angående åtgärder i pris- reglerande syfte på jordbrukets område under senare delen av produktionsåret 1950/51

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

1 Nr <(>.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område under senare delen av produktionsåret 1950/51; given Stockholms slott den 16 februari 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 76.

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

Utdrag av protokollet över jordbruksårenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 februari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område samt anför därvid.

Vid överläggningar, som våren 1950 ägde rum mellan statens livsmedelskommission, å ena, samt representanter för Sveriges lantbrulcsförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk, å andra sidan, uppnåddes enighet om de grunder, som borde tillämpas för prissättningen av jordbrukets produkter under regleringsåret 1950/51. Överenskommelsen godkändes av Kungl. Maj:t genom beslut den 21 april 1950. Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan innebar att dittillsvarande prisnivå för jordbrukets produkter — med undantag för vissa avsättningsmässigt betingade justeringar — skulle bibehållas i stort sett oförändrad. I överenskommelsen förbehöll sig jordbruket rätt att för tiden från och med den 1 januari 1951 påkalla täckning för de särskilda kostnadsökningar, som kunde uppkomma till följd av stabiliseringspolitikens upphörande eller modifiering.

Överenskommelsen förelädes riksdagen genom proposition nr 245/1950 och vann även dennas godkännande (jordbruksutskottets utlåtande nr 52, riksdagens skrivelse nr 357). I samband härmed anvisade riksdagen å riksstaten för budgetåret 1950/51 dels till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag av 191 000 000 kronor, dels till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet ett reservationsanslag av 25 000 000 kronor, dels ock till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet ett förslagsanslag av 6 000 000 kronor.

Vidare medgav riksdagen Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för reglering under regleringsåret 1950/51 av produktions- och avsättningsförhållandena på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits i propositionen.

Statsmakternas beslut i prissättningsfrågan innebar, utöver vad förut nämnts, att jämväl frågan om ändringar i prissättningen på grund av ny beräkningsmetod i fråga om räntekostnadsposten borde upptagas vid de

Kungl. Maj. ts proposition nr 76.

förutsatta överläggningarna i samband med stabiliseringspolitikens upphörande eller modifiering. Samtidigt borde även behandlas de spörsmål, som kunde komma att uppstå beträffande tillämpningen av den s. k. 4-procentregeln.

Med skrivelse den 7 november 1950 har statens jordbruksnämnd överlämnat en av den till nämnden knutna expertdelegationen utarbetad promemoria rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret 1950/51 ävensom protokoll från sammanträden med jordbruksnämnden och dess råd den 20 och 27 oktober 1950, vid vilka den nya kalkylen granskats.

Vidare har jordbruksnämnden i skrivelse den 22 december 1950 anmält en mellan nämnden, å ena, samt representanter för Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk, å andra sidan, träffad överenskommelse om priserna på jordbrukets produkter under tiden 1 januari—31 augusti 1951 och hemställt att densamma måtte godkännas av Kungl. Maj :t. Genom beslut samma dag har Kungl. Maj :t godkänt överenskommelsen. I skrivelse den 29 december 1950 har därefter jordbruksnämnden framlagt förslag till regleringsåtgärder beträffande mjölk och mejeriprodukter samt fetter och oljor under samma tid.

I detta sammanhang torde jag även få anmäla dels en av producentbidragsutredningen med skrivelse den 17 oktober 1950 överlämnad promemoria angående fodermedelsfördyringen och det mindre jordbruket, dels en från finansdepartementet till jordbruksdepartementet överlämnad skrivelse från 1950 års besparingsutredning angående subventionerna på jordbrukets område.

Jag torde nu få underställa Kungl. Maj :t frågan om utformningen i vissa hänseenden av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område för tiden 1 januari—31 augusti 1951 samt vissa därmed sammanhängande spörsmål.

Den reviderade kalkylen över jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret 1950/51.

I syfte att erhålla ett underlag för omprövningen av prissättningen på jordbrukets produkter under senare delen av produktionsåret 1950/51 har statens jordbruksnämnd låtit genom den för dylika uppgifter utsedda expertdelegationen (kalkylsakkunniga) utarbeta en reviderad kalkyl över jordbrukets inkomster och kostnader under nyssnämnda produktionsår.1 Denna kalkyl torde i sitt slutgiltiga skick få fogas som bilaga till detta protokoll.

I sin skrivelse den 7 november 1950 har jordbruksnämnden lämnat en sammanfattande redogörelse för innebörden och resultaten av kalkylen. Nämn-

1 Ledamöter i kalkylsakkunniga ha varit generaldirektören O. A. V. Söderström, ordförande samt ledamoten av statens jordbruksnämnd, filosofie licentiaten K. D. M. Bonow, e. o. byråchefen L. J. F. Juréen, direktören A. H. Stensgård, föreståndaren för Jordbrukets utredningsinstitut, filosofie licentiaten H. Åstrand, agronomen C.-E. Odhner och filosofie kandidaten G. Rehn.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

den har därvid till att börja med redogjort för beräkningarna rörande jordbrukets inkomster och därvid anfört bland annat.

På liknande sätt som vid augustiomräkningarna under tidigare år grunda sig de nu verkställda inkomstberäkningarna vad beträffar vegetabilier i främsta rummet på de preliminära resultaten från arealinventeringen i början av juni (denna gång utförd på representativ basis) samt på de beräkningar rörande årets skördeutfall, som jordbruksnämndens statistikbyrå företagit på grundval av statistiska centralbyråns sammanställning av årsväxt- och skörderapporter. Vid detta kalkyltillfälle ha använts rapporterna per den 31 augusti, medan under tidigare år rapporterna per den 15 juli vanligen kommit till användning. Vid beräkningen av animalieproduktionen ha kalkylsakkunniga haft ledning av bl. a. preliminära resultat från den representativa husdjursräkningen den 1 juni 1950. Vid beräkningarna ha de sakkunniga i övrigt bl. a. haft att utgå från Kungl. Maj:ts beslut den 21 april 1950 angående prissättningen på jordbrukets produkter under regleringsåret 1950/51.

1 jämförelse med normkalkylen visar den nu föreliggande kalkylen följande mera anmärkningsvärda arealförskjutningar. Den för brödsädsodling använda arealen utgör 465 500 ha, vilket är 32 500 ha mer än i normkalkylen. Ökningen faller helt på vete och beror på att utvintringen av höstvete varit mindre än normalt samt att vårveteodlingen tagit rekordartad omfattning. Även i fråga om fodersäd föreligger viss ökning i förhållande till normkalkylen, medan motsatsen är fallet i fråga om ärter och vicker. Potatisarealen är något mindre än vad man räknade med i våras, medan sockerarealen blivit större.

De på grundval av skörderapporterna beräknade hektar skördarna äro i fråga om samtliga växtslag utom korn, sockerbetor och foderrotfrukter lägre än de antagna normskördarna. För brödsäd, potatis och hö är dock nedgången ganska obetydlig.

Beträffande skörden av sockerbetor har en av Svenska socker fabrik saktiebolaget i mitten av september företagen beräkning kommit till användning.

Jordbrukets inkomster av brödsäd (vete och råg) år 1950/51 beräknas i den nu föreliggande kalkylen till 231,9 miljoner kronor mot 222,3 miljoner kronor i normkalkylen, alltså en ökning med 9,6 miljoner kronor. Uppgången sammanhänger främst med ökade kvantiteter vete men även med höjda priser. För övrig spannmål noteras däremot en minskning från 54,3 till 47,3 miljoner kronor, d. v. s. med 7,o miljoner kronor. Nedgången beror huvudsakligen på minskad användning av grynhavre samt av bryggerikorn.

På grund av att man nu anser sig kunna räkna med ett högre pris på matpotatis än vad man i våras ansåg sannolikt, visa inkomsterna av potatis en stegring från 128,4 miljoner kronor i normkalkylen till 140,s miljoner kronor i den föreliggande kalkylen, en ökning alltså med 12,4 miljoner kronor.

Till följd av den förut omtalade arealökningen samt viss prishöjning visa inkomsterna av sockerbetor en uppgång från 104,3 till 121,i miljoner kronor. Sistnämnda tal inkluderar stimulansinkomster, vilka vid kalkylens begagnande för prissättningsändamål böra avdragas. Tages hänsyn till avdragsbeloppet, 4,2 miljoner kronor, erhålles i stället 116,9 miljoner kronor, vilket tal ligger 12,6 miljoner kronor över normkalkylens summa.

I fråga om oljeväxterna föreligger en obetydlig justering, från 176,9 till 177,6 miljoner kronor. För spånadsväxterna äro motsvarande tal 5,i och 5,o miljoner kronor.

Med hänsyn till bl. a. att prisutvecklingen under år 1950/51 ännu icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

med säkerhet kan bedömas samt att uppgifterna om skördarnas storlek ännu äro osäkra, ha de sakkunniga i den nu föreliggande kalkylen i fråga om inkomster av fältmässigt odlade köksväxter ansett sig fortfarande böra räkna med den inkomstsumma, 43,2 miljoner kronor, för år 1950/51, vilken i normkalkylen fanns införd för detta år.

Jordbrukets totala inkomster av vegetabilier beräknas enligt den omräknade kalkylen till 773,7 miljoner kronor mot 742,s miljoner kronor enligt normkalkylen. Ökningen, vilken utgör 30,o miljoner kronor, beror, som framgått av det föregående, på högre inkomster av brödsäd, potatis och sockerbetor.

Av jordbrukets inkomster av animaliska produkter svarar mjölkproduktionen för den största andelen. Beträffande hithörande avsnitt av kalkylen bar jordbruksnämnden anmärkt, att den del av mjölkproduktionen, som icke levereras till mejeri (d. v. s. konsumtionsmjölk försåld utanför mejeri, konsumtionsmjölk för hemmaförbrukning, mjölk till lantsmör samt fodermjölk), under en följd av år uppskattats med ledning av tämligen osäkert material. För att få en säkrare uppfattning härom ha därför i samband med arealinventeringen och husdjursräkningen den 1 juni 1950 inhämtats vissa uppgifter om mjölkproduktionens storlek och användning under år 1949.

Beträffande de korrigeringar, som med stöd härav gjorts i kalkylen, har jordbruksnämnden anfört följande.

Undersökningen, vilken utförts på representativ basis, ger en mjölkproduktion, som med ca 1 procent understiger den uppskattning, som ligger till grund för normkalkylens produktionsberäkningar. Med ledning av de vid undersökningen erhållna uppgifterna om mjölkproduktionen och dess användning ha de tidigare beräkningarna för senare produktionsår nu korrigerats. Nu ifrågavarande korrigeringar beröra icke mejerimjölken. Inkomsterna av denna utgöra i den reviderade kalkylen 1 166,i miljoner kronor mot 1 106,7 miljoner kronor i normkalkylen, ökningen, vilken utgör 59,4 miljoner kronor, förklaras till ett belopp av cirka 49 miljoner kronor av en i jämförelse med normkalkylen förutsatt stegring av mjölkinvägningen vid mejerier. I normkalkylen upptogs övriga på mjölken fallande inkomster (exklusive producent- och kontantbidrag) till 209,6 miljoner kronor, medan motsvarande belopp nu utgör 222,3 miljoner kronor. Redan på grund av förut berörda omläggning av beräkningarna äro de anförda talen icke direkt jämförbara med varandra. Härtill kommer, beträffande den utanför mejerier försålda konsumtionsmjölken, en revidering av sättet att beräkna priserna, vilken även berör basåret. Omläggningen av beräkningarna har medfört en stegring av inkomstsumman med cirka 20 miljoner kronor, varför den stegring de förut anförda talen utvisa är skenbar.

Producent- och kontantbidragen för mjölk upptagas i den föreliggande kalkylen till 72,5 miljoner kronor mot 63,o miljoner kronor i normkalkylen.

Jordbrukets totala inkomster av m jölk och mejeriprodukter utgöra enligt den omräknade kalkylen 1 460,9 miljoner kronor mot 1 384,3 miljoner kronor i normkalkylen, ökningen, 76,6 miljoner kronor, förklaras emellertid som nämnts till viss del av de förut berörda beräkningsomläggningarna.

Beträffande beräkningarna av äggproduktionen bar jordbruksnämnden

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

framhållit, att underlaget för dessa beräkningar är mycket svagt. De under senare år företagna hönsräkningarna äro av vissa skäl icke jämförbara med varandra, och en i april 1950 företagen undersökning av äggproduktionen har ansetts icke kunna godtagas. Kalkylsakkunniga ha, framhåller nämnden, funnit att man vid produktionsberäkningarna för senare år nått för höga tal och ha därför sänkt produktionstalen för dessa år. Jordbrukets inkomster av ägg och fjäderfäslakt upptagas för år 1950/51 i föreliggande kalkyl till 191,2 miljoner kronor. I normkalkylen var motsvarande belopp 178,o miljoner kronor. Att en ökning kunnat ske, trots sänkningen av produktionsnivån, beror på att jordbrukets andel av äggproduktionen nu antagits vara större än vad man förut räknat med, vilket medfört att den på jordbruket fallande produktionen endast obetydligt ändrats sedan i våras, samt på eu höjning av äggpriset i jämförelse med normkalkylen.

Beträffande övriga animaliska produkter har jordbruksnämnden anfört.

Jordbrukets inkomster av slaktdjur visa en ökning från 737,6 miljoner kronor i normkalkylen till 762,2 miljoner kronor enligt den nu föreliggande kalkylen. Höjningen, 24,6 miljoner kronor, faller huvudsakligen på nötkreatursslakten. I den anförda siffran för den reviderade kalkylen ingår som en särskild post inkomster till följd av vissa prishöjningar på slakterifett samt organ och inälvor. Inkomsterna av svinslakten inkludera, liksom i normkalkylen, de statliga pristilläggen.

Övriga förut ej nämnda inkomstposter (militärhästar, ull och export av levande djur) svarade i normkalkylen för ett belopp av 3,s miljoner kronor, men beräknas nu uppgå till 5,2 miljoner kronor.

De beräkningar, som nu verkställts rörande kreaturskapitalets förändringar, ha gett som resultat en nedgång under 1950/51 med 2,5 miljoner kronor mot 10,9 miljoner kronor i normkalkylen.

Jordbrukets totala inkomster av animalier ha i den reviderade kalkylen beräknats till 2 419,5 miljoner kronor mot 2 303,4 miljoner kronor i normkalkylen. Ökningen uppgår till 116,i miljoner kronor. Härifrån böra emellertid fråndragas de cirka 20 miljoner kronor, som tillkommit på grund av förut berörd omläggning av inkomstberäkningarna för mjölk.

Den sammanlagda inkomstsumman för jordbruket under år 1950/51 (med hänsyn tagen till förändringar i kreaturskapitalet) beräknas enligt den nu föreliggande kalkylen till 3 190,7 miljoner kronor mot 3 035,3 miljoner kronor enligt normkalkylen. På grund av en förut omtalad ändring av basårssumman äro emellertid de anförda talen ej direkt jämförbara. Uppräknas de totala inkomsterna år 1938/39 enligt nu föreliggande kalkyl med inkomstindex i normkalkylen erhålles en inkomstsumma av 3 054,8 miljoner kronor. I jämförelse med denna summa ligger den reviderade kalkylens inkomstbelopp 135,9 miljoner kronor högre.

Jordbrukets kostnader ha i kalkylen sammanförts i fyra huvudgrupper, nämligen arbetskostnader, kapitalkostnader, kostnader för förnödenheter och frakter m. m. Av dessa representera arbetskostnaderna det största beloppet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

7 Vid kalkylens uppgörande förelågo icke några ändringar i fråga om löneavtalen i jämförelse med normkalkylen. Beräkningarna av arbetskostnaderna innefatta därför i huvudsak endast den korrigering, som följt av att definitiva lönestatistiska uppgifter blivit tillgängliga för avtalsåret 1948/ 49. Därjämte ha vissa smärre förändringar av huvudsakligen beräkningsteknisk natur genomförts. Timlönen för år 1950/51 har i den föreliggande kalkylen upptagits till 188,04 öre mot 185,48 öre i normkalkylen. Till följd av denna ändring öka arbetskostnaderna från 1 941,6 miljoner kronor enligt normkalkylen till 1 968,t miljoner kronor enligt den reviderade kalkylen eller med 26,8 miljoner kronor.

Under samlingsrubriken kapitalkostnader behandlas i jordbrukskalkylen kostnaderna för avskrivning och underhåll av markanläggningar (»grundförbättringar»), ekonomibyggnader samt maskiner och redskap, vidare kostnaderna för elektricitet samt räntekostnaderna.

Beträffande denna grupp av kostnader har jordbruksnämnden anfört.

Kostnadsposten grundförbättringar upptogs i normkalkylen till 16,4 miljoner kronor år 1950/51 och beräknas nu till 16,s miljoner kronor.

Beträffande kostnaderna för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader föreligger en ökning från 141,i till 157,i miljoner kronor, d. v. s. med 16,o miljoner kronor. Kostnadsstegringen beror på en kraftig stegring av det byggnadskostnadsindex, som tillämpas vid beräkningarna. Denna stegring förorsakas i sin tur av kraftiga höjningar av priserna på trävaror.

Även kostnaderna för avskrivning och underhåll av maskiner och redskap visa en ökning, nämligen från 246,o till 251,3 miljoner kronor. Kostnadsstegringen beror dels på att man vid avskrivningsberäkningarna kalkylerat med större traktorinköp än i normkalkylen, dels på viss höjning av det vid beräkningen av underhållskostnaderna använda indexet för löner till verkstadsarbetare.

Jordbrukets kostnader för elektricitet upptagas i den föreliggande kalkylen till 40,3 miljoner kronor mot 41,8 miljoner kronor i normkalkylen.

Den våren 1950 träffade överenskommelsen angående prissättningen på jordbrukets produkter regleringsåret 1950/51 innebar, bland annat, att räntekostnaderna skulle beräknas enligt den metod, som föreslagits av särskilda sakkunniga, d. v. s. med beaktande av den kostnadsstegring, som vore en följd av ökningen av kapitalvolymens värde efter basåret 1938/39. Tillämpningen av denna metod skulle emellertid med hänsyn till prisstabiliseringen icke få föranleda ökning av produktpriserna, så länge den rådande stabiliseringspolitiken tillämpades.

Med tillämpning av den nya beräkningsmetoden visa räntekostnaderna en stegring från 293,4 miljoner kronor i normkalkylen till 296,o miljoner kronor i den föreliggande kalkylen. Motsvarande tal erhållna med användning av den gamla metoden äro 198,i resp. 197,8 miljoner kronor.

De sammanlagda kapitalkostnaderna enligt de nu utförda beräkningarna uppgå till 761,2 miljoner kronor mot 738,7 miljoner konor enligt normkalkylen. Ökningen utgör 22,s miljoner kronor. Motsvarande kostnadstal vid beräkning av räntekostnaderna enligt den äldre metoden äro 663,o resp. 643,t miljoner kronor.

Av jordbrukets kostnader för förnödenheter avse de viktigaste posterna

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

driv- och smörjmedel, handelsgödselmedel och kalk samt köpfodermedel. Härtill komma vissa mindre förnödenhetsposter, som i kalkylen sammanförts under rubriken »diverse förnödenheter». Beträffande dessa kostnadsposter har jordbruksnämnden anfört.

Kostnaderna för driv- och smörjmedel uppgå enligt den nu utförda kalkylen till 73,9 miljoner kronor mot 69,6 miljoner kronor enligt normalkalkylen. Ivostnadsstegringen sammanhänger med den förut omtalade utvidgningen av traktorparken.

I normkalkylen upptogos kostnaderna för handelsgödsel och kalk till 178,3 miljoner kronor. I föreliggande kalkyl beräknas motsvarande kostnader till 187,s miljoner kronor, vilket innebär en ökning med 9,2 miljoner kronor. Kostnadsstegringen beror bl. a. på att man nu räknar med en förbrukning av 500 000 ton superfosfat mot 450 000 ton enligt vårkalkvlen. Dessutom räknas nu med större mängder kalksalpeter och kalkkväve än tidigare, vilket emellertid till viss del uppväges av en minskning av mängden chilesalpeter.

Även i fråga om köpfodermedel föreligger en ökning av kostnaderna i jämförelse med normkalkylen. I den senare räknades med 187,9 miljoner kronor medan man nu kommit fram till 206,7 miljoner kronor, d. v. s. ett 18,s miljoner kronor högre belopp. De väsentligaste kostnadsstegringarna beröra oljekraftfodret, till följd av en i våras beslutad prishöjning, samt vidare melass och betfor, varav en ökning av förbrukningen möjliggjorts genom import. Till kostnadsstegringen har även bidragit höjda priser på melass och betfor. I fråga om kli räknas nu med mindre kvantiteter än i normkalkylen men med högre priser.

Samlingsposten »diverse förnödenheter» uppvisar en ökning från 43,3 till 44,7 miljoner kronor.

Jordbrukets sammanlgda kostnader för förnödenheter år 1950/51 utgöra enligt nu föreliggande beräkningar 512,8 miljoner kronor mot 479,i miljoner kronor enligt normkalkylen. Ökningsbeloppet utgör 33,7 miljoner kronor.

Under samlingsrubriken Frakter in. m. ingå några kostnadsposter, som ej äro att hänföra till vare sig kapital- eller förnödenhetskostnader.

Jordbrukets kostnader för frakter beräknas nu till 81,4 miljoner kronor mot 85,9 miljoner kronor i normkalkylen. Nedgången beror på att man tagit hänsyn till sänkningen av bensinpriset från ingången av år 1951.

Kostnaderna för mjölkkontrollen upptagas i den föreliggande kalkylen till 5,9 miljoner kronor mot 6,7 miljoner kronor i normkalkylen. Nedgången beror på att man i normkalkylen räknade med en ökning av antalet kontrollassistenter, som det nu ej funnits skäl att vidhålla.

Posten allmänna omkostnader upptages oförändrat till 38,i miljoner kronor.

Jordbrukets sammanlagda kostnader för frakter m. m. år 1950/51 visa en nedgång från 130,7 miljoner kronor enligt normkalkylen till 125,4 miljoner kronor i den nu föreliggande kalkylen.

Den sammanlagda kostnadssumman för jordbruket under år 1950/51 utgör enligt den nu utförda omräkningen 3 367,8 miljoner kronor mot 3 290,i miljoner kronor enligt normkalkylen. Nu nämnda kostnadsbelopp har erhållits med tillämpning av den nya metoden för beräkning av räntekost-

9 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

naderna. Beräknas dessa kostnader enligt den äldre metoden erhållas i stället 3 269,6 resp. 3 194,s miljoner kronor, ökningen av de totala kostnaderna i jämförelse med normkalkylen utgör, vid den nya metoden för beräkning av räntekostnaderna, 77,7 miljoner kronor, eller, vid användning av den gamla metoden, 74,s miljoner kronor.

Resultatet av beräkningarna rörande jordbrukets inkomster och kostnader har av jordbruksnämnden sammanfattats i följande tablå.

1 I norrakalkylen 1362'3 milj. kr.

2 Exklusive stimulansinkomster för sockerbetor.

Med räntekostnaderna beräknade enligt ny metod visar kalkylen för produktionsåret 1950/51 ett överskott på i runt tal 37 miljoner kronor. Normkalkylen våren 1950 utvisade för samma produktionsår ett underskott på 22 miljoner kronor, och en förbättring med 59 miljoner kronor beräknas sålunda komma att äga rum. Tillämpas i stället den tidigare använda metoden med fast kapitalvolym blir överskottet väsentligt större. Förbättringen i förhållande till normkalkylen blir emellertid endast obetydligt större. 1 båda fallen tillkommer ett belopp av 4,2 miljoner kronor, som utgör stimulansinkomster till sockerbetsodlarna. Detta belopp bör emellertid frånräknas, då kalkylen användes vid prissättningen.

Jordbruksnämnden har framhållit, att det förbättrade kalkylutfallet beror på att inkomsterna ökat mera än kostnaderna. De förra ha sålunda -— sedan den förut omnämnda justeringen av basbeloppet för mjölkinkomsterna beaktats — ökat med 135 miljoner kronor, medan ökningen av kostnaderna stannar vid 78 miljoner kronor.

Denna ökning av såväl jordbrukets inkomster som dess kostnader i jämförelse med normkalkylen beror till en del på prishöjningar och till en del på volymökningar i jämförelse med sistnämnda kalkyl. Jordbruksnämnden har gjort en schematisk fördelning av ökningsbeloppen, som återgives i följande tablå (miljoner kronor):

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Beträffande de i tablån återgivna siffrorna för inkomstökningen har jordbruksnämnden anmärkt att prisstegringen på sockerbetor med 5 miljoner kronor till ca 4 miljoner kronor beror på ett stimulanstillägg av 20 öre per deciton betor och till ca 1 miljon kronor på en prishöjning med 5 öre per deciton, utgörande kompensation för ökade produktionskostnader. Av de ökade inkomsterna av mejerimjölk förklaras 48 miljoner kronor av att man nu räknar med större mejerileveranser än i våras, under det att återstoden sammanhänger med att fetthalten stigit. Av prishöjningen för slaktdjur med 10 miljoner kronor komma 8 miljoner kronor på slakterifett, organ och inälvor.

Beträffande ökningen av arbetskostnaderna har jordbruksnämnden understrukit, att densamma icke beror på höjda avtalslöner utan på att beräkningarna baserats på den senast tillgängliga lönestatistiken. I detta sammanhang har nämnden framhållit» att lantarbetarlönerna enligt en av Svenska lantarbetareförbundet företagen undersökning för år 1949 voro icke oväsentligt lägre än socialstyrelsens statistik utvisade. Ifrågavarande undersökning hade av kalkylsakkunniga, efter medgivande av förbundet, överlämnats till socialstyrelsen för jämförelse med dennas statistik.

Jordbruksnämnden har vidare erinrat om att i enlighet med prisuppgörelsen våren 1950 vissa prisändringar vidtagits i marknadsanpassande syfte. Genom dessa prisjusteringar har underskottet i normkalkylen ökat med omkring 10 miljoner kronor. Med beaktande härav uppgår förbättringen i kalkylutfallet sedan våren 1950 till 70 å 75 miljoner kronor. Tages vidare hänsyn till att uppräkningen av arbetskostnadsposten icke grundar sig på

Det förutsättes vidare, att nu utgående subvention till förbättring av han- 1

1 Prissänkning.

11 Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

en efter normkalkylens upprättande inträffad lönehöjning kan förbättringen i jordbrukets ekonomiska läge enligt den reviderade kalkylen, jämfört med normkalkylen, anges till i runt tal 100 miljoner kronor.

Den reviderade kalkylen har behandlats av jordbruksnämndens råd vid sammanträden den 20 och 27 oktober 1950. Rådet har därvid godkänt kalkylen med vissa smärre justeringar, vilka av nämnden beaktats i dess nyss refererade skrivelse. Emellertid ha flertalet jordbruksrepresentanter i rådet ansett, att mjölkproduktionen vore för högt upptagen i kalkylen, och yrkat på viss sänkning av den däri beräknade kvantiteten mjölk. Samma ledamöter ha även påyrkat en nedsättning av de i kalkylen begagnade priserna på ägg och slakterifett.

Statens priskontrollnämnd har i skrivelse till jordbruksnämnden gjort vissa erinringar mot beräkningarna i fråga om jordbrukets inkomster av matpotatis. Nämnden har sålunda ansett att priset på matpotatis för år 1950/51, därest man utginge från att normalpris icke skulle införas, borde upptagas till samma pris, som gällde under föregående produktionsår (17,44 kronor för deciton mot i kalkylen beräknat pris 14,so kronor för deciton). Nämnden har vidare ifrågasatt riktigheten av en i kalkylen gjord reduktion av kvantiteten matpotatis mellan åren 1948/49 och 1949/50.

Jordbruksnämnden har för sin del godkänt kalkylen i oförändrat skick. Tre av nämndens ledamöter, herrar Bengtsson, von Horn och Olsson, ha emellertid ansett att mjölkproduktionen upptagits för högt i kalkylen.

Producentbidragsutredningens och 1950 års besparingsutrednings

förslag.

Innan jag ingår på de överläggningar angående prissättningen på jordbrukets produkter, som efter det kalkylen uppgjorts ägde rum mellan statens jordbruksnämnd och representanter för lantbrukarnas centrala organisationer, och den som resultat därav träffade prisöverenskommelsen, torde jag få något beröra ett par mera speciella med prissättningen sammanhängande spörsmål. Jag åsyftar därvid dels spörsmålet om ifrågasatt kompensation åt det mindre jordbruket för den på våren 1950 inträdda prishöjningen på fodermedel, dels frågan om subventionerna på jordbrukets område.

Fodermedelsför dy ringen och det mindre jordbruket. I den uppgörelse, som i april 1950 träffades mellan å ena sidan statens livsmedelskommission samt å andra sidan Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk rörande prissättningen på jordbrukets produkter år 1950/51 ingick, bland annat, att priserna på oljekraftfoder skulle höjas med högst 4 kronor per deciton. I samband därmed skulle ske en justering av priserna på majs och kli i den mån så ansåges motiverat.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Såsom livsmedelskommissionen anförde i sin skrivelse den 20 april 1950 uttalade jordbrukets förhandlingsdelegerade vid de överläggningar, som föregingo uppgörelsen, ett önskemål om att en undersökning skulle verkställas, huruvida kompensation i någon form kunde lämnas det mindre jordbruket för prishöjningen på kraftfoder. Kommissionen förklarade sig icke ha något att erinra mot att en sådan undersökning komme till stånd.

Ivungl. Maj :ts beslut den 21 april 1950 rörande prissättningen på jordbrukets produkter under regleringsåret 1950/51 innebar, bland annat, att livsmedelskommissionen bemyndigades att höja priserna på oljekraftfoder med högst 4 kronor per deciton och att i samband därmed vidtaga erforderliga justeringar av priserna på kli och majs. Riksdagen hemställde sedermera (skr. nr 357) hos Kungl. Maj :t om utredning genom producentbidragsutredningen av frågan, vad förenämnda prishöjning i realiteten kunde komma att betyda för det mindre jordbruket samt vilka möjligheter som funnes att bereda detta kompensation därför.

Genom beslut den 2 juni 1950 uppdrog Kungl. Maj :t åt producentbidragsutredningen att skyndsamt verkställa nyss omförmälda utredning samt att till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Producentbidragsutredningen har med anledning härav avgivit en den 17 oktober 1950 dagtecknad promemoria i ärendet.

