angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område under se¬ nare delen av produktionsåret 1951/52

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

1 JNr 176.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område under senare delen av produktionsåret 1951/52; given Stockholms slott den 21 mars 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Genom beslut den 15 mars 1952 har Kungl. Maj :t godkänt en mellan representanter för regeringen, å ena, samt representanter för Sveriges lantbrultsförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk, å andra sidan, träffad överenskommelse angående grunderna för prissättningen å jordbrukets produkter för tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952.

Enligt den sålunda av Kungl. Maj :t godkända överenskommelsen skola av det kalkylmässiga underskottet för sagda tid, beräknat till 328,5 miljoner kronor, omkring 42,5 miljoner kronor täckas genom prishöjningar. I statliga pristillägg förutsättes jordbruket skola tillföras ett beräknat belopp av 245 miljoner kronor. Återstoden, omkring 41 miljoner kronor, skall enligt överenskommelsen lämnas okompenserad.

Prishöjningarna beröra huvudsakligen slaktvaror, ost och smör. Sålunda höjas priserna på slaktvaror med i genomsnitt 10 öre per kilogram. Vidare höjas ostpriserna i partihandeln med i genomsnitt cirka 30 öre per kilogram och smörpriset i partihandeln likaledes med 30 öre per kilogram. I samband med höjningen av smörpriset skall även partipriset på margarin höjas med samma belopp.

Det belopp av 245 miljoner kronor, som jordbruket enligt överenskommelsen avses skola tillföras i statliga pristillägg, förutsättes skola disponeras 1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 176.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

med 145 miljoner kronor till mjölkpristillägg, 52 miljoner kronor till pristillägg för svin samt 48 miljoner kronor till arealbidrag för 1951 års veteodling.

I propositionen hemställes om medgivande för Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för reglering av produktions- och avsättningsförhållandena på jordbrukets område under återstoden av innevarande regleringsår, i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits i överenskommelsen. För prisreglerande åtgärder på jordbrukets område äskas å tilläggsstat II för budgetåret 1951/52 ett anslag å 235 miljoner kronor.

Med anledning av att förlusten å Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet under innevarande verksamhetsår kan förutses komma att väsentligt överstiga det belopp, som tidigare beräknats, äskas vidare å tilläggsstat II för budgetåret 1951/52 ett reservationsanslag å 75 miljoner kronor till kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet.

I propositionen begäres slutligen bemyndigande att av de medel, som stå till förfogande för upprätthållande av prisregleringen på jordbrukets område, disponera högst 200 000 kronor för utbetalande av bidrag till jordbrukare i Norrbottens och i Kalmar län, vilka i särskilt hög grad träffats av regn- och översvämningsskador sommaren 1951.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176..

i

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om åtgärder i prisreglerande sgfte på jordbrukets område för tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952 samt anför därvid.

Vid överläggningar, som våren 1951 ägde rum mellan statens jordbruksnämnd, å ena, samt representanter för Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk, å andra sidan, nåddes enighet om att — med hänsyn till ovissheten om pris- och löneutvecklingen efter utgången av år 1951 — frågan om prissättningen på jordbrukets produkter för det dåvarande skulle lösas endast för tiden den 1 september—den 31 december 1951 och att nya förhandlingar skulle upptagas för tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952. Den överenskommelse om prissättningen under förstnämnda period, som den 20 april 1951 träffades mellan berörda parter, innebar bland annat — förutom prisförändringar i fråga om olika produkter och förnödenheter — att någon justering av priserna under avtalstiden med tillämpning av den s. k. fyraprocentregeln icke skulle ske. Vid sådant förhållande ansågs det icke erforderligt med någon omräkning av jordbrukskalkylen i augusti 1951. En sådan omräkning avsågs i stället skola ske i samband med de förhandlingar, som förutsattes komma att äga rum beträffande prissättningen för tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 27 april 1951 godkänt överenskommelsen, förelädes densamma riksdagen genom proposition nr 207/1951 och vann även riksdagens godkännande (jordbruksutskottets utlåtande nr 42, riksdagens skrivelse nr 335). I samband därmed anvisade riksdagen å riksstaten för budgetåret 1951/52 bland annat dels till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag av 34 000 000 kronor, dels till Kostnader i samband med Svenska spannm ålsaktiebolagets verksamhet ett reservationsanslag av 105 000 000 kronor.

Vidare medgav riksdagen Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för reglering under regleringsåret 1951/52 av produktions- och avsättnings-

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

förhållandena på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits i propositionen.

I skrivelse den 10 januari 1952 framlade statens jordbruksnämnd förslag till vissa prishöjningar å jordbruksprodukter i enlighet med en mellan nämnden, å ena, samt representanter för Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk (jordbrukets förhandlingsdelegation), å andra sidan, träffad överenskommelse. Vid skrivelsen hade fogats, bland annat, en promemoria rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret 1951/52, vilken upprättats av de kalkylsakkunniga, ävensom protokoll från sammanträden med jordbruksnämndens råd den 27 november 1951 och den 8 januari 1952, vid vilka kalkylen granskats, överenskommelsen godkändes av Kungl. Maj :t den 11 januari 1952.

Kungl. Maj :t har vidare den 15 mars 1952 godkänt en överenskommelse, som träffats mellan representanter för regeringen, å ena, samt jordbrukets förhandlingsdelegation, å andra sidan, angående grunderna för prissättningen på jordbruksprodukter för tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952. Denna fråga torde nu böra underställas riksdagen.

I detta sammanhang torde jag även få anmäla, att jordbruksnämnden i skrivelse den 18 mars 1952 hemställt om ett tilläggsanslag för att täcka ökade kostnader för Svenska spannmålsaktiebolaget under innevarande regleringsår.

Jag torde slutligen här få erinra om att länsstyrelserna i Kalmar och Norrbottens län i särskilda framställningar den 31 december 1951 hemställt om anvisande av medel för utbetalande av bidrag till jordbrukare i sagda län, som under år 1951 drabbats av översvämnings- eller regnskador. Jämväl dessa frågor torde lämpligen nu böra upptagas.

Den reviderade kalkylen över jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret 1951/52.

I syfte att erhålla ett underlag för omprövningen av prissättningen på jordbrukets produkter under senare delen av produktionsåret 1951/52 har statens jordbruksnämnd låtit genom kalkylsakkunniga utarbeta en reviderad kalkyl över jordbrukets inkomster och kostnader under nyssnämnda produktionsår.1 Denna kalkyl, vilken till huvudsaklig del justerades den 21 november 1951 men beträffande arbetskostnadsposten den 3 januari 1952, torde i sitt slutliga skick få fogas som bilaga 1 till detta protokoll. Jag vill redan här anmärka, att vid upprättandet av kalkylen hänsyn icke tagits till kostnadsökningar på grund av lönehöjningar under år 1952.

1 Ledamöter av kalkylsakkunniga ha varit generaldirektören O. A. V. Söderström, ordförande, samt byråchefen E. E. E. Carbell, agronomie licentiaten S. J. R. Holmström, byråchefen L. J. F. Juréen, avdelningschefen C. P. F. Lindskog, agronomen C.-E. T. Odhner, direktören A. H. H. Stensgård och filosofie licentiaten B. H. Åstrand.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

5 I sin skrivelse den 10 januari 1952 har jordbruksnämnden lämnat en sammanfattande redogörelse för innebörden och resultaten av kalkylen. Nämnden redogör till en början för beräkningarna av jordbrukets inkomster och behandlar därvid först beräkningarna av skörden. Nämnden anför härom.

På liknande sätt som under tidigare år grunda sig de nu verkställda inkomstberäkningarna vad beträffar vegetabiiier i främsta rummet på de preliminära resultaten av den representativa arealinventeringen den 1 juni 1951 samt på de beräkningar rörande skördeutfallet år 1951, som företagits på grundval av årsväxt- och skörderapporterna. Vid detta kalkyltillfälle ha använts rapporterna per den 15 oktober. Vid beräkningen av animalieproduktionen ha kalkylsakkunniga haft ledning av bland annat preliminära resultat från den representativa husdjursräkningen den 1 juni 1951. Vid beräkningarna ha de sakkunniga i övrigt bland annat haft att utgå från Kungl. Maj :ts beslut den 27 april 1951 angående prissättningen på jordbrukets produkter under tiden den 1 september—den 31 december 1951.

I jämförelse med normkalkylen visar den nu föreliggande kalkylen följande mera anmärkningsvärda arealförskjutningar. Den för brödsädsodling använda arealen utgör 425 800 hektar, vilket är 8 200 hektar mindre än i normkalkylen. Minskningen faller helt på höstvete och råg och beror på att utvintringen varit större än normalt. Vårvetearealen har emellertid varit av rekordartad omfattning. I förhållande till år 1950 företer dock brödsädsarealen år 1951 en minskning med drygt 40 000 hektar. I fråga om fodersäd föreligger en ökning i förhållande till år 1950 med 23 200 hektar men en minskning i förhållande till normkalkylen för 1951 med 12 000 hektar, ökningen från år 1950 kommer huvudsakligen på korn. Även odlingen av ärter och vicker har ökat något. Den sammanlagda arealen säd har år 1951 varit mindre än år 1950 men större än under något tidigare efterkrigsår. Den understiger emellertid arealen säd 1936/40 med 151 700 hektar. Oljeväxtodlingen har år 1951 nått en ny rekordareal eller 190 000 hektar mot under förra året 168 800 hektar. Odlingen av sockerbetor har år 1951 varit något mindre än året dessförinnan men var dock fortfarande i nivå med odlingen under 1944—46, då den hittills största arealen förekom. Arealen potatis har varit i stort sett oförändrad, medan odlingen av foderrotfrukter fortsatt att gå tillbaka. Även arealen vall till hö har visat fortsatt minskning.

De på grundval av skörderapporterna beräknade hektarskördarna år 1951 äro i fråga om samtliga växtslag utom korn och blandsäd lägre än de antagna normskördarna. För foderrotfrukter och potatis är nedgången relativt liten, medan den för övriga växtslag, särskilt vete, är större". Jämfört med de definitiva hektarskördarna för år 1950 föreligger ökning för vårråg, korn, havre, blandsäd, ärter och potatis men minskning för vete, höstråg, sockerbetor, foderrotfrukter och vallhö.

Beträffande skörden av sockerbetor har en av Svenska sockerfabriksakticbolaget i mitten av november 1951 företagen beräkning kommit till användning.

Efter denna översikt över areal- och skördeförhållanden behandlar jordbruksnämnden inkomstberäkningarna för olika vegetabiliska produkter och anför därvid.

Jordbrukets inkomster av brödsäd (vete och råg) år 1951/52 beräknas i den nu föreliggande kalkylen till 160,8 miljoner kronor mot 289,o miljoner kronor i normkalk ylen (normkalkylens inkomstbelopp inklusive beräknade

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

inkomstökningar enligt prisöverenskommelsen våren 1951), alltså en minskning med 128,2 miljoner kronor. Den starka nedgången sammanhänger främst med den till följd av svartrostangrepen minskade hektarskörden av vete men även med den minskade arealen. För övrig spannmål noteras en obetydlig minskning från 67,o till 64,2 miljoner kronor, d. v. s. med 2,8 miljoner kronor.

Inkomsterna av stråfoder beräknas nu till 9,i miljoner kronor mot 6,7 miljoner kronor i normkalkylen. Uppgången sammanhänger med att priserna på stråfoder stigit.

Inkomsterna av potatis visa en stegring från 171,7 miljoner kronor i normkalkylen till 200,o miljoner kronor i den föreliggande kalkylen eller med 28,3 miljoner kronor. Uppgången beror på en rätt väsentlig höjning av prisnivån på matpotatis i samband med bland annat 1951 års svaga potatisskörd. Kvantiteten fabrikspotatis är eljest på grund av knappheten lägre än i normkalkylen.

Inkomsterna av sockerbetsodlingen visa en nedgång från 135,9 miljoner kronor i normkalkylen till 126,9 miljoner kronor i den föreliggande kalkylen. Nedgången sammanhänger främst med minskad hektarskörd men även med något minskad areal.

I fråga om oljeväxterna föreligger en inkomstminskning från 203,9 miljoner kronor till 192,7 miljoner kronor i den nu omräknade kalkylen. Detta innebär en nedgång med 11,2 miljoner kronor. Nedgången sammanhänger med såväl minskad areal som lägre hektarskörd. För spånadsväxterna redovisas ett inkomstbelopp av 5,6 miljoner kronor mot 4,7 miljoner kronor i normkalkylen. Uppgången beror främst på större fröskörd.

Den fältmässiga odlingen av köksväxter har för år 1950/51 beräknats tillföra jordbruket en inkomst av 42,i miljoner kronor. De sakkunniga ha ansett sig böra — för år 1951/52 — räkna med en höjning av 20 procent av nyss angivet belopp och ha alltså för detta år insatt en inkomstsumma av 50,5 miljoner kronor i kalkylen. Detta belopp överstiger normkalkylens inkomstsumma med 1,9 miljoner kronor.

Inkomsterna av tobaksodlingen ha beräknats till samma belopp som i normkalkylen, d. v. s. l,i miljoner kronor.

Jordbrukets totala inkomster av vegelabilier utgöra enligt den omräknade kalkylen 810,9 miljoner kronor mot 928,6 miljoner kronor enligt normkalkylen. Nedgången, vilken utgör 117,7 miljoner kronor, beror, som framgått av det föregående, på väsentligt minskade inkomster av brödsäd men även i viss mån på en nedgång i inkomsterna av oljeväxter, sockerbetor och fodersäd.

Beträffande jordbrukets inkomster av animaliska produkter anför nämnden.

Jordbrukets totala inkomster av mjölk och mejeriprodukter utgöra enligt den omräknade kalkylen 1 468,3 miljoner kronor mot 1 527,3 miljoner kronor i normkalkylen. Nedgången, 59,o miljoner kronor, sammanhänger med att nu beräknats lägre invägning vid mejerier under året 1951/52 än enligt normkalkylen. Detta i sin tur beror på dels lägre koantal, dels lägre produktion i medeltal per ko.

Beträffande jordbrukets inkomster av äggproduktionen och slakten av fjäderfä räkna de sakkunniga med en inkomstökning från 188,7 miljoner kronor i normkalkylen till 202,7 miljoner kronor i den reviderade kalkylen, vilket innebär en ökning med 14,o miljoner kronor. Äggproduktionen har

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

visserligen antagits bli lägre än i normkalkylen, men detta uppväges mer än väl av att priset på ägg nu beräknats till 290 öre per kilogram mot 260 öre per kilogram i normkalkylen.

I samband med redogörelsen för jordbrukets inkomster av slaktdjur anmärker jordbruksnämnden att hemslakten alltsedan ransoneringstiden uppskattats med ledning av tämligen osäkert material. För att få en säkrare uppfattning om dess storlek ha i samband med arealinventeringen och husdjur sr åkningen den 1 juni 1951 inhämtats uppgifter om antalet hemslaktade men icke veterinärbesiktigade djur samt, för kontroll, även uppgifter om totalantalet slaktade och till slakt försålda djur under år 1950. Med ledning av de uppgifter som sålunda erhållits har i den reviderade kalkylen gjorts en beräkning av hemslakten, varvid denna för storboskap, större kalv och häst kommit att överstiga den uppskattning, som låg till grund för normkalkylen. För övriga djurslag visa de nu verkställda beräkningarna en nedgång jämfört med normkalkylen.

Beträffande den nu behandlade inkomstposten anför nämnden i övrigt.

Jordbrukets totala inkomster av slaktdjur visa en ökning från 956,o miljoner kronor i normkalkylen till 983,2 miljoner kronor. Uppgången, som utgör 27,2 miljoner kronor, beror huvudsakligen på ökad slakt av storboskap. De i kalkylen tillämpade priserna ha beräknats med utgångspunkt från de erhållna avräkningspriserna under år 1950/51. Hänsyn har härvid tagits till de under innevarande produktionsår kända förändringarna i priserna på hudar samt till den kostnadsstegring vid slakterierna, som uppkommit under loppet av år 1950/51 till följd av höjda löner och järnvägsfrakter. Prisnivån år 1951/52 på organ, inälvor och slakterifett har antagits genomsnittligt bli densamma som under år 1950/51, ehuru de vid kalkyltillfället gällande priserna borde ha föranlett en något högre beräkning.

Övriga inkomstposter bland animalierna (militärhästar, ull och export av levande djur) svarade i normkalkylen för ett belopp av 8,o miljoner kronor. Till följd av en nedgång i priserna på ull beräknas inkomsterna av dessa poster nu sjunka med 1,6 miljoner kronor till 6,4 miljoner kronor.

De beräkningar, som nu verkställts rörande kreaturskapitalets förändringar, ha resulterat i en nedgång under 1951/52 av 50,7 miljoner kronor mot 18,3 miljoner kronor i normkalkylen. Minskningen jämfört med normkalkylen är främst en följd av en ytterligare reduktion av kostammen.

.Jordbrukets totala inkomster av animalier (utan beaktande av förändringarna i kreaturskapitalet) utgöra enligt den reviderade kalkylen 2 660,6 miljoner kronor mot 2 680,o miljoner kronor i normkalkylen. Nedgången, vilken utgör 19,4 miljoner kronor, beror huvudsakligen på minskade mjölkinkomster.

Den sammanlagda inkomstsumman för jordbruket under år 1951/52 (med hänsyn tagen jämväl till förändringen i kreaturskapitalet) beräknas enligt den nu föreliggande kalkylen till 3 420,8 miljoner kronor mot 3 590,3 miljoner kronor enligt normkalkylen (inklusive beräknade inkomstökningar enligt prisövercnskommelsen våren 1951). Inkomstminskningen, vilken utgör 169,5 miljoner kronor, beror, såsom framgår av det föregående, främst på minskade brödsäds- och mjölkinkomster.

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Jordbrukets kostnader ha i kalkylen sammanförts i fyra huvudgrupper, nämligen arbetskostnader, kapitalkostnader, kostnader för förnödenheter samt frakter in. m. Beträffande kostnadsberäkningarna framhåller jordbruksnämnden till en början, att dessa nu liksom vid andra kalkyltillfällen bygga på statistik över kvantiteter, priser och löner, så långt dylik statistik föreligger.

På jordbrukskalkylens kostnadssida representera arbetskostnaderna det största beloppet. Nämnden framhåller, att vid kalkylomräkningen ägnats stor uppmärksamhet åt jordbrukets arbetskraftsvolym, särskilt med hänsyn till verkningarna av dels en vid bearbetningen inom den jordbruksekonomiska undersökningen företagen maximering av antalet uppgivna arbetstimmar, dels en i samma undersökning företagen förändring av relationerna mellan timlöner för olika familjemedlemmar. En utförlig redogörelse för beräkningarna av arbetskraftsvolymen i kalkylen ha kalkylsakkunniga lämnat i en särskild promemoria. Denna torde som bilaga 2 få fogas till detta protokoll. I en ytterligare promemoria, vilken torde få fogas som bilaga 3 till protokollet, ha kalkylsakkunniga behandlat frågan om vissa kostnader, som icke blivit till fullo beaktade i jordbrukskalkylen.

Beträffande de nu utförda beräkningarna av arbetskostnaderna anför jordbruksnämnden i sin skrivelse i övrigt följande.

Alltsedan 1946/47 har arbetsvolymen för varje nytt produktionsår beräknats ur föregående års genom avdrag med 1,5 procent. Till grund för denna reducering har legat den genomsnittliga förändringen av arbetskraftsvolymen enligt »Räkenskapsresultat för svenska jordbruk».

Under pågående arbete med typjordbrukskalkyler bar det visat sig, att arbetsvolymen i räkenskapsresultaten i hög grad påverkats av bland annat utförda maximeringar av familjemedlemmars uppgivna arbetstider. Kalkylsakkunniga ha därför funnit det nödvändigt att göra en omräkning av uppgifterna i räkenskapsresultaten.

Ovannämnda maximering av arbetstiden skulle, om den enbart inneburit ett tillrättaläggande av felaktiga uppgifter, icke medfört något fel i volymberäkningarna. Den har emellertid verkställts efter schematiskt verkande regler, som dessutom ändrades 1946. Maximeringen har genom denna ändring minskat under senare år. Härigenom har arbetsvolymens verkliga minskning dämpats.

I räkenskaperna ha vidare räknats med förändrade relationer mellan limlönerna för olika familjemedlemmar —- förändringar, som icke motsvarat den faktiska löneutvecklingen. Även detta har påverkat utvecklingen av arbetsvolymen, enär totala antalet arbetstimmar vid gårdarna beräknats som fullgoda manstimmar genom att dividera lönesummorna med timlöner för vuxna manliga arbetare.

Båda de omnämnda omständigheterna ha verkat i samma riktning, och kalkylsakkunniga funno det därför hösten 1951 nödvändigt att göra eu omräkning av arbetsvolymens minskning per år från och med år 1945/46 till och med år 1949/50, vilket var det sista år för vilket räkenskapsresultat då förelågo. Genom denna omräkning fick man i stället för tidigare antagna 1,5 procent en minskning på 3,o procent per år.

Vid behandlingen av jordbrukskalkylen i jordbruksnämndens råd den 27 november 1951 framkom önskemål om ytterligare undersökningar rörande arbetsvolymens utveckling. Dessa, som verkställts av de kalkylsakkunniga, ha givit följande resultat.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

9 Om man utgår från vissa konstanta relationstal mellan timlönerna för olika familjemedlemmar och tar med samtliga genom maximering borträknade timmar, ha de sakkunniga funnit, att arbetsvolymernas förändring från år 1939/40 till och med år 1945/46 icke kan skilja sig mycket från vad man tidigare räknat med. Om arbetsvolymerna beräknas med de korrektioner för dålig skörd m. m„ som den s. k. enprocentsutredningen tidigare använt, får man i de nya beräkningarna, beroende på valet av utgångsvärde, 1,16 eller 1,25 procent, mot 1,2 procent vid tidigare beräkningar. Kalkylsakkunniga ha icke funnit anledning att ändra beräkningen av arbetsvolymen fram till och med år 1945/46.

De sakkunniga ha därför utgått från år 1945/46 och beräknat minskningen per år till och med år 1950/51, för vilket sistnämnda år nu tämligen fullständiga uppgifter föreligga. Resultatet blir 2,94 procent per år. Detta skenbart exakta, men i verkligheten med ett betydande medelfel behäftade tal, har använts för beräkning av arbetsvolymerna till och med 1951/52. För sistnämnda år ha emellertid de sakkunniga ansett det befogat att medelst ett särskilt tillägg taga hänsyn till den förskjutning i lönerelationerna mellan män och kvinnor, som ägt rum i 1951 års lantarbetaravtal. Man erhåller på detta sätt en arbetsvolym för 1951/52 av 951,07 miljoner timmar mot 1 031,u miljoner timmar enligt normkalkylen.

Vid upprättandet av normkalkylen funnos lönestatistiska uppgifter tillgängliga till och med löneåret 1948/49. I den nu föreliggande beräkningen har hänsyn dessutom kunnat tagas till timförtjänster enligt socialstyrelsens lönestatistik för löneåret 1949/50, vilka nu föreligga preliminärt.

De totala arbetskostnaderna uppgå för år 1951/52 enligt de nu verkställda beräkningarna till 2 088,o miljoner kronor mot 2 253,3 miljoner kronor i normkalkylen. Minskningen jämfört med normkalkylen uppgår till 165,3 miljoner kronor. Den beräknade sänkningen av arbetskraftsvolymen har medfört en kostnadsminskning av cirka 175 miljoner kronor. Genom att beräkningarna ha baserats på den senaste lönestatistiken uppkommer emellertid samtidigt en kostnadsökning av cirka 10 miljoner kronor. I

I anslutning till sin nu återgivna redogörelse för de föreliggande beräkningarna av arbetskostnaderna har jordbruksnämnden i sin skrivelse berört vissa kalkyler rörande de felmarginaler, som omge arbetskostnadsberäkningarna. Dessa kalkyler ha redovisats i den förut omtalade särskilda promemorian. I denna promemoria har angivits ett belopp av storleksordningen 100 miljoner kronor såsom den felmarginal åt vartdera hållet, vilken omger arbetskostnadsposten. Nämnden framhåller, att detta belopp ger uttryck åt de ackumulerande felmarginalerna sedan år 1938/39. Då kalkylresultatet avser att visa den förändring i inkomst- och kostnadsutvecklingen, som ägt rum sedan basåret 1938/39, omges följaktligen även slutresultatet av ungefärligen lika stora felmarginaler enbart till följd av osäkerheten i arbetskostnadsposten. Av de sakkunnigas promemoria framgår vidare alt man vet mycket litet om i vilken grad räkenskapsmaterialet i fråga om utvecklingen i arbetsvolymen är representativt för landets samtliga jordbruk med mer än 5 hektar åker och alt vissa ytterligare fel till följd av bristande representativitet äro tänkbara. De sakkunniga ha å andra sidan framhållit, att befolknings- och skattestatistiska data — vilka visserligen enbart

10 Iiungl. Maj:ts proposition nr 176.

beröra antalet sysselsatta personer ■— tyda på en årlig minskning i arbetsvolymen av samma storleksordning som de sakkunniga antagit.

Under samlingsrubriken kapitalkostnader behandlas i jordbrukskalkylen kostnaderna för avskrivning och underhåll av markanläggningar (grundförbättringar), ekonomibyggnader samt maskiner och redskap, vidare kostnaderna för elektricitet samt räntekostnaderna.

Kostnadsposten grundförbättringar upptogs i normkalkylen till 17,9 miljoner kronor år 1951/52 och beräknas nu till 21,o miljöner kronor.

Beträffande avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader omtalar jordbruksnämnden, att kalkylsakkunniga denna gång gjort ett tillfälligt avsteg från gängse beräkningsmetodik. Vid förfrågningar hos lantbruksnämnderna i de olika länen har det nämligen konstaterats, att byggnadsverksamheten inom jordbruket på grund av bland annat de höga trävarupriserna icke är av normal omfattning. Något kvantitativt mått på inskränkningen i jordbrukets byggnadsverksamhet ha de sakkunniga dock icke ansett sig kunna erhålla ur uttalanden från lantbruksnämnderna. Till följd av volymminskningen komma emellertid jordbrukets utgifter för byggnader för närvarande icke helt att följa den utveckling, som erhålles genom att på en fast kostnadsbas på vanligt sätt tillämpa index för pris- och löneutvecklingen.

De olika synpunkter i den berörda frågan, som de sakkunniga ansett sig kunna anföra, sammanfattar jordbruksnämnden sålunda.

Principiellt torde kunna hävdas, att de för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnaderna enligt återanskaffningsprincipen beräknade årliga kostnaderna äro att anse som en ersättning för utnyttjandet av byggnaderna under ett visst år. Denna ersättning bör utifrån dessa synpunkter rimligtvis beräknas med hänsyn till rådande pris- och löneläge. Det synes dock berättigat att vid ställningstagandet i viss mån beakta prisstegringens karaktär och varaktighet.

Om en dylik prisstegring blir av kort varaktighet, är det naturligt, att byggnadsverksamheten nedgår. I sådant fall blir kostnadsstegringen totalt sett icke av den omfattning, som beräkningsmässigt erhålles utan hänsynstagande till volymminskningen under högprisperioden.

Vid bedömandet av kostnadsberäkningen för ekonomibyggnader ha de sakkunniga även — liksom vid föregående beräkning — uppmärksammat det förhållandet, att de stigande priserna på skogsprodukter samtidigt bidraga till ökade inkomster för en del av jordbrukarna, vilka inkomster icke äro redovisade i totalkalkylen. Å andra sidan måste uppmärksammas, att de stigande träpriserna äro en realitet ur kostnadssynpunkt för de jordbrukare, som icke ha egen skog. En avvägning med hänsyn härtill är givetvis praktiskt ogenomförbar.

Med hänsyn till angivna omständigheter ha kalkylsakkunniga vid de nu verkställda beräkningarna låtit prisutvecklingen för trävaror från och med den 1 januari 1950 följa prisutvecklingen för övriga materialier. De på grundval av denna beräkningsmetodik erhållna kostnaderna för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader uppgå för år 1951/52 till 175,8 miljoner kronor mot 183,7 miljoner kronor i normkalkylen. Minskningen utgör 7,9 miljoner kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

11 Beträffande övriga kapitalkostnader anför jordbruksnämnden.

Kostnaderna för avskrivning och underhåll av maskiner och redskap visa en ökning från 285,8 miljoner kronor i normkalkylen till 311,8 miljoner kronor i den föreliggande kalkylen, ökningen, 26,o miljoner kronor, beror bland annat på stigande maskinpriser samt större inköp av traktorer än vad som beräknades i normkalkylen.

Jordbrukets kostnader för elektricitet upptagas i den föreliggande kalkylen till 54,5 miljoner kronor mot 45,4 miljoner kronor enligt normkalkylen. Ökningen, 9,i miljoner kronor, beror på en höjning av energiavgifterna våren 1951 samt införandet av elskatt sommaren 1951.

Räntekostnaderna ha ökat från 312,5 miljoner kronor i normkalkylen till 315,5 miljoner kronor i den nu föreliggande kalkylen.

De sammanlagda kapitalkostnaderna enligt nu utförda beräkningar uppgå till 878,6 miljoner kronor mot 845,3 miljoner kronor enligt normkalkylen. Ökningen, 33,3 miljoner kronor, beror huvudsakligen på ökade kostnader för avskrivning och underhåll av maskiner och redskap.

Av jordbrukets kostnader för förnödenheter avse de viktigaste posterna driv- och smörjmedel, handelsgödselmedel och kalk samt köpfodermedel. Härtill komma vissa mindre förnödenhetsposter, som i kalkylen sammanförts under rubriken »diverse förnödenheter».

Beträffande driv- och smörjmedelskostnaderna ha de sakkunniga framhållit, att vissa svårigheter förelegat vid fastställandet av drivmedelsförbrukningen per traktor och år. Härom anför jordbruksnämnden följande.

De sakkunniga konstatera, att den senaste undersökningen av drivmedelsförbrukningen avsåg år 1949. Med den nuvarande starka ändringen i fråga om såväl traktorernas antal som användningsområden kunna förändringar i användningstiden per traktor av betydelse ur kalkylsynpunkt inträffa under så kort tid som ett eller ett par år. De sakkunniga erinra om att den ökade traktoriseringen nu främst sker vid mindre gårdar, där traktorns årliga användningstid för den egna brukningsdelens behov bör vara mindre än den genomsnittliga driftstiden per traktor och år. Å andra sidan kan emellertid förutsättas, att en del av de till mindre brukningsdelar inköpta traktorerna användas i gemensam drift. Det förhållandet kan delvis eliminera den ovannämnda tendensen till minskning av det genomsnittliga antalet driftstimmar.

Med hänsyn till att den starka utökningen av traktorbeståndet till övervägande del torde gälla relativt små brukningsdelar, ha de sakkunniga i metodiskt hänseende utgått ifrån att de traktorer, varmed traktorbeståndet beräknas öka under 1950/51 och 1951/52, ha samma genomsnittliga årliga driftstid som traktorer vid jordbruk i storlcksgruppen 20—30 hektar enligt undersökningen för år 1949.

Med tillämpning av den beräkningsmetod, för vilken nu redogjorts, uppgå kostnaderna för driv- och smörjmedel år 1951/52 till 78,5 miljoner kronor mot 80,2 miljoner kronor enligt normkalkylen.

I samband med beräkningarna av driv- och smörjmedelskostnaderna ha de sakkunniga upptagit en diskussion om traktorernas användning i skogsarbete och inverkan härav på jordbrukskalkylen. Denna diskussion återger jordbruksnämnden på följande sätt.

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Kalkylsakkunniga ha bland annat konstaterat, att det icke är sannolikt, att det överskott av dragkraft, som sett ur enbart jordbruksdriftens synpunkt föreligger, numera i högre grad än under basåret utnyttjas för dragarbete utanför det egentliga jordbruket.

De sakkunniga framhålla vidare, att hästar vid övergång till traktordrift nu i vissa fall kvarhållas huvudsakligen för skogsdriftens behov och att en korrigering härför icke kan göras i jordbrukskalkylen.

Enligt de sakkunnigas mening skulle dragkraften och särskilt traktorerna i stor utsträckning kunna utnyttjas effektivare och sålunda till lägre kostnad än som sker vid de mindre brukningsdelarna. En dylik effektivisering betingas emellertid av förloppet i jordbrukets yttre rationalisering liksom av möjligheterna att utveckla den gemensamma maskinanvändningen.

Beträffande övriga förnödenhetsposter anför jordbruksnämnden.

I normkalkylen upptogos kostnaderna för handelsgödsel och kalk till 200,5 miljoner kronor. I föreliggande kalkyl beräknas motsvarande kostnader till 249,5 miljoner kronor. Kostnadsstegringen beror huvudsakligen på rätt väsentligt höjda priser på kväve- och fosfatgödsel.

Även i fråga om köpfodermedel föreligger en ökning av kostnaderna i jämförelse med normkalkylen. I den senare räknades med 260,5 miljoner kronor (inklusive beräknad kostnadsökning enligt prisöverenskommelsen våren 1951), medan man nu kommit fram till 271,6 miljoner kronor, d. v. s. ett 11,1 miljoner kronor högre belopp.

Samlingsposten »diverse förnödenheter» visar en minskning från 67,o miljoner kronor till 66,4 miljoner kronor, främst beroende på minskade kostnader för skördegarn.

Jordbrukets sammanlagda kostnader för förnödenheter år 1951/52 utgöra enligt nu föreliggande beräkningar 666,o miljoner kronor mot 608,2 miljoner kronor enligt normkalkylen. Ökningsbeloppet utgör 57,8 miljoner kronor.

Under samlingsrubriken frakter m. in. ingå några kostnadsposter, vilka ej äro att hänföra till vare sig kapital- eller förnödenhetskostnader.

Jordbrukets kostnader för frakter beräknas nu till 88,4 miljoner kronor mot 89,6 miljoner kronor i normkalkylen. Nedgången beror huvudsakligen på att man nu räknar med lägre kostnader för mjölkfrakter till följd av mindre mjölkkvantiteter än enligt normkalkylen.

Kostnaderna för mjölkkontrollen upptagas i den föreliggande kalkylen till 5,6 miljoner kronor liksom i normkalkylen.

Seminkostnaderna uppgå enligt den reviderade kalkylen till 7,o miljoner kronor mot 7,i miljoner kronor enligt normkalkylen.

Posten allmänna omkostnader uppgår enligt* den omräknade kalkylen till 37,8 miljoner kronor mot 37,2 miljoner kronor enligt normkalkylen.

Jordbrukets sammanlagda kostnader för frakter m. m. år 1951/52 visa en nedgång från 139,5 miljoner kronor i normkalkylen till 138,8 miljoner kronor i den nu föreliggande kalkylen.

Den sammanlagda kostnadssumman för jordbruket under år 1951/52 utgör enligt den nu utförda kalkylomräkningen 3 771,4 miljoner kronor mot 3 846,3 miljoner kronor enligt normkalkylen (inklusive den beräknade kostnadsökningen för köpfodermedel enligt prisöverenskommelsen våren 1951). Minskningen av kostnaderna utgör 74,9 miljoner kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

13 Resultatet av beräkningarna rörande jordbrukets inkomster och kostnader sammanfattar jordbruksnämnden i följande tablå. Det bör ånyo erinras om att beräkningarna, i vad avser år 1951/52, skett utan hänsynstagande till de kostnadsökningar, vilka uppkomma längre fram, sedan väntade lönehöjningar genomförts.

1951/52

Den reviderade kalkylen har som förut nämnts behandlats av jordbruksnämndens råd vid sammanträden den 27 november 1951 och den 8 januari 1952. Slutgranskningen av kalkylen ägde rum vid sistnämnda sammanträde, då rådet enhälligt godkände densamma. Flertalet jordbrukarrepresentanter i rådet (herrar Blomkvist, Ekström, Erlansson, Liedberg, Hjalmar Svensson och fru Gärda Svenson) ha emellertid i ett gemensamt uttalande till protokollet anfört vissa erinringar mot den föreliggande kalkylen. De ha sålunda ansett, att den i förhållande till den lejda arbetskraften längre övertiden för jordbrukarna och övriga familjemedlemmar borde beaktas vid arbetskostnadsberäkningarna, att med hänsyn till den starka reduktionen av arbetskostnaderna i kalkylen vissa kostnader borde upptagas, vilka nu ej till fullo infångades i beräkningarna, samt att jordbrukets inkomster av mejerimjölk borde sänkas med fyra procent. Andra rådsledamöter (herrar Carlborn, Degerstedt, Falk, Axel Johansson, fru Ida Magnusson samt herrar Möller och Oscar Persson) ha gjort ett uttalande av den innebörden, att en eventuell omräkning av kalkylens inkomstsida även borde omfatta andra produkter än mjölken, i främsta rummet fläsk och matpotatis. Ytterligare andra ledamöter (herrar Borg och Borgström) ha uttalat, att tillräckligt underlag för en nybedömning av utvecklingen från november icke förelåge utom såvitt anginge arbetskostnaderna.

Statens priskontrollnämnd har i skrivelse till jordbruksnämnden den 18 december 1951 gjort vissa erinringar mot beräkningarna av jordbrukets inkomster av matpotatis. Nämnden anser, att det i kalkylen upptagna priset på matpotatis år 1951/52 — 21,so kronor per deciton — med hänsyn till det höga potatispriset komme att ökas väsentligt. Enligt nämndens mening borde potatispriset för år 1951/52 upptagas till lägst 24 kronor per deciton. 1 2

1 Inklusive beräknade inkomst- ocli kostnadsökningar enligt prisöverenskommelsen våren 1951.

2 Exklusive stimulansinkomster för sockerbetor (4'2 milj. kr).

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

I sin skrivelse erinrar priskontrollnämnden i fortsättningen om att den vid behandlingen av den våren 1951 upprättade normkalkylen uttalat, att den ansåge att en snabbundersökning borde företagas beträffande jordbrukarnas stegrade inkomster och kostnader för skogsbruket och att resultatet av denna undersökning borde beaktas vid behandlingen av kalkylen.

Priskontrollnämnden anför i denna fråga i övrigt följande.

Den sålunda påyrkade undersökningen har numera igångsatts. Nämnden förutsätter, att resultatet av undersökningen föreligger vid de instundande prisförhandlingarna. Enligt nämndens mening måste det alltjämt anses rimligt, att den starka ökningen av skogsinkomsterna beaktas vid förhandlingarna. Det bör därvid särskilt understrykas, att skogsinkomsterna, som redan vid vårkalkylens upprättande voro höga, sedan dess undergått en ytterligare kraftig stegring. Enligt nämndens mening bör hänsyn till de höga skogsinkomsterna i första hand tagas på så sätt, att de avräknas mot den del av den väntade höjningen av lantarbetarlönen, som enligt tillämpade regler skulle falla på brukarnas och familjernas arbetskraft. Vad därefter kan återstå av nettoinkomstökningen från skogsprodukterna bör användas dels för att täcka lönekostnadsstegringen för den lejda arbetskraften och dels för utjämning av underskottet i kalkylen.

Priskontrollnämnden uttalar till sist, att felet i beräkningen av arbetskostnadsposten under de senaste åren tillfört jordbruket väsentliga merinkomster. Även om man icke i vanliga fall omprövade de föregående årens inkomst- och kostnadsförhållanden, syntes dock storleksordningen av det ifrågavarande felet motivera att vid årets prissättning hänsyn skulle tagas till dessa merinkomster.

Jordbruksnämnden har för sin del godkänt kalkylen i oförändrat skick.

Överenskommelsen den 10 januari 1952.

