Betänkande angående arbets- och kapitalkostnaderna i jordbrukskalkylen

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

•^3—cm ö

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 5 0 : 2 9 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE

ARBETS- OCH KAPITALKOSTNADERNA I JORDBRUKSKALKYLEN AVGIVET AV

tillkallade

sakkunniga

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1950 Kronologisk

1. Elkraftutredningens redogörelse n r 2 : 1 8 . Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras r å k r a f t kostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Örebro län. Beckman. 44 s. K. 2. B e t ä n k a n d e angående tyskgruvorna och c e n t r a l organ för gruvärenden. Victor Petterson. 157 s. H. 3. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående folkskolans disciplinmedel m . m. Kihlström. 137 s. E. 4. Skolöverstyrelsens u t l å t a n d e angående b e s k ä r n i n g av timplanerna vid de a l l m ä n n a l ä r o v e r k e n m. fl. läroanstalter. Statens Reproduktionsanstalt. 105 s. E. 5. Ortsavdragskommittén. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d e k o m m u n a l a ortsavdrag m. m . Beckm a n . 199 s. Fi. 6. Utredning a n g å e n d e överflyttning av viss del av riksbankens rörelse till e n statlig affärsbank m. m. Marcus. 64 s. F i . 7. 1949 års uppbördssakkunniga. 1. B e t ä n k a n d e m e d förslag till vissa ä n d r i n g a r i uppbördsförfarandet. Marcus. 112 s. Fi. 8. B e t ä n k a n d e angående rationaliseringsverksamheten inom den offentliga förvaltningen. B e c k m a n . 155 s. Ju. 9. Utredning angående de handelspolitiska arbetsform e r n a m. m . 2. Redogörelse för de olika avtalstyperna i det svenska avtalssystemet. Katalog och Tidskriftstryck. 74 s. H. 10. Den svenska elbranschens kapacitet och k o n k u r rensförhållanden. Marcus. 175 s., 1 pl. H. 11. Socialvårdskommitténs b e t ä n k a n d e . 17. Utredning och förslag angående lag om socialhjälp m. m. Beckman. 64* s., 515 s. S. 12. Handelsutbildningskommitténs b e t ä n k a n d e och förslag. 1. Handelsgymnasierna. Marcus. 445 s. E. 13. S k y d d s r u m för civilbefolkningen. Nordisk Rotogravyr. 154 s., 1 pl. I. 14. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e Sveriges smalspåriga j ä r n v ä gar. Del 4. De smalspåriga västgötabanorna. G u m messon. 99 s. K. 15. 1948 års j ä r n b r u k s u t r e d n i n g . B e t ä n k a n d e angående j ä r n b r u k e n s arbetskraftsförsörjning och därmed s a m m a n h ä n g a n d e problem. Kihlström. 55 s. S.

förteckning

16. F ö r b e r e d a n d e u t r e d n i n g angående lagstiftning på skadeståndsrättens område. Av I. Strahl. Victor Petterson. 168 s. J u . 17. B e t ä n k a n d e med förslag rörande decentralisering inom v ä g - och vattenbyggnadsverket m . m. Victor Petterson. 151 s. K. 18. Elkraftutredningens redogörelse n r 2:19. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftk o s t n a d e r och priser vid distribution a v elektrisk kraft. Västmanlands län. Beckman. 37 s. K. 19. B e t ä n k a n d e med u t r e d n i n g och förslag angående fordringar på synförmågan för anställning i allm ä n och enskild tjänst m. m. Kihlström. 235 s. S. 20. Undersökning r ö r a n d e brukningskostnadernas samb a n d med åkerfältens storlek, form och beskaffenhet. Gernandt. 276 s. J o . 21. 1944 års allmänna skattekommitté. 4. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående ä n d r a d e bestämmelser for beskattning av periodiskt understöd m. m . samt av utdelning å svenska aktier och andelar i vissa fall, m. m. Marcus. 170 s. Fi. 22. Statsbidrag för ålderdomshem. Beckman. 61 s. S. 23. Statens sjukhusutredning av år 1943. Betänkande 5 angående verksamheten vid s j u k h u s t v ä t t e r i e m a och möjligheterna att rationalisera densamma. Kihlström. 201 s. I. 24. B e t ä n k a n d e m e d förslag till det rättspsykiatriska undersökningsväsendets organisation. Norstedt. 62 s. J u . 25. Det statliga utredningstrycket. Trycksakskommitténs b e t ä n k a n d e . I d u n . 43 s. Fi. 26. Kommittésvenska. E n undersökning och ett försök till riktlinjer av E. Wellander. Bilaga till trycksakskommitténs b e t ä n k a n d e . I d u n . 88 s. Fi. 27. B e t ä n k a n d e m e d förslag till n y lag o m flottning i allmän flottled, m. m. Beckman. 220 s. J u . 28. Länsstyrelsernas organisation och ställning inom länsförvaltningen. Idun. VI, 680 s. I. 29. B e t ä n k a n d e angående arbets- och kapitalkostnaderna i jordbrukskalkylen. Idun. 369 s. Jo.

Anm. O m särskild tryckort ej angives, ä r t r y c k o r t e n Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse, bokstäverna till det departement, u n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartemente:, J o . -

STATENS OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1950:29

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE

ARBETS- OCH KAPITALKOSTNADERNA I JORDBRUKSKALKYLEN AVGIVET AV

tillkallade

sakkunniga

S T O C K H O L M 1950 IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG, ESSELTE AB 917283

I N N E H Å L L S F Ö R T E C K N I N G Sid.

Skrivelse

till Statsrådet

och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet

Kapitel 1. Jordbrukskalkylen som grundval för prissättningen på jordbrukets produkter och förnödenheter. Kalkylens konstruktion. Jordbrukskalkylen som grundval för prissättningen Jordbrukskalkylens konstruktion .

7 16

Kapitel 2. Jordbrukskalkylens uppläggning, särskilt med hänsyn till den inom jordbruket pågående rationaliseringen. Utredningens syfte och omfattning. Arbetskostnadsberäkningarna i jordbrukskalkylen. Utredningsuppdragets bakgrund Några principiella synpunkter på jordbrukskalkylens uppläggning . . . . Rationaliseringen inom jordbruket och sambandet mellan arbets- och kapitalkostnader Utredningens syfte och omfattning ' * Kapitel 3. Frågan om lantbrukskapitalets värdering vid avskrivnings- och räntekostnadsberäkningar. Inledning. Begreppsbestämning Lantbrukskapitalets värdering i jordbrukskalkylen Vid den statliga priskontrollen tillämpade principer för avskrivningsoch räntekostnadsberäkningar. Faktiskt avskrivnings- och förräntningsutrymme inom industrien Principdiskussion Kapitel 4. Kostnaderna för lantbrukskapitalets avskrivning och underhåll m. m. Grundförbättringar Ekonomibyggnader Elektricitet Maskiner och redskap Kapitel

5.

Jordbrukets räntekostnader

Kapitel 6. Arbetskostnaderna inom jordbruket. Förutvarande beräkningsmetod De sakkunnigas undersökning Kapitel Särskilda

7.

Sammanfattning yttranden

\\

25 2q

48 52

5o 64 71 75 84

96 98 113 11Q

4 Bilagor: A. B. C.

Jordbrukets kostnader för grundförbättringar 129 Jordbrukets kostnader för elektricitet 148 Jordbrukets kostnader för avskrivning och underhåll av maskiner och redskap *°0 253 D. Jordbrukets räntekostnader 298 E. Jordbrukets arbetskostnader F. P. M. angående granskning av verkställda beräkningar rörande arbetskostnaderna till jordbrukskalkylen 366 Efterskrift. Redogörelse för den våren 1950 upprättade jordbrukskalkylen . . 368

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet.

Genom beslut den 24 maj 1946 bemyndigade Kungl. Maj:t Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att verkställa utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader jämte de spörsmål, som äga samband därmed. I enlighet med detta bemyndigande tillkallades såsom utredningsmän ordföranden i statens livsmedelskommission, hovrättsrådet O. A. V. Söderström, tillika ordförande, sekreteraren i Riksförbundet Landsbygdens Folk A. Andersson, organisationschefen i Kooperativa Förbundet, filosofie licentiaten K. D. M. Bonow, chefen för Landsorganisationens utredningsavdelning, filosofie kandidaten R. Meidner samt direktören i Sveriges Lantbruksförbund A. H. Stensgård. Sedan Bonow på därom gjord ansökan den 21 maj 1947 entledigats från uppdraget, tillkallades såsom ytterligare utredningsman dåvarande sakkunnigen i Konjunkturinstitutet, filosofie licentiaten G. E. F. Cederwall, vilken emellertid den 25 maj 1949 erhöll begärt entledigande från uppdraget. Till sekreterare åt utredningsmännen förordnades den 1 augusti 1946 byråchefen K. H. Olsson. Sedan Olsson den 11 juni 1948 förordnats att inom folkhushållningsdepartementet tills vidare fullgöra på expeditionschef ankommande göromål, förordnades den 12 juli 1948 aktuarien E. H. Swedborg till biträdande sekreterare. Swedborg har därefter till största delen ombesörjt sekreteraregöromålen hos de sakkunniga. Några särskilda direktiv för utredningsarbetets bedrivande ha icke meddelats. Syftet med och räckvidden av utredningsuppdraget ha ändock, såsom närmare utvecklas i kapitel 2 av föreliggande betänkande, varit i huvudsak givna. I den överenskommelse, som den 13 mars 1946 träffades mellan regeringen och representanter för jordbrukarnas organisationer rörande prissättningen på jordbrukets produkter under regleringsåren 1945/46 och 1946/47, ingick nämligen, bland annat, att frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. skulle göras till föremål för en förutsättningslös utredning. Eftersom prissättningen på jordbrukets produkter grundas på den i särskild ordning varje år upprättade kalkylen över jordbrukets inkomster och kostnader ha utredningsmännen funnit sin

6 uppgift vara att företaga en översyn av de avsnitt av denna kalkyl, som mera direkt påverkas av rationaliseringen, översynen har sålunda inriktats dels på arbetskostnadsposten, dels på de olika poster, som kunna sammanfattas under benämningen kapitalkostnader, nämligen kostnaderna för grundförbättringar, ekonomibyggnader, maskiner och redskap, elektricitet samt räntekostnaderna. Därjämte har utredning verkställts rörande jordbrukets inkomster av fältmässigt odlade köksväxter. För genomförandet av utredningsuppdraget ha vissa specialundersökningar varit nödvändiga. Genom beslut den 7 september 1946 förordnades numera professorn vid lantbrukshögskolan K. F . Svärdström och agronomie licentiaten S. Holmström att biträda de sakkunniga med vissa undersökningar, Svärdström angående jordbrukets arbetskostnader och Holmström i fråga om jordbrukets kapitalkostnader. Efter gemensam framställning av de sakkunniga samt statens forskningskommitté för lantmannabyggnader bemyndigade Kungl. Maj:t vidare genom beslut den 1 november 1946 statens livsmedelskommission att genom forskningskommittén för lantmannabyggnader företaga en undersökning av jordbrukets byggnadsbestånd. Den 12 juli 1948 förordnades slutligen filosofie doktorn L. G. Lemne att biträda de sakkunniga med undersökning rörande jordbrukets elkostnader. Efterhand som de av de sakkunniga utförda undersökningarna förelegat i sådant skick att de ansetts kunna användas i det löpande arbetet med jordbrukskalkylen, ha desamma ställts till livsmedelskommissionens förfogande. De av de sakkunniga föreslagna beräkningsgrunderna ha successivt från och med våren 1947 vunnit tillämpning vid kalkylarbetet. De sakkunniga få härmed efter slutfört uppdrag överlämna betänkande angående arbets- och kapitalkostnaderna i jordbrukskalkylen. Beträffande vissa punkter i betänkandet ha särskilda yttranden avgivits av herrar Andersson, Cederwall och Stensgård. Stockholm den 15 februari 1950. OLOF SÖDERSTRÖM ARVID ANDERSSON

R.

MEIDNER

A.

H.

STENSGÅRD

Erik

Swedborg.

Kapitel 1. Jordbrukskalkylen som grundval för prissättningen på jordbrukets produkter och förnödenheter. Kalkylens konstruktion. Jordbrukskalkylen s o m grundval för prissättningen. Den metod att fastställa priserna på jordbrukets produkter och förnödenheter med ledning av en kalkyl över förändringarna i jordbrukets inkomster respektive kostnader 1 , som tillämpats under krigsåren och tiden därefter, har närmast sitt ursprung i vissa uttalanden av 1939 års urtima riksdag. I sitt utlåtande (nr 74) över Kungl. Maj:ts proposition angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område (nr 66) anförde första särskilda utskottet vid nämnda riksdag, bland annat, att det skulle vara av värde att i samband med framläggandet av Kungl. Maj :ts förslag i samma ämne till 1940 års lagtima riksdag erhålla en undersökning rörande den då ifrågakommande samlade ökningen av det svenska jordbrukets produktionskostnader sedan tiden före krigsutbrottet. Detta uttalande godkändes av riksdagen. Med anledning härav beslöt statens livsmedelskommission i början på år 1940 att igångsätta vissa undersökningar rörande de efter krigsutbrottet inträdda förändringarna i jordbrukets inkomster och kostnader och utsåg för detta ändamål en särskild delegation, den s. k. LK-delegationen. När detta skedde, hade sedan något år tillbaka vissa jordbruksekonomiska undersökningar pågått inom Sveriges lantbruksförbund, vilka närmast voro avsedda att utgöra underlag för ett nytt index över förändringarna i det svenska jordbrukets inkomster och kostnader. Dessa undersökningar lades av LK-delegationen till grund för dess arbete. Efter att ha genomgått och granskat det inom lantbruksförbundet sammanbragta materialet, överlämnade delegationen med skrivelse den 26 april 1940 till livsmedelskommissionen P. M. med beräkning av index över jordbrukets inkomster och utgifter, utarbetad av direktören i Sveriges lantbruksförbund A. H. Stensgård. 1 I jordbrukskalkylen användas sålunda termerna inkomster respektive kostnader som beteckning på kalkylens båda sidor. Beträffande k o s t n a d e r n a står den använda terminologien i full överensstämmelse med vad som synes vara allmänt vedertaget inom den ekonomiska litteraturen, då nämligen beräkningarna på kalkylens kostnadssida i huvudsak hänföra sig till förbrukningen (»i penningar värderade uppoffringar») av produktionsmedel under olika (produktions-)år, oavsett om förbrukningen föranlett utgifter (utgift = »plikt till ut-

8 Ifrågavarande promemoria (i fortsättningen även betecknad »grundkalkylen»), vilken såsom bilaga fogats till Kungl. Maj:ts proposition nr 276 till 1940 års riksdag angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, k a n sägas utgöra utgångspunkten för de senare inkomst- och kostnadskalkylerna (jordbrukskalkylen), ehuru beräkningarna sedermera i olika hänseenden reviderats och fördjupats och även de grundläggande principerna för kalkylerna i viktiga hänseenden ändrats. En kortfattad översikt över jordbrukskalkylens hittillsvarande utveckling, användning och konstruktion lämnas i detta kapitel, varefter i kapitel 2 följer en redogörelse för kalkylens uppläggning, särskilt med hänsyn till den inom jordbruket pågående rationaliseringen. I sistnämnda kapitel redogöres bl. a. för bakgrunden till utredningsuppdraget samt utredningens syfte. Den indexberäkning, som på våren 1940 framlades av LK-delegationen, kan närmast karakteriseras som ett prisindex med fast bas, beräknat på grundval av de kvantiteter av olika produkter och produktionsmedel, som jordbruket enligt då företagna undersökningar sålt respektive förbrukat i genomsnitt under åren 1935—1937. Den redovisade sålunda förskjutningarna i jordbrukets inkomster och kostnader, endast i den mån dessa förorsakades av ändrade priser, löner och räntor. Däremot avspeglade den icke de förändringar i jordbrukets ekonomiska läge, som ägde rum genom en ökning eller minskning av produktionen eller en ändring av dennas sammansättning eller genom att olika produktionsmedel kommo till användning i ökad eller minskad omfattning. Detta innebar, bland annat, att detta index vid en ökning av produktionen utöver basårsvolymen undervärderade jordbrukets inkomster, respektive övervärderade desamma vid en nedgång av produktionen under nämnda nivå. Så länge betalning grundad p å en mottagen prestation») för jordbruket under det aktuella året eller vid annan tidpunkt. Kostnaderna innefatta sålunda ej endast p å året fallande utbetalningar utan även t. ex. avskrivning och förräntning. Beträffande i n k o m s t e r n a är det däremot tveksamt, om jordbrukskalkylens terminologi skall betraktas som fullt korrekt. Inom svensk företagsekonomi använder man nämligen ordet intäkt för att beteckna kostnadernas begreppsmässiga motsats. Enligt den företagsekonomiska nomenklaturen utgöra alltså termerna intäkter och kostnader ett begreppspar, skilt från paret inkomster och utgifter. Mot detta språkbruk har dock invänts, a t t termen intäkt i skattelagarna definierats analogt med termen utgift, d. v. s. närmast som resultatet av försäljningar och viss därmed jämförlig verksamhet. (Se Ekonomisk lidskrift, årgång 1949 sid. 143 ff.) I vad gäller termerna inkomst och intäkt växlar sålunda språkbruket. Jordbrukskalkylens inkomstsida för visst år innefattar principiellt den till ifrågavarande år hänförliga produktionen, värderad i penningar. I viss utsträckning har det emellertid av praktiska skäl befunnits nödvändigt eller lämpligt att vid »periodiseringen» (hänförandet av viss inkomst eller intäkt till ett bestämt år) utgå från försäljningarna (betalningarna), vilka icke i tiden sammanfalla med produktionen. E t t analogt förhållande, fastän i mindre omfattning, gäller även kostnadssidan. Jordbrukskalkylen, särskilt inkomstsidan, är sålunda icke enhetligt uppbyggd. Detta minskar betydelsen av termvalet. De sakkunniga ha föredragit benämningen »inkomst- och kostnadskalkyl», eftersom detta uttryck använts under en längre tid och vunnit burskap. Vid sidan av det här berörda terminologiska spörsmålet ligger den kanske mera betydelsefulla frågan, huruvida det kan anses försvarligt eller lämpligt att på sätt nu i viss utsträckning sker i jordbrukskalkylen låta till ett och samma produktionsår hänföra verksamhet, som i själva verket faller på olika verksamhetsår.

9 varken produktionen eller förbrukningen av olika produktionsmedel inom jordbruket undergick några större förändringar, kunde emellertid ett på detta sätt konstruerat index antagas ge en i stora drag rättvisande bild av inkomst- och kostnadsutvecklingen. LK-delegationen uttalade också i sin nyssnämnda skrivelse (Kungl. Maj:ts proposition nr 276/1940, sid. 29 f) att »för en beräkning av den art, som delegationen haft sig förelagd, nämligen att ange storleksordningen av de förändringar, som efter krigsutbrottet inträtt på såväl inkomst- som utgiftssidan i det svenska jordbrukets totalbudget, torde prisindex för såväl inkomst- som utgiftsposterna med en i tiden relativt nära liggande fast bas vara fullt tillfredsställande». Annorlunda kom emellertid detta förhållande att ställa sig, då skördeutfallet år 1940 blev väsentligt sämre än normalt. För ett bedömande av förändringarna i jordbrukets ekonomiska läge blev det nu nödvändigt att taga hänsyn icke endast till inträdda pris-, löne- och ränteförändringar utan även till de kvantitativa förändringarna i jordbruksproduktionen. En första beräkning av detta slag framlades av Sveriges lantbruksförbund i en skrivelse med hemställan om åtgärder för åstadkommande av prisförbättringar på jordbrukets produkter, vilken den 9 oktober 1940 överlämnades till Kungl. Maj:t. Denna beräkning hade utförts på så sätt, att för produktionsåret 1 1940/41 på inkomstsidan i kalkylen hade införts de reducerade försäljningskvantiteter, som beräknades kunna erhållas på grundval av 1940 års skörd, varjämte man på kostnadssidan tagit hänsyn till den minskade användningen av konstgödsel och kraftfoder. Beräkningen hade sålunda karaktären av en prognos över å ena sidan produktions- och inkomstutvecklingen, å andra sidan kostnadsutvecklingen inom jordbruket under produktionsåret 1940/41. Den låg till grund för den uppgörelse, som på hösten 1940 träffades mellan regeringen och representanter för jordbrukarnas centrala ekonomiska och fackliga organisationer rörande »kompensation» åt jordbruket för den inträffade skördeminskningen och kostnadsökningen. Denna uppgörelse har i förevarande sammanhang intresse framför allt genom den princip för fördelningen av underskottet i kalkylen, som tillämpades vid densamma och som kom att bliva vägledande även vid senare prisuppgörelser. Enligt de av lantbruksförbundet verkställda beräkningarna, vilka det i övrigt icke torde finnas skäl att närmare beröra i detta sammanhang, erfordrades en ökning av jordbrukets inkomster med omkring 190 miljoner kronor, för att det under basåret 1938/39 rådande förhållandet mellan inkomster och kostnader skulle bliva oförändrat. Härav skulle enligt uppgörelsen omkring 130 miljoner kronor tillföras jordbruket genom prisförhöjningar eller tillskott av statsmedel, medan jordbruket självt skulle bära ett underskott av omkring 60 miljoner kronor. Sistnämnda belopp motsvarade omkring 4 procent av den summa, som er1 Med produktionsår (eller regleringsår) avses tiden fr. o. m. den 1 september visst år t. o. m. den 31 augusti påföljande år.

fordrades för att täcka jordbrukets samtliga kostnader, däri inbegripet även beräknad ersättning för jordbrukarfamiljernas eget arbete i den egentliga jordbruksdriften. Att den inkomstminskning, som jordbruket självt skulle bära, bestämdes på detta sätt, berodde på att vissa i samband med förhandlingarna företagna undersökningar av skördeutfallet under en följd av år visat, att den genomsnittliga avvikelsen från medelskörden uppgick till omkring 4 procent. En inkomstminskning av denna storleksordning ansågs därför böra betraktas såsom en för jordbruket normal företagarrisk, medan den därutöver inträffade försämringen betraktades som en extraordinär företeelse, vilken motiverade ett ingripande från samhällets sida. Från och med år 1941 har livsmedelskommissionen genom LK-delegationen låtit företaga undersökningar rörande utvecklingen av jordbrukarnas inkomster och kostnader. Sådana undersökningar ha företagits två eller i vissa fall tre gånger årligen. I likhet med lantbruksförbundets nyssnämnda undersökning ha dessa beräkningar syftat till att belysa förändringarna i jordbrukets ekonomiska läge under hänsynstagande icke endast till inträffade prisförändringar utan även till förändringarna i produktionsvolymen och i kvantiteterna inom jordbruket använda produktionsmedel. Genomgående för samtliga dessa beräkningar har varit, att de syftat till att få fram indextal, som kunnat belysa de relativa förändringarna i jordbrukets inkomster å ena och kostnader å andra sidan under tiden efter krigsutbrottet. De vid beräkningarna erhållna indextalen ha tjänat till vägledning vid prissättningen, som sålunda i princip haft den innebörden, att en viss procentuell ökning av jordbrukets kostnader vid normala väderleksbetingelser skolat täckas genom en lika stor procentuell höjning av jordbrukets samlade inkomstsumma. Att indextalen för jordbrukets inkomster respektive kostnader lagts till grund för prissättningen och denna sålunda icke grundats på en direkt jämförelse mellan inkomst- och kostnadssummorna beror, såsom närmare utvecklas i ett senare sammanhang, på att det icke varit möjligt att göra beräkningarna så fullständiga och så säkra att de kunnat tjäna som underlag för en dylik direkt jämförelse. En mera detaljerad redogörelse för de olika under årens lopp upprättade inkomst- och kostnadskalkylerna och deras användande i samband med prissättning torde i detta sammanhang icke erfordras. Endast några huvuddrag i utvecklingen skola i det följande i all korthet beröras. Som redan nämnts fastställdes priserna på jordbrukets produkter och förnödenheter under produktionsåret först på hösten 1940 i samband med den uppgörelse, som då träffades mellan regeringen och jordbrukets organisationer. Även för produktionsåren 1941/42 och 1942/43 skedde prissättningen först på hösten efter respektive produktionsårs ingång. Detta förfaringssätt var motiverat av de vid denna tid rådande betingelserna för prissättningen. Jordbrukets kostnader befunno sig under de första krigs-

11 åren i en förhållandevis snabb uppgång, sammanhängande såväl med den stigande prisnivån som med höjningen av lantarbetarlönerna. Kostnadsläget kunde sålunda undergå betydande förskjutningar från vår till höst. Härtill kom att även produktionsbetingelserna i olika hänseenden voro ovissa. De inkomst- och kostnadskalkyler, som lågo till grund för prissättningen för åren 1941/42 och 1942/43, voro sålunda upprättade på hösten respektive år och grundade på då föreliggande preliminära uppgifter rörande skördeutfallet. De beräkningar, som verkställdes på våren, hade närmast karaktären av kontrollberäkningar med ledning av då föreliggande uppgifter om den faktiska inkomst- och kostnadsutvecklingen. Den metod att fastställa priserna på jordbrukets produkter och förnödenheter först på hösten efter produktionsårets ingång, som tillämpades under de första åren på 1940-talet, var sålunda betingad av de då rådande förutsättningarna för en tillämpning av de uppställda principerna för prissättningen. Ett viktigt led i dessa var, såsom framgått redan av det föregående, att vid prissättningen skulle beaktas icke endast inträffade pris-, löne- och ränteförändringar utan även variationerna i jordbruksproduktionens omfattning. Priserna på jordbrukets produkter och förnödenheter skulle avvägas så, att jordbruket erhöll täckning icke endast för den höjning av produktionskostnaderna, som förorsakades av fördyringen av produktionsmedlen, utan även för minskningen av produktionsvolymen. Detta förhållande innebar i varje fall i princip en viss olikhet i jämförelse med de regler, som tillämpades vid priskontrollen inom andra områden av näringslivet. Enligt den prisregleringslag, som antagits på hösten 1939, skulle priserna få höjas, endast i den mån det kunde påvisas, att en stegring av produktionskostnaderna inträffat. I överensstämmelse härmed utgingo de prisövervakande myndigheterna, först prissakkunniga och därefter priskontrollnämnden, från det vid krigsutbrottet rådande pris- och kostnadsläget vid kontrollen över prisutvecklingen. Denna kontroll inriktades sålunda under krigets första skede i stort sett på förhållandet mellan prisändringar och kostnadsändringar i jämförelse med det vid krigsutbrottet rådande läget. Såtillvida kan en långt gående principiell överensstämmelse i uppläggningen av prispolitiken på olika områden konstateras. Ett viktigt drag i den närmare utformningen av priskontrollen utanför jordbruket var emellertid, att priskontrollnämnden i princip medgav endast sådana prishöjningar, som inneburo täckning för en höjning av företagens rörliga kostnader. Däremot skulle prishöjningar icke medgivas av det skälet, att de fasta kostnaderna stigit per produktenhet räknat, på grund av att de måst slås ut på en minskad produktion eller försäljning. På denna punkt förelåg alltså i princip en skillnad mellan priskontrollen för jordbruket respektive för övriga näringar. Detta förhållande har påpekats bl. a. i de direktiv, som av dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet lämnades för 1942 års jordbrukskommittés arbete. Efter att ha berört de olägenheter i fråga om förhållandet mellan olika grupper av jordbrukare, som kunde följa av ojämnheter i prisavvägningen fö r olika grödor, föranledda exempelvis av försörjningsskäl, uttalade departementschefen (SOU 1946:42, sid. 42). »Å andra sidan bör det påpekas, att metoden i vissa avseenden har ställt jordbruket i en gynnsammare situation än vissa andra näringsgrenar. Om en industri på grund av knapphet på råvaror eller andra produktionsmedel varit nödsakad att begränsa tillverkningen, har detta icke ansetts vara skäl för en prishöjning, som skalle bero på att de fasta kostnaderna fördelades på en mindre produktionsvolym. För jordbrukets del har minskningen i produktionsvolymen, t. ex. genom bortfall av importerade fodermedel liksom genom ett dåligt skördeutfall fått motvägas av höjda produktpriser. Men denna för jordbruket som helhet gynnsamma metod att avväga priserna med hänsyn till ett i genomsnitt lågt skördeutfall har uppenbarligen icke kunnat hindra, att de av missväxt särskilt hårt drabbade d q a r n a fått finna sig i mycket otillfredsställande ekonomiskt resultat, under det att jordbruk med normalt eller t. o. m. gott skördeutfall blivit i motsvarande grad gynnade.» Den för jordl, r u ket tillämpade metoden för prissättningen innebar i princip en fördel i jämförelse med de regler, som gällde för priskontrollen inom andra områden av näringslivet. Att denna skillnad i den praktiska tillämpningen icke haft så stor betydelse är ett annat spörsmål, som de sakkunniga icke ansett sig ha anledning att närmare ingå på. Det bör emellertid framhållas, att priskontrollnämndens praxis i detta hänseende icke varit enhetlig. (På dbnna punkt hänvisas till kapitel 3.) Hänsyn bör vidare tagas till det förhållandet, att tiden närmast före krigsutbrottet kännetecknades av allmänt god.a konjunkturer med stigande inkomstnivå. Av betydelse torde även ha v a rit att den successivt skärpta priskontrollen för industriens vidkommande bidragit till att aktualisera vissa latenta rationaliseringsmöjligheter, vai-igenom det ofta blivit möjligt att uppnå ett gott ekonomiskt resultat, även o m de med priskontrollen träffade uppgörelserna från början tett sig tämligen hårda. Även inom jordbruket har visserligen rationaliseringsprocessen fortsatt under krigs- och efterkrigsåren, men denna rationalisering har så att säga diskonterats vid prissättningen på så sätt att man, såsom i fortsättningen närmare skall beröras, i förväg antagit en viss minskning av den i jordbruket sysselsatta arbetskraften och i kostnadskalkylen beaktut densamma. Genom de ny S s citerade direktiven för 1942 års jordbrukskommitté uppdrogs det åt denna, bland annat, att pröva, huruvida de dittillsvarande beräkningsgrunderna kunde anses giva ett riktigt uttryck för inkomst- och kostnadsförändringarna inom jordbruket. Därvid borde den indirekta metod, som kominit till användning och som från beräknade indextal för ändringar i kostnader och inkomster sökte komma fram till absoluta belopp för inkomster eller bortfall av inkomster, granskas med hänsyn till sin bärkraft och tillförlitlighet.

13 I jordbrukskommitténs (»27-mannakommitténs») uppdrag ingick sålunda, bland annat, att granska principerna för de beräkningar av jordbrukets inkomster och kostnader, som lagts till grund för prissättningen. Till fullgörande av denna del av utredningsuppdraget utsåg kommittén inom sig en särskild delegation, som i början av juli 1942 jtvlämnade Rapport rörande beräkningar av och prognoser för jordbrukets inkomster och kostnader (stencilerad). Delegationen hade vid fullgörandet av sin uppgift uppställt två frågor till besvarande: 1) Är den hittills tillämpade indirekta metoden principiellt godtagbar eller bör den ersättas med någon annan beräkningsmetod? 2) Har metoden vid de hittills företagna beräkningarna tillämpats pa sådant sätt att ett åtminstone i stort sett rättvisande resultat erhållits. Vilka förbättringar och kompletteringar av beräkningarna kunna eventuellt göras? Beträffande det första av dessa spörsmål uttalade delegationen, att det vore synnerligen önskvärt, att ett mera direkt mått på jordbrukets ekonomiska läge under olika år kunde erhållas, så att det bleve möjligt att bedöma icke endast förändringarna i relationerna mellan inkomster och kostnader utan även dessas absoluta storlek. Samtidigt konstaterade emellertid delegationen, att någon möjlighet att erhålla ett dylikt mått pa jordbrukets räntabilitet, som kunde utgöra ett tillförlitligt underlag för prissättningen, tills vidare icke förelåg. En direkt beräkning av jordbrukets inkomster och kostnader ett visst år kunde enligt delegationens mening icke utföras med så stor fullständighet, att differensen mellan de beräknade slutsummorna skulle tillåta någon slutsats rörande jordbrukets ekonomi och räntabilitet. Beträffande de dittills utförda inkomst- och kostnadskalkylernas bärkraft och tillförlitlighet konstaterade delegationen, att ej obetydliga felmarginaler förelågo. I syfte att begränsa dessa föreslog delegationen vissa kompletterande undersökningar ävensom införande av ändrade beräkningsgrunder för vissa poster i kalkylen. Det torde icke finnas anledning att i detta sammanhang ingå på dessa ändrings- och kompletteringsförslag. De sakkunniga få tillfälle att i följande kapitel beröra vissa av dem i samband med en redogörelse för de vid inkomst- och kostnadsberäkningarna tillämpade metoderna. Jordbrukskommitténs nu berörda utredning förelåg i n n a n förkalkylen över jordbrukets inkomster och kostnader under år 1942/43 uppgjordes pa hösten 1942. Några mera genomgripande förändringar i fråga om kalkylens uppläggning och användande vid prissättningen företogs icke vid detta tillfälle. Emellertid kom frågan om prissättningen på jordbrukets produkter på hösten 1942 att bliva sammankopplad med de vid d e n n a tid pågående förhandlingarna om ett pris- och inkomststopp. Härigenom* kom det slut-

14 liga avgörandet i fråga om prissättningen på jordbrukets produkter att fördröjas, vilket torde ha varit en av anledningarna till att önskemål nu framkommo om en sådan omläggning av metoden för prissättningen, att denna kunde äga rum redan på våren före respektive produktionsårs början. Sedan allmänt prisstopp genomförts på hösten 1942 och som följd därav även kostnadsläget inom jordbruket kunde väntas bliva mera stabilt än tidigare, hade även det viktigaste skälet för ett uppskov med prissättningen till hösten bortfallit. Med hänsyn härtill uttalade sig såväl 1942 års jordbrukskommitté som livsmedelskommissionen och dess råd enhälligt för att priserna för produktionsåret 1943/44 skulle fastställas redan på våren 1943. Detta förslag bifölls av Kungl. Maj :t. Emellertid ansågs det icke möjligt att redan på våren slutgiltigt binda priserna för det kommande året. Som skäl härför anfördes särskilt att jordbruket visserligen under normala förhållanden finge låta ett dåligt skördeutfall det ena året utjämnas av ett bättre resultat ett annat år, men att möjligheterna till en dylik utjämning under rådande förhållanden vore mindre än normalt på grund av den begränsade tillgången på vissa produktionsmedel. Prissättningen gjordes därför i viss mån beroende av produktionens omfattning. De på våren fastställda priserna skulle sålunda gälla under den förutsättningen, att produktionen komme att motsvara en viss bestämd »normproduktion». Som sådan fastställdes för år 1943/44 den för föregående produktionsår beräknade produktionsvolymen. Därest den verkliga produktionen, sådan den kunde uppskattas i augusti månad på grundval av då föreliggande preliminära rapporter rörande skördeutfallet, komme att avvika från denna »normproduktion» så mycket, att jordbrukets inkomster med mera än 4 procent över- eller understeg det belopp, som erfordrades för att bibehålla en i jämförelse med basåret oförändrad relation mellan inkomster och kostnader, skulle priserna justeras. Denna justering skulle utföras på så sätt att ett vid omräkningen i augusti månad konstaterat överskott begränsades till omkring 4 procent av det inkomstbelopp, som i normkalkylen erfordrades för full täckning av kostnaderna. Vid stigande produktion fick jordbruket sålunda chansen till en inkomstförbättring inom ramen för denna s. k. 4-procentsregel, men fick samtidigt vid en minskning av produktionen taga risken för en inkomstminskning av samma storleksordning. Även under de följande åren har, med undantag av år 1949, de grundläggande besluten om prissättningen på jordbrukets produkter fattats på våren. Vissa, delvis betydelsefulla förändringar i fråga om kalkylens uppläggning och tillämpning ha emellertid ägt rum. Sålunda har den »normproduktion», som legat till grund för inkomstberäkningen, fr. o. m. år 1944 beräknats efter andra grunder än som skedde 1943. Sistnämnda år hade man, såsom nyss berörts, utgått från den för år 1942/43 beräknade produktionsvolymen såsom normproduktion. Vid

15 senare beräkningstillfällen har man i stället sökt att i förväg beräkna den produktion, som vid normala väderleksbetingelser och under hänsynstagande till i övrigt föreliggande förutsättningar för jordbruksproduktionen kunnat förväntas. På grundval av den med utgående från denna »normproduktion» beräknade inkomstutvecklingen och samtidigt verkställda beräkningar rörande jordbrukets kostnader har på våren preliminärt beslut fattats rörande priserna under nästkommande produktionsår. Kalkylen har därefter omräknats i augusti månad och eventuella prisjusteringar verkställts med ledning av 4-procentsregeln. Av skäl, som här icke torde behöva redovisas, företogs icke en sedvanlig kalkylomräkning i augusti 1948; den på våren nämnda år upprättade förkalkylen omräknades dock i november. Under vissa år har en omräkning av kalkylen ägt rum även i januari månad, och vid ett tillfälle, nämligen år 1945, har denna januariomräkning föranlett en mindre justering av priserna. Av större intresse med hänsyn till kalkylens användning i samband med prissättningen äro prisbesluten åren 1944 och 1947. Genom den utformning, som prisbesluten dessa år erhöllo, kommo desamma nämligen att i viss m å n föregripa och anvisa riktlinjer för kommande uppgörelser emellan lantarbetsgivare och lantarbetare rörande arbetslönerna inom jordbruket. Enligt den på våren 1944 verkställda förkalkylen över jordbrukets inkomster och kostnader år 1944/45 kunde jordbrukets inkomster väntas uppgå till ett belopp, som med 48-1 procent översteg basårets inkomstsumma, medan kostnadsökningen i förhållande till basåret samtidigt beräknades stanna vid 40-3 procent. Detta innebar att inkomsterna beräknades överstiga det belopp, som erfordrades för kalkylmässig täckning av kostnadsökningen, med i runt tal 106 miljoner kronor. Enligt tidigare tillämpade regler för prissättningen skulle detta överskott ha utjämnats genom en justering av priserna. Så skedde emellertid icke, utan prisbeslutet innebar i stället att nämnda överskott icke skulle ge anledning till andra prissänkningar än sådana, som voro betingade av marknadsläget. Vägledande för detta beslut voro de uttalanden rörande den framtida utformningen av jordbrukspolitiken, som under de närmast föregående åren i olika sammanhang gjorts från statsmakternas sida och som inneburo att den jordbrukande befolkningen vid rationellt bedriven produktion borde erhålla en med andra motsvarande grupper inom samhället likvärdig ekonomisk standard. Med hänsyn härtill ansågs det föreliggande överskottet i kalkylen böra användas för att möjliggöra en förutsatt höjning av jordbrukets arbetskostnader. Ett liknande förfaringssätt tillämpades vid prissättningen för produktionsåret 1946/47. Den på våren 1946 upprättade totalkalkylen för detta produktionsår utvisade en stegring av jordbrukets inkomster i förhållande till basåret med 58 procent, medan kostnadsökningen enligt kalkylen stannade vid icke fullt 54 procent. För att ernå balans mellan inkomstindex

och kostnadsindex vid rådande kostnadsläge skulle erfordras en sänkning av inkomstsumman med omkring 55 miljoner kronor. Vid denna tid pågingo emellertid förhandlingar om nytt lantarbetaravtal. Vid en uppgörelse om prissättningen för år 1946/47, som träffades den 13 mars 1946, uttalades bl. a. att —- under förutsättning av att då föreliggande förslag till sådant avtal godkändes av båda parterna — det i kalkylen upptagna beloppet för arbetskostnaderna skulle ökas med ett belopp, motsvarande 125 miljoner kronor på kalkylens inkomstsida. Utöver det i kalkylen beräknade inkomstöverskottet av 55 miljoner kronor skulle jordbruket alltså tillföras ytterligare 70 miljoner kronor för att täcka den sålunda förutsatta höjningen av arbetslönerna inklusive ersättningen till egen arbetskraft. Prisbeslutet för det följande produktionsåret — 1947/48 — fick sin prägel av tvenne omständigheter, nämligen dels den år 1947 inträdda starka försämringen av det internationella försörjningsläget, dels löneutvecklingen inom andra grenar av näringslivet under vintern 1946/47. Enligt beräkningar av svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen, som åberopas av livsmedelskommissionen i dess skrivelse den 3 april 1947 rörande prissättningen på jordbruksprodukter för året 1947/48, hade man vid denna tidpunkt att räkna med en lönestegring på omkring 9 procent i förhållande till lönerna i senast gällande kollektivavtal. Kommissionen underströk, att om jordbruket skulle kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra sin insats i landets försörjning, vore det ofrånkomligt att även arbetslönerna inom jordbruket finge stiga i varje fall i samma takt som inom industrien. Ehuru då föreliggande inkomst- och kostnadskalkyl i stort sett kunde anses vara balanserad, föreslog kommissionen med hänsyn härtill prishöjningar på ett flertal produkter. De prisförändringar, som härefter fastställdes av Kungl. Maj:t, beräknades tillföra jordbruket en sammanlagd inkomstökning av omkring 156 miljoner kronor, varav en mindre del skulle komma jordbruket till godo redan under det löpande produktionsåret. Jordbrukskalkylens konstruktion. Till sin konstruktion har jordbrukskalkylen i stort sett varit enhetlig vid de beräkningar, som verkställts fr. o. m. våren 1941, givetvis med de avvikelser, som betingats av att det vid vissa tillfällen gällt att utarbeta prognoser för ett kommande år, medan andra beräkningar avsett redan inträffade inkomst- och kostnadsförändringar. Denna enhetlighet i den allmänna uppläggningen har emellertid icke uteslutit en fortlöpande revision av beräkningsmetoderna för enskilda poster i kalkylen, allteftersom nytt statistiskt material blivit tillgängligt eller erforderliga specialundersökningar hunnit genomföras. I själva verket torde beräkningarna av så gott som alla i kalkylen ingående poster under årens lopp ha blivit föremål för mer eller

17 mindre genomgripande förändringar i samband med en successiv komplettering av underlaget för kalkylerna. I detta sammanhang skall endast erinras om den översyn av kalkylen i dess helhet, som verkställdes av den förut omtalade delegationen av 1942 års jordbrukskommitté. Den grundläggande principen för jordbrukskalkylen är, att den avser det svenska jordbruket taget som en helhet. Jordbruket har med andra ord vid dessa beräkningar uppfattats som ett enda stort företag. Denna uppläggning av kalkylen står i överensstämmelse med den grundprincip för prissättningen på jordbrukets produkter, som redan på ett tidigt stadium under krisen fastslogs, nämligen att priserna skulle avvägas på sådant sätt, att jordbruket såsom helhet betraktat vid normal skörd skulle erhålla full täckning för de kostnadsstegringar, som inträtt sedan krigsutbrottet. 1 Denna uppläggning av jordbrukskalkylen var särskilt under de första åren på 1940-talet föremål för mycken diskussion. Detta sammanhängde närmast med att förändringarna i försörjningsläget efter avspärrningen och de svaga skördarna 1940 och 1941 nödvändiggjorde vissa förskjutningar i jordbrukets produktionsinriktning. Ur försörjningssynpunkt framstod sålunda en ökning av brödsädsodlingen såsom synnerligen angelägen. Fr. o. m. år 1941 upptogs vidare odlingen av oljeväxter i större omfattning. Å andra sidan förutsatte de av livsmedelskommissionen uppgjorda produktionsplanerna en minskning av havreodlingen. Även i fråga om den animaliska produktionen framstod en viss anpassning av produktionsinriktningen efter det förändrade försörjningsläget såsom önskvärd. Då dylika förskjutningar icke kunde i praktiken genomföras på annat sätt än genom en förändring av relationen mellan priserna på olika jordbruksprodukter, var redan av detta skäl en viss ojämnhet i inkomstutvecklingen mellan olika grupper av jordbrukare ofrånkomlig. På samma sätt verkade ojämnheter i skördeutfallet och i kostnadsutvecklingen. Med hänsyn härtill ifrågasattes det, huruvida icke prissättningen borde grundas på produktionskostnadskalkyler för de särskilda jordbruksprodukterna i stället för på en totalkalkyl över hela jordbrukets sammanlagda inkomster och kostnader. Även denna fråga var föremål för utredning inom 1942 års jordbrukskommitté. I direktiven för denna anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet härom bland annat följande (SOU 1946: 42, sid. 3 ) : »Då skördeutfallet icke är alltför ojämnt för de enskilda odlarna, kan tilllämpandet av denna metod (prissättning på grundval av en totalkalkyl över hela jordbrukets sammanlagda inkomster resp. kostnader) i nuvarande läge anses tillfredsställande, om kostnadsstegringarna liksom prishöjningarna ske likformigt för olika produkter. Om produktionskostnadsstegringen däremot är väsentligt olikartad för olika produkter eller om produktpriserna vid lika stegring av produktionskostnaderna höjas olikartat, torde jordbrukare, vilka på grund av sina produktionsbetingelser huvudsakligen äro hänvisade till vissa odlingar, kunna bliva lidande. Risk torde föreligga, att så skall bliva fallet, om av försörjningspolitiska 1

Kungl. Maj:ts prop. 319/1942, sid. 86.

2—917293

18 skäl priserna på olika produktslag avvägas i en annan inbördes relation än tidigare eller det för vissa grödor, vilkas odling statsmakterna velat stimulera, fastställes förhandspriser, som tillföra vederbörande odlare Cn merinkomst. Om denna merinkomst skall rymmas inom den mot jordbrukets totalkostnad svarande inkomstsumman, kommer det att få till följd att priserna på andra produkter måste sättas lägre än deras produktionskostnader skulle motivera. Gäller det högre priset en sådan produkt, som kan odlas i hela landet, t. ex. potatis, har detta förhållande mindre betydelse, då praktiskt taget alla jordbrukare kunna få del av detsamma. Skulle däremot ett överpris fastställas för växtslag, som endast kunna odlas i mera begränsade områden, kan det icke undvikas, att jordbrukare från övriga områden bliva i någon mån missgynnade.» I anslutning härtill uppdrogs åt jordbrukskommittén, bland annat, att undersöka utvecklingen av produktionskostnaderna för olika produkter sedan krigsutbrottet. En dylik undersökning verkställdes även av en särskild inom jordbrukskommittén tillsatt delegation. Denna såg sig emellertid nödsakad att i stort sett begränsa undersökningen till att avse den relativa utvecklingen av produktionskostnaderna för olika grödor, medan det tillgängliga materialet icke tillät någon bestämd beräkning av produktionskostnadernas absoluta belopp. Endast beträffande sockerbetor och oljeväxter kunde med ledning av särskilt inhämtade uppgifter en beräkning göras av de absoluta produktionskostnaderna. De undersökningar, som verkställdes av 1942 års jordbrukskommitté rörande utvecklingen av produktionskostnaderna för olika grödor, gåvo sålunda närmast vid handen, att på denna väg något mera tillförlitligt underlag för prissättningen icke kunde åstadkommas. Jordbrukskalkylen har sålunda bibehållit sin karaktär av totalkalkyl, avseende hela det svenska jordbrukets sammanlagda inkomster av respektive kostnader för den egentliga jordbruksdriften. Denna uppläggning av kalkylen är av stor betydelse vid ett bedömande av frågan om de erhållna resultatens innebörd och räckvidd. De sakkunniga vilja här endast i korthet anföra några synpunkter på detta spörsmål. Av kalkylens karaktär av totalkalkyl för hela jordbruket följer, att den inre omsättningen inom jordbruket icke medtages i densamma. Vad vissa jordbrukare sålt till respektive köpt från andra jordbrukare av exempelvis hö, halm eller andra fodermedel ingår sålunda icke i beräkningarna. Däremot inräknas bland inkomsterna även värdet av jordbrukarnas egen förbrukning av hemmaproducerade livsmedel (t. ex. brödsäd, mjölk och slaktdjur). Häremot svarar att bland kostnaderna upptages lön icke endast åt den anställda arbetskraften utan även åt jordbrukarna själva och deras i arbetet deltagande familjemedlemmar. Likaså ingår bland kostnaderna ränta icke endast på det upplånade utan även på det av jordbrukarna själva i jordbruksföretaget investerade kapitalet. Denna uppläggning av beräkningarna medför givetvis, att de olikheter i fråga om den ekonomiska utvecklingen, som kunna föreligga såväl mellan

19 jordbruk i olika delar av landet som mellan jordbruk av olika storlek eller produktionsinriktning, icke komma till uttryck i beräkningsresultaten. Dessa angiva sålunda endast ett genomsnitt för jordbruket i dess helhet. Vissa jordbruk eller hela områden eller grupper av jordbruk kunna sålunda ha haft en gynnsammare utveckling än beräkningarna utvisa, under det att andra haft ett i motsvarande mån sämre ekonomiskt resultat. För att få kännedom om dessa avvikelser måste annat material anlitas, i första hand den jordbruksekonomiska undersökningen (Räkenskapsresultat från svenska j o r d b r u k ) . Den omständigheten, att kalkylen avser jordbruksföretagets inkomster och kostnader, bör även hållas i minnet då man bedömer innebörden av kalkylens slutresultat. Att inkomster och kostnader balansera eller att kalkylen indexmässigt sett utvisar över- eller underskott är med andra ord icke i och för sig uttryck för någon förändring i viss riktning av jordbrukarbefolkningens inkomstläge. Kalkylen kan mycket väl visa ett sämre utfall i förhållande till ett föregående år, samtidigt som jordbrukarnas inkomster i verkligheten stigit eller vice versa, nämligen om det försämrade eller förbättrade kalkylresultatet beror på en stegring respektive sänkning av arbetslönerna. Vid ett bedömande av förändringarna i den jordbrukande befolkningens inkomstläge måste sålunda, utöver eventuellt över- eller underskott i kalkylen, hänsyn tagas även till förändringarna i de löne- och räntebelopp, som i kalkylen tillgodoförts jordbrukarna själva. Beräkningarna avse jordbrukets inkomster och kostnader, endast i den mån dessa härröra från den egentliga jordbruksdriften. Jordbrukets inkomster av försålda skogsprodukter äro sålunda icke medtagna, liksom ej heller kostnaderna för det egentliga skogsarbetet. Ej heller inkomster av körslor för andra ändamål än jordbruksdriften äro medtagna. Beträffande dessa inkomstposter gäller emellertid, att de mot desamma svarande kostnaderna i viss utsträckning ingå i beräkningarna. Sålunda ingå exempelvis kostnaderna för de hästar och delvis även redskap, som begagnas vid skogskörslorna. Denna uppläggning av beräkningarna innebär, att man strävat efter att renodla de ekonomiska förändringar, som äga samband med själva jordbruksdriften. Då denna i stor utsträckning bedrives i nära samband med bl. a. skogsbruk, innebär det valda tillvägagångssättet en viss schematisering. I fråga om de delar av landet, där skogsbruket är av större betydelse för den jordbrukande befolkningens bärgning, ge givetvis de på detta sätt erhållna resultaten av undersökningarna icke en fullt tillförlitlig belysning av de faktiska förskjutningarna i jordbrukets ekonomiska läge. Av det förhållandet, att vissa viktigare inkomstposter såsom nyss nämnts icke ingå i beräkningarna, under det att motsvarande kostnader i viss utsträckning äro medtagna, följer tydligen, att de absoluta talen för inkomster respektive kostnader icke äro jämförbara med varandra. LK-delegationen

har också vid varje beräkningstillfälle med skärpa understrukit, att inkomsterna varit mindre fullständigt redovisade än kostnaderna, varför någon direkt jämförelse dem emellan icke kunnat göras. Delegationen har ävenledes framhållit, att en sådan jämförelse försvåras redan därigenom, att betydelsefulla kostnadsposter på grund av sin natur måst redovisas i form av beräknade, delvis rätt osäkra normalkostnader, vilka från ett år till ett annat kunnat varieras endast med tillhjälp av pris- och löneindex, under det att inkomsterna, liksom vissa kostnader, beräknats direkt på grundval av uppgifter — mer eller mindre säkra — om faktiskt försålda respektive förbrukade kvantiteter. Denna bristande överensstämmelse mellan inkomst- och kostnadssidan i kalkylen har medfört att prissättningen på jordbrukets produkter icke kunnat grundas på en direkt jämförelse mellan de absoluta talen för inkomsterna respektive kostnaderna. Med hänsyn till att den ojämförligt största delen av såväl jordbrukets inkomster som dess kostnader ingå i beräkningarna har man emellertid kunnat förutsätta, att de erhållna resultaten böra vara i stort sett representativa för utvecklingen av inkomsterna respektive kostnaderna. Det kan visserligen icke anses uteslutet, att i jordbrukskalkylen icke ingående poster kunna utvisa en något annan utveckling än de som ingå i beräkningarna. Efter allt att döma är emellertid dessa posters relativa vikt synnerligen begränsad, varför dylika avvikelser icke i högre grad kunna rubba slutresultatet av beräkningarna. Större betydelse i detta hänseende torde böra tillskrivas ett par andra omständigheter, vilka komma att beröras i kapitel 2. Det kan vara lämpligt att som avslutning på detta kapitel och som bakgrund till följande kapitel ge en översikt över de i jordbrukskalkylen ingående inkomst- och kostnadsposterna. I tabell 1 redovisas jordbrukets inkomster och kostnader enligt den i augusti 1949 upprättade jordbrukskalkylen. 1 Inkomstsidans talrika poster ha för vinnande av överskådlighet förts samman i vissa huvudgrupper, medan av posterna på kostnadssidan, vilka äro fåtaligare, flertalet särredovisas. Endast »diverse förnödenheter» samt »frakter» utgöra samlingsrubriker. Vad först angår jordbrukets inkomster saknas här anledning att närmare ingå på de olika posterna. Det må endast framhållas, vilken avgörande betydelse inkomsterna av animaliska produkter ha för det svenska jordbruket. Av de totala inkomsterna 1938/39, 1 363 miljoner kronor, belöpte 1 047 miljoner kronor eller 77 procent på animalier. Motsvarande tal 1947/48 (det senaste år, för vilket uppgifterna äro definitiva) voro 2 540 respektive 2 075 miljoner kronor samt 82 procent. Vid förskjutningen mellan de berörda åren av animalieinkomsternas andel av det hela torde ej fästas allt1 Befräffande den i mars 1950 upprättade jordbrukskalkylen hänvisas till (intagen efter bilagorna).

efterskriften

21 Tabell 1. Jordbrukets inkomster oeh kostnader 1938/39 och 1947/48 miljoner kronor.

1949/50,

(Enligt den i augusti 1949 upprättade jordbrukskalkylen.) 1938/39

1947/48

1948/49 (prel.)

1949/50 (prognos)

153-9 31-7 110-3 5-9

151-1 60-4 232-7 17-4 45-8 39-5 546-9 173-2

257-3 59 9 234 0 10 0 100 8 44 6 706 6 223 8

216-4 54-6 227-1 9-4 170-5 44-6 722-6 228-9

592-8 81-0 365-8 7-4 1 047-0 100-0 1 362-7 100-0

1 170-8 196-8 672-2 34-7 2 074-5 198-1 2 621-4 192-4 — 81-1

1 280 5 193 3 701 9 12 1 2 187 8 209 0 2 894 4 212 4 — 37 1

1 306-8 173-9 699-0 4-1 2 183-8 208-6 2 906-4 213-3 — 2-2

1362 7 100-0

2 540 3

2 857 3

2 904 2

186-4

209 7

213-1

833-4 100-0

1 863-9 223-6

1 930 8 231 7

1 905-8 228-7

7-5 76-4 78-0 17-5 202-3 381-7 100-0

16-2 137-5 185-4 34-6 200-2 150-4

17 3 142 2 205 0 34 8 199 9 599 2 157 i)

17-4 143-8 216-8 34-8 199-3 612-1 160-4

13-1 66-7 98-2 20-3 198-3 100-0

41-2 131-1 151-1 41-5 364-9 184-0

54 l 141 4 156 6 42 s 394 9 199 1

62-7 160-5 164-8 42-7 430-7 217-2

27-8 1-9 171

70-4 5-1 32-4

81-2 5-7 32-4 119-3 254-9

Jordbrukets inkomster. Vegetabiliska

produkter:

Brödsäd Övrig s p a n n m å l Potatis och sockerbetor Stråfodcr Olje- o c h s p å n a d s v ä x t e r Köksväxter S u m m a vegetabiliska Animaliska

13-9 produkter ex

produkter:

Mjölk o c h m e j e r i p r o d u k t e r Ägg och slaktfjäderfä Slaktdiur Övrigt Summa animaliska

produkter Index Summa jordbruksprodukter. . Index i kreatur skåp italet

Förändringar

S u m m a inkomster Jordbrukets kostnader.

Index

Arbetskostnader I n d e x

Kapitalkostnader: Grundförbättringar Ekonomibyggnader Maskiner och r e d s k a p Elektricitet1 Räntekostnader

\ Avskrivning \ och j underhåll

Summa Kostnader

kapitalkostnader

för förnödenheter:

Index

D r i v - och s m ö r j m e d e l Handelsgödselmedel Köpfodermedel Diverse förnödenheter Summa Frakter

m. m.:

förnödenheter I n d e x

2 Frakter Mjölkkontroll Allmänna omkostnader S u m m a frakter m. m. Index S u m m a kostnader Index 1

315-7

100-0

573-9

46-8

107-9

100-0

230-6

80 0 5 (i 32 i 118 0 252 1

1 460-2 100-0

2 910-6

3 042 9

3 067-9

199-3

208 4

210-1

S t r ö m k o s t n a d e r s a m t a v s k r i v n i n g o c h und<; r h å l l a v < )rtsnät. Si.i t n ä m n c a i o s t n a d s e l e m e n t för g å r d s i n s t a l l a t i o n e r i n g å i p o s t e n ekoil o m i b y g g n åder. Ströin k o s t n a dei •nä, v i l k a n ä r m a s t ä r o a t t j ä m s t ä l l a m e d k o s t n a d e r för föi n ö d e n h e t e r, h a v i d c len a n v JIH la b e r ä k n i n g s m e t o d e n icke k u n n a t l ö s b r y t a s f r å n ö v r i g a e l k o s t n a d e r. 2 D e n s t a r k a ö k n i n g e n a v f r a k t k o s t n a d e r n a 1>eror till ] l u v u d s a k l i , l del péi a t t m j ö l k t r a n s p o r t e r n a , v i l k a v i d b ö r j a n a v p e r i o d e n v ä s e n t ligen o m b e sörjdes a v o r d b r u l car tia s j ä l v a , s u c c e s s i v t ö v e r t a g i t s a v m e j e r i e r n a o c h k o s t n a d e r n a h ä r f ö r a v d r a g i t s p å mjöl kli c v i d e r n a .

för stor vikt, eftersom år 1947 var ett dåligt skördeår och detta givetvis medförde en relativt starkare försämring av försäljningsinkomsterna av vegetabilier än av animalier. — Av jordbrukets inkomster av animalier kommo på mjölk och mejeriprodukter 57 procent 1938/39 och 56 procent 1947/48. Beträffande jordbrukets kostnader må först nämnas, att de i tabellen under rubrikerna »arbetskostnader» och »kapitalkostnader» intagna värdesummorna utom såvitt angår räntekostnaderna ha framräknats med tilllämpning av utav de sakkunniga föreslagna beräkningsmetoderna (se beträffande räntekostnaderna kapitel 5; jfr även efterskriften). Av de totala kostnaderna 1938/39 på 1 460 miljoner kronor svarade arbetskostnaderna för 833 miljoner kronor eller 57 procent. Kapitalkostnaderna svarade för 26, kostnaderna för förnödenheter för 14 och fraktkostnader m. m. för 3 procent. År 1947/48 hade totalkostnaderna stigit till 2 911 miljoner kronor eller med 99 procent, medan arbetskostnaderna hade ökat till 1 864 miljoner kronor eller med 124 procent. De fyra kostnadshuvudgruppernas andel av totalkostnaderna utgjorde samma år respektive 64, 20, 12 och 4 procent. Arbetskostnaderna, vilka redan under basåret 1938/39 svarade för över halva kostnadssumman, ha, som framgår av de anförda uppgifterna, med åren kommit att intaga en alltmer framträdande plats bland jordbrukets kostnader. Det är under sådana omständigheter naturligt, att sättet för dessa kostnaders beräkning måste tilldraga sig speciellt intresse vid arbetet med jordbrukskalkylen.

Kapitel 2. Jordbrukskalkylens uppläggning, särskilt med hänsyn till den inom jordbruket pågående rationaliseringen. Utredningens syfte och omfattning. Arbetskostnadsberäkningarna

i jordbrukskalkylen.

Utredningsupp-

dragets bakgrund. I kapitel 6 av betänkandet lämna de sakkunniga en redogörelse för förutvarande beräkningsgrunder för arbetskostnaderna i jordbrukskalkylen samt för de sakkunnigas undersökningar på området. För förståelsen av det som följer i detta kapitel synes det emellertid erforderligt att här i korthet redogöra för vissa principer som tillämpas vid arbetskostnadsberäkningarna. Beräkningarna av jordbrukets arbetskostnader innehålla två huvudmoment, nämligen fastställandet för det första av jordbrukets arbetsvolym och för det andra av de genomsnittliga timlönerna. Det senare momentet kan i detta sammanhang förbigås. Den omständigheten att jordbrukskalkylen såsom i kapitel 1 omtalats i princip omfattar endast inkomsterna av respektive kostnaderna för den egentliga jordbruksdriften har varit av stor betydelse även för uppläggningen av de i densamma ingående arbetskostnadsberäkningarna. På grund härav är det nämligen icke möjligt att direkt beräkna jordbrukets arbetskostnader med ledning av befolkningsstatistikens uppgifter om antalet yrkesutövare inom jordbruket. En stor del av den jordbrukande befolkningen utför nämligen i större eller mindre utsträckning arbete vid sidan av den egentliga jordbruksdriften, t. ex. skogsarbete och körslor. Detta innebär, att man skulle komma upp till en alltför hög lönesumma, om alla yrkesutövare inom jordbruket tillgodoräknades full lön från enbart denna näring. Befolkningsstatistikens yrkesuppgifter ge icke någon vägledning för en uppdelning av jordbrukets arbetskraft på den egentliga lanthushållningen och andra sysselsättningar. Det har därför varit nödvändigt att på annan väg än genom befolkningsstatistiken söka få ett mått på arbetsförbrukningen och därmed på arbetskostnaderna inom den egentliga jordbruksdriften. Den huvudkälla, som kommit till användning vid beräkningarna av arbetskraftsvolymens absoluta storlek inom jordbruket, har varit den jordbruksekonomiska undersökningen (Räkenskapsresultat från svenska jord-

24 bruk). På grundval av uppgifter om arbetsförbrukningen per hektar åkerjord framkomna vid denna undersökning har det varit möjligt att med tillämpning av ett uppräkningsförfarande beräkna den totala arbetsvolymen inom jordbruket. Härvid har arbetsinsatsen av jordbrukarna själva och inom lantbruket medhjälpande familjemedlemmar beaktats på samma sätt som arbete utfört av lejda arbetare. Av särskilt intresse med hänsyn till de sakkunnigas utredningsuppdrag är frågan, huruvida och på vad sätt man vid kalkylberäkningarna borde taga hänsyn till den sedan lång tid pågående utflyttningen av arbetskraft från jordbruket till andra näringar. Redan år 1941 togs denna fråga upp till prövning. På grundval av vissa då företagna undersökningar kalkylerades med en nedgång av arbetskraftsvolymen med 1 procent per år räknat från år 1938/39. Denna beräkningsmetod motiverades med att de föregående årens mekanisering inom jordbruket medfört en viss nedgång i det totala arbetarantalet. I samband med den granskning av kalkylen, som verkställdes av 1942 års jordbrukskommitté genom dess 1 :a delegation, företogos också vissa undersökningar rörande förändringarna i arbetskraftsåtgången inom jordbruket. Då de första resultaten av dessa undersökningar syntes ge vid handen, att minskningen i arbetarantalet under de första krigsåren snarast varit större än vad LK-delegationen räknat med, upptogos i anslutning till denna granskning två alternativ för den årliga minskningen i arbetskraftsvolymen, nämligen dels 1 procent, dels 1-5 procent. Då fortsatta undersökningar sedermera syntes visa, att skäl icke förelåg för ett antagande av en större årlig minskning av arbetskraftsåtgången än 1 procent, medtogs emellertid i fortsättningen endast detta sistnämnda alternativ i beräkningarna. I detta sammanhang kan också erinras om att LKdelegationen år 1945 lät verkställa vissa särskilda utredningar för att belysa nu ifrågavarande spörsmål. De därvid erhållna resultaten syntes ge vid handen, att den av delegationen beräknade minskningen av arbetsvolymen med 1 procent årligen på ett i stort sett riktigt sätt återgav den faktiska utvecklingen av jordbrukets arbetsvolym. De undersökningar, som nu berörts, togo samtliga sikte på att klarlägga frågan, huruvida minskningen av jordbrukets arbetskraftsvolym i kalkylen på ett riktigt sätt avspeglade den faktiska utvecklingen. Sedermera försköts emellertid frågeställningen till att närmast gälla spörsmålet, huruvida en minskning av arbetskrafts volymen inom jordbruket, även om densamma kunde statistiskt fastställas, i och för sig borde vara tillräckligt skäl för att i jordbrukskalkylen göra ett däremot svarande avdrag å arbetskostnadsposten. Frågan fördes fram av Riksförbundet landsbygdens folk vid behandlingen av jordbrukskalkylen för året 1945/46. Förbundet yrkade i en framställning 1 bl. a., att avdraget i arbetskostnadsposten icke vidare borde göras. Vid en extra omräkning av jordbrukskalkylen för 1945/46, 1

Kungl. Maj:ts prop. 303/1945, sid. 47 och 61.

25 som företogs i januari 1946, blev frågan ånyo föremål för diskussion. Av ett uttalande, som då vid sammanträde med livsmedelskommissionens råd gjordes av herr Liedberg m. fl. jordbrukarrepresentanter, framgick, att man på jordbrukarhåll tänkte sig att den minskning av löneklyftan mellan jordbruket och övriga näringsgrenar, som ingick som ett led i målsättningen för jordbrukspolitiken, skulle möjliggöras bl. a. genom att man i jordbrukskalkylen icke gjorde något avdrag motsvarande arbetskraftsvolymens minskning. Vid behandlingen inom 1942 års jordbrukskommitté av den för produktionsåret 1946/47 uppgjorda inkomst- och kostnadskalkylen uttalade vidare ordföranden i RLF herr Ekström med instämmande av riksdagsmannen Emil Gustafson, att man från jordbrukets sida i fortsättningen icke borde godtaga metoden att räkna med 1 procents årlig minskning av jordbrukets arbetskraftsvolym. Vid samma tillfälle uttalade riksdagsmannen Wald. Svensson, att den rationaliseringsvinst, som kunde uppstå genom minskad arbetskraftsvolym i lanthushållningen, borde av jordbruket få utnyttjas för lönehöjningar, till dess den av riksdagen förordade höjningen av arbetsinkomsten inom jordbruket hunnit genomföras. 1 Vid den förut omnämnda överenskommelsen om vissa riktlinjer för prissättningen på jordbruksprodukter, som därefter träffades den 13 mars 1946, uttalades, att »frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader jämte de spörsmål, som äga samband därmed», skulle göras till föremål för en förutsättningslös utredning genom särskilda av Kungl. Maj :t tillkallade sakkunniga. Den här föreliggande utredningen grundar sig sålunda närmast på detta uttalande. Kungl. Maj :ts bemyndigande att företaga en utredning i frågan är daterat den 24 maj 1946.

Några principiella

synpunkter på jordbrukskalkylens

uppläggning.

Sedan bakgrunden till det givna utredningsuppdraget sålunda i korthet skisserats, framlägga de sakkunniga i det följande några principiella synpunkter på jordbrukskalkylens uppläggning. Avsikten härmed är att ge ytterligare underlag för bedömningen av innebörden och räckvidden av utredningsuppdraget. Det har i början av kapitel 1 framhållits, att jordbrukskalkylen ursprungligen bygger på ett i april 1940 upprättat index över jordbrukets inkomster och kostnader med fast volymbas. Vägningstal utgjorde de kvantiteter av olika produkter och produktionsmedel, som jordbruket försålt respektive förbrukat i genomsnitt under treårsperioden 1935—1937. Indexet redovisade förskjutningar i jordbrukets inkomster och kostnader, endast i den mån dessa förorsakades av ändrade priser, löner och räntesatser. Det dåliga skördeutfallet det första krigsåret 1940 nödvändiggjorde emellertid, såsom likaledes omnämnts i kapitel 1, att man även beaktade de volymmässiga 1

Kungl. Maj:ts prop. 267/1946, sid. 43.

26 förändringarna i jordbruksproduktionen. Motsvarande blev även fallet med produktionsförnödenheter, då den av kriget förorsakade avspärrningen från utlandet minskade tillgången på dylika såsom gödselmedel, kraftfoder, traktorer och drivmedel för dessa senare m. m. samtidigt som ersättningsmedel trädde i dessas ställe. Den fortlöpande nedgången av jordbruksbefolkningens numerär och den av främst mekaniseringen möjliggjorda arbetskraftsbesparingen föranledde år 1941 att man även räknade med en minskning av arbetskraftsförbrukningen. Med dessa omläggningar hade beräkningarnas karaktär blivit en helt annan än den ursprungliga. Förhållandet kan uttryckas så, att det på fasta kvantiteter byggda systemet hade ersatts med ett rörligt system, vid vilket togs hänsyn till volymmässiga förändringar. Beaktandet av produktionsminskningen under de första krigsåren (liksom år 1947) var ofrånkomlig. Å andra sidan har, när produktionen sedermera åter ökats, kalkylen avspeglat jämväl detta. Även den växlande förbrukningen av produktionsförnöden^ heter har beaktats. Med den uppläggning jordbrukskalkylen erhållit har det problemkomplex, som sammanhänger med ett riktigt angivande av volymförändringarna för produkter och produktionsmedel, kommit att framstå som mycket betydelsefullt. De volymförändringar, som förekomma på jordbrukets inkomst- respektive kostnadssida, bestå icke endast i att produktionen av olika alster visa årliga fluktuationer på grund av väderleksförhållanden eller andra yttre betingelser eller i att användningen av produktionsmedel på grund av yttre förhållanden eller av andra orsaker växlar från år till år. Samtidigt med dessa av yttre omständigheter beroende variationer förekomma nämligen ständigt försiggående förskjutningar i proportionerna mellan produktionen av olika slag av jordbruksalster respektive användningen av olika produktionsmedel för jordbrukets behov. Dessa senare förändringar innebära en fortlöpande anpassning med hänsyn till den relativa lönsamheten. Förskjutningarna innebära framförallt dels en utvidgning av produktionsgrenar, som löna sig väl, ofta på andra grenars bekostnad, dels en ersättning i den mån så kan ske av ett produktionsmedel med ett annat, nämligen om det senare ger samma nytta för en lägre kostnad. Förändringar av detta slag, på vilket det senaste årtiondet ger ovanligt rika exempel, ha ett nära inbördes sammanhang. Över huvud kan icke företagas någon förändring i produktionens storlek eller i användningen av de produktionsmedel, som omfattas av jordbrukskalkylen, utan att detta utövar inverkan på någon annan eller några andra av de faktorer, som ingå i densamma. Det ligger därför i denna kalkyls natur, att man, om volymförändringarna beaktas på det ena området, även måste göra det på andra områden. Kalkylen kommer eljest att giva en felaktig bild av utvecklingen och av förhållandel mellan inkomster och kostnader. Särskilt viktigt är det att u p p m ä r k s a m m a förskjutningar mellan olika slag av kostnader, enär dessa förskjutningar

27 äro ett utslag av de långsiktiga rationaliseringsåtgärderna. Då vid i stort sett oförändrad produktionsvolym användningen av ett produktionsmedel i regel icke kan begränsas till sin volym utan att användningen av ett annat utvidgas, är det uppenbarligen felaktigt att beakta den förra förändringen utan att också samtidigt beakta den senare. Det behöver knappast framhållas, att mätandet och återgivandet av berörda volymförskjutningar på ett riktigt sätt i kalkylen utgör en svår och vansklig uppgift. I fråga om inkomsterna ter sig problemet någorlunda enkelt, då man till stöd för beräkningarna har med jämna intervaller återkommande arealinventeringar och kreatursräkningar samt vidare årlig skördestatistik och fortlöpande omsättningsstatistik. Avgörande för säkerheten i inkomstberäkningarna är den nämnda statistikens tillförlitlighet samt, vid uppgörandet av prognoser, möjligheterna att förutsäga produktionsutvecklingen. På kostnadssidan föreligga, såsom redan berörts i kapitel 1, i viss mån större svårigheter, delvis på grund av att det statistiska underlaget är mera bristfälligt men lika mycket av andra skäl. Här tillstöta nämligen problemen om beräkningen och fördelningen på olika år av kostnader för produktionsmedel av mera varaktig karaktär såsom byggnader och andra anläggningar samt maskiner, ävensom angående värderingen av lantbrukskapitalet och beräknandet av ränta å detta. Även om beräkningarna av jordbrukets inkomster på många punkter äro både invecklade och omfattande gäller i stort sett att de icke erbjuda samma vanskligheter på det principiella planet som beräkningarna av de viktigare kostnadsposterna. Man har i jordbrukskalkylen, såsom förut nämnts, beaktat förändringarna av framkomna produktmängder och av /örnörfenhe/sanvändningen. Likaså har man sökt taga en riktig hänsyn till förändringarna i arbetskraftsvolymen, även om detta skett på ett schematiskt sätt. Förändringarna i maskinanvändningen skulle i princip beaktas, men — på grund av bristfällig statistik — har volymen hållits oförändrad, vilket man dock sökt i görlig mån kompensera på annat sätt. Byggnadsvolymen och grundförbättringsvolymen ha hållits oförändrade, något som ansetts motsvara verkliga förhållandet i förra fallet men däremot icke vad grundförbättringarna angår. Kapitalvolymen, å vilken ränta beräknas, har likaså i huvudsak hållits oförändrad (jfr dock det följande). Allt vad nyss sagts hänför sig närmast till läget vid den tidpunkt, då de sakkunniga påbörjade sitt arbete. Såsom har framgått av det anförda funnos vid nämnda tidpunkt vissa luckor i fråga om fo/j/mredovisningen på jordbrukskalkylens kostnadssida. Att volymförändringarna icke fullständigt beaktades motiverades — åtminstone i en del fall — med att någon större förskjutning uti dessa fall icke ansågs äga rum under krigsåren, varför man vid beräkningen av kostnaderna för ifrågavarande kapitalföremål ansåg sig kunna räkna med förkrigsvolymen. Det är dock uppenbart, att detta sakligt sett redan från början utgjort en brist i beräkningarna,

28 eftersom förändringarna beaktats i andra fall. Sedan kriget upphört och de återhållande moment i fråga om investeringsverksamheten, som detta medfört, så småningom minskats, ha de antydda bristerna blivit alltmera iögonfallande. Med varje år som förflutit sedan jordbrukskalkylens basår har det synts allt angelägnare att avhjälpa de ifrågavarande bristerna i kalkylen. Även i annat avseende ha förändringarna till större delen icke beaktats, nämligen beträffande kapitalföremålens värde, något som sammanhänger med de principer, som skolat tillämpas enligt regierna för priskontrollen. Detta gäller dels beträffande avskrivningen av varaktiga kapitalföremål (grundförbättringar, ekonomibyggnader samt maskiner och redskap) dels beräkningen av räntekostnaderna. I dessa fall har man, undantagandes vid avskrivning av maskiner, utgått från förkrigstidens värden. Fr. o. m. år 1945 tillfördes räntekostnadsposten visserligen ett belopp av 10 miljoner kronor, men detta tillägg motiverades med sedan basåret företagna investeringsökningar. I nu berörda avseende får beaktas att, även i de fall kapitalföremålens volym icke ändrats, kapitalets värde ändock ändrats på grund av att äldre kapitalföremål delvis måst ersättas med nya, vilka fått anskaffas till ett förhöjt pris. Detta har föranlett en ökning av avskrivningsoch räntekostnaderna för jordbruket. Nu berörda förhållanden, som inneburit en skevhet i beräkningarna, ha vid olika tillfällen påtalats. Man har härvid kunnat hänvisa till att det i kalkylen räknats med en viss minskning i arbetskraftsvolymen, medan ökningen beträffande vissa andra produktionsmedel, som möjliggjorde arbetskraftsbesparingen, icke eller endast delvis beaktades. Förfaringssättet att i beräkningarna beakta den fortlöpande minskningen av arbetskraftsvolymen har emellertid — alldeles bortsett från meningsskiljaktigheter beträffande denna nedgångs verkliga storlek — även angripits från andra utgångspunkter. Vad som här åsyftas har berörts i det inledande avsnittet av detta kapitel och skall bli föremål för ytterligare behandling i närmast efterföljande avsnitt av kapitlet (»Rationaliseringen inom jordbruket och sambandet mellan arbets- och kapitalkostnader»). Som avslutning till förevarande kapitelavsnitt skola beröras ytterligare några omständigheter, som ha avseende på den volymmässiga redovisningen i jordbrukskalkylen. Såsom i kapitel 1 framhållits har det icke varit möjligt att vid kalkylberäkningarna medtaga samtliga de inkomst- och kostnadsposter, som komma på jordbruksdriften. Kostnadsredovisningen är något fullständigare än inkomstredovisningen, vilket i och för sig dock icke har någon större betydelse, blott man, såsom också sker, använder jordbrukskalkylen såsom mätare allenast av den relativa utvecklingen av jordbrukets inkomster respektive kostnader. En viktig förutsättning för att kalkylen skall ge ett rättvisande resultat är tydligen att någon nämnvärd förskjutning mellan i densamma ingående respektive icke ingående poster

29 icke äger rum. Om exempelvis en i kalkylen icke ingående inkomstpost ökar i betydelse genom en förändring i jordbruksproduktionens inriktning, kommer detta att medföra en förskjutning i förhållandet mellan kalkylens inkomstsida och dess kostnadssida. En dylik utveckling innebär nämligen, att en ökad del av de på kalkylens kostnadssida redovisade produktionsmedlen användes för att framställa produkter, som icke medräknats på inkomstsidan. Betydelsefullast torde den missvisning i kalkylen ha varit, som berott på att inkomsterna av den fältmässiga odlingen av köksväxter icke beaktats. Denna odling erhöll under krigsåren en icke oväsentligt ökad omfattning. Detta har ur nu ifrågavarande synpunkt inneburit, bland annat, att en ökad andel av jordbrukets arbetskraft samt av olika produktionsmedel såsom konstgödsel, maskiner, drivmedel e t c , kommit att tagas i anspråk för denna produktion. Det har emellertid av praktiska skäl icke varit möjligt att från dessa poster på kalkylens kostnadssida frånskilja de delar, som belöpte sig på köksväxtodlingen. En i förhållande till basåret ökad andel av dessa på kostnadssidan redovisade produktionsmedel har sålunda kommit att användas för en produktion, som icke redovisats på inkomstsidan. Liknande problem, ehuru av allt att döma av mindre storleksordning, föreligga även på andra punkter i kalkylen. Som i kapitel 1 nämnts ha inkomsterna av skogsbruk och körslor icke inräknats i kalkylen. I princip ingå i densamma icke heller kostnaderna för skogsbruket liksom icke heller större delen av kostnaderna för körslor utanför det egentliga jordbruket. Det föreligger emellertid stora svårigheter att på kostnadssidan göra en klar gränsdragning mellan den egentliga jordbruksdriften och dessa binäringar. Detta gäller bland annat om kostnaderna för maskiner och redskap. De sakkunniga ha emellertid strävat efter att så långt det tillgängliga materialet medgivit genomföra en dylik gränsdragning vid beräkningen av nyssnämnda inkomstpost.

Rationaliseringen

i n o m jordbruket och sambandet mellan arbetsoch kapitalkostnader.

Ordet rationalisering kan ges växlande innebörd utan att man direkt kommer i konflikt med förekommande språkbruk. Så använde exempelvis 1942 års jordbrukskommitté ordet rationalisering i en mycket vid bemärkelse, när den vid uppgörandet av sitt program för den s. a. s. tekniska sidan av den svenska jordbrukspolitiken uppställde termerna yttre rationalisering, inre rationalisering samt driftsrationalisering. Begreppet ges emellertid ofta en snävare innebörd och användes ej sällan liktydigt med ordet mekanisering, d. v. s. åtgärder av direkt arbetsbesparande natur. De sakkunniga ha icke ansett det erforderligt att närmare precisera vad

30 som skall innefattas i begreppet rationalisering. Med hänsyn till vad som förevarit i samband med behandlingen av jordbrukskalkylen våren 1945 och våren efterföljande år och för vilket redogjorts i det inledande avsnittet till detta kapitel, ha de sakkunniga emellertid funnit det nödvändigt att närmare klargöra vad som skall förstås med begreppet rationaliseringsvinst. Av praktiska skäl begränsas diskussionen närmast till att avse den rationalisering, som ernås genom ökad maskinanvändning och möjliggör friställande av arbetskraft (»mekaniseringen»). Syftet med en ökad användning av arbetsbesparande maskiner inom jordbruket såväl som inom andra näringsgrenar torde normalt vara att få till stånd en minskning av produktionskostnaderna per produktenhet. Vid ett bedömande av lönsamheten av viss åtgärd har man, vid oförändrad produktmängd, att mot varandra väga å ena sidan den genom minskningen av arbetarantalet uppkomna besparingen och å andra sidan de nya eller ökade kostnader, som den företagna mekaniseringen för med sig. Mekaniseringen lönar sig tydligen endast under förutsättning att de genom densamma vunna kostnadsbesparingarna överstiga kostnadsökningarna. Vinsten motsvarar sålunda skillnaden mellan arbetskostnadsbesparingen å ena sidan och ökningen av maskin- och kapitalkostnaderna å andra sidan. Sammanhangen torde kunna belysas genom följande schematiska räkneexempel. I. Utgångsläge. Kostnader:

Inkomster:

10 arbetare å 3 000 kr 30 000 kr Maskin- o. kapitalkostnader . . . . 20 000 » Förnödenheter m. m 25 000 » Summa 75 000 kr

Försålda produkter m. m

75 000

kr

Summa 75 000

kr

II. Efter viss m e k a n i s e r i n g . (Oförändrad avkastning samt oförändrade priser och löner.) Kostnader: 9 arbetare å 3 000 kr 27 000 kr Maskin- och k a p i t a l k o s t n a d e r . . . . 22 000 » Förnödenheter m. m 25 000 » Summa 74 000 kr

Inkomster: Försålda produkter m. m

75 000

kr

Summa 75 000

kr

Exemplet är, som redan framhållits, ytterst schematiskt, och de anförda siffrorna göra ej anspråk på att riktigt avspegla de faktiska proportionerna mellan olika kostnadselement. Detta är emellertid i detta sammanhang utan betydelse. Vad här skulle visas är blott, att rationaliseringsvinsten endast kan uppfattas såsom differensen mellan å ena sidan arbetskostnadsbesparingen och å andra sidan ökningen av maskin- och kapitalkostnaderna. Vad nu sagts gäller tydligen alla former av rationalisering. Kostnaderna

31 för en viss åtgärd få vägas mot den sänkning av andra kostnader eller den ökning av inkomsterna, som åtgärden i fråga medför. »Rationaliseringsvinsten» i samband med en ökad konstgödselanvändning består sålunda av det belopp, varmed värdet av den uppnådda skördeökningen överstiger kostnadsökningen för konstgödseln (inklusive kostnaderna för dess utspridning) samt för tillvaratagandet av skörden. De ekonomiska verkningarna av en rationaliseringsåtgärd, vare sig den som i det anförda exemplet har avseende på jordbruket eller om den försiggår inom en annan näringsgren, komma givetvis att ställa sig olika, beroende på förhandenvarande betingelser. Helt allmänt gäller, att rationaliseringsvinsten kan komma att tillföras antingen konsumenterna i form av lägre priser eller den producerande näringsgrenen i form av ökat »netto». (Frågan om rationaliseringsvinsternas, »nettots», fördelning mellan företagare och arbetare torde här icke behöva behandlas.) Hur fördelningen i det enskilda fallet kommer att gestalta sig, beror vid fullt fri prisbildning bl. a. på konkurrensförhållandena. Vid fri konkurrens kommer tydligen rationaliseringsvinsten under förutsättning av oförändrat löneläge i övrigt att till väsentlig del tillfalla konsumenterna i form av lägre varupriser än som eljest varit möjliga, medan däremot vid en mer eller mindre monopolistisk prisbildning den producerande näringsgrenen har större möjligheter att tillgodogöra sig rationaliseringsvinsten. Såsom tidigare i detta kapitel framhållits har det i vissa sammanhang gjorts gällande, att minskningen i arbetarantalet inom jordbruket icke vidare borde tagas i betraktande vid upprättandet av kostnadskalkylen. Skulle denna uppfattning godkännas, komme det förut anförda räkneexemplet att gestalta sig på följande sätt (utgångsläget är detsamma sorn förut, varför de nedan anförda siffrorna endast avse förhållandena efter mekaniseringen). Kostnader: 9 arbetare å 3 000 kr 27 000 kr Maskin- och kapitalkostnader.... 22 000 » Förnödenheter m. m 25 000 » Summa 74 000 kr

Inkomster: Försålda produkter m. m

75 000 kr

Summa 75 000 kr

1 kalkylen kvarstående bortrationaliserad arbetskraft 3 000 kr Kalkylmässig kostnad 77 000 kr

I kalkylen skulle sålunda uppkomma ett underskott av 2 000 kronor, trots att de faktiska kostnaderna sjunkit med 1 000 kronor och inkomsterna äro oförändrade. I stället för en verklig förbättring av det ekonomiska resultatet med 1 000 kronor skulle redovisas en skenbar försämring med 2 000 kronor. Denna skulle få utjämnas genom en höjning av priserna. Vid påföljande kalkyl skulle, under förutsättning av oförändrat skördeutfall och ytterligare fortgående rationalisering, samma situation uppkomma.

32 De sakkunniga ha för sin del icke kunnat finna en dylik kalkylmetod tillfredsställande. Till stöd för denna uppfattning kunna bl. a. följande skäl anföras. Därest den arbetskraft, som ersatts genom ökad användning av maskiner, fortfarande skall medräknas i kalkylen, uppkommer frågan, vilken tidpunkt man skall utgå ifrån. Jordbrukets rationalisering har karaktären av en i stort sett kontinuerligt fortskridande process, även om takten i utvecklingen varit olika snabb under olika perioder, och en genom rationaliseringen möjliggjord minskning av jordbruksbefolkningen har ägt rum sedan lång tid tillbaka. Varje val av en viss tidpunkt, efter vilken arbetskraftsvolymen skall hållas oförändrad i jordbrukskalkylen, blir under sådana förhållanden godtyckligt. Vid en dylik kalkylmetod skulle vidare konsekvensen påfordra att motsvarande tillvägagångssätt tillämpades på andra punkter i kalkylen. Mekaniseringen och den i samband därmed minskade arbetskraftsanvändningen utgör nämligen såsom redan framhållits endast en sida av den inom jordbruket fortgående rationaliseringsprocessen. Det lär knappast föreligga starkare skäl att beträffande denna form av rationalisering underlåta att i kalkylen beakta dess verkningar än att tillämpa samma metod beträffande andra former av rationalisering. De sakkunniga ha med detta i första hand tagit avstånd från tanken, att jordbruket via kalkylen skulle tillföras vad man kan kalla bruttovinsten av rationaliseringsåtgärder, något som skulle bliva fallet, om man i kalkylen väl medtoge kostnaderna för men ej resultatet av vidtagna åtgärder. Något annorlunda ställer sig saken, om man ifrågasätter att nettovinsten (d. v. s. effekten minus kostnaderna) av rationaliseringsåtgärden skulle kvarstå i kalkylen och direkt komma jordbruket till godo. I princip skulle detta kunna godtagas. I praktiken torde det emellertid icke vara möjligt att i beräkningar av detta slag fastställa storleken av nämnda nettovinst. För att tillgodose det ifrågavarande önskemålet bleve man därför hänvisad till ett beräkningsförfarande, där inan underläte att medtaga såväl kostnadssom inkomstförändringar, vilka vore beroende av vidtagna rationaliseringsåtgärder. Detta skulle innebära en kalkyl med fasta kvantiteter. De rationaliseringsvinster, som uppkommit, skulle därvid komma att ligga dolda i kalkylens resultat, och det finge ankomma på arbetsmarknadens parter att söka bedöma dess storlek och de löneförhöjningar, den kunde möjliggöra. (Detta överensstämmer också med vissa uttalanden av 1942 års jordbrukskommitté.) Det kan ifrågasättas om ett dylikt förfarande skulle vara till fördel för jordbruket. I varje fall skulle kalkylen i sådant fall icke ge en riktig bild av den faktiska utvecklingen, något som enligt de sakkunnigas uppfattning utgör dess egentliga uppgift. De sakkunniga begränsa sig därför till att granska jordbrukskalkylen sådan den hittills varit konstruerad med rörliga kvantiteter på såväl inkomst- som kostnadssidan.

33 Utredningens syfte och omfattning. De sakkunnigas uppgift har enligt utredningsuppdraget varit att »verkställa utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader jämte de spörsmål, som äga samband därmed». Några särskilda direktiv för utredningsarbetet utöver vad som angivits med de citerade orden ha icke meddelats. Sedda mot bakgrunden av den förut omnämnda överenskommelsen av den 13 mars 1946 mellan regeringen och representanter för jordbrukets organisationer angående prissättningen på jordbrukets produkter ha syftet med och räckvidden av utredningsuppdraget ändock varit i huvudsak givna. Eftersom prissättningen på jordbrukets produkter grundas på jordbrukskalkylen, ha de sakkunniga ansett utredningsarbetet böra begränsas till i denna kalkyl använda beräkningsmetoder. Denna begränsning är viktig. Den utesluter en tolkning, som, om man icke känner till utredningsuppdragets bakgrund, ligger nära till hands, nämligen att avsikten med utredningen skulle vara att belysa det funktionella sambandet mellan rationaliseringsåtgärder på jordbrukets område och arbetsförbrukningen inom näringen. (Jfr uttrycket »rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader».) Denna sida av rationaliseringsprocessen, alltså orsakssammanhangen, ha de sakkunniga ansett falla utanför utredningsuppdraget. Jordbrukskalkylen ger ej och behöver ej heller redovisa dessa orsakssammanhang. Däremot är det av stor betydelse för att jordbrukskalkylen skall kunna tjäna som underlag för viktiga prisöverväganden att densamma ger ett riktigt uttryck för resultaten av rationaliseringsprocessen. För att dessa resultat skola fångas in i jordbrukskalkylen är det uppenbarligen av yttersta vikt att varje inkomst- och kostnadspost beräknas med hänsynstagande till skeende förändringar såväl i fråga om priser som kvantiteter. I detta sammanhang är den fo/j/mmässiga utvecklingen främst av intresse. Vad beträffar jordbrukets i n k o m s t e r beräknades dessa redan vid tidpunkten för utredningsarbetets början under nöjaktigt hänsynstagande till volym förändringar i produktionen. Någon principiell anledning att förfara på annat sätt har icke funnits och förefintligt statistiskt material har också medgivit en som de sakkunniga anse i stort sett tillfredsställande ordning för inkomsternas beräkning (detaljer i beräkningarna kunna givetvis diskuteras). Med hänsyn till vad förut framhållits i detta kapitel om vikten av största möjliga fullständighet i beräkningarna ha de sakkunniga ansett det k u n n a väl förenas med syftet för utredningen att företaga en undersökning rörande den fältmässiga odlingen av köksväxter. Beräkningar av inkomsterna av denna odling ha på de sakkunnigas förslag införts i kalkylen. Härigenom har en bättre anpassning mellan inkomst- och kostnadsberäkningarna åstadkommits. Utredningsuppdraget avser emellertid framförallt jordbrukets k o s t n a3—917293

34 d e r i kalkylen. När utredningsarbetet påbörjades voro kapitalkostnaderna som förut nämnts på vissa punkter bristfälligt redovisade i kalkylen. I fråga om kostnader för förnödenheter gällde däremot i huvudsak detsamma som nyss sagts beträffande inkomsterna, nämligen att de beräknades enligt i stort sett nöjaktiga grunder. Volymförskjutningar i kapitalkostnaderna beaktades däremot ej, även där detta principiellt bort ske med hänsyn till »rationaliseringsavdraget» i arbetskostnadsposten. De sakkunniga ha av skäl, som närmare utvecklats förut i detta kapitel, funnit det vara angeläget att söka finna metoder för att fastställa de kvantitativa förskjutningarna i jordbrukets användning av varaktiga produktionsmedel (kapitalföremål) och ha därför företagit undersökningar rörande jordbrukets kapitalkostnader (kostnaderna för grundförbättringar, ekonomibyggnader, elektricitet, maskiner och redskap samt räntekostnaderna). De sakkunniga ha framlagt förslag rörande beräkningarnas fortsatta utförande allteftersom deras undersökningar förelegat i sådant skick, att de ansetts kunna användas vid det löpande arbetet med jordbrukskalkylen. Av de sakkunniga föreslagna beräkningsmetoder ha successivt fr. o. m. våren 1947 vunnit tillämpning i kalkylen. Vid dessa undersökningar av jordbrukets kapitalkostnader ha de sakkunniga sökt att beakta jämväl de kostnadsförändringar, som förorsakats av det senaste årtiondets prisutveckling. Vad angår jordbruksprodukter samt förnödenheter för jordbrukets behov har det ej inneburit något problem av principiell art att beakta prisfluktuationerna och dessa ha också redan tidigare följts. Beträffande kapitalkostnaderna är saken mera komplicerad, vilket sammanhänger med att man här har att taga hänsyn till vissa vid den statliga priskontrollen tillämpade regler. Beträffande detta spörsmål hänvisas till kapitel 3 av föreliggande betänkande. Med hänsyn till bakgrunden till utredningsuppdraget samt direktiven för detsamma får frågan om arbetskostnadernas beräkning och beaktande i jordbrukskalkylen betraktas som de sakkunnigas viktigaste arbetsuppgift. Det är i förevarande sammanhang icke behövligt att närmare ingå på de undersökningar som utförts rörande jordbrukets arbetskostnader. För dessa redogöres på andra ställen i betänkandet. I stället torde i anslutning till den diskussion, som förts i närmast föregående avsnitt av kapitlet, den frågan beröras, huruvida det kan anses riktigt att som ifrågasatts underlåta att vid kalkylberäkningarna göra avdrag för den till följd av rationaliseringen uppkomna minskningen av arbetskraftsvolymen. Under hänvisning till och med stöd av den diskussion som i det föregående förts angående begreppet rationaliseringsvinst vilja de sakkunniga uttala, att de anse det riktigast att vid de fortsatta arbetskostnadsberäkningarna liksom hittills taga hänsyn till den fortgående minskningen av jordbrukets arbetsvolym och den därmed följande kostnadsbesparingen för näringen. De sakkunniga vilja i detta sammanhang framhålla, att den utjämning av löne-

35 klyftan mellan jordbruket och andra näringar, vilken satts som mål för den svenska jordbrukspolitiken på längre sikt, icke bör ske genom att kalkylens arbetskostnadspost tillföres en faktor främmande för jordbrukskalkylens syfte och konstruktion. De sakkunniga anse det ligga utanför utredningsuppdragets ram att ingå på frågan, på vad sätt löneklyftan mellan jordbruket och andra näringsgrenar skall utjämnas. De sakkunniga äro av den uppfattningen, att kalkylen i fortsättningen liksom hittills bör ha karaktären av en företagen utredning rörande faktiskt skedd samt väntad utveckling av jordbrukets inkomster och kostnader. Denna jordbrukskalkylens karaktär ändras enligt de sakkunnigas förmenande icke av att densamma utgör den grundval, på vilken statsmakterna bygga besluten om prissättningen på jordbrukets produkter och förnödenheter. Tvärtom är det av stor vikt, att statsmakterna vid bedömande av prissättningsfrågorna ha tillgång till ett underlag, som riktigt visar jordbrukets lönsamhet vid förekommande användning av produktionsmedel samt vid rådande priser och löner. Sakkunnigledamoten herr Arvid Andersson har i nu berörda fråga anmält en från sakkunnigmajoriteten avvikande mening, i det han hävdat att något rationaliseringsavdrag på arbetskostnadsposten icke bör göras. Herr Anderssons yttrande finnes intaget i slutet av betänkandet.

Kapitel 3. Frågan om lantbrukskapitalets1 värdering vid avskrivnings- och räntekostnadsberäkningar. Inledning. Begreppsbestämning. Den försämring av penningvärdet, som tog sin början vid tiden för krigsutbrottet och som hittills lett till en stegring av den inhemska prisnivån med över 50 procent (levnadskostnadsindex hade år 1948 stigit med 54 procent i förhållande till år 1938; socialstyrelsens indexserie for konsumtionspriser visade en samtidig uppgång med 64 procent), föranledde redan tidigt tvekan om de värderingsnormer, som borde tillämpas i jordbrukskalkylen beträffande i lantbruket investerat kapital. Spörsmålet diskuterades tidigast i samband med beräkningarna av kostnader för avskrivning av olika delar av lantbrukskapitalet men har sedermera också kommit att beröra räntekostnadsberäkningarna. Innan redogörelse lämnas for hur berörda spörsmål eller rättare sagt frågekomplex behandlats i samband med jordbrukskalkylen finna de sakkunniga det lämpligt att lämna vissa begreppsbestämningar för närmare klargörande av problemets innebord. ' Den terminologi, som inom näringslivet användes för att beteckna olika kapitalvärdebegrepp, är mångskiftande och en och samma sak kan dar for ha skilda benämningar. Så långt detta varit möjligt har för det följande valts beteckningar, som rekommenderats av Sveriges standardiseringskommission* eller som använts inom Statens forskningskommitté för lantmannabyggnader (SFL). 3 Följande värdebegrepp skola här behandlas: Aa. Ursprungligt anskaffningsvärde. Ab. Återanskaff ning svär de. Ba. Icke avskrivet anskaffningsvärde. Bb. Nuvärde. i Man kan diskutera lämpligheten av att använda ordet k a p i t a l på sätt sker i d e t t a k a p i t e l liksom på andra ställen i betänkandet. Sveriges standardiseringskommission (jfr efterföljande u t k o m m e n d e r a r uttrycken fasta och rörliga tillgångar när fråga är om kapitalets investermg däremot eget och främmande kapital etc. om fråga är om tillgångarnas inansien ig. K a p i t a l användes f detta betänkande i båda nyss angivna betydelser i huvudsaklig ans utni g Wl de terminologi som dominerar inom den lantbruksekonomiska litteraturen. Någon tvekan om vad sonTi de skilda fallen avses torde knappast föreligga. - Jfr fotnot i kapite 5 i anslutning till den där lämnade redogörelsen för beräkningarna av driftkapitalets storlek. 2 Se Enhetliaa principer för självkostnadsberäkningar, Sthlm 193/, avd. 11 ocn i n . 3 Se exempelvis Utredning rörande kapitalvärdet samt underhålls- oeh avsknvmngskostnadema för jordbrukets byggnadsbestånd, Medd. från SFL nr 14, Lund 1948, kap. 1 punkt 2.

37 Av de nämnda begreppen kunna de två första (Aa och Ab) sägas utgöra ett särskilt och de två andra (Ba och Bb) ett annat begreppspar. Av dessa båda begreppspar berör det förra beräkningar av kostnader för avskrivning och det senare beräkningar av räntekostnader. Aa. Ursprungligt anskaffningsvärde (enligt standardiseringskommissionen även anskaffningsvärde enbart eller ursprungligen investerat kapital; SFL synes icke använda något speciellt uttryck för ifrågavarande begrepp) eller ackumulerat inköpsvärde (anskaffningsvärde och inköpsvärde k u n n a vanligen användas synonymt) beteckna de faktiska anskaffningskostnaderna för det i bruk varande kapitalbeståndet. Ab. Återanskaffningsvärdet (reproduktionsvärdet enligt SFL) motsvarar den kostnad, som det beräknas draga att till aktuella priser reproducera kapitalbeståndet. Ba. Icke avskrivet anskaffningsvärde (beräknat bokföringsvärde enligt standardiseringskommissionen; SFL saknar speciell beteckning) å ett kapitalbestånd utgör det ursprungliga anskaffningsvärdet reducerat med gjorda avskrivningar. Avskrivningstidens längd förutsattes sammanfalla med kapitalets varaktighetstid. Bb. Nuvärdet är det mest svårdefinierade och mångtydiga av de olika värdebegreppen. Det kan betecknas som ett slags återanskaffningsvärde (»pris») på begagnade kapitalföremål. SFL använder ordet nuvärde för att beteckna reproduktionsvärdet reducerat med hänsyn till kapitalbeståndets tekniska värdeminskning. Standardiseringskommissionen begagnar icke själva uttrycket men använder orden bruksvärde och driftsvärde för att beteckna ungefär samma sak. Med ett kapitalföremåls bruksvärde förstås enligt kommissionen återanskaffningsvärdet reducerat med hänsyn till föremålets ålder och beskaffenhet. Synonymt med nuvärde brukar även användas marknadsvärde eller saluvärde. Även uttrycket »verkligt värde» förekommer. Relationerna mellan ett kapitalbestånds ursprungliga anskaffningsvärde, återanskaffningsvärde, icke avskrivna anskaffningsvärde samt nuvärde äro endels ganska enkla men ofta åtskilligt komplicerade. Ett enkelt samband består mellan ett kapitalbestånds ursprungliga anskaffningsvärde och dess icke avskrivna anskaffningsvärde om man förutsätter, för det första, att den allmänna prisnivån är stabil samt, för det andra, att det kapitalbestånd, varom är fråga, successivt förnyas i takt med förslitna kapitalföremåls utrangering. Varje föremål antages årligen bli avskrivet med en bråkdel motsvarande inverterade värdet av dess varaktighet uttryckt i år. Det samlade kapitalbeståndet består under nu angivna förutsättningar av en rad föremål, vilkas icke avskrivna anskaffningsvärde bildar en aritmetisk serie med värdetal från (praktiskt taget) noll till fulla anskaffningsvärdet. Summan av denna serie, kapitalbeståndets icke avskrivna anskaffningsvärde, motsvarar tydligen hälften av samma bestånds

38 ursprungliga anskaffningsvärde. Det kan här erinras om den form för avskrivning, som innebär, att ett kapitalföremål omedelbart vid inköpet nedskrives till hälften och sedan avföres helt först när det utrangeras. Under nyss angivna förutsättningar sammanfaller vidare ett kapitalbestånds återanskaffningsvärde med dess ursprungliga anskaffningsvärde, liksom dess nuvärde (approximativt) med dess icke avskrivna anskaffningsvärde. Låter man förutsättningen om en stabil prisnivå falla och i stället antager, att penningvärdet sjunker eller stiger (priserna stiga respektive sjunka) inträda förskjutningar i värderelationerna. Förhållandet illustreras härinvid. Till grund för illustrationen ligger följande enkla »räkneexempel». Ett visst kapitalbestånd har under en följd av år genom kontinuerliga inköp hållits vid oförändrad volym. Det ursprungliga anskaffningsvärdet förutsattes uppgå till 1 000 k och det icke avskrivna anskaffningsvärdet alltså till 500 k. Så länge prisnivån är stabil utgöra de nämnda värdetalen även återanskaffningsvärde respektive nuvärde. Kapitalets varaktighetstid ( = avskrivningstiden) förutsattes uppgå till 10 respektive 5 år (två olika fall). Inköpens (avskrivningarnas) årsvärde utgöra i så fall 100 k respektive 200 k. Det antages vidare, att en prisstegringsperiod (eller period med prisfall) inträder med en årlig uppgång (nedgång) av priserna med 5 procent i förhållande till utgångsåret. Prisuppgången (respektive dess motsats) tankes räcka i 10 år, varefter sker en stabilisering vid en nivå, 50 procent över (under) den ursprungliga. De olika värdeserierna följa under angivna förutsättningar de utvecklingslinjer, som framgå av illustrationen. Vid utgångsläget sammanfaller i enlighet med vad förut sagts dels återanskaffningsvärdet med det ursprungliga anskaffningsvärdet, dels nuvärdet med det icke avskrivna anskaffningsvärdet. Det förra värdeparet ligger som synes dubbelt så högt som det senare. Om nu priserna börja att stiga undergår återanskaffningsvärdet liksom nuvärdet i det valda exemplet en linjär och förhållandevis brant stegring, medan det ursprungliga anskaffningsvärdet liksom det icke avskrivna anskaffningsvärdet visar en eftersläpning. 1 Man får alltså olika höga värden på kapitalbeståndet beroende på vilken värderingsprincip man följer. Eftersom man, såsom framgår av kurvorna, finner en i huvudsak analog utveckling för de båda värdeparen, torde det vara tillräckligt att i fortsättningen uppehålla sig vid det ena av dem. Det kan då vara lämpligt att följa nuvärdet och det icke avskrivna anskaffningsvärdet. Såsom redan inledningsvis sagts är det närmast dessa värden man har att välja emellan vid en beräkning av räntekostnaderna för ett visst kapitalbestånd. 1 Det ligger i sakens natur, att det ifråga om nuvärdet innebär en stark förenkling av verkligheten att som här gjorts förutsätta en linjär utveckling. Det betydelsefulla i sammanhanget är, att relationen mellan nuvärdet och det icke avskrivna anskaffningsvärdet i stort sett är den som framgår av det valda exemplet.

39 Kapitalvärdeutvecklingen vid alternativa antaganden om kapitalets avskrivningstid samt förändringar i prisnivån. v'arde

X

x 1400

* X

1300 X X

1200 1100 t - +

1000 900

-

>..*-*•-x«"X-•*•-*••*

+ +

/

-

+

+

-

+

/

+

/

Första fallet: Stigande prisnivå

+

-

t

T

-

i

i

Prissfeg rin gs (prisfalls)-periodens bo rjan resp. slut

1 - , n « • — » • r ^ - » « « - » « > * * —••

'' 700

-

-

-

T**' •''"

500 M -.»*-

•

•

•

!

-

}

X

+ +

,

X

Andra fallet: Sjunkande prisnivå. (Endast 10-årig avskrivningstid inprickad.)

+

X

+

X

X 700

-

+

+ /

X

x

.--

/

X X

x

-

+

-

X

*

-

4 4

X

—

+

500 •v ' -v.

•v

>*

-

"V.

JOO

,

•

.

.

•

20 15 10 x X X X Återanskaffningsvärde. — . . . — . . . Urspr. anskaffningsvärde : 5-årig avskrivningstid. 4- -f- + + » » ; 10-årig avskrivningstid. • — — Nuvärde (ungefärligt). Icke avskrivet anskaffningsvärde; 10-årig avskrivningstid. » » » ; 5-årig avskrivningstid. Utgångsnivån (»förkrigsvärde»). År 0

40 Den skiljaktiga utveckling, som kännetecknar nuvärdet i förhållande till det icke avskrivna anskaffningsvärdet, beror på att det senare är fixerat i och med att man känner de verkliga inköpskostnaderna och avskrivningstidens längd, medan nuvärdet (saluvärdet) icke på samma enkla sätt är bestämt av angivna faktorer utan även influeras av bl. a. penningvärdets allmänna utveckling. Under en period med stigande priser (sjunkande penningvärde) stiger, såsom framgår av illustrationen, även kapitalbeståndets icke avskrivna anskaffningsvärde, men väl att märka endast på grund av att nyinköpen ske till successivt allt högre priser. Någon uppvärdering av tidigare anskaffade kapitalföremål sker icke. Karakteristiskt för kapitalets nuvärde är däremot, att även äldre kapitalföremål påverkas av prisnivåns stegring och alltså uppvärderas. Härav följer uppenbarligen, att nuvärdet stiger snabbare än det icke avskrivna anskaffningsvärdet. Upphör prisstegringsprocessen och inträder stabilitet på marknaden, kommer detta i fråga om kapitalbeståndets nuvärde till uttryck däri, att detsamma förblir oförändrat. Det icke avskrivna anskaffningsvärdet däremot fortsätter att stiga ända till dess nuvärdesnivån har uppnåtts. Hur länge det dröjer tills detta har skett beror på kapitalföremålens varaktighetstid såsom senare skall beröras. Om man slutligen tänker sig, att marknadspriserna börja sjunka, slår prisrörelsen omedelbart igenom på nuvärdet, medan det icke avskrivna anskaffningsvärdet endast så småningom påverkas av prisrörelsen. Förhållandet är här alltså i viss mening analogt med vad som gäller under en prisstegringsperiod, ehuru den inbördes värderelationen utvecklas olika i de båda fallen. Den slutsats som kan dragas av det anförda är, att det under tider med någorlunda lugna marknadsförhållanden (oförändrat penningvärde) i fråga om beräkning av räntekostnaderna borde vara för slutresultatet i stort sett likgiltigt, om lantbrukskapitalet upptages till nuvärde eller till icke avskrivet anskaffningsvärde. Av stor betydelse blir däremot valet under en period med starka förändringar i penningvärdet, eftersom de framräknade räntekostnaderna bli olika höga allteftersom kapitalbeståndet värderats efter den ena eller andra principen. Motsvarande gäller givetvis även vid avskrivningsberäkningar, ehuru det därvid, såsom förut framhållits, är fråga om val mellan ursprungligt anskaffningsvärde och återanskaffningsvärde. Såsom nyss framhållits visar det icke avskrivna anskaffningsvärdet under en period med starka förskjutningar i penningvärdet (vare sig det nu är fråga om en period av prisstegring eller av prisnedgång) en eftersläpning i förhållande till nuvärdet. Denna eftersläpning blir, vilket tydligt illustreras, relativt obetydlig när kapitalföremålens livslängd är liten men ökar ju längre denna är. När man i det speciella fallet ställes inför valet av en

41 kapitalvärdeserie lämplig som underlag för beräkning av räntekostnaderna, torde detta förhållande böra tillmätas en ej oväsentlig betydelse. Den differens, som k a n finnas mellan två olika serier, den ena upptagande nuvärden och den andra icke avskrivna anskaffningsvärden, utjämnas snabbare när fråga är om kapitalföremål med kort än i fråga om föremål med lång varaktighet. Även en annan omständighet är av betydelse med avseende på nuvärdets och det icke avskrivna anskaffningsvärdets utveckling under och närmast efter en period med förändringar i penningvärdet. I det föregående har hela tiden förutsatts, att kapitalbeståndet genom successiva nyanskaffningar upprätthållits vid oförändrad nivå. Släpper man denna förutsättning och antager, att kapitalbeståndet växer, kommer den eftersläpning, som det icke avskrivna anskaffningsvärdet visar i förhållande till nuvärdet, att bli mindre betydande än om kapitalbeståndet hålles vid oförändrad storlek. Minskas nyanskaffningen, blir förhållandet det omvända. Under en nedgångsperiod pläga inskränkningar ske i fråga om nyanskaffningar. Därvid kommer eftersläpningen att förstoras. Man stöter i många sammanhang på uttrycket »förkrigsvärde». Med detta uttryck avses vanligen helt enkelt kapitalet värderat till förkrigspriser, oavsett huruvida man rör sig på planet för avskrivnings- eller för räntekostnadsberäkningar. 1 Lantbrukskapitalets värdering i jordbrukskalkylen. Såsom i inledningen till detta kapitel berörts upptogs frågan om lantbrukskapitalets värdering till behandling tidigast i samband med beräkningarna av avskrivningskostnaderna för olika delar av lantbrukskapitalet, medan spörsmålet först senare aktualiserades i fråga om räntekostnadsberäkningarna. Nu närmast lämna de sakkunniga en redogörelse för den diskussion, som under årens lopp förts i ämnet. Någon enhetlig och genomtänkt terminologi har icke kommit till användning vid denna diskussion, vilket torde böra hållas i minnet vid läsningen av i det följande intagna citat och referat. Redan i grundkalkylen (d. v. s. förut omnämnd, i april 1940 upprättad P. M. med beräkning av index över jordbrukets inkomster och utgifter) diskuterades värderingsfrågan ur principiell synpunkt. Detta skedde i samband med beräkningen av avskrivningskostnader för ekonomibyggnader: 1 Det förtjänar anmärkas, a t t uttrycken ursprungligt anskaffningsvärde och återanskaffningsvärde (eller motsvarande uttryck) ofta användas även när det icke avskrivna anskaffningsvärdet respektive nuvärdet strängt taget åsyftas. Beträffande den rätta innebörden av ett uttryck såsom att »räntekostnaderna beräknas på återanskaffningsvärdet» behöver man dock icke hysa någon tveksamhet.

»En tämligen svårlöst fråga är • — beräknandet av byggnadskostnadernas storlek . Eftersom [jordbrukets] byggnader ha en begränsad livslängd, bör den årliga nybyggnadskostnaden för hela det svenska jordbruket principiellt sett vara lika med den samlade kostnaden för nybebyggelse vid alla jordbruk, delad med den genomsnittliga livslängden, eller med andra ord lika med kostnaden för det antal byggnader, som genomsnittligt räknat årligen behöver uppföras. Häremot erinras måhända, att äldre byggnader uppförts för lägre kostnader och att man fördenskull endast bör räkna med amortering av verkliga kostnader för det förefintliga byggnadsbeståndet. Oavsett att sistnämnda kostnader äro omöjliga att fastställa, så skulle en dylik princip, därest den bleve bestämmande för prissättningen å jordbrukets produkter, hämma eller rent av förhindra även mycket trängande nybebyggelse vid jordbruket, enär vederbörande jordbrukare i så fall icke kunde företaga nödig amortering å sina verkliga kostnader. Då behovet av ny- och ombyggnader vid jordbruket är mycket betydande, bör hinder av detta slag ej resas. Principen bör sålunda vara, att man räknar med reproduktionskostnaderna. Vidare kan sägas, att jordbrukarna vid en krisartad kostnadsstegring som den nuvarande komma att och även böra bygga i mindre omfattning, varför de verkliga årskostnaderna icke nu stegras i proportion med priserna. Detta torde äga sin riktighet. Emellertid får även i detta hänseende beaktas, att ingen vet, huruvida kostnaderna framdeles bli lägre, ävensom att ett uppskjutande av nybyggandet kommer att stegra byggnadsbehovet längre fram.»1 Såvitt angår beräkningen av avskrivningskostnader för ekonomibyggnader valdes alltså att utgå från dessa byggnaders återanskaffningsvärde, medan det ursprungliga anskaffningsvärdet avfärdades såsom grundval för ifrågavarande beräkningar. Även beträffande avskrivningskostnader för maskiner och redskap samt grundförbättringar (täckdikning) tillämpades i grundkalkylen samma beräkningsgrund. I vad gäller avskrivningskostnader för ekonomibyggnader övergavs metoden redan påföljande år (1941) med följande motivering: »Däremot har — i motsats till vad som gäller för underhållskostnaderna — den prisnivå, på vilken avskrivningen bygger, fastlåsts vid det prisläge, som gällde under året före kriget. Detta har skett med hänsyn till att det byggnadsbestånd, på vilket avskrivningarna skall ske, i huvudsak tillkommit före krigsutbrottet. Omfattningen av nybyggnadsverksamheten är för närvarande betydligt minskad och torde bli tämligen begränsad till dess en återgång i kostnaderna inträtt eller en mera definitiv stabilisering ägt rum. Därest en sådan stabilisering sker vid ett högre kostnadsläge än det under åren 1938/39 rådande, måste givetvis även kostnadsberäkningen för [avskrivningarna] senare vidgå en motsvarande höjning.»2 Övergivandet av återanskaffningsvärdet såsom grundval för beräkningen av avskrivningskostnaderna för ekonomibyggnader och övergången till »förkrigsvärde» (det ursprungliga anskaffningsvärdet år 1938/39) innebar, såsom klart utsäges, närmast en konsekvens av den ringa byggnadsverksamheten under de första krigsåren och inneslöt alltså icke något principiellt ståndpunktstagande till själva beräkningsmetoden. Principiell innebörd hade däremot det ställningstagande till olika värde1 2

Kungl. Maj:ts prop. 276/1940, sid. 99. Kungl. Maj:ts prop. 278/1941, sid. 14*.

43 ringsmetoder, vilket skedde inom 1942 års jordbrukskommitté sommaren 1942 och som kom till uttryck i den i kapitel 1 berörda rapporten av kommitténs l:a delegation. I rapporten gjordes anmärkning mot bl. a. att avskrivningarna för maskiner och redskap samt grundförbättringar beräknades, efter återanskaffningsvärde. Denna beräkningsmetod innebure, framhölls det, en stegring av avskrivningarna i takt med den fortgående prisstegringen. För sådana inventarier, för vilka avskrivningstiden vore mycket kort, kunde detta vara berättigat, däremot icke för maskiner med längre livstid, detta i synnerhet som industriföretag, enligt vad som hade upplysts från priskontrollnämnden, icke i sina kalkyler finge räkna med en höjning av avskrivningarna svarande mot prisstegringen. Med anledning härav föreslogs, att avskrivningskostnaderna för maskiner och redskap i fortsättningen skulle upptagas efter »förkrigsvärde». Samma förslag gjordes även i fråga om avskrivningskostnader för grundförbättringar. Med anledning av den sålunda gjorda anmärkningen ändrades kostnadsberäkningarna i fråga om grundförbättringar i sådan riktning, att avskrivningarna kommo att upptagas till »förkrigsvärdet» (vilket vid tidpunkten för omläggningen torde endast i ringa grad ha avvikit från det aktuella ursprungliga anskaffningsvärdet). I fråga om maskin- och redskapsposten företogs däremot icke någon omläggning. Anledningen härtill var den, att man vid användande av ursprungliga anskaffningsvärden borde beakta volymförändringarna, vilka inneburo en ökning. Då volymens ökningstakt emellertid var okänd och sålunda icke kunde tagas i betraktande, förfor man i stället på det sättet, att avskrivningen beräknades på återanskaffningsvärdet med oförändrad volym. Under kalkylarbetet våren 1945 uppkom i anslutning till beräkningarna av jordbrukets räntekostnader en diskussion beträffande värderingen av lantbrukskapitalet, närmast fastighetskapitalet. Anledningen till att frågan då aktualiserades var, att det inför den allmänna fastighetstaxeringen 1945 rekommenderats en höjning av fastighetsvärdena från närmast föregående taxering (år 1938) med i allmänhet 20—25 procent, vilket motsvarade ungefär halva den prisstegring, som hade kännetecknat de lagfarna köpen under samma period. Värdestegringen översteg emellertid vida den ökning av fastighetskapitalets volym, som kunde ha skett under perioden 1938—1945, och hängde sålunda väsentligen samman med penningvärdets fall. I den av LK-delegationen upprättade förkalkylen infördes, utan ställningstagande till principfrågan, ett i förhållande till år 1938 med 20 procent förhöjt värde å fastighetskapitalet. Vid behandlingen av frågan inom 1942 års jordbrukskommitté förelåg ett uttalande av dess l:a delegation. I detta framhölls, att det i och för sig vore riktigt, att jordbruket erhölle täckning för sådana påvisbara kostnadsökningar, som föranletts av att investeringarna i jordbruket ökats, vare sig detta skett genom ökad upplåning eller genom utvidgad användning av eget kapital, men att några statistiska möjligheter att bedöma de förändringar, som inträffat i detta hänseende, icke syntes föreligga. Därjämte anfördes, att en ifrågasatt ökning av det belopp,

44 vartill fastighetskapitalet borde antagas uppgå, förutom av ökade investeringar i jordbruket, kunde föranledas dels av en förbättrad räntabilitet, dels av ett sänkt penningvärde, samt att en av förbättrad räntabilitet föranledd höjning av taxeringsvärdena tydligen icke borde föranleda en höjning av jordbrukets kapitalkostnader och att frågan, huruvida ett sänkt penningvärde borde giva anledning till en dylik stegring, vore en principiell fråga av stor vikt för hela pris- och penningpolitiken, till vilken delegationen icke borde taga ställning. I jordbrukskommittén rådde delade meningar huruvida man skulle höja fastighetskapitalet med 20 procent eller nöja sig med ett mindre belopp, motsvarande den ökade investeringsvolymen. Majoriteten ville gå på den förra linjen. Vid behandlingen av frågan i livsmedelskommissionens råd anslöt sig rådet till ett förslag, som framförts redan i kommittén, men som där endast omfattats av en minoritet. Enligt detta förslag borde ett belopp av 10 miljoner kronor införas i kalkylen såsom kompensation för räntan på sedan basåret företagna investeringsökningar. Minoriteten hade ansett, att ett beslut i denna riktning borde motiveras på följande sätt: »Kommittén har konstaterat att, i den mån stegringen av taxeringsvärdena kan hänföras till kapitalökning genom realinvestering efter basåret, hänsyn härtill i princip bör tagas i kalkylen. Någon siffermässig beräkning av storleken av dessa investeringar föreligger emellertid icke; dock har anförts, att den ungefärliga storleksordningen därav torde motsvara en årlig räntekostnad av omkring 10 000 000 kronor.» 1 S i s t n ä m n d a b e l o p p av 10 m i l j o n e r k r o n o r i n f ö r d e s s å s o m ett tillägg till de p å vedertaget sätt beräknade räntekostnaderna och h a r därefter kvarstått i efterföljande års jordbrukskalkyler. S t a t e n s p r i s k o n t r o l l n ä m n d h a r , s å s o m f r a m s k y m t a t i det f ö r e g å e n d e , f r å n p r i s p o l i t i s k u t g å n g s p u n k t i n t a g i t en r e s t r i k t i v h å l l n i n g i fråga o m de p r i n ciper, som b o r d e t i l l ä m p a s vid v ä r d e r i n g av l a n t b r u k s k a p i t a l e t . 2 I skrivelse till de s a k k u n n i g a d e n 23 o k t o b e r 1946 h a r n ä m n d e n n ä r m a r e u t v e c k l a t sin d å v a r a n d e principiella s t å n d p u n k t beträffande h ä r ifrågavarande spörsmål. N ä m n d e n behandlar i skrivelsen den då aktuella frågan om vilken princip, som b o r d e t i l l ä m p a s vid b e r ä k n i n g av a v s k r i v n i n g s k o s t n a d e r . Inledningsvis erinras om att 1942 års jordbrukskommitté i sitt huvudbetänkande angivit sin principiella uppfattning beträffande vissa frågor, som avse beräknandet av kapitalkostnaderna i en typjordbrukskalkyl och därvidlag framhållit, att ändringar i kapitalkostnaderna, som vore en följd av prisändringar, borde beaktas. De priser, som det härvid vore fråga om, vore bl. a. priserna på kapitalföremålen vid beräknandet av avskrivning å desamma, varvid skulle räknas med det aktuella återanskaffningspriset för objekten i fråga (nyvärdet). När det gällde att taga ställning till de justeringar i jordbrukskalkylen med hänsyn till avskrivningskostnaderna, som de sakkunniga ifrågasatt, ville nämnden erinra om den princip den tillämpat för behandlingen av avskrivningsproblemen vid priskontrollen. Huvudregeln såväl under prisstegringsperioden 1939—1942 som under perioden sedan prisstoppets införande hösten 1942 hade varit att icke acceptera högre 1

Kungl. Maj:ts prop. 303/1945, sid. 42. . Frågan om de principer för avskrivnings- och räntekostnadsberäkningar, som under krigstiden och efterföljande år tillämpats vid den statliga priskontrollen, upptages till behandling i ett vidare sammanhang längre fram i detta kapitel. 2

avskrivningar än före kriget. Nämnden ville emellertid understryka, att motivet för att man dittills icke velat acceptera mer än förkrigsavskrivningarna hade varit, att återanskaffningskostnaden varit oviss; så länge man icke visste, hur prisläget skulle gestalta sig vid den tidpunkt, då faktisk återanskaffning bleve möjlig och motiverad, ansåg nämnden sig tills vidare böra utgå från förkrigstidens relativt normala prisläge. Denna ovisshet syntes nu (hösten 1946) visserligen skingrad såtillvida, att, så vitt kunde bedömas, man icke torde böra räkna med någon återgång till förkrigstidens prisläge eller ens i närheten därav. Man komme sanningen närmare, framhöll nämnden, om man påstode, att efterkrigstidens prisläge skulle komma att ligga betydligt närmare den aktuella prisnivån än förkrigsnivån. Därmed trängde sig också fram frågan om en förnyad diskussion om priskontrollens principer för behandlingen av avskrivningsfrågorna. Ur företagsekonomisk synpunkt vore det självfallet i längden ofrånkomligt att basera avskrivningarna på den faktiska återanskaffningskostnaden. Emellertid vore prisläget så labilt och möjligheten för en ny, växelvis skeende höjning av priser och löner så betydande, att det finge anses uteslutet, att priskontrollnämnden vid denna tidpunkt skulle taga upp principfrågan till omprövning. (I fortsättningen redogör nämnden för en undersökning, som gjorts beträffande avskrivningarna inom industrien under kriget. Då denna undersökning behandlas utförligt längre fram, skall här icke lämnas någon redogörelse för densamma.) Vad speciellt beträffade frågan om en eventuell uppjustering av avskrivningarna i jordbrukskalkylen med hänsyn till högre återanskaffningsvärden på anläggningar vore en dylik uppjustering i och för sig fullt rimlig liksom för näringslivet i övrigt. Det föreföll emellertid omotiverat att låta jordbruket åtnjuta en särställning i berört hänseende. Nämnden hänvisade härvid till den prejudicerande betydelse ett accepterande av återanskaffningsvärdesprincipen kunde få och slutade med att framhålla, att starka skäl enligt nämndens uppfattning syntes tala för att man tills vidare läte anläggningskapitalet i jordbrukskalkylen ingå med sina förkrigsvärden och att frågan om en uppjustering av dessa till återanskaffningsvärden icke upptoges till prövning förrän prisläget hade nått en högre grad av stabilitet. Priskontrollnämnden hade sålunda funnit sig icke kunna ur prispolitisk synpunkt godtaga, att man inom jordbruket beräknade avskrivningarna med utgångspunkt från återanskaffningsvärdena så länge denna princip icke accepterats för näringslivet i övrigt. Det må emellertid framhållas, att principen (alltså beräkning av avskrivningskostnader på basis av återanskaffningsvärden), utan erinran från statsmakternas sida, tillämpas fr. o. m. våren 1947 beträffande grundförbättringar och fr. o. m. våren 1948 beträffande maskiner och redskap samt ekonomibyggnader. Frågan om lantbrukskapitalets värdering aktualiserades ånyo, när de sakkunniga våren 1949 framlade beräkningar rörande räntekostnaderna utförda med beaktande dels av lantbrukskapitalets volymmässiga stegring sedan kalkylbasåret, dels i viss mån av penningvärdets fall (se härom närmare i kapitel 5 och bilaga D). Den huvudsakliga innebörden av de sakkunnigas nya beräkningar av jordbrukets räntekostnader är, att lantbrukskapitalet, vilket hittills hållits oförändrat sedan basåret (bortsett från det omförmälda provisoriska räntetillägget fr. o. m. våren 1945), fastställts med hänsynstagande till sedan

46 år 1938/39 företagna realinvesteringar. Härvid har beaktats icke blott de förändringar i kapitalvolymen, som förekommit, utan även den fördyring, som kännetecknat anskaffningen (åter- och nyanskaffningen) av kapitalföremål av olika slag. Driftskapitalets olika delar har därvid i huvudsak beräknats till sitt icke avskrivna anskaffningsvärde, medan fastighetskapitalet fixerats med utgång från taxeringsvärdet (enligt sakkunnigmajoriteten med viss utjämning mellan på varandra följande taxeringar, enligt sakkunnigminoriteten utan en dylik utjämning). Den för fastighetskapitalet tillämpade värderingsprincipen torde innebära, att denna del av lantbrukskapitalet kommit att upptagas högre (d. v. s. högre 1945 i relation till 1938) än vad som kunde anses motsvara dess icke avskrivna anskaffningsvärde. Vad nu sagts har närmast avseende på förhållandena år 1945, slutåret för beräkningarna av fastighetskapitalet. Under den tid som förflutit sedan sistnämnda år har fastigheternas icke avskrivna anskaffningsvärde ytterligare ökat, varför det åtminstone kan sättas i fråga, huruvida det nu längre föreligger någon skillnad mellan fastighetsvärdet enligt de sakkunnigas beräkningar och fastigheternas aktuella icke avskrivna anskaffningsvärde. Hur det än må förhålla sig med denna sak bör märkas, att fastighetskapitalet upptagits till ett värde, som enligt båda de framlagda alternativen i varje fall ligger avgjort närmare det icke avskrivna anskaffningsvärdet än dess nuvärde. Från priskontrollnämndens sida har i samband med framläggandet av de sakkunnigas räntekostnadsberäkningar uttalats, att det borde få anstå tills vidare med tillämpningen av den nya beräkningsmetoden. Nämndens ståndpunkt i frågan har närmare utvecklats i ett särskilt yttrande, som dess representant i LK-delegationen, byråchefen Carbell, fogat till den våren 1949 framlagda jordbrukskalkylen. Herr Carbell framhåller i yttrandet, efter att ha anfört några förut refererade synpunkter, bl. a. följande: »Hittills har i jordbrukskalkylen vid räntekostnadsberäkningarna använts en sedan förkrigstiden oförändrad kapitalvolym. — Enligt de för priskontrollen gällande reglerna medgives för industriens del förräntning endast på kapitalvärden beräknade med utgång från de faktiska anskaffningskostnaderna. Även om det i och för sig ur företagsekonomisk synpunkt vore skäligt att företaga en uppjustering av räntekostnaderna i jordbrukskalkylen och i kalkylerna för näringslivet i övrigt, torde skälen för en sådan ändring icke vara starkare när det gäller jordbrukets prissättningsfråga än i övriga fall. Det bör understrykas, att reglerna för den prisreglerande verksamheten avsevärt skärptes i samband med att Kungl. Maj:t i juli månad 1948 utfärdade nya provisoriska direktiv för priskontrollen. Det synes olämpligt, att vid en tidpunkt då det för näringslivet i övrigt tillämpas strängare priskontroll än tidigare, vidtaga förändringar till en mildare priskontroll för jordbruket. En sådan ändring av principen för ränteberäkningen i jordbrukskalkylen, som ifrågasatts , synes mig ofrånkomligt innebära risker för att motsvarande förändringar — i så fall med stöd av nya direktiv för priskontrollen — måste accepteras även för näringslivet i övrigt. En sådan utveckling skulle uppenbarligen innebära ett all-

47 varligt hot mot strävandena att uppnå stabilitet i fråga om priser och hyreskostnader. Enligt min uppfattning synes sålunda övervägande skäl tala för att man tills vidare beräknar räntekostnaderna i jordbrukskalkylen enligt hittillsvarande metod. Frågan om denna kalkylposts uppjustering bör anstå till dess motsvarande förändringar kunna vidtagas beträffande näringslivet i övrigt eller den nuvarande spänningen på det ekonomiska området mildras.»1 Såsom framgår av det lämnade citatet skulle de för priskontrollen ännu år 1949 gällande reglerna för industriens del ha medgivit förräntning endast på kapitalvärden beräknade med utgång från de faktiska anskaffningskostnaderna, eller, för att använda den förut använda terminologien, från det icke avskrivna anskaffningsvärdet. Så långt detta är fallet med de av de sakkunniga utförda räntekostnadsberäkningarna skulle det alltså icke stå i strid mot priskontrollens regler att tillämpa de nya beräkningsgrunderna. Emellertid har sedan juli 1948 tillkommit ett moment, som man från priskontrollnämndens sida uppenbarligen fäster stort avseende vid. De vid nyssnämnda tidpunkt tillkomna direktiven för priskontrollen innebära en" skärpning i jämförelse med tidigare. 2 Av denna anledning har det, såsom framgår av citatet, synts priskontrollnämnden olämpligt att vidtaga ändringar i riktning mot en mildare priskontroll för jordbruket. Det bör emellertid tilläggas, att frågan om nya riktlinjer för den statliga priskontrollen varit föremål för prövning av särskilda sakkunniga, vilka till Kungl. Maj :t framlagt ett förslag till grunder för lönsamhetsberäkningar. Förslaget har godkänts av Kungl. Maj:t den 29 december 1949. Det är anledning att återkomma till saken i närmast efterföljande avsnitt av detta kapitel. Innan de sakkunniga övergå till att redogöra för en inom priskontrollnämnden företagen undersökning rörande den praxis nämnden hittills tilllämpat vid behandling av frågan om ränte- och avskrivningskostnaderna vid prissättningen, vilja de erinra om att statsmakterna ännu (i februari 1950) icke tagit principiell ställning till spörsmålet, efter vilka regler jordbrukets räntekostnader skola beräknas i fortsättningen. 3 Vid frågans behandling inom livsmedelskommissionens och priskontrollnämndens råd i samband med kalkylgranskningen i mars 1949 uttalade sig flertalet jordbruksrepresentanter för en omläggning av räntekostnadsberäkningarna i enlighet med den av de sakkunniga tillämpade nya beräkningsmetoden, medan rådsledamöterna i övrigt anslöto sig till priskontrollnämndens uppskovslinje. — Den hösten 1949 träffade överenskommelsen rörande prissättningen på jordbrukets produkter 1949/50 innebar, att statsmakternas ställningstagande i principfrågan för tillfället uppskjutits. 3 1

Kungl. Maj:ts prop. 212/1949, sid. 178. En redogörelse för ifrågavarande direktiv följer längre fram i detta kapitel. 3 Sådant ställningstagande har dock sedermera skett i samband med beslutet om prissättningen på jordbrukets produkter år 1950/51. Se efterskriften. 2

48 Vid den statliga priskontrollen tillämpade principer för avskrivningsoch räntekostnadsberäkningar. Faktiskt avskrivnings- och förräntningsutrymme inom industrien. I det föregående har redogjorts för innehållet i priskontrollnämndens skrivelse den 23 oktober 1946 till de sakkunniga. I skrivelsen omtalades bl. a., att nämnden låtit företaga en undersökning rörande avskrivningarna inom industrien under kriget. Av denna framginge, att industriföretagen ökat sina avskrivningar ganska väsentligt trots att de senare i de kalkyler, som legat till grund för prissättningen, i allmänhet hållits oförändrade. Förklaringen vore, att vinstutvecklingen av olika skäl gjort det möjligt att disponera en större del av vinsten för avskrivningar. Till grund för bedömningen av prisfrågorna lades emellertid utvecklingen av den totala bruttovinsten, vari avskrivningarna ingingo som ett element. Ökningen av avskrivningarna komme därför fram i form av ett förbättrat vinstläge, vartill vederbörlig hänsyn toges vid prisförhandlingarna. I det följande lämnas en redogörelse för några resultat från nyssnämnda undersökning, varvid följes en inom priskontrollnämnden upprättad promemoria i ämnet. 1 I promemorian ägnas stort utrymme åt en översikt av den praxis, som tillämpats vid priskontrollnämndens behandling av frågan om avskrivnings- och räntekostnaderna vid prissättningen av industriprodukter. Det bör anmärkas, att promemorian författades hösten 1948, varför den icke är tillämplig på nu (februari 1950) rådande förhållanden. I promemorian framhålles inledningsvis, att några särskilda bestämmelser icke utfärdats beträffande priskontrollnämndens behandling av avskrivnings- och räntekostnadsfrågan. En viss praxis har emellertid utbildat sig på detta område, även om vid de prissättningsärenden, som nämnden haft att handlägga, ränte- och avskrivningsproblemet endast i undantagsfall varit aktuellt. Sistnämnda förhållande får sin förklaring, om man sätter sig in i hur priskontrollarbetet praktiskt bedrives. I flertalet fall föranledes priskontrollnämndens befattning med en prisfråga av en ansökan om prishöjningar på grund av vissa kostnadsökningar. Handläggningen av ärendena varierar med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. Några typfall kunna emellertid uppställas. I. Frågan gäller ett företag och e n, för detta företag unik produkt. I det föreliggande fallet försöker man sätta priset så, att företaget beräknas 5rnå »skälig vinst». Någon enhetlig norm för nämnda begrepp finnes icke. Då man som regel utgår från en efter en viss standard framräknad bruttovinst, vilken inkluderar bl. a. de icke specificerade posterna kostnader för avskrivning och ränta å eget kapital, kan man tydligen ej säga något bestämt om de principer, efter vilka sistnämnda poster fastställts. I en del fall har man dock vid sidan om bruttovinsten även beräknat motsvarande vinst med avdrag för »normal av1

Promemorian har upprättats av fil. lic. G. Arvidsson.

49 skrivning» och »normal förräntning». Beräkningen av avskrivningskostnaderna har i förekommande fall genomgående skett med utgångspunkt från det ursprungliga anskaffningsvärdet. II. Frågan gäller en produkt, som framställes inom flera

företag.

Det föreliggande fallet är givetvis det vanligen förekommande. Man kan här urskilja två typer av ärenden. A. När fråga är om en sökande, kommer i regel existerande gängse pris på samma (eller motsvarande) produkt att bli normerande, förutsatt att detta är lägre än det pris som framkommer vid det i punkt I beskrivna förfarandet. B. Gäller det däremot att fastställa ett pris för flera sökande, tillkommer ett komplicerande moment, nämligen att företagen ofta arbeta med olika höga kostnader. Enligt direktiven skall »bedömningen av prisfrågorna i största möjliga utsträckning grundas på förhållandena hos de mest effektiva företagen». I den mån försörjningshänsyn spela in är det emellertid givet, att det marginella företaget måste få åtminstone sina rörliga kostnader täckta för att överhuvud producera. Valet av marginellt företag är i det föreliggande fallet avgörande, varför det helt enkelt saknar mening att ställa frågan om vilka normer, som tillämpas med avseende på beräkningen av ränte- och avskrivningskostnader. Av den lämnade redogörelsen framgår, att det praktiska priskontrollarbetet försiggått under sådana former, att man mera sällan ställts inför frågan om vilken princip, som skall tillämpas vid fastställandet av ränteoch avskrivningskostnaderna inom industriföretag. I den refererade promemorian ingår vidare en redogörelse för verksamheten på olika byråer inom priskontrollnämnden. Denna redogörelse ger vid handen, att man i de relativt fåtal fall man av den ena eller andra anledningen haft att taga direkt ställning till det spörsmål, varom här är fråga, beräknat avskrivningskostnaderna med utgång från det ursprungliga anskaffningsvärdet och räntekostnaderna med utgång från det icke avskrivna anskaffningsvärdet. Att man vid priskontrollarbetet så långt detta varit möjligt sökt tillämpa den återhållsamma linje, som kostnadsberäkningar utförda på nyss angivet sätt innebär, bekräftas sålunda. Men, såsom torde ha framgått av vad förut anförts, med det sistnämnda är icke sagt, att det faktiska utrymmet för avskrivning och ränta hållit sig inom den principiellt avsedda ramen. I den här refererade undersökningen uttalas, »att den grad av meningsfullhet, med vilken man kan tala om att en viss princip för beräkning av avskrivning och ränta tillämpas av priskontrollnämnden, avhänger av de i priskontrollarbetet tillämpade metoderna samt att det faktiska utrymmet för avskrivningar påverkas av allmänna principer, även om dessa icke innehålla ett bestämt ställningstagande till nämnda kostnaders behandling». (Kursiveringen gjord här.) Den utredning, för vilken här redogöres, söker även ge ett svar på frågan, i vad mån den faktiska vinstutvecklingen medgett att beräkna avskrivningsoch räntekostnader efter en generösare princip än den man inom priskontrollen så långt varit möjligt sökt genomdriva. Härvid anknytes till 4—917293

50 vissa inom priskontrollnämnden utförda undersökningar rörande vinstförhållandena inom industrien. Det bör förutskickas, att ifrågavarande undersökningar eller beräkningar icke kunnat ge ett bestämt siffermässigt svar på den betydelsefulla frågan, i vad mån man inom industrien i praktiken haft möjlighet att företaga avskrivningar med utgång från återanskaffningsvärdet och samtidigt tillgodoföra sig ränteersättning beräknad på nuvärdet. Innan redogörelse lämnas för resultatet av nämndens vinstundersökningar må ur förenämnda promemoria refereras en översikt över de olika skeden, som den statliga priskontrollen under årens lopp genomlupit. Under de första krigsåren kom, på grund av bl. a. att investeringsverksamheten var föga omfattande, för de allra flesta fall att gälla den regeln, att uppskrivning i förhållande till förkrigsnivån av de till grund för avskrivningarna liggande värdena icke accepterades som skäl för prishöjningar. Särskilt med hänsyn till att förkrigsläget i stort sett (dock icke inom alla branscher) var ett högkonjunktursläge vore det emellertid rimligt att antaga, att även om uppskrivning av avskrivningsunderlaget icke godkändes som skäl för prishöjningar, det faktiska avskrivningsutrymmet i många fall likväl blev tillräckligt stort för att medgiva avskrivningar på återanskaffningsvärdet eller ännu högre värden. Enligt direktiven för det prisstopp, som infördes i slutet av år 1942, skulle prishöjningar i fortsättningen få beviljas endast i undantagsfall. Helt allmänt sagt hade emellertid skett en successiv uppmjukning av denna princip under tiden fram till utfärdandet av de senaste direktiven för prispolitiken (i juli 1948), särskilt under året närmast dessförinnan. Liksom för tiden före prisstoppets genomförande kunde det ifråga om avskrivningar och ränta sägas, att man under hela prisstoppsperioden tillämpat anskaffningsvärdeprincipen i den begränsade meningen, att uppskrivning av avskrivningsobjekten till återanskaffningsvärde icke godtagits som skäl för prishöjningar. För senare år (1944-—1947) har man inom priskontrollnämnden haft att till ledning vid bedömningen av den uppställda frågan tillgå den inom nämnden företagna undersökningen av industriens vinstutveckling. Undersökningsmaterial har bearbetats på sådant sätt, att man för olika industrigrupper fått fram vinster och avskrivningar. Härigenom har möjliggjorts att beräkna procenttal, utvisande med hur många procent det faktiska »avskrivningsutrymmet» över- respektive underskridit de bokföringsmässiga avskrivningarna. Det bör anmärkas, att vid beräkningarna av avskrivningsutrymmet förutsatts en ränteersättning av 5 procent på det egna kapitalet (i stort sett aktiekapital plus reservfond och disponibla fonder). Tyvärr har det icke varit möjligt att göra motsvarande räkneoperation med kalkylmässiga avskrivningar beräknade efter anskaffningsvärdeprincipen (varvid avskrivningstiden alltså satts lika med föremålens varaktighetstid), i vilket fall man hade kunnat erhålla ett direkt svar på den förut uppställda frågan, i vad mån man inom industrien haft möjlighet att företaga avskrivningar med utgång från återanskaffningsvärdet och samtidigt tillgodoföra sig ränteersättning beräknad på nuvärdet.