Kostnadsfördyringen för det mindre jordbruket till följd av prisförhöjningarna på kraftfoder har i promemorian beräknats till omkring 8 miljoner kronor. Utredningen har vid beräkningen av detta belopp utgått från de prishöjningar, som voro kända vid slutet av september månad 1950. Samtidigt har utredningen emellertid framhållit att beloppet, med hänsyn till risken för ytterligare prisstegringar, finge betraktas som en minimisumma.

Nämnda belopp har av utredningen beräknats utgöra 11 å 12 procent av det mindre jordbrukets totala kostnader för kraftfoder år 1950/51 (vid den för prishöjningarna rådande prisnivån). Av beloppet beräknas på mjölkproduktionen falla cirka 5,5, på fläskproduktionen cirka 0,5 och på äggproduktionen cirka 2 miljoner kronor. Fördelningen är endast ungefärlig och torde enligt utredningen innebära någon underskattning av den på äggproduktionen belöpande andelen.

Producentbidragsutredningen har härefter påpekat, att enligt vid tiden för promemorians färdigställande föreliggande uppgifter producent- och kontantbidragen för år 1950/51 kunde väntas uppgå till ett belopp av 72,5 miljoner kronor. Då dessa bidrag i den på våren 1950 upprättade jordbrukskalkylen upptagits till 08 miljoner kronor, syntes sålunda det mindre jordbruket komma att tillföras ett vid prisuppgörclsen i april 1950 opåräknat inkomsttillskott av omkring 4,5 miljoner kronor. Utredningen har emellertid ansett, att prishöjningen på fodermedel oavsett detta förhållande finge anses innebära en kännbar belastning för det mindre jordbruket, varför möjligheterna att i en eller annan form bereda kompensation för densamma borde noga prövas.

Utredningen har därefter diskuterat olika metoder, som skulle kunna till-

13 Kungl. Maj. ts proposition nr 76.

lämpas för att bereda det mindre jordbruket direkt kompensation för fodermedelsfördyringen. Utredningen har därvid särskilt behandlat möjligheterna att anknyta en dylik kompensation till producent- och kontantbidragen men funnit övervägande skäl tala mot en dylik anordning. Utredningen har icke heller ansett sig kunna förorda någon annan metod att bereda det mindre jordbruket direkt kompensation. Emellertid har utredningen icke ansett sig böra stanna vid denna negativa ståndpunkt utan ifrågasatt vissa åtgärder av mera generell natur, nämligen dels en viss jämkning av prissättningen på ägg, dels en viss omläggning av grunderna för de fraktbidrag, som utgå vid transport av fodermedel till norra Sverige. Utredningen har framhållit, att dessa åtgärder icke kunna begränsas till det mindre jordbruket, även om de komma att gynna detta i särskild grad.

Beträffande prissättningen på ägg under regleringsåret 1950/51 har utredningen erinrat om att statsmakternas beslut om priserna på jordbruksprodukter i denna del i huvudsak innebär att producentpriset (svensk äggnotering) skall få fritt svänga mellan ett bottenpris av 1 krona 80 öre per kilogram och ett högsta pris av 3 kronor per kilogram. Därest så anses påkallat skola statliga stödåtgärder kunna vidtagas för att stödja det angivna bottenpriset, i första hand genom försorg av ett särskilt import- och exportorgan. En prisstegring över den övre prisgränsen avses kunna förhindras genom att import tillätes och export förhindras. Det förutsättes emellertid, att bottenprisnivån ej under alla omständigheter skall stödjas liksom att den övre prisgränsen under vissa förutsättningar skall kunna överskridas.

Producentbidragsutredningen anser, att man i samband med prisregleringen på ägg skulle kunna taga hänsyn till den fördyring av produktionskostnaderna, som drabbar producenterna till följd av de vidtagna prishöjningarna på fodermedel. Då äggproduktionens tyngdpunkt är förlagd till det mindre jordbruket, skulle ett stöd av äggpriset, utöver vad som vid prisöverenskommelsen våren 1950 förutsattes, enligt utredningen i viss mån kunna sägas utgöra kompensation åt det mindre jordbruket för fodermedelsfördyringen.

Den åsyftade höjningen av prisnivån för ägg skulle enligt utredningen kunna nås på olika sätt. Man kunde antingen, när den inrikes produktionen av ägg är låg, tillåta att priset stiger över den övre prisgränsen, eller, när högproduktionen sätter in, stödja ett högre bottenpris än det förut angivna. I det senare fallet skulle man taga i anspråk influtna prisutjäinningsmedel för lämnande av lagringsersättning eller exportbidrag.

En utvidgning av stödet av äggpriset efter diskuterade linjer skulle innebära, att det mindre jordbruket inom främst landets södra och mellersta delar erhölle en viss gottgörelse för foderfördyringen. I fråga om Norrland, på vilken landsdel kommer endast cirka b procent av hela äggproduktionen, skulle dock en kompensation efter denna linje ha en ganska ringa betydelse. Utredningen har därför diskuterat, huruvida icke det norrländska jordbruket, inom vilket småbruket intager en dominerande plats, skulle kunna be-

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

redas kompensation för fodermedelsfördyringen genom en höjning av utgående fraktbidrag för fodersändningar från södra och mellersta Sverige till norra Sverige.

Utredningen har beträffande dessa bidrag lämnat följande uppgifter.

Dylika fraktbidrag lämnas enligt f. n. gällande bestämmelser vid järnvägs- eller sjötransport av fodersäd, vetekli och rågkli, vetefodermjöl, oljekraftfoder samt foderblandningar för fjäderfän eller pälsdjur. Bidrag utgår högst med belopp motsvarande transportkostnad enligt S. J.:s tariff 10 (15-tonstariffen) med avdrag av 1 krona 25 öre per 100 kilogram. Bidraget utgår dock i intet fall med högre belopp än 2 kronor 50 öre per 100 kilogram av sändningens verkliga vikt. Före den 1 september 1950 utgjorde avdraget 75 öre per 100 kilogram. Enligt uppgift från Svenska spannmålsaktiebolaget utgingo under år 1949/50 ungefär 1,65 miljoner kronor som fraktbidrag av ifrågavarande slag.

Utredningen har ifrågasatt, huruvida man icke, trots de olägenheter som bland annat i kontrollhänseende vore förbundna med alltför höga bidrag, skulle kunna öka fraktbidragens storlek genom att återställa avdragsbeloppet från nu gällande 1 krona 25 öre till 75 öre för 100 kilogram.

Avslutningsvis har utredningen funnit sig böra uttala önskemål om att spörsmålet om fodermedelskostnaderna inom det mindre jordbruket framdeles vederbörligen beaktas vid den inbördes avvägning av priserna på jordbrukets produkter, som äger rum i samband med prissättningen för varje regleringsår.

Subventionerna på jordbrukets område. I skrivelse den 5 december 1950 har 1950 års besparingsutredning tagit upp frågan om omfattningen av systemet med statliga subventioner och framlagt vissa förslag till begränsning av detsamma. Utredningen har därvid till att börja med påpekat, bland annat, att till olika subventionsändamål för budgetåret 1950/51 under nionde huvudtiteln anvisats anslag å sammanlagt 315 miljoner kronor enligt följande sammanställning.

Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, reservations-

anslag .............................................. 191 000 000

Producent- och kontantbidrag till vissa innehavare av mindre

jordbruk, förslagsanslag .............................. 69 000 000

Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets

verksamhet, reservationsanslag ........................ 25 000 000

Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och för-

säljningsverksamhet, förslagsanslag .................... 6 000 000

Prisclearing å kaffe, reservationsanslag .................. 24 000 000

315 000 000.

Efter att ha lämnat en översikt över de olika statliga bidragens utformning har utredningen föreslagit slopande eller minskning av ett flertal bidrag. Dessa förslag innebära i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

15 Det allmänna mjölkpristillägget borde helt slopas eller, om en dylik åtgärd skulle medföra en alltför stark prisspänning mellan smör och margarin, begränsas till att utgå allenast å produktmjölk, varvid bidraget borde reduceras från 82,5 till 42,4 öre per kilogram mjölkfett. Bidragen till förbättring av mjölkhandelns marginaler samt körlinjebidragen, merfrakttilläggen och regleringskostnadstilläggen borde helt slopas. Beträffande de särskilda mjölkpristillägg, som utgå i norra och vissa delar av mellersta Sverige, har utredningen framhållit, att det måhända vore svårt att slopa desamma, enär de tillkommit för att utjämna olikheterna i fråga om jordbrukets produktionskostnader mellan olika delar av landet. Med hänsyn till den starka ökningen av mjölkproduktionen i norra Sverige har utredningen emellertid ifrågasatt, huruvida pristillägget borde fortsätta att utgå med oförändrat belopp per kilogram mjölkfett, oavsett produktionsökningen. Enligt utredningens mening borde därför en utredning av produktionsutvecklingen i norra Sverige och därav följande eventuella förändringar i fråga om behovet av det extra mjölkpristillägget snarast verkställas, så att dess resultat kunde beaktas vid utformningen av jordbruksregleringen för år 1951/52. I fråga om prissättningen på spannmål och fodermedel har utredningen uttalat den principiella uppfattningen, att priserna böra avvägas på sådant sätt, att Svenska spannmålsaktiebolagets underskott begränsas till sådana kostnader, som äro direkt föranledda av bolagets uppgifter med avseende å beredskapslagring av brödsäd och fodermedel. Utredningen har vidare, under hänvisning till 1947 års riksdagsbeslut om riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken, föreslagit att det statliga stödet åt den säsongmässiga lagringen av smör, kött och fläsk samt ägg avvecklas. Slutligen har besparingsutredningen förutsatt, att den subvention till margarinindustrien, som ägde rum via jordbruksnämndens clearingkassa för fettråvaror, slopas i samband med den prishöjning på smör, som följer av ett slopande eller en reduktion av det allmänna mjölkpristillägget.

Överläggningar med jordbrukets organisationer om prissättningen.

I sin skrivelse den 22 december 1950 har statens jordbruksnämnd anmält, att jordbrukets riksorganisationer hos nämnden begärt att överläggningar skulle upptagas om priserna på jordbrukets produkter för tiden januari— augusti 1951. Vid de överläggningar, som med anledning härav ägt rum mellan nämnden å ena sidan och en av Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk utsedd förhandlingsdelegation å andra sidan, hade resultaten av den reviderade jordbrukskalkylen tagits som utgångspunkt. överläggningarna hade den 19 december 1950 avslutats med en prisöverenskommelse av följande lydelse.

»Våren 1950 träffades mellan statens livsmedelskommission, å ena, samt Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk, å andra

16 Kungl. Maj ds proposition nr 76.

sidan, överenskommelse rörande prissättningen på jordbrukets produkter under regleringsåret 1950/51. Överenskommelsen, vilken godkändes av Kungl. Maj :t den 21 april 1950, innebar, att dåvarande prisnivå för jordbrukets produkter — med undantag för vissa avsättningsmässigt betingade justeringar — skulle bibehållas i stort sett oförändrad. Jordbrukets riksorganisationer hade till överenskommelsen fäst det förbehållet, att jordbruket för tiden efter den 1 januari 1951 skulle äga påkalla täckning för de särskilda kostnadsökningar, som kunde uppkomma, därest den under 1950 tillämpade stabiliseringspolitiken vid årsskiftet upphört eller modifierats.

Under åberopande av nämnda förbehåll och under erinran att sådan ändring av stabiliseringspolitiken ägt rum, som med förbehållet avsetts, ha riksorganisationerna hos statens jordbruksnämnd begärt kompensation för de särskilda kostnadsökningar, som beräknats uppkomma till följd av ändringen. Vid de överläggningar, som i anledning härav hållits mellan representanter för jordbruksnämnden samt representanter för riksorganisationerna, har — under Förutsättning av att riks- och löneavtalet för jordbruket definitivt godkännes och här ifrågavarande uppgörelse godkännes av Kungl. Maj :t — enighet nåtts om följande riktlinjer för prissättningen på jordbruksprodukterna under tiden den 1 januari—den 31 augusti 1951.

Till grund för regleringen av producentpriserna skall ligga den kalkyl över jordbrukets inkomster och kostnader, som upprättats i oktober 1950 och som med tillämpning av den nya metoden för beräkning av jordbrukets räntekostnader visar ett kalkylmässigt inkomstöverskott av cirka 37 miljoner kronor. Som kompensation för den ökning av arbetskostnadsposten i kalkylen, som föranledes av det nya kollektivavtalet för lantarbetare, tillföres jordbruket för tiden till den 1 september 1951 ett ökat inkomstbelopp av cirka 160 miljoner kronor. Det kalkylmässiga inkomstöverskottet i oktoberkalkylen beräknas bli erforderligt för att täcka andra kostnadsökningar för jordbruket till följd av den ändrade stabiliseringspolitiken. Överskottet skall därför icke utjämnas. — I fortsättningen (fr. o. m. regleringsåret 1951/52) skall 4 %-regeln på sedvanligt sätt tillämpas.

Det förutsättes att i enlighet med tidigare av jordbruksnämnden avgivet förslag följande subventioner komma att slopas från och med den 1 januari 1951, nämligen dels det mjölkpristillägg, för närvarande 40,i öre per kilogram mjölkfett (i oktoberkalkylen beräknat till 60,s miljoner kronor för regleringsåret 1950/51), vilket infördes på hösten 1949 i anslutning till prisstabiliseringspolitiken, dels nu utgående körlinjebidrag, merfraktbidrag och regleringskostnadstillägg (i oktoberkalkylen upptagna till sammanlagt 4,8 miljoner kronor för 1950/51). Slopandet av nyssnämnda mjölkpristillägg tager sig uttryck i höjda konsumentpriser på mejeriprodukter. För bortfallet av sistnämnda grupp av bidrag (körlinjebidrag m. m.) ersättes jordbruket därigenom att det belopp av 160 miljoner kronor, vilket enligt vad ovan sagts skall tillkomma jordbruket som kompensation för höjda löner under tiden till den 1 september 1951, ökas till ett totalbelopp av cirka 163 miljoner kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

delns marginaler på mjölk, 6 miljoner kronor per år, skall avvecklas från och med den 1 januari. Marginalerna komma härigenom fortsättningsvis att helt slå igenom i konsumentpriset på mjölk.

Härefter kvarstående subventioner på jordbrukets område utgöras — bortsett från producent- och kontantbidrag för mjölk — av dels allmänt mjölkpristillägg med 42,4 öre per kilogram mjöllcfett (i oktoberkalkylen beräknat till 64,3 miljoner kronor för 1950/51), dels extra mjölkpristillägg i norra Sverige (i oktoberkalkylen beräknat till 24 miljoner kronor), dels anslaget till täckning av spannmålsbolagets beräknade kostnader och förluster vid inköp och försäljning av brödsäd och vissa fodermedel (för 1950/ 51 beräknade till cirka 50 miljoner kronor), dels anslaget till viss lagring av jordbruksprodukter (beräknat till 6 miljoner kronor för 1950/51). Sammanlagt beräknas alltså kvarstående subventioner uppgå till i runt tal 145 miljoner kronor för helt år.

Av ovannämnda inkomstbelopp, cirka 163 miljoner kronor för tiden 1 januari—31 augusti 1951 (8 månader) tillföres jordbruket cirka 141 miljoner kronor genom prishöjningar -— utöver vad som erfordras för att täcka bortfall av subventioner — på sätt nedan angives.

1. Priserna på mjölk och mejeriprodukter höjas med belopp motsvarande i genomsnitt cirka 2 öre per kilogram oskummad mjölk (brutto). Härigenom tillföres jordbruket cirka 54 miljoner kronor. Genom att konsumtionsmjölkens pris till följd av mjölkpristilläggets och marginaltilläggets bortfall måste ytterligare höjas, beräknas värdet i kalkylen av konsumtionsmjölk till hemmaförbrukning och till försäljning utanför mejeri stiga med cirka 15 miljoner kronor (inemot 4 öre per liter). En förutsedd höjning av priset på lantsmör beräknas lämna jordbruket cirka en miljon kronor.

2. Priserna på kött och fläsk höjas i förhållande till basprisnivån i prisöverenskommelsen mellan jordbruksnämnden och Sveriges slakteriförbund med i genomsnitt 20 öre per kilogram för kött och 10 öre per kilogram för fläsk. Genom ifrågavarande prishöjning och i samband därmed väntad justering av priserna på slakterifett samt organ och inälvor tillföres jordbruket cirka 34 miljoner kronor.

3. Genom att importsubventionen för hudar slopats och priserna på hudar i nära nog lika mån höjts erhåller jordbruket under åttamånadersperioden ett inkomstbelopp av cirka 25 miljoner kronor.

4. Till följd av prisförbättringar på ull, ägg och matpotatis beräknas jordbruket komma att erhålla en ökad inkomst av 12 miljoner kronor. Producentprisnoteringen för ägg har härvid beräknats bli 2 kronor 60 öre per kilogram i genomsnitt för regleringsåret 1950/51 eller 10 öre högre an vad som upptagits i oktobcrkalkylen. Den bottenprisnivå för ägg, som staten ufäst sig alt stödja, bibehålies oförändrad.

Återstoden av de 163 miljoner kronorna tillföres jordbruket genom att det gottskrives vissa engångsbelopp, beräknade till 22 miljoner kronor. Härav utgöres omkring 11 miljoner kronor av prisstegringsvinst på hudar under tiden före den 1 januari 1951 samt vinst på ostlager och lager av hudar den

2 Dihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 70.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

31 december 1950, varjämte omkring 11 miljoner kronor tillgodoföres jordbruket på grund av att ovannämnda basprisnivå på kött och fläsk redan under tiden före den 1 januari 1951 överskridits.

Då det kan anses tveksamt om de förutsatta nya priserna på ägg och vissa mejeriprodukter verkligen kunna i sin helhet utfås, har jordbruksnämnden förklarat sig beredd att till prövning upptaga önskemål om justering av priserna på vissa andra produkter, i den mån så erfordras för att täcka inkomstbortfall på grund av att förstnämnda priser icke helt kunna uttagas. De andra produkter, som härvid åsyftas, äro vissa slaktdjurs- och mejeriprodukter.

Jordbrukets representanter hava vid sitt godtagande av förestående prisöverenskommelse uttalat en bestämd förhoppning om att den allmänna uppgången av lönenivån i landet skall förete samma moderation som för jordbrukets del.»

Enligt vad jordbruksnämnden anmält ha till prisuppgörelsen fogats följande protokollsanteckningar:

»1. Den i uppgörelsen omnämnda lagervärdeökningen å ost skall uttagas genom en avgift å de lager, som den 31 december 1950 finnas hos mejerier och lagringsersättningsberättigade partihandlare. Om fördelningen av avgiftsmedlen skall överenskommelse träffas mellan jordbruksnämnden och Svenska mejeriernas riksförening. Det har förutsatts, att mejerierna och osthandeln vid ett prisfall å ost skola erhålla ersättning för då uppkommande prisfallsförluster. Denna ersättning skall utgå av utjämningsmedel. Några statsmedel ställas alltså ej till förfogande för ändamålet.

2. Svenska mejeriernas riksförening skall äga disponera överskott, som tidigare uppkommit eller under regleringsåret kan uppkomma vid export av mejeriprodukter utöver hemmamarknadspriset med tillägg av allmänt mjölkpristillägg och handelsomkostnader, för utfyllnad av exportpriset, när och i den mån detta understiger nu angivna nivå.

3. Någon höjning av brödsädspriserna har icke nu ansetts kunna ifrågakomma, eftersom större delen av 1950 års skörd redan levererats från jordbruket. Det har förutsatts, att en prisjustering på brödsäden skall komma till stånd för 1951 års skörd.

4. Det har i övrigt förutsatts, att den prisstegring å smör, som föranledes av uppgörelsen och beräknats till 75 öre per kilogram i partihandelsledet, skall för margarin motsvaras av en i öre räknat lika stor prishöjning.

5. Det skulle antecknas, att herrar Själander och Fällman biträtt överenskommelsen med reservation beträffande bortfallet av körlinjebidragen. Herr von Heland meddelade, att han hade för avsikt att avge en principdeklaration till förhandlingsdelegationens protokoll.» I

I fråga om det i överenskommelsen angivna kompensationsbeloppet — 160 miljoner kronor —• har jordbruksnämnden erinrat om att lantarbetarnas timlöner enligt det nya löneavtalet skulle ökas med 25 öre från och med den 1 januari 1951. Beträffande denna löneöknings inverkan på jordbrukskalkylen har nämnden anfört.

19 Kungl. Maj. ts proposition nr 76.

I den mån kompensation lämnas för denna ökning av arbetskostnaderna skall kompensationen, i enlighet med de principer som tillämpas i jordbrukskalkylen, utgå till såväl lejd som jordbrukets egen arbetskraft. Den kalkylmässiga ökningen av arbetskostnadsposten utgör vid den förutsatta höjningen av timlönerna (inklusive liöjd semesterersättning) omkring 270 miljoner kronor för helt år räknat. På jordbrukskalkylens inkomstsida svara mot sagda belopp omkring 255 miljoner kronor för helt år och omkring 170 miljoner kronor för en 8-månadersperiod. Det må tilläggas att den på basis av det nya löneavtalet beräknade kostnadsökningen sannolikt ligger något i underkant till följd av att vissa speciella lönetillägg icke nu kunnat beaktas. Å andra sidan må erinras om att de kalkylmässiga arbetskostnaderna ha framskrivits med de senaste statistiskt redovisade timlönerna som bas, d. v. s. timlönerna för år 1948/49 enligt socialstyrelsens statistik. Enligt denna statistik ägde under sagda år en viss överbetalning rum utöver avtalslönerna, vilken efter den betydande uppjustering av lönerna, som nu torde ske, rimligtvis bör avtaga eller helt försvinna. Enighet har nåtts om att kompensationen för höjda arbetslöner under en 8-månadersperiod med hänsyn härtill bör begränsas till ett belopp av 160 miljoner kronor.

Beträffande frågan om subventionssystemets omfattning har jordbruksnämnden erinrat om att det statliga pristillägget på fläsk redan slopats genom beslut av Kungl. Maj :t den 19 november 1950 samt att de s. k. devalveringssubventionerna för ost och havregryn enligt beslut av 1950 års riksdag skulle avvecklas från och med den 1 januari 1951. Nämnden har beräknat, att årskostnaderna för pristillägget å fläsk samt för de subventioner å mjölk och mejeriprodukter, som i prisöverenskommelsen förutsatts bliva avvecklade, uppgå till sammanlagt omkring 105 miljoner kronor. Å det av riksdagen till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1950/51 beviljade anslaget av 191 miljoner kronor kommer på grund av denna subventionsaweckling en betydande reservation att uppstå. Enligt nämndens beräkningar skulle den totala besparingen på anslaget komma att röra sig om ungefär 60 miljoner kronor, nämligen på det särskilda allmänna mjölkpristillägget (60,8 miljoner kronor) cirka 32 miljoner kronor, på marginaltillägget (6 miljoner kronor) drygt 3 miljoner kronor, på körlinjebidragen m. in. (anslagna till 5,5 miljoner kronor) knappt 3 miljoner kronor och på det statliga pristillägget på fläsk (33 miljoner kronor) cirka 22 miljoner kronor.

Jordbruksnämnden har härefter i sin skrivelse närmare berört de prisändringar på olika slag av jordbruksprodukter, som förutsatts i överenskommelsen.

Beträffande mjölk och mejeriprodukter har nämnden härvid erinrat om att producentpriserna enligt överenskommelsen skulle höjas med belopp motsvarande i genomsnitt 2 öre för kilogram vid mejeri invägd mjölk. Vidare hade man vid förhandlingarna utgått ifrån att de förhöjningar av konsumentpriserna (exklusive höjning av handelsmarginalerna) som föranledos av de höjda producentpriserna och borttagandet av subventionerna skulle, såvitt anginge standardiserad konsumtionsmjölk, utgöra 3,5 öre per

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

liter och beträffande smör utgöra 75 öre per kilogram. Beträffande producentprishöjningarna hade från Svenska mejeriernas riksförening hemställts, att dessa i möjligaste mån måtte jämnt fördelas på mjölk och olika slag av mejeriprodukter räknat efter fettinnehållet. Med beaktande härav har jordbruksnämnden föreslagit, att producentprishöjningarna å mjölk och mejeriprodukter skulle fastställas till de belopp som framgå av nedanstående sammanställning, vari för respektive varuslag angivits dels den för regleringsåret 1950/51 enligt oktoberkalkylen beräknade produktkvantiteten, dels det på grundval härav beräknade värdet av producentprishöjningarna, angivna för helt år. Vidare har i sammanställningen för respektive varuslag angivits den av subventionsbortfallet och höjningen av producentpriserna föranledda konsumentprishöjningen exklusive höjning av handelsmarginalerna.

Att konsumentprishöjningen på helfet hårdost begränsats till 50 öre för kilogram, trots att producentprishöjningen och subventionsbortfallet sammanlagt uppgå till 65 öre för kilogram beror på att nämnden utgått ifrån att den försäljningsavgift av 15 öre för kilogram, som infördes den 1 september 1950, skulle slopas från och med den 1 januari 1951.

Såsom framgår av sammanställningen kan värdet av producentprishöjningen på mejeriprodukterna för helt regleringsår beräknas till sammanlagt 81,2 miljoner kronor. Bortser man från säsongförändringar kommer härav på en 8-månadersperiod två tredjedelar eller i runt tal 54 miljoner kronor.

Vid jirisöverenskommelsen har härutöver medräknats en lagervinst på ost av 4 miljoner kronor, som mejerierna beräknats tillgodogöra sig i samband med prishöjningen den 1 januari 1951. 1

1 Milj. liter.

2 Öre/l.

3 Därav marginaltillägg 0,57 öre/l och särskilt allmänt mjölkpristillägg 1,24 öre/l.

4 Därav devalveringssubvention 35 öre/kg.

5 Stockholm och Göteborg.

Kungl. Maj. ts proposition nr 76.

21 För annan mjölk än mejerimjölk har jordbruket beräknats erhålla prisförbättringar, som uppgå till 24,5 miljoner kronor för helt år och omkring 16 miljoner kronor för tiden januari—augusti 1951. En del av detta belopp erhålles genom en prishöjning på den utanför mejerierna försålda konsumtionsmjölken med i genomsnitt cirka 3,5 öre per kilogram. Den större delen av beloppet grundar sig emellertid på en uppräkning av priset på den konsumtionsmjölk, som användes till hemmaförbrukning, i enlighet med de principer, som i jordbrukskalkylen tillämpas vid beräkningen av denna inkomstpost.

I anslutning till vad sålunda anförts beträffande prisändringarna på mejeriprodukter har nämnden berört frågan om prisutvecklingen i fråga om dessa varor samt fetter och oljor på världsmarknaden. Nämnden har härom anfört.

Den senaste tidens världspolitiska händelser ha självfallet icke lämnat den internationella jordbruksmarknaden opåverkad. Den på grund av forcerade rustningsprogram ökade ekonomiska aktiviteten och den senaste tidens betydande beredskapsinköp ha sålunda medfört prisstegringar för åtskilliga jordbruksprodukter. Utvecklingen är icke enhetlig. Prisuppgången har huvudsakligen berört de mera lagringsbara och strategiskt känsliga varorna, bland vilka fetter och oljor särskilt kunna nämnas. På våren 1950 noterades portugisisk kopra till omkring 1 200 kronor per ton eif (motsvarande pris för råolja utgör 1,89 kronor per kilogram). Redan i augusti hade noteringen stigit till 1 375 kronor per ton eif (2,is kronor per kilogram råolja) och i november har Sverige inköpt australiensisk och portugisisk kopra för priser varierande mellan omkring 1 400—1 500 kronor ton eif (2,22—2,39 kronor per kilogram råolja). Filippinsk kopra (mot dollars) har däremot varit avsevärt billigare, och vid köp i september har den betingat ett pris uppgående till 1 170—1 275 kronor per ton eif (1,84—2,os kronor per kilogram råolja). Även valolja har avsevärt stigit i pris, och noteringen för härdad vara beräknas i december uppgå till ungefär 2 kronor per kilogram eif.

Den allmänna prisuppgången på den internationella fettmarknaden har även medfört en höjning av priserna vid export av svensk rapsfrö och rapsolja. Hittills ha av 1950 års skörd 35 miljoner kilogram rapsfrö och 11 miljoner kilogram rapsolja kontrakterats för export huvudsakligen till Tyskland. Priserna på frö (omräknad till olja) och olja, ha uppgått till i genomsnitt icke fullt 2,oo kronor per kilogram och därmed täckt produktionskostnaderna.

Betydande kvantiteter svenskt smör ha under 1950 exporterats till Tyskland och Schweiz. Marknadsläget var särskilt gynnsamt i början av året, då export ägde rum till ett pris av drygt 6 kronor per kilogram (eif Padborg). Priserna sjönko dock redan i april och har sedan dess förblivit lägre. Exporten har sålunda i höst skett för i genomsnitt 5,45 kronor per kilogram (bortsett från kylhuslagrat smör, som legat lägre i pris). Under senare tid har emellertid en viss förbättring inträtt. Även för ostexporten kan eu liknande utveckling redovisas. Exportpriserna för ost sjönko dock redan i början av 1950 och nådde lågpunkten i maj. Sedan dess har en viss förbättring inträffat, även om priserna ej uppnått den i början av 1950 gällande nivån. För torrmjölk inträffade redan under årets första månader ett kraftigt prisfall. Under juli—augusti ökade exportpriserna åter och ha därefter legat på en i stort sett oförändrad nivå. De priser, som kunnat uttagas för torrmjölken, ha dock i allmänhet legat lägre än priserna inom landet.

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

Som ett sammanfattande omdöme om den svenska exporten av mejeriprodukter, raps- och rapsolja under 1950 har jordbruksnämnden framhållit, att läget på det hela taget varit tämligen gynnsamt. Bortsett från ost och torrmjölk har exporten kunna ske till priser, som legat i nivå med, tidvis till och med något högre än priserna på hemmamarknaden.

Exportutsikterna för mejeriprodukter under 1951 äro givetvis än så länge svårbedömbara. Nämnden framhåller emellertid, att möjligheterna att vid exporten få ut samma priser som på hemmamarknaden dock icke bli fullt så gynnsamma sedan de nya priserna på mejeriprodukter trätt i kraft. Samtidigt har nämnden framhållit att i prisöverenskommelsen förutsatts, att nämnden om priserna på bland annat vissa mejeriprodukter icke kunna helt uttagas, skall kunna upptaga till prövning önskemål om justering av priserna på andra mejeriprodukter och vissa slaktdjursprodukter.

