angående åtgärder i pris- reglerande sgfte på jordbrukets område

Kungi. Maj ds proposition nr 212.

1 Nr 212.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder i prisreglerande sgfte på jordbrukets område; given Stockholms slott den 22 april 1949.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att dels antaga härvid fogade förslag till förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19A9. 1 samt. Nr 212.

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Sammanfattning.

Med hänsyn till det samband, som åtgärderna i prisreglerande syfte på jordbrukets område ha med den allmänna ekonomiska stabiliseringspolitiken, har Kungl. Maj :t ansett slutlig ställning ej redan nu böra tagas till frågan om prissättningen på jordbrukets produkter för regleringsåret 1949/50. Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan gäller därför i första hand endast andra produkter än mjölk och mejeriprodukter. Frågan om en definitiv prisavvägning för sistnämnda produktslag och därmed den definitiva prisavvägningen i dess helhet för jordbrukets produkter anses böra upptagas först längre fram.

Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan innebär i stort sett ingen förändring i nu gällande priser. Även nu utgående pristillägg avses skola bibehållas i stort sett oförändrade i avbidan på den slutliga prisavvägningen.

Medelsbehovet för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område har nu beräknats till 123 miljoner kronor, därav omkring 79 miljoner kronor för mjölkpristillägg och särskilda mjölkbidrag, 33 miljoner kronor för pristilllägg för slaktdjursprodukter, 6 miljoner kronor för bidrag till förbättring av mjölkhandelns marginaler och 5 miljoner kronor för bestridande av diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen. Med hänsyn till förefintliga reservationer äskas nu 103 miljoner kronor för ändamålet. Vidare begäres ett reservationsanslag å 20 miljoner kronor till kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

3 Förslag

till

förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost.

Härigenom förordnas, att förordningen den 10 juli 1947 om viss avgift å mjölk, grädde och ost, vilken jämlikt förordningen den 30 juni 1948 (nr 428) gäller till och med den 31 augusti 1949, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 augusti 1950.

4 Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 22 april 1949.

N ärVa rande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område samt anför därvid.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1949/50 beräkna dels (p. 84) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag av 125 000 000 kronor, dels (p. 86) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet eft reservationsanslag av 25 000 000 kronor.

Jag torde få erinra, att statens livsmedelskommission i skrivelse den 19 april 1949 framlagt förslag angående prissättningen å jordbrukets produkter för regleringsåret 1949/50. Vid kommissionens skrivelse fanns bland annat fogad en den 25 februari 1949 dagtecknad skrivelse från Svenska spannmålsaktiebolaget. Statens priskontrollnämnd har denna dag avgivit yttrande över kommissionens förslag. I anledning av kommissionens framställning har Kungl. Maj :t denna dag meddelat beslut i prisfrågan.

Jag torde nu få underställa Kungl. Maj:t frågan om utformningen i övrigt av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område för regleringsåret 1949/50.

Översikt över hittills vidtagna regleringsåtgärder.

Beträffande de regleringsåtgärder, som från statsmakternas sida företagits till och med första kvartalet 1948, hänvisas, utöver vad i det följande anföres, till propositionerna nr 278/1941, 319/1942, 246/1943, 253/1944, 303/1945, 267/1946, 280/1947 och 275/1948.

Brödsädsregleringen. Oaktat skörden av vete och råg år 1948 var god har korn även under innevarande regleringsår i viss utsträckning måst användas till människoföda. Enligt livsmedelskommissionens cirkulär nr 3157 gäl-

5 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

ler sålunda även för regleringsåret 1948/49 beträffande korn och blandsäd, vari ingår minst 70 procent korn, utfodringsförbud inom Götaland, Svealand och Gävleborgs län med undantag av vissa socknar i norra delen av området.

I sarnband med mjöl- och brödransoneringens upphävande den 2 oktober 1948 ha vissa utvidgningar i rätten att förfoga över beslagtagen spannmål av brödsäd och korn medgivits. Sålunda får numera sådan spannmål utan förmalningskort eller förmalningslicens vid kvarnar förmalas till mjöl och gryn för tillgodoseende av husbehovet för odlaren och vissa hos denne anställda. Odlare får nu även överlåta brödspannmål till anställda för dessas husbehov. I övrigt har ransoneringens hävande icke medfört ändringar i bestämmelserna om rätt att förfoga över beslagtagen brödspannmål.

Förra året har inleverans av brödsäd och korn genom försäljning till handeln och kvarnarna skolat ske senast den 1 mars. För innevarande år har däremot den 1 april satts som sista leveransdag.

För regleringsåret 1948/49 ha på liknande sätt som skett alltsedan regleringsåret 1944/45 fastställts normalpriser på brödsäd, utformade efter en stigande skala. Denna har i fråga om brödsäd och korn givits en något ändrad utformning med förhållandevis lägre ingångspriser och högre slutpriser i syfte att stimulera lagring hos jordbrukare. Prisstegringen har, såvitt försäljning från odlare angår, i år avbrutits den 16 mars. Under den tid skalan omfattar, har priset stigit med 10 öre per deciton för varje tiodagarsperiod mot 5 öre förra året. Utgångspriset den 1 september var för vårvete av normalkvalitet 33 kronor 90 öre per deciton samt för höstvete och råg av normalkvalitet 28 kronor 90 öre per deciton. Dessa priser ligga 2 kronor 65 öre respektive 85 öre högre än motsvarande priser föregående regleringsår. Även för korn ha fastställts normalpriser, som stigit med 10 öre per deciton och tiodagarsperiod under tiden 1 september—16 mars. Utgångspriset den 1 september var för korn av normalkvalitet 26 kronor 90 öre per deciton, d. v. s. 85 öre högre än föregående regleringsår. Prissättningen innebär, att medelpriset i jämförelse med föregående år höjts med 3 kronor per deciton för vårvete och med 1 krona per deciton för annan spannmål. För icke fullgod spannmål av vete och råg samt för sådan spannmålsblandning eller blandsäd, som varit att betrakta såsom brödsäd och som kan iordningställas till fullgod fodervara, har gällt ett minimipris, som med en krona per deciton understigit det vid leveranstillfället gällande normalpriset på korn. fbn sådan vara uppfyller samtliga kvalitetsfordringar för fullgod brödsäd med det undantaget, att mältningsgraden uppgår till mer än 5 procent, skall dock, om priset därigenom blir högre, betalning erläggas efter den prisreglermgsskala, som anknyter till priset på fullgod spannmål. I detta fall skall sålunda avdrag för mältningsgrad göras även för halten mältade kärnor utöver 5 procent efter samma grunder som för fullgod brödsäd. Priset på fullgod brödsäd har icke fått understiga det vid leveranstillfället gällande Priset på icke fullgod brödsäd. Systemet med prisorter för södra och mellersta Sverige har bibehållits. I norra Sverige gälla normalpriserna vid för-

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

säljning från odlare fritt av köparen anvisad mottagningsplats. Vid överlåtelse av brödsäd till kvarn från Svenska spannmålsaktiebolaget och från auktoriserad spannmålshandlare är priset 90 respektive 50 öre högre än priset till odlare. Vid nu avsedda försäljningar får vidare en successiv stegring av priset ske ända fram till den 31 augusti 1949. Leverans från spannmålsbolaget sker fraktfritt eller eif lcvarnort. Vid leverans från spannmålshandlare skall kvarnen ersätta säljaren den del av fraktbeloppet, som icke erlägges av spannmålsbolaget. Bolaget gottgör handlanden den del av fraktkostnaden, som överstiger 30 öre per deciton, dock högst 1 krona 40 öre per deciton. Vid nu avsedda försäljningar fortgår den successiva stegringen av priset ända fram till den 31 augusti 1949 (cirkulär nr 3157).

De under regleringsåret 1947/48 gällande bestämmelserna om kvalitetsfordringar och prisregleringsskalor för brödsäd äro i stort sett oförändrade. De vidtagna ändringarna innebära i huvudsak att såsom vårvete nu endast räknas vara, vari ingå högst 2 procent höstvete och/eller råg mot tidigare 5 procent (cirkulär nr 3152).

I likhet med vad tidigare gällt vid övergången från ett regleringsår till ett annat har med hänsyn till den successiva prisstegringen under regleringsåret 1947/48 genom spannmålsbolaget verkställts prisreglering beträffande kvarvarande lager av spannmål hos handeln och kvarnarna den 31 augusti 1948. Härvid har hänsyn tagits till den för regleringsåret 1948/49 genomförda höjningen av prisnivån för spannmål.

I bestämmelserna om förmalning av brödsäd ha fr. o. m. den 1 juni 1948 vidtagits i huvudsak de ändringar, som i det följande angivas (cirkulären nr 3098, 3155, 3177, 3187, 3238 och 3262). Från nämnda dag borttogs inblandningen av havrekärna och majs vid brödsädsförmalningen. I fråga om utmalningsprocenten ha vidare vissa sänkningar kunnat ske. Sålunda ha de genomsnittliga minimiprocenttalen ändrats, för siktat vetemjöl utom kex- och makaronimjöl den 1 september från 82,5 till 81,5 och den 1 november till 80,5 samt för samsikt den 1 september från 85 till 80. Även för makaronimjöl (grynmjöl) bär viss sänkning av utmalningsprocenten skett. Enligt de bestämmelser, som gällde den 1 mars 1949, hade det mjöl, som i handeln går under namn av vetemjöl, i regel följande procentuella sammansättning (inom parentes sammansättningen den 1 mars 1948): vete 78 procent (78), råg 15 procent (12,5) och korn 7 procent (7 samt 2,5 havre). Fr. o. m. den 11 april 1949 må förutom förut tillåtna mjölsorter även framställas rågsikt.

Mallönen har varit oförändrad sedan den 1 januari 1948.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel. På grund av relativt gynnsamt skördeutfall 1948 och tämligen goda utsikter för kraftfoderimport ha de ålägganden att till det allmänna avstå fodersäd, som under eu följd av år åvilat jordbrukare i södra och mellersta Sverige, kunnat slopas i vad avser annan fodersäd än korn. Vidare har ransoneringen av annan fodersäd än korn och samtidigt därmed även av foderbröd, sopmjöl och maltgroddar

Kungl. Maj.ts proposition nr 212. ‘

upphävts från och med den 1 september 1948. Från och med den 20 oktober

1948 har ransoneringen av rågkli och betfor hävts samt sedermera från och med den 1 februari 1949 även ransoneringen av melass. Från och med den 14 mars 1949 har även försäljningen av vetekli, vetegroddar, vetefodermjöl och glutenfoder blivit fri. I och med att ransoneringen av standardiserade hönsfoderblandningar och foderblandningar för pälsdjur samt av luzernmjöl, tillhörande vissa högre kvalitetsklasser upphävts fr. o. in. den 11 april 1949 kvarstå i fråga om fodermedel ransonering endast för oljekraftfoder och fiskmjöl. —- Liksom under förra året har — såsom tidigare nämnts ■— korn i stor utsträckning måst användas till människotoda.

Trots bättre skörd av fodersäd och trots ökad tillgång hos jordbrukarna även på andra fodermedel har rätt stor knapphet på fodersäd rått i marknaden. Jordbrukarnas utbud ha — särskilt i de områden, där animalieproduktionen är som störst — varit relativt små, och efterfrågan på fodersäd liar varit stor. Saluförda kvantiteter ha därför mycket snabbt gått åt. Till stöd för foder sädsför sörj ningen ha företrädesvis i landets sydligare delar tillhandahållits betydande myckenheter majs. Vidare har livsmedelskommissionen vid två olika tillfällen, nämligen i oktober 1948 (cirkulär nr 3183) samt i januari 1949 (cirkulär nr 3224) ställt betydande kvantiteter vetekli till kristidsstyrelsernas förfogande att efter prövning i varje enskilt fall tilldelas sådana jordbrukare, vilkas tillgångar på fodersäd under året varit för knappa i förhållande till kreatursantalet på brukningsdelen. Tack vare god tillgång på foderrotfrukter samt även på överskottspartier av potatis och tämligen tillfredsställande skörd av hö kan dock foderläget under regleringsåret betraktas som förhållandevis gott.

Sedan fodersädsransoneringen upphävts, ha under året allmänna och i regel kvartalsvis utgående tilldelningar av fodermedel slopats för andra djur än fjäderfän. Bestämmelserna om tilldelning för fjäderfän ha meddelats för tiden 1 september—31 december 1948 i kommissionens cirkulär nr 3159 och för tiden 1 januari—30 april 1949 i cirkuläret nr 3207. Bestämmelserna om slopandet av ransoneringen av hönsfoderblandningar fr. o. in. den 11 april

1949 meddelades i cirkulär nr 3261. Någon engångstilldelning av kli för rnodersuggor såsom kompensation för avstådda fodersädskvantiteter har i år — sedan skyldigheten att avstå fodersäd upphört — icke förekommit. För digivande rnodersuggor har utgått en extra tilldelning av 50 kilogram vetekli för varje grisning.

För fodersäd bär liksom för brödsäd fastställts normalpriser efter en successivt stigande skala. Prisnivån bär höjts från föregående år. Utgångspriset lör annan fodersäd än korn ligger sålunda 1 krona per deciton högre än förra året. Prishöjningen för korn bär som tidigare angivits utgjort 85 öre. Vidare ha liksom beträffande brödsäd vissa bestämmelser om prisreglering uH'ärdats.

För den allmänna tilldelningen av oljekraftfoder och kli ha under innevarande regleringsår tillämpats i huvudsak samma grunder som under de härmast föregående åren. Jordbrukare inom Götaland, Svealand och Gävle-

° Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

borgs län ha således erhållit dels en viss kvantitet oljekraftfoder per mjölkko (oberoende av mjölkavkastningens storlek) och dels en tilldelning av oljekraftfoder och kli, vilken baserats på sådan mjölkproduktion, som legat över en viss fastställd grundkvantitet per ko, I de fyra nordligaste länen ha vissa kvantiteter oljekraftfoder och kli ställts till kristidsstyrelsernas förfogande för utdelning (cirkulär nr 3151). Den ordinarie tilldelningen av oljekraftfoder är något lägre än under föregående regleringsår. Den ordinarie tilldelningen av kli har varit ungefär hälften så stor. En extratilldelning av kli inom Götaland, Svealand och Gävleborgs län med viss myckenhet per ko har sedermera lämnats (cirkulär nr 3224). Till kristidsstyrelsernas förfogande inom de områden kring Vänern, där 1948 års höskörd på grund av stark försommartorka blev särskilt låg, ha ställts vissa myckenheter oljekraftfoder att efter styrelsernas prövning utdelas till särskilt behövande innehavare av kor inom respektive områden. Som tidigare nämnts bär därefter ransoneringen av vetekli upphävts den 14 mars i år. — Även under innevarande regleringsår ha odlare av olje- och spånadsväxter beviljats särskild tilldelning av oljekraftfoder i form av extraherat rapsmjöl och/eller extraherat senapsmjöl (cirkulär nr 3151).

Någon allmän tilldelning av melass har under regleringsåret icke utgått. För tilldelning inom de fyra nordligaste länen samt inom de norra delarna av Kopparbergs och Värmlands län ha emellertid till respektive kristidsstyrelsers förfogande ställts vissa mindre kvantiteter melass. Så bär också varit fallet beträffande de kristidsstyrelser inom vänernområdet, vilka enligt vad i föregående stycke nämnts även fått disponera över särskilda kvantiteter oljekraftfoder. Melassransoneringen bär som tidigare nämnts upphävts den 1 februari i år.

Bestämmelserna om handels- och prisregleringen beträffande stråfoder ha upphävts från och med den 24 maj 1948 (cirkulär nr 3093). Stråfoder får sålunda fritt överlåtas och transporteras, och beslaget på stråfoder -—- vilket alltjämt kvarstår — hindrar icke innehavaren av sådant foder att förfoga över varan även på annat sätt än genom överlåtelse och transport. För stråfoder gälla nu ej heller några bestämmelser om normalpris eller allmänt prisstopp. Vidare har förbudet att bränna stråfoder upphävts från och med den 29 juli 1948 (cirkulär nr 3140). Genom lag den 20 februari 1948 om rätt för arrendator att bortföra stråfoder bär arrendator beretts möjlighet

att liksom under år 1948 och tidigare--efter anvisning av kommissionen

eller lokal kristidsmyndighet bortföra stråfoder från av honom arrenderad fastighet utan hinder av vad i arrendeavtalet eller eljest finnes stadgat rörande förbud mot sådant bortförande. Lagen gäller till och med den 30 juni 1949.

Fodertran får alltjämt säljas utan emottagande av inköpsbevis. I fråga om kvalitetskontrollen på fodertran har någon ändring icke skett sedan föregående regleringsår.

9 Kungl. Mctj.ts proposition nr 212.

Potatisregleringen. De av livsmedelskommissionen med stöd av förordningen den 30 juni 1943 (nr 454) i kommissionens cirkulär nr 1549 utfärdade bestämmelserna angående tillverkning av potatisstärkelse äga giltighet även under tillverkningsåret 1948/49.

Priset på potatis, som inköpes för tillverkning av stärkelse eller brännvin, har liksom tidigare enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande fastställts av livsmedelskommissionen.

Vidare bär kommissionen, i likhet med vad tidigare tillämpats, för tillverkningsåret 1948/49 träffat ett av Kungl. Maj:t sedermera godkänt avtal med Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. angående föreningens inköp och försäljning av potatisstärkelse. Viss del av avtalet har därjämte av Kungl. Maj :t förelagts riksdagen för godkännande. I avtalet bär kommissionen under förutsättning av statsmakternas godkännande åtagit sig att hereda föreningen möjlighet att erhålla minst ett visst i avtalet angivet pris per deciton för vid tillverkningsårets slut inneliggande lager av potatismjöl med avdrag av viss kvantitet, ävensom ersättning för ränte- och lagringskostnader i avseende på inneliggande lager. Bestämmelserna i ämnet för tillverkningsåret 1948/49 återfinnas i Kungl. Maj :ts brev den 24 september 1948.

Beslagen på potatismjöl och vissa andra potatisprodukter ävensom på stärkelsesirap ha hävts från och med den 25 mars 1949. Samtidigt har handelsregleringen beträffande dessa varor helt avvecklats. Beslaget på potatis kvarstår däremot alltjämt.

1948 års potatisskörd, som enligt preliminära uppskattningar beräknats utgöra 2 165 000 ton, är en av de största som erhållits här i landet. Den stora skörden har medfört, att producentpriset på matpotatis under den gångna delen av konsumtionsåret varit lägre än under de närmast föregående åren. Kommissionen har därför icke haft anledning fastställa något normalpris på potatis. Kommissionen har emellertid genom underhandsöverenskommelser sökt få till stånd en viss justering av konsumentpriserna inom ett antal större konsumtionsorter. Då potatisodlarna icke kunnat få avsättning för hela skörden för konsumtion och utfodringsändamål bär kommissionen i syfte att bereda större avsättningsmöjligheter låtit tillverka en större kvantitet potatisstärkelse än som tillverkats under något tidigare år. Tillverkningen av potatisstärkelse kommer att uppgå till cirka 40 000 ton. Efterfrågan på potatisstärkelse har efter mjölransoneringens upphävande visat eu tydlig nedgång. Avsättningen av stärkelse för industriella ändamål är alltjämt mycket stor. Den högt uppdrivna tillverkningen torde dock komma att medföra att stärkelseföreningen till hösten kommer att ligga med ett större övergångslager än under tidigare år. Genom den rikliga tillgången på Potatis har kommissionen vidare kunnat lämnat tillstånd till tillverkning av chka 21 miljoner liter potatisbrännvin av normalstyrka. Denna kvantitet iorde komma att utökas genom nya tillstånd för särskilda fall.

Då flertalet länder i Europa hade en god potatisskörd under föregående år {lar efterfrågan på potatis för export varit avsevärt mindre än tidigare. Exporten av potatis bär därför inskränkt sig till några enstaka mindre partier.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Slutligen kan nämnas, att livsmedelskommissionen enligt överenskommelse med Sveriges bränneriidkareförening — mot det att potatisodlarna i bränneridistrikten bibehöllo den tidigare odlingen under år 1948 — förbundit sig att vid en totalskörd av 1 800 000 ton potatis bereda avsättning för 170 000 ton tor andra ändamål än inhemsk direktförbrukning eller utfodring. För den händelse skörden skulle uppgå till 1 900 000 ton respektive 2 000 000 ton har avsättningsgarantien förklarats skola omfatta 200 000 respektive 240 000 ton.

Mjölk- och malfettsregleringen. Kungörelsen den 20 december 1940 angående reglering av handeln med matfett har upphävts från och med den 25 mars 1949. I samband härmed ha vidtagits vissa ändringar i de prisreglerande åtgärderna. Ändringarna redovisas i olika sammanhang här nedan Den redogörelse, som i propositionen nr 280/1947 lämnats beträffande förordningen den 28 juni 1941 (nr 488) angående mjölkavgift samt beträffan- < e denna forfattnings tillämpning, äger alltjämt giltighet. Något förordnane om uttagande av mjölkavgift har alltså fortfarande icke meddelats. Accisen pa margarin har från och med den 25 mars 1949 sänkts från 38 till 8 ore per kilogram av varans nettovikt. Samtidigt hav tullen på margarin nedsatts med 30 öre till 23 öre per kilogram. Beträffande tullen och accisen pa konstister har däremot ingen förändring skett. Från och med den 1 januari 1940 tillföras samtliga margarinaccismedel budgeten enligt beslut vid urtima riksdagen 1939 (skrivelse nr 109).

Enligt kungörelsen den 11 juni 1948 (nr 323) om producent- och kontantbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk utgå sådana bidrag för iden från och med den 1 juli 1948. Från samma dag upphörde vad i kungörelsen den 28 november 1941 (nr 894) angående pristillägg för mjölk m. in. sags i fråga om producentbidrag och lantsmörsbidrag att gälla.

Beträffande de nya bidragen till vissa innehavare av mindre jordbruk galler i korthet följande. Sådant bidrag skall i regel utgå såsom producentbidrag i forhållande till den mängd mjölk och grädde, som brukare levererar till mejeri. Till mjölkproducent, som på grund av brukningsdelens läge under hela eller större delen av året är förhindrad leverera mjölk till mejeri eller som levererar mjölk till annan än mejeri för att tillgodose lokalt behov, vilket ej kan täckas genom leverans från annan brukningsdel eller från mejeri, kan bidrag dock utgå såsom kontanlbidrag i förhållande till det antal kor, som genomsnittligt fanns på brukningsdelen under åren 1944 —1941).

Rätt till bidrag tillkommer i allmänhet jordbrukare, som den 1 juli 1948 innehade brukningsdel, vars åkerareal ej översteg 10 hektar eller, om ruknmgsdelen ar storre, vars avkastningsförmåga var så låg, att den motsvarade avkastningsförmågan hos eu genomsnittlig fastighet i orten med en akerareal av högst 10 hektar och utan annan naturtillgång. Med åker jämstalles till åker omräknad ängs- och betesmark.

Producentbidrag utgår för kalenderår med 12 öre per kilogram av den

11 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

mjölk och till mjölk omräknad grädde, som under året producerats på brukningsdelen och levererats till mejeri, dock högst för 4 000 kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde, då det sammanlagda bidragsbeloppet alltså uppgår till 480 kronor. Sistnämnda bidragssumma är oförändrad vid leverans upp till och med 7 000 kilogram men minskas med 3 öre för varje kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde, som levererats utöver nyssnämnda 7 000 kilogram.

Kontantbidrag utgår med belopp för kalenderår räknat som framgår av följande tablå.

mjölk m. m. har kungörelsen den 28 november 1941 i samma ämne upphävts. Den äldre kungörelsen omfattade i sin senaste lydelse följande mjölkbidrag, nämligen mjölkpristillägg, lantsmörsbidrag, producentbidrag, utjämningsbidrag och missväxtbidrag. Nyss har angivits, att kungörelsens bestämmelser angående producentbidrag och lantsmörsbidrag upphörde att gälla den 1 juli 1948. Missväxtbidraget utgjorde viss ersättning för den inkomstminskning, som blev en följd av det dåliga skördeutfallet år 1947, och utgår icke för tiden efter den 31 augusti 1948. På grund härav avser den nya kungörelsen endast mjölkpristillägg och utjämningsbidrag.

Från och med den 25 mars 1949 ha tidigare gällande föreskrifter om auktoriserade lantsmörshandlare och om handeln med lantsmör upphört att gälla. I samband härmed ha även bestämmelserna angående vissa garantipriser på lantsmör upphävts.

Mjölkpristillägg utgår enligt nu gällande bestämmelser till mejeri med visst av livsmedelskommissionen för varje kalendermånad bestämt belopp för varje kilogram av den myckenhet fett, som innehålles i den vid mejeriet under månaden från mjölkproducenter invägda mjölken och grädden. Mjölkpristillägg utgår dock endast, därest mejeriet under månaden för beredande till avsalu av smör, ost eller annan mejeriprodukt använt mjölk eller grädde till en myckenhet, innehållande minst 100 kilogram mjölkfett. Livsmedelskommissionen kan bestämma, att mjölkpristillägg skall utgå med olika be-

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

lopp i olika delar av landet. Vidare tiger livsmedelskommissionen föreskriva, att mjölkpristillägg ej skall utgå för mjölkfett i sådan mjölk och grädde, som av mejeriet försålts för visst ändamål eller av detsamma använts för beredande av viss mejeriprodukt. Mjölkpristillägg utbetalas för kalendermånad till det mejeri, vid vilket mjölken invägts från producenterna. Livsmedelskommissionen kan besluta, att mjölkpristillägg icke vidare skall utgå till mejeri, vilket i väsentlig män åsidosatt i kungörelsen den 26 augusti 1948 angivna villkor för erhållande av mjölkpristillägg och utjämningsbidrag eller bestämmelse, som med stöd av kungörelsen meddelats av livsmedelskommissionen, eller vilket i viss deklaration, som det åligger mejeriet afl avgiva, lämnat oriktig uppgift rörande förhållande av betydelse för beräknande av mejeriet enligt kungörelsen tillkommande medel. Livsmedelskommissionen äger, då den finner skäl därtill, upphäva dylikt beslut. Vidare kan kommissionen föreskriva skyldighet för mejeri, som åsidosatt villkor som i kungörelsen den 26 augusti 1948 angivits för erhållande av mjölkpristilllägg och utjämningsbidrag, att återbetala vad mejeriet kan liava uppburit i mjölkpristillägg och utjämningsbidrag för den tid åsidosättandet avser.

I propositionen nr 280/1947 har redogjorts för de grunder, enligt vilka mjölkpristillägg vid tiden för propositionens avgivande utgingo. Av redogörelsen framgår, att mjölkpristillägg från och med den 1 januari 1947 utgick endast inom Norrland och vissa delar av Svealand och Götaland. Enligt riksdagens beslut utgår för tiden från och med den 1 september 1948 förutom Norrlandstilläggen inom hela landet ett allmänt mjölkpristillägg. Detta tillägg har intill den 25 mars 1949 utgått med 70 öre per kilogram mjölkfett i all mjölk och grädde, som vid mejeri invägts från producenter. Samtidigt med att normalpriserna på smör från och med den 25 mars 1949 höjts med 40 öre per kilogram, har beträffande fett i mjölk och grädde, som användes för smörberedning, det allmänna mjölkpristillägget sänkts till 22,2 ore per kilogram. De redan tidigare inom Norrland och vissa delar av Svealand och Götaland utgående mjölkpristilläggen benämnas numera extra mjölkpristillägg (cirkulär nr 3167 och 3255).

Utjämningsbidrag utgår enligt kungörelsen den 26 augusti 1948 i den oidning och enligt de grunder, som livsmedelskommissionen bestämmer. Kommissionen har i cirkuläret nr 3167 utfärdat närmare bestämmelser angående utjämningsbidraget. Enligt dessa bestämmelser utgår bidraget med visst belopp per kilogram fett i den mjölk, som inväges vid mejeri direkt från producenter. Genom utbetalande av utjämningsbidrag fördelas de medel, som inflyta genom upptagande av utjämningsavgift å mjölk, grädde och ost.

I proposition nr 275/1948 har redogjorts för syftet med och innebörden av förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost (utjämningsavgift). Förordningen har genom förordning den 30 juni 1948 (nr 428) erhållit fortsatt giltighet till och med den 31 augusti 1949 och i samband därmed även delvis ändrad lydelse. Härigenom har åstadkommits, att utjämningsavgift skall kunna uttagas för mjölk, grädde

13 Kungl. Maj ds proposition ur 212.

och ost, som — utan att ha varit föremål för överlåtelse från mejeri till annan än mejeri — användes för andra ändamål än smör-, grädd- eller osttillverkning, sålunda även för mjölk, som användes för tillverkning av exempelvis torrmjölk och kondensmjölk. Vidare kan numera utjämningsavgift uttagas för margarinost, som säljes av annan tillverkare än mejeri.

Livsmedelskommissionens med stöd av nämnda förordningar meddelade bestämmelser (cirkulär nr 3116) om utjämningsavgift innebära alt avgifter för mjölk och grädde för framställning av torr- och kondensmjölk skola utgå med belopp, som motsvarar mjölkens eller gräddens fettha.lt, och med utgångspunkt från 2 öre per liter vid 3 procents fetthalt. För annan mjölk och grädde skall avgiften utgå med 2 öre per liter för mjölk, 40 öre per kilogram för färsk grädde och 35 öre per kilogram för steriliserad grädde. For margarinost och annan ost skall avgiften utgå med 30 öre per kilogram.

I enlighet med beslut av 1948 års riksdag (skrivelse nr 423) har Kungi. Maj :t liksom under tidigare år medgivit, att till mejerierna få utbetalas vissa särskilda mjölkbidrag. Under budgetåret 1948/49 ha för detta andamål anvisats högst 5,5 miljoner kronor. De bidrag, som här avses, äro dels de

s. k. merfraktsbidragen, dels regleringskostnadstillägg till vissa mjolkorganisationer i Stockholm och Göteborg, dels viss ersättning för behandling av konsumtionsmjölk vid vissa uppsamlingscentraler, som leverera mjölk till de större konsumtionsorterna, dels ock bidrag för upprätthållande av mejeriernas körlinjer inom de områden, där på grund av minskad mjölkproduktion transportkostnaderna per kilogram mjölk äro särskilt höga. Sistnämnda bidrag utgår i Norrland med undantag av Gästrikland samt i Särna och Idre socknar av Kopparbergs län för tiden 1 juli 1948—30 juni 1949 samt i övriga delar av riket för tiden 1 oktober 1948—31 maj 1949. Ivörlinjebidraget utbetalas månadsvis till mejeri, för vilket den genomsnittliga kostnaden för intransport av mjölk till mejeriet under månaden öveistigit 1,2 öie per kilogram, samt utgår med ett belopp, motsvarande hälften av den summa, varmed sagda kostnad under månaden överstigit 1,2 öre per kilogram. Enligt riksdagens beslut har Kungl. Maj :t erhållit befogenhet förordna, att ifrågavarande belopp ä 5,5 miljoner kronor må användas för tillgodoseende jämväl av annat behov än förut nämnts, som är av särskild betydelse för mjölkförsörjningens ordnande under rådande kristid.

Sedan riksdagen lämnat utan erinran det i propositionen nr 275/1948 framlagda förslaget om anvisande av ett belopp av 6 miljoner kronor för bidrag till förbättring av mjölkhandelns marginaler under budgetåret 1948/1949, har livsmedelskommissionen med vederbörligt bemyndigande utfäidat bestämmelser (cirkulären nr 3162 och 3220) om sådana bidrag för tiden fr. o. in. den 1 september 1948. Bestämmelserna innebära i huvudsak, att priset på mjölk och grädde vid försäljning från mejeri til! detaljhandlare sankes samt att en motsvarande kompensation tillföres mejerierna av statsmedel.

Vad i propositionen nr 280/1947 sägs om import av hithörande varor gäller alltjämt.

De åtgärder, som under konsumtionsåren 1940/41—1947/48 vidtagits i

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

syfte att upprätthålla smörproduktionen ävensom att reglera konsumtionen av matjctt och om vilka förmäles i propositionerna nr 278/1941 319/1942 246/ 1943, 253/1944, 303/1945, 267/1946, 280/1947 och 275/1948, ha bibehållits oförändrade intill den 2o mars 1949. Den ordinarie tilldelningen av matfett till enskilda förbrukare har under tiden den 22 maj—den 9 oktober 1948 utgått i valfritt slag av matfett. Från och med sistnämda dag har halva ransonen utgått i form av annat matfett än smör. Mjölkproducenter ha dock även efter den 9 oktober 1948 ägt rätt att uttaga hela sin matfettsranson i form av smör. Från och med den 25 mars 1949 har som tidigare nämnts matfettsransoneringen upphävts. Beslaget på mejerismör gäller fortfarande. De bestämmelser angåemletegränsning av fetthalten i ost, för vilka redogjorts i propositionen nr 267/1946, galla alltjämt. Likaså kvarstår förbudet mot försäljning av tjock grädde ävensom bestämmelserna om mjölkstandardisering. Något allmänt medgivande till framställning av ost med högre fetthalt i torrsubstansen än oo procent liar fortfarande icke lämnats.

Bestämmelserna om beslag å samt reglering av handeln med tran, för vilka redogjorts i propositionen nr 275/1948, äro som tidigare nämnts oför-

nrmvnrlo

Slaktdjursregleringen. Den redogörelse, som i propositionen nr 267/1946 amnats för regleringen av införseln av levande nötkreatur, får och svin, ott av nötkreatur, får och häst, fläsk samt konserver av dylikt kött eller av fläsk ävensom angående införselavgift för dylika köttvaror samt angående s. k. slaktdjursavgift, äger alltjämt giltighet.

Den genom kungörelsen den 28 mars 1941 ‘(nr 173) genomförda reglering-

611 o^oUkmngen aV köttvaror ä§er alltjämt bestånd. Av propositionen nr 275/1948 framgår vilka ändringar kungörelsen undergått. Livsmedelskommissionens på kungörelsen grundade bestämmelser ha icke undergått någon ändring av större betydelse under tiden efter avgivandet av propositionen nr 275/1948. P P

Vad i propositionen nr 280/1947 sägs om beslag å tarmar samt hundelsoch införselreglering beträffande tarmar gäller alltjämt.

Från och med den 25 mars 1949 har handelsregleringen beträffande fettrayaror havts i vad den avser andra animaliska fettvaror än härdat animahskt tett. Livsmedelskommissionen har fr. o. in. samma dag medgivit fritt torfogande over nämnda varor samt fetthaltigt avfall av nötkreatur, svin och hastar. Samtidigt ha bestämmelserna om auktoriserade uppköpare av lettvaror upphävts.

t.11I.likh!t med föregående år ha under år 1948 utbetalats vissa statliga pris- 1 agg för kött och fläsk. Livsmedelskommissionen har sålunda under tiden fr. o m. den 1 maj 1948 utbetalat pristillägg för kött av storboskap, kalv oc hast samt for fläsk. Pristilläggen för nötkött ha emellertid utgått allenast till och med den 27 mars 1949. För pristilläggen disponeras av anslaget i * prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under budgetåret 1948/49 ett belopp av 30,5 miljoner kronor. Vidare bär Kungl. Maj :t genom beslut

15 Kungl. proposition nr 212.

den 26 juni 1948 bemyndigat livsmedelskommissionen att av anslaget till prisreglérande åtgärder på jordbrukets område under budgetåret 1947/48 disponera 3,6 miljoner kronor för pristillägg på kött och fläsk under sommaren 1948. Därjämte bär med jordbrukets organisationer överenskommits att som pristillägg på kött och fläsk skall utbetalas ett belopp motsvarande skillnaden mellan, å ena sidan, 2,6 miljoner kronor och, å andra sidan, beloppet av den restitution av tilläggsskatt på bensin, som jordbruket kan komma att erhålla för budgetåret 1947/48. Nyssnämnda belopp å 3,6 miljoner kronor samt sistnämnda skillnadsbelopp utgöra en del av den kompensation, som jordbruket skulle tillgodoföras på grund av bl. a. bensinpi isnöj ningen.

Statsbidrag till ullproduktionen. Sedan riksdagen lämnat utan erinran det i propositionen nr 275/1948 framlagda förslaget om statsbidrag intill ett belopp av 200 000 kronor under budgetåret 1948/49 till främjande av ullproduktionen, har Kungl. Maj :t genom beslut den 30 december 1948 meddelat vissa föreskrifter om sådant bidrag. Med stöd av Kungl. Maj :ts beslut ha industrikommissionen och livsmedelskommissionen härefter utfärdat närmare föreskrifter om statsbidrag till ullproducenter (livsmedelskommissionens cirkulär nr 3221). Bestämmelserna om sådant bidrag innebära i huvudsak följande.

Bidrag utgår tills vidare endast för sådan inom landet producerad, otvättad ull, som av producent levereras till Kontrollhudar, andelsslakteriernas förening u. p. a., Ullspinneri- och väver iför eningen eller till uppköpare anlitade av dessa föreningar. Bidraget utgör 50 öre per kilogram otvättad ull och utbetalas för sådan ull, som härrör från fårklippning efter den 1 september 1948 och som klassificerats efter den 1 oktober samma år. Ullens vikt vid klassificeringen är avgörande för bidragets storlek. Däremot är detta ej beroende av ullens kvalitet. Bidraget utbetalas av den uppköpare, som mottagit ullen.

Prisbildningen vid köp av klassificerad ull från producent äi i princip fxi. Däremot bär industrikommissionen i samråd nied priskontrollnämnden fastställt försäljningspriser på klassificerad svensk ull till förbrukare.

Äggregleringen. De bestämmelser angående regleringen av in- och utförseln av ägg in. m. samt angående märkning av kylhuslagrade och konserverade ägg, för vilka redogjorts i propositionen nr 303/1945, äro alltjämt i kraft.

Sedan svensk äggnotering (= producentpriset på ägg i de viktigare produktionsområdena i Götaland) i december 1948 sjunkit till 2 kronor 50 ore per kilogram och priset därmed nått den nivå, då detsamma enligt beslut av 1948 års riksdag skulle stödjas genom prisreglerande åtgärder, hai inlagring av ägg i kylhus samt konservering m. in. med statligt stöd förekommit. Den inlagrade kvantiteten uppgick i början av april 1949 till över 3 miljoner kilogram.

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 212-

Produktionsutvecklingen på jordbrukets område.

Livsmedelskommissionen har vid sin skrivelse den 19 april 1949 fogat vissa tabellsammanställningar rörande produktionsutvecklingen under eu följd av år fram t. o. m. första kvartalet 1949. Dessa sammanställningar torde såsom särskild tabellbilaga få fogas vid statsrådsprotokollet. Följande uppgifter rörande produktionsutvecklingen äro i huvudsak hämtade från kommissionens skrivelse.

Brödsädsmarknaden. (Jfr tabellerna 3 och 4.) Beträffande de fr. o. in. år 1938 skördade brödsädsarealerna hänvisas till följande sammanställning, som hämtats ur den officiella jordbruksstatistiken. Uppgifterna för 1948 äro preliminära.

Den år 1947 skördade brödsädsarealen var den lägsta som redovisats på mycket länge. I förhållande till nämnda år medförde år 1948 en arealökning med 17 procent. Den sammanlagda brödsädsarealen år 1948 är av ungefär samma storlek som motsvarande areal åren 1943—46.

Bestämmande för storleken av skördade arealer är huvudsakligen dels såddens omfattning och dels utvintringen. Storleken av denna senare kan numera direkt angivas. Fr. o. m. år 1940 ha nämligen arealinventeringar företagits såväl på sommaren som på hösten. Vid höstinventeringarna ha uPPgifter bl. a. lämnats om de arealer, som vid inventeringstiilfället besätts med brödsäd. Vid sommarinventeringarna ha uppgifter erhållits om skördad areal av olika växtslag. Fn jämförelse mellan eu höstinventering och påföljande sommarinventering visar alltså den omfattning, i vilken utvintring förekommit. I efterföljande tabell har en sådan jämförelse gjorts i fråga om höstvete och höstråg inom Svea- och Götaland, varjämte uppgifter även lämnats från den senaste höstens arealinventering.

De svåra vintrarna 1940/41 och 1941/42 orsakade som synes en betydande utvintring av höstvete (23 respektive 14 procent), medan höstrågen klarade sig relativt bra (3 procent under båda åren). Under åren 1942/43

Kungl. Maj:ts proposition nr 212. Utvintring av höstvete och höstråg.

—1945/46 var utvintringen ej särskilt betydande och varierade för höstvete mellan 1 och 3 procent och för höstråg mellan 3 och 5 procent av den besådda arealen. De svåra väderleksförhållandena vintern 1946/47 medförde däremot, att ej mindre än 22 procent av höstvetearealen och 14 procent a\ höstrågarealen måste plöjas upp och sås om. Utvintringen 1947/48 utgjorde i fråga om höstvete 14 procent och i fråga om höstråg 6 procent av e besådda arealerna. Dessa procenttal ligga visserligen lägre än motsvarande siffror för 1946/47 men få ändock betecknas som ganska ogynnsamma, om jämförelse göres med de föregående åren.

Beträffande skördeutbytet av brödsäd per hektar hänvisas till följande ^PPgifter ur statistiska centralbyråns skördestatistik (talen för år 1948 äro preliminära).

Medan 1947 års hektarskördar voro mycket låga kan för 1948 noteras mrhållandevis gynnsamma resultat. Hektarutbytet för samtliga brödsädsslag nämnda år var sålunda större än skörden per hektar under nå«ot av e redovisade krigs- och efterkrigsåren om man bortser från höstvete och vårråg 1946 samt vårråg 1940. 2

2 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 212.

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

I följande sammanställning redovisas den officiella skördestatistikens uppgifter rörande skördeutbytet av brödsäd fr. o. m. 1938. Uppgifterna för 1948 äro preliminära.1

Brödsädsskörden år 1948 visar nästan en fördubbling från 1947 och en så stor skörd har ej erhållits sedan 1939. I jämförelse med sistnämnda år märkes en betydande förskjutning från odling av höstvete till odling av vårvete.

Fodermedelsmarknaden. Beträffande den inhemska foderskörden kunna följande sammanställningar vara av intresse. Uppgifterna ha hämtats ur den officiella skördestatistiken samt äro preliminära för år 1948. 1 2

1 Det bör anmärkas, att de definitiva skördesiffrorna i fråga om såväl brödsäd som flertalet andra grödor torde komma att ligga något högre än de här och i det följande angivna preliminära talen.

2 Arealen slåtteräng utgjorde enligt 1937 års jordbniksräkning 336 186 hektar och enligt 1944 års jordbruksräkning 239 052 hektar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

19 Medan 1947 års skörd av fodersäd var den lägsta som redovisats under den betraktade tidsperioden uppnåddes år 1948 den största fodersädsskörden sedan år 1943. Höskörden det gångna året låg visserligen betydligt över *947 års skörd men kom dock icke upp till 1944—46 års skördetal.

Den inom 1942 års jordbrukskommitté och LK-delegationen beräknade inhemska förbrukningen av oljekraftfoder och kli (av såväl inhemskt som utländskt ursprung, jfr tab. 11) redovisas i följande tablå produktionsårsvis.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Den från år till år växlande tillgången på oljekraftfoder och kli beror främst på fluktuationer i importen. Med de senaste årens ökning av den inhemska oljeväxtodlingen har emellertid följt ett minskat beroende av utlandet i fråga om vår försörjning med oljekraftfoder.

Potatismarknaden. Den inhemska skörden av potatis redovisas i följande sammanställning, som hämtats ur den officiella skördestatistiken. Uppgifterna för år 1948 äro preliminära.

Av tablån framgår, att 1948 års potatisskörd blev förhållandevis stor, medan 1947 års skörd var förhållandevis klen. Uppgången från 1947 till 1948 utgör inemot 25 procent.

Beträffande konsumtionen av inatpotatis föreligga icke några direkta statistiska uppgifter. Med ledning av bland annat socialstyrelsens konsurntionsundersökningar ha dock inom 1942 års jordbrukskommitté och LKdelegationen verkställts följande beräkningar rörande storleken av denna konsumtion.

1938/39 .............. 755 000 ton

1939/40 .............. 755 000 »

1940/41 .............. 810 000 »

1941/42 ........ 975 000 »

1942/43 .............. 1 000 000 >

1943/44 .............. 950 000 »

Fram t. o. m. 1942/43 redovisas en betydande konsumtionsökning, främst orsakad av bristen på andra livsmedel. Därefter beräknas förbrukningen av matpotatis åter ha gått något tillbaka per capita räknat, även om den under senare år antages ha hållit sig oförändrad totalt sett.

Förbrukningen av fabrikspotatis har fr. o. m. konsumtionsåret 1938/39 uppgått till följande kvantiteter.

1938/39 .............. 273 000 ton

1939/40 .............. 267 000 »

1940/41 .............. 255 000 »

1941/42 .............. 202 000 »

1942/43 .............. 230 000 »

1943/44 .............. 270 000 »

1944/45 .............. 60 000 ton

1945/46 .............. 177 000 »

1946/47 .............. 200 000 »

1947/48 .............. 169 000 »

1948/49 (prel.)........ 310 000 »

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

21 Marknaden för mjölk och mejeriprodukter. (Jfr tab. 5—8.) Inom LK-delegationen utförda beräkningar rörande mjölkproduktionen ha sammanställts i efterföljande tablå.

1938/39 ............. 4 714 000 ton

1939/40 ............. 4 595 000 »

1940/41 ............. 4 084 000 »

1941/42 ............. 3 658 000 »

1942/43 ............. 3 840 000 »

1943/44 ............. 4 180 000 >

1944/45 ............. 4 350 000 ton

1945/46 ............. 4 627 000 »

1946/47 ............. 4 610 000 »

1947/48 ............. 4 361 000 »

1948/49 (prognos) .... 4 502 000 »

Verkningarna av det dåliga skördeutfallet år 1947 ha som synes ännu icke kunnat övervinnas. Mjölkproduktionen under produktionsåret 1948/49 beräknas ligga 4,5 procent lägre än under år 1938/39. Medelkoantalet år 1948/49 uppskattas till 1 760 000 djur mot 1 920 000 djur år 1938/39. Skillnaden utgör här 8,3 procent. Att nedgången av den totala mjölkproduktionen icke blir större än nyss angivna 4,5 procent beror på att produktionen per ko sedan förkrigsåret 1938/39 ökat från 2 455 kilogram till 2 558 kilogram eller med 4,2 procent.

Under kalenderåret 1948 har mjölkinvägningen vid mejerierna i jämförelse med närmast föregående år minskat från 3 423 till 3 361 miljoner kilogram eller med 1,8 procent. I förhållande till år 1939 föreligger dock en uppgång med 4,9 procent, vilket främst beror på att antalet mejerileverantörer betydligt ökat. (Jfr tabell 6.) Jämsides härmed har försäljningen av mjölk från producent direkt till förbrukare successivt minskat liksom tillverkningen och försäljningen av lantsmör. Av följande uppställning framgår den vid mejerier invägda mjölkens relativa andel av den totala mjölkproduktionen.

Invägning i %

År av totalproduk-

tionen

1938/39 .................... 66-4

1939/40 .................... 67-7

1940/41 .................... 67 2

1941/42 .................... 690

1942/43 .................... 70-8

Invägning i %

År av totalproduk-

tionen

1943/44 .................... 73-4

1944/45 .................... 7 5 0

1945/46 .................... 76-0

1946/47 .................... 76-4

1947/48 .................... 76-0

Den vid mejerierna invägda mjölkens användning redovisas i följande två tablåer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 212-

Av tablaerna framgår, att användningen av mjölk för produktberedning absolut sett nådde ett minimum år 1942; i förhållande till invägningen nåddes minimum under 1943, varefter skett en ökning. År 1947 var kvantiteten produktmjölk, 2 450 miljoner kilogram, 2,3 procent högre än motsvarande tal år 1939. Under år 1948 användes för produktframställning en kvantitet av 2 359 miljoner kilogram eller 3,7 procent under föregående års siffra. Nedgången får sin förklaring om man ser på den samtidiga utvecklingen mellan de båda åren i fråga om försåld konsumtionsmjölk. Denna har tidigare visat en mycket kraftig stegring fram till år 1943, då ett maximum nåddes. Under de följande åren höll sig försäljningen vid cirka 940 miljoner kilogram för att år 1947 stiga till 954 miljoner kilogram. Stegringen har fortsatt även år 1948, då den hittills högsta siffran, 979 miljoner kilogram, uppnåddes. Detta tal ligger 98 procent över 1939 års tal. Det bör anmärkas, att den sedan november 1941 från mejerier försålda mjölken har varit standardiserad och hållit en fetthalt av 3 mot tidigare omkring 3,5 procent. Den ökning av försäljningen av konsumtionsmjölk, som här redovisats, motsvaras endast delvis av en verklig konsumtionsstegring, enär som förut påpekats sam-

1 Fr. o. m. november 1941 standardiserad mjölk.

2 Mjölk av verklig medelfetthalt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 212-

tidigt ägt rum en nedgång i försäljningen av mjölk från producent direkt till konsument. Av betydelse är vidare, att jordbruksbefolkningens konsumtion har avtagit i samband med befolkningsomflyttningen. Med stöd av delegationens uppskattningar kan sålunda den totala förbrukningen av konsumtionsmjölk i riket beräknas ha ökat med omkring 27 procent sedan 1939. Per invånare räknat stannar ökningen vid i genomsnitt omkring 14 procent.

Den i november 1940 genomförda sänkningen av konsumtionsgräddens fetthalt (liksom den under tiden M/u 1941—31/i 1944 gällande ransoneringen av grädde) har medfört att för gräddförsäljning tagits i anspråk en betydligt mindre kvantitet helmjölk än före kriget. Detta tillika med mjölkstandardiseringen har medfört att den sammanlagda mjölk- och gräddförsäljningens andel av invägningen stigit relativt måttligt sedan förkrigstiden.

Mejeriernas produktion av smör har under 1948 visat en nedgång men produktionen av ost en uppgång sedan år 1947, vilket framgår av följande sammanställning.

Trots nedgången i förhållande till år 1947 var smörproduktionen år 1948 betydligt högre än före kriget. Från 1939 utgör ökningen nära 6 000 ton eller 7 procent. Lantsmörsproduktionen beräknades emellertid samtidigt ha sjunkit från 16 200 till 5 600 ton, varför totalproduktionen av smör visar en nedgång med 4 500 ton. Det bör här anmärkas att år 1939 förekom en smörexport av icke mindre än i runt tal 26 000 ton, varför smörkonsumtionen inom landet totalt sett ökat ganska väsentligt sedan sistnämnda år.

Ostproduktionen under år 1948 är den största som hittills förekommit och överträffar 1939 års tal med 18 procent. Osttillverkningen under år 1939 avsåg emellertid till största delen helfet ost, medan tillverkningen under de senaste åren i huvudsak omfattat halvfet ost.

Att den för landets fettförsörjning så viktiga smörproduktionen kunnat hållas så väl uppe att den trots ökad försäljning av konsumtionsmjölk, grädde och ost icke blott kunnat vidmakthållas vid förkrigsnivå utan till och med kunnat öka därutöver, beror på att väsentliga smörtillskott erhållits genom fetthaltsbegränsande åtgärder för dessa senare produkter. Genom standardisering av konsumtionsmjölken och sänkning av fetthalten hos grädde och ost vanns sålunda år 1948 ca 17 800 ton smör, motsvarande nära 20 procent av mejeriernas totala smörtillverkning nämnda år.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Margarinet är vid sidan av smöret det viktigaste matfettet i folkhushållet. I följande tabell lämnas några uppgifter om produktionen härav.

Som synes har margarintillverkningen (av såväl importerad som inhemsk råvara) år 1948 legat cirka 18 000 ton högre än år 1947, varigenom den samtidiga nedgången av smörproduktionen mer än uppvägts.

Slaktdjursmarknaden. (Jfr tab. 9 och 10.) I efterföljande tablå ha sammanställts uppgifter om den totala slakten (såväl marknadsförd slakt som hemslakt) av nötkreatur, svin, får och getter samt häst. Kvantiteterna för åren 1937—41 äro upptagna enligt beräkningar verkställda inom 1942 års jordbrukskommitté, för efterföljande år enligt ransoneringsstatistiken samt inom livsmedelskommissionen utförda beräkningar. Som synes av tablån har slakten av nötkreatur år 1948 sjunkit starkt i förhållande till slakten år 1947. Nedgången utgör 23,6 procent. Som bekant förorsakade den felslagna foderskörden år 1947 en betydande utslagning av nötkreatur, vilken medfört en undernormal slakt under det sistförflutna året. Svinslakten visar mellan 1947 och 1948 en uppgång med 9,3 procent, vilket dock ej kompenserar den samtidiga minskningen av nötkreatursslakten. Den sammanlagda slakten visar mellan åren 1947 och 1948 en nedgång från 279,o till 253,4 miljoner kilogram. Minskningen utgör 9,2 procent.

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

25 Med ledning av statistiken över betäckta suggor kan man för en tid av ett år framåt med tämligen stor säkerhet beräkna, hur fläsksituationen kommer att gestalta sig. Under 1947 betäcktes i Svea- och Götaland enligt den löpande betäckningsstatistiken 195 122 suggor. År 1948 var antalet betäckningar 202 596 eller 3,8 procent fler än året förut. Under förutsättning av oförändrad slaktvikt skulle man alltså ha att vänta en motsvarande ökning i fläskproduktionen till 1949. På grund av den under vintern 1947/48 ovanligt stora slakten av smågrisar (ca 74 000 djur mot normalt ett eller annat tusental) torde emellertid den ökning, som man har anledning vänta, bli något större än vad betäckningsstatistiken tyder på.

Importen av kött och fläsk —- räknad i vara med ben — har under 1948 uppgått till 8 300 ton, vilket är 5 800 ton mindre än 1947. Någon nämnvärd export av kött och fläsk har ej förekommit under de båda senaste åren. Åren 1937—39 hade landet ett exportöverskott av kött och fläsk av i medeltal 8 900 ton. I de senaste årens import har nöt- och hästkött dominerat, medan förkrigsexporten till huvudsaklig del omfattade fläsk.

Äggmarknaden. De inom 1942 års jordbrukskommitté och LK-delegationen verkställda beräkningarna rörande hönsantalet och äggproduktionen redovisas i följande tablå.

Produktionen av ägg har som synes stigit snabbt under de senaste åren och ligger för närvarande bortåt 40 procent högre än under det sista förkrigsåret. Vad utrikeshandeln beträffar redovisades för åren 1938 och 1939 en nettoexport av 5 300 respektive 4 700 ton ägg, medan under åren 1947 och 1948 uppnåddes en nettoimport av 1 700 respektive 1 900 ton ägg. Den inhemska marknaden har alltså på senare år absorberat en betydligt större kvantitet än före kriget.

Till belysande av ägghandelns utveckling meddelas i följande tablå uppgifter om partihandelns invägning av ägg under åren 1938—48.

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Av sammanställningen framgår, att partihandelns invägning av ägg under 1948 visat en uppgång med 16 procent sedan närmast föregående år. Partihandelns inköp under år 1948 äro de största som någonsin förekommit.

Redogörelse för nu gällande priser på jordbruksprodukter samt på vissa förnödenheter för jordbrukets behov.

I anslutning till en av livsmedelskommissionen i dess skrivelse den 19 april 1949 lämnad redogörelse må anföras följande uppgifter angående nu gällande priser på jordbruksprodukter samt vissa förnödenheter för jordbrukets behov.

Spannmål. (Jfr tabell 2.) Vid försäljning av spannmål från odlare gälla från och med september 1948 följande normalpriser i fråga om vete, råg och korn i kronor per deciton.

För foder säd, annan än korn, gälla följande normalpriser i kronor per deciton.

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

27 Samtliga angivna priser avse fullgod vara av normalkvalitet. För fullgod vara av annan kvalitet verkställes prisreglering enligt vissa regler. För försäljning av utsädesspannmål från odlare har det dock icke ansetts erforderligt att utfärda särskilda pris- och kvalitetsbestämmelser.

Stråfoder. Vid försäljning av hö till förbrukare gällde intill den 24 maj

1948 ett normalpris av 20 kronor per deciton. Från och med nämnda dag upphävdes normalpriset på hö. Härmed har normalprisregleringen i fråga om stråfoder helt avvecklats. Enär enligt särskilt beslut ej heller de allmänna bestämmelserna om prisstopp gälla för stråfoder är prisbildningen för hö och halm helt fri.

Producentpriset å hö enligt lantbruksförbundets noteringar utgjorde i genomsnitt per månad i september och oktober 1948 14 kronor 25 öre per deciton, i november 13 kronor 68 öre och i december 13 kronor 25 öre. I januari

1949 var motsvarande pris 13 kronor 14 öre och i februari 12 kronor 91 öre. Producentprisnoteringen avser pressad vara vid leverans mellansvensk station.

Motsvarande producentpris på halm av höstsäd utgjorde i november 1948 3 kronor 30 öre och följande månad 3 kronor 13 öre. I januari och februari var priset 3 kronor 13 öre respektive 3 kronor 3 öre.

Kraftfodermedel. I en särskild tablå ha sammanställts uppgifter om de sedan 1948 års ingång gällande normalpriserna på kraftfodermedel vid försäljning till förbrukare.

De angivna priserna gälla i flertalet fall vid leverans viss plats (prisbas, kvarnplats eller annan tillverkningsort) och tillägg får sålunda göras för transport av varan från dylik plats till köparens ort. Majspriset gäller vid leverans efter köparens val fritt ombord, fritt å banvagn eller annat fordon på den ort, där varan avlämnas av säljaren.

Potatis. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande har livsmedelskommissionen för tillverkningsåret 1948/49 fastställt de priser, som tillverkare av

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Varuslag, period m. m.

Pris

kr/dt

Varuslag, period m. m.

Pris

kr/dt

Oljekraflfoder

Oljekaksblandning */i —S1/s 1948 7® 1948—

Linkakmjöl och lin-

fröexpeller........*/i —s'/8 1948

\/9 1948—

Rapsmjöl och senapsmjöl..........'/8 1948—

Kli

Vetekli.......

Rågkli

Havrekli och korn kli.............

Vi —s% 1948 7? —s7s 1948 79 1948- 7i —so/o 1948 7 7 —s>/8 1948 79 1948—

7i —“/e 1948 7v-s7s 1948 79 1948—

Standardiserade foderblandningar för fjäderfän Ovitaminiserad

hönsfoderblandning 1j\ —s'/8 1948 79 1948—io/i 1949 "/» 1949— Vitaminiserad hönsfoderblandning ____Vi —8 7» 1948

79 1948—'0/i 1949 u/4 1949—

j Vitaminiserad kyck- I lingf.blandning .... */i —s'/8 1948 79 1948—10A 1949

n/4 1949—

! Blodmjöl............7, —'m/,o 1948

25/io 1948-

Dikalciumfosfat med lägst 38'0 %

fosforsyra.........'/. 1948—

med 36 0—37 9 %

fosforsyra.........'/' 1948—

med 34‘0—359 % fosforsyra.........7® 1948—

Maltgroddar 7i —24/n> 1948

26/io 1948—

Betfor, inom s:a o. m:a Sverige]

7i —»Ao’1948 27io 1948—

inom norra Sverige

7i —24/io 1948 27.o 1948-

Melass..............'/, _24/10 494g

aV>o 1948-

Betmassa

våt ..............i/, 1948-

ensilerad..........'7 194g _

Fiskensilage.........1/1 1948_

36:- 36:15

36: — 36:15

34: —

21: — 21:15 22:15 18: — 18:15 21: 15

14: — 14: 15 15:15

39: — 36: 50

34: —

17: — 18:15

21:50

22:50

22: — 23: —

14: — 20: —

Foderjäst............J/i 1948—

Foderbenmjöl........in 494g

Prisklass I m. lägst 31 % fosforsyra: Götaland o. Svealand......

d:o Norrland....................

Annat av prisklass I ...... ... '' .

Prisklass II.......

Költfodermjöl och valmjöl

Prisklass I........l/i

26/.<

Prisklass II.......'/i

26/io

Prisklass III......]/i

Luzernmjöl, råproteinhalt:

18'0 % och däröver 7i *7s 1948

15-0—17-9 %.......in

n/s 1948

13-5—14-9 %.......1/1

27s 1948

11-5—13-4 %.......>/,

27s 1948 ll-4 % och därunder '/i 27 5 1948

—37io 1948 1948—

—24/io 1948 1948— 1948—

Fältlorkat hömjöl.... 7i ■ 37 5 1948-

Klöverfröagnar (malda)

7<- 87s 1948-

Foderbröd...........7i -

26/io

Sopmjöl.............7,

25/i<

Vetefodermjöl........1/I

Vetegroddar....... Vi

S5Ao

ii7a/s...............J/i -

,6/i -

7»-

I6/a -

7® -

>73-

7«-

7®-

“/•-

7io-

7n- U/n~ 7.2- I6/.2- 7. -

16/i-

7® - ’7» - 7» -

Fr. o. in. den

—27s 1948 ' 19491

—27s 1948 i—,0/4 1949' —27s 1948 !—’7* 1949' —2% 1948 -’7i 1949' -27s 1948 -10A 1949'

-*75 1948 -'74 1949'

1948 1949' 1948

—24/.« 1948

-37s

-I0/4

-27io

/'« 1948- 1948-

'/■

-'7.

-8'/i

-'7a

-2Va

-'7®

-81/s

-s7®

-'7®

-s7e

-'7io

■'7.1

-s7»

■'7.2

■s'/ia

•'7.

-S1/i

•'»/a

■28/a

'7s

—27.o 1948

1948 1948 1948 1948 1948 1948 1948 1948 1948 1948 1948 1948 1948 1948

1949 1949 1949 1949 1949 1949

55:-

31 35 28

32 26 29 24 22 16

23: — 16:50 24: 50 25: 65 20: 50 21:65 20: 50 27: — 28:15 25:80 25: 90 26: — 26:10 26: 20 26:30 26: 40 26: — 26: 10 26: 20 26: 30 26:40 26: 50 26: 60 26:70 26:80 26:90 27: — 27:10 27: 20 27:30

Normalpriset upphävt fr. o. m. den 11 april 1949.

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

potatisstärkelse eller potatisbrännvin ha att vid inköp av potatis för fabriksändamål av normalkvalitet erlägga till leverantören. Priserna äro under tiden från kampanjens början till och med 31 oktober 1948 35 öre, 1 november—31 december 1948 36 öre, 1—31 januari 1949 37 öre samt från och med den 1 februari 1949 till kampanjens slut 38 öre, allt räknat per stärkelseprocent och hektoliter fritt fabriken.

Mjölk- och mejeriprodukter m. m. (Jfr tab. 1 och 2.) Riksnoteringen på runmärkt smör stod oförändrad i 4 kronor 55 öre per kilogram fram till den 25 mars 1949, då den höjdes till 4 kronor 95 öre per kilogram. Normalpriset på mejerismör och lantsmör vid försäljning till förbrukare höjdes samtidigt från 5 kronor 20 öre till 5 kronor 60 öre per kilogram och priset vid försäljning till detaljhandlare från 4 kronor 70 öre till 5 kronor 10 öre per kilogram. Priserna på osaltat mejerismör ligga 10 öre över nyss angivna priser. Från och med den 25 mars 1949 slopades vidare normalpriserna på s. k. restaurangblandning och margarin. Priset på sistnämnda vara utgjorde före den 25 mars 1949 vid försäljning till förbrukare 3 kronor pér kilogram (normalpris) och utgör därefter högst 2 kronor 60 öre per kilogram (överenskommelsepris).

Normalpriserna på svensk ost ha icke undergått några förändringar under den behandlade tiden.

Priset på konsumtionsmjölk undergick den 16 juni 1948 vissa lokala höjningar. Tillägget till normalpriserna på mjölk, när mjölken levereras i med kapsyl tillsluten flaska, höjdes inom hela landet fr. o. in. den 1 juni 1948 till högst 4 öre per flaska.

Den 1 juni 1948 höjdes normalpriset på grädde inom vissa områden, varigenom det lägsta normalpriset kom att utgöra 2 kronor 20 öre per liter. Vidare upphävdes fr. o. in. samma datum prisstoppsbestämmelserna för skummjölk och kärnmjölk och infördes normalpriser, vilka inneburo en viss höjning av tidigare tillämpade priser. Fr. o. in. den 20 december 1948 gäller slutligen ett i jämförelse med tidigare med högst 20 öre per liter höjt deciliterpris vid försäljning av grädde i löst mått i annan kvantitet än soin motsvarar helt antal halvliter.

Kött och fläsk. Genom beslut den 24 april 1942 bemyndigade Kungl. Maj:t livsmedelskommissionen att i samråd med statens priskontrollnämnd fastställa normalpriser å sådana varor, som omfattas av gällande reglering av handeln med köttvaror. Med stöd av detta bemyndigande fastställde kommissionen normalpriser på hela, halva och fjärdedels kroppar av storboskap, större kalv, häst och svin att gälla fr. o. m. den 19 maj 1942. Dessa normalprisbestämmelser utvidgades fr. o. m. den 29 juni 1942 att omfatta även spädkalv samt fr. o. m. den 15 februari 1943 att omfatta även hela och halva kroppar av får och lamm.

Normalpriserna på kött av får, lamm, häst, unghäst och föl ha sedermera upphävts från och med den 23 september 1946. I fråga om de normalpriser

30 Kungl. Maj.-ts proposition nr 212.

på hela och halva kroppar av olika köttslag, som gällt fram till den 19 januari 1948, hänvisas till propositionerna nr 253/1944, 303/1945, 267/1946 280/1947 och 275/1948. Från och med nämnda datum sänktes normalpriserna på hela, halva och fjärdedels kroppar av nötkreatur och svin vid partiförsäljning med ungefär 4 procent. Normalpriserna gälla dock endast fryshuslagrade varor samt färska varor under tid, då statligt stöd lämnas för infrysning av ifrågavarande varugrupp. I övrigt äro normalpriserna upphävda, dock att efter nämnda datum skola gälla vissa högsta priser. De högsta priser, som sålunda få uttagas, motsvara den vid försäljningstillfället av Sveriges slakteriförbund i Stockholm tillämpade partiprisnoteringen med vissa avdrag eller tillägg inom olika prisområden.