51 Priskontrollnämndens vinstundersökning omfattar bortåt 30 procent av industriens salutillverkningsvärde enligt industristatistiken under de berörda åren. Av skäl, vilka här icke torde behöva beröras, anses denna undersökning i vad avser åren 1944—1946 mindre användbar när det gäller att på densamma grunda slutsatser om det faktiska avskrivningsutrymmet inom industrien, medan år 1947 betraktas som lämpligare i detta avseende (i vissa hänseenden är ej heller detta år helt lämpligt). De utförda beräkningarna synas tyda på, att vinstmarginalen år 1947 skulle utöver bokförda avskrivningar ha lämnat rum för ytterligare ett belopp (mellan olika industrigrupper förekomma ganska betydande variationer). Sedermera utförda undersökningar skulle dock tyda på, att vinsterna under år 1947 knappast varit tillräckligt stora för att medge såväl avskrivning som förräntning på återanskaffningsvärden. För att en undersökning av här ifrågavarande slag skulle kunnat ge ett mera preciserbart resultat hade erfordrats uppgifter om dels fördelningen av undersökningsmaterialet på olika avskrivningsobjekt, dels genomsnittsåldern på objekten. Detta är uppgifter, vilkas anskaffning, om man önskar erhålla ett primärmaterial av representativ omfattning, uppenbarligen måste bereda stora svårigheter och kräva mycken tid. Man får därför nöja sig med de utförda approximativa beräkningarna. Det bör understrykas, att det finnes anledning att iakttaga försiktighet vid bedömningen av det framlagda undersökningsresultatet. Med alla reservationer för beräkningarnas osäkerhet i olika avseenden torde resultatet dock knappast kunna tolkas annorlunda än att det inom industrien år 1947 funnits ett icke oväsentligt utrymme för avskrivningar utöver vad de vid priskontrollen tillämpade principerna i och för sig skulle medgiva. I förevarande sammanhang är det anledning att något stanna inför det förut berörda förhållandet, att direktiven för priskontrollen avsevärt skärpts sedan undersökningsåret 1947. Kungl. Maj :ts brev den 21 juli 1948 med provisoriska direktiv för den prisreglerande verksamheten innehåller bl. a. följande: »Prishöjningar få icke medgivas annat än i sällsynta undantagsfall. Eventuellt uppkommande kostnadsökningar skola regelmässigt bäras inom befintlig marginal. Prishöjning får godkännas allenast i fall av så avsevärd kostnadsbelastning att den medför orimligt låg avkastning eller förlust för vederbörande företag eller bransch. Uppenbarligen förlustbringande priser för enstaka artiklar utgöra i och för sig intet motiv för prishöjning, så länge företaget som helhet icke drives med orimligt låg avkastning eller förlust. Prishöjning kan i sådant fall genomföras endast under särskilda förhållanden exempelvis under förutsättning att kompenserande prissänkning på andra företagets produkter äger rum.» Vidare föreskrives, att »den prisreglerande verksamheten skall inriktas på att i all möjlig utsträckning genomföra prissänkningar.»

52 Det är uppenbart, att en priskontroll, som bedrives efter nu angivna riktlinjer, måste innebära ett starkt återhållande moment i fråga om avskrivning och förräntning, även om i desamma icke särskilt angives att avskrivning och förräntning skola beräknas efter vissa restriktiva principer. Det är emellertid ännu för tidigt att bedöma, i vilken grad tillämpningen av de ifrågavarande direktiven ha verkat eller komma att verka reducerande på »avskrivningsutrymmena» inom industrien. Det har förut omtalats, att Kungl. Maj :t tillkallat särskilda sakkunniga för att överlägga om definitiva riktlinjer för priskontrollen. 1 Dessa sakkunniga (benämnda »förhandlingsdelegationen för översyn av direktiven för priskontrollen») ha i skrivelse till Kungl. Maj :t den 29 oktober 1949 framlagt förslag till grunder för lönsamhetsberäkningar. I skrivelsen frainhålles, att man funnit det angeläget, »att i den mån enligt direktiven för den priskontrollerande verksamheten lönsamhetsberäkningar erfordras vid de prisreglerande myndigheternas behandling av prisfrågor, dylika beräkningar verkställas på ett sådant sätt, att de med tillämpning av metoder, som ur företagsekonomiska synpunkter kunna betraktas som riktiga, giva en tillförlitlig bild av räntabiliteten hos vederbörande företag eller bransch». Beträffande avskrivningsberäkningar innebära »ur företagsekonomiska synpunkter riktiga metoder» att man utgår från kapitalföremålens återanskaffningsvärde. Beträffande räntekostnaderna innebära de rekommenderade metoderna i korthet, att förräntningen av det egna kapitalet beräknas på nuvärdet. Härvid är att märka, att det främmande (lånade kapitalet) före den egentliga räntabilitetsberäkningen frånskiljas. — Efter att ha tillstyrkt nyss angivna principer för lönsamhetsberäkningar framhålla de sakkunniga, att dessa principer »icke utan samtidigt påvisbara kostnadsökningar [böra] få föranleda krav på prishöjningar för att förbättra räntabiliteten hos vederbörande företag eller bransch». Vad förhandlingsdelegationen rekommenderar är sålunda, att de priskontrollerande organen utföra behövliga kostnadskalkyler med tillämpning av »företagsekonomiskt riktiga metoder» utan att av dessa metoder betingade ökningar i kalkylerna få godtagas såsom grund för krav på prisförbättringar. Förhandlingsdelegationens förslag får väl närmast betraktas som ett tillgodoseende av de önskemål om klara linjer vid lönsamhetsberäkningar, som krävts från näringslivets sida. Delegationen har med detta förslag icke tagit ställning till frågan om definitiv utformning av de för priskontrollen gällande direktiven. — Såsom förut nämnts har förslaget godkänts av Kungl. Maj:t den 29 december 1949. Principdiskussion. Spörsmålet om vilka principer, som böra tillämpas vid fastställandet av kostnaderna för kapitalets avskrivning och förräntning, kan, såsom har 1 Se beträffande direktiven folkhushållningsministerns yttrande till statsrådsprotokollet för den 10 december 1948.

53 framgått av det föregående, ses från många olika synpunkter. Valet av beräkningsmetod i fråga om kapitalkostnaderna (avskrivning och ränta) torde därför böra ske med beaktande av omständigheterna i de särskilda fallen. Vid den diskussion, som de sakkunniga fört i ämnet, har en utgångspunkt varit, att den under kriget och senare uppkomna försämringen av penningvärdet i stort sett kan väntas bli bestående. En återgång till förkrigstidens prisnivå eller en nivå i närheten av densamma får anses vara osannolik. Mot denna bakgrund har det synts de sakkunniga naturligt, att man vid beräkningarna av jordbrukets kostnader för avskrivning och förräntning söker knyta an till det aktuella prisläget. Hur denna anpassning bör tillgå synes kunna bedömas något olika, beroende på om fråga är om beräkning av avskrivningskostnader eller av räntekostnader. Vad först beträffar beräkningarna av jordbrukets kostnader för avskrivning må erinras om att man under de senaste åren på förslag av de sakkunniga övergått till att grunda dessa kostnader på återanskaffningsvärdet. Det kan nämnas, att ifrågavarande metod har föreslagits komma till användning vid upprättandet av de s. k. typjordbrukskalkylerna. Metoden ansluter sig också till inom företagsekonomien vedertagna principer. Ifrågavarande övergång till beräkning av avskrivningskostnaderna på återanskaffningsvärdet har, såsom förut nämnts, icke föranlett någon erinran från statsmakternas sida. För industriens del har emellertid samma princip ännu icke godtagits såsom grund för kostnadskalkyler vid prissättningen, även om, såsom förut berörts, förslag i sådan riktning ha framförts (jfr slutet av detta kapitel). Såvitt kan bedömas har emellertid den faktiska utvecklingen varit sådan, att industriföretagen under senare år i stor utsträckning haft möjlighet att företaga avskrivningar med utgång från återanskaffningsvärdet. Av betydelse i förevarande sammanhang får också anses vara, att en förhållandevis lång tid numera förflutit sedan den första kraftiga prisstegringsperioden upphörde i och med prisstoppets införande hösten 1942. På grund härav kan man förutsätta, åtminstone i vad gäller inventarier med relativt kort livslängd, att återanskaffningsvärdet så småningom kommit att i allt större utsträckning närma sig det ursprungliga anskaffningsvärdet. Beträffande byggnader gäller däremot allt fortfarande, att det aktuella återanskaffningsvärdet som regel ligger avsevärt högre än deras ursprungliga anskaffningsvärde. I detta sammanhang bör slutligen beaktas, att i jordbrukets kostnadskalkyl till skillnad från i industrikalkylerna räknas med fortlöpande minskning av arbetsvolymen. Jordbruket kan alltså principiellt icke använda besparingar å arbetskostnaderna för att erhålla ett ökat utrymme för avskrivningar, en möjlighet som däremot står industrien till buds. Innebörden av att jordbrukets kostnader för avskrivning beräknas på återanskaffningsvärdet är närmast den, att näringen sättes i stånd att upp-

54 rätthålla kapitalvolymen vid viss storlek utan att för ändamålet behöva anlita medel avsedda att utgöra arbetslön eller förräntning. Genom avskrivning på återanskaffningsvärdet k u n n a medel avsättas för framtida anskaffning av lantbrukskapitalet till nu aktuella priser. Före den berörda omläggningen av kalkylberäkningarna voro alltså jordbrukarna, kalkylmässigt sett, hänvisade till att för kapitalets vidmakthållande göra utlägg, som icke redovisades på kalkylens kostnadssida, eller, som förhållandet också kan uttryckas, tillgripa kapitalförtäring. Den företagna omläggningen av kalkylberäkningarna har alltså icke tillfört jordbruket någon vinst på grund av prisstegringen under de gångna åren utan allenast gjort det möjligt för jordbruket att utan förlust förnya kapitalbeståndet i den takt, som bestämmes av kapitalföremålens varaktighetstid. 1 Frågan om de principer, som böra tillämpas vid fastställandet av jordbrukets räntekostnader, ligger, såsom redan antytts, något annorlunda till än motsvarande spörsmål vid avskrivningsberäkningarna. Den i hittillsvarande jordbrukskalkyler tillämpade metoden att beräkna räntekostnaderna innebär bl. a., att det efter basåret 1938/39 anskaffade kapitalet i stort sett upptagits till sitt förkrigsvärde. Det räntetillägg på 10 miljoner kronor (motsvarande i runt tal 5 procent av hela räntekostnadsposten), som infördes våren 1945, motsvarar, hur man än räknar, ej på långt när den faktiska ökningen av räntekostnaderna. Den använda beräkningsmetoden innebär alltså kalkylmässigt att jordbruket icke beredes full täckning för sina räntekostnader. J u längre man underlåter att taga hänsyn till de ökade räntekostnaderna desto större blir skillnaden mellan faktiska och kalkylmässiga räntekostnader. De sakkunniga anse detta förhållande vara otillfredsställande och finna det angeläget med en övergång till en metod, som tar hänsyn till de faktiska kostnadsförändringarna. Det kan måhända råda viss tvekan om vad som skall avses med faktiska räntekostnader. Bland dessa kostnader torde emellertid böra inbegripas icke blott utbetalning av ränta å lånat (främmande) kapital utan även ränteersättning för det egna kapital, som investerats i driften. Härmed är icke utan vidare givet, att man i varje hänseende bör jämställa eget och lånat kapital. Skäl kunna tvärtom anföras för att man vid räntekostnadsberäkningarna gör viss åtskillnad mellan eget och lånat kapital. Det ligger nära till hands att beträffande de investeringar i jordbruksdriften, som skett med anlitande av lånat kapital, reservera beteckningen räntekostnader för faktiska ränteutbetalningar till långivarna. Dessa ränteutgifter kunna begreppsmässigt anses motsvara räntan å kapital upptaget till icke avskrivet anskaffningsvärde. Beräknas förräntningen efter ett 1 Allt detta gäller givetvis under förutsättning att man kan räkna med den existerande prisnivån såsom bestående under en relativt lång tid framåt. I jordbrukskalkylen (liksom vanligtvis också i privatekonomiska kalkyler) räknar man med det aktuella prisläget utan att spekulera över vad utvecklingen framöver kan komma att bjuda.

55 högre kapitalvärde än det icke avskrivna anskaffningsvärdet lämnas gottgörelse utöver de faktiska kostnaderna (ränteutgifterna), medan i motsatt fall de verkliga räntekostnaderna ej bli helt täckta. Om man exempelvis i dagens läge överginge till att beräkna jordbrukets räntekostnader med utgång från nuvärdet, skulle näringen, särskilt i vad gäller fastighetskapitalet, k o m m a att tillföras ränteersättning för stegrat värde även å den del av kapitalet, som motsvarar tidigare upptagna lån. Detta, vilket givetvis icke är något för jordbruket speciellt utan gäller varje gäldenär i motsvarande läge, är något som enligt de sakkunnigas mening bör undvikas. De av de sakkunniga företagna beräkningarna av lantbrukskapitalets värde ha utförts på ett sådant sätt, att ett dylikt tillgodoräknande av ränteersättning för stegrat värde å den del av tillgångarna, som kan anses belöpa på främmande kapital, i huvudsak icke kommit till stånd. Beträffande det av jordbrukarna själva investerade kapitalet, det egna kapitalet, kan frågan, huruvida man bör räkna förräntningen på grundval av det icke avskrivna anskaffningsvärdet eller på grundval av nuvärdet (för att hålla sig till de nyss framförda alternativen), betraktas ur en annan synvinkel. Därest förräntningen beräknas på det förra värdet erhålla kapitalägarna visserligen full nominell ersättning för sina kapitalutlägg, men de få dock vidkännas ett försämrat utbyte om man tänker på räntegottgörelsens köpkraft. Beräknas förräntningen på nuvärdet undergår ränteersättningens realvärde i kapitalägarens hand icke någon försämring. Den ekonomiska politik, som förts i vårt land under den senaste och ännu icke avslutade kristiden, har i förevarande hänseende inneburit, att man sökt förhindra, att förräntning sker på grundval av nuvärden och eftersträvat förräntning på icke avskrivna anskaffningsvärden (vilka ofta varit förkrigsvärden). På bostadspolitikens område ha möjligheterna att tillämpa denna restriktiva politik varit förhållandevis stora och man har där också haft framgång i sina strävanden. För industriens del har man visserligen principiellt följt samma linje, men man får här konstatera, att det i praktiken icke varit möjligt att tillämpa den individuella prissättning, som utgör en förutsättning för att en prispolitik efter angivna riktlinjer skall kunna bli framgångsrik. Under det årtionde, som förflutit sedan krigsutbrottet 1939, har den allmänna prisnivån förskjutits kraftigt uppåt. Prisstegringen har emellertid skett etappvis. Efter en hastig prisstegring under de första krigsåren (prisstoppet genomfördes hösten 1942), höllo sig priserna under en följd av år på 1942 års nivå för att år 1947 åter börja gå raskare i höjden, dock alls icke lika brant som under de första krigsåren. På den senaste tiden synes läget åter ha börjat stabiliseras. Vid bedömning av frågan om de principer, efter vilka jordbrukets räntekostnader böra beräknas, är det icke utan betydelse att kunna konstatera, att höjningen av den allmänna prisnivån

56 sedan början av 1943 trots allt varit ganska måttlig. 1 Det har tidigare framhållits, att kapitalets nuvärde och dess icke avskrivna anskaffningsvärde under förutsättning att kapitalets varaktighetstid är någorlunda kort ganska snart efter upphörandet av en prisstegringsperiod sammanfalla. Detta senare är i allmänhet fallet i fråga om driftskapitalet. Så exempelvis omsattes kreatursbeståndet på 5 å 7 år. Under sådana omständigheter skulle det alltså, om icke direkt vara likgiltigt, så dock kunna betecknas som en omständighet av relativt underordnad praktisk betydelse, om kreaturskapitalets värde beräknas på det ena eller andra sättet. Maskin- och redskapskapitalets varaktighetstid förutsattes i jordbrukskalkylen vara femton år, alltså en två till tre gånger så lång period som nyss angavs för kreaturskapitalet. I vad gäller maskin- och redskapskapitalet ligger alltså saken i viss mån annorlunda till. För nämnda kapital tillkommer emellertid i dagens läge en omständighet, vars betydelse i korthet berörts i det föregående. Under de senaste åren har jordbrukets inköp av maskiner och redskap varit mycket betydande, varigenom nyanskaffningar (de senaste årens inköp), kommit att utgöra en avsevärd del av hela maskinparken. Under sådana förhållanden måste tydligen det icke avskrivna anskaffningsvärdet stiga mycket snabbt och gapet mellan detta och nuvärdet vara mindre än om fördelningen på åldersklasser varit jämnare. På grund av fastighetskapitalets långa varaktighetstid (över 50 år i medeltal) uppnås i fråga om detta kapital avsevärt olika resultat om räntekostnaderna beräknas med utgång från nuvärdet eller från det icke avskrivna anskaffningsvärdet. Det bör här nämnas, att det knappast är möjligt att fastställa fastighetskapitalets icke avskrivna anskaffningsvärde på samma sätt som man kan beräkna detsamma för driftskapitalet. Man känner fastigheternas taxeringsvärde, principiellt ett saluvärde (nuvärde), men i själva verket lägre än nuvärdet såsom detta avspeglas i faktiska salupriser på försålda fastigheter. Man har dock vissa möjligheter att med ledning av de faktiska köpeskillingarna vid lagfarna köp räkna upp taxeringsvärdena till en mera rättvisande nuvärdesnivå. Det anförda ger vissa antydningar om att valmöjligheten när det gäller fastighetskapitalet begränsas av beskaffenheten hos primärmaterialet. Vid beräkning av den på fastighetskapitalet belöpande delen av jordbrukets räntekostnader aktualiseras i hög grad det problem, som sammanhänger med kapitalets skiljaktiga karaktär med hänsyn till finansieringen, alltså kapitalets fördelning på eget och lånat kapital. En annan, förut icke berörd omständighet är också av speciell betydelse när det gäller fastighetskapitalet, nämligen den successiva övergången av fastigheter på nya ägare. Frågan är, huruvida man vid beräkningen av jordbrukets räntekostnader 1 Levnadskostnadsindex med 1938 som basår utgjorde 1943 143 och 1948 154. Socialstyrelsens index för konsumtionspriser visade samtidigt talen 150 resp. 164. — Det bör anmärkas, att prisutvecklingen skiftat för olika förnödenheter och tjänster.

57 skall taga hänsyn till den värdestegring som följer med att fastigheterna vid försäljning under senare år betingat högre priser än före kriget även till den del prisstegringen icke förorsakats av de senaste årens till förhöjda priser skedda realinvesteringar. Frågan är betydelsefull, eftersom ombytet av ägare till jordbruksfastigheter genomsnittligt sker betydligt snabbare än det reala fastighetskapitalets (främst byggnadsbeståndets) förnyelse. Spörsmålet om beräkning av den del av räntekostnaderna, som belöper på fastighetskapitalet, behandlas ingående i de sakkunnigas undersökning rörande jordbrukets räntekostnader. Ett förhållandevis utförligt referat finnes i kapitel 5. Av denna anledning ha de sakkunniga icke funnit det nödvändigt att här närmare ingå på detsamma. Som en sammanfattning av den förda diskussionen vilja de sakkunniga anföra, att de i fråga om avskrivningsberäkningarna funnit sig kunna förorda en bestämd princip att följa vid kalkylberäkningarna, nämligen avskrivning på grundval av återanskaffningsvärdet. Beträffande räntekostnadsberäkningarna ha de däremot ansett sig icke kunna rekommendera någon bestämd linje utan bedömt frågan från fall till fall med beaktande av de förhållanden som berörts i det föregående. Den ovan redovisade principdiskussionen liksom den fortsättning av densamma som följer i kapitel 5, försiggick innan den förut omtalade förhandlingsdelegationen framlagt sitt förslag till grunder för lönsamhetsberäkningar vid priskontrollarbetet. De sakkunniga ha diskuterat, huruvida tillkomsten av ifrågavarande grunder — vilka som anförts godkänts av Kungl. Maj :t — borde föranleda ändringar eller modifikationer av de i detta kapitel och i kapitel 5 framlagda principer, vilka legat till grund för de sakkunnigas överväganden inför valet av beräkningsmetod för olika poster på jordbrukskalkylens kostnadssida. De sakkunniga ha vid sin prövning av frågan icke funnit anledning företaga några dylika ändringar eller modifiktioner. Den främsta anledningen härtill är givetvis den, att — på de punkter jämförelse mellan vad de sakkunniga föreslagit och förhandlingsdelegationen rekommenderat är möjlig att företaga — överensstämmelse i stort sett föreligger. Så är fallet i fråga om principen för beräkning av avskrivningskostnader, då från båda hållen förordats avskrivning på återanskaffningsvärdet. Vad angår räntekostnadsberäkningarna ha de sakkunniga och förhandlingsdelegationen av naturliga skäl nalkats problemen från skilda utgångspunkter. Förhandlingsdelegationen har i anslutning till praxis vid företagskalkyler inom industrien rekommenderat, att förräntningen av det egna kapitalet beräknas med utgång från nuvärdet. Det bör observeras, att det främmande kapitalet subtraherats från de till nuvärde upptagna totala tillgångarna innan räntabiliteten beräknats. De sakkunniga ha funnit det angeläget att klargöra innebörden av att storleken av

58 lantbrukskapitalets olika delar fastställes på det ena eller andra sättet, d. v. s. närmast med utgång från nuvärdet eller det icke avskrivna anskaffningsvärdet. De sakkunniga ha emellertid funnit, att frågan om värdering enligt den ena eller den andra av dessa principer för driftskapitalets vidkommande med dess relativt korta varaktighetstid är mindre betydelsefull, något som även i hög grad gäller dagens läge. Endast såvitt angår kapital med lång varaktighetstid, enkannerligen fastighetskapitalet, anses principfrågan böra tillmätas någon större betydelse. Förräntningen av fastighetskapitalet har av de sakkunniga, såsom skall framgå av redogörelse härför längre fram, ansetts böra ske med utgång från taxeringsvärdet med viss modifikation. Även förhandlingsdelegationen har rekommenderat, att fastighetskapitalet upptages till taxeringsvärdet vid lönsamhetsberäkningar. Den nyss omtalade modifikationen har föranletts av att de sakkunniga betraktat värderingsproblemet även ur konjunkturpolitisk synpunkt, något som icke förekommit hos förhandlingsdelegationen.

Kapitel 4. Kostnaderna för lantbrukskapitalets avskrivning och underhåll m. m. Vid den i kapitel 2 förda diskussionen rörande sambandet mellan jordbrukets kapitalkostnader och dess arbetskostnader (»rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader») användes termen kapitalkostnader i en mycket vid mening. Till kapitalkostnader hänfördes nämligen där, även om detta ej direkt utsädes, alla de kostnader, som sammanhänga med kapitalföremålens anskaffning och användning. Anskaffningskostnaderna innefatta avskrivning och förräntning, d.v. s. fasta kostnader. Användningskostnaderna innesluta underhåll samt utgifter för drivmedel (elström samt brännoljor m. m.), i huvudsak alltså rörliga kostnader. I föreliggande kapitel behandlas beräkningsmetoderna i fråga om jordbrukets kostnader för avskrivning och underhåll av viktigare varaktiga produktionsmedel, nämligen markanläggningar (»grundförbättringar»), ekonomibyggnader, elkraftsanläggningar samt maskiner och redskap. I fråga om elkostnaderna behandlas även utgifterna för elström. Kostnadsberäkningarna för driv- och smörjmedel i traktordriften ha däremot icke upptagits till prövning av de sakkunniga. Bäntekostnaderna behandlas icke i detta kapitel utan i kapitel 5. Det förtjänar redan här att nämnas, att den av de sakkunniga företagna prövningen av räntekostnadsberäkningarna icke begränsas till ovan nämnda varaktiga produktionsmedel, utan även avser de räntekostnader, som belöpa på husdjuren samt på i driften gjorda investeringar av icke varaktiga förnödenheter m. m. Grundförbättringar. 1 Kostnadsgruppen grundförbättringar i jordbrukskalkylen avser dels underhåll och avskrivning av jordbrukets täckdikningsbestånd (i realiteten, såsom beräkningarna utförts, endast avskrivning av täckdikningskostnaderna), dels underhåll av större gemensamma öppna diken. Avskrivningskostnaderna ha beräknats så, att de skulle motsvara en årlig förnyelse av 1 Undersökningen rörande jordbrukets kostnader för grundförbättringar har utförts med agronomie licentiaten S. Holmström såsom särskild sekretere. Undersökningen finnes intagen som bilaga A.

befintliga täckdiken i sådan omfattning, att beståndet vidmakthölles (jfr dock det följande). Sådant arbete, som förutsatts bli utfört av jordbrukets ordinarie arbetskraft, har icke medtagits i kostnadskalkylerna. Stendikning, som ansetts i huvudsak bli utförd av dylik arbetskraft, har helt utelämnats. — Vid de fortlöpande beräkningarna ha basårskostnaderna framskrivits med tillhjälp av lantbruksförbundets index för grundförbättringar, varvid den kostnadsberäknade insatsen av täckningsmaterial och arbete under basåret utgjort vägningstal. Vid förutvarande beräkningar av avskrivningskostnader för täckdiken har man utgått från den täckdikade arealen enligt 1937 års jordbruksräkning. Förnyelsebehovet har beräknats efter en varaktighet å täckdiken av 60 år för rördiken och 50 år för trädiken. Beräkningarna ha vidare baserats på vissa genomsnittliga kostnader per hektar för rör- och trädiken (nära överensstämmande med genomsnittliga kostnader vid dikning utförd med hjälp av statliga lån eller bidrag). Ifrågavarande kostnadstal ha reducerats utifrån förutsättningen att jordbrukets ordinarie arbetskraft utfört 30 procent av grävningsarbetet, 20 procent av rörläggningsarbetet samt hela arbetet med dikenas igenfyllning. Det nämndes inledningsvis, att avskrivningskostnaderna för täckdiken beräknats på sådant sätt, att det befintliga dikesbeståndet skulle vidmakthållas. Detta är fullt riktigt för tiden intill vårkalkylen 1943, då nämligen de fortlöpande beräkningarna före nämnda år utfördes med tillhjälp av lantbruksförbundets kostnadsindex för grundförbättringar. Innebörden härav var, att avskrivningen beräknades på återanskaffningsvärdet. Principen att beräkna avskrivningskostnader på återanskaffningsvärden övergavs fr. o. m. vårkalkylen 1943 på förslag av 1942 års jordbrukskommitté i och för anpassning till de avskrivningsprinciper, som föreskrivits för näringslivet i övrigt (avskrivning på anskaffningsvärdet, d. v. s. i föreliggande fall praktiskt taget förkrigsvärdet). Avskrivningskostnaderna för täckdiken ha därför från nämnda tidpunkt intill vårkalkylen 1947 fått ingå med en från basåret oförändrad summa. De sakkunnigas undersökning har vad beträffar täckdikningskostnaderna tagit sikte på följande moment, nämligen för det första en eventuell återgång till avskrivning på återanskaffningsvärdet, för det andra hänsynstagande till förändringar i den täckdikade arealen enligt 1944 års jordbruksräkning och för det tredje överväganden om förskjutningar i relationen mellan användningen av jordbrukets ordinarie och av annan arbetskraft vid täckdikningens utförande. Vad först beträffar de allmänna principerna för beräkning av avskrivningskostnader för täckdikning har i undersökningen, i enlighet med de principer som de sakkunniga generellt ansett böra tillämpas i jordbrukskalkylen, förutsatts att beräkningarna skola ske med utgång från återanskaffningsvärdet. I överensstämmelse med vad de sakkunniga anfört i

61 kapitel 3 ovan böra avskrivningsberäkningar utföras på detta sätt för att kapitalbeståndet (här beståndet av täckdiken) skall kunna vidmakthållas. Den andra av de förut angivna momenten rörde frågan, på vad sätt hänsyn skulle tagas till 1944 års jordbruksräknings data om täckdikningen i landet f förutvarande beräkningar ha som nämnts byggt på 1937 års jordbruksräkning). Jordbruksräkningen 1944 redovisar en i förhållande till 1937 års räkning minskad areal med täckdiken. Ehuru en viss osäkerhet har synts föreligga i fråga om redovisningen av den mellan räkningarna utförda täckdikningen, ha dock kostnadsberäkningarna ansetts böra tills vidare grundas på den enligt 1944 års jordbruksräkning täckdikade arealen. På grund av det statistiska materialets beskaffenhet har det icke varit möjligt att (på samma sätt som exempelvis i fråga om maskiner och redskap) upprätta någon avskrivningsplan för täckdikningen. — Jordbruksräkningen 1944 har följts även i vad avser fördelningen på arealer med tegelrör respektive med annat täckdikningsmaterial. Vid den senare gruppens uppdelning på arealer med trä respektive sten som täckdikningsmaterial har en bedömning fått ske med ledning av tidigare jordbruksräkningar (någon uppdelning har nämligen ej skett i 1944 års jordbruksräkning). Den täckdikade arealen omfattar med angivna indelningsgrunder 773 100 hektar med tegelrör, 100 400 hektar med trä och likaledes 100 400 hektar med sten eller tillhopa 973 900 hektar. Såsom förut nämnts medtages emellertid ej de med sten täckdikade arealerna vid här föreliggande beräkningar. Något skäl till ändring i den förut antagna varaktighetstiden — 60 år för rördiken och 50 år för trädiken — har icke ansetts föreligga. På grund av den alltmera knappa tillgången på arbetskraft inom jordbruket har det ansetts, att näringens ordinarie arbetskraft i allt mindre omfattning kan deltaga i täckdikningsarbete. Av denna anledning har företagits en sänkning av den ordinarie arbetskraftens andel av täckdikningsarbetet, nämligen från 30 till 20 procent i fråga om grävningsarbetet samt från 20 till 10 procent i fråga om rörläggningsarbetet. Förändringen berör icke basårsberäkningarna. Under senare år har beträffande täckdikning med tegelrör (den ojämförligt viktigaste formen för täckdikning) förelegat en tendens till minskning av grendikesavstånden och reduktion av täckdikenas djup, vilken standardförändring (vid oförändrat penningvärde) beräknas ha medfört en sänkning av de genomsnittliga kostnaderna per arealenhet med cirka 12 procent från basåret till år 1946/47. På grund härav har basårskostnaden per hektar, som förut beräknats till 350 kronor, vid det beräkningstekniska framskrivningsförfärandet (jfr det följande) nedsatts till 308 kronor per hektar. Basårets i jordbrukskalkylen intagna kostnadssiffra har däremot även nu beräknats med utgång från en kostnad av 350 kronor per hektar eftersom den företagna sänkningen av hektarkostnaderna endast avser standardförbättringen under senare år. I fråga om med trä täck-

dikade arealer har räknats med en sedan basåret oförändrad standard (190 kronor enligt 1935/37 års priser). Med avdrag för vad som belöper på jordbrukets ordinarie arbetskraft ha de basårstal, från vilka kostnaderna under senare år avses skola framskrivas, beräknats till 261 kronor per hektar för rördiken och 152 kronor per hektar för trädiken. Såsom framgått av det föregående har den gjorda undersökningen visat, dels att den ordinarie arbetskraftens andel av täckdikningsarbetet minskat sedan basåret, dels att (i fråga om dikning med tegelrör) en viss standardförändring samtidigt skett. I vilken takt förändringarna skett mellan basåret och det särskilt undersökta året 1946/47 har icke varit möjligt att fastställa. På grund härav har i undersökningen icke företagits några beräkningar för mellanliggande år (1939/40—1945/46). För beräkning av täckdikningskostnaderna fr. o. m. år 1946/47 ha de basårskostnader, vilka representera samma volym av material och arbete som man enligt det föregående nu har att räkna med, framräknats fr. o. m. 1946/47 med hjälp av index över pris- respektive löneutvecklingen. Prisindexet avser endast dikning med tegelrör (dikning med trä har förutsatts följa samma utveckling) och grundar sig på priser på 1V2 tums tegelrör. Löneindexet grundas på timlöner för manliga dagsverkare enligt den officiella lönestatistiken. Slutberäkningarna ha tillgått på så sätt, att de framräknade täckdikningskostnaderna per hektar multiplicerats med den areal, som antagits årligen i genomsnitt bli täckdikad ( = den totala täckdikade arealen dividerad med varaktighetstiden). F r å n den på så sätt erhållna kostnadssumman har slutligen gjorts avdrag för direkta statliga bidrag utan återbetalningsskyldighet. — Beräkningsresultaten återges i tabell 2. Förutom avskrivningskostnaderna för täckdiken innefattar posten grundförbättringar som förut nämnts kostnader för underhåll av större gemensamma öppna diken. Beträffande förutvarande beräkningar må nämnas, att kostnaderna fastställts med utgång från en dikeslängd år 1939 av 56 700 kilometer. Det har förutsatts, att 30 procent av underhållsarbetet utförts av jordbrukets ordinarie arbetskraft. Den föreliggande undersökningen har haft till syfte att klarlägga dels de förändringar i dikeslängden, som kunna ha förekommit sedan 1939, dels eventuella förskjutningar i fråga om arbetsinsatsens fördelning på jordbrukets ordinarie och annan arbetskraft. Längden av nytillkomna diken har beräknats med utgång från uppgifter från lantbruksstyrelsen om torrlagda arealer under åren fr. o. m. 1940. Med ledning av vissa äldre uppgifter om torrläggningsföretag har beräkning skett av dikeslängden (större avloppsdiken) per hektar, varefter den totala dikeslängden lätt kunnat fastställas. Det framhålles i undersökningen, att det nu liksom tidigare tillämpade systemet för beräkning av längden av öppna avloppsdiken, för vilka underhållskostnader skola fast-

63 Tabell 2. Jordbrukets kostnader för grundförbättringar enligt förutvarande nya beräkningar. Värdetal i miljoner kronor.

Förutvarande beräkningar

De sakkunnigas beräkningar

År

Avskrivning av täckdikningskostnader Inkl. statliga bidrag

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 (prel.) 1949/50 (progn.;

8-55 9-55 9-77 9-80

Statliga bidrag

0-39 0-64 0-21 C-22 0-20 0-37 0-37 0-40 0-38 0-64 0-16 0-33

Exkl. statliga bidrag

8-17 8-91 9-61 9-47

Underhåll Summa av större öppna gemenAbsoluta Index samma tal diken

5-85 7-20 7-71 7-90

och

7-54

100-0

14-02 16-11 17-32 17-37

185-9 213-8 229-7 230-4

Absoluta tal

Index

7-54 7-81 8-40 9-06 9-61 9-66 10-58 10-86 11-10

100-0 103-6 111-4 120-2 127-5 128-1 140-3 1440 147-2

Anmärkning. Med hänsyn till viss under perioden 1938/39—1946/47 skedd standardförändring i fråga om täckdikning med tegelrör samt ökad användning av annan arbetskraft än jordbrukets ordinarie, vilka förskjutningar försiggått i en ej närmare känd takt, ha kostnadstal för mellanliggande år ej beräknats (jfr texten). ställas, icke är invändningsfritt. Betydelsefullast i detta sammanhang är, att all statistiskt redovisad torrläggning — alltså även torrläggning av tidigare odlad jord — i beräkningarna antages resultera i ökad dikeslängd. Den absoluta dikeslängden skulle under sådana förhållanden knappast kunna öka i proportion till de torrlagda arealernas storlek. Vissa faktorer anses dock medverka till ökat underhåll av öppna diken, även där en torrläggning icke står i direkt samband med nyodling. Nu nämnda förhållande anses berättiga tillämpandet hittills av det anförda beräkningssättet. Frågan torde emellertid, framhålles i undersökningen, böra tagas upp till förnyat övervägande framdeles. De sakkunniga vilja uttala önskvärdheten av att så blir fallet. Den årliga underhållskostnaden per kilometer dike under basåret 1938/39 har oförändrat i förhållande till tidigare upptagits till 53 kronor. Detta värdetal har framskrivits med tillhjälp av index för timlönen till daglönare i jordbruksarbete. Beträffande arbetsinsatsens fördelning har i de nya beräkningarna (liksom i fråga om täckdikningen) förutsatts en minskning av den ordinarie arbetskraftens andel, nämligen från 30 till 20 procent. Ändringen berör icke basårsberäkningarna. I tabell 2 redovisas resultatet av de sakkunnigas undersökning rörande jordbrukets kostnader för grundförbättringar. På de sakkunnigas förslag har den nya beräkningsmetoden tillämpats fr. o. m. vårkalkylen 1947.

64 :il

Såsom omtalats i kapitel 2 ingå bostadskostnaderna för jordbrukarbefolkningen (inklusive den lejda arbetskraften) i den arbetslön, som via jordbrukskalkylens arbetskostnadspost tillföres lantbruket. Härav följer, att kalkylens byggnadskostnadspost endast innefattar avskrivning och underhåll av e&ono/mbyggnader. Den förutvarande beräkningsmetoden, vilken tillämpats t. o. m. år 1947, finnes redovisad i förut omnämnd P. M. med beräkning av index över jordbrukets inkomster och utgifter (grundkalkylen). Den innebar i huvudsak följande. Med ledning av 1932 års jordbruksräkning beräknades för olika jordbruksområden den genomsnittliga åkerarealen, skörden och kreatursantalet per brukningsdel inom skilda storleksgrupper av brukningsdelar. På så sätt erhölls en typgård för varje storleksgrupp inom de olika områdena. Härefter inhämtades uppgifter om material- och arbetsåtgång samt utfördes kostnadsberäkningar för lämpliga ekonomibyggnader för var och en av dessa typgårdar, vilka uppgifter tjänade som grundval för en beräkning av återanskaffningsvärdet å hela det inom jordbruket erforderliga beståndet av ekonomibyggnader. Återanskaffningsvärdet beräknades enligt två olika alternativ, ett hög- och ett lågalternativ. De årliga avskrivningskostnaderna erhöllos genom att de framräknade totalbeloppen dividerades med det antal år byggnaderna ansågs bestå (70 eller 85 år enligt olika alternativ). Underhållskostnaderna beräknades till 0-6 procent av de totala nybyggnadskostnaderna, exklusive kostnader för schaktning, hantlangning och framforslingsarbeten. Att underhållskostnaderna beräknades efter denna förhållandevis låga procentsats sammanhängde dels med att kostnaderna för mera genomgripande omändringar ansågos vara beaktade vid avskrivningsberäkningarna, dels med att underhållsarbetet till väsentlig del utföres av gårdens eget folk och kostnaderna därför medtagas vid beräkningen av arbetskostnaderna. Kostnadssummornas slutliga belopp fastställdes efter vissa jämförelser med de i 1938 års jordbruksutrednings (sedermera livsmedelskommissionens) deklarationsundersökningar 2 redovisade kostnaderna för underhåll av byggnader samt för ny- och ombyggnader. I princip innebar den nu refererade metoden, att jordbrukets kostnader för ekonomibyggnader beräknades på grundval av den nybyggnadsvolym och det underhåll, som erfordrades för att upprätthålla ett normalt byggnadsbestånd. Vid beräkningarnas fullföljande ha emellertid endast under1 Undersökningen rörande jordbrukets kostnader för ekonomibyggnader har på de sakkunnigas hemställan utförts inom Statens forskningskommitté för lantmannabyggnader, där numera agronomie doktorn L. Hjelm närmast svarat för densamma. Undersökningen ingår som nr 14 i serien Medd. från SFL. 2 Beträffande material och metod för ifrågavarande undersökningar hänvisas till Kungl. Maj:ts prop. 319/1942 och senare prisregleringspropositioner. Bearbetningen av deklarationsmaterialet har för undersökningsåren 1932, 1935 och 1937 verkställts av 1938 års jordbruksutredning och för åren 1938 och 1940 samt följande år av livsmedelskommissionen. — I det följande användes vanligen endast benämningen »deklarationsundersökningarna».

65 hållskostnaderna fått följa med i den prisstegring, som ägt rum sedan år 1938/39. Avskrivningskostnaderna ha däremot beräknats på grundval av det prisläge, som rådde under åren närmast före krigsutbrottet. Detta motiverades, såsom berörts i kapitel 3, med att omfattningen av nybyggnadsverksamheten under de första krigsåren vore betydligt minskad och kunde väntas bli tämligen begränsad till dess antingen en återgång av kostnaderna inträtt eller en stabilisering av kostnadsläget ägt rum. Vid upprättandet av vårkalkylen 1943 företogs en omläggning av beräkningarna på så sätt, att en mindre del än förut av den totala kostnadssumman redovisades såsom avskrivningskostnad och sålunda hölls konstant, medan en större del betraktades såsom underhållskostnad och tillläts stiga i enlighet med den indexmässigt redovisade pris- och lönestegringen för byggnadsarbeten. 1 Av en för kalkylbasåret 1938/39 beräknad total byggnadskostnad av 84-6 miljoner kronor hade till en början 62-2 miljoner kronor upptagits såsom normal årlig ombyggnadskostnad eller avskrivning, varför detta belopp av förut anförda skäl hållits konstant i kalkylen, medan 22-4 miljoner kronor upptagits såsom underhållskostnad och för de följande åren fått höjas i enlighet med pris- och löneutvecklingen. Såsom tidigare nämnts motsvarar sistnämnda belopp endast 0-6 procent av den beräknade totala nybyggnadskostnaden. Den år 1943 företagna omläggningen innebar, att underhållskostnaden höjdes på visst sätt, medan avskrivningsbeloppet för basåret i motsvarande mån sänktes. Härvid erhölls för år 1938/39 en avskrivningskostnad av 44-3 miljoner kronor och en underhållskostnad av 40-3 miljoner kronor. För de följande åren hölls därefter avskrivningssumman på samma sätt som tidigare konstant, medan underhållskostnaden fick följa pris- och löneutvecklingen. — Vid samma beräkningstillfälle (våren 1943) infördes även i kalkylen en beräkning av jordbrukets kostnader för siloanläggningar. De sålunda reviderade beräkningsgrunderna ha härefter, bortsett från vissa smärre justeringar (bl. a. intagandet av kostnaderna för s. k. semesterören för arbetare), tillämpats i oförändrat skick intill våren 1948. Till vårkalkylen 1947 företogs en alternativ beräkning med avskrivningskostnaderna fastställda på grundval av återanskaffningsvärdet. Ifrågavarande beräkning infördes emellertid ej i kalkylen. Livsmedelskommissionen uttalade i detta sammanhang, att det syntes lämpligast att en dylik principiell förändring upptoges till prövning först i samband med en allmän översyn av jordbrukskalkylen. Den av de sakkunniga förordade nya beräkningsmetoden bygger på vissa 1 Denna omläggning föranleddes indirekt av vissa påpekanden av 1942 års jordbrukskommittés l:a delegation i dess i andra sammanhang berörda rapport. — Med hänsyn till delegationens uttalanden om principerna för avskrivningsberäkningar fick metoden att räkna med fasta avskrivningskostnader för ekonomibyggnader fr. o. m. våren 1943 i motsats till förut en principiell innebörd. Jfr kapitel 3.

5—917293

66 inom SFL utförda undersökningar rörande kapitalvärdet samt underhållsoch avskrivningskostnaderna för jordbrukets byggnadsbestånd. De av SFL företagna undersökningarna grunda sig vad beträffar byggnadernas kapitalvärde på en inventering av byggnadsbeståndet vid de brukningsdelar i storleksgrupperna 10—20 hektar åker (grupp III) och 20—30 hektar åker (grupp IV), som år 1946 voro anslutna till den jordbruksekonomiska undersökningen. Under år 1946 uppgick det sammanlagda antalet gårdar i nämnda storleksgrupper till 646 stycken, av vilka 631 ha kunnat undersökas. Inom storleksgruppen III ha 439 gårdar undersökts eller 0-75 procent av hela antalet. För storleksgruppen IV äro motsvarande siffror 192 gårdar eller 1-13 procent av antalet brukningsdelar. På grundval av det vid inventeringen erhållna materialet har en beräkning företagits av byggnadsbeståndets kapitalvärde. Dessutom har i samband med inventeringen inhämtats uppgifter angående på samma gårdar företagna nybyggnader och reparationer under åren 1942—1946. — Erhållna värden ha uppräknats till totalvärden för samtliga jordbruk med över 2 hektar åker, varvid vissa justeringar av siffrorna vidtagits i syfte att göra materialet användbart i samband med utarbetandet av jordbrukskalkylen. Det bör observeras, att endast de två angivna grupperna av jordbruk undersökts och att man i fråga om byggnadsbeståndets omfattning och standard har att r ä k n a med stora skillnader mellan olika storleksgrupper. Vidare äro de undersökta gårdarna mycket ojämnt fördelade mellan olika områden. I undersökningen framhålles, att säkerheten i de framräknade rikstalen under sådana omständigheter måste bli dålig. Beräkningarna rörande byggnadskapitalets storlek omfatta såväl bostäder som ekonomibyggnader; i det följande beröras emellertid endast ekonomibyggnaderna. Beräkningen av underhålls- och avskrivningskostnaderna har av SFL baserats på byggnadsbeståndets återanskaffningsvärde (undersökningens »reproduktionsvärde»), dock med justering med hänsyn till icke behövliga utrymmen och anordningar samt vissa dyra konstruktioner. Beträffande detaljer i fråga om undersökningens genomförande och metoderna för bearbetningen av det insamlade materialet hänvisas till den inom SFL utarbetade redogörelsen (Medd. nr 14 från SFL). I fråga om de vid undersökningen erhållna resultaten må följande anföras. Det sammanlagda återanskaffningsvärdet för ekonomibyggnader har för storleksgrupp III (10—20 hektar) beräknats till 30 000—35 000 kronor och för grupp IV (20—30 hektar) till omkring 50 000 kronor per gård. Uppgifterna avse som nämnts år 1946. Det kan anmärkas, att det samtidigt beräknade nuvärdet ligger vid i genomsnitt cirka 55 procent av återanskaffningsvärdet. P å grundval av å ena sidan återanskaffningsvärdena och å andra sidan de vid undersökningen framkomna nybyggnads- och reparationskostnaderna har underhålls- och avskrivningsfaktorn för de båda undersökta stor-

67 leksgrupperna beräknats till 1-38 som medeltal för åren 1942—1946. Den angivna faktorn är anmärkningsvärt låg. För att få ett mera acceptabelt uttryck för nybyggnads- och reparationskostnadernas normala storlek har därjämte motsvarande medeltal för åren 1944—1947 framräknats. Ifrågavarande tal utgör 1-91. För de undersökta åren har avskrivnings- och underhållsfaktorn beräknats till följande värden: 1942 1943 1944

0-73 1-01 1-17

1945 1946 1947

1-44 2-46 2-62

Årsvariationerna under den berörda tiden äro alltså stora. Det bör anmärkas, att man inom SFL icke ansett sig böra göra särskilda beräkningar av avskrivnings- respektive underhållsfaktorn. Det är nämligen svårt att i praktiken skilja mellan förnyelse och underhåll. För att kunna användas i samband med upprättandet av jordbrukskalkylen måste, såsom redan antytts, de vid undersökningen erhållna värdena dels uppräknas till totalvärden, dels undergå vissa justeringar med hänsyn till kalkylens uppläggning. Uppräkningen av kapitalvärdena har skett efter två alternativa metoder, nämligen dels genom en uppräkning av hektarvärdena för de undersökta egendomarna, vilka därvid för andra storleksgrupper än de i undersökningen ingående omräknats med ledning av relationstal från SFL:s byggnadskostnadsindex (alternativ I ) , dels — beträffande djurstallar — genom en uppräkning av kostnaden per kreatur senhet (alternativ II). Vid uppräkningen ha siffrorna reducerats med hänsyn till att tekniska anordningar, gödselvårdsanläggningar m. m. ej förekomma i samma utsträckning vid jordbruken i allmänhet som vid de undersökta gårdarna. Återanskaffningsvärdet utgör enligt alternativ I 7 696 miljoner kronor och enligt alternativ II 7 183 miljoner kronor. Underhålls- och avskrivningsfaktorn har, som redan nämnts, beräknats till 1-4 procent i genomsnitt för åren 1942—1946 och 1-9 procent för åren 1944—1947. SFL framhåller, att dessa siffror äro avsevärt lägre än vad tidigare ansetts vara normalt och anför, att de ej utan vidare kunna användas för en beräkning av normala underhålls- och avskrivningskostnader. Däremot anses siffran 1-9 procent svara mot förhandenvarande byggnadsverksamhet vid de undersökta egendomarna. Huruvida detta procenttal skulle kunna användas för landets samtliga jordbruk anges som vanskligt att bedöma. Det påpekas i detta sammanhang, att bokföringsgårdarnas byggnadsbestånd torde vara i bättre skick och att därför nybyggnads- och reparationsarbetena varit av relativt mindre omfattning än vid övriga gårdar. Att närmare penetrera ifrågavarande spörsmål betecknas emellertid med nuvarande material som omöjligt. Med utgång från de nyss anförda siffrorna ha följande underhålls- och avskrivningskostnader för jordbrukets ekonomibyggnader erhållits (värdetalen avse som förut nämnts år 1946):

68 Avskrivnings- och underhållsfaktor 1-4 1-9

Miljoner Alt. I 107-7 146-2

kronor Alt. I I 100-6 136-5

För att de sålunda erhållna underhålls- och avskrivningskostnaderna skola kunna komma till användning vid uppgörandet av totalkalkylen ha emellertid vissa justeringar av desamma företagits. Värdet av siloanläggningar samt mekaniska anordningar (hissar, mjölkningsmaskininstallationer och hydroforer) ha sålunda fråndragits. Värdet av dessa har beräknats till 72 respektive 67 miljoner kronor. Likaså har från återanskaffningsvärdet dragits värdet av jordbrukarnas eget arbete för underhåll, vilket ju redovisas i kalkylens arbetskostnadspost, ävensom mellanhandsmarginalen för det egna material, som kommer till användning vid såväl nybyggnader som underhållsarbeten. Sedan här nämnda justeringar gjorts har följande resultat erhållits: Avskrivnings- och underhållsfaktor 1-3 1-8

Miljoner Alt. I 95-6 132-3

kronor Alt. II 89-2 123-5

De sakkunniga ha förut i kapitel 3 förordat, att avskrivningskostnaderna inom jordbruket böra beräknas med utgång från återanskaffningsvärdet och i samband därmed anfört de skäl, som motivera ett sådant tillvägagångssätt. Vad de sakkunniga sålunda förordat och framhållit är tillämpligt även beträffande avskrivning av jordbrukets ekonomibyggnader. Beräkningarna av jordbrukets kostnader för avskrivning och underhåll böra alltså enligt de sakkunnigas uppfattning utföras på grundval av återanskaffningsvärdet. De sakkunniga ha vidare funnit sig böra föreslå, att SFL:s undersökningar läggas till grund för beräkningarna av jordbrukets kostnader för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader. Såsom framgått av den föregående redogörelsen få dessa undersökningar visserligen i olika hänseenden betraktas som tämligen osäkra, främst beroende på det förhållandevis ringa antalet i densamma ingående brukningsdelar och deras bristande representativitet. De av SFL utförda beräkningarna få dock anses vara i flertalet hänseenden överlägsna dem, som förut legat till grund för byggnadskostnadsposten. Det bör därjämte framhållas, att jämförelser, som SFL gjort med resultaten från deklarationsundersökningarna, synas utvisa, att de av SFL beräknade värdena äro rimliga. Vad angår den av SFL på grundval av den förut omnämnda inventeringen gjorda beräkningen av byggnadernas kapitalvärde torde desamma ännu några år få läggas till grund för byggnadskostnadsberäkningarna, varefter en ny inventering bör äga rum. I detta sammanhang må nämnas, att SFL framhåller som önskemål, att uppgifter borde inhämtas från ett större antal

69 jordbruk. Enligt SFL:s mening borde efter den förutsatta utvidgningen av den jordbruksekonomiska undersökningen även de tillkomna egendomarna bli föremål för byggnadsundersökningar. De sakkunniga vilja framhålla angelägenheten av att så blir fallet. Vid valet mellan de båda alternativa beräkningar av ekonomibyggnadernas kapitalvärden, som ovan redovisats, bör enligt de sakkunnigas mening alternativ II, som tager hänsyn även till antalet kreatursenheter, föredragas. Såsom förut nämnts uppgå de på ekonomibyggnaderna belöpande avskrivnings- och underhållskostnaderna år 1946 enligt detta alternativ till 89-2 respektive 123-5 miljoner kronor, allteftersom man använder avskrivnings- och underhållsfaktorn 1-3 eller 1-8. Såsom avskrivnings- och underhållsfaktor har SFL som nämnts erhållit dels talet 1-3 som genomsnitt för åren 1942—1946, dels talet 1-8 som genomsnitt för åren 1944—1947. Det förstnämnda av dessa får otvivelaktigt anses för lågt såsom uttryck för mera normala förhållanden och får förklaras huvudsakligen av den ringa omfattning, som byggnadsverksamheten hade under vissa av de ifrågavarande åren. Under åren 1944—1947 har däremot byggnadsverksamheten varit av förhållandevis stor omfattning. Att även den för dessa år erhållna avskrivnings- och underhållsfaktorn 1-8 är jämförelsevis låg i förhållande till de tal man i allmänhet brukat räkna med kan, förutom av den begränsade allmängiltigheten av undersökningsmaterialet, förklaras även av olika andra omständigheter. Härvid kan till en början erinras om att de kapitalbelopp, på vilka avskrivningen grundats, basera sig på en noggrann uppmätning och värdering av byggnadsbeståndet vid de undersökta gårdarna. Även om härvid, såsom framgår av SFL.s redogörelse för undersökningen, vissa justeringar gjorts med hänsyn till bl. a. förekomsten av onödiga byggnader, synas de kapitalvärden, som erhållits, vara högre än de som man i allmänhet räknar med vid en beräkning av avskrivningsprocenten. Härav följer automatiskt, att avskrivningarna, uttryckta i procent av kapitalvärdet, bliva lägre. Av vikt vid bedömandet av avskrivnings- och underhållsfaktorn är vidare, att kostnaderna för jordbrukets egen arbetskraft icke skola inräknas i denna post i kalkylen,, enär desamma redovisas under arbetskostnadsposten. Även denna omständighet bidrager till att faktorn blir lägre än man i allmänhet räknar med. Med hänsyn till dessa förhållanden och då några andra säkrare beräkningar icke föreligga ha de sakkunniga ansett sig kunna förorda, att den av SFL beräknade avskrivnings- och underhållsfaktorn 1-8 tills vidare a n vändes vid beräkningarna av byggnadskostnaderna. En svaghet i de utförda beräkningarna är att de bygga på en förhållandevis kort följd av år, vilka därjämte kännetecknas av extraordinära förhållanden. Enligt vad de sakkunniga inhämtat skulle det emellertid icke bereda några större svårigheter att från de berörda räkenskapskontrollerade gårdarna årligen införskaffa uppgifter av sådant slag som erfordras för fortlöpande beräkningar av.

70 Tabell 3 .

Jordbrukets

byggnader

enligt

kostnader

förutvarande

för

avskrivning

och nya

och

underhåll

beräkningar. Värdetal

Kostnadssumma SFL:s (exkl. siloanlägg- K o s t n a d Totalkostnader index för siloningar) 1946 = anläggKålen- ProdukAbsoluta 100 Index ningar derår tionsår tal

74-70 77-30 89-70 95-80 107-60 112-00 110-90 113-90 123-50 131-80 139-40 142-60 143-30

76-40 85-60 93-80 103-70 110-50 111-30 112-90 120-30 129-00 136-90 141-50 143-10

Framskrivet med lantbruksförbundets

0-03 0-04 0-08 0-14 0-31 0-38 0-41 0-56 0-58 0-61 0-67 0-65

76-43 85-64 93-88 103-84 110-81 111-68 113-31 120-86 129-58 137-51 142-17 143-75

ekonomikronor.

Förutvarande beräkningar

De sakkunnigas b e r ä k n i n g a r

1938 60-5 1939(1938/39) 62-6 1940(1939/40) 72-6 1941 (1940/41) 77-6 1942(1941/42) 87-1 1943(1942/43) 90-7 1944 (1943/44) 89-8 1945(1944/45) 92-2 1946(1945/46) 100-0 1947(1946/47) 106-7 1948(1947/48) 112-9 1949(1948/49) (prel.). . . niö-ö 1950 (1949/50) (prognos) uie-o

av

i miljoner

100-0 112-1 122-8 135-9 145-0 146-1 148-3 158-1 169-5 179-9 186-0 188-1

Absoluta tal

Index

84-68 90-96 95-22 101-42 106-71 105-8 8 107-70 109-93 111-46 111-99

100-0 107-4 112-4 119-8 126-0 125-0 127-2 129-5 131-6 132-3

index.

underhålls- och avskrivningsfaktorn. De sakkunniga vilja föreslå, att dylika fortlöpande beräkningar med det snaraste komma till stånd. Med tillämpning av avskrivnings- och underhållsfaktorn 1-8 erhålles för år 1946 ett belopp av 123-5 miljoner kronor såsom mått på jordbrukets kostnader för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader. Beträffande utvecklingen av ifrågavarande kostnader före och etter år 1946 ha de sakkunniga ansett SFL:s byggnadskostnadsindex (totalindex för ekonomibyggnader) böra utgöra grund för beräkningarna. Detta index föreligger med viss eftersläpning i tiden och bör därför vid aktualisering och prognos sammankopplas med lantbruksförbundets index för byggnadskostnader. Beräkningarna av jordbrukets kostnader för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader ha som tidigare nämnts fr. o. m. våren 1948 skett med tillämpning av den på SFL:s undersökningar byggda och av de sakkunniga förordade metoden. Besultatet av beräkningarna, sådana de förelågo i den i augusti 1949 upprättade jordbrukskalkylen, framgår av tabell 3. Med ledning av indexserierna i två kolumner till höger i tabellen kan man göra en jämförelse mellan utvecklingen av jordbrukets kostnader för ekonomibyggnader enligt förutvarande respektive de sakkunnigas beräkningar. En dylik jämförelse utvisar en starkare kostnadsstegring enligt de nya beräkningarna än enligt de gamla, vilket är helt naturligt eftersom avskrivningskostnaderna förut höllos konstanta, men nu följa prisutvecklingen. Beträffande den nya kostnadsserien må i övrigt anmärkas, att den för vissa krigsår i jämförelse med kringliggande år innebär en överskattning

71 av de verkliga kostnaderna. Såsom förut anförts har avskrivnings- och underhållsfaktorn under några år varit mycket låg, vilket man vid tidigare kalkylberäkningar också tog hänsyn till. Det ligger emellertid i beräkningarnas natur, att förefintliga fluktuationer mellan olika år (här avses närmast nybyggnads- och reparationsverksamhetens omfattning) utjämnas och att de framräknade kostnadstalen alltså avse ett för den betraktade perioden sannolikt normalläge. Elektricitet. 1 I de första jordbrukskalkylerna ingick på kostnadssidan en post »kraft och lyse», vilken innefattade elektrisk energi till jordbruksdriften, drivmedel till stationära motorer och fotogen för belysningsändamål. Kostnadsbeloppet hade för basåret erhållits genom en särskild undersökning. På grundval av en specialundersökning insattes våren 1943 i jordbrukskalkylen i stället för nämnda post de beräkningar rörande jordbrukets elkostnader, som därefter ingått i kalkylen intill våren 1949, då de sakkunnigas nya beräkningsmetod för första gången tillämpades. De sakkunnigas nu utförda beräkningar innefatta, liksom deras föregångare fr. o. m. våren 1943, allenast elkostnader. Kostnaderna i övrigt för motsvarande ändamål (lyse och drivkraft) ha, i motsats till vad som var fallet i de första jordbrukskalkylerna, ej medtagits i beräkningarna. Anledningen härtill är, att förbrukningen av bränslen inom jordbruksdriften (annat än till traktorer) icke låter sig mäta med tillfredsställande noggrannhet. Bränslen av nu ifrågavarande slag ha successivt ersatts och ersättas alltjämt med elkraft, av vilken anledning basårskostnaderna ej innehålla en lika fullständig redovisning som motsvarande tal för senare år. I detta sammanhang bör emellertid erinras om att jordbrukets kostnader i basåret för driv- och smörjmedel till traktorer i augustikalkylen 1949 upptogos i enlighet med uppgifter härom i deklarationsundersökningarna. Då ifrågavarande post där även innehåller utgifter för bränsle till stationära motorer inom jordbruket, torde i jordbrukskalkylen de tillsammans med elkostnaderna förut i basåret redovisade bränslekostnaderna åtminstone delvis beaktas. Den förutvarande beräkningsmetoden, vilken alltså tillämpats fr. o. m. våren 1943, innefattade följande kostnadselement, nämligen ortsnätskostnader, gårdsnätskostnader, installationskostnader för driftslyse, installationskostnader för jordbruksmotorer samt strömkostnader för jordbruksdriften. De fyra förstnämnda elementen innefattade avskrivning, ränta och underhåll; ortsnätskostnaderna därjämte administrationskostnader. Då kännedomen om de elektriska anläggningarnas ålder, kapacitet och 1 Undersökningen rörande jordbrukets kostnader för elkraft har på de sakkunnigas uppdrag utförts av filosofie doktorn L. Lemne. Undersökningen har intagits som bilaga B.

72 utnyttjande var mycket bristfällig, nöjde man sig med att fastställa de ungefärliga kostnaderna under basåret och därtill lägga beräknade kostnadsökningar genom nytillkommande anläggningar och ökad kraftförbrukning å såväl äldre som nya installationer. Kraftförbrukningen erhölls genom multiplikation av antalet tariffenheter för jordbruksdriften med beräknad genomsnittlig förbrukning per tariffenhet å landsbygden. Frånräknandet av jordbrukens hushållsförbrukning (denna skall, såsom framgår av redogörelsen i kapitel 2 för jordbrukskalkylens konstruktion, ej medtagas) skedde ursprungligen genom att hushållen åsattes ett antal tariffenheter alltefter gårdsstorleken, varpå antalet tariffenheter multiplicerades med genomsnittskostnaderna för samtliga tariffenheter. Under senare tid förändrades förfaringssättet genom att man antog, att 17-5 procent av totalkostnaderna utgjordes av kostnader för hushållsförbrukning. (Enligt vad numera framkommit torde ifrågavarande procenttal bort sättas vid minst det dubbla.) Svårigheterna att med den angivna metoden på ett tillfredsställande sätt följa de årliga förändringarna av jordbrukets elkostnader voro avsevärda, och fr. o. m. våren 1945 företogos ej någon vidare justering av de för år 1944/45 beräknade kostnaderna. Kostnadssumman för nämnda år har sålunda fått kvarstå oförändrad intill våren 1949. Beträffande de sakkunnigas beräkningsmetod, som för första gången tillämpades våren 1949, må följande anföras. Sedan våren 1947 bygga kalkylberäkningarna av jordbrukets kostnader för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader såsom i tidigare sammanhang nämnts på vissa inom Statens forskningskommitté för lantmannabyggnader (SFL) på de sakkunnigas uppdrag utförda undersökningar. I byggnadskapitalet, som utgör grundvalen för beräkningarna av byggnadskostnaderna, ingår värdet av gårdsinstallationer. Vill man undvika dubbelräkning, synas sålunda särskilt beräknade kostnader för ifrågavarande installationer icke få belasta elkostnadsposten. De kostnadselement, som här avses, äro gårdsnät samt installationer för belysning och anslutning av motorer. I de sakkunnigas undersökning ägnas förhållandevis stort utrymme åt redogörelser för material av sådant slag, som skulle kunna läggas till grund för beräkning av jordbrukets elkostnader. Sålunda redogöres för resultaten av jordbrukets elinventering 1945/46, elkraftutredningens undersökningar samt för 1944 års jordbruksräkning och 1945 års bostadsräkning. Vidare har i och för de sakkunnigas undersökning företagits en speciell bearbetning av primärmaterialet till livsmedelskommissionens deklarationsundersökningar och den jordbruksekonomiska undersökningen (Bäkenskapsresultat från svenska jordbruk). Slutligen har en särskild »intensivundersökning» av surveytyp företagits beträffande elektrifieringsförhållanden och elkostnader inom ett mindre område (Svartådalens distrikt, Östergötland).

73 P å grundval av det sålunda förefintliga omfattande statistiska materialet ha uppställts olika alternativa beräkningsmetoder, varav två kommit under slutligt övervägande. Alternativ I innebär en överarbetning av den gamla metoden med eller utan överförande till byggnadskostnadsposten av vissa kostnadselement. Vid alternativ II bearbetas deklarationsmaterialet för erhållande av uppgifter om jordbruksdriftens årliga kontanta utgifter för elektrisk ström. Det bör anmärkas, att kostnaderna för ortsnätet beaktas vid taxesättningen och alltså inkluderas i de av jordbrukarna erlagda strömavgifterna. Alternativ II förutsätter, att installationskostnaderna (kostnaderna för gårdsinstallationer) till väsentlig del bli inräknade i byggnadskostnadsposten. Vid prövning av frågan om lämplig beräkningsmetod ha de sakkunniga till en början konstaterat, att några möjligheter icke synas föreligga att med stöd av föreliggande specialundersökningar åstadkomma tillräckligt säkra beräkningar i enlighet med alternativ I. De sakkunniga ha därför ansett sig böra förorda alternativ II, d. v. s. att livsmedelskommissionens deklarationsundersökningar läggas till grund för beräkning av jordbrukets elkostnader. Såsom förut nämnts beaktas installationskostnader för elektriska anläggningar i kalkylens byggnadskostnadspost. De uppgifter, som i samband med undersökningen om byggnadskostnaderna erhållits beträffande kostnaderna för elinstallationer, torde emellertid icke återge deras verkliga storlek, enär ersättnings- och kompletteringsinstallationer under de undersökta åren varit av undernormal storlek. Vidare må erinras om att byggnadskostnaderna beräknas på basis av en fast volym, varför en fortgående underskattning av den del av installationskostnaderna, som ej täckes av alternativ II, även av denna anledning uppkommer. (Det bör dock observeras att ortsnätskostnaderna ingå i de av jordbrukarna erlagda och i föreliggande beräkningar beaktade elströmsavgifterna.) Allteftersom elkraft vinner terräng i jordbruksdriften kommer uppenbarligen underskattningen av jordbrukets elkostnader att med den valda metoden bli allt mer väsentlig. De sakkunniga vilja därför uttala, att en omprövning av beräkningsmetoden i syfte att ernå en fullständigare redovisning av installationskostnaderna så småningom torde böra företagas. Vad som hittills berörts är grundberäkningarna, d. v. s. beräkningar för år, för vilka statistiskt material (deklarationer) föreligger och finnes bearbetat i en för beräkningarna lämplig form. I undersökningen ha två prognosvarianter utarbetats. Den ena bygger på utnyttjandet av grundlig kännedom om förhållandena i smärre områden (som exempelvis det undersökta Svartådalsområdet) som komplement till deklarationsundersökningen. Den andra prognosvarianten innebär en rutinmässig framskrivning av deklarationsmaterialet utan andra korrigeringar än sådana som eventuellt kunna anses befogade med hänsyn till sannolik prisutveckling för elström eller ändringar i elektrifieringstakten. Den senare varianten erbjuder betydande

fördelar bl. a. i praktiskt hänseende och har därför ansetts böra förordas av de sakkunniga. Såsom förut nämnts har den av de sakkunniga framlagda metoden för beräkning av jordbrukets kraftkostnader i vad avser grundberäkningarna kommit till användning fr. o. m. våren 1949. Vid uppgörandet av prognosen företogs då en framräkning på grundval av totalkostnaderna under senast kända år med tillhjälp av Sveriges lantbruksförbunds prisindex för elkostnader. Den sålunda använda metoden innebär, att man räknade med oförändrad strömförbrukning. I själva verket har emellertid utvecklingen av jordbrukets kostnader för elström under det senaste årtiondet endast i ringa grad påverkats av kraftpriset per kwh. Prisfluktuationerna ha med andra ord varit förhållandevis obetydliga. Förändringarna av kraftvolymen, vilken befinner sig i stigande, ha varit av större betydelse. Så länge detta förblir fallet kan det tydligen vara tillräckligt att vid prognoser göra framskrivning med beaktande allenast av totalkostnaderna. Skulle förskjutningar i prisnivån börja inträda, får man givetvis tänka sig att särskilja volymoch prisutveckling. Ett dylikt särskiljande bereder inga större svårigheter. Vid uppgörandet av den i undersökningen utförda prognosen för produktionsåren 1948/49 och 1949/50 låg följande på deklarationsundersökningarna byggda tablå över de kontanta elströmskostnadernas utveckling till grund. Å r

1938 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947

Index 1938 = 100

Procentuell ökning sedan föregående år

100 115 127 143 157 169 180 192 205

10-4 12-6 9-8 7-7 6-5 6-7 6-8

På grundval av denna sammanställning har för de tre följande åren, 1948, 1949 och 1950, räknats med årlig ökning av elströmskostnaderna med 6-7 procent sedan närmast föregående år ( = medeltalet för tre å r ) . Prognosmetoden kan givetvis varieras om så befinnes erforderligt (jfr vad ovan sagts om prognoser vid förändringar i prisnivån för elström). Besultatet av de sakkunnigas undersökning rörande jordbrukets elkostnader framgår av tabell 4. Vid en jämförelse mellan utvecklingen av jordbrukets elkostnader enligt förutvarande beräkningar och de nu utförda finner man (jämförelsen bör ej utsträckas längre än t. o. m. år 1944/45), att de nya beräkningarna ge en långsammare stegringstakt än de gamla. En orsak härtill har tidigare berörts, nämligen att installationskostnaderna numera ej redovisas lika

75 Tabell 4. Jordbrukets elkostnader enligt förutvarande och nya beräkningar. Värdetal i miljoner kronor. De s a k k u n n i g a s Ar

1938 1939(1938/39) 1940(1939/40) 1941 (1940/41) 1942(1941/42) 1943(1942/43) 1944(1943/44) 1945(1944/45) 1946(1945/46) 1947(1946/47) 1948(1947/48) (prel.) . . . . 1949(1948/49) (prognos) .. 1950(1949/50) ( i ) ..

Kalenderår Absoluta Index tal 16-70 (17-92) 19-14 21-12 23-80 26-23 28-33 30-10 32-14 34-30 36-57 38-91 41-58

Förutvarande beräkningar

beräkningar Produktionsår Absoluta Index tal

Produktionsår Absoluta Index tal

100 115 127 143 157 169 180 192 205 219 233 249

17-51 18-73 20-46 22-91 25-42 27-63 29-51 31-46 33-58 35-44 37-74 40-25

100-0 107-0 116-8 130-8 145-2 157-8 168-5 179-7 191-8 202-4 216-2 229-9

39-44 43-03 52-14 61-28 68-53 73-62 77-09 77-09 77-09

100-0 109-1 132-2 155-4 173-8 186-7 195-5 195-5 195-5

fullständigt som tidigare eftersom de volymmässiga förändringarna ej helt beaktas i den valda beräkningsmetoden. Vid en jämförelse mellan beräkningsmetoderna torde därjämte beaktas, att de förutvarande beräkningarna utfördes ganska schablonartat och därför icke kunna sägas erbjuda en fullgod jämförelseserie. Maskiner och redskap. 1 I tidigare jordbrukskalkyler (de som upprättats t. o. m. 1947) ingingo på kostnadssidan dels en post maskiner och redskap, dels en post traktorkostnader. Den förra avsåg avskrivning och underhåll av maskiner och redskap exklusive traktorer, den senare motsvarande kostnader för traktorer samt därjämte utgifter för driv- och smörjmedel. Samtidigt med att de sakkunnigas undersökning rörande jordbrukets kostnader för avskrivning och underhåll, i vilken undersökning traktorerna sammanförts med övriga maskiner och redskap, fr. o. m. våren 1948 i sin helhet lades till grund för kalkylberäkningarna (beträffande avskrivning av traktorer hade så skett fr. o. m. våren 1947) lösbrötos utgifterna för driv- och smörjmedel från avskrivnings- och underhållskostnaderna. De sakkunnigas undersökning behandlar endast sistnämnda kostnader, medan utgiftsberäkningarna för driv- och smörjmedel icke gjorts till föremål för prövning av de sakkunniga. 1 Undersökningen rörande jordbrukets kostnader för avskrivning och underhåll av maskiner och redskap har utförts med agronomie licentiaten S. Holmström såsom särskild sekreterare. Undersökningen bifogas som bilaga C. Till grund för undersökningen ligger bl. a. en av Holmström utförd utredning angående det svenska jordbrukets inköp av maskiner och redskap åren 1938—1948. Denna utredning utgör senare delen av bilaga C (»appendix» till bilaga C).

76 Vid förutvarande beräkningar av jordbrukets kostnader för maskiner och redskap ha traktorkostnaderna respektive kostnaderna för övriga maskiner jämte redskap fastställts på olika sätt, varför det är anledning att behandla de båda grupperna var för sig. Basårsvärdet för avskrivning och underhåll av maskiner och redskap exklusive traktorer fastställdes med ledning av deklarationsundersökningarna, den jordbruksekonomiska undersökningen samt industri- och handelsstatistiken. Basårssumman framräknades för efterföljande år med användning av lantbruksförbundets prisindex för maskiner och redskap. Det bör observeras, att kostnadsposten i sin helhet (alltså såväl avskrivnings- som underhållskostnaderna) fått följa detta index samt att någon egentlig uppdelning på avskrivning respektive underhåll icke förekommit. De grundläggande beräkningarna gåvo icke heller något direkt underlag för en dylik uppdelning. Det har i kapitel 3 förut omnämnts, hurusom 1942 års jordbrukskommittés l:a delegation i sin sommaren 1942 framlagda rapport över verkställd granskning av jordbrukskalkylen gjorde anmärkning mot att avskrivningskostnaderna för bl. a. maskiner och redskap fastställdes på basis av återanskaffningsvärdet, vilket stode i strid med de avskrivningsregler som gällde för näringslivet i övrigt. Någon ändring av den förut beskrivna beräkningsmetoden företogs emellertid icke med anledning härav. Orsaken härtill var, att man vid den använda metoden icke tog hänsyn till den växande mekaniseringen utan byggde på en fast och sedan basåret oförändrad volym. Detta i sin tur berodde på att man saknade tillgång till en nöjaktig statistik. Vissa i samband med vårkalkylen 1943 utförda beräkningar visade emellertid, att avskrivningskostnader fastställda med beaktande av volymförändringarna men med tillämpning av icke avskrivna anskaffningsvärden skulle ligga vid ungefär samma höjd som ifrågavarande kostnader beräknade enligt dittills tillämpad metod. Under sådana omständigheter ansågs det gamla beräkningssättet kunna bibehållas i avvaktan på framtida komplettering av det statistiska underlaget. Beträffande förutvarande beräkningar av avskrivning och underhåll av traktorer gäller, att de utfördes med beaktande av förändringar i traktorantalet, varvid man hade ledning av bl. a. vid olika tillfällen företagna traktorinventeringar. För skilda slag av traktorer tillämpades (fr. o. in. 1942) en avskrivningstid av olika längd. Under några år (t. o. m. 1945) räknade man med oförändrad årsavskrivning per traktor; år 1946 togs hänsyn till höjda priser å nyanskaffade traktorer. Underhållskostnaderna för traktorer beräknades med ledning av vissa uppgifter om underhållskostnaden per traktor och driftstimme. I fråga om gengasaggregat företogos för åren 1940/41—1946/47 särskilda beräkningar, vilka det torde vara onödigt att här närmare behandla. Den nya beräkningsmetoden. Den förutvarande beräkningsmetoden inne-

bar som nämnts att det endast i fråga om traktorer togs hänsyn till den fortskridande mekaniseringen inom jordbruket, medan maskin- och redskapsbeståndet i övrigt hölls vid oförändrad volym. Då de sakkunniga ställdes inför frågan, på vad sätt jordbrukets kostnader för maskiner och redskap lämpligen borde beräknas, stod det från början klart, att förändringarna i maskinparkens och redskapsbeståndets storlek måste beaktas. Såsom i kapitel 2 närmare utvecklats fordrar nämligen konsekvensen, att ett beräkningsmässigt hänsynstagande till arbetskraftsminskningen inom jordbruket kombineras med beaktande av kostnadsfördyringar till följd av ökad anskaffning och användning av arbetsbesparande maskiner och redskap. De sakkunniga ha i kapitel 3 förordat, att beräkningarna av jordbrukets avskrivningskostnader skola grundas på återanskaffningsvärden. Så har också såsom framgår av vad tidigare anförts skett beträffande grundförbättringar (täckdiken) och ekonomibyggnader. Någon anledning att beträffande maskiner och redskap tillämpa någon annan princip har icke förelegat. I den undersökning rörande jordbrukets kostnader för avskrivning och underhåll av maskiner och redskap, som de sakkunniga företagit, diskuteras inledningsvis bl. a. gränsdragningen mellan jordbruksdriften å ena sidan och skogsbruket och den yrkesmässiga trädgårdsodlingen å den andra sidan. Principiellt skola givetvis endast sådana redskap medtagas vid beräkningarna, som nyttjas i jordbruksdriften. Vissa maskiner och redskap komma emellertid till användning såväl inom denna som i andra näringsgrenar. Någon möjlighet att med större säkerhet göra en fördelning på olika användningsområden föreligger icke (svårigheten avser främst tiden före år 1938, jfr det följande). Av denna anledning ha i de utförda beräkningarna vissa på olika användningsområden brukade maskiner och redskap i sin helhet hänförts till antingen jordbruksdriften eller något annat näringsfång. I undersökningen framhålles i fråga om beräkningarnas uppläggning, att det med hänsyn till den förhållandevis långa varaktighetstiden för jordbrukets maskiner och redskap icke kunde anses lämpligt att låta gjorda inköp belasta enbart det år, under vilket desamma ägt rum. Inköpskostnaderna borde därför utjämnas genom en ordnad avskrivningsplan. Av denna anledning har vid beräkningarna skilts mellan avskrivning; och underhåll. Det grundläggande syftet med undersökningen har varit att åstadkomma ett någorlunda tillförlitligt underlag för beräkningar av förändringarna i jordbrukets maskin- och redskapsvolym. Såsom tidigare anförts har avsaknaden av ett sådant vad beträffar andra maskiner än traktorer förorsakat, att beräkningarna måst utföras på basis av en fast volym trots den fortgående rationaliseringen. Vad först gäller traktorer b a r inom Sveriges lantbruksförbund' under en

78 följd av år införskaffats uppgifter (för åren fr. o. m. 1929) från samtliga tillverkare och importörer över det årliga antalet till jordbruket försålda traktorer och för dessa erlagda köpeskillingar. Den föreliggande undersökningen har i vad avser avskrivning av traktorer baserats på detta material. I fråga om övriga maskiner och redskap har företagits en prövning av möjligheterna att använda olika material som grundval för beräkningarna. Redan på ett tidigt stadium undersöktes, med gott resultat, möjligheten av en totalundersökning enligt enkätmetoden. Vidare prövades användbarheten av 1944 års jordbruksräkning samt möjligheten att tillämpa någon slags representativmetod. Båda sistnämnda vägar bedömas som mindre lämpliga att beträda, särskilt i jämförelse med den nyss angivna enkätmetoden av totalkaraktär. Den jordbruksekonomiska undersökningen ansågs ha en i detta sammanhang mindre god representativitet och föll därför ur räkningen. De av livsmedelskommissionen företagna deklarationsundersökningarna redovisa jordbrukets kontanta utgifter för maskiner och redskap (inklusive traktorer) med fördelning på ersättningsinköp, nyuppsättning och underhåll. På grund av vissa i undersökningen anförda omständigheter kan förväntas, framhålles det, att utgifterna för underhåll enligt ifrågavarande undersökningar ge den säkraste bilden av den allmänna utvecklingen, medan utgifterna för ersättningsköp respektive nyuppsättning av maskiner starkare kunna påverkas av tillfälliga onormala inköp vid undersökta gårdar. Det bör måhända tilläggas, att traktorinköpen som förut antytts tämligen väl kunna följas med annat material, varför det även av denna anledning torde vara att föredraga, om deklarationsundersökningarna icke komma till användning vid avskrivningsberäkningarna. Inom Sveriges lantbruksförbund ha under en följd av år utförts vissa beräkningar rörande jordbrukets årliga inköp av maskiner och redskap, varvid man byggt på industri- och handelsstatistiken. Tillverkningsvärdena ha justerats på så sätt, att handelsmarginaler tillagts och förekommande rabatter fråndragits. Importvärdena ha justeras på motsvarande sätt. Ifrågavarande beräkningar ha nu prövats och delvis korrigerats, vilket skett i samband med den förut berörda enkätundersökningen beträffande det svenska jordbrukets inköp av maskiner och redskap fr. o. m. år 1938. F r å n denna undersökning ha uteslutits dels traktorer (jfr det föregående) och dels mjölktransportkärl, för vilka senare särskilda beräkningar företagits. Enkäten har tillgått på så sätt, att man på olika vägar sökt spåra alla tillverkare och importörer av lantbruksmaskiner fr. o. m. år 1938. Mycket arbete har nedlagts på att enkäten skulle bli praktiskt taget fullständig för samtliga undersökta år, fr. o. m. år 1938, enär den i motsatt fall icke skulle vara lämpad att läggas till grund för kostnadsberäkningar i jordbrukskalkylen. Särskild uppmärksamhet har ägnats åt sökandet efter sådana företag, som bedrivit tillverkning eller import under de första åren av undersökningsperioden men senare upphört med

79 verksamheten. Enkätsvar ha ingått från samtliga de företag, som kunna påräknas ha tillverkat eller importerat maskiner i någon omfattning under undersökningsperioden. Uppgifterna ha för varje år avsett värdet vid försäljning till förbrukare (jordbrukare) av under året till återförsäljare eller direkt till jordbrukare levererade lantbruksmaskiner eller lantbruksredskap som tillverkats eller importerats av uppgiftslämnaren. Av betydande värde får anses vara, att enkäten genom sin utformning skapat möjligheter att följa utvecklingen för de olika maskinslagen på ett helt annat sätt än den officiella statistiken medger. På grundval av den senare kan man göra en fördelning på drygt ett tiotal grupper av maskiner, under det att man genom enkätmetoden kan driva uppdelningen praktiskt taget hur långt som helst. Anledningen till att enkätundersökningen icke utsträckts längre bakåt i tiden än t. o. m. år 1938 är, att man i motsatt fall skulle löpt risken att ett med åren växande antal tillverkare och exportörer icke skulle nåtts. Det bör framhållas, att en retroaktiv undersökning som den här företagna — trots begränsningen av antalet år — gärna visar en tendens till underskattning av försäljningarna under tidigare år. Utförda kontrollundersökningar bestyrka emellertid, att det i detta fall icke kan vara fråga om något fel av nämnvärd storleksordning. Begränsningen av undersökningsperiodens längd medför, att den genom enkätundersökningen erhållna inköpsserien måste kopplas samman med den för åren före 1938 på grundval av industri- och handelsstatistiken byggda serien. Anledningen härtill är, att man vid avskrivningsberäkningarna (vilkas metodik skall närmare behandlas längre fram) måste känna inköpen ända fr. o. m. år 1924. Hur denna sammankoppling skall ske diskuteras utförligt i undersökningen. Vid en jämförelse för år 1938 mellan å ena sidan tillverkning och import enligt industri- och handelsstatistiken och å andra sidan inköp av maskiner och redskap enligt enkätundersökningen finner man en anmärkningsvärt god överensstämmelse. (Se den längre fram intagna tablån.) Denna överensstämmelse får betecknas som förvånande med hänsyn till att de båda serierna bygga på helt olika underlag och ha olika omfattning. Att denna överensstämmelse beror på en tillfällighet och ej kan tillmätas något självständigt bevisvärde synes emellertid framgå vid ett studium av de båda undersökningsserierna för en följd av år. En sammanställning av de båda serierna har skett i följande tablå. Såväl tillverkning och import (kolumn A) som inköp (kolumn B) ha angivits i 1938 års priser, varigenom undvikits att försäljning av äldre tillverkning (lagerbehållning) till ett förhöjt pris förrycker jämförelsen. Före denna jämförelse har det befunnits riktigt att minska B-serien med inköpen av sådana maskiner, som tillkommit efter 1938 och vilka ej ingå i A-serien (elstängsel och jeepar). Dessa representera en ny utrustning, till vilken motsvarighet icke funnits tidigare. Värdetalen äro angivna i miljoner kronor.

80 A r

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 Summa »

1938—1942 1943—1947 1938—1947

A-serien (industrio. h a n d e l s stat.)

B-serien (enkätundersökningen)

Förhållandetal B — • 100 A

Differens A—B

40-48 51-36 37-96 31-25 39-36 52-06 57-41 41-61 63-13 75-66

40-41 53-24 34-66 35-56 47-68 52 49 58-04 48-00 66-37 73-23

99-8 103-7 91-3 113-8 121-1 100-8 101-1 115-3 105-1 96-8

0-07 — 1-88 3-30 — 4-31 — 8-32 — 0-43 — 0-63 — 6-39 — 3-24 2-43

2 0 0 41 2 8 9 87 4 9 0 28

211-55 298-13 509-68

105 fi 1028 104 0

—11 14 — 8-26 —19-40

Av sammanställningen framgår — förutom den förut berörda överensstämmelsen mellan de båda serierna för år 19381 — dels att B-serien nästan genomgående ligger högre än A-serien, dels att de årliga variationerna i differens äro oregelbundna och ganska stora. Dessa variationer förklaras av lagerförskjutningar från ett tillverkningsår till ett annat. Genomsnittligt ligger B-serien 4 procent högre än A-serien. Av nämnda förhållande kan under viss förutsättning dragas den slutsatsen, att sistnämnda serie borde höjas med angivet procenttal för att komma i nivå med den förra serien. Slutsatsen förutsätter, att ingångslagren av maskiner och redskap år 1938 samt utgångslagren 1947 voro av ungefär samma storlek. En tänkbar förklaring till de genomsnittliga avvikelserna mellan serierna skulle eljest vara, att ingångslagren 1938 voro så stora, att de skulle täcka underskottet i A-serien under de följande 10 åren. En dylik förklaring synes emellertid icke möjlig, dels emedan den skulle förutsätta att lagret vid 1938 års ingång skulle ha motsvarat halva tillverkningsvolymen nämnda år, dels enär man a priori skulle ha att vänta sig större lager vid 1947 års utgång än vid slutet av 1938, detta senare eftersom inköpsvolymen av maskiner och redskap mellan nämnda år nästan fördubblats. Av vissa skäl kan antagas, att ingångslagren 1938 voro av övernormal storlek och i viss grad försörjt försäljningen under kommande år. Denna omständighet synes kunna uppväga den ökning av normallagret, som måste ha skett under senare år till följd av omsättningsökningen. Under angivna förutsättningar skulle det vara riktigt att höja A-serien med 4 procent för att den skall komma i nivå med B-serien. Vid bedömningen av frågan om hopkopplingen av de båda serierna ha emellertid de sakkunniga ansett, att man jämväl borde taga hänsyn till vissa brister i industristatistikens redovisning av jordbruksmaskiner för tidigare 1 Att vissa maskiner fråndragits B-serien inverkar praktiskt tagit icke på 1938 års tal enligt denna serie.

81 år. Sålunda ingå icke i den äldre undersökningen sådana maskiner som förbränningsmotorer och handseparatorer, av vilka inköpen efter hand avtagit. För många enkla redskap föreligga säkerligen för tidigare år en för låg redovisning i industristatistiken, enär tillverkningen förr mera än nu skett hos mindre företagare, vilka ej lämnat uppgifter till industristatistiken. I och för sig skulle dessa omständigheter måhända motivera en höjning av den äldre serien för tidigare år med uppskattningsvis 5 procent, om man ser till anskaffningens storlek. Emellertid torde ifrågavarande maskiner och redskap till stor del redan 1938 ha kommit ur bruk eller fått ett nedsatt nyttovärde, varför full hänsyn ej synes böra tagas till deras ursprungliga anskaffningsvärde. De sakkunniga ha därför funnit sig böra begränsa höjningen till sammanlagt 5 procent. Med nu utförd justering ifråga om anknytningen mellan enkätundersökningens och de för tidigare år på industri- och handelsstatistiken byggda beräkningarna, ha de sakkunniga funnit sig böra förorda, att beräkningarna av jordbrukets kostnader för avskrivning av maskiner och redskap företagas på grundval av enkätmaterialet. De sakkunniga ha även funnit det ändamålsenligt att beräkna avskrivningskostnaderna genom upprättandet av en avskrivningsplan. Härvid har en 15-årig avskrivningstid ansetts kunna tillämpas. Det framhålles i undersökningen, att det är förenat med stora svårigheter att beräkna den genomsnittliga varaktighetstiden för jordbrukets redskapsbestånd. Det må bl. a. erinras om att detta bestånd innefattar ett stort antal olika maskiner och redskap alltifrån de enklaste handredskap till sådana relativt invecklade och dyrbara maskiner och redskap som självbindare och skördetröskor. Varaktigheten står också i samband med maskinernas användningstid samt med deras skötsel och underhåll och i dessa avseenden äro variationerna betydande. Bland fackmännen anses allmänt, att den genomsnittliga varaktigheten för maskinerna nu ar lägre än tidigare. Det saknas emellertid i stort sett statistiskt material av sådan omfattning och art, att detta direkt kan läggas till grund för en bedömning av varaktighetstiden. Vissa undersökningar ha emellertid företagits för utrönande av s;aken. En bedömning av härvid framkommet material ger snarast den uppfattningen, att den genomsnittliga livslängden är högre än 15 år. Det har dock ansetts motiverat att kalkylera med en avskrivningstid av nu angiven längd, för vilket bl. a. talar de förut framhållna förskjutningarna mot minskad varaktighetstid. Det har även ansetts motiverat att stanna vid en ej alltför lång avskrivningstid av den anledningen, att avskrivningstiden i kostnadskalkylen någorlunda borde närma sig vad som i ekonomiska kalkyler i allmänhet anses rimligt. Beträffande det tekniska tillvägagångssättet vid avskrivningsberäkningarnas utförande må följande anföras. På grundval av serien av de årliga inköpssummorna har först med ledning av ett särskilt prisindex för traktorer respektive övriga maskiner och redskap företagits en omräkning av de olika årens inköpssummor till inköpsvolymen vid 1938 års prisnivå. 6—917293

82 Inköpsvolymen för de senaste 15 åren har därefter successivt ackumulerats, varefter medelvolymen för respektive år erhållits genom division av den ackumulerade volymen med 15. (Förfarandet kan beskrivas som en beräkning av glidande medelvärden över 15 år.) På denna medel volym har sedan applicerats nyssnämnda prisindex för året, varvid erhållits det sökta återanskaffningsvärdet. Underhållskostnaderna för maskiner och redskap ha i undersökningen grundats på livsmedelskommissionens deklarationsundersökningar. Aktualisering och prognos har ansetts tills vidare kunna ske med användning av ett vägt prisindex för reservdelar och reparatörlöner (vägningstal; reservdelar 40, arbetslöner 60). Framräkningen baseras härvid på den senast kända summan. Det ifrågasattes emellertid, huruvida man icke skulle kunna taga hänsyn till förändringarna i maskinparkens storlek. En metod för ett dylikt beräkningssätt finnes angiven i undersökningen. Besultatet av de sakkunnigas undersökning redovisas i tabell 5. Beträffande de utförda beräkningarna vilja de sakkunniga framhålla, att de icke få betraktas som slutgiltiga. Vissa brister vidlåda desamma, om man ställer kravet, att beräkningarna troget skola avspegla utvecklingen av jordbrukets kostnader för avskrivning och underhåll av maskiner och redskap. Sålunda saknas i beräkningarna avskrivningskostnader för en del olika maskiner och redskap såsom elmotorer, pumpar, hydroforer, vagnar m. m. samt underhållskostnader för en hel del maskiner. Å andra sidan ingå i beräkningarna vissa kostnader, som rätteligen icke böra belasta jordbruksdriften, nämligen sådana underhållskostnader, som belöpa på skogsbruket och den yrkesmässiga trädgårdsskötseln. Vad nyss anförts beträffande de brister, som vidlåda de utförda beräkningarna, har närmast avseende på den absoluta storleken av de framräknade kostnadssummorna. Såsom förut i betänkandet i skilda sammanhang framhållits, är det med hänsyn till jordbrukskalkylens konstruktion och användning av väsentligt större betydelse att beräkningarna ge en så riktig bild som möjligt av kostnadsutvecklingen, än att de absoluta talens höjd är korrekt. Genom den korrektion, vilken ovan företagits med avseende på anknytningen mellan de använda undersökningsserierna, har man, såsom redan antytts, sökt korrigera för bl. a. den underskattning av maskin- och redskapsbeståndets värde år 1938/39, som uppkommit därigenom, att vissa maskiner, som medtagits i statistiken för tiden fr. o. m. 1938, ej äro med (och på grund av primärmaterialets beskaffenhet ej k u n n a vara det) för tiden dessförinnan. (Här avses förbränningsmotorer, spannmålsoch fodertorkar, hissanläggningar m. fl. maskiner. 1 ) Likställda med nu närmast avsedd grupp äro en del maskiner och redskap, som förr köptes 1 Det bör emellertid anmärkas, att även det omvända förhållandet förekommer. Så exempelvis innehåller den äldre serien även sådana spannmålsrensningsmaskiner, som användes inom kvarnindustrien.

83 Tabell 5. Jordbrukets kostnader för maskiner och redskap enligt förutvarande och nya beräkningar. Värdetal i miljoner kronor. Förutvarande beräkningar

De s a k k u n n i g a s b e r ä k n i n g a r Avskrivning

Ar

Andra GengasTraktomaskiner aggre- S u m m a rer gat än traktorer 1938/39... 1939/40... 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 (prel.) 1949/50 (prognos)

29-83 34-32 39-37 42-46 45-55 48-09 51-05 53-33 57-48 64-35 71-58

4-93 6-97 8-13 8-27 8-41 9-53 10-52 10-59 13-48 18-03 24-96

77-23

29-59

0-26 1-36 3-54 5-67 6-54 5-85 3-88 2-58

Totalsumma UnderAbsoluta håll Index tal

34-76 41-55 48-86 54-27 59-63 64-16 67-42 67-80 73-54 82-38 96-54

43-20 48-40 57-70 67-00 77-80 82-20 82-30 88-10 96-00 102-80 109-00

77-96 89-95 106-56 121-27 137-43 146-36 149-72 155-90 169-54 185-18 205-54

100-0 115-4 136-7 155-6 176-3 187-7 192-1 200-0 217-5 237-5 263-7

106-82

110-30

217-12

278-5

Absoluta Index tal

81-40 93-70 106-50 123-20 135-10 139-80 141-80 141-10 136-80

100-0 115-1 130-8 151-4 166-0 171-7 174-2 173-3 168-1

från hantverksmässiga tillverkare eller som tillverkades hemma men nu inköpas från större tillverkare och som därför bli ofullständigt redovisade under tidigare år jämfört med senare.

Kapitel 5. Jordbrukets räntekostnader. De sakkunnigas undersökning rörande jordbrukets räntekostnader finnes fogad som bilaga D till betänkandet. 1 I det följande lämnas en redogörelse för det huvudsakliga innehållet i ifrågavarande undersökning samt för innebörden av den beräkningsmetod som de sakkunniga tillämpat. I den fullständiga utredningen ingår bl. a. en relativt utförlig redogörelse för hittillsvarande beräkningar av räntekostnaderna. Bedogörelsen anknyter till den förut omnämnda grundkalkylen (P. M. med beräkning av index över jordbrukets inkomster och utgifter). I denna redovisas den metod för beräkning av räntekostnaderna, vilken allt fortfarande i huvudsak tilllämpas. Beräkningarna av jordbrukets räntekostnader innehålla två huvudmoment, nämligen för det första fastställandet av lantbrukskapitalets storlek och för det andra fördelning av detta kapital på eget kapital och lånekapital i och för applicering härpå av tillämpliga räntesatser. I förstnämnda hänseende märkes, att räntekostnaderna hittills beräknats med utgång från ett lantbrukskapital av sedan basåret 1938/39 oförändrad storlek, bortsett från att ett räntetillägg på 10 miljoner kronor motiverat av ökade realinvesteringar insatts i beräkningarna fr. o. m. produktionsåret 1945/46.2 Bäntesatsernas förändringar ha däremot beaktats. På grund av att kapitalvolymen hållits oförändrad (frånsett nyssnämnda tillägg) ha de räntekostnader, som upptagits i jordbrukskalkylen, undergått relativt små förändringar under årens lopp. Belysande härför är, att medan jordbrukets totala kostnader (inklusive räntekostnader) mer än fördubblats sedan 1938/39 dess räntekostnader beräknade enligt förut använd metod samtidigt sjunkit något. På grund av de senaste årens samhällsekonomiska utveckling har frågan om lantbrukskapitalets värdering kommit att intaga en framskjuten plats bland de spörsmål, som aktualiseras vid en omläggning av beräkningarna av jordbrukets räntekostnader. Nu ifrågavarande problem har behandlats utförligt i ett föregående kapitel och skall därför icke här upptagas till förnyad behandling. De sakkunniga vilja här endast erinra om att frågan om kapitalets värdering måste tillmätas större betydelse beträffande kapital med lång varaktighet än i fråga om kapital med kort varaktighet, beroende 1 2

Undersökningen har utförts med biträde av politices magister E. Swedborg. Se prisregleringspropositionen för år 1945 (nr 303), sid. 41 f och 143 f.

85 på att den eftersläpning, som det icke avskrivna anskaffningsvärdet visar i förhållande till nuvärdet, såsom förut visats, är större i det förra än i det senare fallet. På grund härav har värderingsfrågan behandlats mera utförligt i samband med fastställandet av fastighetskapitalets storlek än när det gällt att beräkna storleken av driftskapitalets olika delar. Fastighetskapitalet. I hittillsvarande jordbrukskalkyler har fastighetskapitalet varit upptaget till 3 200 miljoner kronor, vilken summa beräknats med utgång från 1938 års allmänna fastighetstaxering. Vid denna taxering utgjorde jordbruksfastigheternas jordbruksvärde (exklusive skogsmarkens värde) 4 475 miljoner kronor, från vilket belopp gjordes ett avdrag motsvarande bostädernas beräknade värde (28-5 procent av fastighetsvärdet). Bostadsförmånen ingår i den lön, som i jordbrukskalkylen via arbetskostnadsposten tillgodoräknas jordbrukarna och hos dem anställda, varav följer, att kostnaderna för jordbrukets bostäder icke skola medtagas vid beräkningen av avskrivnings- och räntekostnaderna för näringens byggnadsbestånd. Utgångspunkten för beräkningen av fastighetskapitalets storlek i grundkalkylen har alltså varit taxeringsvärdet å jordbruksfastigheter. De sakkunniga ha vid den företagna undersökningen ställt sig frågan, huruvida taxeringsvärdet utgör den bästa grundvalen för fastställande av fastighetskapitalets storlek eller om detta lämpligen borde beräknas på annat sätt. De ha dock funnit, att man även i fortsättningen är hänvisad till fastighetstaxeringarna. Detta ställningstagande innebär emellertid icke, att taxeringsvärdet utan vidare k u n n a t läggas till grund för räntekostnadsberäkningarna. Dels måste värdet av jordbrukets bostäder som nyss anförts fråndragas vid beräkningarna, dels har penningvärdets försämring sedan förkrigstiden vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen år 1945 medfört en allmän höjning av taxeringsvärdena i förhållande till motsvarande värden år 1938. På grund av bl. a. nu anförda omständigheter ha de sakkunniga funnit sig böra redogöra för taxeringsvärdenas innebörd och dessa värdens utveckling. Härvidlag fastslås, att taxeringsvärdena genomgående ligga på en i förhållande till de faktiska salupriserna på fastigheter låg nivå samt att desamma visa en lugnare utveckling än fastighetspriserna. Under år 1938 lågo salupriserna på jordbruksfastigheter 14-4 procent högre än samma års taxeringsvärden. År 1945 utgjorde motsvarande procenttal 39-1. Vid en beräkning av storleken av fastighetskapitalet exklusive bostadsvärdet har man att utgå från jordbruksfastigheternas saluvärde — man känner någorlunda bostadsbeståndets saluvärde (jfr det följande) men ej dettas taxeringsvärde; bostäderna taxeras ej särskilt. Jordbruksfastigheternas saluvärde erhålles genom att de procentuella överpriserna (salupris i förhållande till taxeringsvärde) appliceras på taxeringsvärdena; de nyss angivna procenttalen utgöra de procentuella överpriserna för 1938 respektive 1945. Nyssnämnda uppräkningsförfarande kompliceras avsevärt därav, att »överprisstatistiken» (jfr det ovanstående) avser fastigheterna i deras helhet. Ifrågavarande

86 statistik kan av naturliga skäl icke innehålla uppgifter om de »överpriser», som gälla speciellt för den del av fastigheternas taxeringsvärde, som belöper på jordbruksjorden och därå befintliga byggnader (jordbruksvärdet), respektive för den del av taxeringsvärdet, som belöper på skogen och skogsmarken (skogsvärdet). Åtminstone tidigare ha överpriserna främst hänfört sig till skogen. På grund härav skulle det icke vara korrekt att vid beräkning av fastigheternas jordbruksvärde företaga en uppräkning från taxeringsvärdena med användning av de för fastigheterna i deras helhet gällande procenttalen för »överprisernas» höjd. Emellertid göres i undersökningen troligt, att den undervärdering, som tidigare kännetecknat den skogliga taxeringen, icke utan vidare kan anses gälla för 1945 års fastighetstaxering. Den omständighet som framförallt ansetts bestyrka detta förmodande är, att jordbruksvärdet från 1938 till 1945 höjts mycket försiktigt eller med endast 19 procent medan skogsvärdets uppgång utgjort ej mindre än 53 procent. De sakkunniga ha ansett sig sakna anledning frångå den proportionella uppräkningsmetoden vid fastställandet av fastigheternas jordbruksvärde i vad gäller år 1945. Beträffande år 1938 har även skett en proportionell uppräkning; det fel, som kan ligga häri, betecknas som mindre betydande eftersom detta års procentuella överpriser voro förhållandevis låga. Sedan fastighetskapitalets saluvärde fastställts på antytt sätt har nästa steg i undersökningen bestått i att från detta värde skilja bostädernas värde. Bostadsvärdet har beräknats på grundval av de i kapitel 4 omnämnda undersökningar, som företagits inom Statens forskningskommitté för lantmannabyggnader (SFL). Genom de av SFL verkställda undersökningarna känner man någorlunda såväl nuvärdet som återanskaffningsvärdet på jordbrukets bostadsbestånd år 1946. Återanskaffningsvärdet kan följas såväl bakåt som framåt i tiden med tillhjälp av SFL:s byggnadskostnadsindex. Mera tveksamt har ansetts vara, huruvida man även kan använda samma indexserie när det gäller att följa nuvärdenas utveckling. Inom SFL har man emellertid ansett, att detta skulle låta sig göra. — Enligt de gjorda beräkningarna skulle bostäderna år 1938 ha svarat för 33-8 procent och år 1945 för 35-4 procent av fastigheternas jordbruksvärde. På grundval av de utförda beräkningarna har i undersökningen uppställts fyra olika alternativ för fastighetskapitalets storlek, vilka samtliga redovisas i följande tablå. Alternativ I utgör fastigheternas beräknade saluvärde och alternativ II deras taxeringsvärde. Även alternativen III och IV grundas på fastighetstaxeringarna. Vid alternativ III har fastighetskapitalet år 1938 beräknats som medeltalet av 1933 och 1938 års taxeringsvärden samt fastighetskapitalet år 1945 som medeltalet av 1938 och 1945 års taxeringsvärden. Alternativ IV sammanfaller för 1938 med alternativ II och ligger år 1945 ganska nära alternativ III (bostadsvärdet har vid beräkningen av alternativ IV frånskiljts på något annat sätt än vid övriga alternativ). Under diskussion har varit ytterligare ett alternativ, beräknat med utgång från saluvärdet men med hänsyn tagen till att viss del av fastighetskapitalet är belånad. Detta alternativ, vilket ligger någonstädes emellan alternativen I och II, har på grund av de stora osäkerhetsmarginalerna icke redovisats i undersökningen.

87 1938 Milj . Grundkalkylen Alternativ I . . Alternativ II . Alternativ I I I . Alternativ I V . 1

3 200 3 387 2 962 2 866 2 962

1945 kr 3 200 1 4 794 3 444 3 168 3 207

ökning Abs. tal

Procent

1 407

41-5 16-3 10-5

482 302 245

8-3

Hänsyn ej tagen till den ökning, som ligger i räntetillägget på 10 milj. kr.

Av jordbrukets fastighetskapital (exklusive skogsvärdet) utgör byggnadskapitalet huvuddelen, omkring 3/«- En väsentlig del av återstoden utgöres av grundförbättringskapital (täckdiken och vägar m. m . ) . Vid den värdestegring, som fastighetskapitalet undergått mellan 1938 och 1945, bör alltså utvecklingen av byggnadskapitalet och grundförbättringskapitalet ha varit utslagsgivande. Byggnadernas värdeökning under angiven tid till följd av nya realinvesteringar beräknas av de sakkunniga ha utgjort endast några få procent av ingångsvärdet. Alternativ IV har ansetts ej så mycket avvika från (n. b. överstiga) det icke avskrivna anskaffningsvärdet, och alternativet har ytterligare närmat sig det senare med varje år som förflutit sedan 1945. I anslutning till de uppställda alternativen föres i undersökningen en diskussion rörande lämpligheten av att det ena eller andra alternativet lägges till grund för räntekostnadsberäkningarna. Denna diskussion avspeglar vissa meningsskiljaktigheter, som framkommit bland de sakkunniga. Synpunkterna ha emellertid i diskussionen renodlats, av vilken orsak de olika skäl för och emot, som i denna anföras, icke kunna föras tillbaka på den ståndpunkt som intagits av den ene eller den andre sakkunnigledamoten. Den förda diskussionen har i huvudsak följande innehåll. Inom vida kretsar anses det vara en angelägenhet av största vikt, att man som ett led i kampen mot inflation söker undvika förräntning på grundval av kapitalvärden, vilka undergått en höjning till följd av penningvärdets försämring. Är man av en sådan uppfattning ligger det närmast till att bibehålla den princip, som hittills tillämpats i jordbrukskalkylen, nämligen att endast godtaga värdehöjningar till följd av ökade realinvesteringar. Som stöd för tillämpning av denna princip kan bl. a. anföras, att man under kristiden på andra områden av näringslivet följt en härmed överensstämmande linje. Ett typexempel härpå utgör hyresregleringen, vilken innebär, att grundhyrorna i äldre fastigheter fastlåsts vid förkrigsnivån. Enligt de regler, som tillämpats inom priskontrollen under krisåren, har för industriens del principiellt medgivits förräntning endast på kapitalvärden beräknade med utgång från de faktiska anskaffningskostnaderna. I nuvarande läge har även framförts den åsikten, att det är lämpligast att åtminstone i viss utsträckning acceptera en inträdd penningvärdesförsämring. Anhängarna av den nu åsyftade meningsriktningen ställa frågan, varför endast innehavare av kapital skola få vidkännas en minskning av realinkomsterna, medan andra grupper få kompensation för dyrtiden. En dylik minskning följer ju med kapitalvärdenas fastlåsning vid förkrigsnivån eller de faktiska anskaffningskost-

88 n a d e r n a under tidigare krisår. Även om för industriens del en dylik politik principiellt tillämpats under krisen, visa dock företagna undersökningar, att det faktiska utrymmet för förräntning inom denna blivit större än vad en sträng tilllämpning av den förut angivna restriktiva principen i och för sig borde medge. Som ytterligare motiv för sistnämnda ståndpunkt har anförts följande. Under de år, som förflutit sedan krigets början, har ett betydande antal jordbruk bytt ägare. Nu avsedd omsättning av fastigheter, vilken sker snabbare än byggnadskapitalets reproduktion, medför under en period av stigande priser en höjning av anskaffningsvärdet i ägarens hand. För den enskilde jordbrukaren torde det vara likgiltigt, om han företar en kapitalinvestering genom att inköpa en fastighet eller genom att förnya sin gårds byggnadsbestånd. I båda fallen förväntar han en viss förräntning — efter enahanda grunder — på kapitalet. — Eftersom ett betydande antal egendomar bytt ägare sedan krigsutbrottet kunna anföras skäl för att man skulle gå ännu ett steg längre. Det kan nämligen göras gällande, att det i längden knappast är rimligt eller möjligt att endast för en del av fastighetsbeståndet godtaga höjda värden, medan för en annan del räknas med förkrigsvärden. För jordbrukets vidkommande kan man ej tillämpa individuell prissättning (på samma sätt som man gör i fråga om bostäder). Man får finna sig i konsekvenserna härav och godtaga en höjning av fastighetsvärdena över hela linjen. Gentemot de nyss anförda resonemangen ha å andra sidan rests vissa invändningar under hänvisning till jordbrukskalkylens konstruktion. Tankegången har härvid varit ungefär den följande. I jordbrukskalkylen betraktades det svenska lantbruket som ett enda företag. Vid en beräkning av fastighetskapitalets storlek borde därför principiellt icke tagas hänsyn till en stegring av fastighetsvärdet, som enbart hade sin grund i fastighetsöverlåtelser. Mot denna tankegång h a r återigen sagts, att den synes bygga på förutsättningen att överlåtarna stanna kvar inom jordbruket och förvärva andra egendomar, i vilket fall transaktionen kan te sig som ett slags inre omsättning inom jordbruket. Då emellertid överlåtarna i regel icke förvärva annan jordbruksegendom igen, utan lämna jordbruket, faller grunden för invändningen bort. Beträffande taxeringsvärdena (alt. II) och deras lämplighet som underlag för räntekostnadsberäkningarna har anförts, att desamma ligga till grund för fastighets-, arvs- och gåvobeskattning. Statsmakterna ha på detta område accepterat penningvärdesförsämringen och kunna därför knappast undandraga sig konsekvenserna härav i andra sammanhang. Häremot har emellertid anförts, att konsekvenserna ej få dragas för långt. Taxeringsvärdenas uppgång mellan 1938 och 1945 betingas till huvudsaklig del av penningvärdesförsämringen och endast till m i n d r e del av realinvesteringar till höjda priser. Väljes taxeringsvärdet som underlag för räntekostnadsberäkningarna, kommer jordbruket i sin helhet i viss utsträckning (även om det ej sker i samma grad som för saluvärdet) att få tillgodoräkna sig ersättning för kostnader, som det faktiskt icke har att bära. På grund av jordbrukskalkylens konstruktion kommer denna — fiktiva — kostnadsökning att medföra höjda produktpriser och därigenom verka inflationsdrivande. De båda sista av de uppställda alternativen (alt. III och IV) utgöra p å olika sätt utjämnande taxeringsvärden. Om man vill undvika starka fluktuationer i fastigheternas kapitalvärde ligger det nära till hands att välja något av dessa senare alternativ. Det kan emellertid invändas häremot, att redan taxeringsvärdena i och för sig innebära en avsevärd utjämning av tillfälliga konjunktursvängningar. De s a k k u n n i g a h a varit eniga o m att m a n vid värderingen av fastighetsk a p i t a l e t för b e r ä k n i n g av j o r d b r u k e t s r ä n t e k o s t n a d e r bör i a k t t a g a försik-

89 tighet. Som underlag för beräkningen har därför ansetts böra väljas kapitalvärden, vilka icke följa de tillfälliga fluktuationerna på fastighetsmarknaden. I detta sammanhang framhålles, att en till följd av sjunkande penningvärde inträffad stegring av kapitalvärdena, därest den åtföljes av en motsvarande ökad ränteersättning, i sin tur kan medföra en höjning av prisnivån och därigenom verka inflationsdrivande. Fastigheternas med ledning av köpeskillingar vid gjorda försäljningar beräknade saluvärde avspeglar det aktuella konjunkturläget. Av denna anledning ha de sakkunniga ansett detsamma vara mindre lämpligt att lägga till grund för räntekostnadsberäkningarna. De sakkunniga ha också varit ense om att man vid de fortsatta beräkningarna av jordbrukets räntekostnader med hänsyn till taxeringsvärdenas erkända ställning som värdemätare för fastighetskapitalet bör utgå ifrån dessa. Spörsmålet huruvida man därvid bör utföra beräkningarna på direkt grundval av de vid respektive fastighetstaxeringar fastställda värdetalen (alt. II) eller på grundval av utjämnade tal (alt. III och IV), är därmed icke besvarad. De sakkunniga ha funnit sig böra tillmäta den konjunkturutjämning, som kommer till uttryck vid användning av utjämnade taxeringsvärden, en avgörande betydelse och ansett alternativ III böra läggas till grund för beräkningarna. Herrar Arvid Andersson och Stensgård ha varit av avvikande mening och för sin del uttalat, att taxeringsvärdena borde läggas till grund för beräkningarna utan någon ytterligare utjämning (alt. II). Herr Cederwall har funnit det vara ur principiell synpunkt riktigast, att man endast räknar med sådan värdestegring, som beror på sedan basåret faktiskt nedlagda kostnader. Han har dock ansett sig böra godtaga en beräkning, vid vilken en del av den genom fastighetstaxeringarna registrerade uppgången av jordbruksfastigheternas värde sedan basåret beaktas. — De båda reservationerna finnas intagna i slutet av betänkandet (omedelbart före bilagorna). Valet av alternativ III (majoritetsalternativet) såsom grundval för beräkningarna av de på fastighetskapitalet belöpande räntekostnaderna medför, framhålles i undersökningen, under uppåtgående konjunkturer (eller perioder med hastig penningvärdesförsämring) uppenbarligen ett återhållande moment vid fastställandet av de priser, som behöva insättas i jordbrukskalkylen för uppnående av den parallella utveckling av inkomster och kostnader denna kalkyl förutsätter. De sakkunniga ha velat understryka, att förhållandet blir det motsatta vid vikande konjunkturer i det jordbruket i sådant fall med tillämpning av den valda metoden för beräkning av de på fastighetskapitalet belöpande räntekostnaderna kommer att tillgodoföras bättre priser än vad som skulle vara fallet, därest något av alternativen I eller II utvalts. Detta har synts de sakkunniga fördelaktigt ur konjunkturutjämningssynpunkt och har också ansetts överensstämma med den konjunkturpolitik, som numera får betraktas som allmänt accep-

90 terad i vårt land. Innebörden av denna politik är ju, att man under högkonjunktur söker hålla tillbaka prisstegringen medan man å andra sidan under lågkonjunktur söker åstadkomma stöd för priserna. De utförda beräkningarna av fastighetskapitalet ha 1945 som slutar; den senaste allmänna fastighetstaxeringen företogs nämnda år. I analogi med vad som tillämpas i den jordbruksekonomiska undersökningen har det på grundval av 1938 års och nämnda års taxering framräknade fastighetskapitalet ansetts böra insättas i jordbrukskalkylen fr. o. m. produktionsåret 1945/46. Detta värde förutsattes få kvarstå oförändrat till dess resultaten av närmast efterföljande fastighetstaxering blivit kända. Driftskapitalet. I hittillsvarande beräkningar har driftskapitalet varit uppdelat på fyra olika delar, nämligen kreaturskapital, maskin- och redskapskapital, förrådskapital samt fältinventariekapital. 1 Samma indelningsgrund tillämpas även i de sakkunnigas undersökning. Värderingsfrågan har varit aktuell beträffande kreaturskapitalet samt maskin- och redskapskapitalet, ehuru den på grund av kapitalets relativt korta varaktighet och vissa andra skäl icke ansetts böra tillmätas samma betydelse som för fastighetskapitalet. Varken i fråga om förrådskapitalet eller fältinventariekapitalet har värderingsfrågan över huvud varit aktuell. Vad först beträffar k r e a t u r s k a p i t a l e t beräknades detta i grundkalkylen med utgång från Bäkenskapsresultaten. Efter en prövning av olika möjligheter att fastställa kreaturskapitalets storlek ha de sakkunniga stannat inför en beräkningsmetod innebärande att ifrågavarande kapital beräknas med utgång från posten »kreaturskapitalet» på kalkylens inkomstsida och med framräkning av djurvärdena med tillhjälp av index för produktionskostnaderna för djuruppfödningen och för köttprisernas utveckling. Denna metod innebär, att man på ett riktigt sätt kan följa djurantalets förändringar samt sådana värdefluktuationer, som bero på ändringar i produktionskostnader och slaktpriser. I dessa hänseenden anse de sakkunniga att den valda metoden är överlägsen de båda övriga alternativ, som varit under diskussion, nämligen på Bäkenskapsresultaten och deklarationsundersökningarna byggda värdeserier. Även i fråga om m a s k i n - o c h r e d s k a p s k a p i t a l e t ha de sakkunniga i sin undersökning företagit en övergång från grundkalkylens beräkning på grundval av Bäkenskapsresultaten till en ny beräkningsmetod. 1 Den angivna terminologien står i överensstämmelse med den som vanligen användes i den lantbruksekonomiska litteraturen (se exempelvis Jordbrukets bokföring, av L. Nanneson och E. Nilsson). — Det bör nämnas, a t t man inom Sveriges lantbruksförbund överväger att föra fram ett förslag om övergång till en terminologi mera i överensstämmelse med den eljest inom företagsekonomien vedertagna. I så fall skulle driftskapitalets olika delar ges beteckningar såsom kreatur, maskiner och redskap etc. I den mån en dylik terminologi framdeles auktoriseras, torde den enligt de sakkunnigas uppfattning böra tillämpas i jordbrukskalkylen.

91 Ifrågavarande kapital har nämligen fastställts med utgång från de årliga inköpen av maskiner och redskap enligt de undersökningar, som ligga till grund för de i jordbrukskalkylen ingående beräkningarna av avskrivningskostnaderna för maskiner och redskap. För de sakkunniga har varit av avgörande betydelse, att den valda metoden bygger på en redovisning av jordbrukets faktiska årliga inköp av maskiner och redskap. De övriga alternativ, som varit under diskussion, Bäkenskapsresultaten och deklarationsundersökningarna, avspegla däremot ett kapitalbestånd, som icke kan betecknas som representativt för hela jordbruket och vars värdering är oviss. Värdet av lager i jordbruket, f ö r r å d s k a p i t a l e t , har i grundkalkylen beräknats med ledning av den officiella statistikens uppgifter om saluvärdet av skörden, av vilken för de olika växtslagen en viss procent i medeltal för året antagits ligga i lager hos jordbrukarna. I de sakkunnigas undersökning har i huvudsak tillämpats samma beräkningsmetodik. Eftersom jordbrukarnas leveranser av brödsäd undergått vissa förskjutningar sedan förkrigstiden har dock hänsyn ansetts böra tagas härtill genom att för vete och råg gjorts särskilda beräkningar rörande lagerhållningen under olika år på grundval av spannmålsleveranser och löneförmalning m. m. Det har vidare ansetts lämpligt att i fråga om begränsat säljbara fodermedel tillämpa på visst sätt beräknade värden, som i genomsnitt äro något lägre än de priser, som kunna utfås vid försäljning av begränsade partier. F ä l t i n v e n t a r i e k a p i t a l e t utgör den sammanfattande benämningen på i jordbruket investerat kapital i form av arbete, utsäde och konstgödsel, vilket är bundet från den tidpunkt, då arbetet nedlägges i jordens bearbetning respektive utsädet och konstgödseln sås, till dess den sålunda gjorda investeringen ger resultat i form av jordbruksprodukter. I grundkalkylen har arbetskapitalet upptagits till en rund summa, till vilken man kommit fram efter beräkning på grundval av bl. a. utav Nanneson beräknade normtal för arbetsförbrukningen inom växtodlingen. I undersökningen redovisas en liknande beräkning på grundval av resultat från nyare utredningar på området utförda av G. Bingborg. Det fastställda basårsvärdet har ansetts kunna framräknas med användning av index för arbetskostnaderna i jordbrukskalkylen. Kapitalposten utsäde har i grundkalkylen beräknats med utgång från statistik rörande utsädeskvantiteter och vissa förutsättningar rörande förräntningstiden (11 månader för höstsäd och 4 månader för övriga grödor). De sakkunniga ha icke funnit anledning företaga någon principiell omläggning av beräkningarna på denna punkt. I de sakkunnigas beräkningar har dock, i motsats till vad som skett i grundkalkylen, tagits hänsyn jämväl till utsädet av vallväxtfröer. Vid beräkning av konstgödselkapitalet har slutligen beaktats, att priserna på flertalet gödselmedel innefatta en viss tids kredit.

92 Avslutande beräkningar. Det andra huvudmomentet av räntekostnadsberäkningarna består i fördelning av lantbrukskapitalet på eget kapital och lånekapital (främmande kapital) samt applicering av tillämpliga räntesatser på kapitalets olika delar. De sakkunniga ha diskuterat, huruvida man även i fortsättningen borde tillämpa skilda räntesatser för olika kapitaldelar eller om det vore riktigare att använda en och samma räntesats för hela lantbrukskapitalet, i så fall exempelvis den som gäller för statsobligationer eller för inteckningslån. Som motiv för en sådan omläggning har anförts, att statsmakterna numera åtagit sig viss garanti i fråga om jordbrukets räntabilitet i och med att de tillförsäkra detsamma viss totalinkomst i relation till de sammanlagda kostnaderna. Häremot har emellertid invänts, att det individuella riskbärandet, såsom det kommer till uttryck i differentierade räntesatser, utgör ett moment, som man har svårt att undgå att taga hänsyn till vid beräkning av jordbrukets räntekostnader. Med hänsyn härtill och vissa andra förhållanden ha de sakkunniga ansett, att man icke f. n. bör företaga en dylik omläggning utan att differentierade räntesatser böra tillämpas även i fortsättningen. På grund härav måste liksom skett i grundkalkylen företagas en uppdelning av lantbrukskapitalet på eget och lånat kapital. Denna uppdelning har i grundkalkylen skett med utgångspunkt från jordbrukets skuldsättning enligt 1933 års skuldsättningsutredning. Skillnaden mellan totalt kapital (fastighetskapital respektive driftskapital) och belånat kapital har ansetts utgöra eget kapital. I motsats till i grundkalkylen har emellertid tagits hänsyn till att viss del av inteckningslånen belöpa på bostäderna, vilka ju som förut framhållits icke medtagits vid beräkningen av fastighetskapitalets storlek. Såvitt kan bedömas av tillgänglig statistik (livsmedelskommissionens deklarationsundersökningar samt statistiken över bankers och andra kreditinstitutioners utlåning till jordbrukare) har jordbrukets skuldsättning undergått ganska små förändringar sedan tiden omedelbart före kriget. De senaste årens materialupprustning torde dock ha medfört viss ökning av jordbrukets skuldsättning, som emellertid ännu är svår att närmare precisera. De sakkunniga ha ansett, att man tills vidare borde hålla lånekapitalet vid oförändrad storlek. Den ökning av lantbrukskapitalets storlek, som skett under senare år, kommer därigenom att helt falla på det egna kapitalet. Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen för de sakkunnigas undersökning rörande jordbrukets räntekostnader är den huvudsakliga innebörden av de nya beräkningarna att lantbrukskapitalet, vilket hittills hållits oförändrat sedan basåret, fastställts med hänsynstagande till sedan 1938/39 företagna investeringar. Härvid har beaktats icke blott de förändringar i kapitalvolymen, som förekommit, utan även den fördyring som kännetecknat anskaffningen (åter- och nyanskaffningen) av kapitalföremål av olika slag under den behandlade perioden.

93 Slutresultatet av de sakkunnigas undersökning rörande jordbrukets räntekostnader produktionsåren 1938/39—1949/501 har sammanställts i tabell 6, i vilken även för jämförelses skull medtagits motsvarande tal dels enligt sakkunnigreservanternas förslag (minoritetsalternativet), dels enligt hittillsvarande beräkningar. Enligt sakkunnigmajoritetens alternativ visa räntekostnaderna som synes en ökning under perioden 1938/39—1947/48 (1947/48 är det sista år, för vilket beräkningarna kunna betraktas som definitiva) från 208-0 till 265-7 miljoner kronor. För prognosåret 1949/50 kalkyleras med 285-5 miljoner kronor, vilken summa ligger 37-3 procent över basårstalet. Beservanternas alternativ utvisar för de nämnda åren en räntekostnad av respektive 211-9, 276-0 och 295-7 miljoner kronor. Stegringsprocenten mellan det första och det sista av de jämförda åren är här 39-5 mot som nämnts 37-3 i det förra fallet. Anledningen till att skillnaden i procentuell stegring och därmed även i fråga om verkan på slutresultatet i kalkylberäkningarna alltså får anses vara förhållandevis obetydlig är, att räntekostnaderna enligt minoritetsalternativet redan i basåret äro högre än motsvarande kostnader enligt majoritetsalternativet.Vid en jämförelse mellan kostnadstalen enligt de båda alternativen måste givetvis tagas hänsyn till sistnämnda förhållande. — Enligt hittillsvarande beräkningar slutligen uppgick basårsbeloppet till 202-3 miljoner kronor, medan för 1947/48 redovisas 200-2 och för 1949/50 vid beräkning enligt samma metod en kostnadssumma av 199-3 miljoner kronor. Sistnämnda belopp ligger 1-5 procent lägre än basårstalet. Ett förhållande värt beaktande är, att — på grund av den nyss omtalade förskjutningen i den inbördes relationen mellan olika delar av kapitalet — den genomsnittliga räntenivån kommit att ligga högre enligt de nya än enligt de gamla beräkningarna (räntesatsen för det egna driftskapitalet ligger högre än räntesatserna för övriga kapitaldelar). Så länge lantbrukskapitalet i dess helhet är i tillväxt och det främmande kapitalet hålles vid oförändrad storlek, kominer den genomsnittliga räntenivån tydligen att visa en automatisk stegring (eller fördröjd nedgång) utan motsvarighet i verkligheten. Såsom förut nämnts ha de sakkunniga saknat tillgång på statistiskt material av senare datum för säker belysning av utvecklingen av det främmande kapitalet i jämförelse med jordbrukarnas egna i lantbruket investerade kapital. För att följa denna utveckling måste man företaga nya undersökningar rörande jordbrukets skuldsättning. Innan dylika undersökningar påbörjas torde emellertid böra prövas, huruvida räntedifferentieringen bör utföras på sätt hittills skett eller om en omläggning bör företagas. Vissa skäl synas nämligen tala för en omläggning i exempelvis sådan riktning, att de olika räntesatserna appliceras på i förhållande till varandra 1 Undersökningsresultaten äro definitiva för åren 1938/39—1947/48. De för åren 1948/49 och 1949/50 angivna talen äro preliminära (beräknade i augusti 1949, i samband med den då företagna omräkningen av jordbrukskalkylen).

94 O

O rH CC © »O

g a

i«

ca © co »o

ec

st B

*2

*£

Q, cg

•O s>

> sr» ä — er. ,' ti

o -* B H 0 5 I O K N r ) I M a « o o o o wnniofflraecocoo

^r. w

12 fe. * _< 3 P

OO00CCC^IOt-iC © O W I - I T J ' S C O C M OOI-HTHTH^H-THCM

00 t -

o w

«c

*Ö

— ro

C0OOC5»0^r^CDOC<ICSCC CMCÖobobmcÖl>T^öc;chÖ

5 B

O ^ - H - T - I O C O C I O O O O O

>>+j

S &

3 A 5 > ^

«:

:CS

OJCMOJlMlMCMlMCMCMCMlMIM

S5 +rf

>

B c

•~

oC5t->raio<Mr-oot~i—ooo ClNMMnTf-^LOSitOIX» (MCMiMCMiMcMirMOlOJCSCNIlM

«5

s

t - CS 4^

X) c:

s BD C

JU c

^— ' -^ S> SO p :C CO M C —

— i

«s -^ cs a

,

v

<U 0 0

— - T ; co CS T-t c pj —*—; N J 60 C "2 43

5 S Q£

>

a ^

•—«

A JP

c

:?S

§i

0 ) M r i ! O O O N h 0 0 3?l DintOt^OTHCOCCqiNtOOD mmioiocotococci>i>i>i>

o!» > °S OJ eg 2 < T t C

o

• ^

C - CO c i-l C5 ec^r T3 O ej <BPro !S c i 1 - »ca

—'

C

OtDOOOHClHHlOftOOOl ocOi-Ht^T-icocooiMiMooin

.M

C

t . C3 ir. O -O C CJ

c? « NN

** t - - C «Ä •*•? °CS eg

^

S (B

H o o H N n T f m f f i h o o o CO-^-^Tf-^-^Tf-^TtTfl-^l

o o c i o - ,r H C N c o - ^ m c l ö o o o COCO-*} -'tf-*t<Tf-<r-*-<tf Tt<-^< fflOJCJOOCifflfflOOO

^

S>3u 3

o -~ C C fl :c5 k B rc3 «Ä i ' .,_> e a >> ¥ o OK* ra :« 2?*-" ^ > - D 3 w 9 > -C .3 *-' C

1—1

ca

3 J2

« 2B ro

.ti |-BH

95 konstanta delar av lantbrukskapitalet. Vid en övergång till ett nytt kalkylbasår torde även på nytt böra prövas den förut berörda frågan om en enhetlig räntesats för lantbrukskapitalet i dess helhet. Endast i den mån det befinnes icke vara möjligt eller lämpligt att tillämpa någon av de nu sist antydda metoderna för de avslutande räntekostnadsberäkningarna behöver man företaga de nyss ifrågasatta undersökningarna rörande jordbrukets skuldsättning.

Kapitel 6.

Arbetskostnaderna inom jordbruket. Förutvarande beräkningsmetod.

En utförlig redogörelse för tidigare tillämpad metod för beräkning av jordbrukets arbetskostnader återfinnes i 1940 års prisregleringsproposition (i den i tidigare kapitel berörda grundkalkylen). Det framhålles där inledningsvis, att det icke är möjligt att företaga en direkt beräkning av arbetskostnaderna i jordbruket med hjälp av befolkningsstatistikens uppgifter över antalet yrkesutövare med applicering därpå av arbetslönens storlek. Man skulle nämligen komma upp till en för hög lönesumma om, såsom en dylik beräkningsmetod innebure, alla yrkesutövare i jordbruket tillgodoräknades full lön enbart från denna näring. I verkligheten utför nämligen jordbrukarbefolkningen i en ej närmare känd utsträckning arbete av annat slag än sådant, som hör till lanthushållningen. Å andra sidan överensstämmer det med principerna för jordbrukskalkylen, att arbetskostnaderna i sin helhet medräknas, att alltså arbetslön tillgodoräknas såväl jordbrukarna och deras medhjälpande familjemedlemmar som anställda, och icke endast den lejda arbetskraften. Nu angivna omständigheter ha gjort det nödvändigt att på annan väg än via befolkningsstatistiken söka erhålla ett mått på arbetsförbrukningens och därmed även på arbetskostnadernas storlek. Den huvudkälla, som härför har stått till buds, har varit — och är, kan det tilläggas — den jordbruksekonomiska undersökningen (Räkenskapsresultaten). Med utgångspunkt från denna undersöknings uppgifter om arbetsförbrukningen inom lanthushållningen samt den officiella lönestatistiken (SOS Lönestatistiken, utgiven av socialstyrelsen) har förutvarande system för beräkning av arbetskostnaderna uppbyggts. Det första steget i de grundläggande beräkningarna var, att man för en viss basperiod (1935—1937) räknade fram arbetskostnaderna — alltså ej endast arbetsförbrukningen — per hektar jordbruksjord enligt Räkenskapsresultaten och gjorde uppräkning till en totalsiffra för hela riket. Av skäl, som här kunna förbigås, ansågs detta tal böra jämkas på visst sätt innan det kunde godtagas som ett mått på jordbrukets totala arbetskostnader eller lönesumma. Nästa steg i beräkningen bestod i att den totala lönesumman uppspaltades i sina viktigare komponenter (jfr det följande). För detta ändamål

97 gjordes med ledning av den officiella befolkningsstatistikens uppgifter om antalet arbetare och i jordbruket arbetande företagare och familjemedlemmar samt av lönestatistiken beräkning av de lönesummor, som olika arbetarkategorier med skilda löneformer representerade. Härvid upptogos jordbrukarna själva såsom statare och inräknades alltså med samma lön som gällde för motsvarande lejda arbetare. I jordbruket deltagande familjemedlemmar upptogos som tjänare i husbondens kost. Därutöver upptogs för jordbrukarna ett visst lönebelopp för driftsledning. — Fr. o. m. produktionsåret 1943/44 har man tagit hänsyn till förskjutningar mellan olika löneformer genom variation av antalet arbetare i de olika grupperna. 1 och med att jordbrukets lönesumma med fördelning på olika lönekategorier på antytt sätt fastställts hade skapats en utgångspunkt för fortlöpande beräkningar av jordbrukets totala arbetskostnader. Basårssumman kan sägas ha innehållit två huvuddelar, nämligen kontantlöne- respektive naturalönedelen. Den förra delen, alltså kontantlönesumman, har vid beräkningarna framskrivits med tillhjälp av den officiella lönestatistikens uppgifter om utbetalda årslöner för jordbruksarbetare. Vid prognoser har man utgått från relationen mellan kollektivavtalslön och faktiskt betald lön under det sista år denna senare varit känd. Den senare delen, alltså naturan (vars värde i basperioden fastställdes med ledning av naturalönens sammansättning och värde enligt kollektivavtal; bostadsförmånen dock för de första åren på grundval av lönestatistiken, senare enligt kollektivavtal), framräknades — med fasta vägningstal för naturalönens olika beståndsdelar — med ledning av uppgifter om prisutvecklingen för ifrågavarande delar. Med hänsyn till den bl. a. på grund av mekanisering fortgående minskningen i arbetarantalet inom jordbruket, vilken nedgång beräknades till 1 procent per år, räknades fr. o. m. år 1941 för 1939/40 och senare år med en årlig minskning av arbetsvolymen med detta procenttal i förhållande till basåret 1938/39. De svaga skördarna 1940 och 1941 förutsattes därjämte medföra en minskad arbetsförbrukning (åren 1939/40, 1940/41 och 1941/42) inom jordbruket med åtföljande kostnadsbesparing, till vilket togs hänsyn. Sammanfattningsvis kan den tidigare tillämpade metoden för fastställande av jordbrukets arbetskostnader anges på följande sätt. Beräkningarna ha i huvudsak utförts på grundval av dels en med 1 procent per år minskad arbetsvolym, dels årslöner bestående av en kontantdel och en naturadel, den förra delen framräknad med ledning av lönestatistiken och i prognoserna med ledning av motsvarande kontanta kollektivavtalslöner, den senare med beaktande av prisutvecklingen för i naturan ingående förnödenheter. Det bör anmärkas, att i de prognoser, som slutligen kommit till användning (d. v. s. de som lagts till grund för prissättningen), vid olika tillfällen upptagits lönesummor, varom överenskommelse träffats vid särskilda förhandlingar. Dessa lönesummor ha givetvis icke överensstämt med de 7—917293

98 lönebelopp, som framkommit vid den av LK-delegationen använda prognosmetoden. Fr. o. m. den 1 november 1945 (ingången av avtalsåret 1945/46) avskaffades statlönesystemet för kollektivavtalsanslutna arbetare. Den förut tilllämpade metoden för löneberäkningar har härigenom omöjliggjorts, varför en prövning av nya beräkningsmetoder blivit nödvändig. I det följande redogöres i korthet för de sakkunnigas undersökning rörande jordbrukets arbetskostnader. 1 Beträffande detaljer hänvisas till bilaga E. Det bör framhållas, att de grundläggande principerna för arbetskostnadsberäkningarna icke ansetts böra ändras utan ansetts kunna äga en fortsatt tillämpning. Viktigast i detta hänseende är, att de sakkunniga av skäl, som utvecklats i kapitel 2, avvisat förslag i den riktningen, att man vid arbetskostnadsberäkningarna icke skulle taga hänsyn till den parallellt med rationaliseringen fortgående minskningen av antalet arbetare i jordbruket utan låta arbetskostnadsbesparingen komma jordbruket till godo via jordbrukskalkylen i form av höjda produktpriser. Vidare må nämnas, att de nu utförda beräkningarna liksom de hittillsvarande bygga på att arbetskostnaderna skola avse löneersättning även till jordbrukarna och deras medhjälpande familjemedlemmar samt att lönerna i dessa fall skola vara desamma som för motsvarande kategorier av lejda arbetare.

D e sakkunnigas undersökning. Arbetsvolymen. A r e a l e n j o r d b r u k s j o r d . — För beräkning av jordbrukets totala arbetsvolym (arbetsförbrukningen inom lanthushållningen) erfordras uppgifter om dels jordbruksarealens storlek, dels arbetsförbrukningen per arealenhet av jordbruks jorden. Beräkningen av jordbruksarealens storlek har i undersökningen skett med utgång från de allmänna jordbruksräkningarna den 15 september 1937 och 1944. Ängen har därvid omräknats till jordbruksjord (åker) enligt relationen mellan avkastningen från ängen respektive från åkerjord använd för foderväxtodling. Den sålunda för år 1938/39 beräknade arealen jordbruksjord utgör 4 125 940 hektar. Vid fastställandet av de efterföljande årens arealer har på grundval av utvecklingen mellan de nämnda jordbruksräkningarna kalkylerats med en genomsnittlig årlig minskning av 6 710 hektar eller 0-16 procent. En väsentlig del av denna minskning hänför sig till ängsmarken. A r b e t s f ö r b r u k n i n g e n p e r h e k t a r . — För beräkning av arbetsförbrukningen per hektar finnas två källor, nämligen Räkenskapsresultaten och den officiella lönestatistiken. Den förra källan redovisar arbets1 Undersökningen har på de sakkunnigas uppdrag utförts av numera professorn vid lantbrukshögskolan K. F. Svärdström.