Beträffande kött och fläsk har jordbruksnämnden erinrat om att partipriserna på dessa varor regleras genom särskilt avtal med Sveriges slakteriförbund. Emellertid hade de enligt avtalet gällande baspriserna inom avtalets ram överskridits med ett belopp, som per den 1 januari 1951 kunde uppskattas till omkring 12,5 miljoner kronor. Nämnden har föreslagit att av detta belopp 11 miljoner kronor borde upptagas på jordbrukets inkomstsida såsom ett engångsbelopp för innevarande regleringsår, medan återstoden borde upptagas såsom »initialskuld» i ny räkning. I jordbruksuppgörelsen hade man vidare utgått ifrån att prisnivån för kött och fläsk skulle höjas med i genomsnitt 20 öre per kilogram för kött av nötkreatur och häst och 10 öre per kilogram för fläsk. Dessa prishöjningar beräknades medföra en inkomstförbättring för jordbruket med 43,4 miljoner kronor för helt år.

Beträffande dessa höjningar av baspriserna i avtalet med slakteriförbundet har jordbruksnämnden anmält, att desamma icke komme att taga sig uttryck i partiprishöjningar av motsvarande storlek på grund av att de under december månad 1950 gällande partipriserna legat över den gamla basprisnivån.

Höjningarna av priserna på matfett, kött och fläsk väntas medföra att även priserna på vissa biprodukter vid slakten såsom slakterifett samt organ och inälvor komma att stiga. Prisstegringen har beräknats till sammanlagt 8 miljoner kronor för helt år. Helårsbeloppet för kött och fläsk utgör sålunda (43,4 + 8,o =) 51,4 miljoner kronor. Vid jämn fördelning under året skulle inkomstökningen för perioden januari—augusti 1951 sålunda utgöra omkring 34 miljoner kronor.

Avräkningspriserna för slaktdjur komma vidare att stiga på grund av att priskontrollnämnden i samband med slopandet av subventionerna på importerade hudar efter förhandlingar med bland annat jordbrukets organisationer beslutat höja priserna på svenska hudar och skinn till en nivå, som anpassats till prisnivån på världsmarknaden. För kalvskinn, där prishöjningen är särskilt markerad, kunna de företagna hudprishöjningarna enligt vad jordbruksnämnden beräknat väntas höja avrälcningspriset per ki-

23 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

logram med ett belopp av cirka 40 öre per kilogram slaktvikt för större kalv och med 55—60 öre per kilogram för mindre kalv. För storboskap och häst beräknas avräkningspriset stiga med cirka 25 respektive drygt 5 öre per kilogram. Jordbruksnämnden har beräknat, att prishöjningen på hudar totalt kommer att ge jordbruket en ökad inkomst av 37,3 miljoner kronor per år och under 8-månadersperioden omkring 25 miljoner kronor. Härjämte har i prisöverenskommelsen som engångsbelopp upptagits lagervinst och värde av prisstegringen före den 1 januari 1951 med ett sammanlagt belopp av 7,5 miljoner kronor.

I anslutning till denna redogörelse för prisöverenskommelsens innebörd i fråga om priserna på kött och fläsk har jordbruksnämnden även berört det aktuella försörjningsläget beträffande dessa varor. Nämnden har härom anfört.

Försörjningsläget för kött präglas alltjämt av att den inhemska produktionen icke är tillräcklig för att täcka konsumtionsbehovet. Sedan kött- och fläskransoneringen upphävdes i juni 1949, har den inhemska per capitakonsumtionen kraftigt ökat och beräknas överstiga de senaste förkrigsårens konsumtion med omkring 10 procent. Stora kvantiteter, särskilt av nötkött, måste därför importeras. Importen av kött och fläsk under kalenderåret 1950 beräknas ha uppgått till följande kvantiteter (ton).

Den svenska införseln av fläsk har uteslutande skett från Danmark. Priset har varit avsevärt högre än det inhemska och har uppgått till cirka 306 öre per kilogram eif. Köttimporten har under senare tid verkställts huvudsakligen från Danmark och Irland, men tidigare på året ha betydande kvantiteter importerats även från Argentina och Uruguay. I motsats till fläsket ha importpriserna på kött legat under de inhemska priserna. Det danska importpriset har uppgått till cirka 190 öre per kilogram eif, medan irländskt kött i november importerades för cirka 213 öre per kilogram eif. Det i våras importerade argentinska köttet betingade ett pris på cirka 270 öre per kilogram eif, medan de uruguayska priserna voro något lägre. I december har kött ånyo kontrakterats från Argentina och Uruguay till ett pris av cirka 240 öre per kilogram eif.

Det utländska prisläget för kött och fläsk är som framgått av det sagda för närvarande sådant, att importen av kött kan ske till priser, som sannolikt bli lägre än de nu föreslagna inhemska priserna. Däremot måste man alltjämt räkna med att eventuell import av fläsk kommer att ställa sig oförmånlig ur clearingsynpunkt. Fläskimporten under år 1950 har måst clcaras med belopp av i genomsnitt omkring 75 öre per kilogram. Den nu föreslagna basprishöjningen om 10 öre jämte den i samband med upphävandet av det statliga pristillägget företagna höjningen med 22 öre per kiligram bör emellertid, om icke importpriserna ytterligare stegras, medföra en betydande minskning av clearingbidraget.

Nämnden vill understryka att de nu föreslagna prishöjningarna på kött och fläsk, sedda mot bakgrunden av den allmänna höjningen av lönenivån,

Nötkött Kalvkött Hästkött Fläsk .

18 300 1 200 500 5 000

Summa 25 000

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

som kan väntas inträda under 1951, icke kommer att nämnvärt minska konsumtionen av köttvaror. Man måste därför räkna med i stort sett oförändrat importbehov under år 1951. Det vore givetvis angeläget att, i högre grad än vad som hittills varit möjligt, genom prisreglerande åtgärder stimulera den inhemska kött- och fläskproduktionen. De prishöjningar, som föreslås för kött, och redan vidtagna prishöjningar på hudar medföra en mycket betydande höjning av avräkningspriserna på kalv. Den stimulans till ökad uppfödning av gödkalv, som bör följa härav, kommer sannolikt att medföra att köttproduktionen i någon mån ökar samtidigt som en viss mindre del av rådande mjölköverskott bortfaller.

Beträffande övriga jordbruksprodukter ha i prisuppgörelsen följande prisförändringar överenskommits eller förutsatts.

Genom en prishöjning på svensk ull med omkring 4 kronor för kilogram beräknas jordbruket erhålla en inkomstökning med 2 miljoner kronor.

Det i oktoberkalkylen upptagna priset på matpotatis har förutsatts komma att stiga med 1 krona per deciton, varigenom jordbruket tillföres en inkomstökning med 8,3 miljoner kronor. Att prishöjningen icke beräknats bli större sammanhänger med att jordbruksnämnden begränsat tillverkningen av potatisbrännvin under regleringsåret 1950/51 till 15 miljoner liter mot i kalkylen upptagna 25 miljoner liter.

Det genomsnittliga producentpriset på ägg, som i oktoberkalkylen upptagits till 2 kronor 50 öre per kilogram, har i prisuppgörelsen förutsatts stiga till 2 kronor 60 öre. Jordbruket tillföres genom denna prishöjning en inkomstökning med 7 miljoner kronor för helt år räknat. Jordbruksnämnden har beträffande denna post anmärkt, att möjligheterna att utvinna det högre priset så gott som uteslutande bero på prisutvecklingen på exportmarknaderna. Beträffande exportpriserna under år 1950 har jordbruksnämnden anfört.

Den svenska äggexporten år 1950 har huvudsakligen varit destinerad till Tyskland. I början av året uppgick exportpriset till cirka 3,so kronor per kilogram (eif Padborg) men sjönk redan i mars till ungefär 3,oo kronor per kilogram. I november ha priserna emellertid stigit kraftigt, och i slutet av november och i början av december kunde priser betydligt överstigande 4,oo kronor per kilogram utfås vid export. Under de senaste veckorna har emellertid priset åter sjunkit.

Det är givetvis svårt att nu beräkna, hur exportpriserna kunna komma att utveckla sig under återstoden av regleringsåret. Nämnden är emellertid av den uppfattningen att, därest intet exceptionellt inträffar, möjligheter böra finnas att uppnå det förutsatta medelpriset.

Beträffande de allmänna riktlinjerna för prisregleringen på ägg har jordbruksnämnden ansett, att skäl till ändring av de tidigare lämnade direktiven härutinnan icke föreligga. Nämnden har härom anfört.

En höjning av den nedre prisgräns, kronor l,so per kilogram, som myndigheterna på vissa villkor åtagit sig att stödja, skulle givetvis öka möjligheten att utvinna ett högre medelproducentpris. Nämnden är emellertid av den uppfattningen att en höjning av stödprisnivån kan komma att verka ytterligare stimulerande på äggproduktionen. En ökning av äggproduktionen kan emellertid med hänsyn till de ovissa utsikterna på exportmarknaderna på något längre sikt icke anses önskvärd. En höjning (alternativt

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

25-

ett slopande) av den övre prisgränsen (3 kronor per kilogram) torde sakna större praktisk betydelse, enär under den återstående delen av regleringsåret på grund av väntad högproduktion det knappast torde vara möjligt att under någon avsevärd tid taga ut ett högre pris än 3 kronor per kilogram. Nämnden föreslår därför att prisgränserna förbli oförändrade till den 1 september 1951. Nämnden har emellertid för avsikt att till den nybildade export- och importföreningen för ägg, som torde börja sin verksamhet den 1 januari 1951 och som erhållit ensamrätt till export och import av ägg, giva sådana direktiv, att föreningen är oförhindrad att, om så befinnes behövligt, inom en av nämnden fastställd snäv ram tillfälligtvis stödja ett högre bottenpris än 1,80 kronor för att därigenom uppnå det avsedda medelproducentpriset.

Skulle emellertid detta pris ändock icke uppnås, har nämnden förutsatt att skillnaden mellan det beräknade priset 2,60 kronor och utvunnet medelproducentpris intill ett belopp av 10 öre per kilogram skall kunna tillgodoföras jordbruket på annat sätt, t. ex. genom höjning av priserna på vissa slaktdjurs- och mejeriprodukter.

Genom de nu berörda prishöjningarna på ull, matpotatis och ägg tdlföres jordbruket sammanlagt 17,3 miljoner kronor för helt år eller omkring 12 miljoner kronor för en 8-månadersperiod.

Några ändringar av producentpriserna på andra vegetabiliska produkter än matpotatis ingå icke i uppgörelsen. Det har emellertid i denna förutsatts, att priserna på brödsäd av 1951 års skörd skola omprövas. Jordbruksnämnden har såsom skäl för en dylik omprövning framhållit att höstsådden år 1950 gått ganska starkt tillbaka och att de fria priserna på fodersäd stigit så starkt, att prisdifferenserna i förhållande till brödsäden nedgått till en nivå, som kan inbjuda till en onormalt stor utfodring av brödsäd. Den höjning av animaliepriserna, som förutsättes i uppgörelsen, kan vidare befaras medföra en ytterligare snedvridning av prisrelationen mellan brödsäd och fodersäd. Såsom ett ytterligare skäl för en justering av priserna på brödsäd av 1951 års skörd har nämnden framhållit, att de av det internationella veteavtalet styrda utlandspriserna på vete ligga väsentligt över de svenska priserna. Genom en höjning av priserna på brödsäd av 1951 års skörd skulle det vidare bli möjligt att helt eller delvis täcka det underskott i jordbrukskalkylen för produktionsåret 1951/52, som enligt vad nämnden påpekat kan väntas uppkomma därigenom att den nu inträdda kostnadsökningen till en del täckts genom belopp, som tillförts jordbruket bland annat genom vissa före den 1 januari 1951 inträdda prishöjningar.

Jordbruksnämnden har slutligen anfört några uppgifter till belysning av indexeffekten av prishöjningarna på animaliska produkter. Enligt dessa skulle prishöjningarna i partihandelsledet på mjölk och mejeriprodukter, margarin samt kött och fläsk medföra en stegring med omkring 2,5 enheter i levnadskostnad,sindex med år 1935 som bas.

Prisöverenskommelsen behandlades den 21 december 1950 av jordbruksnämndens råd, som enhälligt godkände densamma.

Även statens priskontrollnämnd har för sin del biträtt överenskommelsen, dock med vissa reservationer.

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

Jordbruksnämndens förslag beträffande regleringsåtgärder för mjölk och mejeriprodukter samt fettvaror.

I sin skrivelse den 29 december 1950 har statens jordbruksnämnd upptagit frågan om den närmare utformningen av de prisreglerande åtgärderna i fråga om mjölk och mejeriprodukter samt fettvaror och oljor. Nämnden har därvid till att börja med erinrat om att ur rent försörjningsmässiga synpunkter några invändningar icke numera torde kunna göras mot en höjning av fetthalten i konsumtionsmjölken. Med hänsyn till den ytterligare höjning av priset på konsumtionsmjölk, som en höjning av fetthalten skulle medföra, har nämnden emellertid icke ansett sig böra för närvarande föreslå en dylik åtgärd.

I anslutning till den med jordbruksorganisationerna träffade uppgörelsen har nämnden i skrivelsen föreslagit, att den i uppgörelsen förutsedda avvecklingen av vissa statliga pristillägg skulle äga rum från och med den 1 januari 1951. Sålunda borde det särskilda allmänna mjölkpristillägg, som införts i anslutning till jordbruksuppgörelsen hösten 1949 och som för närvarande utginge med 40,i öre för kilogram mjölkfett, från och med den 1 januari 1950 upphöra att utgå och kompenseras genom en motsvarande höjning av konsumentpriserna på mjölk och mejeriprodukter. Från samma tid borde även bidraget till förbättring av mjölkhandelns marginaler samt den i samband med kronans devalvering införda särskilda subventionen å svensk löpeost och margarinost upphöra att utgå. Priset å den i Stockholm och Göteborg i glasflaskor försålda konsumtionsmjölken borde i enlighet med överenskommelsen höjas med 1,3 öre för liter mjölk, motsvarande 1 öre för varje försåld hel- eller halvliterflaska mjölk. Ett i jordbruksuppgoreisen upptaget belopp av 1 500 000 kronor vore avsett att lämna utrymme för lokala justeringar av normalpriserna på mjölk och grädde. Därjämte avsåges ett belopp skola komma jordbruket till godo genom en höjning av utminuteringsersättningen för konsumtionsmjölk, försåld utanför mejeri, från 0,5 till i genomsnitt 2 öre för liter. Vidare borde kör linjebidrag, merfrakttillägg och regleringskostnadstillägg upphöra att utgå från och med den 1 januari 1951.

I fråga om fettvarorna har jordbruksnämnden anfört, att under det senaste halvåret en höjning inträffat av den internationella prisnivån och att svårigheter uppstått att inköpa för landets försörjning erforderliga och lämpliga oljor och fetter. Nämndens möjligheter att genom höjning av clearingpriserna på fettvaror till världsmarknadsnivån skapa balans i clearingkassans för fettvaror inkomster och utgifter hade emellertid varit bundna, bland annat av hänsyn till en vid matfettsransoneringens hävande träffad överenskommelse om ett högsta pris av 2 kronor 60 öre för kilogram hushållsmargarin. Clearingkassan hade på grund därav måst vidkännas betydande åderlåtningar. Vidare åtnjöte margarinindustrien ett bidrag ur kas-

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 76.

san med 11 ,en öre för kilogram tillverkat margarin, vilket innebure en belastning för kassan med drygt 8 miljoner kronor för år.

Beträffande de åtgärder, som borde vidtagas i fråga om regleringen av fettråvarorna, bär jordbruksnämnden anfört.

För att erhålla balans mellan fettclearingkassans utgifter och inkomster har jordbruksnämnden för avsikt att vidtaga cn höjning av clearingpriserna på de vegetabiliska oljorna och valolja. På grund av att nämnden, såsom ovan påpekats, varit bunden av de låsta priserna på de i margarinet ingående fettråvarorna har nämnden tidigare ej kunnat genomföra en marknadsmässigt sett riktig prissättning. Detta har bland annat lett till att nämnden icke kunnat uttaga hela den faktiska kostnaden för härdning av vissa flytande oljor. Härtill kommer att nämnden fr. o. m. den 1 januari 1951 nödgats höja ersättningen för raffinering av de råa oljorna från 7 till 9 öre per kilogram. Dessa omständigheter medföra en ändrad avvägning av priserna på fettvarorna inbördes och innebära tillika, att nämnden måste vidtaga en ytterligare höjning av clearingpriset på de härdade och raffinerade oljorna utöver vad som betingas av förändringen i världsmarknadsprisnivån.

Genom de planerade höjningarna av clearingpriserna på fettråvarorna komma clearingkassans löpande inkomster och utgifter fortsättningsvis att balansera. Emellertid har den omständigheten, att clearingpriserna, trots uppgången i världsmarknadspriserna, måst hållas oförändrade under hela det sistförflutna halvåret, medfört att underskott uppstått i kassan. Statsmedel synas ej böra ställas till förfogande för täckning av underskottet, utan detta bör lämpligen regleras genom uttagande tills vidare av en särskild clearingavgift på margarin.

Enligt jordbruksuppgörelsen skall smörpriset fr. o. m. den 1 januari 1951 höjas med 75 öre per kilogram i partihandelsledet. För att åstadkomma en oförändrad prisspänning mellan smör och margarin, vilket ju förutsatts i uppgörelsen, måste sålunda det nuvarande margarinpriset vid försäljning till detaljhandeln höjas med samma belopp. Härtill kommer en överenskommen höjning av detaljhandelsmarginalen med 10 öre per kilogram. Den planerade höjningen av clearingpriserna på fettråvarorna och borttagandet av det utgående clearingbidraget till margarinindustrien motsvara en höjning av margarinpriset med tillhopa 33,8 öre per kilogram. De marginalhöjningar, som direkt föranledas av margarinprishöjningen, motsvara en prishöjning med 16,5 öre per kilogram. Skillnaden mellan margarinprishöjningen, sammanlagt 85 öre, och det belopp, som kommer att tagas i anspråk för nyssnämnda ändamål, uppgår sålunda till 34,7 öre per kilogram. Enligt jordbruksnämndens mening synes sistnämnda belopp böra användas för uttagande av dels accis och dels tills vidare clearingavgift på margarin. Accisen torde böra fastställas till 30 öre per kilogram margarin och clearingavgiften till resterande belopp av margarinprishöjningen eller 4,7 öre per kilogram. Såväl clearingavgiften som accisen böra utgå på margarin, som från tillverkare levereras fr. o. m. den 1 januari 1951. I likhet med vad som tidigare gällt beträffande livsmedelskommissionen torde det få ankomma på jordbruksnämnden alt efter förhållandena reglera clcaringavgiflens storlek.

Nämnden har vidare anmärkt, att industrien för de lager av margarin och margarinråvaror, som den 31 december funnes hos margarinindustrien, borde till clcaringkassan för fettråvaror inbetala en avgift, motsvarande

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

dels skillnaden mellan tidigare gällande clearingpriser och de clearingpriser, som avsåges skola tillämpas från och med den 1 januari 1951, dels för margarinet erhållet clearingbidrag, 11,6U öre för kilogram.

Slutligen har jordbruksnämnden i skrivelsen berört frågan om den ifrågasatta kompensationen åt det mindre jordbruket för prishöjningarna på fodermedel. Med anledning av vad producentbidragsutredningen i detta hänseende föreslagit har jordbruksnämnden erinrat om att den nu träffade jordbruksuppgörelsen förutsatte stöd av ett högre genomsnittligt äggpris än vad som tidigare varit avsett. Man hade sålunda räknat med ett medelproducentpris av 2 kronor 60 öre per kilogram eller 10 öre högre än i oktoberkalkylen. Såtillvida kunde den nya prisöverenskommelsen sägas innebära ett tillmötesgående av producentbidragsutredningens förslag. Såsom redan framhållits i nämndens skrivelse den 22 december 1950 vore nämnden även beredd att giva det nybildade export- och importorganet sådana direktiv, att det i vissa lägen tillfälligtvis kunde stödja ett högre bottenpris än 1 krona 80 öre per kilogram. En höjning av den övre prisgränsen — 3 kronor per kilogram —- skulle enligt nämndens mening under rådande marknadsförhållanden vara utan effekt. I den mån svårigheter kunde uppstå att upprätthålla ett medelproducentpris av 2 kronor 60 öre per kilogram under året skulle en eventuellt uppkommande skillnad mellan detta pris och det faktiskt utvunna medelproducentpriset intill ett belopp av 10 öre per kilogram kunna tillgodoföras jordbruket på annat sätt, t. ex. genom höjning av priserna på vissa slaktdjurs- och mejeriprodukter. Nämnden avsåge därmed en höjning framför allt av priserna på kalvkött och andra produkter, vilka i likhet med ägg i väsentlig omfattning producerades vid det mindre jordbruket.

Beträffande producentbidragsutredningens förslag om prövning av möjligheterna att höja fraktbidraget för fodersändningar till norra Sverige utöver den nuvarande storleken har jordbruksnämnden anmärkt, att en dylik ändring av fraktbidragen kan tänkas ske först regleringsåret 1951/52. Nu berörda fråga torde därför böra upptagas till behandling först i samband med förhandlingarna om prissättningen för sistnämnda år.

Kungl. Maj:ts beslut i prisfrågan.

Genom beslut den 22 december 1950 har Kungl. Maj :t godkänt den mellan statens jordbruksnämnd och representanter för jordbrukarnas organisationer träffade överenskommelsen rörande riktlinjerna för prissättningen på jordbrukets produkter under tiden 1 januari—31 augusti 1951. Med anledning av vad i överenskommelsen säges om att 4-procentsregeln skall tilllämpas på sedvanligt sätt från och med regleringsåret 1951/52 anförde jag till statsrådsprotokollet vid ärendets föredragning, att detta torde få förutsätta, att slutlig ståndpunkt redan på våren tages till prissättningen på jordbrukets produkter för hela det kommande regleringsåret.

Med anledning av jordbruksnämndens skrivelse den 29 december 1950

29 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

angående den närmare utformningen av vissa prisregleringsåtgärder beträffande mjölk och mejeriprodukter samt fettvaror och oljor har Kungl. Maj :t genom beslut samma dag dels förordnat om uttagande av accis på margarin från och med den 1 januari 1951 med 30 öre för kilogram, dels bemyndigat jordbruksnämnden att upptaga clearingavgift på margarin samt att vid handhavandet av regleringen av priserna på jordbrukets produkter under tiden 1 januari—31 augusti 1951 utgå från de i nämndens skrivelse angivna riktlinjerna.

Departementschefen.

Utgångsläget för behandlingen av frågan om prissättningen på jordbrukets produkter och förnödenheter för regleringsåret 1950/51 har i viss mån avvikit från det vanliga. Redan då prisfrågan behandlades våren 1950 kunde man med en hög grad av sannolikhet räkna med att den stabiliseringspolitik, som tillämpats under de senaste åren, skulle komma att modifieras från och med årsskiftet 1950/51. Med anledning härav förbehöll sig jordbruket i den uppgörelse om prissättningen, som träffades i april 1950, rätt att för tiden efter den 1 januari 1951 påkalla täckning för de särskilda kostnadsökningar, exempelvis ökade löner till jordbrukets arbetskraft (både lejd och egen), som kunde uppkomma till följd av stabiliseringspolitikens upphävande eller modifiering. I proposition nr 245 till 1950 års riksdag anförde jag med anledning härav, att jag, även om man vid ett frångående av den dåvarande stabiliseringspolitiken borde söka förebygga en allmän prisstegring, funne det rimligt att ett dylikt förbehåll gjordes. Denna ståndpunkt intogs även av riksdagen.

Den våren 1950 träffade prisöverenskommelsen, vilken godkändes av Kungl. Maj :t och riksdagen, avsåg sålunda endast tiden till och med utgången av år 1950. Det förutsattes att prissättningen under den därefter följande delen av produktionsåret skulle bli föremål för förhandlingar under hösten 1950. I samband med dessa förhandlingar skulle även vissa särskilda spörsmål, som äga samband med prissättningen, upptagas till övervägande. Detta gällde särskilt frågan om den metod, som skulle tillämpas vid beräkningen av jordbrukets räntekostnader, samt spörsmålet om tilllämpningen av den s. k. 4-procentregeln.

Enligt den i april 1950 träffade uppgörelsen om prissättningen skulle räntekostnaderna beräknas med beaktande av den ökning i kapitalvolymens värde, som ägt rum under tiden efter 1938/39. Det påpekades att denna beräkningsmetod vore analog med de principer för lönsamhetsberäkningar i prisärenden, som Kungl. Maj :t godkänt genom beslut den 29 december 1949. Samtidigt rådde emellertid enighet om att tillämpningen av denna princip för kostnadsberäkning icke skulle få föranleda ökning av produktpriserna, så länge den dåvarande stabiliseringspolitiken tillämpades.

Beträffande den s. k. 4-procentregeln uttalade statens livsmedelskommission i sin skrivelse angående prissättningen den 20 april 1950, att den-

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

na regel med stor sannolikhet icke komme att få aktualitet under regleringsåret 1950/51. I anslutning till detta uttalande framhöll jag i proposition nr 245 till 1950 års riksdag, att spörsmålet om tillämpning av ifrågavarande regel torde få upptagas vid de överläggningar, som jordbruket förbehållit sig att påkalla vid ett slopande eller en modifiering av stabiliseringspolitiken.

I nyssnämnda proposition berörde jag även frågan om en eventuell begränsning av systemet med statliga pristillägg för vissa jordbruksprodukter i samband med ett frångående av den då förda stabiliseringspolitiken. Med hänsyn till ovissheten om hur den allmänna ekonomiska politiken kunde komma att utformas efter utgången av år 1950 var det vid tidpunkten för avlämnandet av nämnda proposition icke möjligt att uppdraga några bestämda riktlinjer för lösandet av ifrågavarande problem. Emellertid framhöll jag såsom min mening, att avvecklingen av pristilläggen borde ske successivt. Vad jag sålunda anförde dels om tillämpningen av 4-procentregeln, dels om de statliga pristilläggen biträddes av riksdagen.

Då den förra våren träffade prisuppgörelsen endast avsåg tiden till och med utgången av år 1950, företogs icke, såsom under tidigare år varit fallet, någon omräkning av jordbrukskalkylen och en därpå grundad omprövning av prissättningen i augusti månad. I stället skedde en omräkning av kalkylen under oktober 1950. Med tillämpning av den nya metoden för räntekostnadsberäkningarna erhölls härvid ett kalkylmässigt överskott av 37 miljoner kronor, medan den på våren upprättade normkalkylen vid tillämpning av samma beräkningsmetoder stannade i ett underskott av 22 miljoner kronor.

I den omräknade kalkylen beräknades jordbrukets arbetskostnader på grundval av då gällande lantarbetaravtal, jämfört med den senast tillgängliga officiella statistiken över lantarbetarlönerna. Sedan lantarbetaravtalet uppsagts, ledde emellertid de förhandlingar om nytt löneavtal, som med anledning härav kommo till stånd, till en uppgörelse, som innebar en ökning av lantarbetarnas timlöner med 25 öre från och med den 1 januari 1951. Enligt de principer, som sedan åtskilliga år tillbaka tillämpas vid prissättningen på jordbrukets produkter, inräknas på jordbrukskalkylens kostnadssida lön icke endast till de anställda lantarbetarna utan även till jordbrukets egen arbetskraft, i den mån denna beräknas vara sysselsatt inom den egentliga lantbruksdriften. En höjning av timlönen i jordbruket med 25 öre innebär vid den arbetsvolym, som beräknats i kalkylen för innevarande år, en stegring av kalkylens arbetskostnadsbelopp med 270 miljoner kronor för helt år. För kompensation av denna kostnadsökning erfordras en ökning av jordbrukets inkomster med omkring 255 miljoner kronor för helt år eller 170 miljoner kronor för åttamånadersperioden januari— augusti 1951.

Den uppgörelse om prissättningen på jordbruksprodukter för tiden 1 januari—31 augusti 1951, som den 19 december 1950 träffades mellan jord-

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

bruksnämnden och representanter för jordbrukarnas centrala organisationer, utgår från denna ökning av arbetskostnadsposten. Med hänsyn till ovissheten, huruvida tidigare enligt lantarbetarlönestatistiken utgående överbetalningar utöver avtaislöncn kunde komma att fortsätta även sedan det nya löneavtalet trätt i kraft, har kompensationsbeloppet dock begränsats till 160 miljoner kronor. Beträffande det överskett av 37 miljoner kronor, som förelåg enligt oktoberkalkylen, har det i uppgörelsen förutsatts, att detsamma kommer att erfordras för att täcka andra kostnadsökningar inom jordbruket till följd av den ändrade stabiliseringspolitiken. Någon utjämning av detta överskott har därför icke skett.

överenskommelsen har, som förut nämnts, godkänts av Kungl. Maj :t den 22 december 1950. Densamma torde nu böra underställas riksdagens prövning. I samband härmed torde jag få närmare beröra vissa med uppgörelsen sammanhängande spörsmål.