Den 28 mars 1949 höjdes normalpriserna på hela, halva och fjärdedels kroppar av storboskap med i genomsnitt 26 öre, större kalv med 30 öre och mindre kalv med 20 öre per kilogram. Normalpriserna på hela, halva och fjärdedels kroppar av svin sänktes från samma datum med 20 öre per kilogram beträffande gödsvin och med 30 öre per kilogram i fråga om suggor och galtar. I övrigt gäller det prissystem, som infördes den 19 januari 1948, oförändrat.

Från och med den 28 mars 1949 gälla följande normalpriser på fryshuslagrade varor inom l:a prisområdet (putsad vara i öre per kilogram). I

I samband med prisuppgörelsen våren 1948 bestämdes, att vissa statliga pristillägg för kött och fläsk skulle utgå. Pristillägg har i enlighet härmed utgått för storboskap med 10 öre under tiden 1 maj—13 juni 1948 och 4 oktober 1948 27 mars 1949, med 30 öre under tiden 14 juni—19 september 1948 och med 20 öre per kilogram under tiden 20 september—3 oktober 1948. För större kalv har tillägget utgjort 10 öre under tiden 1 maj—13 juni 1948 och 30 öre per kilogram under tiden 14 juni 1948—27 mars 1949. För

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

mindre kalv har utgått ett tillägg med 10 öre under tiden 1 maj—13 juni 1948 samt med 40 öre per kilogram under tiden 14 juni 1948—27 mars 1949. För häst har tillägget utgjort 10 öre per kilogram under tiden 1 maj 1948—27 mars 1949 och för svin har utgått 10 öre under tiden 14 juni 1948 -—11 juli 1948 och 5 öre per kilogram under tiden 12 juli 1948—27 mars 1949.

I samband med de ändringar i normalpriserna på hela, halva och fjärdedels kroppar av nötkreatur och svin, som företogos den 28 mars 1949, borttogs det statliga pristillägget för kött av storboskap, större kalv, mindre kalv och häst samt höjdes pristillägget för fläsk till 25 öre per kilogram.

Ägg. (Jfr tab. 2.) Normalpriserna på ägg upphävdes den 5 april 1948, varefter prisbildningen varit fri. Svensk äggnotering (== producentpriset på ägg i de viktigaste produktionsområdena i Götaland enligt Sveriges lantbrulcsförbund) utgjorde nämnda dag 2 kronor 80 öre per kilogram och kvarstod oförändrat vid detta belopp fram till den 10 maj, då den höjdes till 3 kronor per kilogram. Den 17 i samma månad höjdes noteringen till 3 kronor 10 öre per kilogram och den 21 juni till 3 kronor 20 öre per kilogram. Den 2 augusti följde så en höjning till 3 kronor 25 öre och den 30 augusti till 3 kronor 45 öre per kilogram. Sistnämnda pris kvarstod till den 6 december 1948, då en sänkning till 3 kronor företogs. Efter en ytterligare sänkning från och med den 20 december har noteringen stått oförändrad vid 2 kronor 50 öre per kilogram.

Konstgödsel. Priserna på konstgödselmedel vid försäljning till förbrukare under år 1948/49 framgå av följande sammanställning.

Normalpriset på chilesalpeter står sedan april 1947 oförändrat i 23 kronor per deciton banfritt tariffhamn.

32 Kungl. Maj. ts proposition nr 212.

Utvecklingen av jordbrukarnas kontanta inkomster

och utgifter.

I syfte att närmare belysa den ekonomiska utvecklingen inom jordbruket och därvid bland annat erhålla ett mått på de inkomst- och utgiftsförskjutningar, som under krisåren kunna ha ägt rum mellan såväl olika områden som olika storleksgrupper av jordbruk, har livsmedelskommissionen tidigare (genom sin statistiska hyra) latit bearbeta ca It 000 av jordbrukare

avgivna självdeklarationer för vart och ett av åren 1938 samt 1940__1946.

Efter vederbörligt bemyndigande har kommissionen nu låtit fullfölja denna undersökning genom en bearbetning av ungefär samma antal självdeklarationer för år 1947. För de härvid erhållna resultaten lämnas en utförlig redogörelse i en särskild promemoria, vilken såsom bilaga 2 torde få fogas till detta protokoll. I det följande återgivas endast vissa av undersökningens huvudresultat.

På samma sätt som vid tidigare undersökningar av detta slag ha de på den s. k. A-bilagan till självdeklarationerna lämnade uppgifterna rörande jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter omräknats dels till totalbelopp för hela riket och de s. k. stora huvudområdena (södra och mellersta Sveriges slättbygder, södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder samt norra Sverige), dels till siffror per hektar jordbruksjord. Omräkningen till totalbelopp har skett särskilt för varje storleksgrupp och naturligt jordbruksområde med ledning av förhållandet mellan åkerarealen vid å ena sidan samtliga och å andra sidan de undersökta brukningsdelarna inom respektive område och storleksgrupp. Här skall vidare framhållas, att arealerna enligt 1937 års jordbruksräkning kommit till användning vid uppräkning av 1938 års uppgifter, medan 1944 års arealer använts för 1946 och 1947 års uppgifter. Vid framräkningen av siffror per hektar jordbruksjord har ängsarealen reducerats till åker med ledning av det i den officiella jordbruksstatistiken redovisade förhållandet mellan åkerns och ängsmarkens avkastning. För 1938 års uppgifter har avkastningen under åren 1936—1940 lagts till grund och för åren 1946 och 1947 avkastningen under åren 1941—1945. Utöver de på dessa båda sätt redovisade kontanta inkomsterna respektive utgifterna ha bland annat jordbrukarnas nettointäkter samt den jordbrukarefamiljerna tillkommande arbetslönen framräknats med ledning av uppgifterna på självdeklarationerna.

Vid bedömandet av resultaten måste beaktas, att de i undersökningen ingående egendomarna genomsnittligt taget torde representera en något högre produktionsförmåga och mera rationella driftsförhållanden än genomsnittsjordbruket. Till följd härav torde de vid undersökningen erhållna totalbeloppen för såväl inkomster som utgifter vara något för höga. Deras huvudsakliga uppgift är emellertid att avspegla de från år till år inträffade förändringarna i jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter och icke att ange dessa posters absoluta storlek.

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

33 Förändringarna i jordbrukets kontanta inkomster och utgifter enligt det bearbetade deklarationsmaterialet framgå av följande sammanställning:

I jämförelse med år 1938 ha de kontanta inkomsterna för riket i dess helhet år 1947 stigit med 99,5 procent, medan stegringen av de kontanta utgifterna stannat vid 87,s procent. Av de olika inkomstposterna utvisar försäljningen av skog och skogsprodukter den starkaste stegringen nämligen med 109,2 procent, medan inkomststegringen för själva jordbruket uppgår till 99,9 procent. Orsakerna till stegringen i intäkterna från skogsbruket äro att söka i de förbättrade priserna på skogsprodukter efter prisstoppets upphävande den 1 juli 1946 och de på grund härav ökade avverkningarna.

Jordbrukarnas kontanta utgifter ha, som tidigare nämnts, stigit med 87,s procent mellan åren 1938 och 1947. Starkast är utgiftsökningen för underhåll av inventarier och byggnader, vilken post stigit med 147,5 procent sedan förkrigsåret 1938. Arbetslönerna visa en ökning med 92,4 procent, medan ränteutgifterna sjunkit med 3,7 procent.

Mellan åren 1946 och 1947 ha jordbrukarnas inkomster av försålda jordbruksprodukter ökats med 4,o procent. Försäljningen av animaliska produkter ökade med 6,s procent, medan inkomsterna av försålda vegetabiliska produkter minskade med 3,9 procent. Denna minskning beror huvudsakligen på det genom torkan under år 1947 försämrade skördeutfallet. Ökningen av inkomsterna från försålda animaliska produkter sammanhänger delvis med det försämrade skördeutfallet och den därav föranledda stora utslaktningen av nötkreatur. Intäkterna från skogsbruket sjönko under samma tid med 9,3 procent.

Mellan åren 1946 och 1947 ha jordbrukarnas kontanta utgifter stigit med 4,9 procent. Denna ökning beror framförallt på stegrade underhållskostnader. Arbetskostnaderna ha sjunkit med 4,7 procent, vilket torde bero på dels den minskade skörden och det goda bärgningsvädret sommaren 1947 och dels de i förhållande till år 1946 något minskade skogsavverkningarna. Givetvis har även den fortgående mekaniseringen inverkat och särskilt den kraftiga ökningen av traktorbeståndet.

De nu anförda siffrorna avse riket i dess helhet. Mellan de olika områdena föreligga emellertid viktiga olikheter. Starkast har inkomstökningen varit i södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder, där den från år 1938 räknat uppgår till 112,3 procent. För norra Sverige redovisas en ökning av de kontanta inkomsterna med 102,9 procent, medan för slättbygderna i södra

3 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt Nr 212.

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

och mellersta Sverige inkomststegringen stannar vid 91,3 procent. För alla tre områdena har under denna tid inkomstökningen varit större än utgiftsökningen, och relationen mellan dessa poster har år 1947 varit gynnsammast för norra Sverige.

I syfte att ytterligare belysa de ekonomiska förändringarna inom jordbruket ha även självdeklarationernas uppgifter om jordbrukarnas nettointäkter bearbetats. Beträffande nettointäkterna av jordbruksfastighet, som i detta sammanhang främst äro av intresse, kunna de erhållna resultaten sammanfattas i följande sammanställning.

Det framgår av denna sammanställning, att nettointäkterna av jordbruksfastighet från år 1938 till år 1947 i genomsnitt stigit med 115,5 procent. Stegringen är störst i norra Sverige, där den uppgår till 132,2 procent, och lägst inom slättbygderna i södra och mellersta Sverige, 96,8 procent. I skogsoch dalbygderna uppgår stegringen till 128,4 procent. Det är skillnaderna i skogsbrukets omfattning i olika delar av landet och den starkt markerade stegringen i skogsskötselns lönsamhet åren 1946 och 1947 i förhållande till tidigare år, som givit jordbruket i skogsbygderna denna gynnsamma ställning. I jämförelse med år 1946 konstateras för år 1947 en påtaglig minskning av nettointäkterna av jordbruksfastighet.

Kungl. Maj ds proposition nr 212.

35 Prissättningen på jordbrukets produkter och förnödenheter under regleringsåret 1949/50.

Prisfrågan under regleringsåret 1948/49.

Statens livsmedelskommission har i sin skrivelse den 19 april 1949 redogjort för innebörden av det system för prissättningen på jordbrukets område, som tillämpats under regleringsåret 1948/49. Härvid har kommissionen anfört bland annat följande.

Från och med år 1943 ha priserna på jordbrukets produkter och förnödenheter fastställts på våren. Till grund för behandlingen av de för regleringsåret 1948/49 aktuella prisfrågorna utarbetade den s. k. LK-delegationen i början av år 1948 på sedvanligt sätt en kalkyl rörande jordbrukets inkomster och kostnader. Denna kalkyl anslöt sig i metodiskt hänseende i huvudsak till de kalkyler, som på motsvarande sätt upprättats under de närmast föregående åren. Den av delegationen upprättade samt av kommissionen och dess råd granskade och godkända förkalkylen utvisade för år 1948/ 49 ett kalkylmässigt inkomstunder skott av 174,7 miljoner kronor. Härtill lädes i enlighet med uttalande av rådet en i kalkylen ej beaktad ökning av slakteriernas kostnader för biltransporter. Ökningen uppskattades till 3 miljoner kronor, varigenom kalkylunderskottet steg till i runt tal 178 miljoner kronor.

Efter överläggningar mellan representanter för livsmedelskommissionen samt Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet landsbygdens folk träffades i slutet av mars 1948 uppgörelse rörande prissättningen på jordbrukets produkter och förnödenheter under regleringsåret 1948/49, innebärande i huvudsak att jordbrukets representanter avstodo från att påfordra täckning för större del av det kalkylmässiga underskottet än 163 miljoner kronor.

Kungl. Maj :ts beslut i prissättningsfrågan meddelades den 9 april (beträffande vårvetepriset) och den 14 maj 1948. Sistnämnda beslut innebar dels godkännande av nyssnämnda uppgörelse mellan livsmedelskommissionen och jordbrukarorganisationerna, dels bemyndigande för kommissionen att under regleringsåret 1948/49 handha regleringen av priserna på jordbrukets produkter och förnödenheter i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommissionen föreslagit. Av inkomstunderskottet på 163,o miljoner kronor förutsattes emellertid 90,o miljoner kronor skola täckas genom utbetalande av allmänt mjölkpristillägg med i genomsnitt 70 öre per kilogram mjölkfett samt 30,5 miljoner kronor genom utbetalning av statliga pristilllägg för slaktdjursprodukter. (Härutöver avsågos 6,o miljoner kronor utgå som statligt bidrag till förbättring av mjölkhandelns marginaler.) Sammanlagt 120,5 miljoner kronor av underskottssumman 163,o miljoner kronor skulle alltså täckas genom statliga subventioner och resterande 42,5 miljoner kronor genom höjningar av produktpriser. Innebörden av Kungl. Maj :ts beslut i fråga om täckningen av inkomstunderskottet var, att konsumentprisnivån för mjölk, smör, ost, grädde, kött, charkuterivaror samt hudar skulle hållas i stort sett oförändrad.

Kungl. Maj :ts beslut av den 9 april och den 14 maj 1948 delgåvos riksdagen i proposition nr 275/1948. I propositionen anförde föredragande statsrådet, att man i likhet med föregående år syntes böra hålla möjligheten öppen för

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

en omprövning av jordbrukspriserna 1948/49 i enlighet med den s. k. 4-procentregeln på grundval av i augusti 1948 eller därefter, så snart skörderesultatet kunde överblickas, företagen omräkning av jordbrukskalkylen. Därest, såsom ett led i strävandena att uppnå ekonomisk stabilitet, överenskommelse träffades med jordbrukets organisationer om ändring i grunderna för kompensation till jordbruket eniigt 4-procentregeln, skulle emellertid hinder härför icke föreligga. Vad statsrådet sålunda anförde föranledde ej någon riksdagens erinran (r. skr. nr 423/1948).

I början av juli 1948 träffades vid överläggningar mellan regeringen samt Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet landsbygdens folk en överenskommelse, enligt vilken grunderna för prissättningen under år 1948/49 delvis ändrades. I strävandena att åstadkomma stabilisering på det ekonomiska området förklarade sig nämnda organisationer beredda att medverka i så måtto att —• därest inga löneregleringar uppåt ifrågakomme fram till utgången av år 1948 — skulle, vad på jordbrukarna ankomme, några ytterligare prisstegringar å jordbrukets produkter ej heller ske intill utgången av år 1948 utöver vad prisuppgörelsen våren 1948 innebure. Kunde samma återhållsamhet fortsätta även år 1949, vore jordbrukarna villiga att medverka på angivet sätt under hela regleringsåret 1948/49. Utfästelsen innebar, att — även om det ekonomiska utfallet av årets skörd blev sämre än beräknat — jordbrukarna voro beredda att låta den i augusti vanligen förekommande omräkningen anstå till efter årsskiftet 1948/49 och att någon ändring av prisregleringen icke heller då skulle ifrågakomma, därest lönelaget tor ar 1949 bleve oförändrat. I den mån utfästelsen innebure förlust over 4 procent utgingo organisationerna ifrån att jordbruket, då skördeutfallet sa möjliggjorde utan prishöjning, skulle återfå vad som utöver sagda 4 procent förlorades produktionsåret 1948/49. Organisationerna förutsatte vidare, att ett belopp, motsvarande den del av de av statsmakterna våren 1948 beslutade Tillskotten av statsmedel till priserna på jordbrukets produkter som icke enligt beräkningarna vore en följd av 1947 års svaga skörd, skulle tillföras jordbruket via prisbildningen, därest sagda tillskott skulle upphora och beloppet icke täckas av större skörd eller minskade kostnader Härigenom skulle jordbrukets framtida möjligheter till förbättrad ekonomisk standard bibehållas i enlighet med statsmakternas tidigare uttalanden och

Enligt vad livsmedelskommissionen framhållit skedde icke någon fullständig omräkning av kalkylen i augusti 1948. Skälen härtill voro, att skörden enligt då föreliggande preliminära skördeuppskattningar i stort sett motsvarade normskörden och att det ej heller i fråga om kostnaderna förekommit förskjutningar av sådan storleksordning, att en omräkning av jordbrukskalkylen skulle giva till resultat att 4-procentregeln bleve tillämplig Med beaktande av bland annat den betydelse, som kalkylen hade såsom underlag för en bedömning av utvecklingen av jordbrukets ekonomiska läge i förhållande till andra näringar, företogs emellertid sedermera i novem&ber 1948 en ny beräkning av jordbrukets inkomster och kostnader under re°leringsåret 1948/49. Den sålunda upprättade kalkylen, som icke kommit "till användning vid behandlingen av jordbrukets prisfrågor, hade visat ett överskott av 24 miljoner kronor mot det underskott av 15 miljoner kronor, som normkalkylen våren 1948 utvisat, sedan de av jordbruksuppgörelsen föranledda prisförändringarna beaktats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 212. 37

Kalkylen rörande jordbrukets inkomster och kostnader under regleringsåret 1949/50.

I syfte att erhålla ett underlag för behandlingen av frågan om prissättningen på jordbrukets produkter regleringsåret 1949/50 har livsmedelskommissionen på samma sätt som under tidigare år låtit genom LK-delegationen utarbeta en förkalkyl rörande jordbrukets inkomster och kostnader under sagda regleringsår. I detta delegationens arbete ha deltagit kommissionens ordförande, hovrättsrådet O. Söderström, organisationschefen i Kooperativa förbundet fil. lic. M. Bonow, byråchefen i statens priskontrollnämnd E. Carbell, direktören i Sveriges lantbrulcsförbund A. H. Stensgård samt överdirektören i lantbruksstyrelsen G. R. Ytterborn. I sitt slutgiltiga skick redovisas denna kalkyl i bilaga 1.

Beträffande innebörden av förkalkylen har kommissionen uttalat, att densamma i metodiskt hänseende anslöte sig till de under senare år utförda inkomst- och kostnadsberäkningar, vilka legat till grund för den preliminära prissättningen på jordbruksprodukter. Förkalkylen hade karaktären av en normkalkyl såtillvida, att den avsåge att belysa inkomst- och kostnadsläget under det kommande produktionsåret under förutsättning av normala väderleksförhållanden, oförändrade löner och räntesatser samt oförändrade priser på jordbrukets produkter och förnödenheter utom i de fall, där vid kalkylens upprättande prisförändringar med hänsyn till marknadsläget kunnat förutses med en viss grad av säkerhet.

Kommissionen har härefter först till behandling upptagit kalkylens inkomstsida. Härvid har kommissionen framhållit, att till grund för inkomstkalkylen som vanligt lagts en beräkning av skörden, företagen med utgångspunkt från vissa antaganden rörande arealer och hektaravkastning för olika grödor. De antagna arealerna och hektarskördarna ha redovisats i de å ss. 98 och 100 intagna tabellerna. I anslutning till tabellerna har kommissionen anfört följande.

De för produktionsåret 1949/50 (1949 års skörd) kalkylerade arealerna ha i fråga om höstvete och höstråg beräknats med ledning' av arealinventeringen i oktober 1948, varvid från de enligt denna inventering besådda arealerna gjorts avdrag för »normal utvintring». De för år 1949 (höstsådden 1948) gjorda avdragen för normal utvintring utgöra liksom förra året för vete 8 procent och för råg 4 procent. I tabellen å s. 98 ha angivits de arealer av olika växtslag, med vilka räknats i kalkylen för år 1949. Såsom jämförelse ha i tabellen medtagits de faktiska (skördade) arealerna vissa tidigare år. Delegationen har som synes räknat med en betydande minskning av brödsädsarealen, nämligen från 475 400 hektar år 1948 (skördad areal) till 438 000 hektar år 1949. Nedgången beror helt på den minskning i höstsädsodlingen, som framträdde vid arealinventeringen i oktober 1948. Eftersom den totala skördade arealen åkerjord kan förutsättas bli praktiskt taget oförändrad från år 1948, har minskningen av brödsädsarealen vid prognosens uppgörande kompenserats genom arealökningar på andra håll. Den kraftigaste ökningen har förutsatts för oljeväxter^, nämligen från 80 000 till 100 000 hektar. I övrigt kunna de väntade arealförskjutningarna betecknas som ganska obetydliga.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Uppskattningen av det kommande årets hektarskördar har beträffande flertalet växtslag skett på samma sätt som tidigare. Den tillämpade prognosmetoden innebär i korthet, att de observerade hektarskördarna med tillhjälp av de s. k. allmänna skördeomdömena omräknas till normerade hektarskördar. Med ledning av dessa senare sker därefter en uppskattning av normskördarna, d. v. s. de hektarskördar, som under förutsättning av normala väderleksförhållanden kunna förväntas det år prognosen avser. De normerade hektarskördarna utjämna de årliga skördefluktuationerna till följd av växlingarna i väderleksförhållandena, varför de på ett tillförlitligare sätt än de observerade återge sekulära förändringar i avkastningen, exempelvis till följd av växtodlingens landvinningar, förbättrad gödsling etc. De lämpa sig därför bättre som underlag för en prognos än de observerade skördarna.

Vid fastställandet av skördesiffrorna i prognosen har delegationen dock funnit det nödvändigt att beakta icke endast erfarenheterna från tidigare år utan även de aktuella förutsättningarna för vegetabilieproduktionen. Sålunda ha de våren 1948 antagna normskördarna med hänsyn till utvecklingen på längre sikt och förbättrad tillgång på kväve- och fosfatgödsel höjts med 50 kilogram per hektar för vårvete, höstråg, havre och ärter. I fråga om höstvete kunna nyss anförda skäl visserligen anses tala för eu liknande höjning, men delegationen har dock funnit det befogat att avvakta ytterligare etl årsresultat, innan ställning tages till förhöjning av normskörden för denna gröda. För sockerbetor bär delegationen icke gjort någon omprövning av den i föregående års totalkalkyl tillämpade normskörden, vilket beror på att delegationen icke velat föregripa de samtidigt pågående förhandlingarna mellan staten och sockerbetsodlarna.

Vid beräkningen av jordbrukets inkomster har skiljts mellan vegetabilier och animalier. Beträffande inkomsterna från den vegetabiliska produktionen har livsmedelskommissionen anfört.

På grundval av de i tabellerna å ss. 98 och 100 redovisade arealerna och hektarskördarna har beräkning företagits av den vegetabiliska produktionen. Kvantiteterna brödsäd ha därvid framkommit sedan den erhållna totalskörden reducerats för lagringsförluster, avrens och utsäde. Av korn har i kalkylen utöver husbehovsförmalningen endast medtagits de kvantiteter, som beräknats komma att åtgå vid grynkvarnar, bryggerier och brännerier. På motsvarande sätt har av havre, hö och halm medtagits endast den beräknade förbrukningen av havre vid grynkvarnarna, arméns och åkeriernas inköp av fodersäd och stråfoder, användningen av dessa varuslag för skogskörslor samt den industriella förbrukningen av halm. Härutöver har exporten av hithörande varuslag beaktats.

Beträffande priserna på brödsäd må först nämnas, att dessa nu beräknats enligt en ny metod. Den nya beräkningsmetodiken har medfört, att kalkylpriserna bättre än förut överensstämma med de verkliga producentpriserna. Omläggningen har medfört sänkning av prisnivån utan att dock prisutvecklingen sedan basåret nämnvärt påverkats. — Priserna å brödsäd år 1949/50 ha beräknats med utgång från de för innevarande år fastställda priserna för säd av normalkvalitet och med justering för »normal» avvikelse från denna kvalitet. Beträffande korn har den extra höjning av priset härpå, som företogs för åren 1947/48 och 1948/49 då korn jämställdes med brödsäd, icke medtagits vid beräkningen av priset för 1949/50. Priserna på havre och ärter ha upptagits till samma belopp som under innevarande år.

Jordbrukets sammanlagda inkomster av brödsäd (inklusive ersättning för av jordbrukare tidigare burna fraktkostnader) år 1949/50 beräknas till

39 Kunpl. Maj:ts proposition nr 212.

^06,7 miljoner kronor mot 250,5 miljoner kronor 1948/49. Nedgången beror nå att 1948 års skörd var större än den normskörd som insatts i kalkylen för nästa år. För övrig spannmål räknas likaledes med en nedgång, nämligen från 67,i till 54,i miljoner kronor. Minskningen här beror på kvan- Utets- och prisreduktioner för korn sammanhängande med att detta sädesslag under det kommande året förutsatts ej längre komma att jämställas

med brödsäd. .... „

Hö- och halmförsäljningen beräknas tillföra jordbruket 9,4 miljoner kronor år 1949/50 mot i0,i miljoner kronor under innevarande år.

Den inhemska förbrukningen av matpotatis har för år 1949/50 upptagits oförändrat till 900 miljoner kilogram, vartill kommer en mindre export. Priset på matpotatis bär för år 1948/49 beräknats till 10,so kionoi pei ttvCy ton, medan motsvarande pris 1949/50 under förutsättning av normala väderleksförhållanden under vintern antagits stiga till 12,oo kronor per deciton. Därest den antagna normskörden erhålles beräknas 255 miljoner kilogram potatis komma att användas för industriella ändamål, varav 155 miljoner kilogram för tillverkning av potatismjöl och 100 miljoner kilogram för brännvinstillverkning. Priset år 1949/50 upptages oförändrat från ar 1948/

49 till 9,oo kronor per deciton och 17,5 procents stärkelsehalt. Inkomstsumman för all potatis (mat- och fabrikspotatis) utgör i kalkylen 131,6 miljoner kronor 1949/50 mot 120,i miljoner kronor innevarande år.

På grundval av de i tabellerna å ss. 98 och 100 anförda uppgifterna rörande areal och normskörd per hektar har skörden av sockerbetor beräknats till 1 608 miljoner kilogram 1949/50 mot 1 808 miljoner kilogram innevarande år. Sockerhalten antages bli 17,5 procent, vilket vid oförändrade prisbestämmelser innebär ett genomsnittspris av 5,90 kronor per deciton. Värdet av sockerbetsprodulctionen beräknas i kalkylen till 94,9 miljonei kionor 1949/

50 mot 106,7 miljoner kronor 1948/49.

Såsom förut anförts väntas oljeväxtodlingen år 1949/50 omfatta en ca 25 procent större areal än under innevarande år, då den ändock var den största som förekommit. Oljeväxtodlingen beräknas år 1948/49 tillförai jordbruket ett sammanlagt belopp av 94,4 miljoner kronor. For ar 1949/50 raknas med en ökning till 113,2 miljoner kronor. Jordbrukets inkomster av spånadsväxter upptagas till 5,2 miljoner kronor 1949/50 mot 4,9 miljoner

kronor innevarande år. ,

Jordbrukets inkomster av fältmässigt odlade köksväxter blevo i sambancl med vårkalkylen 1948 för första gången beaktade vid kalkylens tillämpning vid prissättningen. Nu utförda beräkningar utvisa en inkomstsumma foi år 1948/49 av 47,9 miljoner kronor. På grund av den stora osäkerhet, som vidlåder en förhandsberäkning av dessa inkomster, har icke verkställts någon speciell beräkning för år 1949/50, utan har i stället för detta år insatts årets summa, 47,9 miljoner kronor.

Jordbrukets totala inkomster av vegetabilier beräknas under innevarande år uppgå till 701,7 miljoner kronor. För år 1949/50 väntas motsvarande inkomstsumma utgöra 663,o miljoner kronor eller 38,7 miljoner kronor mindre än under år 1948/49. Såsom framgått av det föregående beror minskningen nästan helt på den förhållandevis kraftiga nedgången av spannmålsposten.

I fråga om jordbrukets inkomster av den animaliska produktionen har kommissionen anfört.

Medelantalet mjölkkor har av delegationen antagits förete en mindre ökning från år 1948/49 till 1949/50, nämligen från 1 760 000 till 1 770 000 stycken. Enär grundförutsättningen för normkalkylen är normal tillgång

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

på foder för mjölkkorna, har ansetts föreligga anledning att räkna med att den på längre sikt fortgående stegringen i mjölkproduktionen per ko skall fortsätta även under år 1949/50. Med hänsyn härtill har produktionen per ko för det kommande året upptagits till 2 595 kilogram mot 2 558 under innevarande år. Den beräknade produktionen per ko år 1949/50 överstiger motsvarande tal 1938/39 med endast 140 kilogram eller 5,7 procent.

Den totala mjölkproduktionen år 1949/50 beräknas av delegationen till 4 593 miljoner kilogram mot 4 502 miljoner kilogram år 1948/49. Ökningen utgör 2,o procent. Prognosårets siffra ligger 2,6 procent under motsvarande tal basåret 1938/39. Invägningen vid mejerier under åren 1948/49 och 1949/ 50 beräknas uppgå till 3 470 respektive 3 554 miljoner kilogram. Sistnämnda tal ligger 13,6 procent över motsvarande basårssiffra. Av de anförda uppgifterna framgår mejerimjölkens sedan förkrigstiden starkt ökade ande! av den totala mjölkproduktionen.

Beräkningarna av jordbrukets inkomster av den vid mejerier invägda mjölken bygga på statistiken över mejeriernas avräkningar. Emellertid har även utförts en beräkning av inkomsterna av mejerimjölk med användning av priserna på konsumtionsmjölk, grädde och smör, varjämte upptagits merinkomsten vid osttillverkning samt olika statliga eller andra pristillägg. Genom denna inkomstberäkning infångas den allra största delen av mejeriernas mjölklikvider; vissa inkomstposter komma emellertid ej med vid ifrågavarande beräkning. Den del av mjölklikviderna, som kommer på dessa poster, har för ett antal år beräknats som skillnaden mellan de faktiskt utbetalda likviderna och de på nyss antytt sätt beräknade nettoinkomsterna. De framkomna skillnadsposterna tjäna till ledning vid framräknandet av inkomsterna för de följande år, för vilka uppgifter om mejeriernas mjölklikvider ännu icke föreligga.

De nu utgående producent- och kontantbidragen ha för åren 1948/49 och 1949/50 upptagits till 75 miljoner kronor.

Den för jordbruket kalkylerade totalinkomsten av mjölk- och mejeriprodukter under år 1949/50 utgör 1 191,4 miljoner kronor mot 1 259,9 miljoner kronor under innevarande år. Nedgången med 68,5 miljoner kronor trots den ökade produktionen beror på att i kalkylen för det kommande året icke räknats med något allmänt pristillägg — tillhopa 90 miljoner kronor — av det slag som f. n. utgår enligt för innevarande år speciellt gällande bestämmelser.

Hönsstammen väntas enligt den föreliggande kalkylen något öka. Antalet värphöns beräknas under innevarande år utgöra 12 275 000 djur och år 1949/50 12 800 000 djur. Äggproduktionen per höna och år väntas stiga från 116 till 118. Den produktionsökning, varmed man alltså har att räkna för det kommande året, motväges emellertid av ett förutsatt prisfall från 280 till 250 öre per kilogram. Jordbrukets totalinkomster av ägg och slaktfjäderfä sjunka i kalkylen från 204,5 miljoner kronor år 1948/49 till 195.r» miljoner kronor år 1949/50.

Beträffande jordbrukets inkomster av slaktdjur väntas däremot, trots att i förkalkylen givetvis bortfalla de under innevarande år utgående statliga pristilläggen å tillhopa 30,5 miljoner kronor, en uppgång mellan 1948/ 49 och 1949/50, nämligen från 641,s till 680,2 miljoner kronor. Uppgången är närmast en följd av en förutsatt ökning av fläskproduktionen. Antalet slaktsvin väntas sålunda stiga från 1 633 000 till 1 865 000 stycken.

Jordbrukets inkomster av försäljning av militärhästar och ull beräknas uppgå till 4,8 miljoner kronor 1948/49 och 4,3 miljoner kronor 1949/50.

Exporten av levande djur beräknas under innevarande år tillföra jordbruket 11,7 miljoner kronor. För år 1949/50 har delegationen på grund av oviss-

Kungl. Maj:ls proposition nr 212.

heten om omfattningen av en eventuell export icke upptagit något belopp i

I frå"a om samtliga husdjur utom hästar väntas under det kommande året en° fortsatt ökning från innevarande år. Kreaturskapitalets uppgång (räknat i basårets priser) värderas i kalkylen till 4,2 miljoner kronor under år 1949/50. . ...

Jordbrukets totala inkomster av animalier (inklusive förändringar i kreaturskapitalet) utgöra enligt de utförda beräkningarna 2 127,9 miljoner kronor 1948/49 och väntas sjunka till 2 075,7 miljoner kronor 1949/50. Denna nedgång, vilken sålunda noteras trots produktionsökningen för de viktigare produkterna, beror främst på att i prognosen för det kommande året icke medtagits de pristillägg å 120,5 miljoner kronor för mjölk samt slaktprodukter, vilka utgå särskilt under innevarande år.

Livsmedelskommissionen har i detta sammanhang slutligen framhållit, att jordbrukets sammanlagda inkomster aren 1948/49 och 1949/50 i föikalkylen beräknats till 2 829,6 respektive 2 738,7 miljoner kronor. Sistnämnda tal låge 101,o procent över basårssumman, vilken utgjorde 1 362,7 miljoner kronor.

Vad härefter angår beräkningarna av jordbrukets kostnader har livsmedelskommissionen anfört, att dessa beträffande flertalet postei grundade sig på samma principer som de, vilka tillämpats i föregående jordbiukskalkyler. Liksom i förkalkylen våren 1948 hade dock beträffande vissa poster tillämpats ändrade beräkningsmetoder. I de viktigaste fallen, såsom i fråga om arbets- och räntekostnader, hade ändringarna föranletts av undersökningar, som utförts av de sakkunniga för utredning rörande rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader in. in. I fråga om de särskilda kostnadsposterna i kalkylen har kommissionen yttrat bland annat följande.

Vad beträffar posten handelsgödsel (inklusive jordbrulcskalk) må namnas, att den visar en ökning från 133,7 miljoner kronor innevarande ar til 152,i miljoner kronor år 1949/50. Kostnadsökningen beror helt pa att okade mängder, särskilt av kalksalpeter och kalisalt, beräknas kunna stallas til jordbrukets förfogande under det kommande året. Då kalken som jord!orbättringsmedel har en relativt långvarig verkan har delegationen lr o. in. denna gång funnit det lämpligt att beräkna jordbrukets ar liga kostnader härför som ett glidande medeltal för de fem senaste aren. Samtidigt me denna omläggning har skett en viss komplettering av det vid kostnadsberäkningarna använda primärmaterialet. , .

Kostnaderna för inköpt utsäde (handelsmarginaler in. fl. merkostnader) upptagas till samma belopp 1948/49 och 1949/50, nämligen 6,5 miljoner

I fråga om kostnaderna för köpfodermedel väntas en mindre nedgång från 1948/ 49 till 1949/50, i det för de båda åren redovisas 154,2 resp. 149,5miljoner kronor. Förändringarna beträffande de olika delposterna mellan de bada åren äro förhållandevis obetydliga. I fråga om animaliskt foder ha gjorts vissa kompletteringar, vilka medfört en bättre redovisning an forut av framförallt de tidigare årens kalkylkostnader. Avdrag har gjorts för de kostnader för köpfodermedel, som beräknas falla på äggproduktionen utanfoi

^ Kostnaderna för maskiner och redskap äro fördelade på avskrivningsoch underhållskostnader. De förra fastställas med utgång från beräkningar

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

av maskinparkens volym under förutsättning av en 15-årig avskrivningstid, de senare upptagas i enlighet med resultaten från livsmedelskommissionens deklarationsundersökningar. Till följd av de senaste årens stora maskininköp —- framförallt sker traktoranskaffningen i snabbt tempo — beräknas jordbrukets kostnader för maskiner och redskap stiga från 202,6 miljoner kronor 1948/49 till 213,2 miljoner kronor 1949/50.

Till följd av den alltmera utvidgade traktordriften visa även kostnaderna för driv- och smörjmedel en fortsatt uppgång, nämligen från 56,i miljoner kronor i år till 66,o miljoner kronor år 1948/49.

Samlingsposten »diverse kostnader» väntas enligt den föreliggande kalkylen öka något mellan 1948/49 och 1949/50, nämligen från 187,2 till 189,o miljoner kronor. En av delposterna, nämligen elkostnaderna, har denna gång beräknats etter en ny metod enligt förslag av de sakkunniga. På grund av att viss del av de kostnader, som i tidigare beräkningar inkluderats i ifrågavarande post — nämligen kostnader för gårdsnät, för installation av belysning samt för anslutning av motorer — numera ängå i beräkningarna av byggnadskostnaderna, upptages under rubriken elkostnader endast utgifter för förbrukad elström samt övriga abonnemangskostnader. Dessa kostnader följas med användning av resultaten från livsmedelskommissionens deldarationsundersökningar.

Kostnaderna för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader beräknas med utgångspunkt från vissa inom statens forskningskommitté för lantmannabyggnader utförda undersökningar rörande storleken av dessa kostnader år 1946. Kostnadssumman för detta år följes med ledning av kommitténs och Sveriges lantbruksförbunds byggnadskostnadsindex. Byggnadsoch darmed avskrivnings- och underhållsvolymen antages vara konstant 1 den föreliggande kalkylen upptagas jordbrukets kostnader för ekonomibyggnader till 139,5 miljoner kronor 1948/49 och 140,6 miljoner kronor under pafolj ande år.

Kostnadsposten grundförbättringar (täckdikningskostnader och under- "a11 av ®t0^re °PPna diken) visar eia endast obetydlig ökning mellan de båda jamforelsearen, nämligen från 16,7 till 16,8 miljoner kronor

Vidkommande härefter den ojämförligt största kostnadsposten, arbetskostnaderna, har kommissionen anfört att förenämnda sakkunniga prövat frågan, efter vilka principer dessa kostnader borde beräknas, sedan statlönesystemet för de enligt kollektivavtal anställda lantarbetarna avskaffats fr.

o. in. den 1 november 1945 och den förut tillämpade beräkningsmetodiken darmed omöjliggjorts. Redan vid upprättandet av förkalkylen våren 1947 hade förelegat eu preliminär utredning i saken, vars resultat insatts i kalkylen. Ett år senare hade utformats den beräkningsmetodik, som kommit till användning vid närmast föregående och nu föreliggande förkalkyl. Enligt kommissionen byggde beräkningarna på uppgifter om dels arbetsförbrukningen per hektar jordbruksjord vid de räkenskapskontrollerade gårdarna, dels storleken av arealen jordbruksjord och dels lönen per timme för olika yrkeskategorier och löneformer enligt lönestatistiken. Den successiva minskningen av jordbrukets arbetskraftsvolym beräknades under åren 1938/39- 1945/46 motsvara 1,2 procent per år av arbetsförbrukningen under basåret 1938/39. För varje efterföljande år förutsattes en årlig minskning av samma volym med 1,5 procent räknat i förhållande till närmast

43 Kungl. Mcij.ts proposition nr 212.

föregående år. I anslulning till det anförda har kommissionen rörande arbetskostnadsposten vidare yttrat följande.

De nu utförda beräkningarna av jordbrukets arbetskostnader utvisa för år 1948/49 en ökning i förhållande till motsvarande kostnader enligt den för ett år sedan upprättade förkalkylen med 8,6 indexenheter, motsvarande ej mindre än 71,7 miljoner kronor. Härav representera 3,6 enheter ett särskilt avdrag med 30 miljoner kronor, som uppskattades till förkalkylen för år 1948/49. Återstoden, 5,o indexenheter, innehåller dels en kostnadsminskning av lönen för år 1945/46 och efterföljande år (beroende huvudsakligen på ändring av vägningstalen vid fastställande av timlönen) uppgående till

2.3 enheter (= 19,i milj. kronor), dels vissa kostnadsökningar. För det första har nu konstaterats en större lönestegring mellan år 1945/46 och år 1946/47 än vad uppskattningen för ett år sedan utvisade (de faktiska timlönerna för avtalsåret 1946/47 voro ej kända våren 1948) uppgående till

2.3 enheter (= 20,3 miljoner kronor). För det andra verkar en i systemet för löneberäkningen inbyggd eftersläpning (beroende på att man vid upprättandet av vårkalkylen 1948 ej kände den avtalsenliga lönen för hela år 1948/49) höjande med 4,8 enheter (= inklusive avrundningsfel 40,o miljoner kronor). Tillsammantagna innebära nu nämnda kostnadsökningar en höjning med (2,5 -f- 4,s =) 7,3 enheter, från vilken alltså skall dragas kostnadsminskningen på 2,3 enheter.

LK-delegationen framhåller i fråga om beräkningarna av arbetskostnaderna, att de icke kunna göra anspråk på någon större precision. Beräkningarna äro osäkra i vad avser såväl arbetskraftsvolymen som timlönen. Såsom särskilt vansklig vid ett skiftande läge på arbetsmarknaden betecknas den framskrivning av de betalda lönerna med hjälp av avtalslönerna, som man på grund av eftersläpningen i lönestatistiken tvingas företaga för senare år. Dessa vanskligheter ha ingående diskuterats såväl av de sakkunniga som inom delegationen samt dessutom varit föremål för uppmärksamhet från rådets sida i samband med dess granskning av den föreliggande kalkylen. Någon ny metod i förhållande till den tidigare använda procentuella framskrivningen har emellertid icke kunnat förordas utan man har fått nöja sig med att konstatera, att ifrågavarande metod under tidigare år med brist på arbetskraft inneburit en undervärdering av lönekostnadsökningen, men att den vid ett ändrat läge på arbetsmarknaden likaledes kan tänkas komma att ge ett alltför starkt utslag för löneförändringarna.

I den föreliggande kalkylen utvisar arbetskostnadsposten en nedgång mellan 1948/49 och 1949/50 från 2 000,i till 1 974,3 miljoner kronor. Livsmedelskommissionen har framhållit, att denna minskning förklaras av att den förut omtalade reduktionen av arbetskraftsvolymen endast till en mindre del motverkas av den samtidigt väntade ganska obetydliga timlöneökningen.

Vad till sist angår räntekostnaderna har kommissionen anfört, att även spörsmålet om de principer, efter vilka dessa kostnader borde beräknas, prövats av nyssnämnda sakkunniga. Rörande beräkningen av denna kostnadspost har kommissionen framhållit följande.

De sakkunniga ha till livsmedelskommissionen överlämnat eu av dem utförd undersökning beträffande räntekostnaderna inom jordbruket. Den huvudsakliga innebörden av de av de sakkunniga utförda beräkningarna är, att lantbrukskapitalet, vilket — om man bortser från ett provisoriskt tillägg fr. o. m. år 1945/46 — hittills hållits oförändrat sedan basåret 1938/39,

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 212-

fastställts med hänsynstagande till sedan sistnämnda år företagna investeringar. Härvid har beaktats icke blott de förändringar i kapitalvolymen, som förekommit, utan även den fördyring som kännetecknat anskaffningen (åter- och nyanskaffningen) av kapitalföremål av olika slag under den behandlade perioden. De sakkunniga ha varit eniga på alla punkter av utredningen utom vad beträffar fastighetskapitalet. Sakkunnigmajoriteten har ansett, att detta kapital bör fastställas på grundval av utjämnade taxeringsvärden, medan minoriteten har föreslagit att taxeringsvärdena skola användas utan någon dylik utjämning.

Beträffande delegationens arbete har livsmedelskommissionen till slut framhållit, att delegationen vid uppgörandet av den föreliggande kalkylen hade insatt resultatet av de sakkunnigas beräkningar av räntekostnaderna i kalkylen vid sidan av kostnaderna, fastställda enligt hittills tillämpad metod. Delegationen hade ansett det vara ur företagsekonomisk synpunkt riktigt att beräkna jordbrukets räntekostnader på sätt gjorts i de sakkunnigas undersökning. Den hade emellertid icke tagit ställning till frågan, huruvida jordbruket i nuvarande läge borde kompenseras för den höjning av räntekostnadsposten, som erhölles vid tillämpning av den av de sakkunniga använda beräkningsmetoden. I denna fråga hade dock delegationsmedlemmarna herrar Carbell och Stensgård avgivit särskilda yttranden. Herr Carbell hade sålunda framhållit, att frågan om uppjustering av räntekostnaderna enligt hans mening borde få anstå till dess motsvarande förändringar kunnat vidtagas beträffande näringslivet i övrigt eller den nuvarande spänningen på det ekonomiska området mildrats. Herr Stensgård hade däremot anfört, att man enligt hans mening icke längre kunde underlåta att taga hänsyn till lantbrukskapitalets stegring sedan basåret och att räntekostnaderna därför redan nu borde beräknas med tillämpning av den av de sakkunniga föreslagna metodiken.

Enligt vad kommissionen uppgivit visade jordbrukets räntekostnader, beräknade enligt de sakkunnigas majoritetsalternativ (alt. A), mellan 1948/ 49 och 1949/50 en stegring från 279,7 till 283,9 miljoner kronor. Motsvarande tal enligt sakkunnigminoritetens förslag (alt. B) utgjorde 290,o, respektive 294,2 miljoner kronor. Räntekostnaderna beräknade enligt hittills använd metod (alt. C) visade en nedgång från 199,9 till 199,6 miljoner kronor. Basårsbeloppet enligt de olika alternativen utgjorde 208,o, 211,9 resp. 202,3 miljoner kronor.

Totalsumman av jordbrukets kostnader 1948/49 och 1949/50 har, med tillämpning av de olika alternativen för räntekostnaderna, sammanställts i följande tablå.

Alt. A Alt. B Alt. C

1948/49 milj. kr 3 176-3 3 186-6 3 096-5

1949/50 Ökning

milj. kr inilj. kr.

3191-9 15-6

3 202-2 15-6

3107-6 ll-l

45 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Av kalkvlen framgår slutligen, att för 1949/50 beräknats uppstå ett kalkylmässigt inkomstunderskott å 235,i, 236,9 respektive 167,9 miljoner kronor enligt nyssnämnda tre alternativ. Därest i likhet med vad som avsetts för innevarande regleringsår, statliga pristillägg skulle utgå till ett belopp av 120,5 miljoner kronor, minskas underskottet till 114,6, 116,4 respektive 47,4 miljoner kronor. Kalkylen för regleringsåret 1948/49 utvisar, därest räntekostnaderna beräknas enligt hittills tillämpade grunder, ett kalkylmässigt inkomstunderskott av 61,2 miljoner kronor.

Jordbrukskalkylen bär som förut nämnts granskats av livsmedelskommissionens och priskontrollnämndens råd vid gemensamt sammanträde den 18 mars 1949. Enligt vad som framgår av kommissionens skrivelse hade råden därvid godkänt inkomstsidan i stort sett oförändrad. Ledamoten av kommissionens råd herr Ekström hade emellertid yrkat dels att vissa avdrag skulle göras för stimulansinkomster av oljeväxtodling, dels att de särskilda producent- och kontantbidragen för mjölk, vilka borde betraktas som sociala bidrag, icke skulle inräknas i kalkylen. Vid behandlingen av kostnadssidan hade delade meningar yppats i frågan, hur man med hänsyn till den ekonomiska stabiliseringspolitiken borde ställa sig till beräkningarna av jordbrukets räntekostnader. Flertalet jordbruksrepresentanter hade därvid anslutit sig till den av delegationsmedlemmen herr Stensgård förordade linjen, medan övriga rådsledamöter på några undantag när bitratt delegationsmedlemmen herr Carbells uppfattning. Vidare hade ledamoten av kommissionens och nämndens råd herr Axel Johansson som sin mening uttalat, att man i den föreliggande kalkylen räknat med en högre arbetslön än som i verkligheten utginge. Lantarbetarförbundet komme vid höstens avtalsförhandlingar att för lantarbetarnas räkning kräva deras andel av jordbrukets lönesumma enligt kalkylen. Om de i kalkylen insatta lönerna för det kommande året föranledde prishöjningar, vore han vidare övertygad om att industriarbetarna komme att framställa krav på löneökning.

Överläggningarna mellan representanter för regeringen och delegerade för jordbrukets riksorganisationer.

Sedan kalkylen framlagts och granskats, upptogos i början av april 1949 överläggningar mellan å ena sidan representanter för regeringen samt å andra sidan delegerade från styrelserna för Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet landsbygdens folk. Från regeringsrepresentanternas sida anfördes därvid, att det enligt deras uppfattning för stabiliseringspolitikens fullföljande vore önskvärt, att avgörandet om prisregleringarna för produktionsåret 1949/50, närmast vad beträffade mjölk och mejeriprodukter, skulle uppskjutas till hösten. Därigenom skulle den för närvarande viktigaste prisregleringsfrågan på jordbrukets område kunna behandlas i samband med ställningstagandena på andra områden av betydelse för stabiliseringssträvandena. I fråga om prisregleringarna för andra jordbruksprodukter än

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

mjölk och mejeriprodukter borde beslut däremot fattas under våren. Jordbrukets förhandlingsdelegerade uttalade åter, att en utjämning av det enligt deras uppfattning föreliggande inkomstunderskottet borde kunna ske inom stabiliseringspolitikens ram samt att prisfrågan, i likhet med vad som skett under senare år, borde i sin helhet avgöras redan på våren.

Då parternas ståndpunkter icke syntes kunna förenas, föreskrev Kungl. Maj :t genom beslut den 8 april 1949, att livsmedelskommissionen nu skulle avgiva förslag till prissättning och därmed sammanhängande åtgärder för nästa regleringsår allenast beträffande andra jordbruksprodukter än mjölk och mejeriprodukter. I beslutet angavs även, att prisförslag rörande sistnämnda båda produktslag skulle av kommissionen avgivas först efter särskild anmaning av Kungl. Maj:t.

I skrivelse den 13 april 1949 lämnade jordbrukets förhandlingsdelegerade, efter att ha underställt saken organisationernas styrelser, slutligt besked angående organisationernas ståndpunkt.

I skrivelsen har till en början framhållits, att styrelserna för jordbrukets organisationer ansett sig böra fästa stort avseende vid de skäl, som anförts för uppskov med avgörandet om prissättningen, men att de likväl icke funnit sig kunna biträda förslaget härom. Till motivering av denna ståndpunkt har i skrivelsen anförts följande.

Mot ett tillfälligt utbytande av vårprissättning mot höstprissättning resa sig icke minst starka principiella betänkligheter. Enligt förslaget skulle uppskovet visserligen endast avse prissättningen å mjölk. Organisationerna finna det dock angeläget, att denna viktiga produkt icke utbrytes ur sitt sammanhang med andra produkter, och anse förty, att prisregleringsfrågorna böra behandlas i ett sammanhang. Detta synes vara så mycket mera angeläget, då stark olust som bekant råder beträffande mjölkproduktionen, vilket tar sig påtagliga uttryck i strävan att övergå till annan produktion. Avangivna skäl vidhålla organisationerna med bestämdhet, att vårprissättning' bör vinna tillämpning även i år. Detta bör också enligt deras mening kunna ske, utan att stabiliseringssträvandena, till vilkas fortsättande jordbruksorganisationerna ansluta sig, äventyras. Organisationerna finna sig ha anledning nu framställa vissa enligt deras mening berättigade anspråk på prisförbättringar åt jordbruket, men dessa prisförbättringar böra kunna rymmas inom stabiliseringspolitikens ram. Det synes sålunda icke vara erforderligt att med hänsyn till stabiliseringspolitiken uppskjuta avgörandet till hösten, så vitt angår prissättning, som betingas av nu rådande och kända förhållanden. Om prissättningens grunder bestämmas nu under förutsättning av att stabiliseringsprinciperna vinna fortsatt allmän tillämpning, förutsätta vi emellertid, att prissättningsfrågorna för jordbruket upptagas till förnyad behandling, därest stabiliseringssträvandena under produktionsåret hrytas på andra områden, varvid jordbruksorganisationerna förbehålla sig full frihet att ställa anspråk på ersättning för kostnader, som nu ej bliva ersatta eller kunna tillkomma på grund av lönehöjningar inom jordbruket.

De förhandlingsdelegerade ha därefter i skrivelsen ingått på frågan om storleken av det kalkylmässiga underskottet och de prisförbättringar, som redan nu borde ske. De ha därvid till en början framhållit, att de icke funnit anledning till direkt anmärkning mot de i prognosen gjorda beräkning-

47 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

arna som sådana. En fixerad prisreglering på grundval av en totalkalkyl, efter vilken jordbrukets olika slag av inkomster skulle tillsammans inrymmas i en av kostnadsutvecklingen bestämd totalsumma, ledde emellertid till egenartade konsekvenser, som fordrade en viss justering vid kalkylens tillämpning. Beträffande dessa konsekvenser bär i skrivelsen anförts följande.

Därest priset på en viss produkt ökas mera än kostnadsstegringen föi denna eller om nya inkomster, som ej äro hänförliga till viss produkt, tillkomma samt dessa inkomstökningar i sin helhet skola inrymmas i kalkylsumman, så leder det till att priserna på andra produkter i stallet maste hållas nere och icke få anpassas efter produktionskostnaderna for desamma. Som exempel skall anföras att äggpriserna under några år legat pa eu sa hög nivå att inkomsterna för ägg otvivelaktigt tagit i ansprak en storre del av den totala inkomstsumman än som svarar mot de i kalkylen ingående kostnaderna för desamma, vilket medfört att andra produkter i stallet ha lits i motsvarande grad lägre. Detta förhållande kan existera till en tid, åtminstone då, såsom i detta fall, produktionen av den bättre betalda produkten är mycket spridd och inkomsten av densamma kan tor de enskilda jordbrukarna kompensera lägre inkomster av andra produkter. Sedan aggpriset nu starkt fallit på grund av uppkommen överproduktion, kvar star emellertid priset på de andra produkterna oförändrat, och jordbrukarna erhålla sålunda härefter icke täckning för sina kostnader.

Andra produkter för vilka relativt höga priser i forhallande till produktionskostnaderna tillämpats, äro oljeväxterna, vilkas pris bestämts med «yite att snabbt få till stånd en ökad odling. Oljeväxtodling förekom ej ar 1938, och någon anpassning av priset efter ökning av dess produktionskostnader sedan 1938 har sålunda ej kunnat äga rum. Medräknandet av hela inkomsten av oljeväxtodlingen, vilken är väsentligt högre än vad andra alternativa odlingar skulle givit, leder till sådana ogynnsamma verkningar beträffande prissättningen å andra produkter som förut berörts. Oljeväxtproduktionen är emellertid ej spridd på samma sätt som äggproduktionen utan huvudsakligen begränsad till områden med gynnsamma produktionsforutsättningar. De ogynnsamma verkningarna bli därför i detta fall mera svaiartade och äro av den beskaffenhet, att ett hänsynstagande härtill maste framstå såsom avgjort berättigat. Företagna undersökningar ha dessutom givit vid handen, att sådana merkostnader, som angivas vara torenade med oljeväxtodlingen i förhållande till kostnaderna för andra grödor, vilka i stallet skulle ha odlats, endast till viss del finnas medtagna på kalkylens kostnadssida, vilket beror på kalkylmetoderna. Den starka ökning av oljevaxtodlingen, som kom till stånd under 1948 jämfört med den i normalkalkylen samma år beräknade odlingen och som medförde en avsevärd inkomstökning, har sålunda endast i ringa grad lämnat spår efter sig uti den nu verkställda nya kostnadsberäkningen för samma år. Ej heller har i kalkylen för 1949/50 full hänsyn tagits till angivna merkostnader vid den ytterligare ökade odling, som förutses för detta år. Här föreligger sålunda det förhållandet att såväl stimulansinkomster uppstå som ock att merkostnaderna för denna odling endast delvis komma till uttryck bland kalkylens kostnader.

De delegerade ha därefter anfört att, enligt inom Sveriges lantbruksförhund verkställda beräkningar, skillnaden mellan å ena sidan bruttointäkten för oljeväxter samt å andra sidan de i kalkylen förefintliga merkostnaderna för oljeväxter vid den för 1949/50 uppskattade odlingen uppginge till sam-

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

manlagt omkring 35 miljoner kronor. De delegerade funne det önskvärt, att en oljeväxtodling av relativt stor omfattning skulle uppehållas. De trodde även, att på grund av odlingens vansklighet relativt goda priser erfordrades för detta ändamål. De ville emellertid samtidigt understryka, att främjandet av oljeväxtodlingen icke finge tillåtas nedbringa priserna å andra produkter under vad som vore motiverat av dessas produktionskostnader. Å kalkylens inkomstsida borde därför göras ett avdrag motsvarande merintäkten utöver redovisade merkostnader. Detta utgjorde icke någon ny princip. Under kriget hade årligen gjorts ett avdrag för stimulansinkomster av oljeväxtodling. Detta avdrag hade emellertid slopats år 1945, då priserna på oljefröer sänkts väsentligt. Sedan de nu åter höjts betydligt samt oljeväxtodlingen fått större omfattning än någonsin förut, borde ett dylikt avdrag åter ske.

I de delegerades skrivelse har härefter behandlats frågan om det belopp, med vilket producent- och kontantbidragen till vissa mindre jordbruk borde upptagas i kalkylen. Enligt de delegerade borde det i prognosen å inkomstsidan upptagna beloppet, 74 miljoner kronor, minskas med 39 miljoner kronor och sagda inkomstpost sålunda upptagas med endast 35 miljoner kronor. Till motivering av detta yrkande har i skrivelsen anförts följande.

En liknande verkan som inkomsterna av oljeväxter har producent- och kontantbidragens medtagande som inkomst i kalkylen. Enligt uttalande av 1947 års riksdag vid behandlingen av riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken skola ifrågavarande bidrag utgå såsom särskilt stöd vid sidan av det allmänna prisstödet åt jordbruket. Dock torde därvid ha förutsatts, att det allmänna prisstödet skulle avvägas med hjälp av typjordbrukskalkyler, vilka ännu icke kunnat komma till stånd. Det skall icke bestridas, att utgångsläget för bedömandet av frågan om producentbidragets inräknande är ett annat, så länge det allmänna prisstödet avväges med hjälp av totalkalkylen. Den beslutade omläggningen av de tidigare producentbidragen har emellertid genomförts. Denna har medfört väsentliga ändringar, vilka fått betydande indirekta återverkningar även på den allmänna prisregleringen. Dels ha nämligen de bidrag, som förut utgingo till jordbruk över 10 hektar, borttagits, dels har totalbeloppet av dessa bidrag betydligt ökats, varefter dessa uteslutande utbetalas till jordbruk under 10 hektar. Jordbruken på 10—15 hektar åker ha därigenom förlorat det belopp på omkring 10 miljoner kronor, som de enligt en inom Svenska mejeriernas riksförening verkställd beräkning erhöllo 1947/48, vilket motsvarar en prissänkning på 1,9 öre per kilogram levererad mjölk. Samtidigt ha jordbruken under 10 hektar erhållit en inkomstökning, som markeras av att producentbidraget till dessa jordbruk för 1947/48, innan omläggningen ägde rum, beräknas ha uppgått till något över 36 miljoner kronor, medan kalkylen nu för 1949/50 upptoge en totalsumma för producentbidrag och kontantbidrag av 75 miljoner kronor, sålunda en ökning med nära 39 miljoner kronor. Sistnämnda ökade belopp kunna uppenbarligen icke motsvaras av en plötslig större kostnadsökning vid just dessa jordbruk i förhållande till kostnadsökningen vid andra utan avser en förbättring av ifrågavarande jordbruks såväl nu som tidigare dåliga ekonomiska förhållanden. Beloppet är emellertid i sin helhet inräknat bland inkomster-

Kungl. Mai:ts proposition nr 212.

na och medför därigenom en minskning av de priser, som andra jordbruk erhålla som ersättning för sina kostnader. Även här bör göras ett avdrag, som torde böra i huvudsak motsvara den nämnda ökningen i bidragens totalbelopp till jordbruk under 10 hektar eller omkring 39 miljoner kronor.

De delegerade ha vidare anfört, att det måhända kunde invändas, att det av delegationen påyrkade hänsynstagandet till inkomsterna av oljeväxtodlingen och de ökade producentbidragen skulle innebära, att jordbrukarna i strid med stabiliseringssträvandena skulle tillföras större inkomster än dem, som de erhöllo, då utfästelse om medverkan i stabiliseringen gjordes. Mot ett dylikt påstående kunde emellertid anföras, att oljeväxtodlingen efter sagda tidpunkt fått en då ej förutsedd omfattning med resultat, som då ej kunnat överblickas, samt att de nya producent- och kontantbidragsreglerna införts först under år 1948 och att deras verkningar för jordbruket framträtt tydligt först senare. En underlåtenhet att beakta de av de delegerade berörda förhållandena skulle medföra, att de ur produktionens synpunkt viktigaste grupperna inom jordbruket och sådana grupper, som i stor omfattning arbetade under relativt ogynnsamma förhållanden, skulle få nöja sig med sänkta nettoinkomster. Jordbruksorganisationerna kunde icke biträda en fortsättning av stabiliseringspolitiken under villkor, som skulle få detta till konsekvens. Det borde i detta sammanhang beaktas, att jordbruket på grund av det årliga avdraget för minskad arbetskraftåtgång icke finge automatiskt tillgodoräkna sig den förbättring av inkomsterna, som inom flera andra näringar utan hinder av stabiliseringssträvandena kunde åstadkommas och tillgodogöras genom rationalisering och ökade prestationer vid ackordsarbete.

Det belopp, som jordbruket enligt de delegerades mening borde vara berättigat att erhålla i form av förbättrade inkomster till täckning av föreliggande kostnadsökningar, har av de delegerade angivits på följande sätt.

Inkomstunderskott enl. alternativ A och B i kalkylen

(avrundat) .................................. 116 miljoner kronor

Merintäkter av oljeväxter utöver medtagna merkostnader .................................... 35 » »

Ökning och överflyttning av producent- och kontant-

bidrag ...................................... 39 » »

Summa 190 miljoner kronor.

De delegerade ha emellertid framhållit att de, vad räntekostnaderna anginge, vore medvetna om att delade meningar rådde beträffande det berättigade i att inom stabiliseringspolitikens ram medgiva ersättning för den räntekostnadsökning på omkring 69 miljoner kronor, som framkommit på grund av att nya principer tillämpats vid beräknandet av denna kostnadspost. Däremot hade det icke bestritts, att här förelåge en kostnadsökning och att ersättning för denna i och för sig vore berättigad. Även om delade meningar sålunda rådde beträffande medtagandet av sagda räntekostnads- 4 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 212.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

ökning i förevarande sammanhang, borde enligt de delegerades mening hänsyn under alla förhållanden tagas till den ökning i räntekostnaderna, som belöpte på produktionsåret 1949/50 i förhållande till produktionsåret 1948/ 49 och berodde på ökade kostnader för gjorda investeringar under förstnämnda år. Denna ökning hade i kalkylen (alt. A och B) beräknats till 4,2 miljoner kronor. Därtill borde komma drygt 3 miljoner kronor för icke beaktad ökning av maskinkapitalet. Nyssnämnda ökning uppginge sålunda sammanlagt till omkring 7 miljoner kronor. Under dessa förutsättningar reducerades det förut angivna underskottet till 129 miljoner kronor.

I skrivelsen har vidare anförts, att ett närmare bedömande torde giva vid handen, att en höjning av jordbrukets produktpriser i nyss angiven omfattning kunde ske utan att livsmedelskostnaderna höjdes över den genomsnittsnivå, som betingades av de vid vårprissättningen 1948 angivna priser, utifrån vilka jordbruksorganisationerna givit sin anslutning till stabiliseringssträvandena. Det förutsattes då, att statliga pristillägg skulle utgå i samma omfattning som beräknats för innevarande år. I jordbrukskalkylen hade för år 1949/50 räknats med ett äggpris till producenterna av 2 kronor 50 öre per kilogram mot det i fjolårets prisregleringsproposition för år 1948/49 upptagna priset av 3 kronor 30 öre per kilogram. Detta innebure en sänkning med 80 öre per kilogram. Vid en förbrukning av 80 000 ton motsvarade denna sänkning 64 miljoner kronor. För potatis vore motsvarande prissänkning 2,5 öre per kilogram, vilket vid en förbrukning av 900 000 ton gjorde 22,s miljoner kronor. Vid dessa beräkningar hade hänsyn icke tagits till att sänkningen av producentpriserna medfört en större sänkning av konsumentpriserna. I fråga om matfett kunde, såsom redan vidtagna åtgärder visade, en prisförbättring å smöret kombineras med en lämplig anpassning av margarinpriset så att större kostnadsökningar undvekes.

De delegerade ha till slut i skrivelsen framhållit, att enligt räkenskapsresultaten från svenska jordbruk under det senaste år, för vilket uppgifter vore tillgängliga, nämligen år 1946/47, inträtt en påtaglig försämring av räntabiliteten inom nästan alla områden och storleksgrupper. För år 1947/48, då verkningarna av 1947 års missväxt gjort sig starkt gällande, kunde resultaten säkerligen antagas ha blivit ännu sämre. Då kostnaderna sedan dess stigit, vore det icke ägnat att förvåna, om jordbrukarna nu begärde skäliga förbättringar. Dessa förbättringar borde i första rummet avse produkter av nötkreatur sskötseln, dvs. mjölk och kött. Olika förhållanden tydde på att denna produktionsgren för närvarande vore den minst lönande och minst lockande. Detta berodde icke på att priserna hade höjts mindre för dess produkter än för andra utan snarast därpå, att minskning av arbetsförbrukningen och andra besparingsåtgärder här vore svårare att genomföra än på andra områden. Lönehöjningarna för lejd arbetskraft vore här stora, och bland jordbrukarna samt deras familjemedlemmar framträdde en stigande olust mot att fortsätta ladugårdsarbetet mot låg betalning. Samtidigt vore de flesta jordbruk i stora delar av landet genom naturförhållandena hän-

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

visade till denna produktionsgren såsom sin viktigaste inkomstkälla. En prishöjning å dess produkter, så att priserna bättre motsvarade produktionskostnaderna, vore därför en viktig angelägenhet för hela jordbruket. Den skulle samtidigt för de mindre jordbruken bereda ersättning för det försämrade utbytet av äggproduktionen.