I sin skrivelse den 10 januari 1952 har statens jordbruksnämnd anmält att, med utgångspunkt från den omräknade jordbrukskalkylen, överläggningar hållits mellan nämnden samt jordbrukets förhandlingsdelegation. Vid dessa överläggningar hade enighet nåtts om en prisöverenskommelse av följande lydelse.

»Vid de förhandlingar, som upptagits mellan statens jordbruksnämnd och jordbrukets förhandlingsdelegation om prissättningen på jordbrukets produkter för tiden 1 januari—1 september 1952, har enighet nåtts om följande:

1. Till grund för prissättningen skall ligga den kalkyl över jordbrukets inkomster och kostnader, som slutgiltigt granskats på rådssammanträde den 8 januari 1952 och som visar ett underskott av cirka 118 miljoner kronor.

2. Vid kalkylens uppgörande har hänsyn icke kunnat tagas till sådana kostnadsökningar, som kunna inträffa under nyss angivna tid som följd av höjda lantarbetarlöner och lönehöjningar i övrigt. Uppskattning av dessa kostnadsökningar kommer senare att göras.

15 Kungi. Maj:ts proposition nr 176.

3. Priserna på brödsäd och oljeväxter av 1951 års skörd kunna nu icke ändras, eftersom dessa produkter i största utsträckning redan levererats från jordbruket. Förhandlingar om prissättning på ifrågavarande produkter av 1952 års skörd skola upptagas redan innevarande januari.

4. Nedan angivna justeringar av priserna på animaliska produkter skola vidtagas omedelbart:

a) Priset på lconsumtionsmjölk höjes med 3 öre per liter, varav jordbruket erhåller 2 öre per liter och detaljhandeln 1 öre per liter.

b) Ostpriset höjes med cirka 25 öre per kilogram, varav jordbruket erhåller 10 å 15 öre och återstoden utgör marginalförbättring till handeln.

c) Priset på sterilgrädde höjes med 10 öre per liter.

d) Baspriserna i avtalet mellan jordbruksnämnden och Sveriges slakteriförbund höjas med 20 öre per kilogram för nötkött och 35 öre per kilogram för fläsk. Det konstateras, att slakteriförbundet redan vidtagit prishöjningar, som såvitt angår fläsk motsvara hela höjningen, medan nötköttspriset icke uppnått den nu gällande basprisnivån.

e) I fråga om ägg räknas med ett medelpris av 3 kronor per kilogram för hela produktionsåret 1951/52.

5. Det belopp, varmed nuvarande basprisnivå för kött och fläsk överskridits under tiden 1 september—31 december 1951, gottskrives jordbruket såsom inkomst under återstående del av produktionsåret.

6. Prishöjningen å ost medför att de lager av ost, som den 13 januari 1952 finnas hos mejerier och lagringsberättigade partihandlare, undergå en värdeökning. Denna lagervärdeökning skall uttagas genom en särskild avgift och de influtna medlen skola tillföras jordbruket för att disponeras enligt senare överenskommelse mellan jordbruksnämnden och Svenska mejeriernas riksförening u. p. a.

7. Nuvarande mjölkpristillägg, clearingbidrag och utjämningsbidrag in. m. för mjölk och mejeriprodukter skola tills vidare utgå enligt oförändrade grunder i avvaktan på slutlig överenskommelse angående prissättningen för tiden 1 januari—31 augusti 1952.

8. Jordbruksnämnden är beredd att som hittills till prövning upptaga önskemål om justering av priserna på vissa slaktdjurs- och mejeriprodukter i den mån så erfordras för att täcka inkomstbortfall på grund av att förutsatta prisförbättringar icke helt kunna uttagas.

9. Vinst, som uppstått och kommer att uppstå vid export av svenska oljeväxtfröer eller därav beredda oljor, skall, i den mån den icke åtgår för att täcka clearingkassans löpande utgifter, få användas för att täcka förluster på export av mejeriprodukter.

10. överläggningar skola senare upptagas om kompensation för kostnadsökningar till följd av väntade lönehöjningar.»

Enligt vad jordbruksnämnden anmält ha till den återgivna prisöverenskommelsen fogats följande protokollsanteckningar.

»1. Jordbruksnämnden förklarar sig beredd alt med det snaraste undersöka i vad mån importavgifter erfordras till skydd för avsättningen av och

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

prisbildningen å svenska jordbruksprodukter inom landet samt, om detta visar sig vara fallet, föreslå sådana avgifter.

2. Eventuella marginalökningar å mjölk och mejeriprodukter utöver dem som förutsatts vid överenskommelsen skola ej få medföra minskning av de förutsatta producentpriserna.

3. Jordbruksnämnden är beredd att så snart lämpligen kan ske upptaga till prövning frågan om höjning av flaskmjölksersättningen.»

Den inkomstförbättring, som skulle tillföras jordbruket genom de prisändringar vilka förutsatts i överenskommelsen, anger jordbruksnämnden i följande sammanställning.

Summa 130,4

Beträffande de i sammanställningen upptagna beloppen framhåller jordbruksnämnden, att de avse den inkomstförbättring, som jordbruket erhåller för helt år. För perioden januari—augusti 1952 kommer cirka 8/12 av den i sammanställningen upptagna totalsumman jordbruket till godo. Kompensationen i form av prishöjningar utgör sålunda (V12 X 130,4 =) 87 miljoner kronor. Härtill kommer emellertid den i överenskommelsen angivna prisstegrings vinsten å ost med cirka 1,5 miljoner kronor samt slakteriförbundets »skuld» om cirka 5,o miljoner kronor eller tillhopa cirka 6,5 miljoner kronor. Totalbeloppet uppgår sålunda till 93,5 miljoner kronor. Till jämförelse härmed anmärker jordbruksnämnden att a/12 av kalkylunderskottet, 118 miljoner kronor, utgör cirka 78,5 miljoner kronor. Prisöverenskommelsen innebär sålunda att jordbruket för tiden 1 januari—31 augusti 1952 såsom delkompensation erhåller ett belopp, vilket med omkring 15 miljoner kronor överstiger det underskott kalkylen utvisar för samma tid utan hänsynstagande till de kostnadsökningar, vilka uppkomma längre fram, sedan väntade lönehöjningar genomförts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

17 Beträffande utgångsläget för ifrågavarande prisförhandlingar har jordbruksnämnden anfört att den, med hänsyn till att överläggningar om nya kollektivavtal ännu icke påbörjats, icke ansett det vara möjligt att lägga fram förslag till definitiv prissättning på jordbruksprodukter för tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952. Nämnden hade emellertid ansett, att man icke kunde avvakta den tidpunkt, då läget på lönefronten klarnat. Skälet härför vore främst, att ett uppskov med sådana prisjusteringar, som marknadsmässigt kunde uttagas, endast skulle innebära att man längre fram sannolikt finge företaga större justeringar, därest jordbruket under förenämnda period skulle kunna erhålla någon mera väsentlig del av en skälig inkomstförbättring på annat sätt än genom ökade subventioner. Nämnden hade därför ansett att en delkompensation snarast möjligt borde lämnas, som gåve jordbruket täckning för det konstaterade underskottet i kalkylen jämte visst mindre tilläggsbelopp. Vidare har nämnden framhållit, att de prisjusteringar, som lämpligen kunna företagas, uteslutande berörde animalieområdet. Anledningen härtill vore att flertalet viktiga vegetabiliska produkter '— brödsäd, oljeväxter, sockerbetor m. m. — redan till största delen levererats från jordbruket.

Såsom bakgrund till de prishöjningar på animaliska produkter, som upptagits i överenskommelsen, redogör nämnden i sin skrivelse för försörjningsläget i fråga om sagda produkter. Nämnden framhåller härvid till en början, att konsumtionen av animaliska livsmedel under åren 1949 och 1950 visat en i stort sett fortgående stegring, vilken främst torde ha betingats av den genomsnittliga förbättring av den reella inkomststandarden, som ägde rum under dessa år. Denna tendens till ökad animaliekonsumtion har emellertid för åtskilliga varuslag brutits under år 1951. Anledningen synes enligt nämnden vara, att prisläget efter de prisjusteringar, som ägde rum den 1 januari och den 1 september sagda år, kommit upp till en sådan nivå. att ett köpmotstånd givit sig till känna trots den betydande stegring av den nominella inkomstnivån, som förekommit under året.

Jordbruksnämnden redogör härefter för läget för skilda animaliska produkter. Beträffande mjölk och mejeriprodukter anför nämnden.

Konsumtionsminskningen har varit särskilt märkbar på mejeriprodukter. Till belysning härav lämnas följande siffror över förändringarna i konsumtionen av dessa produkter per capita och år.

Särskilt anmärkningsvärd är nedgången i smörkonsumtionen under År 1951. Förbrukningen har som synes minskat på ett år med 1,3 kilogram per person eller med 13 procent. Det bör emellertid framhållas, att smör- 2 liihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 176.

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

konsumtionen efter en mycket stark nedgång under 1951 års första hälft visat en viss återhämtning under höstens lopp. Även nedgången i gräddförbrukningen är betydande. Det kan tilläggas att minskningen har blivit särskilt markerad efter den prishöjning med 15 och 25 öre per liter för tunn respektive tjock grädde, som trädde i kraft den 1 september förra året.

Jordbruksnämnden framhåller härefter, att nedgången i smör- och gräddkonsumtionen medfört, att ett betydande överskott av mjölk uppkommit. Detta har måst avsättas genom export, främst i form av smör. De priser, som därvid kunnat uttagas, ha legat väsentligt lägre än hemmamarknadspriserna. I fråga om avsättningssvårigheterna nämnes, att sådana började göra sig märkbara redan vid ingången av år 1951, då övergångslagret uppgick till cirka 4 900 ton. Beträffande den följande utvecklingen på smörmarknaden anför nämnden.

Situationen försämrades ytterligare, då den viktigaste köparen av svenskt smör — Västtyskland — på grund av valutasvårigheter våren 1951 måste införa ett importstopp. Detta upphävdes visserligen i juli, men samtidigt sänktes genom en tullhöjning smörpriset till 5 kronor 44 öre eif tyska gränsen från tidigare 5 kronor 63 öre per kilogram.

Avbrottet i exporten till Västtyskland medförde att inlagringen av smör under sommaren 1951 blev väsentligt mera omfattande än normalt. De statliga smörlagren nådde sin största storlek under första hälften av september, då de uppgingo till nära 17 000 ton. Emellertid har man senare, trots stora svårigheter, lyckats finna köpare till det svenska smöröverskottet, och de priser, som därvid kunnat uttagas, kunna betecknas som i stort sett tillfredsställande även i jämförelse med de priser, som erhållits vid export till Västtyskland.

Den totala smörexporten år 1951 uppgick till sammanlagt 26 300 ton med fördelning på olika länder enligt nedanstående tablå. Exporten till Finland, Tjeckoslovakien och Östtyskland har till stor del utgjorts av lagersmör.

Ton

Västtyskland................................... 8 600

Tjeckoslovakien................................ 5 000

Finland....................................... 4 000

Canada........................................ 2 900

Östtyskland.................................... 2 800

Schweiz....................................... 1 700

Frankrike och Nordafrika...................... 1 200

Övriga länder.................................. 100

Summa 26 300

Lagren av smör den 1 januari 1952 voro mindre än ett år tidigare eller cirka 3 600 ton mot nyss angivna 4 900 ton. Exportutsikterna för det kommande året kunna dock icke betraktas som gynnsamma. Prisläget har visserligen under senare tid företett en viss åtstramning, men exportpriserna ligga alltjämt betydligt under den inhemska prisnivån. Härtill kommer den omständigheten, att Västtysklands egen smörproduktion beräknas ha stigit, och att dess importbehov därför i fortsättningen kommer att bli mindre än tidigare. Detta förhållande har kommit till uttryck däri, att den exportkvantitet för smör, som intagits i 1952 års handelsavtal med Västtyskland, uppgår till endast 9 000 ton. Möjligheten att på tyska marknaden avsätta denna

19 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

kvantitet kommer att bli beroende på den fortsatta tyska tullpolitiken. Från svensk sida har krav på nedsättning av den tyska smörtullen framställts. Till övriga länder torde export av smör i mera betydande kvantiteter i fortsättningen endast kunna ske till Tjeckoslovakien och Östtyskland. Den export av smör, som under år 1951 skett till andra länder, kan anses ha varit av mera tillfällig karaktär.

I fortsättningen erinrar jordbruksnämnden om den produktionsomläggning inom jordbruket, som rekommenderats våren 1951. Nämnden anför härom.

Till följd av den produktionsomläggning, som rekommenderades av nämnden på våren 1951, har mjölkproduktionen successivt nedgått. Alltjämt förefinns dock ett relativt stort överskott, vilket användes för smörproduktion. Svenska mejeriernas riksförening har angivit att smöröverskottet under år 1952 kan beräknas till drygt 20 000 ton, under förutsättning att några större förändringar i produktionen eller konsumtionen av smör icke inträffa. Från jordbruksorganisationernas sida har hävdats, att en höjning av smörpriset på hemmamarknaden under sådana förhållanden icke skulle medföra ökade inkomster för jordbruket utan i stället ytterligare försvåra avsättningen. Jordbruksnämnden delar denna uppfattning och har därför icke nu föreslagit någon prishöjning på smör. Även för övriga mejeriprodukter kunna mera betydande prisstegringar väntas medföra sjunkande konsumtion med därav eventuellt följande avsättningssvårigheter. Nämnden har emellertid ansett det erforderligt att genomföra en höjning av priset på standardiserad konsumtionsmjölk med 3 öre per liter, varav 2 öre skulle tillfalla jordbruket och 1 öre åtgå till höjd marginal inom detaljhandeln. Ifrågavarande höjning betingas — förutom av ökade behandlings- och distributionskostnader — främst av önskemålet att uppehålla mjölkproduktionen inom konsumtionsmjölksdistrikten i en omfattning, som svarar mot konsumtionen. Det har under det gångna kalenderåret på vissa orter uppstått svårigheter att få fram tillräckligt med mjölk för att täcka behovet, vilket sammanhänger med att den tidigare prisuppgörelsen när det gällde mjölkproduktionens lönsamhet visade samma återhållsamhet i underskotts- som i övcrskottsområden. Den prishöjning, som nu föreslagits, är avsedd att helt komma de mjölkförsäljande företagen till godo och skall alltså icke utjämnas eller clearas.

I fråga om ost hade jordbruksorganisationerna, enligt vad jordbruksnämnden upplyser, ansett att eventuella prishöjningar böra genomföras med försiktighet. Med hänsyn till väntade lönestegringar samt till att kött- och fläskpriserna samtidigt föreslagits höjda hade dock nämnden och organisationerna ansett att en höjning med omkring 25 öre per kilogram bör kunna genomföras utan större risk för konsuintionsminskning. Enligt de kalkyler, som uppgjorts inom nämnden sedan överenskommelsen träffats, beräknas en genomsnittlig prishöjning på ost med 23 öre per kilogram, varav cirka It öre tillfalla jordbruket, medan 2 respektive 10 öre åtgå till höjda marginaler i grossist- och dctaljhandelslcdet. — För grädde har endast föreslagits cn mindre höjning av priset på sterilgrädden med 10 öre per liter.

Även beträffande kött och fläsk redogör jordbruksnämnden i sin skrivelse för hittillsvarande marknadsutveckling samt för utsikterna framåt. I fråga om kött och fläsk bär nämnden ansett att relativt stora prishöjningar kunna

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

vidtagas utan nämnvärd risk för avsättningssvårigheter för inhemska slaktprodukter. Slakten av storboskap har visserligen under den hittills gångna delen av innevarande regleringsår varit så stor, att betydande lager fått läggas upp. Nämnden bedömer emellertid denna situation som övergående och anser att man på något längre sikt med största säkerhet alltjämt har att räkna med ett ganska stort importbehov.

Nämnden upplyser vidare, att en mindre import av fläsk skett från Danmark till julen. Genom mul- och klövsjukeepizootien i detta land har emellertid denna import stoppats i början av december. För att upprätthålla balansen i den svenska försörjningen med fläsk har det då blivit nödvändigt att ytterligare höja priset på fläsk.

Utsikterna för fläskproduktionen under 1952 anger jordbruksnämnden vara i vass mån svårbedömbara. Enligt betäckningsstatistiken skulle försörjningsläget för fläsk bli ganska ansträngt, men denna statistik torde för närvarande vara behäftad med sådana brister, att den icke kan ge en tillförlitlig uppfattning om den kommande utvecklingen. Höstens svinräkning lämnar en annan bild av produktionsmöjligheterna, vilken närmast ger anledning till att räkna med samma totalproduktion av slaktsvin som under föregående år.

Statistiken över konsumtionen av kött och fläsk ger vid handen, anföres vidare, att en viss minskning i förbrukningen har ägt rum under höstmånaderna. Nämnden anser emellertid denna minskning vara av så obetydlig omfattning att, efter de justeringar av lönenivån som äro att vänta, någon större förändring i konsumtionen icke torde komma att inträffa sedan den höjning av priserna genomförts som förutsättes i uppgörelsen. Härför talar också enligt nämnden det förhållandet att den föreslagna prishöjningen på fläsk i stort sett svarar mot den prishöjning, som redan ägt rum under höstens lopp. För nötkött ligga emellertid de nuvarande partipriserna under gällande baspriser. Några betydande avsättningssvårigheter för kött och fläsk anser nämnden dock icke vara sannolika under den närmaste tiden. Nämnden bortser härvid dock givetvis från det temporära överskott på nötkött, som uppkommit under senare tid till följd av onormalt stor utslagning.

Beträffande ägg erinrar jordbruksnämnden i sin skrivelse om att prisbildningen på denna vara för närvarande är helt fri med det undantaget att import av ägg bör företagas och exporten av ägg stoppas, om producentpriset tenderar att överstiga 3 kronor 75 öre per kilogram. Under den gångna delen av regleringsåret har producentpriset legat relativt högt, beroende på de goda priser som utvunnits vid export under hösten 1951. Äggexporten under kalenderåret 1951 har emellertid varit mindre än föregående år men bär dock uppgått till en så pass stor kvantitet som cirka 9 000 ton mot cirka 12 500 ton 1950. Genom att skillnader mellan de utländska och inhemska fodermedelspriserna fortfarande kvarstå, har nämnden under hösten 1951 upptagit frågan om uttagande av utjämningsavgift vid export av ägg. Nämnden har emellertid meddelat Sveriges export- och importförening för ägg

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

att nämnden icke kommer att föreskriva utjämningsavgift så länge producentprisnoteringen icke överstiger 3 kronor 50 öre per kilogram och föreningen samtidigt uttager frivillig avgift av cirka 25 öre per kilogram vid export av ägg. Nämnden har också meddelat alt utjämningsavgift icke skall utlagas, då producentpriset tenderar att nedgå till en alltför låg nivå men att sagda nivå kommer att bestämmas senare.

Delvis på grund härav, framhåller jordbruksnämnden till slut, har producentnoteringen icke vid något tillfälle överstigit 3 kronor 45 öre per kilogram. Detta pris har emellertid gällt oförändrat från regleringsårets början till den 21 december 1951, då det sänktes till 3 kronor 25 öre per kilogram. Då de utvunna exportpriserna i stort sett äro normerande för den inhemska prisbildningen är det givetvis svårt, framhåller nämnden, att nu bedöma prisutvecklingen framåt. Man har med hänsyn till de goda priser, som utvunnits under hösten, ansett sig böra uppräkna det i jordbrukskalkylen intagna medelpriset med 10 öre per kilogram till 3 kronor per kilogram.

Överenskommelsen har, såsom redan nämnts, godkänts av Kungl. Maj :t den 11 januari 1952.

Överenskommelsen den 15 mars 1952 och Kungl. Maj:ts beslut

samma dag.

På sätt förut påpekats kunde vid uppgörandet av den kalkyl, som enligt överenskommelsen den 10 januari 1952 skall ligga till grund för prissättningen å jordbrukets produkter under tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952, hänsyn icke tagas till sådana kostnadsökningar, som kunde inträffa under sagda tid som följd av höjda lantarbetarlöner och lönehöjningar i övrigt. Det förutsattes med hänsyn härtill, att en uppskattning av dessa kostnadsökningar skulle göras senare och att överläggningar då även skulle upptagas om kompensation för dessa kostnadsökningar.

Dylika överläggningar ägde rum under februari och början av mars 1952. De fördes till en början mellan statens jordbruksnämnd, å ena, samt jordbrukets förhandlingsdelegation å andra sidan. I sitt senare skede fördes de direkt mellan representanter för regeringen och förhandlingsdelegationen. Därvid träffades den 8 mars 1952 en preliminär överenskommelse. Denna byggde bland annat på vissa preliminära uppskattningar rörande de kostnadsökningar, som skulle införas å kalkylens utgiftssida med hänsyn till höjda lantarbetarlöner och lönehöjningar i övrigt. Höjningen av lantarbetarlönen hade därvid — med utgångspunkt från att ett av Svenska lantarbetsgivareföreningen och Svenska lantarbetareförbundet preliminärt tillstyrkt nytt löneavtal beräknades medföra en nominell höjning av lantarbetarlönen med i genomsnitt 50 öre per timme jämte viss semesterersättning — antagits komma att medföra en höjning av arbetskostnadsposten i kalkylen med ett belopp, motsvarande 506 miljoner kronor för helt år. De av lönehöjningar

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

i övrigt föranledda kostnadsökningarna hade uppskattats till 58 miljoner kronor för helt år.

Jämväl i fråga om de inkomster, som skulle tillföras jordbruket, byggde den preliminära överenskommelsen i vissa avseenden på uppskattningar.

Sedan statens jordbruksnämnd av mig anmodats att inkomma med yttrande över det beräkningstekniska underlaget för den preliminära uppgörelsen, har nämnden den 12 mars 1952 avgivit sådant yttrande. I detta har nämnden framställt erinringar mot vissa av de siffror, som i uppgörelsen upptagits såväl å kostnads- som å inkomstsidan. Av dessa erinringar torde — med hänyn till utformningen av den slutliga överenskommelsen — endast de som beröra utgiftssidan här behöva beröras.

Rörande arbetskostnadsposten har jordbruksnämnden framhållit att den reella löneförbättringen per timme — under vissa i skrivelsen gjorda förutsättningar — synes vara 1 å 2 öre lägre än den nominella och att underskottet därigenom med de principer, som tillämpas i jordbrukskalkylen, minskas med 10 å 20 miljoner kronor för helt år. Vidare har nämnden anfört att även posten övriga kostnadsstegringar till följd av lönehöjningar synes komma att uppgå till ett något lägre belopp än det, som angivits i den preliminära uppgörelsen.

Beträffande beräkningen av arbetskostnadsposten har jordbruksnämnden anfört följande.

Den nominella höjningen av lantarbetarlönen torde i genomsnitt bli 50 öre i timmen. Vissa specialbestämmelser medföra en höjning av lönen utöver detta belopp, medan andra bestämmelser inverka sänkande. Dessa i olika riktning verkande faktorer torde icke nämnvärt påverka genomsnittet. Härutöver har emellertid en ny bestämmelse intagits i avtalet angående arbetstidens början och slut på arbetsplatsen. Bestämmelsen innebär att arbetsgivarna icke längre skola betala för den spilltid, som uppkommer vid arbetarnas färd ut till fältet. En inom lantarbetsgivarföreningen den 6 mars gjord beräkning visar att en kostnadsbesparing härigenom uppkommer för arbetsgivarna med i genomsnitt ca 1 öre i timmen räknat på allt jordbruksarbete. Man har emellertid i denna kalkyl räknat med genomsnittliga vägavstånd för samtliga jordbruk. Riktigare torde vara att räkna med vägavstånden vid de genomsnittligt större brukningsdelar, som använda lejd arbetskraft. De genomsnittliga vägavstånden vid dessa brukningsdelar torde kunna anges till ca 800 meter mot i kalkylen tillämpade 600 meter. I kalkylen har man vidare räknat med 42 procent för växtodlingsarbetenas andel av det totala antalet manstimmar för jordbruksdriften (djurskötselarbetena beröras icke av den nya bestämmelsen). Enligt totalkalkylen utgör emellertid utearbetena ca 2/s av jordbruksarbetet. Räknas härmed samt med vägavståndet 800 meter kan kostnadsbesparingen anges till ca 2 öre i timmen. Härvid har antagits att den nya bestämmelsen kommer att kunna fullt utnyttjas.

Den reella löneförbättringen synes sålunda vid gjorda förutsättningar vara 1 å 2 öre lägre än den nominella. Med de principer som tillämpas i jordbrukskalkylen reduceras underskottet härigenom med 10 å 20 miljoner kronor för helt år. Större delen av fältarbetet under ett produktionsår faller på sommarhalvåret. Med hänsyn härtill torde för den tid, som uppgörelsen avser,

23 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

kunna räknas med ungefär två tredjedelar av nyssnämnda belopp eller med 7 respektive 14 miljoner kronor. Det må emellertid tilläggas att den nya bestämmelsen sannolikt icke kommer att kunna utnyttjas hundraprocentigt. I förenämnda promemoria har med hänsyn härtill gjorts en reduktion med 50 procent. Något statistiskt underlag för denna halvering saknas emellertid.

Nämnden anser att effekten av den nya bestämmelsen bör beaktas i totalkalkylen. Hur detta skall ske torde få närmare undersökas av kalkylsakkunniga, som därvid ha möjlighet att utföra mera ingående beräkningar av den ekonomiska betydelsen av den nya bestämmelsen än som nu varit möjligt.

Beträffande det belopp, som beräknats för övriga kostnadsökningar, har nämnden anfört.

Sammansättningen av posten »Övriga kostnadsökningar» framgår av följande tablå.1

Milj kr

Ekonomibyggnader och grundförbättringar .......................... 8

Avskrivningar och underhåll för maskiner............................ 10

Elektricitet ........................................................ 4

Köpfodermedel.................................................... 20

Övrigt (maskinhåliare, frakter etc.) .................................. 4

Mejeriernas kostnader.............................................. 7,5

Slakteriernas kostnader ............................................ 4,5

Summa 58,0 2/3 härav 38,7

Av ovanstående delposter torde med beaktande av nu kända lönestegringar kostnaderna för ekonomibyggnader och grundförbättringar öka med ytterligare 3 miljoner kronor för helt år. Större lönestegringar än preliminärt beräknats ha även skett för mejerier och slakterier, vilkas kostnader till följd härav öka med ytterligare cirka 4 miljoner kronor. På grund av lönestegringar öka vidare kostnaderna för mjölkkontroll med l,i miljon kronor. (Denna post ej upptagen i tablån.) Å andra sidan har kostnadsökningen för köpfodermedel betydligt överskattats. Enligt nämndens beräkningar torde beloppet 6,7 miljoner kronor vara ett riktigare mått på den väntade kostnadsstegringen. Enligt januariöverenskommelsen skola vidare överläggningar om kompensation för konsekvensprisstegringar endast gälla sådana prisstegringar, som äro föranledda av ökade löner. Med beaktande härav torde delposten elektricitet böra uteslutas, enär någon taxeändring icke inträffat sedan januariuppgörelsen träffats. Efter nämnda justeringar reduceras posten övriga kostnadsstegringar med 9,2 miljoner kronor för helt år eller med 6,i miljoner kronor för 8 månader. Även frakterna komma emellertid att öka, varvid avdragsbeloppet 6,i miljoner kronor stannar vid cirka 4,3 miljoner kronor. Det må tilläggas att ovan berörda kostnadsstegringar i verkligheten kunna bli större än beräknat på grund av att eventuella löneglidningar från tidpunkten för novemberkalkylens upprättande till årsskiftet 1951/52 icke kunnat beaktas.

1 Denna" tablå företeddes av jordbrukets förhandlingsdelegation på ett tidigt stadium av förhandlingarna med nämnden. Till tablån var fogad den anmärkningen att beräkningarna endast innefattade 10 procent stegring av arbetslönerna.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Sedan jordbruksnämndens granskning verkställts, ägde nya överläggningar rum mellan representanter för regeringen samt jordbrukets förhandlingsdelegation. Därvid träffades den 15 mars 1952 en överenskommelse, vilken samma dag godkändes av Kungl. Maj :t. överenskommelsen är av följande innehåll.

»Genom beslut den 11 januari 1952 godkände Kungl. Maj:t en den 10 januari 1952 träffad överenskommelse mellan statens jordbruksnämnd samt en av Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk utsedd förhandlingsdelegation angående vissa omedelbara prishöjningar in. m. å animaliska produkter för tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952. I överenskommelsen hade förutsatts att nya överläggningar senare skulle upptagas angående kompensation för kostnadsökningar till följd av väntade lönehöjningar, enär dessa kostnadsökningar icke kunnat beaktas vid uppgörandet av den kalkyl, som skulle ligga till grund för prissättningen.

Efter överläggningar mellan representanter för regeringen, å ena, samt nyssnämnda förhandlingsdelegation, å andra sidan, har nu —- under förutsättning av Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande — träffats följande slutliga överenskommelse rörande grunderna för prissättningen å jordbrukets produkter för tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952.

1. överenskommelsen den 10 januari 1952 innebär, att till grund för prissättningen under nu ifrågavarande tid skall läggas den kalkyl över jordbrukets inkomster och kostnader under regleringsåret 1951/52, som slutgiltigt granskats vid sammanträde med jordbruksnämndens råd den 8 januari 1952 och som utvisar ett underskott av cirka 118 miljoner kronor för hela regleringsåret eller alltså för tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952 cirka 78,5 miljoner kronor. Eftersom vid kalkylens uppgörande hänsyn icke kunnat tagas till sådana kostnadsökningar, som kunna inträffa under tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952 som följd av höjda lantarbetarlöner och lönehöjningar i övrigt, har emellertid i överenskommelsen angivits, att uppskattning av dessa kostnadsökningar skulle komma att göras senare.

Med ledning av det avtal, som nu träffats mellan Svenska ^^arbetsgivareföreningen och Svenska lantarbetareförbundet rörande lönerna efter utgången av år 1951, ävensom till de löneavtal, som under den hittills gångna delen av år 1952 slutits beträffande andra arbetargrupper på områden, vilka direkt eller indirekt inverka på jordbrukets kostnader, ha nyssnämnda kostnadsökningar nu för tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952 uppskattats till ett belopp som å kalkylens inkomstsida motsvarar omkring

343.5 miljoner kronor. Å andra sidan ha de prishöjningar, som angivits i överenskommelsen den 10 januari 1952, beräknats tillföra jordbruket en inkomst av cirka 93,5 miljoner kronor.

Det kalkylmässiga inkomstunderskottet för tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952 skall följaktligen nu beräknas till (78,5 -f- 343,5 — 93,5 =)

328.5 miljoner kronor.

25 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

2. Av det i punkt 1 angivna underskottet avses omkring 42,5 miljoner kronor skola täckas genom prishöjningar i enlighet med vad som angives i punkt 3. I statliga pristillägg skall jordbruket tillföras ett beräknat belopp av 245 miljoner kronor att disponeras på sätt angives i punkt 5. Återstoden, omkring 41 miljoner kronor, skall lämnas okompenserad med hänsyn till svårigheten att i nuvarande marknadsläge genomföra längre gående prishöjningar.

3. De prishöjningar, som avses i denna överenskommelse, äro följande:

Beräknad inkomstökn. milj. kr.

a) Baspriserna i avtalet mellan statens jordbruksnämnd och

Sveriges slakteriförbund höjas med i genomsnitt cirka 10 öre per kilogram .................................................. 15

b) Ostpriserna höjas i partihandeln med i genomsnitt cirka 30 öre per kilogram. Eftersom denna prishöjning medför en värdestegring å de lager av ost, som vid tiden för höjningen finnas i lager hos mejerier och lagringsberättigade partihandlare, skall en särskild lagervärdeökningsavgift uttagas å dylika lager. De medel, som inflyta härigenom, skola tillföras jordbruket för att disponeras enligt senare överenskommelse mellan jordbruksnämnden och Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. Genom prishöjningen och uttagandet av denna avgift beräknas jordbruket komma att

tillföras .................................................... 10,5

c) För mjölk och grädde, som säljes i med kapsyl försluten

flaska, höjes flasktillägget till 5 öre per flaska i hela landet .... 1

d) Med hänsyn till marknadsläget samt bebådade prishöjningar å brödsäd beräknas jordbrukets inkomst av trädgårdsprodukter

respektive spannmål komma att med omkring 3 miljoner respektive 1 miljon kronor överstiga de belopp, som upptagits i den senaste kalkylen .............................................. 4

e) Priset på smör i partihandeln höjes med 30 öre per kilogram 12

Summa 42,5

4. Genom höjning av priserna på fettråvaror skall partipriset på margarin höjas med samma belopp som partipriset på smör, d. v. s. 30 öre per kilogram. Av den inkomstökning, som clearingkassan för fettvaror härigenom erhåller, skola högst 10 miljoner kronor användas för att bestrida kostnaderna för de i punkt 5 angivna pristilläggen.

5. Det belopp av 245 miljoner kronor, som jordbruket skall tillföras i statliga pristillägg, skall disponeras på följande sätt.

Milj. kr

a) Ett belopp av 145 miljoner kronor skall användas dels till utbetalande av pristillägg med 3 öre per kilogram för all mjölk, som levererats eller levereras till mejeri under tiden den 1 september

26 Kungl. Maj ds proposition nr 176.

Milj. kr

1951—den 31 augusti 1952, dels till differentiering för tiden mars —augusti 1952 av mjölkpriset mellan olika produktionsområden och leverantörer enligt en mellan statens jordbruksnämnd och jord-

brukets förhandlingsdelegerade överenskommen plan, även innefattande kompensation för tidigare utgående körlinjebidrag, dels, i den mån beloppet ej åtgår för nu nämnda ändamål, ställas till Svenska mejeriernas riksförenings förfogande för regleringsändamål ........................................................ 145

b) För utbetalande av pristillägg med 30 kronor för varje under

tiden den 1 september 1951—den 31 augusti 1952 levererat svin av viss minsta vikt, ett beräknat belopp av ...................... 52

c) För utbetalande av arealbidrag med 150 kronor för varje hektar av den areal, varå vete odlats under år 1951 enligt uppgifterna

till 1951 års allmänna jordbruksräkning, ett beräknat belopp av . . 48

Summa 245

Skulle jordbruket genom den i punkt 3 angivna höjningen av partipriset på smör under tiden fram till den 1 september 1952 tillföras större inkomstökning än 12 miljoner kronor, skall det under a) i denna punkt upptagna beloppet till Svenska mejeriernas riksförenings förfogande minskas i motsvarande mån.

6) överenskommelsen den 10 januari 1952 skall, i den mån den icke ändras genom denna överenskommelse, fortfarande gälla intill utgången av innevarande regleringsår.»

Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader.

I sin förut omnämnda skrivelse den 18 mars 1952 har jordbruksnämnden hemställt om ett tilläggsanslag av 75 miljoner kronor till täckande av Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader under regleringsåret 1951/52.

I fråga om storleken av dessa kostnader och av de medel, som ställts till förfogande för ändamålet, inhämtas av skrivelsen, att sammanlagt närmare 153,2 miljoner kronor ha varit disponibla för att täcka bolagets kostnader under regleringsåren 1950/51 och 1951/52. Enligt bokslutet för verksamhetsåret 1950/51 uppgick bolagets förlust under detta år till drygt 70,4 miljoner kronor. För att täcka kostnaderna under innevarande regleringsår återstå sålunda cirka 82,8 miljoner kronor.

I skrivelse till jordbruksnämnden den 28 februari 1952 har bolaget uppskattat kostnaderna för verksamhetsåret 1951/52 till 156,5 miljoner kronor. I den beräkning, som låg till grund för anslagsäskandet till 1951 års riksdag, upptogos dessa kostnader till 75 miljoner kronor. Såsom orsaker till ökningen av kostnaderna ha angivits den import av brödsäd, som det svaga skördeutfallet nödvändiggjort, samt den ytterligare stegring av priserna på

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

27 Importerade fodervaror, som ägt rum. I summan 156,5 miljoner kronor ingår ett beräknat belopp av cirka 15 miljoner kronor svarande mot de merpriser, som bolaget betalat vid inköp enligt meddelade anvisningar av vissa varor i Argentina. Storleken av sistnämnda belopp, vilket bokföres i särskild ordning, kan emellertid ej med säkerhet fastställas, förrän ifrågavarande importköp hunnit helt avvecklas.

Bolagets uppskattning av kostnaderna för verksamhetsåret 1951/52 fram-

går av följande tablå, där värdetalen avse miljoner kronor.

A. Kostnader för beredskapslagring av

300 000 ton brödsäd .................................... 6,o

Avgår: inbetalad prisskillnad ..........................—5,5 0,5

B. Kostnader och förlust vid import och försäljning av

1) 277 000 ton vete .................................... 56,o

2) 40 000 ton råg .................................... 12,s 68,5

C. Kostnader och förlust vid import och försäljning av

1) 162 000 ton majs .................................. 53,o

2) 10 000 ton sorghum ................................ 2,o

3) 27 000 ton korn .................................... 7,o

4) 22 000 ton havre .................................. 4,o 66,o

D. Kostnader och förlust vid import och försäljning av 69 300 ton

vetekli ................................................ 10,o

E. Kostnader och förlust vid inköp och försäljning av 125 000 ton

oljekraftfoder ......................................... 2,5

F. Fraktbidrag för fodermedel till Norrland .................. 2,o

G. Räntor ............................................... 6,o

H. Allmänna kostnader ................................... l,o

Summa kostnader 156,5

Jordbruksnämnden framhåller att man, eftersom beloppet 156,5 miljoner kronor ej är exakt, synes böra räkna med att ett tilläggsanslag av cirka 75 miljoner kronor kommer att erfordras för att jämte det belopp å cirka 83 miljoner kronor, som återstår av tidigare anvisade medel, täcka spannmålsbolagets kostnader under regleringsåret 1951/52.

Frågan om särskilt stöd åt vissa jordbrukare, som drabbats av översvämnings- eller regnskador.

Såsom inledningsvis nämnts ha länsstyrelserna i Kalmar och Norrbottens län hemställt om särskilt bidrag till jordbrukare i sagda län, vilka under år 1951 drabbats av översvämnings- eller regnskador. I fråga om Kalmar län gäller framställningen gottgörelse för skador, som vållats genom Emåns m. fl. vattendrags översvämning våren 1951. Beträffande Norrbottens län

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

begäres särskilt stöd åt jordbrukare i länet, vilkas höskörd slagit fel till följd av regn under sommaren 1951.

över framställningarna ha yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen och statskontoret.

Länsstyrelsen i Kalmar län, som med sin skrivelse överlämnat ett flertal ansökningar om ersättningar av statsmedel för förluster i anledning av förenämnda översvämningsskador, har i skrivelsen närmare redogjort för uppkomsten av skadorna och för dessas omfattning.

Länsstyrelsen framhåller därvid att det utmärkande för väderleken i länet under vintern 1950/51 varit de för sydsvenska förhållanden ovanligt rikliga snöfallen vilka förorsakat mycken skadegörelse på såväl skog som byggnader. Någon nämnvärd avsmältning ägde icke rum förrän i början av april månad 1951, då vårfloden, förstärkt av samtidigt inträffande regn, satte in och medförde översvämningar med skadegörelse på mark, vägar, broar och annan egendom, övervägande antalet av de skadelidande äro ägare och arrendatorer av marker längs Emån och dess bifloder Silverån och Gårdvedaån. Nämnda vattendrag ha tidigare vid upprepade tillfällen förorsakat översvämningar. De hitintills under senare år mest förlustbringande ha inträffat åren 1931, 1936 och 1945.