Vid den närmare utformningen av prisregleringen under senare delen av regleringsåret 1950/51 har man, utöver kompensationen åt jordbruket för den nyssnämnda stegringen av arbetskostnaderna, haft att beakta även frågan om en begränsning av de statliga pristilläggen för vissa jordbruksprodukter. Jag vill i detta sammanhang erinra om att den omfattning, som systemet med dylika tillägg erhållit under de senaste åren, stått i nära samband med den förda stabiliseringspolitiken. Skäl kunna därför anföras för att man i samband med en omläggning av stabiliseringspolitiken även skall avveckla eller i vart fall avsevärt reducera dessa tillägg. Långtgående förslag i denna riktning ha också framlagts av 1950 års besparingsutredning. Enligt dessa skulle det allmänna mjölkpristillägget antingen slopas helt för all mjölk eller i vart fall slopas helt för konsumtionsmjölken och reduceras till ungefär hälften av tidigare utgående belopp för produktmjölken. Vidare skulle bidraget till täckande av mjölkhandelns marginaler samt ltörlinjebidragen jämte vissa andra mindre bidrag slopas. I fråga om det särskilda mjölkpristillägg, som utgår i norra och vissa delar av mellersta Sverige förordade besparingsutredningen, att detsamma skulle bli föremål för utredning i samband med förberedelserna för prissättningen för regleringsåret 1951/52. I den nu träffade prisuppgörelsen för senare delen av år 1950/51 har också en betydande reduktion av de statliga pristilläggen förutsatts. Sålunda avvecklas den del av det allmänna mjölkpristillägget, som i anslutning till prisstabiliseringspolitiken infördes på hösten 1949. Likaså bortfalla körlinjebidragen, merfraktbidragen och regleringskostnadstillägget. Vidare förutsättes, att subventionen till förbättring av handelsmarginalerna på konsumtionsmjölk avvecklas. Redan tidigare hade det statliga pristillägget på fläsk slopats. Dessutom ha de s. k. devalveringssubventionerna på ost och havregryn i enlighet med ett uttalande av 1950 års riksdag upphört från och med den 1 januari 1951.

För egen del Vill jag i delta sammanhang framhålla, att redan den minskning av de statliga pristilläggen, som innefattas i prisöverenskommelsen, tillsammans med den däri överenskomna kompensationen för inträdda

-32

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

kostnadsökningar medfört en förhållandevis betydande stegring av priserna på vissa livsmedel. Då därtill kommer, att innevarande år betydande prisstegringar ägt rum eller äro att förvänta på andra viktiga varor, bland annat på grund av höjda importpriser och till följd av avvecklingen av importsubventionerna, är jag i vart fall för närvarande icke beredd att tillstyrka en längre gående subventionsavveckling än den som förutsatts i prisöverenskommelsen.

Härtill kommer ytterligare en omständighet, som måste beaktas i detta sammanhang. Såsom framgått av den tidigare lämnade redogörelsen för prisöverenskommelsen har en del av det belopp, som enligt densamma skall tillföras jordbruket, kunnat täckas av vissa engångsbelopp. Genom lagervinster på ost och hudar har sålunda jordbruket erhållit sammanlagt 11 miljoner kronor. EU lika stort belopp har upptagits för den prishöjning på kött och fläsk utöver den avtalade basprisnivån, som ägt rum före den 1 januari 1951. Inräknandet av dessa engångsbelopp i prisöverenskommelsen innebär, att de prishöjningar, som erfordrats för att kompensera kostnadsökningarna och bortfallet av vissa subventioner, kunnat i motsvarande mån begränsas. Dylika engångsbelopp kunna icke förutsättas stå till förfogande vid avvägningen av priserna för år 1951/52. Även detta förhållande har synts mig mana till en viss försiktighet, när det gäller fortsatt avveckling av subventionerna.

Den med jordbrukareorganisationerna träffade prisöverenskommelsen innefattade icke någon höjning av spannmålspriserna för innevarande regleringsår. Däremot förutsattes en prishöjning komma till stånd för spannmål av 1951 års skörd. En dylik prishöjning är av olika skäl ofrånkomlig. Produktionsutvecklingen har under senare år kännetecknats bland annat av en stark stegring av den animaliska produktionen. Denna utveckling har medfört en betydande efterfrågan och höjda priser på hland annat fodersäd. Härigenom uppkommer vid oförändrade priser på brödsäd risk för att denna användes till utfodring i större utsträckning än som ur försörjningsoch beredskapssynpunkter är önskvärt. I nuvarande utrikespolitiska läge är det emellertid angeläget att hålla en icke alltför liten reserv av brödsäd för beredskapsändamål. En förskjutning av produktionsinriktningen, som innebär en fortsatt ökning av animalieproduktionen men en sammankrympning av brödsädsodlingen, vore därför ur beredskapssynpunkt synnerligen ovälkommen och torde böra motverkas genom en lämplig inbördes avvägning av priserna på ifrågavarande produkter. Då det varit angeläget att i god tid före planeringen av vårsådden genomföra den justering av brödsädspriserna, som förutsatts i överenskommelsen, har Kungl. Maj :t efter framställning av statens jordbruksnämnd genom beslut den 9 februari fastställt nya priser på 1951 års skörd av brödsäd. De nya priserna, som skola gälla för all brödspannmål som inlevereras från och med den 1 juni, innebära en höjning med 5 kronor för höstvete, 4 kronor för vårvete och 4 kronor 50 öre för råg, räknat för 100 kilogram.

För en justering av prisrelationerna mellan olika jordbruksprodukter

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

talar också den ojämnhet i fråga om självförsörjningsgraden för dessa produkter, som utvecklat sig under senare år, och därmed sammanhängande förskjutningar i utrikeshandeln med dessa varor. I stora drag är läget i detta hänseende följande. Av mejeriprodukter och ägg ha betydande exportöverskott uppkommit, medan alltjämt stora importbehov föreligga i fråga om socker och kött. Exportöverskotten av de nämnda animaliska produkterna ha kunnat komma till stånd endast tack vare en icke obetydlig import av fodermedel. I fråga om brödsäd har i stort sett självförsörjning förelegat, medan oljeväxtodlingen under .senare år givit ett exportöverskott av rapsfrö och rapsolja. Av exportvarorna har det beträffande smör icke varit möjligt att vid export uppnå priser, som fullt täckt de inhemska priserna sedan subventionerna frånräknats. På denna export ha sålunda vissa förluster uppkommit. För ägg ha priserna vid export till synes varit gynnsammare, i det att desamma i allmänhet motsvarat den inhemska prisnivån och därutöver tidvis möjliggjort uttagandet av en viss utjämningsavgift. Totalt ha dessa avgifter emellertid stannat vid ett tämligen obetydligt belopp, som icke tillnärmelsevis motsvarar de förluster, som det allmänna måst vidkännas därigenom att Svenska spannmål,saktiebolaget försålt importerade fodermedel till priser, som väsentligt understigit de faktiska kostnaderna. Vid ett beaktande av denna subventionering av fodermedlen framstår äggexporten såsom betydligt mindre lönande än vad de uppnådda exportpriserna i och för sig ange. Härtill kommer att prisläget på grund av den växande konkurrensen på den viktigaste exportmarknaden, Västtyskland, synes vara något osäkert. Framtidsutsikterna för denna export synas därför vara skäligen ovissa.

Å andra sidan ha, såsom framgår av jordbruksnämndens redogörelse, rapsfrö och rapsolja under senare tid kunnat exporteras till mycket fördelaktiga priser. Vidare ha priserna på såväl brödsäd som fodersäd och andra fodermedel stigit starkt på de internationella marknaderna. Sålunda betingar vete vid import inom ramen för det internationella veteavtalet ett pris av omkring 47 kronor för deciton. Detta betyder, att brödsäd även efter en prishöjning av ungefär den storleksordning, som nu ägt rum för de animaliska produkterna, skulle med fördel kunnat exporteras, om produktionen medgivit export.

Dessa förhållanden synas mig böra påkalla den största uppmärksamhet. Mot en ökning av jordbruksproduktionen, så att ett exportöverskott uppkommer inom någon eller några grenar av densamma, kan givetvis icke vara något att invända, om denna export kan ske till lönande priser och om vidare icke andra grenar av jordbruksproduktionen därigenom hållas tillbaka, så att import till ofördelaktiga priser framtvingas. I ett dylikt fall skulle nämligen produktionsökningen och exporten vara ett uttryck för el t effektivt utnyttjande av jordbrukets produktionskapacitet och dessutom lämna ett i och för sig välkommet bidrag till utjämnandet av landets handels- och betalningsbalans. Att exportera vissa jordbruksprodukter till priser, som icke täcka produktionskostnaderna sådana dessa komma till uttryck i den in- 3 lHhang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 76.

34 Kungl. Mcijrts proposition nr 76.

hemska prissättningen, samtidigt som man nödgas med stöd av statsmedel importera andra jordbruksprodukter synes mig däremot innebära en ur allmänna synpunkter icke önskvärd snedvridning av jordbrukets produktionsinriktning.

En dylik utveckling aktualiserar betydelsefulla spörsmål beträffande den inbördes avvägningen av priserna på olika slag av jordbruksprodukter. Bland annat uppkommer frågan, huruvida det under sådana förhållanden blir möjligt att i samma utsträckning som tidigare hålla nere priserna på fodermedel genom subventioner via Svenska spannmålsaktiebolaget. Att helt avveckla dessa subventioner, såsom besparingsutredningen föreslagit, torde dock vid nuvarande prisläge på de internationella marknaderna icke vara möjligt med hänsyn till de långt gående verkningar en dylik åtgärd skulle få för prissättningen på brödspannmål. Enligt min uppfattning torde emellertid dessa subventioner böra i möjligaste mån begränsas. Detta spörmål synes böra uppmärksammas vid de kommande förhandlingarna i samband med behandlingen av frågan om prissättningen för regleringsåret 1950/51.

De pris justeringar på jordbrukets produkter, som ägt rum genom den nu träffade uppgörelsen, ha praktiskt taget helt avsett de animaliska produkterna och bland dessa främst mjölk och mejeriprodukter. Mot den förskjutning av prisrelationerna inom jordbruket, som härigenom ägt rum, kan givetvis, mot bakgrunden av de av mig nyss berörda förhållandena, invändas att mjölkproduktionen härigenom ytterligare stimuleras i förhållande till andra jordbruksprodukter. Hänsyn måste emellertid tagas till det förhållandet, att mjölkproduktionen är den viktigaste inkomstkällan för mindre och ekonomiskt svagare brukningsdelar. Eftersom en så stor del av spannmålsskörden redan har försålts har dessutom en annan fördelning av prisjusteringarna i detta sammanhang knappast varit möjlig. Vidare har, såsom förutsatts i uppgörelsen, beslut fattats om höjning av priserna på brödsäd av 1951 års skörd. Jag vill i detta sammanhang också erinra om att höjningen av producentpriserna är avsedd att kompensera en kalkylmässig höjning av arbetskostnaderna. Det föreligger under sådana förhållanden särskilda skäl för att avväga prishöjningarna i möjligaste mån jämnt inom jordbruket. Detta önskemål synes mig ha tillgodosetts genom den nu träffade uppgörelsen jämte den i anslutning därtill verkställda justeringen av brödsädspriserna.

Beträffande vad i uppgörelsen sagts om att 4-procentregeln åter skall tilllämpas från och med regleringsåret 1951/52 uttalade jag vid föredragningen av prisfrågan inför Kungl. Maj :t den 22 december 1950, att detta torde förutsätta, att definitiv uppgörelse om priserna för sagda regleringsår träffas på våren 1951. Jag vill i detta sammanhang understryka det samband, som alltsedan år 1943 förelegat mellan vårprissättningen och 4-procentregeln. Därest beslut om priserna icke kan fattas på våren för hela det kommande produktionsåret synes det ligga närmast till hands, att den slutliga prissättningen på hösten får bli föremål för nya förhandlingar på grundval av då föreliggande förhållanden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

35 Vad jordbruksnämnden anfört angående den närmare utformningen av regleringsåtgärderna i fråga om mjölk och mejeriprodukter samt fettvaror och oljor föranleder ingen erinran från min sida. Jag delar nämndens uppfattning att mjölkstandardiseringen icke nu bör slopas med hänsyn till de återverkningar en dylik åtgärd skulle erhålla ifråga om priset på konsumtionsmjölk. Den begränsning av de statliga pristilläggen på mjölk, som nämnden förordat, har förutsatts i prisöverenskommelsen och innefattas sålunda i ett godkännande av denna. Den av nämnden förordade höjningen av clearingpriserna på fettråvaror har med hänsyn till prisutvecklingen på detta område varit ofrånkomlig. En fortsatt prisstegring på dessa varor har för övrigt redan framtvingat en ytterligare höjning av clearingpriserna, som i sin tur medfört att accisen å margarin ånyo måst slopas.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för reglering under tiden intill den 1 september 1951 av produktions- och avsättningsförhållandena på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer jag angivit i det föregående.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Malte Olsson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

37 Bilaga t.

PM

rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret 1950/51.

Till grund för behandlingen av frågan om prissättningen på jordbrukets produkter under produktionsåret 1950/51 utarbetades på våren 1950 en förkalkyl över den vid normala väderleksförhållanden samt under angivna förutsättningar beträffande priser, löner och räntor förväntade utvecklingen av jordbrukets inkomster och kostnader under nämnda produktionsår (Kungl. Maj :ts prop. 245/1950, bilaga 4). Med utgång från bl. a. en preliminär uppskattning av 1950 års skörd, framlägges nu en reviderad inkomstoch kostnadskalkyl för 1950/51.1 Rörande uppläggningen och innebörden av denna kalkyl få de sakkunniga anföra följande.

I metodiskt hänseende ansluta sig de här framlagda beräkningarna i huvudsak till motsvarande undersökningar i den våren 1950 upprättade normkalkylen. Desamma avse sålunda att belysa de procentuella förändringarna i jordbrukets inkomster respektive kostnader i jämförelse med produktionsåret 1938/39, som kunna förväntas inträffa under år 1950/51. Beräkningarna äro på samma sätt som i normkalkylen begränsade till att avse enbart den egentliga jordbruksdriften. Liksom beträffande tidigare jordbrukskalkyler gäller vidare, att de absoluta talen för inkomster och kostnader icke äro direkt jämförbara med varandra, varför en jämförelse måste grundas på de indextal, som framräknats med året 1938/39 såsom basår.

Beräkningen av jordbrukets inkomster år 1950/51 grundar sig i vad avser den vegetabiliska produktionen i främsta rummet på de preliminära resultaten av den representativa arealinventeringen den 1 juni 1950 samt de beräkningar rörande skördeutfallet år 1950, som jordbruksnämndens statistikbyrå företagit på grundval av statistiska centralbyråns sammanställning av årsväxt- och skörderapporterna per den 31 augusti 1950. Den animaliska produktionen har uppskattats med ledning av de preliminära resultaten från den representativa husdjursräkningen den 1 juni 1950 samt en beräkning av fodertillgångarna, varjämte beträffande fläskproduktionen även statistiken över antalet betäckta suggor kommit till användning. Härjämte ha resultaten från en särskild representativ undersökning i samband med husdjursräkningen 1950 använts för beräkningen av mjölkproduktionen. Vid beräkningarna ha de sakkunniga i övrigt bl. a. haft att utgå från Kungl. Maj :ts av riksdagen sedermera godkända beslut av den 21 april 1950 angående prissättningen på jordbrukets produkter under regleringsåret 1950/51.

I samband med revideringen av förkalkylen för år 1950/51 har även en översyn av inkomst- och kostnadskalkylen för år 1949/50 företagits. Härvid ha i allmänhet statistiska uppgifter förelegat för tiden t. o. m. juni—juli månader, under det att uppskattningar måst företagas för återstående del av produktionsåret.

1 Föreliggande inkomst- och kostnadskalkyl justerades av kalkylsakkunniga den 5 oktober 19501.

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

Jordbrukets inkomster.

1950 års skörd.

Sedan resultatet av arealinventeringen den 1 juni 1950 föreligger klart är det möjligt att jämföra de arealer för olika grödor, varmed räknades i vårkalkylen, med de faktiskt använda arealerna. En dylik jämförelse göres i tabell 1.

Den för brödsädsodling använda arealen uppgår till 465 500 ha eller 32 500 ha mera än vad man räknade med i vårkalkylen, ökningen faller helt på

Tabell 1. Åkerjordens användning nedanstående år.

39 Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

vete och sammanhänger med att utvintringen av höstvete blivit mindre än normalt samt att vårvetearealen blivit av rekordartad omfattning. I förhållande till år 1949 företer brödsädsarealen i år en ökning med 23 400 ha. ökningen, som endast berört vete, är störst för vårvete. Även i fråga om fodersäden föreligger en ökning i förhållande till bade ar 1949 och normkalkylen för 1950, i det att den inventerade arealen utgör 915 800 ha mot 897 300 ha förra året och 905 000 ha i normkalkylen. Odlingen av ärter och vicker har gått tillbaka. Den sammanlagda arealen säd är i år större än under något år sedan 1944 men understiger arealen 1936/40 med 135 200 ha. Oljeväxtodlingen har i år nått en ny rekordareal eller 168 800 ha mot under förra året 141 800 ha. Odlingen av sockerbetor har i år ökat och är i nivå med odlingen under 1944—1946, då den hittills största odlingen förekom.

Ökningen av spannmåls-, oljeväxt- och sockerbetsarealerna har skett på bekostnad av arealerna för potatis, foderrotfrukter och foderväxter, vilka visat fortsatt minskning. Även arealen träda och obrukad åker har nedgått ytterligare. Den sammanlagda skördade arealen är i år 6 900 ha större än 1949 och 41 600 ha större än 1936/40.

Härmed äro de viktigaste arealförskjutningarna berörda. I övrigt hanvisas till tabellen.

På grundval av arealuppgifterna och de förut omnämnda årsväxt- och skörderapporterna per den 31 augusti 1950 har jordbruksnämndens statistikbyrå verkställt en kvantitativ beräkning av 1950 års skörd. I likhet med föregående år har denna även i år utförts enligt två metoder, kallade metod I och III. Vid beräkningarna enligt metod I ha för varje växtslag de definitiva hektarskördarna under närmast föregående 10-årsperiod, d. v. s. åren 1940—49, satts i relation till respektive års skördeomdöme för september (oktober) månad. Ur de erhållna kvoterna ha enkla medelvärden framräknats. Dessa koefficienter uttrycka sålunda den genomsnittliga skörden per enhet i skördeomdömet för ifrågavarande period och växtslag. Den för år 1950 beräknade skörden har erhållits genom att multiplicera nämnda medeltal med skördeomdömet för den 31 augusti 1950. Denna metod överensstämmer helt med den, som föregående år använts vid beräkningarna, även då under benämningen metod I. Metod III grundar sig på de i årsväxtoch skörderapporterna per den 31 augusti uppgivna hektarskördarna, och resultatet motsvarar de av statistiska centralbyrån beräknade skördekvan-

titeterna. .

Resultaten av beräkningarna ha sammanfattats i tabellerna 2 a och 2 b, i vilka till jämförelse medtagits även de av statistiska centralbyrån beräknade definitiva skördeuppgifterna för dels åren 1946—1949, dels perioderna

1931/40 och 1941/45. . i ttt

Som framgår av tabell 2 a ha beräkningarna enligt metod III, vilka vid detta tillfälle endast kunnat utföras för brödsäd och hö, givit större kvantiteter än metod I. En liknande differens mellan de båda metoderna har också konstaterats under åren 1948 och 1949, vid uppskattningstillfällcn senare på året även för andra växtslag än brödsäd och hö. Skillnaden i resultat mellan de båda metoderna torde huvudsakligen vara att hänföra till brister i den vid metod I använda metodiken. Kvantiteterna enligt metod I beräknas nämligen under förutsättning att de normerade skördarna (de faktiska skördarna multiplicerade med kvoten mellan skördeomdöme och skördesiffran 3,o) under 10-årspcrioden 1940—49 motsvaras av de för innevarande är förväntade konditionstalen för medelskörd (3,o). Så torde emellertid icke vara fallet med hänsyn till att skördarna under ett flertal år av perioden 1940—49 otvivelaktigt påverkades av hl. a. bristande tillgång på förnödenheter, främst handclsgödselmedel. Detta medtördc att anspråken på en mc-

40 Kungl. Mcij:ts proposition nr 76.

Tabell 2 a. Skörd per hektar, kg.

Tabell 2 b. Totalskurd, milj. kg.

delskörd sänktes. Enär tillgången på förnödenheter för växtodlingen numera är relativt tillfredsställande och sviterna av den bristande tillgången under förra delen av 1940-talet torde ha övervunnits, ha anspråken på en medelskörd åter höjts. Metod I medför sålunda för vissa växtslag en systematisk underskattning av skörderesultatet. Härtill kommer att metoden ej heller tager full hänsyn till den sekulära skördeökningen, vilken att döma av de 1

1 Se närmare i texten beträffande korn, ärter och potatis.

2 År 1950 endast kokärter, tidigare både kok- och foderärter.

3 År 1950 vicker och foderärter, tidigare endast vicker.

41 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

senaste årens faktiska skördar åter börjat göra sig gällande åtminstone för vissa växtslag. Enär beräkningarna grunda sig på medeltal för närmast föregående 10-årsperiod, blir eftersläpningen i sistnämnda hänseende ca 5 år.

Särskilda undersökningar ha vid detta kalkyltillfälle verkställts för att göra det möjligt att beakta nu berörda brister i metod I i fråga om de växtslag, för vilka uppgifter enligt metod III icke föreligga. (I överensstämmelse med tidigare förfaringssätt har nämligen, där så kunnat ske, skördeuppskattningen enligt metod III begagnats, eftersom den grundar sig på direkt uppgivna hektarskördar.) På grundval av undersökningsmaterialet ha de sakkunniga funnit erforderligt att vid detta kalkyltillfälle höja de enligt metod I beräknade hektarskördarna för korn, ärter och potatis med respektive 4, 5 och 3 procent. Hektarskördarna för havre, blandsäd och foderrotfrukter ha de sakkunniga icke funnit anledning att korrigera.

Beträffande sockerbetor har som vanligt en av Svenska sockerfabriksaktiebolaget i mitten av september företagen beräkning kommit till användning. Enligt denna kan skörden av sockerbetor beräknas till 36 800 kg per hektar och totalskörden till 2 005 milj. kg.

De på ovan angivet sätt beräknade hektarskördarna jämföras i följande tablå med de våren 1950 antagna normskördarna för 1950/51 samt de definitiva skördarna år 1949.

De nu beräknade hektarskördarna äro i fråga om samtliga växtslag utom korn, sockex-betor och foderrotfrukter lägre än de antagna normskördarna. För brödsäd, potatis och hö är nedgången relativt liten, medan den för havre, blandsäd och ärter är större. Jämfört med de definitiva hektarskördarna för år 1949 föreligger minskning för brödsäd, havre, blandsäd samt hö och ökning för övriga växtslag.

Fodertillgångarna år 1950/51.

På grundval av de ovan gjorda beräkningarna av 1950 års skörd samt vissa andra uppgifter ha sammanställningar utarbetats över fodertillgångarna. Den beräknade totala produktionen av olika grödor har därvid reducerats för lagringsförluster, varefter återstående kvantiteter fördelats på direktkonsumtion, industriell förbrukning, utsäde ocli foder. De för utfodring tillgängliga kvantiteterna ha uttryckts i foderenheter, varjämte kvantiteten smältbar äggvita och torrsubstans beräknats. Med ledning av de längre fram i promemorian återgivna beräkningarna av kreatursantalet ha vidare de

42 Kungl. Maj:ls proposition nr 76.

disponibla fodermedelstillgångarna fördelats på olika grenar av den animaliska produktionen.

Beträffande det i dessa bilagor anförda statistiska materialet må följande framhållas. För vete och råg har med hänsyn till att leveranstvånget och utfodringsförbudet för brödsäd numera är hävt, räknats med 10 respektive 12 procent utfodring (inkl. avrens) under 1950/51 mot tidigare 8 respektive 10 procent avrens till utfodring. Av kornskörden ha 70 milj. kg beräknats åtgå för direkt konsumtion och industriell förbrukning. Av inhemsk havre beräknas åtgå 28 milj. kg för framställning av gryn.

I fråga om halm har räknats med samma procentuella förändring i skörden per hektar som den för år 1950 preliminärt uppskattade kärnskörden utvisar i förhållande till genomsnittsskörden åren 1931—40. Utfodringen av halm har liksom tidigare antagits uppgå till 60, 85 och 90 procent av halmskörden av respektive höstsäd, vår stråsäd och balj växter. Beräkningen medför sannolikt numera en överskattning av tillgången på halm för foder. De sakkunniga ha för avsikt att till ett kommande kalkyltillfälle göra en närmare undersökning härom. Av potatis har räknats med en förbrukning inklusive export av 830 milj. kg matpotatis och 233 milj. kg fabrikspotatis. Kvantiteterna sockerbetsblast och blast av foderrotfrukter ha beräknats motsvara 50 respektive 20 procent av de redovisade rotskördarna.

Beträffande de inhemska fodertillgångarnas komplettering med importerade fodermedel har räknats med att mindre kvantiteter oljekraftfoder och importkli skola ställas till förfogande under det kommande produktionsåret i jämförelse med den förbrukning som preliminärt beräknas för år 1949/50. Av oljekraftfoder har sålunda för år 1950/51 räknats med en kvantitet av 207 milj. kg mot 214 milj. kg under år 1949/50. För importkli beräknas en förbrukning av 75 milj. kg mot 106 milj. kg förra året. I fråga om importerad fodersäd (inkl. majs) upptages en i foderenheter lika stor kvantitet som förbrukades under år 1949/50.

I följande tablå ha sammanställts huvudresultaten av de verkställda beräkningarna rörande tillgången på vegetabiliskt foder i foderenheter räknat under stallfodringsperioderna åren 1949/50 och 1950/51.

1949/50 milj. le

Inhemsk foderskörd och produkter därav .... 4 852

Importfoder m. m......................... 446

Summa 5 298

Därav: Kraftfoder...................... 1817

Stråfoder....................... 3 019

Saftfoder....................... 462

Som framgår av tablån kan tillgången på vegetabiliskt foder under stallfodringsperioden 1950/51 preliminärt beräknas bli omkring 3 procent lägre än under år 1949/50. Nedgången sammanhänger främst med en minskning av de inhemska tillgångarna på fodersäd och hö. I fråga om fodertillgångarnas sammansättning lägger man i övrigt märke till en ökning av saftfodertillgången, beroende på ökad tillgång på sockerbetsavfall. Till följd av nämnda förskjutningar beräknas fodertillgångarnas halt av smältbar äggvita under år 1950/51 bli något lägre än under år 1948/49. lvoncentrationsgraden beräknas bli i stort sett oförändrad.

I jämförelse med normkalkylen våren 1950 utvisa de preliminära uppgifterna för 1950/51 också en något lägre fodertillgång. Tillgången på kraft-

43 Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

och stråfoder beräknas sålunda bli knappare än normalt, medan tillgången på saftfoder beräknas öka.

Beträffande beräkningarna för år 1950/51 må anmärkas, att de sakkunniga ha gjort försök att justera för den underskattning av foderskörden, som beror på beräkningsmetodiken (jfr ovan om skördeuppskattningsmetoderna). Huruvida en underskattning av foderskörden ändock föreligger, undandrar sig för närvarande de sakkunnigas bedömning. Det har emellertid bl. a. befunnits anmärkningsvärt, att skörden av hö i år skulle vara mindre än i fjol, enär priserna på hö i år äro väsentligt lägre, samtidigt som priserna på övriga fodermedel höjts.

I fråga om beräkningarna rörande foderförbrukningen, som nu liksom vid tidigare beräkningstillfällen i viss utsträckning beaktats vid bedömningen av animalieproduktionens utveckling, må följande erinras.

Beräkningarna rörande förbrukningen av foder under stallfodringsperioden för varje särskilt djurslag ha baserats på vissa utfodringsnormer samt uppskattningar rörande stallfodringsperiodens längd. Samma utfodringsnormer ha använts som i tidigare kalkyler. Uppdelningen av foderåret på stallfodrings- och betesperiod bygger delvis på direkta undersökningar och delvis på erfarenhetsmässiga uppskattningar. I fråga om de för normala år tillämpade utfodringsnormerna samt stallfodringsperiodens längd kan nämnas, att desamma nära överensstämma med tal, som använts vid beräkningar inom 1942 års jordbrukskommitté rörande foderförbrukningen under 1930talet.

Vegetabilier.

Brödsäd.

År 19i9/50. Jordbrukarnas försäljning av brödsäd (exkl. försäljningen till utsädeshandeln) av 1949 års skörd har t. o. m. juni 1950 uppgått till

346 milj. kg höstvete, 201 milj. kg vårvete och 202 milj. kg råg. Då enligt gällande bestämmelser slutleverans av brödsäd skall ha skett senast den 1 maj, torde ovan angivna siffror i stort sett representera saluöverskottet av 1949 års skörd. Vissa mindre leveranser äga regelmässigt rum även under juli och augusti, av vilken anledning siffrorna för höstvete och råg höjts till

347 och 203 milj. kg.

Även beträffande löneförmalningen1 föreligga uppgifter t. o. m. juni månad. Enligt desamma har löneförmalningen uppgått till 52,4 milj. kg vete och 24,i milj. kg råg. Under förutsättning av samma säsongmässiga fördelning som under år 1948/49 kan löneförmalningen för hela produktionsåret 1949/50 uppskattas till 61 milj. kg vete och 28 milj. kg råg. Löneförmalningen av vete antages fördela sig på höst- och vårvete i samma proportioner som saluöverskottet. Sammanställas uppgifterna om saluöverskott och löneförmalning, erhållas följande kvantiteter försåld och för eget behov förmald brödsäd år 1949/50.

teterna brödsäd överstiga de kvantiteter, som enligt statistiska centralbyråns 1 Egentligen förmalningen vilt andra kvarnar iin större handelskvarnar.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

definitiva beräkningar rörande 1949 års skörd skulle ha kunnat förväntas. Reduceras de av .statistiska centralbyrån beräknade skördekvantiteterna för lagringsförluster, avrens och utsäde enligt de normer, som hittills tillämpats i jordbrukskalkylen, erhållas resultat, som i följande tablå jämföras med de redovisade kvantiteterna brödsäd till försäljning och löneförmalning av 1949 års skörd.

Vete

Råg

Det kan i detta sammanhang erinras om att leveranserna av brödsäd även under åren 1941/42—1943/44, 1947/48 och 1948/49 överstego de på grundval av skördestatistiken beräknade kvantiteterna. Vissa underskott förelågo emellertid under åren 1944/45—1946/47. Dessa förhållanden belysas närmare av följande sammanställning.

Genomsnittspriserna på brödsäd under år 1949/50 ha beräknats med användning av de av kvarnarna erlagda priserna för mottagna kvantiteter ununder månaderna september, december, mars och juni (nämligen de månader, för vilka prisuppgifter inhämtas) samt jordbrukarnas faktiska försäljningar under augusti—september, oktober—december, januari—mars och april—augusti enligt Svenska spannmålsaktiebolagets leveransstatistik. Efter avdrag från kvarnpriserna för handelsmarginal och frakter om sammanlagt l,i5 kr/dt samt efter justering för kvalitet (jfr Kungl. Maj :ts prop. 212/1949 s. 103—104), ha producentpriserna för höstvete, vårvete och råg beräknats till respektive 29,36, 35,05 och 29,57 kr/dt.

