

Antal till jordbruket inköpta traktorer

» » » » »

» > > » »

» » » » *

Uppskattat antal...................

Framskrivning av antalet traktorer enligt traktorräkningen 1950. Vid beräkningen av antalet traktorer under produktionsåren 1950/51 och 1951/ai har som vanligt tagits hänsyn till nedskrotning av gamla traktorer. Resultaten av 1950 års traktorräkning ha visat, att den nedskrotning av traktorer, som under de senaste åren räknats med i jordbrukskalkylen, varit för hög. Vid bedömningen av denna fråga i samband med framskrivningen av antalet traktorer för de kommande åren bör dock beaktas, att en betydande del av det antal traktorer, som anskaffades för 15 å 20 år sedan, nu måste vara av sådan beskaffenhet, att vid den fortsatta betydande tillförsel av nya traktorer, som räknats med i kalkylen, nedskrotningen måste bliva betydande. De sakkunniga ha räknat med att 2 000 traktorer komma att nedskrotas under produktionsåret 1950/51 samt 2 500 under år 1951/52.

Med i det föregående anförda anskaffningssiffror såsom underlag och vid beräknad nedskrotning enligt vad som anförts i det föregående erhålles följande beräkning över antalet i drift varande traktorer under produktionsåren 1950/51 och 1951/52.

År

1950/51

1951/52

Vid

prod.-

årets

början

60 050 68 880

D:o avrundat

64 500 72 300

206 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Dragbilar. Vid bedömningen av förändringen i antalet dragbilar har man icke liksom i fråga om de egentliga traktorerna kunnat lägga anskaffningssiffror till grund. Dragbilarna ha i regel insatts i kalkylen med det antal, som erhållits vid senaste tillgängliga traktorräkning. Sålunda räknades i vårkalkylen 1948 med 4 000 dragbilar för produktionsåren 1947/48 och 1948/ 49. Den traktorinventering, som utfördes i april 1948, gav emellertid till resultat 5 502 dragbilar. Detta antal, avrundat till 5 500, har alltsedan dess tillämpats i kalkylen.

I vårkalkylen 1950 diskusterades det resultat beträffande dragbilarna, som erhållits i en traktorräkning i juli år 1949. (Jfr Kungl. Maj:ts prop. 245/1950, s. 162—163.) Enligt den nämnda räkningen skulle emellertid antalet dragbilar i juli 1949 ha uppgått till närmare 12 000, vilket icke ansågs möjligt med hänsyn till de i tidigare inventeringar erhållna resultaten. I 1950 års traktorräkning har erhållits ett betydligt lägre antal dragbilar, nämligen omkring 8 500. Detta antal har beräknats under samma antagande beträffande redovisningens fullständighet, som tidigare redogjorts för i fråga om egentliga traktorer. Eftersom såväl praktiska erfarenheter som en under våren 1950 verkställd undersökning (jfr Kungl. Maj :ts prop. 245/1950, s. 163) talat för att någon utökning av antalet dragbilar knappast kan ha ägt rum under de senaste åren, har antalet 8 500 nu tillämpats i beräkningarna för samtliga produktionsår fr. o. m. 1948/49.

Jeepar. Antalet jeepar i drift har med ledning av nu tillgängliga uppgifter om anskaffningens storlek till jordbruket t. o. m. år 1950 beräknats på följande sätt.

1947/48 ........................ 425

1948/49 ........................ 450

1949/50 ........................ 475

1950/51 ........................ 500

1951/52 ........................ 525

Fördelning med hänsyn till olika drivmedel.

Traktorer. I bearbetningen av 1950 års traktorräkning har gjorts en något utförligare uppdelning av traktorerna med hänsyn till olika drivmedel än vad som tidigare förekommit. Uppdelningen stämmer i allt väsentligt med den fördelning, som tidigare tillämpats i jordbrukskalkylen och som erhållits med ledning av inköpen av traktorer av olika slag under senare år. Vid fördelningen av traktorer under tiden före 1950 års traktorräkning har tillämpats samma fördelningsproportioner, som de enligt räkningen erhållna. Vid fördelningen av det beräknade antalet traktorer under produktionsåren 1950/51 och 1951/52, d. v. s. de år, som i tiden ligga efter traktorräkningen, har däremot fördelningen icke gjorts schematiskt.

Bensintraktorernas antal har bedömts med hänsyn till tillförseln av bensintraktorer under de senaste åren. Fördelningen av traktorer, drivna med motorbrännolja och motorfotogen, har utförts på så sätt, att ökningen enligt beräkningarna under de båda åren 1950/51 och 1951/52 fördelats i proportion till inköpen av brännolje- respektive fotogendrivna traktorer under år 1950.

Då man vid bearbetningen av traktorräkningen 1950 redovisat bandtraktorerna separat samt med fördelning med hänsyn till olika drivmedel, har denna fördelning nu utnyttjats. Antalet bandtraktorer har emellertid hållits oförändrat, d. v. s. vid samma antal som enligt räkningen 1950 för samtliga i denna kalkyl berörda produktionsår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

207 Dragbilar. I texten till vårkalkylen 1950 lämnas redogörelse över hur dragbilarna tidigare fördelats med hänsyn till bensin- respektive fotogendrift (jfr Kungl. Maj :ts prop. 245/1950, s. 166—167). Den procentuella fördelningen enligt traktorräkningen 1950 stämmer icke med den, som erhållits i juliinventeringen 1949. Det kan emellertid tänkas, att bensinransoneringen påverkat fördelningen i nämnda undersökning och att detta kan utgöra förklaring. Nu har emellertid räknats med den fördelning, som erhållits i 1950 års traktorräkning.

Fördelningen av traktorer och dragbilar med hänsyn till drivmedelsslag redovisas i tabell 15 för åren 1948/49—1951/52 enligt den föregående diskussionen. I

Tabell 15. Jordbrukstraktorer, dragbilar och jeepar fördelade med hänsyn till drivmedelsslag.

Förbrukningen av startbensin per traktor.

I vårkalkylen 1950 beräknades förbrukningen av startbensin till såväl traktorer som dragbilar med hänsyn till juliinventeringen 1949 och den därmed sammakopplade undersökningen angående tilldelningen av bensin till traktorer under ransoneringstiden. I nu föreliggande kalkyl har även beträffande förbrukningen av startbensin tillämpats material, erhållet ur traktorräkningen 1950. Denna undersökning har nämligen, som inledningsvis omnämnts, även syftat till att klarlägga förbrukningen av olika drivmedel till traktorer och dragbilar. I följande tablå redovisas förbrukningen av startbensin såväl enligt den nu tillämpade undersökningen som enligt jordbrukskalkylen våren och hösten 1950.

208 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Hjultraktorer:

Brännolj edrivna med startbensin

Fotogendrivna ................

Bandtraktorer:

Brännolj edrivna med startbensin

Fotogendrivna ................

Dragbilar:

Fotogendrivna ................

Startbensin, liter/år

Förbrukningen av flytande bränsle per timme samt antalet driftstimmar per år.

Som inledningsvis omnämnts, beräknades i vårkalkylen 1950 såväl drivmedelsförbrukningen per traktor som antalet driftstimmar per år för fotogenoch brännolj edrivna traktorer med utgångspunkt från oljebolagens uppgifter över försäljning till jordbruket av motorfotogen år 1949 samt uppgifter från statens bränslekommission rörande ungefärlig förbrukning av motorbrännolja under samma år. Med ledning av de erhållna totalkvantiteterna av fotogen respektive brännolja beräknades genomsnittsförbrukningen per traktor och år på basis av antalet traktorer i kalkylen för motsvarande tidsperiod. De härvid erhållna resultaten framgå av följande tablå, i vilken även anges den i vårkalkylen 1950 beräknade genomsnittsförbrukningen av bensin för bensindrivna traktorer, dragbilar och jeepar (för traktorer och dragbilar baserat på undersökning rörande bensinförbrukningen 1949).

Det må här erinras om att den genomsnittsförbrukning av drivmedel per traktor, som räknades med i vårkalkylen 1950, framkom genom att den totala försäljningen av motorfotogen och motorbrännolja slogs ut på det för låga antal traktorer, som då ingick i kalkylen. Detta hade emellertid ingen större inverkan på beräkningarnas slutresultat.

De nu erhållna siffrorna enligt traktorräkningen 1950 redovisas i följande översikt, vari även införts drivmedelsförbrukning per timme enligt tidigare tillämpad uppskattning samt på basis av siffrorna i tablåns två första kolumner beräknat antal driftstimmar per år.

209 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Drivmedelsförbrukning per maskin och år enligt traktorräkningen 1950 jämte beräkning av antal driftstimmar per år

Drivmedelsförbrukning Liter/år enl. Liter/tim. undersökning uppskattning

Hjultraktorer:

Bensindrivna....................... 1500 3 5

Brännoljedrivna med startbensin____ 3 650 7 0

» utan » .... 3 650 7-0

Fotogendrivna..................... 2 850 6 5

Bandtraktorer:

Bensindrivna...................... 1 050 5-0

Brännoljedrivna med startbensin .... 9350 7*0

» utan » .... 9 350 7-0

Fotogendrivna..................... 4 000 6-5

Dragbilar:

Bensindrivna....................... 520 5-0

Brännoljedrivna.................... — —

Fotogendrivna..................... 850 5-0

Antal

drifts-

timmar

170 Den nu erhållna drivmedelsförbrukningen per traktor är lägre än enligt vårkalkylen 1950, bl. a. på grund av vad här anförts beträffande för lågt antal traktorer i de närmast föregående kalkylerna. Även bortsett från detta ger dock det nu tillgängliga materialet en lägre totalförbrukning av drivmedel än som erhölls vid tillämpningen av tidigare lägre traktorantal och högre beräknad förbrukning per traktor respektive dragbil.

Helt naturligt har undersökningen år 1950 angående förbrukningen av drivmedel till olika traktorer och dragbilar givit till resultat mera varierande förbrukningssiffror per maskin och år för olika traktorslag än de, som tidigare tillämpats, då en totalkvantitet fördelades på det beräknade antalet traktorer. Bandtraktorerna visa en hög användning av såväl brännolja som fotogen.

Drivmedelsförbrukningen till de bensindrivna traktorerna är i den nya undersökningen beräknad till samma kvantitet per traktor och år som enligt vårkalkylen 1950. Genomsnittsförbrukningen per dragbil och år är för såväl motorfotogen som bensin lägre än enligt den tidigare beräkningen.

Totala antalet traktortlmmar.

Med utgångspunkt från förut angivna beräkningar dels över antalet traktorer, dragbilar och jeepar under de olika nu aktuella produktionsåren, dels över antalet driftstimmar per maskin och år erhålles följande totala antal driftstimmar för olika produktionsår (milj. tim.).

Traktorer

14 Diharxj till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 207.

210 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Förbrukningen av smörjolja per timme.

Förbrukningen av smörjolja beräknas liksom tidigare med utgångspunkt från det beräknade antalet driftstimmar per traktor, dragbil eller jeep samt en uppskattad förbrukning per timme. I vårkalkylen 1950 justerades beräkningen med hänsyn till traktorernas förbättrade konstruktion, vilken anses medföra minskning av smörj oljeförbrukningen per timme. En närmare diskussion härom förekommer i texten till vårkalkylen 1950 (Kungl. Maj :ts prop. nr 245/1950, s. 172). Efter de i vårkalkylen 1950 utförda justeringarna räknas med följande smörj oljeförbrukning per timme.

Till samtliga fotogen- och brännolj edrivna traktorer och samt-

liga bandtraktorer .................................... 0-25 kg/tim.

Till bensindrivna traktorer ............................... 0-is »

Till samtliga dragbilar ................................... 0-is »

Till jeepar .............................................. O m »

Översikt beträffande prisutvecklingen för drivmedel.

I följande tablå anges priser under olika pristerminer för traktordrivmedel fr. o. m. april 1948. Som synes ha priserna på motorfotogen sedan tiden för vårkalkylen 1950 stigit med 3,5 öre/lit. och priset på motorbrännolja med 3 öre/lit. Bensinpriset är på grund av sänkningen fr. o. m. 1/l 1951 18 öre/lit. lägre än för ett år sedan.

Period

12/4 — »/« 1948......

8/e 1948 —u/s 1949

12/3 _i2/6 1949......

is/6 _26/8 1949......

27/8 —20/xo 1949.....

21/io— 8/i2 1949 .....

®/i2 1949—16/2 1950

17/2 —14/5 1950......

15/s — Vs 1950......

V 6 — 79 1950......

8/9—28/10 1950.....

27/10—14/l3 1950.....

18/l2-20/12 1950.....

21/12—8i/i2 1950.....

l/x —18/2 1951......

19/2 1951 t. v......

Pris öre per liter inkl. zontillägg1

Liksom vid tidigare beräkningar har förutsatts, att förbrukningen av drivoch smörjmedel är jämnt fördelad under produktionsåret. Under denna förutsättning erhållas följande årsmedelspriser, öre/lit. för drivmedel samt öre/kg för smörjolja.

År Motorfotogen Motorbrännolja Bensin Smörjolja

1948/49 ................... 20-13 19'29 70‘22 160-00

1949.50 .................... 22 67 20'79 73'89 169-00

1950/51 .................... 25-57 23-83 62'43 178’48

1951/52 .................... 26-25 24-75 55-75 180-00

1 Zontillägget är f. n. 175 öre/lit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

211 Kostnadsberäkningar.

Med utgångspunkt från i det föregående redovisade beräkningar över kvantiteter och priser har delegationen beräknat kostnaderna för driv- och smörjmedel enligt följande översikt.

Kostnadsberäkning 1948/49 1949/50

Avdrag från drivmedelskostnaderna för restitution av bensinskatt in. in.

Avdrag från de beräknade drivmedelskostnaderna för restituerad bensinskatt har beräknats i enlighet med principer anförda i Kungl. Maj :ts prop. nr 212/1949, s. 148—149. Detta innebär, att restitution beräknats för all drivbensin till traktorer och dragbilar. För startbensin har restitution icke utgått. Med hänsyn till den låga bensinförbrukning till dragbilar, som nu räknas med i kalkylen (520 liter per dragbil och år) kan det anses tveksamt, huruvida skatterestitution utgår för all drivbensin till dessa. Restitution förutsätter nämligen, att inköpen under ett halvår uppgått till lägst 200 liter. Det är uppenbart, att drivbensinen till dragbilar vid en så låg årlig genomsnittsförbrukning som 520 liter icke genomgående är restitutionsberättigad. Emellertid saknas nödvändiga uppgifter för ett hänsynstagande till detta. Då hela restitutionssumman enligt föreliggande beräkning — grundad på totalkvantiteten drivbensin för helt produktionsår — stannar vid drygt 2 miljoner kronor, skulle en eventuell justering bli av relativt liten betydelse. Då dessutom restitutionen helt bortfaller fr. o. m. januari 1951, har frågan endast intresse ur statistisk synpunkt.

För produktionsåret 1950/51 har på grund av att restitutionen upphör fr. o. in. januari 1951 räknats med restitution för endast Va av den beräknade årsförbrukningen av drivbensin. För år 1951/52 har följaktligen icke räknats med någon restitution av bensinskatt. Beräkningarna framgå av följande tablå.

212 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

I vårkalkylen 1950 infördes för produktionsåret 1948/49 en korrigeringspost om 0,80 miljoner kronor (avdrag från bensinkostnaderna) utöver den beräknade bensinskatterestitutionen (jfr Kungl. Maj :ts prop. nr 245/1950). Det hade nämligen visat sig, att de inköp av startbensin, som ägt rum inom bensinransoneringens ram, voro lägre än vad som räknats med i kalkylen. Detta kunde endast förklaras därigenom, att skillnaden mellan beräknad förbrukning å ena sidan och inköp enligt tilldelningsstatistiken å andra sidan måste ha anskaffats, innan ransoneringen trädde i kraft —- men i så fall till ett lägre pris än det för år 1948/49 tillämpade medelpriset. På grund av nu utförd justering av bensinkvantiteten har korrigeringsposten omräknats till 0,74 miljoner kronor.

Beräkningarnas slutresultat.

I tabell 16 lämnas ett sammandrag av kostnaderna för driv- och smörjmedel för basåret jämte produktionsåren 1948/49—1951/52. Enligt prognosberäkning för år 1951/52 skulle kostnaderna för detta år uppgå till 80,16 miljoner kronor, vilket är 9,2 miljoner kronor mera än vad nu beräknats för år 1950/51.

Tabell 16. Jordbrukets kostnader lör driv- och smörjmedel i sammandrag,

mil], kr.

Eftersom kostnadsberäkningen för driv- och smörjmedel nu utförts på basis av nytt material, torde det vara av intresse att jämföra drivmedelskvantiteter och kostnadssummor enligt föreliggande beräkning med motsvarande summor ur senaste tillgängliga beräkning på tidigare tillämpat underlag (traktorantal enligt framskrivning av traktorräkningarna vid årsskiftet 1944/45 och i april 1948 samt drivmedelsförbrukning per traktor baserad på uppgifter om totalförsäljning till jordbruket av fotogen och brännolja från oljefirmorna för åren 1949 och 1950). En dylik jämförelse göres i följande tablå. 1

1 Därav andel, lör vilken restitution beräknas utgå, Va x 9 730 = 3 243 m3. Rest.-summa: 270 x 3 243 = 0 88 miljoner kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

213 Drivmedelskvantiteter, Kostnader för drivmedel,

milj. liter milj. kr1

Höstkalkyl Vårkalkyl Höstkalkyl Vårkalkyl

1950 1951 1950 1951

1948/49 ............. 154-3 140-2 37-8 34-9

1949 50 ............. 189-4 172-8 51-0 47'4

1950/51 ............. 222-6 203 5 60-5 58-7

1951/52 ............. — 226-5 — 654

Den nu utförda beräkningen visar för år 1950/51 19,i milj. liter lägre drivmedelsförbrukning än höstkalkylen 1950. Ändringen i kostnader är proportionsvis mindre beroende på prisstegringen.

De ungefärliga uppgifter över försäljningen av motorfotogen och motorbrännolja till jordbrukstraktorer, som lämnats av oljebolagen, ha gett följande totalsummor. För år 1950 ha dragits bort vissa summor för lagringsinköp.

Handelsgödsel och kalk.

1. Handelsgödsel.

Åren 19^9/50—1951/52. För gödselåret 1949/50 (juli—juni) äro uppgifterna om förbrukningen definitiva. För gödselåret 1950/51 har en förnyad prognos verkställts med ledning av nu tillgängliga uppgifter om produktion, import och förväntad efterfrågan. Liknande överväganden ligga till grund för prognosen för gödselåret 1951/52. Priserna, vilka liksom tidigare avse stockholmsområdet, och äro beräknade som ovägda medeltal av månadspriserna, äro definitiva för åren 1949/50 och 1950/51. För år 1951/52 ha priserna beräknats med utgång från de efter den 1 februari 1951 gällande priserna. Hänsyn har sålunda för hela år 1951/52 tagits till den höjning, som nämnda datum ägde rum för inhemska kvävegödselmedel och superfosfat. Hänsyn har även tagits till de höjningar av fraktsatserna, som komma att äga rum våren 1951. I fråga om kalisalt har dock räknats med en sänkning av priset med 1 kr/dt med hänsyn till den nedgång i importpriserna, som redan har skett.