99 förbrukningen i manstimmar och till manstimmar reducerade arbetstimmar utförda av kvinnor och minderåriga vid (numera) brukningsdelar med över 2 hektar jordbruksjord och den senare antalet dagsverken vid vissa av de i lönestatistiken deltagande jordbruken med en areal av minst 10 hektar. Då arbetsförbrukningstalen enligt de båda källorna icke kunna direkt jämföras har i undersökningen företagits en omräkning av lönestatistikens tal så att desamma blivit jämförbara med Räkenskapsresultatens. Under den behandlade perioden (åren fr. o. m. 1938/39) har, såsom framhålles i undersökningen, skett en förskjutning i arbetsprestationens fördelning på familjemedlemmar och anställda. Bakom denna förskjutning ligga följande två omständigheter, nämligen för det första att andra näringar (enkannerligen industrien) dragit till sig arbetskraft från jordbruket samt för det andra att jordbruket till följd av ökad mekanisering och andra åtgärder fått ett minskat arbetskraftsbehov och därför kunnat avstå från arbetskraft. Båda dessa tendenser ha främst verkat på den lejda arbetskraften, varför dennas procentuella andel av den i lanthushållningen verksamma befolkningen minskat. Familjemedlemmarnas arbetsprestation redovisas naturligt nog icke på samma fullständiga sätt i lönestatistiken som i Räkenskapsresultaten. Av denna anledning har sistnämnda källa i första hand använts för beräkningen av utvecklingen av arbetsförbrukningen per hektar. Vad angår den absoluta storleken av arbetsåtgången per hektar ha Räkenskapsresultaten ävenledes i allmänhet tillmätts vitsord. Dock har lönestatistiken i fråga om de större brukningsdelarna begagnats för korrektion (i sänkande riktning) av de med ledning av Räkenskapsresultaten framräknade talen. Frågan i vad mån utvecklingen av arbetsförbrukningen per hektar jordbruksjord vid de räkenskapskontrollerade jordbruken är representativ för samtliga jordbruk kan, framhålles i undersökningen, aldrig avgöras med någon större grad av säkerhet. Förhållandena påverkas nämligen av en hel rad olika och i skilda riktningar verkande faktorer, vilka det i många fall icke är möjligt att matematiskt värdera. I undersökningen företages en jämförelse mellan avkastningen av växtodlingen och antalet husdjur per hektar vid de räkenskapskontrollerade å den ena och vid samtliga jordbruk å den andra sidan. Enligt ifrågavarande jämförelse skulle man kunna förutsätta en högre produktionsintensitet (arbetsförbrukning per hektar) vid de räkenskapskontrollerade jordbruken än vid jordbruk i allmänhet, sammanhängande med räkenskapsgårdarnas inriktning på mera arbetskrävande grödor samt det merarbete som resulterar i högre hektarskördar. Den gjorda jämförelsen har därför ansetts motivera en reduktion av den framräknade arbetsförbrukningen per hektar, vilken enligt jämförelseberäkningarna skulle uppgå till cirka 8 procent. (I grundkalkylen utgjorde motsvarande reduktion 8-2 procent.) Det uttalas emellertid i undersökningen, att detta med användning av det föreliggande siffermaterialet rent mekaniskt fram-

100 räknade procenttal kanske skulle behöva sänkas med hänsyn till räkenskapsgårdarnas gynnsammare natur- och strukturbetingelser (bättre arrondering och mera lättbrukad jord) samt arbetets högre grad av mekanisering m. m. Såsom lätt inses får grundvalen för en siffermässigt preciserad korrektion betecknas som ganska bräcklig. Av denna anledning har därför i den nu utförda undersökningen ej heller tagits direkt ställning till frågan, hur stor korrektionen bör göras. I stället ha de på förut anfört sätt framkomna okorrigerade arbetsförbrukningstalen kommit till användning vid beräkning av det grundbelopp (för arbetskostnaderna år 1938/39), beträffande vars rimlighet företages en prövning vid de avslutande beräkningarna av arbetskostnaderna. — Det okorrigerade talet för arbetsförbrukningen per hektar under basåret 1938/39 utgör 328-70 manstimmar. Från detta utgångsläge har arbetsförbrukningen per hektar jordbruksjord beräknats minska med i genomsnitt 3-43 manstimmar eller 1-04 procent per år. Det angivna minskningstalet har framräknats på grundval av primärmaterial för tiden t. o. m. år 1945/46. (Vid utförandet av de beräkningar, som lagts till grund för fastställandet av minskningstakten, fanns material ej tillgängligt för senare år. Vid senare verkställda kompletterande beräkningar har det befunnits, att den nyss angivna årliga minskningen i arbetsförbrukningen per hektar kan behöva korrigeras så snart tillräckligt ytterligare statistiskt material blir tillgängligt. Till denna sak återkommes i det följande.) D e n t o t a l a a r b e t s f ö r b r u k n i n g e n . — Den totala arbetsförbrukningen (okorrigerad, jfr det föregående) under basåret har erhållits som produkten av arealen jordbruksjord (4 125 940 hektar) och arbetsförbrukningen per arealenhet under samma år (328-70 m a n s t i m m a r ) . Produkten utgör 1 356-20 miljoner manstimmar. Sammanställes minskningen i arbetsförbrukningen per hektar jordbruksjord med minskningen i arealen jordbruksjord erhålles för perioden 1938/39 —1945/46 en årlig genomsnittlig minskning av den totala arbetsförbrukningen med (0-16 + 1-04 = ) 1-20 procent i förhållande till basåret 1938/39. I undersökningen jämföres detta tal med folkminskningen inom jordbruket såsom denna framgår av befolkningsstatistiken. Då fastställandet av ändringstakten i arbetsvolymen med hänsyn till jordbrukskalkylens konstruktion och användning är av mycket stor betydelse, anse de sakkunniga det motiverat att här utförligt återgiva de överväganden, som i detta sammanhang förekommit. Enligt folkräkningarna åren 1940 och 1945 skulle den yrkesverksamma befolkningen inom jordbruk med boskapsskötsel ha minskat med totalt cirka 10 procent eller med 2 procent per år. Statistiken över den inrikes omflyttningen liksom taxeringsstatistiken visar en nedgång av ungefär samma storleksordning. Den visar också en snabbare takt i nedgången under åren närmast efter. — Nu nämnda material lider emellertid, framhålles det, i olika hänseenden av betydande svagheter. Vid en jämförelse mellan folkräkningarna åren 1940 och 1945 kan man

101 sålunda icke bortse från möjligheten att en omgruppering mellan olika yrken i viss utsträckning kan ha ägt rum. Visserligen ha samma regler tillämpats vid båda räkningarna för bestämningen av yrkestillhörigheten, men detta utgör dock ingen säker garanti för en enhetlig gruppering. I detta sammanhang uppmärksammas, att en icke ringa del av den jordbrukande befolkningen endast delvis är sysselsatt med egentligt jordbruksarbete, medan andra sysselsättningar samtidigt spela en större eller mindre roll för totalinkomstens förvärvande. Under sådana förhållanden kan, framhålles det, uppenbarligen en förskjutning lätt ske i redovisningen på yrkesgrupper, även om de därvid tillämpade principerna i och för sig bibehållits oförändrade. Vad angår statistiken över den inrikes omflyttningen framhålles samtidigt osäkerheten beträffande omflyttningens fördelning på den egentliga jordbruksbefolkningen och den övriga befolkningen inom de s. k. A-kommunerna. Ej heller detta material medger därför några alltför bestämda slutsatser beträffande förändringarna i den egentliga jordbruksbefolkningens numerär. —- Vid en jämförelse mellan befolkningsstatistiken och arbetsförbrukningen enligt jordbrukskalkylen måste, uttalas det vidare, beaktas den helt olika innebörden av uppgifterna. Befolkningsstatistiken avser hela den inom jordbruket redovisade befolkningen, oavsett om densamma varit helt eller blott delvis sysselsatt med egentligt jordbruksarbete. Jordbrukskalkylen däremot grundar sig på en beräkning av den faktiska arbetsåtgången inom jordbruket. Av vikt i detta sammanhang är särskilt det förhållandet, att en stor del av den i jordbruket redovisade befolkningen icke är fullt sysselsatt inom näringsgrenen. Denna omständighet har tidigare beaktats på så sätt, att man redan för basåret verkställt en kraftig reduktion av antalet personer inom jordbruksnäringen. Reduktionen innebar, att en numerärt betydande utflyttning från jordbruket kunde äga rum, utan att detta i och för sig behövde medföra någon minskning av arbetsförbrukningen inom jordbruksnäringen. En befolkningsstatistiskt redovisad minskning av totalbefolkningen inom jordbruket kan sålunda icke, även om den grundar sig på ett fullt tillförlitligt material, sägas vara ett uttryck för en motsvarande förändring i användningen av arbetskraft inom jordbruket. Under sådana förhållanden torde det knappast vara möjligt att med hjälp av befolkningsstatistiskt och annat tillgängligt material komma fram till någon mera bestämd slutsats om vilka förändringar, som inträffat i arbetsvolymen, i annan mån än att det synes påtagligt, att minskningen av jordbruksbefolkningen under de senaste åren varit större än i början av undersökningsperioden. Vidare anses kunna konstateras, att minskningen av arbetsförbrukningen inom jordbruksnäringen måste vara mindre än befolkningsförändringarna antyda. De sakkunniga vilja starkt understryka, att det — då ju minskningstakten enligt befolkningsstatistiken är svårtolkad även om den måste anses för hög — är förenat med mycket stora vanskligheter att precisera någon viss lägre siffra för minskningen av jordbrukets arbetskraftsvolym. Minskningstakten enligt befolkningsstatistiken skulle som förut nämnts ha utgjort cirka 2 procent per år. Den i undersökningen på grundval av bl. a. Räkenskapsresultaten utförda beräkningen, vilken såsom angivits lett fram till en årlig minskning i jordbrukets arbetsvolym med 1-2 procent räknat på basårsvolymen, har därför tills vidare ansetts böra accepteras som grundval för kalkylberäkningarna fram t. o. m. bokföringsåret 1945/46. Såväl uppgifterna rörande befolkningsomflyttningen som taxeringsstatistiken tyda som förut nämnts på en stegrad takt i utflyttningen från jord-

102 bruket under vissa senare år. Den »överfulla» sysselsättningen inom stadsnäringarna har därvid inverkat på utvecklingen. Jordbrukets möjligheter att avstå arbetskraft torde även, framnålles i undersökningen, ha ökats genom den omfattande nyanskaffningen av traktorer och andra jordbruksmaskiner, vilken ägt rum under vissa av de senaste åren. Minskningen i arbetskraftsförbrukningen har därför ansetts böra vara större under nu avsedda år än under krigsåren i genomsnitt, överväganden av ifrågavarande slag ha ansetts motivera, att det räknas med en starkare procentuell nedgång efter 1945/46 än 1-2 procent per år. Det har sålunda betraktats som rimligt att för åren fr. o. m. 1946/47 räkna med en årlig minskning av arbetsvolymen med 1*5 procent, i detta fall beräknat på volymen under nästföregående år. De sakkunnigas ställningstagande till spörsmålet om arbetsvolymens årliga minskning grundas såsom anförts på primärmaterial från de räkenskapskontrollerade jordbruken för åren t. o. m. 1945/46. Medräknas resultaten från 1946/47 (material för detta år har framkommit först efter det ställning tagits i frågan) erhålles ett lägre tal för nedgången av arbetsförbrukningen per hektar än förut sagts. Den komplettering, som sålunda kunnat ytterligare göras, har emellertid de sakkunniga ansett icke vara av sådan beskaffenhet, att de på grund härav velat ifrågasätta riktigheten av det bedömande, som ovan redovisats. De sakkunniga nödgas emellertid konstatera att den utförda undersökningen icke kunnat leda fram till några säkra slutsatser angående förändringarna i jordbrukets totala arbetsförbrukning. Den företagna undersökningen har ytterligare klarlagt föreliggande svårigheter att bestämma ifrågavarande arbetsförbrukning. Arbetslönen. Såsom tidigare nämnts avskaffades statlönesystemet för kollektivavtalsanslutna lantarbetare fr. o. m. den 1 november 1945 (början av avtalsåret 1945/46). Denna omläggning har beträffande lönestatistiken haft som följd att uppgifterna om betalda statlöner först minskat i antal och sedan icke längre redovisats i statistiken. Nämnda förhållande är den främsta anledningen till att en omprövning av metodiken för beräkning av arbetskostnaderna måst ske. Vid tidpunkten för vårkalkylernas upprättande förefinnes statistik rörande utbetalda timlöner i regel så långt, att arbetskostnaderna med stöd härav kunna beräknas med två års eftersläpning. För åren därefter måste sålunda göras en framräkning (prognos). Denna har fått formen av en framskrivning av den senast kända betalda lönen med ledning av den därefter kända avtalsenliga lönen. I det följande behandlas först frågan om fastställandet av lönen under år, för vilka lönestatistik föreligger, varefter redogörelse lämnas för framskrivningsmetoden. Å r , f ö r v i l k a l ö n e s t a t i s t i k f ö r e l i g g e r . — I den officiella

103 lönestatistiken redovisas timlöner för olika yrkeskategorier med fördelning på män, kvinnor och minderåriga. Reduktion av det antal timmar, som utförts av kvinnor och minderåriga, finnes företagen redan i den vid beräkningen av arbetsvolymen använda källan, Räkenskapsresultaten. Reduktionen har verkställts på grundval av relationen mellan lönen till ifrågavarande kategorier arbetare (kvinnor respektive minderåriga) och lönen till fullgoda manliga arbetare. Vid fastställandet av den totala arbetskostnaden har man sålunda endast att multiplicera arbetsvolymen uttryckt i manstimmar med timlönen per fullgod manlig arbetare. Det är därför för de fortsatta beräkningarna icke nödvändigt att känna löneförmånerna för kvinnliga och minderåriga arbetare. Det kan emellertid omtalas, att — för underlättande av bedömningen av resultaten — löneberäkningarna i undersökningen fullföljts även vad avser den kvinnliga och minderåriga arbetskraften. Timlönerna i den officiella lönestatistiken äro redovisade med fördelning dels på olika löne(forms)kategorier (kontantavlönade arbetare, arbetare i kost etc.) och dels på olika r/r/ceskategorier (rättare, fördräng, kördräng e t c ) . För att erhålla ett medeltal måste alltså en sammanvägning ske i båda dessa avseenden. Vad först beträffar sammanvägningen av de olika Zö/iekategorierna har det synts mest ändamålsenligt att verkställa denna enligt totalantalet för varje lönekategori (inom respektive yrkeskategori) redovisade arbetare. Vad avser sammanvägningen av yrkeskategorierna må följande anföras. I lönestatistiken redovisas vid sidan av uppgifter om timlönens storlek uppgifter om det antal arbetstimmar per år som utförts av anställda arbetare inom olika yrkeskategorier. Dessa uppgifter äro användbara för beräkning av den totala arbetsprestationens (uttryckt i timmar) fördelning på olika yrkeskategorier. I undersökningen diskuteras alternativa sätt att utföra denna vägning. Valet har här fallit på en metod som innebär, att arbetsprestationens sammansättning beräknas medelst en sammanvägning av årsarbetstiden för de i lönestatistiken timredovisade arbetarna med antalet av de i samma statistik totalt redovisade arbetarna, vilket är betydligt större än antalet arbetare med timredovisning. Det bör härvid anmärkas, att någon vägning icke kunnat ske efter förhållandena vid jordbruk av olika storlek samt att den framräknade fördelningen av arbetsprestationen på yrkeskategorier med hänsyn till lönestatistikens beskaffenhet närmast bör anses representativ för de något större brukningsdelarna. I brist på annat primärmaterial har dock detta ansetts kunna passera. Vidare bör understrykas, att löneberäkningarna uteslutande baserats på förhållandena för anställda arbetare. Det har alltså förutsatts, att fördelningen på yrkeskategorier inom jordbrukarfamiljerna är densamma som bland lejda arbetare. Försök ha gjorts att på grundval av befolkningsstatistiken företaga en i viss mån jämförande klassificering (på lönekategorier) av jordbrukare

104 och medhjälpande familjemedlemmar, men resultatet har ansetts osäkert och har därför icke kommit till användning vid de slutliga beräkningarna. En annan fråga, som behandlas i undersökningen, är, huruvida man vid vägningen av arbetsprestationen för de olika yrkeskategorierna bör tilllämpa fasta eller rörliga vägningstal. Att man tillämpar fasta vägningstal innebär, att arbetsprestationens procentuella sammansättning förblir densamma under hela perioden, medan användandet av rörliga vägningstal innebär, att den inbördes relationen mellan de olika yrkeskategorierna antages förändra sig (t. ex. övergången till mekaniserat jordbruk ger procentuellt flera traktorskötare och färre kördrängar). Undersökningen har fullföljts med tillämpning av såväl fasta som rörliga vägningstal utan att i densamma tagits ställning till frågan, vilketdera som borde komma till användning vid kalkylberäkningarna. Som särskilt motiv för det senare alternativet har emellertid anförts, att den totala arbetsprestationens sammansättning onekligen på något längre sikt måste vara underkastad vissa förskjutningar med hänsyn till bl. a. den fortlöpande mekaniseringen. De framräknade normtalen för arbetsförbrukningens fördelning på olika yrkeskategorier framgå av nedanstående tablå. (Uppgifterna grundas på lönestatistik för åren 1940/41—1946/47.) Rörliga vägningstal Yrkeskategori

Fasta vägningstal

Basåret 1938/39

Årsvariation

Rättare Fördräng Kördräng

4-01 4-58 32-39

4- 0-07 — 0-05 — 0-36

4-37 4-34 30-58

Traktorskötare Dagsverkare Arbetare med blandat arbete

(2-90) 20-52 1-63

( + 0-30) — 0-06 + 0-90

(4-40) 20-21 6-14

Ladugårdsförman Djurskötare Fodermarsk

4-31 18-34 2-54

- f 0-08 + 0-17

— 0-11

4-70 19-20 2-00

Stalldräng Specialarbetare övriga arbetare

5-42 4-68 1-58

— 0-44 — 0-09 — 0-11

3-21 4-22 1-03

0-00

10000 Summa

Dessa vägningstal ha använts för beräkning av genomsnittliga timlöner för samtliga anställda manliga arbetare. De sålunda erhållna timlönerna ha emellertid ansetts böra korrigeras på grund av den uppvärdering av naturalönen under perioden 1942/43—1944/45, vilken befunnits ha ägt rum i samband med det successiva slopandet av statlönesystemet och varigenom den statistiskt redovisade lönestegringen under ifrågavarande år blivit något starkare än den faktiska lönestegringen. Korrektionen har verkställts så, att lönen år 1944/45 höjts med 1 procent av totallönen år 1938/39. För år

105 1943/44 har lönen på samma sätt höjts med 2 procent och för de tidigare åren, inklusive basåret 1938/39, med 3 procent. Dessutom ha lönerna även korrigerats på grund av att ett större antal tillfälliga arbetare med något högre timlön genom en omläggning av lönestatistiken kommit med i uppgifterna för år 1945/46. Även i detta fall ha de statistiskt redovisade lönerna befunnits vara något för låga i vad avser de tidigare åren, vilket haft till följd, att lönestegringen sedermera, när redovisningen blivit mera fullständig, kommit att framstå som något starkare än vad den i verkligheten varit. Den erforderliga korrektionen har i sistnämnda fall verkställts efter en särskild bearbetning inom socialstyrelsen av löneuppgifterna för åren 1938/39 och 1945/46, avsedd att klargöra inflytandet på genomsnittslönen av den högre dellönen till de tillfälliga arbetarna. Resultatet av de utförda beräkningarna av de genomsnittliga timlönerna redovisas i följande sammanställning, i vilken även kan utläsas storleken av de nyss omförmälda korrektionerna. Beträffande lönerna för åren fr. o. m. 1947/48, vilka här icke medtagits (några korrektioner för dessa år äro ej utförda), hänvisas till det följande avsnittet av redogörelsen för arbetskostnadsberäkningarna. Lönerna äro uttryckta i öre per timme. Timlön utan korrektioner Produktionsår

Rörliga

Fasta

vägningstal 1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47

65-10 70-29 80-08 89-21 98-11 103-92 116-86 132-28 145-01

65-06 70-15 79-98 89-11 98-05 103-92 116-94 132-44 145-14

Korrektion för förändring i ändrad lönestativärdering stiken av naturan (jfr texten) +1-95 +1-95 +1-95 +1-95 +1-95 +1-30 +0-65 — —

+0-57 +0-67 +0-78 +0-84 +1-00 +1-33 +1-47 (1-70)1 —

Timlön med korrektioner Rörliga

Fasta

vägningstal 67-62 72-91 82-81 92-00 101-06 106-55 118-98 132-28 145-01

67-58 72-77 82-71 91-90 101-00 106-55 119-06 132-44 145-14

1 Den i texten berörda omläggningen av lönestatistiken ägde rum år 1945/46, varför beloppet 1-70 öre nämnda år redan ingår i den okorrigerade lönen.

År, f ö r v i l k a lönestatistik ej f ö r e l i g g e r . Frams k r i v n i n g s m e t o d e n . — Såsom förut nämnts bli uppgifterna rörande de i jordbruket betalda arbetslönerna tillgängliga med viss eftersläpning. På grund härav kan det aktuella, faktiska löneläget (på vilket prognosen bygger) icke fastställas på annat sätt än genom framskrivning av de enligt den officiella lönestatistiken senast kända betalda lönerna. En dylik framskrivning kan ske med hjälp av de senast kända avtalsenliga lönerna samt enligt relationen mellan dessa och de för varje yrkeskategori senast kända betalda lönerna. Användbarheten av de avtalsenliga lönerna vid framskrivningen av de betalda lönerna beror på graden av korrelation mellan de båda slagen av löneuppgifter. Variationerna i den avtalsenliga och i den

106 betalda lönen ha långt ifrån alltid varit överensstämmande. Härvidlag märkes framförallt, att man vid den fortlöpande ökning av arbetslönen, som skett under senare år, tvärtom kunnat iakttaga, att om den avtalsenliga lönestegringen ett år hållits tillbaka, detta endast delvis kunnat begränsa ökningen i den betalda lönen. När den avtalsenliga lönen sedermera justerats efter den betalda lönen, har ökningen i den förra därför blivit större än den samtidiga ökningen i den senare. De sakkunniga vilja framhålla, att det med hänsyn till nu anförda omständigheter uppenbarligen måste betecknas som mycket vanskligt att med förhoppning om ett tillfredsställande slutresultat företaga en helt mekanisk framräkning av timlönerna. Belysande för dessa vanskligheter äro de beräkningar av arbetslönen, som företogos våren och sommaren 1949. En kort redogörelse torde här vara på sin plats. Vid tiden för upprättandet av normkalkylen (förkalkylen) för 1949/50 funnos lönestatistiska uppgifter tillgängliga endast t. o. m. avtalsåret 1946/47. Hur dessa betalda löner förhöllo sig till motsvarande samtidiga avtalslöner är givetvis mycket svårt att avgöra eftersom man icke kan förutsätta någon absolut korrespondens mellan sammansättningen av yrkeskategorierna i de båda fallen. Härmed må förhålla sig hur som helst då problemet i det aktuella fallet begränsar sig till att söka verkställa en framskrivning av de betalda lönerna sådana dessa nu blivit redovisade i lönestatistiken. Man ansåg sig alltså, såsom tidigare, kunna utgå ifrån relationen 1946/47 mellan avtalslön och faktiskt utbetald lön. — Den avtalsenliga timlönen 1946/47 kan angivas till i genomsnitt för samtliga yrkeskategorier 133-G öre (lönebeloppet här avrundat; vid kalkylberäkningarna användas två decimaler), mot vilket svarar en faktisk lön av 145-0 öre per timme. Skillnaden utgör 8-53 procent. För år 1947/48 kan den avtalsenliga lönen angivas till 163-0 öre, en ökning sedan föregående år med ej mindre än 22 procent. Appliceras det förut angivna procenttalet 8-53 på avtalslönen 1947/48, erhålles en framskriven lön detta år av 176-9 öre (det bör observeras, att framräkningen i själva verket skett yrkeskategori för yrkeskategori, vilket medfört att i stället för nu angivet tal erhållits 176-81 öre per timme). Vid omräkningen av jordbrukskalkylen i augusti 1949 hade lönestatistik för år 1947/48 blivit tillgänglig. De faktiskt betalda timlönerna nämnda år visade sig då vara 170-7 öre mot som nämnts 176-9 öre enligt den med utgång från 1946/47 års statistik framräknade lönen. Den faktiskt betalda lönens avvikelse från den framräknade utgör 6-2 öre eller 3-6 procent. — Av måhända ännu större intresse än den nu gjorda jämförelsen mellan faktisk och framräknad lön år 1947/48 är med hänsyn till jordbrukskalkylens användning som grundval för prissättningen på jordbrukets produkter under ett kommande år en jämförelse mellan de på grundval av 1946/47 års respektive 1947/48 års lönestatistik framräknade lönerna för år 1949/50. Våren 1949, då man hade lönestatistik endast t. o. m. 1946/47, beräknades timlönen 1949/50 till 185-8 öre. En i detta sammanhang på LK-delegationens uppdrag av särskilda experter utförd undersökning syntes emellertid visa, att skillnaden mellan avtalslön och betald lön år 1946/47, från vilket år framskrivning skedde, praktiskt taget helt förklarades av semesterlön, övertid och andra extra inkomster. Något nämnvärt utrymme för minskning av »överpriserna» på avtalslönen syntes därför ej föreligga. På grund härav syntes någon korrektion av den förut angivna framskrivningsmetoden ej heller kunna komma i fråga. Det anmärktes inom de sakkunniga och LK-delegationen, att den mekaniskt framskrivna lönen syntes ligga högre än

107 den samtidiga faktiska lönen. Såsom det senare skulle visa sig hade ett fel förelupit vid bearbetningen av det material, som låg till grund för berörda undersökning om »överprisernas» sammansättning och som avsåg att belysa felmarginalens storlek. I augusti 1949, sedan statistik för 1947/48 tillkommit, beräknades lönen till 179-3 öre. Skillnaden utgör 6-5 öre, vilket för det behandlade året betyder en skillnad i kalkylens slutresultat med i runt tal 70 miljoner kronor. Differensen mellan avtalslönen och den faktiska lönen innehåller dels en konjunkturkänslig del såsom framgår av vad nyss anförts, dels också en del som är mera oberoende av växlingarna i arbetsmarknadsläget (övertidsersättning, särskild ersättning för rykt e t c ) . Särskilt i vad avser den konjunkturkänsliga delen måste det uppenbarligen innebära avsevärda svårigheter att företaga en siffermässig korrektion av den mekaniskt framskrivna lönen. De sakkunniga återkomma i det följande till frågan om det sätt, på vilket en korrektion skulle kunna bliva utförd. Beräkningarnas

slutresultat.

De totala arbetskostnaderna för jordbruket ha erhållits genom en multiplikation av arbetsförbrukningen i timmar och timlönen. De grundbelopp för år 1938/39, som framkommit, utgöra vid de olika alternativen för timlönen 917-1 (alternativ I) respektive 916-5 miljoner kronor (alternativ II). Motsvarande grundbelopp vid förutvarande beräkningar för jordbrukskalkylen utgjorde 864-9 miljoner kronor (vilket belopp dock, såsom tidigare berörts, på särskilda skäl minskades till 793-6 miljoner kronor). Skillnaden utgör 6 procent. Såsom tidigare antytts har övervägts, i vad mån den förut påvisade högre produktionsintensiteten vid de räkenskapskontrollerade jordbruken i jämförelse med jordbruket i allmänhet borde föranleda en reduktion av de angivna grundbeloppen. Med hänsyn dels till att en så liten skillnad av kalkylbeloppet som den, vilken genom de nya beräkningarna eventuellt kan diskuteras, icke i nämnvärd grad påverkar storleken av den kompensation för inträffade kostnadsstegringar, som man avser att uppnå genom att jordbrukskalkylen lägges till grund för prissättningen på jordbrukets produkter, dels till att fullt bärande motiv för en ny precisering av basårets kalkylbelopp icke kunnat åstadkommas, ha de sakkunniga ansett, att det gamla kalkylbeloppet för 1938/39 — 793-6 miljoner kronor — i princip borde bibehållas. En viss mindre korrektion har dock befunnits motiverad. Basårslönen utgör enligt de nya beräkningarna alternativt 67-62 respektive 67-58 öre per timme mot 64-39 öre enligt förutvarande beräkningar. I det kalkylbelopp, som tidigare varit fixerat för basåret, torde det vid det helt skiljaktiga förfaringssätt, som då praktiserades, ej ha räknats med ett högre löneläge än motsvarande 64-39 öre per timme. Om så varit fallet, skulle arbetsvolymen ha motsvarat (793-6 : 0-6439 = ) 1 232-5 miljoner manstimmar ( = 90-9 procent av den okorrigerade arbetsvolymen), medan arbetsvolymen, därest kalkylbeloppet under basåret bibehålies oförändrat, vid den nu erhållna timlönen skulle mot-

108 svaras av en mindre arbetsvolym än den angivna. Bibehålles arbetsvolymen (i stället för kalkylbeloppet) oförändrat under basåret 1938/39 erhålles ett kalkylbelopp, som nämnda år uppgår till 833-42 miljoner kronor enligt alternativ I och till 832-92 miljoner kronor enligt alternativ II. Slutresultat av de sakkunnigas undersökning av jordbrukets arbetskostnader har sammanställts i tabell 7. De för åren 1947/48, 1948/49 och 1949/50 intagna talen utgöra de som beräknats i augusti 1949. För 1948/49 äro talen preliminära medan de för 1949/50 utgöra prognos, gällande under förutsättning att någon ändring av avtalslönen ej äger rum. Tabell 7.

Sammandrag av beräkningarna av jordbrukets arbetskostnader.

(Uppgifterna för åren 1947/48—1949/50 enligt den i augusti 1949 upprättade kalkylen.) Kalkylbelopp3, milj. kr.

Timlön, öre Produktionsår

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 4 1948/49 4 (prel.) 1949/50* (prognos)

Arbetsvolym, miljoner manstim- Alt. I i mar

1232-50 1217-71 1202-92 1188-13 1173-34 1158-55 1143-76 1128-97 1112-04 1095-36 1078-93

67-62 72-91 82-81 92-00 101-06 106-55 118-98 132-28 145-01 170-70 178-96

1062-75

179-33

Alt. I I

67-58 72-77 82-71 91-90 101-00 106-55 119-06 132-44 145-14

Alt. I i

833-42 874-33 962-64 1073-08 1185-78 1234-44 1360-85 1493-40 1600-7 7 1863-88 1930-85 1905-83

Alt. I I

Kalkylbelopp, index

832-92 872-63 961-44 1071-89 1185-07 1234-44 1361-76 1495-21 1602-21

De sakkunnigas beräkningar 2

Alt. I i

Alt. I I

100-00 104-91 115-51 128-76 142-28 148-12 163-28 179-19 192-07 223-64 231-68

100-00 104-77 115-43 128-69 142-28 148-21 163-49 179-51 192-36

Förutv. beräkn.

100-00 105-83 116-61 130-05 143-78 149-75 165-21 181-51 191-85

228-68

1 Timlöner för olika yrkeskategorier sammanvägda med rörliga vägningstal. 2 Timlöner för olika yrkeskategorier sammanvägda med fasta vägningstal. 3 Korrigerade. (Avdrag för besparing genom låga skördar åren 1939/40, 1940/41 och 1941/42 med respektive 13-5, 33-5 och 20-0 miljoner kronor. Tillägg av skilda anledningar — se Kungl. Maj:ts prop. 212/1949 sid. 161 — för år 1946/47 med 11-8 och för år 1947/48 med 5-9 miljoner kronor.) 4 Vid omräkningen av jordbrukskalkylen i augusti 1949 utfördes beräkning av arbetskostnaderna med tillämpning enbart av alternativ I.

De sakkunniga ha ansett sig icke böra taga ställning till frågan, vilket av de båda alternativen som bör tillämpas vid kalkylberäkningarna. LKdelegationen har emellertid förordat alternativ I med timlönen beräknad med rörliga vägningstal och detta beräkningssätt har också tillämpats vid de senaste kalkylberäkningarna. 1 1 Redan vid upprättandet av vårkalkylen 1947 kommo vissa preliminära resultat av de sakkunnigas undersökning till användning. Undersökningen förelåg i slutligt skick till vårkalkylen 1949.

109 Arbetskostnaderna utgöra den ojämförligt viktigaste posten på jordbrukskalkylens kostnadssida. De svarade år 1938/39 för 57 och år 1947/48 för 64 procent av de totala kostnaderna i jordbrukskalkylen. Under sådana omständigheter vilja de sakkunniga beteckna det som ytterst betydelsefullt, att arbetskostnadsberäkningarna utföras med största möjliga omsorg. Såsom torde ha framgått av det föregående innehålla beräkningarna av arbetskostnaderna flera osäkerhetsmoment, vilka med hänsyn till det tillgängliga primärmaterialets beskaffenhet få betraktas som ofrånkomliga. I vad dessa osäkerhetsmoment avse arbetskostnadernas absoluta storlek (arbetsvolymens och/eller timlönernas absoluta belopp) är detta med hänsyn till jordbrukskalkylens konstruktion och det sätt, varpå densamma användes som ett instrument för prissättningen på jordbrukets produkter, visserligen icke betydelselöst men dock av en underordnad vikt. Denna fråga torde därför här kunna förbigås. Av desto större betydelse är däremot spörsmålet i vad mån beräkningarna på ett någorlunda rättvisande sätt återge utvecklingen av jordbrukets arbetskostnader. De sakkunniga vilja icke underlåta att framhålla, att de utförda beräkningarna få betraktas som osäkra såväl med avseende på arbetsvolymens förändringar som vad beträffar löneutvecklingen. I fråga om löneberäkningarna avses här framförallt framskrivningsförfarandet (prognosberäkningarna). De beräkningar rörande minskningen av jordbrukets arbetsvolym, som utförts i de sakkunnigas undersökning, bygga som förut anförts på åtskilligt bräckliga grundvalar. Arbetsvolymens minskning under perioden 1938/39—1949/50, från 1 232-50 till 1 062-75 miljoner manstimmar per år, motsvarar en procentuell nedgång med 13-8 procent. Hur stor osäkerhetsmarginal, som omge beräkningarna på denna punkt, kan icke avgöras. Varje procentenhet, som den beräknade volymen avviker från den faktiska, innebär emellertid i pengar räknat f. n. (då arbetskostnaderna ligga vid två miljarder kronor) ett belopp av cirka 20 miljoner kronor. Det låter sig sägas, att det »fel», som misstag beträffande volymutvecklingen kan medföra, torde hålla sig inom måttliga marginaler, om man jämför två på varandra följande år. Med årens lopp kan emellertid felet, om den faktiska utvecklingen visar en förhållandevis stark och i samma riktning gående tendens (d. v. s. »minskningskurvan» visar en från den faktiska utvecklingen någorlunda väsentligt avvikande lutning) växa till betydande belopp. Det är uppenbart, att en prövning av beräkningsmetoden måste företagas från tid till annan i och för den korrektion, som kan anses erforderlig. En i vissa hänseenden skönsmässig bedömning torde man dock aldrig komma ifrån. Vad timlönerna beträffar ligger saken i vissa hänseenden något annorlunda till. De fel, som här förekomma, äro i huvudsak knappast av den arten, att de ackumuleras. Beträffande lönekurvans riktning torde kunna

110 hävdas, att densamma väl i stort blir någorlunda riktig, så långt den är känd, detta dock bortsett från viss osäkerhet under basåret beträffande vissa naturalöners värdering och viss oklarhet rörande till vilken period de lönestatistiska uppgifterna hänföra sig. Osäkerheten vid timlöneberäkningarna ligger huvudsakligen i framskrivningen från senast kända år till prognosåret. I fråga om framskrivningsmetoden har inom livsmedelskommissionen företagits vissa beräkningar av de statistiska felmarginalerna. 1 Dessa ha givit till resultat, må här först nämnas, att någon systematisk avvikelse mellan de faktiska och de framskrivna lönerna icke kunnat statistiskt säkerställas (detta hindrar givetvis icke, att man i ett visst läge ofta kunnat säga, i vilken riktning »felet» bort gå). Avvikelserna äro emellertid ganska stora och medelfelet utgör 2-91 procent, vilket motsvarar, tillämpat på den i augusti 1949 för 1949/50 genom framskrivning beräknade lönen, en felmarginal av ± 5-4öre eller ett totalbelopp nämnda år a v i runt tal 55 miljoner kronor åt vartdera hållet eller totalt 110 miljoner kronor. 2 Detta är en felmarginal av avsevärd storlek, och de sakkunniga anse det angeläget att man vid kommande kalkylberäkningar söker minska densamma så långt detta är möjligt. Enligt vad de sakkunniga erfarit, föreligga möjligheter att snabbare än vad hittills skett företaga bearbetning av det till grund för lönestatistiken liggande primärmaterialet, varigenom framskrivning skulle kunna ske på grundval av ett aktuellare lönestatistiskt material än vad hittills varit fallet. Dessa möjligheter böra givetvis tillvaratagas. Därutöver vilja de sakkunniga framföra som önskemål, att man vid kommande kalkyltillfällen prövar rimligheten av den mekaniska framskrivningen av lönen genom att företaga stickprovsundersökningar för att belysa den faktiska lönens utveckling i jämförelse med den avtalsenliga. Härigenom torde det bli möjligt att minska osäkerheten av kostnadsberäkningarna för det betydelsefulla prognosåret. Den företagna undersökningen rörande jordbrukets arbetskostnader har på de sakkunnigas begäran granskats av experter på lönestatistikens område. Granskningsmännen ha upprättat en promemoria, vilken fogats som bilaga F till betänkandet. Granskningen har inneburit dels en kontroll av det mycket omfattande räknearbetet, dels en begränsad prövning av de principer och värderingar som man utgått ifrån vid genomförandet av beräkningarna. I granskningspromemorian ha anförts vissa synpunkter på de i undersökningen företagna övervägandena och beräkningarna. De erinringar som härvid framförts redovisas och kommenteras i det följande. Granskningsmännen ifrågasätta, huruvida det kan anses lämpligt att, så1

Se Jordbruksekonomiska uppgifter, september 1949 sid. 230. Detta är gränsen för det s. k. enkla medelfelet, vilken kan väntas bli överskriden vid i medeltal en av tre framskrivningar. Man får höja gränsen ganska avsevärt innan man vågar göra påståendet, att framskrivningsfelet icke kan överskrida densamma. 2

Ill som i undersökningen gjorts, vid arbetsprestationens fördelning på olika yrkeskategorier i och för beräkning av genomsnittslönen bygga på från lönestatistiken hämtade uppgifter för åren före 1945/46. Nämnda år företogs nämligen en omläggning av lönestatistiken, som medförde att de s. k. tillfälliga arbetarna blevo mera fullständigt redovisade än tidigare. Beräkningarna av arbetsprestationens fördelning på yrkeskategorier under perioden 1940/41—1946/47 grunda sig följaktligen, framhålla granskningsmännen, på två statistiskt icke jämförbara massor. Beräkningarna borde ej ha grundats på äldre statistik än sådan från 1945/46. De sakkunniga vilja med anledning härav erinra om att det i undersökningen konstateras, att den fullständigare löneredovisningen från nämnda år icke synes innebära något avbrott av betydelse i de i övrigt fastslagna utvecklingstendenserna. Med anledning härav och på grund av önskvärdheten av att basera undersökningen på ett så stort material som möjligt ha de sakkunniga icke ansett anledning föreligga att företaga någon korrigering i den riktning granskningsmännen föreslagit. Vid detta ställningstagande ha de sakkunniga jämväl beaktat den korrektion för variationen i antalet tillfälliga arbetare som företagits på annat ställe i utredningen. På grund av primärmaterialets beskaffenhet, framhålles det vidare i promemorian, påverka det mindre jordbrukets relativt låga löner i mycket ringa utsträckning lönestatistikens timlöner. Då i undersökningen icke beaktats de olikartade löneförhållandena på större och mindre brukningsdelar, syntes de beräknade arbetskostnaderna ha blivit något för höga. De sakkunniga vilja på denna punkt anföra, att en redovisning av lönerna för skilda yrkesgrupper på olika storleksgrupper av jordbruk icke för närvarande kan utföras på grund av materialets beskaffenhet. En dylik redovisning måste dessutom vad beträffar de mindre brukningsdelarna vara mycket svår att genomföra på grund av att arbetskraften här (de olika individerna) är mindre starkt specialiserad på olika arbetsuppgifter. Vid de mindre brukningsdelarna där arbetskraften i stort utgöres av familjemedlemmar tillkommer dessutom hänsynen till att dessa enligt principen för jordbrukskalkylen skola tillgodoräknas en lön som är likvärdig med lönen till anställda, vilka i sin tur huvudsakligen sysselsättas vid de större brukningsdelarna. De påpekanden, som granskningsmännen här gjort, k u n n a därför enligt de sakkunnigas mening knappast ytterligare beaktas. Granskningsmännen framhålla ytterligare, att man i undersökningen icke beaktat de mindre gårdarnas underrepresentativitet. Härigenom har lönestegringen för jordbruket sannolikt icke kommit att framträda i full utsträckning. Lönestegringen sedan förkrigstiden har nämligen varit större vid de mindre än vid stora och medelstora gårdar. Denna invändning mot de företagna beräkningarna är enligt de sakkunnigas mening principiellt riktig. De sakkunniga ha emellertid funnit, att det icke föreligger någon möjlighet att precisera en korrektion på denna punkt.

112 Vad granskningsmännen i övrigt anföra i promemorian ha de sakkunniga icke funnit anledning att här beröra. De sakkunniga vilja slutligen understryka, vad granskningsmännen avslutningsvis framhålla, nämligen att en övergång till nytt basår för beräkningarna måste anses önskvärd med tanke på förändringarna i bl. a. jordbrukets löneläge under det senaste årtiondet.

Kapitel 7. Sammanfattning. De sakkunniga tillkallades den 24 maj 1946 av chefen för jordbruksdepartementet jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande samma dag för att »verkställa utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader jämte de spörsmål, som äga samband därmed». Några särskilda direktiv för utredningsarbetet utöver vad som angivits med de nyss citerade orden ur Kungl. Maj :ts bemyndigande ha icke meddelats. Syftet med och räckvidden av utredningsuppdraget ha, såsom närmare utvecklas i kapitel 2, emellertid ändock varit i huvudsak givna. Utredningsuppdraget får nämligen ses mot bakgrunden av den överenskommelse, som den 13 m a r s 1946 träffades mellan regeringen och representanter för jordbrukets organisationer rörande prissättningen på jordbrukets produkter för regleringsåren 1945/46 och 1946/47. Denna överenskommelse innebar, bland annat, att frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. skulle göras till föremål för en förutsättningslös utredning. Eftersom prissättningen på jordbrukets produkter grundas på den i särskild ordning varje år upprättade kalkylen över jordbrukets inkomster och kostnader, ha de sakkunniga funnit sin uppgift vara att företaga en översyn av de avsnitt av nämnda kalkyl, vilka mera direkt beröras av rationaliseringen inom jordbruket. Översynen har berört dels arbetskostnadsposten, dels de olika poster, som kunna sammanfattas under benämningen kapitalkostnader, nämligen kostnader för grundförbättringar, ekonomibyggnader, elektricitet, maskiner och redskap samt räntekostnader. 1 Utredningsarbetet har bedrivits under den formen, att de sakkunniga, delvis med anlitande av med vederbörligt bemyndigande tillkallade experter, granskat beräkningsmetodiken för de nämnda kostnadsposterna. De sakkunniga ha framlagt förslag rörande beräkningarnas fortsatta utförande allteftersom undersökningarna förelegat i sådant skick, att de ansetts k u n n a användas vid det löpande arbetet med jordbrukskalkylen. De av de sakkunniga föreslagna beräkningsmetoderna ha successivt fr. o. m. våren 1947 vunnit tillämpning vid kalkylarbetet. I föreliggande betänkande redovisa de sakkunniga resultatet av sitt ar1 Därjämte ha de sakkunniga verkställt utredning rörande jordbrukets inkomster av fältmässigt odlade köksväxter. Denna utredning, vilken företagits av agronomie licentiaten S. Holmström, har ej intagits i föreliggande betänkande. Den finnes i stencilerat skick tillgänglig på livsmedelskommissionens utredningsbyrå.

114 bete. Betänkandets förra del (kap. 1—3) innehåller dels en översikt över jordbrukskalkylens konstruktion, dels en diskussion i vissa frågor av mera allmän och principiell art, till vilka de sakkunniga funnit anledning att taga ställning under utredningsarbetets gång. Betänkandets senare del (kap. 4—6) innehåller kortfattade redogörelser för de sakkunnigas ovannämnda undersökningar, vilka på ett undantag när fogats till betänkandet som bilagor. Undersökningen rörande jordbrukets kostnader för ekonomibyggnader, som på framställning av de sakkunniga utförts inom statens forskningskommitté för lantmannabyggnader (SFL), har publicerats i dess skriftserie. Kapitel 1 innehåller en orienterande översikt över inkomst- och kostnadskalkylen såsom grundval för prissättningen på jordbrukets produkter och förnödenheter. Efter att i slutet av nämnda kapitel ha redogjort för kalkylens konstruktion, särskilt dess kostnadssida, ingå de sakkunniga i kapitel 2 närmare på jordbrukskalkylens uppläggning med hänsyn till beräkningen av arbets- och kapitalkostnaderna. Huvuddelen av kapitlet avhandlar frågan om sambandet mellan jordbrukets arbetskostnader och dess kapitalkostnader (»rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader»). Bland annat beröres den från tid till annan diskuterade frågan, huruvida en statistiskt redovisad minskning av arbetsvolymen inom jordbruket i och för sig borde vara ett tillräckligt skäl för att i kalkylen göra ett mot denna minskning svarande avdrag å arbetskostnaderna. Det framhålles, att man från en del håll gjort gällande, att den minskning av arbetarantalet, med vilken det räknas i jordbrukskalkylen, borde betraktas som en rationaliseringsvinst, vilken jordbruket skulle få behålla för att härigenom bli delaktigt av en ökad del av nationalinkomsten. Denna mening hävdas även av en av de sakkunniga. Efter en diskussion om innebörden av begreppet »rationaliseringsvinst» uttalar emellertid sakkunnigmajoriteten, att det måste anses riktigast att vid de fortsatta arbetskostnadsberäkningarna liksom hittills taga hänsyn till den fortgående minskningen av jordbrukets arbetsvolym och den därmed följande kostnadsbesparingen för näringen. De sakkunniga framhålla i detta sammanhang, att den utjämning av löneklyftan mellan jordbruket och andra näringar, vilken satts som mål för den svenska jordbrukspolitiken på längre sikt, icke bör ske genom att arbetskostnadsposten tillföres en faktor främmande för jordbrukskalkylens syfte och konstruktion. De sakkunniga anse nämligen att kalkylen i fortsättningen liksom hittills bör ha karaktär av en utredning rörande faktiskt skedd samt väntad utveckling av jordbrukets inkomster och kostnader. Denna jordbrukskalkylens karaktär ändras enligt de sakkunnigas förmenande icke av att densamma utgör den grundval, på vilken statsmakterna bygga besluten om prissättningen på jordbrukets produkter och förnö-l denheter. Frågan

om

lantbrukskapitalets

värdering

vid avskrivnings-

och ränte-m

115 kostnadsberäkningar har på grund av den sedan förkrigstiden skedda penningvärdesförsämringen kommit att bli mycket betydelsefull och har därför ingående dryftats av de sakkunniga. Behandlingen av frågan sker i kapitel 3. Efter ett inledande avsnitt, där frågans innebörd klarlägges, följa redogörelser dels för hur frågan under årens lopp behandlats vid kalkylarbetet, dels för de principer, som vid den statliga priskontrollen hittills tillämpats vid avskrivnings- och räntekostnadsberäkningar, samt i anslutning därtill för det faktiska avskrivnings- och förräntningsutrymmet inom industrien. Kapitlets avslutande del har rubricerats »principdiskussion». En utgångspunkt för de sakkunniga har varit, att den under det senaste årtiondet uppkomna höjningen av den allmänna prisnivån i stort sett kan väntas bli bestående. En återgång till förkrigstidens prisnivå eller en nivå i närheten av densamma beteckna de sakkunniga som osannolik. Mot denna bakgrund har det synts de sakkunniga naturligt, att man vid beräkningarna av avskrivnings- och räntekostnaderna söker knyta an till det aktuella prisläget. I fråga om avskrivningsberäkningarna ha de sakkunniga härvid funnit sig kunna förorda en bestämd princip, nämligen att beräkna avskrivning på återanskaffningsvärden. Beträffande räntekostnadsberäkningarna ha de sakkunniga däremot icke funnit sig kunna förorda någon generell princip utan bedömt frågan från fall till fall (jfr det följande). Kostnaderna för lantbrukskapilalets avskrivning och underhåll behandlas i kapitel 4. Redan förut har omtalats, att de sakkunniga ansett, att avskrivningskostnaderna borde beräknas på grundval av återanskaffningsvärden. Det torde därför vara onödigt att i fortsättningen omnämna detta förhållande för varje kapitalkostnadspost särskilt. Kostnadsgruppen g r u n d f ö r b ä t t r i n g a r avser dels underhåll och avskrivning av jordbrukets täckdikningsbestånd, dels underhåll av större gemensamma öppna diken. Beträffande denna kostnadspost innebära de sakkunnigas beräkningar bl. a., att hänsyn tagits till att den andel av dikningsarbetet, som utföres av jordbrukets ordinarie arbetskraft, under senare år minskats. På en punkt betrakta de sakkunniga de utförda beräkningarna såsom i viss mån preliminära, nämligen i vad avser längden av gemensamma öppna diken. Förändringarna av dikeslängden böra, framhålla de sakkunniga, upptagas till förnyat övervägande framdeles. I fråga om kostnaderna för e k o n o m i b y g g n a d e r ha de sakkunniga som förut berörts grundat sina beräkningar på vissa inom Statens forskningskommitté för lantmannabyggnader företagna undersökningar. Dessa undersökningar ha utförts med användning av särskilt insamlat material från de gårdar, som ingå i den jordbruksekonomiska undersökningen (»Räkenskapsresultaten»). Byggnadsbeståndets kapitalvärde har fastställts för visst år (1946), varefter man härpå applicerat en särskilt beräknad avskrivnings- och underhållsfaktor för att erhålla årsbeloppet för avskrivning och underhållskostnader. Kostnadernas förändring från år till år följes med tillhjälp av SFL:s byggnads-

116 kostnadsindex. Ehuru de sakkunniga anse att de inom SFL utförda beräkningarna trots primärmaterialets förhållandevis ringa omfattning äro överlägsna dem som förut legat till grund för byggnadskostnadsposten, betecknas beräkningarna fortfarande såsom tämligen osäkra. De sakkunniga framhålla därför att en förutsatt utvidgning av den jordbruksekonomiska undersökningen bör komina till stånd. Vidare föreslå de sakkunniga, att man framdeles företager fortlöpande beräkningar rörande avskrivningsoch underhållsfaktorn. Vad angår jordbrukets kostnader för e l e k t r i c i t e t framhålla de sakkunniga, att dessa i vad avser anläggningar åtminstone delvis beaktas vid de nya byggnadskostnadsberäkningarna. De sakkunnigas beräkningsmetod innebär, att man upptager jordbrukets elkostnader enligt livsmedelskommissionens deklarationsundersökningar. Det framhålles emellertid, att kostnaderna för gårdsinstallationer med denna metod till väsentlig del icke beaktas. De sakkunniga föreslå därför, att frågan om komplettering av beräkningarna i lämpligt sammanhang upptages till prövning. Vad slutligen beträffar jordbrukets kostnader för m a s k in e r o c h r e d s k a p må nämnas, att de sakkunnigas beräkningar av dessa i vad avser avskrivning för tiden fr. o. m. 1938/39 bygga på uppgifter från landets samtliga tillverkare och importörer om jordbrukets årliga inköp. Med utgång från dessa och med ledning för tidigare år av industri- och handelsstatistiken har uppställts en särskild avskrivningsplan (med 15årig avskrivningstid), utifrån vilken avskrivningskostnaden slutligt fastställts. Underhållskostnaderna upptagas i enlighet med deklarationsundersökningarna. För de sakkunnigas beräkningar av jordbrukets r ä n t e k o s t n a d e r redogöres i kapitel 5. Den huvudsakliga innebörden av de nya beräkningarna är, att lantbrukskapitalet, vilket hittills hållits oförändrat sedan basåret, fastställts med hänsynstagande till sedan 1938/39 företagna investeringar. Härvid ha beaktats icke blott de förändringar i kapitalvolymen, som förekommit, utan även den fördyring, som kännetecknat anskaffningen (åter- och nyanskaffningen) av kapitalföremål sedan kalkylbasåret. På grund av driftskapitalets korta varaktighetstid har frågan om värderingen av detta kapitals olika delar på det ena eller andra sättet (värdering efter »nuvärde» eller efter »icke avskrivet anskaffningsvärde») i och för beräkning av räntekostnaderna tillmätts en förhållandevis underordnad betydelse; såsom förut nämnts har en utgångspunkt dock varit, att man skulle taga hänsyn till prisstegringen sedan förkrigstiden. De sakkunniga ha också i fråga om driftskapitalet kunnat enas om beräkningsmetoder utan att direkt ställning tagits till olika värderingsprinciper. (I fråga om kreatur samt maskiner och redskap har förräntningen beräknats på icke avskrivna anskaffningsvärden.) Vad angår fastighetskapitalet, beträffande vilket sakkunnigmajoriteten förordat ränteberäkning med utgång från utjämnade taxeringsvärden, har uttalats avvikande mening från några ledamöters sida.

117 — Det sätt, på vilket räntekostnaderna beräknas, förutsätter en uppdelning av lantbrukskapitalet på eget och främmande kapital. Det främmande kapitalets storlek under basåret är ganska väl känd. På grund av avsaknaden av undersökning av senare datum om skuldsättningens förändringar har det främmande kapitalet hållits konstant sedan basåret vid de nu företagna beräkningarna. För att utvecklingen av det främmande kapitalet i förhållande till hela lantbrukskapitalet skall kunna fastställas, erfordras nya undersökningar om jordbrukets skuldsättning. Innan dylika undersökningar igångsättas, bör man emellertid, framhålla de sakkunniga, ånyo pröva frågan om räntedifferentiering vid de avslutande beräkningarna. A r b e t s k o s t n a d e r n a utgöra den ojämförligt viktigaste posten på jordbrukskalkylens kostnadssida. De sakkunniga ha med hänsyn härtill låtit göra en omfattande och noggrann undersökning rörande arbetskostnadernas sammansättning och utveckling. Redogörelse för de sakkunnigas beräkningar av jordbrukets arbetskostnader lämnas i kapitel 6. Det har förut nämnts, att de sakkunniga i ett mycket viktigt hänsende icke funnit anledning frångå förut tillämpade principer för dessa beräkningar, nämligen i vad avser minskningen av arbetskraftsvolymen och denna minsknings kalkylmässiga beaktande. Även i andra avseenden ha förut tillämpade grundprinciper ansetts böra äga fortsatt giltighet. Bland annat bygga de nu utförda beräkningarna liksom de hittillsvarande på principen, att arbetskostnaderna skola avse löneersättning även till jordbrukarna och deras medhjälpande familjemedlemmar samt att lönerna för dessa skola vara desamma som för motsvarande kategorier av lejda arbetare. Beträffande jordbrukets totala arbetsförbrukning innebära de sakkunnigas beräkningar, att för åren t. o. m. 1945/46 kalkylerats med en årlig minskning av arbetskraftsvolymen med 1-2 procent räknat på basåret och för åren därefter med 1-5 procent, i det senare fallet räknat på nästföregående år (tidigare räknades med 1 procents årlig minskning av arbetskraftsvolymen i förhållande till basåret). Avskaffandet av statlönesystemet för kollektivavtalsanslutna lantarbetare fr. o. m. den 1 november 1945 har nödvändiggjort en omläggning av timlöneberäkningarna. Det torde emellertid icke vara nödvändigt att här ingå på de i vissa hänseenden mycket komplicerade beräkningarna av den genomsnittliga timlönen. — Avslutningsvis framhålla de sakkunniga, att de utförda beräkningarna få betraktas som osäkra såväl med avseende på arbetskraftsvolymens förändringar som vad beträffar löneutvecklingen. I fråga om den takt, med vilken arbetskraftsvolymen iriom jordbruket minskar, förutsätta de sakkunniga, att en prövning företages från tid till annan i och för den korrektion, som kan anses påkallad. Osäkerheten vid timlöneberäkningarna ligger huvudsakligen i framskrivningen från senast kända år till prognosåret. De sakkunniga uttala som önskemål, att man vid kommande kalkyltillfällen prövar rimligheten av den mekaniska framskrivningen av lönen (vid denna framskrivning utgår man från relä-

118 tionen mellan faktisk lön och avtalsenlig lön det senaste år den förra är känd) genom att företaga stickprovsundersökningar för att utröna den faktiska löneutvecklingen vid tiden för prognosens tillkomst. Härigenom torde det bli möjligt, uttala de sakkunniga, att minska nu förekommande osäkerhet i kostnadsberäkningarna för det betydelsefulla prognosåret. Såsom framgått av det föregående ha de sakkunniga på flera punkter framhållit behovet av ytterligare utredning i och för komplettering eller förbättring av de utav de sakkunniga utarbetade och framlagda beräkningsmetoderna. De sakkunniga vilja härutöver uttala som önskemål, att frågan om övergång till en ny basperiod vid kalkylberäkningarna snarast upptages till prövning. Under utredningsarbetets gång ha de sakkunniga beträffande snart sagt samtliga granskade kostnadsposter i jordbrukskalkylen stött på svårigheter att knyta an till basåret 1938/39. Den osäkerhet, som även efter den av de sakkunniga företagna revideringen av beräkningsmetoderna fortfarande i stor utsträckning vidlåder desamma, beror i hög grad på att förhållandena under och närmast efter basåret icke på ett fullt tillfredsställande sätt kunnat klarläggas. En övergång till en ny basperiod, alltså något (eller eventuellt några) efterkrigsår, skulle enligt de sakkunnigas uppfattning i en ej ringa grad medföra ökad säkerhet i kalkylarbetet.

Särskilda yttranden. A.

A v herr A . Andersson rörande den årliga sänkningen av arbetskostnadsposten i jordbrukskalkylen.

Jordbrukskalkylen har hittills under den tid den legat till grund för prissättningen å jordbrukets produkter utarbetats efter den riktlinjen, att en minskning av jordbrukets arbetskostnader årligen skolat ske på grundval av den beräknade årliga nedgången i arbetskraftsvolymen. Denna årliga nedgång i arbetskraftsvolymen beräknades först till 1 procent och senare till 1-2 procent å basårets volym. Från och med 1946s/47 beräknas nedgången till 1-5 procent å nästföregående års volym. Den år från år skeende sänkningen av arbetskostnadsposten på grund härav uppgår för närvarande till ca 30 miljoner kronor. Under årens lopp växer detta avdrag till synnerligen stora belopp. För att belysa verkningarna må anföras, att om arbetskostnadsposten under t. ex. 5 år år från år sänkes med 30 miljoner kronor, blir arbetskostnadsposten under det femte året 150 miljoner kronor lägre än under utgångsåret. Under hela 5-årsperioden uppgår sänkningarnas sammanlagda summa till 450 miljoner kronor. Då inkomstsidan i kalkylen anpassas efter kostnadssidan medför en sänkning av arbetskostnadsposten principiellt en motsvarande sänkning av jordbrukets inkomster. De sakkunnigas majoritet har beslutat förorda, att kalkylen även i fortsättningen skall utarbetas efter den riktlinjen, att en minskning av jordbrukskalkylens arbetskostnadspost årligen skall ske på grundval av arbetskraftsvolymens beräknade årliga minskning. Genom arbetskostnadspostens samband med kalkylens inkomstsida inverkar en minskning därav vid rådande kalkylmetod starkt försvagande på jordbrukarnas och den anställda arbetskraftens möjligheter att tillgodogöra sig inkomst- och löneförbättringar genom den inom jordbruket skeende rationaliseringen. För min del anser jag icke denna riktlinje vara principiellt riktig och kan icke biträda sakkunnigkommitténs betänkande i denna punkt. Det må här anmärkas, att i betänkandet konstaterats, att man i industrikalkylerna icke räknar med fortlöpande minskning av arbetsvolymen till skillnad från i jordbrukets inkomst- och kostnadskalkyl. En ytterligare omständighet, som gör

120 att man måste ställa sig betänksam till företagande av ett dylikt avdrag, är osäkerheten vid beräknandet därav. Särskilt höjningen av avdraget till 1-5 procent från 1946/47 är grundad på mycket svagt bedömningsmaterial. Den ena av uppgifterna för förevarande utredning har varit att undersöka arbets- och kapitalkostnadernas beräknande för att undanröja de bristfälligheter, som förut förelegat däri. Genom kommitténs utredning har dessa bristfälligheter i möjligaste mån rättats till. Detta har medfört en uppräkning av nämnda kostnadsposter. Den andra och i utredningsuppdraget särskilt framhävda uppgiften har varit att undersöka rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader jämte de spörsmål, som äga samband därmed. Häri ingår frågan om den årliga sänkningen av arbetskostnadssumman i kalkylen motiverad av nedgången i arbetskraftsvolymen i jordbruket. Kommittémajoriteten har sammankopplat frågorna om kapitalkostnadernas och arbetskostnadernas beräknande och anser att det finns ett sådant samband mellan dessa poster, att uppräkningen av kapitalkostnaderna är ett skäl för att den hittills skeende sänkningen av arbetskostnadsposten med numera 1-5 procent årligen fortsätter. Undanröjandet av bristfälligheterna i föregående beräkningar bör enligt min mening inte inverka på frågan om, huruvida den årliga sänkningen av arbetskostnadssumman i kalkylen är riktig eller inte. Resultatet av en rationalisering framträder i regel som produktivitetsstegring per person. Denna produktivitetsstegring framkommer inom jordbruket till sin ena del genom arbetskraftsminskning och till sin andra del genom produktmängdsökning. En minskning av jordbrukets arbetskostnadssumma, motsvarande minskningen i arbetskraftsvolymen, innebär enligt nu tillämpad kalkylmetod, att rationaliseringens ekonomiska resultat till denna del blir fråndragen det inom jordbruket arbetande folket. Inkomstförbättringar på denna väg omöjliggöras sålunda i princip. Emellertid har genom de riktlinjer för jordbrukspolitiken som dragits upp av 1942 års jordbrukskommitté och beslutats av 1947 års riksdag angivits, att inkomsterna för jordbruksbefolkningen, genom rationalisering inom jordbruket och genom därutöver behövlig inkomsthöjning i annan form, skall få stiga till paritet med inkomsterna för folket i jämförbara näringar. Detta borde enligt min mening inverka på riktlinjerna i jordbrukskalkylen. Nu drager man varje år genom kalkylen bort, vad jordbruket eljest skulle genom egna ansträngningar fått som rationaliseringsvinst genom arbetskraftsminskningen. Alla förbättringar, som jordbruksfolket hittills erhållit, har varit beroende av statliga beslut i varje särskilt fall eller av att den lejda arbetskraften, trots att årets rationaliseringsvinst dragits från jordbruket genom kalkylen, ändå samma år erhållit en löneförbättring, för vilken jordbruket från och med året efter fått tillgodogöra sig täckning på kalkylens inkomstsida. Detta är en metod, som ställer jordbruket i ett sär-

121 läge. Jordbruksfolkets insatser att med egen kraft genom rationalisering förbättra sin ekonomiska ställning utplånas i kalkylen. Alla förbättringar av inkomstställningen — med huvudvikten på arbetsinkomsterna — framstår som följder av statens välvilja eller av taktiska förfaranden. 1 uppdraget för en utredning som den förevarande angående rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader och därmed sammanhängande frågor torde utan vidare ingå frågan om arbetskostnadsavdragets betydelse. Dettas kvarstående eller upphörande kan alltså direkt förordas. Som önskvärt bör kunna framhållas, att även resultatet av en eventuell produktivitetsstegring utöver den som vinnes genom arbetskraftsminskning, bl. a. rationaliseringsvinsten i den bemärkelse som kommittén definierat den, bör få stanna kvar hos jordbruket, så länge det inte kan visas att den individuella genomsnittsinkomsten därigenom växer till att bli större inom jordbruket än inom det övriga näringslivet. Detta att jordbruksfolket kalkylmässigt finge som en erkänd rätt — utan särskilda beslut i varje fall — behålla hela rationaliseringens resultat skulle uppmuntra till ytterligare rationalisering inom jordbruket. Speciella åtgärder i inkomstutjämnande syfte, som kunna visa sig erforderliga, eller åtgärder för att uppväga en inflatorisk utveckling bör vidtagas i annan ordning. För att inte rationaliseringen skall inverka så på arbetskostnadsposten i kalkylen, att rationaliseringsvinsten av arbetskraftsminskningen dragés från jordbruket, bör man vid kommande beräkningar inte företaga någon sänkning av arbetskostnadssumman. I stället bör man räkna så, att när arbetareantalet (arbetskraftsvolymen) sjunker från närmast föregående år, vilket innebär, att de kvarvarande måste bli så mycket mer effektiva, bör dessa få dela den lönesumma, som de bortflyttade förut fått. Om det näst föregående årets arbetskostnadssumma får stå kvar på utgiftssidan och jordbruket har motsvarande summa på inkomstsidan sker detta automatiskt. Det må här anmärkas, att den bortflyttade i regel blir effektivare inom det yrke, dit han kommer, än han varit inom jordbruket, i den bemärkelsen, att han får högre lön på sin nya plats. Ingen flyttar i regel bort från jordbruket utan att få högre inkomst. Också den som stannar kvar i jordbruket och blir effektivare där, bör få fördel av effektiviseringen. Om man sedan konstaterar, att avflyftningen är 1 eller 1-5 procent, så bör detta blott vara till ledning för beräkningen av hur stor arbetsvolym och hur hög timpenning eller årslön man bör kunna sätta i den nya kalkylen ur teknisk beräkningssynpunkt. Ett sådant förfarande innebär, att man vid varje års kalkylberäkning räknar med en fortgående ökning av lönen. Detta torde inte kunna betecknas som ett för kalkylmetoden främmande förfarande. Vid kalkylberäkningarna skall man nämligen räkna med oförändrade priser och löner, utom i de fall där förändringar med en viss grad av säkerhet kunna förutses. Utvecklingen i praktiken innebär otvivelaktigt, att arbetsersättningen och lönerna automatiskt stiga år från år vid oförändrade pri-

122 ser och stigande produktion per sysselsatt. Det torde alltså vara en förändring som normalt borde kunna förutses. Den motivering för avdragets bibehållande, som kommittémajoriteten framlagt, kan jag inte biträda. Då kommittémajoriteten redovisat sina motiv i samband med exemplifiering, kommer jag i det följande att förfara på samma sätt. Innan jag går in på den närmare motiveringen för avdragets upphörande skall här anföras, att den definition av grundsyftet med mekanisering och annan rationalisering, som kommittémajoriteten bygger på vid sin bevisföring för avdragets bibehållande, inte är den enda. Enligt kommittémajoritetens definition skulle huvudsyftet vara att få till stånd en minskning av produktionskostnad och pris per produktenhet. Enligt nyare definitioner angives huvudsyftet med ökad användning av maskiner såväl som av all rationaliseringsverksamhet vara att åstadkomma en Ökad mängd varor per person, att åstadkomma en ökad produktivitet till en fortlöpande höjning av levnadsstandarden. Priset per produktenhet i sin tur torde vara avhängigt av förhållandet mellan produktmängd och penningmängd. Den definition kommittémajoriteten bygger sin bevisföring för avdragets bibehållande på, torde alltså inte kunna anses som ostridig. För att exemplifiera mina skäl för att förorda avdragets upphörande skall anföras följande tänkta fall, där siffrorna i stort sett motsvara relativa proportionerna i jordbrukskalkylen vid 1-5 procents minskning av arbetareantalet. Som exempel tages en gård brukad av och sysselsättande 100 arbetare. Årslönen har satts till 3 000 kronor liksom i kommittémajoritetens exempel på sid. 30. Produktionsinkomsten förutsattes i exemplet öka genom produktionens tillväxt så att den tillsammans med vinsten av det minskade arbetareantalet medger en sammanlagd löneökning av 2-5 procent. Denna förutsättning grundar sig på att beräkningar ha företagits, som visa på att det på längre sikt torde finnas en normal genomsnittlig produktivitetsstegring per sysselsatt av denna storleksordning. Konstgödselns insättande och verkan i kalkylen torde också framgå av exemplet. Att när det gäller landets jordbruk som helhet skilja ut något enstaka rationaliseringselement, så som sakkunnigmajoriteten gjort vid sin exemplifiering, och ställa detta i bestämd relation till ett annat torde knappast vara möjligt i praktiken och ger ingen rättvisande bild av det hela. Allt måste ses som en helhet. Användning av flera och bättre maskiner medför i regel inte blott arbetskraftsbesparing, utan även produktmängdsökning. Särskilt på mindre och medelstora gårdar, där tillgänglig arbetskraft inte på bästa sätt hunnit med arbetet, medför ökad mekanisering ofta att arbetskraften blir oförändrad men får bättre tid till t. ex. ogräsbekämpning eller till att sätta sig in i och genomföra bättre jordbearbetnings- eller utfodringspla-

123 ner, så att produktionen ökar eller blir kvalitativt bättre. På andra gårdar kan både arbetskraften minskas och produktionen ökas. Att då låta kostnaden för den ökade mekaniseringen helt bestridas av vinsten på arbetskraftens nedgång kan knappast anses vara riktigt. I de sakkunnigas schematiska exempel har inkomstsumman hållits konstant från år till år. Man har bortsett från den på lång sikt fortgående ökningen av produktionen inom jordbruket. Också den ett resultat av rationalisering. Vid oförändrade produktpriser måste denna ökning medföra en år från år genomsnittligt ökad inkomstsumma såsom i exemplet här nedan. Ar 1. Kostnader:

Inkomster:

100 arbetare å 3 000 kr 300 000 kr Maskin-, byggnads- och kapitalkostnader 100 000 » Konstgödsel 20 000 > övriga förnödenhetskostnader . . 180 000 »

Försålda produkter

Summa 600 000 kr

600 000 kr

Summa 600 000 kr

År 2. Kostnader: 98-5 arbetare å 3 045 kr 300 000 kr Maskin-, byggnads- och kapitalkostnader 103 000 » Konstgödsel 22 000 » övriga förnödenhetskostnader . . 180 000 »> Överskott

Summa 605 000 kr 3 000 »

Inkomster: Försålda produkter

608 000 kr

Summa 608 000 kr

Summa 608 000 kr

I exemplet ovan flyttar vid början av år 2 en av arbetarna och ett halvår senare ännu en till ett industriföretag (där de kunna antagas få ca 4 500 kronor i lön). År 2 blir alltså arbetsstyrkan 1-5 procent mindre än år 1. År 2 möjliggöres en löneökning av 45 kr/år eller 1-875 öre/timme genom uppdelning av de avflyttades lönesumma på de kvarvarande. Den genom den fortgående produktionsökningen uppkomna merinkomsten år 2, vid oförändrad arbetskostnadssumma, täcker de ökade utgifterna för maskiner och konstgödsel samt lämnar ett överskott på 3 000 kr. I detta överskott ingår rationaliseringsvinsten av ökad mekanisering, ökad och mera rationell konstgödselanvändning, användning av bättre utsäde och djur, bättre ogräsbekämpning, bättre avelsmetoder, bättre jordbearbetningsmetoder o. s. v., sedan vinsten av arbetskraftsminskningen uttagits. Detta överskott k a n användas till en löneökning av 30 kr/år eller 1-25 öre/timme. Sammanlagd möjlig timlöneökning alltså 3-125 öre/timme eller 75 kr/år = 2-5 procents ökning mellan år 1 och år 2.

124 Om, som hittills skett, kostnads- och därmed även inkomstsidan sänkes med ett belopp motsvarande vad jordbruket skulle vunnit till löneökningar genom avflyttning av arbetskraft, försvinner denna möjlighet till löneökningar genom rationalisering. Om sedan överskottet inte får behållas ens till någon del, utan inkomstsidan — och priserna där — som princip regleras till jämvikt med kostnadssidan, vinnes inte heller någon löneökning på denna väg. Sådan är den nu gällande principen i jordbrukets inkomst- och kostnadskalkyl. De sakkunnigas majoritet har anfört, att svårigheter finnes att välja den tidpunkt efter vilken avdraget å arbetskostnadsposten eventuellt inte mera skall ske. Enligt min mening torde det inte vara svårare att välja tidpunkt härför än när man valt tidpunkt för, från vilket år de nya maskinkostnads-, byggnads- eller räntekostnadsberäkningarna skulle börja tillämpas. Godtycket i fråga om tidpunkt kan inte heller bli större. Jag vill här anmärka, att det inte gäller att hålla arbetskraftsvolymen oförändrad i kalkylen efter en viss tidpunkt, utan endast att upphöra att sänka arbetskostnadsposten. Då kommitténs uppdrag enligt direktiven för densamma är att förutsättningslöst utreda frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader jämte de spörsmål, som äga samband därmed, torde det få anses ligga inom kommitténs arbetsområde att visa hur det ekonomiska resultatet av den genom rationaliseringen uppkommande arbetskraftsminskningen kalkylmässigt kan komma jordbruket till del just som resultatet av rationaliseringen. Denna uppfattning torde styrkas dels av de framställningar och uttalanden, som blevo orsak till utredningens företagande och som redovisats i kapitel 2 av detta betänkande, och dels av ett uttalande av dåvarande jordbruksministern, offentliggjort i oktober 1945 några månader före tillsättandet av kommittén. Detta uttalande lyder: »Det hålles för troligt, att under de närmaste 20 åren kommer den vid jordbruket befintliga arbetsföra befolkningen att åtminstone minskas med en femtedel ( = 20 %). För att produktionen skall i erforderlig grad kunna uppehållas erfordras sålunda, att i slutet av nämnda tidsperiod skall 4 personer kunna producera lika mycket som 5 i dag. Detta måste vinnas genom allehanda arbetsbesparande åtgärder i jordbruksdriften. I så fall betyder detta vid bevarat relativt prisläge, att den jordbrukande befolkningens inkomst ökas med 20 procent. Ingenting säger emellertid, att förbättringen behöver stanna vid denna siffra.» Om kalkylen även i fortsättningen skall utarbetas efter de hittills tillämpade riktlinjerna beträffande den år från år skeende sänkningen å arbetskostnadsposten, omöjliggöres detta. Jag vill på grundval av vad som i det föregående anförts förorda, att beräkningssättet i kalkylen ändras, så att denna sänkning upphör.

125 B.

Av herrar A. Andersson och A. H. Stensgård rörande kapitalets värdering vid räntekostnadsberäkningarna.

Vid en omläggning av beräkningsgrunderna för jordbrukskalkylen bör enligt vår mening även beräkningen av räntekostnaderna i princip anknyta till de av återanskaffningskostnaderna beroende nuvärdena. Dessa nuvärden bestämma värdet i pengar å det i produktionen bundna kapitalet. Då kostnader enligt vedertagna begrepp betraktas såsom uppoffringar av de använda produktionsfaktorerna, bör kapitalets insats i produktionen uppenbarligen också beräknas efter dess nuvärde, något som också vunnit burskap vid kostnadsberäkningar inom näringslivet. Det synes oss riktigt att jordbrukskalkylen genom ett sådant förfaringssätt ger uttryck för den föreliggande kostnadsutvecklingen, även om man under övergångsskeden av konjunkturpolitiska eller andra skäl icke finner sig böra eller kunna taga full hänsyn härtill vid prissättningen. Ovan angivna principiella uppfattning har också ett reellt stöd av förhållandena inom jordbruket. Det måste beaktas, att jordbruk successivt tillträdas av nya ägare, att om- och nybyggnad ständigt måste äga rum, och att ny utrustning med inventarier m. m. successivt måste anskaffas. Vid dessa anskaffningar måste uppenbarligen betalas priser, som äro beroende av det aktuella kostnadsläget. Då jordbrukens antal uppgår till flera hundra tusen samt antalet enskilda företagare är nästan lika stort, kan det icke vara riktigt att i detta hänseende behandla alla jordbruk såsom ett enda företag, så att den icke avskrivna anskaffningskostnaden för hela jordbruket lägges till grund för beräkningen av räntekostnaderna. Ett sådant förfaringssätt skulle ju nämligen omöjliggöra för de jordbruk, som på senaste tiden företagit nybyggnader eller anskaffat utrustning, att erhålla ränta på verkligen investerat kapital. Detta skulle därför också hämma behövlig upprustning och nyanskaffning. Det är visserligen riktigt, att en beräkning av räntekostnaderna på basis av nuvärdena under och nära efter en prisstegringsperiod medför som konsekvens, att inånga jordbrukare, vilka gjort sina investeringar tidigare, erhålla räntegottgörelse å ett större kapitalbelopp än det de ursprungligen investerat, även sedan hänsyn tagits till penningvärdets förändring. Detta förhållande, som vid penningvärdeförsämring alltid inträffar i fråga om belånad del av realkapitalet, har emellertid sin motsvarighet i att det omvända blir förhållandet under en period med fallande priser (stigande penningvärde), varvid flertalet jordbrukare i stället göra förluster, om räntegottgörelsen även då räknas på basis av nuvärdet. Syftemålet med att i såväl upp- som nedgång räkna ränta på icke avskrivet anskaffningsvärde skulle uppenbarligen vara, att nyss berörda verkningar av penningvärdets förändringar eliminerades, genom att priserna på jordbrukets produkter tillätes stiga respektive falla mindre hastigt. Vi tvivla emellertid på möjlig-

126 heterna att vid en allmänt nedåtgående prisrörelse låta priserna bestämmas av förräntning å icke avskrivet anskaffningsvärde, även om detta blivit tilllämpat under uppgångsperioden. Detta på grund av svårigheten att i en nedgångsperiod belasta konsumenterna med priser, som delvis bestämmas av kostnader, vilka ligga mer eller mindre långt tillbaka i tiden och därför äro högre än de aktuella kostnaderna. Vi hysa därför den uppfattningen, att räntekostnadsberäkningen i såväl upp- som nedgång bör i grova drag följa förändringarna i nuvärdet. Vid framförande av denna uppfattning underskatta vi ingalunda utan vilja i stället understryka vikten av de konjunkturutjämnande strävandena. Dessa böra emellertid enligt vår mening syfta till att med tjänliga medel allmänt dämpa pris- och lönerörelserna och att sålunda hålla ett i möjligaste mån stabilt penningvärde, vilket också får till följd, att jordbrukets kapitalvärden undergå endast relativt små förändringar. Kan detta ej ske, äro olyckliga verkningar omöjliga att undvika, och i sådant fall torde det under alla förhållanden komma i fråga att vid prissättningen under övergångsperioderna göra sådana avvikelser från beräkningsresultaten, som motiveras av förhållandena, eller att vidtaga tillfälliga modifikationer av beräkningsmetoderna. Det torde nämligen icke bliva möjligt att genom förhandsuttalanden för lång tid framåt fastlåsa de förfaringssätt, som skola tillämpas under abnorma förhållanden. I de allmänna beräkningsnormerna synes man därför böra begränsa sig till att förebygga inverkan av tillfälliga, kortvariga prisrörelser. Då den prisnivå, som utbildats under senare år, i huvudsak synes bliva bestående, bör den enligt vår mening i stort sett accepteras även vid räntekostnadsberäkningarna. Ehuru vi hysa den principiella uppfattning, som vi ovan givit uttryck för, ha vi dock i fråga om förräntningen av maskiner och djur funnit oss kunna ansluta oss till förslaget om beräkning av räntekostnaderna på basis av det icke avskrivna (ursprungliga) anskaffningsvärdet, detta med hänsyn till att omloppstiden för dessa kapitalföremål är relativt kort och eftersläpningen därför icke blir allt för stor. Annorlunda förhåller det sig med fastighetskapitalet, vars värdefullaste beståndsdelar, byggnader och grundförbättringar, ha en omloppstid av över 50 år. Det skulle här kunna komma i fråga att under såväl basåret som senare beräkna räntekostnaderna med utgångspunkt från saluvärdena, sådana dessa kunna beräknas med ledning av gjorda försäljningar. Emellertid måste detta avvisas bl. a. på grund av svårigheterna att med nöjaktig säkerhet från tid till annan beräkna saluvärdena men ännu mer på grund av principiella betänkligheter. Saluvärdena påverkas nämligen även av spekulativa tendenser och andra ovidkommande förhållanden. Härtill kommer, att en beräkning av räntekostnaderna med utgångspunkt från saluvärdena skulle verka i riktning att konservera de vid viss tidpunkt uppnådda saluvärden, även sedan förhållandena så ändrats, att (exempelvis på grund av sänkta byggnadskostnader) en nedgång borde komma till stånd. Sistnämnda

127 erinran gäller i viss mån även beträffande en räntekostnadsberäkning på basis av taxeringsvärdena, även om problemet i detta fall bör kunna bemästras genom taxeringsförfarandet. Taxeringsvärdena ligga samtidigt lägre än de verkliga marknadsvärdena, varför räntekostnaderna icke komma till riktigt uttryck i beräkningarna, när de baseras på dessa värden. Det kan därför ifrågasättas, om det icke vore riktigare att söka beräkna utvecklingen av fastighetsvärdena efter andra objektiva grunder. Man finge för detta ändamål tänka sig, att utgå från värden under basåret, vilka i stort sett anslöte sig till då gällande saluvärden, samt att framskriva dessa värden med ledning av utvecklingen av anskaffningskostnader för de i fastigheterna ingående anläggningarna — byggnader och markanläggningar. För genomförande av sådana beräkningar torde fastighetsvärdet få uppdelas i en anläggningsdel och en jordvärdesdel. Då det för närvarande torde stöta på allt för stora praktiska svårigheter att företaga beräkningar enligt nu skisserade metod, ha vi icke funnit oss böra framställa förslag härom men ha velat på detta sätt omnämna densamma, då den längre fram måhända kan visa sig genomförbar. Liksom sakkunnigmajoriteten ansluta vi oss därför till metoden att utgå från taxeringsvärdena, emedan dessa enligt riktlinjerna för deras åsättande principiellt skola motsvara det allmänna saluvärdet, försiktigt beräknat, samt emedan de i flera andra sammanhang såsom vid beskattning utgöra grunden för fastigheternas värdering. Till skillnad från majoriteten vilja vi emellertid därvid förorda beräkningsalternativ II, som innebär, att de senast åsatta taxeringsvärdena ensamma böra ligga till grund för räntekostnadsberäkningen. Enär allmän fastighetstaxering regelmässigt skall ske endast vart 5:e år (för närvarande ännu längre mellanrum) samt på grund av den stora försiktigheten vid taxeringsvärdenas fixerande, innebär redan alternativ II en betydande eftersläpning. Vid tillämpning av alternativ III blir denna eftersläpning allt för stor, och vid ändring av utvecklingstendensen kommer alternativ III att medföra, att räntekostnaderna för fastighetskapitalet vid oförändrad förräntningsprocent visa en utveckling i motsatt riktning mot fastighetsvärdet under avsevärd tid efter det att ändringen ägt rum. Då även räntekostnadsberäkningen för maskiner och djur kommer att medföra en icke obetydlig eftersläpning, synes det oss olämpligt att för fastighetskapitalet tillämpa en metod, som i hög grad kommer att förstärka denna eftersläpning. Det skall i detta sammanhang understrykas, att anlitandet av taxeringsvärdena regelbundet kommer att ge en betydande eftersläpning även om ingen utjämnande medeltalsberäkning tillämpas.

128 C.

Av herr G. Cederwall rörande värderingen av fastighetskapitalet för räntekostnadsberäkningen.

Ur principiella synpunkter har det synts mig riktigast, att man i en för prisregleringsändamål upprättad kalkyl rörande kostnads- och inkomstökningen sedan ett visst basår endast räknar med sådan värdestegring, som beror på sedan basåret faktiskt nedlagda kostnader. Varje annan värdestegring torde få anses innesluta ett element av hänsynstagande till inträffad eller anteciperad räntabilitetsförbättring, vars accepterande i priskalkylen skulle kunna få allvarliga konsekvenser och vara ägnat att däri införa ett automatiskt inflationsdrivande moment. Jag har likväl ansett mig kunna godtaga en beräkning av räntekostnaderna, vid vilken en del av den genom fastighetstaxeringarna registrerade uppgången av jordbruksfastigheternas värde sedan basåret beaktas. En sådan beräkningsmetod har synts mig praktisk och rimlig ur flera synpunkter. En noggrann beräkning av på jordbruksfastigheternas underhåll och förbättring nedlagda kostnader sedan basåret låter sig knappast göra. Taxeringarna ligga till grund för beskattningen och ett strikt fullföljande av den förut angivna principiella linjen borde måhända föranleda införandet av en särskild kalkylpost, registrerande den av fastighetstaxeringarna beroende ökade skatteutgiften för jordbruket. Slutligen har jag — trots att detta egentligen icke utgör en omständighet, som skall beaktas i en totalkalkyl — ansett det skäligt att i viss mån ta hänsyn till att en del jordbruk sedan basåret omsatts till förhöjda värden.

129 Bilaga

Jordbrukets

kostnader för

A.

grundförbättringar1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid.

Sid.

I. Hittillsvarande beräkningar 129 II. Syftet med den verkställda undersökningen 130 III. Nya beräkningar 131 1. Täckdikning 131

2. Underhåll av större gemensamma öppna diken 142 3. Sammanfattande översikt 145 Appendix. Jämförande kostnadskalkyl för dräneringskostnader 1937 respektive 1947 146

I. Hittillsvarande beräkningar. Kostnadsgruppen grundförbättringar representerar kostnaderna för underhåll och avskrivning av jordbrukets täckdikningsbestånd samt underhåll av större gemensamma öppna diken. Avskrivningskostnaden är beräknad för att motsvara en årlig förnyelse av befintlig täckdikning i sådan omfattning, att täckdikningsbeståndet vidmakthålles. Man h a r härvid utgått från den täckdikade arealens omfattning enligt 1937 års jordbruksräkning. Förnyelsebehovet har beräknats efter en varaktighet av 60 år för rördiken och 50 år för trädiken. I kostnadskalkylen ha icke medtagits kostnader för den del av arbetet, som kan anses bliva utförd av jordbrukets ordinarie arbetskraft. Det h a r räknats med att 30 % av grävningsarbetet, 20 % av rörläggningsarbetet och 100 % av arbetet med dikenas igenfyllning blivit utfört av jordbrukets ordinarie arbetskraft (egen plus lejd ordinarie arbetskraft), och lönekostnaden för den-

na upptages i kalkylen under rubriken »arbetskostnader». Kalkylen har baserats på en täckdikningskostnad i genomsnitt per hektar av 350 kr för rördiken och 190 kr för trädiken under treårsperioden 1935 —1937. Dessa hektarkostnader överensstämma nära med medelkostnaderna för täckdiken utförda med stöd av statliga lån eller bidrag under motsvarande tid enligt lantbruksstyrelsens statistik. De angivna hektarkostnaderna ha reducerats med värdet av genomsnittlig beräknad arbetsinsats av jordbrukets ordinarie arbetsstyrka enligt förut angivna procenttal. Täckdiken lagda av sten utföras i regel av jordbrukets ordinarie arbetskraft, och kostnaderna för dessa ha icke medtagits i kostnadsberäkningen för grundförbättringar. Underhållskostnaderna för större gemensamma öppna diken ha beräknats med utgångspunkt från en sammanlagd dikeslängd år 1939 av 56 700 km, beräknad med hjälp av primäruppgifter från lantbruksstyrelsen beträffande torrlägg-

1 Undersökningen, som utförts med agr. lic. Sven Holmström som särskild sekreterare, slutfördes i januari 1947, varvid beräkningarna fördes fram t. o. m. produktionsåret 1947/48. Siffrorna för nämnda år voro dock preliminära. Före publiceringen ha tabellerna justerats i det att preliminära tal utbytts mot definitiva. Dessutom ha siffror införts för senare år, så långt siffermaterial förelegat. Så har exempelvis själva kostnadsberäkningarna redovisats t. o. m. år 1949/50 (preliminära siffror). Kompletteringarna ha gjorts utan motsvarande justeringar i texten.

9— 917293

130 ningsföretag genomförda med stöd av statliga lån eller bidrag. Det h a r förutsatts, att 30 % av arbetet med de större öppna dikenas underhåll utförts av jordbrukets ordinarie arbetskraft. Beträffande den fortlöpande beräkningen av kostnaderna för grundförbättringar må anföras, att de sammanlagda kostnaderna i basåret (1938/39) för underhåll och avskrivning av täckdiken samt för underhåll av större öppna diken (exklusive kostnader för den del av arbetet, som beräknats utförd av ordinarie arbetskraft i jordbruket) från början fortlöpande indexberäknats enligt lantbruksförbundets index för grundförbättringar. Detta index är ett vägt prisindex avsett att visa prisutvecklingen för täckdikning och underhåll av större öppna diken. Vid fastställandet av vägningstalen för material (tegelrör) resp. arbetskraft har arbetsinsatsen från jordbrukets ordinarie arbetsstyrka borträknats. Index återspeglar sålunda prisutvecklingen för material plus »lejd» arbetskraft, d. v. s. arbetskraft som icke tillhör jordbrukets ordinarie arbetsstyrka. Eftersom basårets kostnader beräknades motsvara bl. a. en normal förnyelse av täckdikningsbeståndet, innebar den fortlöpande beräkningen medelst nämnda index, att avskrivning beräknades å återanskaffningsvärdet. Fr. o. m. den kalkyl över jordbrukets inkomster och kostnader, som upprättades våren 1943, ha emellertid grundförbättringskostnaderna uppdelats på avskrivning och underhåll, varvid avskrivningskostnaderna hållits konstanta vid det belopp, vartill dessa beräknats i basåret 1938/39. Genom denna omläggning anpassades kalkylen över kostnaderna för grundförbättringar till de allmänna principer, som varit rådande vid prisregleringar under krigsåren och vilka inneburit att avskrivningskostnaderna icke fått följa prisutvecklingen utan beräkningsmässigt hållits kvar på förkrigsnivån. Underhållskostnaderna ha däremot beräknats enligt indexut-

vecklingen under hela den tid kalkylen tillämpats. De hittills föreliggande beräkningsresultaten framgå av följande översikt:

Produktionsår

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47

AvUnderskrivhåll, ning, milj. milj. kr kr

3-82 4-09 4-68 5-34 5-89 5-94 6-86 7-14 7-38

3-72 3-72 3-72 3-72 3-72 3-72 3-72 3-72 3-72

Summa, milj. kr

7-54 7-81 8-40 9-06 9-61 9-66 10-58 10-86 11-10

Index, 1938/39 = 100

100-0 103-6 111-4 120-2 127-5 128-1 140-3 144-0 147-2

II. Syftet med den verkställda undersökningen. Då beräkningen över kostnader för grundförbättringar nu upptagits till en översyn, kunna flera skäl anföras, som motivera detta. Bl. a. må erinras om önskvärdheten av att återknyta beräkningen till den grundprincip, som från början tillämpades, nämligen avskrivning å återanskaffningsvärden. Beträffande kostnaden för täckdikning har det dessutom ansetts önskvärt att taga hänsyn till den ändring av den täckdikade arealen, som påvisats genom 1944 års jordbruksräkning. Andra omständigheter, som förtjäna beaktande vid beräkningar över jordbrukets täckdikningskostnader, äro eventuella förändringar i dräneringens utförande (standardförändring) samt i arbetstekniken, vilka tillsammans kunna medföra en annan utveckling av dräneringskostnaderna per hektar än den, som erhålles vid fortlöpande indexberäkning av en fast bassumma. Även beträffande kostnaderna för underhåll av större öppna diken synes det vara erforderligt att taga hänsyn till den utökning av dikesbeståndet, som i samband med nyodlingsföretag ägt rum

131 efter år 1939. Både i fråga om täckdikningen och underhållet av större öppna diken h a r det dessutom ansetts motiverat att överväga den förändring, som kan antagas ha inträtt sedan basåret, i vad gäller användandet av jordbrukets ordinarie arbetskraft vid underhåll och förnyelse av diken och dräneringsanläggningar. Sammanfattningsvis kan undersökningens h ä r anförda syfte angivas i följande p u n k t e r : 1. Återförande av beräkningarna till tidigare tillämpad p r i n c i p , d. v. s. avskrivning å återanskaffningsvärdet. 2. Hänsynstagande till de förändringar i den täckdikade arealen, som kunna påvisas genom 1944 års jordbruksräkning. 3. Prövning av dräneringskostnadernas utveckling per ha med hänsyn till den sammanlagda effekten av a) prisförändringar, b) standardförändringar och c) förändringar i arbetsmetoderna. 4. Hänsynstagande till de förändringar, som kunna ha förekommit beträffande längden av större gemensamma öppna diken sedan 1939. 5. Överväganden beträffande de förändringar i användandet av jordbrukets ordinarie arbetskraft vid förnyelse och underhåll av grundförbättringsanläggningar, som i samband med tilltagande knapphet på arbetskraft inom jordbruket torde ha inträffat sedan den tid, vars förhållanden legat som grund för de hittillsvarande beräkningarna (treårsperioden 1935—1937).

III. Nya beräkningar. 1. Täckdikning. A r e a l t ä c k d i k a d å k e r . — Enligt de fyra allmänna jordbruksräkningarna utgjorde i hela riket den täckdikade åkerarealen i tusental h e k t a r :

År

År

År

År

773-1

789-3 627-8 597-7

Täckdikad med tegelrör sten annat material

124-6 160-7 J200-8 i1 145-2 131-8 120-8 152-6

Summa

973-9 1 066 3 873 2 911 0

Vid den senaste jordbruksräkningen (1944) begärdes icke särskilda uppgifter för å ena sidan täckdikning med sten och å andra sidan med annat material än rör eller sten, utan dessa båda typer sammanslogos under den gemensamma beteckningen »med annat material» än tegelrör. Enligt ovanstående tablå skulle den täckdikade arealen ha minskats från 1 066 300 ha år 1937 till 973 900 ha år 1944. Det är anmärkningsvärt, att icke endast täckdikningen med annat material än tegelrör gått tillbaka. I fortsättningen citeras här statistiska centralbyråns kommentarer till de vid senaste jordbruksräkningen erhållna resultaten. 1 »Nedgången i den täckdikade arealen gäller större delen av landet. De viktigaste undantagen utgöras av slättbygderna i Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län, Öland och Gotland samt delar av de fyra nordligaste länen, Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län, där täckdikningen gått framåt sedan år 1937. Den kraftiga nedgången i den med rör täckdikade arealen i skånelänen, från sammanlagt 259 271 ha år 1937 till 231 643 ha år 1944, h a r givit anledning till en särskild undersökning med hushållningssällskapens i Malmöhus och Kristianstads län benägna medverkan. Enligt denna undersökning skall en stor del av täckdikningen i Skåne vara utförd så tidigt som under åren 1870 —4900. Därvid igenlades ofta äldre öppna diken med rör av 1"—l1/^" dimension. Sugdikena voro i a l l m ä n h e t för långa i förhållande till rörens diameter, varför effekten icke blev så stor. Olägenheten h ä r a v h a r blivit allt tydligare under senare år med dess relativt starka odling av sådana krävande grödor som sockerbetor, frö, oljeväxter och köksväxter. Därtill kommer, att 1 Statistiska centralbyrån: ningen år 1944, sid. 73—74.

Jordbruksråk-

132 även en riktigt lagd täckdikning b r u k a r vara i behov av grundlig översyn efter ca 50—60 år. Slutligen fästes u p p m ä r k s a m heten på att 1937 års j o r d b r u k s r ä k n i n g föregicks av en del torra år, då kraven på täckdikningens effektivitet icke behövde ställas så höga. Före 1944 års j o r d b r u k s räkning däremot inföll några våta år, varvid avslöjades brister i de äldre d r ä n e ringssystemen. Den senaste krisen med dess brist på såväl arbetskraft som material har givetvis i sin mån bidragit till att försvåra anläggandet av ny täckdikning samt underhåll av äldre sådan. Det får i detta sammanhang icke heller förbises, att alla uppgifter om täckdikning måste bliva i någon mån osäkra, genom att uppgiftsl ä m n a r n a hava svårt avgöra h u r stor del av en åker, som skall anses vara tillräckligt dränerad på ömse sidor om ett täckdike. Sammanfattningsvis kan emellertid framhållas, att hushållningssällskapen i Malmöh u s och Kristianstads län äro av den uppfattningen, att de till 1944 års j o r d b r u k s räkning l ä m n a d e uppgifterna beträffande förekomsten inom dessa län av täckdikning i dugligt skick äro fullt tillförlitliga. De för skånelänen gällande förhållandena, då det gäller frågor om täckdikningen, torde i viss utsträckning vara tillämpliga även för stora delar av södra och mellersta Sverige i övrigt.»

Vad som i föregående citat framhållits beträffande dräneringsarbetena under 1800-talets senare del kan till viss del förklara den minskade arealen med täckdiken i funktionsdugligt skick. Om hänsyn dessutom tages till dels de större krav, som nu ställas på en dränering, som skall anses fullgod, dels olika nederbördsförhållanden under tiden före de två senaste jordbruksräkningarna, förefalla jordbruksräkningarnas resultat mera verklighetstrogna än vad ett hastigt bedömande kan ge intryck av. Det synes emellertid vara av stort intresse att i detta sammanhang även undersöka, huru stora arealer, som blivit täckdikade under de två senaste perioderna mellan jordbruksräkningarna. Enligt jordbruksräkningarna ha följande arealer täckdikats under angivna tidsperioder: Totalt 1933—1937 1938—1944

81 560 ha 65 785 »

Per år * genomsnitt 16 312 ha 9 398 »>

Siffrorna verka rimliga såtillvida, att den enligt 1937 års jordbruksräkning uppgivna nydikade arealen per år under 1933—1937 i genomsnitt är mycket större än den under tiden 1938—1944 per år dränerade arealen. (Under krigsåren har som bekant rått viss brist på såväl tegelrör som arbetskraft.) Jordbruksräkningen noterade också en kraftig ökning av täckdikningsbeståndet under tiden 1933—1937, medan den senaste räkningen givit till resultat en betydande minskning. Överensstämmelsen mellan å ena sidan ökningen av den täckdikade arealen 1933—1937 och å andra sidan nydikningen enligt jordbruksräkningen under samma tid är emellertid mycket dålig. Under perioden skulle täckdikningsbeståndet ha ökat med ca 193 100 ha, medan den under motsvarande tid utförda täckdikningen enligt samma jordbruksräkning skulle ha stannat vid 81 560 ha. 1 Vissa felaktigheter torde därför på denna punkt få anses vidlåda jordbruksräkningens resultat. Till viss del torde felet ligga i ofullständiga uppgifter om den under perioden 1933—1937 täckdikade arealen. 2 Detta kan visas genom sammanställningen i tabell 1 över dels godkända täckdikningsanläggningar utförda med stöd av statliga lån eller bidrag, dels täckdikningar i samband med nyodlingar planerade av statens lantbruksingenjörer. Översikten (tabell 1) visar, att under perioden 1933—1937 enbart den med 1 Statistiska centralbyrån har endast i tabellform anfört siffrorna utan att kommentera den bristande överensstämmelsen. Det måste även observeras, att man torde ha att räkna med en betydande avgång i det gamla beståndet, som borde läggas till ökningen under perioden 1933—1937 före jämförelsen med den uppgivna nydikningen under samma tid. 2 I övrigt torde den bristande överensstämmelsen kunna anses bero på vad som tidigare anförts beträffande jordbrukarnas skiftande uppfattning om vad som är att anse som dränerad jord o. s. v.

133 Tabell 1. Täckdikad areal med statligt stöd i bruksräkningen under denna period är form av lån eller bidrag under tiden 1921—1944. ofullständig. Enligt uttalanden av jordbrukskonsulenter i Mellan-Sverige torde Godkända den dikning, som utförts helt utan lån företag med Av eller bidrag, kunna uppskattas till minst lån eller bistatens 50 % av den med statsmedel stödda drag från lantbrukstäckdikSumdikningen. Den totala täckdikningen ingenjörer ningslånema, Å r under perioden torde sålunda ha uppplanefonden resp. rade gått till minst 120 000 ha. täckdikföretag, Det är icke möjligt att fastställa, huningsanslaget, ruvida missvisningen i fråga om utförd ha ha ha täckdikning är av samma omfattning under perioden 1938—1944. Vi ha för 2 240 1921 denna period 1 322 1922 täckdikat enligt jordbruksräk1 703 1 051 2 754 1923 ningen 65 785 ha, 3 767 1 802 1 965 1924 täckdikat med statligt s t ö d . . . . 38 994 » 3 889 2 569 1 320 1925 999 3 830 2 831 1926 Den redovisade täckdikningen är 3 184 4 346 1927 1 162 här större än den med statligt stöd ut3 485 1 262 4 747 1928 förda, vilket tyder på fullständigare re1 060 4 015 2 955 1929 dovisning i jordbruksräkningen än un3 056 1 682 4 738 1930 der föregående period. Så behöver dock 4 540 3 610 930 1931 3 580 1932 3 071 509 icke nödvändigtvis vara fallet, enär den 1 361 10 729 1933 9 368 med statligt stöd utförda täckdikningen 19 178 1934 17 554 1 624 nu är proportionsvis avsevärt mindre 18 864 20 193 1935 1 329 än under förkrigsåren (på grund av 17 592 1 379 1936 16 213 11 937 10 546 1 391 1937 starkt begränsade bidragsmöjligheter). Även om viss ofullständighet råder i Summa 1933 79 629 fråga om redovisningen av den under 72 545 7 084 —1937 åren 1938—1944 täckdikade arealen, 7 771 580 8 351 1938 bör man emellertid i anslutning till ti9 703 1939 9 185 518 digare diskussion om de arealer, där 3 715 329 1940 3 386 tåckdikningarna under perioden kan ha 3 677 3 379 298 1941 3 720 464 3 256 1942 blivit försatta ur funktionsdugligt skick 4 935 4 466 469 1943 (eller i varje fall kan ha blivit observe500 4 893 1944 4 393 rade såsom icke funktionsdugliga), draSumma 1938 ga den slutsatsen, att en betydande 3» 99il 35 836 3 158 —1944 verklig minskning av arealen med täckdiken i fullgott skick kan ha inträtt. statsmedel understödda täckdikningen Huruvida minskningen till fullo kan uppgick till i det närmaste samma areal motsvara vad jordbruksräkningen ansom den enligt jordbruksräkningen re- ger, kan icke bedömas. Då några tilldovisade nydikningen under perioden. 1 förlitligare beräkningar häröver icke Det är uppenbart, att redovisningen av kunna presteras, ha de följande kostnya täckdikningsanläggningar i jord- nadsberäkningarna baserats på den enligt jordbruksräkningen 1944 täckdika1 Jämförelsen är icke fullt riktig, eftersom de arealen. Så snart framtida jordbruksi tabellen adderats planerade och godkända räkningar ge ändrade siffror för den företag. Som synes av tabellen har emellertid den av lantbruksingenjörerna planerade täck- täckdikade arealen, får den ändrade vodikningen varit relativt konstant, varför arealymen beaktas i beräkningarna. len planerad resp. avsynad dikning i stort sett Det torde vara befogat att något närtorde sammanfalla.

134 mare analysera innebörden i det föreslagna tillvägagångssättet att låta arealförändringarna för åker med täckdikningssystemen i funktionsdugligt skick enligt jordbruksräkningarna ligga som grund för kostnadsberäkningen för täckdiken. Det på lång sikt riktigaste måttet på kostnaderna för täckdiken skulle erhållas, om avskrivningskostnaden kunde beräknas efter en ordnad avskrivningsplan, varvid den under olika år utförda täckdikningen avfördes från avskrivningsplanen, så snart den tillämpade avskrivningstiden gått tillända. Tyvärr kan en dylik avskrivningsplan icke upprättas, ty den förutsätter, att ingångsvolymen (den nydränerade arealen) är känd för olika år. Försök ha gjorts att beräkna storleken av de arealer, som täckdikats under olika år, men underlaget är alltför bristfälligt för att godtagbara beräkningar skola kunna erhållas. Det återstår sålunda endast att tillgripa den utväg, som nu liksom i tidigare beräkningar har valts, nämligen att basera avskrivningskostnaden på den täckdikade areal, där dräneringen enligt jordbruksräkningarna befinner sig i funktionsdugligt skick. De härvid erhållna resultaten bli i stort sett riktiga, såvida den tillämpade avskrivningstiden stämmer med den genomsnittliga varaktighetstid, som kommer till uttryck i jordbruksräkningarnas registrering av täckdikningssystem, som blivit betraktade som funktionsdugliga resp. icke funktionsdugliga. Givetvis förekommer både längre och kortare varaktighetstid än den i beräkningarna genomsnittligt tillämpade. Det förefaller dock som om varaktighetstiden 60 år för rördiken och 50 år för trädiken väl skulle överensstämma med verkligheten i genomsnitt. Även en annan sak förtjänar i detta sammanhang att något närmare diskuteras. Då förändringarna i den täckdikade arealen bli beaktade först sedan de blivit registrerade vid en jordbruksräk-

ning, blir den beräknade avskrivningskostnaden för varje enskilt år icke densamma, som skulle erhållas, om täckdikningsbeståndets förändring kunde följas från år till år. De fel, som härigenom uppkomma, äro emellertid icke av någon avgörande betydelse och kunna dessutom icke undgås. Dessutom komma eventuella fel under vissa omständigheter att eliminera varandras verkan, om man granskar en längre period än tiden mellan tvenne jordbruksräkningar. För att i någon mån belysa verkningarna av beräkningssättet skall här tillgripas ett enkelt exempel. Vi antaga, att en viss jordbruksräkning ger till resultat, att åkerarealen med täckdiken i funktionsdugligt skick uppgår till 1 000 000 ha. Vi antaga vidare, att den täckdikade arealen vid en ny jordbruksräkning om 5 år visar sig ha stigit till 1 050 000 ha. ökningen är sålunda 50 000 ha, men den under perioden totalt utförda dräneringen måste vara större, eftersom de täckdikningssystem, som under perioden blivit odugliga, måste ha ersatts, innan en ökning kan ha blivit registrerad. Det har alltså dikats 50 000 ha plus ersättning för system, som fallit bort (blivit försatta ur funkt i o n ) . Ersättningsdikningen (utöver 50 000 ha) har kommit in automatiskt i avskrivningsberäkningen, enär denna baserats på 1 000 000 ha. Men de 50 000 ha, som motsvara ökningen i den täckdikade arealen, komma in i avskrivningsberäkningen först efter den nya jordbruksräkningen. Det är uppenbart, att utökningen i det tänkta fallet tillkommit successivt under perioden mellan räkningarna eller i varje fall icke enbart under det senare räkningsåret. Avskrivningen börjar alltså för sent för en del av den nytillkomna dräneringen. Så snart den nya jordbruksräkningens resultat beaktas, kommer emellertid avskrivningen åter att motsvara hela den täckdikade arealen, tills ny avvikelse i ena eller andra riktningen eventuellt inträder.

135 Vid nästa jordbruksräkning kunna vi tänka oss tre fall, nämligen a) oförändrad volym b) ökad volym, t. ex och c) minskad volym, t. ex

1 050 000 ha 1 100 000 » 1 000 000 »

Om volymen är oförändrad enligt a ) , är avskrivningskostnaden per hektar fortfarande riktig. Om volymen ökat enligt b ) , uppstår samma situation som vid förra jordbruksräkningen; det blir en något för sent påbörjad avskrivning för en del av den nytillkomna arealen. Så snart den nya jordbruksräkningen tillämpas, blir emellertid avskrivningskostnaden åter riktig, tills en ny arealförändring eventuellt inträder. Om volymen i stället minskat [fallet c)], ha vi emellertid under periodens senare del räknat avskrivning på ett något för stort täckdikningsbestånd. I sådant fall elimineras måhända den avskrivningssumma, som tappades bort under uppgångsperioden. Vad som h ä r diskuterats beträffande verkningarna av avskrivning å täckdikningsbestånd enligt jordbruksräkningarna kan sammanfattas i följande punkter: 1. Vid konstant ökning av den täckdikade arealen enligt jordbruksräkningarna erhålles under senare de-

1927 års jordbruksräkning 1932 » » Förändring, ha » , proc. . . . 1932 års jordbruksräkning 1937 » » Förändring, ha » , proc. . . . 1937 års jordbruksräkning 1944 » » Förändring, ha » , proc. . . .

len av varje period mellan jordbruksräkningarna en något för låg avskrivningssumma. 2. Vid växlande ökning och minskning kunna felen under olika perioder gå i olika riktning och kunna i viss mån eliminera varandra. 3. Vid konstant minskning i den täckdikade arealen erhålles mot slutet av varje period mellan jordbruksräkningarna en något för hög avskrivningssumma. F ö r d e l n i n g av d e n i c k e r ö r d i k a d e a r e a l e n på trä- och s t e n d i k e n . — Som i det föregående omnämnts, har i 1944 års jordbruksräkning icke begärts annan uppdelning av den täckdikade arealen än täckdikning med tegelrör, » » annat material. Sålunda saknas den uppdelning av gruppen »med annat material» på träresp. stendiken, som är erforderlig för att kunna avföra stendikena från kalkylen. 1 Då en uppdelning i varje fall måste ske, finnes ingen annan utväg än att göra denna bedömningsmässigt. Härvid kan visst stöd erhållas ur det material, som sammanförts i följande översikt. 1 Stendikena kostnadsberäknas icke, enär dessa anses helt utförda med jordbrukets ordinarie arbetskraft.

Stendiken, ha

Trädiken, ha

160 730 124 604

152 580 120 845

597 650 627 801

31 735 20-8

+ 30151 -f- 5-0

120 845 131 798

627 801 789 338

10 953 9-1

+ 161 537 + 25-7

— —

36 126 22-5

— —

124 604 145 217

+ +

20 613 16-5

+ +

Rördiken, ha

789 338 773 068

277 015 200 786

— —

76 229 27-5

—

16 270

—

2-1

136 Under tiden från 1927 till 1932, då eni nedgång i den täckdikade åkerarealeni erhölls enligt 1932 års jordbruksräkning, minskade stendikade resp. trädi-kade arealer med ungefärligen sammaa procenttal — dock var nedgången något starkare för den med stendikeni täckdikade arealen. Detta förefallerr också att överensstämma med verkligheten. Vid 1937 års jordbruksräkning* voro de med sten täckdikade arealernabi något större än de med trä dikade: Areal täckdikad med sten . . . . 145 200 ha, » » » annat material (trä) 131 800 • Om det förutsattes, att förändringen i[ det funktionsdugliga beståndet av täckdiken utförda av sten även under dent senare perioden (1938—1944) var pro-. portionsvis större än förändringen i[ det med trä täckdikade funktionsdug-. liga beståndet, synes det vara rimligtt att fördela det vid 1944 års jordbruksräkning befintliga beståndet lika påL täckdiken av sten resp. trä. Med denna fördelningsgrund erhålles; följande uppdelning av täckdikningsbeståndet vid 1944 års jordbruksräkning: Med tegelrör täckdikad areal 773 100 ha Med trä » » 100 400 » Med sten » » 100 400 » Total » » 973 900 » Denna fördelning har tillämpats i den följande kostnadsberäkningen.

nämnts, hållits konstanta sedan 1938/39. Inom lantbruksförbundet har emellertid fortlöpande beräknats ett index för utvecklingen av samtliga grundförbättringskostnader. 1 Det har nu ansetts erforderligt att undersöka, huruvida den med index u p p r ä k n a d e basårskostnaden per hektar överensstämmer med den verkliga kostnadsutvecklingen. För detta ändamål ha bl. a. i tabell 2 sammanställts arealer och kostnader enligt kostnadsberäkningarna för den med stöd av statliga lån eller bidrag utförda täckdikningen under åren 1935—1947. De ur lantbruksstyrelsens statistik erhållna siffrorna visa en höjning av täckdikningskostnaderna per hektar med ca 66 % sedan basperioden 1935/37 fram till 1945. Lantbruksförbundets index för grundförbättringskostnader har samtidigt stigit med mer än 100 %. Ett hastigt bedömande skulle sålunda ge till resultat, att ifrågavarande index visar en för hög kostnadsstegring. Den bristande överensstämmelsen torde emellertid till stor del bero på att lantbruksstyrelsens statistik är baserad på kostnadsberäkningar, vilka upprättats hos hushållningssällskapen 2—5 år före den tid, då låne- eller bidragsbeloppet kunnat förmedlas. I genomsnitt anses eftersläpningen utgöra 2—3 år. Kostnaderna per hektar enligt lantbruksstyrelsens statistik under ett visst år måste sålunda

Täc kdi kningsk ostnad per h e k t a r . — Den hittills tillämpade kalkylen över jordbrukets kostnader för grundförbättringar är, vad täckdikningskostnaderna beträffar, baserad på av hushållningssällskapen och lantbrukshögskolans hydrotekniska institution beräknade kostnader i genomsnitt under åren 1935—1937. Kostnaderna per hektar beräknades till för rördiken 350 kr, för trädiken 190 kr samt (för stendiken 390 kr). I den fortlöpande kalkylen ha kostnaderna för täckdikning, som förut

1 Lantbruksförbundets prisindex för grundförbättringskostnader är konstruerat med avsikt att belysa utvecklingen av täckdikningskostnader plus kostnader för underhåll av större gemensamma öppna avloppsdiken; dock endast kostnaderna för material samt den del av arbetet, som utföres av specialarbetskraft (icke hörande till jordbrukets ordinarie arbetskraft). Sedan de totala arbetskostnaderna i basen sålunda minskats med andelen för »egen arbetskraft» (jordbrukets ordinarie arbetskraft) ha följande vägningstal erhållits: för arbetskostnader 11 » materialkostnader 9 Arbetskostnadernas utveckling följer lönen för manliga dagsverkare enligt Socialstyrelsens lönestatistik. Materialkostnadernas utveckling representeras av priset på l1/2" tegelrör.

137 Tabell 2. Täckdikning utförd i hushållningssällskapens regi; arealer, kostnader samt indexutvecklingen för kostnaderna per hektar.

Å r

1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947

Täckdikad areal, för vilken lån eller bidrag förmedlats, ha 18 864 16 213 10 546 7 771 9 185 3 386 3 379 3 256 4 466 4 393 5 133 5 155 5 130

jämföras med kostnaderna enligt indexberäkningen 2 ä 3 år tidigare. I tabell 3 har förut angivet index för dräneringskostnader enligt lantbruksstyrelsens genomsnittskostnader sammanställts med dels lantbruksförbundets index för grundförbättringar, dels ett index för täckdikningskostnader vid användande av tegelrör. (De båda sistnämnda indexserierna äro något olika beroende på att lantbruksförbundets index avser kostnadsutvecklingen för täckdikning exklusive jordbrukets ordinarie arbetsstyrka plus underhåll av större öppna diken.) Index för täckdikningskostnader enligt lantbruksstyrelsens statistik har emellertid för erhållande av bättre jämförbarhet även omräknats till att motsvara en antagen förskjutning i tiden mellan planernas upprättande och låneförmedlingen av 2 resp. 3 år. De i tabell 3 införda indextalen för täckdikningskostnader enligt lantbruksstyrelsens statistik korrespondera sålunda med följande kostnadssummor. Efter omräkningen med hänsyn till tidsförskjutningen stämmer indexutvecklingen enligt lantbruksstyrelsens statistik relativt väl för åren 1939, 1940 och 1941 med lantbruksförbundets index. Vid förutsatt 3-årig tidsförskjut-

Kostnad enligt kostnadsberäkningarna Totalt, kr

Per ha, kr

6 515 630 5 737 746 3 951 239 3 002 662 3 650 060 1 340 108 1 556 388 1 626 549 2 366 624 2 446 366 3 060 279 3 162 128 3 255 414

345 354 375 386 397 396 461 500 530 557 596 613 635

Index, 1935/37 = 100

96-4 98-9 104-7 107-9 110-9 110-6 128-7 139-5 148-0 155-6 166-5 171-2 177-4

ning stämmer även index för 1938 någorlunda väl. Efter 1941 är emellertid samstämmigheten dålig, i den mån en jämförelse kan göras. Den h ä r utförda jämförelsen kan givetvis äga visst intresse men torde vara alltför osäker som underlag för slutledningar. Bl. a. må påpekas, att en förändring i tidsförTäckdikningskostnad per hektar enligt hushållningssällskapens kostnadsberäkningar.

År

Enligt Vid förskjut- Vid förskjutlant- ning med hän- ning med hänbruks- syn till 2 års syn till 3 års styrel- genomsnittlig genomsnittlig sens sta- skillnad mellan skillnad mellan tistik för kostnadskostnadsutbetal- beräkning och beräkning och ningsbidragsförbidragsföråret medling medling I

1935.. 3451 1936.. 354 }358 1937.. 375J 1938.. 386 1939.. 397 1940.. 396 1941.. 461 1942.. 5 0 0 1943.. 5 3 0 1944.. 557 1945.. 596 1946.. 6 1 3 1947.. 635

II

III

3751 386 [-386 397J

386) 397^393 396J

396 461 500 530 557 596 613 635

461 500 530 557 596 613 635

138 Tabell 3. Översikt över index för grundförbåttringskostnader

enligt olika

beräkningsgrunder.

(1935/37 = 100).1

LantbruksIndex för förbundets kostnad per Täckdlknings- Täckdikningskostnad per ha enligt lantbruksstyrelsen index för ha vid täck- kostnad per grundförbätt- dikning med ha enligt Vid 2 års ringar (exkl. tegelrör (inkl. Vid 3 års lantbrukseftersläpegen arbets- egen arbetseftersläpstyrelsen ning kraft) ning kraft) 1935. 1936. 1937. 1938. 1939. 1940. 1941. 1942. 1943. 1944. 1945. 1946. 1947.

90-7 98-1 112-4 124-1 126-5 132-6 148-3 183-5 207-0 213-1 227-7 (239-2) (256-8)

89-5 98-8 111-6 121-2 123-4 129-8 144-3 181-6 206-2 211-3 223-3 (233-0) (249-0)

96 99 105 108 111 111 129 140 148 156 166 (171) (177)

97 100 103 103 119 130 137 144 154 (159) (165)

98 101 101 117 127 135 142 152 (156) (162)

1 Siffror inom parentes funnos icke tillgängliga, då undersökningen verkställdes, utan ha införts före publiceringen.

skjutningen (t. ex. beroende på ökad väntetid mellan planens upprättande och bidragens förmedling) snedvrider indexutvecklingen. Orsakerna kunna också till viss del bestå i att full hänsyn icke tagits till arbetslönehöjningarna vid upprättandet av täckdikningsplanerna. Här skall blott ytterligare anföras, att lantbruksstyrelsens siffror representera all täckdikning — alltså även täckdikning med trävirke — och proportionen mellan trä- och rördiken i lantbruksstyrelsens statistik kan variera under de olika åren. På grund av vad som i det föregående anförts och då lantbruksstyrelsens material icke sträcker sig tillräckligt långt fram i tiden kan detta icke läggas som grund för de förevarande beräkningarna. Det har tidigare anförts (se även tabell 3), att lantbruksförbundets prisindex för täckdikningskostnader visar en stegring med mer än 100 % sedan basperioden 1935/37 (närmare bestämt 123 % år 1945). Detta index är beräknat med fasta vägningstal — d. v. s. oförändrat volymförhållande mellan ar-

bete och material. En i samband med denna utredning vid lantbrukshögskolans hydrotekniska institution 1 verkställd beräkning över täckdikningskostnadernas utveckling har givit till resultat en kostnadsökning med ca 140 % från 1937 till 1947. Den speciellt höga kostnadsstegring, som i detta fall erhållits, torde dock stå i samband med att den täckdikningsplan, som ligger till grund för kalkylen, innehåller relativt hög arbetsförbrukning och relativt låg materialförbrukning. Den kostnadsberäkning, som utförts vid lantbrukshögskolan, ansluter sig till en i praktiken utförd dränering. Kostnadsberäkningen kan emellertid enligt uppgift icke anses representativ för genomsnittliga kostnader vid täckdikning. För att kontrollera de nu aktuella hektarkostnaderna för täckdikning med de kostnader, som erhållas vid indexuppräkning av baskostnaderna, ha uppgifter inhämtats beträffande nuvarande 1 Beräkningen fogas som appendix till undersökningen.

139 genomsnittskostnader per hektar år 1947 vid de av hushållningssällskapens konsulenter planerade anläggningarna. De inkomna uppgifterna variera mellan 600 och 750 kr/ha för dikning med tegelrör. Indexuppräkning av basårskostnaden (350 kr/ha) ger ca 790 kr/ha, vilket sålunda ligger högre än de vid hushållningssällskapen nu vanliga kostnadsberäkningarna per hektar. Skillnaden förklaras till viss del därav, att de av hushållningssällskapen planerade täckdikningsanläggningarna numera icke omfatta avloppsdiken i samma omfattning som tidigare. Tidigare fingo kostnaderna för avlopp uppgå till 20 % av totalkostnaderna utan hinder för bidrag eller lån. Numera erhålles istället lån till avlopp ur statens avdikningslånefond och bidrag ur statens avdikningsanslag. Detta gör, att avloppsdikena med grövre dyrbarare rör och högre grävningskostnader nu icke hänföras till täckdikningskostnaderna, då det gäller större företag. De nuvarande anläggningskostnaderna per hektar enligt hushållningssällskapens kostnadsberäkningar avse sålunda genomsnittligt lägre rördimensioner än förr. Då emellertid skillnaden mellan de vid uppräkningen av basårskostnaderna erhållna täckdikningskostnaderna per hektar och de enligt konsulenterna vanliga kostnaderna enligt planerna förefaller alltför betydande för att helt kunna förklaras med vad här i det föregående anförts, ha förfrågningar gjorts vid lantbrukshögskolans hydrotekniska institution. Därifrån meddelas, att hushållningssällskapens kostnadsberäkningar i medeltal torde ligga i underkant, och att arbetenas genomförande ofta kräver större kostnader per hektar än enligt planerna. Det framhålles emellertid också, att det under senare år förelegat en tendens till minskning av grendikesavstånden och minskning av täckdikenas djup. Under senare år har sålunda den åsikten alltmer gjort sig gällande, att man utan olägenhet kan minska det tidigare normdjupet 1-20 m med

en eller ett par decimeter. Detta verkar givetvis i någon mån förbilligande på dräneringen. 1 Av här sist anförda skäl skulle alltså föreligga anledning till en ändring i kostnaderna för dränering, som enligt tidigare standard skulle uppgå till ca 790 kr/ha vid nuvarande prisläge. 2 Med ledning av uppgifter, som från skilda håll kunnat erhållas, synes en sänkning av kostnaderna till ca 700 krjha år 1946147 befogad. Reduceringen av dräneringskostnaden per hektar har avrundats till 12 %? F ö r ä n d r i n g a r i förhållandet mellan specialarbetskraft och j o r d b r u k e t s ordinarie arbetskraft vid täckd i k n i n g . — Som tidigare anförts, räknades i basåret med 30 % »egen» arbetskraft vid grävningsarbetet, 20 % vid rörläggningsarbetet och 100 % vid igenfyllningsarbetet. Med »egen» arbetskraft avses jordbrukets ordinarie arbetskraft. Denna andel av täckdikningsarbetet har icke medräknats i kostnadskalkylen. De ovan angivna procenttalen ha i beräkningarna hållits oförändrade sedan basåret. Det är givetvis omöjligt att statistiskt påvisa, vilka procenttal som äro riktiga. På grund av den alltmera knappa tillgången på arbetskraft är det dock tydligt, att jordbrukets ordinarie arbetskraft i allt mindre omfattning kan deltaga i arbetet med täckdikning. I samma riktning verkar det förhållandet, att man ställer allt större krav på ar1 Några genomgripande förändringar i övrigt kan emellertid icke påvisas. Maskinell grävning av täckdikena har visserligen börjat praktiseras, men hittills icke i sådan omfattning att genomsnittskostnaderna per hektar kunna ha märkbart påverkats. 2 »Nuvarande prisläge» avser preliminärt beräknat prisindex för tegelrör och arbetslöner vid den tidpunkt, då beräkningarna utfördes. Senare beräknat index är högre, varför framräkning enligt detta skulle ge en högre kostnad per hektar. 3 Motsvarar i det närmaste en sänkning till 700 kr/ha 1947.

140 betets kvalitet, vilken kan förväntas bliva bättre vid anlitandet av specialarbetare. Vid överläggningar med jordbrukskonsulenter i mellansvenska län ha dessa på grundval av sina erfarenheter lämnat anvisningar, som resulterat i en sänkning av procenttalen för »egen» arbetskraft till 20 % egen arbetskraft vid grävningsarbetet och 10 % egen arbetskraft vid rörläggningsarbetet. Arbetet med dikenas igenfyllning anses fortfarande bliva utfört helt med jordbrukets ordinarie arbetskraft. B e r ä k n i n g s m e t o d . — Eftersom de nu ifrågavarande justeringarna av dräneringskostnaderna per hektar äro motiverade av viss under senare år inträffad standardförändring, som resulterat i förbilligande av täckdikningskostnaden per hektar, samt av inträffade förskjutningar beträffande användningen av arbetskraft, bör i kostnadskalkylen basårets kostnadssiffra kvarstå oförändrad enligt tidigare tillämpad kalkylmetod. Den nya beräkningen verkställes därför endast för tiden fr. o. m. 1946/47. För att därvid kunna använda samma pris- och löneindex som tidigare samt erhålla kostnader,

som äro jämförbara med basårets, har av beräkningstekniska skäl förfarits på så sätt, att basårskostnaden för rördiken, 350 kr/ha, omräknats så att ny beräkningsteknisk basårskostnad konstruerats. Denna har erhållits genom att den i jordbrukskalkylen ingående basårskostnaden omräknats enligt de procenttal, som ovan anförts. Därigenom framkomma basårskostnader, vilka representera samma volym av material och arbete som man enligt ovan nu har att räkna med. De sålunda erhållna delposterna för material resp. arbete kunna därför för åren fr. o. m. 1946/47 framräknas med hjälp av index över pris- och löneutvecklingen. I fråga om trädiken göres ingen annan förändring än att den förut avgivna förskjutningen beträffande användningen av egen och lejd arbetskraft beaktas på sätt nyss sagts beträffande rördiken. Däremot göres ingen reduktion för ändrad standard. Det är visserligen möjligt, att vissa förändringar i standarden kunna ha inträffat även beträffande trädiken, men det är ganska ovisst, huruvida så är fallet. Vid framräkningen av kostnaderna vid basen användas samma indextal för materiel och löner som beträffande rördiken. Något särskilt prisindex för diknings-

Kostnader för täckdikning i kronor per hektar enligt 1935J37 års priser. Enligt kalkylen: Enligt ändrad procent »egen» arbetskraft: Rördiken: Rördiken: material 190 material 190 lejd arbetskraft 92 lejd arbetskraft 107 egen » 68 egen » 53 Summa 350 Summa 350 exkl. egen arbetskraft 282 efter reduktion med 12 %: material 167 lejd arbetskraft 94 egen » 47 Summa 308 exkl. egen arbetskraft 261 Trädiken: Trädiken: material 90 material 90 lejd arbetskraft 55 lejd arbetskraft 62 egen » 45 egen » 38 Summa 190 Summa 190 exkl. egen arbetskraft 145 exkl. egen arbetskraft 152

141 material av trä h a r nämligen icke kunn a t å s t a d k o m m a s , o c h ett s å d a n t s k u l l e s a n n o l i k t ge u t t r y c k för t ä m l i g e n tillfälliga o c h o j ä m n a f l u k t u a t i o n e r , s o m icke synas böra inverka på beräkninga r n a . Då p r i s e r n a å tegelrör stigit m i n d re än p r i s e r n a p å t r ä v a r o r , k o m m e r anv ä n d a n d e t a v i n d e x för t e g e l r ö r ä v e n att k o m p e n s e r a e n e v e n t u e l l t b e f i n t l i g m e n ej s ä r s k i l t b e a k t a d s t a n d a r d ä n d r i n g för d e s s a d i k e n . P r i s i n d e x för rör och lön e r . — Det h a r ansetts mest lämpligt, att i f o r t s ä t t n i n g e n b e r ä k n a k o s t n a d e r n a för t ä c k d i k n i n g r e s p . u n d e r h å l l av större g e m e n s a m m a ö p p n a diken separ a t . I s å d a n t fall l ä m p a r sig i c k e l ä n g r e l a n t b r u k s f ö r b u n d e t s i n d e x för g r u n d f ö r b ä t t r i n g a r för d e n f o r t l ö p a n d e b e r ä k n i n g e n . I stället f r a m r ä k n a s såsom r e d a n n ä m n t s de k o n s t r u e r a d e nya bask o s t n a d s t a l e n för m a t e r i a l o c h lejd a r b e t s k r a f t d i r e k t m e d h j ä l p av i n d e x för dessa kostnadsfaktorer, varefter delposterna summeras. Följande pris- och löneserier och därur erhållna indextal ha använts: Pris för material (tegelrör) och arbetslön till manliga dagsverkare i jordbruksarbete samt därpå grundade indextal (1935/37 = 100). Tegelrör l 1 / / '

Arbetslön

Pris, kr per Index 1000 st.

Kr/ timme Index

1935 . . . 1936 . . . 1937 . . . 1938 . . , 1939 . . 1940 . . , 1941 . . 1942 . . 1943 . . 1944 . . 1945 . . 1946 . . 1947 . . 1948 . . 1949 ..

31 35 37 96 40 40 40 42 59 70 70 70 70 72 92 75 75

89-5 101-0 109-6 115-4 115-4 115-4 123-9 171-9 202-0 202-0 202-0 202-0 210-4 216-5 216-5

0-457 0-491 0-581 0-653 0-677 0-748 0-858 0-984

1946/47 1947/48 1948/49

71 25 75 75

205-6 216-5 216-5

k r

89-6 96-3 113-9 128-0 132-7 146-6 168-3 192-9 077 211-1 133 222-2 268 248-6 375 269-6 503 294-7 774 347-8 1-805 353-9 1-43 281-4 1-715 336-3 1-799 352-7

K o s t n a d s b e r ä k n i n g . — De nya kostnadstal, som förut b e r ä k n a t s och som r e p r e s e n t e r a den ä n d r a d e stand a r d e n s och arbetsfördelningens basårskostnader, voro för rördiken: material lejd arbetskraft för trädiken:

Summa

167 94 261

Summa

90 62 152

material lejd arbetskraft

Efter f r a m r ä k n i n g m e d nyss anförda indextal erhållas följande kostnader p e r h e k t a r exklusive egen arbetskraft u n d e r å r e n 1946/47, 1947/48 o c h 1948/49 (kronor per hektar). Kostnad per hektar. Rördiken År

1946/47 1947/48 1948/49

Trädiken

ArArMate- Sum- bets- Mate- Sumbetsma rial ma lön rial lön 265 316 332

343 362 362

608 174 678 209 694 219

185 195 195

359 404 414

D e s s a t a l a n g e d e n d e l av t ä c k d i k n i n g s k o s t n a d e r n a , som b ö r belasta kostn a d e r n a för g r u n d f ö r b ä t t r i n g a r i j o r d brukskalkylen. K o s t n a d s b e r ä k n i n g e n för t ä c k d i k e n u n d e r å r e n 1946/47, 1947/48 o c h 1948/49 kan överblickas i följande översikt: Täckdikad areal, ha 1 Beräknad varaktighetstid, år. . Årligt förnyelsebehov, ha Täckdikningskostnad per ha: 1946/47 1947/48 1948/49 Beräknad förnyelsekostnad, tusen kr: 1946/47 1947/48 1948/49

Rördiken Trädiken

Summa

773 100 100 400

873 500

12 88J

2 008

612 683 696

356 397 406

7 834 8 736 8 942

721 811 831

8 555 9 547 9 773

1 Stendikena ha av tidigare angivna skäl icke medtagits i kostnadskalkylen. De ha beräknats motsvara samma areal som trädikena.

142 De i förestående tablå erhållna kostnadssiffrorna för förnyelse av täckdikesbeståndet, 8-55, 9-55 samt 9-77 milj. kr, motsvara täckdikningskostnaderna exklusive det beräknade värdet av arbetsinsatserna från jordbrukets ordinarie arbetskraft. Då kostnadssiffrorna äro baserade på aktuella priser, motsvara de avskrivningskostnader å återanskaffningsvärdet. Statliga lån och bidrag. — Vid beräknandet av de kostnader för förnyelse av täckdiken, som böra belasta jordbrukskalkylen, bör avdrag göras för direkta statliga bidrag utan återbetalningsskyldighet. Till de statliga lånen behöver däremot icke tagas någon hänsyn. Omfattningen av statliga lån och bidrag framgår av tabell 4 (uppgifter enligt lantbruksstyrelsens redogörelser eller direkt från lantbruksstyrelsen). Tabell 4. Statliga lån och bidrag till täckdikning angivna efter det år, varunder lånen eller bidragen förmedlats av hushållningssällskapen.

sig fram t. o. m. 1939. Den totala dikeslängden skulle vid denna tidpunkt utgöra 56 700 km. Det gäller alltså ytterligare endast att söka fastställa den under de senare åren (1940—1946) uppkomna tillökningen i dikeslängden. Lantbruksstyrelsen har meddelat, att under åren 1925—1929 sammanlagt 8 912 km större diken grävdes i samband med statsunderstödda torrläggningsföretag. För senare år saknas uppgifter över nygrävda större avloppsdiken. Genom att sätta denna dikeslängd i relation till den under samma tid torrlagda arealen, erhålles emellertid en ungefärlig uppfattning om dikeslängden (större avloppsdiken) per hektar. Den torrlagda arealens storlek före 1929 enligt tabell 5 har erhållits från lantbruksstyrelsen. Siffrorna avse de under respektive år godkända torrläggningsföretagen. Tabell 5. Av lantbruksingenjörerna godkända och planerade torrläggningsföretag 1925—1929 (hektar).

År

År

Förmedlade lån, kr

Förmedlade bidrag, kr

1934 . . . 1935 . . . 1936 . . . 1937 . . . 1938 . . . 1939 . . . 1940 . . . 1941 . . . 1942 . . . 1943 . . . 1944 . . . 1945 . . . 1946 . . . 1947 . . . 1948 . . .

1 825 421 1 879 096 1 962 414 1 880 176 1 416 543 1 306 059 505 917 628 345 608 466 729 771 718 971 995 619 1 031 129 683 937

1 341 267 1 500 230 1 197 640 654 911 387 380 640 294 212 522 216 107 200 140 374 031 370 073 398 376 381 637 638 176 162 532

2. Underhåll av större g e m e n s a m m a öppna diken. I n l e d n i n g . — Tidigare har inom lantbruksförbundets utredningsavdelning gjorts en utredning, som sträcker

Med hjälp av statsmedel torrlagd areal, godkända företag

Planerade företag

1925 . . . 1926 . . . 1927 . . . 1928 . . . 1929 . . .

36 551 37 284 23 894 34 126 26 446

29 535 27 858 29 933 27 797 24 047

Summa

158 301

139 170

Med hjälp av uppgifterna i tabell 5 över den torrlagda arealens omfattning kan den genomsnittliga dikeslängden per hektar beräknas enligt följande: 8 9 1 2 : 1 5 8 3 0 1 = 0 - O Ö G km = 56 m

större

avloppsdiken per hektar. B e r ä k n i n g av u n d e r åren 1939 — 1948 g r ä v d a avloppsd i k e n . — Sedan en genomsnittlig dikeslängd per hektar torrlagd jord erhållits, ha beräknats sannolika sträckor av nygrävda större öppna diken under

143 Torrlagd areal (godkända företag), ha (31579) 19 521 X 56 = 1 093 176m = 1 093-2 km 832*3 14 862 X 56 = 832 272 723-1 12 913 x 56 = 723 128 888-8 15 872 X 56 = 888 832 704-5 12 580 x 56 = 704 480 829-1 14 806 x 56 = 829 136 889-2 15 879 X 56 = 889 224 903-6 16 135 X 56 = 903 560 29 997 x 56 = 1 679 832 i = 1 679-8

År (1939) 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948

h a r i tabell 7 beräknats total dikeslängd i kilometer under olika år samt motsvarande kostnad för underhåll enligt de i tabell 6 angivna underhållskostnaderna per kilometer. Det har härvid räknats med att 80 % av arbetet utföres av lejd arbetskraft och att 20 % utföres av jordbrukets ordinarie arbetskraft (»egen» arbetskraft). Det har tidigare räknats med 70 % lejd arbetskraft, och den nu tillämpade beräkningsgrunden innebär sålunda en sänkning av procenten »egen» arbetskraft av samma storleksordning som tillämpats för täckdiken. Det nu liksom tidigare tillämpade systemet för beräknandet av längden av öppna avloppsdiken, för vilka underhållskostnader skola beräknas, är ingalunda fritt från invändningar. Redan det schablonmässiga antagandet om Tabell 6. Indexutvecklingen för timlön till dagen viss erforderlig längd av öppna avlönare i jordbruksarbete samt därpå grundad loppsdiken i medeltal för varje torrframråkning av underhållskostnaden per kilomelagd hektar jord innebär självfallet en ter större avloppsdiken. svaghet. Eftersom detta antagande emelÅrlig underhållslertid är grundat på den genomsnittliga erforderliga dikeslängden per hektar Produkkostnad per km till daglönare dike enligt indextionsför den totala torrlagda arealen under i jordbruk, år utvecklingen, en följd av år, torde dock beräkning1938/39 = 100 kr arna i befintligt skick ge en någorlunda riktig bild av utvecklingen.

olika år fr. o. m. 1940. Beräkningen redovisas i ovanstående översikt. K o s t n a d per k i l o m e t e r för d i k e n a s u n d e r h å l l . — Kostnaderna för de öppna dikenas underhåll beräknas i huvudsak vara att hänföra till arbetskostnader. De ha sålunda nu liksom i den hittillsvarande kalkylen fortlöpande beräknats medelst index. I tabell 6 ha de i basåret tillämpade årliga underhållskostnaderna per kilometer uppräknats enligt index för de efterföljande åren. T o t a l å r s k o s t n a d för diken a s u n d e r h å l l . — Med utgångspunkt från den beräknade längden av större öppna diken år 1939 samt den i det föregående approximativt beräknade nydikningen under efterföljande år

1937/38 . 1938/39 . 1939/40 . 1940/41 . 1941/42 . 1942/43 . 1943/44 . 1944/45 . 1945/46 . 1946/47. 1947/48 . 1948/49 .

94-3 100-0 106-9 122-8 140-3 157-6 164-6 183-1 200-0 217-2 259-8 271-0

50 53 57 65 74 84 87 97 106 115 138 144

I detta sammanhang må erinras om, att även de större avloppsdikena numera ibland igenläggas med cementrör. I sådana fall bli de sammanlagda kostnaderna för grävning, material (rör) och igenfyllning i regel betydligt större än för grävning av öppna diken. Underhållskostnaderna bortfalla till huvudsaklig del, men torde få anses

144 Tabell 7. Beräknad längd för större öppna avloppsdiken samt underhållskostnader kilometer och totalt under produktionsåren 1938f39—1948/49. Underhållskostnad, kr Produktionsår

1938/39, 1939/40, 1940/41. 1941/42. 1942/43. 1943/44. 1944/45. 1945/46. 1946/47. 1947/48. 1948/49.

Dikeslängd, km

56 700 57 793 58 625 59 348 60 237 60 942 61 771 62 660 63 564 65 244 66 924

Per km

Totalt

53 57 65 74 84 87 97 106 115 138 144

3 005 000 3 294 000 3 811 000 4 392 000 5 060 000 5 302 000 5 992 000 6 642 000 7 310 000 9 004 000 9 637 000

för dessa per

Fördelning av totalkostnaden 1 Extra arbets- Ordinarie arkraft, 80 % betskraft, 20 % (intages i (intages ej i kostnadskostnadskalkylen) kalkylen) 2 404 000 2 635 000 3 049 000 3 514 000 4 048 000 4 242 000 4 794 000 5 314 000 5 848 000 7 203 000 7 710 000

601 000 659 000 762 000 878 000 1 012 000 1 060 000 1 198 000 1 328 000 1 462 000 1 801 000 1 927 000

1 Den i tabellen angivna fördelningen av underhållskostnaden per kilometer öppna avloppsdiken hänför sig som synes för samtliga år till den procent extra arbetskraft, som nu räknats med (80 %). Dessa kostnadssummor tillämpas i kalkylen endast fr. o. m. produktionsåret 1946/47 (jfr tabell 8).

bli motsvarade av avskrivningskostnader (jämte högre räntekostnader). 1 Samtidigt som det ur beräkningsteknisk synpunkt är uteslutet att taga särskild hänsyn till här nämnda sätt att lösa avloppsfrågan vid torrläggning av åkerjord, synes den tillämpade metoden kunna ge ett antagbart ungefärligt uttryck för kostnadsutvecklingen även för den mindre del av avloppsdikena, som äro täckta. Av långt större betydelse är, att beräkningen innebär, att all torrläggning av åkerjord resulterar i ökad dikeslängd. Statistiken över den med statsmedel understödda torrläggningsverksamheten, som ligger till grund för beräkningen av dikeslängden, omfattar nämligen all torrläggning — således även torrläggning av tidigare odlad jord. Enligt uppgifter från lantbruks1 Här berörda avskrivningskostnader ingå ej i kalkylen. Räntekostnaderna skola däremot teoretiskt sett slå igenom i jordbrukskalkylen på annat sätt, efterhand som nya taxeringsvärden läggas som grund för räntekostnadsberäkningarna och taxeringsvärdena i sin tur påverkas av utförda förbättringar.

styrelsen torde torrläggning av förut odlad jord öka i omfattning relativt sett vid jämförelse med torrläggning i samband med nyodling. Den absoluta dikeslängden kan därför knappast anses öka i proportion till de torrlagda arealernas storlek, men de nya dikena kräva i regel ett helt annat underhåll än de vid en tidigare, ofullständig torrläggning befintliga. Avloppsdikena från dåligt torrlagda äldre odlingar äro ofta igenvuxna med buskar och gräs och underhållas bristfälligt. I dylika fall innebär den kompletterande torrläggningen praktiskt taget ett nytillskott till det bestånd av öppna diken, som behöver underhållas. Det må även i detta sammanhang beaktas, att avloppsdikenas underhåll är föremål för kontinuerlig kontroll, så snart staten genom lån och/eller bidrag blivit engagerad i ett torrläggningsföretag. Vid överläggningar med tjänstemän inom lantbruksstyrelsen har meddelats, att det icke utan särskilda undersökningar är möjligt att fastställa, i vad mån det tillämpade beräkningssystemet varit till

145 Tabell 8. Sammanfattande

Kostnader enligt nu upprättad kalk5rl

Kostnader för Kostnader för grundförbältgrundförbättringar enl. den ringar enl. hitjordbruksProduktionstills tillämpad ekonomiska år kostnadsundersökkalkyl, ningen1, milj. kr milj. kr 1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49

6-69 6-90 8-26 8-66 11-27 13-52 13-33 13-96

7-54 7-81 8-40 9-06 9-61 9-66 10-58 10-86 11-10

—

— —

översikt.