År 1950/51. De till försäljning och löneförmalning disponibla kvantiteterna brödsäd av 1950 års skörd ha beräknats på grundval av den tidigare anförda skördeuppskattningen. Skörden har därvid reducerats för lagringsförluster (2 procent), avrens och utfodring samt utsäde. Med hänsyn till att bestämmelserna om leveranstvång och utfodringsförbud för brödsäd numera ha upphävts, ha de sakkunniga antagit, att brödsäd i något större utsträckning än tidigare kommer att användas för utfodring. I anledning härav ha procenttalen för avrens (utfodring) höjts från tidigare 8 för vete och 10 för råg till respektive 10 och 12. Vid beräkningen av utsädet har för höstvete

45 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

och höstråg räknats med de hösten 1949 besådda arealerna och för vårvete och vårråg med de våren 1950 besådda arealerna samt med en utsädeskvantitet per hektar av 220 kg för höstvete, 225 kg för vårvete och 200 kg för råg.

Beräkningen av den till försäljning och löneförmalning disponibla kvantiteten brödsäd redovisas i följande sammanställning.

Skörd .........................

Avgår:

Lagringsförlust...............

Utfodring ...................

Utsäde......................

Kvarstår till försäljning och löneförmalning ...................

Till närmare belysning av de här verkställda kalkylerna meddelas följande sammanställningar av skördar samt saluöverskott inklusive löneförmalning under år 1938/39 samt åren 1946/47—1950/51.

Skörd av brödsäd, milj. kg.

Genomsnittspriserna på brödsäd av normalkvalitet (månadsmedeltal av de fastställda garantipriserna vägda med fördelningen av brödsädleveranserna på olika månader 1949/50) utgöra år 1950/51 för höstvete 30,40 kr/dt, för vårvete 33,55 kr/dt och för råg 29,40 kr/dt. Dessa priser skola justeras för »normal» kvalitetsawikelse. Enligt den före år 1949/50 tillämpade kvalitetsregleringen medförde denna justering ett tillägg till priserna på höstvete och vårvete av normalkvalitet av 10 respektive 60 öre/dt och ett avdrag från priset på råg med 25 öre/dt. Fr. o. m. 1949/50 ha kvalitetsbestämmelserna skärpts, vilket oberoende av priserna för normalkvalitet innebär en sänkning av priserna med 26, 125 och 48 öre/dt för respektive höstvetc, vårvete och råg. Justeringen för »normal» kvalitetsawikelse medför sålunda numera för höstvete ett avdrag av (26 — 10=) 16 öre/dt, för vårvete ett avdrag av (125 — 60 =) 65 öre/dt och för råg ett avdrag av (48 + 25 =) 73 öre/dt. Med utgång från priserna för normalkvalitet och anförda avdrag ha de priser, vilka skola upptagas i inkomstkalkylen för år 1950/51, beräknats till avrundat 30,25 kr/dt för höstvete, 32,90 kr/dt för vårvete och 28,65 kr/dt för råg.

1 Preliminärt.

■ Prognos.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Ersättning lör av jordbrukarna tidigare burna fraktkostnader.

År 194-9/50. Den ökning av antalet prisorter för brödsäd, som ägt rum i jämförelse med år 1938/39, har i tidigare kalkyler, på grundval av vissa inom dåvarande spannmålssektionen inom livsmedelskommissionen utförda beräkningar, antagits medföra en sänkning av fraktkostnaderna för saluöverskottet av brödsäd med i genomsnitt 10 öre/dt. Med utgång från detta värde och saluöverskottet ha de inbesparade fraktkostnaderna "för brödsäd år 1949/50 beräknats till 0,8 milj. kr. Enär antalet prisorter åter minskats, har för år 1950/51 icke upptagits något motsvarande belopp.

Korn.

År 1949/50. Vid grynkvarnarna beräknas åtgå 4 milj. kg. Bryggeriernas och mälteriernas förbrukning beräknas till 30 milj. kg. Vid brännerierna beräknas förbrukningen till 3 milj. kg. Exporten av svenskt korn har under året uppgått till 3 milj. kg. Husbehovsförmalningen i Norrland har i enlighet med tidigare uppskattning antagits uppgå till 25 milj. kg. I kalkylen upptages sålunda en sammanlagd kvantitet korn av (4 + 30 + 3 + 3 + 25 =) 65 milj. kg. Genomsnittspriset på korn — ett ovägt medeltal av priserna på foder- och maltkorn — har utgjort 25,56 kr/dt.

År 1950/51. Förbrukningen av korn vid grynkvarnar beräknas till 4 milj. kg. I fråga om bryggerierna och mälterierna räknas med en förbrukning av 36 milj. kg och i fråga om brännerierna 4 milj. kg. Härtill kommer en beräknad exportkvantitet av 1 milj. kg utsäde samt husbehovsförmalningen i Norrland, vilken liksom tidigare antagits uppgå till 25 milj. kg. Den sammanlagda kvantitet korn, som upptages i inkomstkalkylen, blir sålunda (4 + 36 + 4 +1 + 25 =) 70 milj. kg. Priset på korn har med ledning av föreliggande noteringar beräknats till 27 kr/dt.

Havre, hö och halm.

Åren 1949/50 och 1950/51. Försäljningen av havre, hö och halm har i samråd med jordbruksnämndens vegetabiliebyrå och utrikeshandelsbyrå samt arméförvaltningen beräknats på följande sätt.

Havre, milj. kg.

Hö, milj. kg.

*

Priset på havre (enkelt medeltal av priserna på vithavre och svarthavre) har under år 1949/50 uppgått till 22,os kr/dt. Priset på havre för år 1950/51 har med ledning av föreliggande noteringar beräknats till 23 kr/dt.

Noteringen på hö har under år 1949/50 uppgått till 12,ss kr/dt. Efter avdrag för presshyra, tråd och extra frakter om sammanlagt ca 0,60 kr/dt kan det pris, som bör upptagas i inkomstkalkylen, anges till 12 kr/dt för år 1949/50. Producentpriset på hö år 1950/51 har med ledning av föreliggande noteringar beräknats till 10 kr/dt.

Priset på halm har på grundval av föreliggande noteringar for hostsadshalm och efter avdrag för presshyra, tråd och extra frakter om sammanlagt 0,60 kr/dt beräknats till 2,40 kr/dt för år 1949/50. Sistnämnda pris upptages även för år 1950/51.

Kokärter.

Åren 19Å9/50 och 1950/51. Skörden av ärter uppgick år 1949 till 32,4 milj. kg. Med ledning av arealuppgifterna kan skörden av kokärter beräknas till

20,3 milj. kg. Skörden av kokärter år 1950 har beräknats till 18,5 milj. kg. Med tillämpning av tidigare använda beräkningsmetoder ha de till försäljning och hemmaförbrukning disponibla kvantiteterna kokärter åren 1949/50 och 1950/51 beräknats på följande sätt.

Skörd .....................

Avgår: lagringsförlust, 1 %

avrens, 7 %......

utsäde............

Kvarstår...................

Genomsnittspriset för kokärter år 1949/50 har på grundval av lantbruksförbundets noteringar beräknats till 45,08 kr/dt. Priset för år 1950/51 har med ledning av föreliggande noteringar beräknats till 48 kr/dt.

Matpotatis.

Åren 19Å9/50 och 1950/51. Liksom i vårkalkylen 1950 räknas för åren 1949/50 och 1950/51 med en inhemsk förbrukning av 825 milj. kg matpotatis. Härtill kommer en export av 0,4 respektive uppskattat ca 5 milj. kg. Den sammanlagda matpotatiskvantiteten upptages i inkomstkalkylen till t avrundade tal 825 respektive 830 milj. kg.

Priset på matpotatis har för år 1949/50 beräknats till 17,44 kr/dt. Beräkningen grundar sig på stockholmsnoteringen reducerad för mellanhandsmarginal samt kostnaderna för frakter och säckar. Sammanvägningen av månadsnoteringarna till årsmedeltal ha liksom tidigare skett med ledning av de uppgifter rörande potatisförsäljningens fördelning på olika delar av

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

året, som erhållits vid en av 1942 års jordbrukskommitté verkställd specialundersökning (jfr Kungi. Maj:ts prop. 246/1943 s. 105).

För år 1950/51 synes genomsnittspriset under förutsättning av bl. a. normala väderleksförhållanden under vintern och våren för närvarande kunna beräknas till 14,so kr/dt.

Fabrikspotatis.

År 1949/50. Förbrukningen av fabrikspotatis har under år 1949/50 uppgått till 198 milj. kg, varav 81 milj. kg för tillverkning av potatisstärkelse och 117 milj. kg för brännvinstillverkning. Priset på fabrikspotatis beräknas till i genomsnitt 36 öre per hektoliter och stärkelseprocent. Då stärkelsehalten preliminärt beräknas till 17,o procent, erhålles ett pris per deciton av 8,74 kronor. Tillverkningen av potatisstärkelse och potatisbrännvin beräknas till respektive 14,8 milj. kg och 27,i milj. normalliter.

År 1950/51. Sedan beslaget på potatis numera hävts, får potatis fritt användas för sådan brännvinstillverkning, som är tillåten enligt rusdryckslagstiftningen. Enligt Kungl. Maj ris beslut våren 1950 skola de av 1934 års riksdag godkända principerna i fråga om avsättningsgaranti för potatisbrännvin tillämpas, dock med den modifikationen att jordbruksnämnden äger befogenhet att begränsa användningen av potatis för sprittillverkning, då så är påkallat ur försörjningssynpunkt (jordbruksnämndens begränsning av tillverkningen av potatisbrännvin får dock endast i undantagsfall leda till en lägre tillverkning än 24 milj. liter). De sakkunniga ha räknat med en tillverkning av 25 milj. liter under år 1950/51. Förbrukningen av potatis härför utgör ca 109 milj. kg.

Beträffande tillverkningen av potatisstärkelse gälla under 1950/51 från närmast föregående år oförändrade bestämmelser. De sakkunniga ha räknat med en tillverkning av 22,5 milj. kg, vilken kvantitet motsvarar det normala inhemska årsbehovet av potatisstärkelse. Den härför erforderliga kvantiteten potatis beräknas till 124 milj. kg. Den sammanlagda kvantiteten fabrikspotatis under år 1950/51 blir sålunda 233 milj. kg.

Stärkelsehalten beräknas bli normal eller 17,5 procent. Priset beräknas till i genomsnitt 35 öre per hektoliter och stärkelseprocent. Härvid erhålles ett pris per deciton fabrikspotatis av 8,75 kronor.

Sockerbetor.

År 1949/50. Skörden av sockerbetor år 1949 uppgick till 1 770 milj. kg med en genomsnittlig sockerhalt av 17,69 procent. Den härur erhållna råsockermängden uppgick till 290,9 milj. kg. Grundpriset för betor med en sockerhalt av 16 procent uppgick till 5,30 kr/dt. För varje tiondels procent, varmed sockerhalten översteg 16 procent, utgick tillägg med 1/im av grundpriset. Vid den angivna sockerhalten erhölls ett genomsnittspris av 5,86 kr/dt. Lägges härtill arealtillägg samt täckningskostnadsersättning erhålles ett pris av 5,97 kr/dt att upptagas i inkomstkalkylen.

År 1950/51. Enligt uppgifter från Svenska sockerfabriksaktiebolaget i mitten av september beräknas skörden per hektar av sockerbetor till 36 800 kg och totalskörden till 2 005 milj. kg. Sockerhalten anges i slutet av oktober till 17,i procent. Råsockermängden beräknas samtidigt till ca 310 milj. kg. (Härutöver kommer odling i Danmark enligt kontrakt med sockerbolaget; beräknad skörd 62 milj. kg betor, genomsnittlig sockerhalt 17,i procent och råsockermängd ca 10 milj. kg.)

Enligt statsmakternas beslut skall grundpriset för sockerbetor till följd av ökade produktionskostnader höjas med 5 öre/dt till 5,35 kr/dt. Dessutom

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

skall enligt bestämmelserna grundpriset i stimulerande syfte ökas med 1 öre/dt för varje helt 200-tal hektar, varmed odlingen överstiger 50 000 hektar. Grundpriset skall dock icke överstiga 5,55 kr/dt, vilket pris uppnås vid en odling av minst 54 000 hektar. Då den av sockerbolaget uppgivna arealen i Sverige utgör 54 435 hektar blir grundpriset för betor av 1950 års skörd följaktligen 5,55 kr/dt. Vid anförda sockerlialt erhålles ett pris av 5,93 kr/dt. Lägges härtill arealtillägg och täckningskostnadsersättning om sammanlagt 0,n kr/dt erhålles ett genomsnittspris av 6,04 kr/dt.

Den höjning av grundpriset, som uppkommer genom de särskilda pristilläggen vid arealer fr. o. in. 50 200 t. o. m. 54 000 hektar, uppgår till 20 öre/dt. Med tillägg för sockerhalt över 16 procent blir höjningen 21 öre/dt eller i värde räknat 4,2 milj. kr. Denna merinkomst har för att erhålla jämförelse med vårkalkylen angivits särskilt i sammandrags- och sammanfattningstabeller.

Oljeväxter.

År 19W/50. Från Oljeväxtcentralen ha uppgifter erhållits om dess sammanlagda inköp från odlare av oljeväxtfrö av 1949 års skörd samt däremot svarande betalningsbelopp (såväl kvantiteter som värden med avdrag för försålt utsäde).

Med hänsyn till att arealen oljeväxter enligt inventeringen den 1 juni i år med 6,1 procent överstiger den av Oljeväxtcentralen uppgivna tecknade arealen (168 800 ha mot 159 106 ha) har ovan angivna inkomstsumma för oljeväxter ökats med 6,i procent från 167,4 till 177,6 milj. kr. 1 2

1 Avser vara med 18 % vattenhalt; kvantitetsuppgifterna omräknade från vara med 9 % vattenhalt.

2 Exkl. utsäde.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 76.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Det beräknade olje- och foderinnehållet i 1949 års skörd utgjorde 69,6 respektive 103,9 milj. kg. 1950 års skörd beräknas ge 87,7 milj. kg olja och

125,3 milj. kg foder.

Spånadsväxter.

År 1949/50. Med ledning av uppgifter från Riksförbundet Lin och Hampa ha jordbrukets inkomster av spånadsväxter (efter avdrag för utsädeskostnader) preliminärt beräknats till 5,o milj. kr. Inkomsterna fördela sig med 2,5 milj. kr. på linhalm, 1,4 milj. kr på linfrö, l,o milj. kr på hamphalm och 0,i milj. kr på hampfrö.

År 1950/51. Även värdet av 1950 års odling av spånadsväxter har beräknats med ledning av preliminära uppgifter från Riksförbundet Lin och Hampa. Värdet av linhalm beräknas till 2,9 milj. kr, av linfrö till 1,3 milj. kr, av hamphalm till 0,7 milj. kr och av hampfrö till 0,i milj. kr. (Värdet av linoch hampfrö räknat exklusive kostnader för utsäde.) Det sammanlagda värdet av 1950 års spånadsväxtodling upptages sålunda till 5,o milj. kg.

Fältmässigt odlade köksväxter.

Arealer. Enligt den representativa arealinventeringen den l/6 1950 är den totala arealen för fältmässigt odlade köksväxter under år 1950 ungefär lika med 1949 års areal. Beträffande eventuella förskjutningar i fråga om totalarealens fördelning på olika slag av köksväxter föreligga icke några uppgifter. Nu utförda beräkningar ha därför måst baseras på senaste kända arealfördelning.

Hektar skördar. På grund av att höstomräkningen av jordbrukskalkylen i år utförts senare än vanligt, ha preliminära uppgifter vid denna omräkning kunnat erhållas från trädgårdskonsulenterna i de olika länen beträffande hektarskördarnas storlek under 1950. Sammanställningar av de inkomna svaren synas ge vid handen, att högre skördar än under 1949 erhållits av spritärter, gurkor, selleri och spenat. Samma hektarskördar som under 1949 synas ha uppnåtts av morötter, rödbetor, palsternackor, vitkål, purjolök, märgärter, sockerärter jämte samtliga slag av bönor. Lägre skörd än under 1949 noteras för blomkål jämte samtliga lökslag utom purjolök.

I stort sett torde sålunda kunna anses, att hektarskördarna av fältmässigt odlade köksväxter under 1950 legat på ungefär samma nivå som under 1949.

Priser. Prisstatistiken för år 1949/50 är nu definitiv, enär uppgifter erhållits för denna säsong från samtliga uppgiftslämnare. De slutliga priser, som nu erhållits, äro genomsnittligt avsevärt högre än de i vårkalkylen 1950 preliminärt beräknade. Detta står i samband med att priserna under vinterhalvåret (i synnerhet morotspriserna) voro högre än under vintern 1948/49 på grund av knapp tillgång.

Beträffande priserna för året 1950/51 föreligga endast uppgifter från Saluhallsstyrelsen för månaderna juli—september1 1950. Genomsnittspriserna enligt Saluhallsstyrelsens noteringar för denna tid ha jämförts med motsvarande noterade priser under samma månader 1949. Jämförelsen visar, att årets priser för nämnda månader äro avsevärt lägre än under motsvarande tid 1949 för samtliga här aktuella köksväxter med undantag av rödlök, syltlök och selleri. De högre priserna på lök stå i god överensstämmelse med den lägre skörden av lök jämfört med föregående år.

Beräknade inkomstsummor. År 1949/50. I vårkalkylen beräknades inkomsterna av fältmässigt odlade köksväxter till 43,2 milj. kr. för åren 1949/ 50 och 1950/51. De nu tillämpade definitiva priserna för 1949/50 ge till resultat en inkomstsumma av 47,2 milj. kr för nämnda produktionsår.

1 Inkomsterna av fältmässigt odlade köksväxter beräknas per säsong, 1/,—»°/s.

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

51 År 1950/51. Eftersom prisutvecklingen under detta år ännu icke med säkerhet kan bedömas samt uppgifterna rörande skördarnas storlek ännu äro osäkra, ha de sakkunniga icke ansett möjligt att utföra en mera exakt beräkning rörande inkomstsummans storlek. Det slutgiltiga resultatet kommer i hög grad att bero på utvecklingen under de senare höstmånaderna samt vintermånaderna. Prisutvecklingen under den senaste vintersäsongen utgör ett tydligt exempel på, hurusom relativt små överskott eller underskott kunna åstadkomma betydande prisförändringar. Vissa slutsatser kunna dock dragas med ledning av det nu förefintliga materialet. Skörden av fältmässigt odlade köksväxter under år 1950 kan genomsnittligt sett anses ligga på samma nivå som 1949 års skörd. Av de mera betydande växtslagen är det endast lök, som uppvisar lägre skörd än under 1949, vilket också synes ha resulterat i högre priser för lök än under föregående år. För övrigt måste emellertid beaktas, att priserna under de 3 månader, för vilka viss stastistik nu finnes tillgänglig, icke obetydligt understiga priserna under motsvarande månader 1949. Det torde få förutsättas, att prisläget enligt Saluhallsstyrelsens noteringar i förhållande till 1949 i rätt betydande grad även återspeglar prisrelationen för andra större marknader. Försäljning av fältmässigt odlade köksväxter torde därför få anses ha ägt rum under en fjärdedel av det nya produktionsåret till lägre pris än under föregående år. För tillfället synas icke föreligga några omständigheter, som kunna anses motivera en så stark prisstegring under vintern, att denna skulle kunna eliminera verkningarna av det lägre höstpriset. Därför är det icke sannolikt, att 1949/50 års inkomstsiffra kan uppnås under 1950/51. De sakkunniga ha efter att ha tagit hänsyn till här anförda omständigheter ansett sig böra räkna med den inkomstsumma (43,2 milj. kr) för år 1950/ 51, som i vårkalkylen 1950 räknades med för åren 1949/50 och 1950/51. Inkomstsummorna redovisas i följande tablå.

Animalier.

Mjölk.

Produktionen och dess användning år 1959. Den del av mjölkproduktionen, som icke levereras till mejeri (d. v. s. konsumtionsmjölk försåld utanför mejeri, konsumtionsmjölk för hemmaförbrukning, mjölk till lantsmör samt fodermjölk), har under en följd av år uppskattats med ledning av tämligen osäkert material. För att få en säkrare uppfattning härom har i samband med arealinventeringen och husdjursräkningen den 1 juni 1950 inhämtats vissa uppgifter om mjölkproduktionens storlek och användning under år 1949.

Undersökningen av mjölkproduktionen och dess användning har liksom arealinventeringen och husdj ursräkningen utförts på stickprovsbasis. De representativt utvalda brukningsdelarna, vilka ha uttagits centralt, ha utgjort ca 28 000 eller eu 10 procent av antalet brukningsdelar över 2 hektar åker i hela riket utom fjällbygden i Jämtland samt inlandet i Västerbotten och Norrbotten. Uppräkningen av det representativa materialet till totalsiffror har skett med hjälp av kvoten mellan totala åkerarealen år 1944 (se-

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

dermera korrigerad med hänsyn till 1949 års åkerareal) och den i det representativa materialet 1950 redovisade åkerarealen inom olika storleksgrupper och områden.1

För de delar av landet, som icke berörts av undersökningen (fjällbygden i Jämtland samt inlandet i Västerbotten och Norrbotten), ha särskilda beräkningar verkställts. Totalproduktionen vid gårdar över 2 hektar i dessa delar av landet har sålunda beräknats med ledning av koantalet enligt 1947 års husdjursräkning och en på särskilt sätt uppskattad mjölkproduktion per ko. Mjölkproduktionen per ko i fjällbygden i Jämtland samt i inlandet i Västerbotten och Norrbotten har härvid antagits vara relativt sett lika mycket lägre än produktionen per ko i storleksgruppen 2—5 hektar i Jämtlands mellanbygd samt Västerbottens och Norrbottens kustland som mjölkproduktionen per ko i Västernorrlands inland är lägre än produktionen i dess kustland. Uppgifter om invägningen vid mejeri i dessa delar av landet ha erhållits från Svenska mejeriernas riksförening. Fördelningen av mjölkproduktionen på olika användningsområden i övrigt har gjorts med ledning av förhållandena i storleksgruppen 2—5 hektar i de angränsande områdena (mellanbygden i Jämtland respektive kustlandet i Västerbotten och Norrbotten).

Mjölkproduktionen vid brukningsdelarna med mindre än 2 hektar åker har beräknats med utgång från avkastningen per ko i storleksgruppen 2—5 hektar i olika bygder samt koantalet enligt 1949 års räkning för storleksgruppen 0,26—2 hektar och enligt 1944 års jordbruksräkning för lägenheter under 0,26 hektar. Fördelningen av mjölkproduktionen i gruppen 0,26 —2 hektar har gjorts med ledning av förhållandena i storleksgruppen 2—5 hektar i de tre riksområdena. Eftersom leveranserna till mejeri i procent av hela produktionen avtar starkt med sjunkande gårdstorlek har emellertid mejerileveransernas relativa andel i gruppen antagits vara endast omkring hälften så stor som i närmast högre storleksgrupp (2—5 hektar). Mjölkproduktionen i gruppen under 0,26 hektar har antagits skola helt förbrukas på gården. Vid detta beräkningssätt erhålles en rikssiffra för den invägda mjölken 1949, som praktiskt taget överensstämmer med invägningen samma år enligt SMR:s statistik.

De preliminära resultaten av den representativa undersökningen och de kompletterande beräkningarna ha sammanställts i följande tablå (milj. kg).

Lev. t. mejeri

Brukningsdelar med mer än 2 hektar åker enligt den respresentativa undersökningen ......... 3 632

Brukningsdelar med mer än 2 hektar åker i Jämtlands fjällbygd samt Västerbottens och Norrbottens inland........ 23

Brukningsdelar och lägenheter med högst 2 hektar åker............. 24

Summa mjölk 3 679

1 En kortfattad redogörelse för den använda metodiken finnes i en artikel i nr S/1950 av Jordbruksekonomiska Meddelanden.

Förs. t.

arb. o. Övr. förövr. an- säljn. ställda

Anv. t. Summa

Anv. t.

Förbr. beredn.

i hush. av lant- , ...„

m. m. smör och J

lantost

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

53 I nedanstående sammanställning sker en jämförelse mellan resultaten från den representativa undersökningen och de uppgifter för år 1949, vilka erhållas ur beräkningarna i vårkalkylen 1950.

Mjölkproduktionen och dess användning år 1949.

Enligt vårkalkylen 1950

Milj. kg Rel. tal

Invägning vid mejeri.......... 3 679 78,3

Konsumtionsmjölk utanför mejeri 150 3,2

Konsumtionsmöjlk för hemmaförbrukning .................... 454 9,7

Mjölk till lantsmör............ 140 3,0

Fodermjölk................... 272 5,8

Total mjölkproduktion 4 695 100,0

Enligt den representativa undersökningen Milj. kg

3 679

4 647

Rel. tal 79,2 3,3

11,4

100,0

Som synes är den med utgång från representativundersökningen beräknade mjölkproduktionen ca 1 procent lägre än uppskattningen i vårkalkylen 1950. Hemmaförbrukningen av konsumtionsmjölk (förbrukad i hushållet m. m. samt försäljning till arbetare och övriga anställda) är betydligt större än i tidigare beräkningar, medan användningen av mjölk till lantsmör är i motsvarande omfattning mindre. Försäljningen av konsumtionsmjölk utanför mejeri (övrig försäljning) är ungefär lika stor i båda beräkningarna. Förbrukningen av fodermjölk slutligen är i de nu utförda beräkningarna lägre än enligt vårkalkylen 1950.

Med ledning av de från den representativa undersökningen (kompletterad på ovan angivet sätt) erhållna uppgifterna om mjölkproduktionen och dess användning ha de tidigare beräkningarna för olika produktionsår korrigerats. De korrigerade uppgifterna för senare år framgå av en längre fram i denna promemoria återgiven tablå.

År 1949/50. Mjölkinvägningen vid mejerierna har under tiden september 1949—juli 1950 uppgått till 3 550 milj. kg, vilken kvantitet med 11,4 procent överstiger invägningen under samma period föregående år. Invägningen under augusti synes av preliminära uppgifter att döma komma att överstiga invägningen under augusti i fjol med ca 5 procent. Den totala invägningen under hela 1949/50 kan med ledning härav beräknas till 3 922 milj. kg.

Försäljningen av konsumtionsmjölk utanför mejeri antages vara densamma som under år 1949. Hemmaförbrukningen av konsumtionsmjölk beräknas med utgång från den för år 1949 beräknade kvantiteten minska med ca 2 procent per år (samma förändring som i tidigare beräkningar). Kvantiteten mjölk för beredning av lantsmör har upptagits enligt särskilda beräkningar, vid vilka man utgått från en stark minskning av lantsmörsproduktionen under året närmast efter matfettsransoneringens slopande och därefter en tämligen svag minskning. Förbrukningen av fodermjölk har beräknats med utgång från antalet liv-, göd- och spädkalvar och en helmjölksgiva per kalv och år av respektive 200, 360 och 10 kg samt en uppskattad mindre kvantitet helmjölk till smågrisar. Storleken av helmjölksgivorna till kalvarna har beräknats efter samråd med experter på området samt i anslutning till den vid den representativa undersökningen erhållna fodermjölkskvantiteten för år 1949. De nu beräknade givorna äro lägre än de tidigare använda, vilka utgjorde 250, 400 och 30 kg för respektive liv-, göd- och spädkalvar.

År 1950/51. De ovan utförda beräkningarna av mjölkproduktionens stor-

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

lek under år 1949/50 ge jämfört med närmast föregående år till resultat en stark stegring av den totala mjölkproduktionen och avkastningen per ko (ökning med 7,9 respektive 10,o procent). Jämfört med år 1938/39 utgör uppgången i produktionen per ko 18,o procent eller ca 1,5 procent per år. Som jämförelse kan nämnas, att enligt beräkningar inom 1942 års jordbrukskommitté stegringen under tiden efter 1880 utgjort drygt 1 procent per år och under mellankrigstiden omkring 1,5 procent per år.

Enär tillgången på foder för mjölkkorna kan väntas bli tämligen god under år 1950/51, har man anledning att räkna med att mjölkproduktionen per ko även under detta år skall visa en fortsatt stegring, som dock kan väntas bli svagare än under de senaste åren. De sakkunniga anse det dock vara rimligt att även för år 1950/51 räkna med starkare stegringstakt än långtidsutvecklingen ger vid handen, ökningen av mjölkavkastningen per ko har sålunda uppskattats till 4 procent, varvid erhålles en mjölkproduktion per ko år 1950/51 av 3 014 kg.

Beräkningarna rörande mjölkproduktionen under åren 1938/39 samt 1946/47—1950/51 sammanfattas i följande tablå, vilken även belyser mjölkinvägningen vid mejerierna.

Beräkningen av jordbrukets inkomster av vid mejerierna invägd mjölk har utförts enligt samma metod som tillämpats i vårkalkylen 1950. Närmare

Kungl. Maj.ts proposition nr 76. 55

redogörelse härför finnes intagen i Kungl. Maj :ts proposition nr 245/1950 s. 130 ff.

Vid beräkning av försäljningsinkomsterna har en fördelning av mejerimjölkens användning på olika tillverkningar måst företagas. För åren t. o. m. 1949/50 har denna fördelning kunnat baseras på föreliggande mejeristatistik, medan för året 1950/51 en prognos har upprättats. Den gjorda fördelningen redovisas i följande tablå (milj. kg).

1950/51

Med utgång från dessa mjölkmängder och uppgifter om mjölkåtgång för olika produktslag har mejeriproduktionen av olika produkter kunnat fastställas. Därvid har även erfordrats kännedom om mjölkens fetthalt. För produktionsåren 1948/49 och 1949/50 var denna i genomsnitt 3,65 respektive 3,69 procent. För år 1950/51 uppskattas fetthalten till 3,70 procent.

Vid beräkning av mejeriernas intäkter för olika produktslag har för åren t. o. m. 1949/50 använts försålda kvantiteter för mjölk och grädde respektive tillverkade kvantiteter för smör och ost (de senare med avdrag för svinn). För år 1950/51 har kalkylerats med på ovan beskrivet sätt beräknade kvantiteter. I fråga om priserna har till och med år 1949/50 använts föreliggande minut- eller partipriser med avdrag för handelsmarginaler. Vissa tillverknings- och clearingavgifter å ost ha jämväl avdragits, varom mera nedan. För år 1950/51 har förutsatts gälla samma priser som förelegat i september 1950.