Som framgår av tabell 17 räknar man för år 1950/51 med en ökad förbrukning av kalksalpeter, kalkkväve, kalisalt och thomasfosfat men minskad förbrukning av chilesalpeter, kalkammonsalpeter och superfosfat. Nedgången för chilesalpeter har beräknats med hänsyn till dels väsentligt höjda priser, dels mera begränsad tillgång än under år 1949/50. Av kalkammonsalpeter förbrukades under år 1949/50 vissa importkvantiteter, något som icke kan påräknas innevarande år. Nedgången för superfosfat beror på minskad tillgång till följd av reducerad inhemsk produktion. — För år 1951/52 räknas med ökad förbrukning av kalksalpeter och superfosfat men minskad förbrukning av svavelsyrad ammoniak och kalkammonsalpeter samt thomasfosfat. Minskningen för de tre sistnämnda gödselslagen står i samband med beräknad tillbakagång i den inhemska tillverkningen, medan ökningen för de förra baseras i fråga om kalksalpeter på bl. a. ökad tillgång och i fråga om superfosfat på ökad inhemsk tillverkning. 1

1 Ej justerat för restitution av bensinskatt.

214 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Tabell 17. Kostnadsberäkning tör handelsgödsel och Jordbrukskalk.1

Till belysning av den för åren 1950/51 och 1951/52 beräknade förbrukningen av handelsgödsel har i följande tablå sammanställts vissa uppgifter. Som framgår av tablån innebär den för år 1950/51 beräknade förbrukningen av kvävegödsel en ökning med 8 procent från år 1949/50, medan förbrukningen av fosfat och kalisalt blir i stort sett lika stor som under år 1949/50. För år 1951/52 är den beräknade förbrukningen av kvävegödsel och kalisalt

Gödselslag

Kvävehaltiga (15'5 %)....... 70

Fosfat (20 X) ...........

Kalisalt (40 %) ..........

2. Jordbrukskalk.

Åren 1949/50—1951/52. Kostnaderna för jordbrukskalk ha beräknats på samma sätt som i förra årets vårkalkyl. Närmare redogörelse härför finnes intagen i Kungl. Maj:ts prop. nr 212/1949. Nu utförda beräkningar äro baserade på uppgifter över tillverkningen av jordbrukskalk under år 1949 enligt kommerskollegii statistik. De för år 1949 kända totala kvantiteterna ha lik- 1

1 Priserna på handelsgödselmedel, vilka äro ovägda medeltal av månadspriserna inom stockholmsområdet, avse liksom kvantiteterna gödselår.

215 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

som vid förra kalkylen framräknats i enlighet med utvecklingen av försäljningen under år 1950 i jämförelse med närmast föregående år vid tio av de största försäljningsenheterna. Dessa representerade år 1949 ca 82 procent av all levererad jordbrukskalk. Den på så sätt för år 1950 beräknade kvantiteten har i likhet med tidigare tillämpade principer i beräkningarna fått gälla för kalenderåren 1951 och 1952.

Vid upprättandet av vårkalkylen 1950 funnos endast preliminära uppgifter enligt kommerskollegii statistik rörande produktionen av jordbrukskalk under 1948. De definitiva uppgifter för 1948, som nu ha erhållits, medförde emellertid icke någon förändring. De nu utförda beräkningarna innebära därför justering av kostnaderna för jordbrukskalk endast fr. o. m. produktionsåret 1948/49.

Beträffande prisunderlaget må erinras om att från de fyra största försäljningsenheterna i landet införskaffas vägda årsmedelpriser, vilka sammanvägas till årsmedelpris för bränd kalk respektive kalkstensmjöl. Uppgifterna avse pris vid fabrik. Under senare tid ha inträffat vissa prishöjningar på kalk. Dessa ha beaktats, så långt de äro kända. Kvantitets-, pris- och kostnadsutvecklingen belysas av följande uppgifter.

År

1938/39

1948/49

1949/50

1950/51

1951/52]

Köpfodermedel.

Åren 1949/50—1951/52. För produktionsåret 1949/50 ha definitiva uppgifter kunnat erhållas om såväl kvantiteter som priser, varigenom kostnadsberäkningarna för köpfoder kunnat slutjusteras. För produktionsåret 1950/51 har en förnyad prognos verkställts med ledning av nu kända uppgifter om försäljning, produktion och import m. m. Härjämte har hänsyn tagits till de prisändringar, som ha ägt rum sedan senaste kalkyltillfället eller som väntas komma att äga rum. Vidare har beräkningen av kostnaderna för foder till äggproduktionen utanför jordbruket reviderats i anslutning till prognosen rörande äggproduktionen samt med hänsyn till förändringar i priserna på olika fodermedel. Förbrukningen av köpfodermedel under år 1951/52 har beräknats med utgång från liknande överväganden, som ligga till grund för prognosen för år 1950/51. Senast kända priser ha i allmänhet förutsatts bli rådande under år 1951/52, utom i de fall där prisändringar till följd av marknadsläget eller andra skäl med viss grad av säkerhet kunnat förutses.

Beräkningarna rörande kostnaderna för köpfodermedel redovisas i tabellerna 18 och 19. I det följande lämnas några kortfattade kommentarer till de för åren 1950/51 och 1951/52 lämnade uppgifterna.

Kraftfoder. I fråga om fodersäd räknas för innevarande år med en viss förbrukning av importkorn och sorghum (upptaget under rubriken »Övrigt») utöver majsförbrukningen. Förbrukningen av majs i prognosen för år 1951/52 har upptagits till en myckenhet, som svarar mot den beräknade sammanlagda förbrukningen av majs, importkorn och annan importerad fodersäd. Vid kostnadsberäkningen ha använts de av spanninålsbolaget fastställda förbrukarpriserna fritt fordon i importhamn, vilka liksom de

216 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

upptägna priserna för övriga kraftfoderslag korrespondera mot de för basåret använda priserna.

För vete-, råg- och kornkli lämnas i följande tablå vissa detaljer ur beräkningarna. Som synes beräknas förbrukningen av vetekli öka år 1950/51 men åter minska år 1951/52. Förbrukningen av rågkli väntas nedgå något i samband med minskad rågförmalning, medan förbrukningen av havre- och kornkli antages bli oförändrad. I

I fråga om importerat vetekli ha vid kostnadsberäkningen använts de av spannmålsbolaget fastställda förbrukarpriserna fritt fordon i importhamn. För inhemskt vetekli samt råg- och havrekli ha priserna för åren 1949/50 och 1950/51 beräknats med ledning av föreliggande noteringar samt för kornkli med ledning av uppgifter från vissa kvarnar. För år 1951/52 ha priserna uppskattats med ledning av det nuvarande prisläget (efter höjningarna i slutet av februari 1951).

Under rubriken »Övrigt» ingår för åren 1949/50 och 1950/51 den beräknade förbrukningen av risfodermjöl respektive sorghum, vilka varuslag användas vid framställning av hönsfoderblandningar. Vid kostnadsberäkningen ha använts de av spannmålsbolaget tillämpade priserna vid försäljning till specialfodertillverkare ökat med handelsmarginal. För år 1951/52 beräknas nu, som nyss nämnts, icke någon särskild förbrukning av dessa varuslag.

I fråga om oljekraftfoder räknas för år 1950/51 med ledning av den hittillsvarande försäljningsutvecklingen med en mindre minskning av totalförbrukningen jämfört med år 1949/50. Minskningen sammanhänger dels med en redan konstaterad tillbakagång, dels med väntad minskning i anledning av de nyligen företagna prishöjningarna. För år 1951/52 har räknats med samma förbrukning som för år 1950/51. Den sammanlagda förbrukningen av oljekraftfoder framgår av ovanstående tablå. Med hänsyn till differentieringen av priserna på olika slag av oljekraftfoder har en motsvarande uppdelning av totalkvantiteterna ägt rum. Uppdelningen framgår av

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Tabell 18. Kostnadsberäkning för fodermedel.

1 Risfodermjöl. — 2 Sorghum.

218 Kungl. Maj:ts proposition nr 207. Tabell 18 (forts.).

tabell 18. Priserna äro de av spannmålsbolaget tillämpade förbrukarpriserna fritt fordon i importhamn.

Fabriksavfall. I fråga om melass, betmassa och betfor ha uppgifter om den beräknade förbrukningen och betalda priser åren 1949/50 och 1950/51 erhållits från Svenska sockerfabriksaktiebolaget. Förbrukningen av melass och betmassa under år 1951/52 har beräknats med utgång från den antagna sockerbetsskörden och det normala utbytet av dessa foderslag. Förbrukningen av betfor liksom annan förbrukning av melass än för foderändamål har antagits i stort sett oförändrad från år 1950/51. Enär man icke räknat med någon import av melass 1951/52, är förbrukningen av melass detta år lägre än år 1950/51. Priserna på melass och betfor till andra jordbrukare än betodlare för år 1951/52 ha med häns3'n till, stegringen i prisenm på fodermedel i övrigt höjts med 3,oo respektive 3,75 kr/dt jämfört med år 1950/51. Priserna till betodlare och priserna på betmassa ha upptagits oförändrade från år 1950/51.

Förbrukningen av drank har som vanligt beräknats under förutsättning att varje hektoliter potatis vid brännvinstillverkning ger 1 hektoliter drank och att potatisens hektolitervikt är 70 kg. Förbrukningen av drav har även som vanligt beräknats under förutsättning att 1 ton korn ger 9,3 hl drav. Förbrukarpriserna på drank och drav åren 1949/50 och 1950/51 ha erhållits från Sveriges bränneriidkarförening och Aktiebolaget Stockholms bryggerier. För år 1951/52 har samma pris begagnats som för år 1950/51.

Animaliskt foder m. m. I fråga om de olika posterna under denna rubrik må följande framhållas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Tabell 19. Sammandrag av kostnader för köpfoder, milj. kr.

219 Förbrukningen av blandat mineralfoder beräknas fortsätta att öka under åren 1950/51 och 1951/52. Tillgången på råvaror för denna förnödenhet har nämligen förbättrats, varför ett bättre tillgodoseende av efterfrågan förväntas. Även förbrukningen av dikalciumfosfat och dinatriumfosfat väntas öka, medan förbrukningen av oblandat foderbenmjöl väntas minska något. (Av de tre sistnämnda förnödenheterna upptagas som vanligt endast de kvantiteter, som försålts eller beräknas komma att försäljas i oblandat skick.) De t. o. m. slutet av februari 1951 inträdda prishöjningarna ha beaktats.

Förbrukningen av fiskmjöl väntas öka under år 1950/51 i samband med bl. a. ökad tillgång, medan förbrukningen av fiskensilage väntas minska. I fråga om fiskmjöl upptages för år 1951/52 samma kvantitet som för år 1950/51, medan fiskensilage väntas fortsätta att minska. Hänsyn har tagits till redan skedda prishöjningar på fiskmjöl.

Med hänsyn till bl. a. den nu kända tillverkningen och importen beräknas förbrukningen av fodertran och övriga vitaminfodermedel öka under innevarande år. ökningen har antagits fortsätta även under nästa år. Uppgången i priserna t. o. m. februari 1951 på dessa varuslag har beaktats.

Förbrukningen av köttfodermedel, blodmjöl och foderjäst under åren 1950/51 och 1951/52 har antagits bli ungefär lika stor som under år 1949/ 50. För blodmjöl tillämpas ännu samma priser som under år 1949/50. Priserna under detta år ha också insatts i kalkylen för åren 1950/51 och 1951/ 52. För köttfodermjöl däremot har hänsyn tagits till de i år höjda priserna. I fråga om foderjäst ha förbrukarpriserna höjts med hänsyn till bl. a. stegrade importpriser.

Kostnader för foder till ägg produktionen utanför jordbruket. Några förändringar i metoderna att beräkna dessa kostnader ha icke skett (om beräkningsmetoderna se Kungl. Maj:ts prop. 280/1947 s. 134—136). Hänsyn har som redan nämnts endast tagits till förändringar i kvantiteter och priser.

Diverse förnödenheter.

Skördegarn. I vårkalkylen 1950 justerades kvantiteten skördegarn för produktionsåren 1949/50 och 1950/51 uppåt från 6 800 ton till 7 000 ton per år. Detta gjordes med anledning av att den totala tillverkningen under 1949 hade uppgått till ca 8 000 ton. Den nu kända tillverkningssiffran för år 1950 är lägre (6 500 ton) men utgör icke något bevis för att den tidigare beräknade förbrukade kvantiteten skulle vara för hög. Siffran 7 000 ton har där-

220 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

för hållits oförändrad för samtliga nu aktuella produktionsår fr. o. m. 1949/50.

Priset på skördegarn för produktionsåret 1949/50 upptogs i vårkalkylen 1950 till 1,35 kr/kg. Detta pris justerades i höstkalkylen i950 till 1,37 kr, vilket även utgör definitivt pris för nämnda år. För produktionsåret 1950/ 51 räknades i höstkalkylen 1950 med en höjning av 15 öre/kg på grund av höjt pris på spinnpapper. Enligt nu tillgängliga uppgifter blir emellertid prishöjningen för nämnda produktionsår betydligt starkare. För år 1950/51 har räknats med ett pris av 2,45 kr/kg och för år 1951/52 med ett pris av 2,70 kr/kg.

Kostnaderna för skördegarn under produktionsåret 1950/51, som i vårkalkylen 1950 beräknades till 9,45 miljoner kronor, uppgår enligt nu verkställd beräkning till 17,20 miljoner kronor. Kostnadssumman för år 1951/52 blir 18,90 miljoner kronor.

Hösalt. På basis av hittills tillgängliga prisuppgifter ha kostnaderna för hösalt beräknats till ungefär samma belopp som i vårkalkylen 1950.

AlV-sijra och andra foderkonserveringsmedel. För produktionsåret 1949/ 50 föreligga nu definitiva uppgifter beträffande förbrukningen av AlV-syra, myrsyra, ensilan samt biologiska konserveringsmedel. För produktionsåret 1950/51 föreligga uppgifter beträffande AlV-syraförbrukningen t. o. m. december 1950 samt uppgifter från tillverkare av andra konserveringsmedel beträffande den sannolika utvecklingen. Förbrukningen av AlV-syra visar en kraftig minskning, som dock kompenserats genom användning av melass och andra konserveringsmedel. Kostnaderna för melass äro dock upptagna under kostnadsgruppen »Fabriksavfall» i foderkostnadsberäkningen. Enligt nu utförd beräkning öka kostnaderna för andra foderkonserveringsmedel än melass med 0,2 miljoner kronor under 1950/51 jämfört med 1949/50. För året 1951/52 ha insatts samma kostnader som för 1950/51.

Kvantiteter och kostnader framgå av följande tablå.

Växtskydds- och ogräsbekämpningsmedel m. m. Jordbrukets kostnader för växtskyddsmedel ha tidigare i avsaknad av erforderliga undersökningar i kalkylen endast beaktats vad beträffar betningsmedel. Betningsmedlen representera emellertid numera en relativt liten andel av de totala kostnaderna för växtskyddsmedel. De ha i kalkylen ingått med fast kvantitet, enär undersökningar över kvantitetsutvecklingen hittills saknats. Kostnaderna för ogräsbekämpningsmedel ha förut över huvud taget icke ingått i jordbrukskalkylen. Vid upprättandet av nu föreliggande kalkyl har emellertid funnits tillgänglig en speciell utredning — omnämnd i höstkalkylen 1950 — rörande jordbrukets kostnader för växtskyddsmedel, ogräsbekämpningsmedel och rengöringsmedel under åren 1938 samt 1948—1950. I denna undersökning ingå under kostnadsgruppen växtskydds- och ogräsmedel in. m. även kostnaderna för betningsmedel. Det har, då kvantitetsutvecklingen nu är känd, visat sig, att den gamla beräkningsmetoden med fast kvantitet för betningsmedlen icke givit någon riktig bild av utvecklingen.

221 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Resultaten av de utförda undersökningarna ha nu inlagts i beräkningarna, och kostnaderna för betningsmedel ingå under rubriken »Växtskyddsoch ogräsmedel in. in.»

Användningen av moderna växtskyddsmedel har med undanlag för betningsmedlen till allra största delen tillkommit sedan basåret. Strängt taget kan man knappast tala om någon större användning av växtskyddsmedel förrän under de sista åren av andra världskriget, då DDT-preparaten infördes på den svenska marknaden och snabbt vunno spridning, bl. a. på grund av den hastigt ökade oljeväxtodlingen. De kemiska ogräsbekämpningsmedlen ha likaledes i huvudsak tillkommit efter kriget. Under basåret användes i stort sett endast svavelsyra i ogräsbekämpande syfte. Därtill förekom användning av kalkkväve, vilket dock ingår i kostnadsberäkningen för handelsgödselmedel.

Den nu verkställda undersökningen rörande kostnaderna för växtskyddsoch ogräsmedel samt rengöringsmedel, vilken utförts inom Jordbrukets utredningsinstitut, har tillgått så, att uppgifter inhämtats från samtliga kända tillverkare och importörer rörande försäljningen av preparat på den svenska marknaden, vilka huvudsakligen användas i den egentliga jordbruksdriften. Preparat, som till övervägande del anses användas inom frukt- och härodling respektive inom hushållen, ha icke medtagits. Förutom de i undersökningen framkomna kostnaderna för växtskydds- och ogräsmedel har från lantbrukshögskolan inhämtats uppgifter över jordbrukets kostnader för bakteriekulturer för baljväxter. Dessa kostnader uppgingo i basåret till ca 17 000 kronor och år 1950 till ca 200 000 kronor. Kostnaderna för bakteriekulturer ha inlagts i summorna för »Växtskydds- och ogräsmedel m. in.».

Uppgifterna för år 1950 äro ännu preliminära och sannolikt något ofullständiga, enär de infordrades före årets slut. Basårssumman (egentligen 1938) uppgår till 1,39 miljoner kronor. Under år 1950, som i kalkylen ansetts motsvara produktionsåret 1949/50, har den redovisade kostnadssumman inkl. baljväxtbakterier uppgått till 13,9i miljoner kronor.

För produktionsåren 1950/51 och 1951/52 har kostnadssumman antagits stiga med 20 procent för varje år. Stegringstakten enligt undersökningen under de två föregående åren har varit 34 respektive 31 procent.

Då det nu gällt att tillämpa resultaten av den tillgängliga undersökningen i j ordbrukskalkylen, ha kalkylsakkunniga givetvis ställts inför frågan, huruvida det varit möjligt att med säkerhet infånga den totala kostnadssumman för det avlägset liggande basåret. Trots att stora ansträngningar nedlagts för att erhålla en fullständig redovisning även i basåret, är det naturligtvis möjligt, att poster kunna ha bortfallit i redovisningen för ett så avlägset liggande år. Emellertid torde icke några större brister föreligga i fråga om basårsredovisningen.

Hästskor och hästskosöm. I fråga om hästskor föreligger viss prisstegring sedan vårkalkylen 1950. Kvantiteterna äro oförändrade för såväl hästskor som hästskosöm.

Silfilter. Kostnaderna äro liksom tidigare beräknade på fast kvantitet. Priserna på silfilter stego i början av december 1950 med ca 70 procent. Prisstegringen står i samband med de höjda importpriserna på bomull.

Rengörings- och desinfektionsmedel. Kostnaderna ha hittills beräknats på en fast, för basåret uppskattad kvantitet. Kostnadsutvecklingen har följt prisutvecklingen för kristallsoda. Som redan förut omnämnts, ha kostnaderna för rengörings- och desinfektionsmedel varit föremål för särskild undersökning samtidigt med utredningen rörande kostnaderna för växtskyddsoch ogräsbekämpningsmedel.

222 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Den utförda undersökningen rörande jordbrukets inköpskostnader för rengörings- och desinfektionsmedel visar, att den beräkning på fast kvantitet, som hittills skett, icke ger en riktig bild av kostnadsutvecklingen. På grund av svårigheten att bedöma säkerheten i den utförda undersökningen i vad gäller kostnaderna under basåret 1938/39, har undersökningens resultat t. v. icke medtagits i kalkylen. Med anledning av vad här anförts har i denna kalkyl kostnaderna för rengörings- och desinfektionsmedel uteslutits.

Torvströ. Ifråga om torvströ föreligger en mindre prisstegring. Kvantiteterna äro oförändrade sedan vårkalkylen 1950.

Utsäde. Denna kostnadspost avser liksom i tidigare beräkningar de merkostnader (kostnader för rensning, handelskostnader m. m.), som jordbruket får vidkännas vid inköp av utsäde. Kostnaderna avse spannmåls- och oljeväxtutsäde.