Täckdikning,

Underhåll av större öppna diken (80 % extra arbetskraft,

Avgår statsbidrag,

Nettosumma,

kr

kr

kr

milj. kr

8 555 000 9 547 000 9 773 000

—

5 848 000 7 203 000 7 710 000

(1938) 387 380 (39) 640 294 (40) 212 522 (41) 216 107 (42) 200 140 (43) 374 031 (44) 370 073 (45) 398 376 (46) 381 637 (47) 638 176 (48) 162 532

14 02 16 11

17-32

1 Kostnadei na per hektar inom olika områden och grupper enligt den jordbruksekonomiska undersökninge n uppräknade till att motsvara hela åkerarealen.

fullo berättigat. Det synes dock som om här anförda faktorer, vilka medverka till ökat underhåll av öppna diken, även där en torrläggning icke står direkt i samband med nyodling, berättiga tillämpandet hittills av det anförda beräkningssättet. Däremot torde problemet framdeles — efterhand som relationen nyodling/kompletteringstorrläggning eventuellt kommer att förändras — böra tagas upp till förnyat övervägande i samband med kalkyleringsarbetet. I vad mån detta blir angeläget står i viss mån i samband med torrläggningarnas omfattning under de närmast följande åren. 3. Sammanfattande översikt. I tabell 8 redovisas resultaten av de nya beräkningarna. Som jämförelse har inlagts dels kostnaderna under olika år enligt den hittills tillämpade kostnads-

10—917293

kalkylen, dels kostnader för olika år erhållna genom uppräkning av hektarkostnaderna enligt räkenskapsresultaten från den jordbruksekonomiska undersökningen. Den sistnämnda serien, som representerar bokföringsåren fr. o. m. 1939/40, är mycket osäker på grund av att kostnadssiffrorna per hektar i räkenskapsresultaten redovisas avrundade till jämna kronor, vilket innebär en alltför stor approximation i fråga om så små tal, som det här gäller (1—4 kr per h a ) . Eftersom den nya kalkylen avser en annan täckdikningsareal än den förut tillämpade, har det icke ansetts motiverat att räkna tillbaka enligt den nya kalkylen. För produktionsåret 1946/47, som kan jämföras enligt båda kalkylerna, ger den nya kalkylen 2-92 milj. kr högre kostnadssumma än den äldre kalkylen.

146 Appendix till undersökningen rörande jordbrukets kostnader för grundförbättringar. Jämförande kostnadskalkyl för ringskostnader 1937 respektive

Röråtgång och torrlagd areal Syster a nr

dräne1947.1

Beräkningarna anknytas till följande tabell hämtad ur ett förslag till dränering av åkerjord i Gamla Uppsala socken. Exemplet är såtillvida icke fullt representativt att dimensionerna bli små bl. a. på grund av att inga dagvattenintag behöva göras. Något dagvatten från angränsande områden behöver icke heller tas in i ledningarna. Arbets- och materialpriser. 1937: Arbetspriser: Grävning 15 öre/sträckmeter. Rörläggning och igenfyllning 6 öre/sträckmeter Materialpriser: Dimension 40 50 75 100 kr/1 000 st 35 50 95 190 Transportkostnader: 5 kr/1 000 st. 1 Beräkningarna ha utförts vid Kungl. lantbrukshögskolans hydrotekniska institution.

Rördimension i mm 40

. 1 2.... . 3a... . 3b... 4 . 5.... . 6 . 7 . 8 . 9.... .

3 995 1 085 2 296 826 1 323 1 645 1 393 5 397 2 121 3 010

385 490 70 259 665 420 273 126 294 350

105 280 399 469 462

S:a

23 091

3 332

1 926

100 95

•

—

— —

— — — — — —

— — —

Torrlagd areal 2-45 0-90 1-35 0-60 1-10 1-20 1-45 3-25 1 26 2-02 15-58

1947: Arbetspriser: Grävning 45 öre/sträckmeter. Rörläggning och igenfyllning 18 öre/sträckmeter. Materialpriser: Dimension 40 50 75 100 kr/1 000 st 60 76 140 250 Transportkostnader: 12 kr/1 000 st.

147 d

„

o?

p 1 o Pi

>yi

in OS l.O o o <<s» O OS eo CO T f F - O I o O © o c.-. CM CM CM CM CM oi O I CM o i

eo

o

eo us

•X CM

CM Hi

CO. CO

C7-.

O

T f T H CM CM r^ CS l > t > TH

m T f m m Hi m co m to m

o eo LO

rH

-*

IM rt

O

H

O C5

us o O o us us eo CN PS cc rt Ol -X CM CM O CO T H 0 1 o TH T H

ed

0 0 CO 00 ro r« o so r H CO L^

E ,

05 f

co CN CO OS • n CM

**

CN

irt m TCO -l rH

c3 •*

,

i

*t

— • >

_ i

o m o r»

CO Hi

CO CO r H CO CO i n CO r» CM CO co -r - r OS CO r> T f T f

.

CM CM

•a CS H Ö c

r* o i

l-O

, - H

H

OS © OS TH TH CO. CO TH

TH

i

i

i

n

kO

CO

r« CO O I C O t o I > OS O t> l > L^ m t o CO. T H CM CS L^^Si T f Hi r« ,_, —l > O 0 0 l O T H C5 CO r» T H eo T H OS t D ro to OI m m 1-H - f m to t> O1 HH rH

s

to

CO

i»

OS

e eo

_ »

TH

•—

CO O I eo l ^ •—> CO O

l O N H

—> co m to

-

LO 10

IS

•* o M"

m

NT

i>

1 1 tö» 1 i 1ö I> 1

1 | 1 1 1 1 11 WOS

1 1

S wo

L0

CO CO CO. CO CO CO co m -rf Hi O I O I CM l > CO - f m TH OI

O

t> 86

*T

a

T-

CO CO

O

eo

T» TH

rs

OS

u

g

LO

r>.

^

Oi

eo

CO T H O I

CO -M

CM

to as —<

o lO r H CM H O CM CM CM O I l > CO T f

US US CO -N fl N O

us O us e ~ «* OS M occ —

L0 rH

CC

1—1

i—

*.?

eo

ja

r>-

CJ

1 öi OS

c

—> CO

Cj

1 1 1 -^ 1 C^ 1 1 1 1 co

©

I> 1

b«

co

eo

CO

o T H t o co OS eo os m 00

e» en

o co

O T f CO ,_, 1 OS eo ' ' 1 O I CO T f T f

SM

CO

eo

*"* 1 "

h-

s 3

eo

5 CM

CO la

o k.

O

CS

i

o

i

T—1

-a

m

i

CS

X

m o OS CS O I CO CS t o eo o T - » CM CO TH T f

CO TH

t^

m

1 OS

CM

O o t o t o 00 I > CM 0 0 t o CO

•vf CVO

eo

1 1 - f os m in TCOf 1 1 co in to

eo is

;o H

e»

TH

m O O i f l m cr m o o O OS CM CO eo co i> m OS - r CO O I CO ,_ CO e o T H r»

CM L.n W •pH o i

© ITS

CO CM

m o

O

CO 03 eo - f

r» m oi

~

OS m O

CO t D T f CO O I r« CM OS Hi CO -o CM T^ CM CO

i*,

co cc ——CO CD O T H Hi as CO os CO i.O L^ CS CM CO CS l> e co eo t N CO CO TH l O CO CO CM o f m T T 0 0 t > O co TH TH •f-* CO CO

tf

OJ

O CS OS O I 1 1 Hi t o eo 1 O 0CM0 OS CO T f T f i—i

t»

«M OS

_

o to

t o T f O I CO CM O I CO CO

» »

OS r» m CO o T H Hi CM CO

CM

m O CO CO Hi o CO CD T f O CO cr. r-« l O eo O I r- CM os l O CO T f CM CO T f CM T H CM

i n oo T f O —OCOI t> Hi i n co CO O OS CM CO ,_, CO CM CM CM

eo

CO

w

o o

eo oo o 0 0 CM t O CO l> ^ l> Hi CO L^ m oo CM CO OS l O r> r?j OS CO co co r- o CD' CO T f r>i CO 0 0 CM CM CO co CM TH TH

CM

eo o eo

cd d o

CO

CO T H

m I f l CO CO CO i-O co I > TH O OS so OS CM CM - f COS OS CM CO T H c^ CS 3 OO II CO CO eo CO TH co m CM CO

m m CO CO CO Hi CO l > T H o CS oo ro O I O I OS OS CM OS o O I CO CO — eo c o c o T H —< o

_• OS o eo

CO T H O I

TH

m

CM

CO

tM OS bl

m

9 CO CD CM

C

M

<

CO

CO C CS CO T H O I CM O I CO

m o

— OS o eo I > CO CTCO t > r~ O I OS eo — ^ ^ ^ *"* CO CM o

1H

£ 3

>, VI

r« —- H O

—

t>

eo

m n CO l O r r O O CM OS O -f CO Hi CO m co TH CO o COJ - f 1-1 CO CO co TH m t o oo

O Hi

CM

CM ^H

CO CO

CO T f CM CC t o CM t > T H CO.

O CO. o 0 0 O CO OO T f O I r H CO O I m cs CM os r> m O i > CO i.O CO m r> oo c CS

CM T f

es

II O

o

o M CO IcM T f os to II Q bi

o

•> n tp CM

lO

II

1 eo c c eo eo co *y IO

eo eo

r.r B 5D

t» bi IH

CO Hi

O

in

t! c in d o c

oc

rH OS

o eo eo i> en to rH

tD

g a

iS

O CM

(Tl

CO

•ed

n

m CS r> oo OS

00 OS

a>

fcfi co

II

es

So

bi :0

r> co

•ed

C0

e d cc TC CO

d O

.Q b< K

s C

CS TH bi

J3

tSC

"C

a

00 X) eS C

'C a

u O N

CM

s» CO TH O I to a rr LO CD O

"Ö

t->

b<

03 C5 ^

co es as

>

T i

Cfl A CO • *

CM

O

VJ

*^.

CO T f

OI

eo

eo

°eS

o

00 TH

<£ O CM

TH

eo

CM

TH

OS co CO co eo CO TH O I I > Hi c CO O I Hi CS CM CO. CM -o L - CO i n CO i n I > CO © OS

-Q u

co os c

TT

CJ

-H

o

o

CM

(M

eo eo eo

O.

•0 cc:

„,

o £1

cS

es

I

— OI

tu

:es c/:

148 Bilaga

Jordbrukets

kostnader för Av Lars

B.

elektricitet

Lemne

INNEHÅLLSFÖRTECKNING I. Den förutvarande metoden

Sid.

Sid.

2. Räkenskapsresultat från svenska jordbruk 159

beräknings-

II. Nyare undersökningar, som ge möjligheter till bättre beräkningsmetoder och beräkningsmaterial 152 1. Jordbrukets elinventering 1945—1946 152 2. Översikt över elkraftutredningens undersökningar 153 3. 1944 års jordbruksräkning.. 155 4. 1945 års bostadsräkning 155 III. Bearbetningar av redan insamlat material 156 1. Livsmedelskommissionens deklarationsundersökningar. . . . 156

IV. Särskilda undersökningar för lösande av föreliggande uppgift.. 163 1. Om möjligheterna att genom vissa stickprovsundersökningar framskaffa bättre uppgifter rörande vissa kostnadselement 164 2. Svartådalsundersökningen . . . 165 V. Uppställande av alternativa beräkningsmetoder 171 VI. Val mellan alternativen för grundberäkningarna 173 VII. Prognosberäkningarnas utförande 174

Anm. Vissa avsnitt ha uteslutits vid tryckningen. Uteslutningarna beröra främst avd. II (bl. a. tabellerna 3—7, vilka alltså icke återfinnas i den publicerade undersökningen). Undersökningen i dess fullständiga skick finnes tillgänglig å livsmedelskommissionens utredningsbyrå.

1Utgångsläge. Vid beräknandet av jord)brukskalkylen upptogos vid nedan redoivisat utredningsarbetes början jordbrukets kostnader för elektricitet till de i tabell 1 angivna beloppen. n Såsom framgår av tabellen hade man iför senare år räknat med samma elektritcitetskostnader som för 1944/45. Givetn vis hade detta skett i avvaktan på en le n ä r m a r e utredning av den tillämpade fil beräkningsmetodens hållbarhet och om iandra möjligheter att uppskatta elektricitetskostnaderna. AVid tiden för utredningsarbetets påiv börjande hade bl. a. beräkningarna av s. byggnadskostnaderna nyligen omlagts. 1Klarhet i vad mån luckor eller dubbel-

räkningar av elektricitetskostnader härigenom åstadkommits förelåg dock icke. Uppgift. De sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. — i fortsättningen benämnda de sakkunniga — uppdrogo åt mig att granska jordbrukskalkylens beräkningar rörande elektricitetskostnaderna, genomgå föreliggande undersökningar inom detta område samt inkomma med förslag rörande beräkningarnas utförande i fortsättningen. Under arbetets gång har jag haft tillfälle att överlägga — utom med de sakkunniga —• med olika experter på området, bl. a. ledamöter, experter och

149 Tabell 1. Sammandrag

över jordbrukets totalkostnader för elektricitet 1938/39—1948/49 gamla beräkningsmetoden, 1 000 kr.

enligt den

Kostnadspost

1938/39

1939/40

1940/41

1941/42

1942/43

1943/44

1944/45— 1948/49 (prel.)

1. Ortsnät 2. Gårdsnät 3. Installation för belysning 4. Anslutning av motorer 1 5. Kraftkostnad

15 999 3 251

17 228 3 611

21 032 4 687

23 214 5 739

26 250 6 188

28 745 6 393

30 186 6 393

4 877 5 226 18 450

5 417 5 782 20 114

7 031 7 538 22 914

8 609 9 222 27 496

9 282 9 930 31 411

9 590 10 210 34 303

9 590 10 210 37 066

47 803

52 152

63 202

74 280

83 061

89 241

93 445

39 440

43 030

52 140

61 280

68 530

73 620

77 090

82-5 % härav = kostnaden för elkraft i driften . . . . 1

Inkl. mätarekostnad.

sekreterare i elkraftutredningen, ingenjör Thorén i Svartådalens elektriska kraft- och distributionsförening u. p. a., ingenjör Rangford i Mälardalens elektriska distributionsförening och agronom Filip Ericsson i Sveriges lantbruksförbund. De sakkunniga ha vid ett antal sammanträden tagit preliminär ställning såväl till vissa delproblem som till huvuddragen i förslaget innan denna promemoria nedskrevs. Som följd härav föreligga olikheter av större betydelse mellan arbetspromemoriorna och denna slutliga framställning. Uppläggning. Det förelagda uppdraget har jag sökt utföra genom att upplägga arbetet på följande sätt. 1. Klarläggande av huru beräkningarna utfördes vid uppdragets erhållande. 2. Genomgång av viktigare undersökningar — särskilt nyare — som kunde tänkas giva möjligheter till bättre beräkningsmetoder och beräkningsmaterial. 3. Undersökning av möjligheterna att få önskade uppgifter genom bearbetning av redan för annat ändamål insamlat material (exempelvis deklarationsundersökningarna och räkenskapsresultaten). 4. Utarbetande av planer för nya undersökningar. Utförande av sådana. 5. Utarbetande av alternativa beräkningsmetoder grundade på i punkterna 1—4 angivet material.

6. Prövning av olika beräkningsalternativ samt val mellan dessa. 7. Utarbetande av förfaringssätt för prognoser. Förestående 7-punktsuppläggning av arbetet skall även följas vid dispositionen av denna promemoria.

I. Den förutvarande beräkningsmetoden. Den gamla beräkningsmetoden grundar sig på en utredning från år 1942. En genomgripande korrigering av siffermaterialet jämte en moderat förenkling av beräkningsmetoden skedde några år senare. Vid utredningens utförande var man nödsakad att helt arbeta med då föreliggande, mycket sparsamt föreliggande sekundärmaterial. Därför måste beräkningsmetoden ges en konstruktiv prägel: jordbrukets elektricitetskostnader uppdelades på ett antal kostnadsställen och dessa åsattes var för sig kalkylvärden hämtade från elektrifieringsarbetet under senare år. Redan häri lågo betydande svårigheter, då kännedomen om anläggningarnas ålder, kapacitet och utnyttjande var mycket bristfällig. Man fick därför nöja sig med att söka fastställa de ungefärliga kostnaderna vid en tidpunkt (basåret 1938/39) och att uppskatta förändringarna genom att beräkna ändringarna för olika kostnadsfaktorer hos äldre anläggningar vid oförändrat ka-

150 pacitetsutnyttjande och därtill lägga beräknade kostnadsökningar genom nytillkommande anläggningar. Man kunde sålunda bl. a. icke fastställa i vad mån tidigare anläggningars kapacitet bättre utnyttjades genom ökad anslutning av motorer, ej heller om krigsårens osedvanligt snabba nyelektrifiering av m i n d r e jordbruk m. m. sänkte kraftförbrukningen per tariffenhet. Frånräknandet av jordbrukens hushållsförbrukning skedde ursprungligen genom att — analogt med de fasta kostnadernas fördelning vid elektrifiering — hushållen åsattes ett antal tariffenheter alltefter gårdsstorleken varpå antalet tariffenheter multiplicerades med genomsnittskostnaderna för samtliga tariffenheter. Under senare tid förändrades förfaringssättet genom att man antog, att 17-5 % av totalkostnaderna utgjordes av kostnader för hushållsförbrukning. Detta innebar i realiteten ändrad fördelning av elkostnaderna på hushåll och drift. Den ursprungliga beräkningsmetoden har skildrats i en stencilerad redogörelse, P. M. rörande kostnaderna för elkraft i jordbruket. I huvudsak tillgingo beräkningarna sålunda. Vid beräkning av kostnaderna för elektrisk kraft för jordbruket beaktade man dels kostnaderna för anläggningarna (avskrivning, underhåll och ränta å kapitalet), dels kostnaderna för själva kraften (vilka kostnader kunna uttryckas som kraftförbrukningen multiplicerad med priset). Vad beträffar anläggningarna bestå dessa av 1. ortsnät 1 (i allmänhet distributionsföreningars anläggningar), 2. gårdsnät 1 samt 3. installationer 1 , vilka kunna uppdelas i a) installationer för belysning b) » av motorer (ej själva motorkostnaderna, som i jordbrukskalkylen hänföras till jordbrukets inventariekostnad). De olika i beräkningarna ingående kostnadselementen kunna sammanfattas såsom skett i efterföljande tablå. 1 Olika innebörd har getts åt detta begrepp i olika undersökningar. Jag har icke funnit skäl här frångå tidigare i jordbrukskalkylen använda definitioner.

Tablå över kostnadselementen enligt den gamla beräkningsmetoden. 1. Ortsnätskostnader; a) avskrivningar, b) räntor, c) underhållskostnader, d) administrationskostnader. 2. Gårdsnätskostnader; a) avskrivningar, b) räntor, c) underhållskostnader. 3. Installationskostnader för driftlgse; a) avskrivningar, b) räntor, c) underhållskostnader. 4. Installationskostnader för jordbruksmotorer; a) avskrivningar, b) räntor, c) underhållskostnader. 5. Kraftkostnader för jordbruksdriften. Kostnaderna under punkterna 2—4, som tillsammans utgöra installationskostnaderna, bäras direkt av jordbrukarna. Ortsnäten hållas vanligen av kraftdistributören, som uttager kostnaderna för dessa nät jämte elström genom avgifter för förbrukarna. Dessa sistnämnda båda kostnader (punkterna 1 och 5 ovan) kunna tillsammans betecknas elströmkostnader hos förbrukaren. Ifråga om elektrifieringens omfattning framhålles i nyssnämnda promemoria bland annat följande. Totala antalet hushåll var vid 1938 års hörjan enligt föreliggande undersökningar 783 000 i de elektrifierade områdena, 103 000 i icke elektrifierade men elektrifierbara områden och 52 000 i oelektrifierbara områden eller sammanlagt 938 000. Hushållen å den egentliga landsbygden kunde lämpligen indelas i tre kategorier: Icke-lantbrukarhushåll ( l a ) , hushåll å lantbruk med 0-25—5 ha åker (I b) samt hushåll å lantbruk med mer än 5 ha åker (II). Totala antalet hushåll 1938 hade som nämnts uppskattats till 783 000 i de elektrifierade områdena. Man hade vidare beräknat att av dessa 407 000 tillhörde grupp I a, 200 000 grupp I b och 176 000 grupp II. Motsvarande antal hushåll för icke elektrifierade men elektrifierbara områden var 103 000 och fördelade sig sålunda: 68 000 ( l a ) , 12 000 (Ib) och 23 000 (II). För de oelektrifierbara områdena voro siffrorna 52 000, 13 000, 26 000 och 13 000. Med ledning av uppgifter dels av Fletcher i P.M. angående statliga stödåtgärder för den fortsatta landsbygdselektrifieringen, dels av vattenfallsstyrelsen och elektri-

151 fieringsberedningen ha vidare ungefärliga siffror erhållits för antalet hushåll som elektrifierats under senare år. I överensstämmelse med Fletchers utredning har antalet tariffenheter antagits vara 4 för la (icke-lantbrukshushåll), 6 för I b (lantbrukshushåll med 0-25—5 ha åker) samt 15-5 för II (lantbrukshushåll med över 5 ha åker). Totalantalet tariffenheter har därefter framräknats. Siffrorna för 1918/19 ha uppskattats med hjälp av uppgifter i Swedish Papers at The Third World Power Conference. Kraftförbrukningen har vid beräkningarna erhållits genom multiplikation av vissa uppgifter om genomsnittlig förbrukning per tariffenhet å landsbygden med antalet tariffenheter för jordbruksdrift. Kraftpriserna ha erhållits ur vattenfallsstyrelsens uppgifter om det genomsnittliga priset per kWh för styrelsens landsbygdsområden, vilket korrigerats med hänsyn till att beräkningarna här avse hela landet. Härvid har räknats med en strömförlust av 36 %. I nyssnämnda promemoria diskuteras därefter de olika anläggningskostnaderna med början för ortsnät. Därvid anföres bl. a., att avskrivningstiden för sådana elektriska anläggningar plägar sättas till 20 år. Vid sådant förhållande skulle de före 1918/19 utförda anläggningarna blivit förnyade vid utgången av 1938/39. I själva verket blevo de under förra världskriget utförda anläggningarna — för vilka mestadels sämre material kom till användning — i stor omfattning förnyade efter några år. De ännu äldre av bättre material utförda anläggningarna kunna antagas ha blivit förnyade före 1940-talet. I avsaknad av närmare kännedom om huru de 1938/39 befintliga anläggningarna fördela sig på olika år, har det antagits, att de tillkommit med lika fördelning på de olika åren under perioden 1919/20—1938/39. Beräkningen av kapitalvärde och avskrivning har skett med utgångspunkt från anläggningskostnaden före det senaste kriget (1938/39). Nämnda anläggningskostnad för ortsnät har av experter beräknats till 50 kronor per tariffenhet. Med stöd av olika utredningar och upplysningar har vidare antalet nya tariffenheter och kostnaderna därför beräknats. Underhållskostnaderna för ortsnät ha av experter uppskattats till 2-75 % av återanskaffningskostnaderna. De ha därför i beräkningarna erhållits genom att multiplicera totala antalet tariffenheter med återanskaffningskostnaden (dagspriset) fölen tariffenhet gånger 2-75 %. Administrationskostnaderna för ortsnät (och kraftförsörjning) ha upptagits till ett oförändrat belopp av 50 öre per tariffenhet.

För gårdsnäten har antagits, att anläggningskostnaden 1938/39 var 100 kronor inom grupp I b och 200 kronor inom grupp II samt vidare att prisstegringen varit densamma som för ortsnätet. Rörande kostnaderna för installation av driftlyse ha dessa upptagits till 20 kr per ljuspunkt för 1938/39. Antalet ljuspunkter har uppskattats till 10 för grupp I b och 20 för grupp II. Samma prisstegring har förutsatts som för ortsnätet. För anslutning au jordbruksmotorer har en kostnad å 500 kronor upptagits för varje elektrifierad gård med mer än 5 ha åker. För övriga gårdar har icke räknats med sådan kostnad. Vissa delar av elkostnaderna, nämligen installationskostnaderna, ha vid omläggning av beräkningarna för jordbrukets byggnadskostnader medtagits bland dessa. Ett bibehållande av den gamla beräkningsmetoden beträffande elkostnaderna skulle under sådana förhållanden leda till en dubbelräkning, vilken omfattar posterna 2—4 ovan. Det belopp, varom fråga är, fås ur tabell 1, och summan enligt den gamla beräkningsmetoden uppgår till i tabell 2 angiven storlek. I tabell 2 har antagits, att de helt eller delvis dubbelräknade kostnadsposterna skola bäras av jordbruksdrift och hushåll enligt den fördelning, som i tabell 1 antagits gälla hela elektricitetskostnaderna. Det i tabell 2 sålunda gjorda antagandet h a r emellertid uppenbarligen ingen betydelse för andra sammanhang än vid jämförelser mellan olika beräkningsalternativ och påverkar icke på något sätt resultaten av de olika beräkningsalternativen. Antagandet är följaktligen av ringa betydelse, och skäl att rucka på korrigeringskvoten föreligga därför icke. Man torde dock kunna utgå från att de i tabell 2 angivna talen ge en ganska riktig bild av den omfattning, i vilken kostnadsfaktorer icke längre ingå i elektricitetsposten utan i byggnadsposten. Någon prövning av den vid byggnadskostnadsberäkningarna använda metoden eller någon specialbearbetning för fastställande av däri ingående elektricitetskostnader har icke kunnat före-

152 Tabell 2. Helt eller delvis dubbelräknade kostnadsposter,

1 000 kr.

Kostnadspost

1938/39

1939/40

1940/41

1941/42

1942/43

1943/44

1944/45— 1948/49 (prel.)

Gårdsnät Installation för belysning. Anslutning av motorer (inkl. mätarkostnad)

3 251 4 877

3 611 5 417

4 687 7 031

5 739 8 609

6 188 9 282

6 393 9 590

6 393 9 590

5 226

5 782

7 538

9 222

9 930

10 210

10 210

13 354

14 810

19 256

23 570

25 400

26 193

26 193

11 020

12 220

15 890

19 450

20 960

21 610

21 610

Kostnad för jordbruksdriften = 82-5 % av ovanstå-

tagas. Det underlag, som hittills funnits att tillgå för beräkning av dessa installationskostnader, torde emellertid icke vara så omfattande beträffande antal undersökta jordbruk och antal år, att en representativ bild av dessa kostnaders genomsnittliga storlek kunnat erhållas. Undersökningarna ha omfattat 631 jordbruk och hänföra sig till åren 1942—1946, då ersättnings- och kompletteringsinstallationer av kända orsaker voro av undernormal omfattning. Det befinnes, att de redovisade kostnaderna för dessa år, räknat i 1946 års prisnivå, uppgingo till omkring 2-5 % av de totala byggnadskostnaderna, vilket i jordbrukskalkylen motsvarar ca 3-4 milj. kr, något som synes anmärkningsvärt lågt. Då byggnadskostnaderna beräknas på en fast och sålunda oföränderlig byggnadsvolym, tages i denna beräkning ej heller hänsyn till den betydande ökning, som ägt rum och även framdeles är att emotse beträffande just delposten elektriska installationer. Uppmärksamhet synes böra ägnas åt att företaga korrigeringar på denna punkt, så snart fylligare uppgiftsmaterial kan erhållas.

II. Nyare undersökningar, som ge möjligheter till bättre beräkningsmetoder och beräkningsmaterial. Vid omprövningen av beräkningsmetoden h a r jag haft tillgång till en del nyare viktiga undersökningar såsom el-

inventeringen, 1944 års jordbruksräkning, hitintills framlagda undersökningar av elkraftutredningen ävensom av 1945 års bostadsräkning. Emellertid täcker ingendera hela undersökningsfältet. De skulle därför endast kunna tänkas fylla uppgifter som komplement, korrigeringsmedel eller prövningsmedel av annat materials tillförlitlighet. Närmast synes därför kortfattade redogörelser böra lämnas för nämnda undersökningar och det blir därpå en senare uppgift att sammanställa olika element till ett antal beräkningsalternativ. 1. Jordbrukets elinventering 1 9 4 5 — 1946. 1943 års elkraftutredning påvisade, att elektriciteten icke kommit till den användning inom jordbruket, som kunde anses önskvärd, och tog 1944 initiativ till fristående undersökningar häröver. Sedan vattenfallsstyrelsen och svenska vattenkraftföreningen beslutat tillskjuta erforderliga medel bildades en särskild kommitté, benämnd Jordbrukets elinventering, för studium av berörda frågor. Jordbrukets elinventering gjorde 1945 -—1946 genom direkta studier vid ett antal jordbruk en ungefärlig bestämning av eldriftens omfattning och därmed förenade kostnader samt försökte att fastställa, vilka faktorer som främst kunde anses hämma en fortsatt utveckling av eldriften. Studier rörande kraftproduktion och kraftdistribution ingingo däremot icke bland kommitténs uppgifter. Icke heller undersöktes un-

153 "Tabell 8. Installations-, motor- och elströmkostnader i öre per kWh enligt elinventeringen (tabell 35). Storleksgrupp Nr

Åkerareal, ha

I II III IV V VI VII

2— 5 5— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

derhållskostnadernas triska anläggningar.

storlek för

Installation

Motorer

Installation och motorer

32 20 12 10 7 6 5

12 10 7 6 4 4 4

44 30 19 16 11 10 9

Elström Summa för hos för- installation, brukaren motorer och elström 26 25 23 18 18 14 12

70 55 42 34 29 24 21

elek-

ningsmaterial, d. v. s. proppar, lampor etc, har icke heller medtagits.

Vad beträffar undersökningens metod, representativitet och genomförande kan följande anföras ur elinventeringens egen redogörelse Svenska jordbrukets eldrift. Redogörelse för jordbrukets elinventering. Materialet utgjordes av ett stickprov omfattande ca 400 gårdar, vilka besöktes av utsända experter under loppet av ett år. Endast gårdar med minst 2 ha åker medtogos därvid. Vidare bör observeras, att utredningen konsekvent bygger på brukningsdelar och icke på fastigheter, då avsikten var att studera driftsenhetens utrustning. Representativiteten har enligt särskild kontrollundersökning av docent Hyrenias befunnits god ur de sjnpunkter, som anlades vid elinventeringen. I redogörelsen lämnas inledningsvis vissa uppgifter om elektrifieringens omfattning och om förekomsten av enbart enfassystem. Andra uppgifter avse antalet ljuspunkter i ekonomi- och bostadsbyggnaderna, gårdarnas motorutrustning, elektrisk apparatur m. m. Liknande uppgifter för hela riket återfinnas f. ö. i viss utsträckning i 1944 års jordbruksräkning, varför en vägd uppräkning skulle kunna tänkas. Ett betydelsefullt avsnitt gäller energiförbrukningen, vari bl. a. lämnas en del uppgifter om beräknad rimlig förbrukning vid olika sysslor. I kapitlet om jordbrukets kostnader för eldrift anföres i huvudsak följande. Eldriften medför kostnader främst för a) inträde i distributionsföretag, b) installation, c) motorer m. m., d) energi samt e) underhåll och reparation. Indelningen överensstämmer sålunda icke helt med den som tillämpades i jordbrukskalkylens gamla metod. Härtill kommer i viss utsträckning kostnaderna för de arbetsmaskiner genom vilka elenergin skall nyttiggöras. Posten förbruk-

Inventeringen har sökt åstadkomma en fördelning av installations- och motorkostnaderna på den förbrukade energin (tabell 8). Resultatet blir givetvis starkt beroende på den valda avskrivningstiden. I beräkningarna sattes denna till 20 år. Med hänsyn till osäkerheten beträffande materialens framtida användbarhet och lämplighet vore detta den längsta tid över vilken avskrivningen borde utsträckas. Räntan hade antagits vara 3-5 % och hade räknats på halva kapitalet. Vid beräkningen hade medelförbrukningen per hektar ansetts vara 90 kWh i grupp I och 65 i övriga grupper. Elinventeringen har funnit medelpriset per kWh vara 15 öre vid undersökningstillfället. För enskilda kompletteringsinstallationer kunna enligt inventeringen beräkningar behöva göras på annat sätt. Om t. ex. pumpning av gödselvatten skulle ordnas för eldrift på en gård om 30 ha kostade själva installationskompletteringen ungefär 150 kr. Energiförbrukningen per år var omkring 5 kWh. Med samma avskrivning och ränta som ovan blev installationskostnaden 2 kr 20 öre per kWh. Skulle särskild motor anskaffas och användas enbart för detta ändamål ökades kostnaden med ungefär samma belopp till 4 kr 40 öre. 2. Översikt över elkraftutrednineens unders ökningar. I början av 1943 tillkallade statsrådet och chefen för handelsdepartementet

154 utredningsmän för att verkställa utredning rörande möjligheterna att genom statens medverkan på ett mera planmässigt sätt än hitintills trygga landets och särskilt den svenska landsbygdens försörjning med elektrisk kraft. Utredningen, som antagit benämningen elkraftutredningen av år 1943, inriktade sig till en början på att vinna kännedom om i vilka hänseenden missförhållanden r å d d e beträffande produktionen och distributionen av elektrisk kraft. I synnerhet undersökningen av de villkor på vilka distributionsföretagen anskaffa och avsätta elektrisk energi har därvid krävt vidlyftigt utredningsarbete bestående i insamling och sammanställning av företagens tariffer och beräkning av ett därpå grundat genomsnittspris, som kan användas för jämförelse mellan de olika företagens kraftpriser och samtidigt möjliggöra ett bedömande av den rådande prisnivån för elkraft. Då det synts utredningen angeläget att snarast kunna framlägga resultatet av sistnämnda arbete har redan innan det egentliga huvudbetänkandets framläggande publicering påbörjats av länsredogörelser för distributionsföretagen och deras priser på elektrisk kraft. Härigenom har bl. a. åsyftats att påskynda förenhetligandet av de vid detaljdistributionen tillämpade villkoren. De i undersökningarna angivna uppgifterna avse något av åren 1943 och 1944. I ett särskilt betänkande (SOU 1947:8) har närmare redogjorts för materialets omfattning och bearbetning. För att få jämförbara värden å kraftpris hos olika företag har — sedan en klassificering skett av förekommande tariffer — en bearbetning gjorts av uppgifterna angående antalet abonnenter inom varje tariff, dessa abonnenters energiförbrukning samt bruttoinkomsten av försåld energi enligt tariffen ifråga. Därur har det verkliga genomsnittspriset fastställts, d. v. s. priset per kWh för den kraft, som under året sålts efter ifrågavarande tariff. Vidare har den specifika energiförbrukningen, d. v. s. den genomsnittliga uttagningen per abonnent eller hushåll, beräknats. Den specifika energiförbrukningen kan fastställas om hushållen graderas i

förhållande till antalet rum, åkerarealens storlek etc. I utredningen har använts termen »förbrukningsenhet» såsom måttenhet för gradering av konsumenthushållen efter deras storlek i förevarande hänseende, d. v. s. elektrifieringsbehov. Den specifika energiförbrukningen har därvid uttryckts som den genomsnittliga uttagningen per förbrukningsenhet. Elföretagens verkliga genomsnittspriser blir beroende av den årliga kostnaden för elektrisk kraft vid rådande energiuttagning inom respektive företags område. Vid stegrad förbrukning ändras nämligen medelpriset, eftersom tarifferna i regel medge lägre pris vid större uttagning. Den ytterligare avgift en abonnent betalar vid en kWh-ökning av förbrukning benämnas »fortsättningspris» och detta pris har ävenledes bestämts av utredningen. Med hjälp av verkligt genomsnittspris har uträknats ett medelpris, som varje företags tariffer skulle lett till vid viss förutsatt specifik energiförbrukning inom distributionsområdet. Vid beräkningen av medelpriserna har hänsyn ej kunnat tagas till de på landsbygden vanliga engångsavgifter, som konsumenterna få erlägga såsom bidrag till anläggningskostnaderna i samband med installationen av elektrisk kraft, varför dessa behandlats fristående i länsredogörelserna. Ej heller har vid medelprisernas beräkning hansA'n kunnat tagas till den omständigheten att tidigare avgifter varit alltför höga eller låga i förhållande till vad som behövts för normal avskrivning. Sedan medelpriserna erhållits för olika företag ha de med särskilt höga medelpriser specialgranskats och orsakerna till prisläget fastställts så gott sig göra låtit utan långtgående undersökningar. Det har icke ansetts nödvändigt att här i detalj redogöra för undersökningarna. Det ovan refererade torde sålunda vara tillräckligt för påvisande av de genom elkraftutredningen åstadkomna möjligheter till uträknande av ett nytt genomsnittspris för elkraft för ett enskilt år (nämligen uppgiftsåret, d. v. s. 1943 — eller i vissa fall 1944). Däremot ger icke utredningen något material för beräkningen av variationerna mellan olika år. På denna punkt måste en komplettering ske för här eftersträvad beräkningsmetod av genomsnittspriset för jordbrukets elkraft i jordbrukskalkylen. Här må endast inskjutas att samtliga 3 700 distri-

155 butionsföretag med omkring 10 000 tariffer icke kunna följas fortlöpande. Frågan om urvalet av en representativ samling företag kompliceras i hög grad av det pågående införandet av standardtariffer, varigenom f. ö. en nu genomförd omläggning av beräkningsmetoden under alla förhållanden måste omprövas efter ett fåtal år. Genom standardtariffernas införande kan nämligen en omfördelning av elkostnaderna ske så att jordbrukets utövare få bära en större eller mindre del. Som belysning av förhållandena kan nämnas att enbart inom Östergötland finnas 205 detaljdistributionsföretag. Av dessa äro 1 statligt, 6 k o m m u n a l a , 4 aktiebolag, 133 ekonomiska föreningar medan 21 tillhöra industrier, 33 enskilda personer och 7 speciella organisationer. Inom en så liten socken som Appuna finnas exempelvis 6 distributionsföretag varav 4 endast omfatta en gård och en två samt den återstående h a r 25 abonnenter. Grannsocknen Bjälbo tillhör däremot Svartådalens elkraft- och distributionsförening, som h a r s a m m a n l a g t 1 106 abonnenter registrerade ( l a n t a r b e t a r e h u s h å l l e n häri o r ä k n a d e ) .

När förhållandena i två socknar med likartade betingelser äro så olika och vid fortsatt jämförelse mellan andra områden samma differenser funnits, bör man icke hysa förhoppningar om möjligheten att genom ett mindre urval få någon högre grad av »representativitet». Denna kan alltså icke bestämmas över omvägen att representativitet i yttre betingelser och/eller produktion ger representativitet ur elsynpunkt. En viss ledning för bestämmande av lämpligt tillvägagångssätt torde dock i många fall kunna fås ur de ovan angivna tryckta betänkandena och ur de stencilerade noggrannare redogörelser som elkraftutredningen ävenledes utarbetat. Sammanfattningsvis må framhållas, att det rikhaltiga material, som insamlats och framlagts av elkraftutredningen, icke utan relativt tidsödande arbete kan omstuvas för att tillfredsställande fylla de detaljuppgifter som kunde krävas för jordbrukskalkylens omändring. Däremot äro utredningens resultat av

mycket stort intresse för prövning av våra beräkningsmetoders antaganden. 3. 1944 års jordbruksräkning. På framställning av elkraftutredningen företogs vid 1944 års jordbruksräkning insamling av uppgifter om jordbruksfastigheternas elektricitetsförhållanden. Statistiska centralbyrån anför därom bl. a. i sin redogörelse följande (jfr tabell 9). Av redovisade 419 273 jordbruksfastigheter hade 70-5 % tillgång till elektrisk kraft för belysning. I verkligbeten innebar detta, att omkring 7/io av fastigheterna voro elektrifierade. Vid 41-9% av redovisade fastigheter användes elektrisk kraft som drivkraft. Elektrisk kraft för matlagning och varmvattenberedning var icke vanlig på landsbygden. Av hela antalet redovisade bostadshushåll inom j o r d b r u k s fastigheter, 480 440, hade 78-8 % tillgång till elektrisk kraft. Dessa procenttal voro icke mycket avvikande från varandra inom jordbruksräkningens tre riksområden, södra och mellersta Sveriges slättbygder, skogs- och dalbygderna inom samma delar av landet samt norra Sverige. Mellan de olika hushållningssällskapens områden voro däremot variationerna avsevärda. Högsta elektrifieringsgraden, 83-4 % fastigheter med tillgång till elektrisk belysning, uppvisade Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps område. Lägsta procenttalet, 26-5 %, hade Gotlands län. Elektrifieringsgraden steg i stort sett med brukningsdelarnas storlek. Liksom beträffande förekomsten av vatten och avlopp voro dock procenttalen något lägre för de högsta storleksgrupperna än för de n ä r m a s t lägre. Det framhålles vidare, att uppgiftslämn a r n a sannolikt i många fall icke redovisat såsom särskilda maskiner sådana elektriska motorer, som voro inbyggda i andra anläggningar. Funnos på gården endast sådana fast monterade elektriska motorer, vilka icke redovisats såsom särskilda m a skiner, vore det möjligt, att man på frågeformuläret icke angivit, att elektrisk kraft användes för drivkraft. Det vore därför enligt centralbyrån åtminstone t ä n k b a r t , att uppgifterna om antalet fastigheter med tillgång till elektrisk drivkraft blivit något för låga.

4. 1945 års bostadsräkning. Som jämförelse till resultaten från 1944 års jordbruksräkning må nämnas

156 Tabell 9. Antal som jordbruksfastigheter redovisade fasligheter samt antal bostadshushåll inom dessa, med tillgång till elektrisk kraft, i procent av hela antalet som jordbruksfastigheter redovisade fastigheter, resp. bostadshushåll, inom olika storleksgrupper av brukningsdelar. (Enligt 1944 års jordbruksräkning tab. Aa.) Antal bostadshushåll inom dessa, med tillv a r m v a t t e n - gång till elektmatlagning beredning risk kraft

Antal fastigheter med tillgång till elektrisk kraft för Storleksgrupper (efter brukningsdelarnas åkerareal)

belysning

drivkraft

0/

Lägenheter m. m 0-26—1 h a 1— 2 » 2— 5 » 5 — 10 » 1 0 — 20 » 2 0 — 30 » 3 0 — 50 i 50—100 »

över 100 » Samtliga

47-8 56-2 63-5 66-5 74-4 78-4 80-8 82-6 81-2 73-9

7-2 10-2 18-4 33-8 49-6 59-9 68-8 74-3 75-2 67-8

4-4 3-2 3-6 3-7 4-4 6-9 10-8 14-5 18-1 19-5

0-4 0-2 0-3 0-3 0-4 1-0 2-9 7-9 22-0 33-5

56-4 62-0 67-8 71-6 811 86-9 91-0 92-6 93-1 91-3

70-5

41-9

5-4

1-5

78-8

följande uppgifter från bostadsräkningen angående förekomsten av elektriskt ljus inom hushållen i 100 representativt utvalda landskommuner. Enligt 1945 års bostadsräkning funnos å den egentliga landsbygden 1945 745 046 bostadslägenheter, varav 464 694 å jordbruksfastighet och 280 352 å annan fastighet. I den gamla beräkningsmetoden av elkostnaderna antogs antalet jordbrukshushåll vara 450 000 år 1938, alltså ett något lägre antal. Bostadslägenheterna å jordbruksfastighet voro inrymda i 413 062 bostadshus. Således fanns i allmänhet endast en lägenhet i varje bostadshus. Den exaktare fördelningen var följande för jordbruksfastigheterna. Antal bostadshus med 1 369 675

2 37 972

3-4 4 882

bostadslägenheter. 5 o. fl. 533

0'

Samtliga 413 062

Antal bostadslägenheter i hus med angivet antal bostadslägenheter. 1

3-4

5 o. fl.

Samtliga

369 675

75 944

15 999

3 076

464 694

I specialundersökningen av bostadsförhållandena inom 100 landskommuner lämnar bostadsräkningen bl. a. följande uppgifter om det procentuella antalet lägenheter med elektriskt ljus:

_. , , Område

Lagenheter °, , ,. med el. ljus 84-5 % 76-4 % 82-5 % 84-3 % 86-9 %

Mälarlandskapen Östra Götaland Skåne, Halland, Blekinge. Vänerlandskapen Dalarne och Norrland Samtliga

83-4 %

De i bostadsräkningen erhållna siffrorna för tillgången på elektriskt ljus för samtliga lägenheter inom 100 landskommuner ligga sålunda väsentligt högre än uppgifterna i 1944 års jordbruksräkning för enbart jordbruksfastigheter.

III. Bearbetningar av redan insamlat material. 1. Livsmedelskommissionens deklarationsunders ökningar. Redan vid utarbetandet av promemorian för den gamla beräkningsmetoden åren 1941—1942 övervägdes, huruvida icke livsmedelskommissionens deklarationsundersökningar efter särskild bearbetning skulle kunna ge lämpliga uppgifter för beräknandet av jordbrukets elektricitetskostnader. Tre skäl häremot förelågo dock och dessa voro av sådan vikt, att metoden icke tillämpades. Det första var, att deklarationsundersök-

157 Tabell 10. Jordbrukets

kontanta

utgifter för elström för drift inom olika storleksgrupper 1938 och 1940—1947, 1 000 kr.

Storleksgrupper, ha åker Är

1938 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947

10—20 20—30 30—50 50—100

2—5

5—10

1 816 2 132 2 377 2 668 2 974 3 283 3 517 3 900 4 292

2 803 3 296 3 648 4 165 4 585 5 092 5 543 5 943 6 332

3 442 3 928 4 361 4 912 5 423 5 775 6 326 6 829 7 342

1 872 2 196 2 401 2 663 2 941 3 054 3 303 3 525 3 738

2 026 2 347 2 460 2 709 3 086 3 277 3 454 3 691 3 946

1 870 2 178 2 352 2 588 2 784 2 931 3 073 3 170 3 322

över 100

åren

Beräknad kostSamtliga nad för gårdar Summa med minst med 0-26—2 ha 2 ha åker åker

2 322 2 364 2 746 3 214 3 453 3 748 3 632 3 690 3 914

16 151 18 441 20 345 22 919 25 246 27 160 28 848 30 748 32 886

599 702 784 879 980 1 168 1 252 1 388 1 527

16 750 19 143 21 129 2 3 798 26 226 28 3 2 8 30 100 32 136 34 413

U p p g ifterna äro h ä m t a d e från de a v livsmedelskommissionens s t a t i s t i s k a b y r å gjorda b e a r b e t i l i n g a r n i a v j o r d b r u k a r n a s s j ;ilvdekls i r a t i o n e r . D e t t o r d e o b s e r v e r a s , a t t b r u k n i n g s d e l a r oc h l ä g e r h e t e r m e d u n d e r 2 h a å k e r ej ingå i d e s s a u n d e r s ö k n i n g a r .

Tabell 11. Jordbrukets

kontanta

utgifter för elström för drift inom olika storleksgrupper 1938 och 1940—1947, kr/ha. Storleksgrupper,

\a åker

År

1938 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947

2—5

5—10

10—20

20—30

30—50

50—100

4-39 5-15 5-75 6-45 7-19 8-24 8-83 9-7 9 10-77

3-85 4-52 5-01 5-72 6-29 7-06 7-68 8-24 8-78

3-98 4-55 5-05 5-68 6-28 6-79 7-43 8-03 8-63

4-34 5-09 5-57 6-17 6-82 7-14 7-72 8-24 8-74

4-81 5-57 5-84 6-43 7-32 7-80 8-22 8-79 9-39

5-39 6-27 6-77 7-45 8-02 8-35 8-75 9-03 9-46

åren

Samtliga med minst ö v e r 100 2 ha åker 6-OG 6-17 7-16 8-39 9-01 9-45 9-16 9-30 9-87

4-50 5-14 5-67 6-38 7-03 7-62 8-09 8-62 9-22

U p p g i f t e r n a ä r o h ä m t a d e f r å n d e a v Ii vsmedelsk o m m i s s i o nens s t a t i s t i s k a b y rå g j o r d a b e a r b e t n i n g a r n a a v j o r c b r u k a r n a s s j ä l v d e k l a r a t i o n e r . D e t t o ni e observe:ras, a t t b r u k n i n g s d e l a r o c h l ä g e l h c t e r me d u n d e r 2 h a å k e r ej i n g å i d e s s a u n d e r s ö k n i n g a r .

ningarna icke ansågos giva tillräckligt aktuella uppgifter. Det andra att de täckte en alltför kort tidsperiod för att ge tillräckligt underlag åt prognoser. Det tredje skälet var, att deklarationsundersökningarna endast skulle kunna ge uppgift om vissa delar av kostnaderna, och att man för det dåvarande — alltså innan bl. a. elkraftutredningens och elinventeringens resultat förelågo — var osäker om avgränsningen av dessa kostnadselement, eftersom uppgifterna om kostnadsfördelningen i tiden vor o knapphändiga. Främst de i det föregående redovisade undersökningarna ha medfört sådana

ändringar, att invändningarna icke längre synas vara tillräckligt bärande. Givetvis har icke aktualiseringen kunnat ökas, men i övrigt har bl. a. följande ökat förfaringssättets lämplighet. 1. Genom det nya sättet för beräkning av byggnadskostnaderna har möjlighet uppstått att i byggnadskostnadsposten inräkna kostnader för gårdsnät och installation av driftlyse och motorer. Under elektricitetskostnaderna kvarstå i så fall endast kostnaderna för ortsnät och för själva elströmmen (jämte administration). 2. Genom elkraftsutredningens arbete har visats, att företagens taxor ge så-

158 Tabell 13. Jordbrukets kontanta utgifter för elström för drift inom de naturliga jordbruksområdena enligt särskild bearbetning av livsmedelskommissionens deklarationsundersökningar för 1938 och 1940—1947, 1 000 kr. Naturligt jordbruksområde

1947 Skåne-Hallands slättbygd Sydsvenska mellanbygden Öland och Gotland Östgötaslätten Vänerslätten Mälar- och Hjälmarbygden Sydsvenska h ö g l a n d e t . . . . Östsvenska d a l b y g d e n . . . . Västsvenska dalbygden. . . Södra Bergslagen Västsvenska dalsjöområdet Norra Bergslagen östra Dalarne-Gästrikland. Kustlandet i nedre Norrl. Kustlandet i övre Norrland Nordsvenska mellanbygden Jämtländska silurområdet Fjäll- och moränbygden . .

1 878 1 167 91 755 1 832 3 653 2 226 186 742 282 286 261 535 695 578 505 302 177

2 134 1 261 136 890 2 117 4 156 2 598 220 875 311 328 332 555 768 679 548 340 193

2 445 1 350 179 1 061 2 394 4 307 2 906 280 1 011 417 366 401 592 815 709 576 353 183

2 647 1 546 217 1 337 2 681 5 006 3 244 341 1 178 476 397 457 597 829 781 612 361 212

3 040 1 604 298 1 476 3 082 5 493 3 615 385 1 308 490 435 456 603 888 814 666 381 212

3 092 1 674 390 1 381 3 425 5 755 4 067 388 1 437 555 494 559 619 981 970 698 419 256

3 253 1 740 531 1 525 3 637 6 179 4 360 420 1 523 573 516 491 661 1 009 1 000 732 412 286

3 374 1 791 634 1 616 3 888 6 716 4 682 435 1 550 623 559 503 683 1 073 1 088 763 456 314

3 420 1 955 700 1 693 4 053 7 253 5 029 509 1 689 721 573 579 762 1 148 1 216 792 457 337

dana inkomster att dessa ge täckning åt deras kostnader för ortsnät och elström. Detta innebär, att de årliga kontanta betalningar jordbrukarna göra till föreningarna bli ungefär desamma som jordbrukets kostnader för ortsnät och elström. 3. Genom att deklarationsundersökningar nu föreligga för en relativt lång tidsperiod är materialet lämpligare för prognosers uppställande bl. a. därför att man numera kan få bättre begrepp om slumpmässiga årsvariationers storlek. 4. Genom en i fortsättningen redovisad specialundersökning för ett mindre område har vissheten om materialets användbarhet för prognoser ökats. Vid publicerandet av resultaten av deklarationsundersökningarna har livsmedelskommissionen låtit elektricitetskostnaderna ingå bland diverse driftskostnader. Inga uppgifter om elkostnadernas storlek kunde därför fås utan särskild bearbetning av deklarationsmaterialet. Med hänsyn bl. a. till de i punkterna 1—4 angivna förhållandena har det emellertid nu befunnits lämpligt med en sådan bearbetning av livsmedelskommissionens deklarationsun-

dersökningar. Efter hänvändelse till byråchefen Otto Zetterberg har denne utfört sådan bearbetning samt jämväl beräkningar som därutöver synts önskvärda för att materialet skulle framträda i lämpliga former. De av Zetterberg överlämnade resultaten återgivas i tabellerna 10—11. I dessa tabeller ha införts vissa kompletteringar som Zetterberg översänt. Sålunda har en beräkning gjorts av de kontanta utgifterna för elektrisk ström för gårdar med 0-20 —2 ha åker. Härvid har antagits, att dessa kostnader per hektar räknat äro lika stora som för gårdar med 2—5 ha. Enligt dessa undersökningar uppgingo de kontanta utgifterna för elektrisk ström till jordbruksdriften till följande belopp under de olika kalenderåren. 1938 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947

16-8 milj. kr. 19-1 » » 21-1 » »> 23-8 » » 26-2 » »> 28-3 » »> 30-1 » » 32-1 »> » 34-4 » »>

Sedermera har på begäran av de sakkunniga även uppgifter om förbruk-

159 Tabell 14. Jordbrukets kontanta utgifter för elström för drift inom de naturliga jordbruksområdena enligt särskild bearbetning av livsmedelskommissionens deklarationsundersökningar för 1938 och 1940—1947, (1938 = 100). N a t u r l i g t jordbruksområde

1947 Skåne-Hallands slättbygd. Sydsvenska mellanbygden Öland och G o t l a n d östgötaslätten Vänerslätten M ä l a r - och H j ä l m a r b y g d e n Sydsvenska h ö g l a n d e t . . . . östsvenska d a l b y g d e n . . . . Västsvenska dalbygden. . . Södra Bergslagen Västsvenska dalsjöområdet Norra Bergslagen östra Dalarne-Gästrikland. Kustlandet i nedre Norrl. Kustlandet i övre Norrland Nordsvenska mellanbygden Jämtländska silurområdet Fjäll- och m o r ä n b y g d e n . .

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

114 108 149 118 116 114 117 118 118 110 115 128 104 111 117 108 113 109

130 116 197 140 131 118 131 151 136 148 128 154 111 117 123 114 117 103

141 133 239 177 146 137 146 183 159 169 139 175 112 119 135 121 120 120

162 137 327 195 168 150 162 207 176 174 152 175 113 128 141 132 126 120

165 144 428 183 187 158 183 209 194 196 173 215 116 141 168 138 139 145

173 149 582 202 199 169 196 226 205 203 181 188 123 145 173 145 136 162

180 154 695 214 212 184 210 234 209 221 196 193 128 154 188 151 151 178

182 168 767 224 221 199 226 274 228 255 201 222 142 165 210 157 151 191

ningen inom olika jordbruksområden och gårdsstorlekar överlämnats av Zetterberg (tabellerna 12—13 1 ). Reräkningar ha gjorts av den procentuella fördelningen av jordbrukets elkraftskostnader mellan olika gårdsstorlekar och trakter. Vidare ha indexserier konstruerats för kostnadsutvecklingen inom olika brukningsstorlekar och jordbruksområden (tabellerna 14—15). Genom sistnämnda uppgifter fås en bättre bild av utvecklingsförloppet (för prognosändamål) och slumpvariationerna än genom primärdata. Av olika skäl har det övervägts, att en bearbetning av uppgifterna om de sammanlagda drifts- och hushållsutgifterna enligt deklarationsmaterialet skulle ske, men någon sådan bearbetning har ännu icke kommit till stånd. Några företagna stickprovsjämförelser mellan uppgifter i svartådalsmaterialet — det nedan redovisade prognosmaterialet — och deklarationsmaterialet gåvo icke anledning till tvivel om att hushållsförbruk1 Tabell 12 har ej tryckts men finnes tillgänglig på livsmedelskommissionens utredningsbyrå. Värdetal för år 1938 från nämnda tabell ha dock insatts i den här publicerade tabell 15.

ningen i det sistnämnda åförts tillbörliga kostnader.

materialet

2. Räkenskapsresultat från svenska jordbruk. Det har ifrågasatts, om icke kostnaderna för jordbrukets kontanta utgifter för elektricitet skulle kunna erhållas ur de räkenskapsresultat från svenska jordbruk, som årligen publiceras av lantbruksstyrelsen. I publikationerna återfinnas bland kostnadsposterna även en för kraft, lyse och bränsle. För att utröna möjligheterna att åstadkomma en bortrensning av här ovidkommande kostnadsdelar har sammanträde hållits inför direktör Stensgård med chefen för lantbruksförbundets driftsbyrå agronom Filip Ericsson. Härvid diskuterades de problem, som skulle uppstå vid en sådan beräkningsmetod, och det lämpligaste sättet för lösandet därav. Sammanfattningsvis torde kunna sägas att denna metod är framkomlig trots erforderliga approximationer, önskvärt vore dock med kompletterande uppgifter. Sedermera har direktör Stensgård framlagt resultaten av en bearbetning

160 Tabell

15.

Jordbrukets kontanta utgifter för elström för drift inom olika naturliga områden och storleksgrupper. Vårdetal för 1938, indexlal för 1940—1947.

(Siffror,

jordbruks-

s o m g r u n d a sig p å m i n d r e ä n 5 u p p g i f t e r , h a s a t t s m e d m e d i e v a l stil.)

Naturligt jordbruksområde, storleksgrupp

Skåne-Hallands 2— 5 h a 5—10 » 1 0 — 20 » 2 0 — 30 • 3 0 — 50 » 50—100 » ö v e r 100 »

1938, 1 000 kr

I

n

(1938 = 100)

d

46 129 358 318 420 269 338

122-3 128-8 115-0 123-3 106-9 110-7 106-8

183-2 145-4 125-0 144-5 121-1 117-2 130-8

166-4 149-2 139-3 146-6 124-9 124-6 163-8

224-9 190-6 156-9 166-9 144-6 145-0 177-8

236-3 206-4 164-0 173-2 140-7 132-0 187-2

257-5 238-8 179-1 181-9 144-1 146-2 179-9

279 253 188 189 152. 153' 174'

280-2 250-4 187-3 187-9 157-2 137-3 198-2

130 2

140 9

161 9

179 7

182 1

37 130 248 180 201 118 253 1 167

120-2 127-8 117-6 109-6 101-7 115-4 87-4

186-9 141-2 136-4 116-6 114-0 128-6 144-1

174-3 155-3 146-0 128-9 126 140-7 128-2

130-5 163 159-0 135-0 139-4 140-5 130-6

174-9 160-6 174 144-2 146-7 144-8 122

191-2 165-4 193-1 142-3 149-2 158-3 II2-4

208-1 186-8 210-8 156-1 165-0 184-6 III-6

108 1

143-8 135-4 126-0 117-3 108-4 119-1 94-5 115 7

149 1

22 15 6

142-1 125-2 161-4 185-1 146-6 134-0 91-4

164-9 191-5 206-7 251-7 232-8 120-9 I2I-3

195-1 236-5 241-9 291-9 297-4 149-8 I5I-3

200-6 421-0 327-1 437-7 412-4 151-6 232-3

237-9 594-5 539-1 527-0 452-0 253-3 248-6

328-1 522-6 734-9 917-1 1 206-4 1 344-8 655-0 814-1 973-4 828-4 999-3 1 024-5 600-1 667-3 680-6 327-3 367-0 394-5 279-2 215-0 264-8

149 0

196-6

238-6

327-3

427 7

581 8

767-0

27 101 123 167 173 156

179-8 115-8 95-2 121-1 110-1 127-6 124-7

121-1 94-9 112-5 134-2 127-2 152-1 173-2

169-8 169-1 157-6 177-8 154-1 191-6 198-8

246-9 201-7 181-8 188-3 184-6 202-2 209-9

160-3 144-9 124-2 154-1 178-1 214-8 220-6

332-1 213-6 186-9 185-7 192-0 212-0 215-6

454-6 158-3 190-4 172-5 228-9 228-4 227-7

484-4 265-5 232-8 173-0 229-1 245-0 210-7

176-9

195 3

201 9

214-0

224 2

slättbygd

, Samtliga

Sydsvenska mellanbygden 2— 5 ha 5—10 » 1 0 — 20 » 2 0 — 30 » 3 0 — 50 » 50—100 i ö v e r 100 » Samtliga Öland och Gotland 2— 5 ha 5—10 » 1 0 — 20 » 2 0 — 30 » 3 0 — 50 » 5 0 — 1 0 0 »> ö v e r 100 » Samtliga Östgötaslätten 2— 5 ha. 10 1 0 — 20 2 0 — 30 3 0 — 50 50 100 ö v e r 100 Samtliga

17 Anm. D e t b ö r o b s e r v e r a s , a t t t a b e l l 15 (i l i k h e t m e d t a b e l l e r n a 10—14) u p p r ä t t a t s p å grundval av livsmedelskommissionens deklarationsundersökning. Denna undersökning o m f a t t a r f. n. ca 10 000 a v ä g a r e n s j ä l v b r u k a d e g å r d a r . ( A n t a l e t u n d e r s ö k t a g ä r d a r h a r n å g o t s j u n k i t s e d a n d e f ö r s t a u n d e r s ö k n i n g s å r e n . ) Siffrorna för o l i k a j o r d b r u k s o m r å d e n o c h s t o r l e k s g r u p p e r h a s å l u n d a e r h å l l i t s g e n o m u p p r ä k n i n g . D e t ligger i s a k e n s n a t u r , a t t de u p p r ä k n a d e t a l e n bli o s ä k r a r e , o m m a n g e n o m f ö r en l å n g t g å e n d e s p e c i f i k a t i o n p å o m r å d e n och s t o r l e k s g r u p p e r . De i o v a n s t å e n d e t a b e l l a n f ö r d a t a l e n för o l i k a s t o r l e k s g r u p p e r i n o m d e s k i l d a o m r å d e n a ä r o d ä r f ö r i v i s s a fall o m g i v n a m e d f ö r h å l l a n d e v i s stora o s ä k e r h e t s m a r g i n a l e r och b ö r a därför b e d ö m a s m e d försiktighet.

161 Tabell 15

(forts.).

N a t u r l i g t jordbruksområde, storleksgrupp

Vänerslätten 2— 5 h a . 5— 10 > . 10— 20 » . 20— 30 »> . 30— 50 i . 50—100 » . över 100 > .

1938, 1000 k r

I

n

d

e

x

1940 | 1941 | 1942 | 1943

80 116-0 226 120-6 540 1141 289 119-2 262 120-4 198 113-9 237 105-6

(1938 = 100) 1944

1945 | 1946

119-3 138-8 130-8 130 127 138-3 125-2

162-2 165-1 149-7 143-2 133-4 137-8 140-8

208-8 192-4 163-4 159-5 164 157-6 166-6

235 218-3 191 174-5 171-1 167-8 179-1

283-1 234-6 202-9 187 176-4 175 182-5

344-7 252-1 216-8 202-8 182-4 176-2 193-6

355-7 269-4 227-2 215-9 183-5 182-6 196-9

Samtliga

130 7

146-4

212-3

221 2

Mälar- och Hjälmarbvgden 2— 5 ha " 5— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

58 186 626 475 580 731 997

124-4 125-6 115-9 114-8 127 116-0 99-8

151-8 131-5 127-9 120-9 121-4 119-9 102-2

261-6 175-2 151-9 138-5 139-3 131-3 115-

286-9 192-7 167-2 155-0 146-6 145-2 127-7

284-7 181-4 171-0 163-5 170-1 150-4 132-2

290-6 229-2 190-8 171-2 176-8 164-1 135-5

385-6 252-0 203-9 194-6 193-7 167-6 147-8

415-6 250-6 224212-9 213-3 180-5 157-7

3 653 113

137-0

169 1

118-9 117-3 116-5 117-3 118-7 117-3 95-3

132135-4 127-0 123-9 120-9 116-8 157-8

154-2 152-5 135-9 139-5 134-7 125-0 178-5

169-4 171-6 153-7 159-4 151-8 142-6 165-5

190-9 195-3 169-2 167-0 147-6 140-1 294-6

204-3 215-8 181-0 181-4 163-4 151-2 250-1

228-7 234-0 199-2 191-6 168-0 152-4 204-5

258-3 249-4 213-4 208-9 172-1 156-9 192-6

2 226 116 7

130 6

145 7

182 7

225 9

11 14 15 27 23 42 54 186

121 133-3 207-8 119-5 116-1 102-0

178-6 188-3 345-4 157-4 96-6 137-7

199-4 234-0 395-4 176-9 122-5 196-0

265-1 197-3 506-7 157-5 216-0 239-4

240-6 261-9 488-9 155-7 242-4 192-2

247-1 276-3 661-4 209-3 254-3 205-3

256-9 385-3 711-6 208-3 371-9 176-2

IOO-O

109-9

125-4

106-8

132-8

150 7

206 9

208 7

221-7 391-5 538-7 162-8 231-5 198-1 144-4 225 5

106 223 228 67 46

124-8 123-6 114-2 111-2 102-1

170-3 150-7 125-4 116-9 1101

201-2 185-3 149-4 123-0 113-3

234-3 192-5 166-2 135-0 148-0

2500 219-3 172-4 145-7 157-7

5i 21

IIO-7

Samtliga Sydsvenska höglandet 2— 5 ha 5 — 1 0 ») 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga Östsvenska dalbygden 2— 5 ha 5 — 1 0 »> 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga Västsvenska dalbygden 2— 5 ha 5 — 1 0 »> 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga Södra Bergslagen 2— 5 ha 5—10 » 10— 20 » 20— 30 »> 30— 50 »> 50—100 »> över 100 > Samtliga 11—917293

43 682 567 174 172 115 83

138-3 1180

107-8 I2I-6

IOO-I 123-6

117-0 161-8

141-5 232-9

158 9

253-2 244-2 189-0 144-1 160-8 I34- 0 196-6 2054

9 95 14 225 41 117 29 123 43 113 46 119-2

510-1 336-5 163-1 169-9 120-1 110-1

368-7 591-1 247-9 213-7 128-6 152-6 83-4 173-6

475-9 707-5 242-7 192-1 137-9 172-6

432-3 746-0 287-4 177-1 140-5 172-0

ioo

82-9

103-8

319-4 546-8 205-2 197-6 125-3 172-7 94-5

110 1

147 7

168 7

123-0

189-2

274-3 247-3 196-4 139-6 150-2

329-3 269-0 206-1 138-4 150-7

I2I-8

123-0

174-8 224-9 209 1 227-9 653-2 776-2 323-2 166-0 150-2 182-4

116-3

II8-2

122-8

196-5

220-7

602-2 889-7 373-3 187-7 231-6 208-5 135255-2

162 Tabell 15 (forts.). Naturligt jordbruksområde, 1938, storleksgrupp 1 000 kr

I

n

d

e

x

(1938 = 1 0 0

194-2 212-3 182-4 141-6

212-0 206-2 187-4 157-7 84-9

Västsvenska dalsjöområdet 2— 5 ha 5 — 1 0 »> 10— 20 » 20— 30 » 30— 50 » 50—100 » över 100 »

81 97 64 15 8

114-6 114-6 109-0 101-5 117-9

127-5 120-1 133-1 87-0 89-6

134-3 149-3 130-5 102-8 112-2

144-2 166-1 145-2 116-0 48-7

179-2 182-2 144-2 116-1 90-7

187-7 190-2 161-3 136-9 104-6

IO II

171-1 119-9

228-2 169-8

170-1 176-7

235-4 185-9

293-5 243-3

259-2 205-3

80-5 324-0 182-5

298-1 205-0

Samtliga

128 1

180 8

195 7

200 7

39 52 62 27 28

111-7 119-5 122-8 105-4 97-1

132-4 132-2 125-2 133-4 92-8

124-4 152-8 134-4 151-5 112-5

162-1 170-8 156-1 130-2 104-7

149-0 190-0 165-3 153-5 151-5

165-4 214-1 198-6 181-3 156-2

197-3 223-0 231-9 217-7 173-0

298-8 119-9

306-0 246-9

490-4 245-9

170-1 198-2 174-7 161-7 150-8 336-5

127 5

1538 Norra Bergslagen 2— 5 ha 5—10 » 10— 20 »> 20— 30 » 30— 50 » 50—100 »> över 100 » . . . .

59-4

510-2

358-9 2146

192-8

288-7 171-4

381-8 192-5

377-3 175 1

188-3

222 1

Samtliga

35 261

östra Dalarne-Gästrikland 2— 5 ha 5—10 »> 10—20 » 20—30 »> över 30 »

59 133 166 63 114

110-8 101-8 107-0 111-8 93-4

116-1 101-9 112-2 96-8 123-6

112-7 112-5 122-1 120-5 89-4

142-0 111-9 123-6 94-4 93-2

139-5 115-4 123-9 103-5 98-4

160-0 120-2 127-4 125-5 101-6

153-0 131-1 137-7 129-5 94-4

149-7 157-7 157-4 139-2 100-5

Samtliga

110 7

111 5

142 4

113-8 112-2 104-6 110-3

117-7 116-8 117-9 116-7

123-5 120-4 115-2 106-0

135-6 125-7 121-4 127-8

157-7 142-1 129-7 122-4

161-2 144-3 139-0 121-2

170-6 158-0 146-1 113-6

188-5 161-1 159-8 129-9

Samtliga

168 268 182 43 34 695

Kustlandet i övre Norrland 2— 5 ha 5—10 10—20 20—30 över 30 Samtliga

219 260 85 8 6 578

Kustlandet! nedre Norrland 2— 5 ha 5—10 ») 10—20 » 20—30 »> över 30 »

Nordsvenska mellanbygden 2— 5 ha 5—10 » 10—20 » 20—30 » över 30 » Samtliga Jämtländska 2— 5 ha 5—10 » 10—20 » 20—30 » över30 »

249 195 44 6

II2-7

115-2

126-9

137-9

135-6

136-2

139-2

I54-I

127 7

141 1

145 2

154-3

122-0 116-2 111-9 93-9

122-7 123-6 122-8 93- 6

133-7 136-3 131-5

140-4 142-5 130-3

161-0 171-3 170-2

173-8 173-7 164-6

185-5 194-1 175-1

211-3 211-9 200-8

II2-7

115-2

179-3 126-9

198-0 I37'9

219-9 156-2

220-9 156-9

225-6 160-3

249-9 177-5

122 6

167 8

188 2

210 2

113-6 102-2 109-3

119-3 107-8 113-0 97-4

123-2 113-7 137-8

135-3 126-4 138-2

159-9 129-6 139-9

167-7 134-5 138-8

170-9 143-6 140-6

115-2

136-2 126-9

109-7 137-9

147-9 133-1 119-6 84-7 Ii6-i

ioo-i II6-6

144-8 119-1

161-2 I3I-9

II

82-3 II2-7

121 0

131 9

144 8

151 0

156 7

84 116 88 10

115-1 114-2 105-8 133-6

121-6 121-2 103-9 137-3

125-8 119-1 109-5 155-2

139-0 123-1 114-3 149-4

163-1 142-2 107-5 165-3

154-5 134-8 118-1 162-7

164-4 153-7 133-6 168-0

166-3 166-9 114-5 168-5

silurområdet

Samtliga

4 II2-7

115-2

126-9

137-9

137-6

138-2

141-2

156-4

138 7

151 2

151-4

163 Tabell 15

(forts.).

Naturligt jordbruksområde, 1938, 1000 kr storleksgrupp 1940

n

d e s

1947 Fjäll- och moränbygden 2— 5 ha 5—10 i över 10 •

122 46 9

109-0 110-2 104-6

101-6 113-1 78-8

119-4 126-3 91-9

115-9 135-5 92-3

141-4 163-2 96-1

148-2 201-6 140-5

164-4 217-3 155-2

196-4 189-0 II8-8

Samtliga

109 1

119 9

144 9

161 7

177 7

190 8

1 816 2 803 3 442 1 872 2 026 1 870 2 322

117-4 117-6 114-1 117-3 115-8 116-5 101-8

130-9 130-2 126-7 128-3 121-4 125-8 118-2

146-9 148-6 142-7 142-3 133-7 138-4 138-4

163-7 163-6 157-6 157-1 152-3 148-9 148-7

180-8 181-7 167-8 163-2 161-7 156-8 161-4

193-7 197-7 183-8 176-5 170-5 164-3 156-4

214-8 212-0 198-4 188-4 182-2 169-5 158-9

236-4 225-9 213-3 199-8 194-7 177-6 168-6

16 151

126 0

141 9

156-3

168 2

178 6

190 4

203-6

Hela riket 2— 5 ha 5—10 » 10— 20 )> 20— 30 » 30— 50 » 50—100 » över 100 » Samtliga

I

(1938 = 100 1

av uppgifterna i nämnda räkenskapsresultat. Dessa äro av stort intresse som jämförelsematerial till de resultat, som erhållits genom bearbetning av livsmedelskommissionens deklarationsmaterial. I tabell 16 ha vissa totalsummor återgivits för åren 1939/40—1946/47 och i tabell 17 kostnader för olika brukningsstorlekar 1939/40 och 1946/47.

överförande till byggnadskostnadsposten av vissa kostnadselement (gårdsinstallationer), 2. användande av uppgifter ur livsmedelskommissionens deklarationsmaterial med eller utan överförande till byggnadskostnadsposten av vissa kostnadselement (gårdsinstallationer).

Tabell 16. Uppräknade värden för kraft, lyse och bränsle enligt en bearbetning av Stensgård av Räkenskapsresullat från svenska jordbruk.

Det har vidare framkommit, att nuvarande beräkningar av byggnadskostnadsposten icke torde täcka samtliga kostnader för gårdsnät och installation. Den föreslagna gränsdragningen vore dock uppenbarligen den lämpligaste, om överföring av några kostnader skulle ske. Dessutom har det framhållits, att deklarationsmaterielet ger relativt gamla uppgifter, varigenom aktualisering och prognosuppställande försvåras. Skäl ha således synts föreligga för en undersökning av möjligheterna att erhålla (1) fullständigare uppgifter och (2) aktuellare och ur prognossynpunkt lämpligare uppgifter. Vad beträffar frågan om fullständigare uppgifter — vilken sannolikt framdeles kommer att hänföras till byggnadskostnadspostens metodproblem — har det av kostnadsskäl icke varit möjligt eller rimligt att utföra någon mera fullständig undersökning. Nedan skall dock redogöras för några av de syn-

År 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47

Kr 22 068 304 24 311 271 26 204 445 28 624 621 32 608 199 36 291 514 36 349 769 38 163 638

IV. Särskilda undersökningar för lösande av föreliggande uppgift. Föregående avsnitt ha redan antytt två sätt för utförandet av de fortsatta beräkningarna av jordbrukets elektricitetskostnader, nämligen 1. bibehållande av den gamla metoden (med av senare undersökningar betingade korrigeringar) med eller utan

164 Tabell 17. Jordbruksdriftens kostnader för kraft, lyse och bränsle åren 1939/40 och 1946/47 enligt Räkenskapsresultat från svenska fordbruk, kr/ha. Räkenskapsår och naturligt j ordbruksområde

Storleks grupper, ha åker 50—100 över 100

2—5

5—10

10—20

20—30

30—50

8 6 5 5 5

5 5 5 5 5

6 6 4 5 4

8 5 5 5 1

8 4 6 4

10 10 8 10 8

10 7 9 9 7

12 6 10 7 5

9 6 8 9

1939/40 Ssl Smb Msl Msk N

3 |

1946/47 Ssl Smb Msl Msk |N

12 15 10

punkter, som torde kunna läggas på en sådan. Som stöd för aktualisering och prognostisering har däremot en utredning slutförts och vad som återstår är u p p r e p a n d e därav för andra trakter och detaljkommentarer. 1. Om möjligheterna att genom vissa stickprovsundersökningar framskaffa bättre uppgifter rörande vissa kostnadselement. Karakteristiskt för den gamla beräkningsmetoden är såsom redan framhållits att den är konstruerad såsom en schematisk beräkning. Det är emellertid önskvärt, att man kunde undersöka de verkliga kostnaderna för jordbrukarna åtminstone inom smärre områden. Så synes också vara möjligt åtminstone beträffande vissa distributionsföreningars områden (exempelvis Svartådalens elkraftoch distributionsförenings område i Östergötland), där föreningarnas elektriska montörer i regel utföra reparations- och installationsarbetet och mestadels även leverera materialet. Vad beträffar återstående kostnader — förbrukningsvaror som lampor och p r o p p a r äro icke fullständigt redovisade och icke heller elmotorerna — torde uppgifter kunna er-

8 |

—

hållas dels ur jordbrukares kassaböcker, dels genom direkt hänvändelse till vissa försäljningsorgan etc. För att undersöka metodens framkomlighet har jag gjort utdrag ur kassaböcker och granskat verifikationer för en gård. Detta stickprov visar tydligt, att en elektrisk anläggning icke rimligen i sin helhet bör dateras till 1920-talets början även om »elektrifieringen» skedde då. I detta fall skedde den ursprungliga installationen 1920—1921, men genom omfattande nybyggnader i mitten av tjugotalet uppstodo även då betydande kostnader. Man byggde emellertid icke ens då för elektrisk matlagning, varför trefasledningar exempelvis ej indrogos i arbetarebostader. Detta har i det aktuella fallet skett först under fyrtiotalet. Under årens lopp har vidare elektriciteten fått ökad användning inom själva jordbruksdriften. Med relativt jämna mellanrum ha nya elmotorer anskaffats och detta har medfört åtskilliga installationskostnader, vilka i icke ringa utsträckning varit förlagda till dyrtider —• i själva verket torde dyrtidernas arbetskraftsbrist pressa fram ökad elektrifiering i långt högre grad än ökad lönsamhet av sådan elektrifiering. Likaledes ha kostnaderna för elektriska lampor och proppar varit överraskande stora. Vad kraftförbrukningen beträffar synas variationerna vara ganska stora år från år, beroende bl. a. på innetröskningens omfattning. Det har synts meningslöst att här angiva några siffror rörande någon enda

165 gårds kostnadsnivå och kostnadsvariationer. Jag har därför nöjt mig med några kommentarer rörande betydelsefullare avvikelser från den bild nu tilllämpad beräkningsmetod ger av jordbrukets elkraftkostnader. Dessa avvikelser kunna i korthet karakteriseras sålunda. En undersökning av de faktiska kostnaderna för gårdar i mindre sammanhängande jordbruksdistrikt torde komma att visa att fluktuationerna i kraftförbrukningen varit avsevärda. Av särskilt stor betydelse torde bli möjligheten till bättre uppfattning om kraftförbrukningens ungefärliga storlek eftersom denna kvantitet multiplicerad med kraftpriset (vilket ävenledes bör granskas) varit viktig anledning till variationer i årskostnader för jordbrukets elkostnader i hittillsvarande kalkyler från LK-delegationen. Genom här antydd metod skulle erhållas säkrare uppgifter icke blott rör a n d e variationer i kostnader år från år utan även rörande kostnadernas »basläge». Att mera exakt utforma en undersökningsplan enligt småytemetoden låter sig knappast göra förrän ekonomiska möjligheter åstadkommits för studium av lämpliga distributionsföreningars bokföring. Det synes dock sannolikt, att goda möjligheter föreligga att även denna väg åstadkomma säkrare beräkningar av elkraftkostnaderna. Genom alt komplettera de uppgifter, som inhämtas från den föreslagna undersökningen, med en del redan föreliggande uppgifter från annat håll, torde man kunna erhålla en tillfredsställande beräkning av jordbrukets kostnader för elkraft.

2. Svartådalsundersökningen. Den andra gruppen särskilda undersökningar avser att ge aktuella och ur prognossynpunkt av andra skäl önskvärda uppgifter —• exempelvis om utvecklingen inom redan färdigelektrifie-

rade områden. Sådana uppgifter kunna icke fås ur deklarationsmaterialet och icke heller ur materialet för den gamla metoden. För mötande av sådana önskemål har jag färdigställt en undersökning för ett område i Östergötland (svartådalsundersökningen) samt övervägt liknande undersökningar för andra delar av Sverige. Innan jag redogör härför skall något nämnas om vilka principiella överväganden som förorsakade undersökningarnas utformning. Möjligheterna att företaga en aktualisering. Det förutsattes här, att den av de sakkunniga numera tillämpade metoden att använda dcklarationsundersökningarna för den tid varom dessa lämna uppgifter (d. v. s. till och med det näst senast förflutna kalenderåret) även i fortsättningen användes. En aktualisering av dessa uppgifter innebär i så fall att man framskriver dem för det senast förflutna kalenderåret och för den gångna delen av innevarande kalenderår. I januari 1950 kan man exempelvis fastställa de faktiska kostnaderna för hela 1949, men icke mera. Detta kan ske efter olika metoder och dessa kunna här indelas i tre typer: a) inhämtande av nya uppgifter för de i deklarationsundersökningarna ingående gårdarna eller för en slumpvis utlottad del därav, b) inhämtande av aktuella uppgifter ur annat material och c) extrapolation av deklarationsmaterialet. Dessa tre möjligheter ha varit föremål för övervägande. Vad först beträffar tillvägagångssättet för uppgifternas insamlande föreligga uppenbarligen möjligheter att relativt billigt nå resultat genom samtliga tre typmetoder. Enär det under sådana förhållanden icke torde tillkomma mig alt här utelämna någon av dessa möjligheter må följande summariska karakteristik lämnas. a) Aktualisering av deklarationsmaterialet eller del därav kan ske antingen 1) genom kopiering o. d. vid deklara-

166 tionens avfattande av uppgiften om elkostnad eller 2) genom att låta ombud verkställa avskrifter av lämnade blanketter i denna del eller 3) genom snabbstatistik t. ex. en intervjuundersökning eller 4) genom hänvändelse till de olika distributionsföretagen. Av dessa möjligheter innebära 1, 2 och 4 att uppgifterna bli tillgängliga sent; tidigast i början av mars följande år. Icke utan mycket vägande skäl bör detta förfaringssätt kunna ifrågakomma, eftersom uppgifterna äro av relativt underordnad betydelse för jordbrukskalkylen i dess helhet. I fråga om 3) må anföras, att intervjuundersökningar enbart för bestämmande av elkostnader icke äro realiserbara. I vad mån behov — såvitt gäller jordbrukskalkylen — föreligger för intervjuundersökning rörande andra delar av jordbruksdriften kan jag icke yttra mig om. b) Insamlande av särskilda uppgifter avsedda för aktualiseringens utförande torde kunna ske genom begäran om uppgifter om kostnader inom ett smärre antal distributionsområden med i huvudsak konsumtion för jordbruksändamål. Man kan tänka sig uppgifter från Mälardalen, Svartådalen och Sydsvenska kraft. Det är emellertid mycket svårt att få en tillräckligt effektiv avgränsning —- i synnerhet från den övriga befolkningens konsumtion och industriell användning -— för att i sådana områden konstaterade variationer skola kunna uppdelas på jordbruksdrift och annat ändamål och därvid erhålla en sådan säkerhet att bättre resultat därigenom kunna antagas ha uppnåtts än man fått genom en extrapolation av deklarationsmaterialet. Ett annat tillvägagångssätt är att företaga stickprovsundersökningar av samma slag som den s. k. svartådalsundersökningen. c) Den tredje möjligheten, nämligen att extrapolera deklarationsmaterialets uppgifter, öppnar ingen väg för studium av orsakerna till ändringar i elkraftkostnad och elkraftförbrukning. Sådant stu-

dium är önskvärt då man under nuvarande tekniska omvälvningsprocess icke gärna utan vidare kan acceptera ett antagande om samma förändringshastighet o. d. Saken låg så till att man knappast genom resonemang kunde ge tillräckligt stöd för ett sådant beräkningssätt. Man behövde först ha närmare uppgifter om vilken roll skördetröskorna etc. kunde tänkas spela för kraftförbrukningen. Jag har sökt åstadkomma detta genom nedan redovisade svartådalsundersökning. Om denna gjordes årlig skulle den medföra en aktualiseringsmöjlighet även enligt punkt b ) . Krav på prognosmetoden. Olika möjligheter att framskaffa ett material, som uppfyller vissa allmängiltiga krav på en lämplig prognosmetod ha prövats, bl. a. a) att infordra uppgifter om förbrukningen i vissa distrikt, b) att hämta material från vattenfallsstyrelsen och c) att använda den tidigare vid jordbrukskalkylen tillämpade beräkningsmetoden enbart för prognos och aktualisering. Det stod snart klart att material lämpligen borde insamlas från något eller några smärre områden och det har också lyckats mig att få ett sådant material från samtliga gårdar (230) i ett antal angränsande socknar i Östergötland. Exempelvis ha därigenom följande krav på prognosmetoden kunnat uppfyllas. 1. Uppgifternas aktualitet; i första hälften av januari är distributionsföretaget i stånd att överlämna individuella uppgifter om föregående års förbrukning och kostnader för samtliga 230 gårdar inom ett antal angränsande socknar. 2. I materialet för 1947 och 1948 har verkan av utetröskning, skördetröskors användning o. s. v. givits en fullt tillfredsställande redovisning. Man kan följa de olika gårdarnas produktion och deras förändringar av elkraftförbrukning. Man kan genom enkla kompletteringar göra tillfredsställande uppskattning om åtgång för elspisar o. s. v. om man så vill.

167 3. Eftersom en analys av materialet pekar på olika utvecklingstendenser för olika storlekar och brukningsformer av jordbruken och på orsakerna härtill är det också möjligt att verkställa ur dessa synpunkter acceptabla prognoser. 4. Materialet omfattar vissa angivna socknar och inom undersökningsområdet kunna samtliga gårdar medtagas. Man kan alltså få veta exakt vad man skall diskutera. Man kan således pröva vilken roll varje enskild faktor har spelat inom området, vilket icke kan prövas för stickprov utspridda inom ett större område. 5. Området elektrifierades för 30 å 40 år sedan; det visar således utvecklingen i ett s. k. »färdigelektrifierat» område. Materialets insamling och bearbetning. Efter överläggningar med ingenjör Thorén vid Svartådalens Elektriska Kraft- och Distributionsförening u. p . a. sammanställdes kostnadsfritt för staten av föreningen vissa individuella uppgifter om areal odlad jord i hektar, antal tariffenheter (CB och normal) samt elförbrukning och elkostnad under åren 1947 och 1948. Av överlämnade listor framgingo även transformatornummer och -beteckning, förbrukarnas nummer (varvid nummer under 100 anger att förbrukaren är delägare i företaget, vilket bl. a. ger uppgift för den ursprungliga installationens ålder) samt fullständigt fastighetsnamn och i mån av behov ävenledes förbrukarens namn. I en anmärkningskolumn anges särskilda förhållanden såsom förekomst av maskinstation, rävfarm, sambruk, utarrendering, obebodda stugor samt taxeomläggningar. De i undersökningen helt eller delvis medtagna socknarna Bjälbo, Järstad, Allhelgona, Vallerstad, Varv och Styra utgöra såsom framgår av vidstående karta ett område där såväl slättsora skogsbygd, god som relativt dålig jord, små som stora gårdar äro väl representerade. Området är dock icke större än att det varit möjligt att få en tillräcklig överblick för bedömandet av

dess värde som prognosområde och för avgörande av orsakerna till olika förändringar i elförbrukningen. Efter hänvändelse till byråchefen Otto Zetterberg i livsmedelskommissionen har å dess statistiska byrå företagits en bearbetning av det från Svartådalen översända materialet. Härvid ha bl. a. de lämnade arealuppgifterna kontrollerats, och vidare h a r ett antal tabeller sammanställts. Gårdar, varom fullständiga uppgifter för åren 1947 och 1948 icke funnits, ha enligt praxis uteslutits. Antalet i undersökningen båda åren 1947 och 1948 ingående gårdar är 209 och dessa fördela sig sålunda. Åkerareal, ha 2 — 5 5-1— 10 10-1— 20 20-1— 30 30-1— 50 50-1—100 över 100

Antal undersökta gårdar 37 21 38 37 29 33 14

Fördelningen på storleksgrupper är således god. Genom att man undersöker samtliga gårdar inom ett område fås därtill bl. a. följande fördelar: a) Man kan successivt jämföra förhållandena för angränsande gårdar och därigenom undvika fel. b) Man kan förutsätta att en del angränsande gårdar arbeta under relativt likartade förhållanden. c) Man kan bortse från störningar genom gemensam förbrukning. Exempel: tröskverksmotorer ha ibland egen mätare och hela kostnaden påföres då en enda av förbrukarna. d) Man kan med relativt stor säkerhet få veta skördens storlek och fördelning, antalet nötkreatur, arbetskrafttillgång, antalet traktorer och skördetröskor utan speciella undersökningar. Genom att man vinner de i a)—d) angivna fördelarna vid medtagandet av samtliga gårdar kan man ge acceptabla redogörelser för hur olika faktorer på-

168 Karla över den undersökta delen av Svartådalens elektriska kraft- och distributionsförenings område. verkat elkraftsåtgången inom ett visst område med vissa betingelser och med ledning härav kan man uppställa antaganden för hela riket. Elförbrukning åren 1947 och 1948. De vid materialets bearbetning för 1947 och 1948 erhållna uppgifterna, vilka till skillnad mot deklarationsundersökningens

uppgifter avse såväl drifts- som hushållsförbrukningen, framgå av tabell 18. För undersökningsmaterialet erhållas följande ovägda genomsnitt för elförbrukningen. Per brukningsdel, kWh Per ha åker, kWh

4 456 133

4 422 132

169 Tabell 18. Elströmförbrukningen

i kWh per brukningsdel och hektar åker enligt för åren 1947 och 1948.

svartådalsmalerialet

Elförbrukning i kWh Åkerareal, ha

1947 2— 5 5 — 10 1 0 — 20 2 0 — 30 3 0 — 50 50—100 över 100

Per ha åker

Per brukningsdel .1

560 1 034 1 895 3 160 5 052 9 249 17 733

713 1 008 2 230 3 425 4 956 8 370 17 526

181 129 119 127 134 135 135

230 126 140 138 131 122 134

Tabell 19. Beräknad, rimlig förbrukning vid gårdar med omfattande eldrift, kWh per år, enligt elinventeringen (tabell 26). Gårdens åkerareal, ha 50

10 5 5 5 100

100 (ingår i tröskning) 50 5 10 5 200

—

—

10 5 100 20 15 5 5 100 500 500 2 000

20 10 200 5 40 25 5 5 300 1 000 900 3 000

Summa utan elspis o. varmvatten Summa med elspis o. varmvatten

1 015 3 515

2 330 6 330

4 330 9 030

Dito i kWh per ha och år resp.

102 352

78 211

87 181

Tröskning Transport; hö » ; helsäd » ; halm » ; spannmål Pumpning av gödselvatten Rensning av spannmål Betning Gröpning Krossning av fodersäd Skärning av hackelse » » rotfrukter Mjölkning Klippning av kreatur Vedkapning Vedklyvning Slipning Pumpning av gummiringar Vattenuppfordring Varmvattenberedning i ladugården Belysning m. m Elspis i brukarens hushåll Arbetarebostäder

Detta innebär, att inom undersökningsområdet hade förbrukningen nedgått något mellan 1947 och 1948. Såsom synes av den lämnade sammanställningen över utvecklingen för olika gårdsstorlekar (tabell 18) h a r detta resultat emellertid åstadkommits genom ökning för små och medelstora jord-

—

200 15 20 10 300 50 40 20 300 10 60 35 10 10 500 1 700 1 600 3 0C0 200

bruk och samtidig minskning för de större. Eftersom de sistnämndas andel är något högre än som svarar mot förhållandena i hela riket fås en m i n d r e nettoökning vid vägning med hänsyn till fördelningen av gårdsstorlekarna i hela riket. För att verkställa prognoser r ö r a n d e

170 Tabell 20. Elströmkostnad

i kronor per brukningsdel och hektar åker enligt svarlådalsmaterialet åren 1947 och 1948.

för

Elströmkostnad, kr Åkerareal, ha

Per brukningsdel

Per ha åker

78-01 130-28 216-51 337-11 524-37 918-04 1 684-48

85-41 131-03 237-60 356-19 517-83 863-76 1 694-68

25-21 16-24 13-58 13-54 13-86 13-43 12-86

27-60 16-33 14-90 14-31 13-68 12-63 12-94

Tabell 21. Genom användande av svartådalsundersökningen beräknade 1947 och 1948 för jordbruken i hela riket.

elströmkostnader

2— 5 5—10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

åren

Elströmkostnad, kr Storleksgrupper, hektar åker

2— 5 5—10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

Per hektar åker enligt Svartådalsundersökningen

Uppräkning för riket i dess helhet

25-21 16-24 13-58 13-54 13-86 13-43 12-86

27-60 16-33 14-90 14-31 13-68 12-63 12-94

10 047 042 11 716 299 11556 471 5 789 880 5 821 948 4 717 180 5 101 318

10 999 538 11 781 230 12 679 781 6 119 142 5 746 339 4 436 186 5 133 052

15 35

15 95

54 750 138

56 895 268

elförbrukningen bör man ha viss uppfattning om vad viss elektricitetsförbrukning motsvarar i fråga om elektrifieringsgrad etc. Av särskild vikt är att man därvid skiljer mellan nyligen elektrifierade och tidigare elektrifierade distrikt. Det är icke nödvändigt att här diskutera alla behövliga överväganden. Några skola dock anföras. Till ledning rörande omfattningen av elektrifieringen må sålunda hänvisas till tabell 19 över beräknad, rimlig förbrukning i kWh per år vid gårdar med omfattande eldrift. Det är anmärkningsvärt hur stark elektrifieringen, av en hastig blick å tabell 19 att döma, skulle vara i svartådalsdistriktet. Likväl äro i svartådalsdistriktet icke så många arbeten elektrifierade, som man tänker sig i elinventeringens kalkyl. I den senare förutsattes nämligen vissa förmån-

liga förhållanden såsom exempelvis att hiss kan användas så att injektorfläkt ej måste tillgripas, att motorer och maskiner av lämplig storlek finnas och att maskinerna utnyttjas effektivt. De av elinventeringen gjorda kalkylerna rörande förbrukningen för olika ändamål äro likväl av stort intresse för alla överslagsberäkningar rörande prognosmetoders tillförlitlighet. Elströmkostnaderna åren 1947 och 1948. Vid prognosens uppställande måste man observera, att förekomsten av grundtariffer medför, att merförbrukning i synnerhet å små gårdar ofta kan ske till lägre pris per förbrukad kWh. De vid svartådalsundersökningen erhållna resultaten framgå av tabell 20. Om man tager hänsyn till den för hela riket gällande fördelningen på olika gårdsstorlekar erhålles en genomsnitt-

171 Tabell 22. Jämförelser mellan resultaten av olika beräkningar av elslrömkostnader. Elströmkostnad för Elströmkostnad driften, kr/ha enligt kr/ha enligt elinvendekl. undersökteringen för 1945/46 ningen 1945

8-8 7-7 7-4 7-7 8-2 8-8 9-2 8-1

19 9

8 9

9 9 7

—

Gårdsstorlek, ha åker

2— 5 5— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Genomsnitt

lig elkostnad per ha åker å 15 kr 35 öre för år 1947 och 15 kr 95 öre för år 1948, d. v. s. en ökning med 60 öreAha eller ungefär 4 % (tabellerna 21 och 22). Eftersom i svartådalssiffran kostnaderna för hela elåtgången å gårdarna (inklusive jordbrukar- och arbetarfamiljernas förbrukning) ingå, komma — redan av detta skäl — dessa siffror att ligga betydligt högre än motsvar a n d e förut redovisade enligt deklarationsundersökningarna, vid vilka enbart kostnaderna för driften medtagits. Liknande jämförelse kan göras för 1945/46 mellan elinventeringens och deklarationsundersökningens resultat (tabell 2 2 ) . Om man räknar ut jordbrukens kostnader för elström med hjälp av hektarförbrukningen enligt svartådalsundersökningen å rikets åkerareal fås följande elströmkostnader i kronor för riket: Elströmkostnad för riket, milj kr 1948 1947

Gårdsstorlek, ha åker 2 — 5 5 - 1 — 10 1 0 - 1 — 20 2 0 - 1 — 30 3 0 - 1 — 50 50-1—100

över 100 Samtliga

10-1 11-7 11-6 5-8 5-8 4-7 5-1

11-0 11-8 12-7 6-1 5-8 4-4 5-1

54-8

56-9

Motsvarande tal för förbrukningen för driftsändamål enligt deklarationsundersökningen ä r o :

E l s t r ö m k o s t n a d för Elströmkostnad driften, k r / h a enligt kr/ha enligt svartådekl. undersökdalsundersökningen ningen för hela riket 1947 1947 10-77 8-78 8-63 8-74 9-39 9-46 9-S7 9-22

25-21 16-24 13-58 13-54 13-86 13-43 12-86 15-35

Gårdsstorlek, ha åker

Elströmkostnad, milj. k r 1947

2 — 5 5-1— 10 10-1— 20 20-1— 30 30-1— 50 50-1—100 över 100 Samtliga

4-3 6-3 7-4 3-7 4-0 3-3 3-9 32-9

Elinventeringen upptager för jordbrukens kostnader för elström år 1945 34 milj. kr mot deklarationsundersökningen 29 milj. kr enbart för driftens del samma år. Relationen mellan driftskostnad enligt deklarationsundersökningarna och kostnad för drift och hushåll enligt svartådalsundersökningen var för år 1947 329 : 548 eller avrundat 6 : 10. I ett senare avsnitt upptages frågan om hur svartådalsmaterialet kan ge stöd åt förfaringssättet för prognosernas uppställande.

V. Uppställande av alternativa beräkningsmetoder. Såsom behandlats i till de sakkunniga överlämnade promemorior gav genomgången av föreliggande material och de särskilda undersökningarna uppslag till skisserande av ett antal alternativa beräkningsmetoder och varianter därav. De flesta alternativen kunde sållas bort när klarhet nåtts om deras ungefärliga

172 kostnad och osäkerhetsgrad. De krävde nämligen vanligen en eller flera kompletterande undersökningar, voro svåromarbetade vid en sannolik framtida taxeomläggning samt krävde i vissa fall snabbstatistiska metoder, om vars säkerhetsgrad i vårt land erfarenhet nästan helt saknas. Vad som därför till sist återstod att välja mellan var tvenne alternativ med tillhörande varianter: Alternativ I: Överarbetning av den gamla metoden med eller utan överförande till byggnadskostnadsposten av vissa kostnadselement. Alternativ II: Bearbetning av deklarationsmaterialet för erhållande av uppgifter om jordbruksdriftens årliga kontanta utgifter för elektrisk ström. Prognosförfarande med eller utan användning av undersökningar av svartådalstypBeräkningarnas utförande. Alternativ I. Punkt 1. Orlsnätskostnaderna. Omfattning: Kostnaderna för tertiär- och kvartärledningar jämte däremellan befintlig transformator (kvartärstation) och vid nämnda ledningars slut befintlig gårdsmätare. Beräkningsdetaljer: Nu tillämpad avskrivningstid (20 år) synes enligt tillfrågade experter vara lämplig. Möjligen kommer impregneringen av stolparna framdeles medföra en ökning. Vad beträffar ombyggnaderna har tidigare angivits, att kostnaderna bleve lägre än vid den ursprungliga anläggningen. Detta torde enligt experter icke vara riktigt. Skrotvärdet efter tjugoårig användning av ortsnätet är relativt ringa såväl för transformatorer, stolpar med tillbehör som ledningar. Rivningskostnad tillkommer. Ombyggnadsarbetet måste med hänsyn till konsumenterna till stor del förläggas till söndagar o. a. tider med förhöjda arbetslöner. Kostnaderna för ombyggnader kunna därför lämpligen upptagas till samma belopp som för nybyggnader. Ingen fullständig statistik över om-

byggnadernas omfattning i tariffenheter räknat kan åstadkommas enligt överdirektör Nilsson. Man torde emellertid kunna använda sig av den förutsatta avskrivningsperioden å 20 år i stället för den faktiska ombyggnadshastigheten. Angående tariffenhetskostnaden, vilken tidigare korrigerats för statsbidrag vid nyanläggning, synes inga ändringar betingade av principskäl. Punkterna 2—4. Gårdsinstallationskostnaderna. Enligt den ena varianten av detta alternativ medtagas motsvarande kostnader i jordbrukskalkylen bland byggnadskostnaderna. Enligt den andra varianten — det är endast på denna punkten varianterna skilja sig åt — skola gårdsnäts- och installationskostnaderna icke ingå bland byggnadskostnaderna. Såsom framgått av det föregående skulle bl. a. vissa undersökningar med användande av snabbstatistiska metoder (exempelvis enligt surveymetoden) fordras för beräkningarnas utförande. Punkt 5. Kraftkostnaderna. Råkraftpriset synes vid angiven metod för beräkning av ortsnätskostnader o. s. v. böra beräknas såsom hitintills. Ytterligare överväganden om principerna för kostnadsfördelningen mellan jordbruksdrift och hushåll böra göras. Alternativ

II.

Rörande alternativ II må hänvisas till den föregående framställningen rörande deklarations- och svartådalsundersökningarna samt till ett följande avsnitt om prognosberäkningarnas utförande. Kostnaderna för gårdsinstallationerna böra i såväl alternativ I som II beräknas såsom en särskild post, som införes antingen under elkostnaderna eller under byggnadskostnaderna. De förut refererade undersökningarna ge vissa möjligheter till inbördes jämförelse. Elinventeringen har beräknat den totala elströmkonsumtionen år 1945 vid jordbruk med över 2 ha åker

173 till 240 milj. kWh och erhållit ett medelpris per kWh av 15 öre hos förbrukaren, vilket motsvarar en kostnad av 36 milj. kr. Kostnaden för jordbruksdriften vid gårdar med minst 2 ha uppgick samma år enligt deklarationsundersökningen till omkring 29 milj. kr (vartill kommer 1-3 milj. kr vid jordbruk under 2 h a ) . Om resultaten från båda dessa undersökningar kunna antagas vara riktiga, skulle detta alltså innebära, att 80 % av elströmkostnaden vid jordbruken är hänförlig till jordbruksdriften och 20 % till annan förbrukning. Jordbruksdriftens andel av den totala strömkostnaden kan knappast vara så hög, som nu anförts (80 %). I de första under år 1942 verkställda beräkningarna gjordes bedömanden och antaganden, som inneburo, att ca 57 % av elströmoch gårdsinstallationskostnaden hänförde sig till jordbruksdriften. Senare av elinventeringen företagna bedömanden leda till resultat, som ligga i närheten härav. Följaktligen synes antingen elinventeringens nyss anförda beräkning över totalförbrukningen vara för låg eller deklarationsundersökningens resultat beträffande elströmkostnaderna för jordbruksdriften vara för höga. Emot sistnämnda slutsats talar emellertid bland annat räkenskapsresultaten, som ge högre kostnadstal för jordbruksdriften, liksom andra tidigare utförda beräkningar. Elinventeringens beräkning, som torde vara tämligen osäker, ger sålunda en väsentligt lägre totalkostnad för elström än den gamla beräkningen i jordbrukskalkylen, nämligen 36 milj. mot ca 67 milj. kr. Sannolikt ligger totalkostnaden någonstans mellan dessa tal. Samtidigt ge elinventeringens undersökningar vid handen, att kostnaderna för gårdsinstallationer och motorer uppgå till betydande storlek. I detta hänseende hänvisas till tabell 8, där separata uppgifter över dessa kostnader anföras för olika gårdsstorlekar jämsides med kostnaderna för elström. De där anförda elströmkostnaderna motsvaras av den förut n ä m n d a medeltalssiffran

15 öre per kWh. Någon motsvarande medeltalssiffra för installations- och motorkostnaderna har icke meddelats. Av en jämförelse mellan uppgifterna för olika storleksgrupper i tabell 8 synes emellertid framgå, att installations- och motorkostnaden kan bedömas uppgå till omkring 8/« av elströmkostnaden vid gårdar med minst 2 ha, vilket för år 1945 skulle motsvara en till jordbruksdriften hänförlig kostnad av 22 milj. kr. Härmed kan jämföras den tidigare anförda uppgiften, att de i posten jordbrukets byggnadskostnader ingående elinstallationskostnaderna stanna vid en summa av 3-4 milj. kr, räknat efter 1946 års prisläge, vartill komma de räntekostnader, som ingå i räntan för fastighetskapitalet. Kostnaderna för avskrivning av elmotorer, vilka lämpligast böra upptagas bland maskinkostnaderna, lära icke ingå i kalkylen annat än vad gäller motorer till maskinmjölkningsanläggningar. Vidare beaktas icke i kalkylen över byggnadskostnaderna den ökning av elinstallationerna, som pågått och även framgent är att vänta. Även om de nu anförda kostnadsuppgifterna få betraktas såsom mycket osäkra, belysa de dock vikten av att kostnadsberäkningarna senare kompletteras i berörda hänseenden.

VI. Val mellan alternativen för grundberäkningarna. Under utredningsarbetets gång ha de sakkunniga tagit preliminär ställning till en del detaljproblem. Sålunda funno de sakkunniga å sammanträde den 18 november 1948, att vissa i då föreliggande beräkningspromemoria angivna kostnadspunkter för gårdsnät samt installation av driftslyse och elektriska motorer borde utgå för undvikande av dubbelräkning. Vad beträffar jordbruksdriftens kostnader för elektrisk ström syntes lämpligen försök böra göras att ersätta nuvarande konstruktiva beräkningar med på faktiskt material grundade. Härvid skulle bl. a. deklarationsmaterialet be-

174 aktas. Möjligheterna att erhålla uppgifter om jordbruksdriftens kostnader för elektrisk ström genom omläggning av bearbetningen av Räkenskapsresultat från svenska jordbruk borde ävenledes prövas. Rörande fördelningen mellan privat förbrukning och driftskonsumtion skulle möjligheterna undersökas att från olika källor erhålla uppgifter om annan landsbygdsbefolknings privata förbrukning. Vidkommande frågan om beräkningarna för tiden innan en omläggning av räkenskapsresultatens bearbetning kunde ske, framhölls värdet av att materialet för dåvarande beräkningsmetod underkastades granskning och att därav betingade omräkningar företogos. I anslutning härtill diskuterades vissa detaljfrågor. Vidare har sammanträde den 12 november 1948 hållits med direktör Stensgård och agronom Filip Ericsson i Sveriges lantbruksförbund rörande möjligheterna att erhålla uppgifter från räkenskapsresultaten rörande jordbrukets kostnader för elkraft. En genomgång skedde å detta sammanträde av de detaljändringar av bearbetningen, som skulle bli nödvändiga för detta ändamål. Å sammanträdet upptogs även frågan om deklarationsmaterialets användbarhet till diskussion. Den 16 november 1948 avhölls å vattenfallsstyrelsen ett sammanträde med deltagande av överdirektör Nilsson i vattenfallsstyrelsen, livsmedelskommissionens vice ordförande, ledamoten i elkraftutredningen av år 1943 D. Svenson, sekreteraren i nämnda utredning B. Carle samt civilingenjören O. Joachimsson, som utfört huvuddelen av fältarbetet vid jordbrukets elinventering, jämte undertecknad. Avsikten var att undersöka om nuvarande beräkningsmetod för elkostnaderna i jordbrukskalkylen kunde anses godtagbar. Vid sistnämnda sammanträde framhölls att så icke var fallet. Då inga möjligheter syntes föreligga att med stöd av nu föreliggande specialundersökningar åstadkomma tillräckligt säkra beräk-

ningar förordade de närvarande en bearbetning av livsmedelskommissionens deklarationsmaterial för vinnande av uppgift om jordbruksdriftens kostnader för elektrisk ström. Enär det slutliga valet mellan alternativen företages av de sakkunniga, hänvisas i denna fråga till betänkandet (kapitel 4).

VII. Prognosberäkningarnas utförande. Vid framskrivningen har man att beakta i huvudsak följande. I. Ändringar av kraftpriset per kWh för själva strömmen. II. Genom omläggning av taxor möjliga övervältringar av distributionsföretags fasta kostnader. III. Genom omläggning av nät, övergång till annan spänning etc. möjliga taxehöjningar. IV. Genom ändrad kraftförbrukning möjliga förändringar, nämligen a) ändrat antal elektrifierade gårdar, b) ändrad förbrukning å redan anslutna gårdar. Det synes emellertid icke nödvändigt att här närmare ingå på alla dessa möjligheter. Följande må dock anföras härom. Kraftprisens ändring (I) har i Kungl. Maj:ts prop. 212/1949 beaktats genom användande av SL:s index för elkostnader. Genomsnittspriset (öre/kWh) enligt vattenfallsstyrelsens beräkningar vid 36 % tillägg för strömförlust har i de tidigare beräkningarna upptagits till följande storlek: 1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46

Öre/kWh 9-80 8-85 8-99 9-17 9-17 9-98 8-84 8-70

1938/39=100 100 97 99 101 101 99 97 96

175 Variationerna ha således under tiden 1938/39—1945/46 varit relativt små samt fluktuerat omkring basårets priser. De torde icke vara helt representativa för priserna för jordbrukets elkraftanvändning. Givetvis ge dock variationerna rätt stora utslag för kostnadens del sedan multiplikation företagits med konstaterad eller väntad elkraftförbrukning. Önskvärt är därför att man genom metodvalet kan undvika härav föranledd ökning av beräkningarnas osäkerhet. Detta torde vara möjligt under nuvar a n d e förhållanden då prisändringarna å elkraft kunna antagas bli små; LKdelegationen (Kungl. Maj:ts prop. 212/ 1949, sid. 154) har exempelvis godtagit följande: År 1947 1948 1949

SL:s prisindex för elkostnader 1947 = 100 100 101-3 (101-6)

Av det sagda framgår, att ändringar av kostnaderna under den senaste tioårsperioden till högst ett par, tre procent berott på prisändringar å elektrisk ström. Därest icke särskilda skäl därtill föranleda torde man således huvudsakligen böra inrikta sig på att erhålla en tillfredsställande redogörelse för de kvantitativa förändringarna, om det icke låter sig göra att direkt erhålla de sammanlagda kostnaderna. Eftersom det ur prognossynpunkt är värdefullt att kunna se prisutvecklingen bör nämnda index fortsättningsvis ingå bland de hjälpmedel, som användas vid prognosens uppställande. Att för den skull rensa bort »prisfaktorn» ur index för deklarationsundersökningen är emellertid icke nödvändigt. Det ungefärliga inflytandet kan nämligen lätt ses genom jämförelser mellan nämnda prisindex och kostnadsindex och mer torde knappast erfordras. Verkan av pågående taxeomläggning (II) torde huvudsakligen bli att en övervältring mellan olika gårdar kommer att ske, varför man torde kunna

bortse härifrån, åtminstone till dess resultatet av elkraftutredningen är klart i sin helhet. De kostnadsändringar, som kunna komma att ske på grund av omläggning av nät (III) — vartill statsbidrag för övrigt icke utgå— exempelvis för ändring av strömmen, torde man för närvarande kunna bortse från. Vid sådan ökad materialtillgång att utvidgning av omläggningsverksamheten kan ske bör emellertid denna sak observeras, varvid för övrigt det önskade prismaterialet torde kunna fås från Svartådalen. Sannolikt är totalt sett inverkan på jordbrukets elströmkostnader relativt ringa, men detta bör dock vid lämpligt tillfälle fastslås genom särskild bearbetning av de i deklarationsmaterialet lämnade uppgifterna härom. Vad slutligen beträffar kostnadsförändringen på grund av ändrad kraftförbrukning (IV) torde däremot en närmare redogörelse vara nödvändig innan förenklingar av framskrivningsmetoden företagas med avseende å denna punkt. Det pågår en omfattande elektrifiering av tidigare eftersatta områden och givetvis utvisar elkraftförbrukningen i dessa områden en mycket snabbare ökningstakt än i för länge sedan elektrifierade områden. Den företagna specialundersökningen avser ett område — en del av »svartådalsområdet» — som elektrifierades för ett trettiotal år sedan. Utom deklarationsmaterialets och svartådalsmaterialets uppgifter om elkostnader för olika storleksgrupper och förenämnda uppgifter om prisutvecklingen torde man böra beakta elinventeringens uppgifter om kraftförbrukningen för olika slags arbeten och om beräknad rimlig förbrukning å olika gårdsstorlekar. Av olika skäl ge tyvärr de sistnämnda icke säkra riktvärden för prognoser och man måste då huvudsakligen förlita sig på kostnadsuppgifterna. Eftersom svartådalsområdet är bekant för mig ge de därstädes konstaterade förändringarna möjlighet till fast-

176 Tabell

23. Elslrömkoslnadsindex

År

för olika gårdsstorlekar prognosvarianten vid låg

åren 1938 och 1940—1950 beräkning.

enligt

Första

5—10 ha

10—20 ha

20—30 ha

30—50 ha

50—100 ha

100 112 131 147 164 181 194 214 236

100 118 130 149 164 178 198 212 226

100 114 127 142 158 168 184 198 213

100 117 128 142 157 163 176 188 200

100 116 121 134 152 162 170 182 195

100 117 126 138 149 157 161 170 178

100 104 121 142 152 165 160 163 172

100 115 127 143 157 169 180 192 205

ha

ö v e r 100 Samtliga ha över 0-25 ha

Deklarationsundersökningen

1938. 1940. 1941. 1942. 1943. 1944. 1945. 1946. 1947.

Svartådalsundersökningen,

enligt

1947. 1948.

100 110

100 101

100 110

100 106

100 99

100 94

100 101

100 104

1947. 1948.

236 260

226 228

213 234

200 212

195 193

178 167

172 174

205 214

235 245 255

225 235 245

213 225 235

200 205 210

180 182 185

175 177 180

218 228 238

Prognoser

1948. 1949. 1950.

för hela

två

basmetoder

riket

260 280 300

ställande av olika (kända) orsakers verkan i ett tidigt elektrifierat område. Prognosen synes böra vila på ett inledande allmänt resonemang. Tagas storleksgrupperna i tur och ordning, så bör den stora ökningen i de lägsta —- och i synnerhet gruppen 2—5 ha — ses mot bakgrunden av de förbättrade ekonomiska möjligheterna för dessa kategorier att använda ellyse och elkraft i jordbruksdriften såsom för ladugårdsbelysning, mjölkning och hönsskötsel. (Exempelvis kan installerandet av elektriskt ljus i ett hönshus medföra en merförbrukning å 120 kWh.) Inom mellanskiktet ha ändringar av produktionsinriktningen spelat in men avgörande torde kanske främst utetröskningens ökade omfattning ha varit. Sannolikt har under hösten 1949 skördetröskorna avverkat betydande arealer icke blott för de medelstora gårdarna — utan även för de m i n d r e och större, varför man bör iakttaga viss försiktighet vid framskrivningen av grupperna med 10—20 och över 50 ha åker. Där-

emot torde å de minsta gårdarna till följd av det allmänna välståndet i förening med rådande materialtillgång och bidragsmöjligheten fortsatt snabb förbrukningsökning komma att kunna inregistreras. Visserligen äro dessa slutsatser dragna huvudsakligen på grundval av föreliggande uppgifter och personlig kännedom om svartådalsområdet, men de torde äga giltighet även för stora delar av riket i övrigt och kunna användas som ledning vid prognos för hela riket. Utökningen av det elektrifierade området ävensom prisutvecklingen synes, därest de sakkunniga icke anse speciella undersökningar önskvärda, kunna antagas ingå implicit i delprognoser. Detta innebär i praktiken närmast att man antager en liknande kostnadsändring av dessa skäl som under senare år. (Detta behöver icke innebära att nyanläggningsfrekvensen är oförändrad.) Två prognosvarianter ha utarbetats. Den första bygger på utnyttjande av grundlig kännedom om förhållanden i

177 Tabell 2 4. Elströmkostnadsindex

2—5 ha

för olika gårdsstorlekar åren 1938 och 1940—1950 enligt Andra prognosvarianten.

-10 ha

10—20 ha

20—30 ha

30—50 ha

Deklarationsundersökningen 1938 100 1940 112 1941 131 1942 147 1943. 164 1944. 181 1945. 194 1946. 214 1947. 236

100 118 130 149 164 178 198 212 226

100 114 127 142 158 168 184 198 213

100 117 128 142 157 163 176 188 200

100 116 121 134 152 162 170 182 195

100 117 126 138 149 157 161 170 178

100 104 121 142 152 165 160 163 172

100 115 127 143 157 169 180 192 205

ökningsprocent 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947

10-2 14-6 10-1 8-5 11-2 7-1 6-6

11-4 11-8 11-3 6-3 9-5 7-6 7-6

9-4 10-9 10-6 3-8 8-0 6-8 6-4

4-3 10-7 13-4 6-8 4-9 7-1 7-2

7-7 9-5 8-0 5-4 2-5 5-6 4-7

16-3 17-3 7-0 8-6 3-0 1-9 5-5

11-4 12-6 9-8 7-6 6-5 6-7

8-2

7-1

6-4

4-3

1-5

6-7

230 249 270

214 229 246

207 221 235

186 194 202

175 177 180

219 233 249

50—100 Över 100 Samtliga ha ha över 0-25 ha

sedan föregående år 17-0 12-2 11-6 10-4 7-2 10-3 10-3

Öknings faktor i prognosen:

1944—1947

1948—1950.. I

8-3

9-3

I

I

Prognossiffror 1948. 1949. 1950.

258 282 308

245 265 287

smärre områden som komplement till deklarationsmaterialets data. Den andra prognosvarianten innebär en rutinmässig framskrivning av deklarationsmaterialet utan andra korrigeringar än som eventuellt kunna anses befogade av sannolik prisutveckling för elström eller ändringar i elektrifieringstakten. Första prognosvarianten. I tabell 23, Elströmkostnadsindex för olika gårdsstorlekar åren 1938—1950, ha index uträknats dels för deklarationsundersökningarna 1938—1947, dels för svartådalsundersökningen för 1947 och 1948 såväl med 1947 som basår som med deklarationsundersökningens indextal för 1947 | som bas. Vidare ha »prognoser» uppställts för elströmkostnaderna för hela riket 1948—1950. Vid uppskattningen har jag sökt åstadkomma mycket försiktiga ökningsantaganden, alltså konstruera ett slags »låg12—917293

beräkning». Metodiken är nämligen sådan att specifierandet av antaganden fixerar resultaten inom en av huvudprinciperna given ganska vid ram. Siffrorna enligt Första prognosvarianten ha här fått utvisa ungefärliga läget å det lägsta som torde kunna ifrågakomma. Det behöves inga andra kommentarer till tabell 23 än rörande sammanvägningen av indextalen i prognoser. Denna har tillgått sålunda. Den procentuella fördelningen av elströmförbrukningen på olika gårdsstorlekar för de år prognosen avser fastställdes på grundval av 1947 års siffror, varefter vägningstalen multiplicerades med delprognosernas indextal. Då erhöllos följande totala indextal. År

Indextal

1948 1949 1950

218-3 228-1 237-7

178 Det synes lämpligt att avrunda index- prognossiffrorna återges i slutet av tatalen till 218 för år 1948, till 228 för år bell 24. Jämförelse mellan prognosvarianter1949 och till 238 för år 1950. Andra prognosvarianten. Andra prog- na. En sammanställning av prognosinnosvarianten uträknas mera rutinmäs- dex med deklarationsindex och beräkning av ökningstalen sedan föregående sigt. Liksom vid Första prognosvarianten år ger följande resultat. uträknas först indextal för särskilda ökning sedan 1938=100 År föregående år gårdsstorlekar. I stället för undersökningar av svartådalstyp sammanställas 100 1938 — 115 1940 sedan indextal för olika trakter och — 127 10-4 1941 storleksgrupper inom dessa. Därpå ut143 12-6 1942 arbetas prisindex. Allt detta material 157 9-8 1943 studeras sedan för avslöjande av even169 7-7 1944 tuella fallgropar och framhävande av 180 6-5 1945 192 6-7 1946 nya tendenser. 205 6-8 1947 Nästa uppgift är att beräkna ökningsprocent sedan föregående år av samma Första prognosvarianten slag som i tabell 24. Förutsatt att varken 1948 218 6-3 traktindex eller prisindex ge anledning 1949 228 5-1 till särskilt beaktande av trakt- eller 1950 238 4-4 prisspörsmål — vilket i så fall skall ske genom införande av korrektionsfaktorer Andra prognosvarianten 1948 219 6-7 på detta stadium av beräkningarna — 1949 233 6-7 utväljas sedan lämpligt antal år för be1950 249 6-7 räknande av ökningsfaktorer. Med hänsyn till elektrifierings- och prisförhålMed ledning av prognosindex kan landen m. m. bör man sannolikt välja man lätt uträkna motsvarande kostnad de 3 å 4 sista årens ändringar som i kronor. grundval för beräkningen av denna ökOm sedan elströmkostnaderna för de ningsfaktor. Här har ändringen mellan olika kalenderåren halveras på produkåren 1944 och 1947 valts. tionsåren och index uträknas fås som Om man använt sig av korrektions- slutresultat de i tabell 25 angivna värfaktor måste en omvägning av olika dena å jordbruksdriftens kostnader för gårdsstorlekars inflytande på slutsum- elkraft. morna ske. Annars kan man utan större Den första prognosvarianten är här risker eliminera omvägningsförfarandet. exemplifierad genom en mycket försikI tabell 24 återges överst indextalen tig beräkning. Denna torde bäst passa, för olika gårdsstorlekar. Därefter redo- när starka skäl finnas för att clektrifievisas ökningsprocenten sedan närmast ringstakten eller konsumtionen skall föregående år för åren 1941—1947. Det ändras, t. ex. genom försämringar i det sistnämnda avsnittet i tabellen har fått samhälleliga framåtskridandet eller lämna anvisning om sättet för beräk- skärpt återhållsamhet i fråga om nyinningen av ökningsfaktorn. Granskning- vesteringar. Den andra prognosvarianen gav till resultat att de tre senaste ten har här uträknats enligt mycket årens ökningstal lämpligen kunde nytt- enkla åtgärder. 1 jas för framskrivningen. Frågan om be1 hovet av korrektion f. n. för ändringar En förfining av den statistiska metoden kan visserligen ifrågasättas, men klarheten i av kilowattpriset å elström har här besvarats nekande. Annat antagande kan vad som göres, torde därigenom kunna förloras. annan statistisk metod praktiseras i dock lätt insättas, trots att därefter sär- Därest andra avsnitt av jordbrukskalkylen bör en skild vägning måste ske. De erhållna ändring lätt kunna ske av här gjort förslag.

179 Tabell 25. Jordbruksdriftens

kostnader

för elström åren 1938—1950 varianterna.

Kalenderårsvis År

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 Första

Produktionsårsvi s

Milj. k r

Index 1938 = 100

16-70 (17-92) 19-14 21-12 23-80 26-23 28-33 30-10 32-14 34-30

36-41 38-08 39-75

Milj. k r

Index 1938/39 = 100

115 127 143 157 169 180 192 205

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47

17-51 18-73 20-46 22-91 25-42 27-63 29-51 31-46 33-58

100-0 107-0 116-8 130-8 145-2 157-8 168-5 179-7 191-8

218 228 238

1947/48 1948/49 1949/50

35-36 37-25 38-92

201-9 212-7 222-3

219 233 249

1947/48 1948/49 1949/50

35-44

202-4

öra -*u--^o

zio-ö .^y-9

prognosvar ianten

1948 1949 1950

36-57 38-91 41-58

Tabell 26. Jämförelse mellan prognosvarianterna

Produktionsår

1938/39 1947/48 1948/49 1949/50

År

prognosvi wianten

1948 1949 1950 Andra

enligt de båda prognos-

Prop. 212/1949, milj. k r

17-51 34-59 34-81 34-85

och prognosen i Kungl. Maj:ts prop.

Första prognosvarianten (vid låg beräkning) milj. k r

17-51 35-36 37-25 38-92

En jämförelse mellan de så erhållna resultaten och de i Kungl. Maj:ts prop. 212/1949 angivna utvisar vad som framgår av tabell 26. Givetvis är differensen mellan sifferexemplen för de två prognosvarianterna av underordnat intresse: den första prognosvarianten gjordes medvetet försiktig och släppandet av de försiktiga antagandena ger för varianten liknande

mer än i prop., milj. k r

0-77 2-44 4-07

212/1949.

Andra prognosvarianten milj. kr

17-51 35-44 37-74 40-25

mer än i prop., milj. k r

0-85 2-93 5-40

resultat som den andra varianten har gett. Differenserna ha enbart fått illustrera valmöjligheternas roll, här närmast följden av »försiktiga» antaganden. Rörande de sakkunnigas val av prognosalternativ vill jag, liksom i fråga om val av alternativ för sättet för grundberäkningarnas utförande, hänvisa till betänkandet (kapitel 4).

180 Bilaga C.

Jordbrukets

kostnader för avskrivning och underhåll maskiner och redskap1

av

INNEHALLSFÖRTECKNING I. Undersökningens ändamål

Sid.

Sid.

180 V. Materialets användning och sammankoppling 189 VI. Beräkning av avskrivningskostnader 196 VII. Underhållskostnaderna 202 VIII. Sammandrag 208 IX. Eventuellt erforderlig framtida revidering av beräkningarna med anledning av förändring i den gemensamma maskinanvändningens omfattning 208

II. Tidigare kalkyler över jordbrukets kostnader för maskiner och redskap 180 III. Kostnadsgruppens omfattning samt principiella synpunkter på beräkningarnas uppläggning . . . . 182 IV. Olika material som prövats såsom underlag för kostnadsberäkningen 185 Appendix.

Det svenska jordbrukets inköp av maskiner och redskap åren 1938—1948

I. Undersökningens ändamål. Föreliggande undersökning syftar till att åstadkomma statistiskt underlag och att utforma lämpliga metoder för beräkningar av jordbrukets årliga kostnader för maskiner och redskap inklusive traktorer använda i jordbruksdriften. Kalkylen över jordbrukets kostnader för maskiner och redskap har hittills endast beträffande traktorerna varit så konstruerad, att hänsyn tagits till förändringar i maskinanvändningens omfattning. Vid föreliggande undersökning kommer sådan hänsyn att tagas.

II. Tidigare kalkyler över jordbrukets kostnader för maskiner och redskap. I den hittillsvarande kalkylen över jordbrukets kostnader för maskiner och redskap ha traktorkostnaderna beräknats separat som en särskild kostnadspost — benämnd »traktorkostnader». Här skall först redogöras för beräknandet av kostnaderna för övriga maskiner och redskap, alltså exklusive traktorkostnader. Kostnadsberäkningen för denna post — i jordbrukskalkylen benämnd »maskiner och redskap» — är

1 Undersökningen, som utförts med agr. lic. Sven Holmström såsom särskild sekreterare, slutfördes i februari 1948, varvid beräkningarna fördes fram t. o. m. produktionsåret 1948/49. Siffrorna för nämnda år voro dock preliminära. Före publiceringen ha tabellerna justerats i dot preliminära tal utbytts mot definitiva. Dessutom ha siffror införts för efterföljande år i enlighet med den i augusti 1949 upprättade jordbrukskalkylen. Flertalet kompletteringar ha gjorts utan motsvarande justeringar i texten.

181 baserad på de överväganden och beräkningar, som utfördes i samband med uppläggandet av lantbruksförbundets prisindex. Vid uppläggandet av prisindexberäkningen för maskiner och redskap fixerades bassumman för åren 1935—1937 till 68 milj. kronor per år i medeltal exklusive traktorer. Denna årssumma för kostnader för maskiner och redskap grundade sig på dels 1938 års jordbruksutredning, dels de kostnader, som erhöllos vid uppräknandet av kostnaderna per hektar för maskiner och redskap enligt Räkenskapsresultat från svenska jordbruk. Enligt jordbruksutredningens undersökning uppgingo utgifterna för maskiner och redskap inklusive traktorer i medeltal för åren 1935—1937 till följande belopp: 1 Ersättningsinköp Underhåll Nyuppsättning

33-7 milj. kr 36-9 i » 9-7 » » Summa 80-3 milj. kr

Jordbruksutredningens undersökning innebar en bearbetning av deklarationsmaterial, och de vunna resultaten utgöra alltså kostnader enligt kontantprincipen, vilket även framgår av ovanstående översikt. En beräkning av relationen mellan kostnader för ersättningsinköp resp. underhåll ger följande tal: Ersättningsinköp Underhåll

47-8 % 52-2 % Summa 100 %

Den nyss angivna summan, 80-3 milj. kronor, reducerades till 68 milj. kronor, vilken summa låg mellan den enligt räkenskapsresultaten erhållna resp. jordbruksutredningens resultat. Reduceringen utfördes bl. a. på grund av att jordbruksutredningens kostnadssumma inkluderade inköp av traktorer, under det att traktorkostnaderna beräknats separat såväl i lantbruksförbundets in1

A. H. Stensgård: Index över jordbrukets inkomster och utgifter. Kungl. Maj:ts prop, nr 276/1940.

dexberäkning som senare i kalkylen över jordbrukets kostnader. Den sålunda för åren 1935—1937 b e r ä k n a d e genomsnittliga årliga kostnadssumman för jordbrukets maskiner och r e d s k a p exklusive traktorer (68 milj. k r o n o r ) ansågs representera normala ersättningsköp plus underhållskostnader. Vid uppläggandet av kalkylen over jordbrukets kostnader verkställdes en uppräkning av den för åren 1935—1937 fixerade kostnadssumman medelst prisindex. Denna indexberäkning gav till resultat en bassumma (exklusive traktorer) i kostnadskalkylen för produktionsåret 1938/39 av 72-8 milj. kronor. Denna kostnadssumma har för de efterföljande åren hittills fortlöpande beräknats enligt utvecklingen av länt» bruksförbundets prisindex för maskiner och redskap. Sålunda har hela kostnadsposten (såväl avskrivningssom underhållskostnader) fått följa detta index. Någon egentlig uppdelning på avskrivnings- resp. underhållskostnader har icke förekommit. De grundläggande beräkningarna ge icke heller något direkt underlag för en dylik uppdelning av kostnadssumman. Beräkningssättet innebär (i fråga om avskrivningskostnader) principiellt avskrivning beräknad på återanskaffningsvärden. Hittills tillämpad beräkningsmetod har emellertid, såsom redan omnämnts, icke möjliggjort hänsynstagande till förändringar i maskinbeståndets storlek. De hittills utförda beräkningarna ha sålunda gett till resultat: 1. Avskrivningskostnad beräknad på fast kvantitet och vid varje års aktuella prisläge ( = återanskaffningsvärde). 2. Underhållskostnader likaså beräknade på fast kvantitet men med hänsyn till prisutvecklingen på maskiner och redskap. Den hittillsvarande indexberäkningen över kostnadspostens utveckling har givit följande resultat:

182 Prod.-år

Milj. kr

Index

1938/39 1939/40 1940/41 1041/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47

72-8 83-2 94-3 101-1 106-0 107-4 107-7 107-8 107-8

100-0 114-3 129-5 138-9 145-6 147-5 147-9 148-1 148-1

Traktorkostnaderna. Med anledning av att de nu utförda beräkningarna inkludera avskrivnings- och underhållskostnaderna jämväl för jordbrukets traktorer, skall här även nämnas något om den hittillsvarande kalkylen över traktorkostnaderna. Dessa kommentar e r kunna emellertid göras kortfattade, enär traktorkostnadskalkylen finnes relativt utförligt redovisad i tidigare kostnadskalkyler. 1 Därför skall här blott erinras om, att traktorkostnadskalkylen utförts med hänsyn till såväl förändringen i antalet i drift varande traktorer som förändringen i antalet driftstimmar per traktor och år. Den hittillsvarande kalkylen över traktorkostnaderna omfattar kostnader för avskrivning, underhåll, driv- och smörjmedel samt vissa kostnader för omställning från gengas- till oljedrift. I nedanstående översikt redovisas samtliga de traktorkostnader, enligt hittillsvarande kalkyl, som äro att hänföra till avskrivnings- och underhållskostnader, d. v. s. den del av traktorkostnaderna, som inkluderas i de nya beräkningarna 1 T. ex. Kungl. Maj:ts prop, nr 280/1947, 267/1946, 303/1945 och 253/1944.

Avskrivningskostnader År Traktorer

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47

5-97 6-87 7-39 9-53 11-44 11-85 12-08 11-79 9-87

Gengasaggregat

0-26 1-36 3-54 5-67 6-54 5-85 3-88 2-58

över avskrivnings- och underhållskostnader i denna utredning (med andra ord totala traktorkostnaderna exklusive driv- och smörjmedelskostnader). Samtliga värden anges i milj. kronor.

III. Kostnadsgruppens omfattning samt principiella synpunkter på beräkningarnas uppläggning. Omfattningen. Inledningsvis har omnämnts, att beräkningarna skola omfatta kostnaderna för maskiner och redskap inklusive traktorer. Maskiner och redskap fattas i vidsträckt bemärkelse, så att beräkningen omfattar även sådana döda inventarier tillhörande jordbruksdriften, vilka icke vanligtvis karakteriseras som redskap, i den mån detta låter sig göra. I det föregående har betonats, att beräkningarna principiellt skola omfatta endast maskiner och redskap avseende den egentliga jordbruksdriften. Emellertid förekomma vissa med jordbruksföretaget sammankopplade verksamhetsgrenar, vilka icke äro att direkt hänföra till jordbruksdriften men som äro mer eller mindre intimt sammankopplade med denna. Hit höra i främsta rummet skogsbruket samt den yrkesmässiga trädgårdsodlingen. Rörande inkomsterna av den till lanthushållningen hörande fältmässiga odlingen av köksväxter har viss utredning nu verkUnderhållskostnader

Summa

Traktorer

5-97 7-13 8-75 13-07 17-11 18-39 17-93 15-67 12-45

2-66 3-36 3-25 7-74 10-03 11-63 13-47 12-88 9-43

Gengasaggregat

0-24 1-28 1-92 2-33 2-70 2-10 0-36

Kostnader för omst. till oljedrift

2-62 6-71

Summa

Totalsumma

2-66 3-36 3-49 9-02 11-95 13-96 16-17 17-60 16-50

8-63 10-49 12-24 22-09 29-06 32-35 34-10 33-27 28-95

183 ställts 1 , och beräkningar rörande dessa inkomster ingå därför numera i jordbrukskalkylen. Då inkomsterna sålunda i fortsättningen medtagas å inkomstsidan, bör givetvis även utvecklingen av maskinkostnaderna för dessa odlingar få inverka på kostnadssidan. Vidare kunna anföras vissa grupper av maskiner, där det kan vara svårt att bestämma jordbrukets kostnader, beroende på att viss del av maskinerna i fråga användas både vid jordbruket och vid jordbrukets förädlingsindustrier (exempelvis kvarnar, separatorer) eller användas både vid jordbruket och vid sådana industrier, som producera driftsförnödenheter till jordbruket eller förädla jordbruksprodukter, vilka senare användas såsom driftsförnödenheter inom jordbruket (exempelvis frörensningsmaskiner, klövernötare, betningsapparater). Slutligen ha vi vissa maskiner, som användas såväl inom jordbruket som vid byggnads- och grundläggningsarbeten utanför jordbruket (stubbrytare 2 , mullskopor). Bland handredskapen finnas likaså betydande grupper, som icke kunna exakt fördelas på jordbruk och andra näringar (spadar, skyfflar, krattor, spett, korpar, hackor, smides- och snickareverktyg, skruvnycklar och andra smärre handredskap m. m.). Beträffande de maskiner och redskap, i fråga om vilka tveksamhet kan råda rörande jordbrukets andel av kostnaderna, har emellertid jordbrukets andel i stort sett kunnat friläggas genom en särskild enkätundersökning av jordbrukets inköpskostnader för maskiner och redskap, grundad på uppgifter från samtliga tillverkare och importörer. (Se appendix till denna undersökning.) 1

Sven Holmström: Utredning rörande jordbrukets inkomster av fältmässiga köksväxtodlingar skördeåren 1938 och 1946 (stencilerad). 2 Stubbrytarna ha icke medtagits i avskrivningsberäkningarna, enär dessa ansetts till huvudsaklig del bliva använda vid grundförbättrande arbeten, vilka äro att hänföra till investeringar och sålunda icke böra belasta de löpande produktionskostnaderna. Jfr därom appendix, avd. F.

I det följande skall något n ä r m a r e behandlas frågan om gränsdragningen mot skogsbruket samt den yrkesmässiga trädgårdsodlingen. Skogsbruket. Vissa av jordbrukets redskap användas i stor omfattning i skogsbruket. Detta gäller i synnerhet vagnar, kälkar och seldon. Även vissa handredskap användas både i skogen och jordbruksdriften (yxor, sågar). Dessa senare spela dock endast en underordnad roll ur kostnadssynpunkt. De nämnda körredskapen däremot representera betydligt större kostnadssummor. Det torde emellertid vara omöjligt att vare sig med någon större säkerhet beräkna de totala kostnaderna för dessa redskap eller att noggrant fördela dem på jordbruk resp. skogsbruk. Det enda, som skulle k u n n a åstadkommas, är en ungefärlig uppskattning. 1 Den yrkesmässiga trädgårdsodlingen. Eftersom den yrkesmässiga trädgårdsodlingen oftast är att betrakta som en från jordbruket friställd näringsgren, och då inkomsterna från de yrkesmässiga trädgårdsodlingarna i analogi därmed icke inkluderas i jordbrukets inkomstkalkyl, bör det också tillses, att kostnaderna för den yrkesmässiga trädgårdsodlingens maskiner och redskap så långt möjligt hållas utanför kalkylen över jordbrukets maskinkostnader. Detta gäller självfallet även maskiner och redskap för skötsel av villaträdgårdar o. dyl. Då kostnaderna för dessa maskiner skola frånskiljas, torde det icke kunna undvikas, att även kostnaderna för maskiner, som användas i jordbrukets egna trädgårdar, läggas utanför beräkningarna. Detta t o r d e 1 Som längre fram beröres innebär utredningen en kompromiss såtillvida, att de gemensamt i skogsbruk och jordbruk använda redskapen (vagnar, kälkar, seldon och andra körredskap samt yxor och sågar) icke medtagits i underlaget för beräknandet av avskrivningskostnaderna. Däremot ha de totala underhållskostnaderna för dessa grupper medtagits på grund av beskaffenheten av det material, som tillämpats för beräknandet av underhållskostnaderna.

184 emellertid närmast överensstämma med jordbrukskalkylens principer, eftersom trädgårdarna kring jordbrukarbostäderna närmast äro att anse såsom hörande till bostaden och då dessutom inkomsterna från trädgårdarna icke äro medtagna i jordbrukskalkylen. (Beträffande inkomsterna från de trädgårdar vid jordbruksfastigheter, vilka äro anlagda vid boningshusen, må i detta sammanhang anföras, att trädgårdsodling i täppor förekommer bland vitt skilda yrkeskategorier, men att inkomster från dylika trädgårdsodlingar i regel icke beaktas vid bedömandet av löneläget för personer inom olika yrkesgrupper. Ur denna synpunkt kan det anses motiverat att icke heller i jordbrukskalkylen söka indraga dessa inkomster resp. utgifter.) Specialmaskiner och bearbetningsredskap, som användas i den större trädgårdsodlingen (vissa bearbetningsredskap, större gräsklippningsmaskiner, apparater till besprutning och bepudring o. s. v.), kunna i regel skiljas från de i jordbruksdriften använda maskinerna och redskapen. Gräsklippningsmaskinerna synas överhuvud taget icke böra upptagas i kalkylen, eftersom dessa i regel användas endast för skötseln av prydnadsgräsmattor i närheten av bostäderna, och sålunda icke böra belasta jordbruksdriften. Även beträffande sådana redskap, som användas för besprutning och bepudring mot skadeinsekter och växtsjukdomar, måste en uppdelning göras, så att de till huvudsaklig del i trädgårdsodlingarna använda inventarierna icke komma med i kalkylen. Även denna uppdelning har i stort sett kunnat genomföras. De i jordbruket använda maskinerna för besprutning och bepudring äro nämligen i regel av annan konstruktion än de, som användas i trädgårdsodlingen. Principiella synpunkter på beräkningarnas uppläggning. Primärt måste beräkningarna syfta till att så noggrant som möjligt fastlägga de verkliga årliga

kostnaderna för anskaffning och underhåll. Då emellertid varaktighetstiden för jordbrukets maskiner och redskap är relativt lång, kan det icke anses lämpligt att i kostnadskalkylen låta inköpskostnaderna belasta enbart det år, under vilket inköpet äger rum. Inköpskostnaderna måste utjämnas genom en ordnad avskrivningsplan. Vi komma därför i fortsättningen att tala om avskrivningskostnader underhållskostnader.

och

I anslutning till de allmänna principerna för jordbrukets inkomst- och kostnadskalkyl bör kalkylen över maskinkostnaderna icke inkludera arbetskostnader för reparationer eller tillverkning av enklare maskiner och redskap, som utföras av jordbrukets ordinarie arbetsstyrka (emedan kostnaderna för denna arbetskraft redan beaktats i arbetskostnadskalkylen). En annan post, som däremot principiellt borde medtagas, är värdet av det virke från egen skog, som användes vid reparation eller tillverkning av redskap. Dessa kostnader kunna dock icke beräknas men torde få anses vara av ringa betydelse. Det har visat sig omöjligt att erhålla tillförlitliga uppgifter över inköpskostnaderna för vissa grupper av maskiner eller redskap. 1 I dylika fall torde det vara bättre att helt utesluta ifrågavarande grupper än att i kalkylen indraga kostnadsberäkningar för maskingrupper, för vilka statistiskt underlag saknas. Viktigare synes vara, att kalkylen upplägges så, att utvecklingen av kostnaderna kan följas med tillfredsställande säkerhet för samtliga de medtagna maskingrupperna. Det må h ä r påpekas, att ett uteslutande ur kalkylen av kostnaderna för en maskingrupp eller vilken kostnadspost som helst i realiteten innebär, att den utelämnade 1 Detta gäller bl. a. just de grupper, som äro gemensamma för jordbruksdrift och skogsdrift och som i det föregående blivit omnämnda (vagnar, kälkar, seldon, yxor, sågar).