De delegerade hade icke funnit sig böra framlägga bestämda förslag rörande prissättningen men ville påpeka, att det utrymme för prisförbättringar, som enligt vad de anfört borde finnas inom stabiliseringens ram, motsvarade en genomsnittlig prishöjning av omkring 3 öre per kilogram mjölk. De vore beredda att vid överläggningar närmare precisera sin uppfattning rörande prisregleringarna. De ville dock nu framhålla angelägenheten för att icke säga nödvändigheten av att möjlighet skulle skapas till större prisrörlighet för jordbruksprodukterna, även under loppet av ett produktionsår, än den som hittills funnits. Detta vore angeläget av flera skäl och främst för att man under mera fria marknadsförhållanden skulle få en bättre anpassning mellan produktion och efterfrågan. Risk förelåge vid nuvarande stela prissättning för en olämplig inriktning av produktionen. Det vore vidare av behovet påkallat att en av marknadsförhållandena nödvändiggjord prissänkning för viss produkt skulle kunna få kompenseras av prishöjning å en annan vara.

Livsmedelskommissionens förslag.

Livsmedelskommissionen har i sin skrivelse den 19 april 1949 bland annat berört det allmänna livsinedelsläget. Kommissionen har därvid inledningsvis framhållit, att detta avsevärt förbättrats under det senaste året. Världsproduktionen av livsmedel hade under år 1948 ökat med omkring 6 procent jämfört med år 1947 och därmed för första gången efter år 1939 kommit upp till förkrigsnivån. Trots denna produktionsökning låge konsumtionsstandarden i stora delar av världen dock ännu betydligt under sagda nivå. Detta sammanhängde i första hand med att världens befolkning sedan förkrigstiden ökat med ett par hundra miljoner eller omkring 10 procent. Folkökningen hade medfört, att en betydande del av produktionsökningen i överskottsområdena tagits i anspråk för befolkningen därstädes och följaktligen icke kommit underskottsområdena till godo. Även om sålunda ett icke obetydligt underskott av livsmedel alltjämt förelåge i vissa delar av världen jämfört med förkrigstiden, hade produktionsökningen under det senaste året medfört, att spänningen mellan tillgången och efterfrågan på jordbruksprodukter avtagit märkbart. De utländska priserna på jordbrukets produkter och förnödenheter hade sålunda kulminerat under år 1948 och betydande prisfall hade kunnat registreras för de varuslag, vilka tidigare betalats med onormalt höga priser. Under den hittills gångna delen av år 1949 hade priserna i allmänhet visat en fortsatt nedåtgående tendens.

Till belysande av prisutvecklingen i fråga om brödsäd har livsmedelskommissionen nämnt, att Chikagonoteringen på vete (fob-priser) i början

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

av år 1948 utgjorde 313 V, cents per bushel (41,44 kronor per deciton) men i slutet av mars 1949 nedgått till 217 cents per bushel (28,?o kronor per deciton) . Kommissionen har i detta sammanhang även erinrat om att i det innevarande år ingångna, ännu icke ratificerade internationella veteavtalet maximipriset för vete fastställts till 180 cents per bushel (23,8i kronor per deciton) samt att minimipriset enligt avtalet utgjorde 150 cents per bushel (19,84 kronor per deciton) under 1949/50, vilket pris skulle minskas med 10 cents per bushel under vart och ett av de följande åren av avtalets giltighetstid och följaktligen skulle uppgå till 120 cents per bushel (15,87 kronor per deciton) det sista avtalsåret, dvs. år 1952/53/ Även i fråga om priserna på fodersäd och andra fodermedel hade en märkbar omsvängning ägt rum på världsmarknaden. Prisfallet hade varit särskilt starkt i fråga om majs och kli. Betydande svenska inköp av råg, havre och kli hade kunnat företagas till cifpriser, som legat i nivå med eller understigit de inhemska priserna. Priserna på socker samt vissa oljehaltiga fröer in. in. hade fallit tämligen starkt under år 1948 och jämväl därefter visat en fortsatt nedåtgående tendens. Priserna på ägg hade under den senare tiden reducerats mycket kraftigt. Sålunda bjödes för närvarande på den brittiska marknaden för svenska ägg ett pris av 180 å 190 öre per kilogram, motsvarande ett pris till producenter i Sverige av 140 å 150 öre per kilogram.

Kommissionen har beträffande den sålunda angivna prisutvecklingen för jordbrukets produkter och förnödenheter utomlands framhållit, att det inträffade prisfallet givetvis finge ses mot bakgrunden av den onormalt höga internationella prisnivå, som rått under de senaste åren. Det vore emellertid av intresse att konstatera, att den press på världsmarknadspriserna, som nu började bliva märkbar, hade inträtt innan förkrigstidens balans mellan tillgången och efterfrågan på jordbruksprodukter åter uppnåtts. Med all säkerhet hade därvidlag bland annat de europeiska betalningssvårigheterna gentemot dollarområdet spelat en betydelsefull roll. Skäl talade för att — därest fredliga förhållanden bleve rådande under de närmaste åren — konkurrensen mellan de länder, som exporterade jordbruksprodukter, komme att gradvis hårdna med ytterligare prisfall som följd. Den senaste fasen i utvecklingen kunde i korthet karakteriseras av att priserna på världsmarknaden började stabiliseras vid en sådan nivå, att det svenska jordbruket icke utan statligt skydd kunde i tillräcklig omfattning uppehålla en lönsam produktion. Kommissionen ville i detta sammanhang understryka, att utlandspriserna på flertalet viktigare jordbruksprodukter redan nu hade nedgått till och för vissa varuslag till och med underskridit de inhemska priserna.

Beträffande det inhemska försörjningsläget har livsmedelskommissionen framhållit, att det allmänna försörjningsläget här i landet under loppet av innevarande regleringsår förbättrats avsevärt till följd av 1948 års förhål- 1

1 De i veteavtalet angivna priserna, som gäila fritt magasin vissa kanadensiska hamnar, äro i stort sett jämförbara med Chikagonoteringen. Motsvarande cif-priser exklusive tull livga 6 å 7 kronor högre än de till svenska kronor per deciton omräknade noteringarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

landevis goda skörd. Det gynnsamma skördeutfallet i förening med de tämligen goda utsikterna för kraftfoderimporten hade gjort det möjligt att vid ingången av regleringsåret 1948/49 slopa de åligganden att avstå fodersäd till det allmänna, som åvilat jordbrukarna i södra och mellersta delen av landet. Samtidigt hade ransoneringen av annan fodersäd än korn samt foderbröd, sopmjöl och maltgroddar upphävts. Under den hittills gångna delen av regleringsåret hade ytterligare lättnader kunnat vidtagas i ransoneringen av fodermedel. I tur och ordning hade sålunda ransoneringarna av rågkli, betfor, melass, vetekli, vetegroddar, vetefodermjöl, glutenfoder och hönsfoderblandningar avvecklats. Liksom under förra året hade emellertid korn i stor utsträckning måst tagas i anspråk för kvarnändamål.

Beträffande de större konsumtionsregleringarna har livsmedelskommissionen erinrat om att mjöl- och brödransoneringen upphävts den 2 oktober 1948. Vidare hade ransoneringen av matfett av alla slag upphävts den 25 mars 1949. Den senare avvecklingen hade möjliggjorts av att försörjningsläget i fråga om vegetabiliskt fett avsevärt förbättrats under det nu löpande regleringsåret, i första hand tack vare den inhemska oljeväxtodiingen men i viss mån även till följd av lättnader på den internationella fettmarknaden. Det rådande läget nödvändiggjorde emellertid alltjämt standardisering av konsumtionsmjölken till 3 procents fetthalt samt maximering av ostens och gräddens fetthalt.

Vad angår kött och fläsk har livsmedelskommissionen framhållit, att slakten av nötkreatur ännu icke på långt när svarade mot konsumtionsbehovet. Försörjningsläget på detta område torde dock komma att förbättras betydligt under nästkommande regleringsår till följd av en väntad ökning av fläskproduktionen. I fråga om köttet kunde tillgången emellertid beräknas bliva knapp under tiden fram till dess höstslakten foge sin början. Försörjningsläget i fråga om socker bleve i icke ringa mån avhängigt av sockerbetsodlingens omfattning och skörden per hektar under det kommande skördeåret.

Livsmedelskommissionen har anfört, att man mot bakgrunden av vad nu framhållits icke med säkerhet kunde uttala sig om, när de återstående handels- och förbrukningsregleringarna beträffande livsmedel och jordbruksförnödenheter kunde slopas. Kommissionen funne det emellertid synnerligen önskvärt, att regleringarna skulle avvecklas så snart som möjligt.. Detta önskemål finge en särskild tyngd, om man beaktade att regleringarna i viss grad medverkat till en snedvridning av produktionen och konsumtionen och därigenom även utgjort ett hinder för den produktionsstegring, som förhållandena eljest skulle ha möjliggjort. Det borde även framhållas, att regleringarna bunde arbetskraft i ganska betydande omfattning och att det måste anses angeläget, att denna arbetskraft snarast skulle frigöras.

Livsmedelskommissionen har härefter erinrat om innehållet i Kungl. Maj :ts förut omförmälda beslut den 8 april 1949. Kommissionen har anfört, att den ansåge sig böra tolka detta beslut så, att kommissionen nu icke hade att av-

54 Kungl. Maj. ts proposition nr 212.

giva förslag till utjämning av det underskott, som förelåge i normkalkylen för 1949/50. Det vore nämligen mycket svårt att åstadkomma en sådan utjämning utan att mjölkpriset berördes därav. Mjölken vore jordbrukets viktigaste avsaluprodukt och den relativa lönsamheten av mjölkproduktionen vore sådan, att en förbättring av densamma måste te sig mycket önskvärd. Ur försörjningssynpunkt spelade mjölken och mejeriprodukterna också en central roll. Möjlighet borde vidare stå öppen att låta huvuddelen av den inkomstförbättring, som beräkningarna av jordbrukets inkomster och kostnader kunde giva anledning till för nästa regleringsår, falla på mjölk och mejeriprodukter. Med hänsyn till nu anförda förhållanden komme kommissionens prisförslag för andra jordbruksprodukter endast att avse sådana justeringar, som betingades av försörjningspolitiska skäl.

Eftersom det alltså nu icke vore fråga om att avgiva förslag till utjämning av det underskott, som normkalkylen för nästa regleringsår utvisade, ansåge sig livsmedelskommissionen vidare sakna anledning att taga ställning till de skiljaktiga meningar beträffande olika poster i kalkylen, som framkommit vid granskningen av densamma inom kommissionens och priskontrollnämndens råd. Kommissionen utginge härvid från att kommissionen vid en senare tidpunkt skulle erhålla anmodan av Kungl. Maj :t att avgiva ett fullständigt prisförslag. Då det finge förutsättas, att avsikten vore att ett sådant förslag icke skulle uppgöras förrän till hösten, när skördeutfallet kunde överblickas, syntes det vara lämpligast, att förslaget skulle baseras på en ny inkomst- och kostnadskalkyl, upprättad med ledning av då föreliggande uppgifter rörande skördeutfallet. Det vore icke omöjligt, att den nya kalkylen kunde komma att så avsevärt avvika från normkalkylen, att de poster, som nu vore föremål för tvist, komme att framstå i en annan belysning. För den händelse kommissionen anmodades att avgiva prisföx-slag vid en senare tidpunkt än augusti, syntes den omräkning av kalkylen, som brukade företagas i augusti, kunna anstå till tidpunkten för förslagets avgivande.

Livsmedelskommissionen har härefter anfört att den, eftersom den nu ej hade att avgiva prisförslag för mjölk och mejeriprodukter, förutsatte att de mjölkbidrag av olika slag, som för närvarande lämnades, skulle i stort sett utgå från början av regleringsåret 1949/50 till dess priserna definitivt fastställts. I sina i skrivelsen intagna beräkningar av anslagsbehovet för nästa regleringsår hade kommissionen emellertid utgått ifrån att grunderna för mjölkbidragen komme att vara oförändrade under hela regleringsåret.

Med hänsyn till ovissheten om hur förhållandena kunna komma att gestalta sig i fortsättningen, borde Kungl. Maj:t även för nästa regleringsår erhålla samma befogenheter med avseende å jordbruksregleringen som under det nu löpande regleringsåret. Nu gällande regleringsfullmakt avsåge tiden intill utgången av innevarande regleringsår, d. v. s. intill den 1 september 1949. Den nya regleringsfullmakten borde gälla hela nästa regleringsår, d. v. s. tiden från och med den 1 september 1949 till och med den 31

55 Kungl. Maj. ts proposition nr 212.

augusti 1950. Sagda fullmakt borde innefatta de bemyndiganden, som riksdagen tidigare lämnat beträffande jordbruksregleringen och som icke begränsats till visst regleringsår. Kungl. Maj:t borde vidare äga befogenhet att under regleringsåret vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar i jordbruksregleringen.

På tal om de allmänna riktlinjerna för den prisreglerande verksamheten under nästkommande regleringsår har livsmedelskommissionen slutligen ingått på frågan, om statligt stöd även i fortsättningen borde lämnas åt säsongmässig lagring av animaliska produkter. Kommissionen har härom inledningsvis framhållit, att i 1947 års principbeslut angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken förutsatts, att detta stöd skulle avvecklas vid en återgång till normala förhållanden. Vid sammanträde med kommissionens råd den 23 mars 1949, därvid frågan om säsongmässig lagring av animaliska produkter diskuterats, hade från rådets sida uttalats önskemål om ett fortsatt lagringsstöd under år 1949/50 för de animaliska produkter, som nu finge säljas fritt, nämligen ägg och smör. Sedermera hade frågan diskuterats vid överläggningar den 4 april 1949 mellan representanter för jordbrukets riksorganisationer. Därvid hade preciserats den ståndpunkt som organisationerna för närvarande intoge till frågan om en med statligt stöd bedriven lagringsverksamhet i prisreglerande syfte. Deltagarna i dessa överläggningar hade uttalat, att avsättningen för jordbruksprodukter så fort ske kunde borde omhändertagas av jordbruksorganisationerna enligt de i förenämnda riksdagsbeslut angivna riktlinjerna och med tillämpande av det däri avsedda stödet åt den inhemska prisnivån. Förutsättningar för en dylik övergång måste emellertid vara dels att ransoneringarna upphävts, dels att frihet medgåves för sådan prisrörlighet, att prissvängningarna för viss vara kunde giva utrymme för täckande av de med lagringen förenade kostnaderna ävensom att av marknadsförhållandena föranledda prisfall å en produkt finge kompenseras av prishöjning å andra, dels att i fråga om produkter, för vilka överskott uppkomme, organisationerna skulle ha rätt att efter eget bedömande avgöra om och när export skulle äga rum eller inlagring för framtida behov ske, dels att den förutsatta centraliseringen av exporten och importen genomfördes. De särskilda föreningar, som avsetts bliva bildade för sistnämnda ändamål, borde med det snaraste komma till stånd.

Vid överläggningen hade vidare uttalats att, om de nu angivna förutsättningarna icke kunde uppfyllas, borde marknadsregleringarna tills vidare handhavas på liknande sätt som för närvarande. Dock borde därvid medgivas större prisrörlighet samt eftersträvas en övergång till den ordning, som angåves i riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken. Övergången borde förberedas genom fortsatta överläggningar med jordbruksorganisationerna.

Representanterna för sagda organisationer hade vidare uttalat vissa önskemål om statligt stöd till finansieringen av en av organisationerna bedri-

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

ven lagring. Rörande innebörden av dessa önskemål har kommissionen lämnat följande redogörelse.

Vad lagringen beträffar uttalade sagda representanter, att utvecklingen under kristiden medfört en ökning av de säsongmässiga variationerna i den animaliska produktionen, särskilt mjölk och därav framställda produkter. Detta förhållande hade jämte andra omständigheter medfört ett ökat behov av utjämnande lagring beträffande ifrågavarande produktion. En sådan ökad utjämnande lagring syntes vara av stor betydelse icke blott ur jordbrukets synpunkt utan även för det allmänna, i det att därigenom undvekes ur ekonomisk synpunkt ofördelaktiga kastningar mellan export till låga och import till höga priser samt vunnes bättre trygghet för det inhemska konsumtionsbehovets tillgodoseende under lågproduktionsperioder. Denna lagring ställde emellertid betydande finansiella anspråk på jordbruksorganisationerna samt förutsatte, för att därmed förenade kostnader skulle bliva täckta, i fråga om vissa produkter större prisvariationer mellan låg- och högproduktionsperiod än som ur andra synpunkter vore önskvärda. Då dessa förhållanden icke syntes ha blivit tillräckligt beaktade vid uppgörandet av förenämnda riktlinjer, borde övervägas att principerna för de prisreglerande åtgärderna i så måtto modifierades, att visst stöd från det allmännas sida måtte lämnas för ifrågavarande lagring även på annat sätt än genom den hjälp till finansiering, som angivits i riktlinjerna. Därest från statens sida krävdes en mera omfattande lagring än den organisationerna ur handels- och företagsekonomisk synpunkt funne riktig och försvarlig, borde staten i varje fall bära kostnaderna och stå förlustriskerna för denna. Även borde staten lämna prisfallsgaranti för lagrade varupartier för det fall att genom statliga åtgärder en nedsättning skedde av den prisnivå, som tillämpades vid jordbruksprodukternas avsättning.

För egen del har livsmedelskommissionen anfört, att den delade riksorganisationernas åsikt att frågan, huruvida lagringsstöd i fortsättningen skulle utgå eller ej, måste bliva beroende av den grad av frihet, som kunde medgivas i fråga om prisbildningen på de animaliska produkterna. Ingen meningsskiljaktighet rådde om att ett fortsatt lagringsstöd behövdes för sådana produkter, soin alltjämt vore ransonerade. Så länge ransoneringen bibehölles på kött och fläsk, borde följaktligen nu gällande regler för inlagring med statligt stöd tillämpas. Emellertid hoppades kommissionen, att kött- och fläskransoneringen skulle kunna slopas under loppet av nästa regleringsår. Lagringsfrågan kunde därför väntas bliva aktuell för samtliga animaliska produkter under 1949/50.

Beträffande innebörden av 1947 års principbeslut angående det statliga lagringsstödet och förutsättningarna för tillämpning av detta beslut bär livsmedelskommissionen vidare anfört följande.

I 1947 års riksdagsbeslut har förutsatts, att statens medverkan till upplagring av överskott under normala förhållanden skulle begränsas till viss prisfallsgaranti vid förändring av den prisnivå, som statsmakterna beslutat stödja för viss grupp av animaliska produkter. I gengäld skulle prisbildningen på ifrågavarande slag av produkter lämnas fri inom en viss ram. Statsmakterna skulle sålunda för varje grupp av jordbruksprodukter fastställa en viss importgräns. Så länge den inhemska prisnivån låge under denna gräns, skulle jordbruket ha full frihet att ordna sina avsättningsförhållanden på det sätt, som funnes mest ägnat att leda till ett för jordbru-

Kungl. Maj.ts proposition nr 212. 01

ket fördelaktigt resultat. Härvid skulle jordbruket även äga rätt att självt avgöra om hela produktionen skulle avsättas å den inhemska marknaden eller om viss del därav skulle exporteras, exempelvis för att avlasta ett överskott, som eljest kunnat verka pristryckande på den inhemska marknaden. Om de inhemska priserna skulle tendera att överskrida importgränsen, förutsattes att myndigheterna skulle medge import till lägre priser i sådan utsträckning, att balans mellan tillgång och efterfrågan vid gränsnivån åter skapades, varigenom den inhemska producentprisnivån åter skulle komina att gå ned under importgränsen. Befunne sig emellertid prisnivån å världsmarknaden beträffande något slag av jordbruksprodukter över importgränsen, saknades denna möjlighet att reglera den inhemska producentprisnivån. I dylikt fall borde det allmänna vidtaga åtgärder för att begränsa exporten i den män detta behövdes för att hindra att knapphet skulle uppstå på den inhemska marknaden och driva den inhemska producentprisnivån över importgränsen. Medlet för en dylik expoi treglering skulle vara en licensiering av exporten.

Det bör erinras om att i förenämnda riksdagsbeslut förutsattes ett sådant handelspolitiskt läge, att multilateral handel kunde ske tämligen obehindrat. För närvarande äro emellertid utsikterna till sådan handel mycket avlägsna. Det nu tillämpade bilaterala systemet medför ej blott att samma produkt betingar olika priser på olika marknader utan också att exporten till skilda länder ur Sveriges synpunkt har ett högst varierande värde, beroende på valutaförhållandena och de motprestationer, som vi kunna erhålla för exporten. Import från länder med relativt låg prisnivå kan i många fall icke medgivas med hänsyn till valutasituationen. Export till s. k. mjukvalutaländer av så värdefulla varor som jordbruksprodukter måste vidare prövas av vederbörande myndighet med hänsyn till värdet av de varor, som vi kunna erhålla i utbyte mot exporten. Under sådana förhållanden synes man för närvarande icke kunna medge organisationerna rätt att efter eget bedömande avgöra om och i vilken utsträckning export skall få ske till olika länder. Även importen måste bli föremål för omsorgsfull prövning ur valutasynpunkt. Såvitt kommissionen kan bedöma, måste redan med hänsyn till svårigheten att vid varje tidpunkt få till stånd import för att täcka en uppkommen brist en viss lagring för utjämning av säsongmässiga fluktuationer bli nödvändig under det kommande regleringsåret. Till exemplifiering härav må nämnas att, därest lagring av smör ej kommer till stånd i sommar, man får räkna med en brist på denna vara under hösten.

Livsmedelskommissionen har vidare erinrat om att sagda beslut innebure, att en importgräns av angivet slag skulle fastställas lör varje varugrupp för sig. Organisationerna skulle således enligt detta beslut icke äga rätt att kompensera ett av marknadsförhållandena föranlett prisfall å eu produkt genom en prishöjning å eu annan produkt, därest denna prishöjning skulle föranleda ett överskridande av importgränsen för produkten i fråga. Organisationernas vid överläggningen den 4 april 1949 gjorda uttalande på denna punkt syntes därför icke förenligt med riksdagsbeslutet och syntes för övrigt icke kunna accepteras, så länge den nuvarande stabiliseringspolitiken uppehälles. Ett medgivande åt organisationerna att vid prisfall på exempelvis ägg under loppet av ett regleringsår höja priset på andra produkter så mycket som behövdes för att inkomsterna skulle bliva oförändrade i joidbrukskalkylen, skulle kunna tänkas få till följd att mycket betydande pris-

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

stegringar inträffade för sådana produkter som exempelvis konsmntionsinjölk eller nötkött.

Livsmedelskommissionen har till slut framhållit att den med hänsyn till vad den nu anfört funne det bäst stå i överensstämmelse med organisationernas uttalande, att marknadsregleringarna under nästa regleringsår skulle handhavas på i stort sett samma sätt som för närvarande. Kommissionen biträdde emellertid organisationernas uppfattning, att man under det nya regleringsåret borde eftersträva en övergång till den ordning, som angåves i nämnda riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Såsom organisationerna uttalat borde denna övergång förberedas genom fortsatta överläggningar med dem. Vid dessa överläggningar borde även finansieringsproblemet vid lagring i organisationernas egen regi upptagas till övervägande. Resultatet av överläggningarna borde redovisas till Kungl. Maj :t i samband med att kommissionen avgåve förslag till prisreglerande åtgärder för regleringsåret 1950/51. Vad anginge organisationernas önskemål om att de särskilda föreningar, som enligt 1947 års riksdagsbeslut centralt skulle handhava export och import av animaliska produkter, snarast skulle inrättas, ville kommissionen framhålla att redan 1948 års riksdag förklarat sig icke ha någonting att erinra mot att äggorganisationen omedelbart komme till stånd. I överensstämmelse därmed hade kommissionen upptagit överläggningar med berörda parter om inrättande av denna organisation. Kommissionen delade riksorganisationernas uppfattning, att en motsvarande organisation för kött och fläsk snart komme att behövas. Om riksdagen icke gjorde någon erinran däremot hade kommissionen därför för avsikt att snarast inleda förhandlingar om bildande även av sistnämnda organisation.

Livsmedelskommissionen har därefter i skrivelsen ingått på frågan om prissättningen för de olika grenarna av jordbruksproduktionen samt om utformningen i övrigt av regleringsåtgärderna.

Brödsädsregleringen. Om försörjningsläget beträffande brödsäd har livsmedelskommissionen anfört följande.

Lagren av brödsäd beräknas vid slutet av innevarande regleringsår komma att uppgå till omkring 150 000 ton, vartill kommer kvarnarnas normala mnrgangslager l frågi! om förutsättningarna för försörjningen med brödsäd U.f r,F19f/80 må daru °ver följande framhållas. Sådden av höstsäd i nket hosten 1948 for skörd 1949 omfattade, sedan avdrag gjorts för normal

a5snnnmngmndaxT °™kring 290 000 hektar mot en skördad areal år 1948 av S i } Nedgången torde i viss mån få sättas i samband med den

betydande prisskillnad, som för narvarande uppehälles mellan priserna på hostvete och vårvete. Såvitt hittills kan bedömas har höstsäden i allmänhet övervintrat val Sasom vanligen är fallet torde dock på sina håll omsådd av smärre arealer komma att visa sig erforderlig. *

*Ven,0111,man ^rutsätter en vårveteodling av minst samma omfattning som under fjolåret, kan 1949 års skörd av brödsäd icke väntas helt täcka det nuvarande konsumtionsbehovet. Med hänsyn till önskvärdheten av att ett beredskapslager av brödsäd bibehålies i tillfredsställande omfattning torde

59 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

eu viss import av bi*ödsäd icke kunna undvikas under nästa legleringsar. Kommissionen får i detta sammanhang hänvisa till att det förut omnämnda veteavtalet (under förutsättning att detsamma ratificeras) för vårt vidkommande innebär, att Sverige erhåller rätt att — i män av behov årligen under avtalsperioden inköpa 75 000 ton vete. Kommissionen har icke räknat med att inblandning av korn i brödsäd skall bliva erforderlig under nästa regleringsår.

Vad angår prissättningen å brödsäden har livsmedelskommissionen först anfört, att kommissionen icke ville föreslå någon ändring av genomsnittspriserna å höstvete och råg. I fråga om priset å vårvete har kommissionen erinrat om att skillnaden mellan ingångspriserna på höstvete och vårvete av normalkvalitet för närvarande utgjorde 5 kronor per deciton. Det förhållandevis betydande pristillägget på vårvete hade medfört vissa olägenheter, bland annat ökade risker för inblandning av höstvete i vårvete. Prisskillnaden hade vidare sannolikt i viss mån medverkat till den nedgång i höstsädsodlingen, som ägt rum under, det sista året. Kommissionen ansåge det önskvärt, att man så småningom skulle komma tillbaka till ungefärligen samma proportioner mellan höst- och vårvetearealerna som de, vilka förelegat före kriget. Med hänsyn till angelägenheten av att en betydande vårveteodling skulle komma till stånd även i år ville emellertid kommissionen för närvarande icke föreslå någon justering av genomsnittspriset på vårvete.

Livsmedelskommissionen har vadare understrukit önskvärdheten av att priserna på höstvete, höstråg samt vårvete för regleringsåret 1950/51 skulle fastställas redan före sådden hösten 1949. Kommissionen ville därför förorda, att Kungl. Maj :t skulle erhålla bemyndigande av riksdagen att fastställa nämnda priser redan instundande sommar. Det borde då övervägas att sänka vårvetepriset till en nivå, motsvarande priset för höstvete av normalkvalitet med tillägg endast för de högre kvalitetsegenskaper, som vårvetet normalt hade i jämförelse med höstvetet. Med hänsyn till att rågen för närvarande hade en större andel av odlingen än som motsvarade dess vikt i totalkonsumtionen av brödsäd, borde en viss differentiering av höstvete- och höstrågpriserna samtidigt komma under diskussion. Även priserna på de oljeväxter, som skulle sås hösten 1949, borde fastställas redan före sådden.

Ehuru livsmedelskommissionen som nyss nämnts icke föreslagit någon ändring av genomsnittspriserna för brödsäd, har kommissionen dock ifrågasatt vissa jämkningar i prisskalorna. Kommissionen har hänvisat till att spannm ålsaktiebolaget i sin skrivelse den 25 februari 1949 framhållit, att den allt vanligare övergången till direkt tröskning med användning av skördelröskor medverkat till att jordbrukarnas leveranser av brödsäd under senare år alltmera koncentrerats till de tidiga höstmånaderna. Spannmålsbolaget hade med hänsyn därtill uttalat önskemål om att det system med fasta, under året successivt stigande priser på brödsäd, vilket gällt under de senare regleringsåren, skulle ändras så, att jordbrukarna i görligaste mån komme att "hålla sina utbud av spannmål tillbaka under den mest bråda tiden under hösten. I anledning därav hade bolaget föreslagit, att under oktober och november månader den successiva prisstegringen på brödsäd skulle ut-

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

göra 25 öre per deciton och halvmånad. I övrigt borde prisstegringen liksom hittills utgöra 10 öre per deciton och halvmånad samt börja utgå och upphöra enligt samma grunder, som gällt under nu löpande regleringsår. För sin egen del kunde kommissionen biträda detta förslag. Det kunde förväntas, att ändringen skulle medverka till att en de! av jordbrukarnas leveranser förskötes från höstmånaderna till en senare tidpunkt och att påfrestningen av lagerutrymmena under hösten alltså skulle minskas. Emellertid borde den starkare prisstegringen under oktober och november icke föranleda någon ändring av genomsnittspriserna för brödsäd. Om förslaget genomfördes, borde därför ingångspriserna sänkas så att genomsnittsnivån i stort sett bibehölles. Om så skedde, komme även kvarnindustriens råvarupriser att bliva i det närmaste oförändrade. Den närmare utformningen av detaljerna beträffande prissättningen på brödsäden borde i övrigt kunna anstå till i augusti. Ett särskilt skäl härför vore att kommissionen under hand blivit underrättad om att spannmålsbolaget i anledning av utvecklingen inom spannmålshandeln och rationaliseringen av densamma för närvarande vore sysselsatt med en översyn av de hittills tillämpade kvalitetsbestämmelserna och prisregleringsskalorna.

Vid övergången från ett regleringsår till ett annat har livsmedelskommissionen tidigare erhållit bemyndigande att utbetala prisfallsersältning (motsvarande den successiva prisstegringen under året) för viss del av de hos kvarnarna inneliggande lagren av brödsäd. Livsmedelskommissionen har uttalat, att en dylik prisreglering borde vidtagas även vid regleringsårsskiftet den 1 september 1949. Med avgivande av förslag till närmare föreskrifter rörande reglerna för prisfallsersättningen borde emellertid kunna anstå till hösten.

Livsmedelskommissionen har slutligen på tal om hrödsädsregleringen redogjort för vissa av spannmålsaktiebolaget ifrågasatta ändringar i nu gällande bestämmelser angående handelsmarginalen å brödsäd samt framhållit, att det syntes få ankomma på kommissionen att i samråd med priskontrollnämnden senare besluta i denna fråga.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel. Enligt vad livsmedelskommissionen anfört uppgick skörden av fodersäd (korn, havre och blandsäd) år 1948 enligt den preliminära redogörelsen för årsväxten till sammanlagt 1 548 000 ton. I jämförelse med 1947 års skörd innebär den angivna kvantiteten en ökning med 261 300 ton. I förhållande till medelskörden åren 1930 —39 föreligger emellertid en nedgång med omkring 413 000 ton. Kommissionen bär dock framhållit, att 1948 års fodersädsskörd med all sannolikhet underskattats i den statistiska redovisningen.

Beträffande priserna på fodersäd under nästa regleringsår har kommissionen till en början anfört, att korn under nästa regleringsår åter borde betraktas som fodersäd. Detta skulle innebära, att bestämmelsen om utfodringsförbud för korn i södra och mellersta Sverige samt de i samband med förbudet utfärdade bestämmelserna om att kornet skulle inlevereras till

Kungl. Ma]:ts proposition nr 212. 61

handeln och kvarnarna icke skulle gälla under nästa år. Under sådana förhållanden borde det nu utgående särskilda pristillägget for korn med 2 kronor per deciton borttagas. Kommissionen har uttalat, att det vore önskvärt att fodersädspriserna fritt finge anpassa sig efter animalie-priserna och att normalpriserna för fodersäd därför borde upphävas. Möjligheterna härtill vore emellertid beroende av skördeutfallet. Skulle skörden bliva svag bjöde försiktigheten att bibehålla normalpriserna. Kommissionen har rörande denna fråga anfört bland annat följande.

Under innevarande regleringsår ha vissa svårigheter förefunnits i fråga om fördelningen av fodersäden mellan olika områden. Sedan ransoneringen av fodersäd i höstas upphävdes har det icke kunnat undvikas, att delvis ganska utpräglade bristområden för fodersäd uppkommit. Till väsentlig del torde svårigheterna ha sammanhängt med att normalpriserna legat lagre än som svarat emot fodersädens värde vid förädling till animalier. Man har sålunda kunnat förmärka en ganska tydlig tendens hos fodersadsodlarna att kvarhälla fodersäden på de egna gårdarna för att i största utsträckning tillgodogöra sig dess mervärde vid användning i animalieproduktion^!..boi att i möjlig män undanröja de uppkomna svårigheterna har spannmalsbolaget sökt överföra fodersäd från överskottsområden till bristområden, vilket föranlett relativt stora kostnader för statsverket. Vidare har bolaget sokt täcka uppkommande brister medelst import. Det har emellertid icke lyckats bolaget att annat än delvis komma till rätta med missförhållandena. Såvitt kommissionen kan bedöma, kunna dessa icke helt undanröjas pa annat sätt än att fodersädspriserna fritt få anpassas till animaliepriserna. Det synes därför önskvärt, att normalpriserna på fodersäd upphävas, så snart detta låter sig göra utan svårare störningar på andra närliggande områden. Inom kommissionens råd ha också önskemål i samma riktning framförts. Emellertid måste man taga hänsyn till att, om årets fodersadsskord skulle bli svag, en viss risk förefinnes för att fodersädspriserna vid en fri prisbildning komma upp i nivå med brödsädspriserna. Ett sådant resultat måste givetvis anses såsom mycket otillfredsställande, då det utan tvivel skulle medföra att brödsäden i ökad utsträckning användes till utfodring. På grund härav anser kommissionen, att ställning till frågan om att införa en fri pi isbildning på fodersäd bör tagas först vid en senare tidpunkt, när man kan överblicka fodersädsskördens storlek. Skulle denna bliva tillfredsställande, synes det sålunda av nyss anförda skäl riktigt att den fria prisbildningen återinföres, medan försiktigheten bjuder att behålla normalpriserna, om fodersädsskörden blir svag.

Kommissionen har härefter anfört att man, om det skulle visa sig att fodersädsskörden icke täckte behovet, måste räkna med att spänningen mellan fodersäds- och animaliepriserna kunde komma att öka ytterligare, såvida icke normalpriserna på fodersäd justerades uppåt. Med hänsyn därtill ansåge kommissionen det böra övervägas att i dylikt fall höja normalpriserna på fodersäd med förslagsvis 1 krona per deciton. Genomsnittspriserna skulle i så fall bliva följande:

Kronor per deciton

Korn .................................. 2G’50

Vithavre .............................. 2^’°°

Svarthavre ............................ 22,so

Stråblandsäd .......................... 2i,oo

62 Kungl. Maj. ts proposition nr 212.

I fråga om vicker och foderärter syntes skäl förefinnas att slopa normalprisregleringen, även om fodersädsskörden skulle bliva mindre god. Skörden av dessa spannmålsslag användes nämligen i regel icke som kärnfoder utan huvudsakligen för utsädesändamål. Med hänsyn därtill ville kommissionen förorda, att normalpriserna å vicker och foderärter skulle slopas från och med ingången av regleringsåret 1949/50.

Livsmedelskommissionen har vidare anfört att, om priserna på fodersäd höjdes med 1 krona per deciton, borde samma höjning vidtagas på majs. Priset på vete- och rågkli borde däremot bibehållas oförändrat. Som skäl härför har kommissionen anfört följande.

Vad beträffar vetekli skulle det med hänsyn till dess fodervärde i förhållande till andra fodermedel i och för sig vara befogat att höja priset även på denna vara. Emellertid finnas i nuvarande läge flera skäl, som tala emot en sådan höjning. Det tyngst vägande skälet torde vara att kli för närvarande kan importeras till ett pris, som är relativt lågt. Kommissionen anser det på grund härav ur valutasynpunkt angeläget att kliet användes i så stor utsträckning som möjligt. Det är vidare ett önskemål, särskilt med tanke på det mindre jordbruket, att ett relativt billigt importfoder kan tillhandahållas över hela landet. Av nu anförda skäl anser kommissionen, att normalpriset pa vetekli bör bibehållas tills vidare. Det bör då ej heller ifrågakomma att höja priset på rågkli.

I fråga om oljekraftfoder har livsmedelskommissionen uttalat, att ransoneringen av denna vara borde slopas och priset på varan höjas med 2 kronor per deciton. Kommissionen har till motivering härför anfört följande.

Sedan kommissionen beslutat slopa ransoneringen av hönsfoderblandningar, är oljekraftfoderransoneringen numera den "enda kvarstående fodermedelsransoneringen. Ur försörjningssynpunkt måste det anses önskvärt att denna ransonering avvecklas så snart som möjligt. Kommissionen är nämligen av den uppfattningen, att ransoneringen av oljekraftfoder — liksom övriga nu upphävda foderransoneringar — inverkat hämmande på produktionsutvecklingen, beroende på att det är praktiskt taget ogörligt att genom ransonering uppnå en sådan fördelning av fodret att bästa möjliga effektivitet uppnås. Ett annat skäl till en relativt snabb avveckling av ifrågavarande ransonering är att kommissionen hoppas kunna redan "i höst påbörja en avveckling av den lokala krisadministrationen. Ett bibehållande av ransoneringen ännu ett regleringsår skulle kunna fördröja slopandet av kristidsnämnderna en ganska avsevärd tid. Därest ransoneringen häves, måste man utgå ifrån att efterfrågan på oljekraftfoder kommer att ökas, om priset bibehålies på nuvarande nivå. Tillgången på oljekraftfoder är emellertid begränsad och torde med hänsyn till valutasituationen icke kunna nämnvärt utökas. Vid fri försäljning torde det därför bli nödvändigt att vidtaga en sådan .justering av priset på oljekraftfoder, att balans uppnås mellan tillgång och efterfrågan. Såvitt nu kan bedömas bör eu sådan balans kunna skapas vid ett pris, som ligger omkring 2 kronor per deciton högre än nu gällande normalpriser. Kommissionen vill därför föreslå, att priset höjes med nämnda belopp.

Livsmedelskommissionen har framhållit att den ifrågasatta höjningen av priserna på fodersäd med 1 krona per deciton icke medförde någon kost-

63 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

nadsfördyring för jordbruket i dess helhet, enär det har i huvudsak vore fråga om en intern handel mellan jordbrukarna. I den mån fodersäd såldes för annat än jordbruksändamål, tillgodofördes jordbruket i stället en inkomsthöjning, som kunde skattas till i runt tal 2 miljoner kronoi. Höjningen av normalpriserna på majs och oljekraftfoder komme däremot att medföra en kostnadsbelastning för jordbruket. Denna komme vid de i jordbrukskalkylen upptagna kvantiteterna att uppgå till 0,8 miljoner kronor för majs och 3,5 miljoner kronor för oljekraftfoder. Det syntes därför riktigt, att jordbruket i samband med prishöjningen på importfodret skulle tillföras ett inkomstbelopp av omkring 4 miljoner kronor. Eftersom höjningen av priset på majs och oljekraftfoder i första hand komme att drabba fläskoch mjölkproduktionen, syntes det lämpligt, att de för dessa produktionsgrenar nu utgående subventionsbeloppen skulle ökas med sistnämnda belopp. En dylik åtgärd skulle icke innebära någon ökad belastning av budgeten, eftersom spannmålsaktiebolagets kostnader samtidigt skulle minskas med omkring 4 miljoner kronor. Den närmare användningen av det ifrågasatta tillskottet till subventionsbeloppen borde få bestämmas senare i samråd med jordbrukets riksorganisationer.

I livsmedelskommissionens skrivelse har vidare föreslagits att det pris, som spannmålsaktiebolaget skall betala vid inköp av inhemskt oljekraftfoder, skulle sänkas från 50 till 40 kronor per deciton. Kommissionen har härom anfört följande.

Beträffande oljekraftfodret har spannmålsbolaget i sin skrivelse bland annat framhållit, att bolaget för inhemskt oljekraftfoder för närvarande erlägger betalning efter 50 kronor per deciton. Sedan numera priserna i utlandet nedgått väsentligt anser bolaget att detta pris bör reduceras. En omständighet, som enligt bolagets åsikt talar i samma riktning, är att svårigheter för närvarande föreligga att inom landet avsätta hela produktionen av inhemskt oljekraftfoder. På grund av de dietiska verkningarna av pressad raps kan inhemskt oljekraftfoder nämligen endast till en begransad del ingå i oljekraftfoderblandningar. Bolaget föreslår med hänsyn till dessa omständigheter, att det pris, som bolaget har att betala för oljekraftfoder, framställt av inhemska fröer, från och med nästa regleringsår skall sänkas

till 30 kronor per deciton. „

Även livsmedelskommissionen anser, att priset pa inhemskt oijekrattfoder bör reduceras. Emellertid vill kommissionen framhålla, att linfröproduktionen, som lämnar ett fullgott oljekraftfoder som biprodukt, under 1949/50 synes komma att upptaga en betydligt större del av den totala produktionen av oljeväxtfröer än tidigare. Vidare synes det rimligt, att spanmålsbolaget i nuvarande valutasituation betalar ett något högre pris för det inhemska oljekraftfodret än som motsvarar dess värde jämfört med priset på fullgott utländskt oljekraftfoder. Under beaktande härav vill kommissionen för sin del förorda, att spannmålsbolagets inköpspris från och med nästa regleringsår fastställes till 40 kronor per deciton.

Livsmedelskommissionen har även behandlat frågan om en avveckling av det nu tillämpade systemet med statliga fraktbidrag för vissa slag av fodermedel. Härom har kommissionen anfört följande.

64 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Spannmålsbolaget anför i sin skrivelse att förutsättningar för överförande till handel och industri av importen av spannmål och fodermedel icke synas föreligga så Lidigt som från det nya regleringsårets början. Bolaget anser dock, att ett sådant överförande så snart som möjligt bör försökas. Till underlättande av ett överförande av importen till handeln och industrien men framför allt till en förenkling av de nuvarande bestämmelserna för handeln med spannmål och fodermedel böra vidare förutsättningarna för en friare handel med dessa varor undersökas. Bortsett från allt det omfattande extra arbete, som de nu gällande bestämmelserna för handeln med spannmål och fodermedel åsamkar ifrågavarande företagare, utgöra de även för bolaget en belastning ur arbetssynpunkt. Sålunda torde bortåt två tredjedelar av bolagets till omkring 150 personer uppgående personal vara sysselsatt med det arbete, som är att hänföra till krisregleringarna.

Spannmålsbolaget har ansett att en betydande förenkling av bolagets arbete med regleringsanordningarna skulle uppnås, om nu utgående fraktbidrag för fodersäd (däri inräknat majs), oljekraftfoder, kli och betfor slopades. Enligt vad kommissionen under hand inhämtat sysselsätter utbetalandet av dessa transportersättningar ej mindre än ett 25-tal personer. Bolaget erinrar om, att normalpriserna på dessa varor äro enhetliga över hela landet, vilket möjliggjorts av att bolaget ersätter praktiskt taget alfa transportkostnader för dessa varor inom riket. För att undgå utbetalande av transportbidrag har bolaget tänkt sig en omläggning av prissystemet för nu ifrågavarande fodermedel. För majs skulle man enligt bolagets förslag införa en zonindelning i fråga om förbrukarpriserna av ungefär samma art som nu gäller beträffande matärter. De lägsta förbrukarpriserna skulle med detta system förekomma inom det mellansvenska överskottsområdet. Prisavvägningen inom och mellan zonerna skulle sedan bli sådan, att därigenom täcktes dels transportkostnaderna, dels handelsmarginalerna. Vad angår oljekraf tfoder innebär spannmålsbolagets förslag, att denna vara i fortsättningen skulle tillhandahållas till enhetliga priser endast i de större importhamnarna. I fråga om kli skulle såsom prisbaser gälla de större importhamnarna och kvarnplatserna. Priset på betfor skulle vidare gälla fritt fabrik, vilket innebär att köparna skulle belastas med transportkostnaderna från fabrik till försäljningsorten. Från huvudregeln att bola«et i fortsättningen icke skulle betala några transportkostnader bör emellertid enligt bolagets mening gälla det undantaget, att fraktbidrag lämnas för transporter till Norrland av såväl fodersäd som oljekraf tfoder och kli. Bolaget har erinrat om att en sådan anordning fanns genomförd redan undertiden före senaste världskriget.

Livsmedelskommissionen delar spannmålsbolagets åsikt att man snarast möjligt bör komma bort ifrån den mycket invecklade reglering, som fraktbidragen för ovannämnda fodermedel innebär. Kommissionen vill i detta sammanhang meddela, att kostnaderna för ifrågavarande fraktbidrag under nästföregående regleringsår uppgingo til! sammanlagt 8,4 miljoner kronor, därav 2,8 miljoner för fodersäd, 1,3 miljoner för majs, 1,9 miljoner för oljekraftfoder, 2,i miljoner för kli och 0,3 miljoner kronor för betfor. Fraktregleringen har alltså, bortsett från den dyrbara administrationen, medfört en rätt avsevärd belastning av statsverket. Därest fraktbidragen slopas, kan det givetvis icke undgås, att priserna på fodermedel inom underskottsområdena komma att stiga. Hur stor prisstegringen kan komma att bli är emellertid svårt alt på förhand avgöra. Emellertid torde det vara klart, att prisstegringen icke kommer att motsvara en så hög totalkostnad som det nyss angivna beloppet 8,4 miljoner kronor. Det nuvarande systemet med

65 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

fraktbidrag torde nämligen ha medfört, att fodermedlen icke alltid transporterats den billigaste vägen. Detta är i och för sig naturligt, eftersom handeln vid detta system icke kan ha haft större intresse att rationalisera transporterna.

Med hänsyn till vad nu anförts finner sig kommissionen i princip böra biträda bolagets förslag att 'fraktbidragen för fodersäd, oljekraftfoder, kli och betfor till andra landsdelar än Norrland borttagas från och med nästa regleringsår. Kommissionen är emellertid icke beredd att för närvarande taga ställning till förslaget i detalj utan anser, att detsamma bör bli föremål för närmare övervägande i samråd med handeln och representanter för jordbruket. Vilken form bidragen vid transport till Norrland böra få, bör då också bli föremål för undersökning. Framhållas bör i detta sammanhang, att om normalpriserna på fodersäd slopas det blir tekniskt omöjligt att fortsätta med den hittillsvarande fraktregleringen för fodersäd.

Fn avveckling av fraktbidragen på sätt spannmålsbolaget förordat kommer såsom förut antytts att medföra en viss kostnadsökning för jordbruket. Hur stor denna kostnadsökning kan komma att bli, kan på nuvarande stadium icke fastställas. Kommissionen vill för sin del föreslå, att denna fråga göres till föremål för undersökning i samband med omräkning av jordbrukskalkylen i höst. Man bör då också taga ställning till på vad sätt jordbruket inom ramen för jordbrukskalkylen bör erhålla täckning för kostnadsökningen.

Även om handeln med fodersäd in. in. lämnas fri på sätt ovan ifrågasatts torde spannmålsbolaget böra ha möjlighet att ingripa på marknaden för att vid behov befordra en överflyttning av fodersäd in. in. från överskottstid underskottsområden eller för att tillgodose militära eller industriella ändamål. Kommissionen anser därför i likhet med spannmålsbolaget att systemet med auktoriserad handel tills vidare bör bibehållas även för de varor som försäljas fritt.

Potatisregleringen. Efter bemyndigande av Kungl. Maj :t i brev den 24 september 1948 har livsmedelskommissionen med Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. träffat överenskommelse rörande föreningens inköp och försäljning av potatisstärkelse under tiden 1 oktober 1948—30 september 1949. Avtalet innebär bland annat, att föreningen inköper den mängd potatisstärkelse, som framställes enligt meddelade tillverkningslicenser å högst 400 000 deciton med undantag av vad som erfordras till husbehov för tillverkaren och dennes potatisleverantör varjämte, i den mån livsmedelskommissionen så påfordrar, föreningen är villig att verkställa import av stärkelse och stärkelseprodukter samt att utan anspråk på handelsvinst försälja importerad vara. Enligt § 8 i avtalet åtager sig kommissionen — under förutsättning av statsmakternas godkännande och om avtalet icke skulle komma att förnyas för tillverkningsåret 1949/50 — att vidtaga eller föranstalta om åtgärder från statens sida, vilka bereda föreningen möjlighet att erhålla dels minst 68 kronor 75 öre per deciton för den 1 oktober 1949 inneliggande lager av extra prima, prima och ej fullt prima potatismjöl, dock med avdrag av 30 000 deciton, dels ersättning för ränte- och lagringskostnader enligt i avtalet angivna grunder i avseende å inneliggande lager av extra prima, prima och ej fullt prima potatismjöl, utom 30 000 deciton, under tre månader, räknat från och med den 1 oktober 1949.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 212.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Vid lämnandet av bemyndigande till kommissionen att ingå förenämnda avtal har Kungl. Maj :t gjort förbehåll för att den i 8 § i avtalet gjorda utfästelsen vinner riksdagens godkännande och förklarat sig vilja göra framställning härom till riksdagen. Kommissionen har nu hemställt, att sådant godkännande måtte inhämtas.

1 detta sammanhang har livsmedelskommissionen tillika meddelat, att kommissionen träffat överenskommelse med Sveriges bränneriidkareförening rörande potatisodlingen under år 1949. Kommissionen hade därvid förbundit sig att för regleringsåret 1949/50 lämna samma avsättningsgaranti, som gällt för innevarande år. Garantin innebär en utfästelse från statsmakternas sida att, om potatisskörden blir av viss storlek och för sörj ningsläget ej föranleder till annat, en angiven kvantitet skall beredas avsättning för andra ändamål (närmast potatismjöltillverkning, bränning eller export) än inhemsk direktkonsumtion eller utfodring. Vid en totalskörd av 1 800 000 ton skall enligt garantien avsättning för nyssnämnda ändamål beredas för 170 000 ton. Vid en skörd av 1 900 000 ton utsträckes garantien att gälla 200 000 ton. Vid en skörd av 2 000 000 ton utgör den garanterade avsättningskvantiteten 240 000 ton. Den statliga avsättningsgarantien är förbunden med en utfästelse från bränneriidkareföreningens sida att lämna sin medverkan till att potatisodlingen vidmakthålles samt i viss omfattning inriktas på potatissorter, som lämpa sig för såväl direkt konsumtion som industriella ändamål. Enligt nyssnämnda överenskommelse har kommissionen jämväl förbundit sig att tillse, att potatisodlarna under tiden före den 1 januari 1950 skola ha möjlighet att exportera eller till stärkelsefabriker eller brännerier leverera hälften av de potatiskvantiteter, för vilka kommissionen garanterat avsättningsmöjlighet.

Beträffande avsättningsmöjligheterna för potatis under nästkommande regleringsår har livsmedelskommissionen slutligen framhållit, att tillverkningen av potatisstärkelse under innevarande år torde komma att uppgå till omkring 400 000 deciton. Till jämförelse kunde nämnas, att licenser för tillverkning av potatisstärkelse före kriget normalt utlämnades endast för en kvantitet av 225 000 deciton stärkelse. Anledningen till att kommissionen i år beviljat licenser i så stor utsträckning hade varit, att skörden av potatis i år blivit rekordartat stor och att det befunnits angeläget att tillse, att icke någon del av skörden ginge till spillo. Till följd av den stora tillverkningen komme emellertid övergångslagret av potatisstärkelse den 1 oktober 1949 att bliva mycket stort, sannolikt omkring 150 000 deciton. Utvecklingen under tiden efter mjöl- och brödransoneringens slopande hade vidare givit vid handen, att förbrukningen av potatisstärkelse nedgått ganska avsevärt. Med hänsyn därtill och då möjligheterna till export av potatisstärkelse vore ovissa ansåge kommissionen, att man under nästa regleringsår borde iakttaga försiktighet vid beviljandet av tillverkningslicenser för stärkelse. Det vore under sådana förhållanden önskvärt, att bränning av potatis skulle få ske i normal omfattning. Detta skulle innebära, att medgivande för tillverkning av potatissprit under nästa år, såvida ej exceptionella förhållanden föran-

67 Kungt. Maj.ts proposition nr 212.

ledde till annat, borde lämnas för en kvantitet av 24 miljoner liter. Sistnämnda kvantitet överensstämde med den myckenhet, som kommissionen i sitt utlåtande över 1946 års spritutrednings betänkande angående den svenska spritfabrikationen och dess avsättningsförbållanden ansett sig böra tillstyrka under fredsmässiga förhållanden. Kommissionen ville i detta sammanhang understryka, alt kommissionen, såvida icke utsikterna till export av potatis eller potatisprodukter märkbart förbättrades, i nu rådande läge icke ansåge sig kunna ställa i utsikt statlig medverkan till en större avsättning av potatis för andra ändamål än inhemsk direktkonsumtion eller utfodring än som angåves i nyssnämnda överenskommelse med Sveriges bränneriidkareförening u. p. a.

Äggregleringen. Livsmedelskommissionen har erinrat om, att under regleringsåret 1948/49 för ägg tillämpats ett system, innebärande att priset fått fritt svänga mellan ett lägsta pris av 2 kronor 50 öre per kilogram och ett högsta pris av 3 kronor 50 öre per kilogram till producenter i södra Sverige. Mot slutet av år 1948 hade äggproduktionen ökat kraftigt och trots att priset sänkts till den nyss angivna bottennivån hade stora överskott av ägg uppkommit. Alltsedan senare hälften av december 1948 hade äggpriset legat å bottennivån. Då exportmöjligheterna varit starkt begränsade, hade det blivit nödvändigt att lagra de uppkomna överskotten. Lagret av ägg hade den 16 april 1949 uppgått till icke mindre än 3 400 ton. Denna lagring kunde komma att medföra relativt stora kostnader för statsverket, eftersom det självfallet vore nödvändigt att realisera lagren, innan kvaliteten på äggen försämrades. Hitintills hade det lyckats kommissionen att hålla den fastställda bottenprisnivån. Utvecklingen kunde emellertid givetvis längre fram bliva sådan, att detta icke vore möjligt. Kommissionen ville emellertid i detta sammanhang understryka, att förhållandena på äggmarknaden under innevarande år i många avseenden måste anses såsom exceptionella.

Kommissionen har förklarat sig vara av den bestämda uppfattningen, att svårigheterna att vinna avsättning för den inhemska produktionen till mycket stor del berodde på att det för närvarande förelåge en överproduktion på ägg. Denna sammanhängde säkerligen med det relativt höga bottenpriset. För att i fortsättningen balans skulle kunna ernås mellan tillgång och efterfrågan kunde det ur vissa synpunkter synas lämpligt att helt slopa det statliga stödet för en viss bottenprisnivå. Emellertid måste det av flera skäl anses mindre lämpligt med mycket tvära kastningar i priser och produktion, särskilt som dessa i mycket hög grad skulle drabba det mindre jordbruket. Med hänsyn därtill hade kommissionen ansett det rimligt, att myndigheterna även under nästa regleringsår skulle lämna visst stöd åt äggpriset, om detta tenderade att understiga en nivå, som ur lönsamhetssynpunkt måste anses oskäligt låg. Den bottenprisnivå, som statsmakterna därvid borde stödja, syntes lämpligen kunna fastställas till 2 kronor per kilogram till producenter i södra Sverige (= den inom Sveriges lantbruksförbund fastställda svenska äggnoteringen). Myndigheternas skyldighet att stödja denna nivå

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

borde dock icke vara ovillkorlig utan bland annat begränsas till sådana åtgärder, som ur allmänt ekonomiska synpunkter kunde anses försvarbara, i första hand export och säsongmässig lagring. Kommissionen utginge från att den centralorganisation för export och import av ägg, som nu vore under bildning, så långt sig göra läte skulle handhava de stödåtgärder, som ansåges böra ifrågakomma.

Rörande den närmare utformningen av prissystemet har livsmedelskommissionen uttalat, att fri import borde medgivas, så snart svensk äggnotering tenderade att överstiga 3 kronor per kilogram. Vid detta prisläge (importgränsen) borde export icke äga rum utan att särskilda förhållanden föranledde därtill. Mellan de nu angivna prisgränserna 2 kronor och 3 kronor per kilogram skulle däremot export jämförelsevis fritt få ske. Det måste dock förutsättas, att exporten i varje fall skulle prövas ur handelspolitisk synpunkt. Exporttillstånd borde därför liksom för närvarande sökas för varje särskilt parti. Kommissionen har slutligen framhållit, att normalpris eller högstpriser icke syntes behöva ifrågakomma vid tillämpning av det nu föreslagna systemet.

Regleringen av kött och fläsk m. m. Livsmedelskommissionen har anfört, att den ansåge det lämpligt, att de prisreglerande åtgärderna i fråga om handeln med köttvaror skulle bibehållas i stort sett oförändrade, så länge ransoneringen av köttvaror bestode. Detta innebure bland annat, att en viss statlig medverkan borde lämnas till infrysning och lagring. Denna medverkan borde dock, i överensstämmelse med vad som gällt under innevarande regleringsår, endast avse nötkött, fläsk och hästkött.

För innevarande regleringsår har anvisats ett belopp av 30,s miljoner kronor att utbetalas till producenterna i form av pristillägg för kött och fläsk. Med anlitande av dessa medel utbetalas för närvarande vissa pristillägg för fläsk (25 öre per kilogram). Detta har möjliggjort att fläskproduktionen kunnat stimuleras samtidigt som konsumentpriset kunnat hållas på en rimlig nivå. Livsmedelskommissionen har ansett sig böra räkna med att ifrågavarande tillägg skulle utgå, så länge ransoneringen bibehölles. Även om ransoneringen skulle slopas kunde vidare utbetalande av statliga pristillägg för fläsk anses motiverat för att bereda stimulans åt fläskproduktionen utan att konsumentpriserna påverkades därav. I anslutning härtill har kommissionen föreslagit, att även under nästa regleringsår skulle utgå pristillägg med 25 öre per kilogram marknadsfört fläsk. Kostnaderna härför ha beräknats till omkring 33 miljoner kronor.

I detta sammanhang har livsmedelskommissionen vidare erinrat om att kommissionen i sitt förslag angående prissättningen på jordbrukets produkter för regleringsåret 1948/49 ifrågasatt, att priserna på vissa organ och inälvor skulle höjas redan före ransoneringens slopande. De skäl, som motiverat detta förslag, gällde alltjämt. Med hänsyn till att försörjningsläget för köttvaror förbättrats hade emellertid kommissionen ansett prishöjningarna kunna begränsas till att avse tunga, lever och njure, d. v. s. varor av mera

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

umbärlig natur. Därest Kungl. Maj :t ansåge, att priserna på dessa varor kunde höjas, borde det få ankomma på kommissionen att efter samråd med näringslivets organisationer fastställa storleken av prishöjningarna på de olika produkterna.

Livsmedelskommissionen bär vidare övervägt vilka prisreglerande åtgärder som borde företagas, när försörjningsläget medgåve att ransoneringen slopades. Härom har kommissionen anfört följande.

Enligt kommissionens uppfattning blir det nödvändigt att efter slopande av ransoneringen upphäva det nuvarande normalprissystemet på kött och fläsk. Fråga uppkommer då, huruvida man skall slopa samtliga prisreglerande åtgärder (bortsett från ett gränsskydd) eller, i likhet med vad som föreslagits beträffande ägg, införa ett system, som tillförsäkrar producenterna en viss skälig prisnivå men å andra sidan begränsar möjligheterna för dessa att uppnå allt för stora prishöjningar. I anslutning till vad som tidigare anförts rörande statens medverkan till säsongmässig lagring under regieringsåret 1949/50 finner sig kommissionen böra förorda det senare alternativet. I detta sammanhang vill kommissionen erinra om att utsikterna till import av nötkött även under det nya regleringsåret torde komma att bli starkt begränsade. Det synes emellertid mindre lämpligt att redan nu i detalj utforma det prisregleringssystem, som bör tillämpas, sedan ransoneringen upphävts. I stort sett skulle emellertid detta kunna utformas så, att stöd för infrysning och lagring lämnas, om den genomsnittliga partiprisnivån på köttvaror skulle komma att med vissa procent, exempelvis 15, understiga den prisnivå, med vilken man räknat i jordbrukskalkylen. Samtidigt bör en övre prisgräns (importgräns) gälla, ovanför vilken import av köttvaror bör äga rum. Importgränsen bör ligga vid en nivå, som med samma procenttal överstiger den i kalkylen upptagna prisnivån. Liksom i fråga om ägg bör export kunna medges så länge prisläget icke tenderar att överstiga importgränsen. Regleringsåtgärderna torde i så stor utsträckning som möjligt böra anförtros den tilltänkta centralorganisationen för import och export av kött och fläsk. *

Den frågan uppställer sig huruvida statliga pristillägg även böra komma i fråga, sedan ransoneringen upphävts och hur administrationen av utbetalningen i dylikt fall skall ordnas. Det naturliga är, att vid upphävd ransonering konsumtionen och produktionen få anpassas efter varandra med hjälp av en fri prisbildning. I nu rådande läge kan emellertid utbetalande av statliga pristillägg anses motiverat för att bereda stimulans åt fläskproduktionen utan att konsumentpriserna påverkas därav. Med hänsyn härtill vill kommissionen föreslå, att ett belopp, motsvarande 25 öre per kilogram marknadsfört fläsk, anvisas för nästa regleringsår.

För närvarande lämnas de statliga pristilläggen per kilogram marknadsfört fläsk, alltså såväl för sådana svin, som slaktas på offentliga slakthus och kontrollslakterier eller besiktigas på besiktningsbyråer, som för sådana svin som, utan att besiktigas, stämplas av de nuvarande s. k. stämplingskontrollanterna. Detta system måste givetvis ändras efter ransoneringens slopande, eftersom stämplingskontrollanternas verksamhet då upphör. Med hänsyn till att över 98 procent av det totala antalet svin, som marknadsfördes under 1948, hade slaktats på offentliga slakthus och kontrollslakterier eller besiktigats på besiktningsbyråer, anser kommissionen att bidragen efter ransoneringens upphörande kunna begränsas till att gälla sådana svin, som slaktas på offentliga slakthus och kontrollslakterier eller besiktigas på besiktningsbyråer. Bidrag bör endast utgå för hela kroppar. Ur kontrollsyn-

70 Kungl. Mnj:ts proposition nr 212.

punkt stöter det, såsom även finnes angivet i 1942 års jordbrukskommittés betänkande, på stora svårigheter att utbetala bidragen per kilogram slaktad vikt. Med hänsyn bärtill anser kommissionen att bidragen böra utgå per slaktad, saluförd gris. En begränsning bör i så fall ske, så att grisar med lägre slaktvikt än 50 kilogram icke äro bidragsberättigade.

I skrivelsen anföres vidare, att den omläggning och skärpning i fråga om ransoneringen av köttvaror, som livsmedelskommissionen företagit i början av 1948, medfört en förbättring av ransoneringsmoralen. Enligt samstämmiga uppgifter från olika företrädare för köttbranschen, såväl slakterier som parti- och detaljhandeln, hade emellertid ransoneringsmoralen på detta område försämrats under senaste halvåret. Särskilt stora svårigheter förelåge i fråga om upprätthållandet av kontrollen över handeln med levande djur och förändringarna i kreatursbesättningarna. Med hänsyn till dessa förhållanden ansåge kommissionen det synnerligen önskvärt, att man vid det slutgiltiga ståndpunktstagandet till prissättningen på jordbrukets produkter under regleringsåret 1949/50 toge hänsyn till att medelst prissättningen sådana betingelser skapades, som möjliggjorde ett upphävande av ransoneringen. Härför erfordrades icke någon prishöjning på fläsk. Snarare vore det möjligt att en mindre prissänkning skulle bliva följden, om ransoneringen av köttvaror slopades. Å andra sidan vore det emellertid otvivelaktigt, att priset på nötkött måste höjas ytterligare, om balans skulle ernås mellan tillgång och efterfrågan på denna vara. Om en dylik prishöjning av stabiliseringsskäl icke ansåges böra i sin helhet slå igenom i konsumentledet, borde det övervägas att höja det subventionsbelopp av 33 miljoner kronor, som kommissionen föreslagit skola utgå under nästa regleringsår.

Ullproduktionen. Beträffande verksamheten för främjande av ullproduktionen har livsmedelskommissionen föreslagit, att kommissionen skulle erhålla fortsatt bemyndigande att handha densamma under regleringsåret 1949/50 efter oförändrade grunder. Kostnaderna för verksamheten ha av kommissionen beräknats till omkring 200 000 kronor, eller sålunda samma belopp, som avsetts för ändamålet för innevarande regleringsår.

Regleringen av handeln med mejeriprodukter och fettvaror. Livsmedelskommissionen har anfört, att de nu gällande statliga regleringsåtgärderna på detta område, vilka främst avsåge att reglera fetthalten i mjölk och mejeriprodukter, i stort sett borde bibehållas oförändrade. Liksom tidigare syntes det få ankomma på Kungl. Maj :t att under hänsynstagande till utvecklingen av försörjningsläget besluta om åtgärdernas fortsatta bestånd eller om de ändringar däri, som kunde anses påkallade.

I skrivelsen har framhållits, att den ökade spänning mellan priset på smör och margarin, som kom till stånd i samband med att ransoneringen på matfett slopades, visat sig tillräcklig för att begränsa efterfrågan på smör vid nuvarande tillgång på denna vara. Förhållandet kunde emeller-

71 Kunfjl. Maj:ts proposition nr 212.

tid komma att ändras till hösten, då smörproduktionen säsongmässigt nedginge. För att man såvitt möjligt skulle undvika, att brist på smör då skulle uppstå, syntes det bliva nödvändigt att lagra vissa kvantiteter under sommaren. Med hänsyn till vad tidigare anförts rörande statligt stöd åt lagringen av animaliska produkter under regleringsåret 1949/50 hade kommissionen funnit det lämpligt, att sådant stöd skulle utgå även för smör. Att för nästa regleringsår vidtaga några jämkningar i nu gällande stödåtgärder vid lagring av smör syntes dock knappast vara påkallat.