Utjämningsavgifterna å vissa produkter ha i denna kalkyl liksom i vårkalkylen 1950 ej avdragits från produktpriserna och redovisas sålunda ej i form av utjämningsbidrag utan ingå i försäljningsinkomsterna. Clearingavgiften på ost, vilken användes för bestridande av lagringskostnader, har däremot helt avdragits från priset vid beräkningen av försäljningsinkomsterna. Då de medel, som influtit genom de s. k. tillverkningsavgifterna för ost, ej beräknas bli använda för utbetalning till mjölkproducenterna utan förbrukas för täckande av vissa förluster vid försäljning av mejeriprodukter samt för utbetalande av prisfallsersättning för inneliggande lager av ost, ha dessa avgifter, till skillnad från vad fallet var i vår kalkylen 1950, fråndragits vid beräkningen av försäljningsinkomsterna. Samma har skett med den speciella avgift av 15 öre per kg helfet ost, som tills vidare utgår fr. o. in. 1 september 1950 och som likaledes användes till prisfallsersättning för ostlager. Ifrågavarande prisfallsersättning har ej upptagits som inkomst. Det förutsättes att vid blivande prisändringar vinst respektive förlust på inneliggande lager av mejeriprodukter skola beaktas i kalkylen.

Från mejeriernas beräknade intäkter för de olika produkterna ha mejerikostnaderna avdragits. Beräkningen av dessa grundar sig på en undersökning för år 1940 över då gällande kostnader per kilogram mjölk för olika tillverkningar, vilka för senare år framräknats med ledning av ett mejerikostnadsindex. I förhållande till vårkalkylen 1950 ha blott obetydliga kostnads-

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

stegringar inträtt, vilka föranletts av höjda bensinpriser. Sålunda steg bensinpriset med 1 öre per liter fr. o. m. den 15 maj och därefter med ytterligare 1 öre per liter fr. o. in. den 2 juni. Den härav föranledda kostnadsökningen har ansetts kunna lämnas obeaktad, vad gäller året 1949/50.

I jämförelse^ med vårkalkylen 1950 komma mejerikostnaderna under år 1950/51 att påverkas dels av ovannämnda prishöjning av 2 öre per liter, dels av den beslutade sänkningen av bensinskatten med 20 öre fr. o. m. den 1 januari 1951. Enligt tidigare tillämpad beräkningsmetod ge dessa i olika riktning gående prisändringar en sänkning av mejerikostnaderna på totalt 0,5 milj. kr. I beräkningen av inkomsterna av mejerimjölk ha mejerikostnaderna hållits oförändrade sedan vårkalkylen, varför kostnadssänkningen lagts till inkomsterna i tabell 3.

I fråga om de statliga bidragen har för åren t. o. m. 1949/50 redovisats utbetalda belopp. För år 1950/51 ha införts bidragsbelopp, beräknade enligt de grunder, som gälla för utbetalning av dylika bidrag. Härvid har allmänt och särskilt allmänt mjölkpristillägg upptagits till sammanlagt 82,5 öre per kg invägt mjölkfett, varav 42,4 öre utgör allmänt och 40,i öre särskilt allmänt mjölkpristillägg.

Vid fixerandet av de tillägg till de beräknade inkomsterna för åren 1949/ 50 och 1950/51, som skola motsvara inkomster, vilka ej särskilt kunnat beräknas, ha inga nya uppgifter om utbetalda mjölklikvider förelegat. Tilläggen ha sålunda beräknats med ledning av skillnaden mellan utbetalda likvider och beräknade inkomster under samma tidsperiod som i vårkalkylen 1950. I jämförelse med denna ha dock de beräknade inkomsterna under år 1949 minskats med 0,5 milj. kr, vilket motsvarar tillverkningsavgift på ost under december månad 1949. Sedan efterlikviderna för 1948 års leveranser nu äro kända, har likvidsumman för år 1947/48 korrigerats. Den genomsnittliga differensen mellan beräknade inkomster och utbetalda likvider under tiden 1945/46—1949 uppgår efter dessa korrektioner till 11,4 milj. kr, vilken summa tillagts de beräknade inkomsterna för åren 1949/50 och 1950/51.

I tabell 3 ha jordbrukets inkomster av mejerimjölk sammanställts. Som framgår av tabellen beräknas dessa uppgå till 1 133,8 milj. kr för år 1949/50 och 1 166,i milj. kr för år 1950/51, vilket innebär en ökning av vårkalkylens prognoser med 22,9 respektive 59,4 milj. kr.

För ytterligare belysning av sammansättningen av jordbrukets inkomster av mejerimjölk angives nedan hur stor del av likviden, räknat i öre per kg invägd mjölk, som är beroende av genom försäljningen utvunna produktpriser respektive statliga bidrag.

Likvider i öre per kilogram mjölk åren 19^5/46—1950/51.

1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 1949 1949/50 1950/51

Försälj ningsinkomster...... 20,58 22,68 24,40 25,08 25,47 25,01 24,70

Statliga bidrag............ 2,12 1,16 2,98 2,75 3,00 3,89 3,76

Summa 22,70 23,84 27,38 27,83 28,47 28,90 28,46

Priset på den utanför mejeri försålda konsumtionsmjölken har tidigare beräknats med utgång från de i Svenska mejeriernas riksförenings statistik redovisade genomsnittliga minutpriserna för hela landet, från vilka dragits uppskattade försäljningskostnader m. m. Beräkningen har, som också antytts, varit osäker. Vid detta kalkyltillfälle har en särskild bearbetning utförts av materialet rörande de priser på ostandardiserad mjölk vid försäljning direkt till konsument, som jordbruksnämnden (livsmedelskommissionen) fastställt under år 1949/50. Genomsnittspriset för riket, vilket erhållits

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Tabell 3. Jordbrukets inkomster av me]erim]ölk, mil], kr.

genom att väga genomsnittspriserna i varje län med den i länen försålda kvantiteten enligt den representativa undersökningen av mjölkproduktionen och dess användning, har beräknats till 35,75 öre per liter, motsvarande 34,65 öre per kilogram. Priset år 1938/39 har erhållits genom att från minutpripriset för riket enligt Svenska mejeriernas riksförenings statistik draga den då förekommande mjölkavgiften samt omräkna det så beräknade literpriset till pris per kilogram. Någon hänsyn har sålunda i de nya beräkningarna icke tagits till försäljningskostnaderna, enär dessa kunna anses vara inräknade på kalkylens kostnadssida.

De beräknade priserna på den utanför mejeri försålda konsumtionsmjölken framgå av följande sammanställning (öre/kg).

1938/39 1949/50 1950/51

22,53 34,65 34,65

Priset på den hemmaförbrukade konsumtionsmjölken (förbrukad i hushållet m. m. samt försäljning till arbetare och övriga anställda) har liksom tidigare beräknats på grundval av gällande normalpris på konsumtionsmjölk vid utminutering för varje län (»länet i övrigt»). (Enligt lantarbetaravtalet skall detta pris uttagas vid försäljning av mjölk till lantarbetare.) 1 2

1 Avser år 1949/50 subventioner å 60 milj. kr enl. Kungl. Maj:ts prop. 216/1949 efter avdrag av 2-7 milj. kr för mjölk försåld utanför mejeri. För år 1950/51 beräknat efter 40" 1 öre per kg invägt mjölkfelt.

2 Enligt mejeriernas avräkningspriser jämte efterlikvid, fritt mejeri, vid årets medelfetthalt, exkl. värdet av återlevererad skummjölk. Producentbidrag ej medräknade.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Vid medeltalsberäkningen ha som vikter använts uppgifter om jordbruksbefolkningens storlek i olika län enligt 1945 års folkräkning. De beräknade priserna på hemmaförbrukad konsumtionsmjölk framgå av följande sammanställning (öre/kg).

1938/39 1949/50 1950/51

13,86 30,83 30,83

Priset på mjölk till Inntsmör har liksom tidigare beräknats med utgång från riksnoteringen på mejerismör. Det vid beräkningen av värdet av lantsmörmjölken använda smörpriset har emellertid ansetts vara ca 3 procent (f. n. 15 öre/kg) lägre än gällande riksnotering. Till grund för denna reduktion har legat förhållandet mellan riksnoteringen och lantsmörspriset före kriget. De beräknade priserna framgå av följande sammanställning (öre/kg).

1938/39 1949/50 1950/51

10,77 19,20 19,20

Producent- och kontantbidrag för mjölk.

Enligt uppgift från Svenska mejeriernas riksförening beräknas det sammanlagda beloppet för producent- och kontantbidrag år 1949/50 till 72,5 milj. kr. För år 1950/51 beräknas samma belopp.

Ägg och slaktfjäderfä.

Åren 1948/49—1950/51. Produktionen av ägg har tidigare beräknats med ledning av i april företagna hönsräkningar. Såsom i den i mars 1950 upprättade normkalkylen omtalades, förekom icke någon dylik räkning i april

1949. Den i juni samma år verkställda husdjursräkningen lämnade i fråga om hönsstammen ett resultat, som med hänsyn till utvecklingen på äggmarknaden ansågs icke kunna godtagas. Beräkningarna av produktionen åren 1948/49—1950/51 fingo därför göras med utgång från 1948 års räkning.

I april 1950 verkställdes en hönsräkning av samma typ som de förut omnämnda tidigare aprilräkningarna. Vid årets räkning hade emellertid producenterna att förutom sedvanliga uppgifter om antalet höns även lämna uppgifter om produktionen av ägg.

Vid den preliminära bearbetning, som inom nämnden företagits av det vid aprilräkningen insamlade materialet, har kunnat konstateras viss ofullständighet och vissa brister i övrigt. Bland annat må nämnas, att antalet äldre höns enligt den nu företagna räkningen skulle ha nedgått med nära 20 procent sedan 1948, något som med hänsyn till utvecklingen på äggmarknaden får anses uteslutet.

Vid bedömningen av resultatet från de båda aprilräkningarna 1948 och 1950 ha kalkylsakkunniga funnit det troligt, att den missvisning i fråga om utvecklingen av hönsstammen under senare år, som dessa räkningar lämna, beror icke blott på att den senaste räkningen av allt att döma är ofullständig utan även på att hönsräkningen i april 1948 torde redovisa ett för stort antal höns. En dylik överskattning får ej anses osannolik av den anledningen, att foderregleringen, när denna räkning företogs, ännu kvarstod, vilket troligen föranlett producenterna att ange hönsantalet i överkant.

Kalkylsakkunniga nödgas tyvärr konstatera, att underlaget för beräkning av äggproduktionen är mycket svagt. Av nyss angiven anledning anse de sakkunniga, att man vid de på 1948 och några tidigare års hönsräkningar grundade produktionsberäkningarna nått för höga tal. Utvecklingen inom

59 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

den inrikes ägghandeln bestyrker denna åsikt. De med utgångspunkt från produktionsberäkningarna och handelsstatistiken m. m. kalkylerade konsumtion stalen visa för övrigt en ökning sedan förkrigstiden, som är större än den allmänna pris- och inkomstutvecklingen torde göra sannolik. Kalkylsakkunniga ha därför ansett sig böra sätta ned normkalkylens produktionstal och därvid minskat talen för 1948/49 från 84,o till 75,o milj. kg och motsvarande tal för 1949/50 från 89,i till 83,o milj. kg. På grund av en kraftig ökning av förbrukningen av högvärdigt hönsfoder jämte ökad invägning hos partihandeln under senare månader jämfört med samma tid förra året ha kalkylsakkunniga ansett sig böra räkna med en stegring av produktionen till 87,o milj. kg år 1950/51.

Jordbrukets andel av äggproduktionen har med ledning av hönsräkningarna i april 1948 och 1950 satts till 80 procent.

Kalkylsakkunniga anse sig böra understryka osäkerheten av de anförda talen för äggproduktionen. Några säkrare uppgifter om hönsstammens storlek torde knappast kunna erhållas förrän vid den allmänna jordbruksräkningen, som hösten 1951 är avsedd att företagas i samband med nästa fastighetstaxering. För beräkning av produktionen av ägg fordras emellertid uppgifter ej blott om hönsantalet utan även om avkastningen per höna. Det har visat sig ytterligt svårt att härom erhålla tillförlitliga uppgifter. Kalkylsakkunniga ha av denna anledning kommit fram till den ståndpunkten, att produktionen av ägg torde få beräknas med utgångspunkt från en undersökning av konsumtionen av ägg. De sakkunniga vilja därför uttala ett önskemål om att en dylik undersökning med det snaraste företages, lämpligen genom socialstyrelsens försorg.

Äggpriset (svensk äggnotering med partihandelns månadsinköp som vägningstal) har under år 1949/50 uppgått till 253 öre/kg mot i normkalkylen antagna 240 öre/kg. För år 1950/51 räkna de sakkunniga med ett pris av 250 öre/kg.

Med hänsyn till osäkerheten om antalet höns ha de sakkunniga icke ansett sig böra nu justera normkalkylens inkomstsummor för slaktfjäderfä.

Värdet av äggproduktionen och fjäderfäslakt framgår av följande sammanställning.

År 1949/50. Den marknadsförda slakten t. o. m. juli 1950 har beräknats med utgång från totalantalet marknadsförda slaktdjur och medelslaktvikter under det senaste år, då fullständiga uppgifter härom förelågo (i livsmedelskommissionens ransoneringsstatistik) samt de därefter inträdda relativa förändringarna i antalet besiktigade slaktdjur enligt veterinärstyrelsens statistik och i medelvikterna av slaktade kroppar inom slakteriföreningarna. Slakten under augusti 1950 har beräknats med ledning av uppgifter om slakten inom slakteriföreningarna.

I fråga om hemslakten år 1949/50 finnas inga insamlade uppgifter. Hemslakten av storboskap, vilken under senare år varit ringa, har antagits vara lika stor som under år 1948/49. I fråga om kalv har hemslakten erhållits

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

som restpost vid de utförda beräkningarna av nötkreatursantalet och dess förändringar under år 1949/50. Genom jämförelser mellan antalet till garverier levererade kalvskinn och den marknadsförda slakten av kalv har rimligheten av den som restpost erhållna hemslakten av kalv kunnat prövas. Båda beräkningarna ge vid handen, att hemslakten av kalv minskat från år 1948/49 till år 1949/50. Den vid beräkningarna av nötkreatursantalet och dess förändringar erhållna hemslakten är dock väsentligt lägre än den som erhålles vid jämförelse mellan hudstatistik och marknadsförd slakt. Antalet hemslaktade kalvar i den förra beräkningen har erhållits under förutsättning att kalvprocenten utgör 89. Redan en obetydlig höjning av kalvprocenten ger emellertid en väsentligt bättre överensstämmelse med hudstatistiken. I avvaktan på en specialundersökning av hemslaktens storlek har därför kalvprocenten fr. o. m. år 1949/50 höjts till 90, vilket tal för närvarande synes giva den bästa uppskattningen av antalet livsdugliga kalvar. Hemslakten av kalv har antagits fördela sig på större och mindre kalv i samma proportioner som under år 1948/49. Hemslakten av får har antagits utgöra samma procentuella andel av totala fårslakten som under år 1948/49. I fråga om häst har liksom vid tidigare beräkningstillfällen antagits, att någon hemslakt icke ägt rum.

Resultaten av beräkningarna framgå av tabell 4.

Tabell 4. Köttproduktionen år 1949/50.

På grundval av kvantitetsberäkningarna i tabell 4 och de på vanligt sätt beräknade slaktdjurspriserna kunna inkomsterna från slakten av nötkreatur, får och häst angivas på följande sätt.

61 År 1950/51. Med ledning av de preliminära resultaten av den representativa husdjursräkningen den 1 juni 1950, den för tiden 1 juni—15 september beräknade slakten av kor samt en under samma tid antagen rekrytering har koantalet beräknats till 1 689 000 djur vid början av år 1950/51 eller 11 000 djur mindre än vad som antogs i normkalkylen. Det totala antalet storboskap (oxar, tjurar, kor och ungnöt) har beräknats till 2 201 000 djur.

Rekryteringen av ungnötsgruppen under år 1950/51 har med ledning av den relativa utvecklingen i antalet påläggskalvar enligt husdj ursräkningarna 1949 och 1950 beräknats till 404 000 djur. Slakten av storboskap har bedömts komma att uppgå till 375 000 djur eller i det närmaste samma antal som under år 1949/50. Antalet storboskap vid 1950/51 års slut beräknas sålunda stiga med 29 000 djur till 2 230 000 djur. Härav beräknas 1 687 000 st utgöra kor.

Kalvantalet i september 1951 antages oförändrat från september 1950 eller 485 000 djur. Antalet under år 1950/51 födda kalvar beräknas med ledning av medelkoantalet och kalvprocenten (90 procent) till 1 519 000 st. Härav beräknas 1 115 000 st komma att slaktas. Relationen mellan större och mindre kalv antages med ledning av förhållandena under våren och sommaren 1950 bli 43: 57 mot 39: 61 under år 1949/50.

Slakten av får har uppskattats till 150 000 djur. Beräkningen förutsätter eu ytterligare nedgång i fårstammen.

Avgången ur häststammen (exklusive dödlighet) beräknas till 30 000 djur under år 1950/51. Denna avgång betraktas helt som slakt. Någon export av hästar har sålunda ej upptagits i kalkylen.

Vid beräkningen av köttproduktionens storlek under år 1950/51 ha använts samma medelslaktvikter, som tidigare angivits för år 1949/50.

Det fr. o. m. slutet av juni 1949 t. o. m. slutet av juni 1950 gällande prissystemet för kött av nötkreatur och fläsk innebar, att partipriserna tillätos inom vissa gränser avvika från den genomsnittliga partiprisnivå, som låg till grund för prissättningen på jordbruksprodukter för år 1949/50. Enligt bestämmelserna för prissystemet skulle emellertid den faktiska genomsnittliga partiprisnivån för den 52-veckorsperiod, som slutade den 20 juni 1950, återföras till den vid prissättningen bestämda nivån. Denna fick dock överskridas med högst 1 procent. Enligt utförda beräkningar överskreds under perioden den genomsnittliga partiprisnivån med 0,s procent. (Kalkylmässigt kompenseras detta överskridande av att priserna på kraftfoder enligt prisuppgörelsen för år 1950/51 höjdes redan i april 1950.)

Det för 1949/50 gällande prissystemet har förlängts tills vidare. Hästköttet, som låg utanför systemet under 1949/50, har emellertid numera inrymts i detsamma. Härvid har det s. k. baspriset i partihandclsledct beräknats med ledning av det i vårkalkylen 1950 upptagna avräkningspriset på hästkött för år 1950/51 (158 öre/kg).

Under förutsättning att priserna återföras till basprisnivån under år 1950/51 böra avräkningspriserna på nötkreatur och svin under detta år bli

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Tabell 5. Husdjursantalet den 15 september 1939 samt åren 1947—1951,

1090-tal djur.

0,8 procent lägre än under tiden 21 juni 1949—20 juni 1950. Härtill kommer en mindre nedjustering av priserna med anledning av de förändringar i slaktens sammansättning, som väntas 1950/51 jämfört med föregående år. (Priserna på nötkreatur och svin ha sänkts med 1 öre/kg, varigenom det vägda priset för dessa djurslag år 1950/51 sammanfaller — bortsett från korrektionen med 0,8 procent — med det vägda priset för tiden juni 1949—juni

1950.) Hänsyn bör dessutom tagas till den marginalsänkning på charkuterivaror, som företogs i mars 1950 och som endast under en fjärdedel av nyssnämnda period påverkade avräkningspriserna (jfr prop. 245/1950 s. 140). Med hänsyn härtill ha avräkningspriserna på kalv, häst och svin reducerats med ytterligare 2 öre/kg. De så erhållna priserna ha upptagits i kalkylen för år 1950/51. (Det bör anmärkas, att priset på häst sannolikt i verkligheten blir lägre än det i kalkylen upptagna, men i enlighet med det tillämpade prissystemet blir i så fall priset på något annat djurslag i motsvarande mån högre.)

I fråga om fårkött har priset under år 1950/51 med hänsyn till bl. a. den hittillsvarande och sannolika framtida prisutvecklingen antagits bli 290

Kungl. Maj.ts proposition nr 76. 63

öre/kg, vilket i jämförelse med år 1949/50 innebär en sänkning med 34 öre/kg.

Resultaten av kvantitets- och värdeberäkningarna ha sammanställts i

Fläskproduktionen.

^ir 19^9/50. Den marknadsförda slakten av svin (liksom av övriga djurslag) utgjorde under kött- och fläskransoneringens tid en summa av veterinärbesiktigad avsaluslakt och icke veterinärbesiktigad avsaluslakt (s. k. stämplad slakt). Hemslakten utgjordes av antalet vid producenthushåll behållna svin enligt utfärdade slaktlicenser, oavsett om slakten ägt rum på gården eller i slakteri och oavsett om svinen veterinärbesiktigats eller ej. Sedan ransoneringsstatistiken upphört, beräknas den marknadsförda slakten med utgång från totalantalet marknadsförda slaktdjur under det senaste år, då fullständiga uppgifter härom förelågo i ransoneringsstatistiken, samt de därefter inträdda relativa förändringarna i antalet besiktigade slaktdjur enligt veterinär styrelsens statistik. I denna statistik göres icke någon skillnad mellan besiktning av avsalusvin och besiktning av huhållssvin. Enär några uppgifter om hemslakten icke insamlats för år 1949/50, måste beräkningen av antalet vid producenthushåll behållna svin nu göras med utgång från svinräkningarnas uppgifter om antalet hushållssvin. Härvid uppstår en dubbelräkning, om besiktningen av hushållssvin ökar.

Med ledning av svinräkningarnas uppgifter om antalet hushållssvin åren 1948/49 och 1949/50 har slakten härav uppskattats till ca 400 000 djur, eller ungefär samma antal som under år 1948/49. Enär en ökning av veterinärbesiktningen av hushållssvin torde ha ägt rum under det sistlidna året, bör en korrektion företagas, ökningen i besiktningen av hushållssvin år 1949/50 har uppskattats till ca 100 000 djur. För undvikande av dubbelräkning upptages sålunda antalet hushållssvin till (400 000 —100 000=) 300 000 st. Medelslaktvikten på hushållssvinen har liksom tidigare antagits vara 90,o kg.

Antal

Svin djur

Marknadsförd slakt ... 1 763 200 Hemslakt............ 300 000

Medelslakt- Total slaktvikt, kg vikt, ton

81.0 142 900

90.0 27 000

Summa 2 063 200 82,4 169 900

År 1950/51. Kvoten mellan totalantalet producerade svin år 1949/50 och antalet betäckta suggor ett år tidigare utgör 9,48. Med hänsyn till den minskning av slaktåldern, som inträtt år 1949/50, ger denna kvot tillämpad för 1950/51 ett för stort antal slaktsvin. Beaktas denna under ett år inträffade minskning av slaktåldern erhålles kvoten 9,29. (Denna kvot är till följd av en viss ofullständighet i betäckningsstatistiken icke ett korrekt mått på det faktiska antalet slaktsvin per betäckning.) Under antagande av oförändrad representativitet i betäckningsstatistiken kan nämnda kvot användas för

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Tabell 6. Husdjursbeståndets värde den 15 september åren 1917—1951.

beräkning av totalproduktionen av slaktsvin under år 1950/51. Under förutsättning av samma intervall mellan betäckning och slakt vid 1950/51 års början som vid dess slut har totalproduktionen av svin under år 1950/51 beräknats till 2 119 000 st. Medelslaktvikten har antagits bli densamma som vid ingången av produktionsåret, d. v. s. 80,o kg. Den totala fläskproduktionen blir vid dessa förutsättningar 169,5 milj. kg. (Det bör anmärkas, att om en förändring i medelslaktvikten successivt sker under år 1950/51, erhålles en viss i motsatt riktning gående ändring av antalet slaktsvin. Totalproduktionen av fläsk skulle emellertid i dylikt fall icke nämnvärt påverkas.)

Medelpriset för år 1949/50 har beräknats på vanligt sätt och inkluderar statliga pristillägg. För år 1950/51 ha priserna beräknats på samma sätt som priserna på nötkreatur (jfr ovan). De statliga pristilläggen ha icke inräknats i priset.

Beräkningarna av svinslaktens storlek under år 1949/50 och 1950/51 ha sammanställts i följande tablå.

Å r

1949/50 1950/51

1 Exkl. militärhästar.

2 Exkl. höns utanför jordbruket. * Exkl. statliga pristillägg.

Antal slaktsvin, 1 000 st

. 2 063 . 2 119

Kungl. Maj. ts proposition nr 76.

65 Tabell 7. Översikt över jordbrukets inkomster åren 1938/39, 1949/30 och 1950/31.

1938/39

1949/50

1950/51

Vårkalkylen

Reviderade

beräkningar

1 Inkluderar stimulansinkomster på sockerbetor, vilka vid kalkylens begagnande för prissättningsändamål böra avdragas. Avdragsbeloppet utgör 4'2 milj. kr.

2 Stakterifett samt organ och inälvor.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 76.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Tabell 8. Sammandrag av jordbrukets inkomster åren 1938/39, 1949/50 och 1950/51,

milj. kr.

Statliga pristillägg på fläsk.

År 1950/51. Enligt statsmakternas beslut våren 1950 skola under år 1950/51 tills vidare utgå statliga pristillägg på slaktdjursprodukter, som för helt år beräknas uppgå till ett belopp av 33 milj. kr.

Prishöjning på slakterifett m. m.

År 1950/51. I fråga om slakterifett samt organ och inälvor ha inträffat vissa prishöjningar jämfört med basperioden för beräkningarna av avräkningspriserna på slaktdjur (juli 1949—juni 1950). De högre priserna ha redan gällt under de första månaderna av produktionsåret 1950/51 och komma sålunda att påverka avräkningspriserna på slaktdjur under detta år. Enligt en försiktig uppskattning kunna prishöjningarna väntas medföra en höjning av inkomsterna på slaktdjur med sammanlagt 8 milj. kr, varav 4 milj. kr beräknas komma på slakterifett och lika mycket på organ och inälvor. Beloppet upptages i kalkylen som en särskild inkomstpost.

Försäljning av militärhästar.

Åren 19i9/50 och 1950/51. I samband med beräkningarna rörande husdj ursantalets förändringar ha uppgifter inhämtats från militärmyndigheterna rörande beräknad försäljning och inköp av militärhästar. Resultatet av beräkningarna, vilka utförts på samma sätt som tidigare (se Kungl. Maj:ts prop. 267/1946, s. 116), framgår av följande sammanställning. 1

1 Inkluderar stimulansinkomster på sockerbetor, vilka vid kalkylens begagnande för prissättningsändamål böra avdragas. Avdragsbeloppet utgör 4"2 milj. kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

67 Militärens inköp

Remonter..................

Övriga hästar..............

Avgår

Slakt av militärhästar......

Försäljning till jordbrukare .. Nettoinkomst för jordbruket ...

Export av levande djur.

År 1949/50. Exporten av levande djur under år 1949/50 har endast omfattat hästar till ett värde av 0,is milj. kr.

År 1950/51. I normkalkylen upptogs icke någon export av levande djur under år 1950/51. Enligt från Sveriges lantbruksförbund erhållna upplysningar kan man räkna med en export av 950 nötkreatur till Polen och Italien med ett värde för jordbrukarna av ca 1,05 milj. kr. Utsikterna till ytterligare export av nötkreatur bedömas inom förbundet som små.

Vad beträffar hästar anser man inom kungl. lantbruksstyrelsen att det är osäkert, huruvida någon export kan komma till stånd. Kalkylsakkunniga ha icke insatt något belopp för sådan export i den föreliggande kalylen.

Uäl.

Åren 1949/50 och 1950/51. Kvantiteterna ull ha liksom tidigare beräknats med ledning av antalet tackor. Medelpriset på ull inklusive statligt pristillägg (50 öre/kg) för år 1949/50 har beräknats till 485 öre/kg. Med hänsyn till att det statliga pristillägget höjts med 50 öre/kg upptages priset för år 1950/51 till 585 öre/kg.

Förändringar i kreaturskapitalet.

Åren 1949/50 och 1950/51. Antalet djur vid slutet av år 1949/50 bär beräknats med utgång från de preliminära resultaten av den representativa husdjursräkningen den 1 juni 1950 samt de sedvanliga korrigeringar, som erfordras, för att erhålla antalet djur vid produktionsårets slut.

Hästantalets förändringar har som vanligt beräknats med ledning av betäckningsstatistik och antagen avgång ävensom beräknade försäljningar och inköp av militärhästar. I beräkningen har även antalet självdöda djur beaktats.

Förändringarna i nötkreatursantalet ha beträffande kor, ungnöt och kalvar behandlats i samband med beräkningarna rörande köttproduktionen. Antalet oxar och tjurar i september 1951 har bibehållits oförändrat i förhållande till antalet i september 1950.

Antalet fargaltar och modersuggor i september 1951 antages bli i stort sett detsamma, som beräknats för september 1950.

I fråga om höns har någon ändring icke företagits sedan vårkalkylen 1950.

Vid värderingen av kreaturskapitalet ha samma priser använts som i vårkalkylen 1950 (jfr Kungl. Maj :ts prop. 245/1950 s. 146—147).

Jordbrukets kostnader.

Arbetskostnader.

Åren 1946/49-—1950/51. Vid upprättandet av vårkalkylen 1950 för bl. a. produktionsåren 1949/50 och 1950/51 funnos definitiva lönestatistiska upp-

68 Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

gitter tillgängliga t. o. m. avtalsåret 1947/48. Beräkningarna av ai-betskostnaderna för de produktionsår, som behandlades i nämnda vårkalkyl, utfördes i enlighet med tidigare tillämpade principer genom framskrivning med hänsyn till avtalslönernas utveckling med utgångspunkt från den enligt socialstyrelsens statistik kända lönen för avtalsåret 1947/48. Vid upprättandet av nu föreliggande kontrollkalkyl har, i likhet med vad som var fallet vid höstkalkylen 1949, socialstyrelsen kunnat lämna preliminära uppgifter ur lönestatistiken för ytterligare ett avtalsår, i detta fall avtalsåret 1948/49.