185 posten förutsattes följa kostnadsutvecklingen i övrigt. På de punkter, där framtida undersökningar kunna bringa klarhet i fråga om inköpskostnader för sådana maskingrupper, vilka nu icke kunna medtagas, kan en komplettering i maskinkostnadskalkylen framdeles företagas. I sådant fall måste kompletteringen självfallet även gälla basåret. Nyheter, d. v. s. nya maskintyper, som tidigare icke använts inom jordbruket, böra i förekommande fall inläggas i kalkylen. År 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938

Antal

Milj. kr

535 651 596 368 295 583 1 226

2-3

2 128 4 479 5 450

27 24 16 12 23 4 3 7 8 15 8 21 0

IV. Olika material som prövats såsom underlag för kostnadsberäkningen. Som en grundläggande uppgift har framstått att söka åstadkomma ett någorlunda säkert underlag för beräkningar över förändringarna i »maskinvolymen». I det följande skall lämnas en kort redogörelse för vilka metoder, som övervägts resp. använts. I fråga om traktorer har inom Sveriges lantbruksförbund under ett antal år utförts undersökningar beträffande jordbrukets årliga inköp. Dessa undersökningar omfatta tiden fr. o. m. 1929 och äro baserade på uppgifter från samtliga tillverkare och importörer över årliga antalet till jordbruket försålda traktorer och jordbrukets inköpskostnader för dessa. Undersökningarna omfatta jämväl kostnaderna för extra utrustning såsom remskivor, belysning,

kopplingar, hydrauliska lyftanordningar, startanordningar m. m. Den nu verkställda beräkningen över avskrivningskostnaderna har sålunda kunnat baseras på resultaten av dessa undersökningar. I fråga om underhållskostnaderna för traktorer föreligger icke något speciellt statistiskt underlag. De nämnda undersökningarna över inköpskostnader för traktorer inklusive extra utrustning ha gett följande resultat (inklusive uppskattning för s. k. epatraktorer): År 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948

Antal

Milj. kr

5 825 2 894 872 766 307 847 438 3 891 7 332

23-9 11-4 2-6 4-5 2-8 10-1 5-2 29-8 54-0 90-2

Inköpskostnaderna för gengasaggregat under de år, sådana inköp förekommit, ha likaledes tidigare beräknats. Detta har skett i samband med kalkylen över »traktorkostnader». Inköpskostnaderna för gengasaggregat ha fördelat sig på följande sätt: År 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46

Milj. kr 1-0 4-4 8-7 8-5 4-6 1-6 0-8

Beträffande övriga maskiner och redskap ha prövats möjligheterna att använda olika material och metoder för beräkningarna. 1. 1944 års jordbruksräkning. I samband med 1944 års jordbruksräkning ha uppgifter inhämtats om antalet av följande maskiner och redskap: Konstgödselspridare Stallgödselspridare Radsåningsmaskiner

186 Hästhackor Potatissättningsmaskiner Potatisupptagningsmaskiner Mjölkningsmaskinanläggningar Skördetröskor Självbindare Självavläggare Slåttermaskiner Hästräfsor på hjul Släpräfsor Tröskverk Spannmålstorkningsanläggningar Vanliga traktorer Dragbilar (»Epatraktorer») Stationära brännoljemotorer Elmotorer, uppdelade i tre grupper: a) mindre än 1 hkr b) 1—6 hkr c) mer än 6 hkr Lastbilar Personbilar Tyvärr innehåller jordbruksräkningen endast i fråga om elmotorer uppdelning på olika storleksgrupper. Detta är givetvis en brist, om det gäller att använda materialet som underlag för beräkningar över värdet av maskiner och redskap. En sådan redskapsgrupp som hästhackor representerar t. ex. redskap i prislägen från 65 kronor upp till 1 000 ä 2 000 kronor. Vidare är det en brist, att sådana dyrbara maskiner som traktorplogar och kultivatorer icke medtagits. Den bristande uppdelningen av maskiner och redskap i gruppen med hänsyn till storleken gör, att jordbruksräkningens material icke är direkt användbart som underlag för värdeberäkningar. Undersökningen har ju heller icke varit upplagd med tanke på dylik användning. Däremot skulle materialet i fråga kunna utgöra viss kontroll på andra undersökningar. I vissa fall har det varit möjligt att kontrollera jordbruksräkningens uppgifter över antalet maskiner eller redskap. Denna kontroll har visat, att vissa brister torde vidlåda jordbruksräkningens resultat. Även om jordbruksräkningen vore så upplagd, att värdeberäkningar för enstaka år kunde baseras

på materialet i fråga, skulle detta dock icke kunna användas för här åsyftade kostnadsberäkningar, där konstaterandet av utvecklingen framstår som en viktig angelägenhet. 2. Representativundersökning. En annan utväg, som övervägts, skulle vara en inventering beträffande uppsättningen med maskiner och redskap vid ett tillräckligt stort antal gårdar. Sådana undersökningar ha utförts beträffande jordbrukets elektriska utrustning 1 , varvid samtidigt inhämtats vissa andra uppgifter, som kunnat jämföras med jordbruksräkningarna. Dessa jämförelser ha visat en relativt god samstämmighet. När det gäller jordbrukets maskiner ha vi emellertid att r ä k n a med så vitt skilda konstruktioner och kostnader per maskin, att en undersökning av här angiven art säkerligen skulle få göras mycket omfattande för att kunna användas som underlag för värdeberäkning. Därför har denna utväg icke vidare prövats. 3. Den jordbruksekonomiska undersökningen. En viss kontroll på andra beräkningar torde kunna erhållas genom att u p p r ä k n a räkenskapsresultatens siffror till att omfatta landets hela jordbruksareal. En dylik uppräkning kan företagas såväl beträffande maskinparkens värde som de i bokföringen upptagna kostnaderna för avskrivning och underhåll. Beträffande detta material må anföras, att räkenskapsgårdarna sannolikt i genomsnitt representera jordbruk med intensivare drift och följaktligen även högre maskinkapital än genomsnittsjordbruken. I vad mån detta kan tänkas inverka är dock svårbedömbart, och andra fel — framför allt den alltför svaga representativiteten — kunna tänkas förstärka eller eliminera ett fel av först antydd orsak. 2 1

Jordbrukets elinventering. Beträffande räkenskapsresultatens representativitet, brister och användbarhet kan hänvisas till en utredning av docenten Hannes Hyrenius: Stalistiskt-ekonomiska studier rörande det svenska fordbruket. Kungl. Lantbruksakademiens Tidskrift nr 5—6, 1947. 2

187 Ändrade grunder för inventeringen av maskinbeståndet, ändrade avskrivningsprinciper m. m. kunna orsaka förändringar i utvecklingen för värde resp. kostnader, som icke motsvara resultaten vid de beräkningsprinciper, som här böra tillämpas. Vidare märkes, att denna undersökning icke ger upplysning om jordbrukets inköpskostnader för maskiner och redskap, varför det icke bleve möjligt att med stöd av densamma upprätta planmässiga beräkningar över kostnaderna för avskrivning. Man bleve därför vid användning av detta material hänvisad att direkt bygga beräkningar på dess årsredovisning av avskrivnings- och underhållskostnader. Det är fördenskull önskvärt att kunna använda ett annat underlag för beräkningarna. 4. Jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter, den s. k. deklarationsundersökningen. Inom statens livsmedelskommission har under ett antal år verkställts en bearbetning av självdeklarationerna från ca 11 000 brukningsdelar representerande skilda storleksgrupper och jordbruksområden. De erhållna siffrorna för inkomster och utgifter per hektar uppräknas till att motsvara landets totala åkerareal. Den inom livsmedelskommissionen verkställda bearbetningen har avsett åren 1938 samt 1940—1947. Dessförinnan hade bearbetning verkställts av 1938 års jordbruksutredning för åren 1932, 1935 och 1937. Då grundmaterialet till denna undersökning är jordbrukarnas självdeklarationer, ge de erhållna resultaten en bild av utvecklingen i fråga om kontanta inkomster och utgifter vid jordbruksföretagen. I fråga om driftsutgifterna kan i denna undersökning icke skiljas på utgifter för den rena lanthushållningen resp. utgifter för skogsbruket. Utgifterna för maskiner och redskap inkludera traktorerna och redovisas fördelade på ersättningsinköp, nyuppsättning och underhåll.

I enlighet med vad ovan anförts inkluderas utgifter för skogsbruket. I någon mån kunna även utgifter för redskap till yrkesmässig trädgårdsodling ingå. Detta torde dock knappast gälla i någon större omfattning, emedan yrkesmässig trädgårdsodling oftast deklareras som särskild förvärvskälla. Utgifterna för pumpar och hydroforer, som i denna utredning principiellt anses tillhöra gruppen kostnader för maskiner och redskap, torde i skattedeklarationerna i regel hänföras till byggnadskostnaderna. Deklarationsundersökningens material torde sannolikt representera jordbruk med något högre intensitet än genomsnittsjordbruket. Det torde kunna förutsättas, att variationerna i utgiftssummornas storlek mellan olika år äro större i fråga om utgifter för ersättningsinköp och nyuppsättning, än då det gäller utgifter för underhåll. Inköpens omfattning är mera konjunkturbetonad än reparationernas omfattning. Inköpen förskjutas i viss mån till år med goda inkomster. Reparationerna kunna däremot i regel icke uppskjutas — i varje fall icke i samma omfattning som inköpen. På grund av dessa omständigheter kan förväntas, att utgifterna för underhåll enligt deklarationsundersökningen ge den säkraste bilden av den allmänna utvecklingen inom landet, under det att utgifterna för ersättningsinköp resp. nyuppsättning av maskiner starkare kunna påverkas genom tillfälliga onormala inköp vid de gårdar, som de bearbetade självdeklarationerna omfatta. Det torde även kunna förutsättas, att utgifterna för nyuppsättning av maskiner och redskap bli ofullständigt redovisade, enär uppgivandet av dessa utgifter icke har någon direkt betydelse för deklaranten ur taxeringssynpunkt. Av vad hittills anförts torde ha framgått, att utgifterna för underhåll enligt deklarationsundersökningen kunna anses ge en mera tillfredsställande bild av utvecklingen, än vad som kan förväntas

188 i fråga om utgifterna för inköp av maskiner och redskap enligt samma undersökning. Deklarationsundersökningen har för de olika åren gett följande resultat (milj. k r o n o r ) :

År

1932 1935 1937 1938 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947

ittningsnköp 19-3 28-3 39-1 40-5 46-6 62-2 74-0 81-6 76-6 63-6 80-2 97-1

relse för de på industri- och handelsstatistiken grundade beräkningarna såväl som en jämförelse med resultaten av den i fortsättningen omnämnda enkätundersökningen. 6. Enkätundersökningen — en under-

Nyuppsättning

Summa inköp

Underhåll

Totalsumma

5-0 5-7 13-7 19-7 13-7 10-5 12-9 17-5 17-4 15-7 28-6 47-3

24-3 34-0 52-8 60-2 60-3 72-7 86-9 99-1 94-0 79-3 108-8 144-4

27-1 33-8 40-0 41-7 50-6 61-3 69-9 81-7 82-5 82-2 91-0 98-5

51-4 67-8 92-8 101-9 110-9 134-0 156-8 180-8 176-5 161-5 199-8 242-9

5. Beräkning av årliga tillverkningsoch importvärden samt uppräkning av dessa till saluvärden. Inom Sveriges lantbruksförbund ha tidigare vissa beräkningar utförts i avsikt att åstadkomma ungefärliga siffror för jordbrukarnas årliga inköp av maskiner och redskap. Undersökningarna ha byggt på industri- och handelsstatistiken. Man har sålunda utgått från tillverkningsoch importvärdena samt från dessa dragit värdet av exporten. Tillverkningsvärdena ha justerats på så sätt, att handelsavanser adderats till dessa. Vidare ha frånräknats de rabatter, som från vederbörande försäljningsorgan uppgivits, att jordbrukarna i genomsnitt kunna påräknas ha erhållit. Importvärdena ha också justerats, i det att hänsyn tagits till tullar och försäljningsavanser, som adderats till importvärdena, samt till förekommande rabatter. Dessa beräkningar ha nu prövats och delvis justerats i samband med den bilagda undersökningen om det svenska jordbrukets inköp av maskiner och redskap åren 1938—1948. I denna har lämnats en relativt omfattande redogö-

sökning över värdet av tillverkares och importörers årliga leveranser direkt till jordbrukare eller till återförsäljare. Sedan en ingående granskning hade gjorts beträffande möjligheterna att beräkna jordbrukets årliga inköpskostnader för maskiner och redskap, och då den under föregående punkt omnämnda beräkningen grundad på industrioch handelsstatistiken icke utan prövning ansågs kunna läggas som grund för en avskrivningsberäkning, beslöts att undersöka möjligheterna för en omfattande undersökning grundad på uppgifter om det årliga försäljningsvärdet direkt från tillverkare och importörer. En dylik undersökning, omfattande åren 1938—1948, har på de sakkunnigas uppdrag utförts av agr. lic. Sven Holmström. I redogörelsen härför (se appendix) redovisas såväl de härvid erhållna resultaten som de vid bearbetning av industri- och handelsstatistiken erhållna värdesummorna. Den senare serien har härvid förts tillbaka till år 1923. Enkätundersökningen har icke ansetts kunna föras längre tillbaka än till 1938 med hänsyn till den uppenbara svårigheten att i efter-

189 hand införskaffa fullständiga och tillförlitliga primäruppgifter för år, som ligga långt tillbaka i tiden. Beträffande detaljer i enkätundersökningen hänvisas till appendix. Här skall blott påpekas, att värdesummorna för de årliga inköpskostnaderna icke äro fullständiga. Vissa grupper av maskiner eller redskap ha av skilda orsaker icke kunnat redovisas i vare sig enkätundersökningen eller den äldre beräkningen. Sålunda saknas uppgifter om inköpskostnaderna för vagnar, kälkar, elmotorer, pumpar och hydroforer. Vidare förekommer en restgrupp bestående av diverse enklare redskap m. m., exempelvis seldon, vissa handredskap o. s. v., som icke kunna redovisas. En sammanfattande redogörelse för dessa brister i materialet ingår under avdelning F i den refererade utredningen. Kostnaderna för mjölktransportkärl ha beräknats genom särskilda undersökningar.

V. Materialets användning sammankoppling.

och

De sakkunniga ha prövat de olika slags material, som berörts i avdelning IV. De överväganden som därvid gjorts, redovisas i det följande. Underlag för avskrivningsberäkningar. För att medelst avskrivningsberäkningar kunna göra en planmässig fördelning av anskaffningskostnaderna för maskiner och redskap är det nödvändigt att äga tillgång till fortlöpande årlig statistik över inköpen. Material av sådant slag finnes i deklarationsundersökningens resultat, i tillverknings- och importvärdena enligt industri- och handelsstatistiken, i statistiken från den särskilda enkätundersökningen (från 1938) samt beträffande inköpen av traktorer i den av lantbruksförbundet häröver upprättade statistiken. Av dessa källor innehåller endast deklarationsundersökningarna samtidigt uppgifter om underhållskostnaderna. Med hänsyn till att visst samband städ-

se råder mellan kostnader, som redovisas för avskrivning, och kostnader, som redovisas för underhåll, varom mera nedan, skulle det vara följdriktigt att använda en källa, som innehåller uppgifter om båda dessa kostnadsdelar. Vad nu sagts talar för att deklarationsundersökningens resultat genomgående borde användas. Emellertid kan detta svårligen ske, i första rummet enär en beräkning av avskrivningskostnaderna vid en 15-årig avskrivningsperiod, som här befunnits böra tillämpas (se härom längre fram i undersökningen), fordrar uppgifter om anskaffningen ända från år 1923. Deklarationsundersökningen började först 1932 och har fram till 1940 flera luckor. Vidare får bemärkas, att däri influtna kostnader omfatta redskap även för skogsbruket och i viss mån trädgårdsskötseln ävensom inköp av begagnade maskiner från andra jordbruk, sålunda intern omsättning inom jordbruket, vilken ej bör komma med. Ovisshet råder dessutom om huruvida anskaffning för nyuppsättning av maskiner redovisats fullständigt, liksom huruvida redovisningen på det hela taget varit likformig under alla år. En jämförelse mellan deklarationsundersökningens och de andra undersökningarnas resultat visar tämligen stora olikheter och kastningar. Även om deklarationsundersökningen är tämligen representativ, synes det dock vara att föredraga att beräkningarna byggas på uppgifter om försäljning från fabrikanter och importörer av maskiner och redskap för jordbruksdriften. Härför talar även den omständigheten, att färskare uppgifter härigenom kunna erhållas. De sakkunniga ha på anförda grunder icke funnit sig kunna använda deklarationsundersökningen för beräkningar rörande avskrivningskostnaderna, något som även gäller för tiden från 1940, då årlig statistik finnes. För åren 1923—1937 finnes för andra maskiner än traktorer ingen annan fullständig statistikserie än den på industri- och handelsstatistiken byggda, var-

190 för denna uppenbarligen måste användas för dessa år. För de följande åren finnes dessutom den förut berörda enkätundersökningen över den årliga försäljningen. Då denna så noggrant som det synes vara möjligt redovisar den på respektive år belöpande försäljningen (jordbrukets inköp) samt vidare å ena sidan är mera fullständig i vad angår redovisade maskinslag och å andra sidan mera noggrant avskiljer maskiner, vilka ej komma till användning i jordbruksdriften, synes det vara otvivelaktigt, att den från 1938 utgör det bästa underlaget. Försäljningen av traktorer finnes särskilt redovisad endast i de undersökningar, som verkställts av lantbruksförbundet. Även om denna statistik gäller, att den upptager de på respektive år belöpande försäljningarna och att försäljningen för annan användning än i jordbruket avskilts. Den bör därför vara väl användbar. Underlag för beräkning av underhållskostnaderna. Statistiska uppgifter över underhållskostnadernas storlek finnas egentligen endast i deklarationsundersökningarna. Den jordbruksekonomiska undersökningen (Räkenskapsresultaten) skiljer nämligen icke mellan avskrivnings- och underhållskostnaderna utan redovisar dessa i en gemensam post. Då man beträffande en kostnad av sådan betydande storlek som underhållskostnaderna för maskiner och redskap icke kan nöja sig med en schematisk beräkning (exempelvis med hjälp av viss procent av maskinbeståndets återanskaffningsvärde), måste deklarationsundersökningen sålunda här användas. Detta låter sig också göra, enär man i fråga om underhållskostnaderna endast behöver årliga uppgifter från 1938. Den i undersökningen befintliga luckan för 1939 bör kunna fyllas genom interpolering. På grund av eftersläpning i statistiken blir en viss framskrivning för de sista åren successivt erforderlig, men denna olägenhet och därav beroende osäkerhet

är förenad med alla prognoser. Såsom förut nämnts kan deklarationsundersökningens resultat bedömas vara mera tillförlitliga (mindre beroende av tillfälliga förhållanden) i vad gäller underhållskostnaderna än beträffande anskaffningskostnaderna. Sammankopplingen av olika statistiskt material. De sakkunnigas val av underlag för beräkningarna innebär, att primärmaterial skall hämtas och hopfogas från fyra skilda undersökningar, vilket otvivelaktigt utgör en svaghet och medför vissa problem med hänsyn till sammankopplingen. Vad först angår traktorerna utgöra dessa en distinkt maskingrupp, vilken är helt avskild från de andra maskingrupper, för vilka undersökningar företagits på basis av industri- och handelsstatistiken resp. genom den särskilda enkätundersökningen. Vid beräkningen av avskrivningskostnaderna kunna inköpsbeloppen för traktorer därför direkt summeras med övriga inköp eller, såsom här skett, de för traktorer särskilt beräknade avskrivningskostnaderna summeras med motsvarande för andra maskiner. De föreliggande problemen hänföra sig därför till för det förslå sammanförandet av de på underlag av tillverknings- och försäljningsstatistiken beräknade avskrivningskostnaderna med de ur deklarationsundersökningarna framkomna underhållskostnaderna samt för det andra sammankopplingen av de båda statistikserier, som representera inköp av andra maskiner än traktorer och för vilka en övergång skulle företagas 1938. Hithörande behandlas.

frågor

behöva

närmare

1. Underhållskostnadernas infogande. Såsom förut framhållits råder det alltid .ett visst samband mellan avskrivnings- och underhållskostnader. I förevarande fall har detta samband tvåfaldig karaktär. Först skall omnämnas, att

191 omsorgsfull vård och omfattande reparationer med därav följande höga underhållskostnader förlänga maskinernas livslängd och därigenom minska de årliga avskrivningskostnaderna. Ur denna synpunkt föreligga dock inga betänkligheter mot att sammankoppla resultaten från två skilda undersökningar, detta så mycket mindre som icke heller deklarationsundersökningen ger någon upplysning om livslängden och de verkliga avskrivningskostnaderna. Visserligen h a r det sin betydelse, att avskrivningsperiodens längd anpassas i huvudsak riktigt, men vissa fel i detta hänseende inverka dock endast på kostnadernas fördelning mellan olika år, om man tillser, att anskaffningskostnaderna helt avföras ur beräkningarna, sedan de blivit tillfullo avskrivna. Detta måste sålunda ske, även om maskinerna fortfarande äro i användning. Det beräkningssystem, för vilket redogöres i det följande, tillgodoser nu anförda villkor. Det andra sambandet kommer till uttryck däri, att vissa utgifter för inköp av maskiner och redskap kunna direkt upptagas såsom en underhållskostnad, varvid någon fortlöpande avskrivning icke kan komma ifråga. I skattedeklarationerna skola jordbrukets inköp av maskiner och redskap redovisas såsom dels ersättningsköp, dels nyuppsättning. Emellertid anses det vara i överensstämmelse med reglerna, att inköp av mindre redskap och maskiner med kortare varaktighet än tre år upptagas under punkten »underhåll av inventarier» (avdragspost 6 a i jordbruksbilagan). Detta förfaringssätt torde vara vanligt beträffande handredskap och kan även tillämpas beträffande en del annan mindre kostbar utrustning exempelvis vattenhinkar och dylikt, något som i detta sammanhang har betydelse. Om vissa inköp på nu angivet sätt redovisas såsom underhållskostnad, komma de genom deklarationsundersökningens resultat också att inflyta såsom underhållskostnader i jordbrukskalkylen. Om det samtidigt beräknas avskrivning på basis av

annan statistik, vari dessa inköp ingå, måste sålunda en dubbelräkning uppkomma. Denna skulle däremot undvikas, om man beträffande såväl anskaffning som underhåll kunnat bygga på deklarationsundersökningen. Otvivelaktigt leder det förfaringssätt, som de sakkunniga funnit sig böra tillämpa, till en viss dylik dubbelräkning. Felets storlek kan icke närmare preciseras, enär jordbrukarna kunna ha förfarit på det ena eller andra sättet vid sin redovisning. Felets storlek torde dock kunna antydas av inköpsvärdet för handredskap, vilket är upptaget till 2-7 milj. kronor för 1938 och 6-1 milj. kronor för 1948. Även i övrigt medför användandet av deklarationsundersökningens siffror för underhållskostnaderna att i kalkylen införas en del kostnader, som ej böra belasta jordbruksdriften. De redovisade underhållskostnaderna omfatta nämligen alla slag av maskiner och redskap, som användas å jordbruksfastigheterna, sålunda även redskap för skogsbruk och trädgårdsskötsel. I den mån anskaffningskostnaderna för dessa driftsgrenars handredskap (yxor, sågar, krattor m. m.) på förut nämnt sätt redovisas såsom underhållskostnad, komma även dessa med, ehuru de icke ingå i avskrivningsplanen. De till skogsbruket hänförliga underhållskostnaderna kunna dock icke vara särdeles stora. Huvudsakligen beröra de vagnar, kälkar, seldon, kättingar, bilar och traktorer i den mån de användas i skogsbruket samt nyss berörda handredskap. De på trädgårdsskötselns redskap belöpande kostnaderna torde vara relativt obetydliga. Någon närmare uppskattning av storleken är icke möjlig i någotdera fallet. Mot nu berörda för stora kostnadsposter får å andra sidan ställas att vissa inom jordbruket använda maskiner ej kunnat medtagas i avskrivningsberäkningen. Detta gäller lastbilar (i förekommande fall även personbilar), vagnar, kälkar, seldon, elmotorer, pum-

192 par och hydroforer, diverse utrustning för hönsgårdar m. m. Dessa kostnader äro rätt betydande. De ifrågavarande bristerna (å ena sidan dubbelräkningen samt medtagandet av underhållskostnader för skogsoch trädgårdsredskap, å andra sidan frånvaron av vissa avskrivningskostnader för jordbruksinventarier) äro sålunda av kompensatorisk karaktär. Ehuru någon säker uppskattning icke är möjlig, torde dock kunna göras det bedömandet, att de på detta sätt framräknade sammanlagda kostnaderna för jordbruket icke bli för höga. Tidigare har påpekats, att kostnaderna för p u m p a r och hydroforer icke ingå bland avskrivningskostnaderna och att underhållskostnaderna för desamma ej heller torde redovisas som maskin- utan som byggnadskostnader. Då installationer av detta slag mestadels ha samband med byggnader, torde det vara riktigast, att man framdeles söker infoga ifrågavarande kostnader bland kostnaderna för ekonomibyggnader. 2. Sammankopplingen av de båda statistikserierna över maskinköpen. I sin specialutredning rörande jordbrukets inköp av maskiner och redskap (se appendix) har agr. lic. S. Holmström förutom resultaten av enkätundersökningen rörande försäljningen från tillverkare och importörer även redovisat de resultat, som enligt tidigare och nu kompletterade undersökningar erhållits vid bearbetningen av import- och handelsstatistikens uppgifter. I nämnda utredning har även gjorts en jämförelse mellan resultaten av de båda undersökningarna för åren från 1938, då parallella resultatserier föreligga. Det befinnes, att resultaten av de båda undersökningarna för år 1938 nästan helt överensstämma, vilket är mycket överraskande med hänsyn till att de bygga på helt olika underlag och ha olika omfattning. För de följande åren visa enkätundersökningens resultat däremot högre värdesummor än den äldre serien. Härutav och av vissa indextal,

som författaren anfört rörande utvecklingen av de båda serierna, ligger det nära till hands att draga den slutsatsen, att en verklig överensstämmelse föreligger 1938 och att avvikelsen under senare år helt beror på tillkomsten av nya maskinslag, vilka redovisas i enkätundersökningen men icke kommit med i den äldre serien. Författaren har också närmast velat ge denna förklaring men nöjer sig med att redovisa resultaten av de båda undersökningarna. Då det med hänsyn till jordbrukskalkylens karaktär och användning är av största vikt att däri upptagna kostnadsgrupper återspegla den verkliga utvecklingen så riktigt som möjligt, ha de sakkunniga funnit sig böra särskilt pröva frågan om hur de berörda resultatserierna skola sammankopplas. Det är härvid till en början klart, att man icke kan riktigt bedöma dessa till sin karaktär rätt olikartade seriers läge i förhållande till varandra enbart på en jämförelse för ett enda år, liksom att det icke heller kan ske med stöd av indextal, som visar deras utveckling från ett bestämt år, 1938. Den äldre serien, som bygger på tillverknings- och importvärden, återspeglar nämligen icke den på resp. år fallande försäljningen utan denna försäljning med tillägg av eventuell lagerökning eller avdrag för lagerminskning. Volymen 1938 kan därför, vilket å priori kan anses sannolikt, ha påverkats av lagerökning, varigenom den kommit att ligga relativt högt och därigenom kommit i nivå med enkätundersökningens resultat. Borttages lagerökningen, framkommer däremot en differens. Likaså påverkas indextalen, som beräknas med 1938 års volym såsom bas. Innehåller 1938 års volym en lagerökning, så måste det medföra, att indextalen för en del följande år, då tillverkningen var mindre än försäljningen, visa en relativt svag stegring. Borttages däremot lagerökningen och göres för senare år tilllägg för lagerminskning, blir resultatet ett helt annat. Dylika justeringar äro emellertid omöjliga att företaga med stöd av

193 någon slags bedömning, och av en jämförelse på nu angivet sätt kunna några slutsatser icke dragas. En prövning har därför verkställts genom direkt jämförelse mellan volymerna för åren 1938—1947. Därvid ha använts volymerna beräknade i 1938 års prisläge, varigenom undvikes att försäljning av äldre tillverkning (lagerbehållningar) till ett förhöjt pris förrycka jämförelsen. Före denna jämförelse har det dock befunnits riktigt

nare tid kommit till ökad användning, utgör icke anledning att undantaga dem. Delvis torde de ha influtit i tillverknings- och importstatistiken under vissa samlingsrubriker och såsom det strax skall visa sig företer enkätundersökningen, efter förenämnda reduktion, icke någon starkare stegringstakt än den äldre serien. Resultatet av jämförelsen framgår av efterföljande tablå, i vilken samtliga värdetal avse 1 000-tal kronor vid 1938 års prisläge.

Totalsummor Enligt enkätEnligt industri- undersökningen och handels(exkl. elstängsel statistiken och jeepar) B

FörhållandeB tal - • 100 A

Differens A—B

41 614 63 131 75 657

40 406 53 244 34 657 35 561 47 683 52 487 58 040 47 997 66 372 73 229

99-8 103-7 91-3 113-8 121-1 100-8 101-1 115-3 105-1 96-8

69 — 1881 3 303 — 4 307 — 8 322 — 425 — 634 — 6 383 — 3 241 2 428

200 413

211 551

— 11 138

289 870

298 125

490 283

509 676

1056 1028 1040

40 475 51 363 37 960 31254 39 361 52 062 57 406

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 Summa 1938—1942 »> 1943—1947 »> 1938—1947

att minska enkätundersökningens totalsummor med försäljningsbeloppen för vissa maskiner, vilka tillkommit efter 1938 och vilka ej ingå i den äldre undersökningen. Detta gäller jeepar, vilka för övrigt närmast borde hänföras till traktorer, samt elstängsel. Dessa senare representera en ny utrustning, till vilken motsvarighet icke funnits tidigare, varför de synas böra undantagas vid jämförelsen. Någon motsvarande anledning att undantaga andra maskiner torde icke finnas. De nya maskinslagen skördetröskor och linryckningsmaskiner ingå i båda undersökningarna. Den omständigheten, att enkätundersökningen redovisar starkt ökad försäljning av en del andra maskiner, vilka på se13—917293

—

8 255

— 19 393

De i tablån angivna förhållandetalen mellan B-serien (enkätundersökningen) och A-serien (industri- och handelsstatistiken) visa icke på någon fortlöpande ökning av den förra serien i förhållande till den senare. För perioden 1943—1947 är förhållandetalet tvärtom lägre än under perioden 1938— 1942, nämligen 102-8 mot 105-6. Skillnaden mellan B-serien och A-serien är sålunda icke uttryck för att den förra, på grund av medtagna nya maskinslag med stark ökningstakt, visar en snabbare ökning från 1938. Ty i så fall skulle förhållandetalet ha varit högst under perioden 1943—1947. Däremot ger jämförelsen vid handen, att B-serien genomgående ligger på en högre

194 nivå än A-serien, nämligen 4 % för hela perioden 1938—1947. Därmed är dock icke utan vidare klart, att A-serien är för låg och fördenskull måste höjas med detta procenttal vid sammankopplingen (år 1938) mellan de båda serierna. En annan förklaring till avvikelserna mellan de båda serierna skulle nämligen kunna tänkas vara, att ingångslagren av maskiner och redskap år 1938 voro så stora, att de räckt till att under den följande 1 O-årsperioden underhålla den i förhållande till tillverkning och import redovisade större försäljningen. En sådan förklaring är dock orimlig. Den skulle exempelvis innebära en lagertömning av maskiner och redskap fr. o. m. 1938 t. o. m. 1946 till ett värde av 21-4 milj. kronor i 1938 års prisläge eller mer än halva tillverknings- och importvärdet för 1938, samtidigt som tillverknings- och försäljningsvolymen ökats med mera än 50 %. Det får beaktas, att försäljningen av jordbruksmaskiner till största delen äger rum före och under vegetationsperioden och att maskintillverkarna därför vid årsskiftena måste ligga inne med betydande lager för att kunna fullgöra väntade leveranser. En fullständig lagertömning kan under sådana förhållanden icke föreligga vid årsskiftena och det är likaledes naturligt, att tillverkarna undvika att genom stor tillverkning alltför mycket utöka ett tidigare uppkommet restlager. Lagervariationerna från år till år torde därför icke vara särdeles stora. Vidare får beaktas att den ökade försäljningen av jordbruksmaskiner (nära dubbelt så stor under 1947 som 1938) med nödvändighet kräver större normala genomgångslager än tidigare, även om de icke behöva ökas proportionellt till försäljningen. Man skulle på anförda skäl närmast ha anledning antaga, att utgångslagret 1947 varit större än ingångslagret 1938. Om så varit fallet borde A-serien vid sammankopplingen med B-serien höjas mera än 4 %. Man

kan emellertid på goda grunder (den ökande tillverkningen och prisfallet 1939) antaga, att ingångslagret 1938 var av övernormal storlek och i viss grad försörjt försäljningen under kommande år. Denna omständighet bör då kunna uppväga den ökning av normallagret, som måste ha uppkommit under senare år till följd av omsättningsökningen. Sålunda förutsattes utgångslagret 1947 ha varit av samma storlek som ingångslagret 1938. På grund härav har företagits en höjning av A-serien med 4 % (noga räknat 3-96 %), varvid erhålles de jämförelsetal, som återges i följande sammanställning. I denna införda värdetal avse som förut 1 000-tal kronor vid 1938 års prisläge. Totalsummor

Å r

Enligt in- Enligt endustri- och kätunderhandels- sökningen statistiken, (exkl. elmed höj- stängsel och ning av 3-96 % jeepar)

Differens A—B

A

B

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947

42 076 53 395 39 461 32 490 40 918 54121 59 677 43 260 65 628 78 650

40 406 53 244 34 657 35 561 47 683 52 487 58 040 47 997 66 372 73 229

S:a 1938-1942

208 340

211551 — 3 211

» 1943-1947

301 336

298 125

» 1938-1947

509 676

509 676

—

Största lagertö mning 1941 och 1942 Största lagerö kning 1938—1940 . .

9 836 6 625

Skillnad = mi iskning av ingångslagret 1938

1670 151 4 804 — 3 071 — 6 765 1634 1 637 — 4 737 — 744 5 421 3 211

Sedan de båda serierna på detta sätt bragts i nivå med varandra, erhålles en plausibel förklaring till de skiljaktigheter, som förekommit mellan tillverkning och försäljning. Högerkolumnen ger det statistiska utslaget för la-

195 gerökningar och lagerminskningar. Den pekar på en lagertömning under åren 1941 och 1942 till ett värde av omkring 10 milj. kronor räknat i 1938 års prisläge, varav över 3 milj. kronor härrörde från ingångslager 1938. På grund av dessa resultat bör sålunda vid sammankoppling mellan de båda serierna den äldre seriens summor höjas med 4 %. Hänsyn har emellertid ansetts böra tagas även till vissa andra brister i redovisningen av jordbruksmaskiner för tidigare år. Sålunda ingå icke i den äldre serien sådana maskiner som förbränningsmotorer och handseparatorer, av vilka inköpen efter hand avtagit. Ävenså föreligger säkerligen för många andra enklare redskap en för låg redovisning, enär tillverkningen förr mera än nu skett hos mindre företagare (till stor del hantverkare), vilka ej lämnat uppgifter till

industristatistiken. I och för sig skulle dessa omständigheter måhända motivera en höjning av den äldre serien för tidigare år med omkring 5 %, om man ser till anskaffningens storlek. Emellertid torde ifrågavarande maskiner och redskap till stor del redan 1938 ha kommit ur bruk eller fått ett nedsatt nyttovärde, varför full hänsyn ej synes böra tagas till deras (ursprungliga) anskaffningskostnad. De sakkunniga ha därför funnit sig böra begränsa höjningen till sammanlagt 5 %. I efterföljande tablå redovisas resultaten av den äldre serien fram till 1937 dels utan höjning, dels efter höjning med 5 %, samt från 1938 totalresultaten av enkätundersökningen. De följande beräkningarna över avskrivningskostnaderna bygga på dessa tal, ökade med anskaffningskostnaderna för mjölktransportkärl.

Jordbrukets maskininköp (exkl. traktorer)

1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948

Beräkningsunderlag 1923—1937 enligt industrioch handelsstatistiken

Beräkningsunderlaget 1923—1937 ökat med 5 %

17 911 23 447 24 310 28 319 23 081 23 207 23 378 21 309 15 307 11579 13 379 20 453 28 483 32 167 41253

18 807 24 619 25 526 29 735 24 235 24 367 24 547 22 374 16 072 12 158 14 048 21476 29 907 33 775 43 316 40 406 50 407 38 065 44 762 62 932 71 361 79 267 65 679 91 759 101 640 119 939

Mjölktransportkärl enligt särskild undersökning

Summa maskininköp (exkl. traktorer)

666 872 905 1054 858 864 870 794 570 431 497 761 1 060 1 196 1 535 1503 1 950 1 936 2 882 2 491 1033 1 155 1 255 2 563 2 387 2 418

19 473 25 491 26 431 30 789 25 093 25 231 25 417 23 168 16 642 12 589 14 545 22 237 30 967 34 971 44 851 41909 52 357 40 001 47 644 65 423 72 394 80 422 66 934 94 322 104 027 122 357

196 VI. Beräkning av avskrivnings kostnader. Vissa beräkningsprinciper. Följande principiella uppläggning av beräkningarna har ansetts böra tillämpas. 1. Avskrivningskostnaderna för maskiner och redskap beräknas genom upprättandet av en avskrivningsplan med det beräkningsunderlag, som angivits i föregående tablå. 2. Avskrivningskostnaderna beräknas under förutsättning av genomsnittlig 15-årig varaktighet. 3. Avskrivningskostnaderna beräknas liksom hittills skett i kostnadskalkylen enligt återanskaffningsprincipen. 4. Underhållskostnaderna hämtas ur deklarationsundersökningen, så långt siffror där finnas tillgängliga. Deklarationsundersökningen kännetecknas dock av en relativt lång eftersläpning. Vid den tidpunkt, då den preliminära kostnadskalkylen för år 1948/49 skulle vara slutförd (slutet av februari 1948), voro t. ex. underhållskostnaderna för åren 1946 och 1947 enligt deklarationsundersökningen icke kända. 1 De felande kostnadssummorna för underhåll kunna lämpligen tills vidare med senaste kända summa som utgångspunkt preliminärt framräknas med hjälp av vägt prisindex för reservdelar och reparatörlöner. Framdeles torde denna preliminära framräkning böra ske även med hänsynstagande till förändringarna i maskinbeståndets storlek. Till punkt 2 skall här fogas en motivering. Bestämmandet av den genomsnittliga varaktighetstiden för jordbrukets maskinbestånd synes vara förenat 1 Det har senare — efter det att denna undersökning blev utförd — visat sig vara möjligt att genom speciell bearbetning av deklarationsmaterialet få fram siffrorna ett år tidigare än genom den ordinarie bearbetningen. Sålunda funnos vid upprättandet av vårkalkylen i februari 1949, då prognosberäkning utfördes för produktionsåret 1949/50, siffror tillgängliga rörande underhållskostnaderna år 1947. Likväl föreligger alltså ett års eftersläpning.

med stora svårigheter. Orsakerna härtill äro flera. Först må omnämnas, att det rör sig om ett stort antal olika maskiner och redskap allt ifrån de enklaste handredskap till sådana relativt invecklade och dyrbara maskiner som exempelvis självbindare och skördetröskor. Även inom en och samma grupp av maskiner eller redskap äro skillnaderna i konstruktionen och därmed i viss mån även hållbarheten högst varierande. Som exempel kan anföras den enkla hästplogen i jämförelse med traktorplogen, där bl. a. lyftanordningen utgör en ömtålig detalj. Varaktigheten står också i samband med maskinernas skötsel och underhåll, och i detta hänseende äro variationerna betydande. Då det gäller jordbearbetningsredskapen måste även jordmånen spela en viss roll för maskinernas varaktighet. En annan faktor är drivkraften. En hästdriven maskin utsattes icke för så stark förslitning eller påfrestning som en traktordriven. Att den årliga användningstiden är en av de viktigaste faktorerna behöver knappast framhållas. Självfallet påverkas den genomsnittliga livslängden även av reparationernas omfattning, som i sin tur kan vara en följd av såväl tillgången till nya maskiner som priset på dessa och jordbrukarnas köpkraft. Den genomsnittliga varaktigheten för maskinerna anses allmänt av fackmännen vara lägre nu än tidigare. Vissa faktorer kunna anföras, som fortfarande verka för en förändring i denna riktning. I enlighet med vad som nyss anförts torde den betydande övergången till traktordrift verka kraftigt minskande på maskinernas livslängd. I samma riktning kan en ökad övergång till gemensam maskinanvändning komma att verka, genom att den årliga användningstiden blir hög för de i gemensam drift använda maskinerna. (Det torde dock få förutsättas, att bättre skötsel och underhåll vid gemensam maskinanvändning i viss mån motver-

197 kar den längre årliga användningstidens inverkan på hållbarheten, eftersom skötseln av maskinerna blir anförtrodd åt särskilt utbildade maskinskötare.) En annan faktor av betydelse för maskinernas genomsnittliga livslängd är de alltmera ökade kraven på maskinernas funktionsduglighet. Denna faktor torde framför allt vid de större jordbruken redan ha gjort sig starkt gällande i samband med stegrade arbetslöner och tilltagande brist på arbetskraft inom jordbruket. I vad mån den fortgående förändringen i maskinernas konstruktion påverkar livslängden är svårt att bilda sig någon bestämd uppfattning om. Sannolikt medför dock den ökade användningen av mera komplicerade maskiner i allmänhet en kortare genomsnittlig livslängd — även om detta i viss mån elimineras genom fabrikanternas strävanden att förbättra konstruktionerna. Då här anförts åtskilliga faktorer, som synas tala för en minskad genomsnittlig livslängd för jordbrukets maskiner, förtjänar även omnämnas en påtaglig faktor, som torde verka i motsatt riktning, nämligen de ökade inköpen av maskiner till små brukningsdelar, där den årliga användningstiden blir relativt kort. Delvis på grund av de omständigheter, som i det föregående anförts, saknas i stort sett statistiskt material av sådan omfattning och art, att detta direkt kan läggas som grund för ett bedömande av den genomsnittliga varaktighetstiden. I samband med en undersökning i avsikt att belysa jordbrukets maskinbehov h a r emellertid direktör Harald A:son Moberg vid statens maskinprovningar gjort vissa beräkningar och överväganden rörande jordbruksmaskinernas livslängd. 1 Moberg har härvid på tre olika vägar sökt komma fram 1 Harald A:son Moberg: Synpunkter på jordbrukets maskinbehov samt järnåtgång för erforderlig maskintillverkning. Finnes tillgänglig vid Statens maskinprovningar, Uppsala.

till en uppfattning om livslängden för olika maskiner eller redskap. I. Med stöd av från institutioner, tillverkare, försäljare, jordbrukare och maskinreparatörer inhämtade erfarenheter h a r sannolik medellivslängd för de olika maskinslagen uppskattats. Uppgifterna bygga på rådande förhållanden, alltså förefintlig maskinpark och dess fördelning på olika storleksgrupper av gårdar samt den skötsel som verkligen äger rum. En kontroll av de uppskattade värdena har, så långt detta låtit sig göra, genomförts med hjälp av de i följande punkter omnämnda undersökningarna. II. Genom studium av leveransernas storlek för enskilda maskinslag har i flera fall kunnat ungefärligt fastställas, huru stora de årliga leveranserna för ersättning av utrangerade maskiner varit. Genom att sätta det så erhållna årliga ersättningsbehovet i relation till totalantalet av varje ifrågavarande maskin enligt 1944 års jordbruksräkning, har ett ungefärligt uttryck för den genomsnittliga varaktigheten kunnat erhållas. III. Slutligen har studerats leveranserna av reservdelar till sådana maskiner, vilkas tillverkning upphört för ett antal år sedan. Reservdelsförsäljningens omfattning och den tid, som förflutit, sedan tillverkningen av en viss maskin upphörde, tills efterfrågan efter reservdelar märkbart avtagit eller praktiskt taget upphört, ger i varje fall vissa antydningar om livslängden. Det framhålles i detta sammanhang, att antalet kvarvarande maskiner säkerligen icke nedgått i samma takt som reservdelsrekvisitionerna. »Efter hand utgallras allt fler maskiner från de gårdar, där anspråken äro stora. De minddre gårdarna ha mindre anspråk på reservdelar på grund av den kortare årliga drifttiden. När reservdelsrekvisitionerna gått ned t. ex. till hälften av högsta värde, finns därför helt visst betydligt fler än hälften av antalet maskiner kvar.»

198 Tabell 1. Beräkning av årliga avskrivningsbelopp för traktorer vid 15-årig avskrivning å återanskaffningsvärdet. Samtliga värdesummor i 1 OOO-tal kr.

Ar

1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 (1938/39) 1939 (1939/40) 1940 (1940/41) 1941 (1941/42) 1942 (1942/43) 1943 (1943/44) 1944 (1944/45) 1945 (1945/46) 1946 (1946/47) 1947 (1947/48) 1948 (1948/49) 1949 (1949/50)

Återanskaffningsvärdet Prisindex för för medelproduktionsår volymen 1938 =i 100 (kol. 3 x kol. 4)

Arets inköpsvolym vid 1938 ars prisnivå

Ackumulerad inköpsvolym för senaste 15 åren

Medelvolym för senaste 15 åren (kol. 2 div. m. 15)

4 864 6 293 6 818 6 826 6 939 6 957 7 258 7 312 8 515 10 561 1 3 922 (16 502)

101-3 110-7 119-2 121-2 121-2 137-0 144-9 144-9 158-3 170-7 (179-3) (179-3)

4 927 6 966 8 127 8 273 8 410 9 531 10 517 10 595 13 479 18 028 (24 962) (29 588)

2 000 2 000 2 000 2 000 2 000 2 430 2 762 2 514 1 820 1 358 2 501 4 431 8 191 15 976 20 971 2 3 440 9 879 2 111 3 696 2 271 6 956 3 563 20 5 6 0 32 5 0 9 51 773 (41 202)

72 554 9 4 . 394 1 0 2 : 273 1 0 2 . 384 104 ()80 1 0 4 : 351 1 0 8 ! 377 109 <378 1 2 7 ' 724 158 <U 3 208 i328 (247 l )29)

Den verkställda kontrollen över uppskattningarna (omnämnda under punkt I) gav till resultat, att de största avvikelserna gentemot uppskattningarna gällde sådana maskiner, som i stor omfattning användas vid det mindre jordbruket (stallgödselspridare, såningsmaskiner, slåttermaskiner, hästräfsor). Den beräknade livslängden var för dessa högre än den uppskattade. De för olika maskiner angivna livslängderna variera i stort sett mellan 8—25 år. Särskilt låg livslängd anges för traktorplogar (8 å r ) , konstgödselspridare (8 år) och hövändare (10 å r ) . Ungefärligen 10-årig livslängd anges för ett antal maskiner såsom traktorkultivatorer, traktorrullharvar, traktorfjäderharvar, samtliga potatisredskap o. s. v. En 20—25-årig livslängd anges

för exempelvis hästplogar, årder, vissa harvar, vältar, såningsmaskiner, mindre tröskverk, räfsor, pressar, krossar o. s. v. Materialet måste (enligt dir. Moberg) anses alltför osäkert för att en sammanvägning till genomsnittlig livslängd skall kunna företagas med detta såsom underlag. En bedömning av materialet ger snarast den uppfattningen, att den genomsnittliga livslängden är högre än 15 år. Till samma uppfattning har man i denna utredning kommit vid jämförelse mellan icke avskrivet maskinkapital vid olika avskrivningstider med det värde för maskinparken, som erhålles vid uppräkning till siffror för hela landet enligt den jordbruksekonomiska undersökningen. Det har dock ansetts starkt motiverat att i en beräkning som

199 Tabell 2. Beräkning av årliga avskrivningsbelopp för redovisade maskiner och redskap exkl. traktorer vid 15-årig avskrivning å återanskaffningsvärdet. Samtliga värdesummor i 1 OOO-tal kr.

År

Ackumule- Medel- Prisindex ÅteranskaffÅrets in- rad inköps- volym för för proInköpssumma i Prisindex köpsvolym volym för senaste duktions- ningsvärdet för medelvolym vederbö- 1938=100 vid 1938 år, 15 åren senaste års pris- 15 åren (kol. 4 div. 1938 = (kol. 5 x kol. 6) rande års 100 prisläge1 nivå 100 (fr. kol. 3) med 15) 1

25 491 1924 26 431 1925 30 789 1926 25 093 1927 25 231 1928 25 417 1929 23 168 1930 16 642 1931 12 589 1932 14 545 1933 22 237 1934 30 967 1935 34 971 1936 44 851 1937 41 909 1938 (1938/39) 52 357 1939 (1939/40) 40 001 1940 (1940/41) 47 644 1941 (1941/42) 65 423 1942 (1942/43) 72 394 1943 (1943/44) 80 422 1944 (1944/45) 66 934 1945 (1945/46) 94 322 1946 (1946/47) 1947 (1947/48) 104 027 1948 (1948/49) 122 357 1949 2 (1949/50) (122 357)

91-6 86-5 84-8 82-3 82-3 83-2 84-0 81-5 77-2 77-2 81-5 84-0 85-5 94-1 100-0 94-6 109-8 123-2 129-5 132-3 132-8 133-7 134-3 133-0 138-0 (138-0)

27 829 30 556 36 308 30 490 30 657 30 549 27 581 20 420 16 307 18 841 27 285 36 865 40 902 47 663 41 909 55 346 36 431 38 672 50 520 54 720 60 559 50 063 70 232 78 216 88 664 (88 664)

29 830 96-4 30 944 464 162 491 679 32 779 104-7 34 320 497 554 33 170 118-7 39 373 499 918 33 328 127-4 42 460 519 948 34 663 131-4 45 547 544 011 36 267 132-6 48 090 574 021 38 268 133-4 51 050 596 503 39 767 134-1 53 328 646 315 43 088 133-4 57 479 708 224 47 215 136-3 64 354 778 047 51 870 (138-0) (71 581) 839 426 55 962 (138-0) (77 228) 1 I enkätun dersökning Jn repres<mterade m askiner och redskap pi us mjölkt ransportkärl. 2 Uppskatta t värde.

denna icke kalkylera med en längre genomsnittlig livslängd än 15 år. För detta talar bl. a. de sannolika förskjutningar mot minskad livslängd, som tidigare diskuterats. Det kan även anses motiverat att stanna för en 15-årig avskrivningstid av det skälet, att avskrivningstiden i kostnadskalkylen någorlunda bör närma sig vad som i ekonomiska kalkyler i allmänhet kan anses rimligt. Beräkningsförfarandet och dess resultat. I enlighet med de principer, som i det föregående angivits, har i tabellerna 1 och 2 verkställts beräkning av årliga avskrivningskostnader å åter-

anskaffningsvärden. Därvid har, likaledes enligt vad i det föregående anförts, som grund för avskrivningskostnaderna lagts inköpskostnaderna för traktorer enligt lantbruksförbundets undersökningar (tabell 1) samt för övriga maskiner och redskap (tabell 2) inköpskostnaderna enligt förut berörda undersökningar. De följande kommentarerna skola inskränkas till att gälla tabell 2. Principerna för beräkningarna äro lika i de båda tabellerna 1 och 2. Dock har ett led i beräkningarna uteslutits ur tabell 1. I tabell 2 kolumn 1 redovisas inköpskostnaderna för maskiner och red-

200 Tabell 3. Beräkning av vägt prisindex för maskiner och redskap exklusive traktorer enligt vägningstal erhållna i enkätundersökningen (plus sårskild undersökning ifråga om mjölktransportkårl). Inköpskostnader i vederbörande års prisläge

År

S:a samtliga grupper enl. tabell 3, II, i specialutred-

För-

Fläktar

ning om inköpskostnaderna

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948

Mjölknings- trans- Summa moto- portflaskor rer

a

b

c

35 864 44 992 33 960 37 781 53 960 60 350 66 420 53 593 77 357 82 163 99 014

1 229 1 434

468 394 103 27 54 53 69 59 102 136 111

1 135 1 503 1 697 2 394 2 434 3 053 3 799 3 941

d

e

Inköpskostnader omräknade i 1938 års prisläge (=: volym)

f— • 100) e \ i

a

i

1 503 39 064 35 864 1 950 48 770 47 640 1 936 36 956 31 096 2 882 41 825 30 752 2 490 58 008 41 812 1033 63 133 45 643 1 155 70 038 50 046 1 255 57 341 40 128 2 563 83 075 57 783 2 387 88 485 62 146 2 418 105 484 72 026

skap exklusive traktorer i varje inköpsårs prisläge. I kolumn 2 redovisas prisindex för maskiner och redskap med 1938 som basår. För åren 1938—1948 är detta index vägt medelst rörliga vägningstal, varvid som vägningstal för varje enskild maskingrupp tillämpats inköpsvolymerna för resp. år beräknade i 1938 års prisläge. Denna indexberäkning redovisas i tabell 3. För åren före 1938 äro indextalen vägda medelst fasta vägningstal. I kolumn 3 ha de totala redovisade inköpssummorna, vilka omfatta vissa andra maskinslag än de, på vilka indexberäkningen grundas, för varje år med hjälp av prisindextalen omräknats till 1938 års prisläge. De i kolumn 3 angivna värdesummorna kunna därför anses motsvara volymer i 1938 års prisläge. I kolumn 4 ha inköpssummorna i 1938 års prisläge för senaste femtonårsperiod ackumulerats. Av den för ett visst år ackumulerade 15-åriga inköpsvolymen skall avskrivas en femtondedel, d. v. s. medelvolymen för 15 år.

Index 1938 =

b,

1 229 1 578 882

1 046 1 262 1 353 1 885 1 917 2 361 2 716 2 764

c

i

468 394 94 25 49 48 63 54 92 123 101

d,

e

/

i

1 503 39 064 1 966 51 578 1 575 33 647 2 122 33 945 1 657 44 780 658 47 702 736 52 730 799 42 898 1 632 61 868 1 545 66 530 1565 76 456

100-0 94-6 109-8 123-2 129-5 132-3 132-8 133-7 134-3 133-0 138-0

Denna medelvolym har angivits i kolumn 5. Denna kolumn ger sålunda besked om varje års avskrivningskostnad beräknad i 1938 års prisläge. För att erhålla avskrivningskostnaden å det för varje år aktuella återanskaffningsvärdet kräves en omräkning av medelvolymen till varje års prisläge. Denna beräkning har gjorts med anpassning till produktionsår. Prisindex för produktionsår med kalenderåret 1938 = 100 redovisas i kolumn 6. Slutligen erhålles i kolumn 7 avskrivningsvärden å återanskaffningsvärde för de enskilda åren (produktionsår) genom att prisindexet för produktionsår (kolumn 6) tillämpas på medelvolymen (kolumn 5). Av tabellen framgår, att någon omräkning av inköpssummorna för produktionsår icke utförts. Så har t. ex. inköpssumman för kalenderåret 1938 börjat avskrivas under produktionsåret 1938/39 o. s. v. Detta närmast av praktiska skäl förestavade tillvägagångssätt torde bäst motsvara en riktig beräkningsmetod. Det får nämligen förutsättas, att inköpen ske successivt under året, varför många nya maskiner varit

201 i användning endast under en del av året. Vid lika fördelad anskaffning under årets olika månader bör avskrivningen å det sista årets inköp därför noga taget beräknas på halva inköpssumman. I stort sett samma resultat erhålles genom den tidsförskjutning mellan anskaffnings- och avskrivningstid som här tillämpats. Saken är dessutom praktiskt betydelselös, i det att en uppdelning knappast skulle i någon väsentlig grad ändra den relativa kostnadsutveckling, som nu framkommit. Avskrivningskostnaderna för traktorer enligt tabell 1 ha i följande översikt sammanräknats med avskrivningskostnaderna för övriga redovisade maskiner och redskap enligt tabell 2. Samtliga värdesummor äro angivna i 1 000-tal kronor.

skiner eller med 406-6 % under tiden 1938/39—1948/49. Avskrivningskostnaderna för gengasaggregat ingå icke i de angivna summorna, enär dessa beräknats separat med lägre avskrivningstid (4 å r ) . Dessa kostnader ha i den tidigare tillämpade traktorkostnadskalkylen beräknats till: 1938/39 — 1939/40 0-2O milj. kr. 1940/41 1-36 » » 1941/42 3-54 » » 1942/43 5-67 » » 1943/44 6-54 » » 1944/45 5-85 » » 1945/46 3-88 » » 1946/47 2-58 » » 1947/48 — Enligt den fyraåriga avskrivningsplanen skulle gengasaggregaten icke slut-

Avskrivningskostnader beräknade återanskaffningsvärde för

Relativa tal 1938/39 = 100

övriga redotraktorer visade maski- s:a redovisade enl. ta- ner och red- maskiner och skap enl. bell l 1 redskap tabell 2 B

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 1949/50

4 927 6 966 8 127 8 273 8 410 9 531 10 517 10 595 13 479 18 028 24 962 29 588

29 830 34 320 39 373 42 460 45 547 48 090 51 050 53 328 57 479 64 354 71 581 77 228

34 757 41 286 47 500 50 733 53 957 57 621 61 567 63 923 70 958 82 382 96 543 106 816

100-0 141-4 164-9 167-9 170-7 193-4 213-5 215-0 273-6 365-9 506-6 600-5

100-0 115-1 132-0 142-3 152-7 161-2 171-1 178-8 192-7 215-7 240-0 258-9

100-0 118-8 136-7 146-0 155-2 165-8 177-1 183-9 204-2 237-0 277-8 307-3

Häri ingå icke avskrivningskostnader för gengasaggregat.

Avskrivningskostnaderna exklusive traktorer ha som synes ökat från 29-8 milj. kronor i basåret till 71-6 milj. kronor 1948/49 eller med 140-0 %. Avskrivningskostnaderna för år 1949/50 bygga beträffande inköpskostnaderna år 1949 på det antagandet, att dessa bli lika med inköpskostnaderna 1948. Avskrivningskostnaderna för traktorer ha ökat starkare än för övriga ma-

amorteras år 1946/47, men eftersom gengasdriften kalkylmässigt har ansetts avvecklad fr. o. m. detta år, har i kalkylen den resterande avskrivningssumman i sin helhet förts på 1946/47 års kostnader. För kommande år erhålles underlag för avskrivningarna genom fortsättande av enkätundersökningen resp. den inom lantbruksförbundet årligen åter-

202 kommande undersökningen över inköpskostnaderna för jordbrukstraktorer. Därjämte måste för erhållande av kontinuitet specialundersökningen rörande inköpskostnader för mjölktransportkärl fortsättas. Inhämtandet av uppgifter för fortsättandet av enkätundersökningen synes lämpligen kunna ske under januari varje år. Härvid kan erhållas definitiv uppgift för det närmast föregående kalenderåret. Genom att uppgifterna inhämtas under här angiven tid kunna resultaten beräknas vara sammanställda i tid före vårkalkylens upprättande. Undersökningarna rörande inköpskostnader för traktorer resp. mjölktransportkärl kunna likaledes varje år utföras under loppet av januari månad, varvid definitiva uppgifter erhållas för det föregående året. Samtliga dessa undersökningar kunna alltså medhinnas före kostnadskalkylens upprättande vid nu gällande tidpunkt för kalkylarbetet.

VII. Underhållskostnaderna. Under avdelning V har angivits, att underhållskostnaderna i denna beräkning befunnits böra hämtas ur deklarationsundersökningens resultat. Under nämnda avdelning har även lämnats en redogörelse för vad de ur deklarationsundersökningen erhållna underhållskostnaderna kunna anses omfatta. Under avdelning IV, som beskriver det grundmaterial, vilket övervägts eller tillämpats, har även lämnats en översikt över deklarationsundersökningens resultat. Underhållskostnaderna inklusive underhåll för traktorer och gengasaggregat skulle enligt deklarationsundersökningen ha uppgått till följande årliga belopp i milj. k r o n o r : 1932 1935 1937 1938 1940 1941 1942

27-1 33-8 40-o 41-7 50-6 61-3 69-9

1943 1944 1945 1946 1947

81-7 82-5 82-2 91-0 98-5

Som synes av ovanstående saknas uppgifter över underhållskostnadernas storlek år 1939 enligt deklarationsundersökningen. Någon bearbetning av självdeklarationerna för detta år har icke förekommit. Detta är självfallet en olägenhet, då basåret i kostnadskalkylen är produktionsåret 1938/39. En ungefärlig beräkning av basårskostnaden med utgångspunkt från det tillgängliga materialet har måst företagas. Ökningen av underhållskostnaderna från 1938 till 1940 uppgår enligt föregående översikt till 8-9 milj. kronor eller 21-3 %. Eftersom en mycket stark utökning av maskindriften förekom omkring år 1938 (de årliga inköpskostnaderna för maskiner och redskap inklusive traktorer fördubblades från år 1935 till 1939), synes det uppenbart, att den ökning av underhållskostnaderna, som enligt deklarationsundersökningen inträtt från 1938 till 1940, är betingad såväl av stegrade arbetslöner och stegrade priser på reservdelar som av maskinanvändningens ökning och därav betingad ökning av underhållets omfattning (volymökning). För att kunna beräkna ett antagbart värde för underhållskostnaderna i basåret (1938/39), synes det lämpligt att först undersöka, huru stor del av kostnadsökningen för underhåll från 1938 till 1940, som ungefärligen kan stå i samband med förändrad underhållsvolym. Sedan detta är gjort, kan nämligen den ungefärliga »volymförändringen» för underhållet från 1938 till 1939 friläggas. Den åsyftade beräkningen förutsätter ett prisindex för kalenderår över underhållskostnaderna. Ett dylikt index angives i följande översikt, beräknat med hjälp av samma grundmaterial, som senare tillämpas vid beräkning av prisindex för preliminära fortlöpande beräkningar av un-

203 derhållskostnaderna (jfr ett senare avsnitt, där beräkning av prisindex för underhållskostnader behandlas). Vid indexberäkningen tillämpas följande vägningstal; för reservdelar 40, för arbetslöner 60. Index för

1938 1939 1940

reservdelar

arbetslön

100-0 96-6 112-1

100-0 103-7 110-0

Vägt index för underhåll

100-0 100-8 110-8

Vägt prisindex för underhållskostnader visar en stegring av 10-8 % från 1938 till 1940. En omräkning av kostnadssiffran för underhåll 1940 (50-6 milj. kronor) med detta prisindex ger 50-6X100 ._ • , —— = 45-7 milj. kronor, vilket 110-8 sålunda får anses motsvara underhållsvolymen 1940 i 1938 års pris- och löneläge. Om vi förutsätta en jämn stegring av underhållsvolymen från 1938 till 1940, erhålles följande utveckling av densamma i 1938 års pris- och löneläge: 1938 41-7 1939 43-7 1940 45-7 Under förutsättning av oförändrade priser och löner borde sålunda underhållskostnaderna år 1940 ha uppgått till omkring 45-7 milj. kronor. Följaktligen skulle prisstegringar ha orsakat omkring 4-9 milj. kronor av kostnadsstegringen, och resten, 4-0 milj. kronor, skulle stå i samband med förändrad omfattning av underhållet (volymförä n d r i n g ) . Prisstegring och volymökning skulle med andra ord ha bidragit i ungefärligen samma omfattning till den inträffade kostnadsstegringen. Underhållskostnaderna år 1939 böra enligt det föregående ungefärligt kunna beräknas till 4 3 ' 7 X 1 0 0 ' 8 = 4 4 . 0 100 milj. kronor.

Efter denna beräkning av underhållskostnader för år 1939 erhållas sålunda följande serier: För kalenderår

F ö r produktionsår

milj. kr. 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947

40-0 41-7 44-0 50-6 61-3 69-9 81-7 82-5 82-2 91-0 98-5

1937/38 1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48

milj. kr.

index 1938/39 = 100

41-1 43-2 48-4 57-7 67-0 77-8 82-2 82-3 88-1 96-0

95-1 100-0 112-0 133-6 155-1 180-1 191-0 191-7 203-9 222-2

Preliminär framräkning av resultaten till att motsvara nu aktuella produktionsår. Med anledning av den i det föregående (avd. VI) diskuterade eftersläpningen i resultaten av deklarationsundersökningen måste en preliminär framräkning av underhållskostnaderna verkställas vid varje beräkningstillfälle. I avdelning VI har omnämnts, att vid framräkningen i första hand bör tagas hänsyn till kända prisförändringar (material och löner). Sannolikt bör även tagas hänsyn till förändringar i maskinparkens storlek (volymförändringar). Då denna utredning verkställdes (jan. 1948), ansågs det emellertid lämligt att tills vidare vid framräkningen bortse från volymförändringen på grund av att den kostnadssumma (82-2 milj. kronor) för kalenderåret 1945, som då var den senaste kända, gällde en tidpunkt, då underhållskostnaderna kunde tänkas ha varit onormala, dels på grund av den då omfattande gengasdriften, dels på grund av mera omfattande reparationer än vanligt med anledning av brist på nya maskiner och därmed försenade ersättningsinköp. Å andra sidan ansågs verkstadskonflikten ha kunnat verka i motsatt riktning. Det syntes därför tillrådligt, att underhållskostnadernas fortsatta utveckling enligt deklarationsundersökningen avvaktades, innan hän-

204 syn toges till förändringen i maskinparkens storlek vid den preliminära framräkningen av underhållskostnaderna. Det må anses vara motiverat att redan här påpeka ett förhållande, som längre fram diskuteras, och som har betydelse vid bedömandet av inverkan på underhållskostnaderna av förändringar i maskinparkens storlek (volymen). Vid en förändring i maskinparkens storlek stiga underhållskostnaderna icke omedelbart i proportion till den inträffade förändringen, beroende på att nya maskiner icke kräva lika omfattande reparationer som gamla. Vid ett hänsynstagande till volymförändringen vid preliminär framräkning av underhållskostnaderna kan maskinparkens storleksförändring därför icke tillåtas helt slå igenom omedelbart. Det bör i stället förutsättas, att den nyinsatta volymen under viss tid kräver ett mindre underhåll. Huru lång tid väsentligt m i n d r e reparationer kunna förutsättas är svårt att bedöma. Med säkerhet torde dock kunna förutsättas, att maskinerna i regel kräva avsevärt mindre reparationer under de två—tre första åren. Självfallet företer egentligen behovet av reparationer vid oförändrad användningstid per år en ständigt stigande kurva under den tid en maskin användes — stigande med maskinens ålder. Vissa reparationer krävas dock redan från början. Detta gäller framför allt utbyte av brutna delar (t. ex. genom stenpåkörning) såsom fjäderharvs- och kultivatorpinnar, plogbillar, skyddsklor m. m. till slätter- och skördemaskiner o. s. v. Om man nu utgår ifrån att reparationerna genomsnittligt äro av betydligt m i n d r e omfattning under exempelvis de tre första åren, skulle följaktligen vid beräknande av volymindex icke tagas full hänsyn till volymförändringen på grund av de tre senaste årens inköp. För tillfället (1950) skulle då full hänsyn icke tagas till volymförändringen genom inköp åren 1948 och 1949.

I det följande redovisas beräkning av såväl pris- som volymindex, ehuru endast det förstnämnda indexet tills vidare tillämpas. Prisindex. Metoden för prisindexberäkningen framgår av tabell 4, varför några utförliga kommentarer här icke skola göras. Delindex för arbetslöner resp. reservdelar ha sammanvägts med följande vägningstal; för reservdelar 40, för arbetslön 60. Prisindex för reservdelar har erhållits ur detaljberäkningarna till lantbruksförbundets prisindex för maskiner och redskap. Index för arbetslön är baserat på statistik uppgjord av Svenska metallindustriarbetareförbundet över genomsnittliga timförtjänster (för all arbetstid, alltså även övertid) för verkstadsarbetare inom s. k. A- och B-orter. I tabell 5 har detta index jämte motsvarande timförtjänst sammanställts med timförtjänst och index för samtliga verkstadsarbetare enligt socialstyrelsens lönestatistik. De båda indexserierna visa i stort sett god överensstämmelse. Då det vid nuvarande tidpunkt (jan. 1950) gäller en framräkning av kostnadssumman för året 1946/47 till senare års prisläge, måste index enligt tabell 4 omräknas med 1946/47 som bas. Denna omräkning jämte resultaten av Tabell 4. Prisindex

för

underhållskostnader.

Index för År

1938/39.. . 1939/40. . . 1940/41. . . 1941/42. . . 1942/43. . . 1943/44. . . 1944/45.. . 1945/46. . . 1946/47. . . 1947/48. . . 1948/49. . . 1949/50.. .

reservdelar

Vägt index arbetslön för underenl. tab. 5 håll

(xO-40)

(X0-60)

100-0 110-0 140-6 159-8 172-6 178-9 178-9 178-9 172-6 176-0 190-6 193-3

100-0 105-3 115-5 128-0 134-0 135-8 141-8 147-1 167-0 184-7 193-1 195-1

100-0 107-2 125-5 140-7 149-4 153-1 156-7 159-9 169-2 181-2 192-1 194-4

205 Tabell 5. Löner för verkstadsarbetare; öre per timme samt Samtliga verkstadsarbetare exkl. arbetare vid skeppsvarv enl. socialstyrelsens lönestatistik

År

index.

Arbetare vid verkstäder inom A- och Borter enligt Svenska metallindustriarbetareförbundets statistik I n d e x

Total förtjänst per timme inkl. övertid

Index 1938 = 100

Total förtjänst per timme inkl. övertid

1938 = 100

omr. till prod.-år

1938/39 = 100

138 141 155 167 183 190 194 204 212 241 -2 •

100-0 102-2 112-3 121-0 132-6 137-7 140-6 147-8 153-6 174-6 -2 •

109 113 120 127 151 149 153 -l 166 197 • •

100-0 103-7 110-0 116-5 138-5 136-7 140-4 -1 152-3 180-7 193-63 (200-0)3

102-5 107-9 114-3 131-2 137-3 139-2 145-3 150-8 171-2 189-3 197-9 (200-0)

100-0 105-3 115-5 128-0 134-0 135-8 141-8 147-1 167-0 184-7 193-1 (195-1)

1938(1938/39)... 1939(1939/40)... 1940(1940/41)... 1941(1941/42)... 1942(1942/43)... 1943(1943/44)... 1944(1944/45)... 1945(1945/46)... 1946(1946/47)... 1947(1947/48)... 1948(1948/49)... 1949(1949/50)... 1

Metallarbetarstrejk under året. Socialstyrelsens lönestatistik ej färdigställd för år 1948 o. f. 3 Framräknat för 1948 och 1949 enligt uppgifter från socialstyrelsen över löneutvecklingen vid reparationsverkstäder. Metallarbetareförbundets statistik finnes icke tillgänglig längre l än t. o. m. 1947. 2

tillämpningen på 1946/47 års kostnadssumma redovisas i följande översikt.

År

Index enligt tab. 4, 1938/39 = 100

Samma serie 1946/47 = 100

Kostnadssumma för underhåll uppräknad enl. prisindex, milj. kr.

1946/47.. . 1947/48. . . 1948/49. . . 1949/50. . .

169-2 181-2 192-1 194-4

100-0 107-1 113-5 114-9

96-0 102-8 109-0 110-3

I det föregående har vid skilda tillfällen omnämnts, att underhållskostnaderna enligt deklarationsundersökningen inkludera underhållskostnader för traktorer och gengasaggregat, medan dessa tidigare i kostnadskalkylen beräknats separat. I tabell 6 a redovisas dels den i det föregående kompletterade serien för underhållskostnader åren 1938/39—1948/49 jämte index för denna serie, dels de i tidigare kalkyler över

traktorkostnaderna beräknade underhållskostnaderna för traktorer, vilka endast utgöra en del av de i första kolumnen angivna underhållskostnaderna. Volymindex. Som i det föregående anförts, har ett särskilt volymindex för maskinparkens storlek beräknats. Ett dylikt index bör eventuellt framdeles komma till användning vid framräknandet av preliminära underhållskostnader i avvaktan på deklarationsundersökningens resultat. Volymindex har beräknats på två olika vägar med helt olika grundmaterial som utgångspunkt. I tabell 6 b redovisas en beräkning baserad på underhållskostnaderna enligt deklarationsundersökningen. Beräkningsmetodiken framgår av tabellen, och några ytterligare kommentarer torde icke erfordras. Som synes ger denna beräkning till resultat en ökning av underhållsvolymen med 31-3 % från 1938/39 till 1946/47. I denna beräkning kan volymindex icke erhållas längre

206 Tabell

6 a. Jordbrukels

Underhållskostnader enligt deklarationsundersökningen 1

k T

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 1949/50 1

underhållskostnader

för maskiner

och

redskap.

I traktorkalkylen tidigare beräknade underhållskostnader, milj. kr.

Milj. kr.

Index

Traktorer

43-2 48-4 57-7 67-0 77-8 82-2 82-3 88-1 96-0 102-8 109-0 110-3

100-0 112-0 133-6 155-1 180-1 190-3 190-5 203-9 222-2 238-0 252-3 255-3

2-66 3-36 3-25 7-74 10-03 11-63 13-47 12-88 9-43 9-82

Gengasaggregat

0-24 1-28 1-92 2-33 2-70 2-10 0-36

Omställning till oljedrift

2-62 6-71 1-30

Summa

2-66 3-36 3-49 9-02 11-95 13-96 16-17 17-60 16-50 11-12

F r . o. m . 1947/48 p r e l . b e r ä k n i n g enligt i n d e x u t v e c k l i n g e n ( p r i s i n d e x ) .

än t. o. m. år 1946/47. Detta index kan endast användas som kontroll och vägledning, då det gäller att undersöka hur ett på annat material baserat index skall kunna beräknas. Då volymindexet behöver användas vid preliminär framräkning av underhållskostnaderna saknas nämligen underlag för beräknandet av detta volymindex för tillräckligt lång tid framåt. I tabell 7 redovisas den andra beräkTabell 6 b. Beräkning av volymindex genom division av underhållskostnaderna med prisindex.

År

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47

UnderhållsPriskostnader index enligt deklaenligt rationstabell undersök4 ningen

Underhållsvolym

Volymindex, 1938/39 = 100

A

B

C

D

43-2 48-4 57-7 67-0 77-8 82-2 82-3 88-1 96-0

100-0 107-2 125-5 140-7 149-4 153-1 156-7 159-9 169-2

43-2 45-1 46-0 47-6 52-1 53-7 52-5 55-1 56-7

100-0 104-4 106-5 110-2 120-6 124-3 121-5 127-5 131-3

ningen grundad på utvecklingen av maskinparkens storlek under förutsättning av 15-årig varaktighet. Indexserien i fråga har beräknats på maskinvolymen vid konstant prisnivå (1938 års prisnivå) med stöd av tabellerna 1 och 2. För gengasaggregaten har gjorts en separat volymberäkning, enär det för dessa räknats med annan varaktighetstid (4 år) än för andra maskiner. Den för gengasaggregat beräknade volymen har lagts till volymen för övriga maskiner och redskap före volymindexberäkningen. Maskinvolymens förändring är enligt beräkningarna i tabell 7 högst avsevärd sedan 1938. Det får emellertid beaktas, att volymen anger »värdevolymens» förändring och icke enbart förändringen i antalet maskiner. Siffrorna äro uttryck såväl för ökat antal maskiner som för den högre standard (mera invecklade konstruktioner), vilken kännetecknar nutidens lantbruksmaskiner i jämförelse med de äldre maskiner, som enligt beräkningarna förutsatts ha blivit ersatta. Om den förutsatta 15-åriga varaktig-

207 Tabell 7. Beräkning av volymindex i anslutning till inköpens storlek och beräknat bortfall av maskinerna efter 15 års användning.1 Maskinvolym i 1938 års prisläge enl. t a b . 1 och 2,

År

milj. k r 537-1 586-1 599-8 602-3 624-0 648-4 682-9 706-2 774-0 866-6 986-9 1 087-0

1938 (1938/39) 1 9 3 9 (1939/40) 1940 (1940/41) 1 9 4 1 (1941/42) 1 9 4 2 (1942/43) 1 9 4 3 (1943/44) 1944 (1944/45) 1 9 4 5 (1945/46) 1 9 4 6 (1946/47) 1947 (1947/48) 1 9 4 8 (1948/49) 1 9 4 9 (1949/50) 1

Tillkommer volym för gengasaggregat enl. särskild beräkning, milj. kr

Total maskinvolym, milj. k r

Volymindex, 1938 = 100

537-1 587-1 604-5 613-9 642-1 668-9 700-9 717-9 779-2 866-6 986-9 1 087-0

100-0 109-3 112-5 114-3 119-5 124-5 130-5 133-7 145-1 161-3 183-7 202-4

1-0 4-7 11-6 18-1 20-5 18-0 11-7 5-2

— — —

F ö r g e n g a s a g g r e g a t e n d o c k e n d a s t 4-årig a n v ä n d n i n g s t i d .

heten genomsnittligt är något för kort, visar indexserien en något för kraftig stegring. Huruvida så är fallet kan icke med säkerhet konstateras genom jämförelse med den i tabell 6 b beräknade serien, enär den tid, över vilken båda serierna sträcka sig, är för kort. I nedanstående översikt jämföras de båda serierna för åren 1938/39—1946/47: Någon fullständig överensstämmelse kan med hänsyn till materialet icke förväntas. Antalet observationer är ännu litet, men en utjämning av serierna medelst 3-åriga medeltal ger för den tid, varunder jämförelse kan göras, en bättre överensstämmelse.

Om en volymindexberäkning framdeles skall tillämpas vid preliminärt framräknande av underhållskostnaderna, kan emellertid denna framräkning ske medelst ett rörligt index (varje års indextal i procent av föregående års) uppbyggt på indexet i tabell 7. I sådant fall få mindre felaktigheter ringa effekt. Det bör vid en framtida tillämpning av volymindex även beaktas, att underhållets omfattning i samband med en ökning av maskinparken icke ökar omedelbart -— d. v. s. ökningen av underhållets omfattning släpar efter, beroende på att nya maskiner kräva relativt litet underhåll. Detta har emelMedeltal för t r e år

Volymindex enligt tabell

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47

fi b A

7 B

100-0 104-4 106-5 110-2 120-6 124-3 121-5 127-5 131-3

1000 109-3 112-5 114-3 119-5 124-5 130-5 133-7 145-1

B

A

År

1938—1941 1939—1942 1940—1943 1941—1944 1942—1945 1943—1946 1944—1947

Medeltal

Rel. t a l , 1938—41 = 100

Medeltal

Rel. t a l , 1938—41 = 100

103-6 107-0 112-4 118-4 122-1 124-4 126-8

100-0 103-3 108-5 114-3 117-9 120-1 122-4

107-3 112-0 115-4 119-4 124-8 129-6 136-4

100-0 104-4 107-5 111-3 116-3 120-8 127-1

208 Tabell 8. Sammandrag av avskrivnings- och underhållskostnader för jordbrukets maskiner och redskap inklusive traktorer. Samtliga värdesummor i 1 OOO-tat kr.

År

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 1949/50

Avskrivningskostnader

Underhålls-

Exkl. traktorer enligt tabell 2

Traktorer enligt tabell 1

Gengasaggregat enligt Summa textöversikt

enl. textöversikt

Summa

Index

29 830 34 320 39 373 42 460 45 547 48 090 51050 53 328 57 479 64 354 71 581 77 228

4 927 6 966 8 127 8 273 8 410 9 531 10 517 10 595 13 479 18 028 24 962 29 588

34 757 41 546 48 860 54 273 59 627 64 161 67 417 67 803 73 538 82 382 96 543 106 816

43 200 48 400 57 700 67 000 77 800 82 200 82 300 88 100 96 000 102 800 109 000 110 300

77 957 89 946 106 560 121 273 137 427 146 361 149 717 155 903 169 538 185 182 205 543 217 116

100-0 115-4 136-7 155-6 176-3 187-7 192-1 200-0 217-5 237-5 263-7 278-5

1 360 3 540 5 670 6 540 5 850 3 880 2 580

lertid redan tidigare diskuterats. Här skall blott erinras om, att detta förhållande måste beaktas, så att volymindex för maskinparken beräknas endast på den del av maskinerna, som kräver underhåll. Frågan om huru många års inköp, som i sådant fall böra undandragas från volymberäkningen, kan måhända bättre bedömas, sedan jämförelse mellan volymindex enligt tabellerna 6 b och 7 kunna göras för ett större antal år. Det förefaller sannolikt, att de tre senaste årens inköp borde hållas borta vid beräknandet av volymindex för underhåll. Detta skulle sålunda innebära, att den underhållskrävande maskinvolymen vid varje tillfälle, även i basen, beräknades lika med inköpen under 12 år, d. v. s. med uteslutande av de tre sista inköpsåren.

VIII. Sammandrag. Resultaten av de i det föregående utförda kostnadsberäkningarna redovisas i sammandrag i tabell 8. Kostnaderna för avskrivning och underhåll ha enligt beräkningarna ökat från 78-0 milj. kronor i basåret 1938/39 till 205-ä milj. kronor 1948/49. Kostnadsindex för år 1948/49, då basåret sättes lika med 100, blir 263-7.

— — —

IX. Eventuellt erforderlig framtida revidering av beräkningarna med anledning av förändring i den gemensamma maskinanvändningens omfattning. Under diskussionen av underhållskostnaderna (speciellt i samband med diskussionen om maskinernas varaktighetstid) har bl. a. påpekats, att den gemensamma maskinanvändningen inom kort kommer att uppnå en väsentligt ökad omfattning. Detta kan medföra vissa konsekvenser i kostnadsredovisningen enligt nu uppgjord beräkningsplan, vilka kräva särskilt beaktande. Detta sammanhänger med att underhållskostnaderna enligt föreliggande utredning avses skola följa deklarationsundersökningens resultat. Avskrivningskostnaderna för maskiner och redskap bli vid den h ä r tilllämpade metoden för insamlandet av grunduppgifterna (direkt från tillverkare och importörer) fullständiga, även om en relativt stor del av de försålda maskinerna gå till maskinföreningar och maskincentraler. Däremot skulle vid utvidgning av den gemensamma

209 maskinanvändningen en allt större del av underhållskostnaderna utelämnas, enär avgifterna till maskinhållaren givetvis icke i deklarationerna bli redovisade bland underhållskostnaderna. Även om det kunde tänkas, att avgifterna till maskinhållarna kunde redovisas separat i självdeklarationerna kunde dessa avgifter icke utan vidare inläggas i kalkylen, eftersom dessa i så fall skulle inkludera även avskrivningskostnaderna för maskiner i gemensam användning. Det må i detta sammanhang även erinras om, att avgifterna till maskinhållare jämväl inkludera ersättning för mänsklig arbetskraft. Om den gemen-

14—;917293

samma maskinanvändningen kraftigt ökar, så minskar även på grund av detta den till jordbruket fast knutna arbetskraftsvolymen, och en lägre arbetskraftsförbrukning kommer att redovisas i kalkylerna över kostnader för arbetskraft. Av detta skäl synes det vara av vikt, att även denna del av ersättning till maskinhållare kan redovisas. Av vad här anförts framgår, att om den gemensamma maskinanvändningen utökas starkt, måste längre fram särskild hänsyn till kostnaderna för denna tagas vid jordbrukskalkylens upprättande. I sådant fall krävas särskilda överväganden och utredningar.

210 Appendix

till bilaga C.

Det svenska jordbrukets inköp av maskiner och redskap åren 1938—1948 E n undersökning baserad på uppgifter från tillverkare och importörer Av Sven

Holmström

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid.

A. Tidigare beräkningar över värdet av jordbrukets årliga maskininköp 210 B. Syftemålet med den nu verkställda undersökningen 212 C. Uppläggningen av den verkställda undersökningen. Insamlandet av primäruppgifter. Undersökningens omfattning 213 D. Bearbetningen av de insamlade uppgifterna 217 E. Resultaten av undersökningen. . . 220

A. Tidigare beräkningar över värdet av jordbrukets årliga maskininköp. Några egentliga undersökningar i avsikt att klarlägga jordbrukets årliga kostnader för inköp av maskiner och redskap ha tidigare icke företagits. Dock ha inom Sveriges lantbruksförbund tidigare vissa beräkningar utförts i avsikt att åstadkomma ungefärliga siffror för jordbrukets årliga inköp av maskiner och redskap så långt detta har låtit sig göra utan att särskilt för ändamålet insamla primäruppgifter. Beräkningarna i fråga ha icke varit avsedda att läggas som underlag för kalkyler över jordbrukets maskinkostnader och ha heller icke använts härför. Den enda tillämpningen har gällt underlag för

c

id.

F. I undersökningen icke medtagna grupper av maskiner och redskap 221 G. En jämförelse mellan de erhållna resultaten och tidigare på industrioch handelsstatistiken grundade beräkningar 224 Bihang. I. Cirkulärbrev och formulär 247 II. Cirkulärbrev med kompletterande anvisningar 251

vägningstal vid beräkning av prisindex för maskiner och redskap. Då emellertid dessa äldre beräkningar i fortsättningen användas i denna utredning, dels som jämförelsematerial för prövning av de vid nu företagen undersökning vunna resultaten, dels för ungefärlig beräkning av inköpskostnadernas storlek under år, som icke omfattas av nu verkställd undersökning, har det ansetts lämpligt att lämna en redogörelse för de tidigare ungefärliga beräkningarna. Dessa ha byggt på industri- och handelsstatistiken. Man har sålunda utgått från tillverknings- och importvärdena samt från dessa dragit värdet av exporten. Tillverkningsvärdena ha justerats på så sätt, att, efter samråd med fackmän, uppskattade handelsavanser adderats till dessa. Vidare ha frånräknats de rabatter, som från vederböran-

211 de försäljningsorgan uppgivits, att jordbrukarna i genomsnitt kunna påräknas ha erhållit. Importvärdena ha också justerats, i det att hänsyn tagits till tullar (för tidigare år beräknat enligt tulltaxorna samt för senare år enligt uppgifter om tullar och importavgifter för olika statistiska nummer enligt »Handel») och försäljningsavanser, som adderats till importvärdena, samt till förekommande rabatter. Det bör dock redan här tilläggas, att nämnda hänsynstaganden i sig kan inrymma betydande felaktigheter. Vissa grupper av maskiner eller redskap, för vilka jordbrukets andel icke har kunnat särskiljas ur industri- och handelsstatistiken, ha för de olika åren beräknats på så sätt, att en värdesumma ; i basåret har uppskattats eller fastslagits efter specialundersökning och för de följande åren framräknats enligt indexutvecklingen för volymer och priser. Detta gäller fläktar, vagnar, förbränningsmotorer, hissanläggningar, elektriska motorer, pumpar och hydroforer : samt slutligen en restgrupp benämnd »övrigt». I fråga om fläktar, vagnar och förbränningsmotorer har framräkningen för olika år skett medelst volymindex för de statistiskt redovisade lantbruksj maskinerna samt medelst prisindex för grupperna själva, enär dessa ingå i lantbruksförbundets prisindex. De övriga grupperna ha framräknats medelst vo; lymindex för de statistiskt redovisade grupperna samt enligt prisindex för samtliga indexberäknade maskiner och redskap. I fråga om mjölktransportkärl har man icke heller kunnat direkt tillämpa tillverkningsstatistiken. En betydande | del av mjölktransportkärlen användes nämligen av mejerierna för transporter av mjölk från mejerier till detaljaffärer ; o. s. v. Dessutom betala mejerierna i undantagsfall även kostnaderna för de mjölktransportkärl, som användas för intransporten till mejerierna från jordbrukarna. Till dessa förhållanden har hänsyn måst tagas, och ett par särskilda

utredningar ha gjorts inom lantbruksförbundet och Svenska mejeriernas riksförening beträffande jordbrukets kostnader för mjölktransportkärl — den senaste i början av år 1949. Den h ä r relaterade beräkningsmetoden med utgångspunkt från industrioch handelsstatistiken har emellertid betydande svagheter, vilket gjort, att man icke ansett sig kunna utan ytterligare prövning tillämpa beräkningsresultaten såsom uttryck för jordbrukets inköpssummor för maskiner och redskap under olika år. Beräkningarna bygga, som redan nämnts, på tillverkningsoch importstatistiken, och det är på grund av lagerhållningen icke säkert, att de siffror, som erhållas genom bearbetning av nämnda statistik, alltid motsvara den verkliga försäljningen under enskilda år. Under en period med någorlunda jämn tillverkningsvolym och likaledes jämn import och export borde statistiken i fråga ge i stort sett riktiga siffror för varje år. Stora förändringar ha dock som bekant inträffat både i fråga om tillverkning, import och export. Härtill kommer, att jordbrukarnas inköp av maskiner äro i relativt hög grad konjunkturbetonade. Allt detta torde medföra, att jordbrukarnas inköpskostnader för maskiner och redskap icke kunna antagas förlöpa parallellt med tillverkning och import. Om industri- och handelsstatistikens uppgifter skulle användas som grund för en avskrivningsplan, torde emellertid här anförda förhållande icke vara av större praktisk betydelse, enär utjämning äger rum vid avskrivningsförfarandet. Av större betydelse synes det däremot vara, att en undersökning byggd på industrioch handelsstatistiken icke kan lämna uppgift om alla de maskiner och redskap, som säljas till jordbruket. 1 Vissa 1 Liksom det också ifrågakommer, att i en grupp av maskiner, som medtages bland jordbruksmaskinerna i industristatistiken, ingå sådana maskiner, vilka icke bekostas av jordbruket (ex. gruppen spannmålsrensningsmaskiner, där rensmaskiner för kvarnar och utsädesfirmor svara för de största beloppen).

212 av jordbrukets maskiner och redskap redovisas i den officiella statistiken över tillverkning och import tillsammans med andra maskiner eller redskap och kunna icke skiljas från dessa och sålunda icke heller exakt redovisas. Detta gäller i all synnerhet handredskapen men även sådana saker som mjölksilar, mjölkspannar m. m. Man har vid uppräknandet av industri- och handelsstatistiken tagit hänsyn till detta genom att i sin helhet medtaga vissa grupper, som till viss del användas utanför jordbruket. Så finna t. ex. vissa maskiner för spannmålsrensning användning även utanför det egentliga jordbruket, men ingå till fulla värdet i den mån de redovisas i den officiella statistiken. Likaså har den grupp av handredskap, som innefattar spadar, hackor, högafflar m. m. medtagits i sin helhet, medan sådana redskap som hammare, släggor, spett och yxor icke medtagits till någon del. Vidare må anföras, att statistiken endast omfattar företag av en viss storlek. Småföretagarnas tillverkning blir därför icke fullständigt redovisad. Det må till sist anföras, att en uppräkning av den här omdiskuterade statistiken alltid blir mycket osäker på grund av svårigheterna att fastställa riktiga procenttal för avanser och rabatter vid omräkningen. Detta är svårt nog i och för sig på grund av att försäljningsomkostnaderna äro synnerligen växlande. Problemet försvåras emellertid ytterligare därav, att de i industristatistiken redovisade tillverkningsvärdena i vissa fall inkludera försäljningsomkostnaderna eller en viss del av dessa. »Såsom tillverkningarnas värde redovisas de salufärdiga produkternas försäljningsvärde fritt banvagn, fartyg eller bil e t c , med frånräkning av rabatter men med inräkning av emballeringsoch andra försäljningskostnader samt kostnad för transport med egna transportmedel. Acciser, omsättningsskatt eller liknande avgifter äro, då annat ej särskilt angives, ej medräknade i vär-

det. Då produktionen icke i sin helhet försålts under året, beräknas värdet för den osålda delen efter medelförsäljningspriset å respektive produkter under redogörelseåret» (ur »Industri» 1943). I sådana fall, då tillverkarna delvis sälja genom egna agenter, kunna försäljningskostnaderna för denna del av produktionen ingå i det uppgivna tillgångsvärdet. Av vad ovan framförts torde framgå, att en beräkning av jordbrukets årliga inköpskostnader för maskiner och redskap baserad på industri- och handelsstatistiken inrymmer betydande felmöjligheter och relativt stor osäkerhet. Beräkningen synes vara väl användbar, då det gäller att ge en allmän bild av utvecklingen. Om det däremot gäller att ge en bild av utvecklingen från ett år till ett annat, synas beräkningarna icke vara lika lämpliga på grund av de avvikelser, som äro möjliga, beroende på lagerhållning. Det är icke heller möjligt att medelst enbart dessa beräkningar få något säkert grepp om inköpskostnadernas sammanlagda storlek.

B. Syftemålet med den nu verkställda undersökningen. Den nu verkställda undersökningen har utförts på uppdrag av de av Kungl. Maj:t utsedda sakkunniga för utredning av frågan rörande rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. Det närmaste syftemålet har varit att söka åstadkomma så säkra värden som möjligt för jordbrukets årliga inköp av maskiner och redskap. Detta skulle ske genom att uppgifter över den årliga försäljningen av lantbruksmaskiner och -redskap skulle direkt inhämtas från samtliga tillverkare och importörer. Den verkställda undersökningen benämnes därför i fortsättningen enkätundersökningen. Eftersom resultaten av den i det föregående relaterade beräkningen med industri- och handelsstatistiken som underlag — i fortsättningen

213 benämnd äldre beräkningen — måste anknytas till enkätundersökningen för att inköpssummor skola kunna beräknas för tidigare år 1 , kommer en jämförelse mellan resultaten av enkätundersökningen och den äldre beräkningen i det följande att göras. Då enkätundersökningen igångsattes, var avsikten, att resultaten av denna skulle läggas som grund vid beräknandet av jordbrukets årliga avskrivningskostnader för maskiner och redskap exklusive traktorkostnader, i den händelse det skulle visa sig möjligt att genomföra undersökningen i fråga — d. v. s. om det skulle visa sig möjligt att få in alla de uppgifter, som erfordrades. Redan då undersökningen planerades, syntes det emellertid uppenbart, att man icke heller på denna väg skulle kunna erhålla uppgifter från samtliga tillverkare och importörer. I viss mån möter dessutom i den nu verkställda undersökningen samma svårigheter, som då det gäller bearbetningen av industrioch handelsstatistiken, nämligen att jordbrukets maskiner och redskap icke alltid av tillverkare eller importörer kunna skiljas från maskiner och redskap av samma slag, vilka användas inom andra områden än jordbruket. Det har dock visat sig, att det i stort sett varit möjligt att åstadkomma en godtagbar uppdelning även i fråga om sådana maskiner eller redskap, som finna användning både inom och utanför ! jordbruket (ex. decimalvågar, stubbrytare, skottkärror m. fl.). Det må även påpekas, att dessa grupper äro av relativt liten betydelse ur kostnadssynpunkt, och att eventuella mindre fel vid fördelningen därför spela en underordnad roll. Det torde heller icke råda något tvivel om, att den genomförda enkätundersökningen ger en riktigare bild 1 Enkätundersökningen omfattar åren fr. [ o. m. 1938, men i en avskrivningsplan för jordbrukets maskinpark måste inköpen beräknas för betydligt längre tid tillbaka, om avskrivningssummorna skola tillämpas i jordbrukets kostnadskalkyl, vilket varit den närmaste avsikten.

såväl av utvecklingen som av kostnadssummornas absoluta storlek än den äldre beräkningen. Detta gäller särskilt för sådana grupper, där i den officiella statistiken sammanförts uppgifter avseende olika maskiner eller redskap, av vilka en del användas inom och en del utanför jordbruket, och som icke kunna skiljas i statistiken (ex. nr 424 i industristatistiken, harpor, kastmaskiner, triörer, sädessorterare o. dyl. apparat e r ) . Det torde bli anledning att återkomma med närmare diskussion beträffande dylika grupper vid redovisandet av enkätundersökningens resultat. Av särdeles stort värde synes vara, att den verkställda undersökningen skapar möjligheter att följa utvecklingen i fråga om inköpskostnaderna för de olika maskinslagen på ett helt annat sätt än den beräkning, som baserats på den officiella statistiken. Den äldre beräkningen lämnar uppgifter om drygt ett tiotal grupper av maskiner och redskap, under det att den nya undersökningen medger snart sagt h u r långt driven uppdelning som helst.

C. Uppläggningen av den verkställda undersökningen. Insamlandet av primäruppgifter. Undersökningens omfattning. Förut (avd. B) har anförts, att den nu företagna undersökningen över jordbrukets årliga inköpskostnader för maskiner och redskap verkställts på så sätt, att primäruppgifter inhämtats från tillverkare och importörer av lantbruksmaskiner. Undersökningen påbörjades under hösten 1946. Cirkulärbrev med begäran om uppgifter utsändes endast till sådana firmor, som antogos ha egen tillverkning eller egen import. En första, preliminär adresslista ställdes till förfogande av Statens maskinprovningar, Uppsala. Denna lista, som på många punk-

214 ter var ofullständig, kompletterades efter genomgång av annonserna om jordbruksmaskiner och -redskap i ledande lantbruksannonstidningar. Ytterligare kunde adresslistan kompletteras genom att sådana firmor, vilka enligt uppgifter från Statens maskinprovningar hade både egen tillverkning resp. egen import och återförsäljning, ombådos att uppge sina leverantörer avseende återförsäljningen. Härigenom kompletterades adresslistan med ett flertal företag, som icke voro med i den ursprungliga listan. Vidare verkställdes en jämförelse mellan den kompletterade adresslistan och förteckningen över tillverkare av lantbruksmaskiner och -redskap i industrikalendern. Sedan en i möjligaste mån komplett adresslista sålunda hade åstadkommits, verkställdes den första provundersökningen omfattande åren 1938—1945. Då det vid denna preliminära undersökning visade sig möjligt att erhålla uppgifter från samtliga tillfrågade importörer och tillverkare, och då det dessutom vid preliminära sammanställningar av resultaten syntes framgå, att man med enkätundersökningen skulle kunna nå ett tillfredsställande resultat, beslöto de sakkunniga att låta fullfölja undersökningen i fråga för att senare kunna lägga dess resultat som underlag för en avskrivningsplan. Under hösten 1947 inhämtades definitiva uppgifter för år 1946 samt preliminära uppgifter för år 1947. Senare har undersökningen förts fram t. o. m. kalenderåret 1948 — senast genom en i jan.—febr. 1949 verkställd enkät. De beräkningar över jordbrukets avskrivningskostnader för maskiner och redskap, som under de sakkunnigas ledning genomförts, äro baserade på de i enkätundersökningen erhållna resultaten. De sakkunniga ha i sitt betänkande förutsatt, att undersökningen fortsattes såsom underlag för beräknandet av avskrivningskostnaderna för maskiner och redskap i jordbrukskalkylen. I samband med att undersökningen under hösten 1947 fullföljdes, verkställ-

des även vissa kompletteringar, i det att åtgärder vidtogos för att uppspåra eventuella ytterligare tillverkare och importörer, som ej voro representerade i den första enkäten. Ytterligare en dylik kompletterande undersökning företogs under sommaren 1948 — främst i syfte att ytterligare pröva i vad mån mindre importfirmor, som bedrivit import under något av de för jordbrukskalkylen betydelsefulla basåren 1938 och 1939, kunde ha förbisetts. Genom dessa åtgärder tillfördes ytterligare drygt ett par tiotal mindre tillverkare eller importörer, och därmed torde uppgifter ha erhållits från samtliga de företag, som med rimliga ansträngningar kunna uppspåras. Samtidigt med att omfattande åtgärder sålunda vidtagits för att uppspåra samtliga de företag, som tillverkade eller importerade lantbruksmaskiner eller -redskap under de år den första enkätundersökningen avsåg, har uppmärksamheten varit riktad på nödvändigheten av att i enkätundersökningen jämväl registrera försäljningen från sådana tillverkare eller importörer, som tillkommit efter tiden för den första enkäten. Detta har bl. a. skett därigenom, att samtliga betydande annonsorgan på jordbrukets område kontinuerligt granskats med hänsyn till annonser från nya företag i maskin- och redskapsbranschen. Vid varje ny enkätundersökning ha uppgifter inhämtats från de nya annonsörerna beträffande försäljning av lantbruksmaskiner eller -redskap av egen tillverkning eller import — eller i varje fall de uppgifter, som erfordrats för bedömande av huruvida tillverkning eller import förekommit. De tillverkare av lantbruksmaskiner, som nu eventuellt kunna stå utanför undersökningen, torde bedriva sin tillverkning endast i obetydlig omfattning. Det torde i första hand röra sig om ett antal smeder, som tillverka enstaka exemplar av exempelvis harvar, foderhissar m. m. 1 1

En annan sak är, att vissa speciella maskiner eller redskap icke kunnat innefattas i

215 Vid de omnämnda kompletteringarna av undersökningen — och speciellt vid den slutkomplettering, som verkställdes under sommaren 1948 — h a r särskild uppmärksamhet ägnats åt sökandet efter sådana företag, som eventuellt bedrevo tillverkning och/eller import under de första åren av undersökningsperioden men senare upphört med denna verksamhet. Det synes uppenbart, att undersökningens resultat lätt kunde ha blivit missvisande, om tillräcklig hänsyn icke hade tagits till denna omständighet, och om på så sätt något eller några företag med betydande tillverkning eller import under periodens första del hade blivit försummade. I avsikt att så långt möjligt eliminera felaktigheter i resultaten på grund av här berörda omständigheter upptogs i samband med här förut omnämnda kompletterande undersökningar kontakt med ett antal fackmän inom branschen i olika delar av landet samt med centralorganisationer inom järn- och maskinhandelns områden. Dessa ombådos att särskilt undersöka, huruvida importfirmor kunde ha förekommit inom branschen, vilka senare upphört med denna verksamhet. Samtliga uppslag, som härvid erhöllos, ha blivit omsorgsfullt prövade och genom åtgärden erhöllos uppgifter om ett mindre antal importörer och tillverkare med verksamhet under tidigare år, vilka dittills icke hade varit representerade i enkäten. Det synes, som om risken för ofullständig redovisning under periodens första del efter denna prövning måste anses obetydlig. I fråga om de svenska tillverkarna må nämnas, att de slutgiltiga adresslistorna för enkätundersökningen kunnat jämföras med förteckningen över de tillverkare, som under 1938 och 1939 lämnade uppgifter till kommerskollegii undersökningen, beroende på att tillverkningen är spridd på ett alltför stort antal företagare (ex. vagnar, kälkar). Diskussionen gäller här de maskiner och redskap, som medtagits i enkätundersökningen. I fråga om det, som måst utelämnas, redogöres längre fram.

statistik. Eventuella brister i den avslutade enkätundersökningen måste följaktligen gälla tillverkare med rörelse av sådan storleksordning, att uppgiftsskyldighet till kommerskollegium icke förelegat. 1 Med anledning av att fullständiga uppgifter över tillverkare och importörer av maskiner och redskap för jordbrukets behov icke funnos tillgängliga, då undersökningarna igångsattes, har, som i det föregående framhållits, konstaterandet av vilka företag, som böra lämna uppgifter, samt upprättandet av så fullständig förteckning som möjligt över dessa blivit en första väsentlig uppgift i utredningsarbetet. Det framgår även av vad som tidigare anförts, att förfrågningar rörande eventuell tillverkning eller import av maskiner och redskap för jordbruksändamål har måst göras hos ett stort antal företag. Av dessa ha emellertid omkring 300 stycken haft och redovisat försäljning till jordbruket under något eller några av åren 1938—1948 eller för hela denna period av sådana maskiner eller redskap, som medtagits i undersökningen. Endast i tre fall har det visat sig omöjligt att uppnå någon kontakt med vederbörande företagare. I dessa tre fall rör det sig dock med säkerhet om företag med så obetydlig omsättning, att de i detta sammanhang sakna all betydelse. Med undantag för dessa tre ha uppgifter erhållits från samtliga de företag, från vilka uppgifter ifrågasatts. Svar ha sålunda ingått från samtliga kända firmor, som kunna påräknas ha tillverkat eller importerat maskiner i någon omfattning av betydelse under den period, som undersökningen omfattar. Det förtjänar här särskilt omnämnas, 1 Enkätundersökningen omfattar givetvis betydligt större antal tillverkare av lantbruksredskap än kommerskollegii statistik. Uppgifterna till kommerskollegium beträffande tillverkningsvärde äro i viss mån begränsade med hänsyn till företagens storlek. Fr. o. m. år 1926 kan praktiskt taget anses gälla, att industrianläggningar med lägst 15 000 kr årligt tillverkningsvärde redovisas.

216 att undersökningen i allmänhet omfattats med mycket stort intresse och välvilja från de berörda företagens sida, trots att uppgiftslämnandet för många av företagen förorsakat ett betydande extra arbete. Uppgifterna skulle för varje år avse antalet samt värdet vid försäljning till förbrukare (jordbrukare) av under året till återförsäljare eller direkt till jordbrukare levererade lantbruksmaskiner och/eller lantbruksredskap som hade a) tillverkats av uppgiftslämnaren eller b) importerats av uppgiftslämnaren. Uppgifterna omfatta alltså endast leveranser inom landet och värdesummorna skulle angivas enligt de priser, som jordbrukarna kunde beräknas ha betalat, d. v. s. inklusive handelsavanser och omsättningsskatt under de år sådan förekommit. Uppgifterna skulle vidare avse samtliga maskiner och redskap avsedda för jordbruket, dock exklusive traktorer, vilka under ett flertal år varit föremål för särskilda undersökningar inom Sveriges lantbruksförbund. Uppgift skulle sålunda lämnas beträffande försäljning av kraftmaskiner såväl som arbetsmaskiner och -redskap samt alla handredskap. Specialmaskiner för trädgård och skogsbruk skulle icke medtagas. I vissa fall kan en maskin eller ett redskap användas både i jordbruket och inom andra yrkesområden eller vid industrier med anknytning till jordbruket. Som exempel kan angivas stubbrytare och mullskopor (som användas i jordbruk, vid vägbyggen, schaktningsarbeten m. m.), maskiner för betning och rensning av spannmål (som användas av jordbrukare, utsädesfirmor, frörenserier o. s. v.). Andra exempel äro gröpkvarnar och spannmålskrossar (som kunna komma till användning både vid jordbruk och tullkvarnar) samt vågar (decimalvågar, kreatursvågar, lassvågar o. s. v.). I fråga om dylika maskiner och redskap, vilka icke bekostas enbart av jordbruket,

meddelades uppgiftslämnarna, att en uppdelning om möjligt skulle göras. Kunde däremot jordbrukets andel icke tillfredsställande uppskattas, skulle maskinen eller redskapet visserligen angivas i uppgifterna, men det skulle då anmärkas, att hela kostnaden icke belastar jordbruket. Maskiner eller redskap, som till huvudsaklig del användas i annan verksamhet än jordbruksdrift och sålunda endast i ringa omfattning användas till jordbruk, skulle icke medtagas. I fråga om vattenpumpar ansågs det redan från början vara omöjligt att frånskilja, vad som sålts till jordbruket. Det meddelades därför till uppgiftslämnarna, att endast gödselvattenpumpar borde redovisas, och att andra pumpar icke skulle medtagas. Beträffande sprutor torde ibland svårigheter föreligga att skilja mellan vad som gått till jordbruks- resp. trädgårdsdrift. Alla sprutor avsedda för besprutning mot ogräs, växtsjukdomar eller skadeinsekter i fältmässiga odlingar skulle enligt instruktionerna medtagas. Sprutor avsedda enbart för besprutning av fruktträd skulle däremot icke medräknas. Färg- och kalksprutor skulle medtagas, om de till huvudsaklig del kunde anses bliva använda inom jordbruket. I fråga om fläktar och elevatorer ansågos de i jordbruket använda typerna vara så speciella, att de med lätthet kunna skiljas från fläktar resp. elevatorer för andra ändamål än jordbruksdrift. Därför meddelades i anvisningarna, att uppgifter om fläktar och elevatorer för jordbruksändamål skulle lämnas. I anvisningarna påpekades särskilt, att begreppet maskiner och redskap skulle tagas i vidsträckt bemärkelse. Det påpekades sålunda, att undersökningen måste omfatta många saker, vilka måhända icke alltid betraktas som maskiner eller redskap. Som exempel angavs utrustning för elektriska stängsel m. m.

217 Beträffande gränsdragningen mellan å ena sidan maskiner och redskap samt å a n d r a sidan reservdelar lämnades särskilda instruktioner. Det ansågs självfallet önskvärt att hålla reservdelsförsäljningen strängt skild från den nu företagna undersökningen, då syftemålet främst var att erhålla underlag för beräkning av avskrivningskostnader för jordbrukets maskiner och redskap. I instruktionerna meddelades, att man som reservdelar icke skulle betrakta extra utrustning avsedd att påmonteras på maskiner av standardutförande. Som exempel på dylik extra utrustning, vilken sålunda skulle medtagas i uppgifterna, angåvos strängläggare och skördeapparater för slåttermaskiner, vissa specialredskap för montering på plogar o. s. v. Särskilda anvisningar lämnades även beträffande uppgifternas specificering. Det meddelades sålunda, att det icke kunde anses erforderligt att angiva varje artikel, emedan detta skulle bereda alltför stort arbete utan motsvarande fördelar. Däremot angavs såsom önskvärt, att specificering skulle ske såtillvida, att maskiner och redskap sammanfördes i grupper. I fråga om handredskap begärdes en uppdelning så, att handredskap, vilka användas enbart i jordbruket (högafflar, grepar o. s. v.), skulle angivas i en grupp och handredskap, använda både i jordbruk och andra näringar (spadar, skyfflar o. s. v.), i en annan grupp. Det första cirkulärbrevet utsändes den 30/11 1946 till alla de företag, vilkas adresser då funnos tillgängliga. 1 Då uppgifterna började inkomma, visade det sig nödvändigt att utsända ytterliga1 Cirkulärbreven voro av något olika lydelse till sådana företag, som voro enbart tillverkare eller importörer resp. sådana, som voro både tillverkare eller importörer och återförsäljare. Bihang I återger ett av dessa cirkulärbrev, vilket ansetts tillfyllest som exempel på de lämnade anvisningarna. Vidare lämnas i bihang I A—C exempel på de formulär, som skulle ifyllas av uppgiftslämnarna.

re ett cirkulärbrev med vissa kompletterande anvisningar (bihang I I ) . De cirkulärbrev, som använts vid senare företagna enkätundersökningar, ha gjorts något mindre omfattande.

D. Bearbetningen av de insamlade uppgifterna. Det har i samband med redogörelsen för primärmaterialets insamlande blivit omnämnt, att uppgifterna skulle omfatta såväl antal som värdesummor för de olika grupperna av maskiner eller redskap. Den verkställda bearbetningen har emellertid endast gällt värdesummorna. En bearbetning av antalet av olika maskiner eller redskap skulle givetvis ha varit av stort intresse, men om en dylik bearbetning skulle ha genomförts, måste antalet grupper ha blivit mycket stort, eftersom antalet maskiner inom en viss grupp knappast är representativt för utvecklingen, om antalet i fråga representerar sinsemellan olika maskiner eller redskap. Ett annat skäl till att bearbetningen av antalet maskiner tills vidare uraktlåtits är, att uppgifterna från vissa uppgiftslämnare beträffande antalet äro ofullständiga. Dessutom har en och annan uppgiftslämnare meddelat sina uppgifter med något mindre differentiering på grupper, än vad som avsågs. Vidare må anföras, att bestämningen av värdesummorna varit huvudmotivet för undersökningen. Bearbetning i fråga om antalet kan senare vid behov verkställas med det insamlade primärmaterialet som grund. Dylik bearbetning förtjänar i högre grad att uppmärksammas efterhand som det insamlade primärmaterialet så småningom kan erhållas med fullständigare specifikation. På grund av att uppgifter nu inhämtades för icke mindre än 9 år vid första enkätundersökningen, var det i ett par fall icke möjligt att erhålla den uppdelning av de försålda maskinerna och redskapen på olika grupper och undergrupper,

218 som förekommer i bearbetningen. I dessa fall har dock en ungefärlig fördelning verkställts. I kommentarerna till uppgiftsinsamlandet har även påpekats, att uppgifter icke behövde lämnas för vissa grupper av maskiner eller redskap, i fråga om vilka jordbrukets andel sannolikt icke kunde bestämmas. Detta gällde bl. a. pumpar och elektriska motorer. Vissa grupper måste utelämnas av det skälet, att uppgifter icke kunna erhållas från samtliga tillverkare och importörer, emedan det skulle vara förenat med alltför stora svårigheter att vinna kännedom om samtliga företag i branschen. I fråga om vagnar ha sålunda visserligen uppgifter inkommit från ett antal tillverkare. Dessa uppgifter äro dock till den grad ofullständiga, att vagnarna icke kunna medtagas i undersökningen. Samma gäller i fråga om exempelvis kälkar, seldon, utrustning för hönsgårdar (äggkläckningsmaskiner m. m.) o. s. v. Dylika grupper äro sålunda icke representerade i sammandragen av värdesummorna. Eftersom jordbrukets kostnader för mjölktransportkärl icke kunna bestämmas enbart genom inhämtandet av uppgifter över den årliga tillverkningen (jfr avd. A), och då särskilda utredningar utförts beträffande denna inventariegrupp, ha mjölktransportkärlen icke medtagits i denna undersökning. I övrigt har företagits överföring från primärlistorna (uppgiftsformulär A, B, C) till grupplistor, där sammanräkning av värdesummorna för varje maskingrupp för olika tillverkare resp. importörer företagits. Från dessa grupplistor ha resultaten överförts till en sammandragslista, som av utrymmesskäl icke kunnat medtagas vid publiceringen. Ett starkt koncentrerat sammandrag återfinnes dock i tabell 1 (intagen efter texten). Värdesummorna för import resp. svensk tillverkning redovisas separat. Vid sammanförandet av värdesumm o r n a för sådana maskiner och red-

skap, vilka icke bekostas enbart av jordbruket, har i tveksamma fall begärts anvisningar från uppgiftslämnarna beträffande jordbrukets andel. Erhållna anvisningar ha beaktats vid bearbetningen av materialet. Det må dock påpekas, att dylik fördelning endast varit erforderlig beträffande några relativt obetydliga grupper (stubbrytare 1 , mullskopor, decimalvågar). I fråga om handredskap h a r för några firmor fördelning icke kunnat åstadkommas. Gruppering. Vid sammanförandet av värdesummorna till olika grupper av maskiner och redskap har eftersträvats att så långt möjligt utföra denna gruppering med hänsyn till maskinernas användning. På grund av det stora antal maskiner och redskap, som undersökningen omfattar, har det dock varit nödvändigt att vid grupperingen i vissa fall till en och samma grupp hänföra maskiner eller redskap med vitt skiftande användning. I det följande lämnas endast korta kommentarer beträffande huvudgrupperna. Bedömning av de erhållna resultaten förekommer först i ett senare avsnitt. Materialet har vid bearbetningen sammanförts i ett dussintal huvudgrupper, i arbetstabellerna uppdelade på ett stort antal undergrupper. I. Jordbearbetningsredskap m. m. Till denna grupp ha hänförts plogar och årder, harvar och kultivatorer, jord- och mossfräsar, vältar samt häst- och traktorhackor. Under de flesta av dessa grupper förekommer i arbetstabellerna en relativt omfattande specificering, t. ex. ifråga om olika slag av plogar och harvar samt vidare fördelning på traktor- resp. hästredskap. II. Redskap för sådd, spridning m. m. Gruppen omfattar radsåningsmaskiner samt alla slag av frösåningsmaskiner och gödselspridare. Även gödselvatten1 Stubbrytare ingå icke i slutsiffrorna. Uppgifter inhämtas, men gruppen ifråga medtages icke i underlaget för beräkningen över avskrivningskostnader av skäl som diskuteras längre fram.

219 p u m p a r n a ha hänförts till denna grupp, vilket ansetts motiverat på grund av den nära anknytningen till spridningsredskapen. En annan undergrupp, som hänförts hit, är apparater för bekämpning av skadeinsekter, växtsjukdomar m. m. samt kalksprutor. III. Redskap för skörd och tröskning m. m. Till denna grupp ha för det första förts slåttermaskiner och skördeapparater till dylika samt skördemaskiner. Inom var och en av dessa grupper finnes i arbetstabellerna en närmare detaljerad uppdelning. Till huvudgruppen III ha vidare förts maskiner och redskap för höbärgning såsom en särskild undergrupp. Inom denna undergrupp förekomma olika slag av räfsor för hästdrift, hövändare, hölastare, hässjor och ensileringsredskap. Övriga undergrupper under huvudgrupp III äro tröskverk samt spannmåls- och fodertorkar. IV. Pressar och kvarnar m. m. Inom denna huvudgrupp ha sammanförts ett stort antal olika maskiner för fodrets behandling och beredning såsom pressar, kvarnar, krossar, hackelsemaskiner m. m. Hit ha även förts maskiner för betning, sortering och rensning av spannmål. V. Potatis- och rotfruktsredskap. Till denna grupp ha hänförts ett antal maskiner, som i vissa fall icke ha annat gemensamt, än att deras användning står i samband med odling, skörd och förbrukning av potatis och rotfrukter. Huvudgruppen omfattar sålunda maskiner för såväl sättning som upptagning av potatis och rotfrukter. Vidare förekomma såsom undergrupper potatissorterare, potatisrivningsmaskiner, rotfruktsskärare och betlastare. VI. Fläktar, elevatorer och hissanläggningar. Denna grupp innefattar maskiner och anläggningar för transporter inom gården och motsvarar sålunda en naturlig gruppering. VII. Förbränningsmotorer. Gruppen omfattar endast förbränningsmotorer. VIII. Mjölkningsmaskiner m. m. Gruppen omfattar maskiner för mjölkning och mjölkens behandling i ladugården,

d. v. s. mjölkningsmaskinanläggningar och mjölkkylningsapparater. IX. Lågtryckspannor och ångkokare, bevattningsanläggningar m. m. X. Elektriska stängsel. Gruppen omfattar elektriska stängsel med batterier samt även ersättningsbatterier. F r å n den totala försäljningen av batterier har sålunda för att undvika dubbelräkning dragits värdet av de batterier, som av tillverkare eller importörer försålts till elstängselfabrikanterna. Tillverkarna av elstängsel ha nämligen uppgivit värdesummor inkl. batterier. XI. Handredskap. I fråga om denna grupp har det icke varit möjligt att erhålla ens den specificering, som begärdes i särskilt cirkulärbrev (bihang I I ) . Uppgifterna äro sannolikt något ofullständiga men torde å andra sidan i vissa fall inkludera redskap, som icke sålts till jordbruket. De erhållna värdena avse dock i huvudsak endast sådana redskap, som bekostats av jordbruket. XII. Diverse specificerat. Under denna huvudgrupp ha sammanförts ett antal maskiner eller redskap med skiftande användningsområden inom jordbruket, vilka lämpligen icke kunnat hänföras till andra grupper. I gruppen ingå sålunda jeepar, decimalvågar, kreatursoch lassvågar, mullskopor, kreatursklippningsmaskiner och instrument för djursjukvård, vattenhoar, mjölktransport- och ladugårdskärror, vattenvärmare för mjölkrum och diskrum i ladugårdar, ladugårdstavlor samt luftkompressorer. XIII. Diverse icke specificierat. Till denna grupp ha sammanförts värdesummorna för ett antal inom jordbruket använda enklare redskap och maskiner, för vilka värdesummorna icke äro av den storleksordning, att specificering ansetts berättigad. Gruppen omfattar sålunda diverse saker, som till skillnad från de i den föregående gruppen ingående redskapen var för sig äro av ringa betydelse ur kostnadssynpunkt. Som exempel kan anföras; foderautomater, ryktmaskiner (ryktborstar ingå dock icke i undersökningen), skydds-

220 skor för hästar, vattencisterner, termometrar för potatisstukor, domkrafter, åkerkålsklippare, luftpumpar, transportringar, torvströrivare, slirskydd för traktorer, säckhållare, maskiner för spetsning av krakstör, kar för blandning av AlV-vätska, strilkannor för AIVvätska, svänglar och plantsättningsmaskiner m. m.

E. Resultaten av undersökningen. Inköpssummorna under olika år för olika huvudgrupper av maskiner och redskap redovisas med fördelning på svensk tillverkning resp. import i tabell 1. Totalsummorna fördelade på svensk tillverkning resp. import redovisas tillsammans med vissa andra uppgifter i efterföljande sammandrag. Värdesummor. Den totala summan för jordbrukets inköp av de i undersökningen medtagna maskinerna och redskapen uppgick enligt sammandraget år

högsta inköpssumman under krigsåren uppnåddes år 1944, då inköpskostnaderna för de i undersökningen redovisade maskinerna och redskapen praktiskt taget uppgingo till det dubbla gentemot 1938. Under år 1945 sjönk summan åter, vilket delvis torde stå i samband med metallarbetarstrejken och därav föranledd nedgång i tillverkningen. Under år 1946 uppnåddes emellertid ånyo en kraftig stegring i jordbrukets maskininköp. Inköpssumman för de i undersökningen representerade maskinerna och redskapen steg då med icke mindre än 26-1 miljoner kronor jämfört med 1945. Liksom försäljningsvärdet under 1944 var det största dittills, innebar 1946 års försäljningsvärde ett nytt rekord. Under 1947 inträffade ytterligare en obetydlig ökning av försäljningen av inhemsk tillverkning, medan försäljningen av importerade maskiner ökade kraftigt. Under år 1948 fortsattes stegringen av för-

Sammandrag.

År

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948

J o r d b r u k e t s inköpskostnader för maskiner och redskap m e d t a g n a i enkätundersökningen, 1 000-tal kronor Tillverkat i Sverige

Importerat

Totalsumma

35 658 4 3 935 34 122 42 399 60 133 69 703 77 961 64 822 87 5 7 2 88 218 104 3 1 3

4 748 6 472 3 943 2 363 2 799 1 658 1 306 857 4 187 13 422 15 626

40 406 50 407 38 065 44 762 62 932 71 361 79 267 65 679 91 759 101 640 119 939

1938 till 40-4 miljoner kronor. För året 1939 visar undersökningen en avsevärd ökning (med ca 10 miljoner kronor) jämfört med år 1938. Under år 1940 sjönk däremot inköpssumman trots prishöjningen något under 1938 års nivå. Fr. o. m. 1941 överskrides emellertid åter 1938 års inköpssumma, och under 1942 är ökningen högst avsevärd. Den

Index 1938 = 100

Importens procentuella andel

100-0 124-8 94-2 110-8 155-7 176-6 196-2 162-5 227-1 251-5 296-8

11-8 12-8 10-4 5-3 4-4 2-3 1-6 1-3 4-6 13-2 13-0

säljningen i ökat tempo — såväl för inom landet tillverkade som importerade maskiner och redskap. Den importerade andelen av jordbrukets maskiner visar som väntat en kraftig nedgång under krigsåren. (Se sammandraget samt tabell 1.) Försäljningsvärdet för importerade maskiner och redskap uppgick år 1938 till ca 4-7 mil-

221 joner kronor och steg under år 1939 till 6-5 miljoner kronor. Under år 1940 sjönk emellertid försäljningsvärdet av importerade maskiner till 3-9 miljoner kronor. Fr. o. m. 1941 sjönk importens andel i försäljningen ytterligare, och under 1945 representerade försäljningen av importerade lantbruksmaskiner exkl. traktorer ett värde av endast 0-9 miljoner kronor. Under 1946 ökades försäljningen av importerade maskiner åter, och värdet närmade sig 1938 års summa. Under år 1947 såldes importerade maskiner och redskap (inkl. jeepar) för 13-4 miljoner kronor och under 1948 steg motsvarande siffra till 15-6 miljoner kronor — den hittills högsta försäljningssiffran för importerade lantbruksmaskiner. Även i procent av totalomsättningen uppnåddes förkrigsnivån. Volym. Talserien, som visar jordbrukets inköpskostnader för vissa grupper av maskiner och redskap under olika år, får ett något annorlunda utseende, om man på sätt som skett i det efterföljande sammandraget omräknar inköpssummorna med prisindex för jordbrukets maskiner och redskap till konstant prisnivå. Den talserie, som då erhålles, kan sägas representera volymutvecklingen för jordbrukets maskininköp. I sammandraget redovisas även en indexserie för de sålunda framräknade volymerna. Indextalen visa, hurusom den Totalsummorna i sammandragstabellen reducerade till 1938 års prisnivå (volym). Omräkningen har skett med hjälp av delindex för var och en av de olika maskingrupperna. Ar 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945. 1946 1947 1948

1 000-tal kronor

Volymindex 1938 = 100

4C406 53 404 34 845 36 546 48 849 54 044 59 813 49 274 68 611 76 671 87 118

100-0 132-2 86-2 90-4 120-9 133-8 148-0 121-9 169-8 189-8 215-6

uppgång, vilken blev avbruten av krigsutbrottet, gjorde sig starkt gällande under år 1939. Under åren 1940 och 1941 sjönk volymen betydligt under förkrigsnivån. Fr. o. m. 1942 överskrides emellertid åter 1938 års nivå, och under år 1944 synes enligt beräkningarna inköpsvolymen ha legat omkring 48 % över 1938 års nivå. Under år 1945 sjunker emellertid inköpsvolymen till endast omkring 22 % över 1938 års nivå. Detta står främst i samband med metallarbetarstrejken. 1 Fr. o. m. 1946 är emellertid uppgången åter mycket kraftig. 1947 års inköpsvolym synes ligga icke mindre än ca 90 % över 1938 års nivå, och under 1948 överskreds 1938 års volym med icke mindre än omkring 116 %. Vid bedömandet av dessa indextal måste beaktas, att ökningen av volymen ingalunda helt beror på ökad försäljning av maskiner och redskap av samma beskaffenhet som de, vilka funnos i marknaden år 1938. Uppgången i volymen står nämligen delvis i samband med att maskinerna nu i vissa fall äro mera invecklade och dyrbara. Som exempel på detta kan anföras skördetröskorna, som kraftigt bidragit till ökningen i volymen för gruppen skördemaskiner. Dessutom ha tillkommit helt nya maskiner och inventarier (ex. slåtterlastare, jeepar, elstängsel o. s. v.), vilka även bidraga till de stegrade inköpskostnaderna.

F . I undersökningen icke medtagna grupper av maskiner och redskap. Det synes motiverat, att innan en närmare jämförelse göres mellan de i föreliggande undersökning erhållna resultaten och resultaten av tidigare beräkningar, ytterligare sammanfattningsvis klargöra vad den nu verkställda undersökningen omfattar. 1 Tillverkningsvolymen sjönk, som i annat sammanhang skall visas, avsevärt starkare eller till ca 3 % över 1938 års nivå. Försäljningsvolymen har tydligen i viss mån hållits uppe genom lagertömning.

222 1. Det har redan i det föregående påpekats, att vissa grupper av maskiner och redskap, vilka av tillverkarna icke skulle kunna fördelas mellan jordbruk och andra näringsgrenar (pumpar, elektriska motorer), icke ha medtagits i den nu föreliggande undersökningen. Det har vidare påpekats, att vagnar icke ha kunnat medtagas, eftersom uppgifter sannolikt icke skulle ha kunnat erhållas från det stora antalet tillverkare. I tidigare beräkningar 1 ha emellertid inköpskostnaderna för dessa grupper av maskiner uppskattats för åren 1935—1937. Med dessa uppskattningar som utgångspunkt har här verkställts en uppräkning för år 1938 under antagande, att kostnadsutvecklingen för dessa grupper följt utvecklingen för övriga maskiner och redskap enligt den på industri- och handelsstatistiken grundade beräkningen. Enligt dessa beräkningar, vilka å ena sidan självfallet få anses som ytterst ungefärliga, men som å andra sidan åtminstone beträffande vagnar genom undersökningar för enstaka år kunnat i viss mån verifieras 2 , skulle jordbrukarnas inköp av dessa tre maskingrupper under år 1938 ha uppgått till 1

För erhållande av vägningstal vid indexberäkning. 2 Beträffande gruppen vagnar må följande anföras: Sedan man i allt mer ökad omfattning övergått till de mera dyrbara gummihjulsvagnarna, som dock lasta betydligt mer än en äldre vagn, torde jordbrukarna i viss mån ha sökt begränsa antalet vagnar. Antalet vagnar kan emellertid icke begränsas hur mycket som helst. Vidare får beaktas, att de vagnar, som nu köpas, äro tre å fyra gånger så dyra per styck, som de, vilka ersättas. En vagn med järnringsförsedda hjul kostar nu omkring 450 kr, medan en modern gummihjulsvagn kostar ca 1 600 kr vid 2% tons lastkapacitet och 2 400 kr vid 4 tons lastkapacitet. Det förefaller ingalunda osannolikt att denna standardförändring till fullo uppväger den minskning i antalet årligen inköpta vagnar, som kan ha inträffat. Överslagsberäkningar, som utförts med ledning av antalet försålda axlar, ge stöd åt denna uppfattning. I detta sammanhang förtjänar även uppmärksammas, att gruppen pumpar och hydroforer samt elektriska motorer sannolikt genomgått en starkare volymökning än vad som

följande summor (samtliga värden i tusental k r o n o r ) :

5 227

2 589

1 937

Framräkningen med hjälp av kostnadsindex för övriga maskiner har icke förts längre än till 1938 (uppskattningen gällde perioden 1935—1937), emedan det icke utan vidare kan förutsättas, att de icke statistiskt redovisade grupperna följt kostnadsutvecklingen för de statistiskt redovisade under senare år. 2. Det har ävenledes i de föregående avsnitten blivit omnämnt, att jordbrukets inköp av mjölktransportflaskor icke medtagits i den föreliggande undersökningen, eftersom jordbrukets årliga inköpskostnader för mjölktransportflaskor icke utan vidare kunna erhållas genom addering av uppgifter över årliga försäljningssummor från olika tillverkare utan i stället varit föremål för specialutredningar. De i åberopade särskilda utredningar erhållna årliga inköpssummorna för mjölktransportkärl redovisas i följande översikt (tusental kronor): 1938 1939 1940 1941 1942 1943

1503 1950 1936 2 882 2 491 1 033

1944 1945 1946 1947 1948

1155 1255 2 563 2 387 2 418

3. Slutligen måste påpekas en tredje grupp av döda inventarier inom jordbruket, vilken icke kunnat redovisas vare sig i tidigare beräkningar över jordbrukets maskininköp eller i den nu verkställda undersökningen. Det gäller ett stort antal inventarieföremål, som tillhöra jordbruksdriften, och vilka icke ingå i de grupper av maskiner, redskap och inventarier, som i den föreliggande undersökningen redovisas ungäller i genomsnitt för andra maskiner. Det synes därför icke osannolikt, att de tre här behandlade grupperna tillsammans uppvisa en procentuellt lika stark kostnadsstegring som de övriga grupperna.

223 der g r u p p e r n a XII och XIII i tabell 1. I det följande angivas några exempel på inventarier och redskap, som tillhöra d e n n a icke redovisade g r u p p : mjölksilar, mjölkspannar och vattenspannar, diskhoar för mjölkrum, burar för smådjur, ryktborstar, seldon, kälkar, häckar och enklare körredskap, specialredskap för hönsgårdarna (äggkläckningsmaskiner, kontrollreden m. m.), separatorer och smörkärnor i den mån dylika fortfarande användas, maskinremmar, presenningar, slipstenar, brynstenar, brandredskap, fångstredskap för skadedjur, kapsågar, säckkärror, fältässjor, smedjeinventarier, slöjd- och snickareverktyg, yxor, sågar, filar, skruvnycklar, stenverktyg, krakstör, hässjelinor m. m. Kostnaderna för dessa inventarier kunna icke beräknas, ehuru den årliga inköpskostnaden torde uppgå till relativt ansenliga belopp — med all sannolikhet någon eller några miljoner kronor. Det är dock troligt, att kostnaderna för dessa inventarier delvis redovisas såsom underhållskostnader i jordbrukarnas självdeklarationer. Eftersom kostnaderna för underhåll av jordbrukets maskiner och redskap beräknas med utgångspunkt från livsmedelskommissionens deklarationsundersökning, är det därför troligt, att kostnaderna för de här diskuterade inventarierna delvis bli redovisade i jordbrukskalkylen såsom underhållskostnader. 4. I det föregående har omnämnts tre grupper av inventarier, som av skilda orsaker icke kunnat redovisas i enkätundersökningen, trots att grupperna i fråga borde medtagas vid beräknandet av jordbrukets kostnader för maskiner och redskap på sätt som sker i totalkalkylen över jordbrukets inkomster och kostnader. Å andra sidan förekomma några maskiner och redskap, som medtagits vid inhämtandet av uppgifter från de olika tillverkarna och importörerna, men som med hänsyn till det främsta ändamålet med enkätundersökningen icke medtagits vid sammanräkningen av jordbru-

kets inköpskostnader för maskiner och redskap enligt enkäten. Det gäller vissa maskiner eller redskap, som antingen uteslutande finna användning vid utförandet av varaktiga grundförbättringar, vilka närmast kan anses som nyinvesteringar, eller användas till sådana ändamål, där kostnaderna för användandet av redskapen i fråga utgöra substitution för andra kostnader, som i totalkalkylen över jordbrukets inkomster och kostnader beräknats på annat sätt och under annan kostnadsgrupp än avskrivnings- och underhållskostnader för maskiner och redskap. Hit höra följande grupper av maskiner och redskap, nämligen stenborrningsmaskiner, sten- och stubbrytare samt dikesgrävningsmaskiner och plogar.

dikes-

Stenborrningsmaskiner torde få anses bliva använda uteslutande vid stenröjningsarbeten, vägbyggnader, dikningar m. m. Samtliga dessa arbeten äro att hänföra till investeringar (nyanläggningar), och kostnaderna för arbetenas genomförande synes icke böra belasta jordbrukskalkylen. Även sten- och stubbrytare torde huvudsakligen användas i nyanläggningsarbete. I den mån detta redskap kommer till användning vid byggnadsreparationer eller nybyggnader (planeringsarbete, grundläggning) få kostnaderna anses falla inom ramen för »avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader», som beräknas separat i jordbrukskalkylen. Dikesgrävningsmaskiner och dikesplogar användas hitintills huvudsakligen vid grävning av täckdiken. Kostnaderna för beräknad erforderlig årlig täckdikning såsom ersättning för icke funktionsdugliga täckdikningsbestånd beräknas i jordbrukskalkylen under förutsättning av handgrävning. Det synes uppenbart, att maskinella hjälpmedel komma till användning endast i den mån dessa kunna medföra förbilligande av arbetet eller i varje fall icke med-

224 olika årens aktuella prisnivå. En bättre överblick synes kunna erhållas, om de årliga försäljningssummorna resp. tillverkningsvärdena reduceras till en enhetlig prisnivå, och den sålunda reducerade sammanlagda summan för ett antal år jämföres enligt båda undersökningarna. En dylik jämförelse har utförts i tabell 3 (införd efter texten), där alla värden omräknats till 1938 års prisnivå. Omräkningen har verkställts med hjälp av lantbruksförbundets prisindex för olika grupper av maskiner Jordbrukets årliga inköpssummor för sten- och och redskap. I tabellen angivas såväl de stubbrytare, stenborrningsmaskiner samt dikesomräknade värdena som de ursprunggrävningsmaskiner och -plogar, kr. liga värdena motsvarande varje års ak. . . 394 324 tuella prisläge. Jämförelsen för enskilda . . . 124 329 1944 1938 . . . 405 936 grupper gäller endast sådana grupper, 1939 1945 ... 121 836 . . . 335 497 1940 . . . 140 137 1946 ... 311 057 som äro representerade i båda under1941 . . . 130 446 1947 ... 614 987 sökningarna. 1942.... . . . 181 130 1948 1943 . . .. .. . 409 890 Eftersom den äldre beräkningen var baserad på den gruppindelning, som förekommer i den officiella statistiken, G. En jämförelse mellan de er- har det varit nödvändigt att anpassa hållna resultaten och tidigare jämförelsen till denna gruppering. Delsummorna enligt den nya undersökningpå industri- och handelstati- en ha sålunda sammanförts till grupper, stiken grundade beräkningar. som motsvara grupperna i industri- och handelsstatistiken. I en på följande sida Eftersom avsikten med den nu verk- intagen översikt lämnas uppgifter om ställda undersökningen i viss mån var gruppernas omfattning samt statistiska att kunna åstadkomma en kontroll av nummer i industri- och handelsstatistide tidigare gjorda beräkningarna grun- ken. dade på industri- och handelsstatistiken, Redovisning av inköpssummorna enoch då dessutom den äldre beräkning- ligt den äldre beräkningen återfinnes i en måste sammankopplas med enkät- tabell 2 (införd efter texen). Tabellen undersökningens resultat för åren före omfattar redovisning av inköpssummor19381, h a r en jämförelse mellan de båda na enligt uppräkning av industri- och undersökningarna verkställts. Denna handelsstatistikens grundmaterial för jämförelse skall i det följande redovisas. samtliga de grupper av maskiner och Då det h ä r gäller en jämförelse mellan redskap, som kunna erhållas ur nämnda två undersökningar, varav den ena byg- statistik. Förutom resultaten för de år, ger på det årliga tillverknings- resp. som ingå i äldre serien (1931 och fölimportvärdet och den andra på fabri- jande å r ) , innehåller tabellen resultaten kernas försäljningssummor till återför- av beräkningar för åren 1923—1930 säljare och direkt till jordbrukare, kan verkställda i samband med denna utman icke erhålla någon säker uppfatt- redning. För åren före 1931 innehåller ning beträffande överensstämmelsen, industristatistiken icke specificerade om jämförelsen inskränkes till en gransk- uppgifter för lantbruksmaskiner, utan ning av årssummorna uttryckta i de så gott som samtliga de grupper av maskiner och redskap, vilka fr. o. m. 1931 1 De år före 1938, som erfordras för upp- uppdelats i grupper, äro sammanslagna. rättandet av en avskrivningsberäkning.

föra fördyring. På grund härav synas kostnaderna för mekaniska hjälpmedel vid täckdikningsarbete icke böra belasta jordbrukskalkylen vid denna kalkyls nuvarande konstruktion. Med anledning av vad här blivit anfört, ha jordbrukets inköpskostnader för under denna punkt angivna tre maskingrupper (redovisade i en följande tablå) icke medräknats vid summeringen av de i enkätundersökningen framkomna resultaten.