För att värdera de uppkomna översvämningsskadorna har länsstyrelsen enligt vad som anföres i skrivelsen utsett särskilda värderingsmän. Av deras berättelse framgår, att antalet skadelidande med ersättningsanspråk uppgår till 269. I detta antal äro inräknade 22 skadelidande med uteslutande andra skador än skördeskador. Den skadade arealen jordbruksjord anges till sammanlagt 1 830 hektar. Skadorna ha uppskattats till sammanlagt 910 000 kronor. Härav avse 798 000 kronor skördeskador och 112 000 kronor skador å annan egendom.

Länsstyrelsen har vidare lämnat vissa uppgifter om de skadelidandes ekonomiska förhållanden. Enligt dessa äro de flesta av de skadelidande innehavare av mindre och medelstora jordbruk, medan endast ett fåtal befinner sig i särskilt goda ekonomiska förhållanden.

Länsstyrelsen framhåller som sin åsikt, att statsmedel böra anvisas till att lindra förlusterna. Länsstyrelsen understryker att översvämningarna haft ovanligt svår karaktär, att de torde komma att inverka på kommande års skördemöjligheter samt att de skadelidande icke kunnat genom försäkringar skydda sig mot skador av ifrågavarande slag.

Vad angår ersättningarnas storlek anser länsstyrelsen det rimligt, att de skadelidande stå en viss självrisk. Styrelsen finner det skäligt, att ersättning lämnas till de sökande med generellt 50 procent av det belopp, vartill skadorna värderats, samt att ersättning därutöver får utgå efter behovsprövning med ytterligare högst 25 procent av nämnda belopp. Länsstyrelsen hemställer slutligen, att de kostnader, som styrelsen haft i samband med värderingsmännens uppskattning av skördeskadorna — 5 690 kronor 90 öre — måtte bestridas av statsmedel.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

29 Lantbruksstyrelsen uttalar att enligt dess mening de principer, som tilllämpats vid värderingen av översvämningsskadorna, kunna godtagas. Styrelsen har genom att vissa av dess chefstjänstemän besökt översvämningsområdet själv kunnat bilda sig en uppfattning om skadorna och understryker vad länsstyrelsen uttalat om dessas svårartade karaktär. Skadorna ha särskilt svårt drabbat de jordbrukare, som deltaga i vissa Emån berörande sänknings- och invallningsföretag. Statsbidrag för att utföra ifrågavarande företag har sökts hos Kungl. Maj :t och lantbruksstyrelsen. För 23 skadelidande, som deltaga i företagen, uppgå förlusterna till sammanlagt 238 000 kronor. Dessa skadelidande svara för 80 procent av de beräknade totalkostnaderna för utförandet av sänknings- och invallningsföretagen.

Lantbruksstyrelsen upplyser om att den inom kort, på grund av att förhållandet mellan företagens kostnad och båtnad är ogynnsamt, kommer att till Kungl. Maj :t överlämna ansökningar om statsbidrag till företagen. Då kostnaderna för företagens utförande äro av sådan storleksordning, att deltagarna icke ensamma förmå svara för dessa, och då företagens genomförande enligt styrelsens mening är av stort allmänt och socialt intresse, finner styrelsen skälen för särskilt stöd till företagen tungt vägande. Närmare förslag till utformning av sådant stöd kommer att övervägas av styrelsen vid behandlingen av ärendet rörande statsbidrag till företagen.

Vad angår frågan om ersättning av statsmedel för översvämningsskadorna år 1951 uttalar lantbruksstyrelsen, att enligt dess uppfattning sådan ersättning icke bör utgå för dylika skador. Styrelsen hänvisar jämväl till den ståndpunkt, som härvidlag intagits i propositionen nr 382/1946 angående ersättning för vissa översAämningsskador m. m. samt i propositionen nr 79/1951 angående stödlån till jordbrukare. Styrelsen anser sig därför icke kunna tillstyrka bifall till föreliggande framställning om statsbidrag till täckning av de förluster, som uppstått genom Emåns översvämning år 1951. På grund av skadornas omfattning och då dessa i stor utsträckning drabbat mindre och medelstora jordbruk, vilkas innehavare eller brukare icke befinna sig i särskilt goda ekonomiska omständigheter, anser sig lantbruksstyrelsen dock böra föreslå, att utöver stödlån möjlighet skall beredas att lämna räntefria amorteringslån till dem, som på grund av skadorna råkat i allvarliga ekonomiska svårigheter. Vidare förordar styrelsen att för reparation av mera omfattande skador på fasta anläggningar av betydelse för jordbruksdriftens uppehållande skola lämnas avskrivningslån mod som regel högst 50 procent av det belopp vartill skadorna uppskattats.

Beträffande de grunder, enligt vilka räntefria lån och avskrivningslån böra utgå, anför styrelsen i huvudsak följande.

För de räntefria lånen bör gälla samma stränga behovsprövning som föreskrevs i fråga om stödlånen för 1950 års skördeskador. De böra utgå med belopp motsvarande högst hälften av den lidna förlusten. Beträffande amorteringstid, säkerhet m. m. torde bestämmelserna i kungörelsen om 1951 års stödlån (nr 766/1951) böra tillämpas. Lånen synas liksom sistnämnda lån kunna beviljas av lantbruksnämnden i samarbete med hushållningssällskapet. De torde vidare kunna bestridas från det anslag, ur vilket stödlånen utlämnas.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

I de fall då jordbrukare drabbats av jämväl andra skador än skördeskador böra de förstnämnda skadorna få inräknas i det totala skadebelopp, för vilket lån skall beräknas.

För avskrivningslånen böra gälla grunder liknande dem som fastställdes av 1945 års riksdag efter förslag i propositionen nr 389/1945. För att avskrivning skall kunna ske bör fordras, att de reparationsarbeten som avses med lånen skola vara utförda inom förslagsvis ett eller två år. Lånen, som böra beviljas av lantbruksnämnden i samarbete med hushållningssällskapet, torde utan olägenhet kunna utgå ur anslaget till bidrag till jordbrukets rationalisering. Skadorna av ifrågavarande slag uppgå till ungefär 75 000 kronor och eventuella avskrivningslån torde sammanlagt komma att uppgå till högst 30 000 kronor.

Lantbruksstyrelsen uttalar till slut, att den icke ansett sig böra bedöma om och i vad mån ersättning bör utgå för skador utanför jordbruket.

Statskontoret uttalar att ifrågavarande jordbrukare icke böra beredas gottgörelse i annan ordning än den som kungörelsen om stödlån till jordbrukare (nr 766/1951) anvisar. Beträffande ersättning till andra än jordbrukare framhåller statskontoret, att specificerade uppgifter saknas om skadornas storlek samt om de skadelidandes förmögenheter, inkomster, försörjningsplikt och sådana ekonomiska omständigheter i övrigt, som kunna inverka på bedömandet av i vilken utsträckning ett tillmötesgående av framställningen kan anses befogat. Ett avgörande av ärendet i denna del synes därför förutsätta en komplettering av utredningen. Ämbetsverket påpekar även att till bidrag till dessa skadelidande synes kunna disponeras högst 50 000 kronor från undsättningsfonden under innevarande budgetår.

Ersättningen till de värderingsmän, som uppskattat skadorna, bör enligt statskontorets mening bestridas från den i länsstyrelsernas avlöningsstat upptagna posten till ersättning till sakkunniga för biträde vid utredningar, m. m.

Länsstyrelsen i Norrbottens län hemställer i sin förenämnda skrivelse att ett belopp av 325 000 kronor skall ställas till länsstyrelsens förfogande för inköp av hö till jordbrukare inom länet, vilkas höskörd slagit fel. Av den motivering för framställningen, som anförts i länsstyrelsens skrivelse, må här återgivas följande.

Länsstyrelsen framhåller inledningsvis att 1951 års skörd av stråfoder och potatis i länet på grund av synnerligen ogynnsamma väderleksförhållanden under sommaren kommit att bli avsevärt mindre och av betydligt sämre beskaffenhet än under normala förhållanden.

Enligt länsstyrelsens mening skulle de sämst ställda jordbrukarna i vissa av länets inlandskommuner icke vara hjälpta med stödlån enligt kungörelsen nr 766/1951. Härvid syftar länsstyrelsen på de kommuner där stråfodret till mycket betydande och i vissa fall övervägande del hämtas från naturliga slåtterängar. Höet på dylika ängar har nämligen på grund av det myckna regnandet och därav förorsakat högt vattenstånd blivit i stor utsträckning helt fördärvat.

31 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Länsstyrelsen omtalar i fortsättningen att den, sedan från skilda håll gjorts framställningar om dess medverkan till hjälp åt de hårdast drabbade jordbrukarna, anmodat vederbörande landsfiskaler alt i samråd med de berörda kommunernas organ utreda hjälpbehovet.

Med utgångspunkt från resultatet av dessa utredningar har länsstyrelsen funnit en mera allmän hjälpverksamhet erforderlig inom följande kommuner nämligen Överkalix, Korpilombolo, Tärendö, Paj ala, Junosuando och Karesuando. Antalet hushåll inom dessa kommuner, som skulle behöva bidrag för inköp av hö, utgör omkring 960 stycken. Den kvantitet hö, som i dessa fall skulle behöva anskaffas, har beräknats till cirka 2 300 ton. Kostnaderna för inköp av denna kvantitet hö har länsstyrelsen uppskattat till 305 000 kronor.

Länsstyrelsen framhåller emellertid, att även inom de kommuner, där en mera allmän hjälpverksamhet icke synts erforderlig, säkerligen enstaka fall komma att yppa sig, där ett oundgängligt behov av hjälp är för handen och där av en eller annan anledning lån icke kunna ifrågakomma. Det vore självfallet av stort värde, om länsstyrelsen efter verkställd utredning kunde få lämna bidrag även i sådana fall. Med anledning härav anser länsstyrelsen att en viss höjning av det nyss angivna beloppet bör ske. Länsstyrelsen hemställer därför, att till dess förfogande skall ställas ett belopp av 325 000 kronor för utbetalning av bidrag för inköp av hö.

Lantbruksstyrelsen vitsordar att fodersituationen för vintern blivit oroande i de trakter av Norrbottens län, där man är starkt beroende av avkastningen av slåtterängarna för försörjningen av nötkreaturen, men framhåller att det genomsnittliga skadebeloppet per- familj endast är 317 kronor. Med de inkomster, som för närvarande kunna utfås från egen skog och arbete utom hemmet, bör enligt styrelsens mening en skördeskada av denna storlek icke vara av avgörande betydelse för flertalet av de hjälpbehövande. Styrelsen finner det därför naturligast att dessa hänvisas att söka stödlån i likhet med andra därtill berättigade. På grund härav anser lantbruksstyrelsen, att länsstyrelsens framställning ej nu bör föranleda någon åtgärd. Därest det vid prövningen av ansökningar om stödlån skulle visa sig, att verkliga katastroffall föreligga, bör det senare kunna övervägas att medge avskrivning efter prövning från fall till fall.

Statskontoret avstyrker bifall till länsstyrelsens framställning under hänvisning till att enligt den ståndpunkt, som statsmakterna hittills ha intagit, hjälpverksamhet vid skador av förevarande art icke bör ske i form av understöd utan genom stödlån.

Departementschefen.

I propositionen nr 207/1951 angående åtgärder i prisreglcrande syfte på jordbrukets område under regleringsåret 1951/52 gjordes vissa uttalanden rörande försörjningsprogrammet för innevarande regleringsår. Enligt dessa borde försörjningsprogrammet liksom under de senaste åren utformas med

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

utgångspunkt från att livsmedelsbehovet i största möjliga utsträckning borde läckas genom inhemsk produktion. Därjämte borde man emellertid, med hänsyn bland annat till den ur vår synpunkt ogynnsamma utveckling av pris- och avsättningsförliållanden på världsmarknaden, som ägt rum under den senaste tiden, eftersträva en viss förskjutning av produktionsinriktningen. Därvid borde man söka öka självförsörjningsgraden på de områden, där underskott förelåge, främst fodermedel samt socker, kött och fläsk. Å andra sidan borde man söka reducera överskotten av sådana produkter, beträffande vilka svårigheter förelåge att vinna avsättning utomlands till tillfredsställande priser. Det framhölls även, att man genom en dylik förskjutning, vilken i förhållande till den totala jordbruksproduktionen endast behövde bli av relativt ringa omfattning, kunde vinna dels en ur ekonomiska synpunkter mera ändamålsenlig inriktning av produktionen, dels en ökning av självförsörjningsgraden och en minskning av jordbrukets beroende av en i nuvarande läge mycket oviss exportmarknad.

Någon mera väsentlig förändring i de faktorer, som lågo till grund för denna bedömning, har hittills ej inträffat. Prisläget på världsmarknaden för vegetabilier är alltjämt mycket högt, särskilt för brödsäd. Samtidigt äro exportmöjligheterna för flertalet animaliska produkter alltjämt otillfredsställande. Det försörjningsprogram, som angavs våren 1951, torde sålunda i sina huvuddrag alltjämt böra vara vägledande.

Vad den inhemska produktionsutvecklingen angår måste det konstateras, att utbytet av 1951 års odling i flera avseenden blivit sämre än man hoppats. Härvidlag må först och främst erinras om de svåra skördeskador, som drabbade jordbruket till följd av svartrostangreppen å vete och som medfört att ett betydande underskott uppstått i vår brödsädsförsörjning. Även skörden av fodersäd blev mindre tillfredsställande. Detsamma gäller sockerbetsskörden. Mjölkproduktionen visar likaså en förhållandevis betydande nedgång. Häremot är givetvis intet att erinra i den mån nedgången utgör ett led i en sådan produktionsomläggning, som nyss berörts, och sålunda motsvaras av produktionsökning på andra områden. Nedgången torde emellertid delvis även bero på andra faktorer. Härvidlag må erinras om den muloch klövsjukeepizooti, som härjade under slutet av år 1951 och början av innevarande år.

De förhållanden, som jag nu berört, ha givetvis ej kunnat undgå att påverka resultatet av jordhrukskalkylen. I den reviderade kalkyl, som förelåg i början av år 1952 och som enligt den förut berörda överenskommelsen den 10 januari 1952 skall ligga till grund för prissättningen å jordbrukets produkter under tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952, ha sålunda jordbrukets inkomster upptagits till ett belopp, som med omkring 170 miljoner kronor understiger den i vårkalkylen angivna summan. Minskningen beror främst på den svaga brödsädsskörden och nedgången i mjölkproduktionen.

Samtidigt ha emellertid ändringar skett även på utgiftssidan. Den viktigaste av dessa gäller beräkningen av jordbrukets arbetskostnadsvolym.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

33 I jordbruksnämndens skrivelse och i den såsom bilaga 2 till detta protokoll fogade promemorian har utförligt redogjorts för de förhållanden, som föranlett att de tidigare gjorda beräkningarna rörande förändringarna i jordbrukets arbetsvolym under de senaste åren blivit felaktiga, och för det resultat, till vilket man kommit vid den hösten 1951 gjorda omräkningen. Här må endast erinras om att vid denna omräkning jordbrukets arbetsvolym för regleringsåret 1951/52 upptagits till omkring 951 miljoner arbetstimmar, medan densamma i den våren 1951 upprättade normalkalkylen upptagits till omkring 1 031 miljoner arbetstimmar. Sammanlagt motsvarar denna minskning vid det löneläge, som rådde hösten 1951, en minskning av arbetskostnadsposten med i runt tal 165 miljoner kronor. Jag vill i detta sammanhang även erinra om dels att de kalkylsakkunniga understrukit, att beräkningarna rörande arbetskostnadsposten trots den korrigering, som nu gjorts, fortfarande äro ganska osäkra, dels att minskningen av arbetsvolymen inom jordbruket åtminstone i viss utsträckning torde ha medfört att jordbrukarna i ökad utsträckning kommit att uppdraga vissa arbeten, såsom transporter in. m., åt arbetskraft utanför jordbruket, utan att detta hittills kunnat beaktas i kalkylen.

Främst till följd av ändringen i fråga om arbetsvolymen utvisar även kostnadssidan en minskning. På grund av att åtskilliga andra poster ökat stannar minskningen dock vid omkring 75 miljoner kronor. Sammanlagt visar kalkylen efter de vidtagna justeringarna ett underskott av omkring 118 miljoner kronor — kostnadsökningar till följd av lönehöjningar under år 1952 härvid ej beaktade.

I överensstämmelse med den uppfattning, åt vilken jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation givit uttryck i den av Kungl. Maj :t godkända överenskommelsen den 10 januari 1952, anser även jag, att kalkylen i nu angivet skick bör läggas till grund vid prövningen av frågan om utformningen av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område för återstoden av innevarande regleringsår. Till spörsmålet om de förändringar, som böra vidtagas i kalkylen på grund av kostnadsökningar till följd av lönehöjningar under tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952, återkommer jag i det följande.

Vad jag nyss sagt om att kalkylen bör läggas till grund för prisregleringen under återstoden av innevarande regleringsår innebär emellertid ej att jag anser det nuvarande kalkylsystemet i allo tillfredsställande. Detta system har visserligen under de gångna åren obestridligen varit av mycket stort värde, då det gällt att mäta förändringarna i jordbrukets ekonomiska läge. Samtidigt har det emellertid, trots att kalkylmetoderna successivt förbättrats, efter hand framstått som allt klarare, att man svårligen på detta sätt kan få någon fullt exakt redovisning av jordbrukets ställning. Det torde vara tillräckligt att i detta hänseende hänvisa till vad jordbruksnämnden anfört angående storleken av de felmarginaler, som kunna föreligga. Genom 3 liihung till riksdagens protokoll 19C>2. 1 samt. AV 176.

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

att prisregleringen helt baserats på kalkylerna har man vidare kommit att eftersträva en exakthet i regleringen, som på grund av de föreliggande felmarginalerna i verkligheten blott blivit skenbar men som det oaktat medfört eu betydande och ur flera synpunkter mindre lämplig bundenhet. Det kan även påpekas, att de omräkningar av kalkylen, som under de senaste åren måst företagas med ganska korta mellanrum, visat sig mycket betungande. Goda skäl föreligga enligt min uppfattning för att man skall söka finna en form för prisregleringen, som innebär att denna sker efter mera schematiska regler och dessutom i högre grad än det nuvarande systemet medger en smidig anpassning till förändringar i produktions- och avsättningsförhållandena ävensom i den allmänna löne- och kostnadsutvecklingen. Jag har för avsikt att inom den närmaste tiden hos Kungl. Maj :t hemställa om bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att verkställa en utredning rörande denna fråga.

Jag torde härefter få återgå till frågan om grunderna för prisregleringen på jordbrukets produkter för återstoden av innevarande regleringsår. Såsom nyss nämnts utvisade den reviderade kalkylen för regleringsåret 1951/52 ett underskott av omkring 118 miljoner kronor för hela regleringsåret eller omkring 78,5 miljoner kronor för tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952 — hänsyn då ej tagen till kostnadsökningar på grund av höjning av lantarbetarlönerna eller andra lönehöjningar under nämnda tid. Genom de prisjusteringar, som vidtogos i anslutning till den av Kungl. Maj :t godkända överenskommelsen den 10 januari 1952, beräknades jordbruket komma att tillföras ett inkomsttillskott av 93,5 miljoner kronor. Därigenom hade sålunda det då föreliggande underskottet blivit täckt och till och med förvandlats till ett mindre överskott.

Det kunde emellertid redan då förutses, att situationen skulle bli en helt annan och att ett mycket betydande underskott åter skulle förligga, då avtalsförhandlingarna för år 1952 slutförts och man i kalkylen kunde taga hänsyn till de kostnadsökningar, som voro att vänta som följd av höjda lantarbetarlöner och lönehöjningar i övrigt. Det var vidare klart, att detta underskott endast till en mindre del skulle kunna täckas genom prishöjningar på jordbruksprodukter, detta med hänsyn såväl till den exceptionella inkomstminskning som träffat jordbruket genom svartrostangreppen å 1951 års veteodling som ock genom att en stor del av regleringsåret redan gått till ända och bland annat nästan hela saluöverskottet av vegetabiliska produkter redan avyttrats. Ett utbetalande av statliga pristillägg utöver de redan utgående framstod under sådana omständigheter som den i föreliggande situation enda möjliga lösningen.

Medan förhandlingar pågingo mellan Svenska lantarbetsgivareföreningen och Svenska lantarbetareförbundet angående lönevillkoren för lantarbetare för år 1952, inleddes under februari månad mellan statens jordbruksnämnd och jordbrukets förhandlingsdelegation överläggningar rörande prissättningen å jordbrukets produkter för tiden den 1 januari—den 31 augusti

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

1952. Därvid diskuterades bland annat — förutom prishöjningar å vissa produkter — införande av ett nytt allmänt mjölkpristillägg samt ett differentierat mjölkpristillägg till förmån för de mindre jordbruken. Vidare diskuterades utbetalande av ett statligt pristillägg för fläsk ävensom ett särskilt arealbidrag för 1951 års veteodling. Med hänsyn till att resultatet av överläggningarna helt var beroende av i vilken utsträckning statliga pristillägg kunde påräknas och till den föreliggande tidsnöden kommo emellertid överläggningarna i sitt slutskede att föras mellan representanter för regeringen och förhandlingsdelegationen. Därvid nåddes den överenskommelse, för vars innehåll tidigare redogjorts och vilken i stora drag innebär att av ett till 328,5 miljoner kronor beräknat inkomstunderskott omkring 42,5 miljoner kronor skola täckas genom prishöjningar och ett beräknat belopp av 245 miljoner kronor genom statliga pristillägg, medan återstoden, 41 miljoner kronor, lämnas okompenserad.

Överenskommelsen innebär givetvis en kompromiss mellan olika synpunkter. Hänsyn har sålunda tagits bland annat till marknadsläget, till den osäkerhet som vidlåder kalkylen samt till att det även ur jordbrukets synpunkt framstår som mindre önskvärt, att prisregleringen i alltför hög grad skall baseras på statliga pristillägg. Enligt min mening utgör den även en skälig avvägning mellan alla de olika intressen, som här kräva beaktande.

Vad angår fördelningen av de belopp, som enligt överenskommelsen skola tillföras jordbruket, har redan nämnts, att de marknadsmässiga möjligheterna att erhålla en inkomstökning genom prishöjningar varit mycket begränsade. Det har vidare i nuvarande läge framstått som särskilt önskvärt att undvika en höjning av priset på konsumtionsmjölk utöver den som vidtogs i januari 1952. Prishöjningarna ha därför i stort sett begränsats till vissa justeringar av priserna på slaktprodukter, ost och smör. För att undvika alltför starka rubbningar av avsättningsmöjligheterna för smör har även en höjning av margarinpriset ansetts böra vidtagas.

Vid den prissättning på jordbrukets produkter, som ägde rum våren 1951, sökte man stimulera till den produktionsomläggning i riktning mot ökad produktion av spannmål samt kött och fläsk, som ansågs önskvärd. Denna synpunkt gör sig givetvis alltjämt gällande. Det torde emellertid nu vara nödvändigt, att prisavvägningen sker så att även mjölkproduktionen erhåller en viss kompensation för de ökade omkostnaderna. Samtidigt anser jag det angeläget, att man vid prisregleringen skall taga särskild hänsyn till de mindre jordbrukens intressen bland annat så att dessa erhålla ett särskilt stöd för sin mjölkproduktion. Vad fläskproduktionen angår synes i betraktande av prisnivån å fodermedel en ytterligare stimulans erforderlig, om denna produktion skall kunna hållas uppe i önskvärd omfattning. Slutligen synes det motiverat att även brödsädsodlingen skall erhålla del av de medel, som nu skola fördelas, detta med hänsyn både till förlusterna på grund av svartrostangreppen förliden höst och till angelägenheten av att intresset för odlingen ej skall minskas.

De synpunkter, som jag nu anfört, ha delats av jordbrukets förhandlings-

36 Kungi. Maj.ts proposition nr 176.

delegation. De ha även enligt min mening blivit på ett tillfredsställande sätt beaktade i den av Kungl. Maj :t godkända överenskommelsen. Av det totala beloppet av 245 miljoner kronor erhåller sålunda mjölkproduktionen huvudparten eller 145 miljoner kronor, medan fläskproduktionen erhåller ett beräknat belopp av 52 miljoner kronor och veteodlingen ett beräknat belopp av 48 miljoner kronor.

V'ad angår dispositionen av de belopp, som kunna komma att ställas till förfogande såsom pristillägg för mjölkproduktionen, fördes innan den slutliga överenskommelsen träffades överläggningar mellan statens jordbruksnämnd och jordbrukets förhandlingsdelegation. Vid dessa överläggningar rådde enighet om att en förhållandevis stor del av sagda belopp borde utgå i form av ett allmänt mjölkpristillägg för all mjölk, som levererats eller levereras till mejeri under innevarande produktionsår. Då den övervägande delen av mjölkproduktionen faller på de mindre och medelstora jordbruken, innebär en dylik anordning i realiteten även att dessa jordbruk erhålla den största delen av det sammanlagda pristilläggsbeloppet. Samtidigt rådde emellertid också enighet om att de mindre jordbruken härutöver borde erhålla ett ytterligare tillskott för sin mjölkproduktion i form av ett differentierat mjölkpristillägg (leveranstillägg). Det framstod vidare som önskvärt att detta leveranstillägg skulle sammanföras med de clearingtillägg, som nu utgå.

I överensstämmelse med de överläggningar, som sålunda förts, har i den slutliga överenskommelsen förutsatts att nyssnämnda belopp av 145 miljoner kronor till en början skall användas för utbetalande av ett allmänt mjölkpristillägg med 3 öre per kilogram för all mjölk, som levererats eller levereras till mejeri under innevarande regleringsår. Härför har beräknats åtgå ett belopp av 112,5 miljoner kronor. Beträffande detta belopps fördelning på brukningsdelar i olika storleksgrupper kan nämnas att det med ledning av tillgängliga statistiska uppgifter rörande mjölkleveranser från jordbruk av olika storlek kan beräknas att omkring 36 procent kommer att utgå till brukningsdelar i storleksgruppen 2—10 hektar, cirka 28 procent till brukningsdelar i storleksgruppen 10—20 hektar, omkring 11 procent till brukningsdelar i storleksgruppen 20—30 hektar samt cirka 25 procent till större brukningsdelar.

Vidare har avsetts att ett beräknat belopp av 20 miljoner kronor skall disponeras för att tillsammans med de medel, som nu användas för utbetalande av clearingtillägg, genomföra en ökad differentiering av mjölkpriset till de mindre jordbrukens förmån. Denna ökade differentiering avses skola åstadkommas genom en kombination av de extra mjölkpristillägg, som utgå i norra Sverige, samt ett nytt s. k. leveranstillägg. Nämnda leveranstillägg, vilket avses skola innefatta kompensation även för tidigare utgående körlinjebidrag, skall utgå med 5 öre per kilogram mjölk för den del av varje enskild jordbrukares mejerileverans, som ligger mellan 4 000 och 10 000 kilogram per år. Leveranstillägget skall utgå för leveranser under tiden 1 mars—31 augusti 1952.

37 Kungl. Maj. ts proposition nr 176.

I enlighet med det nu anförda skall alltså enligt överenskommelsen varje jordbrukare, som under tiden den 1 mars—den 31 augusti 1952 till mejeri levererar mer än 2 000 kilogram mjölk, erhålla ett särskilt leveranstillägg av 5 öre per kilogram av den överskjutande myckenheten upp till en sammanlagd bidragskvantitet av 3 000 kilogram. Härvid är då att märka, att de nuvarande clearingtilläggen bortfalla, medan i stället de extra mjölkpristilläggen i norra Sverige ökas.

Sammanlagt beräknas utbetalandet av leveranstillägg enligt de linjer, som nu angivits, draga en kostnad av omkring 53 miljoner kronor per år eller för tiden den 1 mars—den 31 augusti 1952 cirka 27 miljoner kronor. Av sistnämnda belopp beräknas omkring 7 miljoner kronor komma att täckas av medel, som nu användas för utbetalande av clearingtillägg, och omkring 20 miljoner kronor av statsmedel. Återstoden av de medel, som Svenska mejeriernas riksförening nu använder för utbetalande av clearingtillägg, förutsätles komma att åtgå för höjningen av de extra mjölkpristilläggen i norra Sverige,

Beträffande den verkan, som införandet av ett leveranstillägg enligt nu angivna riktlinjer samt slopandet av clearingtilläggen och höjningen av de extra mjölkpristilläggen i norra Sverige får för jordbruket i olika delar av landet, torde jag få hänvisa till en inom Sveriges lantbruksförbund upprättad promemoria, vilken torde få bifogas detta protokoll såsom bilaga i.

Den del av beloppet å 145 miljoner kronor, som ej åtgår för utbetalande av allmänt mjölktillägg och leveranstillägg enligt nyss angivna grunder, skall som förut nämnts ställas till Svenska mejeriernas riksförenings förfogande för regleringsändamål. I detta sammanhang vill jag emellertid även erinra om att det i överenskommelsen stadgats att om jordbruket till följd av prishöjningen å smör skulle tillföras större inkomstökning än det förutsatta beloppet av 12 miljoner kronor, skall motsvarande minskning ske i fråga om de statliga pristilläggen till mjölkproduktionen. Denna bestämmelse kan dock knappast tänkas få praktisk betydelse för annan del av mjölkbidragen än den del som skall ställas till Svenska mejeriernas riksförenings förfogande för regleringsändamål.

Beträffande arealbidragen för vete vill jag framhålla, att det synes skäligt att även spannmålsodlingen skall erhålla någon del av de medel, vilka nu skola tillföras jordbruket såsom kompensation för kostnadsstegringar under regleringsåret 1951/52. Med hänsyn till de skador, som träffade veteodlingen genom svartrostangreppen år 1951, torde det vara lämpligast, att sagda del helt kommer veteodlingen till godo. Den enda praktiskt framkomliga vägen att nu lämna ett tillskott till denna odling synes vara att utbetala arealbidrag i förhållande till 1951 års odling. Detta underlättas av att man vid bestämmandet av bidragen kan bygga på de uppgifter angående odlingens omfattning, som jordbrukarna lämnat till 1951 års allmänna jordbruksräkning i samband med uppgifter till den allmänna fastighetstaxeringen.

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Vad slutligen gäller de särskilda pristilläggen för fläsk vill jag utöver vad jag tidigare anfört allenast framhålla att det med hänsyn till kostnadsutvecklingen, särskilt i fråga om fodermedel, synes angeläget att fläskproduktionen skall erhålla ett ytterligare stöd. Såvitt framgår av betäckningsstatistiken har nämligen den hittillsvarande prissättningen icke varit sådan, att den i tillräcklig utsträckning främjat den önskade produktionsomläggningen i riktning mot ökad fläskproduktion.

Syftet med den höjning av priset på fettråvaror för margarintillverkning in. in., som genomförts i samband med höjningen av partipriset på smör, är som förut nämnts ej att utjämna något underskott i clearingkassan för fettråvaror utan att förebygga en ur avsättningssynpunkt olämplig rubbning av försäljningen av smör respektive margarin. Med hänsyn härtill synes det lämpligt att de medel, som inflyta genom sagda prishöjning, få tagas i anspråk för att bestrida en del av kostnaderna för de nu nämnda statliga pristilläggen. Härför fordras emellertid riksdagens godkännande. Den av prishöjningen föranledda inkomstökningen för clearingkassan torde kunna beräknas till omkring 10 miljoner kronor. Under förutsättning att riksdagen ej har något att erinra däremot torde alltså av kassans medel ett belopp av högst 10 miljoner kronor få användas för att bestrida kostnaderna för utbetalande av pristillägg för innevarande regleringsår enligt nu angivna grunder. Återstoden av de erforderliga medlen, eller (245 — 10 —) 235 miljoner kronor, torde böra anvisas genom särskilt anslag å riksstaten.

Jag torde härefter få upptaga frågan om anvisande av ytterligare medel för bestridande av kostnader för Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet.

Å riksstaten för innevarande budgetår är för detta ändamål uppfört ett reservationsanslag av 105 miljoner kronor. Då anslaget äskades, beräknades att 27 miljonår kronor skulle behövas utöver tidigare anvisade medel för att täcka kostnaderna under verksamhetsåret 1950/51, medan medelsbehovet för innevarande regleringsår uppskattades till 75 miljoner kronor.

Enligt vad jordbruksnämnden uppgivit beräknas emellertid kostnaderna för innevarande regleringsår nu komma att uppgå till omkring 156,5 miljoner kronor. För att täcka dessa kostnader stå i runt tal 83 miljoner kronor till förfogande. Då det förra beloppet endast utgör en uppskattning, har jordbruksnämnden föreslagit, att ett tilläggsanslag av 75 miljoner kronor nu skall anvisas.

Jag biträder detta jordbruksnämndens förslag och förordar alltså, att å liiläggsstat II till riksstaten för innevarande budgetår till kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet skall anvisas ett anslag av 75 miljoner kronor. Anslaget torde böra ges reservationsanslags karaktär.

Slutligen torde jag få upptaga frågan om särskilt stöd åt vissa jordbrukare, vilka drabbats av översvämnings- eller regnskador.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

39 Såsom framgått av det föregående ha framställningar om dylikt stöd gjorts dels av länsstyrelsen i Kalmar län i anledning av skador, som vållats genom Emåns in. fl. vattendrags översvämning våren 1951, dels av länsstyrelsen i Norrbottens län i anledning av att höskörden i vissa delar av länet slagit fel till följd av regn under sommaren samma år. Statskontoret har avstyrkt bifall till framställningarna under hänvisning till de möjligheter att erhålla stödlån, som finnas för ifrågavarande jordbrukare. Samma ståndpunkt har lantbruksstyrelsen intagit till framställningen från länsstyrelsen i Norrbottens län. Beträffande spörsmålet om ersättning för översvämningsskadorna i Kalmar län har lantbruksstyrelsen föreslagit, att de skadelidande jordbrukarna skola kunna, förutom stödlån, få räntefria amorteringslån samt dessutom, då det gäller mera omfattande skador på fasta anläggningar av betydelse för jordbruksdriftens uppehållande, även avskrivningslån.

Vad angår spörsmålet om och i vad mån det allmänna bör ingripa i fall, då betydande skördeskador tillfogas jordbrukare i vissa delar av landet, ansluter jag mig i princip till den ståndpunkt, som min företrädare i ämbetet intog vid anmälan av frågan om utlämnande av stödlån till jordbrukare för förluster på grund av ogynnsamma väderleksförhållanden hÖ6ten 1950 (prop. nr 79/1951). Han uttalade då, att ett särskilt ingripande från det allmännas sida utöver vad som sker inom ramen för jordbruksregleringen endast syntes böra förekomma då så kunde anses påkallat av trängande sociala skäl. Sådana särskilda åtgärder ha även förliden höst vidtagits i anledning av bland annat de svartrostskador, som uppstått på 1951 års veteskörd (prop. nr 219/1951; r. skr. nr 381). Åtgärderna innebära, att möjlighet skapats att utlämna särskilda stödlån. Dessa lån beviljas i allmänhet ej till högre belopp än som motsvarar hälften av den förlust vederbörande lidit. Lånen löpa med 4 procent ränta. Amorteringstiden är som regel fem år men kan under vissa förutsättningar utsträckas till tio år.

Möjlighet att erhålla dylikt stödlån föreligger ej endast för jordbrukare, som år 1951 lidit skada till följd av svartrostangrepp, utan även för jordbrukare, som sagda år tillfogats mera betydande regn- eller översvämningsskador.

De jordbrukare, som avses i de nu ifrågavarande framställningarna, kunna sålunda erhålla stödlån i anledning av de översvämnings- och regnskador de lidit. Några ytterligare generella hjälpåtgärder från det allmännas sida synas därför i och för sig knappast motiverade, särskilt om hänsyn tages till att gällande lånebestämmelser ge möjlighet att, då så kan anses påkallat, bevilja lån upp till ett belopp motsvarande hela skadan ävensom att utsträcka amorteringstiden till högst tio år. Vad särskilt gäller skadorna till följd av Emåns översvämning vill jag vidare påpeka, att skador av samma anledning förekommit vid upprepade tillfällen under de senaste årtiondena. Det synes under sådana förhållanden vara mest ändamålsenligt, att man från det allmännas sida inriktar sig på att stödja sådana åtgärder, vilka kunna vara ägnade att till rimlig kostnad förebygga dylika skador.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Inom båda de områden, som avses i framställningarna, torde det emellertid föreligga åtskilliga fall, där trots det nu anförda en särskild hjälp från det allmännas sida i anledning av regn- eller översvämningsskador å 1951 års skörd kan vara motiverad. Jag tänker härvid främst på sådana fall, där den skadelidande på grund av sjukdom, stor försörjningsbörda eller liknande omständigheter är i mycket svag ekonomisk ställning, där skadan medfört en förhållandevis betydande förlust och där det från början är uppenbart att han svårligen skulle kunna återbetala ett honom beviljat stödlån. I de fall, då den skadelidande allenast arrenderar en brukningsdei, torde vidare ett stöd utöver lånemöjligheten stundom även eljest kunna vara påkallat.

Såsom statskontoret påpekat kan visserligen undsättningsfonden användas för utbetalande av bidrag i sådana fall som nu nämnts. Sammanlagt få emellertid av fondens medel under innevarande budgetår disponeras högst 50 000 kronor. I själva verket kan ej på långt när hela detta belopp beräknas bli disponibelt för nu ifrågavarande stödverksamhet. Erfarenhetsmässigt måste man nämligen räkna med att anspråk på bidrag ur fonden kommer att riktas även från en rad andra håll. För att möjlighet skall finnas att i behövlig omfattning bispringa sådana skadelidande jordbrukare i Kalmar och Norrbottens län, som nämnts i det föregående, torde Kungl. Maj :t därför, därest riksdagen ej har något att erinra däremot, böra äga att för detta ändamål disponera sammanlagt högst 200 000 kronor av de medel, som för innevarande budgetår stå till förfogande för den prisreglerande verksamheten på jordbrukets område. Beloppet torde, därest så skulle visa sig erforderligt, böra få användas för utbetalande av stöd i anledning av likartade skador även i andra delar landet. Jag torde i detta sammanhang få erinra om att Kungl. Maj :t tidigare (prop. nr 245/1950; r. skr. nr 357/1950) bemyndigats att för liknande ändamål, nämligen för särskilt stöd till jordbrukare i vissa delar av Norrland, disponera högst 150 000 kronor av motsvarande medel för budgetåret 1949/50. Av sistnämnda belopp ha emellertid närmare 72 000 kronor icke utnyttjats och torde icke heller i framtiden komma att tagas i anspråk för ändamålet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för reglering under tiden intill den 1 september 1952 av produktions- och avsättningsförhållandena på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som jag angivit i det föregående;

dels å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1951/52 under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag av 235 000 000 kronor;

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

b) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet ett reservationsanslag av 75 000 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: G. Liizell.

*

*

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

43 Bilaga 1.

PM

rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret 1951/52.

Till grund för behandlingen av frågan om prissättningen på jordbrukets produkter under produktionsåret 1951/52 utarbetades på våren 1951 en förkalkyl över den vid normala väderleksförhållanden samt under angivna förutsättningar beträffande priser, löner och räntor förväntade utvecklingen av jordbrukets inkomster och kostnader under nämnda produktionsår (Kungl. Maj :ts prop. 207/1951, bilaga 6). Med utgång från bl. a. en preliminär uppskattning av 1951 års skörd, framlägges nu en reviderad inkomst- och kostnadskalkyl för 1951/52.1 Rörande uppläggningen och innebörden av denna kalkyl få de sakkunniga anföra följande.