Kostnaderna för spannmålsutsäde för åren 1949/50 och 1950/51 ha beräknats till 7,5 respektive 8,5 miljoner kronor. Sistnämnda belopp har även upptagits för år 1951/52. Merkostnaderna vid inköp av oljeväxtutsäde ha i enlighet med de i samband med augustikalkylen 1949 verkställda undersökningarna upptagits till 0,75 procent av jordbrukets totala inkomster av oljeväxtodlingen. Beloppen bli för åren 1949/50—1951/52 respektive 1,3, 1,3 och 1,5 miljoner kronor. De sammanlagda merkostnaderna för snannmålsoch oljeväxtutsäde under åren 1949/50—1951/52 bli alltså respektive 8,s, 9,8 och 10,o miljoner kronor.

Sammandrag över jordbrukets kostnader för diverse förnödenheter finnes i tabell 20.

Tabell 20. Kostnader för diverse förnödenheter 1 sammandrag, milj. kr.

Frakter m. m.

Frakter. Åren 1949/50—1951/52.

Mjölkfrakter. Beräkningarna av kostnaderna för mjölkfrakter äro som vanligt baserade på uppgifter från SMR beträffande för det första kostnaderna för infrakter per ton mjölk, för det andra den procentuella andel, för vilken mejerierna betalat frakt, samt för det tredje förändringarna i invägd mjölkkvantitet. Beträffande fraktkostnaderna per ton finnas uppgifter t. o. m. november månad 1950.

Vid upprättandet av höstkalkylen 1950 togs hänsyn till den sänkning av bensinpriset, som redan då hade bestämts med ikraftträdande den 1 januari

1951. Beträffande denna beräkning hänvisas till Kungl. Maj :ts prop. nr 76/1951. Det har emellertid nu visat sig, att sänkningen av bensinpriset uppvägts av bl. a. lönestegringar, varför någon förändring i lastbilstaxorna icke

223 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

inträffat. I nu föreliggande kalkyl har därför icke gjorts några särskilda beräkningar vare sig med hänsyn till sänkt bensinpris eller höjda löner.

Kostnadsberäkningen för år 1949/50 är nu definitiv, enär uppgifter över fraktkostnaderna per ton äro kända t. o. in. november månad 1950.

För produktionsåret 1950/51 äro fraktkostnaderna per ton mjölk kända för tre månader. Medelfraktkostnaden per ton är för dessa månader 1,8 procent högre än under motsvarande månader ett år tidigare. Vid kostnadsberäkningen för 1950/51 bar faktorn l,ois tillämpats på den genomsnittliga fraktkostnaden per ton för år 1949/50. Den konstaterade procentuella höjningen av fraktkostnaden under de tre månader, för vilka statistik föreligger, har alltså förutsatts gälla under hela året 1950/51.

För prognosåret, 1951/52, har räknats med samma fraktkostnader per ton mjölk som de för år 1950/51 beräknade.

När samtliga de faktorer, vilka inledningsvis berörts, blivit beaktade, kunna kostnadssummorna för mjölkfrakter beräknas till belopp enligt följande översikt. Som jämförelse ha införts de kostnadssummor, vilka beräknades i vårkalkylen 1950.

Vårkalkylen Vårkalkylen

År 1950 1951

milj. kr milj. kr

1949/50 ............... 63 50 63 56

1950/51 ............... 65-27 65-43

1951/52 ............... — 66-61

Bilfrakter. Kostnaderna för bilfrakter äro liksom tidigare beräknade med fast volym. I höstkalkylen 1950 togs hänsyn till sänkt bensinpris fr. o. m. den 1 januari 1951 på motsvarande sätt som för mjölkfrakter. Rapporter från Svenska lasttrafikbilägareförbundet visa emellertid, att någon förändring av taxorna icke inträffat. Följaktligen har nu kostnadsberäkningen utförts enligt tidigare tillämpade principer på basis av uppgifter över lastbilstaxornas utveckling, vilket innebär, att samma kostnadssummor som i vårkalkylen 1950 upptagits.

JärnvägsfTäkter. Kostnaderna för järnvägsfrakter omräknades senast i samband med vårkalkylen 1948 med hänsyn till den höjning av järnvägsfrakttaxorna, som inträdde fr. o. m. den 1 januari 1948. Sedan dess ha frakttaxorna varit oförändrade. En ny förändring, beslutad i februari 1951, träder i kraft den 1 maj samma år. Från Kungl. järnvägsstyrelsen har erhållits material för bedömning av den genomsnittliga taxehöjningen för jordbrukets produkter och förnödenheter.

Det är icke möjligt att exakt ange den genomsnittliga förändring, som de olika procentuella höjningarna för skilda tariffer och avstånd kommer att resultera i. De sakkunniga ha emellertid efter bedömning av föreliggande uppgifter räknat med en genomsnittlig fraktkostnadsökning av 25 procent fr. o. m. förut nämnda datum. För produktionsåret 1950/51 medför detta en kostnadsökning av 0,5i miljoner kronor samt för helt år 1,53 miljoner kronor beräknat på den hittills tillämpade kostnadsvolymen för järnvägsfrakter.

Förutom den beslutade höjningen av frakttaxorna har i kalkylen nu beaktats, att det statliga fraktlindringsbidrag å jordbrukskalk, som tidigare utgått och som i basåret uppgick till 525 000 kr, bortfallit fr. o. in. budgetåret 1948/49. Eftersom beräkningen av basårets kostnader för järnvägsfrakter var baserad på jordbrukets »nettofraktkostnader» enligt bokföringsresultaten, måste fraktlindringsbidragen anses vara borträknade i bassumman. Därmed får bassumman anses vara riklig, men då fraktbidraget bortföll, borde kostnadssumman ha böjts med ett belopp motsvarande frakt-

224 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

lindringsbidraget i basåret uppräknat med hänsyn till senare höjningar av frakttaxorna. I beräkningen har nu i enlighet med vad här anförts gjorts justering av kostnaderna för järnvägsfrakter genom tillägg med följande belopp.

Aljölkkontroll.

Aren 1949/50—1951/52. Antalet kontrollassistenter är nu känt för kontrollåret 1949/50. I vårkalkylen 1950 räknades med 1 175 kontrollassistenter i medeltal under nämnda kontrollår, under det att den definitiva siffran stannar vid 1 091.

För kontrollåret 1950/51 har i samråd med lantbruksstyrelsen på grund av omläggningen av kontrollperioderna räknats med endast 1 000 assistenter. Enligt riksdagens beslut rörande den statligt understödda kontrollverksamheten skall nämligen denna förenklas så till vida, att antalet kontrollperioder per år nu blir 12 för hela riket. Tidigare ha inom vissa län tillämpats s. k. 21-dagarsperioder, vilket innebär ca 17 kontrollbesök per år. Omläggningen torde leda till en viss utvidgning av kontrollområdenas storlek, vilket även bör leda till ett något mindre antal assistenter än tidigare.

För kontrollåret 1951/52 har likaledes räknats med endast 1 000 assistenter. Detta förutsätter, att förenklingen i kontrollmetoderna skall motväga den ökning av kontrollverksamhetens totala omfattning, som är att vänta.

Liksom i tidigare kalkyler ha assistentlönerna för kontrollår C/a—“/io) tillämpats för produktionsår utan omräkning. De genomsnittliga lönerna för kontrollåret 1949/50 äro nu i det närmaste definitivt kända på grundval av statistik insamlad av Svenska lantarbetsgivareföreningen. Endast obetydlig justering kan förväntas. För kontrollåret 1950/51 har räknats med en i nytt löneavtal beslutad höjning av assistentlönerna med 540 kr per år. Den så beräknade lönen för 1950/51 har även tillämpats för prognosåret.

Från lantbruksstyrelsen har erhållits uppgifter om utbetalningen av statliga bidrag till kontrollverksamheten under kontrollåret 1949/50. För kontrollåret 1950/51 har räknats med beviljat anslag och för prognosåret föreslaget anslag enligt statsverkspropositionen.

Kostnadssummorna bli trots lönehöjningen på grund av det minskade antalet assistenter lägre än enligt vårkalkylen 1950.

Åren 1949/50—1951/52. Kostnaderna för seminverksamheten ha hittills icke beaktats i jordbrukskalkylen. Seminverksamheten tog sin egentliga början först under år 1944. Verksamhetens omfattning har emellertid se-

225 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

dan dess ökat mycket snabbt. Då en utredning rörande seminkostnaderna nu utförts inom Jordbrukets utredningsinstitut, ha dessa kostnader medtagits i föreliggande kalkyl — dock icke i sin helhet. Jordbrukskalkylen får nämligen icke belastas med kostnader, vilka redan på annat sätt äro representerade i kalkylen. Samrfia gäller i fråga om sådana kostnader, vilka få anses representera intern omsättning inom jordbruket. Som exempel må anföras foderkostnaderna, vilka dels representera kostnader för foder inköpt från jordbrukare, dels kraftfoder, vilket redan ingår i jordbrukskalkylen. Ett annat exempel på delkostnader inom seminverksamheten, vilka kunna betraktas såsom intern omsättning inom jordbruket, äro avskrivningskostinader för tjurar.

Somliga delkostnader inom seminverksamheten kunna anses till viss del redan förut vara beaktade i kalkylen. Så är fallet i fråga om skötselkostnader för tjurarna samt kostnader för avskrivning och underhåll av byggnader. Skötselkostnaderna borde strängt taget beaktas, i den måin tjurarna äro stationerade vid särskilda s. k. seminstationer, vilka icke äro knutna till jordbruk. I de fall däremot, då tjurarna äro stationerade vid gårdar, få skötselkostnaderna anses vara beaktade i kostnadsberäkningen för jordbrukets arbetskraft. Förhållandet är analogt i fråga om bvggnadskostnaderna. Dessa kunna anse.s ingå i jordbrukskalkylen för de tjurar, vilka äro stationerade ute vid jordbruken. Byggnaderna vid seminstationer kunna däremot icke anses vara representerade i de byggnadskostnader, som utgöra bas för framskrivningen av kostnaderna för ekonomibyggnader. Följaktligen borde teoretiskt speciella byggnader för seminverksamheten ingå i kalkylen.

De kostnader för seminverksamheten, som hittills diskuterats, kunna .sammanfattas under begreppet tjurkostnader och få enligt' det föregående till huvudsaklig del anses vara av den art, att de icke böra upptagas i jordbrukskalkylen. Då det icke varit möjligt att särskilja den andel av tjurkostnaderna, som egentligen borde medtagas, ha dessa delkostnader helt utelämnats. t

Övriga kostnader för .seminverksamheten kunna sammanfattas på följande sätt:

Personalkostnader (veterinärer, assistenter m. m.),

Resekostnader och frakter,

Aministrations- och laboratoriekostnader (exld. löner) samt

Material.

Dessa kostnader böra till sin helhet ingå i jordbrukskalkylen.

Kostnaderna redovisas i följande tablå med fördelning på kostnad för tjurhållning respektive övriga kostnader (milj. kr).

226 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

De i kalkylen medtagna kostnaderna ha ökat från 0,5i miljoner kronor kalenderåret 1945 till 4,09 miljoner kronor under det senaste år (1949), för vilket slutgiltiga uppgifter föreligga. Efter omräkning till produktionsår erhålles för år 1948/49 3,63 miljoner kronor. Denna kostnadssumma har framskrivits med procenttal, angivna inom paVentes i ovanstående tablå. Det har räknats med att verksamhetens omfattning såväl som kostnaderna i fortsättningen icke komma att öka så snabbt som hittills. Efter denna framskrivning har för prognosåret erhållits en kostnad av 7,08 miljoner kronor.

1 den utförda undersökningen har påpekats, att frågan, huruvida eventuell förändring i andra kostnader kommer att inträda på grund av den vidgade seminverksamheten, måste beaktas. Detta gäller främst kostnaderna för s. k. sterilitets- och dräktighetsundersökningar. Tillgänglig statistik rörande dylika undersökningar vid sidan av seminverksamheten visar, att denna fråga är aktuell och måste beaktas vid kommande kalkyler. Det har emellertid icke ansetts, att någon hänsyn nu behöver tagas härtill, enär kostnadsminskningen för nämnda undersökningar utanför seminverksamheten endast kan röra sig om relativt obetydliga belopp.

Allmänna omkostnader.

Åren 19^9/50—1951/52. Kostnadsposten »Allmänna omkostnader» kunde i vårkalkylen 1950 slutgiltigt justeras för produktionsåret 1948/49, enär uppgifter för allmänna omkostnader per hektar enligt den jordbruksekonomiska undersökningens resultat då funnos tillgängliga för bokföringsåret 1948/49. I samband med nu utförd kalkyl ha dessa uppgifter kunnat erhållas även för bokföringsåret 1949/50 (preliminära), varför kostnadssummorna kunnat justeras för produktionsåret 1949/50 och efterföljande år.

De nu erhållna uppgifterna resultera i en mindre sänkning av kostnadsposten. *

Särskild undersökning pågår rörande sammansättningen och utvecklingen av kostnadsposten i fråga.

De olika delposterna under samlingsrubriken frakter m. m. återfinnas i tabell 21.

Tabell 21. Kostnader för frakter m. m. i sammandrag, milj. kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr 207. 227

Tabell 22. Jordbrukets kostnader i sammandrag, milj. kr.

Sammanfattning av inkomst- och kostnadsberäkningarna.

Resultatet av beräkningarna rörande jordbrukets inkomster och kostnader har sammanfattats i följande tablå. Härvid har inkomstsumman för år 1950/51 reducerats med ett belopp av 4,2 miljoner kronor, vilket utgör stimulansinkomster av sockerbetor.

1950/51 1951/52

(prognos) (prognos)

288 0 3 375-6

249 44 261-36

3 421-1 3 584-6

- 133 1 - 209 0

1 Exklusive slimulansinkomster för sockerbetor.

228 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Såsom de sakkunniga tidigare framhållit, har man för närvarande en bristfällig kännedom om utvecklingen i arbetskraftsvolyinen under senare år. Den starka nedgången i den yrkesverksamma jordbruksbefolkningen, som kan beräknas ur statistiken över befolkningsomflyttningen — det rör sig här om ca 3y2 procent per år under senare hälften av 1940-talet — överdriver sannolikt minskningstakten. Å andra sidan äro räkenskapsgårdarna, som visa lägre minskningstakt, icke representativa för genomsnittsjordbruket i förevarande hänseende. Härtill kommer att i den mån arealen jordbruksjord minskar (det är här i första hand fråga om utvecklingen i ängsarealen) effekten härav på arbetskraftvolymen icke blir beaktad, när enbart räkenskapsmaterialet lägges till grund för en bedömning av utvecklingen. Den förut omnämnda undersökning, som pågår inom Industriens utredningsinstitut i samarbete med RLF och väntas bli färdig inom kort, bygger på ett mera representativt urval av brukningsdelar än räkenskapsresultaten, och den kan därför väntas ge en säkrare kännedom om den verkliga arbetskraftsvolymen. I avvaktan på resultaten från denna undersökning ha de sakkunniga som framgått av det föregående bibehållit den tidigare tillämpade reduktionen av volymen med r/3 procent per år. Som exempel på hur en starkare reduktion påverkar kalkylen kan nämnas att en minskning med 2 procent per år (av volymen närmast föregående år) fr. o. m. år 1946/47 ger följande slutresultat:

1948/49 1949/50 1950/51 1951/52

Kalkylmässigt överskott (+)

eller underskott (—),

milj. kr................ — 129-8 + 120-4 — 82-3 — 145-3

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

229 Bilaga 7.

PM

angående frågan om övergång till nytt basår för jordbrukskalkylen.

Jordbrukskalkylen bygger som bekant ursprungligen på en i april 1940 upprättad index över jordbrukets inkomster och kostnader med fast volymbas, i själva verket sålunda en prisindex. Vägningstal utgjorde de kvantiteter av olika produkter och produktionsmedel, som jordbruket försålt respektive förbrukat i genomsnitt under 3-årsperioden 1935—1937. Redan när denna index upprättades framstod det såsom önskvärt att man, så snart det statistiska underlaget gjorde detta möjligt, borde övergå till en index, som också tog hänsyn till de volymmässiga förändringarna i framställningen av jordbruksprodukter och användningen av produktionsmedel i jordbruket. Det exceptionellt dåliga skördeutfallet det första krigsåret 1940 föranledde, att en dylik övergång kom till stånd tidigare än eljest. Nedgången i skördevolymen blev nämligen så stark att man på ett eller annat sätt måste ta ställning till densamma. Man kan med viss rätt säga, att den övergång från en pris- till en värdeindex, som då skedde, tvingades fram av de föreliggande omständigheterna, utan att tiden härför kunde anses mogen med tanke på de brister, som vidlådde det statistiska materialet. Tidsfristen innan praktiska åtgärder måste vidtagas var kort, vilket även medförde att mera på djupet gående principdiskussioner icke kunde slutföras före övergången.

Denna övergång beredde ojämförligt mindre svårigheter i fråga om jordbrukets inkomster än dess kostnader. Redan före kriget fanns en ganska omfattande fortlöpande omsättningsstatistik för jordbruksprodukter, och efter krigsutbrottet företogs årligen arealinventeringar och kreatursräkningar, vilka kunde läggas till grund för inkomstprognoser. -—• I fråga om jordbrukets kostnader voro svårigheterna större till följd av dels det statistiska underlagets större bristfällighet, dels de principiella svårigheter, som alltid uppstå vid en fördelning på olika år av kostnaderna för mera varaktiga produktionsmedel såsom byggnader, maskiner och redskap m. m. Medan kvantiteterna på jordbrukskalkylens inkomstsida med en gång gjordes över lag rörliga, kunde man endast successivt beakta volymförändringarna på kostnadssidan. Vid övergången från pris- till värdeindex kunde man sålunda taga hänsyn huvudsakligen endast till förändringar i arbetskraftsvolymen samt i användningen av konstgödsel, köpfodermedel och traktorer jämte drivmedel för dessa, däremot icke till volymförändringar för andra maskiner och redskap liksom ej heller för andra förnödenheter än de nu nämnda. Lika litet kunde förändringarna i lantbrukskapitalets storlek nöjaktigt beaktas.

Genom den s. k. 1-procentkommitténs arbete ha dessa brister på jordbrukskalkylens kostnadssida numera i huvudsak övervunnits. På kommitténs förslag har man vidare bl. a. nått fram till ett godkännande av att företagsekonomiskt riktiga principer få användas i kalkylen vid avskrivning av varaktiga kapitalföremål såsom maskiner och redskap, ekonomibyggnader etc. (tillämpning av den s. k. återanskaffningsprincipen), varjämte full

230 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

hänsyn nu får tagas till förändringarna i kapitalvolymen. Det bör även tilläggas att jordbrukskalkvlen under årens lopp har kompletterats jämväl i så måtto, att helt nya poster införts i densamma allt efter som nytt statistiskt material gjort detta möjligt.

Det är emellertid klart, att de nu nämnda i efterhand lösta principfrågorna och gjorda kompletteringarna ha medfört, att beräkningarna för basåret 1938/39 icke blivit fullt jämförbara med kalkylens data för senare år. Försök har visserligen gjorts att komplettera det statistiska materialet bakåt i tiden, men helt har detta icke lyckats. Man har därför på flera punkter fått nöja sig med uppskattningar i basen, ofta med utgångspunkt från material av annat slag än det som användes för senare år. Som exempel kan nämnas att den på inkomstsidan största posten, mejerimjölk, för senare år värdeberäknas med användning av avräkningspriser, medan mejeriinkomsterna i basen uppskattats med ledning av försäljningsinkomsterna av olika mejeriprodukter. På kostnadssidan må särskilt omnämnas den sedan förkrigstiden starka förskjutning av löneformerna för jordbrukets anställda från naturatill kontantavlöning, vilket har medfört att en jämförelse mellan genomsnittslönerna i jordbruket nu och före kriget icke kunnat befrias från en viss osäkerhet.