225 Gruppens benämning i tabellerna

Nuvarande s stat. nr i industristatistiken

handelsstatistiken

Gruppens omfattning

Plogar m. m Harvar m. m

415 414

1739 1738 1740

Såningsmaskiner

418 419 420 416—417

1736 1741—1742 1743 1737, 1744

421—422 423

1733 1734 1735, 1747

429 153—154

1789 1450—1454

Plogar, årder, alvluckrare Harvar, vältar, sladdar och andra för jordens beredning avsedda redskap Såningsmaskiner Skördemaskiner, slåttermaskiner Hästräfsor, hövändare Gödselspridare, ogräsrensare, hästhackor och andra för sådd eller skörd avsedda apparater Tröskverk, alla slag Halm- och höpressar, halmelevatorer och andra stackningsmaskiner Harpor, kastmaskiner, triörer, sädessorterare o. dyl. apparater Potatisrivningsmaskiner, rotfruktsskärare, sades-, oljekaks- o. dyl. krossar, gröpkvarnar, hackelsemaskiner o. dyl. M j ölkningsmaskiner Hackor, spadar, skyfflar, grepar, högafflar, handräfsor m. m., liar, skaror och halmknivar, kreatursskrapor |

Hästräfsor m. m

Tröskverk Harpor, sädesrensningsmaskiner m. m Potatisrivningsmaskiner

Mjölkningsmaskiner Handredskap

Enda undantaget är handredskap. NåJämförelsen. Allmänt. Om man jämför gon nämnvärd specificering kan sålun- resultaten av den nu utförda undersökda i tabell 2 icke åstadkommas för dessa ningen totalt sett med resultaten av år. I fråga om mjölkningsmaskiner må äldre beräkningar (likaså totalt sett), anföras, att dessa före 1931 redovisas får man omedelbart det intrycket, att tillsammans med mejerimaskiner. För- överensstämmelsen är god. Detta gäller säljningsvärdena för mjölkningsmaski- särskilt, om man studerar värdesumner åren 1923—1931 äro därför upp- morna för år 1938 och de närmast därskattade på så sätt, att ifrågavarande på följande åren. (Se avd. III i tabell 3.) summor antagits förändras i relation till Så är t. ex. för år 1938 totalvärdet av reförsäljningsvärdena för övriga maski- dovisade inköp till jordbruket enligt enner och redskap exkl. handredskap en- käten 40 406 och det till saluvärde uppligt uppräkningen av industri- och han- räknade redovisade tillverknings- plus delsstatistiken. importvärdet enligt äldre beräkningar Uppräkningen av tillverknings- och 40 475 — i båda fallen uttryckt i tusenimportvärdena har för samtliga år skett tal kronor. År 1939 äro motsvarande med hjälp av procenttal för avanser och värden resp. 50 407 och 48 655. Med rabatter, som sammanställts i samråd kännedom om vad de båda serierna remed statens priskontrollnämnd och re- presentera, står det dock fullt klart, att presentanter för lantbruksmaskinindu- en dylik direkt jämförelse icke ger nåstrien. Tidigare ha använts andra om- gon klarhet i fråga om tillförlitligheten räkningstal, vilka nu justerats. De vär- av resultaten enligt den äldre beräkden enligt uppräkning av industri- och ningen. Det har tidigare klarlagts, att å handelsstatistiken, som här redovisas, •ena sidan i enkätundersökningen kunavvika därför från de, som anförts i bi- nat medtagas mycket, som icke kan särlaga till Kungl. Maj:ts prop, nr 276/1940. skiljas i den officiella statistiken och 15—917293

226 därför icke ingår i äldre serien (ex. fläktar, hissanordningar, förbränningsmotorer m. m.), samt att å andra sidan de olika maskingrupperna i industrioch handelsstatistiken i vissa fall innehålla maskiner, som icke användas i jordbruket utan exempelvis i jordbrukets förädlingsindustrier (ex. gruppen harpor, sädesrensningsmaskiner m. m . ) . Redan det förhållandet, att den ena värdeserien avser försäljningssummor och den andra avser till förbrukarpriser u p p r ä k n a d e tillverknings- och importvärden, medför, att någon direkt jämförelse icke kan göras med syfte att kontrollera resultaten av den äldre beräkningen för enskilda år. Jämförelsen i syfte att granska den äldre beräkningens tillförlitlighet måste sålunda ske genom en särskild analys, och en dylik har bl. a. utförts i tabell 3 i enlighet med de principer, som tidigare diskuterats. Den utförda analysen visar, att en relativt god överensstämmelse råder i fråga om de flesta grupperna av maskiner och redskap. Där betydande avvikelser förekomma, kunna dessa i vissa fall bero på, att det icke lyckats att göra en gruppering av enkätundersökningens material, som helt motsvarar grupperingen i industri- och handelsstatistiken. I de flesta fallen äro dock orsakerna till avvikelserna troligen att finna i andra faktorer. I några fall, t. ex. i fråga om gruppen »harpor, sädesrensningsmaskiner m. m.», torde avvikelsen kunna förklaras därmed, att industri- och handelsstatistiken upptager alla de maskiner, som kunna hänföras till denna grupp, under det att enkätundersökningen endast upptager de maskiner, som bekostas direkt av jordbruket. I andra fall åter kan avvikelserna bero på, att en viss grupp i industristatistiken innehåller andra artiklar än de, som finnas angivna i förteckningen över gruppens omfattning. Det h a r sålunda kunnat fastslås, att till gruppen halmpressar m. m. i vissa fall förts bl. a. fläktar och fläktrör. Fläktarna ha i en del fall — måhända med

viss rätt — av uppgiftslämnarna karakteriserats som »stackningsmaskiner». 1 Den jämförande analysen i tabell 3 h a r utförts så, att en första avdelning (I) av tabellen visar detaljsiffrorna för olika maskingrupper enligt de båda undersökningarna. I en andra avdelning (II) jämföras summorna av samtliga de maskingrupper, som äro representerade såväl i enkätundersökningen som i den äldre beräkningen. Slutligen har i en tredje avdelning (III) »totalsiffrorna» enligt enkäten jämförts med »totalsiffrorna» enligt den äldre beräkningen.2 De tre jämförelseleden diskuteras i det följande. Det må redan här understrykas, att resultaten av jämförelserna må bedömas med hänsyn till att lagerhållningen vid den behandlade tidsperiodens början och slut är okänd. I. Enskilda grupper. I det följande lämnas korta kommentarer beträffande de enskilda grupperna. Utvecklingen av inköpssummorna enligt enkäten resp. tillverknings- plus importvärdena enligt äldre beräkningen för olika grupper har återgivits grafiskt i diagram 1. Plogar m. m. överensstämmelsen får anses tillfredsställande. Resultaten tyda p å ökande lagerhållning under tiden 1938—1941. Därefter äro försäljningssummorna enligt enkäten större än de u p p r ä k n a d e tillverknings- och importvärdena. Omräkningen till 1938 års prisnivå (till höger i tabellen) ger vid handen, att tillverkningsvolymen (inkl. importvolymen) för åren 1938—1945 sammanlagt skulle ha varit 1-15 miljoner kronor eller 4-9 % större än försäljningsvolymen. Detta torde delvis bero på att andra saker än plogar, årder och alvluckrare av tillverkarna hänförts till 1 I övrigt torde en stor del av fläktar för jordbruksändamål i industristatistiken återfinnas under stat. nr 458; fläktar, ventilatorer, varmluftsaggregat, vindrotorer, kompressorer etc, där jordbrukets andel icke kan frånskiljas. 2 »Totalsiffrorna» ha här satts inom citationstecken för att markera, att det icke i någotdera fallet rör sig om verkliga totalsiffror för jordbrukets maskininköp, enär båda undersökningarna äro ofullständiga.

227 Diagram

1. Inköpssummor enligt enkäten (A) samt till förbrukarepris uppräknade och importvärden för olika maskingrupper (B). I vederbörande års prisläge: A och B. I 1938 års prisläge ( = volym): A! och B r

&

3-

J&

Af,*-J. #4

'?±S

tillverknings-

i*'*.J.#A

/pf

/f</o

/fW

/??£

/f*3

S?w

/fvS

/?*&

/?*y

228 Diagram 1.

(Forts.) H/ts.XQ /&\

/<$

SKÖRDEMASKINER M.M. • ^*^^~\.'-

/4

-A"'

V

/^v.

A

V

V

/tf

,

\^

_« jf

« o

MÄSTRÅFSOR M.M.

'?iX

'?4f

y?Yo

/9W

'9VZ. *M3

/?**

/

^* y "

'? y < s

W

229 Diagram

1.

(Forts.)

/ V / i i . , '.'Yrff

*<, £.o_

^ 2 y */? HALMPRESSAR

M.M.

.4^"

'

.• '

s

*'

_-?"

,x

< .

-<^~

/*.,_ ^v

r

.J—-^"^— ** ""

x

"* ~ — . . '

O

o

MJÖLKNINGSMASKINER

M.M.

y0 rsr-^-

v.

/#*?

- ^

<?^o

/yy/

/?££

/?*3

/?w

*'

/?<</4- /?*G

/?*,?

230 denna grupp i uppgifterna till kommerskollegium. Det kan nämligen icke förutsättas, att några nämnvärda lager funnos vid 1945 års slut. Här liksom eljest ligger även den möjligheten till hands, att skillnaden i viss mån kan bero på felaktigt bedömande av handelsavansernas storlek vid uppräknandet av industri- och handelsstatistiken. Detta kan bl. a. ske genom dubbelräkning av handelsavanser. Vid bedömandet av resultaten för ifrågavarande grupp liksom flera andra grupper måste man ha klart för sig, att varken den äldre beräkningen eller enkäten är fullständig. Det må även beaktas, att den äldre beräkningen i vissa fall redovisar försäljningssummor, som icke höra hemma bland jordbrukets maskinkostnader. Man kan sålunda icke direkt ställa sifferserierna enligt de båda undersökningarna mot varandra och fordra absolut överensstämmelse. I fråga om denna grupp visar det sig t. ex. (jfr A—B, där resultaten av de båda beräkningarna jämförts i konstant prisläge, varvid erhålles uttryck för volymerna) att lagerökning skulle ha ägt rum under de första fyra åren, medan senare (fr. o. m. 1942) lagertömning skulle ha ägt rum. Detta är säkerligen också riktigt, men ingalunda nödvändigtvis i de proportioner, som siffrorna ange. Ty i så fall skulle lageranhopningen under åren 1938—1941 (tillsammans 3-G9 miljoner kronor) icke ha utsålts fullständigt under åren 1942—1945 (skillnaden A—B är för dessa år sammanlagt 2-53 miljoner k r o n o r ) . Detta stämmer icke överens med praktisk erfarenhet, som säger, att så gott som samtliga lager under de senare här nämnda åren blivit tömda. Förklaringen torde vara att finna i de omständigheter, som i det föregående anförts beträffande materialets (i synnerhet den äldre beräkningens) beskaffenhet. Man kan icke, då så många möjligheter till avvikelser föreligga, ifrågasätta absolut samstämmighet. Harvar m. m. För denna grupp måste överensstämmelsen anses vara mycket god. Under de tre första åren råder så

gott som fullständig överensstämmelse mellan värdesummorna. År 1941 är tillverkningsvärdet större än försäljningsvärdet, men nästa år utjämnas detta delvis genom att försäljningsvärdet i motsvarande mån överstiger tillverkningsvärdet. För samtliga år är tillvcrkningsoch importvolymen 0-85 miljoner kronor eller 3-s % större än försäljningsvolymen. Orsakerna till avvikelsen kunna vara av liknande art, som antytts beträffande föregående grupp. Såningsmaskiner m. m. Även här är överensstämmelsen god. Hela den samlade volymavvikelsen är 0-4 miljoner kronor. Även i detta fall är den redovisade tillverkningsvolymen störst. Uttryckt i förhållandetal är den redovisade tillverkningsvolymen 2-2 % större än den redovisade försäljningsvolymen. Skördemaskiner m. m. För denna grupp föreligga betydande avvikelser för de enskilda åren, men för hela perioden råder mycket god överensstämmelse. År 1938 synes lagerökningen ha ägt rum. År 1939 synes tillverkning (inkl. import) och försäljning ha varit av samma omfattning, men år 1940 synes lagerhållningen återigen ha ökat (dålig skörd, minskad efterfrågan på skördemaskin e r ) . Under 1941 och i all synnerhet 1942 synes en kraftig lagertömning ha ägt rum. Under 1943 och 1944 synes tillverkning (inkl. import) åter ha överstigit utförsäljningen, men 1945 inträffar en ny lagerminskning, vilket förefaller naturligt på grund av metallstrejken. Efter omräkningen av de båda serierna till konstant prisnivå visar det sig (högra delen av tabellen), att tillverkning (inkl. import) och försäljning överensstämma så gott som fullständigt. För hela perioden är tillverkningsvolymen O-GO miljoner kronor större än försäljningsvolymen. Avvikelsen uppgår icke till 1 %. Hästräfsor m. m. Liksom för föregående grupp råda betydande skillnader mellan tillverknings- (inkl. import-) och försäljningsvolym under enskilda år, men för hela perioden är överensstämmelsen tillfredsställande. Siffrorna tyda

231 på lagerminskning 1938, försäljning av ungefärligen samma omfattning som tillverkningen (inkl. importen) 1939 och 1940, någon lagerökning 1941 men minskning av lagren 1942 samt därefter två år med mindre lagertömning, och slutligen den sedvanliga lagertömningen 1945. För hela perioden har försäljningsvolymen enligt enkätundersökningen blivit 1-08 miljoner kronor större än tillverknings- (inkl. import-) volymen. Avvikelsen motsvarar 8-2 % av försäljningsvolymen. I fråga om denna grupp ligger det nära till hands att antaga, att avvikelsen delvis beror på fullständigare redovisning i enkätundersökningen. Gödselspridare m. m. Överensstämmelsen måste anses tillfredsställande, trots att försäljningsvolymen ligger 3-46 miljoner kronor över tillverknings- (inkl. import-) volymen för åren 1938—1945. I fråga om denna grupp förtjänar särskilt uppmärksammas det stora antal maskiner och redskap av olika art och användning, som hänförts till gruppen (jfr den tidigare redogörelsen för gruppernas omfattning). Gruppen är icke skarpt begränsad, och den föreliggande avvikelsen torde väl kunna förklaras dels genom osäkerheten beträffande vad som är att hänföra till gruppen, dels genom den sannolikt fullständigare redovisning från småföretagen, som kunnat erhållas i enkätundersökningen. Tröskverk. För denna stora maskingrupp råder god överensstämmelse mellan de båda undersökningarnas resultat. Anmärkningsvärt är, att den skillnad, som förekommer, i stort sett gäller åren fr. o. m. 1943. Fram t. o. m. 1942 ge de båda serierna praktiskt taget samma summa. 1 Fr. o. m. 1943 är tillverknings(inkl. import-) volymen större än försäljningsvolymen. Den omfattande försäljningen under 1946 tyder även på, att vissa lager då skulle ha stått till förfogande för utförsäljning. Avvikelserna torde delvis kunna förklaras genom att 1 Omräknat i 1938 års prisläge erhålles t. o. m. 1942 följande värden: tillverknings(inkl. import-)volym 31-8 milj. kr, försäljningsvolym 32-3 milj. kr.

i industristatistiken fläktar och fläktrör i viss omfattning hänförts till gruppen tröskverk. På grund av avvikelserna under åren 1943—1945 är tillverknings(inkl. import-) volymen 3-61 miljoner kronor eller 6-6 % större än försäljningsvolymen. Halmpressar m. m. I fråga om denna grupp föreligga betydande avvikelser, vilka främst torde stå i samband med, att gruppen halmpressar m. m. i den officiella statistiken innehåller vissa andra maskiner. Det har nämligen vid förfrågan hos kommerskollegium meddelats, att gruppen innefattar (förutom stackningsmaskiner) vissa transportanordningar såsom fläktar, transportrör och elevatorer. Enkätundersökningens resultat kan därför egentligen icke jämföras med resultaten av den äldre beräkningen. Man kan å andra sidan icke göra jämförelsen så, att maskiner och redskap för inomgårdstransporter adderas till försäljningssumman för pressar enligt enkäten. Fläktar, elevatorer och hissanläggningar representera nämligen sammanlagt mer än dubbelt så stort värde som gruppen halmpressar enligt äldre beräkningen. Redan i det föregående har påvisats, att transportanordningarna i kommerskollegii statistik äro delvis inkluderade i även andra maskingrupper än halmpressar — i synnerhet i gruppen tröskverk samt tillsammans med en grupp innehållande företrädesvis annat än lantbruksmaskiner. Harpor, sädesrensningsmaskiner m. m. I fråga om denna grupp föreligga likaså mycket stora avvikelser i volymerna enligt de båda undersökningarna. Det har emellertid vid förfrågan hos kommerskollegium visat sig, att avvikelsen beror på, att i kommerskollegii statistik även upptagas sådana spannmålsrensningsmaskiner, vilka äro avsedda för kvarnar och utsädesfirmor. Denna grupp i industristatistiken omfattar sålunda till stor del maskiner, vilka icke äro att betrakta som lantbruksmaskiner utan i stället bekostas av bl. a. kvarnindustrien.

232 Potatisrivningsmaskiner m. m. Överensstämmelsen är god. Siffrorna tyda på en viss lagerminskning under åren 1939 och 1940. Under följande år t. o. m. 1944 synas siffrorna däremot tyda på en viss påfyllning av lagren, vilken dock delvis uppväges av utförsäljningen 1945. För övrigt må anföras, att det snarast är ägnat att förvåna, att en så god överensstämmelse kunnat erhållas för en grupp innehållande så vitt skilda slag av maskiner och redskap (jfr den förut anförda förteckningen över gruppens omfattning). För samtliga år, 1938— 1945, ligger tillverknings- (plus import-) volymen endast 0-23 miljoner kronor eller 2-3 % över försäljningsvolymen. Mjölkningsmaskiner. Differensen mellan de båda värdeserierna är relativt stor, men torde få anses ligga inom rimliga gränser. Det förtjänar påpekas, att uppräknandet av industri- och handelsstatistikens summor genom tillägg av avanser måste anses osäkrare här än i fråga om de flesta andra grupper, enär i detta fall utöver fabriksvärdena tillkommer såväl viss kompletterande materiel som arbete vid monteringen. Då man sökt lägga in dessa saker i avanserna kunna med lätthet vissa fel ha uppstått. För samtliga åren 1938—1945 ger den äldre beräkningen 4-14 miljoner kronor högre belopp än enkätundersökningen, vilket motsvarar 10-5 % av försäljningssumman enligt enkätundersökningen. Värdena enligt den äldre beräkningen ligga högst för samtliga år med undantag av år 1938. Handredskap. Beträffande denna varugrupp få siffrorna såväl enligt den äldre beräkningen som enligt enkätundersökningen anses mindre tillförlitliga. Volymerna enligt enkätundersökningen ligga för samtliga år med undantag för år 1945 lägre än enligt den äldre beräkningen. 1 Detta torde framförallt stå i samband med, att uppgiftslämnar1 Att år 1945 utgör ett undantag beror icke på någon onormalt hög försäljning detta år utan på den genom metallarbetarstrejken starkt minskade tillverkningen. Tvärtom synes även försäljningen detta år ha legat något lägre än normalt.

na så långt möjligt sökt särskilja den del av kostnaderna, som belöper sig på jordbruket även i fråga om de handredskap, vilka användas både inom jordbruket och andra näringsgrenar (ex. skyfflar och s p a d a r ) . I den äldre beräkningen medtogos dylika grupper i sin helhet såsom kompensation för vissa a n d r a grupper av handredskap, vilka icke lämpligen kunde redovisas med industri- och handelsstatistiken som underlag (ex. hammare, hovtänger, yxor, sågar, snickareverktyg, skruvnycklar m. m.). Dessa handredskap ha emellertid icke heller kunnat medtagas i enkätundersökningen. Det synes därför, som om inköpssummorna för handredskap enligt enkätundersökningen borde ligga närmare verkligheten än den äldre beräkningen i fråga om den del av handredskapen, som medtagits. Däremot ligga sannolikt betydande poster för de icke redovisade handredskapen utanför undersökningen. De för olika grupper av maskiner och redskap här diskuterade värdesummorna ha även grafiskt återgivits i diagram 1. II. Samtliga de grupper, vilka ingå i båda undersökningarna. Som redan i det föregående omnämnts, innehåller tabell 3 en avdelning (II), där summorna för de grupper, som kunnat hämtas ur den officiella statistiken och uppräknas, jämförts med summorna för motsvarande grupper enligt enkätundersökningen. Då denna jämförelse i det följande diskuteras, skall detta ske med värdesummorna i 1938 års prisläge som underlag. Som synes av tabell 3 (avd. I I ) , ger den äldre beräkningen en summa av 351 498 tkr (tkr = 1 000 kronor) för perioden 1938—1945 (tillverkningsvärde plus importvärde uppräknat med avans e r ) , under det att enkäten för samma period och motsvarande grupper ger 322 981 tkr. En differens föreligger sålunda om sammanlagt 28 517 tkr, vilket motsvarar 3 565 tkr per år. I det föregående ha emellertid anförts vissa omständigheter, vilka göra

233 en något mera ingående analys erforderlig, än den som presenteras i tabell 3. Denna analys skall innebära en justering av summorna enligt den äldre beräkningen för sådana grupper, där det tydligt framkommit, att grupperna enligt denna beräkning till sin sammansättning icke äro identiska med motsvarande grupper i enkätundersökningen. Vi reducera först totalsumman enligt äldre beräkningen (351 498 tkr) med summan för gruppen harpor m. m. 1 (8 732 tkr) samt addera summan för denna grupp enligt enkätundersökningen (734 t k r ) . Totalsumman sjunker till 343 500 tkr. Vi reducera vidare med summan för gruppen handredskap 2 enligt äldre beräkningen under perioden 1938—1945 (38 234 tkr) samt addera summan för denna grupp enligt enkätundersökningen (28 941 t k r ) . Totalsumman enligt äldre beräkningen sjunker då ytterligare till 334 207 tkr. I det föregående har blivit omnämnt, att maskinerna för inomgårdstransporter i viss omfattning i industristatistiken hänförts till grupperna tröskverk resp. halmpressar m. m. Det synes, som om såväl fläktar som elevatorer i stor omfattning förts till dessa grupper. Det är dock icke möjligt att med någon större säkerhet angiva storleken av denna andel. Vi göra emellertid här en ytterligare justering på så sätt, att summan för åren 1938—1945 enligt äldre beräkningen även minskas med värdet av fläktar enligt enkäten (11 152 t k r ) . Totalsumman sjunker till 323 055 tkr. Justeringarna kunna sammanfattas på följande sätt: Summa enligt äldre beräkning i 1938 års prisläge 351 498 tkr 1 Emedan gruppen ifråga enligt äldre beräkningen domineras av maskiner, som icke belasta jordbruket. 2 Emedan denna grupp enligt äldre beräkningen i sin helhet innehåller vissa handredskap, vilka finna användning även utanför jordbruket, i större omfattning än vad fallet är i enkätundersökningen.

Minus gruppen harpor m. m. enligt äldre beräkning (8 732) 342 766 tkr Plus gruppen harpor m. m. enligt enkäten (734) 343 500 » Minus handredskap enligt äldre beräkning (38 234) 305 266 »> Plus handredskap enligt enkäten (28 941) 334 207 » Minus fläktar enligt enkäten (11 152) 323 055 » Alltså justerad summa enligt äldre beräkningen 323 055 » Kan jämföras med motsvarande summa enligt enkätundersökningen 322 981 »)

Den verkställda justeringen av summan enligt äldre beräkningen ger ett resultat, som praktiskt taget fullständigt överensstämmer med enkätundersökningens resultat. Självfallet är reduceringen med värdesumman för fläktar godtycklig, och avdragssumman torde vara för hög. Detta torde dock icke medföra något större fel i den verkställda jämförelsen, och även om den sista justeringen icke vidtages, torde överensstämmelsen få anses tillfredsställande. Resultatet av den jämförelse, som här gjorts, mellan å ena sidan uppräknade tillverknings- och importvärden enligt den äldre beräkningen samt å andra sidan den häremot svarande delen av jordbrukets inköp av maskiner och redskap enligt enkätundersökningen verkar vid ett hastigt bedömande övertygande rörande samstämmigheten i de resultat, som uppnåtts på vitt skilda vägar. Det må därför understrykas, att resultatet av jämförelsen icke får ge anledning till alltför långt gående slutsatser. Det har redan påpekats, att den sist i föregående tablå verkställda justeringen av summan enligt den äldre beräkningen är godtycklig. På grund därav kan man icke tillmäta den nära nog absoluta överensstämmelsen någon större betydelse. Vidare må beaktas, att möjligheter saknas för en närmare kontroll över lagerhållningens storlek 1938 resp. 1945. Då den ena serien bygger på uppgifter över tillverkning och import och den andra på uppgifter över försäljning, kan en jämförelse mellan de

234 båda serierna icke leda till annat än en ungefärlig uppfattning — såvida man icke har möjligheter att även justera för ingående och utgående lager. I den ovan utförda justeringen av summorna för perioden 1938—1945 enligt den äldre beräkningen borde sålunda — om uppgifter funnes — ingå ytterligare två korrigeringsposter, nämligen 1. ingående lager vid början av år 1938 i 1938 års prisläge och 2. utgående lager vid slutet av år 1945 i 1938 års prisläge. Dessa uppgifter kunna emellertid icke ens ungefärligt erhållas. Vad här anförts avser endast att understryka, att alltför långt gående slutsatser på grund av materialets beskaffenhet icke kunna dragas. Däremot får jämförelsen anses kunna visa vad som åsyftats att klarlägga, nämligen att de båda undersökningarna — så vitt dessa kunna jämföras — lett fram till liknande resultat. Särskild jämförelse av försäljningssummorna för importerade maskiner och redskap. Eftersom enkätundersökningens primäruppgifter bearbetats så, att försäljningssummorna för importerade maskiner hållas skilda från försäljningssummorna för svenska maskiner, har det ansetts vara av intresse att göra en jämförelse mellan de båda undersökningarna i avsikt att speciellt för denna andel av försäljningen kontrollera överensstämmelsen. I följande översikt redovisas dels importvärdet av lantbruksmaskiner beräknat i förbrukarepriser genom pålägg av avanser och tullar på importsummorna, dels försäljningsvärdena för importerade maskiner och redskap enligt enkätundersökningen. Värdesummorna äro i detta fall icke omräknade till konstant prisnivå. Med anledning av att gruppen »harpor m. m.» enligt den officiella statistiken visat sig till huvudsaklig del representera maskiner, som icke direkt bekostas av jordbruket, ha de uppräknade importvärdena redovisats såväl inklusive som exklusive denna grupp. Den

mest riktiga jämförelsen torde erhållas, om enkätsummorna jämföras med uppräknade importvärden exkl. »harpor m. m.». Äldre beräkningen, milj. k r År totalt

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948

5-82 7-49 5-34 1-95 2-01 2-25 1-28 0-57 3-79 10-56

Enkätundersökexkl. grup- ningen, pen harpor milj. kr m. m. 5-52 7-04 5-23 1-74 1-75 1-95 1-18 0-56 3-53 10-23

4-75 6-47 3-94 2-36 2-80 1-66 1-31 0-86 4-19 13-42 15-63

Som synes är överensstämmelsen relativt god. Åtminstone kunna de anförda siffrorna knappast anses utgöra något indicium för att importfirmornas omsättning skulle ha blivit ofullständigt redovisade i enkätundersökningen, vilket eljest kunde befaras på grund av det relativt stora antal mindre firmor, som tidvis bedrivit import av varor, som kunde falla inom ramen för denna undersökning. I varje fall torde få anses, att de brister i enkätens redovisning av importerade maskiner under tidigare år, som eventuellt föreligga, äro av ringa betydelse. Enkätsummorna äro som synes något lägre än äldre serien under åren 1938—1940. Därefter ligga enkätsiffrorna högre än siffrorna enligt äldre serien med undantag för år 1943. III. Totala försäljningssiffror enligt enkäten jämförda med totalsummor av uppräknade tillverkningsoch importvärden för sådana maskiner och redskap, vilka redovisas separat i industrioch handelsstatistiken. Under avdelning III i tabell 3 göres en jämförelse mellan totalsummorna enligt den äldre beräkningen och enkätundersökningen. I fråga om enkätundersökningen ha jämförelserna i det föregående endast gällt den del av totalsumman, som svarat mot

235 Jämförelse mellan inköpskostnader för de i enkätundersökningen redovisade och de till saluvärde uppräknade tillverkningsoch importvärdena för de i industrioch handelsstatistiken separat redovisade lantbruksmaskinerna och -redskapen åren 1938—1947.1 Värdesummorna i milj. kr. L a n t b r u k s m a s k i n e r och -redskap i vederbörande års prisläge: tillverkningsoch importinköpskostnad värde uppräkn a t till saluenligt värde för de enkätundersök- grupper, som kan särskiljas ningen u r den officiella statistiken

1938. 1939. 1940. 1941. 1942. 1943. 1944. 1945. 1946. 1947. 1948.

40-4 50-4 38-1 44-8 62-9 71-4 79-3 65-7 91-8 101-6 119-9

Inköpskostnader resp. u p p r ä k n a t tillverknings- och importvärde enl. föreg. kolumner o m r ä k n a d e till värden i 1938 ars prisläge = volym

B

A2

B-

40-5 48-7 41-6 38-9 51-1 68-7 76-2 55-3 84-1 99-6

40-4 53-4 34-8 36-5 48-8 54-0 59-8 49-3 68-6 76-7 87-1

40-5 51-4 38-0 31-3 39-4 52-1 57-4 41-6 63-1 75-7

Index för utvecklingen i vederbörande års prisläge; 1938 = 100

100-0 124-8 94-3 110-9 155-7 176-7 196-3 162-6 227-2 251-5 296-8

Index för volymens utveckling; 1938 = 1 0 0

B

A

100-0 120-2 102-7 96-0 126-2 169-6 188-1 136-5 207-7 245-9

100-0 132-2 86-1 90-3 120-8 133-7 148-0 122-0 169-8 189-9 215-6

100-0 126-9 93-8 77-3 97-3 128-6 141-7 102-7 155-8 186-9

1 Då utredningen gjordes funnos siffror rörande uppräknat värde för tillverkning och import endast t. o. m. år 1945. Vid publicerandet har kompletterats med dessa siffror även för åren 1946 och 1947. 2 Omräkningen har skett med hjälp av delindex för var och en av de olika maskingrupperna.

de i äldre beräkningen ingående grupperna. Omräknat till 1938 års prisläge ger den äldre beräkningen för åren 1938— 1945 en totalsumma av 351 498 tkr, under det att enkätundersökningen ger 25 683 tkr mera eller sammanlagt 377 181 tkr. Differenserna mellan äldre beräkningen och enkäten äro mycket växlande från år till år (se tabell 3, avd. III), vilket även kunde förväntas, då den ena serien avser uppräknade tillverknings- och importvärden och den andra försäljningssummor. Totalsummorna enligt tabell 3 ha medtagits i ovanstående översikt, i vilken det även angivits indextal utvisande utvecklingen i förhållande till år 1938. Indextalen och värdesummorna ha även grafiskt återgivits i diagram 2 och 3. Försäljningssiffrorna enligt enkätundersökningen stiga procentuellt sett något kraftigare än tillverknings- och im-

portvärdena enligt den officiella statistiken. Detta framgår särskilt tydligt vid studium av diagrammen. A-kurvan ligger för de senare åren ständigt före B-kurvan. Försäljningsvolymen har sålunda under en följd av år stigit starkare än tillverknings- (inkl. import-) volymen. Om båda undersökningarna vore fullständiga eller representerade alltigenom samma material, skulle detta vara egendomligt. Det skulle bl. a. förutsätta vissa lager, varur den starkare ökningen i försäljningen varje år kunde tagas. Förklaringen torde emellertid delvis stå att finna i den omständigheten, att de i den äldre beräkningen icke representerade maskinerna och redskapen, vilka kunnat medtagas i enkätundersökningen, uppvisa en starkare stigande årlig försäljningssumma än den del av totalförsäljningen, som redovisas i båda undersökningarna. Detta verifieras av sammanställning

236 Diagram

2. Inköpssummor enligt enkäten (A) samt till konsumentpris uppräknade nings- och importvärden (B) jämte index för bådadera (Ax resp. B1).

tillverk-

CfoZ oéscssn/X) £jj /o o /an/A: 'fee,

£5~o

So

£00

€o

/So

4*

/o O

£a

S~o

*

'?3f

Diagram

'?3f /?S>0 /}>w /?4>2 < ? « •7*'* y?&~ fte

'f-f

3. Vården enligt diagram 2 omräknade till 1938 års prisnivå volymindex.

(volym)

samt

L7c>zjOvSC/sn/z>cu £00

SSo

/o i

J~o

/ftf

Anm.:

^-Jf Sp+o '?<" Sp9 'ft*

SfW >?&~4Pf6 4%?

Då diagrammen ritades, voro enkätsiffrorna för år 1947 icke definitiva, varför kurvornas läge för detta år icke fullt motsvarar siffrorna i tabellen å föregående sida.

237 Värdesummor

År

i 1938 års

Äldre beräkningen, totalt

prisläge, milj.

kr.

H ä r e m o t svarande I enkäten redodel av försäljnings- visat, som icke ingår i äldre summor enligt beräkningen enkäten

S u m m a B -f C = s u m m a enligt enkäten

A

B

C

D

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948

40-5 51-4 38-0 31-3 39-4 52-1 57-4 41-6 63-1 75-7

35-9 47-6 311 30-8 41-8 45-6 50-0 40-1 57-8 62-1 72-0

4-5 5-8 3-7 5-7 7-0 8-4 9-8 9-2 10-8 14-6 15-1

40-4 53-4 34-8 36-5 48-8 54-0 59-8 49-3 68-6 76-7 87-1

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948

100-0 126-9 93-8 77-3 97-3 128-6 141-7 102-7 155-8 186-9

100-0 128-9 82-2 126-7 155-6 186-7 217-8 204-4 240-0 324-4 335-6

100-0 132-2 86-1 90-3 120-8 133-7 148-0 122-0 169-8 189-9 215-6

Index tal, 1938 = 100.

här ovan av värdesummor och index. (Se även diagram 4, där indextalen återgivas grafiskt.) Därtill torde emellertid ha funnits ingångslager år 1938, vilka senare successivt utsålts. Viss tillverkning på lager kan även ha förekommit under periodens början (1938 —19W). Orsaken till att gruppen C i sammanställningen uppvisar en starkare procentuell ökning än såväl inköpssummor för övriga maskiner (B i sammanställningen) som tillverknings- och importsummor enligt äldre beräkningen (A i sammanställningen) är den, att gruppen C representerar vissa nyheter, som uppvisat en mycket kraftig ökning, och som i vissa fall icke ens förekommo under år 1938.* 1

Ex. lågtryckspannor och ångkokare, bevattningsanläggningar, elstängsel, jeepar, (endast 1946, 1947 och 1948), mjölktransportkärror, kreatursklippningsmaskiner, luftkompressorer m. m.

100-0 132-6 86-6 85-8 116-4 127-0 139-3 111-7 161-0 173-0 200-6

Sammanfattning av resultaten av verkställda jämförelser mellan äldre beräkning och enkätundersökning. 1. överensstämmelsen mellan resultaten av de båda beräkningarna kan i stort sett anses relativt god så långt en jämförelse kan äga rum — i varje fall får överensstämmelsen anses tillfredsställande med hänsyn till de vitt skilda vägar, varpå materialet till de båda undersökningarna insamlats. 2. Särskilt synes så vara fallet beträffande de grupper av maskiner och redskap, där gruppens omfattning någorlunda skarpt kan fixeras i båda undersökningarna. 3. Efter vissa justeringar med hänsyn till att enstaka grupper i den officiella statistiken innehålla annat än jordbruksmaskiner, erhålles en tillfredsställande avstämning mellan totalsummorna för motsvarande maskingrupper enligt de båda undersökningarna under perioden 1938—1945.

238 Diagram 4. Indextal för tillverkning plus import respektive försäljning av jordbruksmaskiner och -redskap i 1938 års prisläge. A = till saluvärde uppräknat tillverknings- och importvärde enligt äldre beräkningar. B = häremot svarande del av försäljningssumman enligt enkäten. C — i enkäten redovisade maskiner etc, som icke ingå i de äldre beräkningarna.

'?3g

'93y

'9*o

/?W

ff-<*2. /pvj

4. Denna kontroll får dock icke ge anledning till alltför långt gående slutsatser, då det icke varit möjligt att justera med hänsyn till lagerförändringarna under perioden. 5. Särskild prövning av försäljningssummorna för importerade maskiner och redskap synes ge stöd för uppfattningen, att icke endast tillverkarna utan även importörerna äro till väsentlig del representerade i enkätundersökningen. Av särskild betydelse är, att brister i redovisningen för de första åren icke förekomma i större utsträckning än för senare år. Det förefaller knappast som om någon dylik bristande redovisning av praktisk betydelse skulle föreligga. 6. Totalsummorna enligt den äldre beräkningen äro i regel för låga, beroende på att vissa grupper av maskiner och redskap för jordbruksändamål icke kunna friläggas i den officiella sta-

/?w

/?te

/?*<: /?*?

tistiken eller icke finnas redovisade i denna statistik. 7. Detta har dock till viss del kompenserats i den äldre beräkningen genom att enstaka grupper i statistiken även representerat maskiner eller redskap, vilka ej bekostas av jordbruket (ex. harpor, h a n d r e d s k a p ) . 8. Under basåret sammanfalla resultaten av de båda undersökningarna praktiskt taget fullständigt. Den ofullständiga redovisningen i den äldre beräkningen kompenseras sålunda detta år på sätt som omnämnts under föregående punkt. 9. Under senare år är ökningen av försäljningsvolymen enligt enkätundersökningen relativt sett kraftigare än ökningen av tillverknings- och importvolymen enligt den officiella statistiken. Detta synes stå i samband med, att försäljningssiffrorna för den del av i en-

239 kätundersökningen medtagna maskiner och redskap, som icke kan särskiljas ur den officiella statistiken, ökat kraftigare än för den del, som där redovisas separat. 10. Detta förhållande medför, att enkätundersökningen synes ge en riktigare bild av utvecklingen än en beräkning grundad på industri- och handelsstatistiken — även om man bortser från summornas absoluta storlek och endast tager hänsyn till den relativa utvecklingen. 11. Enkätundersökningen ger för senare år fullständigare summor än de, som kunna erhållas vid uppräkning av industri- och handelsstatistiken. Full-

ständig är dock icke heller enkätundersökningen. Utanför undersökningen ligga fortfarande såväl vissa grupper av mera betydande maskiner och redskap (vagnar och kälkar, pumpar och hydroforer, elmotorer; jfr avd. F, 1) som ett antal mindre artiklar, bl. a. vissa h a n d r e d s k a p (jfr avd. F, 3).

Beträffande frågan om sammankoppling mellan den äldre beräkningen och enkätundersökningen hänvisas till avdelning V i de sakkunnigas undersökning r ö r a n d e jordbrukets kostnader för avskrivning och underhåll av maskiner och redskap (bilaga C till betänkandet).

240 co i n

oiTf

CN i n

O

i f l O

t>

CN

rH

oo t > o a com co a in o T f CN o

in Tf

Tf

CI

co CO

Tf

CO

Tf

O CO CO CO O rCO T CO o T f CN CN CO

•*

t>t>

CO T f CO O

CN CN O O T H CN

co i n

Tf

m o

oom co oo •rf oo Tf Tf in CN Ol TH

CNCO

rH

CN

CN in

CO l > TH C71

CN Tf CO

m co CN in O m

co o i CN 0 0 O rH l> Tf 00

o

CNCO

o oo oo o in o co o

m-rH

CN rH co o CO o CO o Tf Ol CO CN in co

o i o T f o rf o

in-rH m o i i>co

oioo C N O

co r -

Tf o Tf o coco

o o o THCO

moo OIOO

T H O IOCN

OOI> oiTf

Tt CN

M M 00 rH

CO CO

o O

Tf

co o m o o m Tf oo CN TH Tf

-r^

co CO

Tf

CN

t> o CN co m oo co

Tf Tf CN O l CN CO

Ol

O

oo O in

' -r-i ' rH

in

CN CO CO CO

o

TH

Ol I CO I Ol

TTf TH

Tf co co o oo o Tf CN m rH Ol I > rH

O Ol CO i> m

m CN

CO CD l>

TH

CO Ol O Tf Ol I> Tf t> l>

oo o

£9 10

CN

o

o CN

rH CN CN -rf

1 CO

T^

Ol t> Ol CN m TH

CS ?J

rCO is »>•

COI>

CNOl

CNO

Ol

o o o CDCN T H ! > COOl

i > o H 0 0

CO T f

Ol 00

CO

oi co

eo m

co TH oo m m CN o i m r-t CN

o o CNO

moo oom

o o o cot>

CNO

c o n

I>TH

com

Tf o

oom

THCN

com

m o

oi CN CN oo oi o

Tf

1-1 in

co m

00 CN O Tf l> 00 Ol Tf Tf oi m CN 00 T H T H 00

Ol

co m

<M

r>

TH

m oo oo CN

c o o o o

CO rH

co oo oo o m oo oo oi

CN t> rH O

Ol Tf 00 O t> o Tf O co m 00 CN CN Tf

m m m CN oo m CO rH Tf

TH

co m 00

a in OrH

co m Ol CO CO CO CI CO

CO Ol Tf o m o Tf CN O CN m Tf oo o CN Ol o m o m m m CO CO

rH

rH

m m

Tf m

m m I> Tf 00 CO 01 CO

co co

Ol CN

CN CN

m i >

oit>

mco CNOl

o o o Tfoi 00 O) Ol O

i> o COOl

CO I> co oo o m CN Tf CO O m oi CO rH

CO CN oo m oo m CD 00 O rH co m CN rH

o m t>t> o co CO O

oi IO oocc

>n o r - o H oo o o m

00 t>

TfCO

rHTf

Tf Ol CO O l COCO

O O n h I - H O

CO00 T f T f C71CN

O C N I > I >

Tfoo m in in-rf

m o i COTf

oo m o o m CN co m co CN co o 00 CO m oi co CN oi co o m rH CN

Tf CM t> CN m -rf t^ I rH

Tf m CN CN

CO Ol oi Tf co m CO T H o CN m o |> TH

co m CO

o i m CN Tf co i-» O l> T 00 Tf t > 0 0 CN CO O C O O CO T f C N CO rH

O O )

o o o o in eo

Ol o 00 o CO CN CO rH Tf O CO Ol o eo o oi 00 CO TH C5 CO TH CO CO Tf TH Tf CN

Ol

m

CN CN CO

o

s u B

CJ

o

4)

H CS r H

*H

5 .a «- a

a £Z -2. X i2 cn -—j cn

«

P

3 '3

:C3 «H

cs

S3 ÖD

.

H O O THCO

O I O CDrH

0 0 O CNCN

Tf00 o i r -

tH

L

O

O

rH O rH IO CN CO O CN CO TH

00 Tf O CO CO l> Ol CO m TH

:CS

CS

M

>

XI

T>

>

H

TH CO oi CN XA Tf °°

OO o 0 00 I> CN Tf CN CO r» 01 Tf CO CD 00

Tf

01 Ol CO CO

00 l> m CO

Tf t>

rä

TJ

O-

T»

^ o

TI

3 .5 ' S ^

PH

_2

PH

cS

Jj

-P

cs

-a

4H

in

'-1

Q,

CS C

. 3 ^ 2r jt se i i —, cs ä -g ^ I. - ,fe 0,4! fe £ »C : o 2 S^ SåZzw 2 fe

'-1

O m Oo o

CM

O rH

« 5 -d °

fli

in

CN 00 rH

co co o

.s s - g cs - p cc " 3 ^j

o i m

>s >s > g >S >S q

S* Cl B f « t-

OOO o

on p

3 fl P O cs o v>

CNOO

T--

cn . P O

rno

> . > . >

> . * i o. > S > g t/i -*2

3 O C N

o o

00 00 Tf 01 00 CD

-

COOO mco

Tf m Tf

O O Tf O Tf O Tf CO Tf rH rH

-a

5 A.

Tf

T^

oooo TH

> £ > .5S > " E >

=

00 CN

m i>

rn co CNOO o in cNrH mcN

•XO r

oi i> CN m rH Tf

TH

CN I> 0 m i> co 01 rH CO

Tf 00 m o -rf m TH CO Ol CO m oi l> O Ol CO CN I> CN O

OOT- i n f o c o rHCN

P, 5 f

CN CN

I > 0

CN O

rH CO CO I> Ol CN

CN o o c a

»a

CO CO Tf O CN O T H CN 0 0 TH T H in 01 CN O CN CO Tf CO CO CN 00 Ol

m CN i> co rn co r- CN

m co Ol CO rH CN co o O Ol l> o

cn

SO

m o C N O

m o

co co 00 00 CN O CO co m m oi 00 00 CO oi oi l> CN m rH t> m Tf CO 00 00 l> Ol CN m m o r- Ol 00 oi o m co 01 o m00 oi O rH CN CN oo co Tf 00

"O

rH CN Tf m

Tf TH

00 CD

SH

«3

n» t« i co m so oi CO CO

05 o

Tf 00 rH

in . P

•? M

Tf rH CO Tf

CO rH TH I> Ol m CN CN

o CO CN O CN CO Tf rH O

m CN co co o o Tf o i co Tf co i n

co o oi o oo co co o co Tf r^ m o i> m oo i> CN CO co O m oo CN rH Tf O O

oi in -rf

Tf O O CO

CN

rH

m

O rn Ol

H O O cNin n o o o i n Tf O Ol i n TH c i CN O Tf Ol rH 00 oi Tf Ol CN TH

CO Ol CO CO CN m Tf Ol o r- co Tf Ol O co co Tf r^ CN OI CO 00 m co o -TH O co 0 CO CO T f i n oo l> CO 01 Tf

CN

in m

TH

co

CO CO CN O O Tf

00 Ol

CN o CN CN

O CO O 00 O Ol O -rf O Tf CO 0 00 Ol CN CO CN co co in in o TH 01 rH O Ol TH CO

m oi o o oo oi oi oo m co TH oo co i> co CN 00 Ol CO TH co t> o OI oo co oo t>

n o lO

^H

O

Q

— > 0 %H

^_;

X

X

X

0)

cS

-c 4 j ^5 1

t—1

X

CJ 09

.„,

-.

CA

CSrg

> »-

TJ rO tH

O

X

j<

£

cS

cm

£

-.—*

C/2

rH«oflSrti«ee«sr««8JWBr»n»i9ri«c«9SflS"!,ooe}» H « * H H 0 5 O N O O l > h « L ' ! C : c S W h . W O O t » f l ! ' 9 l W O t * » " J W M o t J i e o n n t O M ^ ^ H M ^ c B c s f t o e s M c M r i w N e s ^ e e n n M H i j H M o e s e i H O M H C S r i M c j w ^ c s M M W M O l M M M H r i r i M S t W J ^ ^ ^ M M a M S B S S

s

TO

£ p

id CS

i

—

OTHcNcNcoTf-H<oocoorHco-rfmrHinciTfTH(-\ic^cNTfmm OTHCNooTHOTfooo-rfcoo-rfmcooTfTfcooocNcocom TfOCNCOCN-^ioOCOOOlTfOTfCOCNmcOCNOOCOCOOOCN cNcocoeocoeococoeocNCNco-rfTfmTfcDcocoooooomcoo

•3 S •=>

.

C -g

* "g

<3> J " . <~i

rj TH

S -3 ^

O

:2, c H>

•2

«-

C3

cn

S c« E • >-

"S 3 -2 £ «i

p

c:

P.

-~

TO

"3 £

•S -P

n T

OB S M S

fi

T H c o T f c o r H c i O T f r H m o i c o m c N m c o c o T f o o i e o r H i n o o T f c D T f o m m T f m c o r H c i o m o o o o c o o T f o c N m m o o T f c o o o o i o o o o o o o o m c o o c o e o o i m o i o o c N o o m o i o i o o c N rH THTHCNCNTfTfCOTfCOCOCOOlOCNOO

C

C •—

« C

c

-3

<u

PS HH cn +-> cS

> •a

c o o e o T ^ o o T f c o c o i c D T f o i o o m r H o o o T f O c o T f c o c o T f o m c N c o o T f c N r H o e o

s.> S 31 fiä r?

o

THTHrHCNCNCNCNrHrHTH eo CN Ol

iO, ca* .S1 1•-, SB

O T f o m m o T f c o c o m m o o c o c o o m e o OlClCOOOOTfioCNrHCOCOTHOOCOOOOO

<- TO 9 :3 c ") TH y H 3

£ £

CS

-p S B e. cs 0) £

rH

•r-l

rH

r H r H T H r H C N r H

01 tH »CS

§ £

p 1

-

S | £ C3

ej

1 •^

C O C : C! TO ÖD °» :CS (H

S3

skiner OC/J -red nings- och im expo rtvärdet S a£

^

rP

•o C

>

a *^ s

t,

OX)

•2.

« s> 2 "g

TH TH

1 s c 3

ÖJD

ö 3

4) -O

3 X

•H

:CS

cs C

4o2 . rt

ft

rHrHrHCMCNCNCNmCOOTfClOl

B

-SE* X t £ <P

:C3

r H - ^ H c i c o o o o o o c N o i c N C N r H T f m m T f c o c N r H c o i n c i o i r H o o c i o i o o i n o o c N

.

£ £ C/D

16—917293

• 60 P

K*

i « •a .5 £ w

"

CA g

tn

C

corHmoooiooocDoocoTfoimoicocNCN c o T H m r H c i r H o o o o o c N c D o o o m o r H

.a

^

•CS

ej

H_>

CS

0)

£

tH

cn cu

£P P

e o r H C N m o o o o i O r H o o i c o o o o m o TH TH TH rH TH rH CN

01 C N O r H C O O O C N m O O i m T f r H C l C N C O r H C l

TfcNr-cNocNOiOTfirorHcicNoomcoco THCNCNrHrHrHrHCN^mCOmTf

C3

CA £ CS

H-H

ps

oooooooirHomoocoTfoomrHcioocN rHOlrHOOCOOlTfOlOOmcOCNOimrHCl

CS

rH

X

A

c

THrHrHCNCNCNCOCNeOeOTfTfCOmO

PH PI

P O tH :CS

t.

C O r H - r H C N C O T H O r H O O O C O O O C O m C N T f O T f O O O O C O O O r H T f C N O l C N O l C O r H O T f c O C O

£E

rHrHrHCNcNcoTfmmTfcococNcocNmo

0) 0)

E cS PH

£ o p

O

rt

0) TO t-c

(H

1H

*>

5 g o

£ «*H

O)

c

cs £

(• §

:0

:CS

2q o> rP 5-i

p 24

tH

COOrHClCNTfOOCNmcDCNOCNCOOlOOTH CDCOCNmcOOCNCDOlCNOOOOTfcOcOTfcO

o ^

£ oc

CNCNcNcoTfTfmcoommoorHrHcicNm

> 9

tn

r H r H CN ON T f T f

X

tn

•3

H

1-1 TH

Cl

3 H

O O C N O m O l O O T f O m O l C N T H C N O l C N C N C D T f T f O O O O l C O O C O O O C N r H C l O l C O O T f

- *

|

cn CS

-

x| a

5" cS

C? £ > Q a cs

r-cooirHrHcimrHoocOTfcomt>TfmcN O O O l T f c O O r H C O m c O C l T f - r H O C N C D C D O

3 -* ,° CS SS £

•3 c o - r f i n c o r - c c o o r H C N c ^ T f i o o o o o o i O r H c N c o T f i n c o o (NCNCNCNCNCNc^eOCOCOeOCOCOCOeOCOeO-rfTfTfTfTfTfTfTf 00)0101010)01010)0)0)0)0)0)0)0101010)010)0)0)0)01

c/5 £

£

242 Tabell 3.

Jämförelse

mellan resultaten av den verkställda undersökningen med äldre beräkning; samtliga värden i 1 OOO-tal kr. Silfrorna inom parentes ange prisindex för de olika grupperna med 1938 som basår.

I vederbörande års prisläge Äldre Enkätunderberäkningen sökningen J

Ar

I 1938 års prisläge Äldre Enkätunder beräkningen sökningen

I. Enskilda grupper. Plogar m. m. 4 299 4 707 2 918 2 600 3 818 3 639 3 877 3 501 5 830 7 570 12 006

5 221 5 898 4 220 3 193 3 138 2 313 3 175 2 442

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 S:a 1938—1945

(100-0) (98-9) (116-3) (135-2) (141-2) (150-4) (150-4) (150-4) (149-3) (145-1) (153-5)

29 359

29 600

A—B

5 221 5 964 3 629 2 362 2 222 1 538 2 111 1 624

4 299 4 759 2 509 1 923 2 704 2 420 2 578 2 328 3 905 5 217 7 821

24 671

23 520

1 151

241 Harvar m. m. 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 S:a 1938—1945

2 745 3 198 2 583 3 054 3 368 4 425 4 891 3 159

2 638 3 312 2 546 2 635 3 614 3 863 4 706 3 007 5 683 5 758 6 074

27 423

26 321

A—B Sån

(100-0) (90-8) (105-8) (118-1) (126-7) (134-6) (134-6) (134-6) (134-6) (133-5) (139-6)

2 745 3 522 2 441 2 586 2 658 3 288 3 634 2 347

2 638 3 648 2 406 2 231 2 852 2 870 3 496 2 234 4 222 4 313 4 351

23 221

22 375

1 102

ingsmaskiner. 1 607 1 849 1 655 1 714 2 891 4 329 5 082 3 256

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 S:a 1938—1945 A—B

1 526 2 044 1 353 2 293 3 273 3 876 4 427 3 058 4 404 3 660 3 763 21 850

22 383 533

(100-0) (91-8) (105-6) (123-6) (129-1) (129-1) (129-1) (129-1) (129-1) (125-3) (133-6)

1 607 2 014 1 567 1 387 2 239 3 353 3 936 2 522

1 526 2 227 1 281 1 855 2 535 3 002 3 429 2 369 3 411 2 921 2 817 18 224

18 625

243 Tabell 3.

(Forts.) I vederbörande års prisläge Äldre Enkätunderberäkningen sökningen

År

Skördemaskiner

I 1938 års prisläge Äldre Enkätunderberäkningen sökningen

m. m.

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 S:a 1938—1945

9 486 10 078 11 176 7 624 9 269 16 985 17 779 8 353

7 385 10 112 9 225 8 949 14 247 14 495 15 624 10 938 15 667 13 657 16 344

90 750

90 975

A—B

(100-0) (90-0) (104-4) (124-2) (128-6) (128-6) (128-6) (128-6) (128-6) (122-1) (130-0)

9 486 11 198 10 705 6 138 7 208 13 208 13 825 6 495

7 385 11 236 8 836 7 205 11 078 11 271 12 149 8 505 12 183 11 185 12 572

78 263

— 225

+ 2 101 — 38 + 1 869 — 1 067 — 3 870 + 1 937 + 1 676 — 2010

77 665 598

Hästräfsor m. m. 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948... S:a 1938—1945 A—B Gödselspridare m.m. 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 ' 1946 1947 1948 S:a 1938—1945

790 1 510 1 382 1 899 1 502 2 452 2 771 1 754

1 273 1 560 1 351 1 537 2 185 2 455 2 802 2 132 3 077 2 731 3 219

14 060

15 295

(100-0) (90-4) (105-0) (121-6) (125-7) (125-7) (125-7) (125-7) (125-7) (128-4) (134-8)

— 1 235

2 162 2 095 2 026 2 482 5 087 6 242 7 463 4 769

2 268 2 839 2 592 3 282 5 468 6 699 7 799 5 548 9 357 9 254 10 299

32 326

36 495

A—B

790 1 670 1 316 1 562 1 195 1 951 2 204 1 395

1 273 1 726 1 287 1 264 1 738 1 953 2 229 1 696 2 448 2 127 2 388

12 083

13 166

+

483 56 29 298 543 2 25 301

— 1 083

(100-0) (93-7) (109-8) (126-9) (133-0) (139-0) (138-9) (138-9) (138-9) (138-3) (141-8)

2 162 2 236 1 845 1 956 3 825 4 491 5 373 3 433

25 321

4 169

2 268 3 030 2 361 2 586 4 111 4 819 5 615 3 994 6 736 6 691 7 263

106 794 516 630 286 328 242 561

28 784 3 463

Tröskverk. 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944

6 100 7 065 5 289 5 622 8 911 11 592 11 299

6 144 7 340 4 506 6 808 8 616 9 543 9 536

(100-0) (95-1) (104-7) (106-5) (112-0) (117-2) (122-6)

6 100 7 429 5 052 5 279 7 956 9 891 9 216

6 144 7 718 4 304 6 392 7 693 8 142 7 778

— 44 — 289 + 748 — 1 143 + 263 + 1 749 + 1 438

244 Tabell 3.

(Forts.) I vederbörande års prisläge EnkätunderÄldre beräkningen sökningen

Är

1945 1946 1947 1948 S:a 1938—1945 A—B Halmpressar

9 032

7 961 11 278 17 281 20 810

64 910

60 454

(124-7) (125-2) (125-5) (129-3)

I 1938 års prisläge EnkätunderÄldre beräkningen sökningen A —B

7 243

6 384 9 008 13 770 16 094

58 166

54 555

+

3 611

4 456

m. m. 885 959 412 547 733

1 151 1 268

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948

993 844 1316 1 875 2 227 2 864

1 150

993 833 1463 1 143 1301

S:a 1938—1945 A—B

(100-0) (100-0) (107-4) (116-7) (122-6) (135-2) (135-2) (135-2) (135-5) (158-2) (166-1)

925 723 1073 1 387 1647

2 118

+ 266 + 309 + 541 + 254 + 475 + 536 + 913 + 1502

5 496

10 292

6 512

12 538

885 959 384 469 598 851 734 616 1 080 723 783

1 151 1 268

4 796

6 026

Harpor, sädesrensningsmaskiner m. m. 99 108 75 105 118 144 149 115 104 109 100

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948

1 313

865 935 1 618 1 786 1 863 1 680

S:a 1938—1945 A—B Potatisrivningsmaskiner m. m. 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 S:a 1938—1945 A—B

(100-0) (95-3) (107-5) (131-8) (140-9) (141-4) (141-4) (141-4) (141-4) (151-0) (151-0)

10 983

99 113 70 80 84 102 105 81 74 72 66

8 732

+ 824 + 1265 + 735 + 629 + 1 064 + 1 161 + 1213 + 1 107

7 998

10 ()70

1 079 1 056 1 024 2 069 2 078 2 145 2 421 1 710

1 002 1 234 1221 1 628 1937 1908 2 045 2 246 2 383 2 962 3 782

13 582

13 221

923 1 378 805 709 1 148 1 263 1 318 1 188

(100-0) (97-6) (114-5) (129-2) (136-6) (149-5) (158-6) (159-5) (168-7) (170-4) (173-5)

1 002 1 264 1 066 1 260 1 418 1 276 1289 1408 1 413 1 738 2 180

1 079 1 082 894 1 601 1 521 1 435 1 526 1 072

9 983

10 210 227

+

— — +

182 172 341 103 159 237 336

245 Tabell 3.

(Forts.) I vederbörande års prisläge Äldre Enkätunderberäkningen sökningen

Är

Mjölkningsmaskiner. 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 S:a 1938—1945 A—B Handredskap. 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948

4 936 6 776 4 044 3 207 3 829 6 553 9 951 10 905

50 201

A—B

(100-0) (100-0) (108-2) (118-4) (122-4) (122-4) (122-4) (122-4) (122-4) (122-9) (123-3)

52 159 11 792

4 936 6 776 3 738 2 709 3 128 5 354 8 130 8 909

43 680

5 043 4 275 6 549 6 344 6 261 8 072 8 002 7 322 5 334

S:a 1938—1945

5 612 6 497 3 268 2 844 3 471 6 025 8 728 8 713 10 799 12 154 15 203 45 158

I 1938 års prisläge Äldre Enkätunderberäkningen sökningen

S:a 1938—1945

— 676 + 279 + 718 + 307 4- 292 + 432 + 999 + 1 791

2 733 4 463 3 572 3 085 4 165 4 015 3 513 3 395 4 480 3 500 3 361 28 941

i- 1 542 f 2 366 t- 1 471 f- 1 157 r 1 023

4 142 2 733 4 280 4 493 4 553 6 480 6 553 5 734 5 541 7 312 5 884 6 113 40 367

(100-0) (95-9) (125-8) (147-6) (155-6) (163-2) (163-2) (163-2) (163-2) (168-1) (181-9)

4 275 6 829 5 043 4 242 5 188 4 903 4 486 3 268

38 234 9 293

II. Samtliga de maskingrupper, vilka ingå i båda undersökningarna. 1. Summa. 1938 40 475 35 864 40 475 1939 48 655 44 992 51 366 1940 41 601 33 960 37 960 1941 38 904 37 781 31 254 1942 51 079 53 960 39 361 1943 68 699 60 350 52 062 1944 76 244 66 420 57 406 1945 55 258 53 593 41 614 1946 77 357 1947 82 163 1948 99 014 S:a 1938—1945 420 915 386 920 51 498 2. A—B. 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945

5 612 6 497 3 020 2 402 2 836 4 922 7 131 7 118 8 823 9 889 12 330 39 538

35 864 47 640 31 096 30 752 41 812 45 643 50 046 40 128 57 783 62 146 72 026 322 981

4 611 3 663 7 641 1 123 — 2 881 8 349 9 824 1 665

4 611 3 726 6 864 502 — 2 451 6 419 7 360 1 486

33 995

28 517

973 127

246 Tabell

3.

(Forts.)

År

I vederbörande års prisläge EnkätunderÄldre beräkningen sökningen

I 1938 års prisläge Enkätunder-i Äldre beräkningen sökningen

III. Totala försäljningssiffror enligt enkäten, jämförda med totalsummor av uppräknade tillverknings- och importvärden för sådana maskiner och redskap, vilka redovisas separat i industri' och handelsstatistiken. 1.

Summa. 40 475 48 655 41 601 38 904 51 079 68 699 76 244 55 258

40 406 50 407 38 065 44 762 62 932 71 361 79 267 65 679 91 759 101 640 119 939

40 475 51 366 37 960 31 254 39 361 52 062 57 406 41 614

40 406 53 404 34 845 36 546 48 849 54 044 59 813 49 274 68 611 76 671 87 118

420 915

452 879

351 498

377 181

69 1 752 3 536 5 858 11 853 2 662 3 023 10 421

69 2 038 3 115 5 292 9 488 1 982 2 407 7 660

31 964

25 683

247 Bihang

I.

Stockholm den 30/11 1946. Under sommaren 1946 tillsattes av Kungl. Maj:t sakkunniga för utredning r ö r a n d e frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. På de sakkunnigas begäran och efter bemyndigande av Kungl. Maj :t har jordbruksministern senare förordnat undertecknad att såsom expert biträda de sakkunniga bl. a. med utredning om jordbrukets totala årliga kostnader för maskiner och redskap. För fullföljandet av detta u p p d r a g har undersökts olika möjligheter. Industrioch handelsstatistiken erbjuder vissa möjligheter, men de siffror, som på den vägen kunna erhållas äro dels osäkra, dels sammanslagna i stora grupper, där det är så gott som omöjligt att särskilja de maskiner, som äro försålda till jordbruket. 1944 års jordbruksräkning lämnar vissa uppgifter om jordbrukets maskinbestånd —- dock icke av den art, att uppgifterna i fråga kunna utgöra underlag för kostnadsberäkningar. De sakkunniga ha därför enats om att bedja samtliga tillverkare och importörer av maskiner och redskap för jordbruksändamål att bidraga med de uppgifter, som äro nödvändiga för att kunna komma fram till en bättre uppfattning om jordbrukets årliga kostnader för maskiner och redskap. Vi vända oss nu till Eder med förhoppning om Eder välvilliga medverkan. Uppgifterna böra för varje år avse antalet samt värdet vid försäljning till förbrukare (jordbrukare) av under året till återförsäljare eller direkt till jordbrukare levererade lantbruksmaskiner och/eller lantbruksredskap: a) tillverkade av Eder b) importerade » » Uppgifterna skola alltså omfatta endast den del av E d r a under året gjorda

leveranser av egen tillverkning eller import, som avser jordbruket. Vidare böra uppgifterna som ovan angivits, avse de summor, som jordbrukarna kan beräknas ha betalat och alltså icke värdet vid fabrik eller i importhamn. Det torde väl icke bereda Eder några större svårigheter att med en gång utföra den uppjustering av fabriks- eller importvärdena, som blir erforderlig i de olika fallen för att erhålla jordbrukets inköpskostnader. Det vore besvärligt att här göra denna uppjustering, eftersom hänsyn måste tagas till två faktorer, nämligen handelsavanser (tillägg) och eventuella rabatter (avdrag). Skulle det å andra sidan anses bekvämare för Eder att meddela oss tillverknings- och/eller importvärdet, kunna vi givetvis utföra uppjusteringen men måste i så fall ha anvisning från Eder beträffande ett procenttal, som representerar handelsavanser minus rabatter. Uppgifterna skola endast avse den dol av Eder tillverkning, som försålts till det svenska jordbruket. Värdet av eventuell export dragés sålunda från tillverkningsvärdet. Vidare böra uppgifterna vara specificerade, så att totalsumman är fördelad på olika maskiner eller redskap (ex. hästplogar, traktorplogai-, enradiga hästhackor, flerradiga hästhackor, hästkultivatorer, traktorkultivatorer o. s. v.). Däremot fordras icke uppdelning på olika typer eller storlekar inom resp. maskinslag. Dessutom böra uppgifter lämnas för varje år fr. o. m. 1938 t. o. m. 1945. Det har ansetts värdefullt att få med år 1938 såsom varande det sista normalåret före krigsutbrottet. Några uppgifter om traktorer behöva icke lämnas, enär traktorförsäljningen fr. o. m. 1929 tidigare undersökts genom uppgifter från traktorfirmorna inhämtade av Sveriges Lantbruksförbund.

248 <u -f-

fa

O G O

fa

lO Tf CI

•a. cs.

K

i

5 "«

t.5

<

-r*

O C o la

Tf O

5 « u o o

fa

CO

Tf

o

F?

13 CH

i

u o G o

fa

S «

O

<B o c p

a, EJ c

C

e

«

OS

cj

%)

Cl

Cj

5 "3

a *--. to

-Cq -T»

c

c 5

!

o G o

O Tf Cl

33 fa

o c o

Cl

a 33

c

ti

CO Cl

£

i. 3

|

bi

o o

00 CO O)

fa rH

Varuslag:

cq

H =5

i 1

249 faO

•a r~

O fa M

lO Tf CI TH

43 o c o

Tf

a>

<3

1 +

fa o

G O

CO

Tf CI

!

< -2

fao

s

o

CN Tf O

fa

a

<3 fa c «£>

t

« -

"C2

«l

Tf CI TH

o o

fa w 5 "3 <

fa -"1O

=0

*! 5 •s >*

-r1

fa

o c o

O Tf O

fa 5 13

fao »i -5

c o

Cl CO Cl

9- Ö

fa K

3 ** fa

o c o

fa

OO CO

CI

3'3

fa, ,• E

g S to

-s a 5 S

b to

ti S 3 es

250 fa

*

53 O Tf C)

~

> « 00

'•d ^

C '3,

-3

^ V a fa u1 «1

T3

r^7' «8

fa

'

rH*

<2 fao

«j

j

Ä:

c o

m

c

o >>fa

Tf Tf Cl

e •*! -2

fa o c o

CO Tf Cl TH

"£. +

fa K

<3 fa o

e is •a

s

-

* .5-

fa i>

k$

F o

t S ?s

G O

CN -f Cl rH

fa

o 3 O

fa

rH rf Cl TH

w <2 fa

•O

o c o

O Tf Cl

fa

£j

rH

^3 fa ~

.«

o G O

Cl CO Cl rH

fa

33 fa =

S

C

o G O

00 CO Cl rH

fa

<5 -5

a, 3

fa > CS

53.

C

j

C

^

-H:

.5

Q.

O.

|

251 För att i någon mån underlätta Edert arbete bifogas en lista att ifylla och återsända. Vi förstå, att de begärda uppgifterna icke kunna lämnas med mindre än att vissa besvär härmed orsakas Eder. Dock våga vi hoppas på Edert bistånd, eftersom detta synes vara den enda framkomliga vägen för att erhålla tillförlitligt underlag i vår utredning. Vi vilja även understryka, att lämnade uppgifter komma att behandlas strängt konfidentiellt och att enskilda uppgifter icke komma att delgivas annan än un-

dertecknad och utredningens ordförande, hovrättsrådet Olof Söderström. Endast totalsummorna för jordbrukets årliga inköp av maskiner och redskap komma att framläggas i kommitterades kalkyler. Vi vore tacksamma, om uppgifterna kunde lämnas med det snaraste och avvakta med intresse Edert svar. På kommitterades u p p d r a g : Sven

Holmström

Bil.: formulär A att ifylla och återsända.

Bihang

II.

Stockholm den 9/12 1946. Beträffande uppgifter i samband med utredning om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader. Med anledning av den cirkulärskrivelse, som den 30/11 utsändes till tillverkare, importörer och försäljare av lantbruksmaskiner och -redskap, har ett stort antal uppgifter redan inkommit. Av några svar har det emellertid framgått, att vederbörande icke varit fullt säkra på, vilka lantbruksmaskiner och -redskap undersökningen skall omfatta. Någon uppgiftslämnare synes ha varit av den uppfattningen, att undersökningen endast avser »rullande» maskiner och redskap, vilket givetvis är fel. I något fall har man ställt sig tveksam, huruvida handredskapen borde vara med i uppgifterna. I andra fall åter har man varit tveksam i fråga om gränsdragningen mellan å ena sidan maskiner och redskap och å andra sidan reservdelar till dessa (reservdelar skola icke ingå i uppgifterna). Med anledning härav be vi få lämna följande kompletterande anvisningar. I. Betr. uppgifternas omfattning. Uppgifterna böra avse samtliga maskiner och redskap avsedda för jordbruket. Så-

lunda avses kraftmaskiner såväl som arbetsmaskiner och -redskap samt alla handredskap. Specialmaskiner för trädgårds- och skogsbruk medtagas icke. I vissa fall kan en maskin eller ett redskap användas både i jordbruket och inom andra yrkesområden eller vid industrier med anknytning till jordbruket. Som exempel kan angivas stubbrytare och mullskopor (som användas i jordbruk, vid vägbyggen, schaktningsarbeten m. m.), maskiner för betning och rensning av spannmål (som användas av jordbrukare, utsädesfirmor, frörenserier o. s. v.). Andra exempel är gröpkvarnar och spannmålskrossar (som kunna komma till användning både vid jordbruk och kvarnar) samt vågar (decimalvågar, kreatursvågar, lassvågar o. s. v.). I fråga om dylika maskiner och redskap, som icke bekostas enbart av jordbruket, vore det givetvis önskvärt om en uppdelning kunde göras. Kan däremot jordbrukets andel icke uppskattas, bör maskinen eller redskapet visserligen angivas i uppgifterna, men det bör då anmärkas, att hela kostnaden ej belastar jordbruket. Maskiner eller redskap, som till huvudsaklig del användas i annan verksamhet än jord-

252 bruksdrift och sålunda endast i ringa omfattning inköpas till jordbruk, medtagas icke. I fråga om vattenpumpar torde det vara omöjligt att frånskilja, vad som gått till jordbruket. Lämpligast synes därför vara, att endast gödselvattenpump a r redovisas, och att kostnaderna för andra p u m p a r här beräknas på annat sätt. Beträffande sprutor torde ibland vara svårt att skilja mellan vad som gått till jordbruk resp. trädgårdsdrift. Alla sprutor avsedda för besprutning mot ogräs, växtsjukdomar eller skadeinsekter i fältmässiga odlingar böra medtagas. Sprutor för besprutning av fruktträd medtagas icke. Färg- och kalksprutor medtagas, om de till huvudsaklig del kunna anses bliva använda inom jordbruket. I fråga om fläktar och elevatorer torde de i jordbruket använda typerna vara så speciella, att de kunna skiljas från fläktar resp. elevatorer för andra ändamål än jordbruksdrift. Slutligen skall påpekas, att begreppet maskiner och redskap här skall tagas i vidaste bemärkelse. Sålunda bör undersökningen omfatta många saker, som m å h ä n d a icke alltid betraktas som maskiner eller redskap. Sådana saker är utrustning för elektriska stängsel, såskäppor m. m., som naturligtvis skall medtagas i uppgifterna. II. Betr. gränsdragningen mellan å ena sidan maskiner och redskap samt å andra sidan reservdelar. Reservdelar till maskiner och redskap skola icke ingå i uppgifterna. Som reservdelar betraktas icke extra utrustning, avsedd att påmonteras på maskiner av standardutförande. Som exempel på extra utrustning, som sålunda bör medtagas i uppgifterna, må nämnas plogfuktare för

plogar, strängläggare och skördeapparater för slåttermaskiner o. s. v. III. Betr. uppgifternas specificering. Det är icke erforderligt, att angiva varje artikel. Detta skulle bereda alltför stort arbete utan motsvarande fördelar. Däremot bör specificering ske så tillvida, att maskiner och redskap sammanföras i grupper. I fråga om handredskap är en uppdelning önskvärd så, att handredskap, som användas enbart i jordbruket (högafflar, grepar o. s. v.) angivas i en grupp och handredskap, använda både i jordbruk och andra näringar (spadar, skyfflar o. s. v.) i en annan grupp, t. ex.: hästplogar, traktorplogar, enradiga hästhackor, flerradiga hästhackor, sprutor för fältbesprutning, färg- och kalksprutor, handredskap, speciella för jordbruket (högafflar, liar, grepar, rotfruktshackor, ryktdon e t c ) , handredskap, använda i både jordbruk och andra näringar (spadar, skyfflar, spett e t c ) , vatten- och mjölkspannar, foderhissar, fläktar, decimalvågar, lassvågar, o. s. v. Om oklarhet skulle föreligga beträffande någon post, vore det fördelaktigt, om vi kunde samråda per telefon eller genom brev. Vi skulle vara mycket tacksamma, om uppgifterna kunde inkomma med det snaraste och om möjligt före årsskiftet. Vi avvakta med intresse Edra meddelanden. På kommitterades u p p d r a g : Sven

Holmström.

253 Bilaga D.

räntekostnader1

Jordbrukets

I. Undersökningens uppläggning

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid. Sid. ändamål och 4. Frånskiljandet av bostädernas 253 värde 267 5. Slutliga överväganden 269

II. Hittillsvarande beräkningar

254 III. Några synpunkter på frågan om lantbrukskapitalets värdering 257 IV. Fastighetskapitalets storlek 259 1. Inledning 259 2. Taxeringsvärden och fastighetspriser 259 3. Frånskiljandet av skogsvärdet 264

I. Undersökningens ändamål och uppläggning. Vid beräkningarna av jordbrukets inkomster och kostnader i den s. k. totalkalkylen betraktas det svenska jordbruket såsom en enhet, skild från näringslivet i övrigt. Inre omsättning vid de enskilda jordbruken liksom överlåtelser av skilda slag mellan olika brukningsdelar lämnas sålunda utanför beräkningarna. Av principiell betydelse är, att lantbrukarna själva liksom jordbruksarbetarna betraktas såsom utomstående. Vad de exempelvis mottaga från jordbruket i form av livsmedel 1 Undersökningen, som utförts med biträde av pol. mag. E. Swedborg, färdigställdes i februari 1949. Den avsåg ursprungligen åren 1938/39—1947/48, men har sedermera kompletterats med uppgifter för åren 1948/49 och 1949/50 (enligt augustikalkylen 1949). Beräkningsresultat för sistnämnda båda produktionsår (vilka äro preliminära resp. utgöra prognos) kommenteras i allmänhet icke i texten. — En till undersökningen hörande tabellbilaga har icke tryckts men finnes tillgänglig på livsmedelskommissionens utredningsbyrå.

v

- Driftskapitalets storlek 274 1. Inledning 274 2. Kreaturskapitalet 271 3. Maskin- och redskapskapitalet 279 4. Förrådskapitalet 282 5. Fältinventariekapitalet 286 VI. Avslutande beräkningar 290 1. Inledning 290 2. Eget och lånat kapital 291 3. Räntesatser 294 4. Beräkningarnas slutresultat .. 294

jämställes i princip med vad som försäljes till utomstående och inräknas bland jordbrukets inkomster. I konsekvens härmed tillgodoräknas lantbrukarna på kalkylens kostnadssida full lön för utfört arbete enligt samma grunder som lejda arbetare. I denna lön ingår bland annat värdet av bostadsförmånen, varav följer, att kostnaderna för jordbrukets bostäder icke särskilt inräknas bland jordbrukets kostnader i kalkylen. Bland jordbrukets kostnader ingå även kapital- eller räntekostnaderna. 2 Ränta har ansetts böra tillgodoföras jordbruket för det kapital, som är investerat i näringen (exkl. bostadskapitalet), sålunda såväl låneränta som ränta å eget kapital för jordbrukets behov. Arrendeavgifter äro däremot ej medtagna, enär ju kapitalräntan ingår i dessa. 2 Benämningarna kapitalkostnader och räntekostnader ha i jordbrukskalkylen omväxlande kommit till användning. Uttrycket räntekostnader synes vara att föredraga, enär med kapitalkostnader nämligen ofta även förstås kostnader för kapitalets anskaffning och underhåll.

254 Hittillsvarande beräkningar av jordbrukets räntekostnader ha utförts på i stort sett samma sätt under samtliga år totalkalkyler upprättats. Framförallt förtjänar anmärkas, att lantbrukskapitalet hållits oförändrat till volym och värde från kalkylbasåret (1938/39) bortsett från ett provisoriskt tillägg fr. o. m. våren 1945. (Jfr avdelning II.) Räntesatsernas växlingar ha däremot följts. Föreliggande undersökning rörande jordbrukets räntekostnader har företagits utifrån följande grundsyn. Vid beräkningarna av jordbrukets arbetskostnåder beaktas den fortgående minskningen av arbetskraftsvolymen i näringen. Denna minskning såväl framdriver som möjliggöres av en samtidig rationalisering inom jordbruket och medför ett ökat ianspråktagande av kapital för jordbrukets behov. Härmed följa kostnadsstegringar, till vilka bör tagas hänsyn som konsekvens av att arbetskostnaderna beräknas med beaktande av nedgången i antalet i jordbruket sysselsatta. Bland kapitalkostnaderna i vid bemärkelse ingå förutom avskrivning och underhåll även de å kapitalet belöpande räntekostnaderna. Förändringar i dessa böra givetvis beaktas på samma sätt som ändringar i avskrivningsoch underhållskostnaderna. Ändamålet med föreliggande undersökning är att klargöra förändringarna i lantbrukskapitalet sedan år 1938/39 och att beräkna jordbrukets räntekostnader i anslutning till de resultat, som därvid uppnås. Vid undersökningens uppläggning har i stort sett följts den disposition, som

framgår av den nedan i avdelning II intagna redogörelsen för hittillsvarande beräkningar av räntekostnaderna. Frågan om lantbrukskapitalets värdering, vilken på grund av det senaste årtiondets försämring av penningvärdet kommit att bli av central betydelse vid räntekostnadsberäkningar, behandlas i ett särskilt avsnitt (avdelning III). Framställningen där h a r emellertid gjorts relativt kortfattad med hänsyn till att ämnet behandlas mera utförligt i ett särskilt kapitel av de sakkunnigas betänkände (kapitel 3). Undersökningens tyngdpunkt består i att fastställa lantbrukskapitalets storlek, vilket sker i avdelningarna IV (fastighetskapitalet) och V (driftskapitalet). I avsnittet »avslutände beräkningar» (avdelning VI) företas bl. a. en uppdelning av lantbrukskapitalet på eget kapital och lånekapital, varefter de valda räntesatserna appliceras på kapitalets olika delar i och för den slutliga beräkningen av räntekostnaderna,

T

"•'

Hittillsvarande beräkningar. Beräkningarna av jordbrukets räntekostnader innehålla två moment, nämligen för det första fastställande av storleken av i jordbruket investerat kapital och för det andra fördelning av detta kapital på eget kapital och lånekapital samt applicering av tillämpliga räntesatser på kapitalets olika delar, I. D e t j jordbruket investerade kapitalet, lantbrukskapitalet, har i grundkalkylen 1 fastställts på följande sätt.

A. Fastighetskapital. Enligt den allmänna fastighetstaxeringen 1938 utgör för fastighetsskattepliktiga fastigheter jordbruksvärdet med avdrag för skogsmarkens värde 4 470 milj. kr Motsvarande värde för fastighetsskattefria jordbruksfastigheter utgör 5 » » Summa 4 475 » i Härifrån avgår värdet av boningshusen vid jordbruket eller 28-5 % av hela fastighetsvärdet enligt beräkning på grundval av utredning av Nanneson, publicerad i Kungl. lantbruksakademiens handlingar 1924 1 275 i » Värdet av jord och driftsbyggnader alltså 3 200 » » 1 Med grundkalkylen avses här och i det följande P. M. med beräkning av index över jordbrukets inkomster och utgifter. (Kungl. Maj:ts prop. 276/1940.)

255 B. Driftskapital.1 1. Kreaturskapital (värdet av levande inventarier) 1935/37 980 milj. kr 2. Maskin- och redskapskapital (värdet av döda inventarier) 1935/37 4o5 i » 3. Förrådskapital (värdet av inneliggande lager) 1935/37 430 » » 4. Fältinventariekapital (investerat kapital i driften) 1935/37 150 » » 2 (Samtliga poster enligt särskilda beräkningar.) Summa driftskapital 2 015 » » Summa kapital, investerat i jordbruket (exkl. bostadsbyggnader) blir sålunda 5 215 Det angivna beloppet 5 215 miljoner kronor utgör det räntebärande lantbrukskapitalet i jordbrukskalkylen och det har kvarstått oförändrat under hela den tid sådana kalkyler uppgjorts. Man har sålunda vid hittillsvarande räntekostnadsberäkningar begagnat en konstant kapitalvolym (jfr dock det följande) och ej gjort någon uppvärdering av kapitalet på grund av penningvärdets försämring. Emellertid har fr. o. m. våren 1945 i så måtto tagits hänsyn till ökningen i kapitalvolymen, att till räntekostnaderna, beräknade som räntan på det ovan angivna beloppet 5 215 miljö1. Lånat kapital för jordbruket a) Inteckningslån b) Övriga lån (avrundat)

i

»>

Jordbrukets skuldsättning år 1933' och delats i två undergrupper, motsvarande lån mot inteckningssäkerhet samt övriga lån. Det egna kapitalet, vilket ansetts utgöra resterande belopp sedan lånekapitalet fråndragits, har likaledes uppdelats i två undergrupper, nämligen kapital motsvarande icke belånat fastighetskapital samt kapital motsvarande icke belånat driftskapital. Härvid har förutsatts, att undergruppen »övriga lån» representerar lånat driftskapital, Lantbrukskapitalets fördelning med användande av nu angiven indelningsgrund ter sig som följer. •

2. Eget kapital för jordbruket a) Ej belånad del av fastighetskapitalet b) Ej belånad del av driftskapitalet ner kronor, för 1945/46 och följande år lagts en summa av 10 miljoner kronor, Detta belopp har ansetts ungefär motsvara uppgången av jordbrukets räntekostnader på grund av ökade investeringar sedan basåret. IL Användningen av olika räntesalser vid de fortsatta beräkningarna (jfr det följande) har nödvändiggjort en uppdelning av lantbrukskapitalet (exkl. bostadsbyggnader) i två huvuddelar, nämligen lånat (främmande) kapital och eget kapital. Det lånade kapitalet har upptagits i enlighet med data ur

* 8 6 5 mil J- k r 680 • • Summa 2 545 » » 1 335 ! 335 Summa 2 670

i » * * » »

Den sammanlagda summan är densamma som förut angivits, 5 215 miljoner kronor. I fråga om kapitalets storlek och fördelning på angivet sätt ha under årens lopp icke gjorts några ändringar. I fråga om använda räntesatser ha icke förekommit några principiella omläggningar. (Variationer i räntesatserna ha givetvis följts.) Räntesatserna ha beräknats på följande sätt. För inteckningslånen (1 a i tablån) har beräknats gälla en ränta, motsvarande vägd medelränta för sådana lån från

1 De här använda benämningarna för driftskapitalets olika delar i huvudsak i enlighet med Nanneson m. 11. Jordbrukets bokföring (Stockholm 1941). Grundkalkylens terminologi har angivits inom parentes. 2 Kortfattade redogörelser för dessa beräkningar lämnas som inledning till diskussionen om eventuellt nya beräkningssätt i fråga om respektive kapitalposter. 3 Stat. medd., serie A, band V:3.

256 hypoteksföreningar, sparbanker, jord- har synts bäst representera vad en kabrukskassor, affärsbanker och statliga pitalplacerare betingar i ränta för inlånefonder. Storleken av från resp. kre- vestering i jordbruket. Hänsyn har emelditinstitutioner lämnade lån samt gäl- lertid också ansetts böra tagas till att lande räntesatser ha erhållits från den nyssnämnda lån utgöra en praktiskt taofficiella statistiken och vissa specialun- get riskfri placering. För det av jorddersökningar. För vissa år ha lånebelop- brukarna investerade kapitalet, som pen erhållits genom interpolering. För kommer i efterhand ur säkerhetssynden del av inteckningslånen, som icke punkt, har synts böra räknas en något är placerad hos kreditinstitutioner, utan högre ränta. Härvid h a r det ansetts vara antagits ha lämnats av släktingar och motiverat, att skillnad göres mellan den andra enskilda kreditgivare, har till- del av det egna kapitalet, som svarar lämpningen av en enhetlig räntesats in- mot den icke belånade delen av fastigneburit, att samma ränta beräknats utgå hetskapitalet, och den del, som svarar för dessa. Detta antagande har ansetts mot den icke belånade delen av driftsbekräftat till sin riktighet vid en jäm- kapitalet. Den senare delen av kapitalet förelse med räntekostnader och låne- anses mest riskbärande. Vid bestämbelopp enligt förut omnämnda 1933 års mandet av storleken av pålägget har skuldeutredning. skillnaden mellan inteckningslån och För övriga lån (1 b) har beräknats borgenslån i sparbanker och jordbruksgälla en ränta, motsvarande vägd medel- kassor varit i viss mån vägledande. ränta för borgenslån och växellån m. m. Denna skillnad utgör som regel 0-6— från sparbanker, jordbrukskassor och 0-8 %. Härvid har dock beaktats, att affärsbanker. Beträffande beräkningen borgenslånen torde kräva något mera av storleken av resp. institutioners lån förvaltningsbestyr, varför den angivna och räntesatser gäller detsamma som skillnaden förutom riskersättning även för inteckningslånen. Den till kreditin- torde inrymma ett mindre pålägg för stitutionerna utgående medelräntan har högre förvaltningskostnader. Med hänockså för dessa lån antagits tillämplig syn härtill har det ansetts skäligt, att för den del av det egna kapitalet, som för de hos enskilda placerade lånen. svarar mot icke belånad del av fastigFör det av jordbrukarna själva i drifhetskapitalet, beräkna ett tillägg av ten investerade kapitalet (2) ha ränte0-3 % och att för den del, som svarar beräkningarna utförts enligt följande mot icke belånad del av driftskapitalet, grunder. Det egna kapitalet för jordbruberäkna ett pålägg av 0-6 %. kets behov har antagits bliva investerat på längre sikt. Av denna anledning har en viss stabilitet i räntesatserna för detta ansetts vara motiverad. Räntesatserna år från år ha tänkts vara i huvudsak beroende av konjunkturväxlingarna. Dessas inverkan på räntenivån har synts bäst och enklast kunna elimineras genom att räntan beräknats som ett glidande medeltal av årsräntorna under en tioårsperiod, varvid medeltalet ansetts gälla för det sista året i perioden. Som grundval för denna beräkning har ansetts kunna väljas den för varje år gäl* lande medelräntan för de av hypoteksbanken till hypoteksföreningarna under resp. år utlämnade lånen. Denna ränta

Såsom redan omtalats ha några principiella förändringar beträffande det nu redovisade förfaringssättet vid beräkning av räntesatserna icke företagits. Nämnas må dock att man, samtidigt som kalkylen tillfördes det förut omförmälda provisoriska tillägget av 10 miljoner kronor, på grund av riksbankens diskontosänkning (eller rättare sagt därpå följande räntesänkning i bankinrättningar) företog en häremot svarande justering av de i räntekostnadsberäkningarna använda räntesatserna. Genom denna räntesänkning förtogs den höjande effekten av nyssnämnda pålägg. Jordbrukets räntekostnader 1938/39—

257 Tabell 1. Jordbrukets

räntekostnader

1938139—1949/50

Inteckninaslån

beräkningar.

Eget kapital

Lånat kapital Produktionsår

enligt hittillsvarande

Övriga lån

Fastighetskapital

Driftskapital

Räntesumma

Ränte- Ränta, Ränte- Ränta, Ränte- Ränta, Ränte- Ränta, Milj. kr Index sats milj. kr sats milj. kr sats milj. kr sats milj. kr 1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 (prel.) 1949/50 (prognos).

3-25 3-55 3-81 3-61 3-59 3-57 3-42 3-25 3-22 3-21 3-21 3-21

60-6 66-3 71-1 67-4 67-0 66-6 63-7 60-6 60-1 59-9 59-9 59-9

3-98 4-53 4-95 4-51 4-47 4-46 4-20 3-94 3-91 3-94 3-96 3-96

[27-1 30-8 33-7 30-7 30-4 30-4 28-6 26-8 26-6 26-8 26-9 26-9

4-14 4-20 4-12 4-00 3-90 3-84 3-80 3-75 3-72 3-71 3-70 3-69

55-3 56-2 54-9 53-4 52-0 51-2 50-7 50-1 49-6 49-5 49-4 49-3

4-44 4-50 4-42 4-30 4-20 4-14 4-10 4-05 4-02 4-01 4-00 3-99

59-3 202-3 60-2 213-5 58-9 218-6 57-4.208-9 56-1 205-5 55-2 203-4 54-7 197-7 54-1 201-61 53-7 200-01 53-5 200-2 12 53-4 199-9 12 53-2 199-3 1

100-0 105-5 108-1 103-3 101-6 100 97-7 99-7 98-9 99-0 98 98-5

1 Inklusive provisoriskt tillägg på 10 milj. kr motsvarande höjda räntekostnader till följd av ökning av lantbrukskapitalets volym sedan år 1938/39. 2 Inklusive räntekostnad i form av kapitalrabatt. Denna rabatt tillämpas av hypoteksbankerna fr. o. m. den 23 augusti 1947 vid utlämnandet av nya lån och utgår med 1 %. För år 1947/48 har kapitalrabatten beräknats till 0"5 milj. kr och för 1948/49 till 0'3 milj. kr. För år 1949/50 har icke upptagits någon kapitalrabatt.

1949/50 b e r ä k n a d e e n l i g t h i t t i l l s a n v ä n d m e t o d h a s a m m a n s t ä l l t s i tabell 1. P å g r u n d av a t t k a p i t a l v o l y m e n s o m f ö r u t n ä m n t s hållits oförändrad (bortsett från d e t p r o v i s o r i s k a t i l l ä g g e t fr. o. m. 1945/46) ha räntekostnaderna som synes undergått relativt s m å f ö r ä n d r i n g a r u n d e r årens lopp. Ifrågavarande kostnader vid d e t i t a b e l l e n r e d o v i s a d e s l u t å r e t ligga t. o. m . n å g o t l ä g r e ä n m o t s v a r a n d e b a s årsbelopp. Som jämförelse kan nämnas, att j o r d b r u k e t s t o t a l a k o s t n a d e r ( i n k l . r ä n t e k o s t n a d e r ) sedan basåret mer än fördubblats.

III. Några synpunkter på frågan om lantbrukskapitalets värdering. Under det senaste årtiondet h a r penn i n g v ä r d e t u n d e r g å t t e n b e t y d a n d e försämring, vilket förhållande i hög grad komplicerat frågan om lantbrukskapitalets v ä r d e r i n g . Spörsmålet h a r p å g r u n d av s i n s t o r a b e t y d e l s e ä g n a t s s p e c i e l l u p p m ä r k s a m h e t av d e s a k k u n n i g a . 17—917293

D å d e t s a m m a g ö r e s till f ö r e m å l för u t förlig b e h a n d l i n g i ett s ä r s k i l t k a p i t e l i de sakkunnigas betänkande (kapitel 3), begränsas det följande huvudsakl i g e n till e n r e d o g ö r e l s e för v i s s i u n dersökningen använd terminologi. I f r å g a o m v ä r d e r i n g e n av l a n t b r u k s k a p i t a l e t i o c h för b e r ä k n i n g av d ä r å belöpande räntekostnader kan man ur p r i n c i p i e l l s y n p u n k t skilja mellan å ena s i d a n k a p i t a l b e s t å n d e t s icke avskrivna anskaffningsvärde och å andra sidan dess nuvärde. Med icke avskrivet anskaffningsvärde (eller b e r ä k n a t b o k f ö r i n g s v ä r d e ) avses kapitalbeståndets ursprungliga (ackumulerade) anskaffningsvärde reducerat med gjorda avskrivningar. Avskrivningstidens längd förutsattes sammanfalla m e d k a p i t a l e t s v a r a k t i g h e t s t i d . Med nuvärde (även m a r k n a d s - eller saluvärde) förstås återanskaffningsvärd e t r e d u c e r a t m e d h ä n s y n till k a p i t a l beståndets ålder och beskaffenhet. U n d e r vissa förenklade förutsättningar om stabila marknadsförhållanden — h ä r å s y f t a s f r ä m s t ett k o n s t a n t p e n n i n g -

258 värde — kan man antaga, att kapitalbeståndets icke avskrivna anskaffningsvärde och dess nuvärde sammanfalla. Släppas dessa förutsättningar, har man däremot att vänta sig en skiljaktig utveckling. Detta beror på att det icke avskrivna anskaffningsvärdet är fixerat i och med att man känner de verkliga inköpskostnaderna och avskrivningstidens längd, medan nuvärdet (saluvärdet) icke på samma enkla sätt är bestämt av angivna faktorer utan även influeras av penningvärdets allmänna utveckling. Under en period med stigande priser (sjunkande penningvärde) stiger givetvis även kapitalbeståndets icke avskrivna anskaffningsvärde, men väl att märka endast på grund av att nyinköpen ske till successivt allt högre priser. Någon uppvärdering av tidigare anskaffade kapitalföremål sker icke. Beträffande kapitalets nuvärde gäller däremot, att även äldre kapitalföremål påverkas av prisnivåns stegring och alltså uppvärderas. Härav följer uppenbarligen, att nuvärdet stiger snabbare än det icke avskrivna anskaffningsvärdet. Upphör prisstegringsprocessen och inträder stabilitet på marknaden, kommer detta i fråga om kapitalbeståndets nuvärde till uttryck däri, att detsamma förblir oförändrat. Det icke avskrivna anskaffningsvärdet däremot fortsätter att stiga ända till dess nuvärdesnivån h a r uppnåtts. Hur länge det dröjer tills så sker beror på kapitalföremålens varaktighetstid. Om man slutligen tänker sig, att marknadspriserna börja sjunka, slår prisrörelsen omedelbart igenom på nuvärdet, medan det icke avskrivna anskaffningsvärdet endast så småningom påverkas. Förhållandet är här alltså det omvända mot vad som gäller under en prisstegringsperiod. Av det anförda torde framgå, att det u n d e r tider med någorlunda lugna marknadsförhållanden (oförändrat penningvärde) i fråga om beräkning av räntekostnaderna borde vara för slut-

resultatet i stort sett likgiltigt, om lantbrukskapitalet upptages till nuvärde eller till icke avskrivet anskaffningsvärde. Av betydelse blir däremot valet om man befinner sig i en period med starka förändringar i penningvärdet, eftersom man i sådant fall kommer fram till olika höga räntekostnader beroende på efter vilken princip kapitalbeståndet har värderats. Det har förut framhållits, att det icke avskrivna anskaffningsvärdet under en period med starka förskjutningar i penningvärdet (vare sig det nu är fråga om en period av prisstegring eller av prisnedgång) visar en eftersläpning i förhållande till nuvärdet. Denna eftersläpning blir som lätt inses relativt obetydlig när kapitalföremålens livslängd är liten men ökar ju längre denna är. När man i det speciella fallet ställes inför valet av en kapitalvärdeserie lämplig som underlag för beräkning av räntekostnaderna, synes detta förhållande böra tillmätas viss betydelse. Den differens, som kan finnas mellan två olika serier, den ena upptagande nuvärden och den andra icke avskrivna anskaffningsvärden, utjämnas snabbare när fråga är om kapitalföremål med kort varaktighet än när det gäller föremål med längre varaktighet. De närmast följande avdelningarna (IV och V) ägnas beräkningar rörande storleken av lantbrukskapitalets olika delar. I fråga om vissa delar av lantbrukskapitalet ha de sakkunniga ställts inför valet mellan skilda kapitalvärdeserier, medan i andra fall undersökningsmaterialet lämnat plats för endast en serie. I de fall, då det funnits att välja mellan olika kapitalvärdeserier, ha dessa gjorts till föremål för en bedömning ur ovan anförda synpunkter. Värderingsfrågan har emellertid icke varit den allena avgörande vid valet av lämplig kapitalvärdeserie. Av betydelse vid detta val har även varit förefintliga möjligheter att knyta an till andra poster i jordbrukskalkylen och vissa andra omständigheter.

259 IV. Fastighetskapitalets storlek. 1. Inledning. Såsom framgått av den förut lämnade redogörelsen för grundkalkylen har beräkningen av fastighetskapitalet i denna (och därmed även i efterföljande kalkyler) skett med utgång från taxeringsvärdena vid 1938 års allmänna fastighetstaxering. Det ansågs vid grundkalkylens upprättande, att 1938 års taxeringsvärden nära anslöto sig till de faktiska fastighetsvärdena under perioden 1935/37, vilken var den ursprungliga basperioden. 1 Vid fastighetstaxeringen 1938 utgjorde taxeringsvärdet å jordbruksfastigheter (exkl. skogs- och skogsmarkvärde samt tomt- och industrivärde) 4 470 miljoner kronor, vartill lades ett belopp av 5 miljoner kronor, utgörande värdet av skattefria jordbruksfastigheter. Från det sålunda erhållna totala fastighetsvärdet, 4 475 miljoner kronor, gjordes ett avdrag med 28-5 %, motsvarande det uppskattade värdet av bostadsbeståndet inom jordbruket enligt vissa beräkningar grundade på en utredning av Nanneson (publ. i Kungl. lantbruksakademiens handlingar för år 1924). Härigenom reducerades sistnämnda belopp till 3 200 miljoner kronor, vilken summa ingår som fastighetskapitalet i grundkalkylen. Detta kapital har kvarstått oförändrat i efterföljande kalkyler om man bortser från den indirekta och ej fixerbara höjning, som var innebörden av förenämnda räntetillägg fr. o. m. 1945/46. Utgångspunkten för beräkningen i hittillsvarande kalkyler av fastighetskapitalets storlek har sålunda varit taxeringsvärdet å jordbruksfastigheter. Vid en omprövning av räntekostnadsberäkningarnas metodik ställer man sig ganska 1 Det bör sålunda observeras, vilket torde ha framgått redan av den förut lämnade redogörelsen för hittillsvarande räntekostnadsberäkningar, att grundkalkylen ursprungligen icke avsåg produktionsåret 1938/39 utan treårsperioden 1935/37. Vid övergången till 1938/39 som basår vidtogs icke någon omräkning av det räntebärande kapitalets storlek.

naturligt den frågan, huruvida taxeringsvärdet utgör den bästa grundvalen för fastställande av fastighetskapitalet eller om detta till äventyrs skulle kunna beräknas på lämpligare sätt. F ö r att kunna besvara denna fråga synes man böra göra klart för sig, varav detta kapital består. Fastighetskapitalet kan (efter Jordbruksekonomi av Nanneson m. fl.) indelas på följande sätt: 1) Jordkapital; jordens värde med undantag för växtkapital, fältinventarier och nedan omnämnda grundförbättringar. 2) Grundförbättringskapital; icke amorterat kapital, som nedlagts i avdikningsoch bevattningsanläggningar eller märgling (grundkalkning). Grundförbättringar genom nyodling, stenbrytning och dylikt föras direkt till jordkapitalet. 3) Växtkapital; mångåriga växtbestånd, fruktträd, bärbuskar och andra trädgårdsanläggningar. 4) Fältinventariekapital; utsäde, gödsel och arbete, som nedlagts i jorden för kommande års grödor. 5) Byggnadskapital; lantbrukets byggnader och bj^ggnadstekniska anläggningar (elektriska ledningar, vägar, hägnader o. s. v.). — I jordbrukskalkylen frånräknas boningshusen. Lantbrukskapitalet uppdelas sålunda i den anförda källan i fem huvudgrupper, vilka i sin tur kunna underindelas. Varje beräkning av värdet å var och en av dessa kapitaldelar blir, som lätt inses, ganska vansklig och slutresultatet vid tillämpning av en dylik beräkningsmetod måste bli mycket osäkert. De sakkunniga ha funnit en övergång till en sådan metod i fråga om beräkning av fastighetskapitalet vara en icke framkomlig väg. Liksom hittills är man alltså även framdeles hänvisad till fastighetstaxeringarna såsom grundval för kalkylberäkningarna av fastighetskapitalet. 2. Taxeringsvärden och fastighetspriser. Att taxeringsvärdet valts som utgångspunkt för beräkningarna av fastighetskapitalet innebär alls icke detsamma som att detta värde utan vidare skulle

260 k u n n a läggas till grund för räntekostnadsberäkningarna. Här åsyftas icke blott det förhållandet, att värdet av jordbrukets bostäder före de slutliga räntekostnadsberäkningarna måste dragas från det totala fastighetsvärdet, utan även den omständigheten, att försämringen av penningvärdet efter 1938 medfört vissa komplikationer i fråga om taxeringarna. Av sistnämnda anledning synes det vara på sin plats med en redogörelse för taxeringsvärdenas innebörd och dessa värdens utveckling. Enligt kommunalskattelagens 9 § skall taxeringsvärde åsättas till belopp, som prövas utgöra taxeringsenhetens (»fastighetens») värde efter ortens pris ( a l l m ä n n a saluvärde). Enligt anvisningarna till n ä m n d a paragraf förstås med a l l m ä n n a saluvärdet det belopp, som en förståndig köpare k a n antagas vilja betala för fastigheten, om den tankes såld inom den kundkrets, som för en dylik egendom k a n antagas vara a t t p å r ä k n a , och köpt för ett med fastighetens beskaffenhet lämpligt utnyttjande. Emellertid föreskrives vidare i nyssn ä m n d a paragraf av kommunalskattelagen, a t t område, som utgöres av skogsmark och växande skog, vid fastighetstaxering skall upptagas till det värde, som det k a n a n ses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk. Enligt anvisningarna till paragrafen skall växande skog värdesättas med hänsyn till det skick, vari den faktiskt befinner sig, och den avkastning i penningar (värdeavkastning), som d ä r u r för framtiden kan uttagas under förutsättning av en rationellt driven hushållning. Därest normal skogstillgång förefinnes, sättes värdet till det a n t a l gånger nettovärdet av ett års normalavkastning, som bestämmes i en särskild instruktion. Nyssn ä m n d a nettovärde erhålles genom a t t den årliga virkesavkastningen per hektar (boniteten) multipliceras med det p å särskilt sätt beräknade rotvärdet. Rotvärdet erhålles som medeltal av virkespriserna under ett antal år. Det k a n vidare n ä m nas, a t t avdrag göres för skogens vård och förvaltning m. m. I fråga om värderingen av skog t i l l ä m pas som framgår av det anförda kapitalisering med utgång från den årliga normalavkastningen. (Även skogsmarken värderas p å ett snarlikt sätt.) Att beräkna jordbruksvärdet enligt samma grunder skulle tydligen bereda mycket stora prak-

tiska svårigheter, varför m a n vid u t r ö n a n det av detta går efter de a l l m ä n n a saluvärdena. Det skilda tillvägagångssättet vid fastställandet av j o r d b r u k s v ä r d e t och skogsvärdet ä r av viss betydelse för det följande. Som därav skall framgå ligga de verkliga salupriserna p å jordbruksfastigheter högre ä n taxeringsvärdena. Enligt tidigare gjorda erfarenheter b r u k a r ett efter avkastningsvärdet bestämt taxeringsvärde ligga lägre än ett efter a l l m ä n n a saluvärdet b e s t ä m t taxeringsvärde. Eftersom skogsvärdet fastställes efter avkastningsvärdet, m e dan j o r d b r u k s v ä r d e t ä r ett saluvärde skulle m a n a priori h a a t t förutsätta högre »överpris» (salupris i förhållande till taxeringsvärde) j u större del av fastighet som utgöres av skog. F ö r det samlade fastighetsbeståndet skulle detta innebära, a t t överpriserna i högre grad hänförde sig till skogen än till j o r d b r u k e t i i n s k r ä n k t m e ning. Emellertid synes icke osannolikt, a t t som följd dels av ändrade anvisningar för skogslaxering i samband med 1945 å r s fastighetstaxering, dels av försiktighet vid värderingen av jordbruksdelen av fastigheter vid n ä m n d a taxering en viss u t j ä m n i n g härvidlag skett. 1 Taxeringsvärdet på jordbruksfastigheter skall sålunda, om man bortser från den komplikation som följer med den speciella beräkningsmetodiken för u t r ö n a n d e av skogsvärdet, principiellt vara ett allmänt saluvärde, ett nuvärde för att a n v ä n d a den i föreliggande undersökning använda terminologien. Taxeringsvärden och salupriser på jordbruksfastigheter ha, såsom företagna u n d e r s ö k n i n g a r utvisa, ej följts åt under mellankrigstiden och senare. En redogörelse må därför lämnas för utvecklingen av taxeringsvärden och priser p å jordbruksfastigheter sedan första världskrigets slut. 2 1 Slutsats i sådan riktning vill man åtminstone draga av vad som anföres i fråga om den skogliga taxeringen 1945 i Undersökning av taxeringsutfallet 1945 (stencilerad), sid. 49 och 81. Nu berörda fråga kommer a t t upptagas till närmare behandling senare i framställningen (i samband med skogens skiljande från fastighetskapitalet). 2 Efter Priser och taxeringsvärden å jordbruksfastigheter ljl 1938—30/6 1944. Stat. medd., serie A, band V I : 1 .

261 Köpeskillingarna vid lagfarna köp ha u n der nedan angivna taxeringsperioder legat följande procenttal över taxeringsvärdet. _ . ... Taxenngspenod 1 1918/21 1922/27 1928/32 1933/37 1938/44

Procentuellt »överpris» 45 21 15 20 39

Vid den a l l m ä n n a fastighetstaxeringen 1918 anses fastigheterna ha åsatts värden, som avsevärt torde h a understigit deras dåvarande a l l m ä n n a saluvärde. Med stigande penningvärde u n d e r 1920-talet nedgingo m a r k n a d s p r i s e r n a och på grund h ä r av samt en höjning av taxeringsvärdena vid 1922 års fastighetstaxering reducerades överpriset väsentligt men höll sig dock u n d e r perioden 1922/27 vid omkring 2 0 % av taxeringsvärdet. År 1928 höjdes återigen taxeringsvärdena. Allmänna saluvärdet höll sig emellertid på en högre ehuru sjunkande nivå ända t. o. m. första halvåret 1932. Under senare hälften av sistn ä m n d a år synes marknadspriset ha legat något under taxeringsvärdet. Den a l l m ä n n a fastighetstaxeringen påföljande å r (1933) medförde en a l l m ä n sänkning av j o r d bruksfastigheternas taxeringsvärden med ungefär 8 % . År 1934 utgjorde överpriset 9 % och stegrades oavbrutet under taxeringsperioden för att under första halvåret 1937 u p p n å 27 %. Sedan taxeringsvärdena år 1938 ökats med 9 % sjönko överpriserna samma å r till 1 4 % för att sedan stiga till över 50 % 1944.

De anförda uppgifterna visa två omständigheter, som böra hållas i minnet i fortsättningen. För det första ligga taxeringsvärdena genomgående på en i förhållande till de faktiska salupriserna låg nivå. Betecknande är, att priserna icke ens under depressionsåret 1932 (om året tages i dess helhet) nådde ned under de taxeringsvärden, som åsatts vid för jordbruket betydligt gynnsammare konjunkturer; i övrigt har fastighetspriserna legat en god bit högre än taxeringsvärdena. För det andra visa taxeringsvärdena en lugnare trend än fastighetspriserna sådana dessa avspeglas i lagfarna köp. I redogörelsen för taxe1 Det bör anmärkas, att taxeringsvärdena praktiskt taget icke ändras mellan två fastighetstaxeringar (d. v. s. under taxeringsperioden).

ringsutfallet beträffande jordbruksfastigheter på landsbygden 1938 (SOU 1943:23) framhålles i berört hänseende, att det torde »stå i god överensstämmelse med gällande bestämmelser, att jordbruksfastigheternas taxeringsvärden väl skola i stora drag r ä t t a sig efter det a l l m ä n n a saluvärdet, men att de icke i detalj följa de tillfälliga konjunkt u r e r n a s förändringar. De vid fastighetstaxeringarna fastställda värdena kunna sägas bilda en serie, där de större, konjunkturbetonade korttidsvariationerna u t j ä m nats med hänsyn till fastigheternas avkastning på längre sikt.»

Utvecklingen av taxeringsvärden och salupriser å jordbruksfastigheter är i förevarade sammanhang av speciellt intresse i fråga om tiden fr. o. m. 1938. I tabell 2 ha sammanställts uppgifter om köpeskillingar (saluvärden) å jordbruksfastigheter för köp ingångna under åren 1938—1946. 1 Det bör anmärkas, att de i tabellen anförda uppgifterna avse de försålda jordbruksfastigheterna i sin helhet; det är givetvis icke möjligt att ur köpehandlingarna utläsa, vad som kommer på jordbruket i egentlig mening och vad som kan anses falla på skogen. Bortses tills vidare från sistnämnda förhållande, kan helt allmänt konstateras, att saluvärdena å jordbruksfastigheter sprungit mycket hastigt i höjden under den betraktade tiden och att taxeringsvärdena släpat betydligt efter. Särskilt anmärkningsvärt är, att saluvärdena å jordbruksfastigheter redan 1945 lågo nära 40 % högre än taxeringsvärdena samma år. I och för sig är det föga märkligt, att taxeringsvärdena under en period av prisstegring släpa efter i förhållande till salupriserna. Taxeringsvärdena (här avses närmast jordbruksvärdet) 1945 ha i gängse ordning fastställts med ledning av tabeller över enhetsvärdet per areal1 Uppgifterna för åren 1938—1943 ha hämtats ur förenämnda Priser och taxeringsvärden: å jordbruksfastigheter 1/1 1938—30J6 1944. För efterföljande år anförda uppgifter ha erhållits, under hand från statistiska centralbyrån och, få betraktas som preliminära..

262 Tabell 2. Köpeskillingar och taxeringsvärden för jordbruksfastigheter i domsagorna, beträffande vilka lagfart sökts under tiden 1/7 1939—30/6 1947 på grund av köp vid frivillig försäljning. Köpeskilling År för köpet

Taxeringsvärde

Antal köp

Överpris i % avtaxeringsvärdet 1 I förhållande till

1 000 kr

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946

624 3 781 5 046 5 723 6 469 6 142 6 852 9 660 6 179

Prisindex

9 335-8 8 159-9 63 050-9 51 745-7 87 770-4 68 670-3 96 490-8 71 984-6 116 335-8 79 765-9 112 734-1 73 073-6 135 927-1 88 654-3 225 318-3 162 027-4 140 828-7 97 401-7

1938 = 100 1945 = 100

14-4 21-8 27-8 34-0 45-8 54-3 53-3 (80-4) (87-5)

(—11-8) (— 6-1) (— 1-5) (3-3) (12-4) (19-0) (18-2) 39-1 44-6

100 106 112 117 127 135 134 158 164

63 68 71 74 81 86 85 100 104

Anm. Det totala taxeringsvärdet å jordbruksfastigheter utgjorde 1938 6 660-5 milj. kr och 1945 8 640-2 milj. kr. Ökningen utgör 29'7 %. Med användning av detta procenttal kan man beräkna taxeringsvärdet år 1938 på de under åren 1945 och 1946 försålda fastigheterna till 124 924 700 resp. 75 097 700 kr. — Inom statistiska centralbyrån förelågo vid tidpunkten för denna undersöknings tryckning även prel. uppgifter för åren 1947 och 1948. 1 Inom parentes angivna överpriser ha framräknats på grundval av övriga, direkt ur de använda källorna erhållna överpristal. enhet åker och dessa tabeller upprättad e s vid en t i d p u n k t , då m a n k ä n d e p r i s u t v e c k l i n g e n e n d a s t t. o. m . j u n i 1944.* Nu angiven omständighet t o r d e väl, förutom det förut b e r ö r d a förhållandet att m a n v i d t a x e r i n g a r n a t i l l ä m p a r försiktiga värderingsnormer, i h u v u d s a k förklara den stora differensen mellan 1 Vid fastställandet av ifrågavarande enhetsvärden torde man därjämte ha känt sig i någon mån bunden av finansministerns intentioner, sådana dessa framfördes av hovrättsrådet Dahlgren i finansdepartementet vid instruktionskursen för fastighetstaxeringsnämndernas ordförande i Stockholm i september 1944. Finansministerns uppfattning hösten 1944 om den prisnivå, med vilken man borde räkna efter kriget, innebar, att densamma icke skulle överstiga 125 % av förkrigsnivån. I samband med taxeringen av jordbruksfastighet (av sammanhanget synes framgå, att endast jordbruksvärdet avses) borde man enligt finansministerns mening icke böra räkna med en större prisstegringsprocent än 25. Detta skulle medföra, att om och i den mån det statistiska siffermaterialet skulle ge anledning till en högre uppskrivning av taxeringsvärdena på grund av den ökade överprisprocenten än till 125 %, man icke borde följa det statistiska siffermaterialet utan begränsa den av den förhöjda prisnivån betingade stegringen av taxeringsvärdena till 2 5 % . (Svensk skattetidning 1944, sid. 371 L)

1945 å r s t a x e r i n g s v ä r d e n o c h s a m m a å r s salupriser (nuvärde) på jordbruksfastigheter. En anmärkningsvärd omständighet s o m f r a m g å r av t a b e l l 2 ä r d e n k r a f t i g a u p p g å n g e n av f a s t i g h e t s p r i s e r n a från 1944 till 1945. I n d e x m ä s s i g t s t e g o n ä m l i g e n m e l l a n d e s s a å r p r i s e r n a f r å n 134 till 158 ( b a s å r ä r 1 9 3 8 ) . D e n n a p l ö t s l i g a och kraftiga prisstegring förefaller svårförklarlig, och det synes därför befogat att s ö k a u t r e d a o r s a k e r n a till d e n s a m m a . Det ligger n ä r a till hands att förmoda, att förskjutningar i u n d e r s ö k n i n g s m a t e r i a lets geografiska s a m m a n s ä t t n i n g förorsakat det plötsliga hoppet i saluvärdena mellan 1944 och 1945. De i tabell 2 angivna överpriserna ha b e r ä k n a t s p å så sätt, att vid lagfarna köp erlagda köpeskillingar s u m m e r a t s för hela riket och tagits i procent av det totala taxeringsvärdet på de försålda fastigheterna. Om överpriserna visa mera betydande regionala olikheter och om de för de skilda länen redovisade köpens omfattning samtidigt icke motsvar a r länens andel av det totala fastighetsbeståndet i riket, k u n n a de på angivet sätt b e r ä k n a d e riksöverprisen lätt bli missvisande för en bedömning av fastighetsvärdets a l l m ä n n a utveckling i riket. För att komma till k l a r h e t på denna p u n k t h a r för åren 1938, 1944, 1945 och 1946 med användning av länsuppgifter om

263 taxeringsvärden och procentuella överpriser f r a m r ä k n a t s vägda överpriser för riket u n d e r de n ä m n d a åren, varvid det totala taxeringsvärdet av jordbruksfastigheter inom länen a n v ä n t s som vägningstal. De på a n t y t t sätt f r a m r ä k n a d e vägda överpriserna för riket ha s a m m a n s t ä l l t s med centralbyråns rikstal i följande tablå. Överpriserna för åren 1938 och 1944 äro beräknade i relation till 1938 års t a x e ringsvärden och överpriserna för 1945 och 1946 i förhållande till 1945 års taxeringsvärden. Överpriser enligt År

1938 1944 1945 1946

statistiska centralbyrån

i texten omnämnd beräkning

14-4 53-3 39-1 44-6

13-5 52-5 38-6 45-5

Överensstämmelsen mellan de av centralbyrån b e r ä k n a d e överpriserna och de på nyss angivet sätt vägda överpriserna ä r som synes mycket god. Därför synas förskjutningar i undersökningsmaterialets geografiska s a m m a n s ä t t n i n g k n a p p a s t k u n n a utgöra någon förklaringsgrund till den påvisade prisstegringen å fastigheter mellan 1944 och 1945. Om m a n s t u d e r a r tabell 2 n ä r m a r e finn e r man, att antalet till grund för överprisberäkningarna liggande köp var särskilt stort 1945. Eftersom uppgifterna om fastighetsköp u n d e r detta och kringliggande år införskaffats i e n a h a n d a ordning, pek a r detta på en stor livaktighet på fastighetsmarknaden u n d e r året. Det förefaller troligt, att den ökade omsättningen av jordbruksfastigheter under 1945 å t m i n s t o n e i viss utsträckning står i s a m b a n d med att lagen om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet trädde i kraft fr. o. m. ingången av år 1946. Inför ikraftträdandet av denna lag k a n man förmoda, att enskilda personer eller s a m m a n s l u t n i n g a r , .som enligt d e n s a m m a icke längre skulle äga rätt till jordförvärv, ha p å s k y n d a t sina tilltänkta köp med en press uppåt på p r i -

Kommerskollegii index för grosshandelspriser: Samtliga förnödenheter Jordbruksprodukter Industriprodukter Importvaror Exportvaror Kommerskollegii index för trävaror SFL:s generalindex för byggnadsmaterial Prisindex för jordbruksfastigheter (enl. t a b . 2)

serna som följd. Men m a n kan också finna andra troliga förklaringsgrunder till utvecklingen. Den ökade köplusten 1945 kan också t ä n k a s s a m m a n h ä n g a med att man nu icke längre ansåg sig böra r ä k n a med en period med sjunkande priser såsom m a n förut ganska a l l m ä n t kalkylerat med och därför gjorde allvar av tidigare planerade fastighetsköp. I den m å n detta håller streck, skulle fastighetspriserna under de n ä r m a s t föregående åren ha hållits tillbaka på grund av en som det senare skulle visa sig felaktig bedömning av den framtida ekonomiska utvecklingen. Ytterligare en omständighet må framhållas. I februari 1945 vidtogs en förhållandevis kraftig r ä n tesänkning, vilken åtminstone så småningom bör ha påverkat fastighetspriserna i stigande riktning. De speciella förklaringsgrunder till den kraftiga prisstegringen å jordbruksfastigheter mellan 1944 och 1945, som nyss framförts, synas få ett indirekt stöd därav, att den a l l m ä n n a prisnivån icke undergick några större förändringar mellan n ä m n d a å r såsom framgår av tablå nedtill på sidan med vissa indexserier för åren 1944—1947 (omräkning h a r skett till 1944 som basår). Bortses från i m p o r t v a r o r visade de a n förda indexserierna som synes mellan åren 1944 och 1945 en u p p - eller nedgång med endast en enhet. De tre sist angivna indexserierna divergera påföljande å r från de övriga. Alla tre ha det gemensamt, att de helt eller till väsentlig del bestämmas av t r ä p r i s e r n a s fluktuationer. Med h ä n s y n till framförallt utvecklingen av SFL:s index för kostnader för byggnadsmaterial hade det varit rimligare, tycker man, om fastighetspriserna stigit kraftigare mellan 1945 och 1946 än mellan 1944 och 1945. Byggnaderna svara som bekant för den större delen av fastighetsvärdet och trävirket väger tungt bland materialkostnaderna. Trots vad som nyss konstaterats i fråga om träprisernas utveckling förtjänar u n dersökas, huruvida förskjutningar i det speciella skogsvärdet k u n n a ha påverkat salupriserna på jordbruksfastigheterna i sin helhet på ett sådant sätt, att m a n härigenom skulle k u n n a få en förklaring till den starka stegringen av fastighetspriserna 1944

100 100 100 100 100 100 100 100

99 99 99 96 99 101 101 118

95 99 94 86 101 108 108 122

102 105 101 90 122 146 115

264 1944—1945. H a r jordvärdet och skogsvärdet utvecklats på olika sätt borde, tycker m a n , detta h a inverkat på fastighetsprisbildningen regionalt sett. En undersökning på denna p u n k t (med användning av förut omn ä m n t material) k a n knappast sägas ge n å got positivt resultat. De procentuella överpriserna inom skogrika resp. skogfattiga län (representerade av landets fj'ra nordligaste resp. dess fyra sydligaste l ä n ) å r 1945 1 äro visserligen av ungefär samma höjd, vilket skulle k u n n a tydas som ett bevis för a t t skogs- och jordbruksvärdena utvecklats parallellt detta år. Bevisvärdet h ä r a v sjunker emellertid väsentligt, om man som sig bör även betraktar motsvarande länssiffror för å r 1944. Ej heller för detta år k a n m a n , trots att skogspriserna sedan 1938 ovedersägligt stigit kraftigare än priserna på jordbruksfastigheterna i sin helhet, finna någon signifikativ olikhet mellan skilda län (skogfattiga resp. skogr i k a ) . En förklaring till detta i viss m å n överraskande förhållande torde erhållas, om m a n studerar skogsvärdenas utveckling mellan 1938 och 1945 års taxeringar. Man finner nämligen då, a t t skogsvärdena i landets nordliga delar höjts betydligt svagare än i dess sydligaste. Resultatet h a r blivit det nyss angivna, nämligen a t t l ä n s siffrorna för överpriser visa ungefär likartad utveckling om m a n j ä m f ö r de båda länsgrupperna. Det k a n n ä m n a s , a t t vid 1945 års taxering skogsvärdena höjts kraftigast i de län, som grovt taget s a m m a n falla med »södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder». Den slutsats m a n kan draga från vad som anförts om 1944 års länssiffror är, a t t m a n icke bör söka pressa dessa siffror för h å r t n ä r det gäller a t t k o m m a till klarhet i frågan, h u r u vida en viss utveckling av fastighetspriserna främst förorsakats av förändringar i det speciella skogsvärdet eller i det speciella jordbruksvärdet. Slutligen skall h ä r n ä m n a s , a t t deklarationsundersökningarna utvisa, att jordb r u k a r n a s k o n t a n t a inkomster av skogsbruk mellan 1944 och 1945 visade en nedgång i södra och mellersta Sveriges slättbygder medan de i norra Sverige voro u n gefär oförändrade. Mellan 1945 och 1946 stego däremot skogsinkomsterna kraftigt över hela landet, dels till följd av de förb ä t t r a d e priserna på vissa skogsprodukter efter prisstoppets hävande den 1 juli 1946 (jfr förut anförda prisindex), dels till följd av stora avverkningar sistnämnda å r på grund av den förestående omläggning1 Vid fastställandet av 1945 års taxeringsvärden kände man prisutvecklingen för en del av år 1944, varför 1945 års överpriser närmast böra avspegla utvecklingen från 1944 till 1945.

en av taxeringsförfarandet. Det förefaller icke otroligt a t t den förstnämnda av dessa b å d a faktorer k a n h a verkat höjande på skogsvärdena och därmed kanske även, med viss eftersläpning, p å fastighetsvärdena. Men denna höjning avser i så fall 1946 och icke 1945, varför deklarationsmaterialet icke vad det senare året angår synes ge belägg för någon speciell värdestegring för skogen. Att med någon större bestämdhet uttala sig om orsakerna till den kraftiga uppgången av p r i s e r n a på fastigheter från 1944 till 1945, därtill synes det statistiska materialet icke erbjuda tillräckligt säker grundval. De nyss anförda speciella omständigheterna (reaktionen inför jordförvärvslagen, den ä n d r a d e bedömningen av prisutvecklingen, räntesänkningen) t o r d e dock få betecknas som sannolika förklaringsgrunder. Därmed är icke sagt, att ej andra förhållanden än de angivna kunna ha spelat in. Dock förefaller m i n d r e troligt, att skogsvärdet skulle ha stigit så kraftigt mellan de två åren, att det höjda fastighetsvärdet härigenom skulle få sin förklaring. Nu sist gjorda bedömning är av viss betydelse för det följande.

3 . Frånskiljandet av skogsvärdet. Vid en beräkning av storleken av fastighetskapitalet exklusive bostadsvärdet måste man utgå från jordbruksfastigheternas totala saluvärde. Anledningen bärtill är, såsom förut visats, att taxeringsvärden och saluvärden å fastigheter ej sammanfalla och att man väl någorlunda k ä n n e r bostadsbeståndets saluvärde men ej dess taxeringsvärde (bostäderna taxeras ju ej särskilt). Det totala saluvärdet å jordbruksfastigheter erhålles genom att de procentuella »överpriserna» appliceras på taxeringsvärdena, vilket visserligen är grov metod men den enda som står till buds. Vid fastighetstaxeringarna sker särredovisning av jordbruksvärdet 1 samt av skogs- och skogsmarksvärdet (för1 Med »jordbruksvärde» förstås här vad som vid skattetaxeringarna benämnes »övrigt jordbruksvärde».

265 utom av det i förevarande sammanhang ganska betydelselösa tomt- och industrivärdet; från detta senare bortses i fortsättningen). Statistiska centralbyråns förut omnämnda undersökning rörande priser och taxeringsvärden å jordbruksfastigheter (»överprisstatistiken») innehåller och kan av naturliga skäl icke innehålla uppgifter om de »överpriser», som gälla speciellt för jordbruksdelen (i trängre bemärkelse) och för skogsdelen av en jordbruksfastighet. 1 Förut har framhållits, att man — och detta motsvarar åtminstone tidigare rådande förhållanden — a priori skulle ha att vänta sig högre överpriser i förhållande till taxeringsvärdet ju större del därav som utgjordes av skogsmarks- och skogsvärde eller med andra ord att skogen undervärderats vid taxeringarna. Detta innebär, att i det fall salupriserna på jordbruksfastigheter låge visst procenttal över dessa fastigheters taxeringsvärde, motsvarande procenttal borde ligga högre för skogsdelen och lägre för jordbruksdelen. Överprisstatistiken för åren fr. o. m. 1938 visar, att överpriserna på skogrika fastigheter under ifrågavarande period legat åtskilligt högre än motsvarande överpriser på skogfattiga fastigheter. 2 Till någon del kan detta få sin förklaring av nyssnämnda omständighet, alltså en förhållandevis låg skoglig 1 Däremot redovisar ifrågavarande statistik överpriser på försålda fastigheter med gruppering efter skogsvärdets andel av fastigheternas totalvärde (enligt taxeringarna), vilket gör det möjligt bl. a. att se, hur överpriserna utvecklats för skoglösa fastigheter. Sistnämnda överpriser kunna dock icke anses representativa när det gäller att bedöma den allmänna prisutvecklingen för jordbruksfastigheter exklusive skogen enär gruppen fastigheter utan skog har sin tyngdpunkt bland småjordbruk och för dessa senare noteras högre överpriser än för fastigheter i allmänhet. 2 Det bör erinras om att statistik rörande överpriser med fastigheterna grupperade efter skogens andel av fastighetsvärdet när detta skrevs fanns färdigställd endast t. o. m. juni 1944. Sedermera ha dylika sammanställningar upprättats även för efterföljande tid. Beträffande de slutsatser, som kunna dragas ur detta nya material, hänvisas till närmast efterföljande not.

taxering. Framförallt beror emellertid förhållandet på en skiljaktig värdeutveckling för jorden resp. skogen. Denna utveckling har medfört, att skogsvärdet vid 1945 års fastighetstaxering höjts betydligt mer än jordbruksvärdet i förhållande till 1938 års fastighetstaxering. Skogsvärdets uppgång mellan de båda taxeringarna utgör nämligen ej mindre än 53 %, medan jordbruksvärdets stegring begränsas till 19 %. Förhöjningen av taxeringsvärdena för skogen är i själva verket så kraftig i jämförelse med motsvarande höjning för jorden, att det synes befogat att ifrågasätta, huruvida skogen numer — alltså närmast vid 1945 års taxering — undervärderas på samma sätt som tidigare varit fallet. Detta spörsmål torde böra diskuteras. I Undersökning av taxeringsutfallet 19A5 (sid. 81) anföres, att »den skogliga taxeringsnivåns kraftiga höjning beror dels på ändringar i taxeringsgrunderna, verkande i sådan riktning, dels på en allmän stegring i virkespriserna. I skogsvärderingsinstruktionen har kapitaliseringsprocenten (i jämförelse med 1938 års taxering) bibehållits oförändrad vid 4 % och h a r sålunda icke påverkat värdesättningen. Sänkningen från % till 30 % av avdraget för förvaltningskostnader innebär emellertid en a l l m ä n höjning av de skogliga värdena med 5 %. De ändrade grunder för bonitering av skogsmarken [här avses uppenbarligen såväl skogsmarken i egentlig mening som den växande skogen], som nu kommit i tillämpning vid taxeringen, ha [med vissa u n d a n t a g ] inneburit höjningar av boniteten, som sannolikt torde uppgå till omkring 1 0 % och generellt inverka på hela nivån. Avgörande för denna h a r dock varit virkesprisernas stegring.» — Ändrade taxeringsgrunder skulle med ledning av det citerade kunna uppskattas svara för cirka 15 % av skogsvärdets stegring från 1938 till 1945 års taxering. På den säkra sidan torde m a n vara, om man u p p s k a t t a r den stegring av det taxerade skogsvärdet, som skulle ha skett därest taxeringsgrunderna ej ändrats, till cirka 40 %. Detta procenttal bör jämföras med de 53 %, som utgör den faktiska stegringen. Den slutsatsen ligger då nära till hands, att taxeringsvärdet å skogen redan på grund av den beskrivna omläggningen av taxeringsförfarandet b ä t t r e än tidigare överensstämmer med taxeringsvärdet å jordbruksdelen av fastigheterna. F ö r h å l l a n d e n a äro emellertid åtskilligt komplicerade på grund av

266 att rotvärdena (virkespriserna) beräknas under hänsynstagande till prisförhållandena ett antal år bakåt i tiden. Av betydelse i här förevarande sammanhang är, vilket måste särskilt framhållas, att jordbruksvärdet vid 1945 års fastighetstaxering synes ha upptagits särskilt försiktigt (jfr vad som tidigare anförts om finansministerns intentioner inför 1945 års taxering av jordbruksvärdet) samt att man — såsom förut visats — saknar anledning antaga att skogspriserna 1945 legat speciellt högt i förhållande till priserna på jordbruk i egentlig mening. — Det bör icke undanhållas, att vissa av de experter, som tillfrågats i detta spörsmål, hålla för troligt, att skogsvärdet alltjämt (d. v. s. 1945) upptages jämförelsevis lägre än jordbruksvärdet vid taxeringarna. Hur det i verkligheten förhåller sig med den berörda saken kan dock knappast utrönas på grundval av för närvarande tillgängligt material. Frågans besvarande torde få skjutas på framtiden. 1 — Det må här slutligen tilläggas, att priserna på skogen visat en sjunkande tendens sedan taxeringsåret 1945, medan motsatsen varit fallet i fråga om jordbruk i egentlig mening. Jordbruksfastigheternas totalvärde vid 1938 års fastighetstaxering utgjorde 6 555 miljoner kronor (exkl. det förhållandevis obetydliga tomt- och industriv ä r d e t ) , varav jordbruksvärdet 4 475 miljoner kronor och skogsvärdet (inkl. skogsmarksvärdet) 2 080 miljoner kronor. Vid 1945 års fastighetstaxering utgjorde motsvarande tal 8 515, 5 332 resp. 3 183 miljoner kronor. 2 Uppgången utgör 1 960, 857 resp. 1 103 miljoner kronor eller 29-9, 19-2 resp. 53o %. Med ledning av uppgifterna i tabell 2 om överprisernas höjd i förhållande till taxeringsvärdena kan jordbruksfastigheternas totala saluvärde, alltså såväl jordbruks- som skogsvärdet, beräknas till (6 555 x 1-144) = 7 500 miljoner kro1 Såsom förut anmärkts har sedermera framkommit material, som skulle kunna ge viss ledning i frågan (jfr föregående not). Det är emellertid svårt att draga några bestämda slutsatser ur detsamma; närmast ger materialet stöd för uppfattningen att skogen fortfarande undervärderas relativt mycket fastän viss utjämning skett. 2 Värdet av skattefria jordbruksfastigheter är inräknat. Ifrågavarande värde, som utgjorde 5 milj. kr 1938 och 10 milj. kr 1945, har förutsatts helt falla på jordbruksvärdet.

nor 1938 och till (8 515 x 1.361) = 11 844 miljoner kronor år 1945. För fullföljande av föreliggande undersökning måste från de angivna talen dragas skogsvärdet. Det bör förutskickas, att detta icke kan ske med några större anspråk på säkerhet. Jordbruksfastigheternas saluvärde exkl. skogsvärdet 1938 kan u n d e r förutsättning av proportionalitet mellan överpriser för fastigheternas olika delar och för fastigheterna i sin helhet beräknas utgöra (4 475 x 1-144) = 5 119 miljoner kronor och motsvarande skogsvärde (2 080 x 1-144) = 2 380 miljoner kronor. Göres motsvarande räkneoperation med utgång från 1945 års taxeringsvärden, erhålles (5 332 x l-39i) = 7 417 miljoner kronor resp. (3 183 x 1-391) = 4 428 miljoner kronor. I enlighet med vad som förut framhållits skulle det kunna ifrågasättas om det är fullt riktigt att förutsätta den proportionalitet, som här lagts till grund för beräkningarna, åtminstone vad beträffar år 1938. Det är emellertid svårt att finna, efter vilka grunder en justering borde utföras. Härtill kan läggas, att de procentuella överpriserna detta år voro ganska låga, varför en eventuell korrektion endast skulle medföra smärre ändringar. Vad härefter angår taxeringsåret 1945, voro överpriserna detta år redan mycket höga, varför en utebliven justering här av denna anledning A-an innebära en relativt stor missvisning. Emellertid har förut gjorts sannolikt, att det skett en utjämning mellan skogs- och jordbruksvärden vid taxeringen detta år, varför man ej utan vidare kan förutsätta, att någon korrektion överhuvud är berättigad. På grund härav och med hänsyn till att även här saknas grunder, efter vilka en justering skulle kunna ske, synes man även i detta fall tillsvidare höra godtaga den proportionella uppräkningen av jordbruks- och skogsvärden. De gjorda beräkningarna av saluvärdet å jordbruksfastigheter sammanfattas i vidstående tablå. (På grund av »avrundningsfel» erhålles vid summering av tablåns delsummor från där angivna totalbelopp något avvikande tal.) Något jämförelsematerial för bedömning av rimligheten av de uppnådda resultaten finnes icke. Såsom skall framgå av det följande beräknas emellertid

267 1938

Jordbruksfastigheternas totala saluvärde Avgår skogens värde Fastighetsvärde, exkl. skogens värde

ökning abs. proc. tal

7 500 11 844 4 344 57-9 2 380

4 428 2 048 86-1

5 119

7 417 2 298 44-9

byggnadsvärdet under samma tid ha stigit med 51-9 %, vilket tal kan jämföras med de 44-9 %, som här redovisas såsom uppgång för fastighetsvärdet exkl. skogen. Byggnadsbeståndet svarar för huvuddelen av hela fastighetsvärdet. (Från skogens värde har här bortsetts.) 4 . Frånskiljandet av bostädernas värde. Sedan fastighetskapitalets värde sålunda fastställts (här och i fortsättningen användes ordet fastighetskapital för att beteckna det totala fastighetskapitalet reducerat med skogs- och skogsmarksvärdet), består nästa steg i undersökningen att från detta kapital skilja bostädernas värde. Såsom underlag för denna del av undersökningen har tjänstgjort vissa utredningar företagna på representativbasis inom Statens forskningskommitté för lantmannabyggnader (SFL) rörande byggnadsbeståndets utveckling inom svenskt jordbruk. 1 SFL:s undersökningar avse såväl bostäder som ekonomibyggnader och i det följande komma uppgifter att lämnas för båda dessa delar av byggnadsbeståndet. Innan så sker och de för föreliggande undersökning erforderliga beräkningarna utföras, skall en allmän redogörelse lämnas för SFL :s ifrågavarande undersökningar, deras uppläggning och syfte. SFL:s undersökningar ha främst varit inriktade på att belysa fastighetskapitalets bjggnadstekniska värde. Någon värderings1 I det filjande ha kommit till användning uppgifter ir Medd. från SFL nr 1, 9 och 14 jämte visst direkt från SFL erhållna upplysningar.

metod för att utröna det driftsekonomiska värdet har icke kunnat utarbetas. Vid utförda beräkningar rörande det driftsekonomiska värdet har man därför haft att utgå från en byggnadsteknisk värdering. Det driftsekonomiska värdet återspeglar byggnadernas ändamålsenlighet vid ifrågavarande jordbruk och kommer till uttryck i egendomens saluvärde. Ett visst samband, framhålles det, torde råda mellan byggnadstekniskt och driftsekonomiskt värde eller saluvärde (nuvärde). Karaktären av detta samband betecknas som ofullständigt känd. De av SFL utförda undersökningarna avse såväl återanskaffningsvärdet som nuvärdet (det senare även betecknat som det »driftsekonomiska nuvärdet»). Värdena ha beräknats på grundval av 1946 års prisläge. Värderingen av byggnaderna har grundats på dels tekniska data rörande förhandenvarande konstruktioner och dels kostnadstal, som uttrycka uppföringskostnaderna för vederbörande byggnadskonstruktioner. Införskaffandet av de tekniska uppgifterna har skett genom en noggrann byggnadsinventering på de enskilda egendomarna, varvid byggnadernas och även de olika byggnadsdelarnas storlek, standard och konstruktion studerats och noterats. Vid inventeringen har dessutom varje byggnad eller konstruktionsdel åsatts en beskaffenhetsfaktor. Byggnadens återanskaffningsvärde har erhållits genom en multiplikation av kostnadstalen med erhållna kvantitativa data. Vid beräkningen av nuvärdet har återanskaffningsvärdet justerats med beskaffenhetsfaktorn. — Vid värderingen av bostäderna har den nu angivna huvudprincipen frångåtts såtillvida, att man bestämt de bostadsutrymmen, som normalt användas av jordbrukarna och deras på gården boende tjänstefolk. Det har nämligen ansetts sannolikt, att det är dessa utrymmen jämte den tekniska utrustningen, som främst värderas vid fastighetsöverlåtelserna och sålunda ligga till grund för byggnadernas tänkta saluvärden. Vid bostadsvärderingen har därför utgåtts härifrån. Enligt de av SFL utförda undersökningarna, vilka som nämnts avse år 1946, utgjorde ekonomibyggnadernas återanskaffningsvärde 6 8601 miljoner kronor och deras nuvärde 3 965 miljoner kronor, medan i fråga om bostäder motsvarande tal uppgingo till 5 907 resp. 1 Här angivet värdetal utgör det som i jordbrukskalkylen tagits som utgångspunkt för beräkning av kostnaderna för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader.

268 2 817 miljoner kronor. Några jämförbara tal för andra år ha icke beräknats inom SFL. Återanskaffningsvärdena kunna dock följas bakåt i tiden med tillhjälp av SFL:s byggnadskostnadsindex, som med 1946 som basår har följande utseende:

Ekonomibyggnader

hållande till n o r m a l t behov av förnyelse och u n d e r h å l l . Såsom framgått av inom SFL företagna undersökningar rörande nybyggnadsverksamheten åren 1943—1947 hade — särskilt under de första åren — denna varit lägre än vad som normalt erfordrades. A andra sidan visade livsmedelskommissionens deklarationsundersökningar, att reparationer förekommit i relativt

193S

60-8 61-5

62-9 63-9

73-0 73-0

78-0 77-8

87-5 87-8

91-1 91-6

90-3 911

92-6 93-1

100-0 100-0

106-6 108-4

Med användning av dessa indexserier kan man som nämnts beräkna återanskaffningsvärdet för ekonomibyggnader resp. bostäder under bl. a. de år, som här närmast intressera, alltså 1938 och 1945. Mera tveksamt är, huruvida samma indexserier kunna användas för att följa nuvärdenas utveckling. Mellan 1945 och 1946 kunna eventuella förskjutningar i relationen mellan återanskaffningsvärde och nuvärde icke vara alltför betydande. Osäkerheten är större i fråga om den relation, som 1938 kan ha rådit mellan dessa båda värden. SFL har på de sakkunnigas begäran uttalat sig i frågan rörande de förskjutningar i relationen mellan återanskaffningsvärde och nuvärde på byggnader, som kunna ha ägt rum under perioden 1938—1946: Att bedöma nuvärdets relation till återanskaffningsvärdet är, framhåller SFL till en början, uppenbarligen mycket vanskligt. Det vore sålunda sannolikt, att viss förändring beträffande volym och standard ägt rum under ifrågavarande period. Sålunda torde en icke obetydlig standardhöjning i nybyggnaderna föreligga, under det däremot volymen minskat (ifråga om bostäder ganska avsevärt). Dessa båda förhållanden syntes i viss utsträckning utj ä m n a varandra. Det torde dock u p p m ä r k sammas, att jordbrukets sammanlagda byggnadsbestånd endast rönt ringa påverkan av nybyggnadsverksamheten under den behandlade perioden, enär nytillkomna och avgångna byggnader endast omfatta 1 å 2 % per år av hela byggnadsbeståndet. Förutom berörda volym- och standardförändringar funnes, framhåller SFL, ytterligare ett osäkerhetsmoment, nämligen storleken av byggnadsverksamheten i för-

stor omfattning. För åren 1938—1942 hade några undersökningar över nybyggnadsverksamheten icke gjorts. Från företag, som arbetade inom branschen, hade dock framhållits, att en relativt kraftig nybyggnadsverksamhet skett inom jordbruket u n der åren 1938—1939, medan motsatsen hade varit förhållandet 1940—1942.