I metodiskt hänseende ansluta sig de här framlagda beräkningarna i huvudsak till motsvarande undersökningar i den våren 1951 upprättade normkalkylen. Desamma avse sålunda att belysa de procentuella förändringarna i jordbrukets inkomster respektive kostnader i jämförelse med produktionsåret 1938/39, som kunna förväntas inträffa under år 1951/52. Beräkningarna äro på samma sätt som i normkalkylen begränsade till att avse enbart den egentliga jordbruksdriften. Liksom beträffande tidigare jordbrukskalkyler gäller vidare, att de absoluta talen för inkomster och kostnader icke äro direkt jämförbara med varandra, varför en jämförelse måste grundas på de indextal, som framräknats med året 1938/39 såsom basår.

Beräkningen av jordbrukets inkomster år 1951/52 grundar sig i vad avser den vegetabiliska produktionen i främsta rummet på de preliminära resultaten av den respresentativa arealinventeringen den 1 juni 1951 samt de beräkningar rörande skördeutfallet år 1951, som företagits på grundval av årsväxt- och skörderapporterna per den 15 oktober 1951. Den animaliska produktionen har uppskattats med ledning av de preliminära resultaten från den representativa husdjursräkningen den 1 juni 1951 samt en beräkning av fodertillgångarna, varjämte beträffande fläskproduktionen även statistiken över antalet betäckta suggor kommit till användning. Härjämte ha resultaten från en särskild representativ undersökning om slakten i samband med husdj ursräkningen 1951 använts för beräkningen av hemslakten. Vid beräkningarna ha de sakkunniga i övrigt bl. a. haft att utgå från Kungl. Maj:ts av riksdagen sedermera godkända beslut av den 27 april 1951 angående prissättningen på jordbrukets produkter under tiden den 1 september— den 31 december 1951.

Kostnadsberäkningen bygger nu liksom vid andra kalkyltillfällen på statistik över kvantiteter, priser och löner, så långt dylik statistik föreligger. Vid kvantitetsberäkningarna, exempelvis i fråga om handelsgödsel och köp-

1 Föreliggande inkomst- och kostnadskalkyl justerades av kalkylsakkunniga den 21 november 1951 utom beträffande arbetskostnadsposten, som justerades den 3 januari 1952.

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

fodermedel, ha för produktionsåret 1951/52 införts andra kvantiteter än för år 1950/51 i de fall, där en förändring med relativt god säkerhet kunnat förväntas.

Prisstatistik har, exempelvis för maskiner och reservdelar, drivmedel m. in., funnits tillgänglig t. o. m. oktober eller november 1951. I fråga om lantarbetarlönerna har kunnat tillämpas preliminära resultat enligt socialstyrelsens lönestatistik för år 1949/50.

Särskild uppmärksamhet har vid kalkylomräkningen ägnats jordbrukets arbetskraftsvolym, bl. a. med hänsyn till verkningarna av den vid bearbetningen inom jordbruksekonomiska undersökningen företagna maximeringen av antalet uppgivna arbetstimmar. Anledning till speciella undersökningar och överväganden har även funnits i fråga om kostnaderna för ekonomibyggnader samt driv- och smörjmedel. Vid beräknandet av kostnaderna för ekonomibyggnader har sålunda ansetts motiverat att med hänsyn till de onormala förhållandena på trävarumarknaden för tillfället göra avsteg från gängse beräkningsmetodik. I samband med kostnadsberäkningen för drivoch smörjmedel har förts en principiell diskussion över verkningarna i jordbrukskalkylen av att jordbruk och skogsbruk icke kunna särskiljas i vad gäller kostnaderna för den dragkraft, som disponeras av jordbrukarna.

I samband med revideringen av förkalkylen för år 1951/52 har även en översyn av inkomst- och kostnadskalkylen för år 1950/51 företagits. Härvid ha i allmänhet statistiska uppgifter förelegat för hela regleringsåret, även om de i vissa fall ännu äro preliminära.

Jordbrukets inkomster.

1951 års skörd.

I tabell 1 göres en jämförelse mellan de faktiskt använda arealerna enligt arealinventeringen den 1 juni 1951 och de arealer för olika grödor, varmed räknades i vårkalkylen.

Den för brödsädsodling använda arealen uppgår till 425 800 ha eller 8 200 ha mindre än vad man räknade med i vårkalkylen. Minskningen faller helt på höstvete och råg och sammanhänger med att utvintringen blivit större än normalt. Vårvetearealen har emellertid blivit av rekordartad omfattning. 1 förhållande till år 1950 företer brödsädsarealen i år en minskning med drygt 40 000 ha. I fråga om fodersäden föreligger en ökning i förhållande till år

1950 med 23 200 ha men en minskning i förhållande till normkalkylen för

1951 med 12 000 ha. Ökningen från år 1950 kommer huvudsakligen på korn. Även odlingen av ärter och vicker har ökat något. Den sammanlagda arealen säd är i år mindre än år 1950 men större än under något tidigare efterkrigsår. Den understiger emellertid arealen säd 1936—40 med 151 700 ha. Oljeväxtodlingen har i år nått en ny rekordareal eller 190 000 ha mot under förra året 168 800 ha. Odlingen av sockerbetor är i år något mindre än i fjol men är fortfarande i nivå med odlingen under 1944—46, då den hittills största arealen förekom. Arealen potatis är i år ungefär lika stor som i fjol, medan odlingen av foderrotfrukter fortsatt att gå tillbaka. Även arealen vall till hö har visat fortsatt minskning.

Arealen träda och obrukad åker har i år ökat till 1949 års nivå. Den sammanlagda skördade arealen är i år 5 000 ha mindre än 1950 men 37 000 ha större än 1936—40.

Härmed äro de viktigaste arealförskjutningarna berörda. I övrigt hänvisas till tabellen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Tabell 1. Åkerjordens användning nedanstående år.

45 På grundval av arealuppgifterna och de förut omnämnda årsväxt- och skördcrapporterna per den 15 oktober 1951 har en kvantitativ beräkning av 1951 års skörd verkställts. I likhet med föregående år har denna även i år utförts enligt två metoder, kallade metod I och III. Vid beräkningarna enligt metod I ha för varje växtslag de definitiva hektarskördarna under närmast föregående 10-årsperiod, d. v. s. åren 1941—50, satts i relation till respektive års skördeomdöme för oktober månad. Ur de erhållna kvoterna ha enkla medelvärden framräknats. Dessa koefficienter uttrycka sålunda den genomsnittliga skörden [»er enhet i skördeomdömet för ifrågavarande period och

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 176,

Tabell 2 a. Skörd per hektar, kg.

Tabell 2 b. Totalskörd, mil], kg.

växtslag. Den för år 1951 beräknade skörden har erhållits genom att multiplicera nämnda medeltal med skördeomdömet för den 15 oktober 1951. Denna metod överensstämmer helt med den, som föregående år använts vid beräkningarna, även då under benämningen metod I. Metod III grundar sig på de i årsväxt- och skörderapporterna per den 15 oktober uppgivna hektarskördarna, och resultatet motsvarar de av statistiska centralbyrån beräknade skördekvantiteterna.

Resultaten av beräkningarna ha sammanfattats i tabellerna 2 a och 2 b, i vilka till jämförelse medtagits även de av statistiska centralbyrån beräknade definitiva skördeuppgifterna för dels åren 1946—50, dels perioderna 1931— 40 och 1941—45. 1 2

1 Endast kokärter, tidigare både kok- och foderärter.

2 Vicker och foderärter, tidigare endast vicker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

47 Som tidigare påpekats (senast i höstkalkylen 1950, se bilaga 1 prop. 76/ 1951) ge beräkningarna enligt metod I numera tämligen regelmässigt mindre kvantiteter än de direkta hektarskördsuppgifterna. Skillnaden i resultat mellan de båda metoderna torde huvudsakligen vara att hänföra till brister i den vid metod I använda metodiken. Kvantiteterna enligt metod I beräknas nämligen under förutsättning att de normerade skördarna (de faktiska skördarna multiplicerade med kvoten mellan skördeomdöme och sltördesiffran 3,o) under 10-årsperioden 1941—50 motsvaras av de för innevarande år förväntade konditionstalen för medelskörd (3,o). Så torde emellertid icke vara fallet med hänsyn till att skördarna under ett flertal år av perioden 1941—50 otvivelaktigt påverkades av bl. a. bristande tillgång på förnödenheter, främst handelsgödselmedel. Detta medförde att anspråken på en medelskörd sänktes. Enär tillgången på förnödenheter för växtodlingen numera är relativt tillfredsställande och sviterna av den bristande tillgången under förra delen av 1940-talet torde ha övervunnits, ha anspråken på en medelskörd åter höjts. Metod I medför sålunda för vissa växtslag en systematisk underskattning av skörderesultatet. Härtill kommer att metoden ej heller tager full hänsyn till den sekulära skördeökningen, vilken att döma av de senaste årens faktiska skördar åter börjat göra sig gällande åtminstone för vissa växtslag. Enär beräkningarna grunda sig på medeltal för närmast föregående 10-årsperiod, blir eftesläpningen i sistnämnda hänseende ca 5 år.

Särskilda undersökningar verkställdes till kalkylen hösten 1950 för att göra det möjligt att beakta nu berörda brister i metod I i fråga om växtslag, för vilka uppgifter enligt metod III icke föreligga. (I överensstämmelse med tidigare förfaringssätt har nämligen, där så kunnat ske, skördeuppskattningen enligt metod III begagnats, eftersom den grundar sig på direkt uppgivna hektarskördar.) På grundval av undersökningsmaterialet ha de sakkunniga funnit erforderligt att vid detta kalkyltillfälle höja de enligt metod I beräknade hektarskördarna för ärter och potatis med 5 respektive 3 procent. Hektarskörden för foderrotfukter ha de sakkunniga icke funnit anledning att korrigera.

Beträffande sockerbetor har som vanligt en av Svenska sockerfabriksaktiebolaget i början av november företagen beräkning kommit till användning. Enligt denna kan skörden av sockerbetor beräknas till 32 800 kg per hektar och totalskörden till 1 777 milj. kg.

De på ovan angivet sätt beräknade hektarskördarna jämföras i följande tablå med de våren 1951 antagna normskördarna för 1951/52 samt de definitiva skördarna år 1950.

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

De nu beräknade hektarskördarna äro i fråga om samtliga växtslag utom korn och blandsäd lägre än de antagna normskördarna. För potatis och foderrotfrukter är nedgången relativt liten, medan den för övriga växtslag, särskilt vete, är större. Jämfört med de definitiva hektarskördarna för år 1950 föreligger ökning för vårråg, korn, havre, blandsäd, ärter och potatis men minskning för vete, höstråg, sockerbetor, foderrotfrukter och vallhö.

Fodertillgångarna och foderförbrukningen år 1951/52.

På grundval av de ovan gjorda beräkningarna av 1951 års skörd samt vissa andra uppgifter ha sammanställningar utarbetats över fodertillgångarna. Den beräknade totala produktionen av olika grödor har därvid reducerats för lagringsförluster, varefter återstående kvantiteter fördelats på direktkonsumtion, industriell förbrukning, utsäde och foder. De för utfodring tillgängliga kvantiteterna ha uttryckts i foderenheter, varjämte kvantiteten smältbar äggvita och torrsubstans beräknats. Med ledning av de längre fram i promemorian återgivna beräkningarna av kreatursantalet ha vidare de disponibla fodermedelstillgångarna fördelats på olika grenar av den animaliska produktionen.

Beträffande det i dessa beräkningar anförda statistiska materialet må följande framhållas. För vete och råg ha avrens och utfodring antagits utgöra 20 respektive 25 procent av skörden. Av kornskörden ha 75 milj. kg beräknats åtgå för direkt konsumtion och industriell förbrukning. Av inhemsk havre beräknas åtgå 25 milj. kg för framställning av gryn.

I fråga om halm har räknats med samma procentuella förändring i skörden per hektar som den för år 1951 preliminärt uppskattade kärnskörden utvisar i förhållande till genomsnittsskörden åren 1948—50. Utfodringen av halm har beräknats på samma sätt som tidigare. Av potatis har räknats med en förbrukning av 825 milj. kg matpotatis och 215 milj. kg fabrikspotatis. Kvantiteterna sockerbetsblast och hlast av foderrotfrukter ha som vanligt beräknats motsvara 50 respektive 20 procent av de redovisade rotskördarna.

Beträffande de inhemska fodertillgångarnas komplettering med importerade fodermedel må nämnas, att man för år 1951/52 räknat med mindre kvantiteter oljekraftfoder än för år 1950/51 och med i stort sett oförändrade kvantiteter importerad fodersäd och kli.

I följande tablå ha sammanställts huvudresultaten av de verkställda beräkningarna rörande tillgången på vegetabiliskt foder i foderenheter räknat under stallfodringsperioderna åren 1950/51 och 1951/52.

Som framgår av tablån kan tillgången på vegetabiliskt foder under stallfodringsperioden 1951/52 preliminärt beräknas bli nära 4 procent lägre än under år 1950/51. Nedgången sammanhänger främst med en minskning av

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

den inhemska tillgången på hö. Fodertillgångarnas halt av smältbar äggvita och koncentrationsgrad beräknas under år 1951/52 bli ungefär densamma som under år 1950/51.

Beräkningarna rörande förbrukningen av foder under stallfodringsperioden för varje särskilt djurslag ha baserats på vissa utfodringsnormer samt uppskattningar rörande stallfodringsperiodens längd. Samma utfodringsnormer ha använts som i tidigare kalkyler. Uppdelningen av foderåret på stallfodrings- och betesperiod bygger delvis på direkta undersökningar och delvis på erfarenhetsmässiga uppskattningar. I fråga om de för normala år tillämpade utfodringsnormerna samt stallfodringsperiodens längd kan nämnas, att desamma nära överensstämma med tal, som använts vid beräkningar inom 1942 års jordbrukskommitté rörande foderförbrukningen under 1930-talet.

Beräkningarna över förbrukningen av vegetabiliskt stallfoder visa till följd av den beräknade minskningen av djurantalet och animalieproduktionen en nedgång mellan åren 1950/51 och 1951/52 med drygt 2 procent. Härvid har dock icke kunnat beaktas bl. a., att betesgången i höst varit ovanligt lång, vilket verkar ytterligare reducerande på den beräknade stallfoderförbrukningen.

Vegetabilier.

Brödsäd.

År 1950/51. Saluöverskottet och löneförmalningen av brödsäd av 1950 års skörd redovisas i följande tablå. Saluöverskottet utgöres av jordbrukarnas försäljning till spannmålshandeln och kvarnarna, reducerad för försäljningen av utsäde samt försäljningen av brödsäd för utfodring. (Beräkningssättet överensstämmer med det för basåret tillämpade.) Löneförmalningen har under år 1950/51 uppgått till 52 milj. kg vete och 23 milj. kg råg. Löneförmalningen av vete antages liksom tidigare fördela sig på höst- och vårvete i samma proportioner som saluöverskottet.

Saluöverskott milj. kg

Höstvete............ 291

Vårvete............ 194

Råg................ 136

Summa brödsäd 621

Genomsnittspriserna på brödsäd under år 1950/51 ha beräknats med användning av de av kvarnarna erlagda priserna för mottagna kvantiteter under månaderna september, december, mars och juni (nämligen de månader, för vilka prisuppgifter inhämtas) samt jordbrukarnas faktiska försäljningar under augusti—september, oktober—december, januari—mars och april—augusti enligt Svenska spannmålsaktiebolagets leveransstatistik. Efter avdrag från kvarnpriserna för handelsmarginal och frakter samt efter justering för kvalitet (jfr Kungl. Maj:s prop. 212/1949 s. 103—104), ha producentpriserna för höstvete, vårvete och råg preliminärt beräknats till respektive 30,oo, 33,15 och 28,70 kr/dt.

.4r 1951/52. De till försäljning och löneförmalning disponibla kvantiteterna brödsäd av 1951 års skörd ha beräknats på grundval av den tidigare anförda skördeuppskattningen. Skörden har därvid reducerats för lagrings- 4 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 176.

Löneförmalning milj. kg

23 Summa milj. kg

50 Kungl. Maj.is proposition nr 176.

förluster (2 procent), avrens och utfodring samt utsäde. Avrens och utfodring har antagits utgöra för vete 20 procent och för råg 25 procent av skörden mot i vårkalkylen 10 respektive 15 procent. De nya procenttalen ha erhållits dels med utgång från det definitiva resultatet för år 1950/51, dels med ledning av överslagsberäkningar om brödsädsförsäljningens storlek, baserade på uppgifter om leveranserna under augusti—september 1951 samt med ledning av uppgifter om andelen icke kvarnduglig vara i leveranserna. Vid beräkningen av utsädet har för höstvete och höstråg räknats med de hösten 1950 besådda arealerna och för vårvete och vårråg med de våren 1951 besådda arealerna samt med en utsädeskvantitet per hektar av 220 kg för höstvete, 225 kg för vårvete och 200 kg för råg.

Beräkningen av den till försäljning och löneförmalning disponibla kvantiteten brödsäd redovisas i följande sammanställning.

Höstvete, milj. kg

Skörd................... 254 4

Avgår: lagringsförlust .... 5'1

avrens o. utfodring 50'9

utsäde........... 36'1

Kvarstår till försäljning och löneförmalning........ 162'3

Till närmare belysning av de här verkställda kalkylerna meddelas följande sammanställningar av skördar samt saluöverskott inklusive löneförmalning under år 1938/39 samt åren 1947/48—1951/52.

Skörd av brödsäd, milj. kg.

Genomsnittspriserna på brödsäd av normalkvalitet (månadsmedeltal av de fastställda garantipriserna vägda med fördelningen av brödsädsleveranserna på olika månader) utgöra år 1951/52 för höstvete 40,35 kr/dt, för vårvete 42,60 kr/dt och för råg 38,85 kr/dt. Med användning av de av kvarnarna erlagda priserna för mottagna kvantiteter under september i år (justerade för handelsmarginal, frakter och kvalitet) samt med hänsyn till den under året stigande prisskalan ha priserna på höstvete, vårvete och råg preliminärt beräknats till respektive 39,40, 40,70 och 38,15 kr/dt.

' Preliminärt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176. 51

Korn.

Åren 1950/51 och 1951/52. Den beräknade förbrukningen av korn (för andra ändamål än utfodring) framgår av följande tablå (milj. kg).

1950/51 1951/52

Grynkvarnar.......................... 4 4

Bryggerier och mälterier .............. 39 42

Brännerier........................... 3 3

Export .............................. 1 1

Husbehovsförmalning i Norrland ...... 25 25

Summa 72 75

Genomsnittspriset på korn — ett ovägt medeltal av priserna på foder- och maltkorn — har under 1950/51 utgjort 29,53 kr/dt. Priset för år 1951/52 har med utgång från föreliggande noteringar beräknats till 36,75 kr/dt.

Havre, hö och halm.

Aren 1950/51 och 1951/52. Försäljningen av havre, hö och halm har i samråd med jordbruksnämndens vegetabiliebyrå och utrikeshandelsbyrå beräknats pa följande sätt.

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Priset på havre (enkelt medeltal av priserna på vithavre och svarthavre) har under år 1950/51 uppgått till 27,12 lcr/dt. Priset på havre för år 1951/52 har med utgång från föreliggande noteringar upptagits till 32,75 kr/dt.

Noteringen på hö har under år 1950/51 uppgått till 10,72 kr/dt. Efter avdrag för presshyra, tråd och extrafrakter om sammanlagt ca l,oo kr/dt kan det pris, som bör upptagas i inkomstkalkylen, anges till 9,70 kr/dt för år 1950/51. Producentpriset på hö år 1951/52 har med utgång från föreliggande noteringar upptagits till 15 kr/dt.

Priset på halm har på grundval av föreliggande noteringar för höstsädshalm och efter avdrag för presshyra, tråd och extrafrakter om sammanlagt l,oo kr/dl beräknats till 2,so kr/dt för år 1950/51. För år 1951/52 beräknas priset med ledning av föreliggande noteringar till 5 kr/dt.

Kokärter.

Åren 1950/51 och 1951/52. Skörden av kokärter åren 1950 och 1951 har beräknats till 18,4 och 19,0 milj. kg. Med tillämpning av tidigare använda beräkningsmetoder ha de till försäljning och hemmaförbrukning disponibla kvantiteterna kokärter åren 1950/51 och 1951/52 beräknats på följande sätt.

1950/51 1951/52

milj. kg milj. kg

Skörd............................ 18'4 19-0

Avgår: lagringsförlust, 1 %.......... 0-2 0‘2

avrens, 7 / ................ 1‘3 l-3

utsäde..................... 2-9 2-9

Kvarstår.......................... 14° 14’6

Genomsnittspriset för kokärter 1950/51 har på grundval av lantbruksförbundeis noteringar beräknats till 47,78 kr/dt. Priset för år 1951/52 har med utgång från föreliggande noteringar beräknats till 55,so kr/dt.

Matpotatis.

Åren 1950/51 och 1951/52. Liksom i vårkalkylen 1951 räknas för år 1950/ 51 med en inhemsk förbrukning av 825 milj. kg matpotatis. Samma kvantitet upptages även för år 1951/52. Någon export av potatis av någon större betydelse har icke ägt rum det senaste året och beräknas för närvarande ej heller för år 1951/52.

Priset på matpotatis har för år 1950/51 beräknats till 18,47 kr/dt. Beräkningen grundar sig på stockholmsnoteringen reducerad för mellanhandsmarginal samt kostnaderna för frakter och säckar. Sammanvägningen av månadsnoteringarna till årsmedeltal ha liksom tidigare skett med ledning av de uppgifter rörande potatisförsäljningens fördelning på olika delar av året, som erhållits vid en av 1942 års jordbrukskommitté verkställd specialundersökning (jfr Kungl. Maj :ts prop. 246/1943 s. 105).

För år 1951/52 har räknats med ett pris av 21,50 lcr/dt.

Fabrikspotatis.

År 1950/51. Förbrukningen av fabrikspotatis har under år 1950/51 uppgått till 197 milj. kg, varav 116 milj. kg för tillverkning av potatisstärkelse och 81 milj. kg för brännvinstillverkning. Priset på fabrikspotatis beräknas

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

till i genomsnitt 35 öre per hektoliter och stärkelseprocent. Då stärkelsehalten beräknas till 16,5 procent, erhålles ett pris per deciton av 8,25 kronor. Tillverkningen av potatisstärkelse och potatisbrännvin beräknas till respektive 20,4 milj. kg och 17,9 miljoner normalliter.

År 1951/52. Enligt uppgifter från jordbruksnämndens vegetabiliebyrå beräknas vid föreliggande skörd 215 milj. kg potatis komma att användas för industriella ändamål, varav 135 milj. kg för tillverkning av potatismjöl och 80 milj. kg för brännvinstillverkning. Stärkelsehalten beräknas bli normal eller 17,5 procent, och priset upptages till 42 öre per hektoliter och stärkelseprocent. Härvid erhålles ett pris per deciton av 10,so kronor. Beräkningen av fabrikspotatisförbrukningen är baserad på en tillverkning av potatisstärkelse och potatisbrännvin av respektive 25 milj. kg och 18 milj. normalliter.

Sockerbetor.

År 1950/51. Enligt uppgifter från Svenska sockerfabriksaktiebolaget uppgick arealen till 54 427 hektar. Skörden per hektar har av sockerbolaget angivits till 363 dt och totalskörden till 1 978 milj. kg med en genomsnittlig sockerhalt av 16,88 procent. Råsockermängden uppgick till ca 305 milj. kg.

Enligt statsmakternas beslut höjdes grundpriset för sockerbetor år 1950 till följd av ökade produktionskostnader med 5 öre/dt till 5,35 kr/dt. Dessutom skulle enligt bestämmelserna grundpriset i stimulerande syfte ökas med 1 öre/dt för varje helt 200-tal hektar, varmed odlingen överstiger 50 000 hektar. Grundpriset skall dock icke överstiga 5,55 kr/dt, vilket pris uppnås vid en odling av minst 54 000 hektar. Då den av sockerbolaget uppgivna arealen i Sverige utgör 54 427 hektar blir grundpriset för betor av 1950 års skörd följaktligen 5,55 kr/dt. Vid anförda sockerhalt erhålles ett pris av 5,87 kr/dt. Lägges härtill arealtillägg, täckningskostnadsersättning samt tilllägg enligt 63-dygnsregeln om sammanlagt Ö,i5 kr/dt erhålles ett genomsnittspris av 6,02 kr/dt.

Den höjning av grundpriset, som uppkommer genom de särskilda pristilläggen vid arealer fr. o. m. 50 200 t. o. in. 54 000 hektar, uppgår till 20 öre/ dt. Med tillägg för sockerhalt över 16 procent blir höjningen 21 öre/dt eller i värde räknat 4,2 milj. kr.

År 1951/52. Enligt uppgifter från Svenska sockerfabriksaktiebolaget i mitten av november beräknas skörden per hektar av sockerbetor till 328 dt och totalskörden till 1 777 milj. kg. Sockerhalten anges till 17,9 procent. Råsockermängden beräknas samtidigt till ca 295 milj. kg.

Enligt statsmakternas beslut skall grundpriset för sockerbetor höjas till 6,25 kr/dt, varav 0,23 kr/dt skall anses som stimulanstillägg men inräknas i jordbrukskalkylen. Detta tillägg utgår dock endast om sockerbetsarealen överstiger 50 (100 hektar. Dessutom skall i ytterligare stimulerande syfte, enligt vissa regler, ett särskilt pristillägg utgå, därest sockerbetsodlingen visar sig överstiga 54 200 hektar. Då arealen nått endast 54 102 hektar, kommer emellertid något särskilt pristillägg ej att utgå. Med utgång från grundpriset 6,25 kr/dt och en sockerhalt av i 7,9 procent samt med inräknande av arealtillägg, täckningskostnadsersättning och tillägg enligt 63-dygnsregeln erhålles priset 7.14 kr/dt, vilket upptagits i kalkylen.

Oljeväxter.

År 1950/51. Från Oljeväxtintressentföreningen ha uppgifter erhållits om dess sammanlagda inköp från odlare av oljeväxtfrö av 1950 års skörd samt däremot svarande betalningsbelopp (såväl kvantiteter som värden med avdrag för försålt utsäde).

54 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Är 1951/52. I följande tablå ha sammanställts preliminära uppgifter om oljeväxtskörden år 1951/52 (exklusive utsäde) enligt uppgifter från Oljeväxtintressentföreningen. Totalarealen är densamma som i tabell 1 och har fördelats på olika fröslag med ledning av Oljeväxtintressentföreningens uppgifter om tecknade arealer, vilka ej ännu äro fullständiga.

Totalt 190 000 270000 192'?

Det beräknade olje- och foderinnehållet i 1950 års skörd utgjorde 89 respektive 127 milj. kg. 1951 års skörd beräknas ge 100 milj. kg olja och 137 milj. kg foder.

Sp&nadsväxter.

År 1950/51. Med ledning av ännu delvis preliminära uppgifter från Riksförbundet Lin och hampa ha jordbrukets inkomster av spånadsväxter (efter avdrag för utsädeskostnader) beräknats till 5,o milj. kr. Inkomsterna fördela sig med 2,5 milj. kr på linhalm, 1,7 milj. kr på linfrö, 0,7 milj. kr på hamphalm och 0,i milj. kr på hampfrö.

År 1951/52. Även värdet av 1951 års odling av spånadsväxter har beräknats med ledning av preliminära uppgifter från Riksförbundet Lin och hampa. Värdet av linhalm beräknas till 3,2 milj. kr, av linfrö till 1,3 milj. kr, av hamphalm till 0,9 milj. kr och av hampfrö till 0,2 milj. kr. (Värdet av linoch hampfrö räknat exklusive kostnader för utsäde.) Det sammanlagda värdet av 1951 års spånadsväxtodling upptages sålunda till 5,6 milj. kr.

1 Avser vara med 18 % vattenhalt; kvantiteter exklusive utsäde.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

55 Fältmässigt odlade köksväxter.

Arealer. Uppgifter föreligga nu enligt den representativa arealinventeringen den 1 juni 1951 om den sammanlagda arealen av fältmässigt odlade köksväxter under året. Uppgifterna avse endast totalarealen, dock med undantag för bruna bönor, för vilka arealen redovisas separat. Totalt är 1951 års areal (9 700 ha) enligt inventeringen ca 100 ha lägre än 1950 års (9 834 ha), vilket motsvarar ca 1 procents nedgång.

Priser. När vårkalkylen 1951 upprättades voro priserna för de fältmässigt odlade köksväxterna av 1950 års skörd delvis kända t. o. m. februari 1951, delvis endast t. o. m. december 1950. Från en av uppgiftslämnarna saknades vid nämnda tillfälle uppgifter om priserna för 1950 års skörd. Till nu föreliggande kalkyl ha prisberäkningarna för 1950/51 kunnat avslutas. De definitiva priserna avvika från de i vårkalkylen 1951 preliminärt beräknade för olika produkter, men förändringarna gå i olika riktningar, och den sammanlagda inverkan på de beräknade inkomstbeloppen är en ytterst obetydlig sänkning.

I fråga om 1951 års skörd föreligger hittills endast prisstatistik från en av de tre uppgiftslämnarna. En jämförelse har gjorts mellan priserna enligt denna uppgiftslämnare hösten 1950 respektive hösten 1951. De hösten 1951 noterade priserna äro avsevärt högre än under hösten 1950 för så gott som samtliga produktslag, för flera växtslag 50 procent högre.

Hektar skördar. Beträffande hektarskördarna föreligga icke några nya uppgifter.

Beräknade inkomstsummor. För produktionsåret 1950/51 har som tidigare omnämnts den definitiva prisberäkningen medfört mindre justeringar för olika produktslag. Sammanlagt resultera dessa justeringar i en minskning av den i vårkalkylen 1951 beräknade inkomstsumman med 0,24 milj. kr.

För produktionsåret 1951/52 räknades i vårkalkylen 1951 med en ökning av inkomstsumman motsvarande 15 procent av den för år 1950/51 samtidigt preliminärt beräknade summan. Inkomstsumman för år 1950/51 har, som redovisats ovan, nu slutgiltigt beräknats till ungefär samma belopp som i vårkalkylen. Bl. a. på grund av de kraftiga prisstegringar under höstmånaderna, som nu ha kunnat inregistreras för år 1951 i jämförelse med 1950, ha de sakkunniga ansett sig böra räkna med en ökning av inkomstsumman för år 1951/52 motsvarande 20 procent av den nu för år 1950/51 beräknade summan.

Inkomstbeloppen redovisas i följande översikt.

Tobak.

.1 ren 1950/51 och 1951/52. Jordbrukets inkomster av tobaksodling år 1951/52 ha beräknas med ledning av preliminära uppgifter från Tobaksmonopolet.

Jordbrukets inkomster av tobaksodling åren 1938/39 samt 1950/51 och 1951/52 framgå av följande tablå.

56 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Animalier.

Mjölk.

År 1950/51. Mjölkinvägningen vid mejerierna har under produktionsåret 1950/51 uppgått till 3 858 milj. kg, vilken kvantitet med 1,7 procent understiger invägningen under år 1949/50. Försäljningen av konsumtionsmjölk utanför mejeri, hemmaförbrukningen av konsumtionsmjölk samt kvantiteten mjölk för beredning av lantsmör ha upptagits oförändrade från vårkalkylen 1951. Förbrukningen av fodermjölk har beräknats med utgång från antalet liv-, göd- och spädkalvar och en helmjölksgiva per kalv och år av respektive 200, 360 och 10 kg samt en uppskattad mindre kvantitet helmjölk till smågrisar.

År 1951/52. De ovan utförda beräkningarna av mjölkproduktionens storlek under år 1950/51 ge till resultat en produktion per ko av samma storlek som under 1949/50. Utvecklingen i mjölkavkastningen per ko under år 1951/52 är f. n. svårbedömbar. På grund härav ha de sakkunniga räknat med en avkastningsökning under år 1951/52, som ansluter sig till den på något längre sikt fortgående stegringen, d. v. s. 1,5 procent per år. Med utgång från den så erhållna mjölkmängden per ko och det i samband med beräkningarna rörande slakten och kreatur santalet erhållna koantalet (se under rubriken Köttproduktionen) har den totala mjölkproduktionen beräknats.

Beräkningarna rörande mjölkproduktionen under åren 1938/39 samt 1947/48—1951/52 sammanfattas i följande tablå, vilken även belyser mjölkinvägningen vid mejerierna.

Medelkoantal, 1 000-tal Procentuell förändring sedan föregående år .... Produktion per ko, kg ... Procentuell förändring sedan föregående år.....

Total mjölkproduktion,

milj. kg...............

Procentuell förändring sedan föregående år.....

Invägning vid mejerier,

milj. kg .............

Procentuell förändring sedan föregående år.....

Kvantiteterna mjölk för andra ändamål än mejerileveranser under år 1951/52 ha beräknats på samma sätt som för år 1950/51 (jfr ovan).

Beräkningarna rörande mjölkproduktionens användning under åren 1938/ 39 samt 1947/48—1951/52 sammanfattas i följande tablå (milj. kg).

Kungl. Maj.ts proposition, nr 176.

1938/39 1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52

Invägning vid mejerier........ 3129 3 316 3 541 3 923 3 858

Konsumtionsmjölk utanför me-

jen

240 Konsumtionsmjölk för hemma-

förbrukning ................ 537

Mjölk till lantsmör........... 420

Fodermjölk................. 388

Total mjölkproduktion 4 714

4 367

3 825 150

502 55 250

4 833 4 782

Inkomsterna av mejerimjölk.

Beräkningen av jordbrukets inkomster av vid mejerierna invägd mjölk har utförts enligt samma metod som tillämpats i vårkalkylen 1951. Närmare redogörelse för principerna finns intagen i Kungl. Maj :ts proposition nr 245/1950, s. 130—132.

Vid beräkning av försäljningsinkomsterna har en fördelning av mejerimjölkens användning på olika tillverkningar måst företagas. För åren t. o. m. 1950/51 har denna fördelning kunnat baseras på föreliggande mejeristatistik, medan för året 1951/52 en prognos har upprättats. Den gjorda fördelningen redovisas i följande tablå (milj. kg).

1951/52

Med utgångspunkt från mjölkmängd, fetthalt och uppgift om mjölkåtgång för respektive produktslag har mejeriproduktionen av olika produkter kunnat fastställas.

Vid beräkning av mejeriernas intäkter för olika produktslag har för åren t. o. m. 1950/51 använts försålda kvantiteter för mjölk och grädde respektive tillverkade kvantiteter för smör och ost (osten med avdrag för lagringsförlust). För år 1951/52 har använts på ovan beskrivet sätt beräknade kvantiteter. I fråga om priserna har t. o. m. år 1950/51 använts föreliggande minut- eller partipriser med avdrag för handelsmarginaler. För år 1951/52 har tillämpats de priser som gällt från 1 september 1951.

I likhet med vad som tillämpats fr. o. in. år 1950 ha utjämningsavgifterna ej avdragits från produktpriserna och redovisas sålunda ej separat utan ingå i försäljningsinkomsterna för respektive produktslag.

Vad beträffar den planerade försäljningen av 3,5-procentig konsumtionsmjölk har i föreliggande beräkning ingen hänsyn tagits härtill, då det för närvarande är omöjligt att förutsäga, vilken omfattning denna försäljning kommer att få.

Från mejeriernas beräknade intäkter för de olika produkterna ha mejerikostnaderna avdragits. Beräkningen av dessa grundar sig på en undersök-

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

ning för år 1946 över då gällande kostnader per kilogram mjölk för olika tillverkningar, vilka kostnader för senare år framräknats med ledning av Svenska mejeriernas riksförenings mejerikostnadsindex. I förhållande till vårkalkylen 1951 ha mejerikostnaderna stigit med i genomsnitt 5 procent. Den genomsnittliga höjningen av lönerna för mejerianställda beräknades i vårkalkylen, då avtalsförhandlingarna ännu ej voro slutförda, till 28 procent. I nu föreliggande beräkning har lönestegringen under år 1951 beräknats till 25 procent för mejeriarbetare och skolad mejeripersonal samt 17 procent för kontorsanställda. Den genomsnittliga höjningen för samtliga mejerianställda uppgår till ca 24 procent, alltså en lönestegring, som med 4 enheter understiger den som förutsattes i vårkalkylen.

I fråga om de statliga bidragen ha införts belopp, beräknade enligt de grunder, som gällt för utbetalning av dylika bidrag. Allmänt mjölkpristilllägg har beräknats till 42,4 öre per kilogram invägt mjölkfett för produktionsåret 1951/52.

Tabell 3. Jordbrukets inkomster av mejcrimjölk, milj. kr.

Till de på ovan angivet sätt beräknade mejeriinkomsterna har gjorts ett tillägg, vilket dels skall motsvara de inkomster, som ej särskilt kunnat beräknas, dels skall utgöra en korrektion i övrigt av skillnaden mellan utbetalda mjölklikvider och beräknade mejeriinkomster. Tillägget bar beräknats med ledning av skillnaden mellan utbetalda likvider och beräknade inkomster under perioden 1946/47—1950/51. Denna skillnad uppgår till i genomsnitt 12,8 milj. kr, vilken summa tillagts de beräknade inkomsterna för år 1951/52.

1 Enligt mejeriernas avräkningspriser jämte efterlikvid, fritt mejeri, vid årets medelfetthalt, exkl. värdet av återlevererad skummjölk. Producentbidrag ej medräknade.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176. 59

I tabell 3 bär jordbrukets inkomster av mejerimjölk sammanställts. Som framgår av tabellen beräknas dessa uppgå till 1 154,6 milj. kr för 1951/52, vilket innebär en sänkning av vårkalkylens prognos med 57,6 milj. kr.

För ytterligare belysning av sammansättningen av jordbrukets inkomster av mejerimjölk har i följande sammanställning anförts hur likviden, räknat i öre per kg invägd mjölk, fördelar sig på produktpriser respektive statliga bidrag.

Likvider i öre per kilogram mjölk 19Å6/Å7—1951/52.

Priserna på den utanför mejeri försålda konsumtionsmjölken, den hemmaförbrukade konsumtionsmjölken samt mjölk till lantsmör ha upptagits oförändrade från vårkalkylen 1951.

Producent- och kontantbidrag för mjölk.

Enligt uppgift från Svenska mejeriernas riksförening beräknas det sammanlagda beloppet för producent- och kontantbidrag år 1950/51 till 71,o milj. kr. För år 1951/52 beräknas samma belopp som för år 1950/51.

Ägg och slaktfjäderfä.

Åren 1950/51 och 1951/52. För en bedömning av äggproduktionens utveckling föreligger bl. a. dels resultaten av hönsräkningen i Svea- och Götaland den 23 april 1951, dels uppgifter om partihandelns inköp av ägg. Hönsräkningen visar jämfört med räkningen våren 1950 en obetydlig minskning av antalet vuxna höns. Enär nedgången, som utgjorde 0,7 procent, är mindre än den på längre sikt fortgående årliga ökningen av produktionen per höna, torde emellertid en reducering av hönsstammen ej ha medfört minskning av totalproduktionen. Partihandelns inköp av ägg ha under år 1950/51 varit 3,6 procent mindre än under år 1949/50. På grundval av de båda materialen ha de sakkunniga räknat med samma äggproduktion för år 1950/51 som för år 1949/50 eller 83 milj. kg. Detta innebär, att en viss konsumtionsökning har ägt rum under år 1950/51, vilket förefaller sannolikt med hänsyn till pris- och inkomstutvecklingen. Den nu upptagna kvantiteten är 2 milj. kg lägre än i vårkalkylen.