Det är framför allt svårigheterna att vid varje komplettering av jordbrukskalkylen vara tvingad att gå tillbaka till ett avlägset basår och där söka göra motsvarande kompletteringar, som under senare år gjort det allt mera önskvärt att söka gå över till en ny, mera näraliggande basperiod för jordbrukskalkylen. Av flera skäl synes det lämpligt att en sådan övergång nu bör komma till stånd. Jordbrukskalkylen är numera uppställd enligt företagsekonomiska principer. Tack vare de successivt införda kompletteringarna äro kalkylens inkomst- och kostnadssidor väl redovisade; några större poster, som kunna hänföras till den egentliga jordbruksdriften, ligga icke längre utanför kalkylen. Vi ha vidare efter missväxtåret 1947 haft några år, som kunna betraktas såsom någorlunda »normala» beträffande såväl inkomster som kostnader och därför äro lämpliga som basår.

Skäl kunna dock även anföras, som tala mot en omedelbar övergång till en ny basperiod. Man kan bl. a. ifrågasätta, om härmed icke borde anstå till dess en mera fullständig redovisning av jordbrukskalkylens inkomster och kostnader kan förebringas. Emellertid synes en förbättring av det beräkningstekniska underlaget i fråga om flertalet poster nu icke kunna drivas mycket längre, och resultaten av dylika förbättringar torde för övrigt i regel få en ganska liten ekonomisk betydelse. Eventuellt kunna ytterligare några poster längre fram komma att intagas i kalkylen, men dylika kompletteringar torde under alla förhållanden få en mindre betydelse än de som skett under den senaste 10-årsperioden. Någon bärande invändning synes sålunda icke kunna göras mot övergång till ny basperiod under hänvisning till brister i redovisningen.

Av betydelse är även, att en del produktionsmedel i likhet med vad tidigare varit fallet kunna tänkas komma ur bruk, medan andra komma i deras ställe. Dylika utbyten böra givetvis så långt möjligt fortlöpande beaktas i kalkylen på liknande sätt som skett tidigare.

En annan fråga, som kan uppställas i samband med en övergång till ny basperiod, är, huruvida den nu rådande produktionsinriktningen kan antagas bli förändrad i sådan grad, att jämförbarheten med den nya basperioden längre fram allvarligt rubbas. Det går givetvis icke att nu lämna svar på en dylik fråga. I sammanhanget bör emellertid erinras om det uppenbara förhållandet, att förskjutningar mellan olika produktionsgrenar påverka användningen av produktionsmedel; en förutsättning för att kalkylen skall

231 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

ge ett rättvisande resultat är då, att de av ändrad produktionsinriktning^föranledda förskjutningarna mellan olika slag av kostnader bli riktigt återgivna. Vid stora ändringar i produktionen är det av särskild vikt, att de häremot korresponderande ändringarna i kostnaderna bli noggrant beaktade.

Det kan synas som om jordbrukskalkylen nu är så fullständig, att en direkt jämförelse mellan de absoluta talen för inkomster och kostnader skulle kunna göras efter ytterligare vissa justeringar av kalkylmaterialet. Detta är emellertid icke möjligt. De priser, som ingå i jordbrukskalkylen, äro i regel icke de faktiska priser, som jordbrukarna erlägga för inköpta förnödenheter och erhålla för avsatta produkter. I vissa fall användas såsom årsmedeltal ovägda prisnoteringar, emedan vikter saknas (de kvantitativa förändringarna under löpande år äro icke kända). Användbara vikter saknas stundom även för en sammanvägning av priser, som äro olika i olika delar av landet. Vid beräkning av det faktiska priset hos producenten få noteringar och andra prisuppgifter ofta korrigeras medelst uppskattade tilllägg eller avdrag. Valet mellan kontantpriser och kreditpriser är i vissa fall ganska godtyckligt. — Liknande bristfälligheter vidlåda givetvis även kvantitetsuppgifterna.

Av större betydelse är emellertid svårigheten att åstadkomma en skarp gränsdragning mellan den egentliga jordbruksdriften och jordbrukets binäringar. Som exempel härpå kan nämnas, att jordbrukets inkomster av körslor icke intagas i kalkylen, oaktat kostnaderna för jordbrukets dragkraft i sin helhet belasta kalkylens kostnadssida. Som ett andra exempel må nämnas att de faktiska kostnaderna för maskiner och redskap för den egentliga jordbruksdriften icke kunna exakt beräknas, eftersom bl. a. åtskilliga av dessa redskap ha användning utanför jordbruket. Hänsyn härtill tages i kalkylen, men fördelningen på jordbruket och övriga näringar kan av naturliga skäl icke bli fullt riktig. Liknande gränsdragningsfrågor uppstå beträffande förnödenheter av olika slag icke blott mellan jordbruket och dess binäringar utan även mellan t. ex. jordbruket och industrien.

Någon redovisning av absoluta inkomster och kostnader, som gör anspråk på exakthet, kan med andra ord aldrig lämnas. Fel av den art, som nu antytts, äro emellertid knappast av sådan storleksordning, att de i och för sig omöjliggöra en jämförelse mellan kalkylens totala inkomst- och kostnadssummor. I princip bör man kunna bestämma de felmarginaler, som av anförda orsaker omge kalkylsummorna, och det bör även vara möjligt att ge en kvantitativ föreställning om felens storlek (sådana beräkningar ha bl. a. utförts i fråga om rikskonsumtionen av livsmedel och andra varor; se t. ex. Konjunkturinstitutets rapport ser. A: 17, s. 29 f).

Det bör emellertid erinras om att jordbrukets kostnader i kalkylen under de sista åren överstigit inkomsterna med mellan 200 och 300 miljoner kronor årligen. Denna skillnad kan icke helt förklaras av större ofullständighet i redovisningen av jordbrukets inkomster än av dess kostnader. De sakkunniga komma här fram till den punkt, som åtminstone för närvarande omöjliggör en direkt jämförelse mellan jordbrukets inkomster och kostnader, nämligen redovisningen av arbctskraftsvolymen i jordbrukskalkylen. Man har här att göra med dels svårigheten att definiera den arbetskraftsvolym, som skall anses skälig inom jordbruk ner till en viss lägsta grad av rationell drift, dels svårigheten att mäta cn sålunda definierad volym och dess förändringar i tiden. De sakkunniga ha nu icke upptagit denna fråga till närmare behandling. (Alternativa volymberäkningar ha dock företagits i det följande.) Efter övergång till en ny basperiod kan följaktligen kalkylen liksom hittills endast användas för att mäta de relativa förändringarna i

232 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Tabell 1. översikt över jordbrukets Inkomster åren 1938/39, 1948/49—1950,51.

jordbrukets inkomster och kostnader. Den omläggning av kalkylen, som de sakkunniga här diskutera, blir sålunda väsentligen av beräkningsteknisk natur. Den förbättring, som därvid vinnes, begränsar sig till att relativa jämförelser från den nya basen räknat kunna förutsättas ge säkrare resultat än om den gamla basen bibehålies, i det att man vid medtagandet av nya

Inkluderar stimulansinkomster på sockerbetor (4'2 milj. kr).

233 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Tabell 2. Sammandrag av Jordbrukets inkomster åren 1938/39,

1948/49—1950/51, milj. kr.

inkomst- resp. kostnadsposter eller vid ändring av beräkningsmetodiken icke behöver gå längre tillbaka än till det nya basåret.

De sakkunniga finna det icke lämpligt att företaga en direkt sammankedjning av gamla och nya indexberäkningar, bl. a. därför att, såsom framgår av de sakkunnigas promemoria den 5 mars 1951 (i det följande benämnd vårkalkylen), vissa ändringar i beräkningsmetodiken avsetts skola äga rum i samband med övergången till nytt basår. Sålunda föreslås att arbetskostnadsberäkningarna därvid skola grundas på avtalslöner, varjämte räntekostnadsbei*äkningarna föreslås omlagda på sådant sätt, att den faktiska utvecklingen i räntenivån bättre kommer till uttryck i kalkylen. Även om de nya indexberäkningarna icke bli fullt jämförbara med de tidigare utförda, är det dock självfallet önskvärt, att den nya basen väljes så, att den, jämfört med den gamla, icke utvisar någon mera väsentlig förskjutning i relationen mellan inkomster och kostnader. Närmast skall redogöras för hur de tre åren 1948/49—1950/51 förhålla sig i detta hänseende.

Tabellerna 1—3 visa jordbrukets inkomster och kostnader enligt vårkalkylen för basåret 1938/39 och åren 1948/49—1950/51. Det bör nämnas, att stimulansinkomsterna av sockerbetor för 1950/51 ingå i inkomstsumman för dcttä år

Enligt prisuppgörelsen i december 1950 och vissa allmänt tillämpade principer i jordbruksregleringen skall jordbruket erhålla kompensation för bortfall av vissa i höstkalkylen beräknade inkomster. Nedan redogöres för en inom jordbruksnämnden utförd beräkning av kompensationsbeloppet för 1950/51.

För vissa mejeriprodukter utgör denna kompensation efter avdrag av tidigare erhållet kompensationsbelopp 5,3 miljoner kronor.

' Inkluderar stimulansinkomster på sockerbetor (4‘2 milj. kr).

234 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

Tabell 3. Jordbrukets kostnader åren 1938/39 och 1948/49—1950/51, milj. kr.

Producentpriset på ägg för 1950/51, som i prisöverenskommelsen antogs uPPgå till i genomsnitt 2,m kr/kg, har i vårkalkylen upptagits till 2,40 kr/kg. Kompensation torde böra lämnas med ett belopp, som svarar mot 20 öre/kg ägg räknat på den i vårkalkylen beräknade äggproduktionen, d. v. s. 13,6 miljoner kronor.

Vidare torde kompensation böra lämnas för den prishöjning på importerade fodermedel, som företogs i slutet av februari 1951. Med ledning av de i vårkalkylen upptagna foderkvantiteterna reducerade med den under september 1950—februari 1951 kända försäljningen av importfoder kan prisstegringsbeloppet beräknas till 6,5 miljoner kronor på kalkylens kostnadssida eller 6,i miljoner kronor på dess inkomstsida.

Från de sålunda beräknade kompensationsbeloppen bör dragas en i kalkylen beaktad nyligen genomförd höjning av baspriset för fläsk med 5 öre/ kg samt en likaledes beaktad höjning av priserna på organ, inälvor och slakterifett utöver den nivå, som förutsattes i prisuppgörelsen i december. Dessa prisförbättringar utgöra 5 resp. 6 eller tillhopa 11 miljoner kronor.

De nu anförda beräkningarna ha sammanfattats i följande tablå.

Kompensationsbelopp för 1950/51. Milj. kr.

Inkomstbortfall för mejeriprodukter ............................ 5,3

Prisfallsförluster på ägg....................................... 13,6

Prishöjning på importfoder .................................... 6,i

Summa 25,o

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

235 Avgår:

Prishöjning på fläsk samt organ, inälvor och slakterifett Återstår att kompensera ...........................

Milj. kr

11,0

14,o

Den i vårkalkylen för 1950/51 upptagna inkomstsumman (inkl. stimulansinkomster av sockerbetor) har i de följande basår sberäkningarna ökats med ovan angivna belopp av 14,o miljoner kronor.

Såsom framhållits i vårkalkylen medger det statistiska underlaget icke någon säker bedömning av förändringarna i arbetskraftsvolymen under senare år. Räkenskapsresultaten stöda närmast det tidigare tillämpade reduktionstalet 1,5 procent under det att befolkningsstatistiken visar en årlig nedgång i den yrkesverksamma jordbruksbefolkningen med ca 3,5 procent under senare hälften av 1940-talet. Till belysning av hur olika antaganden om rationaliseringstakten påverka relationen mellan inkomster och kostnader under senare år jämfört med basen 1938/39 har här tillämpats en volymminskning med 1,5, 2,o resp. 2,5 procent per år fr. o. m. år 1946/47. Valet av 1946/47 som begynnelseår för en alternativ volymminskning motiveras av att den starkt ökade mekaniseringen inom jordbruket efter kriget kan sägas ha tagit sin början detta år. Utvecklingen i arbetsvolymen enligt olika alternativ framgår av följande tablå (volym i miljoner manstimmar).

Arbetsvolgm, milj. mt.

År Årlig volymminskning, procent

1-6 (alt. I) 2-0 (alt. II) 2-5 (alt. III)

1945/46 ............ 1 128-97 1 128-97 1 128-97

1946/47................ 1 112-04 1 106-39 1 100-75

1947/48................ 1095-36 1084-26 1 073-23

1948/49................ 1 078-93 1062-57 1046-40

1949/50................ 1 062-75 1 041-32 1 020-24

1950/51 ................ 1046-81 1020-49 994-73

1951/52................ 1 031-11 1 000-08 969-86

Med tillämpning av de i vårkalkylen angivna timlönerna (statistiklöner) erhållas följande arbetskostnader (milj. kr).

Arbetskostnader entigt statistiklöner, miljoner kronor.

År Årlig volymminskning, procent

1-5 (alt. I) 2'0 (alt. II) 2'5 (alt. III)

1938/39 ................... 833-4 833-4 833-4

1948/49 ................... 1 956-3 1926-7 1 897-3

1949/50 ................... 1 964-2 1 924-6 1 885-6

1950/51 ................... 2 148-9 2 094-9 2 042-0

Tabell 4 visar den härefter beräknade relationen mellan inkomster och kostnader 1948/49—1949/50 i jämförelse med 1938/39. 1 alt. I, II och III är den årliga minskningen av arbetsvolymen 1,5, 2,o resp. 2,5 procent. Den vid beräkningen av räntekostnaderna använda metodiken kräver egentligen att dessa kostnader skola modifieras, när arbetsvolymen varierar. Förändringarna av ränteposten för resp. år bli emellertid vid här gjorda antaganden om arbetsvolymens utveckling så obetydliga, att man kan bortse från desamma i detta sammanhang.

Enligt tabell 4 visa åren 1948/49—1949/50 jämfört med basen 1938/39

236 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Tabell 4. Relation mellan inkomster och kostnader 1948/49—1949/50 Jämfört med 1938/39.

ett genomsnittligt underskott med ca 37 miljoner kronor vid 1,5 procents årlig minskning av arbetsvolymen och med ca 5 miljoner kronor vid 2 procents minskning. Om så stark volymminskning som 2,5 procent förutsättes, uppkommer ett överskott med ca 27 miljoner kronor. Av den genomsnittliga inkomstsumman 1948/49—1949/50 utgöra avvikelserna -— 1,2, — 0,2 resp. + 0,9 procent.

Frågan om någon förbättring eller försämring av lönsamheten inom jordbruket skall anses ha uppkommit under de senaste åren jämfört med 1938/39 kan som synes icke med säkerhet bedömas ur jordbrukskalkylen. Härför skulle bl. a. fordras en betydligt säkrare uppfattning om utvecklingen i arbetsvolymen. Det bör härutöver understrykas, att även om man kände den verkliga arbetsvolymen och dess utveckling, så skulle en osäkerhet alltjämt kvarstå med hänsyn till de stora förändringar, som ägt rum i kalkylberäkningarna under årens lopp.

Även om det sålunda knappast är möjligt att ur kalkylen konstatera, huruvida en förbättring eller försämring av lönsamheten har inträffat sedan 1938/39, torde dock de här anförda beräkningarna ge vid handen, att förskjutningarna jämfört med den gamla basen icke kunna vara betydande. Med hänsyn härtill synas medeltal av inkomster och kostnader för åren 1948/49—1949/50 kunna användas såsom statistiskt underlag i ett nytt basår. Det bör dock tilläggas, att förräntningsprocenten vid de bokföringskontrollerade jordbruken under senare år legat lägre än 1939/40. För brukningsdelar med mer än 10 hektar jordbruksjord har sålunda förräntningsprocenten åren 1948/49 och 1949/50 varit 3,6 resp. 4,8 mot 4,9 år 1939/40. Denna sänkning av förräntningsprocenten bör emellertid ses mot bakgrunden av att den allmänna räntenivån under senare år legat lägre än i början av 1940-talet. Även räkenskapsresultaten ge sålunda visst stöd för den

Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

Tabell 5. översikt över jordbrukets inkomster 1948,49—1951/52.

uppfattningen, att medeltalen för 1948/49 och 1949/50 äro lämpliga som kalkylbas. Härför talar också att produktionens omfattning och användningen av produktionsmedel under dessa år kan betraktas som mera normal vid nuvarande betingelser för jordbruksdriften än under någon annan näraliggande tidsperiod.

Om medeltal för åren 1948/49—1949/50 accepteras som bas, innebär detta, att jordbrukets ekonomiska läge under ifrågavarande period tages som utgångspunkt för fortsatta inkomst- och kostnadsberäkningar. Därest det

1 Inkluderar stimulansinkomster på sockerbetor (4'2 milj. kr.).

238 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Tabell 6. Sammandrag av jordbrukets inkomster 1948/49—1951/52, milj. kr.

längre fram skulle visa sig, afl arbetsvolymen under senare år i verkligheten minskat med mer än 1,5 procent per år, bör emellertid en justering av basen övervägas. Det kan därvid eventuellt befinnas lämpligt, att även år 1950/51 medtages i kalkylbasen.

I tabellerna 5 och 6 lämnas en på vårkalkvlen grundad översikt över jordbrukets inkomster 1948/49—1949/50, 1950/51 och 1951/52. I tabell 7 redovisas jordbrukets kostnader under motsvarande år. Arbetskostnaderna äro där beräknade med utgångspunkt från avtalslöner samt under förutsättning av 1,5 procents årlig minskning av arbetsvolymen (alt. I). Vidare ha de i vårkalkylen redovisade nya räntekostnadsberäkningarna införts i tabellen.

Liksom vid jämförelsen mellan det gamla basåret och perioden 1948/49— 1949/50 har räknats med tre alternativ för den årliga minskningen av arbetsvolymen sedan 1946/47. De med utgångspunkt från avtalslöner beräknade arbetskostnaderna framgå av följande tablå.

Arbetskostnader enligt avtalslöner, miljoner kronor. I

År Årlig volymminskning, procent

1'6 2-0 2-5

1948/49................... 1 938-1 1 908-7 1 879-6

1949/50 ................... 1 951-1 1 911-8 1 873*1

1950/51 ................... 2 134-7 2 081-0 2 028-5

1951/52 ................... 2 238-8 2 171-5 2 105-9

1948/49—1949/50 .......... 1 944-6 1 910-2 1876-4

I tabell 8 ha inkomsterna för 1950/51 ökats med förutnämnda kompensationsbelopp av 14,o miljoner kronor. Tabellen redovisar de kalkylmässiga underskott, som uppkomma för år 1951/52, när perioden 1948/49—1949/50 användes såsom kalkylbas.

1 Inklusive stimulansinkomster av sockerbetor (4’2 milj. kr.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Tabell 7. Jordbrukets kostnader 1948/49—1951/52, milj. kr. (alt. I).

Tabell 8. Kalkylmässigt underskott 1950/51 och 1951/52.

240 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

Bilaga S.

PM

angående produktions- och prisutvecklingen för jordbruksprodukter i utlandet.

Spannmål m. m.

Produktionsutvecklingen för spannmål har under de senaste åren karakteriserats av tillfredsställande skördar och balansen mellan tillgång och efterfrågan på spannmål har varit i stort sett tillfredsställande. Världsproduktionen av spannmål har 1950 beräknats till 466 miljoner ton mot 463 miljoner ton föregående år och 443 miljoner ton i medeltal före kriget. I förhållande till förkrigstiden måste därvid först och främst den kraftiga produktionsökningen i Nordamerika noteras. I medeltal 1934/38 uppgick den nordamerikanska spannmålsproduktionen till ungefär 95 miljoner ton, medan den 1950 har skattats till 164 miljoner ton. För Europa äro motsvarande siffror 116 och 106 miljoner ton. Redan före kriget intog Nordamerika en central ställning i världens spannmålsekonomi — en ställning som sålunda har ytterligare befästs.