Kommissionen har vidare framhållit, att frågan angående lagringen av smör sammanhängde med frågan om en eventuell differentiering av priserna på mejerismör med hänsyn till kvaliteten. Möjligheterna att på ett tillfredsställande sätt lagra smör i fryshus hade under de senaste åren betydligt ökats. Fortfarande gällde dock, att kvaliteten i vissa fall vore lägre på fryshuslagrat smör än på färskt smör. Enligt kommissionens mening vore det därför önskvärt, att prissystemet skulle uppmjukas så, att det medgåve en differentiering av priserna på mejerismör med hänsyn till kvaliteten. Det borde sålunda exempelvis vara tillåtet att för runmärkt smör uttaga ett något högre (t. ex. 5 öre per kilogram) pris än det nuvarande normalpriset på mejerismör och samtidigt sänka priset på omärkt smör. Härvid borde givetvis tillses, att det vägda genomsnittspriset bleve oförändrat.

I övrigt borde, enligt vad livsmedelskommissionen anfört, det nuvarande prissystemet på fettvaror bibehållas oförändrat. Detta innebure bland annat att importen av fett och fettråvaror fortfarande skulle vara föremål för prisutjämning. Denna prisutjämning skedde för närvarande genom upptagande av rörlig clearingavgift eller utbetalande av clearingbidrag vid import av fettämnen. Clearingavgiften motsvarade i varje särskilt fall skillnaden mellan det s. k. clearingpriset och den faktiska anskaffningskostnaden för varan i fråga. Enligt kommissionens mening borde det, liksom under innevarande regleringsår, stå Kungl. Maj :t fritt att, i den mån så prövades lämpligt, genomföra en omläggning av systemet med acciser och rörliga clearingavgifter på så sätt, att fasta importavgifter i stället kunde uttagas på olika slags fett och fettråvaror. Kommissionen hade för avsikt att inkomma med närmare förslag i frågan, så snart försörjningsläget och prisutvecklingen på världsmarknaden tydde på att en sådan förändring av clearingsystemet kunde komma till stånd.

Kommissionen har vidare anfört, att den utgått från att systemet med allmänna mjölkpristillägg konime att tillämpas även under nästkommande regleringsår. Enligt kommissionens mening borde dock en viss förändring kunna företagas på så sätt att mjölk, som användes för tillverkning av torr- och kondensmjölk etc., i fråga om det allmänna mjölkpristilläggel jämställdes med mjölk för tillverkning av smör. För att jordbruket icke skulle bliva lidande på en sådan förändring, borde givetvis priserna på torrmjölk, kondensmjölk och liknande produkter höjas i motsvarande grad. Resultatet bleve, att avnämarna av torr- och kondensmjölk (chokladfabriker etc.) finge betala minskningen i mjölkpristillägget. Den sänkning av

72 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

mjölkpristillägget för smörmjölken från 70 till 22,2 öre per kilogram mjölkfett, som genomförts från och med den 25 mars 1949, hade medfört att av det för innevarande regleringsår anvisade beloppet av 90 miljoner kronor omkring 20 miljoner kronor icke behövde tagas i anspråk. Om, såsom kommissionen ifrågasatt, även tillägget för torr- och kondensmjölk sänktes till 22,2 öre per kilogram mjölkfett, kunde anslagsbehovet för 1949/50 för ifrågavarande tillägg beräknas uppgå till i runt tal 50 miljoner kronor.

I fråga om de mjölkpristillägg, som i norra samt vissa delar av mellersta Sverige utgå med varierande belopp per kilogram mjölkfett i den vid mejeri invägda mjölken, har livsmedelskommissionen förordat, att desamma skulle utgå enligt oförändrade grunder under nästa regleringsår. Kostnaderna härför ha beräknats till 19,5 miljoner kronor.

För närvarande utgår ett belopp av 6 miljoner kronor till förbättring av mjölkhandelns marginaler. Livsmedelskommissionen har anfört, att detta subventionssystem ur administrativ synpunkt vore mycket tungrott och borde avskaffas, så snart tillfälle därtill yppades. Då emellertid systemet icke kunde omläggas utan att normalpriserna på konsumtionsmjölk höjdes, utginge kommissionen från att 6 miljoner kronor skulle anvisas för ändamålet även för nästa regleringsår.

Om någon generell höjning av priserna på konsumtionsmjölk, grädde, smör eller ost icke komme att företagas, saknades det enligt livsmedelskommissionens uppfattning anledning att göra några genomgripande ändringar i de allmänna bestämmelser, som för närvarande gälla angående uttagande av utjämningsavgift och lämnande av utjämningsbidrag. Kommissionen har dock funnit det lämpligt, att utjämningsavgiften på konsumtionsmjölk skulle sänkas. Kommissionen har härom anfört, att en sänkning av avgiften, som nu utgjorde cirka 1,7 öre per kilogram, skulle möjliggöra en viss höjning av avräkningspriserna till mjölkleverantörerna inom de områden, som i större utsträckning försåge de större konsumtionsorterna med mjölk. Det torde i detta sammanhang framhållas, att transporterna av konsumtionsmjölk från långt bort belägna produktionsområden till framför allt Stockholm vore förbundna med stora kostnader. Självfallet skulle en sådan ändring av utjämningsavgiften innebära, att utjämningsbidraget bleve lägre.

I skrivelsen har föreslagits, att det tillägg till normalpriserna på mjölk och grädde, som enligt gällande bestämmelser får uttagas, då varan levereras i en med kapsyl försluten flaska, från och med nästkommande regleringsår i Stockholm och Göteborg skulle få höjas med 1 öre till 5 öre per flaska. Höjningen har motiverats med att kostnaderna — framför allt distributionskostnaderna — vore högre i dessa båda städer än i övriga delar av riket. Kommissionen har beträffande den föreslagna höjningen även framhållit att man, om prisstabiliseringspolitiken skulle lägga hinder i vägen för densamma, kunde lämna de mejerier, som sålde sådan mjölk eller grädde, motsvarande ersättning genom subventionering. Kostnaderna härför hade av kommissionen beräknats komma att belöpa sig på omkring 1,3 miljoner kronor.

Beträffande slutligen körlinjebidrag och merfrakttillägg har kommissio-

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

nen uttalat, att dessa bidrag borde utgå efter oförändrade grunder. Kostnaderna härför ha för regleringsåret 1949/50 beräknats till 6,9 respektive 0,5 miljoner kronor. Vidare vore det för lösande av mjölkförsörjningsproblemet nödvändigt att även under nästkommande regleringsår bibehålla de s. k. regleringskostnadstilläggen och ersättningen för behandling av supplementär konsumtionsmjölk. Härför kunde i likhet med innevarande regleringsår väntas åtgå cirka 1 miljon kronor.

Med hänsyn till svårigheterna att bedöma och med säkerhet beräkna medelsåtgången för nu nämnda särskilda mjölkbidrag har kommissionen funnit det lämpligt att dessa bidrag på samma sätt som tidigare skett skulle sammanföras till ett anslag. Detta borde för nästa regleringsår upptagas till i runt tal 9 miljoner kronor. Liksom fallet varit under innevarande år borde Kungl. Maj:t äga möjlighet att disponera anslaget även för andra ändamål av särskild betydelse för mjölkförsörjningens ordnande.

Konstgödselregleringen. Livsmedelskommissionen har förklarat, att den icke funnit anledning att nu föreslå någon ändring av priserna på konstgödselmedel. Kommissionen har emellertid framhållit, att den inhemska prisnivån i någon mån kunde komma att påverkas av utvecklingen av världsmarknadspriserna, särskilt i fråga om kali men även i fråga om kvävegödselinedel.

I skrivelsen har vidare uppgivits, att kommissionens clearingkassa för konstgödsel måst användas för täckande av kostnader för elektrisk stödkraft vid Stockholms superfosfatfabriksaktiebolags anläggningar vid Stockvik och Ljunga verk i sådan utsträckning, att kassans behållning sjunkit avsevärt sedan föregående år. Huruvida något tillskott till kassan komme att bliva erforderligt för nästa budgetår kunde för närvarande ej med säkerhet bedömas. Om så skulle bli fallet, borde medel för ändamålet få disponeras ur det anslag till diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen, som kommissionen avsåge att äska.

I övrigt har kommissionen icke nu ifrågasatt någon ändring av gällande regleringsanordningar beträffande konstgödsel.

Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader. I sin förut omnämnda skrivelse till livsmedelskommissionen den 25 februari 1949 har Svenska spannmålsaktiebolaget redogjort för kostnaderna i samband med sin verksamhet regleringsåren 1947/48 och 1948/49 samt upptagit till behandling jämväl frågan om motsvarande kostnader år 1949/50.

Bolaget har meddelat, att enligt godkänt bokslut förelåge ett underskott å 98,8 miljoner kronor för verksamhetsåret 1947/48. Kostnaderna under innevarande år hade uppskattats till i runt tal 55 miljoner kronor i enlighet med följande sammanställning (samtliga belopp angivna i miljoner kronor).

74 Kungl. Maj ds proposition nr 212.

A. Spannmålssektionen.

1. Kostnader för inhemsk brödsäd.......................... 8 0

2. » » » fodersäd......................... 4'0

3. Kostnader och förluster vid import och försäljning av

vete 45 000 ton............................... 6 0

råg 15 000 » 0'5

havre 32 000 » 1'0

majs 106 000 » 10'0 17-5 29 5

B- Fodermedelssektionen.

1. Kostnader och förlust vid inköp och försäljning av oljekraftfoder

utländskt, 134 000 ton........................... 6 0

svenskt, 42 000 » ........................... 8'0 14 0

2. Kostnader och förlust vid import och försäljning av kli,

95 000 ton............................................ 5'0 19'0

C. Oförutsedda kostnader......................................... 2'5

D. Ränta........................................................ 2*2

E. Allmänna kostnader........................................... 1*8

Summa 550

I anslutning till sammanställningen har framhållits att bolaget, vad anginge importen av spannmål och fodermedel, vilken omfattade de utan jämförelse största posterna, med någorlunda säkerhet kunnat bedöma kostnaderna i den mån köpeavtal redan träffats. Kostnaderna för import av de ytterligare kvantiteter, som bolaget enligt erhållna direktiv och meddelade planer beräknade att importera under året, hade kalkylerats med ledning av nuvarande läge på varu- och fraktmarknaderna.

Vad härefter beträffar kostnaderna för verksamhetsåret 1949/50 har bolaget anfört, att enligt en i augusti 1948 gjord uppskattning ett belopp av 18 miljoner kronor borde förslå för upprätthållande av spannmålsregleringen inom landet och i samband därmed stående administrationskostnader och ränteutgifter ävensom till hållande av vissa beredskapslager. Om emellertid även för det kommande verksamhetsåret hänsyn skulle tagas till kostnader för förlust å import av spannmål och fodermedel samt vid inköp av oljekraftfoder av inhemskt frö, borde kostnaderna beräknas till omkring 50 miljoner kronor. Bolaget hade ansett sig böra även vid avlåtandet av förevarande skrivelse utgå från att import av spannmål och fodermedel komme att äga rum under verksamhetsåret 1949/50. Med hänsyn till de vikande priserna på världsmarknaden hade bolaget emellertid antagit, att förlusten på bolagets importverksamhet skulle bliva mindre under verksamhetsåret 1949/50 än under det innevarande året. Även på grund av de av bolaget ifrågasatta förenklingarna i regleringssystemet (slopande av fraktbidrag in. in.) komme bolagets kostnader i övrigt att minskas. På grund av nu ifrågavarande omständigheter ansåge bolaget det rimligt, att man för år 1949/50 räknade med ett underskott av omkring 30

75 Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

miljoner kronor eller samma belopp, som återstode disponibelt av de medel, vilka riksdagen anslagit för täckande av bolagets kostnader under åren 1947/48 och 1949/50. Uppskattningen av bolagets kostnader för år 1949/ 50 måste emellertid betraktas som osäker. Av denna anledning syntes försiktigheten bjuda, att det i årets statsverksproposition preliminärt beräknade anslaget å 25 miljoner kronor skulle anvisas för budgetåret 1949/50.

Livsmedelskommissionen har för sin del erinrat om att kommissionen förordat prishöjningar bland annat å majs med 1 krona per deciton samt å oljekraftfoder med 2 kronor per deciton. Om förslaget bifölles skulle de av bolaget beräknade kostnaderna för import av majs och oljekraftfoder minskas med omkring 4 miljoner kronor. Ett godtagande av kommissionens förslag, att bolagets inköpspris för oljekraftfoder av inhemskt frö skulle bestämmas till 40 kronor per deciton i stället för 30 kronor, som bolaget föreslagit, skulle å andra sidan medföra en ökning av bolagets beräknade kostnader med i runt tal 8 å 10 miljoner kronor. Trots detta ansåge kommissionen, att det av spannmålsbolaget äskade beloppet för år 1949/50 kunde begränsas till 20 miljoner kronor.

Anslagsäskanden m. m. Enligt de beräkningar, som livsmedelskommissionen i det föregående framlagt rörande kostnaderna för de av kommissionen föreslagna åtgärderna, skulle medelsbehovet för nästa regleringsår uppgå till sammanlagt omkring 142 miljoner kronor. Denna summa fördelar sig på olika regleringsåtgärder på sätt framgår av följande sammanställning (beloppen angivna i miljoner kronor).

Allmänt mjölkpristillägg ......................................

Mjölkpristillägg inom vissa delar av landet ......................

Särskilda mjölkbidrag (körlinjebidrag m. in.) ....................

Bidrag till förbättring av mjölkhandelns marginaler ..............

Pristillägg för slaktdjursprodukter ..............................

Kompensation för föreslagna prishöjningar på oljekraftfoder och

maj s ......................................................

Pristillägg för ull ............................................

Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet ....................

50.0 19,5

4.0 0,2

20,0.

Summa 141,7.

Utöver nämnda belopp av omkring 142 miljoner kronor har livsmedelskommissionen ansett, att i likhet med tidigare år medel borde anvisas för bestridande av diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen. Av dessa medel skulle bland annat bestridas ersättning till Svenska mejeriernas riksförening för handhavandet av vissa med mjölk- och matfettsregleringarna sammanhängande uppgifter, vissa bidrag till mjölkpropagandan samt ersättning för förluster i samband med lagring och annat omhändertagande av animaliska produkter. Kommissionen har föreslagit, att för ifrågavarande ändamål skulle anvisas ett belopp av 5 miljoner kronor

76 Kiingl. Maj:ts proposition nr 212.

d. v. s. samma belopp, som stått till förfogande för diverse utgifter under innevarande regleringsår.

Därest Kungl. Maj :t beslöte, att det av kommissionen föreslagna pristilllägget för kapsylmjölk skulle utgå i form av statligt bidrag, ökades det sammanlagda medelsbehovet med 1,3 miljoner kronor till omkring 148 miljoner kronor. Då emellertid å andra sidan det allmänna pristillägget för mjölk, som användes för smörtillverkning, från och med den 25 mars 1949 sänkts från 70 till 22,2 öre per kilogram mjölkfett uppstode, såsom förut nämnts, en viss besparing på det anslag, som anvisats för jordbruksregleringen 1948/49. Enligt kommissionens beräkningar komme, såvitt nu kunde bedömas, av de för innevarande regleringsår anvisade medlen omkring 20 miljoner kronor icke att förbrukas under året. Medelsbehovet för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för regleringsåret 1949/50 borde därför minskas med motsvarande belopp.

Särskilda yttranden. Vid livsmedelskommissionens skrivelse ha fogats särskilda yttranden av vissa ledamöter av kommissionen.

Sålunda har herr Daniel Svenson anmält avvikande mening mot kommissionens uttalande att utjämningsavgiften på konsumtionsmjölk lämpligen borde sänkas. En dylik åtgärd skulle enligt hans mening få till följd, att de mejerier, som hade liten försäljning av konsumtionsmjölk, bleve lidande. Detta skulle leda till att man måste räkna med att intresset för mjölkproduktionen inom de områden, som hade liten konsumtionsmjölkförsäljning, komme att ytterligare nedgå. Ur försörjningssynpunkt kunde detta icke anses önskvärt.

Herr Georg Carlsson har åter ansett, att frågan om storleken av utjämningsavgiften för grädde borde omprövas och att utjämningsavgiften för konsumtionsmjölk vid nuvarande prisläge borde helt slopas. Till närmare motivering av sin ståndpunkt har ifrågavarande ledamot yttrat följande.

Efter införandet av prisutjämning på konsumtionsmjölk och grädde har det visat sig omöjligt för de konsumtionsmjölkdistribuerande mejerierna att hålla avräkningspriserna till sina leverantörer. Det måste också ur allmänna ekonomiska synpunkter anses synnerligen betänkligt, att en majoritet skall kunna tilltvinga sig en utjämning från ett annat ekonomiskt företag, för vars ekonomiska och samhällsnyttiga utveckling de ej bär ansvar, och detta till och med med statligt stöd. Fara föreligger med nuvarande system att leverantörerna till ett konsumtionsmjölkdistribuerande mejeri kunna få ett lägre pris för sin mjölk än en leverantör till ett rent produktmejeri. Med de höga krav man måste ställa på konsumtionsmjölkens kvalitet och hygieniska beskaffenhet, måste en sådan utveckling anses otillfredsställande. Prisutjämningen inverkar därjämte menligt på de enskilda mejeriföretagens rationaliseringssträvanden och hämmar sålunda utvecklingen på mejerihanteringens område.

Ansträngningarna från ett mejeriföretag, som har till uppgift att förse en tätort med prima konsumtionsmjölk, komma härigenom att minska. I samma mån komma statens regleringskostnader att öka, då statsmakterna måste ingripa för att förse orten med supplementärmjölk. Ett sådant förhållande skulle i möjligaste mån kunna undvikas genom minskad utjämning. Med

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

andra ord skulle konsumtion smjölkproduktionen stimuleras så nära konsumtionsorterna som möjligt. Detta var förhållandet före de statliga regleringarnas tid och måste enligt min mening vara en sund princip, så länge ej leverantörerna kring konsumtionsorten ställa så höga krav på pris, att det stimulerar till konkurrens från andra orter.

Genom åtagandet att förse ett samhälle med konsumtionsmjölk följer en hel del nackdelar för mejerileverantörerna. Bland annat blir återtaget av den billiga skummjölken synnerligen ojämnt och under lågproduktionstider markant knappt. Detta inverkar menligt på svin- och kalvuppfödning och måste kompenseras av ett högre mjölkpris till leverantörerna.

I gemensamt yttrande ha nyssnämnda båda ledamöter vidare anfört, att de funnit det ur försörjningssynpunkt oroväckande, att prisförslag ej nu framlades rörande mjölk och mejeriprodukter. Detta kunde leda till en felaktig inriktning av jordbruksproduktionen. Särskilt borde framhållas det brydsamma läge, som mjölkproduktionen befunne sig i, speciellt med tanke på den jämförelsevis gynnsamma prisbildning som rådde i fråga om oljeväxter. Hade en överenskommelse träffats om en förbättring av mjölkproduktionens ekonomi, skulle givetvis tillförsikten bliva större. Ifrågavarande ledamöter ville därför framhålla angelägenheten av att eu överenskommelse träffades inom den allra närmaste tiden. Beträffande jordbruksorganisationernas önskemål om rätt att vid prisfall å en vara höja priserna på andra varor tillräckligt för att inkomsterna för jordbruket i sin helhet skulle bliva oförändrade, ha ledamöterna uttalat, att de delade denna uppfattning. De vore dock fullt införstådda med nödvändigheten av att i nuvarande ekonomiska läge återhållsamhet visades i fråga om prishöjningar. Möjlighet borde emellertid föreligga för jordbruket att, i fall priset skulle gå ned på en vara, få höja priset på någon annan jordbruksprodukt.

Fru Nordgren har förklarat, att hon icke kunde biträda förslagen om höjning av priserna på kapsylerad mjölk ävensom vissa organ och inälvor, samt ställde sig tveksam beträffande de ifrågasatta prishöjningarna på fodersäd, majs och oljekraftfoder. Härom har fru Nordgren anfört följande.

Alla förslag till prisförändringar på mjölk och mejeriprodukter böra tagas upp till behandling i ett sammanhang längre fram, då lättare kan överblickas, vilka konsekvenser dylika prisförändringar kunna medföra i fråga om möjligheterna att fullfölja den ekonomiska stabiliseringspolitiken under produktionsåret 1949/50. Det bör vidare understrykas att tillägget för kapsyleringen skulle komma att beröra barnfamiljerna, vilka i stor utsträckning använda sig av den, av hygieniska skäl, mera begärliga flaskmjölken. En stor del av prishöjningen skulle även komma att drabba industriarbetarna, särskilt i Stockholm och Göteborg, vilka av praktiska skäl föredraga att medtaga flaskmjölk i stället för lösmjölk till arbetsplatserna.

Som skäl för prishöjningarna på lever, tunga och njure ha anförts de stora svårigheter, som föreligga beträffande fördelningen av varorna, så att de komma även konsumenterna i underskottsområdena till del. Det kan icke bestridas, att sådana svårigheter föreligga, men dessa torde kunna övervinnas på annat sätt, liksom tidigare skett. Det torde dessutom kunna ifrågasättas, huruvida en ytterligare höjning av de redan nu mycket höga priserna kunna avhjälpa dessa svårigheter. Huvudparten av de ifrågavarande produkterna distribueras för övrigt till läkemedelsfabrikerna och sjukhusen,

78 Ilungl. Maj:ts proposition nr 212.

varför en prishöjning på dessa varor bland annat skulle medföra en höjning av det allmännas kostnader. Prishöjningen på särskilt lever skulle dessutom komma att drabba sjuka personer, i vars dietföreskrifter lever ingår. Detta livsmedel anses också vara av stor betydelse i barnens kost, varför även barnfamiljerna beröras av ytterligare prisstegringar på detsamma. Härtill kommer att prishöjningen på lever sannolikt kömme att återverka på priserna på leverkorv och leverpastej.

Beträffande prishöjningarna på oljekraftfoder, majs och foder säd torde följderna av dessa prishöjningar främst komma att drabba det stora antal småbrukare, som icke kunna odla tillräckligt med foder säd för eget behov, utan för sin produktion av bland annat mjölk och fläsk äro nödsakade att köpa såväl fodersäd som övriga fodermedel. Som ett av skälen för de föreslagna prishöjningarna på dessa varuslag anföres, att prishöjningarna skulle eliminera de svårigheter, som kunna uppstå ur fördelningssynpunkt. Genom att låta reglerna om auktorisation av fodermedelshandlare kvarstå, vilket också i år förordas av kommissionen, kan man emellertid bereda spannmålsbolaget möjlighet att i fortsättningen dirigera fodermedel till platser, där de oundgängligen behövas för att tillgodose samhällsviktiga ändamål.

Jag vill tillägga, att även om ett belopp, motsvarande den minskning av spannmålsbolagets kostnader, som prishöjningarna på oljekraftfoder och majs skulle föranleda, får i enlighet med kommissionens förslag komma produktionen av mjölk och fläsk till godo, så torde den del av detta belopp, som tillföres småbrukarna, icke komma att uppväga deras merkostnader för fodermedel.

Slutligen ha fru Nordgren samt herrar Bonow och O. Wilh. Olsson i gemensamt yttrande anfört, att enligt deras mening de redan bestående organen Sveriges äggimportförening och Sveriges slaktvaruimportförening — sedan stadgarna på lämpligt sätt omarbetats — borde kunna användas såsom sådana import- och exportorgan, som förutsatts i propositionen nr 75/ 1947. Den närmare utformningen av nämnda organ och preciseringen av deras arbetsuppgifter borde ske efter förhandlingar med samtliga berörda intressenter.

Statens priskontrollnämnds yttrande.

Statens priskontrollnämnd har i sitt yttrande över livsmedelskommissionens skrivelse förklarat, att nämnden med undantag för två frågor icke funnit anledning till erinran mot det huvudsakliga innehållet i kommissionens förslag. Undantagen avse dels prissättningen å mjölk, som saluföres i med kapsyl tillsluten flaska, dels tidpunkten för ett eventuellt slopande av normalpriserna på kött och fläsk.

Vad den förra frågan angår har nämnden förklarat att den, eftersom prisförslag för mjölk och mejeriprodukter skulle avlämnas först längre fram och på anmodan av Kungl. Maj :t, icke funnit sig böra tillstyrka, att priset på dylik flaskmjölk för närvarande skulle höjas. Nämnden har dessutom framhållit, att prisstabiliseringspolitiken enligt nämndens mening utgjorde hinder för den av kommissionen föreslagna prisändringen. Vad angår normalpriserna på kött och fläsk har nämnden erinrat om att kommissionen i

79 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

sin skrivelse förklarat, att det enligt dess uppfattning bleve nödvändigt att upphäva dessa priser, då ransoneringen slopades. Enligt nämndens mening borde emellertid denna fråga upptagas till prövning först efter en mera ingående undersökning av möjligheterna till fortsatt priskontroll på området.

Kungl. Maj:ts beslut i prisfrågorna.

Kungl. Maj :t har, såsom inledningsvis nämnts, förut denna dag meddelat beslut rörande vissa av de i livsmedelskommissionens skrivelse berörda prisfrågorna. Jag torde här få erinra att Kungl. Maj :t i beslutet till en början förklarat Sig vilja framdeles, sedan kommissionen efter anmaning av Kungl. Maj :t avgivit förslag därom, meddela beslut angående prissättningen å mjölk och mejeriprodukter för regleringsåret 1949/50. 1 avbidan därpå har förutsatts, att nu gällande grunder för den statliga prisregleringen ä mjölk och mejeriprodukter tills vidare skola tillämpas i stort sett oförändrade och att pristillägg skola utgå enligt i huvudsak nu gällande grunder. Vad angår övriga jordbruksprodukter innebär beslutet, att genomsnittspriserna å brödsäd skola vara desamma som de, vilka gällt under innevarande regleringsår, ävensom att jämväl priset å fabrikspotatis skall vara oförändrat. I fråga om äggpriset har Kungl. Maj :t godkänt livsmedelskommissionens förslag, att producentpriset bör få fritt svänga mellan ett bottenpris av två kronor per kilogram och ett högsta pris av tre kronor per kilogram. Beträffande priserna å kött och fläsk har någon ändring i den nuvarande genomsnittliga prisnivån ej för närvarande ifrågasatts. Pristillägg för slaktprodukter har avsetts skola utgå med ungefärligen samma belopp som de, vilka beräknats för sagda ändamål för innevarande regleringsår.

Till övriga i skrivelsen berörda frågor angående prisavvägningen och därmed sammanhängande förhållanden har Kungl. Maj :t förklarat Sig vilja senare taga ställning.

Förslag till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland.

För åstadkommande av mera varaktig förbättring av jordbrukets lönsamhet i de nordligaste delarna av riket ha av jordbrukets prisregleringsfond för budgetåren 1937/38—1939/40 anvisats, bland annat, respektive 500 000, 600 000 och 900 000 kronor till produktionsbefrämjande åtgärder på jordbrukets område i Norrland samt de delar av Kopparbergs och Värmlands län, där jordbrukets ställning är i stort sett likartad med den i Norrland. För ett vart av budgetåren 1940/41—1948/49 har medgivits, att ett belopp av 900 000 kronor för ändamålet finge utgå av anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Medlen ha av Kungl. Maj:t fördelats mellan hushållningssällskapen i nyssnämnda landsdelar.

I skrivelse den 25 augusti 1948 har lantbruksstyrelsen hemställt, att för budgetåret 1949/50 måtte till bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder å

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

jordbrukets område i Norrland och vissa andra delar av landet beräknas samma belopp som under löpande budgetår eller 900 000 kronor. Styrelsen har utgått från att beloppet komme att inräknas i anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Departementschefen.

Livsmedelslaget i världen har under det senaste året på det hela taget förbättrats avsevärt. Den faktor, som främst medverkat härtill, har varit det gynnsamma utfallet av 1948 års skörd. Som en följd härav ha även importmöjligheterna ökat och beträffande åtskilliga slag av jordbruksprodukter ha priserna på världsmarknaden sjunkit kraftigt under den mycket höga nivå, på vilken de legat under de senare åren. Denna förbättring har framträtt tydligt även i vårt land och gjort det möjligt att genomföra stora lättnader i fråga om livsmedelsransoneringen. Här må sålunda erinras om att ransoneringen av bröd och mjöl upphävdes hösten 1948 och matfettsransoneringen i slutet av mars 1949. Även åtskilliga regleringar beträffande fodermedel samt andra förnödenheter för jordbruket ha under det senaste året satts ur kraft.

Vad angår utsikterna för vårt lands del för det kommande året är det önskvärt att de förbättringar i livsmedelsläget, som kunnat genomföras under det senaste året, skola vidmakthållas samt att om möjligt ytterligare lättnader i ransoneringarna skola kunna genomföras. Samtidigt gör det ekonomiska läget det angeläget, att importen av livsmedel och förnödenheter för jordbruket icke tar mer valuta i anspråk än som är oundgängligen nödvändigt. Försörj ningsprogrammet för nästa år bör därför utformas med utgångspunkt från önskemålen att livsmedelsbehovet i största möjliga utsträckning skall täckas av inhemsk produktion samt att denna produktion skall hållas vid eller, om möjligt, höjas över 1948 års nivå. Det förtjänar i detta sammanhang erinras, att även det utrikespolitiska läget gör en god försörjningsberedskap angelägen.

Rörande möjligheterna att förverkliga de nu angivna önskemålen må här först nämnas, att den år 1948 med höstsäd besådda arealen, delvis till följd av ogynnsamma väderleksförhållanden, ligger ej oväsentligt under motsvarande areal närmast föregående år. Det är därför av vikt, att odlingen av vårvete skall utvidgas. Även om så sker torde emellertid en viss import av vete bliva nödvändig. Såvida skörden ej skulle slå fel eller eljest några oförutsedda omständigheter skulle inträffa, synes det dock ej finnas anledning att räkna med att ransoneringen å mjöl och bröd skall behöva återinföras Det bör även bliva möjligt att upphöra med användningen av korn för kvarnändamål. Jag vill i detta sammanhang erinra om att Kungl. Maj:t denna dag på min hemställan beslutat avlåta propoisition till riksdagen med förslag att Sverige skall biträda ett internationellt veteavtal. Genom detta avtal skulle Sverige bland annat tillförsäkras rätt att under de närmaste fyra åren inköpa vissa kvantiteter vete på förhållandevis förmånliga villkor.

81 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Vad sockerförsörjningen angår torde den tecknade sockerbetsarealen innevarande år visserligen bliva något större än 1948 års men dock betydligt lägre än den genomsnittliga arealen under krigsåren. Även om skörden skulle bliva god, kan utbytet av den inhemska sockerbetsodlingen innevarande år förutses komma att ej oväsentligt understiga vad som motsvarar den inhemska konsumtionen redan enligt nuvarande sockerransonering. Eftersom sockerkonsumtionen kan beräknas komma att öka, om ransoneringen skulle hävas eller mildras, måste därför möjligheterna att genomföra några ransoneringslättnader i fråga om denna vara bliva helt beroende av dels den inhemska skördens storlek och dels de belopp, som ur valutasynpunkt kunna ställas till förfogande för import av socker.

Beträffande mjölkproduktionen har livsmedelskommissionen under förutsättning av normal skörd räknat med en obetydlig ökning av kostammen och även med en viss ökning av avkastningen per ko. Av stor betydelse för försörjningen med matfett är vidare att oljeväxtodlingen innevarande år synes bliva väsentligt mer omfattande än någonsin tidigare. Den tecknade arealen uppgår nämligen till över 120 000 hektar eller drygt 50 procent mer än 1948 års odling, vilken i sin tur var den största som dittills förekommit. Med hänsyn särskilt till det tillskott till matfettsförsörjningen, som denna odling kan beräknas giva, torde man, såvitt nu kan förutses, icke behöva befara, att matfettsransoneringen skall behöva återinföras. Däremot torde det bliva nödvändigt att bibehålla standardiseringsförfarandet beträffande mjölkens fetthalt och sannolikt också begränsningen av ostens och gräddens fetthalt.

Vad till slut angår försörjningen med köttvaror synes, därest foder sädsskörden blir normal, en relativt tillfredsställande produktion av fläsk kunna erhållas. Nötköttsproduktionen kan däremot väntas bliva mindre än den genomsnittliga produktionen före kriget. Tidpunkten för ransoneringens upphävande kan icke nu fixeras.

Sammanfattningsvis kan alltså beträffande försörjningsläget i fråga om livsmedel under nästkommande regleringsår sägas att man, förutsatt att skörden blir normal och att importmöjligheter stå till buds i ungefärligen samma omfattning som under innevarande år, bör kunna räkna med att de hittills genomförda lättnaderna skola kunna bibehållas. Det är vidare ej uteslutet, att ytterligare lättnader skola kunna genomföras. Att redan nu göra något bestämt uttalande rörande de sistnämnda synes dock ej möjligt.

Under åren 1943—1948 har Kungl. Maj :t varje vår meddelat beslut angående prissättningen på jordbrukets produkter för nästkommande regleringsår. Besluten ha byggt på särskilda prognoser angående jordbrukets inkomster och utgifter under sagda regleringsår, vilka upprättats av en för ändamålet tillsatt delegation och granskats bland annat inom livsmedelskommissionen och dess råd. Prognoserna ha omräknats en eller flera gånger under regleringsårets lopp, sedan det faktiska skörderesultatet kunnat överblickas. Justering av de på våren fastställda priserna har därvid i allmänhet kun-

6 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 212.

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

nät ske under vissa i besluten om vårprissättningen angivna förutsättningar.

Kungl. Maj :t har, såsom förut nämnts, tidigare denna dag meddelat beslut angående prissättningen på jordbrukets produkter för regleringsåret den 1 september 1949—den 31 augusti 1950. Beslutet avviker dock från de tidigare år meddelade såtillvida, att den definitiva prissättningen såvitt angår mjölk och mejeriprodukter och därmed även den definitiva prisavvägningen beträffande jordbruksproduktionen i dess helhet uppskjutits till en senare tidpunkt.

För bedömande av skälen till detta beslut torde jag först få erinra om att samtliga större yrkesgrupper under år 1948 i syfte att skapa bättre balans mellan tillgång och efterfrågan på varor och därigenom underlätta en ekonomisk stabilisering förklarade sig villiga att avstå från inkomst- eller löneökningar. Till denna stabiliseringspolitik lämnade jordbrukets fackliga och ekonomiska organisationer sin medverkan på så sätt att de vid uppgörelsen våren 1948 angående prissättningen på jordbrukets produkter för regleringsåret 1948/49 avstodo från att fordra täckning för viss del, 15 miljoner kronor, av det då föreliggande kalkylmässiga inkomstunderskottet. Sommaren 1948 förklarade sig vidare jordbruksorganisationerna vid överläggningar med regeringen beredda att ytterligare medverka till den ekonomiska stabiliseringen på så sätt att, därest inga löneregleringar uppåt ifrågakomme fram till utgången av år 1948, skulle, vad på jordbrukarna ankonnne, ej heller några prisstegringar på jordbrukets produkter ske intill utgången av år 1948 utöver vad prisuppgörelsen våren 1948 innebure. Kunde samma återhållsamhet fortsätta även år 1949, vore jordbrukarna villiga att medverka på angivet sätt under hela regleringsåret 1948/49.

Jämväl de stora löntagargrupperna ha medverkat till den ekonomiska stabiliseringen. Den fackligt organiserade arbetskraften accepterade sålunda som bekant vid avtalsuppgörelserna för år 1949 ett oförändrat löneläge och statstjänstemännen avstodo från att påfordra den höjning av dyrtidstillägget, som med hänsyn till levnadskostnaderna i och för sig skolat utgå.

Bland annat till följd av dessa åtgärder har det ekonomiska läget tydligt förbättrats under den senaste tiden. Läget är emellertid alltjämt sådant, att fortsatta åtgärder i återhållande riktning framstå som erforderliga. Ett fullföljande av den stabiliseringspolitik, som nu föres, framstår som ett av de främsta villkoren för att en naturlig balans skall ernås mellan tillgång och efterfrågan på varor och därmed en verklig sanering av det ekonomiska läget kunna åstadkommas. Om det skall bliva möjligt att fortsätta denna politik, är det emellertid nödvändigt, att den biträdes av samtliga befolkningsgrupper.

Till grund för prissättningsbeslutet har även denna gång legat eu prognos angående jordbrukets inkomster och utgifter under det kommande regleringsåret. Prognosen har i sedvanlig ordning upprättats av den s. k. L.K.delegationen samt granskats inom livsmedelskommissionen och dess råd. Den bygger som vanligt bland annat på antagande om normalt skördeutfall.

83 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Anmärkas må även, att på inkomstsidan icke räknats med de statliga pristillägg å tillhopa 120,5 miljoner kronor, vilka i kalkylen för innevarande år upptagits för mjölk och köttvaror.

Enligt prognosen föreligger ett kalkylmässigt inkomstunderskott, uppgående till 167,9 miljoner kronor, därest räntekostnadsposten beräknas helt enligt hittills tillämpade grunder, samt 235,i — alternativt 236,9 — miljoner kronor, därest räntekostnadsposten beräknas med hänsynstagande till den fördyring, som inträtt efter basåret 1938/39. Om de för innevarande regleringsår beräknade pristilläggen skulle bibehållas, skulle alltså kvarstå ett underskott av i förra fallet 47,4 miljoner kronor och i senare fallet 114,6 eller 116,4 miljoner kronor.

Beräkningarna i prognosen ha i och för sig i huvudsak accepterats vid granskningen. Representanter för jordbrukarna ha emellertid anmärkt, att två betydande poster å inkomstsidan, nämligen producent- och kontantbidrag ävensom inkomst av olj eväxtodling, borde upptagas med reducerade belopp. Som skäl härför har anförts beträffande den förra posten att nämnda bidrag hade social karaktär och icke borde i sin helhet medräknas vid regleringen av priserna på jordbrukets produkter samt i fråga om den senare posten att den del av inkomsten av oljeväxtodlingen, som finge anses utgöra ett särskilt stimulanstillägg, borde utgå ur kalkylen, i likhet med vad som skett under vissa föregående år. Jordbrukets representanter ha även hävdat, att räntekostnadsposten borde beräknas med hänsynstagande till den fördyring, som inträtt efter basåret.

Med utgångspunkt från den sålunda upprättade prognosen upptogos i början av april 1949 överläggningar mellan å ena sidan representanter för regeringen samt å andra sidan delegerade från styrelserna för Sveriges lanitbruksförbund och Riksförbundet landsbygdens folk. Därvid uttalades från regeringens sida den uppfattningen att man, med hänsyn till prisfrågans nära samband med hela den ekonomiska stabiliseringspolitiken, tills vidare borde inskränka sig till att meddela beslut angående prissättningen på andra varor än mjölk och mejeriprodukter ävensom uppskjuta det definitiva avgörandet av frågan i dess helhet till hösten. I anslutning härtill meddelade Kungl. Maj :t den 8 april 1949 beslut av innebörd, att livsmedelskommissionens förslag rörande prisregleringen och därmed sammanhängande åtgärder för regleringsåret 1949/50 tills vidare skulle avse allenast andra jordbruksprodukter än mjölk och mejeriprodukter och att prisförslag beträffande sistnämnda båda produktslag skulle avgivas först efter särskild anmaning av Kungl. Maj :t. Jordbrukets delegerade förklarade emellertid under överläggningarna, att enligt deras uppfattning systemet med vårprissättning borde tillämpas för samtliga grenar av jordbruksproduktionen. Såsom framgår av den redogörelse, vilken tidigare lämnats för innehållet av en av sagda delegerade den 13 april 1949 avlåten skrivelse, har vidare under överläggningarna från jordbrukets sida yrkats, att vid vårprissättningen skulle täckas ett kalkylmässigt inkomstunderskott av omkring 249 eller, om för innevarande regleringsår beräknade pristillägg antagas komma att utgå även un-

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

der nästa regleringsår, 129 miljoner kronor. Sistnämnda belopp överstiger med 82 miljoner kronor det inkomstunderskott, som erhålles, därest prognosen upprättas helt enligt hittills tillämpade beräkningsgrunder. Av skillnaden hänföra sig 7 miljoner kronor till krav på ersättning för räntekostnader, förorsakade av nyinvestering efter regleringsåret 1948/49, samt 39 respektive 35 miljoner kronor till kravet, att vid prisregleringen hänsyn ej skall tagas till viss del av producent- och kontantbidragen för mjölk eller till den del av inkomsterna för oljeväxtodlingen, som kan anses utgöra särskilt stimulanstillägg.

Väd från jordbrukets sida anförts om att vissa belopp borde utgå ur prognosernas inkomstsida är enligt min uppfattning i och för sig icke motiverat vid en tillämpning av de principer, som hittills legat till grund för prognosen. Vad angår producent- och kontantbidragen till vissa innehavare av mindre jordbruk må framhållas att dessa bidrag — vilka utgå till de nuvarande innehavarna av jordbruk under en viss arealgräns utan någon som helst behovsprövning -— i vart fall under ett antal år framåt i sak icke komma att nämnvärt skilja sig från de tidigare producentbidragen i vidare mån än att de giva mer än de förutvarande bidragen åt de mindre brukningsdelarna. Dessa brukningsdelar äro enligt vad allmänt erkänts i allmänhet de ekonomiskt svagaste och erhålla en förhållandevis ringa del av inkomsterna enligt den allmänna prisregleringen. Ej heller synes det tillräckligt motiverat att betrakta någon de! av priserna på oljeväxtfröer som särskilda stimulanstillägg. Det förtjänar erinras om att något dylikt avdrag ej gjorts i kalkylen för innevarande regleringsår samt att de för 1949 års skörd fastställda eller föreslagna priserna ligga ej oväsentligt under dem, som gällde för frö av 1948 års skörd. Då jordbrukets förhandlingsdelegerade hänvisat till att det avdrag för stimulansinkomst, som gjorts under vissa av krigsåren, upphörde år 1945 i samband med att priserna å oljeväxtfrö då sänktes, må det även påpekas, att skillnaden mellan priserna på frö av 1945 års skörd och de nu fastställda eller föreslagna priserna för frö av 1949 års skörd ej på långt när är så stor, att den motsvarar det yrkade avdraget för stimulansinkomst, och detta även om ingen hänsyn tages till de kostnadsökningar för odlingen, som inträtt efter år 1945.

Vad vidare angår jordbrukets räntekostnader är det — oberoende av det principiellt berättigade eller oberättigade i den princip för beräknande av dessa kostnader, som jordbrukets representanter ansett böra tillämpas — tydligt, att införandet av denna princip skulle medföra en faktisk inkomstökning för jordbruket i förhållande till innevarande år. Jag torde i detta sammanhang få erinra om att omkring hälften av den i prognosen alternativt beräknade höjningen av räntekostnadsposten är föranledd av en uppräkning av värdet av levande inventarier samt att denna uppräkning ej motsvarar någon verklig kostnad för jordbruket som företag betraktat.

De anspråk på åtgärder för utjämning av ett prognosmässigt inkomstunderskott, som jordbrukets representanter framställt, måste alltså enligt min uppfattning, såvitt de avse belopp överstigande omkring 168 miljoner

85 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

kronor, bedömas såsom åsyftande en faktisk inkomstökning för jordbruket i förhållande till innevarande år. Vad angår det i och för sig befogade i en sådan inkomstökning vill jag erinra om att i de av riksdagen år 1947 fastställda riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken uttalades, att en viss inkomstklyfta alltjämt förelåge mellan större delen av jordbruksbefolkningen, å ena, och jämförliga befolkningsgrupper, å andra sidan, samt att det närmaste målet för statsmakternas jordbrukspolitik borde vara att bereda jordbruksbefolkningen möjlighet att uppnå och bevara jämställdhet i inkomsthänseende med andra befolkningsgrupper. I proposition till samma års riksdag angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för regleringsåret 1947/48 uttalade jag emellertid i anslutning härtill, att den takt, i vilken denna målsättning kunde förverkligas, måste förutsättas bliva beroende av det ekonomiska läget och utvecklingstendenserna i allmänhet inom näringslivet. Jag framhöll vidare, att i nämnda sammanhang särskilt borde observeras den tilltagande spänning mellan den för konsumtionsändamål och investeringar tillgängliga köpkraften, å ena, samt disponibla varutillgångar och produktionsmedel, å andra sidan, som under det senaste året av skilda orsaker inträtt.

De synpunkter, som jag sålunda anförde år 1947, ha i dagens läge minst lika stor giltighet som då. Såsom jag redan antytt, synes det vara av utomordentligt stor vikt, att den under innevarande år förda stabiliseringspolitiken fortsättes till dess en naturlig balans i det ekonomiska läget uppnåtts. Detta kan emellertid icke tänkas bliva möjligt, med mindre samma återhållsamhet visas av alla berörda samhällsgrupper. Utsikterna att vinna anslutning till en dylik politik från löntagarnas sida måste vidare i väsentlig grad bliva beroende av om levnadskostnaderna kunna hållas nere så att en sänkning av reallönen kan undvikas.

Då från jordbrukets sida nu gjorts anspråk på prisförbättringar, vilka enligt vad nyss anförts skulle innebära en faktisk inkomstökning, är det enligt min mening nödvändigt, att dessa anspråk prövas först vid en tidpunkt, då man bättre än vad som nu är möjligt kan sätta in dem i deras samband med den ekonomiska stabiliseringspolitiken i dess helhet och överblicka deras inverkan på denna politik. En dylik samordning ter sig desto angelägnare, som jordbrukets representanter velat förbehålla jordbruket rätt att redan för nästkommande regleringsår erhålla ytterligare prisjusteringar utöver de nu påyrkade, därest lönerna skulle komma att höjas för andra yrkesgrupper.

Ur jordbrukarnas synpunkt är det tydligen angeläget, att grunderna för regleringen av priserna på jordbrukets produkter skola fastställas på våren, innan planeringen för den kommande produktionssäsongen sker. I de grunder angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken, som godkändes av 1947 års riksdag, har även fastslagits, att ett system med vårprissättning skall tillämpas. De nya principer och metoder för prisavvägningen, som 1947 års riksdagsbeslut innebär, ha dock av olika skäl ännu ej kunnat realiseras. Ett sådant uppskov med den definitiva prissättningen, som fordras

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

för den önskade samordningen med den ekonomiska stabiliseringspolitiken i övrigt, kan under sådana förhållanden ej anses stå i strid med 1947 års beslut. Detta beslut kan ju för övrigt ej givas den innebörden att det skulle vara Kungl. Maj .t och riksdagen betaget att under speciella förhållanden vidtaga de modifikationer i detsamma, som kunna anses nödvändiga. I nu föreliggande fall synes man ha att väga olägenheterna av att uppskjuta fastställandet av grunderna för prisregleringen mot nackdelarna av att frågan om inkomstnivån för jordbruksbefolkningen behandlas helt fristående från motsvarande frågor rörande andra befolkningsgrupper och från det ekonomiska stabiliseringsprogrammet i dess helhet. En dylik isolerad behandling av jordbrukets prisfrågor kan befaras få allvarliga återverkningar på hela den ekonomiska stabiliseringspolitiken och därigenom bliva till skada för samtliga befolkningsgrupper, jordbrukarbefolkningen icke undantagen. Med vidhållande av det principiellt önskvärda i systemet med vårprissättning synes det darfor i nuvarande extraordinära läge befogat, att man gör ett tillfälligt avsteg från detta system.

Ett sådant uppskov, som nu angivits, behöver ej innebära, att jordbrukets prisfrågor i deras helhet nu lämnas olösta. Jordbrukets representanter ha, såväl vid överläggningarna inom livsmedelskommissionen och dess råd som vid överläggningarna med regeringen, angivit att enligt deras uppfattning de begärda prisjusteringama helt eller så gott som helt borde komma mjölkproduktionen till godo. Under sådana förhållanden synes hinder ej möta att beslut nu med beaktande av huvudsakligen försörjningsmässiga synpunkter fattas angående prissättningen på andra jordbruksprodukter än mjölk och mejeriprodukter ävensom därmed sammanhängande frågor, under det att den definitiva prissättningen å sistnämnda båda produkter och därmed det definitiva avgörandet av jordbrukets prisfrågor i deras helhet uppskjutes till en senare tidpunkt.

Sedan de överläggningar, som förts mellan regeringen och jordbrukets representanter, visat sig resultatlösa, bär Kungl. Maj:t tidigare denna dag på min hemställan meddelat det beslut i prisfrågan, för vars innehåll förut redogjorts. Beslutet innebär bland annat att, i överensstämmelse med den nyss uttalade uppfattningen, prissättningen å mjölk och mejeriprodukter under regleringsåret 1949/50 tills vidare till dess annorlunda bestämmes skall ske med tillämpning av de principer, som gälla för innevarande regleringsår, samt att frågan om fattande av definitivt beslut i jordbrukets prisfrågor för sagda regleringsår skall upptagas av Kungl. Maj:t först längre fram. Dylikt definitivt beslut torde ej kunna meddelas, förrän skörderesultatet åtminstone i huvudsak är känt. En omräkning av kalkylen bör därför göras i augusti eller senare, så snart skörderesultatet kan överblickas, och resultatet av denna omräkning bör läggas till grund för det definitiva beslutet. I samband härmed förutsättes att jordbruket genom sina organisationer beredes tillfälle till överläggningar i prisfrågan. Vidare förutsättes, att frågan därefter kommer att underställas riksdagen så snart ske kan.

87 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Beträffande prisavvägningen i övrigt för jordbruksprodukterna får jag hänvisa till den nyss lämnade redogörelsen för Kungl. Maj :ts beslut ävensom till vad i det följande kommer att anföras beträffande utformningen av regleringarna för de olika produktslagen.

I anslutning till vad som gällt under senare år och med hänsyn till ovissheten rörande det framtida försörjningsläget förordar jag, att Kungl. Maj .t liksom hittills skall erhålla befogenhet att, inom den anslagsram som kan komma att anvisas, handhava jordbruksregleringen och vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar i densamma. Skulle det befinnas erforderligt att taga i anspråk statsmedel utöver vad som av riksdagen ställts till förfogande, bör frågan givetvis underställas riksdagen. Likaså bör, såsom nyss nämnts, det definitiva beslutet angående grunderna för prisregleringen underställas riksdagen.

Då prognosen angående jordbrukets inkomster och kostnader avser tiden från och med den 1 september 1949 till och med den 31 augusti 1950 torde, på sätt livsmedelskommissionen föreslagit, Kungl. Maj:ts nu nämnda befogenheter böra gälla till och med sistnämnda dag. Erinras må i detta sammanhang att de grundläggande av riksdagen antagna regleringsförfattningarna, med undantag av förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost, gälla tills vidare. Till frågan om förlängning av nämnda förordning, vars giltighetstid utgår den 31 augusti 1949, återkommer jag på tal om utformningen av mjölk- och nxatfettsregleringen.

Övriga av riksdagen lämnade bemyndiganden, vilkas giltighet utgår vid slutet av innevarande regleringsår, torde, liksom hittills skett, där ej annat särskilt angives, böra förlängas för ytterligare ett år.

I livsmedelskommissionens skrivelse den 19 april 1949 bär berörts frågan, om det nu utgående statliga stödet åt säsongmässig lagring av smör, kött och fläsk samt ägg bör bibehållas eller avvecklas, Av de skäl, som kommissionen anfört, och särskilt då olägenheterna av att i rådande läge medgiva sådana säsongmässiga variationer i prisnivån, som erfordras för att helt täcka kostnaderna för dylik lagring, finner jag det nödvändigt, att detta stöd bibehålies tills vidare. Dock böra de förberedelser vidtagas, som erfordras för att stödet skall kunna avvecklas, så snart förutsättningarna härför föreligga. Det synes sålunda lämpligt, att förhandlingar upptagas med de organisationer, vilka enligt 1947 års beslut kunna tänkas ingå som medlemmar i de avsedda export- och importföreningarna. Hinder bör ej möta att vid dessa förhandlingar även behandlas frågan om sättet för finansieringen av lagring i föreningarnas egen regi. Såsom uttalades redan av 1948 års riksdag synes intet vara att erinra mot att den avsedda exportoeh importföreningen för ägg omedelbart kommer till stånd. Den tidpunkt, då en motsvarande förening för kött och fläsk bör bildas och tiäda i verksamhet, synes få bliva beroende på beslut av Kungl. Maj :t.

Efter denna redogörelse för min allmänna inställning till de föreliggande spörsmålen övergår jag till att behandla de grunder, som i fortsättningen synas böra tillämpas beträffande jordbruksregleringen.

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Brödsädsregleringen.

Vad livsmedelskommissionen anfört om utformningen av prisregleringsskalorna å brödsäd föranleder icke någon erinran från min sida. Prisfallsersättning för viss del av de lager av brödsäd, som vid utgången av regleringsåret 1948/49 inneligga hos kvarnarna, torde böra utgå enligt i huvudsak samma bestämmelser, som tidigare gällt.

Med framhållande av önskvärdheten av att priserna på höstvete, höstråg och vårvete skola fastställas redan före höstsådden har livsmedelskommissionen föreslagit, att Kungl. Maj :t skulle erhålla bemyndigande att redan sommaren 1949 fastställa priserna å dessa produktslag för regleringsåret 1950/ 51. I stort sett delar jag kommissionens uppfattning härvidlag. Framför allt synes det önskvärt, att priserna på höstvete och höstråg skola kunna faststallas före höstsådden. Huruvida det kan anses erforderligt eller lämpligt att vid sagda tidpunkt fastställa priset jämväl å vårvete av nästa års skörd synes nagot mera tveksamt, då storleken av den önskade vårvetearealen ju bland annat blir beroende av omfattningen av den areal, som besåtts med hostsad, samt av eventuell utvintring. Emellertid kan det vara önskvärt att idigare fixera prisrelationen mellan höstvete och vårvete och att sålunda beslut härom fattas före höstsådden. Det av kommissionen föreslagna bemyndigandet torde därför böra utverkas av riksdagen.

De i livsmedelskommissionens skrivelse berörda frågorna om vissa omläggningar av handelsmarginalerna för brödsäd torde fä upptagas av kommissionen i samråd med priskontrollnämnden.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel.

Då möjligheterna till import av fodermedel av valutaskäl äro begränsade, blir, såsom tidigare framhållits, försörjningsläget i fråga om fodersäd under det kommande regleringsåret i huvudsak beroende av det inhemska skördeutfallet. Ett återinförande av skyldigheten att avstå fodersäd ävensom av regleringen av handeln med denna vara torde emellertid om möjligt böra undvikas. Kungl. Maj :t och livsmedelskommissionen böra äga vidtaga de åtgärder på detta område, som kunna påkallas av omständigheterna.

Såsom redan förut antytts bör, om tillgången på brödsäd det medgiver, korn under nästkommande regleringsår åter behandlas som fodersäd. De särskilda bestämmelserna för denna vara, däri inbegripet pristillägget å 2 kronor per deciton, böra då även upphöra att gälla. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta i denna fråga.

Jag delar kommissionens uppfattning om det i och för sig önskvärda i att fri prisbildning skall återinföras å fodersäd. I likhet med kommissionen anser jag emellertid, att ställning till denna fråga bör tagas först vid en senare tidpunkt, då man kan överblicka fodersädsskördens storlek. I detta sammanhang vill jag vidare som min uppfattning framhålla att en höjning av fodersädspriserna om möjligt bör undvikas. Den spänning som, om fo-

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

dersädsskörden skulle bliva svag, vid nuvarande prisnivå kan uppstå mellan tillgång och efterfrågan, bör man därför ej i första hand söka övervinna genom en prishöjning. Med hänsyn bland annat till det mindre jordbrukets behov av att kunna köpa fodersäd till ett ej alltför högt pris torde man i stället, på samma sätt som skett under innevarande år, i första hand böra söka bemästra svårigheterna genom att på lämpligt sätt fördela tillgängliga salukvantiteter på under skottsområdena. Jag förutsätter härvid, att systemet med auktoriserade handlande med fodermedel kommer att bibehållas även under nästa regleringsår. Vad kommissionen anfört om upphävande av normalprissättningen å vicker och foderärter föranleder dock ingen erinran från min sida.

De synpunkter, som anförts beträffande frågan om prishöjning å fodersäd, torde även böra gälla den av livsmedelskommissionen ifrågasatta prishöjningen å majs.

Av de ransoneringar beträffande olika slag av fodermedel, som införts under krigsåren, återstår nu endast ransoneringen av oljekraftfoder. En avveckling av denna ransonering är önskvärd ur flera synpunkter. Även här synes det emellertid angeläget, att en prishöjning om möjligt skall undvikas. Kungl. Maj :t torde därför längre fram få pröva, huruvida det med hänsyn till försörjningsläget i fråga om oljekraftfoder, den inverkan ett bibehållande av ransoneringen kan ha för avvecklingen av kristidsorganisationen samt övriga omständigheter kan anses lämpligt att slopa ransoneringen av oljekraftfoder ävensom vilken inverkan en dylik åtgärd bör få på prisbestämmelserna i fråga om denna vara.

Med hänsyn till vad nyss anförts angående frågan om ändring av normalpriserna på majs och oljekraftfoder anser jag det ej erforderligt att man nu, såsom livsmedelskommissionen föreslagit, vid äskande av anslag till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område skall räkna med något belopp som kompensation för kostnadsökning till följd av dylik prishöjning.

Vad kommissionen anfört angående de priser, som spannmålsbolaget bör betala vid inköp av inhemskt oljekraftfoder ävensom angående en omläggning av systemet med fraktbidrag för vissa fodermedel föranleder ingen erinran från min sida.

Potatisregleringen.

Jag torde få erinra att Kungl. Maj :t den 24 september 1948 bemyndigat livsmedelskommissionen att med Sveriges stärkelseproducenters förening

u. p. a. träffa överenskommelse rörande föreningens inköp och försäljning av potatisstärkelse under tiden 1 oktober 1948—30 september 1949 i huvudsaklig överensstämmelse med upprättat förslag till avtal. Sådant avtal har träffats mellan kommissionen och föreningen. Kungl. Maj :t har emellertid vid sitt bemyndigande gjort förbehåll om att den i avtalets 8 § av kommissionen gjorda utfästelsen vinner riksdagens godkännande. Avtalet inne-

so

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

bär, bland annat, att föreningen inköper den mängd potatisstärkelse, som framställes enligt meddelade tillverkningslicenser å högst 400 000 deciton, med undantag av vad som erfordras till husbehov för tillverkaren och dennes potatisleverantörer, varjämte, i den mån livsmedelskommissionen så påfordrar, föreningen är villig att verkställa import av stärkelse och stärkelseprodukter samt att sälja importerad vara utan anspråk på handelsvinst. Enligt 8 § i avtalet åtager sig kommissionen — under förutsättning av statsmakternas godkännande och om avtalet icke skulle komma att förnyas för tillverkningsåret 1949/50 — att vidtaga eller föranstalta om åtgärder från statens sida, vilka bereda föreningen möjlighet att erhålla dels minst 68 kronor 75 öre per deciton för den 1 oktober 1949 inneliggande lager av extra prima, prima och ej fullt prima potatismjöl, dock med avdrag av 30 000 deciton, dels ersättning för ränte- och lagringskostnader enligt i avtalet angivna grunder i avseende å inneliggande lager av extra prima, prima och ej fullt prima potatismjöl, utom 30 000 deciton, under tre månader, räknat från och med den 1 oktober 1949. De enligt 8 § av kommissionen gjorda åtagandena torde nu böra underställas riksdagen.

Vad kommissionen anfört angående användande av potatis för tillverkning av sprit under nästa regleringsår föranleder ingen erinran från min sida.

Äggregleringen.

I fråga om äggproduktionen innebär Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan, såsom förut nämnts, att äggpriset bör få fritt svänga mellan ett bottenpris av 2 kronor per kilogram och ett högsta pris av 3 kronor per kilogram. Vad livsmedelskommissionen anfört angående den närmare utformningen av prisstödet föranleder i stort sett ingen erinran från min sida. Ehuru myndigheternas skyldighet att stödja nysisnämnda bottenpris, såsom kommissionen framhållit, icke bör vara ovillkorlig, vill jag emellertid understryka, att det får anses angeläget, att bottenprisnivån skall kunna uppehållas. Detta bör enligt min mening också bliva möjligt, såvida ej exceptionella förhållanden skulle inträffa.

Köttvaruregleringen m. m.

Den mest brännande frågan beträffande försörjningen med köttvaror är otvivelaktigt spörsmålet om ett upphävande av ransoneringen av köttvaror. Såsom jag förut antytt torde det icke vara möjligt att nu taga ställning till detta spörsmål. Så länge ransoneringen bibehålies, torde någon ändring i nu gällande regleringsanordningar icke böra ifrågasättas.

Enligt livsmedelskommissionen bör, därest ransoneringen slopas, även det nuvarande systemet med normalpriser å köttvaror slopas och prisbildningen lämnas fri. Statens priskontrollnämnd har på denna punkt uttalat

Kungl. Maj. ts proposition nr 212.

en avvikande uppfattning och ansett, att denna fråga bör upptagas till prövning först efter en mera ingående undersökning av möjligheterna till fortsatt priskontroll på området. Mot livsmedelskommissionens förslag, att priserna skulle — på samma sätt som gäller i fråga om ägg — få utveckla sig fritt mellan en lägre och en övre gräns och att prisstegringar över sistnämnda gräns skulle kunna hindras genom att medgivande lämnades till import, synes kunna göras den invändningen, att man, även om ransoneringen å köttvaror skulle slopas, i vart fall beträffande kött torde ha att räkna med en markerad brist och att vidare möjligheterna till import särskilt på grund av valutaläget torde komma att bliva mycket begränsade. Det finns därför enligt min uppfattning anledning befara, att den av kommissionen avsedda övre gränsen i praktiken icke skulle komma att fungera. Med hänsyn bland annat härtill anser jag en övergång till fri prisbildning böra övervägas endast om densamma kan ske utan risk för oförutsedda prisstegringar.

Såsom angivits i Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan torde även för nästa regleringisår böra beräknas medel till utbetalande av statliga pristillägg på slaktprodukter. Mot livsmedelskommissionens beräkning av medelsbehovet för detta ändamål bär jag intet att erinra. Frågan om fördelningen av beloppet på olika slag av köttvaror torde i första hand få upptagas av livsmedelskommissionen i samråd med vederbörande organisationer. Skulle ransoneringen upphävas, torde därvid även få diskuteras frågan om de ändringar i u t l>e ta In in g.s sy ste in e t m. in., som kunna föranledas av att vissa kontrollmöjligheter då bortfalla.

Någon prishöjning å vissa organ och inälvor synes nu ej böra företagas. Frågan torde få prövas i samband med det definitiva ställningstagandet till p ri sa v vä gn in gen för jordbrukets produkter.

Stöd till ullproduktionen torde böra lämnas enligt samma grunder, som gällt under innevarande regleringsår. För ändamålet torde, såsom livsmedelskommissionen föreslagit, böra beräknas ett oförändrat belopp av 200 000 kronor.

Regleringen av handeln med mjölk, mejeriprodukter och fettvaror.

Såsom förut antytts torde de nu gällande statliga regleringsåtgärderna på detta område, vilka främst avse att reglera fetthalten i mjölk och mejeriprodukter, i stort sett böra bibehållas oförändrade. Liksom tidigare bör det emellertid få ankomma på Kungl. Maj :t att under hänsynstagande till utvecklingen av försörjningsläget besluta om åtgärdernas fortsatta bestånd eller om de ändringar däri, som kunna anses påkallade.

Kungl. Maj :t bör vidare alltjämt äga bemyndigande dels att uttaga tillläggsaccis å sådana varor, som avses i förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa andra fettvaror, med högst 1 krona 50 öre per kilogram av varans nettovikt, dels ock att upptaga en rörlig clearingavgift vid import av fettämnen, motsvarande i varje särskilt fall skillnaden mellan normalpriset och den faktiska anskaffningskostnaden för va-

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

rån i fråga. Liksom för innevarande regleringsår bör det även stå Kungl. Maj :t fritt att, i den mån så prövas lämpligt, genomföra en omläggning av systemet med acciser och rörliga clearingavgifter, så att fasta importavgifter kunna uttagas på olika slag av fett och fettråvaror för framställning av margarin och matnyttigt fett.

Sedan ransoneringen av matfett numera upphört, måste efterfrågan på de olika slagen av matfett, främst smör och margarin, regleras genom prissättningen. De åtgärder, som vidtagits härutinnan, ha, såsom livsmedelskommissionen anfört, visat sig tillräckliga vid nuvarande tillgång på smör. En viss lagring av smör bör emellertid ske under sommaren för att möta den efterfrågan, som kan väntas komma att göra sig gällande vid den säsongmässiga nedgången av smörproduktionen på hösten. För sådan lagring bör stöd utgå enligt nu gällande regler.

Livsmedelskommissionen har på tal om smörlagringen även berört frågan om en differentiering av priserna på mejerismör med hänsyn till kvaliteten. För min del ställer jag mig tveksam till möjligheten att vinna något resultat av en sådan differentiering, såvida denna ej blir ganska stor. En kraftig differentiering möter åter betänkligheter med hänsyn till den ekonomiska stabiliseringspolitiken. Kungl. Maj :t bör emellertid äga befogenhet att vidtaga de åtgärder i detta hänseende, som kunna befinnas lämpliga.

Kungl. Maj:ts beslut i prisfrågan innebär att mjölkpristillägg tills vidare under regleringsåret] 1949/50 böra utgå enligt nu gällande grunder. Detta avser såväl det allmänna mjölkpristillägget som de pristillägg, vilka utgå i Norrland samt vissa delar av mellersta Sverige. Livsmedelskommissionen har emellertid ifrågasatt en mindre jämkning i dessa grunder, innebärande att mjölk, som användes för tillverkning av torr- och kondensmjölk och dylikt, i fråga om storleken av det allmänna mjölkpristillägget skulle jämställas med mjölk, som användes för tillverkning av smör. För den sänkning av pristillägget, som detta skulle innebära, borde jordbruket erhålla kompensation genom en motsvarande höjning av priserna på torrmjölk, kondensmjölk och liknande produkter. Häremot synes icke något vara att erinra.

Liksom för år 1948/49 torde vidare för nästa regleringsår böra beräknas ett belopp av 6 miljoner kronor till förbättring av mjölkhandelns marginaler.

Förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost, vars giltighetstid utgår den 31 augusti 1949, torde böra erhålla förlängd giltighet under ytterligare ett år. I anledning härav har inom jordbruksdepartementet utarbetats förslag till förordning om fortsatt giltighet av nyssnämnda förordning. Förslaget torde böra föreläggas riksdagen till antagande.

Livsmedelskommissionen har ifrågasatt att den utjämningsavgift, som nu uttages för konsumtionsmjölk, skulle sänkas. För min del finner jag vissa skäl tala för en sådan sänkning. Jag är dock icke beredd att redan nu taga

93 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

ställning till denna fråga. Frågan torde i första hand böra behandlas av Svenska mejeriernas riksförening och livsmedelskommissionen.

Frågan om höjning av pristillägget för viss mjölk och grädde som levereras i med kapsyl försluten flaska synes icke böra prövas förrän ställning tagits till spörsmålet om den definitiva avvägningen av priserna på mjölk och mej eriprodukter.

Liksom hittills torde även under nästa regleringsår böra utgå dels s. k. merfrakttillägg, dels s. k. regleringskostnadstillägg till vissa mjölkorganisationer i Stockholm och Göteborg, dels viss ersättning för behandling av konsumtionsmjölk vid några mejerier, isom leverera mjölk till Stockholm, dels bidrag till uppehållande av mejeriernas körlinjer inom de områden, där transportkostnaderna per kilogram mjölk äro särskilt höga. Med hänsyn till svårigheten att bedöma medelsbehovet för de olika ändamålen torde bidragen, på sätt skett under de senaste budgetåren, böra sammanföras till ett anslagsbelopp. Detta anslagsbelopp torde, såsom livsmedelskommissionen föreslagit, böra beräknas till 9 miljoner kronor. Kungl. Maj:t synes böra äga disponera ifrågavarande anslag även för tillgodoseende av annat ändamål än förut berörts, därest detsamma är av särskild betydelse för mjölkförsörjningens ordnande. Motsvarande befogenhet tillkommer för närvarande Kungl. Maj :t.

Konstgödselregleringen.

Såsom framgår av det förut anförda har livsmedelskommissionen icke för närvarande funnit anledning att föreslå någon ändring av priserna på konstgödselmedel. Icke heller jag finner skäl att nu förorda en sådan åtgärd. Kommissionen har emellertid framhållit, att den inhemska prisnivån i någon mån kan komma att påverkas av utvecklingen av världsmarknadspriserna, särskilt i fråga om kali men även beträffande kvävegödselmedel.

Om ett tillskott till clearingkassan skulle erfordras, torde, såsom livsmedelskommissionen föreslagit, medel för ändamålet få disponeras ur det anslag till diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen, som jag i det följande ämnar föreslå.

Kostnaderna för Svenska spannmålsaktiebolaget.

I årets statsverksproposition har, med utgångspunkt från en av spannmålsbolaget gjord och av livsmedelskommissionen granskad uppskattning, till kostnader för bolagets verksamhet för budgetåret 1949/50 upptagits ett beräknat belopp av 25 miljoner kronor. I sin skrivelse den 25 februari 1949 till livsmedelskommissionen har bolaget dels angivit, att utav tidigare av riksdagen anvisade medel i runt tal 85 miljoner kronor funnes disponibla för täckande av bolagets kostnader under åren 1948/49 och 1949/50. Kostnaderna för sagda båda verksamhetsår har bolaget uppskattat till 55 respek-

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

tive 30 miljoner kronor eller således sammanlagt till det belopp, som redan funnes tillgängligt. Då uppskattningen av kostnaderna för verksamhetsåret 1949/50 finge betraktas som osäker, har bolaget emellertid ansett försiktigheten bjuda, att det i årets statsverksproposition preliminärt beräknade beloppet av 25 miljoner kronor skulle anvisas för budgetåret 1949/50.

Livsmedelskommissionen har för sin del ansett ett anslag av 20 miljoner kronor tillräckligt. Härvid är att märka att kommissionen å ena sidan räknat med en ökning av bolagets omkostnader med 8—10 miljoner kronor, beroende på att kommissionen ansett bolagets inköpspris för inhemskt oljekraftfoder böra bestämmas till 40 kronor per deciton, samt å andra sidan räknat med en ökning av bolagets inkomster med omkring 4 miljoner kronor till följd av de av kommissionen föreslagna prishöjningarna å oljekraftfoder och majs.

I det föregående har jag förklarat mig anse sistnämnda prishöjningar om möjligt böra undvikas. I enlighet härmed anser jag, att man ej heller vid uppskattningen av kostnaderna för spannmålsbolaget bör räkna med den inkomstökning, som dessa höjningar skulle medföra. Det oaktat bör enligt min uppfattning ett anslag å 20 miljoner kronor vara till fyllest.

Förslag till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland m. m.

Under de senaste budgetåren ha vissa belopp ställts till förfogande för produktionsbefrämjande åtgärder på jordbrukets område i Norrland samt de delar av Kopparbergs och Värmlands län, där jordbrukets ställning är i stort sett likartad med den i Norrland. För ett vart av de nio senaste budgetåren har medgivits, att ett belopp av 900 000 kronor finge för berörda syfte utgå av anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag, att även för nästa budgetår bör från nämnda anslag få disponeras samma belopp.

Anslagsäskanden m. m.

Kostnaderna för genomförandet av de av mig nu förordade förslagen till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område torde komma att uppgå till i runt tal 123 miljoner kronor. Av detta belopp belöpa 50 miljoner kronor på allmänt mjölkpristillägg, 19,5 miljoner kronor på mjölkpristillägg i vissa delar av landet, 9 miljoner kronor på särskilda mjölkbidrag såsom merfraktbidrag m. m., 6 miljoner kronor på bidrag till förbättring av mjölkliandelns marginaler, 33 miljoner kronor på pristillägg för slaktdj ursprodukter, 200 000 kronor på kostnader för främjande av ullproduktionen samt 5 miljoner kronor på diverse kostnader. Sistnämnda belopp är enligt vad livsmedelskommissionen upplyst i första hand avsett att användas för ersättning till Svenska mejeriernas riksförening för handhavandet av vissa med mjölk- och matfettsregleringen sammanhängande uppgifter, till bestridande av vissa bidrag till Mjölkpropagandan samt till utgifter för er-

95 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

sättande av förluster vid lagring och annat omhändertagande av andra livsmedel än spannmål. Nu ifrågavarande post torde även få anlitas för bestridande av vissa återstående tryckningskostnader för 1942 års jordbrukskommitté ävensom för täckande av de utgifter, som föranledas av förslagen till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland m. m.

Enligt vad livsmedelskommissionen anfört torde emellertid av de medel, som anvisats för prisreglerande åtgärder under innevarande regleringsår, komma att uppstå en reservation av omkring 20 miljoner kronor. Med beaktande härav torde till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1949/50 böra anvisas ett reservationsanslag av 103 miljoner kronor. Till bestridande av kostnaderna för Svenska spanmnålsaktiebolagets verksamhet torde i enlighet med vad jag förut förordat för budgetåret 1949/ 50 böra anvisas ett reservationsanslag av 20 miljoner kronor.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag

1) att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för reglering under nästkommande regleringsår av produktions- och avsättningsförhållandena på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer jag angivit i det föregående;

dels å riksstaten för budgetåret 1949/50 under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag av 103 000 000 kronor;

b) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet ett reservationsanslag av 20 000 000 kronor;

2) att förslaget till förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Einar Herlitz.

»

.nl .*

» Å f J*>< f! '»**■ ,;

••••. 1 ^ * i': i ■ * -*

. • ■: .»t; -

■•■/M-i

•r i'!! ", i £'[ >ir.‘»i ->;»•• : <i • <-

■■ • i'

I,-' ..'i/.'

1 -d !iT

-

• .v \

\ .'i '■ >\m\

: i/d

rf 7 •

it) M 1

i-< ■ i i ' .f

Kungl. Mcij:ts proposition nr 212.

97 Bilaga 1.

PM

med beräkningar rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåren 1938/39—1948/49 jämte en förkalkyl för produktionsåret 1949/50.1

De beräkningar rörande utvecklingen av jordbrukets inkomster och kostnader från och med produktionsåret 1938/39, som framläggas i denna promemoria, ansluta sig i fråga om syfte och metod till motsvarande tidigare undersökningar (jfr Kungl. Maj:ts proposition 275/1948, bilaga 1), dock med vissa i det följande angivna ändringar (närmare härom under rubrikerna Jordbrukets inkomster och Jordbrukets kostnader). Liksom dessa tidigare undersökningar avse de nu utförda beräkningarna att ge ett mått på den procentuella förändring, som jordbrukets sammanlagda inkomster resp. kostnader undergått sedan sista förkrigsåret. Beräkningarna avse emellertid i princip endast inkomsterna av och kostnaderna för den egentliga jordbruksdriften. Jordbrukarnas inkomster av och kostnader för skogsbruk falla utanför densamma. Likaledes ha jordbrukarnas inkomster av körslor utanför jordbruket uteslutits. På motsvarande sätt ha sådana kostnader, som icke beröra den egentliga jordbruksdriften, så långt möjligt frånskilts. Helt har en dylik uppdelning dock icke kunnat genomföras. Sålunda ingå i beräkningarna bl. a. kostnaderna för jordbrukets hästar, även i den mån dessa användas för skogskörslor eller annat arbete utanför den egentliga jordbruksdriften.

Kostnaderna i jordbrukskalkylen äro mera fullständigt redovisade än inkomsterna. Härav följer, att de absoluta talen för inkomster respektive kostnader icke kunna direkt jämföras med varandra. En jämförelse mellan inkomster och kostnader inom jordbruket måste i stället grunda sig på indextal för inkomster respektive kostnader. Då den ojämförligt största delen av såväl inkomsterna som kostnaderna för den egentliga jordbruksdriften ingår i beräkningarna, torde sådana indextal giva ett i stort sett riktigt mått på förändringarna från år till år i de sammanlagda inkomst- och kostnadssummorna.

Då beräkningarna för åren 1938/39—1946/47 utförligt redovisats i tidigare promemorior, har det icke ansetts påkallat att ånyo lämna en mera ingående redogörelse för desamma. (Beträffande jordbrukets inkomster och kostnader under dessa år hänvisas till Kungl. Maj :ts propositioner 319/1942, 246/1943, 253/1944, 303/1945, 267/1946, 280/1947 och 275/1948.) I den följande framställningen redovisas dels inkomst- och kostnadsberäkningarna för åren 1938/39, 1947/48 och 1948/49 (siffrorna för produktionsåret 1948/49 äro givetvis preliminära) och dels en förkalkyl över jordbrukets förväntade inkomster och kostnader år 1949/50.

1 Promemorian färdigställdes den 7 mars 1949. Därefter inträdda förändringar i inkomstoch kostnadsutvecklingen äro här ej beaktade.

7 Bihang till riksdagens protokoll 19U9. 1 saml. Nr 212.

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Tabell 1. Åkerjordens användning nedanstående år.

Grunderna för den för produktionsåret 1949/50 upprättade förkalkylen.

Den förkalkyl över jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret 1949/50, som framlägges i denna promemoria, ansluter sig i metodiskt hänseende till de under senare år utförda inkomst- och kostnadsberäkningar, vilka legat till grund för den preliminära prissättningen på jordbruksprodukter. Förkalkylen har karaktären av en normkalkyl såtillvida, att den avser att belysa inkomst- och kostnadsläget under det kommande produktionsåret under förutsättning av normala väderleksförhållanden, oförändrade löner och räntesatser samt oförändrade priser på jordbrukets produkter och förnödenheter utom i de fall, där vid kalkylens upprättande prisförändringar med hänsyn till marknadsläget kunna förutses med en viss

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

grad av säkerhet. LK-delegationen har i likhet med föregående år icke företagit någon särskild beräkning av stimulansinkomster. Delegationen har därmed icke tagit ställning till frågan hur dylika inkomster skola tagas i beaktande, när kalkylen lägges till grund för prissättningen på jordbrukets produkter.

Till grund för inkomstkalkylen har som vanligt lagts en beräkning av skörden, verkställd med utgångspunkt från vissa antaganden rörande arealerna av olika grödor samt hektaravkastningen.

I tabell 1 ha sammanställts uppgifter om åkerjordens användning åren 1936/40 (medeltal), 1844—1948 samt prognos för år 1949. I fråga om samtliga år, med undantag givetvis för det sistnämnda, avse uppgifterna de enligt jordbruksstatistiken skördade arealerna. De i tabellen för år 1949 angivna arealerna ha för höstvete och höstråg beräknats med ledning av arealinventeringen i oktober 1948, varvid från de enligt denna inventering besådda arealerna gjorts ett avdrag för »normal utvintring». De för år 1949 (höstsådden 1948) gjorda avdragen för normal utvintring utgöra liksom förra året för vete 8 procent och för råg 4 procent av de höstsådda arealerna.

Beträffande arealerna av de olika växtslagen år 1949 må i övrigt följande framhållas. I förhållande till närmast föregående år räknar delegationen som synes med en betydande minskning av brödsädsarealen, nämligen från 475 400 hektar år 1948 (skördad areal) till 438 000 hektar år 1949. Minskningen från år 1948 beror helt på den nedgång i höstsädsodlingen, som kunde konstateras vid arealinventeringen i oktober 1948. Vad angår vårvetet har delegationen räknat med en areal av 145 000 hektar, vilken är något högre än föregående års areal men lägre än den areal, som besåddes med vårvete missväxtåret 1947.

Eftersom den totala skördade arealen åkerjord kan förutsättas bil praktiskt taget oförändrad från år 1948, har minskningen av brödsädsarealen vid prognosens uppgörande kompenserats genom arealökningar på andra håll. Den kraftigaste ökningen har förutsatts inträffa för oljeväxterna. Oljeväxtarealen antages sålunda öka från 80 000 till 100 000 hektar. Även i fråga om foderväxtarealen — vall till slätter och vall till bete och grönfoder — väntas en mindre ökning. Beträffande säd till grönfoder antages en nedgång, vilken emellertid kompenseras av en mindre uppgång för korn och blandsäd. Arealen potatis och rotfrukter samt trindsäd antages bli i stort sett oförändrad från år 1948. Slutligen kan nämnas, att med hänsyn till den utvidgning av frukt- och bärodlingen på åkern, som äger rum, har en ökning av arealen för »andra växtslag» under rubriken specialodlingar antagits.

Uppskattningen av det kommande årets hektar skördar har beträffande flertalet växtslag skett på samma sätt som tidigare. De vid uppgörandet av prognosen använda hektarskördeuppgifterna ha sammanställts i tabell 2.

Den tillämpade prognosmetoden innebär i korthet, att de observerade hektarskördarna med tillhjälp av de s. k. allmänna skördeomdömena omräknas till normerade hektarskördar. Med ledning av dessa senare sker därefter en uppskattning av normskördarna, d. v. s. de hektarskördar, som under förutsättning av normala väderleksförhållanden kunna förväntas det år prognosen avser. De normerade hektarskördarna äro befriade från de årliga skördefluktuationerna till följd av växlingarna i väderleksförhållandena, varför de på ett tillförlitligare sätt än de observerade återge sekulära förändringar i avkastningen, exempelvis till följd av växtodlingens landvinningar, förbättrad gödsling etc. De lämpa sig därför bättre som underlag för en prognos än de observerade skördarna. Vid fastställandet av skördesiffrorna i en prognos är det å andra sidan nödvändigt att beakta icke endast erfarenheterna från tidigare år utan även de aktuella förutsättningarna för vegetabilieproduktionen.

Tabell 2. Observerade och normerade skördar i kilogram per hektar 1921—1948 samt antagna normskördar 1946—1949.

1 För åren 1941—1918 ha de observerade skördarna omräknats etter skördesiffran o'0. Under åren 1921—1940 har omräkningen skett efter de genomsnittliga skördesiffrorna för perioden 1913—1940, vilka obetydligt avvika från värdet 3'0.

2 Preliminära uppgifter enligt statistiska centralbyråns publikation Årsväxten 1948.

8 För ärter, potatis och foderrotfrukter föreligga ännu ej direkta uppgifter om hektarskördarnas storlek. Skörden av nämnda växtslag beräknas av statistiska centralbyrån under förutsättning att tioårsmedeltalet 1938/47 för hektarskördarna i varje län motsvaras av skördesiffran 3-0. Om skördeutsikterna år 1948 inom ett visst län och för en viss gröda är 2 5, erhålles den beräknade skörden genom multiplika-

.. . 25

tion av tioårsmedeltalet med 5-r

o 0

o. s. v.

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

101 Vid uppgörandet våren 1948 av inkomstkalkylen för år 1948/49 ansåg delegationen det med anledning av bl. a. försämring i konstgödseltillgången motiverat med vissa sänkningar av normskördarna. Sänkningarna gällde höstvete, vårvete, höstråg, ärter och foderrotfrukter. Vid sina överväganden i frågan om de normskördar, vilka böra upptagas i inkomstkalkylen för år 1949/50, har delegationen ansett, att normskördarna för vissa växtslag böra höjas något i förhållande till de i normkalkylen för år 1948/49 begagnade. Med hänsyn till utvecklingen på längre sikt samt den förbättrade tillgången på kväve- och fosfatgödsel ha sålunda normskördarna för vårvete och höstråg höjts med 50 kg. Även för havre och ärter har delegationen av liknande skäl funnit en höjning motiverad. I fråga om höstvete, där samma skäl kunna tala för en liknande höjning, har delegationen ansett det befogat att avvakta ytterligare ett årsresultat, innan man tar ställning till om en höjning av normskörden bör ske. Vid detta kalkyltillfälle upptages sålunda en från år 1948 oförändrad normskörd för denna gröda, medan normskördarna för havre och ärter höjts med 50 kg.

Jordbrukets inkomster.

Vegetabilier.

Brödsäd.

År 19k7/48. Saluöverskottet av brödsäd (exkl. försäljningen till utsädeshandeln) av 1947 års skörd har uppgått till följande kvantiteter.

Försålt till „

spannmåls- de större handels- . burn™a handeln kvarnarna saluoverskott

milj. kg. milj. kg. milj. kg.

Höstvete............ 116 3 119

Vårvete............ 143 4 147

Råg................ 86 3 89

Summa 345 10 355

Löneförmalningen1 har under produktionsåret 1947/48 uppgått till 42 milj. kg vete och 22 milj. kg råg. Löneförmalningen av vete antages fördela sig på höst- och vårvete i samma proportioner som saluöverskottet. Sammanställas uppgifterna om saluöverskott och löneförmalning erhållas följande kvantiteter försåld och för eget behov förmald brödsäd år 1947/48.

År 19b8/b9. Under tiden t. o. m. december 1948 ha följande kvantiteter brödsäd av 1948 års skörd levererats till spannmålshandeln (exklusive utsädeshandeln) och kvarnarna.

1 Egentligen förmalning vid andra kvarnar än större handelskvarnar. Förmalningen vid dessa kvarnar utgöres till omkring 80 procent av löneförmalning och 20 procent av handelsförmalning. Denna senare förmalning ingår icke under rubriken saluöverskott.

102 Kung!. Maj:ts proposition nr 212.

Med ledning av brödsädsleveransernas fördelning på olika delar av året under åren 1945/46—1947/48 samt med hänsyn till de under senare år successivt inträdda förändringarna hos denna fördelning (innebärande att en allt större del av saluöverskottet levereras månaderna närmast efter skörden) kunna brödsädsleveranserna under tiden januari—augusti 1949 beräknas till 111 milj. kg, varav 45 milj. kg höstvete, 35 milj. kg vårvete och 31 milj. kg råg. Det sammanlagda saluöverskottet av brödsäd under år 1948/49 kan sålunda beräknas till 730 milj. kg, fördelat på följande sätt: höstvete 325 milj. kg, vårvete 190 milj. kg och råg 215 milj. kg.

I fråga om löneförmalningen föreligga preliminära uppgifter för tiden september—december 1948. Dessa visa i jämförelse med samma tid föregående år en uppgång med 45 procent för vete och 60 procent för råg. (Uppgången hänför sig i huvudsak till tiden efter mjölransoneringens slopande.) Antages dessa förändringar i stort sett respresentativa för hela året, erhålles under år 1948/49 en löneförmalning av 62 milj. kg vete och 35 milj. kg råg. Löneförmalningen av vete antages fördela sig på höst- och vårvete i samma proportioner som saluöverskottet. Sammanställas uppgifterna om saluöverskott och löneförmalning erhållas följande kvantiteter brödsäd att upptagas i kalkylen.

År 19Å9/50. På grundval av de i tabellerna 1 och 2 anförda uppgifterna rörande arealer och antagna normskördar per hektar har skörden av brödsäd beräknats till 857,i milj. kg, varav 360,o milj. kg höstvete, 253,7 milj. kg vårvete, 238,6 milj. kg höstråg och 4,8 milj. kg vårråg.

Den erhållna totalskörden har på vanligt sätt reducerats för lagringsförluster (2 procent), avrens (8 procent för vete och 10 procent för råg) samt utsäde. Vid beräkningen av utsädet (för sådden 1949/50) har räknats med samma besådda arealer som för 1949 års skörd samt med en utsädeskvantitet per hektar av 220 kg för höstvete, 225 kg för vårvete och 200 kg för råg (utsädeskvantiteterna per hektar enligt statistiska centralbyråns undersökning av utsädesmängderna år 1946). Beräkningen av den till försäljning och löneförmalning disponibla kvantiteten brödsäd redovisas i följande sammanställning.

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

103 Höstvete milj. kg.

Skörd................... 360'0

Avgår: lagringsförlust .... 7'2

avrens........... 28'8

utsäde........ 38'2

Kvarstår till försäljning och löneförmalning........ 285‘8

Som i tidigare kalkyler framhållits har det vid den slutliga redovisningen av saluöverskottet visat sig, att en förskjutning från vårvete till höstvete äger rum i förhållande till den på skördesiffrorna grundade förkalkylen. Den viktigaste anledningen härtill synes vara, att vissa kvantiteter vårvete försålts och betalats som höstvete. Denna förskjutning synes under de båda senaste åren ha avtagit i omfattning, dock utan att helt upphöra. Liksom tidigare har därför viss del av den ovan beräknade vårvetekvantiteten (nu 5 procent mot tidigare 15 procent) förts som höstvete. Härigenom ökas höstvetekvantiteten till 296 milj. kg, medan vårvetekvantiteten minskas till 186 milj. kg. Kvantiteten råg har i kalkylen avrundats till 186 milj. kg.

Till närmare belysning av de här verkställda kalkylerna meddelas följande sammanställningar av skördar samt saluöverskott inklusive löneförmalning år 1938/39 samt åren 1946/47—1949/50.

Skörd av brödsäd, milj. kg.

Justering av beräkningarna av brödsädspriserna. Priserna på brödsäd ha hittills beräknats med användning av uppgifter rörande de av kvarnarna för varje månad erlagda genomsnittspriserna (med avdrag för handelsmarginal och frakter) för mottagna kvantiteter. Då emellertid kvaliteten hos den av kvarnarna mottagna spannmålen är högre (bl. a. till följd av att spannmålen blivit föremål för torkning i handeln) än hos den av jordbrukarna levererade, ha priserna för samtliga år med det använda beräkningssättet kommit att mer eller mindre överstiga de verkliga producentpriserna. För att erhålla bättre överensstämmelse med sistnämnda priser ha inom spannmålsbolaget med utgång från bl. a. lagringssvinnet (till följd av torkning m. m.)

1 Preliminära beräkningar. 8 Prognos.

104 Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

enligt bolagets statistik verkställts beräkningar över de korrektioner av de hittills i kalkylen använda priserna, som äro erforderliga för varje år. De reducerade priserna motsvara genomsnittskvaliteten på den vara, som levererats enligt spannmålsbolagets statistik, och de korrespondera helt med den i jordbrukskalkylen tillämpade kvantitetsredovisningen i vad denna avser leveranserna till spannmålshandeln. Ett bättre uttryck för jordbrukets faktiska inkomster av brödsäd erhålles sålunda, om de i kalkylen tidigare använda priserna utbytas mot de reducerade priserna. I princip bör denna förbättring även komma till uttryck vid upprättandet av prognoser på ifrågavarande område.

Justering för »normal» avvikelse i fråga om kvaliteten har vid upprättande av tidigare normkalkyler endast gjorts för vårvete (höjning med 1 kr/dt). En jämförelse mellan genomsnittet av de korrigerade producentpriserna och fastställda genomsnittspriserna för normalkvalitet åren 1941/ 42—1948/49 visa att avvikelser på längre sikt förekommit även för höstvete och råg. Med utgång från dessa genomsnittliga avvikelser ha i prognosen för 1949/50 priserna på höstvete och vårvete av normalkvalitet ökats med respektive 0,io och 0,60 kr/dt och priset på råg av normalkvalitet minskats med 0,25 kr/dt.

De ny (kr/dt).

Ersättning för av jordbrukarna tidigare burna fraktkostnader.

Åren 1947/48—1949/50. Den ökning av antalet prisorter för brödsäd, som ägt rum i jämförelse med år 1938/39, har i tidigare kalkyler, på grundval av vissa inom dåvarande spannmålssektionen inom livsmedelskommissionen utförda beräkningar, antagits medföra en sänkning av fraktkostnaderna för saluöverskottet av brödsäd med i genomsnitt 10 öre/dt. Med utgång från detta värde och saluöverskotten ha de inbesparade fraktkostnaderna för brödsäd beräknats till följande belopp. Saluöverskottet år 1949/50 har härvid beräknats under antagande av att löneförmalningen detta år blir av samma omfattning som år 1948/49.

Saluöverskott Fraktersättning milj. kg milj. kr

1947/48 ............... 355 0-4

1948/49 ............... 730 0-7

1949/50 ............... 571 0-6

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

105 Arealtillägg.

År 1947/48. I syfte att stimulera till ökad odling av brödsäd ha särskilda bidrag utgått till odlare för de arealer, som hösten 1947 besåtts med vete eller råg. Bidragets belopp utgjorde 6 kr för varje 1/10 hektar, som besåtts med vete och 4 kr för varje 1/'i0 hektar, som besåtts med råg. Enligt uppgifter från livsmedelskommissionens sektion för administrativa ärenden har det sammanlagda bidragsbeloppet uppgått till 17,6 milj. kr. I enlighet med- Kungl. Maj ris beslut hösten 1947 rörande prissättningen för regleringsåret 1947/48 har nämnda belopp upptagits som inkomst för detta år.

Kora.

År 1947/48. Förbrukningen av korn vid gryn- och mjölkvarnar uppgick till 55 milj. kg samt bryggeriernas, mälteriernns och bränneriernas inköp till 24 milj. kg. Lägges härtill den beräknade husbehovsförmålningen i Norrland om 25 milj. kg, erhålles en totalkvantitet av (55 + 24 + 25 =) 104 milj. kg. Priset på korn har under produktionsåret uppgått till 26,so kr/dt.

År 1948/49. Vid gryn- och mjölkvarnarna beräknas åtgå 60 milj. kg. Bryggeriernas och mälteriernas förbrukning beräknas till 33 milj. kg, varav dock 7 milj. kg redan lämnats som förskott av 1947 års kornskörd. I kalkylen upptages sålunda för år 1948/49 endast 26 milj. kg. Vid brännerierna beräknas förbrukningen till 5 milj. kg. Husbehovsförmalningen i Norrland har i enlighet med tidigare uppskattning antagits uppgå till 25 milj. kg. I kalkylen upptages sålunda en sammanlagd kvantitet korn av (60 + 26 + 5 + 25 =) 116 milj. kg. Genomsnittspriset på korn är fastställt till 27,so kr/dt.

År 1949/50. Förbrukningen av korn vid grynkvarnar beräknas till 10 milj. kg. Någon förbrukning vid mjölkvarnar upptages icke, enär inblandningen av korn antagits upphöra år i949/50. I fråga om bryggerierna och mälterierna räknas med en förbrukning av 35 milj. kg och i fråga om brännerierna 6 milj. kg. Härtill kommer husbehovsförmalningen i Norrland, vilken liksom tidigare antagits uppgå till 25 milj. kg.

Den sammanlagda kvantiteten korn att upptagas i inkomstkalkylen blir sålunda (10 + 35 + 6 + 25 =) 76 milj. kg. Priset på korn upptages till 25,50 kr /dt. Den extra höjning av kornpriset med 2 kr/dt, som företogs för åren 1947/48 och 1948/49 i samband med att korn jämställdes med brödsäd, bär sålunda icke medräknats i det angivna priset.

Havre, hö oeli halm.

Åren 1947/48—1949/50. Försäljningen av havre, hö och halm bär i samråd med livsmedelskommissionens avdelning för vegetabiliska produkter och sektion för utrikes- och licensärenden samt arméförvaltningen beräknats på följande sätt.

Havre, milj. kg.

1938/39 1947/48 1948/49 1949/50

Grynkvarnarna............ 40 62 55 55

Armén.................... 25 12 11 11

Åkerier................... 15 10 10 10

Skogskörslor .............. 50 45 50 50

Export.................... 2___3 6__—

Summa 132 132 132 126

106 Kungl. Mctj:ts proposition nr 212.

Priset på havre (enkelt medeltal av priserna på vithavre och svarthavre) har under år 1947/48 uppgått till 20,75 kr/dl. För år 1948/49 utgör genomsnittet 21,75 kr/dt. Samma pris upptages även för år 1949/50.

Noteringen på hö har under år 1947/48 uppgått till 18,09 kr/dt. Efter avdrag för presshyra, tråd och extrafrakter om sammanlagt 0,eo kr/dt kan det pris, som bör upptagas i inkomstkalkylen, anges till 17,so kr/dt för år 1947/48. För år 1948/49 synes producentpriset med utgång från föreliggande noteringar kunna anges till 12,ss kr/dt. För år 1949/50 bär priset beräknats till 12 kr/dt.

Priset på halm bär på grundval av föreliggande noteringar för höstsädshalm och efter avdrag för presshyra, tråd och extra frakter om sammanlagt 0,60 kr/dt beräknats till 3,so kr/dt för år 1947/48 och 2,55 kr/dt för år 1948/49. Sistnämnda pris upptages även för år 1949/50.

Matärter.

åren 1947/48—1949/50. Skörden av ärter uppgick år 1947 till 25,i milj. kg och beräknas för år 1948 till 28,s milj. kg. Med ledning av arealuppgifterna kan skördarna fördelas på 18,3 respektive 19,9 milj. kg matärter och 6,s respektive 8,9 milj. kg foderärter. På grundval av de i tabellerna 1 och 2 anförda uppgifterna rörande areal och antagen norm skörd per hektar har skörden av matärter år 1949/50 beräknats till 21,s milj. kg. Med tillämpningav tidigare använda beräkningsmetoder ha de till försäljning och hemmaförbrukning disponibla kvantiteterna matärter åren 1947/48—1949/50 beräknats på följande sätt.

Genomsnittspriserna för matärter åren 1947/48 och 1948/49 ha på grundval av lantbruksförbundets noteringar beräknats till respektive 40,55 och 44,44 kr/dt. För år 1949/50 antages priset oförändrat från år 1948/49, d. v. s. 44,44 kr/dt. Härvid förutsattes att uppkommande överskott får exporteras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

107 Matpotatis.

Åren 1947/48—1949/50. Liksom tidigare räknas för år 1947/48 med inhemsk förbrukning av 900 milj. kg matpotatis. Härtill kommer eu export av 19,s milj. kg. Den sammanlagda matpotatiskvantiteten uppgår sålunda för år 1947/48 till i runt tal 920 milj. kg. Några väsentliga förändringar i förbrukningen av matpotatis synas av tillgängliga uppgifter icke ha inträffat under de senaste åren. Några skäl att vänta några större förändringar under det närmaste året synas för närvarande ej heller föreligga. Den inhemska matpotatisförbrukningen under åren 1948/49 och 1949/50 upptages sålunda oförändrat till 900 milj. kg. Härutöver räknas med en export av 5 milj. kg under vartdera året.

Priset på matpotatis har för år 1947/48 beräknats till 14,53 kr/dt. Beräkningen grundar sig på stockholmsnoteringen reducerad för mellanhandsmarginal samt kostnaderna för frakter och säckar. Sammanvägningen av månadsnoteringarna till årsmedeltal ha liksom tidigare skett med ledning av de uppgifter rörande potatisförsäljningens fördelning på olika delar av året, som erhållits vid en av 1942 års j ordbrukskommitté verkställd specialundersökning (jfr Kungl. Maj :ts prop. 246/1943 s. 105).

För år 1948/49 synes priset på matpotatis för närvarande med utgång från den hittills kända utvecklingen och normala säsongvariationer kunna beräknas till 10,30 kr/dt. Priset under år 1949/50 har antagits uppgå till 12,oo kr/dt. Delegationen bär därvid bl. a. förutsatt normala väderleksförhållanden under vintern 1949/50.

Fabrikspotatis.

År 1947/48. Förbrukningen av fabrikspotatis har under år 1947/48 uppgått till 169 milj. kg, varav 168 milj. kg för tillverkning av potatismjöl och 1 milj. kg för framställning av brännvin. Stärkelsehalten har beräknats till 18,7 procent. Priset har utgjort i genomsnitt 33 öre per hektoliter och stärkelseprocent eller 8,82 kr/dt. De tillverkade kvantiteterna potatisstärkelse och potatisbrännvin utgöra respektive 33,3 milj. kg och 0,2 milj. normalliter.

År 1948/49. Enligt uppgifter från livsmedelskommissionens byrå för ärenden rörande potatis m. m. beräknas för närvarande för år 1948/49 en förbrukning av 310 milj. kg fabrikspotatis, varav 220 milj. kg för tillverkning av potatismjöl och 90 milj. kg för brännvinstillverkning. Priset på fabrikspotatis beräknas till i genomsnitt 36 öre per hektoliter och stärkelseprocent. Då stärkelsehalten preliminärt beräknas till 16,9 procent, erhålles ett pris per deciton av 8,69 kronor. Tillverkningen av potatisstärkelse och potatisbrännvin beräknas till respektive 39 milj. kg och 21 milj. normalliter.

År 1949/50. Vid normal skörd beräknas enligt uppgifter från livsmedelskommissionens byrå för potatis m. m. 255 milj. kg potatis komma att användas för industriella ändamål, varav 155 milj. kg för tillverkning av potatismjöl och 100 milj. kg för brännvinstillverkning. Stärkelsehalten beräknas normalt uppgå till 17,s procent, och priset upptages oförändrat från år 1948/49 till 36 öre per hektoliter och stärkelseprocent. Härvid erhålles ett pris per deciton av 9,oo kronor. Tillverkningen av potatisstärkelse och potatisbrännvin beräknas till respektive 27,5 milj. kg och 25 milj. normalliter.

Sockerbetor.

År 1938/39. Vid en översyn av inkomstberäkningarna för sockerbetor har det visat sig, att priset för basåret 1938/39 upptagits till 3,05 kr/dt enligt en preliminär beräkning i statistiska centralbyråns publikation Årsväxten. Det

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

av Svenska sockerfabriksaktiebolaget beräknade slutgiltiga priset, som är jämförbart med de i kalkylen för de följande åren tillämpade, utgör 2,99 kr/dt. Detta pris har nu införts i kalkylen.

År 1947/48. Skörden av sockerbetor år 1947 uppgick till 1 493,i milj. kg med en genomsnittlig sockerhalt av 17,8 procent. Den härur erhållna råsockermängden uppgick till 242,7 milj. kg. Grundpriset för betor av en sockerhalt av 16 procent uppgick till 5,oo kr/dt. För varje tiondels procent, varmed sockerhalten översteg 16 procent, utgick tillägg med 7,,„ av grundpriset. Vid den angivna medelsockerhalten erhölls ett genomsnittspris av 5,57 kr/dt. Lägges härtill arealtillägg samt täckningskostnadsersättning erhålles ett pris av 5,63 kr/dt att upptagas i inkomstkalkylen.

År 1948/49. Enligt uppgifter från Svenska sockerfabriksaktiebolaget uppgick arealen till 47 550 hektar. Skörden per hektar har av sockerbolaget angivits till 38 000 kg och totalskörden till 1 808 milj. kg med en genomsnittlig sockerhalt av 17,5 procent. Råsockermängden uppgick till ca 292 milj. kg. Grundpriset för betor med en sockerhalt av 16 procent utgör 5,30 kr/dt. Vid anförda medelsockerhalt erhålles ett genomsnittspris av 5,79 kr/dt. Lägges härtill arealtillägg och täckningskostnadsersättning, erhålles ett pris av 5,90 kr/dt att upptagas i inkomstkalkylen.

År 1949/50. På grundval av de i tabellerna 1 och 2 anförda uppgifterna rörande areal och antagen normskörd per hektar har skörden av sockerbetor beräknats till 1 608 milj. kg. Sockerhalten antages bli 17,5 procent. Vid oförändrade prisbestämmelser erhålles ett genomsnittspris av 5,90 kr/dt. Med utgång från angivna sockerbetsskörd och sockerhalt kan råsockermängden beräknas till ca 260 milj. kg.

Oljeväxter.

År 1947/48. Från Oljeväxtcentralen ha uppgifter erhållits rörande dess sammanlagda inköp från odlare av oljeväxtfrö av 1947 års skörd samt däremot svarande betalningsbelopp. Livsmedelskommissionens byrå för prisclearing in. m. har lämnat uppgifter om utvinningen av olja och foder ur 1947 års skörd av oljeväxtfrö.

År 1948/49. Beträffande 1948 års skörd av oljeväxtfrö ha uppgifter om skördade arealer och preliminära uppgifter om skörden samt beräknad utvinning av olja och foder erhållits från Oljeväxtcentralen. Beräkningarna framgå av följande sammanställning.

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

109 År 1949/50. Beträffande arealen oljeväxter till 1949 års skörd föreligga uppgifter endast rörande höstraps och höstrybs, av vilka vid den i oktober 1948 företagna arealinventeringen redovisades 37 893 respektive 3 663 hektar. Enligt uppgifter från Öl j eväxtcentr al en hade emellertid vid kontraktstidens utgång endast tecknats 35 999 hektar höstraps och 3 412 hektar höstrybs. Dessa arealer ha före beräkningen av skörden och värdet på denna reducerats för utvintring med i runt tal 10 procent. Arealerna vårsådda oljeväxter ha uppskattats i anslutning till dels de aktuella utvecklingstendenserna, dels till de av livsmedelskommissionen föreslagna prisförändringarna. Avkastningen per hektar har beräknats efter samma grunder som i den på våren 1948 upprättade normkalkylen för år 1948/49. Beträffande priserna föreligger beslut i fråga om de höstsådda oljeväxterna. Vad angår de vårsådda oljeväxter^ har i kalkylen upptagits de av livsmedelskommissionen för 1949 års skörd föreslagna priserna. Samtliga priser avse vara med 18 % vattenhalt. Beräkningen av inkomsterna av olj eväxtodlingen framgår av följande sammanställning.

Spånadsväxter.

År 1947/4-8. Med ledning av uppgifter från Riksförbundet Lin och hampa ha jordbrukets inkomster av spånadsväxter (efter avdrag för utsädeskostnader) beräknats till 4,5 milj. kr. Inkomsterna fördela sig med 1,8 milj. kr på linhalm, 1,2 milj. kr på linfrö, 1,3 milj. kr på hamphalm och 0,2 milj. kr på hampfrö.

År 1948/49. Värdet av 1948 års odling av spånadsväxter har beräknats med ledning av preliminära uppgifter från Riksförbundet Lin och hampa.

1 Exkl. utsäde.

Ilo

Kungl. Maj ds proposition nr 212.

Värdet av linhalm beräknas till 2,5 milj. kr, av linfrö till 1,2 milj. kr, av hamphalm till l,i milj. kr och av hampfrö till 0,i milj. kr. (Värdet av lin- och hampfrö räknat exklusive kostnader för utsäde.) Det sammanlagda värdet av 1948 års spånadsväxtodling upptages sålunda till 4,9 milj. kr.

År 1949/50. Arealerna lin och hampa beräknas år 1949 bli ungefär desamma som år 1948 eller 3 700 respektive 2 000 hektar. Avkastningen per hektar har beräknats efter samma grunder som i den. på våren 1948 upprättade kalkylen för år 1948/49. Beräkningen av inkomsterna från spånadsväxtodlingen år 1949/50 framgår av följande sammanställning. De använda priserna äro i fråga om lin- och hamphalm samt hampfrö de för normalkvalitet av 1948 års skörd gällande och i fråga om linfrö det av livsmedelskommissionen för 1949 års odling föreslagna priset.

Areal Hektarskörd Kvantitet Pris Värde

ha kg milj. kg öre/kg milj. kr

Lin. Halm........ 3 700 3 000 1P1 23-1 2-6

Frö.......... 3 700 1450 P7 82-0 1-4

Hampa. Halm......... 2 000 3 500 7'0 14-4 Do

Frö.......... 2 000 H5 0-2 98-0 0'2

Summa 5-2

Fältmässigt odlade köksväxter.

Joidbi ukets inkomster av fältmässigt odlade köksväxter blevo i samband med vårkalkylen 1948 lör första gången beaktade vid kalkylens tillämpande, sedan de sakkunniga för utredning rörande rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. in. låtit verkställa speciell utredning.

Delegationen har nu justerat de beräkningar, som i förra normkalkylen voro införda beträffande produktionsåren 1947/48 och 1948/49. Däremot bär delegationen på grund av den synnerligen stora osäkerhet, som alltid vidlåder en förhandsberäkning av dessa inkomster, icke ansett sig kunna verkställa någon speciell beräkning för produktionsåret 1949/50 utan har i stallet för detta år i enlighet med principer, som bruka tillämpas i dylika fall, insatt de för 1948/49 beräknade inkomsterna även för produktionsåret 1949/50. 1

f,1'eaIe1'- Uppgifter om arealerna av fältmässigt odlade köksväxter åren 1J47 respektive 1948 ha erhållits från livsmedelskommissionens statistiska hyra, som bearbetat grundmaterialet till arealinventeringarna de båda nämnda åren. Arealerna ha enligt dessa undersökningar uppgått till 8 382 ha år 1947 och 10 742 ha år 1948 (7 954 ha år 1946). Som synes ökades arealen ^sevärt under år 1948. I vårkalkylen 1948 räknades för produktionsåret 1948/49 med en areal av 7 375 ha. Den verkliga arealen blev sålunda avsevärt större än den i prognosen förutsatta.

Hektarskördar. I den speciella utredning, som omnämndes i Kimsl. Mai ds proposition nr 275/1948, fixerades storleken av normalskördar samt skördar under år 1946. Detta gjordes med utgångspunkt från uppgifter rörande nektai skördarnas storlek inhämtade från dels trädgårdskonsulenterna i de iramsta grönsaksproducerande hushållningssällskapsområdena, dels ett antal konservfabriker. Konservfabrikernas uppgifter äro baserade på den inkomna skörden (rån kontraktsarealerna. Sedan vissa uppgifter om 1948 års skörd nu kunnat erhållas, har justering av den i vårkalkylen 1948 relaterade beräkningen kunnat göras. För flertalet av de fältmässigt odlade köksvaxierna erhölls under år 1948 god skörd. Priserna voro till följd härav i allmänhet avsevärt lägre än för 1947 års skörd.

1 Exkl. utsäde.

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

111 Priser. Prisberäkningarna äro liksom förut baserade på primäruppgifter från Stockholms stads slakthus- och saluhallsstyrelse (fortlöpande rapporter), Konsums grönsakscentral i Stockholm (vägda månadspriser), Skånecentralen i Kristianstad (vägda säsongpriser) samt ett antal konservfabriker. Medelpriserna under säsongen enligt priserna från dessa olika uppgiftslämnare reduceras till producentpriser och sammanvägas till ett genomsnittspris. Prisuppgifterna för 1947 års skörd äro nu definitiva. För 1948 års skörd äro medelpriserna fortfarande preliminära, enär försäljning ännu pågår. Uppgifter ha dock erhållitis t. o. m. januari 1949. Genomsnittspris för säsongen 1948/49 har preliminärt beräknats genom jämförelse mellan priserna under hittills gångna månader med priserna under motsvarande månader ett år tidigare. Under år 1947 voro priserna på grund av det dåliga skörderesultatet exceptionellt höga. Priserna för 1948 års skörd ha däremot på grund av det goda skörderesultatet varit avsevärt lägre och synas under hittills gångna månader av försäljningssäsongen ha utgjort i medeltal ungefär 70 procent av priserna under motsvarande tid 1947/48. För enstaka produkter, av vilka under år 1947 erhölls en god skörd, medan 1948 års skörd var svag eller medelmåttig, ha priserna däremot varit högre under 1948/49 än under 1947/48 (gurkor, sockerärter).

De nu beräknade inkomstsummorna av fältmässigt odlade köksväxter uppgå för år 1947/48 till 39,5 milj. kr (36,s milj. kr enligt vårkalkylen 1948) samt för produktionsåret 1948/49 till 47,9 milj. kr (38,8 milj. kr enligt vårkalkylen 1948). Ökningen i de beräknade inkomstsummornas storlek år 1948/49 står helt i samband med den vidgade arealen samt större hektarskördar än de i förra vårkalkylen förutsatta. Priserna äro nämligen, som redan omnämnts, för produktionsåret 1948/49, i regel lägre än vad som räknades med i vårkalkylen 1948. Endast för blomkål, syltlök, vita gurkor och spenat ha priserna blivit högre än vad som räknades med i nämnda vårkalkyl.

I följande översikt ha de nu beräknade inkomstsummorna för 1947/48 och 1948/49 redovisats tillsammans med de i den speciella utredningen erhållna inkomstsummorna för basåret samt för år 1946/47. Som tidigare omnämnts, har för produktionsåret 1949/50 insatts samma inkomstsumma som för år 1948/49.

Animalier.

Mjölk.

År 194-7/48. Beräkningarna rörande mjölkproduktionen och dess användning under år 1947/48 ha nu kunnat slutföras. Desamma ha resulterat i en total mjölkproduktion av 4 361 milj. kg. Fördelningen på olika användningsområden framgår av en längre fram i denna promemoria återgiven tablå.

År 194-8/49. För en bedömning av mjölkproduktionens utveckling under år 1948/49 föreligga uppgifter rörande mjölkinvägningen vid mejerierna t. o. m. januari 1949. Under månaderna september 1948—januari 1949 har mjölkinvägningen uppgått till 1 286 milj. kg mot 1 229 milj. kg samma tid 1947/48, vilket innebär en uppgång med 4,7 procent. För den återstående

112 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

delen av produktionsåret torde man kunna räkna med att uppgången kommer att bli av ungefär samma relativa omfattning. Härvidlag får hänsyn bl. a. tagas till att antalet mjölkkor den kommande sommaren beräknas bli obetydligt högre än under sommaren 1948 och att mjölkproduktionen under den kommande betesperioden i denna kalkyl skall bedömas under förutsättning av normala växt- och väderleksförhållanden. Med hänsynstagande till nu nämnda omständigheter har mjölkinvägningen vid mejerierna under år 1948/49 uppskattats till 3 470 milj. kg. Med hänsyn till bl. a. att nyanslutningen till mejerier numera är tämligen ringa, ha kvantiteterna utanför mejeri försåld konsumtionsmjölk och lantsmörmjölk bibehållits oförändrade från år 1947/48. Kvantiteten hemmaförbrukad mjölk har liksom tidigare beräknats nedgå med 8 milj. kg per år. I fråga om fodermjölk räknas till följd av minskad gödkalvsuppfödning med en nedgång från 270 milj. kg år 1947/48 till 265 milj. kg år 1948/49.

År 1949/50. Som framgår av beräkningarna rörande slakten längre fram i denna promemoria har antalet mjölkkor antagits förete en mindre ökning under år 1949/50. Medelantalet beräknas dock bli betydligt lägre än under år 1947/48. Enär grundförutsättningen för denna kalkyl är normal tillgång pa foder för mjölkkorna, har man anledning att räkna med att den på läng~re sikt fortgående stegringen i mjölkproduktionen per ko skall fortsätta även under år 1949/50.1 Delegationen har med hänsyn härtill uppskattat mjölkproduktionen per ko under år 1949/50 till 2 595 kg. Denna kvantitet inne- ^ oknmg jämfört med år 1948/49 med 1,5 procent och jämfört med år 1 J4o/47 med 4,6 procent (d. v. s. 1,5 procent per år). Det kan tilläggas, att den^ beräknade produktionen per ko år 1949/50 överstiger produktionen per ko ar 1938/39 med endast 140 kg eller 5,7 procent.

Beräkningarna rörande mjölkproduktionen åren 1938/39 och 1946/47_-

1949/50 sammanfattas i följande tablå, vilken även belyser mjölkinvägningen vid mejerier. J ö

Medelkoantal, 1 000-tal............

Procentuell förändring sedan föregående år ....................

Produktion per ko, kg...........

Procentuell förändring sedan föregående år.....................

Total mjölkproduktion, milj. kg .. Procentuell förändring sedan föregående år.....................

Invägning vid mejerier, milj. kg .. Procentuell förändring sedan föregående år.....................

kvantiteterna utanför mejeri försåld konsumtionsmjölk och lantsmörmjolk ha lor år 1949/50 behållits oförändrade från år 1948/49. Kvantiteten hemmaförbrukad mjölk har antagits nedgå med 8 milj. kg från år 1948/49. I fråga om fodermjölk har räknats med en uppgång under år 1949/50, beroende på en ökad uppfödning av rekryterings- och gödkalvar.

Beräkningarna rörande mjölkproduktionens användning under år 1938/ 39 samt under åren 1946/47—1949/50 sammanfattas i följande tablå (milj. kg).

1 Stegringen har inom 1942 års jordbrukskommitté beräknats till drygt 1 procent per år under ttden efter 1880 och till omkring 1,5 procent per år under mellankrigsperioden

Kungl. Maj:ts proposition nr 212■ 113

Nedan lämnas vidare för de senaste åren en sammanställning över mejeriernas försäljning och produkttillverkning. För 1947/48 är den baserad på föreliggande statistik, medan för de två följande åren anföras beräknade siffror, allt i milj. kg.

Vid beräkningen av de anförda kvantiteterna för de två sista åren har hänsyn tagits icke blott till den uppskattade mjölkinvägningen utan även till förändringarna i mjölkens fetthalt.

Jordbrukets inkomster av den vid mejerier invägda mjölken bygga liksom i kalkylen våren 1948 på statistiken över mejeriernas avräkningar. Liksom i kalkylen 1948 har även utförts en beräkning av inkomsterna av mejerimjölk med användning av priserna på konsumtionsmjölk, grädde och smör, varjämte upptagits merinkomsten vid osttillverkning (till största delen bestående av den därvid använda skummjölkens förädlingsvärde) samt olika statliga eller andra pristillägg. Genom dessa beräknade inkomster och statliga tillägg infångas den allra största delen av de belopp, som av mejerierna utbetalas såsom likvid för mjölken. Emellertid ha mejerierna även en del andra inkomster, som icke kunna i detalj närmare beräknas men som också böra medtagas i kalkylen. Den del av mjölklikviderna, som härrör härifrån, har för ett antal år beräknats såsom skillnaden mellan de faktiskt utbetalda likviderna och mejeriernas på ovannämnt sätt beräknade nettoinkomster. Dessa skillnadsposter tjäna till ledning för framräknandet av inkomsterna under de följande år, för vilka uppgifter om mejeriernas mjölklikvider ännu icke föreligga. Metoden framgår av tabell 3.

Den nu uppgjorda kalkylen innehåller vissa justeringar i förhållande till fjolårets kalkyl. Det har befunnits, att efterlikviderna från mejerierna i befintlig statistik lagts till förskottslikviderna under det år, då utbetalning skett. Efterlikviderna, som utbetalas under ett visst år, hänföra sig emellertid till föregående års resultat. De böra lämpligen inläggas på det år, vartill de höra. En sådan ändring har nu verkställts, -varigenom totalsummorna för mejeriernas likvider blivit något ändrade. Härigenom ha också differenserna mellan utbetalda likvidbelopp samt jordbrukarnas på annat sätt beräknade mjölkinkomster blivit jämnare för olika år. Det bör omnämnas att efterlikviderna per kg mjölk härigenom också utjämnats och 8 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 212.

114 Kungl. May.ts proposition nr 212.

Tabell 3. Jordbrukets inkomster av mejerimjölk (milj. kr).

befinnas utgöra för 1941 0,29 öre, för 1942 och 1943 0,45, för 1944 0,60, för 1945 0,58 och för 1946 0,6i öre per kg. Enligt preliminära uppgifter skulle efterlikviderna för 1947 uppgå till 0,58 öre per kg. De beräknade inkomsterna av mejerimjölk påverkas i övrigt av flera olika faktorer såsom fetthalten, ökningen av ost- och konsumtionsmjölksförsäljningen, mejerikostnaderna, av vissa prishöjningar samt av de statliga bidragen, vilka faktorer skola något beröras.

Fetthalten uppskattades i fjolårets normkalkyl för 1947/48 till 3,66 % och för 1948/49 till 3,67 %. Statistiken visar nu en medelfetthalt för 1947/48 av endast 3,62 %, en nedgång som uppenbarligen stått i samband med 1947 års svaga beten och foderskörd. Denna visserligen ringa nedgång mot beräknad fetthalt har medfört en sänkning av det genomsnittliga mjölkpriset med ca 0,25 öre/kg och en minskning av totalinkomsten med mellan 8 och 9 milj. kr. Fetthaltssänkningen kan sägas representera en produktionsminskning av detta värde. Då denna verkan av den svaga fodérskörden i huvudsak bör ha övervunnits under produktionsåret 1948/49, har nu för detta produktionsår räknats med samma medelfetthalt som 1946/47 eller 3,65 %. För 1949/50 räknas med en medelfetthalt av 3,66 %.

Vad försäljningen beträffar hänvisas till föregående tablå. Då försäljningen av konsumtionsmjölk, grädde och ost inbringar högre nettopriser än tillverkningen av smör, bidrager försäljningsökningen för nämnda produkter till att inkomsterna stegras.

1 Exkl. prishöjningarna den 10 juni 1947.

2 Motsvaras för åren från 1947 av prishöjningarna fr. o. m. 10 juni 1947 på konsumtionsmjölk, grädde och ost. Värdet av prishöjningarna 10 juni—31 aug. 1947 ingår under regleringsåret 1947/48 samt kalenderåret 1948. Kvarstående saldo fråndraget.

8 Enligt mejeriernas avräkningspriser jämte efterlikvid, fritt mejeri, vid årets medelfetthalt, exkl. värdet av återlevererad skummjölk. Producentbidrag ej medräknade.

Kmvjl. Maj:ts proposition nr 212.

115 Mejerikostnaderna, som avdragas från de uppnådda försäljningspriserna, ha stigit, särskilt på grund av prishöjningar å bensin och fasta bränslen samt löneökningar. Dessa beräknade kostnadsökningar ha beaktats i kalkylen. Vid beräkningen av mejerikostnaderna har hänsyn däremot icke tagits därtill, att mjölkmängderna sjunkit från 1946, vars kostnadsläge tjänat till utgångspunkt för framskrivning. Då mejerikostnaderna säkerligen icke kunnat nedbringas i proportion till minskningen av mjölkmängden, måste detta ha medfört en ytterligare ökning av genomsnittskostnaden per kilogram. Det kan uppskattas, att den del av mejerikostnaderna, som på grund av denna omständighet icke blivit beaktad, för produktionsåret 1947/48 samt kalenderåret 1948 uppgår till 3 ä 4 milj. kr, medan den för 1948/49 på grund av ökning i mejeriinvägningen uppgår till mindre belopp. Denne omständighet har man emellertid tagit hänsyn till i kalkylen på annat sätt, varom mera nedan.

Som bekant företogs den 10 juni 1947 vissa generella prishöjningar för mjölk- och mejeriprodukter. Dessa höjningar, som användas till prisutjämning, redovisas särskilt i tablån såsom utjämningsbidrag, för 1947/48 med belopp, som utgått t. o. m. augusti månad. Häri ingår icke extra (intern) utjämning av förut rådande priser. Vissa mindre prishöjningar ha sedan företagits, och värdet härav har inräknats i inkomsterna för respektive produkter. De statliga bidragen redovisas för 1947/48 med belopp, som utgått t. o. m. augusti månad och för åren 1948/49 samt 1949/50 med belopp, som enligt fastställda utbetalningsgrunder belöpa på den för dessa år beräknade invägningen.

Såsom förut nämnts ha till de beräknade inkomsterna lagts vissa belopp, som skola motsvara inkomster, som ej kunnat särskilt beräknas men som erhållits genom jämförelse mellan av mejerierna redovisade likvider och på ovan angivet sätt beräknade inkomster under de närmast föregående åren. Denna jämförelse har givit till resultat, att likviderna under 4 år överstigit de beräknade inkomsterna med i genomsnitt ca 27 milj. kr per år. Vid denna medeltalsberäkning har produktionsåret 1947/48, som visar ett abnormt läge, ej medtagits. För sistnämnda produktionsår har framkommit en skillnad av endast 12,2 milj. kr. Till stor del beror nedgången detta år säkerligen på en eftersläpning i utbetalningen av de pristillägg och bidrag, som utgå till mejerierna, samt på en under senare tid företagen omläggning av betalningspolitiken, som innebär, att priserna hållas relativt låga under sommarmånaderna för att höjas under höstmånaderna i syfte att stimulera produktionen under denna tid. Det är också sannolikt, att variationerna i skillnaden mellan mejerilikviderna och de beräknade mjölkinkomsterna under de tidigare åren sammanhänga med dylika större eller mindre eftersläpningar i utbetalningen av bidrag, vilka mejerierna själva erhålla i efterhand. Den berörda skillnaden bör därför bli stor under år, då vissa mjölkpristillägg avvecklats, och eftersläpningen sålunda upphört såsom 1946/ 47, medan skillnaden bör minska när dylika bidrag återinförts, såsom under kalenderåret 1947 och produktionsåret 1947/48. Ett belägg för att nämnda faktorer haft en sådan verkan har man däri att skillnaden för kalenderåret 1948 (vilket omfattar större delen av produktionsåret 1947/48) åter stigit till 20,8 milj. kr. Härtill kommer att efterlikviderna för 1948 icke äro kända utan inräknats med samma belopp som 1947 men väl kunna vara högre. Slutligen erinras om att i beräkningarna hänsyn ej tagits till den kostnadsökning per kg omsatt vara, som är en följd av minskningen i mjölkmängden och som medfört att de på basis av produktförsäljningarna för 1948 beräknade inkomsterna upptagits 3 å 4 milj. kr för högt. Avdrages detta belopp från de för 1948 »beräknade inkomsterna», ökas skillnaden

116 Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

gentemot de betalda likviderna till nära 25 milj. kr. På grund härav bar delegationen icke ansett sig kunna fästa större avseende vid föreliggande uppgifter om avräkningarna från mejerierna under 1947/48. Däremot har i prognosen för 1948/49 hänsyn tagits till nyss berörda stegring av mejerikostnaderna per kg mjölk. Detta har skett på så sätt, att tillägget till de beräknade inkomsterna sänkts till 26 milj. kr i stället för de 27 milj. kr, som erfarenheterna från de föregående åren eljest skulle ha motiverat. För 1949/ SO, då invägningen väntas bli av samma storleksordning som 1946, har tilllägget däremot satts till 27 milj. kr.

För ytterligare belysning av sammansättningen av jordbrukets inkomster av mejerimjölk har i följande sammanställning för de senaste åren anförts huru stor del av likviden, räknad i öre per kilogram invägd mjölk, som är beroende av de genom försäljningen utvunna produktpriserna respektive olika former av bidrag.

Likvider i öre per kilogram mejerimjölk 194-6/4-7—1949/50.1

Priset på den utanför mejerier försålda konsumtionsmjölken har beräknats på följande sätt.

1938/39

Minutpris enligt SMR:s statistik, öre/l 24‘79 Avgår försäljningskostnader netto,

öre/l........................... 3‘42

Avgår mjölkavgift, öre/l............ 1"55

Som pris på den hemmaförbrukade konsumtionsmjölken har t. o. m. december 1947 liksom tidigare använts det enligt särskilda beräkningar framräknade priset på produktmjölk med tilllägg av skummjölksvärdet. Värdet av denna mjölk har sin motsvarighet på kostnadssidan i beräkningen av värdet av den i naturalönerna ingående mjölken. Enligt det nya lantarbetaravtalet skall mjölk, som försäljes till lantarbetare fr. o. m. januari 1948 betalas enligt för respektive län (»länet i övrigt») gällande normalpris på konsumtionsmjölk vid utminutering. Då vid beräkningen av arbetskostnaderna hänsyn tagits till nämnda förändring i löneförmånerna, har priset på hemmaförbrukad mjölk upptagits enligt nyssnämnda avtal. Eu sammanvägning av normalpriserna på konsumtionsmjölk för »länet i öv-

1 Enligt mejeriernas avräkningspriser jämte efterlikvid, fritt mejeri, vid årets medelfetthait exklusive värdet av återlevererad skummjölk. Producentbidrag ej medräknade.

2 Motsvaras av prishöjningarna fr. o. m. 10 juni 1947 på konsumtionsmjölk, grädde och ost. Värdet av prishöjningarna 10 juni—31 augusti 1947 ingår under regleringsåret 1947/48 samt kalenderåret 1948.

1947/48 1948/49 1949/50

33-40 33-53 33-53

2-50 2-50 2-50

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

rigt» med jordbruksbefolkningen i olika län enligt 1940 års folkräkning ger till resultat ett genomsnittspris för landet av för tiden januari—augusti 1948 30,75 öre/kg (31,67 öre/l) ocli för tiden efter den 15 juni 1948, då vissa smärre förändringar i normalpriserna på konsumtionsmjölk företogos, 30,82 öre/kg (31,74 öre/l).

De i förevarande kalkyl använda priserna på hemmaförbrukad konsumtionsmjölk framgå av följande sammanställning (öre/kg).

1938/39 1947/48 1948/49 1949/50

13-86 28-82 30-82 30'S2

Priset på mjölk till lantsmör har liksom tidigare beräknats på grundval av ett enkelt medeltal av producentpriserna på lantsmör av klass I och II och en mjölkåtgång av 25 kg per kilogram lantsmör. T. o. in. år 1947/48 ha olika producentpriser gällt i Norrland och övriga Sverige beroende på en differentiering av de särskilda lantsmör sbidragen. Riksmedeltal ha härvid erhållits genom att sammanväga priserna i olika delar av landet med den geografiska fördelningen av lantsmörsförsälj ningen som vikter. I samband med att de nya bestämmelserna om producentbidrag på mjölk och kontantbidrag till vissa jordbruk trädde i kraft den 1 juli 1948, upphörde de särskilda lantsmörsbidragen, varför beräkningen nu grundar sig på priser, som gälla hela riket. De beräknade priserna uppgå till följande belopp i öre per kilogram mjölk.

1938/39 1947/48 1948/49 1949/50

10-77 20-33 18-00 18-00

Producent- och konfanthidrng för mjölk.

Uppgifter rörande det hittillsvarande producentbidraget ha erhållits från Svenska mejeriernas riksförening. I fråga om de fr. o. in. 1 juli 1948 utgående producent- och kontantbidragen ha för såväl år 1948/49 som år 1949/50 insatts det belopp som preliminärt anvisats av statsmakterna för budgetåret 1948/49.

Ägg och fjäderfä.

Åren 194-7/48—1949/50. Hönsantalet 1947/48 upptogs i novemberkalkylen 1948 till 11 200 000 äldre djur, varav som vanligt 95 procent eller 10 640 000 förutsattes vara värphöns och resten tuppar. Med utgång från detta djurantal och med ledning av påläggets storlek enligt hönsräkningarna i april och juni 1948 beräknades antalet höns stiga till 12 920 000 djur (varav 12 275 000 värphöns) år 1948/49.

Uppskattningen av hönsantalet under produktionsåret 1949/50 har som vanligt företagits under beaktande av dels utgallringen av äldre höns, dels påläggets storlek. Vid bedömningen av dessa båda faktorer har delegationen haft att taga hänsyn till att producentpriset på ägg redan vid slutet av 1948 nedgick till det för innevarande produktionsår fastställda bottenpriset av 2,50 kr/kg och att detta pris sedan dess kvarstått oförändrat. Det synes ännu vara för tidigt att uttala sig om producenternas reaktion inför prisnedgången. Såvitt kunnat utrönas har man ,i allmänhet hittills ställt sig avvaktande inför den kommande utvecklingen och icke slaktat ut äldre

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

höns i större omfattning än vad som kan betecknas som normalt med hänsyn till hönsstammens storlek. Kycklingkläckningen synes hittills under säsongen ha varit av ungefär samma omfattning som närmast föregående år. Det förefaller emellertid troligt, att man längre fram har att vänta sig en viss avmattning i kläckningsverksamheten. Med hänsyn härtill anser delegationen sig försiktigtvis böra räkna med ett något mindre pålägg år 1949/ 50 än under innevarande produktionsår. Sistnämnda års pålägg beräknades .i. november kalkylen på grundval av hönsräkningarna våren 1948 till 6 milj. djur. För år 1949/50 har kalkylerats med ett pålägg av 5,5 milj. djur. Med utgång från nämnda pålägg och under förutsättning av normal'utgallring av äldre höns kommer man fram till ett hönsantal 1949/50 av 13 475 000 äldre djur (12 800 000 värphöns). Detta antal ligger 4,3 procent över motsvarande tal för innevarande produktionsår.

Under mellankrigsperioden beräknas avkastningen per höna ha stigit med ca 17, procent per år.1 Under krigsåren räknades på grund av den knappa fodertillgången icke med någon uppgång i avkastningen per höna. För vissa ur foderförsörjningssynpunkt svåra år förutsattes tvärtom en nedgång med upp till 10 procent. Avkastningen per höna beräknades 1938/39 ha utgjort 112 st ägg per år, med vilket antal även räknats så sent som år 1946/47. För åren 1947/48 och 1948/49 har tidigare kalkylerats med 114 st. Med hänsyn till de förbättrade utfodringsmöjligheterna har delegationen antagit, att den på längre sikt fortgående stegringen numera åter gör sig gällande, vilket föranlett en höjning till 116 st för 1948/49 och 118 st för 1949/50. Sistnämnda avkastningssiffra ligger endast 5,4 procent över motsvarande tal för 1938/39 (112 st). Avkastningsökningen från 1938/39 till 1949/50 motsvarar ungefär tre års ökning under mellankrigstiden, då den långsiktiga stegringen som nämnts uppgick till 17, procent per år. Med hänsyn till att utfodringstekniken torde ha ganska avsevärt förbättrats sedan 1938/39 samt att utgallringen torde ske efter mera rationella principer än tidigare får den kalkylerade avkastningsökningen betecknas som ganska blygsam. Det saknas emellertid underlag för någorlunda säkra uppskattningar i fråga om den stegring i avkastningen, som otvivelaktigt skett, varför delegationen ansett det riktigast att tills vidare räkna försiktigt på ifrågavarande punkt. Delegationen anser sig i detta sammanhang böra framhålla önskvärdheten av att en undersökning rörande avkastningsförhållandena genomföres inom en ej alltför avlägsen framtid, enär osäkerheten i fråga om de använda talen för hönsens produktionsförmåga tydligtvis blir allt större med varje år som går.