För en bedömning av 1951/52 års äggproduktion föreligger ännu mycket ofullständigt material. Hönsräkningen i våras antyder ingen större förändring av rekryteringen (kycklingantalet var jämfört med våren 1950 3,8 procent större i år). Slakten av höns har enligt Svenska ägghandelsförbundets statistik i år varit större än i fjol. Partihandelns inköp av ägg ha under sommaren och förhösten i år varit 10 å 15 procent mindre än under motsvarande tid 1950. Under oktober har emellertid den säsongmässiga minskningen av ägginköpen varit svagare än i fjol, och partihandelns inköp ha enligt preliminära uppgifter varit knappt 5 procent mindre än under förra året. Med hänsyn till bl. a. nu nämnda faktorer ha kalkylsakkunniga räknat med en sänkning av äggproduktionen under år 1951/52 till 80 milj. kg.

Äggpriset (svensk äggnotering med partihandelns månadsinköp som vägningstal) har under år 1950/51 uppgått till 272 öre/kg. För år 1951/52 har räknats med ett pris av 290 öre/kg.

60 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Värdet av f jäderfäslakten år 1950/51 har liksom i vårkalkylen 1951 beräknats med utgång från värdet år 1949/50 samt prisutvecklingen för slakthöns enligt Svenska ägghandelsförbundets noteringar. För år 1951/52 har räknats med en mindre prishöjning.

Jordbrukets andel av äggproduktion och fjäderfäslakt har, liksom vid den i våras uppgjorda kalkylen, satts till 80 procent.

Beräkningarna av äggproduktion och fjäderfäslakt sammanfattas i följande sammanställning.

År 1050/51. Den marknadsförda slakten har liksom tidigare beräknats med utgång från totalantalet marknadsförda slaktdjur och medelslaktvikter under det senaste år, då fullständiga uppgifter härom förelågo (i livsmedelskommissionens ransoneringsstatistik) samt de därefter inträdda relativa förändringarna i antalet besiktigade slaktdjur enligt veterinärstyrelsens statistik och i medelvikterna av slaktade kroppar inom slakteriföreningarna.

Hemslakten har sedan ransoneringstiden uppskattats med ledning av tämligen osäkert material. För att få en säkrare uppfattning härom har i samband med arealinventeringen och husdjursräkningen den 1 juni 1951 inhämtats uppgifter om antalet hemslaktade icke veterinärbesiktigade djur samt för kontroll härav även uppgifter om totalantalet slaktade och till slakt försålda djur under år 1950.

Undersökningen av slakten har liksom arealinventeringen och husdj ursräkningen utförts på stickprovsbasis1 och omfattat ca 10 procent av antalet brukningsdelar över 2 hektar åker i hela riket utom fjällbygden i Jämtland samt inlandet i Västerbotten och Norrbotten.

För de delar av landet, som icke berörts av undersökningen (fjällbygden i Jämtland samt inlandet i Västerbotten och Norrbotten), har slakten per arealenhet storleksgruppvis antagits vara densamma som i närmast angränsande områden. Antalet slaktade djur vid brukningsdelar med mindre än 2 hektar åker har beräknats riksområdesvis med utgång från relationen mellan antalet djur vid brukningsdelar med 0—2 och 2—10 hektar åker enligt 1944 års jordbruksräkning och antalet slaktade djur vid brukningsdelar med 2—10 hektar åker enligt undersökningen för år 1950. Slakten vid gårdar med mindre än 2 hektar åker har antagits fördela sig på marknadsförd slakt och hemslakt på samma sätt som slakten vid brukningsdelar med 2—10 hektar åker.

Skillnaden mellan den från undersökningen erhållna totalslakten, varmed avses det totala antalet slaktade och till slakt försålda djur, och hemslakten, som omfattar för enskilt hushålls behov behållna, icke veterinärbesiktigade slaktdjur, utgöres av marknadsförda slaktdjur och hemslaktade veterinärbesiktigade slaktdjur. Denna s. k. marknadsförda slakt har jämförts med den med utgång från velerinärstyrelsens löpande statistik över antalet besiktigade slaktdjur beräknade marknadsförda slakten (jfr ovan). Jämförelsen har visat, att den marknadsförda slakten i undersökningen i fråga om samt-

1 Redogörelse för den använda metodiken finnes bl. a. i en artikel i nr 2/1951 av Jordbruksekonomiska Meddelanden.

61 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

liga djurslag utom mindre kalv understiger den med ledning av löpande statistik beräknade marknadsförda slakten. Differensen är särskilt stor för hästar. Med ledning av relationen mellan talen för den marknadsförda slakten enligt de båda materialen har den i undersökningen för år 1950 erhållna hemslakten uppräknats respektive nedräknats. Man har härvid antagit, att redovisningen av hemslakten i undersökningen är lika fullständig som redovisningen av den marknadsförda slakten.

Resultaten av beräkningarna över hemslakten (för enskilt hushålls behov behållna, icke veterinärbesiktigade slaktdjur) ha sammanställts i följande tablå (antal djur).

Sista ranson- Enligt vårkal- Enligt de nya

ringsåret kylen 1951 beräkningarna

1948/49 1949/50 1950

Storboskap................ 1 300 1 300 3100

Större kalv................ 9 400 7 500 26 000

Mindre kalv .............. 96 400 76 500 73 700

Får och getter............ 36 200 33 500 17 000

Häst..................... — — 200

Svin...................... 403 500 300 000 261000

Som synes är hemslakten av storboskap, större kalv och häst större enligt de nya beräkningarna än enligt ransoneringsstatistiken för år 1948/49 och beräkningarna för år 1949/50, medan slakten av övriga djurslag är mindre. Den starka nedgången i slakten av svin, vilken för år 1949/50 i huvudsak avser julslakten 1949 och för år 1950 julslakten 1950, sammanhänger till

Tabell 4. Köttproduktionen år 1950/51.

62 Kunql. Maj.ts proposition nr 176.

stor del med att slakten av hushållssvin vid slakterier och därmed även besiktningen av desamma har ökat betydligt under senare år.

Medelslaktvikterna på hemslaktade djur ha under de senaste åren antagits vara desamma som under det sista ransoneringsåret. I samband med undersökningarna av antalet hemslaktade djur ha emellertid beräkningar av medelslaktvikterna gjorts med utgång från uppgifter om hemslaktens fördelning på olika delar av landet samt medelslaktvikterna på djur saluförda hos slakteriföreningarna. Med ledning av dessa beräkningar ha medelslaktvikterna på hemslaktade djur höjts jämfört med tidigare.

Resultaten av beräkningarna rörande slakten under år 1950/51 framgå av tabell 4.

På grundval av kvantitetsberäkningarna i tabell 4 och de på vanligt sätt beräknade slaktdjurspriserna kunna inkomsterna från slakten av nötkreatur, får och häst angivas på följande sätt

År 1951/52. Med ledning av de preliminära resultaten av den representativa husdjursräkningen den 1 juni 1951, den för tiden 1 juni—15 september 1951 beräknade slakten av kor samt en under samma tid antagen rekrytering har koantalet beräknats till 1 643 000 djur vid början av år 1951/52 eller 27 000 djur mindre än vad som antogs i normkalkylen. Det totala antalet storboskap (oxar, tjurar, kor och ungnöt) har beräknats till 2 170 000 djur.

Rekryteringen av ungnötsgruppen under år 1951/52 har med hänsyn till den pågående ökningen av ungdjursuppfödningen till slakt beräknats till 408 000 djur mot 394 000 djur under år 1950/51. Slakten av storboskap har bedömts komma att uppgå till 450 000 djur. Antalet storboskap vid 1951/52 års slut beräknas sålunda sjunka med 42 000 djur till 2 128 000 djur. Härav beräknas 1 600 000 st utgöra kor.

Kalvantalet i september 1952 antages bli detsamma som i september 1951 eller 485 000 djur. Antalet under år 1951/52 födda kalvar beräknas med ledning av medelkoantalet och kalvprocenten (91 procent)1 till 1 476 000 st. Härav beräknas 1 068 000 st komma att slaktas. Slakten av större kalv respektive mindre kalv antages år 1951/52 utgöra ungefär lika stor andel av totala kalvslakten som under år 1950/51.

Slakten av får har uppskattats till 115 000 djur. Beräkningen förutsätter att fårstammen icke minskar ytterligare.

Antalet slaktade hästar beräknas till 30 000 under år 1951/52. Någon särskild inkomst av hästexport har ej upptagits.

Vid beräkningen av köttproduktionens storlek under år 1951/52 ha använts samma medelslaktvikter, som tidigare angivits för år 1950/51.

Vid beräkningen av producentpriserna på slaktdjur av nötkreatur, bäst och svin år 1951/52 har man utgått från de för år 1950/51 erhållna avräkningspriserna. Till dessa priser ha lagts de höjningar av baspriserna på kött

1 Procenttalet höjt från tidigare 90. Procenttalet 91 har framkommit genom jämförelse mellan antalet kalvar, som kommit till nyttig användning, och medelkoantalet under år 1950/51.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

och fläsk i partihandelsledet, som ägt rum mellan åren 1950/51 och 1951/52. Hänsyn har dessutom tagits till förändringarna mellan åren 1950/51 och 1951/52 i priserna på hudar. De den 12 november 1951 gällande priserna på hudar ha antagits gälla under återstoden av år 1951/52. Prisnivån år 1951/52 på organ, inälvor och slakterifett har antagits genomsnittligt bli densamma som under år 1950/51, ehuru de nu gällande priserna skulle ge anledning till en något högre beräkning. Hänsyn har även tagits till de förändringar i genomsnittspriserna jämfört med 1950/51, som blivit en följd av ändrad prisområdesindelning i början av år 1951. Priserna ha vidare minskats med hänsyn till den kostnadsökning för slakterierna, som har uppkommit under loppet av år 1950/51 genom höjda löner och järn vägsfrakter. De efter anförda tillägg och avdrag erhållna priserna för nötkreatur, häst och svin ha upptagits i kalkylen för år 1951/52.

I fråga om fårkött har priset under år 1951/52 med hänsyn till den hittillsvarande och sannolika framtida prisutvecklingen antagits bli 425 öre/kg, vilket i jämförelse med år 1950/51 innebär en ökning med 91 öre/kg.

Resultaten av kvantitets- och värdeberäkningarna ha sammanställts i följande tablå.

Fläskproduktionen.

År 1950/51. Antalet slaktsvin och medelslaktvikten för de marknadsförda svinen år 1950/51 har beräknats på samma sätt som slakten av övriga djurslag (jfr under rubiken Köttproduktionen). Medelslaktvikten på de hemslaktade svinen har liksom tidigare upptagits till 90 kg. Resultatet av beräkningarna för svin framgår av följande tablå.

Antal Medelslakt- Total slaktdjur vikt, kg vikt, ton

Marknadsförd slakt................... 1 863 400 78-5 146 351

Hemslakt............................ 261 000 90-0 23 490

Summa 2 124 400 79 9 169 841

Är 1951/52. Kvoten mellan totalantalet producerade svin år 1950/51 och antalet suggbetäckningar ett år tidigare utgör 9,31. Med hänsyn till den ökning av slaktåldern, som inträtt under år 1950/51, ger denna kvot tillämpad för år 1951/52 ett för litet antal slaktsvin. Beaktas denna under ett år inträffade ökning erhålles kvoten 9,44. Under antagande av oförändrad representativitet i betäckningsstatistiken kan nämnda kvot användas för beräkning av totalproduktionen av slaktsvin under år 1951/52. Under förutsättning av samma intervall mellan betäckning och slakt vid 1951/52 års början som vid dess slut har totalproduktionen av svin under år 1951/52 beräknats till 2 015 000 st. Medelslaktvikten har härvid antagits bli densamma som vid produklionsårets början, d. v. s. 81,o kg.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Medelpriset för år 1950/51 har på vanligt sätt beräknats med ledning av slakteriföreningarnas avräkningspriser. För år 1951/52 har priset på svin beräknats i samband med priserna på nötkreatur och häst (jfr ovan).

Beräkningarna av svinslaktens storlek under åren 1950/51 och 1951/52 ha sammanställts i följande tablå.

Åren 1950/51 och 1951/52. I samband med beräkningarna rörande husdj ursantalets förändringar ha uppgifter inhämtats från militärmyndigheterna rörande beräknad försäljning och inköp av militärhästar. Resultatet av beräkningarna, vilka utförts på samma sätt som tidigare (se Kungl. Maj :ts prop. 267/1946, s. 116), framgår av följande sammanställning.

1950/51 1951/52

Export av levande d]ur.

År 1950/51. Exporten av levande djur har under år 1950/51 omfattat 1 265 nötkreatur och 8 svin till ett sammanlagt värde för jordbruket av 1,8 milj. kr.

År 1951/52. Enligt vad som upplysts från lantbruksförbundet synes man kunna räkna med en export av ca 1 500 nötkreatur samt ett mindre antal svin till ett sammanlagt värde för jordbruket av 2,o milj. kr. Någon nämnvärd export av hästar torde icke vara att räkna med under året.

Ull.

Åren 1950/51 och 1951/52. Kvantiteterna ull ha liksom tidigare beräknats med ledning av antalet tackor. Medelpriset på ull inklusive statligt pristillägg (100 öre/kg) har med utgång från föreliggande noteringar för 1950/ 51 beräknats till 940 öre/kg. För år 1951/52 har räknats med ett medelpris av 630 öre/kg. Vid kalkyltillfället rådande priser ha härvid antagits gälla under resten av året.

Förändringar i kreaturskapitalet.

Åren 1950/51 och 1951/52. Antalet djur vid slutet av år 1950/51 har beräknats med utgång från resultaten av den representativa husdjursräkningen den 1 juni 1951 samt de sedvanliga korrigeringar, som erfordras, för att erhålla antalet djur vid produktionsårets slut.

Kungi. Maj:ts proposition nr 176,

65 Tabell 5. Husdjursantalet den 15 september &r 1939 samt åren 1918—52,

1000-tal djur.

Tabell 6. Husdjursbeståndets värde den 15 september åren 1918—52.

* Exkl. militärhästar.

5 Diliang till riksdagens prootkoll 1952. 1 samt. Nr 176.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Tabell 7. Översikt över jordbrukets inkomster åren 1938/39, 1950/51—1951/52,

Hästantalets förändringar har som vanligt beräknats med ledning av betäckningsstatistik och antagen avgång ävensom beräknade försäljningar och inköp av militärhästar. I beräkningen har även antalet självdöda djur beaktats.

Förändringarna i nötkreatursantalet ha beträffande kor, ungnöt och kalvar behandlats i samband med beräkningarna rörande köttproduktionen. An-

1 Inkl. beräknade inkomstökningar enligt prisöverenskommelsen våren 1951.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176. 67

talet oxar och tjurar i september 1952 har bibehållits oförändrat i förhållande till antalet i september 1951.

Antalet fargaltar och modersuggor i september 1951 och 1952 antages bli i stort sett detsamma, som beräknats för september 1950.

På grund av osäkerheten att bedöma höngantalet och dess förändringar har detsamma -— liksom i vår kalkylen 1951 — tills vidare uteslutits ur beräkningen. Förfaringssättet har samma inverkan på beräkningsresultatet som om hönsantalet varit kvar och hållits oförändrat.

Vid värderingen av kreaturskapitalet ha samma priser använts som i vårkalkylen 1950 (jfr Kungl. Maj :ts prop. 245/1950 s. 146—147).

Tabell 8. Sammandrag av jordbrukets inkomster åren 1938/39, 1950/51 och 1951/52,

milj. kr.

Jordbrukets kostnader.

Arbetskostnader.

Lönestatistik och avtal Vid upprättandet av vårkalkylen 1951 för bl. a. produktionsåren 1950/51 och 1951/52 funnos lönestatistiska uppgifter tillgängliga t. o. in. löneåret 1948/49. Dessutom fanns vid nämnda kalkyl det då nyligen träffade avtalet om lantarbetarlönerna fr. o. m. 1 januari 1951. Vid framskrivningen av avtalslönen med hänsyn till dess relation till uppnådda limförtjänster enligt lönestatistiken tillämpades det nämnda löneavtalet för hela året 1951/52.

I den nu upprättade beräkningen har hänsyn kunnat tagas till timförtjäns-

1 Inkl. beräknade inkomstökningar enligt prisöverenskommelsen våren 1951.

68 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

ter enligt socialstyrelsens lönestatistik för löneåret 1949/50, som nu föreligger preliminärt. De statistiska uppgifterna för det nämnda löneåret ge till resultat en genomsnittlig timförtjänst, som med 3,66 öre överstiger den i vårkalkylen genom framskrivning beräknade timförtjänsten för samma år.

Arbetskraftsvolymen. Alltsedan 1946/47 har arbetskraftsvolymen för varje nytt produktionsår beräknats ur föregående års genom avdrag med 1,5 procent. Till grund för denna reducering ligger den genomsnittliga förändringen av arbetskraftsvolymen enligt »Räkenskapsresultat för svenska jordbruk». En närmare redogörelse för beräkningarna återfinnes i »Betänkande angående arbets- och kapitalkostnaderna i jordbrukskalkylen» (SOU 1950: 29).

Under pågående arbete med typjordbrukskalkyler har det visat sig, att arbetskraftsvolymen i räkenskapsresultaten i hög grad har påverkats av utförda maximeringar av familjemedlemmarnas uppgivna arbetstider och av successiva förändringar i relationerna mellan timlönerna för olika familjemedlemmar. Kalkylsakkunniga ha därför funnit det nödvändigt att göra en omräkning av uppgifterna i räkenskapsresultaten.

Ovannämnda maximering av arbetstiden skulle, om den enbart inneburit ett tillrättaläggande av felaktiga uppgifter, icke medfört något fel i volymberäkningarna. Den har emellertid verkställts efter schematiskt verkande regler, som dessutom ändrades 1946. Det är främst på grund av denna ändring, som de genom maximering borttagna timmarna minskat väsentligt under senare år. År 1949/50 utgjorde de 1,8 procent av familjernas arbetstimmar och år 1939/40 6,2 procent.

Förhållandet mellan två familjemedlemmars timlöner inverkar endast på arbetsvolymens årliga förändringar i den mån, som lönerelationen själv förändras. Om t. ex. en kvinnotimme ett år värderas till 60 procent av en inanstimme, men nästa år till 80 procent, skulle vid oförändrade arbetstider ändå den beräknade totala arbetsvolymen, uttryckt i manstimmar, öka. Räkenskapsresultatens arbetskraftsvolym framkommer efter omräkning av arbetstimmar för andra familjemedlemmar än brukaren till fullgoda manstimmar med användning av förhållandet mellan timlöner. Om dessa timlöner motsvarat verkligt utbetalda timlöner, skulle den hittillsvarande kostnadsutvecklingen vara riktigt återgiven i kalkylen. Nu visar det sig, att timlönerna i räkenskapsresultaten icke ändras på samma sätt som faktiskt utbetalda timlöner enligt socialstyrelsens statistik. I den senare är förhållandet mellan mans- och kvinnotimlön nära oförändrad från 1939 till 1950. I räkenskapsresultaten stiger kvinnolönen i procent av manslönen nästan för varje år. Någon tillfredsställande förklaring härtill har inte givits. Eftersom socialstyrelsens statistik kommer till användning för beräkning av faktiskt utbetalda timlöner för fullgoda manliga arbetare, bör samma statistik också ligga till grund för beräkningarna av motsvarande timantal.

Om man utgår från vissa konstanta relationstal mellan timlönerna för olika familjemedlemmar (resp. 0,86 och 0,67 för övriga manliga fam.med!, och för kvinnl. fam.medl.) och tar med samtliga genom maximering borträknade timmar, finner man, att arbetsvolymens förändring från 1939/40 t. o. m. 1945/46 inte kan skilja sig mycket från vad man tidigare räknat med. På grund av olikheter i beräkningsmetoder in. m. är det svårt att exakt fixera skillnadens storlek. Sakkunniga utgå därför från 1945/46 och beräkna minskningen per år t. o. in. 1950/51, för vilket sistnämnda år nu tämligen fullständiga uppgifter föreligga. Resultatet blir 2,94 procent per år. Detta skenbart exakta, men i verkligheten med ett betydande medelfel behäftade tal har använts för beräkning av arbetsvolymerna t. o. m. 1951/52. För 1951/52 ha

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

sakkunniga ansett det befogat att taga hänsyn till den förskjutning i lönerelationer mellan män och kvinnor, som ägt rum i 1951 års lantarbetaravtal. Detta har skett på så sätt, att man undersökt verkan av en höjning i lönerelation från 0,67 till 0,7i på 1950/51 års arbetsvolym. Effekten uppgår till 0,76 procent. På den enligt ovan med konstanta lönerelationer och faktorn 2,94 beräknade arbetsvolymen bär sedan tillagts 0,76 procent. Man erhåller på detta sätt en arbetsvolym för 1951/52 av 951,07 milj. tim. För 1950/51 erhålles 972,49 milj. tim. I en särskild PM lämna de sakkunniga en närmare redogörelse för såväl tidigare som nu utförda beräkningar.

Frågan om arbetsvolymens storlek förutsättes bli upptagen till förnyad behandling i vårkalkylen 1952.

För att ytterligare belysa frågan ha de sakkunniga ånyo undersökt möjligheterna att ur statistiska data över landsbygdsbefolkningens och den yrkesverksamma jordbruksbefolkningens förändringar samt ur uppgifter om antalet inkomsttagare i jordbruket draga slutsatser rörande ändringar i jordbrukets arbetskraftsvolym. Någon metod, som skulle kunna ersätta den hittills använda, har icke framkommit. Beräkningarna tyda emellertid genomgående på en betydligt större minskning av volymen än 1,3 procent om året.

Verkningarna av ny semesterlag. I vårkalkylen beaktades vid utarbetandet av arbetskostnadskalkylen verkningarna av den nya semesterlagen för produktionsåret 1951/52. För de två månader under 1950/51 (juli och augusti 1951), vilka även ha berörts av lagen, togs icke någon hänsyn i beräkningarna. Semesterlagens verkningar ha nu beaktats på samma sätt som i vårkalkylen. Antalet semestertimmar i relation till antalet arbetade timmar har följaktligen för år 1950/51 (förutsatt två veckors semester) beräknats till 4,2 procent samt för år 1951/52 (förutsatt tre veckors semester) 6,4 procent.

Framskrivningen av statistiklönerna. Som bekant har hittills beräkningen av den genomsnittliga timlönen för de aktuella kalkylåren verkställts genom framskrivning av den senaste kända timförtjänsten enligt socialstyrelsens lönestatistik med ledning av avtalslönens utveckling sedan motsvarande tidpunkt.

Fr. o. in. vårkalkylen 1951 utföres beräkningen av timförtjänsten för de aktuella kalkylåren enligt en annan metod än tidigare. Förändringen består däri, att löneberäkningen för de år, för vilka lönestatistik ännu icke finnes, nu göres med utgångspunkt från avtalslönen för resp. produktionsår. Denna uppräknas med en s. k. överbetalningsfaktor, vilken erhålles genom division av den enligt statistiken konstaterade genomsnittliga timförtjänsten med den för motsvarande tidsperioder beräknade avtalslönen för ordinarie tid. Överbetalningsfaktorn, sådan den tillämpas vid beräkningen, är ett femårigt medeltal av omnämnda faktor för de enskilda åren.

Vidare verkställdes redan i höstkalkylen 1950 en beräkningsteknisk justering med hänsyn till förskjutningen av redovisningsperioderna i socialstyrelsens lönestatistik. Båda de här omnämnda justeringarna diskuteras relativt ingående i texten till vårkalkylen (Kungl. Maj :ts prop. nr 207/1951, s. ISO—186).

Timförtjänsterna. Den senast beräknade genomsnittliga timförtjänsten enligt socialstyrelsens lönestatistik avser, som nämnts, löneåret 1949/505 och uppgår till 190,81 öre per timme. Den avser vägd limförtjänst för samtliga kategorier av lantarbetare. Framskrivningen enligt nu tillämpad metod framgår närmare av följande översikt. 1

1 Förutsatt 'ju 1919—00/'u 1950.

70 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Beräkning av faktor för förhållandet mellan timförtjånst och avtalsenlig timlön för ordinarie tid (»överbetalningsfaktorn»)

Löneår V13--30/11

Avtalslön Observerad timförtjänst

Öre/tim. Rel. tal öre/tim. Rel. tal

De i föregående tablå redovisade avtalslönerna respektive timförtjänsterna enligt lönestatistiken avse, som framgår av tablån, löneåret (*/„—”/u). I jordbrukskalkylen måste givetvis tillämpas löner för produktionsår. Dessa erhållas genom att avtalslönerna uträknas för produktionsår, varefter uppräkning sker med den s. k. överbetalningsfaktorn. Detta led i beräkningarna framgår av följande tablå.

Uppräkning av avtalslönen med överbetalningsfaktorn

Löneberäkningen i föregående tablå är baserad på en överbetalningsfaktor, vilken i sin tur bygger på observerade timförtjänster per arbetad timme under löneår med två veckors semester. Hänsynstagande till den längre semestern under år 1951/52 har nu liksom i vårkalkylen gjorts genom ett särskilt tillägg motsvarande 2,2 procent på avtalslön för ordinarie tid. Tilllägget utgör 4,45 öre per timme. Efter denna justering av timlönen för 1951/52 erhålles följande serie för genomsnittlig timförtjänst att tillämpa i kalkylen.

Vårkalkylen

Reviderad

beräkning

1948/49 ....................... 181-32

1949/50 ....................... 184-82 188-48

1950 51 ....................... 2 5-28 206-25

1951/52 ....................... 218-53 219-54

Kostnadssummor. I tabell 9 redovisas beräkningen av jordbrukets arbetskostnader på basis av de i det föregående diskuterade genomsnittliga timförtjänsterna och arbetsvolymerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Tabell 9. Beräkning av Jordbrukets arbetskostnader.

71 Kapitalkostnader.

Grundförbättringar, avskrivning och underhåll.

Kostnaderna för grundförbättringar ha alltsedan vårkalkylen 1947 redovisats enligt grunder, som angivils av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. Justering har nu verkställts med hänsyn till de ytterligare lönestatistiska uppgifter, som tillkommit sedan vårkalkylen 1951, prisutvecklingen för tegelrör samt förändringen i de från staten utbetalade bidragen.

Täckdikningskostnader. Arbetskostnaderna visa en mindre höjning sedan vårkalkylen 1951, vilket står i samband med att de tillgängliga definitiva uppgifterna enligt socialstyrelsens statistik över genomsnittliga timförtjänster under löneåret 1949/50 är något högre (ca 1 öre) än de tidigare preliminärt beräknade lönerna för samma år. Av större betydelse äro emellertid de prisstegringar på tegelrör, som ha inträffat. Kostnaderna för underhåll och avskrivning av täckdiken, som för år 1951/52 i vårkalkylen uppgingo till 10,59 milj. kr, beräknas nu till 12,74 milj. kr.

Vid upprättandet av vårkalkylen 1950 voro de från staten utbetalade bidragen till täckdikning under budgetåret 1949/50 kända och uppgingo till 0,54 milj. kr. Vid nämnda beräkningstillfälle var även planeringens omfattning under kalenderåren 1949 och 1950 känd. Planeringen under de båda nämnda åren var av sådan omfattning, att de beviljade statsbidragen till täckdikningar och dithörande täckta avlopp uppgingo till följande belopp.

År 1949 ................ 1-44 milj. kronor

> 1950 ................ 1*38 » »

Med hänsyn till den sålunda, i förhållande till de under budgetåret 1949/ 50 utbetalade bidragen, betydande planeringen räknades i vårkalkylen med, att dräneringens omfattning och därmed även utbetalandet av statliga bidrag under åren 1950/51 och 1951/52 skulle öka i jämförelse med de för tidigare budgetår angivna beloppen. För produktionsåret 1950/51 räknades med att arbetenas omfattning skulle bli sådan, att 1 milj. kr statliga bidrag skulle utbetalas. För år 1951/52 räknades med, att den utbetalda bidragssumman skulle komma att uppgå till samma belopp som de beviljade anslagen under åren 1949 och 1950.

Till föreliggande kalkyl har emellertid meddelats från lantbruksstyrclsen,

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

att de under år 1950/51 utbetalda bidragen endast uppgått till 0,58 milj. kr, alltså obetydligt mera än under budgetåret 1949/50. Det samband mellan bidragsbeviljade och utförda arbeten, som de sakkunniga i vårkalkylen räknade med, har alltså icke uppnåtts. Orsaken anses till huvudsaklig del stå att finna i bristen på arbetskraft. Hittills synes ingen förändring i fråga om täckdikningsarbetenas omfattning föreligga, och inom lantbruksstyrelsen anser man sig icke ännu kunna göra något uttalande över de slutförda arbetenas omfattning under året 1951/52. Den nu konstaterade summan för utbetalda bidrag under senaste budgetåret har därför tills vidare tillämpats även för år 1951/52.

Kostnader för underhåll av större öppna diken. Kostnaderna för underhåll av öppna avloppsdiken ha i likhet med täckdikningskostnaderna justerats med hänsyn till den definitiva lönestatistiken för lantarbetare år 1950. Längden av underhållskrävande öppna avloppsdiken har liksom i vårkalkylen 1950 hållits oförändrad. Orsaken härtill diskuteras närmare i texten till vårkalkylen (Kungl. Maj :ts prop. nr 207/1951, s. 190). Justeringen av vårkalkylens siffror är som synes obetydlig.

Beräkningarna av jordbrukets kostnader för grundförbättringar redovisas i tabell 10, där även avdrag gjorts för de statliga bidragen.

Tabell 10. Jordbrukets kostnader tör grundförbättringar, milj. kr.

Ekonomibyggnader, avskrivning och underhåll.

Kostnaderna för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader ha fr. o. m. vårkalkylen 1948 beräknats i enlighet med anvisningar efter särskild undersökning av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader in. m. Beräkningsmetodiken innebär framräkning av en i den speciella utredningen beräknad kostnadssumma av 123,5 milj. kr för avskrivning och underhåll av jordbrukets ekonomibyggnader år 1946. Framräkningen verkställes så långt möjligt enligt utvecklingen av en riksindex för ekonomibyggnadskostnader utarbetad inom Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader (SFL). Beräkningen behandlas relativt utförligt i vårkalkylen 1948 (Kungl. Maj :ts prop. nr 275/1948).

I samband med nu verkställd beräkning ha de sakkunniga funnit anledning till särskilda överväganden på grund av den starka stegringen av bygg-

73 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

nadskostnaderna till följd av bl. a. höjda priser på trävaror fr. o. in. första delen av år 1950. Hur priserna på trävaror utvecklats framgår av följande översikt, vari prisindex för trävaror omräknats med januari 1950 som bas.

Index för trävaror, januari 1950 = 100

Som synes ha priserna på trävaror sedan januari 1950 undergått en stegring med sammanlagt 127 procent. Härav faller största delen på år 1951.

Med hänsyn till den exceptionella prisstegringen på trävaror, vilken inträffat samtidigt med andra betydande kostnadsstegringar såväl för material som arbete, ha de sakkunniga ansett önskvärt att erhålla kännedom om huruvida prisstegringarna kunna ha påverkat byggnadsverksamhetens omfattning inom jordbruket. För detta ändamål ha inhämtats uppgifter från de olika lantbruksnämnderna. De frågor, som framställts till lantbruksnämnderna, ha endast avsett tendensen i fråga om olika förändringar inom jordbrukets byggnadsverksamhet. Lantbruksnämndernas uppgifter avse till huvudsaklig del ekonomibyggnaderna, enär nämnderna i sin verksamhet i allmänhet icke ha befattning med låneverksamhet till bostäder.

Av svaren har framgått, att ifrågavarande byggnadsverksamhet först ökade, efter det att den statliga byggnadsregleringen fr. o. in. 15 oktober 1949 upphävdes. Det har vidare framgått, att den starka prisstegringen på trävaror, i synnerhet under senare delen av 1950 och hittills under 1951, ånyo medfört en nedgång. Det framhålles även från lantbruksnämnderna, att icke endast de höga träpriserna utan även kostnadsstegringarna i övrigt samt brist på kompetent arbetskraft inom byggnadsbranschen äro orsak till den konstaterade nedgången. Lantbruksnämnderna ha i allmänhet icke kunnat göra några uttalanden om huruvida förändringen i fråga om byggnadsverksamheten varit olika för ekonomibyggnader respektive bostäder. Inom flertalet län anses, att jordbrukarna nu i viss omfattning uppskjuta redan planerade nybyggnader och i stället antingen söka avhjälpa bristerna genom tillfälliga reparationer eller helt enkelt uppskjuta byggnadsföretagen i väntan på gynnsammare prisrelationer. Detta gäller dock i huvudsak, där virke från egen skog saknas.

Av visst intresse i samband med beräkningen av jordbrukets kostnader för ekonomibyggnader är även att lantbruksnämnderna i flertalet fall uppgivit, att många jordbrukare övergå till annat byggnadsmaterial än trä, så långt detta låter sig göra. Denna förändring är emellertid mest märkbar inom områden och vid gårdar, där eget virke icke finnes. Inom skogsbygderna, där flertalet jordbrukare ha egen skog, uppges förskjutningen mot andra byggnadsmaterialier än trä vara obetydlig.

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Utan att kunna ange något kvantitativt mått på inskränkningen i jordbrukets byggnadsverksamhet anse sig de sakkunniga bl. a. på grund av här omnämnda uttalanden från lantbruksnämnderna kunna utgå ifrån, att byggnadsverksamheten inom jordbruket f. n. icke är av normal omfattning. Därav följer även, att ökningen av jordbrukets utgifter för byggnader f. n. icke helt följer den utveckling, som erhålles genom att på en fast kostnadsbas tillämpa index för pris- och löneutvecklingen.

I fråga om hänsynstagandet till en dylik volymförändring i jordbrukskalkylen kunna olika synpunkter anföras. Principiellt torde kunna hävdas, att de för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnaderna enligt återanskaffningsvärdeprincipen beräknade årliga kostnaderna äro att anse som en ersättning för utnyttjandet av byggnaderna under ett visst år. Denna ersättning bör utifrån dessa synpunkter rimligtvis beräknas med hänsyn till rådande pris- och löneläge. Det synes dock berättigat att vid ställningstagandet i viss mån beakta prisstegringens karaktär och varaktighet.

Om en dylik prisstegring blir av kort varaktighet, är det naturligt, att byggnadsverksamheten nedgår — - detta i all synnerhet om prisstegringen å byggnadsmaterialier är väsentligt starkare än prisstegringen för andra varugrupper. I sådant fall blir kostnadsstegringen totalt sett icke av den omfattning, som beräkningsmässigt erhålles utan hänsynstagande till volymminskningen under högprisperioden.

Vid bedömandet av kostnadsberäkningen för ekonomibyggnader ha de sakkunniga även —- nu liksom vid föregående beräkning — uppmärksammat det förhållandet, att de stigande priserna på skogsprodukter, vilka i jordbrukskalkylen bidraga till höjande av jordbrukets produktionskostnader, samtidigt bidraga till ökade inkomster för en del av jordbrukarna, vilka inkomster icke äro redovisade i totalkalkylen. Anledning till erinran häremot synes icke föreligga, om man uppfattar kalkylen enbart som ett instrument för att följa den egentliga jordbruksdriftens inkomst- och kostnadsutveckling. Då kalkylen emellertid användes som underlag för prisregleringar, kan man vid ett tillfälle med exceptionella prisstegringar på trävaror icke bortse ifrån, att jordbrukarna delvis själva äro leverantörer av de trävaror, som medföra starkt höjda byggnadskostnader i kalkylen. Å andra sidan måste uppmärksammas, att de stigande träpriserna är en realitet ur kostnadssynpunkt för de jordbrukare, som icke ha egen skog. En avvägning med hänsyn härtill är givetvis praktiskt ogenomförbar.

Med hänsyn till de anförda omständigheterna ha de sakkunniga ansett, att ett tillfälligt avsteg i fråga om metoderna för kostnadsberäkningen för ekonomibyggnader bör övervägas. Ett direkt hänsynstagande till den minskade byggnadsverksamheten är icke möjligt, enär kännedom saknas om storleken av denna nedgång. I stället ha verkställts beräkningar enligt olika alternativ med hänsyn till träprisutvecklingens inverkan på byggnadskostnaderna i kalkylen. I alternativ I har beräkningen utförts med fullt hänsynstagande till samtliga pris- och lönestegringar. I ett andra alternativ (II) har däremot utvecklingen av priserna på trävaror lämnats obeaktad fr. o. in. januari 1950. Prisstegringen på byggnadsmaterialier i beräkningen har från nämnda tidpunkt i alternativ II fått följa utvecklingen för andra materialier än trävaror.

I följande översikt visas indexserierna för materialpriser (lanlbruksförbundets index) enligt de olika alternativen. Dessutom har medtagits prisindex för trävaror.

Den gängse framskrivningen av SFL:s index enligt utvecklingen av lantbruksförbundets (SL:s) månadsindex för byggnadskostnader ha utförts enligt de båda alternativen.

75 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Index för materialpriser, index 1946 — 100.

Framskrivning av SFL.s index med SL:s index.

SFL:s index 1935/37=100

SL:s index

1950 = 100 1949 = 100

I II

SFL:s index framräknad med SL:s index I II

1938 .......... 109-9

1939 .......... 113-7

1946 .......... 181-6

1947 .......... 193-7

1948 .......... 205-1

Framskrivning av kostnaderna. Med tillämpande av de båda olika alternativen har på vanligt sätt verkställts framskrivning av den kostnadssumma, som genom inventering och särskilda beräkningar fastställts för år 1946. I tablån införas även kostnadssummor enligt vårkalkylen 1951. Dessa summor ha erhållits vid tillämpande av samma beräkningsmetod som i alternativ I och äro alltså jämförbara med siffror enligt nämnda alternativ.

Framskrivning av 1946 års kostnadssumma med SFL.s index.

1 Prisutvecklingen för trävaror har i alternativ It fr. o. m. 1 Jan. 1950 fått följa prisutvecklingen för övriga matcrlalicr.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Vid gängse beräkningsmetod, d. v. s. då priserna på trävaror tillåtas att i sin helnet slå igenom i beräkningarna, erhålles nu en kostnadsstegring av 32,7 milj. kr för år 1951/52 jämfört med vår kalkylen 1951.

I alternativ II, där prisstegringen på trävaror fr. o. in. januari 1950 endast tillåtits slå igenom i takt med övriga materialprisstegringar, erhålles en kostnadssumma, som för år 1951/52 med 40,i milj. kr understiger den nu beräknade kostnadssumman enligt alternativ I.

De sakkunniga ha med hänsyn till förut anförda överväganden i den nu aktuella kalkylen för ekonomibyggnader inräknat kostnadssummor enligt alternativ II.

Siloanläggningar. Kostnaderna för siloanläggningar ha alltjämt i avvaktan på pågående utredning beräknats på samma volym som i vårkalkylen 1951. Utredningen kan beräknas föreligga till nästa vårkalkyl. För närvarande bar följaktligen endast prisutvecklingen beaktats. Detta har gjorts enligt samma principer som för ekonomibyggnader (alt. II).

Kostnaderna för ekonomibyggnader och siloanläggningar redovisas i tabell 11.

Tabell 11. Jordbrukets kostnader för ekonomibyggnader, mil], kr.

Maskiner och redskap, avskrivning och underhåll.