Under de första efterkrigsåren var det europeiska spannmålsunderskottet av betydande omfattning och den kritiska situationen kunde endast bemästras genom betydande import. Under de senaste åren ha i stort sett tillfredsställande skördar redovisats i såväl under- och överskottsområdena, vilket har medfört en avspänning på den internationella spannmålsmarknaden. Den internationella handeln med spannmål minskade kraftigt 1949/50 och betydande lager ackumulerades i exportländerna. På våren 1950 tydde åtskilliga tecken på att svårsäljbara exportöverskott skulle uppstå, och en viss reduktion av spannmålspriserna syntes trolig. Koreakriget bröt dock denna utveckling — i början förblevo dock de internationella spannmålspriserna i stort sett oförändrade men började sedan stiga i november och december och ligga för närvarande betydligt högre än för ett år sedan. Lagerhållningen av spannmål i de ledande exportländerna — Förenta Staterna, Kanada, Argentina och Australien — uppgick vid senaste årsskiftet till 149 miljoner ton, vilket är cirka 3 procent mera än vid samma tidpunkt ett år tidigare och cirka 17 procent mera än medeltalet 1946/50. Lagerminskningen för majs har därvid uppvägts av den ökade lagerhållningen av andra spannmålsslag. Världshandeln med såväl bröd- som fodersäd beräknas under det löpande året bli något mindre än 1949/50.

Den svenska importen av spannmål uppgick 1950 till cirka 219 miljoner kg, varav 76 miljoner kg utgjordes av brödsäd och 143 miljoner kg av fodersäd. Importen av brödsäd (vete) skedde huvudsakligen från Argentina och Australien, medan de viktigaste leverantörerna av fodersäd voro Argentina, Australien, Jugoslavien och Sovjetunionen. Importen av vete från Argentina skedde på våren 1950 för cirka 47—48 kr/dt eif och från Australien för 43 kr/dt eif, medan noteringen för argentinskt vete på våren 1951 har stigit till omkring 70 kr/dt. En stor del av den ovannämnda prishöj-

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

ningen beror på fraktstegringen — den för närvarande till cirka 12 kr/dt uppgående frakten från Argentina är ungefär dubbelt så hög som för ett år sedan. Det inhemska priset för vete har legat avsevärt under importpriset — garantipriset för inhemskt höst- och vårvete uppgick sålunda i genomsnitt för 1950/51 till endast respektive 30,40 och 33,55 kr/dt.

Utvecklingen för fodersäd har varit ungefär densamma som för vete. På våren 1950 importerades majs från Argentina och Australien för 36 kr/dt eif. Det aktuella priset beräknas för närvarande uppgå till närmare 60 kr/dt eif. Vissa kvantiteter majs har dock omkring årsskiftet importerats för 42 kr/dt eif. Havreimporten skedde på våren 1950 för 32 kr/dt eif — vid de senaste inköpen har ett pris på 47 kr/dt eif noterats. Även för fodersäd ha importpriserna avsevärt överstigit de inhemska noteringarna — det genomsnittliga producentpriset på svensk svart- och vithavre beräknas sålunda för 1950/51 till 26 kr/dt och för svenskt korn till 29 kr/dt.

Även importpriserna på övriga fodermedel ha under det senaste året stigit väsentligt. Sålunda importerades vetekli i början av 1950 för 25—26 kr/dt eif, medan priset hösten 1950 hade stigit till 30 kr/dt eif och för närvarande uppgår till 42—44 kr/dt eif. Jordnötskakorna importerades i början av 1950 för 41—42 kr/dt eif — under hösten uppgick importpriset till 45—46 kr/dt eif och utgör för närvarande ej mindre än 60 kr/dt eif. För övriga oljekakor redovisas en liknande utveckling och priset för bomullsfrökakor har stigit från 38 kr/dt eif i början av 1950 till 52—55 kr/dt eif våren

1951. Motsvarande siffror för argentinska solroskakor äro 38 och 58 kr/dt eif.

Den framtida utvecklingen på den internationella spannmålsmarknaden sammanhänger naturligtvis intimt med det aktuella skördeutfallet. Enligt föreliggande uppgifter ha åtskilliga länder vidtagit åtgärder för att stimulera den inhemska spannmålsodlingen. Man måste även räkna med att sedan de akuta behoven för beredskapslagring ha tillfredsställts, en avmattning av efterfrågan är att vänta. Det är därför troligt, att prisstegringen så småningom kommer att upphöra.

Socker.

Världsproduktionen av socker beräknas under 1950/51 överstiga produktionen under det sistförflutna året med nästan en tiondel samt produktionen före kriget med två tiondelar. Huvuddelen av den redovisade produktionsökningen är lokaliserad till Nordamerika, där den inhemska sockerproduktionen sedan förkrigstiden mer än fördubblats. Efterkrigsårens bristsituation inom den internationella sockerförsörjningen har snabbt övervunnits och det kända sockeröverskottet har absorberats av den kraftiga efterfrågeökningen i importländerna. I början av 1950 beräknades dock, att vissa osålda överskott skulle uppstå under nämnda år — Koreakriget har dock tydligen stimulerat importländernas inköp, och några svårsålda överskott ha ej uppstått.

Den svenska sockerkonsumtionen utgjorde 1950 cirka 301 miljoner kg räknad i raffinad, varav den inhemska sockerproduktionen svarade för knappt fyra femtedelar. Importen av socker utgjorde under nämnda år 105 miljoner kg. Det ledande leverantörlandet var Danmark, följt av Tjeckoslovakien, Polen, Kuba och Östtyskland. Importpriserna voro något högre än under föregående år: sålunda betalades för det danska sockret cirka 0,80 kr/kg eif mot cirka 0,7o kr/kg eif i medeltal 1949. Det polska och tjeckiska sockret ställde sig däremot något billigare.

1(! Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 207.

242 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Såsom tidigare nämnts äro de aktuella produktionsutsikterna tillfredsställande, vilket gäller för såväl överskotts- som underskottsområdena. Den europeiska sockerproduktionen beräknas öka med nästan en femtedel och de goda produktionsutsikterna ha utövat en återhållande verkan på de tidigare uppträdande prisstegringstendenserna.

Kött och fläsk.

Världsproduktionen av kött och fläsk översteg 1950 föregående års produktion med cirka 6 procent och låg därmed ungefär en tiondel över förkrigsproduktionen. Produktionen av nöttkött hade under det senaste året ökat med cirka 3 procent medan samtidigt uppgången för fläsk var cirka 12 procent. Produktionen av lamm- och hästkött har beräknats vara mindre än 1949. Den europeiska kött- och fläskproduktionen har tack vara den förbättrade foderförsörjningen ökat avsevärt under de senaste åren, men understiger dock ännu förkrigsproduktionen med ungefär en tiondel. Minskningen i Europa har icke kunnat kompenseras genom ökad import och den europeiska konsumtionen av kött och fläsk ligger ännu betydligt under förkrigsnivån. I Västeuropa var den genomsnittliga konsumtionen av kött och fläsk 30 kg per capita år 1949 mot 41 kg före kriget. Som jämförelse kan nämnas, att motsvarande siffror för Förenta Staterna och Kanada voro 70 och 60 kg och för Argentina och Uruguay 122 och 108 kg.

Den internationella handeln med kött och fläsk har, enligt hittills tillgängliga uppgifter, avsevärt utvidgats under det sistförflutna året, varvid särskilt utförseln från de europeiska exportländerna har ökat väsentligt. Den övervägande delen av kött- och fläskexporten sker mot betalning i mjukvaluta. En stor del av den internationella handeln på området är bunden genom bilaterala handelsöverenskommelser. Det ledande importlandet Storbritannien har sålunda sådana överenskommelser med de flesta exportländerna.

De i bilaterala handelsöverenskommelser stipulerade priserna uppvisa en betydande spridning. De engelska importpriserna (fob) för bacon voro sålunda under det gångna året för olika leverantörländer följande: Danmark 3,ii kr/kg, Kanada 3,oo kr/kg, Australien 2,02 kr/kg och Nya Zeeland 1,71 kr/kg. Motsvarande priser för nötkött voro: Argentina 1,38 kr/kg, Australien 0,93 kr/kg och Nya Zeeland 0,83 kr/kg. De utanför avtalen sålda kvantiteterna ha betingat högre priser än de vid kontraktsförsäljningarna tillämpade.

Den svenska importen av kött och fläsk uppgick 1950 till 28 miljoner kg, varav 19 miljoner kg nötkött och 5 miljoner kg fläsk. Såväl beträffande kött som fläsk har Danmark varit det ledande leverantörlandet; vissa kvantiteter kött importerades under året dock även från Argentina, Uruguay och Irland. De danska priserna ha bestämts genom särskilda avtal, som för 1950 stipulerade ett fläskpris på 3,06—3,os kr/kg eif, medan det motsvarande priset för nötkött (ko kl. 1) utgjorde l,9i kr/kg eif. För argentinskt kött (benfritt) betalades i början av 1950 cirka 2,43 kr/kg fob (ca 2,69 kr/kg eif); det uruguayska köttet importerades samtidigt för 2,30 kr/kg fob (ca 2,36 kr/kg eif). Ett nytt avtal med Danmark har ännu ej undertecknats, men fläskpriset beräknas bli högre än tidigare. Importpriserna för kött ha under hela året 1950 legat under de inhemska noteringarna, medan ett motsatt förhållande varit rådande beträffande fläsket.

För det löpande året äro de internationella produktionsutsikterna i stort sett fördelaktiga och världsproduktionen av kött och fläsk beräknas 1951 öka med över 5 procent. Den europeiska produktionen väntas öka kraftigt — en utveckling som gynnas av den förbättrade fodermedelssituationen och

Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

de olika regleringarnas prispolitiska åtgärder. Vissa svårigheter kunna dock för ögonblicket noteras i samband med de stigande kostnaderna för fodermedelsimporten. Produktionen i de ledande utomeuropeiska exportländerna väntas ej undergå några större förändringar.

Ägg.

Den europeiska äggproduktionen påverkas avsevärt av krigsårens fodcrmedelsbrist, och 1947/48 låg den i Västeuropa över en fjärdedel under förkrigsnivån. Sedan dess har återhämtningen dock varit snabb, och förkrigsnivån beräknas ha uppnåtts 1949/50. Man kan därvid emellertid notera, att den nederländska produktionen nämnda år uppgick till endast 92 miljoner kg mot 127 miljoner kg före kriget och att motsvarande siffror för Västtyskland voro 192 och 255 miljoner kg; den engelska äggproduktionen har däremot samtidigt legat avsevärt över förkrigsproduktionen. År 1950/51 beräknas den västtyska äggproduktionen komma att i det närmaste uppnå förkrigsnivån, medan något lägre produktion fortfarande väntas i Nederländerna. Den sammanlagda produktionen i 11 västeuropeiska länder beräknas 1950/51 överstiga förkrigsproduktionen med ungefär 14 procent.

De ledande europeiska äggexportörerna äro Danmark, Nederländerna och Irland. Den danska äggexporten har för 1949/50 beräknats till 88 miljoner kg mot 90 miljoner kg före kriget, medan motsvarande siffror för Nederländerna äro 48 och 58 miljoner kg och för Irland 22 och 17 miljoner kg. Den nederländska exporten kommer dock, enligt föreliggande uppgifter, redan 1950/51 att överstiga förkrigsexporten, samtidigt som även en kraftig utvidgning av den danska exporten är att vänta. Den svenska äggexporten uppgick 1949/50 till 13 miljoner kg (inkl. äggprodukter).

Bland importländerna för ägg dominera Storbritannien och Västtyskland. Det engelska importbehovet tillfredsställes av en betydande import från utomeuropeiska länder och dessutom är största delen av den danska exporten destinerad till Storbritannien. Den sammanlagda importen var 1949/50 cirka 140 miljoner kg men beräknas 1950/51 sjunka till cirka 114 miljoner kg. Även Västtyskland, som är den främsta svenska exportmarknaden, väntas inskränka sin export från 66 miljoner kg 1949/50 till 60 miljoner kg 1950/ 51. Det kan nämnas, att även Frankrike beräknas importera något mindre kvantiteter ägg under det löpande året.

Producentpriserna för ägg uppvisa en betydande variation mellan olika länder och de ha i stort sett legat lägre i exportländerna än i importländerna. Den danska äggexporten skedde 1949/50 till ett genomsnittspris av cirka 2,69 kr/kg fob varvid det kontraktsenliga englandspriset utgjorde 2,42 kr/kg fob. Ett nytt avtal med Storbritannien avslöts i september i950, och enligt föreliggande uppgifter är det nya priset något högre än under det gångna året. Det nederländska genomsnittspriset har 1949/50 angivits till 3,42 kr/kg fob och det irländska till 3,21 kr/kg. Det svenska exportpriset har ungefär legat i nivå med det nederländska och har under kalenderåret 1950 månadsvis varierat från cirka 2,70 till över 4,50 kr/kg eif Padborg.

Såsom framgick av den tidigare redogörelsen, räkna de europeiska exportländerna med en betydande utvidgning av sin äggexport. Samtidigt kan dock den väntade produktionsökningen i importländerna beräknas begränsa avsättningsmöjligheterna för ägg. En oviss faktor är emellertid i vilken mån de högre priserna på fodermedelsmarknaden komma att påverka olika länders äggproduktion.

244 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

Fetter och oljor.

Efterkrigsårens livsmedelshushållning har präglats av en svårbemästrad bristsituation beträffande fetter och oljor. De fettproducerande lågkonsumtionsområdena har under och efter kriget avsevärt utvidgat den inhemska förbrukningen, samtidigt som produktionen i flera av Asiens ledande överskottsområden har legat avsevärt under förkrigsnivån. Efterkrigstidens produktionsutvidgningar ha till en betydande del varit koncentrerade till icke exportländer, och världsexporten av fetter och oljor låg ännu 1950 betydligt under förkrigsnivån.

Världsproduktionen av fetter och oljor bär 1950 beräknats till 20,8 miljoner ton och låg därmed ungefär i paritet med produktionen under år 1949. I medeltal 1935/39 har världsproduktionen uppgått till 20,i miljoner ton — de aktuella per capitatillgångarna av fett äro dock betydligt lägre än före kriget, eftersom världsbefolkningen sedan dess har ökat med ungefär en tiondel. Världsproduktionen av vegetabiliska matoljor utgjorde i fjol ca 6,7 miljoner ton och låg därmed 6 procent under 1949 års produktion samtidigt som den dock översteg förkrigsproduktionen med 5 procent. Den kraftigaste minskningen uppvisades därvid av olivolja, och endast produktionen av sojabönor var större än föregående år. Världsproduktionen av industriella oljor och palmoljor låg 1950 i stort sett i paritet med 1949 års produktion, medan produktionen av animaliska fetter samt val- och fiskolja hade stigit med resp. 6 och 9 procent. Den sammanlagda världsexporten av fetter och oljor skattades 1950 till 5,3 miljoner ton och översteg därmed 1949 års exportsiffra med en tiondel.

Under våren 1950 kunde en viss avspänning skönjas på den internationella fettmarknaden och en viss reduktion av efterkrigsårens höga priser tedde sig sannolika. Koreakriget medförde emellertid en ökning av importefterfrågan och fettpriserna började i stället stiga. Prisstegringen var åtminstone i början kraftigast inom hårdvalutaområdet. Under de senaste månaderna ha ytterst kraftiga prisstegringar noterats på samtliga marknader. På våren 1950 noterades portugisisk kopra till omkring 1 200 kr ton eif svensk hamn (motsvarande pris för råolja utgör ca 1,89 kr/kg). Redan i augusti hade priset stigit till 1 375 kr/ton eif (2,18 kr/kg råolja), medan det i mitten av mars uppgick till ungefär 1 900 kr/ton eif (3,oz kr/kg). Sedan dess har dock priset sjunkit något och utgjorde i mitten av april omkring 1 750 kr/ton eif (2,82 kr/kg). Odlarpriset för svensk raps av 1950 års skörd uppgick till 0,75 kr/kg, vilket utgör ett råoljepris på 1,65 kr/kg för höstraps och l,s5 kr/kg för vårraps.

Samtidigt med den ovan redovisade fördyrningen av fettimporten ha betydligt högre priser kunnat utfås vid export av svenskt rapsfrö och svensk rapsolja. Av 1950 års rapsskörd ha sammanlagt 93 miljoner kg rapsfrö sålts till utlandet, varav 30 miljoner kg frö i form av rapsolja (12 miljoner kg rapsolja). Därav ha 25 miljoner kg rapsfrö sålts till Västtyskland sommaren 1950 för ett baspris av 0,79 kr/kg eif. Till detta pris tillkommer dock ett tillägg vid kvalitetsregleringen, varför det faktiska priset har beräknats till ca 0,90 kr/kg eif. För de i december till Västtyskland och Storbritannien sålda kvantiteterna kunde ett baspris på l,io—1,12 kr/kg noteras och vid försäljningarna i början av 1951 hade baspriset stigit till ca 1,42 kr/kg eif.

Världsexporten av smör uppgick 1950 till 363 miljoner kg och översteg därmed exporten under föregående år med 7 procent, varvid det ökade överskottet i de europeiska exportländerna mer än uppvägde den minskade exporten från Nya Zeeland och Australien. Den danska exporten uppgick 1950 till 156 miljoner kg mot 138 miljoner kg 1949 och 158 miljoner kg

Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

1938, medan motsvarande siffror för den nederländska exporten voro 64, 53 och 51 miljoner kg.

Den svenska smörexporten uppgick 1950 till 14 miljoner kg, varav drygt fyra femtedelar exporterades till Västtyskland. För de i februari 1950 till Västtyskland exporterade partierna färskt smör noterades ett pris på omkring 6,15 kr/kg eif Padborg. I februari 1951 hade priset vid motsvarande export sjunkit till ungefär 5,60 kr/kg eif Padborg. Som jämförelse kan nämnas, att vid den danska exporten till Storbritannien gällde fram till 1 oktober 1950 ett pris på 3,88 kr/kg fob. Vid handelsförhandlingar under hösten 1950 begärde danskarna, enligt föreliggande uppgifter, en höjning av smörpriset till 4,16 kr/kg fob. Något nytt avtal har dock hittills ej avslutits, och det är osannolikt att den begärda prishöjningen kan genomdrivas.

Världsexporten av fetter och oljor beräknas 1951 bli något mindre än 1950, varvid exportminskningen huvudsakligen kommer att drabba vegetabiliska matoljor. Smörexporten väntas däremot bli ungefär 7 procent större än under det sistförflutna året.

246 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

SVENSKA SPANNMÅLSAKTIEBOLAGET STOCKHOLM 1

Bilaga 9.

Till statens jordbruksnämnd, Stockholm.

I likhet med vad som skett tidigare år får Svenska spannmålsaktiebolaget härmed till Statens jordbruksnämnd inkomma med förslag till de prisreglerande åtgärder på jordbrukets område avseende konsumtionsåret 1951/52, som beröra bolagets verksamhet. I samband härmed har bolaget företagit beräkningar över bolagets kostnader under verksamhetsåret 1951/52 liksom ock framlagt en förnyad kalkyl över dess kostnader under nu löpande konsumtionsår.

Inledning.

Vid ingången till konsumtionsåret 1950/51 slopades i stort sett återstoden av de av kriget och efterkrigstiden föranledda krisreglerande åtgärderna med avseende å de varor, som beröra bolagets verksamhet. Redan tidigare hade alla ransoneringsföreskrifter upphört att gälla. Detsamma gällde normalprisbestämmelserna å fodersäd, kli och oljekraftfoder. Först fr. o. m. konsumtionsåret 1950/51 slopades emellertid normalprisföreskrifterna för brödsäd samt i samband därmed det omfattande prisortssystemet för brödsäd, som ursprungligen fick tillgripas i samband med att brödsäden på sin tid lades under beslag.