Äggpriset (svensk äggnotering med partihandelns månadsinköp som vagningstal) utgjorde år 1947/48 317 öre/kg. För år 1948/49 räknades i novemberk al kylen med ett pris av 320 öre/kg. Med hänsyn till det förut omtalade Prisfallet i december 1948 räknar delegationen nu med ett pris av 280 öre/kg. För år 1949/50 har insatts ett pris av 250 öre/kg.

Vid beräkningen av fjäderfäslakten har antagits, att densamma kommer att stå i gängse proportion till de i hönsstammen ingående årsklasserna under de behandlade produktionsåren. I och för beräkning av kycklingslakten 1949/50 har måst göras ett antagande om pålägget 1950/51. Detta pålägg har förutsatts bli av sådan storlek, att detsamma — under antagande av normal utgallring av äldre höns — medger bibehållande av hönsstammen vid oförändrad storlek 1950/51 i förhållande till 1949/50. Priserna på slaktfjäderfä grunda sig på uppgifter från Svenska ägghandelsförbundet.

1 Enligt lantbruksakademiens och statistiska centralbyråns undersökningar rörande den animaiiska produktionen 1927/28 och 1937/38.

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

119 Jordbrukets andel av äggproduktion och fjäderfäslakt, vilken beräknas med ledning av hönsantalet vid aprilräkningarna, utgjorde 1947/48 78,5 procent. För de efterföljande åren har räknats med samma procenttal.

Beräkningarna rörande äggproduktion och fjäderfäslakt sammanfattas i efterföljande tablå.

Äggproduktionens storlek och värde.

Utgallringshönsens antal och värde.

År

1938/39

1947/48

1948/49

1949/50

Antal och värde av utgallrade kycklingar och ungtuppar.

År

1938/39

1947/48

1948/49

1949/50

Storlek och värde av kycklingproduktionen för slakt.

År

1938/39

1947/48

1948/49

1949/50

Sammanfattning av fjäderfåslaktens värde

för jordbruket (milj. kr).

Utgallringshöns..........

Kycklingar och ungtuppar

120 Kung!. Maj:ts proposition nr 212.

Köttproduktionen.

1947/48. Uppgifterna rörande den marknadsförda slakten ha hämtats ur livsmedelskommissionens veckostatistik. Husbehovsslakten har beräknats med utgång från livsmedelskommissionens statistik över behållen hemslakt enligt utlämnade slaktlicenser. För får, i fråga om vilket djurslag endast uppgifter om antalet besiktigade djur förelegat, ha beräkningarna verkställts med utgång från totalantalet slaktdjur enligt livsmedelskommissionens statistik under senast helt redovisade år samt de relativa förändringarna i antalet besiktigade djur enligt veterinärstyrelsens statistik över antalet besiktigade slaktkroppar. Även i fråga om häst har för tiden intill den 1 mars 1948 (da ransoneringen på hästkött och därmed även redovisningsskyldigheten till livsmedelskommissionen återinfördes) förfarits nå motsvarande sätt. 1

Medel slaktvikterna för storboskap samt större och mindre kalv ha framraknats med ledning av livsmedelskommissionens veckostatistik. Medelslaktvikten for får har beräknats med ledning av slaktvikterna enligt livsmedelskomnnssionens statistik för senast kända år och förändringarna i siaktvikterna därefter enligt Sveriges slakteriförbunds statistik över medelvikterna inom slakteriföreningarna. I fråga om medelslaktvikten för häst bär t. o. m. den 29 februari 1948 använts samma beräkningssätt. Fr. o m den 1 mars 1948 beräknas medelslaktvikten på häst med ledning av livsmedelskommissionens veckostatistik.

Resultaten av beräkningarna framgå av tabellen på följande sida.

På grundval av dessa lcvantitetsberäkningar och de på vanligt sätt beräk- ,n?de. «laktdjurspriserna (inklusive statliga pristillägg på nötkreatur och nast) kunna inkomsterna från den redovisade slakten av nötkreatur, får och hast angivas på följande sätt.

Djurslag Kvantitet, Pris, Värde,

milj. kg öre/kg milj. kr

Storboskap.................... 88-0 198 174-2

Större kalv.................... 16-7 299 49-9

Mindre kalv................... 14-3 204 30-2

Får...........*................ 3-7 365 13-5

Hast.......................... 13-2 126 16-6

Summa 136-4 284-4

En jämförelse mellan å ena sidan den i ovanstående tabell redovisade slakten jamte exporten av nötkreatur och å andra sidan det antal slaktdjur, som kan beräknas med ledning av storleken av och förändringarna i nötkreatursantalet från 1947/48 års början till dess slut, ger vid handen, att den totala slakten av nötkreatur under år 1947/48 — liksom under de närmast föregaende aren — bör ha avsevärt överstigit den i slaktstatistiken redovisade. Dmerensen mellan den enligt nu nämnda metod beräknade och den redovisade slakten kan sålunda anges till 156 000 djur. Under år 1946/47 uppgick motsvarande differens till 187 000 djur. Differensen har sålunda minskat med 17 procent.

Av en jämförelse mellan å ena sidan det i slaktstatistiken redovisade antalet nötkreatur och å andra sidan antalet till garverierna levererade inhemska hudar och skinn under tiden oktober 1947—september 1948, för vilken tid nu fullständig statistik föreligger, framgår, att en under år 1947/48 fortsatt differens föreligger mellan de båda materialen. Differensen har i jämförelse med samma period ett år tidigare minskat med 12 procent. Beräkningarna enligt båda de här angivna metoderna ge sålunda vid handen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 212. 121

Tabell 4. Den redovisade köttproduktionen år 1947/48.

att en viss mindre nedgång i den illegala slakten sannolikt bär ägt rum under det senaste året. Liksom tidigare torde ett tillägg för denna slakt böra göras. Tillägget har liksom tidigare gjorts i enlighet med resultaten från den först gjorda jämförelsen. Den utanför ransoneringen verkställda slakten av nötkreatur har sålunda upptagits till 156 000 djur. En bedömning av bland annat avgången ur och rekryteringen av storboskapsklassen ger idd handen, att ca 20 000 storboskap under år 1947/48 icke torde ha redovisats i slaktstatistiken. Återstoden, 136 000 djur, har fördelats på större och mindre kalv efter samma proportioner som den redovisade kalvslakten.

Vid beräkningen av kvantiteterna oredovisat kött av nötkreatur samt värdet av denna oredovisade slakt ha använts samma medelslaktvikter och priser som vid beräkningen av den redovisade slakten. Den kvantitets- och värdemässiga uppskattningen av den oredovisade slakten av nötkreatur under år 1947/48 framgår av följande sammanställning.

År 1948/49. Antalet nötkreatur till slakt beräknades i normkalkylen (jfr Kungl. Majrts prop. 275/1948) med utgång dels från överväganden rörande nötkreatur sstammens storlek vid början och slutet av år 1948/49 och förutsatta förändringar under året i stammens ålderssammansättning samt dels från en viss kalvprocent (89 % av koantalet vid årets slut). Med ledning av

1 Enligt särskilda beräkningar; se härom i texten.

122 Kungl. Mcij:ts proposition nr 212.

de preliminära resultaten av husdjursräkningen den 1 juni 1948, den för tiden 1 juni—15 september redovisade slakten av storboskap samt en under samma tid antagen rekrytering kan koantalet beräknas bli 1 754 000 djur vid böljan av år 1948/49 eller 46 000 djur lägre än vad som antogs i normkalkylen. Uppgifterna från kreatursräkningen samt utvecklingen av slakten under sommaren och hösten 1948 föranleda vissa justeringar av de i normkalkylen gjorda uppskattningarna av slakten under år 1948/49 och djurantalet vid samma års slut.

Rekryteringen av ungnötsgruppen under år 1948/49 har bedömts komma att uppgå till 390 000 djur. Med utgång från rekryteringen och avgången under åren 1946/47 och 1947/48 har vidare ungnötsantalet beräknats stiga med 31 000 och koantalet med 11 000 djur under år 1948/49 och vid årets slut uppgå till 530 000 respektive 1 765 000 djur. Slakten av storboskap har därvid bedömts komma att stanna i 350 000 djur. Kalvantalet i september 1949 antages öka med 58 000 djur i jämförelse med september 1948 eller til! 450 000 djur. Antalet under år 1948/49 födda kalvar beräknas med ledning av medelkoantalet och kalvprocenten (89 %) till 1 566 000 djur. Härav beräknas 1 118 000 kalvar återstå till slakt. Relationen mellan storre och mindre kalv för slakt antages med stöd av hittills föreliggande slaktuppgifter bli densamma som år 1947/48 (31:69).

Avgången ur häststammen har under åren 1946/47 och 1947/48 varit mycket stor samtidigt som rekryteringen har varit avsevärt mindre än normalt. Med hänsyn till den hittillsvarande slaktutvecklingen kan hästslakten aven under år 1948/49 väntas bli betydande — omkring 33 000. Härvid har även beaktats, att en viss export av hästar samtidigt äger rum (jfr under rubriken export av levande djur).

Slakten av får kan, med ledning av den hittills redovisade slakten, uppskattas till 180 000 djur. Fårstammen kommer härvid att undergå en mindre ytterligare minskning.

Medel slaktvikterna år 1948/49 ha beräknats med utgång från de t. o. m. december 1948 redovisade medelvikterna och normala säsongvariationer.

Beräkningen av värdet av 1948/49 års produktion av kött av nötkreatur bär verkställts med ledning av priser, som beräknats med utgång från avräkningsprisema under den senaste 12-månadersperiod, för vilken prisuppgilter föreligga (febr. 1948—jan. 1949). Härvid ha avdrag gjorts för statliga Pristillägg, enär dessa redovisas i en särskild inkomstpost längre fram i denna promemoria. Vidare har antagits, att de förändringar i avräkningspnserna, vilka föranletts av att partipriserna enligt det gällande prissystemeu lor kött och fläsk avvikit från normalpriserna i partihandelsledet (och vilka hittills medfört att avräkningsprisema kunnat hållas högre än vad som varit fallet vid konstanta partipriser) skola hli utjämnade under år 1948/49. Utjämningarna avse icke blott de under år 1948/49 uppkomna avvikelserna utan även sådana under år 1947/48. Hänsynstagande till sistnämnda avvikelser medför en obetydlig sänkning av de eljest väntade avräkningspriserna för år 1948/49. För år 1949/50 behöver icke någon sådan korrigering verkställas, enär utjämningen, som redan sagts, förutsatts skola ha ägt rum redan under år 1948/49.

I fråga om får- och hästkött ha priserna under år 1948/49 med hänsyn till bl. a. den hittillsvarande prisutvecklingen och den beräknade lägre släkte11 av dessa djurslag antagits bli i genomsnitt ca 95 respektive 30 öre/kg högre än år 1947/48. Härvid har förutsatts att normal import av fårkött kommer till stånd våren 1949 och att ingen nämnvärd import av hästkött kommer att äga rum under återstoden av innevarande produktionsår. I fråga om priset på hästkött har ett avdrag av 10 öre/kg gjorts, motsvarande

123 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

det utgående pristillägget, vilket, som redan nämnts, redovisas i en särskild inkomstpost.

Köttproduktionens storlek och värde under år 1948/49 bär på grundval av de i det föregående verkställda uppskattningarna beräknats på följande sätt.

År 19i9/50. Med utgång från det tidigare beräknade antalet nötkreatur samt med beaktande av ålderssammansättningen inom storboskapsstammen vid 1949/50 års början kan slakten av storboskap uppskattas till 380 000 djur. Då rekryteringen av ungnötsgruppen bedömts komma att uppgå till 420 000 djur, ökas antalet storboskap med 40 000 djur. Med utgång från rekryteringen och avgången under de senaste åren har koantalet beräknats stiga under loppet av år 1949/50 med 10 000 djur till 1 775 000 djur och ungnötsantalet med 30 000 djur till 560 000 djur. Kalvantalet i september 1950 antages oförändrat från september 1949 eller 450 000 djur. Antalet under år 1949/50 födda kalvar beräknas med ledning av medelkoantalet och kalvprocenten (89 %) till 1 575 000 djur. Härav beräknas 1 155 000 kalvar återstå till slakt. Relationen mellan större och mindre kalv antages år 1949/50 bli densamma som beräknats för år 1948/49 (31: 69).

Avgången ur häststammen (exkl. dödlighet) beräknas under år 1949/50 till 30 000 djur. Denna avgång betraktas i kalkylen helt som slakt. Någon särskild inkomst av hästexport har sålunda ej upptagits.

Slakten av får synes under förutsättning av en under året oförändrad fårstam kunna beräknas till 160 000 djur.

Vid beräkningen av köttproduktionens storlek under år 1949/50 ha använts samma medelslaktvikter, som tidigare angivits för år 1948/49.

Beräkningen av värdet av 1949/50 års produktion av kött av nötkreatur bär verkställts med utgång från de för år 1948/49 beräknade priserna (exkl. statliga pristillägg), varvid iakttagits att enligt beräkningsmetodiken hänsyn icke behövt tagas till den tidigare omnämnda utjämningen (jfr ovan). I fråga om får- och hästkött ha vid värdeberäkningen använts de för år 1948/ 49 upptagna priserna.

Köttproduktionens storlek och värde under år 1949/50 bär på grundval av de i det föregående verkställda uppskattningarna beräknats på följande sätt.

1 Exkl. statliga pristillägg.

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

FSäsIsproduktionen.

År 1941/48. Beräkningen av den inom ransoneringens ram verkställda svinslakten framgår av följande sammanställning. Medelslaktvikterna för avsalusvinen ha beräknats med ledning av livsmedelskommissionens statistik ö\er den totala avsaJusltakten. Med el s Lak t vikt en för hemislaktade svin har liksom tidigare antagits vara 90,o kilogram.

Svin.1

Antal djur

Medelslaktvikt, kg

Total slaktvikt, ton

Marknadsförd slakt. 1 150 230 87-9 101 124

Hemslakt.......... 402 831 90-0 36 255

Summa 1 553 061 88-5 137 379

Den inom ransoneringens ram verkställda slakten av svin under senare år har liksom den redovisade slakten av nötkreatur icke helt motsvarat den slakt som faktiskt ägt rum. Med utgång från svinräkningarna kunna emellertid beräkningar utföras rörande totalproduktionen av svin. Dessa beräkningar, som för basåret 1938/39 giva överensstämmelse med den i jordbrukskalkylen redovisade produktionen av slaktsvin, ha för år 1947/48 givit en totalproduktion av svin med 1 685 000 st. Vid beräkningen av antalet slaksvin bör nyssnämnda antal minskas med smågrisslakten under år 1947/ TV7!.000 St') och ökas med nedSången i antalet avelssvin under året (9 000 st.); Totalproduktionen av slaktsvin under år 1947/48 uppgick sålunda enligt dessa beräkningar till 1 620 000 ist. Den inom ransoneringen redovisade slakten utgjorde enligt förestående sammanställning 1 553 000 st Skillnaden mellan dessa tal utgör 67 000 st. eller drygt 4 procent av den beräknade totalproduktionen av slaktsvin. I likhet med beräkningssättet vid tidigare kalkyltillfällen har delegationen vid fastställandet av fläskproduktionens storlek och värde utgått från den beräknade totalproduktionen av slaktsvin. Delegationen har räknat med samma medelslaktvikt för svin utanför ransoneringen som för den redovisade slakten. Vid angivandet av svinslaktens värde bär delegationen räknat med samma pris för olika delar av slakten.

Åren 1948/49 och 1949/50. Kvoten mellan totalantalet producerade svin ar 1947/48 och det häremot svarande antalet suggbetäckningar utgör 8,so. Denna kvot är till följd av -eu viss ofullständighet" i betäckningsstatistiken icke ett korrekt mått på det faktiska antalet slaktsvin per betäckning. Under antagande av oförändrad representativitet i betäckningsstatistiken kan emellertid nämnda kvot användas för beräkning av totalproduktionen av slaktsvin undei aren 1948/49 och 1949/50. Under förutsättning av samma intervall mellan betäckning och slakt vid 1948 års början som vid dess slut har totalproduktionen av svin under 1948/49 beräknats till 1 655 000 st. I detta antal ingår en antagen ökning av avelssvin under året med omkring 22 000 st.

1 otalproduktionen av slaktsvin under år 1948/49 kan sålunda beräknas till 1 633 000 st.

För en uppskattning av antalet slaktsvin under år 1949/50 föreligger betäckningsstatistiken för tiden augusti 1948—januari 1949. Antalet betäckta suggor har enligt denna statistik varit betydligt högre än ett år tidigare. Med ledning av bl. a. betäckningarnas säsongmässiga fördelning under tidigare år har antalet betäckta suggor under år 1948/49 uppskattats till 220 000 st. Antages vidare intervallet mellian betäckning och slakt bli detsamma vid 1949/50 års slut som vid dess början, kan totalproduktionen

Exkl. smågrisar.

125 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

på grundval av ovan angivna antal betäckningar och utbytestal (8,so) beräknas till 1 870 000 st. I detta antal ingår en antagen ökning av avelssvinen under året med omkring 5 000 st. Totalproduktionen av slaktsvin under år 1949/50 kan sålunda beräknas till 1 865 000 st. Den genomsnittliga slaktvikten har upptagits oförändrad från år 1948/49 eller 89,5 kg. Den totala fläskproduktionen beräknas till 166,9 milj. kg. (Det bör anmärkas, att därest en nedgång i medelslaktvikten sker under år 1949/50 och blir bestående, erhålles en viss ökning av antalet slaktsvin. Totalproduktionen av fläsk skulle i dylikt fall icke nämnvärt påverkas.)

Medelpriset för år 1947/48 har beräknats på vanligt sätt och inkluderar statliga pristillägg. För åren 1948/49 och 1949/50 ha priserna beräknats på samma sätt som priserna på nötkreatur (jfr ovan). De statliga pristilläggen ha sålunda icke inräknats i priserna.

Beräkningarna av svinslaktens storlek under åren 1947/48—1949/50 ha sammanställts i följande tablå.

Försäljning av smågrisar.

År 1947/4-8. Under år 1947/48 har en betydande slakt av smågrisar måst företagas. Enligt uppgift från livsmedelskommissionens slaktbyrå har den sammanlagda slakten av smågrisar uppgått till 74 000 djur. Den genomsnittliga slaktvikten beräknas till 14 kg, vilket motsvarar en levande vikt av 21,5 kg. Den totala slaktvikten kan sålunda anges till l,o milj. kg, vilket motsvarar en levande vikt av 1,6 milj. kg. Då de slaktade smågrisarna vid inköpen från jordbruket betalats med 200 öre per kilogram levande vikt, kan inkomsten av smågrisslakt beräknas till 3,2 milj. kr. För åren 1948/49 och 1949/50 upptages icke någon inkomst av smågrisslakt.

Statliga pristillägg på kött och fläsk.

År 1948/49. Enligt statsmakternas beslut angående jordbrukspriserna för regleringsåret 1948/49 skola statliga pristillägg på slaktdjursprodukter utbetalas till ett belopp av 30,5 milj. kr. En del av beloppet förutsattes bli utbetalat redan under återstoden av 1947/48. Denna del, som nu kan anges till 3,8 milj. kr, har i de följande översikts- och sammandragstabellerna inräknats i priserna för 1947/48 medan resterande belopp, 26,7 milj. kr, upptagits separat under 1948/49. Vid jordbrukskalkylens begagnande såsom underlag för prissättningen skall dock hela beloppet påföras år 1948/49.

Försäljning av militärhästar.

Åren 1947/48—1949/50. I samband med beräkningarna rörande husdjursantalets förändringar ha uppgifter inhämtats från militärmyndigheterna rö-% rande beräknade försäljningar och inköp av militärhästar. Resultatet av 1 2 3

1 Härav i slaktstatistiken icke redovisade svin till ett antal av 67 000 st. eller 5'9 milj. kg till ett värde av 15'4 milj. kr.

2 Exkl. slakt av smågrisar; se härom under rubriken Försäljning av smågrisar.

3 Exkl. statliga pristillägg.

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

beräkningarna, vilka utförts på samma sätt som tidigare (se Kungl. Mai :ts prop. 267/1946 s. 116), framgår av följande sammanställning.

Militärens inköp

Remonter..............

Övriga hästar..........

Avgår

Slakt av militärhästar ... Försäljning till jordbrukare .................

Nettoinkomst för jordbruket .............

1947/48

1948/49

1-8

1949/50

1’5

Export av levande djur.

År 194-7/48. Hästexporten under år 1947/48 har omfattat ca 17 7001 diur med dt värde för jordbruket av ca 21,5 milj. kr. Av nötkreatur har sam,tidigt utförts nära 9 700 djur. Värdet för jordbruket av denna export beraknas till 9,2 milj. kr. Vid slutet av året exporterades dessutom ca tusentalet smagrisar med ett dock ganska obetydligt exportvärde. Jordbrukets sammanlagda inkomster av utförseln av levande djur kan upptagas till 30 7 milj. kr. rr °

Åren 1948/49 och 1949/50. Under tiden september 1948—januari 1949 utfördes enligt uppgifter från Statens hästexportberedning omkring 5 400 hästar, de flesta till Polen, med ett värde för jordbruket av 6,6 milj. kr. Utsikterna för ytterligare export under innevarande produktionsår bedömas f. n. av exportberedningen såsom alltför osäkra för att läggas till grund för en prognos. °

Fram till månadsskiftet januari/februari utfördes enligt uppgifter från Sveriges lantbruksförbund ca 200 nötkreatur och drygt 800 svin (förutom ett antal smågrisar). Under den återstående delen av produktionsåret 1948/49 beräknas ytterligare omkring 4 000 nötkreatur och tusentalet svin komma att exporteras. Det sammanlagda värdet för jordbruket av hittills företagen och f n förväntad export av nötkreatur och svin kan beräknas til^ca 5,1 milj. kr.

Den sammanlagda inkomstsumman för jordbruket av exporten av levande djur under 1948/49 kan med stöd av de meddelade uppgifterna beraknas till 11,7 milj. kr. I denna summa ingår då icke värdet av den ytterligare hastexport, som eventuellt kan komma att äga rum under återstoden av året.

Beträffande exporten av levande djur produktionsåret 1949/50 är det i dagens lage svårt att göra några uttalanden. Särskilt i fråga om hästar torde försiktigheten bjuda att tills vidare icke upptaga någon "export under det kommande aret. Skulle en dylik ändock komma till stånd, torde denna komma att medföra en minskning av den eljest kalkylerade slakten av ^hastar och blir därigenom alltså i viss mån beaktad vid beräkningen av

1 Vld„ månadsskiftet augusti/september 1947 pågick en omfattande hästexport, som kan fördelas nagot olika pa de kringliggande aren allteftersom man väljer dagen för köpets ingående eHer. exportdagen som avgörande för fördelningen. Eftersom prognosåret icke beröres av fördelmngsfragan ar densamma av ganska underordnad betydelse. Här bär som vanligt handelstatistiken följts, nar det gällt att fördela exporten på de olika åren.

127 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Tabell 5. Husdjursantalet den 15 september år 1939 samt åren 1946—1950,

löOO-tal djur.

denna slakt. Vid hästexport utvinnes emellertid ett högre värde per djur än vid slakt, vilket medför, att jordbrukets inkomster i händelse av dylik export kommit att upptagas för lågt i föreliggande kalkyl. Beträffande nötkreatur och svin torde man kunna räkna med viss export under år 1949/50. Vilken omfattning den kan få är emellertid ovisst. Delegationen har ansett, att i kalkylen tills vidare icke bör upptagas någon export av levande djur under ifrågavarande år.

Ull.

Åren 1947/48—1949/50. Kvantiteterna ull ha liksom tidigare beräknats med ledning av antalet tackor. Medelpriset på ull för år 1947/48 har beräknats till 401 öre/kg. För åren 1948/49 och 1949/50 kan ullpriset inklusive statligt pristillägg beräknas till 485 öre/kg.

Kreatursantalet.

Antalet djur vid slutet av år 1947/48 har beräknats med utgång från husdjursräkningen den 1 juni 1948 samt de* sedvanliga korrigeringar, som erfordras, för att erhålla antalet djur vid produktionsårets slut.

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Tabell 6. Husdjursantalet den 15 september år 1939 samt åren 1946—1950, värderat i 1938/39 års priser.

Med hänsyn till bl. a. de starka förändringar, som häststammen undergått under senare ar har det visat sig erforderligt att revidera de beräkningsmetoder som tidigare använts. Omläggningen, vilken företogs redan l novemberkalkylen 1948, har medfört en höjning av det tidigare beräknade antalet aldre hästar och en sänkning av antalet unghästar och föl Omrakningen har emellertid icke medfört, att totalvärdet av jordbrukets häststam har undergått några nämnvärda förändringar.

Förändringarna i nötkreatursantalet ha beträffande kor, ungnöt och kalvar behandlats i samband med beräkningarna rörande köttproduktionen Antalet oxar och antalet tjurar i september 1949 och 1950 har sänkts med vartdera 1 000 st. i forhållande till antalet i september 1948

Antalet f argal tar och modersuggor företer en minskning mellan september 1947 och 1948. Under aren 1948/49 och 1949/50 antages såväl antalet galtar som antalet suggor öka.

Förändringarna i medelantalet äldre höns (antalet i april respektive år) och uppfödningen av unghöns och kycklingar samt jordbrukets andel i honsstammen ha behandlats i samband med beräkningarna rörande äggproduktionen. Antalet äldre höns i september respektive år beräknas liksom i tidigare kalkyler vara 10 procent lägre än antalet i april.

1 Exkl. militärhästar.

2 Exkl. höns utanlör jordbruket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

129 Jordbrukets kostnader.

Den föreliggande beräkningen grundar sig beträffande de flesta kostnadsposterna på samma principer, som tillämpats vid föregående kalkyler. Liksom vid vårkalkylen 1948 har dock på vissa punkter vidtagits principiella förändringar, vilka huvudsakligen grundats på utredningar, utförda inom de sakkunniga för utredning rörande rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. in.

Beträffande de sakkunnigas utredningar må erinras om att de första utredningsresultaten tillämpades redan i vårkalkylen 1947. De sakkunniga hade nämligen då slutfört sin utredning rörande kostnader för grundförbättringar. Vid tiden för upprättandet av vårkalkylen 1948 hade de sakkunniga även slutfört sina utredningar rörande kostnaderna för maskiner och redskap, traktorer samt byggnader. Utredningarna i fråga om arbetskostnaderna hade, då vårkalkylen 1948 upprättades, fortskridit så långt, att de sakkunniga kunde överlämna en preliminär beräkning, vilken lädes till grund för arbetskostnadsposten. I fråga om denna post ha de sakkunnigas utredning fullföljts under 1948 och de sakkunniga ha nu till LKdelegationen överlämnat en slutlig promemoria beträffande arbetskostnaderna.

I fråga om de hittills omnämnda utredningarna finnes i texten till totalkalkylen våren 1948 utförliga kommentarer (Kungl. Maj :ts prop. nr 275/ 1948).

Förutom den fortsatta utredningen rörande arbetskostnaderna återstod vid tiden för förra vårkalkylens upprättande av de sakkunnigas planerade utredningar huvudsakligen de båda posterna elkostnader och räntekostnader.

Beträffande elkostnaderna ha de sakkunniga avslutat sitt arbete och delgivit delegationen de vid utredningarna vunna resultaten. Enligt tidigare beräkningssystem ingick i elkostnaderna även avskrivningskostnader för inomgårdsnät samt för installationsmateriel i byggnaderna. I den nya kalkyl över jordbrukets kostnader för ekonomibyggnader, som efter de sakkunnigas utredning tillämpas, ingå emellertid dessa kostnader bland byggnadskostnaderna. Vad som nu återstår att beräkna separat såsom jordbrukets elkostnader är sålunda de rena abonnemangsavgifterna samt strömavgifter. De sakkunniga ha, efter att ha prövat olika möjligheter för fortlöpande beräkningar, funnit lämpligt tillämpa de kostnader för elkraft, vilka erhållas ur livsmedelskommissionens deklarationsundersökning.

I fråga om räntekostnaderna ha de sakkunniga efter verkställd utredning till LK-delegationen överlämnat en promemoria, vilken refereras i den särskilda texten till räntekostnaderna. Här skall blott erinras om att de sakkunnigas utredning på detta område främst syftat till att klarlägga den förändring i jordbrukets räntekostnader, som blivit en följd av ökade investeringar sedan basåret.

Särskilda utredningar ha vid kalkylens upprättande kunnat läggas som grund vid beräknandet av kostnader för jordbrukskalk samt animaliska fodermedel.

I fråga om jordbrukskalk ha de hittillsvarande beräkningarna grundats på försäljningen från de större kalkbruken. I en inom lantbruksförbundet verkställd utredning, som nu lagts till grund för delegationens beräkningar, ha kostnadsberäkningarna för kalk grundats på den totala kvantiteten jordbrukskalk enligt kommerskollegii statistik. Åtgärder ha även vidtagits för vinnande av bättre prisunderlag. Härför redogöres i den efterföljande texten.

!) Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 sand. Nr 212.

130 Kungl. Maj. ts proposition nr 212.

Tabell 7. Översikt över jordbrukets inkomster åren 1938/39, 1947/48—1949/50.

Beträffande kostnaderna för aninialiska fodermedel, mineralfoder, vitaminpreparat m. rrv. har inom livsmedelskommissionens foderbyrå verkställts en särskild utredning i syfte att erhålla jämförbara beräkningar för år 1938/39. Även denna utredning och på denna grundade justeringar refereras i det följande. 1 2

1 Siffrorna avse den totala slakten. Ifråga om år 1947/48 har den utanför ransoneringen verkställda slakten av nötkreatur och svin beräknats till följande kvantiteter och belopp: för storboskap 3-8 miljkg (7-5 milj. kr), för större kalv 2-1 (6'3), för mindre kalv 1-8 (3'7) samt för svin 5’9 (löd).

2 Levande vikt; 10 milj. kg slaktad vikt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

131 Tabell 8. Sammandrag av jordbrukets inkomster åren 1938/39, 1947/48—1949/50, milj. kr.

Den i Kungl. Maj :ts prop. nr 275/1948 framlagda kalkylen över jordbrukets kostnader för produktionsåret 1947/48 har i stort sett kunnat slutjusteras, sedan fullständigare uppgifter om kvantiteter och priser för nämnda produktionsår nu kunnat erhållas än vid upprättandet av förra vårkalkylen. Även den i samma proposition framlagda beräkningen för produktionsåret 1948/49 har av samma skäl kunnat justeras. Det prismaterial, som ligger till grund för kalkylen för senast nämnda år, sträcker sig i många fall ej längre fram än till december 1948 eller januari 1949. För återstående månader under produktionsåret har i dylika fall liksom i tidigare kalkyler delvis förutsatts samma prisläge som det senast kända. I sådana fall däremot, där säsongpriser föreligga, har det senast kända priset icke kunnat läggas som grund, utan har i stället gjorts en jämförelse mellan priserna under ett antal månader 1948 med priserna under motsvarande månader ett år tidigare. Beträffande prisförändringar, som kunna komma att inträffa under produktionsårets återstående del, må erinras om att i enlighet med principerna vid tidigare beräkningar inga andra prisförändringar tagits i beaktande än sådana, som vid beräkningstillfället varit genomförda eller beslutade.

1. Handelsgödsel och kalk.

Handelsgödsel.

Åren 1947/48—1949/50. Definitiva uppgifter rörande förbrukningen av handelsgödsel under gödselåret 1947/48 ha erhållits från livsmedelskommissionens avdelning för vegetabiliska produkter. Avdelningen har även lämnat uppgifter för beräkning av förbrukningen av handelsgödsel under gödselåren 1948/49 och 1949/50. Priserna på handelsgödsel avse liksom tidigare stockholmsområdet och äro beräknade som ovägda medeltal av månadspriserna. För år 1949/50 har genomgående räknats med samma priser som för år 1948/49. Kvantiteter, priser och värdesummor återfinnas i tabell 9.

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

I del följande lämnas några kortfattade kommentarer till de för år 1949/ 50 lamnade uppgifterna i tabell 9. Uppgången i den beräknade förbrukningen av kalksalpeter år 1949/50 sammanhänger dels med att importen från Norge under detta år till skillnad från år 1943/49 beräknas kunna fullgöras i avtalad omfattning och dels med att dessutom en öknin« av importen från deti.a land ställts i utsikt. I fråga om kaikkväve äger uppgången i den beräknade förbrukningen samband med dels import från Norge och dels en väntad ökning av den inhemska produktionskapaciteten. Vad angår chilesalpeter, svavelsyrad ammoniak, kalkammonsalpeter och thomasfosfat väntas import respektive inhemsk tillverkning under år 1949 / 50 bli av ungefär samma omfattning som under år 1948/49. Förbrukningen bär också beräknats bli densamma under de båda åren. Beträffande kalisalt har förbrukningen uppskattats under förutsättning att den nuvarande ransoneringen av detta gödselslag häves. Förbrukningen av superfosfat har beräknats med utgång från den inhemska tillverkningskapaciteten. • ° r

Till belysning av försörjningen med handelsgödsel har i följande tablå sammanställts vissa uppgifter. Som framgår av denna är den för år 1949/ 50 beräknade förbrukningen av samtliga gödselslag betydligt större än under såval förkrigstiden som krisåren. Endast i fråga om kali har, som svnes, under ett år (1947/48) förbrukningen varit av ungefär samma storlek som den för år 1949/50 beräknade förbrukningen.

Översikt över försörjningen med handelsgödselmedel milj. kg.

uMrit"nin^ar"a förande jordbrukets kostnader för kalk ha vid detta kalkyltillfalle varit föremål för en särskild utredning inom Sveri«es lantbruksförbund, vilken i korthet refereras här.

Kostnaderna för jordbrukskallc ha i kalkylen hittills beräknats med ledning av årliga uppgifter om försäljningen från ett 10-tal större kalkprodunltir försäljningsföretag. Samtidigt ha uppgifter erhållits om innehållet CaO, varför kvantiteten ren kalk kunnat beräknas. För värdeberäkningen har använts ett vägt pris (fob) per ton CaO, vilket beräknats på grundval av dels Kalkkontorets (Mellersta Sveriges Kalkbruks Centralförening) notering for bränd, osläckt kalk och Calciums (Svenska Kalkförsälimngs AB) notering för kalkstensmjöl (billigaste sort). Härvid ha vägningstalen 8 respektive 3 tillämpats.

Enligt vad som kunnat konstateras vid den nu genomförda undersökningen ha tidigare endast ca fyra femtedelar av totalförbrukningen av jordbrukskalk kommit att mraknas i jordbrukskalkylen. Flera olika sätt att erhalla fullständiga uppgifter ha prövats. Härvid har man stannat för att ]/raga om kvantiteterna anvanda kommerskollegii statistik över produktionen av for jordförbättring avsedd kalk. Vidare har en revidering av prisberaknmgen verkställts, varvid särskilda pris beräknats för de båda viktigaste kalkslagen, bränd, osläckt kalk och kalkstensmjöl (de mycket obetydliga kvantiteterna mjolkalk och kalkmärgel ha hänförts till bränd kalk respektive kalkstensmjöl). Vägda priser ha beräknats för bränd kalk med ledning av uppgifter från Kalkkontoret och Strå kalkbruk och för kalk-

Kung!. Maj.ts proposition nr 212

stensmjöl med ledning av uppgifter från Calcium och AB Karta & Oaxens Kalkbruk.

Då kalken som jordförbättringsmedel har en relativt långvarig verkan, har det befunnits lämpligt att beräkna jordbrukets årliga kostnader för kalk som ett genomsnitt för de senaste fem åren.

I följande tablå ha sammanställts de löpande 5-årsmedeltalen för kvantiteter och kostnader enligt det nya beräkningssättet. I tablån anföras även medelpriser för all kalk, beräknade på grundval av de upptagna värdena och kvantiteterna. För prognosåren 1948/49 och 1949/50 ha insatts samma uppgifter som för år 1947/48.

1 Priserna på liandelsgödselmedel, vilka äro ovägda medeltal av månadspriserna inom stockholmsområdet, avse liksom kvantiteterna gödselår.

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

2. Kostnad Sör inköpt utsäde.

Åren 1947/48—1949/50. Denna kostnadspost avser liksom i tidigare beräkningar de merkostnader (kostnader för rensning, handelskostnader m. in.), som jordbruket får vidkännas vid inköp av utsäde. Kostnaderna avse liksom tidigare endast spannmålsutsädet, enär marginalkostnaderna för fröer svårligen kunna beräknas för basåret 1938/39.

Kostnaderna för 1947/48 ha av livsmedelskommissionens avdelning för vegetabiliska produkter beräknats till 6,5 milj. kr. Enär inga nämnvärda förändringar inträtt i de till grund för beräkningen liggande uppgifterna, har denna summa tillämpats även för åren 1948/49 och 1949/50.

3. Köpioderniedel.

Åren 1947/48—1949/50. Beträffande produktionsåret 1947/48 ha definitiva uppgifter kunnat erhållas om såväl kvantiteter som priser, varigenom kostnadsberäkningarna rörande köpfodermedel kunnat slutjusteras. I fråga om produktionsåret 1948/49 har en förnyad prognos verkställts med ledning av nu kända uppgifter rörande produktion, import, övergångslager, slaktens omfattning, tilldelnings- och förmalningsplaner m. m. Härjämte bär hänsyn tagits till de prisändringar, som ägt rum sedan det senaste kalkyltillfället eller som väntas komma att äga rum. Vidare ha beräkningarna av kostnaderna för foder till äggproduktionen utanför jordbruket reviderats i anslutning till prognosen rörande äggproduktionen samt med hänsyn till förändringar i priserna på olika fodermedel. Förbrukningen av köpfodermedel under år 1949/50 har beräknats med utgång från liknande överväganden, som ligga till grund för prognosen för år 1948/49. Priserna år 1949/50 ha antagits oförändrade från år 1948/49, utom i de fall där prisförändringar till följd av marknadsläget eller andra skäl kunna förutses med en viss grad av säkerhet.

I fråga om de köpfodermedel, som redovisas under rubriken Animaliskt foder m. m., har inom livsmedelskommissionens foderbyrå verkställts eu särskild utredning i syfte att erhålla jämförbara beräkningar för åren 1938/ 39—1949/50. Utredningsresultaten kommenteras i korthet i det följande.

Beräkningarna rörande kostnaderna för köpfodermedel redovisas i tabellerna 10 och 11. I det följande lämnas några kortfattade kommentarer till de för år 1949/50 lämnade uppgifterna i tabellerna.

Kraftfoder. Prognosen rörande kraftfoder år 1949/50 har verkställts i samråd med livsmedelskommissionens foderbyrå. I fråga om såväl majs som oljekraftfoder beräknas för närvarande lika stora kvantiteter kunna ställas till förfogande under år 1949/50 som under år 1948/49. Beträffande oljekraftfoder må framhållas, att en ny rubrik — raps- och senapsmjöl — införts med hänsyn till att dylikt mjöl numera försäljes separat till ett' lägre pris än oljekraftfoderblandningarna. Uppdelningen av oljekraftfodret på raps- och senapsmjöl respektive övrigt oljekraftfoder är dock ännu osäker. För vete-, råg- och kornkli lämnas i följande tablå vissa detaljer ur beräkningarna av förbrukningen. Det må nämnas, att den beräknade förbrukningen av inhemskt kli utgår från bl. a. att inblandningen av korn vid framställning av vete- och rågmjöl kommer att upphöra under år 1949/50 samt att totalförmalningen av spannmål för framställning av vete- och rågmjöl under detta år blir endast obetydligt större än under år 1948/49. Importerat kli beräknas kunna ställas till förfogande i samma omfattning som under år 1948/49. En viss lagerförbrukning av kli beräknas för 1948/49. För 1949/50 förutsättas nu icke några lagerförändringar. (Kvantiteterna i tablån äro angivna i ton.)

135 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Fabriksavfall. I fråga om melass, betmassa och betfor ha uppgifter om den beräknade förbrukningen åren 1947/48 och 1948/49 erhållits från Svenska sockerfabriksaktiebolaget. Förbrukningen av melass och betmassa under år 1949/50 har beräknats med utgång från den antagna sockerbetsskörden och det normala utbytet av dessa foderslag. Förbrukningen av betfor har antagits oförändrad från år 1948/49. Även annan förbrukning av melass än för foderändamål har antagits oförändrad från år 1948/49. Förbrukningen av drank har som vanligt beräknats under förutsättning att varje hektoliter potatis vid brännvinstillverkning ger 1 hektoliter drank och att potatisens hektolitervikt är 70 kg. Förbrukningen av drav har även som vanligt beräknats under förutsättning att 1 ton korn ger 9,3 hektoliter drav.

Animaliskt foder in. in. Som redan inledningsvis nämnts, ha de under denna rubrik redovisade varuslagen varit föremål för en särskild utredning inom livsmedelskommissionens foderbyrå. Beräkningarna rörande kostnaderna för animaliskt foder in. m. ha i tidigare kalkyler för de första kalkylåren grundats på uppgifter ur bl. a. industri- och handelsstatistiken, medan material ur bl. a. livsmedelskommissionens omsättningsstatistik använts för de senare kalkylåren. Till följd av bl. a. en viss ofullständighet i industristatistiken (beroende på avgränsningen av uppgiftsskyldigheten) har det visat sig att kvantiteterna enligt denna statistik på vissa punkter icke varit fullt jämförbara med livsmedelskommissionens omsättningsstatistik. Vidare ha i de tidigare beräkningarna icke alltid vederbörlig hänsyn tagits till att vissa av ifrågavarande fodermedel (ex. foderbenmjöl) använts för framställning av andra här upptagna fodermedel (ex. blandade mineralfoder). Särskilda undersökningar ha företagits för att komplettera och korrigera det kvantitativa underlaget för beräkningarna. Även i fråga om priserna ha genom särskilda utredningar jämförbara priser kunnat erhållas för alla de år, som kalkylen numera omfattar. Härvid har utnyttjats såväl kommissionens egen statistik som statistik, vilken erhållits från olika enskilda företag.

Resultaten av de nya beräkningarna rörande animaliskt foder m. m. framgå av tab. 10 C.

Beträffande prognosen för år 1949/50 må följande nämnas. Förbrukningen av fiskmjöl väntas öka något från år 1948/49 till följd av att fiskmjöl förutsatts icke komma att ingå i oljekraftfoder. Genomsnittspriset på fiskmjöl väntas sjunka något, enär den billigare svenska varan beräknas ingå i större proportion under år 1949/50 än under år 1948/49. Förbrukningen av köttfodermjöl, blodmjöl och foderbenmjöl har antagits öka något till följd

136 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Tabell 10. Kostnadsberäkning lör fodermedel,

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Tabell 10 (forts.).

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Tabell 10 (forts.).

av väntad ökning i slakten. I fråga om mineralfoder, från och foderjäst har räknats med samma förbrukning under år 1949/50 som under år 1948/49. Förbrukningen av vitaminpreparaten har antagits öka med hänsvn till väntad uppgång i tillverkningen.

Återinköpt fodersäd. Kostnadsposten återinköpt fodersäd avser den marginalkostnad, som beräknas uppstå för jordbruket i samband med återinköp av sadan fodersäd, som avstatts till det allmänna och icke upptagits på inkomstsidan i kalkylen. För år 1947/48 har kvantiteten återinköpt fodersäd beräknats till 77 milj. kg. Marginalkostnaden har liksom tidigare upptagits till 1 kr/dt. För åren 1948/49 och 1949/50 upptages icke någon kostnad för återinköpt fodersäd, enär fodersädsavståendet slopats.

Kostnader för foder till ägg produktionen utanför jordbruket. Några förändringar i metoderna att beräkna denna kostnad ha icke skett (rörande beräkningsmetoderna se Kungl. Maj :ts prop. 280/1947 s. 134—136). Hänsyn har som redan tidigare nämnts endast tagits till förändringar i kvantiteter och priser.

Tabell 11. Sammandrag av kostnader för köpfoder, milj. kr.

139 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

4. Maskiner och redskap (avskrivning och underhåll).

När vårkalkylen 1948 upprättades, hade de sakkunniga för utredning rörande rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. in. slutfört sina utredningar angående kostnader för avskrivning och underhåll av maskiner och redskap, och de i nämnda kalkyl redovisade beräkningarna voro grundade på de sakkunnigas utredningar.

De nu utförda beräkningarna äro utförda efter samma principer som de i förra vårkalkylen tillämpade och kan sägas innebära ett fortsättande av de särskilda utredningarna rörande maskinkostnaderna.

Avskrivning skostnader. De i förra vårkalkylen anförda kostnadssummorna för de i nämnda kalkyl aktuella produktionsåren voro baserade på slutgiltiga uppgifter beträffande inköpen av maskiner och redskap t. o. m. år

1946 samt preliminära uppgifter för år 1947. I fråga om traktorer funnos dock definitiva siffror även för år 1947. För år 1948 förutsattes i avskrivningsberäkningen samma inköpssummor som de för 1947 erhållna definitiva summorna för traktorer och de för samma år inhämtade preliminära siffrorna för övriga maskiner och redskap.

Till den nu avslutade kalkylen rörande avskrivningssummornas storlek har utförts en undersökning rörande inköpskostnaderna för traktorer under 1948. Beträffande övriga maskiner och redskap ha inhämtats dels slutgiltiga uppgifter för år 1947, dels likaså slutgiltiga uppgifter för år 1948. Liksom vid den tidigare genom de förut nämnda sakkunnigas försorg verkställda undersökningen ha uppgifter inhämtats från samtliga kända tillverkare och importörer av lantbruksmaskiner och -redskap beträffande värdet (beräknat i de priser jordbrukarna betalat) av försäljningen under respektive år. Uppgifter ha liksom vid tidigare undersökningar kunnat erhållas från samtliga tillfrågade företag.

En mindre komplettering av uppgiftsmaterialet har gjorts sedan vårkalkylen 1948, i det att uppgifter genom en särskild undersökning under sommaren 1948 kunde erhållas från 7 företag (importörer), som tidigare icke varit kända. Det rörde sig i samtliga fall om mindre importörer. Deras sammanlagda försäljningssumma uppgick år 1938 till 137 000 kr och under

1947 till 232 000 kr.

Totalresultaten av den nu verkställda undersökningen rörande inköpskostnadernas storlek 1947 och 1948 visas i följande tablå i jämförelse med de preliminära resultaten för år 1947. Förutom de i tablån redovisade inköpssummorna ingår i beräkningen av avskrivningskostnaderna jordbrukets nettoinköpskostnader (sedan mejeriernas andel fråndragits) för mjölk transportkärl, vilka enligt särskild undersökning år 1947 uppgingo till 2,4 milj. kr. För år 1948 ha dessa kostnader ännu icke hunnit undersökas, utan 1947 års inköpssumma ingår t. v. i avskrivningsberäkningen.

Traktorer ...........

Import av övrigt.....

Tillverkning av övrigt

Summa övrigt......

Totalsumma........

Index ...............

Inköpskostnaderna för i undersökningen redovisade maskiner och redskap år 1947 äro som synes 4,4 procent lägre enligt den preliminära under-

140 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

sökningen an enligt den slutgiltiga. Detta står emellertid icke helt i samband med en underskattning av försäljningssummorna från uppgiftslämnarnas sida vid den preliminära undersökningen utan beror även i någon mån Pa a;LH,nya,, V6rkare (som börJ'at sin verksamhet 1947) tillkommit under 1947 vilka icke voro kända vid tiden för den preliminära undersöknmgen. Försäljningsvärdet från dessa foretag uppgår för år 1947 till 0,is milj. kr. Därtill kommer den förut omnämnda kompletteringen med 7 importörer, verkställd under sommaren 1948. Försäljningsvärdet för dessa uppgick till 0,23 milj. kr 1947. De här omnämnda kompletterhigarna ha sålunda sammanlagt tillfört 0,4i milj. kr och svara därmed för 6 procent av sök*11"1^611 * mköpssummornas storlek år 1947 enligt den slutgiltiga under-

Ökningen av inköpssummornas storlek från 1947 till 1948 uppgår som synes till o4,5 milj. kr eller 35 procent. Härav kommer största delen eller ifMQi”' br. ,Pf traktorer. Den totala ökningen av inköpssummorna under 1948 star till huvudsaklig del i samband med ökad inköpsvolym. 1 någon man inverkar dock aven de mindre prisstegringar, som ägt rum i fråga om

1947 milj. kr

Inköpssummor i vederbörande års prisläge1 .. 155-6

Inköpssummorna reducerade till 1938 års pristäge1.................................... 109-2

På grundval av de nya uppgifterna om maskininköpens storlek har avskrivningsberäkningen justerats och framförts t. o. m. år 1949/50. Härvid nLfuUtSatts’ att j°r(tbrukets inköp av maskiner och redskap under år 1949 blir av samma omfattning som under 1948 — dock med undantag för

I i3onnreJi’ Tarav inköpen under 1949 beräknats uppgå till 9 000 st. mot

II 309 st. ar 1948. Inköpskostnaderna för traktorer under 1949 ha med nämnda antal som underlag beräknats i direkt proportion till antal och inköpskostnader under 1948.

1 enlighet med tidigare utredning har liksom i vårkalkylen 1948 räknats med lo-arig avskrivningstid.

Avskrivningskostnader beräknade å återanskaffningsvärde för

Exkl. mjölktransportkärl.

141 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

De nu beräknade avskrivningskostnaderna uppgå till 90,6 milj. kr 1948/49 (88,6 milj. kr enligt vårkalkylen 1948) samt 100,8 milj. kr för år 1949/50.

Avskrivningskostnadernas utveckling för traktorer och övriga maskiner och redskap redovisas i förestående översikt. Samtliga värdesummor äro angivna i 1 000-tal kr.

Underhållskostnader. Från och med vårkalkylen 1948 beräknas underhållskostnaderna på grundval av resultaten från den av livsmedelskommissionen bedrivna deklarationsundersökningen. När nämnda vårkalkyl upprättades voro resultaten av deklarationsundersökningen blott kända till och med kalenderåret 1945. Sedan dess ha emellertid resultaten för år 1946 publicerats (Kungl. Maj:ts prop. nr 275/1948, s. 175). Vidare har en speciell bearbetning verkställts för erhållandet av deklarationsunder sökningens resultat även för år 1947. Kostnadssummorna för de nämnda åren redovisas i följande tablå tillsammans med justerade siffror för åren 1944 och 1945 enligt ovan angiven proposition.

För produktionsåret 1946/47 innebär ovan angivna kostnadssumma en ökning jämfört med vårkalkylen 1948 med 6,5 milj. kr.

Då deklarationsundersökningarnas resultat trots nu verkställd extra bearbetning komma ett år i efterhand, anvisade de sakkunniga för utredning om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. vissa metoder för framräkning av underhållskostnaderna med stöd av utvecklingen av reparatörslönerna samt prisutvecklingen å reservdelar, medan hänsyn däremot tills vidare icke togs till maskinvolymens fortgående ökning. En motsvarande framräkning har nu gjorts av de ovan angivna underhållskostnaderna. Framräkningen har skett med stöd av nedanstående indexberäkning för kostnadsutvecklingen.

Löne- och prisutveckling för verkstadsarbetare respektive reservdelar.

1 Höjningen för 1949 gentemot 1948 beror på att priserna höjts under 1948 och att stegringen emotses bli bestående under hela 1949. ,

142 Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

Härefter har kostnaden för år 1947 framskrivits på nedanstående sätt.

Från och med år 1943/44 erhållas sålunda justerade summor för underhållskostnader. I den följande tablån anges såväl avskrivningskostnader som underhållskostnader för samtliga år från och med 1938/39.

Tabell 12. Sammandrag av avskrivnings- och underhållskostnader för maskiner och redskap.

De totala kostnaderna för maskiner och redskap skulle enligt prognosen uppgå till 202,6 milj. kr 1948/49, vilket är i runt tal 160 procent mera än den beräknade basårskostnaden. De justerade kostnadssummorna för åren 1947/48 och 1948/49 jämföras i följande tablå med motsvarande siffror enligt vårkalkylen 1948.

1947/48

1948/49

1949/50

Avskrivning och underhåll, milj. kr

|VårkaIkylen 1948 Vårkalkylen 1949

173-8 185-8

183-2 £02-6

— | 213-2

5. Driv- och smörjmedelskostnader.

Den nu utförda kalkylen över jordbrukets driv- och smörj medel skostnader ar utförd enligt samma principer som den våren 1948 upprättade kalkylen.1 Dock har en särskild beräkning gjorts som kontroll över tidigare be- 1 Kungl. Maj ds prop. nr 275/1948. •

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

räkningar rörande kostnaderna för driv- och smörjmedel genom jämförelse med dels livsmedelskommissionens deklarationsundersökning, dels de ur räkenskap sresultaten enligt lanthruksstyre! sens j ordbruksekonomiska undersökning erhållna resultaten.

Liksom vid vårkalkylen 1948 bär även nu kostnaderna för driv-och smörjmedel till jeepar beräknats tillsammans med motsvarande kostnader för traktorer.

I likhet med vårkalkylen 1948 har den nu upprättade kalkylen baserats på följande kvantitativt grundläggande faktorer för olika produktionsår, nämligen:

1) Antalet i drift varande traktorer, dragbilar (epatraktörer) och jeepar;

2) Antalet driftstimmar i genomsnitt per år för var och en av ovanstående maskiner;

3) Förbrukningen av brännolja per timme;

4) Förbrukningen av smörjolja per timme.

Antalet traktorer och dragbilar i drift.

När vårkalkylen 1948 upprättades, hade uppgifter inhämtats beträffande antalet under år 1947 till jordbruket inköpta traktorer. Dessutom uppskattades försiktigt inköpen under åren 1948 och 1949 till 8 000 st. vartdera året. Med utgångspunkt från arbetsmarknadskommissionens traktorinventering vid årsskiftet 1944/45 samt med hjälp av angivna uppskattning av inköpens storlek under 1948 respektive 1949 samt vidare med hjälp av en efter kontakt med olika traktorverkstäder beräknad summa för antalet under olika år skrotade traktorer, uppskattades antalet jordbrukstraktorer för de i nämnda kalkyl aktuella produktionsåren på följande sätt.

Antalet jorbrukstraktorer åren 1946/47—1948/49.

Vid T ... . Uppskattad Vid Beräknat

prod.- 11 avgång prod.- genomsnitt- Avårets u.n ?r (skrotning) årets ligt anta! rundat

början are under året slut i drift

1946/47 ........ 27 901 6 185 928 33 158 1 30 020 30 000

1947/48 ........... 33 158 7 777 1 167 39 768 36 463 36 500

1948 49 ............ 39 768 8 000 1 200 46 568 43 168 43 200

Vid upprättandet av nu föreliggande kalkyl har funnits tillgång till dels en inom Sveriges lantbruksförbund verkställd undersökning rörande antalet under år 1948 försålda jordbrukstraktorer, dels resultaten av den av livsmedelskommissionen företagna bearbetningen av till Kungl. Arbetsmarknadsstyrelsen inkommet material rörande landets jordbrukstraktorer.

Jämförelse mellan uppskattningen enligt vårkalkglen 1948 och arbetsmarknadsstyrelsens inventering. Enligt ovan angiven tablå, hämtad ur vårkalkylen 1948, beräknades traktorantalet inklusive dragbilar den 1 september 1947 till 33 158 st. samt den 31 augusti 1948 till 39 768 st. Ökningen under produktionsåret 1947/48 beräknades sålunda till 6 610 st. Den av arbetsmarknadsstyrelsen och livsmedelskommissionen utförda inventeringen hänför sig till april 1948. (Någon absolut säkerhet rörande den dag uppgifterna avse finnes dock icke. Enligt uppgifter från livsmedelskommissionen torde viss del av uppgifterna hänföra sig till tidigare datum än april månad 1948.) Någon direkt jämförelse mellan den nämnda inventeringen och den i samband med vårkalkylen 1948 gjorda uppskattningen kan så-

1 Här har vid beräknandet av genomsnittligt antal under året tagits hänsyn till att inköpen

icke varit jämnt fördelade under året.

144 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

lunda icke göras. Om en jämförelse skall göras, måste man därför istället beräkna det antal traktorer, som i april 1948 skulle korrespondera med kalkyluppskattningen. Den under produktionsåret 1947/48 beräknade totalökningen (ö 610 st.) skulle —jämnt fördelad på årets olika månader — motsvara ca 550 traktorer per månad. Här skall icke diskuteras huruvida ökningen fram till mitten av april 1948 närmast borde motsvara den för hela året förutsatta genomsnittliga ökningen, men om detta förutsättes, skulle ökningen av antalet traktorer under tiden från produktionsårets början till mitten av april 1948 ha uppgått till omkring 4 130 st. Den totalsumma för antalet traktorer, som man på denna väg kommer fram till för april månad 1948, skulle sålunda uppgå till 37 288 ( 33 158 + 4 130). Den ovan åberopade traktorinventeringen avseende april månad 1948 har gett som resultat ett sammanlagt antal traktorer och dragbilar av 37 791. Traktorinventeringen har sålunda gett ett resultat som ligger ca 500 traktorer högre än kalkylberäkningarna. Emellerid visar inventeringen 1 500 dragbilar mera än vad som räknats med i kalkylen. De egentliga jordbruks traktorernas antal skulle sålunda vara något lägre enligt inventeringen än enligt kalkyluppskattningen.

Från livsmedelskommissionen har uppgivits, att inventeringen sannolikt visar ett för lågt antal traktorer, dels beroende på att fullständiga uppgifter icke ha erhållits, dels på grund av att en del av uppgifterna skulle hänföra sig till tidigare tidpunkt än april månad 1948. Det kan i detta sammanhang anföras, att antalet traktorer enligt kalkylen blir något större för april 1948, om hänsyn ta ges till att inköpen under 1948 voro större än vad som räknades med i vårkalkylen 1948. Så långt en jämförelse kan göras synes dock den av arbetsmarknadsstyrelsen och livsmedelskommissionen gjorda inventeringen i stort sett verifiera den i j ordbrukskalkylen tidigare tillämpade beräkningsmetoden.

Då vidare beaktas, att antalet traktorer enligt traktorinventeringen icke kan tillämpas såsom medeltal för antalet i bruk varande traktorer under produktionsåret 1947/48, synes icke föreligga någon anledning att frångå det hittills tillämpade beräkningssystemet. Fn beräkning måste under alla förhållanden göras för de olika produktionsåren efter inventeringen med ledning av inköp ssummorna, och denna beräkning synes kunna göras enklast genom ett fortsättande av den tidigare redovisade tablån, dock med beaktande av de nu föreliggande uppgifterna rörande inköpens storlek under 1948. De resultat, som härvid erhållas, bli på grund av tidigare diskuterad överensstämmelse ungefärligen lika med de resultat, som skulle erhållas, om man i stället utginge från siffrorna enligt inventeringen.

Antalet försålda jordbrukstraktorer under år 1948 uppgår enligt lantbruksförbundets undersökning till 11 309 st. För åren 1949 och 1950 har räknats med nyinköp av 9 000 respektive 8 000 traktorer vartdera året. Det synes möjligt, att nyanskaffningen av traktorer under år 1949 kommer att bli något högre. Emellertid kan det också anses möjligt, att efterfrågan på traktorer blivit så pass tillgodosedd, att försäljningssiffran åtminstone under 1950 skulle kunna bliva lägre än enligt uppskattningen. Delegationen bär sålunda preliminärt räknat med följande utveckling av traktoranskaffningen till jordbruket:

Antal försålda jordbrukstraktorer 1947 .............. 7 332 st.

» » 1948 .............. 11 309 »

Uppskattat antal försålda jordbrukstraktorer 1949.... 9 000 s

» » » » 1950____ 8 000 »

145 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Med dessa anskaffningssiffror såsom underlag och under förutsättning av en nedskrotning motsvarande 15 procent av antalet nya traktorer bär i det följande den förut angivna tablån enligt vårkalkylen 1948 justerats (med hänsyn till förändringen i anskaffningens storlek för 1948) samt framräknats t. o. m. produktionsåret 1949/50.

Antalet jordbruks traktorer inklusive dragbilar åren 1946/47-—1949/50.

Antalet dragbilar (epatraktorer). Den hittillsvarande diskussionen bär gällt totala antalet traktorer inklusive dragbilar. I vårbalkylen 1948 räknades med 4 000 dragbilar för produktionsåren 1947/48 och 1948/49. 1 den förut åberopade traktorinventeringen erhölls emellertid en totalsumma av 5 502 dragbilar (april 1948). Detta antal bär till avrundat tillämpats i kalkylen såväl för år 1947/48 som 1948/49. Då något underlag för justering icke föreligger bär samma siffra insatts även för år 1949/50.

Antalet jeepar. I vårkalkylen 1948 räknades med 600 jeepar för produktionsåret 1947/48. För år 1948/49 räknades med totalt 700 st. Dessa siffror grundade sig på av importören lämnade uppgifter dels beträffande det antal jeepar, som fram till kalkyltillfället hade försalts, dels på importörens uppskattning beträffande det antal av redan importerade jeepar, som ansågs skulle kunna ställas till jordbrukets förfogande. Enligt nu inkomna uppgifter ha emellertid senare importerade jeepar disponerats med förmånsrätt för försvaret och statliga verk, varför de totala leveranserna till jordbruket hittills inskränkt sig till 449 jeepar. Av dessa hade 415 st. levererats före november månad 1947 samt resten under tiden därefter. Med anledning härav bär antalet jeepar i kalkylen nu justerats till 425 st. för år 1947/48 samt 450 st. för år 1948/49. På grund av de ovissa utsikterna till ytterligare import bar delegationen för år 1949/50 räknat med oförändrat antal.

Sammandrag i fråga om antal. I följande översikt anguves for de nu aktuella åren antalet traktorer, dragbilar och jeepar enligt i det föregående gjorda beräkningar och antaganden.

„ Summa Rel. tal

Traktorer traktorer och 1938/39 Jeepar

bllar dragbilar = 100

1938/39 17 800 4 000 21 800 100*0 —

1947/48 31 900 5 500 37 400 171*6 425

1948 49 ............... 40 300 5 500 45 800 210*1 450

1949,50 ............... 48 000 5 500 53 500 245*4 450

Redan i vårkalkylen 1948 räknades från och med produktionsåret 1947/48 med fördelning på bensindrivna traktorer respektive traktorer drivna med motorfotogen och motorbrännolja. Fördelningen kan angivas på följande sätt: 1

1 Här har vid beräknandet av genomsnittligt antal under året tagits hänsyn till att inköpen icke varit jämnt fördelade under året.

10 Biliang till riksdagens protokoll 19'r9. 1 samt. Nr 212.

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

1947/48 1948/49 1949/50

Drivna med motorfotogen eller motorbrännolja 31 000 37 600 43 400

Bensindrivna................................. 900 2 700 4 600

Summa 31 900 40 300 48 000

Vid uppskattningen av antalet bensindrivna traktorer under åren 1948/49 och 1949/50 har räknats med samma inköp av bensindrivna traktorer under 1949. som under 1948, nämligen 1 833 st. Vidare har räknats med att 2 000 bensindrivna traktorer komma att anskaffas under 1950. Hänsyn har emellertid för samtliga år tagits till det förhållandet, att de under ett visst år ■rdvöpta traktorerna endast kunna användas under viss del .av produklionsåret i fråga.

Antalet driftstimmar per år.

Traktorer. I samband med vårkalkylen 1948 angavs olika synpunkter på utvecklingstendensen i fråga om antalet driftstimmar per traktor. Något stöd för en förändrad uppfattning i denna fråga föreligger icke, och delegationen bär därför räknat med oförändrat antal timmar per traktor och år, nämligen 600. Delegationen har däremot, som längre fram skall visas, verkställt en prövning' av de vid den i kalkylen tillämpade beräkningsmetoden vunna resultaten, så långt detta låter sig göra.

Dragbilar. Liksom i vårkalkylen 1948 har nu räknats med 225 driftstimmar per år från och med produktionsåret 1947/48.

Jeepar. Liksom i vårkalkylen 1948 bär för jeeparna räknats med 600 driftstimmar per år i genomsnitt.

Totala antalet traktortimmar har enligt angivna förutsättningar beräknats till följande i 1 000-tal timmar.

Förbrukningen av bränsle per timme.

Gengasdrift förekommer icke i den nu upprättade kalkylen.

Brännoljeförbrukning. I texten till förra årets kalkyl förekommer en relativt omfattande diskussion rörande brännoljeförbrukningen per timme. Det visades därvid bl. a., att storleksgruppen 20—25 hkr ända sedan 1920-talet dominerat traktorinköpen till jordbruket. Före krigsåren förekom emellertid en övergång till lättare och mycket tunga traktorer. Denna tendens gör sig alltjämt gällande. Med de införskaffade uppgifterna rörande traktorernas storleksfördelning såsom underlag hade emellertid utförts en vägning för erhållande av genomsnittlig storlek med hänsyn till antalet hkr per traktor. Denna vägning visade, att någon väsentlig förändring i genomsnittsstorieken icKe mtratt. Under krigsåren hade dock, på grund av att de svenska traktorerna dominerade, det genomsnittliga antalet hkr stigit. Detta antal sjönk emellertid åter under åren 1946 och 1947. Vid en nu verkställd vägning av det genomsnittliga antalet hkr för de under år 1948 inköpta traktorerna har uet visat sig, att genomsnittsstorieken för de nyinköpta traktorerna åter

147 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

nedgått och ligger i nivå med den genomsnittliga storleken under förkrigsåren.