Avskrivningskostnader. Vid upprättandet av vårkalkylen 1951 tillämpades för avskrivningsberäkningen resultaten av undersökningar över jordbrukets inköp av nya maskiner och redskap under år 1950. Dessa undersökningar voro i fråga om traktorerna definitiva, men för övriga maskiner och redskap preliminära. Undersökningen över jordbrukets anskaffning av andra maskiner och redskap än traktorer under 1950 har emellertid sedermera slutförts

Den i vårkalkylen preliminärt beräknade inköpssumman för maskiner och redskap (exkl. traktorer) 1950 uppgick till 136,3 milj. kr. Den definitiva summan uppgår till 138,7 milj. kr. Det nämnda beloppet avser emellertid endast de maskiner och redskap, för vilka inköpskostnaderna fastställas i den numera inom Jordbrukets Utredningsinstitut årligen verkställda s. k. maskinenkäten. Utanför denna undersökning ligga kostnaderna för mjölktransportkärl, vilka, på grund av att jordbrukarna icke svara för alla hithörande kostnader, äro föremål för särskild undersökning. Efter tillägg av inköpskostnaderna för mjölktransportkärl erhålles för år 1950 en redovisad investering i andra maskiner och redskap än traktorer av 143,o milj. kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

77 Lägges härtill de belopp, som investerades i traktorer, erhålles en total redovisad1 inköpssumma av 263,9 milj. kr 1950. Inköpssummorna framgå av föl jande tablå (värden i tusental kronor).

Uppskattning av inköpen under 1951. Som synes har i fråga om de två förstnämnda grupperna för år 1951 i ovanstående tablå icke införts några belopp. Vid avskrivningsberäkningen har förutsatts, att inköpsvolymen för andra maskiner och redskap än traktorer under 1951 blir densamma som under 1950.

I fråga om traktorerna har inom Jordbrukets Utredningsinstitut inhämtats uppgifter från traktorfirmorna om den sannolika försäljningen under 1951. Enligt dessa uppgifter skulle försäljningen av jordbrukstraktorer under 1951 komma att uppgå till ca 13 000, vilket är ca 500 mera än år 1950. Liksom vid tidigare beräkningstillfällen ha traktorerna för prognosåret värdeberäknats enligt medelpriserna för nya jordbrukstraktorer under det senaste år, för vilket statistik föreligger, i detta fall 1950.

Den totala ökningen av inköpssummorna under 1950 jämfört med närmast föregående år för annat än traktorer står till huvudsaklig del i samband med ökad inköpsvolym. I någon mån inverka dock även de prisstegringar, som under 1950 ägde rum i fråga om vissa maskiner och redskap. I följande tablå anges inköpssummorna under de fyra senaste åren, reducerade till 1938 års prisläge, i jämförelse med de redovisade inköpssummorna för år 1938. Volymökningen är sedan 1938 som synes 166 procent (värdetal i tusental kronor).

Övriga maskiner

Beräkning av avskrivningskostnader. På grundval av nu tillgängliga definitiva uppgifter om maskininköpens storlek under 1950, preliminär undersökning över traktorinköpen 1951 samt med hänsyn till omnämnda uppskattningar i fråga om inköpen av andra maskiner och redskap än traktorer

1 Vagnar, lastbilar, elmotorer, pumpar och vissa andra grupper ligga utanför beräkningarna. — 2 Exkl. dragbilar. — 8 Preliminär undersökning.

78 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

under 1951 har avskrivningsberäkningen justerats och framförts t. o. m. 1951/52. 1 denna beräkning har hänsyn kunnat tagas till prisförändringarna t. o. in. oktober 1951. Prisstegringarna sedan den tid vårkalkylen 1951 upprättades äro betydande för såväl traktorer som övriga maskiner och redskap.

I följande tablå visas aktuella prisindex (1938 — 100).

1950 1951

Traktorer .......................... 183"3 200-5

Övriga maskiner och redskap........ 145-4 166-8

Avskrivningskostnaderna redovisas i följande tablå för år 1938/39 samt 1947/48—1951/52.

Avskrivningskostnader i 1 000-tal kr beräknade å återanskaffningsvärde för

För produktionsåret 1950/51 uppgå de nu beräknade avskrivningskostnaderna till 137,6 milj. kr mot 127,9 milj. kr enligt vårkalkylen 1951 samt för produklionsåret 1951/52 till 159,9 milj. kr mot 139,i milj. kr enligt vårkalkylen.

Underhållskostnader. Kostnaderna för underhåll av maskiner och redskap beräknas genom framskrivning med utgångspunkt från storleken av dessa kostnader för hela jordbruket enligt deklarationsundersökningen. Vid upprättandet av vårkalkylen 1951 funnos uppgifter enligt denna undersökning t. o. m. år 1949. Nytt material från deklarationsundersökningen kan föreligga först till nästa vårkalkyl.

Framskrivningen av kostnadssummorna enligt deklarationsundersökningen för de aktuella kalkylåren har tidigare gjorts med hänsyn till utvecklingen av reservdelspriserna samt timförtjänster till arbetare vid reparationsverkstäder. Till den nu upprättade kalkylen har emellertid erhållits uppgifter från priskontrollnämnden över verkstadstaxornas utveckling fr. o. m. 1948. Index över utvecklingen av timförtjänsterna vid reparationsverkstäder

79 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

har därför ersatts med index över verkstadstaxornas utveckling. (Uppgifterna över verkstadstaxorna avse den vid reparationsarbeten debiterade ersättningen per manstimme för olika dyrorter.) Speciell hänsyn har tagits till det förhållandet, att samtliga verkstäder nu anses tillgodogöra sig de tillåtna högsta taxorna, under det att en viss del av verkstäderna under 1948 icke icke tillfullo utnyttjade maximitaxorna.

Den senaste höjningen av verkstadstaxorna medgavs att gälla fr. o. m. 1 februari 1951. De då beslutade taxorna ligga i medeltal 20,8 procent högre än medeltalet för år 1948. Enligt beräkningar inom priskontrollnämnden har till den angivna procentuella stegringen lagts två enheter med hänsyn till de i det föregående omnämnda förhållandena i fråga om verkstädernas utnyttjande av de fastställda maximitaxorna.

Priserna på reservdelar ha sedan 1948 stigit med 21,7 procent. I följande tablå visas utvecklingen av vägd index för reservdelar och verkstadstaxor (0,60 X index för verkstadstaxor + 0,40 X prisindex för reservdelar).

I samband med att en annan index tillämpats än tidigare för framskrivningen av kostnadssumman enligt deklarationsundersökningen har även beaktats, att detta påverkar den faktor, som användes för beräknandet av inverkan på underhållskostnaderna genom den alltjämt fortgående ökningen av maskinparkens volym. Framskrivningen av kostnadssumman för år 1949 i enlignet med vad i det föregående anförts samt med hjälp av de i föregående tablå angivna indextalen för reservdelspriser och verkstadstaxor redovisas i följande översikt, där de framräknade kostnadssummorna för kalenderår även omräknats till produktionsår (värdetal i milj. kr).

Index, 1938/39 = 100

F

222-2

246-8

271-1

285-2

321-3

351-6

Sammandrag. Totalkostnaderna för avskrivning och underhåll av maskiner och redskap redovisas i följande tabell.

Som synes föreligger en mindre justering för produktionsåren 1948/49 och 1949/50, vilket har sin grund i att prisindex för traktorer numera omräknats med hänsyn till ökat underlag.

, De totala kostnaderna för maskiner och redskap uppgå enligt beräkningarna till 311,8 milj. kr år 1951/52 mot 285,8 milj. kr enligt vårkalkylen.

80 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Tabell 12. Sammandrag av avskrivnings- och underhållskostnader för maskiner och redskap.

De justerade kostnadssummorna för åren 1948/49—1951/52 jämföras i följande tablå med motsvarande summor enligt vårkalkylen 1951 (värdetal i milj. kr).

År

1948/49

1949/50

1950/51

1951/52

Vårkalkylen

216-2

238-6

266-7

285-8

Reviderad

beräkning

215-4

236-3

276-4

311-8

ökning ( + ) eller minskning ( —) i jämf. med vårkalk.

- 0-8 - 2-3

+ 9-7 + 26-0

Elektricitet.

Efter upprättandet av vårkalkylen 1951 ha inträffat tvenne förändringar, som verka höjande på elkostnaderna, nämligen höjning av energiavgifterna fr. o. m. den 1 april 1951 och införande av elskatt fr. o. m. den 20 juni 1951.

Inverkan av höjda energiavgifter. De av priskontrollnämnden medgivna höjningarna avsågos kunna träda i kraft den 1 april 1951. Enär det av tekniska skäl ansågs vara svårt att i vissa fall genomföra höjningen från nämnda datum, medgavs från priskontrollnämndens sida, att man i dylika fall efter särskild ansökan hos nämnden i undantagsfall skulle få tillstånd att höja avgiften retroaktivt fr. o. m. den 1 jan. 1951. I huvudsak ha de höjda taxorna dock tillämpats fr. o. m. den 1 april 1951, och i de nu föreliggande beräkningarna har förutsatts, att så genomgående varit fallet.

Den medgivna höjningen gäller energiavgiften, som höjes från 6 till 7 öre per kilowattimme, där elkraftsutredningens normaltariff tillämpas. Där nämnda utrednings mellantariff tillämpas, medgives en höjning med 2 öre per kilowattimme, vilket i regel innebär höjning från 12 till 14 öre per kilowattimme. Vidare har medgivits, att i de fall beslutade höjningar av energiavgiften icke äro tillräckliga för att motsvara kostnadsstegringen, särskilda medgivanden kunna lämnas för höjning av grundavgifterna.

Eftersom den medgivna höjningen i huvudsak gäller endast energiavgiften, kan procenttalet icke direkt tillämpas för beräkning av stegringen av jordbrukets elkostnader. Inom priskontrollnämnden har emellertid beräknats, att den genomsnittliga höjningen av eltaxorna för jordbrukets del

81 Kungi. Maj.ts proposition nr 176.

uppgår till 9 procent räknat på de totala kostnaderna (grundavgift och energiavgift). I föreliggande kalkyler har räknats med denna höjning fr. o. in. den 1 april 1951.

Inverkan av elskatt. Med anledning av riksdagens beslut om skatt på elektrisk kraft fr. o. in. den 20 juni 1951 har i den föreliggande beräkningen beaktats även den kostnadsstegring, som föranledes härav. Elskatten utgår med 10 procent av erlagda kraftavgifter för högspänd ström (som dock huvudsakligen förbrukas inom storindustrin och till järnvägsdrift) samt med 1 öre per kilowattimme för lågspänd ström. Den sistnämnda skattesatsen motsvarar omkring 10 procent av det genomsnittliga priset på lågspänd ström, vilket även förutsatts i kalkylsakkunnigas beräkning.

De totala elektricitetslcostnaderna kunna efter justering för taxehöjning och elskatt anges till följande belopp.

Tabell 13. Jordbrukets kostnader för elektricitet, milj. kr.

Räntekostnader.

Åren 1949/50—1951/52. Beräkningarna av jordbrukets räntekostnader ha skett med tillämpning av den metod, som på sin tid föreslogs av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. (Se redogörelse för denna metod i Kungl. Maj :ts prop. nr 212/1949, s. 164 ff.) Metoden innebär bl. a. ett beaktande av den kostnadsstegring, som är en följd av ökningen av kapitalvolymens värde efter basåret.

Resultaten av beräkningarna rörande jordbrukets räntekostnader redovisas i tabell 14.

Kostnader för förnödenheter.

Driv- och smörjmedelskostnader.

Åren 1949/50—1951/52. Kostnadsberäkningarna för driv- och smörjmedel baserades i vårkalkylen 1951 på nya undersökningar såväl i fråga om antalet traktorer som förbrukningen av drivmedel per traktor. Sålunda utnyttjades resultaten från en speciell bearbetning av den genom Kungl. Arméförvaltningen verkställda undersökningen beträffande motorredskap in. in. i september—oktober 1950. I fråga om traktordriften avsåg undersökningen icke endast antalet traktorer vid nämnda tidpunkt utan dessutom bl. a. förbrukningen av olika drivmedel under år 1949.

Vid det nämnda kalkyltillfället (våren 1951) funnos även liksom tidigare möjligheter till viss kontroll av beräkningarna genom jämförelser med dels kostnadsutvecklingen för driv- och smörjmedel enligt den s. k. deklarationsundersökningen, dels de i kalkylen beräknade kvantiteterna motorfotogen respektive motorbrännolja och motsvarande kvantiteter enligt uppgifter från oljebolagen.

(J Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 170.

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

I Kungl. Maj :ts prop. nr 207/1951 lämnas (med början å s. 202) en relativt ingående redogörelse över det material, som under senare år kunnat utnyttjas för belysande av drivmedelsanvändningen.

De kalkylsakkunniga ha nu liksom tidigare övervägt olika möjligheter till förbättrad kännedom om hithörande frågor. Det må erinras om, att arméförvaltningens undersökning vad drivmedelsförbrukningen beträffar avsåg år 1949. Det är ingalunda säkert, att den genomsnittliga drivmedelsförbrukning per traktor, som konstaterades för nämnda år, alltjämt är den x-iktiga. Den ökade traktoriseringen sker nu främst vid mindre gårdar, där traktorns årliga användningstid för den egna brukningsdelens behov bör vara mindre än den genomsnittliga årsanvändningen per traktor för samtliga brukningsdelar. Detta förhållande sänker den genomsnittliga driftstiden per traktor och år. Ä andra sidan kan emellertid påvisas faktorer, som verka i motsatt riktning. Så kan exempelvis det förhållandet, att de till mindre bnikningsdelar inköpta traktorerna ofta användas i gemensam drift,

Tabell 14. Beräkning av jordbrukets räntekostnader.

83 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

delvis eliminera den tendens till minskning av det genomsnittliga antalet driftstimmar, som det mindre jordbrukets traktorisering eljest borde mediöra. I samma riktning verkar även den för varje år alltmer ökade mångsidigheten i traktorernas användning.

De olika faktorer, som alltså kunna medföra förändringar i traktorernas genomsnittliga årsanvändning, göra varje bedömning av denna utveckling vansklig. Med den nuvarande starka ändringen i fråga om såväl traktorernas antal som användningsområden kunna förändringar i användningstiden per traktor av betydelse ur kalkylsynpunkt inträffa under så kort tid som ett eller ett par år.

I fråga om förbrukningen av bensin pågår inom jordbruksnämndens administrativa byrå en beräkning baserad på restitutionsansökningarna under år 1950. Denna anses dock icke kunna vara avslutad tidigare än i december månad 1951, vilket dock innebär, alt resultaten kunna föreligga i god tid till vårkalkylen 1952. Såvitt nu kan bedömas, torde undersökningen kunna ge en tillförlitlig bild av drivmedelsförbrukningen till bensindrivna traktorer 1950 — alltså ett år senare än nu tillämpad undersökning — eftersom inköpen under nämnda år knappast kunna anses ha varit störda av exceptionella omständigheter. I fråga om förbrukningen av fotogen och brännolja är det angeläget, att förnyade direktundersökningar så snart som möjligt verkställas.

I samband med beräkningarna över kostnaderna för driv- och smörjmedel ha de sakkunniga upptagit diskussion om traktorernas användning i skogsarbete och inverkan härav på jordbrukskalkylens totalresultat. Som bekant har det i kalkylen icke varit möjligt att genomgående strängt skilja jordbruket från andra verksamhetsgrenar, exempelvis skogsbruk och trädgårdsbruk. Vissa kostnadsposter ha måst medtagas i sin helhet, vilket innebär, att även andra kostnader än de, som borde belasta det egentliga jordbruket, i något fall äro inkluderade i kalkylen. Ä andra sidan ha kostnadsposter för jordbruket måst utelämnas, enär det icke varit möjligt att fastlägga deras storlek och utveckling. I allmänhet kan ett dylikt tillvägagångssätt accepteras på grund av kalkylens karaktär av indexberäkning. Vägande erinringar mot systemet kan dock göras, om en viss kostnadspost undergår stora förändringar på grund av strukturella förskjutningar i jordbrukets kostnadssammansättning.

Kostnaderna för driv- och smörjmedel äro till sin helhet medtagna för de traktorer, som finnas vid jordbruken, oavsett alt traktorerna givetvis i viss omfattning användas även för skogsbruk. Detta gäller även i fråga om kostnaderna för avskrivning och underhåll. Det är "därför uppenbart, att kostnader, som rätteligen böra belasta skogsbruket, äro inkluderade i nämnda poster.

Ett belysande av, hur detta påverkar det totala kalkylresultatet, åstadkonmies enklast genom cn granskning av kostnaderna i kalkvlen för den totala dragkraften. y

I basåret för kalkylen, 1938/39, fanns enligt beräkningarna 21 800 traktorer och dragbilar samt 628 000 hästar (därav 502 000 arbetshästar). Dessa traktorer och hästar svarade då för dragkraftförsörjningen inom jordbruket samt skogsbruket, i den mån jordbrukarna utföra skogskörslor.

För närvarande (slutet av november 1951) finnas enligt beräkningarna 80 700 traktorer och dragbilar jämte 396 000 hästar (därav 363 000 arbetshästar). Dessa traktorer och hästar svara nu liksom i basåret "emensamt för tillgodoseendet av jordbrukarnas behov av dragkraft till jordbruk och skogskörslor.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Kostnaderna för dragkraften ingingo för basaret till sin licllict i kalkylen liksom nu. Kostnaderna för hästarna framträda visserligen icke direkt i kalkylen, men de påverka den, exempelvis genom att arbete åtgår för skötseln samt genom att det foder hästarna förbruka undandrages produktionen. På grund av minskningen av hästbeståndet har foder successivt frigjorts för animalieproduktionen och bidragit till produktionsutvecklingen. För närvarande kan beräknas, att förbrukningen av foder till hästar per år är omkring 560 milj. foderenheter lägre än under basåret. Vad som skett kalkylmässigt, på grund av att hästar ersatts av traktorer, är följaktligen, att kostnaderna för traktorer ökat och medfört en direkt stegring av kostnaderna i kalkylen, samtidigt med att kostnaderna för hästbeståndet minskat, vilket i sin tur bl. a. tagit sig uttryck i ökning av intäkterna samt påverkat kalkylbalansen i motsatt riktning som de ökade traktorkostnaderna.

Något principiellt fel i jordbrulcskalkylen uppkommer alltså icke på grund av det förhållandet, att en i kalkylen totalt medtagen kostnad för den av jordbrukarna disponerade dragkraften undergått en strukturell förändring i form av ökat antal traktorer och minskat antal hästar. Ett systematiskt fel uppkommer däremot, om det med jordbrukarnas traktorer och hästar utanför det egentliga jordbruket (för skogsdrift in. m.) utförda dragarbetet nu är av en annan storleksordning än under basåret.

Tyvärr torde icke finnas något material, som kan ge eu fullständig och kvantitativ belysning av delta spörsmål. Det förefaller dock icke sannolikt, att arbetsvolymen för jordbrukets dragkraft utanför jordbruket skulle ha ökats exempelvis sedan förkrigsåren. Jordbrukarnas skogskörslor omfatta som bekant till största delen utsläpning och framkörning av skogsprodukterna till bilvägar eller flottleder. Till viss del bedriva emellertid jordbrukarna även längre transporter av skogsprodukter med hästar och traktorer. Dylik körning har dock efterhand minskat. Pa grund av bilismens utveckling, byggandet av bättre skogsvägar, som möjliggöra lastbilstransporter i större skala samt den minskade tillgången på arbetskraft knuten till jordbruket ha transporterna av skogsprodukter i allt större omfattning kommit att ske med lastbilar. Detta gäller icke endast transporter, som tidigare gjordes med hästfordon, utan även tidigare järnvägstransporter. Så ha exempelvis massafabrikerna under senare år utsträckt sin hämtning av massaveden med lastbil till områden, varifrån transporterna tidigare gingo med järnväg. Även i fråga om brännved ha lastbilarna övertagit en allt större andel av transporterna in till konsumtionscentra. Timmertransporterna till sågverken ske även i större omfattning med lastbil nu än före kriget. Härigenom ha transporterna till järnvägsstation — den sektor av skogstransporterna, som jordbrukarna tidigare i stor omfattning svarade för — reducerats.

Enligt de sakkunnigas mening är det alltså icke sannolikt, att det överskott av dragkraft, som sett ur enbart jordbruksdriftens synpunkt föreligger, numera i högre grad är under basåret utnyttjas för dragarbete utanför det egentliga jordbruket.

Ett problem av delvis annan art är, att hästar vid övergång till traktordrift nu i vissa fall kvarhållas huvudsakligen för skogsdriftens behov och att en korrigering härför icke kan göras i jordbrukskalkylen.

Dessa problem böra givetvis ägnas fortsatt uppmärksamhet. Det kan i detta sammanhang förtjäna påpekas, att dragkraften och särskilt traktorerna i stor utsträckning skulle kunna utnyttjas effektivare och sålunda till lägre kostnad än som nu sker vid de mindre brukningsdelarna. En dylik effektivisering betingas emellertid av förloppet i jordbrukets yttre rationalisering liksom av möjligheterna att utveckla den gemensamma maskinanvändningen.

85 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Antalet traktorer och dragbilar i drift.

Komplettering av arméförvaltningens undersökning. Till den undersökning över traktorbeståndet i september—oktober 1950, som tillämpades i vårkalkylen 1951, ha nu inkommit vissa kompletterande uppgifter, vilka föranlett en justering av det beräknade totalantalet traktorer. Justeringen innebär en minskning med 300.

Efter denna komplettering erhållas 59 750 st. egentliga traktorer vid tidpunkten för räkningen mot preliminärt 60 050 st.

Den så erhållna justeringen av traktorantalet i september—oktober 1950 medför en motsvarande justering av det i vårkalkylen 1951 (Kungl. Maj:ts prop. nr 207/1951, s. 205) angivna antalet egentliga traktorer för produktionsåren 1948/49 och 1949/50.

År

1948/49

1949/50

Enligt vårkalkylen 1951

43 200 54 300

Korrigerad beräkning i höstkalkylen 1951 42 900 54 000

Jordbrukets anskaffning av nya traktorer under 1951. Som tidigare omnämnts (jfr avdelningfen »Maskiner och redskap, avskrivning och underhåll»), föreligga resultat av en preliminär undersökning om jordbrukets traktoranskaffning under 1951. Denna visar en anskaffning av ca 13 000 nya traktorer för jordbruket under året mot 10 000 enligt antagande i vårkalkylen 1951. På grund av att traktorinköpen alltjämt ligga på en oväntat hög nivå, ha de sakkunniga även tagit under omprövning den tidigare antagna siffran om inköpens storlek under år 1952. I vårkalkylen förutsattes inköpen under nämnda år komma att uppgå till 9 000 traktorer. Det har nu i stället räknats med 10 000. Detta skulle innebära en minskning av anskaffningen med 3 000 st. jämfört med det nu för innevarande år preliminärt beräknade antalet. Antagandet om minskning av traktorinköpen under nästkommande år har sin grund i dels att anskaffningen i år torde få anses vara påverkad av kännedom om en kommande investeringsavgift, dels att behovet efter hand bör bli mättat i den mån traktorbeståndet ökas.

De redovisade inköpen av traktorer åren 1947—50 såväl som preliminärt beräknad anskaffning under år 1951 och uppskattning för år 1952 återfinnas i följande tablå. I tablån ha inköpssiffrorna även omräknats till produktionsår.

Kalender- Produktionsår år

Antal till jordbruket inköpta traktorer..... 1947 7 332

» » » » ..... 1948 11309 1947/48 9 983

5 * » » » ..... 1949 11 173 1948/49 11 218

» » » - » ..... 1950 12 490 1949/50 12 051

Uppskattat antal......................... 1951 13 000 1950/51 12 830

» » ......... ............ 1952 10 000 1951/52 11 000

Framskrivning av antalet traktorer enligt traktorräkningen 1950. Vid beräkningen av antalet traktorer under produktionsåren 1950/51 och 1951/52 har som vanligt tagits hänsyn till nedskrotning av gamla traktorer. Resultaten av 1950 års traktorräkning ha visat, att den nedskrotning av traktorer, som under de senaste åren räknats med i jordbrukskalkylen, varit för hög. Vid bedömningen av denna fråga i samband med framskrivningen av antalet traktorer för de kommande åren bör dock beaktas, att en betydande del av

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

det antal traktorer, som anskaffades för 15 å 20 år sedan, nu måste vara av sådan beskaffenhet, att vid den fortsatta betydande tillförsel av nya traktorer, som räknats med i kalkylen, nedskrotningen måste bliva betydande. De sakkunniga ha nu räknat med att 2 400 traktorer komma att nedskrotas under produktionsåret 1950/51 samt 2 900 under år 1951/52 (i vårkalkylen 2 000 respektive 2 500).

Med i det föregående anförda anskaffningssiffror såsom underlag och vid beräknad nedskrotning enligt vad som anförts i det föregående erhålles följande beräkning över antalet i drift varande traktorer under produktionsåren 1950/51 och 1951/52.

Dragbilar. Eftersom antalet dragbilar endast kan bedömas genom särskilda undersökningar finnes nu inget nytt material för belysande av denna fråga. I beräkningarna ha alltså förutsatts 8 500 dragbilar i jordbruket enligt räkningen i september—oktober 1950.

Jeepar. Nu företagen beräkning bygger på samma antal jeepar som enligt vårkalkylen 1951. Antalet framgår av följande tablå.

1947/48 ............ 425

1948/49 ............ 450

1949/50 ............ 475

1950/51 ............ 500

1951/52 ............ 525

Fördelning med hänsyn till olika drivmedel.

Traktorer. I texten till vårkalkylen 1951 redogöres för den förbättrade uppdelning av traktorerna med hänsyn till olika drivmedel, som på grund av verkställd inventering då kunde genomföras. Någon ny undersökning i fråga om traktorernas fördelning med hänsyn till användning av olika drivmedel föreligger icke. Däremot har liksom i vårkalkylen fördelning av den förutsatta ökningen av traktorbeståndet för fotogen- och brännolj edrivna traktorer under åren 1950/51 och 1951/52 verkställts med ledning av motsvarande fördelning för de traktorer, som inköptes under kalenderåret 1950. Utvecklingen av de bensindrivna traktorernas antal har bedömts med hänsyn till inköpen under 1951, enär uppgifter kunnat erhållas. En förskjutning mot fotogendrivna traktorer äger ånyo rum vad. beträffar nyanskaffningen. Detta sammanhänger med frågan om restitution av bensinskatten. Uppgifterna över antalet försålda bensintraktorer under år 1951 medför ett avsevärt mindre antal bensindrivna traktorer under ar 1951/52 (5 550 st.) än vad som räknades med i vårkalkylen 1951 (6 100 st.).

Dragbilar. Dragbilarna fördelades i vårkalkylen 1951 enligt resultaten av den förut omnämnda inventeringen under hösten 1950. Något nytt material föreligger icke.

Fördelningen av traktorer och dragbilar med hänsyn till dnvmedelsslag redovisas i tabell 15 för åren 1948/49—1951/52 enligt den föregående diskussionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

87 Tabell 15. Jordbrukstraktorer, dragbilar och Jeepar fördelade med hänsyn till drivmedelsslag.

Förbrukningen av drivmedel samt antalet driftstimmar per traktor och år.

Traktorer. Inledningsvis har omnämnts, att beräkningarna i vårkalkylen 1951 baserades på uppgifter om drivmedelsförbrukningen per traktor enligt undersökning i samband med traktorinventeringen hösten 1950. Något nytt material för bedömande av denna fråga föreligger ännu icke, men en undersökning över bensinförbrukningen per traktor på basis av restitutionsansökningama har, som tidigare omnämnts, ställts i utsikt till vårkalkylen 1952.

Vid behandlingen av denna fråga ha emellertid de sakkunniga med hänsyn till att den starka utökningen av traktorbeståndet till övervägande del torde gälla relativt små brukningsdelar, där den årliga driftstiden per traktor är lägre än den genomsnittliga, gjort en justering av beräkningarna i vårkalkylen för åren 1950/51 och 1951/52. Man har härvid utgått ifrån, att de traktorer, varmed traktorbeståndet beräknas öka under de båda nämnda åren, ha samma genomsnittliga årliga driftstid som traktorer vid jordbruk i storleksgruppen 20—30 ha enligt undersökningen 1950. Den nämnda undersökningen avser drivmedelsförbrukningen 1949.

Vid behandlingen av denna fråga ha de kalkylsakkunniga även räknat med ett annat alternativ, ehuru detta icke införts i sammandragstabellerna. Detta alternativ, som ger i det närmaste samma resultat för år 1951/52 som det i slutberäkningarna tillämpade, diskuteras i korthet efter den övriga texten om driv- och smörjmedelskostnaderna. I

I följande översikt redovisas:

kol. 1. i vårkalkylen 1951 för alla åren samt i föreliggande kalkyl för åren 1948/49—1949/50 tillämpad drivmedelsförbrukning i genomsnitt för olika grupper av traktorer;

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

kol. 2. nu tillämpad drivmedelsförbrukning för de traktorer, som enligt kostnadsberäkningarna tillkommit under produktionsåren 1950/51 och 1951/52 (20 200 st.);

kol. 3. nu erhållen genomsnittlig drivmedelsförbrukning per traktor 1950/

51;

kol. 4. nu erhållen genomsnittlig drivmedelsförbrukning per traktor 1951/

Antalet driftstimmar per traktor och år. För beräknandet av förbrukningen av smörjmedel har nu liksom tidigare beräknats ett mot drivmedelsförbrukningen svarande genomsnittligt antal driftstimmar per traktor. Härvid har för förbrukningen per timme tillämpats samma normer som vid de närmast föregående kalkylerna (liter/tim.).

Hjultraktorer:

Bensindrivna.................................. 3-5

Brännoljedrivna med startbensin................ 7-0

» utan » 7-0

Fotogendrivna ................................ 6-5

Bandtraktorer:

Bensindrivna.................................. 50

Brännolj edrivna med startbensin................ 7-0

» utan » 7*0

Fotogendrivna ................................ 6-5

Dragbilar:

Bensindrivna.................................. 50

Fotogendrivna ................................ 5-0

Utvecklingen av de nyinköpta traktorernas genomsnittliga storlek, som kan vara av visst intresse, då det gäller drivmedelsförbrukningen per timme, är känd fr. o. m. 1929. Under de senare åren har genomsnittsstorleken varit relativt konstant. Dock voro de under år 1950 anskaffade traktorerna något större (28,8 hkr på remskivan) än de, som anskaffades under de närmast föregående åren (27,2 hkr 1949 och 25,9 hkr 1948).

Med tillämpande av förut angivna normer för drivmedelsförbrukning per timme samt uppskattad drivmedelsförbrukning per maskin och år erhålles följande antal driftstimmar per traktor och år i genomsnitt:

89 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Förbrukning av startbensin per traktor.

I vårkalkylen 1951 baserades beräkningarna över förbrukningen av startbensin på de resultat, som erhållits i den förut omnämnda undersökningen över bl. a. drivmedelsförbrukningen hösten 1950. I nu verkställd beräkning har förbrukningen av startbensin till traktorer under åren 1950/51 och 1951/ 52 omräknats med hänsyn till förut redovisad omräkning av förbrukningen av motorfotogen och motorbrännolja.

Startbensin, liter per traktor och år 1949/50 1950/51 1951/52

Hjultraktorer:

Brännoljedrivna med startbensin .. 290 260 240

Fotogendrivna.................... 150 140 140

Bandtraktorer: 1949/50—1951/52

Brännoljedrivna med startbensin.............. 250

Fotogendrivna .............................. 220

Dragbilar:

Fotogendrivna .............................. 135

Totala antalet traktortimmar.

Med utgångspunkt från förut angivna beräkningar dels över antalet traktorer, dragbilar och jeepar under de olika nu aktuella produktionsåren, dels över antalet driftstimmar per maskin och år erhålles följande totala antal driftstimmar för olika produktionsår (milj. tim.).

90 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Förbrukning av smörjolja per timme.

Liksom i vårkalkylen har räknats med följande smörj oljeförbrukning per timme.

Till fotogen- och brännoljedrivna hjultraktorer och samtliga

bandtraktorer ............................................ 0-25 kg/tim.

Till bensindrivna hjultraktorer .............................. 0T5 >

Till samtliga dragbilar ...................................... 0T5 >

Till jeepar.................................................. 0T4 >

översikt beträffande prisutvecklingen för drivmedel.

I följande tablå anges priser under olika pristerminer för traktordrivmedel fr. o. m. april 1948. Priserna på motorfotogen och motorbrännolja ha seden vårkalkylen 1951 ökat med 1 respektive 0,5 öre i april månad. I juli inträffade en sänkning, som återställde priset till samma nivå som före höjningen i april. Fr. o. in. mitten av oktober föreligger åter en mindre prisstegring. Bensinpriset har visat en liknande utveckling och är för närvarande 2 öre högre än vid tiden för vårkalkylen.

Priser under olika pristerminer för olika traktordrivmedel fr. o. m.

april 1948.

Period

ui/4 _ i/s 1948......

8/6 1948 —u/3 1949 12/s -12/6 1949......

i3/fi _ae/8 1949......

a7/s —20/io 1949.....

21/io— 8/i2 1949 .....

9/ia 1949—16/» 1950 n/g _i4/5 1950......

15/ä — V6 l950......

2/e — 7/9 1950......

8/9 _36/10 1950.....

19/g_26/4 1951

2 7^— 6/7 1951 .

7/7—15/10 195!

ie/io 1951 t. v.

Pris i öre per liter inkl. zontillägg (nu 1’75 öre) Motorfotogen Motorbrännolja Bensin

En omläggning har skett i fråga om prisberäkningen för bensin. Förat bär tillämpats priser i lånefläskor vid bensinpump. Då emellertid jordbrukarnas inköp av bensin till traktordriften huvudsakligen torde ske i fat, har nu tillämpats fatpriser. Den föregående tablån över prisutvecklingen har korrigerats i enlighet härmed. Fatpriset är genomgående 1 öre lägre per liter än pris i låneflaskor.

Liksom vid tidigare beräkningar har förutsatts, att förbrukningen av drivoch smörjmedel är jämt fördelad under produktionsåret. Under denna förutsättning erhållas följande år smedelpriser, öre/lit. för drivmedel samt öre/ kg för smörjolja.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

91 Kostnadsberäkningar.

Med utgångspunkt från i det föregående redovisade beräkningar över kvantiteter och priser ha kalkylsakkunniga beräknat kostnaderna för drivoch smörjmedel enligt följande översikt.

1948/49 1949/50

92 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Avdrag från drivmedelskostnaderna för restitution av bensinskatt in. m.

Beräkningarna av restituerad bensinskatt äro utförda enligt samma principer som i vårkalkylen (Kungl. Majrts prop. nr 207/1951, s. 211—212) och framgår av följande översikt.

År

1948/49 1949/50 1950/51 1951/52

lieräkningarnas slutresultat.

I tabell 16 lämnas ett sammandrag av kostnaderna för driv- och smörj medel för basåret jämte produktionsåren 1948/49—1951/52. Enligt beräkningen för år 1951/52 skulle kostnaderna för detta år uppgå till 78,51 milj. kr, vilket är 9,89 milj. kr mera än vad nu beräknats för år 1950/51. Den nu beräknade kostnaden för år 1951/52 är 1,65 milj. kr lägre än enligt vårkalkylen.

Tabell 16. Jordbrukets kostnader för driv- och smörjmedel i sammandrag.

milj. kr.

Jämförelse med uppgifter om drivmedelsförbrukningen från oljebolagen m. m.

I vårkalkylen 1951 infördes en tablå med jämförande siffror över beräknad drivmedelsförbrukning enligt de senaste kalkylerna. Nämnda tablå har här kompletterats med siffror enligt den nu föreliggande beräkningen.

1 Därav andel, för vilken restitution beräknas utgå, */s x 9 480 = 3 160 m8. Rest.-summa: 270 x 3 160 = 0'85 miljoner kronor.

2 Redogörelse över orsakerna till denna post ingår i bl. a. Kungl. Maj:ts prop. nr 207/1951,

Kungl. Maj. ts proposition nr 176.

93 Drivmedelskvantiteter, milj. liter Därav motor- Är Höstkalkyl Vårkalkyl Höstkalkyl brännolja och

1950 1951 1951 motorfotogen

1948/49 ........... 154-3 140-2 139‘3 125-6

1949 50 ........... 189-4 172-8 171-9 154-7

1950,51 ........... 222-6 203 5 194-7 175-4

1951/52 ........... — 226-5 214-6 193 4

De ungefärliga uppgifter över försäljningen av motorfotogen oeh tnotorbrännolja till jordbrukstraktorer, som lämnats av oljebolagen, ha gett följande totalsummor. För år 1950 ha dragits bort vissa kvantiteter för lagringsinköp, vilka sedan tillagts den uppskattade försäljningen under år 1951.

Motorbrännolja, Motorfotogen, Summa, milj. liter milj. liter milj. liter

1949 .............. 37-0 125-9 162-9

1950 .............. 44-8 149-6 194 4

1951 .............. 49-7 157-7 207-4

1949/50 ............ 42-2 141-7 183-9

1950/51 ............ 48-1 155-0 203-1

1 det föregående har i samband med diskussionen av beräkningar över »förbrukning av drivmedel samt antalet driftstimmar per traktor och år» omnämnts, att kalkyl sakkunniga även räknat enligt ett annat alternativ, som bl. a. av beräkningstekniska skäl icke tillämpats i sluttabellerna. I nämnda alternativ förutsattes, att samtliga de traktorer, som inköptes under produktionsåret 1949/50 eller tidigare, skulle kräva den drivmedelsmängd, som erhölls i genomsnitt enligt undersökningen 1950.1 Beräkningen innebar, att ytterligare ca 6 000 traktorer antogos förbruka den högre mängden drivmedel per traktor, utöver det antal, som i nu tillämpad beräkning antages ha den nämnda drivmedelsförbrukningen. Härvid räknades emellertid med, att de traktorer, som enligt kalkylberäkningarna tillkomma såsom utökning av beståndet under åren 1950/51 och 1951/52, ha den lägre förbrukning av drivmedel per traktor, som enligt undersökningen erhölls för traktorer vid gårdar med 10—20 ha åker. Som redan i annat sammanhang omnämnts, ligga kostnadssummorna enligt de båda alternativen nära varandra, vilket framgår av följande jämförelse (kostnadssummor, milj. kr).

1950/51 1951/52

I sluttabellen infört beräkningsresultat ........ 68'6 78-5

I föregående text diskuterat beräkningsresultat 69-7 77 8

Handelsgödsel och kalk.

Handelsgödsel.

Åren 1950/51 och 1951/52. För gödselåret 1950/51 (juli—juni) äro uppgifterna om förbrukningen nu definitiva. För gödselåret 1951/52 har en förnyad prognos verkställts med ledning av nu tillgängliga uppgifter om produktion, import och förväntad efterfrågan. Priserna, vilka liksom tidigare avse stockholmsområdet och äro beräknade som ovägda medeltal av månadsprisema, äro definitiva för år 1950/51. För år 1951/52 ha årsmedelspriserna

1 Denna undersökning avsåg drivmedelsförbrukningen 1949.

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

beräknats med utgång från de nu t. o. m. januari 1952 fastställda priserna samt den vanliga under året stigande prisskalan.

Som framgår av tabell 17 räknar man för år 1951/52 jämfört med såväl år 1950/51 som normkalkylen för 1951/52 med ökad förbrukning av kalksalpeter, svavelsyrad ammoniak och thomasfosfat. Å andra sidan räknas jämfört med år 1950/51 med minskad förbrukning av chilesalpeter, kalkkväve, kalkammonsalpeter och superfosfat och jämfört med normkalkylen för år 1951/52 med minskad förbrukning av kalkkväve och kalisalt. Nedgången för kalkammonsalpeter är delvis skenbar, enär förbrukningen under år 1951/52 helt utgöres av 20,5 %-ig vara mot tidigare nästan helt 15,5 %-ig vara. I fråga om superfosfat beräknas de under år 1951/52 tillgängliga kvantiteterna icke räcka till lika stor förbrukning som under år 1950/51.