Vid utformandet av sitt förslag sistlidna år till regleringsbestämmelser för konsumtionsåret 1950/51 hade bolaget ansett det önskvärt, att regleringsåtgärderna om möjligt erhölle en sådan utformning, att de, i den mån så läte sig göra, anslöte sig till de riktlinjer, som funnos uppdragna i 1947 års riksdagsbeslut, eller att de i annat fall dock borde syfta till att göra en senare övergång till regleringsåtgärder i enlighet med nämnda riktlinjer så enkel som möjlig. Dessa riktlinjer åsyftade bland annat, att handeln skulle lämnas så fri som möjligt. Detta gällde icke endast förhållandena inom landet utan jämväl importen och exporten av olika varor.

Bolagets förslag till brödsädsregleringens utformning under nu löpande konsumtionsår innebar, att jordbrukarna under året skulle tillförsäkras vissa lägsta, successivt stigande priser å ett antal prisorter samt att bolaget sommaren 1951 skulle inlösa all till bolaget då hembjuden spannmål från handeln och industrien. Vidare skulle bolaget vara skyldigt att bland annat till reglering av brödsädsinarknaden i mån av tillgång utförsälja brödsäd till kvarnarna. Enligt bolagets mening skulle bolagets utförsäljningspriser därvid vara så avvägda, att dels odlarepriserna kunde något variera, dels ock bolaget i görligaste mån slippa bidraga med fraktkostnaden vid transport från handeln av brödsäd till kvarn. Bolaget framhöll, att till vinnande av dessa båda syften borde bolagets utförsäljningspriser icke vid någon tidpunkt med mindre än 4 kronor per deciton överstiga garantipriserna till jordbrukare.

Bolaget vill vidare framhålla, att bolaget även diskuterade andra alternativa utformningar av brödsädsregleringen och framhöll samtidigt, att den

247 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

form för brödsädsreglering, som borde följas, vore en jordbrukspolitik fråga av sådan art, att det näppeligen ankomme på bolaget att bedöma densamma.

Med hänsyn till olika omständigheter, bland annat risken för att brödsädspriserna skulle bliva väl höga, ansåg sig jordbruksnämnden icke kunna helt ansluta sig till den av bolaget diskuterade huvudlinjen för brödsädsregleringen utan omarbetade i samråd med bolaget densamma så, att regleringen fått i stort sett följande utformning.

Å ett mindre antal prisorter gälla garantipriser till jordbrukarna och vidare är bolaget skyldigt att den 1 juni 1951 inlösa all till bolaget från handeln och industrien hembjuden brödsäd. Till reglering av den inhemska brödsädsmarknaden har bolaget skyldighet att i mån av tillgång till kvarnarna försälja brödsäd till priser i vissa importhamnar, som med en krona 25 öre per deciton överstiga garantipriserna till jordbrukarna å prisort. Även om brödsädsregleringen i denna form icke kan anses ha visat sig direkt olämplig, så har densamma dock medfört vissa olägenheter, av vilka framför allt må påtalas det förhållandet, att spannmålsbolaget alltjämt, som bolaget med sitt förslag sökte undgå, i stor omfattning måste betala fraktgottgörelser vid transport av spannmål till kvarnindustrien. Det har vidare visat sig, att skillnaden mellan garantipriserna till odlarna och bolagets utförsäljningspriser varit för liten för att åstadkomma den variation i odlarpriserna, med vilken man hade räknat och som skulle kunnat innebära bland annat, att priserna till odlarna i vissa underskottsområden skulle kunnat bliva något högre än i överskottsområdena för brödsäd. Vid en återblick på förhållandena sådana de gestaltat sig under nu löpande konsumtionsår väga dessa olägenheter dock ganska lätt emot de svårigheter av olika slag, som yppat sig på såväl den inhemska spannmåls- och fodermedelsmarknaden som framför allt på de utländska marknaderna till följd av Korea-kriget och därav föranledda dispositioner runt om i världen samt det svaga skördeutfallet 1950 i Argentina, det land, som utgör en av de förnämsta exportmarknaderna för spannmål och fodermedel. Ehuru det vidtagits sådana åtgärder från bolagets sida, att förutsättningarna syntes goda att inom landet tillgodose efterfrågan på fodersäd och andra fodermedel, ha nämnda förhållanden medfört, att läget för dagen i detta hänseende måste anses ganska bekymmersamt. Även om bolaget icke nu av denna anledning anser sig böra föreslå några skärpta regleringsåtgärder, så anser sig bolaget dock böra framhålla, att en sådan utveckling ingalunda får anses utesluten, att under konsumtionsåret 1951/52 och måhända redan dessförinnan åtgärder till en reglerad fördelning av vissa varutillgångar måste tillgripas.

Innan bolaget övergår till huvudfrågan, regleringsåtgärdernas utformning, får bolaget lämna följande uppgifter rörande marknadsförhållandena.

Marknadsöversikt.

Under de första efterkrigsåren karakteriserades läget på världsmarknaden för spannmål och fodermedel av den starka efterfrågeökningen. Denna kunde icke helt tillgodoses av befintliga tillgångar och följden blev, att priserna höllos uppe på en hög nivå. En fortgående förbättring av produktionsförhållandena ledde emellertid till en prissänkning, som var särskilt utpräglad under åren 1948 och 1949. Bristen på dollar och andra hårdvalutor utgjorde dock ett starkt hinder för den internationella handeln och den yttring av valutakrisen, som devalveringen i september 1949 innebar, gjorde slut på prisfallet, som dessutom, sedan skörden i vissa spannmålsproduce-

248 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

rande länder blivit ogynnsam och det politiska läget tillspetsats, förbyttes i en prisstegring.

I fråga om handeln med vete har det internationella veteavtalet (IWA), som trädde i kraft den 1 augusti 1949, haft återhållande effekt på prisutvecklingen. Helt har emellertid icke IWA kunnat fylla sitt syfte att »tillförsäkra importländer tillgång till vete till skäliga och stabila priser». Redan det maximipris, som tillämpas, är ganska högt. Importländerna anslöto sig icke heller till avtalet för att de ansågo maximipriset skäligt utan för att de ej voro villiga att betala priserna å den »fria» marknaden. Det grundläggande maximipriset enligt överenskommelsen skall vara 1: 80 dollar per bushel i kanadensisk valuta till det paritetsvärde för den kanadensiska dollarn, som för Internationella valutafondens ändamål fastställdes per den 1 mars 1949. Priset skall vidare avse »nr 1 Manitoba Northern Wheat», in bulk, i lager Fort William/Port Arthur. I samband med devalveringen höjdes det i kanadensiskt mynt uttryckta maximipriset till 1: 98 dollar per bushel (34: 26 kr. per dt).

Till belysande av prisutvecklingen för »fritt» vete, d. v. s. vete, som säljes utanför IWA, lämnas följande ur »Corn Trade News» hämtade uppgifter.

Chicagomarknaden är i nuvarande läge endast att betrakta som en inhemsk marknad, vars priser äro för höga för exportaffärer. Vid de försäljningar, som företagits utanför IWA, — huvudsakligen till Japan och Jugoslavien — ha därför särskilda åtgärder måst vidtagas från den amerikanska regeringens sida. Svårigheter yppa sig även på grund av dollarbristen för importländer att inom IWA:s ram i USA fylla sitt behov av brödsäd. Till belysande av trögheten i USA-försäljningarna av vete kan nämnas, att exporten från juli till oktober år 1950 endast uppgick till 68 miljoner bushels mot 121 miljoner bushels under samma tid år 1949. På sista tiden har emellertid inträtt en förändring. Till den ökade efterfrågan på USA-vete har medverkat den ringa tillgången på högvärdigt Manitoba-vete. Vidare ha köparnas förhoppningar om export från Australien och Argentina icke helt blivit infriade. Sedan dessutom majspriset i USA stigit till en sådan höjd, att utfodring med vete visat sig lönande, har den inhemska efterfrågan stigit- _

Särskilt markerad är prisstegringstendensen i fråga om fodersäd. Till belysande härav lämnas nedanstående uppgifter om prisutvecklingen på Chicago-börsen under åren 1948—1950.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

249 Tabell 1.

Dessutom må nämnas, att januari-priserna ytterligare stigit beträffande majs till 178 cents per bushel och havre till 98 cents per bushel. USA är för närvarande det enda land, som har ett stort överskott pa majs. Handeln inom landet är emellertid betydande och dessutom föreligger i denna tid av internationell politisk spänning behov av att äga goda reserver. Otvivelaktigt utgöra dessa två faktorer huvudorsaken till den höga prisnivån. Det är tänkbart, att en förbättring i den politiska situationen skulle komma att leda till en avspänning på marknaden.

Det ogynnsamma skördeutfallet av majs föregående år förde Argentina bort från den internationella majsmarknaden, och det .synes med hänsyn till att årets majsareal är relativt ringa, att de argentinska utbuden icke skola få den omfattning under nästkommande säsong, som skulle varit erforderlig för en avspänning å marknaden.

Även i fråga om kli och oljekraftfoder har prisstegringstendensen varit mycket .stark och härtill har särskilt bidragit fjolårets ogynnsamma skördeutfall i Argentina. När detta land efter ett uppehåll på flera månader åter inträdde på marknaden, skedde utbuden till priser, som lågo väsentligt över priserna under hösten 1949. Sålunda noterades i september 1949 och februari 1951 följande priser.

Priser i kronor per 100 kg fob argentinsk hamn sept. 1949 febr. 1951

Kli........................ 13:41 29: 16

Solroskakor................ 21:96 40:40

Linf rökakor................ 23:76 43:51

Till ytterligare belysande av den prisutveckling, för vilken redogörelse här lämnats, återgivas nedan av bolaget sammanställda uppgifter om priser å spannmål och fodermedel i kronor per deciton eif svensk hamn.

250 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Tabell 2. Priser å spannmål och fodermedel i kronor per declton

eif svensk hamn.

Förutom den direkta prisstegringen för varorna å de skilda marknaderna återspeglar ovanstående uppgifter stegringen i fraktkostnaderna.

Såsom framgår av nedanstående sammanställning har denna stegring varit betydande.

Inom IWA. Utom IWA.

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

251 Tabell 3. Fraktkostnader vid leveranser till svensk hamn.

Såsom framgår av det föregående gav devalveringen hösten 1949 signalen till en stegring av priserna på spannmål och fodermedel å de marknader, där vårt land har att komplettera förråden av dessa varor. Ett dåligt skördeutfall i Argentina och Korea-krisen medförde eu ytterligare förstärkning av prisstegringstendensen. Av dessa två faktorer torde den sistnämnda ha betytt mest för uppkomsten av den nuvarande inflationskonjunkturen.

Det är givetvis vanskligt att nu bedöma det prisläge, som kommer att råda under verksamhetsåret 1951/52, men det torde framstå såsom sannolikt att, även om kriget i Korea skulle upphöra, det inte bör räknas med en sådan omsvängning, att några väsentliga prissänkningar äro att förvänta. Såväl spannmåls- som fraktmarknaderna kunna emellertid vara utomordentligt känsliga även för jämförelsevis små variationer i tillgång och efterfrågan. Bolaget anser vidare, att ytterligare prisstegringar icke få anses uteslutna.

Därest bolagets utförsäljningspriser inom landet komma att bli oförändrade och härvid räknar bolaget med de fr. o. m. den 26 februari 1951 gällande priserna, är det därför uppenbart, att importen av spannmål och fodermedel under konsumtionsåret 1951/52 måste bliva förenad med betydande kostnader.

Spannmåls- och fodermedelsregleringarna.

Utgångsläget beträffande regleringsåtgärderna under konsumtionsåret 1951/52 är, såsom redan framhållits, avsevärt sämre än vad det var sistlidna år vid motsvarande tidpunkt. I fråga om fodersäd och andra fodeimedel har bolaget också framhållit, att det aktluella läget kan giva anledning till vissa bekymmer, men även i fråga om brödsäden kunna såjdana omständigheter inträffa, att vissa försörjningssvårigheter kunna uppstå. Redan det förhållandet, att höstsädsarealerna i år äro jämförelsevis små, kan bereda svårigheter, och skulle höstsädens övervintring utfalla otillfredsställande, är det icke säkert, att beredskapslagret av brödsäd kan upprätthållas i önskad omfattning. Det är därför möjligt, att de regleringsåtgärder, som bolaget här nedan kommer att föreslå, i praktiken icke kunna genomföras utan att mer omfattande regleringsanordningar kunna bliva påkallade. Någon ställning i detta hänseende torde emellertid icke kunna tagas förrän tidigast framåt .sommaren, då man dels fått kännedom om

252 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

övervintringen samt storleken av de våisådda arealerna och dels måhända bättre kan överblicka de utländska marknadsförhållandena, än vad man för dagen kan göra. Det synes därför angeläget, att sådana fullmakter utverkas, att regleringsanordningarna av Kungl. Maj :t kunna anpassas efter de förhållanden, som föreligga, då den slutliga utformningen av desamma skall verkställas.

a) Brödsädsregleringen.

Såsom redan antytts innebära de nu i kraft varande anordningarna beträffande brödsädsregleringen, att odlarna å ett begränsat antal prisorter tillförsäkras vissa lägsta, successivt: stigande priser. Vidare har bolaget åtagit sig att per den 1 juni 1951 inköpa till bolaget från handel och industri hembjuden brödsäd. Några marginaler för handeln äro icke fastställda, men dessa regleras därigenom att bolaget är skyldigt att i mån av tillgång försälja brödsäd till industrien till priser, som med en krona 25 öre per deciton överstiga de odlarna garanterade priserna, varvid bolagets priser skola gälla i vissa importhamnar. Beträffande bolagets inlösningspriser skola desamma med högst 75 öre per deciton överstiga odlarpriserna. Genom dessa anordningar hade man tänkt sig, att odlarpriserna skulle kunna i någon man variera liksom ock handelns marginaler. I detta avseende har det tillämpade systemet inneburit en missräkning. Sedan höstsäsongen i fjol var över, då handelns marginaler icke voro höga, har hande|IP } allmänhet tillämpat så höga priser, att bolaget måst företaga försäljningar av brödsäd till kvarnarna i långt större utsträckning, än vad som förväntats. Likväl torde detta förhållande icke ha medfört, att priserna till jordbrukarna varit högre än garantipriserna. Dessutom har särskilt höstvetefrågan berett bolaget .svårigheter, vilka fortsättningsvis kunna bliva ännu större, enär kvarnindustriens förbrukning av vårvete varit och är mindre, än vad den skulle behöva vara med hänsyn till tillgångarna inom landet nu och under det närmaste året på höst- och vårvete. Slutligen vill bolaget erinra om vad ovan sagts angående de olägenheter i fråga om fraktbetalningar, som äro förenade med det nuvarande systemet.

Vid överläggningar inför bolaget med representanter för handel och industri ha de anordningar diskuterats, som borde vidtagas under nästa reglenngsar. Därvid ha trenne alternativ övervägts, som i korthet kunna anges salunda:

a) Brödsädsregleringen utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget föreslog föregående år;

b) Det nuvarande systemet bibehålie,s i stort sett oförändrat;

c) Med hänsyn till riskerna för knapphet på brödsäd och det eventuella behovet av utfodringsförbud beträffande brödsäd, kan det ifrågasättas ett återgående till det system, som tillämpades 1949/50 med ett stort antal prisorter .samt fasta priser och marginaler.

Den nuvarande anordningen med prisorter vid sidan av importhamnarna har visat sig medföra sådana olägenheter, att det ur reglerings- och kostnadssynpunkt vore lämpligast om endast importhamnarna vore prisorter. Häremot står emellertid det från jordbrukarhåll framkomna önskemålet, att antalet prisorter anyo skulle utökas, så att från prisorterna mer avlägset belägna odlare skulle kunna beredas bättre brödsädspriser än för narvarande. Ehuru bolaget alltjämt vidhåller den uppfattningen, att brödsadsregleringen lämpligen borde utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget föreslog föregående år, synes, med hänsyn till aktuella svårigheter av^ olika slag, anledning finnas förorda, att” det nuvarande systemet bibehålies i stort sett förändrat. I vad mån önskemålet från od-

253 Kungl. RIaj:ts proposition nr 207.

larhåll om ett utökat antal prisorter bör tillgodoses, anser bolaget närmast vara eu fråga av sådan jordbrukspolitik art, att bolaget icke bör taga ställning till densamma. Bolaget vill dock understryka, att regleringsapparaten därigenom bleve väsentligt försvårad. Beträffande de priser, som vid ett bibehållet system böra tillämpas vid bolagets inlösen samt vid bolagets försäljningar till kvarn, vill bolaget framhålla, att de nu tilllämpade marginalerna om 75 öre respektive en krona 25 öre måhända få anses för små, dels på grund av inom handeln ökade omkostnader men dels ock enär särskilt den större marginalen i vissa fall får anses inrymma en del fraktkostnader samt järnvägs- och båtfrakterna komma att ytterligare öka. Någon ställning till denna fråga behöver dock icke tagas för närvarande utan kan detta anstå intill den tidpunkt, då regleringsåtgärderna närmare böra utformas, något som bör ske i god tid före säsongens början.

Bolaget har tidigare framhållit, att det under nu löpande konsumtionsår emellanåt berett bolaget svårigheter att förse kvarnindustrien med brödsäd, särskilt höstvete, i önskad omfattning. Till ett kommande år kunna dessa svårigheter bliva än större. Det bör därför övervägas, huruvida icke bolaget på ett eller annat sätt bör utrustas med befogenheter att disponera över inom handeln befintlig brödsäd. Under nu löpande konsumtionsår regleras vissa av förhållandena mellan handeln och industrien å ena samt bolaget å andra sidan genom avtal. En komplettering av dessa avtal i nyss berört syfte, om en dylik överenskommelse kan träffas, synes vara den minst ingripande åtgärden.

Beträffande det ovan som c) angivna alternativet synes detta i det längsta böra undvikas. Skulle emellertid sådana åtgärder behöva tillgripas under loppet av ett kommande’konsumtionsår, kan en övergång till ett dylikt system lättare ske ifrån det nu tillämpade systemet än från de anordningar bolaget föregående år ansåg sig böra föreslå. Även detta förhållande synes tala för ett bibehållande med ovan nämnda justeringar av den nuvarande formen för brödsädsregleringen.

b) Fodersådsregleringen.

Å ifrågavarande område skulle bolaget helst ,se, att några ändrade bestämmelser icke skulle behöva tillgripas. Skulle det under längre tid bliva knappt med importerad fodersäd, kan frågan om en förbrukningsreglering dock bliva aktuell. I samband därmed och för övrigt redan dessförinnan kan det ock bli anledning att på nytt överväga normalprisbestämmelser. Det nuvarande knapphetsläget har nämligen i vissa fall medfört, att marginalerna inom handeln blivit väl höga.

Med hänsyn till ökade omkostnader inom handeln synas handelsmarginalerna i importhamnarna böra justeras, en fråga, som dock liksom beträffande marginalerna inom brödsädshandeln icke nu behöver lösas.

c) Kraftfoderregleringen.

Även kraftfoderregleringen torde kunna bibehållas oförändrad. Också här måste emellertid så småningom marginalfrågan diskuteras.

Bolaget vill i detta sammanhang ånyo upptaga till övervägande frågan om de priser, bolaget bör betala för det oljekraftfoder, som fraimvinnes vid de svenska oljefabrikerna av svenskodlade och importerade råvaror. Bolaget har därvid tidigare påpekat, att de priser, bolaget betalat, med hänsyn till världsmarknadspriserna varit väl höga. Å andra sidan har bolaget i många fall för inom landet av importerade råvaror producerat oljekraftfoder betalat priser, som vida understigit världsmarknadspriserna. En anordning, som synes kunna övervägas, vore väl lämpligen den, att bolaget för

254 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

inom landet framställt oljekraftfoder betalade priser, som ungefärligen anslöte sig till världsmarknadspriserna på olika slag av oljekraftfoder, varvid möjligen en sådan anordning kunde träffas, att bolagets inköpspriser med hänsyn till världsmarknadsläget fastställdes för ett kvartal i sänder. Genom en dylik anordning synes någon anledning icke föreligga till sådan kritik beträffande de av bolaget tillämpade inköpspriserna, som i vissa sammanhang förekommit.