Beträffande avtalen föreligga icke några som helst förändringar sedan vårkalkylen 1950. Den nu utförda kontrollkalkylen innebär sålunda vad grundmaterialet beträffar endast framskrivning med hänsyn till den avtalsenliga löneutveckling, som var känd vid upprättandet av vårkalkylen 1950, med beaktande av de nya lönestatistiska uppgifterna för avtalsåret 1948/49. Dessutom har vid framskrivningen verkställts ett par smärre förändringar av i huvudsak beräkningsteknisk natur, för vilka närmare redogöres i ett följande avsnitt. Denna framskrivning har givit det resultat, som redovisas i tabell 9, där siffrorna enligt vårkalkylen 1950 medtagits såsom jämförelse.

Tabell 9. Beräkning av jordbrukets arbetskostnader.

Timlönerna. Eftersom den i vårkalkylen 1950 tillämpade basen för framskrivningen av lönerna avsåg löneåret 1947/48, föreligger nu justering av den genomsnittligt beräknade timlönen för samtliga de i föreliggande kalkyl aktuella produktionsåren. De nu beräkande timlönerna överstiga sålunda de i vårkalkylen beräknade med följande belopp för de olika produktionsåren :

för år 1948/49 ......................... 2,48 öre/tim.

» » 1949/50 2,59 »

» » 1950/51 2,56 »

De nu erhållna genomsnittliga timlönerna för år 1948/49 överstiga alltså med ca 2,5 öre den timlön för samma år, som tidigare preliminärt hade framräknats på basis av lönestatistiken för år 1947/48. Den relativa sänkning av den genomsnittligt uppnådda lönen i förhållande till avtalslönen, som inregistrerades av 1947/48 års lönestatistik, synes sålunda enligt nu tillgänglig statistik icke ha blivit bestående. Detta torde få sättas i samband med att »överbetalningarna» (utöver avtalslönen) till stor del bortföllo i samband med den starka lönestegringen i början av*avtalsåret 1947/ 48 men senare — sedan den första reaktionen efter den avtalsmässiga lönehöjningen avtrubbats — i viss mån återkommit.

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

69 I den nu verkställda kalkylen ha överbetalningarna (utöver avtalslönerna) liksom i tidigare beräkningar förutsatts bli procentuellt lika stora som under framskrivningsåret, i detta fall 1948/49. Inom de sakkunniga har framförts, att det kan vara ovisst, huruvida överbetalningen blivit bestående efter de avtalsmässiga lönehöjningar, som inträffat under 1950 (2 öre per timme fr. o. in. den 1 januari 1950 samt ytterligare 4 öre fr. o. m. den 1 mars 1950). Det har i detta sammanhang anförts, att lönerna inom andra näringsgrenar på landsbygden under senaste året stigit mindre än i städerna, vilket kunde medföra reducering av »överbetalningarna». De sakunniga ha dock icke funnit anledning att nu frångå det tidigare använda beräkningssättet vid framskrivningen av lönerna. Frågan om överbetalningarnas storlek torde emellertid få tas upp till förnyat övervägande vid nästa omräkning av jordbrukskalkylen.

I följande tablå redovisas dels timlöner enligt socialstyrelsens lönestatistik för avtalsåren 1947/48 och 1948/49 för olika arbetarkategorier, dels timlöner för samma grupper av arbetare för produktionsåret 1948/49 sådana dessa preliminärt framräknades i vårkalkylen 1950 med utgångspunkt från 1947/48 års lönestatistik. Lönesiffrorna avse manliga arbetare över 18 år.

Löner för produktionsår, öre per timme Enligt socialstyrelsens lönestatistik 1948/49

1948/49 (prel.) Prognosberäkn. i

Kostnadssummor. De i det föregående berörda förändringarna i redovisad timlön för avtalsåret 1948/49 i jämförelse med tidigare genom framskrivning beräknade timlöner för samma år resultera i ökningar av de beräknade arbetskostnaderna i jämförelse med vårkalkylen 1950 på följande sätt:

för år 1948/49 ........................ 26,76 milj. kr

» » 1949/50 27,53 » »

» » 1950/51 26,80 » »

Beräkningstekniska omläggningar. I texten till vårkalkylen 1950 omnämndes vissa förhållanden, vilka kräva beaktande i samband med arbetskostnadskalkylcn, så snart detta låter sig göra. Bl. a. omnämndes, att socialstyrelsens lönestatistik har förutsatts avse avtalsåret, d. v. s. tiden 1/11—31/10 varje år. Det anfördes emellertid, att vissa skäl syntes tala för att de tidsperioder, på vilka uppgifterna till socialstyrelsen grunda sig, under senare år förskjutits, så att statistiken numera i större omfattning än. tidigare avser

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

kalenderår i stället för avtalsår. I den män så är fallet, kommer givetvis en del av det lönestatistiska underlaget för ett visst år att avse senare tidpunkt än avtalsåret i fråga Om det vid framskrivningen förutsättes, att löneuppgifterna alltigenom avse avtalsår, uppstår härigenom ett visst fel.

Socialstyrelsen har i samband med inhämtandet av löneuppgifterna för år 1948/49 jämväl erhållit uppgifter beträffande den tid löneuppgifterna avse. Verkställd bearbetning visar, att löneredovisningen för vissa arbetargrupper till omkring 70 procent avser kalenderår. I basåret 1938/39 har, såvitt kan bedömas, redovisning per kalenderår icke förekommit i någon större omfattning. De kalkylsakkunniga ha nu preliminärt verkställt justering med hänsyn till den inträffade förskjutningen av redovisningsperioden på så sätt, att löneuppgifterna till socialstyrelsens statistik antagits avse tiden 1/12—30/11, vilket innebär en genomsnittlig förskjutning med en månad. Den observerade redovisningen per kalenderår (70 procent av vissa grupper av arbetare) tyder på en kraftigare förskjutning, än vad verkställd korrigering motsvarar. Förskjutningen har emellertid begränsats till en månad, enär det icke är möjligt att erhålla säkra uppgifter om den omfattning, i vilken redovisningen per kalenderår kan ha förekommit redan i basåret. Den verkställda justeringen innebär redan av här nämnda skäl icke ett exakt tillrättaläggande av löneberäkningen med hänsyn till inträffad förskjutning i redovisningsperioderna. Den innebär också rent matematiskt en approximation. Justeringen leder dock med säkerhet till ett riktigare resultat än tidigare verkställd beräkning utan hänsynstagande till förskjutningen av redovisningsperioden. Hittills omnämnd justering verkar sänkande på för år 1948/49 beräknade timlöner.

I samband med i det föregående omnämnd justering har även verkställts en annan, rent beräkningsteknisk, mindre korrigering. Tidigare har vid bearbetningen av den senast kända lönen enligt socialstyrelsens lönestatistik (närmare bestämt vid omräkningen av löner från två olika statistikår till löner för produktionsår) räknats med den för de olika avtalsåren (vilka hittills ansetts sammanfalla med statistikåren) redovisade genomsnittliga timlönen. Då emellertid avtalsmässiga lönerörelser ofta inträffa under statistikåret, leder denna framskrivningsmetod till ett något missvisande resultat. Den enligt lönestatistiken redovisade lönen bör i stället differentieras med hänsyn till under året inträffade lönerörelser. En dylik differentiering har nu verkställts med utgångspunkt från avtalslönernas läge under olika delar av respektive statistikår. Härigenom har åstadkommits timlöner för olika arbetarkategorier under produktionsåret 1948/49, vilka bättre motsvara de under detta år uppnådda timlönerna än de enligt tidigare tillämpad metod erhållna lönerna för produktionsår. Denna justering verkar för år 1949/50 och därmed vid framskrivningen för följande år i höjande riktning.

Den-sammanlagda effekten av de här omnämnda i olika riktningar verkande justeringarna är en sänkning av den beräknade timlönen för produktionsåret 1948/49 med 0,28 öre i jämförelse med den timlön, som erhålles utan dessa korrigeringar.

Korrigeringarna få en sammanlagd inverkan på kostnadssummorna i sänkande riktning av följande storlek:

för produktionsåret 1948/49 ............ 3,02 milj. kr.

» » 1949/50 ............ 2,97 » »

» » 1950/51 ............ 2,93 » »

ytterligare erforderliga undersökningar i fråga om arbetskostnadsberäkningen. I texten rörande arbetskostnaderna i vårkalkylen 1950 (Kungl.

71 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Maj :ts proposition nr 245/1950, sid. 149—150) diskuterades ytterligare vissa speciella frågor, som i samband med vårkalkylens upprättande voro föremål för överläggningar och vissa utredningar. LK-delegationen ställde i samband med nämnda kalkyl i utsikt fortsatta utredningar rörande dessa frågor. Dessa speciella undersökningar ha nu, så långt det synes möjligt att för tillfället närmare penetrera problemen, planlagts i samarbete med socialstyrelsen. Sålunda har planerats, att uppgifter rörande priserna på den mjölk, som av jordbrukare försäljes till kontantavlönade arbetare, skola inhämtas samtidigt med lönestatistiska uppgifter för år 1949/50. Uppgiftei komma även att inhämtas beträffande det pris, som i statistiken till socialstyrelsen åsatts vissa produkter, utlämnade till arbetarna såsom naturaförmåner.

De sakkunniga ha även för avsikt att undersöka, huruvida beräkningar över jordbrukets merkostnader för lantarbetarbostäder (utöver de av jordbrukarna uppburna hyrorna) kunna verkställas. Vidare ha de sakkunniga ansett önskvärt att i samband härmed söka klarhet om orsaken till de stora skillnaderna i fråga om redovisad lön per timme till arbetare med respektive utan kollektivavtal, vilka förefinnas i de till socialstyrelsen redovisade lönerna.

Kapitalkostnader.

GrundSörbättringar, avskrivning och underhåll.

Täckdikningskostnader. Beträffande priserna på tegelrör föreligger icke någon ändring sedan vårkalkylen 1950. Vad beträffar utvecklingen av arbetslönerna har här liksom i arbetskostnadskalkylen tillämpats löner enligt den preliminära lönestatistik för året 1948/49, som redovisats av socialstyrelsen. Justeringen av lönerna medför en obetydlig kostnadsstegring i jämförelse med vårkalkylen.

Beträffande storleken” av de statliga bidrag till täckdikningsverksamheten, vilka avdragas från kostnadssummorna, anfördes i vårkalkylen en ungefärlig summa för produktionsåret 1950/51 lika med summan för de under år 1949 beviljade bidragen till täckdikning (1,02 milj. kr avrundat till l,o milj. kr.). Vid upprättandet av vårkalkylen ansågs inom lantbruksstyrelsen, att utbetalningen av bidrag under året 1950 skulle komma att uppgå till ungefärligen denna summa. Som stöd för detta antagande anfördes, att man ansåg sig kunna förvänta, att största delen av de under år 1949 planerade företagen med bidrag skulle komma att bli utförda under år 1950, samt därtill någon del av de under år 1950 planerade arbetena. Det anfördes även i vårkalkylen, att den sålunda förutsatta ökningen av statliga bidrag till täckdikningsverksamheten är en följd av den utvidgning av dräneringsplaneringen, som tillkommit genom lantbruksnämndernas verksamhet. I samband med upprättandet av den reviderade kalkylen har lantbruksstyrelsen ånyo prövat den i vårkalkylen införda uppskattade summan för utbetalda statsbidrag under 1950, varvid framkommit, att denna summa alltjämt synes vara den mest sannolika. Avdrag med hänsyn till utbetalda statsbidrag har därför gjorts med samma belöp]) som i vårkalkylen 1950.

Kostnader för underhåll av större öppna diken. Kostnaderna för underhåll av öppna avloppsdiken ha i likhet med täckdikningskostnaderna justerats med hänsyn till den preliminära lönestatistiken för år 1948/49. Denna justering innebär en obetydlig kostnadsstegring för året 1950/51.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Längden av underhållskrävande avloppsdiken har liksom i vårkalkylen hållits oförändrad i avvaktan på speciella undersökningar.

Beräkningarna av jordbrukets kostnader för grundförbättringar redovisas i tabell 10.

Tabell 10. Jordbrukets kostnader lör grundförbättringar, milj. kr.

Ekonomibyggnader, avskrivning och underhåll.

Åren 1949/50 och 1950/51. Den nuvarande beräkningsmetodiken för byggnadskostnaderna innebär framskrivning av en i den speciella sakkunnigutredningen fastslagen kostnadssumma av 123,s milj. kr. för avskrivning och underhåll av jordbrukets ekonomibyggnader år 1946. Framskrivningen verkställes så långt möjligt enligt utvecklingen av riksindex för ekonomibyggnadskostnader, utarbetat inom Statens forskningskommitté för lantmannabyggnader (SFL). SFL:s index framskrives medelst månadstal ur lantbruksförbundets byggnadskostnadsindex.

SFL:s index fanns redan vid upprättandet av vårkalkylen 1950 tillgängligt t. o. m. år 1949. Vid nämnda vårkalkyl verkställdes framskrivning medelst månadstal för lantbruksförbundets index för januari 1950. Vid nu verkställd revidering av kostnadsberäkningen ha månadstalen i lantbruksförbundets byggnadskostnadsindex i regel funnits tillgängliga t. o. in. juli samt i vissa fall t. o. m. september 1950.

Beträffande de olika delposterna i byggnadskostnadsindex må omnämnas, att eventuella förändringar i arbetslönerna icke beaktats, eftersom indextalen för arbetslönerna bygga på avtalslöner. Några nya avtal ha som bekant icke träffats sedan vårkalkylen 1950. I fråga om olika byggnadsmaterialier förekomma däremot prisförändringar. Prissänkningar noteras sålunda för cement, mellanprodukter av järn samt papp. Prissänkningen på papp står i samband med slopandet av pappersskatten den 1 maj 1950. Prishöjningar noteras för trävaror, järnmanufaktur och zinkvitt. Den enda av här omnämnda prisförändringar, som är av större betydelse, är prishöjningen på trävaror. I samband med upphävandet av priskontrollen på trävaror i februari månad 1950 steg nämligen priset på trävarorna med i genomsnitt omkring 25 procent. Orsaken till denna kraftiga prisstegring var, att exportpriserna under en lång tid legat högre än de kontrollerade priserna inom landet. Senare har ytterligare prisstegring ägt rum. Kommerskollegii index för trävaror till byggnadsändamål visar på grund av nämnda prisstegringar följande utveckling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

73 Januari Februari Mars ... April . . , Maj ....

255,7 Juni.............. 316,6

255,7 Juli............... 316,6

298,1 Augusti........... 316,6

315.5 September......... 352,9

316.6 Vad beträffar priserna på trävaror förtjänar uppmärksammas den prisutveckling, som nu kan noteras i fråga om cellulosa vid export. De svenska tillverkarna ha nämligen nu fixerat sina priserna på USA under fjärde kvartalet 1950. De nya priserna synas innebära höjningar motsvarande omkring 25 procent i jämförelse med priserna under tredje kvartalet. Det synes uppenbart, att den här nämnda prisutvecklingen på cellulosamarknaden kommer att påverka priserna inom landet på byggnadsvirke. Det uppgives även, att England nyligen verkställt tilläggsköp av trävaror i Finland och därvid betalt priser, som avsevärt överstiga priserna enligt den stora uppgörelsen tidigare under år 1950. Vad här anförts synes tala för sannolika ytterligare prisstegringar på trävaror, vilkas omfattning och fortbestånd dock icke nu kunna fixeras.

Framräkningen av SFL:s index enligt det föregående redovisas i följande översikt.

Utvecklingen av kostnadssumman 123,5 milj. kr. enligt index för kalender- och produktionsår redovisas nedan.

Å r

V årkalkylen

1938 ...........

1939 (1938/39) . . 1946 (1945/46) . .

1948 (1947/48) . .

1949 (1948/49) . .

1950 (1949/50) . .

1951 (1950/51) . .

Reviderad beräkning

1950 (1949/50)...

1951 (1950/51) . .

Kostnadssumman uppgår enligt ovanstående tablå för året 1949/50 till 146,2 milj. kr. (139,9 milj. kr. enligt vårkalkylen). För produktionsåret 1950/51 visar den reviderade beräkningen en kostnadssumma av 156,4 milj. kr. (140,4 milj. kr. enligt vårkalkylen).

74 Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

Kostnaderna för siloanläggningar ha nu icke justerats, eftersom erforderligt underlag för en dylik justering icke finnes, förrän nu pågående utredning rörande silokostnaderna blivit avslutad. I övrigt hänvisas till vad LK-delegationen uttalat beträffande kostnader för siloanläggningar i texten till vårkalkylen 1950 (Kungl. Maj :ts prop. nr 245/1950 s. 152—153).

Kostnaderna för ekonomibvggnader och siloanläggningar redovisas i tabell 11.

Tabell 11. Jordbrukets kostnader för ekonomibyggnader, milj. kr.

Maskiner och redskap, avskrivning och underhåll.

Åren 1949/50 och 1950/51.

Avskrivningskostnader. Beräkningarna i vårkalkylen rörande avskrivningskostnader för maskiner och redskap voro baserade på kända inköpssurnmor t. o. m. år 1949 samt uppskattade summor för år 1950. Definitiva siffror rörande inköpssummornas storlek under år 1950 kunna bli kända först efter förnyade undersökningar i januari 1951. Beträffande jordbrukets inköp av traktorer under år 1950 har emellertid i samband med den nu upprättade kalkylen verkställts en preliminär undersökning genom att uppgifter inhämtats från samtliga tillverkare och importörer av traktorer beträffande den sannolika försäljningen under året. Enligt denna undersökning skulle jordbrukets traktorinköp under år 1950 komma att uppgå till drygt 13 800 traktorer. Detta skulle innebära en ökning i jämförelse, med de observerade inköpen under år 1949 med drygt 2 600 st. samt eu ökning i jämförelse med den i vårkalkylen 1950 insatta prognossiffran av icke mindre än drygt 4 800 traktorer. Då detta material nu finnes tillgängligt, och då dessutom det erhållna resultatet i hög grad avviker från prognosen enligt vårkalkylen, ha de sakkunniga funnit lämpligt beakta det inkomna materialet och lägga detta såsom grund för justering av avskrivningsberäkningen. Eftersom uppgifterna lämnades, när ännu återstod mer än '/< av år 1950, har det dock ansetts att materialet icke bör »pressas» alltför hårt. Traktorfirmornas uppgifter inkludera självfallet även den del av försäljningen, som förutsatts skola komma att inträffa under höstmånaderna 1950. Oförutsedda förändringar i fråga om leveransmöjligheterna kunna av olika anledningar inträffa, vilka kunna medföra en lägre försäljning än den, som importörer och tillverkare nu funnit mest sannolik. Däremot synes det knappast troligt, att försäljningen under återstoden av året kan bli större än den nu uppskattade, eftersom uppgifterna förutsätta normala leveransmöjligheter. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga nu i avskrivnings-

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

beräkningen antagit, att antalet till jordbruket inköpta traktorer under 1950 skall komma att uppgå till 12 500.

Vid insättandet av det justerade antalet traktorer i avskrivningsberäkningen har förutsatts, att de nyinköpta traktorerna genomsnittligt äro av samma storlek och standard som 1949 års nyanskaffning.

Beträffande övriga maskiner och redskap har det icke varit möjligt att verkställa någon preliminär undersökning, enär en dylik undersökning på grund av del stora antalet företag skulle bli alltför arbetskrävande. Avskrivningskostnaderna för andra maskiner och redskap än traktorer ha därför baserats på samma inköpsvolym år 1950 som den i vårkalkylen förutsatta.

Prisutvecklingen (obetydlig höjning) har beaktats vid beräknandet av avskrivningsbeloppens storlek såväl för traktorer som för övriga maskiner och redskap.

Avskrivningskostnaderna, beräknade med hänsyn till vad i det föregående anförts, redovisas i följande tablå för basåret jämte de nu aktuella åren. Avskrivningskostnader i milj. kr. beräknade å återanskaffningsvärde för

För traktorernas vidkommande har den nu verkställda justeringen resulterat i en höjning av avskrivningskostnaderna för år 1950/51 med 2,13 milj. kr. För övriga maskiner och redskap resulterar justeringen med hänsyn till prisutvecklingen i en höjning jämfört med vårkalkylen av 0,30 milj. kr.

Underhållskostnader. Kostnaderna för underhåll av maskiner och redskap beräknas genom framskrivning med utgångspunkt från storleken av dessa kostnader för hela jordbruket enligt deklarationsundersökningen. Vid upprättandet av vårkalkylen 1950 funnos uppgifter enligt denna undersökning t. o. in. år 1948. Deklarationsmaterialet för år 1949 har ännu icke kunnat bearbetas, och framräkningen av kostnaderna är därför fortfarande baserad på deklarationsundersökningen för år 1948.

Vid framskrivningen av de för år 1948 redovisade kostnaderna har liksom i vårkalkylen maskinparkens volymutveckling beaktats genom uppräkning med 2,5 procent per år. Därutöver har liksom tidigare tagits hänsyn till prisoch löneutvecklingen, så långt denna är känd. Beträffande priserna på reservdelar föreligger icke någon ändring sedan vårkalkylen. I fråga om löner till verkstadsarbetare har däremot kunnat erhållas uppgifter från socialstyrelsen för de två första kvartalen 1950. Dessa lönestatistiska uppgifter ha givit anledning till justering av beräkningarna enligt vårkalkylen i höjande riktning.

Beräkningen av vägt index för löner och reservdelspriser framgår av följande tablå.

76 Kungl. Maj. ts proposition nr 76.

Framskrivningen av kostnadssumman för år 1948 i enlighet med vad i det föregående anförts samt med hjälp av i en tidigare tablå angivna indextal för pris- och löneutvecklingen redovisas i följande översikt, där de framräknade kostnadssummorna för kalenderår även omräknats till produktionsår. (Värdetal i milj. kr.)

Å r

Kostnadssum-

Underhålls- mor efter upp- Index för kostnader räkning med löner och enl. dekl.- 2,5 % å före- reservdelsundersök- gående års priser, ningen summa 1948 = 100

fr. o. m. 1949

Kostnadssummorna fr. o. m. 1949 enl. kol. B framräkn. med prisindex

Omräkn. till produktionsår

Index 1938/39 = 100

A

Vårkalkylen

1946 ......... 91,1

1947 (1946/47). 98,5

1948 (1947/48). 110,1

1949 (1948/49). —

1950 (1949/50). —

1951 (1950/51). —

Reviderad beräkning

1949 ......... —

1950 (1949/50). —

1951 (1950/51). —

Tabell 12.

Sammandrag av avskrivnings- och underhållskostnader för maskiner och redskap.

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

77 De totala kostnaderna för maskiner och redskap uppgå enligt nu utförda beräkningar till 234,s milj. kr för år 1949/50 samt till 251,3 milj. kr för år 1950/51. Den senare siffran överstiger prognosen enligt vårkalkylen med

5,3 milj. kr.

Elektricitet.

Åren 1948/49—1950/51. Beräkningen av jordbrukets kostnader för elektricitet utföres numera genom framskrivning av senast kända kostnadssumma enligt deklarationsundersökningen med hjälp av en faktor, som representerar den genomsnittliga procentuella stegringen av dessa kostnader under de tre senaste år, för vilka uppgifter finnas tillgängliga. I vårkalkylen 1950 räknades med den stegring, som erhölls i medeltal för åren 1945—47. 1 samband med nu upprättad kalkyl har i stället beaktats den procentuella stegring, som erhålles vid jämförelse mellan kostnadssummorna enligt deklarationsundersökningen för åren 1946—48, vilket medför sänkning av kostnaderna för elektricitet med nära l1/, milj. kr. för produktionsåret 1950/51 i jämförelse med vårkalkylen.

Beräkningarna redovisas i tabell 13.

Tabell 13. Jordbrukets kostnader för elektricitet, milj. kr.

Rän tekostnader.

Aren 1948/49—1950/51. I den jordbrukskalkyl, som upprättades i mars 1950, beräknades jordbrukets räntekostnader alternativt dels efter förut tilllämpad metod, dels enligt en metod föreslagen av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader in. in. Den senare metoden innebär ett beaktande av den kostnadsstegring, som är en följd av ökningen av kapitalvolymens värde efter basåret 1938/39. LK-delegationen tog icke ställning till frågan, huruvida jordbruket i det rådande läget borde kompenseras för de höjda räntekostnader, som crhöllos med tillämpning av de sakkunnigas beräkningsmetod, överenskommelsen angående prissättningen på jordbrukets produkter regleringsåret 1950/51 innebar emellertid, vad angår räntekostnaderna, att dessa skulle beräknas enligt den av de sakkunniga föreslagna beräkningsmetoden (majori-

1 Medeltal av kostnaderna åren 1938 och 1940.

78 Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

Tabell 14. Beräkning av Jordbrukets räntekostnader.1

tetsalternativet). Tillämpningen av denna metod skulle emellertid med hänsyn till prisstabiliseringen icke få föranleda ökning av produktpriserna, så länge den rådande stabiliseringspolitiken tillämpades.

Beräkningar av jordbrukets räntekostnader, vilka utförts med tillämpning av den nya metoden, redovisas i tabell 14. Beräkningarna äro på några punkter preliminära. Detta sammanhänger med att vissa poster i jordbrukskalkylen, ur vilka uppgifter för räntekostnadsberäkningarna hämtas, ännu icke förelågo klara när ifrågavarande beräkningar utfördes, varför normkalkylens data i stället kommit till användning.

I efterföljande tablå ha de i tabell 14 framräknade kostnadstalen enligt den nya metoden sammanställts med motsvarande tal erhållna med tillämpning av den gamla metoden. 1

1 Enligt den nya metoden. Resultat av beräkningar utförda enligt den gamla metoden återges i texttablå.

Kostnader för förnödenheter.

Driv- och smörjmedel.

Åren 1948/49—1950/51. Beräkningarna av jordbrukets kostnader för drivoch smörjmedel voro föremål för en relativt omfattande diskussion i texten till vårkalkylen. Nämnda kalkyl baserades delvis på nytt material, och beräkningsprinciperna voro delvis nya. I första hand förtjänar erinras om att beräkningen rörande förbrukade kvantiteter av motorfotogen och -brännolja baserades på uppgifter från oljebolagen om ungefärliga till jordbruket försålda kvantiteter under 1949. Kvantiteter för produktionsåren 1949/50 och 1950/51 beräknades genom framskrivning med ledning av traktorparkens ökning. I samband med vårkalkylen 1950 verkställdes även särskild prövning beträffande förbrukning av bensin till bensindrivna traktorer samt ävenledes beträffande förbrukningen av startbensin.

Vid nu företagen omräkning av kostnaderna för driv- och smörjmedel har bl. a. funnits resultat tillgängliga från en preliminär undersökning angående jordbrukets inköp av nya traktorer under år 1950. Vidare har från oljebolagen kunnat erhållas mera fullständiga uppgifter beträffande försäljningen av motorfotogen och -brännolja till jordbruksändamål 1949 samt dessutom preliminära uppgifter för år 1950.

Med anledning av att undersökningen beträffande traktorförsäljningen till jordbruket under 1950 påvisat ytterligare ökade inköp, ha de sakkunniga även ansett angeläget att söka vinna klarhet i, huruvida nedskrotningen av äldre traktorer ökat på grund av de ökade nyinköpen. Av detta skäl har upptagits kontakt med ett antal försäljningsfirmor i olika delar av landet, vilka representera samtliga de ledande traktorfabrikaten.

De uppgifter och erfarenheter, som framkommit genom här omnämnda undersökningar, kommenteras närmare i det följande.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga omnämna, att en inventering av jordbrukets traktorbestånd hösten 1950 planerats av militära myndigheter. Undersökningen har icke begränsats till att enbart omfatta inventering av traktorbeståndet, utan uppgifter skola även inhämtas beträffande det senaste årets förbrukning av drivmedel. I avvaktan på resultaten av den planerade undersökningen har ansetts lämpligt att fasthålla vid de beräkningsprinciper, som tillämpades i vårkalkylen, men att samtidigt taga hänsyn till den starkare ökning av traktordriften, som nu kunnat verifieras.

Antalet traktorer, lirafibHar och jeepar i drill.

De senaste kalkylerna ha beträffande antalet traktorer och dragbilar baserats på arbetsmarknadskommissionens traktorinventering vid årsskiftet 1944/45. Med utgångspunkt från denna inventering och med hjälp av årliga undersökningar beträffande antalet till jordbruket anskaffade traktorer samt under antagande av årlig nedskrotning av traktorer i viss proportion till traktorbeståndets ålder samt till de årliga nyinköpen har antalet traktorer i drift för varje produktionsår ungefärligt kunnat beräknas. Denna beräkning har kunnat prövas med hjälp av den i april 1948 av arbetsmarknadsstyrelsen och livsmedelskommissionen utförda inventeringen av traktorer

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

och dragbilar. Det har visat sig vid denna kontroll, att det med utgångspunkt från traktorinventeringen vid årsskiftet 1944/45 på här angivet sätt framräknade traktorantalet väl överensstämmer med resultatet av den omnämnda inventeringen i april 1948. Med anledning härav har LK-delegationen fortsatt sin beräkning av antalet traktorer med utgångspunkt från inventeringen vid årsskiftet 1944/45 även efter inventeringen i april 1948. Sedan dess har icke någon fullständig traktorräkning verkställts.

Dragbilar. Frågan om antalet dragbilar diskuterades ingående i vårkalkylen 1950. Det antal (5 500 st.), som då räknades med, har nu hållits oförändrat. Även dragbilarnas fördelning med hänsyn till drivmedelsslag har hållits oförändrad sedan vårkalkylen, nämligen:

fotogen- eller brännolj edrivna................. 1 800 st

bensindrivna................................ 3 700 »

Summa 5 500 st

Egentliga traktorer. Antalet försålda jordbrukstraktorer var redan då vårkalkylen upprättades känt t. o. in. år 1949. Beträffande inköpen under åren 1950 och 1951 gjordes då en försiktig uppskattning, varvid antogs, att traktormarknaden hade nått en sådan grad av mättnad, att inköpen under dessa år icke kunde bliva av samma omfattning som under åren 1948 och 1949. Det förutsattes därför, att jordbrukets inköp av nya traktorer skulle stanna vid 9 000 år 1949 och 8 000 år 1950. Som redan förut antytts har emellertid en nu utförd preliminär undersökning gett vid handen, att inköpen under 1950 i stället komma att omfatta ett större antal traktorer än under något tidigare år. Anförda undersökning har närmare behandlats i samband med beräkningarna över avskrivningskostnader för maskiner och redskap, varför här endast skall erinras om att de sakkunniga med ledning av de erhållna resultaten ansett motiverat att räkna med en tillförsel av 12 500 nya traktorer till jordbruket under 1950 samt 10 000 år 1951.