Åren 19i9/50—1951/52. Kostnaderna för jordbrukskalk ha beräknats på samma sätt som i årets vårkalkyl. Närmare redogörelse för principerna finnes intagen i Kungl. Maj :ts prop. nr 212/1949.

Kalkkvantiteterna för år 1950 beräknades i vårkalkylen genom framskrivning av 1949 års tillverkning enligt kommerskollegii statistik med ledning av utvecklingen av försäljningen under år 1950 i jämförelse med närmast föregående år vid tio av de största försäljningsenheterna. Vid nu företagen omräkning ha de i vårkalkylen använda kvantiteterna ersatts med nu tillgängliga preliminära uppgifter från kommerskollegium över tillverkningen av jordbrukskalk för år 1950. Kvantiteterna för år 1950 ha i enlighet med tidigare tillämpade principer fått gälla även för kalenderåren 1951 och 1952.

Beträffande prisunderlaget må erinras om att från de fyra största försäljningsenheterna i landet införskaffas årsmedelpriser, vilka sammanvägas till årsmedelpris för bränd kalk respektive kalkstensmjöl. Uppgifterna avse pris vid fabrik. Under året ha inträffat vissa prishöjningar på kalk. Kvantitets-, pris- och kostnadsutvecklingen för kalk belyses av följande uppgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176. 95

Tabell 17. Kostnadsberäkning för handelsgödsel och jordbrukskalk.

Köpfodermedel.

Aren 1950/51 och 1951/52. För produktionsåret 1950/51 äro uppgifterna om både kvantiteterna och priserna nu definitiva. För produktionsåret 1951/ 52 har en förnyad prognos verkställts med ledning av nu kända uppgifter om försäljning, produktion och import in. m. Härjämte har hänsyn tagits till de prisändringar, som ha ägt rum sedan senaste kalkyltillfället. Vidare har beräkningen av kostnaderna för foder till äggproduktionen utanför jordbruket reviderats i anslutning till prognosen rörande äggproduktionen samt med hänsyn till förändringar i priserna på olika fodermedel.

Beräkningarna rörande kostnaderna för köpfodermedel redovisas i tabellerna 18 och 19. I det följande lämnas några kortfattade kommentarer till de för år 1951/52 lämnade uppgifterna.

Kraftfoder. I fråga om importerad fodersäd och importerat kli in. in. räknas för år 1951/52 med samma totalkvantitet som för år 1950/51 eller 278 milj. kg. Fördelningen på olika slag av importfodermedel blir delvis en annan än under år 1950/51, som framgår av tabell 18. Vid kostnadsberäkningen ha använts de av spannmålsbolaget fastställda förbrukarpriserna fritt fordon i importhamn, vilka liksom de upptagna priserna för övriga kraftfoderslag korrespondera mot de för basåret använda priserna.

’ lö'5 %-ig vara. — 2 206 %-\g vara.

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

För vete-, råg- och kornkli lämnas i följande tablå vissa detaljer ur beräkningarna. Som synes beräknas förbrukningen av kli år 1951/52 bli nära nog densamma som år 1950/51.

I fråga om importerat vetekli ha vid kostnadsberäkningen använts de av spannmålsbolaget fastställda förbrukarpriserna fritt fordon i importhamn. För inhemskt vetekli samt råg- och havrekli ha priserna för år 1950/51 beräknats med ledning av föreliggande noteringar samt för kornkli med ledning av uppgifter frän vissa kvarnar. Friserna för år 1951/52 ha beräknats med utgång från nu gällande priser.

Under rubriken »övrigt» ingår för åren 1950/51 och 1951/52 den beräknade förbrukningen av tapioka- och maniokamjöl, risfodermjöl, majsglutenfoder och melasserat kli.

I fråga om oljekraftfoder räknas för år 1951/52 med en minskning av totalförbrukningen jämfört med år 1950/51. Priserna äro de av spannmålsbolaget tillämpade förbrukarpriserna fritt fordon i importhamn.

Fabriksavfall. I fråga om melass, betmassa och betfor har förbrukningen åren 1950/51 och 1951/52 beräknats i samråd med Svenska sockerfabriksaktiebolaget. Priserna på melass och betfor till andra jordbrukare än betodlare för år 1951/52 äro de för försäljningssäsongen 1951/52 fastställda. Med hänsyn till att sockerbolaget numera till skillnad från tidigare uttager en särskild avgift om 1 kr/dt för fathyra vid köp av melass och med hänsyn till att ytterst få jordbrukare tillhandahålla egna fat, har det eljest använda förbrukarpriset ökats med 1 kr/dt.

Förbrukningen av drank har som vanligt beräknats under förutsättning att varje hektoliter potatis vid brännvinstillverkning ger 1 hektoliter drank och att potatisens hektolitervikt är 70 kg. Förbrukningen av drav har även som vanligt beräknats under förutsättning att 1 ton korn ger 9,3 hl drav. Förbrukarpriserna på drank och drav ha erhållits från Sveriges bränneriidkarförening och Aktiebolaget Stockholms bryggerier.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Tabell 18. Kostnadsberäkning för fodermedel.

1 Tapioka- och maniokamjöl, risfodcrmjöl, majsglutenfoder och melasserat kli. ' Tapioka- och maniokamjöl samt risfodcrmjöl.

3 Importerad melasserad trockcnsnltzel.

7 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 176.

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Tabell 18 (forts.).

Betfor:

betodlare .........

övriga jordbrukare

Drank, hl ..........

Drav, hl............

Summa

C. Animaliskt foder m. m.

Köttfodermjöl.......

Blodmjöl...........

Foderbenmjöl.......

Dikalciumfo^fat.....

Dinatriumfosfat.....

Blandat mineralfoder

Fiskmjöl............

Fiskehsilage.........

Fodertran ..........

Vitaminfodermedel ..

Foderjäst ..........

Summa

Animaliskt foder m. m. Med hänsyn till att rapporteringen av kvantiteterna för vissa varuslag under denna rubrik numera sker per kalenderhalvår har redovisningen vid detta kalkyltillfälle omlagts. Kvantiteter och priser för köttfodermjöl, blodmjöl, foderbenmjöl, dikalciumfosfat, dinatriumfosfat, blandat mineralfoder samt vitaminfodermedel avse sålunda tiden 1/7—30/& i stället för tidigare 1/9—31/8. I fråga om de olika posterna under denna rubrik må i övrigt följande framhållas.

Förbrukningen av blandat mineralfoder beräknas, liksom i vårkalkylen, fortsätta att öka under år 1951/52. Tillgången på råvaror för denna förnödenhet har nämligen förbättrats, varför ett bättre tillgodoseende av efterfrågan förväntas. Även förbrukningen av dikalciumfosfat och dinatriumfosfat

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

väntas öka, medan förbrukningen av oblandat foderbenmjöl väntas bli oförändrad. (Av de tre sistnämnda förnödenheterna upptagas som vanligt endast de kvantiteter, som försålts eller beräknats komma att försäljas i oblandat skick.) De t. o. m. slutet av oktober 1951 inträdda prisförändringarna ha beaktats.

Förbrukningen av fiskmjöl väntas öka under år 1951/52 i samband med bl. a. ökad tillgång, medan förbrukningen av fiskensilage väntas bli oförändrad. Hänsyn har tagits till redan skedda prishöjningar.

Förbrukningen av fodertran och övriga vitaminfodermedel har under det sistlidna året stigit och ökningen har i fråga om andra vitaminfoder än från antagits fortsätta även under innevarande år. Förändringarna i priserna t. o. m. oktober 1951 på dessa varuslag ha beaktats.

Förörukningen av köttfodermedel, blodmjöl och foderjäst under år 1951/ 52 har antagits bli ungefär lika stor som under år 1950/51. För blodmjöl tillämpas ännu samma priser som under år 1949/50. Priserna under detta år ha också insatts i kalkylen för åren 1950/51 och 1951/52. För köttfodermjöl och foderjäst däremot har hänsyn tagits till de i år höjda priserna.

Kostnader för foder till äggproduktionen utanför jordbruket. Några förändringar i metoderna att beräkna dessa kostnader ha icke skett (om beräkningsmetoderna se Kungl. Maj :ts prop. 280/1947 s. 134—136). Hänsyn har som redan nämnts endast tagits till förändringar i kvantiteter och priser.

Tabell 19. Sammandrag av kostnader för köpfoder, milj. kr.

Diverse förnödenheter.

Skördegarn. I fråga om förbrukade kvantiteter skördegarn föreligga inga uppgifter utöver de som funnos till vårkalkylen 1951. 1 vårkalkylen räknades för produktionsåret 1950/51 med ett genomsnittligt pris för skördegarn av 2,45 kr/kg. Nu tillämpat pris för nämnda år är 2,40 kr/kg. För året 1951/52 räknades i vårkalkylen med ett pris av 2,70 kr/kg. Prisstegringarna på detta område ha emellertid hittills icke blivit av den omfattning som förutsattes. I den nu upprättade kalkylen har räknats med samma pris som för år 1950/51.

Kostnaderna för skördegarn under produktionsåret 1950/51, som i vårkalkylen beräknades till 17,20 milj. kr, uppgå enligt nu verkställd beräkning

1 Inkl. beräknad kostnadsökning enligt prisövcrenskommelsen våren 1951.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

till 16,so milj. kr. Den för år 1951/52 beräknade kostnadssumman är likaledes 16,80 milj. kr mot 18,oo milj. kr enligt vårkalkylen.

Hösalt. Kostnaderna för hösalt beräknas på grund av en mindre prisstegring till något högre belopp än i vårkalkylen.

AlV-syra och andra foderkonserveringsmedel. För produktionsåret 1950/ 51 föreligga nu definitiva uppgifter beträffande förbrukningen av AlV-syra och myrsyra, ensilan samt biologiska konserveringsmedel.

Förbi ukningen av AlV-syra visar en kraftig ytterligare minskning under det gångna året. 1949/50 års kvantitet uppgick till 3 600 ton, medan förbrukningen under 1950/51 stannat vid 2 400 ton. Detta motsvarar endast 32 procent av förbrukningen under år 1945/46, då denna var som störst (7 400 ton). Förbrukningen av andra foderkonserveringsmedel än AlV-syra har fortsatt att öka. Kostnaden för dessa är dock densamma som i vårkalkylen.

Den diskuterade förbrukningen av här redovisade foderkonserveringsmedel innebär icke, att ensileringen nedgått, utan torde i stället kunna förklaras genom ökad användning av melass samt inläggning av ensilage i hogsilor utan tillsatsmedel.

Kvantiteter och kostnader framgå av följande tablå.

Utsäde. Denna kostnadspost avser liksom i tidigare beräkningar de merkostnader (kostnader för rensning, handelskostnader m. m.), som jordbruket får vidkännas vid inköp av utsäde. Kostnaderna avse spannmåls- och oljeväxtutsäde.

Växtskydds- och ogräsbekämpningsmedel. Kostnadsberäkningen uttordes i vårkalkylen på basis av en särskild undersökning över jordbrukets förbrukning av hithörande varuslag under år 1938 samt åren 1948—1950. Då någon undersökning över förbrukningen år 1951 ännu icke kunnat verkställas, har nu räknats med samma kostnadssummor som i vårkalkylen.

Hästskor och hästskosöm. Kvantiteterna ha korrigerats med hansyn till minskningen i antalet hästar. I basåret räknades med 3 575 ton hästskor samt 900 ton söm och hakar. Nu beräknade kvantiteter äro för år 1950/51 2 680 respektive 680 ton. Dessa kvantiteter ha tillämpats även för åren 1949/50 och 1951/52. Efter vårkalkylen ha inträffat prisstegringar för såväl hästskor som söm och hakar.

Silfilter. Kostnaderna äro liksom tidigare beräknade på fast kvantitet. I vårkalkylen beaktades prisstegringen på bomull i december 1950 (ca 70 procent). Efter vårkalkylen har inträffat en ytterligare prishöjning i april 1951.

101 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Denna såväl som en mindre del av prishöjningen i december 1950 har emellertid eliminerats genom senare prissänkningar. Nu beräknad kostnadssumma för 1951/52 är därför något lägre än enligt vårkalkylen.

Torvströ. I fråga om torvströ föreligger en mindre prisstegring. Kvantiteterna äro oförändrade.

Sammandrag av jordbrukets kostnader för diverse förnödenheter återfinnes i tabell 20.

Tabell 20. Kostnader för diverse förnödenheter i sammandrag, milj. kr.

Frakter m. m. Frakter.

Mjölkfrakter. Beräkningarna av kostnaderna för mjölkfrakter äro som vanligt baserade på uppgifter från Svenska mejeriernas riksförening beträffande tör det första kostnaderna för infrakter per ton mjölk, för det andra den procentuella andel, för vilken mejerierna betalat frakt, samt för det tredje förändringarna i invägd mjölkkvantitet. Beträffande fraktkostnaderna per ton finnas uppgifter t. o. m. juli månad 1951.

Vid upprättandet av vårkalkylen 1951 förelågo pris- och löneförändringar, som kunde förutsättas verka i olika riktningar, nämligen sänkning av bensinpriset fr. o. m. 1 januari 1951 (bortfallet av den extra bensinskatten) samt höjning av chaufförlönerna. Det var dock redan vid kalkyltillfället känt, att lastbilstaxorna icke nämnvärt hade påverkats av förändringarna. På grund därav gjordes i vårkalkylen icke några särskilda beräkningar vare sig med hänsyn till sänkt bensinpris eller höjda löner.

I nu föreliggande kalkyl ha fraktkostnaderna per ton för år 1950/51 beräknats till 16,54 kr i genomsnitt mot 16,69 kr i vårkalkylen — alltså ;en mindre sänkning. Hittills föreliggande uppgifter ha icke givit anledning att räkna med någon förändring av denna kostnad för produktionsåret 1951/52.

De beräknade mjölkkvantiteterna äro mindre än enligt vårkalkylen. För år 1951/52 räknades i nämnda kalkyl med en infraktad mjölkmängd av 4 026 milj. kg, medan motsvarande siffra nu stannar vid 3 825 milj. kg. Sedan hänsyn tagits till de omnämnda faktorerna, erliålles följande kostnadssummor för de nu aktuella produktionsåren (milj. kr).

Reviderad

beräkning

1950/51

1951/52

Vårkalkylen

65-43 66 61

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Från Svenska Lasttrafikbilägareförbundet har meddelats uppgifter om betydligt höjda frakttaxor. Då emellertid mjölktransporterna till stor del äro kontrakterade, är det oklart, vid vilken tidpunkt taxehöjningarna här kunna komma att slå igenom. Det har därför ansetts befogat, att tills vidare räkna med samma fraktkostnader per ton mjölk som under 1950/51.

Bilfrakter. I vårkalkylen räknades med oförändrade kostnader för bilfrakter på grund av vad som tidigare anförts beträffande överväganden om pris- och lönerörelsernas sannolika inverkan på transporttaxorna. Lastbilstaxorna visa från våren t. o. in. september månad 1951 enligt nu tillgängliga uppgifter en genomsnittlig höjning med ca 20 procent.

Kostnaderna för bilfrakter beräknade på fast bas stiga med anledning av de konstaterade taxehöjningarna till 17,29 milj. kr för år 1951/52 (14,57 milj. kr enligt vårkalkylen).

Jårnvägsfrakter. I vårkalkylen 1951 beaktades de då redan beslutade höjningarna av järnvägarnas frakttaxor. Någon anledning till justering av vårkalkylens siffror har alltså icke förelegat i fråga om denna kostnadspost. (De i vårkalkylen beräknade höjningarna kommenteras i Kungl. Maj :ts prop. nr 207/1951, s. 223—224.)

Mjölkkontroll.

Antalet kontrollassistenter. Enär statistik över kontrollverksamheten under kontrollåret 1950/51 ännu icke föreligger, finnas heller inga definitiva uppgifter över antalet kontrollassistenter under nämnda år. Därför ha vårkalkylens siffror hållits oförändrade såväl för år 1950/51 som för år 1951/52.

Assistenternas löner. Liksom i tidigare kalkyler ha assistentlönerna för kontroliår tillämpats för produktionsår utan omräkning. De i vårkalkylen tillämpade lönerna för kontrollåret 1949/50 voro preliminära. De ytterligare lönestatistiska uppgifter, som senare inkommit till Svenska Lantarbetsgivareföreningen resultera icke i någon förändring av de i vårkalkylen tillämpade lönesummorna för det nämnda kontrollåret. För 1950/51 räknades i vårkalkylen med en lönehöjning om 540 kr per år. Nu tillgängliga uppgifter ge vid handen, att lönehöjningen genomsnittligt stannat vid 527 kr per assistent och år. Den angivna lönen för 1950/51 har även tillämpats för år 1951/52. Något nytt avtal för detta år föreligger nämligen ännu icke.

Från lantbrukstyrelsen har erhållits uppgifter om utbetalningen av statliga bidrag till kontrollverksamheten under kontrollåret 1950/51. För kontrollåret 1951/52 har liksom i vår kalkylen räknats med anslag enligt statsverkspropositionen. Verkningarna av den något lägre lön, som nu räknats med i jämförelse med vårkalkylen, elimineras av den stigande levnadskostnaderna, vilka påverka den beräknade kostnaden för mat och logi till assistenterna —- för produktionsåret 1951/52 1 296 kr. Den i följande tablå be-

103 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

räknade årskostnaden per assistent inkluderar förutom lön samt beräknad kostnad för mat och logi även ett belopp av 50 kr per assistent och år för materialförbrukning.

Seminkostnader.

Kostnaderna för seminverksamheten medtogos för första gången i jordbrukskalkylen våren 1951. Beräkningarna baserades på en särskild utredning. En utförlig redogörelse finnes i texten till vårkalkylen (Kungl. Maj :ts prop. 207/1951,'s. 224—226).

Beräkningarna i vårkalkylen voro baserade på uppgifter över de totala seminkoslnaderna t. o. m. år 1949. För de följande åren verkställdes framskrivning med hänsyn till förväntad ökning av seminverksamheten. Till nu föreliggande beräkning har erhållits uppgifter över kostnaderna även för år 1950. Dessa uppgifter föranleda emellertid praktiskt taget ingen förändring av de för aktuella produktionsår beräknade seminkostnaderna.

Kostnaderna redovisas i följande tablå med fördelning på kostnad för tjurhållning respektive övriga kostnader (milj. kr).

Kostnadsposten »Allmänna omkostnader» kunde i vårkalkylen 1951 beräknas med utgångspunkt från preliminära uppgifter enligt den jordbruksekonomiska undersökningen för bokföringsåret 1949/50. Till den reviderade beräkningen har erhållits definitiva uppgifter för nämnda bokföringsår, vilka resultera i en obetydlig höjning av kostnadsposten i jämförelse med vårkalkylen.

De olika delposterna under samlingsrubriken »Frakter m. m.» återfinnas i tabell 21.

Tabell 21. Kostnader för frakter ni. in. i sammandrag, milj. kr.

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Tabell 22. Jordbrukets kostnader 1 sammandrag, milj. kr.

Sammanfattning av inkomst- och kostnadsberäkningarna.

Resultatet av beräkningarna rörande jordbrukets inkomster och kostnader har sammanfattats i följande tablå.

1938/39

Inkomster, milj. kr ............ 1 3715

Kostnadsindex ............ 100-00

Basinkomst, framskriven medelst

kostnadsindex, milj. kr....... 1 3715

Kalkylmässigt inkomstöverskott ( f ) eller -underskott (-), milj. kr ......................... — 1

1951/52

Vår- Reviderade kalkylen2 beräkningar

1950/51

33 307-0 240-76

3 302-0 + 5-0

3 590 3 263-12

3 608-7

- 18-4

3 420-8 258 00

3 538-5

- 117-7

1 Inkl. beräknad kostnadsökning lör köp fodermedel enligt prisöverenskommelsen våren_1951"

2 Inkl. beräknade inkomst- och kostnadsökningar enligt prisöverenskommelsen våren 1951.

3 Exkl. stimulansinkomster för sockerbetor (4 2 milj. kr.).

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

105 Bilaga 2.

PM

angående arbetskraftsvolymen i jordbrukskalkylen.

I. Arbetskostnadsberäkningen.

Enligt principerna för jordbrukskalkylen skall arbetslön tillgodoräknas jordbruket för allt arbete i den egentliga jordbruksdriften, vare sig detta utföres av lejda arbetare eller av jordbrukarna själva och deras familjer. För att få fram de totala arbetskostnaderna fastställes dels det totala antalet arbetade timmar under produktionsåret, dels en timlön. Enligt nu tillämpade beräkningsmetoder framräknas timlön för fullgod manlig arbetskraft. Det beräknade antalet arbetstimmar skall alltså avse just sådan arbetskraft. I den mån som arbete utföres av kvinnor, minderåriga etc. måste man räkna om deras arbetstid till fullgoda manstimmar. För att kostnadsutvecklingen skall bli riktigt bedömd, måste omräkningen ske med hjälp av lönerelationer, d. v. s. förhållandet mellan en viss arbetares lön och lönen för fullgod manlig arbetare. År lönen för en kvinna 70 procent av en mans, skall omräkning ske med detta tal, oavsett om det är en riktig mätare på förhållandet mellan deras arbetsprestationer.

Beräkningarna av arbetskraftsvolymen i jordbrukskalkylen grunda sig dels på arbetsvolymen för basåret 1938/39, dels på skattningar av de årliga minskningarna sedan dess.

II. Tidigare beräkningar.

Till grund för beräkningarna av arbetsvolymen har under senare år legat de resultat, som successivt under tiden 1947—1950 blevo framlagda av särskilda sakkunniga (den s. k. enprocentutredningen), vilkas Betänkande angående arbets- och kapitalkostnaderna i jordbrukskalkylen är dagtecknad 15 februari 1950 (SOU 1950: 29). En omfattande specialutredning över jordbrukets arbetskostnader av professor K. F. Svärdström var fogad till betänkandet. Här nedan lämnas en kort redogörelse för de sakkunnigas beräkningar och förslag i vad de röra arbetsvolymen.

A. Basarets arbetskraftsvolym.

Man ansåg sig icke vid beräkning av arbetsvolymen ha funnit bärande motiv för en ny precisering av basårets arbetskostnadsbelopp, 793,6 milj. kr. Det däremot svarande löneläget bedömdes vara 64,39 öre per timme, vilket gav en total arbetsvolym av 1 232,5 milj. timmar. Detta motsvarade 90,9 procent av den arbetsvolym, som Svärdström beräknat för basåret med ledning av Räkenskapsresultat frän svenska jordbruk' samt data från social- 1

1 Meddelanden från Kungl. Lantbruksslyrelsen. Äldre serie 1914/15 — 1938/39, ny följd 1939/40 och följande år, alla utarbetade av professor L. Nanneson.

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

styrelsens statistik över lantarbetarlöner.1 Som motiv för denna reduktion framhölls bl. a., att de räkenskapskontrollerade jordbruken ha en högre arbetsförbrukning per hektar än jordbruk i allmänhet, sammanhängande med deras högre djurantal per hektar och deras inriktning på mera arbetskrävande grödor. Underlaget för siffermässig precisering av skillnaden betecknas som ganska bräckligt.

B. Den ärliga minskningen.

I den citerade utredningen framhålles, att det med hänsyn till kalkylens karaktär av indexberäkning är vida viktigare att känna arbetsvolymens förändringar än dess absoluta storlek. Förändringarna i total arbetsåtgång påverkas dels av den totala jordbruksarealens storlek, dels av ändringar i arbetsförbrukning per hektar.

För bedömning av arealerna användas jordbruksräkningarna 1937 och 1944, de enda år för vilka ängsarealen är känd. Utredningen arbetade nämligen icke med åker- utan med jordbruksareal. Därmed avses summan av åkerarealen och den med hänsyn till skördeavkastningen till åker omräknade ängsarealen. För denna omräkning användes faktorn 0.397366, vilket är förhållandet mellan medelhektarskörd i skördeenheter hos naturlig äng och arealen för foderväxter 1937-—1944. Man finner en genomsnittlig årlig minskning med 0,16 procent.

Arbetsförbrukningen per hektar jordbruks jord framräknades för tiden 1939/40—1945/46 från Räkenskapsresultaten (1938/39 års siffror från samma källa äro icke jämförbara med följande års på grund av omläggningar i redovisning). Därvid höjde man den redovisade arbetsförbrukningen per hektar for de tre åren 1939/40, 1940/41 och 1941/42 med resp. 4,7, 10,2 och 5,5 manstimmar, på grund av låga skördar. Fn rätlinjig utjämning av de korrigerade värdena gav en årlig minskning av 1,04 procent. Lägges därtill ovannämnda arealkorrektion 0,16 procent, erhålles siffran 1,20 procent per år. Vid behandling av nyssnämnda korrektioner åberopades inom LK-delegationen som ytterligare skäl för desamma de stora militärinkallelserna under åren 1939/40 och 1940/41.

Enligt 1940 och 1945 års folkräkningar skulle den yrkesverksamma befolkningen inom jordbruket ha minskat 2 procent per år under 1940-talets första hälft. Efter en kritisk diskussion av denna siffra godtog enprocentutredningen 1,2 procent årlig minskning av basårsvolymen fram t. o. in. 1945/46.

För tiden efter detta år ansågos många skäl tala för en starkare nedgång, särskilt den starka avflyttningen från landsbygden. Trots att siffrorna från Räkenskapsresultaten ej gåvo belägg för så stor ändring, bedömde de sakkunniga det vara rimligt att räkna med 1,5 procent årlig minskning fr. o. m. 1946/47, men denna siffra beräknades då på volymen för nästföregående år.

I redogörelsen för slutresultaten betonas upprepade gånger beräkningarnas osäkerhet, varjämte de betydande ekonomiska konsekvenserna av eventuella misstag framhållas. Felen kunna lätt ackumuleras under en följd av år. Man framhåller också behovet av omprövning av beräkningsmetoderna från tid till annan.

Resultatet av sakkunnigas beräkningar, här framräknade även för senare år, kan sammanfattas i nedanstående tabell över arbetsvolymens minskning åren 1939/40—1951/52. 1

1 Lönestatistisk årsbok.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

107 Tabell 1. Minskning i arbetsvolym enligt enprocentutredningen.

(I procent av basårsvolymen.)

III. Reviderade beräkningar.

Statens jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen fingo den 2 februari 1951 i uppdiag att efter samråd med Jordbrukets utredningsinstitut framlägga förslag till s. k. typjordbrukslcalkyler. I detta arbete deltaga fem av de kalkylsakkunniga. Därvid har bl. a. arbetsredovisningen hos de i Räkenskapsresultaten ingående gårdarna blivit föremål för grundlig diskussion. Det upplystes på ett tidigt stadium (slutet av maj) av arbetsledaren för den jordbruksekonomiska undersökningen agr. dr L. Gustafsson, att normerna för det s. k. maximeringsförfarandet förändrats, så att numera endast ett ringa antal timmar borttogos från brukarnas egna uppgifter. I fråga om storleken av maximeringen hänvisade han till sin avhandling,1 där uppgifter publicerats för åren 1945/46, 1946/47 och 1947/48. Även för några andra år ställde han opublicerat material till förfogande. En granskning gav vid handen, att det vore nödvändigt med en närmare undersökning av primärlistorna. De stencilerade promemorior, som årligen utlämnats till bokföringslcontoren, ha gjorts tillgängliga för kalkylsakkunniga. Dessa promemorior innehålla bl. a. anvisningar för maximeringen och för omräkning av arbetstid till fullgoda manstimmar. Även sättet för denna senare omräkning visade sig ha en direkt systematisk verkan på den beräknade arbetsvolymen. De tryckta berättelserna innehålla inga upplysningar om dessa för bedömningen av deras innehåll ytterst väsentliga förhållanden. Nedan lämnas först en kort beskrivning av metodiken.

A. Maximering av arbetstid för familjens arbete.

Enligt anvisningar till bokföringskontoren för det första året med fullständigare arbetsrcdovisning, 1939/40, skulle under rubriken »arbetsredovisning» införas de av brukaren redovisade arbetstimmarna, varvid dock brukarens egen arbetstid liksom övriga manliga familjemedlemmars icke skulle få överstiga 2 600 timmar per år. Uppgavs flera, tog man helt enkelt bort de överstigande timmarna. Därvid togs viss hänsyn till arbete utanför »lanthushållning, skog och körslor» enligt tämligen komplicerade regler. Som exempel kan anföras, att om brukaren redovisat 3 000 timmar för arbete i lanthushållning, skog och körslor och dessutom 500 timmar för annan verksamhet, allt arbete reducerades till 2 800 timmar. Under sådana förhållanden lag alltså maximeringsgränsen högre än då inget arbete i annan verksamhet förekommit. Det påpekas i anvisningarna, att vissa jämkningar kunde vara berättigade. Vid intensiv drift och litet arbete utanför jordbruket skulle man kunna få räkna med något högre maximital.

Reglerna kvarstodo oförändrade t. o. in. 1945/46. Aret därpå framhölls emellertid i anvisningarna, att man med hänsyn till rådande arbetskrafts-

1 L. Gustafsson: Arbetskraften som produktionsfaktor i svenskt jordbruk.

108 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

brist borde göra maximeringen mindre snäv än tidigare, och detta särskilt då man hade anledning att antaga, att familjemedlemmarna verkligen presterat ett större antal effektiva arbetstimmar än enligt tidigare tillämpade maximigränser. Detta har haft till följd, att maximeringen numera nedgått till mindre än 2 procent, vilket framgår av tabell 2. Före beräkningen av denna tabell har följande gallring av brukarnas uppgifter blivit utförd på kalkylsakkunnigas föranstaltande:

1) Gårdar med jämnt 2 600 arbetstimmar för brukaren (insatta normaltal) ha borttagits. .

2) Uppseendeväckande höga uppgifter ha avlägsnats, nämligen i fall med mer än 3 500 arbetstimmar för brukaren eller övriga manliga familjemedlemmar, samt sådana fall, där mer än 2 500 timmar egentligt jordbruksarbete uppgivits för hustrun. Dessutom ha något tiotal gårdar borttagits, där bokföraren ansett sig böra reducera brukarens uppgifter med mer än 50 procent. Uppgifterna i tabell 2 äro även av andra skäl approximativa och kunna icke direkt användas för en beräkning av maximeringsförfarandets effekt.

Tabell 2. Genom maximering borttagna arbetstimmar i procent av godkända

arbetstimmar.

Bortsett från att maximeringsreglerna verka i hög grad schematiskt, har deras olika tillämpning under periodens förra och senare del kommit att dölja en fortgående minskning i arbetsåtgången.

B. Lönerelationernas inverkan på arbetsvolijmen för manliga och kvinnliga famil jemedlemmar.

Enligt tidigare citerade anvisningar till bokföringskontoren skola arbetstimmar för övrig manlig och för kvinnlig familjearbetskraft omräknas till manstimmar med s. k. prestationskoefficienter. Dessa beräknas ur timlöner, som angivits för varje år. Så anges t. ex. att 1939/40 en fullgod manstimme för brukaren skall ersättas med 70 öre. För övriga manliga familjemedlemmar voro motsvarande tal 60—65 öre och för kvinnlig fullgod arbets-

kraft 40 öre. Detta år anses alltså en kvinnotimme vara värd ^ = 0-57 av

en manstimme. För 1949/50 är motsvarande tal jgQ~= 0-78. Den totala arbetsförbrukning, som man får fram ur Räkenskapsresultaten, är tydligen beroende på vilket värde man anser att en kvinnotimme har. I kalkylen beräknas totalkostnaderna genom att medeltimlönen för fullgoda manliga arbetare multipliceras med antalet timmar. Hade man räknat om familjens arbetskraft med faktiskt utbetalda timlöner för motsvarande lejd arbetskraft, kunde ingenting invändas, ty då hade en omräknad timme också blivit betald med timlön till fullgod manlig arbetare. Men de i Räkenskapsresultaten använda »timlönerna» för andra familjemedlemmar än för brukaren själv äro inga löner, utan bedömningar av arbetsprestationer. Går man till socialstyrelsens statistik — som ju användes i kalkylen för framräkning av arbetskostnaderna — finner man, att varken kvinnolöner eller löner till icke fullgod manlig arbetskraft utvecklats på det sätt, som anges i Räkenskapsresultaten.

109 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Omräkningarna i Räkenskapsresultaten lia kommit annat familjearbete än brukarens att betyda mer för totala arbetsvolymen än för lönekostnaderna, vilket medför ett fel i de totala arbetskostnaderna. Man måste därför räkna om hela arbetsförbrukningen.

Under försöken att räkna fram effekten av ovannämnda båda faktorer (maximering och lönerelationer) visade det sig, att de tryckta redogörelserna för Räkenskapsresultaten icke alltid innehålla jämförbara siffror, eftersom beräkningsmetoderna ändrats utan att detta redovisats i texten. Vissa direkta fel konstaterades också. Man tvingades därför att använda de sammandragstabeller, som uppgjorts vid den jordbrulcsekonomiska undersökningen. "Detta blev mycket tidsödande, eftersom ett betydande antal överförings- och summeringsfel först måste rättas. Till sammanträdet med jordbruksnämndens råd i november 1951 kunde dock en genomförd beräkning framläggas, även om den innehöll vissa approximationer, t. ex. vid övergången från'timmar per brukningsdel till timmar per hektar.

C. Nya beräkningar.

De nya beräkningar, som genomförts under december 1951, skilja sig i ett viktigt avseende från de föregående. Nu har nämligen konsekvent räknats med åkerareal och icke med jordbrultsjord.

I enprocentutredningen ha beräkningarna av timförbrukning skett per hektar jordbruksjord. Professor Svärdström använder sig av 1944 års jordbruksräkning i vad det gäller arealerna. Slåtteräng, kultiverad betesäng och annan betesäng omräknades av honom till jordbruksjord med hjälp av förhållandet mellan avkastningen i skördeenheter per hektar för »naturlig äng» och för »arealen av foderväxter» i genomsnitt under perioden 1941— 45 (SOS Jordbruk och Boskapsskötsel). Han beräknade total jordbruksjord för varje undergrupp (storleksgrupp inom område) och använde denna vid vägnings- och medeltalsberäkningar. Enligt hans uppgifter översteg jordbruksjorden 1944 åkerjorden med 8,96 procent av åkerarealen. Statistiska centralbyrån anger i Jordbrulcsräkningen 1944, att den framräknat jordbruksj orden med hjälp av de vid 1944 års allmänna fastighetstaxering erhållna värdena per hektar åker och olika slag av äng. Skillnaden mellan jordbruksjord och åkerareal uppgår enligt denna beräkning endast till 4,73 procent av åkerarealen. (I Räkenskapsresultaten grupperar man efter åkerareal, väger med ett slags utjämnade åkerarealer, »standardtal», men räknar timförbrukning per hektar jordbruksjord.)

Mot beräkningen per hektar jordbruksjord kan man over huvud taget invända, att detta mått varierar med årsmån och beräkningsmetoder. För närvarande beräknas t. ex. den reducerade ängsarealen som regel så, att man får uppgift om ängs- och hagmarksareal, antal betesdagar samt slag av djur, samt om normal vallskörd på gården. Med kännedom om djurens näringsbehov och efter avdrag av tillskottsfoder beräknas en avkastning från ängen, som sättes i relation till vallskördcn. Den scnaic antages vanligen vara 1 800—2 000 fe per hektar.

Givetvis kan man i sammanställningar få större stabilitet i silfrorna genom att använda medeltal såsom Svärdström gjort, men det bjuder ändock emot att låta skörderelationer avgöra arealen. Såväl Svärdström som Räkenskapsresultaten gruppera gårdarna efter åkerareal. I de senare sker följande justering vid grupperingen. Om jordbruksarealen på en gård överstiger mittvärdet för den åkerarealsgrupp, som ligger närmast over den grupp, till vilken gården enligt sin åkerareal skulle föras, uppflyttas den i närmast högre grupp. Enligt underhandsuppgift från dr Gustafsson be-

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

rör uppflyttningen högst ett 50-tal gårdar per år. Han har icke kunnat uppgiva, hur länge ovan angivna regel tillämpats, men tror att uppflyttning efter snarlika grunder ägt rum alla år.

De fel, som uppstått genom denna omgruppering, ha ej kunnat beaktas i de nu utförda sammanställningarna. Alla vägningar av medeltal ha nu skett efter åkerareal. Härvid kunna vissa skillnader uppkomma mot Svärdströms siffror. Dels bli medeltalen högre, beroende på skillnaden mellan total åker- och jordbruks]ordsareal, dels uppkomma skillnader som bero på att förhållandet mellan åkerjord och jordbruksjord är olika inom undergrupperna. Svärdströms siffror påverkas av eventuella förskjutningar i jordbruks]ordsarealen hos gårdarna mellan åren. De nya beräkningarna påverkas endast i den mån, som dessa förskjutningar haft ett inflytande på grupperingarna av gårdarna efter åkerareal enligt den tidigare nämnda justeringsregeln.

Övergång från jordbruksjord till åkerjord i beräkningarna medför ingen skillnad i de relativa ändringarna av arbetsvolymen, om gårdarna i Räkenskapsresultaten undergå samma förändringar i fråga om ängsarealerna som hela landets jordbruk. Eftersom det icke finns några uppgifter om ängsareal senare än 1944, är detta en öppen fråga. Ängsarealerna vid bokföringsgårdarna voro 1944 något större än de voro för hela landet enligt Svärdströms beräkning, men detta kan bero på att olika skördeår använts vid omräkning till jordbruksjord.

Den nya beräkningen är utförd så, att man såvitt möjligt direkt erhåller timantalet för enbart lanthushållningen. Vid tidigare beräkning användes procenttal i de tryckta berättelserna för reduktion från totalt arbete i jordbruk till arbete i lanthushållning.

Nedanstående tablå anger hur timantalet nu blivit framräknat för varje storleksgrupp inom varje område. Tid och ersättning för driftsledning ingå icke i beräkningarna.

Storleksgrupp I—V.

a) Familjens arbetskraft.

Direkta timuppgifter för allt arbete i jordbruk finnas för alla slag av familjemedlemmar.

1) 1939/40—1944/45.

Den procentuella andelen i lanthushållning kan fastställas ur kvoten kostnad för manuellt arbete i lanthushållningen, kostnad för allt manuellt familjearbete.

Härvid antages, att allt redovisat kvinnoarbete hör till lanthushållningen. Arbete i hushållet redovisas ej. Denna kostnad avdrages alltså först i både tälj are och nämnare i ovanstående bråk, och det därefter erhållna procenttalet användes på alla manliga familjemedlemmarnas arbete. Detta tal antages alltså vara detsamma för brukaren som för övriga manliga familjemedlemmar.

2) 1945/46—1950/51.

Kostnadsredovisning finnes för alla kategoriers arbete i lanthushållningen. Procenttal erhållas därur för varje kategori.

b) Lejd arbetskraft.

Faktiska kostnader för lanthushållningen finnas i form av differens mellan kostnad för allt arbete och för familjearbete. Division med kalkylens timlön ger timantal.

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Storleksgrupp VI—VII.

a) Familjens arbetskraft.