Spannmålsbolagets kostnader.

I skrivelse till Statens livsmedelskommission den 7 mars 1950 beräknade bolaget kostnaderna för verksamhetsåret 1/9 1949—31/8 1950 till 45 miljoner kronor samt kostnaderna för verksamhetsåret 1/9 1950—31/8 1951 till 41 miljoner kronor. Det sistnämnda beloppet har i skrivelse till Konungen från Statens livsmedelskommission den 20 april 1950 på grund av ändringar i fråga om prissättningen av importerade fodervaror inom landet reducerats med 5 miljoner kronor.

I förutnämnda spannmålsbolagets skrivelse till Statens livsmedelskommission framhöll bolaget, att till täckande av kostnaderna för verksamhetsåret 1949/50 återstod av tidigare anvisade medel 55 598 642 kronor 82 öre. Härutöver har riksdagen för täckande av kostnaderna för regleringsåret 1950/51 beviljat ett reservationsanslag på 25 miljoner kronor. Sammanlagt disponeras sålunda för täckande av kostnaderna verksamhetsåren 1949/50 och 1950/51 80 598 642 kronor 82 öre. För verksamhetsåret 1949/50 föreligger nu godkänt bokslut. Underskottet enligt detta är lägre än det beräknade, nämligen 32 403 485 kronor 79 öre. Orsaken härtill är, att bolaget erhållit viss ej förut beräknad vinst vid export av vete till Västtyskland. Dessutom har till förbättring av resultatet medverkat den omständigheten, att uppskrivning skett av lagervärdena på grund av höjda inhemska priser å fodersäd och övriga fodermedel.

Sedan kostnaderna för verksamhetsåret 1949/50 blivit täckta, återstå sålunda av äldre anslag 48 195 157 kronor 3 öre, varav 8 197 023 kronor 79 öre utgör rest å uppburet förskott för verksamhetsåret 1949/50 och 30 miljoner kronor utbetalats i förskott för verksamhetsåret 1950/51. Återstående belopp, 9 998 133 kronor 24 öre, har ännu icke disponerats av spannmålsbolaget.

^ I den beräkning av kostnaderna för spannmålsbolagets verksamhet, som låg till grund för anslagsäskandet till 1950 års riksdag, uppgingo, som ovan sagts, kostnaderna för verksamhetsåret 1950/51 till 36 miljoner kronor. På grund av prisstegringen för de importerade varorna komma kostnaderna emellertid icke att stanna vid detta belopp. I skrivelse till Konungen den 28 oktober 1950 har spannmålsbolaget på grundval av det då föreliggande prisläget uppskattat underskottet till cirka 51 miljoner kronor. På grund av den ytterligare pris- och omkostnadsstegring, som därefter skett, har bolaget nu företagit en omräkning av kalkylen för verksamhetsåret 1950/51 och därvid kommit till ett kostnadsbelopp å 75 miljoner kronor. Till skillnad från den ursprungliga kalkylen har räknats med — frånsett högre importpriser — import av brödsäd till en kvantitet av 75 000 ton, varjämte mindre justeringar vidtagits beträffande inköpen av majs, kli och oljekraftfoder. Dessutom har hänsyn tagits till höjningar å spannmålsbolagets utförsäljningspriser den 26 februari 1951.

För verksamhetsåret 1951/52 har bolaget i enlighet med härvid fogad bilaga uppskattat kostnaderna till 100 miljoner kronor, varvid botaget utgått ifrån att regleringen av handeln med spannmål och fodermedel sker enligt

255 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

här framförda förslag, samt att bolagets inköp och beredskapslagring kommer att få den omfattning, som framgår av bilagan. Vidare förutsättes, att bolagets försäljningspriser bliva oförändrade samt att inköpspriserna inklusive kostnaderna inom landet komma att uppgå till

Då enligt vad som ovan sagts av redan anvisade medel för bolagets verksamhet återstå något över 48 miljoner kronor, torde för regleringsåren 1950/ 51 och 1951/52 av riksdagen böra anvisas ytterligare 130 miljoner kronor. I årets statsverksproposition är under nionde huvudtiteln upptaget ett reservationsanslag på 35 miljoner kronor till kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet.

Bolaget vill slutligen framhålla, att de här framlagda uppskattningarna av kostnaderna grundas på faktorer, som för närvarande — särskilt vad gäller regleringsåret 1951/52 — äro särskilt svåra att överblicka. Av utslagsgivande betydelse är prisutvecklingen å den internationella marknaden samt importmöjligheterna.

Med anledning av vad sålunda anförts får Svenska spannmålsaktiebolaget hemställa, att Statens jordbruksnämnd vid avgivande av förslag till Kungl. Maj :t rörande prisreglerande åtgärder å jordbrukets område under regleringsåret 1951/52 måtte föreslå, att regleringsanordningarna beträffande spannmål och fodermedel utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget förordat, samt att medel anvisas för täckande av bolagets kostnader i enlighet med beräkningarna här ovan.

Utdrag av styrelsens protokoll i ärendet bifogas.

Stockholm den 23 februari 1951.

Svenska spannmålsaktiebolaget CARL MANNERFELT ERIK CARLSSON.

Bilaga.

Beräkning av Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader för verksamhetsåret i/9 1951—31/8 1952.

A. Kostnader för ett beredskapslager av 300 00 ton brödsäd

B. Kostnader och förlust vid import och försäljning av 75 000

ton brödsäd.....................................

C. Kostnader och förlust vid import och försäljning av

100 000 ton majs ..................... .......••••••

D. Kostnader och förlust vid inköp och försäljning av 200 000

ton oljekraftfoder .................................

6 000 000 9 000 000 25 000 000 30 000 000

256 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

E. Kostnader och förlust vid import och försäljning av

125 000 ton kli .................................... 20 000 000

F. Kostnader och förlust vid import av 15 000 ton havre .... 2 000 000

G. Fraktbidrag för fodermedel till Norrland .............. 2 000 000

H. Räntor ............................................ 4 000 000

I. Allmänna kostnader ................................. 1 000 000

K. Oförutsedda kostnader............................... 1 000 000

Kronor 100 000 000

Transumt.

Rolstyr. 1/51.

Protokoll, hållet vid sammanträde med styrelsen för Svenska spannmålsaktiebolaget å bolagets lokal, Drottninggatan 25 i Stockholm, den 23 februari 1951 kl. 10.00.

Närvarande voro samtliga styrelseledamöter, nämligen herrar Mannerfelt, Näsgård, Martin Andersson, Jansson, Abel Andersson, Reuterwall och Christenson, samt av styrelsesuppleanterna herrar Johnsson, Rehnby och Sandberg samt fr. o. m. under 6 § herr Hamring.

Närvarande voro dessutom verkställande direktören samt herrar Almér, Bergqvist, Sandell och von Zweigbergk ävensom vid protokollet undertecknad Brolén.

1 §•

Justeringsman.

Att jämte ordföranden justera dagens protokoll utsågs herr Näsgård.

2 §•

9 §.

Regleringsåtgärder 1951/52.

Till ledamöterna och suppleanterna i styrelsen hade i förväg utsänts förslag till skrivelse från bolaget till Statens jordbruksnämnd angående de prisreglerande åtgärder på jordbrukets område avseende konsumtionsåret 1951/ 52, som berörde bolagets verksamhet.

Förslaget föredrogs och föranledde på vissa punkter diskussion, varvid framhölls bl. a., dels från herrar Hambring och Rehnby att höstvetesituationen syntes böra föranleda fastställande av viss minimiinblandning av vårvete vid kvarnarnas förmalning, dels över huvud att det vore av synnerlig vikt, att regleringsbestämmelserna bleve utfärdade i god tid.

Efter vissa mindre under föredragningen beslutade ändringar godkände styrelsen förslaget till skrivelse, som i sin slutliga utformning skulle biläggas protokollet (bil. 3).

In fidem: Nils Brolén.

Justeras:

Carl Mannerfelt.

Bernhard Näsgård.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

257 Bilaga 10.

PM

angående prisclearingen av fettvaror.

Genom beslut den 10 januari 1941 förordnade Kungl. Maj :t, efter framställning' av statens livsmedelskommission, att inom kommissionen skulle inrättas en särskild clearingkassa för reglering enligt Kungl. Maj :ts bestämmande av marknadspriserna inom landet på fettvaror.

För denna clearing har statens livsmedelskommission och sedermera statens jordbruksnämnd i enlighet med Kungl. Maj :ts direktiv träffat vissa avtal med AB Karlshamns oljefabrik, Svea oljefabrik samt Linoljeslageriernas försäljnings aktiebolag om import av fettråvaror samt om bearbetning av dessa och av inom landet framvunna oljeväxtfröer. Vidare har avtal träffats med Svenska fettindustriernas råvaru- och importförening u. p. a. om import av fettråvaror.

Enligt gällande avtal mellan Karlshamns Oljefabriker och statens jordbruksnämnd har oljefabriken förbundit sig att för nämndens räkning inköpa allt svenskt oljeväxtfrö utom linfrö som erbjudes fabriken av Sveriges Oljeväxtodlares Cenlralförening. Oljefabriken har även åtagit sig att för jordbruksnämndens räkning ombesörja import av fettråvaror. Enligt avtalet skall fabriken bearbeta de inköpta oljeväxtfröerna och de importerade fettråvarorna. Vidare skall fabriken lagra varorna samt omhänderha försäljningen av utvunna produkter.

Det ekonomiska mellanhavandet mellan oljefabriken och staten regleras genom en avräkning månad för månad över clearingkassan för fettvaror. Vid sina inköp av inhemska oljeväxtfröer skall oljefabriken betala det av statsmakterna fastställda inlösningspriset med tillägg för torkningskostnader o. d. Priset på den framvunna oljan fastställes av jordbruksnämnden. Avtalet reglerar den ersättning, som fabriken äger åtnjuta för sitt arbete och sina kostnader. I fråga om importerade fettråvaror gäller i huvudsak samma regler som för oljeväxtfröer av inhemsk odling. Importpriset skall alltid godkännas av jordbruksnämnden.

Priset på den framvunna oljan (clearingpris) awäges med hänsyn till å ena sidan produktionskostnaderna för olja av inhemskt frö och å andra sidan priset på de importerade fettråvarorna. Detta clearingpris avspeglar alltså i stort sett medelpriset mellan den svenska prisnivån och importprisnivån. Clearingpriserna på oljan ändras tid efter annan med hänsyn till prisutvecklingen på världsmarknaden. Priset på de vid bearbetningen erhållna fodervarorna fastställas av Kungl. Maj :t och riksdag.

De avtal, som träffats med övriga inledningsvis omnämnda företag, överensstämma i tillämpliga delar i stort sett med avtalet med Karlshamns Oljefabriker.

Jämsides med prisclearingen av fettråvarorna ha tidvis clearingavgifler uttagits på margarin och under andra tidsavsnitt clearingbidrag lämnats vid margarinframställning.

17 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. A'r 207.

258 Kungl. Maj:ts proposition nr 207

Till belysning av prisclearingen av råvarorna lämnas här nedan en sammanställning årsvis beträffande det ekonomiska resultatet av å ena sidan den inhemska oljeväxtodlingen och å andra sidan importen av fettråvaror. Detaljerad redovisning i detta avseende kan icke lämnas för tiden före år 1945, beroende på att avräkningarna under tidigare år skedde på något annorlunda sätt.

Svenskt oljeväxtfrö.

(R = rapsolja, S = senapsolja, V = vallmoolja, L = linolja).

1 Medeltal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

259 Importerade fettr&varor.

(K = kokosolja, V = valolja, L = linolja, ö = övriga oljor).

260 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Sammanfattning.

Såväl i fråga om den inhemska odlingen som beträffande importen utvisa de i sammanställningarna redovisade totalresultaten skillnaden mellan självkostnaden för rå olja vid fabrik och det fastställda clearingpriset för samma vara. Clearingpriset har, i enlighet med de för clearingkassans verksamhet givna direktiven, i princip anpassats så att kassan skall vara självbärande. Enär självkostnaderna för den ur inhemsk odling erhållna oljan i regel legat högre än självkostnaderna för den importerade oljan och clearingpriserna även skolat täcka för verksamheten gemensamma kostnader för ränta, lagring, frakter, svinn in. m., har förfarandet lett till att clearingpriserna på de importerade oljorna kommit att ligga över världsmarknadsprisnivån för råa oljor. Clearingprisernas avvägning har givetvis också varit beroende av prissättningen på de vid bearbetningen framvunna fodermedlen. Rörande prissättningen på fodermedlen och dessa prisers relation till världsmarknadsprisnivån hänvisas till en inom jordbruksnämndens vegetabiliebyrå verkställd utredning. Denna utredning visar, att den prissättning, som tillämpats på fodermedlen, genomsnittligt sett icke legat över världsmarknadsprisnivån utan ungefär motsvarat denna.

Från principen att clearingpriserna motsvarat ett medeltal av självkostnaderna för oljor av inhemskt ursprung och för importerade oljor har gjorts ett väsentligt avsteg. Detta gäller clearingpriserna på linolja. Sålunda har kassan före 1950 belastats med utgifter för linolja om sammanlagt drygt 13,8 milj. kronor netto, varav cirka 3 milj. kronor faller på importen och resten på den inhemska produktionen. 1950 års inhemska oljelinodling beräknas däremot ge ett överskott på 7,5 milj. kronor och viss på senare tid företagen, ännu icke avräknad import beräknas tillföra kassan cirka 1 milj. kronor.

Tabellerna utvisa att clearingkassan före 1945 belastats med ett sammanlagt belopp av 34,7 milj. kronor för samtliga oljor av inhemskt ursprung, och att kassan under samma tid genom de importerade fettråvarorna tillförts en inkomst på sammanlagt 40,5 milj. kronor. Motsvarande siffror för tiden 1945—50 äro 4,4 (belastning) resp. 61,5 (inkomst) milj. kronor. Kassan har därjämte, som förut antytts, haft att bestrida vissa gemensamma kostnader uppgående till 69,6 milj. kronor för hela perioden 1941—1950. Förlusterna på den inhemska odlingen jämte nyssnämnda gemensamma kostnader ha bestritts av inkomsterna av importen. Verksamheten i dess helhet under tiden 1941—1950 har visat ett underskott av 6,7 milj. kronor.

Clearingpriserna på de råvaror, som använts för margarinframställning, ge icke en fullständig bild av fettråvarukostnaderna för margarinet. Som ovan antytts ha under vissa tider uttagits särskilda clearin "avgifter på

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

margarin. Dessa avgifter måste naturligtvis betraktas som ett tillägg till de gällande clearingpriserna. Å andra sidan ha speciellt under 1949 och 1950 särskilda bidrag ur clearingkassan lämnats till margarinet. Till belysande av detta må följande anföras.

Vid matfettsransoneringens slopande i mars 1949 nödgades man av försörjningsskäl genomföra en ökad prisspänning mellan smör och margarin. De totala tillgångarna på matfett ansågos visserligen vara tillräckliga för fri försäljning, men tillgången på smör ansågs för knapp för att svara mot den efterfrågan, som skulle uppstå vid oförändrad prisrelation mellan denna vara och margarin. För att styra efterfrågan i den riktning, som för sörj ningsläget krävde, höjdes smörpriset med 40 öre samtidigt ,som priset på hushåll,sinargarin sänktes med samma belopp. Denna sänkning åstadkoms bl. a. genom att från clearingkassan utbetalades ett bidrag med

19,6 öre per kg margarin. Beträffande kavlingsmargarin och bageriväxtmargarin hade tidigare uttagits en clearingavgift av 36 öre resp. 57 öre per kg. Denna slopades nu och samtidigt tillfördes dessa slag av margarin samma clearingbidrag som hushållsmargarinet. Vid fastställandet av ovannämnda bidrag av 19,6 öre utgick en accis på margarinet med 8 öre per kg. Vid ingången av 1950 borttogs denna accis. Utan att behöva förändra margarinpriset kunde man då sänka clearingbidraget med motsvarande belopp eller till 11,6 öre. Bidraget utgick oförändrat under hela 1950.

Denna vid matfettsransoneringens slopande vidtagna omläggning av den direkta clearingen av margarinet ledde sålunda till att kassan, som tidigare tillförts betydande belopp i form av clearingavgifter på kavlings- och bageriväxtmargarin, nu kom att belastas med stora utgifter i form av clearingbidrag till allt slags margarin.

Koreakonfliktens utbrott medförde en under hela andra halvåret 1950 fortgående höjning av importprisnivån på fettråvaruområdet. Sålunda hade exempelvis importpriset på kokosolja, vilket under första halvåret legat vid i genomsnitt 1: 80 per kg, i .slutet av året nått upp till 2: 30 per kg. Denna kraftiga prishöjning på fettvaruområdet föranledde jordbruksnämnden att hos Kungl. Maj :t begära bemyndigande att borttaga clearingbidraget till margarinet och genomföra en viss höjning av clearingpriserna på fettråvaror. Med hänsyn till då rådande prisstabilisering ansågs emellertid dessa åtgärder, vilka skulle ha lett till en höjning av margarinpriset, icke kunna genomföras. Såväl clearingpriserna på margarinråvarorna som clearingbidraget till margarinet komnio därför att bibehållas oförändrade till årsskiftet 1950/51. Detta ledde till att clearingpriserna på margarinråvarorna under andra halvåret 1950 kommo att ligga i genomsnitt omkr. 20 öre lägre än världsmarknadspriserna. Under denna tid skedde alltså en subventionering av margarinet genom anlitande av clearingkassans medel. Att detta kunnat ske utan tillskott av statsmedel sammanhängde bl. a. med det gynnsamma ekonomiska utbytet av 1950 års inhemska oljeväxtodling.

Resultatet av del direkta clearingförfarandet beträffande margarinet under åren 1943—1950 framgår av efterföljande sammanställning. De i tabellen angivna beloppen ange tusental kronor.

Såsom framgår av sammanställningen hade kassan under tiden fram till årsskiftet 1948/49 tillförts en nettoinkomst av 21,7 milj. kronor. På grund av den ovan nämnda, i samband med matfettsransoneringens slopande vidtagna omläggningen kom kassan att under åren 1949 och 1950 belastas med en nettoutgift av sammanlagt ca 19 miljoner kronor. Vid ingången av 1951 slopades clearingbidraget och i stället infördes en clearingavgift av 4,7 öre på allt slags margarin.

262 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Omfattningen av 1949 och 1950 års inhemska oljeväxtodling blev av sådan storleksordning, att icke oväsentliga kvantiteter rapsfrö och rapsolja kunnat avsättas genom export till utlandet. De kvantiteter raps-och ryhsfrö, som disponerats för denna export, ha gentemot odlarna avräknats efter gällande garantipris för varan. Vid exporten uppkommen vinst eller förlust har tillförts respektive belastat clearingkassan och ingår i de i ovanstående sammanställning beträffande den inhemska oljeväxtodlingen redovisade totalresultaten. Med hänsyn härtill torde det vara lämpligt att här lämna en närmare redogörelse för den ifrågavarande exporten.

Skörderesultatet 1949 uppgick till följande kvantiteter fabriksfrö (= nedtorkat frö): raps- och rybsfrö 114 000 ton, senapsfrö 13 700 ton och oljelinfrö 49 000 ton.