De redovisade inköpen åren 1947—1949 såväl som uppskattningarna för åren 1950 och 1951 återfinnas i följande tablå:

Antal till jordbruket inköpta traktorer 1947 » » » » » 1948

» » » » » 1949

Uppskattat antal » » 1950

» » » » 1951

Vårkalkylen

7 332 11 309 11 173

9 000

8 000

Reviderad

beräkning

7 332 11 309

11 173

12 500 10 000

Med dessa anskaffningskostnader såsom underlag och vid beräknad nedskrotning erhålles följande beräkning över antalet i drift varande jordbruks-

1 Här har vid beräkningen av genomsnittligt antal under året tagits hänsyn till att inköpen icke varit jämnt fördelade under året.

81 Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

Vad beträffar nedskrotningen av äldre traktorer ha de sakkunniga, som inledningsvis anförts, haft kontakt med ett stort antal traktorfirmor. Därvid har icke framkommit något som tyder på, att nedskrotningen av traktorer under innevarande år tagit ökad omfattning. Det förefaller i stället som om de äldre traktorerna fortfarande i stor utsträckning renoverades och ånyo försåldes till jordbrukare. För år 1950/51 har dock räknats med en mera omfattande skrotning trots att inköpen förutsatts komma att minska.

Jeepar. Antalet jeepar förutsättes oförändrat i jämförelse med vårkalkylen.

Sammandrag i fråga om antal. I följande översikt angives antalet traktorer, dragbilar och jeepar enligt i det föregående gjorda beräkningar och an-

Egentliga traktorer. Då inköpen av traktorer även under år 1950 nu äro preliminärt kända, har vårkalkylens fördelning av traktorerna med hänsyn till olika drivmedel kunnat justeras. Såvitt av hittills tillgängligt material kan bedömas, blir övergången till bensindrift under år 1950/51 icke så omfattande, som tidigare förutsatts.

Följande fördelning bygger på de i tidigare tablå angivna totalsummorna för antalet jordbrukstraktorer under samma år. Antalet fotogendrivna traktorer har erhållits såsom differenspost, sedan de råolje- respektive bensindrivna dragits från det beräknade totalantalet.

Dragbilar. Fördelningen av dragbilarna med hänsyn till drivmedel bar tidigare diskuterats.

(i Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. /Yr 76.

82 Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

Förbrukning av startbensin per traktor respektive dragbil.

Denna fråga behandlas utförligt i vårkalkylen (Kungl. Maj :ts prop. nr 245/1950 s. 167—168). Något nytt material för bedömandet av förbrukade kvantiteter startbensin per traktor respektive dragbil föreligger icke. Därför har i avvaktan på tidigare omnämnd planerad undersökning liksom i vårkalkylen räknats med följande kvantiteter:

per fotogendriven traktor...................... 200 1.

» » dragbil....................... 75 1.

Antalet drlttstimmar per år samt förbrukningen av drivmedel per timme.

Antalet driftstimmar per traktor och år beräknades i vårkalkylen för de fotogen- respektive brännoljedrivna traktorerna med utgångspunkt från förbrukade kvantiteter drivmedel enligt oljebolagens uppgifter samt det i kalkylen förutsatta antalet traktorer. 1 avvaktan på planerad undersökning rörande bl. a. förbrukningen av drivmedel till traktorer har det icke ansetts motiverat att nu justera dessa siffror med anledning av nya uppgifter från oljebolagen. Även förbrukningen av bensin per bensindriven traktor, dragbil eller jeep hålles oförändrad.

Årlig förbrukning av drivmedel i genomsnitt per traktor, dragbil eller jeep har i enlighet med det föregående beräknats på följande sätt.

Det genomsnittliga antalet driftstimmar per traktor och år för egentliga traktorer enligt föregående beräkningar, baserade på drivmedelsförbrukningen, blir:

Vårkalkylen

för produktionsåret 1948/49 ............... 563 tim.

» » 1949/50 561 »

,> » 1950/51 558 »

Reviderad beräkning

för produktionsåret 1949/50 ............... 562 tim.

» » 1950/51 561 »

Totala antalet traktortimmar.

Med utgångspunkt från förut angivna beräkningar dels beträffande antalet traktorer under de olika nu aktuella produktionsåren, dels beträffande antalet driftstimmar per traktor erhålles följande antal traktortimmar per år (milj. timmar):

Förbrukningen av smörjolja per timme.

Liksom i vårkalkylen räknas med följande kvantiteter

till bensindrivna traktorer:.......... 0,15 kg per timme

» övriga » .......... 0,25 » » »

» dragbilar...................... 0,15 » » »

» jeepar........................ 0,14 » » »

översikt beträtfande prisutvecklingen för drivmedel.

I följande tablå anges priser under olika pristerminer för traktordrivmedel fr. o. m. april 1948. Som närmare framgår av siffrorna ha prisstegringar inträffat vid tre olika tillfällen sedan vårkalkylen 1950. Dessutom har i tablån inlagts den prissänkning å bensin, som kan förväntas på grund av sänkt extrabeskattning fr. o. m. den 1 januari 1950.

Även priset på smörjolja har stigit sedan vårkalkylen.

Liksom vid tidigare beräkningar har förutsatts, att förbrukningen av drivoch smörjmedel är jämnt fördelad under produktionsåret. Under denna förutsättning erhållas följande årsmedelpriser, angivna i öre per liter för drivmedlen samt i öre per kilogram för smörjolja.

Å r Motorfotogen Motorbrännolja Bensin Smörjolja

Vårkalkylen

1948/49 ....................... 20,13 19,29 70,22 160,00

1949/50 ....................... 22,67 20,67 73,34 166,00

1950/51 ....................... 23,75 21,25 73,75 170,00

Reviderad beräkning

1949/50 ....................... 22,67 20,79 73,89 169,00

1950/51 ....................... 24,24 21,75 62,43 175,00

1 Det angivna ocli tillämpade priset (55,75 öre per lit.) förutsätter, att nägon ytterligare prissänkning utöver den, som betingas av skattesänkning, icke kommer att inträffa.

84 Kungl. Maj. ts proposition nr 76.

Kostnadsberäkningar.

Med utgångspunkt från i det föregående redovisade beräkningar av kvantiteter och priser ha de sakkunniga beräknat kostnaderna för driv- och smörjmedel enligt tabell 15.

Tabell 15. Beräkning av kostnader för driv- och smörjmedel.

Avdrag från drivmedeiskostnaderna för restitution av bensinskatt m. m.

Beräkningarna av restituerad bensinskatt äro utförda enligt samma principer som i vårkalkylen. För produktionsåret 1950/51 har förutsatts, att restitution kommer att utgå efter prissänkningen den 1 januari 1951 för återstående del av den extra bensinskatten, 7 öre per liter. I enlighet med hittills gällande bestämmelser har räknats med att tilläggsskatten å startbensin icke restitueras.

Beräkningarna framgå av följande tablå:

Beräkningarnas slutresultat.

I tabell 16 lämnas ett sammandrag av kostnaderna för driv- och smörjmedel för basåret jämte produktionsåren 1948/49—1950/51. Enligt justerad prognosberäkning för år 1950/51 skulle kostnaderna för detta år efter avdrag för restitution av bensinskatt m. in. uppgå till 73,87 milj. kr mot 69,63 milj. kr. enligt vårkalkylen.

1 Fr. o. in. '/i 1951 70 kr per m*.

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

85 Tabell 16. Jordbrukets kostnader för driv- och smörjmedel i sammandrag,

milj. kr.

Handelsgödsel och kalk.

i. Handelsgödsel

Åren 1949/50 och 1950/51. För gödselåret 1949/50 (juli—juni) har nu definitiva uppgifter erhållits om förbrukningen. För gödselåret 1950/51 har en förnyad prognos verkställts med ledning av nu tillgängliga uppgifter om produktion, import och förväntad efterfrågan. Priserna, vilka liksom tidigare avse stockholmsområdet och äro beräknade som ovägda medeltal av månadspriserna, äro definitiva för år 1949/50. För år 1950/51 ha priserna beräknats med utgång från en överenskommelse mellan jordbruksnämnden, priskontrollnämnden, tillverkarna, centralförsäljarna och importörerna. Kvantiteter, priser och värdesummor återfinnas i tabell 17.

Förbrukningen av chilesalpeter väntas under 1950/51 nedgå rätt avsevärt, då en betydande del av importen avses komma att beredskapslagras. Den minskade förbrukningen av chilesalpeter beräknas medföra en ökad förbrukning av kalksalpeter. Även i fråga om kalkkväve räknas med en ökning i samband med en väntad uppgång i den inhemska produktionskapaciteten, Beträffande svavelsyrad ammoniak upptages ungefär samma förbrukning som för 1949/50, medan för kalkammonsalpeter räknas med en nedgång. Av kalkammonsalpeter har nämligen under år 1949/50 förbrukats vissa importkvantiteter, vilket icke kan påräknas under år 1950/51. För kalisalt väntas en% mindre ökning. Förbrukningen av superfosfat antages nu bli större — 500 milj. kg mot 450 milj. kg i normkalkylen. Förbrukningen har nämligen redan under gödselåret 1949/50 nått en kvantitet av 494 milj. kg. Av thomasfosfat kan i samband med såväl ökad inhemsk tillverkning som ökad import en stegring av förbrukningen förväntas.

Till belysning av den för år 1950/51 beräknade förbrukningen av handelsgödsel har i följande tablå sammanställts vissa uppgifter. Som synes är den beräknade förbrukningen större än under något tidigare år. Jämfört med genomsnittet för 1930-talet uppgår ökningen för kvävehaltiga gödselmedel till 157 procent, för fosfat till 102 procent och för kali till 80 j>rocent. Uppgifterna i tablån avse milj. kg.

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Tabell 17. Kostnadsberäkning för handelsgödsel och jord brukska! k.1

Jämfört med såväl normkalkylen för år 1950/51 som den reviderade kalkylen för år 1949/50 har priset på chilesalpeter höjts, medan priserna på kalksalpeter, kalisalt och superfosfat sänkts. Övriga priser äro oförändrade.

2. Jordbrukskalk. R

Åren 19^9/50 och 1950/51. Någon justering av de i normkalkylen upptagna kvantiteterna har icke kunnat verkställas, enär nya kvantitetsuppgifter erhållas först i början av år 1951. Priserna på kalk ha dock justerats med hänsyn till utvecklingen sedan i våras.

Kvantiteter, priser och värdesummor återfinnas i tabell 17.

Köpfodermedel.

Åren 19^9/50 och 1950/51. Uppgifterna om förbrukningen av köpfodermedel utom sockerbetsavfall samt vissa fodermedel i gruppen animaliskt foder m. m. äro ännu preliminära för år 1949/50. Priserna för samma år äro däremot definitiva. För år 1950/51 har en förnyad prognos verkställts med ledning av nu kända uppgifter om beräknad produktion, import, lagring m. m. samt med utgång från nu gällande priser. 1

1 Priserna på handelsgödselmedel, vilka äro ovägda medeltal av månadspriserna inom stockholmsområdet, avse liksom kvantiteterna gödselår.

87 Kungl. HIcij:ts proposition nr 76.

Beräkningarna av kostnaderna för köpfodermedel redovisas i tabellerna 18 och 19. I det följande lämnas några kortfattade kommentarer till de i tabellerna lämnade uppgifterna.

Kraftfoder. Av fodersäd ha under år 1949/50 förbrukats utöver majs vissa kvantiteter importkorn och importhavre. I prognosen för år 1950/51 räknar man — med hänsyn till att förbrukningen av importerad fodersäd med fördelning på olika varuslag icke låter sig bedöma med någon säkerhet — icke med någon särskild förbrukning av importkorn och importhavre. Förbrukningen av majs har emellertid upptagits till en myckenhet, som i foderenheter räknat svarar mot den för år 1949/50 beräknade sammanlagda förbrukningen av majs, importkorn och importhavre.

För vete-, råg- och kornkli lämnas i följande tablå vissa detaljer ur beräkningarna. Som synes beräknas förbrukningen av inhemskt vete- och rågkli år 1950/51 öka något jämfört med år 1949/50, medan förbrukningen av kornkli antages bli oförändrad. Till följd av prisstegringen på kli väntas emellertid totalförbrukningen av vetekli nedgå, vilket medför en minskning jämfört med år 1949/50 i förbrukningen av importerat vetekli. — Kvantiteterna i tablån äro angivna i ton.

1949/50 1950/51

ton ton

Vetekli Inhemskt, framvunnet vid handelsförmalning...... 102 000 104 500

» » » löneförmalning......... 12 500 12 500

Importerat..................................... 106 000 75 000

Summa 220 500 192 000

Rån kli Framvunnet vid handelsförmalning............... 14 200 15 200

» » löneförmalning.................. 1 800 1 800 I

Summa 16 000 17 000

Kornkli Framvunnet vid handelsförmalning............... 900 900

» » husbehovsförmalning i Norrland .. 6 250 6 250

Summa 7 150 7 150

I fråga om importerat vetekli har vid kostnadsberäkningen använts det av spannmålsbolaget tillämpade förbrukarpriset. För inhemskt vetekli samt råg- och liavrekli ha priserna beräknats med ledning av lantbruksförbundets noteringar samt för kornkli med ledning av uppgifter från vissa kvarnar

Under rubriken »Övrigt» ingår för år 1949/50 den beräknade förbrukningen av riskli, vilket använts vid framställning av hönsfoderblandningar. Vid kostnadsberäkningen har använts det av spannmålsbolaget tillämpade priset vid försäljning till specialfodertillverkare ökat med handelsmarginal. För år 1950/51 beräknas nu icke någon förbrukning av riskli.

I fråga om oljekraftfoder räknas med anledning av prisuppgången under det sistlidna året med en viss minskning av totalförsäljningen under år 1950/51. Nedgången bedömes dock bli relativt begränsad dels till följd av att förbrukningen av oljekraftfoder för specialfodertillverkningen väntas öka jämfört med 1949/50, dels med bänsyn till att stallfodringsperioden år 1950/51 beräknas bli längre än år 1949/50, då den på grund av ovanligt lång betessäsong hösten 1949 och även tidig betessläppning våren 1950 var onormalt kort. Den sammanlagda förbrukningen av oljekraftfoder under år 1950/51 upptages till 207 milj. kg mot 214 milj. kg under år 1949/50. Med hänsyn till differentieringen av priserna på olika slag av oljekraftfoder har en motsvarande uppdelning av totalkvantiteten ägt rum. Uppdelningen franv

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Tabell 18. Kostnadsberäkning för fodermedel.

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

89 Tabell 18 (forts.).

går av tabell 18. Priserna äro de av spannmålsbolaget tillämpade förbrukarpriserna fritt fordon i importhamn.

Fabriksavfall. I fråga om melass, betmassa och betfor ha uppgifter om förbrukning och priser erhållits från Svenska sockerfabriksaktiebolaget. Det bör anmärkas, att kvantiteten betmassa år 1950/51 till mindre del härrör från danska sockerbetor samt från legoavverkning av danska fodersockerbetor.

Förbrukningen av dranlt har som vanligt beräknats under förutsättning att varje hektoliter potatis vid brännvinstillverkning ger 1 hl drank och att potatisens hektolitervikt är 70 kg. Förbrukningen av drav har även som vanligt beräknats under förutsättning att 1 ton korn ger 9,3 hl drav. Förbrukarpriserna på drank och drav ha erhållits från Sveriges bränneriidkarförening och Aktiebolaget Stockholms bryggerier.

Animaliskt foder im. m. Som redan i vårkalkylen 1950 framhölls, har slopandet av pris- och kvantitetsregleringarna för ifrågavarande förnödenheter i viss mån försvårat insamlingen och bearbetningen av det statistiska materialet, då särskilt vad gäller vitamin- och mineralfoder antalet tillverkare och försäljare är relativt stort och differentieringen av priserna är betydande. Det har emellertid lyckats att även vid detta kalkyltillfälle erhålla relativt säkra kvantitetsuppgifter. De beräknade förbrukarpriserna få emellertid icke alltid anses vara fullt lika säkra.

I fråga om de olika posterna må följande framhållas. Av praktiska skäl ha vissa vitaminerade fosforsyrehaltiga mineralfoderblandningar, vilka ti-

90 Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

Tabell 19. Sammandrag av kostnader för köpfoder, milj. kr.

digare redovisats under rubriken »Blandat mineralfoder», fr. o. m. år 1949/ 50 överförts till posten »Vitaminfodermedel» (omfattande ca 1 600 ton år 1949/50). Härvid sjunker genomsnittspriset på vitaminfodermedel, eftersom de överförda blandningarna betinga lägre priser än övrigt vitaminfoder.

Förbrukningen av blandat mineralfoder beräknas fortsätta att öka under år 1950/51. Tillgången på råvaror för denna förnödenhet har nämligen förbättrats, varför ett bättre tillgodoseende av efterfrågan förväntas. Även förbrukningen av dikalciumfosfat och dinatriumfosfat väntas öka. (Av de sistnämnda förnödenheterna upptagas som vanligt endast de kvantiteter, som försålts eller beräknas komma att försäljas i oblandat skick.)

Förbrukningen av fiskmjöl väntas öka under 1950/51, medan förbrukningen av fiskensilage väntas minska. I fråga om fodertran och övriga vitaminfodermedel har en mindre ökning förutsatts. Av köttfodermjöl, blodmjöl, foderbenmjöl och foderjäst antages förbrukningen under år 1950/51 bli lika stor som under år 1949/50.

Till följd av en prisstegring för dikalciumfosfat beräknas genomsnittspriset på blandat mineralfoder under år 1950/51 bli något högre än under närmast föregående år. Priset på fiskmjöl beräknas likaledes bli högre dels på grund av att priset på den inhemska varan höjts under loppet av 1949/ 50, dels till följd av att det dyrare importerade fiskmjölet beräknas utgöra en större andel av försäljningen än under år 1949/50. I fråga om fodertran och andra vitaminfodermedel ha för år 1950/51 använts nu gällande priser, vilka ligga högre än genomsnittspriserna för år 1949/50. Priserna på övriga i denna fodermedelsgrupp ingående varuslag äro oförändrade från år 1949/50.

Kostnader för foder till äggproduktion utanför jordbruket. Några förändringar i metoderna att beräkna dessa kostnader ha icke skett (om beräkningsmetoderna se Kungl. Maj :ts prop. 280/1947 s. 134—136). Beräkningarna ha nu reviderats i anslutning till prognosen rörande äggproduktionen samt med beaktande av förändringarna i priserna på olika fodermedel.

Diverse för nödenheter.

Skördegarn. Beträffande förbrukningen av skördegarn fanns vid upprättandet av vårkalkylen uppgift tillgänglig för år 1949. Något nytt underlag i fråga om kvantiteten föreligger ännu icke. Beträffande priset räknades i

91 Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

värkalkylen preliminärt med 1,35 kr/kg för produktionsåret 1949/50. Detta pris tillämpades då även för prognosåret. Nu tillgängliga uppgifter visa, att det verkliga genomsnittspriset under år 1949/50 uppgått till 1,37 kr/kg. I början av september 1950 höjde emellertid tillverkarna priset pa skördegarn med 15 öre/kg under motivering av höjda priser på papper. För produklionsåret 1950/51 har nu räknats med denna prishöjning med utgångspunkt från det genomsnittliga priset under år 1949/50. Med anledning av prisstegringen crhålles nu en beräknad kostnad för år 1950/51 av 10,64 milj. kr (9,45 milj. kr enligt vårkalkylen).

Hösalt. Beträffande hösalt noteras en mindre prissänkning.

AlV-sijra och andra foderkonserveringsmedel. Samtidigt med att beredningen av ensilage under de senare åren utökats, kan fr. o. in. produktionsåret 1949/50 noteras en omsvängning beträffande användningen av olika konserveringsmedel på så sätt, att förbrukningen av AlV-syra nedgått kraftigt samtidigt med att andra, delvis nya, foderkonserveringsmedel vunnit terräng. Redan i vårkalkylen medtogos kostnaderna för myrsyra fr. o. in. år 1948/49. Under 1950 (delvis redan under 1949) tillkommo emellertid även andra konserveringsmedel, vilka tidigare icke varit i marknaden, nämligen »Siloferm» (ett biologiskt konserveringsmedel) samt »Ensilan» (med natriumformiat som verksam substans).

I den nu upprättade kalkylen ha kostnaderna beräknats enligt uppgifter beträffande kvantiteter och priser från de olika tillverkarna och importörerna även för dessa nya konserveringsmedel.

Även melass har börjat användas i ökad omfattning som konserveringsmedel vid inläggning av grönfoder. Kostnaderna för melass äro dock i sin helhet redovisade under kostnadsgruppen fodermedel.

I vårkalkylen räknades med en förbrukning av 5 500 ton AlV-syra under vartdera året 1949/50 och 1950/51. Den verkliga förbrukningen under 1949/ 50, vilken nu är känd, uppgick emellertid endast till 3 600 ton. AlV-syran har dock ersatts av ökade kvantiteter myrsyra jämte de nya konserveringsmedlen, vilket medför, att kostnadssumman enligt nu verkställd beräkning är något större än enligt vårkalkylen.

Kvantiteter och kostnader framgå av följande tablå.

Reviderad

beräkning

B et ning smedel. Kostnaderna för betningsmedel äro liksom tidigare beräknade på fast kvantitet. Priserna äro oförändrade sedan vårkalkylen, men på grund av inkomna kvantitetsuppgifter har verkställts ny hopvägning av priserna för olika slag av betningsmedel, vilket medför eu obetydlig kostnadsstegring.

Kostnaderna för betningsmedel äro nu föremål för särskild undersök-

92 Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

ning samtidigt med undersökning rörande kostnader för övriga växtskyddsmedel.

Hästskor och hästskosöm. I fråga om hästskor föreligger en obetydlig prisstegring sedan vårkalkylen. Priset per kilogram för hästskor upiptogs i vårkalkylen för år 1949/50 till l,oi kr. Nu erhållna uppgifter t. o. m. juli månad 1950 resultera i ett genomsnittspris för år 1949/50 av 1,02 kr/kg. Den senaste tillgängliga prisuppgiften, l,os kr/kg, har tillämpats för år 1950/51.

Priserna på söm och hakar äro oförändrade.

Silfilter och rengöringsmedel. Kostnaderna äro oförändrade sedan vårkalkylen.

Torvströ. I fråga om torvströ föreligger obetydlig prissänkning.

Utsäde. Denna kostnadspost avser liksom i tidigare beräkningar de merkostnader (kostnader för rensning, handelskostnader in. m.), som jordbruket får vidkännas vid inköp av utsäde. Kostnaderna avse spannmåls- och oljeväxtutsäde.

Kostnaderna för år 1949/50 ha beräknats till 7,5 milj. kr. Denna summa har även tillämpats för år 1950/51. Merkostnaderna vid inköp av oljeväxtutsäde ha i enlighet med de i samband med augustikalkylen 1949 verkställda undersökningarna upptagits till 0,75 procent av jordbrukets totala inkomster av oljeväxtodlingen. Beloppen bli för åren 1949/50 och 1950/51 1,3 milj. kr. De sammanlagda merkostnaderna för spannmåls- och oljeväxtutsäde under nämnda år bli alltså 8,s milj. kr.

Tabell 20. Kostnader lör diverse förnödenheter i sammandrag, milj. kr.

Frakter m. m.

Mjölkfrakter.

Beräkningarna av kostnaderna för mjölkfrakter äro som vanligt baserade på uppgifter från SMR beträffande 1) kostnaderna för infrakter per ton mjölk, 2) den procentuella andel, för vilken mejerierna betala frakt, samt 3) förändringarna i invägd mjölkkvantitet. Dessutom har i beräkningarna tagits hänsyn till den sänkning av bensinpriset med 20 öre/l som torde inträffa i samband med borttagande av extra skatt å bensin fr. o. m. den 1 januari

1951. Den kostnadsminskning, som härigenom uppstår, har i det följande beräknats separat, varför kostnadsberäkningen här först redovisas utan hänsyn till den förutsatta sänkningen av bensinpriset.

1. Beräkning utan hänsyn till sänkning av bensinpriset. Beträffande frakt-

93 Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

kostnaderna per ton finnas uppgifter t. o. in. juni månad 1950. För juli och augusti har räknats med junipriset. Enhetskostnaden visar en mindre sänkning. För år 1950/51 har räknats med samma fraktkostnad per ton som den°för år 1949/50 preliminärt beräknade.* De nu tillämpade genomsnittliga fraktkostnaderna per ton mjölk är o följande:

1948/49 ............................. 16,87 kr Per ton

1949/50 ............................. 16,33 » » »

1950/51 ............................. 16,33 » » »

1 vårkalkylen räknades med en fraktkostnad av 16,77 kr/ton för de båda sista aktuella kalkylåren. Beträffande kvantiteterna bär beaktats de förändringar, vilka närmare redovisats på kalkylens inkomstsida. På grund av de ökade kvantiteterna visar den nya kalkylen trots de sänkta enhetspriserna viss ökning av kostnaderna för år 1950/51, medan däremot en mindre sänkning erhålles för 1949/50. .

2. Beräkning rörande inverkan av sänkt bensinpris fr. o. m. den 1 januari 1951. Enligt undersökning inom SMR användas dagligen 3 748 lastbilar för intransport av mjölk tilfmejerierna. Den dagliga körsträckan för dessa bilar beräknas uppgå till ca 26 100 mil, och bensinförbrukningen beraknas till 3,65 liter per mil. Dagsförbrukningen av bensin för mjölktransporter till mejerierna skulle sålunda uppgå till omkring 95 300 liter. Den beslutade skattesänkningen (20 öre/l.) medför enligt denna beräkning en sänkning av kostnaden för mjölkfrakter med 19 060 kr per dag. Den sammanlagda effekten härav blir, om skattesänkningen slår igenom i fraktsatserna, en sänknin" av de för år 1950/51 beräknade kostnaderna med 4,63 milj. kr. Kostnaderna för mjölkfrakter under de nu aktuella produktionsaren fiamgå av följande tablå.

Utan korrigering för Med korrigering för

s _ sänkt bensinpris, sänkt bensinpris,

milj. kr milj. kr

1948/49 ...................... 58,80 58,80

1949/50 ........ ........................ 63,31 63,31

Bilfrakter. Kostnaderna för bilfrakter äro liksom tidigare beräknade med fast volym. Enligt rapporter från Svenska lasttrafikbilägareförbundet föreligger icke någon ändring i fråga om fraktkostnaderna per ton/km jämfört med de uppgifter, som funnos tillgängliga, då vårkalkylen upprättades. Däremot har hänsyn tagits till den sänkning av frakttaxorna, som bör följa med anledning av beslutad sänkning av bensinpriset fr. o. de 1 januari 1951. Det har "härvid förutsatts, att 1 öres sänkning av bensinpriset medför y„ procents sänkning av frakttaxorna (samma beräkningsmetod som tilllämpades i vårkalkylen 1948 i samband med tillkomsten av den extra bensinskatten). Den sammanlagda effekten skulle salunda bli en tiopiocentig sänkning av kostnaderna fr. o. m. den 1 januari 1951, vilket till produktionsårets slut motsvarar 0,97 milj. kr. Kostnaderna för bilfrakter under år 1950/51 sjunka enligt denna beräkning från 14,57 till 13,co milj. kr.

Kostnaderna för järnvägsftäkter äro oförändrade.

MJöIkkontroll.

Kostnaderna för mjölkkontroll ha kunnat slutgiltigt justeras föi produktionsåret 1948/49, sedan definitiva uppgifter om assistentlönernas storlek nu kunnat erhållas för motsvarande kontrollår. I vårkalkylcn räknades preliminärt med en genomsnittslön per kontrollassistent under år 1948/49 av 3 888 kr, medan den senare statistiskt redovisade genomsnittslönen uppgår till 3 867 kr.

94 Kungl. Maj. ts proposition nr 76.

Tabell 21. Kostnader för frakter in. m. i sammandrag, milj. kr.

Tabell 22. Jordbrukets kostnader 1 sammandrag, milj. kr.

95 Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

För kontrollåret 1949/50 ha årslönerna höjts med 150 kr, varför nu preliminärt räknats med en medellön av 4 017 kr för detta år. Denna lön hai förutsatts även för år 1950/51. Beträffande antalet assistenter förutsattes i vårkalkylen en viss ökning under kontrollåret 1950/51 pa grund av planerad omläggning av kontrollverksamheten. Då denna omläggning ännu ej kommit till stånd, har den reviderade beräkningen baserats på oförändrat antal kontrollassistenter, varför den nu beräknade kostnadssumman för år 1950/51 överensstämmer med beräknad kostnad för år 1949/50.

I fråga om avdragsposten för statliga bidrag till kontrollverksamheten föreligger nu definitiv uppgift för kontrollåret 1948/49, vilken nästan exakt överensstämmer med tidigare tillämpad preliminär siffra. Vissa detaljer av beräkningarna ingå i följande översikt.

Allmänna omkostnader.

Beträffande denna kostnadspost föreligger icke några nya uppgifter utöver dem, som funnos tillgängliga, då vårkalkylen upprättades. Särskild undersökning pågår rörande sammansättningen och utvecklingen av kostnadsposten i fråga.

Sammanfattning av inkomst- och kostnadsberäkningarna.

Resultatet av beräkningarna rörande jordbrukets inkomster och kostnader har sammanfattats i följande tablå. Härvid har inkomstsumman för är 1950/51 reducerats med ett belopp av 4,2 milj. kr, vilket utgör stimulansinkomster av sockerbetor.

Inkomster, milj. kr.............

Kostnadsindex:

Med räntekostnader

enligt ny metod............

» äldre metod..........

Basinkomst, framskriven medelst kostnadsindex, milj. kr.:

Med räntekostnader

enligt ny metod............

» äldre metod..........

Kalkylmässigt inkomstöverskott (+) eller -underskott (—), milj. kr: Med räntekostnader

enligt ny metod............

» äldre metod..........

1950/51

1 Exklusive stimulansinkomster på sockerbetor.