Sammanfattningsvis anför SFL, att man i stort sett torde kunna utgå från att nuvärdets relation till återanskaffningsvärdet var ungefär detsamma 1938 som 1946. I efterföljande tablå ha sammanställts de förut beräknade talen för fastighetskapitalets saluvärde (nuvärde) 1938 och 1945 och motsvarande värden å ekonomibyggnader och bostäder, framräknade på grundval av SFL:s undersökningar. Byggnadsbeståndets saluvärde 1938 och 1945 har erhållits genom att byggnadskostnadsindex dessa år applicerats på 1946 års nuvärden (saluvärden). ökning 1938

abs. proc. tal

Fastighetsvärde, to tält 5 119 7 417 2 298 44-9 Byggnadernas värde 4 143 6 2 9 5 2 152 51-9 Därav; ekonomibyggnader 2 411 3 672 1 261 52-3 bostäder 1 732 2 6 2 3 891 51-4 Övrigt värde (grundförbättringskapital,växtkap. m.m.) 976 1 122 146 15-0 Fastighetsvärde, exklusive bostadsvärde 3 387 4 794 1 407 41-5 Bostädernas värde i procent av hela fastighetsvärdet 33- S 35-4

269 Värdetalen äro angivna i miljoner kronor. Beträffande i tablån anförda uppgifter må till en början framhållas, att byggnadsbeståndets värde avser jordbruksfastigheter med över 2 ha åker, medan det totala fastighetsvärdet innefattar ett ej närmare känt antal fastigheter med mindre åkerareal (gränsdragningen vid fastighetstaxering mellan jordbruksfastighet och annan fastighet synes ej ske helt likformigt över hela landet). Detta betyder mindre i fråga om ekonomibyggnader men A-an betyda relativt mycket beträffande bostäder. Något försök att anpassa de båda värdeserierna till varandra för undanröjande av den inadvertens, som kan ligga i det berörda förhållandet, har icke företagits. 1 Att byggnadsbeståndet svarar för huvuddelen av jordbruksfastigheternas totalvärde är en förut känd sak. Relationen mellan byggnadsvärde och totalvärde enligt den nyss anförda tablån utgör 81 % 1938 och 85 % 1945, varför alltså byggnadernas andel mellan nämnda år har stigit med 4 procentenheter. Resterande fastighetsvärde, »övrigt värde» (innefattande bl. a. växtkapital och grundförbättringar m. m.), skulle alltså i motsvarande mån ha minskat. Det bör emellertid erinras om att »övrigt värde» erhållits som skillnaden mellan totalt fastighetsvärde och byggnadsvärde, de båda sistnämnda värdetalen för övrigt på grundval av helt skiljaktigt primärmaterial, Det är därför klokast att avhålla sig från spekulationer rörande innebörden av att de olika delarna av fastighetskapitalet utvecklats på skiljaktigt sätt. 1 Enligt vad som förefaller troligt borde det totala fastighetskapitalet reduceras med några hundratal miljoner kronor om man vill eliminera det fel, som ligger däri, att ett för stort antal (små) fastigheter kommit med. A andra sidan bör emellertid framhållas, att de inom SFL utförda värdeberäkningarna torde avse byggnader med en något högre standard än den som är utmärkande för jordbruk i allmänhet. Den på SFL:s undersökningar byggda värdeserien skulle alltså även den behöva reduceras.

5. Slutliga överväganden. Undersökningen har nu framförts så långt, att olika konkreta alternativ kunna uppställas såsom utgångspunkt för en diskussion rörande valet av underlag för beräkning av de på fastighetskapitalet belöpande räntekostnaderna. I efterföljande tablå ha uppställts fyra olika alternativ, varjämte som jämförelse även medtagits fastighetskapitalet i grundkalkylen. Samtliga alternativ avse fastighetskapitalet exkl. värdet av skog och bostäder. Beträffande de olika alternativen må följande anföras. Alt. I: Utgör fastigheternas saluvärde enligt förut redovisade beräkningar. Bostadsvärdet har frånskilts med användning av i det föregående framräknade relationstal (enligt vilka bostadsvärdets andel av fastighetskapitalet utgjorde 33-8 % 1938 och 35-4 % 1945). Alt. II: Utgör fastigheternas taxeringsvärde resp. år. Bostadsvärdet har frånskilts med användning av samma procenttal som i alt. I. Alt. III: Beräknat med utgång från fastigheternas taxeringsvärde vid 1933, 1938 och 1945 års taxeringar. Hela fastighetsvärdet 1938 har beräknats som medeltal av 1933 och 1938 års taxeringsvärden samt hela fastighetsvärdet 1945 som medeltal av 1938 och 1945 års taxeringsvärden. Bostadsvärdet har frånskilts på samma sätt som enligt alt. I och II. Alt. IV: Beräknat med utgång från 1938 och 1945 års fastighetstaxeringar. Sammanfaller för 1938 med alt. II. Hela fastighetsvärdet 1945 har beräknats som medeltalet av 1938 och 1945 års taxeringsvärden. Bostadsvärdet har frånskilts med användning av ett procenttal utgörande medeltalet av de för åren 1938 och 1945 beräknade relationstalen (jfr alt. I ) . Under diskussion har varit ett ytterligare alternativ, beräknat med utgång från saluvärdet (alt. I) men med hänsynstagande till att viss del av fastighetskapitalet är belånad. Tankegången bakom detta alternativ har varit, att

270 man skulle kunna acceptera att jordbruket i fråga om det egna kapitalet tillgodofördes ränteersättning på kapitalets saluvärde men att för belånat kapital ränteersättningen skulle begränsas till de faktiska ränteutgifterna. Försök att beräkna fastighetskapitalet enligt ett dylikt alternativ ha utförts, varvid befunnits, att det komme att ligga någonstädes emellan alt. I och II i nedanstående tablå. På grund av de stora osäkerhetsmarginalerna ha emellertid de sakkunniga ansett sig icke böra särskilt redovisa alternativet. 1938

milj. kr Grundkalkylen. . . 3 200 3 387 Alternativ I Alternativ I I . . . . 2 962 Alternativ I I I . . . 2 866 Alternativ I V . . . . 2 962

ökning abs. tal proc.

3 200 1 4 794 1 407 41-5 3 444 482 16-3 3168 302 10-5 3 207 245 8-3

1 Hänsyn ej ta{»en till den ök ning, som ligger i räntetilläi5get på 10 mil . kr.

Av fastighetskapitalet utgöres, som visats i det föregående, huvuddelen av byggnadsvärdet (omkring 3 / 4 ). En väsentlig del av återstoden utgöres av grundförbättringskapital (täckdiken och vägar m . m . ) . Vid den värdestegring, som fastighetskapitalet undergått mellan 1938 och 1945, bör alltså utvecklingen av byggnadskapitalet (jämte grundförbättringskapitalet) ha varit utslagsgivande. Byggnadskapitalets varaktighetstid uppskattas inom SFL till i medeltal 50—65 år, varför 1-5 a 2-0 % av byggnadsvolymen årligen måste reproduceras för att byggnadsbeståndet skall vidmaktshållas vid oförändrad volym. Förutsätter man angiven förnyelsetakt i fråga om byggnadsbeståndet under perioden 1938— 1945 skulle härunder 10-5—14-0 % av beståndet ha ersatts. Nybyggnadsverksamheten har försiggått till successivt stigande priser, innebärande en uppgång från 1938 till 1945 med något över 50 %. Byggnadernas värdeökning under perioden 1938—1945 till följd av ökade realinvesteringar (uttryckta i respektive

års priser) kan på grundval av de anförda uppgifterna beräknas ha utgjort endast några få procent i förhållande till ingångsvärdet. Annorlunda uttryckt har byggnadskapitalets och därmed hela fastighetskapitalets »icke avskrivna anskaffningsvärde» stigit relativt obetydligt från 1938 till 1945 trots den kraftiga prisuppgången. Att så måste vara förhållandet inses lätt, om man betänker, att byggnadskapitalet har en mycket lång omloppstid. Av de fyra alternativ för fastighetskapitalets utveckling, som uppställts i det föregående, representerar intetdera »det icke avskrivna anskaffningsvärdet». Emellertid synes alt. IV (fastighetskapitalet 1945 beräknat på grundval av utjämnade taxeringsvärden) ej så mycket avvika från (n. b. överstiga) detta värde. Enligt nämnda alternativ begränsas stegringen av fastighetsvärdet till 8-3 % från 1938 till 1945. Alt. I, saluvärdet, visar en avsevärt kraftigare uppgång, nämligen med 41-5 %. Alt. II och III visa en stegring med 16-3 % respektive 10-5 % och ligga därmed närmare alt. IV än alt. I. Under en period med snabbt stigande priser är det naturligt, att meningarna bryta sig i frågan om kapitalets förräntning. Skäl kunna anföras för och emot den ena eller andra linjen och valet dem emellan blir till sist beroende på vilka omständigheter man anser böra tillmätas den största betydelsen. I det följande framlägges i diskussionsform några olika synpunkter på frågan, innan slutlig ställning tages till densamma. Inom vida kretsar anses det vara en angelägenhet av största vikt, att man som ett led i kampen mot inflation söker undvika förräntning på grundval av kapitalvärden, vilka undergått en höjning till följd av penningvärdets försämring. Är man av en sådan uppfattning ligger det närmast till att bibehålla den princip, som hittills tillämpats i jordbrukskalkylen, nämligen att endast godtaga värdehöjningar till följd av öka-

271 de realinvesteringar. Av de uppställda alternativen närmar sig alt. IV det värde, som man skulle erhålla vid tillämpning av angiven princip. Vill man draga den yttersta konsekvensen av principen kan man gå ännu ett steg längre och räkna med en mindre ökning av kapitalvärdet än enligt detta alternativ. Som stöd för tillämpning av den angivna principen kan bl. a. anföras, att man under kristiden på andra områden av näringslivet följt en härmed överensstämmande linje. Ett typexempel härpå utgör hyresregleringen, vilken innebär, att grundhyrorna i äldre fastigheter fastlåsts vid förkrigsnivån. Enligt de regler, som tillämpats inom priskontrollen under krisåren, har för industriens del principiellt medgivits förräntning endast på kapitalvärden beräknade med utgång från de faktiska anskaffningskostnaderna. I nuvarande läge har även framförts den åsikten, att det är lämpligast att åtminstone i viss utsträckning acceptera en inträdd penningvärdesförsämring. I detta sammanhang har bl. a. åberopats, att finansministern inför 1945 års fastighetstaxering accepterat en försämring av penningvärdet. Anhängarna av den nu åsyftade meningsriktningen ställa frågan, varför endast innehavare av kapital skola få vidkännas en minskning av realinkomsterna, medan andra grupper få kompensation för dyrtiden. En dylik minskning följer ju med kapitalvärdenas fastlåsning vid förkrigsnivån eller de faktiska anskaffningskostnaderna under tidigare krisår. Även om för industriens del en dylik politik principiellt tillämpats under krisen, visa dock företagna undersökningar, att det faktiska utrymmet för förräntning inom denna blivit större än vad en sträng tilllämpning av den förut angivna restriktiva principen i och för sig borde medge. Av sistnämnda anledning får det därför anses motiverat att även för jordbrukets del tillåta en förräntning enligt något generösare principer än de som formellt gälla för industrien.

Som ytterligare motiv för sistnämnda ståndpunkt har anförts följande. Under de år, som förflutit sedan krigets början, har ett betydade antal jordbruk bytt ägare, överlåtelserna ha skett till successivt stigande priser. Det förtjänar anmärkas, att överlåtelser till höjda priser ske ej blott vid köp och försäljning av fastigheter, utan även i samband med arvskiften, nämligen i den mån övertagaren har att lösa ut övriga dödsbodelägare. Nu avsedd omsättning av fastigheter, vilken sker avgjort snabbare än byggnadskapitalets reproduktion 1 , medför under en period av stigande priser en höjning av anskaffningsvärdet i ägarens hand. Denna höjning sker oavsett om realinvesteringar förekommit sedan prisstegringsperiodens början. För den enskilde jordbrukaren torde det komma på ett ut, om han företar en kapitalinvestering genom att inköpa en fastighet eller genom att förnya sin gårds byggnadsbestånd. I båda fallen förväntar han en viss förräntning — efter enahanda grunder —• på kapitalet. Med hänsyn till nu anförda omständighet synes böra tagas samma hänsyn till den ena som den andra formen av kapitalinvestering när det gäller att beräkna räntekostnaderna. Eftersom ett betydande antal egendomar bytt ägare sedan krigsutbrottet kunna anföras skäl för att man skulle gå ännu ett steg längre än nyss. Det kan nämligen göras gällande, att det i längden knappast är rimligt eller möjligt att endast för en del av fastighetsbeståndet godtaga höjda värden, medan för en annan del räknas med förkrigsvärden. För jordbrukets vidkommande kan 1 På grundval av en inom 1938 års jordbruksutredning gjord undersökning, omfattande ca 5 % av det totala antalet jordbruksfastigheter, kan den genomsnittliga längden av fastighetsinnehav inom jordbruket beräknas till ca 20 år. Beräkningarna utgå från fastighetsinnehavet år 1937. (Se SOU 1942:35, sid. 209). I det sammanhang, varom här är fråga, synes man emellertid böra räkna med ett större antal år, eftersom överlåtelser i samband med arvskiften, i den mån utlösning ej förekommer, icke böra tagas med.

272 man ej tillämpa individuell prissättning (på samma sätt som man gör i fråga om bostäder). Man får finna sig i konsekvenserna härav och godtaga en höjning av fastighetsvärdena över hela linjen. Endast härigenom kommer den, som köpt en fastighet eller företagit en realinvestering förhållandevis sent, att få sina räntekostnader täckta. Ser man saken på detta sätt, synes det motiverat att beräkna förräntningen på grundval av saluvärdet (alt. I ) . Gentemot de nyss anförda tankegångarna ha å andra sidan rests vissa invändningar under hänvisning till jordbrukskalkylens konstruktion. Tankegången har härvid varit ungefär den följande. I jordbrukskalkylen betraktades det svenska lantbruket som ett enda företag. Vid en beräkning av fastighetskapitalets storlek borde därför principiellt icke tagas hänsyn till en stegring av fastighetsvärdet, som hade sin grund i fastighetsöverlåtelser. Kalkylmässigt kunde man med andra ord ej jämställa en värdestegring till följd av realinvesteringar med en värdestegring till följd av fördyrade fastighetsköp. Mot denna tankegång har återigen sagts, att den synes bygga på förutsättningen att överlåtarna stanna kvar inom jordbruket och förvärva andra egendomar, i vilket fall transaktionen kan te sig som ett slags inre omsättning inom jordbruket. Då emellertid överlåtarna i regel icke förvärva annan jordbruksegendom igen, utan lämna jordbruket, faller grunden för invändningen bort. Följande omständigheter kunna anföras till stöd för alt. II (icke utjämnade taxeringsvärden). Taxeringsvärdena ligga till grund för fastighets-, arvs- och gåvobeskattning. Det får betraktas som fullt konsekvent att å ena sidan uttaga skatt på grundval av dessa värden och å andra sidan tillåta en normal förräntning å samma värden. Statsmakterna ha på detta område accepterat penningvärdesförsämringen och kunna därför knappast undandraga sig konsekvenserna härav i andra sammanhang.

Gentemot sist anfört argument kunna emellertid vissa motskäl föras fram. Statsmakterna ha visserligen i vad gäller fastighetstaxeringarna i viss mening accepterat en försämring av penningvärdet. Konsekvenserna härav få emellertid ej dragas för långt. Såsom framgått av det föregående betingas taxeringsvärdenas uppgång mellan 1938 och 1945 till huvudsaklig del av penningvärdesförsämringen och endast till m i n d r e del av realinvesteringar till höjda priser. Väljes taxeringsvärdet som underlag för räntekostnadsberäkningarna, kommer jordbruket i viss utsträckning (även om det ej sker i samma grad som för saluvärdet) att få tillgodoräkna sig ersättning för kostnader, som det faktiskt icke har att bära. På grund av jordbrukskalkylens konstruktion kommer denna — fiktiva — kostnadsökning att medföra höjda produktpriser och därigenom verka inflationsdrivande. Av de för fastighetskapitalets storlek uppställda alternativen utgör alt. I saluvärdet utan någon reduktion. Såsom förut anförts ha de sakkunniga även diskuterat ett alternativ, vid vars beräkning skulle tagas hänsyn till att viss del av fastighetskapitalet varit skuldbelastad redan innan prisstegringen satte in eller intecknats u n d e r prisstegringsperioden. Häri ligger en ur principiell synpunkt väsentlig skillnad. Väljes ett dylikt alternativ accepterar man att jordbrukets ränteinkomster å det egna kapitalet kommer att stiga i takt med prisnivåns uppgång, vilket innebure att näringens realinkomster bleve ungefär oförändrade. Någon direkt vinst till följd av penningvärdets fall skulle emellertid jordbruket därigenom ej erhålla. Väljes däremot alt. I kommer jordbruket att för den belånade delen av fastighetskapitalet tillgodoräknas ränteersättning till högre belopp än som motsvaras av faktiska ränteutgifter, d. v. s. näringen skulle göra en direkt vinst på penningvärdesförsämringen. I fråga om taxeringsvärdet (alt. II) har förut anförts, att detta värde ligger

273 till grund för beskattning. Även i andra sammanhang äro taxeringsvärdena vedertagna värdemätare för fastigheter. Alt. III och IV äro på olika sätt utjämnade taxeringsvärden. Om man vill undvika starka fluktuationer i fastigheternas kapitalvärde ligger det nära till hands att välja något av dessa senare alternativ. Det kan emellertid invändas, att redan taxeringsvärdena innehålla en avsevärd utjämning av tillfälliga konjunktursvängningar.

Enligt de sakkunnigas uppfattning bör man vid en värdering av fastighetskapitalet i och för beräkning av jordbrukets räntekostnader iakttaga försiktighet. Som underlag för beräkningen böra därför väljas kapitalvärden, vilka icke följa de tillfälliga fluktuationerna på fastighetsmarknaden. Denna ståndpunkt överensstämmer med den grundsyn beträffande fastighetstaxeringarna, som kan utläsas ur ett förut anfört citat, nämligen att »jordbruksfastigheternas taxeringsvärden väl skola i stora drag rätta sig efter det allmänna saluvärdet, men att de icke i detalj följa de tillfälliga konjunkturernas förändringar. De vid fastighetstaxeringarna fastställda värdena kunna sägas bilda en serie, där de större, konjunkturbetonade korttidsvariationerna utjämnats med hänsyn till fastigheternas avkastning på längre sikt ». I detta sammanhang må framhållas, att en till följd av sjunkande penningvärde inträffad stegring av kapitalvärdena, därest den åtföljes av en motsvarande ökad ränteersättning, i sin tur kan medföra en höjning av prisnivån och därigenom verka inflationsdrivande. Fastigheternas med ledning av köpeskillingar vid gjorda försäljningar beräknade saluvärde (här representerat av alt. I) avspeglar det aktuella konjunkturläget. Av denna anledning synes detsamma icke vara lämpligt att lägga till grund för räntekostnadsberäkningarna. 1 18—917293

Av de återstående alternativen, alt. II, III och IV, utgöres det förstnämnda av taxeringsvärdena för 1938 och 1945. De övriga bygga också på taxeringarna, men äro utjämnade på sätt förut angivits. Enligt de sakkunnigas åsikt bör man vid de fortsatta beräkningarna av jordbrukets räntekostnader med hänsyn till taxeringsvärdenas erkända ställning som värdemätare för fastighetskapitalet utgå ifrån dessa. Frågan huruvida beräkningarna sedan böra utföras på grundval av de vid resp. fastighetstaxeringar fastställda värdetalen eller på grundval av utjämnade tal är därmed icke besvarad. De sakkunniga anse emellertid att den konjunkturutjämning, som alt. III och IV innebära, bör tillmätas avgörande betydelse. Valet bör därför stå emellan sistnämnda båda alternativ. De sakkunniga ha ansett alt. III böra föredragas framför alt. IV, enär det får anses mest konsekvent att för såväl 1938 som 1945 tillämpa samma metod i fråga om utjämning av taxeringsvärdena. Sakkunnigledamöterna h e r r a r Andersson och Stensgård ha emellertid av skäl, som närmare utvecklas i ett i de sakkunnigas betänkande (efter kapitel 7) intaget särskilt yttrande, ansett, att alt. II bör väljas som underlag för beräkningarna. Ledamoten h e r r Cederwall har även, utan att förorda något bestämt alternativ, anmält en från sakkunnigmajoritetens ståndpunkt avvikande mening. Även hans yttrande finnes intaget i betänkandet. Valet av alt. III såsom grundval för beräkningarna av de på fastighetskapitalet belöpande räntekostnaderna med1 En viss betydelse torde också böra tillmätas det förhållandet, att den gjorda beräkningen av fastighetsbeståndets totala saluvärde är ganska osäker. Må vara att det framräknade värdet har ansetts kunna accepteras när det gällde att reducera fastighetskapitalet med bostadsvärdet; någon annan väg än den via saluvärdet fanns i detta fall icke att gå. En helt annan sak är att lägga de framräknade saluvärdena till grund för en beräkning av jordbrukets räntekostnader. I dylikt fall torde man böra ställa något högre krav på beräkningarnas tillförlitlighet.

274 för under uppåtgående konjunkturer (eller perioder av hastig penningvärdesförsämring) uppenbarligen ett återhållande moment vid fastställandet av de priser, som behöva insättas i jordbrukskalkylen för uppnående av den parallella utveckling av inkomster och kostnader som denna kalkyl förutsätter. De sakkunniga vilja emellertid framhålla, att förhållandet blir det motsatta vid vikande konjunkturer, i vilket fall jordbruket med tillämpning av den valda beräkningsmetoden kommer att tillgodoföras bättre priser än vid alt. I eller II. Detta skulle vara fördelaktigt ur konjunkturutjämningssynpunkt och överensstämmer med den konjunkturpolitik, som numera får anses vara allmänt accepterad i vårt land. Denna politik innebär bl. a-, att man under högkonjunktur söker hålla tillbaka uppgången av priserna medan man å andra sidan under lågkonjunktur söker åstadkomma stöd för desamma. De utförda beräkningarna av fastighetskapitalet ha 1945 som slutar; den senaste allmänna fastighetstaxeringen företogs ju nämnda år. I analogi med vad som tillämpas i Räkenskapsresultaten synes det på grundval av nämnda års taxering framräknade fastighetskapitalet böra insättas i jordbrukskalkylen fr. o. m. produktionsåret 1945/46. Eftersom successiv justering av fastighetskapitalet synes böra undvikas på grund av svårigheten att företaga en tillfredsställande sådan med ledning av förefintlig statistik (här åsyftas närmast överprisstatistiken) skulle det belopp, som insattes i kalkylen fr. o. m. nämnda år, komma att kvarstå oförändrat till dess resultaten av 1951 års allmänna fastighetstaxering blivit känt. 1 Det av sakkunnigreservanterna herrar Andersson och Stensgård förordade alternativet, alt. II (taxeringsvärdet), kommer jämte huvudalternativet att insättas i de avslutande räntekostnadsberäkningarna (avdelning VI). 1 Tidpunkten för nästkommande allmänna fastighetstaxering har tills vidare uppskjutits till 1952.

V. Driftskapitalets storlek. 1. Inledning. Driftskapitalet finnes i grundkalkylen uppdelat på fyra olika delar, nämligen kreaturskapital, maskin- och redskapskapital, förrådskapital samt fältinventariekapital. 1 Samma indelningsgrund tillämpas även i föreliggande undersökning. Kreaturskapitalet samt maskin- och redskapskapitalet äro i grundkalkylen upptagna till belopp, som framkommit genom uppräkning från uppgifter ur Räkenskapsresultaten. I fråga om nu avsedda delar av lantbrukskapitalet kommer i det följande att prövas, i vad mån Räkenskapsresultaten även i fortsättningen böra läggas till grund för beräkningarna eller om en övergång till annat primärmaterial bör och kan ske. Härvid kommer främst att undersökas möjligheten att anknyta till kalkylposterna »kreaturskapitalet» på kalkylens inkomstsida resp. »maskiner och redskap» på kalkylens kostnadssida. Värderingsfrågan är aktuell för båda ifrågavarande delar av driftskapitalet, även om densamma på grund av kapitalets relativt korta livslängd och av vissa andra skäl icke torde få tillmätas samma betydelse som för fastighetskapitalet. Varken i fråga om förrådskapitalet eller fältinventariekapitalet föreligger däremot någon värderingsfråga i tidigare avhandlad mening. Detta beror därpå, att kapitalets omloppstid i dessa fall är mycket kort och att någon annan värderingsnorm än de aktuella priserna knappast kan komma i fråga. 2. Kreaturskapitalet. Kapitalvärdet av jordbrukets husdjursbestånd har i grundkalkylen er1 Fältinventariekapitalet hänföres vanligen till fastighetskapitalet. (Så exempelvis i Jordbrukets bokföring.) Av skäl, vilka framgå av vad som anföres senare i framställningen, behandlas fältinventariekapitalet här skilt från fastighetskapitalet, såsom en del av driftskapitalet.

275 hållits genom att kreaturskapitalet per hektar enligt Räkenskapsresultaten uppräknats till rikstal, varefter skett en reduktion för den intensivare drift, som i regel kännetecknar de kontrollerade jordbruken. Som reduktionsfaktor har använts kvoten mellan antalet nötkreatursenheter i riket enligt jordbruksstatistiken och antalet dylika enheter i riket framräknat med ledning av Räkenskapsresultaten. Värdet per nötkreatursenhet enligt Räkenskapsresultaten har ansetts böra godtagas för landet i dess helhet. Å ena sidan ha visserligen dessa värden antagits ligga något i underkant, men å andra sidan ha djuren på de kontrollerade gårdarna förutsatts vara av bättre kvalitet än vad som gäller för riket i dess helhet. Dessa båda i motsatt riktning verkande faktorer ha förutsatts ungefär upphäva varandra. Värdet av kreaturskapitalet vid den i grundkalkylen använda basperioden 1935/37 har beräknats på följande sätt: Summa kreaturskapital, erhållet genom uppräkning 1 021-8 milj. kr D:o efter ovan omnämnd reduktion (avrundat) . . . . 960-0 i Uppskattat värde av höns och vissa andra smådjur 20-0 i Summa kreaturskapital i jordbrukskalkylen 980-0 * Tabell 3. Krealurskapitalels

På liknande sätt som beträffande fastighetskapitalet uppställer sig vid en omprövning av grundkalkylens beräkning av kreaturskapitalet frågan om man i fortsättningen bör tillämpa förut använd metod eller om man bör övergå till något annat beräkningssätt. De sakkunniga ha vid sin prövning av denna fråga jämfört tre olika kapitalvärdeserier, varav den första (alt. I) anknyter till posten »kreaturskapitalet» på kalkylens inkomstsida, den andra (alt. II) bygger på Räkenskapsresultaten och den tredje (alt. III) utgöres av resultaten från deklarationsundersökningarna. De olika värdeserierna ha sammanställts i tabell 3. I det följande redogöres först för beräkningsmetodik och innebörd i fråga om var och en av de olika serierna innan ställning tages till frågan om vilkendera som lämpligen bör komma till användning vid de fortsatta beräkningarna. Storleken av posten »kreaturskapitalet» på jordbrukskalkylens inkomstsida utgör i basåret 1 417 miljoner kronor. Närmare bestämt hänför sig denna summa till den 15 september 1939. Även efterföljande år har posten beräknats med tillämpning av nämnda års priser, varför motsvarande tal för senare år sakvärde enligt olika

beräkningar.

Milj. kr

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 (prel.). . . 1949/50 (prognos)

Index

Alt. I (Posten »kreaturskapitalet»)

Alt. I I 1 (Räkenskapsresultaten)

Alt. III (Deklarationsundersökningarna)

1419-2 1471-4 1 523-9 1 628-6 1 804-2 1979-7 2 056-7 2178-0 2 279-4 2 356-8 2 474-6 2 538-5

1231-9 1 353-3 1638-3 1 923-7 2 000-6 2 093-5 2111-4 2 097-8 2 099-2

882-7 910-l s 937-5 992-5 1214-5 1317-3 1371-7 1415-9 1412-8 1389-3

Alt. I (Posten »kreaturskapitalet»)

Alt. II (Räkenskapsresultaten)

100-0 103-7 107-4 114-8 127-1 139-5 144-9 153-5 160-6 166-1 174-4 178-9

100-0 109-9 1330 156-2 162-4 169-9 171-4 170-3 170-4

Alt. I I I (Deklarationsundersökningarna)

De uppräknade talen reducerade med 7 % i och för korrektion av djurantalet. Medeltal av 1938/39 och 1940/41 års värden.

100-0 103-1 106-2 112-4 137-6 149-2 155-4 160-4 160-1 157-4

276 nas. Det bör anmärkas, att gödsvin samt får och getter icke ingå i posten »kreaturskapitalet». Vid beräkning av nyssnämnda belopp av 1 417 miljoner kronor har man utgått från djurantalet vid den omtalade tidpunkten (september 1939) och de samtidiga priserna å de olika djurkategorierna. Priserna ha framräknats på grundval av produktionskostnader (uppfödningskostnader) och slaktpriser. — Vid de här utförda beräkningarna har tillvägagångssättet varit i huvudsak det följande. I fråga om samtliga djurslag utom höns har djurantalet fastställts på så sätt, att det genomsnittliga antalet visst produktionsår beräknats som medeltalet av antal djur vid årets början och slut. Beträffande samtliga djurslag och djurgrupper har antalet djur i september 1938 förutsatts sammanfalla med motsvarande antal ett år senare. I fråga om äldre höns har medelantalet på samma sätt som vid beräkningen av äggproduktionen förutsatts sammanfalla med antalet i april. (Härigenom har basårsvärdet kommit att obetydligt avvika från motsvarande värde i posten »kreaturskapitalet» på jordbrukskalkylens inkomstsida.) Som förut nämnts ha djurpriserna i september 1939 beräknats med ledning av uppskattade produktionskostnader samt slaktpriser för de olika djurslagen. Det bör anmärkas, att beräkningarna kännetecknas av såväl omständlighet som ganska stor osäkerhet. Att för en följd av år tillämpa en liknande beräkningsmetod med förhoppning om att därigenom erhålla en jämförbar serie är knappast möjligt. Den enda framkomliga metoden att följa djurvärdenas utveckling från basåret synes vara att konstruera något prisindex efter förenklade men ändock någorlunda tillförlitliga grunder. Såsom underlag för ett dylikt index synes man kunna välja antingen livdjursstatistiken eller också vissa prisoch kostnadsserier byggda på jordbruks-

kalkylen (produktionskostnadsindex och/eller prisindex för kött). Båda dessa möjligheter ha prövats. Vad först gäller priserna på livdjur kan diskuteras, huruvida dessa riktigt avspegla den allmänna prisutvecklingen för de olika djurslagen. En förutsättning härför torde vara, att livdjursstatistiken haft ungefär samma karaktär och omfattning under hela den tidsperiod, som man avser att följa. En statistik motsvarande dessa anspråk kan för närvarande sägas icke existera. Framförallt saknas i stort sett möjlighet att följa utvecklingen bakåt till basåret 1938/39 på ett tillfredsställande sätt. Sistnämnda olägenhet vidlåder bland annat Sveriges slakteriförbunds livdjursstatistik, vilken i övrigt är mycket differentierad på olika djurkategorier och därför ur denna synpunkt tillfredsställande. Som brister få betecknas, att statistiken i fråga omfattar en starkt begränsad del av livdjurshandeln samt att den uppvisar en ojämn regional fördelning. God representativitet i olika hänseenden kännetecknar den prisstatistik beträffande arbetshästar, som inom Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget sammanställes på grundval av inspektörsrapporter. Det bör observeras, att ifrågavarande statistik ej avser försäkringsvärdena utan priser vid försäljning avhästar. Bolagets statistik har även den förtjänsten, att den kan läggas till grund för en från basåret obruten prisserie (en dylik prisserie har för övrigt framräknats inom bolaget). Kreatursförsäkringsbolagets prisstatistik i fråga om nötkreatur är även mycket omfattande men går endast några år tillbaka i tiden. Av denna orsak är ifrågavarande statistik i vad avser nötkreatur icke lämplig att komma till användning i här avsett sammanhang. Redan livdjursstatistikens ofullständighet synes göra densamma mindre användbar som mätare av djurprisernas utveckling under den behandlade perioden. Härtill kunna anföras vissa principiella skäl mot att just livdjurspriserna läggas till grund för beräkningar av ifrågavarande slag. Framförallt märkes i detta hänseende, att livdjurspriserna ofta fluktuera på ett sätt som icke kan anses representativt för hela djurstammen. Det får därför anses olämpligt att använda livdjursstatistiken som utgångspunkt för beräkning av djurvärdena. Återstår så den andra vägen, nämligen att följa prisutvecklingen på grundval av produktionskostnads- och/eller

277 prisindex för kött i jordbrukskalkylen. Denna väg erbjuder en del olika möjligheter. Den enklaste metoden skulle vara, att man räknade fram priserna med tillhjälp av jordbrukskalkylens produktionskostnadsindex, d. v. s. att man förutsatte att djuruppfödningen innehölle samma kostnadselement som hela jordbruksdriften och att dessa element vägde lika mycket i de båda fallen. Så är nu icke fallet. På grund härav synes det i och för sig riktigast att konstruera ett särskilt produktionskostnadsindex för djuruppfödningen med de olika kostnadselementen tillagda vikter, speciellt avpassade för densamma. Konstruktionen av ett dylikt speciellt index erbjuder emellertid sådana vanskligheter, att det synts befogat att på vissa punkter när följa jordbrukskalkylen vid vägningen. I några fall har detta index ansetts böra kombineras med index för köttprisernas utveckling (vuxna hästar samt k o r ) . I vissa fall slutligen har det ansetts lämpligt att endast taga hänsyn till prisutvecklingen för slaktprodukter (svin och h ö n s ) . — Det ligger i sakens natur, att även ett index av nu antytt slag måste konstrueras efter ganska schablonmässiga grunder och därför endast kan ge en approximativt riktig bild av djurprisernas utveckling. Priserna på de olika djurslagen under de behandlade åren ha framräknats på grundval av djurpriserna den 15 september 1939 enligt posten »kreaturskapitalet» på kalkylens inkomstsida. Med utgång från basårspriserna ha för följande år först framräknats årspriser med ledning av förut omförmälda olika index. Därvid är att märka, att produkiionskostnadsindex utjämnats genom beräkning av glidande årsmedeltal med hänsyn till det antal år djuren beräknas ha befunnit sig i resp. grupp (kalv-, ungnöts- och kogruppen e t c ) . Den använda beräkningsmetoden kan sägas innebära, att man för kreaturskapitalets del framräknat detta kapitals icke avskrivna anskaffningsvärde. Alt. II i tabell 3 utgöres av en värde-

serie erhållen genom uppräkning från Räkenskapsresultaten. Såsom förut omtalats har kreaturskapitalet beräknats på detta sätt i grundkalkylen. Beträffande de i Bäkenskapsresultaten redovisade driftsundersökningarna vid svenska jordbruk må först erinras om att fr. o. m. bokföringsåret 1939/40 (bokföringsår räknas fr. o. m. den 1 juli ett år t. o. m. den 30 juni påföljande år) skett en omläggning samtidigt som desamma givits benämningen »den jordbruksekonomiska undersökningen». Omläggningen har bl. a. inneburit en utvidgning av antalet bokföringsgårdar från 700 å 800 till ungefär dubbla antalet. Enligt uppgift omfattar det gemensamma materialet från tiden före resp. efter omläggningen omkring 300 brukningsdelar. Någon bearbetning, syftande till direkt anknytning mellan den gamla och den nya undersökningsserien och användbar i föreliggande undersökning, har icke utförts. På grund härav vet man icke bestämt, hur det förhåller sig med jämförbarheten mellan resultaten från tiden före resp. fr. o. m. bokföringsåret 1939/40. Omläggningen torde visserligen ha medfört en förbättring i avseende på representativitet och tillförlitlighet, men detta minskar i och för sig icke osäkerhetsmomentet vid en samtidig användning av uppgifter ur Bäkenskapsresultatens äldre och nyare serier. Beträffande de principer, som avses skola vara vägledande vid värdering av djuren på de räkenskapskontrollerade gårdarna, må följande nämnas. I Bäkenskapsresultaten omtalas helt kort, att driftskapitalet (varav kreaturskapitalet ju utgör en del) skall redovisas till ett försiktigt uppskattat marknadsvärde. Enligt vad som framgår av de särskilda anvisningar, vilka årligen lämnas till varje bokförare, skall vid värderingen efter denna princip i huvudsak följas de regler, som i detta hänseende finnas angivna i Jordbrukets bokföring. Dessa regler innebära, att man vid kreaturens värdesättning utgår från marknadsvärdet. För djur, avsedda för snar försäljning (göddjur, utslagsdjur o. s. v.) tillämpas det aktuella prisläget och för djur med varaktig användning som avels- och bruksdjur medelmarknadspriset för det senaste året eller de senaste åren. Det tillfälliga prisläget vid inventeringstillfället (början av resp. bokföringsår) bör nämligen ej få inverka på värdesättningen av kreatur, avsedda att behållas i driften under en följd av år. Vid värderingen tages vidare hänsyn till djurens ålder.

278 Nyssnämnda särskilda anvisningar till de bokförande jordbrukarna innehålla förutom en allmän hänvisning till de refererade reglerna i Jordbrukets bokföring även vissa andra moment. För 1939/40 framhålles sålunda, att det borde eftersträvas, att värdet motsvarade det verkliga saluvärdet. I inventeringsboken införda värden måste därför korrigeras efter vissa normer, där så påfordrades. I det efterföljande årets anvisningar säges uttryckligen, att en allmän uppvärdering på grund av stegrade marknadspriser sedan 1940 icke borde göras, utan att 1939/40 års normer även detta år skulle tjäna till ledning vid den nyss omförmälda korrektionen. I anvisningarna för år 1941/42 säges däremot, att prisstegringarna borde uppmärksammas och det aktuella marknadsvärdet — försiktigt uppskattat — tillämpas vid inventeringen. Det hänvisas till vissa normer, vilka skulle tagas till utgångspunkt för värderingen. — De efterföljande årens anvisningar innehålla icke något nytt av intresse i förevarande sammanhang. Det i Räkenskapsresultaten redovisade kreaturskapitalet upptages sålunda efter försiktigt beräknade marknads- eller salupriser. Något avsteg från denna p r i n c i p har på visst undantag när icke gjorts u n d e r de behandlade åren. Såsom framgått av den nyss lämnade redogörelsen för värderingen får denna anses ske efter ganska schablonartade grunder. Beräknas kreaturkapitalets storlek 1938/39 med utgång från Räkenskapsresultaten erhålles ett värde av 1 232 miljoner kronor. Beloppet har beräknats med utgång från de genom uppräkning erhållna rikstalen för den 1 juli 1938 (början av bokföringsåret 1938/39) och samma datum påföljande år (början av bokföringsåret 1939/40). Nämnda rikstal utgöra 1 211 resp. 1 438 miljoner kronor och medeltalet alltså 1 325 miljoner kronor. Sistnämnda tal har därefter reducerats med 7 % i och för korrektion för det större djurantalet på räkenskapsgårdarna (däremot har icke gjorts någon justering med hänsyn till djurbeståndets bättre kvalitet). På grund av den förut omtalade omläggningen av driftsundersökningarna fr. o. m. 1939/40 torde det nyss angivna värdetalet för 1938/39 få betraktas som ganska osäkert. Såsom alt. III ha upptagits de kapital-

värden å djurbeståndet, som redovisas i deklarationsundersökningarna. Förmögenhetsvärdena (kapitalvärdena) i dessa undersökningar avse kalenderårsskiftena. Kalenderårsskiftet 1938/39 har ansetts representera produktionsåret 1938/39 o. s. v. Beträffande de principer, som läggas till grund för värderingen av djurkapitalet vid avgivande av självdeklarationer, må anföras, att några speciella direktiv för hur djuren skola värderas i och för taxeringen ej finnas. I en del län fastställa emellertid länsprövningsnämnderna vissa normer till grundval för taxeringsnämndernas bedömning av hur de enskilda deklaranterna uppskatta värdet av levande inventarier. I andra län åter fastställas icke några dylika normer. Vid de gårdar, som ha en ordnad bokföring, tillämpas i allmänhet ungefär samma principer, som förut angivits för de räkenskapskontrollerade gårdarna. Det är icke känt, vid hur stor del av de deklarationsundersökta gårdarna som ordnad bokföring tillämpas. — Det ligger i sakens natur, att den vid deklaration gjorda djurvärderingen sker mycket försiktigt. Jämför man de alternativa värdeser i e r n a i tabell 3 finner man, om man först håller sig till de absoluta talen, att de med utgång från posten »kreaturskapitalet» beräknade djurvärdena till en början ligga högst men därefter under åren 1940/41—1944/45 passeras av den från Räkenskapsresultaten uppräknade serien. Från 1945/46 ligger den förstnämnda serien åter högst. På en avgjort lägre nivå ligger den på deklarationsundersökningarna grundade värdeserien. Det bör observeras, att den förstnämnda serien icke innefattar samtliga djurkategorier (bl. a. äro gödsvinen utanför), vilket — om man håller sig till basåret — gör att skillnaden i realiteten kan sägas vara större mellan denna och övriga serier än vad som framgår av tabellen. Trots att djurmaterialet på räkenskapsgårdarna otvivelaktigt kännetecknas av bättre kvalitet än genomsnittsjordbruket (härpå tyder bl. a. skiljaktigheter i mjölkavkastning) ligga Räkenskapsresultatens värdetal lägre än de som grundas på »kreaturskapitalet». Den främsta orsaken till detta förhållande torde vara den försiktiga värdering, som sker vid

279 kapitaluppskattningen i den jordbruksekonomiska undersökningen. Kreaturskapitalet enligt skattetaxeringarna slutligen utgör såväl vid undersökningsperiodens början som vid dess slut grovt taget två tredjedelar av motsvarande kapital enligt Räkenskapsresultaten. Även om hänsyn tages till att räkenskapsgårdarna representera ett bättre och dyrare djurmaterial kvarstår en betydande differens mellan de båda serierna. Nu nämnda förhållande är knappast förvånande. Det ligger som förut antytts i sakens natur, att djurvärdena redovisas mycket försiktigt vid deklaration i och för beskattning. Dessa djurvärden ge sålunda icke ett riktigt uttryck för det kapitalvärde, som kreaturen representera. Beträffande den relativa utvecklingen av de olika värdeserierna finner man, om man till en början jämför alt. II och III (Räkenskapsresultaten och deklarationsundersökningarna), att Räkenskapsresultaten återspegla den hastiga uppgången av den allmänna prisnivån vid krigets början ganska bra (väl med någon eftersläpning), medan deklarationsundersökningarna i detta hänseende ge en till en början ganska kraftig eftersläpning. Efter några år förbättras emellertid överensstämmelsen mellan de båda serierna. I förhållande till båda de nu behandlade värdeserierna visar alt. I en till en början mycket svag uppgång, vilket är naturligt med hänsyn till att detsamma beräknats med användning av utjämnade priser på sätt förut beskrivits. Enär djurbeståndets genomsnittliga livslängd kan beräknas till endast 5 ä 7 år, är det föga förvånande, att denna värdeserie på senare år med dess trots allt förhållandevis lugna prisutveckling indexmässigt närmat sig och i ett fall t. o. m. passerat de andra indexserierna. Djurkapitalets relativt korta omloppstid medför, i överensstämmelse med vad som tidigare anförts i värderingsfrågan, att det får betraktas som ej alltför betydelsefullt om detta kapital upptages till

saluvärde (alt. II och III) eller ett värde beräknat med hänsyn till prisläget vid tidpunkten för rekryteringen (alt. I ) . Härav följer, att man kan lägga större vikt vid en annan synpunkt, som också måste tillmätas betydelse, nämligen anknytningen till andra poster i jordbrukskalkylen. I nu ifrågavarande hänseende är givetvis alt. I överlägset de båda övriga. Framför allt märkes, att detta alternativ riktigt avspeglar djurantalets förändringar, medan man i fråga om de båda övriga ej med säkerhet vet, om så är fallet. Utmärkande för alt. I är i övrigt, att det icke ger uttryck för ändringar i marknadspriserna men däremot för de värdefluktuationer, som äro beroende av ändringar i produktionskostnader och slaktpriser. Som förut anförts äro de djurpriser, som ligga till grund för såväl Räkenskapsresultaten som deklarationsundersökningarna, ganska osäkra marknadsvärden, varför dessa serier icke utgöra en säker grund för värderingen av kreaturskapitalet. Ur beräkningsteknisk synpunkt synes alt. I vara att föredraga med hänsyn till att på grundval av detta kunna framräknas värdetal för samtliga aktuella kalkylår inkl. prognosåret. Beträffande alt. II och III är ju så icke fallet. De sakkunniga ha ansett övervägande skäl tala för att man vid de fortsatta räntekostnadsberäkningarna bör utgå från alt. I, alltså den värdeserie, som anknyter till posten »kreaturskapitalet» på kalkylens inkomstsida. Det har emellertid ifrågasatts, om icke de absoluta talen enligt detta alternativ ligga på en något för hög nivå. Med hänsyn till att vissa djurkategorier (främst gödsvinen) icke medtagits vid beräkningarna, h a r det dock ansetts försvarligt att på denna punkt underlåta en korrektion, vilken för övrigt hade fått utföras efter skönsmässiga grunder. 3. Maskin- och redskapskapitalet. Kapitalvärdet av maskiner och redskap (döda inventarier) har i grundkalkylen erhållits genom uppräkning

280 Tabell 4. Maskin- och redskapskapitalets

värde enligt olika

Milj. kr Ar

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 ( p r e l . ) . . . 1949/50 (prognos), 1

beräkningar. Index

Alt. III Alt. III Alt. I Alt. II Alt. II Alt. I (Deklara(Deklara(Holm(Räken(Räken(Holmströms un- skapsresul- tionsunder- ströms un- skapsresul- tionsundersökningsökningdersökning) taten) taten) dersökning) arna) arna) 300-8 335-5 344-2 351-3 375-7 402-8 441-6 459-4 522-6 610-5 740-1 840-7

688-5 778-6 816-5 864-6 912-5 970-0 1013-2 1 068-0 1 194-5

388-0 409-9 1 431-8 454-8 494-7 524-2 543-3 559-5 598-9 668-7

100-0 111-5 114-4 116-8 124-9 133-9 146-8 152-7 173-7 203-0 246-0 279-5

100-0 113-1 118-6 125-6 132-5 140-9 147-2 155-1 173-5

100-0 105-6 111-3 117-2 127-5 1351 140-0 144-2 154-4 172-3

Beloppet erhållet som enkelt medeltal av 1938/39 och 1940/41 års värden.

från Räkenskapsresultaten. Det för basåret beräknade beloppet 455 miljoner kronor utgör ett medeltal för åren 1935 —1937. Även i fråga om maskin- och redskapskapitalet ha de sakkunniga haft att välja mellan olika värdeserier. Valet har närmast stått mellan de tre alternativ, vilka finnas redovisade i tabell 4. Alt. I i denna tabell bygger på den av agr. lic. S. Holmström för de sakkunnigas räkning utförda undersökningen rörande jordbrukets kostnader för avskrivning och underhåll av maskiner och redskap, alt. II grundas på Räkenskapsresultaten medan alt. III utgöres av resultaten från deklarationsundersökningarna. Den av Holmström utförda undersökningen grundas för åren t. o. m. 1937 i huvudsak på industri- och handelsstatistiken och för efterföljande år på primärmaterial från tillverkare och försäljare av maskiner och redskap. Undersökningen redovisar jordbrukarnas årliga inköp fr. o. m. 1923 i såväl de aktuella årens som i 1938 års priser. Inköpssummorna i sistnämnda års priser användas vid fastställandet av den kapitalvolym, som utgör grundvalen för kalkylberäkningarna av avskrivningskostnader i fråga om maskiner och redskap.

Med ledning av de i Holmströms undersökning ingående uppgifterna om jordbrukarnas årliga inköp är det möjligt att för maskiner och redskap beräkna det icke avskrivna anskaffningsvärdet. Resultatet av en dylik beräkning återfinnes i tabellen som alt. I. Med hänsyn till den under tidigare år relativt omfattande hemmatillverkningen av maskiner och redskap (varunder inbegripes ex. bysmeders i industristatistiken icke redovisade produktion) ha de sakkunniga ansett en redovisning för denna tid på grundval av den officiella statistiken i viss mån undervärdera jordbrukarnas inköp under samma tid. Denna ofullständiga redovisning medför, att basårsvärdet blir för lågt upptaget. I samma riktning verkar, att vid beräkningarna utgåtts från en 15-årig avskrivningstid, medan denna på goda grunder kan antagas ha varit längre vad mellankrigstiden beträffar. En korrektion av inköpssummorna för åren före 1938 har av angivna skäl ansetts motiverad. Den korrektion som verkställts innebär, att ingångsvärdet 1939 (representerande produktionsåret 1938/39) höjts med 10% i förhållande till de värdetal man kommer fram till på grundval av den på tillgänglig statistik byggda serien. Det bör anmärkas, att vid de för alt. I utförda beräkningarna för åren t. o. m. 1938 använts värdetal uttryckta i nämnda års priser. Detta h a r skett med motivering att vid kalkylberäkningarna principiellt icke bör tagas hänsyn till vad

281 som inträffat (ifråga om prisfluktuationer) före basåret 1938/39; det då befintliga kapitalbeståndet kan alltså sägas ha upptagits till sitt marknadsvärde nämnda år. Alt. II i tabellen har erhållits genom uppräkning från Räkenskapsresultaten. Beträffande de värderingsgrunder, som tillämpas vid den jordbruksekonomiska undersökningen, må följande anföras. I Bäkenskapsresultaten anföres i fråga om värderingen av maskiner och redskap endast, att desamma böra upptagas till försiktigt uppskattade marknadsvärden (eller saluvärden). I de anvisningar, som meddelats de till den jordbruksekonomiska undersökningen anslutna jordbrukarna, göres liksom beträffande kreaturskapitalet en allmän hänvisning till Jordbrukets bokföring. Enligt denna bör den ledande principen vid värderingen vara, att maskiner och redskap årligen skola nedskrivas med en efter föremålens varaktighetstid anpassad procent av anskaffningsvärdet, så att detta blir slutamorterat, när föremålet är färdigt för utrangering. Alternativt kan avskrivningen ske på så sätt, att föremålet nedskrives till hälften omedelbart efter anskaffandet, varefter det helt avföres när det utrangeras. — Därest nu angiven princip (i den ena eller andra av dessa båda varianter) verkligen hade tillämpats, borde ha erhållits en kapitalvärdeserie motsvarande det icke avskrivna anskaffningsvärdet. Emellertid har det upplysts (på viss punkt framgår detta också av de särskilda anvisningarna), att den angivna principen i realiteten i stor utsträckning icke tillämpas. I betydande omfattning låter man sålunda de gamla värdena stå oförändrade från det ena året till det andra med motivering att dessa motsvarade det aktuella marknadspriset (på använda maskiner). Vidare märkes, att man för flertalet gårdar väl känner de uppskattade värdena på maskiner och redskap under det första undersökningsåret, men icke alltid de riktiga inköpsbeloppen. Som undre gräns för det värde per hektar, till vilket maskin- och redskapskapitalet må upptagas, meddelas i anvisningarna vissa normtal. Slutligen förekommer i en del fall, i fråga om traktorer, att man vid grundliga reparationer minskar avskrivningarnas belopp, vilket givetvis innebär en höjning av kapitalvärdena. Man torde på grundval av det anförda icke kunna fixera Räkenskapsresultatens värdetal på annat sätt än att helt allmänt konstatera, att de synas mot-

svara ett försiktigt uppskattat saluvärde. Det bör observeras, att räkenskapsgårdarna torde vara bättre maskinellt utrustade än jordbruk i allmänhet. Med »bättre» avses här närmast volymen. Något underlag för en nedjustering med hänsyn till den maskinella överlägsenheten finnes icke. Det kan nog förutsättas, att den erforderliga korrektionen här knappast stannar vid de 7 %, med vilket tal det uppräknade kreaturskapitalet justerades på grund av för stort djurantal vid räkenskapsgårdarna i förhållande till genomsnittsjordbruket. Den sista värdeserien, alt. III, utgöres av resultaten från deklarationsundersökningarna. I fråga om maskin- och redskapskapitalets värdering vid självdeklarationerna märkes, att några normer för uppskattning av värdet icke finnas. Detta är också ganska naturligt, eftersom på jordbruksbilagan, vilken inlämnas tillsammans med den allmänna självdeklarationen, ej finnes plats för specificering på olika maskiner och redskap. Det är därför vanskligt för taxeringsnämnderna att inom snävare gränser bedöma det av deklaranten upptagna värdet samt hur detta uppskattas. Vid gårdar med ordnad bokföring torde värderingen ske efter de principer, som förut angivits för räkenskapsgårdarna. Det bör anmärkas, att redskapen som regel värderas i befintligt skick, vilket påverkar kapitalvärdena i höjande riktning. Hänsyn tages nämligen till maskinernas beskaffenhet på grund av företagna reparationer. Vid en jämförelse mellan de absoluta talen enligt de olika alternativen finner man, att alt. II (Räkenskapsresultaten) ligger ansenligt högre än de båda andra. Delvis kan detta förklaras av att den maskinella utrustningen vid räkenskapsgårdarna som förut framhållits torde vara överlägsen den som kännetecknar jordbruket i allmänhet. Deklarationsundersökningarna redovisa något högre värden än alt. I, vilket torde bero dels därpå, att dessa undersökningar omfatta en vidare krets av maskiner och redskap, dels ock därpå att värderingen vid desamma sker med hänsyn till föremålens faktiska varaktighetstid och gjorda reparationer. Vid beräkningen av ma-

282 skin- och redskapskapitalet enligt alt. I har som förut omtalats förutsatts en femtonårig avskrivningstid medan den faktiska varaktighetstiden för maskiner och redskap framförallt under mellankrigstiden utgjort mer än 15 år. På grund härav har man icke rätt att vänta sig, att de båda jämförda värdeserierna skola ligga på samma nivå. Ser man härefter på den relativa utvecklingen finner man, för de år en jämförelse är möjlig, en ganska god parallellism mellan samtliga tre serier. En sådan borde egentligen icke vara att förvänta, åtminstone om man jämför å ena sidan Räkenskapsresultaten och deklarationsundersökningarna och å andra sidan den på Holmströms undersökning byggda serien. Man hade snarast väntat sig att denna senare — eftersom den upptar de bokföringsmässigt beräknade värdena — under den betraktade perioden skulle ha släpat efter i förhållande till de övriga, vilka mera påverkas av nuvärdet och dess förändringar. Förhållandet är ändock kanske icke så anmärkningsvärt om man betänker, att de räkenskapskontrollerade gårdarna redan vid basåret 1938/39 torde ha varit jämförelsevis väl försedda med maskiner av olika slag. För dessa gårdar borde på denna grund volymen av maskiner och redskap icke uppvisa en lika kraftig expansion som för jordbruket i dess helhet. Ytterligare en omständighet förtjänar i detta sammanhang att tagas i beaktande. De årliga inköpen av maskiner och redskap ha under den betraktade tiden (d. v. s. åren fr. o. m. 1938/39) värdemässigt legat betydligt högre än motsvarande inköp under tjugo- och trettiotalen. De senaste årens stora inköpssummor påverka givetvis totalvärdet av maskiner och redskap i snabbt stigande riktning. Härav följer, att utvecklingen av nuvärdet och det icke avskrivna anskaffningsvärdet å kapitalbeståndel icke uppvisar så starka olikheter som med hänsyn till den relativt långa avskrivningstiden (15 år) skulle uppkomma därest årsinköpen vore av

samma storlek (värde) från år till år. Annorlunda uttryckt väga de senare årens nyanskaffningar mycket tungt vid en beräkning av det aktuella kapitalvärdet oavsett vilken värderingsprincip som tillämpas. Sistnämnda omständighet får kanske i och för sig icke tillmätas någon betydelse i fråga om valet av lämplig kapitalvärdeserie att läggas till grund för räntekostnadsberäkningarna. För de sakkunniga har vid detta val varit av avgörande betydelse, att den på Holmströms undersökning byggda serien, alltså alt. I, så nära som överhuvud förefaller möjligt redovisar jordbrukets faktiska årliga inköp av maskiner och redskap. De andra alternativen däremot, framförallt Räkenskapsresultaten, avspegla värdeutvecklingen för ett kapitalbestånd, som knappast kan betecknas som representativt för hela jordbruket. Även må erinras om att ifrågavarande alternativ icke erbjuda underlag för prognoser. De sakkunniga ha funnit övervägande skäl tala för att de å maskiner och redskap belöpande räntekostnaderna i fortsättningen beräknas enligt alt. I, d. v. s. på grundval av samma statistiska material som användes vid kalkylberäkningarna av kostnaderna för avskrivning av maskiner och redskap.

4. Förrådskapitalet. Värdet av lager i jordbruket, förrådskapitalet, har i grundkalkylen beräknats med ledning av den officiella statistikens uppgifter om saluvärdet av skörden. Av denna har för olika växtslag och produkter en viss procent i medeltal för året antagits ligga i lager hos jordbrukarna. Procenttalen ha hämtats ur krigsskadeutredningens betänkande (SOU 1940:4, sid. 41). Till det sålunda beräknade värdet, 411 miljoner kronor, har lagts det uppskattade värdet av genomsnittslagret av kraftfoder (medellagret = 1 månads förbrukning) samt av konstgödsel, motorfotogen, torvströ

283 och fröer m. ni. Med detta tillägg har förrådskapitalets totalvärde beräknats uppgå till 430 miljoner kronor. Det angivna beloppet i grundkalkylen avser liksom övriga kapitalposter egentligen 1935/37 (medeltal för i perioden ingående skördeår). Tillämpas den anförda beräkningsmetoden beträffande 1938 års skörd, erhålles 424 miljoner kronor för den del av inneliggande lager, som faller på inom jordbruket alstrade produkter. Med tillägg för lagren av förut omnämnda köpförnödenheter erhålles ett belopp av närmare 450 miljoner kronor för år 1938/39. Vid en omprövning av beräkningssättet i fråga om förrådskapitalet är det två problem, som främst påkalla uppmärksamhet, nämligen för det första frågan om storleken av inneliggande lager och för det andra frågan om dessa lagers värdering. Vad den första frågan beträffar må till en början erinras om att de i grundkalkylen använda procenttalen för genomsnittslagrens storlek i förhållande till skörden grunda sig på vissa av krigsskadeutredningen redovisade beräkningar. Dessa bygga på brödsädsinventeringarna under olika år samt uppgifter från Sveriges allmänna lantbrukssällskap (numera Sveriges lantbruksförbund) angående tidpunkten för skördens bärgning, det tempo, i vilket försäljningen av den härför avsedda delen i regel plägar ske, fördelningen på olika delar av året av den egna förbrukningen samt storleken av den lagring, som kräves för utsäde. 1 De av krigsskadeutred1 Sockerbetorna ha uteslutits, då dessa omedelbart efter upptagningen levereras till sockerbruken och någon lagring hos odlaren sålunda icke förekommer. — Motsvarande gäller i stort sett ifråga om oljeväxterna, om man undantager oljelinet. Av denna anledning ha oljeväxterna icke medtagits vid beräkningarna. Det må emellertid framhållas, att enligt erhållna upplysningar i medeltal t v å månader bruka förflyta från det odlaren levererat varan till dess betalning för densamma erhålles (för oljelin är tiden längre). Man kan måhända ifrågasätta, huruvida icke denna väntetid är av sådan längd, att räntekostnaderna borde beaktas. — Till lagerhållningen av vallväxt-

ningen utförda beräkningarna rörande medellagren av olika grödor kunna av naturliga skäl icke göra anspråk på någon högre grad av tillförlitlighet. Vidare märkes, att de framräknade procenttalen avse de förhållanden, som rådde under åren närmast före kriget. De kunna därför icke utan vidare anses tillämpliga för efterföljande tid. Någon anledning att rubba på de procenttal för genomsnittslagrens andel av skörden, som i grundkalkylen använts för basåret, synes icke föreligga. I fråga om efterföljande år kommer att i det följande prövas, huruvida ifrågavarande tal kunna anses vara representativa även för dessa. Den allmänna erfarenheten rörande utvecklingen på hithörande område är, att lagerhållningen hos jordbruket undergått en minskning sedan förkrigstiden. Detta synes bestyrkas av resultaten från deklarationsundersökningarna, vilka utvisa följande talserie för värdet av jordbrukets lager. Åri

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48

Milj. kr 252-8 269-52 286-2 282-8 320-9 331-6 325-4 317-7 315-8 313-4

Index 100-0 106-6 113-2 111-9 126-9 131-2 128-7 125-7 124-9 124-0

Det bör nämnas, att de i deklarationsundersökningarna redovisade lagren innefatta förråd även av andra förnödenheter än sådana som produceras inom jordbruket samt att uppgifterna närmast avse de under resp. produktionsår in1

Avser kalenderårsskiftena. Beloppet erhållet som medeltal av kringliggande års värden. 2

fröer har här icke tagits någon hänsyn. Vid beräkningen av den del av fältinventariekapitalet, som utgöres av utsäde, har emellertid förräntningstiden tilltagits något i överkant så att den även kan beräknas innefatta åtminstone viss del av lagringstiden före sådden.

284 fallande kalenderårsskiftena. 1 Därest inga förskjutningar i lagerhållningens säsongmässiga fördelning hade inträffat mellan åren 1938/39 och 1946/47 skulle man ha haft att vänta sig ett indextal sistnämnda år vid ca 145 efter vad som framgår av en utförd beräkning. Deklarationsundersökningarna utvisa för år 1946/47, såsom kan utläsas ur den ovan införda tablån, indextalet 125. Även om detta indextal av förut angivet skäl icke är fullt jämförbart med det framräknade talet 145, synes den gjorda jämförelsen bekräfta att lagerhållningen numera är mindre omfattande än före kriget och att alltså tömningen av jordbrukets förråd sker snabbare än tidigare. Förskjutningar av detta slag i lagerhållningen torde principiellt böra beaktas vid beräkningen av det räntebärande förrådskapitalet (det kapitalvärde, som skall helårsförräntas). Möjligheterna att siffermässigt mäta inträffade förskjutningar i lagerhållningen ställa sig emellertid väsentligt olika för skilda grupper av förnödenheter. I fråga om konstgödsel, kraftfoder, drivmedel och andra varor utanför produktionsprogrammet erfordras för att följa årsvariationerna ganska omfattande och tidsödande undersökningar. På grund härav och med hänsyn till den förhållandevis ringa storleken av de räntekostnader, som kunna belöpa på denna del av förrådskapitalet (jfr den ovan givna redogörelsen för grundkalkylen), får det anses försvarligt att för framtiden bortse från densamma. Även beträffande de förnödenheter och produkter, som frambringas inom jordbruket, äro möjligheterna att närmare följa lagervariationerna högst olikartade. För den fortsatta framställningen synes det här lämpligt att (närmast efter Jordbrukets bokföring) göra åtskillnad mellan å ena sidan jordbru1 Det förtjänar anmärkas, att deklarationsundersökningarnas uppgifter bl. a. på grund av att de avse viss tidpunkt icke äro användbara vid en beräkning av de på förrådskapitalet fallande räntekostnaderna. Motsvarande gäller även för Räkenskapsresultaten.

kets obegränsat säljbara förråd och å andra sidan jordbrukets begränsat säljbara förråd. Till den förra gruppen ha här förts vete, råg, korn, ärter och potatis, medan till den andra gruppen ha förts havre, blandsäd, bönor, vicker, foderrotfrukter samt hö och halm. 1 Fördelningen på de båda lagergrupperna har skett mycket schematiskt i det, utom i fråga om korn, den huvudsakliga användningen (för utfodringsändamål resp. för andra syften) varit avgörande. Det ligger i sakens natur, att de skördeprodukter, som helt eller till större delen användas i den egna driften för utfodringsändamål, alltså de begränsat säljbara förråden, äro svåråtkomliga för undersökning rörande förskjutningar i lagerhållningen. Då lagertömningen av fodermedel av näraliggande skäl sker successivt under årets lopp, torde man emellertid för dessa produkters vidkommande knappast ha att räkna med några större förändringar. Under sådana förhållanden torde krigsskadeutredningens lageruppgifter för dessa produkters del kunna godtagas för samtliga år, alltså icke blott för basåret 1938/39. Det kan nämnas, att medellagret av bl. a. havre, blandsäd, hö och halm, alltså de viktigaste fodermedlen, enligt dessa uppgifter ligger vid eller över 40 % av skördens storlek. När det däremot gäller de obegränsat säljbara förråden (brödsäd, korn, ärter, potatis) torde man så vitt detta låter sig göra söka beakta de förändringar i lagerhållningen, som följa med eventuella förskjutningar i tidpunkten för jordbrukarnas leveranser. Möjligheterna att följa ifrågavarande förändringar under den betraktade tiden äro tämligen goda i fråga om vete och råg, mindre däremot i fråga om korn, ärter och potatis. Man synes tills vidare få begränsa sig till att följa lagervariationerna i fråga om vete 1 Från den obetydliga lagerhållning av animalier, som numera kan förekomma, torde helt kunna bortses. Lagringen av animaliska produkter hos producenter tillhör ett äldre tidsskede än det här behandlade.

285 och råg. I det följande kommer därför icke att göras något försök att fastställa de förändringar sedan basåret, som kunna ha skett beträffande korn, ärter och potatis. Den undersökning rörande lagerförskjutningen i fråga om vete och råg, som företagits, har skett med ledning av uppgifter från Svenska spannmålsaktiebolaget rörande jordbrukarnas månadsleveranser av brödsäd (vete och råg), månadsrapporter avgivna till livsmedelskommissionen rörande löneförmalningen av samma sädesslag samt den officiella statistikens uppgifter om utsädets storlek. Beräkningarna, vilka kunnat utföras för åren fr. o. m. 1941/42 (för åren 1939/40 och 1940/41 saknas uppgifter om spannmålsleveranserna), ha givit som resultat, att jordbrukarnas genomsnittslager av brödsäd i förhållande till skörden sjunkit för vete från 33 till 25 % och för råg från 35 till 22 % mellan 1938/39 och 1947/48. 1 Så sent som 1942/43 voro ifrågavarande procenttal 35 resp. 31; nedgången i lagrens storlek har skett successivt fr. o. m. 1943/44 och har alltså ägt rum under det senare skedet av den betraktade perioden. Den andra av huvudfrågorna vid beräkning av förrådskapitalet avser värderingen av jordbrukarnas genomsnittslager. Denna värdering har som nämnts i grundkalkylen skett med användning av den officiella jordbruksstatistikens uppgifter om skördens saluvärde (avsalupriser) såväl beträffande de obegränsat som de begränsat säljbara förråden. Värderingen av förråden av brödsäd, korn, ärter och potatis torde även i fortsättningen böra ske efter samma princip som i grundkalkylen, d. v. s. till salupriser, då lämpligen de priser varmed räknas i jordbrukskalkylen. Riktigheten av att såsom i grundkalkylen skett värdera hemmaproducerade 1 Det bör anmärkas, att krigsskadeutredningens undersökning icke torde ha utförts på exakt samma sätt som beräkningarna för åren fr. o. m. 1941/42. Skiljaktigheterna i beräkningssätt torde emellertid, såvitt kan bedömas, endast i ringa mån påverka jämförbarheten.

fodermedel efter rådande salupriser synes kunna sättas i fråga. Av de begränsat säljbara förråden marknadsföres ju endast en mindre del och de priser, som därvid erhållas, torde därför endast undantagsvis ge ett riktigt uttryck för det genomsnittliga värde produkterna i fråga representera för jordbruket i dess helhet. Principiellt riktigast vore måh ä n d a att låta beräkna förädlingsvärdet av ifrågavarande produkter. En dylik beräkning innebär emellertid sådana vanskligheter, att denna väg icke får anses vara tillrådlig. I stället torde man få låta värderingen ske försiktigt efter vissa konventionella grunder. Av de växtslag, som hänförts till de begränsat säljbara förråden, är havre det i fråga om marknadsomsättning mest betydelsefulla. (Kalkyl-) priset på havre har därför synts lämpligt att taga som utgångspunkt för värderingen av fodermedelsförråden. Av förut angivet skäl torde man emellertid böra räkna med en något lägre prisnivå. En reduktion av havrepriset med 15 % har synts rimlig med hänsyn till det förhållandevis låga värdet av flertalet här avsedda fodermedel. Med nämnda procenttal reducerade priser på havre ha därefter omräknats till att gälla per foderenhet. Dessa senare priser ha slutligen applicerats på medellagret av de begränsat säljbara förråden uttryckt i foderenheter. Huvudresultatet av de gjorda beräkningarna framgår av tabell 5. De utförda beräkningarna visa en uppgång av förrådskapitalet från 400 miljoner kronor 1938/39 till 547 miljoner kronor 1946/47. (För år 1947/48 redovisas endast 438 miljoner kronor; 1947 års skörd var som bekant förhållandevis klen.) Stegringen utgör 37 %, ett procenttal, som ligger högre än motsvarande tal enligt deklarationsundersökningarna ( 2 5 % ) men lägre än det tal ( 4 5 % ) , som framkommer vid användning av grundkalkylens procenttal för medellagrens storlek. Det är möjligt, att ett hänsynstagande till lagerförändringar även i fråga om andra växtslag än vete

286 Tabell

5. Förrådskapitalets

värde.

1938/ 1939/ 1940/ 1941/ 1942/ 1943/ 1944/ 1945/ 1946/ 1947/ 40 41 39 42 43 44 47 45 46 48 Obegränsat säljbara förråd,2 milj. kr 107-4 144-4 Index 100-0 134-5 B e g r ä n s a t s ä l j b a r a f ö r r å d , 3 milj kr 293-1 374-2 Index 100-0 127-7 S u m m a , milj. Index.

kr

1948/ 49 (prel.)

136-1 153-7 153-0 150-1 130-4 131-6 143-4 126-2 162-7 126-7 1 4 3 1 142-5 139-8 121-4 122-5 133-5 117-5 151-5 362-3 281-4 367-0 347-5 384-2 385-4 403-9 311-9 394-4 123-6 96-0 125-2 118-6 131-1 131-5 137-8 106-4 134-6

4 0 0 5 518-6 4 9 8 4 435-1 520 0 497-6 514 6 517-0 547-3 438 1 557-1 100-0 129-5 124-4 108-6 129-8 124-2 128-5 129-1 136-7 109-4 139-1

1 S t o r l e k e n a v k a p i t a l , som skall h e l å r s f ö r r ä n t a s . 2 Vete, råg, korn, ärter och potatis. 3 H a v r e , b l a n d s ä d , b ö n o r , v i c k e r , f o d e r r o t f r u k t e r , h ö och h a l m .

och råg skulle ge som resultat en något långsammare stegringstakt än den utförda beräkningen visar. Åtminstone synas deklarationsundersökningarna tyda härpå. Några speciella framräkningsproblem föreligga icke beträffande förrådskapitalet. I fråga om skörde- och prisutvecklingen finnes icke anledning frångå kalkylprognoserna. Beträffande brödsädslagrens andel av skörden torde det för det senast kända året framräknade procenttalet i allmänhet kunna tillämpas även för efterföljande år. 5. Fältinventariekapitalet. Inledning. — Fältinventariekapital utgör den sammanfattande benämningen på i jordbruket investerat kapital i form av arbete, utsäde och konstgödsel, vilket är bundet från den tidpunkt då arbetet nedlägges i jordens bearbetning resp. utsädet och konstgödseln sås till dess den sålunda gjorda investeringen ger resultat i form av jordbruksprodukter. Dessa produkter säljas sedan efter en kortare eller längre tids lagring hos producenten eller återinföras såsom foder i produktionsprocessen. Till den del fältinventariekapitalet finnes investerat i driften vid kalenderårsskiftet (så är fallet med utsäde, konstgödsling och arbete för höstsäden) borde det rätteligen ingå i fastighets-

kapitalet när detta redovisas i samband med de allmänna fastighetstaxeringarna. Det synes tvivelaktigt, huruvida så sker, varför den dubbelräkning det kan bli fråga om när som i föreliggande undersökning fältinventariekapitalet beräknas särskilt, som en del av driftskapitalet, knappast kan bli betydande. Anledningen till att fältinventariekapitalet här beräknas separat är främst den, att det i förevarande sammanhang gäller att fastställa detta kapitals genomsnittliga värde under året för att härpå räkna ränta i analogi med vad som sker beträffande förrådskapitalet. Arbetskraft. — Storleken av i jordbruksdriften investerat kapital i form av arbetskraft har i grundkalkylen beräknats under antagande av att det arbete, som nedlägges i jordens bearbetning, utfaller såsom produkter under månaderna augusti—oktober. Ifrågavarande arbete har utförts huvudsakligen under föregående års höstmånader samt under våren. Förräntningsperioden har antagits vara 11 månader i det förra fallet och 4 månader i det senare (hänsyn har alltså endast tagits till arbete i samband med vegetabilieproduktionen). Mängden arbetskraft nedlagd under olika månader har beräknats med utgång från i Jordbruksekonomi hämtade uppgifter, medan kostnaderna per arbetstimme tagits ur Räkenskapsresultaten. Den totala arbetskostnaden efter reduk-

287 tion till helårsförräntning uppgår enligt denna beräkning under basåret (egentligen medeltal för åren 1935—1937) till 66 miljoner kronor. En kontrollräkning av nämnda belopp, som företogs med utgångspunkt från uppgifter om jordbrukets totala arbetskostnader (då uppskattade till ca 700 miljoner k r o n o r ) , h u r stor del därav som föll på växtodlingen (ca 70 %) samt h u r stor andel av detta belopp som i sin tur kom på höst- och vårbruket, gav som resultat ett kapitalbelopp av 120 miljoner kronor. Med hänsyn till de båda beräkningarnas väsentligt olika slutresultat gjordes det antagandet, att ett ungefärligt medeltal borde träffa någorlunda rätt. Då vid beräkningarna hänsyn icke tagits till den i driften investerade dragarkostnaden, gjordes en avrundning uppåt till 100 miljoner kronor. Som framgår av den nu lämnade redogörelsen för beräkningen i grundkalkylen av i jordbruket nedlagt arbetskapital, befinner man sig i fråga om denna post på mycket osäker mark, vilket kommit till uttryck i att olika beräkningsmetoder givit helt skiljaktiga resultat. Posten är emellertid av sådan storleksordning (den är större än de i efterföljande avsnitt behandlade fältinventarieposterna utsäde och konstgödsel), att ett slopande av densamma icke synes böra ifrågakomma. Det bör emellertid förutskickas, att beräkningarna på denna punkt måste bli högst approximativa. Fastställandet av arbetsförbrukningens volym h a r i grundkalkylen som förut n ä m n t s skett med utgång från vissa u p p gifter avseende antalet för de skilda växtslagen utförda m a n s t i m m a r under årets månader. Ifrågavarande uppgifter utgjorde av Nanneson beräknade n o r m t a l för a r betsförbrukningen, byggda på en u n d e r sökning av denne från åren kring 1920 med justering efterhand med ledning av bl. a. uppgifter från vissa till bokföringsverksamheten a n s l u t n a jordbruk. Vid tidpunkten för upprättandet av grundkalkylen torde den Nannesonska u n dersökningen ha varit den enda dittills företagna på området. Sedermera h a r emellertid G. Bingborg utfört en liknande u n -

dersökning på grundval av en detaljerad arbetsbokföring för åren 1938 och 1939 från ett tiotal relativt sett mycket välskötta mellansvenska storbruk.i Vid sin undersökning h a r Bingborg skilt mellan djurskötsel och utearbete, vilket senare i sin t u r indelats i arbete i samband med växtodlingen, »övrigt arbete» i lanthushållningen samt arbete för andra n ä ringsgrenar. (Från sistnämnda delpost bortses helt i det följande.) Vad först djurskötseln beträffar bör denna icke medtagas i förevarande s a m m a n hang eftersom, om så skedde, en dubbelräkning komme att äga r u m . Banta beräknas j u på jordbrukets kreaturskapital. Växtodlingen liksom »övrigt arbete» torde däremot principiellt böra beaktas. Arbetet vid växtodlingen innefattar jordbearbetning, konstgödsling, sådd, grödans skötsel under växttiden, skörd samt tröskning. Dessa arbetsmoment fördelas av Bingborg i två grupper, varav den första omfattar tillredning, sådd, konstgödsling och grödans behandling u n d e r växttiden och den andra skörd, inbärgning och tröskning. (Hos Nanneson saknas en dylik uppdelning.) Att arbetsmoment tillhörande den förra gruppen böra beaktas vid räntekostnadsberäkningarna ä r uppenbart. I fråga om den andra gruppen h a r m a n anledning a t t ställa sig mera tveksam. Det gäller n ä m ligen h ä r arbetsmoment, som vanligen u t föras strax innan de alstrade produkterna säljas eller börja lagras (i sistnämnda fall räknas ränta för lagerhållningen). Det synes motiverat att utesluta till den senare kategorien hörande arbetsmoment. Under benämningen »övrigt arbete» faller enligt Bingborgs undersökning sådant arbete, som, i motsats till de under växtodlingen inbegripna arbetsmomenten, icke är tidsbestämt. Vissa h ä r avsedda sysslor såsom arbete med stallgödsel och fodertransport samt å s p a n n m å l s - och frömagasin h a r Nanneson r ä k n a t till växtodlingen. Möjligheterna att nöjaktigt beräkna de i samband med dessa arbetsmoment stående räntekostnaderna äro ganska små. Av denna anledning synes man böra avstå därifrån. Av principiella eller praktiska skäl skulle alltså de direkta beräkningarna av r ä n t e kostnader för i jordbruket i form av arbete investerat kapital böra begränsas till vissa tidsbestämda moment i samband med växtodlingen, nämligen jordbearbetning, konstgödsling, sådd samt skötseln av grödorna under växttiden. 1 Arbetsförbrukning och rationalisering inom jordbruket, Kungl. lantbruksakademiens tidskrift 1942, nr 3.

288 Med utgång från Bingborgs undersökning kan det i jordbruket år 1938/39 investerade arbetet (med de begränsningar, för vilka förut redogjorts) beräknas till 812-4 milj. »månadstimmar» eller 67-7 milj. »årstimmar» (jfr det följande). Antalet »månadstimmar» för de olika växtslagen har erhållits genom att antalet utförda manstimmar per månad och hektar multiplicerats med det antal månader, under vilket arbetet skall förräntas (tiden från arbetets utförande intill skörden), varefter produkten i sin tur multiplicerats med arealen för respektive växtslag. På så sätt beräknat antal »månadstimmar» har därefter dividerats med 12, varigenom framkommit antalet »årstimmar» för växtslaget ifråga. Härefter har totalantalet »årstimmar» vid växtodlingen erhållits genom en enkel summering. Appliceras arbetslönen per timme under det behandlade året, 67-6 öre (= timlönen enligt jordbrukskalkylen), på totala antalet »årstimmar» erhålles en summa av ca 45 milj. kr. Det framräknade talet 45 milj. kr utgör ungefär Va av det belopp på 66 milj. kr, som framkom vid motsvarande beräkning för grundkalkylen. Skillnaden är ganska betydande, speciellt om hänsyn tages till att timlönen låg 30 å 35 % högre 1938/39 än 1935/37. Att den här företagna beräkningen leder fram till så avsevärt lägre tal än den som utförts för grundkalkylen torde bero på följande omständigheter. För det första visar Bingborgs undersökning även för jämförbara jordbruk lägre arbetsförbrukningstal än Nannesons normtal.* För det andra representera de av Bingborg undersökta jordbruken en typ av brukningsdelar med relativt liten arbetsåtgång per hektar. För det tredje ha vid de på grundval av Bingborgs undersökning utförda beräkningarna frånskilts vissa förut medtagna arbetsmoment (denna faktor torde dock betyda jämförelsevis litet). Den andra av de nämnda faktorerna bör föranleda en justering uppåt av beräkningsresultatet liksom även i viss utsträckning den tredje. Det nyss angivna beloppet 45 milj. kr avser kapitalvärdet av det mänskliga arbete, som nedlagts i jordbruksdriften och som skall förräntas. Härtill kommer det dragarearbete, som utförts av hästar eller traktorer. Bingborgs undersökning klarlägger även detta arbetes omfattning med 1 Det bör kanske anmärkas, att man knappast kan förutsätta full jämförbarhet mellan två olika undersökningar av här ifrågavarande slag. Ringborg beräknar emellertid, att i fråga om växtodlingen vid typiska mellansvenska storjordbruk en nedgång av den mänskliga arbetsförbrukningen i förhållande till Nannesons (äldre) normtal med ca 30 % ägt rum.

fördelning på olika grödor och månader av året. Antalet reducerade hästtimmar (1 hästtimme — Ve traktortimme) är enligt undersökningen av ungefär samma storleksordning som antalet manstimmar. Kostnaden per »hästtimme» strax före kriget synes approximativt kunna sättas till halva arbetslönen per manstimme. Kapitalvärdet av det i jordbruket investerade arbete, som utförts av dragare, skulle alltså kunna upptagas till ungefär halva det belopp, som förut angivits för investerat mänskligt arbete eller 20—30 milj. kr. Sammanlagt skulle alltså de utförda beräkningarna ge som resultat ett kapitalvärde av i jordbruket nedlagt arbete av 65 å 70 milj. kr under år 1938/39. Nu nämnda belopp är uppenbarligen åtskilligt för lågt. Med hänsyn till att Ringborgs undersökning representerar jordbruk med i förhållande till genomsnittsjordbruket låg arbetsförbrukning per hektar åker torde beloppet böra höjas. Det förefaller rimligt att vid de fortsatta beräkningarna utgå från grundkalkylens summa, alltså 100 milj. kr. Såsom förut anförts har visserligen lönerna stigit med 30 å 35 % mellan 1935/37 och 1938/39. Å andra sidan visar emellertid Bingborgs undersökning, att arbetsförbrukningen per hektar bör sättas lägre än vad de vid grundkalkylens upprättande använda normtalen utvisa (skillnaden utgör ca 30%).i Dessa båda faktorer verka i motsatt riktning och äro av samma storleksordning, varför de få anses upphäva varandra. Det behöver knappast understrykas, att det framräknade beloppet 100 miljoner kronor utgör ett högst ungefärligt mått på storleken av det kapital i form av i driften nedlagt arbete, vilket skall förräntas. Beloppet får anses vara försiktigt beräknat. Anser man sig kunna godtaga detsamma för basåret 1938/39 blir nästa steg i beräkningsgången att följa kapitalets förändringar framåt i tiden. Även härvidlag rör man sig i hög grad på osäker mark. En väg som ligger nära till hands och som också prövats är att beräkna de förändringar i arbetsförbrukningen, som följa med förskjutningar i växtodlingens inriktning. Man känner ju normtalen 1 Det bör kanske anmärkas, att i Räkenskapsresultaten för senare år tagits hänsyn till Ringborgs undersökning och på grundval av desamma företagits justering av Nannesons normtal sådana de förelågo vid tidpunkten för grundkalkylens upprättande.

289 för arbetsförbrukningen i fråga om olika växtslag. En beräkning på denna basis ger en nedgång av den på växtodlingen kommande arbetsförbrukningen med några procent från slutet av 1930-talet till mitten av 1940-talet. Emellertid bygger den sålunda utförda beräkningen på förutsättningen av oförändrad absolut arbetsinsats per hektar för de olika grödorna, ett antagande som främst med hänsyn till den ökade mekaniseringen icke håller streck. På grund härav torde den antydda metoden för att följa förändringar i arbetsförbrukningen icke böra tillämpas. Här har valts att följa basårsbeloppet framåt i tiden på grundval av index för jordbrukets totala arbetskostnader. Appliceras detta index på basårssumman erhålles direkt för de olika åren den summa, som skall insättas i räntekostnadsberäkningarna. Ifrågavarande index avspeglar ju såväl minskningen av jordbrukets arbetskraftsvolym som löneförändringarna. 1 Index för 1947/48 utgör (i vårkalkylen 1949) 232, varför det förut angivna basårsbeloppet 100 miljoner kronor skulle stiga till 232 miljoner kronor nämnda år. Några framräkningsproblem föreligga givetvis icke. Utsäde. — Utsädeskostnaderna ha i grundkalkylen beräknats med utgång från den officiella statistikens uppgifter om utsädeskvantiteterna och under förutsättning att förräntningstiden (= tiden från sådd till skörd) utgör 11 månader för höstsäd och 4 månader för övrig 1 Det kan anmärkas mot den valda metoden, att hänsyn icke tages till att det mänskliga arbetet dock ersattes med arbete utfört av dragare (traktorer) och att man på grund härav får en för snabb nedgång av den totala arbetsförbrukningen. Vidare kan invändas, att man icke som här gjorts kan förutsätta proportionalitet mellan rationaliseringstakten för hela jordbruksdriften och motsvarande företeelse för speciellt växtodlingen. Slutligen kan göras gällande, att timersättningen för mänskligt arbete och för dragararbete icke utvecklas parallellt. — Allt detta är omständigheter, som det rätteligen borde tagas hänsyn till, men vilkas beaktande kräver utförandet av mycket vanskliga beräkningar.

19—917293

spannmål samt för potatis (andra växtslag ha ej medtagits vid beräkningarna). Vid värderingen har lantbruksförbundets marknadprisstatistik kommit till användning. Det sålunda för basåret beräknade kapitalbeloppet (det belopp, som skall helårsförräntas) utgör i grundkalkylen avrundat 30 miljoner kronor. Beträffande de fortsatta beräkningarna av nu ifrågavarande kapitalpost synes saknas anledning att företaga någon omläggning såvitt angår förut medtagna växtslag. Den i grundkalkylen tilllämpade förräntningstiden stämmer bra överens med de fenologiska uppgifter, som redovisas i årgång 1947 av Jordbruk och boskapsskötsel. Vid de nu utförda beräkningarna ha i fråga om priserna på de olika växtslagen kalkylpriserna kommit till användning i de fall sådana finnas. Beträffande blandsäd, bönor och vicker samt säd till grönfoder ha priserna måst särskilt beräknas. Speciellt för vissa tidigare år äro priserna på några av nämnda växtslag ganska osäkra. Utöver förut angivna växtslag ha vid här utförda beräkningar även medtagits utsäde av vallväxtfröer. I fråga om utsädets storlek har härvid följts vissa inom statens centrala frökontrollanstalt gjorda beräkningar, enligt vilka landets årliga utsädesbehov utgör omkring 15 milj. kg. Klöver och timotej dominera, varför det ansetts försvarligt att vid beräkningen av kapitalvärdet låta priserna på frö av dessa vallväxter representera samtliga frösorter. Förräntningstiden har satts till två år, en tid som i och för sig kan betraktas som något för lång. Hänsyn har emellertid tagits till att vallfröet befinner sig i jordbrukarnas lager redan under viss tid före sådden; vid de förut redovisade beräkningarna av förrådskapitalet har nämligen lagringen av vallväxtfröer ej beaktats. Resultatet av de utförda beräkningarna redovisas i tabell 6. Konstgödsel. — I grundkalkylen upptages det i form av konstgödsling investerade kapitalet till 20 miljoner kro-

290 Tabell 6. Kapitalvärdet av utsäde, milj. kr. 1938/ 1939/ 1940/ 1941/ 1942/ 1943/ 1944/ 1945/ 1946/ 1947/ 39 41 42 43 44 45 46 47 48 40

Utsädets totalvärde Höstvete och höstråg övriga spannmål samt potatis Vallväxter Summa 1 Kapitalvärde Höstvete och höstråg övriga spannmål samt potatis Vallväxter Summa

14-6 47-8 27-1

17-1 75-1 33-2

23-7 24-0 93-7 110-1 40-2 79-1

18-9 87-9 55-8

20-4 80-8 39-4

20-1 87-9 45-3

20-5 94-9 47-2

16-6 22-9 98-2 107-6 57-3 54-1

1948/ 49 (pr (prel.)

18-6 97-1 56-4

89 5 125-4 157 6 213-2 162 6 140-6 153-3 162 6 1 7 2 1 1 8 4 6 172 1

13-4 15-9 54-2

15-7 25-0 66-4

21-7 22-0 17-3 31-2 36-7 29-3 80-4 158-2 111-6

18-7 26-9 78-8

18-4 29-3 90-6

18-8 15-2 21-0 17-0 31-6 32-7 35-8 32-4 94-4 114-6 108-2 112-8 11

8 3 5 107 1 1 3 3 3 216-9 158-2 124-4 1 3 8 3 144-8 162 5 165-0 162-2

100-0 128-3 159-6 259-8 189-5 149-0 165-6 173-4 194-6 197-6 194-3 19 Index 1 Utsädets totalvärde har reducerats med 1fn beträffande höstsi Kapital, som skall helårsförräntas och 8 / ia i fråga om övriga spannmål samt potatis. Ifråga om utsäde av vallväxter har räknats med förräntningstid av två år.

nor, vilket belopp framkommit på följande sätt (beräkningarna avse perioden 1935—1937): Totalkostnad för konstgödsel. . 57-0 milj. kr Härav beräknas på höstbehovet falla 10 % eller 6 x 11 |E 12 = [5-5 » » och på vårbehovet alltså 51 x 4 17-0 12 Summa 22-5 » » Avrundat 20 » » Mellan sådd av konstgödsel och skörd h a r alltså beräknats ligga 11 månader i fråga om höstgödsel och 4 månader i fråga om vårgödsel. Vid de nya beräkningarna torde böra utgås från kostnaderna för konstgödsel och kalk i jordbrukskalkylen. Hänsyn måste härvid tagas till att kalkylpriserna för kalium- och fosforgödsel innefatta 6 månaders kredit. I fråga om vårsådda gödselmedel innehållande kalium och fosfor ha alltså räntekostnaderna redan blivit helt beaktade vid beräkningen av jordbrukets inköpskostnader för konstgödsel, medan för de höstsådda kvarstår att fastställa räntekostnaderna för fem månader. På grund av anförda omständigheter är det nödvändigt att fördela använda

konstgödselkvantiteter på höst- och vårsådd. Enligt inhämtade upplysningar synes man k u n n a räkna med att av kalkkväve, kalium- och fosforgödselmedel i runt tal Ht nedlägges på hösten medan i övrigt gödslingen sker på våren. (För jordbrukskalk gälla speciella förhållanden.) De reduktionstal, vilka skola komma till användning vid reducering av de totala årliga gödselkostnaderna till det kapitalbelopp, som skall helårsförräntas, ha med ledning av nämnda uppgifter beräknats utgöra för chilesalpeter, kalksalpeter, svavelsyrad ammoniak och kalkammonsalpeter V3, för kalkkväve Ht samt för övriga gödselmedel V10. I fråga om jordbrukskalk har räknats med en förräntningsperiod av 3 år. Beräkningarnas resultat ha sammanställts i tabell 7. Ej heller h ä r föreligger något framräkningsproblem.

VI. Avslutande beräkningar. 1. Inledning. Såsom omtalats i redogörelsen för grundkalkylen har lantbrukskapitalet där uppdelats på lånat kapital och eget

291 Tabell

7. Kapitalvärdet

av konstgödsel,

milj.

kr.

1949/ 1938/ 1939/ 1940/ 1941/ 1942/ 1943/ 1944/ 1945/ 1946/ 1947/ 1948/ 50 49 39 40 41 42 43 44 46 47 45 48 (prel.) (prognos) Totalvärde.... Kapitalvärde1. . D:o i n d e x

66-7 75-9 88-3 100-0 99-0 117-1 116-2 123-1 128-6 131-1 141-4 160-5 29-7 32-0 37-4 42-8 45-4 50-3 50-5 55-2 52-8 51-9 54-4 59-8 100-0 107-6 125-7 144-1 152-9 169-3 169-7 185-5 177-6 174-5 183-2 201-3

Kapital, som skall helårsförräntas. Totalvärdet har reducerats på sätt angivits i texten. kapital, vilka båda huvudgrupper i sin tur underindelats på visst sätt. Denna indelning har företagits med hänsyn till att olika räntesatser ansetts böra tilllämpas alltefter kapitalets karaktär i nu ifrågavarande hänseende. Vid beräkningen av räntekostnaderna i grundkalkylen och i senare jordbrukskalkyler h a r alltså tillämpats differentierade räntesatser. De för kapitalets olika delar använda räntesatserna anknyta i huvudsak till de aktuella marknadsförhållandena (jfr avdelning I I ) . Bland de sakkunniga har dryftats, huruvida man även i fortsättningen bör tillämpa skilda räntesatser för olika kapitaldelar eller om det vore riktigare att använda en och samma räntesats för hela jordbruket, i så fall exempelvis den som gäller för statsobligationer eller för inteckningslån. Såsom motiv för övergång till en enhetlig och då förhållandevis låg räntesats har anförts, att statsmakterna numera (i motsats till vad som gällde 1940, då grundkalkylen upprättades) åtagit sig viss garanti i fråga om jordbrukets räntabilitet i och med att de tillförsäkra detsamma viss totalinkomst i relation till de sammanlagda kostnaderna. Betraktar man jordbruket som en enhet innebär denna garanti, att statsmaktern a övertagit den med jordbruksdriften förenade ekonomiska risken, om man bortser från den självrisk jordbruket f. n. har att bära i enlighet med den s. k. 4-procentregeln. Med hänsyn härtill kunde ifrågasättas riktigheten av att som f. n. sker genom tillämpning i viss utsträckning av räntesatser inneslutande en extra riskersättning lämna jordbru-

ket gottgörelse för ett riskbärande, som i realiteten åvilar statsmakterna. Häremot har emellertid invänts, att det individuella riskbärandet, såsom det kommer till uttryck i diffentierade räntesatser, utgör ett moment, som man har svårt undgå att taga hänsyn till vid beräkning av jordbrukets räntekostnader. Det förtjänar även beaktas, att vid en omläggning av räntekostnadsberäkningarna på sätt nyss ifrågasatts skulle uppkomma svårigheter att vinna anknytning till basåret. Med hänsyn till nu anförda omständigheter anse de sakkunniga, att man f. n. icke bör företaga en dylik omläggning utan att man vid beräkning av jordbrukets räntekostnader även i fortsättningen bör tillämpa differentierade räntesatser. På grund härav har, liksom skett i grundkalkylen, företagits en uppdelning av lantbrukskapitalet på eget och lånat kapital. 2. Eget och lånat kapital. I grundkalkylen har lantbrukskapitalet som förut omtalats uppdelats på två huvudgrupper, nämligen lånat kapital och eget kapital. Det lånade kapitalets storlek, varom uppgifter hämtats ur Jordbrukets skuldsättning år 1933, h a r delats i två undergrupper, lån mot inteckningssäkerhet samt övriga lån. Det egna kapitalet, vilket ansetts utgöra skillnaden mellan det totala lantbrukskapitalet och lånekapitalet, har likaledes uppdelats på två grupper, nämligen kapital motsvarande icke belånat fastighetskapital samt kapital motsvarande icke belånat driftskapital. Härvid h a r förutsatts, att undergruppen »övriga lån» representerar lånat driftskapital.

292 Någon undersökning rörande jordbrukets skuldsättning motsvarande den som utfördes 1933 och som kom till användning vid upprättande av grundkalkylen har sedermera icke företagits. Utvecklingen från början av 1930-talet fram t. o. m. 1946/47 kan dock i viss mån överblickas tack vare deklarationsundersökningarna. I efterföljande tablå intagna uppgifter ur dessa undersökningar ha sammanställts på livsmedelskommissionens statistiska byrå. I detta sammanhang må erinras om att den i grundkalkylen insatta skuldsumman utgör 2 545 miljoner kronor. Årl

Milj kr

-

(1938J39I100)

1932/33

2 934

1935/36

2 881

1937/38 1938/39 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47

2 787 2 908 2 848 2 915 2 916 2 844 2 730 2 786 2 824

96 100 98 100 100 98 94 96 97

Med hänsyn till bl. a. att deklarationsundersökningarna (i motsats till skuldsättningsutredningen) omfattar ett relativt begränsat antal jordbruk torde desamma böra tillmätas vitsord (jfr dock det följande) främst med avseende på den relativa utvecklingen och icke utan vidare godtagas beträffande de absoluta talens storlek. I fråga om tillgångarna (»kapitalet») gäller, att uppgifterna hämtas ur den särskilda jordbruksbilagan, varför kan skiljas mellan tillgångar för jordbrukets behov och andra tillgångar. Motsvarande gäller ej i fråga om skulderna, varför endast den totala skuldsättningen framkommer vid dessa undersökningar. Storleken av skulder för jordbrukets behov resp. privata skul1

Uppgifterna avse slutet av resp. kalenderår. År 1938 har ansetts representera produktionsåret 1938/39 etc.

der framgår däremot av skuldsättningsutredningen. 1 Om man tills vidare bortser från de absoluta talen för jordbrukets skuldsättning och håller sig till utvecklingen under de behandlade åren, finner man, att de totala skulderna skulle ha undergått mycket små förändringar sedan början av 1930-talet. Eftersom lantbrukskapitalet under samma tid visat en betydande uppgång skulle jordbrukets skuldprocent alltså ha successivt sjunkit. Om man över huvud kan tala om någon tendens beträffande utvecklingen fr. o. m. 1938/39 skulle denna såvitt framgår av deklarationsundersökningarna snarast innebära, att skuldsättningen något minskat sedan nämnda år. Man synes dock ej böra lägga alltför stor vikt vid denna tendens redan med hänsyn till den relativt obetydliga nedgång som redovisas. Till försiktighet i detta hänseende bjuder framförallt följande omständighet. Vid deklarationsundersökningarna följer man år för år utvecklingen för ett representativt antal jordbrukare. Primärmaterialet anknyter till de skattepliktiga fastighetsägarna, däremot icke till fastigheterna som sådana. Därest en fastighet byter ägare bortfaller densamma vanligen ur undersökningen. I fråga om exempelvis jordbrukets totala bruttoavkastning och överhuvud i fråga om förhållanden, som avse själva jordbruket, torde, såvitt framgår av en på livsmedelskommissionens statistiska byrå utförd kontrollundersökning, detta bortfall betyda ganska litet. I fråga om ägaren personligen avseende poster, till vilka främst kunna hänföras inkomster vid sidan av jordbruket men även i viss mån förmögenhet och skulder, är däremot förhållandet i någon mån ett annat. Vad speciellt de senare beträffar sker ju skuldsättningen främst i samband med fastighetsöverlåtelser, vare sig dessa ske genom köp eller vid arvs1 Enligt 1933 års skuldsättningsutredning utgjorde de privata skulderna 17-5 % av jordbrukarnas totala skuldsättning.

293 skifte. Eftersom vid deklarationsundersökningarna sker en successiv minskning av primärmaterialet i samband med ägoskiften böra dessa undersökningar under nuvarande förhållanden med stigande kapitalvärden så småningom komma att undervärdera jordbrukets skuldsättning. En tendens i denna riktning har också kunnat spåras vid den nyss omförmälda kontrollundersökningen. På grund av den omtalade kontrollundersökningens begränsade omfattning (den avsåg endast några få län under ett enstaka år) torde resultatet från densamma visserligen böra bedömas med försiktighet. Man synes emellertid knappast kunna se bort från den omförmälda tendensen. I detta sammanhang bör icke bortses från att de senaste årens kraftiga utökning av maskinparken bort medföra en viss ökning av skuldsättningen. Såvitt framgår av tillgänglig statistik rörande till jordbruket lämnade lån från banker och jordbrukskassor (vilken statistik ej täcker all långivning) har jordbrukets skuldsättning sedan 1938/39 undergått förhållandevis små förändringar. Med hänsyn härtill och på grund av att underlag saknas för en säker siffermässig precisering av utvecklingen ha de sakkunniga ansett, att man tills vidare bör räkna med en oförändrad skuldsättning fr. o. m. år 1938/39 och framåt. I fråga om skuldsättningens absoluta storlek h a r förut anförts, att i grundkalkylen intagits ett belopp av 2 545 miljoner kronor. Beloppet är hämtat ur 1933 års skuldsättningsutredning. Ifrågavarande utredning var i motsats till deklarationsundersökningarna fullständig, d. v. s. den omfattade eller avsåg att omfatta samtliga jordbrukare. Emellertid fullgjordes uppgiftsskyldigheten icke för samtliga jordbruk (ofullständigheten torde framför allt ha gällt små brukningsdelar), varför till det vid själva utredningen framkomna skuldbeloppet gjordes ett approximativt tillägg. Härigenom höjdes skuldbeloppet från

2 545 miljoner kronor till 2 700 miljoner kronor. Summan avser jordbruket i vid bemärkelse, alltså även sådana små brukningsdelar som stödjordbruk och lägenheter. På grund av att jordbrukskalkylen principiellt avser jordbruket i trängre mening och i densamma alltså ej bör ingå brukningsdelar av nyss angiven typ, torde man vid föreliggande beräkningar böra utgå från ett lägre belopp än den nyss angivna totalsumman 2 700 miljoner kronor. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga här utgått från en skuldsättning för jordbruket av samma storlek som i grundkalkylen, alltså 2 545 miljoner kronor. Enligt 1933 års skuldsättningsutredning kom av jordbrukets totala skuldsättning 73-3 % på inteckningslån. Såvitt framgår av statistik rörande bankers och jordbrukskassors långivning ha inteckningslånen sedan början av 1930talet successivt vunnit terräng på bekostnad av »övriga lån» (vilka senare förutsättas representera lånat driftskapital). Den förskjutning, som sålunda kan konstateras, berör främst tiden fram till basåret 1938/39, medan utvecklingen därefter kännetecknas av mycket små förändringar. Man torde för år 1938/39 och efterföljande år kunna räkna med att ca 75 % av jordbrukets totala skuldsättning motsvaras av inteckningslån. Av förut angivet belopp av 2 545 miljoner kronor skulle därför komma 1 910 miljoner kronor på inteckningslån och 635 miljoner kronor på lån av andra slag. Inteckningslånen avser fastighetskapitalet i dess helhet, alltså även bostäderna. Den del av lånen, som kan anses falla på dessa, bör alltså här frånskiljas. Bostädernas andel av hela fastighetskapitalet har förut beräknats till ungefär en tredjedel. 1 Företages en häremot 1 Åtminstone vid tidpunkten för skuldsättningsutredningens genomförande hade endast i relativt begränsad omfattning beviljats inteckningar för det i fastighetsvärdet ingående värdet å växande skog. Sedermera har emellertid belåningen av växande skog fått en

294 1938/ 1939/ 1940/ 1941/ 1942/ 1943/ 1944/ 1945/ 1946/ 1947/ 1948/ 194 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50

Lånat kapital: Inteckningslån Övriga lån

3-25 3-98

3-55 4-53

3-81 4-95

3-61 4-51

3-59 4-47

3-57 4-46

3-42 4-20

3-25 3-94

3-22 3-91

3-21 3-94

3-21 3-96

3-! 3-1

Eget kapital: Ej belånat fastighetskapital... Ej belånat driftskapital

4-14 4-44

4-20 4-50

4-12 4-42

4-00 4-30

3-90 4-20

3-84 4-14

3-80 4-10

3-75 4-05

3-72 4-02

3-71 4-01

3-70 4-00

3-< 3-1

svarande reduktion erhålles i stället för det förut angivna totalbeloppet 1 910 miljoner kronor en summa av 1 280 miljoner kronor. Vid den uppdelning av lantbrukskapitalet på eget och lånat kapital, som företagits vid de avslutande räntekostnadsberäkningarna, har förutsatts att fastighetskapitalet i överensstämmelse med de nu gjorda beräkningarna varit belånat till ett belopp av 1 280 miljoner kronor, medan återstoden ansetts utgöra eget kapital. På motsvarande sätt upptages av driftskapitalet 635 miljoner kronor som lånat kapital och resten som eget kapital. Såsom förut framhållits har ändring icke företagits av skuldsättningsbeloppen under den behandlade tiden. En följd härav är, att den under denna tid inträdda ökningen av lantbrukskapitalets storlek helt faller på det egna kapitalet. 3 . Räntesatser. I tablå överst på denna sida återges de räntesatser, som kommit till användalltmer vidgad omfattning. Härvid är emellertid att märka, att av hypotekskrediten, vilken vid 1945 års ingång omfattade över 500 milj. kr, den på skogsvärden grundade krediten utgjorde ett mycket blygsamt belopp. (Se härom Utlåtande rörande belåning av växande skog, avg. av hypoteksinstitutionens tariffkommitté den 12 februari 1946.) Förefintlig statistik medger ej en beräkning utvisande skogens växande betydelse som kreditobjekt, varför i föreliggande undersökning ej tagits någon hänsyn till förhållandet.

ning vid hittillsvarande beräkningar av jordbrukets räntekostnader (jfr tabell 1). Beträffande tillvägagångssättet vid beräkningen av de angivna räntesatserna för olika delar av lantbrukskapitalet hänvisas till redogörelsen härför i avdelning II. De sakkunniga ha icke funnit anledning frångå den hittills tillämpade metoden för beräkning av de skilda räntesatserna. De i ovanstående tablå upptagna räntesatserna ha därför tillämpats vid de i efterföljande avsnitt redovisade slutberäkningarna av jordbruket räntekostnader. 1 4. Beräkningarnas slutresultat. I tabell 8 ha sammanställts resultatet av de i det föregående utförda beräkningarna av lantbrukskapitalets storlek under åren 1938/39—1949/50 (prel. tal för 1948/49 och prognos för 1949/50). Lantbrukskapitalets fördelning på lånat kapital och eget kapital framgår av tabell 9. De nyss anförda räntesatserna jämte beräknade genomsnittliga räntesatser ha sammanställts i tabell 10. Slutresultatet av den utförda undersökningen av jordbrukets räntekostnader under angiven tid redovisas i tabell 11.

1 Sedan föreliggande undersökning färdigställts ha de sakkunniga ånyo diskuterat, på vad sätt olika räntesatser skola appliceras på lantbrukskapitalet. Diskussionen har föranlett de sakkunniga att i betänkandet (kap. 5) föreslå, att spörsmålet framdeles tages under förnyat övervägande.

^ .9 ^ S S. a O i DD

oo co I

O O H T j i r t co r f m m loooifl'*

eo

CM

oo «s

m o t-- oo h T f i n r J •** t > m T f

O l CM © CM CO CO CM T-t

oo eo

N LO LO

TK

tr

33 OJ es t»

•a CM CM

eo es 05

cs co

TH

tr

r>«

TN

M Si es t-

es os 01

T *

o> oo in i> Tf T f r H i-l

S a os ^ v • *

— •

Sö 2

2 -t Tf OS

SI co

•*(

CM CM T f oo co m CM T I

eo

CM

oo co 1 .

t> © 00 O i m r l CO T f e o c o T f -c*

»TI

CM

oo co

Oi 00 t > 00 I > CM Tf O CM m m T * CM

CM co eo © co m r l rH

»•1

00 Oi I > OJ t > m TH r » TH T f m eo

Oi m m h - » « T i rH

eo

CM

10 co OO

t > CM m TH i n T f rH i n O -rf m CO

<M

CM

CO

O eo oo CM oo o o ev Oi T f ^ t CO

•T

eo

é ^ m CM

"O OO

co co m CM *"•

eo

»>.

••

t*-

r4

t -

CM T f Tf T f rH rH

O

CO

in i > eo eo i-l r H

L0 Oi «J

T I

0»

t^

e 01

eo

CO

t>i

eö cö co co i-l r H

_

«3

O

rH

bl C3 ti

CO

31 in Tf Oi

oo Vi

eo eo

h.

Oi t -

o t>.

l>i

«S

eo

CO

co

00 r H CM 0 0 r-t r H

>o

-H

CO

00 Cl CO

t>« 0J eo CO

CJi O i i-i i-t rH rH

05 co

LO cs

CO

cs

—

t>. es cs cs

OS

c i0 :C8 t* e A

3 CO

co oo

Oi

SJ

ÖB

CO

c

c? Tf os

CO cc

W

T-C

>> fi

eo eo

0 0 »O

_ 24

l

s

co oo c co co m r H i-<

rH 05

eo

oo r f c Tf CM ir. rH rH

5» CM

e

eo

T"

• » TH c ö CO 1-t T i

| Ml 02

OO

- * ! O O W O t ^ M ' t oo co m co

CM

T H

CO OO

O ! H K5 C CM m co cc co oo -"t1 eo

OJ

T-(

ce

«s

CM oo m Tf m Tt rH rH

T|t CS

os LO

eo

Oi l > 00 CM r H T f r H CM

T f

t - TH OÖ OÖ T i rH -

"«*

c

a

b i

O0

CO

cs cs t>

CM

LO

L0

O es Öi ob O o T i rH -

-rf

O Tf OJ

ce CC OC

T f T f 0 0 CC CM T f O i OC kO CO r f CN

CN

TH

co ce

TH

O*

CO 00 l > r H CO C" 1->

**

CC

«S CO

T*

w LO

s

•o

co eo •T

01 eo L0

CM

LO

LO

TX

eo eo

C «5 ©1

CO 05 01

CM

LO

LO

CM

LO

rH

o

SI

ÖT CO Os

OO

CO OS T f t > 0 0 T-É - t ••t oo m CM

CM

T i

Ce Ce

OJ H O T f TH © © T T f CO T f CM

i n i > CN O O CO r H -r^

CS>

»^

-H O cö CÖ O O T i T^

öo

O Tf C o oo er rH

OJ

in Tf Tf Tf Oi Ti

- 82. a

Tf Tf O o rH TH

O

O

Ö C O C TT T H .

Q

o m o c oo m co m O i T f T f .-I

ca CN

O o

rH

O C eo CN

»0

00 « oo « r Oi g> rH - 2

al

. -o

—> u S3 O

ca

01 B" CN - r j 1 1 1 1O i H l

CM

LO

CM 3 j

LO

"S ""I

1—1

*

"

(ft

. __ C3

§

• 'o,

s

•

9 C/2

: -* Ul

~ *: 3 2- < • O, es

C C v -C v C

c

••

"ä t/ "C :C G

£

<U :CS

>rJJ

S

Ä « Ö *

fc q tfS tt, t Q

os O i

g» CO H-<

"3 a, a

i 5

)

QC«C3 9 >

<3

t—

C

H-5 * •

<<

•-.

• S — E 3 OJ

rH

13 Ö

^

M

^

> 3

CB

CS

riftskapital:

CO OS TH

4) U -.cs -a

ä 3

reaturskapi askin- och ärrådskapit ältinventari

Oi CO

oo (• o

Oi »O w

TH

,

1 T f

I hittills varande beräkningar

Q. a

K,

•* ^

Wg rl

* j

1-1

.BP

X CD

C 1-1

rt =«

^~.

o g '-2. § c» ec

© m oo co CN CO TH

rH

ft

Tf

O

00 Tf CO © 00 r l

Oi Tf I>

Is, eo

eo ~^

OJ

eo

Oi

CO

Oi

LO

H.

•pH CM CO

«SJ

x j

eo tr

"s *-H

L0

rr

,_,

si

CJ

CS

6C

Tf

O

cs EQ .

© m

"9

oo T f

0 0 CO CM CO

T Oi

0 0 © CO 00 rH i n

r H

m

r H CM CO

eo Is, TH

Oi TH ts.

X5

XJ

eo es eo

NT

00 Tf l> Tf OS

tn

tr

cs cs

Tf

© m

xs

OJ

es

"i O»

CO T f OS 0 0 CO r H 0 0 r H CM

eo

0 0 CO CM CO

Cj

^

OO

CM

OS

eo

r H

—1

TH

CM CO

XS

X5

e t>.

ej t»

© m

'o

CS CO

L0

T I

- 1

OJ OS CS

O OJ tr.

-

22 t cs c l

CO CO CM CO

1 Oi

CO T f CM 0 0 © CM 00 rH TH

r H

»1

r H CM CO

X5

CO

o m

"a

CO CM

m

00 00 CM ©

1 Oi

00 T f 00 0 0 CO C i 0 0 r H CO

r H

• I

r H CM CN

TH

CP Tf Oi

Tf OS

in

:es

Tf Tf OS

•c: o

Tf

a

1 °i

Tf

CO CM © 0 0 CO CO

m co c^ r H r H CM

in

oo co

fi

Tf l>

Oo

sS CM XJ

Tf Oi

H

CO Tf CS

< !>.

oo co «s, cs

O tCS

X5

xj

CO CM 0 0 CO CO CO

i

CM CD

Oi

m © m

r H

- 1

r H r H CM

CO CM T 1 e o -<1 TH

TH

Tf X5 -H

<

IT.

oi eo cs

CS KS CM

OS CS ©

LO CS Ti

TH TH

cs

es

—

m co Tf

CO CM Oi Oi O i CS

T

r H r H CM

© in

xa

©

CM

©

0 0 CO CM CO

T Oi

r H

^_4

©

OS

©

eo Tt

LO

es

o

©

O O

co Tf

CS

t -

O

CM.

c tes

Tf CS

-c : o

"— *

Tf CS

•w

** • B

00 OO

co

1^

is.

CD

eo eo

CO

1^

N

© in

«a

-H

"i Oi

CO CM OS 0 0 0 0 CO in © rH

xs

CO CO CM CO

X5 Is.

u; OC

r H

l"H

r H r H CM

eo er

i» © LO

© tr. LO

eo O-

es

NT <-H <-" © kO

B

DU

H-> +J

, o

O

H

«TJ

C

S

fi

OC^j

©

5/5

S 3D §)

c H -2L

CO

co Tf

eo eo

pj

CU C3 0 0

<M CM

Oi t -

r f

.• 8» "3

-H CS

co co

CM O

co Tf

?>. * s

co

°0 eo

JO

3 --

(M CS

t-

o

co co

co Tf

N O

o

o

-H

cs Ci

i>.

00 CO

oo

2 H

Tf

« S

- ^

rt

*J

-a u 3M *Oi

:C «

**

" H

"S 2 c o o

in Tf Ci

r H

S « - H

m Tf Tf Tf Ci

K

00 CO T f

CO T f

C5

»

CS

eo e<:

eo

t-.

1-1

^ 3 - S t-

C3 CO

S

4>

C3

.2, "3 rQ > a g t— «5

CO CS

CO Tf

Tf 00

Tf TH

00 Tf

CO T f

in

TH

cs CM

CO TJ

eo Tf

OJ C

ts o-

o

JH

eo er

eo

a M 3

Cl

C)

es

c

S 1> s -* o

TH

Tf

eo

^ Oi

« C3

CS

c

C3 3

.Sa S

CO Tf M TH

_*!

H

rM

:3 X)

:«

4> r H

-Q

3 33 !§

© m

xs

co CM r>

CO 0 0 CM CO

*-i Os

00 T H

i»i

r H r H CM

i LO LO

r H

m © ©

r H

co CC eo er

.2

oa Tf

-H

r-

co >n eo T»

rH

Oi

<u

> > 4> c

o o o m

cs cs

O

Tf

TH

NT

Tf

00 TH

-2 "5

Ä

H-»

H

o to"»

1~t

E

O

J j -3 ©

oo co

CO Tf

tr.

T i

O t -

1 OJ

£ :3 » " i - ° -Ö

"

!>• OS CS

eo ej co

CO O)

rH

•«

CO H

^, a

CO Oi

•H

© in

"o

CO CO CM CO

*i Oi

H

N4

© CM m 0 0 0 0 CO in © © r H

-rl

i-l

" i ts CM — X5 CC eo er

©

OJ

Nf LO

tes

K -5

©

in

00 co

«3s

CM CO

CO CS

•C

X3

CD CM O i 00 00 O i

i

Os

m © ©

I

r H

1-1

1-t

1-1

oo oc CM en

LO 10

eo eo

© © OJ

CJ

»0

LO

c, T2 - » C«

S

:«

in ©

.a 2 -> c ^ £ A c

«a

CC

Tf

co cc

xa

TH

Ol

©

CO

m co oo

in co oo

H-> 0>

as

e

ed

c 2

t H

d

3 C

•A

« c

>

CA)

TH

•c

ii-

Ol -H

cs

TH Tf

NT

OS ~H

o

•>* rH

Tf Tf

CS CS CS CS

00 00

CO er

Tf

Tf

TH TH

eo

CO CO Oi

u

- *

c3 tU3

0 A H ec w

• / .

- i *-• " H *-•

.se 3 t,

-.

Q, 3

C p° 3 P-H I-H C 0T! °03

*

tes BT

w

w

^^ s s CO

g 5 S 3 CO

C

3 2 *•* 1*. PH*

t/s

"•i

-s "a Z 5

"t

^

C

H->

us »ja

C3 r*

-t-> C3

o

• o oc

ft

*->

C3

C3 r H

> B^

Ä

3 H

a> :« -3 -a 2 £ 2 H c H->

OS CO

P--^

"C

cs NT

O © CM ua Tf Tf

*"•

3 t

LO

33 S 2 24

o o TJ

2A US

-H>

t/S

CS CO C^i

TH

S

•a a °« c « i 2 c — p l |r=a

es

-B

•c

m o-

Tf

Tf

PH

CO

w

CJ

CM

."ä

B B 3

Tf

rH

Tf

LO

CO

CS

cs

CO TJ

"-o

Js.

^—^-™

-—**H».

c^ h

CS>

oo c

Tf 01

"3 !M

S S U •*-» ^s 3 ; .TH OS C3

CS

a

ÖB"

eo o i

© ©

C •nj

^

rH

Tf

TH

a, c

Oi

CO

co JO

'

Tf Tf

CO

fi

eo eo

CM

Tf

TH

sr

•o

"a

00 00 CM CO T _l

©

>i

O.

© in

1-1

A

N

cc

G

-^

co eo

co co

OS

G

co co

rH N

rH

t^

»J B C

N

- i

TH

u

OO

co cs

TH

CO co

4 5" c

1 =0

eo cs

>-H « 1 t-,

>~ K.

•.

HH

^-"t

4J CÖ

* J C3

"«

G. O

C C °C3 °C3

eo as

» , CJ ÖS

H

- r - . H

tel

W W

H

CJ

-3

3 •*-

—-

H :C3

B

C

O cS — o> 3 us

a o» w « a fH t/S 4^ H S "° 3 S :

O r- « H B ,3 « O 3 • - B <H -2

Sl3-a M

H

>

"j S C3 TH, C3 fifi .SÄ O

1 B S ,3 2 ! -

C3

:3

PH

w

C3

>

•a 0)

3 B C

* J H->

s

-3 1

PC 3fe 3 -; - H C

3J 2 =3 B

C

O

J-

-<2>

PH

B

C3 " H :c3 us a IH

ti Os Tf

60 o

Ci rH

IH ft

CS Tf

,-. •

© OS CD t >

rH i n T f CM

© T f

^

10 © 01

»0 © CJ

w

co

in

•O

© ©

r~-

©

CO

©

00 ©

H T H

* w

rH

CS

rH

Tf

o

© ©

© CO

CO

OS ts. 01

© © CJ

rH

co £ © 3

T f

Ci

in

cs

©

Tf © CO CO

CO ©

©

r H

rH

rH

00 Tf tsTf Ci

O

CO

rH

© I>

© 00

© CM

CO

sO Tf

rH

T f

Tf

CM

CO

© t>

in

© 00

«S

m CM

o

oo eo

Tf

H in T f CM

© rH l > CO

rs-

CO

Tf

5> Tf Ci

H .

«

-o fi

:

•*

S • 3

2 5"3H O i

: 0

r l

H l

>

H

©

to S I

H

•a

o

eo

is-

CO

o

. _

© O CJ

I> © CM CO

© ©

2 H 33

CO u CM ° 3

rH

H

T H

*• so

o

o

00 Tf

o

m co

CJ

r H

rH

CM

so

in

eo

»0 © CJ

9 CJ

01 rs. CJ

o

CM CN

10 01

CM m CM CM 1-i

"^

S 3

.5

. -B

5 Eg

«

o; A

B

§E

Ci CO ©

© ©

1-4

co

fem

-2 ö C

H

-B

Hl

to

5 2

0D 00

T? Tf" Tf Ci

co

tr-

ci

cs

tH

CO

r H

01 •* 01

© M CJ

© oo

CO CO T f CM

CO

©

t -

CS>

t—

CO

CD

r^

T H

r H

©

© H

H

1 Tf Tf

CO

OS CO

CO

i n ob

© Tf CO CO

CD ©

IS-

CO

T f CN

Ci

eo

1-t

NT 01

cs

CO

in

©

m

r H r H

r H r H

© ©

CJ

© CJ

rH

Oi

m

CM 00

O

_

L0 © CJ

Tf

©

rH

rH

i-l

©

NT NT

O

eo

** CO CM

O

-f

cs co

eo

MS

©

oo

rH i n CO ©

r H

r-

©

© 01

T f CM

eo co © ob

TH

rH

CO

OO ©

MS © 01

eo CI

CO

r H

3 c us . 2

H^ ui

es <«

° X

3-2 B 2

CO

1-<

a 2

«

CS

H

aB

g SL _. r>

2 TT H

t -

CO

00 CD

rH

3 >

OS

CM CM

*->

I-4

CI

r H rH

CO O

i-t

rH

Tf

to

TH

0)

CO © CO l >

1>-

rs.

co

c<

00 CS

co eo i in

t-

cc

Tf

m

©

m

T f c<

CD

©

t>

cs

in

CO

Th

•O

m

© ©

© ©

m ©

CJ

-M

TH

T H

c. 0.

© CJ

c eo

C"

eo

O

O

O

r-

CJ © CJ

© ©

C C

r H

T -

© © r-<

c 01

CI

ft C3

us * J OS

M

-3 30

-.

B

C

j2

H-> US

-.

a

.-—

US

«—.

«*H

3 ÖC C

-2

H-_

"5.

SSr:

*

S« 24

3 c

-3

« .£ j2t

"S

B ^

»T

H C

CO * - >

tes

—•»

tei

w

l-s 1^

> —

H-

W

-s.

CO

a

B

3 B

: 3 u CO

CO

•» -a

HJ 4->

: 0

3 H-

tn

t-

a

5 *J • a °

H

"-j cs co ^ •B •«oT B • ft g Tf _ © C3 3 © ©

©

H

»

H >

*

H

1 H

°3 ©

cS —

°3

^ rH 00 OJD u 3 °3

»i O

e B

eo " S , e ™

3 HH

u

.2 a HJ U H-> a cs 3 "* •2

•§ -c H2

fc,

r-

»

CO i j

ft

US

i-

CS

rQ co

sc a

2 3 > <<

us

£

is

E 0!

a

TH

£ ^2r22

3 CO "CO CO r t 1 ^ >> « > 3 3 :eS :0 "us * J 'us > X5 3 ft 3 CS 3

US

3 B 3

" 3

^ 3 2ä

2 CO

oCS

B fi

H

H :3 tH

H->

°3 "co -B

B C

'a

ft 3

H 1

C3 3D

3 0D S

3 S S~

CO

-*

;

"eS

C3

S

©

Tf

—

" 9 co

Br

m cc

:C3

CO

•M

eo

25 ^ ft

tO

eo

CJ

2 H

© CO

or

ci.

CO

:

© © rH

a 3

eo co

CS

CO OS 1-1

Ci © 9 CJ

r f i CO

in © © CO

© Tf

oo

TH

»0

C

- ^ SV3

^^

Tf

01 CO

NT CJ

Q

B co

00 n T f CO

CO

© Tf Ci

CO

CO I > © ©

TH

T f CM

Tf Ci

•

r-°

© rs. CJ

cs 01

TH

m

™

^ CO

.5 -* s-a

V-

i-<

OS

t»

CÖ

3 CO ecTf 3 © 3 TH

1-1

Tf

c

s

J O

r3 -*r?

ei

nj

w £ rS t3 2 ft

H

-t->

n

3 H

C B

H

>

298 Bilaga

arbetskostnader1

Jordbrukets Av

K.

E.

F.

Svärdström

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid.

I. Utredningens resultat

uppläggning

och 298

II. Tidigare för jordbrukskalkylen verkställda beräkningar rörande arbetskostnader och arbetsvolym 304 I I I . Primäruppgifterna

305 IV. Arbetsprestationens sammansättning 307 1. Omräkning av uppgifterna för de i lönestatistiken deltagande jordbruken 307 2. Fördelning på familjemedlemmar och anställda 311 3. Fördelning på manliga samt kvinnliga och minderåriga arbetare 316 4. Fördelning av de anställdas arbetsprestation på olika yrkeskategorier 319 5. Fördelning av den totala arbetsprestationen på olika lönekategorier (avsnittet här utelämnat) 328 V. Arbetsförbrukningens storlek . . . 328 1. Arbetsförbrukning per hektar jordbruksjord 328

I. Utredningens uppläggning och resultat. U p p l ä g g n i n g och problemställningar. — Statsmakternas m e d v e r k a n v i d r e g l e r i n g e n av p r i s e r n a p å j o r d b r u k e t s p r o d u k t e r b a s e r a s för n ä r v a r a n d e p å b e r ä k n i n g a r ( d e n s. k. totalkalkylen) r ö r a n d e jordbrukets inkomster och kostnader under respektive regleringsår. 1

Vissa delar av undersökningen (jfr innehållsförteckningen) liksom en till densamma hörande tabellbilaga ingå ej i den tryckta redo-

Sid.

2. Arealen jordbruksjord och den totala arbetsförbrukningen . . 337 VI. Arbetslönerna 341 1. Jämförelse mellan betalda och och avtalsenliga löner för olika yrkeskategorier 341 2. Löneutvecklingen för samtliga inom jordbruket sysselsatta personer beräknad enligt arbetsprestationens fördelning på olika yrkeskategorier 345 3. Löneutvecklingen för samtliga inom jordbruket sysselsatta personer bedömd enligt arbetsprestationens fördelning på olika lönekategorier (avsnittet här utelämnat) 352 4. Korrigering för ändringar i värderingen av naturalönen 352 5. Korrigering för förändringar i lönen till tillfälliga arbetare 355 VII. Arbetskostnaderna 356 1. Grundbelopp 356 2. Kalkylbelopp 359 Tidigare ö v e r v ä g a n d e n . . . . 359 Allmänna synpunkter 360 Skillnader i arbetsförbrukningen 362 Kalkylbeloppens s t o r l e k . . . 364

görelsen. Exemplar av undersökningen i fullständigt skick finnes tillgängligt på livsmedelskommissionens utredningsbyrå. — Det bör anmärkas, att undersökningen färdigställdes i början av år 1949 före upprättandet av förkalkylen för år 1949/50. Sifferuppgifterna i undersökningen i dess här föreliggande skick ha emellertid i förekommande fall upptagits i överensstämmelse med de på senast tillgängliga uppgifter baserade arbetskostnadsberäkningarna till den i augusti 1949 upprättade jordbrukskalkylen utan att tidigare uppskattningar och värderingar i alla detaljer blivit omprövade. Det nu sagda gäller dock icke avdelning I, som författats hösten 1949. Under utredningsarbetets gång ha de sakkunniga diskuterat olika frågor berörande arbetskostnadsberäkningarna och därvid

299 Som grundläggande princip för beräkningarna av de i totalkalkylen ingående arbetskostnaderna har ansetts böra gälla, att brukaren och de i jordbruket medhjälpande familjemedlemmarna skola tillgodoräknas lön såsom till de inom jordbruket anställda arbetarna. I praktiken stöter det emellertid på avsevärda praktiska svårigheter att tillämpa denna princip. För att man skall kunna tillämpa principen om lika lön till anställda och familjemedlemmar fordras, att man känner dels lönen till de anställda och dels arbetsprestationen av anställda och familjemedlemmar vad beträffar dess storlek och sammansättning. Lönen till de anställda är numera, trots kvarstående brister i statistiken, tämligen väl känd. Svårigheterna äro alltså koncentrerade till beräkningen av arbetsprestationen. För att man skall kunna mäta en arbetsprestation fordras, att man känner till dels arbetets omfattning eller myckenhet uttryckt i exempelvis antalet normalt sysselsatta personer (vid normal dagsarbetstid) eller i antalet arbetstimmar och dels arbetets beskaffenhet. Båda slagen av uppgifter äro nödvändiga om man skall kunna överflytta de för den anställda arbetskraften kända löneförmånerna till allt arbete, som utförts av motsvarande yrkeskategorier antingen dessa representeras av anställda arbetare eller av brukaren och dennes familjemedlemmar. När det gäller att mäta den totala arbetsprestationen äro möjligheterna mycket begränsade och de måste med nödvändighet komma att förbli så även om man i fortsättningen ägnar en långt framfört synpunkter, som beaktats vid desamma, utan att detta särskilt nämnts i den föreliggande redogörelsen. På de sakkunnigas uppdrag ha aktuarierna C. Olsson och S. Häggmark, vilka båda inom socialstyrelsen arbetat med lönestatistiken för jordbruket, företagit en granskning av undersökningen. Den härvid upprättade promemorian har intagits som bilaga F till betänkandet. De av granskningsmännen framställda synpunkterna finnas diskuterade i kapitel 6 i betänkandet.

större uppmärksamhet än hittills åt att söka framskaffa lämpliga primäruppgifter. Anledningen är bl. a. att man icke kan påräkna något större allmänt intresse för en detaljerad arbetsredovisning annat än där denna redovisning tjänar att reglera de ekonomiska förpliktelserna mellan arbetare och arbetsgivare. Så är i blott begränsad samt dessutom i avtagande grad förhållandet inom jordbruket. En detaljerad arbetsredovisning har visserligen sitt intresse även vid familjejordbruken, som under de senare åren ökat i betydelse, men intresset är dock här sekundärt till intresset att söka fastställa den totala familjeinkomsten, särskilt som det ofta är svårt att finna annan användning för arbetskraften. Även om man kunde få till stånd en detaljerad redovisning rörande det produktiva familjearbetet och därmed kunde skapa större möjligheter till en beräkning av den totala arbetsprestationens storlek skulle svårigheterna dock icke vara övervunna. Det återstår nämligen alltjämt att söka klargöra arbetsprestationens kvalitet (eller produktivitet), d. v. s. — i korthet uttryckt — att fördela jordbrukarna och medhjälpande familjemedlemmar på de yrkeskategorier, vilka redovisas i lönestatistiken. Det finnes i praktiken icke någon möjlighet att företaga en dylik fördelning som kan anses motsvara de verkliga förhållandena. Av vad nu anförts torde framgå, att varje beräkning av arbetskostnaderna till totalkalkylen måste bli villkorlig icke bara såsom alltid i förhållande till tolkningen av de tillgängliga primäruppgifterna utan även i förhållande till tolkningen av principen om lika lön till anställda och till familjemedlemmar. Vid de nu föreliggande beräkningarna har man icke funnit anledning — eller rättare sagt icke funnit det praktiskt genomförbart — att frångå den lösning av frågan om lika lön till de två huvudgrupperna av i jordbruket yrkesverksamma, som tillämpats vid de tidi-

300 gare beräkningarna av arbetskostnaderna till totalkalkylen. Vid föreliggande beräkningar har sålunda förutsatts, att gruppen jordbrukare och medhjälpande familjemedlemmar haft samma sammansättning på yrkeskategorier som gruppen anställda arbetare. Den principiella diskussionen av problemet har med andra ord vid de nu föreliggande beräkningarna skjutits åt sidan och det har endast ansetts nödvändigt att i förbigående samt i ett avslutande avsnitt »Kalkylbelopp: Allmänna synpunkter» påpeka några av de konsekvenser, som följa av själva beräkningsmetoden. Om man uttrycker syftet med de nu föreliggande beräkningarna som blott och bart en omprövning av den tidigar e använda beräkningsmetoden, är detta icke helt riktigt. Den tidigare beräkningsmetoden har nämligen bl. a. icke kunnat utföras och därmed icke heller kunnat prövas för de senare åren. Detta beror på att arbetsvolymen i den tidigare kalkylen blev fastställd i ett visst antal helårssysselsatta arbetare, vilka tillgodoräknades lön enligt uppgifterna i SOS Lönestatistiken för olika löneformskategorier (lönekategorier). De tidigare viktigaste av dessa löneformer, vilka på visst sätt alltjämt kunna sägas vara tillämpliga för brukaren och dennes medhjälpande familjemedlemmar, d. v. s. statavlönade arbetare resp. arbetare i kost, ha genom statlönesystemets avskaffande och genom den även i övrigt relativt starka övergången från natura- till kontantlön särskilt under åren 1942/43—1944/45 alltmera försvunnit ur SOS Lönestatistiken. I och med att uppgifterna för de kontantavlönade arbetarna istället måst tillmätas en ökad betydelse samtidigt som lönesystemet dock icke ändrats för den alltmera betydelsefulla gruppen av brukare och medhjälpande familjemedlemmar — i den mån som ett bestämt lönesystem h ä r kan sägas existera — ha en del nya komplikationer uppstått. Dessa belysas av de försök, som i utredningen gjorts dels att fördela arbetsprestationen i to-

tal (för anställda och familjemedlemmar) på olika lönekategorier och dels att med hjälp av det så erhållna resultatet söka väga ihop löneuppgifterna för de till SOS Lönestatistiken alltjämt redovisade, olika lönekategorierna. (Ifrågavarande avsnitt ej tryckta.) När en dylik metod att beräkna den genomsnittliga löneutvecklingen i utredningen förklaras icke vara framkomlig innebär detta samtidigt, att genomsnittslönen för de anställda arbetarna, sådan denna är känd enligt SOS Lönestatistiken, med ytterligare minskade möjligheter till anpassning och mera direkt måste överflyttas på brukaren och dennes medhjälpande familjemedlemmar. En ytterligare konsekvens av statsystemets avskaffande och naturalönens successiva begränsande förtjänar i detta sammanhang att bliva särskilt omnämnd. Den i den tidigare arbetskostnadskalkylen ingående årslönen till statavlönade arbetare och arbetare i kost hämtades allenast vad avsåg kontantlönen fortlöpande från SOS Lönestatistiken, medan naturalönen däremot indexberäknades på en fast summa under basåret bestämd enligt relationen under basåret mellan den i SOS Lönestatistiken redovisade kontant- och naturalönen. Denna beräkningsmetod —• vilken förutsätter att naturalönen till arbetare, som åtnjuta dylik lön, representeras av oförändrade kvantiteter utav varor och nyttigheter — erbjöd, när metoden började tillämpas, betydande fördelar. Med statsystemets avskaffande och naturalönens successiva begränsning följde emellertid icke blott, att allt flera arbetare blevo kontantavlönade, utan även att den kontanta delen av lönen ökade medan naturadelen minskade för sådana arbetare, som alltjämt erhöllo en viss del av sin lön i natura. En omläggning av själva beräkningsmetoden har sålunda efter hand blivit ofrånkomlig och den har i den föreliggande utredningen verkställts på så sätt att uppgifterna i SOS Lönestatistiken fortlöpande blivit utnyttjade såväl vad beträffar

301 kontantlönen som ock vad beträffar den därtill avpassade naturalönen. Även i ett annat avseende har utvecklingen nödvändiggjort en omläggning av den tidigare beräkningsmetoden för arbetskostnaderna. När man som tidigare utgick ifrån den i SOS Lönestatistiken redovisade årslönen och tillämpade denna på ett beräknat antal av inom jordbruket sysselsatta personer, förutsatte detta givetvis att den under olika år redovisade årslönen avsåg i stort sett samma årsarbetstid. Så har emellertid senare visat sig icke vara fallet. Även inom jordbruket varierar sysselsättningen från år till år beroende på variationerna i produktionens storlek men dessutom med en tendens på något längre sikt till minskning. Så är i varje fall förhållandet beträffande den anställda arbetskraften, medan årsarbetstiden för brukaren och de medhjälpande familjemedlemmarna kanske av olika anledningar i nuvarande läge icke visar någon motsvarande tendens till fortlöpande minskning. Den saken må här lämnas åsido. Kvar står emellertid att minskningen av årsarbetstiden för de anställda arbetarna i sig representerar en dold lönestegring, vilken icke blir beaktad vid en beräkningsmetod sådan som den tidigare praktiserade. Årsarbetslönen kan nm givetvis korrigeras med hänsyn till de; registrerade förändringarna i årsarbetstiden. En sådan korrigering innebär emellertid ungefär samma arbete och samma svårigheter som det innebär att Övergå till en redovisning av arbetsförbrukningen i arbetstimmar samt att h ä r p å tillämpa den i SOS Lönestatistiken redovisade timlönen. För en övergång till timredovisning talar även det förhållandet, att timlön efterhand blivit allt vanligare och att timredovisningen därmed också blivit alltmera representativ. Relativt omfattande beräkningar ha verkställts för att söka utröna inflytandet på den samlade löneutvecklingen av förändringarna i årsarbetstiden och för att jämföra resultatet vid den tidigare

beräkningsmetoden utan och med en korrektion för nyssnämnda förändringar. Dessa beräkningar ha icke medtagits i den föreliggande utredningen. Under dessa omständigheter har det icke varit möjligt att använda den tidigare beräkningsmetoden utan undersökningen har redan från början måst inriktas på att söka finna en ny metodik. Härvid liksom genomgående har uppmärksamheten varit inriktad på att söka finna alternativa lösningar för att på så sätt kunna kontrollera de framräknade utvecklingstendenserna. För beräkningen av arbetskostnaderna gäller nämligen, på grund av dessa kostnaders storlek, i alldeles särskilt hög grad att en felaktighet beträffande utvecklingstendensen under i övrigt lika förhållanden får en stor effekt på totalkalkylens slutresultat. Av stor betydelse vid undersökningen har naturligen även varit att direkt söka pröva värdet av de tillgängliga primäruppgifterna. Vissa delar av det arbete, som nedlagts härpå, har emellertid — för tillgodoseende av kravet på överskådlighet — icke redovisats i föreliggande redogörelse. Det resultat, som utredningen till slut redovisar, kan sammanfattas mycket kort, men värdet av resultatet kan knappast bedömas, om man icke har möjlighet att följa prövningen i åtminstone de viktigare leden och mot varandra ställa de uppskattningar och värderingar, som varit nödvändiga i olika avseenden. Var för sig kunna dessa uppskattningar och värderingar säkerligen ytterligare diskuteras, men tillsammans kanske de ändock — det är åtminstone förhoppningen — utgöra en rimlig avvägning. Undersökningens huvudr e s u l t a t . — Om man, såsom tidigare skett i totalkalkylen, korrigerar arbetsförbrukningen under åren 1939/40— 1941/42 med hänsyn till det då låga skörderesultatet och om man vidare, såsom ävenledes tidigare skett, utgår ifrån, att arbetsförbrukningen vid brukningsdelar upp till 5 ha per hektar räknat

302 icke bör anges högre än för brukningsdelar mellan 5 och 10 ha, erhåller man såsom aktuell tendens för förändringarna i arbetsförbrukningen per hektar jordbruksjord (två olika alternativ; jfr det följande): Basåret 1938/39 Årlig minskning manstimmar mansper hektar timmar ' 321-99 213 0-66 328-70 3-43 1-04

eller

Storleken av och förändringen i arealen jordbruksjord kan samtidigt angivas till (s. 338): Basåret 1938/39 1 000 ha 4 125-94

Årlig minskning 1 000 ha % 6-71 0-16

Den årliga minskningen av den totala arbetsvolymen blir, när de ovan nämnda båda slagen av uppgifter sammanställas, 0-82 eller 1-20 %. Härmed kan jämföras den motsvarande procentsats om 1-20, som åberopats i förkalkylen för regleringsåret 1948/49. Skillnaden beror i någon mån på ändrade vägningstal vid beräkningen av den genomsnittliga arbetsförbrukningen per hektar men framför allt på att beräkningarna i det första fallet grundas på primäruppgifter för perioden 1939/40— 1946/47 istället för såsom vid den andra beräkningen på primäruppgifter för perioden 1938/39—1945/46, därav uppgifterna för 1938/39 voro uppskattade. Det bör anmärkas, att procenttalet 1-20, som framkom när prövningen i den h ä r behandlade frågan gjordes, använts vid de slutliga beräkningarna av arbetskostnaderna. Den skillnad, som på detta sätt framkommit mellan de olika beräkningsresultaten, illustrerar på sitt sätt vanskligheterna med beräkningar av detta slag. Variationerna från år till år äro, på grund av primärmaterialets beskaffenhet samt troligen i större grad på grund av faktiska variationer i arbetsbehov och arbetstillgång, så pass stora att tendensen så länge primäruppgifterna endast avse några få år, icke kan

fastställas med den grad av säkerhet, som skulle vara önskvärt. Det finns ingen annan möjlighet att uppnå den stora grad av säkerhet i bedömandet, som fordras till totalkalkylen, än att invänta ytterligare sammanställandet av primäruppgifter. Därvid bör fortsatt uppmärksamhet ägnas åt båda leden av beräkningen, d. v. s. såväl åt arbetsförbrukningen per hektar jordbruksjord som åt arealen jordbruksjord. Klassificeringen av jorden både som åker och som äng är nämligen i viss mån formell och innebörden av begreppen kan sannolikt i praktiken förändras vad beträffar kvaliteten (intensiteten) på ett sådant sätt, att detta även något påverkar resultatet av de här ifrågavarande beräkningarna. Det är med hänsyn till vad nu anförts, som det i utredningen ansetts nödvändigt att mot varandra väga dels utredningens resultat beträffande arbetsförbrukningens förändringar och dels det bedömande av utvecklingstendensen, som gjordes vid upprättandet avförkalkylen för regleringsåret 1948/49. Sistnämnda bedömande, som grundade sig på särskilda utredningar och som återges på s. 339 och 340, medförde, att minskningen av arbetsvolymen i totalkalkylen vad avsåg perioden t. o. m. år 1945/46 fastställdes till 1-2 % per år räknat på volymen under basåret, samt därefter till 1-5 % per år räknat på volymen under det i varje särskilt fall närmast föregående året. Vad som ytterligare anföres i utredningen i det nu nämnda avseendet (s. 340) har ansetts böra utgöra motiv för att arbetsförbrukningen tills vidare i utredningen, i den mån så är erforderligt för en exemplifiering av resultatet i övrigt, bör beräknas enligt de senast i jordbrukskalkylen fastställda principerna, sådana dessa refererats ovan. Beräkningen av arbetsvolymen har föregåtts av en omfattande materialprövning, vilken emellertid i det följande endast delvis redovisas. Prövningen har haft formen av en analvs beträffande arbets-

303 prestationens sammansättning, därvid framför allt uppgifterna r ö r a n d e de räkenskapskontrollerade jordbruken jämförts med uppgifterna från de i SOS Lönestatistiken deltagande jordbruken. Liksom beräkningen av arbetsvolymen inledes också beräkningen av arbetslönen med en ingående materialprövning. De enligt SOS Lönestatistiken betalda lönerna jämföras härvid med de avtalsenliga lönerna. Denna jämförelse har en speciell betydelse på grund av att den betalda lönen blir känd först med en viss tids eftersläpning och att man därför alltid för de senaste regleringsåren måste framskriva den betalda lönen med hjälp av utvecklingen utav de avtalsenliga lönerna. En sådan framskrivning är givetvis förenad med avsevärda vanskligheter. Flera olika bearbetningar av lönestatistiken i syfte att erhålla för totalkalkylen avpassade medeltal ha i utredningen blivit prövade. En lämplig metod har härvid befunnits vara att först sammanväga löneuppgifterna för de olika Zönekategorierna till medeltal för olika yrkeskategorier enligt totalantalet resp. år inom varje lönekategori i SOS Lönestatistiken redovisade arbetare (s. 347—350) samt att därefter sammanväga de erhållna medeltalen för de olika yr/reskategorierna till ett totalt genomsnitt enligt antingen rörliga eller också fasta medeltal för yrkesgrupperingen av totalantalet i SOS Lönestatistiken redovisade arbetare under perioden 1940/41 —1946/47, sådana dessa medeltal tidigare blivit beräknade i avsnittet om Arbetsprestationens sammansättning (s. 319—328). De enligt denna metod beräknade medellönerna utvisa i sammandrag följande förändringar (s. 352): Begleringsår 1/9—31/8

1938/39 1947/48 1949/50 (framskriven). . .