Den erhållna kvantiteten raps- och rybsfrö representerade ca 46 000 ton olja, vilket motsvarade drygt 75 procent av det totala behovet av fettråvaror för margarinframställning under konsumtionsåret 1949/50. Margarinet tillverkas emellertid icke uteslutande av rapsolja utan består av en blandning av denna olja samt kokos- och valolja. Inklusive behovet av rapsolja för den tekniska industrien och för den sedan 1948 pågående exporten av bakmassa till England utgjorde det för regleringsåret 1949/50 beräknade inhemska behovet av rapsolja 24 000 ton, motsvarande 60 000 ton frö. Ett överskott av raps- och rybsfrö om ca 55 000 ton förelåg alltså. Detta överskott kunde i sin helhet exporteras, främst till Västtyskland, på relativt gynnsamma villkor.

Exporten skedde dels i form av obearbetat frö och dels i form av olja. Oljeexporten uppgick till ca 14 700 ton, för vars framställning åtgått omkring 35 000 ton frö. Fobvärdet av den del av exporten, som skedde i frö, uppgick till ca 15,8 milj. kronor, vilket motsvarar 80 öre pr kg. Fobvärdet för oljeexporten uppgick till 22,7 milj. kronor. För att sistnämnda exportinkomst skall kunna jämföras med fröexporten måste man emellertid till detta belopp lägga värdet av det rapsmjöl, som framvunnits vid tillverkning av den exporterade oljan. Med utgångspunkt från ett pris av 40 öre pr kg representerar detta fodermjöl ett sammanlagt värde av 7,7 milj. kronor. Den kvantitet frö om ca 35 000 ton, som åtgått för rapsoljeexporten, inbringade sålunda ca 30,4 milj. kronor, eller 96 öre pr kg frö. Härtill kommer att landet vid export av olja valutamässigt sett tillfördes inkomst för bearbetningen, motsvarande 4 öre pr kg frö. Till jämförelse med de här nämnda beloppen må nämnas, att garantipriset till odlarna för 1949 års skörd utgjorde för höstraps 1: 06 och för vårraps 1: 00 pr kg. Jämfört enbart med produktionskostnaderna uppstod på exporten av 1949 års odling en sammanlagd förlust av icke fullt 7,8 milj. kronor.

De vid exporten erhållna priserna täckte således icke de inhemska produktionskostnaderna. Såsom framgår av det ovan sagda erfordras emellertid med hänsyn till margarinets sammansättning och behovet inom den tekniska in-

263 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

dustrien en betydande import av olika slag av fettråvaror, främst kokosolja och valolja. Med hänsyn härtill bör man betrakta rapsexporten som ett byte av inhemska fettråvaror mot utländska sådana varor. Härav följer att det ekonomiska resultatet av exporten måste bedömas under hänsynstagande till de på importvarorna gällande priserna. Ur denna synpunkt kunna de vid exporten erhållna priserna anses tillfredsställande. Till belysning härav kan nämnas att priset på kokosolja vid denna tid låg mellan 1: 75 och 1: 80 pr kg och priset på valolja mellan 1: 20 och 1: 40 pr kg, allt eif. I viss utsträckning kunde genomföras direkt byte av rapsolja mot kopra eller kokosolja, så att man i" utbyte för rapsoljan erhöll lika stor kvantitet kokosolja. I de fall då byte mot kopra eller kokosolja icke förekom, uppgingo exportpriserna för rapsoljan till mellan 1: 46 och 1: 70 pr kg fob. Medelpriset för hela exporten var 1: 54 pr kg fob. Även andra för folkhushållet värdefulla produkter erhöllos i direkt byte mot raps. Sålunda genomfördes i slutet av 1949, under den tid då strejken vid valsverken pågick i USA och omöjliggjorde varje import av vitplåt från detta land, utbyte av viss kvantitet rapsolja mot vitplåt. Denna bytesaffär var i dåvarande läge ur landets synpunkt synnerligen förmånlig.

1950 års skörd av raps- och rybsfrö uppgick till i runt tal 180 000 ton, vilket representerar ungefär 72 000 ton rå olja. Denna kvantitet motsvarar icke fullt det inhemska behovet av fettråvaror till margarin-, tvättmedels- och teknisk industri.

Av denna skörd har. uttryckt i frö, 93 000 ton exporterats, huvudsakligen till Västtyskland. I runt tal en tredjedel härav har sålts i form av bearbetad vara (12 000 ton olja, motsvarande ca 30 000 ton frö). Fobvärdet av den del av exporten, som skett i frö, beräknas komma att uppgå till 68,4 milj. kronor, vilket motsvarar nära 1: 09 pr kg. Fobvärdet av oljeexporten uppgår till 22,6 milj. kronor. Härtill måste emellertid, om de båda nämnda exportbeloppen skola bli jämförbara, läggas värdet av det rapsmjöl, som erhållits vid tillverkning av den exporterade oljan. Detta mjöl torde representera ett värde av 6,6 milj. kronor. Den kvantitet om 30 000 ton frö, som åtgått för rapsoljeexporten, har sålunda inbringat 29,2 milj. kronor, vilket gör 0:97 pr kg. Då garantipriset till odlarna för 1950 års skörd är 0:88 pr kg, har såväl frö- som oljeexporten av 1950 års skörd givit en i förhållande till produktionskostnaderna icke oväsentlig vinst. Då slutavräkningar ännu icke erhållits för vissa exportkvantiteter, kan denna vinst icke exakt angivas. Den har emellertid i ovanstående sammanställningar upptagits till 9 milj. kronor.

Försäljningen på export av fjolårets skörd har skett i etapper under en relativt lång tidrymd. Sålunda träffades redan i början av juli 1950 avslut om 25 000 ton frö, och den ovannämnda kvantiteten om 12 000 ton olja såldes också i somras. I januari månad såldes 10 000 ton frö och i februari månad 1951 har avtal slutits beträffande ett antal fröpartier på sammanlagt 19 000 ton samt i mars om ett parti på ca 9 000 ton. Då prisnivån på världsmarknaden varierat rätt väsentligt under denna tid, ha även exportpriserna varit olika.

Enär rapsexporten, såsom framgår av det tidigare sagda, närmast är att betrakta som byte mot andra för margarin- och tvättmedelsindustrien erforderliga fettråvaror, måste det exportpris, som kan erhållas vid ett visst tillfälle, jämföras med de aktuella världsmarknadspriserna på importerade fettråvaror. Ett vid en hög prisnivå på världsmarknaden erhållet exportpris behöver därför icke i och för sig vara gynnsammare ur landets synpunkt, än ett lägre pris, som erhållits vid cn lägre världsmarknadsprisnivå.

264 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Såsom avslutning på denna redogörelse angående clearingkassans verksamhet lämnas här nedan en siffermässig sammanställning, utvisande kassans beräknade inkomster och utgifter under budgetåret 1950/51.

Innestående medel 1950

Kr.

20 971 285: 25

Inkomster och utgifter under tiden den V?—“/, 1951.

Inkomster

kr.

Utgifter

kr.

Margarin och margarinråvaror.. 9 338 387:11 Svensk olja för inhemsk konsumtion ........................ 1 019 455: 28

Svenskt frö och svensk olja, som exporterats (se även nedan) .. 1 000 000: 00

Importerad linolja.............. 998 648: 92

Stearin ....................... 13085:15

Tvätt- och rengöringsmedel..... 18 086:84

Lagringskostnader............. —

Förlagsmedel.................. 500 000: 00

12 887 663: 30

7 466 755: 75 23 419 495: 94

151 696:11

4 793: 67 64 896: 91

31 107 638: 38

Utgifter, netto................. 18 219 975:08

Innestående medel den 31/3 1951 2 751 310:17

Beräknade inkomster under tiden den ’/t—■"/« 1951.

Clearingavgift för importerade fettråvaror ................ 7 000 000: 00

Clearingavgift för margarin ............................ 1 175 000:00

Beräknat överskott på svenskt oljeväxtfrö................ 1 500 000: 00

Överskott vid export av rapsfrö och rapsolja (kr. 1 000 000: 00

inkommit före den V. 1951. Se ovan) .................. 8 000 000: 00

Överskott på importerad linolja.......................... 500 000: 00

Summa inkomster: inkl. innestående medel den Va 1951 20 926 310:17

Beräknade utgifter under tiden den V,—■"/• 1951.

Oreglerat underskott på 1949 års skörd av oljeväxtfrö...... 14 000 000: 00

Diverse utgifter (ersättning för svinn, prisskillnad å fettsyror m. m.) ........................................ 300 000: 00

Summa utgifter 14 300 000: 00

Sammanfattning.

Kr.

Innestående medel den V, 1951 .......................... 2 750 000: 00

Beräknade inkomster per den “A 1951 .................... 18 175 000: 00

20 925 000: 0(T

Beräknade utgifter per den */• 1951 ...................... 14 300 000: 00

Beräknad kassabehållning den ”A 1951 .................. 6 625 000:00.

Stockholm den 18 april 1951.

TABELLBILAGA

.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207

267 Tab. 1. Vissa Jordbruksnäringen berörande prisindextal.

Socialsty- Prisförändringar sedan år 1935 på vissa relsens varor enligt socialstyrelsens prisstatistik allmänna__

Kominerskollegii partiprisindex för

1 Indextalen baseras fr. o. ni. dec. 1941 på priset för standardiserad mjölk, följa indextalen priset för salt sidfläsk.

Fr. o. m. mars 1943

268 Kungl. Maj.is proposition nr 207

Tab. 2. Priser i Sverige.

Anm. Uppgifter med medieval stil avse priser under månader, då någon nämnvärd försäljning ej ägt rum. Dessa priser ha ej medtagits vid beräkning av årsmedelpriser.

1 Medelpris till producent på kustorter t. o. m. 15 okt. 1940. Härefter av staten fastställda priser, fr. o. m. aug. 1950 i form av garantipriser (på kustorter och en inlandsort). — 2 Sv. kvarnföreningens grundpris fritt kvarn Stockholm. Fr. o. m. okt. 1949 pris å patentvetemjöl resp. rågsikt 00. — 3 Medeltal av producentpriser i mell. Sverige. —1 Engrospris i Stockholm på prima välsorterad vara. — 5 Av staten fastställt producentpris vid 17.5 % stärkelsehalt och 70 kg hektolitervikt. — 6 Av staten fastställt grundpris till producent vid 16 % sockerhalt. Tillägg för varje tiondels proc. högre sockerhalt med 1/160 av grundpriset. — 7 Partipris i Skåne.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207. 269

Tab. 2 (forts.). Priser i Sverige.

Anm. Se anm. å föregående sida.

1 Medelpris till producent på flera orter för foderkorn och -havre. Under tiden 16 okt. 1940 juli 1949 av staten fastställda priser. —2 Pris till producent för pressad vara på stationer i med. Sverige. —■ 3 Pris till förbrukare på kustorter. —• 4 Pris på vissa orter till annan förbrukare än sockerbetsodlare.

270 Kiingl. Maj.ts proposition nr 207. Tab. 2 (forts.). Priser i Sverige.

Öre per kilogram

1 Medelavräkningspris till producent för 3‘5 %-ig mjölk, fritt mejeri, vid ett skummjölksvärde av 4-5 öre/kg (2-0 öre/kg juli 1939—dec. 1941). Inkl. tuberkulostillägg, exkl. efterlikvider och producentbidrag. Efterlikviderna ha utgjort följande belopp i öre/kg: 0-31 år 1942, 0-40 år 1943, 0-41 år 1944, 0-55 åren 1945 och 1946, 0-63 år 1947, 0-59 år 1948, 0-82 år 1949 och 0-62 år 1950. För åren 1942 saknas motsvarande uppgifter. — 2 Detaljpris i städer och tätorter. För mjölk öre/l. —3 Partipris._‘Parti-

pris på mager (27 + ) ost 1941—1944. —5 Svensk äggnotering, pris till producent i södra Sverige. Åren 1941—1948 tidvis statliga normalpriser. — « Ovägda medeltal av avräkningspriser till producenter vid större slakteriföreningar i Svea- och Götaland. Slaktad vikt. — 7 Ovägt medeltal av priser för kor kl. I och II. — 8 Ovägt medeltal av producentpriser enl. (numera) Sv. slakteriförbunds riksnotering för prima griskullar i kl. I med medelvikt av 17 kg/st.

Kangl. Maj:is proposition nr 207. Tab. 2 (forts.). Priser i Sverige. 1

271 Kronor per 100 kilogram

Handelsgödselmedel1

Öre per liter

Drivmedel2

1 Brutto för netto, fritt tariffhamn i Stockliolmsdistriktet. För kvävegödsel kontantpris, för superfosfat, thomasfosfat och kalisalt kreditpris. — 2 Pris till förbrukare i O-zon (Stockholm och Göteborg med omnejder, Malmöhus län). — 3 Juli 1942—-juni 1946 15 %-ig superfosfat.

272 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Tab. 3. Jordbrukarnas leveranser samt lager hos handelskvarnar och Sv. Spannmåls AB m. 11. av vete och råg, i ton.

1 Leveranser till större handelskvarnar och spannmålshandlare. -— 2 Lager av inhemsk och utländsk spannmål. Sista dagen resp. år och månad. Lagersiffror 31 aug. inkludera leveranser av ny skörd. —3 Före sept. 1940 lager vid större kvarnar. — ‘ Lager hos Sv. spannmåls AB t. o. m. 31 dec. 1940, därefter även lager hos spannmåls- och utsädeshandlare. — 3 Inkl. leveranser av ny skörd under augusti.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

273 Tab. 4. Förmalning av vete, råg och havre samt Import och export av vete

och råg, i ton.

ÄtSÄ handelskvarnar. Före sept 1940 handels!

och löneförmalning vid större kvarnar. Denna understeg 1940/41 den totala handelsformalnlngen med 1-5 % för vete och 4 % för råg.

18 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 207.

274 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Tab. 5. Försäljning och lager av socker och sirap, import av socker samt försäljning av oljekraftfoder, kli och melass, i ton.

För foderändamål.

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

275 Tab. 6. Inhemsk försäljning, import och export av vissa fodermedel, i ton.

Anm. Import- och exportuppgifterna för 1949 och 1950 samt månadssiffrorna preliminära.

276 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Tab. 7. Invägning av mjölk samt försäljning av mjölk och grädde, i ton.

1 Fr. o. m. nov. 1941 standardiserad till 3

% fetthalt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

277 Tab. 8. Mejerimjölkens medelletthalt, antal mjölkleverantörer, medelinvägning per leverantör samt produktion av smör, ost och torrmjölk.

År och månad

Den invägda mjölkens medelfetlhalt, procent

Mejerileverantörer, antal1

1934.

1935.

1936.

1937.

1938.

1939.

1940.

1941. 1949.

1943.

1944.

1945.

1946.

1947.

1948.

1949.

1950.

1949 januari ...

februari . .

mars.....

april.....

maj......

juni......

juli.......

augusti ... september oktober... november. december .

1950 januari----

februari...

mars.....

april.....

maj......

juni......

juli.......

augusti ... september oktober... november. december .

1951 januari . februari

3-42

3-43

3-45

3-50

3-52

3-53

3-54

3-55

3-59

3-56

3-58

3-59

3-63

3-64

3-62

3-65

3-70

3-64

3-59

3-60

3-56

3-57

3-65

3-62

3-66

3-71

3-76

3-78

3-73

3-69

3-64

3-63

3-60

3-63

3-70

3-71

3-68

3-78

3-82

3-83

3-78

3-72

3-67

209 412 220 283 229 278 236 860

245 910

252 735 255 431

253 776 249 683 251 999 255 935

246 273 245 379 248 439 248 567

251 607 255 311

254 422 254 903 254 828 254 319

252 577

252 409

253 111

252 534

254 349 254 342 256116 258 332 257 288

257 674

258 346 257 051 254 954

253 774

253 301 250 986

i Ärssiffrorna äro medeltal av månadssiffror, vägda med mjölkinvägningen per leverantör och månad.

278 Kungl. Maj. ts proposition nr 207.

Tab. 9. Försäljning av smör, margarin, konstister och kokosfett, matolja och ost samt partihandelns inköp av svenska ägg, 1 ton.

1 Inkl. import (stat. nr 262). —2 Försäljning från mejeri med tillägg för import och avdrag för export (stat. nr 69—70). — 3 För tiden 24 sept. 1941—31 dec. 1945 (ransoneringstiden) enligt rapporter från auktoriserade partihandlare, för övrig tid enligt rapporter från flertalet större partihandelsföretag. Inköp enligt sistnämnda rapporter uppräknade till totalsiffror i och för jämförbarhet med ransoneringstidens siffror.

Kungl. Maj.ts proposition nr 207

279 Tab. 10. Import och export av smör, margarin, ost, ägg samt export av

torrmjölk, i ton.

Anm. Import- och exportuppgifterna för 1949 och 1950 samt månadssiffrorna preliminära.

280 Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

Tab. 11. Vid slakthus, Uontrollslakterier och köttbesiktningsbyråer undersökta

slaktdjur ni. in.

1 Årssummorna för 1948—1950 samt månadssummorna preliminära.

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

281 Tab. 12. Besiktigade och Icke besiktigade marknadsiörda kvantiteter kött] och

fläsk, i ton.

Anm. För åren 1937—1941 enligt beräkningar inom 1942 års jordbrukskommitté, för tiden 1942—juni 1949 i huvudsak enligt ransoneringsstatistiken, därefter enligt beräkningar med ledning av bl. a. antalet besiktigade djur.

19 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 207.

282 Kungl. Maj. ts proposition nr 207,

Tab. 13. Import och export av nötkött och fläsk samt import av får- och

hästkött, i ton.

■Anm. Import- och exportuppgifterna för 1949 och 1950 samt månadssiffrorna preliminära.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

283 Innehållsförteckning.

Propositionen .......................................................

Förslag till förordning angående reglering av införseln av vissa levande

djur och jordbruksprodukter m. ..................................

Utdrag ur statsrådsprotokollet den 27 april 1951.......................

Prissättningen på jordbrukets produkter för regleringsåret 1950j51..........

Förkalkylen rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret 1951/52 .....................................................

Överläggningar med jordbrukets organisationer om prissättningen...........

Jordbruksnämndens förslag angående jordbruksregleringen under reglerings-

dret 19 51 j .......................................................

Allmänna synpunkter................................................

Förslag till vissa författningsändringar.................................

Brödsädsregleringen..................................................

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel..........................

Oljeväxtodlingen....................................................

Potatisregleringen ...................................................

Äggregleringen......................................................

Regleringen av kött och fläsk m. ....................................

Regleringen av handeln med mejeriprodukter och fettvaror ..............

Konstgödselregleringen ..............................................

Prissättningen för brödsäd och oljeväxter av 1952 års skörd.............

Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader..............................

Kostnader för lagring i samband med statlig inköps- och försäljningsverk-

samhet..........................................................

Anslagsäskanden.....................................................

Statens priskontrollnämnds yttrande....................................

Kungl. Majds beslut i prisfrågorna....................................

Stödet åt 1951 års odling av lin och hampa............................

Förslag till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland...........

Departementschefen.................................................

Hemställan..........................................................

Bilagor

1. PM med översikt över hittills vidtagna regleringsåtgärder på jordbrukets

område...........................................................

2. PM med uppgifter angående produktionsutvecklingen på jordbrukets område

3. Pål angående utvecklingen av produktionen av mjölk och ägg sedan förkrigstiden .......................................................

284 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

4. PM med redogörelse för priser på jordbruksprodukter samt på vissa förnödenheter för jordbrukets behov................................... 125

5. PM angående jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter år 1949 .. 132

6. PM med beräkningar rörande jordbrukets inkomster och kostnader under

produktionsåren 1938/39—1950/51 jämte en förkalkyl för produktionsåret 1951/52 ....................................................... 152

7. PM angående frågan om övergång till nytt basår för jordbrukskalkylen 229

8. PM angående produktions- och prisutvecklingen för jordbruksprodukter

i utlandet ..................................................... 240

9. Skrivelse från Svenska spannmålsaktiebolaget till jordbruksnämnden angående regleringen av spannmål och fodermedel..................... 246

10. PM angående prisclearing av fettvaror.............................. 257

11. Tabellbilaga .................................................... 265

517427. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.