Bokföringen redovisar manliga familjemedlemmars arbete som kostnad, men ej särskilt för lanthushållningen. Däremot äro samtliga kostnader för manuellt arbete fördelade på lanthushållning och övrigt. Lanthushållningens procentuella andel användes för framräkning av brukarens arbete i lanthushållningen. Omräkning till tid sker med användning av kalkylens timlön. Kvinnligt jordbruksarbete antages ej förekomma i dessa grupper.

b) Lejd arbetskraft.

Kostnad för lanthushållning beräknas med ovanstående procenttal. Summan divideras med kalkylens timlön för erhållande av timmar.

Det bör observeras, att användningen av kalkyllön för framräkning av timantal ur kostnadssummor innebär, alt arbetsvolymen i sådana fall helt bestämmes av bokföringsgårdarnas kostnadsutveckling. Det sätt, på vilket naturaförmånernas värde bedömts vid bokföringen, får därför ett inflytande på timantalet, särskilt före den 1 november 1945, då statlönesystemet avskaffades i kollektivavtalen. Ha förmånerna bedömts lägre än vad som skedde, då enprocentutredningen justerade kalkylens timlöner under vissa år, betyder detta, att vår räknemetod ger för lågt timantal.

Utredningens justeringar av timlönen på grund av naturaförmåner i procent av korrigerade värden framgå av nedanstående siffror.

År 1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46

I °/o av korr. tal---- (2-88) 2-67 2-35 2-12 1-99 1-29 0-61 0-00

Dessa justeringars verkan på volymberäkningarna äro angivna i tabell 6. Tabell 3 innehåller underlaget till beräkningarna av arbetsvolymens förändringar. Observera i fråga om denna tabell:

1) Romerska siffror beteckna storleksgrupp efter åkerareal.

Beteckning I II in IV V VI VII

Hektar åker...... 2—5 5—10 10—20 20—30 30—50 50—100 över 100

2) Olika delar av landet äro angivna med områdesbeteckningar.

Ssl: Skåne—Hallands slättbygder,

Smb: sydsvenska mellanbygden,

Msl: mellersta Sveriges slättbygder,

Msk: södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder,

N: norra Sverige.

3) Vid framräkning av arbetsvolym tas ingen hänsyn till den faktiska arbetsförbrukningen vid gårdar med 2—5 hektar åker. För dem insättes i stället medelförbrukningen per hektar av arbete vid gårdar med 5—10 hektar åker. Detta kan förefalla mycket men har sin förklaring däri, att arbetsåtgången per hektar vid de minsta brukningsdelarna är 3—4 gånger högre än vid de stora gårdarna. Metoden tilllämpades vid enprocentutredningens beräkningar och har icke nu varit föremål för ny diskussion. Härigenom minskas den totala arbetsvolymen för hela jordbruket med drygt 10 procent.

4) Uppgifter ha i några fall saknats för gårdar med 30—50 hektar åker i Norrland, och saknas helt och hållet för ännu större norrländska jordbruk. Vid beräkningarna av total volym ha vägda medelvärden för alla områden med uppgifter kommit till användning. Det ringa

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

antalet större gårdar inom Smb och Msk har motiverat en sammanslagning av grupperna VI och VII för dessa områden.

5) Siffrorna i tabell 3 bygga på brukarnas egna uppgifter. Ingen annan gallring eller justering av dessa ha ägt rum än den, som finnes beskriven förut i denna promemoria. Den tidigare maximeringens inverkan är alltså helt och hållet eliminerad.

6) Talen för 1950/51 äro preliminära. Ett antal bokslut finnas ännu icke tillgängliga för bearbetning. Det är möjligt, att en bearbetning av det fullständiga materialet kan komma att ge något avvikande värden.

7) Inom grupperna VI och VII utföra kvinnliga familjemedlemmar föga arbete i lanthushållningen. Manligt familjearbete i dessa grupper har helt redovisats på brukaren.

Tabell 3. Arbete i lanthushållningen, timme per hektar åker.

Anm. Se kommentarer i texten.

Tabell 4. Timlöner, öre.

1 Då alternativa löner angivits i PM, står här det högsta värdet, som i stort sett varit normgivande.

2 Lönestatistisk årsbok 1949 tab. 7 och 9. Motsvarande tabeller för tidigare år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176. 113

Tabell 5. Lönerelationer (X).

(LÅ = Lönestatistisk årsbok)

Anm. I kol. 1 och 4 sker jämförelse med timlön till fullgod1 manlig arbetare enligt Räkenskapsresultaten, i kol. 2, 3, 5 och 6 med manliga arbetare fyllda 18 år i lönestatistiken. Kol. 7 och 8 jämför avtalslöner för män och kvinnor i samma arbete. Kol. 9 ger en jämförelse mellan mans- och kvinnolöner i industri, hantverk, transportväsen, allmän tjänst etc. (LÅ 1949 tab. 35).

D. Lönerelationer.

För hopvägning av timuppgifterna i tabell 3 till en enda siffra per hektar åker för hela landet erfordras uppgifter om lönerelationer. I tabell 4 lämnas olika löneuppgifter, i tabell 5 några serier med lönerelationstal.

Räkenskapsresultatens lön för fullgod arbetskraft förändras i mycket nära samma takt som timlön i kalkylen, men den antagna löneutvecklingen för kvinnor skiljer sig, som tidigare påpekats, mycket starkt från lönestatistikens. Här uppstår frågan, med vilka grupper i lönestatistiken »övriga manliga familjemedlemmar» resp. »kvinnliga familjemedlemmar» böra jämföras. Båda grupperna innehålla såväl fullgod som minderårig och överårig arbetskraft. Denna skall emellertid enligt instruktionerna till bokförarna vara omräknad till fullgod arbetskraft av resp. slag. Vilka lönerelationer, som härvid använts, är okänt. Att man i Räkenskapsresultaten trots detta räknat med lägre lön för andra manliga familjemedlemmar än för brukaren torde bero därpå, att löneläget för arbetare med kost och logi -— som det här är fråga om —- ligger lägre än för arbetare utan naturaförmån. Under senaste åren har alltmera hänsyn tagits till de fysiska prestationerna, vilket i än högre grad varit fallet med kvinnoarbetet. Utan tvivel har mekaniseringen av jordbruksarbetet gjort den svagare arbetskraften betydligt mera effektiv än tidigare.

Vårt problem är dock att bedöma kostnadsutvecklingen enligt lönestatistiken. I denna visa lönerna för arbetare med kost och logi en svag relativ stegring i förhållande till samtliga manliga arbetares löner. Samtliga kvinnors lön jämfört med samtliga mäns visar ingen systematisk gång alls inom jordbruket, i motsats till vad som är fallet inom industrien. Särskilt påfallande är nedgången åren 1948/49 och 1949/50. En granskning av lönestatistiken

8 Iiihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt Nr 176.

114 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

ger vid handen, att löneuppgifterna för kvinnor i jordbruket bygga på ett förhållandevis litet material (år 1949 831 personer, varav 334 med naturaförmån; år 1939 730, varav 253 med natura) och att en stark förskjutning skett bland uppgiftslämnarna, så att antalet mjölkerskor gått ned betydligt, medan egentliga jordbruksarbetare ökat i antal. Statistiken tillåter ej ett särskiljande av kvinnliga arbetare med kost och logi före år 1946. Det skulle strida mot hittills tillämpade principer att använda löneutvecklingen för kvinnor utanför jordbruket, även om vissa skäl skulle kunna anföras härför. Verkan av en sådan beräkning illustreras i tabell 6 kolumn C. Kalkylsakkunniga ha helt enkelt satt kvinnolönen till 67 procent av manslönen alla år. Avtalslönemas utveckling tyda på en förskjutning av detta relationstal uppåt under 1951. En höjning från 67 till 71 procent skulle för 1950/51 betyda en ökning i total arbetsvolym för detta år med 0,76 procent.

Tabell 6. Totalt arbete i timme per hektar åker, enligt olika antaganden

om lönerelationer.

Lönerelationer: a = för övriga manliga familjemedlemmar, b = för kvinnliga familjemedlemmar.

För övriga manliga familjemedlemmar göres dels en beräkning med det konstanta relationstalet 0,86 (tabell 6 kolumn A), dels med den i tabell 5 angivna serien för arbetare med kost och logi (tabell 6 kolumn B). Tabell 6 anger total arbetsförbrukning per hektar enligt ovan redovisade beräkningsgrunder. För beräkningarna B och C har 1949/50 års lönerelation antagits gälla även 1950/51. Under D angivas verkningarna i timme per hektar av de korrektioner för naturaförmåners värde, som diskuterades förut i promemorian. Det bör observeras, att korrektionerna icke beröra familjearbetet i grupperna I—V, som är direkt redovisat i timmar. Under E slutligen anföras de justeringar, som enprocentutredningen gjorde på arbetsvolymerna de tre åren 1939/40, 1940/41 och 1941/42 på grund av dåligt skördeutfall. De uppgingo till resp. 4,7, 10,2 och 5,5 timmar per hektar jordbruksjord, vilket vid 8,96 procents skillnad mellan åker- och jordbruksjord motsvarar resp. 5,i, ll,i och 6,o timmar per hektar åker.

Kalkylsakkunniga ha icke utfört motsvarande justeringar för något senare år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

115 E. Arealer.

Tabell 7 redovisar arealer enligt Statistisk Årsbok. Den totala åkerarealen stiger mellan varje jordbruksråkning, beroende på nyodling, men avgången av åkerareal registreras endast vid jordbruksräkningarna. I följande beräkningar antages åkerarealen regelbundet minska på samma sätt som den gjort mellan de båda jordbruksräkningarna, eller med 2 342 hektar per år. Denna serie är angiven i tabell 8. Arealen brukad åker visar en svagt stigande tendens under samma tid. För ängsareal finnas inga siffror efter 1944.

Tabell 7. Arealer, 1 090-tal hektar.

(Enl. Statistisk Årsbok)

1 Jordbruksräkning.

Tabell 8. Beräkningar av den total arbetsvolymen.

1 Beteckningarna D och E, se även tab. 6. D är verkan av en omräkning av kalkyltimlöner med hänsyn till naturaförmåner, E justeringar för de dåliga skördarna åren 1939/40—1941/42.

F. Total arbetsvolijm.

Timmar per hektar gånger åkerareal ger det totala timantalet, som uträknats i tabell 8. Siffrorna kunna ej direkt jämföras med basårsvolymen, som enligt vad som tidigare anförts är beräknad på annat sätt.

116 Kungl. Maj. ts proposition nr 176.

För att ur tabell 8 kunna erhålla ett enkelt uttryck för den tendens till sänkning, som alla fyra timserierna uppvisa, beräknas den s. k. lineära regressionen av arbetsvolymen med tiden. Detta innebär, att man ersätter den ojämna kurva, som erhålles om talen avprickas i ett diagram, med räta linjer, vilkas lutning ange den genomsnittliga årliga minskningen. Beräkningarna ge följande resultat.

Beräkning på grundval av följande perioder

1939/40—45/46 1945/46—50/51

Timmar per hektar åker beräknade ur: årlig minskning regr. i % av

i % av bas medeltal

A. Omräknade Räkenskapsresultat (tab. 3) med följande faktorer:

0,86 för övriga mani. fam.-medlemmar

0,67 för kvinnl. fam.-medlemmar..........j

A korr. för D i tab. 6 (natura)............ 0 74

A korr. för E i tab. 6 (dålig skörd)........ 1’02

A korr. för både D och E................ 116

A, men med lönerelation 0,71 för kvinnoarbete 1950/51 ..........................

B. Siffrorna från tab. 3, omräknade med lönerelationerna för arbetare med kost och logi för »övr. mani. fam.-medl.»:

0,67 för kvinnl. fam.-medlemmar..........

B, men med lönerel. 0,71 för kvinnoarbete

1950/51 ..............................

C. Siffrorna från tab. 3. Faktorn 0,86 för ovr.

mani. fam.-medl. Kvinnl. fam.-medl. tid omräknad enl. lönerelationer för kvinnoarbete i industrien m. ........................

2-94

2-84

2-88

2-78

2-71

Om man antar, att tidigare undersökningar riktigt beskrivit utvecklingen fram t. o. m. 1945/46, kan verkan av olika procentuella minskningar efter denna tid direkt uttryckas i tal, som ange den sammanlagda minskningen i procent av basvolymen för resp. beräkningar. Vi erhålla:

Som framgått av det föregående föreligger alltjämt oklarhet om det statistiska materialets beskaffenhet pa ett par punkter. Av stor vikt är fragan, i vilken grad det använda materialet är representativt för landets samtliga jordbruk med mer än 5 hektar åker. Det är känt, att de i Räkenskapsresultaten ingående gårdarna i genomsnitt ha högre driftsintensitet och få högre skördar än jordbruk i allmänhet. Av särskild vikt för arbetsvolymen är mekaniseringsgraden och dess förändringar. Några beräkningar över bokföringsgårdarnas representativitet i detta avseende föreligga icke.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

117 När kalkylsakkunniga tagit ställning till föreliggande beräkningar, ha följande synpunkter varit avgörande. Med hänsyn till punkternas lägen i en grafisk framställning och i viss mån även till befolkningsstatistiska data har det synts lämpligt att uppdela tiden efter 1939/40 i två perioder. De sakkunniga ha därvid valt 1945/46 som gränsår. Under den förra perioden avtar arbetsvolymen relativt sakta och oregelbundet, under den senare går minskningen betydligt snabbare. Någon avmattning i denna utveckling kan för närvarande icke iakttagas, men måste så småningom vara att vänta. Om arbetsvolymerna beräknas med de korrektioner för dålig skörd in. m., som enprocentutredningen tidigare använt, får man i de nya beräkningarna, beroende på valet av utgångsvärde, 1,16 eller 1,25 procent, mot 1,2 procent vid tidigare beräkningar. Skillnaderna mellan dessa tre tal motsvara visserligen något 10-tal milj. kr i slutresultatet, men ligga långt inom de felgränser, till vilka sakkunniga återkomma nedan. De ha icke heller funnit det nödvändigt att nu försöka göra någon ny beräkning av basårets arbetsvolym. Därigenom förblir arbetsvolymen ända t. o. in. 1945/46 oförändrad jämfört med vårkalkylen 1951.

Vid beräkning av lönerelationer ha sakkunniga icke ansett sig böra direkt använda någon av de talserier, som kunna hämtas ur lönestatistiken, utan föredraga en mera schematisk beräkning med konstanta lönerelationer. Härför talar för manliga arbetares del, att löneutvecklingen för arbetare med kost och logi — som ju närmast skulle motsvara lönen för andra manliga familjemedlemmar än brukaren — i viss utsträckning direkt påverkar den timlön för vuxna manliga arbetare, som ligger till grund för timlön i kalkylen. För kvinnliga familjemedlemmar blir förhållandet annorlunda. De starka variationerna i lönestatistikens siffror göra det visserligen väl befogat att även för dem använda utjämnade värden. Sakkunniga anse sig dock icke kunna bortse ifrån den höjning av kvinnolönen i relation till manslöner, som skett i 1951 års lantarbetsavtal. Då vissa principiella skäl kunna anföras mot en framskrivning av arbetsvolymen med förändrad lönerelation i prognosen, har man i stället gjort ett särskilt tillägg. Detta uppgår till 0,76 procent av den enligt ovan angivna metod beräknade arbetsvolymen för 1951/52. Tilllägget har beräknats ur timuppgifterna för 1950/51 (tabell 3), under antagande att lönerelationen för kvinnliga familjemedlemmar förändras från 67 till 71 procent.

Sakkunniga utföra sin beräkning av arbetsvolymen 1950/51 och 1951/52 under antagande att den successiva årliga minskningen efter 1945/46 uppgått till 2,94 procent. Detta till synes exakta tal svarar mot lutningen hos den lineära regressionslinje, som tillpassats till data för åren 1945/46—1950/51.

De sakkunniga vilja framhålla, att de framlagda resultaten äro omgivna av betydliga statistiska felmarginaler. Det må först nämnas, att valet av undersökningsperioder, av regressionsmetodik samt av regressionsfunktioner är en bedömningsfråga, som dock i detta fall får högst betydliga ekonomiska konsekvenser. Att så blir fallet sammanhänger med att spridningen i de observerade timantalen kring regressionslinjerna är ganska stor. Avvikelserna äro icke att betrakta som »fel», utan äro i huvudsak uttryck för verkliga variationer i arbetsförbrukning, vilka sammanhänga med årliga växlingar i produktionens storlek in. fl. faktorer.

En uppfattning om ovannämnda variationers verkan på regressionsberäkningarnas säkerhet erhåller man genom beräkning av medelfelen. För ovannämnda regressionskoefficient 2,94 procent är medelfelet ca 0,45 procent. Detta innebär, att man icke vågar hälla mer än 2 mot 1 på att det »sanna» värdet ligger inom gränserna 2,5— 3,4 procent. Ställer man högre krav, t. ex. alt man skall kunna hålla 20 mot 1 på att verkligen ha inringat det sanna

118 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

värdet, bli gränserna 2,o—3,8 procent. Uttryckt i milj- kr motsvara ovannämnda marginaler avvikelser från det beräknade värdet för 1951/52 på resp. 65 och 130 milj. kr åt vardera hållet. Denna beräkning avser endast rent statistiska felmarginaler för perioden efter 1945/46. Felmarginaler av nästan samma storleksordning omge även beräkningarna för perioden 1938/ 39—1945/46. Att vissa ytterligare fel kunna uppstå genom undersökningsmaterialets representativitet har tidigare berörts. Å andra sidan vilja de sakkunniga framhålla, att bedömningar av arbetskraftsvolymen enligt befolknings- och skattestatistiska data — som visserligen enbart beröra antalet sysselsatta personer — tyda på en årlig minskning av samma storleksordning som den av de sakkunniga antagna.

Med tillämpning av en årlig successiv reduktion med 2,94 procent från 1945/46 blir arbetsvolymen för 1950/51 78,90 procent av basårets. För 1951/52 erhålles först genom framräkning 76,58 procent, vartill sedan skall läggas förutnämnda korrektion på 0,76 procent, motsvarande 0,58 procent av basårsvolymen, eller tillsammans 77,17 procent. Beräkningarnas slutresultat återfinnas i redogörelsen för kalkylen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

119 Bilaga 3.

PM

angående vissa andra kostnadsposter än arbetskostnaderna.

Förändringar i jordbrukets användning av arbetskraft stå i samband med strukturella förändringar i jordbrukets kostnadssammansättning och inverka sålunda även på andra kostnadsposter. Vid konstaterande av en stark minskning av arbetskraftens användning finnes därför anledning undersöka, huruvida härmed sammanhängande förändringar under andra kostnadsposter blivit tillfullo beaktade. De kostnadsposter, som härvid i första rummet komma i fråga, äro kostnaderna för gemensam maskinanvändning, reparationer och underhåll samt transporter och annan anlitad service.

Kalkylsakkunniga ha ägnat uppmärksamhet åt dessa frågor och funnit, att förskjutningar föreligga, som icke äro beaktade i kalkylen. Det har emellertid icke nu varit möjligt att ingående undersöka dessa problem, enär tillräckligt undersökningsmaterial ej finnes tillgängligt. Förhållandet kan därför här endast allmänt belysas.

Vad beträffar kostnaderna för den gemensamma maskinanvändningen är att märka, att kostnaderna för avskrivning och delvis även för underhåll av de maskiner, som användas av maskinhållarna, äro med under jordbrukets maskinkostnader. Likaså torde kostnaderna för använda driv- och smörjmedel där finnas medtagna. Den del av ersättningarna till maskinhållarna, som motsvarar ersättning för maskinskötarnas arbete, administrationskostnader in. in., har däremot hittills icke kunnat beaktas. En utredning bedrives inom Jordbrukets utredningsinstitut för att söka få kännedom om jordbrukets kostnader för maskinhållareverksamheten. Uppgifter ha hittills ingått från något över hälften av alla maskinhållare, men det är icke möjligt att på basis härav ännu fixera en kostnadssiffra. Av materialet synes dock kunna dragas den slutsatsen, att den kostnad, som för närvarande här är obeaktad, håller sig inom ramen av 10 milj. kr.

I fråga om byggnadskostnaderna får bemärkas, att beräkningen i kalkylen baserar sig på en fast volym för förnyelse och underhåll av jordbrukets ekonomibyggnader. Kostnadsändringarna äro därför helt beroende av förändringarna i materialpriser och arbetslöner. Vid fixerandet av ifrågavarande volym, vilken baserade sig på en undersökning inom Statens forskningskommitté för lantmannabyggnader och avsåg kostnadsläget 1942—46, har den beräknade totalkostnaden reducerats för det underhålls- och reparationsarbete, som utförts av jordbrukets egen arbetskraft. Anledningen till att så skett är, att kostnaden för detta arbete varit redovisad under posten »jordbrukets arbetskostnader». I den mån som sådant underhålls- och reparationsarbete emellertid icke längre utföres av den egna arbetskraften utan verkställes av andra mot särskilt avtalad ersättning, så medverkar detta uppenbarligen till en minskning av den redovisade arbetskraftsvolymen och samtidigt till en ökning utav kostnaderna för ekonomibyggnaderna. En förändring i denna riktning har säkerligen ägt rum såväl före åren 1942—46 soin efter denna tidpunkt, och den kostnadsökning, som därigenom skulle uppkomma på posten »ekonomibyggnader», har icke blivit beaktad. Det är

120 Kungl. Maj. ts proposition nr 176.

givetvis omöjligt att utan närmare undersökning konstatera hur stor den föreliggande förskjutningen varit. Storleksgraden kan emellertid bedömas därav, att de avdrag för eget arbete, som verkställts vid kostnadssummans fixerande för 1946, uppgick till 6 procent av de totala årskostnaderna för byggnader (förnyelse och underhåll). Räknat på 1951/52 års kostnader motsvarar detta 10,5 milj. kr, vilket sålunda representerar ökningen sedan 1946, om inget reparationsarbete längre utföres av jordbrukets egen arbetskraft. Den verkliga ökningen måste sålunda representera ett lägre belopp. Kostnadsutvecklingen för jordbrukets byggnader enligt jordbruksnämndens deklarationsundersökning visar en väsentligt starkare procentuell ökning i byggnadskostnaderna än den ökning, som kommer till uttryck i jordbrukskalkylen. Emellertid inkluderar nämnda deklarationsundersökning även kostnader för bostadsbyggnader vid jordbruket, varför de båda undersökningarna icke äro direkt jämförbara. Det är troligt, att den starkare ökning, som kommer till uttryck i deklarationsundersökningen, till avsevärd del beror på att särskilt bostadsbyggnaderna varit föremål för upprustning och reparationer. Vidare får beaktas, att de kostnader, som här redovisas, påverkas av förändringar i byggnadsverksamhetens omfattning. Vidare är det ovisst, huruvida de icke avdragsgilla kostnaderna för ny-, tilloch ombyggnad under tidigare år blivit så fullständigt redovisade i deklarationerna som under de senare åren. Det är därför icke möjligt att på deklarationsundersökningens material bygga en beräkning av kostnaderna för jordbrukets ekonomibyggnader.

Vad vidare angår kostnaderna för transporter och annan av utomstående lämnad service till jordbruket är det sannolikt, att dessa undergått en större ökning än som kommer till uttryck i kalkylen. Det är emellertid icke möjligt att nu bilda sig en uppfattning om storleken av de förskjutningar, som här kunna föreligga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

121 Bilaga 4.

PM

angående omläggning av prisdiiferentieringen å mjölk.

Sedan åtskilliga år har i norra delarna av landet lämnats ett särskilt s. k. extra pristillägg å mjölk. Detta utgår pr kg mjölkfett för den vid mejerierna invägda mjölken samt inom olika områden med olika belopp motsvarande lägst cirka 1 öre pr kg och högst cirka 5 öre pr kg mjölk. Ändamålet med detta pristillägg har varit att anpassa mjölkpriset till producenterna efter de skiftande naturliga produktionsbetingelserna. Det har under senare år totalt belöpt på cirka 23,5 milj. kr och har helt bestritts med statsmedel.

År 1951 infördes från 1 september ett nytt slags pristillägg, kallat clearingtillägg, enligt den överenskommelse angående prisregleringen, som träffades under våren samma år. Bakgrunden härtill var den, att man till följd av mjölkproduktionens ökning samt avsättningsförhållandena icke fann sig kunna genomföra en allmän prishöjning å mjölk och mejeriprodukter samt att man önskade få till stånd en viss omläggning av jordbrukets produktionsinriktning. Därför genomfördes prishöjningar endast för övriga jordbruksprodukter. Tillägget skulle i princip fördelas på den mjölk, som inväges inom områden med relativt små möjligheter att utnyttja prisförhöjningarna enligt överenskommelsen. I sak innebär detta, att tillägget företrädesvis skulle utgå till jordbruk, som på grund av olika förhållanden i första hand äro och framgent måste bli beroende av mjölkproduktionen såsom inkomstkälla. Hit kunna hänföras jordbruk med ogynnsamma naturliga betingelser för annan produktion än mjölkproduktion ävensom i övrigt mindre jordbruk, där en inriktning på annan produktion av driftsekonoiniska skäl icke lämpligen kan ske. Även om vissa prishöjningar senare företagits å mejeriprodukter, kvarstå likväl de motiv, som föranledde clearinglilläggets införande.

Clearingtillägget utgår i likhet med det extra mjölkpristillägget med olika belopp efter en geografisk områdesindelning. Till skillnad från det extra mjölkpristillägget utgår clearingtillägget även till jordbruk inom de sämre jordbruksområdena i södra Sverige. Pristillägget varierar mellan 0,5 och 2,4 öre pr kg mjölk.

Clearingtillägget finansieras dels med medel, som erhållits genom eu från 1 september 1951 företagen prishöjning å grädde och ost, vilka i detta sammanhang pålades häremot svarande ökning av utjämningsavgiften, dels genom uttagande av den genom prishöjningen inträdda lagervärdeökningen å ost, dels slutligen med medel, som erhållas genom restitution av utjämningsavgift vid export av mejeriprodukter. För helt år beräknas clearingtilllägget belöpa på sammanlagt cirka 25 milj. kr.

Vidare infördes i slutet av 1941 ett särskilt körlinjebidrag, som då var avsett att befrämja leveranser av mjölk från avlägset boende producenter. I princip har körlinjebidraget utgått med ett belopp pr kg mjölk motsvarande hälften av vad vederbörande mejeris kostnad för intransport av mjölk överstigit den genomsnittliga kostnaden i hela landet. Körlinjebidraget minskades i september 1950 med 0,is öre pr kg, varvid emellertid till områdena i norra Sverige lämnades kompensation genom höjning av det extra mjölk-

122 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

pristillägget. Från 1 januari 1951 borttogs körlinjebidraget helt utan att någon kompensation då lämnades i form av annat tillägg å mjölkpriset. På grund av framställningar från producenthåll har senare varit fråga om att i någon form återinföra detsamma.

Vid överläggningar, som ägt rum i början av innevarande år rörande prisregleringarna på jordbrukets område för återstående delen av produktionsåret 1951/52, ansågs det lämpligt att en del av de ökade subventionerna till mjölkproduktionen skulle ges i sådan form, att de medförde en prisförbättring speciellt inom områden med sämre produktionsförutsättningar. Motiven voro i huvudsak desamma som föranledde clearingtilläggets införande.

Samtliga nu berörda åtgärder syfta till att differentiera mjölkpriset efter olika kostnadsförhållanden och produktionsinriktningar, vilka betingas av skiftningar i de naturliga förutsättningarna. Detta gäller även körlinjebidraget. Transportkostnaderna för mjölken bli nämligen högst inom områden med spridd bebyggelse och små leveranskvantiteter från de enskilda jordbruken.

Då det givetvis är förenat med betydande olägenheter att tillämpa flera olika bidragsformer för i stort sett enahanda ändamål, var det angeläget, att den ökade differentiering, som det i år blev fråga om, icke ledde till införande av ytterligare en bidragsform. I stället var det önskvärt att söka minska bidragsformernas antal och förenkla systemet. Därjämte hade praktiska svårigheter och olägenheter yppat sig beträffande tillämpningen av clearingtilllägget i södra och mellersta Sverige, detta på grund av svårigheter att åstadkomma en efter de naturliga förhållandena anpassad områdesindelning, och det har varit omöjligt att få en sådan områdesindelning, som även ansluter sig till gränserna för mejeriernas tillförselområden. Dessa olägenheter ha befunnits så stora, att det uppkommit en utbredd önskan om att man skulle söka finna en annan form än regionalt fixerade bidrag för utbetalande av tillägg härstädes.

På grund av nu berörda förhållanden har inom jordbruksorganisationerna i samråd med statens jordbruksnämnd utarbetats en plan för mjölkprisets differentiering efter mera enhetliga och enkla grunder. Planen innebär, att clearingtillägget slopas såsom bidragsform och att ett nytt tillägg, kallat leveranstillägg, införes. Samtidigt inarbetas i systemet viss kompensation för tidigare utgående körlinjebidrag genom anpassning av de nämnda tilläggens storlek. Efter en sådan omändring skall differentieringen ske på två vägar, nämligen dels genom extra mjölkpristillägg i norra Sverige, baserat på en områdesindelning, dels genom leveranstillägg, som i norra Sverige kompletterar det extra mjölkpristillägget samt i andra delar av landet ersätter claringtillägget. Något särskilt körlinjebidrag skall enligt planen icke utgå.

Planen har godkänts av såväl Svenska mejeriernas riksförening och jordbrukets förhandlingsdelegation som av jordbruksnämnden.

Leveranstillägget.

Leveranstillägget skall enligt planen utgå med 5 öre pr kg mjölk på viss del av den enskilda jordbrukarens mejerileverans, nämligen på den del härav, som ligger mellan 4 000 och 10 000 kg pr år. (Sker utbetalning halvårsvis skall bidraget utgå på den del av leveransen, som ligger mellan 2 000 och 5 000 kg under halvåret.) Vid leverans av 10 000 kg eller mer på ett år erhåller jordbrukaren sålunda ett belopp av 300 kr. Genom att en bottenleverans av 4 000 kg undantages från tillägg komma jordbrukare med årsleverans av 4 000 kg eller mindre icke att erhålla något tillägg. Denna anpass-

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

ning av leveranstillägget är främst föranledd av det nuvarande producentbidraget, som kvarstår oförändrat. Producentbidraget utgår nämligen med 12 öre pr kg mjölk, när den enskilde jordbrukarens mejerileverans ej överstiger 4 000 kg och uppgår sålunda vid 4 000 kgs årsleverans till 480 kr pr år. Sistnämnda årsbelopp utgår också för högre leveranser upp till 7 000 kg pr år. Äro årsleveranserna ännu större, minskar bidragsbeloppet med 3 öre för varje överskjutande kg och upphör helt vid leveranser över 23 000 kg. Producentbidraget ger sålunda en stor prisförbättring åt de minsta leverantörerna, medan denna förbättring snabbt avtar och till slut helt upphör, när leveranserna öka. Leveranstillägget är avsett att ge en prisförbättring för de jordbrukare, som ha något större mjölkleveranser och som i allmänhet äro starkt beroende av mjölkproduktionen. Den genomsnittliga prisförbättringen blir störst vid en årsleverans av 10 000 kg. Leveranstillägget ger då 3 öre pr kg i genomsnitt för hela leveransen, men denna prisförbättring

Leveranstillägg i kombination med producentbidrag.

124 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

minskas, ju mera årsleveransen avviker — uppåt eller nedåt — från 10 000 kg-

Utförda undersökningar ha visat, att detta system medför prisförbättring framförallt åt jordbrukarna i skogsbygderna och Norrland, enär jordbrukarnas leveranser härstädes mestadels ligga i storleksordningen omkring 10 000 kg, medan de större jordbruken företrädesvis äro belägna i slättbygderna och övergångsområdena mellan slättbygd och skogsbygd. Leveranstillägget medför därför en prisdifferentiering icke blott mellan mindre och större jordbruk utan även mellan områden med sämre respektive bättre produktionsbetingelser. På grund härav har det befunnits kunna i södra Sverige ersätta clearingtillägget, varigenom man där slipper tillämpa en områdesindelning och når en smidigare anpassning till de skiftande förhållandena. Även i de nordligare delarna av landet medför det såsom komplettering till det extra mjölkpristillägget en smidigare anpassning.

Verkan av leveranstillägget för de enskilda jordbrukarna och dess förhållande till producentbidraget framgår närmare av tablå på s. 123.

Leveranstillägget beräknas med ovan angivna utformning (5 öre pr kg mjölk inom leveranssektorn 4 000—10 000 kg) draga en kostnad av cirka 53 milj. kr för helt år. Det har därmed med stöd av 1949 års mjölkmängder beräknats utfalla med följande fördelning på de större naturliga jordbruksområdena.

Leveranstilläggets fördelning på större naturliga jordbruksområden.

Av tablån framgår också huru stor prishöjning, som genom leveranstilllägget i genomsnitt erhålles för all den inom respektive områden invägda mjölken.

Ändringar av extra mjölkpristillägget.

Leveranstillägget är emellertid icke tillräckligt att i norra Sverige ersätta det nuvarande clearingtillägget och samtidigt ge dessa områden en skälig del av de ökade belopp, som i detta sammanhang skulle tillföras jordbruket. Därför har det varit nödvändigt att också vidtaga en höjning av de extra mjölkpristilläggen. Därvid har man haft att taga hänsyn dels till de bortfallande clearingtilläggen, som i norra Sverige varierat mellan 1 och 2,4 öre på all invägd mjölk, dels till det tidigare utgående körlinjebidraget, som utgått med växlande belopp och som, om det fortfarande varit i tillämpning, för närvarande skulle varierat mellan 0,2 och 0,3 öre pr kg i genomsnitt för de olika pristilläggsområdena.

Slutligen har företagits en omprövning av den hittills tillämpade indel-

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

ningen i olika pristilläggsområden (för närvarande 4 st) för det extra mjölkpristillägget. Med stöd av klimatologiska och typografiska kartor har befunnits, att Jämtland läns mejeriförenings område, som nu tillhör 3:e pristilläggsområdet, bör jämställas med Västerbottens läns kustbygd och därför överföras till 2:a pristilläggsområdet, dock med undantag av Gäddede mejeris tillförselområde, som överförts till l:a pristilläggsområdet. Vidare har Hälsingland avskilts från 3:e pristilläggsområdet och sammanförts med vissa delar av Dalarna till ett nytt 4:e pristilläggsområde. Återstående del av nuvarande 4:e pristilläggsområdet bildar ett nytt 5:e pristilläggsområde.

De av dessa förhållanden föranledda ändringarna i det extramjölkpristilllägget för norra Sverige medföra följande kostnadsökningar:

1. Den ändrade områdesindelningen vid i övrigt oförändrade

prislägen.............................................. 1,43 milj. kr

2. Ersättning för tidigare utgående körlinjebidrag............. 1,90 » >

3. Höjning i övrigt av extra mjölkpristillägget................ 6,65 » »

Summa 9,98 milj. kr

Det extra mjölkpristillägget bör liksom hittills utbetalas med visst belopp pr kg mjölkfett. Enligt planen skola tilläggen utgå med de belopp, som angivas i nedanstående sammanställning, där nuvarande extra mjölkpristillägg medtagits till jämförelse. De nya pristilläggsområdena ha i sammanställningen uppspaltats, där det varit behövligt för att visa förändringarna.

Storleken av de extra mjölkpristilläggen.

Område 5 tillhör södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder enligt indelningen i naturliga jordbruksområden men har sedan många år erhållit extra mjölkpristillägg.

Olikheter i mjölkens fetthalt medföra som synes rätt stora skillnader i pristillägg pr kg mjölk vid lika pristillägg pr kg mjölkfett.

Sammanställas ovanstående tillägg pr kg mjölk med de hittillsvarande

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

clearingtilläggen samt de nya leveranstilläggen, erhålles en överblick över de prisförändringar, som den nya fördelningsplanen medför. Därvid upptages beträffande leveranstilläggets storlek de medelbelopp pr kg invägd mjölk, som angivits i en föregående tablå för tre naturliga jordbruksområden. Det bör emellertid vid studiet av siffrorna i följande sammanställning beaktas, att leveranstillägget, såsom förut visats, varierar de enskilda leverantörerna emellan, nämligen från 0 till 3 öre, medan övriga tillägg äro lika stora för all invägd mjölk inom respektive områden. Prisförbättringen för den enskilde jordbrukaren erhålles därför, om man i sammanställningen, i stället för det genomsnittliga leveranstillägget, insätter det tillägg, som vederbörande jordbrukare erhåller vid sin leveransmängd.

Prisdifferentieringens verkan i sammandrag. Pristillägg i öre pr kg mjölk.

Den starka ökning av de sammanlgda pristilläggen, som uppkommit för vissa områden enligt den nya fördelningsplanen, bero på att dessa områden överförts till pristilläggsområden med högre tillägg. Detta gäller Gäddede mejeris tillförselområde, Jämtlands och övre Dalarna. Pristilläggsområde 5 hör i naturgeografiskt hänseende till södra och mellersta Sveriges skogsoch dalbygder och får sålunda jämföras med den övriga delen av detta område (B-oinrådet), som omfattar småländska höglandet m. m. Område 5 har också en lång gräns mot områden, där inga extra pristillägg utgå.

1 Clearingtilläggen ha här utsatts med nominella belopp pr kg. Enär de emellertid utbetalats efter 1950 års mjölkmängder med 1/ia pr månad, avvika de verkliga utbetalningarna i vissa fall något från de nominella beloppen. Inom område 4 b) har clearingtillägget utgått med olika storlek (1*6—1'8) i olika trakter, varför ett vägt medeltal här anförts.

127 Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Medelsåtgång och anslagsbehov.

Åtgången av medel till prisdifferentieringen före den nu ifrågavarande omläggningen har för helt år beräknats till:

För extra mjölkpristillägg................ 23,4 milj. kr

För clearingtillägg....................... 25,1 » »

Summa 48,5 milj. kr

Efter omläggning enligt den uppgjorda planen beräknas medelsbehovet utgöra:

För extra mjölkpristillägg................ 33,4 milj. kr

För leveranstillägg...................... 53,3 > »

Summa 86,7 milj. kr

Omläggningen medför sålunda en ökning av medelsbehovet med 86,7 — 48,5 = 38,2 eller i runt tal 38 milj. kr. Enär den beräknade medelsåtgången för leveranstillägget bygger på en i viss mån osäker fördelning av mjölkleverantörerna på olika storleksgrupper, kan den verkliga åtgången dock komma att avvika från den beräknade inom vissa gränser. Vidare påverkas åtgången av medel för såväl det extra mjölkpristillägget som för leveranstillägget givetvis utav förändringar i mjölkinvägningens storlek.

Den uppgjorda planen för mjölkprisets differentiering är avsedd att för innevarande produktionsår tillämpas endast under 6 månader, d. v. s. under mars—augusti 1952. Med hänsyn till mjölkproduktionens säsongvariationer kan emellertid förutses, att mer än hälften av den ökade medelsåtgången för helt år måste falla på dessa månader, ökningen av medelsbehovet för innevarande produktionsår har på grund härav beräknats till 20 milj. kr.

Såsom förut nämnts bestrides det extra mjölkpristillägget av statsmedel, medan clearingtillägget bestrides av svenska mejeriernas riksförening med medel, som inflyta genom avgift å försåld grädde och ost samt restituerade utjämningsavgifter vid export av mejeriprodukter. Det har förutsatts, att de medel, varöver mejeriernas riksförening innevarande år förfogar för nämnda ändamål, i stället skola användas för prisdifferentiering enligt den nu uppgjorda planen. Av statsmedel skulle sålunda för differentieringen av mjölkpriset under produktionsåret 1951/52 behöva anvisas 20 milj. kr utöver de belopp, som tidigare anvisats för extra mjölkpristiHägg.