Delegationen har icke funnit anledning att med ledning av det .material, som föreligger, göra någon ändring i beräkningarna utan har liksom tidigare räknat med 7 liter brännolja per timme i genomsnitt för samtliga brännoljedrivna traktorer.

Till bensindrivna traktorer och dragbilar har likaså oförändrat räknats med en förbrukning av 4 respektive 5 liter bensin per timme.

Beträffande jeepar visades i förra vårkalkylen en beräkning över den genomsnittliga bensinförbrukningen per timme.

Det då erhållna beräkningsresultatet, 5,5 liter per timme, bär hållits oförändrat.

Förbrukningen av smörjolja per timme.

För traktorer och dragbilar räknas oförändrat med 0,30 kg smörjolja per traktortimme. För jeepar räknas enligt anvisningar från Statens Maskinprovningar, likaledes oförändrat, med 0,i4 kg per timme.

Förutsatt årlig totalförbrukning av drivmedel per traktor, dragbil eller jeep.

Årsförbrukningen i genomsnitt till varje traktor, dragbil eller jeep har i enlighet med det föregående beräknats på följande sätt:

Årligen per fotogen- eller brännoljedriven traktor:...... 7 x 600 = 4 200 1

» » bensindriven traktor:...................... 4 x 600 = 2 400 1

» » dragbil:............. 5 x 225 = 1 125 1

» » jeep:..................................... 5'5 x 600 = 3 300 1

Översikt beträffande prisutvecklingen.

Beträffande bensinpriset räknades i vårkalkylen 1948 på grund av den böjda bensinskatten med en sammanlagd prisstegring fr. o. m. den 1 april 1948 av 28,25 öre/l. Den verkliga prisstegringen blev 30,oo öre/l, vilket medförde ett bensinpris i 0-zon av 69,oo öre/l samt 70,75 öre/l i genomsnitt för hela landet efter tillägg av 1,75 öre/l i medeltal för frakter. Den 8 juni 1948 inträffade emellertid en prissänkning med 1 öre/l, varför bensinpriset inklusive zontillägg sedan dess uppgår till 69,75 öre/l. Samtidigt sänktes priset på motorbrännolja med 0,so öre/l.

Kostnadsberäkning.

Med hänsynstagande till priser å driv- och smörjmedel under olika perioder av de berörda produktionsåren samt den beräknade fördelningen av totalförbrukningen under olika pristerminer bär delegationen beräknat kostnaderna för olika drivmedel samt smörjmedel enligt följande översikt.

Kvantitet

å-pris, öre/l Kostnad, eller öre/kg milj. kr

Bensin.............................. 19100 (in3) 52-57 (1) 10-04

Motorfotogen och motorbrännolja .... 120 900 (m3) 19-41 (1) 23-47

Summa drivmedel 140 000 (m3) 23-94 (1) 33-51

Smörjolja...........................

Summa driv- och smörjmedel

6150 (ton) 160-00 (kg) 9-84

43-35

148 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

1948/49

Utöver vad i det föregående anförts beträffande beräkningarna över kostnader för driv- och smörjmedel må omnämnas, att delegationen på grund av den stora prisskillnad, som nu föreligger mellan bensin å ena sidan samt motorfotogen och motorbrännolja å andra sidan, tagit upp till särskilt övervägande frågan om de kvantiteter startbensin, som förbrukats till de icke bensindrivna traktorerna. Undersökningen har givit vid handen, att tidigare tillämpad kvantitet, 100 liter per traktor och år, är för låg. Delegationen bär efter att ha inhämtat uppgifter från fackmän på området räknat med 300 liter startbensin i genomsnitt per traktor och år. Samtidigt med att denna förändring införts i beräkningarna bär det varit nödvändigt att även justera beräkningarna i basåret.

Avdrag från drivmedelskostnaderna för restitution av bensinskatt.

I anledning av att jordbrukarna efter ansökan erhållit restitution av den extra bensinskatt, som tillkommit från och med den 1 april 1948, med 27 öre/l, bör den beräknade återbetalade summan avdragas från de beräknade totalkostnaderna för driv- och smörjmedel. Restitution har utgått för bensin inköpt efter nämnda datum för användning till bensindrivna traktorer jämte s. k. dragbilar eller epatraktorer. Däremot har restitution icke utgått för bensin avsedd för jeepar eller för startbensin. Restitution skall heller icke utgå för bensin använd för traktortransporter utanför gården.

Vid överläggningar med livsmedelskommissionens planläggningsbyrå har det visat sig, att exakta uppgifter rörande restitutionssummans storlek f. n. icke kunna erhållas. Delegationen har därför i stället verkställt en beräkning över de summor, som skulle ha återbetalats till jordbrukarna, om bensininlcöp efter den 1 april 1948 förekommit i den omfattning, som förutsatts i kalkylen. Det förefaller enligt de erfarenheter, som hittills vunnits, som om betydande kvantiteter bensin hade inköpts före nämnda datum och lagrats. I kostnadskalkylen har emellertid förutsatts, att bensininköpen under 1948 skulle ha fördelat sig jämnt under tiden 1/1—-31/,. Om en betydande lagring förekommit av bensin, inköpt till det lägre priset före den 1 april 1948, är kalkylsumman enligt här omnämnd beräkningsmetod för hög. En rättvis justering synes emellertid kunna åstadkommas, genom att restitution beräknas för hela den kvantitet bensin till bensindrivna traktorer och dragbilar, som i kalkylen förutsatts inköpt efter den 1 april 1948. Delegationen

149 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

har tillämpat detta beräkningssystem jämväl för åren 1948/49 och 1949/50. Metoden innebär, att priset å här anförda bensinkvantiteter räknas 27 öre/l lägre än marknadspriset å bensin. Härigenom undvikes, att restitutionssumman grundar sig på annan förbrukad kvantitet, än den i kalkylen förutsatta, vilket kunde inträffa, om man i stället sökte i efterhand införa den verkligt utbetalade restitution sisumman i kalkylen.

I enlighet med ovan angiven princip bär restitutionssummorna beräknats enligt följande:

1947/48: Eftersom bensininköpen antagits fördela sig lika under produktionsårets olika delar, erhålles den kvantitet, varå restitution bör beräknas (tiden

i/4_3i/8) ur; lss (2 1601 + 6 1881 2) = 3 490 m3 4. Restitutionssumman blir 3 490 x

270 = 094 milj. kr.

194-8149: (6 4801 + 6 1882) x 270 = 3 42 milj. kr.

1949/50: (11 0401 + 6 1882) x 270 = 4-65 milj. kr.

Sammandrag.

I följande tabell lämnas ett sammandrag av kostnaderna för driv- och smörjmedel för basåret jämte produktionsåren 1947/48—1949/50. Enligt prognosen för år 1949/50 skulle kostnaderna för detta år efter avdrag för restitution av bensinskatt uppgå till 66,os milj. kr, vilket är 6 gånger så mycket som i basåret.

Sammandrag över jordbrukets kostnader för driv- och smörjmedel till traktorer åren 1938/39 samt 1947/48—1949/50.

Samtliga värden i milj. kr.

Kalkylsiffrorna för driv- och smörjmedelskostnader i jämförelse med motsvarande kostnader beräknade med annat underlag.

På grund av den kraftiga ökningen i antalet traktortimmar (beräkningarna för 1949/50 innebära en ökning sedan basåret med 232 procent) blir det av allt större vikt, att den tillämpade beräkningsmetodiken verkligen ger ett riktigt utslag för utvecklingen av driv- och smörj medelskostnaderna. Ett eventuellt förekommande systematiskt fel får nämligen en hastigt stegrad inverkan, då felet i fråga gäller en starkt expanderande kostnadspost. De i kalkylen tillämpade normerna för antal driftstimmar per traktor samt brännoljeförbrukningen per driftstimme ha visserligen, som i det föregående blivit omnämnt, och som mera utförligt diskuterades i texten till vårkalkylen 1948, prövats av fackmän, men då det här gäller medeltal, som icke ens av fackmännen med säkerhet kunna bedömas, har det ansetts önskvärt att även på annan väg söka pröva beräkningsresultaten.

1 Beräknad förbrukning till bensindrivna traktorer.

2 Beräknad förbrukning till dragbilar.

3 Inkl. restitutionssumman.

4 Exkl. restitutionssumman.

150 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

En prövning har, som inledningsvis anförts, verkställts genom jämförelse med driv- och smörjmedelskostnader enligt dels livsmedelskommissionens deklaration sunder sökning, dels räkenskapsresultaten (lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning) — i båda fallen genom uppräkning av resultaten från de i respektive undersökningar ingående jordbruksarealerna till hela riket motsvarande siffror.

Resultaten redovisas i en efterföljande tabell där de också jämföras med de kostnadssummor, som tidigare beräknats i jordbrukets kostnadskalkyl.

Siffrorna enligt deklarationsundersökningen ha efter uppräkningen till rikssiffror omräknats till produktionsår. Deklarationsmaterialet avser nämligen kalenderår. Siffrorna enligt räkenskapsresultaten avse bokföringsår (juli—juni).

Jämförelsen är tvivelsulan osäker, och de olika värdesummornas relationer få bedömas med hänsyn därtill. Som exempel må anföras, att kalkylsummorna avse att inkludera kostnaderna för bränn- och smörjoljor till samtliga traktorer använda i jordbruket, under det att osäkerhet råder beträffande deklarationsmaterialets beskaffenhet i detta hänseende. Ur deklarationsmaterialet erhålles sålunda icke något uttryck för bränn- och smörjoljekostnaderna för sådana traktorer, som tillhandahållas av maskinhållare (maskinföreningar, maskinbolag, enskilda). I fråga om resultaten från räkenskapsgårdarna må anföras, att »bränn- och smörjoljor» enligt jordbruksekonomiska undersökningen likaså avser dessa kostnader för egna traktorer, under det att kostnader för förhyrda traktorer redovisas separat.

I tabellen har emellertid gjorts ett försök att korrigera kostnadssummorna enligt räkenskapsresultaten med hänsyn till detta. Kostnadsgruppen »traktorhyror» enligt räkenskapsresultaten har uppdelats1 i å ena sidan driv- och smörjmedelskostnader samt å andra sidan övriga kostnader. Den andel, som ansetts utgöra kostnaden för driv- och smörjmedel, har adderats till de i räkenskapsresultaten redovisade kostnaderna för driv- och smörjmedel.

Beräkningen är emellertid i varje fall osäker, bl. a. därigenom att uthyrning av traktorer kan ha ägt rum olika jordbrukare emellan, varvid viss dubbelräkning erhålles genom nu tillämpat tillägg för driv- och smörjmedlens andel i posten traktorhyror. Av detta skäl kan den beräknade kostnadsposten för driv- och smörjmedel väntas vara något för hög. Någon reduktion för här anförda dubbelräkning har emellertid icke gjorts, då denna endast skulle kunnat ske rent uppskattningsmässigt. Det må vidare anföras, att kostnadsgruppen bränn- och smörjoljor enligt räkenskapsresultaten och måhända i vissa fall enligt deklarationsundersökningen inkluderar kostnader för gengasved. I vad omfattning så skulle vara fallet kan emellertid icke bedömas.

För basåret 1938/39 saknas siffror enligt räkenskapsresultaten. För deklarationsundersökningen föreligger emellertid ett värde för kalenderåret 1938; Detta värde ligger betydligt högre än de i jordbrukskalkylen upptagna. För år 1939/40 saknas uppgift enligt deklarationsundersökningen. Däremot finnes uppgift för kalenderåret 1940 vilken praktiskt taget överensstämmer med den i kostnadskalkylen beräknade summan (16,38 milj. kr). I räkenskapsresultaten finnes för år 1939/40 endast besked om gruppen brännoch smörjoljor. Något tillägg för traktorhyror kan icke göras, enär denna kostnadsgrupp för nämnda år icke redovisas separat.

Som synes förekomma avvikelser, och någon säker tendens kan knappast

1 Uppdelningen av posten traktorhyror har utförts på så sätt, att kostnaderna per timme under olika produktionsår beräknats för driv- och smörjmedel, avskrivningskostnader, räntor m. m. Härigenom har driv- och smörjmedlens procentuella andel av totalkostnaderna kunnat beräknas. Procenttalen ha tillämpats för uppdelningen av posten traktorhyror.

151 Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

iakttagas. Den oregelbundna tendensen i siffermaterialet torde delvis kunna förklaras genom de omständigheter, som tidigare anförts, nämligen i första hand att gengasved i vissa fall kan ingå i de angivna summorna enligt deklarationsundersökningen och räkenskapsresultaten. I följande tablå har för att erhålla bättre överskådlighet sammanförts kostnadssummorna för bränn- och smörjoljor enligt de tre beräkningarna tillsammans med indextal, som visa utvecklingen för de år, som kunna direkt jämföras.

Totalkalkylen

Räkenskaps-

gårdarna

Deklarations-

undersökningen

1939/40

1940/41

1941/42

1942/43

1943/44

1944/45

1945/46

1946/47

16-38

13-40 (100)

16- 00 (119-4) 19-10 (142-5) 15-19 (113-4)

17- 69 (132-0) 17-97 (134 1) 27-S2 (207-6)

16 15 (100) 17-49 (108-3) 21-95 (135-9) 20-95 (129-7) 23-66 (146-5) 25 03 (155-0) 27-85 (172-4)

1 16 33 14-26 (100)

14- 47 (101-5)

15- 24 (106-9)

16- 20 (113-6) 18-23 (127-8) 21-72 (152-3) 29-43 (206-4)

Siffrorna enligt jordbrukskalkylen visa en indexmässig höjning från 1940/41 till 1946/47 med 108 procent, under det att kostnaderna enligt räkenskapsresultaten ökade med 72 procent och enligt deklarationsundersökningen med 106 procent. Från och med ar 1943/44 överensstämmer utvecklingen enligt deklarationsundersökningen relativt väl med kalkylen.

Jämförelsen kan för senare år anses visa en tillfredsställande överensstämmelse mellan totalkalkylen och deklarationsundersökningen, medan överensstämmelsen är svag vad beträffar räkenskapsresultaten. Delegationen har icke funnit anledning att med ledning av gjorda jämförelser tills vidare söka tillämpa något nytt beräkningssystem. Däremot anser sig delegationen vid kommande kalkyltillfällen, da resultat för senare ar enligt deklara-

Kostnader för driv- och smörjmedel till traktorer, i milj. kr.

1 Kalenderåret 1940.

2 , 1938.

Jo2 Kungl. Maj ds proposition nr 212.

tion sunder sökningen och räkenskapsresultaten torde föreligga, böra fortsattao de nu påbörjade jämförelserna. Delegationen har dessutom för avsikt att låta verkställa representativundersökningar beträffande det genomsnittliga antalet driftstimmar per år samt genomsnittsförbrukningen3 av brännoija per timme.

6. Diverse kostnader.

Kostnaderna för mjölkfrakter ha nu beräknats till 49,% milj. kr för 1947/ 48 och 58,21 milj. kr för 1948/49. Jämfört med vårkalkylen 1948 innebär detta en kostnadsminskning på 2,qs milj. kr respektive 1,28 milj. kr. Kost- ?oaiS1^nsknlnge^ star i,sarpkand med att mjölkinvägningen vid mejerierna v j ^ nu beräknas bli mindre än enligt bedömningen i vårkalkylen 1948. Nedgången är även beroende på att den av mejerierna betalda frakten med stöd av på senare tid gjorda undersökningar nu beräknats på en något lägre procentuell del (ca 3 procent lägre) av den totala mjölkinvägningen an vad fallet var i vårkalkylen 1948.

Höjningen av fraktkostnaden per ton mjölk på grund av den i våras inlradda prishöjningen på bensin har undersökts genom att jämföra medelen Pei ^0n under tiden maj—november 1948 med motsvarande tid

1947.

f-FSn^l94m° har räknats med samma fraktkostnad per ton mjölk som tor 1948/49. På grund av att ökade kvantiteter beräknats erhålles emellertid en viss stegring i de beräknade kostnaderna jämfört med 1948/49.

Kostnaderna för biltransporter ha nu kunnat slutjusteras för år 1947/48. Den erhållna kostnadssumman för detta år avviker obetydligt från kostnaderna enligt vårkalkylen 1948. För produktionsåret 1948/49 visar den nu uppgjorda kalkylen ca 1 milj. kr lägre kostnader än förra vårkalkylen. Minskningen är betingad av en sänkning av de taxor för jordbrukstransporter, som Svenska lasttrafikbilägareförbundet uppgivit. Fraktkostnaden per 100 kg och 20 km transportavstånd angavs i juli 1948 till 73,6 öre men den 1 november samma år till 67,9 öre. För produktionsåret 1949/50 har det forutsatts, att den sänkta fraktsatsen blir bestående.

Kostnaderna för järnvägstransporter omräknades i samband med vårkal- .ky,ea ,19f80 med hansyn till den höjning av järnvägarnas frakttaxor, som inträdde från och med den 1 januari 1948. Sedan dess har någon ändring i trakttaxorna icke inträtt, och de i förra vårkalkylen anförda siffrorna tillämpas oforandrade. För produktionsåret 1949/50 har likaledes räknats med samma kostnader som för år 1948/49.

Uppgifter om tillverkade och försålda kvantiteter skördegarn ha inhämtats från fabrikanterna, och kostnaderna ha vid de senaste kalkyltillfällena beraknats med hänsyn till den förändring i förbrukade kvantiteter, som blivit en följd av den ökade användningen av självbindare. I basåret raknades med sisalgarn, och det nu förekommande pappersgarnet omräknas till att motsvara sisalgarn. Förbrukningen för olika år enligt fabrikanternas uppgifter har utvecklats på följande sätt.

Förbrukning av skördegarn räknat som sisalgarn

4 484

5 441 5 337 5 706

År

153 Kungl. Maj ris proposition nr 212.

Den ökade förbrukningen har motiverat en höjning av årskvantiteten från i föregående beräkning 5 000 ton till 5 200 ton för 1946/47 och 1947/48. För basåret räknas som förut med 4 500 ton. I prognosen för 1948/49 har räknats med en kvantitet av 5 500 ton, samt för 1949/50 5 700 ton. Under produktionsåret 1948/49 inträffade en prishöjning motsvarande 17 öre per kg sisalgarn. Denna prishöjning och den förut anförda kvantitetsökningen medföra eu kostnadsökning jämfört med vårkalkylen 1948 av \,ii

milj. kr. . , ...

För produktionsåret 1949/50 har räknats med samma pris som etter höjningen under hösten 1948, men på grund av den i beräkningen ökade kvantiteten erhålles en obetydlig kostnadsökning.

Kostnaderna för hösalt äro oförändrade sedan vårkalkylen 1948 för samtliga de då medtagna produktionsåren. Kostnaderna år 1949/50 ha upptagits oförändrade från år 1948/49.

Beträffande förbrukningen av AlV-syra föreligga uppgifter till och med januari 1949. Kostnadsberäkningen har sålunda kunnat göras definitivt for produktionsåret 1947/48. I vårkalkylen 1948 räknades för detta produktionsår preliminärt med eu kvantitet av 8 000 ton. Den definitiva kvantiteten stannade enligt erhållna uppgifter vid 6 800 ton. För produktionsåret 1948/49 räknades i vårkalkylen 1948 med 8 500 ton. Nu har under föiutsättning att förbrukningen under den del av produktionsåret, för vilken uppgifter nu saknas, kommer att motsvara förbrukningen under motsvarande månader av produktionsåret 1947/48 — beräknats en kvantitet^ av 6 600 ton. Denna kvantitet har hållits oförändrad även för produktionsåret 1949 x50.

I fråga om priserna är att notera en sänkning i januari 1949 från 13,25 kr /dt till 13,20 kr/dt. Kvantiteter, priser per ton samt kostnadssummor för år'1938/39 jämte de senaste produktionsåren redovisas i följande översikt.

Kostnaderna för betningsmedel äro oförändrade gentemot vårkalkylen 1948.

Kostnaderna för elkraft ha varit föremål för undersökning av de sakkunniga för utredning rörande rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader in. m. De sakkunniga ha delgivit delegationen resultatet av sina undersökningar. På grund av att viss del av de kostnader, som i tidigare beräkningar inkluderats i kostnaderna för elkraft — nämligen kostnader för gårdsnät, för installation av belysning samt för anslutning av motorer — numera ingå i byggnadskostnaderna, sådana dessa beräknas enligt de förut nämnda sakkunnigas utredning, avser den nu utförda beräkningen endast att redovisa utvecklingen av kostnaderna för förbrukad elström samt övriga abonnemangskostnader. Efter att ha undersökt möjligheterna att med hjälp av olika underlag fortlöpande beräkna dessa kostnader, ha de sakkunniga ansett, att med hittills föreliggande statistiskt material den tillförlitligaste beräkningen kan göras genom tillämpande av de kostnader för elkraft, som kunna erhållas ur grundmaterialet till livsme-

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

delskommissionens deklarationsundersökning. En särskild bearbetning för erhållandet av dessa kostnader under olika år har på de sakkunnigas begäran utförts av livsmedelskommissionens statistiska byrå. Deklarationsundersökningens resultat ha emellertid endast kunnat erhållas till och med kalenderåret 1947. Eu framräkning av dessa sista kända kostnader har av delegationen verkställts med hjälp av lantbruksförbundets index för elkostnader. Någon hänsyn till förändringar i volymen (elektrifieringens omfattning) sedan detta år har icke kunnat tagas, enär underlag för ett bedömande saknas. I det följande redovisas ovan omnämnda framräkning såväl som de nu beräknade kostnadssummorna i jämförelse med kostnaderna enligt tidigare beräkningar.

Priset på hästskor steg från den 1 juli 1948 med 6 öre/kg, vilket medfört en kostnadsökning på 0,o5 milj. kr för 1947/48 och 0,26 milj. kr för 1948/49 i jämförelse med vårkalkylen 1948. För produktionsåret 1949/50 har räknats med samma kostnader som för år 1948/49.

I fråga om silfilter och rengöringsmedel föreligger ingen ändring av de i vårkalkylen 1948 beräknade kostnadssummorna för åren 1947/48 och 1948/49. För produktionsåret 1949/50 har insatts samma kostnadssumma som den för 1948/49 erhållna.

Med stöd av uppgifter från Torvströfabrikanternas Centralförening om produktionen av torvströ ökades i tidigare kalkyler den under krigsåren upptagna kvantiteten på 1,8 milj. balar till 2,o milj. för 1946/47 och till 2,5 milj. balar för 1947/48, vilken senare kvantitet också ingick för 1948/49. Av nu inhämtade uppgifter att döma synes någon ökning av torvströproduktionen emellertid icke ha kommit till stånd. Kvantiteten har därför i kalkylen återförts till samma nivå som under krigsåren, nämligen 1,8 milj. balar, vilket medfört en väsentlig sänkning av de" i vårkalkylen 1948 upptagna kostnaderna. Dessa beräknades då till 9,20 milj. kr för 1947/48 och 9,25 milj. kr för 1948/49. De nu utförda beräkningarna ge 6,70 respektive 6,75 milj. kr. Den sistnämnda kostnadssumman har tillämpats även för år 1949/50.

Posten allmänna omkostnader har kunnat slutgiltigt justeras för år 1946/47, enär uppgifter för dessa kostnader per ha enligt jordbruksekonomiska undersökningens resultat erhållits för bokföringsåret 1946/47. För 1

1 Medeltal av kostnaderna åren 1938 och 1940.

155 Kunyl. Maj:ts proposition nr 212.

räkenskapsåret 1947/48 har erhållits preliminära siffror enligt den jordbruksekonomiska undersökningen, vilka i enlighet med tidigare tillämpade principer tillämpats för produktionsåren 1948/49 och 1949/50. Justeringen innebär för produktionsåret 1947/48 en höjning av allmänna omkostnader från 80,32 milj. kr enligt vårkalkylen 1948 till 32,13 milj. kr.

Kostnaderna för mjölkkontroll ha likaledes kunnat slutgiltigt justeras för produktionsåret 1946/47 sedan definitiva uppgifter om assistentlönernas storlek kunnat erhållas för motsvarande kontrollår. För år 1947/48 har från Svenska kontrollföreningarnas riksförbund erhållits preliminära löneuppgifter. För kontrollåret 1948/49 ha lönerna av riksförbundet uppskattats med ledning av utvecklingen enligt träffade avtal.

Uppgifter om antalet assistenter ha erhållits från lantbruksstyrelsen, som även föreslagit, att beräkningarna grundas på ett obetydligt ökat antal assistenter under produktionsåret 1949/50.

Vissa detaljer av beräkningarna framgå av följande översikt.

Avvikelserna i kostnadssummornas storlek jämfört med vårkalkylen 1948 äro ytterst obetydliga.

Tabell 13. Diverse kostnader i sammandrag.

7. Ekonomibyggnader.

I vårkalkylen 1948 infördes en ny beräkning av kostnaderna för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader, vilka vid 1946 års prisläge uppgick till 123,5 milj. kr. Denna kostnadssumma hade framkommit genom en av Statens forskningskommitté för lantmannabyggnader (SFL) i samarbete med de sakkunniga för utredning rörande rationaliseringens inverkan

156 Kungl. Maj:ts proposition nr 212-

på jordbrukets arbetskostnader m. m. verkställd utredning. Utgående från 1946 års volym som genomsnittsvolym och med användning av SFL:s prisindex beräknades byggnadskostnadernas utveckling sedan produktionsåret 1938/39. Då SFL :s index vid upprättandet av vårkalkylen 1948 endast sträckte sig till och med 1947 företogs en framräkning med hjälp av Sveriges lantbruksförbunds (SL) index för byggnadskostnader. Vid den nu genomförda omräkningen har SFL:s index även för år 1948 förelegat uträknad. Denna index har med hjälp av lantbruksförbundets månadsindex liksom i vårkalkylen 1948 framräknats — denna gång med beaktande av uppgifter om priserna å byggnadsmaterial i januari 1949 samt löner till byggnadsarbetare (egen arbetskraft) enligt nyligen träffat avtal. De båda indexserierna (SFL:s resp. SL:s index) visa ungefärligen samma utveckling och kunna därför sammankopplas på sätt som skett i kalkylen.

Indexberäkningarna redovisas i nedanstående översikt.

SFL:s index Å r med 1935/37

= 100

1938 ............!..... 110-2

1939 ................... 114-3

1946 .................. 185-2

1947 .................. 196-7

1948 .................. 205-1

1949 ..................

1950 ..................

SL:s index omräknat med

1948 = 100

100-0

102-3

102-3

SFL:s index framskrivet för 1949 och 1950 med SL:s index

110-2

114-3

185-2

196-7

205-1

209-8

209-8

Utvecklingen enligt index av kostnadssumman 123,5 milj. kr för kalenderoch produktionsår redovisas nedan.

SFL:s index omräknat med

Kostnadssumman 123'5 omräknad

Index för kostnadsutveck-

Den nu justerade kostnadssumman för år 1948/49 är 3,9 milj. kr högre än motsvarande summa för år 1947/48. Framräkningen för år 1949/50 har som synes gett en ytterligare obetydlig höjning av kostnaderna på grund av nu kända pris- och löneförändringar. I jämförelse med vårkalkylen 1948 äro de nu beräknade kostnadssummorna lägre för åren 1947/48 och 1948/49. Avvikelserna uppgå till 5,4 respektive 2,9 milj. kr och bero på att index för arbetslöner till byggnadsarbetare vid förra kalkyltillfället beräknats för högt.

Kostnaderna för siloanläggningar ha framräknats enligt tidigare tillämpade principer, innebärande bl. a. oförändrad standard å de kostnadsberäknade anläggningarna samt beaktande av behovet att ersätta äldre anläggningar.

Under senare år ha siloanläggningar av betong börjat komma till användning. Kostnaderna för dessa äro annorlunda än för de i kalkylen ingående anläggningarna av trä. En omläggning av beräkningarna med hänsyn till

157 Kungl. Maj-.ts proposition nr 212.

detta kan emellertid f. n. knappast genomföras. Delegationen vill emellertid med anledning av vad här anförts fästa uppmärksamheten på, att beräkningarna i sin nuvarande utformning inkludera kostnader för ersättandet av de billigare anläggningarna av trä efter relativt kort tid — 6 år — och det är sannolikt, att en omläggning av beräkningarna med hänsynstagande till betongsiloanläggningarna — om en sådan omläggning kunde genomföras icke skulle medföra någon nämnvärd förändring i den kalkylerade kostnadssumman.

I följande översikt redovisas kostnaderna för såväl ekonomibyggnader som siloanläggningar i milj. kr.

8. Grundförbättringar.

I vårkalkylerna 1947 och 1948 redovisades kostnaderna för grundförbättringar efter den beräkning, som erhållits vid utredning hos de sakkunniga för utredning rörande rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. Kostnaderna för grundförbättringar enligt denna utredning ha nu ånyo justerats med hänsyn till ändrat löneläge. I fråga om priset på tegelrör föreligger icke någon ändring sedan förra varkalkylen. Under ar 1947 utgick statsbidrag till täckdikning i större omfattning än under närmast föregående år. Storleken av dessa bidrag var icke känd, då vårkälkylen 1948 upprättades. På grund härav är den nu kalkylerade nettokostnaden något mindre än enligt vårkalkylen 1948 för de år, som då voro med-

9. Arbetskostnader.

Frågan om de principer, efter vilka arbetskostnaderna skola beräknas, har varit föremål för fortsatt prövning av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. Tidigare ha preliminära och efter hand kompletterade redogörelser för de sakkunnigas undersökningar i detta avseende ställts till livsmedelskommissionens förfogande i samband med behandlingen av förkalkylerna över jordbrukets inkomster och kostnader åren 1947/48 och 1948/49.

Sedan dels ytterligare uppgifter blivit tillgängliga från de räkenskapskontrollerade och från de i lönestatistiken deltagande jordbruken i vad avser året 1946/47, dels resultatet av 1944 års allmänna jordbruksräkning blivit tillgängligt på ett sådant sätt, att hänsyn kunnat tagas härtill vid de sammanvägningar av deluppgifterna för olika storleksgrupper och naturliga områden, som varit erforderliga för erhållandet av riksmedeltal

158 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

och totalsummor, har en fullständig omräkning med beaktande av vad sålunda framkommit numera blivit verkställd. De sakkunnigas undersökning rörande jordbrukets arbetskostnader föreligger efter denna omräkning i sitt slutgiltiga skick. Undersökningen har detalj granskats av experter på lönestatistikens område och därefter överlämnats till livsmedelskommissionen. — I sitt nu föreliggande skick är undersökningen i stort sett uppbyggd på samma sätt som tidigare preliminära beräkningar. Efterföljande redogörelse begränsas i huvudsak till de förändringar, som vidtagits i samband med undersökningens slutförande.

Den undersökning, som tidigare gjorts beträffande arbetsprestationens fördelning på olika yrkeskategorier och som finnes refererad i Kungl. Maj :ts prop. nr 275/1948 (s. 159), baserades på de då kända uppgifterna för perioden 1940/41—1944/45. För denna period visade det sig, att förskjutningarna i arbetsprestationens fördelning på olika yrkeskategorier voro så små (och svårbestämbara till sin tendens) att man kunde bortse från desamma. Sedan uppgifterna numera bearbetats även för de två åren 1945/46 och 1946/47 är förhållandet icke längre detsamma. Sålunda uppstår nu frågan, huruvida man vid användandet av arbetsprestationen för de olika yrkeskategorierna som norm för en sammanvägning av dellönerna för de motsvarande yrkeskategorierna bör tillämpa fasta eller rörliga vägningstal. Denna fråga är av principiell karaktär och innebär i det förra fallet, att förskjutningarna i vad avser arbetsprestationens fördelning på olika yrkeskategorier av anställda anses kompenserade genom motsatta förskjutningar av arbetsprestationens fördelning för familjemedlemmarna eller med andra ord, att arbetet som sådant i stort sett icke anses ha ändrat karaktär och att familjemedlemmarna därför fått övertaga de göromål, vartill lejd arbetskraft icke längre stått att erhålla. I det senare fallet innebär frågan i stället antingen ett strikt fasthållande vid principen, att det är lönen till de anställda arbetarna, som i genomsnitt skall vara normerande för arbetsersättningen till familjemedlemmarna eller också ett antagande, att förskjutningarna i arbetsprestationens fördelning för de anställda är representativ jämväl för fördelningen av familjemedlemmarnas arbetsprestation. Härom må

Rörliga vägningstal

(enligt rätlinjig regression1): procent av Yrkeskategori arbetsförbrukningen för manliga an-

ställda arbetare över 18 år under

1 Beträffande beräkningsmetodiken hänvisas till undersökningen.

2 Arbetsprestationen för Traktorskötare motsvarade 4-8-2 år 1945/46 och 5’60 år 1946/47. Motsvarande arbetsprestation ingick tidigare år i arbetsprestationen för Kördräng.

159 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

nu kunna råda delade meningar. Som särskilt motiv för alternativet med rörliga vägningstal kan emellertid anföras, att arbetsprestationens sammansättning onekligen på något längre sikt även i sin helhet måste vara underkastad vissa förskjutningar bl. a. med hänsyn till den fortlöpande mekaniseringen. Detta har sjmts LK-delegationen vara av väsentlig betydelse, varför delegationen velat förorda alternativet med rörliga vägningstal.

Resultatet av de av delegationen accepterade beräkningarna rörande fördelningen av de anställdas arbetsprestation på olika yrkeskategorier kan sammanfattas på sätt som framgår av uppställningen å föregående sida.

De med hjälp av det ytterligare tillgängliga materialet från de räkenskapskontrollerade jordbruken fullföljda beräkningarna rörande arbetsförbrukningen per ha jordbruks jord ha givit följande resultat:

Mt och rmt per ha jordbruks-

jord

Arbetsförbrukning under basåret 1938/39 ........... 321-99

Årlig minskning (genomsnitt 1939/40 — 1946/47)...... 2-13

I procent utgör minskningen...................... 0 C6

För en beräkning av den totala arbetsförbrukningen inom lanthushållningen erfordras även uppgifter om jordbruksarealens storlek. Denna är känd genom de allmänna j ordbruksråkningarna den 15 september 1937 och 1944, och har tidigare angivits på följande sätt.

Basåret Årlig

1938/39 minskning

1 000 ha %

4 125-94 6-71 0-16

När hänsyn tages både till minskningen i arbetsförbrukningen per ha och till minskningen i arealen jordbruksjord blir den totala minskningen i arbetsvolymen sålunda 0,82 procent.

Med denna procentsats kan jämföras den enligt samma metod tidigare beräknade procentsatsen för perioden 1938/39—1945/46, 1,20, vilken åberopats i förkalkylen för produktionsåret 1948/49.

Anledningen till den rätt betydande skillnaden är, förutom smärre förändringar i uppskattningen av vissa felande uppgifter från de räkenskapskontrollerade jordbruken (deluppgifter för vissa storleksgrupper och naturliga områden), från vilka här kunna bortses, dels övergången till sammanvägning av deluppgifterna för arbetsförbrukningen per ha enligt arealen jordbruksjord år 1944 i stället för år 1937, dels — samt framför allt —■ grundandet av beräkningarna på uppgifterna för perioden 1939/40— 1946/47 i stället för på uppgifterna för perioden 1938/39—1945/46.

Den tidigare angivna procentsatsen, 1,20, användes vid upprättandet av förkalkylen för produktionsåret 1948/49 allenast vid bestämmandet av minskningen i arbetsförbrukningen till och med år 1945/46. Från och med år 1946/47 uppskattades minskningen till 1,5 procent, beräknad på volymen under närmast föregående år, medan procentsatsen 1,20 i stället hänförde sig till arbetsförbrukningen under basåret 1938/39. Motiven för ställningstagandet finnas redovisade i Kungl. Maj:ts prop. nr 275/1948 (s. 157 och 158).

De kompletteringar av beräkningarna rörande minskningen av arbetsförbrukningen, som nu ytterligare kunnat göras, äro icke av sådan beskaffenhet, att man på grund härav vågar ifrågasätta riktigheten av det bedömande, som gjordes vid upprättandet av förkalkylen för produktionsåret

180 Kungl. Maj.ts proposition nr 212-

1948/49. Som en sammanfattning kan därför endast konstateras, att den nu slutförda utredningen icke kunnat leda fram till några preciserade slutsatser angående förändringarna i jordbrukets totala och efter syftet med jordbrukskalkylen avpassade arbetsförbrukning. Utredningen liar dock ytterligare klarlagt svårigheterna att bestämma ifrågavarande arbetsförbrukning och anvisat, efter vilka riktlinjer frågan bör prövas både när det gäller att söka förbättra primärmaterialet och när det gäller att utnyttja uppgifter av samma slag som de nu tillgängliga, men avseende efterföljande år.

Vad nu anförts har ansetts motivera, att arbetsförbrukningen tills vidare beräknas enligt de senast i jordbrukskalkylen fastställda principerna d. v. s. under antagande av att minskningen till och med år 1945/46 varit 1,2 procent beräknad på basvolymen samt från och med år 1946/47 i stället 1,5 procent beräknad på volymen under det i varje särskilt fall närmast föregående året.

I fråga om arbetslönerna ha utöver tidigare korrigeringar av avtalslönerna för perioderna */*—*’/„ och ’/„—“/« 1947 samt */l—“/,» 1948, för vilken redogörelse tidigare lämnats, nu även måst verkställas viss korrigering för avtalsperioden från och med den 1 november 1948. Denna korrigering är av följande innebörd:

Inom gruppen Slöjdare, smed, maskinskötare (som i sin tur ingår i medeltalet för Specialarbetare) rymmes bl. a. Svetsningsutbildad smed, som redan enligt föregående avtal erhöll ett lönetillägg av 10 öre per timme. Uppgiften för regleringsåret 1947/48 korrigerades ej med hänsyn härtill, enär ett bedömande vid tidpunkten i fråga ej kunde göras av antalet Svetsningsutbildade smeder, som kunde komma i åtnjutande av lönetillägget. Numera torde en försiktig uppskattning kunna göras till ca 10 procent av antalet arbetare inom gruppen i dess helhet. Detta betyder, att genomsnittslönen för hela gruppen bör höjas med yl0 av 10 öre d. v. s. med 1 öre.

Den reduktion, som ursprungligen verkställdes av grundbeloppen till indexberäkningen för arbetskostnaderna i jordbrukskalkylen, uppgick med senare korrektioner till 8,2 procent. Grundbeloppet för basåret 1938/39 eller 864,9 milj. kr motsvaras nämligen av kalkylbeloppet 793,6 milj. kr. Den vid upprättandet av förkalkylen för produktionsåret 1948/49 verkställda motsvarande reduktionen utgjorde 9,i procent, i det att det då aktuella grundbeloppet blev 907,2 milj. kr, medan kalkylbeloppet beräknades till 824,t milj. kr. En reduktion av det nu senast beräknade grundbeloppet eller 917,1 milj. kr för basåret 1938/39 till samma nivå som enligt förkalkylen 1948/49 motsvarar ytterligare l,o procent utöver den reduktion om 9,i procent, som verkställdes enligt förkalkylen för produktionsåret 1948/49.

Av den totala skillnaden mellan de anförda grundbeloppen och kalkylbeloppen torde en viss del kunna förklaras genom skiljaktigheter i arbetsförbrukningen per ha vid räkenskapskontrollerade och samtliga jordbruk. Med hänsyn vidare till att en så liten skillnad av kalkylbeloppet som den, vilken eventuellt kan diskuteras, icke påverkar storleken av kompensationen genom inträffade kostnadsstegringar i nämnvärd grad samt till att fullt bärande motiv för en annan precisering av kalkylbeloppet icke kunnat åstadkommas, synes det senast använda kalkylbeloppet 824,4 milj. kr för basåret 1938/39 mycket väl kunna bibehållas. Emellertid bör man rimligen även nu kunna tillämpa samma resonemang som det, vilket föranledde en viss jämkning av kalkylbeloppet för basåret 1938/39 vid upprättandet av förkalkylen för produktionsåret 1948/49. Om så sker erbålles följande resultat:

161 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Tidigare i kalkylen använd arbetsvolym ........ 1 232 50 milj. nit och rmt

Arbetskostnad under basåret 1938/39 förutsatt oförändrad arbetsvolym men med hänsynstagande till de senast utförda beräkningarna av timlönen enl. rörliga vägningstal...................... 833-42 milj. kr

Kalkylbeloppen kunna nu preciseras på sätt framgår av följande sammanställning.

LK-delegationen vill framhålla, att de här ovan refererade beräkningarna lika litet som tidigare beräkningar av arbetskostnaderna kunna göra anspråk på någon större precision. Hur man än verkställer beräkningarna kan man givetvis icke komma ifrån de svagheter, som vidlåda det tillgängliga primärmaterialet, och ej heller de villkorliga förutsättningar, som måst uppställas för att siffermässigt precisera de i kalkylen inrymda principerna för arbetskostnadernas bestämmande. Beräkningarna äro osäkra i vad avser såväl arbetskraftsvolymen som timlönen. För att exemplifiera vad en eventuell felbedömning kan tänkas ha för konsekvenser må allenast nämnas att redan en så obetydlig feluppskattning som med 1 öre i timlönen under basåret 1938/39 (då statistiken av olika anledningar är särskilt svårbedömbar) och under året 1949/50 var för sig modifiera kalkylens slutresultat med i runt tal 30 respektive 11 milj. kr.

Såsom särskilt vansklig vid ett skiftande läge på arbetsmarknaden må framhållas den framskrivning av de betalda lönerna med hjälp av avtalslönerna, som man på grund av eftersläpningen i lönestatistiken tvingas företaga för senare år. Dessa vanskligheter ha ingående diskuterats i utredningen utan att någon ny metod i förhållande till den tidigare använda procentuella framskrivningen nu kunnat förordas. Ifrågavarande metod

I Åren 1939/40—1941/42 avdrag för besparing genom låga skördar. Ang. korrektionsposterna åren 1946/47 och 1947/48 anförde LK-delegationen i förkalkylen för regleringsåret 1949/50 som följer (Kungl. Maj:ts prop. nr 275/1948 s. 163):

»Med anledning av att priset på mjölk, som levererats till de hos jordbruket anställda, i kollektivtalet bestämts till ett lägre pris — 20 öre per liter — än det i kalkylen angivna priset pa hemmaförbrukad mjölk har prisskillnaden, liksom vid de senaste kalkyltillfällena, upptagits som en tillkommande arbetskostnad. Ökningen av arbetskostnaderna i anledning härav har för ar 1946/47 beräknats till IP8 milj. kr. För år 1947/48 uppkommer i anledning av bestämmelserna i det nya kollektivavtalet prisskillnaden endast för tiden september—december. Ökningen av arbetskostnaderna för sagda del av år 1947/48 utgör 5’9 milj. kr.»

Kalkylbeloppen minskades även med de på så sätt angivna korrektionsposterna.

II Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 212.

162 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

har tidigare vissa år inneburit en sannolik undervärdering av lönekostnadsökningen, men den kan vid ett ändrat läge på arbetsmarknaden likaledes tänkas komma att ge ett alltför starkt utslag för löneförändringarna.

Den för år 1948/49 angivna arbetskostnadsökningen överstiger den i förkalkylen för samma år "beaktade med 8,6 indexenheter, motsvarande 71,7 milj. kr vid den nya bassumman. Härav representera 3,6 enheter det särskilda avdrag med 30 milj. kr, som uppskattades till förkalkylen för år 1948/49. Återstoden, 5,o indexenheter, innehåller dels en kostnadsminskning enligt den nu tillämpade beräkningsmetoden av lönen för år 1945/46 och efterföljande år (beroende huvudsakligen på ändring av vägningstalen vid fastställande av timlönen, jfr inledningen av redogörelsen för arbetskostnaderna) uppgående till 2,3 enheter (== 19,i milj. kr), dels vissa kostnadsökningar. För det första har nu konstaterats en större lönestegring mellan år 1945/46 och år 1946/47 än vad uppskattningen för ett år sedan utvisade (de faktiska timlönerna för avtalsåret 1946/47 voro ej kända våren 1948) uppgående till 2,5 enheter (=20,8 milj. kr). För det andra verkar en i systemet för löneberäkningen inbyggd eftersläpning (beroende på att man vid upprättandet av vårkalkylen 1948 ej kände den avtalsenliga lönen för hela år 1948/49) höjande med 4,8 enheter (= inklusive avrundningsfel 40,o milj kr). Tillsammantagna innebära nu nämnda kostnadsökningar en höjning med (2,5+ 4,8=) 7,3 enheter, från vilken alltså skall dragas kostnadsminskningen på 2,3 enheter.

LK-delegationen vill slutligen erinra om att delegationen i sin PM med beräkningar rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåren 1938/39—1947/48 jämte en förkalkyl för produktionsåret 1948/ 49 vid behandling av arbetskostnaderna hl. a. anförde följande (s. 162):

Fn ytterligare omprövning av de anförda beräkningarna har emellertid befunnits erforderlig. Det har nämligen visat sig, att en hopvägning av lönerna för arbetare, tillhörande olika löneformer, med användande av lönestatistikens uppgifter om antalet arbetare i dessa löneformer såsom vägningstal kan giva i någon mån missvisande resultat. De i lönestatistiken redovisade arbetarna uppvisa nämligen en annan fördelning på olika löneformer samt en annan utveckling av denna fördelning än den, som är utmärkande för jordbrukets arbetskraft i dess helhet. Företagna beräkningar ge vid handen, att denna omständighet medfört en starkare höjning av den beräknade genomsnittliga timlönen än som erhålles, om hänsyn tagas till sammansättningen av jordbrukets arbetskraft i dess helhet. De beräknade kostnaderna synas härigenom 1945/46 ha höjts med ca 30 milj. kr, vilket med i huvudsak samma belopp återverkar på de följande åren. I avvaktan på närmare undersökning rörande nu berörda förhållanden, har LK-delegationen funnit sig i sin beräkning över jordbrukets arbetskostnader böra upptaga belopp, som för år 1945/46 och följande år med 30 milj. kr understiga de ovan anförda.

Den på så sätt väckta frågan berör två olika problem, nämligen:

1. möjligheterna att bestämma hur jordbrukets arbetskraft i dess helhet fördelat sig på olika lönekategorier (löneformskategorier) samt

2. hur lönen skall bestämmas för de olika lönekategorierna, speciellt sedan en av dessa (statarna) i stort sett försvunnit.

Om man vill söka nå fram till en fördelning av den inom lantbruket totalt arbetande befolkningen på olika lönekategorier, finns det knappast någon annan möjlighet än att, trots de uppenbara vanskligheterna, utgå ifrån befolkningsstatistikens uppgifter. På så sätt verkställda uppskattningar ha givit följande resultat:

163 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

1938/39

%

Statare...............................

Arbetare i kost........................ 32'6

Kontantavlönade arbetare utan natura .. 3'9

med natura .. 4'1

Årsvariation

%

+ 0-2 - 1-2 + l-o

Vid bedömandet av vilken löneutveckling som skulle kunna tänkas ha inträtt för samtliga de inom jordbruket sysselsatta personerna, därest arbetsprestationen skulle ha ägt den sammansättning, som ovan angivits, är att märka, att de betalda timlönerna i detta fall —^ och till skillnad från vad som skett vid beräkningarna i övrigt — först måste sammanvägas för de olika yrkeskategorierna till medeltal för de ifrågavarande lönekategoriei na. En sådan sammanvägning av yrkeskategorierna kan, på grund av den nuvarande metoden för lönestatistikens sammanställande, icke baseras pa den för delgrupperna redovisade (eller beräknade) arbetsprestationen i timmar. Sammanvägningen måste istället ske pa basis av antalet arbetare (totalt redovisade) inom de olika delgrupperna. Detta i sin tur medför, att någon direkt jämförelse icke kan verkställas med de i det föregående angivna lönerna. Särskilda jämförelselöner maste alltsa kalkyleras. Da det här i första hand bara gällt ett allmänt bedömande ha ifrågavarande jämförelselöner i arbetsbesparande syfte blivit kalkylerade per avtalsår i stället för per regleringsår.

Beräkningarna ha i övrigt bl. a. verkställts enligt följ ande alternativ. Metod I.

Lönekategorierna sammanvägas först till yrkeskategori enligt totalantalet respektive år redovisade arbetare av ifrågavarande slag. Yrkeskategorierna sammanvägas därefter till ett totalgenomsnitt enligt fasta noi intal avseende perioden 1940/41—1944/45. (Ifrågavarande normtal finnas redovisade i Kungl. Maj .ts prop. nr 275/1948 s. 159.) Denna metod motsvarar närmast beräkningarna i förkalkylen för år 1948/49.

Metod II.

Yrkeskategorierna sammanvägas först till lönekategori enligt totalantalet respektive år redovisade arbetare av ifrågavarande slag. Därefter sammanvägas lönekategorierna enligt de för dessa ovan uppskattade vägningstalen.

De olika metoderna

Metod I Metod II

ha givit följande resultat:

1938/39

65'5

63-6

1945/46

öre per timme 133-5 127-0

Rel. tal

203-8

1997 Efter korrektionen följande jämförelse:

Metod I Metod II

för uppvärderingen av

1938/39

...... 67-5

......... 63-8

naturalönen erhålles vidare

1945/46

öre per timme

133-5

127-0

Rel. tal

197-8

199-1

eller om

Metod II omräknas

till samma nivå som Metod I:

1938/39

67-05

1945/46

öre per timme 133-5

Rel. tal

199-1

Metod II

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Som synes ger Metod II eu något starkare lönestegring än Metod I. Detta beror framförallt på den större vikt, som enligt Metod II tillmätts den relativt starka lönestegringen för »Arbetare i kost». Mot resultatet kan man emellertid invända, att den till Metod II resonemangsvis angivna korrektionen för uppvärderingen av naturan måste representera ett minimum. För att begränsa lönestegringen enligt Metod II till överensstämmelse med lönestegringen enligt Metod I fordras emellertid en ytterligare korrektion av lönen år 1938/39 enligt Metod II av 0,4 (64,2—63,s) öre och detta torde väl ungefär vara ett maximum för vad denna metod kan tillåta.

Slutsatsen av de här gjorda övervägandena skulle alltså bli, att den tidigare angivna löneutvecklingen för perioden 1938/39—1945/46 icke rimligen kan behöva ytterligare korrigeras med hänsyn till det resultat, som man kan tänkas nå fram till, därest beräkningen av löneutvecklingen istället kunde verkställas genom en sammanvägning av uppgifterna för de olika lönekategorierna enligt dessas tänkta andel i den totala arbetsprestationen av såväl familjemedlemmar som anställda.

Samtidigt som denna slutsats formuleras, må det understrykas, att genvägar flera gånger beträtts vid de ovan refererade överslagsberäkningarna och att en mera omsorgsfull behandling av tillgängliga sifferuppgifter därför kan tänkas ge ett något avvikande resultat.

Vad beträffar framskrivningen av löneutvecklingen kan denna icke ske på annat sätt än med hjälp av de avtalsenliga lönerna. Avtalsenliga löner finnas numera icke annat än för kontantavlönade arbetare. Detta betyder, att framskrivningen numera icke kan ske enligt den avtalsenliga lönen för olika lönekategorier utan måste ske enligt den avtalsenliga lönen för de olika yrkeskategorierna.

10. Räntekostnader.

Spörsmålet om de principer, efter vilka räntekostnaderna skola beräknas, bär varit föremål för prövning av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. Nämnda sakkunniga ha till livsmedelskommissionen överlämnat en av de sakkunniga utförd undersökning beträffande räntekostnaderna inom jordbruket åren 1938/39—1947/48.1 det följande lämnas en sammanfattning av innehållet i denna undersökning.

I de sakkunnigas utredning ingår bl. a. en redogörelse för hittillsvarande beräkningar av räntekostnaderna. Redogörelsen anknyter till en av direktör A. H. Stensgård i april 1940 upprättad »PM med beräkning av index över jordbrukets inkomster och utgifter».1 I denna promemoria redovisas den metodik för beräkning av räntekostnaderna, vilken allt fortfarande i huvudsak tillämpas. — Beräkningarna av jordbrukets räntekostnader innehålla, framhålla de sakkunniga, två huvudmoment, nämligen för det första fastställandet av lantbrukskapitalets storlek och för det andra fördelning av detta kapital på eget kapital och lånekapital i och för applicering härpå av tillämpliga räntesatser. I förstnämnda hänseende märkes, att räntekostnaderna hittills beräknats med utgång från ett lantbrukskapital av sedan basåret 1938/39 oförändrad storlek, bortsett från att ett räntetillägg på 10 milj. kr motsvarande ökade realinvesteringar insatts i beräkningarna från och med produktionsåret 1945/46.1 2 Räntesatsernas förändringar ha däremot beaktats. På grund av att kapitalvolymen hållits oförändrad (frånsett nyssnämnda tillägg) ha de räntekostnader, som upptagits i jordbrukskalky-

1 Promemorian finnes intagen som bilaga till Kungl. Maj'ts proposition nr 276 till 1940 års riksdag angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område m. m.^

2 Se prisregleringspropositionen för år 1945 (nr 303), sid. 41 f och 143 f.

165 Kungl. Maj ds proposition nr 212.

len, undergått relativt små förändringar under årens lopp. Belysande härför är. att medan jordbrukets totala kostnader (inklusive räntekostnader) mer än fördubblats sedan 1938/39 dess räntekostnader samtidigt sjunkit något.

På grund av de senaste årens samhällsekonomiska utveckling har frågan om lantbrukskapitalets värdering kommit att intaga en framskjuten plats bland de spörsmål, som behandlas i de sakkunnigas undersökning. I denna framhålles, att det under en period med starka förändringar i penningvärdet är av betydelse, efter vilken princip lantbrukskapitalet värderas. Man kommer nämligen fram till olika höga räntekostnader om kapitalet värderas på det ena eller andra sättet. Sammanhanget klarlägges med utgång från ett teoretiskt resonemang av följande innehåll.

I fråga om värderingen av lantbrukskapitalet i och för beräkning av därpå belöpande räntekostnader kan man ur principiell synpunkt skilja mellan å ena sidan kapitalbeståndets icke avskrivna anskaffningsvärde och å andra sidan dess nuvärde. Med icke avskrivet anskaffningsvärde (eller beräknat bokföringsvärde) avses kapitalbeståndets ursprungliga (ackumulerade) anskaffningsvärde reducerat med gjorda avskrivningar. Avskrivningstidens längd förutsättes sammanfalla med kapitalets varaktighetstid. Med nuvärde (även marknads- eller saluvärde) förstås återanskaffningsvärdet reducerat med hänsyn till kapitalbeståndets ålder och beskaffenhet.

Under vissa förenklade förutsättningar om stabila marknadsförhållanden — här åsyftas främst ett konstant penningvärde — kan man antaga, att kapitalbeståndets icke avskrivna anskaffningsvärde och dess nuvärde sammanfalla. Släppas dessa förutsättningar, har man däremot att vänta sig en skiljaktig utveckling. Detta beror på att det icke avskrivna anskaffningsvärdet är fixerat i och med att man känner de verkliga inköpskostnaderna och avskrivningstidens längd, medan nuvärdet (saluvärdet) icke på samma enkla sätt är bestämt av angivna faktorer utan även influeras av penningvärdets allmänna utveckling.

Under en period med stigande priser (sjunkande penningvärde) stiger givetvis även kapitalbeståndets icke avskrivna anskaffningsvärde, men väl att märka endast på grund av att nyinköpen ske till successivt allt högre priser. Någon uppvärdering av tidigare anskaffade kapitalföremål sker icke. Beträffande kapitalets nuvärde gäller däremot, att även äldre kapitalföremål påverkas av prisnivåns stegring och alltså uppvärderas. Härav följer uppenbarligen, att nuvärdet stiger snabbare än det icke avskrivna anskaffningsvärdet.

Upphör prisstegringsprocessen och inträder stabilitet på marknaden, kommer detta i fråga om kapitalbeståndets nuvärde till uttryck däri, att detsamma förblir oförändrat. Det icke avskrivna anskaffningsvärdet däremot fortsätter att stiga ända till dess nuvärdesnivån har uppnåtts. Hur länge det dröjer tills så sker beror på kapitalföremålens varaktighetstid.

Om man slutligen tänker sig, att marknadspriserna börja sjunka, slår prisrörelsen omedelbart igenom på nuvärdet, medan det icke avskrivna anskaffningsvärdet endast så småningom påverkas. Förhållandet är här alltså det omvända mot vad som gäller under en prisstegringsperiod.

Av det anförda torde framgå, att det under tider med någorlunda lugna marknadsförhållanden (oförändrat penningvärde) i fråga om beräkning av räntekostnaderna borde vara för slutresultatet i stort sett likgiltigt, om lantbrukskapitalet upptages till nuvärde eller till icke avskrivet anskaffningsvärde. Av betydelse blir däremot valet om man befinner sig i en period med starka förändringar i penningvärdet, eftersom man i sådant fall kommer fram till olika höga räntekostnader beroende på efter vilken princip kapitalbeståndet har värderats.

166 Kung!. Maj:ts proposition nr 212.

De sakkunniga ha tillmätt spörsmålet om kapitalets värdering större betydelse ifråga om kapital med lång varaktighet än i fråga om kapital med kort varaktighet, beroende på att den eftersläpning, som det icke avskrivna anskaffningsvärdet visar i förhållande till nuvärdet, som lätt inses är större i det förra än i det senare fallet. På grund härav har värderingsfrågan behandlats mera utförligt i samband med fastställandet av fastighetskapitalets storlek än när det gällt att beräkna storleken av driftskapitalets olika delar.

Fastighetskapitalet har i hittillsvarande jordbrukskalkyler varit upptaget till 3 200 milj. kr, vilken summa beräknats med utgång från 1938 års allmänna fastighetstaxering. Vid denna taxering utgjorde jordbruksfastigheternas jordbruksvärde (exklusive skogsmarkens värde) 4 475 milj. kr, från vilket belopp gjordes ett avdrag motsvarande bostädernas beräknade värde (28,5 procent av fastighetsvärdet). Bostadsförmånen ingår i den lön, som i jordbrukskallcylen via arbetskostnadsposten tillgodoräknas jordbrukarna och hos dem anställda, varav följer, att kostnaderna för jordbrukets bostäder icke skola medtagas vid beräkningen av avskrivnings- och räntekostnaderna för näringens byggnadsbestånd.

Utgångspunkten för beräkningen av fastighetskapitalets storlek i grundkalkylen1 har alltså varit taxeringsvärdet å jordbruksfastigheter. De sakkunniga ha vid den företagna undersökningen ställt sig frågan, huruvida taxeringsvärdet utgör den bästa grundvalen för fastställande av fastighetskapitalets storlek, eller om detta skulle kunna beräknas på annat sätt. De ha dock funnit, att man även i fortsättningen är hänvisad till fastighetstaxeringarna. Detta ställningstagande har emellertid icke inneburit att detta värde utan vidare kunnat läggas till grund för räntekostnadsberäkningarna. Härvid åsyftas följande omständigheter, nämligen dels att värdet av jordbrukets bostäder som nyss anförts måste fråndragas vid beräkningarna, dels att penningvärdets försämring sedan förkrigstiden vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen år 1945 medfört en allmän höjning av taxeringsvärdena i förhållande till motsvarande värden år 1938.

På grund av bl. a. nu anförda omständigheter ha de sakkunniga funnit sig böra redogöra för taxeringsvärdenas innebörd och dessa värdens utveckling. Härvidlag fastslås, att taxeringsvärdena genomgående ligga på en i förhållande till de faktiska salupriserna på fastigheter låg nivå samt att desamma visa en lugnare utveckling än fastighetspriserna. Under år 1938 lågo salupriserna på jordbruksfastigheter 14,4 procent högre än samma års taxeringsvärden. År 1945 utgjorde motsvarande procenttal 39,i.

Vid en beräkning av storleken av fastighetskapitalet exklusive bostadsvärdet har man att utgå från jordbruksfastigheternas saluvärde — man känner någorlunda bostadsbeståndets saluvärde (jfr det följande) men ej dettas taxeringsvärde; bostäderna taxeras ej särskilt. Jordbruksfastigheternas saluvärde erhålles genom att de procentuella överpriserna (salupris i förhållande till taxeringsvärde) appliceras på taxeringsvärdena; de nyss angivna procenttalen utgöra de procentuella överpriserna för 1938 respektive 1945.

Nyssnämnda uppräkningsförfarande kompliceras avsevärt därav, att »överprisstatistiken» (jfr det ovanstående) avser fastigheterna i sin helhet. Ifrågavarande statistik kan av naturliga skäl icke innehålla uppgifter om de »överpriser», som gälla speciellt för jordbruksdelen och skogsdelen av en fastighet. Åtminstone tidigare ha överpriserna främst hänfört sig till skogen. På grund härav skulle det icke vara korrekt att vid beräkning av fastigheternas jordbruksvärde företaga en uppräkning från taxeringsvärdena med användning av de för fastigheterna i sin helhet gällande procenttalen

1 Med grundkalkylen förstås här och i det följande den förut omnämnda promemorian av april 1940 med beräkning av index över jordbrukets inkomster och utgifter.

167 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

för »överprisernas» höjd. Emellertid göres i undersökningen troligt, att den undervärdering, som tidigare kännetecknat den skogliga taxeringen, icke utan vidare kan anses gälla för 1945 års fastighetstaxering. Den omständighet som framförallt ansetts bestyrka detta förmodande är, att jordbruksvärdet från 1938 till 1945 höjts mycket försiktigt eller med endast 19 procent niedan skogsvärdets uppgång utgjort ej mindre än 53 procent. De sakkunniga ha ansett sig sakna anledning frångå den proportionella uppräkningsmetoden vid fastställandet av fastigheternas jordbruksvärde i vad gäller år 1945. Beträffande år 1938 har även skett en proportionell uppräkning; det fel, som kan ligga häri, betecknas som miftdre betydande eftersom detta års procentuella överpriser voro förhållandevis låga.

Sedan fastighetskapitalets saluvärde fastställts på antytt sätt har nästa steg i undersökningen bestått i att från detta värde skilja bostädernas värde. Bostadsvärdet har beräknats på grundval av vissa utredningar företagna inom Statens forskningskommitté för lantmannabyggnader (SFL) och avseende år 1946. Genom de av SFL verkställda undersökningarna känner man såväl nuvärdet som återanskaffningsvärdet på jordbrukets bostadsbestånd. Återanskaffningsvärdet kan följas såväl bakåt som framåt i tiden med tillhjälp av SFL:s byggnadskostnadsindex. Mera tveksamt har ansetts vara, huruvida man även kan använda samma indexserie när det gäller att följa nuvärdenas utveckling. Inom SFL har man emellertid ansett, att detta skulle låta sig göra. — Enligt de gjorda beräkningarna skulle bostäderna år 1938 ha svarat för 33,8 procent och 1945 för 35,4 procent av fastigheternas jordbruksvärde.

På grundval av de utförda beräkningarna har i undersökningen uppställts fyra olika alternativ för fastighetskapitalets storlek, vilka samtliga redovisas i följande tablå. Alt. I utgör fastigheternas beräknade saluvärde och alt. II deras taxeringsvärde. Även alt. III och IV grundas på fastighetstaxeringarna. Vid alt. III har fastighetskapitalet 1938 beräknats som medeltalet av 1933 och 1938 års taxeringsvärden samt fastighetskapitalet 1945 som medeltalet av 1938 och 1945 års taxeringsvärden. Alt. IV sammanfaller för 1938 med alt. II och ligger år 1945 ganska nära alt. III (bostadsvärdet har vid beräkningen av alt. IV frånskiljts på något annat sätt än vid övriga alternativ). Under diskussion har varit ytterligare ett alternativ, beräknat med utgång från saluvärdet men med hänsyn tagen till att viss del av fastighetskapitalet är belånad. Detta alternativ, vilket ligger någonstädes emellan alt. I och II, har på grund av de stora osäkerhetsmarginalerna icke redovisats i undersökningen.

1938 1915 Ökning

Milj. kr Abs. tal proc.

Grundkalkylen .............. 3 200 3 2001 — —

Alternativ 1.................. 3 387 4 794 1 407 41-5

Alternativ II................. 2 962 3 444 482 16 3

Alternativ III................ 2 866 3 168 302 10-5

Alternativ IV................ 2 962 3 207 245 8-3

Av fastighetsvärdet utgör byggnadsvärdet huvuddelen (omkring s/«). Vid den värdestegring, som fastighetskapitalet undergått mellan 1938 och 1945, bör alltså utvecklingen av byggnadsvärdet ha varit den utslagsgivande faktorn. Byggnadernas värdeökning under angiven tid till följd av nya realinvesteringar beräknas av de sakkunniga ha utgjort endast några få procent av ingångsvärdet. Alt. IV har ansetts ej så mycket avvika från (n. b. överstiga) det icke avskrivna anskaffningsvärdet.

1 Hänsyn ej tagen till den ökning, som ligger i räntetillägget på 10 milj. kr.

168 Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

I anslutning till de uppställda alternativen föres i undersökningen en diskussion rörande lämpligheten av att det ena eller andra alternativet lägges till grund för räntekostnadsberäkningarna. Denna diskussion avspeglar i någon mån vissa meningsskiljaktigheter, som framkommit bland de sakkunniga. Synpunkterna ha emellertid i diskussionen renodlats, av vilken orsak de olika skäl för och emot, som i denna anföras, icke kunna föras tillbaka på den ståndpunkt som intagits av den ene eller den andre sakkunnigledamoten. Den förda diskussionen har i huvudsak följande innehåll.

Inom vida kretsar anses det i dagens läge vara en angelägenhet av största vikt, att man som ett led i kampen mot Inflationen söker undvika förräntning på grundval av kapitalvärden, vilka undergått en höjning sedan förkrigstiden till följd av penningvärdets försämring. Är man av en sådan uppfattning ligger det närmast till att bibehålla den princip, som hittills tilllämpats i jordbrukskalkylen, nämligen att endast godtaga värdehöjningar till följd av ökade realinvesteringar. Som stöd för tillämpning av denna princip kan bl. a. anföras, att man på andra områden av näringslivet följt en härmed överensstämmande linje. Ett typexempel härpå utgör hyresregleringen, vilken innebär, att grundhyrorna i äldre fastigheter fastlåsts vid förkrigsnivån. Enligt de för priskontrollen gällande regierna medgives för industriens del förräntning endast på kapitalvärden beräknade med utgång från de faktiska anskaffningskostnaderna.