Vägningstal Rörliga Fasta öre per manstimme

65-10 170-70 179-33

65-06 170-96 179-77

Sedan medellönerna blivit framräknade har i utredningen ingående prö-

vats, huruvida den erhållna stegringstendensen kunde tänkas behöva bliva korrigerad. Prövningen av löneutvecklingen har främst avsett dels tänkbara förändringar i värderingen av naturaförmånerna, (s. 352—355), samt dels den i lönestatistiken förekommande icke-representativa variationen i antalet tillfälliga arbetare med i förhållande till övriga arbetare något avvikande löneförmåner (s. 355—356). Till följd av denna prövning h a r lönestegringstendensen mellan 1938/39—1949/50 enligt ovan befunnits böra begränsas med 10-6 indexenheter för lönen enligt rörliga och med 10-7 indexenheter för lönen enligt fasta vägningstal på sätt framgår av följande sammanställning (jfr s. 352, 355 och 356): Regleringsår

Vägningstal Rörliga Fasta öre per manstimme

1938/39 65-10 Korrektion för omvärderad natura -f 1-95 D:o för ökat ant. tillf. arb -f 0-57 Korrigerad lön 67-62 1947/48 170-70 1949/50 179-33

65-06 -f 1-95 + 0-57 67-58 170-96 179-77

Lönestegringstendensen kan minskas genom att man höjer lönen under tidigare år eller genom att man sänker — och i så fall med ett större antal ören — lönen under senare år. Då i detta fall valts att höja lönen under tidigare år (basåret) har anledningen härtill varit, dels att detta förefallit vara logiskt med hänsyn till det sätt, varpå den behövliga korrektionen blivit konstaterad, men dels också därför att man genom tillvägagångssättet kan verkställa korrektionen en gång för alla och slipper ha den i minne, när löneserierna en gång eventuellt skola fullföljas. Kostnadsbelopp och kostnadsstegring ha i utredningen beräknats såsom arbetstiden i manstimmar gånger lönen per manstimme (s. 357). De så erhållna beloppen utgöra:

304 Regleringsår 1938/39 1947/48 1949/50

Vägningstal Rörliga Fasta Milj. kr 917-1 916-5 2 057-5 2 060-6 2 097-1 2 102-3

Beloppen ha jämförts dels vad beträffar utvecklingen t. o. m. år 1943/44 med motsvarande belopp enligt den ursprungliga arbetskostnadsberäkningen, varvid kostnadsstegringen enligt de nya beräkningarna konstaterats bli markerat svagare (s. 358), och dels med utvecklingen av arbetskostnaderna såsom sådana vid de räkenskapskontrollerade jordbruken, varvid en så god överensstämmelse kunnat konstateras, som man rimligen kan begära (s. 359). Utredningen avslutas med en prövning av storleken utav de ovannämnda kostnadsbeloppen. Det konstateras härvid, att man har anledning reducera beloppen med hänsyn till särpräglade förhållanden vid de räkenskapskontrollerade jordbruken, vilka förhållanden påverkat beräkningarna (s. 363). När reduktionen verkställes erhåller man en arbetsvolym, som mycket nära överensstämmer med den, som användes i den ursprungliga arbetskostnadskalkylen (s. 364). Denna volym har härför ansetts även fortsättningsvis böra bibehållas (med tillämpning av det modifierade löneläget). De kalkylbelopp av arbetskostnader, som på så sätt blivit beräknade, äro (s. 365): Regleringsår 1938/39 1947/48 1949/50

Vägningstal Rörliga Fasta Milj. kr 833-42 832-92 1863-88 1866-73 1905-83 1910-51

II. Tidigare för jordbrukskalkylen verkställda beräkningar rörande arbetskostnader och arbetsvolym. Den tidigare arbetskostnadskalkylen byggde på vissa beräkningar och uppskattningar för perioden 1935—1937,

som utförts av direktör A. H. Stensgård (bilaga till Kungl. Maj:ts prop, nr 276/1940). Dessa beräkningar avsågo dels en total kostnadssumma och dels en fördelning av totalsumman på olika löneformer och arbetarekategorier. Den totala kostnadssumman erhölls genom en uppräkning av arbetskostnaderna per hektar vid de räkenskapskontrollerade jordbruken inom olika storleksgrupper och naturliga områden. Delsumman för totalt utbetalda kontantlöner korrigerades därefter med hänsyn till resultatet av en utav 1938 års jordbruksutredning verkställd deklarationsundersökning (med tillägg för olycksfallsförsäkringskostnad på naturalönen). Totalsumman framskrevs slutligen till basperioden för kalkylen utan ändring av delsummornas relativa storlek. Ursprungligen erhölls följande relativa delsummor:

Lejt arbete Kontant Natura Familjens arbete Andel av den totala arbetskostnaden, %

Lanthushållning

övriga grenar

O/

0/

/o

/o

31-2 14-1 54-7

33-9 14-5 51-6

83 4

16-6

Med ledning av tillgängliga uppgifter om antalet i lantbruket arbetande personer uppdelades den totala kostnadssumman ytterligare på olika arbetarekategorier (lönekategorier). Härvid reducerades antalet manliga företagare och familjemedlemmar väsentligt med hänsyn till att jordbrukarna vid de små brukningsdelarna i stor utsträckning måste skaffa sig arbetsinkomster även utanför lanthushållningen. De relativa kostnadssummorna framgå av den överst på följande sida intagna tablån. I stort skulle alltså under den angivna perioden V3 av kostnaden ha belöpt på lejt arbete och 2 / 3 på familjearbete samt något mindre än -j?, på kontantlön och något mera än Va på naturalön. Med utgångspunkt från de nu nämnda undersökningarna beräknades ar-

305 Lejt arbete 1935—1937

Manliga Tjänare Statare Kördrängar Kreatursskötare Dagsverkare Kvinnliga Tjänare Dagsverkare Driftsledare Specialarbetare (tillägg) Summa

Kontant

Natura

Kontant

Natura

%

%

%

%

5-53

4-39

8-51

6-76

215 2-80 8-31

1-95 219

9-45 10-96

8-57 8-58

1-47 1-36 0-85 0-71

1-49

4-70

0-41

4-08

37-70

23-18

Totalt

betskostnaderna till jordbrukskalkylen genom en multiplikation av det uppskattade antalet arbetare med naturalönen enligt särskilda beräkningar resp. kontantlönen enligt den officiella lönestatistiken eller preliminärt indexberäknad med hjälp av kollektivavtalens lönesatser. Totalsumman reducerades för varje år med 1 % av summan för basåret i kalkylen 1938/39, vilket ansågs motsvara verkan av den genomsnittliga, fortlöpande minskningen av arbetsförbrukningen. (Särskilda korrektioner ha vissa år företagits på grund av exceptionella förhållanden.) Fr. o. m. produktionsåret 1943/44 togs vid upprättandet av jordbrukskalkylen jämväl hänsyn till vissa inom lantbruksförbundet verkställda beräkningar rörande förskjutningar, som inträffat mellan de olika löneformerna. Antalet arbetare varierades sålunda numera enligt följande allmänna principer. Huvudprincip: Totalantalet arbetare ( s u m m a n av manliga och kvinnliga) m i n s kas varje år med 1 % av antalet under basåret 1938/39. 1. Antalet lejda manliga resp. kvinnliga arbetare minskas var för sig med 2 % av motsvarande a n t a l under basåret. 2. Antalet familjemedlemmar i kost (ej företagare) minskas med skillnaden i absoluta tal enligt huvudprincipen och enligt punkt 1 ovan, därvid minskningen fördelas på m ä n och kvinnor i propor20—917293

Familjens arbete

33-61

4-78

66-39

28-69

tion till antalet arbetare av ifrågavarande slag. 3. Fördelningen av antalet lejda arbetare på olika kategorier varieras inom i p u n k t 1 angiven r a m enligt de genomsnittliga förändringarna i motsvarande fördelning u n d e r perioden 1938/39— 1941/42 sådana dessa framgå av socialstyrelsens lönestatistik kompletterad med vissa beräkningar om fördelningen på olika brukningsdelar av t o t a l a n t a let lejda och organiserade arbetare.

Förändringarna från år till år i antalet inom lanthushållningen heltidssysselsatta personer blevo, enligt de nu angivna principerna, konstanta i absoluta tal räknat, på sätt framgår av tabell 1.

III. Primäruppgifterna. För en beräkning av arbetsförbrukningen inom lanthushållningen finnas följande primäruppgifter tillgängliga, nämligen för det första arbetsförbrukningen vid de räkenskapskontrollerade jordbruken samt för det andra antalet dagsverken vid vissa av de i lönestatistiken deltagande brukningsdelarna. Arbetsförbrukningen vid de räkenskapskontrollerade jordbruken redovisades i stort sett t. o. m. år 1943/44 för varje dag på arbetsrapporter (formulär 51). Specificeringen var härvid relativt detaljerad. Senare h a r redovisningen skett per vecka på r a p porter (formulär 53) upptagande en 4-veckorsperiod. Redovisningen h a r härvid u p p delats på

306 Tabell 1. Arbetareantalet i jordbrukskalkylen. Kvinnliga

Manliga Arbetarekategori

Lejd

Medelvariation 1938/39— 1941/42

Basåret 1938/39

Medelvariation 1938/39— 1941/42

65 292

— 3 755

27 768 )

15 9921 17 961/

— 2 641

640 )

24 843 19 555 14 857

+ 260 + 2 774 + 192

4 312) 6 740/ 4 540

158 500

— 3 170

44 000

90 000 90 000 100 000

—

80 000

—

720 Summa

280 000

—

80 000

—

720 Totalt

438 500

— 4 060

124 000

— 1 600

Driftsledare

3 500

Basåret 1938/39

arbetskraft:

Statare Kördrängar 47-1 % Kreatursskötare 52-9 % Daglönare Tillfälliga arbetare Summa

— 1 564

+

+

—

880 Familjemedlemmar: »Statavlönade» = Företagare

a. s. k. specialarbetare (däribland kreatursskötare) och b. övriga arbetare. Specificeringen i övrigt är numera något mindre detaljerad än tidigare. Sedan några år tillbaka har man sökt att i rapporterna icke få redovisat arbetare (exempelvis djurskötare), vilkas prestation helt och hållet avsett ett visst kostnadsställe (ladugården, häststallet o. s. v.). Kostnadsstället (driftsgrenen) debiteras nämligen i ett sådant fall direkt den ifrågavarande lönekostnaden. Någon särskild arbetsredovisning och fördelning av totalkostnaden efter genomsnittskostnaden per utfört dagsverke av män resp. hjon är i detta fall icke erforderlig. I bearbetad form återges arbetsförbrukningen vid de räkenskapskontrollerade jordbruken i Räkenskapsresultaten. Fr. o. m. bokföringsåret 1939/40 (då den s. k. jordbruksekonomiska undersökningen började) återges uppgifterna härvid dels per hektar jordbruksjord med specificering på a. lanthushållningen och övrigt arbete, b. olika naturliga områden, c. olika storleksgrupper av jordbruk och d. familjen samt lejd arbetskraft dels per brukningsdel med specificering på a. lanthushållningen, nyanläggningar, körförtjänster samt skogen,

b. olika naturliga områden och c. olika storleksgrupper av jordbruk. I bearbetad form är arbetsförbrukningen angiven i reducerade manstimmar (rmt) varvid timmar för kvinnliga och minderåriga arbetare (hjt) omräknats till manstimmar (mt) efter den genomsnittliga timlönen enligt arbetsredovisningen (för andra än specialarbetare). Uppgifter om antalet dagsverken vid vissa av de i lönestatistiken deltagande brukningsdelarna inhämtas i samband med uppgifterna till den årliga lönestatistiken. De avse anställningsår och ha t. o. m. 1944/45 varit specificerade på a. statavlönade arbetare samt arbetare med kost och logi samt b. tim- eller dagavlönade arbetare (fast eller tillfälligt anställda) torpare, mjölkerskor o. dyl. och dessutom på c. ägaren (brukaren) och dennes familjemedlemmar, vilka deltagit i jordbruksarbete (fr. o. m. 1940/41). För grupperna a och b har angetts dels antalet under året utgjorda arbetstimmar fördelade på tid med ordinarie lön och med övertidsersättning och dels antalet under året utgjorda dagsverken. För grupp c har endast angetts antalet dagsverken. Uppgifterna måste, i synnerhet för gruppen c, vara mindre tillförlitliga (mera summa-

307 riska) än uppgifterna från de räkenskapskontrollerade jordbruken. Däremot borde uppgifternas representativitet vad beträffar vissa storleksgrupper av jordbruk vara något större än representativiteten för uppgifterna från de räkenskapskontrollerade jordbruken. Sålunda omfattade uppgifterna år 1945/46, i den mån de bearbetades beträffande arbetsredovisningen, 3 938 brukningsdelar, medan uppgifterna till den jordbruksekonomiska undersökningen endast omfattade 1 318 brukningsdelar. Uppgifterna för de i lönestatistiken deltagande jordbruken äro emellertid (vilket har speciell betydelse vad beträffar de medelstora och mindre brukningsdelarna) huvudsakligen hämtade från sådana jordbruk, som ha anställda arbetare. Till anställda arbetare torde i vissa fall även hänföras avlönade familjemedlemmar. Uppgifternas representativitet i detta avseende belyses närmare i det följande. Då statsystemet definitivt avskaffades år 1946 vid de av kollektivavtalen berörda gårdarna ändrades det för inhämtandet av uppgifterna använda frågeformuläret i ett par väsentliga avseenden. 1. Den tidigare fördelningen på a. statavlönade arbetare och arbetare med kost och logi, b. tim- eller dagavlönade arbetare (fasta och tillfälliga) torpare och mjölkerskor o. dyl. samt c. ägaren (brukaren) och dennes familjemedlemmar, vilka deltagit i jordbruksarbete, ändrades till a. anställda arbetare under redovisningsperioden eller del därav samt b. brukaren och dennes familjemedlemmar, vilka deltagit i jordbruksarbetet. 2. I samband med ändringen enligt punkt 1 bestämdes att nominativa uppgifter skulle lämnas för samtliga redovisade arbetare och sålunda även för tillfälliga arbetare (arbetare med mindre än 50 dagsverken per år), för vilka tidigare erfordrats allenast summariska uppgifter. Antalet i lönestatistiken ingående och bearbetade uppgifter (nominativa uppgifter) för s. k. tillfälliga arbetare kom härigenom att väsentligt öka. 3. Den tidigare redovisningen under punkt c, ägaren (brukaren) och dennes familjemedlemmar, vilka deltagit i jordbruksarbete enligt 1. familjeställning, 2. ålder och 3. antal under året utgjorda dagsverken ändrades till 1. familjeställning, 2. födelseår eller ålder, 3. summa arbetsdagar, 4. under året utgjorda arbetstimmar totalt och för a. egentligt jordbruksarbete,

b. husdjursskötsel, c. hushållsarbete, d. trädgårdsarbete, e. skogsarbete samt 5. erhållen kontantlön. I bearbetad form återges uppgifterna från de i lönestatistiken deltagande jordbruken i Lönestatistisk årsbok. Uppgifterna äro här omräknade per 100 ha åker (ej jordbruksjord) och redovisas såväl beträffande familjemedlemmar som anställda med specifikation dels på a. manliga samt kvinnliga och minderåriga arbetare, b. olika naturliga områden och c. olika storleksgrupper av jordbruk och dels på a. mansdagsverken inklusive resp. exklusive dagsverken av familjemedlemmar, b. dagsverken av kvinnor och minderåriga inklusive resp. exklusive dagsverken av familjemedlemmar och c. olika storleksgrupper av jordbruk. Antalet dagsverken utförda av kvinnliga och minderåriga arbetare är i Lönestatistisk årsbok icke reducerat till mansdagsverken. Uppgifterna avse icke dagsverken, som utförts av arbetare med beteckningen »skogsarbetare».

IV. Arbetsprestationens sammansättning. För en jämförelse mellan arbetsredovisningen vid de räkenskapskontrollerade och de i lönestatistiken deltagande jordbruken fordras ett flertal olika omräkningar. Härvid är det lämpligt att omräkna uppgifterna för de i lönestatistiken deltagande jordbruken så, att dessa bliva jämförbara med de uppgifter, som finnas angivna för de räkenskapskontrollerade jordbruken. 1. Omräkning av uppgifterna för de i lönestatistiken deltagande jordbruken. Till utgångspunkt för de beräkningar av arbetsförbrukningens fördelning på olika kategorier av yrkesutövare, som här närmast följa, ha valts uppgifterna för perioden 1940/41—1945/46 avseende vad lönestatistiken beträffar det genomsnittliga antalet dagsverken (arbetsdagar) per 100 ha åker inom olika områden och storleksgrupper av jordbruk utgjorda av såväl anställda arbetare som av ägaren och dennes

308 Tabell 2. Hektar åker per hektar jordbruksjord inom olika områden och storleksgrupper av jordbruk. Arealer enligt 1944 års allmänna jordbruksräkning. Arealen äng omräknad till åker enligt den relativa avkastningen åren 1941—1945. Siffrorna ange 100 000-delar. Storleksgrupp ha åker

O m r å~-d--e. Riket Smb

Msl

Msk

N

Lägenheter o. brukningsde96 373 lar: 0-26—1 ha 97 521 1 5 ha I

95 204 91 543

95 854 93 414

89 007 86 091

68 750 81 294

82 385 85 474

97 351

92 011

93 714

86 305

80 137

85 193

97 739 97 961 97 630 97 492 97 556 95 565

93 100 94 013 93 365 92 433 91 163 91 478

93 785 94 468 94 959 95 198 94 523 93 258

88 796 91 379 92 061 91 976 91 337 91 539

88 480 91 474 90 654 95 575 94 553 95 891

90 218 93 386 94 426 94 723 94 107 93 261

97 287

92 764

94 360

89 661

85 397

91 777

Summa under 5 ha 5 10 ha II 1 0 — 20 ha III 20 30 ha IV 3 0 — 50 ha V 50—100 ha VI 100— ha VII Samtliga grupper

Ssl

familjemedlemmar. (Uppgifterna för samtliga brukningsdelar med härför erforderlig redovisning.) Dessa uppgifter ha av socialstyrelsen för h ä r ifrågavarande ä n d a m å l särskilt specificerats dels på manliga resp. kvinnliga och minderåriga arbetare, dels p å totalt a n t a l arbetsdagar resp. därav fam i l j e n i procent dels på vart och ett av de för grupperingen av de räkenskapskontrollerade jordbruken använda n a t u r liga produktionsområdena nämligen Ssl = Skåne-Hallands slättbygder, Smb = Sydsvenska mellanbygden, Msl = Mellersta Sveriges [slättbygder (Öland, Gotland, Östgötaslätten, Vänersiätten samt Mälar- och Hjälmarbygden), Msk = Södra och mellersta Sveriges skogsoch dalbygder, N = Norra Sverige (hela Norrland utom Gästrikland, norra Värmland, samt mellanbygden och fjällbygden i Kopparbergs l ä n ) . För dessa områden och för de olika storleksgrupperna av jordbruk h a r alltså funnits tillgängliga uppgifter rörande antalet arbetsdagar utförda av Ma = män fyllda 18 år, anställda, Mf = män fyllda 18 år, familjemedlemmar, Ka = kvinnor och minderåriga, anställda, Kf —kvinnor och minderåriga, familjemedlemmar.

Omräknas antalet arbetsdagar per 100 ha åker till per 100 ha jordbruksjord enligt de i tabell 2 angivna relativtalen ioch vägas uppgifterna därefter områ-

desvis med den relativa arealen av jordbruksjord enligt tabell 3 erhållas de medeltal, som återges i tabell 4. De för o m r ä k n i n g a r n a erforderliga u p p gifterna om h e k t a r åker per h e k t a r jordbruksjord (åker och äng) och om arealen jordbruksjord vad avser olika områden och storleksgrupper av j o r d b r u k h a beräknats med utgångspunkt från förhållandena enligt 1944 års a l l m ä n n a j o r d b r u k s r ä k n i n g . Ängen (slåtteräng, kultiverad betesäng och a n n a n betesäng) h a r härvid o m r ä k n a t s till åker efter förhållandet mellan avkastningen i skördeenheter per h e k t a r för Naturlig äng och för Arealen av foderväxter i genomsnitt under perioden 1941—1945 (SOS Jordbruk och Boskapsskötsel å r 1946 s. 21). Tidigare användes för dessa o m r ä k n i n g a r motsvarande uppgifter enligt 1937 års allm ä n n a j o r d b r u k s r ä k n i n g , därvid arealen äng omräknades till åker enligt den relativa skördeavkastningen under perioden 1937—1940. Omräkningstalen från de båda olika j o r d b r u k s r ä k n i n g a r n a äro i stort sett likartade, men vissa skillnader föreligga dock, vilka modifiera resultatet av omräkningen. På grund härav skulle m a n m å h ä n d a k u n na ha ifrågasatt, vilka omräkningstal, som lämpligen borde h a a n v ä n t s för de olika åren. Man kan sålunda diskutera att a n vända antingen fasta vägningstal (enligt jordbruksräkningen år 1937 eller år 1944) eller vägningstal, som j ä m v ä l återge den förskjutning, som inträffat ( n ä r m a s t mellan år 1937 och å r 1944) och som i så fall även måste t ä n k a s ha fortsatt efter år 1944.

309 Tabell 3. Arealen jordbruksjord fördelad på olika områden och storleksgrupper av jordbruk år 1944. Procent. Riket

O m r å d e

Storleksgrupp, ha å k e r

Ssl

Smb

Msl

Msk

N

Summa

% per grupp

L ä g e n h e t e r o. b r u k n i n g s d e l a r : 0-26—1 h a 1— 5 h a I

4-6 2-7

4-1 2-8

16-7 11-9

33-3 42-0

41-3 40-6

100-0 100-0

1-4 14-4

S u m m a under 5 ha

2-8

2-9

12-4

41-3

40-6

100-0

15-8

4-2 9-5 14-7 17-1 13-7 17-3

4-7 7-4 8-6 9-0 7-5 8-8

18-6 38-2 51-0 54-5 59-6 59-2

46-0 35-0 22-5 18-0 18-2 14-4

26-5 9-9 3-2 1-4 1-0 0-3

100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0

19-8 : 22-5 1 11-2 • 110 9-2 10-5

10-0

6-6

37-6

31-2

14-6

100-0

100-0

5 — 10 1 0 — 20 2 0 — 30 3 0 — 50 50—100 100—

ha II ha III h a IV ha V ha VI ha VII Samtliga

grupper

Då för omräkningen här valts fasta vägningstal har anledningen därtill varit att förskjutningen mellan åren 1937 och 1944 likväl är måttlig, att densamma knappast kan tänkas påverka resultatet av den jämförelse mellan de olika statistiska materialen, varom här närmast är fråga, samt att fastställandet av särskilt ängsarealen är förenad med så pass stora svårigheter, att man knappast kan få något riktigt säkert mått på utvecklingstendensen för den totala jordbruksarealen allenast genom resultatet av två stycken arealinventeringar. (I annat sammanhang måste dock ifrågavarande tendens, i brist på annat material, läggas till grund för beräkningarna.) Då för omräkningen slutligen nu valts de fasta vägningstalen avseende år 1944 (och ej 1937), är detta naturligt med hänsyn till ifrågavarande års läge inom den period, som beräkningarna avse. De i tabell 4 anförda medeltalen skilja sig icke särskilt mycket från de i lönestatistisk årsbok angivna riksmedeltalen (efter en motsvarande men förenklad omräkning). Uttryckes den totala arbetsprestationen i mt och rmt per hektar jordbruksjord (ytterligare erforderliga omräkningar se nedan), blir totalsumman dock inom grupperna av familjejordbruk något lägre enligt beräkningen ovan jämfört med vid en beräkning baserad på de i Lönestatistisk årsbok angivna riksmedeltalen. Skillnaden återges nedan i medeltal för perioden 1940/41—1946/47 samt i något avrundade tal. Grupp

III

IV

V

Arbetstimmar (mt och rmt) per ha jordbruksjord 30 20 10

Den i tabell 4 angivna arbetsförbrukningen måste för jämförelse med uppgifterna från de räkenskapskontrollerade jordbruken ytterligare omräknas till arbetstimmar samt vad kvinnor och minderåriga beträffar dessutom till s. k. reducerade manstimmar (rmt). Vid dessa omräkningar synes man vad beträffar lejda arbetare utan olägenhet kunna utgå från de i Lönestatistisk årsbok angivna genomsnittliga dags- och timlönerna totalt, kontant och naturaförmåner för a. manliga arbetare, som fyllt 18 år, samt b. manliga minderåriga, kvinnliga och kvinnliga minderåriga arbetare sammanvägda till ett medeltal för hela gruppen av kvinnliga och minderåriga arbetare enligt antalet av samtliga redovisade arbetare utav ifrågavarande slag.

VII

Riktigare hade visserligen varit att även här använda medeltal, som vägts med hänsyn till skillnaden inom de olika geografiska områdena, d. v. s. beträffande lönen per dag med antalet dagsverken per hektar jordbruksjord och beträffande timlönen med antalet arbetstimmar per hektar jordbruksjord samt i båda fallen dessutom med arealen jordbruksjord. En sådan vägning är emellertid synnerligen tidsödande (den borde bl. a. göras särskilt för de olika storleksgrupperna av jordbruk) och kan med hänsyn till bristerna i primärmaterialet dessutom knappast förutsättas ge något nämnvärt säkrare resultat.

5—1

De omräkningar, som här företagits, bygga på följande uppgifter:

VI

310 Tabell 4. Antal arbetsdagar per 100 ha jordbruksjord vid de i lönestatistiken deltagande

jordbruken.

M = män, K = kvinnor och minderåriga, 1 a = anställda, f = familjemedlemmar. Å k e r a r e a l ,

År, i regel V n " 3 7 i o

ha

III 10—19

IV 20—29

30—49

VI 50—99

VII 3 100-

V2

1940/41

Ma Mf 4 Ka Kf

1 712 1 575 835 1 562

1 556 1 035 566 976

1 581 571 334 501

1 637 268 244 180

1 876 107 212 37

1941/42

Ma Mf 4 Ka Kf

1 633 1 562 842 1 614

1 474 940 598 992

1 583 688 381 574

1 663 289 270 198

1 918 138 225 46

Ma Mf Ka Kf

1483 1 951 697 1 714

1 362 1 244 522 1004

1 553 790 374 479

1 660 345 283 160

1 892 50 254 25

1943/44

Ma Mf 4 Ka Kf

1 384 1 992 696 1 737

1 349 1 279 437 1 064

1 523 788 336 517

1 666 361 256 162

1 917 56 246 27

1944/45

Ma Mf 4 Ka Kf

1 253 2 180 516 1 712

1 313 1 317 414 1 043

1455 823 276 499

1 647 372 222 159

1 884 68 229 19

1945/46

Ma Mf 4 Ka Kf

978 2 088 490 1 266

1 031 1 415 364 768

1 231 910 268 425

1 498 398 218 122

1 703 77 183 11

1946/47

Ma Mf 4 Ka Kf

825 2 233 416 1 196

883 1 490 332 702

1 166 904 219 374

1 327 443 184 133

1 549 91 157 23

1942/43 4

1 Ej reducerat till mansdagsverken. Hopvägning av grupperna 30—39 och 40—49 ha åker enligt relativa talen 0-6 resp. 0-4. 3 Hopvägning av grupperna 100—199, 200—399 och fr. o. m. 400 ha åker enligt relativa talen 0-65, 0-28 resp. 0-07. 4 Antalet reducerat till 83 %. 2

a) Dags- och timlöner (kr) enligt År, i regel

Dagslöner

b) Dagsarbetstid

lönestatistiken. Timlöner

År, i regel

Ma

Ka

1940/41 1941/42 1942/43

8-195 8-230 8-178

6-981 7-119 7-015

1943/44 1944/45 1945/46 1946/47

8-236 8-190 8-170 8-272

6-890 7-205 6-707 6-820

Ma

Ka

Ma

Ka

1/ /il

1940/41 1941/42 1942/43

6-72 7-49 8-26

3-63 4-20 4-63

0-82 0-91 1-01

0-52 0-59 0-66

1943/44 1944/45 1945/46 1946/47

8-73 9-91 11-03 12-16

5-03 5-62 6-17 6-82

1-06 1-21 1-35 1-47

0-73 0-78 0-92 1-00

1/ /il

31/ /lO

Divideras dagslönen med timlönen erhålles dagsarbetstiden i t i m m a r .

(timmar).

31/ /lO

Dagsarbetstiden för Ka omvandlas efter till r m t genom multiplikation

härmed

311 den relativa timlönen (för Ka i förhållande till Ma). c) Dagsarbetstid för Ka (rmt). Relativ timlön

Rmt

1940/41 1941/42 1942/43

0-63415 0-64835 0-65347

4-427 4-616 4-585

1943/44 1944/45 1945/46 1946/47

0-68868 0-64463 0-68148 0-68027

4-745 4-645 4-571 4-639

År, i regel 1/ 31 / /ii— /lO

I detta sammanhang bör påpekas, att lönen per dag, totalt inklusive värdet av naturaförmåner, i SOS Lönestatistiken fr. o. m. år 1946 redovisats med följande specificering vid tidlönsarbete, » ackordsarbete, » allt arbete oavsett löneformen, medan motsvarande totallön per dag tidigare endast redovisats exklusive ackordsarbete. Timlönen har däremot helt naturligt såväl före som efter år 1946 redovisats allenast exklusive ackordsarbete. Fråga uppkommer nu huruvida dagsarbetstiden fr. o. m. år 1946 bör beräknas genom att dagsförtjänsten vid tidlönsarbete eller genom att dagsförtjänsten vid allt arbete oavsett löneformen divideras med timlönen (exklusive ackordsarbete). Dagsarbetstiden blir i det förra fallet kortare än i det senare fallet. Som argument för det förstnämnda alternativet kan anföras, att detsamma ger en logisk kontinuitet med beräkningarna för de tidigare åren. Som motargument gäller emellertid att även ackordsarbetet är ett arbete och att den häremot svarande timarbetstiden rimligen bör beräknas vid en normal arbetsintensitet d. v. s. i förevarande fall genom att dagsförtjänsten vid allt arbete oavsett löneformen divideras med timlönen (exklusive ackordsarbete). Som argument mot det sistnämnda alternativet kan anföras den bristande kontinuiteten i beräkningarna. Denna brist blir emellertid mindre ju längre jämförelsen sträckes tillbaka i tiden, eftersom ackordsarbetet då överhuvudtaget var av en mindre omfattning. Härtill kommer, att man för de tidigare åren blott har ett starkt begränsat antal tillfälliga arbetare med i statistiken samtidigt som dessa arbetare torde ha presterat en relativt stor del av ackordsarbetet. Möjligheterna att verkställa en korrigering för de tidigare åren äro så-

lunda mycket små om ens några. Slutgiltigt gäller att den skillnad, som här diskuterats, är av en försvinnande liten betydelse och icke utövar något inflytande på de avgörande beräkningarna. Vilket alternativ som väljes kan därför anses vara en smaksak. I det föregående har valts att fr. o. m. år 1946 beräkna dagsarbetstiden genom att dividera dagsförtjänsten vid allt arbete oavsett löneformen med timlönen (exklusive ackordsarbete). Vad här ovan framhållits beträffande omräkningstalen gäller lejda arbetare. Beträffande familjemedlemmarna finnas inga särskilda uppgifter till belysande av hur antalet arbetsdagar lämpligen bör omräknas till arbetstimmar. Omräkningen måste alltså i stort sett ske efter samma norm som för lejda arbetare, Härvid torde det dock icke vara befogat att variera dagsarbetstiden per år såsom för de lejda arbetarna. Som medeltal kunna istället användas för Mf 8 200 mt och för Kf 4 598 rmt. Sannolikt är emellertid dagsarbetstiden vid jordbruksarbete i genomsnitt något litet längre för manliga och något kortare för kvinnliga familjemedlemmar än för lejda arbetare. Detta må markeras genom att som medeltal för familjemedlemmarna istället välja för Mf 8-3 mt och för Kf 4-4 rmt. Verkställes omräkningen av arbetstiden i tabell 4 på sätt nu angivits, erhålles det resultat, som framgår av tabell 5.

2. Fördelning på och anställda.

familjemedlemmar

Till utgångspunkt för en första jämförande prövning av uppgifterna från de räkenskapskontrollerade och de i lönestatistiken deltagande jordbruken kan tagas procenten familjearbete. För de i lönestatistiken deltagande jordbruken beräknas procenten familjearbete lätt ur tabell 5. För de räkenskapskontrollerade jordbruken beräknas först familjens arbetsprestation inom olika storleksgrupper och naturliga områden (med hjälp av de i Räkenskapsresultaten angivna procentsatserna). Efter hopvägning enligt arealen jordbruksjord (tabell 3) erhållas de riksmedeltal för de olika storleksgrupperna av jordbruk som anges i tabell 6.

312 Tabell 5. Arbetstimmar

per hektar jordbruks jord vid de i lönestatistiken

deltagande

jordbruken.

M = män, K = kvinnor och minderåriga, a = anställda, f = familjemedlemmar. Mt och rmt Å k e r a r e a l ,

År, i regel

/11— /1

ha

III 10—19

IV 20—29

V 30—49

VI 50—99

VII 100—

1940/41

Ma Mf Ka Kf

140 130 37 68

127 85 25 42

129 47 14 22

134-2 22-2 10-8 7-9

153 8 9 1

1941/42

Ma Mf Ka Kf

134 129 38 71

121 78 27 43

130 57 17 25

136-9 24-0 12-5 8-7

157 11 10 2

1942/43

Ma Mf Ka Kf

121 161 32 75

111 103 23 44

127 65 17 21

135-8 28-6 13-0 7-0

154 4 11 1

1943/44

Ma Mf Ka Kf

114 165 33 76

111 106 20 46

125 65 15 22

137-2 30-0 12-1 7-1

157 4 11 1

1944/45

Ma Mf Ka Kf

102 180 24 75

107 109 19 45

119 68 12 22

134-9 30-9 10-3 7-0

154 5 10 0

1945/46

Ma Mf Ka Kf

79 173 22 55

84 117 16 33

100 75 12 18

122-4 33-0 10-0 5-4

139 6 8 0

1946/47

Ma Mf Ka Kf

68 185 19 52

73 123 15 30

96 75 10 16

109-8 36-8 8-5 5-9

128 7 7 1

Procenten familjearbete vid de räkenskapskontrollerade jordbruken erhålles d ä r e f t e r g e n o m en j ä m f ö r e l s e m e l l a n u p p g i f t e r n a i t a b e l l 6 o c h i t a b e l l 13. För 7-årsperioden 1940/41—1946/47 ger jämförelsen mellan de r ä k e n s k a p s kontrollerade och de i lönestatistiken deltagande j o r d b r u k e n följande resultat: Storleksgrupp Åkerareal, h a

Räkenskapskontrollerade jordbruk Arbetsredovisningen i lönestatistiken

S o m av d i a g r a m 1 f r a m g å r u t g ö r familjens a r b e t e i n o m s t o r l e k s g r u p p III vid de i lönestatistiken deltagande jordb r u k e n e n m a r k e r a t m i n d r e d e l av d e n totala arbetsprestationen än vid de räkenskapskontrollerade jordbruken. Inom s t o r l e k s g r u p p e r n a VI o c h VII ä r f ö r h å l landet däremot omvänt och skillnaden

I 2—5

II 5—10

III 10—20

IV 20—30

V 30—50

VI 50—100

VII 100—

89-9

83-1

73-3

54-6

41-1

5-9

0-6

62-4

53-4

39-3

20-5

5-0

Siffrorna o v a n å t e r g e s ä v e n i dia{*ram 1.

313 Diagram 1. Arbetsförbrukningen inom olika storleksgrupper av jordbruk fördelad på familjemedlemmar och andra arbetare. Åren 1940/41—1946/47. /o

100 90

/>. v 7 ^ Lejt arbete

^"^^N

\

I

V

/ - Rake nskaps kontrollei — ^ k — i rade iordbruk

_

\

TJ

SO

I lönestatistiken 40

\ -^Bf' \

V

deltagande jordbruk

\ •'

Fa miljens arbet

\

w

10 IV

w

Grupp

I

II

III

Areal åker ha

(2)-5

5-10

10-20

20-30 30-50 50-100 > 100

22,5

11,2

Jordbr. jord % 15,8 19,8 1944 samtidigt ändock mera markerad. Kurvan för familjens arbete vid de i lönestatistiken deltagande jordbruken skär med andra ord motsvarande kurva för de räkenskapskontrollerade jordbruken. Mellan de båda slagen av uppgifter för arbetsförbrukningen föreligga givetvis flera skiljaktigheter. En sådan är t. ex. att redovisningen i ena fallet skett i dagsverken, medan den i andra fallet skett i timmar. Då familjemedlemmarna torde arbeta något litet längre per dag än de lejda arbetarna, bör deras arbetsprestation relativt sett bli något större, när den direkt mätes i timmar

IV

V 11,0

VI 9,2

VII 10,5

än när den mätes i arbetsdagar. Skillnaden enligt diagram 1 är emellertid alldeles för stor för att till någon v ä sentlig del kunna förklaras på detta sätt. Förklaringen synes istället huvudsakligen vara den, att uppgifterna från de i lönestatistiken deltagande jordbruken icke ge en representativ bild av familjearbetets omfattning. Lönestatistiken avsåg från början i huvudsak endast att belysa löneläget och löneutvecklingen för lantarbetarna. Det är därför naturligt, att hushållningssällskapen vid organiserandet av uppgifternas insamling utvalt sådana brukningsdelar, där lejd

314 Tabell 6. Total arbetsprestation av brukaren och dennes familjemedlemmar vid de räkenskapskontrollerade jordbruken. Mt och rmt per hektar jordbruksjord vid sammanvägning enligt ifrågavarande areal år 1944. I1 2-1—5

II 5-t—10

1939/40, 1940/41, 1941/42

643-3 634-1 634-5

434-9 426-6 430-6

244-6 254-5 249-9

138-9 137-3 134-6

79-7 86-6 83-9

1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47

655-5 641-5 611-5=

441-5 423-8 424-8

272-3 249-4 248-8

154-2 133-6 144-9

101-3 84-5 81-8

lo 8-0 9-7 6-2 11-6 12-9

650-9 668-0

435-7 468-1

262-7 276-4

154-6 164-2

99-9 108-7

17-6 26-7

Bokföringsår, i regel Hi~30/(

VI IV V III 10-1—20 20-1—30 30-1—50 50-1—100

VII 100—

0-2 0-1 0-1 0-1 0-6 0-1 8-03

1 Vägning enligt arealen jordbruksjord vid brukningsdelar om 0-26—5 ha åker. Procenten familjearbete ungefär oförändrad medan arbetsförbrukningen i timmar (spec. Övrigt arbete) blivit rätt starkt reducerad. 3 Procenten familjearbete starkt ökad. 2

arbetskraft användes i en relativt stor utsträckning. Särskilt m a r k e r a d har skillnaden också blivit för de medelstora (och mindre) brukningsdelarna, där lejd arbetskraft som regel användes antingen sparsamt eller också icke alls. Vid brukningsdelarna om 10—20 ha utgör familjens arbete enligt lönestatistiken sålunda icke mer än 62-4 % av den totala arbetsprestationen, vilket uppenbarligen är alldeles för litet. I arbetsförbrukningen vid de i lönestatistiken deltagande jordbruken medräknas i allmänhet ej arbete som utförts av förvaltare, inspektor, bokhållare eller dylik. Däremot torde medräknas arbete för driftsledning utfört av brukare, som även u t för kroppsarbete. Så torde i realiteten j ä m v ä l i viss utsträckning vara fallet vid de räkenskapskontrollerade jordbruken. Ett olika förfaringssätt i detta avseende bidrager dock icke till a t t förklara skillnaden vid de medelstora (och mindre) j o r d b r u -

ken. Om arbete för driftsledningen inom dessa storleksgrupper medräknades vid de i lönestatistiken deltagande men ej vid de räkenskapskontrollerade jordbruken borde nämligen procenten familjearbete, u n d e r i övrigt lika förhållanden, bli större vid de i lönestatistiken deltagande än vid de r ä kenskapskontrollerade jordbruken. Motsatsen ä r istället fallet. Vid de större brukningsdelarna spelar urvalet till lönestatistiken sannolikt mindre roll. Här kunna uppgifterna från de i lönestatistiken deltagande jordbruken därför tillmätas större betydelse och detta även såtillvida, att arbetsredovisningen vid dessa brukningsdelar bör vara mera tillförlitlig. Vid de större brukningsdelarna torde m. a. o. säkerheten i b e r ä k n i n g a r n a k u n n a mätas genom uppgifternas antal. Antalet uppgifter återges för samtliga storleksgrupper i följande tabell avseende år 1943/44.

Antal G r u p p

I II III IV V VI VII

Åker, ha

(2)— 5 5— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 100— Samtliga

Räkenskapskontrollerade jordbruk

uppgifter Lönestatistik

Antal brukningsdelar t o t a l t 1944

841 298 ) 373J 199\ 172/ 55 91

1 415 795 536

fl07 776 { 94 844 ( 58 477 / 17 030 \ 10 710 5 065 2 325

1 272

3 502

296 227

315 Tabell 7. Familjens arbetsinsats vid brukningsdelar av olika storlek. Procent av den totala arbetsförbrukningen i mt och rmt. Rkj = Räkenskapskontrollerade jordbruk. Slj = I Socialstyrelsens lönestatistik deltagande jordbruk. Normtal enligt i texten angiven princip. År, bokförings- resp. anställnings-

Å k e r a r e a l , 2-1-

II 5-1—10

ha

III IV V VI 10-1—20 20-1—30 30-1—50 50-1—100

VII 100—

1939/40

Rkj Normaltal

90-0 95-0

81-4 81-4

69-8 69-8

52-0 (51-3)1

34-8 (34-2)i

0-4 (17-0)2

(6-0) 2

1940/41

Rkj Slj Normaltal

90-4

79-7

71-6 52-9 71-6

51-9 45-8 48-9

38-9 32-5 35-7

3-3 17-2 17-2

0-1 6-0 60

1941/42

Rkj Slj Normaltal Rkj Slj Normaltal

72-6 53-7 72-6

52-1 45-0 48-6

39-9 35-8 37-9

4-4 180 18-0

0-04 7-4

73-6 60-8 73-6

55-9 52-2 54-1

43-6 37-6 40-6

2-8 19-3 19-3

0-04 3-5 3-5

71-3 62-2 71-3

49-0 53-7 51-4

36-9 38-4 37-7

5-3 19-9 19-9

0-04 3-3

71-5 66-9 71-5

53-3 551 54-2

361 40-6 38-4

5-7 20-7 20-7

0-2 3-7 3-7

74-6 69-1 74-6

59-0 60-0 59-5

43-7 45-5 44-6

7-7 22-5 22-5

0-04 4-7 4-7

77-7 73-1

61-2 63-6 62-4

48-4 46-2 47-3

12-6 26-5 26-5

3-9 6-0 6-0

1942/43

1943/44

Rkj Slj Normaltal

1944/45

Rkj Slj Normaltal

1945/46

Rkj Slj Normaltal

1946/47

Rkj Slj Normaltal

95-0

79-7

88-7

82-3

95-0

82-3

86-6

81-6

95-0

81-6

88-4

79-3

95-0

79-3

90-4

84-6

95-0

84-6

90-8

85-6

95-0

85-6

94-2 95-0

88-8

77-7

7-4

3-3

1 Normtal vid samma förhållande till Rkj, som i genomsnitt under perioden 1940/411945/46. 2 Uppskattade normtal. De a l l m ä n n a slutsatser m a n med stöd av v a d n u f r a m h å l l i t s k a n d r a g a o m d e t r e d o v i s a d e m a t e r i a l e t s a n v ä n d b a r h e t för en u p p d e l n i n g av den totala arbetsprestationen på familjemedlemmar och a n s t ä l l d a t o r d e för d e o l i k a s t o r l e k s g r u p p e r n a av j o r d b r u k k u n n a s a m m a n f a t t a s p å f ö l j a n d e sätt. O m d ö m e n a g ä l l a procenten familjearbete. Under 10 ha. Representativiteten av uppgifterna från de räkenskapskontrollerade jordbruken ä r problematisk. På grund av att grupp I endast avser j o r d b r u k om 2—5 h a bör p r o centen familjearbete inom denna grupp h ö -

j a s därest beräkningarna, såsom i det följande ä r avsikten, skola utsträckas till att avse brukningsdelar (och lägenheter) u n der 5 h a . 10—20 ha. Uppgifterna från de i lönestatistiken deltagande j o r d b r u k e n äro värdelösa för ett bedömande av förhållandena i a l l m ä n h e t beträffande familjearbetets omfattning. Representativiteten av uppgifterna från de räkenskapskontrollerade jordbruken kan ifrågasättas. 20—30 och 30—50 ha. Tveksamhet torde råda, vilka uppgifter som äro mest representativa, de från räkenskapskontrollerade jordbruken eller de från de i lönestatistiken deltagande jord-

316 bruken. Till förmån för de förra uppgifterna t a l a r urvalsmetoden och den större omsorgen vid uppgiftslämnandet och till förmån för de senare uppgifterna det betydligt större antalet. Skillnaden mellan de olika uppgifterna är icke särskilt stor. 50—100 och över 100 ha. Det högst avsevärt större antalet u p p giftslämnare till lönestatistiken gör det sannolikt att denna bäst återger förhållandena inom dessa storleksgrupper. Den större specialiseringen av arbetet på de olika driftsgrenarna, den utförliga arbetsredovisningen och den h ä r a v följande noggrannheten vid uppgiftslämnandet medföra samtidigt att uppgifterna a l l m ä n t böra vara relativt tillförlitliga.

Ett utnyttjande av uppgifterna skulle enligt dessa allmänna slutsatser innebära, att man tvingades tillmäta resultatet från de räkenskapskontrollerade jordbruken vitsord för storleksgrupperna 5—10 och 10—20 ha samt, med viss uppskattad korrektion, även för gruppen under 5 ha. Däremot skulle resultatet från de i lönestatistiken deltagande jordbruken tillmätas vitsord för grupperna 50—100 och över 100 ha. Inom de mellanliggande grupperna 20—30 och 30—50 ha slutligen, borde medeltalet för de båda slagen av uppgifter sannolikt ge det bästa resultatet. Resultatet av de ovan gjorda övervägandena framgår av de i tabell 7 angivna normaltalen. Vad ovan diskuterats är närmast omfattningen av familjens arbete i förhållande till de anställdas arbete i medeltal för en viss period. Om man härvidlag kan nå fram till en acceptabel lösning, blir nästa fråga att söka bedöma variationerna från år till år. Enligt tabell 7 skulle dessa variationer under perioden 1940/41—1946/47 icke alltid ha varit likartade vid de räkenskapskontrollerade och vid de i lönestatistiken deltagande jordbruken. Med hänsyn till primärmaterialets sammansättning är detta kanske icke särskilt förvånande. Förhållandet medför emellertid, att det måste vara förenat med mycket stora vanskligheter att draga några slutsatser om variationernas beskaffenhet. Någon större klarhet om variatio-

nerna kan icke nås utan att primärmaterialet förbättras eller möjligen utan att bearbetningen därav verkställes efter andra grunder. Här torde man på denna punkt icke kunna komma längre än till ett accepterande av variationen sådan densamma framgår av de angivna normtalen. 3. Fördelning på manliga samt kvinnliga och minderåriga arbetare. Vad beträffar arbetsprestationens vidare uppdelning på manliga å ena samt kvinnliga och minderåriga arbetare å andra sidan föreligga vägledande uppgifter endast från de i lönestatistiken deltagande jordbruken. Någon möjlighet att närmare pröva representativiteten av dessa uppgifter finnes sålunda för närvarande icke. Vad tidigare anförts ger dock stöd för antagandet, att vanskligheterna med en beräkning även i denna del måste vara ganska betydande. Med de nu gjorda reservationerna anges i tabell 8 hur stor arbetsprestation, som vid de i lönestatistiken deltagande jordbruken utförts av kvinnor och minderåriga i förhållande till den totala arbetsprestation, som utförts av anställda resp. av familjemedlemmar. (Procentsatserna ha erhållits ur tabell 5.) Med hjälp av tabell 8 och under antagande, att procentsatserna vid brukningsdelarna under 10 ha varit A = 20-o och F = 31-61 samt att procentsatserna år 1939/40 varit desamma, som under år 1940/41, kan man nu göra den i tabell 9 återgivna sammanställningen av arbetsprestationens i mansdagsverken eller reducerade mansdagsverken beräknade eller uppskattade fördelning på arbetarekategorierna Ma, Mf, Ka och Kf inom de olika storleksgrupperna av jordbruk. 1 Detta betyder följande fördelning av den totala arbetsinsatsen vid brukningsdelar under 5 ha: Ma = 4-0 %, Mf = 65-0 %, Ka = 1-0 % och Kf = 3 0 0 %. Innebörden i det gjorda antagandet framgår tydligare av tabell 9.

317 Tabell 8. Arbetsinsats av kvinnor och minderåriga vid brukningsdelar av olika storlek. A = % av de anställdas arbetsinsats. F = % av familjemedlemmarnas arbetsinsats. Å k e r a r e a l ,

År, i regel V u — 3 1 / i o

ha

III 10-1—20

IV 20-1—30

V 30-1—50

VI 50-1—100

VII 100—

1940/41

A F

20-9 34-5

16-4 33-3

10-2 31-7

7-4 26-2

5-8 15-2

1941/42

A F

22-4 35-4

18-5 35-9

11-9 30-7

8-4 26-6

6-2 14-8

1942/43

A F

20-9 31-8

17-7 30-0

11-9 24-3

8-7 19-7

7-0 18-3

1943/44

A F

22-4 31-6

15-7 30-6

11-3 25-8

8-1 19-1

6-9 20-7

1944/45

A F

19-0 29-4

15-2 29-6

9-7 24-4

7-1 18-5

6-4 12-5

1945/46

A F

21-9 24-3

16-5 22-4

10-9 19-9

7-6 141

5-7 12-3

1946/47

A F

22-1 22-1

17-4 20-0

9-6 18-0

7-2 13-8

54 11-6

Sammanvägas de i tabell 9 angivna procentsatserna efter arealen jordbruksjord (tabell 3) och efter arbetsförbrukningens storlek per hektar jordbruksjord (tabell 15; Grupp VI och VII enl. avd. b) inom de olika grupperna, erhållas de i tabell 10 angivna riksmedeltalen. Som framgår av tabell 10 är den redovisade utvecklingen av arbetsprestationens fördelning på de större kategorierna av arbetare icke i alla avseenden kontinuerlig. Den mest regelbundna utvecklingen framkommer helt naturligt i fördelningen på män och kvinnor (samt minderåriga). Bortser man från år 1939/40, där siffrorna delvis äro byggda på antaganden, framträder mellan åren 1940/41 och 1941/42 en sådan ökning för kvinnorna och minskning för männen, som kan anses vara sannolik med hänsyn till de då rådande exceptionella förhållandena. Den därefter inträdande kontinuerliga förändringen i motsatt riktning, d. v. s. genom ökning för männen och minskning för kvinnorna, är likaledes sannolik med hänsyn till de i övrigt kända förskjutningarna på längre sikt.

Även vad beträffar arbetsprestationens fördelning på anställda och familjemedlemmar förefaller den i tabell 10 redovisade utvecklingen att vara någorlunda sannolik. Den redovisade förskjutningen från anställda till familjemedlemmar är dock icke under hela perioden lika kontinuerlig. Vad slutligen beträffar de enskilda åren må särskilt framhållas, att förskjutningarna 1945/46 (mot en relativt sett ökad arbetsprestation av män å ena sidan samt av familjemedlemmar å andra sidan) varit särskilt kraftig utan att dock kunna betecknas som exceptionella. I detta sammanhang må anmärkas att cn beräkning av den totala arbetskostnaden i jordbrukskalkylen för närvarande måste grundas på arbetsåtgången uttryckt i manstimmar (mt) och i reducerade manstimmar (rmt av kvinnor och minderåriga). Reduktionen av antalet timmar, som utförts av kvinnor och minderåriga, har i räkenskapsresultaten verkställts enligt förhållandet mellan lönen till ifrågavarande kategori av arbetare och lönen till fullgoda manliga

318 Tabell 9. Arbetsprestationens fördelning inom olika storleksgrupper av jordbruk på vissa större kategorier av arbetare.1 Procent av den totala arbetsförbrukningen i mansdagsverken och reducerade mansdagsverken. M = män, K = kvinnor, a = anställda, f = familjemedlemmar. Å k e Å r

r a r e . i 1,

ha

I 2-1—5 2

II 51—10

III 10-1—20

IV 20-1—30

V 30-1—50

VI 50-1—100

VII 100—

1939/40 3

Ma Mf Ka Kf

4-0 65-0 1-0 30-0

14-9 55-7 3-7 25-7

23-9 45-7 6-3 241

40-6 34-3 8-0 17-1

59-1 23-4 6-7 10-8

76-9 12-5 61 4-5

88-5 5-1 5-5 0-9

1940/41

Ma Mf Ka Kf

4-0 65-0 1-0 30-0

16-2 54-5 4-1 25-2

22-5 46-9 5-9 24-7

42-7 32-6 8-4 16-3

57-7 24-4 6-6 11-3

76-7 12-7 6-1 4-5

88-5 5-1 5-5 0-9

1941/42

Ma Mf Ka Kf

4-0 65-0 1-0 30-0

14-2 56-3 3-5 26-0

21-3 46-9 61 25-7

41-9 31-2 9-5 17-4

54-7 26-3 7-4 11-6

751 13-2 6-9 4-8

86-9 6-3 5-7 1-1

1942/43

Ma Mf Ka Kf

4-0 65-0 1-0 30-0

14-7 55-8 3-7 25-8

20-9 50-2 5-5 23-4

37-8 37-9 8-1 16-2

52-3 30-7 7-1 9-9

73-7 15-5 7-0 3-8

89-7 2-9 6-8 0-6

1943/44

Ma Mf Ka Kf

4-0 65-0 1-0 300

16-6 54-2 4-1 251

22-3 48-8 6-4 22-5

410 35-7 7-6 15-7

55-3 28-0 7-0 9-7

73-6 161 6-5 3-8

90-0 2-6 6-7 0-7

1944/45

Ma Mf Ka Kf

4-0 65-0 1-0 30-0

12-3 57-9 3-1 26-7

23-1 50-5 5-4 21-0

38-8 38-2 7-0 16-0

55-6 290 6-0 9-4

73-7 16-9 5-6 3-8

90-1 3-2 6-2 0-5

1945/46

Ma Mf Ka Kf

4-0 650 1-0 30-0

11-5 58-6 2-9 27-0

19-8 56-5 5-6 18-1

33-8 46-2 6-7 13-3

49-4 35-7 6-0 8-9

71-6 19-3 5-9 3-2

89-9 4-1 5-4 0-6

1946/47

Ma Mf Ka Kf

4-0 65-0 1-0 30-0

9-0 60-7 2-2 28-1

17-4 60-5 4-9 17-2

311 49-9 6-5 12-5

47-6 38-8 5-1 8-5

68-2 22-8 5-3 3-7

88-9 5-3 5-1 0-7

1 Arbetsprestationen av familj resp. anställda enl. tabell 7 uppdelad på arbetsprestation av män resp. kvinnor samt minderåriga enl. tabell 8. 2 Uppskattade procentsatser. 3 Siffrorna framkomna efter antagande att den relativa arbetsinsatsen av kvinnor och minderåriga år 1939/40 varit densamma som år 1940/41.

arbetare. Detta innebär, vid beräknandet av den totala arbetskostnaden, att antalet mt och rmt bör multipliceras med timlönen per fullgod manlig arbetare. För de fortsatta beräkningarna är det sålunda icke nödvändigt att känna vare sig den ursprungliga arbetspresta-

tionen eller löneförmånerna för kvinnliga och minderåriga arbetare. Bedömandet i olika avseenden underlättas emellertid, då samtliga delposter avväges mot varandra. Härtill kommer att man, som närmaste åtgärd i syfte att förbättra underlaget för arbetskostnadskalky-

319 Tabell 10. Arbetsprestationens fördelning på vissa större kategorier av arbetare. Procent av den totala arbetsförbrukningen i mansdagsverken och reducerade mansdagsverken. M = män, K = kvinnor, a = anställda, f = familjemedlemmar. År, i regel V „ - 3 1 / i o

Ma

1939/40 1940/41 1941/42

26-0 26-1 24-3

47-3 47-2 48-2

4-3 4-3 4-4

1942/43 1943/44 1944/45

24-6 26-0 25-0

490 47-9 49-5

1945/46 1946/47

22-7 20-2

52-6 55-2

Mf

Ka

Summa

Kf

Summa

A

F

M

K

22-4 22-4 23-1

30-3 30-4 28-7

69-7 69-6 71-3

73-3 73-3 72-5

26-7 26-7 27-5

4-3 4-5 3-8

22-1 21-6 21-7

28-9 30-5 28-8

711 69-5 71-2

73-6 73-9 74-5

26-4 261 25-5

3-7 3-2

21-0 21-4

26-4 23-4

73-6 76-6

75-3 75-4

24-7 24-6

len, bör tänka sig en specificerad redovisning i de publicerade räkenskapsresultaten av arbetsprestationen för män resp. för kvinnor och minderåriga. Detta är anledningen till att beräkningarna nedan fullföljas även vad avser den kvinnliga och minderåriga arbetskraften. 4. Fördelning av de anställdas arbetsprestation på olika yrkeskategorier. Fördelningen av arbetsprestationen inom lantbruket på olika yrkeskategorier har betydelse genom den högre lön, som utgår för mera kvalificerat arbete. Specificering på yrkeskategori förekommer emellertid endast vad avser de anställda. Där kollektivavtal tillämpas är specificeringen nödvändig för lönesättningen. I lönestatistiken förekomma uppgifter om antalet arbetstimmar per år utförda av anställda arbetare inom olika yrkeskategorier. Dessa uppgifter kunna användas för en beräkning av den totala arbetsprestationens (uttryckt i timmar) fördelning på de olika yrkeskategorierna. Därvid måste man emellertid bl. a. avgöra med vilket antal arbetare, som den angivna timarbetstiden per arbetare bör sammanvägas, innan totalsumman fördelas på de olika yrkeskategorierna. Härom må anföras följande. Uppgifterna om antalet arbetstimmar

per arbetare anges för åren 1939 och 1940 avse Redovisade lantarbetare, för åren 1941 och 1942 Nominativt redovisade lantarbetare, för åren 1943—1945 Fast anställda arbetare och fr. o. m. 1946 på nytt Nominativt redovisade lantarbetare. Uppgifterna äro dessutom naturligen hela tiden begränsade till det antal arbetare, för vilka en timredovisning blivit avlämnad. Den skillnad, som den olika rubriceringen antyder, torde innebära att 1941 och 1942 i uppgifterna även medtagits sådana (enstaka) tillfälliga arbetare (arbetare med mindre än 50 dagsverken), för vilka lämnats nominativa uppgifter, medan dessa arbetare icke medtagits eller förutsatts icke utöva något inflytande på slutresultatet under åren 1943— 1945. Nominativa uppgifter ha nämligen under denna period icke infordrats för de tillfälliga arbetarna, vilket dock icke hindrat, att en eller annan tillfällig arbetare likväl redovisats nominativt och en eller annan av de på detta sätt nominativt redovisade tillfälliga arbetarna dessutom med angivande av arbetstiden i timmar. Vid infordrande av uppgifterna till statistiken för år 1946 ändrades det använda formuläret därhän, att nominativa uppgifter skulle lämnas för samtliga arbetare, sålunda även för de tillfälliga. Detta innebar jämväl, att timredovisning kom att lämnas för ett större antal av tillfälliga arbetare än tidi-

320 gare och att sålunda rubriceringen Nominativt redovisade lantarbetare nu åter blev mera adekvat. Genom förändringen år 1946 beträffande de tillfälliga arbetarna kan man förutsätta, dels att timarbetstiden i genomsnitt per arbetare år 1946 blivit lägre än vad den annars skulle ha blivit (totalminskningen av denna och andra anledningar framgår av genomsnittet för samtliga manliga arbetare, fyllda 18 år, som år 1945 utgjorde 2 037 men år 1946 ej mera än 1616 t i m m a r ) , vilket dock i detta sammanhang icke spelar någon roll, dels att timarbetstiden per arbetare år 1946 blivit lägre speciellt för sådana yrkeskategorier, som rymma ett stort antal av tillfälliga arbetare, vilket i detta sammanhang har betydelse såtillvida, att man därigenom kan få en icke signifikativ förskjutning i den totala arbetsprestationens fördelning på de olika yrkeskategorierna. Såsom senare närmare skall visas, kommer arbetsprestationens fördelning på de olika yrkeskategorierna att tjäna till ledning vid beräkningen av den genomsnittliga timlönen. Vad senast anfördes kommer på detta sätt även att utöva inflytande på beräkningen av de totala arbetskostnaderna och förtjänar därför ett särskilt beaktande. Inflytandet på den genomsnittliga timlönen kan härvid konstateras bli beroende på huruvida genom förskjutningen en större eller mindre tyngd kommer att läggas på de yrkeskategorier, för vilka lönen normalt är särskilt hög, och/eller för vilka den inträdda lönestegringen varit särskilt markerad. Hur härmed förhåller sig kan icke avgöras annat än genom en väsentlig ombearbetning av primärmaterialet. Klart är emellertid, att om årsarbetstiden per arbetare för en viss yrkeskategori minskat genom inkluderingen av ett större antal tillfälliga arbetare, så har å andra sidan antalet arbetare inom denna yrkeskategori samtidigt ökat i en sådan utsträckning, att den för kategorien redovisade totala arbetsprestationen blivit större än tidiga-

re. Detta följer ju redan direkt därav, att yrkesgruppen i fråga tillförts en ytterligare volym av arbete — om detta skett genom tillfälliga eller andra arbetare spelar naturligen i detta sammanhang ingen roll. Beträffande det antal arbetare, som den angivna timarbetstiden per arbetare bör sammanvägas med, innan totalsumman fördelas på de olika yrkeskategorierna, må nu ytterligare anföras följande. Fr. o. m. år 1941 (avtalsåret 1940/41) finnes i SOS Lönestatistiken intagen en fördelning av totalantalet nominativt redovisade lantarbetare på olika yrkeskategorier (samt på olika åldersgrupp e r ) . Antalet nominativt redovisade män över 18 år (sedan antalet män under 18 år fråndragits) är avsevärt större än antalet män med timredovisning och bör sålunda av denna anledning under i övrigt lika förhållanden ge en mera representativ bild av den totala arbetsprestationens fördelning på de olika yrkeskategorierna. Den skillnad, som kan tänkas uppstå i arbetsprestationens fördelning på de olika yrkeskategorierna vid en sammanvägning av timarbetstiden med antalet nominativt istället för med antalet timredovisade arbetare, kan alltså i stort beskrivas sålunda: 1940/41—1944/45. Antalet tillfälliga arbetare, som redovisats nominativt, är mycket litet och antalet därav med timredovisning är ännu mindre. De tillfälliga arbetarna påverka därför icke resultatet i någon nämnvärd grad. I vad mån årsarbetstiden för de timredovisade arbetarna är representativ för de mera fast anställda arbetarna kan icke prövas. Icke heller kan man pröva huruvida de nominativt redovisade arbetarnas fördelning på de olika yrkeskategorierna är mera representativ än motsvarande fördelning av arbetarna med timredovisning. Omfattningen av uppgifterna må alltså fälla utslaget. På grund härav synes det bästa resultatet kunna uppnås vid en sammanvägning av årsarbetstiden för de

321 timredovisade arbetarna med antalet av de nominativt redovisade arbetarna. 1945/46— Förutom vad som anfördes beträffande perioden 1940/41—1944/45 gäller det här att pröva huruvida de tillfälliga arbetare, som redovisats nominativt, ha en mer eller mindre representativ fördelning på de olika yrkeskategorierna än de tillfälliga arbetare, för vilka lämnats timredovisning (skillnaden härcmellan är icke oväsentlig men likväl av begränsad omfattning) samt dessutom att pröva huruvida inkluderandet av de tillfälliga arbetarna i stort sett inneburit en sådan förskjutning, varigenom större eller mindre tyngd lagts på sådana yrkeskategorier, för vilka lönen normalt är särskilt hög och/eller för vilka den inträdda lönestegringen varit särskilt markerad. Vad beträffar de olika antalen av tillfälliga arbetare blir slutsatsen vad avser representativiteten densamma som slutsatsen för perioden 1940/41—1944/45 vad beträffar de övriga arbetarna. Vad avser inflytandet i stort av de tillfälliga arbetarna må däremot förmodas, att dessa mera permanent lagt en större tyngd till de ej särskilt kvalificerade och därmed relativt lågt betalda yrkeskategorierna. Dessa kategorier borde dock, genom att en del arbete faktiskt utförts av tillfälliga arbetare, rätteligen redan tidigare ha varit något starkare representerade. Vad de tillfälliga arbetarna betytt eller komma att betyda för yrkeskategorier med en relativt stark lönestegring (eller lönesänkning) är svårare att bedöma, eftersom växlingarna här äro stora från år till år och eftersom man i detta fall endast har ett år att grunda omdömet på. Allmänt kommer man på detta sätt resonemangsvis fram till den slutsatsen, att inkluderandet i antalet nominativt redovisade arbetare (och i antalet arbetare med timredovisning) av de tillfälliga arbetarna ger en sådan förskjutning i den på här ifrågavarande sätt beräknade yrkesfördelningen, som i sin 21—917293

tur under vissa förutsättningar kan ge anledning till en speciell begränsning av lönestegringstendensen. Hur stark en sådan eventuell begränsning är, kan, som redan framhållits, icke avgöras utan en ombearbetning av primäruppgifterna, men det kan dock förutsättas, att den icke skall vara särskilt stark. Tempor ä r t kan olägenheten av förskjutningen i yrkesfördelningen elimineras genom en lämplig medeltalsberäkning, men man riskerar då givetvis att eliminera även andra och mera signifikativa förskjutningar än den som beror på tillkomsten år 1945/46 av de tillfälliga arbetarna. I detta sammanhang må framhållas, att timlönen till de tillfälliga arbetarna särskilt under senare år visat sig vara något högre än timlönen till övriga arbetare. Inkluderandet av de tillfälliga arbetarna innebär därför i nu nämnt avseende en höjning av timlönen för resp. kategori av arbetare. Härför verkställes en särskild korrektion i samband med beräkningen av den genomsnittliga timlönen. För att belysa vad de ovan diskuterade olika sätten för beräkningen av timarbetsvolymens sammansättning skulle kunna tänkas innebära vid en på ifrågavarande arbetsvolym grundad beräkning av den genomsnittliga timlönen, kan för åren 1940/41 och 1945/46 verkställas följande jämförelse: 1940/41 1945/46 öre per timme

Arbetare med timredovisning Nominativt redovisade arbetare

80-04

132-13

80-11

13209 Det observeras, att samma timlöner ifrågavarande år använts vid de alternativa beräkningarna och att den framkomna skillnaden sålunda uteslutande ä r beroende på skillnaden vid beräkningen av arbetsvolymens sammansättning. Skillnaden år 1945/46 är som synes icke stor, men den pekar dock åt ett annat håll än vad skillnaden gjorde år 1940/41. Hela den genom de ifrågavar a n d e båda omläggningarna framkomna

322 förskjutningen är sålunda visserligen liten men dock icke helt oväsentlig och den verkar i riktning mot att begränsa takten i den inträffade lönestegringen. Vad förskjutningen sedan slutgiltigt kan ha för betydelse med hänsyn till de i denna utredning senare gjorda uppskattningarna, undandrager sig ett bedömande. Bepresentativiteten av uppgifterna för de nominativt redovisade arbetarna och för arbetarna med timredovisning belyses av följande sammanställning:

År, i regel 1/ /Il

31 / /lO

1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47

Manliga arbetare över 18 år »nominativt redovisade»

Kvinnliga och minderåriga med tim- arbetare med redovis- timredovisning ning

15 823

7 510 10 719 10 397

1 176 1 886 1 795

14 868 15 413 13 908

9 379 10 620 9 542

1 778 1 871 1 424

12 410 15 820 13 395

8 964 11 793 10 168

1 204 2 313 1 874

Sammanvägas det i lönestatistiken angivna antalet arbetstimmar per år för arbetare med och utan kollektivavtal på sätt ovan angivits, erhålles den i tabell 11 redovisade bilden av arbetsprestationens fördelning på de olika yrkeskategorierna. Då någon vägning icke kunnat ske efter förhållandena vid jordbruk av olika storlek (yrkeskategorierna finnas icke fördelade på olika storleksgrupper av jordbruk), är det med hänsyn till primärmaterialets sammansättning uppenbart, att den i tabell 11 angivna yrkesfördelningen endast kan vara representativ för de något större brukningsdelarna. Förhållandet kan närmast uttryckas så att yrkesspecialiseringen sannolikt blivit överdriven. Huruvida detta i sin tur lett till att det mera kvalificerade arbetet fått en för stor eller för liten volym är en annan fråga. Vid bedömandet härav torde böra beaktas, dels

att jordbruken med anställda arbetare i regel äro relativt stora, och dels att proportionen av det erforderliga kvalificerade arbetet i själva verket borde bli större ju mindre brukningsdelarna äro. Det kvalificerade arbetet vid de mindre brukningsdelarna, och i detta sammanhang även vad beträffar familjemedlemmarna, döljes emellertid genom att samma person måste ha flera olika kvalifikationer och därför icke kan givas någon preciserad yrkesbeteckning. Vad nu anförts synes sålunda böra leda till den slutsatsen, att kvantiteten mera kvalificerat arbete genom de fast anställda yrkesutövarna närmast blivit något underskattad enligt tabell 11. Häremot får emellertid samtidigt ställas, att det vid de mindre brukningsdelarna utförda arbetet, även om det kanske till en något större del avser mera kvalificerade yrkessysselsättningar, just genom den vid dessa brukningsdelar föga genomförda specialiseringen kanske ändock icke kan anses vara mera kvalificerat. I brist på annat material till belysande av yrkesfördelningen torde uppgifterna i tabell 11 därför tills vidare i böra godtagas. Det återstår nu att söka bedöma resultatet av de gjorda beräkningarna och! övervägandena. Härvid må först erinras om förskjutningarna i arbetsprestationens fördelning på män resp. kvinnor och minderåriga samt på anställda resp. familjemedlemmar sådana dessa redovisats i tabell 10. Förskjutningarna ha tidigare — även mellan åren 1944/45 och 1945/46 — angivits icke kunna betraktas som exceptionella. Detta omdöme torde även gälla om arbetsprestationens fördelning på var och en av de fyra olika kategorierna Ma, Mf, Ka och Kf. För att ytterligare pröva omdömet i nu senast nämnda avseende h a r emellertid utvecklingen av arbetsprestationen för de ifrågavarande kategorierna återgivits grafiskt i diagram 2. Som av diagrammet framgår har förskjutningen för de kvinnliga och minderåriga arbetarekategorierna (Ka och

rH in

- * rH i n O rH rH rH

CO ©

CD

"Sis cs »rt

u

Tf CO - H O t— 00 CM O • f O

00 H / C !

rf ob i> ö

rtHtO

cs.3

Se c

co o

: 0 :cs ^ T f O

O m r r O i O C N C O - r f r H

©

rH in

r l H

si - * CN ^4 00 1 " * 0 CO

» •*

•* n CD c s

Oin-rfOOOCNCO-rfrH CN

O i Ci rH rH

Tf

I rH

CO 00 rH Ci i o *o

O

C i T f T f O O O C M T f T f r H

O

—

e S3 t n 1/3 •CS S i fc£>

tå B Oi IN r H T f T f o b Ö r H T f T f Ö

5 £o H

N

N

rH O i - * ^ C O O C M C O - < t r H

K fe CO r H TH

CM

ftä!

fe I r>

OTfTfi>oeNcoinrH

•=•£

B1B.

>»

X3 <H

w

O . " H ."H

t-

tu O . cu

CS T - J

So

r * CS

5-!2 öo C i T f T f o O O C M C O i n r H

>

•Q 3 ° < 7 •c ca a •>. t. * f « CS

B g ac " PCS t/> w

o : 2 °« C -örc DH

•->-*

> B •*

<° B fc ec fa o _ O

« it CS CO CO

co in CN

C u CS CS '-O 4-1

O C M T f i n O C O C O C O r H

cs cS Ä > •CS . g

oo 3 S3-o > S

S i "3 H

(-

S

: 0 S-

^

cs C

B « :5 ° „

a

CS

I 3- « w

:«

^

« S :CS p. - 3 «

«

» SiD i^ -f -PI?-* c > : v CS

CS O

3 C C £ u :CS = « O

•2 BP CS . 3

£> »CS 2

31 W

63 a

c «

B

ts.BP *i >

o ££.>

fe t/3 C/3 O

g fl

v a

>

sJ

C > 33 CS "O

-c

S Tf ^

fl,

O £21-3 -O o — ci m °S,

SO •y

S

rH Tf

BP

-o cs "^ "* m

— es

cs <• 2 Tf i_ 4> B T H ——

CJ

-c

_3

13*J 3~

.3 B H 3c 3 co CJ O . LO -r -- ft

o

T?i§ S B o

T f C i * J 4> C i rH _2 ti * - ' -

„fa <u -™

£

5 För m d tinire erna.

«

cc 3 > iä

H

n) X J

c £

B • d£^ 6 O ° O CS ÖD . *,' w fe « H H fe P-H o Q 3 » ra •• » -c O

324 Diagram 2. Arbetsprestationens fördelning på vissa större kategorier av arbetare. Procent av den totala arbetsförbrukningen i mansdagsverken och reducerade mansdagsverken. M = män, K = kvinnor, a = anställda, f = familjemedlemmar.

Procent

1939-40 40-41 41-42 42-43 43-44 44-45 45-46 46-47

Kf) under den redovisade perioden varit tämligen likartad, om nämligen förskjutningen mätes i absoluta tal. Tendensen för de båda kategorierna kan också konkretiseras genom en gemen-

sam kurva, vilken i diagrammet blivit inlagd enligt uppskattning. Kurvan visar en svagt accelererad minskning från omkring år 1941/42, vilken minskning förefaller att vara naturlig i stort sett

325 och särskilt som en reaktion mot de exceptionella förhållandena under de tidigare krigsåren. Av diagrammet framgår ytterligare med stor tydlighet att den väsentliga förskjutningen i arbetsprestationens fördelning avser de manliga arbetarekategorierna på så sätt, att från år 1943/44 arbetsprestationen för de anställda (Ma) minskat i accelererad takt, medan arbetsprestationen för familjemedlemmarna (Mf) varit föremål för en motsvarande ökning, vilken dessutom förstärkts genom den samtidiga minskningen för de kvinnliga och minderåriga arbetarekategorierna. (Även för de manliga kategorierna har tendensen i utvecklingen inlagts i diagrammet enligt en uppskattning.) Saken kan uttryckas så, att de manliga familjemedlemmarna genom svårigheterna att erhålla lejd arbetskraft och genom den ökade bristen på kvinnliga och minderåriga medhjälpare tydligen måst i ökad utsträckning taga på sig den på kort sikt ofrånkomliga arbetsbördan. Denna utveckling, som måhända delvis ger förklaringen till föreliggande svårigheter att i här berört avseende tolka de enligt befolkningsstatistiken under senare år inträffade förändringarna, är i och för sig sannolik. Likväl kan man alltjämt ifrågasätta, huruvida icke förskjutningen mellan åren 1944/45 och 1945/46 på grund av den då verkställda omläggningen av lönestatistiken blivit något överdriven. Att i detta avseende göra någon ytterligare precisering är emellertid icke möjligt med utgångspunkt från de nu föreliggande uppgifterna, eftersom förskjutningen mellan de nämnda åren dock står i en god överensstämmelse med förskjutningen såväl under det föregående som under det efterföljande året. Vad nu anförts kan tyckas vara av ringa intresse, eftersom den löneberäkning, vartill senare återkommes, ändock uteslutande måste baseras på förhållandena för de manliga, anställda arbetarna (Ma). Saken har emellertid betydelse

dels vid belysandet av vad det innebär, att man lägger förhållandena allenast för de manliga, anställda arbetarna till grund för löneberäkningen och dels vid bedömandet av hur de olika dellönerna för de anställda arbetarna lämpligen böra sammanvägas under de olika åren. Undersökningen ovan h a r sålunda givit stöd för den uppfattningen, att några i verklig mening exceptionella förskjutningar icke skulle ha framkommit genom lönestatistikens omläggning år 1945/46. Om detta gäller de olika huvudgrupperna av arbetare, så borde det med visst fog även kunna antagas gälla om de olika undergrupperna. För att närmare klargöra utvecklingen för de olika undergrupperna av anställda arbetare (yrkeskategorierna) enligt tabell 11 har denna återgivits grafiskt i diagram 3. I diagrammet har endast medtagits utvecklingen i den mån, som denna kunnat återges genom timarbetstiden enligt vägning med totalantalet nominativt redovisade arbetare, d. v. s. fr. o. m. år 1940/41. Därutöver återges i tabell 11 jämväl uppgifter för åren 1938/39 och 1939/40, men dessa uppgifter äro dels i och för sig mindre tillförlitliga och dels erhållna genom cn vägning med allenast antalet arbetare med timredovisning. Det har därför icke ansetts tillrådligt att grunda några slutsatser i nu förevarande avseende på uppgifterna för de båda åren 1938/39 och 1939/40. Den undersökning, som tidigare gjorts av arbetsprestationens fördelning på de olika yrkeskategorierna och som finnes refererad i bilaga 1 till Kungl. Maj:ts proposition nr 275 den 21 maj 1948 sid. 159, baserades på de dåvar a n d e kända uppgifterna för perioden 1940/41—1944/45. För denna period visade det sig, att förskjutningarna i arbetsprestationens fördelning på de olika yrkeskategorierna voro så små (och svårbestämbara till sin tendens) att man kunde bortse från desamma. Sedan uppgifter numera framkommit

326 Diagram 3. Av anställda manliga arbetare över 18 år utförda arbetstimmar fördelade på olika yrkeskategorier. Procent av den totala ifrågavarande arbetsprestationen. Angiven tendens enligt rätlinjig regression.

1940-41 41-42 42-43 43-44 -44-45 45-46 46-47

1940-41 41-42 42-43 43-44 44-45 45-46 46-47

för ytterligare de två åren 1945/46 och 1946/47 är förhållandet icke längre detsamma. På grund härav uppstår nu frågan, huruvida man vid användandet av arbetsprestationen för de olika yrkeskategorierna som norm för en sammanvägning av dellönerna för de motsvarande yrkeskategorierna bör tilllämpa fasta vägningstal, lämpligen beräknade som aritmetiska medeltal för hela perioden 1940/41—1946/47, eller rörliga vägningstal lämpligen beräkna-

de genom rätlinjig regression. Denna fråga är av principiell karaktär och innebär i förra fallet, att förskjutningarna vad avser arbetsprestationens fördelning på olika yrkeskategorier av anställda anses kompenserade genom motsatta förskjutningar av arbetsprestationens fördelning för familjemedlemmarna eller med andra ord, att arbetet som sådant i stort sett icke anses ha ändrat karaktär och att familjemedlemmarna därför fått övertaga de göromål,

327 Tabell 12. Normtal för arbetsförbrukningens

fördelning på olika yrkeskategorier.

Procent av arbetsförbrukningen för manliga anställda arbetare över 18 år under perioden 1940/41 —1946/47. Rörliga vägningstal enligt rätlinjig regression

Yrkeskategori

Basåret 1938/39

Årsvariation

+ 0-07

F a s t a vägningstal enligt aritmetiska medeltal

Rättare Fördräng Kördräng 1

4-01 4-58 32-39

— 0-05 — 0-36

4-37 4-34 30-58

Traktorskötare 1 Dagsverkare Arbetare med blandat arbete,

(2-90) 20-52 1-63

(+0-30) — 0-06 + 0-90

(4-40) 20-21 6-14

Ladugårdsförman Djurskötare Fodermarsk

4-31 18-34 2-54

+ 0-08 -r-0-17 — 0-11

4-70 19-20 2-00

Stalldräng Specialarbetare.. Övriga arbetare.

5-42 4-68 1-58

— 0-44 — 0-09 — 0-11

3-21 4-22 1-03

0-00

100-00

Summa 1

För Kördräng, däri inräknat Traktorskötare, har arbetsprestationen befunnits vara 1938/39 = 32-39; årsvariation —0-36 och 1940/41—1946/47 =30-58. Arbetsprestationen för Traktorskötare motsvarade 4-82 år 1945/46 och 5-60 år 1946/47. vartill lejd arbetskraft icke längre stått att erhålla. I det senare fallet innebär frågan istället antingen ett strikt fasthållande vid principen, att det är lönen till de anställda arbetarna, som i genomsnitt skall vara normerande för arhetsersättning till familjemedlemmarna, eller också ett antagande, att förskjutningarna i arbetsprestationens fördelning för de anställda är representativ jämväl för fördelningen av familjemedlemmarnas arbetsprestation. Härom må nu kunna råda delade meningar. Detta är anledningen till, att vägningstal nedan blivit återgivna för såväl den ena som för den andra beräkningsmetoden. Som motiv för metoden med rörliga vägningstal kan här anföras, att arbetsprestationens sammansättning onekligen på något längre sikt även i total måste vara underkastad vissa förskjutningar bl. a. med hänsyn till den fortlöpande mekaniseringen. Vad som fäller utslaget vid bedömandet av de olika metodernas användbarhet och lämplighet synes därför bliva dels styrkan av de för den anställda arbetskraften redo-

visade förskjutningarna och dels längden av den period, som beräkningarna avse, d. v. s. tidsavståndet mellan basåret och den aktuella situationen. Vad styrkan av de olika förskjutningarna beträffar, må åter hänvisas till diagram 3. Därav framgår, att några större betänkligheter knappast torde kunna resas mot de redovisade förskjutningarna och mot ett bestämmande därav genom rätlinjig regression annat än vad avser Arbetare med blandat arbete och Stalldrängar, ökningen resp. minskningen är för dessa båda kategorier både tämligen stark och tämligen oregelbunden, så att tendensen knappast kan anses vara klart ådagalagd. Å andra sidan förefaller en viss överflyttning mellan just dessa båda yrkeskategorier under senare år att vara tämligen sannolik med hänsyn till utformningen av lantarbetstidslagen och kollektivavtalen. Samtidigt observeras att en viss dämpning av förändringarna under de senaste åren kommer till stånd särskilt för Arbetare med blandat arbete, när tendensen fastställes

328 Tabell 13. Total arbetsförbrukning

(lanthushållningen och övriga grenar) vid de lerade fordbruken.

räkenskapskontrol-

Mt och rmt per hektar jordbruksjord efter sammanvägning enligt ifrågavarande areal år 1944. I1 2-1—5

II 5-1—10

III IV V VI 10-1—20 20-1—30 30-1—50 50-1—100

VII 100—

1939/40. 1940/41. 1941/42.

714-4 701-7 715-6

534-5 535-2 523-2

350-4 355-6 344-4

266-9 264-7 258-3

229-0 222-5 210-3

228-9 241-7 221-0

234-4 235-4 238-4

1942/43. 1943/44. 1944/45

756-5 725-3 676-3

540-8 534-2 502-4

369-8 349-9 348-1

276-0 272-6 272-1

232-4 229-1 226-9

221-3 220-0 225-8

244-4 238-5 244-3

1945/46. 1946/47

716-5 709-0

509-1 526-9

352-2 355-8

262-0 268-4

Bokföringsår, i regel U— 30/«

228-8 229-3 224-4 211-1 1 Vägning enligt arealen jordbruksjord vid brukningsdelar om 0-26—5 hektar åker.

genom rätlinjig regression. Detta må vara skälen till att det här icke ansetts vara erforderligt att i de nämnda båda fallen vidtaga någon ytterligare och givetvis mycket vansklig särskild uppskattning. Resultatet av övervägandena beträffande fördelningen av de anställdas arbetsprestation på de olika yrkeskategor i e r n a kan nu sammanfattas på sätt som framgår av tabell 12. Särskilda uppgifter för Traktorskötare finnas i lönestatistiken fr. o. m. år 1945/46. Detta år utgjorde procentsatsen 4-82 mot 5-00 år 1946/47. Det synes lämpligt, att som arbetshypotes t. v. antaga, att den utjämnade procentsatsen år 1945/46 varit 5-oo med en fortsatt stegring av Q-30 per år, vilket med hänsyn till eljest kända förhållanden kan betraktas som måttligt. När en dylik särskild utveckling för Traktorskötare införes i beräkningarna, skall vad sålunda införes kompenseras genom en motsatt korrektion av storleken och utvecklingen av arbetsprestationen för Kördräng.

5. Fördelning av den totala arbetsprestationen på olika lönekategorier. 1 1

Avsnittet här utelämnat.

231-3 207-1

V. Arbetsförbrukningens storlek. Storleken av arbetsförbrukningen inom lanthushållningen kan bestämmas genom arbetsförbrukningen per hektar jordbruksjord och totalarealen av jordbruksjord. 1. Arbetsförbrukning per hektar jordbruksjord. De i Socialstyrelsens lönestatistik angivna arbetsprestationerna avse lantarbetare utan specificering på olika slag av arbetsområden. Härmed synes, vad räkenskapsresultaten beträffar, närmast böra jämföras den totala arbetsprestationen för lanthushållningen och övriga grenar. Denna återges i tabell 13 sammanvägd enligt arealen jordbruksjord (tabell 2) till rikssiffror för de olika storleksgrupperna. De efter samma princip (arealen jordbruksjord) vägda medeltalen för de i lönestatistiken deltagande jordbruken återges i tabell 14. (Beräkningen baserad på uppgifterna i tabell 5.) Jämförelsen mellan de båda slagen av uppgifter, vad avser perioden 1940/41—1946/47 och storleksgrupperna III—VII, för vilka jämförbara uppgifter förefinnas, underlättas genom diagram 4. En jämförelse mellan arbetsförbrukningen vid de räkenskapskontrollerade och de i lönestatistiken deltagande jord-

329 Tabell 14. Total arbetsförbrukning vid de i lönestatistiken deltagande jordbruken. Mt och rmt per hektar jordbruksjord efter sammanvägning enligt ifrågavarande areal år 1944. Avtalsår,

III 10—19

IV 20—29

V 30—49

VI 50—99

VII 100—

1940/41 1941/42 1942/43

376-7 373-9 390-6

281-4 270-5 282-8

213-8 230-3 230-8

175-1 182-1 184-4

173-6 181-8 172-3

1943/44 1944/45 1945/46

388-7 382-8 331-3

284-8 281-9 252-0

229-4 222-3 207-1

186-4 183-1 170-8

175-4 171-3 154-8

1946/47

325-4

243-0

198-2

161-0

1/ /il

31/ /lO

bruken kan avse dels förändringarna från år till år (samvariationen) och dels arbetsförbrukningens genomsnittliga storlek (storleksordningen). Vad samvariationen beträffar ger diagram 4 direkt ett belägg för, atf d#nna icke kan vara särdeles stor. Detta bekräftas genom en beräkning av korrelationskoefficienten, vilken för perioden 1940/41—1946/47 befinnes vara: Grupp III IV V VI VII

Korrelation +0-097 + 0-429 —0-895 + 0-147 +0-845

±0-404 ± 0-333 ± 0-081 ± 0-399 ±0-117

På grund av uppgifternas karaktär kunde man ha väntat sig en. variat^m bestående i samtidiga ökningar eller minskningar. En variation i denna riktning har framkommit för grupperna III, IV, VI och VII men däremot j c k e för gruppen V, där ökningar i det ena slaget av uppgifter tvärt om oftare varit samtidiga med minskningar i det andra slaget av uppgifter och vice versa. Härtill kommer att samvariationen inom de grupper, där den i allmänhet varit likriktad dock varit så svag, att den mycket väl kan bero allenast på valet av jämförelseperiod. Detta gäller särskilt grupperna III och VI men även grupp IV, medan någon jämförelse, som redan nämnts, av brist på uppgifter icke alls kunnat göras för grupperna I och II. Endast för grupp VII har en otvetydig samvariation kunnat konstateras, vilket

är tacknämligt såtillvida, som tillförlitligheten av de olika primäruppgifterna förefallit böra vara störst vad avser jordbruken inom denna storleksgrupp. En skillnad i variationen, som i detta sammanhang förefaller att ha ett särskilt intresse, är den som inom grupperna III, IV och V framkommit under de båda senaste åren 1945/46 och 1946/47. Skillnaden har framkommit genom en relativt stark minskning i arbetsförbrukningen vid de i lönestatistiken deltagande jordbruken, medan arbetsförbrukningen vid de räkenskapskontrollerade jordbruken avtagit svagare, ej alls eller rent av något ökat. Inom grupperna VI och VII föreligger också en viss skillnad, men denna är dock ännu så pass obetydlig, att man tills vidare bör bortse därifrån. Vad den ovan angivna skillnaden kan bero på och om den skall betraktas som signifikativ är svårt att avgöra. Det ligger emellertid ganska nära till hands att sätta skillnaden i samband med den kraftiga förskjutning i arbetsprestationens fördelning på familjemedlemmar och anställda, som tidigare påvisats (diagram 2) och vidare med de bakom denna förskjutning liggande, ökade svårigheterna att erhålla anställd arbetskraft. Dessa svårigheter torde ha varit särskilt stora inom grupperna III, IV och V, där man samtidigt haft de största möjligheterna att ersätta lejd arbetskraft med en ökad arbetsprestation av familjemedlemmarna, vilken emellertid enligt sakens natur icke all-

330 Diagram 4. Jämförelse mellan den totala arbetsförbrukningen under perioden 1940/41—1946/47 vid de räkenskapskontrollerade och de i lönestatistiken deltagande fordbruken över 10 ha.

Mt och rmt per ha jordbruksjord Heldragen linje = Räkenskapskontrollerade jordbruk Streckad linje = I lönestatistiken deltagande jordbruk

So 1940-41

1941-42

1942-43

1943-44

1944-45

1945-46

1946-47

331 tid blivit fullt redovisad i lönestatistiken. I detta sammanhang bör då också observeras, dels att de i lönestatistiken ingående brukningsdelarna inom storleksgrupperna III, IV och V redovisat en relativt hög procent av lejd arbetskraft och att detta särskilt gäller grupp III, samt dels att utvecklingen av den totala arbetsförbrukning, som jämförelsen avsett, i väsentliga avseenden kan skilja sig från utvecklingen av den arbetsförbrukning allenast för lanthushållningen, vartill hänsyn av principiella skäl ansetts böra tagas i jordbrukskalkylen. Vad nu anförts inbjuder icke till en sammankoppling av utvecklingstendenserna för den totala arbetsförbrukningen sådana dessa framträda i de båda olika slagen av primäruppgifter. Arbetsförbrukningen inom enbart lanthushållningen kan därför icke heller beräknas genom att från en korrigerad total arbetsförbrukning draga arbetsförbrukningen inom s. k. Övriga grenar, sådan denna är känd genom räkenskapsresultaten. Vad förändringarna från år till år beträffa måste beräkningarna rörande arbetsförbrukningen inom lanthushållningen istället synbarligen helt grundas på uppgifterna i räkenskapsresultaten. Vad beträffar arbetsförbrukningens genomsnittliga storlek bör den gjorda jämförelsen likväl kunna ge anledning till en viss korrektion av uppgifterna i räkenskapsresultaten för allenast lanthushållningen. Medeltalen för den totala arbetsförbrukningen under perioden 1940/41— 1946/47 ha sammanställts i följande tablå.

G r u p p

V 30— 49 ha VI 50—100 » VII 100— »

I jämförelsen har även medtagits arbetsförbrukningen för allenast lanthushållningen vid de räkenskapskontrollerade jordbruken (tabell 15). Jämförelsen visar, att den totala arbetsförbrukningen enligt lönestatistiken i grupp V (och tidigare grupper) i genomsnitt varit större än arbetsförbrukningen för lanthushållningen enligt räkenskapsresultaten. 1 Inom grupperna av större jordbruk är förhållandet emellertid det motsatta på så sätt, att arbetsförbrukningen enligt räkenskapsresultaten både i total och vad beträffar allenast lanthushållningen här är större än enligt lönestatistiken. Detta beror sannolikt delvis på att lönestatistiken vid de större jordbruken, på grund av den där större specialiseringen, mera uteslutande återger arbetsförbrukningen inom lanthushållningen. Enligt vad tidigare framhållits har lönestatistiken vid de större jordbruken dessutom en betydligt större representativitet än räkenskapsresultaten. Timarbetstiden för lanthushållningen enligt räkenskapsresultaten synes därför inom storleksgrupperna VI (50—100 ha) och VII (över 100 ha) minst böra reduceras till samma nivå som enligt lönestatistiken, d. V. S. till 0-90132 resp. 0-85330. Utvecklingen av arbetsförbrukningen för lanthushållningen kan, som redan 1 Beträffande de räkenskapskontrollerade jordbruken gäller att arbete, som utförts för s. k. övrig förvärvsverksamhet, icke inkluderats i de i tabell 13 angivna uppgifterna. Till övrig förvärvsverksamhet räknas dock exempelvis icke arbete i egen skog (detta redovisas under »Skogen») körslor i annans skog och ibland icke heller huggningar i annans skog (detta arbete kan ibland redovisas under »Körförtjänster» eller som rubriken tidigare löd »Kör- och arbetsförtjänster»).

Räkenskapskontrollerade jordbruk

I lönestatistiken deltagande jordbruk

allt arbete a

lanthushållningen b

allt arbete c

c i % av b

224-91 224-31 234-20

212-56 197-00 196-40

218-84 177-56 167-60

102-954 90-132 85-336

332 Tabell 15. Arbetsförbrukning

för lanthushållningen

vid de räkenskapskontrollerade

jordbruken.

a) Mt och rmt per hektar jordbruksjord vid sammanvägning enligt ifrågavarande areal år 1944. Bokföringsår, 2-1-

II 5-1—10

1939/40. 1940/41. 1941/42.

589-9 587-4 594-4

451-4 438-4 441-6

318-5 313-6 309-9

250-5 240-7 234-7

217-1 210-9 200-8

206-2 209-6 191-2

199-7 194-3 191-3

1942/43. 1943/44. 1944/45.

592-4 573-0 574-2

4462 429-2 431-3

328-5 313-2 310-5

254-8 251-0 253-3

221-6 214-4 215-0

197-9 194-6 201-3

206-8 203-9 206-5

1945/46. 1946/47.

589-0 627-5

426-3 454-2

314-7 319-3

243-8 248-8

213-1 212-1

192-5 191-9

193-3 178-7

i regel V T — 3 0 / .

III IV V VI 10-1—20 20-1—30 30-1—50 50-1—100

VII 100-

Vägning enligt arealen jordbruksjord vid brukningsdelar om 0-26—5 hektar. b) Efter korrektion med hänsyn till arbetsförbrukningens storlek under perioden 1940/41— 1946/47 vid de i lönestatistiken deltagande jordbruken. VI 501—100

VII 100—

1939/40 1940/41 1941/42

185-9 188-9 172-3

170-4 165-8 163-2

1942/43 1943/44 1944/45

178-4 175-4 181-4

176-5 174-0 176-2

1945/46 1946/47

173-5 1730

1650 152-5

Bokföringsår, i regel i/ 7 — 3 0 / 6

framhållits, i väsentliga avseenden förväntas skilja sig från utvecklingen av den totala arbetsförbrukningen. Att så är fallet framgår av en jämförelse mellan uppgifterna för de räkenskapskontrollerade jordbruken i tabell 13 och tabell 15. I tabell 15 har även angivits den för grupperna VI (50—100 ha) och VII (över 100 ha) enligt ovan reducerade arbetsförbrukningen. Vid bedömandet av den faktiska eller eljest rationella arbetsförbrukningen per hektar jordbruksjord i hela riket kunna flera olika alternativ tänkas möjliga, av vilka följande torde ligga närmast till h a n d s : A. Sammanvägning av arbetsförbrukningen i samtliga storleksgrupperna I—VII. B. Liknande sammanvägning som enl. A men under antagande, att arbetsförbruk-

ningen i grupp I (21—5 h a ) ä r densamma som i grupp II (5-1—10 h a ) . C. Bationell arbetsförbrukning = arbetsförbrukningen i grupp III (»basjordbruken» om 10-1—20 h a ) .

Arbetsförbrukningen enligt dessa tre olika alternativ har sammanställts i tabell 16. I vad mån utvecklingen av arbetsförbrukningen per hektar jordbruksjord vid de räkenskapskontrollerade jordbruken är representativ för utvecklingen vid samtliga jordbruk, kan naturligen aldrig avgöras med någon större grad av säkerhet. Förhållandena påverkas nämligen av en hel rad olika och i olika riktning verkande faktorer, vilka det i många fall icke är möjligt att Tabell 16. Alternativ arbetsförbrukning per hektar för lanthushållningen. Hela riket. Mt och rmt per hektar jordbruksjord vid sammanvägning enligt ifrågavarande areal år 1944. Alt. A Samtliga grupper

Alt. B Samtliga grupper Gr I som Gr II

Alt. C Bas jordbruk Gr I I I

1939/40 1940/41 1941/42

341-2 335-1 332-4

319-3 311-6 308-3

318-5 313-6 309-9

1942/43 1943/44 1944/45

343-7 332-1 333-2

320-6 309-4 310-6

328-5 313-2 310-5

1945/46 1946/47

332-3 344-0

306-6 316-7

314-7 319-3

Bokföringsår, i regel 77-8°/6

333 matematiskt värdera. Förhållandena skola behandlas något närmare i ett följande sammanhang. Här må det emellertid vara befogat att något granska i vad mån förändringarna i produktionsinriktningen kunna antagas under senare år ha på ett speciellt sätt påverkat arbetsförbrukningen vid de räkenskapskontrollerade jordbruken. Växtodlingen. I redogörelsen för räkenskapsresultaten vid svenska jordbruk har för varje år gjorts en jämförelse mellan åkerarealens procentuella fördelning på olika grödor vid räkenskapskontrollerade och samtliga jordbruk. Multipliceras dessa procentsatser med den normala arbetsförbrukningen per hektar av ifrågavarande gröda, erhålles ett mått på den genomsnittliga arbetsförbrukningen per 100 ha. Denna kan därefter omräknas i relativa tal. Härvid erhålles följande resultat: Rkj = Räkenskapskontrollerade jordbruk. SOS = Samtliga jordbruk enl. officiell statistik. Rkj

1939/40 varit av samma slag, som mellan åren 1939/40 och 1940/41, kommer den totala differensen under hela den redovisade perioden att bli mindre än vad som framgår av de ovan angivna relativtalen och förslagsvis uppgå till 3 procentenheter. Då nu arbetsförbrukningen för växtodlingen sannolikt icke utgör fullt hälften av den totala arbetsförbrukningen, blir slutsatsen, att den totala arbetsförbrukningen vid de räkenskapskontrollerade jordbruken t. o. m. år 1942/43 sjunkit knappt lHs % mindre än samma arbetsförbrukning vid samtliga jordbruk. Då vegetabilieproduktionens inriktning kan förutsättas ha varit mera stabil vid små än vid stora brukningsdelar (förändringarna i arbetsintensiteten för samma gröda lämnas här utan avseende), och då de små brukningsdelarna äro underrepresenterade eller ej alls representerade (under 2 ha) bland de räkenskapskontrollerade jordbruken, skulle jämförelsen, om den kunnat specificeras på brukningsdelar av motsvarande storlek, sannolikt ha givit en mindre differens än den, som nu framkommit.

SOS

1939/40 = 100 1939/40. 1940/41. 1941/42.

100-0 98-6 103-2

100-0 99-5 101-0

1942/43. 1943/44. 1944/45.

105-1 105-3 105-9

102-2 102-5 103-4

1945/46. 1946/47.

105-2

103-3 101-3

1 Uppgift ej tillgänglig när undersökningen utfördes.

Enligt denna sammanställning skulle arbetsåtgången år 1940/41 ha minskat jämfört med år 1939/40 och starkare enligt Rkj än enligt SOS. Därefter framträder en motsatt tendens t. o. m. år 1942/43, varefter förhållandena beträffande de relativa förändringarna tillfälligt synas ha stabiliserats. Antar man —- och vissa skäl finnas härför — att förändringen mellan åren 1938/39 och

Husdjursskötseln. Även beträffande husdjursskötseln har en viss jämförelse blivit verkställd i de publicerade räkenskapsresultaten. De försök, som gjorts vid denna utredning att bedöma, huruvida utvecklingen av arbetsförbrukningen för husdjursskötseln varit specifik vid de räkenskapskontrollerade jordbruken eller ej, ha icke lett till några bestämda slutsatser. Härtill har även bidragit den speciella försiktighet, som måste iakttagas med hänsyn till de under krigsåren exceptionella förändringarna i djurbeståndets geografiska fördelning och fördelning på olika storleksgrupper av jordbruk och i förutsättningarna för uppgiftslämnandet. I detta sammanhang synes även böra prövas, i vad mån sättet för sammanställningen av uppgifterna om arbets-

334 förbrukningen vid de räkenskapskontrollerade jordbruken kan tänkas ha influerat på utvecklingen. Beträffande sättet för beräkningen av arbetsförbrukningen per hektar vid de r ä kenskapskontrollerade jordbruken h a r den ekonomiska institutionen vid L a n t b r u k s högskolan i P. M. den 19 december 1946 framhållit: »Medelpriset per fullgod manstimme (mt) beräknas enligt följande g r u n d e r : a) Gårdar med 2—50 ha åker (grupperna 1—V). Totala lönesumman (beräknade ersättningen) för samtliga manliga familjemedlemmars manuella arbete divideras med motsvarande antal fullgoda m a n s t i m mar. Härvid f r a m k o m m e r medelpriset per fullgod mt för gården ifråga. b) Gårdar med över 50 ha åker (grupperna VI—VII). Å Arbetslöners Konto i det utvidgade bokslutet (B-bokslutet) erhålles medelpriset per fullgod mt genom att kostnaderna för i arbetsjournalen redovisade m a n s t i m m a r divideras med detta t i m a n t a l . I denna beräkning ingår således ej hjonarbete, ackordsarbete eller arbete utfört av de tidsavlönade arbetare, t. ex. djurskötare, gårdssmed o. s. v., vilkas arbete ej dag för dag redovisats i arbetsjournalen. För olika storleksgrupper av såväl mindre som större gårdar u t r ä k n a s som a r i t m e tiskt medeltal medelpriset per fullgod mt j ä m t e medeltal för de manuella arbetskostnaderna i lanthushållningen i kr per hektar. Genom division av arbetskostnaden per hektar med priset per mt erhålles så a n t a let mt per hektar i medeltal för varje grupp såsom m å t t på arbetsförbrukningen per hektar jordbruksjord vid bokföringskontrollerade gårdar.»

Vad sålunda anförts lämnar fältet öppet för spekulationer beträffande resultatet av de utförda beräkningarna. Eftersom beräkningarna grundats på ur bokföringen hämtade uppgifter om utbetalda löner och utförda arbetstimmar (en väsentlig del därav), och eftersom beräkningarna utförts på samma sätt under samtliga här ifrågavarande år, synes man dock icke ha någon rimlig anledning antaga, att utvecklingstendensen för arbetsförbrukningen blivit missvisande. Vad beträffar omfattningen av arbetsförbrukningen synes det däremot vara befogat misstänka, att denna blivit för hög. Det arbete, som icke inneslutits i timlöneberäkningen, avser både relativt

högt och relativt lågt betalda arbetarekategorier. De högt betalda kategorierna torde emellertid överväga. Härigenom kan den för de övriga kategorierna beräknade timlönen förutsättas ha blivit relativt låg. Divideras det totalt utbetalda lönebeloppet med en för låg timlön, framkommer ett för stort antal timmar. Verkan i nu nämnt avseende kan emellertid icke bedömas utan detaljundersökningar. Därvid torde även böra prövas hur resultatet av beräkningarna påverkats genom den aritmetiska medeltalsbildningen. Svårigheterna vid b e s t ä m m a n d e t av t i m arbetstiden k u n n a undvikas, om förändr i n g a r n a direkt m ä t a s genom utvecklingen av de utbetalda lönerna. Denna utveckling skall också för kontroll belysas i ett följande sammanhang.

Den korrektion, som enligt vad ovan anförts skulle vara erforderlig i arbetsförbrukningen per hektar vid de räkenskapskontrollerade jordbruken, har uppskattats till sammanlagt något mindre än l*/2% under perioden 1938/39— 1942/43. Korrektionen verkställes på så sätt att arbetsförbrukningen år 1939/40 minskas med 0-3 (1-2 : 4) %, år 1940/41 med 0-6 %, år 1941/42 med 0-9 % samt år 1942/43 och följande år med 1-2 %. Resultatet framgår av tabell 17. Tabell 17. Korrigerad alternativ arbetsförbrukning per hektar för lanthushållningen. Hela riket. Mt och rmt per hektar jordbruksjord vid sammanvägning enligt ifrågavarande areal år 1944. BokAlt. C Alt. B Alt. A föringsår, BasSamtliga Samtliga i regel jordbruk grupper grupper Gr I som Gr II Gr III V7-37e 1939/401 1940/411 1941/421

340-2 333-1 329-4

318-3 309-7 305-5

317-5 311-7 307-1

1942/43 1943/44 1944/45

339-6 328-1 329-2

316-8 305-7 306-9

324-6 309-4 306-8

1945/46 1946/47

328-3 339-9

302-9 312-9

310-9 315-5

1 Se t exten.

335 I jordbrukskalkylen ha arbetskostnaderna (enligt grundbeloppen för indexberäkningen) för åren 1939/40—1941/42 reducerats med 13-5, 33-5 resp. 20-0 miljoner kronor på grund av låga skördar. I tabell 16 angiven arbetsförbrukning bör därför vid »normalskörd» höjas med 4-7, 10-2 resp. 5-5 mt ( r m t ) . Mindre förändringar av dessa korrektioner k u n n a tänkas uppstå genom de vid olika tillfällen företagna smärre korrektionerna av den genomsnittliga timlönen. Sistnämnda korrektioner borde emellertid även utöva inflytande på de angivna beloppen i miljoner kronor. Då dessa emellertid på grund av sättet för fastställandet icke ansetts böra korrigeras och då betydelsen av korrektionerna dessutom är obetydlig om ens någon, anses korrektionerna i fortsättningen, där de komma till användning, vara de här ursprungligen angivna. Som av tabell 17 framgår, har årsvariationen i arbetsförbrukningen vid de räkenskapskontrollerade jordbruken varit avsevärt ojämn. Detta gäller även sedan hänsyn tagits till de ovan refererade korrektionerna för åren 1939/40— 1941/42 på grund av de dåvarande låga skördarna. Oregelbundenheten i den redovisade utvecklingen av arbetsförbrukningen framträder speciellt genom det höga värdet år 1942/43 och enligt vad hittills kan bedömas, även år 1947/48. Avvikelserna under dessa båda år från uppgifterna i övrigt kunna grovt uppskattas till ca 10 mt (rmt) per hektar jordbruksjord. Huruvida detta sedan innebär, att avvikelserna böra betraktas som exceptionella eller om den normala variationsmarginalen har ungefär den angivna bredden, kan icke bedömas utan att ytterligare statistiskt material blir tillgängligt och kanske icke heller utan särskilda undersökningar. En variation av 10 mt (rmt) per hektar jordbruksjord motsvarar ca 3 % av den totala arbetsprestationen, vilket kan förefalla att vara tämligen mycket. Om man beaktar att variationen i sin

helhet ungefär rymmes inom nyssnämnda marginal och att denna därför rätteligen borde anges som ± 5 mt (rmt) eller ± 1 - 5 %, blir omdömet måh ä n d a ett annat. Arbetsförbrukningen inom jordbruket i dess helhet måste visserligen förändras långsamt, eftersom anpassningsprocesserna i stort sett ske långsamt och eftersom tillfälliga variationer i arbetsbehovet i en rätt hög grad bruka kunna utjämnas genom ett tillfälligt eftersättande av resp. en tillfällig övergång till sekundära arbetsuppgifter. Likväl måste det finnas sådana variationer i arbetsbehovet på grund av växlingarna i väderleksförhållandena m. m., som resultera i variationer jämväl i arbetsförbrukningen. Denna bestämmes dessutom —- och sannolikt i ganska hög grad — av de tillfälliga variationerna i arbetstillgången såväl beträffande de anställda som kanske ännu mera beträffande familjemedlemmarna. I detta avseende har man att söka anledningen till variationerna i den växlande tillgången på lokalt, välavlönat arbete utanför lanthushållningen. Ifrågavarande växlingar ha under det senaste decenniet varit betydande och det kan därför ifrågasättas, om man, hur siffrorna än bearbetas, kan få dem att återge en normal utvecklingstendens. Om man härvidlag hyser betänkligheter, återstår som enda alternativ att skaffa fram kompletterande material närmast för ytterligare en följd av år. Hur som helst, ett fastställande av tendensen — och detta är vad frågan här avser — bör kunna bli säkr a r e ju flera år som inneslutas i beräkningen. LTppgifter från allenast de 8 åren 1939/40—1946/47, med deras i flera avseenden allmänt erkända exceptionella förhållanden, erbjuda icke något lämpligt utgångsläge för beräkningar av h ä r ifrågavarande slag, så länge man icke samtidigt kan tillskriva de uppgifter, som nu finnas, en hög grad av representativitet. För att ge en föreställning om vilken tendens, som må kunna rymmas i de i

i

336 tabell 17 angivna uppgifterna, har tendensen beräknats genom rätlinjig regression för hela perioden 1939/40— 1946/47, därvid beräkningen gjorts alternativ med hänsyn till resp. utan hänsyn tagen till de ovan refererade speciella korrektionerna för åren 1939/40 —1941/42. Anledningen till den alternativa beräkningen är dels å ena sidan, att man icke kan komma ifrån att skördeförhållandena under 1939/40—1941/42 verkligen voro i hög grad exceptionella, men dels också att varje sådan korrektion, som den för dessa år verkställda, måste bli i hög grad vansklig samt att man, då man börjar korrigera primäruppgifterna för vissa år, rätteligen bör fortsätta härmed enligt enahanda grunder även under de övriga åren. Till belysande av vilka svårigheter, som föreligga vid verkställandet av dylika korrektioner, må här allenast hänvisas till vad som i sammanhanget blivit anfört av LK-delegationen vid uppgörandet av förkalkylen för produktionsåret 1941/42 (Bil. 2 till Kungl. Maj:ts p r o p , nr 319 den 22 maj 1942 sid. 143 f ) : Den svaga skörden 1940 och 1941 liksom den på grund härav minskade animalieproduktionen bör medföra möjlighet till en viss minskning av arbetskraftanvändningen för tillfället, en minskning som nu sammanfaller med inkallelser och arbetstillfällen i skogarna. Härigenom skulle en verklig kostnadsbesparing ha uppkommit för jordbruket. Nämnda minskning hänför sig dock endast till själva skörden och inbärgningen av hö- och sädesgrödorna samt till husdjursskötseln. All jordbearbetning och sådd beröres ej härav; den omfattande omsådden de båda senaste åren liksom den utökade potatis- och rotfruktsodlingen har istället medfört ökat arbete. Såsom en följd av de svaga fodergrödorna har dessutom tillkommit insamlingen av nödfoder. Denna har på sina håll fått en stor omfattning. Inom husdjursskötseln kan nämnvärd arbetsbesparing ej äga rum annat än i större besättningar. Vid överläggningar med inom livsmedelskommissionen tillkallade sakkunniga har bland annat anförts, att skördearbetet 1941 blivit förhållandevis dyrt, beroende på ogynnsamt bärgningsväder och ökad omsorg med bärgningen. Dessutom får beaktas, att flera arbetsmoment vid skörden kräva lika lång tid, vare sig skörden är stor eller liten. Enligt från pro-

fessor Nanneson inhämtade upplysningar visade ett genomsnitt av 80 egendomar, för vilka jämförelse gjorts mellan åren 1939/40 och 1940/41, endast en minskning av totala antalet arbetstimmar med 0-3 procent. Enär båda dessa år berörts av de militära inkallelserna, säga siffrorna ingenting om inkallelsernas inverkan. Som bokföringsåret slutar den 30 juni, har den dåliga skörden 1941 ej heller kunnat influera. Siffrorna ge därför ringa vägledning. I brist på närmare undersökningar synes en ungefärlig beräkning av arbetsminskningen för skörden kunna erhållas, om skörden av hö och spannmålsgrödor antages kräva i normala fall 1/6 av den totala arbetskraftåtgången vid jordbruket samt hälften av arbetsåtgången antages vara fast (oberoende av skördens storlek), medan den andra hälften, sålunda 1/12 av totala arbetskraftåtgången, är proportionell mot skördens storlek. Vid en skördeminskning å hö och spannmålsgrödorna 1940 med 34 procent och 1941 med 44 procent, skulle detta innebära att totala arbetskraftbehovet minskats med 2-8 respektive 3-7 procent, motsvarande en arbetskostnadsminskning för år 1940 med 24-6 milj. kronor och för år 1941 med 36-3 milj. kronor. I vad mån en liknande besparing kan äga rum under 1942 blir beroende på storleken av nästa års skörd. Det bör emellertid framhållas, att den ersättningsarbetskraft, som kunnat anskaffas, ofta fått betalas väsentligt högre än enligt avtalspriserna och därtill varit mindre effektiv, vilket i så fall reducerar den angivna kostnadsbesparingen. Vad arbetskraftbesparingen vid husdjursskötseln beträffar, låter den sig svårligen beräkna. Helt allmänt torde kunna sägas, att ingen verklig kostnadsbesparing eller i varje fall endast obetydlig sådan kan göra* vid småbruk och bondgårdar, medan däremot en sådan besparing bör uppkomma vid större jordbruk. Det torde kunna antagas, att densamma kompenseras av ökat arbete med omsådd och rotfruktsodling eller i övrigt är beaktad genom den förut beräknade minskningen av arbetsstyrkan. Det kan uppenbarligen icke säkert bedömas eller beräknas i vilken utsträckning arbetskostnadsbesparingar verkligen förekommit; enligt erhållna uppgifter ha förhållandena i det hänseendet varit mycket växlande. I detta sammanhang bör ytterligare erinras om, att i de motsvarande beräkningar av utvecklingstendensen för arbetsförbrukningen, som tidigare blivit verkställda, även inkluderades uppgifter avseende år 1938/39. Dessa uppgifter voro emellertid uppskattade, och

337 Diagram

5. Utvecklingen

av arbetsförbrukningen

per hektar

jordbruksjord.

1944-45

1945-46

Mt och rmt

1939-40

1940-41

1941-42

1942-43

motivet till att de togos med var helt enkelt, att man annars nästan icke hade fått några uppgifter alls att basera beräkningarna på. Sedan uppgifter nu framkommit för ytterligare ett par år, liar detta motiv bortfallit. De genom rätlinjig regression framkomna tendenserna ha följande utseende: P e r h e k t a r jordbruksjord Basåret 1938/39 timmar

Årlig minskning 1939/40—1946/47 timmar

%

Alt. A. . U K

335-55 343-43

0-45 1-65

0-14 0-48

Alt. B. . U K

314-02 321-99

0-94 2-13

0-30 0-66

Alt. C. . U K

314-73 322-71

0-41 1-60

0-13 0-50

U = enligt uppgifterna i tabell 17. K = enligt uppgifterna i tabell 17 korrigerade vad beträffar åren 1939/40— 1941/42 med hänsyn till minskningen i arbetsförbrukning genom låg skörd enligt de beräkningar häröver, som tidigare verkställts av LK-delegationen. Korrigeringen utgör 4-7, 10-2 resp. 5-5 mt (rmt). 22—917293

1943-44

1946-47

Vilket av de båda underalternativen U eller K, som skall anses vara det mest rättvisande, är, som redan framhållits, vanskligt att avgöra. För alternativet U talar att variationer i skörden äro en normal företeelse, samt att dylika variationer utjämna varandra allteftersom medeltals-(regressions) beräkningen utsträckes till en längre följd av år. För alternativet K däremot talar att skördeminskningen under åren 1938/39— 1945/46 verkligen var exceptionell samt att det antal år, som medeltalsberäkningen i detta fall kan omfatta, är så begränsat. Resultatet av beräkningarna vad avser alternativet B förtydligas ytterligare i diagram 5.

2. Arealen jordbruksjord och totala arbetsförbrukningen.

den

För en beräkning av den totala arbetsförbrukningen inom lanthushållningen erfordras även uppgifter om jordbruksarealens storlek. Denna är känd genom de allmänna jordbruksräkningarna den 15/9 1937 och 1944. Mellan dessa båda år känner man dess-

338 Tabell 18. Arealen Åker, A r

jordbruksjord.

ha Ang, ha1

Jordbruksjord 1 000 ha

3 731 038 3 727 591 3 723 867

404 920 400 556 396 192

4 136-0 4128-1 4 120-1

3 723 841 3 718 923 3 717 416

391 828 387 464 383 100

4 115-7 4 106-4 4 100-5

Enl. årliga räkningar

Korrigerat

1937. 1938. 1939.

3 731 038 3 734 533 3 737 754

1940. 1941. 1942.

3 744 671 3 746 698 3 752 132

4 095-5 378 737 3 716 797 3 758 458 1943. 4 089-0 374 374 3 714 644 3 763 248 1944. i Omräkning till jordbruksjord verkställd enligt medelskörden (i ske) under perioden 19371944; Naturlig äng = 679 0-397366 Areal för foderväxter = 1 708-75

utom utvecklingen enligt särskilda undersökningar. Dessa undersökningar visa en sammanlagd ökning av åkerarealen mellan 1937 och 1944 med 0-8 %, medan de allmänna jordbruksräkningarna istället visa en sammanlagd minskning med 0-4 %. Sistnämnda minskning har visat sig vara riktig. Korrigeras årsvariationerna i åkerarealen med hänsyn till den totala minskningen, erhålles det resultat, som framgår av tabell 18. I tabellen har även angivits utvecklingen (enligt rätlinjig interpolering) av den mot arealen slåtteräng, kultiverad betesäng och annan betesäng svarande arealen jordbruksjord. På grund av osäkerheten i de årliga räkningarna av åkerarealen, dennas likväl relativt jämna utveckling samt den icke kända årliga utvecklingen av ängsarealen har storleken av jordbruksarealen och dennas förändringar utan olägenhet ansetts kunna förenklas till: Basåret 1938/39 Årlig minskning 1 000 ha % 4 125-94 6-71 0-16

När hänsyn tages både till minskningen i arbetsförbrukningen per hektar och till minskningen i arealen jordbruksjord blir den totala minskningen i arbetsvolymen sålunda:

Alt. A Alt. B Alt. C

U K U K U K

0-30 % 0-64 % 0-46 % 0-82 % 0-29 % 0-66 %

Med dessa procentsatser k u n n a j ä m f ö r a s de enligt samma metod tidigare beräknade procentsatserna för perioden 1938/39— 1945/46, vilka åberopats i förkalkylen för produktionsåret 1948/49. (Kungl. Maj:ts prop, nr 275 den 21 maj 1948 sid. 157.) P r o centsatserna utgjorde i en mera fullständig sammanställning: Alt. A Alt. B Alt. C

U K U K U K

0-88 % 1-07 % 1-00 % 1-20 % 0-72 % 0-93 %

Anledningen till den r ä t t betydande skillnaden är, förutom smärre förändringar i uppskattningen av vissa felande uppgifter från de räkenskapskontrollerade jordbruken (deluppgifter för vissa storleksgrupper och naturliga o m r å d e n ) , från vilka h ä r k u n n a bortses, dels övergången till sammanvägning av deluppgifterna för arbetsförbrukningen per h e k t a r enligt arealen j o r d b r u k s jord å r 1944 istället för år 1937 och dels — samt framför allt — grundandet av b e r ä k n i n g a r n a på uppgifterna för perioden 1939/40—1946/47 istället för på uppgifterna för perioden 1938/39— 1945/46.

339 Utav de här ovan senast nämnda procentsatserna användes vid upprättandet av förkalkylen för produktionsåret 1948/49 allenast den, som avser alternativet BK, d. v. s. 1-20 % och detta dessutom endast vid bestämmandet av minskningen i arbetsförbrukningen t. o. m. år 1945/46. Fr. o. m. år 1946/47 uppskattades minskningen till l-."> %, beräknad på volymen under närmast föregåede år, medan procentsatsen 1-20 istället hänförde sig till arbetsförbrukningen under basåret 1938/39. Motiven för ställningstagandet redovisades i kalkylen på följande sätt. (Kungl. Maj:ts prop, nr 275/1948 sid. 157 och 158): Sedan de sakkunniga (Sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på j o r d b r u k e t s arbetskostnader m. m.) låtit komplettera de tidigare verkställda b e r ä k n i n g a r n a med nu tillgängliga ytterligare uppgifter från de r ä kenskapskontrollerade och de i lönestatistiken deltagande jordbruken h a r arbetsförbrukningen per h e k t a r jordbruksjord under basåret 1938/39 blivit uppskattad till :)28-70 m a n s t i m m a r ( m t ) och (för kvinnor och minderåriga arbetare) reducerade m a n s t i m m a r ( r m t ) . F r å n detta utgångsläge har arbetsförbrukningen per h e k t a r jordbruksjord u n d e r perioden 1938/39—1945/46 igenom rätlinjig regression befunnits m i n s ka med i genomsnitt 3-43 mt och r m t eller 104 procent per år. Vid beräkningen av denna genomsnittliga minskning h a r vad avser åren 1939/40—1941/42 använts u p p gifter om arbetsförbrukningen per hektar jordbruksjord, vilka dessförinnan blivit korrigerade för det dåvarande onormalt låga skörderesultatet. Vid de tidigare beräkningarna hade däremot för ifrågavarande år använts uppgifter, vilka icke dessförinnan hade blivit korrigerade. Sammanställes minskningen i arbetsförbrukningen per h e k t a r jordbruksjord med minskningen i arealen jordbruksjord, vilken i genomsnitt per å r befunnits vara C> 710 h e k t a r eller 0-16 procent av en beräknad totalareal om 4 125 940 hektar under basåret 1938/39, erhålles för perioden 1938/39—1945/46 en genomsnittlig minskning av den totala arbetsförbrukningen motsvarande ca 1-2 procent av arbetsförbrukningen u n d e r basåret 1938/39. Enligt folkräkningarna åren 1940 och 1945 skulle den yrkesverksamma befolkningen inom j o r d b r u k med boskapsskötsel ha minskat med totalt ca 10 procent eller

med 2 procent per år. Statistiken över den inrikes omflyttningen liksom taxeringsstatistiken visar en nedgång av ungefär samma storleksordning. Den visar också en snabbare takt i nedgången under de allra senaste åren. Nu n ä m n d a material lider emellertid i olika hänseenden av betydande svagheter. Vid en jämförelse mellan folkräkningarna år 1940 och 1945 kan man sålunda icke bortse från möjligheten att en omgruppering mellan olika yrken i viss utsträckning kan ha ägt r u m . Visserligen ha samma regler tillämpats vid båda räkningarna för bestämningen av yrkestillhörigheten, men detta utgör dock ingen säker garanti för en enhetlig gruppering. I detta sammanhang får särskilt u p p m ä r k s a m m a s , att en icke ringa del av den jordbrukande befolkningen endast delvis är sysselsatt med egentligt jordbruksarbete, medan andra sysselsättningar samtidigt spela en större eller mindre roll för totalinkomstens förvärvande. Under sådana förhållanden kan uppenbarligen en förskjutning lätt ske i redovisningen på yrkesgrupper, även om de därvid tillämpade principerna i och för sig behållits oförändrade. Vad angår statistiken över den inrikes omflyttningen må samtidigt framhållas osäkerheten beträffande omflyttningens fördelning på den egentliga jordbruksbefolkningen och den övriga befolkningen inom de s. k. A-kommunerna. Ej heller detta material medger därför några alltför bestämda slutsatser beträffande förändringarna i den egentliga jordbruksbefolkningens n u m e r ä r . Vid en jämförelse mellan befolkningsstatistiken och arbetsförbrukningen enligt jordbrukskalkylen måste vidare beaktas den helt olika innebörden av uppgifterna. Befolkningsstatistiken avser hela den inom jordbruket redovisade befolkningen, oavsett om densamma varit helt eller blott delvis sysselsatt med egentligt jordbruksarbete. Jordbrukskalkylen däremot grundar sig på en beräkning av den faktiska arbetsåtgången inom jordbruket. Av vikt i detta samm a n h a n g är särskilt det förhållandet, att en stor del av den i jordbruket redovisade befolkningen icke erhållit full sysselsättning inom näringsgrenen. Denna omständighet h a r vid de till jordbrukskalkylen tidigare verkställda beräkningarna beaktats på så sätt, att man redan för basåret verkställt en kraftig reduktion av antalet personer inom jordbruksnäringen. Reduktionen innebar, u r de synpunkter som nu äro i fråga, att en n u m e r ä r t betydande utflyttning från jordbruket kunde äga rum, utan att detta i och för sig behövde medföra någon minskning av arbetsförbrukningen inom jordbruksnäringen. En befolkningsstatistiskt redovisad minskning av totalbe-

340 folkningen inom jordbruket kan sålunda icke, även om den grundar sig på ett fullt tillförlitligt material, sägas vara ett uttryck för en motsvarande förändring i användningen av arbetskraft inom jordbruket. Under sådana förhållanden torde det knappast vara möjligt att med hjälp av befolkningsstatistiskt och annat tillgängligt material komina fram till någon mera bestämd slutsats om vilka förändringar, som inträffat i arbetsvolymen, i annan mån än att det synes påtagligt, att minskningen i jordbruksbefolkningen under senaste åren varit större än i början av undersökningsperioden. På grund av vad här ovan anförts ha de sakkunniga ansett sig kunna konstatera, att minskningen av arbetsförbrukningen inom jordbruksnäringen måste vara mindre än befolkningsförändringarna antyda. Att precisera någon viss lägre siffra är dock, som de sakkunniga starkt understrukit, förenat med mycket stora vanskligheter. Den ovan berörda undersökningen, vilken lett fram till en årlig minskning i jordbrukets arbetskraftsvolym med 1-2 procent, måste dock enligt de sakkunnigas mening i första hand accepteras som grundval för kalkylen för den period denna undersökning avser. Den har emellertid icke kunnat föras längre fram än till och med bokföringsåret 1945/46. I enlighet härmed räkna de sakkunniga med att den årliga nedgången i arbetsförbrukningen för hela jordbruket mellan 1938/39 och 1945/46 utgjort 1-2 procent av basårets volym. För tiden efter 1945/46, framhålla de sakkunniga vidare, har måst göras en bedömning med ledning av övrigt till förfogande stående statistiskt material. Både uppgifterna rörande omflyttningen och taxeringsstatistiken tyda som nämnts på en stegrad takt i utflyttningen från jordbruket under de senaste åren. Den »överfulla» sysselsättningen inom stadsnäringarna har därvid varit av betydelse. Jordbrukets möjligheter att avstå arbetskraft ha även ökats genom den omfattande nyanskaffning av traktorer och jordbruksmaskiner, som ägt rum de senaste åren. Minskningen i arbetskraftsförbrukningen inom jordbruket måste därför anses ha varit större under dessa år än under krigsåren. Dessa överväganden ha lett de sakkunniga till att räkna med en högre procentuell nedgång från och med 1946/47 än för tidigare år. I sin kalkyl ha de sakkunniga härvid ansett sig böra stanna vid att för dessa senare år räkna med 1-5 procent. Enligt de sakkunnigas mening bör emellertid denna minskning av arbetskraftsvolymen från och med år 1946/47 beräknas på volymen under närmast föregående år. — Delegationen har funnit sig böra biträda de sakkunnigas uppfattning.

De kompletteringar av beräkningarna rörande minskningen av arbetsförbrukningen, som nu ytterligare kunnat göras, äro icke av sådan beskaffenhet, att man på grund härav vågar ifrågasätta riktigheten av det bedömande, som gjordes vid upprättandet av förkalkylen för produktionsåret 1948/49. Tvärtom ger den uppskattning av utvecklingen utav den inom jordbruket heltidssysselsatta befolkningen, vilken legat till grund för den förut refererade uppdelningen av arbetsprestationens sammansättning, i all sin ofullkomlighet dock ett ytterligare belägg för att arbetsförbrukningen inom jordbruket undergått en starkare minskning bedömd på något längre sikt, än den som framkommer genom de nu tillgängliga uppgifterna från de räkenskapskontrollerade jordbruken. Som en sammanfattning kan här endast konstateras, att den nu gjorda utredningen icke kunnat leda fram till några preciserade slutsatser angående förändringarna i jordbrukets totala arbetsförbrukning. Utredningen må dock kunna anses ha ytterligare klarlagt svårigheterna att bestämma ifrågavarande arbetsförbrukning och vidare kunna anses ha anvisat, efter vilka riktlinjer som frågan bör prövas både när det gäller att söka förbättra primärmaterialet och när det gäller att utnyttja uppgifter av samma slag som de nu tillgängliga, men avseende efterföljande år. Vad nu anförts har ansetts böra utgöra motiv för att arbetsförbrukningen tills vidare i denna utredning, i den mån så är erforderligt för en exemplifiering av resultatet i övrigt, bör beräknas enligt de senast i jordbrukskalkylen fastställda principerna, d. v. s. med utgångspunkt från en arbetsförbrukning under basåret 1938/39 av 328-70 mt (rmt) per 4125-94 ha jordbruksjord eller totalt 1 356-20 miljoner mt (rmt) samt under antagande, att minskningen t. o. m. år 1945/46 varit 1-2 % beräknad på basvolymen samt fr. o. m. år 1946/47 istället 1-5 % beräknad på vo-

341 lymen u n d e r det i varje närmast föregående året.

särskilt

fall

VI. Arbetslönerna. 1.

Jämförelse mellan betalda och avtalsenliga

löner

för

olika yrkes-

kategorier. Uppgifter r ö r a n d e de inom jordbruket betalda arbetslönerna återfinnas i den officiella lönestatistiken. Dessa uppgifter bli tillgängliga först med ca 11/-> års eftersläpning. På grund härav kan det aktuella, faktiska löneläget icke bedömas på annat sätt än genom en framskrivning av de enligt den officiella lönestatistiken betalda lönerna. En sådan framskrivning av de betalda lönerna bör p r e l i m i n ä r t k u n n a ske med hjälp av de motsvarande avtalslönerna. Dessa angivas enligt representativa avtal i tabell 19. Till tabellen böra fogas följande a n m ä r k n i n g a r : En del av vad som anföres i anmärkningarna (Noterna 1—6 ha ej längre aktualitet se-

det med undantag för Norrbottens och Västerbottens l ä n . Not 2. Medeltal av ifrågavarande m å n a d s löner. (Minimilöner per m å n a d med tilllägg av de för varje särskild månad u t gående rörliga och a n d r a tilläggen.) Not 3. 1938/39—1940/41 angivet som lön till fullt arbetsför, duglig och yrkesvan a r betare, som fyllt 18 å r . Därefter som lön till samma slags arbetare, vilken fyllt 20 år. Not 4. De för beräkningen av lönerna u n der regleringsåret 1938/39 erforderliga uppgifterna för avtalsåret 1937/38 h a uppskattats under antagande av a t t lönen till de i avtalet saknade yrkesbeteckningarna stått i samma relation till lönen för andra liknande yrkesbeteckningar, som under senare år. Not 5. Vid angivandet av avtalslönerna för regleringsåret 1947/48 h a r h ä n s y n tagits till följande förhållanden, som tidigare redovisats av LK-delegationen i samband med uppgörandet av förkalkylen för produktionsåret 1948/49 (Bil. I till Kungl. Maj:ts prop, n r 275/1948 sid. 160—161) men som h ä r redovisas m e r a fullständigt: 1/9—31/10 19M. Den av Svenska Lantarbetsgivareföreningen, SLA, beslutade lönehöjningen med 15 öre/tim (enl. meddelande n r B5 1947) förutsattes h a blivit t i l l ä m p a d s å l u n d a : Antal arbetare st.

Till SLA anslutna arbetsgivare med organiserade arbetare D:o med icke organiserade arbetare Organiserade arbetare hos till SLA icke anslutna arbetsgivare Summa Övriga anställda Totalt dan ytterligare uppgifter framkommit om de faktiskt betalda lönerna (enl. SOS Lönestatistiken). Redovisningen har emellertid bibehållits oavkortad eftersom vad som anförts spelat en stor roll i diskussionen kring hithörande problem. Not 1. 1938/39—1944/45 enligt avtalet för Södermanland. 1945/46—1946/47 enligt avtalet för Södra och Mellersta Sverige. 1947/48 enligt avtalet för Södra och Mellersta Sverige, Nedre Norrland och GefleDala. 1948/49 enligt avtalet för hela lan-

Antal arbetare, som erhållit lönetillägget

%

st.

30 500 9 500

90 90

27 450 8 550

9 500

5 225

49 500

«3 83 28

41 223

50 000

12 500

99 300 500

53-99

53 725

Procenten organiserade a r b e t a r e hos till SLA icke anslutna arbetsgivare, som erhållit löneförhöjning, h a r b e s t ä m t s genom en inom lantarbetareförbundet verkställd undersökning. Att den beslutade lönehöjningen enligt tabellen ovan t i l l ä m p a t s för de anställda till 53-99 procent betyder, a t t den genomsnittliga löneökningen blivit 8-1 öre/tim. 1/11—31/12 19kl. Till de i det nya avtalet fastställda t i m lönerna böra, vid en jämförelse med tidi-

342 © i.O

CO

CO

CD

CO T f CM 0 0 CO CO

Tf CI

o

CO

»o

»o

co

co

cc

cc

>o

c

t> CO

t^

rH Ol

in 00

Ol cc 00 O

CC l>

c\

r H

C

CN

Tf

C

cc t>

CM t>

O

CT

CO

l>

CO CN

TH

1-1 o

eo co

Tf

ö>

i-H

t -

t -

l> CO

O

T f

Ol

0C 0 0 0 0 CO

1-4

1-4

i-4

r-

r H

00 Tf

r H

r H

oo co

c

co

co

CO

O

O

co

co

cc

l O M O i> m m

o

Ol

O

T f

I >

T-

CO

00 I>

I> O

OC cc

r H

1-4

m

r H

i-l

i-4

rH

r H

CO CN

t -

t -

t—

t—

t *

t-

t -

t -

Tf Tf

O 00 CO CM

CO CO

o

in oi

O

T(

Tf

CO

T f r H

CO i-l

Tf

CO

00 OC

OC

O ir CO CN

<M V

a 7-4 £

Tf Ol rH

PO Tf

CI rH

Tf

ir

1-4

i—

Tf

r}

t -

00 CO

0C

t_

00 I O CO

r H Ci

O l 1-

CN

—

O Ci

m oi co a

<M

CO

CO

CO

CN

CN)

CO

t-

CO CM T4

CO H rH

r H i1-4

CO

CO

CO Ci r H

I > r H r H

00 l >

Ci c CM CM

cc

r-

Tf

CO Tf

r H

r-

OC cr

Ol Ol

l> o

Tf

T*

O

Ol l> 0C 0C

r-

TJ

c

c\

«*

M

Cl

0" O

C C

CM CC 0 0 0C

c-

Tf

«1

PO

PO

u-

»o

in

in

«•

W

«•

o

CO Tf CI

Oi

Ci

o

ir

CO

1-H

c

l> O

C

z.

cc C

T f

o

Tf O

0C

O

t>

x>

r H

r H

r.

t -

t~

t-

t-

o

co

o

— mo oo -

co O

ir c

l>

CC

Oi CO

I> CC

o o1-t o 1T4

1-1 CO Tf

t~

CI Tf Ci

•«

rl 1-1

"S

"*

~5" rH

.5

O

Cl

p

rH H Tf

c\

t~

t~

00 rH O O

Ol Ol

(, o

o o o

Tf Tf

-

w

O

CO

r H

O rH

O l

O l

CM

CM

CN

rH

O l

C

o

o

c

e

C

rH

I > CN O Ol

m Oi

to

o

OC

co r>

a

O

P-O

1-

o

T

If O l

cc

co

o

C

T4

oo oo r-

Tf CI rH

:5

CO

l> CO

S

*

«

eo

CO T f CM 0 0 CO CO

O Tf

<N

CM

O

CO

O l CN i > t^-

C »

CN

©

oc

oc

OJ

CM

CN

CN

o

CO

o

CO

IT

L^

r-

0C

cc

0 0 CC

m

ir

CO 0 0

OC

CN

p?

CM

CM

CM

CN

CN

CN

p

_

CO

1-4

T f

CC

OC

l~-

D-

I>

I>

r>

[>

t>

r>

05 CNl

m

1^

Ci

i-

rH

CC

m

Tt

2 1-1

„

CO

O

cc

OC

-s.

CO

c-

c

CN

CO

CO

Tt

cc

p-

o

m

CC

CC

l > CO

00 O

C l>

<M l>

I>

r » co co

CO CI

**

— •— CSa •••>

o

cE

fl

a

4)

eg CJ PV.

CJ

a a

s

- Si a

Si

0,

E

B

i

-3 •* :

c

O

Kfe^: §

ty

GO

-O

s

<j

Q

Vi

•f.

6 0:5

ty

cd

£

13 C3 , o

C/3

CL *•

M S G0 u o C 2 3 "d Vi £ : 0 7l Q fa

cc

-

2 C/3

CJ

:0

c

CL T

Cd

o

-o

B, 03 <~

•cd •—

r

cc

••0S : o

CO

O

O

S Gfl

Tf