I nuvarande läge har även framförts den åsikten, att det är lämpligast att åtminstone i viss utsträckning acceptera den inträdda penningvärdesförsämringen. Anhängarna av den nu åsyftade meningsriktningen ställa frågan, varför endast innehavare av kapital skola få vidkännas en minskning av realinkomsterna, medan andra grupper få kompensation för dyrtiden.1 En dylik minskning följer ju med kapitalvärdenas fastlåsning vid förkrigsnivån eller de faktiska anskaffningskostnaderna under tidigare krisår. Även om för industriens del en dylik politik principiellt tillämpas, visa dock företagna undersökningar, att det faktiska utrymmet för förräntning inom denna blivit större än vad en sträng tillämpning av den förut angivna restriktiva principen i och för sig borde medge.

Som ytterligare motiv för sistnämnda ståndpunkt har anförts följande. Under de åt, som förflutit sedan krigets början, har ett betydande antal jordbruk bytt ägare. Nu avsedd omsättning av fastigheter, vilken sker snabbare än byggnadskapitalets reproduktion, medför under en period av stigande priser eu höjning av anskaffningsvärdet i ägarens hand. För den enskilde jordbrukaren torde det komma på ett ut, om han företar en kapitalinvestering genom att inköpa en fastighet eller genom att förnya sin gårds byggnadsbestånd. I båda fallen förväntar han en viss förräntning — efter enahanda grunder — på kapitalet. — Eftersom ett betydande antal egendomar bytt ägare sedan krigsutbrottet kunna anföras skäl för att man skulle gå ännu ett steg längre än nyss. Det kan nämligen göras gällande, att det i längden knappast är rimligt eller möjligt att endast för en del av fastighetsbeståndet godtaga höjda värden, medan för en annan del räknas med förkrigsvärden. För jordbrukets vidkommande kan man ej tillämpa individuell prissättning (på samma sätt som man gör i fråga om bostäder). Man får finna sig i konsekvenserna härav och godtaga en höjning av fastighetsvärdena över hela linjen.

Gentemot riktigheten av de nyss anförda resonemangen ha å andra sidan rests vissa invändningar under hänvisning till jordbrukskalkvlens konstruktion. Tankegången har härvid varit ungefär den följande. I jordbrukskalkvlen betraktas det svenska lantbruket som ett enda företag. Vid en beräkning av fastighetskapitalets storlek borde därför principiellt icke tagas hän-

109 Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

syn till en stegring av fastighetsvärdet, som hade sin grund i fastighetsöverlåtelser.

Beträffande taxeringsvärdena (alt. II) och deras lämplighet som underlag för räntekostnadsberäkningarna har anförts, att desamma ligga till grund för fastighets-, arvs- och gåvobeskattning. Statsmakterna ha på detta område accepterat penningvärdesförsämringen och kunna därför knappast undandraga sig konsekvenserna härav i andra sammanhang. Häremot har emellertid anförts, att konsekvenserna ej få dragas för långt. Taxeringsvärdenas uppgång mellan 1938 och 1945 betingas till huvudsaklig del av penningvärdesförsämringen och endast till mindre del av realinvesteringar till höjda priser. Väljes taxeringsvärdet som underlag för räntekostnadsberäkningarna, kommer jordbruket i viss utsträckning (även om det ej sker i samma grad sonr för saluvärdet) att få tillgodoräkna sig ersättning för kostnader, som det faktiskt icke har att bära. På grund av jordbrukskalkylens konstruktion kommer denna — fiktiva — kostnadsökning att medföra höjda produktpriser och därigenom verka inflationsdrivande.

De båda sista av de uppställda alternativen (alt. III och IV) utgöra på olika sätt utjämnade taxeringsvärden. Om man vill undvika starka fluktuationer i fastigheternas kapitalvärde ligger det nära till hands att välja något av dessa senare alternativ. Det kan emellertid invändas häremot, att redan taxeringsvärdena i och för sig innebära en avsevärd utjämning av tillfälliga konj unktursvängningar.

De sakkunniga ha varit eniga om att man vid värderingen av fastighetskapitalet för beräkning av jordbrukets räntekostnader bör iakttaga försiktighet. Som underlag för beräkningen har därför ansetts böra väljas kapitalvärden, vilka icke följa de tillfälliga fluktuationerna på fastighetsmarknaden. I detta sammanhang framhålles, att en till följd av sjunkande penningvärde inträffad stegring av kapitalvärdena, därest den åtföljes av en motsvarande ökad ränteersättning, i sin tur kan medföra en höjning av prisnivån och därigenom verka inflationsdrivande.

Fastigheternas saluvärde avspeglar det aktuella konjunkturläget. Redan av denna anledning ha de sakkunniga ansett detsamma vara mindre lämpligt att lägga till grund för räntekostnadsberäkningarna. Eftersom en beräkning på grundval av saluvärdet därjämte vid stigande prisutveckling har som konsekvens att jordbruket tillgodoföres ränteersättning för stegrat värde även å den del av fastighetskapitalet, som motsvarar tidigare upptagna lån, något som enligt de sakkunnigas mening bör undvikas, ha de sakkunniga funnit alt. I icke komma ifråga såsom underlag för beräkning av de på fastighetskapitalet belöpande räntekostnaderna.

De sakkunniga ha också varit ense om att man vid de fortsatta beräkningarna av jordbrukets räntekostnader med hänsyn till taxeringsvärdenas erkända ställning som värdemätare för fastighetskapitalet bör utgå ifrån dessa. Spörsmålet huruvida man därvid bör utföra beräkningarna på direkt »rundval av de vid respektive fastighetstaxeringar fastställda värdetalen fält. II) eller på grundval av utjämnade tal (alt. III och IV), är därmed icke besvarad. De sakkunniga ha funnit sig böra tillmäta den konjunkturutjämning, som kommer till uttryck vid användning av utjämnade taxeringsvärden, en avgörande betydelse och ansett alt. III böra läggas till grund för beräkningarna. Herrar Arvid Andersson och Stensgård ha varit av avvikande mening och för sin del uttalat, att taxeringsvärdena borde läggas till grund för beräkningarna utan någon ytterligare utjämning (alt. II). Hen Cederwall har funnit det vara ur principiell synpunkt riktigast, att man endast räknar med sådan värdestegring, som beror på sedan basåret faktiskt nedlagda kostnader. Han har dock ansett sig böra godtaga eu beräkning, vid

170 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

vilken en del av den genom fastighetstaxeringarna registrerade uppgången av jordbruksfastigheternas värde sedan basåret beaktas.

Valet av alt. III såsom grundval för beräkningarna av de på fastighetskapitalet belöpande räntekostnaderna medför, framhålla de sakkunniga, uPPåtgående konjunkturer (eller perioder med hastig penningvärdesförsämring) uppenbarligen ett återhållande moment vid fastställandet av de priser, som behöva insättas i jordbrukskalkylen för uppnående av den parallella utveckling av inkomster och kostnader denna kalkyl förutsätter. De sakkunniga ha velat understryka, att förhållandet blir det motsatta vid vikande konjunkturer i det jordbruket i sadant fall med tillämpning av den valda metoden för beräkning av de på fastighetskapitalet belöpande räntekostnaderna kommer att tillgodoföras bättre priser än vad som skulle vara fallet, därest något av alternativen I eller II utvalts. Detta har synts de sakkunniga fördelaktigt ur konjunkturutjämningssynpunkt och har också ansetts överensstämma med den konjunkturpolitik, som numera får betraktas som allmänt accepterad i vårt land. Innebörden av denna politik är ju, att man under högkonjunktur söker hålla tillbaka prisstegringen medan man å andra sidan under lågkonjunktur söker åstadkomma stöd för priserna.

De utförda beräkningarna av fastighetskapitalet ha 1945 som slutår; den senaste allmänna fastighetstaxeringen företogs nämnda år. I analogi’med vad som tillämpas i lantbruksstyrelsens jordbrulcsekonomiska undersökning (Räkenskapsresultat från svenska jordbruk) har det på grundval av nämnda års taxering framräknade fastighetskapitalet ansetts böra insättas i jordbrukskalkylen från och med produktionsåret 1945/46. Detta värde förutsättes få kvarstå oförändrat till dess resultaten av närmast efterföljande fastighetstaxering blivit kända.

Med hänsyn till de skäl, som anförts till stöd för alt. II (taxeringsvärdet, såsom tidigare anförts förordat av sakkunnigledamöterna herrar Andersson och Stensgård), har även detta alternativ insatts i de sakkunnigas beräkningar av räntekostnaderna.

Driftskapitalet har i hittillsvarande beräkningar varit uppdelat på fyra olika delar, nämligen kreaturskapital, maskin- och redskapskapital, förrådskapital samt fältinventarielcapital. Samma indelningsgrund tillämpas även i de sakkunnigas undersökning. Värderingsfrågan har varit aktuell beträffande kreaturskapitalet samt maskin- och redskapskapitalet, ehuru den på grund av kapitalets relativt korta varaktighet och vissa andra skäl icke ansetts böra tillmätas samma betydelse som för fastighetskapitalet. Varken i fråga om förrådskapitalet eller fältinventariekapitalet har värderingsfrågan över huvud varit aktuell.

Vad först beträffar kreaturskapitalet beräknades detta i grundkalkylen med utgång från Räkenskapsresultaten. Efter en prövning av olika möjligheter att fastställa lcreaturskapitalets storlek ha de sakkunniga stannat inför en beräkningsmetod innebärande att ifrågavarande kapital beräknas med utgång från posten »kreaturskapitalet» på kalkylens inkomstsida och med framräkning av djurvärdena med tillhjälp av index för produktionskostnaderna för djuruppfödningen och för köttprisernas utveckling- De.nna metod innebär, att man på ett riktigt sätt kan följa djurantalets förändringar samt sådana värdefluktuationer, som bero på ändringar i produktionskostnader och slaktpriser. I dessa hänseenden anse de sakkunniga att den valda metoden är överlägsen de båda övriga alternativ, som varit under diskussion, nämligen på Räkenskapsresultaten och deklarationsundersökningarna byggda värdeserier.

Även i fråga om maskin- och redskapskapitalet ha de sak-

171 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

kunniga i sin undersökning företagit en övergång från grundkalkylens beräkning på grundval av Räkenskapsresultaten till en ny beräkningsmetod. Ifrågavarande kapital har nämligen fastställts med utgång från de årliga inköpen av maskiner och redskap enligt de undersökningar, som ligga till grund för beräkning av avskrivningskostnaderna för maskiner och redskap. För de sakkunniga har varit av avgörande betydelse, att den valda metoden bygger på en redovisning av jordbrukets faktiska årliga inköp av maskiner och redskap. De övriga alternativ, som varit under diskussion, Räkenskapsresultaten och deklarationsundersökningarna, avspegla däremot ett kapitalbestånd, som icke kan betecknas som representativt för hela jordbruket.

Värdet av lager i jordbruket, förråd skapitalet, har i grundkalkylen beräknats med ledning av den officiella statistikens uppgifter om saluvärdet av skörden, av vilken för de olika växtslagen en viss procent i medeltal för året antagits ligga i lager hos jordbrukarna. I de sakkunnigas undersökning har i huvudsak tillämpats samma beräkningsmetodik. Eftersom jordbrukarnas leveranser av brödsäd undergått vissa förskjutningar sedan förkrigstiden har dock hänsyn ansetts böra tagas härtill genom att för vete och råg gjorts särskilda beräkningar rörande lagerhållningen under olika år på grundval av spannmålsleveranser och löneförmalning in. m. Det har vidare ansetts berättigat att i fråga om hemmaproducerade fodermedel tillämpa något lägre priser än gällande salupriser.

Fältinventarie kapitalet utgör den sammanfattande benämningen på i jordbruket investerat kapital i form av arbete, utsäde och konstgödsel, vilket är bundet från den tidpunkt, då arbetet nedlägges i jordens bearbetning respektive utsädet och konstgödseln sås, till dess den sålunda gjorda investeringen ger resultat i form av jordbruksprodukter. I grundkalkylen har arbetskapitalet upptagits till en rund summa, till vilken man kommit fram efter beräkning på grundval av hl. a. utav Nanneson beräknade normtal för arbetsförbrukningen inom växtodlingen. I undersökningen redovisas en liknande beräkning på grundval av resultat från nyare utredningar på området, utförda av G. Ringborg. Det fastställda basårsvärdet har ansetts kunna framräknas med användning av index för arbetskostnaderna i jordbruk skalkylen. Kapitalposten utsäde har i grundkalkylen beräknats med utgång från statistik rörande utsädeskvantiteter och vissa förutsättningar rörande förräntningstiden (11 månader för höstsäd och 4 månader för övriga grödor). De sakkunniga ha icke funnit anledning företaga någon principiell omläggning av beräkningarna på denna punkt. I de sakkunnigas beräkningar har dock, i motsats till vad som skett i grundkalkylen, tagits hänsyn jämväl till utsädet av vallväxtfröer. Vid beräkning av konstgödselkapitalet har slutligen beaktats, att priserna på flertalet gödselmedel innefatta en viss tids kredit. .

Det andra huvudmomentet av räntekostnadsberäkningarna består i fördelning av lantbrukskapitatet på eget kapital och lånekapital samt applicering av tillämpliga räntesatser på kapitalets olika delar. Bland de sakkunniga har dryftats, huruvida man även i fortsättningen bör tillämpa skilda räntesatser för olika kapitaldelar eller om det vore riktigare att använda en och samma räntesats för hela lantbrukskapitalet, i så fall exempelvis den som gäller för statsobligationer eller för inteckningslån. Som motiv för en sådan omläggning har anförts, att statsmakterna numera åtagit sig viss garanti i fråga om jordbrukets räntabilitet i och med att de tillförsäkra detsamma viss totalinkomst i relation till de sammanlagda kostnaderna. Häremot har emellertid invänts, att det individuella riskbärandet, såsom det kommer till uttryck i differentierade räntesatser, utgör ett moment, som man har svårt undgå att taga hänsyn till vid beräkning av jordbrukets

172 ICungl. Maj:ts proposition nr 212.

räntekostnader. Med hänsyn härtill och vissa andra förhållanden ha de sakkunniga ansett, att man icke f. n. bör företaga en dylik omläggning utan att differentierade räntesatser böra tillämpas även i fortsättningen. På grund härav måste liksom skett i grundkalkylen företagas en uppdelning av lantbrukskapitalet på eget och lånat kapital.

Denna uppdelning har i grundkalkylen skett med utgångspunkt från jordbrukets skuldsättning enligt 1933 års skuldsättningsutredning. Skillnaden mellan totalt kapital (fastighetskapital respektive driftskapital) och belånat kapital har ansetts utgöra eget kapital. I motsats till i grundkalkyien har emellertid tagits hänsyn till att viss del av inteckningslånen belöpa på bostäderna, vilka ju som förut framhållits icke medtagits vid beräkningen av fastighetskapitalets storlek. Såvitt kan bedömas av deklarationsunder sökningarna har jordbrukets skuldsättning undergått ganska små förändringar sedan början av 1930-talet. Av denna anledning har det ansetts, att man tills vidare bör hålla lånekapitalet vid oförändrad storlek. Den ökning av lantbrukskapitalets storlek, som skett under senare år, kommer därigenom att helt falla på det egna kapitalet. Slutligen må omnämnas, atf de sakkunniga icke funnit anledning frångå hittills tillämpad metod för beräkning av räntesatserna.

»'

Resultatet av de sakkunnigas undersökning rörande jordbrukets räntekostnader produktionsåren 1938/39—1947/48 har sammanställts i tabellerna 14—17, i vilka även för jämförelses skull i förekommande fall medtagits motsvarande tal dels enligt sakkunnigreservanternas förslag, dels enligt hittillsvarande beräkningar. De sakkunnigas undersökning har av delegationen fullföljts för åren 1948/49 och 1949/50 med tillämpning av den i undersökningen använda metodiken.

Av tabell 14 framgår, att lantbrukskapitalet enligt de sakkunnigas beräkningar ökat från 5 200 milj. kr 1938/39 till 7 022 milj. kr 1947/48 samt att det väntas ytterligare stiga till 7 490 milj. kr prognosåret 1949/50. Sistnämnda tal ligger 44,o procent över motsvarande basårssiffra. Enligt sakkunnigreservanternas förslag utgöra motsvarande kapitalbelopp respektive 5 296, 7 298 och 7 766 milj. kr. Stegringen mellan 1938/39 och 1949/50 utgör i delta fall 40,6 procent. Vid hittillsvarande beräkningar har som förut nämnts lantbrukskapitalet hållits oförändrat vid 5 215 milj. kr under alla år, bortsett från den volymökning som räntetillägget på 10 milj kr från och med 1945/46 får sägas innebära.

I tabell 15 redovisas lantbrukskapitalet med fördelning på lånal och eget kapital. Till följd av att jordbrukets totala lånesumma hålles oförändrad under den betraktade tiden faller ökningen av lantbrukskapitalet helt på det egna kapitalet. Enär vidare förändringarna av fastighetskapitalet äro relativt begränsade kommer kapitalökningen till den alldeles övervägande delen på det icke belånade driftskapitalet.

De använda räntesatserna finnas intagna i tabell 16. Räntesatserna ha som förut nämnts beräknats efter oförändrad metod. På grund av förskjutningar i den inbördes relationen mellan olika delar av kapitalet medföra emellertid de nya räntekostnadsberäkningarna vissa avvikelser i höjande riktning av den genomsnittliga räntenivån i jämförelse med hittillsvarande beräkningar.

I tabell 17 redovisas de räntesummor, till vilka beräkningarna lett fram. Enligt sakkunnigmajoritetens alternativ visa räntekostnaderna en ökning under perioden 1938/39—1947/48 från 208,o till 205,7 milj. kr. För prognosåret 1949/50 kalkyleras med 283,9 milj. kr, vilken summa ligger 36,5 procent över basårstalet. Reservanternas alternativ utvisar för de nämnda åren en

Tabell 14. Lantbrukskapltalet med fördelning på fastighets- och driftskapital, milj. kr.1

Fastighetskapital.........

Driftskapital

Kreaturskapital............

Maskin- och redskapskapital

Förrådskapital.............

Fältinventariekapital.......

Därav:

Arbete ..................

Utsäde..................

Konstgödsel..............

Summa

Summa lantbrukskapilal: Alt. A Alt. B

Index: Alt. A................

Alt. B................

Alt. A: De sakkunnigas beräkningar, majoritetsalternativet. Alt. B: De sakkunnigas beräkningar, minoritetsalternativet. Alt. C: Hittillsvarande beräkningar.

1 Kapitalvärdena för åren 1948/49 och 1949/50 ha fastställts utan hänsynstagande till vilka företagits vid delegationens slutjustering av kalkylen.

2 Enligt sakkunnigreservanternas förslag (alt. B) 2 962 milj. kr åren 1938/39—1944/45,

vissa smärre ändringar i fråga om olika kalkylposter, därefter 3 444 milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 212. 173

Tabell 15. Lantbrukskapitalet med fördelning på lånekapital och eget kapital, tnilj. kr.

Alt. A: De sakkunnigas beräkningar, majoritetsalternativet. Alt. B: De sakkunnigas beräkningar, minoritetsalternativet.

Alt. C: Hittillsvarande beräkningar.

Anm. Räntesatserna äro desamma vid de hittillsvarande och de nya beräkningarna av jordbrukets räntekostnader. — Den “enomsnittliga räntesatsen har erhållits genom att den totala räntesumman enligt tabell 17 dividerats med det sammanlagda lantbrukskapitalet enligt tabell 15. Före divisionen har kapitalrabatten (se anm. till tabell 17) trånskiljts. Medräknas denna rabatt erhålles för 1947/48 och 1948/49 något högre medelräntor än här redovisas. e

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Tabell 17. Jordbrukets räntekostnader enligt nya och hittillsvarande beräkningar, milj. kr.

Alt. A: De sakkunnigas beräkningar, majoritetsalternativet. Alt. B: De sakkunnigas beräkningar, minoritetsalternativet. Alt. G: Hittillsvarande beräkningar. 1

1 Inklusive provisoriskt tillägg på 10 milj. kr, motsvarande höjda räntekostnader (enligt tidigare uppskattning) till följd av ökning av lantbrukskapitalets volym sedan år 1938/39.

2 Inklusive räntekostnad i form av kapitalrabatt. Denna rabatt bär tillämpats av hypoteksbankerna fr. o. m. den ^3 augusti 1947 vid utlämnandet av nya lån och utgår med 1 procent. För år 1947/48 har kapitalrabatten beräknats till 0*5 och för 1948/49 till 0'3 milj. kr. Kapitalrabatt förutsattes icke utgå år 1949/50.

Öl

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

176 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Tabell 18. Jordbrukets kostnader i sammandrag.

Alt. A: De sakkunnigas beräkningar av räntekostnaderna, majoritetsalternativet.

Alt. B: De sakkunnigas beräkningar av räntekostnaderna, minoritetsalternativet.

Alt. C: Hittillsvarande beräkningar av räntekostnaderna.

räntekostnad av respektive 211,9, 276,o och 294,2 milj. kr. Stegringsprocenten mellan det första och det sista av de jämförda åren är här 38,8. Enligt hittillsvarande beräkningar slutligen uppgick basårsbeloppet till 202,3 milj. kr, medan för 1947/48 redovisas 200,2 och för 1949/50 vid beräkning enligt samma metod en kostnadssumma av 199,6 milj. kr. Sistnämnda belopp ligger

1,3 procent lägre än basårstalet.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen för de sakkunnigas undersökning rörande jordbrukets räntekostnader är den huvudsakliga innebörden av de nya beräkningarna att lantbrukskapitalet, vilket hittills hållits oförändrat sedan basåret, fastställts med hänsynstagande till sedan 1938/39 företagna investeringar. Härvid har beaktats icke "blott de förändringar i kapitalvolymen, som förekommit, utan även den fördyring som kännetecknat anskaffningen (åter- och nyanskaffningen) av kapitalföremål av olika slag under den behandlade perioden.

LK-delegationen bär insatt resultatet av de sakkunnigas beräkningar av räntekostnaderna i föreliggande jordbrukskalkyl vid sidan av kostnaderna fastställda enligt hittills tillämpad metod. Delegationen, som anser det vara ur företagsekonomisk synpunkt riktigt att beräkna jordbrukets räntekostnader på sätt gjorts i de sakkunnigas undersökning, har icke tagit ställning till frågan, huruvida jordbruket i nuvarande läge skall kompenseras för de höjda räntekostnader, som uppnås med tillämpning av den av de sakkunniga använda beräkningsmetoden. Herrar Carbell och Stensgård ha i sistnämnda fråga reserverat sig och avgivit särskilda yttranden," vilka bifogas.

Herr Carbell framhåller i sin reservation, att frågan om uppjustering av räntekostnaderna enligt hans mening bör få anstå till dess motsvarande förändringar kunna vidtagas beträffande näringslivet i övrigt eller den nuvaiande spänningen på det ekonomiska området mildrats. Herr Stensgård an-

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

för däremot, att man enligt hans uppfattning icke längre kan underlåta att taga hänsyn till lantbrukskapitalets stegring sedan basåret och att räntekostnaderna därför redan nu böra beräknas med tillämpning av den av de sakkunniga föreslagna metodiken.

Sammanfattning.

Resultatet av beräkningarna rörande jordbrukets inkomster och kostnader ha sammanfattats i följande tablå. Härvid har värdet av de redan under senare delen av år 1947/48 företagna höjningarna på vissa mjölkprodukter samt värdet av de under samma tid utbetalade statliga pristilläggen på kött och fläsk, vilka värden vid kalkylens begagnande som underlag för prissättningen skola påföras 1948/49, avdragits från 1947/48 års inkomstsumma och tillagts 1948/49 års.

Anm. Alternativen åtskilja sig i fråga om räntekostnaderna, beträffande vilka beräkningar utförts av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. Alt. A utgör majoritetsalternativet, alt. B minoritetsalternativet samt alt. G hittillsvarande beräkningar (se vidare under rubriken räntekostnader).

12 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 saml. Nr 212.

178 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Särskilt yttrande av herr Carbell.

LR-delegationen har i sin promemoria om jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret 1949/50 vid beräkningen av räntekostnaderna använt en ny princip enligt två alternativa linjer. Båda dessa linjer bygga på en utredning, som utförts av de sakkunniga för utredning om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. Delegationen har framhållit, att den icke därmed tagit ställning till frågan om huruvida det nya beräkningssättet skall läggas till grund för prissättningen.

Undertecknad har vid behandlingen av denna fråga inom delegationen förordat, att delegationen skulle uttala sig för att ett oförändrat beräkningssätt användes för ränteposten. Jag har sålunda icke ansett mig kunna biträda delegationens beslut i denna del, och vill såsom motivering härtill anföra följande.

Hittills har i jordbrukskalkylen vid räntekostnadsberäkningarna använts en sedan förkrigstiden oförändrad kapitalvolym. Till de på denna bas beräknade räntekostnaderna har, under de senaste åren, lagts en summa av 10 milj. kronor, som ansetts ungefär motsvara uppgången av jordbrukets räntekostnader på grund av ökade investeringar sedan basåret. Enligt de för priskontrollen gällande reglerna medgives för industriens del förräntning endast på kapitalvärden beräknade med utgång från de faktiska anskaffningskostnaderna. Även om det i och för sig ur företagsekonomisk synpunkt vore skäligt att företaga en uppjustering av räntekostnaderna i jordbrukskalkylen och i kalkylerna för näringslivet i övrigt, torde skälen för en sådan ändring icke vara starkare när det gäller jordbrukets prissättningsfråga än i Övriga fall. ö

Det bör i detta sammanhang understrykas, att reglerna för den prisre«lerande verksamheten avsevärt skärptes i samband med att Kungl. Majtt i juli månad 1948 utfärdade nya provisoriska direktiv för priskontrollen. Det synes olämpligt, att vid en tidpunkt då det för näringslivet i övri°t tilllämpas strängare priskontroll än tidigare, vidtaga förändringar till en mildare priskontroll för jordbruket. En sådan ändring av principen för ränteberäkningen i jordbrukskalkylen, som ifrågasatts enligt förenämnda utredning om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. in., synes mig ofrånkomligt innebära risker för att motsvarande förändringar — i så fall med stöd av nya direktiv för priskontrollen — måste accepteras även för näringslivet i övrigt. En sådan utveckling skulle uppenbarligen innebära ett allvarligt hot mot strävandena att uppnå stabilitet i fråga om priser och hyreskostnader.

Enligt min uppfattning synes sålunda övervägande skäl tala för att man tills vidare beraknar räntekostnaderna i jordbrukskalkylen enligt hittillsvarande metod. Frågan om denna kalkylposts uppjustering bör anstå till dess motsvarande förändringar kunna vidtagas beträffande näringslivet i övriri eller den nuvarande spänningen på det ekonomiska området mildras.

Stockholm den 10 mars 1949.

Erland Carbell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

179 Särskilt yttrande av herr Stensgård.

Enligt min mening böra de av sakkunniga för utredning om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader in. m. framlagda nya beräkningarna rörande jordbrukets räntekostnader beaktas vid prissättningen. Såsom motiv härför får jag anföra följande.

För jordbruket har, alltsedan priskontrollen infördes, tillämpats principer, som, vad räntekostnadernas beaktande beträffar, varit strängare än för näringslivet i övrigt, i det att förkrigsvärdena genomgående lagts till grund för räntekostnadernas beräkning dock med tillägg sedan 1945 av ett uppskattat räntebelopp av 10 miljoner kr. Sistnämnda tillägg räcker icke ens till förräntning av den ökade anskaffnings av jordbruksmaskiner, som ägt rum sedan 1938/39 och vars icke avskrivna anskaffningsvärde för 1949/50 uppgår till ca 440 miljoner kr. Likväl omfattar den redovisade maskinanskaffningen icke alla slag av maskiner. De sakkunnigas beräkningar rörande övriga delar av driftskapitalet, vilka beräkningar också utgå från ursprungliga anskaffningskostnader för det befintliga kapitalet, visa en ökning med vida större belopp. Å själva fastigheterna bar dessutom investerats ökade belopp genom nybyggnader och täckdikningar samt andra grundförbättringar. Då dessa icke avskrivits i samma takt och delvis icke äro föremål för någon som helst avskrivning (sistnämnda gäller vissa oförstörbara grundförbättringar), föreligger här en ökad icke avskriven anskaffningskostnad, vars värde dock icke kunnat närmare beräknas. Hittills tillämpade beräkningar inkludera med anfört undantag icke någon ränteersättning å de ökade kapitalbeloppen. Slutligen får beaktas att kostnadsstegringen är väsentligt större än den beräknade för det stora antal jordbrukare, som under senare år tillträtt jordbruk eller i dagens läge skola tillträda jordbruk med anskaffande av uppsättning till desamma. Då för jordbrukets produkter icke kan tilllämpas individuell prissättning, bör hänsyn tagas även till nu berörda förhållande.

Enligt min uppfattning kan man sålunda icke längre underlåta att taga hänsyn till lantbrukskapitalets stegring sedan basåret, varför räntekostnaderna redan nu böra beräknas med tillämpande av den utav de sakkunniga föreslagna metodiken.

Stockholm den 11 mars 1949.

A. H. Stensgård.

180 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Bilaga 2.

PM

angående jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter år 1947.

I Kungl. Maj :ts proposition 319/1942 lämnades en redogörelse för jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter under dels åren 1932, 1935 och 1937, dels åren 1938 och 1940, grundad på bearbetningar av självdeklarationer, vilka beträffande de tre förstnämnda åren verkställts av 1938 års jordbruksutredning och beträffande åren 1938 och 1940 av statens livsmedelskommission. Denna redogörelse har sedermera i Kungl. Maj :ts propositioner 246/1943, 253/1944, 303/1945, 267/1946, 280/1947 och 275/1948 kompletterats med liknande undersökningar för åren 1941—46, verkställda av statens livsmedelskommission. Sedan kommissionen nu, efter bemyndigande av Kungl. Maj :t, genom sin statistiska byrå låtit företaga en motsvarande bearbetning av självdeklarationer, avseende inkomståret 1947, framlägges i det följande en sammanfattande redogörelse för de härvid erhållna resultaten.

Material och metod.

Såsom framgår av tabell 1 har för undersökningen av jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter år 1947 kunnat utnyttjas sammanlagt 9 681 av jordbrukare avgivna självdeklarationer för av ägaren själv brukade gårdar. Samtliga dessa härröra, liksom fallet varit vid föregående deklarationsundersökningar, från brukningsdelar, som deltogo i den av 1938 års jordbruksutredning verkställda undersökningen av jordbrukets driftsförhållanden. Sedan föregående år har antalet undersökta gårdar minskats med 475, vilka fördela sig på alla områden och i det närmaste alla storleksgrupper. Minskningen har orsakats dels av att länsstyrelserna av olika skäl ej kunnat avstå vissa deklarationer, dels av att gårdar bytt ägare eller utlämnats på arrende, på grund varav brukningsdelarna måst uteslutas vid denna bearbetning. Det skulle kräva omfattande undersökningar för att nu i detalj bedöma verkningarna av dessa förändringar i primärmaterialets omfattning; de synas dock icke nämnvärt inverka på jämförbarheten med föregående års resultat. Deklarationsmaterialets fördelning på olika storleksgrupper inom vart och ett av de tre huvudområdena har, såsom framgår av tabell 2, endast obetydligt förändrats sedan föregående år.

Beträffande metoderna för materialets bearbetning ha utförliga redogörelser lämnats i de ovan nämnda sammanfattningarna av de tidigare deklarationsundersökningarna. Såsom däri framhållits ha de ur självdeklarationernas A-bilaga erhållna uppgifterna rörande jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter omräknats dels till totalsiffror för riket, dels till siffror per hektar jordbruksjord. Vid beräkningen av arealen jordbruks]ord har arealen ängsmark omräknats till åker med ledning av den officiella statistikens uppgifter om avkastningen på åker och äng. För år 1938 har avkastningen under åren 1936—40 lagts till grund och för åren 1946 och 1947 avkastningen under åren 1941—45. Beräkningen av totalsiffrorna för riket grundar sig på en för varje särskild storleksgrupp och varje produktionsområde enligt den officiella jordbruksstatistikens indelning verkställd

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Tab. 1. Antal i deklarationsundersökningarna ingående brukningsdelar.

uppräkning av självdeklarationernas uppgifter. Härvid liar förhållandet mellan den totala åkerarealen vid samtliga brukningsdelar inom resp. storleksgrupp och område å ena samt åkerarealen vid de undersökta brukningsdelarna inom samma storleksgrupp och område å andra sidan tagits till utgångspunkt för omräkningen. Det skall vidare framhållas, att arealerna enligt 1937 års jordbruksräknirig kommit till användning vid uppräkningen av 1938 års uppgifter, medan 1944 års arealer använts för 1946 och 1947 års uppgifter.

Vid bedömningen av föreliggande resultat bör beaktas, att de i undersökningen ingående egendomarna genomsnittligt taget torde representera en något högre produktionsförmåga och mera rationella driftsförhållanden än genomsnittsjordbruket. Till följd härav torde de vid undersökningen erhållna totalbeloppen för såväl inkomster som utgifter vara något för höga. Deras huvudsakliga uppgift är emellertid att avspegla de från år till år inträffade förändringarna i jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter och icke att ange dessa posters absoluta storlek.

Det bör ytterligare beaktas, att brukningsdelar med mindre än 2 hektar åker icke ingå i det bearbetade materialet. Likaså bör hänsyn tagas till att vid upprättande av självdeklaration inom jordbruket den s. k. kontantprincipen tillämpas. Då hänsyn sålunda icke tages till eventuella lagerbehållningar vid beskattningsårets början och slut, kan nettointäkten av jordbruksfastighet enligt deklarationsuppgifterna växla mera från år till år än vad som eljest skulle varit förhållandet.

182 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Tab. 2. Procentuell fördelning av antalet brukningsdelar på olika storleksgrupper.

Jordbrukets kontanta inkomster.

Resultaten av den beräkning av jordbrukarnas sammanlagda kontanta inkomster, som verkställts på grundval av de på självdeklarationernas Abilaga lämnade uppgifterna, redovisas i tabellerna 3 och 4. I tabell 3 återgivas för hela riket och de tre stora huvudområdena — södra och mellersta Sveriges slättbygder samt skogs- och dalbygder och norra Sverige — de till totalsiffror uppräknade inkomstbeloppen, och i tabell 4 ha dessa omräknats till indextal med 1938 resp. 1946 som bas. I anslutning till A-bilagans uppställning ha inkomsterna fördelats på följande poster: Spannmål och frövaror; sockerbetor; potatis jämte rotfrukter, grönsaker och trädgårdsprodukter; hö jämte halm och grönfoder; hästar och nötkreatur; svin och grisar; fjäderfä och ägg; mjölk och produkter därav, dels vid leverans till me-

183 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

jeri, dels vid annan försäljning; diverse produkter (får och getter, fisk och vilt, lin, ull, hudar och skinn m. m.); inkomster av skogsbruk samt diverse inkomster (körslor, uthyrning av maskiner och dragare; försäljning av döda yttre inventarier samt av sten, grus, torv m. m., ersättning för vägunderhåll och andra ej annorstädes upptagna inkomstposter) samt arrenden och avgälder.

Såsom framgår av tabell 3 ha jordbrukarnas sammanlagda kontanta inkomster år 1947 beräknats till 3 005,2 milj. kronor. Till jämförelse kan nämnas, att inkomstsumman för år 1938 beräknats till 1 506,/ milj. kronor och för år 1946 till 2 982,i milj. kronor. I jämförelse med år 1938 föreligger sålunda en ökning av inkomstsumman med 99,5 procent, medan ökningen mellan åren 1946 och 1947 uppgår till 0,8 procent.

Av den sammanlagda inkomstsumman hänför sig över hälften eller 1 750,i milj. kronor till försäljning av animaliska produkter, medan inkomsterna av försålda vegetabiliska produkter stanna enligt de bearbetade självdeklarationerna vid 551,5 milj. kronor. Skogsinkomsterna äro år 1947 av ungefär samma storleksordning eller 532,5 milj. kronor. Inkomsterna av animaliska produkter stego mellan åren 1946 och 1947 med 6,8 procent medan inkomsterna av vegetabiliska produkter sjönko med 3,9 procent under samma tid. Mellan åren 1945 och 1946 stego skogsinkomsterna med 51 procent; mellan åren 1946 och 1947 konstateras däremot en sänkning på 9,3 procent. Skogsinkomsterna äro under de båda senaste åren betydligt högre än tidigare, vilket framgår av nedanstående sammanställning.

Inkomster av skogsbruk.

År Milj. kronor Index

1938 ...................... 254-5 100

1944 ...................... 396' 1 155-6

1945 ................. 389’1 152‘9

1946 .............. 587 1 230 7

1947 ................... 532 5 209-2

Orsakerna till stegringen i intäkterna från skogsbruket under de båda senaste åren äro att söka i de förbättrade priserna på skogsprodukter efter prisstoppets upphävande den 1 juli 1946 och de på grund härav ökade avverkningarna. De exceptionellt höga skogsinkomsterna under år 1946 torde delvis ha föranletts av omläggningen av taxeringsförfarandet. Som bekant förväntades allmänt, att vid övergången till det nya skattesystemet inkomstökning under år 1946 i stort sett skulle lämnas utan beaktande av myndigheterna, och många jordbrukare koncentrerade därför sina försäljningar till detta år. Nämnda förhållande har givetvis icke inverkat enbart på skogsinkomsterna; även inkomsterna från försäljningen av t. ex. spannmål och frövaror och alla andra produkter, som utan större svårighet kunna hållas i lager, måste ha influerats härav. Det torde därför vara berättigat att påstå, att inkomstökningen mellan åren 1945 och 1946 blivit onormalt stor och att en del av denna ökning i realiteten borde ligga mellan åren 1944 och 1945 och en del mellan åren 1946 och 1947.

Mellan åren 1946 och 1947 ha jordbrukarnas inkomster av försålda jordbruksprodukter ökats med 4,o procent. Försäljningen av animaliska produkter ökade som förut nämnts med 6,8 procent, medan inkomsterna av försålda vegetabiliska produkter minskades med 3,9 procent. Denna minskning beror huvudsakligen på det genom torkan under år 1947 försämrade skördeutfallet. Sålunda minskades inkomsterna av spannmål och frövaror med 26,i milj.

184 Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

Ta!>. 3. Jordbrukets kontanta inkomster åren 1938, 1946 och 1947, milj. kronor.

Södra och mellersta Sveriges slättbygder.

Inkomster av försålda produkter

därav spannmål och frövaror...........

sockerbetor......................

potatis m. m....................

hö, halm och grönfoder..........

Summa vegetabiliska produkter

hästar och nötkreatur............

svin och grisar.................

fjäderfä och ägg.................

mjölk till mejeri................

mjölk till enskilda...............

Summa animaliska produkter

diverse produkter................

Summa inkomster av försålda produkter

Diverse inkomster____t...................

därav för körslor......................

Inkomster av skogsbruk..................

Arrenden och avgälder...................

Samtliga kontanta inkomster

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder.

Inkomster av försålda produkter

därav spannmål och frövaror...........

sockerbetor......................

potatis m. m....................

hö, halm och grönfoder..........

Summa vegetabiliska produkter

hästar och nötkreatur............

svin och grisar..................

fjäderfä och ägg.................

mjölk till mejeri.................

mjölk till enskilda...............

Summa animaliska produkter

diverse produkter................

Summa inkomster av försålda produkter

Diverse inkomster .......................

därav för körslor......................

Inkomster av skogsbruk..................

Arrenden och avgälder...................

Samtliga kontanta inkomster Norra Sverige.

Inkomster av försålda produkter

därav spannmål och frövaror...........

sockerbetor......................

potatis m. m....................

hö, halm och grönfoder..........

Summa vegetabiliska produkter

Kungl. Maj:ts proposition nr 212. 185

Tab. 3 (forts.). Jordbrukets kontanta inkomster åren 1938, 1948 och 1947, milj. kronor.

kronor. Ökningen av inkomsterna från försålda animaliska produkter sammanhänger delvis med det försämrade skördeutfallet och den därav föranledda stora utslaktningen. Sålunda ökade inkomsterna av försålda hästar och nötkreatur med 43,2 milj. kronor. Trots den stora utslaktningen av nötkreatur höll sig mjölkproduktionen kvantitativt väl uppe, och värdet av den försålda mjölken ökade med ca 36 milj. kronor. Posterna svin och grisar samt fjäderfä och ägg visa även en betydande stegring.

De nu anförda siffrorna avse riket i dess helhet. Mellan de olika områdena föreligga emellertid viktiga olikheter. Starkast har inkomstökningen varit i södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder, där den från år 1938 räknat uppgår till 112,3 procent. För norra Sverige redovisas en ökning av de kontanta inkomsterna med 102,9 procent, medan för slättbygderna i södra och mellersta Sverige inkomststegringen stannar vid 91,3 procent. För alla tre områdena har under denna tid inkomstökningen varit större än utgifts-

186 Kungl. Maj.-ts proposition nr 212.

Tab. 4. Jordbrukets kontanta inkomster åren 1938, 194G och 1947. Indextal.

ökningen, och relationen mellan dessa poster har år 1947 varit gynnsammast för norra Sverige. Såsom framgått av tidigare redogörelser har norrlandsj ordbruket varit dåligt lottat under krigsåren, och det är först under åren 1945—47, som inkomstökningen i jämförelse med förkrigsläget överstigit utgiftsökningen i denna del av landet.

Förskjutningarna av de viktigaste inkomstposternas inbördes betydelse belysas närmare av följande sammanställning av deras procentuella andel av jordbrukets sammanlagda kontanta inkomster enligt självdeklarationerna:

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

187 Tab. 5. Jordbrukets kontanta inkomster av vegetabiliska respektive animaliska produkter i procent av inkomster av samtliga försålda produkter inom olika storleksgrupper och områden åren 1938, 1948 och 1947.

Det framgår av dessa tal, att de animaliska produkternas andel av inkomstsumman stigit under 1947, och procenttalet för detta år ligger även över motsvarande tal för år 1938.

De vegetabiliska resp. animaliska produkternas andel av inkomsterna av samtliga försålda jordbruksprodukter belyses i tabell 5. I denna framträder tydligt det kända förhållandet, att de vegetabiliska produkternas relativa betydelse ökar starkt med stigande egendomsstorlelc samt att densamma genomgående är vida större inom slättbygderna i södra och mellersta Sverige än i skogs- och dalbygderna och i norra Sverige.

Göres en uppdelning av de kontanta inkomsterna på de tre huvudområ-

dena, erhålles följande procentuella fördelning:

Samtliga kontanta inkomster. 1938 1946 1947

Södra och mellersta Sveriges slättbygder................ 54-1 509 51*9

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder....... 29-9 31-8 31'8

Norra Sverige ........................................ 16-0 17-3 16-3

Hela riket............................................ 100-0 100 0 100-0

Inkomster av försålda jordbruksprodukter.

Södra och mellersta Sveriges slättbygder ................ 64-7 62-0 61-2

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder....... 28-8 28-7 29-l

Norra Sverige ........................................ 6-5 9-3 9-7

Hela riket............................................ 100-0 100"0 100-0

188 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Talen visa, att inga större förändringar ägt rum mellan de båda senast undersökta åren. Nedgången i skogsinkomsterna från år 1946 till år 1947 har emellertid verkat starkare i norra Sverige på grund av skogsbrukets relativt större betydelse i detta område.

Jordbrukets kontanta utgifter.

De på självdeklarationernas A-bilaga redovisade kontanta utgifterna lia vid bearbetningen sammanförts i följande grupper: arrenden och kontanta undantagsförmåner; arbetslöner; inköp av spannmål och frövaror; kraftfoder och betmassa; potatis och rotfrukter; hö, halm in. fl. fodermedel samt gödselmedel och torvströ; inköp av levande och döda inventarier; underhåll av dels byggnader, dels inventarier; diverse driftskostnader (bl. a. elektrisk ström samt bränn- och smörjolja) jämte räntor. Dessutom ha även uppgifterna rörande kostnaderna för nyuppsättning av inventarier samt för ny-, till- eller ombyggnad bearbetats. Beträffande dessa sistnämnda uppgifter bör emellertid nämnas, att dessa kostnader icke berättiga till avdrag vid taxeringen, varför desamma kunna antagas vara mindre fullständigt redovisade i deklarationerna. Av de vid bearbetningen av dessa poster erhållna resultaten torde därför icke alltför bestämda slutsatser böra dragas.

Resultaten av beräkningarna redovisas i tabellerna 6 och 7.

För hela riket beräknas jordbrukarnas kontanta utgifter år 1947 ha uppgått till sammanlagt 2 040,7 milj. kronor, vartill kamma ytterligare 47,3 milj. kronor för nyuppsättning av inventarier och 77,4 milj. kronor för ny-, till- och ombyggnader. De egentliga utgifterna uppgingo enligt deklarationerna år 1938 till 1 090,o milj. kronor, varför ökningen utgör 956,7 milj. kronor eller 87,s procent. Starkast är utgiftsökningen för underhåll av inventarier och byggnader, vilken post stigit med 147,5 procent sedan förkrigsåret 1938. Arbetslönerna visa en ökning med 92,4 procent, medan ränteutgifterna sjunkit med 3,7 procent.

Mellan de båda senast undersökta åren, 1946 och 1947, ha de kontanta utgifterna sligit med 95,2 milj. kronor eller 4,9 procent. Denna ökning beror framförallt på stegrade underhållskostnader. Arbetskostnaderna ha sjunkit med 4,7 procent, vilket torde bero på dels den minskade skörden och det goda bärgningsvädret sommaren 1947 och dels de i förhållande till år 1946 något minskade skogsavverkningarna. Givetvis har även den fortgående mekaniseringen inverkat och särskilt den kraftiga ökningen av traktorbeståndet.

De nu anförda talen avse riket i dess helhet. Mellan de olika områdena föreligga emellertid viktiga olikheter. Utgiftsökningen har sålunda varit starkast i södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder, där densamma från år 1938 räknat uppgår till 94,8 procent. För slättbygderna i södra och mellersta Sverige redovisas en ökning av de kontanta utgifterna med 87,5 procent och för norra Sverige en ökning med 74,4 procent. En karakteristisk skillnad mellan södra och norra Sverige föreligger beträffande arbetslönerna, för vilka ökningen i norra Sverige endast är 33,8 procent, medan densamma i södra och mellersta Sverige uppgår till lll,i procent i slättbygderna och 99,5 procent i skogs- och dalbygderna. Den förhållandevis ringa ökningen av denna kostnadspost i norra Sverige torde sammanhänga med att en mycket stor andel av arbetet både i själva jordbruket och i skogen uttöres av ägaren och hans familjemedlemmar. Den kraftiga ökningen av inkomsterna av försålda jordbruksprodukter i norra Sverige motsvaras av en likaledes förhållandevis kraftig stegring av utgifterna för inköpta förnödenheter på detta område.

189 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Tab. 6. Jordbrukets kontanta utgifter åren 1938, 1946 och 1947, milj. kronor.

Södra och mellersta Sveriges slättbygder. Arrenden och kontanta undantagsförmåner

Arbetslöner.............................

Inköp av förnödenheter

därav spannmål och frövaror..........

kraftfoder och betmassa.........

potatis och rotfrukter...........

hö, halm m. fl. fodermedel......

gödselmedel och torvströ........

Inköp av levande inventarier............

Inköp av döda inventarier...............

Underhåll av inventarier................

Underhåll av byggnader.................

Diverse driftskostnader..................

Räntor.................................

Samtliga kontanta utgifter

Nyuppsättning av inventarier............

Ny-, till- eller ombyggnad...............

Södra o. mellersta Sveriges skogs- o. dalbygder.

Arrenden och kontanta undantagsförmåner

Arbetslöner.............................

Inköp av förnödenheter

därav spannmål och frövaror..........

kraftfoder och betmassa.........

potatis och rotfrukter...........

hö, halm m. fl. fodermedel......

gödselmedel och torvströ........

Inköp av levande inventarier............

Inköp av döda inventarier...............

Underhåll av inventarier................

Underhåll av byggnader.................

Diverse driftskostnader..................

Räntor.................................

Samtliga kontanta utgifter

Nyuppsättning av inventarier............

Ny-, till- eller ombyggnad...............

Norra Sverige.

Arrenden och kontanta undantagsförmåner

Arbetslöner.............................

Inköp av förnödenheter

därav spannmål och frövaror..........

kraftfoder och betmassa.........

potatis och rotfrukter...........

hö, halm m. fl. fodermedel......

gödselmedel och torvströ........

Inköp av levande inventarier............

Inköp av döda inventarier...............

Underhåll av inventarier................

Underhåll av byggnader.................

Diverse driftskostnader..................

Räntor.................................

Samtliga kontanta utgifter

Nyuppsättning av inventarier............

Ny-, till- eller ombyggnad...............

190 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Tab. 6 (forts.). Jordbrukets kontanta utgifter &ren 1938, 1946 och 1947, milj. kronor.

Hela riket.

Arrenden och kontanta uncfantagsförmåner

Arbetslöner.............................

Inköp av förnödenheter

därav spannmål och frövaror..........

kraftfoder och betmassa.........

potatis och rotfrukter...........

hö, halm m. fl. fodermedel......

gödselmedel och torvströ........

Inköp av levande inventarier............

Inköp av döda inventarier...............

Underhåll av inventarier................

Underhåll av byggnader.................

Diverse driftskostnader..................

Räntor................................

Samtliga kontanta utgifter

Nyuppsättning av inventarier............

Ny-, till- eller ombyggnad...............

Tab. 7. Jordbrukets kontanta utgifter åren 1938, 1946 och 1947

Indextal.

Södra och mellersta Sveriges slättbygder.

Arbetslöner...........................

Inköp av förnödenheter.................

Inköp av levande och döda inventarier ... Underhåll av inventarier och byggnader . .

Diverse driftskostnader...............

Räntor...................

Samtliga kontanta utgifter

Södra o. mellersta Sveriges skogs- o. dalbygder.

Arbetslöner.............................

Inköp av förnödenheter.................

Inköp av levande och döda inventarier ... Underhåll av inventarier och byggnader . .

Diverse driftskostnader..................

Räntor.................................

Samtliga kontanta utgifter

Norra Sverige.

Arbetslöner.............................

Inköp av förnödenheter.................

Inköp av levande och döda inventarier ... Underhåll av inventarier och byggnader . .

Diverse driftskostnader..................

Räntor.................................

Samtliga kontanta utgifter

Hela riket.

Arbetslöner.............................

Inköp av förnödenheter.................

Inköp av levande och döda inventarier ... Underhåll av inventarier och byggnader . .

Diverse driftskostnader..................

Räntor.................................

Samtliga kontanta utgifter,

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

191 Tab. 8. Arbetslönernas och ränteutgifternas procentuella andel av jordbrukets

kontanta utgifter inom olika storleksgrupper och områden åren 1938,

1916 och 1947.

Inkomster och utgifter per hektar jordbruksjord. Inkomst- och utgiftsutvecklingen inom olika storleksgrupper av jordbruk.

Olikheterna mellan olika storleksgrupper belysas genom den beräkning av de kontanta inkomsterna och utgifterna per hektar jordbruksjord, vars resultat återgivas i tabell 9. Genom detta material erhålles också en ytterligare belysning av förskjutningarna från år till år liksom nya möjligheter till jämförelser mellan de tre huvudområdena.

Det framgår av tabell 9 och av indextalen i tabell 10, att såväl den absoluta som den relativa inkomstökningen per arealenhet mellan förkrigsåret 1938 och år 1947 i södra och mellersta Sverige som regel varit större vid små än vid medelstora och stora brukningsdelar. Då samtidigt ökningen av de kontanta utgifterna för inkomsternas förvärvande icke visat en lika markerad tendens, måste detta innebära en förbättring av de små brukningsdelarnas ekonomiska ställning i relation till de störres. I norra Sverige framträder ingen liknande tendens.

192 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Tab. 9. Kontanta inkomster och utgifter i kronor per hektar jordbruksjord vid

jordbruksfastighet inom olika storleksgrupper och områden

åren 1938, 1946 och 1947.

Tab. 10. Kontanta inkomster och utgifter per hektar jordbruksjord vid jordbruksfastighet inom olika storleksgrupper och områden åren 1938, 1946 och 1947.

Indextal: 193S = 100.

Vid en jämförelse mellan de olika områdena framträder särskilt det förhållandet, att såväl inkomst- som utgiftsbelopp per hektar jordbruksjord i allmänhet äro högre i norra än i södra och mellersta Sverige. Denna i vissa fall ganska betydande skillnad beror framförallt därpå, att inom det först-

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

193 Tab. IX. Kontanta inkomster i kronor per hektar jordbruksjord vid Jordbruksfastighet inom olika storieksgrupper och områden åren 1938, 1946 och 1947.

nämnda området i regel jämförelsevis stora skogsarealer ingå i brukningsdelarna, medan den till desamma hörande åkerarealen är förhållandevis liten. Det är sålunda inkomsterna av resp. kostnaderna för skogsbruket, som höja dessa siffror för norra Sverige så väsentligt över dem, som redovisas för det övriga Sverige.

De viktigaste inkomstposternas ekonomiska betydelse för brukningsdelar av olika storlek och inom olika områden belyses närmare i tabell 11, i vilken inkomsterna i kronor per hektar jordbruksjord av vegetabiliska och animaliska produkter samt av skogsbruk redovisas. På motsvarande sätt redovisas i tabell 12 jordbrukarnas kontanta utgifter, likaledes beräknade per hektar jordbruksjord, för arbetskraft, kraftfoder och betmassa, gödselmedel och torvströ samt för räntor.

Beträffande den relativa betydelsen av jordbrukarnas olika inkomstkällor föreligga mycket tydliga olikheter såväl mellan olika områden som mellan olika storieksgrupper. De vegetabiliska produkternas betydelse stiger med växande egendomsstorlek och är vidare störst inom slättbygderna och minst

13 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 212.

194 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Tab. 12. Kontanta utgifter i kronor per hektar jordbruksjord vid Jordbruksfastig-

het inom olika storleksgrupper och områden åren 1938, 1946 och 1947.

i norra Sverige. Inkomsterna av skogsbruk äro givetvis störst i norra Sverige, något mindre i skogs- och dalbygderna samt minst inom slättbygderna i södra och mellersta Sverige.

I jämförelse med basåret 1938 ha arbetslönerna per hektar jordbruksjord stigit starkast i norra Sverige samt vid de största egendomarna i södra och mellersta Sverige. Minskningen i arbetskostnaderna mellan åren 1946 och 1947 har berört samtliga områden och storleksgrupper med undantag av de största egendomarna i södra och mellersta Sverige. Beträffande brukningsdelar med upp till 30 hektar åker framträder en betydande skillnad i arbets-

195 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Tab. 13. Jordbrukets nettointäkter inom olika områden, åren 1938, 1946 och 1947,

milj. kronor.

kostnader mellan norra Sverige å ena och södra och mellersta Sverige å andra sidan. De avsevärt större kontanta arbetskostnaderna per hektar jordbruks] ord i norra Sverige förklaras av skogsbrukets stora betydelse för brukningsdelar av olika storlekar i denna del av landet. Ett närmare studium av tabellmaterialet visar även en viss samvariation mellan å ena sidan inkomsterna av skogsbruk och å andra sidan löneutgifterna.

Jordbrukarnas nettointäkter och jordbrukarefamiljens arbetsinkomster.

Den i det föregående lämnade redogörelsen för utvecklingen av jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter under krisåren grundar sig på en bearbetning av motsvarande uppgifter i den s. 1c. A-bilagan till självdeklarationerna. Härutöver ha även deklarationernas uppgifter rörande jordbrukarnas nettointäkter statistiskt bearbetats, varvid desamma dels uppräknats till totalsiffror för hela riket och tre huvudområden, dels beräknats i kronor per hektar jordbrulcsjord och per brukningsdel. Huvudresultaten av denna del av undersökningen redovisas i tabell 13.

Nettointäkterna av jordbruksfastighet ha i genomsnitt för riket stigit med 115,5 procent i jämförelse med år 1938. Stegringen är störst i norra Sverige,

196 Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Tab. 14. Familjens arbetsinkomst i kronor per brukningsdel åren 1938,

1946 och 1947.

där den uppgår till 132,2 procent, och lägst inom slättbygderna i södra och mellersta Sverige, 96,8 procent. I skogs- och dalbygderna uppgår stegringen till 128,4 procent. Det är olikheten i skogsbrukets omfattning, som ger jordbruket i skogsbygderna en gynnsammare ställning. I jämförelse med år 1946 konstateras för år 1947 eu påtaglig minskning av nettointäkterna.

För att ytterligare belysa jordbrukarnas ekonomiska förhållanden ha även beräkningar verkställts rörande storleken av den arbetsinkomst, som enligt självdeklarationerna kommit jordbrukarefamiljerna till godo. Dessa beräkningar ha verkställts på så sätt, att till nettointäkterna av jordbruksfastighet lagts skuldräntorna, varefter den därvid erhållna summan minskats med ett belopp, som ansetts motsvara »normala rån teanspråk». Detta sistnämnda belopp utgör förräntningen av det i självdeklarationen såsom tillgång redovisade värdet av jordbruksfastigheten, av levande och döda inventarier samt av inneliggande lager. Vid beräkningen av detsamma har man vid den nu senast utförda undersökningen utgått från en räntefot av 3 procent för fastighetsvärdet och 4 procent för värdet av inventarier och lager. Resultaten av denna beräkning redovisas i tabell 14.

Det framgår av denna, att jordbrukarefamiljernas arbetsinkomster i regel mer än fördubblats i jämförelse med år 1938. Mellan åren 1946 och 1947 konstateras emellertid en markerad minskning av arbetsinkomsten utom för de minsta egendomarna i södra och mellersta Sverige, vilka visa en mindre ökning.

Vid bedömandet av dessa tal bör beaktas, att det här är fråga om en uppskattande beräkning av den samlade arbetsinkomsten för hela jordbrukarefamiljen. Till denna inkomst kommer — åtminstone vid de större egendomarna — icke obetydliga belopp i form av ränta å det egna lantbrukskapitalet.

Stockholm den 1 april 1949.

Statens livsmedelskommission Statistiska byrån OTTO ZETTERBERG

TABELLBILAGA

Kungl. Maj:ts proposition nr 212,

199 Tab. 1. Vissa jordbruksnäringen berörande prisindextal.

1 Indextalen baseras fr. o. m. dec. 1941 på priset för standardiserad mjölk. —2 Fr. o. m. mars 1943 följa indextalen priset för salt sidfläsk, varå normalpriset är detsamma som å färskt sidfläsk.

200 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Tab. 2. Priser i öre/kg å nedanstående varuslag,

1 Medelpris till producent för 3‘5 %-ig mjölk (före 1945 l:a klass mjölk), fritt mejeri, inkl. tuberkulostillägg samt vid ett skummjölksvärde av under tiden juli 1939—dec. 1941 2 0 öre/kg och därefter 4'5 öre/kg. Priserna inkludera ej de av mejerierna utbetalda efterlikviderna, vilka for hela riket uppgått till 0 31 öre/kg för 1942, till 0-40 öre/kg för 1943, till 0-41 öre/kg för 1944, till 0-55 öre/kg för 1945 och 1946, till 0-63 öre/kg för 1947 samt till 0'59 öre/kg för 1948. För aren före 1942 saknas uppgifter om efterlikvider. — 2 Pris per liter enligt Socialstyrelsens detaljprisnoteringar. — 8 Beräknat pris till producenter efter avdrag av mejerikostnader samt tillägg av under respektive perioder utgående bidrag samt exkl. skummjölksvärde. Producentbidrag utgår fr. o. m. juli 1939. — ‘ Kor klass I och II. — 6 Gödkalv klass I. — 6 Klass I. — 1 Svensk äggnotering, nettopris till producenten. Under tiden 24 sept. 1941—31 dec. 1945, under tiden 9 sept. 1946—6 jan. 1947 samt under tiden 8 sept. 1947—4 april 1948 av staten fastställda normalpriser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Tab. 2 (forts.)- Priser (notering) i öre/kg å nedanstående varuslag.

1 Svensk spannmålsnotering, medelpris för kustorter (för korn medelpris för flera orter) t. o. m. den 15 okt. 1940, av staten fastställda inlösningspriser 16 okt. 1940—31 aug. 1941, av staten fastställda normalpriser 1 sept. 1941—31 aug. 1943, av staten fastställda riktpriser för vete och råg 1 sept. 1943—31 aug. 1944 och för syd- och mellansvenskt korn 1 sept. 1943—31 maj 1944, därefter åter av staten fastställda normalpriser. — 2 T. o. m. den 15 okt. 1940 medelpris för flera orter, den 16 okt. 1940—31 aug. 1941 av staten fastställda inlösningspriser, därefter av staten fastställda normalpriser. — 3 Producentpris för normalkvalitet. Medeltal av Lantbruksförbundets noteringar i Stockholm och Norrköping. Av staten fastställt pris den 16 okt. 1939—is juli 1940. För 1941—1943 års skördar av staten fastställda normalpriser i alla handelsled. För 1944—1945 och 1947 års skördar av staten fastställda normalpriser vid försäljning till detaljhandlare samt förbrukare, för 1947 års skörd även vid försäljning till partihandlare. — * T. o. m. den 4 jan. 1940 medelpris för flera orter, fritt noteringsorten vid försäljning direkt till förbrukare. Fr. o. m. den 5 jan. 1940 av staten fastställda priser vid försäljning till förbrukare. — 3 Partipris i Stockholm för Pa välsorterad potatis. Enligt Lantbruksförbundets notering. Av staten fastställda normalpriser 7 febr.—27 april 1948. (Dylika ha gällt även för potatis av 1942, 1944 och 1945 års skördar.) — 6 Fritt noteringsorten vid försäljning till förbrukare t. o. m. den 7 maj 1940, därefter av staten fastställda priser. ■— 7 Fritt noteringsorten vid försäljning till förbrukare t. o. m. den 30 sept. 1939, därefter av staten fastställda priser. T. o. m. sept. 1941 pris å 48 %, okt. 1941—juni 1944 pris å 45 %, juli 1944—juni 1945 pris å 42 %, juli 1945— juni 1946 pris å 47 %, sept. 1946—juni 1947 pris å 45 % samt fr. o. m. juli 1947 pris å 44 % kraftfoderblandning. — 8 Vägda priser (priserna å kraftfoderblandningar med varierande halt av råprotein och råfett under de i not 7 angivna perioderna vägda med de försålda kvantiteterna). •— 'Ej medtaget vid beräkning av årsmedelpriserna, då någon nämnvärd försäljning ej ägt rum.

202 Kungl. Maj:ts proposition nr 212-

Tab. 3. Jordbrukarnas leveranser samt lager hos handelskvarnar och Sv. Spannmåls AB m. il. av vete och råg, i ton.

1 Avse leveranser av spannmål till de större handelskvarnarna samt till spannmåls- och utsädeshandeln. — 2 Såväl inhemsk som utländsk spannmål sista dagen resp. år och månad. Lagersiffrorna per den 31 augusti inkludera leveranser av den nya skörden. — 3 Avser lager av såväl inhemsk som utländsk spannmål vid de större handelskvarnarna. — 4 Avser lager hos Sv. Spannmålsaktiebolaget t. o. m. den 31 dec. 1940, därefter även lager hos spannmåls- och utsädeshandlare. — 5 Häri ingår leveranser av resp. års skörd under augusti.

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

203 Tab. 4. Förmätning av vete, råg och havre samt import och export av vete

och råg, i ton.

1 Avser förmalning av såväl inhemsk som utländsk spannmål vid de större handelskvarnarna. — 2 Härav ha 3 279 ton införts i utbyte mot till Finland utförda kvantiteter råg eller rågmjöl.

Anm. Import- och exportuppgiftema för åren 1947 och 1948 samt månadssiffrorna preliminära.

204 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Tab. 5. Invägning av mjölk samt försäljning av mjölk och grädde, i ton.

Vid mejerier invägd mjölk Mejeriproduktion av

Därav Konsumtionsgrädde

1 Invägd mjölk Irån evakuerade finska kor i Västerbottens och Norrbottens län utgjorde

2 114 ton under år 1944 samt 4 433 ton under år 1945. Dessa kvantiteter äro icke medräknade i den här redovisade invägningen. — 1 2 Fr. o. m. standardiseringsbestämmelsernas ikraftträdande den 21 november 1941 redovisas i denna kolumn kvantiteten försåld standardiserad mjölk. Av denna anledning blir summan av produktmjölk, konsumtionsmjölk och grädde större än den redovisade kvantiteten invägd mjölk, alldenstund den genom standardiseringen erhållna grädden, omräknad till helmjölk, redovisas under produktmjölk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

205 Tab. 6. Mejerimjölkens medelfetthalt, antal mjölkleverantörer, medeiinvägningen per leverantör samt produktionen av smör, ost och torrmjölk.

1 Årssiffrorna avse det med mjölkinvägningen per leverantör och månad vägda medelantalet leverantörer. — 2 Under tiden september 1944—augusti 1945 ingår smör, producerat av mjölk från evakuerade finska kor.

206 Kungl. Maj:ts proposition nr 212,

Tab. 7. Försäljning av smör, ost, margarin, konstister och kokosfett samt matolja,

i ton.

1 Försäljningen från mejeri med tillägg för import och avdrag för export (stat. nr 69—70). — 2 Försäljningen inom landet från fabrik med tillägg för import (stat. nr 262).

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

207 Tab. 8. Import och export av smör, margarin, ost och ägg, i ton.

Anm. Import- och exportuppgiftema för åren 1947 och 1948 samt månadssiffrorna preli-

minära.

208 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Tab. 9. Import och export av nötkött och fläsk samt import av får- och

hästkött, i ton.

Anm. Import- och exportuppgiftema för åren 1947 och 1948 samt månadssiffrorna preli-

minära.

209 Kungl. Maj:is proposition nr 212.

Tab. 10. Vid slakthus, kontrollslakterier och köttbesiktningsbyr&er undersökta

slaktdjur m. m.

1 Årssummorna för 1947 och 1918 samt alla månadssummorna preliminära tal.

It Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 212.

1 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Tab. It. Inhemsk försäljning, import och export av vissa fodermedel, i ton

Anm. Import- och exportuppgifterna för åren 1947 och 1948 samt månadssiffrorna preli-

nar». c

497301. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.